# ID: svediakorp-gov2241
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,788
# sentences: 3,520
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SÅTOIIM MI&&-8V&0ID0D&
' •
PROTOKOLL
VID
Lagtima Bikidagen t §toekliolm
Åren 1853 och 1854.
TIOIDE SAMLOGEI.
1± Afdelningen:
Expeditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit, m. m.
Mm HIM.
'
.
-
' ,
Expedilions-VtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 i.
3
N:o 1.
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Dec. 1833.
Preste-Ståndet den 17 — •—. -
Borgare-Slåndet den 17 — —•
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
utsedde Ledamöter i del af Kongl. Maj:t äskade Hemliga
Utskott.
S. A. K.
Till följd af Eders Kongl. Maj:ts, under den 13 innevarande månad, till Rikets
Ständer aflåtna Nådiga Skrifvelse, med begäran att, i öfverensstämmelse med 54 §.
Regerings-formen och 28 §. Riksdags-ordningen, ett Hemligt Utskott måtte utväljas,
hafva val härtill numera egt rum; Och få Rikets Ständer i underdånighet anmäla,
att till Ledamöter i delta Utskott blifvit utsedde:
af Ridder skaf) et och Adeln:
Kammarherren och Riddaren af Eders Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, Friherre
Johan Carl Åkerhjelm, f. d. Ryttmästaren, Riddaren af E. K. Mits Nordstjerne-Orden,
Friherre Wilhelm Fredrik Tersmeden, samt Contre-Amiralen och Riddaren af E.
K. M:ts Svärds-Orden, Christian Adolf Virgin;
af Preste-Ståndet:
Vice Talmannen, f. d. Stats-Rådet, Biskopen, Ordens-Biskopen i survivans,
Kommendören med Stora Korset af E. K. Mits Nordstjerne-Orden, Doktor Christoffer
Isaac Heurlin, Biskopen, Kommendören af E. K. Mits Nordstjerne-Orden, Doktor Carl
Erik Hallström, samt Kontrakts-Prosten, Ledamoten af E. K. Mits Nordstjerne-Orden,
Doktor Anders Jakob Broman;
af Borgare-Ståndet:
Grosshandlaren, Riddaren af E. K. Mits Nordstjerne-Orden, Johan Gustaf
Schwan, Grosshandlaren Carl Fredrik Waern j:r och Rådmannen Lars Billström; samt
4 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o !.
af Bonde-Ståndet:
Riksdagsfullmägtige Anders Andersson från Skaraborgs län, Matts Persson från
Stockholms län och Per Matisson från Wester-Norrlands län.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 December 1853.
N:o 2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Dec. 1833.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående medels anvisande
till Topograf ska Corpsens arbeten samt lill åtskilliga fästningsbyggnader
år 1854.
(Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 4.)
S. A. K.
Uti den under innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har E. K. M:t, som deruti, bland andra Extra anslag för Landtförsvaret,
äskat, att under åren 1854 med 1857 utgå, till Topografiska Corpsens arbeten
48,000 R:dr, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad 210,000 R:dr, äfvensom
af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, Carlsten och Waxholm 420,000 R:dr
samt till anskaffning af nya skarpskytte- och vanliga infanteri-gevär 306,066 R:dr 32
sk., begärt, att de för dessa behof under år 1854 erforderliga anslag måtte, med
12,000 R:dr till Topografiska Corpsens arbeten, med 30,000 R:dr till Carlsborgs fästningsbyggnad,
med 105,000 R:dr till fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, Carlsten
och Waxholm, samt med 66,666 R:dr 32 sk. till anskaffning af infanteri-gevär,
blifva särskildt och så tidigt ske kunde anvisade, pä del saknad af medel ej måtte föranleda
afbrott i nämnde angelägna arbeten samt binder för afslutande af behörigt kontrakt
om gevärens tillverkning.
I anledning af denna Nådiga framställning få Rikets Ständer, hvad först beträffar
anslaget till Topografiska Corpsens arbeten, underdånigst anmäla, att då dessa,
för inhemlande af en tillförlitlig kännedom om landets ortförhållanden vigtiga arbeten
visat sig medföra väsendtligt gagn för det allmänna, hafva Rikets Ständer, utan alt nu
ingå i hufvudsakligt bedömande, om och till hvad belopp anslag för ifrågavarande före
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 3.
5
mål kan finnas böra vid Statsregleringens uppgörande bestämmas, för närvarande, med
afseende å angelägenheten af att arbetena icke, för bristande medel, nu må afbrytas,
anvisat, för år 1854, ett belopp af 12,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas,
till bestridande af kostnader för Topografiska Corpsens arbeten.
Vidkommande derefter de särskilda anslag, som till fortsättande under nästkommande
år af fästningsbyggnaderne vid Carlsborg, Carlskrona, Carlsten och Waxholm
blifvit af E. K. M:t begärda; så enär dessa anslag böra, för arbetsplanernes uppgörande,
vara bestämda vid årets början, samt ett afbrott i arbetena skulle, oberäknadt
andra olägenheter, medföra svårighet att på lämpligt sätt sysselsätta det dervid använda
kronoarbetsmanskap, hafva, intill dess Rikets Ständer blifva i tillfälle att, rörande
de i delta hänseende äskade statsmedel för följande tre är, fatta definitivt beslut,
Rikets Ständer till utgående från Riksgälds-kontoret, för år 1854, anvisat, för Carlsborgs
fästningsbyggnad 30,000 R:dr och för de öfrige frenne fästningarne 105,000 R:dr,
det sednare beloppet att af E. K. M:t efter omständigheterna fördelas; kommande Rikets
Ständer att särskildt sig yttra öfver det anslag E. K. M:t för nästa år äskat till
anskaffning af infanteri-gevär.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 December 1853.
N:o 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Dec. 1853.
Preste-Slåndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag får år
1854 till gevärs-tillverklling.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 5.)
S. A. K.
Bland andra för försvarsverket till lands nödige ansedde extra statsanslag har,
i E. K. M:ts Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, blifvit äskad en
summa af 306,666 R:dr 32 sk., att under åren 1854 med 1857 utgå till anskaffning
af nya skarpskytte- och vanliga infanteri-gevär, med begäran tillika, att det under
år 1854 för infanteri-gevärs tillverkning erforderliga anslag, 66,666 R:dr 32 sk., måtte
blifva särskildt och så tidigt ske kunde anvisadt, i anseende dertill att eljest, i saknad
6
Éxpeditions-Utskoitets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4.
af medel, hinder skulle uppstå för afslutande af behörigt kontrakt med Husqvarna
faktori om dess andel i beställningen; och då Rikets Ständer inhemtat, att, med innevarande
års slut, alla tillgångar för gevärstillverkningen blifvit medtagna, hvadan denna
tillverkning måste afstadna, så framt icke visshet erhölles om beloppet af det anslag,
som härtill för nästa år vore att påräkna, äfvensom att, genom Kongl. Brefven d. 26
Oktober 1756 och 19 Mars 1795, Jönköpings eller, såsom det numera benämnes, Husqvarna
gevärsfaktori blifvit försäkradt om en årlig tillverkning af 2,000 st. gevär, vid
äfventyr för Kronan, i händelse denna försäkran ej uppfylles, att, genom rättegång, af
faktori-egarne tvingas dertill samt, i följd häraf, få vidkännas ersättning för dem tillskyndade
förluster, hvarförutan ett afbrott i gevärstillvex-kningen otvifvelaktig! skulle
medföra olägenheter genom arbetslöshet för den under faktoriet lydande arbetspersonalen,
samt härtill kommer, att kontrakt med detta faktori årligen, sednast vid början af
det år, för hvilket kontraktet gäller, af Krigskollegium upprättas, deruti, till undvikande
af stegring i gevärspriset, åt faktori-egarne mäste medgifvas förskott, hvartill
alltså medel böra finnas tillgänglige, samt att driften af gevärstillverkningen vid Kronans
faktori fordrar förlag, i anseende dertill, att den egentliga arbetarepersonalen, sorn
är antagen på uppsägning, aflönas af de för tillverkningen påräkneliga medel, hvadan
det är nödigt att vid hvarje års början känna det belopp, som samma år finnes för
tillverkningen att använda, så vida arbetsplaner skola kunna uppgöras och det allmänna
skyddas för förluster i utbetalda arbetslöner utan motsvarande arbete; så hafva Rikets
Ständer funnit skäligt å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 66,666 R:dr 32 sk.,
för att under år 1854 utgå till bestridande af utgifter för gevärstillverkningen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 December 1853.
N:o 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Jan. 1854.
Preste-Ståndet den 11 — —1
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdagskoslnadernes
bestridande genom. Riksgälds-kontoret.
(Stals-Utskottets Memorial, N:o 6.)
S. A. K.
Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla sitt fattade beslut, att sådana
af nuvarande Riksdag föranledda utgifter, som, i anseende till deras föremål eller
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o S,
7
beskaffenhet och i likhet med hvad under Rikets Ständers sednaste sammanvaro egt
rum, dels redan blifvit, dels framdeles under Riksdagens lopp varda af E. K. M:t i
Nåder godkända och å Stats-kontoret anvisade, skola, efter erhållna reqvisitioner och
verkställd granskning af derför aflemnade verifikations-handlingar, sistnämnda Embetsverk
af Riksgälds-kontoret godtgöras; framhärdande etc.
Stockholm den 14 Januari 1854.
•N:o 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 18S4.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljande af
vissa anslag för Försvarsverket.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 18.)
S. A. K.
I Nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott af den 29 December nästlidet år,
har E. K. M:t, med afseende å förekomne omständigheter, af Rikets Ständer äskat, att,
utaf de i E. K. M:ts Nådiga Proposition om statsverkets tillstånd och behof begärda
anslag för ordnandet och islåndsättandet af matericlen till Rikets försvarsverk till lands
och sjös, åtskilliga i den Nådiga skrifvelsen uppgifna belopp måtte ställas till E. K.
M:ts disposition så tidigt, att dermed afsedde utgifter kunde bestridas innan början af
nästa sommar, äfvensom att Rikets Ständer måtte bevilja ett särskildt anslag af 12,000
R:dr till extra arbetsbiträde för komplettering af linjeskeppen Gustaf den Store och
Dristigheten; och då, enligt hvad i Högstberörde Nådiga skrifvelse antydes, ett skyndsamt
beviljande af de i densamma omförmälda anslagsbelopp är påkalladt af nuvarande
Eolitiska förhållanden, hafva Rikets Ständer, med full tillförsigt till E. K. M:ts visa
edömande af de åtgärder, hvartill dessa förhållanden möjligen kunna föranleda, samt
enär ett uppskof med anvisandet af ifrågavarande anslag tilläfventyrs skulle medföra
vådliga följder för fäderneslandet, funnit sig böra, under förbehåll af sin rätt att framdeles
pröfva beloppet af de till försvarsverket erforderliga anslag, nu till utgående från
Riksgälds-kontoret bevilja de summor, hvilkas skyndsamma anvisande E. K. M:t äskat,
nemligen:
S Expedilions-Utskottets Förslag titt underd. Skrifvelse, N:o t.
Fiir Landt/örsvarels behof:
Till anskaffande af rid- och anspanns- m. fl. persedlar
för nja fältartilleriet .
B:ko R:dr 87,000: — —
* anskaffning af reserv-fällbatterier med lavetlage och
nödiga anspanns m. fl. persedlar  „ „ 48,000: — —
„ beklädnads- och utrednings-persedlar för beväringsmanskapet
„ „ 238,666: 32. —
För Sjöförsvarets behof:
Till komplettering af Linieskeppen Gustaf den Stores och
Dristighetens inventarier in. m  „ „ 124,148: — —
* anskaffande af beklädnad för Sjöbeväringsmanskapet „ „ 80,000: — —
»arnt till kostnader för extra arbetsbiträde vid förenämnde
Linieskepps kompletterande  „ „ 12,000: — —
eller tillhopa B:ko R:dr 589,814: 32. —
hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 21 Januari 1854.
N:o 6.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den SS Jan. ISSI.
Preste-Ståridet den 28 — —
Borgare-Ståndet den l Febr. —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inbetalning till
Riksgälds-kontoret af en mot köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen
i Stockholm svarande summa.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 17.)
S. A. K.
Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers, i underdånig skrifvelse af
den 26 Augusti 1851, gjorda anhållan, att som, enligt hvad E. K. M:t gifvit Rikets Ständer
tillkänna, Myntverkets ställning under de näst föregångna åren hade så förbättrat»,
att
Expeditions-lJtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 6.
9
att 'an då befintliga behållning af detta verks egna medel skalle kunna godtgöra äfven
len del af byggnadskostnaden vid samma verk, hvartill köpeskillingen för den s.
k. Hofbageri-egendomen i Stockholm blifvit använd, E. K. M:t täcktes meddela Nådig
föreskrift, att sagde köpeskillings belopp, 16,666 R:dr 32 sk. B:ko, i den mån detsamma
vore eller blefve disponibelt, måtte genom Stats-kontoret varda till Riksgäldskontoret
öfverlemnadt, har E. K. M:t, medelst Nådig skrifvelse af de.n 16 sisth November,
underrättat Rikets Ständer, att, under de förhållanden, som i Högstberörde Nådiga skrifvelse
äro uppgifna, Myntverkets tillgångar för närvarande icke medgåfve inbetalningen
till Riksgälds-kontoret af ifrågavarande köpeskillings belopp.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer visserligen inhemtat, alt utbetalningen
af omförmälda belopp, hvarken den efter sednaste Riksdag förflutna tid synes
halva kunnat ske, eller för närvarande låta sig verkställas, utan en möjligen alltför
kännbar minskning i det för Myntverkets drift erforderliga förlagskapital, enär under
denna lid Myntverket, till följd af Rikets Ständers beslut, måst liqvidera återstoden
af sin skuld till Rikets Ständers Bank för derifrån erbållne förskott; men sedan denna
skuld numera blifvit till fullo återbetald, samt de byggnads- och reparåtions-arbeten
utförda, som på den åt Myntverket för några år sedan inköpta egendom lära ytterligare
erfordras, torde Myntverket framdeles komma i tillfälle att jemväl liqvidera det
belopp, hvarom nu är fråga, helst om denna liqvid, i öfverensstämmelse med hvad nuvarande
Ofver-direktören för Mynt- och Kontroll-verken föreslagit, efter det de beböfliga
reparations- och bvggnads-arbetena blifvit verkställda, får fullgöras med det öfverskott,
hvarmed ncltobehållningen vid hvarje års slut kan öfverstiga 55,000 R:dr,
under hvilken summa bemälde Ofver-direktör ansett denna behållning eller Myntverkets
redbara tillgångar icke utan mycken svårighet kunna minskas; och få, med hänseende
lill hvad sålunda förekommit samt i öfverensstämmelse med Rikets Ständers angående
oftanämnde köpeskilling vid sednaste Riksdag fattade beslut, Rikets Ständer
underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes i Nåder förordna, att, sedan Myntverkets
ställning framdeles så förbättrats, att sagde köpeskillings belopp, Sexton Tusen
Sexhundra Sextiosex R:dr 32 sk. B:ko, kan af samma verk, utan olägenhet eller
men för dess obehindrade verksamhet, återbetalas, denna återbetalning bör verkställas
på det sätt och i den ordning Rikets sednast föijamlade Ständer begärt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Februari 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 185i. 10 Sami. 1 Afd.
2
10
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 7.
N:o 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Jan. 18H4.
Preste-Slåndet den 28 — —-
Borgare-Ståndet den 1 Febr. —
Bonde-Ståndet den i — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående grunderne för
val af Revisorer till granskning af Ranko-Diskontens räkenskaper.
(Banko-Utskottets Memorial, N:o 5.)
S. A. K.
Till följe af föreskriften i 95 §. af nu gällande Reglemente för Banko-Verkets
styrelse och förvaltning, att de grunder Riks-stånden, hvart för sig, utslakat i afseende
å val af Revisorer för granskning af Banko-Diskontens räkenskaper, skola till E. K.
M:t i underdånighet uppgifvas, få Rikets Ständer, med hänseende till den revision, som
för innevarande och följande år intill nästa Riksdag kotnmer att ega rum, underdånigst
anmäla, att Ridd. och Adeln beslutat, det Riddarhus-direklionen har att hvarje år välja
2:ne af Ridd. och Adeln till Revisorer och en till Suppleant; Preste-Ståndet, att vederbörande
Dom-kapitel, efter särskilda föreskrifter, meddelade uti cirkulär, som till dem
utgå, och enligt stadgad ordning Rikets Stift emellan, komma att föranstalta om val af
Revisorer och Suppleanter för sistbemälda Riks-Stånd; Borgare-Ståndet, att till den revision,
som tager sin början den I Mars 1855, eller för äret 1854, skola Revisorer och
Suppleanter sändas af tvänne bland städerne Halmstad, Hernösand, Wenersborg, Sundsvall,
Warberg, Köping, Söderköping, Hudiksvall, Mariestad, Sala, Wadstena, Hedemora,
Söderhamn, Umeå och Luleå, samt Bergsbrukens femte Valdistrikt, efter lottning,
och till revisionen för året 1855, hvilken revision begynnes den 1 Mars 1856, skola Revisorer
och Suppleanter utses af tvänne bland städerne Ekesjö, Skenninge, Nora, Askersund,
Philipstad, Wimmerby, Strengnäs, Enköping, Sigtuna, Öregrund, Södertelje,
Norrtelje, Lindesberg, Mariefred, Trosa, Säther och Grenna, jemväl efter lottning, samt
Bonde-Ståndet, att Revisorer och Suppleanter för ifrågavarande förrättningar skola af
detta Riks-Stånd på förr öfligt sätt framdeles väljas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Februari 1854.
Expeditions-Vtskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 8.
il
N:o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1854.
Preste-Slåndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Ma:jts
Nådiga Proposition, angående ändring af 7:de och 17:de
§§. i 50 Kap. Rättegångs-Balken.
(Lag-Utskoltels Betänkande, N:o 7.)
S. A. K.
Enär, till följd af Rikets Ständers vid näslförflutna riksdag fattade, af E. K.
M:t i Nåder gillade beslut om löneförhöjning för Hof-rätternes ledamöter, , de så kallade
revisions-skilliugar, hvilka, enligt lydelsen i 7:de och 17:de §§:ne uti 30:de kap.
Rättegångs-balken, få af Hof-rält behållas, väl skola, likasom förut, emellan dessa domstolars
ledamöter fördelas, men icke på annat sätt dem tillgodokomma än i afräkning
å deras af Rikets Ständer till beloppet bestämda, i öfrigt från Statsverket utgående löner,
har E. K. M:t uti den 6 December förlidet år afbiten Nådig Skrifvelse, behagat
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet deruppå, huruledes det skulle lända så väl till
reda, som enkelhet i de allmänna räkenskaperne, utan all skada för Hof-rätternes ledamöter,
derest detta, på grund af lagens stadgande i ofvannämnda §§. bibehållna sätt
för användande af revisions-skillingarne blefve ändradt, så alt desamma, hvilka numera
i sjelfva verket utgjorde en inkomst för Staten, komme att, i likhet med de Kronan i
öfrigt förbehållna, omedelbarligen lill Statsverket utgå, emot förbindelse att oafkortadt
utbetala de Hof-rätts-ledamöterna tillförsäkrade löner; i enlighet hvarmed E. K. M:t
tillika och för undanrödjande af de hinder 7:de och 17:de §§:ne i 30 kap. Rättegångsbalken
häremot för närvarande lägga, täckts Nådigst föreslå Rikets Ständer, att samma
lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:
§. 7. '
Allt hvad i thessa fall är stadgadt varde i llof-Rätlen fullgjordt inom then tid,
att parterne skola ställa sig hos Konungen in. Brister någon theri; må saken ej till
Konungen komma, utan stånde vid Hof-Rättens dom och falle the tuhundrade daler,
12
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9.
sorn i Hof-Rätten insatte äro, Kronan till. Är allt rätteliga fullgjordt, sände Hof-Rätten
inom then tid, som sagdt är, till Konungen in the skrifter, som ther inlagde äro.
Kan thet, som är i saken muntliga taladt och svaradt af parterna i Hof-Rätten, med
skälen till domslutet, ej yara tillika färdigt; thå skall thet utan dröjsmål försegladt
insändas.
§. 17.
Ehvad parterna förlikas eller Konungen gillar Hof-Rältens dom, tillfälle Kronan
the tuhundrade daler, som i Hof-Rätten nedsatte äro. Ändrar Konungen Hol-Rättens
dom, äge then, som them nedsatt, rätt att få them åter.
Vid öfvervägande af delta ärende, hafva Rikets Ständer funnit hurusom, då, på
sätt i Högstberörde Nådiga Skrifvelse blifvit anmärkt, de revisions-skillingar, hvilka,
jemlikt 7:de och 17:de §§. i Rältegångs-Balkens 30 kap., tillförene fått behållas afllofrätterne
och emellan ledamöterna fördelas, utan minskning i deras från Statsverket utgående
löner, i sjelfva verket numera komma Kronan till godo, E. K. Mås Nådiga förslag
härutinnan följaktligen endast går derpå ut, att åt lagen i denna del gifva ett uttryck
af för handen varande förhållande; hvadan och som den förändring i lydelsen af
ofvanberörde kap:s 7:de §., som E. K. M:t i öfrigt föreslagit, öfverensstämmer med
hvad som genom Kongl. Förordningen den 12 November 1766, 10 §. 3 moni., förklaradt
medelst Kongl. Brefvet till samtliga Hof- och Öfver-rätter den 31 Januari 1777,
redan blifvit stadgadt i afseende på Hof-rätts skyldighet att vid revisions-sökande till
K. M:t i underdånighet insända original-handlingarne, Rikets Ständer fördenskull ansett
sig böra till E. K. M:ts ifrågavarande Nåd. Proposition lemna, bifall.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc. <
Stockholm den 13 Februari 1854.
Expeditions-Vlskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9.
13
N:o 9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 1854.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majus,
Nådiga Proposition, angående nedsättning i årliga ackordsamortering
s-be loppet för Lands höfdinge-tjensten i Calmar län.
(Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 23.)
S. A. K.
Sedan Landshöfdingen i Calmar län, Friherre K. E. Skjöldebrand hos E. K.
M:t i underdånighet framställt, huruledes, i händelse E. K. M:t icke funne skäl i Nåder
tillåta honom att få bibehålla samma löneförmåner, som varit hans företrädare,
framlidne Landshöfdingen Nerman, medgifna, utan deremot i Nåder beslutade, att den
uti Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 omförmälda reglering af lönevilkoren genast
borde inträda samt att, oaktadt den deraf förorsakade betydliga minskning i Landshöfdingens
löneinkomster, han icke destomindre skulle vara förpligtad att till amortering af
det till aftjenande å landshöfdinge-tjensten återstående ackordsbeloppet, utgörande 6,825
R:dr 17 sk. 2 rst., årligen bidraga med lika stor summa, som hans företrädare, eller
med 1,400 R:dr, hvarigenom amorteringen af ackordet komme att år 1859 fulländas,
ett dylikt förhållande blcfve för honom särdeles betungande, samt Friherre Skjöldebrand,
med anledning deraf och då ett så betydligt årligt amorteringsbidrag destomindre syntes
vara af behofvet påkallad), som, efter den allmänna grund, hvilken för dessa återbetalningar
inom öfriga län, som varit med ackord besvärade^ blifvit tillämpad, de för
dessa län återstående beloppen först år 1871 komme att till kapital och ränta blifva
till fullo amorterade, i underdånighet anhållit att,- såsom en lindring uti den börda,
hvilken genom ackords-amorteringen vore Landshöfdingen ålagd, E. K. M:t måtte i Nåder
tillåta att det årliga amorteringsbidraget finge utgå till det nedsalta belopp att nyssnämnda
återstod, 6,825 R:dr 17 sk. 2 rst., blefve återgäldad först vid den tid, då hela
ackords-summan bordt vara liqviderad, derest den allmänna grunden för återbetalningen
från början varit tillämpad, eller samtidigt med slutliqviden af öfriga landshöfdingeackorden,
nemligen år 1871, i hvilket fall sökanden skulle årligen inbetala endast 550
R:dr ; så har E. K. M:t, som den 20 Juni nästlidet år, med afseende på Rikets Ständers
beslut rörande grunderna för amorteringen af det år 1841 från Riksgälds-kontoret
till landshöfdinge-ackordens inlösande utgifna lån, förklarat Sig förhindrad att till den
underd. ansökningen i vidsträcktare mohn lemna Nådigt bifall, än att från och med år
14
Expeditions-Utskottéts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 10.
1853, i anseende till minskning i landshöfdinge-aflöningen, det årliga ränte- och amorterings-beloppet
nedsattes till 1,020 R:dr, svarande emot 6 procent af det inlösta ackordet,
uti aflålen Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 16 påföljde November
täckts, med hänsigt till hvad i ansökningen blifvit anfördt, och då ett så betydligt ytterligare
afdrag å den med 2,026 R:dr 21. sk. nedsatta lönen otvifvelaktig! kunde verka
menligt på utöfningen af ett vigtigt embete, som, för att rätt skötas, fordrade inom länet
vidlyftiga och kostsamma resor, föreslå Rikets Ständer, att ränte- och ainorteringsafdraget
mätte för Calmar län sålunda bestämmas, att, med tillgodoberäkning af förut
skedd öfverbetalning, ackordsåterstoden för nämnde län kunde varda återgäldad vid
den tidpunkt, då slutliqvid skulle ägt rum, i händelse af betalning under hela tiden af
6 procent.
Detta, med hvad i öfrigt uti ärendet förekommit och af bandlingarne inhemtas,
hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande, hvarvid, på grund af de i den Nådiga Propositionen
anförda omständigheter och med afseende på billigheten af en nedsättning i
det för amorteringsliqviden stadgade årliga belopp, 1,020 R:dr, hvilket måste anses särdeles
drygt och betungande, i förhållande till landshöfdinge-lönen, beräknad genom
Kongl. Rrefvet den 24 Februari 1837 till 4,500 R:dr årligen, Rikets Ständer lemnat
bifall till hvad E. K. M:t i förevarande hänseende Nådigst föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Februari 1854.
N:o 10.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 18S4.
Preste-Ståndet den 22 —- —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stäv ders underdåniga Skrifvelse, angående ändring i sältet
för folkskole-af giftens Öfverlemnande till skols/yrelserne.
(Allm. Resv.- och Ekon.-Utsk:ts Bet:de, N:o 27.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer erinran förekommit derom, huruledes, då stadgadt
blifvit att folkskole-afgiften skall, hvad angår städerna, utom Stockholm, och landsförsamlingarne,
från hvarje läns ränteri, efter skeende reqvisitioner, till skolstyrelserne aflemnas,
denna ordning för uppbärande af nämnde afgift, hvarigenom densamma icke
finge omedelbart i hemorten vederbörande myndigheter tillhandahållas, understundom
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 11.
15
kunde för Skolstyrelserne medföra kostnader och besvär, nemligen i de församlingar,
hvilka äro från länets residens-stad aflägsna, hafva, vid öfvervägande af sättet att afhjelpa
denna olägenhet, Rikets Ständer funnit den öfverklagade omgången med folkskole-afgiftens
afhemtning kunna minskas, om medlen varda, efter det de blifvit utanorduade,
från E. K. M:ts Befallningshafvande öfversända till Kronofogdarne, för att af
dessa till vederbörande utbetalas, hvadan Rikets Ständer, som likväl ej trott det vara
lämpligt, att en sådan ordning för afgiftens utbetalning ovilkorligen stadgas, utan att de
Skolstyrelser, hvilka af en eller annan orsak vilja uppbära medlen å landtränteriet, äfven
hädanefter böra få dermed fortfara, härigenom i underdånighet anhålla, det E. K.
M:t täcktes meddela samtlige Dess Befallningshafvande Nådig föreskrift, att, sedan folkskole-afgifterne
inom länet (ill ränteriet influtit och blifvit till skolstyrelsernes disposition
anordnade, låta de skolstyrelser, som sådant önska och derom i behörig tid hos E. K.
M:s Befallningshafvande göra anmälan, fä uppbära medlen hos vederbörande kronofogdar
eller stads-uppbördsmän, efter det tiden, från hvilken medlen äro att hos desse lyfta,
blifvit genom E. K. M:ts Befallningshafvandes försorg behörigen kungjord.
Rikets Sländfer framhärda etc.
Stockholm den 22 Februari 1854.
N:o 11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 1834.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, äng. revision af föreskriflerne
i afseende gå eder och deras användande.
(Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utsk:s Bet:de N:o»34.)
S. A. K.
Under åberopande deraf, att, då hvarje edgång, för att vara loflig, måste vara af
nöden, eller, med andra ord, af samhällets eller den enskildes väl ovilkorligen påkallad,
samt staten följaktligen gjorde sig skyldig till missbruk i berörde hänseende, om den genom
lagstiftningstvång nödgade den enskilde att aflägga ed, der icke någon ed behöfdes,
har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om angelägenheten att det i vårt
land ofta, såsom vid tjenslebefordran och utfärdande af läkarebetyg m. m., förekommande
upprepande af en ed eller edsförpligtelse för framliden förebyggdes, enär ett sådant
upprepande, om ock, såsom anbefalld medborgerlig pligt, icke ländande till sam
-
16
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 42.
vetsoro för den edsvurne, likväl, för att på denne utgöra ett band, vöre lika obehöfligt,
der samvete råder, som, i annat fall, otillräckligt och således onyttigt.
Efter öfvervägande häraf och i den öfvertygelse, att många af nu gällande edsformulärer
äro mindre lämpliga, äfvensom alt vid åtskilliga tillfällen förnyade eder och
edsförpligtelser torde kunna umbäras, få Rikets Ständer i und. anhålla, att E. K. M:t
i Nåder täcktes förordna om en revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder
och deras användande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Februari 1854.
N:o 12.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 92 Febr. 18S4.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståudet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högsta Domstolens Ledamöter.
S. A. K.
Att den, i öfverensstämmelse med 103 §. Regerings-formen och 64 §. Riksdags-ordningen
valda Nämnd medelst omröstning förklarat Högsta Domstolens samtlige Ledamöter
vara förtjente att i sitt vigtiga kall bibehållas, få Rikets Ständer härigenom hos
E. It. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
# Stockholm den 22 Februari 1854.
Expedilions-Vlskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 13, 1i.
17
N:o 13.
tfppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 1851.
Presfe-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdagens förlängande
en månad.
S. A. K.
Då mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstå att af
Rikets Ständer handläggas under nu pågående Riksdag, få, i öfverensstämmelse med
föreskriften i 109 §. Regerings-formen och 80 §. Riksdags-ordningen, Rikets Ständer,
med anmälan om detta förhållande, hos E. K. M:t äska, att Riksdagen måtte fortfara
ytterligare en månad, räknadt från och med den 1 nästkommande Mars.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Februari 1854.
N:o 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Febr. 1854.
Preste-Ståndet den 25 — —>
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående beviljande af eli särskildt
kreditiv.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.)
S. A. K.
I Nådig Proposition af den 13 Febr. innevarande år har E. K. M:t behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna, det E. K. M:t, för att utan dröjsmål kunna vidtaga nödiga
Bih. till R. St. Fröt. 18S3 & 18Si. 10 Sami. 1 Afd. 3
18 Fxpeditions-UtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4 S.
åtgärder till upprätthållande af den, i anledning af befaradt fredsbrott emellan de stora
sjömagterna, af E. K. M:t, i samråd med H. M. Konungen af Danmark, afgifna neutralitets-förklaring,
funnit sig, efter att hafva inhemtat Hemliga Utskottets yttrande häröfver,
föranlåten att af Rikets Ständer begära ett särskildt kreditiv af Två Millioner
Femhundra Tusen R:dr R:ko, att, oberoende af de uti 63 §. Regerings-formen omförmälda
kreditivsummor, från Riksgälds-kontöret i mån af behof och efter E. K. M:ts Nådiga
förordnande, tillhandahållas Stats-kontoret, på derifrån skeende reqvisitioner; och
hafva Rikets Ständer, som inse vigten deraf, all den af E. K. M:t, i öfverensstämmelse
med fäderneslandets sanna intresse och folkets tänkesätt, afgifna neutralitets-förklaring
med kraft understödjeS, samt tillika äro förvissade om nationens beredvillighet att
göra de uppoffringar, som af den närvarande politiska ställningen påkallas för nämnda
förklarings upprätthållande, till E. K. M:ts disposition för omförmälde ändamål å Riksgälds-kontoret
anvisat en summa af Två Millioner Femhundra Tusen (2,500,000) R:dr
Ranko, att, i mån af behof och emot framdeles skeende redovisning, lyftas; hvilket
Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Februari 1854.
N:o 15.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den £5 Febr. 1854.
Presle-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers Förordnande Jör Häradshöfdingen, Kammar-Rådet,
m. m. S. L. Theorell alt vara Rikets Ständers Justitieombudsman.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å Lagtima Riksdag
äro församlade, gore veterligt: att, sedan, jemlikt hvad 96 och 97 §§. Regerings-formen
samt 63 §. Riksdags-ordningen stadga och förmå, Wäre Elektorer i laglig ordning utsett
Häradshöfdingen i Södra Möre domsaga, Kaminar-Rådet, Riddaren af K. M:ts Nordstjerne
Orden Sven Lorenz Theorell, att bekläda Justilie-Ombudsmans-Embetet; så vilje Wi, i
kraft häraf, hafva förordnat honom, Sven Lorenz Theorell, att vara Wår Justitie-Ombudsman,
hvarvid honom åligger att ställa sig till efterrättelse Rikets grundlag och laga
stadgar, jemte den af Oss under den 1 Mars 1830 särskildt utfärdade instruktion; och
kommer han att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi för detta Embete
anslagit. Till yttermera visso bafve Wi detta underskrifvit och med Wära insegel
bekräftat, som skedde i Stockholm den 25 Februari 1854.
Expediiions-VtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 6.
19
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Febr. 1854.
, ' Preste-Ståndet deri 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers förordnande för Häradshöfdingen, Revisions-Sekreteraren
L. Th. Ahnqvist ali vara Rikets Ständers JustitieOmbudsmans
Suppleant.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c., sorn härstädes å Lagtima Riksdag
äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anställdt val i öfverensstämmelse med
98 §. Regcrings-formen och 63 §. Riksdagsordningen, Wäre Elektorer utsett Häradshöfdingen
i Wester-Rekarnes, Öster-Rekarnes,. Daga, Åkers och Selebo domsaga, Revisions-Sekreleraren
Ludvig Theodor Almqvist, att efterträda Wår Justitie-Ombudsman,
i händelse han innan nästkommande riksdag skulle med döden afgå; sä vilje Wi, i kraft
häraf, hafva förordnat honom, Ludvig Theodor Almqvist, att i detta fall vara Wår Justitie-Ombudsmans
efterträdare; och har han under tiden, att ställa sig till efterrättelse
hvad Wår den 1 Mars 1830 för Justitie-Ombudsmannen utfärdade instruktion i 25 §.
stadgar och förmår. Till yttermera visso håfve Wi detta underskrifvit och med Wära
insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 25 Februari 1854.
20
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47, 48.
N:o 17.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Fehr. 1354.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Justitieombudsman
och dess Suppleant.
S. A. K.
Att Häradshöfdingen i Södra Möre domsaga, Kammar-Rådet, Riddaren af E. K.
M :ts Nordstjerne-Orden, Sven Lorenz Theorell, genom i grundlagsenlig ordning anställdt
val, blifvit utsedd att vara Rikets Ständers Juslilie-Ombudsman, samt Häradshöfdingen
i Wester-Rekarnes, Ösler-Rekarnes, Daga, Åkers och Selebo domsaga, Revisions-Sekreteraren
Ludvig Theodor Almqvist, att vara Justitie-Ombudsmannens Suppleant, få Rikets
Ständer härigenom i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 25 Februari 1854.
N:o 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Mars 1854.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Ma:jts
Nådiga Proposition om tillägg till 61 §. Regerings-Formen.
(Konst.-Ulsk. Mern. N:o 3.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 23 December sisth år har E. K.
M:t behagat yttra, det E. K. M:t, bland hvars angelägnaste omsorger varit, att, der
Expeditions-Ulskottets Förslag lill unclerd. Skrifvelse, N:o 19.
21
hinder af lagstiftningen mötte emot en friare utveckling af lofliga och nyttiga näringar,
söka undanrödja sådana hinder, sami; lemna idogheten och fliten alla tillfällen för beredande
af enskild trefnad och allmän välmåga, likväl funnit det vid förändringar af detta
slag vara oundgängligt, att iakttaga den största varsamhet, så alt icke enskild välfärd
förspilldes och landel på det hela genom hastigare åtgärder underkastades svåra påföljder;
och då näringarnes uppkomst och förkofran måste i högst väsendtlig mån hero derpå,
alt tullbevillningens stadganden blefve mera fasta och beståndande, så att ej äfventyr
för näringsidkaren uppstode genom menliga omkastningar, har E. K. M:t, i afsigt
att bereda Rikets Ständer möjligheten att ät denna gren af lagstiftningen gifva en större
varaktighet, i Nåder föreslagit, att 61 §. Regerings-Formen måtte erhålla följande
lydelse :
»Alla afgifter, som Riksens Ständer under de i föregående §. nämnde titlar beviljat,
skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksens
Ständer fastställd blifver; Riksens Ständer obetaget, att då, i stället leir införsels- eller
utförsels-förbud, tullafgift bestämmes, sådan afgift stadga för en tid af högst tio år, derunder
Riksens Ständer ej må densamma nedsätta, eller afskaffa.»
Vid pröfningen af det förslag E. K. M:t sålunda i Nåder framställt, hafva Rikets
Ständer, för sin del, ansett sig icke kunna antaga,1 att det med den Nådiga Propositionen
åsyftade goda och vigtiga ändamål slår alt vinna på den väg, som sålunda blifvit
föreslagen, hvadan Rikets Ständer funnit sig till Högstberörde Nådiga Proposition icke
böra lemna bifall; hvilket Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Stockholm den 4 Mars 1854.
N:o 19.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 1 Mars 18S4.
Prcste-Slåndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående fördelningen emellan
särskilda Embetsverk af gralifikations-anslag i stället för
ljuspenningar ål e. o. tjenstemän och vaktbetjenle.
(Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 28.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte, jemte underdånig anmälan om sitt
vidtagna beslut att, i stället för de af statsmedel till extra ordinarie tjenstemän och
22
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
vaktbetjente anordnade ljuspenningar, hvilka komme att upphöra, å Riks-Staten uppföra
ett anslag af 10,000 R:dr B:ko, att användas till gratifikationer åt dylike tjenstemän
och vaktbetjente vid allmänna embetsverken, med undantag af Tull- och Postverken
samt Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i Riket, och tillsvidare till
ljuspenningar åt sådane tjenstemän och betjente, hvilke redan deraf kommit i åtnjutande
samt fortfarande genom flit och tjenstgöring kunde anses dertill berättigade, hos E.
K. M:t tillika i underdånighet anhållit, det E. K. M:t måtte meddela Rikets nu församlade
Ständer den definitiva fördelning af ifrågavarande gratifikations-medel, sorn af E. K.
M:t blefve beslutad, på det Rikets Ständer mätte komma i tillfälle att på vederbörande
stater å hufvudlitlarne uppföra det belopp, som i förenämnda afseende borde tillkomma
hvart och ett Embetsverk, samt i förhållande dertill nedsätta anslagen för expenser,
ved och ljus, så har E. K. M:t behagat uti en till Rikets Ständers Stats-Utskott
den 16 November nästlidet år aflålen Nådig Skrifvelse gifva tillkänna, det E. K. M:t
funnit godt i Nåder förordna:
l:o. Att det anslag af 10,000 R:dr, hvilket Rikets Ständer beviljat till fördelning
Embetsverken emellan, såsom tillgång för gratifikationer åt sådane lönlöse tjenstemän,
hvilka under tjenstgöring utmärkt sig för flit och skicklighet, äfvensom åt extra ordinarie
vaklbetjening, då behofvet så kräfver, skall framdeles, när summan blir till fullo
disponibel, fördelas emellan nedannämnda Embetsverk, till följande belopp åt hvardera,
nemligen:
Kongl, Justiliai-Revisions-Expeditionen R:dr 1,000: — —
» Kammar-Kollegium
» Svea Hof-Rätt
» Götha Hof-Rätt
» Krigs-Koilegium
» Kammar-Rätten
» Slals-Kontoret, med Mynt- och Kontroll-Verken . .
» Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge . . . .
» Kommers-Kollegium'
» Landtförsvars-Departementets Kansli-Expedition .
a Civil-Departementels Expedition . . . . .
» Finans D:o D:o
» Ecklesiastik D:o D:o
» Förvaltningen af Sjö-Ärendena .
» Krigs-Hof-Rätten
» Juslitiae-Stats-Expeditionen
» Justitise-Kanslers-Expeditionen
» Öfverståthållare-Embelet
» Poliskammaren i Stockholm
» Öfver-Intendents-Embetet ’ .
» Sundhets-Kollegium
» Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet ....
a Riks-Arkivet
» Bibliotheket
» Sjöförsvars-Departementets Kansli-Expedition
» Utrikes-Dcpartemcntets Expedition
» Bergs-Kollegium
» General-LandtmätCsri-Konloret
Transport R:dr 9,900: — —
1,000
900
900
900
900
800
400
383
300
300
300
300
300
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
66
50
50
50
16.
32.
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
23
Transport B:dr 9,900: — —
Kongl. Museum
» 33: 16. —
» Yilterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien . . » 33: 16. —
» Tabell-Kommissionen » 33: 16. —
Summa B:ko B:dr 10,000: — —
2:o. Att dessa gratifikations-medel skola ställas till disposition af vederbörande
Chef för Embetsverket, hvilken äger att, efter öfverläggning med Expedilions-Chef uti
Stats-Expedition, Bevisions-Sekreterare uti Justitiae-Bevisionen, Hofrätts-Båden eller
Collegii-Ledamöterne uti Hof-Bätt eller Collegium, samt uti öfriga verken med sin närmaste
man, deraf anvisa bestämda belopp såsom vedergällning åt lönlöse tjenstemän,
hvilka under tjenstgöring vid Embetsverket ådagalagt mera utmärkt flit och skicklighet,
äfvensom att, der behofvet någon gång sådant kräfver, anordna hvad sorn erfordras för
extra ordinarie vaktbetjenings biträde.
3:o. Att, då likväl de extra ordinarie tjenstemän, hvilka redan innan den 16 Maj
1851 varit i åtnjutande af ljuspenningar, och som genom fortfarande flit och skicklighet
kunna, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 15 Mars 1803, deraf anses förtjente,
böra vid denna rättighets åtnjutande bibehållas, så Jange enahanda förhållande
eger rum eller intilldess de i ett eller annat verk befordras till någon lön på stat, och
således de tillämuade gratifikations-medlen icke annorlunda än småningom blefvo för det
alsedda ändamålet disponibla, vederbörande Departements-Chcfer ega tillse, all, i den
mån rättigheten till erhållande af ljuspenningar vid de till Departementet hörande Embetsverk
upphör, motsvarande belopp antingen blifver användt tili gratifikations-medel
inom Embetsverket, på sätt nu är bestämdt, eller, om den detta Embetsverk, enligt
förestående första punkt, tillkommande inskränkta andel icke sådant medgifver, varder
öfverflyttadt till det Embetsverk inom Departementet, der lillgångarne äro ringare, än
de jemlikt förenämnda reglering slutligen böra blifva.
Och har E. K. M:t derjemte Nädigst meddelat, att i följd af denna reglering erfordrades
för ifrågavarande ändamål af expensmedels-anslagen:
för 2:dra Hufvud-Titeln B:dr 3,500: — —
» 3:dje » ... i » 50: — —
» 4:de »  » 1,200: — —
» 5: te »  » 366: 32. —
» 6:te »  » 1,016: 32. —
» 7:de »  » 3,133: 16. —
i> 8:de »  » 733: 16. —
Summa B:ko B:dr 10,000: — —
Efter inhemtande häraf hafva Bikets Ständer funnit skäligt att, i enlighet med den
af E. K. M:l sålunda verkställda fördelningen emellan Embetsverken af förenämnda
gratifikations-medel medgifva uppförandet å de särskilda Embetsverkens stater af de för
ifrågavarande ändamål erforderliga belopp, emot det att anslagen till skrifmaterialier
och expenser minskas med motsvarande summor; med anmälan om hvilket i ämnet nu
fattade beslut, och enär de af E. K. M:t Nådigst meddelade föreskrifter rörande sättet
för framdeles skeende utdelning inom vederbörande Embetsverk af berörda medel, bland
annat, innehålla, att, vid fördelningen inom Hof-Bätt, endast Hofrätts-Båden ega att
med Chefen öfverlägga om gratifikations-medlens användande, men det af flera skäl sy
-
24
Expedilions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 20.
nes vara lämpligt att, på sätt i Rikets Kollegier eger rum, IIof-Rätlens samtlige Ledamöter
förklaras berättigade att i sådana öfverläggningar deltaga, Rikets Ständer få hos
E. K. M:t underdånigst anhålla, det täcktes E. K. M:t Nädigst tillåta, att de uti 2:dra
Sunkten af högstberörda Nådiga Skrifvelse förekommande orden, »Hofrälls-Råden eller
iollegii-Ledamöterne uti Hof-Rält eller Kollegium», utbytas mot orden »Ledamöter i
Hof-Rälter och Kollegier.»
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Mars 1854.
N:o 20.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Mars 1834.
Preste-Ståndet den 1 „ — —
Borgare-Ståndet den A — —
Bonde-Ståndet den A — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående pension Jör KrigsRådet
S. G. Ehrenstams enka Charlotta Gripenstjerna samt
hennes dotter.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 33.)
S. A. K.
Med anledning af Krigs-Rådet S. G. Ehrenstams enkas, Gharlotta Gripenstjernas,
i underdånighet gjorda ansökning, att, sedan hennes syster Mariana Carolina Gripenstjerna,
som, tili följd af Rikets år 1810 församlade Ständers beslut, åtnjutit en frän
Riksgälds-Kontoret utgående pension af 166 R:dr 32 sk. årligen, i December månad
1851 med döden afgätt, samma pension måtte få bibehållas af sökanden jemte dess
sjukliga och oförsörjda dotter Hedvig Aurora Ehrenstam, hvilken varit gift med handlanden
och fabriksidkaren L. G. Kling, men från honom blifvit i äktenskapet skiljd, har
E. K. M:t genom Nådig Proposition af den 16 November näsliidet år, i betraktande af
de särskilda förhållanden, hvilka föranledt Rikets Ständers nyssberörda beslut, samt med
tillika fästadt afseende å den bekymmersamma ställning, hvari, enligt hvad upplyst och
styrkt blifvit, sökanden och hennes dotter sig befunne, föreslagit Rikets Ständer, att
bemälda enka måtte, med beräkning från 1852 års början, få för sin återstående lifstid
på sig öfverflyttad den pension hennes aflidna syster å Riksgäids-Kontorets pensions
stat
-
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 21.
25
stat intill nämnda tid innehaft, äfvensom att enahanda pensions-förmån måtte efter
enkan Ehrenstams död komma hennes dotter Hedvig Aurora Ehrenstam till godo, så länge
hon i torftiga omständigheter sig befunne.
Efter tagen kännedom om hvad de uti den Nådiga Propositionen åberopade handlingar
innehålla i afseende på anledningen till den sedermera aflidna Fröken M. C. Gripenstjerna
vid 1810 års Riksdag beviljade pensionen, hafva Rikets Ständer detta ärende
till öfvervägande förehaft; och då samma skäl, som föranledde Rikets Ständer att tillerkänna
Fröken Mariana Carolina Gripenstjerna den pension, deraf hon intill sin död
var i åtnjutande, numera förekomma för hennes efterlefvande syster, enkan Ehrenstam,
hvilken, enligt företedt prestbetyg, vid en uppnådd ålder af 90 år, befinner sig i
torftiga vilkor, hafva Rikets Ständer beviljat och till utgående af Riksgälds-Kontorets
medel från och med 1852 års början anvisat för merbemälda enka enahanda årliga
pension af Ellhundrasextiosex Riksdaler 32 skillingar, som hennes aflidna syster ditintills
åtnjutit; hvarjemte, och med afseende å härvid förekomne särskilda ömmande omständigheter,
Rikets Ständer pröfvat skäligt tillåta, att samma pension, på sätt E. K.
M:t i Nåder föreslagit, efter enkan Ehrenstams dödliga frånfälle, må få uppbäras af
hennes nu hemmavarande 55:åriga dotter, Hedvig Aurora Ehrenstam, så länge hon befinner
sig i torftiga omständigheter.
Hvilket, till svaråE. K. M:ts Nådiga framställning i förevarande ämne, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 4 Mars 1854.
N:o 21.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Mars 1854.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers förordnanden för Kyrkoherden, Riddaren af Konung
• Carl Ällhs Orden, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden,
Doktor Joseph JVallin; Riks-Antiqvarien, Riddaren af
Kongl. Nordstjerne Orden Kror Emil Hildebrand; Professoren,
En af de Aderton i Svenska Akademien, Riddaren
af Kongl. Nords tjerne-Orden Lars Magnus Enberg; Lektorn,
Riddaren aj Kongl. Nordstjerne-Orden Jonas Lundstedt;
Riks-Arkivar ien, Ledamoten af Kongl. VetenskapsAkademien,
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Doktor
Johan Jakob Nordström, samt Assessoren Grefve Erik Sparre,
att vara Ledamöter i Kommittéen för Tryckfrihetens vård.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc. gore veterligt: att, sedan,
enligt 108 §. Regerings-Formen och 65 §. Riksdags-Ordningen, Wi, genom utsedde
Bih. till B. St. Prot. 18S3 & 185i. 10 Sami. 1 Afd. 4
Expcditions-Ctskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, No 22.
Elektorer, valt dc män, som, jemte Wår Justitie-Ombudsman, böra värda tryckfrihelenT
och dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N.,'vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat
honom, N. N., alt vara Ledamot i Kommittéen för Tryckfrihetens värd; och eger han
att, i utöfningen af denna befattning, ställa sig Tryekfrihels-Förordningen samt Rikets öfriga
grundlagar till efterrättelse, och för öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse
dermed, befrämjar allmän upplysning, under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta Förordnande underskrifva och med Wära insegel
bekräftat.
Slockholm den 16 Mars 1854.
N:o 22
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Mars 185-5.
Preslc-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksgälds-Kontorets
befrielse Jrån skyldighet att erlägga postporto för
cmoltagna fribref.
(Stats-Utskoltcls Utlåtande N:o 49.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva fullmäktige i Riksgälds-Konloret anmält, hurusom, i anledning
af bemälde Fullmäktiges underdåniga hemställan, alt, i anseende lill uppgifna skäl,
nämnde Kontor måtte, från och med 1851 års början, befrias från ersätlnings-skvldighet
för del postporto samt de assurans- och rekommendations-afgiftcr, som efter gällande posttaxa
eller andra författningar kunde belöpa för de till delta verk ställda och med posten
ankomna bref från sådana embetsverk oell myndigheter eller andra inrättningar, hvilka
vörö i åtnjutande af portofrihet, E. K. M:t under den 25 Augusti 1^52 i Nåder förklarat:
att då den lill Stats-verket ingående andel af poslmedlen vore utaf Rikets Ständer
till visst belopp beräknad, samt de inkomster, som derutöfver till Post-verket inflöle, vore
lill post-kommunikationernas underhållande samt införande af nödiga förbättringar i postväsendet
oundgängligen erforderliga, så och enär, om den sökta befrielsen beviljades, enahanda
förmån svårligen skulle kunna förvägras Rikets Ständers Bank samt de flera verk
och myndigheter, hvilka, på grund af Kongl. Brefven den 21 Juli 1752 och den 27 Nov.
1772, icke åtnjötc fribrefsrätt och således för närvarande, lika med Riksgälds-Konloret,
Expediiions-Utsholtets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 22.
27
finge vidkännas utgifter af samma beskaffenhet, funne E. K. M:t, med afseende derjemte
å den icke obetydliga minskning i påräknade tillgångar, som härigenom, utan inskränkning
i Post-verkets åliggande att ersätta möjligen inträffande förluster af de i rekommenderade
bref inneslutne penningar, skulle för nämnde verk uppkomma, icke skäl lemna
bifall lill Fullmäktiges ofvannämnda underdåniga hemställan.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och har det synts Rikets
Ständer all, som Stats- och Riksgälds-Kontoren, i egenskap af Statens uppbörds-verk, det
ena för de ordinarie skattebidragen samt vissa bevillnings-afgifter och det andra för allmänna
bevillningen jemte några särskilda stats-inkomster, hafva hufvudsakligen enahanda
bestyr och åligganden, begge dessa verk jemväl böra få tillgodonjuta samma förmåner i
afseende på remitleringarne af de från samma embets-mvndigheter ingående uppbördsmedel,
samt det ena verket icke vidare vara nödsakadt vidkännas en kostnad för uppbördens
och redogörelsernas emottagande, hvarifrån det andra är helt och hållet belriadt,
derförutan såsom en oegentlighet förekommit att, sedan vissa embelsmän och myndigheter
förklarats vid sin brefvexling i embetsärenden icke behöfva utgöra stadgade porto-afgifter,
Riksgälds-Konloret skall ersätta en del af det porto, derifrån dessa myndigheter sålunda
ansetts böra njuta befrielse. Ett sådant förhållande äger ock för närvarande rum
endast i afseende på några få allmänna verk, och lära, med undantag af Rikets Ständers
Rank och dess afdelningar samt Tull-verket, afgifterne för de af dessa verk med postcu
emottagna bref i allmänhet vara af mindre betydenhet. Hvad åter Banken och Tull-verket
särskildt beträffar, så förekommer den skiljaktighet uti ifrågavarande hänseende, att portot
för de till Banken insända penningar och handlingar till en del ersättes af vederbörande
låntagare eller gäldenärer, samt att, vid brefvexling och penninge-remisser emellan
Tull-verkets styrelse och derunder lydande tjenstemän, postporto jemte rekommendations-
och assurans-afgifter alltid debiteras och erläggas å afsändnings-orten.
Med hänsigt åter till den minskning i Post-verkets inkomster, som genom RiksgäJds-Kontorets
befrielse från skyldigheten att godtgöra porto-afgifterne för emottagna fribref
skulle uppkomma, hafva, på det att den till post-kommunikalionernes underhållande
samt införandet af nödiga förbättringar i post-väsendet för närvarande disponibla summa af
post-medlen härigenom icke måtte förminskas, Rikets Ständer ansett vid ifrågavarande befrielse
böra fästas det förbehåll, att den till Stats-verket ingående andel utaf Post-verkets
årliga inkomster nedsältes med ett belopp, ungefärligen motsvarande den porto-ersättning,
detta verk hittills erhållit för de fribref, som med allmänna posten till Riksgälds-Kontoret
expedierats. Rikets Ständer få således hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att Riksgälds-Iiontorets
skyldighet att ersätta Post-verket det postporto samt de assurans- och
rekommendations-afgifter, som efter gällande post-taxa eller andra författningar kunna belöpa
för de till Riksgälds-Kontoret ställda, och med posten ankomna, bref från sådana embetsverk
och myndigheter, som åtnjuta portofrihet, må upphöra från och med 4en tid då
nästa slats-reglering vidtager; viljande Rikets Ständer deremot, vid bestämmandet af Statsverkets
behållna inkomst utaf postmedlen, taga i betraktande det belopp af 1,400 R:dr,
som Post-verket, lill följd af sagda ersättnings-skvldighet, under senare åren i medeltal
af Riksgälds-Kontoret uppburit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 16 Mars 1854.
28
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, No 23.
N:o 23.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 13 Mars 183.5.
Preste-Ståndet den lä — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif reise, angående anslag af allmänna
medel för anskaffande af s. k. Lifbergnings-båtar.
(Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 53.)
S. A. K.
Då nyttan och fördelarne af s. k. lifbergnings-båtar inom andra länder, särdeles
England och Danmark, der dessa blifvit använde, länge varit erkände och bepröfvade,
samt enär de många och stora förluster af menniskolif och egendom, som oftast i följd
af bristande tillgång på så beskaffade räddnings-anstaller årligen vid fartygs förolyckande
i Sverige inträffa, visa angelägenheten och behofvet af dylika båtars anskaffande och förläggande
vid våra kuster, hafva Rikets Ständer ansett åtgärder för befrämjande häraf
böra vidtagas; men då Rikets Ständer hvarken äro i tillfälle att bedöma å hvilka platser
ifrågavarande räddningsbåtar företrädesvis böra stationeras eller funnit lämpligt alt, innan
närmare undersökning rörande dessa med flera andra omständigheter egt rum, för berörda
ändamål anvisa bestämdt stats-anslag, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M:t Nådigst låta föranstalta om anskaffande af ändamålsenligt konstruerade
så kallade lifbergnings-båtar, jemte andra tillhörande lifräddnings-apparater, och till bestridande
af härför erforderliga utgifter använda ett belopp af högst Tiotusen R:dr B:ko,
att utgå af reservationerna å det på 5:te Hufvud-titeln uppförda anslag för lois- och fvrings-slaterna
eller af handels- och sjöfarts-fonden; öfverlemnande Rikefs Ständer åt É.
K. M:t att i Nåder bestämma de ställen, som företrädesvis böra med dylika räddningsanstaller
förses.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den IG Mars 1854.
Expeditions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, Ko 24.
\
2<r
N:o 24.
Uppläst o«h godkändl hos Ridd. och Adeln den IS Mars 1834.
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående meddelande af
stapelstads-rult för Köpingen Döderhultsvik.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Bet:de, N:o 53.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga väckts derom, alt stapelstads-rält och privilegier
måtte varda Köpingen Döderhultsvik förunnade; i hvilket afseende blifvit anfördt: alt något
verksammare medel för lifvande af rikets jordbruk och näringar, än beredande af den
lättaste möjliga afsättning för produktionen, icke gåfves, men hvartill äfven fordrades att
händelsplatser vore att tillgå på åtminstone icke längre afstånd från produktions-orten,
än att producenten kunde med fördel på en gång dit afföra sina varor och der i utbyte
erhålla sina förnödenheter; att utaf Rikets mera befolkade provinser icke någon i detta
hänseende vore så vanlottad som Småland, hvilken på sin långa kuststräcka icke hade
mera än 2 stapelstäder; att det knappast funnes någon plats i riket, hvilken af naturen
vore mera pålagligen för handeln lämplig, än förenämnde i Döderhults socken och
Stranda härad af Calmar län belägna Köping, som, med en djup och rymlig samt för alla
vindar skyddad och i anseende till 2:ne inlopp lätt tillgänglig hamn, hade sitt läge nästan
midt emellan de 17 mil från hvarandra aflägsna städerna Calmar och Westervik,
och således vore den naturliga afsältningsorten för icke allenast niedlersla delen af Calmar
län, ulan ock en icke obetydlig del af Jönköpings län, ifrån hvilka delar af landet
redan en ansenlig och med hvarje år ökad handel, isynnerhet med skogsprodukter, drefves
å Köpingen, men hvarest en ännu större varu-omsättning skulle ega rum, så framt
stapelstads-rätt klefve Köpingen tilldelad, helst det visat sig, att, oaktadt de vanliga och
betydliga olägenheterna för rörelsen i en handelsort, der sådan rätt saknades, och hvilka
medförde ringare vinst för de närmast varande stapelstäderne än skada och förlust för
de samma ort närboende innevånarne, verksamhet och välstånd likväl vore i oafbrutet stigande
inom merberörda Köping, sorn först år 1841) erhöll exporlrält för ortens produkter
till Danska och Tyska hamnar, och för närvarande, med en folkmängd af utöfver
1,600 invånare, egde 3 skeppshvarf, der älven omkring 200 främmande arbetare sysselsattes,
och en handelsflotta al 24 fartyg om tillsammans 1,034 läster, samt i Öfrigt hade
16 öppna salubodar, 8 fabriker och 20 verkstäder för åtskilliga handtverk; att Köpingen
hade en arealvidd af 1,495,856 qvadrat-alnar, hvaraf omkring 325,000 utgjordes af ännu
obebyggda tomter; att omkring densamma och inåt landet, men så belägna, att de icke
hade beqvämare eller kortare väg till någon sjöstad, än lill Döderhultsvik, funnes icke
30
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 24.
mindre änl\ll jernbruk, masugnar och manufakturverk, 2 glasbruk, 7 pappersbruk och
5 tegelbruk, inom 32 socknar, med en folkmängd af omkring 50,000 personer, hvilka
alla underhölle större eller mindre handels-förbindelse med Köpingen, der de atlemnade
sina produkter och athemtade förnödenheter af sill, salt m. m. samt i mindre goda år
äfven spannmål; att, oaktadt denna lifliga rörelse, Köpingen likväl icke egde någon annan
politi-anslalt än den för landet i allmänhet, hvarvid förekomme att vederbörande så
väl Kronofogde som Länsman voro boende på ett afstånd af utöfver 5 mil från Köpingen,
som jemväl vore mer än 3 mil aflägsen från sin tingsstad; samt att Köpingens innevånare,
som enhälligt uttryckt sin önskan, att densamma måtte erhålla stapelstads-rätt, beslutat,
att, i händelse sådan förmån beviljades, till tjenstemäns aflöning använda.åtskilliga
inkomster inom samhället samt dessutom fastställt grunder, hvarefter behöfligt sammanskott
för berörda ändamål skulle af innevånarne utgöras.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande;
och enär Rikets Ständer hysa den öfvertygelse, att alla de åtgärder, som leda
till befrämjande af handel och öfriga näringar, böra, så vidt möjligt är, vidtagas, hafva
Rikets Ständer ansett förevarande fråga vara förtjent af särdeles uppmärksamhet. Det
är nemligen icke blott de obestridligen ganska vigtiga fördelar, som beviljandet af stapelstads-rätt
skulle medföra, så väl för Köpingen, hvars redan betydliga handel och industri
derigenom, ulan tvifvel, i ännu vidsträcktare mån komme att utvecklas, som ock för
den omkring Köpingen liggande vidsträckta traktens innevånare, hvilka för afsättningen
af sina produkter skulle skörda betydlig fördel, utan det är äfven för sedlighetens och
den allmänna ordningens upprätthållande i detta, till följd af sitt lör handel och rörelse
gynnsamma läge, med hvarje år tillväxande samhälle, af högsta vigt, att detsamma erhåller
en mera ordnad styrelse, än den som under nuvarande förhållande der kan ega rum;
och då härtill kommer, att Köpingens innevånare, hvilka sjelfve på det lifligaste önska
erhålla ifrågavarande förmån, redan varit betänkte på anskaffande af medel för erforderliga
tjenstemäns aflönande, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att
stapelstads-rätt måtte beviljas Köpingen Döderhultsvik, med vilkor att Köpingen ej blott
på egen bekostnad uppför rådstufva, tullhus och vågbod, äfvensom fängelse med flera erforderliga
allmänna byggnader, utan ock åtager sig att vidkännas de bidrag till nödige
tjenstemäns aflönande, som stapelstäderna i allmänhet åligga, eller E. K. M:t kan finrfa
för godt i Nåder bestämma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Mars 1854.
Expedilions-Ulskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 33.
31
N:o 25.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Mars 1854.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående upphiijvandc af
25 §. i Kongl. Fiskeri-Stadgan den 29 Juni 1852.
(Ali*. Besv.- och Ekon.-Ulsk:ts Bet:de, N:o 55.)
S. A. K.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inhemlat, E. K. M:t godlfunnit i Nådigt CirculärBref
af deu 4 sistl. Jannuari förklara Gefleborgs, Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens läns fiskeri-idkare berättigade att, utan hinder af stadgandet i ”25
§. af Kongl. Fiskeri-Stadgan den 29 Juni 1852, att till kärl, hvari saltade fiskvaror
för afsalu inpackas, skall nyttjas virke af ek och bok eller gran, men ej af lall,
så framt tillgång på något af de förra trädslagen i orten finnes, för inpackning af saltade
fiskvaror, ämnade till afsalu, begagna af tallvirke förfärdigade kärl; men samma förhållande,
som föranledt det för Norrland sålunda i Nåder medgifna undantag från tillämpningen
af nämnde §., eller att tillräcklig tillgång på annat till fisk-kärl tjenligt virke än
tall icke förefunnits, jemväl inträffar i afseende på åtskilliga andra orter inom riket,
hvilket synes ådagalagdt derigenom, att tallvirke till fisk-kärl allmänt begagnas, hafva
Rikets Ständer ansett att enahanda förmån, som blifvit den Norrländska kustens fiskeriidkare
förunnad, bör lemnäs åt rikets alla öfriga innevånare, som sysselsätta sig med
ifrågavarande näring; och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det E. K.
M:t täcktes i Nåder upphäfva berörde 25 §. i Fiskeri-Stadgan den 29 Juni 1852, i hvilket
fall den i 39 §. af samma Kongl. Stadga förekommande ansvars-beslämmclsc, såvidt
den afser förstnämnda §., jemväl torde böra upphäfvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Mars 1854.
32
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 26.
N:o 26.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 22 Mars lffS4.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anstånd med återbetalningen
af eli staden Sölvitsborg beviljadt hamnbyggnads-lån.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 58.)
S. A. K.
Sedan, till befordrande af påbörjad kajbyggnad vid staden Sölvitsborg samt upprensning
af hamnen derstädes, Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens Riksdag beviljat
nämnde stad ett under år 1847 utbetaldt låneunderstöd af 10,000 R:dr, för hvilket lån
skulle, efter 5 års förlopp från slutet af det år, hvarunder medlen utbekommits, årligen
under 14 och ett halft års tid erläggas 8 procent å hela lånesumman, dervid räntan komme
att beräknas efter 2 procent och återstoden utgöra kapital-afbetalning, så har, efter
det E. K. M:t, uppå stadens Hamnbjggnads-direktions derom i underdånighet gjorda ansökning
och i anseende till förefunna behofvet att efter utvidgad plan verkställa muddringsarbetena,
i Nåder medgifvit den till 1851 års slut bestämda arbetstidens förlängr
ning till den 1 November innevarande år, hos Rikets nu församlade Ständer blifvit ifrågaställdt,
huruvida icke, af samma skäl, som legat till grund för högstberörda Nådiga
beslut, och då det för Sölvesborgs samhälle skulle blifva alltför betungande att, medan
de dryga utgifterna för hamnarbetets utförande ännu fortfore, jemväl utgöra de föreskrifna
inbetalningarne å ofvan omförmälda dertill erhållna lån, det kunde tillåtas, att, med
bibehållande för öfrigt af de stadgade betalningsvilkoren, liden för de årliga inbetalningarnes
vidtagande finge utsträckas från 5 till 7 år efter det år, hvarunder lånesumman
lvftades, och således dessa inbetalningar börja först vid 1855 års slut.
Och som dessa uppgifna förhållanden blifvit behörigen styrkta samt det genom
ifrågavarande lån understödda arbetsföretag, under dess utförande, erhållit, ej mindre
till stadens enskilda fördel än till gagn för allmänna sjöfarten och handelsrörelsen, en
större omfattning än från början och då lånet beviljades var afsedl, deraf åter följt, att
kostnaderne för detta företag blifvit förökade samt tiden fördröjd för så väl arbetets fullbordande,
som vidtagandet af den derefter påräknade tillökning i hamn-afgifterne, hafva
Rikets Ständer, i betraktande häraf, funnit skäligt medgifva del begärda anståndet, till
nästkommande års slut, med den lörsta årliga ränte- och kapital-inbetalningen för lånet
till kajbyggnaden och upprensningen af hamnen vid Sölvitsborg.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Mars 1854.
N:o 27.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, No 27.
33
N:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Mars" 1884.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående Stats-kontorets
ersättande för förskjutna medel, i anledning af inträffad
eldsvåda på ön S:t Barthelemy.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60.)
S. A, K.
Uti aflåten Nådig Proposition har E. K. M:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan en betydlig del af staden Gustavia å ön S;t Barthelemy genom inträffad
eldsvåda den 2 Mars 1852 blifvit lagd i aska samt många af dess innevånare dervid förlorat
all sin egendom och blifvit husvilla, E. K. M:t, dels, i betraktande af denna i många
afseenden vanlottade och hjelplösa kolonies beklagansvärda belägenhet, funnit oundvikligen
nödigt, att, till afbjelpande af de mest trängande behofven för de i följd af branden
nödlidande, anvisa en summa, motsvarande, efter kurs, 1,000 pund sterling, att af
Gouvernören på ön, i samråd med den efter branden nedsatta nödhjelps-kommilté, för
omförmälda ändamål användas, dels ock, för alt underlätta återuppbyggandet af den nedbrända
stadsdelen samt till förekommande af handlandes och industri-idkares utflyttning
till andra orter, tillika i Nåder bifallit, att en summa af högst 5,000 Spanska daler finge,
under särskildt föreskrifna vilkor och emot återbetalning af en tiondedel årligen, disponeras
af Finans-Konseljen i Gustavia till räntelria lån åt dem af stadens genom ifrågavarande
olycka hemsökta innevånare, hvilka sig dertill anmälde och, jemte personlig
ansvarsförbindelse för lånemedlens återbetalning, aflemnade sådan inteckning eller annan
säkerhet, som af Konseljen godkäunes såsom för Kronan fullt betryggande, hvarvid bemälda
Konselj fått sig ålagdt, att icke allenast emottaga, granska, förvara och behörigen
bevaka låntagarnes skuldförbindelser och öfriga säkerhctshandlingar, utan äfven indrifva
och på bestämda tider till E. K. M:ts och Rikets Stats-kontor insända de å lånen föreskrifna
årliga afbetalningar, af hvilka den första borde ske före den 1 November 1855;
och jemte det E. K. M:t åt Rikets Ständer öfverlemnat att anvisa erforderlig tillgång lill
Stats-kontorets godtgörande ej mindre för det utan återbetalnings-skyldighet beviljade och
af samma embetsverk förskottsvis utgifna understödet, utgörande med tillägg af omkostnader
R.dr 11,948: 40. 1.
än äfven för det utaf låne-understödet hittills använda belopp af
1,250 Spanska piaster, eller  » 3,019: 16. —
tillsammans R:dr 14,968: 8. 1.
Bih. till R. St. Prot. US3 & 1554, 10 Sami. 1 Afd. 5
34 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SS.
har E. K. M:t Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer måtte uppdraga åt Riksgälds-kontoret,
att framdeles efter uppgörande liqvid ersätta Stals-kontoret så väl hvad deraf vidare
kunde komma att förskjutas, i fall meranämnde lån skulle till hela sitt belopp utgå, som
oek de till lånemedlens utgifvande genom vexeldragningar belöpande kostnader, emot' det
att de lill Stats-kontoret inflytande afbetalningar å samma medel blefve uti liqviderna
emellan Statsverket och Riksgälds-kontoret sistnämnda verk godtgjorda.
Med hänsigt till de sålunda i Nåder anförda särskilda behjertausvärda förhållanden,
och då de af Rikets Ständer fastställda allmänna vilkor och bestämmelser för låne-understöd
till brandskadade släders återuppbyggande synas, så vidt desamma vid förevarande
fall kunnat tillämpas, vara hufvudsakligen iakttagna, hafva Rikets Ständer, som ansett
de till följd af den staden Gustavia öfvergångna eldsvåda förskottsvis verkställda utbetalningar,
hvarom nu är fråga, böra ersättas, funnit skäligt lemna bifall till hvad E. K.
M:t i högstberörda Nådiga Proposition föreslagit i afseende på ej mindre Stats-kontorets
godtgörande för hvad sålunda blifvit och ytterligare kan varda utbelaldt, än äfven de åter
inflytande lånemedlens liqviderande lill Riksgälds-kontoret.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom, till svar i ämnet, underdånigst meddela.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Mars 1854.
N:o 28.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 22 Mars 1854.
Preste-Slåndet den 22 — —
Rorgare-Slåndet den 22 — —
Bonde-Ståndet deh 22' — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående godkunda Förslag
lill ändringar i Rikets Grundlagar.
(Konst.-Utsk:ts Mern. N:is 4 och 5.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft åtskilliga, vid sistl. Riksdag väckta och
lill afgörande vid innevarande Riksmöte lagligen beredda förslag till ändringar i Rikets
Grundlagar, hafva Rikets Ständer samfäldt godkänt och antagit de ibland dessa förslag,
som afselt utvidning af Konungens rätt alt till vissa embeten oell tjenster kalla och nämna
utländske män; ändring i åtskilliga Revillnings-Ulskottets åligganden; hänvisning lill
Förstärkt Bevillnings-Utskott af vissa för närvarande till Förstärkt Stats-Utskott hänvisade
frågor, samt förändrade grunder för bildandet af sammansatta Utskott; genom hvilka
förändringar nedan anförde Grundlags §§. komrne att erhålla följande lydelse, nemligen i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 28.
35
Regerings-Formen.
§• 28.
Konungen äger att i Siats-Rådet utnämna och befordra infödde Svenske män till
alla de embeten och tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med förslag hafva
inkommit, der sådana hittills egt rum. Konungen vare likväl obetaget, alt, efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras framställning, till lärare-befattningar vid Universiteterna,
de theologiska lärare-tjensterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt förljenst, de der den rena
Evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära embeten nyttja
utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till Kommendanter i fäslningarne. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förljenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till civile embetsmän inom Riket och till domare må
sådane män endast nämnas, som äro af den rena Evangeliska läran. Hvarje Departementschef
skall föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån embeten och tjenster, vid de Verk och Stater,
som under Departementet höra.
§. 53.
Riksens Ständer välje genast, sedan Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje Riksdag nödiga Utskott äro: ett Konstitutions-Utskott,
att väcka och upptaga frågor rörande förändringar i Grundlagarne och yttranden
deröfver till Riksens Ständer afgifva, samt att granska de i Siats-Rådet förda
protokoll; ett Stats-Utskolt, att utreda och för Riksens Ständer uppgifva Stats-verkets
och Riksgälds-verkets tillstånd, förvaltning och behof; ett Bevillnings-Utskott, att behandla
bevilluings-frågor; ett Banko-Utskott, att öfverse Bankens styrelse och tillstånd samt föreskrifter
om Banko-förvaltningen gifva; ett Lag-Utskott, att utarbeta de från Riksens
Ständers Plena remitterade förslag till Civil-, Kriminal- och Kyrko-lagarnes förbättring;
samt ett Allmänt Besvärs- och Ekonomiskt Utskott, att, i anledning af i Stånden väckta frågor,
anmärka brister i de allmänna hushållnings-anstalterna och förändringar deruti föreslå.
§. 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-Utskott åligge, att bereda alla från Stånden
remitterade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillningens utgörande,
att förslagsvis, enligt de särskilda bevillningarne, beräkna de blifvande inkomsterna, och
att, sedan Stats-verkets behof blifvit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för
bevillningens ökande, om det erfordras, eller för dess minskande, om sådant kan ega
rum, och, i sammanhang dermed, till Riksens Ständer afgifva förslag till Bevillningsstadgar.
Utskottet må derjemte uti bevillnings-frågor föreslå hvad det anser billigt och
nyttigt.
§• 71.
Kunna samtlige Riks-Stånden sig icke förena om grunderna för någon bevillning,
sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utgörande; då skall saken
öfverlemnas till afgörande på det sätt 73 §. Riksdags-Ordningen föreskrifver, åt Bevill
-
36
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 28.
nings-Utskottet, förökadt till ett sådant antal ledamöter, som der bestämmes. Bifalla detta
Utskotts fleste ledamöter Bevillnings-Utskottets förslag i en eller flere af de delar, hvaruti
Riksens Ständer icke förut detsamma enhälligt antagit, blifve detta förslag härutinnan med
all kraft af Riksens Ständers beslut gällande; förkasta de detsamma i någon sådan del,
då, äfvensom när det af Irenne Riks-Stånd blifvit förkastadt, skall det åligga Bevillningsutskottet,
att föreslå en annan fördelning eller andra grunder och sätt för utgörandet,
blott af den andel i bevillnings-summan, hvaruppå den förkastade delen i Utskottets
förra förslag har afseende.
Riksdags-Or (bringen.
§. 31.
l:o. Bevillnings-Utskottet skall bestå af fyratioålta ledamöter, valde från särskilda
och, så vidt möjligt är, från alla rikets provinser. Delta Utskott åligge, att bereda
alla från Stånden remitterade frågor, sorn angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings
utgörande, att förslagsvis, enligt de särskilda beviliningarne, beräkna de blifvande
inkomsterna, och att, sedan Stats-verkels behof blifvit utredda och bestämda, opåmint
föreslå sättet för bevillniugens ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant
kan ega rum, och, i sammanhang dermed, till Riksens Ständer afgifva förslag till
Bevillnings-stadgar. Utskottet må derjemte uti bevilluings-frågor föreslå hvad det anser
billigt och nyttigt.
2:o. Yppar sig den uti Regerings-Formens 71 §. omförmälda skiljaktighet, förfares
såsom uti berörde §. stadgadt är; åliggande det Bevillnings-Utskottet, då dess förslag
i en eller flera delar blifvit förkastadt, att föreslå en annan fördelning, eller andra
grunder och sätt, för utgörandet blott af den andel i bevillnings-summan, hvaruppå den
ogillade delen i Utskottets förra förslag har afseende, och förhålles, i händelse äfven en
sådan ny fördelning ej antages, på det sätt ofvan föreskrifvet är.
§• 43.
Varder ärende af något Riks-Stånd till flera Utskott remitteradt, eller anser ett
Utskott nödigt att, till öfverläggning om något ärende af vigt, med annat eller andra Utskott
sammanträda; då skola från hvartdera af de Utskott, som lill sådan gemensam öfverläggning
sammankomma böra, två ledamöter af hvarje Stånd dertill utses. Finnes
förstärkning nödig; vardén från hvarje af de uti det sammansatta ingående Utskotten ytterligare
tvenne ledamöter af hvart Stånd dertill utsedde.
Sålunda sammansatt Utskott ege rätt att betänkande i frågan till Riksens Ständer
afgifva, utan att Utskottens Öfriga ledamöter deruti taga del. Finner Banko-Utskottet
de ämnen, hvilka utgöra föremålen för dess sammanträde med annat eller andra Utskott,
vara af sådan beskaffenhet, att de fordra tysthets-ed, aflägge sammanträdande ledamöter
af andra Utskott densamma. Emellan Hemliga Utskottet och annat Utskott ege ej sammanträde
rum.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, ali ifrågavarande
förändringar i Grundlagarne måtte vinna E. K. M:ts Nådiga bifall samt sedermera varda
i vanlig ordning kungjorda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Mars 1854.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 29.
37
N:o 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 23 Mars 1834.
Prés te-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet ' ddn 29 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af 11. I{. H.
Hertigens af Södermanland dödliga frånfälle.
S. A. K.
Rikets Ständer, som vid början af innevarande riksmöte egt den dyrbara hugnad,
att inför E. K. M:t frambära sina underdåniga lyckönskningar till den efterlängtade gåfva,
hvarmed Försynen välsignat Konungahuset och Fäderneslandet, genom födelsen af E. K.
Mits Herr Sonson, Sveriges och Norige» Arf-furste, II. K. H. Hertigen af Södermanland,
se sig i dag, med sorglig anledning af denna Furstes tidiga bortgång, kring E. K. M:t
å nyo församlade.
Förlusten af ett älskadt barn, en späd ättling, ett ämne för framtidens glädje,
kännes djupt smärtsam i hvarje hem på jorden, i hvarje boning, der en kärleksrik anda
räder; och denna smärta får en ännu högre betydelse, då vid den saknade hädangångne
varit fästade tvänne trofasta folks hjertliga förhoppningar och deras af Honom från vördade
stamfader ärfda tillgifvenhet. Han korn till oss, lik ett vänligt glädjande budskap,
sändt af Gud, att för Norden, efter lidanden och förluster, beteckna dagningen af sållare
öden. I konungaborg och hydda, nyss förmörkade af sorger och bekymmer, spriddes
åter, vid hans födelse, hoppets milda ljus. Lik en skön hägring, sorn framstrålar på fästet,
fägnar ögat och försvinner mot högre rymder, har Prins Cabc Oscab Wilhelm
Fbedkiu lefvat och nu öfvergått till en bättre verld. Sörjande föräldrahjertau och den
allmänna saknaden skola förvara hans minne.
E. K. M:t har täckts uttala den, ur dess eget landsfaderliga tänkesätt hemtade
försäkran, att E. K. M:t, vid den för Konungen och Fäderneslandet så ömma, lidna förlusten
funne en mäktig anledning till tröst och hugsvalelse uti alla trogna undersåters
lifliga deltagande i dess djupa sorg. Rikets Ständer utbedja sig i detta ögonblick att inför
E. K. M:t och dess höga ätt få i underdånighet betyga delta deltagande, som, vördnadsfullt,
innerligt och allvarligt, fyller hvarje redlig undersåtes bröst vid den sorg, som
sålunda drabbat Konungahuset, och i den förlust, de båda förenade rikena lidit. Den allsmäktiges
hand, sorn sändt denna pröfning, kan ensam åter hela det sorgbundna hjertat.
Rikets Ständer nedkalla, under varma förböner, den Högstes beskydd öfver E. K. M:t,
Dess Hus och Fäderneslandet, samt anhålla underdåuigst att i E. K. M:ls nåd och ynnest
städse få vara inneslutne.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1854.
38
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 30, 31.
\
N:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1834.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af en Ledamot
i Hemliga Utskottet.
S. A. K.
Sedan Kontre-Amiralen, Riddaren af E. K. M:ts Sviirds-Orden m. m., C. A. Virgin
afsagt sig Ledamotskapet i det af E. K. M:t äskade Hemliga Utskott, har till Ledamot
derstädes, i hans ställe, blifvit utsedd Kammarherren, Riddaren af E. K. M:ts Nordstjerne-Orden
Nils Tersmeden.
Hvilket Rikets Ständer få i undérdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm, den 29 Mars 1854.
N:o 31.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1834.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif veise, angående rättighet för Justitia;-  Ombudsmannens Sekreterare att erhålla ledighet från annan
tjenst.
(Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 61.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer funnit skäligt bestämma adöningen för Justitiae-Ombudsmannens
Sekreterare till Ett tusen tvåhundra R:dr årligen, emot skyldighet för honom att
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 32.
39
jemväl bestrida de göromål som Sekreteraren hos Tryckfrihets-kommittéen, åligga och under
samma vilkor och förbehåll i afseende å denna aflönings uppbärande, i fall han förut
innehar tjenst på Rikets Stat, som för utbetalningen af Justitise-Ombudsmannens lön
äro i enahanda fall stadgade, samt Rikets Ständer i sammanhang härmed för sin del beslutat,
alt, derest innehafvare af annan på allmän stat uppförd syssla varder af JustitiseOmbudsmannen
antagen till Sekretarare i hans Expedition, denne tjensteman, så länge
han fortlär att bestrida nyssnämnde Sekreterare-befattning, må, under bibehållande af sin
förut egande befordrings-tur, anses berättigad lill erhållande af ledighet från sin förra
tjenst; så få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att ett härmed öfverensstämmande
stadgande måtte varda i Nåder meddeladt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1854.
N:o 32.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1854.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående upphörande oj bvrdsralten
i stad.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, huruledes den i 5 kap. 1 §.
Jorda-Balkeu vissa skyldeman medgifna rätt att i börd lösa åter en lill fjermare frände eller
oskyld genom försäljning, skifte, pantsättning eller testamente afhänd fastighet af jord,
hus och tomt i stad, hvilken bördsrätt ursprungligen haft till ändamål att bidraga till
städernas förkofran, längesedan förlorat sin fordna betydelse, utan att, under förändrad
förm, kunna gagna, men, efter hvad erfarenheten ådagalagt, tvärtom öfvergått till ett
förkastligt medel för vinningslystnaden, hvaröfver klagan från städerna jemväl länge förnummits.
Saknande derjemte jemförlighet till den å landet endast för arfve-jord gällande
bördsrätten, som för sitt bibehållande eger stöd och försvar i åtskilliga af den jordbrukande
klassens interessen, har slägtbörden i stad, sådan den i nuvarande lagstiftning
förekommer, alltså synts Rikets Ständer böra upphöra.
40
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 32.
Ehuru meranämnda slägtbörds lösningsrätt i lagen erhållit företräde framför den,
som i 7 kap. 1 §. och 9 kap. 3 §. Jorda-Balken är medgifven viderboende och nabo,
bör likväl, enligt Rikets Ständers åsigt, den förras borttagande ur lagen icke inverka på
beståndet af den sednare, hvilken är nyttig, såsom ett medel att genom styckade och
närbelägna egendomars förening i en hand bereda sjelfständighet och befrielse från servituter
å hus och tomt i stad; men då, med afseende på samma rätts ordnande under
börden, tiden för dess begagnande för närvarande skall räknas från den dag, då skyldemans
rätt att anställa bördesklander är ute, följer att annan tid att göra omförmälda lösningsrätt
gällande, för de fall sådant må ske, måste bestämmas; finnande Rikets Ständer
viderboende och nabo få deras rätt behörigen bevarad genom begagnande af den tid, som
bördsraan nu eger. >
Rikets Ständer hafva fördenskull funnit skäligt, för sin del, besluta, det skall
rättigheten att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet
i stad, ehvad den är ärfd eller aflinge, upphöra, samt nedannämnde lagens rum
således förändras, som följer:
Arfda-Balken.
17 Kapitlet.
5 §.
Det i denna §. förekommande' stadgande: »Vilja barn och inländske arfvingar
till sig lösa hus, tomt, gård eller jord; stånde det dem fritt inom natt och år. Samma
rätt ege utländske arfvingar, om de i landet inflytta och der bygga och bo» —
kommer att utgå.
Jorda-Balken.
3 Kapitlet.
Öfverskriften till detta Kapitel erhåller följande lydelse:
Om skifte och huru jord å landet skiftas må.
1 §-
3:dje punkten i denna §., lydande sålunda: »Skiftar man hus, tomt eller gård i
staden emot hus, tomt eller gård i samma stad, eller annor; håfve ej eller bördsman rätt
att derå klandra, utan behålle deremot bördsmännen å begge sidor hvardera sin rätt till
det tillskifta», —• äfvensom sista punkten i 2 §., eller orden: »om skifte i staden vare
lag samma» — utgå.
5 Kapitlet.
Öfverskriften till detta Kapitel ändras sålunda:
Huru jord å landet bördas och lösas må.
1 §•
Andra punkten i denna §., lydande sålunda: »I staden ege ock bördsman rätt
att lösa jord, hus och tomt, ehvad det är arf eller aflinge, inom tolf veckor ifrån tredje
uppbudet»
Expedit ions-Utskoltcts Förslag till underd. Skrifvelse, S:0 32.
41
uppbudet», samt de i tredje punkten förekommande orden: »så å landet som i staden»
— utgå.
7 §•
De i första punkten af denna §. förekommande orden: »eller hus och tomt i staden»
— utgå.
fi Kapitlet.
3 §.
Orden: »hus eller tomt» i tredje punkten af denna §. ulga.
§ 4.
Ur sista punkten af denna §. utgå orden: »hus och tomt.»
7 Kapitlet.
1 §■
Denna §. kommer att erhålla följande lydelse:
Häfver man köpt hus eller tomt i staden, då skall han den åt viderboende:] och
nabon hembjuda, förr än derå uppbud tages; och håfve viderboende eller nabo rätt, inom
tolf veckor ifrån tredje uppbudet, det hus eller tomt att lösa.
9 Kapitlet.
3 §.
Fjerde punkten i denna §. kommer alt lyda sålunda: Löser ej han, då må viderboende
eller nabo fyra veckor therefler thet pantsatta hus eller tomt lösa, och sätte han
i Rätten in både pantskilling och hvad panten högre värderas före, ther utbrytning ej
ske kan, sorn i ulsöknings-balken urskiljes.
Rätlegångs-Balken.
G Kapitlet.
Sådant detta Kapitel lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849.
2 §.
Slutet af denna §. kommer alt lyda sålunda:
Dock så, att lagfarts-, intecknings-, äktenskapsförords-, boupptecknings-, arfs-, lestaments-
och förmynderskaps-ärenden samt frågor om rätt till lösen af fast egendom för
hela staden till en och samma afdelning höra.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 185i. 10 Sami. 1 Afd. 6
42
Expeditions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
1 öfrigt, kominer allt hvad genom särskilda författningar stadgadt är, i afseende på
rättigheten att i börd lösa jord, hus och tomt i stad, att tiii verkan förfalla.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm deu 29 Mars 1854.
N:o 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 29 Mars 18S4.
Preste-Slåndet den 29 — —
Borgare-Ståndet deri 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om upphäfvande af
införsel-tullen pä spanmål och mjöl.
(Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk.-ts Betänkande N:o 66.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som visserligen hysa den åsigt, att rubbuingar i den ekonomiska
lagstiftningen i allmänhet böra omsorgsfullt undvikas, men dock anse, derest fara för
brist på lifsmedel verkligen kan finnas vara för handen, detta förhållande böra föranleda
undanlag från nämnde grundsats, hafva i nu gångbara höga pris å spanmål funnit anledning
taga i betraktande, huruvida sådan brist må vara att emotse och om ej ett tillfälligt
upphäfvande af införsel-tullen på spanmål och mjöl må utgöra lämpligt medel till dess
förekommande.
Beträffande förhållandet med spanmålstillgången i landet, har, ehuru fullständigare
underrättelser i detta afseende varit önskliga, hos Rikets Ständer likväl blifvit upplyst,
att sädestillgången inom riket i allmänhet lärer vara knapp; att, i följd häraf, prisen å
spanmål redan äro högt uppdrifna, så att t. ex. rågen i de nordliga provinserna och
jemväl i de sydligaste, eljest sädesrika, landskapen nu gäller 24 ä 25 R:dr tunnan; äfvensom
att framställningar om betydliga undsättnings-summor från Landshöfdingarne i flere
län till E. K. M:t ingått. Och då härtill kommer, att stora qvautiteter spanmål erfordras
ej mindre för den under nästa månad medgifna bränvins-tillverkning, än äfven
för proviantering af de trupper till lands och sjös, hvilka, enligt hvad de politiska förhållandena
föranleda, komma att under instundande vår och sommar i Östersjötraklerue
sammandragas, synes, så vida icke särskild åtgärd för beredande af större tillgång på
spanmål varder vidtagen, att, innan nästa skörd hinner tillgodogöras, antingen brist på
spanmål lill lefnadsförnödenheterna skall inträffa, eller åtminstone prisen å denna vara
så uppjagas, att den fattigare befolkningen saknar tillgångar att dermed sig förse.
Hvad åter angår frågan om lämpligheten deraf att, genom upphäfvande tillsvidare af
ofvanberörda införsel-tull, söka afböja de olyckor, sorn i nyssnämnda fall möjligen kunna
Etcpeditions-Ulskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 3 i.
43
förestå, vilja Rikets Ständer förmoda, att denna utväg skall, med föga skadligt inflytande
på rörelsen, leda till ändamålet alt motverka alltför stor brist på spanmål, enär, enligt
hvad Rikets Ständer jemväl inbemtat, prisen å denna vara i de ryska hamnarne i allmänhet
stå lägre än här i landet, så att, i händelse tullen borttages, införsel af säd eller mjöl från
dessa hamnar kan vara att förvänta, och derjemte å nederlag i svenska hamnar lära befinnas
stora partier spanmål, hvilkas utförande ur riket kan blifva alt befara, så vida icke
tullfrihet för desamma härstädes beviljades. Men om än dessa förutsättningar ej gå i fullbordan,
synes likväl med visshet kunna antagas, att ifrågavarande åtgärd skall motverka
alltför hög stegring af prisen å den spanmål, hvarå tillgåug redan finnes.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer till E. K. M:t frambära
den underdåniga önskan, att de uti 1851 års tulltaxa bestämda tull-afgifter för införsel
till riket af spanmål och mjöl må i nåder förklaras upphäfna intill viss dag, som af E.
K. M:t i Nåder bestämmes med hänsigt till den tidpunkt då innevarande års skörd kan
antagas vara i allmänhet inom riket tillgänglig att såsom lifsmedel begagnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1854.
N:o 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den S April 1854.
Preste-Ståndet den 8 — —
Rorgare-Ståndet den 5 — —
Honde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrad beräkning
af salpeterhjelpen inom Calmar, Kronobergs och Jönköpings
län, samt anslag till derigenom erforderliga ersättningar.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64. Litt A.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af gjorda underdåniga ansökningar att de ränte-persedlar,
som ingingo uti den, hemmantals-räntan tillhörande, salpeterhjelpen, och hvilka inom Calmar,
Kronobergs och Jönköpings län, eller provinserna Småland och Öland, under lång
tidsföljd blifvit, vid debitering och uppbörd, oriktigt beräknade med förvandling till persedlar
efter gällande markegångspris, i stället och på sätt uti rikets öfriga landskap egda
44
Expeditions-Ulskottets Förslag Ull underd. Skrifvelse, N:o 34.
ruin, finge endast nied det för samma persedlar belöpande kronovärdi utgöras, E. K. M:t
vid sistförflutna Riksdag i Nåder meddelat Rikets Ständer, hurusom E. K. M:t funne med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att den sökta förändringen uti salpeter-hjelpens
beräkning blefve åt räntegifvarne jemväl inom de tre Småländska länen beviljad och denna
ränta således i dessa län, likasom i öfriga delar af riket iakttages, med penningar efter
kronovärdi liqviderad, hvadan ock nådigst föreslogs, det Rikets Ständer måtte anvisa
erforderligt anslag för att dermed godtgöra den minskning uti indelda löner och anslag till
särskilda inrättningar och fonder, som genom en så beskaffad förändring uppkomme; men
Rikets Ständer, till underdånigt svar härå, enär af handlingarne icke kunnat hemtas någon
säker ledning för utrönande al det belopp, hvartill det sålunda äskade anslaget
komme att uppgå, och då, för prölningen, i hvarje särskildt läll, huruvida ersättning borde
ifrågakomma, i händelse den sökta nedsältuingen af salpeter-hjelpen skulle beviljas,
erfordrades specificerade uppgifter rörande de personer och inrättningar, af hvilka anspråk
i dylikt hänseende skulle kunna väckas, underdånigst lörffiält sig, i saknad af en
sådan utredning, icke vara i tillfälle att bedöma, till hvilken utsträckning och under
hvilka vilkor den ifrågaställa ersättningen borde ega rum, samt om densamma borde
tillgodokomma endast nuvarande innehafvare af de indelningar, hvilka genom nedsättningen
komme att minskas, eller utgå för all framtid, med afseende å hvilket allt Rikets
Ständer funne sig då förhindrade alt det af E. K. M:t lör ändamålet äskade anslag bevilja;
så har, efter det, uppå nådig befallning, vederbörande embels-verk låtit författa
sådana uppgifter, som Rikets Ständer ansett för frågans pröfning erforderliga, samt detta
ärende ånyo och i sammanhang med Bonde-Ståndets vid berörda riksmöte hos E. K. M.
gjorda underdåniga framställning i ämnet förevarit till nådigt öfvervägande, E. K. M:t,
uti en till Rikets nu församlade Ständer aflåten Nådig Proposition, täckts förklara, det
E. K. M:t fortfarande ansåge den för räntegifvarne inom de tre Småländska länen begärda
förändring i salpeter-hjelpens beräkning och utgörande vara rättsenlig och billig, samt
att, för beviljandet af merberörda förändring, oundgängligen erfordrades, att nöjaktiga anslag
blefve af Rikets Ständer beviljade till godtgörande af den genom förändringen uppkommande
minskning uti stadgade och beräknade löne-vilkör, äfvensom uti inkomster,
hvilka ej tålde nedsättning; upptagande, i afseende å beloppet af berörda anslag, den Nådiga
Propositionen hufvudsakligen, att, enligt de från länen inkomna uppgifter, salpeterhjelpens
nu ifrågaställda förändrade utgörande skulle uti de i orten förlagda regementers
och korpsers löning medföra följande minskning mot hittills i medeltal under åren
1842—1851 åtnjutet belopp, nemligen:
Vid Smålands Hussar-Regemente R:dr 2,002: 30. 4.
» Andra Lifgrenadier-Regementet » 43: 10. 7.
» Smålands Grenadier-Korps » 849: 22. 1.
» Kronobergs Regemente » 1,173: 10. 7.
» Jönköpings d:o  » 930: 27. 7.
och vid Calmar d:o » 834: 37. 2.
Summa 5,833: 42. 4.
hvarförutan en årlig minskning af 97 R:dr 28 sk. 10 rst. orsakades uti den till förra
Adelsfane-Regementet hörande Ryttmästare-indelning af Östgölha-Smålands kompani,
hvilken skall till Invalid-fonden indragas, men af Öfversle-löjtuanten m. m. Friherre G. J.
Silfversparre ännu ålujutes.
Jemväl blefve för Landlstats-tjenstemännen den föreslagna beräkningen af salpeterhjelpen
ledande till en icke obetydlig minskning uti hittills åtnjutna lönevilkor, nemligen:
Expeditions-Vlskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 34. 45
l:o För Landshöfding;arne:
uti Kronobergs län '. . R:dr 386: 31 4
— Jönköpings d.-o
223: 37. 6
— Galmar • •
. . . i) 218: 19. 9.
Tillsammans R:dr 823: 40. 7.
2:o. För Landssekreterare:
uti Kronobergs län R:dr 90: 4. 6.
— Jönköpings d:o » 66: 36. 9.
— Calmar d:0
70: 23. 10. 227. n j
För Lands-kamererare:
uti Kronobergs län R:dr 141: 31. —
— Jönköpings d:o  » 92: 28. 9.
— Calmar d:o » 95: 32. 4. ^ ^
För Landt-räntmästare:
uti Kronobergs län R:dr 45: 38. 3.
— Jönköpings d:o • . . . » 37: 27. 8.
—1 Calmar d:o » 32: 4. 10. go 9
För Kronofogdar.
uti Kronobergs län R:dr 324: 10. 3.
— Jönköpings d:o » 324: 4. 7.
— Calmar d:o » 264: 12. 9. gj2- 27 7
För Häradsskrifvare :
uti Kronobergs län R:dr 171: 8. 8.
•— Jönköpings d:o » 145: 29. 4.
— Calmar d:o ® 105: 14. 5. 4*^2* 4 5
För Länsmän:
uti Kronobergs län R-dr 3: — 2.
— Jönköpings d:o » 33: 10. 2.
— Calmar d:o » 5: 32. — ^ ^
För Enspännare:
uti Kronobergs län R:dr 13: 24. 8.
46
Expeditions-Utskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 3i.
För Förste Landtmätare:
R:dr 69: 15. 5.
» 58: 2. —
50: 47• 3- 178: 16. 8.
Summa Il:dr 2,241: 7. 7.
3:o. För Fjerdings mann en :
sammanräknadt 27 R:dr 46 sk. 10 r:st.
De tillgångar, som af ålder varit anslagne till Jägeri-staten oell hvaraf i Jönköpings
Ilin fyra skogvaktare åtnjuta inkomst, skulle jemväl förminskas, genom ifrågavarande
åtgärd, för nämnda skogvaktare, med R:dr 11: 35. 8.
samt för skogsplanterings-kassan å den till kassan redan indragne
ränta, med
» 89: 8. 11.
Andra kassor, inrättningar oell milda stiftelser, som nu innehafva anslag af från
Småländska länen utgående räntor, ginge genom förändringen med salpeterhjelpens utgörande
i mistning af mer eller mindre betydliga inkomster, nemligen:
Militiae-bpsläils-kassan
R:dr 179: 38. 11.
Wadstena Krigsmanshus-kassa » 612: 41. 6.
Invalidfonden » 69: 39. 6.
Hospitalerne » 15: 42. 2.
Tryserums sockens fattige
» 2: 24. 10.
Wexiö Gymnasium
» 11: 12. 7.
Wisingsborgs Scholaeslals fond » 144: 20. 5.
Till Klereci-staten anslagna räntor och gästgifvares åtnjutna friheter undergingo
ock en synbar förminskning, de förra med R:dr 164: 6. 9. och de sednare med R:dr
23: 3. 4.; kommande rustbålls-augmenter af 1,169-^ mantal äfvenledes att vidkännas
förminskning uti inkomster, beräknad till ett belopp af 6,401 R:dr 25 sk. 4 rst.
Med anledning af dessa förhållanden har E. K. M:t täckts vidare i Nåder yttra:
att, som, vid den år 1833 skedda lönereglering för arméen, salpeterhjelpens utgående
med markegångsförvandling i de Småländska länen beräknades bland de tillgångar, hvilka
anslogos att framgent oförminskade till lörenämnda regementers och korpsers löning användas,
mäste E. K. M:t af Rikets Ständer äska ett, ofvanstående minskning i samma löning
motsvarande, kontant anslag af 5,833 R:dr 42 sk. 4 rst., hvilken ersätlnings-summa
borde på Riks-statens 4:de hufvudtitel uppföras och der tilläggas förutvarande beloppet i
penningar; alt förminskningen uti omförmälda till förra Adelsfanerregemenlet hörande indelning
borde godlgöras med motsvarande kontant anslag af 97 R:dr 28 sk. 10 rst. på
allmänna indragnings-staten, intill Friherre Silfversparres afgång, och derefter upphöra att
utgå; att, som vid den till följd af E. K. M:ts Nådiga Bref den 24 Februari 1837, i
mån af sig yppande ledigheter, ulan tillökade anslag af statsmedel, verkställda reglering
af Landåhöfdingarnes lönevilkor, salpeterhjelpen i Småland blifvit inberäknad att härtill
utgöra en tillgång enligt det belopp, hvarmed densamma genom förvandlingen efter markegång
allt hittills utgått, nödgades E. K. M:t nu att af Rikets Ständer äska ett, mot
förenämnda löneminskning för ofvanbemälde Landshöfdingar svarande, kontant anslag af
828 R:dr 40 sk. 7 rst., alt uppföras på Riks-statens sjette hufvudtitel bland penningeanslagen
för landtstaten; att, enär behofvet af förbättring i de fleste Landtstats-ljenste-.
männens alltför svaga lönevilkor länge varit insedt, och E. K. M:t nu, enligt Rikets
uti Kronobergs län
— Jönköpings d:o
— Calmar d:o
Expediiions-Utsltotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, Aho 3i.
47
Ständers redan vid 1823 års riksdag vtlråde önskan, aflåtit lill Rikets Ständer förnvadt Nådigt
förslag om en allmännare ny reglering af bemälde Ijenstemäns löneförmåner, hvarvid
måst tagas i beräkning, att ofvannämnde landtstats-ljenstemän i de Småländska länen icke
måtte sakna godtgörelse för anslag, sorn hittills i deras löner ingått, och dertill komme,
att förste Landtmätarnes mindre betydliga löner ej heller tålde vid någon nedsättning,
funne E. K. M:t sig föranlåten att af Rikets Ständer i Nåder äska ett, mot ofvanstående
minskning uti förenämnde Landtstats-tjenstemäns och förste Landlmätares lönevilkor svarande,
kontant anslag af 2,241 R:dr 7 sk. 7 rst., att, efter behörig fördelning, uppföras
bland penninge-anslagen på sjette hufvudtiteln för landtstalen och landtmäteriet; att, då
fjerdingsmännens löner skulle, i mån af afgång, indragas till Statsverket, erfordrades för
den omförmäida minskningen af 27 R:dr 46 sk. 10 rst. i samma löner icke någon annan
ersättning, än att för ännu i tjenst och på stal varande fjerdingsmäti uppfördes ett emot
hvars och ens förlust svarande belopp på Allmänna Indragnings-staten, hvilket belopp vid
innchafvarens afgång skulle upphöra att utgå; alt, enär det belopp, 100 R:dr 44 sk. 7
rst., hvarmed de lill jägeristaten anslagna tillgångar nu komme att förminskas, vore af
mindre betydenhet, E. K. M:t ansåge alt skogsplanterings-kassan kunde vidkännas förlusten,
utan att godtgörelse derför ifrågasattes; att, som de inkomster, hvilka varit anslagna
till Wexiö Gymnasium och Wisingsborgs skola, till sitt fulla belopp inberäknats bland
de för läroverken anvisade tillgångar, E. K. M:t måste af Rikets Ständer i Nåder äska
ett, emot den nu föranledda minskningen svarande, belopp af 155 R:dr 33 sk., att uppföras
på åttonde hufvudtitelns anslag för Elementar-läroverken; att, då de till Kleresistaten
anslagna räntor, hvari en synbar minskning uppkom, utginge af 28£- mantal stomoch
preebende-hemman och voro anslagna till löner ät samma presterskap, som innehade
dessa lägenheter, samt förhållandet vore enahanda med den synbara minskningen i gästgifvars
åtnjutna friheter på 4 mantal, erfordrades icke i dessa afseenden någon godlgörelse
af Stats-verkel; samt alt E. K. M:t i Nåder funne, att, för den minskning rusthålls-augmenterne
komme att vidkännas, någon godtgörelse af statsmedel icke borde ifrågasättas,
då rusthållaren ej kunde åtnjuta mer än kronans rätt; hvadan de anslag, som
af Statsverket erfordrades, för att ersätta sådana brister, som uppstode genom ifrågavarande
förändring uti salpeterhjelpens utgörande, skulle uppgå till följande belopp:
för Militise-staten R:dr 5,833: 42. 4.
— Landt-slateu  » 3,070: — 2.
— Läro-stalen
» 155: 33. —
Summa R:dr 9,059: 27. 6.
hvarförutan blefve behölliga, tillsvidare och intill dess nuvarande innehafvare afginge, anslag
på Allmänna Indragnings-staten:
för Friherre Silfversparre R:dr 97: 28. 10.
— Fjerdingsman
» 27: 46. 10.
Summa R:dr 125: 27. 8.
och har E. I\. M:t behagat derjemte i Nåder tillkännagifva, att, såsom en följd af nu
föreslagna åtgärd, uppstode en minskning uti Kronans behållna räntor, hvars belopp icke
vore noggrant beräknadt, men förmodades komma att utgöra, i runda tal upptaget:
uti Kronobergs län (af 842 mantal) omkring R:dr 5,060:
— Jönköpings d:o (af 1,060 mantal) omkring » 5,690: — —
— Calmar d:o (af 1,692 mautal) omkring .
» 6,040: — —
Summa R:dr 16,790: — —
48
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 3 i.
Vid öfvervägande af detta ärende, och sorn af handlingarne tillika inhcmtats, attT
enligt E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegii Bref den 28 April 1638 och Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolution på allmogens besvär den 13 December 1644, salpeterhjelpen uti de
Småländska länen bordt utgöras med penningar efter kronovärdi, samt att den sedermera
verkställda ändring, alt beräkna salpeterhjelpen efter årlig markegång, icke stödt sig på
någon gällande författning, utan synes hafva härledt sig derifrån, alt, då vid början at
17Ö0:talet det missbruk yppats, att jordeboks-räntan erlagts med penningar utan förvandling,
och rättelse härutinnan blifvit af vederbörande Kollegier förordnad, tillämpningen
deraf kommit att af missförstånd sträcka sig äfven lill den under hemmantals-räntan inbegripna
salpeterhjelpen, som derefter, ehuru endast småningom, börjat att förvandlas
efter markegång, hvarmed sedan hittills fortfarits, hafva, på grund af dessa samt de i
E. K. M:ts Nådiga Proposition vidare anförda skäl, Rikets Ständer, för sin del, medgifvit
att salpeterhjelpen i de Småländska länen ifrån och med nästkommande år 1855 må, i
likhet med hvad i de öfriga delarne af Riket äger rum, beräknas och erläggas med penningar
efter kronovärdi, äfvensom, och med godkännande af hvad E. K. M:t i Nåder
yttrat i afseende å jägeri-staten, kleresi-slaten och gästgifvars friheter, Rikets Ständer
funnit skäligt att, för den minskning, som genom den sålunda förändrade beräkningen i
salpeterhjelpens utgörande uppkommer för militise-staten, landtstats-tjenstemännen och
läro-staten inom nämnde län, anslå följande ersättningar, att å vederbörande bufvudtillar
uppföras, nemligen: för Militise-staten 5,833 R:dr 42 sk. 4 rst., för Landshöfdingarne
828 R:dr 40 sk. 7 rst., för öfrige Landtstats-tjenstemännen 2,241 R:dr 7 sk. 7 rst. och
för Läro-staten 155 R:dr 33 sk., eller tillsammans 9,059 R:dr 27 sk. 6 rst,; hvarjemte
Rikets Ständer tillåtit, att dessutom på Allmänna Indragnings-staten må blifva, intill de
nuvarande innehafvarnes afgång uppförda; för Ofversle-löjlnanten, Friherre Silfversparre
97 R:dr 28 sk. 10 rst., och för Fjerdingsman 27 R:dr 46 sk. 10 rst.
Beträffande åter den minskning, som rusthållen inom de Småländska länen i sina
anslagna augmentsräntor komme att genom den ifrågavarande åtgärden vidkännas, och
hvarför ersättning jemväl blifvit hos Rikets Ständer genom enskilda framställningar yrkad;
så och enär i afseende härå förekommit, att, då indelnings-verkel i riket, började år
1683 och för nämnde län afslutals år 1695, och rusthållen således under sagde tid fått
sig till hjelp i rustningen augmenls-räntor tillagda, sådant icke kunnat ske med annan
rätt än Kronan då egt, hvilken rätt till salpeterhjelpen, enligt hvad ofvan är nämndi,
inskränkt sig till att derför uppbära penningar efter kronovärdi, hafva, af sådan anledning
och då dessutom, för att jemväl taga i betraktande billighetsskäl, dessa rusthåll,
enligt hvad Rikets Ständer af indelningsverken öfver åtskilliga af de indelda kavalleriregementerne
inhemtat, jemförelsevis med rusthåll i en del andra rikets provinser, ej
må anses såsom hårdt betungade, Rikets Ständer funnit ersättning icke kunna beviljas
för de rusthåll inom de Småländska länen, hvilka genom ifrågavarande åtgärd komma
att vidkännas minskning i sina augmentsräntor.
I afseende sedermera å Militice-bosfällskassan, Wadstena Krigsmanshus-kassa, Invalidhus-fonden,
Hospitalerne och Tryserums sockens fattige, hafva Rikets Ständer funnit
dessa icke kunna hafva bättre rätt till ersättning för den genom oftanämnda åtgärd uppkommande
mistning af inkomster än rusthållen; i följd hvaraf och då Rikets Ständer vid
sistlidne riksdag, enligt underdånig skrifvelse af den 8 Augusti 1851, beviljat Milititeboställskassan,
Wadstena Krigsmanshus-kassa och Invalidhus-fonden, såsom ersättning för
af dem dittills innehafda indelda räntor och andra inkomster, kontanta förslags-aiislag,
Militim-boställskassan af 14,900 R:dr, Wadstena Krigsmanshus-kassa af 32,800 ll:dr och
Invalidhus-fonden af 25,200 R:dr, men otvifvelaktig! är att, i öfverensstämmelse med
nvss
*
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 3S.
49
nyssnämnda åsigt, berörda anslag, derest de först vid innevarande riksdag blifvit beviljade,
skulle utförts med så mycket mindre belopp, som skillnaden emellan salpeter-hjelpen,
beräknad i penningar efter kronovärdi, och densamma, förvandlad efter markegång, utgör,
Rikets Ständer beslutat, att för den minskning, som Militiae-boställs-kassan, Wadstena
Rrigsmansbus-kassa, lnvalidhus-fonden, Hospilalerne och Tryserums sockens fattige få i
sina inkomster vidkännas genom ifrågavarande förändring i salpeter-hjelpens beräknande,
någon ersättning dem icke tillkommer, samt att följaktligen de kontanta förslags-anslagen,
som de 3 förstnämnda fonderna vid sistlidne riksdag i ersättning för mistade indelda räntor
blifvit tillagde, komma att minskas, utfördt i runda tal, för Militise-boställs-kassan
med 150 R:dr, för Wadstena Krigsmanshus-kassa med 600 R:dr och för lnvalidhus-fonden
med 60 R.dr.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:ts högslberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få hos E. Ii. M:t härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
N:o 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 April 1884.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. M:ls
Nådiga Proposition, angående nedsättning i koppar-räntan
å tillverkningarne vid Stora Kopparberget, m. m.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64. Litt. B.)
S. A. K.
Sedan i fråga, å ena sidan, att den utaf Stora Kopparbergs bergslag till Kronan
utgående och genom E. K. M:ts Nådiga Resolution af den 5 Mars 1805 till hvart tionde
skeppund af tillverkningen fastställda koppar-ränta måtte förmedlas till hvart tretionde
skeppund, samt å den andra, dels att jemkning i nämnda bergslags privilegier blefve tillvägabragt,
i hvad desamma hindrade fri disposition af skalte-skogarne inom bergslagets
kol-distrikt och så kallade »frihet» äfvensom af bergsfrälse-skogarne, med berättigande deremot
för de skattskyldige i allmänhet att, i stället för hemmansränte- och mantals- eller
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 7
50 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
qvarntulls-kolens levererande, såsom hittills, in natura till bergslaget, samma räntor med
spanmål eller penningar, elter vissa uppgifna grunder, utgöra, dels ock om förvandling
likaledes till spanmål eller penningar af den från skattskyldige hemman inom åtskilliga
församlingar utgående kol-ränta lill det, bergslaget underlydande, Avesta bruk, framställningar
tid elter annan hos E. K. M:t blifvit i underdånighet gjorda, samt ömsesidiga
meddelanden i förslberörda ämnen vid särskilda riksdagar emellan E. K. M:t och Rikets
Ständer egt rum, hvarefter med ärendets ytterligare utredande fortgått, derunder bergslaget
jemväl uppgifvit från hvilka delar af sina privilegier det vore villigt att emot den
omförmälda åsyftade förmedlingen i koppar-räntan alslå; så har E. K. M:t, uti en till
Rikets nu församlade Ständer allåten Nådig Proposition, behagat förklara, hurusom, vid
betraktande af hvad i detta ämne förekommit och hvaraf Rikets Ständer såmedelst lemnades
del, E. K. M:t funnit de förändringar, tidén medfört i flera afseenden, fordra ett
ytterligare öfvervägande af detta för Stora Kopparbergs läns inbyggare vigtiga ärende.
Sålunda vore nemligen, sedan folkmängdens tiilvext stegrat behofvet af utvidgade näringskällor,
friheten att begagna dem, som naturen i denna ort' bereder, blifven så mycket
dyrbarare för befolkningens bergning; och då angränsande orters lifligare rörelse alltmer
närmat sig de aflägsnare bygderna i detta län, hade hågen att verksammare deltaga uti
häraf uppkommande fördelar jemväl derstädes tilltagit, hvarjemte, efter det en mindre
välbetänkt skogs-hushållning i en del trakter, samt forlönernes stegring gjort tjenstbarheterna
till Stora Kopparberget mera svåra och betungande, olägenheterna utaf jordeganderättens
inskränkning, genom bergslagets privilegier, visat sig alltmera påfallande; och
ansåge E. K. M:t derföre i Nåder förevarande, på hela provinsens välmåga inverkande,
fråga vara af den stora vigt för det allmänna, att Slaten borde, medelst billig lindring i
koppar-verkets nuvarande högre beskattning, medverka till dess lösning på ett sätt, som,
jemte detta verks framlida upprätthållande, befordrade provinsens välstånd och vidare utveckling
till framtida förkofran, hvilka båda ändamål kunde vinnas, om de allmänna beskaltningsgrunderna
tillämpades så väl på koppar-verket, som på jordegarne, utan alt förhållandet
för någondera blefve beroende af förpligtelse till den andra.
Om således, emot frånträdande å bergslagets sida af dess undantagsvis och ‘till
förfång för ortens skattskyldige inbyggare ännu innehafvaude särskilda rättigheter och
förmåner, Stora Kopparbergs bergslags beskattning kunde förmedlas till öfverensstämmelse
med den genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831 stadgade allmänna grund för beskattning
å de bergverk, af hvilka viss procent å tillverkningen skall såsom tionde till
Kronan utgöras, funne E. K. M:t Statens uppoffring, genom den årliga koppar-räntans
minskning, komma att tillskynda det allmänna en länge önskad fördel af bättre ordnade
förhållanden och af skatte-allmogens förhjelpande till en friare och mera rättsenlig disposition
af hemmanens skogar och deras afkastning; hvarförutan jemväl någon direkt ersättning
för Stats-verket måhända kunde påräknas genom oafkortadt ingående af den från
bergslagets priviiegii-tvång befriade allmogens utskvlder. E. K. M:t yttrade fördenskull
i Nåder den åsigt, att, så vida Stora Kopparbergs bergslag vore villigt att, såsom vederlag
för koppar-räntans förmedling från hvart 10 till hvart 30 skeppund af årliga koppartillverkningen,
afstå från alla bergslaget tillerkända eller af detsamma hittills åtnjutna
privilegier och förmåner, dels i afseende å levereringen af skatte-allmogens fänte-kol vid
Stora Kopparberget och Avesta bruk, dels ock i andra hänseenden, som härmed ega gemenskap,
en härom träffande öfverenskommelse skulle för framtiden lända till ömsesidig
båtnad; och har E. K. M:t täckts i Nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte bemyndiga
E. K. M:t, att låta med Stora Kopparbergs bergslag formligen uppgöra erforderligt aftal
om koppar-tiondens nedsättning efter nyssberörda grund, under vissa uti den Nådiga Propositionen
uppgifna hufvudsakliga vilkor och bestämmelser.
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 35. 51
Rikets Ständer, som tagit delta för så väl Kronan och det allmänna, som bergslaget
och dal-allmogen vigtiga ärende i sorgfälligt öfvervägande, hafva dervid, utom hvad
handlingarne i öfrigt innehålla, iuhemtat, bland annat, hurusom koppar-tillverkningen vid
Stora Kopparberget, efter en under närmare 200 år småningom skedd förminskning,
utgjorde:
Åren 1831—1840 i medeltal årligen  2,250 Skif.
» 1841—1850
. 3,394 »
»> 1851.  4,922 »
och år 1852
4,889 »
hvarjemte under frågans behandling hos Rikets Ständer upplyst blifvit, att hela koppartillverkningen
af malm från så väl Stora Kopparberget, som upptagna nya grufvor, samt
af slagg från gamla hyttevarp, åren 1843—1852 uppgått i medeltal till 4,341 Skif. årligen,
så alt koppar-tillverkningen under sistberörda period betydligt tilltagit, samt vid
Stora Kopparberget varit, åren 1851 och 1852, nära dubbelt större än åren 1843 och
1844; att Kronans inkomst af koppar-verket under nyssnämnda årtionde jemväl ökats i
samma förhållande, och belöpte sig de båda sednaste åren deraf till nära 500 Skif.', äfvensom
att uldelningarne till fjerdeparts-egarne likaledes, under ifrågavarande tidrymd, icke
obetydligt stigit, jemte det fjerdeparternas försäljuings-värde, som före samma decennium
nedgått till 1000 R:dr, sedermera höjt sig till 1,400 å 1,500 R:dr; och då härtill kommer,
att koppar-försäljnings-prisen, hvilka, vid auktioner å Kronans koppar-tionde, uppgått
i medeltal för åren 1843—1852 till 132 R:dr per Skif., under sistlidet år stegrats
ända till 173 R:dr, samt med allt detta jemföras länets markegångs-pris å kol, i hvilka
pris förhöjningen varit mindre betydlig, så visar sig alt bergslagets åren 1831—1840
ofördelaktiga konjunkturer, som varit en följd af de i grufvan åren 1830, 1831 och 1833
inträffade ras, jemte flera missgynnande omständigheter, numera upphört och bergslagets
ställning blifvit vida förmånligare. Under dylika förhållanden bör således icke betviflas,
att bergslaget, sorn tillförene ansett betänkligt att antaga de å Statens sida gjorda förslag
om nedsättning i koppar-räntan, mot vilkor af samtliga privilegiernas afstående, numera
skall finna sin fördel dermed förenad, alldenstund värdet af koppar-räntans förmedling stiger
i samma mån som koppar-tillverkningen och försäljnings-priserna derå; och ehuruväl
Stats-verkets uppoffring genom koppar-räntans nedsättning följaktligen äfven ökas, anse
dock Rikets Ständer de uti E. K. M:ts Nådiga Proposition samt i öfrigt under ärendets
behandling anförda skäl för genomförande af den länge ifrågasatta och för det af naturen
mindre gynnade länet samt dess idoga befolkning ofelbart gagneliga förändringen i beskattnings-sättet
vara så öfvervägande, att en kraftig medverkan dertill, äfven med uppoffring,
är å Statens sida af omständigheterna påkallad, helst endast på detta sätt en från privilegiernas
band frigjord lifligare industri inom detta län kan uppstå och orteu komma i
åtnjutande af fördelarne utaf den, genom Kongl. Förordningen den 27 April 1846, i allmänhet
inedgifna fria kolhandeln, hvaremot, så vidt bergslagets privilegier icke afskaffas,
Stora Kopparbergs län ej eller kan blifva delaktigt af den väntade förmånen utaf en länge
önskad förenkling i sättet för ordinarie räntans beräkning och utgörande, utan, om
förenkling derutinnan kan för Rikets öfriga delar åstadkommas, blifver detta län ensamt
utaf dessa privilegier afstängdt från samma förmån.
Rikets Ständer hafva således icke tvekat att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
E. K. M:ts Nådiga Proposition, åt E. K. M:t i underdånighet öfverlemna, att låta med
Stora Kopparbergs bergslag, i vederbörlig ordning, uppgöra erforderligt aftal om den från
bergslaget lill Kronan utgående koppar-räntans nedsättning från hvart 10 till hvart 30
Skif. af årliga tillverkningen, under följande dervid fästade vilkor och bestämmelser:
52
Expedilions-Vtskottets Förslag till mderd. Skrifvelse, N:o 3S.
l:o att alla de särskilda privilegier och förmåner, som hittills- varit Stora Kopparbergs
bergslag tillerkända, så väl i afseende å uteslutande rätt till koiuppköp af skatteallmogen
inom de genom Kongl. Resolutionen den 2 Juli 1816 samt köpe-kontraktet om
Avesta bruk den 12 November 1777 bestämda distrikter, som ock i afseende på timmeroch
virkes-handein inom bergslagets så kallade »frihet», med dertill hörande socknar inom
Öster- och Vester-dalarne, skola hädanefter upphöra och de särskilda äldre författningar,
hvilka till stöd för de af bergslaget sålunda åtnjutna förmåner åberopats, till all kraft
och verkan upphäfvas;
2:o att samtlige de skattskyldige inom Stora Kopparbergs län, hvilka, enligt nu
gällande stadgandea och föreskrifter, ega åliggandet att in natura till bergslaget leverera
hemmansränte- och mantals- eller qvarntuils-kolen, vare sig till Stora Kopparberget och
dess verk eller ock till Avesta bruk, må från detta åliggande befrias och hemmansräutekoleu
eller motsvarande ränte-persedel deremot af de skattskyldige till Stats-verket lösas
med penningar, efter hvarje orts i behörig ordning årligen fastställda markegångs-pris;
dock att härifrån må tillsvidare undantagas Svärdsjö och Bjursås socknar, hvarest de
skattskyldige, enligt deras egen framställda önskan, må bibehålla åliggandet och rättigheten
att kolskalterna in natura, uppå hittills gällande ömsesidiga vilkor, till bergslaget leverera,
intilldess E. K. M:t kan i Nåder pröfva skäligt, att jemväl för dessa socknars
innebyggare stadga enahanda ordning och förbindelser i afseende å kol-skatternas betalning,
som för samtlige öfriga ifrågavarande skatlskvldige blifva gällande; likväl allt under
förbehåll och vilkor, att de sålunda från förenämnda åligganden mot bergslagen frikallade
skattskyldige i öfrigt förpligtas att ställa sig lill efterrättelse de föreskrifter rörande
skogsvården, hvilka nu i allmänhet äro gifna eller framdeles kunna stadgas, äfvensom
att, då Svärdsjö och Bjursås socknars rätt till kol-Ieverering in natura upphör, sådant
icke må från bergslagens sida föranleda anspråk på ersättning;
3:o att för de oindelda eller Kronan behållna kol-räntor, som än vidare, enligt
nästföregående punkt, till bergslaget kunna komma att in natura levereras, skall från
samma lid, då koppar-räntans förmedling vidtager, till Kronan erläggas full betalning efter
hvart års markegångs-pris, och således det genom Kongl. Förmedlings-Resolutionen
den 5 Mars 1805 stadgade särskilda eller progressiva lösningspriset för dessa kol upphöra;
hvaremot det skall ankomma på bergslaget alt, utan någon från Kronan ifrågakommande
ersättning, hålla egärne af de till Stora Kopparberget lydande hytte-ugnar skadeslösa
för möjlig förlust å den inkomst, som under benämning af »hytte-reveny», enligt
förra stadganden, framgent eller tills vidare skolat dem tillfalla, motsvarande skillnaden
emellan det progressiva lösnings-priset och den årliga markegåugen;
4:o att det årliga bidrag till presterskapets aflöning, eller den så kallade »Probstekopparen»,
som nu af Kronans behållna tionde-koppar utgöres med 1|Skif. årligen, framdeles
skall af bergslaget ensamt vidkännas;
5:o att den skatt, som under benämning af vedhugges- eller vedhyggsters-ränta,
jemlikt äldre författningar, utgår af bergsfrälse-jorden, och som nu erlägges till Stora
Kopparbergs bergslag med 5 sk. 4 rst. för hvarje durchtågs-spanland, utgörande ett sammanlagdt
belopp af 1,165 R:dr 15 sk. 2 rst. årligen, skall af bemälda jord-egare hädanefter,
i likhet med andra allmänna utskylder, till Kronan erläggas, hvaremot den aflöning,
hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 29 December 1820, från bergslagets så kallade afrads-kassa
utgår till förste läraren vid bergs-skolan i Fahlun med 1,200 R:dr, å Statsverkets
medel anvisas, och bergslaget sålunda derifrån befrias;
6:o att dessutom bergslaget afsäger sig alla de tjenstbarbeter, som af bergs-frälsejorden
hittills bordt till Stora Kopparberget utgöras, samt de rättigheter, beträffande skogarnes
disposition eller i öfrigt, som bergslaget kan ega i afseende på bergsfrälse-jorden;
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 35.
53
7:o att den sä kallade afrads-kassan, såsom en bergslagets tillhörighet, må genom
bergslaget lill koppar-verkets gagn och bästa disponeras, likväl med vilkor, att denna
kassas kapital-fond 56,000 R:dr icke förminskas, samt jemväl med bibehållande af den
tillsyn och kontroll, som, enligt Kongl. Brefven den 10 Augusti 1813 och den 11 Maj
1824, är Bergs-Kollegium ålagd öfver kassans behöriga användande lill det dermed alsedda
ändamål;
8:o alt någon särskild rättighet för Stora Kopparbergs bergslag till afrads- eller
tionde-frihet för sådan koppar-tillverkning, som kan åstadkommas af malmer från nyare
grufvor utom Stora Kopparberget, äfvensom af slagg-smältning, icke blifver gällande, utan
hvad författningarne om afrad för bergverk i allmänhet stadga härvid kommer att lända
till efterrättelse;
9:0 att likaledes, i afseende på anläggningen af nya koltärande verk inom den
Stora Kopparberget närmast omgifvande ort, skall iakttagas hvad i allmänhet är eller
framdeles blifver stadgadt rörande dylika verk;
10:o att den förbindelse Kronan hittills egt alt låta de inom Grytnäs, Folkärna,
By och Hedemora socknar, eller Näsgårds fögderi inom Kopparbergs län, Kronan förbehållna
eller oindelda riintckol årligen till Stora Kopparbergs bergslag, såsom egare till
Avesta bruk, levereras mot det genom 9:de punkten af 1777 års köpe-kontrakt stadgade
lösningspris af 16 skil lingar för hvarje tolftunnestig, skall upphöra, samt Kronan vara från
all uppoffring i detta hänseende befriad; och
ll:o att, med frånträdande af den genom 7:de punkten af nyssberörda köpekontrakt,
Kronan förbehållna rättighet att för råkoppar, som vid Avesta bruk för Kronans
räkning gårås eller garkokas, erlägga en garlön af 24 sk. för hvarje SMÅ, då kopparen
vid Avesta på något sätt förädlas, och 36 sk. för SMÅ, när kopparen blott garkokas,
Stats-verket hädanefter blifver förbundet att för ifrågavarande koppar erlägga full garlön,
i likhet med hvad för annan vid samma bruk garad koppar betafas.
Slutligen har E. K. M:t behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att
genom 148 §. af nu gällande Bevillnings-stadga befrielse från en del af Allmänna Bevillningen
är tillerkänd allmogen i vissa trakter af Stora Kopparbergs län, och alt föreskrifterna
om denna lindring, som grundade sig på allmogens skyldighet antingen alt till
bergslaget in natura leverera mantals-eller qvarntulis-kolen eller ock på utgörande af den
så kallade kungsgårds-hjelpen, syntes böra undergå den förändring, hvartill Rikets Ständers
beslut i detta ärende kunde föranleda; och hafva Rikets Ständer, till följd häraf,
pröfvat den lindring i Allmänna Bevillningen, som uti 148 §. af nu gällande Bevillningsförordning
finnes medgifven för dem af allmogen i Stora Kopparbergs län, som betala
mantals-perioingarne med kol till Stora Kopparbergs bergslag, böra upphöra, i den mån
nyssnämnde sätt för mantals-penuingarnes erläggande afskaffas.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:ts högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
54
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 36.
N:o 36.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 April 1854.
Preste-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående alun-liondens upphörande.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64. Litt. D.)
S. A. K.
Sedan K. M:t, med föranledande af underdånig framställning från Rikets Ständer,
genom aflåtet Nådigt Bref till E. K. M:ts och Rikets Kammar- och Bergs-Kollegier, den
23 Januari 1835, förordnat, att för alun-verken i allmänhet, utan afseende på deras taxeringsvärde,
en half procent af tillverkningen skulle såsom den lägsta beskattning utgå,
då det gångbara medelförsäljnings-priset å alun för året på Stockholms och Götheborgs
Börser icke uppginge till 16 R:dr för tunnan, men att, då samma pris omvexlade mellan
16 och 18 R:dr, en procent, och då det öfverstege 18 R:dr, allt banko, full afrad af hvar
tretionde lunna af tillverkningen skulle till Kronan utgöras, hvilken nedsättning, beräknad
från och med år 1835, komme att fortfara lills vidare och intill dess E. K. M.t samt
Rikets Ständer, efter de förhållanden, som framdeles kunde sig förete, angående eftergiftens
fortfarande eller alun-verkens förändrade beskattning, annorlunda beslutade; så
har hos itikets nu församlade Ständer blifvit ifrågastäldt, huruvida icke tiden vore inne
för åvägabringande af sådan förändring i alun-verkens beskattning, -att alun-tionden finge
ifrån Statens inkomster försvinna och dessa verk således från all tionde-afgifts erläggande
befrias.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer af tillgängliga handlingar inhemtat,
att aiun-tillverkningen, som för närvarande i riket idkas vid sju alun-bruk, under en
längre följd af år varit i ett jemnl aftagande, och att försäljningspriset å Kronans afradsalun
ifrån år 1847, då det utgjort 12 R:dr 18 sk. 6 rst. för tunnan, ständigt förminskats,
till dess det, vid försäljningen år 1852, icke uppgick till mera än 10 R:dr-30 sk. 4 rst.
för en lika qvantitet’; och då, vid sådant förhållande, för gifvet kan antagas, att denna
näring befinner sig i en särdeles betryckt belägenhet, som icke kan tillskrifvas endast
tillfälliga konjunkturs-förhållanden, samt alun-verken dessutom, jemlikt 24, 76 och 77 §§.
i nu gällande Bevillnings-förordning, äro, i likhet med fabriker å landet, beskattade så väl
för den till verken hörande fasta egendomen, som för sjelfva näringen, hafva, med afseende
tillika å det såsom Stats-inkomst obetydliga beloppet, hvartill alun-tionden uppgår,
Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att alun-tionden bör, från och med år 1855, upphöra
och denna titel således från Stats-verkels inkomster för framtiden uteslutas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anöiäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
Expeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 37.
55
N:o 37.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 April 18S4.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af den
sä kallade mö tes-afgiften.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64. Litt. F.)
S. A. K.
I anledning af förekommen framställning om upphörande af den Stats-verket föga
inkomstbringande så kallade mötes-afgiflen, som af gemenskapen vid de indelda InfauteriRegementerne
utginge med 8 sk. per man årligen, men med förändringar i beloppet för sista
tjenstebref, alltefter afgångens tidigare eller seuare inträffande, derigenom uppbörden
af denna afgift betydligen försvårades, hvarförutan densammas utgörande vid uppbördsmötena
medförde för soldaten en eljest undviklig tidspillan, hafva Rikets Ständer sökt
närmare kännedom om förhållandet i delta ämne och dervid iuhemtat, huruledes ifrågavarande
mötes-afgift tillkommit genom frivilligt åtagande af gemenskapen vid de indelda
infanteri-regementerne, för erhållen nedsättning i antalet af de förut 8, 10 å 12 gånger
om året hållna kompani-mötena, och i början ingått till den så kallade general-förrådskassan,
för hvilken reglemente blifvit utfärdadt den 13 Januari 1726, men sedermera,
efter denna kassas upphörande vid medlet af 1700:talet, direkte tillfallit Stats-verket, samt
att årliga beloppet af denna afgift för åren 1841 lill och med 1850 utgjort, i medeltal
räknadt och efter afdrag af 2 procent uppbörds-provision, 1,894 R:dr 2 sk.; och som
Rikets Ständer icke ansett med billigheten öfverensstämmande, att ifrågakomna, för Statsverket
obetydliga afgift fortfarande utgår af gemenskapens ringa löne-förmåner, hafva, i
likhet med hvad vid sednasle riksdag egde rum i afseende å de under namn af inskrifningspenningar,
sventjenare-afgift, afskedspenningar samt permissions- och lego-pass-afgiften
af gemenskapen vid Arméen och Flottan dittills utgående afgifter, Rikets Ständer, för
sin del, beslutat, att gemenskapen vid de indelda regementerne må, från och med år 1855,
ifrån utgörande af den så kallade mötes-afgiftcn befrias.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
56
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 35.
N:o 38.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den S April 1854.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning uti den
af utsockne frälsehemmanen i Halland utgående rote-vakansafgiften.
(Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 64. Litt. G.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning deraf, huruvida icke den utsockne frälsehemmanen i Halland,
till följd af Rikets Ständers beslut vid 1847 och 1848 årens riksdag, ålagda rote-vakansafgift
skäligen kunde nedsättas, hafva Rikets Ständer, som fortfarande funnit berörda
hemman böra vara ordinarie rotering underkastade, likväl derjemte tagit i betraktande,
att utsockne frälse-hemmanen icke före 1847 och 1848 årens riksdag haft sig roteringsskyldighet
ålagd, utan endast erlagt så kallade utskrifnings-penningar, hvarmed fortfarits
ända till år 1812, då hemmanen, efter att hafva, i följd af Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse den 28 April 1810 och Kongl. Instruktionen den 5 Februari 1811, blifvit sistnämnda
år till extra rotering indelade, trän utskrifnings-penningarnes erläggande befriades;
att utskrifnings-penningarne af berörda hemman år 1811 uppgått till endast 3,964
fi:dr, men deremot den nya rote-yakans-afgiften af samma hemman under åren 1849,
då den först började utgå, 611 och med 1851, i medeltal utgjort 11,161 R:dr årligen; att.
de Halländska hemmanen i allmänhet äro af en särdeles svag beskaffenhet, samt att, i
följd af detta allt, den nya afgifteu måste kännas tryckande för utsockne frälsehemmanens
nuvarande innehafvare, synnerligen som desse, med anledning af de förhållanden, som,
på sätt berördt är, under en längre följd af år fortfarit, möjligen genom köp och andra
afhandlingar förvärfva! sig eganderätlen till ifrågavarande hemman, under förutsättning att
de varit från ordinarie rotering fria.
Och då en lindring uti den utsockne frälsehemmanen vid meranämnda riksdag ålagda
rotevakans-afgift alltså synes vara med billighet öfverensstämmande, samt denna lindring,
vid det förhållande att frälset under äldre tider vanligen var underkastadt rotering
till hälften mot krono och skatte, lämpligast torde kunna verkställas på det sätt, att utsockne
frälsehemmanens roterings-skyldighet nedsättes från nuvarande tvåtredjedelar till
hälften
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, fl:o 39.
5 7
hälften emot -den, som åligger annan roterad jord inom länet, deraf 4 mantal i allmänhet
utgöra en båtsmansrote, så att, i stället för att 6 mantal utsockne frälse i Halland nu
skola utgöra en båtsmansrote, 8 mantal dertill anslås, hvarigenom äfven man komme
närmare det förhållande, som egt rum under den tid, utskrifningspenningarne erlades,
samt all skälig anledning till klagomål vore, enligt Rikets Ständers tanka, för framtiden
undanröjd, hafva Rikets Ständer, med vidblifvaride i öfrigt af Rikets Ständers vid 1847
och 1848 årens riksdag fattade beslut i ämnet, för sin del, medgifvit, att den utsockne
frälsehemmanen i Halland da ålagda rotevakans-afgift må, från och med år 1855, nedsättas
till hälften af det belopp, hvartill rotevakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår,
enligt de föreskrifter och beräkningar, som nu följas och framdeles i behörig ordning
kunna till efterrättelse meddelas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
N:o 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 April 1834.
Presle-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angäetide inkomsten af de
s. k. grosletunnorna under extra nådår.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Bettde, N:o 68.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet på det i föreskrifterne uti K. M:ts Nådiga
Bref den 5 Oktober 1813 och Girculär den 14 September 1839 grundade förhållande,
att, vid inträffad ledighet efter med döden afgången Kontrakts-prost och i fall ett
extra nådår hans sterbhusdelegare beviljas, de under detta år inflytande så kallade prostetunnorna
med en tredjedel tillfalla den, som prost-embetet förvaltar eller tillträdt, och
med återstoden fördelas emellan stiftets prsemii-kassa och svagt lönade skol-betjente, samt
endast för det ytterligare extra nådår, som kunde samma sterbhus i nåder förunnas, odelade
lill dea efterträdande eller tjenstförrättande Kontrakts-prosten utgå.
Och som proste-tunnorna, hvilka i allmänhet beräknas en för hvarje socken i kontraktet,
egentligen, och på sätt. i högstberörda Nådiga Bref och Circulaire jemväl för
Bih.
till 11 St. Prot. 1833 & 18Si. 10 Sami. 1 Ard. 8
58
Expedilions-Ulshottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 40.
mäles, utgöra en ersättning till Kontrakls-prosten för de besvär och kostnader, prostembelet
medför, samt dessa besvär och kostnader icke mindre känbart drabba en tillförordnad,
än en ordinarie prost, hafva, pä dessa grunder, Rikets Ständer funnit det med
billighet och rättvisa öfverensstämma, -att för den lid ifrågavarande inkomster icke, enligt
presterskapets privilegier, tillfalla afliden Konlrakts-prosts enka eller barn, de under
extra nådår, vare sig att ett eller två äro beviljade, oafkorlade komma den tjenstförrättande
Kontrakts-prosteu lill godo, och icke såsom nu är förhållandet då allenast ett sådant
nådår eger rum, jemväl till främmande ändamål användas; till följd hvaraf Rikets
Ständer få i underdånighet anhålla, det E. R. M:t täcktes i Nåder förordna, alt inkomsten
af de så kallade prost-tunnorna under extra nådår må, der sådan uppbäres, hädanefter
odelad tillfalla den, som prost-sysslan under tiden förestår.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 April 1854.
N:o 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 April 1854.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i fråga om rättighet för
allmogen i de norra länen att afhemta tjäruved å Kronans
skogar.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Bet:de, N:o 69.)
S. A. K.
Med föranledande af hos Rikets Ständer gjord - framställning, hurusom med syftningen
af den sedan år 1830 krono- och skatte-hemmans-åboer inom Gefleborgs, WesterNorrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottenslän medgifna, samt genom E. K. M:ts
Nådiga Bref den 26 Juni 1844 till invånarne, utan undantag, i berörda län utsträckta
rättighet, att, under iakttagande af vissa kontroller och emot lämplig afgift, från Kronans
derstädes befintliga skogar afhemta till tjärubränning tjenlig» stubbar, rötter och vindfällen,
föga öfverensslämde, att, såsom i uppgifvet och styrkt fall inträffat, jordegare,
utan att så beskaffad och i vidsträckt, mån erhållen rättighet sjelf begagna, denna tilljallmoge,
emot en, ofvannämnda ringa afgift öfverstigande, ersättning, upplåtit, hafva Rikets
Ständer ingått i granskning af i ämnet gällande författning, hvarvid Rikets Ständer trott
sig finna, att densamma icke utestänger möjligheten af missbruk, på det sätt, att en med
betydligare kapital försedd person möjligen skulle kunna förskaffa sig uteslutande till
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4 -I.
59
stånd till tjäru-ämnens afhemtuing å större sträckor, hvarigenom den för allmogen ursprungligen
afsedda förmån komme att i väsendtlig mån förringas; och få, till förekommande
af detta missbruk, Rikets Ständer nu hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om
sådan ändring, eller sådant tillägg i gällande föreskrifter, i afseende på alhemtning af ämnen
till tjärubränning i de norra orterna, att allmogen derstädes icke må blifva från ifrågavarande
näringsgren utestängd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
N:o 41.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 April 18S4.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående inkomsten af stomhemman
vid Pastorater i Calmar Stift, under extra nådår.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ls Bel:de, N:o 73.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva till öfvervägande förehaft gjord framställning om upphörande
af den för enkor och arfvingar efter Pastorer inom Calmar Stift fastställda skyldighet, att,
ehvad vederlags-spanmål vid pastoratet funnes anslagen eller icke, under extra nådår af
inkomsterna utaf stom-hemman afstå 6 tunnor spanmål vid första, 4 tunnor vid andra
och 2 tunnor vid tredje klassens pastorat, hvilka afdrag, jemlikt äldre föreskrifter, tillförene
tillfallit svagt lönade skol-lärare, men, enligt K. M:ts Nådiga Bref af den 22 April
1819 samt den 14 Maj och den 3 Augusti 1838, numera utginge till åtskilliga under
Dom-Kapitlets vård ställda kassor; under behandlingen af hvilket ärende Rikets Ständer
inhemtat, bland annat, huruledes, och i följd af nådiga stadganden, presterskapet i somliga
orter åtnjuter stom-hemman i stället för vederlag, samt att emellan det presterskapet
tillagda gamla och nya vederlaget förefunnes den åtskillnad, att det förra finge oafkortadl
bibehållas, hvaremot det sednare skulle, för visst fall, till Kronan återkallas; men, ehuru,
enligt hvad jemväl förekommit, förhållandet i Calmar stift synes vara så till vida olika
med det i andra stift, som, jemlikt K. M:ts Nådiga Bref af den 31 Oktober 1810, ett
bestämdt qvantum spanmål, utan afseende på vederlag eller stom-hemman, bör, elter de
60 Expeditions-Vtskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 42.
särskilda pastoraternas godhet, af den, som tillgodonjuter nådår, utgifvas, hafva likväl,
vid saknad upplysning, huruvida stom-hemmanen i Calmar Stift äro sådana, sorn i stället
för vederlag blifvit gifna, eller ej, i hvilket förstnämnda fall förberörda spanmåls-afgift,
så vidt den svarar emot vederlagen i andra stift, lärer fortfarande böra utgå, samt enär
utredning härutinnan icke utan svårighet och tidsutdrägt skulle kunnat af Rikets Ständer
åvägabringas, Rikets Ständer icke kommit i tillfälle att förevarande fråga tillförlitligt bedömma,
hvadan Rikets Ständer anhålla i underdånighet, att E. K. M:t i Nåder täcktes låta
undersöka förhållandet med ofvanomförmälda af pastorater inom Calmar Stift under extra
nådår utgående afgift samt, om dervid skulle finnas, att genom densamma presterskapets
enkor och barn inom detta stift skulle vara mera betungade, än inom de andra stiften, i
nåder förordna om den rättelse och jemkning för framtiden, som omständigheterna må
kunna föranleda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
N:o 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den
Preste-Ståndet den
Borgare-Ståndet den
Bonde-Ståndet den
Rikets Sländers underdåniga tacksägelse-adress lill K. M;t, i anledning
af den d de Förenade Rikenas vägnar ajlälne Neutralitets-För
klar ing samt de från främmande makter derå afgifne
svar.
S. A. K.
Sedan den af E. K. M:t å de Förenade Rikenas vägnar, i samråd med H. M.
Konungen af Danmark, afgifne neutralitets-förklaring blifvit af de Europeiska makterna
äfvensom af de Förenade Staterna i Nord-Amerika godkänd, har E. K. M.t behagat lemna
Rikets Ständer kännedom om uppnåendet af detta, för ett ostördt fortsättande af våra
fredliga yrken, samt för vår handels och sjöfarts oafbrutna gång så tillfredsställande mål.
E. K. M:t har dervid jemväl täckts uttrycka Sitt Nådiga välbehag öfver den fosterlandskänsla
och det till E. K. M:ts landsfaderliga afsigter hysta förtroende, hvilka Rikets Ständer
vid ifrågavarande tillfälle enhälligt ådagalagt.
8 April 1854.
8 — —
8 — —
8
—
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 63.
Gi
Svenska Folkets Ombud, bevarande i erkänsam hågkomst dessa uttryck af E. K.
M:ts höga tillfredsställelse, utbedja sig att bos E. K. M:t få i underdånighet betyga den
djupa och varma tacksamhet, fosterlandet är skyldigt E. K. Mits oafbrutna och osparda
omsorger för betryggande af de Förenade Rikenas vänskapliga förhållande till utländska
Makter under de stridigheter, i hvilka en stor del af Europa för närvarande är invecklad.
Rikets Ständer egna en uppriktig hyllning åt den beslutsamhet och det visa förutseende,
hvarmed E. K. M:t i dessa brydsamma förhållanden vårdat de Förenade Rikenas
fördelar, sjelfständighet och ära. Genom ett fast förtroende mellan Konung och folk, genom
bådas samverkan för befrämjandet af det älskade fosterlandets sanna väl, skall ock
detta, under den Högstes beskydd, framgent hägnas.
Det lugn, vi åtnjuta, är oss dyrbart, jemväl derföre, att det är ett vedermäle af
den huldhet, hvarmed landets vigligaste interessen af E. K. M:t omfattas. Färdigt att
sin ädle Konung i alla skiften trofast följa, nedkallar det Svenska folket Försynens välsignelser
öfver den vaksamma faderskärlek, hvars oaflålliga omsorger för folkets väl ega
i dess återkärlek sin belöning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 April 1854.
N:o 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April 1854.
Presle-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett, Markaryds
församling, för Kyrkobyggnad, beviljadt lån.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmäldt, huruledes, sedan kyrkan i Markaryds församling
af Kronobergs län genom åskeld, i Maj månad 1851, till grunden nedbrunnit,
denna församling, hvars folkmängd öfverstege 3,000 personer, i anseende till åtskilliga
uppgifna omständigheter och med en ringa kyrko-kassa af omkring 1,700 R:dr, saknade
förmåga att bekosta den nya kyrkobyggnad, som derstädes måste företagas och, enligt
uppgjordt förslag, komme att medföra en konfaut utgift af 15,343 R:dr 30 sk. 8 rst.,
till bestridande hvaraf i öfrigt vore att påräkna de genom nådigst beviljad insamling
62
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 44.
medelst kollekt och stambok inflytande bidrag med ett förviintadt belopp af 1,600 å 1,800
R:dr; hvadan den anhållan tillika är vorden framställd, att ett låne-understöd af allmänna
medel måtte, i och för berörda byggnadsföretag, Markaryds församling förunnas.
Vid öfvervägande häraf, och med afseende å ej mindre den olyckshändelse, hvarigenom
Markaryds kyrka blifvit förstörd, än svårigheten att inom en aflägsen och i allmänhet
fattig landsbygd kunna anskaffa den för kyrkobyggnaden erforderliga kontanta
tillgång, samt vigten och angelägenheten för denna folkrika församling att snart vara försedd
med ny kyrka för den allmänna gudstjenslens förrättande, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt, att, i öfverensstämmelse med det vid sednaste riksdag meddelade beslut om
ett låne-understöd för kyrkobyggnaden inom Knäreds församling, för samma ändamål jemväl
bevilja Markaryds församling och till utgående från Rikets Ständers Riksgälds-kontor
anvisa ett lån å Sex Tusen Sex Hundrasextiosex Riksdaler 32 sk. banko, emot vilkor
att, sedan detta lån under fem års tid fått utan ränta innehafvas, sex procent å detsammas
ursprungliga belopp skola, före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas,
af hvilka sex procent beräknas fyra procent årlig ränta för det återstående låne-kapitalet,
hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapital-afbetalniug å lånesumman
afgå, intilldess denna blifvit till fullo godtgjord.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 April 1854.
N:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April 1854.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående försäljning aj det
Kronan -tillhöriga materialhuset i Calmar.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 82.)
S. A. K.
Sedan, i sammanhang med underdånig anmälan om behofvet af åtskilliga reparationer
och förändringar å Landshöfdinge-residenshuset i Calmar, E. K. M:ts Ofver-lntendents-embete
hos E. K. M:t i underdånighet väckt fråga om afyttrande af det Kronan
tillhöriga så kallade material-huset N:o 274 i nämnde stads vestra qvarter, samt använ
-
Expeditions-Vlslcoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 43.
63
dande af den för samma byggnad erhällande köpeskillingen, hvilken ansetts kunna beräknas
till omkring 3,000 R:dr, såsom bidrag till kostnaden för berörda reparationer och
förändringar, oell då numera, efter det en af E. K. M:t i Nåder anbefalld tillbyggnad af
Landtstats-embetshuset i Calmar blifvit fullbordad, erforderligt utrymme derstädes erhållits
lör Läns-arkivel och Provins-Landtmäteri-kontoret, hvilka förut varit inrymda uti
det så kallade material-huset, harE. K. M:t behagat, uti atlåten Nådig Proposition, föreslå
Rikets Ständer, att sistnämnda byggnad, såsom icke vidare för Kronan behöflig, mätte
få lill den mestbjudande försäljas och den derför inflytande köpeskillingen till anslaget
för underhåll af Kronans hus och byggnader i landsorten ingå; och hafva, på grund af
hvad i den Nådiga Propositionen blifvit anfördt, Rikets Stäuder funnit skäligt lemna bifall
till hvad E. K. AI:t sålunda i Nåder föreslagit.
Hvilket. Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.'
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 April 1854.
N:o 45.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April 1854.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förmedling Jör lägenheter
å förra Kronoparken Strandskogen pä Öland.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:ris 20 och 83.)
S. A. K.
E. K. M:t har behagat till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition, åsyftande förmedling
för lägenheter å förra Kronoparken Strandskogen på Öland, och dervid i Nåder
meddela hufvudsakligen följande:
Jemlikt E. K. M:ts den 8 Maj 1821 gifna Nådiga tillstånd hade nyssnämnda krono-park
inom Glömminge och Algutsrums socknar af Ölands södra Mot i Calmar län, med
en sammanräknad area af 832 tunnland 25 kappland, samt fördelad i tolf lotter, till rymden
omväxlande emellan 38 tunnland och 85 tunnland 28 kappland, blifvit på offentlig
auktion försåld med skattemanna-rätt och under de af Rikets Ständer stadgade allmänna
vilkor, hvarigenom, bland annat, räntan vöre bestämd till minst 6 sk. för hvarje tunnland
skog eller jord och borde i spanmål beräknas, vid hvilken försäljning inträffat att
anbuden å de skogrika, men, i hvad anginge jordens beskaffenhet, med de öfriga likarta
-
64
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o AS.
de lotterne jemförelsevis ganska högt uppdrifvits, dock ulan att denna högre ränta blef
af betydenhet för de första egarne, hvilka genom skogens nedhuggande och försäljning
tillskyndades en vinst, hvaraf de första årens utskvlder utgjort en ringa del, samt efter
skogens förödande hastade att stycka och afyttra sina lotter, hvilket åter hade till påföljd,
att för närvarande bland dessa lotter en vore sönderstyckad emellan 16, en annan emellan
14 delegare o., s. v. En så beskaffad ytterligare styckning vore väl genom E. K.
M:ts och Rikets Kammar-kollegii Circulär den 5 Maj 1843, grundadl. på E. K. M:ts
Nådiga Bref den 8 förutgångne April, numera förbjuden, hvaremedlerlid största delen af
de styckade lotterna dock blifvit upplåten åt inhyses-hjon och arbetsfolk, sorn derå uppfört
en mängd backstugor, till mycket bekymmer för ortens fattigvård; och ehuru alla
lotterna, nära nog beröfvade sin skog, voro odlade, befunnes dock, i anseende till jordens
svaghet, årliga afkastningen i medeltal icke kunna skattas till högre än 40 å 50
tunnor för hel lott, hvarå, utan tillgång på äng, endast 5 å 10 kreatur underhölles.
Med åberopande af dessa förhållanden hade nuvarande egarne af lotterne N:ris 5,
6 och 12 hos E. K. M:ts Befallningshafvande i Calmar län begärt, att, som lotternas årliga
räntor, hvilka enligt Kongl. Kammar-kollegii skattebref af den 15 Febr. 1822 uppgingo,
för lotten N:o 5, om 65 tunnland, till 8 tunnor 2 kappar, för N:o 6, om 60 tunnland
26 kappland, till 6 tunnor 5 kappar och för N:o 12, om 85 tunnland 28 kappland,
tili 8 tunnor 9 kappar, hälften råg och hälften korn, numera, sedan desi å lotterna befintliga
skog, som utgjort deras egentliga värde, blifvit nästan helt och hållet afverkad,
vore alltför höga och icke utan sökandernes fullkomliga obestånd kunde utgöras, dessa
räntor alltså måtte nedsättas till likhet med lotten N:o 1, hvaraf erlades 1 kappe på
tunnlandet, men hvilken ansökning E. K. M:ts Befallningshafvande, uti derå den 28 September
1849 meddelad och sedermera af så väl Kongl. Kammar-kollegium som E. K. M:t
fastställd resolution, förklarat sig icke kunna bifalla, enär ofvanberörda räntor icke tillkommit
i så beskaffad ordning och på det siilt, att förmedling deri kunde ega rum.
Då emedlertid, vid nämnde resolutions överklagande hos E. K. M:t, besväranderne
tillika i underdånighet anhållit, att Nådig Proposition rörande förmedling af räntan
för ofvanberörda skogslotter mätte till Rikets Ständer aflåtas, har E. K. M:t i den Nådiga
Propositionen täckts förklara, det E. K. M:t, vid öfvervägande af sistnämnda fråga,
icke kunnat lemna utan uppmärksamhet, att vederbörande Kronfogde och Häradsskrifvare,
på grund af anställd syneförrättning, bestyrkt de uppgifter, å hvilka förbemälde lott-egare
stödt sina i ämnet anförda besvär, samt att E. K. M:ts Befallningshafvande i Calmar län jemväl
intygat, att de af meranämnda lägenheter utgående räntor vore vida högre, än som
efter skattläggnings-methoden för orten kunde på lägenheterna belöpa; och enär således
sannolikt vore, att deras nuvarande innehafvare, sorn, lockade af de låga försäljningspris,
hvarför, efter skogens förstöring, lägenheterna kunnat til! dem upplåtas, desamma
öfvertagit, icke skulle framgent förmå att den i allmänhet dryga räntan utgöra; och fördenskull
anledning förefunnes, bade att Kronan komme att tillskyndas förluster och att
lägenheternas talrika befolkning skulle råka i obestånd och falla ortens fattigvård till last,
har, vid sådana omständigheter, E. K. M:t behagat föreslå, att skattläggning efter ortens
method måtte på Stats-verkets bekostnad ega rum ej mindre å den af ifrågavarande
lägenheter, hvilkas innehafvare i underdånighet klagat öfver den lägenheterna åsätta
dryga ränta, än äfven å öfriga på förra strandskogen befintliga lägenheter, hvilkas egare
inom tre månader efter derom utfärdad läns-kungörelse hos E. K. M:ts bemälde Befallningshafvande
anförde enahanda klagan; att denna skattläggning derefter skulle i vanlig
ordning, enligt i allmänhet gällande författningar, pröfvas, och att, sedan skattläggningarue
blifvit behörigen stadfästade, den derigenom bestämda nya räntan skulle, i stället lör
• den
Expeditions-Ulskoitets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i6.
65
den nuvarande, utgöras- af hvar och en lägenhet, hvars innehafvare, inom tre månader
efter erhållen del af beslutet om den nya räntans belopp, derom hos E. K. Mits Befallningshafvande
gjorde anmälan.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit och dervid
funnit skäligt till det i den Nådiga Propositionen framställda förslag lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet tillkännagifva; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 22 April 1854.
N:o 46.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April ISSI.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Slåndet den 22 — —
Rikeis Sländers underdåniga Skrifvelse, angående utbyte af indragna
Pukslagure-boslället Hvetlanda Thomas- och Kulla-gårdarne
emot Häradshöfdinge-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings
län.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 85.)
S. A. K.
Sedan Häradshöfdingen i Östra härad, Friherre Malte von Liewen, under åberopande,
hurusom det på hans lön anslagna bostället Repperda Drakegården, ett oförmedladt
mantal, vore beläget på ett afstånd af mil ifrån Hvetlanda, hvarest den endast
af ett härad bestående domsagan har sin tingstad, men Kronan numera egde dispositionsrätt
öfver indragna pukslagare-boslället Hvetlanda Thomas- och Kulla-gårdarne, förmedlade
från ett mantal hvardera, det förra till fdels och det senare till |-dels mantal, hos
E. K. M:l i underdånighet anhållit, att Repperda Drakegården finge utbytas emot nämnda
gårdar i Hvetlanda, till flerfaldig fördel för domhafvanden, hvilken uti häradets tingshus
egde tillräcklig bostad, derefter, vid den till följd af Nådig föreskrift verkställda värdering
å ifrågavarande hemman, blifvit utrönt,' att Repperda Drakegården, som enligt
skatlläggnings-methoden samt ortens undervisning vore laxeradt till 17 R:dr 30 sk. 3 rst.,
innehade 31 tunnland 26 kappland åker, 71 tunnland 12,8 kappland äng samt 318 tunnland
25 kappland hagmark och med åbyggnad, värderad till 1,040 R:dr, lemnade, efter
Bih. till R. St. Prot. 48S3 & 18S4. 40 Sami. 1 Afd. 9
66 Expeditions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, No i6.
afdrag för utgifter oell onera, en behållen inkomst af 390 R:dr 47 sk., samt att Hvetlanda
Thomas- och Kulla-gårdarne, skattlagda till 17 R:dr 22 sk. 6 rst. oell egande 28
tunnland 23,4 kappland åker, 44 tunnland 23 kappland äng och 369 tunnland 15 kappland
hagmark, med åbyggnad, värderad till 1,024 R:dr 32 sk., gåfve, efter enahanda afdrag
för onera och öfriga utgifter, en behållning af 418 R:dr 22 sk. 8 rst.; hvarförutan
rörande detta ärende för öfrigt förekomme, dels alt Hvetlanda för det närvarande vore utarrenderadt
till midfaslan 1871, under förbehåll likväl att arrendet, efter laga uppsägning,
upphörde, i fall det ifrågaställda bytet medgåfves, dels ock att egaren af det hemman,
som gemensamt med Repperda bildade en rote, bestridt roleringsskyldigbetens
öfverflyltande från Repperda till Hvetlanda eller annat i sådant hänseende föreslaget hemman;
så har, efter det E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium blifvit i ämnet hördt
och sig underdånigst yttrat, E. K. M:t, uti en till Rikets Ständer den 17 Januari innevarande
år allåten Proposition, med Nådigt tillkännagifvandc af detta allt, och enär ofvanberörda
till utbyte mot hvarandra föreslagna hemman, å ena sidan, Repperda Drakegården
och, å den andra, Hvetlanda Thomasgården och Kulla-gården, funnes i afseende på
åbyggnad i det närmaste jemngoda samt, enligt hvad de å samma hemman i vederbörlig
ordning verkställda värderingar, efter rättelse af en förelupen mindre missräkning, utvisade,
den behållna afkastning, som Hvetlanda hemmanen kunde anses gifva, endast med
27 R:dr 24 sk. 2 rst. öfverstege hvad Repperda vore beräknadt att lemna, och denna föga
betydliga skillnad i hemmanens afkastning derjemte förminskades, om i beräkning tages
de vid värderingen förbigångna omständigheter, att Hvetlanda-hemmanen dels vore underkastade
extra ordinarie rotering och dels, såsom, innan förmedling derå medgafs, utgörande
två mantal, hårdare drabbades af de utskvlder, som efter oförmedlade hemmantalet
utginge, men de ifrågavarande hemmanen i Hvetlanda genom sin belägenhet egde
särskildt värde för domhafvanden i Ostra härad, behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att det för närvarande till boställe för bemälde domhafvande anslagna hemmanet Repperda
Drakegården måtte, på sätt sökanden begärt, få emot det till Stats-verket indragna
pukslagare-bostället, Hvetlanda utbytas, med bibehållande dervid af deras förut bestämda
onera och under vilkor i öfrigt, att hemmanen å ömse sidor aftriiddes efter skeende laga
af- och tillträdes-svn, med åbyggnader och stängsel i laga skick samt behörigen verksläldt
trädesbruk och höstutsäde, hvarefter Repperda Drakegården borde genom E. K. M:ts och
Rikets Kammar-kollegii försorg i vanlig ordning för Kronans räkning utarrenderas.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer, på de sålunda af E. K.
M:t Nådigst anförda skäl, bifallit hvad E. K. M:t uti Dess ifrågavarande Nådiga Proposition
behagat föreslå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm deu 22 April 1854.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47.
67
N:o 47.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April issi.
Preste-Sllndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående utbyte af ett, Häradshöfdingen
i Öfre Fry ådals m. fl. tingslagers domsaga
på lön anslaget, qvarnställe.
(Stals-Utskottels Utlåtande, N:o 86.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition har E. JK. M. behagat meddela Rikets Ständer, att, sedan
domhaiVanden i Öfre Fryksdals samt Öfre och Nedre Elfdals tingslager, Häradshöfdingen
A. J. Pihlgren, sorn till boställe innehade Arnäs, ett mantal, i Borgviks socken och
Grums härad af Wermlands län, till hvilket boställe hörde rättigheten att å en bergholme
i Borgviks ström anlägga och begagna en tullmjöl-qvarn med tre par stenar, hos E. K.
M:t i underdånighet anhållit, att, då sökanden vid sitt tillträde till embetet, enligt laga
kraltvunnet beslut, fått emottaga qvarnlägenheten utan åbyggnad, så att fördelen deraf
inskränkte sig endast till byggnadsstället och tullmälds-rättigheten, men räntan å de medel,
som för uppförande af qvarnhus åtginge, jemte kostnaderne för aflöning åt mjölnare
samt underhåll af qvarnen, skulle, efter uppgjord beräkning, med icke mindre än 450 R:dr
R:gs öfverstiga den inkomst, som genom mäld-rättighetens begagnande kunde inflyta, det
måtte varda honom tillåtet att till Kungsborgs bruksbolag, hvilket uti samma ström eger
tullinälds-rätt för 21 pär stenar, få utbyta boställets qvarnställe emot vederlag, dels af
^dels mantal kronoskatte Gullsjö i Grums socken, dels ock af fri förmälning af elt visst
belopp spanmål å de bolaget tillhöriga qvarnar i Borgviks ström; så hade vid en af Kronofogden
och Häradsskrifvaren i orten förrättad undersökning, i ändamål att närmare bestämma
vilkoren för det föreslagna bytet, ej allenast riktigheten utaf förenämnda beräkning
öfver den förlust, som skulle boställshafvaren genom qvarnens uppbyggande och begagnande
tillskyndas, blifvit vitsordad, utan ock den upplysning vunnits, att lör berörda
^gdels mantal, hvilket Kungsborgs bolag för 166 R:dr 32 sk. b:ko inköpt, vid laga skifte
erhållit sina egor, 2 tunnland 26,8 kappland åker och 16 tunnland 7,6 kappland skogsmark,
i ett sammanhang lagda invid Ärnäs hemmans rågång, så att desamma, för hvilka i
arrende nu utgjordes 75 dagsverken, skattade till 25 R:dr B:ko, jemte alla hemmansdelen
tillhörande onera och besvär, kunde med fördel begagnas såsom torp till förenämnda boställe;
och vore af Kungsborgs bolag, såsom vederlag för ifrågavarande qvarnställe, bo
-
68
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 47.
ställshafvaren erbjuden, jemte berörda hemmansdel, fri mäld för femton tunnor råg och
tjugu tunnor hafra årligen.
I målet bordt, hade E. K. M:t och Rikets Kammar-kollegium i underdånighet anfört,
dels att Kollegium, i likhet med hvad Kronofogden och Häradsskrifvare!) förklarat,
funne de föreslagna vilkoren vara till fördel för boställs-innehafvaren, dels ock att räntan
för qvarnen, fyra fjerdingar tullmjöl, såsom inbegripen i boställs-innehafvarens lön,
hittills icke blifvit utgjord, och af sådan anledning vid bytesvilkorens uppgörande undfallit
uppmärksamheten, ehuru denna ränta ej allenast borde åtfölja qvarnlägenheten, utan ock
fortfarande komma boställs-innehafvaren lill godo; men som utgörandet deraf skulle innefatta
en opåräknad tillökning i det mer än tillräckliga vederlag, som bolaget erbjudit, samt
qvarnen, genom förbindelsen för bolaget att åt innebafvaren af Arnäs boställe fritt förmala
15 tunnor råg och 20 tunnor hafra, i sjelfva verket biefve till honom skattskyldig
för så mycket, som tulltägteu å denna mäld eljest skulle utgöra, och således för vida
mer än den nuvarande räntan, ansåge Kollegium all svårighet i detta hänseende kunna
undanrödjas, samt, utan rubbning i bytes-vilkoren, qvarnens skattskyldighet och boställsinnehafvarens
löne-indelning lemnäs oförändrade, derest berörda qvarnränta, som ingiugé
i Arnäs boslälls-ränla, biefve derifrån i jordeboken utbruten och särskildt påförd qvarnen,
med anteckning att boställs-innehafvaren, i stället för att uppbära densamma, egde åtnjuta
fri förmälning af ofvanberörda spanmålsbelopp, på hvilket sätt och med vilkor i öfrigt,
dels att boslällshafvaren skulle blifva ansvarig för de räntor och besvär, som ålåge
^dels mantal Gullsjö och beräknats till 3 R:dr 25 sk. ^ rst., dels ock att nämnda hemmansdel
öfverginge till Krono- och Arnäs qvarn till skatle-natur, Kollegium i underdånighet
tillstyrkt bifall till ifrågavarande utbyte, för hvars verkställighet Kungsborgs bruksbolag
dock borde åligga, att hos E. K. M:ts Befallningshafvande i behörig ordning styrka
hemraansdelens gravalionsfria beskaffenhet.
Efter hvad sålunda förekommit har E. K. M:t täckts i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att till det ifrågaställa bytet, uppå de af Kungsborgs bruks-bolag erbjudna och utaf
Kongl. Kammar-kollegium i öfrigt föreslagna vilkor, samtycka; och sorn Rikets Ständer
funnit dessa vilkor antagliga, hafva Rikets Ständer jemväl bifallit hvad E. K. M:t i berörda
hänseende Nådigsl föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M:l härigenom underdånigst
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 April 1854.
Expeditions-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 48.
69
N:o 48.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 April 18S4.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Slåndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående ett förlagslån åt
branäskadade handlande och näringsidkare i staden Jön
(Slats-Utskottets
Utlåtande, N:o 90.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:ts Befallningshafvande i Jönköpings län, med förmälan om den
eldsvåda, sorn den 1 sistlidne Mars öfvergått. en del af staden Jönköping, hos E. K. M:t i
underdånighet anhållit, att, då samma stad nyss förut varit hemsökt af en svårt härjande
farsot och derigenom ådragits ganska betydliga utgifter, för hvilka den nödgats skuldsätta
sig, samt enär detta samhälle, hvars befolkning till en del för det närvarande befunne
sig i saknad af bostäder och arbetsförtjenst, icke förmådde lemna de brandskadade
den skyndsamma hjelp, sorn erfordrades, svnnerligast för dem, hvilkas industriela verksamhet
blifvit afbruten, E. K. M:t, till lindring i möjligaste måtto af berörda eldsvådas
följder, läcktes låta anordna en summa af 20,000 R:dr, för att, genom den inom staden
utsedda nödhjelps-kommitlée och under kommittérades gemensamma ansvarighet för återbetalningen,
utdelas såsom förlagslån under vissa år åt sådane bland stadens handlande,
fabrikanter, handtverkare och öfriga näringsidkare, som, i följd af eldsvådan, saknade utvägar
att sin rörelse fortsätta; så har E. K. M:t, medelst aflåten Nådig Proposition
af den 17 i nämnda månad, i betraktande af de sålunda anförda omständigheter och förhållanden,
behagat föreslå Rikets Ständer, att ett förlagslån till berörda belopp måtte för
det uppgifna ändamålet varda staden Jönköping beviljad t under samma vilkor, som stadgades
för det vid enahanda förhållanden staden Christianstad genom Kongl. Brefvet den
23 Juli 1847 tilldelade förlagslån, nemligen: att länet finge räntelritt innebafvas under
2:ne år från lyftningsdageu, hvarefter en tredjedel af kapitalet, jemte fyra procent, årlig
ränta, skulle vid slutet af hvart och eli af de nästpåföljande Irenne åren återbetalas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit i Nåder föreslaget, hafva, med tillämpning
af de vid Iåns tilldelande åt brandskadade städer under de sednare åren stadgade föreskrifter,
Rikets Ständer på det sätt bilällit E. K. M:ts Nådiga Proposition, alt staden Jönköping
beviljas ett lån å Tjdgotusen Riksdaler, hvilket, efter derför af Drälsel-förvaltnin
-
70
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
gen å stadens vägnar till Rikets Ständers Riksgälds-kontor eller Ordres ulgifven skuldförbindelse,
skall utaf detta verks medel utbetalas, för att genom den inom staden utsedda
nödbjelps-kommittéen utdelas till förlag åt dervarande handlande, fabrikanter, handtverkare
och öfriga näringsidkare, som till följd af den, en del af samma stad i början
af sistlidne Månad, öfvergångna eldsvåda, sakna utvägar att sin rörelse fortsätta; börande
detta lån, sedan det under tväune års tid, räknad från låuesummaus lyftning, fått räntefritt
innehafvas, vid slutet af hvart och ett af de trenne derpå följande åren, genom
Drätsel-förvaltningens försorg, återbetalas med en tredjedel af lånets ursprungliga belopp,
jemte fyra procent årlig ränta å den återstående lånesumman.
Hvilket, med anledning af högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få härigenom
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 3 Maj 1854.
N:o 49.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 April 1834.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 ■— —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående oäkta barns rätt
till afliden moders qvarlåtenskap.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 14.)
S. A. K.
Då, vid innevarande riksdag, till pröfning förekommit väckt fråga om och i hvad
mån oäkta barn, hvilka nu må taga arf endast efter egna barn och bröstarfvingar, böra
tillerkännas en mera utsträckt arfsrätt, hafva Rikets Ständer, vid behandlingen af detta
ärende, funnit sig böra taga i betraktande de förhållanden, som verkat till den nuvarande
inskränkningen eller till oäkta barns uteslutande från alla anspråk på arf efter föräldrar
och deras skyldemän, samt dervid funnit, att, på sätt jemväl egt ruin hos åtskilliga
andra Europeiska folkslag, utvecklingen af vår inhemska lagstiftning i förevarande ämne
ådagalägger, huruledes äktenskapet, såsom grunden för familjen, ansetts ensamt grundlägga
den lagliga arfsrätten. Godkännande denna äktenskapets betydelse, enär de sedliga
banden inom samhället, ej mindre än den borgerliga ordningen, kräfva någon uppoffring
af de rättigheter, som hafva sin grund i den naturliga uppfattningen af blodsförvandlskapen,
anse Rikets Ständer likväl denna uppoffring ej böra sträckas derhän, att dessa
rättigheter helt och hållet omintetgöras genom förnekande af oäkta barns alla anspråk
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 40.
71
uti ifrågaställa hänseende, helst herörda grundsats såmedelst endast ställes i öfverensstämmelse
med känslans och förnuftets allmänna uppfattning af det rätta. Att åter erkänna
oäkta harn såsom arfvinge i den betydelse della ord i Svensk lag äger, skulle ej
stå väl tillsammans med den allmänna föreställningen eller lagstiftningen i öfrigt, som ej
antager andra arfvingar än de ur familjen utgångna och till slägten hörande medlemmarne,
hvadan arfsrätt ock innefattar ej allenast rätt till egendom, utan äfven rättighet till andra
personliga förmåner, hvilkas öfvergång till andra än äkta barn ingalunda öfverenssLiimde
med familjens sedliga grund.
För att tillerkänna oäkta barn delaktighet i en arfsrätlen underordnad rätt till
egendom mäste dock vara urskiljdt, huru vidsträckt tillämpning i lagstiftningen må en
sådan grundsats lemnäs, och sålunda bestämmas, huruvida alla oäkta barn böra erhålla
denna rättighet, om densamma skall medgifvas i bade faders och moders qvarlåtenskap,
eller endast i den' sistnämndas, samt, i sednare fallet, ega rum, der modren efter sig
Jemnar äkta barn och bröstarfvingar.
Att barn, som blifvit aflade i hordom eller förhudna leder, skulle erhålla större
rättigheter, än dem förunnas genom gällande lag, hafva Rikets Ständer icke kunnat medgifva.
Och då häremot anmärkes, att dessa barn lika litet sjelfva äro skulden lill deras
tillkomst, som andra oäkta barn, samt alt del följaktligen vore en orättvisa atti förevarande
fåll göra skillnad dem emellan, kan, med lika fog, enahanda anmärkning framställas
emot skillnaden i rättigheter emellan äkta och oäkta barn i allmänhet, ehuru en sådan
skillnad städse varit gjord, så väl i andra länders lagar, som i de Svenska, äfven under
en tid, då äktenskapets sedligare betydelse ej var till dess fulla vigt uppfattad och lagen
ännu icke med fasthet tillknutit äktenskapets band. Häri uppenbaras emedlertid en af
dessa vigliga sanningar, som genomträngt folken samt legat till grund för deras lagar och
institutioner, och hvilkas djup och betydelse för samhällenas sedliga lif dymedelst bekräftas.
Det hörer ock till en högre verldsordning, att barn ej alltid kunna undgå följderna
af föräldrarnes förvillelser; och det är en sådan följd, sorn drabbar i hordom och förbudna
leder aflade barn. De leda sitt ursprung från ett förhållande, hvars djupt osedliga
natur hindrar föräldrarne att emot barnen godtgöra hvad de förra brutit, eller att genom
den äktenskapliga föreningen gifva barnen de rättigheter och anspråk, som eljest äro
dem betagne.
1 frågan, huruvida de rättigheter, som, efter hvad Rikets Ständer antydt, böra
tillkomma öfriga oäkta barn, må utsträckas till både faders och moders qvarlåtenskap,
hafva Rikets Ständer funnit det betänkligt att tillägga dem arfsrätt efter fader och fäderneslägtirigar,
emedan sådant skulle föranleda en mängd tvister om faderskap, samt allmänna
grunder för bevisningen i dylika mål, der någon gällande förutsättning ej eger
rum, icke kunna uppgifvas; blifvande, under det full visshet om modren kan vinnas,
deremot bevisningen om faderskapet alltid vansklig och osäker, isynnerhet då den förmente
lädren är död och således ej vidare är i tillfälle att förklara sig i ett ämne, der
hans förklaring dock är af så väsendtlig vigt.
Beträffande derefter oäkta barns berättigande till del i moders qvarlåtenskap, då
modren efterlemnar äkta barn och bröstarfvingar; så och då i betraktande (ages, huru
heligt en moders minne är för barnet; att det således skulle vara i hög grad smärlande
för det barn, i hvars sinne något tvifvel om modrens fläck fria vandel ej insmugit sig,
derest, vid hennes frånfälle, en person uppträder med anspråk, grundade på förhållanden,
som kasta skugga på den hädangångna; alt ett sådant uppträdande derföre skulle hos
barnet injaga bitterhet och möjligen mana till hvarjehanda försök att tillbakavisa det
väckta anspråket, om icke af egennytta, dock för att inför offentligheten skydda modrens
minne och undgå att dela med den, som i så väsendtlig mån stört dess lefnadsfrid; samt
72
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
att lagstiftaren måste omsorgsfullt undvika sådana föreskrifter, hvilka i sin tillämpning
kunna rubba de sedliga förhållanden, som han har att i främsta rummet vårda; synas
giltiga skäl ej eller saknas till eu inskränkning i oäkta barns rättigheter, för det fall,
att modren äfven efterlemnar äkta bröstarfvingar. Inträffar ej delta fall, då är åter förhållandet
annorlunda, och då synes ej eller oäkta barn, så vidt de icke blifvit afiade i
hordom eller förbudna leder, böra uteslutas från rätt i afliden moders qvarlåtenskap. Vid
bestämmande af vidslräcklheten utaf denna rätt hafva emedlertid Rikets Ständer funnit
sig ej kunna sträcka den till arfvejord å landet. Sådan jord är egentligen slägtens och
kan derföre, då den säljes utom slägten, vinnas åter i börd. Nu må dock, efter Rikets
Ständers redan yttrade åsigt, det oäkta barnet icke inför lag betraktas såsom en slägtmedlem
eller arfvinge i sådan betydelse; och rättighet till moders arfvejord skulle ej
kunna i annan bemärkelse beviljas. Men hvad modren i öfrigt eger och hvaröfver hon,
genom testamente, kan förordna, bör deremot hennes oäkta barn vid hennes frånfälle
erhålla, så framt hon icke i laga ordning annorledes stadgat. Det är således icke någon
ovilkorlig rätt eller så beskaffad laglott, som ej kan af modren tillintetgöras; men
barnets rätt göres derigenom blott beroende af den, som, efter naturens lagar, står barnet
närmast och i detsamma bör finna främsta föremålet för sin ömhet och välvilja.
Ej eller utesluter nu gällande testamentsfribet behofvet af en sådan lagstiftning, enär
omständigheterna mången gång kunna vara så beskaffade, att de hindra modren att till
sitt barns’ förmån göra bruk af denna frihet, hvarförutan barnet skulle derigenom, å ena
sidan, komma att i sin rätt alltför mycket bero af formers iakttagande och, å den andra,
blottställas för tvister med arfvingar.
Vill moder ej tillintetgöra barnets rätt i detta fall, bör den skyddas af lagen,
hvars erkännande deraf innefattar en gärd åt mensklighet och rättvisa.
För att tydligen utmärka sin åsigt att oäkta barn ej kunna erkännas såsom arf
vingar,
och af hvilken tydlighet flera förhållanden, rörande så väl barnen som de lagliga
arfvingarne, bero, anse Rikets Ständer, att hvad oäkta barn i förevarande hänseende
skola bekomma, bör betraktas såsom det vöre gifvet genom laga kraft egande testamente.
En blifvande lag härom skulle derigenom gifva ett uttryck åt modrens, i naturen och
rättvisan grundade, känsla, derest hon i lifstiden icke begagnat sin i lpgen förvarade frihet;
och lagliga arfvingar kände såmedelst de rättigheter och skyldigheter, de till den
aflidnas sterbhus ega.
Vidkommande sedermera tiden, hvarinom den rätt, oäkta barn sålunda skulle få
åtnjuta, borde göras gällande, hafva Rikets Ständer funnit de stadganden, som förekomma
i Ärfda-Balkens 15 kapitel, afse endast arfvingar, och följaktligen uti nu ifrågaställa fall
ej ega tillämpning, äfvensom bestämmelsen i samma Balks 18 kapitel, angående tid för
bevakning af testamente, hafva afseende på ett ännu icke laga kraft egande testamente,
och således hänföra sig till ett annat förhållande än det, hvarom fråga är. Det är dock
af vigt att en noggrann begränsning i denna del finnes, likasom att den blifver sådan,
att lagliga arfvingar ej må alltför länge hållas i ovisshet om de anspråk, som kunna
väckas å den egendom; hvartill de anse sig ega arfsrätt, isynnerhet då anspråken grunda
sig på förhållanden, hvilkas utredning och bevisning försväras, ju längre dermed fördröjes.
Rikets Ständer hafva härvid ansett omförmälda tid lämpligen kunna bestämmas till
ett år efter modrens död. Efter denna tid kunna lagliga arfvingar, enligt 6 §. 15 kap.
Ärfda-Balken, förlora arfsrätt i följd af underlåten anmälan, börande ej eller större rätt
oäkta barn tilläggas.
Slutligen hafva Rikets Ständer funnit stadganden blifva erforderliga, rörande tiden
och vilkoren för återlösen af bördköp!, jord, derest sådan finnes bland qvarlåtenskapen.
Dylik
Expedilions-UtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SO.
73
Dylik jord kan nemligen, efter 3 §. 17 kapitlet i åberopade Balk, genom testamente bortgifvas,
och tillhör således den egendom, hvartill oäkta barn, enligt Rikets Ständers åsigt,
skulle få rätt. Berörda lagrum tillåter dock arfvingar att lösa sådan jord åter, der den
är genom testamente bortgifven; och samma rätt kan uti förevarande läll dem ej betagas.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer alltså, för sin del,
beslutat en författning af följande innehåll:
Oäkta barn, utom det, som är afladt i hordom eller i svågerskaps- eller skyldskapsled,
hvari äktenskap ej må ega rum, vare berättigadt, der moder dör utan att
efter sig lemna äkta barn och bröstarfvingar eller hafva genom testamente i laga ordning
om sin qvarlåtenskap annorledes förordnat, att deraf njuta den del, som hon på sådant
sätt bortgifva kunnat; och skall denna del så anses, som vore den, genom laga
kraftegande testamente, barnet gifven; egande dock modrens arfvingar, der någon af
henne bördköpt jord finnes bland den qvarlåtenskap, som barnet tillkommer, den åter
lösa, emot de i 17 kap. 3 §. Arfda-Balken stadgade vilkor, inom natt och år efter det
barnets rätt ostridig blef. Anmäler sig ej oäkta barn inom samma tid från modrens död
för tillgodonjutande af den rätt, sådant barn nu tillagd är, bafve det denna rätt förlorat,
der det ej laga förfall visar.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1854.
N:o 50.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 April 18S-J.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 4 Kap.
2 §. Rättegångs-Bulken.
(Lag-Ulsk:s Bel:de N:o 16.)
S. A. K.
Enär, af föreskriften i 4 Kap. 2 g. Rättegångs-Balken, i fråga om Urtima Tings
hållande för behandling af civila mål, följer att, ehuru Häradshöfding ej, utan Hofrätts
tillåtelse, må vid Urtima Ting handlägga någon tvist emellan enskilde parter, derest den
ej är vidlyftig och båda parterne derom inför rätta öfverenskomma, Hofrätt likväl ej kan
neka den som kärar, alt, utan afseende å sakens beskaffenhet och vederpartens stridiga
önskan, få sin sak handlagd vid särskildt Ting, om han vill vidkännas kostnaden derför,
Bih. till II. St. Prot. 1853 & 185i. 10 Sami. 1 Afd. 10
74
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 30.
hafva Rikets Ständer väl funnit stadgandet härutinnan öfverensstämma med den åsigt,
att, om å ena sidan rättssäkerheten ovilkorligen kräfver, det domstolarne hafva så bestämda
sammanträden, att den, som vill anlita dem, alltid vet när sådant kan ske, utan
att behöfva särskildt påkalla ett sammanträde, bör, å den andra, tillfälle finnas för
rättsökande att äfven vid andra tider kunna anlita domare-makten, derest de för sin
rätts bevarande deraf blifva i behof och sådant kan ega rum med bibehållande af allmän
säkerhet och ordning; men det har härvid tillika fästat Rikets Ständers uppmärksamhet,
att, då ett dylikt tillfälle är afseddt med den, kärande medgifna, rättighet att
få Urtima Ting utsatt, denna rättighet, genom vilkoret af Hofrättens tillstånd för densammas
begagnande, förlorar till stor del, om ej helt och hållet, den dermed åsyftade
nytta, helst en tvist kan, bland annat, tarfva den skyndsamma behandling, att omförmälda
omväg ej medhinnes, hvarförutan den alltid förorsakar kostnader och besvär,
hvilka städse måste kännas så mycket tyngre, som parten vet att honom ej kan vägras
Urtima Ting och följaktligen ej betraktar denna omväg annorlunda, än såsom onödig.
Det har jemväl i sednare tider blifvit öfverlemnadt åt Häradshöfding att, utan Hofrätts
tillåtelse, vid Urtima ting behandla civila ärenden, såsom konkursmål och frågor 0111
inteckuings-förnyelse, och det synes ej eller kunna medföra någon våda, om denna rätt
blefve utsträckt till alla civila mål, der rättsökande sådant önska och vilja kostnaderne
gälda. Utsättandet af Urtima Ting beror då ej af domarens godtycke och, derest Hofrätterne
underrättas om sådana särskilda ting, erhålla dessa öfverdomstolar såmedelst
den kännedom om Häradsrätternes förhandlingar uti ifrågavarande hänseende, hvilken
är nödig för den uppsigt och vård öfver Underdomstolarne, sorn, enligt 8 Kap. 1 §.
ofvan åberopade Balk, tillkommer Hofrätt.
Rikets Ständer hafva fördenskull för sin del beslutat, det skall 4 Kap. 2 §.
Rättegångs-Balken erhålla denna förändrade lydelse: Tvista män och äskar käranden
särskildt Ting, då må Häradshöfding, der käranden kostnaden hålla vill, slikt Ting utsätta.
Tappar den svarande; gälde ej annan kostnad, än den å laga Ting göras skulle.
Åsämjas parter inför rätten om särskildt Ting, då må Häradshöfding det ock hålla.
Då Häradshöfding i dessa fall särskildt Ting utsätter, kungöre det genast Hofrätten och
Konungens Befallningshafvande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1854.
Expedilions-Vtskoltcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SI. 75
N:o 51.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 April 1854.
Preste-Slåndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
/likets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående utsträckning af
tiden, hvarunder civil tjensteman må, utan Kongl. Maj:ls
Nådiga tillstånd, vistas utrikes.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet:de N:o 15 och Utlrde N:o 77.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om tillvägabringande af ändring
i den genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 17 Mars 1780 meddelade
föreskrift, att den civile tjensteman, med Konungens Nådiga fullmakt, som, utan underdånigt
anmälande hos K. M:t och afbidande af Dess Nådiga tillstånd, begifver sig
utom riksgränsen och på utrikes ort öfver fyra eller högst fem dagar förblifver, skall
vara .sin innehafvande tjenst förlustig, hvilket ännu gällande stadgande uppenbarligen
afsetl helt andra förhållanden än dem, som sedermera inträdt. I följd af nuvarande
lifligare kommunikation med främmande länder har nemligen uppkommit större behof
att i affärsangelägenheter besöka utrikes orter; det kan ofta inträffa, att den för affärers
afslutande å dylika orter gvnsammasle tidpunkten förgår under den längre tid som
erfordras för utverkande af K. M:ts Nådiga tillstånd till resan, och genom den sedan
nämnda kungörelses utfärdande inträffade förändring i rikets gränsor, måste det, i de
flesta fall, blifva omöjligt att under den medgifna inskränkta tiden medhinna ens den
kortaste resa till utlandet, hvilket allt ej sällan måste förorsaka öfverträdelse af en
ännu befintlig författning eller underlåten tillämpning deraf.
Med hänseende härtill och då tillika förekommit, att genom K. M:ts Nådiga
Bref den 24 Augusti 1824 medgifvits, det E. K. M:ts Befallningshafvande i de Skånska
länen finge meddela Embets- och Tjenstemän pass till vistande i Danmark under 10
dagar, då de företedde bevis om tjenstledighet från den myndighet, hvarunder de lydde,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t läcktes taga i Nådigt öfvervägande,
huruvida icke någon längre tid, än den i 1780 års Kongl. Kungörelse utsatta,
må kunna bestämmas, under hvilken det må vara de med Kongl. Maj:ts fullmakt försedde
civile Tjenstemän tillåtet, att, för enskilde angelägenheter, vistas å utrikes ort,
utan att dertill hafva utverkat sig Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 3 Maj 1854.
76
Expedili ons-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 32.
N:o 52.
Uppläst och godkär.ilt hos Ridd. och Adelil den 13 Maj 1834.
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikds Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift aj Kronans
rätt till dana-arf efter aflidna enkan B. H. Sandelin.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 89.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af en utaf Norrtelge stads Magistrat och äldste gjord underdånig
ansökning, E. K. M:t, vid sednast förflutna riksdag, i Nåder föreslagit Rikets
Ständer, att Kronans rätt till det dana-arf, sorn kunde blifva Kronan tillerkändt efter
den 16 November 1846 aflidna enkan Brita Helena Sandelin, hvars qvarlåtenskap; enligt
bouppteckning, utgjorde i löst och fast en behållen summa af 5,574 R:dr 21 sk.
10 rst. banko, derifrån likväl, till bestridande af åtskilliga utaf enkan Sandelin gjorda
testamentariska dispositioner, ett belopp af 1,615 R:dr B:ko, eller, om, på sätt ifrågaslälidt
blifvit, några af dispositionerna i riksgäldsmynt beräknades, 1,448 R:dr 16 sk.
B:ko komrae att afgå, måtte varda uppå Norrtelje stad, till förmån för dess fattigvård,
öfverlåten, men Rikets Ständer ansett sig icke kunna härtill lemna bifall, medan omtvistadt
vore, huruvida enkan Sandelius qvarlåtenskap innehade egenskap af dana-arf;
hvarefter den anbängiggjorda rättegången härom, grundad uppå de i Finland bosatta
fiskeri-idkarne Henrik Sunds och Johan Pehr Urnbergs, den sednare å sin hustrus,
Margaretha Catharina Sund, vägnar, framställda påstående, att, såsom arfvingar efter
enkan Sandelin, hennes qvarlåtenskap tillträda, blifvit genom E. K. M:ts den 1 Mars
1853 gifne dom, medelst ogillande af detta enskilda arfsanspråk, afgjord, äfvensom bemäld;*
Sund och Urnberg sedermera hos E. K. M:t i underdånighet begärt, att berörda
arfsmedel, utan hinder af rättsfrågans utgång, måtte varda till deras förmån efterskänkta;
så har, med Nådigt tillkännagivande häraf, och enär sökanderne behörigen styrkt sig
vara i skyldskap med aflidna enkan Sandelin samt närmare arfvingar sig icke anmält,
E. K. M:t, uti en till Rikets nu församlade Ständer aflåten Nådig Proposition, behagat
föreslå, att, med afseende å de härvid i öfrigt förekomna omständigheter, den Kronan
tilldömda rätt till enkan Sandelins qvarlåtenskap måtte till förmån för Fiskaren Sund
och Fiskaren Urnbergs hustru, Margaretha Catharina Sund, eftergifvas.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och som, enligt hvad af
dertill hörande handlingar inhemtas, Fiskaren Henrik Sund och hustru Margaretha
Catharina Urnberg, född Sund, äro barn till enkan Sandelins, den 15 Oktober 1841
jemväl aflidna broder, Daniel Sund och således, då enkan Sandelin, hvars föräldrar
redan på 1700:talet med döden afgått, allidit utan kända bröstarfvingar, Henrik Sund
Expeditions-Vlskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 52.
77
och hustru Urnberg varit lagligen berättigade till arf efter deras beraälda fadersyster,
samt endast den af deras vistelse å utrikes ort lätt förklarliga omständighet, att de icke,
jemlikt lagens stadgande i 15 Kap. (i §. Ärfda-Balken, inom natt och år efter enkan
Sandelins död gjort sina arfsanspråk efter henne gällande, grundat det domslut, hvarigenom
samma anspråk blifvit ogillade, hafva Rikets Ständer väl ansett det vara med
billighet öfverensstämmande, att Sund och hustru Urnberg återinsättas i den rätt till
arf efter enkan Sandelin, som de genom nämnda uraktlåtenhet förlorat; men då tillika,
under ärendets behandling, hos Rikets Ständer blifvit upplyst, dels att Nortelje stad,
med hänsigt till sin fattigvård, befinner sig i en särdeles bekymmersam ställning,
och denna ställning otvifvelaktig! skulle betydligt försvåras, derest staden nödsakades
återbära icke allenast den af staden, jemlikt E, K. M:ts Nådiga Bref den
19 September 1848, lyftade qvarlåtenskapen efter enkan Sandelin, ulan äfven afkaslningen
deraf, som staden, enligt samma Nådiga Bref, erhållit tillstånd att för sin
fattigvård använda, dels ock att Advokat-Fiskals-Embetet i E. K. M:ts och Rikets
Kammar-Kollegium redan år 1849, genom stämning lill Norrtelje Rådstufvu-rätt, väckt
påstående, att enkan Sandelins behållna qvarlåtenskap måtte Kronan tillerkännas, samt
vidare icke allenast hos E. K. M:ts och Rikets Svea Hofrätt, utan ock inför E. K. M:t
utfört Kronans talan och för närvarande vore sysselsatt med indrifning af medlen, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt att i så måtto bifalla E. K. M:ts ifrågavarande Nådiga
Proposition, alt Rikets Ständer, under förbehåll af den rätt till actorats-arfvode, för
utförande af Kronans talan i förevarande dana-arfsfråga vid de särskilda Domslolarne,
som i behörig ordning kan pröfvas böra Advokat-Fiskals-Embetet i Kongl. KammarKollegium
tillkomma, medgifvit, att Kronans rätt lill det efter enkan Sandelin fallna
dana-arf må, till förmån för Fiskaren Henrik Sund och Fiskaren Johan Pehr Urnbergs
hustru, Margaretha Catharina Sund, efterskänkas, med skyldighet för Norrtelje stad,
att ifrågavarande, af staden lyftade, dana-arfsmedel redovisa inom tre månader efter det
staden af E. K. M:ts beslut i ämnet erhållit behörig del, dock med den lindring härvid,
att staden befrias från återbäring af all afkastning utaf nämnda medel intill redovisnings-dagen.
Hvilket, med anledning af högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få,
till svar i ämnet, härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Maj 1854.
78
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 33.
N:o 53.
Uppläst och godkiiridt hos Ridd. och Adeln den 24 Maj 18S4.
Preste-Ständet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 —
Rikels Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående erforderliga medel för behöfvandes
undsättning i missväxtår.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 95.)
S. A. K.
Med hänsigt till de medel, Rikets Ständer under sistförflutna riksdag anvisade
och åt E. K. M:t i underdånighet öfverlemnade, för att användas till behöfvandes undsättning
vid inträffande missväxt eller eljest felslagen skörd, och under erinran om angelägenheten
att äfven för den kommande tiden bereda erforderliga medel till afvärjande
och lindrande af den nöd och förlägenhet, som inom en eller flera orter kunde
af felslagna eller förstörda sädesskördar föranledas, har E. K. M:t, genom Nådig Proposition
af den 16 November sistlidet år, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att
under de sednaste åren rikets flesta landskap i allmänhet varit hugnade af någorlunda
tillräckliga skördar, så att landets behof af spanmål såsom födoämne sannolikt kunnat
genom dem hufvudsakligen fyllas, derest icke bränvinsbränningen medtagit en betydlig
del af spanmålslillgången inom de sädesrikaste orterna, men, då prisen härigenom uppstegrats
och invånarne i de provinser, der missväxt eller felslagen skörd inträffat, mångenstädes
blifvit urståndsatte att, utan statens mellankomst, förskaffa sig erforderligt
bröd och utsädeskorn, hade, under åren 1851 och 1852 samt den före högstberörda
Propositions aflåtande förflutna delen af år 1853, utaf undsättningsmedlen utgifvits såsom
lån 377,650 R:dr och utan återbelalningsskyldighet 34,950 R:dr, hvaremellertid
behållningen af ifrågavarande medel, genom verkställda liejvider för dylika lån samt tullafgifter
för utländsk spanmål, likväl ökat sig lill en i rundt tal beräknad summa af ej
mindre än 1,480,000 R:dr, förutom hvad i afbetalningar å erhållna undsätlningslån
ytterligare kunde inflyta. Yid sådant förhållande och i förhoppning, att under tiden
intill nästkommande riksdag så betydliga understöd ej skola erfordras, att ju icke ett
större öfverskott af nämnda medel bör uppkomma, har E. K. M:t i Nåder föreslagit,
att 700,000 R:dr häraf måtte af Rikets Ständer disponeras såsom ytterligare tillgång
för bestridande af de nödvändiga statsutgifter, om hvilka E. K. M:t under denna riksdag
till Rikets Ständer aflåtit Nådig Proposition; hvarjemte, och enär lämpligheten af
de undsättnings-anstalter, som blifvit vidtagna till följd af Rikets Ständers, vid de sed
-
Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o $3.
79
naste riksdagarne härom meddelade beslut, ådagalagts under den redan förflutna tiden,
E. K. M:l ansett nödigt att, i öfverensstämmelse med samma beslut, till E. K. M:ts
fortfarande disposition för beböfvandes undsättning vid inträffande missväxt öfverlemnades
dels den, efter afdrag af förenämnda 700,000 R:dr, återstående behållning af härtill
förut anvisade medel, dels ock de tuflafgifter för utländsk spanmål, som från och
med nästa års början och så länge de i sådant hänseende då gällande tullbestämmelser
blefve oförändrade komme att inflyta; och ehuru, beträffande dessa medels användande,
de af rikets sednast församlade Ständer fastställda, hittills följda grunder syntes kunna
bibehållas, har E. K. M:t dock, i betraktande deraf att omständigheter lätt kunde inträffa,
då en summa af 50,000 R:dr till understöd utan återbetalningsskyldighet blefve
otillräcklig, funnit sig föranlåten Nådigst föreslå, att denna summa måtte fördubblas,
och att således ett belopp af högst 100,000 R:dr måtte från och med innevarande år
under tiden för nästa stats-reglering få begagnas till undsättning åt sådana behöfvande,
som saknade tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete och af egna tillgångar icke kunde
återgälda dem tilldelade undsältnings-anslag.
Under behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer tagit kännedom jemväl
om E. K. Mös och Rikets Stats-kontors, uti högstberörda Nådiga Proposition åberopade,
berättelse, angående ej mindre de till undsättningar anvisade och begagnade
medel än fortgången af f. d. Allmänna Magasins-fondens utredning; och enär erfarenheten
vitsordat ändamålsenligheten af Rikets Ständers under sednast förflutna riksdagar
vidtagna beslut, i afseende på så väl sältet och vilkoren för meddelandet af
undsättningar vid inträffande missväxter eller felslagna skördar, som äfven de dertill
erforderliga medlens beredande och tillhandahållande, anse Rikets Ständer att, jemväl
vid innevarande riksdag, enahanda föreskrifter böra uti dessa hänseenden meddelas.
Men som de för ifrågavarande föremål afsedda nu befintliga tillgångar, genom det ansenliga
belopp, hvartill tullinkomsterna för den lill riket under sednaste åren införda
spanmål uppgått, förökats vida öfver hvad som under samma år behöft till undsättningar
användas och under den stundande tiden sannolikt kommer att dertill erfordras,
hafva, i enlighet med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, Rikets Ständer funnit, att
700,000 R:dr utaf de lill Rikets Ständers Riksgälds-kontor aflemnade och derstädes
innestående undsältningsmedel böra disponeras för bestridande af de stats-utgifter, som
under nuvarande riksdag beviljas och till utgående från detta verk anvisas.
Likaledes och med afseende på hvad E. K. M:t Nådigst anfört, till stöd för
sitt Nådiga Förslag angående fördubblingen af den summa utaf undsältningsmedlen, E.
K. M:t hittills egt att använda såsom understöd utan återbetalnings-skyldighet åt de
mest nödlidande samhälls-ldasserna, hafva Rikets Ständer till detta förslag lemnat bifall.
Då Rikets Ständer i allt öfrigt ansett de angående undsättnings-väsendet samt
dermed gemenskap egande, för hela samhället vigtiga frågor, hittills gällande stadganden
och bestämmelser böra äfven hädanefter bibehållas och tillämpas, hafva Rikets
Ständer, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts härom aflåtna Nådiga Proposition, beslutat:
l:o
att E. K. M:t, för beböfvandes undsättning vid inträffande missväxt eller
felslagen skörd, fortfarande eger disponera:
a) den dels i Rikets Ständers Bank, dels i Riksgälds-kontoret, efter afdrag af
ofvannämnda för andra statsbehof nu bestämda summa eller 700,000 R:dr, innestående
behållning utaf de till dylika undsättningar förut anvisade medel, äfvensom hittills influtna
tuflafgifter för utländsk spanmål, jemte hvad som kan inflyta genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån;
80
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 03.
b) de tullafgifter för utländsk spanmål, som intill innevarande års slut ytterligare
kunna ingå; och
c) enahanda tullafgifter, som från och med början af nästkommande år 1855
och så länge de i sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade,
komma att inflyta;
2:o att af de till E. K. M:ts Nådiga disposition sålunda ställda undsätlningsmedel
en summa af högst 100,000 R:dr må från och med innevarande år samt under tiden
för denna riksdags stats-reglering få begagnas till undsättningar utan återbelalningsskyldighet
åt sådane behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfva förskaffa sig arbete
eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsältningsanslag, hvilka dem tilldelas;
börande dock dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda
sig att så använda desamma, alt för dithörande fattiga och arbetslösa personer
derigenom beredes sysselsättning och möjlighet att medelst eget arbete förtjena sitt
uppehälle;
3:o att här ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till räntefria
låne-understöd med bestämda återbetalnings-terminer och emot vederbörande större
eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet, eller annan af E. K. M:t godkänd
säkerhet;
4:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen för de behöfvande skola
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afsedda medel
må, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfvcrlemnas, emot skyldighet för detta verk, att det sålunda mottagna beloppet,
vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål E. K. M:t tillhandahålla.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, härigenoiq i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Maj 1854.
N:o 54.
Uppläst och bordlagdt hos Ridd. och Adelil den 24 och 26 Maj 1834.
godkändt, med de i Prot. Utdrag, (Sami. IX, sid. 234) omförmälda
förändringar den 27 Maj —
godkändt, med samma förändringar, hos Preste-Ståndet den 7 Juni —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående tillstånd för Underrätt
att under vissa vilkor förklara ogift qvinna myndig.
(Lag-Utsk:s Rel:de N:o 17.)
S. A. K.
Jemte det hos Rikets Ständer i betraktande förekommit, hurusom, då qvinnans
uppfostran i allmänhet icke åsyftar förvärfvande af sådana insigter, hvilka äro nödiga
för
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 34.
8i
för det yttre affärslifvet, men hufvudsakligen afser danandet för ett husligt lif, ovilkorlig
myndighet alltså, i anseende till dermed åtföljande pligter, rätteligen blifvit ogift qvinna
i lag förvägrad, under det likväl lagstiftaren, i händelse den ogifta qvinnan sjelf vill
och förmår förvalta sina ekonomiska angelägenheter, för henne beredt tillfälle att erhålla
denna frihet medelst rättighet att i sådant hänseende vända sig lill K. M:t,
hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet derå, att berörde rättighet dock under sednare
åren alltmera blifvit anlitad, hvartill orsakerna synas vara att finna i de flerfaldiga
försörjningsutvägar, som för qvinnor öppnats, men för begagnande hvaraf myndighetstillstånd
blifvit gjordt till vilkor; vid hvilket förhållande Rikets Ständer ansett
sig böra taga under öfvervägande, huruvida icke Under-Rätt må äga förklara ogift
qvinna myndig, på sätt Lag-Reredningen jemväl föreslagit. Häremot framställer sig
den invändning, att, då Konungen ensam, i enlighet med antagna grundsatser, bör
kunna bevilja undantag från lagens allmänna föreskrifter, pä honom ock må bero att
såsom hittills försätta ogift qvinna i myndighets-tillstånd; men om lagen sjelf medgifver,
att domaren får göra undantag från lagens allmänna bud, och stadgar de reglor,
hvarunder undantaget må äga rum, blifver åtgärden icke vidare en dispensation från
lag, utan en tillämpning af lag. I förevarande fall synes ock en sådan tillämpning
utan våda kunna anförtros domaren, enär han bäst är i tillfälle att inhemta de omständigheter
och den kännedom om förhållanden, som på frågans afgörande kunna utöfva
inflytande; och om än de kostnader och besvär ej äro af särdeles betydenhet, som
fordras för myndighetsförklaringens utverkande hos K. M:t, så kan dock antagas,
att de skola blifva mindre, då qvinnan blott behöfver vända sig till domaren i
den ort, der hon bor.
Rikets Ständer anse likväl domaren ej böra äga rätt att förklara ogift qvinna
myndig förr än hon fyllt trettio år; och komme således att i lagen nedläggas en rättighet
för ogift qvinna att, om hon vid samma ålder ej vidare är i behof af den omvårdnad,
som lagen i allmänhet tagit om ogifta qvinnor, blifva befriad från denna om
vårdnad,
derest laga hinder ej möter.
Den myndighetsrätt, som af K. M:t nu lemnäs ogifta qvinnor, gör dock
aldrig någon förändring i hvad lagen stadgar om giftomannarätt och fast egendoms försäljning
eiler förpantning; hvarförutan af Kongl. Maj:t städse föreskrifves, att, derest
arf skulle tillfalla myndig förklarad qvinna, laga förmyndare bör vid delningen deraf
vara tillstädes, att hennes rätt iakttaga och bevaka, hvadan den myndighets-förldaring,
domaren meddelar, ej eller bör gälla utan med omförmälda vilkor, hvilka äro påkallade
af omsorgen alt skydda qvinnans rättigheter, utan att derigenom någon inskränkning
sker i hennes rätt att, då hon är myndig förklarad, sitt gods efter behag förvalta.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördi, hafva Rikets Ständer
funnit skäligt, för sin del, besluta en författning af följande innehåll:
Vill ogift qvinna, då hon fyllt trettio år, blifva myndig, har hon att derom göra
ansökning hos den Rätt, derunder hon i förmyndare-mål lyder; och pröfve Rätten, sedan
hennes förmyndare och närmaste fränder hörde äro, om den ansökning beviljas
må. Reviljas den, sker dock derigenom ej någon förändring i hvad lagen i afseende
på giftomannarätt samt fast egendoms förpantning och försäljning stadgar och förmår;
och bör, derest, efter det qvinna blifvit myndig förklarad, arf skulle henne tillfalla, laga
förmyndare vara vid delningen deraf tillstädes, att hennes rätt dervid iakttaga och bevaka.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 Juni 1854.
Bill. Ull B. St. Prot. iS53 & 1854. 10 Sami. 1 Afd.
11
82
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SS.
N:o 55.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Juni 1854.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga skrif velse, angående utgifvande aj ett
sammandrag utaf stadganden rörande Sundhetsvården.
(Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 88.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer i betraktande kommit, hurusom en vigtig del af Sockennämndernes
på landet bestyr utgöres af deras befattning med Sundhetsvården, och att,
för handhafvande af deras åliggande i detta afseende, svårighet ofta kan inträffa derigenom
att stadgandena rörande helsovården måste sökas i en mängd särskilda äldre
och nyare författningar, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t
täcktes låta till allmän kännedom utarbeta ett sammandrag af de Sundhetsvården rörande
författningar, så vidt dessa böra af Socken-nämnd på landet tillämpas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Juni 1854.
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 56.
83
N:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den l Juni 1854.
Preste-Ståndct den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående huru förhållas bör
med egendom, som tillhört den, hvilken längre tid varit
borta, utan att låta höra af sig.
(Lag-Ulsk:s Bet:de Nio 26.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, hurusom flera under sednare
åren utförda rättegångar i anledning af väckta anspråk på egendom, som tillhört personer,
hvilka en längre tid varit borta utan att låta sig afhöra, visat behöfligheten af
bestämda sladganden, huru vid sådant förhållande hör förfaras; och hafva Rikets Ständer
härvid inhemtat, det Lag-Beredningen, som jemväl insett detta behof, utgått från
den åsigt att den, som öfvergifver hvad han eger och förblifver borta under åratal,
utan att om sig lemna någon underrättelse, och ej låter höra af sig då han slutligen
dertill offentligen uppmanas, måste, der det ej eller vid undersökning kan utrönas att
han under viss längre tid varit vid lif, anses sorn vore han död, samt att hans qvarlemnade
egendom följaktligen må af dem, hvilka äro hans arfvingar, tillträdas och
skiftas; dock att arfvingars anspråk i berörda afseende ej skulle leda till någon följd,
förr än så lång tid förflutit, att underrättelse saknades, huruvida den försvunne eller
bortkomne inom de sista tjugo åren varit vid lif: varande likväl tidsförkortning gjord
för de fall, då den bortkomne veterligen varit i lifsfara, utan att det är kändt om han
blifvit räddad, eller hans ålder, om han vore vid lif, skulle öfverstiga nittio år.
Rikets Ständer hafva godkänt dessa åsigter, äfvensom den grundsats, att den
bortkomne aldrig må kunna på förrberörda sätt frånvinnas sin egendom derest han
skulle finnas vid lif, efter det domstol i föreskrifven ordning förklarat att han må anses
för död och ali egendomen således får tagas i besittning af arlvingarne. I sådan
händelse skulle han alltid återinträda i sina förra rättigheter; men en dylik företeelse
torde dock stiidse komma alt höra till en af de ovanligaste; hvaremot, pä sätt anmärkt
blifvit, del läll att en person försvinner och dör, utan att utrönt hlifver om, när eller
hvar han dött, ej varit sällsynt. Och då arfvingars rättigheter bero på bevisning om
dödsfallet eller på en bevisning den de aldrig kunna åstadkomma, hafva Rikets Ständer
ansett lagstiftaren böra utfinna ett sätt, hvarpå arfvingarne kunna förhjelpas till sin rätt.
84
Expeditions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, Avo S6.
Rikets Ständer hafva, i sådant ändamål, funnit skäligt, för sin del, besluta följande
förordning, huru förhållas bör med egendom, som tillhört den, hvilken längre tid
varit borta, utan att låta höra af sig:
§• 1.
Är någon borta, utan att man vet om han lefver, och har man ej heller underrättelse,
att den bortkomne inom de sist förflutna tjugo åren varit vid lif; då må
de, som, der han afliden vore, egde rätt lill hans qvarlåtenskap, hos Rätten i den ort,
der han sist hemvist hade, söka förklarande, att han skall för död anses. När sådan
ansökan sker, höre Rätten deröfver den bortkomnes make, om den till är och å känd
ort inom riket vistas, Syssloman, god man eller förmyndare, der sådan är till boels
vård satt, Kyrkoherden i församlingen och Kronans ombudsman i orten: kan det ej
utrönas, att den bortkomne varit vid lif inom tid som sagd är; läte Rätten tre gånger,
minst en månad emellan hvarje gång, i allmänna tidningarne kungöra kallelse å honom
att gifva sig an hos Rätten eller dess Ordförande.
§. 2.
Har den bortkomne veterligen blifvit i krig lifsfarligt sårad, eller befunnit sig ombord
på fartyg, dä det förgicks, eller varit i annan sådan lifsfara, och vet man ej att
han räddad blef, då må, när fem år förflutit, sedan han veterligen var vid lif, så förfaras,
som i 1 §. sägs. Lag samma vare, der det vises, att den bortkomnes ålder
skulle, der han vid lif vore, öfverstiga nittio år.
§. 3.
Varder ansökan, sorn efter 1 eller 2 §. gjord är, fullföljd sedan år och dag förflutit
från det kallelsen sista gängen i tidningarne kungjordes, och varder éj heller då
veterligt, att den bortkomne varit vid lif inom tid, som för hvarje fall saga är, eller
att han aflidit; förklare Rätten, att han skall för död anses.
§• 4.
Då genom laga kraft egande beslut är förklaradt, att den bortkomne skall för
död anses, gånge med hans qvarlåtenskap, som hade han aflidit, i fall ansökningen
efter 1 §. skett, vid utgången af tjugonde året från den dag han sednast veterligen vid
lif var, och, i fall ansökningen varit gjord efter 2 §., å den dag lifsfaran inträffade
eller den bortkomne skulle, om han vid lif varit, fyllt nittio år, eller vid utgången af
femte året från den dag han sednast veterligen vid lif var, om han då var öfver åttatiofem
år; dock varde tid till bouppteckning och testamentsbevakning räknad från den
dag beslutet föll.
§. 5.
Finnes, sedan laga kraft ägande beslut fallit, sorn i 4 §. sägs, den för död ansedde
vara vid lif; bäre hvar, som i följd af sådant beslut hans egendom tillträdt, den
åter. Har någon, sedan han egendom så tillträdde, den öfverlåtit, pantsatt eller inteckna
låtit, stånde öfverlåtelsen, pantsättningen eller inteckningen fast, der egendomen,
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 87.
85
panten eller inteckningen är af innehafvaren på god tro åtkommen; och söke i thj fall
den för död ansedde skadestånd af honom, som egendomen öfverlät, pantsatte eller inteckna
lät.
§■ 6.
Nu finnes att den för död ansedde är afliden, och att dödsfallet inträffat å annan
tid, än den, som enligt 4 §. varit för hans dödsdag antagen: hade han vid dödsfallet
andra arfvingar, än dem, som egendomen tillträdt; gifven då dessa till dem, som
hans rätta arfvingar äro, arfvet ut, efter tj i 5 §. sägs.
§• 7-
Den, som skall egendom afträda efter 5 eller 6 §., vare ock skyldig att gälda
ränta eller afkomst, som af egendomen fallit, der han ej i god tro var, när han den
tillträdde: var han då i god tro, gälde ej ränta eller afkomst, för längre tid, än sedan
talan, i fall som i 6 §. sägs, af rätte arfvingen instämdes, eller innehafvaren, i fall
som i 5 §• sägs, veta fick, alt den för död ansedde fanns vid lif; dock njute han er
sättning
för all nödig och nyttig kostnad, som han å egendomen nedlagt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Juni 1854.
N:o 57.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 18S4.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag, till lindring
i de genom Chöler afar solen Carlskrona stad åbrngta
kostnader, förlidet år.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 104.)
S. A. K.
Efter det Sundhets-Nämnden i Carlskrona, å stadens vägnar och med förord
af E. K. M:ts Befallningshafvande i Blekinge Län, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, att anslag af allmänna medel måtte beviljas till betäckande af de
86
Expeditions-Vtskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o. SS.
genom räkenskaper bestyrkta utgifter, tillhopa 15,500 R:dr, hvilka staden under nästlidet
år, för cholerafarsotens härjande derstädes, fått vidkännas och för hvilkas bestridande
staden måst upptaga lån till motsvarande belopp, har E. K. M.t, uti en den
13 förlidne. Januari aflåten Nådig Proposition, med afseende å hvad rörande detta
ämne förekommit och jemväl Nådigst meddelades, behagat föreslå Rikets Ständer att
anvisa ett belopp af 12,000 R:dr, till lindring i de Carlskrona stad genom cholerafarsoten
åbragta kostnader.
Vid öfvervägande häraf, och då Carlskrona Samhälle, i följd af den derstädes
näsllidet år härjande farsoten, både fått och får vidkännas högst betydliga utgifter,
samt det måste antagas, att denna stads innevånare, sorn, utom dervarande tjenstemanna-personal
och ett ringa antal bemedlade borgare, lill största delen utgöras af medellösa
personer af arbetsklassen och manskapet vid Flottan, icke utan de mest kännbara
uppoffringar vidare ensamme förmå upprätthålla den i följd af farsoten i ökad grad betungande
fattigvården, hafva Rikets Ständer ansett det vara med billighet öfverensstämmande
att Staten, sorn i Carlskrona äger ett af sina förnämsta etablissementer, der en
stor mängd fattige arbetare äro anställde, kommer staden lill hjelp med skäligt understöd;
hvadan Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:ts i berörda hänseende gjorda
Nådiga framställning, funnit skäligt åt Carlskrona stad för ifrågavarande ändamål anvisa
en summa af Tolf Tusen Riksdaler, alt från Rikets Ständers Riksgälds-kontor utbetalas.
Hvilket, till svar å den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos E. K. M:t
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Juni 1854.
N:o 58.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 18S4.
Presle-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående understöd till
Hospital-fonden.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 107.)
S. A. K.
Sedan Serafimer-Ordens-Gillet hos E. K. M:t i underdånighet anmält, att ej
mindre genom det vid sednaste Riksdag Hospitals-fonden beviljade bidrag af högst
25,000 R:dr årligen, under den tid, nästderefter vidtagna statsreglering omfattade,
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, JV:o 38.
87
iin ock i följd af de under sednaste tviinne åren fällande höga markegångsprisen å
spanmål, berörda fonds tillstånd väl i så måtto förbättrats, att, utom det nödiga kostnader
för hospitalsvården och hospitalens vidmakthållande under tiden blifvit bestridda,
Ordens-Gillet kommit i tillfälle att lill Stats-kontoret återbetala derifrån för fondens behof
förskjutna 14,000 R:dr, äfvensom mindre afhetalningar å fondens skulder kunnat göras,
men att, sådant oaktadt,' fonden ännu häftade i skuld till belopp af 18,577 R:dr 37
sk. 4 rst., jemte det erfarenheten ådagalagt, dels att, efter det spanmålsprisen det ena
äret varit höga, de under påföljande år, när skörden blifvit fördelaktig, fallit högst betydligt,
dels ock att under sådana år, då markegångsprisen voro låga, hospitals-fondens
inkomster icke försloge lill utgifternes bestridande, utan en större brist kunde motses;
i anseende hvartill och då, för hospitals-vårdens bättre ordnande i flera tillika uppgifna
delar, högre utgifter än hittills syntes förestå, Serafimer-Ordens-Gillet underdånigst anhållit
om Nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer derom, att anslag, till
minst enahanda belopp, som vid sednaste Riksdag beviljades, eller 25,000 R:dr årligen,
under den tid blifvande statsreglering komme att omfatta, mätte till Ordens-Gillets disposition
anvisas, alt, emot redovisnings-skyldighet, användas till betäckande af den brist
i hospitals-fondens inkomster, hvilken för bestridande af nödiga utgifter till hospitalens
underhåll samt till förbättring af hospitals-vårdcn möjligen kunde uppkomma; så har
E. K. M:t, med afseende på hvad af Ordens-Gillet blifvit andraget, täckts, uti Nådig
Proposition, föreslå Rikets Ständer, att förenämnde belopp måtte anvisas, för den tid
och till det ändamål, Ordens-Gillet uppgifvit.
Och som, på de af Serafimer-Ordens-Gillet i underdånighet anförda, samt af
E. K. M:t i Nåder åberopade, skäl, Rikets Ständer funnit sig böra medgifva, det en
summa af högst Tjugofem Tusen Riksdaler årligen må, under den lid nu skeende
statsreglering omfattar, från Rikets Ständers Riksgälds-kontor fortfarande utgå, att,
i mån af behof och emot redovisnings-skyldighet, användas til! betäckande af den brist
i hospitals-fondens inkomster, hvilken, för bestridande af nödiga utgifter till hospitalens
underhåll samt till förbättring af hospitals-vården, möjligen kan uppkomma; alltså
få Rikets Ständer sådant, till svar i ämnet, härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmiila.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Juni 1854.
88
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 39.
N:o 59.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 21 Juni ia.*>.ä,
Preste-Ståmiet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utsträckning af
Nämndemäns rätt till skjuls- och Iraktamenls-ersättning
för syner och andra förrättningar.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 103.)
S. A. K.
Genom aflåten Nådig Proposition till Rikets Ständer har E. K. M:t behagat
tillkännagifva, att, sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af hos
dem väckt fråga om Nämndemäns berättigande att åtnjuta skjuts och traktamente för,
biträde vid alla boställs- och torpsjner med ilera förrättningar för Kronans räkning,
dels i underdånighet anmält, hurusom Rikets Ständer, för sin del, ansågo Nämndemän
böra tillerkännas rätt till dylik ersättning, dels ock underdånigst anhållit, det E.
K. M:t ville, efter vederbörandes hörande och föregången Nådig pröfning i hvad
mån utsträckning af den, Nämndemän redan medgifna, rätt till ersättning för inställelse
vid sådana förrättningar måtte, med afseende på Statsverkets tillgångar, äga rum, vid
påföljande Riksdag till Rikets Ständer framställning i ämnet Nådigst låta afgå, E.
K. M:t af sådan anledning infordrat underdåniga yttranden af Dess och Rikets
Krigs-kollegium samt Förvaltningen af Sjö-Ärendena, som uti häröfver afgifvet gemensamt
Utlåtande, jemte förmälan att, enligt Kongl. Kungörelsen den 25 Januari 1842,
Nämndemän nu äro, när de voro tillkallade för att biträda vid syner, värderingar, besigtningar
med flera förrättningar för Kronans räkning, berättigade till skjuts och traktamente,
med undantag för de tillfällen, då Nämndemännen såsom ledamöter i Häradsrätt
uti förrättningen deltoge, då de biträdde vid syner och hesigtningar å ryttare-,
kneckte- och båtsmans-torp, och då sjelfva förrättningen samt resan till och frän förrättningsstället
tillsammans icke fordrade längre tid än en dag, i öfrigt och på anförda
skäl ansett den ifrågaställda förmånen, utom i förstnämnde läll, höra Nämndemän tillkomma;
och kunde de kostnader, som härigenom försvarsverket åbringas, hvad landtförsvaret
anginge, icke ens approximativt bestämmas, men för sjöförsvaret antagas skola
utgöra omkring 1000 R:dr B:co årligen.
Efter
Expedilions-Utskottels Förslag lill underrl. Skrifvelse, N:o 39.
89
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, har E. K. M:t, som ansett.
Nämndemän skäligen höra vid sådana boställs- och torp-syner samt andra extra förrättningar,
för hvilka de efter nu gällande författningar icke vore berättigade till någon
godtgörelse, få, enligt bestämmelserna i gällande rese-reglemenle, tillgodonjuta dagtraktamente,
och sådant i allmänhet lika med hvad för Magistrats-personer och Borgare
redan blifvit beviljadt, jemväl i det fall att kortare tid än en hel dag till förrättningen,
ätginge; men deremot, då Nämndemän, hvilka i och för dessa sina befattningar vore
i åtnjutande af skjutsningsfrihet och vissa andra fördelar, på sådan grund syntes böra
utan särskild skjuts-ersättning inställa sig vid förrättningar, som hölles inom kortare
afstånd från deras hem, funnit rättighet till den i rese-reglementet stadgade skjuts-ersättning
för ifrågavarande syner och förrättningar höra, i likhet med hvad i vissa fall
vore för vittnens godtgörande af allmänna medel bestämdt, Nämndeman tillerkännas
endast så vida afståndet emellan hans hemvist och förrättningsstället öfverstege tre
mil, i Nåder öfverlemnat detta ärende till Rikets nu församlade Ständers pröfning och
derjemte föreslagit, att de Nämndemän tillkommande skjuts- och traktaments-penningar
matte uti alla de fall, då de skola af allmänna medel gäldas, få utgå af allmänna reseoch
traklaments-kostnads-anslaget å den Riks-Statens Hufvudlitel eller för det StatsDepartement,
hvars rätt kunde af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen
anses hafva varit beroende.
Vid ärendets afgörande hafva Rikets Ständer, lika med E. K. M:t, ansett Nämndemän
böra tillkomma förmånen att, vid sådana boställs- och torp-syner samt andra
extra förrättningar, för hvilka de efter nu gällande författningar icke äro berättigade
till någon godtgörelse, få, enligt bestämmelserna i gällande rese-reglemente, tillgodonjuta
dagtraktamente, jemväl i det fall, att kortare tid än en hel dag till förrättningen
åtgår. Beträffande åter den ifrågaställa skjutsersättningen till Nämndemännen, så,
enär,' genom antagandet af det i E. K. Mds Nådiga Proposition föreslagna stadgande,
att afståndet emellan förrättningsstället och Nämndemannens hemvist skall utgöra minst
tre mil, innan skjuts-ersättning kan honom tillerkännas, skulle uti godtgörelsen för dylika
resor medföra en större inskränkning än som skäligen hör ega rum, men, å andra
sidan, ej heller bör förbises, att denna ersättning skulle komma att uppgå lill högst
betydliga belopp, om skjuts-ersättningen finge beräknas för hela afståndet alltifrån bostaden,
hafva Rikets Ständer trott sådan ersättning lämpligen kunna bestämmas att
utgå för den väglängd, som öfverskjuter en half mil, från Nämndemannens hemvist räknadt;
och då Rikets Ständer jemväl ansett, att, på sätt E. K. M:t i Nåder föreslagit,
de Nämndemän tillkommande skjuts- och traktaments-penningar böra, uti alia de fall,
då de skola af allmänna medel gäldas, utgå af allmänna rese- och traktaments-anslaget
å den Riks-Statens Hufvudtitel eiler för det Siats-Departement, hvars rätt kan af
den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen anses vara beroende, så hafva,
med bifall i öfrigt till E. K. M:ts förevarande Nådiga Proposition, Rikets Ständer,
för sin del, beslutat, att rättighet till den i rese-reglementet stadgade skjuts-ersättning
för ifrågavarande syner och förrättningar bör Nämndeman tillerkännas för den väglängd,
som öfverskjuter en half mil, från Nämndemannens hemvist räknadt.
Hvilket, såsom svar å högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få hos
E. IV. M:t härigenom i underdånighet anmäla.
Rdsets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 22 Juni 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1834. 10 Sami. 1 Afd. 12
90
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 60.
N:o 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 21 Juni 1854.
Preste-Slåndet den 21 -r~ —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående 2:ne byggnadsanslag
för Ultuna landtbruks-institut.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 110.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer den 16 sistlidne Februari aflåten Nådig Proposition
har, i anledning af styrelsens öfver Ultuna landtbruks-institut gjorda underdåniga framställning
otn behofvet af så väl en ny ladugårds-byggnad, som en mejeri-inrättning vid
Ultuna, och sedan Öfver-lntendénts-Embetet afgifvit underdånigt yttrande öfver de i
sådant afseende uppgjorda ritningar och kostnads-förslag, E. K. M:t behagat föreslå
Rikets Ständer, att till institutets disposition för uppförande vid Ultuna af en ladugårds-
och en mejeri-byggnad efter de ritningar, sorn kunde komma att vinna E. K.
Maj:ts Nådiga fastställelse, anvisa en summa af 25,000 R.dr.
Efter öfvervägande af hvad handlingarne i detta ärende innehålla, hafva Rikets
Ständer funnit ådagalagdt, ej mindre behofvet, att, i stället för det vid Ultuna institut
nu befintliga ladugårdshus, hvilket, i anseende till dess osunda läge samt bofälliga och
i öfrigt mindre ändamålsenliga skick, ingalunda kan anses motsvara fordringarne å en
så beskaffad statens mönster-inrättning, som nämnda institut jemväl i detta hänseende
bör vara, en ny ladugårds-byggnad derstädes å ett för en sådan byggnad tjenligare
ställe uppföres, helst, enligt hvad institutets styrelse till E. K. M:t jemväl lärer i underdånighet
inberättat, den gamla byggnaden genom en nyligen inträffad orkan blifvit
så skadad, att densamma blott provisionelt kan repareras, än äfven angelägenheten
deraf, att vid detta institut inrättas ett hittills saknadt mejeri, hvarest åt elever och
lärlingar må beredas tillfälle att vinna närmare kunskap i den maktpåliggande del af
landthushållningen, som rörer tillgodogörandet af ladugårds-produkterne, derförutan detta
läroverk icke uppfyller det skäliga anspråket derå, att till alla delar bibringa det uppväxande
slägtet de insigter och kunskaper, som erfordras för landtbrukets rätta och
ändamålsenliga skötsel.
Tillika och med inhemtad kännedom, huruledes de anslag af allmänna medel,
hvaraf institutet kommit i åtnjutande, måst användas, hafva Rikets Ständer ansett af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61.
91
förhållandena härutinnan äfvensom af den omständighet, att uti det öfver institutets
ärliga stat upprättade förslag utgifterne för året beräknats till enahanda belopp med inkomsterne,
kunna slutas, att institutets egna medel icke lemna någon tillgång till bestridande
af kostnaderne för uppförande af ifrågavarande tvänne byggnader, så att,
enär dessutom, enligt Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, det icke, är
institutets styrelse tillåtet att upptaga lån, ett särskildt anslag af allmänna medel för
ändamålets vinnande alltså erfordras. ■
I följd häraf och då Öfver-lntendenls-Embetet, efter föregången granskning af
de uppgjorda ritnings- och kostnads-förslagen, det sednare upptagande kostnaden för
ladugärds-byggnaden till 17,411 R:dr och för mejeri-byggnaden till 7,635 R:dr 33 sk.
7 rst., eller tillsammans 25,046 R:dr 33 sk. 7 rst., hos E. K. M:t i underdånighet anmält,
att emot dessa förslag icke förekommit annan anmärkning, än att, om ritningarne
omarbetades, åt dessa byggnader kunde, utan ökad kostnad, gifvas i vissa fall mera
ändamålsenlighet och prydlighet, hafva, med bifall till £. K. M:ts Nådiga framställning,
Rikets Ständer, för uppförande vid Ultuna af ladugårds- och mejeri-byggnader efter
fullständiga ritningar, som kunna vinna E. K. Mås Nåd. fastställelse, till institutets
disposition, emot redovisnings-skyldighet, å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af
Tjugofem Tusen Riksdaler, med förbehåll att hvad deraf tilläfventyrs icke kan komma
att åtgå, varder till Riksgälds-kontoret återleverCradt.
Hvilket, i anledning af högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Juni 1854.
N:o 61.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1834.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående den s. k. Kurhusaf
giften.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 11.)
S. A.' K.
Uti Nådig Proposition af den 9 Nov. sisth år har, under åberopande af hvad
genom E. K. Mås Nådiga Kungörelse den 1 Okt. 1851 blifvit, i enlighet med Rikets
sednast församlade Ständers beslut, i Nåder förordnadt, angående sättet och vilkoren
92
Expedilions-Vlskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 6%.
{'ör utgörande, användande och redovisande af den årliga afgift, hvilken, för veneriska
smittans hämmande och botande, blifvit fastställd att utgå till och med det år, hvarunder
nuvarande Riksdag slutar, E. K. M:t, enär Seraphimer-Ordens-Gillet medelst företedda
räkenskaper styrkt, att läns-lasaretten och kurhusen, i saknad af ifrågavarande
s. k. kurhus-afgift, icke kunde ega bestånd, behagat föreslå Rikets Ständer, att denna
afgift må, till samma belopp och under enahanda vilkor, som vid sednaste Riksdagen
bestämdes, fortfarande utgå till och med det år, då nästa Riksdag slutas; och hafva
Rikets Ständer härtill lemnat bifall, men få, i sammanhang härmed, och enär Rikets
Ständer inhemtat, alt inom åtskilliga län af kurhus-medlen utgått resekostnads- och
traktaments-ersättningar för Kommitterade och Revisorer, hvilka inom lasaretts-distriktet
sammanträda för bestämmande af kurhus-afgiften .samt granskning af kurhus-fondens
räkenskaper, underdånigst anhålla, alt, till förekommande af kurhus-kassans anlitande
för dylika, för densamma främmande, utgifter, ett bestämdt stadgande i sådant hänseende
måtte uti den Nådiga Kungörelse, som härnäst utfärdas, angående kurhus-afgiften,
varda infördt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 Juni 1854.
N:o 62.'
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Juli 18S4.
Preste-Ståndet den l — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
s‘ Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett hegardt räntefritt
lån till Stockholms stad för bestridande af de genom
koler a-far so len föranledda kostnader.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 113.)
S. A. K.
Sedan Stockholms Allmänna Sundhets-Nämnd hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, alt, sorn Nämnden, för bestridande af de kostnader, hvilka föranledts af den
sisth år inom hufvudstaden härjande kolera-farsoten, varit nödsakad upptaga högst betydliga
räntebärande lån, hvilkas återbetalning, särdeles för den mindre förmögna delen
af stadens innevånare, komme att blifva ganska kännbar, E. K. M:t täcktes hos Rikets
Ständer göra Nådig framställning derom, att ett räntefritt lån å 150,000 R:dr,
emot återbetalnings-skyldigbet med £ årligen, från och med år 1855, måtte varda staden
beviljadt; så har E. K. 31:t, med afseende å den längre tid, hvarunder hufvudsta
-
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 63.
93
»len nu sednast varit af kolera-farsoten hemsökt, samt de betydliga kostnader, stadens
innevånare till följd deraf måst för dervarande sjukvårds-anstalter vidkännas, i Nådig
Proposition af den 13 nasti. Januari, föreslagit Rikets Ständer, att utaf allmänna medel
bevilja Stockholms stad ett räntefritt lån af 100,000 R:dr, emot de återbetalnings-vilkor
Sundhets-nämnden uppgifvit.
Vid pröfning af denna Nådiga framställning hafva Rikets Ständer visserligen
funnit den under sisth år inom åtskilliga delar af Riket utbrutna och härjande kolerasjukdomen
hafva för flera kommuner medfört betydliga och länge kännbara kostnader
samt derstädes förorsakat ganska bekymmerfull och behjertansvärda förhållanden; men
oaktadt understöd från det allmännas sida skulle för dessa kommuner vara särdeles
önskvärda och fördelaktiga, anse Rikets Ständer dock beviljandet af dylika understöd
i flera hänseenden betänkligt, så vida icke desamma, i anseende till särskilda, för ett
eller annat samhälle möjligen förekommande omständigheter, finnas synnerligen angelägna
och nödvändiga. På grund häraf, och då Rikets Ständer äro öfvertygade, att
Stockholms stad både lättare och emot lindrigare betalnings-vilkor, än de flesta andra
kommuner, kan genom upplåning hos enskilde anskaffa de medel, som, utöfver stadens
härtill disponibla tillgångar, kunna erfordras för bestridandet af derstädes genom kolerafarsoten
föranledda utomordentliga utgifter, hafva Rikets Ständer, med afseende derjemte
å de mångfaldiga och ansenliga statsbehof, som under innevarande Riksdag måste
fyllas med Statsverkets nu egande kontanta behållningar och under den kommande tiden
förväntade inkomster, funnit sig ej kunna bifalla det å denna stads vägnar sökta
samt af E. K. M:t i Nåder förordade låneunderstöd.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 1 Juli 1854.
N:o 63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Juli i8Si.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Ronde-Ståndet den i — ■ —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående beviljande af anslag
för uppförande af åtskilliga lär över ks-byggnader.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 135.)
S. A. K.
Till Rikets Ständer har E. K. M:t behagat under den 17 nåstlidne Mars aflåta
Nådig Proposition derom, att anslag af allmänna medel måtte beviljas för uppförande
94
Expedilions-Ulskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, A':o 63.
af nja lärohus i Wexiö och Wisby samt utvidgande af skolhuset i Örebro, hvarvid
hufvudsakligen blifvit i Nåder meddeladt:
Beträffande den föreslagna läroverks-byggnaden i Wexiö, hurusom Konsistorium
derstädes, med åberopande af dess redan är 1850 gjorda underdåniga framställning
om de flerfaldig?* brister och olägenheter, af hvilka den nuvarande lokalen för Wexiö
förenade Gymnasium och Skola besvärades, samt angående omöjligheten att med en
tillgång af endast 4,366 R:dr 32 sk. i Stiftets byggnads-kassa kunna bekosta uppförandet
af ett nytt och lämpligt lärohus, hos E. K. M:t i underdånighet förmält sig derföre
anse oundgängligen nödigt, att ett nytt, emot tidens fordringar svarande, lärohus i
Wexiö uppfördes, hvilken byggnad, derå af E. K. Mås Öfver-lntendents-Embete sedermera
afgrfvits ritning jemte kostnads-förslag, komme att erfordra en utgift af 46,240
R:dr, deruti inberäknadt värdet af en luftvexlings- och värme-apparat, hvars anbringande
inom en byggnad, afsedd till sådant ändamål, som den nu ifrågavarande, Embetet
funnit vara särdeles behöfligt.
1 afseende pä det ifrågasatta nya lärohuset i Wisby förekomme, att, sedan, till
följd af föreskriften i E, K. ÄI:ts Nådiga Cirkulär-Bref den 6 Juli 1849, fråga uppstått
om dervarande Gymnasii förenande med stadens Lärdoms- och Apologist-skolor
till ett gemensamt läroverk, och Stiftets Konsistorium i underdånighet anmält, att ingendera
af de för undervisningen begagnade byggnader, såsom dels till utrymmet inskränkta,
dels förfallna, vore lill Jokal för det gemensamma läroverket användbar, samt
att, lill följd häraf, en ny läroverks-bvggnad af behofvet högligen påkallades, hade, dä
Wisby stad vägrat åtaga sig den af Konsistorium yrkade skyldighet för staden att för
ändamålet tillhandahålla lämplig tomtplats, Slifts-slyrelsen, uppå Nådig befallning att i
underdånighet föreslå anskaffande så väl af plats för uppförande af ett nytt hus för
Élementar-läroverket i Wisby, som ock af nödiga medel för berörda nybyggnad, hos E.
K. M:t i underdånighet dels uppgifvit, att för läroverkets omförmälda behof kunde få
inköpas 3:ne i midten af staden och inom samma qvarter för sådant ändamål särdeles
väl belägna tomter, dels anfört, att, då lärjungarnes antal vid läroverket nu utgjorde
165, och i en icke aflägsen framtid troligen komme att uppgå till 200, borde, efter
Konsistorii åsigt, utrymme för detta antal lärjungar, äfvensom för Bibliolbek och samlingar,
beräknas, i öfverensstämmelse hvarmed ritning till byggnaden jemväl blifvit uppgjord;
och skulle kostnaden för inköp af tomt och byggnadens uppförande komma att
erfordra en sammanlagd summa af 66,333 R:dr 16 sk., för betäckande af hvilken utgift
annan tillgång saknades än den i Stiftets byggnads-kassa befintliga behållningen af
omkring 13,000 R:dr, hvadan Konsistorium anhölle att det bristande beloppet måtte
varda åt Wisby läroverk af allmänna medel anvisadt.
Vidkommande frågan om utvidgad lokal för Carolinska skolan i Orebro, hade
Biskopen i Strengnäs stift hos E. K. M:t i underdånighet andragit, att då för 20 år
sedan det nuvarande skolhuset, beräknadt för 200 lärjungar, uppfördes, detsamma
ansågs ganska rymligt för sitt ändamål, derefter likväl lärjungarnes antal så ökat
sig, särdeles sedan skolan år 1849 utvidgades till fullständigt läroverk, att detta
antal sistlidet års vårtermin utgjorde 321, hvarigenom en så väl för undervisningens
gång som lärjungarnes och lärarnes helsa menlig trängsel uppkommit, jemte det Bibliothek
och samlingar saknade nödigt utrymme, men att, för åstadkommande af en sålunda
oundgängligen nödvändig utvidgning af läroverks-byggnaden, icke kunde påräknas några
medel i Stiftets byggnads-kassa, hvilken redan vore till Staten skuldsatt, med ringa utsigt
att kunna denna skuld vid utsatt tid till fullo gälda, hvadan underdånigst hemställdes,
del E. K. M:t måtte hos Rikets Ständer i Nåder föreslå beviljande af de medel,
som enligt i orten upprättade ritningar jemte kostnadsförslag för tillbyggnad och repa
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 63.
95
ration å lärobuset i Örebro erfordrades, och uti hvilken anhållan medlemmar af alla
stånd inom Örebro län, medelst särskild underdånig ansökning, instämt, äfvensom E.
K. M:ts Öfver-lntendents-Embete, efter erhållen Nådig befallning att med underdånigt
Utlåtande öfver de insända ritningarne till E. K. M:t inkomma, funnit nödigt låta upprätta
och lill E. K. M:t öfverlemnat ny ritning samt kostnadsförslag till ifrågavarande
byggnads-företag, enligt hvilka kostnaden för detsamma, inberäknad utgiften för en
luftvexlings- och värme-apparat, skulle komma att uppgå till 21,983 R:dr 29 sk. 4 rst.
Banko, öch har E. K. M:f, enär behofvet af ifrågavarande nybyggnader blifvit af vederbörande
vitsordadt samt Stiftens byggnads-kassor saknade medel att bestrida de för
ändamålet erforderliga kostnader, nu i Nåder äskat, det Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret
anvisa, att i mån af behof utgå:
för uppförande af ett nytt lärohus i Wexiö  40,000:
» » » » i Wishy ........ 50,000: — —
samt för utvidgning och reparation af Carolinska skolhuset i örebro 20,000: —; —
eller tillsammans Banko R:dr 110,000: — —
Hvad sålunda och i öfrigt förekommit hafva Rikets Ständer tagit i noggrannt öfvervägande;
qch enär, i afseende på läroverks-byggnaden i Wexiö, erfarenheten ådagalagt,
att den lokal, som för undervisningen nu begagnas, saknar tillräckligt utrymme
för det stora antal lärjungar, som vanligen besöker nämnda läroverk, samt vid anställd
undersökning utrönt blifvit, att besagda af träd i början af detta århundrade uppförda
byggnad är af röta svårt angripen och för öfrigt i mycket ofullständigt och förfallet
skick, samt till följd af dess bristfällighet icke medgifver den nya inredning, som skulle
erfordras för alt förändra detsamma lill ett emot tidens kraf svarande och för ändamålet
lämpligt lärohus, anse Rikets Ständer det vara af högsta vigt för undervisningens
oafbrutna gång vid detta gamla lärosäte, att en ny och ändamålsenlig lokal skyndsamt
varder anskaffad. Då emedlertid hvarken Stiftets byggnads-kassa, hvars inkomster äro
tillfälliga, förmår härtill lemna erforderliga medel, eller annan tillgång för utförande af
ett sådant byggnadsföretag är att påräkna, helst försäljning af det gamla skolhuset
svårligen torde kunna ega rum och någon inkomst byggnads-kassan dymedelst beredas,
enär öfra våningen af denna byggnad blifvit på enskild mans bekostnad uppförd, med
föreskrift, att densamma skulle inredas och allt framgent upplåtas till boställsrum för
sex af skolans lärare, hafva, med bifall till E. K. M:ts i berörda hänseende gjorda
Nådiga framställning, Rikets' Ständer funnit skäligt för uppförande af ett nytt lärohus
i Wexiö ä Riksgälds-kontoret anvisa en summa af Fyratio Tusen Riksdaler, att i män
af behof utgå.
Beträffande dernäst det ifrågaställa anslaget för en ny läroverk s-byggnad i Wisby;
så utvisa handlingarne, att de nuvarande skol- och gymnasii-husen derstädes äro
bofälliga, trånga och ofullständiga, samt, såsom från hvarandra aflägse belägna, för den
i följd af läroverkens förening gemensamma undervisningen mindre lämpliga; och då
angeläget är att elementar-läroverket i Wisby, ön Gottlands enda allmänna bildningsanstalt,
varder på ändamålsenligt sätt ordnadt, samt vederbörande intygat, alt den nu
föreslagrta läroverks-byggnaden, om densamma, i öfverensstämmelse med den afgifna
ritningen, blifver uppförd på den rymliga och särdeles tjenliga plats, som dertill blifvit
utsedd, skall komma alt för långliga lider fullt motsvara sitt ändamål, hvarförutan kan
antagas för gifvet, att Stiftets byggnads-kassa, med de ringa bidrag den har att påräkna,
ej ens i en aflägsen framtid skall kunna åstadkomma tillräckliga medel för ett dylikt
byggnadsföretag, har det belopp af Femtio Tusen Riksdaler, som E. K. M.t för
uppförande af ett nytt lärohus i Wisby i Nåder äskat, blifvit af Rikets Ständer anvi^
sadt, att från Riksgälds-kontoret i mån af behof utgå.
96
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 63.
Hvad sist angår frågan om utvidgad lokal för Örebro skola; så och då upplyst
blifvit, att denna läro-anstalt, numera förändrad till fullständigt Elementar-läroverk och
för närvarande ett af de mest besökta i riket, är i saknad af nödigt antal lärosalar
och derigenom förhindrad att emottaga den mängd af lärjungar, som derstädes söka
inträde; att samlingsrummet är för behofvet alldeles otillräckligt, och att tjenliga lokaler
för sådana samlingars uppställande, hvilka för undervisningens fullständiga meddelande
äro nödvändiga, nästan alldeles saknas, samt häraf är uppenbart, att skolbyggnadeiij,
om läroverkets behof i dessa hänseenden skall kunna fyllas, tarfvar en betydligare
utvidgning, men Stiftets byggnads-kassa, hvilken bör bekosta lärohusens byggande och
underhåll, icke allenast är uttömd, utan jemväl skuldsatt, hafva Rikets Ständer, såsom
ett billigt understödjande af denna undervisnings-anstalt, som länge åtnjutit ett allmänt
anseende och förtroende, beviljat en summa af Tjugo Tusen Riksdaler, för att användas
till utvidgning och reparation af Carolinska skolhuset i Örebro, på sätt E. K. M:t
i Nåder begärt, samt från Riksgälds-kontoret i mån af behof få utgå.
I sammanhang med ofvan omförmälda frågor hafva Rikets Ständer till behandling
företagit den del af E. K. Mits Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd
och behof, som afser anslag för nya Elementarskolan i Stockholm, rörande hvilket
ämne Rikets Ständer inhemtat: att Sedan under den 6 Juli 1849 E. K. M:t i Nåder
förklarat ifrågavarande skola hädanefter böra utgöra ett bland Statens allmänna
Elementar-läroverk, hade skolans Direktion underdånigst anmält, hurusom bemäfda skola,
hvilken först mot hyra varit inrymd i enskildt hus och derefter erhållit lokal, till en
tid hyresfritt, men sedermera emot en viss årlig byra, i Landtbruks-Akademiens hus,
numera derifrån blifvit uppsagd och att skolans bestånd i väsendtlig mån berodde deraf,
att den erhölle egen lokal, i hvilket afseende Direktionen föreslog, såsom lämpligaste
plats för samma skola, den Kronan tillhörige tomt och egendom emellan Hötorget
och bägge Bangränderna, hvarest, vid vestra gränden, det för skolan erforderliga utrymme
skulle kunna vinnas dels genom begagnande af en ledig tomt och dels genom
bedrifvande af en mindre betydlig byggnad, det så kallade pistolsmeds-bostället; att
skolbyggnaden, jemte inköp af en del nya inventarier m. m., skulle erfordra en kostnad
af minst 39,000 och högst 50,000 R:dr Banko, allteftersom ersättning för berörda
tomt eller boställe kunde ifrågakomma eller annan tomt behöfde för hela byggnaden
inköpas; samt att Direktionen, sorn befarat, att besparingarne å anslaget til! Elementarläroverken
icke lemnade tillgång för nämnda kostnaders bestridande, .ansåge sig böra i
underdånighet anhålla, det É. K. M:t måtte af Rikets Ständer äska det anslag, som
för uppförande af merberörda skolhusbyggnad kunde finnas beböfligt; med anledning
hvaraf och då det vore osannolikt att pistolsmeds-bostället kunde utan ersättning afstås,
likasom att tomt kunde kostnadsfritt erhållas, E. K. M:t, som funnit, att skolan endast
i det fall blefve fullt försäkrad om egen lokal, att utgiften för tomten älven inräknades
i de behöfliga medlen, uti högstberörda Nådiga Proposition föreslagit, att den af
Direktionen begärda högre summa, 50,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas, för
att af E. K. M:t, för det omförmälda ändamålet, efter behof användas.
Som denna skola utgör ett bland Statens allmänna Elementar-läroverk och, enligt
hvad kändt är, åtnjuter sådant förtroende, att icke blott de för lärjungar tillgängliga
100 platser derstädes alltid varit upptagna, utan ock att derutöfver en mängd inträdessökande
lärjungar sig anmält, hvilka för det bristande utrymmet ej kunnat emottagas;
så och enär angeläget är, att en rymlig undervisnings-lokal för skolans behof
anskaffas, på det tillfälle må beredas för flera lärjungars intagande och den i skolan
begagnade ubdervisnings-method än vidare utvecklas, hafva, med afseende jemväl derå,
att
Expeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o €3.
97
att på nya Elementar-skolan,. som lika med öfriga läroverk emottager lärjungar från
alla landsorter, Skol-ordningens allmänna föreskrifter om lärohusens byggande och underhåll
icke äro tillämpliga, Rikets Ständer anvisat å Riksgälds-konloret ett extra anslag
af Femtio Tusen Riksdaler, för att, efter behof, af E. K. M:t i Nåder disponeras
till uppförande af en tjenlig byggnad för nya Elementar-skolan i Slockholm.
Hvilket allt, med anledning af högstberörda nåd. framställningar, Rikets Ständer
få hos E. K. .11:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Juli 1854.
N:o 64.
f 1
< Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag åt Auditeuren
G. Scheutz och hans son, för en af dem uppfunnen
machin för uträkning och tryckning af mathematiska tabeller.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 136.)
S., A. K.
Sedan Rikets Ständer, för att bereda Auditeuren Georg Scheutz och hans son
Edvard Scheutz 'tillfälle att ombesörja en så fullständig modell af en utaf dem uppfunnen
machin för uträkning och tryckning af mathematiska tabeller, att den kunde
tjena till ledning vid tillverkning af sådana apparater, till hvad omfång som helst, vid
sistförflutna riksdag ställt til! E. K. M:ts Nådiga disposition ett belopp af 3,333 R:dr
16 sk', banko, att från Rikets Ständers Riksgälds-kontor utgå och till Auditeuren Scheutz
utbetalas, i den händelse E. K. M:t, efter vederbörlig pröfning, funne att ifrågavarande
räknemacbin, färdiggjord, uppfyllde det dermed åsyftade ändamål, så har, efter det E.
K. M:ts Vetenskaps-Akademi, som borde kontrollera arbetets utförande, underdånigst
förmält, att förberörda uträkningsmacbin blifvit inom derför bestämd tid färdiggjord och
befunnits vara så fullständig, samt till sin idé och i utförandet fulländad, att Akademien
ansåge denna machin fullkomligen motsvara det med densamma afsedda ändamål,
E. K. M:t, uti aflåten Nådig Proposition till Rikets Ständer den 13 förliden Januari,
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 185.4. 10 Sami. 1 Afd. 13
98
Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 64.
med underrättelse härom, samt enär det af Rikets Ständer anvisade anslaget, som med
hela beloppet i föreskrifven ordning jemväl utgått, enligt hvad Vetenskaps-Akademien
vitsordat, icke ens varit tillräckligt för bestridande af kostnaderne lill räkne-machiuens
förfärdigande, än mindre beredt uppfinnarne tillfälle att för spridande af kännedom om
uppfinningen och vidare utveckling af dess praktiska användbarhet genom företagande
af en utrikes resa förevisa densamma, särdeles i de länder, inom hvilka instituter lunnes
inrättade för utgifvande af årliga nautiska och astronomiska tabeller, samt Auditeuren
Scheutz och hans son fullgjort den uppgift de sig åtagit på ett sätt, som borde
lända til! synnerligt gagn för v.etenskapen och till heder för fäderneslandet, föreslagit
att ett ytterligare belopp af 3,333 R:dr 16 sk. banko måtte åt bemälde personer af
allmänna medel anvisas.
Vid öfvervägande häraf, och då omförmälde, numera fullbordade, räkne-machin,
hvars tillvägabringande icke kan vara annat än hedrande för uppfinnarne och det land,
de tillhöra, helst, för åstadkommande af en dylik machin, försök i andra länder blifvit
gjorda, utan att veterligen hafva, åtminstone till den grad, som den förevarande, lyckats,
obestridligen måste anses blifva af synnerlig vigt och nytta för de mathemaliska
vetenskaperna, samt, efter hvad kändt är, Auditeuren Scheutz och hans son å denna
machin offrat mångåriga mödor och jemväl, i förhållande till deras tillgångar, icke obetydliga
medel, och den förre dessutom under en längre tid spridt kännedom inom fäderneslandet
om nyttiga industrieia uppfinningar, utan att han derför af Staten njutit
understöd eller belöning, hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:ts Nådiga framställning,
åt Auditeuren Scheutz och hans son ytterligare anslagit en summa af Tre
Tusen Tre Hundra Tretiotre Riksdaler 16 sk. banko, att från Riksgälds-kontoret utgå.
Hvilket, med anledning af högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer få
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Juli 1854.
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 6S.
99
N:o 65.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Juli 18S4.
Preste-Ståndet den 1 — —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den l — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående försäljning af åtskilliga
Kronan tillhöriga byggnader och tomter i Götheborg,
m. m.
(Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 138.)
S. A. K.
Med tillkännagifvande, hurusom,' efter det, i sammanhang med underdånig anmälan
af en fullständig plan till utförande å dertill inom Götheborgs stad Nådigst bestämd
plats af åtskilliga för Artilleri-förrådsanläggning nödiga byggnads-, planeringsoch
väg-arbeten, hvarigenom, utom det att sålunda erhölles ändamålsenliga och säkra i
stället för nuvarande odugliga förrådshus för Götha Artilleri-regementes fältmateriel, äfven
skulle vinnas den stora fördelen, att alla nu kring Götheborgs fordna fästning och
till en del äfven i dess utanverk spridda artilleri-förråd i en framtid blefve belägna i
närheten af nämnda regementes kasern, till stor lättnad både vid förråds-tjenstgöringen
och bevakningen, General-Fält-Tygmäslare-embetet hos E. K. M:t underdånigst
hemställt, alt, för beredande af ett icke obetydligt bidrag till arbetskostnaderne, följande
Kronan tillhöriga byggnader och platser i Götheborg, hvilka dels redan kunde
undvaras och dels framdeles, sedan de nya förrådshusen hunnit färdigbyggas, icke mera
behöfdes, måtte få försäljas och försäljningsmedlen till uppförande af byggnader för
mililaira behof på stället användas, nemligen: den så kallade Franska tomten, fordna
krutkällaren i S:t Eriks bastion, tygboden i bastionen Johannes Rex med större delen
af samma bastion, Kronans andel uti det vid östra, eller, såsom hos Rikets Ständer
blifvit upplyst, rätteligen norra Hamngatan belägna fordna Ostindiska Kompaniets
hus, samt de i närheten af skansén Lejonet uppförda krutkapeller och tygbod,
E. K. M:t godtfunuit i Nåder gilla och fastställa förenämnde plan för en Artilleri-förråds-anläggning,
samt jemväl befallt att de i samma plan afsedda byggnads-arbeten
skola, enligt upprättadt kostnadsförslag och med användande af de utaf E. K. M:t till
en början anvisade medel, i föreslagen ordning, utföras, har E. K. M:t behagat, uti en
den 17 Januari innevarande år aflåten Nådig Proposition, föreslå Rikets Ständer, att
Kronans ofvanomförmälda till afyttring ifrågaställa byggnader och tomter i Götheborg
100 Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
måtte, efter E. K. M:ts Nåd. bepröfvande och i den mån, de redan vore eller framdeles
blefve för Kronan umbärliga, få försäljas samt de derför inflytande medlen för
nu anmälda eller andra inom Götheborg förekommande militaira byggnadsbehof, användas:
hvarförutan Rikets Ständer af öfriga detta ärende rörande och Rikets Ständer
delgifna handlingar inhemtat, dels att kostnaden för berörda Artillen-förrådsanläggning
förslagsvis blifvit beräknad till inalles 114,930 R:dr, för betäckande hvaraf, jemte en
för handen varande tillgång af 30,666 R:dr 32 sk., påräknats medel till en del af årsanslaget
för Krigs-kollegii Artilleri-afdelning, dels ock att bemälda Kollegium underdånigst
vitsordat angelägenheten att i stället lör de spridda material-bodar, som biltills, i
brist af bättre, måst begagnas till förråd åt Götha Artilleri-regementes fältbatterier, uppbygga
andra ändamålsenliga förrådshus, enär en väsendtlig fördel vunnes bådé i afseende
på persedlarnes vård, bevakningen och tjenstgöringen vid förrådet, derigenom att
de militaira förnödenheterna, hvilka inom en garnisons-ort måste finnas, så mycket som
möjligt, utan att större farä för eld deraf uppstode, Sammanfördes.
Vid sådant förhållande och då tillika upplyst blifvit, att ej mindre den så kallade
Franska tomten, söm, belägen i närheten af f. d. stora bpms-bastionen, hittills varit
för upplag af artilleri-pjeser använd, än öfriga oförmälda, för militaira ändamål
begagnade och å fordna fästningsverkens' område befintliga lägenheter, nemligen fordna
krutkällaren i S:t Eriks bastion, tygboden i bastionen Johannes Rex med större delen
af samma bastion, samt de i närheten af skansen Lejonet belägna krulkapeller och
tygbod, varda genom den nya förrådsanläggningen för försvars-verket obehöfliga, har
E. K. Mås Nådiga framställning om afyttrandet af dessa lägenheter och försäljningsmedlens
användande till uppförande af nya byggnader för militaira behof på stället
blifvit af Rikets Ständer bifallen.
Hvad åter angår Kronans andel i f. d. Ostindiska kompagniets. hus, sorn, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, till Krono-magasin för orten användes; så är väl uti
General-Fält-Tygmästare-embetets i ämnet aflåtna memorial antydt, att utrymmet för
spanmålsupplag äfvensom boställslägenhet för Magasins-förvaltaren framdeles kunde erhållas
å nuvarande Artilleri-gården; men då det icke blifvit utredt, huruvida Kronomagasinets
flyttning lill nämnda lokal lämpligen skulle kunna ega rum eller om annan
tjenlig lägenhet dertill vore att tillgå, samt det följaktligen nu icke kan bedömas, om
Kronans andel i f. d. Ostindiska kompagniets hus för sitt nuvarande ändamål framdeles
må kunna umbäras, hafva Rikets Ständer funnit sig för närvarande lill E. K. Mås
Nådiga framställning i denna del icke böra lemna bifall.
Hvilket, till svar i detta ärende, Rikets Ständer få bos E. K. Må härigenom
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Juli 1854.
Kxpeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 66.
101
N:o 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den l Juli 1854.
Preste-Ståndet den l — —
Borgare-Ståndet den l -— —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående åt Staden Örebro
beviljade Stats-anslag och Län.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 167.)
S. A. K.
Sedan Magistraten i Orebro, å Stadens invånares vägnar, jemte förmälan om
det lidande och de förluster, som i följd af den betydliga eldsvåda, hvilken i förliden
Mars månad ödeläde den tätast och bäst bebyggda samt folkrikaste delen af nämnde
stad, i flera rigtningar inträffat, bos E. K. M:t underdånigst framställt behofvet att, på
vissa vilkor, erhålla Statsanslag för slädens skyndsamma återuppbyggande samt dervid
tillämnad reglering af gator pch tomter derstädes, så har, uti en till Rikets Ständer aflåten
Nådig Proposition, och i betraktande af de högst käubara förluster, hvilka genom
förbemälda vådeld blifvit en stor del af Örebro stads invånare tillskyndade, äfvensom
af de betydliga uppoffringar, detta samhälle nödgades i och för ny tomtreglering samt
stadens återuppbyggande vidkännas, E. K. M:t, som ansett, närvarande tidpunkt böra
begagnas för att på ett fullt ändamålsenligt sätt ordna stadens gator, törg och byggnads-tomter,
påkallat Rikets Ständers biträde till underlättande af en dylik gatu- och
tomt-reglering, äfvensom till återuppbyggande af meranämnde stad, hvilken utgjorde
medelpunkten för flera provinsers affärsrörelse, samt i sådant afseende behagat föreslå
Rikets Ständer, dels att, för åstadkommande af den gatu- och tomt-reglering inom senast
afbrända delen af Örebro, som, efter det en tomt-reglerings-plan blifvit af E. K.
M:t i Nåder fastställd, genast kunde verkställas, bevilja staden så väl ett anslag, utan
återbetalningsskyldighet, af 25,000 R:dr, som ock, emot gemensam ansvarsskyldighet af
stadens invånare, ett amorterings-lån till enahanda belopp, på samma vilkor, som för
det vid senaste riksdag, såsom bidrag, till tomt-regleringen i Lidköping, beviljade lån varit
fastställda; dels ock att för återuppbyggande af den del af örebro, sorn vid ifrågavarande
eldsvåda nedbrunnit, meddela samma stad ett lån å 250,000 R:dr, emot de för
dylika lån vid senaste riksdag, i afseende på ej mindre lånemedlens lyftning och användande,
än desammas återbetalning och räntans beräkning, stadgade vilkor och för
-
Expeditions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 66.
bindelser, samt under förbehåll att låne-understöd af dessa medel endast finge utlemnas,
till de tomtegare, som uppförde byggnader af sten eller annat icke,eldfarligt ämne.
Efter inhemtande af hvad sålunda och i öfrigt rörande detta ämne genom E.
K. M:ts Nådiga Proposition blifvit meddeladt, samt i betraktande tillika, att andra städer,
som under sednare tider varit af större eldsvådor hemsökta, af allmänna medel
undfått lånebidrag så väl för åstadkommande af ny tomt-reglering, som för de nedbrunna
,stadsdelarnes återuppbyggande, samt, i det förra afseendet, en och annan gång,
äfven erhållit understöd utan återbetalnings-skyldighet, hafva Rikets Ständer, som funnit
att, för beviljande af dylika bidrag åt staden Orebro, hufvudsakligen samma skäl
förekomma, hvilka tillförene gjort sig gällande, äfvensom att, med afseende på de uppgifna
behofven, någon nedsättning i de af E. K. M:t föreslagna belopp icke bör ega
rum, samt, i enlighet med hvad E. K. M:t ock behagat i Nåder föreslå, enahanda grunder
och föreskrifter för lånens lyftning och godtgörande lämpligen kunna bestämmas,
som under nästlidne riksdag fastställdes vid beviljande af låne-understöd till tomt-reglering
i Lidköping, samt för meddelande af lån till brandskadade städers återuppbyggande,
alltså först, i frågan om anslag och lån för åvägabringande af Örebro stads nya
tomt-reglering, för detta ändamål, till utgående frän Riksgälds-kontoret, beviljat nämnde
stad dels ett anslag, utan återbetalnings-skyldighet, af Tjugufem Tusen Riksdaler, dels
ock ett lån af likaledes Tjugofem Tusen Riksdaler, samt, i afseende å det senare, fastställt
följande betalnings-vilkor, nemligen:
l:o. För låne-summan skall stadens Drätselkammare, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar afgifva sin till Riksgäldskontoret
eller Ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets
användande och återbetalning stadgade vilkor.
2:o. Hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet af
innevarande år 1854, får derefter icke utbekommas.
3:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade låne-beloppet får, utan ränta och kapitalafbetalning,
innehafvas till 1857 års slut, hvarefter och intilldess lånet är till fullo godtgjordt,
sex procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas,
deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår, samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning.
4:o. Den uti nästofvanstående punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-afbetalning
bör af Drätselkammaren vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest denna
inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer,
samma betalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall,
den sedan nyssnämnda månads början å kapital-afbetalnings-heloppet ytterligare upplupna
ränta eftergifves.
Beträffande sedermera det föreslagna låne-understödet för återuppbyggande af
den nedbrunna delen utaf Örebro stad, hafva Rikets Ständer bifallit, att ett sådant
lån, till belopp af Två Hundra Femtio Tusen, Riksdaler, må, under nedan anförda vilkor
och stadganden, Irån Riksgälds-kontoret utgå:
l:o. Den beviljade låne-summan får i Riksgälds-kontoret lyftas af stadens Drätselkammare,
sorn skall ombesörja läue-medlens fördelning emellan vederbörande tomtegare;
börande vid denna fördelning iakttagas, att låne-understöd endast få meddelas
åt dem, som uppföra byggnader af sten eller annat icke eld Farligt ämne.
2:o. Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, skall Drätselkammaren,
å stadens vägnar, för hela låne-summan afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller Ordres
ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets användande och
återbetalning stadgade vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande till och godkän
-
ExpcdiHons-Ulskollels Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 60.
103
namie af Fullmäktige, eger Drätselkammaren utbekomma lånemedlen i den mån desamma,
enligt derstädes gjorda och bifallna ansökningar, skola vederbörande tillhandahållas.
3:o. Hvad af sagde medel före slutet af femte året efter det, derunder eldsvådan
inträffat, ej kunnat till behöriga lånesökande utlemnas, får derefter af Drätselkammaren
icke utgifvas.
4:o. Det i Riksgälds-kontoret lyflade och på föreskrifvet sätt begagnade lånebeloppet
må, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas' till det i tredje punkten
bestämda årets utgång; hvarefter och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, sex procent
af dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas, deraf
ränta efter fyra för hundra å det. oguldna kapitalet först beräknas och afgår, samt
ölverskottet utgör kapital-afbetalning.
5:o. Den uti ofvanstående 4:de punkt omförmälda årliga ränte- och kapitalafbetalning
bör af Drätselkammaren vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest
denna inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret
inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant
fall, den sedan nyssnämnda månads början å kapital-afbetalningsbeloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
6:o. Före den 1 Juli näst efter den bestämda yttersta tidpunktén för lånemedlens
utlemnande, bör Drätselkammaren, medelst insända handlingar, inför Riksgäldskontoret
styrka, att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd af ifrågavarande
lån meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och bos städernas allmänna
brandslods-bolag eller annan i stadgad ordning bildad och med vederbörligen låststäldt
reglemente försedd brandlörsäkrings-inrättning emot brandskada försäkrade.
7:o. Från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande
icke styrkes på det i nästföregående punkt stadgade sätt, böra inom den der
bestämda tid vara till Kontoret återställda; hvarjemte Drätselkammaren för det belopp,
som skall af nyssberörda anledning återbetalas, bör godtgöra Riksgälds-kontoret fem
procent årlig ränta från slutet af året näst efter det, derunder samma belopp blifvit af
Kontoret utbetaldl.
Hvilket allt, med anledning af högstberörda Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm don 1 Juli 1854.
104
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
N:o 67.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 1854.
Presle-Ständet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1851
verkställd revision af Statsverkets rn. fl. fonders förvaltning.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:is 21 och 139.)
S. A. K.
1 anledning af hvad Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer, rörande då
verkställd granskning af Statsverkets, samt andra af allmänna medel bestående fonders,
tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1848 och 1849, i afgifven berättelse, anmält,
samt vederbörande förvaltande embetsverk och myndigheter, såsom förklaringar deröfver,
hos E. K. M:t underdånigst andragit, få Rikets Ständer, i nedannämnde ämnen,
hvilka blifvit upptagne särskildt för hvarje dermed befattning egande embetsverk och
myndighet, följande i underdånighet anföra:
Kongl. Siats-Kontoret.
Revisorerhe hafva anmält, att, utöfver det å Riks-Statens Andra Hufvudtitel
med 6,270 R:dr 16 sk. uppförda anslag för Kongl. Krigs-Hof-rätten, hade, under hvartdera
af de båda år, revisionen omfattade, anordnats ett belopp af 3 R:dr 24 sk. såsom
lönefyllnad åt Yäbeln vid Hof-rätten, C. E. Fröléen, hvilken utgift blifvit af nämnde
Hufvudtitels besparingar godtgjord; och som, enligt hvad upplyst blifvit, sagda förhållande
härrört deraf, att lönen för Väbeln, uppförd uti den för Hof-rätten upprättade
nya stat till 219 R:dr, varit uti den förra staten bestämd till 222 R:dr 24 sk., samt
Fröléen, hvilken undfått fullmagt på tjensten under den tid, den äldre staten varit gällande,
egde under sin tjenstetid uppbära den förra lönen, eller 3 R:dr 24 sk. mera,
än den nya staten för tjensten anslår, hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande
belopp, 3 R:dr 24 sk., må å Allmänna Indragnings-staten uppföras.
1 anledning af Revisorernas anmärkning, att, ehuru, i sammanhang med det beslut,
som Rikets Ständer vid 1840—1841 årens Riksdag fattade och i underdånig skrifvelse
-
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67. 105
velse den 5 Juni sistnämnde år hos K. M:t anmälde, att det å Riks-Statens Åttonde
Hufvudtitel med 100,000 R:dr uppförda, men vid samma Riksdag till 50,000 R:dr nedsatta,
anslag för extra utgifter skulle med uppgifna belopp fördelas på Andra, Sjette,
Sjunde och Åttonde Hufvudtitlarne, meddelats den bestämmelse, hvilken Rikets Ständer
vid följande Riksdagar vidblifvit, att hvad af berörde anslag något år kunde å en eller
annan titel besparas, borde till påföljande år å samma titel reserveras, hade likväl dessa
anslag icke, såsom öfriga anslags-titlar af samma natur, blifvit i Riks-Staterne benämnde
Reservations-anslag, hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande anslag må i
den upprättande Riks-Staten erhålla benämningen Reservations-anslag.
Kongl. Kontroll-Verket.
Med förmälan, hurusom, vid granskning af kontrollstämpelmedel-uppbörden i
Stockholm, Revisorerne, hvilka från vederbörande infordrat de i 13 och 14 §§. af K.
M.ts den 30 April 1836 utfärdade Nådiga Instruktion för Kongl. Kontroll-Verket omnämnde
protokoll och journal, som borde vid detta verk förås, dervid fått sig tillställd
en handling, kallad »kontrollstämplings-prolokoll», som syntes skola motsvara berörde
journal, hafva Revisorerne anmärkt, att följande afvikelser från författningens föreskrifter
egt rum, nemligen: att den s. k. journalen icke funnes genomdragen med Öfverdirektörens
sigill och ej heller paginerad, hvarigenom all visshet saknades derom, att
icke defekter i journalen förefunnos; att stadgandet om vederbörandes skyldighet att
med sin underskrift för hvarje dag bestyrka journalens riktighet, ofta icke blifvit följdt,
och att den föreskrifna numereringen af hvarje inlemnad post, jemte inlemnarens förteckningar,
hvarmed påtagligen afsåges, att dessa förteckningar, af hvilka den ena borde
protokollet biläggas, skulle erhålla samma nummer, 'Sorn den i journalen antecknade
posten, icke blifvit iakttagen; äfvensom att i öfrigt förekomme, dels att, ehuru instruktionen
bestämde i 7 §., att »kontrollören skall å de vanliga stämpeldagarne samt eljest,
så ofta som göromålen det fordra, vara vid kontroll-kontoret tillstädes' samt derjemte
för de verkställda profvens riktighet ansvara», och i 15 §., att »han eiler den amanuens,
som proberings-journalen för dagen fört, bör, så snart ske kan, sedan profven
blifvit verkställda, uträkna och i journalen anteckna den kontroll-afgift, som för hvarje
inkommen post skall erläggas» — kontrollören likväl, så vidt af den erhållna journalen
kunnat inheintas, icke någon enda gång under ifrågavarande båda åi; öfvervarit proberingen
och stämplingen; dels ock att, då, enligt 10 §., Ofver-direktören vore pligtig
att sjelf besöka kontoret och vaka deröfver, att kontorets tjenstemän behörigen uppfyllde
sina åligganden, dylika afvikelser frän gifna föreskrifter ändock kunnat ega rum;
på grund af hvilket allt Revisorerne trott sig ega full anledning anmärka, alt, i följd
af vederbörandes underlåtenhet alt ställa sig förfaltningarnes föreskrifter till efterrättelse,
all verklig kontroll för närvarande saknades å kontrollstämpelmedels-uppbörden i
Stockholm; och som uti de af vederbörande embets- och tjenstemän vid kontrollverket
afgifna förklaringar icke är vordet bestridt, att ju de af Revisorerne, i afseende å ofvanomförmälde
journals förande, anmärkte underlåtenheter egt rum, utan förklaranderne
endast sökt visa, att derigenom möjligheten af nödig kontroll icke förminskades, få
Rikets Ständer, som väl icke, lika med Revisorerne, linna all kontroll å uppbörden af
kontrollslämplings-medlen i Stockholm för närvarande saknas, dock i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes i Nåder förständiga vederbörande embets- och tjenstemän
vid kontrollverket alt för framtiden ställa sig de för nämnde verk meddelade föreskrifter
till noggrann efterrättelse.
Bih. till K. St. Prot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 14
106
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’.-o 67.
Ko ng l. Krigs- Ko llegiu m.
Revisorerne hafva fiistal Rikets Sländers uppmärksamhet derå, alt äldre till krigsbruk
odugligt krut eller, då sådant icke i närmaste förråd funnits, bergskrut blifvit till
enskilda arbetsföretag utan betalning utlemnadt, såsom t. ex., på grund af E. K. M:ts
Nådiga Förordnanden, till Direktionen öfver Götha kanal-verk för bergssprängning vid
ombyggnad af Forssviks sluss, till E. K. M:ts Befallningshafvande i Östergöthlands Län
för vägförbättringar emellan Linköping och Kumla gästgifvaregård, till intressenteme uti
två större vattenaftappnings-företag i Upsala och Gefleborgs Län, samt till Direktionen
för brobyggnaden öfver Mellansundet i Mälaren emellan Nyckelön och fasta landet; och
ehuru Rikets Ständer lulli erkänna vigten deraf, att arbeteu, hvilka, i likhet med de nu
omförmälda, kunna anses medföra allmän nylla, icke sakna behöfligt understöd, finna
dock, med afseende dels å svårigheten alt kontrollera verkliga behofvet af den qvantitet
krut, som för dylika arbeten i hvarje särskildt fall kan vara erforderlig, dels ock derå,
alt vid arbeten, som med understöd af Statsmedel utaf enskilde utföras, ett ytterligare
bidrag af krut utan betalning skulle medföra en fördel utöfver redan förut betingade vilkor,
som vid dessas uppgörande icke varit afsedd, Rikets Ständer, utan att vilja i någon
mån klandra de hittills i sådant afseende efter E. K. M:ts Nådiga Förordnanden
vidtagna åtgärder, sig böra underdånigst anhålla, att, derest E. K. M:t framdeles skulle
finna lämpligt, att, till underlättande af arbetsföretag utaf allmän beskaffenhet, äldre,
till krigsbruk odugligt, krut finge användas, E. K. M:t täcktes dervid föreskrifva, att betalning
för samma krut skall till Kronan erläggas till ett efter krutets verkliga värde
lämpadt pris.
Revisorerne hafva anmärkt, att fortifikalions-redogöraren vid Carlsborgs fästning
år 1849 försålt det 'å fästningsvallarne skördade hö, hvaröfver fortifikations-befälet och
tjenstemännen ega fri dispositionsrätt, och uppburit för 3,637 lispund 12 skålpund, efter
12 sk. 10 rst. lispundet, 972 Rtdr 22 sk. 6 rst., utan att entreprenad för upphandling
af del för fästningen nämnde år erforderliga hö egt rum, och under det att, enligt hvad
Revisorerne af Styrelsens öfver ekplanleringarne räkenskaper för år 1849 rnhemtat,
880 skeppund å Wisingsö skördadt hö samma år blifvit för Kronans räkning, å auktion
i Grenna, försåld för 2 Rtdr 25 sk. skeppundet, eller 6 sk. 1 rst. lispundet, och således
för mindre än hälften af hvad Kronan fått betala ; och som det anmärkta förhållan
det,
att för upphandling år 1849 af hö för Carlsborgs fästnings behof entreprenad-auktion
icke egt rum, är vordet i den underdåniga förklaringen medgifvet, men Rikets Ständer
anse af vigt, att, vid sådana tillfällen, det må lemnäs rum för en allmännare täflan,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t läcktes föreskrifva Krigs-Kollegiuin,
alt, då upphandling af hö för Carlsborgs fästning skall ske, entreprenad-auktion i
sådant afseende i behörig ordning förrättas; hemställande Rikets Ständer tillika, om icke
lämpligt må synas, alt Styrelsen öfver ekplanteringarne om dagen för auktionen, i god
tid derförinnan, genom bemälda Kollegii försorg, erhåller underrättelse,
Salpcler-fonden.
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att Salpeter-fonden
för ett lån å 11,500 R:dr icke egde annan säkerhet, än en uti ett Engelskt Assuranskompani
å gäldenärens lif lagen assurans-polis å 1000 Pund sterling, jemte gäldenärens
skrifteliga öfverlåtelse af så stor del utaf hans å allmänna indragnings-staten egande årliga
pension, 3,786 R:dr, som åtginge till Assurans-premier och ränta på skulden, för
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
107
fullgörande hvaraf införsel blifvit i nämnde pension af Öfverståthållare-Einbelets kansli
meddelad; varande för öfrigt upplyst, att otnförmälda lån med borgen af två personer
blifvit utlemnadt innan E. K. M:t, genom Nådigt Bref den 9 Januari 1849, föreskref,
att utlåning från Salpeter-fonden skulle ske mot säkerhet af antingen inteckning i fast
egendom, eller i sådan egendom intecknade skuldsedlar, eller ock räntebärande, i det
Kongl. Brefvet uppgifne, obligationer, hvarefter och sedan i afseende på de båda löftesmännen,
hvilka vid lånets meddelande ansågos vederhäftige, år 1848 ett annat förhållande
inträffat. Kongl. Kommittéen för Salpeter-iirendena till säkerhet för lånet, som då icke
kunnat af gäldenären eller borgesmännen ulbekommas, emnttagit ofvanberörde handlingar,
vid hvilket förhållande Rikets Ständer visserligen finna Kongl. Kommittéen hafva, genom
vidtagande af nyss omförmäida åtgärd, iakttagit hvad på Kongl. Kommittéen ankommit
för att försäkra fonden emot förlust; men enär sådana säkerhelshandlingar, som de ifrågavarande,
icke lämpligen böra af allmänna kassor emottagas, få Rikets Ständer underdånigst
anhålla, det E. K. M:t täcktes meddela Kongl. Kommittéen Nådig föreskrift att,
så vidt möjligt vore, genom realisering af den till säkerhet för meranämnde från Salpeter-fonden
ullemnade lån emottagna assurans-polis och öfverlåtelse-handling, åter till fonden
införskaffa låne-beloppet och derefter i föreskrifven ordning göra detsamma fruktbärande.
Norrbottens Luns Arbetshus-fond.
I afseende å denna för grundande af en arbets-inrättning för Norrbottens Län af
K. M. den 9 Mars 1814, utaf dåvarande 9:de Hufvudtitelns medel anslagna fond, som
vid revisions-årens slut utgjorde 1,358 ll:dr 4 sk. 9 rst., hafva Revisorerne hemställt,
att, enär fonden från och med år 1845 icke varit annorlunda begagnad, än såsom lånebidrag
åt sådana personer, för hvilka den ifrågakomna arbets-inrättningen icke varit afsedd,
fondens behållning måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas; och som Rikets Ständer
derjemte af Revisorernes berättelse inhemtat, att berörde fond, som ursprungligen
utgjort 2,000 R:dr, allt ifrån de första åren af sin tillvaro icke blifvit till det dermed
afsedda ändamålet använd, utan endast varit vid några få tillfällen anlitad för beredande
af arbetsförtjenst åt Länets, efter inträffade missvexter nödlidande, invånare, så och då
ej mindre för undsättnings lemnande åt behöfvande inom Länet, än äfven för nyttiga binäringars
uppmuntran, andra tillgångar äro för E. K. M:t disponibla, få Rikets Ständer,
med afseende tillika å beloppets obetydlighet, underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes
meddela Nådig föreskrift derom, att arbetshus-fondens behållning må blifva till Kongl.
Stats-kontoret insänd, för att genom dess försorg lill Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Lunds Kongl. Universitet.
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att, sedan vid 1840 och 1841 årens Riksdag
Rikets Ständer, med vilkor, att vid så väl Upsala som Lunds Universiteter föreläsningar
skulle hållas öfver Rikets grundlagar och konstitutionela institutioner, beslutat uppförande
å Stat vid hvarldera Universitetet af nya löner, å 1,600 R:dr, för två Professorer,
af hvilka åtminstone den ene borde tillhöra den juridiska fakulteten, men en af
dessa professioner i Lund ännu, vid slutet af den lid revisionen omfattade, stått ledig,
den besparda lönen, i likhet med öfriga löne-besparingar, blifvit tillförd Universitetets
reserv-fond, i stället att, såsom, enligt Revisorernes tanke, bort ske, besparas Stats-verkel
intill dess tjensten hunnit tillsättas; emot hvilken anmärkning väl blifvit i den underdåniga
förklaringen erinradt, att, då i afseende å förenämnda löne-anslag något sär
-
108
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
skildt vilkor rörande tiden för anslagets utgående icke blifvit bestämdt, berörde anslag
ifrån början underkastats enahanda bestämmelser, som redan gällde för alla på Universitetets
stat uppförda löner, och hvilka bestämmelser innefattades i K. M:ts lör Universitetet
utfärdade Nådiga afiönings-slat den 30 December 1837, som uti 18 mom. stadgade,
att uppkommande besparingar på andra anslag, än till materialen, skulle användas till
den reserv- elier besparings-fond, som blifvit ställd till II. Ii. H. Kanslerns disposition
för vetenskapliga och ekonomiska behof, samt uti E. Ii. M:ts Nådiga Bref rörande ny
utgifls-stat för Lunds Universitet af den 19 December 1848, som i 7 mom. jemväl föreskref,
alt besparingar på lönings-stalen skulle till nämnde fond ingå; dock som, å ena sidan,
ostridigt är, alt ifrågavarande löne-anslag under en längre lid icke blifvit användt till det
af Rikets Ständer vid dess beviljande afsedda ändamål, men, å andra sidan, Rikets
Ständer anse de af Akademiska konsistorium åberopade stadgande!) skäligen kunna hafva
gifvit auledning till en sådan tillämpning i afseende å medlens användande, som den anmärkta,
få Rikets Ständer, för att undanrödja all anledning till förnyande af sådan tillämpning
i framtiden, underdänigst anhålla, sitt, då Rikets Ständer för Universiteten bevilja
anslag lill andra ändamål än malerielen, sådant anslag icke må på Universitetets
löne-stat uppföras förr, än del ändamål, hvarför anslaget blifvit gifvet, är vunnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
N:o G8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 18H4.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af gällande
sladganden i fråga om skyldighet atl bygga och
underhålla Vägar och Broar.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk:ns Bet:de N:o 1.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva så väl under nuvarande som föregående Riksdagar förekommit
åtskilliga framställningar, alt egare af bruk, bergverk, sågar och qvarnar måtte
förpligtas alt deltaga i underhållet af allmänna vägar och broar, i hvilket afseende blifvit
anfördt att, om det än varit rättsenligt, det skyldigheten att underhålla vägar och
broar till en början ensamt fördelals på jorden, kunde det dock icke bestridas att, sedan
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, A!:o 68.
109
med en framskridande odling andra näringar uppkommit, för hvilka en lätt och beqväm
transport vore af lika mycken vigt som för jordbruket, äfven dessa borde deltaga uti en
dylik underhålls-skvldigbet, helst det måste medgifvas, alt den, som hade behofvet och
njöte lördelarne al en inrättning, jemväl borde vidkännas den kostnad och tunga, som
dermed åtföljde. Af denna anledning, och då bruken och bergverken i Riket, för transporterande
af ej mindre de för tillverkningarne erforderliga råämnen, än ock af sjelfva
de tillverkade effekterna, på mångå orter begagnade oell nötte vägarne vida mera, än
de hemman, hvilka underhållsskyldigheten lör närvarande åligger, samt delta förhållande
i mer och mindre mån eger rum jemväl med såg- och mjölqvarnar, bonde dylika verk
och inrättningar äfven åläggas en skälig andel uti ifrågavarande onus.
Häremot har visserligen blifvit erinradt, att ifrågavarande inrättningar äro af en
så obeständig natur, att de till följd af förändrade konjunkturer kunna till och med alldeles
upphöra; att af sådan anledning vägdelningar, för det fäll att ett stadgande af påyrkad
syftning utfärdades, ofta, i den mån dylika inrättningar anlades, utvidgades eller
nedlades, skulle blifva af behofvet påkallade samt medföra stora olägenheter och kostnader;
alt omförmälda verk jiorde betraktas såsom för orlernes eget behof och lill allmänhetens
gagn anlagda inrättningar, hvilka för jordbrukaren beredde en större lätthet till
afsättning af alla slags iandtrnannavaror, än eljest, samt att skyldigheten alt deltaga i
vägunderhållet skulle dels förminska värdet af meranämnde verk, dels ock förhindra anläggandet
af sådane; men vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit hafva, hvad först
angår invändningen derom, att jernverks, qvarnars, sågars och dylika inrättningars tillvaro,
såsom beroende af konjunkturer, är tillfällig, samt alt till följd deraf ny vägdelning,
i händelse dem ålades direkt deltagande i vägunderhållet, skulle blifva nödvändig
hvarje gång ett sådant verk anlades, nedlades eller förändrades, Rikets Ständer funnit
gilligbeten af denna invändning bero af den grund, som kan varda fastställd för sagde
verks deltagande i väghållningsbesväret, hvarvid den utväg skulle kunna förefinnas, att
sådane verk, hvilkas bestånd må anses osäkert, skulle medelst erläggande af ett visst
penningebelopp bidraga till de betydliga kostnader t. ex. till brobyggnad ni. m., som
medfölja vägunderhållet, hvilken utväg i flera orter är desto mera lämplig, sorn, enligt
hvad Rikets Ständer inhemlat, en så kallad vägbvggnads-kassa flerestädes skall af de
vägbyggnads-skyldige vara för nämnda ändamål bildad, och hvarigenom den betänklighet
försvunne, som kunde uppslå till följd af farhågan för oftare påkommande vägdelningar.
Då, hvad qvarnar angår, desse såsom särskilde lägenheter äro i jorde-boken intagne och
grundränta dem åsatt, samt bruken jemväl bära grundränta, torde större delen af berörde
verk vara att anse af den beskaffenhet, att någon fruktan för deras bestånd icke
bör kunna uppgifvas såsom skäl emot deras ingående i vägdelningen, och om på vederbörandes
pröfning finge ankomma att på det ena eller andra sättet bestämma deras deltagande
deri, vore nödig försigtighet iakttagen. Det skäl för oftanämnde verks befrielse
från väghållnings-skyldighelen, man velat hemta af det förmenande, att desse verk vöre
för orternes eget behof och till allmänhetens gagn inrättade, torde förfalla vid betraktandet
deraf, alt sådane verk aldrig lära blifvit anlagde för kommunens, utan med hufvudsakligt
afseende på egarnes fördel. Att emedlertid inrättningar på sådan grund blifvit
befriade från kommunala besvär, torde vara utan exempel; och man lärer väl i allmänhet
kunna antaga, att, om det än är fördelaktigt för en ort, att bruk, hytta, grufva,
qvarn, såg eller fabrik finnes i dess närhet, är det fullt ut lika, om ej mera, fördelaktigt
för egaren af bruket, hyttan, grufvan elier fabriken alt ega tillgång på landtmannavaror
samt få sina produkter af allmogen transporterade, och för qvarn- eller såg-egaren
att erhålla säd lill förmälning eller timmer till försågning; så att nyttan och fördelarne
måste anses ömsesidiga. Beträffande ändtligen den invändning, att en skyldighet af ifrå
-
110 Eacpeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68.
gakomna beskaffenhet skulle komma att medföra den påföljd, att anläggning af bruk, fabriker
och dylika verk förhindrades och desse folio i värde, finna Rikets Ständer det
vara föga sannolikt, att deltagandet i detta onus skulle förhindra sådane anläggningar,
äfvensom tillika bör anmärkas, att nämnde verk och inrättningar aldrig lära blifvit genom
privilegier tillförsäkrade befrielse frän väghållnings-skyldigheten, utan att tvärtom,
enligt den grundsats, att kommunala besvär böra drabba kommunens alla medlemmar,
samma skyldighet otvifvelaktig! efter en rätt lagtolkning bör åläggas åtminstone all derifrån
icke fritagen, synlig förmögenhet inom kommunen, och alt den omständighet, att
en annan tolkning hittills blifvit följd, icke kan utgöra hinder för lagstiftaren att meddela
ett sådant stadgande eller en sådan förklaring, hvarigenom grundsatsen gifves sin
fulla utsträckning i tillämpningen.
Det vore utan tvifvel mest rättsenlig!, att vägarnes underhåll bekostades genom
bidrag af de vägfarande och besörjdes af Staten. Då emellertid uti ett så glest befölkadt
land som Sverige, hvarest, jemförelsevis med andra länder, der vägarne på sådant
sätt vidmagthållag, trafiken kan anses obetydlig, detta icke skulle kunna ske, utan att
afgifterne för de trafikerande uppginge till så stora belopp, att de blefve för kommunikationerne
hinderlige, helst mängden af erforderlige bommar och dervid anställd' betjening
skulle medtaga en stor del af dessa bidrag, så återstår, enligt Rikets Ständers åsigt, endast
den utväg, hvilken angående väghållnings-skyldigheten inom delta land hittills blifvit
följd, nemligen att densamma ålägges kommunen, hvars medlemmar anses mest begagna
vägarne, och för hvilka deras vidmaglhållande i farbart skick således mäste vara
af vigt. Den från urminnes lider bibehållna grundsats, att vägarne böra Underhållas af
häradet, äldre tiders benämning af kommunen, torde alltså icke böra öfvergifvas. Häradets
röstegande och följaktligen äfven i dess onera deltagande medlemmar benämndes i
dessa lider de, som derstädes »byggde och bodde» eller »besutne voro,» hvilket på en
tid, då industriela anläggningar å landet icke funnos eller åtminstone ej växte lill den
mängd och betydenhet, som nu, var liktydigt med hemmansinnehafvare. Häraf förklaras
stadgandet i 25 Kap. 8 §. Byggni-Balken : »alla sorn å landet hemman ega eller bruka,
skola vägar rödja och broar bygga;» vid meddelandet af hvilket stadgande man så noga
iakttog regeln, att kommunens alla besutne medlemmar borde uti väghållningen deltaga,
att icke den från så mångå bördor befriade privilegierade jorden, icke ens Konungens
gårdar och ladugårdar undantogos. Då numera å ena sidan, till följd af dels stegrade
anspråk på goda vägar och kommunikations-anstalter, dels den ökade trafik, dessa industriela
verk och inrättningar, med deras nuvarande omfång, föranleda, och dels ökade
arbetslöner samt bristande tillgång på väglagnings-ämnen, väghållningen blifver för den
redan hardt beskattade jorden med hvarje år alltmera tryckande, under det alt å den
andra sidan ifrågavarande verk och inrättningar blifvit af den betydenhet, att de icke
allenast äro fullt jemförlige med hemmanen, utan inom många kommuner otvifvelaktig!
de största och mest inbringande possessioner;1 samt deras egare således bäst i stånd att
deltaga i de kommunens besvär, till hvilkas förökande de, på sätt antydt är, gifva anledning,
tillkommer det lagstiftningen att, med afseende å sålunda förändrade förhållanden,
bestämma om medlemmarnes inom kommunen deltagande i dessa besvär, helst då
det sker i öfverensstämmelse med i öfrigt för utgörande af dylika besvär antagna grunder.
Genom tid efter annan utkomne författningar hafva ock sådana kommunala besvär,
som utgöras efter gårda- eller hemmantal, blifvit ålagde dessa verk och inrättningar,
t. ex. kyrko- och prestgårds-byggnad, hvaruti egare af bruk och qvarnar, genom Kongl.
Resolutionen å allmogens besvär den 1 September 1741 §. 40, blifvit förpligtade att lika
med hemmansbrukare taga del, med iakttagande deraf att bruksegare, med hvarje härd,
svara för ett hemman, samt qvarnegare, med 30 å 40 daler silfvermynts ränta, efter
Expeditions-Utskoltet» Förslag till underd. skrifvelse, N:o 69.
lil
hemmanens storlek i olika orter, likaledes för ett hemman. Rikets Ständer hafva således
häruti funnit ytterligare stöd för den redan uttalade åsigten om befogenheten att utsträcka
deltagandet i kommunala besvär till ifrågavarande, derifrån icke genom lag Intagna
verk och inrättningar; och få Rikets Ständer alltså, med afseende å billigheten
och rättvisan deraf, att väghållnings-skvldigheten varder i möjligaste måtto jemnt fördelad
emellan alla, som i samma ort af vägarne draga fördel, hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att E. K. M:t täcktes låta undersöka, enligt hvilka grunder och på hvad
sätt bruks- och bergverks-anläggningar, skaltlagde mjöl- och sågqvarnar och andra fabriks-inrättningar
på landet må åläggas att lill vägarnes byggande och underhållande bidraga,
samt, efter vederhörandes hörande, Nådig Proposition i ämnet lill Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
N:o 69.
' Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 1854.
Preste-Ståndct den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrif reise, angående restitution af lönebevillning
vid /Vestmanlands och Jönkopings Regementen
samt Wermlands Fältj ägare-Regemente.
(Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 140.)
S. A. K.
Genom Nådiga remisser af den 13 sistlidne Februari har E. K. M:t behagat,, för
det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna härvid förekommande omständigheter
föranleda, tiil Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna handiingarne rörande i underdånighet
gjorda ansökningar om restitution af oriktigt debiterad och erlagd lönebevillning
vid nedannämnde regementen, nemligen:
l:o af Regements-skrifvären vid Westmanlands regemente B. A. Schenström, som
genom förbiseende af det i 145 §. 1 mom. af 1845 års bevillnings-förordning meddelade
stadgande, angående befrielse från bevillning för de af Officerares löner utgående ackords-,
ränte- och amorterings-afdrag, såsom bevillning för år 1846 påfört åtskilliga löntagare
vid berörda regemente och levererat till Westerås lans ränteri tillsammans 105 R:dr 28
sk. 6 rst. utöfver hvad af dem rätteligen bordt utgöras, hvilken debiterings-åtgärd ock
vunnit laga kraft, hvarefter och sedan framstäldt anspråk att dessa medel ur Kronans
112
Expedilions-Vtskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 60.
kassa återbekomma blifvit af E. K. M:t lemnadt utan Nådigt afseende, Sehenström, hvilken
ersatt vederbörande löntagare hvad dem sålunda är vordet för högt påfördt, i underdånighet
anhållit, det E. K. M:t måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om
ersättning eller restitution till sökanden af ofvanberörda belopp.
2:o af Regements-skrifvaren vid Jönköpings regemente J, U. Dahlström, hvilken,
såsom befullmäktigadt ombud för löntagarne vid samma regemente, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, att, då, vid debiteringen af den bevillning och krigsrustnings-afgift,
som enligt 1845 och 1848 årens bevillnings-förordningar bordt af detta regemente erläggas
för åren 1846 till och med 1850, det misstag egt rum, alt så väl bevillningen som
krigsrustnings-afgiften påförts och utgjorts af fulla löne-inkomsterna, utan att dessa blifvit,
på sätt åberopade författningars 145 §. medgaf, minskade med den ränta, som af
lönerna utgått till Arméens ackords-amorterings-fond, hvarigenom löntagarne kommit alt
för de uppgifna åren erlägga 540 R:dr 26 sk. 6 rst. i bevillning och 44 R:dr 39 sk. i
krigsrustnings-afgift, eller tillsammans 585 R:dr 17 sk. 6 rst. mer än vederbordt, E. K.
M:t, enär tiden till sökande af delta belopps restituering redan hade, förflutit, täcktes till
Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, att hvad sålunda blifvit för högt erlagdt
finge till vederbörande löntagare återställas; samt
3:o af Chefs-embetet vid Wermlands Fältjägare-regemente, som framfört enahanda
underdåniga anhållan i afseende på den, utan afdrag för ackords-räntan, åtskillige Officerare
vid detta regemente från och med år 1846 till och med år 1850 påförda lönebevilluing
460 R:dr 17 sk. 3 rst. jemte krigsrustnings-afgift 39 R:dr 28 sk. 5 rst., eller
tillsammans 499 R:dr 45 sk. 8 rst.., uti hvilka derefter erlagda skattebidrags debitering
någon ändring icke kunde af de skattskyldige sökas, enär debiteringen redan vunnit laga
kraft, då dess oriktighet blef bekant; varande bifall till dessa särskilda ansökningar, uti
deröfver af E. If. M:ts och Rikets Kammar-rätt afgifna underdåniga Utlåtanden, tillstyrkt,
helst Kronan, äfven om de ifrågasatta återbetainingarne beviljades, ändock i Iönebevillnings-
och krigsruslnings-afgifter från förbemälda regementen för de anmärkta åren erhållit
hvad från dessa regementen rätteligen bordt utgå, och dessutom i afseende på återbäringen
till Regements-skrifvaren Schenström förekomme, att han, som redan godlgjort
de skattskyldige hvad de, i följd af den oriktiga debiteringen, måst erlägga, skulle, i
händelse han icke, återfinge de sålunda oriktigt debiterade medlen, komma att vidkännas
en i förhållande till sitt vid debiteringen begångna misstag alltför betydlig och kännbar
förlust.
I betraktande af hvad härvid blifvit anfördt, samt enär de orätt debiterade och
erlagda afgifterua ovilkorligen måst till vederbörande återbetalas, derest debitérings-åtgärderna
blifvit inom föreskrilven tid och i stadgad ordning öfverklagade, hafva, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers angående dylika restitutioner vid sist förflutna Riksdag
fattade beslut, Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att nu ifrågavarande, för högt debiterade
samt vederbörligen inbetalda bevillnings- och krigsruslnings-afgifter må, i likhet
med andra restitutioner af sådana afgifter, få utaf Riksgälds-kontorets medel till nedannämnda
personer eller deras rätts innehafvare med följande belopp återbetalas, nemligen :
till Regements-skrifvaren vid Westmanlands regemente B. A. Schenström med Ett Hundrafem
Riksdaler 28 sk. 6^rst., samt till vederbörande löntagare, vid Jönköpings regemente,
med Fem Hundra Åltatiofem Riksdaler 17 sk. 6 rst., och, vid Wermlands Fältjägare-regemente,
med Fyra Hundra Nittionie Riksdaler 45 sk. 8 rst.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
113
N:o 70.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 18S4.
Preslc-Slåridet den 8 — —
Börgare-Slåndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående pensionsrätt å Allmänna
In draga ings-Slaten fur Guvernören å ön S:l Barthelemy,
Öfversten J. H. Haasum.
(Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 143.)
S. A. K.
Med auledning af en utaf Guvernören öfver Svenska kolonien, ön S:t Barthelemy
« West-lndien, Öfversten James Harlef Haasum, hos E. K. M:l framställd samt af E. K.
M:ts och Rikets Stats-kontor förordad underdånig begäran, att, vid afskedstagande
från berörda Guvernörs-embele, under stadgade allmänna vilkor och efter jemförelse
med Latidshöfdingar, kunna komma i åtnjutande af pension å Rikets Allmänna Indragnings-Stat,
har E. R. M:t, genom aflåten Nådig Proposition af den 21 näsllidne Mars,
meddelat Rikets Ständer, att Öfverste Haasum, i följd af den beställning, han såsom
Guvernör å kolonien S:t Barthelemy för närvarande innehade, icke tillhörde någon på
Riks-Staten uppförd adönings-stat, under det att de medel, af hvilka ön S:t Barthelemys
förvallnings-koslnader bestridas, icke lernnade tillgångar för pensionerande af å ön anställda
tjenstemän; med hänseende hvartill och som det åt Öfverste Haasum anförtrodda
Guvernörs-embele i sig förenade både mililiir-befäl, civil administration och diplomatiska
göromål, samt aflöningen numera utgjorde 2,500 dollars eller Spanska daler, motsvarande
6,066 R:dr 32 sk. Svenskt banko, i följd hvaraf samma embete kunde anses jemförlig!
med E. K. M:ts inom Riket varande Belällningsbalvandes embeten, E. Ii. M:t, helst
härlörutan förekomme, att Öfverste Haasum under sin långvariga tjenstetid i särskilda
befattningar å ön S:t Barthelemy, i ett för helsan menligt klimat, sednast mer än tio år
förvaltat Guvernörs-Embetet, med hvilket för öfrigt dryga representations-kostnader voro
förenade, behagat i Nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte förklara Öfverste Haasum
berättigad att, under de för tillgodonjulande af pension å Rikets Allmänna IndragningsSlal
i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagande! från Guvernörs-Embetet uppföras
Bilt. till P.. St. Prot. 1353 & 4834. 10 Sami. 1 Afd. 15
114
Expedilions-Viskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 71.
lill dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp, sorn, jemlikt Rikets
Ständers vid 1834 års Riksdag meddelta beslut, vore för Landshöfdingar bestämdt, eller
Tre Tusen Riksdaler årligen.
Och hafva Rikets Ständer lemnat bifall lill hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit;
hvilket Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
N:o 71.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 1854.
Presle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i fråga om Calmar läns
Jördelning uti 2:nc län.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 145.)
S. A. K.
Sedan Rikets vid 1847 och 1848 årens Riksdag församlade Ständer, i anledning
af ånyo väckt fråga om Calmar läns fördelning i två Landshöfdingedömen, uti skrifvelse
den 29 Juli sistnämnde år, jemte anmälan, att de funnit de skäl, på grund hvaraf Rikets
Ständer vid 1840 och 1841 årens Riksdag ansett sig icke kunna bifalla E. K. M:ts
då afgifna Nådiga Proposition i samma ämne, till största delen vederlagda eller åtminstone
lill sin vigt förringade genom den närmare utredning af ärendet, hvilken innefattades
uli en af E. K. M:ts Befallninghafvande i berörde Ilin den 30 Mars 1847 till E. H.
M:t aflåten underdånig skrifvelse, med hemställan om förnyad Nådig Propositions afgifvande,
angående anslag till de med den ifrågasatta förändringens utförande förenade utgifter,
i underdånighet anhållit, att, då, enligt Rikets Ständers åsigt, innan definitivt beslut
om samma förändring kunde fattas, undersökning och utredning af ärendet borde
ånyo ega rum, så väl i afseende å sättet för afhjelpandet af de olägenheter, som genom
Calmar läns oformliga och otjenliga indelning tillskyndades en stor del af dess invånare,
som ock för beräknandet af de kostnader, förändringen komme att medföra, E. K. M:t
mätte under förnyad Nådig pröfning taga frågan om afhjelpandet af dessa olägenheter,
samt, efter det nödig utredning deraf föregått, till Rikets Ständer aflåta Nådigt förslag i
ämnet, till förändring af de anmärkta förhållandena på ett sätt, som motsvarade länets
Expedit ions-Ut skot tets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 71.
115
invånares billiga förväntan och derjemte Liefve i minsta möjliga män för Statsverket betungande;
så bar E. K. M:l, efter det ej mindre E. K. M:ts oell Rikets Kammar-kollegium
oell Stats-kontor i frågan sig utlåtit oell föreslagit residensets i Calmar län förflyttning
till midten af länet eller ock förläggandet af en del utaf samma län till Östergöthlands
län, men ansett, i händelse ändamålet härigenom ej vunnes, blott den utväg
återslå, att dela Calmar län i Iva delar, ulan afseende å dermed förenade betydliga
kostnader, än äfven, med föranledande af berörde förslag, så väl E. K. M:ts Befallningshafvande
i Calmar län, sorn Landshöfdinge-embetet i Linköpings län, enligt Nådig befallning,
med underdåniga yttranden inkommit, hvarjemte Öfver-lntendents-embetet och Styrelsen
öfver fängelser och arbels-inrättningar i riket, jemlikt Nådig föreskrift, sig yttrat
angående det ulgifts-belopp, som kunde förslagsvis beräknas såsom erforderligt för anskaffande
genom köp eller nybyggnad af Landshöfdinge-residcns och einbelshus samt langelse-byggnad
i Westervik, derest delning af länet, med Westervik till residensstad,
komme att ske, uti en den 29 November nästlidet år aflåten Nådig Skrifvelse behagat
meddela Rikets Ständer den ytterligare utredning af förevarande ämne, som sålunda egt
rum, samt derjemte gifvit Rikets Ständer tillkänna, att,' som af de tvänne alternativa
förslag, hvilka Kammar-kollegium och Stats-kontoret lill de öfverklagadc olägenheternas
afhjelpande framställt, det ena, åsyftande residensets i Calmar län förflyttning lill något
i midten af länet beläget ställe, blifvit af E. K. M:ts Befallningshafvande i nämnde län
bemött med så vigtiga inkast, alf del skäligen måste förfalla, och jemväl det andra, som
afsåge förläggningen till Östergöthlands län af Norra och Södra Tjusts härader jemte
Westerviks stad, icke kunde linnas antagligt, vid betraktande af deremot förekommande
betänkligheter, E. K. M:t, om något för .det omhandlade syftemålet borde lillgöras, fann
någon annan ändamålsenlig åtgärd icke vara att vidtaga, än sådan iänsfördelning, som
redan uti Nådig Proposition den 15 Januari 1840 blifvit af E. K. M:t föreslagen.
Elter inhemtad kännedom om den åt förevarande fråga vid åtskilliga Riksdagar
egnade behandling samt de af Westerviks stads Magistrat och Borgerskap den 9 Februari
detta är i ämnet gjorda underdåniga framställningar, hafva Rikets Ständer tagit i behörigt
öfvervägande hvad högstberörda Nådiga Skrifvelse innehåller; och då, hvad först
angår de af Kammar-kollegium och Stats-kontoret framställda alternativa förslag, åsyftande
residensets i Calmar förflyttning till något i midten af länet beläget ställe eller
förläggandet af en del utaf samma län till Östergöthlands län, E. K. M:t funnit dessa
förslag icke antagliga, utan böra förfalla, anse Rikets Ständer, vid sådant förhållande,
något Rikets Ständers yttrande i dessa delar icke erfordras.
Beträffande åter frågan om Calmar läns fördelning i tvänne Landshöfdingedöme!),
medgifva väl Rikets Ständer nu, likasom vid 1847 och 1848 årens Riksdag, vigten af
en del utaf de anmärkningar, som E. K. M:ls Befallningshafvande i nämnde län, uti dess
underdåniga skrifvelse dea 30 Mars 1847, framställt till förringande af de skäl, på hvilka
Rikets Ständer derförut grundat deras afslag i frågan, men liera af dessa skäl qvarstå
dock, på grund hvaraf Rikets Ständer ansett en sådan fördelning icke böra ega rum;
hvarvid i första rummet förekommer den betydliga kostnad, Stals-verket genom delningen
linge vidkännas, i hvilket afseende nemligen Kammar-kollegium och Stats-kontoret
anfört, att den uti E. K. M:ts Nådiga Proposition af den 15 Januari 1840 upptagna aflönings-stat
för det ifrågasatta nya länet, slutande sig på en summa af 11,209 R:dr 16
sk., svntes, i betraktande af sedermera förekomna förändrade förhållanden, bora förhöjas
med eit belopp af 1,780 R:dr 32 sk., äfvensom att Kollegierne ansåge nuvarande Landssekreterare,
Lands-Kamcrerare och Landt-Räntmästare i Calmar län vara berättigade
till ersättning för den minskning i sportel-inkomster, som genom länets delning för dem
kan uppstå, hvartill komma de dryga utgifterna för anskaffande af Landshöfdinge-residcns
116
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 72.
och embetshus, fängelsebyggnad m. m. Och då för öfrigt invånarne i Aspelands härad,
hvilket skulle tillhöra det nya länet, ansett sig, i anseende till de olägenheter, som de,
efter sitt förmenande, komma att vidkännas genom den föreslagna länsfördelningen, böra
densamma afstyrka, och dylika förändringar, erforderliga äfven inom andra delar af Riket,
synas böra icke partielt, utan i ett sammanhang verkställas, hvarigenom ökade
kostnader för Stats-verkct måhända ock kunna undvikas, samt den, i Rikets Ständers
tanke, största olägenheten af nuvarande läns-indelning, nemligen kostnaden för fångtransporter
från de norra delarne af länet till länshäktet, i väsendtlig inån blifver afhulpen,
när den af Styrelsen för fängelser och arbets-inrättningar i Riket redan år 1845 tillstyrkta
byggnad af ett kronohäkte i Wimmerby kommer till stånd, hafva, på dessa skäl,
och i betraktande jemväl deraf, att E. K. M:t nu icke fraihställt bestämdt förslag i ämnet,
utan allenast ifrågasatt om något i förevarande hänseende borde tillgöras, Rikets
Ständer funnit sig icke böra vidtaga någon åtgärd till förändrad reglering af Calmar
län.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
N:o 72.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelri den 8 Juli 18S1.
Prcste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikels Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning af de
Länsmännen tillkommande pensioner å Allmänna Indragnings-Staten.
(Slats-Utsk. Utlåt. N:o 146.)
S. A. K,
Sedan, jemte förmälan, hurusom Länsmännen, hvilkas aflöning vid 1840 och
1841 årens Riksdag blifvit bestämd till 200 R:dr, likväl icke ega att å Allmänna Indragnings-Stalen
åtnjuta pension till högre belopp än 100 R:dr årligen, hos E. K. M:t blifvit
i underdånighet framsläldt, att, då sättet för pensioneringen å Allmänna IndragningsStaten
utöfvade inflytande på Civil-slatens Pensions-inrättning, samt i sednare lider väsendtligen
förändrade förhållanden med Länsmännen inträdt, derigenom att, enligt K. M:ls
Nåd. Bref af den 22 December 1841, desse tjenstemän skola hafva undergått vederbörlig
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 73.
117
universitels-examen, eller ock aflagt särskilda kunskapsprof inför E. K. M:ts Befallningshafvande,
billigheten fordrade, att Länsmännen, hvilkas befattningar voro ganska besvärliga,
mätte kunna, i likhet nied Statens öfrige tjenare, vid högre ålder taga afsked nied
pension, motsvarande deras innehalda lön, så har, efter det vederbörande Embetsmyndighet,
häröfver hörd, den antydda pensions-förhöjningen tillstyrkt, E. K. M:I, i betraktande
al hvad sålunda förekommit och med afseende på behofvet att tillöka pensionens
nuvarande ringa belopp, uti en lill Rikets Ständer den 13 näsllidne Januari allåten Nåd.
Proposition föreslagit, det bemälde tjenstemän måtte förklaras berättigade att, under iakttagande
af de vilkor, Författningarne i afseende på ålder och tjenstetid m. m. innehålla,
å Allmänna Indragnings-slaten uppföras med pensioner, motsvarande deras nu innehafvande
aflöning, eller af 200 R:dr banko årligen.
Eller öfvervägande af detta ärende, hafva, på de i den Nådiga Propositionen upptagna
skäl, Rikets Ständer bifallit, alt Länsmännen må berättigas att, under iakttagande
af de för pensionsrätt å Indragnings-stalen i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagande!
erhålla årlig pension till det af E. K. M:t i Nåder föreslagna belopp af Två Hundra
R:dr; hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M:t underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
N:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Juli 1851.
Presle-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bondc-Slåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag till uppbyggande
uj ett Kapell inom Ofver-Torneå socken, m. m.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 147.)
S. A. K.
Sedan invånarne uti 22 till Olver-Torneå, Pajala och Ofver-Calix socknar hörande
byar, belägna uti den trakt, der dessa socknar gränsade intill hvarandra, bos E.
K. M:l i underdånighet anhållit, att, med afseende derå, att de, boende på ett afstånd
af 5 till 8 mil från nämnde socknars kyrkor och i saknad af farbar väg, svårligen kunde
å annan årstid, än då slädföre inträffade, besöka kyrkorna eller träffa sitt presterskap,
samt endast uti de 2:ne förstnämnde socknarne funnos prester, som vore kunnige i Finska
språket, det enda sökanderne förstodo, hvaraf följde, att de af sökanderne, som hörde
till Ofver-Calix pastorat, saknade all undervisning af eget presterskap, E. K. M:t måtte,
118
Expedilions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 73.
för afhjelpande af de mångfaldiga olägenheter, som a( dessa förhållanden härflöte, i Nåder
tillåta att en Kapell-kvrka finge uti den i medelpunkten af omförmälda trakt belägna
Korpilombola by uppbyggas och en särskild predikant för ifrågavarande byar anställas, äfvensom
att, i anseende lill sökandernes oförmåga alt af egna tillgångar bestrida kostnaderna,
E. Ii. M:l läcktes hos Rikets Ständer äska nödiga anslag för kyrkobyggnad, anskaffande
af prestboställe och nödtorftig aflöning åt predikanten, lill hvilken aflöning,
utom beräknade bidrag af tillsammans 144 tunnor korn från de 3:ne pastoralens presterskap
jemte sökanderne, kontant lön af Staten med 400 R:dr af desse sednare ansetts
erforderlig; så och efter det vederbörande Stills- och Läns-styrelscr, förbemälda presterskap,
äfvensom Krono-fogdarne i Torneå och Calix fögderier, uti frågan hörde, samtlige,
med intygande af de utaf sökanderne uppgifna förhållanden, förordat den nya Kapell-fÖrsamlingens
bildande, hvarvid jemväl blifvit upplyst, att ett i närheten af den för Kyrkan
tillämnade platsen beläget och till Kapellpredikantsboställe lämpligt skattehemman, sorn
ansåges värdt omkring 2,000 R:dr, förmodades kunna få för ändamålet inköpas, samt
slutligen E. Ii. M:ts och Rikets Kammar-kollegium i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande,
har E. K. M:t, i öfverensstämmelse med samma Kollegii underdåniga tillstyrkande,
uti en till Rikets Ständer allåten Nådig Proposition af den 25 nästlidne Februari
behagat föreslå, att Rikets Ständer måtte anvisa dels för en gång 3,000 R:,dr till bidrag
för uppförande af Kapellbyggnad i Korpilombola by och 2,000 R:dr till inköp af boställe
åt en Kapell-predikant derstädes, dels ock tills vidare, och intilldess Kapell-boerna förmådde
att sin predikant sjelfve underhålla, 400 R:dr årligen till hans aflöning.
Vid öfvervägande häraf, och då vederbörande myndigheter samt öfrige, hvilka sig
i ämnet yttrat, samtlige vitsordat behofvet att af ifrågavarande delar utaf Ofver-Torneå,
Öfver-Calix och Pajala församlingar, som, enligt, hvad Kammar-kollegium upplyst, utgöras,
oskattlagda nybyggen oberäknade, af hemman till ett skaltetal af tillsammans 5j}ff:dels
mantal samt hafva en folkmängd af 750 personer, en särskild Kapell-församling bildas,
till beredande af en lättad religionsvård åt nämnde befolkning, af hvilken de lill OfverCalix
hörande personer, till antalet 223, för närvarande sakna allt tillfälle att af sin församlings
presterskap erhålla religions-undervisning på deras modersmål, Finska språket,
samt tillika utredt är, att invånarne å omförmälda trakter, i anseende till deras medellöshet,
icke magta alt bekosta Kapell-bvggnadens uppförande eller inköp af Kapellpredikants—boställe,
ej eller till predikantens aflöning bidraga med mera än 10|- tunnor korn,
hafva Rikets Ständer, helst tillförene, i likartade fall, understöd af allmänna medel blifvit
utaf Rikets Ständer lemnade, funnit skäligt att, med bifall till den Nådiga Propositionen,
dels å Riksgälds-kontoret anvisa, för en gång, Tre Tusen Riksdaler lill uppförande
af Kapell-byggnad i Korpilombola by och Två Tusen Riksdaler till inköp af boställe åt
en Kapell-predikant derstädes, dels ock tills vidare, och intilldess Kapell-boerna förmå att
sin predikant sjelfve underhålla, till dennes aflöning å Stat uppföra ett årligt anslag af
Fyra Hundra Riksdaler, under förbehåll, att medlen endast må reqvireras i mån af behof
att dem använda, samt att de besparingar, som å anslagen för hvarje särskildt föremål
tilläfventyrs uppkomma, icke må kunna för annat behof disponeras.
Hvilket, med anledning af högstberörda Nådiga framställning, Rikets Ständer få
hos E. K. M:t underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1854.
Expedit ions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 74.
lii)
N:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 44 Juli 1834.
Preste-Slåndet den 44 — —
Borgare-Ståndel den 43 — —
Bonde-Ståndet den 49 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förundradt användande
aj den till Stads-skolor inom Lunds Stift och Provinsen
Halland utgående Helgonskyld.
(Stals-Utskds Utlåtande, N:o 123.)
S. A. K.
Genom Nådig Skrifvelse den 29 November förlidet år har E. K. M:t behagat till
Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna handlingarne rörande en, uppå Rikets Ständers
underdåniga anhållan, af E. K. M:t i Nåder anbefalld undersökning, i afseende på den
från landtförsamiingar inom Provinsen Halland till stads-skolor utgående helgonskyld,
hvarjemte vid innevarande Riksdag framställningar blifvit gjorda derom, att så väl berörde
helgonskyld, som hvad i dylikt skatte-bidrag ännu utgöres till Stads-skolor inom
Lunds Stift, för framtiden måtte, emot ersättning till skolorne, få af vederbörande församlingar
i uppgifna ändamål användas, hvilka frågor jemväl tillförene och under hufvudsakligen
följande omständigheter hos Rikets Ständer förekommit.
Sedan nemligen vid 1840 och 1841 årens Riksdag Rikets Ständer, uppå E. K.
M:ts derom aflåtna Nådiga Proposition, funnit skäligt bevilja ett årligt anslag till Kathedral-skolan
i Lund, hvarigenom skolans behof af den helgonskyld, 1,047 tunnor korn,
som, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824, borde af Klockarnes i Lunds Stift heigonskvlds-säd
indragas och lill berörda skola användas, komme att upphöra, äfvensom
Rikets Ständer beslutat, att de församlingar, af hvilkas helgonskylds-korn påräknats bidrag
till nämnda skola, borde, så vidt de förbundo sig att uteslutande till folkundervisningens
befrämjande inom församlingarne använda samma bidrag, bibehållas vid oqvald
besittning deraf; så hade, i anledning af hos Rikets åren 1844 och 1845 församlade
Ständer gjord anmärkning, alt den rättvisa, som sålunda kommit de församlingar till
godo, från hvilka ifrågavarande spanmåls-belopp skulle hafva utgått, icke sträckt sig till
de församlingar inom Stiftet, som voro belägna inom två mil från städerna och ännu måste
betala sin helgonskyld till städernas skolor, Rikets Ständer, som ansågo billigt, att
jemväl dessa landtförsamiingar finge åtnjuta enahanda förmån, som de förra blifvit med
-
120
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd.' Skrifvelse, N:o 74.
gifven, i underdånighet anhållit, det E. K. M:t täcktes, efter anställd undersökning dels
om den rätt, på grund hvaraf i Lunds Stift varande städers skolor ännu ätnjöto helgonskylds-korn,
och dels till huru stort belopp denna helgonskyld till skolorna utginge,
låta vid nästpåföljde Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna den Nådiga Proposition i
ämnet, som E. K. M:t kunde finna af omständigheterne påkallad.
Häraf föranleddes E. K. M:ts Nådiga åtgärd att låta i sådant ändamål höra ej
mindre Konsistorium i Lunds Stift, jemte E. K. M:ts Befallningshafvande i Blekinge,
Christianstads och Malmöhus Län, än ock E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium, hvilka
alla Embetsmyndigheter funno skolorna ega rätt att tillgodonjuta merberörda helgonskyld,
som till Lunds Katbedral-skola och Malmö högre lärdomsskola, samt lill lägre lärdoms-skolorne
V Christianstad, Helsingborg, Landskrona, Ystad, Cimbritshamn och Sölfvesborg
utginge, med sammanlagdt 25 tunnor 18 kappar råg, 1,338 tunnor 34^ kappar korn, 6
kappar rågmjöl och 6 kappar kornmjöl, allt i löst mål, motsvarande i värde, efter medeltal
af markegångs-prisen för de 10 åren 1837—1846, 7,919 R:dr 29 sk. 10 rst.,
och kontanta penningar till belopp af 18 R:dr 8 sk. 6 rst., eller tillhopa 7,937 R:dr
38 sk. 4 rst.; men då E. K. M:t vidare, uti Nådig Proposition af den 3 December 1847,
öfverlemnade lil! Rikets Ständer, huruvida de ansågo lämpligt att, genom anvisande af
ett anslag, som fullt motsvarade den till skolorna nu utgående helgonskyld, sälta E.
K. M:t i tillfälle att kunna medgifva församlingarne rättighet alt använda densamma
till förbättrande af deras folkskolor, förklarade Rikets Ständer, till svar härå, i underdånig
skrifvelse den 28 Februari 1848 sig ej funnit skäl bevilja Stats-anslag för stadsskolorna
inom nämnde Stift, såsom utbyte emot den till dessa skolor nu ingående
Klockare-helgonskvld; i öfverensstämmelse med hvilket beslut Rikets åren 1850 och
1851 församlade Ständer jemväl ansett då gjorda framställningar om rättighet för de
inom 2 mil från städerne så väl i Lunds Stift, som provinsen Halland, belägna landtförsamlingar
alt få behålla den från dem till städernas skolor utgående helgonskyld icke
kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvarjemte Rikets Ständer, som, i
förekommen fråga om utredande af förhållandet med helgonskylden i Halland, funnit
billigheten fordra, att, beträffande den helgonskyld, som i nämnde provins utginge lill
stads-skolorna derstädes, densamma måtte fä tillgodonjuta samma förmän, som Skäne och
Blekinge, på det att, om någon förändring uti användandet af helgonskylden framdeles
kunde blifva beslutad, en sådan måtte samtidigt kunna ega runi uti alla tre provinserna,
genom underdånig skrifvelse den 1 Mars 1851 anhållit, det E. K. M:t täcktes
i Nåder anbefalla, alt enahanda undersökning, som redan i afseende å helgonskylden
egt rum i Skåne och Blekinge, måtte verkställas i Halland, samt helgonskyldens värde
i penningar uppskattas.
Sedan, med anledning häraf, E. K. M:t i Nåder anbefallt Dess och Rikets
Kammar-kollegium, att, efter vederbörandes hörande, till E. K. M:t inkomma med
underdånigt utlåtande, samt kollegium sådant utlåtande, jemte Konsistorii i Götheborgs
Stift och öfrige embetsmyndigheters infordrade underdåniga yttranden, till E. K. M:t afgifvit,
så har, såsom ofvan förmälts, E. K. M:t behagat till Rikets Ständer öfverlemna
berörda handlingar, af hvilka Rikets Ständer inhemta!, att endast skolorna uti städerna
Halmstad, Warberg och Falkenberg åtnjuta helgonskyld; att, till stöd för dessa
skolors rätt härtill, åberopats Kongl. Danska Ordinanlien den 14 Juni 1539 med flera
sedermera utkomna författningar; samt att så väl bemälda Konsistorium, som E. K.
M:ts Befallningshafvande i Hallands län, ansett, att, då uppbörden af helgonskylden,
hvilken för Skol-lärarne ingått vid bestämmandet af deras löner och för eleverne vore
beräknad såsom ett behöflig!.understöd förde fattigare och för de öfrige såsom uppmuntran
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 7 i.
121
tran till flit och ordning, vore med mycket besvär och flera förluster förenad, bebofvet
högeligen påkallade att Staten öfvertoge helgonskylden, såvida det numera kunde
finnas lämpligt, att den i sin godtyckliga egenskap än vidare borde utgöras, och derför
lemnade skolorna full ersättning; varande, i afseende på beloppet af den till skolorna
ingående helgonskylden, efter föregången sorgfällig undersökning, uppgifter lemnade,
med ledning af hvilka Kammar-kollegium funnit, att hela den, de 3:ne skolorna tillfallande,
helgonskylden, i värde efter medium af markegångs-prisen för åren 1841 till och
med 1850, utgjorde 96 tunnor 8| kappar korn och 5 tunnor'8 kappar bafra, motsvarande
534 R:dr 37 sk. 2 rst.
Detta, med hvad handlingarne i ärendet vidare innehålla, hafva Rikets Ständer
tagit i öfvervägande; och som helgonskylden inom provinserne Skåne, Blekinge och
Halland utgör en af Klockarnes urgamla löne-rättigheter, som i de flesta församlingarne
ännu till detta sitt ursprungliga ändamål användes, samt afsigten med det genom
ofvanomförmälda ordinants- eller kyrko-ordning och Konung Fredrik den ll:s Bref den
23 Mars 1568 vidtagna och vid provinsernes förening med Sverige, genom Malmö Recess
den 18 September 1662 samt sedermera genom åtskilliga författningar stadlästade,
förfogande i afseende å helgonskylden från de inom 2 mil från städerne varande landtförsamlingar,
att nemligen ej mindre bereda underhåll åt lärjungar vid skolorna, än ock
förse församlingarne med personer, som för kyrkosångens och barna-uudervisningens
bestridande egde erforderlig skicklighet, icke vidare uppfylles, enär dels helgonskylden,,
med mindre betydliga undanlag, numera icke uppbäres af lärjungarne, utan är inbegripen
bland lärarnes löne-förmåner, dels ock, då lärjungarnes tid icke medgaf dem att
sjelfve förrätta Klockare-tjensterne, desamma måste öfverlemnas åt substituter, som af
helgonskylden endast erhöllo så mycket skolorna ville åt dem afstå, till dess år 1618,
med bibehållande för skolorna af största delen af helgonskylden, det tillåtits socknarne
atti vanlig ordning sjelfva antaga Klockare; så och då härigenom inträffat motsatsen till
hvad ämnadt varit, enär dessa församlingar icke kunnat för den mindre del af helgonskylden,
de till Klockares allönande haft att använda, erhålla så skickliga barna-lärare,
som de öfrige församlingarne, hvilka egt att till sina Klockare disponera hela helgonskylden,
samt sålunda en verklig orättvisa kan sägas hafva blifvit begången emot de
nära städerne belägna församlingarne, hafva Rikets Ständer funnit med billighet öfverensstämma,
att den till sladsskolorna uti ifrågavarande provinser anslagna helgonskyld
återställes till församlingarne, för alt till deras egna behof, i öfverensstämmelse med
det ursprungliga ändamålet, användas. Då emellertid stadsskolorna, på sätt ulredt blifvit,
ega laglig rätt att åtnjuta den för närvarande till skolorna ingående helgonskylden,
samt denna jemväl är afsedd vid bestämmandet af lärarnes aflöning, blifver,
för genomförande af nämnda förändring uti helgonskyldens användande, nödigt att till
skolorna anvisa ett årligt penninge-anslag, motsvarande helgonskyldens värde, för beräknande
hvaraf Rikets Ständer ansett medeltalet af de 10 senaste årens markegångspris
böra läggas till grund; i följd hvaraf och då helgonskylden utgår till skolorna i
Lunds Stift med 25 tunnor 18 kappar råg, 1,338 tunnor 34-/ff kappar korn, 6 kappar
rågmjöl och 6 kappar kornmjöl samt kontanta penningar till belopp af 18 R:dr 8 sk.
6 rst., och till skolorna i Halland med 96 tunnor 8| kappar korn och 5 tunnor 8 kappar
bafra, det Stats-anslag, som sålunda blefve bebölligt, skulle utgöra för Lunds Stift
8,353 R:dr 20 sk. 10 rst. och för Halland 587 R:dr 12 sk. 4 rst., eller tillsammans
8,940 R:dr 33 sk. 2 rst.
1 fråga åter om sättet för användandet af den helgonskyld, som skulle komma
alt till socknarne återgå, förekommer, att, genom helgonskyldens disposition till befrämBih.
till R. St. Prat. 18S3 & i8Si. 10 Sami. 1 Afd. 16
122
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 74.
jande af folkundervisningen inom församlingarne, lönerne blefve betydligt olika för skolmästarne
i särskilda församlingar, då från socknar af ganska ringa omfång utgå i helgonskyld
till skolorna 30 till 40 tunnor säd, medan från andra folkrikare socknar endast 3 å 4
tunnor erläggas, hvarförutan heigonskylden egentligen är ämnad att utgöra lön åt Klockaren
för den honom i äldre tider tillhörande befattning i kyrkan och med barnaundervisningen,
i anseende hvartill ett ovilkorligt stadgande för församlingarne att uteslutande
för folkundervisningen använda heigonskylden icke synes lämpligt, men deremot
församlingarne höra berättigas att i detta ämne till Stiftets Konsistorium afgifva förslag,
som skulle af Konsistorium, med eget underdånigt yttrande, till E. K. M:ts Nådiga
pröfning insändas; dock att, derest någon af de församlingar, som kunna komma
att återfå till skolorna nu ingående helgonskyld, för närvarande åtnjuter understöd af
den utaf Rikets Ständer till E. K. M:ts Nådiga disposition för folkskole-lärares aflönande
särskildt anvisade summa, den återbekomna helgonskyldens värde, i fråga om
sådant understöds framtida beviljande, tages i betraktande.
På grund häraf hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att den till stadsskolorna
inom Lunds Stift och provinsen Halland nu ingående helgonskyld af de inom
2 mil derifrån varande församlingar må från skolorna skiljas och till församlingarne
återställas, med förbindelse för dessa, alt, angående helgonskyldens framtida användande,
till Stiftets Konsistorium afgifva förslag, som derefter skulle af Konsistorium, med
eget yttrande, till E. K. M:ts Nådiga pröfning insändas; i sammanhang hvarmed Rikets
Ständer beviljat skolorna ett, helgonskyldens värde motsvarande, kontant anslag af
8,353 R:dr 20 sk. 10 rst. till Lunds Stift och 587 R:dr 12 sk. 4 rst. till Halland, eller
tillsammans 8,940 R:dr 33 sk. 2 rst., att å Riks-Statens 8:de Hufvud-titel under anslaget
till Elementar-läroverken uppföras; och torde E. K. M:t, derest framdeles någon församling,
som, i följd häraf, kan hafva förklarats berättigad att återfå helgonskyld, söker
att erhålla understöd af den utaf Rikets Ständer till E. K. M:ts Nådiga disposition för
folkskole-lärares aflöning särskildt anvisade summa, täckas taga i Nådigt betraktande
den förmån, församlingarne genom helgonskyldens återbekommande vunnit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
hxpeditions-VlskoUels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 7S.
123
N:o 75.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 14 Juli 1854.
Presle-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, rörande låne-understöds beviljande
Jör verkställande aj tomt-reglering inom den år
1849 nedbrunna del af Lidköping.
(Siats-Utskottets Utlåtande, Nås 32 och 142.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för tomt-regleringen efter den i staden Lidköping år 1849 timade eldsvåda,
hvarvid den s. k. gamla staden till större delen nedbrann, beviljat ett lån af 13,333
R:dr 16 sk., under förbehåll: att stadens Drätsel-kommission, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar afgåfve sin, till Riksgäldskontoret
eller ordres ställda, skuldförbindelse, innefattande de al Rikets Ständer för lånets
användande och återbetalning stadgade vilkor; att hvad af samma lån icke blifvit
hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet af år 1851 derefter icke finge utbekommas;
att det lyftade lånebeloppet skulle, utan ränta och kapital-afbetalning, få innehafvas till
1854 års slut, hvarefter och intilldess lånet vore till fullo godtgjordt, sex procent af dess
ursprungliga belopp borde till Riksgälds-kontoret årligen inbetalas, deraf ränta efter fyra
för hundra å det oguldna kapitalet först skulle afgå och öfverskottet utgöra kapitalafbetalning,
samt att ifrågavarande ränte- och kapital-inbetalning borde vid slutet af
hvarje år verkställas, dock att, derest inbetalnings-summan före den 16 Januari nästpåföljande
år till Riksgälds-kontoret inkomme, samma inbetalning skulle anses vara inom
behörig tid fullgjord, hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början å
kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta komme att eftergifvas; men detta
lån, enligt hvad E. K. M:t, uti Nådig Proposition af den 16 November nästlidet år,
gifvit Rikets nu församlade Ständer tillkänna, likväl under den tid; som förflutit efter
senaste riksmöte, icke blifvit af Lidköpings stad begagnadt, emedan invånarne i den nya
staden, under förmenande att tomt-egarne i gamla stadsdelen ensamt borde vidkännas
de kostnader, som den efter eldsvådan fastställda nya reglering af dervarande tomter
påkallade, vägrat att deltaga i dessa kostnader samt att åtåga sig den, såsom vilkor för
124
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 75.
nämnda låns utbekommande foreskrifna, gemensamma ansvarighet derför, med mindre
gamla stadens invånare afsade sig allt anspråk på de öfrige stadsboarnes bidrag till
tomtreglerings-kostnadernes bestridande; så bar, vid sådant förhållande, E. K. M:t, uppå
tomtegarnes inom gamla staden i underdånighet gjorda anhållan om förnyad framställning
till Rikets Ständer angående ifrågavarande låneunderstöds- erhållande mot bemälde
tomtegares gemensamma ansvarighet, i Nåder föreslagit, att det vid senaste Riksdag beviljade,
men af ofvan uppgifna anledning icke begagnade, lån för tomt-regleringen i Lidköping
måtte ånyo anvisas att, mot gemensam ansvarighet af tomtegarne i gamla stadsdelen,
men för öfrigt under hufvudsakligen enahanda vilkor, som vid sagde Riksdag bestämdes,
till dessa tomtegare utbetalas.
Vid öfvervägande af detta ärende och i betraktande deraf att Rikets sednast
församlade Ständer, i anseende till de flerfaldiga olägenheter samt de förluster för det
allmänna, som visat sig vara förenade med den vid låns beviljande åt brandskadade
städer tillförene inedgifna fördelning mellan hvarje enskild låntagare af ansvarighetsoch
betalnings-skyldigheten för dessa lån, antagit och fastställt den grundsats i afseende
på dylika låneunderstöd, att hvarje stad, som erhåller ett sådant lån, skall ovilkorligen
åtaga sig hela ansvarigheten för lönesummans användande och återbetalande i stadgad
ordning, -—- hvilken grundsats, genom hvars fortsatta tillämpning ej allenast Statens säkerhet
för lånemedlens ordentliga återbekommande betryggas, utan äfven dess allmänna
embetsverk, af hvars medel dessa lån utgå, béfrias från tidsödande göromål och åligganden,
som rätteligen måste tillhöra de med lånen understödde kommuner, Rikets Ständer
anse böra noga iakttagas vid förekommande frågor om beviljandet af ej mindre
egentliga byggnadslån, än äfven andra, för allmänna ändamål af städerna sökta, låneunderstöd,
— hafva Rikets Ständer funnit betänkligt, att för det staden Lidköping under
sistförlidne Riksdag tillerkända tomtereglerings-lån bevilja det undantag från sagde
grundsats, som nu blifvit ifrågastäldt, helst medgifvandet af den föreslagna befrielsen
för större delen af nyssnämnde stad från ansvarighets- och betalnings-skyldigheten för
detta lån ofelbart skulle framkalla anspråk på enahanda undantag för andra städer vid
deras understödjande med lån utaf allmänna medel, eller betalnings-ansvarets inskränkning
till de invånare, som komma i mera omedelbart åtnjutande af de erhållna lånemedlen;
med anledning hvaraf och då staden Lidköpings invånare, såsom medlemmar
af ett och samma samhälle, måste, i likhet med invåtiarne i Rikets öfriga städer, anses
förbundne att, såvida de vilja tillgodonjuta dem af allmänna medel beviljade särskilda
bidrag, gemensamt underkasta sig härmed förenade vilkor och åligganden, Rikets Ständer
funnit sig icke kunna bifalla den i E. K. M:ts ofvanberörda Nådiga Proposition
föreslagna förändring uti den ansvars-skyldighet, hvilken vid senaste Riksdag stadgades
såsom vilkor för nu ifrågavarande lån.
Men på det meranämnde stad må ega sig öppet att, derest staden åtager sig den
föreskrifna gemensamma ansvarigheten för detta lån, emot förut stadgade ränte- och
betalnings-vilkor, numera kunna detsamma erhålla och begagna, hafva Rikets Ständer
funnit skäligt tillåta, dels att tiden för rättigheten till lånets utbekommande må förlänga*
till slutet af innevarande år och dels att det lyftade lånebeloppet får, utan ränta
och kapital-afbetalning, innehafvas till 1857 års utgång.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 76.
125
N:o 76. v
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade beskattningsgrmder
för mjöl- och sågqvarnar, samt ödes
qvarnars
befriande från grundskatt.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 149.)
S. A. H.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, hurusom mjöl- och sågqvarnar,
hvilka till sin natur egentligen äro fabriks-inrättningar, med en, af konjunkturer bero
ende,
förmånlighet, icke kunna medelst en orubblig grundränta rättvist beskattas, hvilken
åsigt vinner stöd från den omständighet, att grundskatten förblifver oförändrad,
ehvad inkomsten af skattlagda sådana qvarnar i följd af folkmängdens tillväxt, ökad
spanmåls-produktion, husbehofs-qvarnars nedläggande, lättade kommunikationer och utvidgade
afsättnings-tillfällen, qvarnverkens förbättrade konstruktion m. fl. orsaker uppdrif
ves, eller genom tillfälliga olyckshändelser, minskad vatten-, skogs- och mäld-tillgång m.
m., till större eller mindre del förloras, hvilket sednare förhållande eger ytterligare utsträckt
omfattning derigenom, att, ehuru vid anläggning af nya qvarnar och sågar bör tillses att
förut skattlagda dylika inrättningar icke lida förminskning i deras vid skattläggningen påräknade
inkomster, likväl, och enär qvarn- och såg-egares rätt att mot tulltägt betjena allmänheten
icke är inskränkt endast till dem, som vid skattläggningen ansetts komma att af
en viss qvarn eller såg sig begagna, nya verks anläggning måste antagas i viss mån verka
menligt för äldre närliggande, samt, om förfaltningärne äfven vid alla dylika fall medgåfve
förmedling, hvarmed dock tidsutdrägt och kostnader blefve förenade, full rättvisa
dymedelst blott för tillfället kan vinnas, helst de orsaker, hvarå förmedlingen grundas,
möjligen åter upphöra; och hafva Rikets Ständer härförutan fästat uppmärksamhet
derå att förfaltningarne icke uttryckligen medgifva att, hvad billigheten jemväl fordrar,
i de fall, då qvarn- eller sågverk måste helt och hållet nedläggas, verket varder från
skattens utgörande befriadt.
126
Expeditions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 76.
Till undanrödjande af dessa och dylika missförhållanden vid beskattningen af
qvarn- och sågverk, äfvensom för att, så vidt möjligt är, utvidga rättigheten till anläggning
af dylika nya, för allmänhetens betjenande och tiil förädlande af landets produkter
behöfliga verk, anse Rikets Ständer alltså önskvärd!, om de för dessa verk nu fastställda
olika beskattnings-grunder kunde bringas till enhet, hvilket synes lämpligast kunna
åstadkommas derigenom, att de, en del af ifrågavarande verk åsätta, grundskatter
utbytas emot bevillning, hvilket beskattningssätt, jemlikt E. K. M:ts Nådiga Kungörelser
af den 29 April 1830 och den 13 Augusti 1835, för de öfrige iakttagas. Emot
verkställighet af ett. sådant utbyte skulle, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, förekomma,
att en del skattlagda mjölqvarnar äro lill rustning eller knecklehåll samt på
lön eller till boställen indelda, för undanrödjande af hvilket hinder alltså nödigt blefve,
att lämpligt vederlag för grundräntorna från dessa qvarnar af Statsverket utgår; och
lärer omförmälda beskattnings-förändting, utförd efter lämpliga grunder, ej heller skola
föranleda i Kronans inkomster någon minskning, som bör komma i betraktande, enär
derigenom vunnes möjligheten af en jemn och rättvis beskattning, hvilket mål säkerligen
äfven lättare skulle ernås, om tillika stadgades strängare kontroller derå, att vid
husbehofs-qvarnar, hvilka ej kunna anses hafva i egendomarnes taxerings-värde ingått
till högre belopp än som motsvarar egarens husbehofs-mäld, allmänheten icke utan särskild
skatt till Kronan mot tulltägt beljenas.
Med hänseende till allt detta få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att, sedan genom vederbörande embetsverk ärendet blifvit fullständigt utredt,
E. K. M:t täcktes vid en kommande Riksdag i Nåder aflåta Proposition, dels om skattlagda
eller skattläggning underkastade såg- och tullmjöl-qvarnars befriande från grundräntor
och dessas utbytande mot bevillning, dels om vederlag af Statsverket för de till
åtskilliga ändamål nu anvisade dylika räntor, dels ock att, intilldess en sådan förändring
kan tillvägabringas, genom allmän Författning måtte i Nåder stadgas, att nedlagda
såg- och mjöl-qvarnar, derest grundräntan derå icke är i hemmans-ränlan inbegripen eller
till visst ändamål anvisad, och så framt vid undersökning på stället af vederbörande
Härads-rätt i Krono-ombuds närvaro sig visar, att qvarn eller såg är ödelagd och ej
vidare kan bibehållas, må utaf Kammar-kollegium från grundräntas utgörande befrias,
sedan E. K. M:ts Befallningshafvande sig derom yttrat.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
Rxpeditions-UtskoUets Förslag till underd■ Skrifvelse, N:o 77.
127
N:o 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 1834.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare anslag
lill uppförande af cellfängelser.
> (Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 150.)
S. A. K.
Med afseende på angelägenheten att fullfölja länsfängelsernas ombyggnad efter
cell-systemet, har E. K. M:t uti Sin vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof äskat, att, för fullbordande af redan beslutade
sådana fängelser och uppförande af nya, der E. K. M:t funne dem företrädesvis vara
af behofvet påkallade, Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af 400,000 R:dr, att
under åren 1855, 1856 och 1857 utgå med en tredjedel hvartdera året; och är,, i
detta ändamål, genom ett den Nådiga Propositionen vidfogadt Stats-Råds-prolokoll öfver
JustitiiE-ärenden af den 9 November 1853, Rikets Ständer tillika i Nåder meddeladt,
huruledes det vid sistförllutna Riksdag beviljade belopp för uppbyggande af dylika
fängelser blifvit begagnadt eller komme att användas, hvarefter, derest den uppgjorda
och Rikets då församlade Ständer delgifna kostnads-beräkningen å 1,000,000 R:dr för
ifrågavarande byggnadsföretags utförande befunnes tillförlitlig, skulle, för fullbordande
af redan påbörjade och uppförande af nya cellfängelser, i de län, der gemensamhetshäkten
ännu uteslutande begagnades, ett ytterligare belopp af 700,000 R:dr erfordras.
Enär cell-systemets lämplighet i afseende på sådana fångar, för hvilkas förvarande
länshäktena egentligen äro bestämda, kan anses vara af erfarenheten fullt ådagalagd,
samt de beräknade fördelarne af detta fängelse-system måste förfelas, derest
detsamma icke för samtliga länshäkten antages och sålunda fullständigt genomföres, är
det äfven angeläget att ytterligare medel för detta ändamål varda anslagna; dock som
den af E. K. M:t i Nåder äskade summan synes utan olägenhet kunna inskränkas till
enahanda belopp, som af Rikets Ständer så väl vid sistlidne Riksdag, som vid den
nästlöregångna, för ändamålet beviljades, eller 300,000 R:dr, helst någon rubbning i
arbetsplan härigenom ej beböfver ske, hafva Rikets Ständer, till uppförande af läns
-
128 Expedilions-Vtskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 78.
fängelser efter cell-systemet, anvisat en summa af Tre Hundra Tusen Riksdaler, alt
med en tredjedel årligen under hvartdera af aren 1855, 18o6 och 18<)/ lian Riksgäldskontoret
utgå. " .
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M:l underdamgst anmala.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
N:o 78.
\ Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
. Bonde-Ståndet den 19 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående allmänna Sladganden
för erhållandet af statsbidrag lill allmänt eller enskildt
nyttiga arbetsföretag.
(Stals-Ulskottets Memorial, N:o 157.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som, i likhet med hvad vid föregående Riksdagar egt rum, jemväl
nu fastställt vissa allmänna grunder och föreskrifter rörande sättet, ordningen och
vilkoren för erhållande samt återbetalning af statsbidrag lill hamn- och kanal-byggnader
samt vägförbättringar och vattenaftappningar, dervid Rikets Ständer funnit sig ega anledning
att, jemte bibehållandet och en fortsatt tillämpning af de allmänna bestämmelser,
som uti ifrågavarande hänseende vid sednaste Riksdag stadgades och i 100 §. af
det för Riksgälds-kontoret då utfärdade reglemente finnas intagne, äfven bestämma lydelsen
af den §. i det nya reglementet för Riksgälds-kontoret, deri nu ifrågavarande
allmänna grunder och föreskrifter skola till Fullmäktiges kännedom och efterrättelse
meddelas, få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer beslutat
och till införande i nyssnämnde reglemente godkänt följande stadgande!);
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers härom
fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under innevarande
Riksdag till utgående från Riksgälds-kontoret anvisas för hamnbyggnader, kanaler
och andra vattenkommunikationer samt väganläggningar och vägförbättringar jemte brobyggnader,
äfvensom för vattenaftappnings- och odlingsföretag, hafva här nedan intagna
allmänna grunder och föreskrifter, i afseende på sådana statsbidrags erhållande och
åtnjutande, blifvit af Rikets Ständer fastställda; hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån
skiljaktig?!
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 78.
129
skiljaktiga bestämmelser eller stadganden blifvit för de beviljade anslags- och lånesummorne
särskildt meddelade, således böra, vid förekommande frågor om utbetalningen af
dessa anslag och lån, iakttagas samt lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste en arbetsplan, upptagande tiden när det sednast
skall börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt, häfva vunnit K. M:ts Nådiga
fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbättring, vägomläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter, efter arbetsföretagets
fullbordande, skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa härå vara
fastställd, så lindrig, som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda afgifter få icke
förhöjas, med mindre Kongl. Maj:t, på grund af särskildt förekommande omständigheter,
pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas, så
snart det af redogörelse, som hvart 5:te år till K. M:ls Befallningshafvande bör ingifvas,
befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss, af K. M:t fastställd, procent
utaf de lill företaget lemnade enskilda bidrag; och skall dessutom en viss, af K. M:t
likaledes bestämd, andel utaf de afgifter, sorn uppbäras, till reparationsfond afsättas.
4:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller enskilde,
bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af K. M:t i
Nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet, bolag eller
enskilde, dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda arbetsplanen, och
under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes kontroll, fullborda arbetet
inom viss bestämd tid, utan att framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna
medel, och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget
kan erfordras.
5:o. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, i läll mot kontraktet bryles, bör ställas sådan säkerhet, som af K. M:t i
Nåder godkännes.
6:o. Af K. M:t eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan i allmänhet
icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter utan återbetalningsskyldighet
anslagna medel få, successivt och i mån af arbetets fortgång, lyftas vid de
terminer, som i kontraktet linnas utsatta eller särskildt af K. M:t föreskrifvits; börande,
så vida icke K. M:t, med afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda
förordna, någon del af sådant anslag i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet
är vederbörligen afsynadt och godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar
aflemnats, lyftas, på en gång, vid den tid de, sorn åtagit sig arbetets fullgörande,
sådant åstunda.
7:o. Alla statsbidrag, som under denna Riksdag blifvit uti ifrågavarande afseenden
beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock
genom Konungens vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet, som
fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande, innan större eller
mindre del af beviljadt slalsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret företes:
ffj om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af K. M:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande eller
medlens återbäring;
c) behörigt intyg alt arbetet är börjadt, samt derjemte, då statsbidraget skall utgå
såsom lån,
Bih. till B. St. Prot 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 17
130
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 78.
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmäktige godkänd skuldförbindelse,
som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat odlingsföretag,
skall innefatta vederbörandes betalnings-ansvar, intilldess sådant
lån, jemlikt Kongl. Kungörelserne af den 13 Juni 1845 och den 3 Nov. 1848,
blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, pcb
fördelningen vunnit laga kraft, samt uti jordebok, på föreskrifvet sätt, antecknats;
och
ej af Fullmäktige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna skuldförbindelsens
uppfyllande.
8:o. De låne- och säkerhets-handlingar, som, för statsbidragets utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnas, förblifva uti Kontorets vård; dock skola sådana handlingar,
som vederbörande embetsmyndigheler kunna blifva i behof att begagna, till
dem, på behörig reqvisition, utlemnas.
9:o. I händelse afvikelse, utan vederbörligen vunnet tillstånd, skulle ske från
den af K. M:t Nådigst fastställda arbetsplanen, eller arbetet icke inom den derför bestämda
tid fullbordas, ankommer på K. M:t att låta inställa all vidare, utbetalning af
statsbidraget samt återfordra hvad deraf uppburits, att,' pä en gång eller successivt, till
Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, K. M:t finnér för godt att i Nådér bestämma;
dock lärer, så framt längre anstånd, än till nästa Riksdag, skulle anses erforderligt,
frågan härom i nåder öfverlemnas till Rikets Ständers pröfning. Fullmäktige tillse,
att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
10:o. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån K. M:t pröfvar skäligt,
jemväl till dess fullbordande bidraga, antingen genom kontant tillskott eller med materialier
och arbete. I annat fall beror af K. M:t att inställa utbetalningen af de beviljade
medlen.
ll:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
12:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
Riksdag äro eller varda beviljade, böra sednast under loppet af år 1856 påbörjas;
kommande hvad som Rikets Ständer nu anvisat för de, vid sagde års utgång, icke påbörjade
arbeten att reserveras till Rikets Ständers disposition.
13:o. För utbekomna låneunderstöd till vattenaftappningar eller odlingsföretag
bör, efter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds
kontoret
först utbekommits, årligen erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman,
hvaraf ränta godtgöres efter två för hundra af obetalda kapital-beloppet, och det
öfriga utgör afbetalning derå. I afseende på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars
verkställande, lända ofvanåberopade Kongl. Kungörelser af d. 13 Juni 1845
och d. 3 Nov. 1848 tili efterrättelse.
14:o. För andra, tilt vissa företags befrämjande, beviljade lån skola, i alla de
fall der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det år, hvarunder
lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftade lånesumman,
hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapital-beloppet, och
det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Dock som särskild årlig ränteliqvid ej behöfver
verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen intagas,
utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid, som åtgår för det erhållna
lånets fulla återbetalning, före hvarje års slut, erlägga sex procent å lånets ursprungliga
belopp. Verkställes ej inbetalning ä bestämd tid, är låntagare pligtig, att för det till liqvid
förfallna oguldna beloppet erlägga fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd- Skrifvelse, N:o 79.
131
15:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som, i följd af erhållna anslag
eller lån, föranledas för Riksgälds-kontoret, skola, utan undantag, bestridas eller
godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig föreskrift
härom uti kontraktet eller afgifvande särskild förbindelse införas.
Och få, med underdånig anmälan af ofvanupptagna vilkor och bestämmelser,
Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes låta underrätta
Fullmäktige ej mindre om de terminer, då statsbidragen böra utbetalas, så
vida icke dessa terminer blifvit i kontrakten utsatta, än om sådana förändringar uti
de för statsbidragens lyftning m. m. stadgade bestämmelser, som under arbetenas fortgång
kunna i nåder medgifvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angåendee beviljadl lån för
åstadkommande af en båtled emellan Asunden och Jernlunden
rn. fl. sjöar i Östergöthland m. m.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.)
S. A. K.
Efter det hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att ett lån af 160,000 R:dr måtte
anvisas åt de strandegare vid sjöarne Åsunden, Jernlunden, Lilla och Stora Rengen
samt Emmern, Striern och Nimmern, som förenade sig om dessa sjöars sänkning och
tillvägabringandet i sammanhang dermed af en båtled mellan de fyra först uppgifna
sjöarne, har Rikets Ständers Stats-Utskott, genom E. K. M:ts Nådiga Remiss af den
17 sistlidne Mars, fått emottaga af vederbörande Distrikt-chef för väg- och vattenbyggnader,
efter anställda undersökningar, upprättade chartor, planritningar, kostnads-förslag
och arbets-planer för ifrågavarande båtleds och sjösänknings-arbetes utförande, äfvensom
af landtmätare uppgjorda beräkningar och värderingar i afseende på den jord,
som genom detta arbetsföretag skulle komma att vinnas eller förbättras, hvilka alla
handlingar E. K. M.ts Befallningshafvande i Östergöthlands län, med anledning af den
väckta lånefrågan och i anseende till arbetsföretagets synnerliga vigt för en stör del af
132
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 79.
länet, helst om nämnda vattendrag framdeles komme att genom en kanal-anläggning
sammanbindas med sjön Roxen, i underdånighet insändt till E. K. M:t, för att vid behandlingen
och pröfningen af förevarande hemställan kunna Rikets Ständer tillhandahållas.
Enligt hvad Rikets Ständer rörande detta ärende inhemtat, hafva, sedan medlet
af sistförflutna århundrade, flerfaldiga förslag och framställningar blifvit afgifna, samt
åtskilliga förberedande åtgärder vidtagna för åstadkommande af en oafbruten båtfart
genom de nästan sammanhängande fyra insjöar, som Slångån genomflyler under sitt
lopp inom Hanekinds och Kinda härader, jemte det E. K. M:ts Befallningshafvande
tid efter annan i underdånighet förordat tillvägabringandet af en sådan kommunikation
emellan slätt- och skogsbygden i Östergöthland, såsom särdeles behöflig och fördelaktig
för en stor del af invånarne inom denna mycket befolkade och i särskilda trakter med
olika men ymniga naturprodukter begåfvade provins. I den mån tillgången på skogseffekler
minskas, samt anskaffandet deraf, synnerligast för städernas och slättbygdernas
invånare, försvåras, mäste ock de kommunikations-anslalter, hvarigenom tillförseln af
dessa effekter från förut mindre åtkomliga trakter befrämjas, blifva alltmer vigtiga och
nödvändiga, såsom af närvarande fall äfven bestyrkes, då varuforslingen emellan Kinda
härads skogsbygd samt dess afsättnings- och stapel-orter, hittills endast verkställbar till
lands på en mycket backig och besvärlig väg af omkring 7 mil, efter ifrågavarande arbetsföretags
fullbordande, skall kunna besörjas med begagnande af en blott 4| mil lång
båtled, hvilken tillika i en framtid bör blifva af synnerlig vigt för en stor del af riket,
derest den mot norr utsträckes till sjön Roxen och mot söder till de liera med Stångåns
vattendrag förenade insjöarne inom Småland, hvartill kommer att genom nu i frågaställda
arbetsföretags utförande tillfälle beredes till betydliga jordförbättringar och landvinningar
vid här ofvan omförmälda sju sjöar. I betraktande af dessa förhållanden
och med derjemte fäsladt afseende å den omständigheten, att, genom meranämnda båtleds-
och sjösänknings-arbetens verkställande i ett sammanhang, det dertill erforderliga
understöd af allmänna medel bör ulan svårighet kunna återbetalas, och denna återbetalning,
med tillämpning af de rörande betalnings-sättet för dylika bidrag till valtenaftappningars
företagande gifna föreskrifter, kunna ske på ett sött, hvarigenom på en
gång Statsverkets säkerhet för lånesummans ålerbekommande betryggas och läntagarnes
liqvider underlättas, hafva Rikets Ständer funnit skäligt, under förbehåll att vederbörande
låntagare skola vara ansvarige för så väl den föreslagna båtledens som sjösänkningarnes
fullständiga utförande, bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa
ett särskildt lån af Ett Hundra Sextio Tusen (160,000) Riksdaler, dels för sänkningen
af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden, Åsunden, Emmern, Striern och Nimmern
inom Hanekinds och Kinda härader i Östergöthland, och dels för åstadkommande
af en båtled genom och emellan förstnämnda 4 sjöar.
Beträffande ej mindre vilkoren för detta Iåns utbekommande, än de med dess
erhållande förenade särskilda åligganden, samt de årliga ränte- och kapital-afbetalningarne
derå, komma de allmänna grunder och föreskrifter samt betalningsvilkor, som vid
innevarande Riksdag blifvit, med hänsigt till andra dylika statsbidrag, stadgade och af
Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anmälda, att vederbörligen iakttagas och
tillämpas å nu ifrågavarande lån samt dess utanordnande och återbetalning m. m.; dock
bör denna lånesumma icke få på en gång lyftas, utan endast efter hand, i mån af arbetets
fortgång, vid de terminer, E. K. M. finner för godt i Nåder föreskrifva.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
Expeditions-Utskoltets Förslag Ull underd. Skrifvelse, N:o 80.
133
N:o 80.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 18S4.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ls Nådiga hemställan till Rikets Ständer, rörande Folkskole-lärares
pensionering.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 161.)
S. A. K.
Sedan, till följd af Rikets Ständers vid senaste Riksmöte meddelade beslut, utaf
besparingarne å de vid föregående Riksdagar till folkundervisningens befrämjande anslagna
medel, en summa af 80,000 R:dr blifvit i Riksgälds-kontoret tills vidare afsatt,
för att af E. K. M:t användas till Stiftsvis inrättade pensions-anstalter för Folkskolelärare,
under vilkor att desse lärare, likasom församlingarne, till sådana anstalter lemnade
bidrag, samt E. K. M:t, genom Cirkulär till samtlige Domkapitlen af den 1 Oktober
1851, meddelat vederbörande underrättelse om hvad Rikets Ständer sålunda beslutat,
samt anbefallt de åtgärder, som för ändamålets vinnande vore erforderliga, och
derefter, med hänsigt till de af Rikets Ständer i sådant afseende bestämda vilkor, förslag
lill dylika pensions-anstalter blifvit uppgjorda och till E. K. M.t inkommit från nio
Stift, nemi. Linköpings, Strengnäs, Wexiö, Lunds, Götheborgs, Kalmar, Carlstads, Hernösands
och Wisby, hvilka förslag E. K. M:t dock icke funnit vara af den beskaffenhet,
alt de kunnat i Nåder fastställas, äfvensom E. K. M:t ej heller ansett Sig förr
kunna lill noggrannare pröfning företaga de dessutom från Folkskole-lärarne inom Westerås
Stift inkomne underdåniga framställningar, åsyftande pensionering af afskedade
Folkskole-lärare i hela Riket, än sig visat, huruvida ändamålet kunde på det af Rikets
Ständer beslutade sättet vinnas; så har, med tillkännagifvande att, till följd af förberörde
omständigheter, hela det beviljade anslaget ännu vore obegagnadt, E. K. M:t uti
Nådig skrifvelse af den 19 November näsllidet år hemställt, att Rikets Ständer vid nu
uppgifna förhållanden måtte medgifva, det samma anslag ytterligare finge förblifva i
Riksgälds-kontoret innestående, för alt af E. K. M:t användas på det sätt och med de
vilkor, som Rikets Ständer kunde finna för ändamålet lämpliga.
134 Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 80.
Efter öfvervägande häraf och med afseende å det förhållande, att nu ifrågavarande
anslagssumma af 80,000 R:dr blifvit, på sätt nämndt är, af Rikets Ständer anvisad,
på det att, — derest före innevarande Riksdag sådana åtgärder i ett eller flere
Stift blefve vidtagne, i följd hvaraf en fond, genom Folkskole-lärarnes och församlingarnes
bidrag, inom hvarje särskildt Stift bildades för de förres pensionering samt ställdes
under förvaltning af en utaf Folkskole-lärarne Stiftsvis utsedd och under Stiftsstyrelsens
öfverinseende och kontroll stående direktion, och så vida på vissa allmänna
grunder byggda reglementen i sådant afseende upprättades och af E. K. M:t fastställdes,
— E. K. M:t då måtte ega att, med beräknande af. omförmälda summas billiga
fördelning mellan Rikets alla Stift, deraf tilldela hvarje sålunda tillkommen pensionsanstalt,
såsom grundfond för densamma, ett proportionerlig! bidrag för en gång; så och
ehuru någon med Rikets Ständers härom vid sistförflutna Riksdag meddelade beslut öfverensstämmande
disposition af större eller mindre del utaf denna anslagssumma hittills
icke kunnat ske, hafva Rikets Ständer likväl beslutat, att densammas hela belopp
må, under den tid nuvarande Riksdags Stats-reglering kommer att omfatta, fortfarande,
på det säll samt under de vilkor och förbehåll, som förut äro stadgade, hållas E. K.
M:t af Riksgälds-kontoret tillhanda, för beredande af framtida tillgång lill afskedade
Folkskole-lärares pensionering; hvarjemte och för vinnande af det med ifrågavarande
anslag åsyftade ändamål, Rikets Ständer, med afseende å de i E. K. M:ts ofvanberörde
Nådiga skrifvelse uppgifna förhållanden, härigenom velat hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att, derest hinder skulle förekomma emot tillämpningen af de utaf
Rikets senast församlade Ständer för samma anslags användande fastställda vilkor och
förbehåll, eller om dessa skulle i ett eller annat hänseende befinnas mindre ändamålsenliga,
E. K. M:t, i sådant fall, täcktes, efter vederbörandes hörande, till Rikets näst
sammanträdande Ständer afgifva Nådigt förslag, med hänsigt till de förändrade grunder
och bestämmelser, som kunna erfordras för ett framtida brdnande af denna vigtiga
angelägenhet samt ett syftesenligt användande af dertill disponibla medel.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Juli 1854.
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o Si. 135
N:o 81.
Uppläst och bordlagdt hos Ridd. och Adeln den 14 Juli 1854.
godkändt, med de i Prot. Utdrag, (Sami. IX; sid. 293) om
förmälda
förändringar den 15 — —
godkändt, med samma förändringar hos Presle-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående transito-handel
mellan Sverige och Norrige.
(Allm. Besvärs- och Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 103.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om öppnandet af transito-handel mellan
Sverige och Norrige; i hvilket afseende blifvit aufördt, hurusom i sednare tider något
exempel knappt torde kunna företes, att ett land, som har en del af sina landskap närmare
belägna till en grannstats hamnar än till sina egna, blifvit förvägradt att till grannstatens
stapelstäder, utan erläggande af tull, införa de varor, det utrikes ifråh behöfde,
och att derifrån mot en mindre afgift transito land- eller flodväg vidare transportera den
till sina egna gränsetnllkamrar, för att der låta dem undergå behörig förlullning; att
sålunda t. ex. Pohlen kunde föra sina varor transito öfver Preussen, Böhmen likaledes
genom Preussen och Sachsen, södra och vestra Tysklands Stater öfver Belgien och Holland,
samt Schweitz både öfver Belgien, Holland och Frankrike, oaktadt dessa stater
vore i politiskt hänseende från hvarandra fullkomligt åtskiljda; alt deremot mellan de
nära politiskt förenade länderna Sverige och Norrige icke förefunnes ett sådant på billighet
och ömsesidig fördel grundadt kommunikationsmedel, hvilket dock för ett och annat
af Sveriges landskap, såsom Jemtland, vore af vigt, enär detta landskap hade betydlig
fördel af att hemta utrikes förnödenhets-varor från Norriges vid Atlantiska hafvet belägna
hamnar, i hvilka man nemligen genom befrielsen Irån så väl Öresunds-tullen, som
algifter lill Handels- och Sjöfarts-fonden, tolag m. m., — den längre transporten oberäknad,
— erhölle varorna för vida bättre pris än i någon hamn vid Östersjön, hvartill
komme alt transporten öfver Norrige vore mindre dyr och kqmmunikationen deremellan
och utlandet under alla årstider öppen, hvilket ej vore förhållandet med den Östersjöhamn,
Sundsvall, hvarifrån Jemtland eljest måste hemta ifrågavarande varor, äfvensom
136 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Sd.
att Jemtlänningarne till stor del afsätta sina produkter till Norska städerne Trondhjem
och Levanger, med hvilka följaktligen en liflig handelsrörelse ständigt egde rum; att då
det, under nuvarande förhållanden, icke vöre Svenske handlande tillåtet att transito öfver
Norrige införa och vid Svenska gränsetullkamrar förtulla de för orternas behof
erforderligt; varor, hade följden blifvit, att invånarne vid riksgränsen olofligen infört dessa
varor, ett förhållande, som menligt inverkade på jordbruket och allmogens sedlighet; att,
utom dessa skäl för tillvägabringande af transito-handel mellan Sverige och Norrige, det
äfven förefunnes ett stats-ekonomiskt, nemligen det, att då Norska myndigheterna under
en del af åren 1847 och 1848 åt de i ämnet gällande författningar gifvit en sådan tolkning,
att de varor, som af Svenska handlande införskrefvos lill Norska hamnar, icke
vore, då de till Sverige öfverfördes, Underkastade lull till Norska statsverket, ulan kunde,
under vederbörlig kontroll, afföras till bestämmelse-orten, så hade, under denna tid
af mindre än 9 månader, tull-uppbörden vid Svenska gränsetullkammaren uppgått till något
öfver 17,000 R:dr Banko, då den deremot år 1846 icke utgjort mera än 2,706 R:dr
24 sk., likasom denna rörelse snart upphört sedan Norska Regeringens Finans-Departement
ogillat en sådan tolkning af författningarne, hvilken åtgärd jemväl blifvit godkänd
af den komité af Svenska och Norska män, hvilken år 1846 förordnades för att taga
handels- och sjöfarls-förhållandena mellan båda rikena i öfvervägande, hvarvid komiterade
likväl framställt skadligheten af berörda inskränkning och förordnat upphäfvandet
deraf; fördenskull och vid det förhållande, alt, då den i förevarande hänseende här gällande
Förordning af den 24 Maj 1825, i Norrige utfärdad år 1827, derstädes utgjorde
en lag, som icke kunde utan Storthingets samtycke ändras, det vore nödigt att framställning
derom skedde till Norska Storthinget, har det blifvit föreslaget, att Rikets Ständer
mätte hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om lämpliga åtgärders vidtagande, för
att frågan mätte blifva föremål för Norska Storthingets ompröfning och de hinder undanröjde,
som hittills mött för ändring uti 1825 års Svenska Författning och 1827 års
Norska lag; till stöd för hvilken framställning ytterligare blifvit åberopadt, dels att Finland,
ehuru skiljdt från Sverige, egde transito-upplagsrätt i Stockholm för de öfver samma
stad till Finland destinerade utländska varor, som ej genom fortsatt sjötransport eller
direkt omlastning dit afgå, dels ock att det vore hvilket land som helst medgifvet ej allenast
att direkte föra varor genom Götha kanal, än äfven att utan tull-afgift upplägga
dem vid Götheborg och Mern.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande;
och som, uppå Rikets Ständers redan vid 1844 och 1845 årens Riksdag hos E.
K. M:t i underdånighet gjorda anhållan, det E. K. M:t täcktes utse och förordna en komité
af Svenska och Norska män, för att undersöka hvilka ändringar i gällande föreskrifter
rörande handels- och sjöfarts-förhållanderne mellan Sverige och Norrige kunde
vara för trafikens äudamålsenliga underlättande rikena emellan af behofvet påkallade, samt
derefter uppgöra förslag till Författning i ämnet, en sådan komité blifvit förordnad och
jemväl under den 14 December 1846 afgifvet förslag till förnyad Förordning angående
Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-förhållanden, samt Rikets Ständer,
som af detta förslag förskaffat sig kännedom, fullkomligt dela de deri af komiterade
framställda åsigter, det tillåtelse bör ega rum att landvägen, lika väl som sjövägen, utföra
utländska oförtullade varor från ena riket till det andra, ulan afseende derå om varuförseln
rikena emellan för öfrigt i något slags riktning blefve gynnad, enär, i motsatt
fall, varuförseln mellan de förenade rikena vore mera inskränkt än mellan länder, som
för hvarandra äro alldeles främmande, mellan hvilka eli transito-system nästan öfverallt
är gällande; så få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse dermed och i enlighet med ofvan
fram
-
- Expeditions-Utskcltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82. 137,
framställda förslag, härigenom i underdänighet anhålla, det E. K. M:t täcktes vidtaga åtgärder
för beredande af sådan förändring, i hvad Norrige vidkommer, att, under förutsättning
af enahanda medgifvande från Sveriges sida, allmän tillåtelse att från det ena
af de förenade rikena till det andra transito införa olörtullade utländska varor må kunna
beviljas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1854.
N:o 82.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utsträckning af
den ät Mosaiske trosbekännare förunnade rätt till bosättning
i riket.
(Allm. Besv:s och Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 37,
Utl:de N:o 79 och Mern. N:o 104.)
S. A. K.
Under behandling af åtskilliga vid innevarande Riksdag gjorda framställningar om
utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare här i riket tillerkända,
hafva Rikets Ständer tagit i betraktande de af erfarenheten vitsordade förhållanden, dels
att, i de åt judar till vistelseort anvisade fyra städer inom riket, en sådan bosättning ej
medfört någon olägenhet eller varit af menligt inflytande på öfriga invånares utkomst
och bergning, dels ock att judarnes företagsamhets-anda och omtanke i väsendtlig män
bidragit till åtskilliga fabriksnäringars förkofran i riket, hvartill kommer att judarnes växande
antal härstädes för framtiden medförer för dem behof af utvidgade tillfällen för
bosättning; och som utsträckning till samtlige städer i riket af judarnes härvarande verkningskrets
alltså synes vara af billighet påkallad och kunna dem utan våda medgifvas, få
Rikets Ständer, i sådant afseende, hos E. K. M:t underdånigst anhålla, att åt de i landet
födde judar måtte beredas rättighet att, utan E. K. M:ts särskilda tillstånd, få bosätta
sig i alla rikets städer.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juli 1854.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 185i. 10 Sami. 1 Afd.
18
138 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
N:o 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Juli 18S4.
Preste-Ståndct den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — *—
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förvaltningen af
Sala silfververks ränle-ersäliningsfond.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 166.)
S. A. K.
Genom Nådiga remisser har E. K. M:t behagat lill Rikets Ständers Stats-Utskott
öfverlemna tvänne af E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium, enligt föreskriften i E.
K. M:ts Nådiga Bref den 31 Oktober 1829, insända underdåniga berättelser, angående
Sala silfververks ränte-ersättningsfond och förhållandet med densammas tillväxt under tiden
från och med den 1 November 1849 till samma dag 1852; och som af dessa berättelser,
jemte deri omförmälda redogörelser, inhemtas att fonden, å sistnämnda dag,
haft hos Sala Bergslag utan ränta innestående en kontant behållning af 1,406 R:dr 21
sk. 11 rst., så, ehuru summan icke uppgår till fullt det höga sifferbelopp, hvaröfver skäliga
anmärkningar tillförene blifvit af Rikets Ständer gjorda och hos E. K. M:t i underdånighet
anmälda, har denna räntefrihet likväl måst betraktas såsom obehörig, enär
Bergslaget icke är berättigadt att, emot föreskriften i E. K. M:ts Nådiga Bref till Kammar-
och Bergs-kollegierne af den 13 April 1847 samt särskilda förstäudigandet i Nådiga
Brefvet till sistbcmalda Kollegium af den 5 September 1851, utan räuta hafva inneliggande
någon endä, större eller mindre, del af denna fouds kapital; hvarjemte Rikets
Ständer fästat uppmärksamhet på jemväl ett annat förhållande med fondens förvaltning,
eller att, i strid med gällande föreskrifter om fondens skyndsamma och årliga förökande
så väl med kapital-tillskott, som inflytande räntor, utur 1852 års räkning blifvit alldeles
utelemnad den Bergslaget för samma år åliggande silfver-afsättningen, hvarigenom ock
den hos Bergslaget den 1 November 1852 utan ränta innestående delen af fondens behållning
nu synes mindre, än den verkligen bordt vara, om dertill ock rätteligen blifvit
lagdt förberörda, för Rikets Ständer ännu okända, silfver-afsättningsbelopp för året.
Redogöraren har väl med en anmärkning å sin den 1 April 1853 algifna räkning
öfver denna ränte-ersättningsfond för året från den 1 November 1851 till samma dag
1852 upplyst, att »insättningen för 1852 års silfver-tillverkning upplages uti nästa års
»räkning under den 20 December 1852;» men då i föregående redogörelser, af den 29
Mars 1852 för året 1851, samt af den 2 April 1851 för året 1850, såsom ock i de
förra årens räkningar, hvarje års silfver-afsättning förut kunnat behörigen upptagas och
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 83.
139
blifva fonden ärligen påförd, synes enahanda debiterings-ålgärd äfven för räkenskapsåret
1852 hafva bordt ega rum, hvarigenom ock fondens rätta tillstånd vid samma redogörelse-års
slut nu skulle kunnat blifva inför Rikets Ständer behörigen framlagd t.
Efter tagen närmare kännedom om tillkomsten af denna rän te-ersättningsfond,
hafva Rikets Ständer funnit ovedersägligt, hurusom det för E. K. M:t och Kronan samt
Bergslaget ömsesidigt vigtiga ändamålet med densamma är, hvad ock Rikets Ständer i
underdåniga skrifvelser till E. K. M:t tydligen uttryckt, att genom E. K. Mits och Rikets
Bergs- och Kammar-kollegiers dels gemensamma, dels hvar för sig särskilda tillsyn
öfver fondens rigtiga förvaltning, Sala Bergslag inom möjligast korta tid må vinna den
af fonden beräknade årliga inkomst, samt att sedermera, efter slutligt afgörande, antingen
Bergslaget skall till Stats-verket betala de, enligt 1743 års kontrakt, arrenderade
krono-räntorna från vissa socknar i Westmanland lill tulla värdet eller årlig markegång,
med bibehållande af kontraktet i allt öfrigt, eller ock detsamma då genast komma att
upphöra samt räntorna till Stats-verket ölverlemnas, hvilket ändamål ock iir af Bergslags-interessenterne
sjelfve i förslaget till denna reglering ut talad t.; och då angeläget är,
det Sala Grufve-rätt, som har denna fonds närmaste vård och förvaltning sig anförtrodd,
allvarligen till hålles att sina åliggande skyldigheter noggrannare än hittills iakttaga i afseende
å fondens årliga fruktbargörande till hela dess belopp, med derå löpande minst
fem procent ränta, antingen medlen äro till enskilde låntagare af Grufve-rätten, mot stadgad
säkerhet, utiemnade, eller i Bergslagets kassa och för dess eget begagnande innestående,
på sätt 3 §. af nu gällande Nådiga Reglemente för fondens förvaltning samt högstberörda
Nådiga Bref den 13 April 1847 uttryckligen föreskrifva, hvilket sednare ränteberäknande
nu en längre tid till större och mindre delar af fondens kapital-behållning varit
af Grufve-rätten försummadt, synas Bergs- och Kammar-kollegierne, hvilka författningsenligt
ega att hålla gemensam hand deröfver, att hvad, efter Bergslagets åtagande, till denna
fond, för Silfver-verkels framlida upprätthållande, skall erläggas, i delta ändamål jemväl
varder afsatt och förvaltadt till fondens årliga förökande, böra erhålla bestämdare föreskrifter
att noga tillse, all de åtgärder, som till behörig Verkställighet af Konungs och
Ständers fattade beslut och gifna föreskrifter i ämnet samt Bergslagets egna åtaganden erfordras,
härefter må blifva behörigen vidtagna, så att emot räkenskaperna och förvaltningen
gjorda anmärkningar, till förklaring deröfver och rättelses vinnande, varda vederbörande
Grufve-rätt, såsom fondens administration, meddelade, samt Sala Bergslag i laga
ordning tillhållet, att, enligt derom redan gällande Nådiga föreskrifter, åtminstone från
den 1 November 1852, då sista redogörelsen är afslutad, till ränte-ersättningsfonden betala
fem procent ränta ej mindre å den då hos Bergslaget innestående kontanta behållningen,
än äfven å den silfver-insättning, som Bergslaget underlåtit att till fonden för
samma år kontant erlägga, hvilken insättning äfven i framtiden Grufve-rätten, enligt 3
§. i nämnda reglemente, eger att årligen i behörig tid Bergslaget affordra och redovisa,
alltid med enahanda ränte-beräknings-skyldighet för Bergslaget af minst fem procent å
alla sådana fondens kontanta medel, hvilka, enligt årlig redogörelse, kunna komma att
hos Bergslaget innestå; och få Rikets Ständer fördenskull, jemte anmälan om hvad sålunda,
efter granskning af ifrågavarande tre års räkenskaper, emot tillsynen i allmänhet
öfver och den särskilda förvaltningen af Sala Silfver-verks ränte-ersättningsfond ånyo
förekommit alt anmärka, tillika i underdånighet anhålla om Nådigt meddelande af förnyade
föreskrifter, ledande dertill, att ej mindre Bergs- och Kammar-kollegierne må utöfva erforderlig
tillsyn öfver denna fonds behöriga förvaltning och skyndsamma förkofran, samt
i vederbörlig ordning befordra alla härom gifna föreskrifter till snar verkställighet och
noggrann efterlefnad, än ock ali nämnda Grufve-rätt lagligen tillhålles att, sitt åliggande
likmätigt, fondens medel årligen uppbära till både räntor och kapital-tillskott, saint alla
140 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 8i.
dessa medel, enligt föreskrift, fruktbargöra och redovisa, med minst feni procent ränta
ifrån den 1 November 1852, ej mindre å fondens hos Sala Bergslag då, efter uppgift,
utan ränta innestående kapital-behållning, än äfven å silfver-insättningen, som samma dag
bordt af Bergslaget hafva kommit fonden i dess räkenskaper för året kontant till godo.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juli 1854.
N:o 84.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Juli 1834.
Preste-Ståndet den 19 — —
v i Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förnyade stadganden,
i afseende på åtgärder till förekommande af kolerafarsotens
införande i riket, in. m.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 85 och Mern. N:o 102.)
S. A. K.
Med anledning al åtskilliga hos Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag, gjorda
framställningar i fråga om försigtighetsmått, till afvärjande af kolera-sjukdomen, hafva
Rikets Ständer till öfvervägande förehaft, i främsta rummet, hvilka åtgärder må finnas
nödiga lill förekommande af kolera-farsotens införande i riket från utrikes ort, sorn är
smittad eller för smitta misstänkt, och hvilka förändrade bestämmelser i afseende derå
kunna anses lämpliga.
Härvid har förekommit, huruledes de skyddsanstalter, som emot kolerans införande
från annat land hittills användts, eller så kallade karantäner, väl medfört många olägenheter,
såsom hinder uti passagerare- och handels-trafiken samt deraf härrörande förluster,
äfvensom betydliga kostnader för Staten, och ändock ej alltid (örmått utestänga farsoten
från riket; men då sådana anstalter, det oaktadt, äro i de flesta länder bibehållna,
samt de, i anseende till vårt lands belägenhet, företrädesvis kunna der med fördel
begagnas, synes det betänkligt att, för undvikande af de antydda olägenheterna, upphäfva
karantäns-anstalter mot utlandet, hvadan Rikets Ständer anse dessa böra fortfarande
bibehållas.
Enär det emellertid är angeläget, att den menliga verkan, karantäner alltid medföra,
göres så litet kännbar, som möjligt, men Rikets Ständer ej ega den sakkännedom,
som erfordras för uppgörande af förslag till föreskrifter, dels i afseende å den karantäns
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Si.
141
tid, som kan finnas lämplig för fartyg och passagerare, hvilka från smittad ort ankomma,
dels ock i fråga derom, huruvida sådan tid må kunna förkortas för fartyg och passagerare ,
från ort, som är misstänkt för smitta, eller om karantäns-skyldigheten för dessa må kunna
helt och hållet eftergifvas, hafva Rikets Ständer funnit sig icke kunna eller böra ingå i
något bedömande af dessa omständigheter, utan trott det böra helt och hållet öfverlemnas
åt E. K. M:ts Nådiga omsorg att, efter vederböraudes hörande, i afseende härå meddela
lämpliga stadgauden.
Då det icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, huruledes stora olägenheter
och förluster föranledis deraf, att fartyg, hvilka varit underkastade karantän, blifvit, efter
att hafva inlupil i hamn, för karantäns undergående hänvisade till en aflägsen plats och
sålunda nödgade alt åter företaga en lång och äfventyrlig resa, t. ex. från hamnarne
vid Bottniska viken ända till Furusund, men sjöfarande ej torde böra tillåtas att i stapelstads
hamn, äfven om särskild karanläns-anstalt der ej finnes inrättad, karantäns-behandling
undergå, enär första vilkoret för bibehållande af ifrågavarande skyddsanslalter, att
nemligen afhålla de ombord å karantäns-skyldigt fartyg befintliga passagerare och besättning
från beröring med land och dervarande personer, såmedelst svårligen stöde att vinna,
hafva Rikets Ständer, som insett nödvändigheten deraf, att nyssnämnde omväg för fartygs befordrande
till undergående af karantän, jemte de dermed förenade vådor och olägenheter för
redare och sjöfarande, må för framtiden undvikas, och då skäl till klagan ej synes vara för
handen i afseende på antalet och belägenheten af karantäns-platserue vid vestra kusten
och vid Ostersjö-kusterna söder om Slockholm, ansett det vara för trafikens fördel högst
behödigt att, utom de vid Furusund och Ratan anordnade karantäns-inrättningar, för
norra kusten ytterligare en, lämpligt belägen, karanläns-plats vardeF utsedd.
Afven under antagande att det vore med alltför stora svårigheter och kostnader
förenadt, om ej omöjligt, att för ett, ofta högst betydligt antal karantäns-skyldige personer
bereda bostad i land under karantäns-tid, har det dock synts Rikets Ständer, som
vore den klagan icke obefogad, hvilken vid åtskilliga tillfällen förts öfver trängsel och
deraf föranledt obehag, samt brist på tjenliga födoämnen och andra förnödenheter vid
karantäns-anstallerne, hvadan åtgärder alltså torde böra vidtagas, hvarigenom, bättre än
hittills varit fallet, må sörjas för tillfredsställande af karantäns-behandling underkastade
friska personers skäliga anspråk på lifsförnödenheler och beqvämligheter, dock att betalning
härför, efter fastställda pris, af de karantäns-skyldige erlägges; hvaremot all .kostnad
för sjukes vård synes kunna bestridas al staten, undantagande medikamenter, så framt
den sjuke lill godtgörande deraf eger tillgång.
Emot väckt fråga derom att kostnader, som karanfäns-bevakningen medför, böra
af staten ensam bestridas, ulan bidrag dertill från vederbörande fartyg, hafva Rikets
Ständer ansett förekomma, dels att, sedan afgifter för skeppsladdningar med år 1850
upphört, umgälderna för fartyg icke äro af särdeles betydenhet, dels att, då största nyttan
af kommunikationerne komme redare och handlande till godo, det icke synes ligga
någon orättvisa deruti, att desse i första hand drabbas af de olägenheter, som kunna
anses af kommunikationerne vara en följd, och dels att i allt fall konsumenlerne, genom
den prisstegring, som af drygare kostnader för varu-införseln förauledes, i sin mån få
indirekt vidkännas nämnda olägenheter, som således fördelas på statens samtliga medlemmar;
finnande likväl Rikets Ständer den utaf de trafikerande utgående afgift för karantäns-skyldigt
fartyg böra fastställas så lindrig som möjligt och i närmaste öfverensstämmelse
med hvad i andra länder är vanligt.
142
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
Hvad i afseende på lossning och lastning af gods å fartyg, som kommer från
smittad ort, blifvit uti E. K. M:ts Nådiga Bref den 4 Oktober 1853, fork la rad t, eller att
lossning och lastning å hvad tid, som helst, må ega ruin, under Iakttagande af de i
E. K. M:ts Nådiga Kungörelse den 12 November 1847, föreskrifna försigtighetsmått, torde
fortfarande böra blifva gällande.
Beträffande derefter försigtighetsmått emot kolera-farsotens uppkomst inom riket,
samt medel till motverkande af dess härjningar och ytterligare spridande från en ort till
annan, synes erfarenheten hafva gifvil stöd åt den åsigt, att, sedan farsoten utbrutit
inom riket, karantäns- eller spärrnings-åtgärder emot trafiken, särskilda orter emellan,
icke förmå skydda emot farsotens framfart. Då, med bibehållande af rättigheten för trafikerande
att blifva fortskaffade till och att fritt färdas igenom hvilken ort som helst, det
icke är möjligt att fullt följdriktigt genomföra sådana skyddsåtgärder, ligger det ock i
sakens natur, att del afsedda ändamålet icke vinnes; äfvensom vidare bör tagas i betraktande:
att, för åstadkommande och vidmakthållande af dessa, föga eller intet uträttande,
anstalter tagas i anspråk penningar och krafter, hvilka med vida mera framgång skulle
kunna för ändamålets vinnande på annat sätt användas; att, så länge rättigheten för
menigheter och enskilda att förfoga om karantäns- och spärrnings-åtgärder qvarstår, tillräcklig
kontroll emot godtyckligt förfärande och underlåtenhet att fullgöra de vid en sådan
rättighet fästade vilkor, icke kan åstadkommas, i hvilket hänseende erfarenheten ock
visat, att så väl samhällen som enskilda personer låtit af förskräckelse för farsoten förleda
sig lill åtgärder, sorn vittna om hårdhet och omensklighet; att dessa anstalter särdeles
menligt inverka på handel och näringar samt sålunda icke sällan orsaka bekymmer
för utkomst, om icke nöd, bland det fattigare folket, hvilket, i allmänhet saknande förråder,
dessutom skulle kunna betagas tillfälle att från annan ort anskaffa det nödvändigaste
till sitt lifs uppehälle; att, vid tillämpning af spärrningssystemet, undantag måste
göras för vissa personer, såsom läkare och andra embets-och tjenstemän, skjutsande, med
flera; samt att farsoten och dess härjningar synas företrädesvis böra motverkas genom
ändamålsenliga sundbels-åtgärder, såsom befordrande af renlighet och vädervexling i bostäder,
användande af tjenliga födoämnen och kläder, noggrann uppmärksamhet å de första
tecknen till sjukdom, inrättande af sjukvårds-anstalter m. m. Rikets Ständer hysa
alltså den öfvertygelse, alt rättigheten för menigheter och enskilda, att vidtaga karantänsoch
spärrnings-åtgärder med afseende å kommunikationen inom riket, vare sig pä vägar,
insjöar, strömmar, kanaler eller vid kusterna, bör upphöra, men att i stället må meddelas
lämpliga föreskrifter om hvad till förekommande af farsotens utbrott och till mildrande
af dess häftighet kan finnas ändamålsenligt att tillgöra.
Slutligen hafva Rikets Ständer funnit, att det i många afseenden skulle blifva fördelaktigt,
om alla allmänt gällande stadgande!), rörande åtgärder emot kolera-farsotens införande
och spridande i riket, blefvo i en eller uti så få författningar som möjligt sammanförda.
På grund.af hvad sålunda är vordet anlördt, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M:ts täcktes i Nåder låta utfärda förnyade städganden, angående hvad
iakttagas bör, så väl till förekommande-af kolera-sjukdomens införande i riket från främmande
land, som ock till motverkande af denna farsots uppkomst och spridande inom
riket och till minskande af dess härjningar, sedan den utbrutit, äfvensom Rikets Ständer
tillika få underdånigst anmäla sin önskan, att ifrågavarande stadganden mätte innefatta
följande hufvudbestämmanden:
l:o att karantäner emot farsotens införande från främmande land väl må bibehållas,
men att i betraktande må tagas, om icke karantäns-tiden för fartyg och passagerare,
kommande från smittad ort, må kunna förkortas, samt om ej fartyg, kommande
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84. 143
frän ort, sorn, enligt nuvarande föreskrifter, anses misstänkt för smitta, må kunna från
karantäns undergående helt och hållet befrias;
2:o alt E. K. M:t måtte i Nåder taga i öfvervägande, huruvida icke, till lättuad
för trafiken, ytterligare en karantäns-plats för de norra orterna må böra inrättas;
3:o att, i afseende å herbergerande af personer, som äro karantäns-behandling
underkastade, samt för deras underhåll m. m., sådane åtgärder vid karanläns-platserne
må vidtagas, att äfven friska personer i möjligaste måtto ega tillfälle att få billiga for-dringar
på beqvämligheler och lifsförnödenheter, emot bestämda pris, tillfredsställda;
4:o att koslunderne för de sjukas vård och de egentligen för dem afsedda anstalter
må bestridas af staten, dock så, att medikamenter betalas af dem, som dertill ega
tillgångar;
5:o att, med antagande i allmänhet deraf, att karantäns-kostnaderne böra utgå af
statens medel, de afgifter, hvilka, till någon minskning i dessa kostnader, likväl böra af
fartyg eller trafikerande erläggas, må fastställas så lindriga som möjligt, och i närmaste
öfverensstämmelse med hvad i andra länder är vanligt;
6:o att, beträffande lossning och lastning af gods å karantäns-skyldigt fartyg, fortfarande
må gälla hvad E. K. M:t genom Nådigt Bref den 4 Oktober 1853 föreskrifvit;
7:o att, i afseende på den inrikes trafiken, vare sig till sjös eller lands, några
karantäner eller spärrningar, af hvad namn som helst, icke må få ega rum;
8:o att icke eller några karantäner må få inrättas med hänsigt till inrikes seglationen
vid kusterne, vare sig emellan de vid saltsjön belägna hamnar eller emellan sådana
och hamnar inom landet;
9:o alt sådana försigtighets-ålgärder må föreskrifvas, som, efter vunnen erfarenhet,
kunna anses mest verksamma till förebyggande af farsotens uppkomst och spridande,
samt till minskande af dess härjningar; samt
10:o att, med upphäfvande af alla särskilda, angående karantäner och spärrningar,
emot kolera-farsoten nu gällande allmänna föreskrifter, de stadganden, som i afseende
derpå, såsom allmänt gällande, utfärdas, må, så vidt ske kan, blifva uti en författning
sammanförda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juli 1854.
144
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Aho 85.
N:o 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
\
Rikets Ständers underdåniga Skrif reise, angående inställande af bränvins-tillverkning
i sammanhang med pressjäst-beredning.
(Särskilda Utsk:s Bel:de N:o 10.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om underdånig framställning hos E.
K. M:t, att den bränvins-tillverkning, som för beredning af pressjäst, jemlikt särskilda
Nådiga resolutioner, blifvit medgifven under den tid af året, då bränvins-bränning icke
är i allmänhet tillåten, måtte varda inställd, i hvilket afseende är vordet an ford t: att
den uppgift, på grund hvaraf Nådigt bifall blifvit tillstyrkt till ansökningarne, som föranledt
högstberörde Nådiga resolutioner, och hvilken utgjort hufvudsakliga skälet för den
sökta rättighetens medgifvande, nemligen att pressjäst icke utan förlust skulle kunna tillverkas
utom i sammanhang med bränvins-bränning, ej vore med verkliga förhållandet,
enligt hvad erfarenheten numera gifvit vid handen, fullt öfverensstämmande, enär pressjäst,
kunde, icke blott utan förlust, utan äfven med en skälig vinst tillverkas, derest mäsken,
sedan jästen blifvit afskummad, i stället att tillgodogöras medelst bränvins-bränning,
uppfodrades på gödkreatur, då mäsknings-massans penningevärde skulle fullt ersättas
och äfven vinst uppstå genom den hastiga gödning, som dymedelst åstadkommes, hvilken
vinst blefve större, ju högre kreaturs- och kött-prisen vore i förhållande till spanmåls-prisen,
såsom t. ex. för närvarande vöre händelsen, åtminstone'i hufvudstaden; att
missbruk af den rättighet, som genom de Nådiga resolutionerna blifvit medgifven, vore
svåra om icke omöjliga att förekomma eller kontrollera, samt att, som vigtiga orsaker
föranledt den inskränkning i bränvins-bränningen i allmänhet innevarande år, hvilken genom
E. K. M:ts Nådiga Kungörelse den 1 sistl. Juni egt rum, så måste samma skäl äfven
vara tillämpliga på den nu ifrågavarande bränvins-tillverkningen, hvilken, i alla afseenden
öfverflödig, skulle, i samma mån fördelarne deraf blefve större för de få dertill
berättigade, väcka så mvcket mera missnöje hos alla andra bränneri-egare.
Och få, på dessa skäl, Rikets Ständer underdånigst anhålla, det täcktes E. K.
M:t i Nåder pröfva, huruvida icke, under nuvarande förhållanden, all bränvins-bränning
i sam
-
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 86.
145
i sammanhang med pressjäst-tillverkning borde upphöra, samt, i sådant fall, de under
helt andra förhållanden utfärdade Nådiga Resolutioner, hvarpå dylik bränvius-tillverkning
grundar sig, varda, så fort ske kan, återkallade.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 26 Juli 1854.
N:o 86.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Juli 1884.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om antagande af decimalsystem
för mått och vigt.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Utbde N:o 4.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 28 Aug. 1851, med uttryckande
af sin öfvertygelse om nyttan att, i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått,
mål och vigt, införa ett enklare system, grundadt på decimal-indelningens konseqventa
och vetenskapliga tillämpning, anhållit, att E. K. M:t täcktes låta utarbeta och vid nästa
Riksdag förelägga Rikets Ständer ett fullständigt förslag i berörda afseende, samt i
anledning af denna underdåniga framställning, så vidt den angår mått, mål och vigt, E.
K. M:t behagat påkalla Dess Vetenskaps-Akademis granskning af ärendet; så ock, efter
det Akademien uppdragit en sådan ytterligare bearbetning åt tre af sina ledamöter, samt
deras yttrande i ämnet, hvilket Akademien antagit såsom sitt eget, till E. K. M:t inkommit,
har E. K. M:t täckts under den 17 sistl. Mars till Rikets nu församlade Ständer
aflåta Nådig Proposition, deri E. K. M:t, enär uppenbart vore, att de länge och med
skäl öfverklagade olägenheter och oredor, som de hittills brukliga räknesätten, genom
deras mångfald och inbördes oregelbundenheter, förorsakade, säkrast skulle afhjelpas genom
antagande af ett nytt för hela riket gemensamt och till alla delar följdriktigt genomfördt
system; att räknesättets decimal-indelning, genom sin enkelhet och lättfattlighet,
erbjöde högst väsendtliga fördelar, icke blott för vetenskapsmannen, utan äfven för all
praktisk användning; samt att, hvad särskildt anginge rymdmåttet, i afseende hvarå,
emedan Vetenskaps-Akademien, så väl för detta mått, som för längd- och ytmåtten, antagit
foten till enhet, den största praktiska svårighet vid verkställigheten komme att
möta, den svenska tunnan i särskilda orter, jemväl för samma varuslag, begagnades af
Bih. lill II. St. Prot. I8S3 & 1854. 10 Sami. i Afd. 19
146
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A:o 86.
olika kubik-innehåll, samt omständigheterna icke lemnade rum för den förhoppning, att
tunnemåttet kunde med fördel i decimal-svstemet inpassas, förklarat sig, med godkännande
af det utaf Velenskaps-Akademien uppgjorda förslag, utom hvad anginge de af Akademien
föreslagna multipler af längd- och ytmåtts-enheterna, utgörande för längdmåttet:
Bej" å 10 stänger och Slång ä 10 fot, samt för ytmåtlet: Qvadralref å 100 qvadratstänger
och Qvackratstång å 100 qvadratfot, hvilka, såsom endast vid landlmäteri-förrättningar
eller i allmänhet vid jordytors beräkning användbara, voro för längd- och rymdmåtten
föga behölliga, och med bifall till Akademiens hemställan, att den generiska benämningen
mått finge på både längder, vtor och rymder tillämpas, anse följande grunder
för en allmän stadga om mått och vigt i riket kunna antagas:
/
1.
Såsom enheter fastställas:
för längdmåttet, den nu gällande foten;
för ytmåttet, qvadratfoten, eller qvadraten på den nu gällande foten;
för rymdmåttet, kubikfoten, eller kuben på den nu gällande foten;
för vigten, det nu gällande skålpundet (eller den s. k. marken viktualievigt).
2.
Till yttersta efterrättelse i afseende på grundenheternas, fotens och skålpundets,
storlek, skola vara att tillgå en rikslikare för längdmåttet och en för viglen. Angående
dessa likares beskaffenhet, förvarande och begagnande, med hvad mera dertill hörer,
meddelas genom den allmänna stadgan erforderliga speciela föreskrifter, hufvudsakligen
enliga med hvad Vetenskaps-Akademiens den nådiga propositionen bifogade förslag i §. 2
innehåller.
3.
Indelningen af mått och vigt blifver följande:
a) för längdmåttet:
1 fot fördelas i 10 tum;
1 turn i 10 linier;
b) för ylmåttet:
1 qvadratfot fördelas i 100 qvadrat-tum;
1 qvadrat-tum i 100 qvadrat-linier;
c) för rymdmåttet:
1 kubikfot (i de äldre förslagen s. k. »foting») fördelas i 1000 kubiktum
(= 10 kannor);
1 kubiktum i 1000 kubik-linier;
d) för viglen:
1 centner fördelas i 100 skålpund;
1 skålpund i 100 ort;
1 ort i 100 koru.
Expedilions-Utskoltcls Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 86.
147
Längden af en mil förblifver såsom hittills 36,000 fot, och omfånget af ett tunnland
jord 56,000 qvadratrot. Till vägande på apotheken af medikamenter efter läkares
recepter må, tilldess annorlunda förordnas, den nu brukliga medicinal-viglen fortfarande
begagnas.
I handel, uppbörd eller leverering må icke begagnas mätstockar, må/kärl eller vigtlödfor,
som ej äro vederbörligen justerade och med kronomärke försedde samt påstämplade
till deras innehåll jemte justerarens namn och årtalet, då justering skett.
Mätstockar (hvartill äfven räknas mätskalor) må justeras och krönas, hållande
1, 2 eller flere fot. För att lätta öfvergången lill decimal-svstemet, må på 2 fots
eller det gamla alnmåttet, jemte den nya indelningen, tills vidare äfven utsättas den hittills
gällaude, i qvarter samt liela, halfva, och J verktum.
Målkärl för torra varor kunua vara af följande innehåll:
5, 3, 2 och 1 kubikfot;
5, 3, 2 och 1 kannor;
50, 30, 20 och 10 kubiktum.
Målkärl J or våta dier fl g tanda varor likaledes:
Vigter eller s. k. Vigtlödjor kunna hålla:
1 centner och de multipler deraf, som behofvet fordrar;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 skålpund;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 ort;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 korn.
Af hvilka ämnen Mätstockar, Målkärl och Vigtlödjor skola förfärdigas, och hvad
för öfrigt i afseende på deras inrättande och stämpling iakttagas bör, föreskrifves i stadgan
enligt Velenskaps-Akademiens förslag uti §§. 5—7.
Då Furvarings- och Transportkarl, efter olika varors lämpligaste fördelning, erfordras
af skiljaktigt innehåll, må, till nödig beqvämlighet i handel och rörelse, dylika
kärl, så vida de hafva mer än en kubikfots rymd, och uppmätningen kan ske med erforderlig
noggrannhet, justeras och stämplas till sitt innehåll i kubikfot, kannor och jemna
tiotal kubiktum, hvarvid de skola med justerarens namn förses; men kronomärket
må icke å sådana kärl anbringas och dessa ej heller såsom målkärl nyttjas.
4.
5.
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 kubiktum i konisk eller cylindrisk form.
6.
7.
De särskilda föreskrifter, som i stadgan erfordras, beträffande sättet för varors
mätning och vägning, jemte kontrollen derå, blifva hufvudsakligen lika med hvad Vetenskaps-Akademiens
förslag derom i §§. 9 och 10 innehåller.
148
Expeditiöns-Utskottets Förslag till .underd. Skrifvelse, N:o 86.
8.
Beträffande öfverinseende! å mätt och vigt i riket, justerares förordnande och allmänna
åligganden, samt General-landtmäteri-kontorets förpligtelse att undersöka och stämpla
likaremått och likarevigter, af hvilka justerarne skola i tjenslens utöfning sig begagna,
meddelas i stadgan erforderliga föreskrifter, enliga med Vetenskaps-Akademiens förslag
uti §§. 11—13.
9.
Hvar och en, som mått och vigt vid handel, uppbörd eller leverering nyttjar, vare
ansvarig efter lag för deras riktighet, opi de icke äro behörigen justerade och krönta, i
stad, inom året, och å landet, inom 2:ne år, samt för öfrigt befinnas i fullkomligt skick;
ersätte ock all den skada, som genom försummelse i detta hänseende kan hafva limat;
skolande ingen, som i handel och rörelse nyttjar mått och vigter, kunna förvägra justerare,
polis- eller kronobetjent, att i öppet magasin eller salubod jemförelse och kontroll
i berörda afseende när som helst anställa.
Hvarjemte E. K. M:t i nåder yttrat, att, i sammanhang med en allmän stadga om
mått och vigt, blefve nödigt att utlärda tvänne special-förordningar, den ena innefattande
föreskrifter om hvad för verkställigheten af den nya stadgan iakttagas bör, dea aiidra
innehållande närmare instruktion jemte arfvodes-taxa för justerare, lill hvilken sednare
förordning Landtmäteri-öfverdirektören afgifvit underdånigt förslag, som, i afvaktan på
beslut förande hufvudförfattningen, hittills icke kunnat definitivt handläggas; samt att,
beträffande förordningen om hvad för verkställighet af den nya stadgan bör iakttagas,
så väl det i 1826 års Författnings-samling intagna, som det af Vetensknps-Akademien,
efter jemkningarne i hufvudbestämmelserna nu omarbetade förslag, till största delen
utgöres af en afhandling, omständligen utvecklande anledningarne lill reformen och de
hufvudgrunder, hvarpå det nya systemet är bygdt, jemte detsammas förhållande till det
äldre och begges inbördes sammanhang; hvilken afhandling, såsom mindre utgörande föremål
för en förordning, torde lämpligast kunna särskildt genom trycket utgifvas och,
medelst öfverlemnande åt församlingarnes socknenämnder, befordras till allmänhetens närmare
kännedom.
Med bifall till det väsendlliga af hvad Kongl. Vetenskaps-Akademien i öfrigt rörande
denna förordning föreslagit, har E. K. M:t, i afseende på tiden för det nva syste
mets
bringande till verkställighet, ansett kunna föreskrifvas:
att mätstockar, målkärl och vigtlodjor af de slag och fördelningar, som i den nya
stadgan bestämmas, må, efter dennas utfärdande, när som helst förfärdigas, justeras
och krönas;
att, intill 1862 års slut, kubiska målkärl af 1, |, måltunna, men icke derunder,
efter det gamla måttet må krönas, — dock alt äfven kannetalet bör vara inbrändt,
nemligen å måltunnan 56 kannor, å halftunnan 28, å fjerdedels-tunnan 14 samt å Alton-'
dedels-tunnan 7 kannor;
att deremot andra målkärl, äfvensom vigter, efter 1858 års slut, icke må krönas,
såframt de ej äro enligt den nya stadgan inrättade, utan allenast förut befintlige
omjusteras, der sådant erfordras;
att detta skall gälla äfven mätstockar, försedde blott med den gamla indelningen,
hvaremot mätstockar, inrättade efter både den gamla och den nya, få krönas intill 1862 års
Fxpeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, ]S:o 86. 149
slut, efter hvilken tid ingen med den gamla indelningen försedd mätstock må krönas, om
ock den nya tillika skulle vara derå anbragt;
att under loppet af 6 år, från den 1 Januari 1857, det må slå hvar och en enskild
fritt att i sin handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande, det hittills gällande
eller det nya mått- eller vigt-systemet;
att till Kronans förråder och magasiner efter nya stadgan inrättade mätstockar,
målkärl och vigter skola anskaffas före 1857 års utgång, så att skattesäden lör året
1858 bör inmätas med de nya målkärlen, äfvensom att ulleverering på samma sätt verkställes,
— dock att, om någon skattskyldig åslundar, att sädens uppmätning kontrolleras
med förut brukliga målkärl, sådant, utom hvad det afskaffade kappmåttet angår, icke må
förvägras;
att i Kronans räkenskaper för skatte- och uppbörds-året 1858 och fyra nästpåföljande
år, äfvensom i debetsedlar för samma år, så väl gamla måttet och vigten, som de
nya, skola särskildt utsättas;
att, under samma tid, de årliga markegångs-laxorna, äfvensom alla taxor och
förordningar om debitering eller uppbörd i varor och effekter, samt afhandlingar mellan
enskilde och statens myndigheter, skola upptaga både gamla och nya måttet och vigten ;
men att, från och med den 1 Januari 1863, i Kronans räkenskaper och förhandlingar
endast det nya systemet må användas, och att, vid nämnde tidpunkt, den nya
stadgan jemväl i öfrigt skall träda i full verkställighet.
Och har E. K. M:t slutligen i Nåder tillkännagifvit, att, för att desto säkrare bibringa
allmänheten kännedom om det nya mått- och vigt-systemet, i händelse det varder
antaget, E. K. M:t ansåge en kort handledning med jemförelse-tabell böra, genom Vetenskaps-Akademiens
försorg, i nästkommande almanacha införas.
Ilögstberörde Nådiga Proposition med densamma åtföljande handlingar hafva Rikets
Ständer i noggrann! öfvervägande tagit och, med hänseende till de af E. K. M:t i
Nåder föreslagne mått- och vigts-enheters lämplighet framför alla andra, funnit skäligt
bifalla, alt såsom enheter må fastställas:
för längdmåttet den nu gällande foten;
för ylmåttet, qvadratfolen, eller qvadraten på den nu gällande foten ;
för rymdmåttet, kubikfoten, eller kuben på den nu gällande foten ;
för vigten del nu gällande skålpundet (eller den s. k. marken viktualievigt);
samt att, till yttersta efterrättelse i afseende på grundenheternas, fotens och skålpundets,
storlek, skola vara att tillgå en rikslikare för längdmåttet och en för vigten, angående
hvilka likares beskaffenhet, förvarande och begagnande, med hvad mera dertill
hörer, genom den allmänna stadgan komme att meddelas erforderliga special-föreskrifter,
hufvudsakligen enliga med hvad Vetenskaps-Akademiens förslag i §. 2. innehåller.
I afseende å längdmåttets indelning har Vetenkkaps-Akademieu föreslagit dels bibehållandet
af den under namn af stång i vårt längdmåtts-system redan för längesedan
införda tiofalden af foten, dels införandet af en ny multipel af densamma, nemligen en
s. k. ref af 100 fot eller 10 stänger; hvaremot E. K. M:t ansett Vetenskaps-Akademiens
förslag i denna del kunna förfalla, enär de ifrågavarande multiplerna synbarligen an
-
150
Expedilions-Vtskoltels Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:a 86.
setls böra i systemet ingå, egentligen för att kunna vid landtmiiteri-förrältningar eller i
allmänhet vid jordytors beräkning användas, men vore för längd- och rymdmåtten föga
behöflige. Ett fullständigt mått- oell vigtsystem synes emellertid böra omfatta icke allenast
alla de enheter, hvilka dagligen begagnas af allmänheten i bandel oell rörelse, utan
äfven alla sådana, som kunna komma i fråga att användas vid uppmätningar af hvad
slag sorn helst; och minst torde sådana böra ur systemet uteslutas, hvilka ligga till
grund för de allmänhetens intressen så nära rörande landtmäteri-förrältningarne. Det nu
gällande systemet synes äfven, hvad längd- och ytmålten beträffar, hufvudsakligen ocji
snart sagdt uteslutande afse bemälde förrättningar. Då den nu gällande enheten för ytmåttet,
eller tunnlandet, för nära 200 år sedan till sin storlek bestämdes, skedde detta
samtidigt och i samband med regleringen af rymdmåtten. På samma sätt som tunnan
grundades på kannan, så grundades äfven tunnlandet på kannlandet; då detta bestämdes
till 1000 qvadratfot, blef tunnlandets bestämmande lill 50,000 qvadratfol deraf en följd,
enär tunnan förut blifvit bestämd till 56 kannor. Då man nu, af många och vigtiga
skäl, icke kan i det nya systemet bibehålla tunnan, så synes man lika litel i detsamma
kunna bibehålla tunnlandet, om man än måste med yttersta försigtighet och blott småningom
frångå dess begagnande; men för att, om än först i en framtid, kunna undvara
det till systemet på intet sätt passande tunnlandet, måste man nu antaga någon annan
vtmåtts-enhet, sorn kan ersätta detsamma; och såsom sådan torde ingen vara mera passande,
än qvadraten på den af Vetenskaps-Akademien föreslagna nya multipeln af fölen, eller qradratrefven.
Detta ytmått står i alldeles samma förhållande till tunnlandet, som kubikfoten
till tunnan, hvarför det äfven i äldre förslag blifvit benämndi fotingsland. Ett annat
skäl för antagandet af stången och refveri såsom längdmåtts-enheter i det nya systemet
bör ej heller med tysthet förbigås. Del är nemligen bekant, att allmogen i Dalarne
sjelf verkställer mångå vigtiga landtmäteri-förrältningar, och detta har endast kunnat
åstadkommas derigenom, ali i orten finnes ett eget, för ändamålet särdeles passande
längdmåtts- och ytmåtls-system, sedan längre lid tillbaka infördt. Mätningen förrättas
med en stång, fördelad i 10 underafdelningar, och den hufvudsakliga enheten för ylmåltet
är det s. k. kistlandet, som utgör 100 sådana qvadratstänger. Genom de ifrågavarande
enheternas antagande bjudes åt hela svenska allmänheten de fördelar, för hvilkas
erhållande Dal-allmogen nu måste afvika från landets allmänna längdmåtts- och ytmåttssystem.
Ehuru Rikets Ständer på de skäl, som ofvan blifvit åberopade, tro sig böra föreslå
tunnlandets uteslutande ur den nya stadgan, anse de dock betänkligt, att genast
ooh förr, än efter en längre tids förlopp, belt och hållet frångå dess begagnande. Den
jor-degande allmänheten är nu van att uppskatta jordrvmders storlek efter tunnland och
skulle säkerligen finna sig besvärad af att sakna denna måttstock för bedömandet af deras
värden, innan den hunnit vänja sig vid den nya. Alla dessa olägenheter anse Rikets
Ständer emellertid helt och hållet kunna förekommas derigenom, att vederbörande
landtmätare anbefallas att, vid alla efter den nya stadgans utfärdande skeende landtmäteri-förrättningar,
i karte-beskrifningarne införa de särskilda jordrymdernas innehåll, uttryckte
icke allenast i det nya ytmåltet, utan äfven i det gamla.
Hvad indelningen al vigten beträffar, så hafva Rikets Ständer, som .ansett en
större vigt än en centner nyttig och behöflig vid bestämmandet af skepps-drägtighet,
trott sig böra föreslå införandet af en sådan i stadgan under benämning af nyläst.
På grund af hvad som här ofvan blifvit anfördt samt i öfverensstämmelse med
hvad som för öfrigt förekommer i 3:dje punkten af E. K. M:ts Nådiga Proposition, hafva
Rikets Ständer ansett:
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 86.
15L
l:o alt indelningen af mått och vigt må blifva följande:
a) för längdmåttet:
1 ref fördelas i 10 slänger;
1 slång i 10 fot;
1 fot i 10 lum ;
1 tuni i 10 linier.
b) för ylmåtlel:
1 qvadratrcf lördelas i 100 qvadratstänger;
1 qvadratslång i 100 qvadratfot;
1 qvadratfot i 100 qvadraltum;
1 qvadratluni i 100 qvadrallinier.
c) för rymdmåttet:
1 kubikfot fördelas i 10 kannor eller 1000 kubiktum;
1 kubiktum i 1000 kubiklinier.
d) fur viglen:
1 nvläst fördelas i 100 centner;
1 centner i 100 skålpund;
1 skålpund i 100 ort;
1 ort i 100 korn; äfvensom
2:o att, utöfver de nu uppräknade mått och vigter och intilldess annorlunda förordnas,
till allmänt bruk fortfarande må begagnas: 1 mil om 36,000 fot, samt, lill vägande
af medikamenter på apotheken, efter läkares recepter, den nu brukliga medieinalviglen
; men att för öfrigt äfven på apotheken, likasom öfverallt annorstädes, den nya vigten
allena skall nyttjas; anhållande Bikels Ständer i underdånighet, det E. K. M:t täcktes
förordna, alt vederbörande Landtmätare vid alla, efter den nya stadgans utfärdande, skeende
landlmäteri-förrältningar och så länge E. K. M:t kan finna det vara behöfiigt, skola
i ego- och delnings-beskrifningar, i särskilda kolumner, införa de särskilda jordrymdernas
innehåll, uttryckte icke allenast i det nya ytmåttet, utan äfven i det gamla.
Vid 4:de punkten af E. K. M:ls Nådiga Proposition hafva Rikets Ständer icke
funnit något all anmärka, och derföre bifallit, att i all handel, uppbörd och leverering
icke må begagnas mätstockar, målkärl eller vigtlödjor, som ej äro vederbörligen justerade
och med kronomärke försedde, samt påstämplade till deras innehåll jemte justerarens namn
och årtalet, då justering skett.
I 5:te punkten l:sta mom. af den Nådiga Propositionen finnes den föreskrift införd,
att lills vidare och för alt lätta iifvergångeu till decimal-systemet, den gamla indelningen
af längdmåttet må på mälstockarne utsättas jemte den nya. Denna föreskrift
hafva Rikets Ständer ansett böra ur sjelfva stadgan utgå, såsom icke egentligen till densamma
hörande; hvaremot Rikets Ständer trott den böra qvarstå i Förordningen om hvad
för den nya stadgans bringande till verkställighet bör iakttagas. Derjemte hafva Rikets Ständer
för sin del ansett följande målkärl och vigter öfverflödiga, nemligen:
Mållcärl för torra varor: 30 kubiktum;
D:o får flytande varor: 3 kannor, 30 och 3 kubiktum; samt
152
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 86.
Vigter: 30 och 3 skålpund;
30 och 3 ort;
30 och 3 korn;
hvaremot Rikets Ständer trott 3-fots- och 3-kanns-måtten för torra varor böra bibehållas,
emedan tunnan medelst deni kan uppmätas på alldeles samma sätt, som med de dertill
nu ofta använde halftunns- och fjerdings-måtten.
I följd häraf och i enlighet med hvad som i öfrigt förekommer i 5:te punkten af
E. K. M:ts Nådiga Proposition, hafva Rikets Ständer funnit:
att mätstockar (hvartill äfven räknas mätskalor), <00 justeras och krönas, hållande
1, 2 eller flera fot;
att målkärl för tomin varor kunna vara af följande innehåll:
5, 3, 2 och 1 kubikfot;
5, 3, 2 och 1 kannor;
50, 20 och 10 kubiktum.
Målkärl för våta eller flytande varor likaledes:
1 kubikfot eller 10 kannor ) . , • ,
K o i 1 i i 1 konisk lorm;
5, l och 1 kannor |
50, 20, 10, 5, 2 och 1 kubiktum i konisk eller cylindrisk form;
att Vigter eller s. k. Vigtlödjor kunna hålla:
1 centner och de multipler deraf, som behofvet fordrar;
50, 20, 10, 5, 2 och 1 skålpund;
50, 20, 10, 5, 2 och 1 ort;
50, 20, 10, 5, 2 och 1 korn;
samt att, af hvilka ämnen mätstockar, målkärl och vigtlödjor skola förfärdigas, och hvad
i öfrigt i afseende på deras inrättande och stämpling iakttagas bör, må i stadgan före
skrifvas
hufvudsakligen enligt Vetenskaps-Akademiens förslag uti §§. 5—7; anhållande Ri
kets
Ständer i underdånighet, att E. K. Mit täcktes i den nya stadgan meddela sådana
föreskrifter rörande målkärlens inrättande, hvarigenom åtminstone de större, i magasiner
och öppna bodar begagnade målkärlens förändring genom fukt och torka kail icke allenast
kontrolleras, utan äfven i möjligaste måtto förekommas.
I enlighet med 6:te punkten af E. K. M:ts Proposition, anse Rikets Ständer, att
då förvarings- och transportkärl, efter olika varors lämpligaste fördelning, erfordras af
skiljaktigt innehåll, må, till nödig beqvämlighet i handel och rörelse, dylika kärl, så vida
de hafva mer än en kubikfots rymd och uppmätningen kan ske med erforderlig noggrannhet,
justeras och stämplas till sitt innehåll i kubikfot, kannor och jemna tiotal af kubik
tum,
hvarvid de skola med justerarens namn förses; men kronomärke!, må icke å sådana
kärl'anbringas och dessa ej heller såsom målkärl nvtljas.
I 9:de §. mom. a. af Vetenskaps-Akademiens förslag stadgas att, vid uppmätning
af torra varor, så länge varans mängd det tillåter, alltid det största målkärlet, d. v. s.
5 kubikfots-måttet, skall begagnas. Detta stadgande motsvarar det i nu gällande förordning,
som föreskrifver, att »ingen fördriste sig någon spanmålspost eller annan vara med
mindre målkäril mäta, än som tunna, ej eller det, som under en tunna i minut säljes,
med större mål än dertill fordras.» Denna föreskrift har dock hittills icke på långt när
blifvit allmänt åtlydd, och skulle sannolikt ej heller framdeles komma att blifva det, så
vida ej undantag medgåfves för de fallj då billigheten sådant fördrar. Det skulle, efter
Rikets Ständers tanke, blifva alltför betungande för den mindre jordbrukaren, om man
ålade honom, icke allenast att ega en fullständig sats af målkärl, utan äfven att, för
hvarje gåug lian ville bortskicka till afsalu ett mindre parti spanmäl, medsända en fullväxt
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 86.
153
växt karl med nog krafter att verkställa uppmätningen med största målkärlet. Deremot
anse Rikets Ständer, att föreskriften bör oförändrad qvarstå för alla de fall, der man utan
obillighet kan fordra dess efterlefnad; hvadan Rikets Ständer för sin del beslutat, att vid
mätning af torra varor i kronans och enskildes magasiner, äfvensom i öppna bodar, der
handel och rörelse idkas, skall, så länge varans mängd det tillåter, det största målkärlet
alltid begagnas efter den i §. 6 anförda ordning; i öfriga fall må uppmätningen verkställas
med mindre målkärl, då köpare och säljare derom äro ensé.
Och anhålla Rikets Ständer underdånigst, alt E. K. M:t täcktes i den nya stadgan
meddela sådana föreskrifter, rörande mätningssättet för torra varor, att åtminstone
de, medelst det största målkärlet i magasiner och öppna bodar uppmätta varuqvantiteterne
blifva, så vidt möjligt är, oberoende af den mätandes godtycke.
Då för öfrigt inga anmärkningar förekommit emot 9 och 10 §§. af Vetenskaps
Akademiens
förslag, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med 7 punkten af E. K.
M:ts Nådiga Proposition, ansett, att de särskilda föreskrifter, som i stadgan erfordras
beträffande sättet för varors mätning och vägning, jemte kontrollen derå, må blifva hufvudsakligen
lika med hvad Vetenskaps-Akademiens förslag derom i §§. 9 och 10 innehåller,
med de undantag, som förut blifvit antydda.
Uti 9:de punkten af den Nådiga Propositionen förekommer en föreskrift, att tiden,
inom hvilken förnyad justering af mått och vigt skall ega rum, bör blifva olika för stad
och land. Rikets Ständer kunna icke underlåta att härvid erinra, det målkärl och vigter
vid handels-salubodar å landet och i köpingar utan tvifvel begagnas och slitas fullt
ut lika mycket sorn i de mindre städerna. Deremot och då allmogens målkärl och vigt
lödjor,
i anseende till deras ringare användande, i allmänhet bibehålla sig oförändrade
under en vida längre lid, än de målkärl och vigtlodjor, som begagnas i öppna magasiner
och salubodar, samt omjusterings-skyldigheten stundom är för landtmannen ganska
betungande, torde, vid bestämmande af tiden för nämnde skyldighets fullgörande, afseende
böra fästas derå, huruvida målkärlen och vigterna nyttjas i den större handeln, i öppna
magasiner och salubodar, eiler innehafvas af sådane personer, hvilka icke idka handel såsom
yrke. Rikets Ständer anse förnyad justering i förra fallet böra ega rum hvarje år,
men i sednare fallet kunna inskränkas till hvart femte år.
Enligt det Nådiga, förslaget skulle justerare blifva pligtige att, bland annat, vaka
deröfver, att mått och vigter på rätta tider undersöktes och justerades, samt ega rättighet
att jemförelse och kontroll i berörda afseende när som helst i öppet magasin och
salubod anställa. Då det emellertid derjemte skulle tillhöra justerare att afgöra, huruvida
målkärl och vigter vore riktiga eller ej, och samma personer således blefve på en
gång angifvare och förbundne att yttra sig i frågan, hafva Rikets Ständer icke ansett
sig böra godkänna förslaget i denna del; liksom Rikets Ständer funnit det af Kongl. Vetenskaps-Akademien
i mom. e. af 13 §. föreslagna stadgande, att justerare för förbrytelser,
som af dem i tjenstens utöfning kunna begås, skola stånda till ansvar, i Stockholm
inför Ofverståthållare-embetet, och i landsorterne inför Konungens Befallningshafvande,
mindre lämpligt, enär derigenom undantag göres från den hittills gällande rättegångsordning,
enligt hvilken afdöinandet af brottmål de allmänna domstolarne tillhörer.
1 anledning häraf och då vid de öfriga stadganden, hvilka hufvudsakligen öfverensstämma
med de föreskrifter, som uti ifrågavarande hänseenden nu äro gällande, ingenting
varit att erinra, hafva Rikets Ständer alltså, med hufvudsakligt bifall till hvad
E. K. M:t uti 8:de och 9:de punkten af Dess Nådiga Proposition föreslagit, för sin
del beslutat:
Bih. till B. St. Prot. 1883 & 1854. 10 Sami. 1 Afd.
20
154
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 86.
alt de föreskrifter, som komm^ att i stadgan intagas, beträffande öfverinseende! å
mått och vigt i Riket, justerares förordnande och allmänna åligganden samt General-landtmäteri-kontorets
förpligtelse att undersöka och stämpla likare-mått och likare-vigter, böra
blifva hufvudsakligen enliga med Kongl. Vetenskaps-Akademiens förslag uti 11 §., 12 §.
samt 13 §. mom. a., b., d. och f.;
att justerare för förbrytelser under tjenstens utöfning skola inför allmän domstol
stånda till ansvar; samt
att uti den nya förordningen om mått och vigt bör dels föreskrifvas, att målkärl och
vigter, som begagnas i kronans, äfvensom i enskildes magasiner och bodar, der handel
och rörelse idkas, skola justeras och krönas hvarje år; hvaremot i andra fall målkärl och
vigter äfvensom längdmått, hvarhelst de förekomma, icke behöfva oftare än hvart femte
år sådan justering undergå; samt dels inrymmas ett stadgande af följande innehåll: »Hvar
och en, som mått och vigt vid handel, uppbörd eller leverering nyttjar, vare ansvarig
efter lag för deras riktighet, om de icke äro inom behörig tid justerade och krönta samt för
öfrigt befinnas i fullkomligt skick; ersätte ock all den skada, som genom försummelse i
detta hänseende kan hafva timat; skolande ingen, som i handel och rörelse nyttjar mått
och vigter, kunna förvägra polis- eller krono-betjent, att i öppet magasin eller salubod
jemförelse och kontroll i berörda afseende när som helst anställa.»
I fråga om de i förslaget förekommande föreskrifter, angående det nya systemets
bringande till verkställighet, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl till annan anmärkning,
än att, enär, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, kännedom om och vana vid det antagna
systemet lättare och säkrare bibringas allmänheten genom detsammas praktiska användning,
än medelst theorelisk undervisning, och något skäl icke synes vara för handen att
ända till år 1857 uppskjuta rättigheten för den enskilde att i sin handel tillämpa berörda
system, denna rättighet torde kunna redan vid 1856 års ingång vidtaga, hvaraf skulle
följa, att tiden för det gamla systemets begagnande blefve 7 år; alltså och emedan någon
betänklighet icke mött mot antagandet af ofvannämnde Nådiga förslag i öfriga delar,
hafva Rikets Ständer, för sin del, med godkännande i öfrigt af berörde här ofvan intagne
föreskrifter, i fråga om femte punkten beslutat: att under loppet af 7 år från den
1 Januari 1856 det må stå hvar och en enskild fritt att i sin nandel och rörelse använda,
efter eget godtfinnande, det hittills gällande eller det nya mått- och vigt-systemet.
Slutligen har E. K. M:t täckts förklara, att, för den händelse det nya mått- och
vigt-systemet varder antaget, E. K. M:t ansåge en jemförelse-tabell böra, på det att allmänheten
om detsamma desto säkrare må erhålla kännedom, i nästkommande almanacha, s
genom Kongl. Vetenskaps-Akademiens försorg, införas; hvilken åtgärd Rikets Ständer jemväl
funnit, till vinnande af nämnde ändamål, böra vidtagas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Juli 1854.
Expeditions-Ulskottets Pörslag lill underd. Skrifvelse, N:o 87.
155
N:o 87.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adelil den 28 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den i Aug. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljande af
stapelrätt åt staden Sölvitsborg.
(Allm. Besv-. och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 100.)
S. A. K.
Med hänseende till det menliga tvång, handeln i Sölvitsborg under nuvarande förhållanden
vore underkastad, genom ofördelaktiga prisbestämmelser, i jemförelse med dem,
hvilka i stapelstäderne göra sig gällande, och då undanrödjandet af, denna olägenhet
skulle innefatta en icke ringa förmån så väl för staden och närmaste orten, som för flera
trakter i Christianstads och Kronobergs län, hvilka voro belägna närmare intill Sölvitsborg,
än lill andra sjösfäder, hvartill komme, att denna stad, under de sednare åren,
med högst betydliga uppoffringar vidtagit sådana förbättringar af sin hamn, alt 12 å 13
fot djupgående fartyg derstädes kunna inlöpa; att iästetalet af staden tillhöriga fartyg
ökats från 368 Jill 448, och att staden, äfven under nuvarande, i anseende till saknaden
af stapelfrihet, mindre gynnsamma förhållanden, så förkofrats, att den blifvit uppflyttad
från femte till fjerde klassen, har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om utverkande
af stapelrält för nämnde stad.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer visserligen inhemtat, att E. K.
M:t under den 13 April 1850 förklarat Sig sakna skäl att en sådan förmån för staden
Sölvitsborg i Nåder bevilja; men då de hufvudsakligaste betänkligheterne, sorn emot detta
beviljande blifvit anförde, eller alt närliggande stapelstäder derigenom skulle lida minskning
uti siu handel, samt att tillfälle till tullförsnillning lättare skulle uppkomma, icke
synas fortfarande böra utgöra hinder för den sökta förmånens medgifvande, enär handeln
bör ega sin naturliga, fria gång och ej tvingas att taga annan riktning, än förhållandena
sjelfmant framkalla, samt en talrikare tullbetjening skulle, i händelse stapelrätt beviljades
staden, kutym der underhållas, få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med den åsigt, att
alla åtgärder, som leda till befrämjande af handel och öfriga näringar, böra, så vidt möjligt
är, vidtagas, samt i betraktande af den ytterligare förkofran staden under de sednare
åren vunnit och hvaraf dess uppfattning från femte till fjerde klassen följt, nu i
underdånighet anhålla, att stapelstadsrätt måtte beviljas Sölvitsborg, med vilkor, att sta
-
156
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 88.
den ej allenast på egen bekostnad uppför och håller E. K. M:t och Kronan tillhanda tullhus,
, vågbod och andra för en tullkammare erforderliga byggnader, utan ock åtager sig
att vidkännas de bidrag till behöflige tjenstemäns aflönande, som i ällmänhel åligga stapelstäderne,
eller i likartade fall blifvit vissa städer ålagde.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
N:o 88.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 2 Aug. —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förklaring af 26
Kap. 2 §. Byggn inga - Balken, i fråga om skyldighet att
underhålla en del hus i prestegård.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 5.)
S. A. K.
Vid del af erfarenheten nogsamt vitsordade förhållande, att stadgandet uti 26 Kap.
2 §. Byggninga-Balken, i fråga om kyrkoherdarnes och församlingarnes skyldighet alt underhålla
de hus å kyrkoherde-boställen, som af församlingarne byggas, gifvil anledning till
en tolkning, hvarigenom socknemännen blifvit ålagdt fullgöra äfven mindre betydliga förbättringar
å kyrkoherde-boställen, hafva Rikets Ständer ansett ett förtydligande af berörda
lagrum vara af behofvet påkalladt, enär, enligt Rikets Ständers uppfattning, en
dylik tolkning ådagalägger missförstånd af nämnda §., som tillförbinder kyrkoherde att
hålla de till honom af socknemännen öfverlemnade sju laga husen vid makt med egen
kostnad, och först för det fall, att husen af ålder och bruk och ej af »prestens vanryckt»
förfalla, bestämmer inträdande af socknemännens byggnads-skyldighet med följande ord:
»Då skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad.» Att med ordet »bättra,»
hvilket blifvit vid domstolarne olika uttydt, afses endast ansenliga förbättringar, eller sådana,
som kunna hänföras till ombyggnad, hvartill, enligt andra angående byggnads- och
underhålls-skyldighet utfärdade författningar, äfven bör räknas påläggning af nytt tak
samt brädfodring på gammalt hus eller annan beklädnad, hvarigenom dess framtida bestånd
befordras, visar sig tydligt vid jemförelse emellan merbesagde §. samt äldre i ämnet
utfärdade lagar och författningar, nemligen Uplands-lagens kyrkobalk, 2:dra flocken,
Landslagens kyrkobalk, Kongl. Patentet den 20 Augusti 1607, Husesyns-ordningen af år
Expeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 88.
157
1681, §. 31, Kongl. Resolutionerne på Presterskapets besvär den 10 Mars 1719 och på
Allmogens besvär den 25 Maj 1720, samt slutligen Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
den-1 Augusti 1727", §. 12, derifrån ofvan omlörmälda lag-paragraf är hemtad, och
genom hvilken Resolution församlingarne förklarades endast förbundne att bygga de sju
laga busen, samt att, »då de tarfva pnsenlig förbättring, tillföra allt hvad som behöfves
och uppbygga husen på deras kostnad;» hvarjemte åsigten alt innehafvare af kyrkoherdebohl
bör bekosta all annan reparation än den, som är att betrakta såsom nybyggnad,
öfverensstämmer med den grundsats, som angående byggnads- och underhålls-skyldigheten
vid andra boställen gjort sig gällande uti de härom utfärdade författningar.
På grund häraf, och då vid bestämmande af vidden utaf kyrkoherdars skyldighet
att hålla vid makt och församlingars att bättra de så kallade laga husen å prestgårdar,
de grunder, sorn blifvit följda i föreskrifterna uti 7 och 8 §§. af K. M:ts Nådiga Militiaeboställs-ordning
den 23 Januari 1836, synas vara tillämpliga, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att E. K. M:t täcktes, i afseende på den i 26 Kap. 2 §. Byggningabalken
bestämda byggnads- och underhålls-skyldighet i fråga om de hus, som enligt samma
lagrum socknemän åligger att kyrkoherde färdige antvarda, i Nåder utfärda den förklaring,
att innehafvare af kvrkoherde-bohl skall noga vårda och underhålla berörda hus
genom skyndsamt och omsorgsfullt iståndsättande, på egen kostnad, af alla tid efter annan
uppkommande mindre bristfälligheter å tak, takrännor, skorstenar, knut- och brädfodring,
dess anstrykning, eller å annan beklädnad, å murar, väggar, spislar och kakelugnar,
golf, dörrar, fenster, trappor och annat innanrede, hvilket allt ständigt bör i godt
stånd hållas, men att, om, oaktadt af innehafvare vederbörligen fullgjord underhållsskyldighet,
byggnad genom ålder och bruk befinnes så bristfällig, att den icke vidare kan
för det afsedda ändamålet artvändas, eller om genom vådeld, storm eller annan olyckshändelse,
som innehafvaren icke kunnat afvärja, byggnaden till sina väsendtligare delar
blifvit så skadad, att ombyggnad icke kan undvikas, eller om taket derå är så felaktigt,
att nytt måste påläggas, eller huset för sitt bestånd förses med ny beklädnad,
eller ock nya golf eller ny lakpanel deri inläggas, tillkommer socknemännen att sådant
bekosta.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 4 Augusti 1854.
158
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 89.
N:o 89.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 4 Aug. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående pension för framlidne
Landshöfdingen rn. m. C. U. Normans enka.
(Stals-Utsk:ts Utlåtande, N:o 170.)
S. A. K.
Sedan, eftef- det landshöfdingen i Calmar län m. m. Claes Ulrik Nerman den 9
Oktober 1852 med döden afgått, samt vid utredningen af hans bo, såsom följd hufvudsakligen
af ådömda betydliga husröte-ersättniugar för de af honom i lifstiden innehafda
boställen, sterbhusets skulder och gravationer befunnits öfverstiga dess tillgångar, bemälde
landshöfdings efterlemnade enka, Amanda Olivia Melin, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, att ett årligt pensions-understöd af allmänna medel måtte åt henne varda anslaget,
har, i anledning häraf och med hänseende till dels landshöfdingen Nermaus under
en långvarig tjenstetid ådagalagda förtjenster i flera åt honom anförtrodda vigtiga och ansvarsfulla
befattningar, dels ock det förhållande, att hans efterlefvande enka befunne sig
i behöfvande omständigheter, E. K. M:t behagat genom Nådig Proposition föreslå Rikets
Ständer att bevilja henne en årlig pension af 400 R:dr banko, att å Allmänna Indragnings-staten
uppföras.
Efter pröfning af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer, i betraktande
deraf, att Landshöfdingen Nerman under en mångårig embetsmannabana städse ådagalagt
verksamhet och nit, samt att hans efterlemnade enka saknar alla tillgångar för
eget och barns underhäll, funnit skäligt bifalla, det må, på sätt E. K. M:t i Nåder föreslagit,
Landshöfdingen Nermans enka, Anianda Olivia Melin, uppföras å Allmänna In
dragnings-slaten,
till åtnjutande af en årlig pension utaf Fyra Hundra Riksdaler.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 90.
159
N:o 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1831.
Preste-Ståndet den 29 -t— —
Borgare-Ståndet den 29 —- —
Bonde-Ståndet den A Aug. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående framtida inrättande
af en Svensk Lf-försäkrings-anstalt.
(Allm. Besv:s och Ekon.-Utsk:s Bet:de, N:o 106.)
S. A. K.
Rikets Sländer hafva fästat uppmärksamhet derå, att, sedan, i enlighet med Rikets
Ständers under 1844 och 1845 årens Riksdag gjorda underdåniga anhållan, E. R.
M:t i Nåder behagat låta utarbeta ett efter Sveriges förhållanden lämpadt förslag till inrättande
af Lif-försäkrings-anstalter, någon sådan anstalt inom Riket likväl ännu icke
kommit till stånd, efter det försök att med aktier tillvägabringa en dylik inrättning, i
hvilken aktie-egarne skulle ansvara för försäkringarne, med rätt att sins emellan dela
hela vinsten, ej vunnit framgång.
Om orsaken till denna fortfarande brist på förberörda inrättningar i någon mån
måste sökas i det motstånd, som nya obekanta företag, synnerligen af den omfattning
som det ifrågavarande, vanligtvis röna, ligger dock, enligt Rikets Ständers öfvertygelse,
det hufvudsakligaste hindret i nödvändigheten för en Lif-försäkriugs-anstalt', att genast
vara beredd på kapital-utbetalningar, hvilka väl, enligt sjelfva den beräkning, hvarpå anstalten
måste grundas och hvad af erfarenheten i utländska dylika inrättningar bekräftas,
med tiden till fullo ersättas, till anstaltens och delegarnes förmån, men i början fordra
en större kapital-stvrka än den, som genom de första samtidigt inträdande delegarnes
bidrag kan genast åstadkommas; hörande tilläfventyrs den försäkrade kunna erhålla andel
i vinsten äfven utan åliggande att för försäkringarne ansvara.'
Nyttan af väl ordnade Lif-försäkrings-anstalter kan dock antagas vara jemväl här
i Riket tillräckligt insedd, enär utländska sådana anstalter, hvilka, ehuru vanligen beräknade
icke blott på ömsesidig garanti för den summa, som vid hvarje delegares död
skall utbetalas, utan äfven derjemte på vinst för deni, som tillskjutit grundkapitalet, redan
länge funnit det med sin fördel förenligt, att inom Sverige hålla och aflöna agenter,
flitigt begagnas af Svenska medborgare, oaktadt premierne i dessa inrättningar vanligen
äro dyrare och fördelarne, till följd af flera omständigheter, hvaribland en lägre räntefot
är af väsendtlig vigt, vida ringare, än de för ‘delegarnes båtnad hofde vara. Anlitandet
deremot af en inom fäderneslandet inrättad och till en början af Staten garanterad
Lif-försäkrings-anstalt, i likhet med den år 1842 i Danmark bildade, skulle åter ega
160
Expeditiuns-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o !) i.
företräde ej allenast i enskildt hänseende, genom den lindring i premier, som med härstädes
gällande penningeforhållanden bör kunna vinnas, utan ock för det allmänna, såmedelst
att de kapitaler, hvilka i annat fall till främmande länders Lif-försäkrings-anstalter
utgå, stadnade inom Riket och der blefve användbara till produktiva ändamål.
Och få Rikets Ständer fördenskull i underdånighet anhålla, alt E. K. M:t läcktes
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition om inrättande af en
Svensk Lif-försäkrings-anstalt under Statens garanti.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1834.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 4 Aug.' —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stämpling af Spelkort
och afgiften derför.
(Bev:s-Utsk:s Bet:de N:o 12 och Mern. N:o 18.)
S. A. K.
Vid bestämmande af bevillnings-afgiften för spelkort samt de öfver samma afgifts
behöriga utgörande erforderliga kontroller har hos Rikets Ständer i betraktande kommit,
dels Allmänna Barnhusets i Stockholm behof af ytterligare understöd, för att sättas i
tillfälle att åter utvidga sin under de sedndre åren betydligt inskränkta verksamhet, dels
ock huruvida icke de genom 2 §. i E. K. M:ts Nådiga Förordning af den 23 Februari
1842, rörande förenämnda afgift stadgade kontroller, lämpligen kunna förenklas, i hvilket
sednare afseende följande omständigheter förekommit.
Den väsendtligaste af nuvarande kontroller att kortstämpel-a(giften behörigen erlägges,
har synts Rikets Ständer bestå deruti, att hvarje kortlek vid försäljningen är på
föreskrifvet sätt innesluten i ett med konstgravyr försedt konvolut, samt anbringandet,
utom Hallstämpeln, jemviil af särskild bevillnings-stämpel å ett kortblad desto mera öfverflödigt,
som vid kortens inköp saknas tillfälle att, utan konvolutets öppnande, inhemta,
huruvida denna stämpel der verkligen finnes eller icke, hvarförutan ej mindre kortfabrikanterne
än ock så väl tjenstemännen i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, som vederbörande
kontrollanter i landsorten, icke ringa besvär och tidspillan genom detta stämplingssätt
tillskyndas.
På
Expeditions-lltskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 91..
161
Pä det att, utan korlkonvolutets öppnande, visshet må vinnas, det stämpling å
kort vederbörligen egt rum, och då konvolutet, i följd af sin beskaffenhet, innefattar tillräckligt
bevis på sin äkthet, hvadan någon särskild stämpel derå icke kan vara behöflig,
har blifvit ifrågastäldt, att å konvolutet endast låta anbringa en rund öppning, inom
hvars omkrets stämpel skulle åsättas korten och således genom öppningen blifva synlig,
hvarmedelst berörda ökade kontroll jemte förenkling i sättet för stämplingen erhölles,
synnerligast derest bevillnings-stämpel icke å något kortblad erfordrades.
Vidare är hos Rikets Ständer anmäldt, det föreskriften att konvoluten skola bestå
af så kalladt lamelleradt eller tredubbelt hamp-papper > med vattenmärken af samma beskaffenhet,
sorn å de nu brukliga bankosedlarne, befunnits mindre lämplig, alldenstund
detta papper, såsom varande alltför starkt, vid konvolutets öppnande icke lätteligen ginge
sönder, så att angeläget vore, att annan än hittills begagnad papperssort för tillverkningen
af så väl kortkonvoluten, som hallstämpel-remsan användes; hvarjemte Rikets Ständers
uppmärksamhet blifvit fästad dels derå att, så framt stämpel skall anbringas genom
hål å kortkonvoluten, den nu brukliga gravyren å dessa konvolut bör i öfverensstämmelse
dermed förändras, dels ock å lämpligheten deraf att, i anseende till Hall-Rätternes
skedda indragning, ordet »Korthallstämpel», som förekommer i trycket å det så kallade
hallstämpels-papperet, emot annat ord utbytes.
Efter öfvervägande af detta allt, och då någon ej alltför betydlig förhöjning i
kortstämpel-afgiften synes skäligen kunna ega rum, utan att föranleda frestelser lill underslef
och insmuggling af utrikes tillverkade kort, hafva Rikets Ständer funnit skäligt
besluta:
att kortstämpel-afgiften skall förhöjas med fyra skillingar och således utgöra tolf
skillingar banko för hvarje kortlek;
att, utom hvad af denna afgift förut tillfallit Allmänna Barnhuset i Stockholm,
den nu bestämda förhöjningen bör komma nämnde Barnhus ensamt till godo;
att den hittills stadgade bevillnings-stämplingen å Hjerter äss icke vidare skall
ega rum;
alt kortkonvoluten, hvilka genom Riksgälds-kontoret böra kortfabrikanterne mot
den stadgade afgiften tillhandahållas, skola förfärdigas af tunnt, utan hampa beredt papper
med vattenmärken, samt vara försedda med ett cirkelrundt hål, inom hvars omkrets
manufakturstämpel, motsvarande den fordna hallstämpeln, bör, efter det korten blifvit i
konvoluten genom fabrikantens försorg inlagde, å manufaktur-kontoret anbringas;
att gravyren å dessa konvolut bör i öfverensstämmelse med den beslutade förändringen
i stämplingssättet anordnas, hvarom Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgäldskontoret
ega närmare bestämma; samt
att det så kallade hallstämpel-papperet, hvilket, likasom kortkonvoluten, bör förfärdigas
af tunnt, utan hampa beredt papper och genom manufaktur-kontorets betjening
å korlkonvoluten påklistras, skall i trycket innehålla, i stället för ordet »Korthallstämpel»,
ordet »Manufakturstämpel».
Och få Rikets Ständer, med underdånig anmälan härom, till E. K. M:ts Nådiga
bepröfvande öfverlemna att bestämma den tid för den blifvande författningens inträdande
i verksamhet och hvarinom redan stämplade kort böra omstämplas, som E. K. M:t kan
finna vara erforderlig.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Bill. till B. St. Fröt. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd.
21
162
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 93.
N:o 92.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1854.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den i Aug. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjd vagnslega
m. m. vid skjutsningar.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 89 och Mern. N:o 108.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer funnit den ersättning, som är fastställd för begagnande af den
skjutsandes åkdon, vara alltför låg och detta missförhållande alltså skäligen böra rättas,
äfvensom en lämplig afgift böra bestämmas för nyttjandet af den skjutsandes seltyg, när
resande färdas med eget åkdon, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
det stadgas måtte, att, för begagnande af den skjutsandes hjulåkdon, så vida dessa
äro med fjädersäten försedda, skall i lega erläggas 4 skillingar för tvåbets- och 2 skillingar
för enbels-åkdon, samt alt för sele, som ulan åkdon nyttjas, erlägges 1 skilling,
allt Banko, milen; men för släde, äfvensom för bjulåkdon, hvarå icke fjädersäle finnes,
bibehålles hitintills vanlig lega.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 93.
163
N:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Aug. 1884.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inqvartering s-skyldigheten
i Stockholm.
(Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 178.)
' S. A. K.
Då E. K. M:t Läckts under den 7 nästlidne Mars till Rikets Ständer aflåta Nådig
Proposition, rörande inqvarterings-skyldigheten i Stockholms stad, hvarefter åtskilliga
handlingar, såsom upplysande i samma ämne, varit för Rikets Ständers Slals-Utskott
tillgängliga, hafva Rikets Sliinder derigenom kommit i tillfälle alt inhemta, huruledes,
sedan, med anledning af Rikets Ständers underdåniga framställningar om ordnande af
städernas inqvarlerings-bcsvär enligt den allmänna grundsats, alt kostnaden för garnisonstruppers
inqvartering borde drabba Statsverket och endast förbindelsen alt förse befäl
och manskap med så kallad service, eller sängar, sängkläder, ved och ljus m. m. tills
vidare fortfarande åligga städerna, E. R. M:t i Nåder låtit utarbeta förslag lill ny inqvarterings-ordning
för Stockholms stad, hvarest lokala förhållanden gjorde särskilda föreskrifter
nödiga, denna fråga 'vid de fyra sistförflutna Riksdagarnc förevarit hos Rikets
Ständer, som, efter att, jemte hufvudsakligt gillande af ett till Rikets Ständers pröfning i
Nåder öfverlemnadt förslag till ny inqvarterings-ordning för städerna utom Stockholm
samt anvisande af ett statsanslag utaf 24,000 R:dr årligen till inqvarlerings-koslnader i
landsorterne, år 1841 hafva beviljat ett årligt anslag af 12,000 R:dr för Stockholms
stads befriande från inqvarterings- eller hvres-ersältning till Lif-Beviirings-Regementet,
Landtförsvars-Dcpartementels Kommando-Expedition, Topografiska Korpsen, IngeniörKorpsen
och Artilleri-Staben, likväl af flera anledningar funnit sig förhindrade alt ärendet
i vidsträcktare mån pröfva och afgöra, samt i sådant afseende slutligen genom underdånig
skrifvelse den 13 Aug. 1851, enär lill understöd för inqvarteringen blifvit
Stockholms stad beviljade betydliga förmåner, men verkliga värdet deraf ej varit fullstänr
digt ulredt, samt ovisst vore, om staden ville medgifva minskning i dessa förmåner, äfven
om ytterligare lindring uti det redan genom Kongl. Brefvet den 15 Februari 1841
minskade inqvarteriiigs-besväret beviljades, anhållit, det E. K. M:t täcktes låta utreda
beskaffenheten och vidden af dessa förmåner samt infordra vederbörandes yttrande, huru
-
164 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 93.
vida staden ville desamma afstå, om statsanslag för inqvarterings-koslnaden, utom servicert,
beviljades, äfvensom, derest staden sådant begärde, till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta Nådig Proposition i ämnet.
Bland de genom E. K. M:ts och Rikets Krigs-kollegium, efter Nådig befallning,
infordrade och, jemte dess eget Betänkande, af Kollegium öfverlemnade uppgifter, lill
utredande af berörda omständigheter i förevarande ärende, hafva Rikets Ständer fästat
uppmärksamhet hufvudsakligen derå:
alt Stockholms stads inkomster i och för inqvarterings-verket bestode af dels den
så kallade Inqvarterings-tolageu, sorn för åren 1846—1850, efter afdrag af uppbördskostnader
och reslitutioner, i medeltal årligen utgjort . . B:ko R:dr 36,810: — —
dels de af Borgerskapet ej tillhörande personer, som från utrikes ort
införde varor, utgående dubbla våg- och mätare-penningarne, hvilka
årligen förminskades och med nyssnämnda afdrag uppginge till blott 497: — —
eller tillsammans Tl:ko R:dr 37,307: — —
men att ulgifterne deremot utgjordes, i främsta rummet, af inqvarlcrings-penningarne
till de i staden garnisoneraude trupper, hvartill åren 1846—1850 i medeltal årligen erfordrats
B:ko R:dr 50,304: — —
så att, utöfver inkomsten, stadens inqvarterings-gifvare mäst för detta
ändamål tillskjuta  12,997 R:dr
att härtill komme underhålls-kostnad för stadens 2:ne kaserner, oberäk
nadt
ränta å inköps- och inrednings-utgiflerne, årligen 2,845: — —
kostnader för tillfälliga inqvarteringar 3,121: — —
hyres-afgift för Öfver-ståthållare-huset  533: 16. —
och inqvarterings-penningar till stadens militär-korps . 3,007: — — 9,506: 16. —
eller tillhopa B:ko R:dr 59,810: 16. —
hvadan inqvarterings-gifvarnes årliga tillskott utöfver inkoinsterne utgjorde omkring
22,400 R:dr, förvaltnings-kostnaden oberäknad; att, enligt nu ifrågavarande förslag, in
qvarterings-ersättningen
till garnisons-regernenlena uppginge till 64,376 R.dr 36 sk., der
af
på kostnaden för servicen skulle belöpa 24,964 R:dr 25 sk., hvilken summa icke Ölverstege
hvad för det dermed afsedda behof erfordrades; samt att, så vidt iuqvarteringsverkets
ofvanuppgifna inkomster 37,307 R:dr skulle alldeles frångå staden och denna
ändock komma alt i service-kostnad utgifva 24,964 R:dr, de inqvarterings-skvldige sålunda
skulle, i stället att åtnjuta lindring, ytterligare betungas med omkring 12,000 R:dr,
motsvarande skillnaden emellan nyssberörda 24,964 R:dr och de 12,997 R:dr, som för
inqvarteringen nu tillskötos; och hade fördenskull inqvarterings-gifvarne blott medgifvit,
att i samma mån stadens utgifter för inqvarteringen minskades, men ej till högre belopp,
dess inkomster för inqvarterings-verket linge nedsättas; varande slutligen af vederbörande,
å stadens vägnar, uuderdånigst hemstäldt, att E. K. M:t täcktes, med detta förbehåll,
lill Rikets, Ständer ånyo aflåta Nådig framställning.
I sakens så beskaffade skick bar E. K. M:t nu i Nåder meddelat Rikets Ständer,
det E. K. M:t funnit, att den lindring i inqvarterings-skyldigheten, som Rikets Ständer
tillförene utlofvat och äfven låtit städerna utom Stockholm redan tillgodokomma, afsåge
blott kostnaderne för inqvarteringen, med undantag af servicen, för de i stad ständigt
eller i garnison förlagda trupper, samt alt således en af Krigs-kollegium väckt fråga om
lindringens utsträckande jemväl för mindre, tillfälligtvis inqvarterad.e trupp-aldelningar
komme att förfalla, likasom ett Kollegii förslag om inqvarterings-bestyrets öfverflyttande
på någon Statens embetsmyndighet.
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 93.
165
Beträffande åter kostnaderne för garnisons-truppernes inqvartering, hvilka redan
för mer än 20 år sedan ansetts böra utgå efter den af särskilda kommitterade utarbetade
samt af Krigs-kollegium och Stals-kontoret år 1847 i underdånighet tillstyrkta förhöjda
taxa, hvarvid stadens nuvarande inqvarterings-gifvflre ej eller halt något alt erinra; så
och då ulredt vore, att de Stockholms stad från äldre tider för inqvarteringen tilldelade
inkomster af tolag samt dubbla våg- och mätare-penningar kunde i medeltal beräknas till
37,307 R:dr B:ko årligen, hvarmed den till ungefärligen 39,700 R:dr uppgående egentliga
inqvarterings-kostnaden skulle i det närmaste betäckas; men härvid äfven föreisom
me,
att inqvarterings-gifvarne, under åberopande af Rikets Ständers vid flera Riksdagar
uttalade åsigter om billigheten af lindring i de staden redan åliggande inqvarterings-besvär,
förklarat sig endast kunna medgifva, att i samma mån stadens utgifter för inqvarteringen
genom statsanslag förminskades, men ej till högre belopp, nedsättning finge ega
rum i de inkomster staden nu till understöd för inqvarteringen åtnjöte, har E. K. M:t,
som ansett förslaget till förnyad taxa å inqvarterings-ersättningen för garnisons-regementena
i hufvudstaden upprältadt. med tillbörligt afseende å derstädes varande förhållanden,
funnit inqvarterings-gifvarne icke böra genom detta förslags fastställande tillskyndas ökad
tunga, hvadan och då, enligt samma förslag, inqvarterings-kostnaderne komme alt uppgå,
för de 3:ne Lifgardes-reg:tena och Svea Artiileri-reg:te till . B:ko R:dr 64,376: 36. —
samt för återstående personalen af f. d. Lildrabant-korpsen lill » » 227: 9. —
eller tillhopa till B:ko R:dr 64,603: 45. —.
men lill betäckande häraf funnes att påräkna endast:
inqvarterings-gifvarnes kontanta tillskott  12,997: — •—•
samt behållna inkomsten af inqvarterings-tolagen jemte
de dubbla våg- och mätare-penningarne . . . 37,307: — — 50 304;
. .
hvarutöfver således skulle erfordras ett årligt statsbidrag af .... 14,299: 45. —
som dock genom afgång af ännu qvarlefvande utaf f. d. Lifdrabant-korpsen efter hand
förminskades, E. R. M:t behagat i Nåder föreslå, att, till ordnande af inqvarteringen i
Slockholm, hvarmed inqvarlerings-kommissionen fortfarande borde hafva befallning, Rikets
Ständer måtte bevilja ett reservatious-anslag af 14,300 R:dr B:ko, att å Riks-Sta
tens
4:de Hufvudtitel uppföras, under dervid fästadt förbehåll, att stadens inqvarteriugs
gifvare,
jemte erläggande hvaije år af det belopp, hvartill deras kontanta tillskott, på
sätt omförnläldt är, i medeltal uppgått, allt framgent såsom hittills, ensamme vidkändes
de utgifter, som föranleddes genom inqvartering i staden af ej mindre alla tillfälliga
trupp-koinmenderingar, vare sig större eller mindre, än ock stadens egna militäriskt
uppsatta korpser, äfvensom hvres-afgiften till staden för Ofver-ståthållare-huset och underhåll
af de staden tillhörande kaserner.
Rikets Ständer, som funnit den i ämnet numera verkställda utredning tillfyllestgörande
för frågans slutliga pröfning och, i likhet med Rikets Ständers vid flere tillfällen
vtlrade åsigt, inse billigheten deraf, alt någon lindring i de dryga inqvarterings-kostnaderne
omsider varder Stockholms stad, likasom tillförene öfriga städer, tillerkänd, hafva,
uppå dessa, jemte öfriga i E. K. M:ts Nådiga Proposition anförda skäl, samt med bifall
till E. K. M:ts i förevarande ämne Nådigst framställda förslag, låtit å Riks-Statens 4:de
Hufvudtitel uppföra det äskade reservations-anslaget Fjorton Tusen Tre Hundra Riksdaler;
och få Rikets Ständer sådant hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Augusti 1854.
166
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, AVo 94.
N:o 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Aug. 1854.
Preste-Slåndct den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse af mark
från Eskilstuna Kungsladugård lill skolliusbyggnad inom
Klosters församling af Nyköpings län.
(Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 190.)
S. A. K.
Sedan Skol-stvrelsen i Klosters församling af Eskilstuna pastorat inom Södermanlands
län hos E. K. -M:t i underdånighet anhållit, att, enär församlingen, som inom den
genom Kongl. Stadgan angående folk-undcrvisningen i Riket den 8 Juni 1842 föreskrifna
tid inrättat fast folkskola, hittills ej kunnat erhålla någon lämplig plats för egen skolhusbvggnad,
utan måst för skolan hyra en lägenhet, hvars fortfarande tillgänglighet för detta
behof vöre osäker, E. K. M:t mätte härtill i Nåder upplåta en på Eskilstuna Kungsladugårds
mark, i närheten af Eskilstuna stad, befintlig stenig och ofruktbar backe, Kapellbacken
kallad, af 2 tunnlands 11 kapplands vidd, jemte ett tunnland derinvid belägen
åker till byggnadsplats för skolhuset och lill planteringsland för skol-iäraren, att af Klosters
församling tillträdas, när den tid, för hvilken Eskilstuna Kungsladugård nu vore
utarrenderad, tilländaginge, eller den 14 Mars 1862; så har, efter det vederbörande
fått häröfver i underdånighet sig yttra, E. K. M:t, uti cu till Rikets Ständer den 18
nästlidne April a flå ten Nådig Proposition, täckts förklara, att E. K. M:t väl för Sin del
funnit den af Klosters församling sålunda framställda'begäran förtjena ett billigt afseende,
helst, enligt hvad E. K. M:ts Befallningshafvande i länet upplyst, otvifvelaktig1, vore,
att inom församlingen, som förr eller sednare skulle komma i behof af egen skolhusbvggnad,
icke någon lämpligare plats än den föreslagna härtill funnes och upplåtelsen af den
ifrågavarande jordrvmden, hvaraf blott ett tunnland utgjorde fruktbar jord, blefve för
Staten af ringa betydenhet, i jemförelse med den stora fördel, som derigenom åt Klosters
församling skulle beredas; men att, då Eskilstuna Kungsladugård, på hvars egor berörda
mark vore belägen, tillhörde de Kronan omedelbart förbehållna egendomar, hvilka, jemlikt
Regerings-formens 77 §., ej kunde utan Rikets Ständers samtycke Kronan alhändas,
samt skulle efter de genom Rikets Ständer föreskrifna grunder förvaltas, E. K. M:t ville
delta ärende i Nåder till Rikets Ständers pröfning öfverlemna och dervid föreslå, att ofvannämnda
under Eskilstuna Kungsladugård hörande jordrymd af tillsammans tre tunn
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9S.
167
land elfva kappland måtte frfin midfastan 1862, då det nu gällande arrende-kontraktet
tilländagingc, blifva emot årlig afgäld till Kronan, enligt grunderna i Kongl. Förordningen
den 19 December 1827, åt Klosters församling för ofvanberörda ändamål upplåten.
Rikets Ständer, som tagit delta ärende i öfvervägande, hafva, på de af E. K. M:t
Nådigst anförda skäl, bifallit hvad E. K. M:t uti högslberörda Nådiga Proposition behagat
föreslå.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 9 Augusti 1854.
N:o 95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. issi.
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nytt formulär för
Rikshuf vud-boken m. m.
(Stats-Utsk:ts Utlåtande, N:o 177.)
S. A. K.
Sedan E,. K. M:t, med bifall lill Rikets Ständers, uti underdånig skrifvelse den 8
September 1848 gjorda hemställan, den 13 derpåföljde Oktober i Nåder uppdragit åt
dåvarande t. f. Slats-kommissarien, numera ÖlVer-kommissarien vid Civil-slatens Pensions-inrättning
N. A. Fredin, att såsom formulär uppgöra dels en Rikshufvudbok efter
ny method, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de derför af Rikets Ständer utvecklade
grunder, dels hufvudbok med tillhörande special-redogörelser öfvér E. K. M:ts och Rikets
Stats-kontors enskilda rörelse, och E. K. M:t, genom Nådig Remiss af den 10 Oktober
1851, till Rikets Ständers då församlade Revisorer öfverlemna! af Fredin upprättade
förslag till så väl ny Rikshufvudbok, som hufvudbok för Stals-kontoret, hafva beraälde
Revisorer, elter granskning deraf, uti deras angående Slats-verkets och andra allmänna
fonders tillstånd och förvaltning afgifna berättelse meddelat yttrande rörande dessa
förslag, äfvensom och sedan erforderligt utlåtande från vederbörande embetsverk inhemtats
i afseende på förslaget till hufvudbok för Stals-kontoret, och detsamma blifvit Rikets
Ständers år 1853 församlade Revisorer af E. K. M:t i Nåder delgifvet, sistnämnde Revisorer,
uti derps enahanda berättelse,, rörande detta sednare förslag sig utlåtit.
168
Expeditions-Utskottetx Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9S.
De af Rikets Ständer, enligt ofvan åberopade underdåniga skrifvelse, antagna grunder
för Rikshufvudbokens upprättande afsågo hufvudsakligen en sådan förändring i kontouppställningen,
dels att särskilda konti skulle bildas för de der förekommande fonder, oell
icke, såsom hittills iakttagits, efter vissa med allmänna krono-uppbörden sammanhang
egande kathegorier, såsom uppbörd, afkortning m. m., hvilka sednare, i stället borde
åskådliggöras uti särskilda, Rikshufvudboken åtföljande, sammandrag eller tabeller, dels,
i afseende på sättet för berörda fonders inbördes begränsning, att Statsmedels-uppbörden,
icke endast med den till Riks-statens utgifter behållna delen deraf, utan med allt det debiterade,
äfvensom beloppen af föregående årens restantier, anmärkta poster och propriebalancer
samt de så kallade återdebiterade lån och förskotter, borde ordinarie Statsreglerings-fonden
tillföras, dels ock att, vid Stats-medlens fördelning på särskilda fonder och
upptagande i Rikshufvudboken, denna hufvudboks kapital-räkning borde ål grundfonden
inrymmas.
Den föreslagna Rikshufvudboken, fördelad i två torner, innehåller i den första generel
redovisning för hvarje allmän fond, jemte räkningar med Rikets Ständers Bank och
Riksgälds-kontoret, äfvensom konti för de förvaltande verken och myndigheterna, samt i
den andra speciel redogörelse för alla de tillgångar och anslag, som Stats-regleringen
omfattar, hvarförutan denna tom är ämnad alt upptaga specifikationer af hvarje annan
fond, som i framtiden kan finnas böra fördelas på enahanda sätt, som med Statsreglerings-fonderna
eger rum.
Uti Irsta tomen ega Stats-verkets grundfond, Statsreglerings-fonderna, så väl den
ordinarie som den extra, samt hvarje annan af allmänna medel bestående fond sitt särskilda
konto. Deremot hafva de uti nuvarande Rikshufvudbok ingående medel, som endast
tillhöra något visst län, enskilda kommuner eller korporationer, såsom Riddarhusmedel,
Kurhus-medel m. fl., icke erhållit egna konti; dock inbegripas de uti de förvaltande
verkens räkningar, hvarest medlens tillvaro kan skönjas i balancernas högre tillgångar
och skulder. I afseende på ämnets behandling å dessa konti för de allmänna fonderna
utvisar förslaget följande förändringar, nemligen: att afkortningar, så väl ordinarie
som extra-ordinarie, hvilka uti nu gällande Rikshufvudbok upptagas på icke miudre än
42 konti, motsvarande antalet af de titlar, hvarunder afkortning förekommer, i förslagshufvudbokeu
sammanförts under ett enda belopp, utan specifikation af dessa titlar; att
hvad i nuvarande Rikshufvudbok upptages såsom anordning utom stat å Stals-medlen,
innehållande det som af bötesmedlen icke tillhör Stats-verket, utan ingår till städer,
fromma stiftelser och målsegande, är, såsom af lika betydelse med afkortning, i förslagshufvudboken
inlagdt under afkortningar; samt att krono-uppbörden, som i gällande Rikshufvudbok
fördelas i a) afkortad, b) anordnad tilom slat, c) hvad Stats-medlen angår,
behållen lill Riks-stalen, och, beträffande de öfriga medlen, levererad inom räkenskapsåret,
samt d) resterande vid räkenskaps-årets slut, — i förslags-hufvudboken återupptagas
såsom l:o) afkortad, 2:o) till disposilion behållen och 3:o) resterande vid räkenskaps-årets
slut. Efter fondernas konti intagas räkningarne med Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-kontoret, hvilka räkningars innehåll, endast omfattande de under boksluts-året
emellan dessa verk och de uti Rikshufvudboken ingående förvaltningar befintliga
räkenskaps-förhållanden, i nuvarande Rikshufvudbok dels intager en mindre framstående
plats, dels saknas. Vidare förekomma konti med samtliga i 1846 års Rikshufvudbok
intagna medels förvaltare, hvarvid den grundsats blifvit följd, att för hvarje förvaltande
myndighet i en enda räkning, hvilken erhållit benämning efter myndigheten, redovisas
allt hvad den om händer haft, då deremot, enligt nuvarande Rikshufvudbok, redovisningen
för nästan hvarje myndighets förvaltning är spridd på flera konti. Vid denna
tom
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 95.
169
tom finnes älven fogadt ett af sjelfva beslutet oberoende, men på detsamma grundadt
tabellverk, innehållande dels generelt sammandrag öfver samtlige i den allmänna förvaltningen
ingående medel, så väl dem, hvilka erhållit egna konti i Rikshufvudboken, som
äfven sådana, hvilka, såsom kommuner eller korporationer m. m. tillkommande, ansetts
icke fordra lika utförlig behandling, dels ock special-sammandrag, som blifvit upprättade
särskildt för hvarje slag af omförmälda medel.
Uti 2:dra törnen behandlas Statsinkomsl-titlarne sålunda, ali å hvarje konto upptages,
utom de i nuvarande Rikshufvudbok debiterade inkomst-beloppen för året, med specifikation
af hvad deraf afkortats eller blifvit till disposition behållet, eller ock vid uppbörds-årets
slut befunnits resterande, äfven det i Riks-staten påräknade beloppet samt
det, vid jemförelse dermed, framträdande öfverskotta- eller brist-beloppet, och å utgiftsanslagens
konti, hvilka i nu gällande Rikshufvudbok endast tjena till att sammandraga
de anordnade summorna, införas så väl reserverade behållningar från föregående år, som
anslag för året, de tillfälliga inkomster något anslag kan ega, samt, elter anordningens
jemförande dermed, jemväl resultatet af brist eller besparing; hvarförutan, i stället att
nu gällande Rikshufvudbok på särskilda konti skiljer de anordnade beloppen för året och
föregående åren, förslaget deremot på samma konto sammanställer hela anordnings-, likasom
hela tillgångs-beloppet; och äro de vid jemförelse med Riksstats-beloppen uppkommande
skillnads-summor, hvad utgiften angår, efter beskaffenheten, tillförda dels särskildt
inrättade konti för hvarje hufvud-titels besparing och brist, benämnda besparings-fondernas
konti, dels ett konto, kalladt Ståls-reglering ms öfverskott och brist, dit äfven inkomsternas
öfverskott och brister öfverföras, äfvensom de så kallade utgifterna å öfverskotten
på Stats-verkets inkomster, i följd hvaraf å delta konto med lätthet kan inhemta
s huru delta resultat uppkommer, då deremot, enligt planen för nu gällande Rikshufvudbok,
detta resultat icke såsom en följd af bokföringens serie, utan genom ny debitering
och kreditering framstälies å ett mindre bemärkt ställe, nemligen uti Riksgälds-kontorets
general-räkning. Då, enligt det föregående, inkomst-tillarnes och utgifts-anslagens konti
utvisa och slutbehandla allt hvad till hvarje sådaut konto hörer, men hvad sålunda i
dessa special-konti förekommer, efter Riks-statens föranledande, äfven mäste betraktas
sammanfördt under vissa hufvud-afdelningar, nemligen, hvad utgifterna angår, dels såsom
särskilda hufvud-titlar, dels i sin helhet, och, hvad inkomsterna beträffar, såsom Statsinkomster
i sin helhet, har uti det upprättade Rikshufvudboks-förslaget det å ofvannämnda
special-konti förekommande innehållet blifvit på de för hufvud-titlarne samt utgift, och inkomst
inrättade konti ånyo i sina hufvudsummor framstäldt, hvarvid likväl, för att förekomma
allt missförstånd i afseende på dessa upprepade belopp, desamma blifvit med rödt
bläck betecknade, genom hvilken utväg nämnda fördelning kunnat åstadkommas utan uppoffring
af fullständigheten å special-konti och utan att insigten af bokföringens logiska
sammanhang för granskaren försvåras; varande boken försedd med 2:ne register öfver
innehållet, del ena systematiskt, det andra alfabetiskt.
Uti infordradt och den 26 September 1851 afgifvet underdånigt utlåtande, hafva
Stats-kontoret och Kammar-rätten anmärkt, hurusom Rikets Ständers uttryckta åsigt, att
kapital-räkningen borde åt grund-fonden inrymmas, blifvit uti det nya formuläret så uppfattad,
som skulle berörda räkning utgöras endast af grund-lönden; men enär deraf icke
inhemtadcs resultatet af de medels förvaltning i sin helhet, hvilka tillhörde Staten, utan
blott den obetydliga förändring, som något år kunde in träffa i nämnda fonds belopp,
hafva Kollegierne ansett af Rikets Ständers omförmälda uttryck icke böra dragas annan
slutsats, än att, med bibehållande af kapital-räkningen, jemväl grund-fonden borde i denBih.
till 11. St. Prot. 1853 & 1884. 10 Sami. 1 Afd. 22
170
Expedilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9S.
samma upptagas, i hvilket afseende Kollegierne låtit upprätta ett förslag till kapitalräkning,
hvilken i sammanhang redovisade så väl grund-fonden, som Statens inkomster
och utgifter för året, och i sådant ändamål upptoge, å eria sidan: a) Statens tillgångar
vid årets början; b) dess för året debiterade inkomster, samt, å andra sidan: a) hvad
under årets lopp Staten förlorat eller utgifvit, och b) tillgångarne vid årets slut. Vidare
hafva Kollegierne ansett de i förslags-hufvudboken nyttjade benämningar: missväxlun
dsatlnin g s-fonden samt allmänna magasins-fonden ellet' fonden för äldre missväxtundsättningar
böra för redighets skull ändras, den förra till kreditiv-fonden, eller fonden
för undsättningar, och den sednare lill mag asin s-fonden, eller fonden för äldre
undsättningar, äfvensom, enligt Kollegiernes lanke, de i andra törnen förekommande
konti för utgifls-titlarne borde, i afseende på redovisningen för besparingarne, förtydligas
derigenom, att vid hvarje anslag antecknades, huruvida detsamma vore förslagseller
reservations-anslag, eller bägge delarne.
Dessutom och då i Rikshufvudboken ingått blott en del af hvad som tillhörde
Riksgälds-verket, af hvars inkomster största delen, eller den allmänna beviilningen, debiterades
och uppbtires genom Statens uppbördsmän, men af dem aflemnades till Riksgälds-kontoret,
sorn deraf till Stats-kontoret återställde den så kallade Slatsfyllnadssummans
belopp, hvaremot andra inkomster, t. ex. den del af tidningsstämplingsafgifteu,
som i hufvudsläden utgjordes, och de bidrag, sorn Banken lemnade för allmänna
behofs fyllande, inginge omedelbart till Riksgälds-kontoret, utan att synas i Statsverkets
räkenskaper, hvilket äfven vore förhållandet med utgifterna, enär en del bestriddes
af Riksgälds-kontoret omedelbart, andra åter, hörande till extra Stats-regleringen,
verkställdes af och genom Stats-kontoret, hafva Kollegierne, på dessa med flera
skäl, hemställt att Rikshufvudboken, för alt fullständigt utvisa Svenska Drätsel-verkels
verkliga ställning, jemväl måtte innefatta redogörelse för all den förvaltning af allmänna
medel, sorn vore Riksgälds-kontorets Fullmäktige anförtrodd; och borde, i händelse Kollegiernes
åsigter i afseende på kapital-räkningen och behofvet af redogörelsens för Riksgälds-kontorets
förvaltning intagande i Rikshufvudboken godkändes, formuläret för samma
hufvudbok på det sätt förändras, att från Irsta törnen förflyttades till den 2:dra alla
kooti, från och med grund-fondens till och med öfveråriga depositioners, och i deras
ställe insattes kapital-beräkningen, jemte ett sammandrag, eller inkomst- och utgiftskonto
hvaremot i 2:dra törnen, bland konti för berörda fonder, nya konti för Riksgälds-kontorets
medel och andra dithörande fonder inrymdes i den ordning ämnena det
fordrade, samt att kontot för Riksgälds-kontoret, såsom förvaltande verk, jemte de öfriga
konti, på hvilka förändringarne kunde hafva inverkan, kompletterades eller rättades
i behötliga delar, i hvilket afseende föreskrift erfordrades, att Riksgälds-kontorets
hufvudbok borde årligen till Stats-kontoret öfverlämnäs, för att af vederbörande derstädes,
efter föregånget omslut, i Rikshufvudboken intagas; tillstyrkande Kollegierne att
ifrågakomna nya formulär till Rikshufvudbok måtte, med sålunda föreslagna förändringar
och tillägg, varda antaget.
I afseende på Rikshufvudboks-förslaget hafva Rikets Ständers Revisorer, i afgifna
yttrandet, anfördt att, då, hvad anginge uppställningen efter fonder och deras inbördes
begränsning, äfvensom det bifogade tabellverket, Rikets Ständers föreskrifter blifvit
följda, samt det förändrade sältet att behandla de Staten ej tillhöriga, men till de
förvaltande myndigheterna ingående särskilda medlen måste bereda mera korthet och
redighet, helst uppmärksamheten derigenom icke afleddes från de för hela riket gemensamma
fonderna, Revisorerne, lika ined Kollegierne, ansåge hvad sålunda blifvit föreslaget
böra antagas.
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9S.
171
Beträffande derefter frågan om en kapital-räkning, hafva Revisorerne äfven ansett
att en sådan borde finnas, som sammandroge alla de special-fonder, i hvilka Statskapitalet
fördelas, och derföre tillstyrkt, att denna förändring må i det nya formuläret
vidtagas; men som den af Kollegierne förslagsvis upprättade kapital-räkning inom hufvud-kolumncn
upptoge bi-kolumner, särskildt för grund-fonden samt ordinarie och extra
Statsreglerings-fonderna, jemte en gemensam kolumn för samtlige de öfriga smärre
fonderna, hafva Revisorerne, som ansett dessa bi-kolumner obehöfliga och äfven oriktiga,
såsom icke tillhörande begreppet af en kapital-räkning, funnit, att i dessas ställe
borde inrättas 2:ne hjelp-konti till kapital-räkningen, det ena ett sammandrags-konto för
all inkomst och det andra ett dylikt konto för all utgift, från hvilka hufvud-summorna
inginge lill kapital-konto, för att der sammanställas med in- och utgående balanser, i
hvilket afseende Revisorerne låtit upprätta förslag dels till dylika hjelp-konti, dels till
ett kapital-konto, hvilka öro förslags-hufvudboken bifogade.
I frågan om sättet för uppställningen af de allmänna fondernas konti, hafva Revisorerne
funnit den i Kollegiernes förslag till kapital-räkning äfvensom i de liesta af
förslags-hufvudbokens fond-konti förekommande sammanföringen under högst fyra hufvud-detaljer,
nemligen in- och utgående balanser samt inkomster och utgifter, böra-å
alla fonders konti tillämpas, hvadan, då afvikelse derifrån skett i förslags-hufvudboken
å ordinarie Statsreglerings-fonden, missväxt-undsättnings-fonden och fonden för öfveråriga
depositioner, Revisorerne ansett, för enhets vinnande, rättelse derutinnan böra ske.
Vidkommande de uti förslags-hufvudboken ingående så kallade kreditiv- och allmänna
magasins-fonderna, hvilka enligt det nya formuläret skulle benämnas, den förra,
missväxt-undsättnings-fonden och den sednare allmänna magasins-fonden eller fonden
för äldre missväxt-undsättningar, men, enligt Kollegiernes mening, borde heta, den förra,
kreditiv-fonden elier fonden för undsättningar och den sednare magasins-fonden
eller fonden för äldre undsättningar, hafva Revisorerne, instämmande i Kollegiernes förslag
lill benämning af den sednare fonden, funnit den af Kollegierne föreslagna rubriken
för den förra fonden vara mindre lämplig och blott förvillande, enär samma fond
numera har egna inkomster, utan alt bestämdt gifvet är, att någon del af det kreditiv,
hvaraf benämningen ursprungligen tagits, dertill skall ingå, helst detta kreditiv äfven
kan till andra fonders understöd användas; hvadan Revisorerne föreslagit att
denna fond måtte få namn af undsältnings-fonden, såsom närmast angifvande fondens
ändamål.
Revisorerne, som, lika med Kollegierne, ansett, att å konto för Slats-utgifierne
borde anmärkas niir anslaget vore förslags-anslag eller reservations-anslag, hafva för öfrigt
tillstyrkt det af Kollegierne väckta förslag om intagande i Rikshufvudboken af redogörelsen
för all dén förvaltning af allmänna medel, som Riksgälds-verket tillhör, hvarjemte
och då, hvad anginge öfriga i förslags-hufvudboken iakttagna förändringar, desamma
ansågos ändamålsenliga, Revisorerne slutligen hemställt, att ifrågavarande formulär
till ny Rikshufvudbok, med ofvan anmärkta ändringar och tillägg, måtte, såsom
ledande till en fullständig-och lättfattlig öfversigt af Svenska Drätsel-verket, varda till
efterrättelse antaget.
Af Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-kontoret har sedermera, och uppå gifven
anledning, blifvit upplyst att, mot redogörande i Rikshufvudboken äfven lör den
Riksgälds-kontoret tillhörande förvaltning af allmänna medel syntes något hinder, å
nämnda Kontors sida, destomindre skola förekomma, som de omständliga utdrag af detta
verks räkenskaper, hvilka för hvarje år, så snart hufvudboken är afsiutad, från trycket
utgifvas, förmodades innefatta alla erforderliga uppgifter och upplysningar med hänsigt
till redovisningen för de under Riksgälds-kontorets förvaltning ställda medel, hvilkas in
-
172
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 9S.
tagande i Rikshufvudboken kunde ifrågakomma; men om nyssberörda räkenskaps-utdrag
funnes i ett eller annat hänseende icke fullt upplysande, kunde för sådant ändamål
Riksgälds-kontorets hufvudböcker, jemte öfriga hos detta verk befintliga räkenskaper, på
lämpliga tider, och då desamma för göromålens gång inom verket icke erfordrades, hållas
vederbörande tjenstemän i Riksboksluts-kohtoret tillhanda.
Hvad i denna del af ärendet, eller beträffande frågan om nytt formulär till Rikshufvudbok,
sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och om än
dervid synts, som skulle ytterligare förenkling eiler förkortning äfvensom ökad fullständighet
kunnat åstadkommas i afseende å vissa speciela delar af bokföringen, har denna
omständighet likväl befunnits icke påkalla något särskildt förfogande från Rikets Ständers
sida, enär förhållandena härutinnan äro af beskaffenhet att icke inverka på de allmänna
grunderna för bokföringens inrättande, samt det må ankomma på förvaltningen
att, med tillämpning af dessa grunder, allt efter som förändrade lagstiftnings-åtgärder
eller regleringar dertill kunna gifva anledning, jemka eller fullständiga bokföringens särskilda
delar, på sätt jemväl, enligt hvad ofvanberördt är, blifvit afsedt med specifikatio
nerne
af de fonder, som i framtiden kunna finnas böra lika som Statsreglerings-fon
derna
fördelas.
Instämmande för öfrigt hufvudsakligen i hvad Rikets Ständers Revisorer, med
anledning af Stats-kontorets och Kammar-rättens vid Rikshufvudboks-förslaget framställda
anmärkningar, yttrat, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat:
l:o att en kapital-räkning bör i Rikshufvudboken intagas, för sammandragande
af alla de special-fonder, i hvilka Stats-kapitalet fördelas, och med bifogande af 2:ne
hjelp-konti, det ena ett sammandrags-konto för all inkomst och det andra ett dylikt
konto för all utgift, från hvilka hufvudsummorna böra ingå till kapital-räkningen, för
att der sammanställas med in- och utgående balanser;
2:o att den i Kollegiernes förslag till kapital-räkning, äfvensom i de flesta af
förslags-hufvudbokens fond-konti, förekommande sammanföring under högst fyra hufvud-delar,
nemligen in- och utgående balancer samt inkomster och utgifter, böra å alla
fonders konti tillämpas;
3:o att de i förslags-hufvudboken använda benämningar: missväxt-undsättningsfonden
och allmänna magasins-fonden eller fonden för äldre missväxt-undsättningar
må ändras, den förra till undsättnings-Jonden och den sednare lill rnagasins-fonden;
4:o att å konti för Stats-utgifterne bör anmärkas, när anslaget är förslags-anslag
eller reservations-anslag eller ock bäggedera; samt
5:o att i Rikshufvudboken skall intagas redogörelse äfven för den förvaltning af
allmänna medel, som Rikgälds-verket tillhör.
Och då, i afseende så väl å den i formulär-hufvudboken begagnade uppställning
efter fonder och dessas inbördes begränsning, som äfven å det bifogade tabellverket,
de hufvudgrunder, sorn Rikets Ständer för förändrandet af nuvarande bokförings-method
fastställt, blifvit iakttagna, samt det förändrade sättet alt behandla de
Staten ej tillhöriga, men till de förvaltande myndigheterna ingående särskilda medel,
synes vara till större förenkling och mera redighet ledande, äfvensom öfriga i förslaget
framställda förändringar öfverensstämma med ändamålet och de • föreskrifna grunderna,
har alltså ifrågavarande formulär till ny Rikshufvudbok, med iakttagande al hvad här
ofvan är vordet förordnadt, blifvit af Rikets Ständer, för deras del, till efterrättelse antaget;
hvadan Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t måtte, med gillande
af Rikets Ständers beslut, i Nåder anbefalla erforderliga åtgärder för verkställighet
deraf; viljande Rikets Ständer förständiga sina Fullmäktige i Riksgälds-kontoret om
Expeditions-Vtskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9S. 173
tillhandahållande af kontorets hufvudböcker på lämpliga tider åt Stats-kontoret, för det
ändamål, som i ofvanstående 5:te punkt blifvit uppgifvet.
Vidkommande åter förslaget till hufvudbok för Stats-kontorets enskilda rörelse,
emot lämpligheten af hvilket förslag anmärkning förekommit hos vederbörande Embetsverk,
äfvensom hos Rikets Ständers Revisorer; så, ehuru en afslutad års-räkenskap i allmänhet
måste vara mera betryggande emot felaktigheter och misstag, än en utan afsilning
fortlöpande räkenskap, likväl och då, med afseende å Stats-kontorets ställning
till underordnade uppbördsman och redogörare, det skäligen må antagas, att, efter det
nytt formulär för Riksbufvudboken blifvit slutligen fastställdt och tillämpadt, samt ett
dermed öfverensstämmande bokförings- och redogörelsesätt för samtlige underordnade
redogörare, enligt förut väckt förslag, blifvit fullständigt till iakttagande stadgadt, de speciela
frågor angående ordnandet af ifrågavarande räkenskap, som nu blifvit föremål för
stridiga meningar, kunna, med hänsigt till angelägenheten af ett sammanhängande system
för Stats-verkets alla redogörelse-handlingar, i större eller mindre mån från en
förändrad synpunkt betraktas eller tilläfventyrs förfalla, hafva Rikets Ständer ansett
frågan om fastställande af ett hufvudboks-formuiär för Stats-kontoret böra hvila, tills
nytt formulär för Rikshufvudboken blifvit slutligen antaget och upprättandet af denna
hufvudbok efter sådant formulär gått i verkställighet; dock som Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad å nyttan deraf, att under tiden bereda större fullständighet
åt Stats-kontorets memorial-böcker, hvilka, efter det förslaget om hufvudbok väcktes,
redan undergått förbättringar, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla om Nådigt förständigande
lill vederbörande, att i nämnda böcker, sedan erforderliga uppgifter från
E. K. M:ts Refallningshafvande i länen inhemtats, införa sammandrag för hvarje år öfver
de särskilda hufvud-titlarnes besparingar, brister och reservationer, till lättande af
öfversigten å samma titlars ställning, äfvensom att, enligt det afgifna förslaget, inrätta
särskilda konli för spanmålen i Kronans magasin å Skeppsholmen och de Stats-verkets
bergs-effekter, som äro å jern- och metall-vågen i hufvudstaden upplagda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Augusti 1854.
174
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 96.
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. 1854.
Preste-Ståndet den il — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett för hamnbyggnaden
vid IVadstena beviljadt ytterligare lån.
(Stats-Utsk. Utlåtande, N:o 98 och Meni. N:o 198.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens Riksdag beviljat ett lån af
32,000 R:dr B:ko för anläggningen af en hamn vid staden Wadstena, hvarefter, jemlikt
E. K. M:ts Nådiga lörordnande den 11 Augusti nästlidet år, ett dylikt understöd
af 10,000 R:dr B:ko för samma ändamål utgått från Handels- och Sjöfarts-fonden, har
vid innevarande Riksdag blifvit hemställdt, att åt nämnde stad, som icke, i likhet med
flera andra städer, för sin hamnbyggnad åtnjutit något Stats-anslag utan återbetalningsskyldighet,
måtte i och för denna anläggnings återstående utförande och fullbordan förunnas
ett ytterligare lån å 10,000 R:dr B:ko, enär de förra låne-understöden vore derför
otillräckliga, i anseende dertill att, jemte det de uppgjorda kostnads-förslagen befunnits
vara allt för lågt beräknade, utgiflerne blifvit än mera förökade genom flera
svårigheter för arbetets plan-enliga verkställande, hvilka tid efter annan inträffat och
sednast företett sig deri, att under nuvarande låga vattenstånd i Wettern ådagalagts
nödvändigheten att, för åstadkommande af erforderligt djup i segelleden, verkställa
en större och vidsträckare uppmuddring utanför hamnen, än förut ansetts behöflig.
Med afseende härå och i betraktande af ej mindre de betydliga kostnader och
uppoffringar, staden Wadstena måst vidkännas för der pågående hamnbyggnads utförande,
än de väsendtliga förmåner, sorn genom denna hamnanläggning komma att beredas
ej allenast kringliggande bördiga landsbygd, utan äfven den allmänna sjöfarten
på Wettern, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, för fullbordandet af hamnen vid
Wadstena och dermed förenade arbeten, bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisa ett ytterligare lån å Tio Tusen Riksdaler, emot enahanda betalningsvilkor,
som föreskrefvos för det samma stad under 1847 och 1848 årens Riksdag beviljade
hamnbyggnadslån, eller årlig inbetalning till nyssnämnda verk af sex procent å hela
låue-summan, dervid ränta godtgöres efter fyra procent årligen å det vid hvarje liqvid
återstående kapital, och det öfriga utgör afbetalning å detsamma; börande, derest den
Expedilions-UIskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 175
sålunda föreskrifna inbetalningen icke varder inom bestämd tid verkställd, dessutom
erläggas fem procent ärlig ränta för det till liqvid förfallna beloppet, intilldess det blifvit
inbetaldt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Augusti 1854.
N:o 97.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af
den åtskilliga hemman åliggande skyldighet, att utgöra
dagsverken in natura till Kungsgårdar och andra Kronolagenheter.
(Stals-Utsk:s Uthde N:o 93 och Mern. N:o 217.)
S. A. K.
Sedan, genom Kongl. Brefvet den 3 December 1812, till verkställighet befordrats
hvad Rikets Ständer beslutat derom, att allmogens dagsverks-skyldigheter till de Kronan
behållna Kungsgårdar och Kronolägenheter skulle upphöra att in natura utgöras,
när dåvarande arrende-kontrakt löpte till ända, emot det att i stället lösen för dessa
dagsverks-skyldigheter efter markegång till Statsverket erlades, hvarmedelst, beträffande
sättet för omförmälda skyldigheters afbördande, en skiljaktighet uppstått emellan sådana
hemman, som voro dagsverks-skyldige tili Kronans nyssnämnda egendomar, och dem,
hvilka till boställen eller indelningshafvare voro anslagne, samt Rikets Ständer vid 1840
och 1841 årens Riksdag, i ändamål att enahanda lindring i dagsverks-skyldigheten
skulle äfven sistberörda hemman förunnas, med hänseende hvartill för nödigt ansågs
alt en närmare bestämmelse af arbets- och dagsverks-skyldigheten, der sådan saknades,
blefve, så vidt ske kunde, åstadkommen, hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, det
E. K. Mats Befallningshafvande i länen måtte undfå Nådig befallning att anställa fullständig
och noggrann undersökning, angående sådana uti hemmanens ränta och skattläggning
icke inbegripna dagsverks- och arbets-skyldigheter, som in natura utgjordes till
Kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. voro åt embels- och
176
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
tjenstemän anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid borde utredas huru dessa
skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grundade, äfvensom E. K. Mils Befallningshafvande,
i de fall, då nämnda skyldigheter icke funnos närmare bestämda,
borde söka tillvägabringa sådana öfverenskommelser, hvarigenom, åtminstone för tiden
efter nuvarande boställsbafvares afgång, visst antal dagsverken biefve bestämdt; så har
E. K. M:t behagat, rörande detta ämne, till Rikets nu församlade Ständer aflåta Nådig
Proposition och dervid hufvudsakligen meddela följande:
Efter det de af Rikets Ständer i ofvanberörda måtto begärda undersökningar
blifvit genom E. K. Mits Befallningshafvande i länen verkställda, samt de derom afgifna
berättelser, jemte de af Läns-styrelserne i öfrigt lemnade uppgifter, blifvit hos E. K.
M:ts och Rikets Kammar-kollegium jemförda med derstädes förvarade Jordeböcker, Indelningsverk,
Arrende-kontrakt och andra frågan upplysande handlingar, hade bemälda
Embetsverk, i underdånigt Betänkande af den 5 Maj 1843, sig väsendtligen yttrat: att
inom Upsala, Westmanlands, Örebro, Carlstads, Gottlands, Kronobergs, Jönköpings,
Calmar, Blekinge, Götheborgs och Bohus, Elfsborgs, Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län numera icke till någon Kungsgård, Boställe
eller annan Kronolägenhet utgjordes arbets-skyldigheter' eller dagsverken af den
beskaffenhet, hvarå Rikets Ständers underdåniga framställning hade afseende; alt inom
Stockholms län numera till utgörande in natura återstode dels de till Drottningholms
lustslott från Lofö och Eckerö socknar anslagna hjelpe-dagsverken, som likväl vanligen
godtgjordes med penningar till slotts-kassan, dels ock de med ännu fortfarande gamla
arrendet af Eldgarns kronoäng förenade hjelpe-dagsverken från Adelsö, Munsö och Färentuna
socknar, hvilka dagsverken, såsom motsvarande andra hemmanen frångångna
eller lindrade besvär, icke heller syntes kunna hänförås till de af Rikets Ständer afsedda;
att uti Södermanlands län voro, enligt så väl äldre som sednare årens jordeböcker
och räkenskaper, till den under arrende från åren 1805—1870 upplåtna Kronolägenheten
Ridö hofstall-äng anordnade 84£ jordeboks-, 83^ öke- och 186j- drängedagsverken,
dock icke utgående till nämnda bestämda antal, utan hade ängen i stället
blifvit på de skattskyldige hemmanen fördelad i tegar eller skiften, med skyldighet att,
hvar för sin teg, ombesörja rödjning, slotter och bergning, samt vid höets transporterande
till hofstallet biträda med inlastning i fartyg, hvarförutan äfven hägnads-skyldigheten
vore de dagsverks-skyldige hemmanen ålagd; att inom Östergöthlands län ej förekomme
annan, till den af Rikets Ständer omförmälda, hän förlig arbets- och dagsverks-skyldighet,
än de, enligt Kongl. Resolutionen den 12 Oktober 1814, af åboerne
inom Kungs-Norrby f. d. Öfverste-löjtnants-boställes rågång belägna 3f mantal krono
ännu utgående hjelpe-dagsverken till ofvannämnda, numera till Statsverket indragna och
under arrende upplåtna boställe, i afseende på hvilka dagsverken förekomme, att, sedan
E. K. M:t, genom Nådigt Bref den 2 November 1833, i sammanhang med berörda
hemmans rotering, förordnat, det den då väckta fråga om fortfarandet af denna hemmanens
dagsverksskyldighet borde särskildt pröfvas och afgöras, samt detta mål äfven
vore på särskild handläggning beroende, E. K. M:ts Befallningshafvande, af sådan anledning,
ansett frågan om dessa hemmans dagsverksskyldighet icke hafva utgjort föremål
lör den anbefallda undersökningen; att uti Stora Kopparbergs län icke funnes någon
Kungsgård, boställe eller annan Kronolägenhet, hvartill blifvit anslagna hjelpeeller
sådana dagsverken, som ej voro inbegripna uti hemmanens grundränta, ehuru,
beträffande de till den ät Landshöfdingen i länet på lön indelta Kronoängen Hushagen
anordnade dagsverken, indelningshafvare!! hade rättighet att desamma in natura utfordra,
äfvensom vederbörande förmenat sig hafva enahanda rättighet i afseende å de till
Löfås
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
lil
Löfås silfververk anslagna dagsverken, hvilka sednare dock, såsom bestående uti vanliga,
under hemmanens skattläggning inbegripna jordeboks-dagsverken, hvadan skyldigheten
för allmogen att dem utgöra berott af hemmanens afstånd från silfververket, ej
ansetts utgöra föremål för den af Rikets Ständer äskade utredning; att, inom Skaraborgs
län, ifrågavarande arbets-skyldighet numera egde rum endast vid det till öfverstesäte
åt Chefen för Westgölha regemente anslagna bostället Lilla Bjurum om 2 mantal
i Wättlösa socken och Kinne härad, till hvilket boställe dagsverken utgjordes från tillhopa
6jf mantal, fördelade i 24 hemmansdelar inom Wättlösa, Holmestads och Ledsjö
socknar, hvilkas arbets-skyldighet blifvit slutligen reglerad och fastställd genom E. K.
M:ts Nådiga Resolution den 22 Juni 1798; att, på grund af Halländska Kontraktet den
6 Maj 1648, Krono- och Skatte-allmogen i Höks härad af Hallands län varit och ännu
vore tillhållen alt till de under Laholms Kungsladugård i Laholms socken och nämnda
härad hörande 2:ne laxfisken, det ena vid Kungsgårds-qvarnen och det andra vid Kassefors,
framskaffa det för fiskesättningen årligen behöfliga virke och ris, hvilken arbetsskyldighet,
enligt det af Kongl. Kammar-kollegium den 5 December 1800 på femtio års
tid utfärdade arrende-kontrakt, skolat till arrendatorn utgöras, hvarförutan Krono- och
Skatte-allmogen i Åhrstads och Faurås härader al samma län vore pligtig att, i stället
för dagsverken och körslor in natura, till det åt staden Falkenberg under ständigt arrende
upplåtna Falkenbergs Krono-laxfiske, årligen till fiskes-innehafvarne betala 12
öre eller 3 skillingar banko för hvarje helt mantal och i förhållande dertill för mindre
hemmansdelar, hvilken afgift belöpte för 356T1?°¥:dels mantal i begge häraderne till 22
R:dr 12 sk. 5 rst.; samt att inom Malmöhus och Christianstads län dagsverken eller
så kalladt hofveri af dertill indelta arbets-hemman utgjordes vid följande Kungsgårdar
och Boställen för det högre militär-befälet, nemligen:
inom Malmöhus län:
vid Alnerups eller Alnarps Kungsgård i Lomma socken och Bara härad, indelad Landshöfdingen
i länet på lön;
» Löfvestads Kungsgård i Löfvestads socken, anslagen till boställe åt Ofverste-löjtnanten
vid Södra Skånska Kavalleri-regementet;
» Kungsgården Månstorp i Ingelstads socken af Oxie härad, förr kallad Mågenstorp
och indelad till boställe för Ryttmästaren vid Månstorps kompani af Södra Skånska
Kavalleri-regementet, men numera anslagen till bostad för Öfversten vid Södra
Skånska Infanteri-regementet;
» Hjelmshult i Allerums socken af Luggude härad, indelad till Förste Majors-boställe
vid Skånska Hussar-regementet;
» Kungsgården Billesholm i sistnämnda härad och Wrams socken, indelad först till
Rytlmästare-boställe vid Billesholms kompani, men numera till Andre Majors-boställe
vid Skånska Hussar-regementet;
» Årup i Billeberga socken af Rönnebergs härad, indeladt till säteshemman för Ryttmästaren
vid Landskrona kompani af f. d. Norra Skånska Kavalleri- eller numera
Skånska Hussar-regementet.
inom Christianstads län:
» Sandby Kungsgård i Sandby socken af Westra Göinge härad, indelad till boställe för
Ryttmästaren vid Sandby kompani af f. d. Norra Kavalleri-regementet;
Bih. till B. St. Prot 4S53 & 4854. 40 Sami. 4 Afd. 23
178
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
vid Svabesholms Kungsgård i Mälby socken af Allbo härad, förut indelad till boställe
åt Ryttmästaren vid Svabesholms kompani af f. d. Södra Kavalleriet eller det
nuvarande Skånska Dragon-regementet, men numera anslaget till Andre Majorsboställe
vid samma regemente;
» Kungsgården Bäckaskog, hvilken, belägen i Kiaby socken af Willands härad, förut
varit anslagen såsom boställe, dels å Staten, dels å Ryttmästareskapet vid Lifkompaniet,
åt Öfversten vid f. d. Södra Kavalleri-regementet, men, enligt sär
skild
öfverenskommelse med regementet, numera innehafves af H. Maj:t Konungen;
» Lillö Kungsgård i Åsums socken och Gärds härad, förut indelad till boställe åt Majoren
vid f. d. Södra Kavalleri-regementet, men numera anslagen lill Chefen för
Skånska Dragon-regementet;
» Herrevads-KIoslers Kungsgård i Riseberga socken och Norra Åsbo härad, förut indelad
till boställe åt Öfverste-löjtnanten vid Norra Kavalleri-regementet, men numera
indragen och utarrenderad för gamla passevolans-kassans räkning;
» Tomarps Kungsgård i Qvidinge socken och Södra Åsbo härad, indelad lill boställe
för Öfversten vid Norra Kavalleriet eller numera Skånska Hussar-regementet; och
» Mölleröds Kungsgård i Finja socken och Westra Göinge härad, förut indelad till
boställe åt Kapiten-löjtnanten vid Norra Kavalleriet, m,en numera anslagen till
Ryttmästare-boställe vid Skånska Hussar-regementet.
Då, efter hvad sålunda föregått, E. K. M:t, vid underdånig anmälan häraf, fästat
uppmärksamhet derå, att de till utgörande af hjelpe-dagsverken, eller så kalladt hofveri,
dels vid Öfverste-bostället Lilla Bjurum i Skaraborgs län och dels vid förenämnda
Kungsgårdar och boställen i Malmöhus och Christianstads län anslagna hemmans arbets-biträden
utgjorde en väsendtlig del af indelningshafvarnes påräknade löneförmåner,
samt att genom indragning deraf, om icke allestädes, åtminstone på flera ställen, särdeles
å de större Kungsgårdar, som till boställen blifvit anslagna, med vidsträckta egoområden,
svårigheter kunde uppstå att, efter mistningen af arbets-biträdet in natura,
behörigen och i rätter lid bruka och skota dessa egendomar, vid hvilka förhållanden
E. K. M:t ansett icke lämpligt att fatta beslut om ifrågavarande tjenstbarheters indragning
efter nuvarande indelningshafvares afgång, utan att, i sammanhang dermed, blifvande
boställshafvare för deras sålunda tilläfventyrs uppkommande förluster, till så vidt
arbetshemmanen ej förpligtades att dem godtgöra, förvissades om skälig ersättning genom
erforderliga statsanslag, samt att nödiga och ändamålsenliga åtgärder blefvo vidtagna,
äfven genom dertill anvisade medel till boställshäfdens behöriga handhafvande,
der sådant behöfdes; så och enär vid de i landsorterne, enligt Rikets Ständers önskan,
genom E. K. M:ts Befallningshafvande hållna undersökningar, hvarken någon uppskattning
till penningevärde egt rum, vare sig af arbetshemmanens gemensamma arbets- och
dagsverks-skyldigheter till hvarje Kungsgård, eller af hvarje hofveris eiler arbets-Iags,
än mindre hvarje särskildt hemmans tjenstbarheter, eller tillfredsställande utredning
blifvit åstadkommen i flera på frågan inverkande vigtiga omständigheter, hade E. K.
M:t tillika i Nåder förordnat, att, lill noggrannt utredande af dessa förhållanden, ny
lokalundersökning skulle företagas icke allenast vid hvar och en af de i Skåne varande
Kungsgårdar och boställen, hvarest hofveri-skyldigheten in natura ännu icke vore afskaffad,
utan äfven vid Lilla Bjurums Öfversle-boställe i Skaraborgs län, der densamma
ännu funnes bibehållen; och behagade E. K. M:t dervid åt numera aflidne Kammarrådet
i Dess och Rikets Kammar-kollegium L. E. Cassel i Nåder uppdraga att, med
jemväl Nådigst utsedt biträde, verkställa ifrågavarande lokala undersökningar samt söka
tillvägabringa förslag till frivilliga jemkningar och öfverenskommelser till vidare Nådig
pröfning.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 97.
179
I afseende på fullgörandet af sålunda Nådigst lemnade uppdrag förekomme, att,
jemte det uppkomsten och nuvarande beskaffenheten af de arbets- eller hofveri-skyldigheter,
som till omförmälda .Kungsgårdar och boställen utgjordes, blifvit utredda, hade,
med ledning af dessa förhållanden, vid hvarje särskild Kungsgård, på jemväl antydt
sätt, uppskattning i öke- och dränge-dagsverken skett af ifrågavarande på arbets-kontrakt
och gällande stadganden grundade arbetsbiträden och tjenstbarheter, hvarefter arbets-värdet
i penningar uträknats efter medel-markegångspriset å hvardera slaget dagsverken
under de tio åren 1834—1843, hvilket medelpris bestigit sig till:
inom Skaraborgs Ilin:
för ett öke-dagsverke B:ko R:dr 1: 11. 8i.
och för ett dränge-dagsverke  » » — 21.
inom Christianstads län:
för ett öke-dagsverke
och för ett dränge-dagsverke
samt inom Malmöhus län:
för ett öke-dagsverke B:ko R:dr 1: 15. 2.
och för ett dränge-dagsverke  » » — 18. 5.
För hvarje af de särskilda Kungsgårdarne och boställena hade derefter förhållandet,
i väsendtliga delar, uppgifvits sålunda:
Lilla Bjurum:
Ilade sig underlagda 6|{j- mantal, fördelade i 7 arbets-lag, hvilkas arbets-skyldighet
blifvit, på grund af Resolutionen den 22 Juni 1798, hvilken såsom arbets-kontrakt
tjenade till efterrättelse, uppskattad att motsvara 153 öke-, 628 dränge- och 133 qvinnodagsverken,
beräknade likväl, efter i allmänhet gångbara priser, till sammanlagdt penniogevärde
af 407 R:dr 40 sk. Banko; och då, med tillägg härtill af 112 R:dr 8 sk.,
såsom den ytterligare utgift, som ansetts skola genom förändringen boställshafvaren tillskyndas,
boslällsjordens bruknings-koslnad upptagits till 520 R:dr, men arbetsbönderne
erbjudit sig att för befrielse från arbets-skyldigheten utgifva 16 tunnor 15£ kappar råg,
uppskattade till  R:dr 98: 44. 6.
hvartill dock borde läggas värdet af den hittills för dagsverkena afkortade
indelta räntan, hvilken deremot skulle utgöras till bo
ställs-innehafvaren
.
. » 149: 7. 6.
tillhopa R:dr 248: 4. —
uppstode en brist af 271 R:dr 44 sk. B:ko, om ordningen för hvars utbekommande
boställshafvaren jemväl framställt yrkande.
Alnerups eller Alnarps Kungsgård:
bestående af 10f- mantal och med Nådigt tillstånd utarrenderad, egde till arbetsbiträde
anslagna 1§4$ mantal, indelade uti 31j hela eller 63 halfva hofverier, hvilkas åliggan
-
B:ko R:dr — 46. 10.
>» — 17. 5.
180
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
den blifvit slutligen bestämda genom ett af K. M:t den 7 Aug. 1766 i Nåder faststäldt
arbets-kontrakl; varande af arbelsbönderne vid undersökningen yrkadt samt af förrättningsmannen
tillstyrkt, att den under arrendetiden, eller sedan år 1831, med 400 tunnor
korn utgående årliga ersättning för upphördt arbetsbiträde, måtte till 388} (eller,
enligt bvad handlingarne utvisade, rätteligen 388}) tunnor af samma sädessort nedsättas.
Kungs g arden häfvestad-.
om 4f- mantal, hade sig tilldelade 13|-| mantal arbets-skyldige hemman, fördelade i 49
hofverier; och vore arbets-skyldigheten, som grundade sig på kontrakt af den 4 December
1688, uppskattad till 816g- öke- och 1,486} dränge-dagsverken, ansedde i penningevärde
till 1,644 R:dr 47 sk. 5 rst., hvaremot boställets bruknings-kostnad af allmänna
ombuden vid undersökningen beräknats till 1,765 R:dr 16 sk. För befrielse
från hofveriet bade arbétsbönderne erbjudit, att årligen erlägga 190 tunnor 8 kappar
spanmål, hälften råg och hälften korn, motsvarande R:dr 1,268: 16. —
hvadan, då härtill lades den nu afkortade indelta räntan . . » 102: 4. —
tillhopa R:dr 1,370: 20. —
en brist i bruknings-kostnaden sig visade af 394 R:dr 44 sk., hvilken dock, på anförda
skäl, ansetts böra nedsättas till 132 R:dr 16 sk. och af Kronan godtgöras.
Kungsgården Månstorp:
om 5} mantal, hade underlydande 14}} mantal arbetshemman, indelade i 16} hofverier,
hvilkas åligganden, jemlikt kontrakt af den 24 Mars 1706, bestämda till 561 öke- och
1,193} dränge-dagsverken, vid undersökningen blifvit uppskattade i värde till 1,196
R:dr 8 sk. 6T3T rst.; men något antagligt anbud af bönderne å ersättning för befrielse
från hofveriet hade icke blifvit gjordt.
Kungsgården Hjelmshult:
om 2} mantal, hade fått till arbetens utgörande sig underlagda 11}$- mantal, fördelade
i 10} hofverier, motsvarande 304 öke- och 703J} dränge-dagsverken, som blifvit uppskattade
i penningar till 696 R.dr 18 sk., hvaremot Kungsgårdens bruknings-kostnad
blifvit af ombuden beräknad till 1,020 R:dr 12 sk. Arbets-skyldigheten vore sednast
reglerad genom Kongl. Kammar-kollegii af K. M:t den 26 Juni 1797 i Nåder fastställda
Utslag, och den beräknade, men af åtskilliga arbetsbönder vägrade lösen af 98 tunnor
24 kappar råg och korn för samtlige hofveriernes dagsverks-skyldighet ansågs att
i penningar uppgå till 675 R:dr, hvadan uti bruknings-kostnads-summan, 1,020 R:dr
12 sk., en brist skulle uppkomma af 345 R:dr 12 sk., hvilken, då detta boställe vore
af sämre beskaffenhet än Andre och Tredje Majors-boställena vid Regementet, ansetts
böra af Statsmedel boställshafvaren godtgöras. •
Kungsgården Billesholm:
om 5} mantal, hade underlydande arbetshemman af tillhopa mantal, fördelade i
11}$- hofverier, med åligganden, utstakade genom ett af K. M:t den 16 December 1767
faststäldt arbets-kontrakt, och till hvilkas utgörande ansetts erforderliga 401f öke- och
826 dränge-dagsverken, uppskattade till 843 R:dr 37 sk. 11 rst. Framstäldt förslag
till ersättning’ för arbets-skyldighelens upphörande vöre af bönderne icke antaget, samt
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 181
boställets bruknings-kostnad beräknad till'995 R:dr 2 sk. 10 rst., så att, om ett af arbetsbönderne
gjordt ersättnings-anbud af 550 R:dr 39 sk. derifrån afdroges, 444 R:dr
11 sk. 10 rst. skulle brista, hvilkas ersättande tillsvidare af Statsverket blifvit tillstyrkt,
för den händelse allmogen icke skulle kunna förmås att högre vederlag, än det redan
erbjudna, utgifva.
Ryttmästare-b o stället Arup:
om 1£ mantal, med underlydande arbetshemman 6T7^ mantal, indelade i 11 hofverier,
hvilkas skyldigheter voro beskrifna uti ett den 17 Dec. 1735 af Krigs- och Kammarkollegierne
faststäldt arbets-kontrakt; varande arbets-skyldigheten uppskattad till 176
öke- och 121 dränge-dagsverken, beräknade i penningar till 278 R:dr 1 sk. 9 rst.,
hvaremot boställets bruknings-kostnad ansetts uppgå till 431 R:dr 18 sk. 2 rst. Ranko.
Ehuru arbelsbönderne icke velat medgifva någon ersättning för hofveriets upphörande,
hade förrättningsmannen, för den händelse bönderne komme att från detta onus i framtiden
befrias, ansett dylik ersättning af dem böra erläggas med 25 R:dr 13 sk. 3 rst.
för hvarje helt hofveri eller tillhopa 278 R:dr 1 sk. 9 rst., då en brist uppstode af
153 R:dr 16 sk. 5 rst., hvars ersättande af Statsmedel blifvit tillstyrkt, dock att denna
godtgörelse borde utgå endast tillsvidare eller intilldess föreslagen reglering försiggått
till beredande af kostnadsfri tillgång på dagsverken genom anläggning af jordtorp samt
andra anstalter till boställshäldens förbättrande.
Sandby Kungsgård:
anslagen till Ryttmästare-boställe vid Sandby sqvadron af Skånska Hussar-regementet,
bestod af 3f mantal med underlydande 10-J-jt mantal arbets-skyldige hemman, fördelade
i 14i hofverier, hvarifrån likväl borde afräknas den till Kungsgården nu hörande lägenheten
Ekemöllas för \ hofveri åsätta arbete; varande arbets-skyldigheten till denna
Kungsgård fastställd genom kontrakt af den 12 December 1720 och uppskattad till
449f öke- samt 546j| dränge-dagsverken, motsvarande i penningevärde, efter medelmarkegångspris,
637 R:dr 18 sk. 7|- rst., hvaremot jordens bruknings-kostnad af ombuden
vid undersökningen beräknats till 1,188 R:dr 34 sk. 5 rst. Mot befrielse från
arbets-skyldigheten hade för 7 hela mantal eller 7f hofverier ersättnings-anbud blifvit
gjordt af 40 R:dr för hvarje helt hofveri, hvaremot innehafvarne af hemmanen i Sandby
by om 3t3(t mantal, eller 6j hofverier, förklarat sig vilja med arbets-skyldigheten fortfara;
och grundades häruppå följande uträkning:
Den ersättning, hvilken erbjudits till erläggande för 7f hofverier,
utgjorde R:dr 310: — —
ersättning, som, till fyllande af bristen i bruknings-kostnaden genom
indragning af arbets-skyldigheten för 7f hofverier, ansetts
böra af Statsverket utgifvas  » 347: 22. 10.
samt den godtgörelse af statsmedlen, som ytterligare tillkomme
boställshafvaren, så snart Sandby byamän sig med de öfriga
förenat, till  » 281: 11. 7.
hvartill ytterligare komme för 6£ hofverier i Sandby by efter enahanda
gränd belöpande afgift  » 250: — —
tillsammans R.dr 1,188: 34. 5.
182
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 97.
Svabesholms Kungsgård:
om 4 mantal, hade sig underlagda arbetshemman af lika mantals-styrka, fördelade i 8
hofverier, hvilkas arbets-åligganden, bestämda genom kontrakt samt särskilda resolutioner
och utslag, uppskattades till 244 öke- och 432 dränge-dagsverken, i värde beräknade
till 394 R:dr 39 sk. 4 rst. Då arbetsbönderne för befrielse från dagsverks-skyldigbeten
endast erbjudit 57j tunnor råg och korn, motsvarande i penningar 382 R:dr 32 sk.,
och den nu afkortade räntan, hvilken borde berörda ersättning tilläggas, utgjorde 55 R:dr
18 sk., så skulle väl uti den till 681 R:dr 6 sk. beräknade bruknings-kostnaden uppstå
en brist af 243 R:dr 4 sk., men denna brist hade ansetts icke behöfva genom Statsanslag
beläckas, enär boställshafvaren af den säkra inkomst, den föreslagna regleringen
erbjöde, snarare komme att tillskyndas öfverskott än förlust.
Kungsgården Bäckaskog:
om 14 mantal, hade sig underlagda arbets-skyldiga hemman om 13|J- mantal, fördelade
i 41f hofverier, hvilkas åligganden voro bestämda uti arbets-kontrakt af den 8 December
1688; men sedan Kungsgården kommit under Högstsalig Hans Majit Konung Carl
XIV:s egen disposition, hade år 1838, genom särskilda med arbetsbönderne, utom en
enda, afslutade afhandlingar, deras skyldigheter blifvit fastställda sålunda, att bemälde
arbetsbönder, med befrielse från hofveriet under Högstsalig Hans Majits besinningstid,
skulle, i stället för de 6 tunnor spamnål, som tillförene årligen erlagts af hvarje hofveri
och således tillsammans 250|- tunnor, värderade till 1,397 R:dr 40 sk., utgöra endast
229J tunnor råg, korn och halra, uppskattade till 1,167 R.dr 32 sk.; och ehuru sistnämnda
belopp med 230 R:dr 8 sk. understege värdet af den spanmåis-qvantitet, arbetsbönderne
förut erlagt, hade detsamma likväl ausells fullt tillräckligt icke allenast till
gårdsdrängarnes underhåll och aflöning, utan oek för bestridande af erforderliga legoarbelen
till Kungsgårdens bruk och skötsel, hvadan något fvllnads-bidrag från Statens
sida vid denna Kungsgård icke blifvit ifrågasatt.
Kungsgården Lillö:
innehållande 5| mantal, hade till gårdsbrukets besörjande sig anslagne 5f mantal, indelta
i 10-J- hofverier, af hvilka- arbets-skyldighelen utgjordes efter kontrakt af den 12 December
1720; och hade densamma blifvit ansedd att motsvara 399 öke- och 686 drängedagsverken,
beräknade i värde efter medel-markegångspris till 638 R:dr 10 sk. 4 rst.;
varande boställets bruknings-kostnad af allmänna ombuden upptagen till 812 R:dr. För
befrielse från ifrågavarande arbets-åligganden hade de dagsverks-skyldige i ersättning erbjudit
100 tunnor 13 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, motsvarande i penningar
.' R:dr 686: 5. 4.
hvartill komme den hittills afkortade indelta räntan, hvilken för
framtiden skulle komma att utgöras » 52: 24. —•
tillhopa ll:dr 738: 29. 4.
hvadan genom arbets-skyldigbetens upphörande för boställshafvaren visade sig en förlust
af 73 R:dr 18 sk. 8 rst.; men då Lillö boställe skulle lemna dess innehafvare större
behållen inkomst än någon annan Kungsgård inom. Skånska provinsen, hade på detta och
i öfrigt anförda skäl någon ytterligare godtgörelse till detta boställe icke ansetts erforderlig
eller böra föreslås.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd■ Skrifvelse, N:o 97.
183
Herrevads-Klosters Kungsgård:
om 7£ mantal, för gamla passevolans-kassans räkning år 1836 utarrenderadt, med rättighet
för arrendatorn att tillgodonjuta arbets-skvldigheten af tillslagna bönder och torpare,
dock under förbindelse att för trädgårdens skötsel och, när så fordrades, för passevolans-
eller exercis-sqvadrons-inrällningar, utan ersättning, afstå högst en tredjedel
af äckor, körslor och dagsverken till nämnda behofs fyllande.
Under denna Kungsgård lydde 16f| mantal arbets-skvldige hemman, indelade i
29§ hofverier, hvilkas skyldigheter voro bestämda genom ett af Krigs- och Kammar-kollegierne
den 2 November 1780 faststäldt kontrakt, och uppskattade till 903/',. öke- samt
2,014,f dränge-dagsverken, beräknade i värde till 1,612 R:dr 26 sk. 8 rst., hvaremot
boställets bruknings-kostnad af ombuden blifvit taxerad till 1,722 R:dr 16 sk. 9 rst.;
och då äfven här arbetsbönderne vid undersökningen förklarat sig ej vilja ingå på någon
öfverenskommelse, hade förrätlnings-mannen, vid det förhållande, alt en Staten tillhörig
allmän inrättning vore i besittning af ifrågavarande Kungsgård, samt att arrendatorn yt
trat
sig vara fullt belåten med uppskattningen, ansett något vidare yttrande icke påkallas.
Tomarps Kungsgård:
om 7\ mantal, hvarunder 18j|- mantal, fördelade i 3l£ hofverier, voro arbets-skyldige,
i enlighet med hvad en af Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierne den 24 December 1785
fastställd frivillig öfverenskommelse bestämde; varande dessa hemmans arbels-skvldighet
till Kungsgården uppskattad lill 1,291|- öke- och 2,018 dränge-dagsverken, af ombuden
värderade till 1,991 R:dr 21 sk. 3 rst., hvilken summa dock ansetts böra rättas till
1,993 R:dr 23 sk. 3 rst. Efter det arbetsbönderne vid tillfället vägrat uppgöra någon
öfverenskommelse, hade förrätlnings-mannen ansell ersättningen från dem böra bestämmas
lill 86 R:dr för hell mantal, eller inalles till R:dr 1,575: — -t—
så att Slaten skulle tillskjuta
. » 418: 23. 3.
för alt fylla detta belopp af
R:dr 1,993: 23. 3.
hvartill dagsverkena uppskattats; hvaremot någon godtgörelse för den summa, hvarmed
boställets af ombuden antagna bruknings-kostnad, 2,480 R:dr 47 sk. 9 rst., öfverslege
dagsverkenas uppskattning, icke blifvit tillstyrkt.
Mölleröds Kungsgård:
bestod af 2j mantal arbets-skvldige hemman, indelade i 12 hofverier, hvilkas åligganden
voro bestämda genom arbefs-konlrakt af den 12 December 1720, och uti böndernas närvaro
uppskattade till 336 öke- och 495 dränge-dagsverken, beräknade i värde tili 507
R:dr 38 sk. 9 rst. Någon öfverenskommelse om ersättning för befrielse från hofveribesväret
kunde vid undersöknings-tillfäilet med de dagsverks-skvldige icke träffas; men
då förrättnings-mannen ansett boställets brukningskostnad böra antagas till 1,003 R:dr
28 sk. 6 rst. och ersättningen från arbetsbönderne kunna föreslås till 480 R:dr, skulle
bristen uppgå till 523 R:dr 28 sk. 6 rst., att af Staten boställshafvaren godtgöras.
E. K. M:t, som derefter i Nåder förordnat, att vid Bäckaskogs Kungsgård den
om hofveri-skyldighelen träffade öfverenskommelse skulle genast träda i verkställighet,
dock endast tills vidare, för att framdeles, i sammanhang med reglerings-frågan i sin
helhet, varda Rikets Ständers pröfning underställd, hade tillika låtit, ehuru utan önskad
184
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
påföljd, i ersättnings-frågan ytterligare höra de hofveri-skyldige, med hvilka öfverenskommelser
derutinnan dittills icke kunnat träffas, hvarjemte ej mindre de i och för beskattnings-väsendets
förenkling utsedde kommitterade, än äfven Krigs-kollegium öfver ärendet,
eller vissa delar deraf, med underdåniga utlåtanden inkommit; varande al E. K. M:t
jemväl redan i Nåder meddelade sådana, på vunnen utredning grundade föreskrifter,
hvarigenom befrielse åstadkommits för allmogen, dels inom Höks härad af Hallands län
från densamma förut åliggande arbets-skyldighet till två under Laholms Kungsladugård
hörande fisken, dels ock inom Ahrstads och Faurås härader af nämnde län från utgående
årliga afgiften till staden Falkenberg, såsom innehafvare af dervarande Kungs-laxfiske.
E. K. M:t har i den Nådiga Propositionen vidare täckts förklara, att, då om Ridö
hofstall-äng i Nyköpings län nu gällande arrende år 1870 tilländaginge, E. K. M:t ville,
uppå derom af Kongl. Kammar-kollegium skeende anmälan, taga under Nådig pröfning, i
sammanhang med frågan om hofstall-ängeus ånyo för-arrenderande, huruvida den blifvande
arrendatorn skulle vid de för närvarande till berörde äng utgående hjelpe-dagsverken
bibehållas, eller om de borde från arrendet skiljas och innehafva ren af de arbetsskyldige
hemmanen i stället förpligtas att för samma dagsverken lösen efter markegång
erlägga; äfvensom att, då, i följd af Kammar-advokat-fiskals-embetets anförda besvär öfver
E. K. M:ts Befallningshatvandes i Östergöthlands län utslag den 12 Juli 1843, angående
rättighet för arrendatorn af det på 30 år utarrenderade, till Statsverket indragna,
f. d. Ofverste-löjtnants-bostället Kungs-Norrby i nämnda län, att tillgodonjuta hjelpedagsverkeu
från vissa inom boställets rågång belägna hemman, denna fråga ännu utgjorde
föremål för laga behandling, E. K. M:t funne någon åtgärd i afseende på dessa hjelpedagsverken
icke för närvarande böra ega rum; hvarjemte och på det att hemmanen i
Tuna Ofvanbro fjerding af Stora Kopparbergs län måtte kunna befrias från utgörande in
natura af de 688j-| (eller, såsom de hos Kongl. Kammar-kollegium förvarade handlingar
utvisa, 668f|) hjelpe-dagsverken, hvilka nu derifrån utgjordes till brukande af den Landshöfdingen
i länet på lön indelta Kronoängen Hushagen, E. K. M:t föreslagit Rikets Ständer,
att åliggandet att in natura utgöra dessa dagsverken måtte upphöra med den sednast
från embetet afgångne Landshöfdingens fardagstid och derefter, i likhet med hvad i
allmänhet inom denna landsort egde rum, lösen för berörda dagsverken erläggas till
Statsverket, emot det att till fyllnad i Landshöfdinge-lönen anvisades ett emot förlusten
svarande Statsanslag i rundt tal, som borde på länets stat uppföras, med iakttagande att
berörda anslag bestämdes i kontant efter medeltalet af markegångs-prisen å dagsverken
under de tjugo åren 1832 till och med 1851, dock med afdrag af det belopp, 37 R:dr 6
sk. 5 rst., hvarmed boställshafvaren hittills godtgjort Statsverket för rättigheten att begagna
dagsverkena; och hade, beträffande den dagsverksskyldighet, som lill Öfversteboställe!
Lilla Bjurum i Skaraborgs län utgjordes af dertill indelta hemman, E. K. M:t,
som, då någon förändring uti de författningsenliga vilkor, hvarunder nämnda Regementscbefs-boställe
hittills innehafts, icke under den nuvarande boställs-innehafvarens tjenstetid
kunde utan hans begifvande skäligen ifrågasättas, ansåg någon åtgärd i afseende å dagsverksskyldighetens
upphörande icke böra ega rum förr än efter den nuvarande indelningshafvarens
afgång från embetet, behagat föreslå Rikets Ständer, dels att från och
med den tid nuvarande boställs-innehafvaren eller hans rätts-innehafvare bostället aflrädde,
den de dagsverks-skyldige hemmanen åliggande indelta ränta, hvarå för närvarande
i och för dagsverksskyldigheten stadgadt afdrag egde rum, måtte utgå på sätt om utgörande
af dylik ränta i allmänhet vore föreskrifvet, dels ock att den särskilda afgäld af
16 tunnor 15£ kappar råg, hvilken egarne af de dagsverks-skyldige hemmanen åtagit sig
att årligen erlägga, kunde få till Statsverket inflyta, emot det att derifrån utginge och
på Stat uppfördes: a)
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
185
a) oindeld spanmål, hälften råg och hälften korn, till belopp i minst hela kappar
motsvarande förenämnda 16 tunnor 15£ kappar råg, beräknadt efter medeltal af
markegångspriset inom länet under de tjugo åren 1832—1851; och
b) kontant anslag, motsvarande de hittills utgående dagsverkenas vid undersökningen
uppskattade värde 407 R:dr 40 sk., elter afdrag af ej mindre den indelda räntan,
149 R:dr 7 sk. 6 rst., än äfven värdet af ofvanberörda särskilda afgäld i spanmål, 98
R:dr 44 sk. 6 rst., eller i jemnt tal 160 R:dr; hvarjemte E. K. M:t, vidkommande vissa
hemmans dagsverksskyldighet till åtskilliga, såsom boställen åt embetsmän och det högre
militär-befälet för längre tid tillbaka anslagna Kungsgårdar, i Christianstads och Malmöhuslän,
i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte öfverlemna till E. K. M:t alt, på af E.
K. M;t uppgifna vilkor, i förevarande ämne besluta.
Under behandlingen af detta ärende har hos Rikets Ständer blifvit framstäldt, huruledes,
utom de såsom hofveriskvldige till Löfvestads Kungsgård i Malmöhus län upptagna
I3f| hemman med 49 hofverier, funnos 19 hemmansnummer i Löfvestad och 4 i
Heinge byar, hvilka väl icke voro underkastade det vidsträckta hofveriet, sorn ålåge de
upptagna hemmanen, men dock, jemlikt kontrakt af den 4 December 1688, utgjorde, jemte
postförsel, hvartdera ett dagsverke i veckan, äfvensom att dessa hemmansnummer funnos
ännu i 1691 års tiondesättning för Malmöhus län, som blifvit upprättad på grund af 1671
års jordrefning, uppförda såsom åttondedels hemman, hvarefter de röstade vid sockenstämmor,
betalade tionde till Kronan, kyrka och prest samt nu, sedan de å okänd tid
blifvit förmedlade och i Kronans jordeböcker uppförda under benämning af gatehus, voro
samtlige köpta till skatte.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och som,
hvad angår de hemman, hvilka hafva dagsverksskyldighet till Ridö bofslall-äng sig ålagd,
äfvensom dem, hvilka möjligen kunna i laga ordning förklaras skyldige att dagsverken till
Kungs-Norrby f. d. Öfverste-Löjtuants-boställe utgöra, Rikets Ständer ansett med
billighet öfverensstämma, att dessa hemman jemväl komma i delaktighet af den befrielse
från dagsverkenas utgörande in natura, som dels redan, genom Kongl. Brefvet den 3 December
1812, tillgodokommit de Kronans behållna Kungsgårdar och Kronolägenheter i sådant
afseende förut anslagna hemman, dels ock nu blifvit föreslagen till förmån för de
hemman, som äro' till boställen och indelningshafvare dagsverks-skyldige, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, att så väl ifrågavarande till Ridö hofstall-äng anslagna hemman,
som de, hvilka möjligen kunna i laga ordning anses pligtige att dagsverken till KungsNorrbv
f. d. Ofversle-Löjtnants-boslälle utgöra, måtte, när de nuvarande arrendena deraf
upphöra, eller dessförinnan, om uppgörelse i sådant afseende med vederbörande arrendatorer
kan träffas, komma i åtnjutande af befrielse från dagsverkenas utgörande in natura,
enligt de för dylik reglering i allmänhet stadgade grunder.
Beträffande åter de af E. K. M:t framställda Nådiga förslag i och för upphörande
af den nuvarande arbets-skvldigheten till krono-ängen Hushagen i Stora Kopparbergs län,
Öfverste-bostället Lilla Bjurum i Skaraborgs län samt åtskilliga, såsom boställen åt embetsman
och det högre militär-befälet anslagna, Kungsgårdar i Christianstads och Malmöhus
Ilin; så och enär förbindelsen att utgöra ifrågavarande onus in natura otvifvelaktig!
mäste menligt inverka på de dagsverks-skyldige hemmanens jordbruk, och lindring förut
medgifvits i dagsverksskyldigheten till Kronans behållna egendomar, samt Rikets Ständer
redan vid 1840 och 1841 årens riksdag, med förklarande, att de ansågo rättvisa och billighet
fordra, det enahanda lättnad bereddes den del af allmogen, som var underkastad
dagsverksskyldighet till boställen oell lönings-hemman, för sin del beslutat, det åliggandet
att denna skyldighet in natura utgöra skulle för framtiden upphöra; och härtill komBih.
till R. St. Brot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 24
186
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97.
mer, att för åvägabringande af förändringen med arbets-skyldigheten till Hushagen, enligt
E. K. M:ts Nådiga förslag, någon uppoffring å Statens sida icke blifvit ifrågaställd; att
den för upphörande af dagsverksskyldigheten till Lilla Bjurum föreslagna ersättning icke
blifvit beräknad högre än lill dagsverkenas uppskattade värde, med ofvannämnda afdrag,
samt i den Nådiga Propositionen E. K. M:t förklarat, att den ersättning, som vid Kungsgärdarne
i Skåne skulle kunna ifrågakomma åt boställs-innehafvarne, icke skulle öfverstiga
skillnaden emellan de från hemmanen efter förändringen utgående indelda räntor,
jemte den afgäld, som skulle af arbetshemmanen för dagsverkenas upphörande erläggas,
samt det värde, hvartill den upphörande hofveri- eller arbets-skyldigheten blifvit vid 1844
års undersökning uppskattad; hvadan denna ersättning, som icke ifrågakommer vid Lillö
och Svabesholms Kungsgårdar, sannolikt vid ganska få af de öfriga Kungsgårdarne kommer
att ega rum, äfvensom densamma, der den medgifves, icke bör kunna uppgå till något
betydligare belopp, hafva, på dessa och de uti den Nådiga Propositionen vidare upptagna
skäl, Rikets Ständer väl funnit E. K. M:ts nu meddelade Nådiga förslag, såsom ledande
till det åsyftade ändamålet, böra antagas; men då derjemte, i fråga om den ersättning,
som skulle Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län tillkomma, Rikets Ständer inhemtat,
hurusom, efter det Advokat-Fiskals-Embetet i Kongl. Kammar-kollegium, enligt
Memorial af den 25 Oktober 1852, till Rådstufvu-rätlen i Fahlun instämt dåvarande
Landshöfdingen i nämnda län, med påstående att, då det belopp, 2 sk. 8 rst., hvarmed
Landshöfdingen, såsom innehafvare af krono-ängen Hushagen, årligen godtgjort Statsverket
för hvarje af de denna äng anslagna 668j-f dagsverken, rätteligen bordt utgöra 5 sk.
4 rst., Landshöfdingen måtte förpligtas att för berörda dagsverken framdeles årligen godtgöra
Stats-verket, enligt den förhöjda beräkningen, med 74 R:dr 12 sk. 10 rst., i stället
för dittills erlagda 37 R:dr 6 sk. 5 rst., samt i anledning deraf Landshöfdingen medgifvit
sig vara E. K. M:t och Kronan ansvarig för den af Advokat-Fiskals-Embetet sålunda
beräknade lösen, förbemälda Kollegium, genom beslut den 28 December 1852, föreskrifvit
till behörigt iakttagande i Kronans jordeböcker och räkenskaper, att betalning för ifrågavarande
668dagsverken, från och med nästpåföljda uppbördsår och så länge Landshöfdingen
finge desamma disponera, skulle af honom erläggas med 5 sk. 4 rst. för hvarldera,
eller tillhopa med 74 R:dr 12 sk. 10 rst., så hafva Rikets Ständer ansett detta
förhållande nu böra iakttagas vid bestämmandé af den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs
län tillkommande ersättning, i följd af nämnda dagsverkens upphörande att in natura utgöras;
hvadan och i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E. K. M:t bebagat i Nåder
föreslå, Rikets Ständer funnit skäligt, för sin del, besluta:
A) att den hemmanen i Ofvanbro fjerding af Stora Tuna socken och Stora Kopparbergs
län för närvarande åliggande skyldighet, att till den Landshöfdingen i länet på
lön anslagna kronoängen Hushagen utgöra 668j-f dagsverken in natura, må med den sednast
från embetet afgångna Landshöfdingens fardagstid upphöra, och derefter ifrågavarande
dagsverken till Kronan utgöras, på sätt om öfriga Kronans behållna dagsverken inom
länet är eller kan blifva stadgadt, emot det att, lill fyllnad i Landshöfdinge-lönen, anvisas
ett emot förlusten af dagsverkena svarande stats-anslag i rundt tal, som på länets
stat uppföres, med iakttagande, att berörda anslag bestämmes i kontant efter medeltalet
af markegåugsprisen å dagsverken under de tjugo sednasle åren 1834—1853, dock med
afdrag af det belopp, 74 R:dr 12 sk. 10 rst., hvarmed boställshafvaren hittills godtgjort
Stats-verket för rättigheten att begagna dagsverken;
B) att den dagsverksskyldighet, som af dertill indelade hemman utgöres till öfversle-bostället
Lilla Bjurum i Skaraborgs län, må, från och med den tid nuvarande boställsinnehafvaren
eller dess rättsinnehafvare bostället afträdde, upphöra att in natura utgöras,
samt att, i följd häraf, dels den de dagsverksskyldig hemmanen åliggande indelda
Expeditions-Ulskoltels Förslag till underd. skrifvelse, N:o 97. 187
ränta må utgå på sätt om utgörande af dylik ränta i allmänhet är föreskrifvet, dels ock
den särskilda algiild af 16 tunnor 15£ kappar råg, som egarne af nämnda hemman åtagit
sig att årligen erlägga, må till Stats-verket ingå, emot det att till boställshafvaren
från Stats-verket utgår och på stat uppföres:
a) oindeld spannmål, hälften råg och hälften korn, lill belopp i minst hela kappar
motsvarande förenämnda 16 tunnor 15£ kappar råg, beräknadt efter medeltal af markegångsprisen
inom länet under de tjugo sednaste åren 1834—1853; samt
i) kontant anslag i jemt tal af 160 R:dr;
c) att, angående dagsverks-skyldighelen till åtskilliga ofvanomförmälda såsom boställen
anslagna kungsgårdar i Christianstads och Malmöhus län, följande bestämmelser
må antagas, nemligen:
l:o att de, angående hofveri-skyldighetens upphörande på vissa vilkor och emot
afgäld från de hofveri- eller arbels-skyldige hemmanen, med hemmans-innehafvarne uppgjorda
ofvannämnda öfverenskommelser, äfvensom de dylika, hvilka hädanefter enligt enahanda
grunder i vederbörlig ordning afslutas för större eller mindre antal af hofverieller
arbets-skyldige hemman, skola till E. K. M:ts nådiga pröfning och stadfästelse anmälas
;
2:o att, der sådan öfverenskommelse varder af E. K. M:l sladfästad, förändringen
skulle taga sin början antingen från och med året efter det, då boställs-innehafvaren förklarat
sig dermed nöjd, eller ock, om han ej vill derpå ingå, vid hans afgång från
bostället;
3:o att, när hofveri- eller arbets-skyldighelen upphör, den hemmanet åliggande,
emot arbets-skyldigheten förut afkortade indelda räntan skall utgöras lill vederbörande
indelningshafvare, men den derutöfver öfverenskomna årliga afgälden till Stats-verket ingå;
hvaremot på vederbörliga stater uppföres ett emot sistnämnda afgäld svarande anslag,
som tillkommer boställs-hafvaren uti oindeld spanmål, hälften råg och hälften korn,
om afgälden är bestämd i spanmål, eller i kontant, derest afgälden är uti penningar
fastställd;
4:o att, i hvarje särskildt fall det må ankomma på E. K. M:ts Nådiga pröfning,
huruvida, utöfver sistnämnda anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställs-innehafvaren
för upphörandet af det förut åtnjutna arbels-biträdet kan erfordras; i hvilket fall
likväl en sådan ersättning icke må öfverstiga skillnaden emellan det i nästföregående
punkt omnämnda sammanräknade beloppet af indelda räntor och afgäld samt det värde,
hvartill den upphörande hofveri- eller arbets-skyldigheten af hemmanen vid 1844 års undersökning
blifvit af förrättningsmannen, Kammar-rådet Cassel, uppskattad;
5:o att den i 3:dje punkten omförmälda afgäld, äfvensom den i 4:de punkten nämnda
ersättning, der den ifrågakommer, skall, såsom vederlag för minskad boställs-afkastning,
tillsvidare al- och tillträdas lika med annan boställets tillhörighet; samt
6:o att, i de fall, då öfverenskommelse på föreskrifvet sätt icke redan träffats eller
framdeles varder uppgjord, hofveri- eller dagsverks-skyldigheten tillsvidare skall, såsom
hittills, fortfara.
Slutligen, och då förhållandet med ofvanomlörmälda, under Löfvestads kungsgård
dagsverks-skvldige så kallade gatehus saknar behörig utredning, men dessa, så vida de
äro af enahanda beskaffenhet med de hemman, som för närvarande till samma kungsgård
utgöra dagsverken in natura, synas böra i afseende på arbets-skyldigheten behandlas
lika med nämnda hemman; få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t
täcktes anbefalla att undersökning varder verkställd, till utrönande, huruvida de så kallade
gatehus, som till Löfvestads kungsgård utgöra dagsverken in natura, äro af ena
-
188
Expeditions-Dtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 98.
handa beskaffenhet med de till samma kungsgård arbets-skyldiga hemman, och att i sådan
händelse den reglering, som kan komma att i afseende å arbets-skvldighet ega rum
för dessa hemman, måtte efter i allmänhet stadgade grunder sträcka sig jemväl till omförmälda
gatehus.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1.9 Augusti 1854.
N:o 98.
(Se Skrif velse-förslaget N:o 120, samt Expeditions-Utskottets Memorial
N:o 8).
N:o 99.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 18 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning af
låne-procenten vid inhemsk ulls belåning hos ull-diskonten.
(Stats-Utskrs Uthde N:o 193.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition af den 16 November uästlidet år har E. K. M:t behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom, jemte det, bland andra åtgärder, hvilka ansetts
kunna bidraga till uppkomsten af en väl ordnad ullhandel inom riket, hos E. K. M:t blifvit
föreslaget, att den, innehafvare af inhemsk ull tillerkända lånerätt af ull-diskont-fonden,
hvilken, enligt E. K. M:ts Nådiga Kungörelse af den 14 Augusti 1841, nu utgör
blott 50 procent af ullens uppskattade värde, måtte förhöjas till det belopp, den tillförene
utgjort, eller 75 procent af samma värde, E. K. M:t väl funnit nämnda lånerätt i förhållande
till uppskattningsvärdet å ullen icke böra bestämmas högre, än att ull-diskont-fonden,
äfven vid en under lånetiden inträffad sänkning i ullpriset och med tillägg af upp
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 99.
189
lupen förfalloränta jemte afgifterna till ull-kontoret och auktionskostnaden, kunde i allmänhet
anses vara betryggad emot all förlust; men då det icke syntes vara att befara,
att, under den tid af högst 11 månader, lån hos ull-diskonten finge iunehafvas, prisen å
ull skulle falla ända till hälften af det belopp, de vid lånets beviljande utgjorde, borde
den nuvarande lane-procenten, under behörigt iakttagande af hvad, i afseende på ullens
värdering före dess belåning, i Kongl. Kungörelsen den 19 December 1835 är föreskrifvet,
kunna, utan äfventyr för fonden, i någon mån förhöjas; dock som den år 1841 skedda
nedsättning af låne-procentens belopp vidtagits i anledning af Rikets Ständers vid samma
års riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse om beviljad tillökning af kreditivet för ull-diskontionden
och om vilkoren för samma kreditivs användande, hade, vid sådant förhållande och
oaktadt kreditiv-summans minskning under sednaste riksdag, E. K. M:t ansett låne-procentens
ifrågasatta förhöjning icke utan Rikets Ständers medverkan böra beviljas, i hvilket
afseende E. K. M:t nu ock täckts till Rikets Ständer framställa det Nådiga förslag,
att den så kallade låne-procenten vid inhemsk ulls belåning af ull-diskont-fonden måtte
varda bestämd till högst sextiosex och tvåtredjedels procent utaf det värde, hvartill ullen
blifvit i föreskrifven ordning uppskattad.
Under behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemlat, att de i anledning
af beviljade lån verkställda utbetalningar utaf ofvan omförmälde, till utgående från
Riksgälds-kontoret, emot 3 procent årlig ränta för hvad derå lyftes, anvisade kreditiv,
hvars belopp af Rikets sednast församlade Ständer nedsattes från 300,000 R:dr till 150,000
R:dr, under de 4 sistförflutna åren icke understigit 37,000 R:dr eller öfverskridit 96,000
R:dr årligen; och som Rikets Ständer instämma uti den af E. K. M:t framställda åsigt,
att, under vederbörlig tillämpning af de i sagda hänseende för öfrigt gällande föreskrifter,
det allmännas säkerhet för de utgifna lånemedlens återbekommande icke kan anses komma
att äfventyras genom den i Nåder föreslagna förhöjningen af det belopp, hvarmed inhemsk
ull hittills fått belånas genom invisningar å merberörda kreditiv, samt enär genom
denna förhöjning af låne-procenten de för ifrågavarande lånerörelse och befrämjandet af
dermed afsedda ändamål anvisade medel hädanefter torde komma att i betydligare mån
än förut begagnas, utan att, i allt fall, samma kreditivs belopp synes behöfva förökas,
hafva Rikets Ständer lemnat bifall till hvad E. K. M:t uti högstberörda Proposition i Nåder
föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Augusti 1854.
190
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 100.
N:o 100.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Aug. 18HJ.
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Slåndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afsöndring af bostalls-jord,
till utvidgande af Husie Församlings Kyrkogård
inom Malmöhus län.
(Stats-Utsk:ts Utlåtande, N:o 202.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition har E. K. M:t behagat meddela,
det E. K. M:ts Befallningshafvande i Malmöhus län och Biskops-embetet i Lunds
Stift gemensamt hos E. K. M:t i underdånighet anmält Husie inom nämnda län och
Oxie härad belägna församlings framställda önskan att, lill vinnande af en, i afseende
till förestående ombyggnad af församlingens kyrka samt bristande utrymme för begrafningar,
högst behöflig utvidgning af den kyrkan omgifvande begrafningsplatsen, måtte
från det derintill gränsande f. d. korporals-bostället vid Skånska Hussar-regementet
dels mantal N:o 3 och f:dels mantal N:o 4 Husie, hvilket ännu innehades af löntagare
på gammal stat, men, enligt Kongl. Cirkulär-brefvet den 2 Februari 1833, vore
afsedt till bostad åt Chefen för Lif-kompaniet af Södra Skånska Infanteri-regementet,
få afsöndras en vid vederbörlig landtmäteri-förrätlning å karta aflaltad och beskrifven
jordrymd af lO^idels kappland, emot en efter ortens högsta vanliga jordpris och spanmåls-arrende
bestämd årlig afgäld af 35T%:deIs kappar, löst mål, hälften råg och hälften
korn, hvilken församlingen lillförbundit sig att den 1 Maj hvarje år efter gällande
markegångspris till boställshafvaren utgöra, deröfver Chefs-embetet vid nämnde Regemente
sig yttrat, hvarefter E. K. M:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, i ämnet
hörda, med öfverlemnande af underdåniga yttranden från vederbörande myndigheter,
hvilka, lika med bemälda Chefs-embete, ansett något hinder emot den ifrågaställa
jordafsöndringen icke förekomma, sig i underdånighet utlåtit och dervid, jemte erinran,
hurusom, enligt författningarne, församlingen ålåge så väl att betala kostnaden för landtmäteri-förrättningen,
derför den ock redan blifvit debiterad, som äfven att bygga och
fortfarande underhålla kyrkogårdsmuren eller stängseln emot boställets egor, lunnit behofvet
af kyrkogårdens utvidgande in på boställets ego-område, likasom tillräckligheten af
den i sådant afseende föreslagna afgäld vara fulleligen ådagalagda, hvadan Kollegierna
Expeditions-Utskot(ets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 101.
191
på det sätt underdånigst tillstyrkte Nådigt bifall till ofvannämnde ansökning, att afgälden
blefve, genom upphöjande af bråket till helt, fastställd till jemnt en tunna, hälften
råg och hälften korn, saint derjemte, såsom i likartade fall tillförene stadgats, förklarades
böra icke in natura, utan med penningar efter årligt markegångs-pris, till Kongl.
Maj:t och Kronan af församlingen erläggas vid den tid, då uppbördsstämman i orten
egde rum.
I betraktande af hvad sålunda i ämnet förekommit, har E. K. Maj:t täckts Nådigst
föreslå Rikets Ständer att medgifva den ifrågaställda jordafsöndringen från ofvannämnde
boställe, emot en till en tunna afradsgild spanmål, hälften råg och hälften
korn, jemnad årlig afgäld, att al församlingen till vederbörande boställshafvare utgöras,
på sätt Krigs- och Kammar-kollegierna i öfrigt derom hemställt.
Och som, enligt hvad utredt blifvit, Slaten icke tillskyndas någon förlust genom
den föreslagna jordafsöndringen, hafva, vid öfvervägande af detta ärende, Rikets Ständer,
med afseende jemväl å den behöfliga utvidgningen af Husie församlings kyrkogård,
under ofvanberörda vilkor till samma afsöndring samtyckt.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Augusti 1854.
N:o 101.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Aug. 1854.
Presle-Ståndet den 18 — —
Borgare-Slåndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående pension på Allmänna
lndragnings-stalen åt 2;ne Af vittrings-landtmätare i
Norrbottens län, m. m.
(Stats-Utsk:ts Utlåtande, N:o 210.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fått emottaga E. K. Mils Nådiga Proposition af den 18
nästlidne April, med tillkännagifvande, hurusom E. K. M:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län hos E. K. M:t underdånigst anfört, att bland åtgärder, hvilka ledde till
uppodling samt utveckling och förkofran i ekonomiskt hänseende af länet, afvittringen
intoge förnämsta rummet, hvadan påskyndandet af dess fortgång och fullbordan vöre
192
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 101.
af högsta vigt, men att hinder härför mötte derigenom att ålskillige vid afvittringen
anställde Landtmätare, ehuru egande skicklighet och god vilja, likväl, i anseende till ålderdom
samt försvagade kropps- och själs-krafter, voro urståndsatte att verkställa arbete,
i godhet och myckenhet jemförligt med yngre personers; hvilket förhållande skulle i
ännu högre grad menligt inverka på afvittringens fortgång, då densamma innan kort
komme att omfatta lappmarkerne och de aflägsnare mera obebodda och oländiga trakterna
af kustlandet, hvarest oförminskad helsa och kraft fordrades hos Afvittringslandtmätaren,
för att under de mödor och umbäranden, som der mötte, kunna fullgöra
sina åligganden; och vore det derföre angeläget, att de Afvittrings-landtmätare, hvilka
för uppnådd högre ålder eller iråkad sjuklighet icke kunde anses fullt lämpliga för sitt
mödosamma och ansvarsfulla kall, blefve derifrån skiljde, hvarvid likväl billighet och
rättvisa fordrade, att desse tjenstemän, med så ringa aflöning, att något deraf icke
kunde blifva i behåll för framtiden, samt för, öfrigt af trägna tjenste-göromål hindrade
att på annat sätt bereda sig ökade inkomster, vid entledigandet från afvittrings-landtmätare-befattningen
hugnades med ett understöd, som försäkrade dem om tarflig bergning
på ålderdomen. På grund häraf hade E. K. M:ts Befallningshafvande tillika i underdånighet
hemställt, att tvenne Afvittrings-landtmätare, nemligen Andre Landtmätaren i
förenämnde län Erik Hollström och Kommissions-landtmätaren derstädes Jonas Lundberg,
hvilka med nit och drift fullgjort sina åligganden under den längre tid de varit
vid afvittringen i länet anställde, måtte, uppå derom jemväl gjorda särskilda underdåniga
ansökningar, förklaras berättigade att, efter afskedstagande^ den förre, som numera
uppnått 76 års ålder, uppbära, jemte den för Andre Landtmätare bestämda pension
af 600 R:dr, ett årligt belopp af 200 R:dr, och den sednare, hvilken vore 66 år
gammal, åtnjuta, utöfver den honom såsom Kommissions-Iandtmätare tillkommande pension
af 336 R.dr 45 sk. 4 rst., så stort belopp årligen, att hans inkomst motsvarade
det nuvarande afvittrings-landtmätare-arfvodet 600 R:dr.
Öfver de underdåniga ansökningarne hörda, hade E. K. M:ts och Rikets Statskontor
vitsordat sökandernes författningsenliga rätt att efter afskedstagandet uppföras
å Allmänna Indragnings-Staten till åtnjutande af årliga pensioner, Hollström, såsom Andre
Landtmätare, af 600 R:dr och Lundberg, såsom Kommissions-Iandtmätare, af ett
andre landtmätare-lönen motsvarande belopp, i allmänhet utgörande 336 R:dr 45 sk.
4 rst., men i Norrbottens län uppgående blott till 198 R:dr 2 sk. 4 rst., samt ÖfverDirektörs-embetet
vid landtmäteriet i Riket, beträffande sökandernes anhållan att efter
afskedstagandet varda hugnade med något årligt understöd utöfver det, hvartill de voro
berättigade, anfört, att, ehuru något lagligt hinder icke mötte att från afvittringsverket
när som helst aflägsna landtmätare, som befunnos till den mödosamma tjenstgöringen
derstädes mer eller mindre oförmögne, Embetet likväl ansåge ett dylikt aflägsnande
helst böra ske på ett sätt, som icke lemnade utan nödtorftig bergning den tjensteman,
hvilken under denna tjenstgöring uppoffrat helsa och krafter; i följd hvaraf ÖfverDireklörs-embetet
funne sig, lika med E. K. M:ts Befallningshafvande, böra i underdånighet
tillstyrka, att sökanderne måtte tilldelas något årligt understöd utöfver den pension,
hvartill de, enligt författningarne, voro berättigade.
Med hänsigt till hvad E. Iv. M:ts Befallningshafvande och förbemälda ÖfverDirektörs-embete
äfvensom Stats-kontoret i underdånighet anfört, har E. K. M:t behagat
Nädigst föreslå, att Rikets Ständer måtte bevilja pensioner å Allmänna IndragningsStaten
åt Andre Landtmätaren Hollström med Atta Hundra Riksdaler och åt Kommissions-Landtmätaren
Lundberg med Ses Hundra Riksdaler Banko, att utgå från och
med månaden efter den, hvaruti afsked dem beviljades; hvarjemte E. K. M:t, på de
Expedilions-Ulskoltcts Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 102.
193
af Dess Befallningshafvande åberopade skäl, i Nåder begärt Rikets Ständers bemyndigande,
att tillerkänna hädanefter afskedstagande Afvittrings- och Storskiftes-landtmätare,
som uppfyllt de i afseende på ålders- och tjenste-år m. m. för Statens embets- och
tjenstemän i allmänhet stadgade pensioneringsvilkor, pension å Allmänna JndragningsSlaten
lill belopp af Sex Hundra Riksdaler, inberäknadt del pensions-belopp, hvartill
de såsom Kommissions-landtmätare kunde linnas berättigade.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande och, med afseende å de
i den Nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit skäligt bifalla E. K. M:ts Nådiga
framställning, så i ena som andra hänseendet, dock att pensionerne för Andre
Landtmätaren Hollström och Kommissions-Landtmätaren Lundberg bestämmas ätt med
de föreslagna beloppen, i ett för allt, utgå.
Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar å högstberörda Nådiga Proposition, hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Augusti 1854.
N:o 102.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Aug. 1854.
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse på viss
tid åt enskild man af en Kronan tillhörig, intill opera-huset
i Stockholm gränsande 'tomt.
(Ståts-Utskottets Utlåtanden, N:ris 19 och 132.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag ansett sig icke kunna bifalla E.
K. M:ls Nådiga framställning, det mätte åt E. K. M:t öfverlemnas att, med användande
af derför jemväl Nådigst föreslagna tillgångar, låta å den E. K. M:t och Kronan
tillhöriga tomt, som är belägen inom hufvudsladen, i Jacobs församling och qvarteret
Mars, emellan Arsenalsgatan, nedra delen af Konung Carl XlII:s torg, Strömgatan
och Operahuset, under vissa vilkor uppföra ett boningshus af sten, så har E. K.
M:t, uti en till Rikets nu församlade Ständer den 16 November förlidet år allålen Nådig
Proposition, uppå anförde skäl, i Nåder föreslagit, att ifrågavarande tomt måtte
llik. lili It. St. Fröt. 1SS3 <5i 1834. 10 Sami. 1 Afd. 25
194 Expeditions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 10 3.
upplåtas på bestämd tid af minst 50 och högst 100 år åt enskild man, under förutsättning
alt, ibland andra härvid erforderliga vilkor och försigtighetsmått, iakttoges, att
tomten skulle inom föreskrifven termin bebyggas, i enlighet med ritning, som af E. K.
M:t i Nåder gillades; att tomtören, till lämpligt belopp, skulle under upplåtelse-liden
till Kronan erläggas, äfvensom att Kronan förbehölles rättighet att emot bestämd summa
inlösa byggnaden i fullgodt skick och återtaga tomten jemväl före upplåtelse-tidens
utgång, i händelse framdeles behof deraf skulle å E. K. M:ts och Kronans sida uppstå;
men som mot den sålunda föreslagna upplåtelsen af ifrågavarande tomt hos Rikets
Ständer mött betänkligheter, har ofvanberörde Nådiga Proposition icke blifvit af
Rikets Ständer antagen. Hvilket Rikets Ständer härmed skolat hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 17 Augusti 1854.
N:o 103.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Sept. 1834.
hos Preste-Ståndet den 27 — —
godkändt, med rättelse
af de i bifogadt Prot.-
Utdr. anmärkte fel, hos Borgare-Ståndet den 30 — —
godkändt, på sätt Borgare-Ståndet
beslutat, hos Bonde-Ståndet den 4 Okt. —
ånyo förehaft och godkändt,
med de i Exped.
-Utsk. Mern. N:o
11 tillstyrkte rättelser, hos Ridd. och Adeln den 11 Okt. —
ånyo föredraget, med
godkännande af of
vansagde
Memorial, hos Preste Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif reise, i anledning af Kongl. Majis
Nåd. Proposition, angående de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och f örenkling.
(Stats-Utsk:ts Uthden N:is 92 och 191 samt Meni. N:o 257.)
S. A. K.
Med afseende å det ifrån lång tid tillbaka insedda och erkända behofvet af beskattnings-väsendets
samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling, och då redan i
äldre tider fråga varit väckt att, med oförändradt bibehållande af de persedlar, hvilka
uti grundräntan ingingo såsom de hufvudsakligaste, förvandla alla de öfriga eller de
så kallade småpersedlarne efter ett visst medelpris till penningar, som sedan skulle med
förutvarande penningeränta sammanslås, samt, efter hvad kändt vore, småpersedlarne i
Expedilions-Ulskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i OS.
195
allmänhet uiulergingo ringa eller ingen förändring till sitt värde och desamma för öfrigt
lill största delen voro af beskaffenhet att icke kunna in natura utgöras, utan måste med
penningar lösas, hade E. K. M:t, uti en till Rikets sednast församlade Ständer den 1
Februari 1851 aflåten Nådig Proposition, förklarat Sig anse, alt, genom en sådan småpersedlarnes
förvandling, en skatteförenkling kunde ernås, om också icke fullkomligt,
likväl i hufvudsaklig män och vida lättare än genom antagande af något af de förslag,
som förut blifvit framställde, helst berörde åtgärd hade sin grund uti redan varande
förhållanden, och följaktligen någon rubbning af grundskatternas belopp i det hela,
vare sig till förlust för kronan eller de skattdragande, derigenom icke vore att befara;
hvarjemte, vidkommande frågan om fastställande af de persedlar, hvilka skulle såsom
hufvudräntor bibehållas, E. K. M:t i Nåder funnit, att i detta afseende icke andra
räntepersedlar borde antagas än sådane, sorn dels till sitt värde årligen bestämdes genom
markegångstaxa och sålunda antingen utginge i penningar efter förvandling eller
levererades in natura, dels voro af beskaffenhet, att kunna tjena till grund för en
skatteberäkning, dels ock i räntorna ingingo till så betydlig qvantitet, att de icke utan
allt för stor rubbning i dessa räntors totalbelopp kunde utelemnas, samt att, i öfverensstämmelse
härmed, det väl ville synas, som berörde hufvudräntor för hela riket
lämpligen skulle kunna efter olika förhållanden inom särskilda orter bestämmas endast
till spannmål, dagsverken, smör, hö, kol, ved, kött, fläsk, tackjern samt strömming och
lax, i hvilket fall förhållandet emellan de persedlar, som skulle förvandlas, och dem,
hvilka borde såsom hufvudräntor bibehållas, komme att blifva såsom icke fullt 5 till
100; men att, då emedlertid, innan ett så beskaffadt slutligt bestämmande af hufvudpersedlarne
lämpligen kunde ega rum, åtskilliga spe'cie!a utredningar och undersökningar
voro af nöden, hvarvid det torde böra lemnäs hemmans-innehafvarne tillfälle att i
ämnet sig yttra, samt vederbörande embetsverks underdåniga utlåtanden derefter jemväl
måste inhemtas, ansåge E. K. M:t alt, för det dåvarande, med hufvudräntornas fastställande
borde anstå, och endast grunderna för skalte-förenklingens verkställande bestämmas;
och hade, på grund häraf, E. K. M:t i Nåder föreslagit, att, jemte det i
ordinarie räntan, så väl hvad beträffade den indeida, som den kronan behållna andelen
deraf, ingående hufvudpersedlar hibehöllos, de mindre betydliga eller de så kallade småpersedlarne,
hvilka voro beroende af markegång, måtte, efter ett på grund af de nästföregående
tjugu årens markegångar fastställdl medelpris, förvandlas i penningar till
visst belopp, i sammanhang hvarmed E. K. M:t förklarat Sig, sedap Rikets Ständer
härom meddelat sitt beslut, vilja, efter det nödiga upplysningar blifvit inhemtade och
vederbörande embetsmyndigheter med underdåniga' utlåtanden inkommit, till Rikets
Ständer aflåta ytterligare Nådig Proposition, med hänsigt till bestämmande af de hufvudpersedlar,
hvilka borde lill utgående på dittills vanligt sätt bibehållas.
Till svar härå meddelade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 20 Aug.
1851, att Rikets Ständer, på de i den Nådiga Propositionen anförda skäl, bifallit hvad
E. K. Maj:t sålunda angående grundräntornas förenkling behagat föreslå; hvarjemte
Rikets Ständer underdånigst anhöllo, det Nådiga föreskrifter måtte varda vederbörande
meddelade, ledande dertill, att de för ändamålet erforderliga förberedande åtgärder
måtte så fortskyndas, att Rikets Ständer vid början af deras nästa sammanträde kunde
få emottaga den Nådiga Propositionen för frågans slutliga' afgörande, sorn E. K. M:t
förklarat Sig vilja till dem allåla; äfvensom och då det ofelbart skulle leda till enkelhet
vid debiteringen och till lättare kontroll för de skattskyldige, om vid den blifvande
ränteförenklingen alla bråktal af räntepersedlar för helt hemman ur jordeböckerna uteslötos,
Rikets Ständer för sin del beslöto, att, sedan för hvarje efter ränteförenklingen
qvarstående persedel minsta enheten blifvit bestämd, och hvartill, i afseende på de af
196
Expedilions-Ulskotlels Förslag lil underd. Skrifvelse, A’:o 103.
E. K. M:t uppgifne, Rikets Ständer antagit: för spanmål en kappe; för smör, kött och
fläsk ett skålpund; för hö, tackjern samt strömming och lax ett lispund; för kol en
tunna, samt för ved ett mått Q- famn), hvad i persedeltal, efter helt hemman beräknadt,
funnes upptaget till ringare belopp än nyss angifna enheter, måtte, efter samma
grund, som för småpersedlarne funnes bestämd, förvandlas och tilläggas penninge-räntan,
hvilken sistnämnda ränta jemväl borde för hvarje helt mantal jernnäs till fullt
skillingtal på det sätt, att till och med sex runstycken uteslötos, men högre runstycktal
beräknades till full skilling, och ansågo Rikets Ständer i öfrigt all i räntorna ingående
penninge-skaft böra beräknas och utgå likmätigt myntbestämnings-lagen af den
1 Mars 1830.
I följd häraf hade E. K. M:t under den 10 Oktober 1851 genom Nådigt Cirkulär
anbefallt Dess Befallningshafvande uti rikets samtliga län utom Malmöhus, der,
i afseende å grundräntornas förenkling, icke något förekomme, att inhemta vederbörande
räntegifvares yttranden i frågan på det sätt, att sedan, vid i behörig ordning utlyste
Sockenstämmor, ett ombud för hvarje församling blifvit valdt, desse sålunda utsedde socken-ombud
af Kronofogden kallades till sammanträde, hvarvid ombuden egde att utse
vissa deputerade till ett antal för hvarje fögderi af minst tre och högst sex, hvilket E.
K. M:ts Befallningshafvande, efter fögderiernas storlek och beskaffenhet, egde att bestämma,
och ät hvilka deputerade skulle uppdragas att å räntegifvarnes vägnar det
äskade yttrandet afgifva, samt alt, efter det desse deputerade, uppå kallelse, inför E.
K. M:ls Befallningshafvande sammanträdt och för dem blifvit uppläste: l;o förteckning
å alla de skatte-titlar, af hvilka jordeboks- och hemmantals-räntorna inom länet för
närvarande utgjordes, och 2:o ett uppgjordt förslag å de persedlar, som lämpligen kunde
komma i fråga att för framtiden såsom särskilde skatte-titlar bibehållas, deputerade
skulle uppmanas att vid berörda förslag framställa de anmärkningar, hvartill de kunde
finna sig befogade; och ålades E. K. M:ts Befallningshafvande att, då protokollen, som
förts vid de med deputerade hållna sammanträden, insändes, jemväl afgifva egna utlåtanden;
hvarefter, och sedan alla sålunda infordrade handlingar till Kammar-kollegium
öfverlemnats, med Nådig befallning att med underdånigt utlåtande i ämnet till E.
K. M:t inkomma, sådant utlåtande af bemälda Kollegium under den 8 Oktober 1852
afgifvits.
Af de vid sammanträden med länens deputerade hållna protokoll inhemtas, att
deputerade uti 9 län, nemi Östergöthlands. Elfsborgs, Veslér-Norrlands, Vesterbottens,
Christianstads, Blekinge, Götheborgs- och Bohus, Jemtlands och Norrbottens, ansett de
afgifna förslagen böra utan förändring gå till verkställighet, ehuru deputerade i Östergöthlands
och Elfsborgs län heldre önskat, att jemväl dagsverks-räntan måtte till penninge-ränta
förvandlas, samt de i Norrbottens län ansett med det allmänna bästa mest
förenligt, att alla räntepersedlar till kontanta penningar förvandlas, att deputerade i 12
län, nemi. Stockholms, Kronobergs, Jönköpings, Westmanlands, Södermanlands, Kalmar,
Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Örebro, Wermlands, Gottlands och Hallands, ansett en
del af de lill bibehållande föreslagna persedlar böra mot andra utbytas; hvarjemledeputerade
uti Stockholms, Westmanlands. Gottlands och Kalmare län samt Gestrikland, uttryckt
den önskan, att en störe del af persedel-räntorna, och deputerade i Stora Kopparbergs och
Wermlands län samt Helsingland, att alla persedel-räntorna kunde förvandlas i penningar;
att deputerade i Upsala län ansett, att såsom grundprincip borde antagas alla
persedel-räntornas förvandling i penningar; samt alt deputerade i Skaraborgs län, med
framställning af deras önskan, att hela ordinarie räntan måtte i bestämd penningeränta
utgå, förklarat, att bibehållandet af nuvarande ränte-persedlar vore att föredraga
framför ett öfvergående till förenkling enligt de föreslagna hufvudgrunderna.
Expedilions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 103.
197
Uti Kammar-kollegii ofvan omförmälda underdåniga utlåtande förekommer hufvudsakligen,
att Kollegium tillstyrkt de i ordinarie räntan ingående hufvudpersedlarnes
utbyte emot ett mindre antal, lämpadt efter hvarje orts näringsfång och olika förhållanden
på det sätt, att vid bestämmandet af de nya persedlarne måtte afses, att de
vid stigande eller fallande pris gåfve hvarandra en motvigt och icke blefve sådane, att
hela persedel-räntan kunde på en gång högt uppstegras eller falla till lågt värde i förhållande
lill andra varor, hvarföre Kollegium ansett, att spanmål och smör, som nu
redan inginge till ganska betydligt belopp uti hemmans-räntorna i rikets flesta län, borde
framdeles bibehållas och andra persedlar dertill förvandlas; äfvensom och enär den
till betydligt och smörräntan i åtskilliga län mångdubbelt öfverstigande belopp utgående
dagsverks-räntan bland hufvudpersedlarne varit minst underkastad omvexling i pris ocb
fördenskull vore att betrakta såsom en säker och tillförlitlig värdemätare, samt med
denna persedel derjemte företett sig det särskilda förhållande, alt den vanligen icke
varit underkastad prisstegring vid de tillfällen, då spanmålsprisen stigit, utan i sådant
fall fastmer nedgått i värde och såmedelst varit en regulator för vinnande af mera jemlikhet
i beskattningen under olika tidskiften, Kollegium icke tvekat att tillstyrka dagsverksräntans
bibehållande, synnerligen som deputerades inom de flesta län afgifna förklarande,
att de icke önskade bibehållande af nämnde ränta, syntes hafva tillkommit
under förutsättning, att den skulle framdeles komma att utgöras in natura och således i
saknad kännedom af E. K. Mås och Rikets Ständers beslut om räntepersedlarnes lösande
efter medel-markegångs-pris; hvaremot Kollegium, då de nuvarande räntepersedlarne
hö, fläsk, strömming och lax samt tackjern i Wermland och Westmanland dels
hvar för sig utgjorde mindre belopp, dels ock, efter Kollegii omdöme, icke voro lämplige
att fortfarande qvarstå, hemställt, att dessa persedlar icke vidare måtte såsom hufvudpersedlar
bibehållas; och hade, i enlighet härmed, Kollegium tillstyrkt, att såsom
hufvudränte-persedlar hädanefter måtte förblifva a) penningar i alla län; b) spanmål,
smör och dagsverken i de län, der de nu utginge, eller spanmål i alla län, utom Jemtlands,
smör i alla län, utom Blekinge, Christianstads, Stora Kopparbergs och Jemtlands,
samt dagsverken i alla, med undantag af Blekinge, Christianstads, Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens län, och c) tackjern i Örebro län; samt vidare yttrat den mening,
att öfrige af E. K. M:t till ytterligare bibehållande föreslagna- persedlar, om de
ej kunde till penningar förändras, måtte förbytas, inom Stora Kopparbergs län, der
smörränta icke förut funnes, till endast spanmål; och i alla de öfriga länen till spanmål
och smör efter den proposition, dessa persedlar för det närvarande i hvarje län
utgjorde, dock så alt minsta lämpliga bråk dervid användes; hvarjemte Kollegium tillstyrkt,
att de af E. K. M:t till förvandling uti penningar föreslagna persedlar måtte
dertill förändras; att förvandling lill penningar af bråktalen i persedelräntan och uteslutande
af runstycken i penninge-räntan måtte ega rum vid hvarje eget hemman, äfven
om det icke uppginge till helt mantal, och vid hvarje för sig bestående lägenhet
eller mantal, dock icke klufne delar af ett hemman; att all spanmåls-ränta, derunder
mjöl och malt inbegripne, borde utgöras i de sädesslag, hvaruti kronobonden inom socknen
af ålder utgått eller borde utgå, der ej särskilde föreskrifter derför lade hinder i
vägen; samt att den hvarje hemman eller lägenhet åliggande ränta malte i jordeboken
upptagas endast under titel af ränta, med uteslutande af nu brukliga benämningarne
jordeboks- eller ordinarie-ränta, mantals-ränta, termin- och (salpeter-skatt eller extra
ordinarie ränta, årlig ränta, landtågsgärd, vinter-körsel samt boskaps-, skjutsfärds- och
dagsverks-penningar; hvarförutan kollegium, dels med åberopande i vissa delar af sitt
under den 19 Oktober 1842 afgifna utlåtande och af Kommitterades för beskattningsväsendets
förenkling den 30 April 1847 aflåtna Betänkande, ansett nödvändigt, att för
198
Expedilions-Utskollets Förslag lill underd. Skrifvelse, A'.o 103.
kontroll vid ränteförenklingens verkställighet och lil! reda för framtiden, i den först upprättande
jordeboken bade gamla och nya förhållandet med räntorna borde intagas, och
att dervid de persedlar, hvilkas betalning beroddé på markegångspris, infördes med det
värde, hvartill de vid ränte-förenklingen blifvit beräknade, äfvensom att de persedlar,
som förvandlades till penningar, härvid upptoges, då del gamla kronovärdiet framdeles
blefve öfverflödigt; dels, för iakttagande af så väl statens som den enskildes rätt, ansett
det böra stadgas, att de nya räntornas utgörande icke måtte vidtaga förr, än uträkningen
deröfver blifvit vederbörligen granskad och godkänd; dels ock hemställt, att de så
kallade spillmarkerne eller en i de norra länen stadgad öfvervigt af 2 skålpund å hvarje
lispund smör med flera räntepersedlar, måtte, då dessa spillmarker voro en obehörig
tillökning på hemmanens verkliga ränta, från all beräkning vid ränte-förenklingen uteslutas,
hvarhelst och för hvilka ränte-persedlar de än hittills kunde hafva egt rum.
Härefter har E. K. M:t, uti en Rikets nu församlade Ständer den 16 Nov. J 853
aflåten Nådig Proposition, täckts förklara, det E. K. M:t, som vid pröfningen af detta
vigtiga ämne ansett sig böra på de i länen sammanträdde deputerades uttryckta meningar
fästa allt det afseende, sorn med E. K. M:ts och Rikets Ständers år 1851 i hulvudsaken
fattade beslut öfverensstämde och med rikets allmänna gagn och bästa vore
förenligt, i följd häraf låtit uti det förslag, som i den Nådiga Propositionen innefattades,
införa åtskilliga betydliga förändringar uti de länen förut meddelade, förslagsvis uppgjorda,
beräkningar af de räntor, hvilka för framtiden afsågos att såsom hufvudpersedlar
kunna komma att qvarblifva; men att, i afseende å dagsverks-räntan, hvilken deputerade
i de flesta länen önskat utbyta, E. K. M:t, på de af Kammar-kollegium i dess underdåniga
utlåtande anfärda skäl, och då markegången å denna till betydligt,belopp utgående
ränta visat sig mindre föränderlig än den på de öfriga hufvudpersedlarne, och
således dess utbyte mot persedel-ränta skulle medföra större ojemnhet uti de skattdragandes
utskylder, än som kunde ega rum, om dagsverks-räntan, förenklad, bibehölles till
håde de skattdragandes enskilda och Stats-verkets allmänna fördel, i nåder funne sig
ega anledning alt vidblifva grundsatsen för de, länen i detta hänseende meddelade, förslag,
helst något utgörande in natura af denna ränta numera icke ifrågakomme; och
har, i öfverensstämmelse härmed, E. K. M:t behagat föreslå ej mindre åtskilliga allmänna
föreskrifter, som E. K. M:t ansåge i och för verkställigheten af grundräntornas beslutade
förenkling böra stadgås, än äfven särskildt för hvarje län, med undantag af
Malmöhus, hvilka hufvudpersedlar borde för framtiden bibehållas eller till andra förvandlas,
äfvensom åtskilliga i följd deraf erforderliga närmare bestämmelser.
Rikets Ständer hafva tagit i noggrant öfvervägande hvad den nu aflåtna Nådiga
Proposilionen, jemte dertill hörande handlingar, innehåller, äfvensom hvad i särskilda
inom Riksstånden i samma ämne gjorda framställningar förekommit; och som, hvad
först angår den af åtskilliga utaf de deputerade, hvilka sammanträdt i länen, samt flere
Riksdagsfullmäktige hos Rikets Ständer nu framställde önskan, att större eller mindre
del af de så kallade hufvudpersedlarne måtte till penningar förvandlas, Rikets Ständer,
genom deras ofvanberörde underdåniga skrifvelse den 20 Augusti 1851, bifallit E. K.
M:ts Nådiga Proposition, hvaruti blifvit föreslaget, alt, jemte det de i ordinarie räntan
ingående hufvudpersedlar bibehölles, endast de så kallade småpersedlarne måtte förvandlas
i penningar till visst belopp, samt Rikets Ständer anse bifall till den ifrågaställde
förvandlingen af hufvudpersedlar i penningar skola innefatta ett upprifvande af
det beslut, som sålunda blifvit af E. K. M:t och Rikets Ständer gemensamt fattadt, hafva
Rikets Ständer funnit sig icke böra fästa afseende å ifrågavarande framställning om
förvandling af hufvudpersedlar i penningar, utom hvad beträffar dagsverks-räntan, som
E. K. M.t ansett fortfarande höra bibehållas, men hvaremot förekommer, att, ehuru den
-
Expedition s-Ulskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 103.
199
samma hittills i allmänhet mindre än andra hufvudpersedlar varit underkastad omvexling
i pris, dock, vid tilltagande industri, förbättradt landtbruk och lättade kommunikationer
inom landet, värdet å dagsverken otvifvelaktig! i en nära framtid mäste ej obetydligt
ökas samt, i sådan händelse, dagsverks-räntans bibehållande komme att för de
skattdragande medföra en ökad tunga; hvadan och då flertalet af deputerade förklarat
sig önska berörde räntas förvandlande i penningar, Rikets Ständer för sin del beslutat,
att dagsverks-räntan må till penningar förvandlas.
På grund häraf och i hufvudsaklig öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E.
K. M:t Nådigst föreslagit hafva Rikets Ständer för sin del, i och för verkställigheten af
nämnde ränteförenkling, stadgat följande allmänna föreskrifter:
l:o. Vid de beräkningar, hvilka göras så väl för en del räntepersedlars förvandlande
till penningeränta, som för en annan dels förvandlande till andra persedlar,
skola markegångspriserna i orten för Kronans behållna ränta under de tjugo sednaste
åren eller frän och med år 1834 till och med år 1853, läggas till grund, och medeltalet
af dessa 20 årens pris för hvarje persedel utgöra det värde, hvartill persedelslaget bör
beräknas vid allt utbyte och all förvandling inom länet eller markegångs-distriktet. I
det fall, att, genom skattläggning efter år 1834, ny räntepersedel i något läns markegångstaxa
tillkommit, derå alltså vid förvandling 20 års markegångspriser icke kunna
läggas lill grund, må värdet bestämmas efter medeltalet af de års medelpriser, hvilka,
enligt uppgifter från vederbörande magistrater i länets städer, egt rum under de år inom
berörde tidrymd, för hvilka markegångsvärden å sådan persedel saknas, sammanlagde
med markegångsvärdena för den öfriga liden.
2:o. Det efter nämnde grund uträknade värdet af de persedlar, hvilka till penningar
förvandlas, skall, jemte förut åsatt penninge-skatt samt de i öfverensstämmelse
med nu gällande stadganden efter ständiga priser, eller utan förhöjning i penningar utgående
räntor och med tillägg af det penninge-belopp, som, enligt efterföljande femte
punkt, kan tillkomma, blifva en bestämd, hemmanet eller lägenheten åtföljande, uti jordeboken
upptecknad penninge-ränta, som utgår i riksmynt, enligt myntbestämnings-lageu
den 1 Mars 1830.
3:o. Del efter samma grund uträknade beloppet af de persedlar, hvartill andra
persedlar blifvit utbytte eller förvandlade, skall, jemte likaledes uträknade beloppet af
de olorändradt bibehållne persedlarne, uti jordaboken för hemmanet eller lägenheten såsom
ensamma hemman eller lägenhet åtföljande persedel-ränta antecknas; börande härvid
hvarje persedelslag till qvantitet och dess vid detta tillfälle beräknade värde särskildt
utsättas.
4:o. Med persedel-räntan kött förslås torrt nötkött.
5:o. För att, så vidt lämpligen ske kan, undvika bråktal i räntorna, bestämmes
för hvarje persedelslag en enhet såsom den minsta, hvartill samma persedel i jordeboken
uppföres för helt mantal, och för de mindre hemman, utjordar och andra lägenheter,
hvilka i jordeboken upptagas under särskild nummer eller med särskild åsatt ränta.
För klufna hemman är minsta enheten blott det minsta, som med lagligt mått mätes
eller med laglig vigt väges.
Yid tillämpningen af stadgandet om bestämmandet af minsta enheten för räntorna
i hela mantal samt de hemman och lägenheter, hvilka i jordboken upptagas under
särskild nummer, böra, der eu del af persedelslaget är gammal ränta och en del tillkommen
genom utbyte eller förvandling, båda delarna sammanslås till en qvantitet, ini
nan beloppet af den blifvande nya hela räntan beräknas. Hvad som då deraf, liksom
när persedelslaget består af ensamt ny eller ensamt gammal ränta, befinnes utgöra bråk
af minsta enheten, skall efter samma grund, som för småpersedlarne finnes bestämd,
200
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i03.
förvandlas och tilläggas penninge-räntan. Hvad som derefter i penninge-räntan af runstycken
öfverstiger en half skilling, anses för hel, och hvad som understiger eller endast
uppgår till en half skilling, uteslutes. Penninge-räntans minsta enhet blir för så väl
helt mantal, som för mindre med särskild jordebruks-nummer samt äfven för lägenhet
utan åsatt mantal, en skilling. Minsta persedel-enheten för helt mantal och för de mindre
hemman, utjordar och andra lägenheter, hvilka i jordeboken upptagas under särskild
nummer eller med särskild åsatt ränta, är uti:
spanmål 1 kappe,
smör
.... 1 skålpund viktualievigt,
kött
1 » »
fläsk
1 » »
hö I lispund »
tackjern 1 » bergsvigt.
(S:o. De persedel-räntor, hvilka för hvarje län eller del deraf bestämmas såsom
hufvudränte-persedlar, undergå till sitt nuvarande belopp ingen annan förändring än den,
som antingen kan vara en följd af någon räntepersedals förvandling till annan hufvudrän
te-persedel eller blifver föranledd af nästföregående 4 och 5 punkter, eller ock af de
särskilda stadganden, hvilka för länet eller någon del deraf aro här nedanför bland de
samma län enskildt rörande föreskrifter intagne. Dock böra, i de orter, der afraden består
af flera slags spanmål, mjöl, malt, m. m., de olika slagen, så vidt ej annorlunda
särskildt föreskrifves, förvandlas till sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde består;
skolande förvandlingen verkställas i öfverensstämmelse med föreskrifterne uti 3:dje och
5:te punkterna.
7:o. Alla mjölqvarnar nu åliggande räntor i spanmål och mjöl förvandlas till
sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde består; och verkställes förvandlingen i öfverensstämmelse
med föreskrifterne i 3:dje och 5:te punkterna.
8:o. Der något enskildt verks privilegier nu lägga hinder för genomförandet af
förevarande förenkling uti grundräntorna, skall det, i den mån förenklingen nu ej kan
ega rum, tillsvidare och intilldess sådane hinder kunna lagligen undanrödjas, förblifva
vid hvad för närvarande är stadgadt.
9:o.' Hittills i jordeböcker och redogörelser särskildt uppförde titlarne jordeboksoch
hemmantals-räntor samt i vissa orter jemväl termins- och salpeter-skatt, landtågsgärd,
vinterkörsel, boskapspenningar, m. m. skola efter ränleförenklingens verkställande
upphöra alt användas och deremot all, hemmanet eller lägenheten åliggande, grundskatt
föras under den enda hufvudsakliga titeln: Ränta. Kronobonden löres dock alltid
särskildt.
I0:o. De nya jordeböckerna skola upprättas så skyndsamt ske kan, och i den
mån hvarje läns jordebok binner blifva färdig, skall den tjena till efterrättelse för länet,'
sedan hufvudsaklig granskning deraf föregått. Kongl. Kammar-kollegium meddelar stadfästelse
på fördelningen och beloppet af den ränta, hvilken för hvarje hemman eller
lägenhet bör i jordeboken antecknas. Besvär kunna i alla hänseenden anföras uti den
i allmänhet föreskrifne ordning.
ll:o. Uti först upprättande jordebok skall, jemte nya penninge-räntan och nya
persedel-räntan, med hvarje persedels vid förenklingen beräknade värde, äfven förutvarande
persedel-räntor med deras krono-värdi antecknas; hvaremot, om och när nya
jordeböcker uti en framtid behöfva upprättas, de gamla persedlarne med deras kronovärdi
uteslutas.
12:0.
Expeditions-Vtskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, A’:o 103.
201
12:o. Så snart beslut är fattadt, rörande de persedlar, hvilka såsom hufvudränlor
komma att qvarstå, skola, fastän ny jordebok för länet ej ännu hunnit upprättas,
likväl, der privilegier eller räntetagares rätt ej utgöra hinder, alla persedlarne, sorn
böra till penninge-ränta förvandlas, blifva de skattskyldige uti länet debiterade och af
vederbörande uppburne lill det vid förenklingen beräknade beloppet efter medeltalet af
de 20 årens markegångspris från och med 1834 till och med 1853 samt med iakttagande
tillsvidare af hvad i femte punkten stadgas om minsta enheten i penninge-räutan.
13:o. Som all leverering in natura af de persedlar, hvarå i norra länen spillmarker
vid sådan leverering beräknats, nemligen smör, kött, talg, rn. fl., kommer att
upphöra, böra ock, vid alla i och för ränte-förenklingen skeende beräkningar, dessa
spillmarker derifrån uteslutas.
14:o. Hvad nu stadgas skall icke i någon mån inverka på frälse-räntors beskaffenhet
eller utgörande, med mindre vederbörande äro om förändringen ense, i hvilket
fall behörig uträkning må lösas hos häradsskrifvaren samt stadfästas af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande.
15:o. Som Rikets Ständer lemnat sitt bifall lill K. M:ls Nådiga proposition, rörande
salpeter-hjelpen i Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län, bör för dessa län iakttagas,
alt nämnde utskylds-belopp afdrages från persedel-räntorna, ulan alt någon förvandling
deraf må ega ruin, samt att det belopp, som deraf framdeles skall utgöras,
tillägges penninge-räutan.
10:o. IfrjSn och med det år, då del af E. K. M:l och Rikets Ständer under
innevarande riksdag beslutade decimal-syslem för mått och vigt kommer att vid debitering'och
uppbörd tillämpas, skall den i 5:le punkt, omförmäida minsta enhet i persedelräntan
blifva, för spanmäl 1 kanna, för smör, kött och fläsk 1 skålpund samt för hö
och tackjern 1 centner eller 20 skålpund, och bör vid förvandlingen härtill iakltages
hvad i samma 5:le punkt blifvit stadgadt om öfverflytlning frän persedel-ränta lill penninge-ränta
af värdet för brutna tal af minsta enheten. Skulle derjemte ett nytt system
för mynt framdeles komma att af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutas, sä
bör den i nämnda punkt bestämda minsta enheten af penninge-räntan derefter lämpas
och sålunda utföras med det beloppp i jemnt tal, som närmast motsvarar denna enhet,
med iakttagande af det jemväl i lemle punkten innehållna stadgande, att hvad som öfverstiger
hälften af minsta enheten räknas såsom en hel, men hvad som understiger eller
endast uppgår till en half, uleslutes.
17:o. Der någon lägenhet nu utgör sin skatt med endast en af de i länet till
förvandling föreslagna persedlar, må samma lägenhet äfven framgent fä behålla dylik
enkel ränta, sä vidt den förvandlas till någon af länets hufvudränte-persedlar, enligt
stadgade grunder;
Hvilken i sistnämnda punkt införda allmännare utsträckning af E. K. M:ts Nådiga
Förlsag i enahanda syftning för Kronobergs, Jönköpings och fastlandet af Kalmar
län, Rikets Ständer ansett erforderlig, enär jemväl med lägenheter i rikets öfriga län
ett sådant förhållande, sorn det antydda, möjligen kan ega rum.
Hvad härefter beträffar ränte-förenklingen för de särskilda länen, få Rikets Ständer
följande i underdånighet anföra:
Upsala län:
För delta län hade E. K. M:t, enligt det ofvanomförmälde Nådiga Skrifvelse lill
Dess Befallningshafvande åtföljande förslag, ansett, att utaf nuvarande rante-persedlar lämpllih.
lill II. St. Fröt. ISS3 & iS54, 10 Sami. I 4fd. 26
202
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 103.
I
ligen kunde komma i fråga alt såsom särskilde skattetitlar bibehållas: Spanmål, smör,
hö, dagsverken och dessutom penningar, samt att alla andra nu befintliga ränte-persedlar
skulle lill en ständig penningeränta förvandlas.
Flertalet af de i länet valde deputerade, som vid sammanträde den 2 April 1852
förklarat sig för en sådan ränteförenkling, att alla räntor måtte med penningar lösas
efter ett medelpris af tjugo års markegång, och bestämmas till ett oföränderligt penningebelopp
efter Mynt-lagen af den 1 Mars 1830, bade, vid lörnyadt sammanträde den
18 Maj förstnämnde år, vidblifvil sin ofvannämnda mening, utan att vilja yttra sig vidare
i afseende å den större eller mindre lämpligheten af de persedlar, hvilka E. K. M:t
ansett böra komma i fråga att för framtiden bibehållas, E. K. M:ls Befallningshafvande
i länet ansåg både för det allmänna och för räntetagare och ränte-gifvare förmånligast,
att de uti det af E. K. M:t afgifna förslag nämnde hufvudpersedlar bibehöllos;
och har, uti den nu aflåtna Nådiga Propositionen, E. Iv. M:t täckts förklara,
det E. K. M., som redan vid afgifvande af Nådig Proposition till Rikets år 1847
församlade Ständer ansåg hemmans-räntornas förvandling i penningar icke böra ifrågakomma,
samt, utgående från enahanda synpunkt, uti Nådig Proposition till Rikets Ständer
den 1 Februari 1851 föreslog, att endast småpersedlarne skulle till penningar förvandlas,
men hufvudränte-persedlarne inom hvarje län bibehållas, och till hvilket förslag
Rikets Ständer lemnat sitt bifall, funné något annat afseende på förenämnde deputerades
yttrande ej kunna fästas, än alt det måtte vara de skattdragande inom Upsala
län medgifvet att tillsvidare få bibehålla alla de ränte-persedlar oförändrade, hvarmed
de för närvarande utgjorde sina jordeboks- och hemmans-räntor; men att, på det
en förenkling jemväl i delta län måtte kunna i en framtid ega rum och utan vidare
omgång bringas till verkställighet, när länets invånare önskade att i likhet med andra
orter vinna en sådan förmån, E. K. M:t nu ville föreslå Rikets Ständer besluta, att såsom
hufvudränte-persediar inom Upsala län bestämdes: spanmål, smör, hö och dagsverken,
som skulle vid deras nuvarande belopp bibehållas med blott de jemkningar,
hvilka blefve en följd af i allmänhet gifna föreskrifter; att alla öfriga nuvarande, uti
jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlades
till bestämd penninge-ränla, att, jemte de till penningar förvandlade bråktalen samt nuvarande
skalte-liteln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder; samt alt denna
förenkling af grundräntorna mätte i öfverensstämmelse med i allmänhet stadgade
grunder gå i -verkställighet först sedan vederbörande skattdragande uti länet derom i behörig
ordning till E. K. M:t ingått med underdånig anhållan.
Dä genom E. K. M:ts och Rikets Ständers sammanstämmande heslut är vordet
för hela riket bestämdt, att förenkling af grundräntorna skall på olvanomförmälda grunder
verkställas, anse Rikets Ständer det icke böra få bero på invånarne i något särskildt
län att för deras del upphäfva verkan af nämnde beslut; hvadan Rikets Ständer
funnit sig böra i så målto frånträda hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, att Rikets
Ständer för sin del beslutat, att den förenkling af grundräntorna, som kan för Upsala
län finnas lämplig, må definitivt antagas och således utan länets invånares vidare hörande
bringas till verkställighet.
Beträffande sedermera de af E. K. M:t till bibehållande föreslagna' hufvud-persedlar,
så och då artikeln hö, vid landtbruket utveckling, synnerligen vid en förbättrad
ladugårds-skötsel, med tämlig säkerhet kan antagas blifva af allt större vigt för jordbrukaren
och i följd deraf jemväl stiga i värde, anse Rikets Ständer för sin del, att
hö icke bör såsom hufvud-ränte-persedel för Upsala län bibehållas, samt att denna räntepersedel
kan, vid det förhållande, att spanmål och smör gemenligen icke på samma
gång stiga och falla i värde, utan i stället vid prisförändringar utgöra en motvigt mot
hvarandra, lämpligen förvandlas hälften till spanmål och hälften till smör.
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 403.
203
Rikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat att
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Upsala län bestämmas spanmål oell
smör;
2:o. Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne spanmål och smör bibehållas med blott
de förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter; hö förvandlas
hälften till spanmål och hälften till smör;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie-räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att jemte de till penningar
förvandlade hräklalen samt nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Stockholms Itin.
Af nuvarande ränte-perscdlar hade E. K. M:t ansett följande skatte-tillar lämpligen
kunna komma i fråga att såsom sådane bibehållas, nemligen: spanmål, smör, fläsk,
kol, ved; hö, dagsverken samt dessutom penningar, med tillägg, att kol-räntan, som
öfverklagals vara underkastad en fortgående prisstegring, kunde till spanmål omflyttas;
och att alla andra nu befintliga ränte-persedlar borde till ständig penninge-ränta
förvandlas.
Flertalet af de i länet valde deputerade hade, med önskan, alt en större del af
persedel-räntan blifvit förvandlad till penningar, i afseende å det gjorda förslaget ansett
lämpligast, att skatte-titeln spanmål fortfarande bibehölls och alt alla öfriga till bibehållande
föreslagna ränte-persedlar förvandlades till spanmål, samt att således spammul
och penningar blefvo de enda skatte-titlarne för länet.
E. K. M:ts Befallningshafvande hade i sitt underdåniga utlåtande tillstvrkt, att
nuvarande kol- och ved-räntorna måtte förvandlas till spanmål, samt hö och fläsk till
smör, hvarigenom hufvudpersedlarne för länet blefve spanmål, smör och dagsverken, i
hvilka skeende prisförändringar, enligt E. K. M:ts Befallningshafvandes tanka, vanligen
dels härrörde af olika orsaker, dels egde rum i omvändt förhållande.
Med fästadt afseende på Kammar-kollegii mening om lämpligheten att bibehålla
dagsverks-räntan och så väl ladugårds-produkterna som spanmålen, samt i betraktande
deraf, att spanmålsprisernas föränderlighet skulle medföra större ojemnhet uti skatter,
om nästan hela grundskatten skulle bestämmas uti endast spanmål, äfvensom, för att i
enlighet med deputerades afsigt inskränka antalet af ränte-persedlar lill det minsta, som
kunde finnas lämpligt, har E. K. M:t nu föreslagit, bland annat, alt såsom hufvudräntepersedlar
inom Stockholms län måtte bestämmas: spanmål, smör, hö och dagsverken,
samt kol och ved förvandlas till spanmåls-ränta af hälften råg och hälften korn, och
ränte-persedeln fläsk lill smör-ränta.
Med hänsigt till hvad så väl deputerade åstundat, som Rikets Ständer förut anfört
dels i allmänhet angående dagsverken och dels särskildt i afseende å hö i fråga
om Upsala län, anse Rikets Ständer dessa persedlar icke böra såsom hufvud-ränte-persedlar
för detta län bibehållas, samt att icke allenast hö, ulan äfven, för vinnande af
mera enkelhet i räkenskaperne; kol, ved och fläsk lämpligen kunna förvandlas hälften
till spanmål och hälften till smör.
I följd häraf och på grund af hvad i öfrigt E. K. M:t i Nåder föreslagit, hafva
Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Stockholms län bestämmas spanmål
och smör.
204
Expeditions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 103.
2:o. Nuvarande ränte-persedlarne spanmål och smör bibehållas, med blott de
förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter; fläsk, kol, ved och
hö förvandlas hälften till spanmål och hälften till smör. Den nya spanmåls-räutarc blifver
hälften råg och hälften korn;
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie-räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skatie-titeln penningar, utgå eldigt i allmänhet
stadgade grunder.
Skaraborgs län.
Uti det till länets deputerade afgifna förslag hade E. K. M:t i Nåder ansett spanmål,
smör, dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilde skatte-titlar bibehållas.
Flertalet af deputerade, hvilka först uttryckt sin önskan, att hela ordinarie räntan
måtte förändras till en bestämd penninge-ränta, och derefter förklarat sig anse bibehållandet
af nuvarande ränte-persedlar vara att föredraga framför ett öfvergående till
den föreslagna förenklingen af ordinarie räntan, hade i öfrigt icke framställt någon me-,
ning om antalet eller beskaffenheten af de skatte-titlar, som af dem kunde anses för
detta län vara lämpligast.
E. K. M:ls Befallningshafvande i länet hade tillstyrkt, att, så vida ej de för
grundskatternas förenkling redan bestämda grunder frånginges, spanmål och smör måtte
bibehållas, men dagsverken förändras till penninge-ränta; och har, i den Nådiga Propositionen,
E. K. M:t täckts förklara, att, då det af E. K. M:t och Rikets Ständer fattade
beslut om persedels-räntornas förenkling hufvudsakligast, jemte Stats-verkets bättre
ordnande, afsåge en förmån för de skattdragande, men dessa, förbiseende det åsyftade
allmänna gagnet, föredrogo att qvarblifva vid det, som hittills varit stadgadt rörande
grundskatternas debitering och beräknande, E. K. M:t icke påyrkade oförtöfvad verkställighet
af det i afseende å räntornas förenkling fattade beslutet, utan öfverlemnade
åt Rikets Ständer att medgifva, alt det uti Skaraborgs län finge tillsvidare förblifva vid
hvad hittills uti nyssnämnda afseende varit stadgadt; hvadan och då E. K. M:t likväl
fortfarande vore af den mening, att en förenkling af ordinarie räntan i länet vore af
både enskildt och allmänt gagn, E. K. M:t i Nåder föreslagit Rikets Ständer att besluta,
det, såsom hufvud-ränte-persedlar inom Skaraborgs län, måtte bestämmas: spanmål,
smör och dagsverken, att bibehållas vid sina nuvarande belopp med blott sådane jemkningar,
som vore en följd af i allmänhet stadgade grnnder, och alla öfriga nuvarande
uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas
till bestämd penninge-ränta, men att denna förenkling af grundräntorna skulle i öfverensstämmelse
med i allmänhet stadgade grunder gå uti verkställighet först sedan vederbörande
skattdragande uti länet derom i behörig ordning till E. K. M:t ingått med underdånig
anhållan.
På de skäl Rikets Ständer här ofvan i underdånighet anfört mot bifall till E.
K. M:ts Nådiga framställning derom, att ifrågavarande ränte-förenkling tillsvidare icke
måtte för Upsala län tillämpas, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att den förenkling
af grundräntorna, som för Skaraborgs län kan finnas lämplig, må definitivt bestämmas
och således utan invånarnes i länet vidare börande bringas till verkställighet.
Beträffande sättet för ränte-förenklingens utförande i detta län hafva Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit yttradt angående dagsverken, samt för
öfrigt med hvad den Nådiga Propositionen innehåller, för sin del beslutat, att,
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, A’;o {03.
205
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar för Skaraborgs län bestämmas spanmäl och
smör, hvilka bibehållas med blott sådane jemkningar, som kunna blifva en följd af i
allmänhet stadgade grunder;
2:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skattetileln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Kronobergs Ian.
Af de nuvarande ränte-persediarne hade E. K. M:t, enligt det till länets deputerade
afgifna förslaget, ansett spanmål, smör, fläsk, kolt, ved, hö och dagsverken
samt dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga att såsom särskilde skattepersedlar
bibehållas, äfvensom att oxe, får och lam borde till kött samt halm tili hö
förvandlas.
Deputerade bade förenat sig i den önskan, att persedlarne till den ränta, som
fortfarande skulle bero af markegång, måtte bestämmas sålunda, att hälften utgjordes
med spanmål, en fjerdedel med kött, en åttondedel med talg och en åttondedel med fläsk.
Häruti hade E. K. Mås Befallningshafvande i länet instämt med det undantag,
att E. K. Mås Befallningshafvande ansett smör såsom en förutvarande betydlig ränta
böra qvarstå i stället för den af deputerade föreslagna persedel-räntan talg.
E. K. M:t, sorn ansett den i länet för närvarande betydliga skattetiteln dagsverken
böra bibehållas, äfvensom att så väl den nuvarande föga betydliga talgräntans
förvandlande till hufvudränte-persedel, hvilket den ingenstädes vore, som den med de
flesta län gemensamma smör-räntans utbytande mot annan skulle blifva olämpligt, bar
uti den Nådiga Propositionen, med afseende på det af deputerade framställda förslag,
som inskränkte antalet af räntepersedlar. och ökade spanmåls-räntans förutvarande, ej
särdeles höga, belopp, behagat föreslå Rikets Ständer, bland annat, att, såsom hufvudränte-persedlar
inom Kronobergs län, måtte bestämmas spanmål, smör, fläsk, kött och
dagsverken samt oxe, ko, stut, får och lam förvandlas lill kött.
Då de hittills varande ränte-tillarne kor och slutar i detta län, enligt hvad den,
ofvanomförmälda förslag till ränte-litlar för länet åtföljande, förteckning ä nuvarande
räntepersedlar utvisar, uppgå till högst ringa belopp, nemligen kor till 85 R:dr 26 sk.
8 rst. och slutar till 35 sk. 7 rst. eller tillsammans till 86 R:dr 14 sk. 3 rst., samt
dessutom dessa ränte-titlar icke blifvit uti berörda förslag till bibehållande upptagne
och således länets deputerade icke blifvit öfver deras bibehållande hörde, anse Rikets
Ständer för sin del persedlarne kor och slutar för framliden icke böra såsom hufvudränte-persedlar
bibehållas eller till andra sådane förbytas, ulan i stället lill penningar
förvandlas; på grund hvaraf och med tillämpning af hvad Rikets Ständer i afseende å
dagsverks-räntan yttrat, Rikets Ständer, i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E.
K. M:t i Nåder föreslagit, för sin del beslutat, att:
l:o. 'Såsom hufvudränte-persedlar inom Kronobergs län bestämmas: spanmål,
smör, fläsk och kött;
2:o. Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk och kött bibehållas
med endast de förändringar, som kunna blifva en följd af nedanstående tillökning
och i allmänhet gifne föreskrifter. Oxe, får och lam förvandlas till kött. Ved, hö och
halm förvandlas, enligt förutnämnde grunder, hälften lill spanmål, en fjerdedel till fläsk
och en fjerdedel till kött, alt framgent uti den för persedlarne i allmänhet stadgade
ordning utgöras;
206
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, jV:o i 03.
3:o. Alla öfriga nuvarande till jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
hörande persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder och med iakttagande af hvad i 15 punkten af de allmänna föreskrifterna
särskildt för de Småländska länen är anmärkt.
Jönköpings län.
Af nuvarande ränte-persedlarne bade E. K. M:t, enligt hvad det lill länets deputerade
Nådigst afgifna förslag innehölle, ansett spanmål, smör, fläsk, kött, verl, hö
och dagsverken samt dessutom penningar lämpligast kunna komma i fråga alt såsom
särskilde skattelitlar bibehållas; äfvensom att nuvarande ränte-persedlarne oxe, ko, får
och lam kunde lill kött förvandlas.
Deputerade hade ansett, att utom penningar endast spanmål, smör, fläsk och
kött borde såsom ränte-titlar bibehållas, samt ved, hö och dagsverken förvandlas hälften
till spanmål och hälften till kött; hvilket deputerades förslag E. K. M:ts Befallningshafvande,
uti underdånigt utlåtande, hufvudsakligen tillstyrkt med det tillägg, att
det syntes vara mera betryggande, om persedlarne ved, hö och dagsverken förvandlades,
utom till spanmål, jemväl till smör och fläsk.
Med afseende å hvad deputerade yttrat och i öfverensstämmelse med hvad E.
K. M:t i Nåder föreslagit, med undantag af dagsverks-räntan, hvilken E. K. M:t ansett
böra för framtiden bibehållas, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar för Jönköpings län bestämmas: spanmål,
smör, Jläsk och kött;
2:o, Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk och kött bibehållas
med endast de förändringar, som blifva e.n följd af nedanstående tillökning eller i allmänhet
gifna föreskrifter. Oxe, ko, får och lam förvandlas till kött. Ved och hö förvandlas
hälften lill spanmål och hälften till kött. Spanmålen blir hälften råg och hälften
korn; ,
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripna persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skattelileln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder. Dervid iakttages hvad i 15 punkten af de allmänna föreskrifterna
särskildt för de Småländska länen är anmärkt.
Westmanlands län.
Af nuvarande räntepersedlarne hade E. K. M:t ansett lämpligen kunna komma
i fråga att såsom särskilda skattelitlar bibehållas: spanmål, smör, fläsk, tackjern, hö,
dagsverken och dessutom penningar, äfvensom att nuvarande räntepersedlarne osmundsjern,
afradsjern och stångjern lämpligen kunde till tackjern förvandlas.
Flertalet af i länet valde deputerade hade uttryckt den önskan, att alla persedelräntorna,
med undantag af spanmål, måtte till bestämd penninge-ränta förvandlas,
men derjemte, derest sådant icke kunde bifallas, enhälligt förklarat sig för bibehållande
såsom räntepersedlar af spanmål, smör, hö och tackjern, samt för förvandling af fläsk
till smör och af dagsverken till kött.
E. K. Mås Befallningshafvande i länet hade på angifna grunder tillstyrkt, att
dagsverks-räntan måtte bibehållas, och fläsk förvandlas till smör.
Expedilions-Vtskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 103.
207
Med afseende å deputerades framställda önskan oell i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad E. K. M:t nu behagat föreslå, utom hvad beträffar dagsverken, hvilka
E. K. M:t ansett böra bibehållas, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
1:6. Såsom bufvud-ränte-persedlar inom Westmanlands län bestämmas: span
tnäl,
smör, hö och tackjern, som bibehållas utan andra förändringar, än sådane, som
blifva en ioljd af i allmänhet gillia föreskrifter;
2:o. Af nuvarande räntepersedlarne förvandlas fläsk till smör, samt osmunds-,
afrads- och stångjern till tackjern;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Östergöthlands lun.
E. K. M:t hade ansett, att, utaf nuvarande räntepersedlarne, spanmål, smör och
dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunde komma i fråga att såsom särskilde
skaltelillar bibehållas.
De i länet valde deputerade hade förenat sig i det förklarande, alt de ansågo
icke andra eller liera räntetillar än de nyssnämnda böra för framtiden bibehållas;
hvarjemte flertalet af deputerade uttryckt den önskan, att dagsverks-räntan måtté till
penningar förvandlas, och hade E. K. M:ts Befallningshafvande underdånigst hemställt,
att så väl dagsverken, som öfrige föreslagna skattetitlar, måtte till framtida bibehållande
fastställas.
Med åberopande af hvad Rikets Ständer angående dagsverken förut yttrat, hafva
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t nu i den Nådiga' Propo
sitionen
föreslagit, utom hvad beträffar dagsverks-räntan, som E. K. M:t ansett fortfarande
böra såsom särskild skaltetilel bibehållas, för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Östergöthlands län bestämmas: spanmål
och smör;
2:o. Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne spanmål och smör bibehållas med endast
de förändringar, som äro en följd af i allmänhet gifna föreskrifter;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till pen
ningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Södermanlands län.
Af nuvarande räntepersedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål, smör, Jläsk, hö
och dagsverken saint dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga alt såsom
särskilde skattetitlar bibehållas; hvaremot deputerade i länet förenat sig i den åsigt,
att af persedlarne endast spanmål och smör borde bibehållas, samt fläsk och dagsverken
omsättas i spanmål, och hö uti smör; och hade E. K. M:ts Befallningshafvande
uti sitt underdåniga utlåtande anfört, alt bibehållandet af alla de förstnämnde räntepersedlarne
egde företräde framför de af deputerade föreslagna i det afseende, att
minsta rubbning uti nuvarande förhållanden derigenom uppstode, samt att skatterna
hade mindre benägenhet alt stiga eller falla, om sådane värdemätare qvarstode, som t.
ex. spanmål och dagsverken, hvilkas högre eller lägre pris vanligen stöde i motsatt
förhållande till hvarandra.
208
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 103.
Med hänsigt till hvad deputerade, på salt berörd t är, yttrat och Rikets Ständer
här ofvan i afseende å upphörande af dagsverken, såsom särskild räntepersedel, anfört,
hafva Rikets Ständer, i enlighet med hvad E. K. M:t i den Nådiga Propositionen i öfrigt
föreslagit, för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Södermanlands län bestämmas: spatimål
och smör;
2:o. Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne spanmål och smör bibehållas med
blott de förändringar, som kunna blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter.
Fläsk förvandlas till spanmål af hälften råg och hälften korn, samt hö till smör;
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripue persedlar förvandlas lill bestämd penninge-ränta alt, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skatteliteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Elfsborgs lein.
Af nuvarande räntepersedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål, smör och dagsverken
samt dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga alt såsom särskilde
skaltetitlar bibehållas.
I länet valde deputerade hade ansett, att de räntelillar eller persedlar, som
borde för framtiden fortfarande bibehållas, lämpligast kunde bestämmas, på sätt E. K.
M:t sålunda föreslagit, derest icke dagsverks-ränlan finge till penninge-ränta förvandlas,
hvilket deputerade önskade och hvarå de anhöllo, att E. K. M:t måtte fästa Nådigt
afseende; och hade E. K. M:ls Befallningshafvande häruti instämt.
Med fästadl afseende härå och i enlighet med hvad E. K. M:t nu i den Nådiga
Propositionen i öfrigt föreslagit, hafva Rikets Ständer lör sin del beslutat, all:
l:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Elfsborgs län bestämmas spanmål och
smör, hvilka bibehållas med endast de förändringar, som kunna blifva en följd af i
allmänhet gifna föreskrifter;
2:o. Alla öfriga nuvarande, lili jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skatteliteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Kalmar Hill.
E. K. M:t hade ansett, att, utaf nuvarande räntepersedlarne, spanmål, smör,
fläs/e, hult, ved, hö och dagsverken samt dessutom penningar kunde komma i fråga
att såsom särskilde skatlelillar bibehållas, äfvensom att nuvarande räntepersedlarne
oxe, ko, får och lam lämpligen kunde lill kött förvandlas. '
Flertalet af de i länet valde deputerade hade yttrat sin önskan, alt, med undantag
af spanmål, alla öfriga persedlarne måtte få förvandlas till penninge-ränta, men,
derest delta i,cke kunde vinna bifall, antagit förenklingen, såsom otvifvelaktig!, ehuru i
mindre mån, för räntegifvare: gagnelig och önskvärd, samt ansett, att spanmål borde
qvarstå såsom ränta af hälften råg och hälften .korn, till hvilka sädesslag alla i annan
malen, eller omalen, säd utsatte räntor borde förvandlas, och att i öfrigt skillnad borde
göras emellan sladganderne om de persedelränlor, hvilka skulle bibehållas på Oland
och på fast-landet af länet; i hvilket afseende flertalet af deputerade för fäst-landet
funnit
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 103.
209
funnit lämpligast, att, jemte spanmålen, endast smör och fläsk såsom räntepersedlar bibehöllos
och att de öfriga hufvudpersedlarne kött, Ted, hö, dagsverken samt oxe, ko,
får och larn förvandlades till spanmål, smör och fläsk, en tredjedel af hvartdera slaget;
hvaremot flertalet af deputerade för Oland ansett lämpligast, att alla förenämnde till
bibehållande föreslagne persedel-räntor förvandlades till spanmål, med förbehåll derjemte
om trädpersedlarnes utgörande i penningar, enligt Kongl. Brefvet den 30 April 1828.
LandshÖfdinge-embelet i länet har afstvrkt deputerades förslag, att så betydligt
inskränka räritepersedlarnes antal, under förmenande, att en sådan inskränkning skulle
medföra en för de skattdragande kännbar ojemnhet i utskylder, samt ansett af största
vigt att räntorne bestämdes i persedlar, som voro produkter af så väl åkern som ladugarden
och skogen.
Uti den aflåtna Nådiga Propositionen har E. K. M:t läckts förklara, det E. K.
M:l ej kunde medgifva, att större andel af de nuvarande persedel-räntorna förvandlades
lill penninge-ränta, än som i framställningen till länets deputerade varit afsedd, och
jemväl funne betänkligheter vid antagandet af det förslag, att alla persedel-räntorna
skulle förvandlas till en spanmåls-ränta, hvars ofta ombytliga penningevärde skulle
medföra större ojemnhet uti de ärliga utskylderna än önskligt vore; hvarjemte och då
deputerade uti de närbelägne Kronobergs och Jönköpings län icke allenast ansett bibehållandet
af kött-räntan nyttigt, utan ock begärt annan persedel-räntas förvandlande i
kött, E.' K. M:t förklarat denna ränta böra bibehållas på fast-landel af Kalmar län,
der förhållandena voro så likartade med dem uti förenämnde två län.
På grund häraf och med hänsigt till hvad deputerade anfört, hafva, i öfverensstämmelse
med det af E. K. M:l nu framställda Nådiga förslaget, utom hvad beträffar
dagsverks-räntan, hvilken E. K. M:t ansett lämpligt att fortfarande bibehålla, Rikets
Ständer, hvad beträffar fast-Iandet af Kalmar län, för sin del beslutat, att:
1:o. Såsom hufvud-ränte-persedlar bestämmas spanmål* smör, fläsk och kött-,
2:o. Nuvarande ränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk och kött bibehållas med
blott de förändringar, som blifva en följd af nedanstående tillökning och i allmänhet
gilne föreskrifter. Oxe, ko, får och lam förvandlas till kött, samt ved och hö, en
tredjedel till spanmål, en tredjedel lill smör och en tredjedel till fläsk, att framgent,
uti den i allmänhet stadgade ordning, utgöras. Spanmålen blifver hälften råg och
hälften korn;
3:o. Alla öfriga nuvarande, till jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
hörande persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skattetitein penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder. Dervid iakttages hvad i 15 punkten af de allmänna föreskrifterna
särskildt rörande de Småländska länen är anmärkt.
Vidkommande åter ränteförenklingen för Oland, har uti den Nådiga Propositionen
blifvit föreslaget, att såsom hufvud-ränte-persedlar måtte bestämmas spanmål, smör
och dagsverken; samt fläsk, kött, med oxe, ko, får och lam, ved och hö förvandlas
till spanmål. Men som K. M:t genom Nådigt Bref den 30 'April 1828 tillåtit, att på
Öland alla i jordeboks-ränlan ingående trädpersedlar finge med penningar efter kronovärde
utgöras, samt detta medgifvande, ehuru det, enligt hvad Kammar-kollegium uti
dess underdåniga utlåtande jemväl erinrat, icke afsett de till mantals-ränlan hörande
trädpersedlar, likväl blifvit jemväl derå tiliämpadt, anse Rikets Ständer skäligt att härvid
får framgent förblifva och således trädpersedlarne uti så väl jordeboks- som mantals-räntan
utan förvandling utgå med hittills varande penninge-belopp efter kronovärdi
; äfvensom och då det synes mindre lämpligt, att förvandlingen af alla de hufvudBih.
till It. St. Prol. 1.853 & 185i. 10 Sami. 1 Afd. 27
210
Expeditions-Ulskollets Förslag lill underd. Skrifvelse, A'.-o 103.
persedlar, sorn icke komma alt bibehållas, sker lill endast spanmåls-ränta, som vid
höga spanmåls-priser torde blifva betungande för de skattdragande, Rikets Ständer
hålla före, att förvandlingen bör ske i både spanmål och smör, men att dock härvid
med afseende derå, att deputerade företrädesvis begärt förvandling i spanmål, denna
må bestämmas til! dubbla beloppet emot smör. Rikets Ständer hafva alltså, med åberopande
derjemte af sin förut om dagsverks-räntans upphörande yttrade åsigt och i öfverensstämmelse
med hvad E. K. M:t i öfrigt föreslagit, för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar på Oland bestämmas: spanmål och smör-,
2:o. Nuvarande ränte-persedlarne spanmål och smör förblifva, utan annan förändring
än den, som kan blifva en följd af nedanstående tillökning och i allmänhet
gifna föreskrifter. Fläsk, kött, med oxe, ko, får och lam samt hö förvandlas, enligt i
allmänhet stadgade grunder, två tredjedelar i spanmål och en tredjedel i smör. Spanmålen
utgöres med hälften råg och hälften korn;
3:o. Det efter kronovärdi beräknade beloppet af de uti så väl jördeboks- sorn
hemmantals- eller ordinarie räntan ingångna trädpersedlar afdrages utan förvandling
från persedel-räntorna och tillägges penninge-räntan;
4:o. Alla öfriga nuvarande tili jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
hörande persedlar förvandlas lill bestämd penninge-ränla alt, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skatletiteln penningar och det i nästföregående
3:dje punkt omförmälda penningebelopp, utgå enligt i allmänhet stadgade grunderBörande
dock härvid iakttagas hvad i 15:de punkten af allmänna föreskri Herne särskildt
rörande Småländska länen är anmärkt.
Stora Kopparbergs län.
Af nuvarande ränte-persedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål, kol, vecl och
dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga alt såsom särskilde
skatte-lillar bibehållas, med tillägg, att kolräntan, som öfverklagals vara underkastad
en fortgående prisstegring, kunde till spanmål omflyttas.
Flertalet af de i länet valde deputerade hade, under uttryckande af sin önskan,
alt räntorna måtte förvandlas till endast penningar, föreslagit, att alla räntor måtte
förvandlas till spanmål och penningar, hälften af hvardera, samt att ränte-spanmålen
måtte bestämmas i alla slag allt efter orternes hufvudsäde; hvarförutan deputerade tililaggt,
alt, derest nämnde förslag icke kunde inedgifvas, de ville fortfarande utgöra
dagsverks-räntan, med anhållan tillika, att både kol oeh ved måtte såsom räntepersedel-
försvinna; och hade, uti underdånigt utlåtande, E. K. M:ts Befallningshafvande,
jemte utredning af åtskilliga förhållanden med ränte-persedlarne, tillstyrkt sa väl kolsom
ved-räntans omflyttning till annan persedel-ränta och bibehållande af dagsverksräntan
samt särskildt förordat snart tillvägabringande af kol- och ved-räntornas förvandling
till annat slags persedel-ränta i den del af länet, der ej Fahlu Bergslags privilegier
lade hinder i vägen för sådan förändring, och oberoende deraf, att ränleförenklingen
icke kunde ske samtidigt för länet i sin helhet.
Uti den Nådiga Propositionen har E. K. M:t täckts förklara, att E. K. M:t, som icke
kunde medgifva, att större andel af nuvarande persedel-räntorna förvandlades till penningeränta,
än den i framställningen till deputerade afsedda, och som befarade, att spanmålsprisernes
ojemnhet skulle medföra kännbara olägenheter för de skattdragande, om hela beloppet
af kol- och ved-räntorna skulle utgöras i spanmål, visserligen ansäge lämpligare om en
tredjedel deraf förvandlades till smör-ränta, hvarå priset vore mindre ombytligt, men att
E. K. M:t, med fästadt afseende derå, att länets innevånare ej öfver sådant utbyte blifvit
Expeditions-Utskottets Förslag till unilerd. Skrifvelse, fl:o i 03.
211
hörde och varit i lill fälle att sig yttra, samt med anledning af den vid sammanträdet,
af flertalet bland deputerade anförda mening, föresloge Rikets Ständer, bland annat,
att såsom hufvudränte-persedlar inom detta län måtte bestämmas spanmål och dagsverkan,
samt kol och ved förvandlas till spanmåls-ränta af sådant slag, som hvarje orts
kronotionde, äfvensom att de nya spanmåls-räntorna finge utgöras i de sädesslag, som,
i öfverensstämmelse med allmänt antagne grunder, kunde, för hvarje ort af länet, befinnas
lämpligast.
Som, enligt hvad till Rikets Ständers kännedom kommit, Riksdags fullmäktige
från Stora Kopparbergs län yttrat den åsigt, att den nya spanmåls-räntan borde bestämmas
att beslå af råg och bafra samt Rikets Ständer anse ett sådant bestämmande
leda till enkelhet och reda vid ränte-förenklingens verkställande; så ock med åberopande
af hvad Rikets Ständer yttrat angående dagsverks-ränlans upphörande, hafva Rikets
Ständer, i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E. K. M:t behagat föreslå, för sin
del beslutat att:
l:ö. Såsom hufvudränte-persedel inom Stora Kopparbergs län, bestämmes:
spanmål;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedeln spanmål bibehålies med blott den förändring,
sorn kan blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter. Kol och ved förvandlas
till spanmål af en tredjedel råg och två tredjedelar bafra, allt i den mån särskildt
gifne privilegier det tillåta. Med bafra förstås hvad i orten benämnes enkel
bafra;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne, persedlar förvandlas lill bestämd penninge-ränla, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Orebro län.
Af nuvarande ränle-persedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål, smör, fläsk,
kött, ved, tackjern, hö och dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunna
komma i fråga alt såsom särskilda skalte-litlar bibehållas; äfvensom att nuvarande
räntepersedlarne oxe. får och lam kunde förvandlas till kött, halm till hö samt osmunds-
och stångjern till tackjern.
Flertalet af de i länet valde deputerade hade uttryckt sin önskan, att spanmål,
hö och tackjern mål te qvarstå såsom ränte-persedlar, att fläsk och dagsverken måtte
förvandlas lill spanmål; halm, smör, kött, oxe, får och lam till hö, samt osmundsjern,
stångjern och ved till tackjern; hvarjemte deputerade från Nora och Lindes fögderi
ansett sig böra bibehållas vid det, den 8 Juni 1664, a (slutade kontrakt, hvarigenom det
medgifvits, att, i stället för de ordinarie räntepersedlarne, med undantag af tionden
samt mantals-, boskaps- Och skjulsfärds-pehningarne, finge framgent för hvarje hell
mantal erläggas 3 skeppund 5 lispund tackjern.'
E. K. M:ls Befallningshafvande, sorn ansett nämnde 1664 års kontrakt fortfarande
böra tjena till efterrättelse, hade anfört betänkligheter att bibehålla spanmål och
hö såsom de hufvudsakligaste ränte-persedlarne, enär deras pris vore ganska ombytligt,
då deremot dagsverks-ränlan ej på. de sednare 20 åren undergått någon förändring;
och har, uti den Nådiga Propositionen, E. K. M:t, som funnit del olämpligt och föranledande
till räntegifvarnes betungande att förvandla smör, kött, oxe, får och lam till
hö, enär dessa skiljaktiga ränte-persedlar tvärtom syntes böra finnas för att motväga
höräntans omby (liga värden, behagat, med (åstadt afseende derjemte å deputerades yt
-
212
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 10 il.
träde mening, föreslå Rikets Ständer, bland annat, att såsom bufvudränle-persedlar
inom detta län måtte bestämmas: spanmål, smör, kött, hö, tackjern och dagsverken, samt
alt fläsk förvandlades lill spanmål; oxe, får och lam lill kött; halm til! hö, samt
stångjern, osmundsjern och ved till tackjern.
Som, enligt hvad Rikets Ständer iuhemlat, ganska olika förhållanden i afseende
å ränte-persedlarne ega rum emellan den så kallade Bergslagen eller Nora, Lindes,
Carlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager, samt den öfriga delen af länet, så att,
i bergslagen, åtskilliga persedlar, såsom t. ex. kött och hö, jemförelsevis till det öfriga
länet, förekomma till ganska ringa belopp och jemväl stå till högre priser än annorstädes
i länet, under det med persedeln tackjern eli motsatt förhållande eger rum, anse
Rikets Ständer nödigt, att för dessa olika delar af länet vidtagas särskilda bestämmelser
i afseende å de persedlar, som böra bibehållas eller förvandlas. 1 följd häraf och
då deputerade begärt, att smör mätte, såsom särskild skattetitel, försvinna, hafva, med
åberopande af Rikets Ständers här ofvan meddelade yttrande om dagsverksräntän, Rikets
Ständer, i öfverensstämmelse lör öfrigt med hvad E. K. M. Nådigst föreslagit, för
sin del beslutat, att:
l:o Såsom bufvudränle-persedlar inom Orebro län bestämmas: för den del, som
ligger utom bergslagen: spanm.ul, kött, hö och tackjern, samt för bergslagen: spanmål
och tackjern, hvilka persedlar bibehållas utan annan förändring än den, som kan
blifva en följd äf i allmänhet gifne föreskrifter;
2:o Af nuvarande räntepersedlarne förvandlas fläsk till spanmål af hälften råg
och hälften korn; oxe, får, lam och smör till kött; halm lill hö, samt stångjern, osmundsjern
och ved till tackjern; dock med den skillnad för bergslagen, att smör, kött
med oxe, får och larn, samt hö med halm, derstädes förvandlas till tackjern ;
3:o Den uti Nora och Lindes fögderi, sedan år 1664, gällande förvandling af
jordeboks- och hemmantals-räntornas persedlar till tackjern skall, oförändrad, förblifva
vid kraft och verkan, sådan densamma genom Kammar-Kollegii bref den 8 Juni nämnde
år blifvit bestämd;
4:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas , till bestämd penninge-ränta att, jemte de (ill penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skaltetileln penningar, utgå, enligt i allmänhet
stadgade grunder.
fFvrmlands län.
Af nuvarande räntepersedlarne hade E. K. M. ansett spanmål, smör, fläsk, kolt,
ved, tackjern, hö och dagsverken samt dessutom penningar, lämpligen kunna komma
i fråga att såsom särskilde skattelitiar bibehållas; äfvensom att oxe, ko, får och lam
kunde förvandlas till kött, och osmundsjern till tackjern.
I länet valde deputerade hade yttrat sig helst önska alla räntors förvandlande
till penningar, men att, för den händelse, sådant icke lät sig göra, de ansågo, att
ränte-litlarne spanmål, smör, hö och dagsverken borde bibehållas, men fläsk, kött, oxe,
ko, får och lam utbjtas mot smör, samt ved, tackjern och osmundsjern mot spanmål;
och hade E. K. M:s Befallningshafvande i länet ansett, att kött borde förblifva en räntepersedel,
enär priserna derå icke följde priserna på spanmål och hö, utan föllo elier
stego i motsatt förhållande, hvarför den kunde i någon mån minska skiljaktigheterna uti
grundräntornas penningevärde vid olika skördar.
Godkännande hvad Dess Befallningshafvande sålunda 3'ttrat, har E. K. M., med
bifall i öfrigt till deputerades hemställan, i Nåder föreslagit, bland annat, att såsom
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, A.o 403. 2'13
hufvudpersedlar för detta län måtte bestämmas: spanmål, smör, koll, hö och d ags v arken,
samt all ved, tackjern och osmundsjern måtte förvandlas till spanmål af hälften
råg oell hälften korn, oxe, ko, får och lam till kött, samt fläsk till smör.
Sorn, enlig! hvad Rikets Ständer inhemta!, utaf länets nuvarande ränfepersedlar
icke någon visat sådan benägenhet att stiga i pris, som hö och kött, så att markegåijgspriset.
som under åren 1814 — 23 i medeltal utgjort för hö 10 sk. 9 rst. och för
kött 1 11:(lr 20 sk. 10 rst. pr Lispund, under åren 1844—53 i medeltal uppgått till
14 sk. 1 rst. för 1 Lispund hö och 2 R:dr 43 sk. 2 rst. för 1 Lispund kött, samt således
antagande af dessa persedlar såsom räntepersediar och andra sådanes förvandling
till kött torde komma att för de skattdragande medföra skatteförhöjning; så och då dessutom
samtlige Riksdagsfullmäktige från detta län tiiikännagifvit sin önskan, att dessa
skaltet i t lar mätte såsom sådane försvinna, anse Rikets Ständer kött och hö böra från
skattetitlarne uteslutas och till andra persedlar förbytas; hvarjemte Rikets Ständer, med
afseende å hvad deputerade yttrat och på förut, anförda grunder, funnit smör böra jemte
spanmål till betydligare del ingå bland räntepersedlarne; och synes vid det förhållande,
att hafre är provinsens hufvudsakligaste säde, och korn der endast till ringa belopp förekommer,
den nva spanmålsräntan lämpligen böra bestå af hälften råg och hälften
hafre; äfvensom, för vinnande af mera enkelhet och reda vid verkställigheten, alla de
förvandling underkastade räntepersediar kunna utbytas hälften mot spanmål och hälften
mot smör.
På grund häraf och med åberopande af hvad Rikets Ständer förut yttrat i afseende
på dagsverks-räntans upphörande, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse för
öfrigt med hvad E. K. M. föreslagit, lör sin del beslutat, att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Wermlands län bestämmas spanmål
och smör;
?:o Nuvarande bufvudränte-persedlarnc spanmål och smör bibehållas med blott
de förändringar, som kunna blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter. Ved, tackjern,
osmundsjern, kött med oxe, ko, får och lam, fläsk samt hö förvandlas hälften
till spanmål och hälften till smör. Den genom förvandling uppkomna del af spanmålsräntan
utgår med hälften råg och hälften bafre;
3:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penningeränta, att, jemte de lill penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skatte-titeln penningar,' utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Gefleborgs län.
E. K. M. hade ansett, att, utaf de nuvarande räntepersedlarne, spanmål, smör,
höll, strömming och lax, jern, hö och dagsverken samt dessutom penningar lämpligen
kunde komma i fråga alt, såsom särskilde skatte-titlar, bibehållas; äfvensom räntepersedlarne
oxe och får kunde förvandlas i kött och halm lill hö.
Deputerade Irån Gestrikland hade för denna del af länet tillstyrkt antagande af
det Nådiga Förslaget med endast det förbehåll, att, då strömming och lax der förekomma
endast för två lägenheter till obetydliga belopp, dessa persedlar måtte förvandlas
till penningar; hvarjemte desse deputerade ansett, att i stället för bestämmande af
minsta enheten, beräknad efter helt mantal, samma bestämning måtte ske för hvarje
hemman, som hade särskild ränta i jordeboken, utan afseende å hemmanets storlek;
äfvensom all bland räntorna nu ingående hvete och hafre samt i allmänhet råg och
korn borde reduceras till hälften råg och hälften korn, och att de olika jernsorternas
214 Expedilions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, A’.o i03.
förvandling lill tackjern borde ske efter medelpriset på Thorsåkefs- och Ofvansjötackjernet.
Sedan deputerade från Helsingland, först förklarat sig helst önska, att all grundskatt
blefve bestämd uti en viss pennjngeräntä; men att, då detta ej var förenligt med
Konungs och Ständers fattade beslut, deputerade ansågo spanmål, smör, kött och hö
böra antagas såsom hufvudpersedlar, hade flertalet af deputerade likväl slutligen föreslagit,
att spanmål af en fjerdedel råg och tre fjerdedelar korn, smör, torrt nötkött,
hö och mansdagsverken skulle utgöra hufvudräntorna för orten och bestämmas till lika
belopp för hvarje helt mantal, nemligen 2 tunnor spanmål, 32 skålpund smör, 32 skålpund
kött, 24 lispund hö och 8 mansdagsverken, samt att det öfriga af nuvarande persedelräntor,
som ej af förenämnda räntor motsvarades, sknlle förvandlas til! penningar
och jemte förut varande penningar utgå med 7 R:dr 45 sk. 8 rst. för helt mantal och
i förhållande derefter för lägenheter, som voro mindre än ett mantal.
E. K. Mös Befallningshafvande i länet hade tillstyrkt deputerades förslag, samt
dessutom, i afseende å Gestrikland, anfört, att, då räntorna der utginge efter tre olika
grunder, nemligen jordebruks-öreslandet, häsleståndet elier hemmanet och gärdemantalet,
persedeltalet i denna provins ej kunde bestämmas lika för hvarje helt mantal och i
proportion derefter för mindre hemmantal.
Uti den Nådiga Propositionen har E. K. M. täckts förklara sig anse deputerades
frän Helsingland afgifna förslag till förenkling af dervarande persedel-räntor i öfverensstämmelse
med dervarande enahanda skattläggning å alia hemman böra tagas i
särskildt betraktande; och som olika beskattningsgrunder redan nu finnas uti båda provinserna
Gestrikland och Helsingland, hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad E. K.
M. i Nåder föreslagit, för sin del beslutat, att grunderna för ränteförenklingen må bestämmas
olika för de ifrågavarande provinserne Gestrikland och Helsingland.
Vidkommande således först GestriklandIs fögderi, anse Rikets Ständer, lika med
E. K. M., att förhållandet med dervarande tre särskilda skattläggningsgrunder icke
medför ökade svårigheter vid ränteförenklingens tillämpning, och att, enär strömming
och lax endast i ringa qvantitet utgå från två fisken, dessa båda räntepersedel- kunna
utan olägenhet förvandlas till penningeränta.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med E. K. Mös nu afgifna Nådiga Förlag,
utom hvad dagsverksräntan rörer, hvilken E. K. M. ansett böra bibehållas, hafva
Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att:
l:o Såsom hufvudrähte-persedlar inom Geslriklands fögderi bestämmas: spann/ål,
smör, kolt, tackjern och hö; ,
2:o Af nuvarande räntepersedlarne bibehållas smör utan annan förändring än
den, som kan blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter. Spanrnålen förvandlas
lill sådan, som utgöres af hälften råg och hälften korn. Oxe och får förvandlas lill
kött och tillägges gamla persedelräntan kött. Halm förvandlas till hö och tillägges
gamla höräntan. Skattejern, fätjern, öfvervigts- och hytte- eller osmundsjern, äfvensom
stångjern, förvandlas till tackjern efter Thorsåkers- och Ofvansjö-tackjernets medelpris
för åren 1834—1853;
3:o Alia öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penningeränta, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen samt nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Beträffande derefter Helsinglands båda fögderier, så har E. K. M. funnit det af
deputerade uppgjorda förslaget vara till sina grunder både enkelt, redigt och verkställbar!,
men att, då summan af de för hvarje hemman utaf deputerade föreslagne per
-
Expediltons-Ulsliotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i 03.
215
sedlar icke. fullt motsvarade summan af deni. hvilka af E. K. M. ansetts böra såsom
räntepersedlar bibehållas, någon härtill ledande jemkning i beloppet mäste ega rum; i
följd hvaraf E. K. M. till antagande af Rikets Ständer framställt deputerades förslag,
med den ändring, alt kötträntan för belt mantal blifvit ifrån 1 Lispund 12 skålpund
höjd till 2 Lispund 8 skålpund, hvilket skulle föranleda motsvarande minskning i penningeränlan.
Då emellertid, genom E. K. Mits och Rikets Ständers i fråga om skatteförenklingen
gemensamt lättade beslut, blifvit bestämdt, att endast hufvuöpersedlarne i hvarje
ort skulle bibehållas elier förvandlas till andra dvlika, men alt deremot alla öfriga eller
de så kallade srnåpersedlarne skulle i penningar förvandlas, hafva Rikets Ständer
funnit, ätt för artikeln kött den föreslagna förhöjningen genom förvandling dertill af
någon del utaf srnåpersedlarne icke må ega rum, utan kötträntan, enligt deputerades
förslag, böra utgå med endast 1 Lispund 12 skålpund på mantalet.
Som Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att hela dagsverksräntan skall till penningar
föryaudlas, komme härigenom att i penningar omsättas äfven den del afsamma
ränta, hvilken föreslagits alt, förvandlad frän ökedagsverken till 17T7^ skålpund smör, i
denna räntepersedel iiigå, hvaremot den gamla smör-räntan af 14 -j30- skålpund förbléfve
oförändrad; likväl och då, af numera befunnen missräkning, persedeln kött, under
ärendets behandling hos Rikets Ständer, upptagits till 1 Lispund 10 skålpund mindre
än den för närvarande utgör, samt detta sjuts böra vid slutliga bestämmandet af smörräntan
tagas i betraktande, enär icke något af persedeln kött ingått i den nja spanmålseller
höräntan, hafva, med beräknande att nämnde qvantitet kött i värde motsvarar
10 skålpund smör, Rikets Ständer ansett detta belopp lämpligen kunna tilläggas smörräntan,
hvilken således för hvarje helt mantal skulle komma att utgöra omkring 1
Lispund 4 skålpund.
På grund häraf och i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E. K. M. i Nåder
föreslagit, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o Såsom '(hufvudränle-persedlar inom Helsinglands båda fögderier bestämmas:
spanmål, smör, kött och hö;
2:o Af dessa hufv.udpersedlar utgöras på hvarje belt mantal: 2 tunnor spanmål.
bestående till en fjerdedel af råg oell tre fjerdedelar af korn, l Lispund 4 skålpund
smör, 1 Lispund 12 skålpund kött och 24 Lispund hö samt i förhållande derefter pä
mindre hemmantal; hvaremot de för närvarande hemmanen åliggande persedel-räntor af
spanmål, smör, kött, oxar, får, strömming, lax, jeni och hö försvinna och upphöra. Af
i mantal ej satte lägenheter, qvarnar, fisken m. m. utgöras de i nästföregående punkt
nämnde hufvudpersedlar o fö ränd ra dt tili deras nu åliggande belopp, med rättelse endast
i afseende å minsta enheten af hvarje slag;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti första punkten ej nämnde, men hittills uti ordinarie
räntorna inbegripna persedelräntor, dagsverksräntan derunder jemväl beräknad,
förvandlas till bestämd penningeränta att, jemte de till penningar förvandlade bråklalen
och nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Härförulan och då Rikets Ständer icke varit i tillfälle all ingå i närmare granskning,
huruvida de för hvarje mantal inom provinsen Helsingland nu af Rikets Ständer
bestämda persedel- och penninge-ränlor fullt motsvara den gamla räntan, hafva Rikets
Ständer stadgat, att, derest det vid ränteförenklingens verkställande skulle visa sig, att
för denna provins sammanlagda beloppet af nja persedel- och penningéräntan, efter
beräkning af medel-markegångsprisen lör åren 1834 till och med 1853, för ett mantal
komme att icke fullt öfverensstämma med gamla räntan, motsvarande jemkning i den
216
Expedilions-Utskötlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:t> '103.
ständiga penninge-räntan då må ega rum, så att efter samma beräkningsgrund den nya
rähtan kommer att till beloppet blifva lika stor med den gamla.
x // esler-Norrlands län.
Af nuvarande ränte-persedlar bade E. K. M:t ansett spanmål, smör, kö/l, strömming-
och lax, hö och dagsverken samt dessutom penningar kunna komma i fråga alt
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas; äfvensom att nuvarande ränte-persedlarne oxe
och får kunde förvandlas lill kött, samt halm till bö.
I länet valde deputerade hade ansett detta förslag böra antagas och E. K.M:ts
Befallningshafvande hade dervid intet erinrat.
Då strömming och lax numera, eidigt de uppgjorda förslagen, skulle i alla andra
län, der de utgjort hufvud rån te-persedlar, komma att förvandlas till anoan perse
del-ränta
och jemväl i della län lämpligen kunde förvandlas till smör eller hälften till
kött och hälften till smör,, har uti den Nådiga Propositionen E. K. M:t öfverlemna! åt
Rikets Ständer alt taga denna förändring i öfvervägande. Men då deputerade ej varit
i tillfälle att deröfver uttala sin mening, har E. K. M:t endast, i öfverensstämmelse
med deputerades yttrande, såsom hufvudpersedlar för detta län föreslagit spanmål,
smör, kött, strömming, lax, hö och dagsverken.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, hafva ränte-persedlarne strömming och lax
under de sista åren framför de öfrige ränte-persedlarne stigit i värde, och torde således
vara mindre lämpliga att såsom särskilde skatte-titlar bibehållas. Riksdagsfullmäktige
från detta län hafva jemväl lillkännagifvit sig önska, alt dessa ränte-persedlar
måtte för framtiden försvinna och nthvtas mot hö.
På grund häraf och i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E. K. M.t behagat
föreslå, utom hvad dagsverken beträffar, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlår inom Wester-Norrlands län bestämmas: Spanmål,
smör, kutt och hö;
2:o. Af nuvarande ränte-persedlarne förvandlas oxe och får till kött, samt halm,
strömming och lax lill hö;
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktaien och hittills varande skatte-titeln penningar, utgå enligt i
allmänhet stadgade grunder.
Westerb oilens Ian.
Af nuvarande ränte-persedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål och smör samt
dessutom penningar lämpligen kunna komma i fråga att såsom särskilde skatte-titlar
bibehållas, hvaruti deputerade för de socknar, der någon förändring ifrågakomme, instämt;
och hafva, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t nu föreslagit, Rikets Ständer
för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlår inom Westerbottens län bestämmas: spanmål
och smör;
2:o. Alla uti dessa persedlar nu fastställda räntor bibehållas oförändrade, men
alla öfriga uti ordinarie räntan inbegripna förvandlas till bestämd penninge-ränta, att,
jemte nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Gottlands
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 03.
217
Gottlands län.
E. K. M:t hade ansett, att, utaf nuvarande ränte-persedlarne, spanmål, smör,
fläsk, strömming, hö och dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunde komma
i fråga ali bibehållas och ränte-persedlarne får, lam och talg att till fläsk förvandlas.
I länet valde deputerade hade ansett spanmål och : smör böra bibehållas, men
önskat, att den del af spanmålen, som nu utgjordes af hvete och hafra, måtte försvinna
och spanmålen utgå med endast råg och korn, hälften af bvarldera slaget, och
att strömming, hö och dagsverken måtte till penningar förvandlas; hvarjemte deputerade
anhållit, att får måtte såsom ränte-persedel bibehållas samt fläsk, lam och talg
förvandlas till får; och hade E. K. M:ts Befallningshafvande i länet uti sitt underdåniga
utlåtande hemställt, att ved och tjära måtte såsom ränte-persedlar bibehållas, samt
tillstyrkt deputerades förslag, alt jemväl får bibehölles, samt att fläsk, lam och talg till
får förvandlades.
Uti den Nådiga Propositionen har E. K. M:t täckts förklara Sig anse lefvande
får vara en olämplig ränte-persedel och en alltför oviss mätare af åliggande utskylder,
enär dess värde berodde på kreaturets storlek, hull och ullrikhet, hvilka förhållanden
icke genom några föreskrifter kunde bestämmas så noga, som vederborde, i fråga om
beloppet af en till statsbehof utgående skatt: i följd hvaraf markegångs-priset på denna
ränte-persedel alltid skulle i viss mån ankomma på ett godtycke, till men för de
skattdragande eller till förlust för Stats-verket, hvilket så mjcket snarare kunde gifva
anledning till tvist om det rätta, som, efter förvandling af ränte-persedlarne fläsk, lam
och talg till får, beloppet af den under denna titel debiterade utskyld uti betydlig mån
skulle ökas utöfver hvad som hittills under denna benämning utgjorts; äfvensom E. K.
M:t ansåge skogs-effekter vara otjenliga alt såsom ränte-persediar bibehållas på Gottland,
der deras med tiden stigande värde troligen skulle medföra en ej afsedd tillökning
uti de skaltdragandes utskylder; och har, på grund häraf samt med afseende i
öfrigt å den af deputerade framställde mening, E. K. M:t föreslagit, jemte åtskilliga
andra bestämmelser, att såsom hufvudränte-persedlar för detta län måtte antagas spanmål,
smör, fläsk, hö och dagsverken, samt att talg, får, lam och strömming kunde
förvandlas hälften till spanmål och hälften till smör.
Som, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, hö i Gottlands län under de sednare
åren stigit högst betydligt i värde, så att markegångs-priset derå, som åren 1814—1823
i medeltal utgjort 6 sk. 4 rst. per lispund, under åren 1844—1853 uppgått i medeltal
till 9 sk. 9 rst. per lispund, och med tämmelig säkerhet antagas kan, att vid ett förbättradt
landtbruk detta värde kommer att i framtiden än ytterligare stiga; så och i
följd af Rikets Ständers här ofvan uttalade åsigt om dagsverks-räntans upphörande,
hafva Rikets Ständer funnit hö och dagsverken icke vidare böra uti detta län såsom
hufvudränte-persedlar bibehållas, ulan i stället utbytas, det förra emot andra dylika
och det sednare emot penningar; och då priset å smör jemväl, fast i mindre grad,
stigit, men sådant i högst obetydlig mån varit förhållandet med fläsk, anse Rikets Ständer
de hufvudpersedlar, hvilka icke komma att bibehållas, lämpligast kunna förvandlas
hälften till spanmål, en fjerdedel till smör och en fjerdedel till fläsk. Rikets Ständer
hafva alltså, i öfverensstämmelse för öfrigt med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit,
för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar inoni Gottlands län bestämmas: spanmål,
smör och fläsk;
Bih. till B. St. Prat. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 28
218 Fxpeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 403.
2:ö. Nuvarande ränte-persedlarne spanmål, smör och fläsk bibehållas med blott
de förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter och hvad bär nedan
i denna punkt vidare stadgas. Talg, får, lam, strömming och hö förvandlas hälften
lili spanmål, en fjerdedel till smör och cn fjerdedel lill fläsk. Spanmålen utgöres
med hälften råg och hälften korn, dertill jemväl förutvarande hvete och hafra reduceras;
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripna persedlar förvandlas till en bestämd penninge-ränta, att, jemte de till
penningar förvandlade bråktalen samt nuvarande silfver-skatten och skatte-titeln penningar,
utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Christianstads lein.
Af nuvarande ränte-persedlarne hade E. K. M:t ansett spanmål samt dessutom
penningar lämpligen böra såsom särskilda skatte-titlar bibehållas, hvaruti deputerade
och E. K. M:ts Befallningshafvande i länet instämt; och hafva, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. M:t nu föreslagit, Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedel inom Christianstads län bestämmes: spanmål;
2:o. De öfriga föga betvdliga persedel-räntorna förvandlas till bestämd penninge-ränta,
att, jemte de till penningar förvandlade bråktalen och nuvarande skattetiteln
penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Blekinge län.
E. K. Må hade ansett att, af nuvarande ränte-persedlar, spanmål och dessutom
penningar lämpligen kunde komma i fråga att såsom särskilde skatte-titlar bibehållas,
hvaruti deputerade i länet instämt och hvarvid E. K. Mås Befallningshafvande icke
ansett sig hafva något att tillägga; och hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad uti
den Kongl. Propositionen blifvit föreslaget, för sin del beslutat, att:
l:o. Till hufvudränte-persedel inom Blekinge län bestämmes: spanmål;
2:o. Den öfriga nuvarande, föga betydliga ränte-persedeln bräder förvandlas
till bestämd penninge-ränta, alt, jemte de till penningar förvandlade bråktalen och nuvarande.
skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Hallands län.
Af de nuvarande hufvudränte-persedlarne hade E. K. M:t ansett lämpligen kunna
komma i fråga att såsom särskilde skatte-titlar bibehållas: spanmål, smör, ved, ku
och dagsverken samt dessutom penningar, med tillägg, att räntegifvarnes yttrande
skulle inhemtas, huruvida de ansågo, att ved-räntan borde lill spanmål omflyttas.
I länet valde deputerade hade trott lämpligast vara, att endast spanmål och
smör bibehöllos såsom hufvudräntor, men ved och dagsverken förvandlades till spanmål,
bestående af en tredjedel råg, en tredjedel korn och en tredjedel hafra, samt hö
till smör; och hade E. K. Mås Befallningshafvande i länet förordat detta deputerades
förslag.
På grund häraf och i öfverensstämmelse med E. K. Mås nu aflåtna Nådiga
Proposition, utom hvad beträffar dagsverks-räntan, som E. K. Må ansett fortfarande
böra såsom hufvudränte-persedel qvarstå, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar uti Hallands län bestämmas: spanmål och smur;
Expedilions-Ulskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i OS.
219
2:o. Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör bibehållas med blott
de förändringar, som kunna blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter. Ved förvandlas
till spanmål, hvaraf en tredjedel blifver råg, en tredjedel korn och en tredjedel
bafra. Ilo förvandlas till smör;
3:o. Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte de lill penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skatte-liteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Götheborgs och Bohus lini.
E. K. M:t hade ansett, att, af nuvarande hufvudränte-persedlarne, spanmål,
smör och dagsverken samt dessutom penningar lämpligen kunde komma i fråga att
såsom särskilda skalte-titiar bibehållas.
Deputerade från den mindre del af länet, der persedel-räntorna efter markegång
utgå, hade häruti instämt med tillägg af det förslag, att spanmålen måtte få beräknas
uti råg, korn och bafra, en tredjedel af hvartdera slaget, så vidt ej i bela det öfriga
riket, der ränteförenkling ifrågakomme, spanmåls-räntan skulle bestämmas till en tredjedel
råg och två tredjedelar korn, då sådant äfven syntes lämpligt att här blifva gällande;
hvarjemte erinrats, att på de Götheborgs stad donerade räntor af Säfvedahls härad,
sorn utgingo efter bestämda lösningspris, ränleförenklingen icke måtte inverka eller
tillämpas; och hade, till hvad af deputerade sålunda blifvit framstäldt, E. K. M:ts Befallningshafvande
i länet tillstyrkt bifall.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med E. K.
M:ts nu meddelade Nådiga förslag, med undantag af hvad det rörer dagsverks-räntan,
som deruti blifvit till bibehållande såsom särskild skatte-litel upptasen, hafva Rikets
Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar inom de härader af Götheborgs och Bohus
län, der persedlarne utgöras med markegångs-förvandling, bestämmas spanmål och smör;
2:o. Nuvarande spanmåls-räntan af, flere slag förvandlas lili viss spanmål af
en tredjedel råg, en tredjedel korn och en tredjedel bafra. Smör bibehålies;
3:0. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne, persedlar förvandlas til! bestämd penninge-ränta, att, jemte de till penningar
förvandlade bråktalen och nuvarande skatte-liteln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Jemtlands län.
E. K. M:t hade ansett, att af de få ränte-persedlar, som i detta län utgingo
med förvandling efter markegång, icke någon lämpligen borde såsom sådan bibehållas.
Häruti hade deputerade från Herjeådalen äfvensom E. K. M:ts Befallningshafvande,
hvad denna de! af länet rörde, instämt; och hade E. K. Mits Befallningshafvande
icke ansett nödigt alt kalla deputerade ifrån länets öfriga två fögderier, enär
endast persedlar till kronovärdi af 81 R:dr (i sk. 1 rst. derifrån utgjordes med förvandling
efter markegång, samt, enligt E. K. M:ts Befallningshafvandes förmenande,
dessa persedlar, såsom utgående af qvarnar, sågar, afradsland och fiskevatten, med
högst iå undantag icke voro ständiga räntor, utan arrenden, och kommo till en del att
försvinna i den mån lägenheterna blefvo skaltlagde.
220
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i03.
E. K. M:t, som uti den Nådiga Propositionen täckts förklara, att vid det jemväl
af Kammar-kollegium upplysta förhållande, att en del af de uti persedlar utgående
skatterna voro alt anse såsom arrenden och således ej föremål för närvarande reglering,
all fråga derom förfölle, samt funnit qvarn-räntorna uti Jemtland, likasom uti Rikets
andra provinser, kunna utan olägenhet fortfarande uti spanmål utgöras, har nu
föreslagit Rikets Ständer att:
l:o. De inom Jemtlands län varande spanmåls-qvarnräntor bestämmas fortfarande
i spanmål, såsom i rikets öfriga län; ,
2:o. Alla öfriga uti ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas till bestämd
penninge-ränta. att, jemte nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad i den Nådiga Propositionen sålunda blifvit
för ifrågavarande län föreslaget.
Norrbottens län.
E. K. M:t hade ansett, att, utaf de nuvarande ränte-persedlarne, spanmål och
smör samt dessutom penningar, lämpligen kunde komma i fråga att såsom särskilde
skatte-titlar bibehållas.
Flertalet af de i länet valde deputerade hade yttrat, att de väl ansågo med det
allmänna bästa mest förenligt, att alla ränte-persedlar till kontanta penningar förvandlades;
men att, då sådant emot Konungs och Ständers beslut ej kunde vinnas eller
egentligen utgjorde föremål för deputerades yttrande, de ingingo på berörda, af E. K.
M:t framställda, förslag; hvarjemte deputerade ansett, att den mindre betydliga qvarnränta,
som nu utginge i råg, borde till korn förvandlas; och hade E. K. M:ts Befallningshafvande
icke haft något att emot den föreslagna förenklingen erinra.
Med anledning häraf och i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t nu föreslagit,
hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att:
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar inom Norrbottens län bestämmas: spanmål
och smör;
2:o. Alla uti dessa persedlar nu fastställda räntor bibehållas med blott den förändring,
att spanmålen utgöres öfverallt i korn, hvartill de mindre betydliga, uti annat
sädesslag nu utgående, räntor förvandlas;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti ordinarie räntan inbegripne, persedlar förvandlas
till bestämd penninge-ränta, att, jemte de vid spanmålens förvandling lill korn möjligen
uppkommande bråktal samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Slutligen har E. K. M:t, som ansett förenklingen uti grundskatterna vara en
angelägenhet, hvars snara tillvägabringande vore af synnerlig vigt, i anledning deraf,
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten att bereda medel dertill, att
det för ärendenas vanliga gång i vissa afseenden knappast tillräckliga antalet tjenstemän
måtte sättas i stånd, att, sedan Rikets Ständer afgifvit svar på E. K. M:ts Nådiga
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 103.
221
Proposition i detta ämne och ändtligt beslut derutinnan vore fattadt, med önsklig skyndsamhet
bringa förändringen i full verkställighet; i hvilket afseende och då, på det att
öfriga dagliga göromålen ej måtte lida af clet ifrågavarande ärendets behandling, nödigt
vore, att vederbörande tjenstemän och embetsverk erhölle det biträde, som sakens beskaffenhet
erfordrade, E. K. M:t, lill arfvoden åt sådane biträden samt till bestridande
af öfrige för ändamålet oundgänglige omkostnader, af Rikets Ständer äskat ett utomordentligt
förslags-anslag af högst 40,000 R:dr B:ko, att disponeras dels redan under
år 1854 för den händelse, att Rikets Ständer i början af detta år fattade beslut i denna
angelägenhet, dels sedermera för fullständiga ordnandet af hvad deraf blefve en följd;
hvarjemte och då ej på förhand kunde beräknas, huru stort anslag under nästföljande
åren erfordrades för att godtgöra den forsellön, hvilken skulle af Stats-verket lemnäs i
ersättning åt innehafvare af ränte- och tionde-anslag, för upphörandet af deras rätt att
utfordra dessa anslag in natura, E. K. M:t föreslagit, att, i öfverensstämmelse med hvad
vid sednaste riksdag beslutades, beloppet af denna ersättning, sedan det blifvit af Statskontorets
under händer hafvande medel förskjutet, måtte af Riksgälds-kontoret åter ersättas
vid uppgörandet af den emellan Stats- och Riksgälds-kontoren årligen upprättande
liqvid.
För befrämjande af det vigtiga ändamål, att beslutet om skatle-förenklingen med
hvad dertill hörer, så skyndsamt, som med en noggrann behandling är förenligt, varder
i verket satt, hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit,
till bestridande af de kostnader, som för verkställigheten al skatte-förenklingsbeslulel
äro oundgängligen af nöden, anvisat ett förslags-anslag af högst 40,000 R:dr,
äfvensom beslutat, alt enahanda anvisning, som vid sistlidne riksdag beviljades, men
ännu icke begagnats, må medgifvas för godtgörande af den forsellön, hvilken kan komma
att ersättas innehafvare af ränte- och tionde-anslag för upphörande af deras rätt
att desamma in natura utfordra; och skall ej mindre beloppet af denna ersättning, än
berörda förslags-anslag, sedan Stats-kontoret uppå vederbörliga reqvisitioner, i mån af
behofvet, förskotter derå af under händer hafvande medel utanordnat, vid uppgörandet
af de mellan Stats- och Riksgälds-kontoren årligen upprättande liqvider, af Riksgäldskontoret
åter ersättas.
Med anmälan om hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att E. K. M:t, efter ärendets slutliga pröfning och afgörande, må täckas vidtaga
sådane förfoganden, som kunna verksammast leda dertill, att ifrågavarande reglering,
så skyndsamt som ske kan, må kunna bringas lill verkställighet, och att således
äfven, då den beslutade nya ordningen för markegångs-sättningen, jemlikt Kongl. Brefvet
den 10 Maj 1853, nu för tillämpning vidtagit, de med det förändrade sättet för indelta
hemmans-räntornas och kronotiondens utgörande afsedda fördelar måtte, med uppbörden
af skatterna för år 1855, de skatlskyldige tillgodokomma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
222
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i04.
N:o 104.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2G Aug. 18S4,
Preste-Ståndet den 2G — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående jord-utbyte i och
för utvidgning af Mildra Lif-grenadier-Regementet lagerplats
Malmen.
(Stats-Uisk:s Ctkde N:o 223.)
S. A. K.
Ifrån E. K. M:t hafva Rikets Ständer fått emottaga Nådig Proposition, i anledning
af gjord underdånig framställning om ego-utbyte emellan Kronan och enskild man,
i och för utvidgande af Andra Lif-grenadier-Regementets lägerplats Malmen.
Af denna Nådiga Proposition hafva Rikets Ständer inhemlat, huruledes Chefsembetet
vid förenämnde regemente, i ändamål att tillvägabringa en af behofvet påkallad
utvidgning af regementets ofvanberörde lägerplats, hvartill egaren af tillgränsande
Kronoskatte-hemmanet mantal Sjöwalla, beläget i Kärna socken och Hanekinds härad
af Östergöthlands län, samtyckt att afstå jord af hemmanets ego-område, emot ersättning
dels från nuvarande lägerplatsen, och dels från Kronoparken Vestra Malmskogen,
enligt af förste landtmätaren i länet uppgjordt förslag, till E. K. M:t i underdånighet
insändt det vid Landtmäteri-förrättningen den 12 December sisllidne år hällne protokoll,
med tillhörande karta och beskrifning, hvilka handlingar utvisa, att till lägerplatsen
skulle af Sjöwalla hemmans egor utläggas en jorderymd al 2 lunne- och 7 kappland,
emot vederlag af jord å gamla lägerplatsen till l lunne- IOjV,- kappland och å Kronoparken
till 28T\- kappland, hvilken mark, vid derå anställd vederbörlig besigtning, befunnits
å ömse sidor vara af lika värde; att den å marken befintliga skog ömsesidigt
komme att utbytas, äfvensom att Sjöwalla hemmansegare, för afstående af 22) kappland
åker, tillkomme en odlings-ersättning af 7 R.dr, hvilken kostnad, så väl sorn utgiften
för första flyttningen och uppsättningen af den nya stängseln, regementet åtagit
sig alt bestrida. Och sedan Öfver-jägmästaren i länet, häröfver hörd, förmält sig anse
hinder emot detta jord-utbyte icke möta, enär den skogsmark, som skulle Krono-parken
frångå, vore belägen inom 2:dra perioden af den för Krono-parken fastställde hyggesordning,
och i sammanhang dermed nu förekomme till afverkning, men likväl, i anseende
dertill att en förminskning af periodens område skulle, vid framtida förnyad afverkning,
förorsaka rubbning i hygges-ordningen och minskning i den påräknade skogs
-
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 10S.
223
afkastningen, hemställt, att åt Krono-parken måtte, om det ifrågasatte ego-bytet bifölles,
till fyllnad i skogsmarken tilldelas motsvarande ersättning af regementets mötesplats i
dess nordöstliga hörn, hvilken ersättnings-mark kunde, genom ofördröjligen verkställd
skogs-sådd, försättas i skogsbördigt. skick, för att sedan tilläggas hygges-ordningens 2:dra
period vid nästinträlfande afverkning; så hafva, efter det så väl förste landtmätaren och
E. K. M:ts Befallningshafvande i länet som regementets Chef förklarat det sålunda föreslagna
förbehållet vara lämpligt och utan skada för mötesplatsen kunna ega rum, E.
K. M:ls och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, i afgifvet underdånigt utlåtande, tillstyrkt
att det sökta jordbytet måtte, på det sätt Öfver-jägmästaren derom hemställt, bifallas;
varande vid detta förhållande samt då den utvidgning af Andra Lif-grenadierRegementets
lägerplats, som här i frågakommit, hufvudsakligen afsåge, att der kunna
vidtaga åtskilliga helsovården inom regementet under dess årliga vapenöfningar befrämjande
anordningar, af E. K. M:t i Nåder föreslaget, det Rikets Ständer mätte till det
ifrågasatta jordhylet, uppå det af Öfver-jägmästaren i länet föreslagne vilkor, samtycka.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och som, efter hvad utredt
är, 'den genom jordbytet åsyftade fördel kan ulan någon förlust för Staten vinnas,
så hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla hvad E. K. M:t i ofvanberörde hänseende
föreslagit; hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 105.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1854.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förlängning aj arbetstiden
för jernvägs-anläggningen emellan Köping och
Hult.
(Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 211.)
S. A. K.
Efter derom af Direktionen för Svenska Aktie-bolaget för jernvägen emellan Köping
och Hult i underdånighet gjord ansökning och med afseende ä hvad Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vatten-byggnader, uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande, anfört,
har E. K. M:t, medelst Nådig Proposition af den 1 nästlidne Juni, föreslagit Ri
-
224
Expedilions-Utskottets Pörslag till underd. Skrifvelse, N:o 106.
kets Ständer, att ett års förlängning af den tid, sorn, i sammanhang med beviljandet af
Statens garanti för detta jernvägs-företag, blifvit stadgad för arbetets fullbordande och
banans öppnande till allmän trafik, måtte, utan rubbning af de genom oktrojen nämnde
bolag tillförsäkrade förmåner, varda bolaget medgifven, dock under vilkor, att vägbanan
från Örebro till Köping, jemte erforderliga lokomotiver, fullbordas inom den förut
bestämda tiden eller 1855 års slut.
I anledning häraf hafva Rikets Ständer tagit kännedom ej mindre af Direktionens
för ifrågavarande Aktie-bolag ofvanberörda underdåniga ansökning, än äfven utaf
det öfver densamma från Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vatten-bjggnader afgifne
underdåniga utlåtande; hvarvid Rikets Ständer, så väl i betraktande af hvad detta utlåtande
innehåller, som med afseende å öfriga vid ärendets pröfning förekomne omständigheter,
funnit skäligt att, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit,
medgifva, det ofvanbemälda Aktie-bolag för anläggning af jernvägen mellan Köping och
Hult, må uti den tid, som, vid beviljandet af Statens ränte-garanti för samma företag,
blifvit stadgad för arbetets iullbordande och banans öppnande för allmän trafik, tillgodonjuta
förlängning af ett år eller till 1856 års slut, utan rubbning af de förmåner,
som genom oktrojen blifvit bolaget' tillförsäkrade, dock under vilkor, att vägbanan från
Köping till Örebro med erforderlige lokomotiver fullbordas och öppnas för allmänna
trafiken inom den förut bestämda tiden eller slutet af år 1855; hvilket Rikets Ständer
härmedelst få i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 106.
Dppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1854.
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
• Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ändring i 85 § Regerings-Formen
m. m.
(Konst.-Utsk:s Mern. N:o 21.)
S. A. K.
Under den 6 sistlidne Juni har E. K. M:t täckts till Rikets Ständer aflåta Nådigt
förslag i afseende å Trjckfrihets-förordningens egenskap af Grundlag, samt ändring
af
Expedilions-Uiskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 107. 225
af 53, 85, 86, 87 och 88 §§ Regerings-Formen, äfvensom 33 § 1 mom. Riksdags-Ordningen;
och hafva Rikets Ständer, i den ordning 81 § Regerings-Formen stadgar, förklarat
detta Nådiga Förslag hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 107.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 18S4.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande åtgärders vidtagande
för lillviigabringande af ändamålsenlig kommunikation
mellan Sveriges fasta land och Gottland.
(Stats-Utsk:ts Uti. N:o 207.)
S. A. K.
Med anledning af en hos Rikets Ständer gjord framställning, deruti, under anförande
af åtskilliga förhållanden, som utvisade alt de för befrämjande af en lifligare
och i många afseenden önskvärd förbindelse mellan Sveriges fasta land och Gottland
hittills vidtagne, till en väsendtlig del på enskilde personers mer eller mindre företagsamhet
beroende anstalter vore högst bristfälliga och ofullständiga så väl hvad post-kommunikationen
anginge, som beträffande resandes fortskaffande lill och från nämnde ö, blifvit
yrkadt, att staten hädanefter sjelf malte åtaga sig bestyret såväl med postföringen
som medlen för resandes fortkomst, hafva Rikets Ständer, som af hvad sålunda blifvit
anfördt funnit vara ådagalagdt, att ifrågavarande kommunikations-anstalter icke varit
så ordnade, att de motsvarat <je anspråk, som i sådant afseende med fog kunnat framställas,
och i betraktande dels deraf att de långa afbrott i kommunikationen, som under
en .stor del af året egt rum, enligt Rikets Ständers tanke, måste hafva menligt inflytande
på samt i väsendtlig mån hämma öns utveckling både i kommercielt och industriel!
hänseende, dels att staten med högst betydliga summor bidragit och fortfarande
bidrager till befordrande af kommunikationerne inom andra delar af riket medelst kanaloch
väg-anläggningar, ett ordnadt postväsende och ändamålsenliga skjutsnings-anstalter,
hvarföre äfven den af naturen rikt begåfvade och för Sverige i många hänseenden vigtiga
ön Gottland synes hafva skäliga anspråk att få förbindelsen med fasta landet bätBih.
lill It. St. Prot. 18S3 & 1834. 10 Sami. 1 Afd. 29
226
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i OS.
tre ordnad, ansett ofvanberörde framställning vara förtjent af behjertande; och få Rikets
Ständer alltså, utan att inlåta sig i närmare bestämmelser, angående sättet för tillväxabringandet
af en ändamålsenlig och förbättrad kommunikation emellan Gottland och fasta
landet, hvilket Rikets Ständer ansett böra ankomma på E. K. M:ts Nådiga pröfning,
härmed i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M:t, med afseende på den
ofullständighet, som för närvarande förefinnes i kommunikations-anstalterne emellan
Gottland och öfriga Sverige, låta vidtaga sådana åtgärder, alt de med skäl öfverklagade
olägenheter i berörda hänseenden snarligen varda afhulpne.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 108.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 18S4.
Preste-Slåndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, rörande fortfarande understöd
för reparationen af Linköpings domkyrka.
(Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 209.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har, jemte förmälan, att af de medel, hvilka Rikets Ständer
vid 1847—1848 årens riksdag, till belopp af 20,000 R:dr, såsom låne-understöd beviljade
till reparation af domkyrkan i Linköping, numera, sedan reparations-arbetet under
de sisla fyra åren med särdeles drift fortgått, endast 4,000 R:dr ålerstode, förslag blifvit
vackt, att, enär denna summa, jemte de 7,000 R:dr, sorn utgjorde kyrkans egna tillgångar,
icke på långt när vore tillräckliga för kyrkans iståndsättande på norra sidan
eller för fullföljden af den vidsträckta och fullständiga reparation, som ytterligare erfordrades
och hvarför kostnaden, enligt uppgjord approximativ beräkning, uppginge tilt
36,400 R:dr, samt kyrkans årliga inkomster utgjorde endast omkring 15 å 16Ö0 R:dr,
deraf 1,200 R:dr måste användas till ränte-afbetalning å och amortering af förenämnda
lån samt återstoden till bestridande af flera andra kyrkan åliggande utgifter, Rikets
Ständer, då utvägar att på annat håll härtill anskaffa medel saknades, måtte, till fullbordande
af reparationen å nämnda domkyrka, såsom gåfva anvisa en summa af om
kring
25,000 R:dr; och har såsom ytterligare skäl för bifall å denna framställning blif
-
Expeditions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o i09.
227
vit anfördt att, utom det att ett uppskof med den högst nödiga reparationen å denna
byggnad, ett bland konstens skönaste minnesmärken inom fäderneslandet, lätt kunde
medföra äfventyr för dess bestånd, äfven andra väsendlliga olägenheter skulle uppkomma
derigenom, att de många skickliga arbetare, hvilka hittills vid byggnaden varit använde,
måste, i händelse arbetet varder afbrutet, afskedas, samt försäljning, troligen till
ringa pris, ega rum af nu befintliga betydliga materialier och redskaper m. m., i hvilkas
ställe, när arbetet möjligen i framtiden blefve fortsatt, nya persedlar dä icke utan
stor kostnad kunde anskaffas.
Rikets Ständer.hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och alldenstund, efter
hvad Rikets Ständer inhemlat. Linköpings domkyrko-församling icke har sig ålagd skyldighet
att bekosta nämnde kyrkas yttre underhåll, samt i öfrigt blifvit upplyst, att kyrkans
tillgångar ej’ förslå till betäckande af de oundgängliga kostnaderna för den ytterligare
erforderliga reparationen derå, anse Rikets Ständer Staten icke böra underlåta
att bidraga till denna dyrbara byggnads återställande, hvilket dock icke lämpligen synes
böra ske genom anslag, utan medelst låne-understöd; och hafva derföre Rikets Ständer
på det sätt bifallit nu ifrågavarande förslag, att Rikets Ständer, till fullbordande af reparationen
å Linköpings domkyrka, af allmänna medel anvisat ett låne-understöd, stort
25,000 R:dr, att frän Riksgälds-kontoret utgå räntefritt åren 1855, 1856 och 1857, och
derefter under iakttagande af de vilkor i afseende på kapital-afbetalning och ränta, som
af Rikets Ständer vid innevarande riksdag blifvit i allmänhet bestämda för lån af statens
medel.
Med underdånig anmälan hvaraf Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 18S4.
Preste-Ståndet den 26 -— —
Borgare-Ståndet den 26 — —
• , Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande anslag Jör hospilalernes
förbättrande samt angående inrättande af ett hospital
för hufvudstaden.
(Stats-Utsk:ts
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse den 14 Augusti 1848, med tillkännagifvande
af deras åsigt, att hospitals-anstalterne i riket voro behäftade med Iler
-
228 Expedilions-Utskollets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:0 109.
faldiga brister och att dessa brister skulle i väsendtlig mån kunna afhjelpas, om, i stället
för de förut mera partielt tillvägabragta, af inskränkta tillgångar beroende lorbättringarne,
sådane komme att efter en för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas,
äfvensom att Statens mellankomst blefve vid den första förändringen nödvändig,
hufvudsakligen i anseende till de flera nya byggnader, hvilka för ett efter vetenskapliga
grunder ordnadt system för de vansinniges behandling komme att erfordras,
anhållit, att E. K. M:t måtte genom skicklige och sakkunnige män låta upprätta förslag
till de förbättringar af hospitals-väsendet i Sverige, så i medicinskt som administrativt'
hänseende, hvilka utan Stats-verkets stora betungande kunde utföras och befunnes
vara nödiga, samt sedermera till Rikets Ständer härom aflåta Nådig Proposition,
och E. K. M:t, efter det utsedde kommitterade afgifvit underdånigt förslag och betänkande
i ämnet, med tillhörande byggnads-planer och kostnads-beräkningar, vid sistlidne
Riksdag lemnat Rikets då församlade Ständer häraf del samt föreslagit de åtgärder,
som då ansågos kunna vidtagas, i hvilket afseende E. K. M:t, som, i anseende dertill
ätt hospitals-fondens tillgångar icke medgåfve någon uppoffring för hospitalernes utvidgande
och förbättring, fann den summa af icke mindre än 1,175,856 R:dr 17 sk. 2
rst., som för den af kommitterade i detta hänseende uppgjorda plans fullständiga genomförande
blifvit förslagsvis beräknad, vara mera betydlig, än att E. K. M:t ville
sätta i fråga det Rikets Ständer, med godkännande af samma plan, då skulle bevilja
hela eller ens någon betydligare del af densamma, ansåg sig, i betraktande af vigten
och angelägenheten deraf att den af behofvet högt påkallade förbättringen af hospitalerna
ju förr desto hellre måtte kunna företagas, böra af Rikets Ständer till en början
äska hvad, enligt kommitterades plan, erfordrades för nybyggnad af Wexiö hospital,
eller 127,500 R:dr B:ko, hvarjemte E. K. M:t till Rikets Ständer öfverlemnade ett
från Ofverståthållare-embetet inkommet förslag till uppförande å Kongl. Djurgården af
nytt hospital för hufvudstaden och dess närmaste omgifning, upptagande en kostnadssumma
af 379,000 R:dr; så hade Rikets Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse den 13
Augusti 1851, för utvidgning och förbättring af Wexiö hospital anvisat en till 127,000
R:dr jemnad summa, att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå, men deremot,
beträffande Ofverståthållare-embetets förslag, angående uppförande af ett nytt hospital i
hufvudstadens grannskap, i underdånighet anhållit, det E. K. M:t måtte taga i nådigt
öfvervägande, huruvida icke, i stället för att i hufvudstadens grannskap inrätta ett nytt
hospital för sinnessjuka, mera skäl vore att utvidga hospitals-inrättningen i Upsala så
mycket, att större delen af de kurativ behandling underkastade sinnessjuke från Stockholm
och dess omgifning, hvilka under närvarande förhållanden skola inrymmas på
Danviken, kunde finna plats vid inrättningen i Upsala, hvarest tillräckligt utrymme för
hospitalets utvidgning skulle vara att tillgå och byggnads-kostnaderne voro ringare än
i hufvudstaden, helst hospitals-hjonens underhåll och vård icke torde genom flyttningen
blifva för Danviks hospitals fonder kostsammare, än om de sinnessjuke äfven framgent
å Danviken vårdades, dock att det mindre antalet af sinnessjuke, eller de obotlige,
osnygge och stormande, fortfarande borde der intagas.
I fullföljd af dessa i afseende å hospitals-väsendets bättre ordnande vidtagne åtgärder,
har E. K. M:t vid innevarande riksdag, under den 17 sistlidne Mars, i samma
ämne till- Rikets Ständer aflåtit Nådig Proposition, deri, bland annat, omförmäles, att
Serafimer-ordens-gillet, i fråga om de anslag, hvilka vid denna riksdag borde ifrågakomma,
för fullföljande af den plan, som ofvanbemälde kommitterade till hospitalernes
förbättrande uppgjort, i underdånig skrifvelse den 17 November nästlidne år anfört,
att, utom Wexiö hospital, hvars uppförande för de af Rikets Ständer dertill anslagna
medel nu påginge, nybyggnader jemväl vid öfriga hospitalerne i riket erfordrades, för
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 09.
229
att- bereda tillräckligt utrymme för vansinniga personers intagande och nödiga anstalter
för deras ändamålsenliga behandling enligt de fordringar, mensklighet och en större
erfarenhet om lämpligaste sättet för dylika sjukes vård i lika hög grad kräfde, samt
att de, vid hvilka dylika byggnader för närvarande häst behöfdes, voro hospitalerne i
Wadstena, Götheborg och Hernösand; att, af dessa, Wadstena hospital, hvilket, enligt
vederhörandes vitsord, numera måste anses såsom den bästa inrättning i sitt slag inom
riket, dock ännu, med hänsyn till de sjukes fördelning efter kön och sjukdomsart, företedde
flera svårigheter, för hvilkas undanrödjande vore nödvändigt att 2:ne stora,
från hvarandra fullkomligt skiljda afdelningar, en för hvartdcra könet, bildades, och
skulle för denna af behofvet i allt fall påkallade utvidgning, i enlighet med förrbemälde
kommilterades derför uppgjorda plan och kostnadsförslag, erfordras en summa af
50,000 R:dr; att, för vinnande af en högst behöflig utvidgning och förbättring af Götheborgs
hospital, hvars närvarande stenhusbyggnad dels vore för inskränkt, att det beräknade
antalet sinnessjuke der skulle kunna inrymmas, och dels icke medgåfve deras
behöriga klassifikation och afskiljande från hvarandra, 2:ne flygelbyggnader, enligt den
af kommitterade uppgjorda plan, borde uppföras, hvartill, i öfverensstämmelse med
upprättad ritning jemte kostnadsförslag, ett belopp af 100,000 R:dr vore nödigt; samt
att, vidkommande Hernösands hospital och enär den derstädes på hospitals-fondens bekostnad
uppförde träbyggnad numera, till följd af det alltmera tillväxande antalet sinnessjuke
inom de nordligare länen, visat sig vara för ändamålet otillräcklig, plan och
ritning å en byggnad af sten vid detta hospital blifvit uppgjord, hvarför den erforderliga
kostnaden uppginge till 50,000 R:dr; och anhöll Serafimer-ordeqs-gillet att, enär
hospitals-fondens tillgångar icke medgåfve gäldandet af större eller mindre del utaf de
för nybyggnader vid nu ifrågavarande trenne hospitaler erforderliga belopp, tillsammans
utgörande 200,000 R:dr, men behofven ovilkorligen fordrade att dessa Statens sjukvårds-anstalter
försattes i förbättradt skick, E. K. M:t måtte täckas hos Rikets Ständer
äska nyssberörda för ändamålet nödiga summa.
Angående frågan om beredande af tjenlig hospitals-vård för sinnessjuke från
hufvudstaden och dess närmaste omgifningar, hade E. K. M:t öfver det af Rikets sednaste
församlade Ständer framställda ofvanomförmälda förslag inhemtat underdåniga
yttranden af Seralimer-ordens-gillet, Ofverståthållare-embetet samt Direktionen öfver
Danviks hospital;, hvarvid af Serafimer-ordens-gillet blifvit upplyst, att uti Upsala hospital,
bcräknadt för emottagande af vansinnige från Uplands, Westmanlands, Stora
Kopparbergs och Gefleborgs samt norra delen af Stockholms län, för närvarande funnos
nära 200 patienter, eller det antal, som i derstädes nu befintliga byggnader kunde
utan en för de vansinniges kurativa behandling menlig trängsel inrymmas, samt att, då
hospitals-hjonens antal årligen ökades, en nybyggnad för berörda läns behof troligen
komme att framdeles företagas, hvilken byggnad dock, med afseende å lokalens vidd
och beskaffenhet, ej kunde gifvas större omfång, än som erfordrades för beredande af
utrymme åt högst .250 sinnessjuke inom hela hospitalet; och då detta utrymme vore
behöfligt för emottagande af patienter från det för hospitalet redan bestämda distrikt,
samt lokalen icke medgåfve uppförande af någon särskild tillbyggnad för Danviks hospitals
behof, afstyrkte Ordens-gillet bifall till Rikets Ständers framställning, hvilket
jemväl af Danviks hospitals Direktion, i hvars utlåtande Ofverståthållare-embefet instämt,
blifvit afstyrkt, under åberopande af de utaf Ofverläkaren vid hospitalet, uti afgifvet
yttrande, anförda skäl; hvarjemte Direktionen särskildt fästade uppmärksamheten
på det svåra eller omöjliga uti att under en strängare årstid genast, då fall af vansinnighet
inträffade, kunna verkställa patienternes öfversändande till Upsala, äfvensom på
de förökade kostnader, som för Danviks hospital ovilkorligen skulle uppkomma, om
230
Expedilions-Vtskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 109.
berörde transporter samt patienternes nödvändiga beklädnad och vård under forslandet
skulle betalas af hospitalets förut hårdt anlitade tillgångar.
Ofverståthållare-embetet, som sålunda ansett det ständigt ökade behofvet af en
lämplig sjukvårds-anstalt för vansinnige från Stockholm icke kunna på det af Rikets
Ständer föreslagna sätt afhjelpas, hade derefter uti underdånig skrifvelse den 10 sistlidne
December anmält, att tillfälle nu yppat sig alt få af enskild person för ett belopp
af 35,000 R:dr inköpa en å Kungsholmen invid hufvudstaden belägen egendom,
bestående af 2:ne lägenheter, kallade Hedvigsberg och Conradsberg, om 41 tunnlands
12 kapplands rymd, hvilken egendom, enligt af vederbörande afgifne yttranden, befunnes
särdeles tjenlig för anläggande af en kurativ anstalt för vansinnige, isynnerhet om
till egendomen kunde erhållas en mindre del af kronolägenheten Mariebergs egor, för
att derigenom bereda tillfälle till den nuvarande körvägens förläggande på längre afstånd
från inrättningen. Ofverståthållare-embetet ansåg derför denna egendom böra
för det ifrågavarande ändamålet inköpas och åberopade, i afseende å den blifvande
hospitals-inrättningens omfång och planen för dess byggnader, sitt i December 1850
gjorda, här ofvan nämnda förslag angående en dylik anläggning å Kongl. Djurgården;
men då nödiga medel ej mindre för inköpande af ifrågavarande lokal än för uppförande
af de för inrättningen erforderliga byggnader saknades, helst Danviks hospitals tillgångar,
hufvudsakligen bestående af oförytterliga jordegendomar, icke vore på långt
när tillräckliga för en dylik utgift och med mera skäl borde tagas i anspråk för den
nya inrättningens framlida underhåll, hemställde Ofverståthållare-embetet i underdånighet,
det E. K. M:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att dels för anläggande å lägenheterna
Conradsberg och Hedvigsberg af en ändamålsenlig och mot tidens fordringar svarande
inrättning af nu ifrågavarande slag anvisa ett anslag af minst 300,000 R:dr, att
under vederbörlig disposition och redovisning utgå under loppet af 4 år, med 75,000
R:dr årligen, dels medgifva att från kronolägenheten Marieberg finge afsöndras och till
den ifrågasatta kur-anstalten afstås de, på sätt ofvan berördt är, behojfliga egor.
Efter nådigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och bemsläldt, har
E. K. M:t, hvad först angick den af Ofverståthållare-embetet föreslagna hospitalsanläggning
vid hufvudstaden, förklarat alt, enär den vid Danviken befintliga dårhusinrättning
icke i någon mån motsvarade det med en dylik inrättning afsedda ändamål
och, till följd af den otjenliga lokalen, icke heller lemnade tillfälle till utvidgning och
förbättring-, samt det af Rikets sednast församlade Ständer framställda förslag att, genom
tillbyggnad vid hospitalet i Upsala, derstädes bereda rsum för patienter jemväl från
Stockholm, enligt hvad vederbörande upplyst, icke kunde till verkställighet befordras,
K K. M:t fann annan utväg för afhjelpande af det erkända behofvet af en kurativanslalt
för sinnessjuke i hufvudstaden icke återstå, än att för sådant ändamål verkställa
en ny anläggning; hvadan och då en särdeles lämplig lokal, på sätt Öfverståthällare-embetet
anmält, nu vore att tillgå, E. K. M:t föreslog Rikets Ständer att, för
inköp af denna lokal, bestående af de å Kungsholmen belägna lägenheterna Hedvigsberg
och Conradsberg, samt för uppförande derstädes af en hospitals-inrältning, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af Ofverståthållare-embetet uppgifna plan, bevilja
ett belopp af 300,000 R:dr R:ko, hvaraf dock, .då arbetet icke förr än med nästa år
kunde börjas och det årliga behofvet icke ansågs komma att öfverstiga 75,000 R:dr,
endast 225,000 R:dr behöfde alt under nästkommande Slatsreglerings-period från Riksgälds-koutoret
i mån af behof utgå; finnande E. K. M:t frågan om afsöndring af jord
från Marieberg icke stå i det nödvändiga sammanhang med hufvudfrågan, att detsamma
nu behöfde blifva föremål för Rikets Ständers öfvervägande.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 109.
231
Vidkommande de af Serafimer-ordens-gillet ifrågasatta anslag till nybyggnader
vid hospitalerne i Götheborg, Wadstena och Hernösand, ansåg väl E. K. M:t alla
dessa hospitaler vara i stort behof af de föreslagna förbältringarne och alt genom desammas
verkställande ett vigtigt steg skulle tagas till vinnande af det önskvärda målet
af en väl ordnad hospitals-vård inom riket; men med afseende derpå, att Statens tillgångar
vore för många andra angelägna utgifter tagna i anspråk, ville E. K. M:t nu
endast hos Rikets Ständer äska, att den för nybyggnad vid Götheborgs hospital erforderliga
summa, 100,000 R:dr B: k o, måtte varda å Riksgälds-köntoret anvisad att, i
män af behof, för nämnda ändamål utbetalas; och öfverlemnade E. K. M:t till Rikets
Ständer att tillse, huruvida tillgång kunde beredas jemväl till de belopp af tillsammans
100,000 R:dr nämnda mynt, som för förbättringar å Wadstena och Hernösands hospitaler
blifvit af Serafimer-ordens-gillet begärda.
Detta ärende, med hvad dervid i öfrigt förekommit, hafva Rikets Ständer i behörigt
öfvervägande tagit; och hvad först angår frågan om uppförande af nytt hospital
för hufvudstaden och dess närmaste omgifning, anse Rikets Ständer, lika med E. K.
M:t, att det nuvarande dårhuset vid Danviken, til! följd af lokalens beskaffenhet, hvarken
är eller genom någon förändring kan blifva en ändamålsenlig anstalt för sinnessjukes
behandling och vård; utan synes nybyggnad å annan, fullt lämplig lokal varn
enda utvägen att åt hufvudstaden bereda en emot tidens fordringar och mensklighelens
kraf svarande sjukdortis-anstalt af delta slag. Då det emedlertid blifvit utredt, att behofvet
icke kan afhjelpas medelst den af Ilikets sednast församlade Ständer i sådant
afseende ifrågaställa utvidgning af hospilals-inrätlningen vid Upsala, men den för detta
ändamål af É. K. M:t nu i nåder föreslagna lokal ä Kungsholmen, såsom belägen i
närmaste grannskapet af Stockholms flesta sjukvårds-anstalter, bland annat erbjuder den
fördel att, om det nya hospitalet der förlägges, ett lättadt tillfälle för de unga läkare,
hvilka genomgå lärokurser vid nyssnämnda anstalter, vinnes till undervisning i de sinnessjukes
behandling, oberäknadt fördelen af vetenskaplig kontroll å inrättningen, och
då denna lokal för öfrigt förenar de vilkor, som vid en kur- och vård-anstalt för sinnessjuke
erfordras, såsom ett vackert och sundt läge, tillräckligt utrymme för deras vistande
i fria luften samt sysselsättande med trädgärds-odling och landtbruk m. m., synes
denna plats vara för en dylik anläggning särdeles passande; och då härför, enligt
hvad upplyst är, erfordras en summa af 300,000 R.dr, deraf likväl under den tid nästa
Statsreglering omfattar endast 225,000 R:dr behöfva utgå, hafva, Rikets Ständer
alltså, med bifall till E. K. Mits nådiga framställning, för uppförande å den föreslagna
platsen invid hufvudstaden af ett hospital för sinnessjuka, nu beviljat sistnämnda summa,
225,000 R:dr, alt frän Riksgälds-konloret, i mån af behof, utgå med 75,000 R:dr
årligen för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857.
Reträlfande derefter de uti E. K. M:ts Nådiga Proposition jemväl ifrågaställde
nybyggnader vid Wadstena, Götheborgs och Hernösands hospitaler, samt med afseende
å de härvid* på sätt ofvan berördt är, vunne upplysningar, och enär det måste anses
oundgängligen nödigt för en ändamålsenlig behandling och vård af sinnessjuke, alt de
för dem afsedde anstalter, med hänsigt till lokal och byggnader, blifva på lämpligt sätt
ordnade, så att de kunna emottaga aila de personer, hvilka af hospitals-vård äro i behof,
helst, i annat fall, den händelse måste inträffa, att patienter, hvilka kunnat botas
om de genast vid sinnessjukdomens början blifvit på ändamålsenligt sätt behandlade,
skulle, i saknad af tillfälle dertill, möjligen blifva obotlige, äfvensom att åtskiljande
och fördelning af patienterna efter deras olika kön och vilkor samt sjukdomens art
och grad, botlighet eller obotlighet, må kunna tillvägabringa», finna alltså Rikets Ständer
den föreslagna utvidgningen af ifrågavarande Irenne hospitaler vara af högsta be
-
232 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o HO.
hof påkallad och böra verkställas; men med afseende derå, alt vid denna riksdag statens
tillgångar blifvit för andra angelägna utgifter strängt anlitade, anse emellertid Rikets
Ständer utbetalningen af de härför erforderliga anslags-medel, utgörande för Wadstena
hospital 50,000 R:dr, för Götheborgs 100,000 R:dr, och för Hernösand 50,000 R:dr
eller tillsammans 200,000 R:dr, skäligen kunna, lika med hvad här ofvan blifvit bestämdt i
afseende å anslaget för ett nytt hospital invid hufvudstaden, ställas på 4 år, så att blott ett
belopp af 150,000 R:dr kommer att under nästa ståtsreglerings-period utgå; och hafva Rikets
Ständer fördenskull, till utvidgning och förbättring af ifrågavarande trenne hospitaler,
för den tid nästa stats-reglering omfattar, nu anvisat denna summa, 150,000 R:dr, att
från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå med 50,000 R:dr årligen, samt af E. K.
M:t för de särskilda byggnadsföretagen disponeras i den ordning, E. K. M:t i Nåder
kan finna lämplig.
För öfrigt hafva Rikets Ständer, som förmoda att Öfverintendents-embetet erhåller
nådigt uppdrag att om byggnadernas uppförande gå i författning, härmed velat
jemväl uttrycka den önskan, att Sundhets-kollegium, innan byggnadsarbetena företagas,
må blifva i ämnet hördt.
Hvilket allt Rikets Ständer, med anledning af högstberörda Nådiga Proposition,
härigenom få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 110.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 18S4.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående förklaring af Kongl.
Förordningen den 40 Juni 4 844, i fråga om straffet för
olofligt innehafvande af dyrk.
(Lag-Utskottes Ret:de N:o 38.)
S. A. K.
Med ändring af hvad genom Förordningen den 9 December 1756 stadgades derom,
att det tjenstehjon eller den lösa person, som funnes hafva bos sig dyrkar, dubbla
nycklar
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 1 i 0. 233
nycklar eller hufvudnycklar, utan husbondes minne, eller falska nycklar af hvad slag
det vara kunde, skulle, fastän någon skada derigenom ej skedde, stralFas, mannen med
nio par spö och qvinnan med sju par ris, eller deremot svarande fängelse vid vatten
och bröd, har genom E. K. M:ts Nådiga Förordning den 10 Juni 1841 blifvit föreskrifvet,
att, då sådant brott derefter första gången föröfvades, skulle endast sistnämnda
bestraffning eller tolf dagars fängelse vid vatten och bröd tillämpas; och är likaledes
under den 10 Juni 1841 i Nåder utfärdad en annan Författning, hvarmedelst de i 5
Kap. Straflf-Balken utstakade samt uti berörda nya föreskrift följda förvandlings-grunder
så ändrades, att nio par spö eller sju par ris, som svara mot böter till tjugosju daler,
borde förvandlas till nio dagars fängelse vid vatten oell bröd.
Då dessa olika, ehuru samtidiga, stadganden i tillämpningen vållat tvekan, huruvida
det allmänna och lindrigare stadgandet borde gälla framför den om ett särskildt
brott gillia speciela föreskriften, hafva Rikets Ständer ock ansett en förklaring å lagstiftningens
sida i denna del erforderlig. Och hafva, vid öfvervägande häraf, Rikets
Ständer funnit, dels omförmälda olikhet i stadganden uppenbarligen ega sin grund deri,
att, vid 1840 och 1841 årens riksdag, frågan om förändring af de allmänna grunderna
för förvandling till fängelse vid vatten och bröd ej afgjordes innan beslut fattades derom,
att för brott emot 1750 års ofvan åberopade förordning första gången bör dömas
till dylikt fängelse, hvilket derföre uträknades efter ursprungliga föreskriften i 5 Kap.
Straff-Balken, dels ock att, sedan denna föreskrift blifvit förändrad, fängelse-straffet,
som skall motsvara spö- eller ris-straffet, icke vidare kan efter det äldre stadgandet utsättas,
utan måste beräknas efter dess förändrade innehåll.
I följd häraf hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning, hvarigenom
förklaras, att, då någon, enligt Kongl. Förordningen den 9 December 1756, dömes
till fängelse vid valten och bröd för innehafvande af dyrkar, dubbla eller hufvudnycklar
eller falska nycklar, tiden för detta fängelse bör beräknas efter de grunder,
som bestämmas i 5 Kap. 4 § Straff-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, utan hinder af hvad som i särskild författning samina dag blifvit i
sådant afseende stadgadt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
Bih. till B. St. Pral. 1833 & 1833. 10 Sami. 1 Afd.
30
234 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 144.
N:o lil.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1854.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Slåndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Förordningen den 20 Nov. 1845, om jords eller lägenhets
af stående för allmänt behof.
(Lag-Utskottets Bet:de N:o 41.)
S. A. K.
Sedan, till undanrödjande af det hinder, sorn för anläggning här i landet af elektriska
telegrafer kunde möta derigenom, att egare till jord eller lägenhet, hvars begagnande
för sådan anläggning erfordrades, icke vore pligtig att för ändamålet upplåta jorden
eller lägenheten, med mindre egande-rätten dertill löstes, Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag i underdånighet föreslagit utfärdandet af en författning, hvarigenom
skulle stadgas, att, derest, för anläggning af allmänt nyttig inrättning, jord eller lägenhet
måste användas, utan alt likväl jorden eller lägenheten genom inrättningen gjordes
för egaren oanvändbar, anläggningen, på vissa vilkor, ej finge af honom förhindras;
så har E. K. M:t, som funnit sig förhindrad att förenämnda förslag, idet skick
det blifvit framstäldt, bifalla, deremot hehagat, i aflåten JNadig Proposition, meddela Rikets
nu församlade Stärtder, hurusom, då likväl, med afseende på elektriska telegrafers
stora nytta för det allmänna, det syntes vara af vigt, att anläggning af dylika inrättningar,
dervid telegraf-linier ofta måste anbringas öfver eller under jord eller lägenhet,
tillhörig enskild man, ej må kunna af egaren till sådan jord eller lägenhet, genom
vägran att deraf upplåta hvad för ändamålet behöfligt är, förhindras; men E. K. M:ts
Nådiga Förordning den 20 November 1845, angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, hvilken förutsatte, å ena sidan, att jorden eller lägenheten måste för ändamålets
vinnande fullt afstås, och å den andra, att egande-rätten dertill löses, ej vore
tillämplig, då fråga endast är om utläggning af ledningstrådar för elektriska telegrafer,
derigenom vanligen något väsendtligt hinder i jordens eller lägenhetens framtida begagnande
egaren icke tillskyndades, E. K. M:t alltså funne för detta af lagen ej förutsedda
fall särskilda stadganden vara af behofvet påkallade; och då dessa lämpligen syntes
böra intagas i den nu om jords eller lägenhets afstående gällande författning, hvars
föreskrifter i vissa delar äfven kunde å nu ifrågavarande fall tillämpas, ville E. K. M:t
ExpediUons-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ii-i.
235
i Nåder föreslå Rikets Ständer, att nedannämnda §§i högstberörda Nådiga Förordning
af den 20 November 1845 måtte erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
§• 1.
Der Konungen pröfvar nödigt alt jord eller lägenhet, som enskild man, menighet
eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till rikets försvar, till allmän väg,
bro, hamn- eller lastnings-plats, till torg eller gata i stad, till uttappning eller sänkning
af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, lill allmän byggnad eller till
dylikt allmänt behof, vare egare pligtig alt afstå hvad för ändamålet fordras; njute dock
den, som härigenom skada lider, ersättning derför till fulla värdet och hälften derutöfver,
der ej parterne om andra vilkor åsämjas.
Är fråga om jordens eller lägenhetens begagnande endast för utläggning af elektriska
ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framlida skötsel och vård
något synnerligt men i nyttjande-rätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas,
bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten löses.
För intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, som intrånget lider,
om han derpå gör anspråk, berättigad till ersättning till fulla värdet och hälften derutöfver.
Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs, utgå
bör, dä skall frågan härom pröfvas af särskild nämnd, som vid Under-rätt i den ort,
der jorden eller lägenheten ligger, tillsattes på sätt här nedan stadgas.
§. 2.
Göres hos den i § 1 nämnda Under-rätt skriftlig ansökning om särskilda nämndens
tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet af jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, då den skall afslås eller upplåtas,
blifvit genom Konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse bestämd,
utförde Rällen stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten
föranstalle jemväl att, till underrättelse för möjligen varande okände eller icke uppgifne
rätts-egare, tiden för ärendets företagande varder så väl från predikstolen i den sockens
kyrka, der fastigheten är belägen, som ock geriom allmänna tidningarne, kungjord tre
gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande
är utsatt. Jördens'; eller lägenhetens egare, då han höres, vare skyldig att hos Rätten,
i ändamål af instämning, uppgifva den, som i anseende till nyttjande-rätt med honom
del i saken halver, vid äfventyr, som i § 25 stadgas. Hos Rätten skall jemväl företes
bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen
parterne alt, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens
belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af elektriska
ledningstrådar, parterne,emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas så betydlig
skada, att jorden eiler lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet
att ersättning derför, enligt de i 2 mom. 1 § stadgade grunder, utgå bör, pröfve och
afgöre Rätten sådant innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega rum,
bestämme ock Rätten, efter thy som intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande,
huruvida slik ersättning skall utgå på en gäng eller i årlig afgift under den tid, intrånget
kommer att fortfara.
236 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o lil.
Emot Rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i Hof-rätt genom besvär
inom den ■ tid, i 25 Kap. 5 § Rättegångs-Balken stadgas. I Hof-rättens beslut må ändring
sökas likaledes genom besvär, som, jemte borgen för kostnad och skada, skola
till Konungen ingifvas inom den tid, 30 Kap. 18 § samma Balk bestämmer.
§. 13.
Då jord eller lägenhet afstås skall, uppskatte- nämnden i penningar så väl jorden
eller lägenheten efter dess rätta värde för egaren, som ock särskildt den skada,
annan än egaren, genom jordens eller lägenhetens afstående, lider, allt med afseende på
tiden för afträdandet.
I det fall, att endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte nämnden i penningar
den skada, som genom intrånget förorsakas. Är af Rätten stadgadt, att ersättningen
skall utgå i årlig afgift, rätte nämnden uppskattningen dereftej; och bör i detta
fall ersättning bestämmas särskildt för det intrång, sjelfva anläggningen medför och särskildt
för det, som sker genom inrättningens skötsel och drift.
Nämnden tilliigge alltid uttryckligen den förhöjning, hvarmed, enligt § 1, ersättningen
utgå bör, och om fråga är om flera lägenheter, som tillhöra särskilda egare, varde
ersättningen bestämd särskildt för hvardera.
§. u. ■
Erfordras för ändamålet, att blott en del af lägenhet afstås, men lägenheten, genom
afskiljande af denna del, blefve för egaren eller innehafvaren onyttig, bör hela lägenheten,
enligt nu bestämda grunder, lösas, der egaren det äskar. Lag samma vare,
om en del af jord afträdas bör och återstoden ej uppgår till besutenhet. 1 dessa frågor
meddele Rätten beslut innan nämnden sättes, och må klagan öfver det beslut föras
i den ordning, uti § 2 stadgas.
§• 20.
Hvad nämnden beslutat skall till efterrättelse lända. Ej må i nämndens beslut
ändring någorstädes sökas. Dock ege ej nämnden att sätta ut värdet lägre än ersättnings-skyldig
medgifvit; och der så hända skulle, att nämnden höjde ersättnings-beloppet
utöfver hvad ersättningstagande yrkat, gälle ej heller beslutet för mera, än äskadt
varit, så vida ej jord eller lägenhet, som afstås skall, är besvärad med inteckning, öfverstigandé
den fordrade summan; i hvilket fall nämnden må, ulan afseende på ersättningstagandes
anspråk, utsätta löse-skillingen så högt, som den finnes, enligt här ofvan
stadgade grunder, böra uppgå.
§■ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning för intrång,
hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för sjelfva anläggningen, vare den,
som jordens eller lägenhetens begagnande yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva
inom den för jordens eller lägenhetens afstående eller upplålande stadgade tid
eller, om ersättnings-beioppet derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader efter
det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte Rätten ut tid, der parterne
ej åsämjas.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 111. 237
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden sitt beslut meddela!;
inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller upplåtas bör, må sådant ej
hindra arbetets företagande, derest sökanden hos Konungens Befallningshafvande ställer
full borgen för lösnings- eller ersätlnings-beloppet samt för kostnad och skada. Kronan
vare för sådan borgen fri.
Är jord elier lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättnings-beloppet
derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade tiel nedsatt i ränteriet hos Konungens
Befallningshafvande, som kungör sådant vederbörande ersättningstagande och
intecknings-egare, samt liqvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Finnes
härvid ersättnings-beloppet vara faststäldt genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande
och den, som ersättningen gifvit, och förmenar intecknings-egaren värdet
hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, der ej full liqvid för hans
fordran honom lemnäs, äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i denna
lag är vordet stadgadt; dock gånge heslutet om jordens afträdande icke dess mindre
i verkställighet.
' Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej eller utgöra hinder för
vederbörande att, sedan ersättnings-beloppet blifvit inom stadgad tid erlagdt eller nedsatt,
jorden eller lägenheten tillträda eller begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen,
då skall, i händelse någon till ersättning berättigad det jrkar, frågan om jordens
eller lägenhetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara
förfallen och ankomma på ny pröfning.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i behörigt öfvervägande; och då Rikets
Ständer redan godkänt den grundsats, hvarpå högstberörda Nådiga Förslag hvilar, har
E. K. M:ts ifrågavarande Nådiga Proposition blifvit af Rikets Ständer antagen.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
238 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 12.
N:o 112.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1834.
Presle-Slåndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af den genom Rikets
Ständers Revisorer, åren 185 4 och 4853 verkställda
granskning aj de under Kommerse-kollcgium ställda fonders
förvaltning.
(Slats-Utsk:s Utl:de N:o 192.)
S. A. K.
Efter tagen kännedom af ej mindre Rikets Ständers åren 1851 och 1853 församlade
Revisorers algi fria Berättelser om granskningen af de under E. K. M:ts och Rikets
Kommferse-kollegium ställda fonders och medels förvaltning och räkenskaper, än ock
bemälda Kollegii äfvensom dess Advokat-Fiskals-Embetes af samma Berättelser föranledda
utlåtanden, hafva Rikets Ständer funnit hvad dervid förekommit icke påkalla någon
Rikets Ständers åtgärd i vidsträcktare mån, än här nedan i underdånighet om förm ales.
Af de sistlidet år församlade Revisorerne är inberättadt, hurusom, till bestridande
af kostnaderne för införskaffningen från England af 100 får utaf Soulhdown-race,
hvilka skulle användas för erhållande al en förbättrad får-afvel på Gottland och Oland,
ett dessa kostnader motsvarande belopp af 4,487 R:dr 7 sk. 8 rsl., jemlikt E. K. Mits
Nådiga Bref den 14 April 1837, blifvit af tull- och beslags-medlen förskjutet och i gamla
Ull-diskont-fondens räkenskaper upplaget såsom en skuld, samt i räkenskaperna öfver
sagda medel såsom en fordran; men att de medel, hvilka, genom försäljning af Kronan
tillhöriga får inflyta, voro till vissa bestämda föremål anvisade, samt alltså icke
kunde begagnas till afbetalning å detta förskott, och hvars framtida godtgörande af gamla
Ull-diskont-fonden så mycket mindre vöre att påräkna, som denna fonds inkomster
under en längre tid visat sig hafva understigit utgifterna, hvadan samma fond måst årligen
understödjas för alt kunna fullgöra sina ålagda förbindelser.
Med fäsladt afseende häruppå, och dä likaledes Kommerse-kollegium, under förutsättning
att nuvarande anstalter till får-afvelns och ull-kulturens befrämjande komma
att tillsvidare fortfara, yttrat, det någon anledning icke förefinnes, alt ifrågavarande förskott
skall kunna af gamla Ull-diskontens tillgångar godtgöras, hafva Rikets Ständer
medgifvit, att merberörda af tull- och beslags-medlen förskjutna belopp, Fyra Tusen Fyra
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 112.
239
Hundra Åttatiosju Riksdaler 7 sk. 8 rst., må afskrifvas i räkenskaperna för så väl gamla
Ull-diskont-fonden som tull- och beslags-medlen.
Vidare är af Revisorerne omförmäldt, hurusom, i anledning af den åt Direktören
L. Hofman Rang uppdragna befattning att tillse vården af de Kronan tillhöriga stamschäferier
och jemväl tillhandagå enskilde schäferi-egare med upplysningar och råd, rörande
får-afvelns förädling samt ull-kulturen, enligt de revisions-berättelserna bilagda
räkenskaps-utdrag, utom det för denna befattning bestämda årliga arfvode af 1,000 R:dr,
tillika, såsom rese- och traktaments-penningar, till honom utbetalts under åren 1849—
1852 omkring åtta å niohundra R:dr årligen; varande Hofman Rang, genom det af
Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-kommitté, på grund af E. K. M:ts Nådiga Rref den
25 näsllidne Februari, med honom för innevarande år afslulade kontrakt, berättigad att,
utöfver ofvanberörda arfvode, åtnjuta traktamente af 2 R:dr för hvarje rese- och förrättnings-dag,
jemte ersättning för skjuts efter 3 hästar under den tid, han för nämnda
befattning är sysselsatt.
Vid sådant förhållande och som de utgifter, gamla Cll-diskont-fonden årligen
måste vidkännas för Direktören Hofman Rangs aflöning jemte rese- och traktamentskostnader,
medtaga en betydlig del af denna fonds årliga inkomster, samt enär de schäferi-egare,
som framgent begagna sig af hans råd och upplysningar till förbättrandet
eller förökandet af deras ull-produktion, skäligen böra åtminstone godtgöra kostnaderne
för bemälde Direktörs resor till och från de egendomar, hvarest de enskilda schäferiernas
tillstånd och beskaffenhet skola af honom undersökas och hvilkas egare önska att
genom hans biträde kunna åstadkomma en ändamålsenligare och fördelaktigare schäferiliandtering,
få Rikets Ständer i underdånighet hemställa, huruvida icke E. K. M:t, derest
Direktören Hofman Rangs biträde för fårskötselns och ull-produktionens förkofran anses
fortfarande vara behöfligt, skulle, med afseende på gamla Ull-diskont-fondens nuvarande
ställning och otillräckliga inkomster samt härvid för öfrigt förekommande omständigheter,
finna lämpligt i Nåder förordna, att i det eller de kontrakt, som hädanefter
varda med honom afslutade, bör stadgas, att ersättningen för hans rese- och traktqments-kostnader
vid besökandet af enskilda personer tillhöriga schäferier bör utgöras
af de schäferi-egare, som önska af hans råd och upplysningar sig begagna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
240
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i i 3.
N:o 113.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1854.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Stadgan om jagt och djurfång.
(Lag- samt Allm. Besv:s och Ekon.-Ulsk:ns Bet:de, N:o 15.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit erinradt, huruledes det uti 4 art. 3 § af Kongl.
Maj-.ts den 13 April 1808 utfärdade Nådiga Stadga om jagt och djurfång lemnade medgifvande,
att jagt å rapphöns må idkas under Augusti, September och Oktober månader,
befunnits mindre lämpligt, dels derföre att, enär under Augusti månad årets gröda
vanligen stöde på rot, och rapphönsen företrädesvis uppehöllo sig på åkrarne, berörda
tillåtelse ofta medförde den påföljd, att säden flerestädes bléfve af jägaren nedtrampad
och förstörd, hvarförutan rapphönsen vid denna tid voro alltför unga för att böra fäl
las,
dels ock emedan det skydd, som blifvit lemnadt rapphönsen under November månad,
i anseende dertill att dessa fogi ar äro särdeles ömtåliga för snö och stark köld,
saknade giltig anledning, sedan numera någon stadigvarande vinter sällan inträffade förr
än efter jultiden; och som Rikets Ständer funnit den härutinnan sålunda gjorda framställningen
stödja sig på välgrundade skäl, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes, med ändring af föreskriften i 4 art. 3 § af högslberörda Nådiga
Stadga, i Nåder förordna, att jagt å rapphöns må vara tillåten under tiden från och
med den 1 September till den 1 December.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 114.
Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 1 14.
241
N:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Aug. 1884.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Slåndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Siänders underdåniga Skrifvelse, angående förminskning i
antalet af folkskole-lärare-seminarier.
(Allm. Besv:s och Ekon.-Utsk. Betrde, N:o 67 och Uthde, N:o 114.).
S. A. K.
Då vid innevarande riksdag fråga förekommit, huruvida icke en del Seminarier
för folkskole-lärare lämpligen skulle kunna indragas, sedan numera lärjungarnes antal
i dessa läro-anstalter betydligen aftagit samt folkskolorne hunnit med lärare förses,
hafva Rikets Ständer tagit närmare kännedom om berörda förhållanden, och få i afseende
derå underdånigst anföra, att upplyst blifvit, hurusom antalet lärjungar uti ifrågavarande
Seminarier under åren 1848—1853 nedgått från 554 till 340, dessa sednare
fördelade med en ojemnhet af högst 65 och minst 5 på hvarje Seminarium, deribland
5 sednast besökts af emellan 18 och 5 lärjungar hvardera, hvadan för ett så ringa
antal lärjungar en särskild läro-anstalt icke'synes böra af Staten underhållas. Vidare,
och enligt de till E. K. M:ts Ecklesiastik-departement ingångna berättelser om folkundervisningen,
har befunnits, alt under de tre åren, som närmast föregingo sistlidne
riksdag, antalet af examinerade folkskole-lärare ökats med 775 och af oexaminerade
deremot minskats med 102. Under det alt något öfver 100 platser, i stället att förut
hafva haft oexaminerade innehafvare, fylldes med examinerade, anställdes således under
denna tid 673 examinerade lärare vid lärare-befattningar, som förut ej funnits.
Bildandet af nya folkskolor fortgick således då ännu temligen starkt; men under de
påföljda tre åren har antalet af examinerade lärare endast ökat sig med 219, lander
det att antalet af oexarainerade minskats med 67. Det öfverskjutande antal, som måste
beräknas hafva fyllt nya platser, har således minskats från 673 under de tre nästföregående
åren till endast 152, eller med 521. Häraf kan slutas, att den första uppsättningen
af folkskolor inom landet nu är att anse såsom nära fulländad och att,
derest, i mån af behof, småningom nya skolor i en eller annan ort tillkomma, antalet
af lärare, erforderliga för dessa nya platser, ingalunda kan anses jemförligt med det
betydliga antal, som vid folkskolornas bildande på en gång öfver hela landet först
måst blifva behöfligt. Då således ett så stort antal folkskole-lärare icke lärer hädanefter
lith. till R. St. Prot. 18$3 & 1834. 10 Sami. 1 Afd. 31
242
Expeditions-Ulskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i IS.
kunna komma i fråga att anställas, som under de nästförflutna åren, och 1 sammanhang
dermed antalet af lärjungar i Seminarierne så högst betydligt sjunkit, synes något
hinder för folkskole-väsendets vidare ordnande och behöfliga folkskolors förseende med
examinerade lärare icke kunna uppstå deraf, att Seminariernes antal förminskas, hvarigenom
deremot tillgångar kunna vinnas, att bereda utvidgning och fullständigare organisation
af de återstående Seminarierna och sålunda sörja lör folkskole-lärarnes förbättrade
hildning.
Hvad åter beträffar urskiljandet, hvilka Seminarier böra företrädesvis indragas,
hafva Rikets Ständer funnit frågan derom, i anseende till brist på nödiga upplysningar,
icke kunna lämpligen göras till föremål för Rikets Ständers underdåniga framställning,
utan böra helt och hållet öfverlemnas till E. K. M:ts Nådiga pröfning; varande af
Rikets Ständer icke förbisedt, huruledes större rese-kostnad kan i följd al ifrågavaran
de
åtgärd möjligen uppkomma för en del af de personer, som skola begagna undervisningen
i Seminarierne. Och få Rikets Ständer alltså hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att en förminskning i folkskole-lärare-seminariernes antal mätte ega rum, samt
att de Seminarier, sorn bibehållas, måtte varda utvidgade och fullständigare organiserade,
så vidt befintliga tillgångar medgifva; äfvensom att, der så nödigt pröfvas, någon
del af de till stipendier vid folkskole-lärare-seminarierne anslagna medel måtte användas
såsom rese-underslöd för lärjungar från aflägsnare orter.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1854.
N:o 115.
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sepl. 1834.
1’restc-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 -— —
Bonde-Ståndet den 9 —r —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 8 §.
i Kongl. Förordningen om Kijrko-råd den 29 Aug. 184-5.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Bet:de, N:o 14.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet deruppå, att i 8 §:n af K. M:ls Nådiga Förordning
om Kyrko-råd den 29 Augusti 1843 blifvit uteslutet det i 1817 års Förordning om
Kyrko-råd förekommande stadgande, som för underlåtenhet att på kallelse infinna sig
hos Kyrko-rådet bestämde böter och berättigade detsamma att, genom föreläggande af
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i i S.
243
Förnyade vitén, förmå den tredskande till inställelse, hafva Rikets Ständer funnit alt,
genom borttagandet af omförmälda ansvars-bestämmelse, Kyrko-rådets kallelser i de
flesta fall kunna blifva föga verksamma, då numera något ansvar för deras åsidosättande
icke drabbar den försumlige, som deremot tillförene af fruktan för böterna och
skymfen att blifva bötlälld oftä bragtes till lydnad. Den enda utväg att tvinga till inställelse
inför Kyrko-råd, som numera återstår, är således att söka handräckning från
E. K. M:ts Befallningshafvande; men, innan denna handräckning hinner meddelas,
kan, helst då den tredskande är boende inom en från residens-staden aflägse belägen
församling, en lång tid förflyta och det åsyftade ändamålet med inställelsen sålunda gå
förfeladt, hvarförutan, jemte det att en nödtvungen inställelse genom kronobetjeningen
är egnad att väcka förbittring hos den förekallade, en dylik åtgärd torde ådraga honom
större kostnader, än han skulle få vidkännas, derest det förut stadgade bötesbeloppet
blefve honom ådömdt.
Enligt 11 §:n i Förordningen om Socken-nämnder på landet, utfärdad samma
dag som nu gällande Förordning om Kyrko-råd, eger Socken-nämnden att belägga den
kallade, som utan förlall uleblifver, först med 32 sk. böter, till fattigvårdens kassa,
och derefter med förnyade vilen, till dess de sammanräknade uppgå till tio riksdaler.
Blifva åter dessa åtgärder fruktlösa, har Nämnden att vända sig till E. K. M:ts Befallningshafvande.
Handhafvandel af Kyrko-disciplinen och hvad till religionens och sedernas
vård hörer, erfordrar emedlertid lika mycken skyndsamhet och är lika magtpåliggande,
som de ärenden, hvilkas behandling Socken-nämnden åligger; hvarföre och
då intet med rättvisa och billighet förenligt medel, som kan verksamt understödja en
pastors nit att befrämja ordning och sedlighet inom sin församling, hör honom betagas,
Rikets Ständer funnit det vara angeläget, att nyssberörda Förordningar uti ifrågavarande
hänseende bringas till öfverensstämmelse med hvarandra.
Rikets Ständer få alltså hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det 8 §:nt i
Kongl. Förordningen om Kyrko-råd den 29 Augusti 1843 mätte erhålla följande förändrade
lydelse: Hvar och en, som i Socknen bor, är skyldig att på Kyrko-rådets kallelse
tillstädeskomma. Kallelsen sker genom Sex-män eller Kyrkans betjente och bör
meddelas åtta dagar förut. Uleblifver den sålunda kallad är, utan laga förfall, bote
32 sk., till fattigvårdens kassa, och tillhålles af Kyrko-rådet, genom förnyade vitén,
som dock tillsammans ej må öfverstiga Tio riksdaler, alt sig inställa. Kan han derigenom
ej förmås till inställelse, anmäle Kyrko-rådet förhållandet hos Konungens Befallningshafvande,
som vidtager de mått och steg, hvilka med lag och sakens beskaffenhet
öfverensstämma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
244
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N.v 116.
N:o 116.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1834.
Preste-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Rikets Ständers
åren 1851 och 1853 församlade Revisorers berättelse,
angående Stats-verkels samt andra af allmänna medel
beslående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 201.)
S. A. K.
Efter pröfning af Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorers berättelse, angående
Stats-verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under åren 1850 och 1851, äfvensom af åtskilliga frågor, som förekommit
i 1851 års Revisorers enahanda berättelse för åren 1848 och 1849, tillika med
vederbörande förvaltande verks och embetsmäns i anledning af samma berättelser till
E. K. M:t afgifna underdåniga utlåtanden, samt efter inhemtande af de upplysningar,
som i öfrigt för ärendenas utredning ansetts erforderliga, hafva Rikets Ständer funnit
nedannämnda ämnen, hvilka blifvit upptagne särskildt för hvarje embetsverk eller myndighet,
som dermed haft befattning, påkalla åtgärd eller framställningar af Rikets Ständer,
nemligen:
Kongl. Stats-Roiiloret:
Till Revisorernes hemställan, att afskrifning måtte ske af en i räkenskaperna
balanserad post af 56 R:dr 25 sk. 9 rst., utgörande besparings-medel, som vid afslutande
af 1840 års Riks-hufvudbok blifvit hufvudtillarne för litet godtgjorde och derigenom
oriktigt tillkommit grundfonden, hafva Rikets Ständer lemnat bifall.
Allmänna magasins-ärendena. Spamnå/s-kreditiv-Jonden:
Vid granskningen af Westerbottens läns undsättnings-redogörelse för år 1850
hafva Revisorerne, hvilka funnit alt undsättnings-medel till ett sammanräknadt belopp
af 104,708 R:dr 42 sk. 10 rst. derstädes blifvit under titel afkortning afförde, och att
af dessa medel 1,550 R:dr blifvit utan återbetalnings-skyldighet utlemnade och behöri
-
Expediliöns-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i i 6.
245
gen redovisade, anmärkt, att, då frågan om afskrifning af återstående 103,158 R:dr 42
sk. 10 rst. vore på Kongl. Kammar-Rättens pröfning beroende, denna sistnämnda summa
bordt, intilldess afskrifningen blifvit af Rikets Ständer godkänd, i räkenskaperna
balanseras.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen har väl Kongl. Stats-kontoret,
som efter f. d. Allmänna Magasins-kontorets indragning med 1852 års ingång öfvertagit
magasins-ärendena, anfört, att uppdebitering af förenämnda post hvarken i 1851
eller 1852 års räkenskaper egt rum och ej eller blifvit af Kongl. Kammar-rätten påyrkad,
af skäl att afskrifnings-frågorna voro samma embelsverks pröfning underställde,
hvarföre och då derjemte Magasins-kontoret fästat Kongl. Kammar-rättens uppmärksamhet
på oriktigbeten af den anmärkta aflöringen. Kongl. Stats-kontoret ansett vidare
redovisning i denna del numera tillkomma Kongl. Kammar-rätten; men då Rikets
Ständer, lika med Revisorerne, anse att förevarande undsättnings-medel icke bordt ur
räkenskaperne atföras, innan desammas afskrifning blifvit i behörig ordning genom laga
kraftvunnet beslut godkänd, samt Rikets Ständer dessutom inhemtat, att dessa undsättnings-medel
jemväl blifvit ur kreditiv-fondens räkenskaper afförde, få Rikets Ständer
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det vederbörande mätte i nåder förständigas,
att åter i räkenskaperna uppdebitera ifrågavarande derur afförde undsättnings-medel,
103,158 R:dr 42 sk. 10 rst., intilldess frågan om desammas afskrifning blifvit slutligen
afgjord.
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att, då Stora Kopparbergs läns undsättningsredogörelse
bestode af icke mindre än sex särskilda räkningar, innefattande redovisning
för undsättningarne under olika missväxtår, utan något deröfver upprätladt sammandrag,
hvarigenom en lättare öfversigt af förhållandet med undsältnings-medlen kunde
vinnas, det vore nödigt att, lika med hvad inom de öfriga länen egde rum, en generalräkning
öfver undsättnings-anstalterna i länet årligen upprättades och afgåfves ; och få,
på grund af hvad sålunda blifvit anmärkt, Rikets Ständer, som dela Revisorernes åsigt
om ändamålsenligheten af det ifrågaställa sammandraget, underdånigst anhålla, det E.
K. M:t täcktes låta förständiga Dess Refallningshafvande i Stora Kopparbergs län, att
framdeles årligen upprätta ett sammandrag öfver undsättnings-räkningarue för länet och
berörda sammandrag jemte räkenskaperna till vederbörande embetsverk insända.
Kongl. Krigs-Kollegium:
Med förmälan, hurusom Volontär-vakansmedels-fondens inkomster, under hvardera
af revisions-åreo, icke till sitt hela belopp behöft användas för de under samma
år förefallande utgifter, och alt derigenom fondens kapital-behållning, som vid början
af år 1850 utgjorde 27,049 R:dr 24 sk. 2 rst., vid 1851 års slut ökats till 37,962
R:dr 8 sk. 11 rst., hvilken behållning funnits liggande i kassan, hafva Revisorerne anmärkt,
alt dessa medel bordt genom utlåning göras fruktbärande, hvarigenom en förökad
tillgång kunnat fonden beredas.
Uti det häröfver afgifna underdåniga utlåtandet bar väl Kongl. Krigs-kollegium,
med erinran att volontär-vakans-fonden bekostat de i en del garnisons-orter in rättade
korporal-skolors förseende med deras förnödenheter, skjuts och traktamente för det befäl,
som kommenderats alt öfvervara examina vid dessa skolor, utgifterna för de år
1845 å Drottningholm sammandragne instruktions-kompanier samt rese-ersättning och
aflöning för de ur indelade infanteri-regementena till öfning och Underofficers-examens
undergående vid lifgardes-regementena till fot år 1852 kommenderade volontärer, vidare
anfört, att, då sålunda de från fonden utgående kostnader, med undantag af de
246 Expeditions-Vtskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o lid.
för korporal-skolorna, hittills varit af helt och hållet tillfällig egenskap och årligen lili
beloppet omvexlat, samt de framdeles förefallande utgifterna mäste, såsom under den
förflutna tiden, vara beroende på den vidsträcktare eller inskränktare öfning, underbefälet
ett år emot ett annat kunde finnas behöfva, Kongl. Kollegium icke funnit skäl
vara för handen att göra underdånig framställning om förräntning af medel, som städse
borde vara lill E. K. Mits Nådiga disposition tillgängliga; men som Rikets Ständer dela
Revisorernes åsigt, att ifrågavarande, till betydligt belopp uppgående medel höra göras
fruktbärande, och derjemte anse, alt sådant skulle medelst uppköpande af säkra räntebärande
papper eller annorledes kunna verkställas, så att ändock medlen blifva för inträffande
behof tillgängliga, hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla.
det E. K. M:t täcktes meddela nådig föreskrift derom, alt \ olonlär-rvakansmedels-fondens
kapital-behållning må göras fruktbärande, likväl på sådant sätt, att medlen,
i mån af förekommande behof, förblifva disponibla.
Kongl. Styrelsen öfver fängelser och ar bets-inrättning ar i riket:
Så väl 1851 som 1853 års Revisorer hafva anmärkt, att granskningen af Kongl.
Fangvårds-styrelsens räkenskaper väsendtligen försvårats deraf, att Kongl. Styrelsens
hufvudböcker stundom icke öiverensstämde med de öfver special-redogörelserna för de
särskilda inrättningarna upprättade omslut, äfvensom att de sednare ofta alVeko ifrån
de afslutade räkenskaperne, utan att af bufvudböckerna eller räkenskaps-omsluten någon
förklaring öfver olikheten inhemtades; hvartill komine, att hänvisningar från nämnde
omslut till räkenskaperna dels saknades, dels ock, der de funnes, ofta vöre ofullständiga
eller felaktiga; såsom stöd för hvilka anmärkningar Revisorerna anfört åtskilliga
ur så väl Kongl. Styrelsens egna hufvudböcker, som de särskilda inrältningarnes
räkenskaper hemtade förhållanden; och som, pä sätt Kongl. Fångvårdsstyrelsen, öfver
berörde anmärkningar hörd, jemväl medgifvit, de anmärkte skiljaktigheterna emellan
redogörelserna och de deröfver upprättade omslut, äfvensom bristande eller felaktiga
hänvisningar, icke äro med ett fullständigt bokföringssätt öfverensstämmande, få Rikets
Ständer underdånigsl anhålla, det El. K. M:t täcktes låta i nåder meddela vederbörande
förständigande derom, att vid upprättande och afslulande af så väl Kongl. Fång
vårds-styrelsens,
som särskilda under dess inseende stående inrättningars räkenskaper,
erforderlig tydlighet och fullständighet varda iakttagne.
Anslaget för skiften och afvittring ar:
Med förmälan, hurusom inom Gefleborgs, Wesler-Norrlands, Westerbottens och
Norrbottens län redogörelserna för skiftes- och afvittrings-verken inginge i de särskilda
landtränteriernas special-räkningar och sammandroges derifrån i Riks-hufvudboken, hafva
Ilevisorerne ansett alt, för vinnande af likstämmighet i redovisningssättet, särskilda
redogörelser för nyssnämnda fyra län borde afgilvas, i likhet med hvad redan för
Jemtlands och Stora Kopparbergs län egde rum; hvarjemte Revisorerne hemställt alt,
för beredande af en fullständigare kännedom om skiftes- och afviltrings-verkens fortgång,
Rikets Ständer malte hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om meddelande af
nådig föreskrift till vederbörande, alt för hvarje stals-revision i berörda afseende aflemna
underdånig berättelse för alt Revisorerne tillställas; och som Rikets Ständer dela
Revisorernes åsigt om ändamålsenligheten af de sålunda ifrågaställa åtgärdernas vid
•
• lil*
tagande, samt Kongl. Slats-kontoret uti afgifYet underdånigt utlåtande förmält, det hinder
icke mötte för särskilda redogörelsers afgifvande för skiftes- och afvitlrings-verken
Fxpedilions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, A!:o 116.
247
inom förenämnda fyra län, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
alt vederbörande måtte meddelas nådiga föreskrifter ej mindre derom att, i likhet med
hvad redan eger rum för Stora Kopparbergs och Jemtlands län, särskilda redogörelser
för skittes- och afvittrings-verkeri inom Gelleborgs, Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens län må upprättas och med dertill hörande verifikationer till Kongl.
Kammar-Rätten insändas; än äfven att före hvarje stats-revision afgifva underdånig berättelse
om skittes- och afvittrings-verkens fortgång, för att Revisorerne tillställas.
Ulriksdals Ronijl. Slott:
Med förmälan, hurusom öfverdyltningar vid flera föregående tillfällen och sednast
år 1850, till belopp af 5,940 R:dr 42 sk. 5 rst., skett från anslagen för detta
lustslott till anslags-summorna för Haga Kongl, lustslott, hafva Revisorerne ansett nödigt,
att i räkenskaperne upplades eli särskildt konto, som redogjorde för liqvidationen
de håda slotten emellan; och som jemväl Rikets Ständer anse den föreslagna åtgärden
skola komma att medföra ökad redighet i räkenskaperna, få Rikets Ständer, i enlighet
med Ståthåilare-embetets i afseende å verkställigheten afgifna yttrande, underdånigst
anhålla, att E. K. M:t täcktes meddela vederbörande nådig föreskrift, alt i räkenskaperna
för Ulriksdals och Haga Kongl, lustslott upplägga ett särskildt konto, som redogör
för de ölverflyttningar, hvilka kunna ega rum ifrån stats-anslagen för det ena af
dessa Kongl, slott till anslags-summorna för det andra.
Upsala Kongl. Universitet:
Af Revisorerne har blifvit omförmäldt, att de icke varit i tillfälle att granska
säkerhetshandlingarna för Akademiens fordringar; och sorn Rikets Ständer anse det
vara särdeles maktpåliggande, att Akademiens säkerhetshandlingar varda år efter år
behörigen granskade, men insändandet till hufvudstaden af så vigtiga handlingar, för
undergående af dylik granskning, icke kan lämpligen ega rum, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t täcktes i nåder anbefalla Upsala Akademis konsistorium
att, vid insändande till Kongl. Kammar-Rätten af Akademiens räkenskaper,
låta desamma åtföljas af ett utdrag utaf konsistorii protokoll, utvisande att Akademiens
för dess fordringar, enligt hufvudboken, egande säkerhetshandlingar blifvit i behörig
ordning granskade och riktige befunne.
Sedan af Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer blifvit anmärkt, att
Akademiens räkenskaper för sä väl år 1848 som synnerligen år 1849 blifvit förde med
mindre noggrannhet och ordning, halva jemväl 1853 års församlade Revisorer funnit
samma förhållande fortfarande hafva egt rum under åren 1850 och 1851, hvilket för
år 1850 äfven vitsordades af de i Kongl. Kammar-Rätten vid samma års räkenskaper
gjorda talrika anmärkningar; bestående de felaktigheter, Revisorerne trott sig hafva
anledning anmärka och hvarå i begge revisions-berättelserna tlerfaldiga exempel blifvit
anförda, hufvudsakligen deri, att dels åtskilliga slutsQinmor icke befunnits riktige, dels
flera special-poster varit uteglömde eller till beloppen icke utförda, och dels räkenskaperna
icke till beloppet öfverensstämt med tillhörande verifikationer, äfvensom att i
öfrigt siffrorna i hufvudböckerna varit på mångfaldiga ställen raderade och ändrade.
Uti de af vederbörande redogörare häröfver afgifna underdåniga förklaringar
hafva väl åtskilliga af de gjorda anmärkningarna blifvit nöjaktigt förklarade; men då
sådant icke egt rum med en del andra, af hvilka några jemväl blifvit till riktigheten
medgifna, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om nådigt förstån
-
248 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 117.
digande för Upsala Akademis konsistorium att tillse, det Akademiens räkenskaper hädanefter
blifva så förde, att icke skälig anmärkning må i afseende å dem kunna göras
om mindre noggrannhet och ordning.
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, dels att de icke fått emottaga de Konungaoch
Kanslers-bref, hvarpå en del utgifter grundade sig, hvilket haft till följd, att de
icke varit i tillfälle att kontrollera, huruvida desse efter gifna föreskrifter utgått, dels
ock att, vid de bland akademi-fogdarnes redogörelser förekommande förteckningar å
s. k. nådegåfvor, hvilka Akademien utgifvit till gamla hemmans-åboer, väl varit fogade
prestbevis att åboerne då ännu lefde, men att deremot det icke funnes styrkt, att de
verkligen erhållit gåfvorna, hvilka sammanlagda uppginge till ganska betydliga belopp;
och som Rikets Ständer, för vinnande af en fullständig kontroll, anse nödigt, att vid
räkenskaperne fogas i förra fallet den handling, hvarå den gjorda utbetalningen grundar
sig, samt i sednare hänseendet vederbörandes qvittenser öfver de emottagna nådegåfvorna,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes låta meddela
vederbörande nådigt förständigande, ej mindre att, då vid Upsala Akademi förekomma
utgifter, som grunda sig å bref, utfärdade af K. M:t eller Akademiens Kansler,
behörigen styrkte transsumter deraf skola biläggas räkenskaperna första gången dessa
bref deri åberopas, än äfven att såsom verifikationer för de nådegåfvor, sorn kunna af
Akademien till gamla hemmans-åboer utgifvas, må vid räkenskaperna fogas, jemte prestbevis
att understödstagarne ännu lefva, äfven behöriga qvittenser derå att de verkligen
fått gåfvorna emottaga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
N:o 117.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Sept. 1834.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter Närings-idkerskan Joli. Em.
Hollander.
(Stats-Utsk:s Utl.-den N:ris 50 och 133, Mern. N:o 213, samt
Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 250.)
S. A. K.
Sedan Carlstads stadsförsamling, hvarest fattigvården vore särdeles betungande,
samt en för de fattigas sysselsättande behöflig och jemväl tillämnad arbets-inrättning
icke
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 18.
249
icke utan bidrag af allmänna medel skulle kunna åstadkommas, hos E. K. M:t i underdånighet
framställt dessa omständigheter, med deruppå grundad anhållan, att Kronans
rätt till ett i laga ordning hemfallet dana-arf efter Närings-idkerskan Johanna Emilia
Hollander, som varit bosatt i Carlstad och derstädes den 18 Maj 1848 aflidit, måtte
eftergifvas och samma arf, utgörande 5,853 R:dr 7 sk., till staden Carlstad anslås, för
att emot redovisnings-skyldighet användas till inrättande af arbetshus för stadens fattige;
så har, enär E. K. M:ts Befallningshafvande i Wermlands län underdånigst vitsordat
hvad till stöd för ansökningen sålunda blifvit uppgifvet, samt härtill komme, att
bemälda Hollander, hvilken vid sin inflyttning till Carlstad saknat alla tillgångar, inom
nämnda samhälle förvärfvat den egendom, hon vid sin död efterlemnat, E. K. M:t
behagat, i aflåten Nådig Proposition, föreslå Rikets Ständer, att Kronans rätt till berörda
dana-arf måtte, till förmån för Carlstads stads-försanding, eftergifvas, under vilkor,
att medlen blefve till inrättande af ett arbetshus för församlingens fattige använda;
och som Rikets Ständer funnit skäligt härtill lemna bifall, få Rikets Ständer sådant
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 September 1854.
N:o 118.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln d. 2 Sept. 1884.
Preste-Ståndet d. 2 — —
Borgare-Ståndet d. 2 — —
Bonde-Ståndet d. 2 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter Enkan C. E. Bång och Jungfru
Chr. Lundström.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 57 och 134, Mern. N:o
214, samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 251.)
S. A. K.
Efter det E. K. M:t täckts genom Nådig Proposition meddela Rikets Ständer,
hurusom Borgerskapets Äldste i staden Upsala hos E. K. M:t underdånigst anhållit,
att de arfsmedel, hvilka, jemlikt Upsala Rådstufvu-Rätts utslag af den 7 Maj 1851
och den 24 November 1852, blifvit med 200 R:dr efter Enkan Charlotta Elisabeth
Bång och 573 R:dr 23 sk. 10 rst. efter Jungfru Christina Lundström, eller tillhopa
Bih. till R. St. Prot. 4853 & 4834. 40 Sami. 4 Afd. 32
250
Expedilions-Ulskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i 19.
773 R:dr 23 sk. 10 rst., E. K. M:t och Kronan såsom dana-arf tilldömda, målte, med
afseende å den alltmer tilltagande fattigdomen bland stadens handtverks-idkande Borgerskap
och det bekymmersamma förhållande att, i följd af bristande tillgångar, annat
understöd än boningsrum och vedbrand icke kunde lemnäs de många utfattiga, sjukliga
och ålderstigna personer, som uti stadens Borgerskap^ Gubbhus- och Enkhus-inrättning
voro inhysta, få denna välgörenhets-inrättning tiligodokomma; så hafva, uppå E. K.
M:ts derom tillika gjorda Nådiga framställning, Rikets Ständer medgifvit, alt Kronans
rätt tilt omförmälda dana-arf må, till förmån för Upsala stads Borgerskaps Gubbhusoch
Enkhus-inrättning, eftergifvas, med vilkor dock, att beloppet af samma dana-arf
skall utgöra ett stående, nämnda inrättning tillhörande kapital, hvaraf endast räntan
får årligen användas till de å inrättningen varande personers underhåll.
Hvilket, lill svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 September 1854.
N:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 18S4.
Presle-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift för Notarien
E. Lundblad af hälften utaf 1852 års Spanmålsarrende-belopp
för Strömsholms Kungs-ladugård.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris ti3 och 137, Mern. N:o 215, samt
Först. Stats-Ulsk:s Mern. N:o 252.)
S. A. K.
Sedan Notarien Eric Lundblad, såsom Arrendator af Strömsholms Kungs-ladugård
i Kohlbäcks socken och Snefringe härad af Westmanlands län, hos E. K. M:t i
underdånighet anhållit, att som, utom de missväxter, hvaraf han under sin arrendetid
varit hemsökt, icke allenast en stor del af råg-grödan å Kungsladugården genom den
år 1851 inträffade ovanliga vattenhöjd i Mälaren blifvit förstörd, utan ock en mängd
Kungsladugården äfvensom Lundblad enskildt tillhörande byggnader blifvit genom åskeld
den 30 Juli 1852 nedbrända, hvarvid jemväl en betydlig del inbergad gröda jemte
inventarier gått förlorade, saint enär ersättning härför, i anseende till låg brandförsäk
-
Kxpedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A':o 119.
251
ring, endast i ringa män erhållits, om hvilket allt intyg af trovärdiga personer
blifvit meddelade, eftergift mätte, i betraktande af Lundblads härigenom förorsakade
brydsamma belägenhet, honom beredas af halfva spanmåls-arrende-beloppet för år 1852,
utgörande 66 tunnor 28] kappar råg, 66 tunnor 28]- kappar korn och 51 tunnor 16
kappar bafra; så har E. K. M:t, enär berörda omständigheter vore för Lundblad särdeles
ömmande, behagat genom Nådig Proposition och i öfverensstämmelse med hvad
de i ämnet börda Embets-mvndigheler underdånigst tillstyrkt, i Nåder föreslå Rikets
Ständer att bevilja Lundblad den med E. K. M:ts Befallningshafvande» i länet förord
begärda eftergiften af 1852 års halfva sparimåls-arrende för Strömsholms Kungsladugård,
samt tillika lill Strömsholms Stuteri, åt hvilket arrendet vore anslaget, anvisa ersättning
af statsmedel, till fyllande af den sålunda uppkommande brist i 1852 års arrende-belopp;
i sammanhang hvarmed E. K. M:t i Nåder tillkännagifvit, att, med anledning
af Lundblad» derom särskildt gjorda underdåniga anhållan, E. K. M.t godtfunnit
bifalla, att, intilldess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat, Lundblad finge tillgodonjuta
anstånd med erläggande af omförmälda arrende-medel, under vilkor, alt hans löftesmän
fortfarande iklädde sig den af dem för samma arrende-belopps utgörande ingångna
ansvars-förbindelse.
Af handlingarne i delta mål inhemtas tillika, att Strömsholms Kungs-Iadugård,
om 11] mantal, jemte Qvarnhagsvretarne, Qvarnhagsstranden, Flyet, Holmen vid Flyet
och Rigärdsstranden, enligt Kammar-kollegii kontrakt den 28 Mars 1844, blifvit åt
Notarien Lundblad upplåten på 30 år ifrån samma års midfasta, emot ett årligt arrende
af 133 tunnor 24] kappar råg, 133 tunnor 24] kappar korn, 103 tunnor hafra
samt 330 lisp. hö och 5,698 lisp. halm; och ehuru, jemlikt 7 mom. i samma kontrakt,
Lundblad ej är berättigad tili ersättning af Staten för ifrågavarande af honom lidna
förluster, utan Kronan tvärtom förbehållit sig frihet från att efter inträffad vådeld förse
arrendatorn med nya byggnader för egendomens bruk, samt ålagt honom att sådana i
afräkning på sin byggnads-skyldighet sjelf uppföra, hafva likväl, på de i den Nådiga
Propositionen innefattade skäl, Rikets Ständer velat, med bifall till hvad E. K. M:t i
Nåder föreslagit, ej mindre bevilja den af Notarien Lundblad, såsom arrendator af
Strömsholms Kungs-Iadugård, begärda eftergift af 1852 års halfva spanmåls-arrende
för Kungs-ladugården, utgörande 66 tunnor 28] kappar råg, 66 tunnor 28] kappar
korn och 51 tunnor 16 kappar hafra, än äfven, såsom ersättning åt Strömsholms Stuteri
för den minskning i dess inkomster, som genom denna eftergift skulle uppkomma,
anvisa ett emot värdet af berörda halfva spanmåls-arrende, beräknadt efter 1852 års
af Kammar-kollegium för Westmanlands län fastställda markegångspris, svarande kontant
penninge-belopp af Eli Tusen Tre Hundra Nio Riksdaler fem skillingar tio runstycken,
ali af Riksgälds-kontorets om händer hafvande medel utgå.
Hvilket, såsom svar i detta ärende, Rdcets Ständer få hos E. K. M:t underdånigsl
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
252
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ISO.
N:o 120.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 13 Sept. 1854.
Preste-Ståndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fiskets vid Trysunda
hamn, med dertill hörande lägenheter, försäljning
lill skatte.
(Stats-Utsk:s Utl.den N:ris 94 och 195.)
S. A. K.
Sedan, uti en af Nätra och Själevads Socknemän emot K. M:t och Kronan fullföljd
tvist, rörande bättre rätt att ega eller ock emot afgäld begagna Trysunda, inom
Wester-Norrlands läne-gräns belägna, år 1704 skattlagda fiskehamn, med dertill hörande
holmar, skär och fiskevatten, E. K. M:t genom Nådig Dom den 20 December
1853, af anförda skäl, pröfvat rättvist att Socknemännens i saken instämda påståenden
ogilla, hafva framställningar i berörda frågor under innevarande riksdag förekommit.
Och som Rikets Ständer vid behandlingen af detta ärende funnit upplyst, dels att förbemälde
Socknemän, först emot ränta, men sedermera utan särskild skatt, från äldre
lider intill år 1700 varit i oqvald besittning af Trysunda fiske, hvilket då ulan Socknemännens
bevisliga medgifvande är vordet för Kronans räkning utarrenderadt, hvarmed
alltsedan fortfarits, jemte det likväl de som varit vane att derstädes idka strömmingsfiske,
blifvit, mot oförändrad afgift, vid sådan förmån bibehåline, dels ock alt begagnandet
af nämnda fiske är för Socknemännen i och för deras ekonomiska förkofran
af synnerlig vigt; hafva Rikets Ständer velat, för sin del, medgifva, att Nätra och Själevads
Socknemän må ega alt lill skatte lösa fisket vid Trysunda fiskehamn, med dertill
hörande skär, holmar och fiskevatten; dervid Rikets Ständer anse, att, ehuru någon
särskild föreskrift icke finnes för skattläggning och skatteköp af Kronofisken i allmänhet,
hinder likväl icke i detta afseende böra möta för ifrågavarande fiskes försäljning
åt Nätra och Själevads Socknemän efter enahanda grunder, sorn vid tillförene
skedd försäljning blifvit tillämpade. Rikets Ständer få. med anmälan härom, i underdånighet
anhålla, att, för den händelse E. K. M:t kunde finna godt i Nåder bifalla
hvad sålunda blifvit af Rikets Ständer beslutadt, och Socknemännen, häröfver hörda,
dertill förklarat sig villige, men alla de för skatteköpets tillvägabringande nödiga åtgärder
icke medhunnes innan fisket, hvaraf det nuvarande arrendet med år 1855 löpte
till ända, ånyo borde på arrende utbjudas, E. K. 31:t då täcktes Nådigst anbefalla, att
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121.
253
detta utbjudande måtte ske endast för någon kortare tid, på det icke, i annat fall,
dymedelst hinder för skatteköpets verkställande kunde uppstå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
N:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1854.
Presle-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse åt Serafimer-Or
dens-Lasarettet af plats för tvättinrättning från
en Kronans angränsande egendom.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 148 och 233.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af det för Serafimer-Ordens-Jasarettet, genom dess erhållna
utvidgning, orsakade behof af en motsvarande ändamålsenligt inrättad tvättanstalt,
och då en härför fullt användbar plats saknades å lasarettets till Clara sjö
gränsande strand, men vore att tillgå inom E. K. M:ts och Kronans åt Carolinska
Medico-Chirurgiska Institutet upplåtna och å Kungsholmen vid Mälaren belägna egendom
N:ris 1 och 2 i qvarteret Glasbruket, lasarettets Styrelse i underdånighet sökt,
att en förut såsom lastage-plats begagnad del af samma egendom, upptagande en areal
af 2,949 qvadralalnar, med en derå uppförd smedja, måtte för nämnda ändamål åt
lasarettet öfverlålas, hvilken begäran K. M:t, jemlikt Nådigt Bref af den 20 Januari
1837, sålunda bifallit, att den ifrågakomna platsen icke för alltid, hvartill Rikets Ständers
bifall erfordrades, utan endast på 50 års tid och emot en årlig hyra af 200 R:dr
till lasarettet upplåts; hvarefter å densamma blifvit uppfördt ett dyrbart tvätthus, i
brandförsäkrings-värde uppskattadt till 6,666 R:dr 32 sk. ; så och enär sålunda nyttjande-rätlen
icke för alltid vore åt lasarettet betryggad, och detta, i anseende till de
vid öfverlåtelsen fästade vilkor, icke ens med säkerhet kunde påräkna att vid besitlnings-rältens
upphörande erhålla ersättning för nedlagda kostnader, samt lasarettets Styrelse
i följd häraf sage sig nödsakad att i möjligaste måtto inskränka dessa och hindrades
alt vidtaga de förbättringar af tvättinrättningen, som nya uppfinningar erbjödo,
hafva dessa förhållanden blifvit hos Rikets nu församlade Ständer framställda, i syftning
att ofvannämnda plats mätte utan afgift för alltid till Serafimer-lasarettet öfverstås,
samt en hyres-inkomslen motsvarande ersättning förbemälda Institut varda tillagd
254
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121.
I afseende härå är vidare, under ärendets behandling, upplyst, hurusom, då Serafimer-lasarettels
Direktion hos K. M:t i underdånighet begärde, alt olvanomförmälda
fessorerne vid Carolinska Institutet, som E. K. M:ts Sundhets-kollegium, af hvilka de
förre hufvudsakligen andragit: att berörda plats, jemte derå uppförda smedja, vore för
Institutets behof umbärlig och derföre dittills varit åt enskild man utarrenderad, samt
icke heller för framtiden syntes för Institutet ega värde annorlunda än genom den årliga
inkomsten, hvadan det vore för Institutet likgiltigt, antingen platsen till everldelig
ego eller endast för femtio år öfverlätes, så vida Institutet i begge fallen tryggades vid
åtnjutandet af den påräknade erforderliga afkastningen ; samt alt, då platsen varit inbegripen
under samma arrende med ett å egendomen beläget boningshus, den årliga
afkastningen ej kunde bestämdt uppgifvas, men ansåges, enligt uppgjord beräkning,
kunna upptagas till 200 R:dr årligen; och hade Sundhets-kollegium, vid det förhållande,
att lägenheten vore en E. K. Mits och Kronans tillhörighet, ansett sig endast böra
tillstyrka, att densamma linge lill lasarettets disposition användas för en tid af femtio
år, emot en årlig afgift af 200 Ridr samt vissa för öfverlåtelse!) framställda vilkor;
hvarefter och sedan K. M:t, enligt högstberörda Nådiga Skrifvelse, godtfunnil att, på
sätt Kollegium föreslagit, bifalla den underdåniga ansökningen, förenämnda plats blifvit
den 30 Mars 1837 ål Serafimer-lasarettels Direktion på femtio års tid upplåten, emot
en årlig hyressumma af 200 R:dr och vilkor, bland annat, att, derest eller nämnda
tids förlopp platsen kunde blifva af K. M:t och Kronan återtagen, lasarettet skulle för
derå uppförda byggnader och nedlagda kostnader erhålla genom laga besigtning och
värdering bestämd ersättning, efter afdrag af 800 R.dr, hvartill den vid upplåtelsen å
platsen befintliga åbyggnad blifvit skattad.
Som det är af vigt, alt vid en anstalt af den beskaffenhet och stora omfattning,
som Serafimer-Ordens-lasareltel, finnes en på det ändamålsenligaste sätt ordnad tvättinrättning,
samt att lasarettet må ega fullkomlig säkerhet att fä utaf samma inrättning
draga en de derå nedlagda kostnader motsvarande fördel och således med full eganderält
innehafva den plats, hvarå inrättningen är uppförd; — så och då upplyst blifvit,
att lasarettet inom eget område saknar lämplig plats för en dylik inrättning, under det
att nuvarande hyres-afgiften nödsakar lasarettet att i motsvarande mån inskränka antalet
af de personer, som eljest kunde der för erhållande af sjukvård emoltagas; hvarförutan
och med afseende särskildt på det tillfredsställande sätt, hvarå sjukvården vid
lasarettet bestrides, det ej heller synes vara Staten värdigt att af denna dess egen inrättning
affordra det i och för sig obetydliga hvres-beloppet, som deremot lämpligen
kan genom stats-anslag Carolinska Institutet ersättas; fördenskull hafva Rikets Ständer
ej mindre, för sin del, beslutat, att den, jemlikt K. Mils Nådiga Bref den 20 Januari
1837, från E. K. Mits och Kronans egendom N:ris 1 och 2 i qvarteret Glasbruket å
Kungsholmen på vissa år åt Serafimer-Ordens-lasarettet mot årligt arrende upplåtna
plats må ulan afgift åt samma lasarett för alltid ölverlåtas, än äfven, i sammanhang
härmed, åt Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet anslagit en summa, motsvarande
den ärrende-afgift, som nu af lasarettet till Institutet erlägges, eller Två Hundra Riksdaler,
alt utaf Riksgälds-kontoret af dess om händer hafvande medel utbetalas, till dess
Rikets Ständer framdeles kunna besluta om denna summas uppförande på Institutets
stat; anhållande Rikets Ständer i underdånighet, att stadfästelse å sålunda inedgifvet
upplåtande åt lasarettet af berörda plats måtte af E. K. M:t i Nåder meddelas.
Rikets Ständer framhärda etc.
ilats finge af lasarettet inlösas eller ät detsamma pä femtio är emot hyra ölverlåtas,
Elais hnge at lasarettet inlösas eiler at detsamma pa iemno ar emot nvra oiveriatas,
ade öfver denna ansökning infordrade underdåniga Utlåtanden afgifvits af sä väl Pro
-
Stockholm den 9 September 1854.
Expedilions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 422.
255
N:o 122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1834.
Preste-Ståndet den G — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående jordafsöndring
från Eskilstuna Kungs-/,adugård till utvidgande af Eskilstuna,
Klosters och Fors’s församlingars begrafningsplats.
(Stats-Utsk:s Ulhde N:o 247.)
S. A. K.
Då den för Eskilstuna stadsförsamling samt Klosters och ForsV landtförsamiingar
gemensamma begrafningsplats, som genom E. K. M:ls Nådiga Bref af den 22 Maj
1829 blifvit at dem upplåten från Eskilstuna Kungs-ladugård i Klosters socken och
Oster-Rekarne härad al Södermanlands län, visat sig vara, i följd af folkmängdens
stora tillväxt i staden och vid Carl Gustafs stads Krono-gevärsfaktori, för ändamålet
otillräcklig, hafva bemälda församlingar hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, att ytterligare
ett tunnland tjuguelt kappland af Kungs-ladugårdens jord mätte fä till Kyrkogardens
utvidgande anslås, när Kungsladugården vid midfastan år 1862 blefve lill nytt
arrende ledig, hvarförinnan församlingen hoppades att, genom särskild öfverenskommelse
med nuvarande arrendatorn, få disponera omförmälda jord, som blifvit af landtmätare
uppmätt och på karta alfattad; och sedan arrendatorn af Kungs-ladugården,
Kronofogden och Häradsskrifvare!! i orten, Konsistorium i Strengnäs och Landshöfdingeembete!
i länet, i ämnet hörda, till den underdåniga ansökningen tillstyrkt Nådigt bifall,
helst förenämnda begrafningsplats endast begränsades af bebyggda stadstomter i
Eskilstuna och den mark, som tillhörde Kungs-ladugården, har E. K. M:ls och Rikets
Kammar-kollegium, uti infordradt Utlåtande, underdånigst hemställt, att frågan om ofvanberörda
jord-upplåtelse för begrafningsplatsen utvidgande, hvaraf behofvet blifvit
vitsordadt, mätte till Rikets Ständer hänskjutas. Med anledning af hvad sålunda förekommit,
har E. K. M:t behagat, uti aflåien Proposition, i Nåder föreslå, att Rikets
Ständer matte för deras del medgifva den sökta upplåtelsen af ytterligare ett tunnland
ljuguett kappland Eskilstuna Kungs-ladugård tillhörig jord, till utvidgande af begrafningsplatsen
lör Eskilstuna stadsförsamling samt Klosters och Fors’s landtförsamlingar,
emot skyldighet för dessa församlingar, att derför erlägga årlig afgäld till Kronan, enligt
grunderna i Kongl. Förordningen af den 19 December 1827.
256 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 423.
Som vederbörande vitsordat en utvidgning af ofvanomförmälda begrafningsplats
vara af behofvet påkallad och det tillika är upplyst, att för detta ändamål annan mark
icke finnes att tillgå än den, som tillhör Eskilstuna Kungs-ladugard, hafva Rikets Ständer,
vid öfvervägande af detta ärende, funnit skäligt, att till E. K. M:ts högstberörda
Nådiga Proposition lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
N:o 123.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 18S4.
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående jordafsöndring från
Carlbergs Rungsgård till utvidgande af Stockholms stads
nya Kyrkogård samt till plats för ett dödgräfvare-boslälte
derstädes.
(Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 248.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition har E. K. M:t täckts gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan Kommitterade för vården af Stockholms stads utom stadens norra tull belägna
så kallade nya Kyrkogård hos E. K. M:t underdånigst anhållit, dels om anslag
af mark till utvidgande af nämnda Kyrkogård å södra sidan för behöfliga nya begrafningsplatsen
och dels om upplåtelse af en tomt derinvid för ett dödgräfvare-boställe,
samt genom uppmätning och beskrifning af den för berörda ändamål erforderliga mark
blifvit utrönt, att till utvidgning af Kyrkogården erfordrades ett område af tre tunnland
sju tiondedels kappland, deruti inberäknad en del af den förbilöpande vägen, till
hvars omläggande ytterligare skulle åtgå sjutton och två femtedels kappland, och att
för dödgräfvare-bostället jemte väntnings- och vändnings-plats för likvagnar och andra
åkdon vid begrafningar, tjugufem kappland voro nödige, af hvilka områden, tillsammans
utgörande fyra tunnland ellofva och ett tiondedels kappland, af Carlbergs Kungsgård
likväl ett och sju tiondedels kappland redan förut, enligt E. K. M:ts Nådiga bref af den 19
Decem
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o -123.
257
December 1844, blifvit till Solna församlings Klockare-boställe afsöndrade; så hade,
uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden, Guvernörs-embetet vid Krigs-akademien å
Carlberg förklarat sig anse ifrågaställda jordafsöndring icke för Carlbergs Kungsgård
medföra någon olägenhet, så vida Kungsgården på annat ställe erhölle ersättning för
den grusgrop, som derigenom ginge förlorad och hvarifrån allt väglagnings-ämne för
Kungsgården nu hemtades; Solna församling, genom Kyrkoherden derstädes/ erkänt
nödvändigheten af den ifrågasatta minskningen af Klockare-bostället, på det Kyrkogården
måtte få en regelbunden form, samt hemställt, att ersättning för den odlingskoslnad,
som blifvit använd på den del af jorden, hvars afträdande vore föreslagen, måtte medgifvas;
E. K. M:ts Befallningshafvande i Stockholms län ansett hinder ej möta för bifall till
hvad Kommitterade i underdånighet begärt, samt slutligen E. I£. M:ts och Rikets Kammarkollegium
hemställt, att, då afsöndring åfjord från Carlbergs Kungsgård, till den vidd,
vederbörande landtmätares karta och beskrifning upptogo, syntes vara för de afsedda ändamålen
af behofvet påkallad, E. K. M:t måtte, enär Kungsgården tillhörde de lägenheter,
hvilka, jemlikt 77 §. Regerings-formen, skola förvaltas efter de grunder, Rikets Ständer
derom föreskrefvo, lill Rikets Ständer i ämnet aflåta Nådig Proposition; med afseende
hvarå, jemte hvad bemälda Kollegium och öfrige vederbörande uti detta ärende härutöfver
underdänigst anfört och upplyst, E. K. M:t tillika behagat i Nåder föreslå, det Rikets
Ständer måtte för ofvanomförmälda ändamål den begärda jordafsöndringen från Carlbergs
Kungsgård medgifva, under förbehåll, ej mindre att afgäld för den jord, som
sålunda komme att afsöndras, skulle bestämmas efter de grunder, Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 föreskrefve och genom Kommitterades för Stockholms nya
Kyrkogård försorg vederbörande årligen tillhandahållas, hvarmedelst sä väl Kungsgårdsförvaltningen
vid Carlberg, som Solna församling och dess Klockare, blefvo godtgjorda
lör de förluster, som genom jordafsöndringen dem tillskyndades; än ock att, i enlighet
med hvad Guvernörs-embetet i underdånighet hemställt och Kongl. Brefvet den 20 December
1836, vid då förekommen enahanda jordafsöndring, innehölle, all befintlig skog
pä den del af platsen, som Kungsgården nu disponerade, skulle komma Krigs-akademien
på Carlberg till godo samt på Kommitterades bekostnad fällas och uppläggas på
närbelägna ställen, efter anvisning af Akademiens ombud, som skulle ega tillse, att vid
det nya områdets inhägnande närstående träd icke skadades eller utan tillstånd fälldes;
äfvensom att, sedan slutlig utstakning egt rum, ett exemplar af den upprättade kartan
och beskrifuingen borde Guvernörs-embetet vid Krigs-akademien af Kommitterade tillställas.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva, på de uti den
Nådiga Propositionen innefattade skäl, bifallit hvad E. K. M:t, på sätt ofvan förmäfes,
behagat i Nåder föreslå.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 9 September 1854.
Ilih. till fl. St. Prot. i S33 & tSSi. 10 Sami. 1 Afd. 33
\
258
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 12 i.
N:o 124.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1854.
Preste-Ståridet den 6 — —
Borgare-Ståndet den G — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en i Köpingen
Trelleborgs ordinarie Båtsmanshåll uppkommen öfverskjutande
mindre rote-andel.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk:ns Uthde, N:o 5.)
S. A. K.
Genom Nådig Skrifvelse har E. K. M:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan, i afseende på verkställigheten inom Malmöhus län af den år 1839 anbefallda
extra rotering till Båtsmanshåll utaf den, städerna i Riket tillhörande, privilegierade
jord, K. M:l under den 5 September 1842 i Nåder förordnal alt en å den privilegierade
stadsjorden inom länet upprättad ny roterings-längd, deruti Trelleborgs så
beskaffade jord upptagits till ff:dels rote, skulle lända till efterrättelse, likväl, hvad
Trelleborg anginge, endast tills vidare och intilldess i laga ordning blefve afgjordt, om
icke der funnes nyera privilegierad jord, än som redan förut vore till extra rotering
upptagen, om utredande hvaraf E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium egde föranstalta;
sä hade, med anledning deraf, Förvaltningen af Sjö-ärendena och nyssbemälda
Kollegium hos E. K. M:t i underdånighet anmält, alt af Köpingen Trelleborgs jord 47
särskilda lägenheter hvarken blifvit extra eller ordinarie roterade; att vidare genom
den anbefallda utredningen blifvit ådagalagdt och genom utslag, som vunnit laga kraft,
afgjordt, alt, utom förut tili extra rotering för |-f:dels rote upptagna fem lägenheter, af
de öfriga ifrågakomna 47 lägenheterne i Trelleborg endast en, N:o 103, såsom tillhöranda
Kyrkan derstädes, vöre af privilegierad egenskap och således borde extra roteras, men
de återstående 46 af natur, att höra med ordinarie rotering beläggas; samt att extra
rotering å berörda fem lägenheter sedermera blifvit i ett sammanhang af Roteringskommissionen
verkställd och derefter ny gemensam längd för all extra roterad stadsjord
i Malmöhus län upprättad; hvarjemte Kollegierne upplyst, att, efter afdrag af
den förut roterade jorden äfvensom af den sedermera extra roterade lägenheten N:o
103, den återstående hvarken ordinarie eller extra roterade jordens taxeringé-värde utgjorde
43,066 R:dr och bevillning 86 R:dr 6 sk. 11 rst., hvarför ordinarie rotering
borde utgöras, hvadan och då, enligt Kongl. Brefvet den 21 September 1839, en hel
rote motsvarade en bevillning af 429 R:dr 39 sk. 9 rst., berörda 86 R.dr 6 sk. 11 rst.
belöpte sig till /?9/y^T:dels eller i lämpligare bråk pudels rote, så att, då Trelleborg i
öfrigt blifvit indeldt till lg:dels rote, dess hela ordinarie båtsmanshåll skulle blifva
l|-|:dels rote, af hvilken förenämnda obetydliga tillökning i den ordinarie voteringen
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 125.
259
rubbning synts Kollegierne icke böra föranledas uti den fastställda regleringen af samtlige
städernas båtsmanshåll, vid hvilket förhållande Kollegierne underdånigst tillstyrkt,
att för ifrågavarande uti Trelleborg tillkomna 4,-dels rote, derför de uppgifna 46 lägenheterne
skulle ansvara, särskild vakans-afgift måtte få utgöras, intilldess en ny reglering
al ordinarie bålsmanshållet för samtliga städerna i Riket kunde komma i fråga
att verkställas; oc b har E. K. M:t, som under den 1 Oktober 1851, jemte fastställande
af omförmälda sednast upprättade längd å den städerna inom Malmöhus län tillhöriga
privilegierade jord åsätta extra båtsmaris-rolering, pröfvat lämpligt, beträffande
den i Trelleborgs ordinarie båtsmanshåll tillkomna 4:dels rote, i Nåder förordna, alt,
utan rubbning i regleringen af det för Rikets städer fastställda båtsmanshåll, vakanseafgift
för nämnda rote-andel tills vidare skulle utgöras, nu täcktes Nådigst meddela
Rikets Ständer omförmälda förhållande, för den åtgärd, som från Rikets Ständers sida
kunde föranledas.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i behörigt öfvervägande; hvarvid, enär
mot högstberörda åtgärd, i afseende å Köpingen Trelleborgs ordinarie båtsmanshåll,
icke förekommit något att anmärka, Rikets Ständer ock funnit skäligt att samma åtgärd
för. sin del godkänna.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
N:o 125.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1854.
Preste-Slåndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den G — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrad löneberäkning
för Presidenterne i vissa Rikets Kollegier.
(Stats-Utsk:s Ulkden m. m. N:ris 87, 187 och 245 samt
Först. Slats-Utsk:s Mern. N:o 254.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer ansett med rättvisa och billighet öfverensstämma, att Presidenterne
i Kammar-kollegium, Stals-kontoret, Kommerse-kollegium och Kammar-rätten,
hvilka för närvarande åtnjuta i årlig lön 3,500 R:dr och i taffelpenningar 1,000 R:dr
hvardera, erhålla sådan tillökning i den ordinarie lönen, alt densamma motsvarar den
löne-inkomst af 4,000 R:dr, hvilken numera uppbärés af Presidenterna i E. K. M:ts
och Rikets Hof-rälter samt, vid innevarande Riksdag, jemväl blifvit tillagd Justitie-råden,
hafva Rikets Ständer beslutat, att lönerne må för förstbemälde fyra Presidenter förhö
-
260 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i26.
jas till Fyra Tusen Riksdaler hvardera, emot det att Talfelpenningarne minskas med
ett löne-tillökningen motsvarande belopp.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla t
framhärdande etc.
Stockholm den 9 September 1854.
N:o 126.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1854.
Preste-Slåndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Första Hufvud-Tilel.
i (Stats-Utslcs Uthde N:o 66.)
S. A. K.
I afseende å Riks-Statens Första Hufvud-Titel, omfattande Kongl. Ilof- och
Slotts-Staterne, har någon förändring hvarken i E. K. M:ts Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof eller inom Riks-Stånden blifvit ifrågasatt, hvadan de under
denna Hufvud-Titel vid sisllidne Riksdag uppförda anslag blifvit fastställde att, intill
dess nästa Stats-reglering vidtager, utgå som följer:
Kongl. Hof- och Slotts-Staterne.
l:o Kongl. Hofstats-anslagen.
Kongl. Maj:ts Hofhållning B:ko R:dr
420,000
H. K. H. Kronprinsens Hofhållning  »
)>
100,000
H. K. H. Kronprinsessans Handpenningar
»
D
18,000
'
För Deras Kongl. Högheter Arf-Furstarne  »
»
20,000
Hennes Maj:t Enke-Drottningens Hofhållning  »
D
80,000
Möblers underhållande å Kongl. Slotten  »
n
8,000
.
Kongl. Hof-Stallets utfodring  »
Ö
30,000
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arf-
Prinsens Palats  »
»
11,230
Rosersbergs Slott  »
»
2,000
Ved och kol för de Kongl. Hofven  »
))
25,210
—
Transport S:a B:ko R:dr
714,440
Justitie-Departementet,
Deparlements-Cliefen: Justitie-Stats-Ministérn
Departementets Expedition, 1852 års anslag  10,850: 32. —
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget  100: — —
Högsta Domstolen:
12 Justitie-råd, å 5,000 R:dr
Vaktmästare, enligt förra Staten
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget
'Justitie-Revisions-Expeditionen:
2 äldste Revisions-Sekreterare å 2,800 R:dr  5,600
4 dernäst d:o å 2,600 R:dr 10,400
2 yngste d:o å 2,400 R:dr  4,800
60,000:
558:
2. 8.
7,568:
32. —
100:
20,800:
20,000:
— —
1,000:
Svea Hof-Rätl med derunder lydande Justitie-Stat:
Pennirigar: 1852 års anslag
88,457: 39. 7.
Tillkommer: nytt anslag  3,323: 40. —
D:o från Skrifmaterialie-anslaget:
Ljuspenningar  646: 32. —
Gratifikationer  900:
D:o
— 1,546: 32.
af 1852 års gemensamma anslag för Hof
Rätterne
(12,000 R:dr)  5,000:
S:r 98,328: 15. 7.
Afgår: fran 1852 års anslag:
Tingsgästnings-penninge-ersätlning  50: 22. 1.
.... 68: 8. 9.
Ofverflytlning till 9:de Hufvudtiteln .
Indelda Räntor:
1852 års anslag
Afgår och uteslutes ur Riks-Staten .
236: 22. 3.
19: 8. —
118: 30. 10.
1,602:
134: 3. 9.
S:r 217: 14. 3.
98,209: 32. 9.
1,467: 44. 3.
Götha Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar: 1852 års anslag
. 87,470: 35.
Tillkommer: nytt anslag
3,180: 24.
D:o från Skrifmaterialie-anslaget: Ljuspenningar . 580: — —
Gratifikationer . 900: — — | ^§q.
D:o af 1852 års gemensamma anslag för Hof
Rätterne
(12,000 R:dr)  5,000: —
1.
Indelda Räntor: samma belopp som i 1852 års Riks-Stat
97,131: 11. 1.
2,329: 24. —
Skåne och Blekinge Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar: 1852 års Riks-Stats anslag
38,377: 47.
Tillkommer: nytt anslag . -
2,833: 24.
D:o från Skrifmaterialie-anslaget: Ljuspenningar . 280: — —
Gratifikationer
400:
D:o
680:
af 1852 ars anslag gemensamt för Hof-Rätter
ne
(12,000 R:dr)
2,000:
S:r 43,891: 23. 2.
Afgår: öfverflytta ing till 7:de Hufvudtiteln, Städers friheter
(Helsingborg)
100:
Indelda Räntor: samma belopp, som i 1852 års Riks-Stat
Samtlige Hof-Rätterne: Reservalions-anslag
43,791: 23. 2.
138: 24. —
Krigs-IIof-Rätten, 1852 års anslag
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget
6,270: 16. —
100:
Fångars vård och underhåll: För slags-ar? slag
Mediko-legala besigtningar: Förslags-ansia"
Skrifmaterialier och Expenser, Ved och Ljus: Förslags-ansla
Från 1852 års anslag
Afgå: Ljuspenningar för Justitie-Revisions-Expedition
(8 Revisions-Sekreterare å 40 R:dr) . . . 320:
för Hof-Rätterne  1,506: 32. —
Gratifikationer  3 500:
och tillägges för jeinnande af Hufvudtitelns slutsumma ”
Rese- och Traktaments-penningar: Förslags-anslag
Ersättning åt vittnen och parter: Förslags-ansla
21,268: 35. 6.
5,326: 32. —
15,942: 3. 6.
1: 42. 7.
Extra utgifter
Penningar.
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
8,000
10,950
60,558
7,668
41,800
98,209
97,131
43,791
7,000
6,370
770,000
6,000
15,943
5.000
5.000
3.000
32
2
32
32
11
23
16
46
217
369
138
14
24
Markegång
på förslag.
1,467
2,329
138
44
24
24
Summa B:ko R:dr 1,186,424 3 9 724 4611 3,935 44 3 1,190,360
Summa
Banko.
8,000
10,950
60,558
7,668
41,800
99,677
99,460
43,929
7,000
6,370
“0,000
6,000
32-
2
32-
29
35
47
16
15,943
5.000
5.000
3.000
46
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
Hör till It. St. underd. Skrifvelse, 18SS & i8Si, N.-0 137.
t
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 127.
261
2: o Kongl. Slotten. Transport
Reparationer å Stockholms Slott med flere för Kongl. Hofven
upplåtne byggnader B.ko R:dr
Brandväsendet och yttre lyshållningen å Kongl. Slottet . . » »
Drottningholms och Svartsjö Slott  » »
Gripsholms Slott  » »
Ulriksdals Slott  » »
Haga Lust-Slott och park
» »
Strömsholms Slolt
» »
S:a R:ko R:dr
714,440
32,000
5,800
16,400
1,700
5,500
3.000
2.000
66.400
Summa B:ko ILdr 780,840
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 9 September 1854.
N:o 127.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Sept. 1834.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens Andra Hufvud-Titel.
(Stats-Ulslcs Uthden N:ris 67 och 181, Mern. N:o 244
samt Först. StatSrUtsk:s Mern. N:ris 253 och 271.)
S. A. K.
I afseende å Riks-Statens Andra Hufvud-Titel, innefattande anslagen för JustitieDepartementet,
få Rikets Ständer följande beslut i underdånighet anmäla.
l:o. Med anledning af gjord framställning hos Rikets Ständer om förhöjning i
den för Justitie-Råden bestämda aflöning, hafva, i betraktande deraf, att de med dessa
embeten förenade trägna göromål samt isynnerhet deras vigtiga och magtpåliggande beskaffenhet
påkalla bestämmande af löneförmåner, som motsvara de höga anspråk, samhället
på bemälde embetsmän eger, och tillika försäkra dem om ett ekonomiskt oberoende,
samt då angeläget är, att Justitie-Råden, vid upphunnen pensions-ålder, kunna
påräkna så hög pension, att de icke för sin bergning nödsakas tjena längre, än som
I
1
262
Expeditions-Vlskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 727.
för embetels rätta utöfning måhända vore nyttigt, Rikets Ständer, som tillika anse, att
de i Juslitie-rådens aflöning ingående taffelpenningar böra, enär desse embetsmän ej
hafva representations-skyldighet, i stället benämnas tjenslgörings-penningar, beslutat, att
Justilie-ruds årliga aflöning ina utgöra 4,000 Kalr i lein och 1,000 R:dr såsom tjenstgörings-penningaiv
dock med vilkor, att, der spanmål finnes under nuvarande löner inbegripen,
all beräkning deraf upphör.
2:o. E. K. M;t har, lili Dess Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och
behof, föreslagit, alt lönerne för Revisions-sekreterarne, ej allenast de 8, som nu äro
på Juslitie-revisions-expeditioneos stat uppförde, ulan äfven för den såsom Byrå-chef
vid Justilie-departementets expedition tjenstgörande, måtte bestämmas sålunda, att de
hvardera erhölle, de 2 äldste 2,800 R:dr, de 4 dernäst i ålder 2,000 R:dr och de 3
yngste 2,400 R:dr, samt alt den såsom Byrå-chef tjenstgörande Revisions-sekreleraren,
hvilken beräknade tur lill högre lön, i likhet med de öfrige Revisions-sekreterarne, elter
utnämningsdagen, finge uppföras å staten för Justitie-revisions-expeditionen, dit han,
i sin egenskap af Revisionss-sekreterare, kunde anses böra; hvaremot anslaget för Justitie-departementets
expedition, i följd af ölverflvltningen, skulle minskas med det för
bemälde Byrå-chef bestämda aflöningsbelopp af i,600 R:dr; Och dä de för Revisionssekreterarne
för närvarande bestämda löner icke numera anses slä i lämpligt .förhållande
till embetels vigt och trägna göromål, hvadan Rikets Ständer funnit förhöjning i
desamma vara af billighet påkallad och jemväl nödvändig, då, såsom i den Nådiga
Propositionen omförmäles, svårighet visat sig, isynnerhet sedan lönerne för Hof-rätternes
ledamöter vid sednaste riksdag ökades, att fä lediga Revisions-sekrelerare-embeten
återbesatta, hafva, vid sådant förhållande och då det synes ändamålsenligt, alt lönerne
så bestämmas, att innehafvarne ega hopp, att efter en längre tids tjenstgöring kunna
påräkna förbättring i sina löneförmåner. Rikets Ständer bifallit, alt lönerne för omförmälde
8 Revisions-sekreteraré må ökas till de af E. K. M:t föreslagna belopp, eller
för de 2 äldste lill 2,800 R:dr, för de 4 följande lill 2,600 R:dr och för de 2 yngste
till 2,400 R:dr för hvardera, dock med vilkor för åtnjutande af dessa löner, att i desamma
iilbegripes hvad i ljuspenningar hittills utgått; att, der spanmål finnes under
nuvarande lönen inbegripen, all beräkning deraf upphör, samt alt med nämnda embeten
annan allmän tjenstebefattning icke får förenas.
Beträffande åter den äskade löneförhöjningen för den såsom Byrå-chet vid Justitie-deparlementels
expedition tjenstgörande Revisions-sekreleraren samt dennes öfverflyttning
till Justitie-revisions-expeditionens stat, hafva Rikets Ständer, då bemälde Byråchef,
med afseende å mängden och beskaffenheten af göromål, ej kan ställas i jemnbredd
med olYannämnde Revisions-sekrelerare, i följd deraf funnit den begärda löneförhöjningen
icke böra beviljas, eller den ifrågasatta öfverflvttningen ega rum.
3:o. Det odisponerade belopp, 37 R:dr, som af den vid 1840 och 1841 årens
riksdag till lönerne å Justilie-revisions-.expedilionens stat lagda förhöjning af 1 R:dr
tunnan för derunder då inbegripen spanmål ännu å Riks-staten qvarstår, har derifrån
blifvit uteslutet.
4:o. Sedan behofvet af förbättring uti de vid Hof-rätterne anställde tjenstemän»
och vaktbeljentes aflöning redan vid sednaste riksdag blifvit af E. K. M:l framstäldt
och af Rikets Ständer erkändt, men enär hos Rikets Ständer förslag äfven väckts om
förändring i afseende så väl å dessa tjenstemäns antal, som å arbetets fördelning dem
emellan, och innan detta förslag blifvit pröfvadt, ordnandet af lönerne förmenls ej heller
böra komma i fråga, Rikets Ständer icke bifallit E. K. M:ts framställning om löneförbättring
för ofvanbemälde tjenstemän och vaktbeljente i vidsträcktare mån, än att
för sådant ändamål under de år, den då beslutade Stats-regleringen omfattade, ett be
-
Expcditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 127.
263
lopp al 12,000 R:dr årligen ställdes till E. K. Mits disposition, att emellan Hof-rälterne
fördelas, och hvaraf Svea och Götha Hof-rälter fått sig anslaget hvardera 5,000
11: dr samt Hof-rälten öfver Skåne och Blekinge 2,000 R.dr, så har, efter det samtlige
Hof-rätlerne ånyo gjort underdånig anmälan om angelägenheten all bereda deras tjenstemän
och vaklbetjenle förbättrade lönevilkor, E. K. M:t, enligt hvad i Dess högstberörda
Nådiga Proposition är tillkännagifva!, låtit upprätta ett, i den Nådiga Propositionen bilagda
Slatsråds-protokoll af den 0 November näsllidel år intaget förslag till reglering
af denna personals antal ocb sammansättning, äfvensom af deras löneförmåner; och
då, enligt detta förslag, för Hof-rätlerne erfordrades  59,800: — —
men nuvarande anslag å stal utgjorde, med inberäkning af de under
nu gällande statsreglering utgående 12,000 R:dr . . 46,765: 24. —
hvartill komme ljuspenningarne för Hof-rälternes ordinarie
tjenstemän och betjente ........ 1,506: 32. —
samt Hof-rälternes andelar i det vid scdnaste riksdag
beviljade anslag till gratifikationer åt extra ordinarie
tjenstemän och betjente, tillhopa  2,200: — — g
uppginge den tillökning i anslag E. K. M:t för regleringens tillvägabrin- " "
gande äskade (ill  9,327: 40. —
Hvad sålunda blifvit i Nåder föreslaget och i öfrigt i detta ämne förekommit,
hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande och dervid funnit, att, enär de inkomster, hvilka
Hof-rälternes tjenstemän och vaklbetjenle för närvarande i och för sina befattningar
åtnjuta, (ill betydlig del utgöras af sportler, frågan om sportlernes reglering bör vara
afgjord innan Rikets Ständer kunna blifva i tillfälle att med lull säkerhet bedöma hvilken
lönetillökning skäligen bör hvarje tjensteman tilläggas, samt att följaktligen, innan
sportel-regleringen egt rum och Rikets Ständer om densamma fått kännedom, lönebeloppen
icke böra definitivt bestämmas, äfvensom det torde vara af nytta, att, före
den nja organisationens slutliga fastställande, någon tids erfarenhet vinnes, huruvida
densamma må uppfylla det dermed åsyftade ändamål. Då det likväl bii Iver nödigt,
alt, under tiden, de ökade anslag, hvilka för närvarande anses behöllige till förbättrande
af ifrågavarande personals lönevilkor, må kunna af E. K. M:t disponeras, hafva
Rikets Ständer, utan alt antaga E. K. Mits Nådiga Proposition, i hvad den angår
löneregleringen för Hof-rälternes tjenstemän och vaklbetjenle, beslutat att, till förbättrande
af deras lönevilkor och befrämjande i öfrigt af göromåiens behöriga gång, ställa
till E. K. Mits disposition, att utgå under den tid nu fastställda Slats-reglering omfattar,
jemte de vid sednaste riksdagen för innevarande Slals-reglerings-period anvisade
12,000 R:dr, dels den al E. K. M:t nu äskade summa, rätteligen utgörande 9,337 R:dr
40 sk., enär, enligt hvad upplyst blifvit, Götha Ho I-rätts nuvarande anslagsbelopp är i
E. K. M:ts Nådiga förslag upptaget med 10 ll:dr utöfver verkliga beloppet, samt dels
ett särskildt reservatiorts-anslag af 7,000 R:dr, då den äskade summan icke torde vara
för ändamålet tillräcklig, utan högre aflöning böra för en del Hof-rätlernes tjenstemän
ifrågakomma; anhållande Rikets Ständer underdånigst, att E. K. M:t täcktes låta verkställa
en fullständig och i möjligaste måtto tillförlitlig utredning af de sportler, hvilka
Hof-rälternes tjenstemän och vaktbotjente för närvarande åtnjuta, samt vid nästa riksdag,
i sammanhang med den förnyade framställning i afseende på löneregleringen, hvilken
E. K. M:t kan i Nåder finna för godt aflåta, jemväl meddela Rikets Ständer
grunderna för den framtida fördelningen af sådana sportler, hvilka kunna anses fortfarande
böra bibehållas, äfvensom uppgift till hvad belopp dessa sportler kunna beräk«as
i medeltal uppgå för dem, som skola deraf blifva delaklige.
264
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 127.
5:o. Från Riks-staten hafva uteslutits 2:ne poster, som der ännu qvarstå under
titeln: Svea Ho [-räll med underlydande Justitie-slat, nemligen dels, bland indelda räntorne,
den del af den s. k. Fahlu kungsgårdshjelp, som uti nämndemännens i Kopparbergs
län indelda löneförmåner förut varit inbegripen, beräknad efter markegång på
förslag till 134 R:dr 3 sk. 9 rst., dels ock ett odisponeradt belopp af 50 R:dr 22 sk.
1 rst., uppkommet derigenom, att nämndemän i Fernebo härad af Wermlands län,
hvilka, jemlikt Kongl. Rrefvet den 11 Mars 1841, uti tingsgästningspenningar åtnjutit
mera än ^:del af lagmans- och häradshöfdinge-räntan, från sine befattningar afgått.
6:o. Följande under samma titel i" Riks-staten upptagne, enligt nyssnämnde
Kongl. Rref, personelt anvisade ersättningar för förlorade tingsgästningspenningar,
nemligen:
till Häradshöfdingen i Wäse m. fl. häraders domsaga i Wermlands län
J. Hagander R:dr 59: 15. 5.
och till nämndemännen i Fernebo härad af samma län . . . " 3: 41. 4.
tillsammans R:dr 68: 8. 9.
hafva, såsom utgående endast för nuvarande innehafvarnes tjenstetid, blifvit till allmänna
indragnings-staten öfverflyttade.
7:o. Ett å Hof-rättens öfver Skåne och Blekinge stat uppfördt, Borgmästaren i
Helsingborg tillagdt löningsbelopp af 100 R:dr, har blilvit öfverfördt till 7:de Hufvudtitelns
anslag: Släders friheter, under hvilket dylike, städerna beviljade, förmåner äro
upptagne.
8:o. Från denna Hufvud-titels förslags-anslag till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus, 21,268 R:dr 35 sk. 6 rst., hafva till vederbörande, under Justitiedepartementet
hörande, stater blifvit öfverflyttade de dem tillagda belopp af den vid
sednaste riksdag anvisade summa till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbe
-
tjente, nemligen:
till Justitie-departementets Expedition R:dr 100:
» Justitie-revisions-Expeditionen  » 1,000:
» Justitie-kanslers-Expeditionen  » 100: — —
» Svea Hof-rätt
» 900: — —
>. Götha Hof-rätt  » 900:
» Hof-rätten (ifver Skåne och Blekinge » 400: —• —
och till Krigs-Hof-rätten  » 100: — —
tillsammans ll:dr 3,500: — -—-  och då, i följd af ofvan omförmälda lönereglering för Revisions-sekreterarne samt lör
Hof-rätternes tjenstemän och vaktbetjente beviljade tillökade aflönings-anslag, från lörenämnda
expensmedels-anslag jemväl böra afgå de 1,826 R:dr 32 sk., som desse i
ljuspenningar nu uppbära, blifver anslaget härigenom minskadt till 15,942 R:dr 3 sk.
6 rst., hvilket belopp likväl, för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma, ökats med 1
R:dr 42 sk. 7 rst.
Öfriga under denna Hufvud-titel uppförda anslag hafva blifvit uppförde till enahanda
belopp, som vid förra riksdagen; Och äro alltså Riks-Statens Andra Hufvudtitels
anslags-summor fastställde att, intill dess nästa statsreglering vidtager, utgå som
följer:
Expedilions-Vtskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o ISS. 265
N:o 128.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den G Sept. 1854.
Preste-Slånclet den 6 — -—.
Borgare-Slåndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga. Skrifvelse, angående regleringen af ulgiflcrne
under lliks-Slatens Tredje Hufvud-Titel.
(Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 68.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:t, i Dess Nådiga Proposition om Stats-verkefs tillstånd och behof,
gifvit tillkänna, att den vid sistliden riksdag för Utrikes-departementet fastställda
anslags-summa, 225,650 Rdr, fortfarande erfordrades, och föreslagit, att densamma
mätte uppföras under enahanda rubriker, som vid nämnda riksdag, blott med den ändring,
all beloppet af de gratifikations-medel lill extraordinarie tjenstemän och vaktbetjent,
som, enligt uppgjord fördelning af den vid samma riksdag för sådant ändamål
anvisade summa, lillkomme bemälde Departements Expedition, klefve upptaget å anslaget
lör Expeditionen, samt förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser i stället
minskadt med motsvarande belopp; så halva, med bifall till hvad E. K. M:t sålunda
i Nåder föreslagit, Rikets Ständer fastställt Riks-Staléns Tredje Hufvud-Titels anslag
att, intill dess nästa Stals-reglering vidtager, utgå på följande sätt, nemligen:
Utrikes-Departementet.
Departements-Chelen, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena:
Lön .
Taffelpenningar
. . B:ko R:dr 4.500:
• A 8 ” 6cr>00:
11,000:
Departementets Expedition
Minister-Staten
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Departementets
Expedition, Jurstags-anslag
13,026: 16. —
200,000:
1,623: 32.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1854.
Summa B:ko R:dr 225,650: —
lith. till II. St. Prat. 1853 & I85i. 10 Sami. I Afd.
34
266
Expeditions-Ulskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 129.
N:o 129.
Cppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 1854.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgijterne
under Rihs-Slalens Fjerde Hufvud-T itel.
(Stats-Utsk:s Uthden Niris 69 och 182, Mern. Nio 244
samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 253.)
S. A. K.
De förändringar i afseende å anslagen under Riks-Statens Fjerde Hufvud-Titel,
hvilka, i följd dels af E. K. M:ts Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och
behof, dels af särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar eller andra inträffade
förhållanden ifrågakommit, äro följande:
l:o. E. K. Mits uti högslberörda Nådiga Proposition framställda förslag, att
de, i följd af uppgjord fördelning Embels-verken emellan af den vid sednaste riksdag
till gratifikationer och i vissa fall ljuspenningar åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente
anvisade summa, 10,000 Ridr, Departementets Kansli-expedition och Kongl. Krigs-kollegium
tillagda belopp, utgörande för Kansli-expeditionen 300 Ridr och för Krigs-kollegium
900 R:dr årligen, måtte till dessa Staters aflönings-anslag öfverflyttas, det förra
beloppet från anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Departementets
Kansli-expedition, och det sednare från enahanda anslag för Krigs-kollegium
ni. fl. verk, är af Rikets Ständer bifallet.
2:o. I anseende till Svenska arméens behof af nu felande Ingeniör -trupper,
hvilkas styrka E. K. M:t funnit böra bestämmas till en bataljon af 360 man, på 3
kompanier, med erforderligt befäl, enligt det af Chefen för Ingeniör-korpsen uppgjorda
förslag, har E. K. M:t, med förnyande af sin vid förra riksdagen i ämnet gjorda framställning,
i Nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva uppsättandet till en början af
endast ett Sappör-kompani af 120 män, jemte befäl af i Kapiten, 2 Löjtnanter, 1
Under-löjtnant och 3 Under-konduktörer samt att till detta kompanis aflöning och öfriga
underhåll bevilja ett årligt anslag af 17,500 Ridr, deraf E. K. M:t ansåge ett belopp
af 3,914 Ridr eller hvad som beräknats vara erforderligt för manskapets beklädnad,
böra afskiljas och tilläggas anslaget till Försvars-verket i allmänhet, samt återstoden,
13,586 Ridr, sammanföras med anslaget för Ingeniör-korpsen, hvilken korps, om den
alltså kommo att med trupp förses, lämpligen kunde upptagas under rubriken värfvade
Ij a a ti i fö rsvars-I* epnrtem ente t.
m
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition, 1852 ars anslag.
Tillkommer: från anslaget till Skrifmaterialier m
till Departementets Kansli-Expedition . . .
Departementets Kommando-Expedition
Krigs-Kollegiurn, 1852 års anslag
Tillkommer: från anslaget till Skrifmaterialier oel
Expenser för Krigs-Kollegium m. 11. verk
Generalitets-Staten
Topografiska Korpsen
Artilleri-Staben . . . .
Öfver-Kommendants-Expeditionen i Slockholm
Kommendants-Staten
Krigs-Akademien ..........
Allmänna Garnisons-Sjukhuset
Rese-Stipendier för Militär-Läkare
ÄiMlcltSa Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-Regeinenterne (derunder för slag s-ansla.
lands rotering 1,900 li:dr):
Penningar, 1852 års anslag . . .
Tillkommer: Löneförhöjning lill
29 Regements-Läkare å 100
R:dr .... 2,900:
Ersättning genom förändring
i Salpeterhjelpens
utgöra lide 5,833: 42. 4.
Sana 8,733: 42. 4.
Afgår'. Odisponerad
del af till Skaraborgs
Regemente
anslagen ersättning
för jord för-.,
luster genom kanal-anläggningar
. 1,197: 43. 2.
15,805: 16.
300: —
27,176:
900:
för Jeml
-
228,039:
10. 4.
7,535: 47. 2. 235,575: 9. 6.
Indelda räntor: Kronovärdi.
1852 års anslag: 227,588: 1. 1.
Afgår'. Till kontanta
anslaget öfverflyttad
ersättning
för Salpeterhjelpen_
Markegång.
1,174,846: 32. -
5,833: 42. 4.
S:ma 227,588: 1. 1. 1,169,012: 37. 8.
eller i jemnt tal 1,169,013:
Indeld Spanmål, 1852 års
anslag ^ 19,798 T:r 16 k:r
Tillkommer'. Från 6:le
Hufvud-Titeln (jordförluster
genom kanal-anläggningar)
hit
öfverflyttade ... 194
101
S:ma 19,992 T:r 26]k:r
å 6 =
R:dr
d:o
nmlions-anslag
A) slags-anslag
eller i jemt tal . . 19,993 T:r
Oindeld Spanmål. . . 653 » 16 k:r
Militie-Boställs-Kassan: Ersättning för Reserv- hemmansräntor
och Kronotionde m. m. Förlags-anslag .
Afgår-, i följd af beslutad förändring i Salpeterhjel
pens
utgörande
Exercis-Sqvadronernes underhåll: Reser
Fouragering för indelda Kavalleriet: Kö,
Till Trossens underhåll
Möteskostnader; Reservations-anslag . . .
Ersättning för utöfver markegångspris förhöjd
vare för dagportioner vid Indelda
inöteu: Reservations-anslag
Varfv atle Arméen.
Lif-Gardet till häst:
Penningar, 1852 års anslag. . •
Tillkommer: Löneförhöjning för
Regements-Läkaren ....
Oindeld Spanmål, 950 T:r å 6 j R:dr
Kronprinsens flussar-Regemente:
Penningar, 1852 års anslag . .
Tillkommer: Löneförhöjning för
Regements-Läkaren ....
Oindeld Spanmål, 1,947 T:r å6§ R:dr
Svea Lif-Garde:
1852 års anslag . .
för
133,286: 32. —
4,356: 32. —
14,900:
150:
betalning till Inqvarterings-gifmarcher
till och ifrån
Regementernes
60,822: 33. 6.
260:
51,429: 27. 6.
370:
61,082: 33. 6.
6,333: 16- —
Penningar,
Tillkommer: Löneförhöjning
Regements-Läkaren ....
Oindeld Spanmål, 1,694 T:r å6| R:dr
Andra Lif-Gardet:
Penningar, 1852 års anslag . .
Tillkommer: Löneförhöjning för
Regements-Läkaren . . • •
Oindeld Spanmål, 1,694 T:r å6f R:dr
75,825: 22. 6.
285:
• • • • •
75,935: 22. 6.
285:
51,799:
27.. 6.
12,980:
— —
76,1 10:
22. 6.
11,293:
10.—
76,220:
22. 6.
11,293:
16.—
Transport
Penningar.
7,000
16,105
16
4,850
28,076
54,700
12,426
2,800
2,015
7,594
16
38,250
31,320
1,333
16
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
235,575
14,750
37,500
33,940
17,680
186,609
6,000
61,082
51,799
76,110
76,220 22 6
33
27
30
227,588
22
Markegång
på förslag.
46
40
S — p
m — å — 1.
Indeld.
Mått.
I Värde förslagsvis,
å 64 R:dr T:n.
1,169,013
1,003,797|19| 6|227,594l31| 1|1,169,059
40
19,993
19,993|
a nr till 11. St. underd. Skrifvelse, i SS 3 & 18 5 i, N:o •:
129.
133,286
Oindeld.
Mått.
| Värde förslagsvis,
| ä 6* R:dr T:n.
32
-| 133,286)32
653
16
950
1,947
1,694
4,356
6,333
1,694
12,980
32
16
Summa
Banko.
7,000
16,105 16
4,850
28,076
54,700
12,426
2,800
2,015
7,594
38,296
31,320
1,333
1,542,231
14,750
37,500
33,940
17,680
186,669
6,000
67,416
11,293
11,293
16
16
64,779
16
40
16
25
27
87,403
87,513 38 6
38
6,938(161 46,2561321— 2,352,400(27) 6
Transport
Wermlands Fältjägare-Regemente, 1852 års anslag . . . 25,684: 16. —
Tillkommer: Löneförhöjning för Regements-Läkaren . . 280: — —
Svea, Götha och Wendes Artilleri-Regementer, Reservalions-anslag:
Penningar, 1852 års anslag .... 393,641: 46. 6
Tillkommer; Löneförhöjning för Regements-Läkarne,
3 å 170 R:dr 510:
för 7 Tyg-underofficerare, a 47: 329:
» 74 Sergeanter, å 29 R:dr 2,146:
» 3 Regements-Hästläkare, å
219 R:dr  657:
» 3 D:o Trumpetare, å 97 R:dr 291:
» 8 Divisions-dito, å 39 R:dr 312:
» Tygskrifvarne .... 1,260:
Penningar.
1,003,797
25,964
5,505:  399,146: 46. 6.
Oindeld Spanmål, 7,416 T:r 16 k:pr, å 6 f R:dr. . . 49,443:16.—
Ingeniör-korpsen, 1852 års anslag 22,911: 8.
Tillkommer: för Öfversten, löneförhöjning
1,120
för 1 Öfverste-Löjtnant, dito . 820
» 2 Majorer, dito, å 740 R:dr 1,480
», 3 Äldre Kapitener, d:o, å 940: 2,820
» 1 Dito nytt anslag . 1,310
4 Yngre d:o, a 410: förhöjning 1,640
5 Löjtnanter, å 160: dito 800
5 dito å 220: dito 1,100
5 Under-löjtnanter, å 110: d:o 550
6 Konduktörer, å 380: (nytt) 2,280
400
310
210
10 Under-konduktörer, å 40:
» 1 Sekreterare
» 1 Kanslist
» 3 Kassörer eller Förråds-förvaltare,
å 170 R:dr
» 2 Dito å 280 R:dr . . .
» 4 Dito å 150 R:dr .
» 1 Dito (förut ej uppförd på stat)
o 1 Vaktmästare ....
» Sappörs-kompanier
Kavalleri- och Artilleri-hästars
1852 tårs anslag
Tillkommer:, förhöjning
Lega för hästar till Artilleriets exercis, oindeld spanmål, 2,865 T:r, å 6 ; R:dr
510
560
600
420
140
remontering
17,070:
13,586:
och skoning,
30,656:
28,000: —
4,600: —
Fouragering
21,174: 16.—
100:— —
35,591:37. 4.
11,724:
af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag
Beväringen.
Lif-Bevärings-Regementet, 1852 års anslag ....
Tillkommer: Löneförhöjning för Regements-Läkaren
Gottlands National-Beväring, 1852 års anslag .
Tillkommer: Löneförhöjning
Hallands Beväring
Beväringsmanskapets vapen-öfning, För slags-anslag
Slaterielen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-Kollegii Departe^enter hvarunder
äfven inbegripas indelda räntor för Akers Krutbruk och Husqvarna Gevärsfaktori,
Reservalions-anslag. Penningar,
1852 års anslag  671,666: 4. 2.
Tillkommer: Tillökning i Beklädnadspenningar
åt Trumpetare vid Artilleriet,
27 å 20 R:dr .... 540: —
Till Bevä rings - manskapets
beklädnad, etc  26,666: 32.
Till Ingeniör-truppens dito 3,914: -—- 31,120: 32.
Indelda räntor
Lifmundering för indelda Infanteriet
Inqvarterings-kostnader i Stockholm,
702,786.36. 2.
389
För slag s-anslag
Till ordnande af inqvarteringen i Stockholm, Reservations-a\siaoInqvarterings-kostnader
i landsorterne, Förslags-anslag . . “
Salpeter-uppköp . .
Ved och ljus för Fästnings- och Garnisons-orter .
40.
diverse Anslag.
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader . . .
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag, 1852 års
Afgår: Öfverflyttning lill 5:te Hufvud-Titeln .
Rese- och Tråklarnents-kostnader, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus m. in
m. 11. Verk, 1852 års anslag
20,000: —
12.000: —
r Krigs-Kolles
tunt
Afgår. Öfverflyttning till Krigs-Kollegii Aflönings-sta
'b1-
m. m.
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus
Kansli-Expedition, Förslags-anslag
Afgår: Öfverflyttning till Expeditionens
Aflönings-stat  300: —
samt för jemnande af Hufvud-Titelns
slutsumma ... .3: 31.
4,500:
900:
“ur Departementets
2,627:43. 8.
Extra Utgifter
303: 31. 2.
399,146
53,567
32,600
137,000
21,274
47,315
3,560
120,000
19
16
46
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
6227,594
31
16
37
702,786
71.000
12.000
14,300
24.000
180,000
19.000
25,000
8,000
7,566
3,600
36
2,324
45,000
32
12
Markegång
på förslag.
55
1,169,059
40
11
S —
n — m — å — 1.
I n d e 1 d.
Mått.
Värde förslagsvis,
ä 6f R:dr T:n.
Oindeld.
i
Mått.
Värde förslagsvis,
ä 6l R:dr T:n.
19,993
389 40
Summa |2,958,803|32|—|227,649|35|-
11,169,449
32
133,286
32
19,993
6,938
7,416
16
16
2,865
133,286
46,256
32
49,443
16
19,100
2,352,400
25,964
32|—117,220|-
■114,800
Summa
Banko.
27
16
448,590
53,567
32,600
19,100
137,000
21,274
47,315
3,560
120,000
14
16
37
703,176
71.000
12.000
14,300
24.000
180,000
19.000
25,000
8,000
7,566
3,600
2,324
45,000
|—(4,376,340
28
32-
12
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 September 1854.
Expeditions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, iV:o 129.
267
arméen, näst efter Artilleri-regeménterne; hvarjemte E. K. M:t begärt Rikets Ständers
medgifvande, att, till bestridande af kostnaderne för det föreslagna Sappör-kompaniels
första uppsättning, hvilka beräknats att uppgå till 16,900 R:dr, (inge användas första
årets underhålls-anslag för kompaniet, hvarigenom särskildt anslag till uppsättningen
kunde undvikas; Och hafva Rikets Ständer funnit sig böra bevilja den af E. K. M:t
för en Ingeniör-lrupps bildande äskade summa 17,500 R:dr årligen, att, på sätt E. K.
M:t föreslagit, uppföras med 13,586 R:dr å anslaget för Ingeniör-korpsen, och med 3,914
R:dr å anslaget till Försvars-verket i allmänhet, äfvensom att kostnaderne för truppens
uppsättning må af första årets underhålls-anslag bestridas.
3:o. Enligt hvad-det E. K. M:ts högstberörda Nådiga Proposition bilagde StatsRåds-protokoll
gifver vid handen, hade Chefen för Ingeniör-korpsen lill E. K. M:l ingifvit
ett underdånigt memorial om löneförbättring för den vid korpsen anställde personal,
men E. K. M:t, ehuru behofvet af en dylik löneförbättring erkändes, har likväl, med
afseende å angelägenheten att endast föreslå Rikets Ständer sådana löneförhöjningsanslag,
som kunde anses alldeles oafvisliga, icke funnit skäl att, i anledning af det
gjorda/förslaget, vidtaga någon åtgärd. Deremot hafva i denna fråga inom Riks-Stånden
framställningar blifvit gjorda, hvarvid anförts, hurusom Ingeniör-officerens uppfostran
vore den dyraste inom arméen och fordringarne på kunskaper hos honom större,
än hos officerare af något annat vapen. Hans yrke, ehuru lika vigtigt, som arméens
öfriga yrken, fordrade en mindre personal, hvarigenom utsigterne lör befordran måste
blifva mindre, än för andra officerare. Hans tjenstgöring vore ej blott mödosammare,
än vid någon annan korps, utan äfven af stor och för försvars-verket djupt ingripande
vigt. Förvaltningen af de högst betydliga stats-medel, som till uppförande och underhåll
af Rikets fästningar och särskilda landtförsvaret tillhörande byggnader anvisades,
var lngeniör-o.fficerarne anförtrodd, i följd hvaraf de hade icke allenast ledningen af
och tillsynen öfver arbetenas rigtiga utförande, utan äfven en besvärlig redogörarebefaltning,
utan motsvarighet vid någon annan militärisk tjenstgöring. Det oaktadt
hade officerarne vid denna korps sämre lönevilkor än vid andra korpser i arméen, och då
derjemte s. k. semester alldeles saknades, måste hvarje officer, som icke innehade något
särskildt arfvode, hela året otti för sin ringa lön tjenstgöra i de vanligen dyra
garnisons-orterne. För subaltern-officern kunde emedlertid den otillräckliga lönen ej
så mycket inverka på hans nit i tjensten, enär möjligheten för honom återstode att,
när som helst, välja annat lefnads-yrke. De äldre i tjensten hade deremot icke och
kunde sällan få någon annan utsigt, än den tjensten omedelbarligen erbjöde, men för
en korps’ tjenstbarhet och bestånd fordrades ,otvifvelaktig!, att dessa äldre ej blefvo sä
ekonomiskt vanlottade, att, såsom nu vore fallet, den tarfligaste utkomst blefve alldeles
omöjlig, ett förhållande som ock haft till följd, alt, sedan åf 1831, då Ingeniör-korpsen
skiljdes från Fältmätnings-korpsen, 19 ledigheter uppstått efter subalterner inom en korps
af inalles 27 officerare utom chefen. Genom den praktiska riktning, Ingeniörs-officerstjensten
under de sednaste 30 åren fått, hade en stor lätthet för Ingeniör-officerare
uppkommit ali öfvergå till de flesta andra praktiska och oftast mera inbringande yrkena,
deribland i främsta rummet Civil-ingeniör-yrket. Då anledning vore att förmoda,
att delta sistnämnda under den närmaste framtiden komme att behöfva ganska stor
fiersonal, kunde frestelsen att dervid söka sin lycka blifva för Ingeniör-officern alltför
ockande, om hans lönevilkor vore ojemförligt ringare, än dem, han i en annan, med
hans egen mycket närbeslägtad, tjenst kunde hoppas erhålla, lin förbättring i dessa
lönevilkor vore derföre så mycket nödvändigare. De nya löneförmånerna' borde indelas
i lön och tjenstgörings-penningar. Att från de särskilda och vigtiga kommenderingarne
borttaga arfvoden, vore obilligt emot den med en svårare tjenstgöring betungade;
268 Expedilions-Vtskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 129.
men skulle dervid dessutom erhållas den fidla förhöjda lönen, uppslode den oformlighet,
att ekonomiska fördelar kunde förhindra en officer att emottaga befordran till
majors- eller högre beställning inom korpsen. Vidare borde de utom korpsen tjenstgörande
ej få uppbära full lön i likhet med dem, som inom korpsen (jenstgjorde. Derföre borde
ijenslgörings-penningarne afdragas för dem, som inom korpsen voro med traktamenten
kommenderade (likväl icke vid tillfälliga kominenderingar), och för dem, som (jenstgjorde
utom korpsen. Dessa tjenstgörings-penningar komrno derigenom Stats-verket lill
godo. Undanlag borde dock göras för yngre kapilener med tjenstgöring inom korpsen,
emedan de ofta beordrades tili vigtiga befattningar, der- de, till följd af deras löners
mindre belopp, äfven då traktamente inräknades, visserligen icke blefvo för högt aflönade.
De (öreslagne lönerne och tjenstgörings-penningarne uppgå till följande belopp:
1 Öfverste, lön R:dr 2,400: — —
tjenstgörings-penningar  » 600: — —• 3 00O:
1 Öfverste-Löjtnant, lön » 2,000: — —
tjenstgörings-penningar  » 600: 9 500:
—
2 Majorer, hvardera, lön  » 1,600: — —
tjenstgörings-penningar -» 400: — — 2 000:
4 äldre Kapilener, lön  » 1,400: — —
tjenstgörings-penningar  » 400: — — j ggg.
4 yngre Kapilener, lön  » 600:
tjenstgörings-penningar  » 300: — — ggg,
10 Löjtnanter, lön  » 400: — —
tjenstgörings-penningar ...... » 140: — — c^g.
5 Under-Löjtnanter, lön  » 280:
tjenstgörings-penningar.  » 100: — — ggg.
6 Konduktörer, lön  » 300:
tjenstgörings-penningar  » 80: — — ggg.
10 Under-Konduktörer, lön  » 220: — —
tjenstgörings-penningar  » 30: — — 25g.
Civil-Slaten:
1 Sekreterare, lön  R:dr 850: — —
1 Kanslist, »
420:
5 Kassörer och Förrådsförvaltare, å  » 600: — —
5 » » å  » 420: — —
1 Vaktmästare  » 250: — —
och då, enligt delta förslag, som, utom förut varande tjensteV, upptoge 6 nya konduktörs-platser,
erfordrades 39,000 R:dr, men nuvarande aflönings-stai uppginge till endast
21,930 R:dr, utgjorde den behöfliga tillökningen i anslag 17,070 R:dr; hvarförutan föreslagits,
att kassörer och förrådsförvaltare, hvilka icke kuntje påräkna någon befordran,
mätte undfå, efter 10 års tjenstgöring, 25 procent, och efter 20 års tjenst 50
procent förhöjning i lönen, i likhet med motsvarande tjenstemän vid artilleriet, hvilka
dessutom hade biträde af tygskrifvare.
Expcditions-Vtskotlets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:0 129,
269
Rikets Stander, som tillika erhållit del af ofvanberörde, utaf Chefen för Ingeniör-korpsen
afgiliie underdåniga memorial, har dervid funnit nu omförmiilde lorhållanden
och förslag vara i allo" öfverensstämmande med dem, -som blifvit framtegde i
nämnde underdåniga memorial, i hvilket sednare tillika förekommit följande omständigheter
rörande korpsens underbefäl och civil-stat. Den nuvarande staten för korpsen
upptoge löner för allenast 10 under-konduktörer, men detta antal vore alldeles otillräckligt
för tjenslgöringen, som för närvarande fordrade och sysselsatte minst 22, af
hvilka de öfvertalige erhöllo blott traktamente enligt rese- regi emert tet. Saknande pensions-rätt,
skyndade sig dessa öfvertalige alt emottaga andra beställningar, så lort tillfälle
dertill yppades. De duglige kumle derföre icke länge qvarhållas och de qvarblifvande
måste stundom utgallras, enär alla på försök antagne ej kunde befinnas passande.
Sedan år 1831 hade 86 under-konduktörer blifvit antagne samt 80 algått, 11 genom
dödsfall, 13 genom befordran och 56 genom afsked. Den ofta förekommande
bristen på underbefäl fylldes til! en del genom tillfälliga kommenderingar från arméen
och flottan. Del vore derföre nödvändigt, alt Ingéniör-under-officerarnes löner ökades
så väl lill antal, som till belopp, motsvarande dem, hvilka bestodos under-officerare
vid gardet och artilleriet. Vid ingeniör-korpsen funnes val en högre under-officers- eller
konduktörs-grad, men utan större lön eller annan pensions-rätt, än under-konduktörerhe
innehade. Deras lön utgjorde endast 210 Kalr. Vid gardes-regem etil erne uppginge
åter fanjunkare-lönen med beklädnadshjelp lill 416 R:dr, samt vid artilleriet
styckjunkarnes lön nied beklädnads-penningar lill 388 R:dr och sergeanternes lill 251
ll:dr, hvarförutan under-olficerarne vid dessa korpser egde rätt till pension efter 25 tjensteår,
då deremot Ingeniör-korpsens under-officerare först efter 30- Ijensteår finge pensions-rält.
Då under-officerare, med lön på stat, hlefvo använde vid större byggnadsföretag,
åtnjöto de väl ett dagligt traktamente af 24 sk., hvarmed de kunde någorlunda
berga sig; men på de fästnings-orter, der de voro inskränkte till blotta lönen, vore denna
för deras utkomst otillräcklig, isynnerhet om de egde hustru och barn. Derföre hade det
ock hittills icke lyckats att kunna anställa någon under-officer i Götheborg, der en sådan
person dock vid pri vala arbeten kunde påräkna 2 R:dr B:ko om dagen. Af dessa anledningar
ansågs konduktörernes och under-konduktörernes antal och löneförmåner böra bestämmas,
pä sätt här ofvan i den föreslagna nya slaten omlörmäles. De civile tjenstemännen
pä Ingeniörs-korpsens stat bestodo af l sekreterare, med lön på stat, 540 R:dr, och lönefyllnad
af särskilde medel under Krigs-kollegii förvaltning, 310 R:dr, tillhopa 850 R:dr; afl
kanslist, med lön på stat, 210 R:dr, och lönefyllnad af nyssnämnde medel, 2! 0 R:dr, tillsammans
420 R:dr; af en redogörare i Stockholm, som tillika gjorde regements-skrifvaretjensl,
men icke var å stal uppförd, utan åtnjöt aflöning af särskilda under Krigs-kollegium
ställde medel med 350 R:dr; samt af 10 material-bokhållare, hvilka i fästnings- och garnisons-orterne
voro uppbördsman och redogörare för kassor, och förråd, tillhörande så väl
kommendantskapet, som fortifikationen. Af dessa, fördelte i 3:ne klasser, med 430, 320
och 270 Rulr, hade 9 löner på stat. Den 10:de lönen, öfverflyttad på flottans stat, var
icke återställd och utgick nu, enligt Rikets Ständers beslut, tills vidare af extra byggnads-anslaget.
Deremot blefve af de 9 en lön i 3:e klassen öfverflödig, så snart dess
nuvarande innehafvare i Warberg med döden afginge. Hvad beträffade sekreteraren
och kanslisten, skulle någon tillökning i deras inkomster icke ega rum, hvaremot deras
lönefyllnads-arfvoden ansågos böra å stat uppföras. Som de öfrige tjenstemännen,
hvilka borde benämnas kassörer och förrådsförvaltare, voro, i afseende sä väl på uppbördernes
storlek, för hvilka säkerhet för 1,500 R:dr till 4,000 R:dr nu mera måste
ställas, som på redogörelsernes vidlyftighet samt tjenstgöringens stränghet, fullkomligt
jemngode med tygförvaltare, ulan att ega, såsom desse, biträde af tygskrifvare, sä för
-
270
Expedilions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, iV:o ISO.
drade rättvisan, att deras löner komme att motsvara tygförvaltarnes, samt att de mätte,
likasom dessa sednare, efter 10 års berömlig tjenst, erhålla \ lön i förhöjning, samt,
efter 20 års, ytterligare lika stor lönetillökning. Då tjensterne likväl icke voro af
samma betydenhet i de olika fästnings- och garnisons-orterne, ansågos lönerne böra
fördelas i 2 klasser, till antal och belopp, som den föreslagna slaten upptager. Vid
korpsen funnes äfven en vaktmästare med lön på stat, 110 R:dr, och lönefyllnad af medel
under Krigs-kollegii förvaltning, 100 R:dr, tillhopa 210 R:dr; men som denne vaktbetjent
hade lika sträng och ansvarsfull tjenstgöring, som Kollegiernes vaktmästare,
ansågs han böra erhålla lika lön med Krigs-kollegii kammardrängar, eller 250 R:dr.
Hvad slutligen angick förråds-förvaltames lönetillägg efter 10 och 20 års tjenstgöring,
förekom, alt för närvarande 5 af desse tjenstemän i olika tjenste-ålder och löneklasser
voro dertill berättigade med en sammanlagd summa af 1,125 R:dr. Om derföre förslagsvis
5 sådane tillökningar i högsta klassen beräknades, komme det dertill erforderliga
belopp, hvarmed staten skulle ökas, att utgöra 1,500 R:dr; men då dessa slags
lönelillökningar till tygförråds-förvaltarne icke funnos på artilleriets lönings-stat upptagna,
utan annan tillgång dertill blifvit anvisad, ansågs lämpligast, att tillökningarne
till fortifikations-förvaltarne finge utgå af de under Krigs-kollegii fortifikations-afdelnings
vård ställde medel, hvilka dertill lemnade tillgång, när de nu derifrån utgående lönefyllnads-arfvoden
till sekreteraren, kanslisten, redogöraren och vaktmästaren, i enlighet
med den föreslagna allönings-staten, upphörde, af det årliga förhöjda anslag, sorn Rikets
Ständer, i händelse af deras godkännande utaf den föreslagne slaten, behöfde anvisa,
eller 17,070 R:dr, blefve endast 16,750 R.dr en ny utgift, enär det éxtra byggnads-anslagel
befriades från den derpå för närvarande anvisade redogörare-lönen i
Carlskrona, uppgående till 320 R:dr.
Detta ärende hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande och dervid, i betraktande
af de hos Rikets Ständer uppgilne och genom Chefens för Ingeniör-korpsen underdåniga
memorial styrkte förhållanden, ansett icke blott rättvisa och billighet emot denna
korps, utan äfven omsorgen om dess framtida bestånd och användbarhet i Statens tjenst
högligen påkalla förbättrade lönevilkor för korpsens personal; och då Rikets Ständer derjemte
funnit den ifrågastäilda tillökningen i underbefälets antal vara nödig och de föreslagne
nya löneförmånerne, med deras fördelning i lön och tjenslgörings-penningar,
lämplige, samt förslagets bestämmelser i öfrigt ändamålsenlige, hafva Rikets Ständer,
för tilivägabringande af nu omförmälda reglering utaf Ingeniör-korpsens personal och
lönevilkor, beviljat det härtill erforderliga belopp af 17,070 R:dr, under förbehåll, alt
tjenstgörings-penningarne innehållas och besparas Stats-verket vid ali sådan med traktamente
eller arfvode förenad tjenstgöring inom korpsen, som icke är blott tillfällig, dock
med undantag för yngre kapitener, men vid så beskaffad tjenstgöring utom korpsen för
alla utan undantag.
4:o. Med afseende å nödvändigheten alt, medelst öppnade utsigter till befordran
och förbättrade allönings-vilkor m. m., uppmuntra unga läkare till inträde i arméens
ständiga läkare-korps, och derigenom äfven för framtiden vinna säkerhet, att denna
korps städse förblefve både fulltalig och tjenstbar, äfvensom att derjemte bilda en
stam af erfarne reserv-läkare för de fasta sjukvårds-anstalterne, för den händelse arméen
en gång måste göéas mobil, har E. K. M:t läckts föreslå:
a) att åt arméens bataljons-läkare, hvilkendera graden de än innehade, måtte,
i stället för den, efter åtta års tjenstgöring, dem nu tillkommande 50 procent löneförhöjning,
medgifvas förmånen att, efter 6 års oafbruten och berömlig tjenst i nämnde
egenskap, från Allmänna Indragnings-Staten kunna, på vederbörlig anmälan hos E. K.
M:t, erhålla förhöjning af 125 R:dr å innehafvande lön och, efter vidare i 4 år fort
-
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 139.
271
satt enahanda tjenstgöring, ytterligare en lönelillökning af 75 R:dr, så att efter 10 års
tjenst den årliga aflöningen för en bataljons-Iäkare blefve, om han under tiden qvarstadnade
i andra bataljons-läkare-graden, 450 R:dr, och, i fall han blifvit befordrad
till förste bataljons-Iäkare, 600 R:dr;
b) att för arméens regements-läkare beviljades följande löneförhöjningar, nemligen:
för
regements-läkarne vid indelta arméen, 29 till antalet,
samt regements-läkaren vid Lif-Revärings-regemenlet, 100
R:dr åt hvarje
R:dr 3,000: — —
för de 8 regements-läkarne vid värfvade arméen, med
efter deras nu innehafvande olika löner lämpade
belopp, tillsammans  » 1,990:  4 990-
hvarigenom aflöningen skulle blifva, för regements-läkaren vid Lif-Bevärings-regementet,
250 R:dr, för regements-läkarne vid Wermlands Fältjägare-regemente, vid Lifregementets
och Smålands Grenadier-korpser, samt vid Norrbottens, Westerbottens och
Jemtlands Fältjägare-korpser, 600 R:dr, och för regements-läkarne vid arméens alla öfriga
regementer och korpser, 800 R.dr; och borde de ifrågasatta löneförhöjningarue tilläggas
vederbörande regementens och korpsers adönings-anslag;
c) att för regements-läkare, som straxt efter uppnådde 60 lefnads- och 30 tjenste-år
sökte nådigt afsked, måtte medgifvas rättighet alt, då, utöfver dem ur Arméens
Pensions-kassa tillkommande pension, jemväl från Allmänna Indragnings-staten undfå
pension, bestämd till 400 R:dr för dem, hvilkas löner skulle förhöjas till 800 R:dr,
och till 200 R:dr för dem, som alsetts att erhålla lägre löner, än nyssnämnde belopp,
men med skyldighet likväl för alla att under 10 år, från afskedsdagen räknadt, i händelse
af behof, efter omständigheterna, tjenstgöra antingen vid militär-sjukhus eller depöter
eller civila sjukvärds-anstalter.
Inseende angelägenheten, alt, genom förbättrande af de ringa löneförmåner, som
bestås Fält-läkare-korpsen, unge läkare uppmuntras att vid denna korps söka anställning,
äfvensom ändamålsenligheten deraf, att medelst förhöjning i pensions-beloppet för regements-läkarne
och den föreslagna inskränkningen i deras pensions-ålder, lättare tillfälle
till befordran beredes skicklige bataljons-Iäkare, hvilka ännu äro i full besittning
af den kraft, som en sträng tjenstgöring samt ett fälttågs ansträngningar taga i anspråk,
hafva Rikets Ständer i allo bifallit E. K. M:ts förevarande Nådiga framställning.
ladelia Arméen:
5:o. I anledning af Rikets Ständers vid förra riksdagen gjorda underdåniga anhållan
örn närmare utredning i afseende å beloppet af det vederlag, som, i händelse
nedsättning af salpeterhjelpen i de Småländska länen komme att ske, borde tillfalla de
personer och inrättningar, hvilka derpå egde grundade anspråk, hade E. K. M:t låtit
från länen infordra de för ändamålet nödige uppgifter, deraf sig visat, att omförmälda
förändring i salpeterhjelpens utgörande skulle för de i orten förlagda regementer och
korpser medföra en lönings-minskning af tillhopa 5,833 R:dr 42 sk. 4 rst. efter medeltals-beräkning
under 10 år; vid hvilket förhållande och enär vid den år 1833 skedda
lönereglering för Indelta arméen denna tillgång tagits i beräkning, E. K. M:t funnit
nödigt att, samtidigt med förändringen i salpeterhjelpens utgörande, ett anslag, motsvarande
minskningen uti ifrågavarande regementers aflönings-tillgångar, blefve anvisadt;
men då, i afseende på det i lliks-staten utförda kontanta anslaget för kavalleri- och
272
Fxpedilions-Ulskollets Förslag lill underd. Skrifvelse, A’:o 129.
inlanteri-regementerné, äfven förekomme, att det vid 1844 och 1845 årens riksdag från
6:e (ill 4:e Ilufvud-titeln öfverflyttade belopp af 1,414 R:dr 27 sk. 2 rst., utgörande
en långt förut åt Skaraborgs regemenle tilldelad ersättning för jordlörlusler i löljd al
Götha kanals anläggning, ej behöfde användas och icke heller ufgått tdl större del, än
216 R:dr 32 sk., emedan, i stöd af Kongl. Brefvet den 18 Februari 1813, regementet
egt utbekomma och äfven undfått återstoden af ersättningen, 1,197 R:dr 43 sk. 2 rst.,
motsvarande uppskallnings-värdet af 193 tunnor 12j kappar spanmål, in natura, af
Kronans i Skaraborgs län behållne åfreds- och krono-lionde-spanmål, i följd hvaraf
åter nyssnämnde 1,197 R:dr 43 sk. 2 rst.,. efter förut, gjordt afdrag af en mindre, elter
markegången omvexlande, ersättning för det Skaraborgs regemente äfven tiilslagna
f. d. korporals-boslallet Riddarehagen Nohlgården genom Götha kanal och ny skattläggning
liångångne 30 kappar krono-lionde, måst såsom Statsverkets besparing (örås
Riksgäldskontoret tillgodo, har E. K. M:t föreslagit att, tiil undgående af detta invecklade
förhållande, den uppkomna behållningen 1,197 R:dr 43 sk. 2 rst. linge aldragas
frän det förstnämnda ersätlnings-anslaget, och således, i stället lör 5,833 R:dr
42 sk. 4 rst., Rikets Ständer måtte i penningar anvisa endast 4,635 R.dr 47 sk. 2 rst.
att tilläggas kontanta anslaget för kavalleri-och infanteri-regementerne, äfvensom att den
afrads- och krono-lionde-spanmål, som, enligt ofvan gjorda utredning, till belopp af
194 tunnor lOj kappar, af Skaraborgs regemente åtnjöies, blefve från Riks-Slalens 6:e
Hufvud-Tilel lill kAvalleri- och infanteri-regemenlernes sparimåls-anslag öfverlörd.
Rikets Ständer, som, medelst underdånig skrifvelse den 8 sistlidne April, bifallit
den af E. K. M:l uti särskild Nådig Proposition föreslagne förändring i alseende å
salpelerhjelpens beräkning inom de Småländska länen, samt tillika beviljat <‘tt emot
den härigenom uppkommande iönings-minskning för vederbörande regementet' och korpser
svarande anslag, hafva, i följd häraf och på grund af ofvan utredda förhållanden, beslutat,
att, på sätt E. K. M:t äskat, det kontanta anslaget för kavalleri- och infanteriregementerne
må ökas med 4,635 R:dr 47 sk. 2 rst., samt ofvannämnde 194 tunnor
10e kappar afrads- och krono-tionde-spanmål till regementernes spanmäls-anslag öfverföras
frän 6:e Hufvud-Tileln, vid hvars reglering denna förändring kommer att iakttagas.
6:o. Ehuru Rikets Ständer vid föregående riksdagar ansett sig icke kunna bevilja
af E. K. M:t då äskade anslag till inrättande af Inslruktions-kompanier för In
delta
infanteriet, har E. K. M:l likväl funnit sig böra för berörde ändamål ånyo äska,
till personalens underhåll, befälets aflöning deri inbegripen
R:dr 37,500: — —
till vidmakthållande af nödiga säng- och husgcråds
persedlar
m. m » 2,500: — — qqq.
samt tillika begärt, att kostnaden för nyssnämnda persedlars anskaffande, uppgående
till omkring 24,000 R:dr, mätte af första års-anslaget för Inslruktions-kompaniernas
underhäll få bestridas, på det alt särskildt anslag dertill icke skulle blifva behöfligt;
hvarjemte E. K. Al:t fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, alt, då afgången af
manskap inom vissa regementen af ladelia infanteriet och följaktligen äfven antalet rekryter
under de sednare åren i allmänhet varit större, än tillförene, underhålls-beräkningen
måst derefter rättas, ehuru det begärda anslaget derigenom utfallit något högre,
än som vid föregående riksdagar varit ifrågasatt.
Rikets Ständer hafva tagit delta ärende i öfvervägande, men funnit sig icke
böra bifalla hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit.
7:o. Med anledning af E. K. M:ts derom gjorda Nådiga framställning och i
enlighet med hvad vid föregående riksdagar jemväl medgifvils, hafva Rikets Ständer bifallit,
V
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.o 129. 273
ralin, att, till betäckande af de, genom Södra Bataljonens af Bohus läns regemente år
1851 af E. K. M:t än vidare på 10 år i Nåder medgifna förändring till roteradt Infanteri,
för Slats-verket uppkomne kostnader, öfverskottet af de indelnings-räntor, hvilka
förut ingått ensamt till nämnda Bataljons rusthållare, må, såsom hittills och så länge
omförmälde förändring kommer att fortfara, ställas till E. K. M.ls disposition.
S:o. Uppå E. K. M:ts vid förra riksdagen gjorda Nådiga framställning, blef
anslaget till ersättning för utöfver mnrheqånqs-priset Jörhöjd betalning till in qvar lerinqs-qifvare
för dagportioner vid Indelta ret/ementernes marcher till och fran möten
nedsatt från 9,000 till G.000 R:dr; men på det bristande tillgång för de med anslaget
afsedde utgifter icke skulle inträffa, läto Rikets Ständer de ä anslaget befintliga reservationer
qvarstå lill E. K. M:ls disposition. Enligt hvad E. K. M:t uti Dess högstberörde
Nådiga Proposition nu gifvit tillkänna, hade ifrågavarande utgifter under åren
1850, 1851 och 1852 i medeltal uppgått lill omkring 6,442 R:dr årligen, hvadan det
nuvarande anslaget skulle synas icke vara fullt tillräckligt. Dervid borde dock i betraktande
tagas, att reservationerne å anslaget vid 1852 års slut uppgingo till vid pass
49,500 R.dr. Vid sådant förhållande och då, långt ifrån att brist i ofvanberörde hänseende
kunde uppkomma, reservationerne å anslaget voro allt för betydliga för att
lämpligen böra till hela sitt belopp lemnäs qvarstående ensamt för de utgifter, sorn
med anslaget afsåges, men deremot å 4:e Hufvud-Titeln icke funnes någon bestämd
tillgång till bestridande af de aflönings- och underhålls-kostnader, som föranleddes af
de ur Indelta arméen utgående garnisons-kommenderingar på Carlstens fästning, vid
Grisslehamn och i Haparanda, och hvilka kostnader under åren 1850, 1851 och 1852
i medeltal uppgått till omkring 12,000 R:dr årligen, har E. K. M:t begärt Rikets Ständers
medgifvande, att reservationerne å ofvanberörde, för ett Indelta arméens behof
afsedda, anslag hnge användas till aflöning och underhåll för omförmäida garnisonskommenderingar
ur Indelta arméen, under iakttagande likväl, alt samma reservationer
icke härför anlitades i större mån, än att möjliga brister å års-anslaget kunde med
dem betäckas.
I betraktande af de uti den Nådiga Propositionen anförda förhållanden, hafva
Rikets Ständer, med omförmäida förbehåll, bifallit hvad E. K. M:t i förevarande hänseende
äskat.
Värfcatle Arméen:
9:o. Hos Rikets Ständer hafva för åtskilliga vid Artilleri-regementerna anställde
Under-officerare och deras vederlikar följande af 1850 års Artilleri-kommitté jemväl
förordade löneförhöjningar blifvit föreslagne, nemligen:
för 7 Tyg-under-officerare, i likhet med Styckjunkare, med hvilka de intill sednaste
riksdag hade jemngoda lönevilkor, ä 47 R:dr
329: — —
» 74 Sergeanter, å 29 R:dr 2,146:
» 3 Regements-hofslagare eller Häst-läkare, ä 219 R:dr  657: — —
» 3 Regements-trumpetare, ä 97 R:dr  291: — —
» 8 Divisions-trumpetare, å 39 R:dr  312: — —
samt dessutom en tillökning i beklädnads-penningarne, å20R:dr, för hvarje
af regementets Trumpetare, de der voro i samma kathegori som
Under-oflicerarne, hvilkas beklädnads-hjelp utgjorde 70 R:dr, eller
för 3 Regements-trumpetare  60: — —
» 8 Divisions-trumpetare
160: — —
» 16 Batteri-trumpetare  320:
tillhopa R:dr 4,275:
Bih. till B. St. Prot. I8Ö3 & 18S4. 10 Sami. 1 Afd. 35
Expedilions-Vtskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 129.
Och då rättvisa och billighet kräfva, alt ifrågavarande personal, hvilken icke, såsom
det öfriga underbefälet, vid sistlidne riksdag erhöll löneförbättring, må komma af en
dylik förmån i åtnjutande, samt de föreslagne tillökningarna icke synas större, än som
oundgängligen erfordras, hafva Rikets Ständer beviljat den för omförmälda ändamål
behöfliga summa, 4,275 R:dr, att på behöriga anslag uppföras.
10:o. Jemväl har hos Rikets Ständer framställning skett om löneförhöjning för
de vid Artilleri-regementerna anställde Tygskrifvare, hvilkas antal, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtat, utgör vid Svea Artilleri-regemente 6, vid Götha 5 och vid Wendes
4, alla med löner af 166 R:dr årligen, deruti inberäknadt tillökning för under lönen
inbegripne 6 tunnor spanmål, af hvilka tygskrifvare 7 hafva uppbörd och åtnjuta derför
särskildt arfvode, utgörande 190 R:dr för 3 och 90 R:dr för de öfriga 4.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och då de Tygskrifvare,
hvilka icke hafva uppbörd, äro i tjensteförhållanden närmast jemförlige med Förrådsskrifvare
vid Stockholms Utrednings-förråd, hvilkas aflöning uppgår till 250 R:dr årligen,
hafva Rikets Ständer ansett dessa Tygskrifvare ock böra erhålla enahanda Iönevilkor,
eller 84 R:dr mera, än de nu innehafva, hvarjemte Rikets Ständer funnit aflöningen
för de öfriga Tygskrifvarne, sorn tillika äro uppbördsman, i samma förhållande
böra ökas. Rikets Ständer hafva alltså beviljat en kontant förhöjning i samtlige Tygskrifvarnes
aflöning med 84 R:dr årligen för hvardera, eller tillhopa 1,260 R:dr, att
för de 8 Tygskrifvare, som förut ega ensamt lön, uppföras såsom arfvode, samt, hvad
de öfrige angår, deras redan innehafvande arfvoden tilläggas; dock med vilkor, att all
beräkning af spanmål under lönen upphör.
ll:o. Med anledning deraf, att anslaget till Kavalleri- och Artilleri-hästars
remontering och skoning redan för nuvarande förhållanden befunnits otillräckligt, och
då derjemte Sqvadrons-cheferne vid Lifgardet till häst och Kronprinsens Husar-regemente,
hvilka besörjde remonteringen vid dessa regementen uppå passevolans, i anseende
till det stegrade priset å dugliga rernonter, i underdånighet begärt förhöjning i den
nu utgående remonterings-passevolansen med 5 R:dr årligen för hvarje häst, har E.
K. M:t, enär den sökta tillökningen uti de årliga remonterings-anslagen endast komme
att höja ersättningen för hvarje remont vid Lifgardet lill häst till 250 R:dr och vid
Kronprinsens Husar-regemente till 183 R:dr 16 sk., till hvilka pris dugliga hästar bevisligen
numera i allmänhet icke kunde inom hvardera regementets förläggnings-ort anskaffas,
och det således kunde förutses, alt, i händelse Sqvadrons-cheferne, lill undvikande
af påtagliga förluster, nödgades uppsäga nu gällande passevolans om remonteringen,
och denna derefter måste af Kronan direkte besörjas, Stats-verkets utgift för
anskaffningen af regementernas rernonter blefve åtminstone lika hög, om icke högre,
än den nu ifrågaställa, i Nåder föreslagit, att den af bemälde passevolantörer begärda
förhöjning i remonterings-anslagen, hvilken belöpte för 384 hästar vid Lifgardet till
häst till 1,920 R:dr, och för 537 hästar vid Kronprinsens Husar-regemente till 2,685
R:dr årligen, måtte beviljas med en rund summa af 4,600 R:dr; och hafva, med afseende
å de af E. K. M:t anförda omständigheter, Rikets Ständer denna förhöjning
bifallit.
12:o. Vidare har E. K. M:t äskat, att reservations-anslaget till fouragering af
Artilleriets legda hästar, utgörande 5,000 R:dr, måtte iklädas egenskapen af förslagsanslag
och sammanföras med förslags-anslaget, 132,000 R:dr, lill fouragering af viirfvade
Kavalleriets och Artilleriets hästar, samt detta sednare anslag, hvars summa
sålunda blefve 137,000 R:dr, derefter benämnas: fouragering af Artilleriets och värf
vade Kavalleriets hästar; och då, såsom det den Nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll
innehåller, ifrågavarande reservations-anslag under en längre lid visat
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 429. 275
sig vara för del dermed afsedda ändamälet otillräckligt och svårligen, vid den föränderlighet,
prisen å utfodrings-arliklar i följd af mer och mindre gjnsam årsväxt ständigt
äro underkastade, kan på förhand bestämmas till ett belopp, som under alla förhållanden
med säkerhet motsvarar behofvet, samt härtill kommer, att Artilleriets legda
hästar under den tid af året, då de till exercis begagnas, underhållas på alldeles lika
sätt med de ständiga Artilleri-hästarne och således med allt skäl kostnaden för detta
underhåll, i stället att bestridas af särskildt anslag, äfven hör utgå af det förslagsanslag,
som till utfodringen af Artilleriets ständiga hästar är afsedt, hafva Rikets Ständer,
helst derigenom redogörelserne öfver fouragerings-utgifterne jemväl skulle förenklas,
lemnat bifall till den af E. K. M:t i förevarande hänseende föreslagne förändring.
'
Beväringen:
13:o. I anseende till behofvet, dels af löneförbättring för öfverbefälet och musik-personalen,
dels ock af nytt löneanslag för tillökadl underbefäl vid Gottlands National-beväriny,
har E. K. M:t äskat följande lönetillökningar och nya löneanslag,
nemligen:
för 3 Bataljons-Chefer, som nu njuta i lön hvardera 700 R:dr, lönetill
-
ökning å 300 R:dr  900:
» 23 Kapilener, med lön å 400 R:dr, lönelillökning å 200 R:dr . 4,600:
» 23 Löjtnanter, med lön af 200 R:dr, lönelillökning å 100 R:dr . 2,300: — —
» 24 Under-löjtnanter, med lön af 160 R:dr, lönelillökning å 40 R:dr 960:
» 3 Adjutanter, arfvoden å 100 R:dr
300:
» 46 Extra Under-officerare, arfvoden ä 20 R:dr  920:
» 92 Extra Korporaler, arfvoden ä 12 R:dr ........ 1,104: — ■—
» 1 Regements-trumslagare, arfvode  100: — —
b 45 Spel, lönelillökning å 12 R:dr  540: — —
tillsammans R:dr 11,724:
med tillägg hvaraf till nuvarande anslaget för nämnda beväring, 35,591 R:dr 37 sk. 4
rst., delta skulle blifva förhöjdt till 47,315 R:dr 37 sk. 4 rst.
Rikets Ständer anse jemväl lör sin del det vara af vigt, att sådane åtgärder
vidtagas, hvarigenom försvars-anstallerna på Gottland blifva ändamålsenligt ordnade;
och då härtill fordras, att den befintliga befäls-personalen må, medelst beviljad, lefnadskostnaden
på ön någorlunda motsvarande, aflöning kunna hållas fulltalig, samt att
åt densamma derjemte beredes nödigt biträde af ett talrikare, för tjensten behörigen
bildadt underbefäl, jemte dugligt spel, hafva Rikets Ständer beviljat den äskade tillökningen
i staten för Gottlands Nalional-beväring, med tillsammans 11,724 R:dr.
14:o. Jemte tillkännagifvande, alt, sedan E. K. M:t, uppå Rikets sednast församlade
Ständers underdåniga framställning, under den 2 Maj 1851, tillerkänt de bevärings-skyldige
vid Gottlands National-beväring, under deras vapenöfningar, tillökning
i underhålls-kostnaden till 12 sk. om dagen, att utgå från förslags-anslaget till bevärings-manskapets
vapenöfning, E. K. M:t sedermera under den 4 November samma år,
enligt Militär-befälhafvarens på Gottland underdåniga begäran, jemväl bifallit, att de
vid bevärings-mötena tjenstgörande korporaler och spel, hvilka bland bevärings-manskapet
utsåges, undfingo samma underhålls-förböjning, äfven för den tid, de tjenstgjorde
vid befäls-mötena, med utgiftens anvisande likaledes på förenämnde förslags-anslag,
har E. K. M:t, enär tillika anmäldt blifvit, att det å staten för Gottlands Nalionalbeväring
uppförda anslag till extra utgifter, hvarå den ursprungliga befälsmötes-aflönin
-
276
Expeditions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 429.
gen för nämnde bevärings korporaler och spel hittills varit anvisad, funnes för dermed
afsedda flera behof otillräckligt, äskat Rikets Ständers medgifvande, att all den korporaler
och spel vid Gottlands National-beväring under de årliga mötena, och alltså äfven
under befälsmötet, tillkommande dags-aflöning hädanefter måtte från förslags-anslaget
till bevärings-manskapets vapenöfning få bestridas; hvilket Rikets Ständer bifallit.
Malericlcn:
15:o. ] anseende till angelägenheten deraf, att, till fyllande af det allmänna
bevärings-manskapets beklädnads- och utrednings-behof, Krigs-kollegii Inlendents-afdelnings
nuvarande anslags-summa blefve ökad med 54,000 R:dr, hvarigenom likväl det
nu med 26,666 R:dr 32 sk. årligen utgående extra anslaget till kompletterande af beväringens
reserv-förråd för framtiden gjordes obehöfligt, har E. K. M:t i sådant afseende
äskat förstnämnde belopp, 54,000 R:dr, alt tilläggas reservalions-anslaget till försvarsverket.
i allmänhet.
Åf den utaf Chefen för Landlförsvars-Departemenlet framlagda plan för ordnandet
af allmänna bevärings-manskapets beklädnad och utredning visar sig, alt, för
den händelse det af E. K. M:t med 716,000 R:dr begärda extra anslag till anskaffande
af nya munderings- och utrednings-persedlar för bevärings-manskapet komme att af
Rikets Ständer beviljas, ifrågavarande anslag af 54,000 R:dr skulle blifva, jemte andra
härtill disponibla medel, till persedlarnes underhållande erforderligt; och då det sednare
anslagets behöflighet alltså är beroende af frågan om det förras beviljande, hafva Rikets
Ständer, som i berörde fråga skola i sammanhang med extra Stals-regleringen
fatta sitt beslut, funnit sig för närvarande endast böra medgifva, att de förut årligen
utgående extra anslags-belopp af 26,066 R:dr 32 sk. lill kompletterande af beväringens
reserv-förråd må å stat uppföras samt tilläggas anslaget för Försvarsverket i allmänhet
eller Krigs-kollegii departement er.
16:o. I öfverensstämmelse med E. K. M:ts derom gjorda Nådiga framställning,
hafva Rikets Ständer beslutat, att, så länge anslaget till Lif inunder i ne; för Indelta Infanteriet
lemnar behållning, densamma må, i likhet med hvad vid föregående riksdagar
medgifvils, användas till bestridande af beklädnads-slitnings-ersättning för de komnrenderingar
ur Indelta arméen, hvilkas underhåll skall från 4:e Hufvud-Tileln bekostas,
äfvensom hvad derefter kan öfverblifva, till fyllande af andra beklädnads-behof,
sorn för Indelta arméen kunna yppas.
17:o. I enlighet med hvad Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 0 Augusti
innevarande år anmält, har, tili ordnande af inqvarleringen i Slockholm, ett reservalions-anslag
af 14,300 R:dr blifvit bland 4:e Hufvud-Tilelns anslag för Materielen
uppfördt.
18:o. Med tillkännagifvande, att, sedan de å det för arméen och flottan gemensamma
anslaget till durchmarche-kostnader före år 1848 befintliga betydliga reservationer
blifvit i följd af de åren 1848 och 1849 förelagne krigsrustningar alldeles
medlagne i och för transporten af flottans trupper, samt för öfrigt anslaget under de
sednare åren från flottans sida alltmera tagits i anspråk, hvarigenom kunde inträffa,
att detsamma blefve otillräckligt för de Landlförsvarets behof, som påräknades att äfven
med anslagets tillgångar fyllas, E. K. M:t låtit Krigs-kollegium och Förvaltningen
af Sjöärendena utreda, i hvad förhållande berörde anslag under en tidrymd af 10 år
varit lör Landt- eller Sjöförsvarets behof användt, på det att sålunda mätte erhållas
en grund för lämplig fördelning af anslaget 4:e och 5:e lliifvud-Titlarne emellan, har
E. K. M:t, enär häraf sig visat, alt beloppet af de durchmarche-kostnader, som under
Fxpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 129.
277
ifrågavarande tidrymd blifvit för Sjöförsvarets räkning från anslaget bestridda, i medeltal
uppgått (ill omkring 12,000 R:dr årligen, samt alt återstoden af anslaget, 8,000
R.dr, erfordrats för Landlförsvarels dermed afsedda behof, föreslagit Rikets Sländer
en sådan delning af reservalions-anslaget till durchmarche-kostnader 20,000 R:dr, alt
12,000 R:dr deraf öfverfördes lili Riks-Statens 5:e Hufvud-Titel, och återstoden 8,000
R:dr å 4:e Hufvud-Titeln bibehölles, alt hädanefter användas till durchmarche-kostnader,
det förra beloppet ensamt för Sjöförsvarets och det sednare för Landlförsvarels
behof saint med bibehållande i öfrigt för begge delarne af anslagets nuvarande egenskap;
hvarförutan E. K. M:t begärt, att, i likhet med hvad alltsedan 1840 och 1841
årens riksdag egt rum, de reservationer, som framdeles kunde uppkomma å den på
4:e Hufvud-Titeln qvarstående delen af anslaget, finge användas till bestridande af de
bestämda understöden åt Lifgardes-regementernes malinrättningar, för så vidt anslaget
lill extra utgifter icke dertill lemnäde tillgång; och hafva Rikets Ständer bifallit hvad
E. K. M:L sålunda, så i ena som andra afseende!, föreslagit.
19:o. Då de utgifter, sorn bestriddes från förslags-anslagen tiil rese- och traktaments-kostnader
samt anslagen tili rese- och traklaments-koslnader for Slademes
Magis tråts-per söner och Borgare rid hesigtningar, bestodo i godlgörelse för extra förrättningar,
verkställda i Landlförsvarels ärenden, samt hinder för anslagens sammanföring
således icke syntes möta, har E. K. M.t föreslagit en sådan åtgärd, under iakttagande,
alt anslagens nuvarande egenskap af förslags-anslag äfven till det sammanförda
anslaget öfverginge: hvilket, till förenkling i räkenskaperne ledande, förslag Rikets
Ständer bifallit, hvadan ifrågavarande båda anslag, tillsammans 7,56ö R:dr 32 sk.,
blifvit under titel: rese- och traktgments-koslnader, Jars lags-an sinif, å denna HufvudTitel
uppförde.
20:o. Anslaget lill skrifmaterialier och expenser samt ved och /jas för Krigskollegium
vi. [I. verk samt enahanda anslag för Landtförsvars-departeméntets Kansliexpeditioh,
hafva, på sält här ofvan är i underdånighet anmäldt, blifvit minskade, det
förra från 4,500 R:dr lill 3,000 R:dr, och del sednare från 2,027 R:dr 43 sk. 8 rst.
till 2,327 R:dr 43 sk. 8 rst., samt detta sednare förslags-anslag, för jemnandc af Hufvud-Titelns
slulsumma, ytterligare minskadt med 3 R:dr 31 sk. 2 rst. elier till 2,324
Rrdr 12 sk. 0 rst.
Då uti öfriga till denna Hufvud-Titel hörande anslag någon förhöjning eller
minskning icke iliågakommil, hafva desamma blifvit upptagne tiil enahanda belopp,
som vid sisllidne riksdag bestämdes, endast med den förändring, sorn i vissa delar erfordrats
i anledning af spnnmålens beräknande till 0 R:dr 32 sk. i stället för 6 R:dr
per tunna; Och hafva alltså Riks-Slatens fjerde Hufvud-Titels anslags-summor blifvit
fastställde att, inlill dess näsla Slats-reglering vidlager, utgå sorn följer:
278
Fxpedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i30.
N:o 130.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Sept. 48S4.
Preste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Slalens Femte Hufvud-Titel.
(Stats-Utsk:s
S. A. K.
1 afseende å de under Riks-Statens Femte Hufvud-Titel uppförda anslag, hafva,
med anledning af hvad E. K. M:t i Dess Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd
och behof föreslagit, följande förändringar blifvit af Rikets Ständer beslutade, nemligen:
l:o. De belopp, hvilka, i följd af uppgjord fördelning Embets-verken emellan
af den vid sisllidne riksdag till gratifikationer åt e. o. tjenstemän anvisade summa,
10,000 R:dr, blifvit tillagde Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition med 66 R:dr
32 sk. och Förvaltningen af Sjöärendena med 300 R:dr årligen, hafva till dessa Staters
aflönings-anslag blifvit öfverflyttade från anslagen till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus för Kansli-expeditionen samt för Förvaltningen af Sjöärendena jemte
Departementets Kommando-expedition.
2:o. Då Rikets Ständer ansett ej mindre den af E. K. M:t äskade tillökningen
från 12 till 18 sk. om dagen för hvardera af 20 Under-officers-korporaler vid Marinregementet,
till likhet med hvad deras vederlikar vid Matros-korpsen åtnjuta, vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, än äfven den föreslagna gage-förhöjningen
af 1 sk. om dagen, eller från 6 lill 7 sk., för hvar och en af manskapet vid bemälde
regemente, af behofvet påkallad, har den för ifrågavarande ändamål af E. K.
M:t begärda summa, 5,666 R:dr 32 sk., blifvit af Rikets Ständer beviljad.
3:o. Beträflande den af E. K. M:t i Nåder föreslagna tillökta aflöning för presterskapet
vid Amiralitels-församlingen i Carlskrona, hafva Rikets Ständer, enär en sådan
tillökning synes vara af billighet påkallad samt på de skäl, som i öfrigt blifvit till
stöd derför andragne, medgifvit den förhöjning uti de för bemälda presterskap nu bestämda
löner, att Amiralitets-pastorn, i stället för 500 R:dr jemte tillökning för derunder
inberäknade 30 tunnor spanmål, eller 530 R:dr årligen, som han nu uppbär, må
erhålla i lön 800 R:dr utan spanmåls-beräkning, samt Kompaslorerne, hvilka nu hvardera
åtnjuta i årlig lön 300 R:dr med 20 tunnor spanmål derunder, undfå 600 R:dr
hvardera, äfvenledes utan spanmåls-beräkning; dock med vilkor, att den 3:dje Kom
-
Sjöförsvars-Departementet.
Aflöning s-Stater»
Departemenls-chefen
Departementets Kansli-expedition:
1852 års anslag  7,971: 32. —
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade  66: 32. —
Departementets Kommando-expedition
Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Aflönings-staterne vid Flottans Stationer i Carlskrona, Stockholm och Götheborg
:
Penningar: 1852 års anslag  491,210: 18. —
Tillkommer: Förhöjning åt 20 Under-officers-korporaler  912: 24. —•
Gage-förhöjning åt 800 man  4,754: 8. — - ggg.
510- — —
900:
Till Pastor och Kompastorer vid Amiralitets-församlingen i Carlskrona .
Till 2:ne Machinist-officerare
Öfverflyttning från anslaget till Skrifmaterialier för Förvaltningen af Sjöärendena
och Kommando-expeditionen
300
Oindeld Spanmål: 6,420 Tunnor efter 6 R:dr 32 sk. Tunnan (på förslag)
Båtsmans-indelningen ,
498,587
42,800
2.
Haterielen,
Flottans underhåll:
Penningar: 1852 års anslag  379,115: 8.
3,215:
Tillkommer: För Machinist-stalen
Oindeld Spanmål: 3,000 Tunnor (å 6 R:dr 32 sk. Tunnan på förslag)
Flottans nybyggnad
382,330: 8. —
20,000:
Båtsmäns förseende med kojer och täcken .
Båtsmännens beklädnad, förslags-anslog, högst
Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar
JOiverse Anslag,
Exercis af Flottans bemanning
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, reservations-anslag öfverflyttadt från 4:de Hufvudtiteln
För Sjukvård '
.
För diverse behof
Rese- och Traktamenls-penningar, förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus för Förvaltningen af Sjö-ärendena och Departementets Kommandoexpedition
:
1852 års anslag  2,500: — —
Afgår: Till Förvaltningens Aflönings-stat öfverflyttade  300:
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus för Departementets Ktftsji-expedition, Förslags-anslag.-
1852 års anslag ! . . 1,144: 22. —
Afgår: Till Departementets Kansli-expeditions Aflönings-stat öfverflyttade 66: 32. — 1 077- 38
samt ytterligare för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma ........ 1: 32.
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus för Flottans Stationer, Förslags-anslog
Extra Utgifter
För Handeln•
Lotseri- och Fyrings-staterne, Reservalions-anslag ••
Penningar: 1852 års anslag
111,600
Tillkommer: motsvarande förhöjningen i uppbörden af Lots- och Båkmedlen .... 10,000
Indelda Räntor
121,600
306
32.
Penningar.
7,000
8,038
1,520
498,587
16
382,330
108,000
9,000
42,000
60,160
139,475
20,000
12,000
26,100
11,350
3,333
2,200
1,076
18,000
10,000
121,600
16
Summa B:ko R:dr 1,481,770  14,65812 2 45,950
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
Markegång
förslagsvis.
14,599
58
47
12
45,643
306
16
32
Oindeld Spanmål.
Mått.
6,420
3.000
Värde förslagsvis
ä 6: 32. t:n.
Summa Banko.
42,800
20,000
7,000
8,038
1,520
541,387
45,643
402,330
108,000
9,000
42,000
60,160
139,475
20,000
12,000
26,100
11,350
3,333
2,200
1,076
18,000
10,000
", 121,906
16
16
32
9,420— 62,800  1,590,520
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 16 September 1854.
HOr till R. St. underd. Skrifvelse, 1853 & 1854, ju 430.
280
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 131.
N:o 131.
Uppläst oell bordlagdt hos Ridd. och Adeln den 9 Sept. 1834.
Ånyo föredraget och godkiiridt hos Ridd. och Adein den 15 — —
Uppläst och godkändt hos Preste-Ståndet den 15 — —
återremitleradt hos Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet på
de af BorgareStåndet
uppgifna
skäl den 30 — —
Ånyo förehafdt och godkändt, med den i ExpeditionsUtskoltels
Memorial N:o 10 föreslagne förändring
hos Ridd. och Adeln den 10 Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet deri 14 — —
Boride-Ståndet deri 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens Sjette Hufvud-Tilel.
(Stats-JJtskis Ulliden m. m. Niris 71, 183 och 244 samt
Först. Stats-Ulsk:s Mern. N:o 253.)
S. A. K.
De förändringar, som i afseende på Riks-Statens Sjette Hufvud-Titel ifrågakommit,
dels med anledning af E. K. Mits Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd
och behof, dels i följd af inom Riks-Ständen gjorda framställningar elier andra förhållanden,
få Rikets Ständer nu i underdånighet anmäla i den ordning, anslagen i RiksStaten
förekomma.
Departementets Expedition.
l:o. Med fästadt afseende å den Stats-rådets vaktmästare åliggande, synnerligen
trägna, tjenstgöring, för hvilken han ej hade att påräkna annan inkomst än -den
honom å Civii-departementels expeditions-stat tillkommande lön af 200 R:dr, som för
hans bergning ej kunde anses tillräcklig, och då förste vaktmästarne i andra embetsverk,
jemte förmånen af fria husrum och fri ved, i allmänhet åtnjöto 300 R.dr i löneinkomster,
har E. K. Mit begärt, att Rikets Ständer måtte uti nämnde vaktbetjents
Expedilions-Ulskollcls Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 130.
279
pastors-lönen, som, jemlikt Kongl. Brefvet den 3 Oktober 1840, hittills blifvit emellan
Aniiralitets-pastorn och tväune Kompastorer fördelad, till Stats-verket indrages.
4:o. Med afseende å hvad af Chefen för Sjöförsvars-departementet blifvit anfördt
i fråga om förhöjd aflöning för E. K. M:ts Flottas Machinist-oflicerare och Machinist-personal,
på sätt det E. K. M:ts högstberörde Nådiga Proposition följaktiga
Statsråds-protokoll för den 8 November sistlidet år innehåller, och då angeläget är, att
Kronans ångfartyg icke må vara i saknad af fullt skicklige personer till nödig uppsigt
öfver machinerierne, hafva Rikets Ständer beviljat de af E. K. M:t äskade anslag till
löneförbättring åt tvänne Machinist-officerare med 450 R:dr för hvardera, eller tillsammans
900 R:dr, och till löneförhöjning åt Flottans nuvarande Öfver-machinister, Machinisten
och Machinist-lärlingar, samt till aflöning åt ytterligare 2:ne Öfver-machinister,
1 Machinist och 7 Lärlingar, tillsammans 3,215 R:dr, äfvensom Rikets Ständer bifallit,
att, i enlighet med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, officerarnes aflöning må uppföras
på Flottans aflönings-stat med f såsom lön och j- såsom tjenstgörings-penningar,
samt Öfver-machinist- och Machinist-aflöningen, såsom hittills egt rum, utgå i månadslön
och Lärlingarnes i daglön å underhålls-staten.
5:o. Med bifall lill E. K. M:ts derom gjorda framställning hafva Rikets Ständer
å Femte Hufvud-Titeln, under rubrik: Anslag flir durchmarche-kostnader, uppfört
ett reservations-anslag af 12,000 R:dr.
6:o. Förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m. för Sjöförsvarsdepartementets
Kansli-expedition har blifvit minskadt med 66 R:dr 32 sk., i följd af
ofvan underdånigst anmälda öfverflyttning till allönings-anslaget af det lill gratifikationer
åt Expeditionens e. o. tjenstemän anvisade belopp, samt med ytterligare 1 R:dr
, 32 sk. för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, äfvensom anslaget till skrifmaterialier
och expenser samt ved och ljus för Förvaltningen af Sjöärendena och Sjöförsvarsdepartemenlets
Kommando-expedition blifvit, i följd af ofvan omförmälda öfverflyttning
af de till gratifikationer åt e. o. tjenstemän anvisade 300 R:dr, minskadt med detta
belopp.
7:o. Enär Rikets Ständer, på sätt E. K. M:t vid beräkningen af Stats-verkets
inkomster i Nåder föreslagit, beslutat upptaga inkomsten af- Lots- och Båkmedlen till
ett med 10,000 R:dr förhöjdt belopp, har en motsvarande förhöjning med 10,000 R:dr
jemväl blifvit i anslaget för Lolseri- och Fyrings-staterne iakttagen.
Öfriga till denna hufvudtitel hörande anslag hafva upptagits till samma belopp,
som vid sistlidne riksdag bestämdes, endast med den förändring i vissa delar, som
föranledts af spanmålens beräknande till 6 R:dr 32 sk., i stället för 6 R:dr tunnan ;
Och hafva alltså Riks-Statens Femte Ilufviul-Titels anslag blifvit fastställde att, intill
dess nästa statsreglering vidtager, utgå som följer:
Civil-Departementet.
Stats-Råden utan Departementer: 3 ä 6,000 R:dr . . .
Departements-Chefen, dito
Departementets Expedition: 1852 års anslag
Tillkommer: Löne-förhöjning åt Stats-Rådets Vaktmästare
Från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade
Bergs-kollegium med Bergslags-staterne: 1852 års anslag .
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade
Kommerse-kollegium: 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade
Tabell-kommissionen: 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade
Landtmäteri-staten:
Penningar: 1852 års anslag
Afgå: Odisponerade resepenningar åt en Landtmätare
i Kopparbergs län ....
Tillkommer: Löne-förböjning åt Öfver-direktören
; D:o åt Sekreteraren i Landtmäteri
kontoret
D:o för Registratorn och Aktuarien
i D:o
363: —
D:o för en kammardräng vid D:o . 38: —
Nytt anslag för en d:o vid D:o . 200: —
D:o till skrifvare-biträden vid D:o . 400: —
20,560: 40. —
10: 40. —
1,181: 16. —
526: — —
20,550: —
D:0 från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade
D:o genom förändring i Salpeterhjelpens utgörande. Ersättning
Indelda räntor: 1852 års anslag, efter markegång ..... 9,851:
2,708: 16.
50: —
178: 16.
8.
Afgår: Ofvanstående till kontanta anslaget öfverflyttade
För Sockenkartors upprättande: Reserv ations-anslag, 1852 års
Tillkommer: Förhöjning, d:o
Öfvers tå thållare-embetet: 1852 års anslag
Afgår: Odisponeradt af dito
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade /
Lands-staten i Upsala län
Dito i Stockholms län :
178:
16.
16.
8.
34,561: 28.10.
14:
Penningar
Indelda räntor
.
Indeld spanmål: 4 t:r å 6| R:dr
Dito i Södermanlands län
Dito i Östergöthlands d:o .
Dito i Gottlands d:o:
Penningar: 1852 års anslag
Afgår: Af Landshöfdinge-lönen till Blekinge Läns
Lands-stat öfverflyttade
för 2:ne lotsar i Slitö
300:
3:
16.
Indelda räntor
Dito i Kalmar län:
Penningar: 1852 års anslag
Tillkommer: Genom förändring i Salpeterhjelpens utgörande
Indelda räntor: 1852 års anslag-, förslags-markegång . . .
Afgår: Ofvan till kontant öfverflyttade
3,696:
/
10. —
303:
16. —
4,932:
5. —
791:
43-11.
13,461:
36. 7.
791:
43. 11.
Dito i Blekinge län:^
Penningar: 1852 års anslag
Tillkommer: Förhöjning i Landshöfdinge-lönen
genom öfverflyltning frän:
Gottlands läns lands-stat
Malmöhus d:o d:o .... i
Gefleborgs d:o d:o
Wester-Norrlands d:o d:o .
5,916: 12. —
300:
380:
201:
323:
Indeld spanmål: 472 t:r 7 kpr å 6| R:dr
Dito i Jönköpings län:
Penningar: 1852 års anslag
.
Tillkommer: genom förändring i Salpeter-hjelpens utgörande
Indelda räntor: 1852 års anslag i markegång
Afgår: Ofvan till kontant öfverflyttade . . . . .
Dito i Kronobergs län:
Penningar: 1852 års anslag
Tillkommer: genom förändring i Salpeterhjelpens utgörande
Indelda räntor: 1852 års anslag. Markegång ....
"""^""""^jKalT^intönfäntä^msIage^öT
4Ta
ar:
Iver
flyttade
S:a
utföres, för jemnande af slutsumman å markegångsvärdet, med
Dito i Christianstads län:
Penningar: 1852 års anslag . • • •
Tillkommer: Förhöjning i Landshötdinge-lonen
Indeld Spanmål, 398 t:r 25 kpr å 6f R:dr
Oindeld dito: 500 t:r a dito
Dito i Malmöhus län:
1852 års anslag i penningar
'
Afgår: Al landshöfdinge-löne-anslaget, till Blettinge läns lands-stat öfverflyttade
Dito i Hallands län
Dito i Götheborgs och Bohus län:
Penningar
Indelda räntor • • • • • • • • • •
Indeld spanmål, 613 t:r 25 kpr a 6J R. i
Oindeld dito, 80 t:r å dito
Dito i Elfsborgs län
Dito i Skaraborgs län:
Penningar
17,624
100
300
28,413
50
20,144
383
2,450
33
32. —
43. 4.
16.
16.
23,486: 32.
9,672: 47.
8.
3,000:
1,000:
34,547: 28.
200: —
10
2,848: 15. 4
19,611: 46. 11
26: 32. —
3,392: 42. —
3,410: 22. 11.
5,724: — 11.
12,669: 40. 8.
1,204:
—
—
7,120:
12.
3,148:
6.
—•
5,312:
6.
8.
923:
30.
9.
6,235:
37.
5.
13,765:
32.
4.
923:
30.
9.
12.842:
1.
7.
4,984:
20.
10.
1,176:
4.
10.
6,160:
25.
8.
11,835:
6.
11.
1,176:
4.
10.
10,659:
2.
11.
10,658:
27.
3.
7,822: 24. 3.
549: — 5.
2,658: 26. —
3,333: 16. —
9,575:
380:
6. 3.
4,188: 26. 11.
4,708: 21. 4.
4,091: 42. —
533: 16. _
4,425: 37. 2.
15,158: 29. 11.
226: 32. —
Indelda räntor
Oindeld spanmål: 34 t:r ä 6| R:dr
’ ’
Dito i Nerikes län . . .
. . . •
Dito i Wermlands dito:
Penningar
5,090: 44. 10.
Indelda räntor
11,629: 18. 2.
Indeld spanmål: 9 t:r 17 kpr å 6| R:dr
• - 6o. -(>. —
Dito i Westmanlands län
. . .
Penningar.
18,000
7,000
18,024
28,463
20,527
2,483
23,486
4,000
34,747
2,086
2,848
2,322
2,334
32
3,392
5,724
7,120
6,235
42
12
37
6,16025
8,371
9,195
3,901
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
Markegång
förslagsvis.
11
24
188 26
4,
4,551
4,425
4,398
5,090
3,444
1,394
2,425
2,775
1,599
2,899
482
1,905
1,948
11
10
11
32
10
11
1,675
— 1,466
11
7 4
911 10,359
1,510 7
2,401 16
2,145
1,505
1,645
2,439
9,672
47
17,136
19,611
11,298
20,489
3,410
12,669
12,842
10,658
22
40
27
Span
Indeld.
Mått.
Värde förslagsviså64R:drt:n,
11
11
4,708
16,967
15,158
10,641
11,629
17,239
41
472
398
25
613
Oindeld.
Mått.
26
3,148
32
2,658
25
17
4,091
63
26
42
26
500
Värde förslagsvis
ä6|R:drt:n.
Summa Banko.
3,333
80
34
16
533
226
16
32
18,000
7,000
18,024
28,463
20,527
2,483
33,159
4,000
34,747
19,222
22,486
13,620
22,824
6,803
18,393
10,268
19,077
16,819
14,363
9,195
14,260
13,522
21,518
32
16
41
18
39
18
19,811 3
15,039 34
16.783
20,683
11
11
Transport | 242,525jl5| 9| 30,219|38(| 9| 204,493|43| l| l,498|l0| 9,988|36|—| 614|—| 4,093|l6j—| 461,l0l|l4|l0
flör till R. St. underd. Skrifvelse, ISS il & t S Si, JK 131.
17,113: 24. 4.
550:
Lands-staten i Kopparbergs län:
Penningar
Indelda räntor
Afgår: Till Christianstads Läns Lands-stat öfverflyttade . .
Indeld spanmål: 350 t:r 12 kpr å 6§- R:dr
Dito i Gefleborgs län:
Penningar: 1852 års anslag  7,000: 26. 1.
Afgår: Af landshöfdinge-löne-anslaget till Blekinge läns Landsstat
öfverflyttade
201:
Indelda räntor
Dito i Wester-Norrlands län:
Penningar: 1852 års anslag
6,454: 29. 1.
Afgår: Af Landshöfdinge-löne-anslaget till Blekinge läns Landsstat
öfverflyttade  323:
Indelda räntor
Indeld spanmål: 606 t:r 17 kpr å 6f R:dr
Dito i Jemtlands län:
Penningar
Indelda räntor
Indeld spanmål: 71 t:r 10 kpr å 6f R:dr
Dito i Westerbottens län:
Penningar: 1852 års anslag 6,151: 29. 10.
Afgår: Aflöning till en Länsman i Arjeploug. Öfverflyttas till
Norrbottens läns Lands-stat, såsom dit hörande . . 100: 46. 11.
Indelda räntor
Dito i Norrbottens län: Penningar: 1852 års anslag  10,256: 32. 4.
Tillkommer: Öfverflyttning från Westerbottens läns Lands-stat . 100: 46. 11,
Indelda räntor
Löneförhöjning för Lands-staterne, 1852 års anslag
Till Lands-staternes löne-reglering, reservalions-anslag, nytt .
Gästgifvares friheter: Penningar
Indelda räntor
Indeld spanmål: 21 kpr ä 6| R:dr tunnan
Färjor och Färje-karlar:
Indelda räntor
Indeld spanmål: 2 t:r 26 kpr å 6f R:dr
Jordbruket, Mandeln och Näringar ne,
ir
Utflyttnings—lijelp efter laga skiften: Förslags-anslag
Skiften och afvittringar
Vägar och kommunikationer
Undervisnings-anstaller för jordbruk och landtmanna-näringar: 185*5 års anslag
Tillkommer: Enligt Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition äskade . 3,000:
-
Dito nytt anslag för 3 Landtbruks-skolor ä 2,000 R:dr . . . 6,000:
.
Odlings-hjelp för krono-nybyggare: Förslags-anslag
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar .
Hästafvelns förbättrande:
Penningar •. .
•••...
Oindeld spanmål: 52 t:r 16 kpr å 6| R:dr
Undervisnings-anstaller för slöjderne: 1852 års anslag
Tillkommer: För 2 Slöjdskolor i Örebro och Norrköping ä 5,000 R:dr
Förhöjning för Slöjd-föreningens skola
.
Dito för Chalmerska skolan
Befrämjande i allmänhet af slöjderne
Undervisnings-anstaller för handel och sjöfart: 1852 års anslag
Tillkommer: För Stockholms Navigations-skola . . .
För åtskilliga Navigatiöns-skolor i orterne .
För Wisby och Carlshamns dito ä 400 R:dr
3,600:
1,100:
800:
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart: 1852 års anslag
Afgår: Genom öfverflyttning lill föregående anslag för Navigalions-skolorne .
Undervisnings-anstaller för Bergs-bruket
Befrämjande i allmänhet af Bergs-bruket
’
Fisken-näringens understöd: 1852 års anslag
Tillkommer: Förhöjning
Jord-förluster genom kanal- och väg-anläggningar: Forslags-anslaj;
Penningar: 1852 års anslag
3,000: —
Afgår: Genom öfverflyttningar och indragningar enligt Kon-i.’
Maj:ls nådiga Propositioner  1,200:
Indelda räntor: 1852 års anslag
Afgår: Genom öfverflyttningar och indragningar,
enl. Kongl. Maj:ts nåd. Propositioner
Indeld spanmål: 1852 års anslag .... T:r
Afgår: Genom öfverflyttningar och indragningar,
enl. Kongl. Maj:ts nåd. Propositioner
S:a
Kronovärdi
^67T2l~ll.
47: 20.
= 220. 4. 1~
296: 16. "
256: 16. -
Markegång
tSMTlT
129: 25.
1,779:
1,539:
40 T:r å 3f B:dr
Mivcrsc Anslag.
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved ock Ljus: Förslags-anslag
1852 års Riks-stat upptager
Afgår: Genom öfverflyitningar till diverse aflönings-stater untkr
denna Hufvudlitel  ...
Dito indragne ljuspenningar för Landtmäteri-kontoret . . .
samt ytterligare för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma . .
Rese- och Traktaments-penningar: Förslags-anslag .....
Extra utgifter
Transport
4,887: 24. 5.
16,563: 24. 4.
2,335:
40.
—
6,799r
26.
1.
12,816:
37.
6.
6,131:
29.
1.
8,514:
9.
11.
4,043:
26.
—
9,461:
47.
11.
2,465:
38.
1.
475:
20.
—
6,050:
30.
11.
7,813:
11.
3.
10,357:
31.
3.
2,058:
25.
5.
492:
33.
6.
10,465:
19.
10.
4:
18.
—
123:
6.
' 18:
36.
—
42,000:
9,000:
30,530:
350:
28,200:
10,000:
2,000:
2,000:
9,300:
5,500:
19,000:
4,000:
5,000:
1,000:
1,800: —
1,760: 39.
266: 32. —
1,016: 32.
86: 32.
1: 8.
46,407: 25. 8.
1,104: 24. 7.
S u
m m a
Penningar.
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
Markegång
förslagsvis.
242,525 15
4,887 24
6,799 26
6,131
9,461
6,050
10,357
6,000
77,000
492
29
47
42.000
46.000
8,000
51,000
3,000
10,333
30,530
42,200
12.000
14,800
15,000
3,800
5.000
6.000
1,800
15,303
6,000
6,000
688,473
30
31
33
16
16
11
11
30,219
2,375
1,813
38
25
4311
1,204
444
47
1,105
291
37
15
1,889
33
79
2,263
220
21
44
30
45
41,942[23
11
204,493
16,563
12,816
43
24
37
8,514
2,465
7,813
2,058
10,465
123
38
11
25
Span
Indeld.
Mått.
Värde förslags
,viså6S-R:drt:n
11
19
561
15,953
1,760
283,590 —
24
39
10
Rikets. Ständer framhärda etc. -
Stockholm den 21 Oktober 1854.
1,498
350
606
71
10
12
17
10
9,988
2,335
36
40
4,043
475
26
20
21
2 26
40
2,570
Oindeld.
Mått.
Värde förslagsvis
ä 6fR:drt:n.
614
418
18
36
266
17,133
32
16
1,093
52
16
16
Summa Banko.
350
461,101
23,786
19,616
14
10
15
18,689
12,403
13,863
12,416
6,000
77,000
10,962
141
42.000
46.000
8,000
51,000
3,000
10,333
30,880
42,200
12,561
17
42
10
23
42
24
14,800
15,000
3,800
20,953
6,000
3,827
15,303
6,000
6,000
16
23
666] 16) 4,443|16|—| 993,640|—[
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:ö 131.
281
lön bevilja en tillökning af 1(10 R:dr; Och hafva Rikets Ständer bifallit, att den för
ifrågavarande vaktmästare å expeditionens stat uppförda lön må till 300 R:dr förhöjas.
Bergs-hollegium och Bergslags-stalerne.
2:o. Under åberopande af det den Nådiga Propositionen bilagda protokoll öfver
Civil-ärenden af den 14 Oktober mästlidne år, har E. K. M:t gifvit Rikets Ständer
tillkänna, att en förändrad organisation af Bergslags-staterne i landsorterna, och således
jemväl hvad Styrelsen öfver Fahlu grufva och Bergslags-styrelsen för Sala silfververk
anginge, blifvit samma dag af E. K. M:t beslutad, hvilken reglering, i följd hvaraf,
jemlikt Rikets Ständers framställda önskan, Bergsfogde-tjensterne komme att indragas,
skulle träda i verkställighet vid 1855 års ingång. 1 sammanhang härmed voro
nya, i nämnda protokoll intagna, aflönings-stater för Bergs-kollegium och Bergslagsstaterna
af E. K. M:t fastställda, uppgående till ett totalbelopp af 28,400 R:dr, hvadan,
vid jemförelse med nu gällande stater, denna nya reglering lemnade ett öfverskott
af 13 R:dr 43 sk. 4 rst., utom det att ljuspenninge-anslaget för Bergs-kollegium besparades.
Den nya regleringen af Kollega stat komme dock endast att successivt bringas
till verkställighet, i den mån de tjenstemän afgingo, hvilkas befattningar voro ämnade
att indragas; och då i öfrigt en eller annan genom verklig utnämning tillsatt Bergslagstjensteman,
hvars syssla komme alt indragas, änriu efter 1854 års utgång kunde finnas
berättigad att framgent bibehålla sin ordinarie lön, hvilket likväl blott kunde ifrågakomma
i afseende på 3:ne Bergsfogdar samt några få lägre Bergs-beljente, äskade E.
K. M:t, på del sådant icke skulle föranleda till indragnings-statens särskilda betungande,
Rikets Ständers bemyndigande, att frän 1855 års ingång låta en dylik löneersättning,
så länge rättigheten dertill, efter vanliga grunder, fortfore, till ett belopp af
högst 800 R:dr årligen utbetalas af sjette Hufvud-titelns anslag »till befrämjande i allmänhet
af bergsbruket», hvilket anslag visat sig under tiden äfven dertill lemna tillgång.
Vid denna reglering af Bergslags-staterna hade E. R. M:t derjemte i Nåder förordnat,
att Geschworner-tjensterne skulle indragas och att i hvarje af de distrikter, hvaruti
landet bielke i bergs-statistiskt hänseende indeladt, skulle finnas anställd endast en
tjensteman, hemligen en Bergmästare, hvilken tillika borde bestrida erforderliga Geschworner-
eller Grufve-ingeniörs-göromäl, men att arfvoden derjemte ansloges åt några
elever eller stipendiater, på det unge män med kunskaper kunde antagas och utbildas
till biträden åt de ordinarie bergs-tjenstemännen samt vtill skicklige efterträdare
vid deras afgång. NDå likväl de till E. K. M:ts disposition varande medel icke tilläto
att i stats-förslaget upptaga mer än tvenne dylika stipendiater eller extra Ingeniörer,
hvilket antal ingalunda kunde anses vara för ändamålet tillräckligt, har E. K. M:t, för
beredande af tillgång till ytterligare fyra stipendiater, föreslagit, att det för dem erforderliga
arfvodes-belopp mätte anvisas, alt af Sjette Hufvud-titelns anslag »till befrämjande
i allmänhet af bergsbruket» årligen utgå med 1,600 R:dr, som ansågs böra till
ordinarie staten öfverflvttas.
För öfrigt har E. K. M:t begärt Rikets Ständers medgifvande, dels att, enär
Bergmäslarne hädanefter komme att, såsom offentliga bergs-tjenstemän, blifva ensamme,
hvar inom sitt distrikt, och denna omständighet ökade angelägenheten att förebygga
dessa tjenstemäns qvarstående i tjensten, sedan de blifvit ålderstigne och mindre
arbetsföre, Bergmästare, som efter upphunnen pensions-ålder af 65 år funnes icke fullt
tjenstbar, måtte kunna, i öfverensstämmelse med den grundsats, som för Tullverket äfvensom
för Rikets Ständers verk vöre till iakttagande föreskrifven, jemväl utan egen
Ihb. till R. St. Prat. 1833 & 1834. 10 Sami. 1 Afd. 36
282
Expedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 131.
ansökan, med lönens bibehållande såsom pension, i behörig ordning förflyttas å indragnings-stat,
hvartill rättigheten, äfven ined hänsigt till redan utnämnde Bergmästare,
kunde anses ega giltig grund i aflönings-förbättringen, så vida de deraf ville komma i
åtnjutande; dels ock alt, på det de så kallade stipendiaterne eller extra ingeniörerne,
hvilka, försedde med blott 400 !t:dr årligt arfvode, påräknades att praktiskt utbildas
till skickliga bergstjenstemän, icke måtte, i alltför lång afvaktau på befordran, öfvergifva
den beträdda banan, bemälde stipendiater finge, i likhet med hvad för bataljonsläkare
vore tillåtet, efter 8 års tjenstgöring från allmänna indragnings-staten personelt
åtnjuta 50 procent förhöjning i arfvodet för den tid, de i sådan egenskap fortforo att
tjenstgöra.
Enligt hvad af åberopade statsråds-protokoll vidare inhernlas, skulle inom Bergskollegium
indragas den lediga Advokalfiskals-tjensten och 3 Kanslist-beställningar, äfvensom
de begge Markscheider-sysslorna, och personalen alltså komma alt bestå af 1
President, 2 Bergsråd, 1 Sekreterare, i Aktuarie, som tillika vore Registrator, 2
Kanslister, af hvilka den ena tillika skulle hafva vården om kollegii bibliothek och
samlingar, samt 2 vaktbetjente. I fråga om aflönings-staten vid Stora Kopparberget
samt organisationen af styrelsen öfver Fahlu grufva, komme den af grufverälten hittills
utöfvade förvaltning af Stora Kopparbergets grufva att hädanefter besörjas af en grufveslvrelse,
bestående af en Bergshauptman, hvilken vore ordförande så väl i nämnde
styrelse, som vid bergslags-stämmorna, jemte 2:ne af bergslaget å allmän sammankomst
för 2:ne år utsedde styrelse-ledamöter; hvaremot de vid Stora Kopparberget nu varande
Bergmästare- och Bergsfiskals-befattningar indrogos. I stället för de vid grufvan nu
anställde, med aflöning från kronans stat försedde tvänne Geschwornerne, skulle en
så kallad Grufve-ingenior af Bergs-kollegium utnämnas, med de åligganden, sorn innefattas
i den för Geschwornerne vid Stora Kopparberget utfärdade instruktion. Öfrige
vid verket erforderlige tjenstemän och betjente, hvilkas aflöning borde helt och hållet
af bergslaget bekostas, finge af grufve-styrelsen tillsättas, med rättighet för samma
styrelse att, efter bergslagets börande, vidtaga den reglering och förenkling af dessa
tjenster, som kunde finnas ändamålsenlig. Beträffande bergslags-styrelsen för Sala
silfververk och hvad dertill hörde, skulle grufverälten derstädes i dess nuvarande förut
jemväl upphöra samt den ekonomiska förvaltningen vid silfververket öfvertaga» af en
bergslags-styrelse, bestående af Bergshauptmannen, hvilken, uppå Bergs-kollegii förslag^
af E. K. M:t utnämndes samt vore ordförande i bergslags-styrelsen och vid bergslagets
sammankomster; af en grufve-ingeniör, hvilken nämndes af Bergs-kollegium och motsvarade
förut varande Geschworner, samt af tre af bergslaget bland delegarne i grufvan
och silfververket genom allmänt val för 3 år utsedde styrelse-ledamöter. De med
löner frän Kronans stat försedde Bergsfiskals- och Bergsgevaldigers-tjensterne, hvilka
efter Grufve-domsrällens upphörande voro obehöfliga, komme all indragas, hvaremot
Bergsvärdi-befattningen fortfarande bibehölles; och skulle de vid silfververket erforderlige,
af bergslaget allönade tjenstemän och betjente af bergslags-styrelsen tillsättas.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva hos Rikets Ständer betänkligheter uppstått
i afseende å ändamålsenligheten af den nya organisationen, hufvudsakligen derutinnan,
att uti Bergs-kollegium, med dess, af blott en President och 2 Ledamöter
bestående styrelse, och med det ringa antal mål, som nu mera tillhöra verket, den
kollegiala formen blifvit bibehållen. Då emellertid Rikets Ständer icke kunna inlåta sig
i pröfning af organisationen, hafva Rikets Ständer, som anse E. K. M:t, derest de
ifrågaställaj arfvodena lill ytterligare 4 stipendiater eller extra Ingeniörer finnas behölligc,
vara oförhindrad att af anslaget till befrämjande i allmänhet af bergsbruket
under den tid nästa statsreglering blifver gällande, disponera de erforderliga medlen,
ExpeditionsrUlskollets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o f 31.
283
trott sig böra för närvarande låta det i nu gällande riksstat för Bergs-kollegium och
bergslags-slaterna uppförda anslag af 28,413 R:dr 43 sk. 4 rst. bibehållas vid oförändradt
belopp, i följd hvaraf något yttrande, i anledning af hvad E. K. M:t uti förevarande
ärende i öfrigt föreslagit, icke af Rikets Ständer erfordras.
Landtmäteristaten.
3:o. E. K. M:t, sorn, med hänsigt till de trägna och maktpåliggande samt
årligen tilltagande göromål, hvilka voro Ofver-direktören vid landtmäteriet i riket samt
Sekreteraren och Registratorn vid General-landtinäteri-kontoret, hvilken sednare tillika
innehade Aktuarie-befattningen, anförtrodda, ansett tillökning i deras nuvarande otillräckliga
löne-inkomsler vara af billigheten påkallad, och jemväl funnit behofvet af
skrifvare-bilräde i nämnda kontor samt otillräckligheten för kontoret af en enda vaklbetjents
uppassning vara till fullo ådagalagdt, har, i följd häraf, föreslagit, att å slaten
för General-landlmäteri-kontoret målto uppföras:
a) för Ofver-direktören, hvars lön nu utgjorde 2,152
R:dr, lönelillökning 514: 32. —
extra tjenstgörings-arfvode (366: 32. — j jg
b) för Sekreteraren, tillökning i lönen från 1,074 R:dr till 1,200 R:dr 126: — —
c) för Registratorn och Aktuarien, tillökning i lönen från 537 R:dr
till 900 R:dr
363:
d) för erforderligt skrifvare-biträde till Öfver-direklörens disposition . 400: •— —
e) för den nuvarande kammardrängen, tillökning i lönen från 162 R:dr
till 200 R:dr  38:
f) lön för ytterligare en kammardräng  200: — —
Summa 2,308: 16. —
under vilkor, att ljuspenninge-anslag för bemälde tjenstemän och vaktbetjente korame
alt försvinna.
Vid öfvervägande häraf, äfvensom af i samma ämne inom Riks-Stånden gjorda
framställningar, hafva, hvad först angår den ifrågaställda tillökningen i Öfver-direktörens
aflöning, Rikets Ständer, i betraktande af embetets vigt och maktpåliggande beskaffenhet,
funnit en förbättring af Öfver-direktörens löne-vilkor vara af behofvet
påkallad, i enlighet med hvad E. K. M:t föreslagit, så alt Ofver-direktören erhåller i
lön 2,666 R:dr 32 sk. och såsom extra tjenstgörings-arfvode 666 R:dr 32 sk. årligen.
Beträffande den för Landtmäteri-sekreleraren föreslagne löne-förbättring, så enär
hans löne-inkomster, som, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, bestå af 1,074 R:dr i
lön samt, efter ett medeltal för de 8 sisla åren, af icke fullt 400 R:dr i sportler,
utom ett arfvode a( 200 R:dr, honom under de sednare åren af E. K. M:t beviljadt,
lill bekostande af skrifvare-biträde, onekligen äro allt för ringa i förhållande lill de
tjensten åtföljande trägna göromål och till vigten af denna befattning, hvars innehafvare
är pligtig att med Ofver-direktören deltaga i öfverläggningarne och ansvara för
besluten, synes både rättvisa och billighet fordra, att Landtmäteri-sekreteraren erhåller
löne-förhöjning, hvilken Rikets Ständer ansett böra bestämmas till så stort belopp, att
lönen kommer att utgöra 1,600 R:dr, eller 526 R:dr mer, än den nuvarande lönen.
Den äskade löne-tillökningen för Registratorn och Aktuarien med 363 R:dr,
hafva Rikets Ständer jemväl, med afseende å dennes mödosamma och ansvarsfulla
befattning, funnit billig, likasom de af E. K. M:t i öfrigt begärda beloppen af 400
284
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 431.
R:dr till skrifvare-hjelp, af 38 R:dr förhöjning af vaktmästarens lön, och af 200 R:dr
såsom lön för ytterligare en vaktbetjent, synes vara af hehofvet påkallade.
I öfverensstämmelse härmed hafva alltså Rikets Ständer bifallit, att å Generallandtmäteri-kontorets
stat må uppföras följande löne-förhöjningar, nemligen för Öfverdirektören
514 R:dr 32 sk., jemte extra tjenstgörings-arlvode 6G6 R:dr 32 sk., för
Sekreteraren 526 R:dr, för Registratorn och Aktuarien 363 R:dr, för vaktmästaren 38
R:dr, äfvensom lön för ytterligare en vaktbetjent 200 R:dr, samt till erforderligt
skrifvare-biträde vid nämnde kontor 400 R:dr, eller tillsammans 2,708 R:dr 16 sk.,
dock med vilkor för löne-tillökningarnes åtnjutande, att ljuspenningar, likasom beräkningen
af spanmål, der sådan kan linnas under lönen inbegripen, upphöra.
4:o. 1 händelse af Rikets Ständers bifall till E. K. M:ls uti särskild Nådig
proposition gjorda framställning, angående förändring uti sättet för salpeter-hjelpens
beräkning inom Kalmar, Kronobergs och jönköpings län, är af E. K. M:t äskadt,
att, till beredande af ersättning för den derigenom uppkommande minskning i lönebeloppen
för förste Landtmätarne i samma län, utgörande:
för förste Landtmätaren i Kalmar län . . . R:dr 50: 47. 3.
» dito i Kronobergs län . . » 69: 15. 5.
» dito i Jönköpings län . . » 58: 2. —
en motsvarande summa af 178 R:dr 16 sk. 8 rst. måtte i stället varda å Landtmäteri
statens
kontanta anslag uppförd; Och dä, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 8
sistlidne April är anmäldt, Rikets Ständer bifallit omförmälta, af E. K. M:t föreslagna,
förändring i sättet för salpeter-hjelpens beräkning, och tillika beviljat berörde ersättnings-summa,
bär, i öfverensstämmelse härmed, Landtmäteri-statens kontanta anslag
blifvit ökadt med 178 R:dr 16 sk. 8 rst.
5:o. Uti det på Landtmäteri-staten uppförda reservations-anslag för Sockenkartors
upprättande, utgörande 3,000 R:dr, bar E. K. M:t begärt en förhöjning af
1.000 R:dr; och dä, på sätt det vid den Nådiga propositionen fogade statsråds-protokoll
af den 4 Oktober nästlidet år utvisar, en sådan förhöjning är nödig för att hädanefter
verksammare, än som hittills skett, kunna bedrifva ifrågavarande vigtiga arbeten,
hafva Rikets Ständer medgifvit, att anslaget för sockenkartors upprättande må till
4.000 R:dr förhöjas.
6:o. Då, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, uti Riks-staten finnes å resepenningarne
för förste Landtmätaren i Kopparbergs län ett odisponeradt belopp af 10
R:dr 40 sk., har denna post blifvit från Riks-staten utesluten.
Ofver-ståthållare-embetet.
7:o. I likhet med hvad i föregående punkt omförmäles, finnas under denna
titel i Riks-staten upptagne 2:ne odisponerade lönebelopp, nemligen: för en vaktmästare
vid Arsenalen 10 R:dr och för en vaktbetjent vid Slottsrätten 4 R:dr; hvadan
jemväl dessa båda poster, tillsammans 14 R:dr, blifvit från Riks-staten uteslutne.
Lands-stalen.
8:o. E. K. M:t har, uti dess Nådiga proposition, tillkännagifvit, dels ätt,
sedan, i följd af inträffade landshöfdingc-ledigheter, verkställighet efter hand kunnat
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 131.
285
beredas åt den i Kongl, brefvet den 24 Februari 1837, angående reglering af landshöfdingarnes
lönevilkor, meddelade föreskrift om frånskiljande frän nedannämnde landshöfdinge-löner
af följande kontanta aflönings-anslag, nemligen:
i Gefleborgs län R:dr 201:
i Wester-Norrlands län  » 323:
i Gottlands län , . » 300: — —
i Malmöhus län  » 380:
Tillsammans R:dr 1,204: — —
E. K. M:t i Nåder förordnat, att dessa belopp skulle, med 1854 års ingång, öfverflyttas
från berörde läns stater till aflönings-stalen för Blekinge län, i afräkning å den
löne-förbättring, som tillkomme Landshöfdingen i sistnämnde län; dels ock att, från
samma tid räknadt, den uti högslberörda Kongl, bref lill afskiljande från landshöfdingelönen
uti Stora Kopparbergs län upptagna så kallade »vedbrandsränta», beräknad till
540 R:dr 5 rst. och genom Rikets sednast församlade Ständers beslut förvandlad lill
kontant anslag, komme att till aflönings-staten för Christianstads län, såsom löneförbättring
åt dervarande Landshöfding, öfverföras; Och har, hvad sålunda blifvit till
Rikets Ständers kännedom meddeladt, vid anslagssummornas reglering behörigen iakttagits.
9:o. I betraktande, å ena sidan, af det genom landets tilltagande odling, folkmängd
och framsteg i industriel hänseende årligen förökade antalet al landsstatstjenstemännens
göromål och, å den andra, af bemälde tjenstemäns i allmänhet ganska
ringa förmåner, hvilka, under en alitjemnt stigande lefnadskostnad, blefvo mer och
mer otillräckliga, ett förhållande, som på sältet för ärendenas handhafvande måste
skadligt inverka, har E. K. M.-l ånyo fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å angelägenheten
af förökadt anslag lill reglering af landsstats-ljenslemännens löner samt-, under
åberopande af det den Nådiga propositionen bilagda protokoll öfver Civibärenden folden
9 November nästlidne år, af Rikets Ständer begärt, att, för verkställande af landsstatens
lönereglering efter de uti berörde protokoll omförmäldb grunder och med E.
K. M:t förbehållen rätt att dervid iakttaga de smärre jemkningar, som möjligen funnes
af omständigheterna påkallade, en summa af 77,009 R:dr måtte, såsom reservationsanslag,
å stat uppföras.
Då det länge insedda behofvet af en allmännare lönereglering för Lands-staten
under den sednare tiden blifvit allt mera framstående, i anseende lill tjenstemännens
ständigt ökade göromål och de, i följd af den stigande lefnads-kostnaden, i allt kännbarare
mån otillräckliga löne-förmåner, mängden af dessa tjenstemän åtnjuter, anse
Rikets Ständer, enär ett förslag till en sådan reglering nu blifvit af E. K. M:t till
Rikets Ständer ånyo aflåta t, att med ordnandet af Lands-statens löne-vilkor icke bör
längre uppskjutas. Som emellertid Rikets Ständer icke äro i tillfälle att bedöma ändamålsenligheten
af berörde förslag, hvilket dessutom, enligt hvad uti den Nådiga propositionen
jemväl finnes antydt, blott är provisionelt och i behof af ytterligare jemkningar,
hafva Rikets Ständer, utan att ingå i bedömande af den uppgjorda löneregleringen,
till E. K. M:ts disposition ställt det äskade reservations-anslaget, 77,000
R:dr, med förbehåll, att de indelda lönerne, boställs-räntorne likväl deruti icke iubegripne,
utbytas emot en gång för alla, efter de 10 sistförfiutne årens medel-markegångspris,
bestämda penninge-anslag, i den mån ett sådant utbyte kan författnings-enligt
äga rum.
10:o. För den händelse, att den af E. K. M:t uti särskild Nådig proposition
föreslagne förändring uti sättet för salpeter-hjelpens beräkning inom de 3:ne Småland
-
286
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 3 t.
ska länen, Liefve af Rikets Sländer godkänd, är af E. K. M:t äskadl, alt ett emot
den derigenom uppkommande minskning i Landshöfdingarnes och Lands-slats-ljenstemännens
i samma län löne-vilkor svarande kontant anslag måtte beviljas med följande
belopp, nemligen:
lör Landshöfdingarne R:dr 828: 40. 7.
för de lill Lands-staten börande tjenstemän » 2.062: 38. 11.
Summa R:dr 2,891: 31. 6-
Och då Rikets Ständer, medelst ofvan åberopade underdåniga skrifvelse, redan bifallit
omförmälda förändring och beviljandet af berörde i följd deraf erforderliga ersättningsanslag,
hafva, i öfverensstämmelse dermed, de belöpande ersällningarne blifvit på behöriga
lands-slats-titlar uppförda.
ll:o. Uti Riks-stalen finnes på Gottlands läns lands-stat upptaget ett belopp af
3 R:dr 16 sk,, utgörande, jemlikt Kongl, brefvet den 18 December 1797, arfvode åt
2 lotsar vid Slitö hamn lör tillsyn öfver lolsningen derstädes; hvilket arfvodes-belopp,
3 R:dr 16 sk., Rikets Ständer ansett böra under 5:te Ilufvudtilelns anslag för Lotserioch
Fyrings-staterne inbegripas; hvadan beloppet från 6:le Hufvudtiteln uteslutits.
12:o. Likaledes är å Westerbottens läns lands-stat uppfördt ett belopp af 100
R:dr 46 sk. 11 rst., aflöning för en länsman i Arjeplougs lappmark; men då delta
länsmans-distrikt tillhör Norrbottens län, har, med rättelse härutinnan, beloppet, 100
R:dr 46 sk. 11 rst., till Norrbottens läns lands-stat blifvit öfverfördt.
13:o. Vid sednasle riksdag anvisade Rikets Ständer till E. K. M:fs disposition
12,900 R:dr årligen i 3 år, till aflöning eller arfvoden för Styrelsen af allmänna vägoch
vattenbyggnader samt dess tjänstebiträden sä väl i hufvudstaden som i landsorten.
På anförde skäl, att erfarenheten bestyrkt behofvet af ej mindre en för ändamålet
lämpligen organiserad dylik styrelse, än äfven skicklige tjenstemän för ledning och
tillsyn vid verkställighet af arbeten utaf förenämnde beskaffenhet, och att detta behof
gjorde sig än mera gällande, i den mån sådana arbeten tilltogo, har E. K. M:t föreslagit,
att aflöningen för bemälda styrelse jemte tjenstgörings-arfvoden för de under
densamma lydande tjenstemän måtte bland Sjette Hufvudtilelns anslag till utgifter af
ordinarie eller ständig egenskap uppföras, att från den tid, då nu skeende statsreglering
vidtoge, årligen utgå med ofvannämnde belopp, 12,900 R:dr; men då ifrågavarande
arbeten äro af tillfällig natur samt omfånget för inrättningens verksamhet följaktligen
beror af omsländigheterne, har det synts Rikets Ständer icke vara lämpligt,
att, åtminstone för närvarande, personalen med fasta löner förses; hvadan E. K. M:ls
i förevarande hänseende gjorda Nådiga framställning ej blifvit af Rikets Ständer
bifallen.
Jordbruket, Handeln och När ing arne.
a) Skiften och afvittring ar.
14:o. E. K. M:t, som ansett det vara af synnerlig vigt för påskyndandet af
afviltrings-ärendenas afslutande i rikets nordligare län, att personer, som ådagalagt nit
och, skicklighet vid dylika ärenders behandling, blefve för någon lid förordnade att,
emot erhållande af lämplige arfvoden, hos E. K. M:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands
samt Wester- och Norrbottens län, äfvensom hos Kongl. Kaminar-kollegium,
Expedilions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 131.
287
såsom föredragande, handlägga der förekommande afvittrings-mål, har, på grund häraf
och med afseende å angelägenheten, att för afvittringarnes skyndsammare bedrifvande
i nämnde län, (lera afvittrings-inndlmätare antoges, äskat, att, jemte bibehållande af
nuvarande äldre anslag af 42,000 R:dr för skiften och afvittring ar, hvilket, så snart
afvittringarne i Gefleborgs och Jemtlands Jän hunnit i allo afslutas, borde blifva för
sitt ändamål mera tillräckligt, ett särskildt tillöknings-anslag af 8,000 R:dr årligen för
den tid, under hvilken nästa statsreglering blefve gällande, malte beviljas tili fortskvndande
af afvittringarne i förstnämnde tre län.
Enär, efter hvad kändt är, klagan länge varit förd öfver långsamhet vid afvittrings-ärcndenas
behandling och afslulande uti ifrågavarande tre län, är det följaktligen
af vigt att åtgärder vidtagas, hvarigenom mera skyndsamhet i detta afseende kan
beredas; men som ifrågakomma anslag icke är till de ständiga behofven hän förligt,
hafva Rikets Ständer ansett detsamma böra bland dé lill extra statsregleringen hörande
utgifter upptagas, hvaröfver Rikets Ständer framdeles komma alt sig i underdånighet yttra.
15:o. Med tillkännagifvande, att E. K. M:t, i ändamål alt söka afhjelpa den
på Gottland rådande, för jordbruket derstädes serdeles skadliga egoblandningen, vidtagit
förberedande åtgärder, samt dertill af besparingarne å Sjette liufvudtitelns anslag
för jordbruket, handeln och näringarne anvisat erforderlige medel, till följd hvaraf
socknarne å ön nu mera blifvit af vederbörande Landtmätare indelda i vissa skifteslag,
och ett af dessa, hvars samtlige delegare i sådant afseende sig anmält, komme att på
det allmännas bekostnad läggas i laga skifte, för att ådagalägga de fördelar, som
genom så beskaffade skiften kunde beredas, har E. K. M:t, enär ytterligare anslag af
allmänna medel till uppmuntran för dem, som först anmälde sig till skiftens erhållande,
blefve behölligt intill dess skiftesverket kommit i gång och hunnit allmännare visa sina
välgörande verkningar, föreslagit Rikets Ständer, att för den tid, under hvilken nästa
statsreglering blefve gällande, ett förslags-anslag för befrämjande af sådana laga skiften
på Gottland, som innehafvare af redan i fäststiilldt storskifte lagda hemman enhälligt
hegärde, måtte på afdelningen för jordbruket, handeln och näringarne varda upp fö rd t
till ett årligt belopp af 2,000 R:dr.
Rikets Ständer, som lill fullo uppskatta värdet af sådana åtgärder, hvilka leda
till jordbrukets förkofran, hafva dock funnit'betänkligheter möta mot vidtagande af
den utväg, som sålunda blifvit föreslagen till befrämjande af skiftesverket på Gottland.
Att genom statens understöd till förmän för ett och annat skilteslag söka vinna det
mål, att skiftesverket å Gottland komme allmännare i gåog, skulle, enligt Rikets Ständers
tanka, måhända hafva en motsatt verkan. Det synes nemligen icke osannolikt
att de öfriga skifteslagen undandraga sig laga skifte, sä vida icke jemväl dessa erhålla
understöd af allmänna medel, hvilket åter, då skifteslagen å ön äro icke mindre än
293 lill antalet, skulle ådraga staten alltför dryga kostnader; hvarförutan sådant tilläfventyrs
komme att från andra orter i riket framkalla dylika anspråk. I betraktande
häraf hafva Rikets Ständer, som hysa den öfvertygelse alt, sedan början med laga
skiften å ön nu skett, öns innevånare snart skola inse skiftesverkets nytta för deras
« jordbruk och, utan statens mellankomst, skynda sig att komma i åtnjutande af de
fördelar, detsamma erbjuder, ansett sig icke böra bifalla E. K. M:ts ifrågavarande
Nådiga förslag.
Undervisnings-anstalter flir jordbruk och landtmanna-näringar.
16:o. Sedan föreståndaren för Landtbruks-institutet å egendomen Degeberg i
Skaraborgs län, E. Nonnen, uppsagt det emellan kronan och honom den 20 Februari
288 Expedilions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 434.
1841 ingångna kontrakt, angående nämnda institut, men likväl förklarat sig hugad att
från och med den 1 Oktober 1852, då institutet komme att upphöra, å berörde,
Nonnen tillhöriga egendom underhålla en landtbruks-skola för 24 icke betalande så
kallade rättare-lärlingar, emot åtnjutande, såsom ersättning derför, af 5,000 R:dr i
årligt statsanslag, hade, med afseende å den skicklighet, för hvilken de från Degeberg
utgångne landtbruks-lärlingar i allmänhet sig utmärkt, och det förtroende, denna läroanstalt
i följd deraf vunnit, samt då det befunnits önskvärdt att, ehuru den hö^re
landtbruksskolan vid nämnda egendom komme att upphöra, den lägre dock måtte
kunna fortgå på samma ställe, der alla för ändamålet erforderliga inrättningar redan
förefunnos och hvarest undervisningen, enligt den af Nonnen framställda plan, syntes
komma att befinna sig i fördelaktigare förhållanden, icke allenast än vid öfrige lägre
landtbruksskolor i riket, utan ock än hvad förut på Degeberg varit händelsen, så väl
i anseende till relativt större lärarepersonal, som äfven derigenom, alt lärarne finge
mera odeladt sysselsätta sig med lärlingarnes utbildning, ,än dittills kunnat ske, och
då ifrågavarande läroanstalt, såsom utgörande ett försök till en mera fullständig och
förbättrad inrättning af dylik skola, kunde anses förtjent af det derför begärda, jemförelsevis
till det för öfrige lägre landtbruksskolor i allmänhet bestämda, något högre
anslag, svarande emot 2,500 R:dr för tolf frilärlingar, E. K. M:t i nåder låtit genom
Landlbruks-akademiens förvaltnings-kommité med Nonnen afsluta nytt kontrakt om inrättande
af en landtbruksskola vid Degeberg för 24 frilärlingar emot högst 5,000 R:dr
årligt statsbidrag, att, med iakttagande i öfrigt af det för lägre landtbruksskolor i
nåder fastställda reglemente, gälla från slutet af September 1852, då nuvarande statsanslaget
för Degebergs landtbruks-institut, 10,000 R:dr, komme att indragas, intill
slutet af den statsreglerings-period, som med nämnde års ingång tagit sin början; och
var det för meranämnde lägre landtbruks-skola nådigst beviljade årliga anslag af 5,000
R:dr anvisadt att utgå af besparingarne å anslaget för jordbruket, handeln och näringarne.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, är af E. K. M:t i Nåder föreslaget,
att för läroanstalten vid Degeberg, i dess numera till lägre landtbruks-skola förvandlade
skick, måtte varda beviljadt ett årligt anslag af 5,000 R:dr, att utgå, under vilkor,
att 24 frilärlingar derstädes årligen erhölle undervisning, i öfverensstämmelse med det
för lägre landtbruks-skolor i allmänhet gällande reglemente; Och hafva, i betraktande
af de uti den Nådiga propositionen uppgifna förhållanden, Rikets Ständer, på sätt och
under det vilkor, E. K. M:t föreslagit, lill understöd för Degebergs landtbruks-skula
anvisat ett årligt anslag af 5,000 R:dr.
17:o. Vid sednaste riksdag beviljade Rikets Ständer ett årligt anslag af 2,000
R:dr, alt ställas till E. K. M:ts nådiga disposition för inrättande af en landtbruks-skola
i Jemtland, om lämplig lägenhet dertill blefve upplåten; hvarjemte Rikets Ständer, för
den händelse, att någon sådan lägenhet i nämnde provins icke vore att tillgå, öfverlemnade
till E. K. M:ts nådiga godtfinnande, att för en landtbruks-skola i något annat
af de nordliga länen använda berörde anslagsbelopp. Uti Dess Nådiga proposition har
E. K. M:t nu gifvit tillkänna, att Dess Befallningshafvandes i Jemtlands län bemödanden
att inom länet tillvägabringa en lägre landtbruks-skola å någon dertill passande
egendom, icke vunnit framgång, oell derefter flerfaldiga svårigheter mött för bildandet
af en dylik skola i något af de trenne öfriga nordligaste länen, men att det omsider
nästlidne år lyckats att å egendomen Lunne i Wester-Norrlands län få en lägre landtbruks-skola
emot vanliga vilkor inrättad, till understödjande af hvilken skola ofvanberörde
anslag följaktligen blifvit i Nåder anvisadt; och är hvad sålunda blifvit till
Rikets Ständers kännedom meddeladt, vid Riks-statens uppgörande behörigen iakttaget.
18:o.
v
Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 131.
289
18:0. Med underrättelse, att E. K. M:t, i ändamål att åt ännu flere delar af
riket bereda fördelarne af undervisnings meddelande i jordbruket oell dermed sammanhängande
näringar, och då de redan organiserade lägre landtbruks-läroverken icke ens
lemnat tillräckligt utrymme för emottagandet af inträdes-sökande från de län, der
skolorna sig befunno, år 1852 beviljat för inrättande af en lägre landtbruks-skola å
egendomen Edeby i Lofö socken i Stockholms, och å egendomen Gungvala i Asarums
socken af Blekinge län ett årligt anslag till enahanda belopp, som för de öfriga lägre
landtbruks-skolorna, eller 2,000 R:dr för hvardera, att af besparingarne å anslaget till
jordbruket, handeln och närin^arne utgå intill slutet af den tid, för hvilken nuvarande
statsreglering vore gällande, och under samma vilkor, som för dessa skolor funnes
stadgade, liar E. K. M:t begärt, att ett årligt anslag af 2,000 R:dr för hvardera af
ifrågavarande två skolor måtte anvisas; Och då, enligt hvad E. K. M:t vidare gifvit
tillkänna, dessa båda ^skolor befunnits motsvara det med dem afsedda ändamål, hafva
Rikets Ständer, med vanliga vilkor, till understöd för 2 lägre landtbruks-skolor, en i
Stockholms och en i Blekinge län, beviljat ett årligt anslag af 2,000 R:dr för hvardera,
äfvensom och då med afseende å de fördelaktiga resultater för jordbrukets förkofran,
som af laudtbruks-skolors inrättande redan vunnits och vidare äro att emotse, önskvärdt
synes, att flera sådåne skolor bildas, företrädesvis å de orter, hvilka deraf äro
i saknad, Rikets Ständer, som icke äro i tillfälle alt bedöma, hvarest dylika skolor
bäst behöfvas, anvisat en summa af 6,000 R:dr att, ställd lill E. K. M:ts disposition,
användas såsom understöd till inrättande af 3 nya landtbruks-skolor i de län, der
E. K. M:t, efter vederbörandes hörande, finner dem vara bäst behöfliga, samt utgå
med 2,000 R:dr årligen till hvardera, under de för dylika understöds åtnjutande förut
föreskrifne vilkor.
19:o. För alt användas till arfvoden och resekostnads-ersättningar åt minst
4 agronomer, äfvensom åt de elever, hvaraf agronomerna borde vara åtföljde, bär
E. K. M:t, med tillkännagifvande alt härtill erforderlige utgifter, i anseende till otillräckligheten
af anslaget till undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmanna-näringar,
de sednare åren måst anvisas att utgå af besparingarne å anslaget för jordbruket,
handeln och näringarne, äskat uppförande å förstnämnde anslag af ett årligt belopp
utaf 6,000 R:dr.
Rikets Ständer, som vidhålla den vid sednaste riksdag uttalade åsigt, att den i
sednare tider härstädes införda ängsodling medelst vattning eller öfversilning skulle
kunna blifva af mycken nytta för jordbruket, hafva, jemväl med afseende härå, bifallit
E. K. M:ts nådiga proposition om förenämnde arfvoden och resekostnadsersättningar.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar.
20:o. Till understöd för Trädgårds-föreningens i Stockholm elev-slcola, har
E. K. M:t begärt ett fortfarande årligt anslag af 1,333 R:dr 16 sk., att, under den
tid, nu fastställda statsreglering förblifver gällande, utgå, emot enahanda vilkor, som
hittills, nemligen att föreningen, så vidt ske kunde, verkställde utdelning af fruktträd
och plantor till mindre bemedlade jordbrukare, samt, jemte behörig redovisning för
nämnde medel, till Landtbruks-akademien årligen afgålve berättelse om antalet af de
elever, hvilka vid inrättningen åtnjöto undervisning, äfvensom rörande verkställd utdelning
af fruktträd samt om öfriga föremål för föreningens verksamhet; Och hafva, med
liih. lill It. St. Prot. 1SS3 & 18SA. 10 Sami. 1 Afd. 37
290
Expediliuns-Utskoltcts Förslag lill underd. Skrifvelse, N.-o 131.
bifall bärlill, Rikets Ständer, på förut föreskrifne vilkor, anvisat, till understöd för
Trädgårdsföreningens i Stockholm elcv-skola, ett årligt anslag af 1,333 R:dr 10 sk.,
alt under nästa statsreglerings-period utgå.
Undervisnings-anstaller för Slöjderna.
21:o. Uti Dess Nådiga proposition har E. K. M:t läckts föreslå Rikets Ständer,
alt det vid sednaste riksdag från 2,000 till 4,000 R:dr förhöjda anslaget till den al
Svenska Slöjdföreningen i hufvudstaden inrättade tekniska Söndags- och Afton-skola
måtte, under den tid, nästa statsreglering omfattade, få utgå med sistnämnda årliga
belopp, eller 4,000 R:dr, under vilkor, alt Stockholms stad tillhandahöllc tjenlig lokal
tor skolan, och att densamma, såsom hittills, stöde under Kommerse-koilegii tillsyn.
Vid öfvervägande så väl häraf, som af framställningar, hvilka i samma ämne
egt rum inom Riks-Sländen, hafva, enär Svenska Slöjdföreningens skola i hufvudstaden
haft och har ett verksamt inflytande på den inhemska slöjdskicklighetens utveckling
och förkofran, samt, efter hvad upplyst blifvit, densammas tillgångar äro otillräcklige
till bestridande af dess utgifter, sedan skolan, allt mer och mer anlitad, behöll i
samma mån utvidgas, Rikets Ständer ansett denna skola, som väsendtligen genom
enskildes bidrag uppehälles, förtjent att fortfarande från statens sida understödjas och
jemväl erhålla någon förhöjning i dess nu innehafvande anslag 4,000 R:dr, hvilken
förhöjning Rikets Ständer funnit skäligen kunna bestämmas till enahanda belopp som
vid sisllidne riksdag såsom tillökning beviljades, eller 2,000 R:dr; Och hafva Rikets
Ständer alltså, till understöd för ifrågavarande slöjdskola, anvisat ett, till 6,000 R:dr
ökadt årligt anslag, att utgå under den tid, för hvilken nu fastställda statsreglering
biifver gällande, samt med enahanda förbehåll, som hittills, nemligen alt Stockholms
stad tillhandahåller tjenlig lokal för skolan, och att densamma fortfarande slår under
Kommerse-koilegii tillsyn.
22:o. Med afseende å Chalmerska slöjdskolans i Götheborg ökade verksamhet,
har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att dess nuvarande anslag, 5,000 R:dr, mätte
förhöjas till 7,000 R:dr, motsvarande hälften af den anslags-summa, hvaraf Teknologiska
institutet i Stockholm vore i åtnjutande; Och då Chalmerska slöjdskolan obestridligen
haft ett gagneligt inflytande på industriens utveckling och förkofran inom fäderneslandet,
samt följaktligen synes förtjent alt genom tillökning i dess nuvarande statsanslag
sättas i tillfälle att än vidare utvidga sin verksamhet, hafva Ilikets Ständer
beviljat den begärda tillökningen af 2,000 R:dr i skolans års-ansiag, hvilket alltså
blifvit till 7,000 R:dr förhöjdt.
23:o. Jemte framställning om behofvet af en teknisk skola i Orebro, och med
förmälan, att denna stad alltsedan år 1847 haft en söndags-skola, besökt af omkring
100 fabriks- och handtverks-arbetare, samt att stadens innevånare beslutat alt på egen
bekostnad anskaffa passande lokal för ett tekniskt elementar-läroverk, har, till ordnande
och uppehållande af ett sådant läroverk, ett årligt anslag af 5,000 R:dr blifvit hos
Rikets Ständer begärdt; Och som Orebro stad eger en icke obetydlig handlverks
personal
och åtskilliga fabriker samt dessutom är hufvud-orten i en folkrik provins,
som frambringar natur-alster af mångfaldiga slag, hvarigenom denna stad synes särdeles
tjenlig för erhållande af en teknisk läro-anstalt, helst genom stadens lätta kommunikationer
med angränsande, provinser tillfälle öppnas för en stor del af det mellersta
Sverige, hvarest någon dylik läro-anstalt för närvarande icke finnes, att draga nytta af
Expeditions-Lis koltels Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 431.
291
undervisningen vid en sådan skola i Örebro: samt då staden redan eger en söndagsskola
och derjemte åtagit sig att anskaffa nödig lokal, hafva Rikets Ständer, till inrättande
af en teknisk elementarskola i Örebro, anvisat ett årligt anslag af 5,000 R:dr,
under vilkor, att kostnaden för anskaffandet af en ändamålsenlig lokal af staden bestrides,
och att skolan ställes under inseende antingen af något embetsverk eller af
en serskild i Nåder tillförordnad styrelse.
24:o. linder anförande, att, till följd af en testamentarisk disposition utaf
framlidne Brukspatronen Christian Eberstein, en skola redan år 1826 blifvit i Norrköping
bildad och organiserad i enlighet med tvenne af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda
reglementen, det ena af den 18 Maj 1825 för en söndags- och afton-skola, och det
andra af den 14 April 1837 för en teknisk läro-anstalt, som, enligt stiftarens mening,
borde i förening med nämnde skola inrättas; men alt denna tekniska läro-anstalt,
hvarest, jemlikt reglementet, undervisningen bestriddes af en enda person, icke uppfyllt
sitt ändamål och erfordrade en ny, efter tidens fordringar lämpad, organisation,
äfvensom skolans egendom kunde genom någon tillbyggnad blifva fullt tillräcklig för
ett väl ordnadt tekniskt läroverk, har, då medel saknades för en sådan anstalts uppehållande,
hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att till detta ändamål måtte anslås en
summa af 5,000 R:dr årligen, i likhet med hvad vid nästlidne riksdag till inrättande
af en dylik skola i Malmö beviljades.
1 betraktande af Norrköpings vigt såsom fabriks-stad och enär den genom sitt
läge i en fruktbar provins sannolikt kommer att i denna rigtning än vidare utvecklas,
synes en teknisk läro-anstalt derstädes vara af behofvet påkallad och jemväl böra,
lika med andra dylika skolor, af staten understödjas; Och då den i sådant afseende
redan inrättade s. k. Ebersteinska skolan icke i sitt närvarande inskränkta skick kan
anses uppfylla det med en dylik anstalt afsedda ändamål, utan densamma behöfver
utvidgas, men billigheten fordrar, att kommunen, från hvilken, Rikets Ständer veterligen,
något bidrag till skolan icke utgår, vidkännes en del af de för länoverkets utvidgning
erforderliga kostnader, hafva Rikets Ständer för den tekniska läro-anstalten i
Norrköpinq beviljat ett årligt anslag af 5,000 R:dr, med vilkor, att staden tillskjuter
minst t 1,500 R:dr till skolans utvidgning, och att denna skola ställes under inseende
antingen af något embetsverk eller af en serskild i Nåder tillförordnad styrelse.
Un derv isn in<) s-a n s t a ller för handel och sjöfart.
25:o. Uti Dess Nådiga proposition har E. K. M:t gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan Rikets sednast församlade Ständer, under förutsättning, att erforderlig
tillgång för underhåll af en fullständig och ändamålsenligt ordnad theoretisk Navigationsskola
i Stockholm skulle kunna erhållas af de utaf aflidne Grosshandlanden Abraham
Rydberg i lifstiden, enligt testamentarisk disposition, för navigations-undervisning i
Stockholm anslagne medel, funnit sig icke böra bifalla E. K. M:ts Nådiga framställning
om återuppförande å Iliks-Statens Sjette Hufvudtitel af det för Stockholms Navigationsskola
förut anvisade årliga anslag af 2,800 R:dr, samt Direktionen för nyssnämnde
skola, efter erhållen kännedom af Rikets Ständers berörde beslut, hos E. K. M:t i
underdånighet anhållit, att, till förekommande af de skadliga följder, som af ifrågavarande
undervisnings-anstalts tillslutande måste uppslå, någon sådan åtgärd mätte
vidtagas, hvarigenom skolans fortfarande bestånd blefve för framtiden betryggadt,
Kongl. Kommerse-kollegium, till följd af derom erhållen Nådig befallning, infordrat
och uti skrifvelse den 27 November 1851 till E. K. M:t i underdånighet insändt ett
292
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4 31.
af Styrelsen för Rydbergska stiftelsen uti omförmälda ämne afgifvet yttrande, deruti,
under åberopande af hvad Styrelsen i skrifvelse den 15 Januari 1849 i underdånighet
anfört, rörande Rikets Ständers vid 1847 och 1848 årens riksdag fattade likartade
beslut, Styrelsen nu, likasom då, vägrat alt af de under dess förvaltning ställda medel
lemna bidrag till ifrågavarande Navigations-skoias underhåll; hvarjemte Kollegium för
egen del i underdånighet yttrat, att Kollegium, vid nämnde förhållande, ansåge serskilde
statsmedels anvisande, såsom ersättning för det anslag Rikets Ständer dittills
medgifvit, men hvilket komme att upphöra vid 1851 års slut, utgöra ett oundgängligt
vilkor för fortfarande beståndet af Stockholms Navigations-skola, hvilken, såsom egande
till föremål att bilda skicklige och kunnige öfver- och under-befälhafvare å handelsfartyg,
ingalunda blifvit umbärlig eller mindre behöflig genom tillkomsten af den på
bekostnad af Rydbergska testaments-medlen till väga bra gte, till sin syftning väsendtligen
olika, stiftelse för danande af dugliga sjömän i de lägre graderne; att det af Rikets
Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 13 Februari 1841, vid medgifvandet af
anslag för merberörde skola, fästade vilkor, att Stockholms stad borde bekosta den
för skolans inrättande erforderliga lokal, blifvit af staden, genom uppförande af en
ny, rymlig och ändamålsenlig skolbyggnad, behörigen fullgjordt, samt att Stockholms
borgerskap, endast under förutsättning, att statsanslaget för skolan utan afbrott komme
att utgå, åtagit sig att för densamma anskaffa och underhålla tjenlig lokal; och då
E. K. M:t, enligt hvad den Nådiga propositionen vidare innehåller, ansett kommunen
eller handelskorpsen icke mera i Stockholm, än i andra städer, der Navigations-skolor
voro inrättade, rättvisligen kunna tillförbindas att för den, ej uteslutande til! kommunens
förmån, organiserade skolans underhåll bestå erforderligt anslag, hvarföre ock
E. K. M:t, under den 9 December 1851 förordnat, att 2,800 R:dr årligen, svarande
emot det indragna ordinarie statsanslaget, skulle af Handels- och Sjöfarts-fonden, från
1852 års ingång, för vidmakthållande af Navigations-skolan i Stockholm, utbetalas,
dock endast under de 3 år, för hvilka den af Rikets Ständer sednast beslutade statsreglering
vore gällande, är nu af E. K. M:t ånyo föreslaget, att å det till undervisningsanstalter
.för handel och sjöfart beviljade anslag måtte varda uppfördt det för Stockholms
Navigationsskola förut bestämda årliga belopp af 2,800 R:dr.
Sedan, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, utredt blifvit, att Direktionen för
Rydbergska stiftelsen icke, emot sitt bestridande, kan tillförbindas att af denna stiftelses
tillgångar bidraga till ifrågavarande Navigations-skoias underhåll, hafva, på grund af
de i den Nådiga propositionen anförde omständigheter, Rikets Ständer, på sätt E. K. M:t
föreslagit, låtit å anslaget lill undervisnings-anstaiter för handel och sjöfart uppföra
det för Stockholms Navigations-skola förut bestämda årliga belopp af 2,800 R:dr.
26:o. Med anledning af vederbörande Skol-direktioners, af Kongl. Kommersekollegium
understödda, ansökningar, bar E. K. M.t äskat, att staten för nedannämnde
Navigations-skolor måtte erhålla följande tillökning, nemligen:
till förhöjning i Stockholms Navigations-skoias års-anslag för inslrumentaliers,
kartors, böckers och möblers underhåll in. m. från 300
till 600 R:dr  300:
» arfvode åt en andre under-lärare vid nämnde skola, under vilkor,
att offentliga föreläsningar vid skolan i de delar af fysik eller
andra vetenskaper, som med navigationen egde sammanhang, skulle
från medlet af Oktober till medlet af December, samt från medlet
Transport 300: — —
