# ID: svediakorp-gov2236
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,627
# sentences: 2,368
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SJkOHMIKfta MålMBIDaBB
PROTOKOLL
VID
Iiagtima !Hk§(la^en i Stockholm
Åren 1850 oell 1851.
ÅTTOMDE SAMMMGEM.
Allmänna Besv.- och Ekonomi-Utskottens Memorial,
Utlåtanden och Betänkanden.
'> "■ i
fr
i i .. Hi £ "k
aa it.
ilia v ’■ < - » ^" ■' &
.-v-'.;: "V ' ' “
AvmottwVfc VmoumVA vb© ■-Atv.sft vmumnWV
At^mmWVvbtt A*>o
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Memorial N:o 1.
\
1.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial, angående tillökning
af Utskottets tjenstemanna-personal.
För att befordra skyndsamhet vid behandlingen af de fyrfaldiga olikartade mål, som
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottets åtgärd öfverlemnas, har Utskottet inom sig
utsett trenne afdelningar för ärendenas beredning, innan de till Utskottets slutliga handläggning
förekomma; till följe hvaraf Utskottet, enligt 24 § i Riksdags-Ordningen, eger
att antaga trenne Kanslister, för att biträda, en vid hvardera afdelningen ; men då. enligt
hvad erfarenheten vid föregångna riksdagar visat, dessutom oundvikligen erfordras ett pålitligt
biträde vid diariernes förande och för att gå tillhanda med Notarie-göromål vid Utskottets
sammanträden, äfvensom trenne Kanslister att, i den mån göromålens mängd och
omfattning sådant erfordrar, till tjenstgöring inkallas, så får Utskottet hos Rikets Ständer
vördsamt anhålla,
det Utskottet må tillåtas att, utöfver hvad Riksdags-Ordningen medgifver,
genast antaga en Notarie, och i mån af behof tvänne Kanslister.
Stockholm den 6 December 1850.
Å Högloflige Ridderskapets och Adelns Å Högvördige Presteståndets
Ledamöters vägnar
G. F. Liljencrantz.
Ledamöters vägnar
C. E. Fahlcrantz.
k Vällofliga Borgareståndets
Ledamöters vägnar
A. N. Lundh.
k Hedervärda Bondeståndets
Lars Magnus Knutsson.
Fritz Rythén.
Ledamöters vägnar
Bih. till R. St. Prot. 1850 # 1851. 8 Sami. 1 Haft.
i
2
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 2.
ArO 2.
Ankom till Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utfärdandet af sammandrag
utaf Författningar, i afseende på kringvandrande Gesäller och
andra icke bofaste personer m. m.
Uti en från Högvördiga Presteståndet till Utskottet remitterad motion, har KontraktsProsten
Tegnér fästat uppmärksamheten derpå, att landet genom understöd åt de, stundom
af hustru och barn åtföljde personer, hvilka vandra omkring under de olika benämningarna
af Gesäller, Arbetssökande, afskedade Krigsmän, Sjömän m. m., finge vidkännas en
extra fattigvård, ofta mera betungande, obehaglig och otacksam, än den ordinarie. Dylik
person borde visserligen, så vida han ville undgå alt såsom försvarslös behandlas, vara
försedd med pass, utfärdadt af behörig embetsmyndighet och innehållande den förpassades
namn, ändamålet med vandringen, stället hvarifrån den börjades, vägen, som borde tagas
samt stället dit vandringen skulle ställas; hvarjemte, genom de så väl för resande i allmänhet,
sorn för nyssnämnde kringvandrande personer särskildt, utfärdade författningar,
det vore passhafvarne förbudet att afvika från den bestämda vägen, äfvensom att med
tiggande och pockande söka förskaffa sig understöd; men dessa stadganden voro möjligen
icke kända af dem, för hvilka de blifvit meddelade, och ännu mindre af dem, som om understöd
anlitades. I öfrigt förekom att, jemte det tryckande onus, som genom kringvandring
af infödde personer utaf ofvannämnda slag uppkom, dylika personer frän Konungariket
Norrige i ej ringa mån besvärade landet, i anseende dertill dels att pass till Svenska
orter utfärdades af Norrska Embetsmyndigheter, icke allenast för infödde och deribland
vanfrejdade personer, utan äfven för sådana Svenskar, hvilka enligt här gällande stadgar
om försvarslöse icke kunde erhålla Svenska pass, och dels att de Norrska passen medgåfvo
vida längre vandring, än behöfligt vore, t. ex. genom Östergöthland åt Herjeådalen, då det
deremot för Svenska embetsmyndigheter vore stadgadt, att Norrska liggare och landstrykare,
hvilka från Sverige förvisas, ej fingo förpassas längre än till närmaste arnt i Norrige.
Deöna större frihet att meddela pass, som sålunda i Noirige egde rum, begagnades
Allm. Besvärs- och Ekon.-1'tsk. {'llulande N:o 2. 3
äfven serdeles mycket af lösa personer utan bestämd hemort, hvilka i mängd funnos på
gränsen mot Norrige.
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och då Kronobetjeningen, hvilken bade
till åliggande att beifra öfverlrädelser af ofvanåberopade stadganden, efter motionärens
tanka icke kunde, äfven med största nit och ansträngning, samma stadganden behörigen
upprätthålla, utan biträde af allmänheten, som åter för sådant ändamål hade behof af
att känna sina rättigheter, har motionären, som, för att icke öfverskrida den i Polis- och
Fattigvårds-lagstiftningen gällande grundsats, att hvarje person, hvilken förmår att lofligen
sig försörja må ega frihet i val af vistelseort, ansett sig icke böra föreslå så kraftiga åtgärder
till hämmande af ifrågavarande oskick, som han eljest önskade, men tillika velat
gifva full helgd och kraft åt en annan i samma lagstiftning tillämpad grundsats, att allt
hellande må vara förbjudet, i anledning häraf föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl,
Majit ingå med underdånig hemställan och anhållan, dels att Kongl. Majit täcktes i Nåder
låta utfärda ett sammandrag af de Förordningar, som blifvit meddelade och ännu äro gällande
i afseende på hvad Gesäller och andra personer af arbetande klassen, hvilka icke
äro bofaste, hafva att iakttaga, då de vandra genom landet samt att detta sammandrag
måtte i alla kyrkor på landsbygden uppläsas en gång om året, och i dem, som äro vid
större vägar belägna, tvänne gånimr under sagde tid, och dels att, Kongl. Majit måtte I
Nåder förordna, att enahanda föreskrifter, som äro Svenska Embetsmyndigheter meddelade
i afseende på utfärdandet af pass för meranämnde personer till Norrige, äfven måtte varda
de Norrska Embetsmyndigheterna ålagda, med hänsigt till de pass, som under enahanda
förhållanden, af dem utfärdas till Sverige; och har herr Doktor Säve uti denna motion
instämt.
Då Utskottet nu går att afgifva utlåtande öfver ifrågavarande motion, får Utskottet till
en början för sin del vitsorda det af motionären uppgifna förhållande, att allmänheten på
landsbygden får vidkännas ett betungande och i synnerhet särdeles obehagligt besvär, genom
understöd åt de personer af ofvanuppräknade slag, sorn genomströfva landet och hvilka
ett sådant understöd vanligen icke utan obarmhertighet kan förvägras.
Hvad derefter angår sjelfva motionen och först den del deraf, som afser sammanfattning
till allmänhetens tjenst af gällande stadganden rörande vilkoret) för ifrågavarande personers
kringvandring i landet, så, enär Utskottet delar motionärens åsigter derom, att berörde
stadganden dels icke, utan biträde från allmänhetens sida, kunna behörigen hållas i
4 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 2.
helgd och dels, såsom spridda i särskilda, äldre och nyare Författningar, icke äro tillgänglige
för den större allmänheten, anser Utskottet sig böra understödja motionen i denna
del samt således föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
det täcktes Kongl. Majit dels låta författa och af trycket utgifva ett
fullständigt sammandrag af de föreskrifter, som äro gällande i afse
ende
på vilkoren för Gesällers och andre icke bofaste personers kringvandring
i landet, och dels i nåder anbefalla uppläsning af berörde
sammandrag från Predikstolarne, två gånger om året i de kyrkor,
som äro belägne vid större vägar, samt en gång om året i alla öfrige
kyrkor.
Vidkommande derefter den andra delen af motionärens förslag, som angår utfärdande
af pass från Norrige till Svenska orter; så enär Utskottet funnit motionärens uppgifter uti
ifrågavarande afseende i så måtto bekräftade, som Utskottet inhemtat dels att Kongl. Majits
Befallningshafvande i Hallands Län, med anledning af två utaf Norrska Auktoriteter för
Svenska Undersåter utfärdade, endast på föreviste prestbetyg grundade pass, under den 20
Februari 1846 till Kongl. Majit ingått med underdåning hemställan om erinran till vederbörande
att iakttaga mera noggrannhet vid meddelande af pass åt Svenskar, dels ock att,
enligt ett från Norrska Justitiaa-Departementet den 2 November berörde år aflåtet Cirkulär,
klagomål i enahanda afseende blifvit anförde, får Utskottet, som anser ett lika förfarande
böra af Auktoriteterne i Sverige och Norrige vid utfärdande af pass till det andra riket
iakttagas, härmedelst vörsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å ifrågavarande förhållande fästa Kongl.
Majits Nådiga uppmärksamhet, med underdånig hemställan, att, enahanda
föreskrifter, som äro för Svenska Embetsmyndigheter gällande
i fråga om meddelande af pass till Norrige, jemväl måtte af Norrska
Auktoriteter vid utfärdande af pass till Sverige iakttagas,.
Stockholm den 13 Januari 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Ijflätande N:o 3.
5
Hl:© 3
Ank. (iil Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring uti föreskrifterna
om Jernvräkei iet i riket.
Uti en hos Vällofliga Borgareståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har herr
A. A. Berger anfort, hurusom nu gällande Jernvräkeri-förordning, hvars olämplighet blifvit
länge öfverklagad, skulle menligt inverka på Svenska jernhandteringen. Jernvräkare
skulle nemligen godtyckligt o.ph opåtaldt kunna seqvestera hvad jernpost som helst, utan
att mot deras tillgöranden funnes någon appell, och behandlingen af jernvräkeri-mål vore
underkastad en odräglig långsamhet, då dessa mål deremot borde med största skyndsamhet
afgöras, för att icke allt förmycket betunga den jerntiilverkare, sorn fått ett större eller
mindre parti jern anhållet; och har motionären till bevis härpå uppgifvit, att allt pä Götheborgs
våg sedan år 1846 seqvesteradt jern ännu icke skulle hafva undergått besigtning,
och att frågor om år 1842 och följande åren anhållet jern, ännu vore på Kongl. Svea Hofrätts
pröfning beroende; i anseende hvartill motionären anhållit, att Rikets Ständer vilie
taga omförmälde ärende i öfvervägande samt bereda möjligheten till en i förberörde afseenden
lämpligare och efter tidens kraf bättre afpassad författning i ämnet.
Vid besvarandet af denna motion får Utskottet upplysa, att Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref den 27 April 1846, anbefallt Kongl. Bergs-Collegium att öfverse nu gällande
förordning, angående jernvräkeriet i riket af den 17 Maj 1814 samt derefter med underdånigt
utlåtande och med ett efter inträffade förändrade förhållanden lämpadt förslag till
förnyad författning i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma, och att Bergs-Kollegium, under den
22 April 1847, efter att hafva inhemtat Bergmästarnes samt Bergs-Kollegii Advokat-Fiskals
yttranden om och i hvilka delar 1814 års förordning behöfde förtydligas eller förändras,
uppgjort och till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett förslag till förnyad förordning i ämnet, äfvensom
att Öfver detta förslag vederbörandes yttranden blifvit af Kongl. Maj:t infordrade, men
ännu icke inkommit.
6 Allm. Besaärs- och Ekoti.-Ulsk. Betäckande.
Vid sådant förhållande, och då fråga om förändring uti Förordningen om Jernvräkeriet
i riket redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts Höga åtgärd, får Utskottet vördsamt
tillstyrka :
att förevarande motion ej må föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 13 Januari 1851.
JU:© 4.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 17 Januari 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om insättning i Sparbank af
en del utaf Tjenstehjons aflöning.
Högvördige Presteståndet har till Utskottets utlåtande öfverlemna! en af herr Kongl.
Hofpredikanten Hasselrot väckt motion, hvari blifvit anfördt: att motionären med vördnad
erkände den milda vishet, hvilken uti rut gällande Fattigvårds-Förordning blifvit uttalad
i den grundsats, att icke någon för möjligen blifvande behof af Fatiigvårds-understöd,
finge hindras att bosätta sig, hvarest han ansåge sig bäst kunna finna sin utkomst; men
att då samma nådiga förordning ålade församlingen att föda hvarje dess medlem, som deraf
kunde komma i behof, enär denne under tre på hvarandra följande år oafbrutet uppe -  hållit sig inom församlingen, ett redan ganska tryckande besvär, som hotade att för framtiden
ännu mera tilltaga, sålunda för församlingarne uppkommit oell erfordrade åtgärder
för dess hämmande. Ibland orsakerna till detta onda har motionären ansett en bland de
mest verkande förefinnes i det förhållande, att i de flesta fall äktenskapen inom den arbetande
eller tjenstehjons-klassen ingås, utan att någondera kontrahenten eger någon tillgång
för det blifvande hushållets behof vid möjligen snart inträffande sjukdom och arbetslöshet
m. m. Med anledning häraf och då den sparsamhet och omtaka samt det kloka användande
af arbetets lön, som vore oeftergifliga vilkor för ernående och bibehållande af
utkomst och oberoende, efter motionärens tanka icke förefunnes hos ifrågavarande sam
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Lits k. Betänkande. 1
hällsklass, har motionären, sorn ansett samhället vara både berältigadt och pligtigt att genom
yttre lagbud söka framtvinga den sparsamhet, som okunnigheten eller lättsinnet hindrade
den enskilde att iakttaga, föreslagit, att från och med år 1852 hvarje husbonde
skulle vara pligtig och berättigad att af tjenstehjons lön i sparbank årligen insätta en viss
procent, hvilken motionären icke ansett sig böra föreslå, enär den vore på skilda orter olika
påkallad, men som borde utgöra minst 4 r:dr i:gs för man och 2 r:dr r:gs för qvinna årligen;
och skulle dessa medel innestå till dess tjenaren fyllt 30 år, så vida han ej dessförinnan
trädde i äktenskap, samt Sparbanksboken, jemte tjenarens prestattest, vid tillträde
af tjenst öfverlemnas till husbonde, hvilken det ålåge att vid bokens emottagande tillse, det
vederbörlig insättning under förra året skett, ”vid det ansvar för så väl den förre, som den
nu blifne husbonden, hvilket lämpligen kunde bestämmas.” Genom tillämpning af detta
förslag skulle en qvinna, som trädde i tjenst vid fyllda 15 år och gifte sig vid 30, ha-fva
samlat 30 r:dr, jemte ränta på räntorne, som antagits utgöra 10, eller tillsammans 40 r:dr,
samt en dräng under samma tid dubbelt eller 80 r:dr, så att ett hushåll, som efter uppgifna
tjensteliden genom äktenskap bildats, skulle ega en tillgång af 120 ndr, hvilket belopp
inom ifrågavarande klass såsom ett verkligt kapital ansåges.
Utskottet, som erkänner den välvilliga afsigten med förslaget, anser det väl vara i hög
srad önskligt, om tjenare kunde förmås att mera allmänt, än hittills, afsätta någon del af
lönen, såsom sparpenning lör framtida behof; men då det efter Utskottets åsigt skulle
innefatta ett betänkligt och till missnöje hos den tjenande klassen ledande ingrepp i egande
rätten, att bestämma ett visst årligt afdrag af tjenstehjons aflöning för nämnde ändamål,
så finner Utskottet sig böra tillstyrka
att förevarande motion icke måtte till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockhom den 13 Januari 1851.
8
Allm. Besvärs- och Ekon -Utsk. Utlåtande N:o 5.
\:o >
Ank. till Exp. Ulsk. d. 17 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppmuntran åt tjenste
hjon
för trogen tjenst.
Med anledning af det utaf kyrkoböckerne bestyrkta förhållande, att tjenstehjon nu för
tiden mera sällan än förr qvarstadnar i tjenst längre tid, utan i allmänhet visar fallenhet
för ombyte af tjenster, äfvensom att nedsätta sig på egen hand, har herr Prosten Klintberg,
uti en från Högvördige Presteståndet till Utskottet remitterad motion, gjort framställning
om åtgärders vidtagande till förekommande af berörde förhåilando; i hvilket afseende, och
då utdelande af offentliga belöningar enligt motionärens åsigt vore lämpligaste medlet för
ändamålets vinnande, men de, som Patriotiska Sällskapet egde utdela, blott sällan och efter
en längre tjenstetid beviljades, motionären föreslagit, att tjenstehjon, som oafbrutet under
fem år oförvitligen tjenat hos en husbonde, måtte på dennes bekostnad hugnas med
belöning, bestående, efter tjenstehjonets egen önskan, antiogen i medalj eller uti penningar,
att offentligen tilldelas tjenstehjonet.
Utskottet, som erkänner den vackra syftningen uti ifrågavarande motion, anser deremot
det deri föreslagna sätt för det afsedda ändamålets vinnande icke vara tjenligt. Utom
det att den såsom vilkor för belöningens tillgodonjutande föreslagna tjenstetid synes Utskottet
vara alltför kort, för att berättiga till uppmuntran, har Utskottet fästat sig dervid
att, enligt förslaget, husbonde skulle för ändamålet få vidkännas en tvungen afgift; Och då
gådant i Utskottets tanka vore både obilligt och olämpligt, får Utskottet tillstyrka
att motionen icke måtte till någon åtgärd af Rikets Ständer för
anleda.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 6,
X.o 6
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring uti Kongl.
Maj:ts förnyade Hamn-Ordning den 24 Januari 1771.
Uti en af herr P. Murén väckt, till Utskottet remitterad, motion, har blifvit föreslaget,
att då Kongl. Hamn-Ordningen den 24 Januari 1771, till följd af sin höga ålder, i
de flesta delar icke vore ändamålsenlig, och det måste vara af synnerlig vigt, att lagarne
lämpades efter tidsförhållandena, — Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att samma Hamn-Ordning måtte blifva öfversedd och förbättrad, så att den
med nuvarande allmän lag blefve öfverensstämmande; och har motionären derjemte till
Utskottet ingifvit en Promemoria uti ämnet, hvaruti följande förändringar och tillägg i
nämnde författning blifvit föreslagna, nemligen:
till 1 kap. t §. det tillägg: ”är Hamnfogde af jäf eller annat laga förfall hindrad
”att i Rätten sitta, ege den äldste Bisistaren att för tillfället Ordförande vara.”
Till 3 kap. 1 §. det tillägg: ”vill någon flytta från en hamn till annan, tage af den
”Hamnrätt, hvarunder han förr lydt, dess bevis om ärligt och anständigt uppförande och
”bifoga det dess ansökning. Finnes sedan, att sådant bevis ej är med sanning öfverensstämmande,
plikta utgifvaren af beviset En r:dr 32 sk. banko.”
Uti 3 kap. 2 §. den förändring och det tillägg, hvarigenom samma § skulle erhålla
”följande lydelse: "Hvar som skötar eller annat gaVn inpå annars sätter, böte första gån”gen
16 sk., andra gången dubbelt, och tage den sitt upp, som sist satte. Sker det of”tare,
böte hvarje gång 1 r:dr 32 sk. Den, som annars fiskredskap egenvilligt flyttar
”eller uppkastar, plikte hvarje gång 1 r:dr 32 sk.; gälde ock i alla dessa fall skadan åter.
”För ordnings bibehållande vid fiske med not, bör Hamn-fogden eller der den ej finnes,
”hamnlaget sig emellan vid stränderna utstaka, och afdela hvarje notvarp, så vidt sig gö
’Ta
låter; och skall den, som drager annans notvarp, första gången böta 1 r.-dr 32 sk.,
Bih. till B. St. Prat. 1850 # 1851. 8 Sami. 1 Haft. %
10 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 6.
”andra gången dubbelt och sedan hvarje gång han dermed beträdes, 6 r:dr 32 sk., allt
”banko, och håfve i alla dessa fall förverkat fångsten. Om varp stöta tillsammans, måge
”notdragare tillse, att den ene ej skadar den andre, vid bot, som om notdrägt nyss
”sagdt är.”
Uti 4 kap. 1 §. den förändrade lydelse: ”täger eller snattar någon i hamn under
”3 r:dr 16 sk. bankos värde eller mindre, det må ej stöld heta, utan gitve han det åter
”och bote hälften af värdet. Kan han det ej, plikte med tre dagars fängelse och förnöje
”Måiseganden med arbete. Gör han det andra gången; gälde åter och bote fulla värdet;
”sker det tredje gången, stånde tjusfrätt. Stjäl någon gods eller penningar öfver 3 r:dr
”16 sk. banko värde, det är stöld och straffes efter allmän lag."
Uti 4 kap. 4 §. jemväl den förändrade lydelse: ”Öfver brott emot lagbestämmel'•serne
i detta kapitel ransake och döme Domaren i orten; stånde dock Hamn-Rätten fritt
”att straxt höra den brottslige och om målets beskaffenhet sig underrättad göra.”
U ti 5 kap. 3 §. den förändring i ordalagen: ”Öfvar någon i fiskeläget oljud med rotande,
skriande, buller eller annat oskick, androm till mehn, eller spel och dobbel, och
”på Hamnfogdens varning sig ej genast rättar, eller kifva män sins emellan och Hamnfogden
bjuder fred, men de den ej hålla vilja, böte 1 r:dr 32 sk. Sitter någon å krog
”under gudstjensten, sön- och högtidsdagar, eller beträdes någon eljest vara med starka
”drycker så öfverlastad, att hvar och en, som honom ser, ögonskenligen kan märka, att han
”drucken är, böte 3 r:dr 16 sk. banko.”
Uti 6 kap. 2 §. 2 morn., att detta mom. måtte erhålla följande lydelse: ”Tillbjuder
”ingen att böterna för den brottslige gälda, anmäle Hamn-Rätten målet hos Domstolen i
”orten etc.; samt
Uti 6 kap. 4 g. den förändring: “De penningar och böter, som efter Hamn-Rättens
”dom falla, gånge till treskiftes; och tage konungens lott de fattige i fiskeläget eller församlingen,
annan Hamn-Rätten, tredje Målsäganden”;
äfvensom det förslag jemväl blifvit framstäldt, att de böter, som uti Hamn-Ordningen
stadgas, måtte utsättas i gällande Myntslag af riksdaler, skillingar och runstycken banko.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande, och får sitt yttrande
i ämnet härmed afgifva.
Vid granskning af omförmälda Kongl. Hamn-Ordning, har Utskottet funnit sig böra
anmärka, att densamma icke innefattar alla de föreskrifter, hvilka en sådan Ordningsstad
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 6. 1 1
ga bör innehålla, för att vid hvarje inträffande händelse kunna tjena lednmöterne i en
Hamn-Rätt till behörig ledning för sina domslut och öfriga åtgärder. Der förekommer
t. ex. ej något stadgande, som omtalar, när Hamnfogde eller Bisittare är jäfvig, eller hvilka
åtgärder, som vid dylikt fall böra iakttagas, för att Rätten ändock må blifva domför.
Icke heller finnes något stadgande, som bestämmer det eller de ställen, der de fiskande
ega utlägga sina garn eller draga sina notar, i händelse de derom sins emellan råka i
tvist, och något större ansvar är ej stadgadt för den, som drager sin not i annars notvarp
än för den, som fiskredskap af annat slag inpå annans sätter, oaktadt den förra förseelsen
måste anses större än den sednare, såsom i allmänhet ländande till mera förfång och
skada.
Vidare föreskrifves uti 4 kap. 1 § af Hamn-Ordningen att den, som snattar, men ej
orkar böta, skall sitta i stocken, oaktadt stockstraffet redan genom Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841 blifvit afskaffadt, och i de fall, der böter egde rum, i stället derföre
fängelsestraff infördt.
Efter utskottets tanka, bör likväl en sådan Ordnings-Stadga, hvarom här är fråga,
innehålla alla de föreskrifter, som kunna vara erforderlige för Ledamöter i Hamn-rätt, i
och för utöfvandet af en sådan befattning, så att dessa Ledamöter, af hvilka man icke kan
påräkna någon egentlig lagkunskap, ej må i brist på kännedom om allmänna lagen eller
de förändringar, som deruti egt rum, begå felsteg och misstag.
Af dessa skäl och då Utskottet anser ofvannämnde Hamn-Ordning icke vara så fullständig,
som erfordras, och icke i allt öfverensstämma med gällande lag, får Utskottet
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta öfverse Hamn-Ordningen af den 24 Januari
1771, så att densamma vinner den fullständighet, som af förhållandena
påkallas, och i öfrigt öfverensstämmelse med gällande lag.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Allm, Besvärs- och Ekon.-Bish. Utlåtande N:o 7.
HiO t.
Ank. till Exp. tflsk. d. 17 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående fastställandet af
reglementen för Sockenmagasiner.
Uti en hos Högvördiga Presteståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion, har herr
Prosten Eurén anfört, att, sedan Kongl. Majit, uti nådigt Bref den 6 April 1843, bemyndigat
sine Befallningshafvande att pröfva, och, såvidt med lag och laga stadgar vore förenligt,
till efterrättelse fastställa de förslag till nya reglementen för Sockenmagasiner eller till
ändringar eller tillägg i redan af Kongl. Majit fastställde sådane reglementen, som kunde
hos Konungens Befallningshafvande anmälas; så hade, oaktadt Kongl. Majit redan derförut
liera gånger fastställt Reglementen, deruti räntan å spannemål, ifrån sockenmagasin utlånad,
blifvit bestämd till fyra kappar på tunnan, det inträffat, att stadfästelse blifvit vägrad å ett
reglemente derföre, att uti samma reglemente den för en utlånad tunna spanmål bestämda
ränta uppgått till 3 kappar, men högsta lagliga räntan skulle utgöra endast l§f kappe på tunnan;
att då likväl Kongl. Majit uti högstberörde nådiga Bref förklarat andre bestämmelser för
Vården och förvaltningen af Sockenmagasiner i allmänhet icke vara erforderliga, än som på
menigheternes egna öfverenskommelser kunde bero, och de reglementen, hvilka Kongl,
Maj:t före utfärdandet af omförmäldte nådiga bref fastställt, efter motionärens tanka, skola
tjena till ledning äfven för dem, sorn derefter tillkomme, samt det icke borde anses olagligt
att bestämma den ränta, som erlägges för spanmål, lånad ur Sockenmagasin, till lika
belopp, som Kongl. Majit förut flera gånger godkänt, så har motionären, under åberopande
jemväl deraf, att, i afseende å en sådan utlåning, som här vöre i fråga, allmänna lagens
bud om den högsta ränta, som finge å försträckningar beräknas, ej Vöre tillämpligt, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl, Majit
täcktes meddela den förklaring öfver Sitt högstberörde nådiga Bref, att inga hinder, härledda
från lagens stadganden om penninge-räntan vid försträckningar, skulle anses ligga
\ vägen för stadfästelse af förslag till reglementen för socknemagasiner, så snart den ränta.
Allm. Bestars- och Ekon-Utsk. Utlåtande N:o 7. 13
som i förslaget bestämdes, å utlånad spanmål ej öfverskrede den* hvilken Kongl. Majit
genom förut aflåtne stadfästelse-resolutioner å dylika reglementen i Nåder gillat och
godkänt.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet lagit i Öfvervägande. Det har dervid förekommit
Utskottet, som skulle lagens stadgande i 9 kap. 6 § Handels-Balken, att ”ingen tage
eller låte förskrifva sig högre ränta än 6 för hundrade om året,11 icke billigen böra
tillämpas i afseende å försträckningar i spanmål, lemnade från sådane Inrättningar, som
här äro i fråga, eller Sockenmagasiner. Dels är den kostnad ganska betydlig, som är förenad
med byggandet och underhållandet af sådane magasiner, samt med vårdandet af deruti
förvarad spanmål, dels äro dessa magasiner stundom underkastade dryga förluster, ej
mindre genom låntagarens ej sällan inträffande oförmögenhet, att återbetala erhållne lån,
än äfven genom spanmålens intorkning och skadande af mask och råttor, och dessutom eger
utlåningen till största delen rum vårtiden, då priset å spanmål vanligen är högre än
om hösten, då, efter skörden, lånen till det mesta återbetalas.
I anseende till dessa förhållanden och enär det synes vara en ej obetydlig fördel för
låntagarne att få återbetala sina lån in natura, tror Utskottet också beräknandet af en högre
ränta än nämndt är, ej blott vara öfverensstämmande med billighet, utan äfven påkallas af
nödig omtanka för Sockenmagasiners bestånd; och som dessa inrättningar äro af särskild
beskaffenhet, och deras förvaltande äfven för såvidt det angår bestämmandet af ränta å derifrån
utgifne lån, således bör ankomma på kommunerne sjelfve, men det, å andra sidan,
icke heller må åt dem öfverlemnas att bestämma berörde ränta till så högt belopp, att
densamma blir för låntagarne mera betungande, än som nödigt är, och för magasinens bestånd
kan erfordras, får Utskottet, på de sålunda uttalade grunder, vördsamt tillstyrka :
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes öfver Högstberörde Nådiga Bref af den 6 April
1842 meddela den förklaring, att lagens stadgande om räntas
beräknande ej må ligga i vägen för fastställandet af förslag till
Reglementen för Sockenmagasiner, då den ränta, som. i sådant för«
slag blifvit bestämd, ej öfverskrider fyra kappar på tunnan.
Stockholm den 16 Januari 1851.
14
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 8.
o 8.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 17 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om föreskrifter mot gifte hus
mäns
och inhyseshjons utvandringar från Skåne till Danmark.
Till Utskottets åtgärd har från Hedervärda Bondeståndet blifvit öfverlemnad en af
Riksdagsfullmäktigen från Malmöhus län Jöns Månsson väckt motion, hvari anförts: att i
motionärens hemort Skåne, under sednare åren inträffat, att 'en mängd gifta husmän och
sådane manspersoner, som bo inhyses, om våren öfverresa till Danmark, i uppgifvet ändamål
att söka arbetsförtjenst, ehuru sådan för dem ingalunda saknades i hemorten, och
egentliga afsigten med dessa utvandringar vore, att under bortovaron öfverlemna hustru
och barn till Fattigvårdens försorg. Af nämnde utvandringar, hvartill Landshöfdinge-embetets
resepass erhötles, såvida blott Pastors betyg för sådant ändamål företeddes, hade följden
blifvit, att jordbrukaren i hemlandet gått miste om ifrågavarande personers biträde,
under det dessas arbetskraft blifvit använd i utlandet och förtjensten af dem sjelfve förskingrats,
så att hustru och barn, som de öfvergifvit, varit i saknad af dagligt bröd; vid
hvilket förhållarde Fattigvården blifvit anlitad och måst draga försorg om hustrurnas och
barnens uppehälle.
För att i någon mån hämma detta oskick och tillse, att Fattigvården icke onödigtvis
betungas, har motionären anhållit, det stadgas måtte, dels att inom socknen boende och
mantalsskrifven husman eller inhyseshjon, som för ofvansagde ändamål ville öfverresa till
Danmark och qvarlemnade hustru och barn, måtte göra sin begäran anhängig inför sockenstämma,
som skulle pröfva, om personen vore i den oberoende ställning, att en dylik utfärd
icke medförde olägenhet för Fattigvården, dels ock att resepass för honom icke finge
utfärdas utan på grund af bifall dertill genom sockenstämmobeslut.
Utskottet har tagit detta ämne i öfvervägande; och som det föreslagna vilkoret för
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 8. ! •’>
meranämnde personers utvandring till Danmark, i ändamål att förskaffa sig arbetsförtjenst,
skulle komma att utgöra ett undantag från den i Fattigvårds—lagstiftningen gällande grundsats,
att en hvar må ega att, för vinnande af sin utkomst, välja den viselseort han för sådant
ändamål anser tjenligast, samt dertill kommer att, enligt hvad för Utskottet blifvit uppgifvet,
de öfverklagade utvandringarne, om de äfven i ett eller annat fall medföra den olägenhet
för fattigvården, som motionären omförmält, likväl i allmänhet varit för ifrågavarande
samhällsklass ekonomiskt fördelaktiga,
anser utskottet sig böra tillstyrka, att Rikets Ständer icke mätte
vidtaga någon åtgärd på grund af ifrågavarande motion.
Stockholm den 16 Januari 1851.
\ 0 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af väckta motioner om upphörande af förhöjd
Presterlig tjenstårs-beräkning, m. m.
Uti tvänne från Högvördiga Presteståndet till Utskottets handläggning öfverlemnade
motioner, har dels Herr Prosten Setterblad och dels Herr Kontraktsprosten J. C Söderberg
föreslagit upphörande af förhöjd presterlig tjenstårs-beräkning der sådan ännu egde
rum, med hemställan tillika af den förre motionären, att undersökning måtte anställas till
utrönande deraf, hvilka presterliga tjenstemän voro i åtnjutande af ifrågavarande förmån
samt huru stor lön dessa uppburo, på det att densamma, derest den ansåges för ringa,
måtte varda ökad till det belopp, som billigheten fordrade; och har Herr Kontraktsprosten
Söderberg, som grundat sitt förenämnde förslag på den åsigt, att sedan förhöjd presterlig
tjenstårs-beräkning för Skollärare genom Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulärbref den 6 Juli 1849
blifvit upphäfven, sådan förmån icke eller vidare borde af andre ecclesiastike tjenstemän
tillgodonjutas af samma skäl ansett enkel presterlig tjenstårsberäkning böra försvinna vid
16 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande No 9.
de af presterlig tjenstgöring icke åtföljde befattningar, med hvilka nämnde förmån vore
förenad, men för hvilka den numera icke kunde anses erforderlig, såsom vid en del folkskolor;
hvadan Herr Kontraktsprosten, med inskränkning af sin framställning till hvad
Carlstads stift angick, tillstyrkt, att den, genom meddelade Kongl. Resolutioner beviljade,
enkla presterliga tjenstårsberäkning vid lörarebefattningarne i Amål, Carlskoga och Nysund
måtte komma att upphöra.
Hvad nu först angår motionärens förslag i afseende på den förhöjda presterliga tjenstårsberäkningen,
så förekommer i afseende härå, att Kongl. Majit genom ett den 26 sitslidne
Oktober till samtlige Konsistorierne utfärdat Cirkulär förordnat, att all förhöjd presterlig
tjenstårsberäkning, som, på grund af allmänna författningar eller särskilda nådiga resolutioner,
ännu då var med vissa tjenster förenad, skulle, vid dåvarande innehafvares afgång
från dessa tjenster, utan undantag, upphöra, samt att Kongl. Majit derjemte förklarat sin
nådiga afsigt vara att framdeles meddela särskildt beslut i afseende på den ersättning, som
för nämnde förmån kunde anses böra genom ökade löne-vilkor beredas; och får Utskottet
vid sådant förhållande tillstyrka,
att motionärernes framställningar i detta afseende må anses hafva
förfallit.
Beträffande derefter Kontratsprosten Söderbergs hemställan angående upphörande af
enkel presterlig tjenstårsberäkning för Lärarne vid folkskolorna i Åmål, Carlskoga och
Nysund; så, enär något skål för nämnde förmåns afskaffande särskildt för berörde Irenne
tjenster icke förekommit, anser Utskottet sig böra föreslå,
att ifrågavarande hemstälan icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Häremot anmäldes följande Reservation af Herr Kontraktsprosten J. Söderberg:
"Emot Utskottets förevarande betänkande får jag reservera mig såtillvida, som jag
anser Utskottet icke hafva fullständigt upptagit de af mig anförda skäl för upphörande a{
presterlig tjenstårsberäkning vid Skollärarebefattningarne i Amål, Carlskoga och Nysund.
Hessa skäl, af mig i motionen utsatta, voroi att då till följe af Kongl. Stadgan för
Folk*-
Allm. Bestars• och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 10, 17
Folkundervisningen i Riket af den 18 Juni 1842, seminarier för bildande af skicklige Folkskolelärare
äro inrättade, hvarifrån sådane lärare kunna erhållas, hvilket ej förr var hände!-  sen, och då Staten anslagit betydliga medel för Folkskolelärares a Hörling, någon förmån af
enkel presterlig tjenstårsberäkning för desse hvarken vore behöflig eller billig, särdeles
sedan den förhöjda årsberäkningen för så många högre befattningar blifvit afskafiad, men
dessa ändock skulle qvarstå, lika lottade med de öfrige, ehuru icke derjemte innehafvande
någon ordinarie presterlig befattning; hvartill komme att dvlike blott såsom Folkskolelärare
anställde Prestman svårligen för Kyrkans tjenst kunde umbäras, men såsom ordinarie
tjenstemän icke finge af Domkapitlet vid inträffande piestbrist nissiveras.
I%:0 <39.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 1T Jari. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändradt befordringssätt
till regala pastorater.
I
Till alin änny Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning har Hedervärda Bondeståndet
öfverlemna! ett af Riksdagsfullmäktige» Pehr Bengtsson från Calmar län afgifvet
memorial, hvaruti han anförl, det vid återbesättande af regala pastorater inträffar, att. af
de på förslaget varande, mången, för att aflägga det föreskrifna profvet, måste tillryggalägga
40 — 60 mil och att församlingsboerne nödgas resa åtskilliga mil fram och tillbaka
för upprättande och justerande af vallängden, samt för afgifvande af sina röster, äfvensom
alt, ehurn församlingen ofia, genom alt gifva en af prof-predikanterne sin gemensamma
röst, uttryckt en liflig önskan att erhålla denne till sin själasörjare, pastoratet likafullt bortgifvits
åt en extra sökande, hvilken af församlingen ej varit känd; och har motionären
derföre hemställt, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet ville anhålla, ”att
till regala pastorater måtte, utan alla omgångar, genast utnämnes den,
Sorn Kongl. Majit fimner godt hugna med en slik nådegåfva.”
Bih. till B. St. Prot. 1850 f 1851. 8 Sami. 1 Häft. 3
18 Allm. Besvärs- och Ekon.- Visit. Utlåtande N:o IB.
Då det af motionären åsyftade ändamål, efter Utskottets åsigt, icke kan vinnas utan
genom förändring af 28 och 30 §§ Regeringsformen, och den väckta frågan alltså ligger
utom kretsen för Utskottets verksamhet, har Utskottet
ansett sig icke böra ingå i närmare pröfning af densamma.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Häremot anmälde Riksdagsfullmäktige!) Pehr Bengtsson följande
Reservation.
Mot det beslut Ulskoltet i ofvanskrifne fall fattat får jag mig på det högsla reservera.
Utskottet har sagt, att det ligger utom gränsen för dess verksamhet, och i sådant afseende,
till stöd derför, åberopat 28 och 30 §§. af Regeringsformen. Hvarföre icke då i första
rummet och vid frågans första behandling åberopa, 44 §. Riksdags-Ordningen. Då hade
hvarken siiin eller liktänkandes rätt varit betagen att få motionen remitterad till det Utskott,
deri den kunnat i grundlagsenlig väg behandlas. Men sorn Utskottet nu tagit motionen
under pröfning, så har beslutet, efter mitt förmenande, bordt blifva annorlunda. Likväl
åsyftar min motion ingen ändring i de af Utskottet åberopade §§. utan har till syfte endast
och allenast, att genom Utskottets beslut kunna få folkets önskan till konungatronen framburen,
att det hädanefter varder befriadt ifrån den, från urgamla tider vidhängande löjliga
traditionen, att allmogen skäll vara en regeringens lekboll. Då Kongl. Maj.-ts, enligt åberopade
§§ har sin rätt bevarad att, vid yppad ledighet af regala pastorater tillsätta desamma,
så frågas, hvarföre skall folket tvingas och gäckas med att afhöra och rösta på en
prest, som det vanligtvis aldrig mera får höra eller se, då det i stället, allt efter pastoratets
godhet, undfår en höglärd herre, som vid skolan utnött sin bästa tid, ovan vid kyrkan
och det presterliga lifvet, äfvensom alla andra för församlingarne högst vigliga och angeläg
na
kommunala bestyr.
Kongl. Maj:t som med all faderlig omvårdnad hugnar sina undersåtar. skulle visst icke
hafva underlåtit att derå fästa sin höga uppmärksamhet.
STOCKHOLM Östlund & Berling, 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-l]Iskottets Utlåtande, N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851, kl 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om Landsf 'skals-tjenstemes
indragande.
Lii en af Båksdagsfullmäktigen Erik Eriksson frän Gefleborgs län inom
Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion, har blifvit föreslaget,
att landsfiskals-tjensterne matte indragas och benämningen landsfiskal således
ur den för Justitie-kansleren gällande instruktion utgå; till stöd för hvilket
förslag motionären åberopat: att, då desse tjenstemän icke af staten åtnjöte någon
lön, utan deras inkomster endast utgjordes af andelar i böter och beslag, samt
ersättning för rese- och traktamentskostnad i och för de serskildta mål, hvilkas
utförande åt dem anförtroddes, de sålunda vöre beroende af den kommun, inom hvilken
hvar och en af dem hade sitt tjenstgörings-distrikt; att hvarken staten
eller den enskilde kunde al dem vänta det nit, den oväld, eller den insigt, hvarpå
tidebvarfvet gjorde anspråk; att ofta till utförande af viktigare åtal serskilde
personer förordnades; att, jemte landsfiskalerne, kronofogdar och länsmän voro
beifrare af brott och lagöfverträdelser, och att, om desse sednare tjenstemän fullgjorde
sina åligganden, så skulle för landsfiskalerne icke återstå något att uträtta;
att uti hvarje län, som hade en kraftfull och duglig Landshöfding, vederbörande
kronofogdar och länsmän egde en ”tillräcklig äggelse till sina skyldigheters
noggranna uppfyllande,” samt att, då för kompetens lill omförmälde tjenster
erfordrades genomgångna examina, Justitie-kansleren icke saknade skicklige personer
att vid förekommande behof anlita.
Vid motionens föredragning till remiss hos Hedervärda Bonde-ståndet hade
Petter Gabrielsson och Anders Medin från Kronobergs län, Jonas Petter Sandstedt
från Jönköpings, Jåns Månsson från Malmöhus och Per Nilsson från Christianstads
län med motionären sig förenat.
Kih. till It. St:s Prot. 1850 & 1851 8 Sami. 2 Höft 1
"2
Allmänna Besaärs- och Ekonomi--Ulskottels Utlåtande, N:o 11.
Vid flera förflutna riksdagar har denna af motionären nu framställda fråga
redan utgjort föremål för Rikets Ständers åtgärd. På sätt allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet vid sistlidne riksdag i sitt betänkande N:o 86 anfört, anhöl
10
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 31 Januari 1841, hos Kongl. Majit
att landsfiskals-tjensterne måtte indragas, men Kongl. Majit behagade, under den
11 derpåföljde Mars, i nåder förklara Sig icke kunna Rikets Ständers berörde
begäran bifalla, hufvudsakligen på den grund, att för bevakandet af Kronans talan
vid Underdomstolar, så väl i tvistemål som i brottmål af mera invecklad beskaffenhet,
ombud med större insigter, än som i allmänhet hos kronobetjeningen
kunde påräknas borde vara att tillgå, samt att biträde af skicklige personer jemväl
vore erforderligt vid de fall, då emot kronobetjente sådana klagomål förekomma,
som ledde till åtals anställande vid domstol.
Derefter hade Justitie-kansleren i underdånig skrifvelse den 22 December 1846,
efter framställning af de olägenheter, som vore förbundne med Iandsfiskalstjensterne,
föreslagit, att dessa tjenster vid innehafvarnes afgång icke mätte vidare tillsättas,
men att Justitie-kansleren skulle i stället ega att, med den rättighet, som honom i afseende
på lands- oell stads-fiskal tillkomme, inom hvarje rikets län förordna en Ombudsman,
hvilken det skulle åligga ej mindre att utföra de mål, som af Justitie-kansleren, Rikets
Ständers Justitie-Ombudsman, eller Kongl. Majlis Befallningshafvande blefve
en sådan tjensteman anförtrodde, än äfven alt, i öfverensstämmelse med de föreskrifter,
Justitie-kansleren funne nödigt att i allmänhet eller för vissa fall meddela,
hvar och en inom sitt distrikt tillse, att lagar och författningar blefve behörigen
iakttagne; i hvilket afseende och då, för verkställighet af en sådan förändring,
erfordrades bestämd lön eller arfvode för desse tjenstemän, hvilka efter Justitie-kanslerens
åsigt, icke borde åtnjuta andel i böter eller i värdet af förverkadt
gods, Justitie-kansleren i underdånighet hemställt, alt Kongl. Majit ville aflåta
nådig Proposition till Rikets Ständer om nödigt anslag för ändamålet.
I anledning häraf hade Kongl. Majit, under den 9 November 1847, förklarat
Sig väl hafva funnit Justitie-kanslerens omförmäldte förslag ändamålsenligt,
men att, då Statsverkets påräkneliga, flir mera magtpåliggande ändamål behöfliga,
tillgångar icke lemnade tillfälle alt betacka den utgift, som erfordrades för verkställighet
af samma förslag, detsamma icke kunde bifallas och nådig Proposition
i ämnet till Rikets Ständer således icke heller under då pågående riksmöte afgifvas.
I sakens då varande skick väcktes vid sistförflutne riksdag åtskillige motioner
om landsfiskals-tjensternes indragning,' som remitterades till allmänna Be
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 11.
3
svärs- och Ekonomi-Utskottet, hvilket i härofvan omförmäldte betänkande tillstyrkte,
att samma motioner icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd, under
åberopande såsom skäl dertill, att det vore af yttersta vigt, att Justitise-kansleren,
Rikets Ständers Justitie-ombudsman och Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke
saknade utvägar att, för bevakande och utförande af Kongl. Maj:ts och Kronans
talan eller enskildes rätt, vid Under-domstolarne inom rikets län, anlita landsfiskalcrnes
biträde, intilldess den af Justitie-kansleren föreslagna och af Kongl.
Maj:t ändamålsenlig ansedda åtgärd med tillförordnandet af ombudsmän kunde i
verket sättas 5 — och ldef detta utlåtande af samtlige Riks-stånden bifallet.
Sedermera har Justitie-kansleren ånyo fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
på denna fråga, uti underdånigt memorial den 15 Maj 1849, hvaruti blifvit anfördt,
det han kommit till öfvertygelse derom, att Kronans rätt och allmänna säkerheten
icke på ett fullt betryggande sätt kunde bevakas med en sådan åklagaremaktens
organisation och serdeles med ett så beskaffadt aflöningssätt för de allmänna åklagarne,
som nu egde rum, hvarföre han i underdånighet föreslagit, att alla böter
och allt förbrutet gods skulle tillfalla Kronan; att hvad, som af böter efter tio års
medeltal verkligen tillfallit Statsverket, de fattige, barnhus, postkassan med flera
allmänna inrättningar, mätte utgå med ett derefter en gång för alla bestämdt belopp,
samt att återstoden, utgörande egentligen hvad, som förut tillfallit målsegare,
angifvare och åklagare, för hvarje år skulle fördelas så, att | användes till
förbättring af vissa advokatfiskalers samt krono-åklagares vid Under-rätterna löner,
och den öfriga -{- af Kongl Maj:t, såsom ersättning och uppmuntran, tilläggas sådane
åklagare, som vid upptäckt och åtal af brott haft större kostnader eller ådagalagt
serdeles nit; och har Kongl. Maj:t, med anledning dels häraf och dels af
hvad Justitie-kansleren för öfrigt i ämnet anfört, genom nådigt Rref den 27 Februari
sisllidne år förklarat, att då, uti det förslag till ny strafflag, som Kongl.
Majit vid sistlidne riksdag låtit för Rikets Ständer framlägga, det vore antaget,
alt alla böter skulle tillfalla Kronan, samt den uti lagen för vissa brott stadgade
påföljd att hafva förverkat sitt gods, jemväl skulle upphöra, Kongl. Majit icke
funne skäl att, innan ytterligare grundlagsenliga åtgärder i anledning af nyssnämnde
förslag blefve vidtagne, i nåder besluta något serskildt förfogande till följd af
Justitie-kanslerens underdåniga framställning i berörda frågor; hvaremot och enär
för pröfning, huruvida medelst bidrag af böter och gods, som dömdes förbrutet,
löner och löneförbättringar kunde beredas allmänna åklagare, nödigt vöre att få
utredt, till hvad belopp under sistförflutna tiden vederbörande åklagare och myndigheter
tillgodonjutit andelar i dylika böter och förverkadt gods, Kongl. Majit
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 11.
bemyndigat Justitie-kansleren att hos vederbörande söka och erhålla de upplysningar,
som för ämnets utredning funnes vara behöfliga. Till följd häraf har från
Kongl. Majrts och Rikets Kammar-rätt infordrats och under den 31 Oktober 1850
afgifvits ett general-sammandrag öfver influtne bötesmedel under loppet af 10 år,
(]839—1848), upprättadt på grund af landsböckerna, hvilket utvisar, att, utom
hvad myndigheter deraf tillkommit, målsegares och åklagares bötesandelar per medium
för hvarje år utgjort en summa af 87,337 R:dr 13 sk. 11 rst. banko;
Och lärer Justitie-kansleren, enligt hvad Utskottet inhemtat, redan vara betänkt
uppå anskaffandet af de upplysningar, som i öfrigt för ärendets utredning af honom
ansetts nödiga.
Sedan Utskottet redogjort för de åtgärder, som i afseende å förevarande ämne
blifvit vidtagne, får Utskottet vördsamt anföra, att, då den väckta frågan om
landsfiskals-tjensternas indragande sålunda, på sätt visadt är, redan utgör föremål
för Kongl. Majrts nådiga pröfning och omsorg,
Utskottet anser sig icke böra för närvarande tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgärd, i anledning af Eric Ericssons förevarande
motion.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 12.
5
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om utfärdande af
fullmakter för länsmän.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Riksdags-fullmäktigen D. Danielsson från Jönköpings
Län väckt motion af innehåll, att, då det icke kan nekas, att vården om
ordning och skick inom landsorten, på flera ställen, är i hög grad beroende på
länsmännen, det äfven vore af största vigt, att länsmans-tjensterne icke innehades
af andra än oberoende personer, kände lör skicklighet och rättrådighet, egenskaper,
hvarpå vår samtid har stegrade anspråk, men att dessa tjenster dock sällan
så äro besatte, emedan personer med antydde egenskaper samt med någon utsigt
till bättre och mindre besvärlig sysselsättning icke funne skäl att söka ifrågavarande
befattningar, vid hvilkas tillsättande det i allmänhet så tillgår, att Konungens
Befallningshafvande å dem utfärdar konstitutorialer, med uttryckligt vilkor,
att innehafvaren vid tjensten bibehålles endast tills vidare och så länge han dertill
af Konungens Befallningshafvande anses tjenlig; ett förfarande, hvarigenom, i motionärens
tanka, aktningen för egen person och innehafvande tjenst nedsättes.
På dessa skäl har motionären föreslagit: ”Att de hitintills vanliga, på egen
makt beroende, konstitutorialerna må varda afskaffade och beslut utfärdas, i följd
hvaraf det må vara Landshöfdingarne ålagdt att vid länsmans-tillsättningar utfärda
ordentliga fullmakter.”
Utskottet får, med anledning häraf, vördsamt upplysa, att en motion af enahanda
syftning med den nu ifrågavarande vid 1847 och 1848 årens riksdag blifvit
väckt, samt att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti ett den 23 Maj
1848 afgifvet, af samtlige Riks-stånden bifallet, betänkande N:o 95, afstyrkt densamma,
hufvudsakligen på följande skäl: ”att då länsmännen ej behöfva förvärfva
sig samma kunskapsmått, som för öfrige kronans så kallade oafsättlige embetsoch
tjenstemän är föreskrifvet, och derföre ej heller kunna hafva anspråk att med
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskoltets Betänkande N:o 12.
desse ega lika rättigheter, samt länsmännens egentliga åligganden äro så beskaffade,
att de hufvudsakligast bero på personligt omdöme, nit och verksamhet, hvilka
egenskaper icke kunna förr än efter föregången pröfning under tjensteutöfning
bedömas, så torde häraf finnas vara en följd, att Landshöfdingarne, som stå i ansvar
för ordentliga handhafvandet af de mångfaldiga ärenden, hvilka inom länen
på deras tillsyn bero, oell derföre ofta nödgas att, enär de icke kunna medhinna
att sträcka sin egen och omedelbara uppmärksamhet till alla dessa, med fullt förtroende
tillita länsmännens biträde härvid, ock må hafva rättighet att pröfva, huruvida
de besitta nyssberörde egenskaper och om de hafva tillräckliga insigter och
urskiljning, att på ett tillfredsställande sätt verkställa de dem meddelade föreskrifter.
Att söka bereda en förändring uti detta förhållande genom utfärdande af fullmakter
för länsmännen, i stället för konstitutorialer, ansåg Utskottet ej lämpligt;
och hvad beträffar den händelsen, att någon länsman varder af Landshöfdingen förklarad
sin tjenst förlustig, utan att bevisligen hafva sig förbrutit, så vore det honom
obetaget att å laga väg göra sina anspråk gällande.’*
Ehuru de i ofvannämnde betänkande sålunda anförda skäl synas mer än tillräckliga
för afslåendet af motionärens förslag, saknas likväl icke ytterligare sådane,
bland hvilka Utskottet endast vill anföra ett enda, nemligen det obehagliga
förhållande, hvaruti kronofogdarne, som i första hand måste erfara följderna af
länsmännens bristande nit och beredvillighet i uppfyllandet af erhållna uppdrag,
skulle komma att befinna sig, i händelse en oafsättlig länsman, så ofta ett allvarligare
juridiskt ansvar för försummelse icke vore att förvänta, undandroge sig att,
såsom sig borde, dem tillhandagå.
Utskottet får således, med åberopande af hvad härvid blifvit anfördt, vördsamt
hemställa,
att denna motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 13. 7
N:o 15.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upprättande
af förslag vid länsmanstjens ters tillsättning samt om uppbördsborgen
för länsmän.
Från Högloflige Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
blifvit remitterad en af Herr Weidenhjelm, August, väckt motion,
hvaruti han framställt den åsigt, att länsmanstjenster icke höra tillsättas utan
närmaste förmannens hörande eller förr, än så kallad uppbördsborgen blifvit
ställd af den sökande. Det vore nemligen bekant, att kronofogden, som omöjligen
utan biträde kan medhinna alla honom föreskrifna åligganden, ofta måste anlita länsmannen
om hjelp vid indrifningen af kronans uppbörd o. s. v., samt att han såsom
ensam ansvarig för deras åtgöranden kan blifva tvungen att vidkännas dryga
ersättnings-utgifter för länsmännens vårdslöshet och försummelse. I anledning
häraf har motionären föreslagit, att genom en författning måtte bestämmas, att,
vid hädanefter inträffande ledigheter till länsmanstjenster, kungörelse derom i allmänna
tidningarne skall införas med föreläggande, att ansökningar, åtföljda af behöriga
meritförteckningar’ och vederhäftig borgen för en uppbörd af t. ex. 500
R:dr banko, inom viss tid, såsom en månad, böra aflemnas till kronofogden i orten
5 hvarefter denne eger att ofördröjligen upprätta förslag å trenne till platsen
kompetente personer, samt, jemte sitt förord för någon viss bland dem, ansöknings-handlingarna
till Konungens befallningshafvande insända.
Utskottet, som tagit detta i behörigt öfvervägande, får vördsamt anföra:
att, hvad först beträffar frågan om förslags upprättande till länsmanstjenster
svårighet redan synes möta vid bestämmande af grunderna derför, så till vida, att,
för den händelse måttet af förvärfvade kunskaper skulle ega företräde, det allt för
ofta torde komma att visa sig, det öfvervigten i kunskaper ingalunda försäkrar
om besittningen af den urskiljning, den verksamhetslust Och den förmåga att um
-
8 Allmänna Besväi's- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 13.
gås med allmogen, som utgöra så väsendtligt erforderliga egenskaper hos en länsman,
samt att, om åter å tjenstetid skall Påstås hufvudsakligt afseende, deremot möter,
att beskaffenheten af länsmanstjensterna fordrar, att de personer, som dermed
beklädas, åtminstone vid tjenstens tillträdande, innehafva full verksamhetskraft och
det sålunda måste vara en fördel, att yngre personer dervid komma i åtanka,
hvadan ifrågavarande befordringsgrund äfven är felaktig, i synnerhet om, med
tillämpning deraf, sådana personer komma att befordras, hvilka icke förut innehaft
dylik tjenstj hvarförutan ej heller torde förbises den olägenhet, som sannolikt
ofta skulle uppstå deraf, att såsom sökande anmälte sig personer från mer
eller mindre aflägsna orter af riket, hvilka vore obekanta med förhållandena uti
de nya distrikt, inom hvilka de skulle komma att verka 5 samt att, då i allmänhet
landshöfdingarne icke lära uraktlåta att vid länsmäns tillsättande lemna
kronofogden tillfälle att förordna någon af honom för ordning och redbarhet känd
person, det syfte, som motionären med förslags upprättande afsett, i detta fall
redan synes ernådt, samt det icke vara behöfligt, att åt kronofogden dervid lemnäs
något ytterligare inflytande, än hvad möjligen ett sådant förord kan medföra.
Hvad sedermera vidkommer motionärens framställning om angelägenheten
deraf, att länsmän anskaffade uppbördsborgen, så torde en sådan borgen, om den
än icke föreskrifves högre än 500 R:dr banko, säkert för de fleste blifva ganska
svår att erhålla samt eljest för tjensten skicklige sökande derigenom ofta
förhindras ifrån att sig dertill anmäla. Och får Utskottet slutligen tillägga, att,
enligt dess åsigt, antagandet af berörde af motionären framställda förslag skulle
blifva högst betänkligt, såsom ”ledande till en inskränkning i Konungens befall
ningshafvandes
frihet i valet af dem underordnade organer, hvilken icke vore förenlig
med den ansvarighet för länsstyrelsen i sin helhet, hvilken dem åligger,
och som hörer till fullständigheten af den administrativa organisationen,” hvarföre
Utskottet ansett sig böra vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Reservation af Hr Prosten Melén:
”Emot Utskottets beslut måste jag, isynnerhet fästande mig vid sednare delen
af motionens innehåll, reservera mig.
Länsmans
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 13.
5)
Länsmanstjensterne, rätt uppskattade, äro numera ej så ringa tjenster, som
mången föreställer sig. Det förakt, uti hvilket dessa tjenster i sednare tider kommit,
härleder sig från deras innehafvares godtyckliga så väl till- som afsättning ;
ty dessa tjenster tillsättas numera, endast såsom det heter, ”lills vidarei följd
hvaraf en länsman kan, om man så vill, hvilket ögonblick som helst skiljas från
tjernsten. Följden häraf är och måste blifva, att all sjelfständighet hos desse tjenstemän
oftast saknas, och en tjenste- eller embetsman utan sjelfständighet är väl
icke mycket att räkna på, hvarken i eller utom tjensten. De allmänna klagomål,
som så ofta från alla orter af riket förspörjas, äro följder af detta godtycklighetssystem,
som aldrig, åtminstone i ett konstitutionclt samhälle, borde linnas.
Om, såsom motionären föreslagit, desse tjenster tillsattes efter förutgången
ansökningstid och förslags upprättande, skulle mången, sorn nu blir länsman ”lills
vidare” aldrig kunna komma i fråga; ty med säkerhet för tjens tens bibehållande,
tills innebafvaren lagligen förverkat densamma, skulle skicklige, till och med vid
akademien examinerade, unge män, såsom sökande till dessa tjenster aldrig saknas,
då framtida befordran till biittre tjenst för hvar och en, som dertill egde
skicklighet, alltid vöre öppen. Någon onyttigare medlem i samhället, än en godtyckligt
afsatt länsman, kan man knapt tänka sig; ty han eger ofta, snart sagdt,
inga kunskaper, emedan han blifvit godtyckligt tillsatt.
Den farhåga, som Utskottet i sitt betänkande förespeglar, dels att kronofogden
vid dessa tjensters tillsättande ”skulle lemnäs något ytterligare inflytandé\
än hvad han redan eger, dels alt personer skulle komma alt till länsmän antagas,
”hvilka icke skulle innehafva full verksamlietskraflf m. m., kan jag icke
dela, utan fastmer anser, att det vore en vinst, icke endast för länsmannen enskildt,
utan äfven för samhället, om desse tjenster tillsattes, pä sätt motionären
föreslagit; hvarjemte jag anser den af de tre föreslagne, som till tjensten af Konungens
befallningshafvande utnämnes, böra å tjensten erhålla ordentlig fullmakt,
hvarom motion äfven blifvit väckt, till detta Utskott remitterad och i dag beklagligtvis
på samma sätt, som denna, af Utskottet expedierad. Hvad den af motionären
föreslagna borgen af 500 R:dr banko åter angar, är jag öfvertygad, att
densamma skulle med lätthet anskalfas, så snart full säkerhet för tjenstens bibehållande,
lills den blifvit lagligen förverkad, åtföljde utnämningen.”
H Bih. till R. St:s Brot. 1850 & 1851, 8 Sami. 2 hafi.
2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 14.
N:o 14.
Ank. till Exp. Etsk. den 17 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Betänkande, / anledning af väckt Molien om beredande af
tillgång på du g lig vaccin.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet oell Adeln lill Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har herr af Ekenstam, Israel, velat fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet uppå det beklagliga förhållande, alt förtroendet
lill vaccinationen, inom landet, till större delen gått förloradt. Bland de hufvudsakliga
anledningarne härtill uppgifvas: det obestridliga factum, att de naturliga
kopporna som oftast fortsätta sina svåra härjningar äfven på de ställen, der vaccinationen
blifvit, efter sednare åsigter, förnyad; vidare den insedda orimligheten
deraf, att vaccinen numera skulle ega sin första gennuina beskaffenhet af kokoppor,
efter att hafva genomgått de individuella vätskorna hos många millioner
menniskor, hvilka, utan koppämuets förnyelse, tillegnat sig densamma, under de
sistförflutna 54 åren; samt slutligen misstanken om vaccinens mindre helsosamma
beskaffenhet, som råder hos alla, hvilka hafva sig bekant, att vaccinen, till största delen
hemtas från stora Barnhuset i hufvudstaden, der barnen ej sällan lära befinnas
behäftade med venerisk smitta.
Till undanrödjandet af ifrågavaravde misstroende och för att bereda allmänheten
tillgång på en duglig, icke från stora Barnhuset hemtad, vaccin har motionären
föreslagit, att, då på statens bekostnad tvänne veterinär-anstalter underhållas,
en i hufvudstaden och en i Skara, åtminstone ett koppsmittadt kreatur, från
hvilket duglig vaccin kunde tagas och till rikets samtlige provincialläkare öfver
sändas,
alltid vid hvardera af dessa inrättningar borde vara att tillgå.
Utskottet, som ansett denna motion innefatta ett för samhället onekligen högst
vigtigt ämne, har icke kunnat undgå att erkänna nyttan och nödvändigheten
deraf, att ej mindre förtroendet till vaccinationen inom landet återställes, än att
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 14. 11
dc farhågor, om äfven möjligen för långt sträckta, som motionären uppgifvit,
måtte undanrödjas.
För tillvägabringandet häraf har Utskottet, som icke funnit lämpligt att inlåta
sig uti någon pröfning af den ännu ej utredda frågan om varaktigheten af
vaccinationens verkningar, ansett sig, då dess fördelar äfven i de fall, då den
icke helt och hållet utestängt smittkoppor, likväl äro obestridligt ådagalagda,
höra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes i Nåder förordna: l:o att Dess Sundhets
kollegium
må ombesörja, att, på vissa af Kollegium bestämda tider, ett
lämpligt antal kreatur må blifva inköpt och stationeradt vid rikets veterinär-inrättningar,
för beredande af tillgång på duglig vaccin, i ändamål
att till vederbörande läkare utdelas ; 2:o att, genom Kollegii för
sorg,
i länen tjenstgörande läkare må förständigas att under deras resor
i länet söka förskaffa sig upplysning, om koppsmittade kreatur någonstädes
äro tillfinnandes och derom göra anmälan hos vederbörande
Landshöfding; 3:o att Sundhets-kollegium må utfärda en tydlig och
lättfattlig anvisning till igenkännande af kokoppors beskaffenhet på djuren,
med uppmaning till hvar och en, som upptäcker sådane, att anmäla
detta hos närmaste krono-betjening, som vidare borde skyndsamligen
derom inlemna rapport till Landshöfdingen, hvilken derefter egde
att anbefalla veterinär-läkaren i länet att undersöka förhållandet; och
4:o att Sundhets-kollegium i allmänhet skall hålla noggrann vård deröfver,
att det vaccin-ämne, som till användande utlemnas, icke må tagas
från andra än friska personer.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Emot detta beslut reserverade sig prosten Melén.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Allm. Besvärs- oeh Ekon.-Ulshottels Memorial, N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-UUk. d. 18 Jan. 1851 kl. 7 e. m.
Memorial, angående återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäktigen
Mäns Månsson väckt motion, om
dels skyldigheten att vårda utmätt gods och
dels utfärdande af instruktion för Länsmän.
Genom protokolls-utdrag af den 8 innevarande månad, hvilket den 12 dennes
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet ankommit, har Hedervärda Bondeståndet
lill Utskottet remitterat en af Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson väckt
motion, innefattande förslag, dels att endera, antingen exsekutorn eller fordringsegaren,
mätte vara skyldig att utmätt gods emot ersättning emottaga och vårda, samt
dels att en stadga eller instruktion för Länsmän måtte utfärdas.
Som det förra af dessa förslag angår allmänna Lagens föreskrifter uti 5 Kap.
Utsöknings-balken och 10 Kap. Handels-balken, och således icke kan hänföras till
de, frågor, som, enligt 34 § Riksdagsordningen tillhöra Ekonomi-Utskottats behandling,
så får Utskottet,
under åberopande af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, återlemna ifrågavarande
motion samt dervid hemställa, att de 2:ne olika ämnen, som
deruti finnas upptagna, måtte skiljas, hvarefter remiss lärer ega rum.
Stockholm den 18 Januari 1851.
Bih. tm R. St. Fröt, 1850 $ 1351, 8 Sami. 3 Bäti.
2
Allm. Besvärs och Elion. Utskottets Betänkande, IS:o 17.
N:o 16.
Ank. till Exp. Utsb. d. 18 Jan. 1851 kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående föranstaltande
af en ISormat-upplaga af Kaieehesen.
Från Högvördiga Preste-ståndet har tilli allmänna Besvärs- och" Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af hr prosten A. Melander väckt motion, hvaruti anmärkts
att, då katechesen, sedan det åt framlidne erkebiskop Lindhlom, genom
Kongl, brefvet d. 21 Juni 1810, förunnade privilegium exclusivum, att utgifva den
af honom omarbetade kateches förlorat all kraft och verkan, numera får uppläggas
af hvilken boktryckare som helst, och somliga förläggare intaga större, andra mindre
delar utaf de från den Heliga Skrift hemtade språken, så uppkomme derigenom,
som oftast, vid undervisningen, en förbistring och villervalla, isynnerhet bland allmogens
barn, hvilka, efter folkskolornas inrättande, nästan allmänt pläga lära sig
bib elspråken.
Såsom det enda fullt tillförlitliga korrektiv emot dessa olägenheter, har motionären
föreslagit, att en normal-upplaga af katechesen må föranstaltas, samt att,
sedan den blifvit af Kongl. Majit i nåder stadfästad, ett vite af 100 R:dr banko
utom exemplarens konfiskation, må utsättas för den boktryckare, som från dem sålunda
antagna upplagan i någon måtto afviker.
Och hade doktorerne Abr. Nordström och Broman, samt prostarne Arosenius,
Cnattingius och N. Wallin häruti sig förenat.
Utskottet, som tagit ärendet i noggrant öfvervägande, får i anledning deraf
anföra:
T att Kongl. Majit, genom nådigt cirkulär till Domkapitlen af den 1 Julii 1841,
täckts meddela tillåtelse, att katechesen skulle få utgifvas äfven med språk, hemtade
ur kyrkobibeln. Många, som i katechesen heldst vilja återfinna språken
sådana de i kyrkobibeln förekomma, [hafva genom denna nådiga tillåtelse, sett
Allm. Besvärs- och Ekon■ Utskottets Memorial E:o ld\ 3
sin önskau uppfylld, och af allmogen i många orter är den s. k. Lindblomska katechesen
med kyrkobibeins språk redan allmänt begagnad. Under det att nämnde
Kongl, cirkulär sålunda beredt tillfredsställelse för ett religiöst behof, har likväl, genom
ett missförstånd af samma cirkulär, och då förläggaren deraf tagit sig anledning
att förändra äfven språkens vidd och ordställning, tillika den olägenhet uppkommit,
öfver hvilken motionären klagar, och som vid barnaundervisningen förorsakar
mycken oreda. För att styrka tillvaron af denna olägenhet, har motionären
i Utskottet företedt icke mindre än 5 serskilda kateches-upplagor, i hvilka språken
funnits till olika vidd och ordställning införda.
Denna olikhet i läroböcker vid en undervisning af den djupt ingripande art,
som den religiösa folkundervisningen, har Utskottet funnit vara af sådan vigt, att
den påkallar en snar rättelse. Att likväl till afhjelpande af dessa svårigheter, föranstalta
utgifvandet af en Normal-upplaga af katechesen, är en åtgärd, som Utkottet
icke ansett sig kunna tillstyrka, då omarbetning af katechesens text, hvarsom
Rikets Ständer redan vid 1834—1835 årens riksdag, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, snart torde vara att förvänta, och då vidare den nya bibelöfversättnirgcn,
enligt de upplysningar, Utskottet inhcmtat, inom en icke alltför aflägsen
tid, lärer blifva fullbordad.
Utskottet får derföre, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer målto till Kongl. Majit ingå med en underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Majit till förekommande af de olägenheter,
som vid undervisningen uppkomma deraf, att språken i olika upplagor
af katechesen äro till olika vidd upptagna, i nåder låta utfärda en förklaring
af Kongl, cirkuläret den 7 Juli 1841, genom hvilken anbefalldes,
att vid elementar-läroverken och folkskolorna, endast sådana kateche
ser
må begagnas, i hvilka språken, dessa må vara hemtade antingen
ur allmänna kyrkobibeln eller ur den af erkebiskop Lindhlom begagnade
öfversättning, äro införda till samma vidd och omfattning, som de
ega i den år 1810 utgifna katechesen. Stockholm den 18 Januari 1851.
4
Allm. Besvärs- och Ekon.- Utskottets Betänkande,t N;o i7.
N:o 17.
AaL till EipL-Utsk. dv fS Jan. ISSI kl. T e. m.
Betänkande i anledning af räckt motton om Statens ö[-  vertagande af utgifningen utaf Bibeln, Psalmboken
och Katechesen.
Från Hedervärda Bondeståndet har, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
handläggning, blifvit remitterad en af riksdagsfullmäktigen Anders Medin,
från Kronobergs län, väckt motion, hvaruti han, med anledning deraf, att texterna
i bibeln, psalmboken och katechesen, då dessa arbeten af enskilda personer
utgifvas, ofta förvridas, om icke förfalskas, hvarigenom begreppsförvirring och oriktig
uppfattning om betydelsen af de heliga troslärorna lätt kunna spridas oell i landet
underhållas, föreslagit, det utgifvandet af Svenska bibeln, psalmboken och kateehesen
måtte, med uteslutande af enskilda personers rätt dertill, tillkomma och
åligga staten.
Utskottet får i anledning häraf anföra, att hvad först beträffar motionen, så
vidt den rörer utgifvandet af bibeln, Utskottet ej försport, att någon klagan i allmänhet
blifvit förd, (likasom det ej heller af motionären blifvit antydt) deröfver, att
några förändringar eller förfalskningar vid bibelns utgifvaude i tryck förekommit,
hvadan Utskottet anser, att någon anledning icke förefinnes att vid motionen i denna
del fästa afseende. Hvad åter angår förslaget, beträffande psalmboken, så och
då det lika litet lärer kunna förmenas författare att på trycket utgifva nya samlingar
af kyrkosånger, som enskilde att sig deraf begagna, finner Utskottet denna del
af motionen ej heller förtjena något förordande, och hvad Vidkommer motionen i
hvad den rörer katechesen, så har Utskottet i sitt under N:o 16 afgifua Betänkande,
uttalat sin åsigt derom.
Slutligen har Utskottet ej velat lemna oanmärkt, att så väl 60 § Regeringsformen
som 1 § 3 mom. Tryckfrihets-ordningen synas lägga hinder i vägen för det
ändamål, som med motionen åsyftas.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskollets Betänkande, jV;o f9. 5
På grund af hvad aufördt blifvit får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets
Staa tlei
det ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm dea 18 Januari 1851.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsfei den tS Jaa ISSI kL 7 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om förändring
i sättet att tillhandahålla afskedade krigsmän
pensioner och nådcgåfvor.
Från Hedervärda Bondeståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigen Petter Gabrielsson frän Kronobergs
län väckt motion, hvaruti han fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på
olämplighet en af det nu brukliga sätt, att genom Kronofogdarne låta, i följd af serskilda
föreskrifter, utdela åtskilliga från Hans Majit Konungens hofförvaltning, Hospitals-
och Militiaj-hospitals-fonder samt från Landt- och Sjöförsvars-departementerna
årligen till afskedade krigsmän utgående pensioner och nådegåfvor; hvilket utdelningssätt
motionären ansåg såsom besvärligt och kostsamt för flertalet af understödstagarne
samt serdeles betungande för dem, som voro till högre ålder komne
och sjuklige, hvilka, sedan de färdats 8 å 10 mil till kronofogde-kontoret, ofta blefve
utsatte för missödet att icke träffa kronofogden hemma, och således antingen
nödgades, i flere eller färre dagar, vänta på hans återkomst eller ock företaga en ny,
kanske lika fruktlös utvandring.
I anledning häraf och emedan Största antalet af dem, som hugnas med understöd
från ofvannänmde fonder, tillika åtnjuta gratial från Wadstena krigsmans
-
6 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 19.
liuskassa har motionären föreslagit: det Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla: att ifrågavarande pensioner och nådegåfvor hädanefter måtte
genom regements- eller mönsterskrifvarne, blifva, tillsammans med gratialerna från
Wadstena Krigsmanshus-kassa, utdelade å dertill, vid de, uppbörds- och aflöningsmöten,
som årligen kungöras och inom kompaniernes stånd hållas, bestämda dagar,
,.
Och hade Riksdagsfullmäkligen Anders Medin, från Kronobergs län med
motionären sig förenat.
Utskottet, som delar motionärens åsigt om olämpligheten af nuvarande sätt
att utdela gratifikationer, anser således att förbättring härvid bör tillvägabringas, så
att värdet af de lemnade understöden ej måtte förringas genom utdelningssättet deraf,
såsom nu understundom lärer inträffa, och har derföre ansett sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes,
efter vederbörandes hörande, låta vidtaga sådana åtgärder, att de
nådegåfvor som från allmänna fonder och inrättningar äro anslagno åt
gamla militärer, eller andra pensions- och gratial-tagare, måtte, så vidt
möjligt är, samtidigt och med minsta uppoffring och besvär för pensionärer
och gratialister, dem tillhandahållas.
Stockholm den 18 Januari 1851.
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk» den 18 Jan. 1851 kl. ? e. ro.
Betänkande, i anledning a( väckt motion om upphörande
af befälets vid indelta regementerna inverkan,
vid uppgörande af leg o-kontr akter emellan
rotehållare och rekryter.
Fran jHedervärda Bonde-ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af Riksdagsfullmäktigen Peter Gabrielsson från
Kronobergs län, hvaruti han fört klagan deröfver, att, å flera ställen men isynnerhet
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JV:o 19. 7
uti hans hemort, regements-befälet, vid rekryteringar, under förevändning att sörja
för soldatens bästa och tillse att han får sin .rätt, ofta påtvingar rotehållarne icke
allenast ökade praeslalioner till soldaten, utöfver både hvad enskildt aftal med denne
och kneckte-kontraktet innehålla, utan äfven understundom en för dem till namn och
karakter okänd rekryt. Motionären, som ansett detta missbruk af regements- och
kompani-chefernes myndighet böra upphöra, har derföre hemställt, ”att Rikets Slängder
måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes i nåder meddela föreskrift
derom, ätt, när roten framställer en rekryt, fri från fel och lyten samt nöjd
*med det kontrakt, som emellan honom och hans rotebönder enskildt blifvit till ömsesidig
belåtenhet uppgjordt, denne då må af befälet antagas, utan att någon ytterligare
tunga, utöfver hvad öfverenskommit blifvit, må roten åläggas.B
Med anledning häraf får Utskottet upplysa, att Rikets Ständer vid 1840—1841
årens riksdag afgåfvo en underdånig skrifvelse i detta ämne till Kongl. Majit, hvaruti
anfördes att, då Rikets Ständer i allmänhet anse sådana frågor, hvari rättelse
kan vinnas på sätt lag och laga stadgar föreskrifva, icke böra blifva föremål för
Rikets Ständers öfverläggniugar, skäl icke skulle saknas att hänvisa vederbörande
till behörig ort för att derstädes i besvärsväg göra sin rätt gällande; men, då Rikets
Ständer icke heller kunnat förbise de många kostnader, svårigheter och obehag, som
alltid skulle åtfölja en rättegång emellan rust- och rote-hållare å ena, samt befälet
å andra sidan, ansågo Rikets Ständer, i ändamål att för framtiden förekomma de öfverklagade
missbruken, sig böra i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes
förständiga vederbörande, att förhandlingar emellan rust- och rote-hållare och soldat
om löncviikoren böra försiggå enskildt dem emellan och såsom de kunna åsämjas,
samt utan all inblandning dervid af befälet, hvarefter kontraktet skall underskrifvas och
då först till granskning inför landshöfding och regements- eller kompani-chef uppvisas;
börande någon invändning eller anmärkning mot kontraktet icke ega rum, så vida
det upptager och tillförsäkrar soldaten alla de förmåner, hvilka honom tilläggas i det
ursprungliga kneckte-kontraktet för provinsen, jemte de förändringar dervid, som tillkommit
genom frivilliga öfverenskommelse!' emellan kronan, å ena, samt rust-och rotehållare,
å andra sidan. Som nådig åtgärd till följe häraf likväl uteblef, enär, enligt Krigskollegii
uppgift, klagomål i berörde afseende hvarken vid general-mönstringar eller
eljest skulle blifvit anförda, så väcktes denna fråga ånyo vid 1844—1845 årens riksdag,
utan att likväl då föranleda till någon ytterligare skrifvelseJfrånRikets Ständer
8 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskottets Betänkande, A’;o i9.
Utskottet anser, att denna frågas fortsatta återkommande vid flera riksdagar
•utvisar, att den förda klagan icke lärer sakna grund, men förmodar, det orsaken dertill
bör sökas mera i rote-hållarnes brist på kännedom af sina rättigheter och om de
författningar, som angående rekrytering äro, till bevarande af så väl rote-hållarnes
sem soldaternes rätt gällande, än uti en obehörig inverkan af befälet vid kontraktsvilkorens
bestämmande, hvilken kan antagas icke böra ega rum, der rote-hållarne
stödja sin talan på gällande författningar. För att de må sättas i tillfälle härtill, tror
Utskottet, som i allmänhet delar ofvanberörde af Rikets Ständer vid 1840—1841
årens riksdag både i ena och andra hänseendet uttalade åsigter, det vara billigt oell
med afseende å den förda klagan nödigt, att tjenlig åtgärd vidtages, men då härvid
kommit i betraktande, att det tillgår olika med rekryteringen i olika landsorter och
att följaktligen serskilda anledningar till klagomål deröfver i serskilde provinser förefinnas,
så anser Utskottet ock, att en i allmänna ordalag affattad och för rikets aila
län gällande föreskrift i förevarande afseende, sådan som motionären begärt, svårligen
blefve för vinnande af ändamålet tillfyllestgöraude. Deremot torde det vara
lämpligare att öfverlemna åt landshöfdingarne, hvilka hafva sig uppdraget att vid rekryteringsmötena
iakttaga rote-hållarnes rätt och bästa, att äfven hvar i sin ort tillse,
att sådana missbruk, som af motionären öfverklagats, må upphöra och hvarom de
kunde erhålla nådig föreskrift.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
landshöfdingarne måtte i nåder anbefallas att, hvar i sitt län, vidtaga
lämplig åtgärd för att bereda rote-hållarne kännedom om gällande författningar,
i afseende å upprättandet af kontrakt emellan dem och rekryt,
samt för öfrigt noga hålla hand öfver efterlefnaden af berörde stadgande!).
Stockholm den 18 Januari 1851.
STOCKHOLM, F. d. Schultz e’s Boktryckeri, 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 20.
1
i\:o 20
Ank. (ill Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af
stadgandet, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utslag i
roteflyttnings- m. fl. mål skold'Kammar-Kollega pröfning underställas.
Från Hedervärda Bondeståndet har lill allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
remitternd en motion af Riksdagsfullmäktigen Magnus Mänsson från Östergöthlands
län, hvaruti han anfört, alt, då nådiga Cirkuläret den 30 Maj 1826 innehölle, icke allenast
det ansökningar om utbyten af från stamrotar aflägsna hjelprotar samt om alla roteflyttningar
i allmänhet böra ske hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka ega att, efter
förekommande omständigheter och gällande författningar, Utslag i anledning deraf meddela,
utan äfven att dessa Utslag böra Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegii pröfning underställas,
motionären önskade, att detta sistnämnde stadgande måtte upphäfvas, enär en sådan
underställning, efter hans förmenande, medförde stor tidsutdrägt, i följd af dels expeditionens
långsamhet och dels den långa besvärstiden, samt derigenom lätteligen föranledde
till förändringar uti flera, emellan rotehållarne och soldaterne uppgjorda, öfverenskommelser;
och har han i afseende derå föreslagit, att, genom en förändrad redaktion af denna författning,
”Landshöfdingens Utslag måtte förklaras gällande, då ingen af de i öfverenskommelse
om utbyte eller flyttning af rote deltagande detsamma öfverklagat, och att endast en
anmälan derom till Kammar-Kollegium måtte ske, på det att förändringen må anmärkas i
Jordeböcker och Roteringslängder m. m.”
Bilt. till B. St. Prof. 1850 $ 1851. 8 Sami. 4 Häft. 1
I Allm. Besvärs- och Ekon.-Utah. Utlåtande N:o 21.
Enligt Kongl. Majrts nådiga Instruktion för Döss och Rikets Kammar-Kollegium af
den 16 Februari 1838 tillhör det Kollegium att pröfva och ”handlägga” frågor i afseende
på de jorden åliggande extra ordinarie skyldigheter och deribland äfven dem om jemkningar
och flyttningar af soldats- och båtsmans-roteringen, roteutbyten och ryttare- soldatseller
båtsmans-torps anläggning eller flyttning från ena eller andra hemmanet. Då härvid
tillika kommer i betraktande, att denna icke allenast pröfnings- utan äfven handläggningsskyldighet
för Kollegium är utsträckt till alla de mål och ärenden, som angå jordens beskattning,
sa synes tydligt, att ändamålet med en sådan föreskrift för Kollegium har varit
att förekomma olikhet i tolkningen och tillämpningen af de serskilda och mångfaldiga stadganden,
som röra ifrågavarande beskattning och vid jorden fästade besvär. Utskottet, som
finner det vara särdeles angeläget att söka bibehålla nödig enhet häruti, anser följaktligen,
att hvarje steg bör omsorgsfullt undvikas, som kan leda till rubbning deraf. En sådan
skulle dock, om än i ringa mån, förorsakas genom bifall till motionärens förslag, och då
härtill kommer att det af honom, till stöd för detsamma, åberopade skäl, att tidsutdrägten
med afgörandet af mål, angående rotars utbyten och flyttningar lätt medförde förändringar
uti, emellan vederbörande förut uppgjorda, öfverenskommelse^ synes vara af allt för liten
vigt att kunna föranleda till undantag från ofvan anförda allmänna grund, så anser Utskottot
sig böra
tillstyrka Rikets Ständer att å förevarande förslag icke fästa afseende.
Stockholm den 24 Januari 1851,
jM:0 21
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851 kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förändrad
reglering af marknaderne i Slättäng.
Uti en inom Hedervärda Bondeståndet väckt till Utskottet remitterad motion) har
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåt mule N:o 22. 3
Kiksdagsfullmäktigen från Skaraborgs län Gusaf Berg föreslagit, dels att en marknad i
Slättäng ytterligare måtte få hållas omkring den 20:de Januari hvarje år, på det aft af
sättning af skogsbygdens produkter, som vore af stor vigt för orten, då måtte kunna
ega rum, och derigenom penninge-tillgångar beredas till den då förestående kron
uppbörden, dels att terminen för den vårmarknad, som å nämnde ställe hålles j f,ör-.
af April månad, måtte, i anseende till då vanligen varande svåra väglag, framflyttas f|j
slutet af samma månad.
Utskottet får, i anledning af berörde motion, förklara, att, då Kongl. Maj:t genom
nådigt Bref den 7 Juli 1841 föreskrifvit, att de frågor, som derefter kunde väckas om
tillåtelse till marknaders hållande och om indragning af sådane, som redan beviljats, skulle
anhomma på Kommers-Kollegii pröfning och afgörande, sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och öfrige vederbörande blifvit hörde, och sålunda den väg redan är bestämd på
hvilken de af motionären framställda förslag kunna, derest omständigheterna dertill föranleda,
vinna framgång, Utskottet, som dessutom saknar den för bedömmandet af de föregfagna
åtgärderne nödiga kännedom om lokalförhållanderne, anser sig böra
vördsamt hemställa, att motionen icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda,
Stockholm den 24 Januari 1851.
]W:o 22.
Ank. till Exp.-Wtsk. d. 25 Jan, 1851 kl. 12 midd,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående föreskrift
vandet af Kontroller, till förekommande af missbruk vid
försäljning af kläde.
Uti en hos Hedervärdn Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion, har Riksdagsfullmäktigen
Johannes Johansson från Jönköpings län andragit, hurusom de lager af
kläden, som i allmänhet och särdeles vid marknader försåldes, skulle till större delen ut»
4 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 22.
göras af så kallade halfkläden, hvilka, tillverkade af ulf och bomull, och så
att de icke, utan af kännare, kunde skiljas från verkliga ullkläden, likväl, efler kort nyttjande,
förlorade sig till färg och uthållighet. Derigenom orsakades missfrodende medborgare
emellan, missbelåtenhet och förlust. I anseende härtill har motionären, med uttalande
af den åsigt, att sådane halfkläden borde vid försäljning deraf uppgifvas till deras
verkltga egenskap, men icke såsom oblandade ullkläden, hvarigenom mången blefve bedragen,
föreslagit, att, vid äfventyr af varans förlust jemte afpassade böter, hvar och en, sorn
kläde försålde, skulle vara förpligtad att hafva hvarjo stycke af sitt hel- eller halfyllekläde
försedt med intyg af vederbörlig auktoritet om dess beskaffenhet; öfverlemnande
motionären tilli Utskottet att föreslå de i sådant afseende vidare enforderliga åtgärder.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande, och får dervid yttra
den åsigt, att inga andra band böra läggas å handel i allmänhet, än de, som äro nödvändiga
för dess lagliga gång. Vid köp af kläde liksom af andra varor ankommer det på köparen
sjelf att pröfva varans godhet och värde, och af säljaren göra sig underrältad om
dess beskaffenhet; och då till förekommande af bedrägeri vid handel försekrifter redan
finnas i allmänna Lagen stadgade, såsom i Handelsbalkens 1 kap. 4 §: ”Nu säljer man
"den vara, som sedan finnes hafva fel; varder säljaren lagliga tillvunnen att hafva det fel
”vetat och ej uppenbarat, tage sitt åter och gifve ut värdet; gälde ock allan skada och
”böte tio daler”; samt uti samma kap. 9 §: ”Förfalskar man något gods; gånge therom
”sorn om annan tjufnad. Gör det handtverkare; miste ock frihet att sitt handtverk idka.
”Säljer någon det han vet förfalskadt vara, eller der flärd i är, såsom ondt för godt, mängdt
”för omängdt; vare lag samma”; så och då dessa stadganden, efter Utskottets åsigt, redan
innefatta tjenliga bestämmelser, till förekommande af sådant missbruk, som motionären öfverklagat,
tillstyrker Utskottet vördsamt,
att å motionen något afseende ej må fästas.
Stockholm den 24 Januari 1854.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 23.
5
\:u 23.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 25 Jan. 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 21 April 1837, angående förbud att
under viss tid af aret fiska och till salu hålla hummer.
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har Riksdagsfullmäktige!)
Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län anfört hurusom Kongl.
Kungörelsen den 21 April 1837, angående förbud mot fiskande och försäljande af hummer
ifrån början af Juli till medlet af September månad hvarje år, högst ofördelaktigt inverkat
på en del af den näringsgren, som idkades af fiskare i den för sina innebyggares armod
bekanta Bohusländska Skärgården. Afsigten med berörde förbud hade varit, att hummern,
då den under en viss tid af året skyddades, skulle under den öfriga tiden lemna en så
mycket bättre och rikare fångst, men ett sådant förhållande hade dock cj visat sig inträffa,
enär hummern, under de år, förbudet fortfarit, hvarken i större mängd eller storlek
än förut gatt till vid Bohuslänska kusten. Af denna anledning och då hummern just under
den tid af året, då fångsten deraf ej vore tillåten, ginge upp på grunden och dess fångande
under denna tid kunde blifva en inkomstkälla för fattigare fiskare, särdeles för dem,
hvilka icke hade råd och lägenhet att idka storfiske, har motionären föreslagit, ”att Högstberörde
Kongl. Förordning, åtminstone så vidt den anginge Bohuslänska skärgården, måtte
varda upphäfd och hummerns fiskande och försäljande blifva fritt och tillåtet under loppet
af hela året.”
Hvad sålunda blifvit anfördt- har Utskottet tagft i öfvervägande ; och som, efter hvad
Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:ts omförmäldte förbud att idka fiske af hummer ifrån den
1 Juli till och med den 15 September haft till ändamål alt förekomma hummerns förminskning
och slutliga upphörande vid Rikets vestra kust, men detta ändamål otvifveläktigt skulle
6 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 24.
motverkas derest det tillätes en hvar att idka hummerfiske under denna tid af året, då
hummern vanligen fäller rommen och ombyter skal; får Utskottet vördsamt hemställa,
att något afseende ej måtte å motionen fästas.
Stockholm den 24 Januari 1851.
*:© «4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om reglering af
Embets- och Tjenstemäns löner.
Riksdagsfullmägten Eric Ericsson, från Gefleborgs län, har uti en hos Hedervärda Bondeståndet
väckt och till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion önskat
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på den allmänna klagan, att Svenska Embets- och
Tjenstemän, särdeles inom de lägre graderna, icke äro så aflönade som de borde vara.
Detta onda skulle, enligt motionärens förmenande till stor del kunna botas, om den lyx,
hvarmed Embetsverken omgifva sig, borttoges, verken och arbetssätten förenklades samt
vissa högt lönte sinekurbefattningar blefve indragna ; hvarigenom Staten skulle försättas uti
tillfälle att kunna förbättra de qvarvarande tjenstemännens vilkor.
Öfvertygad om att dessa sålunda antydda omständigheter äro alltför vigtiga, att icke
all möjlig uppmärksamhet åt desamma komme att egnas, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer behagade, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, anhålla, ”icke blott att
"i likhet med hvad som redan är stadgadt, rörande de lägre tjenstemännen i de styrelse
verk,
som blifvit reorganiserade, ingen Embetsman, af hvad namn och rang som heldst,
”må tillåtas, att annat embete tillika utöfva eller några inkomster deraf uppbära, utan ock,
att Kongt. Majit ville tillförordna en komité mad ledamöter jemväl af lägre grader, som
Allm. Besvärs- och Ekon.-(Ilsk. Utlåtande N:o 25. 7
"finge sig Uppdraget, att ofördröjligen undersöka och Uppgifva, hvilka embeten och tjenster
"ännu kunna och böra indragas, huru embetsverken i stället böra inrättas, samt Embets"och
Tjenstemännen aflönas, äfvensom i sammanhang dermed uppgöra förslag till ordentli"ga
befordringslagar, grundade på verklig skicklighet och förtjenst, inom civila Embets- och
"Tjenstemanna-korpsen; hvarjemte Rikets Ständer torde böra uttala den önskan, att bemälde
"kommitterade med det snaraste måtte sammanträda samt afgifva sitt yttrande så tidigt
"före nästa Riksdag, att Rikets Ständer sattes i tillfälle, att för deras del besluta hvad de
"uti ämnet komme att akta nödigt och nyttigt; äfvensom att kongl. Maj:t under tiden täck"tes
icke utfärda fullmakter, utan blott förordnanden å ledigblifvande embeten."
I anledning häraf får Utskottet anföra att, då för Rikets Ständer kändt är, del frågan
om embetsverkens reorganisation redan är föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg och
behandling, samt att åtskilliga af dem redan blifvit omorganiserade, Utskottet anser sig böra
tillstyrka,
alt motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Januari 1851.
H:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851, kl. 12 raidd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om utfärdande af
Köpings privilegier för Wrigstads by i Jönköpings län.
lili en, inom Hedervärda Bondeståndet, vackt, till Utskottet remitterad, motion, har
Riksdagsfullmäktigen Jonas Petter Sandstedt från Jönköpings län anfört, att redan, vid
flere föregående Riksdagar framställning blifvit gjord om Utfärdande af Köpings-privilegier
för Wrigstad by, belägen i Vestra härad af Jönköpings län, samt att den anledning, som
då kunnat ligga i vägen för bifall till förslaget, numera vore undanröjd, sedan rörelsen i
byn i synnerhet från och med år 1845 betydligen ökats. Der hade nemligen, under för»
8 Allm. Besvärs• och Ekon-Visit. Utlåtande N:o 25.
hoppning, att Köpings—privilegier skulle byn tilldelas, flera betydliga byggnader blifvit tomtlagda
och uppförde. Der vöre en Läkare stationerad, ett Apothek och ett Postkontor inrättade,
hvarjemte tvänne Handlande orh fjorton a femton Handtverkare af olika yrken dit
inflyttat. Byns läge invid en större å vore dessutom för handel och trafik särdeles förmånligt,
helst ej mindre än trenne landsvägar der sammanstötte, den vore belägen ungefär på
lika afstånd från städerna Jönköping, Wexiö och Eksjö, af hvilka ingen vore på närmare
håll än fern och en half mil. I orten, som hade rik tillgång på skogseflekter, vore flera
större egendomar belägna, för afsättning af hvilkas produkter torgdag i Wrigstad en gång
i veckan hölles, och inom häradet funnes trenne Jern- och tvänne Pappersbruk. I anseende
till dessa förhållanden och då Wrigstad by egde alla de tillgångar och hjelpkällor,
som erfordrades för att bilda en betydande stad, har motionären hemställt, att byn måtte
tilldelas Köpings—privilegier, hvilka, enligt hans uppgift, innevånarne derstädes önskade erhålla
af enahanda beskaffenhet med dem, som vore utfärdade för Ljungby köping i Kronobergs
län.
Vid besvarande af denna motion får Utskottet först anföra, att omförmälde ärende redan
under flera Riksdagar blifvit Rikets Ständers pröfning understäldt; alt vid 1840 — 1841
årens riksdag, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet väl afstyrkt den då väckta motion
i ämnet, men till skäl derför endast åberopat, att hvarken af Utskottet eller Rikets
Ständer kunde väntas den noggranna kännedom om särskilda lokalförhållanden, som för
hulvudsakligt bedömande af förslaget måste förutsättas; samt att, då de uppgifter, som blifvit
Utskottet meddelade, icke kunde vara i detta hänseende tillfyllestgörande, utan derom
erfordrades undersökning och yttrande af vederbörande embetsmyndigheter, ärendet lämpligast
borde bero på underdånig anmälan hos Kongl. Majit; och att vid 1844 — 1845 årens
riksdag Utskottet, i anledning af då jemväl väckt fråga i ämnet, hemställt, att Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl, Majit täcktes anbefalla en
undersökning om lämpligheten — att anlägga en köping vid Wrigstad, och sedermera på
grund af de derigenom vunna upplysningar efter omständigheterna nådigst förfoga; hvilken
Utskottets hemställan af tvänne Riksstånd bifölls.
Utskottet har ej heller nu varit i tillfälle att förskaffa sig närmare upplysningar om
alla de förhållanden, som för bedömande af motionärens förslag varit behöfliga, men anser
likväl afseende böra fästas ej mindre derå, att förevarande fråga vid denna riksdag ånyo
blifvit
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 26. 9
blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers åtgärd, än äfven å den omständighet, att Vestra
härads innevånare bo aflägset från närmaste städer och således äro i behof att ega någon
plats på närmare håll, der de kunna afsätta sina landtmanna-produkter och inköpa sina
förnödenheter, och får på dessa skäl och då Wrigstad by synes i sådant hänseende hafva
ett lämpligt och fördelaktigt läge, i anledning af motionen vördsamt hemställa
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla en undersökning om behofvet och
lämpligheten af att tilldela Wrigstad by Köpings-privilegier och, sedan
vederbörande blifvit hörda, vidtaga den åtgärd i berörde hänseende,
som Kongl. Majit kan finna förhållanderna påkalla.
Stockholm den 24 Januari 1851.
N:o 26*.
Anlt. till Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851 kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning uf väckt motion om Klockares befrielse
från skyldigheterne att fortskaffa Presterskapnts
embetsbref och att besörja ringning vid Kyrkorne.
Från Hedervärda Bondeståndet har till Utskottets handläggning blifvit remitterad en
af Riksdagsfullmäktigen Nils Persson från Calmar län väckt motion, åsyftande, att de till
följe af äldre stadgande!) Klockare åliggande skyldigheter, dels att fortskaffa Domkapitlets,
Kontraktsprostarnes och Kyrkoherdarnes embetsbref, och dels att ombesörja ringning och
klämtning med Kyrkans klockor, måtte, såsom alltför betungande, varda upphäfde; varande
derjemte föreslaget, att förskaffande af nämnde embetsbref skulle, så vidt hinder icke mötte,
öfvei flytias på allmänna Postverket och fribrefsrättighet Presterskapet beviljas, äfvensom
Bih. till R. St. Prot. 1850 $■ 1851. 8 Sami. 4 Häft. %
10 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. tillåtande N:o 27.
att Klockares åliggande i afseende på ringningar måtte inskränkas dertill, att dem blott
skulle tillkomma att hafva tillsyn öfver ringningens verkställande i behörig tid.
Då Klockares ifrågavarande åligganden, hvilka grunda sig på 32 § i 24 kap. af 1686
års Kyrkolag, icke utan olägenhet kunna eftergifvas, helst hvad fortskaffandet af embelsbrefven
beträffar, den ordinarie postföringen blott i högst få fall torde för ändamålet kunna
begagnas, samt dertill kommer, att Kyrkoförfattningarne äro under omarbetning, i anseende
hvartill partiella ändringar deri icke utan serdeles behof torde böra vidtagas, får
Utskottet tillstyrka
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 24 Januari 1851.
H:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Jan. 1851 kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vuckt motion om förändring uti
nu gällande grunder för Prestmäns befordringar.
Från Hedervärda Bondeståndet har till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
remitteradt ett memorial af Riksdagsfullmäktigen Olof Larsson från Gefleborgs län,
angående delta ämne, hvaruti han väl medgifvit att, genom borttagandet af den dubbla
tjenstårsberäkningen, något blifvit ätgjordt till förändrande af det olämpliga uti nu gällande
system för prestbefordringar, men derjemte förklarat att detta, så länge vid tillsättandet af
en del kyrkoherdebeställningar mera afseende fästas å de sökandes högre akademiska lär
domsbetyg
än vid deras tjenstgöring inom församlingarna, hvilken för dessa är af obestrid
ligt
större vigt, vore högst otillräckligt för vinnande af den önskvärda reformen i nämnde
system, helst de, som ega omförmälde högre betyg, uteslutande blifva uppförde å förslag
* ill Usta klassens pastorater och dessutom, när pastoratet är regalt, hos Kongl. Maj:t ega
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 27. I I
anspråk på detsamma framför medsökande, som fått hela församlingens eller pluralitetens
derstädes röst för sig, hvarigenom, enligt motionärens åsigt, åtminstone församlingens bästa
icke befrämjas; och har han af sådan anledning föreslagit upphäfvande eller förändrande
af de författningar, som gifva prester med högre lärdomsbetvg företrädesrätt vid förslags
upprättande till större pastorater framför inom församlingen tjenstgörande prester, på
det att erfarne och för pastoralvården skicklige prestmän icke må behöfva, vid befordringar,
stå tillbaka för de förre. Och hade Riksdagsfullmäktige!) Erik Ersson från Gefleborgs
län med motionären sig förenat.
Uti nådigt Cirkulär, den 26 ststlidne Oktober, har Kongl. Majrt förordnat om upphörande
af all förhöjd presterlig tjenstårsberäkning och dymedelst, enligt Rikets Ständers tillkännagifna
önskan, redan vidtagit en af de åtgärder, som ansetts lämpliga för tillvägabringande
af en förändring i öfverensstämmelse med motionens syfte. Men då derjemte
förekommer, att såväl Kongl, Brefven af den 21 Augusti 1786, den 24 Januari 1811 och
den 23 Juni 1813, som flere andra bestämmelser om kompetens och förslag till pastorat,
aro till sitt innabåll otydliga, sväfvande och från motsägelser icke fria, samt vid tillämpningen
af dessa författningar ofta händer, det de för församlingen egentligen gagnande egenskaperne,
ådagalagda genom predikan, undervisning och själavård, mäste, vid fråga om
befordran till pastorat, stå tillbaka å ena sidan för blotta Ijensteårens antal samt å andra
sidan för verldslig lärdom; då vidare härtill kommer, att personer, under vissa förhållanden,
enligt gällande författningar, icke allenast kunna frikallas från de examina, genom
hvilka för prestembetet behöfliga kunskaper skola utrönas, men ock blifva befordrade utan
sådan öfning i presterlig verksamhet, hvarigenom nitet och förmågan hos själasörjaren bevisas
och utvecklas, samt då slutligen, isynnerhet vid befordringar till 2:dra klassens pastorat,
ofta ett rent aritmetiskt vägande af betyg och tjenstår bestämmer utslaget, så får Utskottet,
enär ovisst synes, huru snart en ny Kyrkolag af Konung och Ständer k3n varda
antagen, vördsamt föreslå, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla
att de presterliga befordringslagarna må få undergå revision.
Stockholm den 24 Januari 1851.
Häremot anmäldes följande
12
Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 27.
Reservationer.
l:o af herr Bråkenhjelm P. R.: “Den motion, som Utskottet har att besvara, är
ett kort, till sin omfattning och innehåll skarpt begränsadt förslag: att de författningar böra
upphäfvas eller förändras, som åt Prester med högre lärdomsbetyg gifva företrädesrätt
vid förslags upprättande lill större pastorater; roen om detta förslag bar Utskottet ej yttrat
ett ord för att till- eller afstyrka. I stället har Utskottet framlagt för Rikets Ständer en till
innehåll och motiver, helt ny motion, hvartill Utskottet ej är berättigadt. Emellertid, då
Utskottet förklarar att 2:ne Kongl. Bref, så väl som flera andra bestämmelser om
kompetens oell förslag till pastorat, är o till sitt (sina?) innehåll otydliga, sväfvande
och från motsägelser icke fria, borde man väl föreställa sig, att dessa Författninger
uti Utskottet blifvit med omsorg granskade och jemförda med alla andra gällande lagar och
föreskrifter om presterlig befordringsrätt. Då likväl någon sådan granskning icke egt rum,
anser jag alldeles oafgjordt, huruvida otydligheten, sväfvandet och motsägelserna verkligen
vidlåda de ifrågavarande Författningarna, eller den, som finnér dem sådana. Härtill
hämtar jag en särskild anledning af sjelfva ämnets beskaffenhet, som vid närmare oväldig
granskning säkerligen icke undgått att göra sig gällande. Skulle man t. ex. vid första påseende
tycka sig finna Författningarna klandervärda deruli, att de ej uppdraga en skarp
och tydlig gräns emellan den theologiska och den så kallade verldsliga lärdomens företräden,
under det någon sådan gräns emellan dessa lärdoms-områden ej finnes, och föreställningen
derom endnst har sin grund i brist på både theologisk och seculär vetenskaplig insigt:
hvem drabbar då ett sådant klander?
Jag föreslår, att väckta mottonen ej må leda till någon Rikets Ständers åtgärd.*
2:o af herr Kontraktsprosten J. C. Söderberg: "För min del kan jag icke undertrycka
den mening, att jag anser den af Utskottet föreslagna framställning vara opåkallad, enär
de citerade Kongl. Förordningarna synas mig så tydliga och bestämda, som möjligen dylika
befordringslagar kunna vara, i händeise man nemligen ej vill afskära ali pröfningsrätt
för den afgörande makten. En särdeles stor betänklighet förekommer mig äfven, uti den
minskning uti afseende! för verldslig lärdom, som ibland motiverna förordas. Hvad innebär
den verldsliga lärdomen, såsom den kallas, eller de rena vetenskaperna, annat än den
till religionsläran mer eller mindre sig anslutande kännedomen om Guds skapade verk?
Veten
-
Besvärs- osh Eken.-Ilsk. Utlåtande N:o 27. 43
Vetenskaperna kunna ingalunda för det preslerliga kallet anses främmande, utan tvärtom
äro de högst nödvändiga, ja under flera synpunkter ej mindre, än den högre theologiska
lärdomen, hvilken, såsom erfarenheten ådagalagt, siundom under utökningen af församlinssvården
ej visat sig vara af en större vigt, än den verldsliga lärdom'n, hvilken presterskapet
inom ett bildadt samhälle för sitt inflytande och allseende aldrig lärer anses kunna
umbära, och hvilken derföre skäligen ej heller af kyrkan bör lemnäs obelönt eller förkastas.
Konungen har hittills äfven haft i sin makt att med större pastorat belöna förtjensterne
hos utmärktare vetenskapsmän, sorn kuappliönta uti deras förra befattningar varit i
behof deraf, och, med den inre kallelse för cmbelet de ej saknat, kunnat sköta detsamma
och snart lillegnat sig den dertill erfordeiliga förfarenhet. Dessa hafva således i detta för
hvarje rättsinnad kristen upplyftande kall, med Guds andas delaktighet, kunnat verka, under
det Konungen vunnit det dubbla ändamålet, både »tt utan Statsverkets betungande belöna
deras förtjenst, och äfven att göra deras lärdom frukibärande för kyrkan. Jag ser en dold
obskurantism uti den framskymtande mening, atl endast theologisk lärdom skulle företrädesvis
vara väld befordran inom vår lutherska kyrka, eller uti den omtankan, att med förringande
af den verldsliga lärdon en gifva ett ökadt afseende åt den erfarenhet, som ådagalagts
uti en föregående utöfning af det liturgiska och ministeriella af prestembetet, och
hvilken hittills haft och härefter svårligen lärer kunna få nå;011 annan lämplig måltstoik än
tjenstårsberäkningen; allt under fötulsältning, att en hvar i möjligaste måtto söker fullgöra
sina skyldiglie ler. Jag hoppas således, alt dm af Utskottet beslutade framställningen ej
må leda till någon föränd ting uti ru gällande < cclesiastika befordringslagar, hvilka tydliges:
äro till sina grunder visare, äti do sorn skulle komma att. uppgöras.
Bilt. till R. St. Prot. 1856 f 185tf. 8 Sami. 4 Eilft.
3
STOCKHOLM. Östlund & Bermwg, 4 850.
t ^
Allm.. Besvärs- ock Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 28.
1
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Febr. 1851, kl. 7 e. ra.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående förändring
i föreskrifterna om fartygs uppmätning.
Uti en, af Herr W. M. Ekelund inom Vällofliga Borgare-ståndet väckt, till
Utskottet remitterad, motion, har blifvit anfördt, hurusom den nu gällande och i
Fdrfattningarne föreskrifna method för skepps mätning vore förknippad med väsendtliga
brister. Så länge denna method, som skeppsmätaren kunde godtyckligt begagna,
och den han kanske äfven någon gång saknade skicklighet att tillämpa,
vore gällande, funnes å honom ingen kontroll, och följden deraf vore jemväl den,
att, bland fartyg, som blifvit uppmätta till nära nog lika lästetal, åtskilliga
kunde lasta långt mera och kanske dubbelt emot andra, hvarom man kunde erhålla
bevis genom granskning af tullkammare-journalerna och jemförelse emellan fartygens
innehafvande laster och de å dem utfördade mätare-brefs innehåll.
Enär således behofvet påkallade ett inez^a ändamålsenligt sätt för fartygs uppmätande,
grundadt på den princip, att alla fartygs lästetal beräknades efter deras
kubik-innehåll, i likhet med hvad ock hos andra sjöfarande nationer skulle vara
vedertaget, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte derom till Kongl.
Majit ingå med underdånig anhållan.
I afseende härå lar Utskottet till en början upplysa, att en af Kongl. Majit
i nåder tillsatt kommité, som haft sig uppdraget att utreda Navigations-skoleverkets
tillstånd, och föreslå de förändringar i författningarne derom, som För sjöfartens
befrämjande kunde anses erforderliga, uti ett den 15 Maj 1840 afgifvet underdånigt
betänkande, Förklarat, så vidt detsamma rörcr förevarande ämne, att det
Bih. till R. Sl:s Prot. 1850 & 1851, 8 Smil. 5 Höft. 1
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 28.
här i Sverige antagna mätningssätt för fartyg i allmänhet vore ändamålsenligt
samt egde företrädet af en större noggranhet framfor flera af dc, i andra länder
brukliga, sätt att genom mätning bestämma fartygs drägtighet, och att kommitterade
derföre föreslagit endast ändringar i afseende å verkställigheten af sjelfva
mätningen samt föreskrifterne om kontrollen derå, samt att Kongl. Maj:t under
den 20 Augusti nämnde år utfärdat ett förnyad t nådigt reglemente om hvad iakttagas
borde i afseende på mätning af till handel byggda fartyg och båtar, uti
hvilket reglemente Kongl. Maj:t hufvudsakligen bibehållit den princip för fartygs
mätning, som före reglementets utfärdande var gällande.
Hvad sedermera beträffar sjelfva frågan om införandet af ett mera ändamålsenligt
system för fartygs uppmätning, grundadt på den princip, att alla fartygs
lästetal skulle beräknas efter deras kubik-innehåll, så har Utskottet ansett en
närmare utredning af detta ämne nödig:
Drägtigheten af ett fartyg beror nämligen på den qvantitet vatten, som fartyget
undantränger från det detsamma är utan last tills det är fullastadt, och ett
fartygs drägtighet är således lika med vigten af denna qvantitet vatten. All
skeppsmätning grundar sig derföre på utrönande af samma vattenqvantitets volym,
oell består alltså uti mätning af ett kubik-innehåll. Deruti öfverens stämmer äfven
det Svenska skeppsmätare-reglementet med alla andra länders. Motionärens
begäran, i afseende å ett ändamålsenligt sätt för fartygs uppmätande, grundadt på
uträknandet af fartygens kubik-innehåll, är derföre redan uppfylld, och det synes
endast vara en förändring i sättet för denna uträkning, som motionären afser.
Den fullständigt noggranna mätningen af ofvannämnde vatten-volym, hvarpå drägtigheten
beror, är dock af lnigst invecklad beskaffenhet, då sektions-areorna öfverallt
äro olika och alltid på tvenne sidor begränsade af kroklinier af ingenting
mindre än enkel konstruktion. En mängd sådana sektions-areor, med korta mellanrum,
skulle dock uppmätas och beräknas, för alt vinna ett fullt noga resultat,
en beräkning hvari äfven högre mathematik ingår. Att fordra en sådan mätning,
tyckes således innefatta ett öfverdrifvet anspråk och det sättes ej heller i fråga i
något land, synnerligen af den orsak, att man ej kari påräkna dertill kunniga personer
pä alla de platser, der mätarebref mäste utfärdas, och således vilkoret af en
dylik mätning af fartyg skulle vålla öfverflödiga hinder och kostnader för sjöfarten.
Alla skeppsmätare-förordningar gå derföre ut på att förmedla den vetenskapliga
och exakta beräkningsgrunden på ett sätt, som, utan att göra variationerna
fran det rätta kubik-innehållet betydliga, dock blir lätt praktiskt användbart för
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 28.
3
äfven andra, än den fullbildade skeppskonstruktören. Att delta ej kan ske, utan
att skeppsmätarens omdöme tages i anspråk, synes ej behöfva förklaras, då den figur,
han skall mäta, ej är enkel. Den för få år sedan afskaffade Engelska mätarestadgan
sökte nå sistnämnde mal, och bestämde derföre några vissa dimensioner,
som skulle uppmätas och med hvarandra multipliceras, utan att göra tillräckligt
afseende på fartygets förmer i öfrigt, som, med bibehållande af dessa mått,
kunna variera högst betydligt, till stort inflytande på drägligheten. Följden af
detta mätningssätl I>1 ef också den, att, för att kringgå författningen, fartyg byggdes
på sådant sätt, att nämnde dimensioner hlefvo så små som möjligt, hvaraf
ater fartygen ledo i månget annat hänseende, såsom t. ex. i välsegling; och det
mindre goda tillstånd i afseende å konstruktionen, som man hos engelska handelsfartyg
ända tills för få år sedan anmärkt och klandrat, är i betydlig mån att tillskrifva
de om sältet för deras uppmätning gifna felaktiga föreskrifter, hvilka också
derföre afskalfades. Ett, med berörde analogt, mätningssält tyckes dock hafva
fÖresväfvat motionären, då han begärt, alt å fartygen skulle tagas några så enkla
mätt, alt de af hvar och en kunde kontrolleras, och att fartygens kubik-innehåll
kunde med dessa mått beräknas. Likartade olägenheter med de nvss antydda
O J
skulle deraf säkerligen uppkomma, och klagomål utan tvifvel med skäl yppas, då
en stadga, som föreskrefve ett sådant mätningssält, ehuru rätt tillämpad, ej kunde
förhindra, alt ett fartyg blefve högre mätt än ett annat, som, i verkligheten,
lastade mera. Några enkla mått för att bestämma en komplicerad figurs volym
kunna nämligen ej finnas. Svenska skeppsmätare-förordningon föreskrifver derföre
uppmätningen af Irenne dimensioner: längd, bredd och den såkallade nedtryckningshöjden,
eller skilnaden emellan fartygets djupgående lastadt och loss, hvilka
mått äro, såsom motionären önskar, nog enkla för att af hvar och en kunna kontrolleras.
I den kalkyl, förordningen bestämmer, och som Utskottet ej här finner
sig behöfva fullständigare afhandla, föreskrifves, att produkten af dessa tre dimensioner
skall, för att gifva drägtigheten, behandlas med vissa koefficienter, eller,
som förordningen kallar dem, divisorer. Dessa divisorer äro olika för fartyg af
olika former, hvarföre fartygen äro delade i åtta särskilda beskrifna klasser. Bestämmandet.
af hvilken klass fartyget tillhör, heror på skeppsmätare!!, och det ålder,
som den förut anmärkta nödvändigheten att lemna något till hans omdöme
inträder. Dock anser Utskottet svårigheten härvid, då skeppsmätaren måste förutsättas
vara en i sjömansyrket kunnig person, ej vara serdeles stor och lemnande
en långt mindre grad af osäkerhet än, om det fält, som är lemnadt till hans
omdöme skulle fordra en djupare vetenskaplig insigt, än praktisk sjömansvana.
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 28.
Härtill kommer vidare, att forfattningen föreskrifver, att på 3:ne ställen,
nämligen Stockholm, Götheborg och Carlskrona, mätningen skall kontrolleras af
konstruklions-officer; och da de två förstnämnde platserne äro hufvudstationer för
landets sjöfart, dit de flesta fartyg åtminstone någon gång ankomma, tyckes man
genom författningen äfven härvid hafva sökt åstadkomma behöfliga garantier mot
felaktiga mätningar, ehuru önskligt vöre, att sådant kontroll på flere ställen, t. ex.
Gefle, kunde erhållas, hvaremot likväl det hinder förekommer, att ingen del af
Kongl, konstruktions-korpsen finnes förlagd på andra platser, än på de förstnämnde
3:ne.
Slutligen vill Utskottet på förhand besvara en anmärkning som kan göras,
nämligen, att hvar och en sorn bygger fartyg, hör efter projektritningen uppgifva
dess blifvande lästetal, till ledning för skeppsmätarne. Häremot kan dock
invändas, att många fartyg, och kanske de flesta, hvilkas mätning ofta är minst
tillförlitlig, nämligen' de mindre kustfartygen, byggas utan ritningar, att ritningarnes
kopierande och insändande skulle medföra ej ringa kostnader, samt att säkerligen
skeppsegaren i de flesta fall är nöjdare att få betala afgifter efter hvad
fartyget mätes till, än efter den drägtighet, man för detsamma föreslagit.
Af alla ofvannämnda skäl får Utskottet vördsamt hemställa
att motionärens ifrågavarande förslag ej må till någon åtgärd
föranleda.
Vidkommande motionärens anmärkning' derom, att å skeppsmätare ej skulle
finnas någon kontroll och alt af fartyg, som blifvit uppmätta till nära nog lika
lästetal, åtskillige kunde fasta långt mera än andra, får Utskottet endast hänvisa
till de i ofvannämnde Kongl, reglemente förekommande stadganden om skeppsmätares
antagande och tillsättande, om sättet flir skeppsmätningars verkställande, om
ansvar för de fel och förbrytelser, som i afseende å mätningar kunnat äga rum,
samt om de kontroller, som till förekommande deraf äro föreskrifna; och som
Utskottet anser dessa stadganden vara ledande till det med dem afsedda ändamål,
och, i händelse desamma ej varda efterlefde, underlåtenhet i berörde hänseende
kan i vederbörlig ordning angifvas och åtalas, får Utskottet tillstyrka,
att å ifrågavarande framställning något afseende ej må fästas.
Stockholm den 3 Februari 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 29.
5
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Febr. 1851, kl. 7 e. in.
Betänkande, i anledning af föreslagen förändring i användandet
af den sä kallade Helgonskylden uti Halland, m. m.
Piil Allmänna Besvärs- och Ekonomi-ulskottets handläggning har, från Hedervärda
Bonde-ståndet, remitterats en af riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmunsson
från Hallands län väckt motion, hvaruti han anfört att, på Rikets Ständers underdåniga
hemställan vid 1844—45 årens riksdag, en undersökning om förhållandet
med Helgonskylden i Lunds stift företagits, hvarefter Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer vid 1847—48 årens riksdag afgifvit en nådig proposition, i
hvilken Kongl. Maj:t föreslog att, på sätt Rikets Ständer hade begärt, den från
socknarna lill närbelägna städers skolor hittills utgjorde Helgonskyld skulle få
användas lill socknarnes egna folkskolor, emot det att ett statsanslag, motsvarande
beloppet af hvad denna skyld dittills utgjort, skulle anvisas till städernas
läroverk.
Att Rikets Ständer icke antogo denna Kongl. Maj:ts nådiga proposition har,
efter motionärens förmenande, varit ett förhastande, helst Rikets Ständer redan
1840—-41 erkänt principen och lemnal anslag till Lunds läroverk på denna grund.
Under förhoppning att, oaktadt det motstånd, som bemälde Kongl, proposition vid
sistlidne riksdag rönte, Kongl. Maj: t, vid en blifvande, skall bibehålla sin välvilja
för laudtsocknarnes folkskolor, har motionären föreslagit: ”aliRikets Ständer ville i
underdånig skrifvelse hos Kongl, Maj:t anhålla, att en undersökning må vidtagas,
om de andelar af Helgonskylden, som städerna i provinsen Halland åtnjuta af de
närbelägna socknarnc för städernas skolor, samt att Kongl. Maj:t täcktes lill näst
sammankommande Rikets Ständer afgifva en nådig proposition, åsyftande att, emot
ett lill städernas läroverk gifvet motsvarande statsanslag, landtsocknarne måtte
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A:o 29.
fa använda hela Helgonskylden till sina folkskolor.” Oell hade riksdagsfullmäkligen
David Andersson från Hallands län häruti sig förenat.
Utskottet anser sig härvid höra upplysa, att frågan om Helgonskyldens användande,
hvad Lunds stift angår, redan vid flera riksdagar varit föremål för
Rikets Ständers pröfning; och har Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers,
uti underdånig skrifvelse af den 23 Maj 1845 gjorda anhållan, att Kongl. Majit
ville täckas låta anställa undersökning, dels om (leii rätt, på grund hvaraf i Lunds
stift varande städers skolor åtnjöte Helgonskylds-korn af de inom tvänne mil
från Städerna belägna landsförsamlingar, och dels till huru stort belopp denna
Helgonskyld till skolorna utginge, allåtit en, på lie, från Kammar-kollegium, Konsistorium
i Lund samt Kongl. Majlis befallningshafvande i Blekinge, Christianstads
och Malmöhus län i ämnet afgifna, utlåtanden, hufvudsakligen grundad nådig skrifvelse
af den 3 December 1847, hvaruti upplyst blifvit: att hela Helgonskylden,
som utgår lill skolorna i Lund, Malmö, Christianstad, Helsingborg, Landskrona,
Ystad, Cimbritshamn och Söl Kitsburg, efter medeltal af markegångsprisen för de
tio sednaste åren, utgjort i värde banko r:dr 7,937: 38. 4., och att skolornas
rätt till denna Helgonskyld, sorn grundade sig på Kongl. Danska kyrko-ordningen af
den 14 Juni 1539 och Kongl, brefvet den 23 Mars 1568, hvilka bekräftats genom
Malmö recess, är ostridig och sådan att den icke kan vara tvist underkastad,
samt slutligen i fråga om användningssättet den förklaring lemnats, att Kongl.
Maj:t, sedan en stor del församlingar inom Lunds stift, genom Kongl. Maj:ts
och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, blifvit berättigade att till inrättning
eller förbättring af deras folkskolor använda den del af klockarnes Helgonskylds-säd,
hvilken, enligt Kongl, brefvet den 24 Mars 1824, bordt begagnas för
inrättandet af en katedralskola i Lund, funnit den gjorda framställningen om enahanda
förmån för de församlingar, hvilka, belägna inom tvenne mil från släderne
uti samma stift, ännu utbetala Helgonskylden till städernas skolor, icke sakna
skäl, hvadan Kongl. Majit till Rikets Ständer i nåder öfverlemna!, huruvida de
skulle finna lämpligt att, genom anvisande för ändamålet af ett anslag som fullt
motsvarade denna till skolorna utgående Helgonskyld, sätta Kongl. Majit i tillfälle
att kunna medgifva församlingarna rättighet att använda densamma till förbättrande
af deras folkskolor.
Till svar härå hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 28
Februari 1848, anfört, att de ansåge skolornas i förberörde städer uti Lunds
stift, rättighet att af kringliggande landsförsamlingar inom ett afstånd af två mil
uppbära Helgonskylds-säd, till fullo ådagalagd; men att de, vidkommande det i
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 29. 7
Kongl. Maj:Is nådiga proposition omförmälda vid 1840—41 årens riksdag beviljade
årliga statsanslag för Lunds katedralskola, hvarigenom, för åtskilliga församlingar,
till Hille blifvit boredt alt till folkundervisningens befrämjande använda
utgående klockare-belgonskylden, funnit detta beslut icke lämpligen kunna åberopas
såsom grund för anvisandet af det äskade statsbidraget, enär de skäl, hvilka
påkallat nyssnämnde anslags beviljande, ingalunda ägde tillämplighet a den fråga,
som utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts nådiga proposition. Rikets Ständer hafva
tillika förmält sig ej heller kunna förbise, att då, efter hvad upplyst blifvit,
den till stadsskolorna i Lunds stift utgående Helgonskyld från vissa socknar
af ringa omfång erlägges lill högre belopp, än från andra, mera folkrika, den
ifrågaställa tillåtelsen att för folkskolornas förbättrande använda meranämnda afgift
följaktligen skulle, derest den beviljades, tillskynda dessa församlingar betydligt
olika fördelar, samt att, om äfven en jemnkning i detta hänseende kunde tillvägabringas,
det missförhållande i allt fall qvarstode, att berörda, i städernas grannskap
belägna, socknar komme alt, utan gillig anledning, åtnjuta en förmån, hvaraf
de aflägsnare församlingarne fortfarande blefve i saknad. Och bade Rikets
Ständer, uppå dessa med flera grunder, förklarat sig icke hafva funnit skäl att
bevilja statsanslag för stadsskolorna inom Lunds stift, såsom utbyte emot den lill
dessa skolor nu ingående klockare-helgonskyld.
Då Rikets Ständer sålunda nyligen till pröfning förebaft den af motionären
nu väckta fråga om Helgonskvldens användande till folkskolorna och anvisande
af motsvarande statsanslag lill de stadsskolor, som hittills af densamma varit i
åtnjutande, samt, efter skedd utredning af ämnet och uppå anförda skäl, förklarat
sig icke-kunna dertill lemna bifall, sa anser Utskottet sig, sakna anledning
att tillstyrka Rikets Ständer att
för närvarande fästa afseende å motionärens förslag i denna
del.
Hvad deremot beträffar ifrågaställa undersökningen, angående den Helgonskyld,
som från landssocknarne i Halland utgår till stadsskolorna derstädes, har
Utskottet, ansett billigheten fordra, att Halland må få tillgodonjuta samma förmån
i afseende härå, sorn Skäne och Blekinge, på det alt, om någon förändring uti
användandet af Helgonskylden framdeles kan blifva beslutad, en sådan må samtidigt
kunna ega rum uti alla tre provinserne, och får derföre vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t. i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla verkstäl
-
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N.-o 30.
landet af enahanda undersökning i afseende på Helgonskylden i
Halland, som redan egt rum i Skåne och Blekinge, jemte en
uppskattning af dess värde i penningar.
Stockholm den 3 Februari 1851.
N:o 50.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Febr. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion om upphörande af
våga/giften å tackjern sorn föres förbi Stockholms våg.
Från Högvördiga Preste-ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af
Herr Doktor Säve väckt motion, deruti anföres: att äfven om man till stöd för
fortfarandet af åtskilliga afgifter, som belastade varutransporten och trafiken, kunde
åberopa nödvändigheten att bekosta och underhålla de inrättningar, som i och
för en sådan varutransport och trafik blifvit åstadkomna, så funnes dock inga skäl
till försvar för det förhållande, att jcrneffekter, som komma från en uppstadsvåg,
hvarest vågumgälder redan äro betalde, och som afgå till andra vågplatser, der
samma jerneffekter skola åter vägas och vågumgälder derför erläggas, äro, blott
för det de passera Stockholms slusslinea, utan någon här skedd omlastning, underkastade
ej blott vågafgifter till Stockholms stad å 1 sk. 6 rst. banko per skeppund,
utan tillika provision å 1 sk. samma mynt per skeppund till hufvudstadens
våginspektor, hvilkens göromål, för att något sken af rätt till denna uppbörd skulle
finnas, bestode i utskrifning af trenne så kallade vågattester, som likväl serskildt
betalades. Genom berörde afgifts erläggande vore jerntransporten serdeles
från
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 30.
9
från dc norra orterna, sorn hemtade sitt tackjern från Norbergs östra och vestra
bergslager, underkastad ej blott uppehåll utan äfven en onödig beskattning, hvilken,
sammanlagd med öfriga stadsumgälder formätt ätskillige betraktare att undvika
passagen genom Slockholm, och i stället taga den längre och äfventyrligare vägen
genom Södertelje kanal. Numera funnes icke någon grund för dessa vågafgifter,
da de norra orternas jern‘Hekter sorn passerade Stockholm aldrig här vågfördes,
och de förut vanliga sluss-umgälderna i alla fall skulle utgöras. Med anledning
häraf har motionären föreslagit, alt Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse,
bos Kongl. Maj:t begära, att omföimälde vågafgift måtte upphöra för så vidt den
anginge tackjern oell effekter, sorn i Stockholms stad ej vågforas, utan förpassas
direkte till annan stapelstad.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, får till en början upplysa,
att, sedan ansökning blifvit af enskild person hos Kongl. Maj:t gjord
om befrielse från vågafgifter till Stockholms stad för tackjern, sorn, kommande
från tackjerns-våg i annan stad och derstädes uppvägdt, fördes genom Stockholm
direkte till andra inrikes orter; så Inde Öfverståthållare-embetet, hvars
underdåniga yttrande i frågan blifvit infordradt, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
bland annat, förklarat, att, ehuru å ena sidan Öfverståthållare-embetet, lika
med Stockholms stads Drätsel-kommission samt kommillerade för uppgörande
af förslag lill en allmän inkomst- och utgifts-stat för Stockholms Drätsel-verk,
ansett Stockholms stad, enligt gällande författningar, vara berättigad att, jemväl
för det tackjern, som genom staden fördes, vågen förbi, uppbära vågpenningar till
olörminskadt belopp, äfvensom att de inkomster, staden af tackjernsvågen åtnjöte,
ej tålde förminskning, enär de ingalunda öfverstege räntan å det till nuvarande
tackjernsvågs inköp och anläggning åtgångna kapital, jemte kostnaden för vågens
underhållande och der anställde tjenstemäns aflöning, Öfverståthållare-embetet dock,
ä den andra sidan, ansett rättvisa och billighet fördra en jemkning i afgifterna,
sä att den, som icke begagnade vågen, ej betungades med lika stora afgifter, söm
den, hvilken deraf sig be t j enade; hvarjemte Öfverståthållare-embetet föreslagit, att
vägalgifterne tili Stockholms stad för tackjern, som passerade staden, utan att
förås på vågen, måtte bestämmas till endast 11 sk. banko för skeppundet; och har
Kongl. Maj:t, efter Bergs-kollegii hörande, genom nådigt bref den 4 April 1840,
till hvad sålunda blifvit föreslaget lemnat nådigt bifall.
Utskottet, som anser det vara hvarken med rättvisa eller billighet öfverensstämmande,
att, på sätt öfverklagadt blifvit, afgift erlägges till Stockholms tackjernsvåg
för jern, hvilket, utan att å denna våg föras eller derstädes uppvägas,
BIL lill It. St:s Brot., 1850 & 1851. 8 Sami. 5 Haft. 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 31.
endast genom staden transporteras, för af sådan anledning och med fastadt afseende
dessutom å hvad motionären härvid anfört, vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t'i underdånighet
anhålla om nådig föreskrift, att vågafgift för tackjern i berörde
fall icke måtte vidare ega rum.
Stockholm den 3 Febr. 1851.
Häremot reserverade sig Herrar Lundh, Hesselgren och Guslafsson.
N:o 51.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Febr. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om den så kallade upp
fostringshjelpens
utdelande genom Fattigvåirdsslyrelserna.
Uti en af Herr Doktor Björkman väckt, från Högvördiga Preste-ståndet till
Utskottet remitterad, motion har blifvit föreslaget, alt det af allmänna hospitals
och
barnhusfonden, lill uppfoslringshjelp åt värnlösa barn utgående, anslag af
12,000 r:dr banko, hvilket, i nion af folkmängden, fördelas på rikets samtlige
län, och sedermera, enligt, af Kongl. Serafimerordens-gillet meddelade, föreskrifter
och efter Konungens befallningshafvandes pröfning, inom länen utdelas till fortfarande
understöd åt några få värnlösa harn, måtte, sedan fattigvården genom allmänt
gällande stadga blifvit fullständigt ordnad och till alla delar öfverflyttad på
församlingarnes fattigvårds-styrelser, disponeras på det sätt, att de, Konungens Befallningshafvande
tillsände, belopp skulle fördelas på länens alla församlingar äfven
efter folkmängden, och församlingarnes andelar af medlen sedermera utaf fattigvårds-styrelserne
utdelas och redovisas; hvarigenom skulle ej allenast undvikas
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N.-o 31.
11
det besvär, som tillskyndas länsstyrelserne för pröfning af inkommande ansökningar
om understöd af anslaget, och vederbörande målsmän för sådane ansökningars
ingifvande, utan äfven förekommas, att, såsom nu inträffade, flere från Residens-städerne
mera aflägsne socknar, vid utdelningen af medlen, blefvo förbigångne,
dels i anseende till invånarnes okunnighet om anslagets tillvaro och deraf följande
uraktlåtenhet att inkomma med ansökningar, och dels derföre att, när sådant
skedde, hela tillgången redan vore utdelad till de, Landshöfdinge-sätet närmast varande,
och derför mera påpasslige församlingarne.
1 anledning af denna motion får Utskottet upplysa, att nuvarande förfarande
med ifrågavarande medel grundar sig på 7 § i Kongl. Maj:ts, för Serafimerordens
gillet
den 28 April 1791 utfärdade, nådiga instruktion, hvari stadgas: att Ko
nungens
befallningshafvande skall hos Ordens-gillet anmäla fader- och moderlösa
harn, som anhöriga icke förmå underhålla, äfvensom gifva förslag å den, som deras
vård och föda sig åtaga gitter; att för ett harn till sex år hestås 32 sk.,
lill tio år 24 sk. och till fjorton år 16 sk., allt månadtligen, samt att Ordensgillet
hör draga försorg, att hvarje län får uti ifrågavarande förmån deltaga.
Rörande sjelfva saken får Utskottet yttra att, enär medlen, om de enligt
motionärens förslag fördelades på alla församlingar, skulle, för hvar och en, uppgå
till så ringa belopp, att dessa, i många fall, blefve otillräckliga till och med för
ett enda harns underhåll och således komme församlingarne föga eller intet till
nytta, samt behofvet af bidrag utaf detta anslag otvifvelaktigt är olika inom olika
församlingar, hvadan det måste vara fördelaktigt, att läns-styrelserne ega, efter i
sådant afseende föregången pröfning, om utdelningen draga försorg, finner Utskottet
sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att, för tillvägabringan
de
af den föreslagna förändringen, vidtaga någon åtgärd.
Stockholm den 3 Februari 1851.
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- UIsko Hets Utlåtande, N.-o 32
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Febr. 1851, kl | 7 e. ni.
Utlåtande, i anledning af vächl motion, angående upphäfvande
af den med innehaf'vandel af färjeplatserna Röhälla, Färjestaden
och Fröbygårda pä Ölands vestra kust förenade uteslutande
rätt alt lill Kalmar öfverföra, menniskor, kreatur och
varor.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt, lill Utskottet remitterad, motion,
har Riksdags-fulimäktigen Jan Samuelsson från Olands södra mot, med hvilken
sig förenat Riksdags-fullmäktige från Ölands norra Mot Anders Nilsson och
Nils Pehrsson från Halmar län, anfört: att i äldre tider, på Ölands vestra kust
blifvit anlagda trenne färjplalser, Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda, hvilkas innehafvare
erhållit uteslutande rätt att, så länge det är öppet vatten, mot föreskrifven
taxa, från denna del af ön, medelst färjning ombestyra kommunikationen
med Kalmar, länets och stiftets residens-stad, samt den vigtigaste handelsplatsen i
orten, och att det vore hvar och en annan förbudet alt betjena personer med fortskaffning
öfver sundet, vid vile af 10 R:dr banko för hvarje gång sådant skedde;
att, då den del af ön, hvars invånare måste begagna sig af berörde transportmedel,
utgjorde en sträcka af nära tvenne mil, det vore uppenbart, att öns flesta
invånare vore, i och för kommunikationen med fasta landel, helt och hållet beroende
af det sätt, på hvilket färjningen verkställdes, och af de transportmedel som
dervid begagnades; att, ehuru det vore medgifvet hvar och en att med egen båt
öfverföra, jemte sig, en och annan granne, samt de personer, hvilka icke kunnat,
vid nämnde Färjplatser, blifva transporterade öfver sundet; så vore ett sådant medgifvande
dock ej af någon betydenhet, enär de fleste personer, som föro öfver
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N.-o 32.
13
sundel, behöfde att till torgdags inkomma till Kalmar och der afyttra sina varor
och produkter, men deruti förhindrades vid de tillfällen, då färjorna voro upptagna
af andra trafikerande, samt, enär minst -i mil vore till närmaste ställen för att
söka och erhålla biträde till öfverfarten, och dessutom inga strandvägar emellan
gårdarna vid kusten funnos anlagda; att de färjor eller båtar, som till färj ningen
begagnades, stundom vore af dålig och svag beskaffenhet, och ofta blefve alldeles
öfvcrlastade, så att resan öfver sundet då vore förenad med lifsfara eller åtminstone
stort obehag; samt att, om än ändamålet med tilldelandet af den uteslutande
rättigheten alt besörja kommunikationen med fasta landet varit att förekomma
fara för lif oell egendom vid transporten, ett sådant ändamål likväl kunde vinnas
om färjningsrältigheten lemnades öppen för hvar och en, under vilkor, att hvarje
farkost, som till sådan transport begagnades, skulle af sakkunnige män besigtigas
och godkännas innan densamma finge dertill begagnas; och har, af nämnde anledningar,
motionären föreslagit: ”att det privilegium, som blifvit tilldeladt färjplat”serna
Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda på ölands vestra kust, alt öfverföra
”menniskor, kreatur och varor från denna ö lill Kalmar stad, måtte upphäfvas, så
”att hvem som helst erhåller rättighet att verkställa en sådan transport.”
Derjemte har motionären, till stöd för motionen, ingifvit till Utskottet, bland
annat, följande handlingar:
l:o en af åtskillige handlande i Kalmar, jemte andra personer, undertecknad
promemoria, deruti de, på anförda skäl, sökt ådagalägga behofvet af antingen flera
färjstallens anläggande för transporten emellan Oland och fasta landet, eller ock
upphäfvände af förbudet för en hvar att denna transport besörja;
2:o i transsumt, en af åtskillige socken-fullmäktige undertecknad handling,
deri de uttala den önskan, att motion vid denna Riksdag mätte väckas derom, att
öfverfarten från Öland till Kalmar blifver fri;
3:o Bestyrkt afskrift af Kongl. Maj:ts, ilen 13 Juli 1824 meddelade, resolution
uppå de besvär fändriken J. J. Melén, såsom innehafvare af färjplatsen Färjestaden
anfört deröfver, att, sedan Konungens Befallningshafvande på Öland, genom
resolution den 6 Juni 1821 stadgat ett vite af K) R:dr banko, dertill hvar
och en emellan Färjestadens och Röhälla färjplatser, samt emellan förstnämnde ställe
och Fröbygårda boende gjorde sig förfallen, som under den tid, då öppet vatten
vore, till motliggande fasta land öfverförde främmande personer, kreatur eller varor,
Kongl. Kammar-kollegium, uppå anförd klagan öfver berörde vite, den 7 Juli
1823, detsamma upphäll, genom hvilken högstberörde nådiga resolution Kongl.
Maj: t funnit det väl icke kunna förvägras de emellan ifrågavarande färjplatser bo
-
14 Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Vtskottets Utlåtande N: 32.
ende persomer, att med egna farkoster fortskaffa sig sjelfva, sitt husfolk, en
eller annan af sina grannar, samt egna kreatur och varor, men att en vidare
utsträckt transporträttighet för dem icke borde ega rum, enär, pä sätt ej mindre
kronofogden i orten, än äfven Kongl Maj:ts befallningshafvande anfort, sådant
kunde föranleda till hvarjehanda oordningar, betaga vederbörande möjligheten
att hålla nödig tillsyn derå, att framfarandes säkerhet till lif och egendom
icke äfventyrades, samt försvåra den, kronobetjeningen åliggande, kontroll mot
kringstrykande af passlöst och vanartigt folk; hvadan Kongl. Majit i nåder pröfvat
skäligt att, med upphäfvande af Kongl. Kammar-kollegii öfverklagade Utslag, Konungens
befallningshafvandes beslut på det sätt gilla och fastställa, att vid deruti
stadgade vite, det skulle vara en hvar, som vore boende emellan Färjestaden
och Röhälla färjeplatser, samt emellan förstnämnde ställe och Fröbygårda
förbudet att under hvilken tid som heldst, då öppet vatten vore, till
och från motliggande fasta landet öfverföra andra personer än nämndt blifvit;
4:o. Bestyrkt afskrift af Kongl. Maj:ts, i anledning af underdånig klagan
öfver ofvanomförmälde förbud, samt anhållan att detsamma måtte upphöra, den 20
Januari 1837 meddelade Resolution, hvarigenom Kongl. Majit bland annat, i nåder
förklarat, att, som enahanda förhållanden, hvilka påkallat samma förbud, då
ännu fortfore, samt någon annan utväg ej funnes för handen till ifrågavarande
kommunikations-anstalters ordnande på ändamålsenligt sätt, Kongl. Majit ansåge
enahanda rättighet, som färjplats-innebafvarne vore tillagd, icke kunna, utan motsvarande
skyldigheter och ansvar, klaganderne medgifvas, men som transporten
mellan Oland och Kalmare stad utgjorde egentliga ändamålet med färjplatserna,
pröfvade Kongl. Majit skäligt i nåder förklara förbudet i Kongl, resolutionen den
13 Juli 1824 endast hafva afseende å transporten emellan den der uppgifna kuststräcka
på Oland och Kalmare stad, hvarjemte, till förekommande, i möjligaste
måtto, af klagomål i berörde afseende, Kongl. Majit i nåder stadgade, att, i händelse
antingen på en gång så många personer eller så stor mängd af kreatur eller
varor till någon af fargplatserna ankomme, att de ej kunde inrymmas på innehafvarens
af färjplatsen tillgängliga färjor och båtar, eller eljest, vid ankomsten
dit, färja eller båt eller folk till dess förande saknades för öfverlarten, det vid
sådana tillfällen skulle vara tillåtet äfven för andre, emellan färjställena boende,
båtägare, att efter öfverenskommelse med de vägfarande, besörja den transport
öfver Kalmare sund, som sålunda icke utan längre uppehåll, kunde af färjplatsinnehafvaren
verkställas.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 32.
15
5:o. Utdrag af protokollen hållna vid sockenstämmor med Allgusrums församling-
den 8 September, med Löths och Ahlböke församlingar den 13 och 20
Oktober, samt med Häggby församling den 13 Oktober 1850, hvaraf inhemtats,
att socknemännen uttalat den önskan, att en färjplats, för transportens
beqvämligare besörjande emellan Öland och fasta landet ytterligare måtte inrättas
vid Möllstorp; samt
(5:o. Irenne af åtskillige personer utgifna bevis, af innehåll dels att, vid
öfverfart till Kalmar, de dervid begagnade färjor varit af dålig beskaffenhet, dels
att färjningen icke blifvit ordentligt verkställd.
Härförutan har Utskottet förskaffat sig del af en, Kongl. Maj:ts, den 15
Januari 1822 meddelade nådiga skrifvelse till Kongl. Kammar-kollegium och deraf
inhemtat, att, sedan Kongl. Maj: t, under den 3 Februari 1818, bifallit ett af
liommitterade för utmarkernas fördelning på Öland uppgjordt förslag, att fändrikcn
Melodi, såsom innehafvare af färjplatsen Färjestaden, vid då under arbete varande
utmarksdelning å Oland, skulle från angränsande allmänning erhålla så stort
anslag, att färjeplatsen kunde sättas i mantal, och sålunda, jemte mera sjelfständighet,
vinna säkerhet för de lägenheten åtföljande skyldigheter, hvarvid borde
tilläggas den, alt bygga och underhålla brygga samt uppmuddra hamnen derstädes,
och Kongl. Maj:t i följd deraf uppdragit åt Kommitterade att i vederbörandes
närvaro anställa undersökning och uppskattning till hvad kostnadshelopp byggandet
och underhållandet af en, mot ändamålet svarande, lastbrygga skulle sig
belöpa, Kongl. Maj:t, efter det, vid hållen undersökning, bryggans uppförande antagits
uppgå till 3,444 r:dr 32 sk. banko, samt förslag lill taxa blifvit upprättadt
och fändriken Melén utfäst sig att emot det han finge uppbära den i samma
taxa bestämda bro-afgift, besörja lastbryggans tillbörliga byggnad i sådant skick
den ansetts böra vara och den framgent underhålla, äfvensom att ansvara för
hamnens uppmuddring, i nåder fastställt de i berörde taxa föreslagne afgifter vid
färjeplatsen Färjestaden, med de dervid i afseende å lastbryggans uppförande och
underhållande samt hamnens muddring fästade vilkor.
Utskottet, som, oaktadt de i ofvanberörda afseenden vunna upplysningar,
likväl saknar fullständig kännedom om de förhållanden, på hvilka ifrågavarande
uteslutande rättighet att bestrida färjningen ifrån omförmälde del af Öland till
Kalmar kan vara grundad, och som icke anser sig behörigt att ingå i pröfning
af frågan, i hvad den rörer denna rättighet, hvars afgörande torde böra ankomma
på vederbörandes lagenliga pröfning, kan väl, i anseende härtill ej tillstyrka bifallande
af del utaf motionären framställda förslag; men, då hvad i detta ärende
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N.-o 33.
•hos Utskottet förekommit, utgör giltig anledning till det antagande, att de nu varande
anstalter för bestridande af trafiken emellan Oland och fasta landet icke i
allt uppfylla de trafikerandes anspråk, så får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta anbefalla en undersökning,
huruvida nu befintlige anstalter för färj ningens bestridande
emellan Öland och Kalmar stad äro af beskaffenhet
att uppfylla det med dem afsedda ändamål, äfvensom att
Kongl. Majit, efter det en sådan undersökning blifvit hållen,
behagade vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna kunna
påkallas.
Stockholm den 3 Februari 1851.
N:o 3J.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 Febr, 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändradt sätt
för uppbörd af kollekt- och slamboks-medel.
Riksdagsmannen af Bonde-ståndet Petter Petterson från Jönköpings län bar,
uti en till Utskottet remitterad, motion erinrat om det lönlösa besvär, som tillskyndas
Rotmästare eller Sexman inom landtförsamlingarnc för uppbörd af de såsom
frivilliga bidrag till understöd åt kyrkobyggnads företag utgående kollekloch
stam-boksmedlen. Med beräkning af 18 å 20 stamböcker årligen och att ett
halft dagsverke i följd af hvar och en sådan bok åtginge för hvarje bland de i
riket
Allmänna Besvärs- och. Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 33.
17
riket varande 15,000 å 20,000 rotmästare eller sexman, har motionären antagit
att minst 7,000 å 8,000 dagsverken, i värde beräknade till 5,000 å 6,000 r:dr
r:gs försummas Por insamling af dessa medel, hvilka skulle uppgå till blott 1,000
ä 2,000 r:dr nämnde sedelslag; och har motionären, till afhjelpande af berörde
förhållande, föreslagit, att alla stamböcker för hvarje år måtte samlas till valborgsmesso-sockenstämina,
då församlingen finge bestämma, hvad den ville förära til!
hvarje kyrkobyggnad, hvarefter medlen kunde tagas ur kyrkans eller någon annan,
församlingens, kassa, hvarmed allt bestyr i afseende härå för året vore slut;
likväl obetaget för enskilde att öka anslaget af egna medel. Slutligen bar motionären
anmärkt, att på enahanda sätt kunde förfaras med uppbörden af de årligen
anbefalde ordinarie och extra-ordinarie kollekterna, så att ”tiggeriet” i kyrkan
under gudstjensten icke vidare komme att störa andakten.
Utskottet, sorn tagit denna motion i öfvervägande, finner ordnandet af uppbörden
utaf ifrågavarande medel inom församlingarne icke lämpligen böra eller
kunna ske genom af Kongl. Majit utfärdade allmännna föreskrifter, utan bäst kunna
verkställas genom hvarje församlings egen omtanka, hvadan Utskottet, som
har sig bekant att uppbörden af stamboksmedel i följd af församlingarnes bestämmande
redan på några ställen tillgår i ungefärlig likhet med motionärens förslag,
hemställer
att Rikets Ständer icke måtte vidtaga någon åtgärd i följd af
denna motion.
Stockholm den 4 Februari 1851.
Bik. till 11. St:s Prof., 1850 & 1851. 8 Sami. 5 Haft.
3
18 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, X:o 34.
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om föreskrifters meddelande
i afseende å rättigheten att pä scenen uppföra Dramatisk
författares arbete.
Uti en, från Vallöf!. Borgare-ståndet remitterad, motion har Herr G. F. Ekholm
anfort, att, som i fäderneslandet under sednare åren börjat utveckla sig en
dramatisk litteratur, hvilken staten borde lemna skydd för de många hinder, som
merändels möta uppträdande författare, och lätteligen kunna qväfva deras anlag och
håg för konsten, det tilikomme lagstiftningen att äfven i sin man värna dessa författares,
så val sorn ali annan, eganderätt, och detta desto heldre, som dramatiska
författare här i landet, jemförelsevis med de utländska, ega en fåtalig publik. Ett
sådant skydd saknades ännu i vårt land, men vore genom serskilda lagar beredt
författare i Frankrike och Tysklands stater, hvarest, vid dramatiska arhetens uppförande,
författarne ega uppbära en viss andel af inkomsten derför. Då likväl en
sådan andels belopp och åtkomst vore svår att kontrollera, har motionären, såsom
till ändamålet ledande, föreslagit, att theater-föreståndare matte, vid stadgadt vite,
förbjudas att, inom fem år efter det dramatiskt arbete första gången blifvit på scenen
uppfördt eller af trycket utkommit, sådant arbete utan författares tillåtelse
uppföra; varande såsom skäl för detta förslag ytterligare åberopadt, dels att dramatisk
författare, i anseende till lättheten för theater-föreståndare i Riket att till
egna
sig hans arbete, blott sällan vågar öfverlemna detsamma till allmänhetens
granskning, och icke är i tillfälle att af förläggare betinga sig det honorarium,
som eljest kunde beviljas, och dels att författare nu har att befara, det hans arbete
varder stympadt eller vanstäldt till skada för konsten och författarens rykte.
I anledning af denna motion får Utskottet yttra, att, som ett dramatiskt arbete,
genom uppförande på scenen, blifver till allmänhetens kännedom öfverlemnadt,
och således samma rättsgrund, som föranledt det i Tryckfrihels-förorduingens 1 §
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 34.
19
9 moni. stadgade förbud mot spridande genom tryck af ett utaf annan person författadt
eller förlagdt arbete, äfven uti ifrågavarande fall är i viss mån tillämpligt,
anser Utskottet sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla,
det stadgas måtte, att dramatiskt arbete, utan afseende
derå om delta arbete varit genom tryck allmängjordt,
icke må utan rälla egarens tillstånd uppföras pa skådeplats,
förr än fem år förflutit efter det samma arbete med författarens
begifvande blifvit första gången uppfördt.
Stockholm den 4 Februari 1851.
Häremot anmältes följande reservation af Herr Bråkenhjelm P. B.: ”Emot
detta Utskottets utlåtande får jag reservera mig, såvida, som jag anser, att samma
rättigheter må tillerkännas författare, i afseende på deras arbetens uppförande
på scenen, som Tryckfrihets-forordningen medgifver dem i afseende på eftertryck.”
Häruti instämde Herr Rosensvärd J. //., samt Herr Lektor D. Söderberg.
N:o 35.
Ank. till Exp. ötsk. d. 5 Febr. 1851, ki. 1 e. njf.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om bestämmande af vilkor
joe kringvandrande väfskeds för sälj ares Jörpassning.
Uti cn, (rån hedervärda Bonde-ståndet till Utskottets behandling öfverlemnad,
motion bar Riksdagsmannen Petter Gabrielsson från Kronobergs län fästat upp
-
%
20 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 35.
inarksamheteH på de missbruk och olägenheter, som skola uppkomma genom den
från äldre tider gängse sed, att allmogen från vissa socknar af Sunnerbo härad
utaf nämnde län vandra omkring för att försälja väfskedar, som inom orten tillverkas;
och har motionären i berörde hänseende uppgifvit, dels att de personer,
som uttaga pass för att, kringvandrande, försälja ortens tillverkningar, vanligen ej
äro med dessa försedde, utan i stället oftast med utländska och förbjudna handelsvaror,
dels ock att ifrågavarande sed bland allmogen spridt lättja, osedlighet
och en ”schacker-anda,” som hos sämre personer urartat till bedräglighet och list,
och afledt hågen från sysselsättning med jordbruket, så att på många ställen
största svårighet uppstått att erhålla en lagstadd dräng; hvadan motionären ansett
nödigt, att föreskrifter meddelades socken-nämnderne att undersöka och uppgifva,
huru många inom socknen erfordrades för afyttrande af de varor hvilka utöfver
behofvet der tillverkades, äfvensom att ej större antal försäljare finge förpassas,
än som vid sockenstämma bestämdes, samt ”hemställt att Rikets Ständer ville
hos Kongl. Maj: t i underdånighet anhålla, att ett stadgande till förekommande
af sådana missbruk, som motionären nu angifvit, måtte i nåder varda meddeladt.
”
Som rättigheten att försälja egna och grannars tillverkningar af sådan beskaffenhet,
som här är i fråga, blifvit genom författningarna hvar och en i allmänhet
försäkrad, och mot de försäljningar derutöfver, jemte andra missbruk, som
af motionären blifvit anmärkta, lagstadganden redan finnas, samt missbruken säkerligen
blifva beifrade, om de vederbörligen anmälas, lar Utskottet hemställa:
att Rikets Ständer icke måtte i anledning af motionen vidtaga
, någon åtgärd.
Stockholm den 4 Februari 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
i
Allm. Besvärs- oth Ekonomi-Utskottets Utlåtande, JYs 56.
1
J\o 36.
Ank. till Fxp.-Utsk. (J. 17 Febr. ISSI, kl. 7 e. ni.
Utlåtande, i ättledning af väckta motioner får bibehållande af
Allmogens valfrihet vid Klockares tillsättande i Skåne,
Halland och Blekinge.
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Utskottets handläggning blifvit
öfverlemnade tvä, utaf Riksdags-Fullmäktige Nils Andersson från Christianstads
Län och David Andersson från Hallands Län väckta motioner om vidtagande af åtgärder
för Allmogens i Skåne, Halland och Blekinge bibehållande vid den valfrihet
vid klockarelägenheters tillsättning, som varit dessa provinser af ålder tillförsäkrad;
och har i sådant afseende blifvit anfördt;
l:o af Nils Andersson: att nämnde valfrihet funnes bestämd uti Kongl Resolutionen
på Riksdagsbesvär af den 17 December 1734, hvarest uti 78 § stad
gades,
att allmogen i nämnde provinser samt uti Bohus Län egde, efter Kyrkolagen,
med Kyrkoherdens samråd sjelf välja den till klockare, till hvilken den hade
bästa förtroendet och att, genom Kongl. Resolutionen på Riksdagsbesvär af den
20 November 1786 § 22, jemte meddelande af föreskrift huru vid klockares tillsättande
i Sverige i allmänhet förhållas borde och ali dervid skulle af Kyrkoherden
upprättas förslag, grundadt på de sökandes tjenlighet och skicklighet, samt
val derefter i sockenstämma anställas, undantag för ofvannämnde provinser uttryckligen
blifvit gjordt, sä att i afseende ä dem gäldo, enligt 1734 års Kongl. Resolution,
att förslag icke behölde upprättas; att icke företräde i tjenlighet och
skicklighet, utan endast Pastors och församlingens bästa förtroende skulle utgöra
grund för företräde till befattningen, och att, om Pastor och församling vore ense,
omröstning icke behölde anställas; att, sedan dessa resolutioner genom Konungs
och Ständers samverkan tillkommit, i följd hvaraf de äfven skulle hafva egenskapen
af Kyrkolag, hvilken enligt 87 § i Regeringsformen icke utan af Konuug
och Ständer gemensamt kan stiftas eller ändras, Kongl. Maj.t uti administrativ
väg, medelst nådigt Bref af den 6 Oktober 1820, rörande Presterskapets i Lunds
stift bibehållande vid rättigheten att söka och innehafva klockarelägenhet, i sammanhang
dermed yttrat, att dervid fästades det vilkor, att, till bibehållande af
församlingarnes valfrihet, icke på förslag till klockare fingo uppföras flere än två
prestmän, utan att äfven en tredje person, som ej är prest, skulle derå få rum;
Bill. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 8 Sami. 6 Häfl. 1
2
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Utlåtande, JYl 56.
och, ehuru förslags upprättande vid klockares tillsättning härigenom icke blifvit
ovilkorligen anbefaldt, hade likväl den praxis, pä grund haral, i nämnde stift uppkommit,
att förslag skall dylik tillsättning föregå, enär, efter det Domkapitlet, som
uti Cirkulär-Bref af år 1796 föreskrifvit, att »sedan ansökningstiden lupit till
»ända och Pastor pröfvat sökandernes skicklighet, alla de således godkände sö»kande,
utan att till något visst antal inskränkas, skulle af Kyrkoherden kallas
»att prof aflägga,» samma embetsmyndighet uti Cirkulär af år 1820, hvilket åtföljt
det nådiga Brefvet e.f samma år, med ändring af nyssnämnde föreskrift, stadgat,
att Kyrkoherden egde, sedan ansökningstiden tilländalupit, föreslå församlingen de
tre mest tjenlige och i alla afseenden skickligaste, med iakttagande, att en icke
prestman finge å förslaget rum; med anledning hvaraf och då Dom-Kapitlet genom
detta förfarande, efter motionärens åsigt, öfverträdt »1734 års lag» och tillintetgjort
Pastors och församlingarnes valfrihet och deras deruti innehållna rätt,
att till klockare taga hvilken kompetent sökande som helst, till hvilken de kunna
hafva bästa förtroendet, motionären föreslagit: l:o att det omförmälda tillägget i
Kongl. Brefvet den 6 Oktober 1820 må uteslutas, såsom tvätydigt och öfverflödigt;
2:o att Pastorer och församlingar må bibehållas vid den valfrihet, som uti
1734 års Kongl. Resolution blifvit dem beviljad och uti 1786 års Resolution
ytterligare tillförsäkrad, att till klockare taga hvilken helst kompetent sökande,
till hvilken de kunna hafva förtroende;
2:o Af David Andersson: att genom ett under den 24 Januari 1833 till
Konsistorium i Götheborgs stift aflåtet Kongl. Cirkulär, beträffande tillsättning af
klockare inom stiftet, blifvit stadgadt, att Kyrkoherden bör bland de sökande
föreslå församlingarne trenne de mest tjenliga och i alla afseenden skickligaste,
hvarefter å dessa val komme att anställas; men att denna föreskrift stöde i uppenbar
strid mot, dels 9 § af Malmö recess, hvilken föreskrefve, att alla de stadgar
och ordinantier samt lofligt bruk och sedvana, som beträffar det andliga ståndet
och kyrkoväsendet, skola för evärdliga tider blifva oförändrade, dels de af förre
motionären åberopade Kongl. Resolutioner af åren 1734 och 1786; hvadan motionären
yrkat att, åtminstone hvad allmogens i Halland rätt anginge, få tillvägabragt
den förändring i 1833 års Kongl. Cirkulär, att samma allmoge, såsom af
ålder brukligt varit och den i fordna fredsfördrag och Kongl. Resolutioner förunna
Jt är, må under de vilkor, som i Lag föreskrifne äro sjelf få utse och välja
de personer, hvilka inom församlingarne skola bekläda klockarebeställningarne.
I afseende härå får Utskottet vördsamligen upplysa, att sedan uti 1686 års
Kyrk olag, 24 Kapitlet 31 §, föreskrifvits, att klockaren skall af Kyrkoherden och
församlingen väljas, detta stadgande blifvit, hvad beträffar Skåne, Blekinge, Halland
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskollels Utlåtande, Jtä 56.
3
och Bohus Län, närmare förklaradt dels genom Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
på allmogens besvär af den 17 December 1734 § 78, hvari Kongl. Majit bifallit
allmogens i nämnde provinser underdåniga ansökning »att, efter Kongl. Maj:ts
Kyrkolag, tillika med kyrkoherdens samråd, sjelfva få välja sig dem till klockare,
som de kunna hafva det bösta förtroende lill», samt i Nåder anbefallt »vederbörande
att på intet sätt tillfoga allmogen uti detta deras fria klockareval något
intrång», hvarvid dock noga skulle iakttagas, »att de personer, som dertill af församligen
komma att väljas, så underrättade aro i sina christendomsstycken samt
läsande och skrifvande, att de dermed kunna gå församlingens barn och ungdom
behörigen tillhanda», dels ock genom dylik Nådig Resolution af deri 20 November
1786, hvaruti, med anledning af Bondeståndets anhållan, att förklaras måtte, det
klockarelägenheter böra efter allmän omröstning och efter de fleste rösterne i försa
m I i ngn ine tillsättas, likasom vid lediga prestlägenheter tillgår, så vida pluraliteten
fallet nå en person, som äger de egenskaper, Kyrkolagen och andra Författningar
fordra och förmå, Kongl. Majit täckts dels i allmänhet förklara, »att, sedan kyrkoherden
af de till klockaresysslan sökande föreslagit församlingen tre de mest tjenlige
och i alla afseenden skickligaste, skall han anställa laglig votering efter gårdatal
i sockenstugan, hvarvid kyrkoherden äfven slutligen allemnar sin röst, hvilken
i beloppet skall räknas lika med halfva församlingens; kommandes den af de föreslagne,
som således undfår flesta rösterna, att erhålla fullmakt på klockaretjensten»,
dels ock att för Skåne, Blekinge, Halland och Bohus Län gäller hvad i ofvan
citerade § utur Kongl. Resolutionen den 17 December 1734 stadgadt är; att
Kongl. Majit derefter, på sätt motionärerne uppgifvit, ej mindre medelst ett till
Consistorium Ecclesiasticum i Lund den 6 Oktober 1820 ådälet Nådigt Bref,
hvars hufvudföremål är att förklara, det Presterskapet i Lunds stift bibehölls vid
den från äldre tider detsamma lemnade tillåtelse att få innehafva klockaretjenster
och till bestridande af göromälen få hålla skickliga substituter, dervid i Nåder
fästat »det vilkor, att till bibehållande af församlingarnes valfrihet icke på förslag
till klockare flere än tvänne prestmän få uppföras, utan alltid äfven en tredje
person, som ej är prest, deruppå få rum», utan äfven medelst Nådigt Bref den 24
Januari 1833, uti en inom Götheborgs stift uppkommen tvistefråga, i anledning
deraf, att, vid hållet klockareval, kyrkoherdens embetsröst beräknats till hälften
mot församlingens, i Nåder förklarat, att kyrkoherden borde, i likhet med hvad
i Lunds stift egde rum, bland de sökande föreslå församlingarne trenne de mest
tjenlige och i alla afseenden skickligaste, hvarefter å desse nytt val komme att
anställas.
i
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, JYs 37.
Af hvad sålunda blifvit upplyst synes, att församlingarne inom Lunds stift,
Bohus Län och Halland från äldre tider varit försäkrade om rättigheten att, efter
inhämtande af pastors råd och under vilkor att tjenlig person valdes, sjelfve utse
till klockare den bland de sökande, till hvilken de hyste bästa förtroendet, utan
att dervid uttryckligen stadgas, det förslag till klockaretjensterne behöfde upprättas;
men att sedermera, nemligen genom de anförde Kongl. Brefven af åren
1820 och 1835, sådane föreskrifter meddelats, som i ena fallet gifvit anledning
till, och i det andra uttryckligen anbefallt upprättande af förslag till dessa tjänster;
med anledning hvaraf och då berörde uti enskilda tvistemål meddelade Nådiga
Bref otvifvelaktig! blott åsyfta tillämpning af de i afseende å klockare befintliga
äldre författningar, och icke att tillvägabringa ändring deri, men samma Nådiga
Bref synes vara mot de äldre författuingarne stridande, så att ovisshet om hvad
uti ifrågavarande afseende rörande Lunds stift, Bohus Län och Halland är gällande,
skäligen kan uppstå, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer mätte i underdånighet fästa Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på berörde förhållande, med underdånig anhållan,
det Kongl. Maj:t täcktes meddela nådig förklaring, som
bestämmer, hvilka särskilda rättigheter uti ifrågavarande fall må
tillkomma församlingarne inom Lunds stift, Brohus Län och Halland.
Stockholm den 10 Februari 1851.
M 37.
Ant. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1831, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om bestämmande af
Klockares i Lunds stift undervisning sskyldighet.
Till Utskottet har från Högvördiga Presteståndet blifvit remitterad en af
Herr Kontraktsprosten Qviding väckt motion, hvari anföres: att den klockare i
Lunds stift från äldre tider åliggande och genom 1754 års Klockare-Instruktion
för nämnde stift desse kyrkobctjente anbefallde skyldighet, att undervisa församlingens
barn, vanligen aldeles icke, eller ock högst obetydligt fullgöres, icke ens då
klockarne tillika äro prester, ehuru dessa bibehållits vid rättigheten att innehafva
klockarelägenheter just af den anledning, att de skulle bättre kunna undervisningen
fullgöra. Flera svårigheter i afseende på verkställigheten och i synnerhet undervisningens
utsträckning lill hela pastoratets ungdom, ursäktade visserligen den
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, M 37.
S
urakllåtenhet, som härutinnan egt rum, men sedan folkundervisningen nu mera
blifvit reglerad och den första undervisningen crhålles i folkskolorna, hade en lätthet
att ordna klockares undervisningsskyldighet och ett behof, som kunde tillfredsställas,
derigenom ock inträdt. Klockarnes åliggande i afseende på undervisningen
hade icke blifvit öfverflödigt derföre, att folkskolorna tillkommit. Som
dessa skolor, hvaraf stundom tre funnos inom ett pastorat, hade ofta omkring
100 barn, så kunde lärarne omöjligen medhinna att på den korta lästiden meddela
lärjungarne kunskaper utöfver Skolstadgaus minimum. Då barnen vid 11 å
12 års ålder utgingo från skolan, hade de vid konfirmationstiden ofta glömt hvad
de lärt. Till afhjelpande så väl af dessa brister, äfvensom till beredande af tillfälle
för skolungdomen alt inhemta kunskaper utöfver stadgadt minimum, ansåg
motionären klockarnes i Lunds stift undervisningsskyldighet böra närmare regleras
och bestämmas sålunda, att dem borde åläggas hålla vinterskola för de utaf pastoratets
ungdom af 12 års till och med 15 års ålder, som vilja sig deraf begagna;
hvadan motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om meddelande af nådig föreskrift för Domkapitlet i Lunds
Stift att skyndsamligen föranstalta om verkställigheten af nämnde reglering, samt
så tidigt före nästa Riksdag derom afgifva underrättelse, att Rikets Ständer må
inhemta, om dess önskningar i delta fall vunnit afseende inom stiftet; och har
motionären slutligen förmält, att skäl till de ifrågaställdo åtgärderna förefunnes
äfven deri, att klockarne pä flere ställen voro aflönade till ett belopp af 800 å
1,000 R:dr.
Enär, genom Kongl. Maj:ts uppå Presterskapets i Lunds stift besvär den 23
Mars 1719 meddelade nådiga resolution, klockares i nämnde stift åligganden blifvit
i afseende på undervisningen bestämde, samt det, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Stadga angående folkundervisningen i Riket af den 18 Juni 1842, åligger skolstyrelse
alt hafva tillsyn öfver undervisningens behöriga gång inom församlingarne,
derför uppgöra reglemente och underställa detsamma vederbörande Domkapitels
pröfning och godkännande, så finner Utskottet vidare föreskrifter i afseende på
ordnande af ifrågavarande angelägenhet icke vara af behofvet påkallade, utan föreslår
att
åtgärd i anledning af motionen icke måtte af Rikets Ständer vid
tagas.
Stockholm den 10 Februari 1851,
6
Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottets Utlåtande, Jfä 38.
M 38.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 18 Febr. 18S1, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, i afseende å de inom
Lands Stift såsom Klockare anställde Prestmans tjenstgöringsskyldighet
i deras förstnämnde egenskap.
Uti en inom Hedervärda Bondeståndet väckt motion, som till Utskottets
handläggning blifvit remitterad, har riksdagsfullmäktigen Nils Andersson från Christianstads
Län anfört: att, ehuru Prestmän inom Lunds Stift, hvilka genom Kongl.
Brefvet den 6 Oktober 1820 blifvit bibehållne vid rättigheten att söka och innehafva
Klockarelägenheter samt att hålla substitut för bestridande af en del utaf
göromålen, nemligen kyrkosången och embetsuppassning åt Presterskapet, borde
sjelfve besörja öfriga klockarebestyren och deribland förnämligast barnaundervisningen,
för hvilket ändamål särskildt, uti ett af vederbörande Konsistorium afgifvet
underdånigt Utlåtande, Prestmän förklarats vara till klockare särdeles tjenlige;
så hade likväl nämnde åliggande sällan blifvit fullgjordt af ofvannämnde tjenstemän,
hvilka plägade lemna alla göromålen åt substituterne, utarrendera lagenheterne
och derefter vistas å andra orter; och har motionären, på grund af sålunda
uppgifna förhållanden, föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder stadga, att Prestmän, som innehafva klockarelägenheter,
skola vistas och hafva sin bostad på stället, samt sjelfve fullgöra sin
undervisningsskyldighet och öfrige i Klockare-Instruktionen bestämda åligganden.
Enligt de upplysningar, som Utskottet inhemtat, förekommer det stundom i
Lunds Stift, att prestmän, som befordras till klockare, missiveras till presterIig
tjenstgöring vid andra församlingar, än der de klockaretjenster innehafva och lön
åtnjuta, hvilket förhållande framkallas hufvudsakligen af nödvändigheten för dem
att, med afseende på framtida befordran, få räkna presterliga tjenstår. Härutaf
uppstår emedlertid den följd, att de icke kunna fullgöra den undervisningsskyldighet,
hvilken uti nämnde Stift åligger klockare i allmänhet och äfven klockareprester
att fullgöra, så väl enligt flere författningar redan under Danska tiden,
som ock enligt Kyrkolagen, Kongl. Resolutionerna af 1719 och 1754, samt Stiftets
Klockare-Instruktion och Kongl. Brefvet den 6 Oktober 1820, utom andra
förordningar.
Då nu Utskottet anser, att församlingarne, som underhålla desse klockare,
hafva full rätt till den fordran, att de i första rummet fullgöra de pligter, som
Allm. Besvärs och Ekonomi-Ulskollels Ullålande, Jtf 58. 7
dem i sådan egenskap för församlingarnes räkning åligga och deribland särdeles
den vigtiga skyldigheten, att undervisa församlingens ungdom, samt då, enligt Utskottets
tanka, icke något hinder af missiv eller presterlig tjenstgöring å annor
ort derför må ligga i vägen, så får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes genom nådig förordning närmare bestämma
klockarnes inom Lunds Stift skyldighet att, i följd af den dem
åliggande pligt alt undervisa ungdomen, inom församlingen bo
och vistas.
Stockholm den 18 Februari 1851.
Häremot anmäldes följande Reservationer:
l:o af Herr Rosensvärd, J //.
»I ett föregående utlåtande har Utskottet förklarat, att då klockares inom
Lunds Stift åligganden, i afseende på undervisningen, vore bestämda genom Kongl.
Resolutionen den 23 Mars 1719, samt det tillkomme Skolstyrelserna att hafva
tillsyn öfver undervisningen inom församlingarne, så erfordrades inga vidare föreskrifter
för ordnandet af denna angelägenhet, och likväl har nu Utskottet funnit,
att en förordning behöfves, som närmare bestämmer dessa klockares skyldighet
att, i följd af dem åliggande pligt att undervisa ungdomen, vistas och bo inom
församlingarne.
Om klockarebeställningarne inom Lunds Stift icke kunde innebafvas af prester,
om desse icke vore berättigade att hålla medhjelpare eller substituter, om
deras tjensteåligganden inom församlingarne icke vore obestämda, lärer väl icke
Konsistorium ansett sig kunna dem till presterlig tjenstgöring å annan ort missivera
eller församlingarne ätnöjt sig med deras overksamhet eller fleråriga frånvaro.
Häraf torde följa, att samtlige motionerna rörande desse klockare lämpligen
kunnat och bordt gemensamt behandlas, hvarigenom hela frågan i ett sammanhang
blifvit utredd och för Rikets Ständer framlagd. Genom ett motsatt förfarande,
eller frågans behandlande styckevis, har nu Utskottet kommit att deröfver afgifva
serskildte Utlåtanden, hvilka, på sätt här ofvan blifvit antydt, synas vara mot
hvarandra stridande.»
Häruti instämde Herr Bråkenhjelm, P. R.
och 2:o af Herr Kontrakts-Prosten J. C. Söderberg:
»Vidhållande den åsigt, sorn inom afdelningen vid dess behandling gjorde sig ,
gällande, att ifrågavarande motion icke borde till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda, får jag emot Utskottets beslut mig reservera, emedan jag anser det dels
8 Allm. Besvärs- och Ekonomi-UtsJcollels Ullålande, M 38.
icke tillhöra Rikets Ständer, enligt 90 § Regeringsformen, att med klockares tillfälliga
uraktlåtenhet af deras tjenstepligt sig befatta, dels författningarne om klockares
inom Lunds Stift tjensteskyIdigheter vara så bestämda, sorn de kunna vara
med afseende på nödvändigheten att en del af desse klockare tillika äro prester,
inom ett Stift, der i allmänhet inga Kapellaner finnas, och hvarest en högst betänklig
rubbning skulle i annat fall åstadkommas i dess ecclesiastika förhållanden,
men föga vinst skulle tillskyndas fersamlingarne, derest inom dem relationer egande
personer af ett annat samhällsyrke, och ej ens numera behöllige såsom folkskolelärare,
i stället uteslutande komme att innehafva klockaretjensterna, under det
inga tjenster af lägre grad inom detta Stift skulle komma att finnas för obefordrade,
men för själavårdens oundgängliga bestridande nödige prestmän. Just för
ett närmare inhemlande af dessa behjertansvärda skäl, får äfven jag hänvisa på
samma Kongl. Förordningar, hvilka Utskottet citerat, och synnerligast på Kongl.
Förordningen af den 6 Oktober 1820, som innehåller en fullständig deduktion
af hela frågan, och tillika upplager alla äldre med densamma gemenskap egande
författningar, hvaribland Kongl. Resolutionen af den 23 Mars 1719 ålägger klockare
inom Skåne och Blekinge, der inga socknekapellaner finnas, att hålla substituter,
och Kongl. Förordningen om llelgonskyIden i Skåne af den 27 April 1742
förklarar, att klockarelägenheter kunna till kapellaner upplåtas, på grund hvaraf
Kongl. Maj:t stadfästat det tillstånd, som från äldre tid tillbaka blifvit Presterskapet
i Lunds Stift lemnadt, att få innehafva klockaretjenster och till bestridande
af göromålen fä hålla skicklige substituter. I anseende till Helgonskyldens otillräckliga
belopp, särdeles i socknar närmast städerna, förslå i allmänhet ej klockarelönerna
till ordinarie komministrars aflöning, hvarföre klockarepresterna pläga
anställas såsom Adjunkter, tillika aflönte af Pastorerne, i hvilken egenskap de
kunna af Domkapitlet vid påkommande nödfall missiveras; hvilken rättighet Domkapitlet
ej kan undvara uti detta folkrika, af 227 pastorat med 435 kyrkor, bestående
Stift, der prestbrist ej sällan plägar förefinnas. Då dessutom Kongl.
Stadgan af den 18 Juni 1842 bestämmer till alla delar, rörande folkundervisningen
inom riket, hvilken äfven redan inom Lunds Stift blifvit i enlighet med densamma
reglerad, och § 6 af denna Kongl. Stadga oaktadt Kongl. Kyrko-ordningen
af 1686 föreskrifver klockare att drifva barnaläran, icke ålägger, men väl
under vissa vilkor medgifver klockare att tillika vara Folkskolelärare, samt behofvet
icke påkallar något ökadt åliggande i detta hänseende för klockare inom Lunds
Stift, mera än annorstädes, och klockareprester i alla händelser äro förbundne
hålla skicklige substituler, anser jag så mycket mindre något skäl vara för handen,
att, rörande detta ämne, i underdånighet besvära Kongl. Majit.»
M 39.
Allm. Besvärs- och Ekonomi Utskottets Betänkande, M 59.
9
M 39.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 18 Febr. 18S1, kl. 1 e. m.
Betänkande, t anledning af väckte motioner, dels om upphäfvande
eller ändring af Kongl. Maj.ts Nådiga Stadga angående
Fjerding smån, af den 1 Juni 1850, och dels om
skyldighet för alla jordegare att i fjerdingsmansbestyret
deltaga.
Uti ifrågavarande ämne har Utskottet till behandling fått emottaga följande
från Hedervärda Bondeståndet remitterade motioner, nemligen:
1:o af L. G. Sandberg från Westerbottens Län, hvilken, under åberopande
af de i ofvanberörde nådiga Stadga i afseende å fjerdingsmans åligganden, meddelade
bestämmelser, yttrat den åsigt, att jordegaren derigenom blifvit betungad med
bestyr, som, i anseende till mängden, voro oförenliga med en behörig skötsel af
jordbruket och af få personer bland allmogen kunde vederbörligen fullgöras;
hvadan motionären, sorn ansåg kronobetjeningeh genom omförmälde stadganden
blifva öfverflödig, yrkade »att Rikets Ständer måtte från den förut nog betryckte
landtmannens skuldror lyfta eller åtminstone lätta delta menighetsbestyr, hvilket
vore lika så onaturligt, som förderfligt för jordbrukare.»
2:o af A. Medin från Kronobergs Län, hvilken anfört: att uti ifrågavarande
nådiga Stadga väl uttalades den grundsats, att fjerdingsmansbefattningen vore ett
menighetsbestyr, men att denna grundsats icke skulle hafva blifvit i Stadgan konseqvent
iakttagen och tillämpad, emedan begreppet af kommunalbestyr fordrade att
alla, som inom kommunen bo och hafva fast egendom, böra i sådant bestyr deltaga,
hvarifrån likväl innehafvare af flere slags hemman ännu voro befriade; att
de sålunda bibehållna inskränkningar och undantag för viss privilegierad jord föranledde
ett fortfarande rättvist missnöje hos de jordegare inom kommunen, hvilka
uteslutande fingo vidkännas denna befattning, då deremot bördan, fördelad lika på
alla, efter innehafvande jord, utan missnöje skulle bäras, såsom ett medborgerligt
biträde af kommunen åt Statens tjenstemän, i vården af kommunens rätt och säkerhet;
och vore det, utan en sådan förändring, bättre och rättvisare om befattningen
blefve en tjenst med lön på stat; vidare förekom, att den nådiga Stadgan
saknade nödig bestämdhet och tydlighet i afseende på gränsorna för fjerdingsmannens
åligganden, så att godtycke i afseende härå kunde af kronobetjeningen utBih.
till R. St. Pral. 1850 & 1851. 8 Sami. 6 Haft. 2
10
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, M 39.
öfvas; då deremot menighetsbestyret, såsom ett af kommunen åtaget frivilligt och
lönlöst biträde till lättnad för statens tjenstemän, borde begränsas af den största
billighet och rättvisa; varande af denna motionär yrkadt: dels, att alla jordegare
inom kommunen må ansvara ' för ifrågavarande bestyr, dels, att fjerdingsman må
befrias från ali skyldighet att indrifva och redovisa uppbördsmedel samt hans
åligganden i öfrigt så inskränkas och bestämmas, att han må kunna dem ordentligen
fullgöra samt vara tryggad mot förmäns godtycke att göra tjensten för mycket
betungande; dels ock att, om de sålunda föreslagna förändringar ej kunde
vinnas, allmogen måtte befrias från fjerdingsmansbestyret och detsamma i stället
blifva en statens tjenst med bestämd lön af allmänna medel eller bidrag af kommunens
samtlige jordegare.
3:o af Carl Tholsson från Skaraborgs Län. Denne motionär har äfven utgått
från den åsigt, att de uti den nya Stadgan för fjerdingsmännen bestämda
åligganden voro alltför betungande, såsom bevis hvarpå anförts, alt uti tvenne
socknar, hvarest de till detta bestyr förpligtade önskade mot betalning få detsamma
bestridt, någon dertill villig person icke kunnat erhållas, oaktadt betydlig ersättning
blifvit erbjuden, samt att man derstädes ansåg sig med visshet icke kunna
undgå att för ändamålet få vidkännas en utgift af 8 å 10 Riksdaler årligen på
hvarje hemman, hvarjemte anmärkts, att det för fjerdingsmännen stadgade beroende
af kronobetjeningen vore i strid mot begreppet af kommunalbestyr; och har
motionären derföre ansett allmogen böra från ifrågavarande göromål befrias, samt
dessa besörjas antingen genom Länsmännen eller, om sådant befunnes overkställbar!,
genom af Staten lönade biträden.
4: o af Johan Johansson från Östergöthland, hvilken anmärkt, dels att gränsorna
för kronobetjeningens rätt att till biträde begagna fjerdingsmännen icke vore
i den nådiga Stadgan behörigen utstakade, och dels att allmogen både såsom nämndemän
biträder vid utsökningar och syneförrättningar och uti sockennämnderna
deltager i omsorgen om ordning och säkerhet, samt i följd häraf borde Irån fjerdingsmansbefattningen,
såsom kommunalbestyr, befrias, hvarom motionären I ra mställt
vrkande samt föreslagit, att de med fjerdingsmansbefattningen nu förenade göromål
måtte af Länsmännen och af Kronofogdarne, genom dessas uppbördsskrifvare,
bestridas; men, för den händelse sådant icke kunde bifallas, yrkade motionären,
att Säterier, Rå- och Rörs- samt Insockne-frälse, jemte öfrige från fjerdingsmansbestyret
nu befriade hemman och lägenheter, mätte deruti deltaga.
S:o af Magnus Månsson från Östergöthland, hvilken anfört: att, ehuru Rikets
Ständer, vid beviljad förhöjning af Landtstatens och i synnerhet Länsmännens aflöning
afsett, att fjerdingsmansbefattningen skulle lindras och återföras till hvad
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, J\f 59.
11
den från äldsta tider varit, ifrågavarande författning likväl sanktionerat alla de till
fjerdingsmännens förfång tid efter annan tillkomma missbruk; alt det i den nådiga
Stadgan uttalade begreppet »menighetsbestyr» vore vid tillämpningen förvridet, icke
allenast genom sjelfva beskaffenheten af de bestyr, hvilka blifvit fjerdingsmannen
ålagda, utan äfven genom stadganderne, att han skall förses med »Tjenstbref» af
Kronofogden, samt att han skall utföra »förmans» uppdrag och lyda under Konungens
Befallningshafvandes samt Kronofogdes och Kronolänsmans befallningar;
och ansåg motionären något annat sätt att afhjelpa den uti ifrågavarande afseende
vidtagna, i hans tanka, misslyckade, organisation icke vara för hand, än att hos
Kongl. Majit underdånigst anhålla, det Länsstyrelserne måtte bemyndigas att i de
orter, der nuvarande kronobetjening icke kan sjelf medhinna de bestyr, som densamma
rätteligen tillkomma, låta vederbörande Fogdar och Länsmän föreslå vice
Fogdar och vice Länsmän, som, på de ordinaries ansvar och af dem adönade,
egde att biträda och jemväl på egen hand tjensten förrätta; i hvilket fall fjerdingsmansbefattningen,
såsom ett menighetsbestyr, skulle blifva inskränkt till hvad uti
den nya Stadgan § 6 mom. 1, 3, 6 och 7 vore uppräknadt, samt hvad 2 morn.
omförmäler, i afseende på mantalsskrifningar och uppbördsstämmor.
6:o af Johannes Nilsson från Skåne, hvilken, jemte det han instämt uti
G. Sandbergs ofvan omförmälda motion, för den händelse deri afgifne förslag icke
skulle vinna bifall, hemställt, att Rikets Ständer måtte besluta, det en hvar besuten
man, utan afseende på det hemmans natur, han innehafver, skulle anses
vara skyldig att åtaga sig fjerdingsmansbefattningen i den tur och ordning, sorn
af vederbörande bestämdes.
7:o af Petter Pettersson från Jönköpings Län, hvilken, under åberopande
deraf, dels att kommunalbestyren i sednare tider så betydligt tilltagit, att knappast
någon hemmansinnehafvare funnes, som icke hade någon dylik befattning,
dels ock att alla voro i lika behof af dessa kommunaltjenstemäns biträde, före
slagit,
att alla i kommunen varande hemmansinnehafvare, utan skillnad af jordens
natur, måtte hädanefter anses skyldige i dylika besvär deltaga; och har motionären
sedermera förklarat, att den föreslagna utsträckningen af kommunalbestyren
egentligen afsåge fjerdingsmansbefattningen.
8:o af Måns Mänsson från Calmar Län, hvilken anfört: att, ehuru 4 mom.
i 6 § af nådiga Stadgan innehölle, att fjerdingsman, som borde, när han derom
anlitades, biträda kronans uppbördsman vid indrifning af oliqviderade uppbördsmedel,
egde rättighet »att för sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens
andel i stadgade stämmoböter», samt meningen härmed otvifvelaktig! varit
att bereda fjerdingsmannen en ringa ersättning för deras, efter motionärens
12
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskollets Belänkande, JVg 39.
tanka, utöfver all billighet sträckta samt för allmogen alltför besvärliga och tidsödande
åligganden, nämnde afsigt likväl genom ordalydelsen i åberopade stadgandet
icke skulle kunna vinnas, emedan på landet endast Kronofogden skulle kunna
afses med benämningen kronans uppbördsman, men fjerdingsmannen uti ifrågavarande
afseende icke erhölle ordres af Kronofogden, utan af Länsmannen; hvadan
motionären föreslagit följande förändrade lydelse al åberopade stadgande, nemligen:
»att, när fjerdingsman derom anlitas, biträda kronans uppbördsrnän eller Länsmän,
vid indrilning af oliqviderade uppbördsmedel, emot rättighet att för såluuda indrifna
medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel i stadgade stämmoböter.»
Slutligen har dels, vid föredragning af L. G. Sandbergs motion i Hedervärda
Bondeståndet, riksdagsfullmäktige!! Nils Strindlund sig yttrat och tillstyrkt frambärande
till Kongl. Maj-.t af enhällig protest emot den tunga, som genom ifrågavarande
förordning blifvit pålagd svenske bonden, och hvilken vore så stor, att
den, såsom annan beskattning, bordt endast med Rikets Ständers bifall kunna åläggas;
hvarjemte i protokollet antecknats, att hela Bondeståndet med motionären och
Strindlund instämde; dels ock, i anledning af Mäns Månssons motion, Adolf Wilhelm
Swartling afgifvit ett anförande af hufvudsakligt innehåll, att fjerdiugsmansbestyret,
sådant det i den nyligen utfärdade nådiga Stadgan blifvit bestämdt, vore
alltför tryckande och svårt att fullgöra, äfvensom att fjerdingsmannen stodo i för
stort beroende af Länsmännen och voro blottställde för att försumma sina egna
angelägenheter; och hafva Johan Johansson och Anders Andersson från Östergöthland,
E M. Falk från Skaraborgs Län, Kråk Matts Mattsson från Stora Kopparbergs
och Per Hansson från Wermlands Län i Svartlings yttrande instämt.
Då Utskottet nu går att afgifva utlåtande uti förevarande ämne, får Utskottet
till en början vördsamligen upplysa, dels att Kongl. Maj:ts angående fjerdingsman
den 1 Juni nästlidet år utfärdade nådiga Stadga, hvilken blifvit föranledd af
Rikets sednast församlade Ständers derom framställda underdåniga anhållan, i allmänhet
icke innefattar några för fjerdingsmänuen nya skyldigheter, utan att de,
som i den nådiga Stadgan uppräknas, till största delen varit genom särskilda äldre
författningar ålagde och nu endast blifvit på ett ställe sammanförde; dels ock att
motioner om utsträckning af åliggandet att i fjerdingsmansbestyret deltaga, jemväl
till Säterier, Rå- och Rörs- samt insockne frälsehemman, blifvit, så väl vid 1844
och 1845 årens, som vid sednaste riksmöte framställda och af allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet tillstyrkta. Vid förstnämnda Riksdag föranledde sådant
icke till åtgärd af Rikets Ständer; men vid sednaste Riksmöte bifölls Utskottets
förslag af de tre ofrälse Riksstånden och i följd deraf afläts från Rikets Ständer
underdånig skrifvelse til! Kongl. Maj:t, med anhållan, att äfven hemman af nyss
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, M 39.
13
nämnda slag måtte åläggas deltagande i fjerdingsmansbestyret; hvaremot dock Höglofliga
Ridderskap^ och Adeln, som afslagit Utskottets berörda framställning, protesterade,
under åberopande af 8 § i Ståndets privilegier af den 16 Oktober 1723;
och har Kongl. Maj:t sedermera, under deri I Juni nästlidet år, förklarat Rikets
Ständers omförmälda anhållan, i det skick den kommit under Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, icke hafva kunnat i nåder bifallas.
Då, vid sådant förhållande, frågan om rättigheten för säteri-, rå- och rörssamt
insockne frälsehemman att njuta befrielse från deltagandet i utöfningen af
fjerdingsmansbefattningen, lärer kunna anses erkänd, men Utskottet hoppas, att
Ridderskapet och Adeln, om deltagandet begäres, icke på grund af skyldighet
utan på grund af billighet och välvilja, skall dertill samtycka, så har Utskottet,
sedan det härefter, först till besvarande upptagit hvad motionärerne, i ofvanberörda
afseenden yrkat, trott sig böra framställa ett förslag, som, under erkännande af
nuvarande förhållanden, ändock torde kunna leda till det mål, som synes Utskottet
önskvärdt. v
1 afseende å de i motionerna gjorda förslag får Utskottet således förklara att,
beträffande den ifrågasatta befrielsen för kommunerna från Ijerdingsmansbestyret
och dess öfverflyttande antingen på kronobetjeningen eller särskilde af staten lönade
betjente, Utskottet anser sig icke kunna sådant tillstyrka, enär, hvad angår
förra fallet, kronobetjeningen redan är så öfverhopad med bestyr, att den icke
kari umbära det biträde, som fjerdingsmännen lemna, och i händelse af dctsammas
upphörande ej skäligen kan betungas med hjelp-tjenstemäns aflönande, samt, i sednare
fallet, en alltför betydlig utgift för staten skulle komma i fråga; men att
deremot hvad ifrågaställdt blifvit om ett allmänt deltagande uti nämnde bestyr af
samtlige fastighetsegare inom socknen eller fjerdingsmansdistriktet torde böra i
betraktande lagas. Härvid bör nemligen öfvervägas, att de många och olikartade
åligganden, som tillböra fjerdingsmannabefattuingen, ej allenast göra densamma i
allmänhet särdeles besvärlig, utan jemväl omöjlig att personligen utöfva för den
del af allmogen, som saknar erforderlig färdighet i skrifning och räkning, samt
att, då denna befattning uti Kongl. Stadgan af den 1 Juni sistlidne år blifvit
förklarad vara ett menighetsbestyr, deraf ock torde böra följa, att besväret dermed,
likasom andra för kommunen gemensamma åligganden, desto heldre bör drabba
alla dess jord- och fastighetsinnehafvare, som fjerdingsmans-inrättningen åsyftar
upprätthållande af ordning och säkerhet inom kommunen, till alla dess medlemmars
skydd och fördel. En lindring vid utgörandet af ifrågavarande besvärliga
befattning skulle, på sätt tillförene blifvit andragct, lättast och billigast kunna tillvägabringas,
om Säteri-, Rå- och Rörs- samt insockne frälse-hemmansegare, äf
-
u
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, JYs 39.
vensom innehafvare utaf boställen, skattlagda eller bebyggda lägenheter samt fabriker
och andra verk deri deltoge med frälse-, kronoskatte- och kronohemmansinnehafvare.
Men som alla dessa icke äro i tillfälle att personligen utöfva fjerdingsmannabefattningen,
så har Utskottet funnit nödvändigt tillse, att detta bestyr
ej må blifva för dem mera betungande än för sådane jordegare, hvilka sjelfva
kunna befattningen besörja, samt att deriöre, såsom uttryckligt vilkor för utsträckning
af skyldigheten att deltaga uti fjerdingsmansbestyret till boställens, säteriers
m. fl. nu ifrågaställde hemmans och lägenheters innehafvare, bör stadgas, att, innan
en sådan skyldighet kan anses inträda, öfrige inom socknen eller fjerdings—
mansdistriktet boende hemmansegare skola hafva träffat öfverenskommelse derom,
att en med aflöning försedd fjerdingsman må för socknen eller distriktet antagas.
Utskottet anser sig så mycket heldre kunna framställa detta vilkor för ifrågavarande
hemmans-, boställs- och lägenhets- ro. fl. innehafvares deltagande i den
tunga, hvilken med fjerdingsmansbestyret är förknippad, som, eldigt hvad Utskottet
har sig bekant, inom en mängd socknar fjerdingsmansbefattuingen redan besörjes
af personer, försedda med bestämd aflöning, oaktadt bidragen dertill ej utgå från
nyssnämnde jordinnehafvare. Härförutan tror Utskottet, att, i den mån allmogen
lärer sig rätt uppskatta värdet af tiden och fördelen deraf, att ej för främmande
åligganden nödgas öfvergifva de mångfalldiga och angelägna bestyr, som upplaga
en driftig jordbrukares tid, den ock skall inse, att den kostnad, som fjerdings
mäns
aflöning medförer, blifver ringa i jemförelse med den skada, som uppkommer
genom husbondens täta och ofrivilliga frånvaro. Det måste likväl förutsättas,
att kommuner kunna finnas, der obenägenheten att aflöna fjerdingsmän, eller andra
omständigheter föranleda dertill, att det anses fördelaktigare att, på sätt mångenstädes
ännu är öttigt, bestrida fjerdiugsmanstjensten omgångsvis eller i så kallad
tur, och rättigheten dertill torde ej böra dem förmenas. Alltså och då fjerdingsmansbefattningen,
ehuru den i Kongl. Stadgan af den 1 Juni 1850 förklaras
för ett menighetsbcstyr, dock har blifvit ansedd vara ett besvär, hvilket, ej kan,
utan inskränkning i Ridderskapet och Adelns privilegier, åläggas sätesgårdar, råoch
rörs- samt insockne frälsehemman, tillstyrker Utskottet:
att Ridderskapet och Adeln samt hvart och ett af de öfriga RiksStåuden
måtte för sin del medgifva, det åliggandet att deltaga i
fjerdingsmansbestyret må utsträckas till säterier, rå- och rörs- samt
insockne frälsehemman, äfvensom till boställens skattlagda eller bebyggda
lägenheters, samt fabrikers och andra verks innehafvare under
vilkor, att visse, med bestämd aflöning försedde, fjerdingsmän,
skola för socknarne eller distrikten antagas, samt att denua aflö
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Betänkande, Jfi 39.
15
ning skall från samtliga ofvannämnda hemman, lägenheter och
verk utgå efter samma grunder, som för rättighet att deltaga uti
sockenstämmas öfverläggningnr och beslut, enligt Kongl. Förordningen
den 29 Augusti 1843, aro stadgade; men att, om frälse-,
kronoskatte- samt kronohemmans innehafvare besluta, att fjerdingsmansbefattningen
bör utöfvas omgångsvis emellan hemmanen, bestyret
fortfarande skall dem sjelfve ensamt åligga;
och får Utskottet, i den händelse, att Rikets Ständer öfverenskomma om de liittiIs
befriade, nu ifrågasatta, hemmans, lägenheters och verks åläggande att i fjerdingsmansbestyret
deltaga, vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om dess nådiga bifall dertill, samt om en dermed öfverensstämmande
ändring af Kongl. Stadgan den 1 Juni 1850.
Beträffande slutligen Riksdagsfullmäktige!! Mäns Månssons framställning derom,
att uti 4 mom. af 6 § i Kongl. Stadgan angående fjerdingsmän af den 1
Juni nästlidet år, näst efter orden: »Kronans uppbördsman» skulle tilläggas »eller
länsmän», såsom skäl hvartill Mäns Månsson anfört, att, då endast kronofogde ansågs
vara kronouppbördsman; men fjerdingsmannen icke af denne utan af läns
mannen
anlitades att biträda vid indrifning af oliqviderade uppbördsmedel, det
skulle kunna inträffa, att fjerdingsmannen ginge i mistning af den honom i nämnde
moment tillagda rättighet att för sålunda indrifne medel åtnjuta hälften i uppbördsmannens
andel af stadgade stämmoböter; så, enär fjerdingsmannen, oberoende
deraf om han af kronofogden eller af länsmannen ett slikt uppdrag erhåller, dock
alltid måste anses såsom biträde åt den förre, hvilken för all kronouppbörd ensam
ansvarar, finner Utskottet det ifrågaställa tillägget öfverflödigt samt hemställer
alltså:
att Måns Månssons berörde framställning måtte lemnäs utan af
o
seende.
Stockholm den 13 Februari 1851.
Emot detta betänkande anmäldes följande reservation: af Herr af Klint, E. M.:
»Kongl. Maj:t har, genom dess nådiga Stadga angående fjerdingsmän, af den
1 Juni sistlidet år, uti denna Stadgas 2 §, förklarat fjerdingsmansbefattningen
vara ett menighetsbestyr. Sjelfva delta ord synes mig gifva tillkänna, att befattningen
är personel; den skall af individer inom kommunen bestridas, på sätt och
i den ordning kommunen för sig beslutar. Att, genom en författning, direkt
eller indirekt, stadga, det kommunen skulle äluggas att, genom legd person, be
-
16
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, M 59.
strida fjerdingsmanssysslan, vore, enligt mitt förmenande, att helt oell hållet borttaga
begreppet om denna sysslas kommunala beskaffenhet. Man måste låta det
vara i de serskilde kommunerries fria val, att härutinnan uppgöra, såsom dem
bäst synes. Häremot invänder man säkerligen, att den nu varande nådiga Stadgan
för fjerdingsman gifver vid handen en tillåtelse att uppgöra ackord med antaglig
person, att bestrida fjerdingsmansbefattningen. Detta är så till vida riktigt,
som författningen i 5 § talar om, huru tillgå skall, då denna befattning går i
tur inom fjerdingsmansdistriktet, samt då den, på grund af kommunens öfverenskommelse,
utöfvas af en utaf kommunen dertill antagen person. Det är dock,
under båda dessa förhållanden, samma personer, som häröfver besluta; personer,
hvilka — derest öfverenskommelse icke hade blifvit träffad — både kunnat och
bordt sjelfva utöfva fjerdingsmansbestyret. Frågans behandling tillhör således i
båda fallen kommunen. Jag hemställer, om ett sådant förhållande eger runi, i
händelse det betänkande, Utskottet nu afgifvit, af Ständerne bifölles och sedan af
Kongl. Maj:t- godkändes? Jag tror det icke. Inom de kommuner, der fjerdiugsmansbefattningen
går i tur, der skola de personer, som hittills deltagit uti (jerdingsmansbestyret,
äfven hädanefter ensamme detta bestyr utöfva. Inom kommuner
deremot, der man aflönar fjerdingsman, der kommer delta åliggande att, genom
tillskott af pengar, drabba alla fastigheters och verks egare eller innehafvare;
med andra ord: det är rättvist att, — om man icke träffar öfverenskommelse att
låta detta menighetsbestyr besörjas af en serskild aflönad person — då skall tungan
deraf drabba ett inskränktare antal inom kommunen, än som vöre fallet, om
denna kommun vore hågad att antaga en aflönad fjerdingsman! Man stiftar en
lag, som i ena § säger, att Ijerdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr, men
som uti en annan § stadgar, att detta menighetsbestyr likväl icke får al menigheterne
sjelfve utöfvas. Kan sådant vara meningen? Må man då heldre öppet
säga, att författningen af den I Juni sistlidet år är omöjlig att tillämpa, och återgå
till det fordna förhållandet, dä fjerdingsmanssysslan var ett kronobestyr. Sådant
vore åtminstone konseqvent.»
»På grund häraf och dä, efter min åsigt, det icke är möjligt för boställsinnehafvare
att sjelfve utöfva öftanämnde befattning, anser jag äfven rätt att icke
ålägga boställen ofvannämnde bestyr, destoheldre, som Utskottet derifrån fritagit
de statens tjenstemän, hvilka icke hafva boställen.»
»Deremot anser jag, att säterier, rå- och rörs- somt insockne frälsehemman
borde, utan något dervid fästadt vilkor, åläggas att deltaga uti ett menighetsbestyr.
Mig synes dessutom, att den svårighet, som innehafvaren af dessa hemman skulle
hafva
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utsliollels Ullålande, JV1 40.
17
hafva att sjelf utgöra fjerdingsmansbefattningen, icke är af värre beskaffenhet än
den olägenhet, som egare af skatte- eller frälsehemman tillkommer, då de, enligt
nu gällande författning, sjelfve skola fullgöra ifrågavarande bestyr, derest kommunen
anser att detta bör gå i tur, hvilket på flera ställen är fallet.»
»Till följe häraf och för att fullständiga min reservation emot Utskottets betänkande
i förevarande ämne, har jag icke ansett ur vägen att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det beslut hvaruti afdelningen vid frågans behandlande
första gången stannade, här framkomma med ett förslag, hvilket jag tror vara mera
öfverensstämmande med rättvisa och billighet, än det Utskottet nu afgilvit. Detta
förslag är följande:
»Att Rikets ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla: det
»Kongl. Maj:t täcktes i nåder stadga, att alla hemman, med undantag af de till
»boställen anslagne, hädanefter skola, på sätt och i den ordning, hvarje församling
»eller fjerdingsmans-distrikt för sig närmare beslutar, deltaga i utöfniugen af fjer»dingsmansbefattningen.
»
Uti denna reservation instämde Herr K. Åkerhjelm samt Grefve Gust. af
Ugglas.
J\o 40.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 18 Febr. ISSI, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om upphörande af föreskrifven
kontroll, i afseende å saltad lax och smör, som
sjöledes föres från hamn i Norrbottens eller Westerbottens
Lån lill annan inrikes ort.
Från Högvördiga Preste-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af
Herr doktor Grafström väckt motion, deruti anföres, hurusom redan vid 1840 —
1841 årens Riksdag klagan blifvit af allmogen i Norrbottens och Westerbottens
län, genom dess ombud vid Riksdagen, förd öfver stadgandet i Kongl. Generaltullstyrelsens,
på Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 15 December 1857 grundade,
cirkulär af den 10 Februari 1838, att vid afsändning från hamn uti nämnda län
sjöledes till annan inrikes ort, af varuartildarne saltad lax och smör, dessa varor
skulle vara underkastade förpassning, och afsändaren skyldig att å varan förete
Bih. till R. St. Prof. 1830 & 1851. 8 Sami., 6 Häfl. 3
18
Allm. Besvärs- och EkonomiUlskoltels Utlåtande, JVf 40.
produktionsbevis. Oaktadt, med anledning häraf, Rikets Ständer vid samma Riksdag
vitsordade det stora hinder och den mångfaldiga olägenhet, som åliggandet att
anskaffa och förete sädane bevis åstadkomme för allmogen och producenten, —
ett åliggande, som ensamt för dessa Län vore föreskri!vet, — fortfore dock skyldigheten
att förete dylika bevis. Oberäknadt svårigheten för vederbörande, att i
anseende till dessa landsorters vidsträckthet och glesa befolkning kontrollera riktigheten
af bevisen, så vore, efter motionärens åsigt, stadgandet om deras anskaffande
icke allenast i statsekonomiskt hänseende föga tillfyllestgörande och illa motsvarande
det dermed åsyftade ändamål, utan hade jemväl ur moralisk synpunkt
ett förderfligt inilytande på folkets sedlighet genom den frestelse, som det väckte
att begå mened, och genom retelsen att eludera en författning, som, just genom
sin olämplighet, lockade till öfverträdelse, och som dessutom orsakade den verkliga
producenten hinder och kostnad.
Af dessa skäl, och synnerligen i anseende till det moraliska förderf, som
ifrågavarande stadgande skulle medföra, har motionären yrkat, att detsamma mätte
upphäfvas, och att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit för ett sådant yrkande
lemna enahanda förord, som vid 18-40—1841 årens Riksdag Rikets Ständer i
underdånighet afgifvit.
Derjemte har, sedan berörde motion blifvit väckt, Riksdagsfullmäktige!) Johan
Jacob Rulberg från Norrbottens län, inom hedervärda Bonde-Ståndet anmält, att
lian såsom sin egen upptoge Herr doktor Grafslröms nämnde motion, hvarvid han
jemväl fästat uppmärksamheten å den omständighet, att föreskriften i afseende å
omförmälde bevis innefattade en indirekt beskattning å de norra länens innevånare,
enär desse, oberäknadt tidsspillan, för uppsökande af skrifkunnige personer,
måste betala kostnaden för betygens skrifvande och lösen för de bevis af kronobetjeningen,
som tillika erfordrades, samt anskaffandet af sådana betyg vore ett,
i rikets öfrige län okändt, hinder uti den för orten nödvändiga varuomsättning;
och hafva med Riksdags-fullmäktigen Rulberg förenat sig Riksdags-fullmäktige
Malts Persson från Stockholms och Herman Jönsson Öbom från Norrbottens län.
Dä Utskottet nu går att sitt utlåtande i detta ämne meddela, får Utskottet
upplysa: att, sedan Kongl. Majit genom nådigt Bref den 15 December 1837,
kungjordt genom General-tullstvrelsens cirkulär af den 10 Februari 1838, förordnat,
att, vid afsändning från hamn i Norrbottens eller Westerbottens Ilin sjöledes
till annan inrikes ort af varuarliklarne saltad lax och smör, dessa varor
vore underkastade förpassning, i eldighet med förpassningsstadgans 1 <§, vid äfventyr
att de, i annat fall, vid framkomsten skulle beläggas med tull, såsom om
de från Finland inkommit, och att för berörde lörpassnings erhållande det vilkor
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskollets Utlåtande, Jls 40.
19
skulle ega rum, antingen att varan förut bevisligen införtullats eller ock att afsändaren
till tullkammaren eller inspektionen i lastningsorten aflemnade inhemska
producenters, under edelig förpligtelse utgifne, bevis, att samma varor utgjorde afkastning
af de egendomar, de innehade, å hvilka bevis kronofogde eller länsman
i orten eller församlingens kyrkoherde borde hafva meddelat intygande, att bevisens
utgifvare innehade de uppgifna egendomarne, och att de i samma bevis upptagna
varuqvantiteter kunde anses vara der producerade, — Rikets Stander uti
underdånig skrifvelse den 15 Juli 1840 anhållit, att, då omförmäide cirkulär innefattade
föreskrifter, hvilka otvifvelaktigt medförde betydliga olägenheter och
kostnader för de norra provinsernas landtmannahandel, utan att pä detta sätt
troligen förekomma oloflig införsel af Finska varor på en så lång kuststräcka, och
då dessutom svårigheten att fullgöra författningen elier att med producentens, under
edelig förpligtelse utgifna, bevis styrka, att en ofta i mindre partier inköpt
vara vore af inhemsk afkastning, måste föranleda till författningens öfverträdande,
Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta General-tullstyrelsens berörde Cirkulär, såsom
ledande till hinder i landtmannahandeln, utan att motsvara det åsyftade ändamålet,
undergå en af behofvet påkallad förändring; — alt uti häröfver införd rädt underdånigt
utlåtande Kongl. General-tullstyrelsen anfört, att ifrågavarande kontrollföreskrift
föranledts af tilltagande bemödanden att från Finska sidan, öfver den långsträckta
gränsen, till Sverige drifva smyghandel med smör och lax i afsigt att
derför sedermera begagna inrikes transporträtt; — att å nämnde gräns, äfvensom
den närmast dertill belägna Bottniska kusten, i anseende till deras särskilda beskaffenhet,
införsnillning af berörde varuartiklar, som framalstrades och afsattes i
gränseorterna å ömse sidor, icke kunde, äfven med mångdubbelt större bevakningsstyrka,
i någon väsendtlig mån förebyggas, derest icke bevakningen understöddes
medelst särskildt föreskrifna kontroller, hvilka, i förenjng med tullbevakningstillsvnen
kunde tillförsäkra staten dess rätt till införselåfgifter för den utländska
varan, och således äfven lemna den inhemska producenten ett påräknadt
skydd mot tullförsnillares medtäflan; att, ehuru kontroller i allmänhet, enligt deras
natur, visserligen medförde något mer eller mindre besvärligt och betungande, besvärligheten
af dem, som blifvit öfverklagade, likväl bordt för de inhemska producenterna
finnas mindre känbar, i betraktande af syftemålet att befria dem ifrån
olaga intråg i deras industri; hvarjemte, i afseende å ändamålsenligheten af den
ifrågavarande kontrollen. General-tullstyrelsen, under medgifvande, att inga medel
försioge till ett fullkomligt förebyggande af förbrytelser emot prohibitiva författningar,
vitsordat, alt, vid anställd jemförelse emellan införtullningarne från Finland
uuder de närmast derförut förflutna år, dels i Stockholm dels i Haparanda, det
20
Allm. Besvärs- och Eltonomi-Ulskollets Utlåtande, JVI 40.
▼isat sig, att omförmälde författning ingalunda förfelat sitt syfte att motverka oloflig
import af de finska alstren; i anseende hvartill General-tullstyrelsen ansett sig
icke böra tillstyrka upphörandet af den i omförmälde hänseende föreskrifna serskilda
kontroll; — att Kongl. Maj:t derefter under den 21 December 1840 i
nåder förklarat sig icke finna lämpligt att uti ifrågavarande föreskrifter anbefalla
någon förändring; samt att allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid sistlidne
Riksdag, genom utlåtande af den 14 Juli 1848, som blifvit af samtlige Riksstånden
bifallet, på de af General-tullstyrelsen anförda skäl, förklarat sig sakna anledning
att understödja den då väckta motion om upphäfvande af omförmälde kontrollföreskrifter.
Ehuru Utskottet icke Iemnat utan uppmärksamhet hvad Kongl. General-tullstyrelsen,
på sätt ofvan är nämndt, åberopat, till stöd för ett fortsatt bibehållande
af de föreskrifter uti ifrågavarande hänseende, hvilka blifvit öfverklagade; så har
Utskottet likväl trott sig finna dessa föreskrifter dels ickp uppfylla det med dem
åsyftade ändamål, dels medföra betydliga hinder uti de norra pvovinsernas landtmannahandel,
och dels verka förstörande på innevånarnes sedlighet.
Ett stöd för rigtigheten af denna åsigt har Utskottet hemtat jemväl af den
framställning, som Kongl. Maj:t i sin under sistlidne riksdag till Rikets Ständer
afgifna nådiga skrifvelse med förslag till förnyad tulltaxa, behagat meddela, i fråga
om nedsättning i tullen å artikeln smör. Uti deuna framställning lemnäs nemligen
den upplysning att, då under åren 1842, 1843 och 1844, med utgången af
hvilket sistnämnde år den förut gällande handelstraktaten med Ryssland upphörde,
smör af Finsk afvel kunde derifrån till Riket införas mot en tull af 32 sk. för
Lispundet, införseln deraf under dessa år i medeltal årligen utgjorde till Haparanda
7,767% Lisp. och till Stockholm 49,423% Lisp.; att en sådan införsel deremot,
sedan med år 1845 den högre tullen af 2 R:dr 24 sk. Lisp:det vidtog, nedgått
så betydligt, att samma år den endast utgjorde till Haparanda 14% Lisp. och
till Stockholm 901 Lisp., och att år 1846 någon införtullning af smör icke egde
rum i Haparanda samt i Umeå och Stockholm endast uppgick till 6% Lisp. på
förra och 116% Lisp. på sednare stället, och delta utan att någon minskning
egde rum i qvantiteten af det smör, som från norra orterna sändes till andra
inrikes orter och hufvudsakligen Stockholm, enär beloppet af dessa afsändningar,
som från Haparanda år 1844 utgjorde 28,312 Lisp. 9 skalp, och år 1845 uppgick
till 30,688 Lisp. 16 skålp.. år 1846 ifrån Norr- och Westerbottens Län
besteg sig till sammanlagdt omkring 42,000 Lisp., deraf 28,000 Lisp. från Haparanda;
att ett sådant förhållande inträffat, oaktadt föreskrifterna om företeende
af produktiousbevis blifvit iakttagne, och att, då General-Tullstyrelsen för att, om
möjligt,
Allni. Besvärs- och Ekonomi-Utskoltcls Utlåtande, M M.
21
möjligt, afskräcka från rle bedrägliga tillställningar, sorn påtagligen egde rum för
att, på grund af falska produktionsbevis, såsom inhemsk produkt till inrikes orter
försända från Finland insmugladt smör, låtit till orten afsända de bevis, som grundlagt
förpassningsriitten lör de 1845 från Haparanda till Stockholm afsända qvantileter
smör, och hvilka bevis utgjort ett af omkring 1,700, med föreskrift alt
låta inkalla utgifvarne till vederbörlig Domstol och påyrka bevisens beedigande; sä
hade det inträffat, att större delen af dessa bevis genom inbrott blifvit borttagna.
Derjemte hade Kongl. Maj:t uttalat den åsigt, att det skydd för inhemsk näring,
som söktes i förbud eller öfverdrilna tullsattser, sällan vore annat än skenbart, och
att en så beskaffad tull-lagstiftning, genom det förakt den födde för lagbuden och
genom de öfverträdelser af densamma, sorn vinningslystnaden visste att göra möjliga,
vanligen, utan att verka det goda, som dermed afsåges, tvärtom ledde, å ena
sidan till förlust, så för näringsidkaren som för staten, och ä den andra till brottsliga
företag af dem, hvilkas sedliga känsla icke vore nog stark att kunna motstå
den retelse, som vinsten af lagbudets kringgående innebure.
Då nu föreskrifterne om anskaffande af ofvannämnde produktionsbevis onekligen
medföra, vid afsältningen af inhemska produkter, sådane ej obetydliga kostnader
och besvär, som icke drabba innevånarne i Rikets öfriga Län, och dessa
föreskrifter i allt fall, på sätt ofvan är upplyst, visat sig icke i någon väsentlig
mån hafva förhindrat insmuglandet från Finska sidan af den bland införda varor
förnämsta artikeln smör; men deremot, och hvarvid Utskottet fäster synnerlig vigt,
ej blott gifvit anledning till brottsliga företag, utan äfven kan anses i allmänhet
skadligt inverka på folkets sedlighet, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att förut omförmålde, i General-Tullstyrelsens Cirkulär den 10
Februari 1858 meddelade föreskrifter, om uppvisande af produktionsbevis
vid afiastning från Norr- och Westerbottens Län af
saltad lax och smör, måtte upphäfvas.
Stockholm den 13 Februari 1851.
Bih. Cili n. St. Prol. 1850 & 1851. 8 Sami. 6 Haft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos joii. beckman, 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N.o 4i.
1
\:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Febr. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion, om inrättande
af ett Post-kontor vid Säthälla gästgifvaregård i Jönköpings
Län.
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har Riksdagsfullmägtigen
Johannes Johansson i Jönköpings Läri, jemte frdmställning om behofvet
af ett Post-kontor inom den församling, der motionären vore boende, i anseende till otillräckligheten
af den Postgång, som i orten egde rum, yrkat, att ett sådant, måtte inrättas
å Säthälla gästgifvaregård, och postgång derförbi beredas tvänne gånger i veckan till och
fiån Boxholm, lika ofta till och från Jönköping, och en gång i veckan till och från Eksjö;
att om detta yrkande ej vunne bifall, postgången förbi Säthälla åtminstone mätte utvidgas
derhän, att posten ginge derförbi tvänne gånger i veckan, den ena gången förbi Säthälla
till Eksjö och den andra gången förbi Säthälla till Jönköping och åter, men att om ej
heller sådant medgåfves, postgång åtminstone måtte inrättas emellan Boxholm och Eksjö
förbi Säthälla, tvänne gånger i veckan.
Vid föredragning af denna motion inom Hedervärda Bondeståndet hafva Riksdagsfullmäktige
Ingemand Odin från Gottland och Nils Strindlund från Vester Norrlands län
yttrat, den förre, att han ansåge frågan icke egentligen tillhöra Rikets Ständers behandling,
utan hafva bordt hos Kongl. General-Poststyrelsen anhängiggöras, samt den sednare,
att han trodde ändamålet med motionen bäst kunna vinnas genom en underdånig ansökning
hos Kongl. Maj:t, som ej skulle underlåta inhemta General-Poststyrelsens utlåtande
i ämnet.
Hvad sålunda blifvit yrkadt och anfördt har Utskottet tagit i Öfvervägande; men, då
hvarken af Utskottet eller Rikets Ständer lärer kunna väntas den kännedom om lokalförhållanden
och öfriga omständigheter, som för frågans bedömande äro nödige, och motionärens
uppgifter ej äro i sådant hänseende tillfyllestgörande; så ock enär motionären
eger, för uppnående af det med motionen afsedda ändamål, i underdånighet göra ansökBih.
till B. St. Prot. 1850 <$• 1851, 8 Sami. 7 lluft. \
2 Allm. Besvärs- och Ekon-Vlsk. Utlåtande N:o 41.
ning hos Kongl. Maj:t, som, efter det undersökning i ämnet ägt rum och vederbörande
blifvit hörde, kommer i tillfälle att i Nåder pröfva behofvet och lämpligheten af de åtgärder
motionären föreslagit, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att motionen icke måtte föranleda någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 13 Februari 1851.
*
i%':o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Febr. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion om tilldelandet af
fri och obegränsad Smides- och Våg färings-rätt åt alla
inom Bergslag privilegierade Smides-verkstäcler.
Till Utskottet har blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigen Johan Bergström från
Stora Kopparbergs län inom Hedervärda Bondeståndet väckt motion deruti blifvit föreslaget,
att, då enligt Kongl. Majlis Nådiga Förordning den 27 April 1846, angående Stång
jerns-smidet
och den gröfre jernförädlingen i Riket, det vore jernverks- eller hytte-egare
medgifvet att anlägga och begagna en stångjernshärd med oinskränkt smidesrätt, under
vilkor, att egare af eller delegare i en eller tvänne närbelägna tackjerns-hyttor styrkte,
att tackjerns-blåsningen för de hvtte-delegare, som ville sin smidesrätt begagna, under
näst förflutna tio år, i medeltal årligen utgjort minst 2,500 skeppund, men, till följe af
berörde vilkor, en sådan rättighet ej komme de mindre jernverks-egarne eller bergsmännen
till godo, utan endast kunde begagnas af en och annan större bruksegare — en fri
®ch obegränsad smides- och vågföringsrätt alltså måtte tillerkännas alla inom Bergslag privilegierade
smides-verkstäder, einob en derefter lämpad beskattning.
Vid afgifvandet af sitt yttrande öfver denna motion får Utskottet upplysa, att Kongl.
Maj:t uti den, med anledning af Rikets Ständers, dels vid 1840 —1841 dels vid 1844 —
1845 årens riksdagar gjorde underdåniga framställningar, den 27 April 1846 utfärdade nå
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 45. 3
diga Förordning, angående Slångjernsssnidet oell den gröfre järnförädlingen, hvad de egentliga
lackjerns-bergslagen anginge, stadgal, att för de inom dessa bergslag förut tillåtna
verkstäder för stångjerns-smide, stål-beredning eller annan jerhförädling, hvilka äro grundade
på egne, från ortens tackjernsblåsning afskiljde skogstillgångar, en oinskränkt tillverk—
ningsrätt får utöfvas; att egare af eller delegare i en eller hänne närbelägna tackjernshyttor
ega å ettdera af dessa hyttelags områden anlägga och begagna en stångjernshärd
eller annan smältverkstad, med oinskränkt tillverknings- och vågföringsrält, så vida behörigen
styrkes, att tackjernsblåsningen för de hylte-delar, hvilkas egare vilja verkstaden anlägga,
under de näslförut förflutna tio åren i medeltal årligen utgjort minst 2,500 skeppund,
samt att en lika stor tack jerns—tillverkning äfven framgent kan fortsättas; att egare
af inom nämde bergslag förut befintlig stångjernshärd, sorn icke är grundad på egna, från
ortens taekjerns-tillverkning afskiljde skogstillgångar, likaledes äro berättigade att, enligt
samma grunder, utvidgad tillverknings- och vågföringsrält erhålla, och att desse jemväl, i
händelse deras årliga taekjerns-tillverkning uppgår lilkjägre belopp, än omförmäldt blifvit,
för sina verkstäder hafva oinskränkt tillverkning- och vågföringsrält, derest de underkasta
sig den inskränkning i Bergsmans-friheterna, som i vederbörlig ordning kan varda bestämd;
och har Kongl. Maj:t uti högstberörda Nådiga Förordning, sorn först den 1 November 1847
trädt i verkställighet, tillika förklarat, att, i anledning af Rikets Ständers jemväl gjorda
underdåniga hemställan om ytterligare utsträckning efter fem år af den frihet i jernhandteringen,
som ansetts böra till en början medgifvas, Kongl. Majit ville framdeles taga i öfvervägande,
om och i hvad mån någon ytterligare utsträckning i berörde frihet lämpligen
kunde medgifvas.
Derefter blef vid sista riksdag väckt enahanda förslag om ytterligare utsträckning af
Bergsmännens smidesfrihet, aoin förevarande motion innehåller, men allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet, till hvars behandling frågan remitterades, afstyrkte bifall dertill uti sitt
don 4 April 1848 afgifna, af samtlige Riksstånden gillade Betänkande, under anförande, att
en öfvergång till mera allmän smidesfrihet jemväl inom Bergslagen syntes redan hafva blifvit,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd, beredd; att Kongl. Maj:t med afseende å Rikets
Ständers framställning om nödvändigheten af endast successivt skeende utsträckning af den
frihet i jernhandteringen, som ansetts böra medgifvas, utlofvat att framdeles pröfva, om
och i hvad mån en ytterligare utsträckning af nämnde frihet kunde ega rum, samt att, om
äfven undanrödjandet af alla hinder för jernhandteringens fria utöfning utgjorde det verk
-
4 Allm. Besvärs- och Eicon.-Utsk. Ullätande N:o 42.
sammaste medlet till denna handlerings uppmuntrande och ett bland vilkoret) för dess fullkomliga
utveckling och lörmånligare bedrifvande, hehörig vigt likväl borde fästas dervid,
att, med hänsigt till enskilda rättsförhållanden, varsamhet vid en sådan öfvergång till en
friare närings-utöfning iakttages, och att i detta afseende, jemlikt Rikets Sländers förut tillkännagifna
åsigter, vissa öfvergångsperioder borde ega rum, under hvilka de förut varande
inskränkningarne småningom upphörde — men att, genom bifall till den påyrkade utsträckningen
af Bergsmännens smidesfrihet, de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, för beredandet
af en allmännare frihet i handteiingen antagna grunder skulle frånträdas, och att en sådan
åtgärd vore så mycket mera olämplig, som den författning hvaruti ändring åsyftades,
så kort tid förut trädt i verkställighet, alt verkningarne af den samma då icke kunde med
säkerhet bedömas, samt i följd deraf någon anledning för en hastigare öfvergång till en
mera vidsträckt näringsfrihet icke heller kunnat herntas.
På grund af hvad sålunda härvid förekommit, och då Kongl. Maj:t i Nåder förklarat
sig vilja framdeles taga i öfvervägande, om och i hvad mån ytterligare utsträckning i onsförmälda
smidesrält bör ega rum, samt de fem år, efter hvilkas förlopp Rikets Ständer
om en sådan utsträckning anhållit, ännu icke förflutit från den dag, då Kongl* Maj:ts högstberörde
Nådiga Förordning trädde i verksamhet, tillstyrker Utskottet vördsamt,
att Riksdagsfullmäktige)) Bergströms förevarande motion ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Februari 1851.
Häremot reserverade sig Riksdagsfullmäktigen Johan Bergstöm från Stora Kopparbergs
län.
Allm. Besv.- och Ekon.-Vlsk. Utlåtande N:o 43.
5
M:© 4J§.
Ank. til! Exp.-Utsk d. 18 Febr. 1851, kl. t e. in.
Utlåtande, i anledning af vackt Motion, »m upphörande af
Mätarepenningar för Stenkol, sorn lill Biket införas.
Uli en inom Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad motion har
Riksdagsfullmäktigen Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus län, med afseende å
den minskning af skogarne i riket, sorn redan uppkommit, samt det nästan skoglösa tillstånd,
som visade sig på stöl re delen af Sveriges vestra kust, fästat uppmärksamheten å
nödvändigheten, att landets skogar, så myckes som möjligt, sparad* s till framtida byggnadsbehof,
och på angelägenheten att för sådant ändamål underlätta införandet af Stenkol.
Visserligen hade denna vara blifvit befriad från all tull-afgift, men ännu läge för införseln
deraf ett hinder uli den, åtskilliga städer tillkommande, rättighet att, vid varans införande
i riket, låta den uppmätas af städernas mätare samt derför beräkna och uppbära mätarepenningar,
hvilken rättighet, åtminstone hvad staden Uddevalla angirtge, skulle sträcka sig
derhän, att sådane stenkols-laster, som aflastades, icke i staden, utan på landet deromkring,
inom stadens Tullkammardistrikt, äfven uppmättes af stadens mälare och betalning
derför erlades, hvilket medförde icke blott en större kostnad än e^est, ulan stundom jemväl
tidsutdrägt och ökadt besvär, hvarigenom åter priset å varan stegrades; och har motionären
derföre hemställt, att de personer, som importera Stenkol för eget behof eller till
försäljning, måtte befrias från skyldigheten att låta samma vara uppmätas af städernas mä
tare,
så att all afgift derå upphörde.
Utskottet får, i afseende på städernas rättighet att uppbära mätarepenningar för så väl
Stenkol som andra mätbara varor, hvilka dit införas, upplysa, att dessa afgifter tillkommit
för vissa städer, likmätigt Kongl. Resolutioner och Privilegier, och blifvit till en del anslagna
till städernas "stat och aflöningsamt att, uti Kongl. Förordningen den 29 Maj
1739, angående mått, mål och vigt, den föreskrift derom finnes meddelad, att mätarepenningar
skola betalas "ther mätare inrättade äro", äfven om säljare eller köpare ville
varorna sjelfva uppmäta; att Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 5 Maj 1819, förordnat
ech anbefallt siDe Befallningshafvande öfva tillsyn deröfver, att rikets städer i allmänhet ej
6 Allm. Bese. och Ekbn.-Utsk. Utlåt mule N:o 44.
derefter uppbära våg- och mätarepenningar i andra fall, än då de dertill voro berättigade;
att hvad serskildt staden Uddevalla angår, Kongl. Maj:t, genom nådigt Kret den 7 Februari
1835, dels förordnat, att mätarepenningar i nämnde stad, i likhet med hvad i Stockholm
egde rum, skulle erläggas nied i sk. banko för tunnan, och att Uddevalla stads kassa deraf
borde fortfarande åtnjuta 3 rst. per tunna och mätarno de återstående 9 rst., samt dels
i öfrigt förklarat Uddevalla slads mätare vara berättigade att, för mätning utom stadens
område, beräkna traktamente, efter 24 sk. banko om dagen, jemte skjuts efter en häst
för sig och målkäril.
Då den, vissa städer tillkommande, rätt att för, från utrikes orter ankommande, varor
uppbära mätarepenningar äfven i den händelse, att varorna icke i städerna införas eller der
undergå mätning, salunda grundar sig på serskilda Kongl. Resolutioner, får Utskottet vördsamt
tillstyrka
att ifrågavarande motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 17 Februari 1851.
J\':o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Febr. 1851 kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta Motioner, dels om förändradt
aflöningssätt för ordinarie Presterskapet i allmänhet,
dels om förhöjning i Komminist)'arnes aflöning och dels
om ändring i sättet för uppbörden af Kgrkoherdurnes inkomster.
Angående förestående ämnen, hafva till Utskottet blifvit remitterade följande motioner,
»emligen:
l:o af Riksdagsmannen utaf Hedervärda Bondeståndet Josef Holm från Stockholms
län. i ändamål att tillvägabringa ett enklare, samt både för Presterskapet och församlin
-
Allm. flesv.- ock Ekon.-Utsk Utlåtande No 44. 7
garne ändamålsenligare sätt för det förras aflöning, än som skulle vinnas medelst nådigt
bifall till Rikets sednast församlade Ständers hos Kongl. Majit i underdånighet framställda,
och på Dess höga pröfning beroende, anhållan om allmänt införande af så kallade Pasloralie-konventioner,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer nu måtte, uli underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes vid frågans afgörande i nåder fästa afseende
på följande hufvudsakliga omständigheter, nemligen: att i mån af inträffande ledigheter af
Kyrkoherde- och Kapellans-beställningar, Prest-tionden indrages och i likhet med Kronobonden
till Statsverket inbetalas, med rättighet dock för tiondegifvarne att densamma lösa
efter markegångspris; att så väl Kyrkoherdarnes som Komministrarnes boställen lörsäljas
till skattehemman, i den ordning Förfaltningarne stadga, men med vilkor att nödiga husrum
vid hemmanen för Prest och dess familj jemte foder och bete för ett visst, efter
Pastoratets klass lämpadt antal kreatur, tillika med vissa tunneland jord, undantagas, under
förpligtande för hemmansegarne alt de undantagne bostadshusen framgent bygga och underhålla;
alt Presterskapet af Staten förses med kontant penningelön, antingen lämpad efter
hvarje församlings folkrikhet och vidd samt följaktligen afpassad efter den större eller
mindre möda, dess vård förarsakar, eller ock bestämd sålunda, att sammanräknade summan
af de till en och samma klass hörande boställens taxeringsvärden fördelas lika på antalet
af pastorater eller komministraturer inom klassen, och det sålunda uppkommande
beloppet utgör lön åt innehafvare af pastorat eller komministrafur, som tillhör berörde
klass; alt den mindre tionden alldeles upphör, likasom afgifterna för de så kallade minisleriella
förrältningarne, eller lysning, vigsel, barndop, begrafning m. m., eller ock, derest
dessa afgifter finnas böra utgå, att bestämd taxa deröfver utfärdas.
2:o af Ledamoten utaf Vällofliga Borgareståndet Herr Fr. Sundler, hvilken, under
åberopande af det obehag, som serdeles för Presterskapet uppkomme af detsammas nuvarande
aflöningssätt, och under förutsättning deraf, att sådant lämpligast afhjelptes, om
Presterne, i likhet med Statens öfrige Embets- och Tjenstemän, förseddes med kontant
lön af Statsverket jemte fria bostäder, hvilka församlingarne, såsom hittills, skulle bygga
och underhålla, föreslagit, att hädanefter vid hvaije Pastors afgång, om öfverenskommelse
emellan den tjenstgörande och församlingen om förslagets antagande ej förut kunde uppgöras,
den tillträdande skulle ega alt uppbära sin lön af Staten, så alt hvarje Pastor, utom
behöflig bostad för sig och familj, erhölle, såsom lön för alla dess Ijenstebefatlningar, af
8 Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 44.
hvad namn de vara mätte, för första klassens Pastoraler 4,000 r:dr, för andra klasssens
dito 3,000 r:dr, och för tredje klassens dito 2 000 r:dr, allt riksgäldssedlar; dock så, att
boställshemmanen skulle af Kvrkoherdarne disponeras mot afräkning å adöningsbeloppet af
samma hemmans afkastning, uppskattad i likhet med hvad i afseende å mililie-boställen
eger rum; äfvensom att Komministerslägenheterne skulle fördelas i t\å klasser, der lönen
med samma vilkor, som för Pastor, i afseende på bostad och boställsjord är bestämd,
komme att utgå för första klassens Komministrar med 1,200 r:dr och för andra klassens
dito med 900 r:dr. Oell har motionären sedermera till Utskottet aflemnnt ett skriftligt
anförande lill närmare utveckling af motionen, äfvensom ålskillige sifferuppgifter till upplysningar
i ämnet, hvaraf hufvudsakligen inhemtas: att i riket skulle befinnas 218 Kyrkoherdar
af första kl ssen, 606 dito af andra dito, 406 dito af tredje dito och 25 dito ej
'klassificerade, eller tillhopa 1,255, samt Komministrar till ett antal af 1,000, deribland
inberäknade Kapells- Stads- samt Tredje och Fjerde predikanter äfvensom vice Pastorer
och Pastorsadjunkter, som vid taxering upptagits såsom egande ordinarie inkomst; att
Paslorernes och Komministrarnes nuvarande samtlige lön-inkomster,, med inräknande af
boställenas afkastning, enligt taxerings-längderne, skulle uppgå till 1,901,444 t:dr banko,
och enligt Forsells Statistik till 1,649,155 r:dr samma mynt, men af motionären ansågos
böra beräknas på följande sätt, nemligen :
Afkastning af de till boställen åt Presterskapet anslagne cirka 2,023 mantal
å 600 r:dr årligen R:gs R:dr 1,213,800:
Spanmåls-afgifter af 63,675 mantal på landet å 2£ tunnor spanmå!
efter 11 r:dr tunnan  1,751,062: —
Dito af cirka 12,000 par ”Mjölqvarnslenar”, 3,000 Sågqvarnar och
2,000 Fiskerier cirka  50,000:
Smör-, Lin-, Ost- och QWck-tionde å 8 r:dr
509,400:
Jura Stola: å 150 r:dr i hvarje pastorat
188,250:
Städers, Bruks och Fabrikers bidrag . ... ,  100,000:
Komministrarnes löneinkomster af 63,675 mantal å 12 r:dr .... 764,000:
Summa R:gs R:dr 4,576,512: ;
att utaf Kyrkoherdarne 11 uppbära inkomster till högre belopp än 4,000 r:dr, 22 till bé
lopp
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ilsk. Utlåtande, N:o 44. 9
lopp emellan 3,000 och 4,000 r:dr, 98 till dito emellan 2,000 och 3,000 r:dr, 664 till dito
emellan 1,000 och 2,000 r:dr, 425 till dito emellan 500 och 1,000 r:dr samt 35 till dito
under 500 r:dr allt banko, så att omkring af rikets Pastorer erhöllo så ringa aflöning ,
att de svårligen kunde undgå att nedtryckas af ekonomiska bekymmer, under det ett
ungefärligen lika antal hade rikliga, nästan öfverflödiga, inkomster för nära nog lika tjensteåligganden;
att, enligt motionärens tanka, medel till de kontanta tillskott, hvilka, efter uppskattning
och taxering af boställenas afkastning, skulle till fyllnad i ofvan beräknade aflöningsbelopp
Pastorer och Komministrar tillkomma, borde beredas sålunda att:
l:o alla hemman på landet skulle till Presterskapets aflöning kontant bidraga i mån af
innehalvande inegor, så att af ett hemman med 30 tunneland åker och deremot svarande
artificiel eller naturlig äng skulle utgå 20 r:dr riksgäldssedlar, motsvarande 5 r:dr i silfver;
af ett hemman om 30 till 50 tunneland åker med motsvarande äng 30 r:dr riksgäldssedlar,
eller 7^ r:dr i silfver; och af ett hemman om mer än 50 tunneland åker med motsvarande
äng 40 r:dr riksgäldssedlar, eller 10 r:dr i silfver; dock med rättighet för hemmansinnehafvarne
att, efter skedd uppsägning, erlägga afgiften i spanmål af § råg och | korn,
i hvilket fall 10 r:dr riksgäldssedlar skulle anses motsvara en tunna deraf, jemte skyldighet
att forsla spanmålen 2 å 3 mil;
2:o af mjölqvarnar med ständig vattentillgång, beräknade till cirka 5,000, oskattlagde
dito, beräknade till omkring 7,000, samt sågqvarnar och fiskerier skulle utgöras en årlig
afgift, nemligen från mjölqvarnar med ständig vattentillgång 5 r:dr och från öfrige nämnde
lägenheter 3 r:dr, allt riksgäldssedlar;
3:o af taxerade värdet å hus och jord i städerne, beräknadt till mera än 100 millioner
r:dr, skulle erläggas i afgift procent;
4:o fabriker, verk och inrättningar för slöjder och näringar af alla slag, grufvor,
verkstäder för bearbetning af metaller samt öfriga svenska produkter borde bidraga till
presterskapets aflöning med £ procent af behållna inkomsten eller ock ^ procent af tillverkningsvärdet
;
5:o för alla skattlagda lägenheter, utjordar, torp och nybyggen m. m. skulle betalas
-j1^ procent af taxeringsvärdet;
6:o en personel afgift skulle utgöras af hvarje mantalsskrifven person från dess 15:de
år med 36 sk. riksgäldssedlar;
Bih. till B. St, Brot. 1850 $ 1851. 8 Sami. 7 Haft. 2
10 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 44.
7:o kapitalister, handlande och handtverkare skulle betala J procent af årlig inkomst;
8:o alla andra personer, som erlägga bevillning efter 2:dra artikeln, borde till Presterskapets
aflöning bidraga med { af den bevillning, de till Staten utgöra;
9:o innehafvare af karaktersfullmakter, utan medföljande tjenstgöringsskyldighet eller
lön, skulle erlägga från 2 till 10 r:dr rgs hvardera årligen;
10:o alla, som tillverka eller förädla bränvin eller tillverka press-jäst medelst brånvinstillverknings-apparat,
borde erlägga 1 sk. för hvarje r:dr, som i skatt för tillverkningsrättig—
beten utgöres;
ll:o hvarje värdshus-idkare och krögare skulle erlägga från 5 till 20 r:dr rgs årligen;
samt
12:o den till presterskapets aflöning nu anslagna kronotionde och vederlags-spanmål,
beräknad till 10,000 tunnor, skulle till staten ingå; varande de tillgångar, sorn sålunda
skulle uppkomma, af motionären beräknade på efterföljande sätt:
Afkastning af nuvarande Preste-boställen, utgörande 2,023 mantal,
å 600 r;dr  1,213,800:
afgifter af 63,717 mantal å 30 r:dr 1,911,510: — —
d:o af sågqvarnar 53,500 r:dr och 2,000 fiskerier å 3 r:dr 6,000 r:dr 59,500: — —
d:o af hus och jord i städerne ^ procent af taxeringsvärdet
100,000,000
50,000:
d:o af fabriker, verk och inrättningar  25,000: — —
d:o af skattlagda lägenheter  5,000: — —
d:o af 1,700,000 mantalsskrifne personer å 36 sk
. 1,275,000: — —
d:o af kapitalister, handlande och handtverkare m. fl. £ procent
af behållna inkomsten,  50,000:
afgifter af personer, som erlägga bevillning efter 2:dra artikeln . . . 15,000: — —
d:o af innehafvare utaf karakters-fullmakter, utan åtföljande lön, circa. 5,000: — —
d:o af bränvinstillverkare  21,875:
d:o af värdshusidkare och krögare
10,000: — —
kronotionde och vederlag, circa 10,000 tunnor å 11 r:dr  110,000: — •—
hvaraf erfordrades till:
Summa tillgång r:dr r:gs 4,751,685: —
Allin. Besvärs- och Ekon.-Utsk.
Utlåtande, N:o 44. -1 ]
218 Pastorer af lista klassen å 4,000 r.dr . . .
606 d:o af 2:dra d:o å 3,000 r:dr . . .
406 d:o af 3:dje d:o å 2,000 r:dr . . .
25 d:o utan klassberäkning å 1,500 r:dr . . .
400 Komministrar i lista klassen å 1,200 ridr. .
600 d:o i 2:dra d:o å 900 ridr.
Summa r;dr 4,559,500:
så att ett årligt öfverskott uppkomme af ... .
— 4,751,685:
Debiteringen och uppbörden af ifrågavarande medel skulle verkställas i likhet med öfriga
kronoutskylder och redovisas inför Riksgälds-kontoret, under namn af Klereci-statens fond.
Förvaltningen af denna fond, som ej finge användas till annat ändamål än ofvan uppgifna,
skulle bestämmas af Rikets Ständer, hvilka borde pröfva, om minskning i debiteringen i
följd af fondens tillgångar kunde ega rum, hvilket motionären ansett vara framdeles verkställbart,
helst om reglering utaf pastorater inträffade och flera mindre dervid förenades.
Slutligen och enär ifrågavarande förslag voro af en så genomgripande art, att en grundligare
undersökning och beräkning, än motionären förmått åstadkomma, vore af nöden, har
han, för den händelse grunderne för förslaget gillades, hemställt, att Rikets Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära dels nedsättandet af en kommitté för utarbetande
af ett på samma grunder bygdt fullständigare förslag, och dels att, vid tillsättning af pastorat
eller komministers-beställning, förbehåll alltid måtte fästas, att den utnämde skulle åtnöjas
med de löne-vilkor, som af ett sådant förslag komme att bestämmas.
3:o af Ledamoten utaf Högvördige Presteståndet herr Prosten Setterblad, åsyftande,
att, sedan Rikets Ständer vid förra riksdagen behjertat då gjorda framställningar rörande
komministrarnes ringa lönevilkor samt ansett en löneförhöjning böra desse tjenstemän beviljas,
så att deras inkomster icke kommo alt understiga 45 tunnor spannemål, hälften
råg och hälften korn, men något resultat häraf icke följt, en ny framställning af Rikets
Ständer måtte i detta ämne till Kongl. Majit i underdånighet aflåtas; och hafva vid föredragning
af denna motion i Högvördiga Presteståndet anföranden blifvit afgifna dels af herr
Komminister Beckman, sorn, jemte det han förklarat sig instämma i motionärens önskan
12 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 44.
om löneförhöjning för komministrarna, upplyst, att frågan härom vöre beroende på Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii handläggning för afgifvande af infordradt underdånigt
utlåtande, dels af herr prosten Wallin, som jemväl i motionärens önskan om förbättring i
komministrarnes löne-vilkor instämt, och dels af herr Biskop Heurlin och herr Lektor
Wallman, hvilka hufvudsakligen yttrat, att de ansågo ifrågavarande löne—förbättring serdeles
behöflig och önsklig, men icke lämpligen eller billigtvis böra tillvägabringas på det
af Rikets Ständer vid sednaste riksmöte föreslagna sätt, nemligen på det öfriga ordinarie
presterskapets bekostnad.
4:o Af Riksdagsmannen utaf Hedervärda Bondeståndet Nils Magnusson från Calmar
län, hvilken föreslagit, att den så kallade likstoien måtte, såsom olämplig och obillig, efter
nuvarande pastorers afgång icke vidare få uppbäras; varande denna motion understödd
af Lars Magnus Knutsson från Östergöthland.
5:o Af Ledamoten utaf Högvördiga Preste-ståndet Herr Kontrakts-prosten Holm, hvilken
anfört, att, ehuru till undvikande af det obehag, som vöre förenadt med Presterskapets
nuvarande aflöningssätt, det måhända vore bäst, om staten kunde öfvertaga pastorernes
ordinarie inkomster, mot tilldelande af lämpliga kontanta löner, motionären likväl, enär
han fann sådant föranleda en för allmogen alltför känbar tillökning i de kontanta utgifterna,
ansåg ett betydligt steg vara gjordt till undanrödjande af missnöje och obehag emellan
lärare och åhörare, om en författning kunde utverkas, att hvarje nuvarande pastor skulle ega
rätt och hvarje blifvande pastor vara pligtig att låta genom kronofogden uppbära alla ordinarie
löneinkomster mot en af Konungens Befallningshafvande bestämd procent eller provision;
hvarjemte motionären ifrågaställa att med uppbörden skulle förenas skyldighet för
kronofogden att å offentlig auktion försälja det, som levererats in natura.
Samtlige de frågor, öfver hvilka Utskottet nu skall afgifva utlåtande, nemligen: dels
om kontanta löner till presterskapet, med hvad mera dermed har sammanhang, såsom
upphörande af likstol m. m., dels om förbättring i komministrarnes aflöning, och dels om
uppbärande af presterskapets aflöning genom kronofogdarne, hafva vid sednaste riksmöte
Allm. Besvärs- ock Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:v 44. I 3
varit hos Rikets Ständer väckte; och har Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottet då alstyrkt
så väl tillvägabringande af kontanta löner för presterskapet som införande af omförmäldte
förändrade sätt för uppbörden af dess inkomster, men dels till förekommande af
de olägenheter, som kunna vara en följd af de äldre författningarne i afseende på beräknandet
och uppbörden af pastors löne-inkomster, dels ock för beredande af ökade lönevilkor
för komministrarne, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
: l:o att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla samtlige de församiingar, hvarest behörigen
stadfästade konventioner ej redan äro uppgjorde, att antingen och helst under nuvarande
kyrkoherdars tjenstetid eller ock sednast samt ovillkorligen vid deras afgång, under pastors-Iedigheten,
uppgöra lönekonventioner, upptagande och bestämmande alla pastors ordinarie
och extra ordinarie inkomster af hvad namn de vara må, eller ock dessa löneposter
sammanförda, så vidt möjligt är, in natura, eller, om heldre så åsämjes, i penningar, så
att derefter ingen afgift till pastorerne må åt godtycket blifva öfverlemnad, samt att, om
svårigheter å endera eller å båda parternas sida skulle möta, Kongl. Maj:t ville begagna
sin höga rätt att, enligt sista morn. i Kongl. Kungörelsen den 3 April 1816, ”elter i hvar
je
fall förekommande omständigheter dessa konventioner i Nåder reglera och för en tid af
25 till högst 50 år fastställa2:o att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i afseende
på pastorernes aflöning sålunda blifvit föreslaget, Kongl. Maj:t måtte i Nåder anbefalla
samtliga de församlingar, der ej sådana af Kongl. Majrt fastställda konventioner redan
äro gällande, att på grund deraf komministerlönen uppgår åtminstone till 45 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, med inberäknande af boställs-afkastningen å 4 procent
å taxeringsvärdet, uppgöra dylika konventioner, så fort ske kan och sednast vid inträffande
ledighet; men, i händelse löne-inkomsterna dervid icke befunnos komma att uppgå
till nyssnämnde minimum, skulle antingen fyllnaden tillskjutas af pastor och församlingen,
eller ock, i fall sådant icke kunde ske, underdånig anmälan i ämnet göras hos Kongl.
Majit till den vidare åtgärd, som för ändamålets vinnande kunde finnas lämplig; och hafva
Rikets Ständer i öfverensstämmelse härmed aflåtit underdånig skrifvelse till Kongl.
Majrt, som, efter det konsistorierne blifvit i ämnet hörde och underdåniga utlåtanden afgifvit,
den 27 Juli 1849 remitterat ärendet till Kammar-kollegium, på hvars handläggning det
ännu är beroende.
Utskottet, som tagit förevarande ämne i öfvervägande, finnér de med Presterskapets
nuvarande aflöningssätt förenade olägenheter, bestående hufvudsakligen uti det obestämda i
14 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 44.
afseende å beloppen af inkomsterna på de ställen, der så kallade konventioner icke äro
träffade, samt uti olämpligheten af den form, under hvilken någre af de extra ordinarie
pastors-inkomsterna och deribland likstol utgå, kunna afhjelpas enligt Rikets Ständera ofvan
åberopade förslag, hvaremot för införande af de utaf två motionärer ifrågastäilda
kontanta löner, som från Staten skulle utgå och hvartill bidrag skulle beredas antingen
genom försäljning af nuvarande prest-boställen och prest-tiondens indragning till Statsverket,
eller ock genom bibehållande af samma boställen och bestämmande af en viss utaf
hvarje fastighets-innehafvare, rörelseidkare och mantalsskrifven person utgående kontant
afgift, stora hinder och svårigheter möta, ehvad församlingsboernes bidrag skulle till Kronan
utgå i kontanta penningar eller i nalura-persedlar, såsom i förra fallet svårigheten för
allmogen alt kontant utgifva nämnde bidrag, och i det sednare oundgängliga och stora
kostnader för de levererade persedlarnes förvarande och förvaltning, utom det att kronobetjeningen
i båda fallen finge en betydligen ökad uppbörd; och anser Utskottet sig således
icke kunna understödja hvad motionärerne i nämnde hänsende föreslagit, utan böra
instämma i de af sednast församlade Ständer uttryckta åsigter, rörande sättet att undanrödja
de olägenheter, som uti ifrågavarande fall förefinnas, likasom Utskottet, i fråga om
förbättring af Kommibistrarnes lönevilkor, finner bemälde Ständers förslag bäst leda till
målet; och enär det icke torde vara lämpligt, att Rikets Ständer skulle, innan ärendet ens
hunnit till föredragning inför Kongl. Maj:t beredas, med förnyad underdånig framställning
derom ingå, hemställer Utskottet,
att motionerna så väl om införande af kontant aflöning åt Prester-»
skåpet, som ock om afiåtande af förnyad underdånig skrifvelse, i
afseende å förbättring af komministrarnes lönevilkor icke måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; i följd hvaraf frågorna så
väl om afskaffande af de så kallade jura stol® och deribland serskildt likstol eller bestämmande
af taxa å dessa afgifter, som ock om nedsättande af en kommité för uppgörande
af förslag till beredande af kontant aflöning åt presterskapet
komma alt förfalla.
Vidkommande sedermera motionen derom, att uppbörden af Pastors ordinarie inkomster
skulle genom kronobetjeningen verkställas; så, enär sådant otvifvelaktig! skulle för
allmogen medföra mera obehag och olägenheter, än som nu i allmänhet ega rum inom
de församlingar, der konventioner äro gällande, samt dertill kommer, att, derest indrifnin
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 45. 15
gen skulle ske på pastors bekostnad, såsom motionären föreslagit, ett högst känbart afdrag
sålunda skulle för löntagarne uppkomma, får Utskottet, utgående från ofvan antydde åsigt,
att pastoralie-konventioner böra allmänt tillvägabringas, tillstyrka,
att hvad i detta afseende föreslaget blifvit ej heller må till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 Februari 1851.
*:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om rättighet för
hvarje Socken, som kan aflöna egen Prest, att varda med
en sådan försedd.
Till Utskottets handläggning har från Hedervärda Bonde-ståndet blifvit remitterad en
af Jonas Christoffersson från Wermlands län väckt, af Nils Andersson från samma län
understödd motion, hvari föreslås, ”att hvarje socken, som är så vidsträckt och oberoende,
att densamma anständigt kan aflöna sin egen Kyrkoherde eller Sockenprest, måtte en sådan
erhålla”; varande såsom skäl för denna framställning åberopadt: dels ”det obilliga i
menigheternes betungande med löne-umgälder till Lärare och Prester, hvilka hvarken i
afseende på själavård eller undervisning gagna dem”; dels ”den orättvisa, som ”vid ofvanberörde
förhållande” tillfogas det egentligen arbetande och tjenande Presterskapet”; dels ock
”det afbräck och hinder, som nödvändigt måste uppstå i afseende på en kristlig själavård,
der flera vidsträckta och från hvarandra aflägsna socknar öro sammanlänkade under ett
gemensamt Prestebol.”
Innan Utskottet yttrar sig i sjelfva saken, får Utskottet tillkännagifva,-att fråga om
delning af de större Pastoraterne äfven vid sistlidne riksdag varit å bane, men att den då
16 Allm, Besvärs- och E/con.-Utsfc. Utlåtande, N:o 45.
blifvit afstyrkt och ogillad på den grund, att församlingarne, hvilkas rätt frågan ansågs
närmast röra, skulle ega att sjelfva härom väcka förslag.
Beträffande derefter hufvudsaken och till en början de så kallade praebende-pastoraten,
hvilka förevarande motion äfven synes åsyfta, finner Utskottet, med afseende på Stift—
styrelsernas och Läroverkens nuvarande organisalion, denria del af motionen icke böra till
någon åtgärd föranleda.
Hvad derefter angar motionen i öfrigt, eller så vidt den åsyftar förändring af Pastoratens
indelning på grund af deras alltför stora folkrikhet eller vidd, så är detta ämne, enligt
Utskottets tanka, af serdeles vigt. Om personlig kännedom är ett vilkor för möjligheten
af en verksam själavård, så måste, vid folkmängdens ständiga tillväxt, förhållanden
oundvikligen inträffa, som göra denna vård omöjlig, så vida icke åtgärder för deras undanrödjande
vidtagas.
Nödvändigheten af en sådan åtgärd, omfattande förhållandena i hela riket, har äfven
tillförene varit af Sveriges Regering erkänd. Under den tid, då Axel Oxenstjerna stod
i spetsen för svenska styrelsen, förordnades, att ”der som öfverflödigt store församlingar
funnes, borde de fördelas i tvänne eller flere prestegäll”, och för detta ändamål anbefalldes
Guvernörer och Landshöfdingar samt Biskopar, ”att sådant i verket ställa”. På grund
af detta beslut blefvo äfven, under de nästföljande åren, i olika orter af Sverige, en mängd
större Pastoral delade, så att t. ex. Elfkarleby skiljdes från Tierp 1641, Norrtelje
från Frötuna 1643, Öfverkalix från Nederkalix 1644, Norrberke fiån Söderberke 1646,
Åsele från Umeå 1648 och vidare Ofvanåker, Grythyttan, Gunnilbo, Malma, Qvistbro,
Kroppa, Sundborn, Tyresjö m. fl. vid samma tid fingo egna Kyrkoherdar. I Resolutionen
på Bidderskapet och Adelns Besvär den 29 November 1680 förklarade Konung Carl XI:
"Kongl. Maj:t finner det orimligt, att åtskilliga Kyrkoherdar större församlingar
hafva, än de högtidligen med vanlig Gudstjenst kunna uppvakta; ville ock
fördenskull låta Dess Bref till Landshöfdingarne och Biskoparne afgå, att de
sig deröfver må förena, huru sådant står till att ändra". Alt äfven sedermera
samma angelägenhet varit föremål för regeringens omsorger, visar sig deraf, att i slutet af
1680-talet d. v. Kansli-Presidenten, Grefve Bengt Oxenstjerna föreslog förordnandet af en
kringresande kommission, som i samråd med Biskopen i hvarje stift tillsäge, att öfverflöd
iligt stora Pastorater blefve dejade.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 45. 17
Mer än halltannat århundrade har sedan denna lid förflutit, utan att någon mera omfattande
åtgärd i nämnda afseende blifrit vidtagen. De anmärkta missförhållandena hafva
emellertid allt starkare tilltagit, isynnerhet i de mera bergiga och skogbeväxta delarne uti
riket, hvarest ifrån början större rymder för sockriarrie blifvit utsedda, och inom hvilka
odling och befolkning på senare tider hastigare tillväxt. För att på ett åskådligt sätt
framställa detta förhållande, sådant det på olika orter i allmänhet visar sig, meddelas nedanstående
Tablå,- som utvisar, för hvart Län i Riket, Pastoraternes folkmängd i medeltal,
under antagande, då bestämd uppgift å folkmängden vid 1850 års slut saknas, att befolkninjen
under de 5 sistförflutna åren tilltagit med lika antal, som under de 5 nästföregående.
Länens namn.
Areal i
qvadi.
mil.
Folkmängd
i Länet.
Amal
at Pa-  stora-  ler
Folkmängd
för hvarje
paslorat
i medeltal.
Malmöhus
40
246.744
12!S
1.978
Christianstads
55
189 65 l
77
2,463
Halmstads . . .
43
105.904
41
2.406
Carlskrona
25
108,877
20
5.444
Wisby ......
27
44,961
44
1,021
Linköpings .
96
222,631
109
2 042
Jönköpings . .
97
163,499
62
2 637
Kronobergs .
86
136,918
41
3,339
Kalmar ....
96
207,676
67
3,099
Skaraborgs .
75
197,164
89
2.282
Elfsborgs ....
1 14
247.632
57
4,314
Götheborgs . . .
43
188,418
34
5,541
Upsala ....
47
90,706
55
1,638
Stockholms . . .
66
1 16,311
67
1,747
Nyköpings
57
122,408
59
2,074
Westerås ....
60
97,206
64
1,518
Orebro ....
74
138,383
40
3,459
Stora Kopparbergs
278
153,525
37
4,150
Carlstads ....
157
223.646
29
7,712
Gefleborgs
171
122,553
35
3.501
Hernösands . . .
216
101.675
36
2,824
Östersunds .
435
52 385
14
3,742
Umeå
668
70,144
19
3,692
Piteå
751
54,413
14
3,886
Bih. till Ii. St. Brot. 1850 § 1851. 8 Sami. 7 Haft.
3
4 8 Allni. Besvärs- och Ekon-Ilsk. Utlåtande, N:o 45.
Malmöhus län, som innefattar Skånes största slättbygd, har således i medeltal för hvart
pastorat 1,978 innevånare. I Christianstads län, hvilket till någon del består af skogstrakt,
stiger detta antal till 2,463 och i Blekinge län, i hvars bergigare bygder odlingen hastigt
tilltagit, ända till 5,444 personer. I rikets vestra del finnér man att Skaraborgs län har
i medeltal för hvarje pastorat 2,282 innevånare, då Elfsborgs län, mera genombrutet af
bergstrakter, har 4,344 och Götheborgs län 5,541. Granskar man förhållandena i mellersta
delen af landet, finner man, att Upsala län, innehållande den betydligaste slätten omkring
Mälaren, har i medeltal för hvarje pastorat 1,638 innevånare och Westerås län 1,518,
under det att detta antal i Örebro län, till dess vidsträcktaste del bestående af skogsbygd,
uppgår till 3,459 och i Dalarne till 4,150, samt slutligen i Wermland stiger till ej mindre
än 7,712 personer för hvart pastorat.
Det bör anmärkas, att just i samma orter, der befolkningen på senare tider hastigt
tillväxt och själavården sålunda blifvit försvårad, äro, i följd af landets mera brutna yta,
afstånden i allmänhet betydliga ; hvarigenom således äfven från en annan sida svårigheter
uppkomma. 1 de norra länen växa dessa sistnämnda svårigheter i högst betydlig mån, under
det att folkmängden i hvart pastorat, till följe af landets vidsträckta läge, i allmänmänhet
företer en något lägre siffra än i de näst förut nämnda landskaperna.
Ej i någon af rikets provinser visar sig missförhållandet emellan folkmängden för hvart
pastorat och det antal af församlingsboar, hvilkas andliga vård rimligen bör antagas kunna
af en kyrkoherde bestridas, så stor som i Wermland, der pastoraternas folknummer, såsom
ofvan är visadt, i medeltal uppgår till nära 8,000 innevånare. Orsakerna äro tydliga, då
man besinnar, att Wermland, som år 1751, så vidt man af tillgängliga källor kan sluta,
icke hade fullt 100,000 innevånare, år 1845 egde en befolkning af 209,596 personer och
således på mindre än 100 år mer än fördubblat sin folkmängd, under det att pastoraternes
antal förblifvit nästan oförändradt. Om vid den förra tidpunkten, då folkmängden var
i medeltal 4,000 inom pastoratet, det var för en kyrkoherde i någon mån möjligt att, på
grund af personlig kännedom, egna sina sockneboar de omsorger, hans vigtiga embete kräfver,
så måste detta, med en befolkning af 8,000 personer, för honom blifva förenadt med
nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Nödvändigheten af en pastoraternas delning visar sig
här äfven i den omständighet, att inom Carlstads stift endast 42 pastorater finnas, under
det att komministraturernas och öfriga ordinarie prestlägenheters antal uppgår till 88.
Hvad ofvanföre blifvit framställdt, grundar sig endast på medeltalet af pastoraternas
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 45. 4 9
befolkning inom hvari län. Utskottet har först anfört delta, emedan det, med naturligtvis
många afvikelser i det enskilta, likväl klarast framställer de allmänna dragen af den bild,
de här nämnda förhållanden förete. Det är tydligt, att en mängd ännu större skiljaktigheter
visa sig, om man betraktar hvarje församling särskilt. Man finnér då, att i Wermland
der medeltalet af innevånare för hvar församling är nära 8,000, ett pastorat, bestående af
4 socknar, har 18,000 innevånare, ett annat, af äfvenledes 4 socknar, 15,000, tvänne
andra, sammansatta jemväl af 4 socknar, 13,000, tvänne 13,000 o. s. v. Inom Götheborgs
stift finnas 6 pastorater, bestående hvartdera af flere socknar, som hafva öfver 7,000
innevånare, flere med 5,000 till 6,000 personers folkmängd. I Lunds stift har ett pastorat,
af 2:ne socknar, 11,500 innevånare, under det att andra ej hafva mer än 600 till 800.
I Skara Stift finnes ett pastorat med öfver 8,000, icke få med 5,000 å 6,000 innevånare,
i Wexiö stift tvänne pastorater med öfver 7,000, flere med omkring 5,000 personer, i
Calmar stift ett pastorat med 8,000 innévånare, o. s. v. I norra delen af riket äro pastorater,
hvilkas folknummer stiger till detta sistnämnda antal och derutöfver icke sällsynta.
Utskottet tror sig sålunda hafva ådagalagt, att, i följd af förändringar, som odlingens
och befolkningens naturliga gång medfört, missförhållanden uppstått i landets ecclesiastikä
indelning-, hvilka o\ilkorligen påkalla en förbättring. Om tillträdet till andlig omvårdnad
är samhällsmedlems heligaste rätt, om, i ett vidsträckt och glest bebodt land, behofvet deråt
måste grunda ett så mycket större beroende af prestens omsorger, som dessa der mera
uteslutande blifva den enda källan till upplysning i andliga ämnen, och om samhällets väl
hvilar, såsom på sin djupaste grundval, på den gudsfruktan och den deraf närda sedlighet,
som lifva dess medlemmar, så synas dessa förhållanden vara förtjente af stor uppmärksamhet,
och de svårigheter böra undanrödjas, som göra det äfven för den samvetsgrannaste
själasörjare omöjligt, att uppfylla de honom åliggande pligter.
I hela den föregående framställningen har Utskottet afsett endast paslorater. sammansatta
af mera än en socken, genom hvilkas åtskiljande flere pastorater naturligen kunna
uppstå. Det är säkerligen ingen tillfällighet, att så väl vid nästlidne, som vid nu inneva
rande
riksdag, motionerna i detta ämne kommit ifrån just den provins, som ofvan anförda
uppgifter utvisa vara den, i hvilken de nämnda olägenheterna starkast framträda.
Men i de flesta landskaper ega likartade förhållanden rum. Det är visserligen församlingarne
obetaget, att sjelfva i detta afseende väcka förslag, hvarföre äfven ett och annat
pastorat under senare tider blifvit på dess medlemmars begäran deladt, och obestridligt är,
fö Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande. N:o 45.
att emot församlingens önskan en sådan förändring hvarken kan eller bör ske; men å an- ,
dra sidan synes likväl ett så allmänt missförhållande påkalla en mera omfattande af staten
anordnad åtgärd, äfvensom denna endast efter en mera genomförd plan lärer kunna på ett
fullt ändamålsenligt sätt verkställas.
Utskottets mening torde icke så kunna missförstås, som skulle tillvägabringandet af en
arithmetisk likhet mellan socknarnes folkmängd i allmänhet dermed åsyftas. En stor mångfald
måste, i följd af folklynne och lokala förhållanden i detta hänseende alltid och utan
olägenhet qvarstå. Men der sådana ojemnheter under tidernas längd utvecklat sig, att de
för en verklig själavård lägga oöfverstigliga hinder i vägen, der är rättelse, enligt Utskottets
tanka, oeftergifligen påkallad af samhällets heligaste pligt.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, som icke delar
motionärens åsigt om nyttan orh behofvet deraf, att hvarje socken, som kan aflöna egen
kyrkoherde, ovilkorligen bör dermed iörses, vördsamligen föreslå:
det Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att i
de stift, der pastorat finnas, som äro så vidsträckta och folkrika, eller
bestå af så manga församlingar, att en delning af dessa pastorat för
själavårdens behöriga handhafvande är af behofvet påkallad. Kongl,
Majit täcktes i Nåder låta vidtaga nödiga åtgärder för en sådan
delning.
Stockholm den 18 Februari 1851.
Häremot anmäldes följande reservation af Herr Silfverstolpe, F. O. ”Ehuru äfven
jag, lika med motionären och Utskottet, är af den tanka, att nyttigt vore, om en
ganska stor del af Pastoraten inom Sverige kunde så delas, att Kyrkoherden icke erhöile
större församling att vårda, än en person med vanliga själsförmögenheter lämpligen kan i
religiöst afseende sköta, kan jag likväl icke förena mig uti det beslut, hvaruti Utskottet i
denna fråga stadnat. Den underdåniga anhållan Utskottet föreslagit, afser uppenbarligen
tvänne särskildta förhållanden; det ena, när ett pastorat består af en socken, hvilken är
alltför vidsträckt och folkrik, och det andra när pastoratet består af flera socknar, hvilka
tillsammans äro af sådan beskaffenhet. Delning af pastorater, hvilka äro uti den förstnämnda
af dessa båda kategorier, är ytterst svår att tillvägabringa. Den stora mängd af
gemensamma inrättningar och den betydliga gemensamma egendom, som inom hvarje
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, No 45. 2!
större socken finnas, hvaribland mä nämnas kyrka, prästgårdsbyggnad, klockaregård, sockenstuga,
skolhus, fattighus, sockenmagasin m. m., göra redan uti ekonomiskt afseende ett sådant
afskiljande ytterst tvistigt och nästan omöjligt, om icke socknens innevånare redan länge
erfarit betydliga olägenheter af dess alltför stora folkrikhet och insett behofvet af delningen;
men ännu vigtigare äro de hinder, sorn, isynnerhet i vissa orler, möta lili gemensamma,
mången gång från andra socknars alldeles skiljaktiga, bruk, Sider och vanor, hvilka
ofta utgöra ganska goda band, så väl på sedligheten, sorn på uppfyllandet af åtskilliga
andra pligter. Delning af pastorater, hvilka äro uti den senare kategorien, är väl lättare
att tillvägabringa, men äfven der förekomma ganska manga af de ekonomiska hindren.
Alser man nu, att Konsistorierna eller Landshöfdingarne, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
skola taga initiativet i dessa frågor och bedöma, hvilka pastorater äro så beskaffade,
att deras delande hör komma i fråga, och derom göra framställningar lill lörsamlingarne,
så är det mycket att befara, att dessa embelsmyndigheter antingen belydligen misstaga sig
om förhållandena och om socknarnes önskningar i den vägen och således till dem aflåta
förslag, hvilka möta deras allmänna ogillande, — en sak, som icke stärker embetsmyndigheternas
anseende — eller ock mäste inskränka sig till meddelande åt församlingarne af
underrättelser derom, att de, om de önska pastoratets delning, kunna i ämnet lill Kongl.
Majit göra underdåniga framställningar — en rättighet, som församlingarne redan ega, och
hvarom de väl icke lära vara i okunnighet. Dertill kommer alf, om vid alla de pastorater,
hvilka skäligen, enligt någon allmänt antagen grundsats, kunde komma i fråga att delas,
undersökningar skulle verkställas, med dertill hörande sockenstämmor och öfriga åtgärder,
samt frågorna sedan pröfvas af vederbörande Landshöfdingar och Konsistorier, samt KammarKollegium,
ej mindre dessa embelsmyndigheter än ock Kongl. Majit, hvilken slutligen skulle
afgöra alla dessa frågor, skulle blifva så öfverhopade af i allmänhet ganska vidlyftiga och
invecklade mål, hvilka till en stor del under sådan form icke kunde leda till det afsedda
ändamålet, alt tiden derigenom skulle borttagas för andra angelägenheter.
Ifall on så allmän omreglering af socknarna, som här synes afses, en gång skulle
komma att ske, bör den omfatta icke allenast de ecclesiastika, utan äfven de administrativa
förhållandena, icke allenast alltför stora pastoraters delning, utan ock alltför små
pastoraters sammanslående, förhållandena med prebenden, förhållandena inom socknarne,
der ofta vissa hemman och till och med delar af hemman i eeelesiastikt hänseende höra
til) en socken och i administrativt och juridiskt afseende till en annan o. s. v.
22 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 46.
Då jag icke anser tiden vara inne för en sådan allmän reglering, då åtskilliga pastorater
redan på begäran af deras medlemmar blifvit delade, och då medlemmarne af hvarje
pastorat ega samma rättighet att, om de önska dess delning, hos Konsistorium eller Kongl.
Majit begära de undersökningar, som för en sådan fråg3s utredning erfordras, samt, om de
leda till vänlig öfverenskommelse, att underställa frågan Kongl. Maj:ts slutliga afgörande,
har jag icke ansett den af Utskottet föreslagna underdåniga anhållan vara af behofvet påkallad,
utan för min del trott, alt Utskottets tillstyrkande till Rikets Sländer borde blifva,
ntt motionen icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Häruti förenade sig Herr Hedenstjerna, J. O. W.
HT:o 46.
Anis. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om åtgärders
vidtagande för beredande af tryggad åbo-rätt lill
Stomhemman samt Annex- och Mens al-hemman, och dels
om föreskrifters meddelande i afseende på bortstädjande af
sistnämnde slags hemman.
Till Utskottets handläggning hafva blifvit remitterade följande motioner i ofvannämnde
ämnen, nemligen:
l:o af Riksdagsmannen utaf Hedervärda Bondeståndet Anders Nilsson från Hallands
län, hvilken motionär åsyftat att bereda åboer på de till Presterskapets aflöning anslagna
så kallade stomhemman en tryggare besittningsrätt derå, än som af dessa åboer nu kan påräknas,
samt i sådant afseende anfört, att den osäkra besittningen å berörde hemman vore
menlig icke blott för åboen sjelf, hvilken derigenom betungades med ny städsel-afgift
hvarje gång Kyrkoherde-ledighet inträffade, utan ock för hemmanets skötsel, hvarå åboen
ansåg sig icke böra använda den kostnad och arbete, som vid en tryggad besittningsrätt
kunde ifrågakomma; hvadan ock den grundsats, att sådan besittningsrätt bör, så vidt ske.
Allm. Besvärs- och Eicon.-lits k. Utlåtande, N:o 46. 23
kan, beredas, redan länge varit erkänd och i (lera afseenden tillämpad, såsom dels derigenom,
att vid utarrendering af jord för Kronans räkning förre arrendatorn egde optionsrätt
och att maximum för arrendebeloppet skulle bestämmas, dels ock derigenom, att
subaltern-boställen vid militise-staten numera på bestämda tider utarrenderades; och har
motionären, till bemötande af den förväntade invändning mot förslaget, att nvttjanderätten
af stomhemman vore Presterskapet tillförsäkrad, och att hvarje boställshafvare egde ovilkorlig
rätt att, på sätt honom godt syntes, bruka de för hans embete anslagna hemman,
erinrat, att detta inkast icke egde mera giltighet uti ifrågavarande afseende, än hvad angick
Presterskapets aflöning i allmänhet, hvarom så kallade konventioner för lång tid få
uppgöras; varande vid motionens föredragning i Hedervärda Bondeståndet yttranden afgifne
dels af Riksdagsmännen Ola Månsson från Christianstads län och Christen Andersson
från Malmöhus län, hvilka understöd! motionen, med yrkande, att den föreslagne stadgade
åborätten måtte till annex- och mensal-hemman utsträckas; hvaremot Riksdagsfullrnäktigen
Petter Claesson från Elfsborgs län bestridt motionen, för så vidt den kunde åsyfta de till
Prest-enkor anslagna hemman.
2:o af Herr Kontraktsprosten Qviding, hvilken anmärkt den orättvisa, som, efter
motionärens tanka, är förenad med nu brukliga förfarande vid bortstädjande af de till Presterskapets
aflöning i Lunds stift anslagne annex- och mensal-hemman, derigenom att innehafvare
af sådant hemman kan för mera än sin tjenstetid deröfver disponera, utan att efterträdarens
rätt af något ombud eller någon myndighet bevakas; och inträffade sålunda,
att innehafvare af dylikt hemman, till och med på sin dödsbädd, bortstadde detsamma mot
en städja af 2,000 till 3,000 r:dr banko, under det att årliga landgillet, som efterträdare
bekomme, bestämdes till några riksdaler eller några körslor, eller ock, i bästa fall, till några
tunnor säd. Derjemte förekom, att städjekontrakt kunde utan ”innehafvarens” samtycke
transporteras på tre till fyra serskilde personer, så att af hemmanet ängen utarrenderades
på ett håll, åkern på ett annat och torftägten på ett tredje, så att hemmanet vanhäfdades,
utan att landbo derföre från detsamma skiljdes; på grund hvaraf allt motionären yrkade,
att underdånig skrifvelse måtte till Kongl. Maj:t aflåtas med anhållan, att, efter Presterskapets
hörande, måtte förordnas, det ifrågavarande hemman icke må af innehafvare:) bortstädjas
utan föregången taxering och utsättande af ett minimum och maximum, inom hvilka
det årliga landgillet skall bestämmas; att vidare detta bortstädjande skall ske iuför Kontraktsprosten
och tvänpe af häradets prester, som hafva att bevaka efterträdarens rätt och städje
-
24 Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, N:o 46.
kontraktet sedermera underkastas Konungens Befallningshafvandes och Biskopsembeiets pröfning;
att vidare för städjekonlraktets transporterande på annan person skulle erfordras
hemmans-innehafvarens, i närvaro af Kontraktsprosten och (vänne af häradets prester lemnade
samtycke samt förenämnde myndigheters pröfning och stadfästelse; att städjetagare
icke må på arrende utstycka hemmanet, eller foder, skog och torf derifiån bortföra, eller
husen vanvårda och förfalla låta, utan vid äfventyr att från hemmanet varda sk i Ijd, och
slutligen alt Kontraktsprosten vid de ekonomiska besigtningarne, som skola hållas hvart
femte år, må noga efterse, alt dessa föreskrifter iakttagas.
Hvad nu först angår stomhemmanen, i afseende å hvilka enahanda yrkande, som nu
är framsiälldt, jemväl vid förliden riksdag varit väckt, men blifvit af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, uti Utlåtande N:o 57, afstyrkt och sedermera af Riket*
Ständer ogilladt, så får Utskottet anföra alt, enär dessa hemman i allmänhet hafva boställsnatur
och, enligt hvad Utskottet har sig bekant, brukas af Kyrkoherdarne sjelfva, det synes
Utskottet, som om icke allenast de af motionären till stöd för förslaget åberopade skäl
i afseende på dessa hemman sakna tillämplighet, utan äfven det skulle vara serdeles obilligt
och olämpligt att, genom bifall lill motionen, inskränka Kyrkoherdarnas rätt att öfver
ifrågavarande hemman flitt disponera, hvadan Utskottet hemställer,
• att någon åtgärd i anledning af Riksdagsmannen Anders Nilssons
omförmälda motion icke må vidtagas.
Beträffande derefter de så kallade annex- och mensal-hemmanen, så får Utskottet
upplysa, att Kongl. Maj.-t, medelst nådigt Bref den 23 September 1812 förordnat, att dylika
hemman inom Bohus län skulle på trettio års tid utarrenderas, så att Kyrkoherdeboställets
innehafvare komme att årligen uppbära en trettiondedel af städjan, samt att
Konsistorium egde, efter vederbörlig pröfning, stadfästa eller afstå de gjorda arrende-anbuden,
samt att Kongl. Maj:t sedermera, under den 4 Maj 1833, uppå Landshöfdingens i
Malmöhus län och Biskopens i Lunds stift underdåniga förslag, att der befintlige annexoch
mensal-hemman likaledes skulle på trettio år utarrenderas, och efter det så väl vederbörande
Landshöfdingar som Kammar-Kollegium fått tillfälle sig yttra och tillstyrkt berörde
förslags tillämpning inom Skåne, Halland och Blekinge, i nåder utsträckt omförmälde, för
Bohus län meddelade, stadgande jemväl till nämnde tre provinser, dock under vilkor, att
dåvarande arrendatorers rättighet alt deras kontrakt eller lifstidsstädja tillgodonjuta blefv»
oför
-
Al/m. Besvärs- och Ekon.-lHk Utlåtande, N:a 46.
oförkränkt; men alt, efter det åtskilliga Kyrkoherdar inom Lunds stift hos Kongl. Majit
fört underdånig klagan deröfver, att de icke fått tH5fälle sig yttra öfver Landshöfding* ns
och Biskops-embetets förenämnde framställning, Kongl. Majit täckts i nådig Resolution den
13 Augusti 1835 förklara, att, som ufredt och upplyst vere, att vederbörande Presterskap
icke blifvit hördt innan Landshöfdingen 1 Malmöhus Ian och Biskopen i Lunds stift afgåfvo
förslag till ifrågavarande hemmans otarrendering, Kongl. Majit, enär ändring deri blifvit
sökt, med anledning af de i 25 Kap. 22 § Rättegångsbalken lagde grunder rörande fall, då
dömdt är öfver någons rätt, som ej blifvit fulleligen hörd eller fått tillfälle sig förklara,
pröfvade rättvist låta dess omförmälde beslut d.en 4 Maj 1833 lill all kraft och verkan
förfalla.
Utskottet delar Herr Kontraktsprosten Qvidings mening derom, att du brukliga förfarande
vid bortstädjande af annex- och mensal-hemman lemnar alltför öppet tillfälle för
dylikt hemmans innehafvare, under hvars tjenstetid städjekontrakt går till ända, att tillskansa
sig fördelar på efterträdares bekostnad; och då Utskottet tror, att så väl berörde
missförhållande, som ock de olägenheter, som föranledt yrkandet af tryggad besittningsrätt
för åboer å dylika hemman, skulle på ett lämpligt sätt afhjelpas, om dessa hemman öfverallt
finge utarrenderas på viss tid, under enahanda vilkor, som för Bohus län i sådant afseende
äro stadgade, får Utskottet, med stöd jemväl deraf att sådant blifvit äfven för
Skåne, Halland oeh Blekinge al vederbörande auktoriteter tillstyrkt och af Kongl. Majit i
nåder pröfvadt lämpligt, ehuru beslutet derom, såsom icke i behörig ordning tillkommet,
sedermera blifvit nndanröjdt, vördsamiigen tillstyrka,
att Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes, efter vederbörandes. hörande, i nåder besluta och påbjuda,
att enahanda föreskrifter, som i afseende på utarrenderande af annex-
oeh mensal-hemman i Bohus län gällande äro, jemväl böra i
afseende på dv fik;» hemman i Skåne,-Halland och Blekinge tillämpas.
Stockholm den 18 Februari 185!.
Blh. Mil Ii. St. Frat. 1830 $ 1851. 8 Samt. 7 IIafl.
4
STOCKHOLM. Östlund & Beri,ing, 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 47. L
N:o 47.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Febr. 1851, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af vackt finga örn indragning af
Kr ig s-akademien vid Carlberg.
Uti en från hedervärda Bonde-ståndet till Utskottet remitterad motion har
Riksdags fullmäktigen Johannes Johansson från Jönköpings län yttrat den öfvertygelse,
alt Krigs-akademien vid Carlberg skulle vara icke blott ”öfverflödig,”
utan äfven ”för riket skadlig/’ och såsom stöd för denna öfvertygelse hufvudsakligen
andragit, hvad anginge Krigs-Akademiens förmenta obehöflighetj hurusom derstädes
icke meddelades undervisning i de klassiska språken, hvilka deremot vid
Rikets elementarläroverk tillförene räknats bland undervisningsämnen för hvarje
yngling, men att, efter den ombildning, dessa läroverk numera undergått, det vore
lärjungens målsman öppet att låta sin myndling sysselsätta sig endast med de
till den humanistiska bildningen egentligen hörande ämnen, i hvilket fall ynglin
gen
vid sin afgång från ett fullständigt läroverk, hvaraf inom hvarje stift minst
ett funnes, innehade det kunskapsmält härutinnan, hvilket Krigs-akademien hittils
baft till mål att bibringa sina elever. Vid Krigs-akademien meddelades visserligen
jemväl tillämpnings-kunskapen för krigs-ståndet, men detta läroverk vore dock icke
derföre ”omistligt,” enär, såsom kändt vore, samma kunskap kunnat inlierntas
vid privat militärskola på deri korta tiden af nio månader. Då, vid betraktande
häraf, det torde anses afgjordt, att den rent humanistiska bildningen kunde, utan
statens vidare uppoffring, vinnas säkrare eller åtminstone lika fullständigt och
grundligt vid de öfriga publika skolorna som vid Krigs-akademien samt utan att
barnen behöfde undanryckas det välgörande inflytande, som tillsynen af deras närmaste
medförde, betviflade motionären högeligen behofvet af en serskild Akademi,
BIL till B. St:s Prot. 1850 & 1851. 8 Sami. 8 Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 47.
för bibringande af militärbildning, och detta desto heldre, som det stundom försporda
påståendet, att vid krigs-akademien bildades skickligare militärer än annorstädes, vederlädes
deraf, att en stor del af arméens nu varande regements- och kompanichefer
utgjordes af sådane, hvilka icke genomgått densamma. Den skadliga verkan,
som, enligt motionärens åsigt, Krigs-akademien förorsakade, har han velat
finna deruti, att vid en sådan inrättning skulle, såsom ett ogräs, hvilket icke läte
sig qväfvas, den skrå-anda frodas, hvilken närvarande tid sträfvade att förtaga.
Den uppmärksamhet på allt lill det militäriska hörande, hvartill vid Krigs-akademien
det sjelfviska barnasinnet uppmanades, inplantade nemligen hos eleven förakt
för alla andra intressen än krigarekastens, hvarigenom oftast inträffade, att eleven
utginge från Akademien med de ”krassaste och all okrigisk mensklighet hånande
åsigter.” För väckande af en sannt medborgerlig anda vore det deremot gagnelig!,
att den blifvande militären, så vidsträckt ske kunde, hemtade sin hildning tillsammans
med dem, som uppfostras för andra medborgerliga yrken, och aflade studentexamen.
— Af dessa skäl har motionären föreslagit, att Iirigs-akademien vid
Carlberg måtte helt och hållet indragas och alla blifvande militärer hänvisas
antingen till militärkursen eller till Mariebergs artilleri-läroverk, hvilket motionären
förmodat kunna, utan synnerlig kostnad, få den utvidgning sorn, för
meddelande af speciela tillämpnings-kunskaper erfordras.
Utskottet har härvid 'ansett sig böra upplysa, att Rikets Ständer redan vid
1840—1841 årens riksdag förehaft frågan om en förändrad organisation af Krigsakademien,
samt uti underdånig skrifvelse den 10 December 1840 hos Kongl.
Maj:t anhållit, bland annat, ”att Kongl. Maj:t i nåder täcktes vidtaga de åtgärder,
”i följd hvaraf Akademien, från ett militäriskt gymnasium med kontubernium, som
"den vore, kunde successivt utbildas till och blifva en tillämpnings-skola för
”arméens befäl af alla vapen, hvarigenom behofvet af serskilda privata inrättningar
för nyssnämnda ändamål kunde försvinna;” — äfvensom att Kongl. Maj:t,
vid underdånig föredragning af detta ärende under den 25 Januari 1841, i nåder
förklarat, ”att Krigs-akademien skulle förblifva i sitt närvarande skick, in
tilldess
en allmän reglering af rikets uppfoslrings- och undervisnings-anstalter kunde
ske.” Sedan, genom nådigt cirkulär till samtliga konsistorierna i Riket den 6
Juli 1840, blifvit förordnadt angående regleringen af Elementar-läroverken, har
Kongl. Majit äfven, i afseende å Krigs-akademien serskildt, under den 18 Januari
sistiidne år, behagat vidtaga åtskilliga förändringar i bemälde Akademies or
ganisation,
till undanrödjandc af dervid anmärkta olägenheter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o -18. 3
Kfter öfvervägande ej mindre af hvad sålanda uti denna fråga förekommit,
än af motionärens framställning i ämnet, anser Utskottet sig höra förklara, att
det, i öfverensstämmelse med de åsigter, som föranledt Rikets Ständers vid 1840
—1841 arens Riksdag ofvanberörda underdåniga framställning, tror, att Krigs
akademien,
tvertemot hvad motionären yrkat, hör bibehållas såsom en nödvändig
tillämpuingsskola för bibringande af militärbildning. Då Utskottet dessutom hyser
den öfvertygelse, att det ännu vore alltför tidigt att bedömma verkningarne af
den utaf Kongl. Maj:t i ofvanberörda måtto nyligen vidtagna förändring uti Krigs
akademiens
organisation, får Utskottet tillstyrka
att ifrågavarande motion för det närvarande icke måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1851.
N:o 48.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Febr. 1851, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Löfsta och Sältra
hemmans skiljande från Färentuna härad samt det förras
förening med Sollentuna och det sednares med Svartlösa härad.
Uti en bos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottets behandling remitterad,
motion bar Riksdagsfullmäktige!! Erik Carlsson från Stockholms län anfört,
hurusom en del öar, utgörande det egentliga så kallade Svartsjölandet, blifvit, i
anseende till deras läge i sjön Mälaren, sammanslagne till ett härad under namn
af Färentuna, men att dertill ännu olämpligen och af skäl, som svårligen kunde
inses, enligt Jordeböckerna alltsedan äldre tider hörde 2:ne mantal Löfsta, belägna
å fasta landet norr om ifrågavarande öar i Upland och Jerfälla socken, hvarest
de sa väl erlade sina pastoralier, som begagnade sina salighetsmedel och begrof
-
4
Allmänna Besvärs- och Ekon omi- Utskottets Betänkande, N:o 48.
vo (le döda; att enahanda förhållande egde runi med mantal Sättra, som äfven
vore beläget å fasta landet, men i Södermanland och Salems socken, till hvilken
församling det i allt öfrigt hörde, ehuru pastoralierna tili en mindre del erlades
till pastor i Ekerö socken af Färentuna härad; att, enär kommunikationen såväl
med Sättra som' isynnerhet med Löfsta, höst- och vårtiden, då fjärdarna genom
isens läggning eller uppbrott samt för öfrigt, när storm, dimmor och andra hinder
inträffade, vore stängd, och dertill komme, alt någon färja eller annan allmän farkost
för häradets och socknarnes tjenstemän ej funnes, och således för alt komma
i beröring med nämnde, i olika landskaper belägna, hemman, i och för uträttandet
af kronans, häradets och kommunens mångfaldiga ärenden, annan utväg ej vore
öfrig, än att färdas den långa landvägen öfver Lullehofs, Drottningholms med flera
broar genom Stockholm, dessa omständigheter, oberäknad! kostnaden för öfverfarten
af broarna, förorsakade en färd af 5 mil till Löfsta och minst 8 mil till Sättra
och lika långt tillhaka; att härigenom beständigt uppstodo olägenheter, hvilka
menligt inverkade vid besörjandet af Kongl. Maj:ts och kronans samt socknarnes
och häradets angelägenheter vid dessa i olika väderstreck och landskaper belägna
hemman, äfvensom förorsakade tidspillan och kostnader för enskilda, enär till en
sådan resa åtginge flera dagar, och det ofta inträffade, att man för samma angelä
genhet
eller ärende nödgades förnya resan; och har motionären uppå dessa skäl
föreslagit, ”att så väl Löfsta, 2 mantal, sorn Sättra, \ mantal, måtte för eget och
allmänt gagn skiljas från Färentuna samt i alla afsecnden tilläggas: Löfsta hemman
Sollentuna härad och Jerfälla socken, samt Sättra hemman Svartlösa härad och
Salems socken af Stockholms län, och i följd deraf den obetydliga del af sistnämnde
hemman, som tillhörde Ekerö församling, densamma frånfalla.”
Utskottet har i anledning häraf inhemtat: angående Löfsta, att detta hemman,
som utgöres af 2 mantal frälse, är i ekonomiskt och administrativt hänseende
lydande till Sånga socken och Färentuna härad, men i ecklesiastikt till Jer
fälla
socken i Sollentuna härad; att hemmanet, utom den i Jordeboken åsätta ränta,
utgör, lika med öfriga hemman i Färentuna härad, nedannämnde onera, nemligen:
l:o 8 tunnor drängspann i stället för rotering; 2:o 8 öke-och 16 drängehjelpedagsverken,
hvaraf likväl, mot postföringsskyldighet, njutes befrielse från
6J öke- och 14* dränge-dagsverken; 3:o afgift till Fittja hållskjuts; samt alt den
hemmanet åsatte kronotionde, 5 tunnor 194 kappar spanmål, deremot upptages
och redovisas i Sollentuna fögderies kronoräkenskaper; och angående Sältra: att
detta hemman, som, ehuru till sitt geografiska läge tillhörande Svartlösa härad,
lyder så väl i ecklesiastikt som administrativt hänseende till Ekerö socken i Fä
-
Allmänna Besvärs- och Ek o no m i- fils h olie Is Betänkande, N:o 48.
rentuna härad, består af \ mantal och är af säteri-natur samt följaktligen befriadt
från grundskatt5 — äfvensom rörande håda ifrågavarande hemmans förening med
Färentuna härad: att på 1760-talet, då Hofvet vistades å Svartsjö Kongl, lustslott,
och då den så kallade nya Drottningholmsvägen ännu icke var anlagd, Löfsta
blifvit anslaget till postföring för Hofvets räkning, troligen af orsak att kommunikationen
emellan Svartsjölandet och detta hemman var lättare än öfver Lofön,
samt att, hvad Sättra angår, detta hemman tros vara upptaget på Färentuna härads
allmänning, hvilken anses varit belägen inom Salems socken; att emellan
Nibble å Svartsjölandet och Löfsta, beläget -2 mil från Barkarby gästgifvaregård,
färja Varit inrättad; att gästgifverier funnits inom Färentuna härad vid Säby i
Sånga socken med färja öfver Munksundet till Munsölandet, vid Säby i Skå socken
med båtfart öfver sundet Långtarmen till Ekcrölandet, samt vid Sanda och
Wäsby på Ekerön med färja från Rösten ttll Brunna länsmansboställe nära Fittja
gästgifvaregård, beläget ungefär -J mil från Sättra, och att man sålunda, utan att
taga omvägen genom Stockholm kunnat färdas från Svartsjölandet till Fittja och
Barkarby gästgifvarcgårdar, samt emellan dessa öfver Svartsjölandet. Sedan vägen
från Stockholm till Drottningholm med broar öfver sunden vid Traneberg,
Nockeby och Drottningholm blifvit under Konung Gustaf III:s tid anlagd, hafva
likväl desse kommunikations-anstulter upphört.
Ehuru af de sålunda erhållna upplysningar det vill synas, som skulle de orsaker,
hvilka föranledt ifrågavarande hemmans förening med ett fögderi, till hvilket
de genom sitt geografiska läge ej bordt höra, numera icke förefinnas, äfvensom
att till följe häraf olägenheter ej sällan torde uppstå; likväl och då Utskottet
icke anser forhållanderna genom dessa upplysningar så utredda, att ett tillstyrkande
till hvad motionären föreslagit, kan på grund deraf meddelas, och Utskottet
derjemte hyser den öfvertygelse, att det ändamål, som med motionen afses,
lämpligare och med mindre omväg kan ernås, om de jordegare, kommuner
eller andra vederbörande som saken angå, med ansökning i delta afseende vända
sig till Konungens Befallningshafvande i länet, hvilken det tillhörer att så beskaffade
angelägenheter i laga ordning handlägga, finner Utskottet sig sakna skäl alt
motionen understödja och hemställer alltså,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1851.
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 40.
N:o 49.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Febr. 1851. kl 11 1. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om en fjjran/äggning
å klippan Björn.
Från välloflige Borgare-Ståndet har lill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af Herr P. 0. Norin, hvaruti han anfört,
att, ehuru de sjöfarandes behof af fyranläggningar på Sveriges vidsträckta kuster
blifvit i senare tider af båda statsmakterna hehjertade, mycket likväl återstode
i detta afseende att önska, isynnerhet för de norra länen, hvarest sådana
anläggningar skett i vida mindre mån, än på rikets sydligare kuster. Bland de
ställen i de norra farvattnen, der fyrbåkar vore erforderliga, ansåge motionären
företrädesvis böra ifrågakomma klippan Björn, emellan inloppen till Gefle och
Öregrund. En bedröflig erfarenhet hade nemligen visat, hurusom sjöskador derstädes
ofta timat, hvarvid varor samt äfven menniskolif gått förlorade; — och
hade motionären derföre hemställt, ”att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes å nämnda omständighet fästa nådig
uppmärksamhet och att, derest det uppgifna behofvet funnes verkligt, en
fyranläggning å omlormälda klippa måtte, så fort ske kunde, ega runi.”
Vid föredragning af denna motion inom Borgare-Ståndet till remiss hade herrar
Bönblad', Bjuhr och Brinck deruti instämt.
Såsom stöd för motionen har dessutom till Utskottet blifvit öfverlemnad en
skriftlig förklaring i ämnet af befälhafvarne å Norrländska bolagets ångfartyg, af
följande hufvudsakliga innehåll: att å klippan Björn och nära deromkring skeppsbrott
ganska ofta inträffat, de flesta gånger utan möjlighet af fartygets eller lastens
bergning; alt, till förekommande häraf, ifrågavarande fyr blefve serdeles
jtllmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Betänkande, N:o 49. 7
tjenlig, enär den skulle gifva en högst nyttig ledning för alla seglare, hvilket, kommande
från norra orterna och sökande Öregrundsgrepen, genom storm och strömsättning,
under mörker eller mist, råkat så långt vestvart, att Örskärs fyr ej
syntes, eller ostvart så, att fyren å Eggegrund vore utom synvidden, hvilket inträlfade
midt för Björnklippan; samt att, om en fyr der klefve anlagd, hvars
lysningskrets utsträcktes till 2:ne tyska mil, den äfven skulle utgöra en god ledning
för fartyg, som komme norrifrån och ämnade segla öster om Gräsön, då en
sä kallad krysspejling å Örskärs och Björns fyrar lemnade en vinkel, hvarigenom
verkliga nordliga afständet från den förra fyren kunde bestämmas och kursen sättas
så, att de manga och högst farliga klippor, hvaraf Gräsöns hela östra sida
är omgifven, med mera säkerhet undvekes.
Till vederläggande af ett inkast, som möjligen kunde blifva gjordt emot ifrågavarande
fyr, att den lätteligen komme att förvexlas med den på Eggegrund, har
blifvit anfördt: om sistnämnde fyr toges att vara den å Björn, skulle alltid kursen
sättas sydostlig för att leda midt emellan Björn och (leskäret; efter någon
segling klefve då fyren å Björn snart synlig och misstaget lorklaradt; skulle
åter fyren å Björn af norrifrån kommande fartyg antagas vara fyren å Eggegrund,
måste, äfven i detta fall, kursen sättas sydostlig för att med säkerhet passera
Björn, i hvilket fall inom kort Örskärets roterande fyr klefve synlig1 och fartygets
läge bestämdt; för dem, hvilka kommo öster eller söder ifrån, kunde en förväxling
ej gerna ega rum, helst Örskärets fyr ej lemnades ur sigte, förr än fyren
å Björn vore synlig; och borde dessutom ett sådant misstag ej gerna kunna komma
i fråga, såvida Björnfyrens lyskrets blefve t vän ne tyska mil.
Vid 1823 års riksdag har fråga varit väckt om en fyranläggning å skäret
Björn, hvilken då af Rikets Ständer afslogs; men detta skär var den så kallade
svenska Björn, beläget söder om Alands Imf emellan Söderarm och svenska Högarne,
och bör således ej förväxlas med det nu ifrågavarande, som, enligt hvad
här ofvan nämndt är, ligger emellan inloppen till Gefle och Öregrund.
Utskottet har, vid behandlingen af nu förevarande motion, ansett sig höra
begära nödiga upplysningar från Lots-direktörs-embetet, som desamma benäget meddelat
och i ämnet yttrat: att, vidkommande en fyranläggning å klippan Björnen,
Lots-direktörs-embetet ansåge densamma öfverflödig, enär Örskärs fyr ännu i sitt
gamla skick ses pa 1* mils afstånd, sedan klippan Björnen vore passerad, och
således långt inom dess synkrets; men dessförinnan kommer jemväl Eggegrunds
fyr i sigte, så alt båda dessa fyrar synas på en gång. Örskärs fyr vore dessutom
föreslagen till ombyggnad och förändring nästkommande år, hvarefter fyren
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlets Betänkande, N:0 49.
skulle erhålla en vida starkare och efter nya grunder förbättrad lysningsapparat.
Fyranläggningen på Björnen komrae att blifva ganska kostsam och, om den skulle
tjena sjöfarande till efterrättelse, måste tornet erhålla tillräcklig höjd. En ensam
fvr kunde ej heller der anläggas utan fara att förväxlas med de närliggande fyrarna,
helst, det kunde bero af slumpen, huruvida, till ledning, någon af fyrarne
å Örskärct eller Eggegrund fås i sigte, hvilket dessutom, då tjocka inträffar, aldrig
kan påräknas. Det vore dessutom ett stort misstag, om man trodde, att en
fyr skulle förmå afvärja framtida skeppsbrott. Vid den tid sådane inträffa, råder
merendels storm med snö- eller regn-tjocka, och då synes icke någon fyr. Enligt
officiella uppgifter hade, inom de sednaste 10 åren allenast tvänne strandningshändelser
i grannskapet af klippan Björnen inträffat.
Med anledning af hvad härvid sålunda förekommit, får Utskottet yttra, att,
under erkännande af vigten utaf Lots-direktörs-einbetets meddelanden i ämnet, Utskottet
likväl, på grund af de, förevarande motion vidfogade, upplysningar, ansett
densamma icke höra lemnäs utan allt afseende, samt trott, att detta ändamål lämpligast
torde vinnas, om Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet fästades å ifrågavarande
ärende i sammanhang med föredragningen af det utaf Lots-direktören omförmälda
förslag till ombyggnad och förändring af Örskärs fyr, samt får derföre
vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit, vid pröfning af förslaget till ombyggnad af fyrbåken
på Örskäret, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida en
fyranläggning å skäret Björn kan vara af behofvet påkallad.
Stockholm den 20 Februari 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskoltels Betänkande, Ä:o 50.
1
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Febr. 1851, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om meddelande
af stapefstads-rätt för staden Sölvitsborg.
Sedan, med anledning af en vid sistlidne riksdag inom vällofl. Borgareståndet
af herr Fahlcrantz vackt motion, deruti Iran, efter erhållet uppdrag af staden
Sölfvitsborgs innevånare, hemställt, att stapelstadsfrihet måtte staden förunnas,
Rikets Ständer, uti en den 28 Februari 1848 till Kongl. Maj:t aflåten, underdånig
skrifvelse, anhållit, att då, enligt Rikets Ständers åsigt, alla de åtgärder borde så
vidt möjligt vidtagas, som kunde befrämja handel och näringar, Kongl. Maj:t måtte
täckas i nåder föranstalta en undersökning af de förhållanden, på hvilka den väckta
frågan kunde bero, och, derest hinder deremot icke mötte, bevilja Sölvitsborg den
sökta stapelfriheten; men Kongl. Maj:t, genom nådigt bref till Kommerse-kollegium
af den 13 April sistlidne år, förklarat sig sakna skäl att en sådan frihet staden medgifva;
så har, uti en hos vällofl. Borgare-ståndet under innevarande riksdag väckt,
till Utskottet remitterad, motion, herr L. Billström å nyo upptagit samma fråga och
öfverlemnat den till Rikets Ständers åtgärd, under åberopande af de förhållanden,
som uli herr Fahlcrants förenämnda motion blifvit anförde, nemligen att staden,
belägen vid en vik af Östersjön, som lemnade en god och säker hamn för till och med 12
fots djupgående fartyg, fordom egt stapelfrihet och då varit af betydenhet, men att densamma,
sedan denna dess frihet i slutet af 1600:talet öfverflytlats lill den då nyligen
anlagda staden Christianstad, derigenom snart förfallit till föga mera betydenhet än ett
vanligt fiskläge. Den hade likväl i senare tider återvunnit något af sitt fordna anseende,
så att dess folkmängd nu utgjorde öfver 1400 personer, deraf 18 handlande,
16 handtverkare och 34 näringsidkare, hvilka tillsammans erlade en bevillning af 771
r:dr, och i staden bosatte personer egde 10 större och mindre fartyg, till in- och
utrikes sjöfart, den sednare med frakter för stapelstäderne; för export erbjödes uteBih.
till R. St. Pral. 1850 9 1851. 8 Samt. 9 Baft. 1
2 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskotlets Betänkande, Bio 50.
slutande för denna stad från nordöstra delen af Skåne, äfvensom från angränsande
skogstrakter i Småland och Blekinge skogseffekter af plankor, bräder, tjära, beck
och stäfver, ehuru de kostsamma omvägarne för klarering m. m. orsakade inskränkning
i befruktningen deraf. Härförutan har motionären, med åberopande af de skäl, sora
Konungens befallningshafvande i Blekinge län, uti infordradt underdånigt utlåtande,
anfört till stöd för sitt tillstyrkande af nådigt bifall lill den sökta stapelfriheten; förmenat
en sådan frihet desto heldre böra staden medgifvas, som dess innevånare numera
åtagit sig att icke blott anskaffa tullhus oell vågbod, utan jemväl vidkännas de
bidrag till tjenstemäns aflöning, som stapelstäderne i allmänhet åligga eller vissa
städer i likartade fall förklarats skyldiga att utgöra.
Jemte herr limströms berörde motion har Utskottet fått mottaga åtskilliga
handlingar, hvaraf, bland annat, inhämtats: alt redan under loppet af år 1843 Sölfvitsborgs
stads äldste, å handlande borgerskapets derstädes vägnar, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majk måtte i nåder tillåta samme handlande:
l:o att från Sölfvesborg till utrikes ort med stadens egna eller andra dertill befraktade
svenska fartyg direkte exportera de produkter, som orten erbjöde, äfvensom
att utföra desamma till norrska orter uti fartyg, hvilka derifrån till Sölfvesborg
ankommo med last af sill och fiskvaror;
2:o att införskrifva, och med egna eller befraktade svenska fartyg från utrikes
orter till Sölvitsborg, mot erläggande af föreskrifue lullafgifter derstädes, lossa salt,
spanmål, norrska och andra produkter, med undantag af stämpling underkasladt
gods, utan skyldighet att anlöpa Carlshamn eller annan stapelstad; äfvensom att
staden måtte tilläggas rättighet att, till understöd för dess mångfaldiga utgifter och
publika inrättningar, uppbära oah använda de tolagsmcdel, som i följd af ofvannämnda
handelsfrihet kunde inflyta, och af hvilka medel staden desto heldre vore i behof,
som, efter det staden låtit uppföra eller iståndsätta rådhus, fattighus, skolhus
och prestgård, samt verkställa ansenlig kyrkoreparation, årliga sammanskott måste
utgöras för fattigvård, polisstyrelse, hamnbyggnad och muddring, bryggor, duc d’alber,
samt publika byggnaders underhåll;
3:o att, efter det Kongl. General-tullstyrelsen blifvit i ämnet hörd, Kongl. Kommerse-kollegium,
under den 21 Februari 1844, öfver berördo ansökning afgifvit underdånigt
yttrande, och deruti anfört: att, jemlikt 51 § af Kongl. Maj:ts den 15 Maj
1843 utfärdade nådiga seglations-ordning, hvar och en, som egde rätt till utrikes
Allm. Besvärs- och Elton.-Vlshollels Betänkande, N:o 50. 3
handel, vore tillåtet att icke blott i stapelstad, utan äfven i sådan, vid saltsjö belägen,
uppstad eller landthamn, der ständig tullbevakning under inspektors eller
uppsyningsmans befäl funnes anställd, uti fartyg intaga laddning, och låta fartyget
dermed direkte afgå till utrikes ort, på grund af hvilket stadgande, såväl Sölfvitsborgs
stad tillhöriga, sorn andra fartyg numera kunde för hvarje till utrikes handel
berättigad persons räkning, i nämnde stad lasta alla till export lofgifna varor, och
desamma, till hvilken främmande ort som helst, direkte utföra; hvaremot sådan export
från Sölvitsborg före högstberörde nådiga förordnings utfärdande, endast fick
verkställas för Carlshamns handlandes räkning; att, genom 2 § af samma författning,
det blifvit medgifvet, att fartyg,/som icke innehade last, finge från utrikes ort
direkte inlöpa till rikets vid saltsjön belägna uppstäder, och således äfven till Sölf—
vilsborg; att dessutom, i afseende å sjöfarts-förbindelsen med Norrige, genom Kgl.
kungörelscrne den 14 Augusti och den 24 September 1828 blifvit stadgadt, att Svenska
och Norrska fartyg, som direkte från Norrige ankomme och till retur-last intogc
spanmål , finge lossa den införda laddningen, i hvilken vid saltsjön belägna
svenska stad som helst, mot vilkor, att införsel-tull och öfriga umgälder klarerades
å den sjötulls-kammare, hvarunder stationen lydde; att, då de öfverklagade
hindren för den direkta sjöfarten lill och från utrikes orter blifvit till någon del undanröjda
genom förenämnde uti 1843 års seglations-ordning medgifna förmåner, samt
den för Sölfvitsborg derutöfver ifrågaställde utvidgade in- och utförsels-frihet de»to
mindre kunde anses vara af verkligt behof för orten, som staden vore belägen
på ett afstånd af endast omkring 3 mil från närmaste stapelstäder, Christianstad och
Carlshamn; så och enär, efter hvad General-tullstyrelsen upplyst, merberörde utsträckning
af Sölfvitsborgs stads seglations-rättighet skulle oundgängligen erfordra
väsendtligen förändrade kontroll- och redovisnings-anstalter på stället, ansåge
Kollegium, som delade den af bemälde styrelse jemväl yttrade åsigt, rörande angelägenheten
att, till betryggande af tullförfattningarnes behöriga efterlefnad, antalet
af stapelstäder eller dermed jemnförliga handelsplatser icke utöfver behofvet utsträcktes,
sig icke kunna tillstyrka, att staden Sölfvitsborg förunnades andre eller vidsträcktare
import- och export-friheter, än som, enligt gällande författningar, vore
staden medgifne; och att, beträffande frågan om rättighet för Sölfvitsborg att uppbära
och använda de i och för stadens sjöfart inflytande afgifter, så, enär staden
vore belägen inom Carlshamns tullkammare-distrikt, och skeppsredarne i Sölfvits
-
4 AHm. Besvärs- och Ekon.- Utskottets Betänkande, A’:o 60
borg, genom tillfallet att begagna Carlshamns stads packhus, samt' dervarande
skeppsbro och öfriga för sjöfarten vidtagne anstalter, tillskyndades väsendtlig»
fördelar, ansåge Kollegium med rättvisa öfverensstämmande, att Carlshamns stads
kassa finge fortfarande tillgodonjuta de tolagsumgälder, hvilka, för de till Sölfvesborg
införde eller derifrån utförda varor, kunde inflyta, af hvilka afgifters bibehållande
Carlshamns stad vore i desto större behof, som i följd af stadens aftagande
handelsrörelse, lolags-uppbörden derstädes i högst väsendtlig mån förminskats; hvaremot
Kollegium fann billigheten fordra, att bro- och lastpenningar icke erlades till
Carlshamns stads kassa i de fall, då fartyg ej derstädes, utan i Sölfvitsborg, lossade
eller lastade; och har Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 13 Juni 1844, på de
af Kommerse-kollegiura andragne skäl, afslagit ofvanberörde, af Sölfvitsborgs stads
Äldste gjorda, underdåniga ansökning om utvidgad handelsfrihet för staden.
Derefter hafva, på sätt ofvmn är nämndt, med anledning af den i ämnet vid
sistförflutna riksdag väckta motion om beviljandet af stapelrätt för Sölfvitsborg,
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Majit
täcktes föranstalta en undersökning af de förhållanden, på hvilka den väckta frågan
kunde bero, och, derest hinder deremot icke mötte, bevilja staden Sölfvitsborg
den sökta stapelfriheten.
Öfver denna underdåniga ansökning infordrades dels utlåtande af Kommersekollegium,
dels yttranden ej mindre af Borgerskapets äldste och magistraten i
Sölfvitsborg, än ock af Borgerskapet i Carlskrona och Carlshamn, samt Konungens
befallningshafvande i Blekinge län och General-tullstyrelsen.
Uti dessa yttranden har blifvit hufvudsakligen anfördt:
af Borgerskapet i Carlshamn: att belägenheten af Sölfvitsborg, desto mindre
gåfve vid handen något behof af den sökta stapelrätten, som den kringliggande
trakt, hvilken kunde deraf draga fördel, ej egde mera än omkring 30000 innevånare,
och det icke vore längre afstånd till närmaste sjö- och stapelstad, än 3:ne mil;
att i statsekonomiskt hänseende någon vinst ej vore att deraf förvänta genom ökade
tullintrader, enär Carlshamns stads export till en betydlig del anskaffats från
just trakterne omkring Sölfvitsborg, och de tullintrader, som komme att å sistnämnde
ställe inflyta, derest den sökta stapelrätten beviljades, eljest skulle inbetalas
till Carlshamns stad, hvaraf följde, alt alla kostnaderne för underhållande af en
ny tullstat i Sölfvitsborg skulle blifva en gifven förlust för riket; att staden Carls
-
Allm Besvärs- och Ekcn.-Vtskollets Betänkande, JY.-o 50. 5
hamn, som måst vidkännas en betydlig kostnad för dervarande hamnanläggning,
redan gått i betydlig mistning af inkomster genom Götha kanals inrättande, och än
ytterligare komme att lida förlust, derest stapelrätt beviljades Sölfvitsborg, på grund
hvaraf Borgerskapet ansåge sig böra bestrida denna stad en sådan stapelrätt5
af Borgerskapel i Carlskrona: att, ehuru staden väl kunde hafva något mehn
af stapelrätts beviljande för Sölfvitsborg, hvars handlande dittills måst hemta varor
från angränsande stapelstäder, så ansåge dock Borgerskapet den framställda
begäran om stapelfrihet Vhafva goda skäl för sig'1, och tillstyrkte derföre nådigt bifall
till densamma;
af Konungens Befallningshafvande i Blekinge län: att, om stapelstads-rätt blefve
Sölfvitsborgs stad förunnad, sådant tvifvelsutan skulle medföra nytta ej blott
för staden, utan äfven för den derintill belägna Iandsbyggden. Då nemligen varuexport
derifrån egde rum, skulle sådan verkställas i stapelstads-borgares namn,
hvilket vore förenadt med kommissions-afgift till denne, jemte den kostnad, som
uppkomme genom nödvändigheten att klarera å annan ort än den, från hvilken afskeppningen
skedde; att genom enahanda omväg kostnaden vid varors import öka*-  des, enär till Sölfvitsborg destinerade fartyg måste för lastade varors tullbehandling,
anlöpa annan stad, samt varuegaren således nödgas antingen sjelf der inställa sig
eller hålla kommissionär till ombesörjande af tullklareringen, hvartill kunde läggas
de olägenheter, som uppstode derigenom, att fartygens ankomst till rätta destinationsorten
sedermera kunde genom vidriga vindar länge nog fördröjas; att hvarje
band å handel och rörelse redan i och för sig verkade mer eller mindre hämmande,
och att, till följd af nyssnämnde förhållanden, en handlande i Sölfvitsborg
ej kunde till export köpa landtmanna-varor till lika högt pris, som i
stapelstäderne betaides , och icke afyttra de utländska varor, som landtmannen
beböfde, för så godt pris, som i dessa städer; hvaraf vore en följd, att landtman,
hvilka eljest skulle hafva sin handel i Sölfvitsborg, ofta föredroge både att sälja sina
varor i annan stad, som egde slapelstads-rätt, och att der inköpa sina behof, hvilket
åter minskade den haudels-rörelse, som eljest vore att påräkna för Sölfvitsborgs
stad; att en ytterligare förlust uppkomme för handlanderne derstädes, derigenom att
de måste till annan stad, der tullklarering skedde, erlägga dermed förenade afgifler
af tolag samt hamn- bro- och våg-umgälder; att innevånarne inom den till Sölfvitsborg
närmare belägna landsbvggd äfven i viss mån vidkändes olägenhet af de an
-
6
Ålim. Besvärs- och Ekon.- Ulsltollels Betänkande, N:o SO.
förda förhållanderne, enär de nödgades antingen i staden sälja till lägre och köpa
till högre pris, än det i stapelstäderna gällande, eller ock föra varorna en längre väg
till eller ifrån de sednare, till följd hvaraf handeln i Sölfvesborg nied vissa varor oeh
synnerligen skogs-cffekter och tyngre varor, vore mindre liflig än den eljest kumla
vara; att undanrödjandet af dessa olägenheter ©tvifvelaktigt skulle innefatta en ick®
ringa förmån för staden och de närmast derintill belägna socknarne, Mellby, Gammeltorp
och Ysane, jemte Sölfvitsborgs landtförsamling inom Blekinge län, samt en
del af Willands härad inom Christianstads län; att det derjemte vore sannolikt, att
en temmeligen betydlig spanmåls-export skulle komma att gå genom Sölfvesborg
och att afsättningen af skogs-produkter blefve lättare och komme att beredas för ej
blott Jemshögs socken inom länet, än äfven för flera serskilda orter inom Christianstads
och Kronobergs län, som hade närmare väg till Sölvitsborg än till andra sjöstäder;
och har, af dessa, med flera anförda skäl, Konungens befallningshafvande i
underdånighet tillstyrkt, att slapelstads-rätt måtte varda Sölfvitsborgs stad förunnad,
med vilkor likväl, att staden icke allenast kostnadsfritt för staten anvisade tomter
till tullhus, vågbod och andra för en tullkammare erforderliga byggnader, utan ock
Vidkändes de skyldigheter i afseende på sådane byggnaders uppförande och bidrag till
nödiga tjenstemäns aflönande, som stapelstäderne i allmänhet ålåge, eller hvilka vissa
Städer i likartade fall förklarats skyldige att erlägga; samt
af General-tullstyrelsen: att, enligt vederbörande tullkammares afgifne årsberättelser
för de senare åren, Sölfvitsborg, som år 1842 hade omkring 1,200 invånare,
numera egde en folkmängd af mellan 1300 och 1400 personer; att antalet af staden
tillhörige fartyg ökats till 12, med en sammanräknad dräglighet af 368 läster, äfvensom
att stadens hamn blifvit föremål för mera uppmärksamhet än tillförene, förmedelst
anskaffande, efter dertill af allmänna medel erhållet lånebidrag, af ett mudderverk
för segelledens upprensning från inloppet till stadens skeppsbro, dit förut endast
8 ä 9 fot djupgående fartyg kunnat uppkomma, men att samma berättelser, i
förening med tulljournalerne, derjemte utvisade, att stadens sjöfart, äfven under
de senare åren, förnämligast haft sin rigtning på inrikes orter, hufvudsakligen i och
för handel med bränvin, af hvilken vara år 1849 omkring 635,000 kannor blifvit derifrån
till Stockholm afskeppade, under det att den genom 51 § i Kongl. Seglationsrordningen
den 15 Maj 1843 medgifna direkta aflaslningsrätt på utrikes ort endast i
ringare mån begagnats; att vid detta förhållande och då det vore af vigt för 6åvW
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtskottels Betänkande, N:o 50. 7
tullkontrollen som tulladministrationen i öfrigt, att stapelslädernes antal icke blefve
öfver behofvet utsträckt, General-tullstyrelsen ansåge sig desto heldre böra i unders
dnnighet afstyrka beviljande för Sölfvitsborg af vidsträcktare rättigheter i afseende
på handcls-kommunikationen med utrikes orter, än dem, hvaraf staden redan vore i
åtnjutande, som under året 1849 tvänne större beslag å tullförsnillade och till införsel
förbjudna varor blifvit hos handlande derstädes gjorde, dervid försök att med
våld hindra tullbetjeningens tjensteutöfning äfven egt rum.
Sedan Kongl. Kommersc-kollcgium derefter, uti sitt under den 27Marssistlidne
år afgifna underdåniga utlåtande i ämnet, yttrat att, oaktadt förbättringar af
Sölfvitsborgs hamn under de senast förflutna åren blifvit vidtagna, och stadens
handel jemväl i någon man tilltagit, kollegium likväl funne omständigheterna icke
vara sa förändrade, att de gufve kollegium anledning att frångå dess, under den 21
Februari 1844 afgifna, underdåniga utlåtande öfver Sölfvitsborgs stads äldstes då
gjorda underdåniga ansökning om utvidgad handelsfrihet för staden, — har Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref den 13 April sistlidne år, i betraktande af hvad Generaltullstyrelsen
i frågan anfört, samt med afseende å de skäl, som lågo till grund för
Kongl. Maj:ts, den 13 Juni 1844 meddelade nådiga beslut uppå Sölfvitsborgs stad»
äldstes sist omförmälde underdåniga ansökning, funnit sig sakna skäl att stapelstadsrfitt
staden i nåder bevilja.
Till Utskottet har derförutan blifvit ingifvet utdrag af magistratens i Sölfvitsborg
protokoll för den 16 December sistlidet år, utvisande, att stadens röstegande
innevånare fattat det beslut, att i händelse stapelfrihet skulle staden beviljas, stadens
innevånare voro förbundne att genast på egen bekostnad uppföra samt Kongl.
Maj:t och kronan tillhandahålla erforderligt tullhus med vågbod.
I enlighet med den åsigt, som Ilikets Ständer uttalat i sin, vid sistlidne
riksdag till Kongl. Majit aflåtna, underdåniga skrifvelse i enahanda fråga, anser Utskottet
de åtgärder, som leda lill befrämjandet af handel och näringar böra, så vidt
möjligt är, vidtagas. Beviljandet af stapelstadsrätt för staden Sölfvitsborg skulle obestridlige
i medföra fördelar ej blott för staden, hvars handel och industri derigenom
säkerligen korame att i betydlig mån ökas, utan äfven för den deromkring liggande
traktens innevånare, som skulle, vid afsättningen af sina produkter, vinna förmånen
ej blott af närmare transportväg, utan äfven af högre pris. De betänkligheter, som
emot beviljandet af nämnde förde! blifvit anförda, bestå hufvudsakligen uti farhågan
8 Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsholtels Betänkande, N:o 50.
att närliggande stapelstäder derigenom skulle lida minskning i tillförseln af inhemska
produkter, och uti sin handel för öfrigt, samt att ett lättare tillfälle till smuggling
skulle uppkomma; men dessa betänkligheter synas Utskottet ieke förtjena serdeles
afseende och åtminstone icke böra lägga hinder i vägen för medgifvandet af den
förmån, som blifvit för staden Sölvitsborg sökt. Handeln bör ega sin naturliga fria
gång, och det kan icke öfverensstämma med sannt väl att söka tvinga densamma
taga en annan rigtning, än förhållandena sjelfmant framkalla. Den kan i sadant fall
åtminstone icke medföra den fördel, eller den vinst för samhället och den enskilde,
som af densamma, sig sjelf utvecklande, är att vänta.
Icke heller anser Utskottet insmuggling i riket af främmande länders alster
kunna lättare försiggå, om stapelfrihet beviljas staden Sölvitsborg, än för närvarande,
då staden ej åtnjuter en sådan frihet. Tvertom synes det Utskottet, som skulle
genom den ökade tullbetjening, hvilken, i händelse stapelrätten beviljades staden,
kunde der underhållas, farhågan för sådan insmuggling förminskas.
Af dessa skäl och med afseende å hvad som blifvit af Konungens befallningshafvande
i Blekinge län, uti dess ofvauberörde underdåniga utlåtande anfördt och
upplyst, samt då stadens innevånare redan utfäst sig att bekosta tullhus och vågbod,
får Utskottet vördsamt hemställa:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att stapelrätt
måtte beviljas staden Sölvitsborg, med vilkor, att staden ej blott
på egen bekostnad uppför och håller Kongl. Maj:t och kronan tillhanda
tullhus, vågbod och andre för eu tullkammare erforderliga byggnader,
utan ock åtager sig att vidkännas de bidrag till nödige tjenstemäns aflönande,
som stapelstäderne i allmänhet åligga eller vissä städer i likartade
fall blifvit tillförbundne att utgifva.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Häremot anmäldes följande reservation af herr Hedenstjerna, W. “Då Kongl.
Majit nyligen eller den 13 April nästl. år, efter det sådan undersökning, som Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse af den 28 Februari 1848 begärt, egt rum, för andra
gången i nåder afslagit gjord framställning om stapelstadsrätt för staden Sölfvits
borg,
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskollels Betänkande, N:o 50. 9
borg, och till stöd för den nu väckta motionen i samma ämne åberopats blott de af
Kongl. Maj:t förut nådigst pröfvade handlingar, jemte ett magistrats-protokoll af den
16 sisth December, enligt hvilket stadens innevånare förbundit sig bekosta tullhus
oeh vågbod, i fall stapelstadsrätt vunnes; så och enär detta obetydliga åtagande
icke lärer i någon mån uppväga de af General-tullstyrelsen och Kommerse-kollegium
åberopade skäl, hvarpå Kongl. Maj:ts nådiga beslut grundats, finner jag mig
icke nu kunna instämma i Utskottets tillstyrkande af en förnyad underdånig anhållan
om stapelstadsrätt för Sölfvesborg.
Magistratens åberopade protokoll anser jag ej öka, utan snarare förringa anledningarne
till den föreslagna åtgärden, emedan detta utvisar, att stadens innevånare,
ehuru Konungens befallningshafvande i länet förordat stapelstadsrätten under
den förutsättning eller med det vilkor, att staden skulle ej allenast bekosta de för
en tullkammare nödige byggnader, utan ock bidraga till tulltjenstemännens aflöning,
likväl, då de i ämnet hördes, endast åtogo sig uppföra tullhus och tullbod. Aflöningen
af en tullkammares tjenstemän och betjening är ganska kostsam och skulle
tilläfventyrs uppgå till nästan samma summa som tullintraderne i Sölfvesborg, hvars
handlande hafva kraftige medtäflare i dé inom cirka tre mil belägne städerne Carlshamn
och Christianstad och icke lära få serdeles stora affärer med utlandet, der
fördelaktig afsättning af den väsendtligaste export-artikeln, eller bränvin, ej är att
förvänta.
Skulle stapelstadsrätt beviljas Sölfvesborg, komme dylik förmån att med
större skäl påkallas af en mängd andra städer, ja äfven köpingar, genom beviljande
hvaraf tullverkets utgifter komme att högst betydligt ökas, utan serdeles tillökning
uti intraderne.
Så väl i motionen som inom Utskottet har, såsom skäl för den förra, uppgifvits,
att Sölfvitsborg förr egt stapelstadsrätt, ehuru denna sedermera skall blifvit
öfverflyttad på Christianstad. Af de vid motionen bilagde handlingar upplyses dock,
att förstnämnde stad väl fordom olofligen idkat utrikes haudel, men redan år 1654
förbjudits att dermed fortfara.
Min åsigt är, att motionen ej bör föranleda någon åtgärd af Rikets Ständer.*
Uti denna reservation instämde herrar Montgommery, B. N. G., och Bråkenhjelm,
P. Ii.
Bih. lill R. SI. Prol. 1850 f tS54. S Sami. 9 nä/t. * 2
Allm. Besvärs- och Ehon.-Vlskollels Utlåtande, A: o 51.
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om användande
af Norrska hingstar vid Ottenby stuteri, till
hästafvetns förbättrande.
Uli en, inom hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion,
har riksdagsfullmägtigen Jan Samuelsson från Olands södra Mot anfört, att,
ehuru stuterierna i riket onekligen i en icke ringa mån bidragit till upphjelpande af
landets inhemska hästafvel, så kunde likväl den anmärkning med fog göras, att de
flesta beskällare utgjordes af engelska fuliblodshingstar, hvilka väl vore nyttiga för
producerandet af rid- och vagnshästar, men deremot föga användbara för bondens
behof af starka, ihärdiga och mindre ömtåliga arbetshästar; samt att hvad serskildt
Ottenby stuteri vidkomme, derstädes väl funnes utmärkta hingstar af flera racer,
men likväl högst få, sorn voro. tjenliga för betäckning af allmogens ston; och då, på.
flera ställen, erfarenheten visat, att föl efter Norrska hingstar blifvit utmärkt dugliga
arbetshästar,, har motionären föreslagit, att vid Ottenby stuteri måtte hållas fyra
eller högst sex beskällare af Norrsk race, så vida utmärkta och fullt lämpliga sådana
hingstar kunde dertill erhållas; hvarjemte motionären uttryckt den åsigt, att
något serskildt anslag för ändamålet icke torde behöfvas, utan detsamma kunna,
vinnas på det sätt,, att en eller annan, vid samma stuteri, varande, hingst försåldes
och ersattes med en Norrsk.
Uti detta motionärens förslag, har riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson från
Ölands norra Mot instämt.
Med anledning af berörde motion, får Utskottet upplysa, att Rikets Ständer
vid sistlidne riksdag, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhållit, att, med
afseende å landets stora behof af att erhålla dugliga arbetshästar, Stuteri-öfverstyrelsen
måtte i nåder anbefallas att tillse, det en och annan till arbets-racens.
iepphjelpande tjenlig hingst kunde blifva att tillgå vid hvarje station i riket, dit
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtskotlets Utlåtande, iV:o 51, 11
landlbeskållare från stuterierna utsändas; men att, sedan Stuteri-öfverstvrelseu, i
algifvet underdånigt utlåtande, anfört, att den afvel, som genom stuterierna åstadkommits,
, till en del vore till arbetshästar fullt lämplig, och att Rikets Sfänders
omförmälde anhållan, med för handen varande tillgångar, icke kunde i vidsträcktare
mån uppfyllas, utan att stuteiiernas hufvudsakliga bestämmelse, främjandet af en
till Svenska kavalleriets remontering, tjenlig afvel derigenom skulle förfelas, Kongl.
Maj:t under den 16 Augusti 1848, i nåder förklarat, af omförmälde anledning, Rikets
Ständers framställning icke böra till någon åtgärd föranleda.
Enligt den, för Stuteri-öfver-styrelsen den 18 Maj 1837 utfärdade, nådiga
instruktion, har styrelsen till ändamål, att i en föreningspunkt verka sammanhållning
och gifva kraft åt verkställigheten i det speciella, af alla de anstalter, som å
statens sida vidtagas till inhemska hästafvclns förkofran. Det är således icke endast
en förbättrad hästafvel, tjenlig till remontering, utan den inhemska hästafvelns
förkofran i allmänhet, som med Stuteriernes inrättande är afsedd. Och får Utskottet
af detta skäl, samt, enär det torde vara kändt, att afvel af god Norrsk, Svensk
eller Finsk race, är till arbetshästar serdeles tjenlig, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke med Stuteriernes
ändamål och nuvarande tillgångar vore förenligt, att, till upphjelpande
af den egentliga arbetsracen, hingstar af Svensk, Norrsk eller
Finsk race vid stuterierna klefve underhållna.
Slockholm den 20 Februari 1851..
Häremot anmäldes följande reservationer:
l:o af hr grefve Liljencrantz, G. F. “Ehuruväl jag gillar tillgörandet å Utskottets
sida, hvarigenom det af motionären framställda förslag, som afser ett lo—
kalintresse^ blifvit förvandlad! till en allmännare angelägenhet, kan jag, i öfrigt, ej annat
än ogilla Utskottets framställning. Utan att fästa afseende hvarken vid
Stuteri-öfverstvrelsens ofvan anförde förklarande^ att med mindre stuteriern.
os hufvudsakliga bestämmelse ej skulle förfelas, vidsträcktare anstalter för arbetshästars
uppdragande än de redan anordnade,. ej med de medel Stuteristyrelsen,
hade att tillgå, kunde vidtagas, aller Kongl. Maj:ts, med anledning af be
-
12 Allm. Besvärs- och Elton.-Ulskotlels Utlåtande, N:o 5i.
rörda underdåniga förklaring, under den 16 Augusti 1848 meddelda nådiga beslut,
har Utskottets majoritet ansett sig kunna framkomma med ett förslag, som, alla andra
skäl oansedt, ensamt till följe af ofvanberörde, så nyligen meddelade nådiga förklarande,
synes mig alldeles olämpligt. De med ämnet någorlunda bekanta inse visserligen,
att, om med den föreslagna åtgärden någon verksam och varaktig fördel
skulle kunna beredas, erfordras ej allenast, att utmärkta afvelsdjur,- så väl hingstar
som ston, inköptes, utan också att för dessa afvelsdjurs remonterande med fullt
tjenliga sådana, ett betydligt antal unghästar inom stuteriet uppdrages. För det
förstnämnde inköpet erfordras ett tillfälligt anslag, måhända betydligt nog, om något
nyttigt ändamål skall vinnas, samt för racens framtida bibehållande, ännu betydligare
årligt statsbidrag. Denna högst vigtiga omständighet har majoriteten ej ansett löna
mödan att vidröra, emedan det derförutan outförbara förslaget förmodligen då ej
kunnat påräkna deras sympathier, som gerna vilja åtnjuta allehanda fördelar under
uttryckligt förbehåll, att någon kostnad ej derigenom förorsakas. Skulle åter afsigten
vara att för uppdragandet af den ifrågakomna racen förminska antalet af ädla
hästar, som vid stuterierna nu underhållasoch för hvilkas fortsatta förädling
desse inrättningar, i sin nuvarande inskränkta skala, ensamt måste
anses vara afsedde, så vore ett sådant tillvägagående så mycket oklokare,
som de beskällare af ädel race, hvilka från stuterierna årligen i landet utsän
das,
på långt när ej äro så talrika, att de kunna i fullt mått motsvara afsigten att
frambringa en för de flesta af våra serskilda behof tjenlig afföda. Det är en af sakkunnige
erkänd sanning, att ju färre racer, som inom samma stuteri förefinnas, desto
säkrare kunna den eller de befintliga förädlas, så vida tillgångarne medgifva att på
tjenliga mellantider uppspäda stammens blod med ädla djurs af samma race, men
från annat ställe. Förgätenheten i sednare tider af denna sanning har haft till påföljd,
att, då Sverige för 40 år sedan ännu egde åtskilliga konstanta och utmärkta
racer, såsom Woiwoods-, Morenkopfs-, Agents-, den så kallade Ottenby utgångs-,
samt Flyinge framför alla andra härdiga, eldiga och sköna race, hafva vi i denna
stund ej en enda konstant sådan. Äfven af detta skäl är således otjenligt, att vid kronans
nuvarande, för deras ofvan antydda ändamål ändock otillräckliga, stuterier underhålla
sådane hästar, som af Utskottet förordats, och det så mycket heldre, som
omsorgen att med dessa slags hästar förbättra arbctshästracen lämpligen kan öfverlemna®
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtshollels Utlåtande, A': o 51. 13
lemnäs åt den enskilda omtanken, för hvilken detta bestyr i sednare lider ej heller
varit främmande. Det är dessutom i allo måtto otjenligt, att på allmän bekostnad underhålla
beskällare, i ändamål att frambringa en afföda, afsedd för ett visst ändamål, då
i vårt land denna affödas framtida bestämmelse egentligen beror deraf, huru uppfödandet
lyckats, eller huruvida egaren har råd att väl föda fölet och att ej i förtid
begagna detsamma. I bästa fället blifver unghästen ridhäst, eljest vagnshäst, remont,
herregårdshäst, bondhäst, eller, om knapp kost. vankats, kommer han kanske i
en torpares ego. I vårt land måste hästen vara lättfödd, läraktig, snabb, oöm och
kunna användas ömsom för husbondens vagn, plogen och i skjuts, och af detta, som
af hvad här näst förut är anfördt, finnes, att man för vår hästafvels förädlande måste
använda sådan race, som, homogen med vår egen oförfalskade, i möjligaste måtto
besitter de egenskaper, som göra affödan användbar för alla de olika ändamål, hvartill
man har anspråk att kunna använda sin häst. Dessa egenskaper finnas endast
i hufvudsaken förenade hos den ädle hästen. Denna är derföre den ende, som det
tillhör kronans stuteri att uppamma; och alltså önskar jag, att Utskottets, efter mitt
förmenande, olämpliga förslag, ej må vinna Rikets Ständers bifall.11
Häruti instämde herr grefve Björnstjerna, C. M. L., herr Silfverstolpe, F. O.,
herr Montgommery, R. N. G., samt herr kontraktsprosten J. Söderberg.
2.o af herr Hedenstjerna, W. “Motionären har inskränkt sig till påyrkande
af en förmån, partielt för innevånarne på Öland; men Utskottet har velat göra den
allmän. Jag skulle gillat det sednare, om denna förmån, eller befordrandet af arbetshäst-racens
förbättring, kunnat åstadkommas på lämpligare sätt, men nu måste
jag protestera mot så väl motionärens som Utskottets förslag, emedan det förra i
någon och det sednare i betydlig mån skulle rubba den goda princip, hvilken, på
sätt betänkandet upplyser, gjort sig gällande, icke blott hos Stuteri-öfverstyrelsen,
utan äfven hos regeringen, nemligen den, att stuterierna böra i främsta rummet befordra
tillgången på de för kavalleriet och artilleriet mest lämplige hästar, hvarpå
bristen är ganska stor. Priset på sådane hästar har, i anledning deraf, att man, på
sednare tider, mer allmänt begagnat hästar af ädlare slag till enskilte rid-och vagnshästar,
betydligt stigit. Rusthållarnes och statens utgifter för hästars anskaffande
till kavalleriet och artilleriet äro derföre nu vida större, än hvartill de varit beräknade,
och det synes mig billigt, samt nödigt att man genom stuterierne, som af all—
m. m R. M. Pret. 1850 jr 1851. $ Sami. 9 Hält. 3
14 Alim. Besvärs- ooh hkon.-Uts/soltets Utlåtande, iV:o 51.
manna medel underhållas, söker företrädesvis lätta utvägarne för de hardt tryckte
rusthållarne och staten att prestera för det allmännas behof lämplige hästar. Stuteriöfverstyrelsen,
till hvars sakkännedom jag har större förtroende, än till Utskottsledamöternes,
har dessutom ansett de vid stuterieme nu befintlige hingstar åstadkomma
till de fleste ändamål lämplig afvel, hvilket ej lärer vara förhållandet med
dem, mot hvilka Utskottet föreslagit, att åtskillige af de förre skulle utbytas.
Staten måste uti ifrågavarande hänseende bekosta hvad, som är behöfligt och
ej skäligen bör annorledes åstadkommas, och derföre hafva till stuterierne blifvit införskrifne
hingstar af ädel race, hvilka äro så dyra, att man ej kän fordra, det sndane
skola anskaffas af enskilte föreningar, som Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref af
den 21 nasti. December, sökt genom premier befordra, och hvilka deremot, utan betydliga
uppoffringar, kunna genom andra goda, men vida mindre dyra hingstar söka
afhjelpa bristen på kraftfulla arbetshästar. Detta kunde icke ens i märkbar mån
ske genom statens stuterier, äfven om de blefve ordnade uteslutande för detta ändamål.
Derför skulle erfordras mångdubbelt större anslag, än de nu beviljade.
Då härtill kommer, att Kongl. Maj:t på Rikets Ständers nästan enahanda
framställning, som den af Utskottet nu föreslagna, meddelat afslag uti nådig skrifvelse
af den 16 Augusti 1848; så anser jag en förnyad underdånig anhållan i detta
ämne olämplig.*4
Häri instämde herr Bråkenhielm, P. R.
STOCKHOLM, f. d. Sehultaes Boktryckeri, 18öl.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 52. 1
N:o 52.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om en Jyrbåks anläggning
på nordvestra udden af Gottska Sandön.
Frän bögvördiga Preste-ståndet liar till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Lektor D. Söderberg väckt motion, hvaruti han
önskat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten af att, till vägledning
för sjöfarande, hvilka från Stockholms-skarens nordliga 'utloppshamnar,
Alands haf och Bottniska viken, äfvensom från Finska- och Rigavikarne, ställa sin
kosa åt södra delen af Östersjön, eller Öresund, vester om Gottland, resa ett varningstecken
för det farliga grundet ”Kopp ar stenarne f som bestode af trenne, i
sträckning från 0. till V. efter hvarandra på ett afstånd från Sandhamn af 44,
från Landsort af 40, samt från Gottska Sandön, i N. till V. af 10 engelska mil,
eller 2j sjömil, belägna klippor, af hvilka den vestligaste och största endast ligger
3, den mellersta 6 samt den ostligaste och minsta 12 fot under vatten; och
har motionären härvid framställt den våda, som alltid, men synnerligast om hösten,
då stormar, tjocka och strömsättningar mest råda, vore förenad med kryssning under
vidriga vindar i de farvatten, som omsluta dessa klippor, emedan sidornas lodräta
beskaffenhet gjorde det omöjligt att, genom lodning, kunna blifva varnad för
deras grannskap, samt vidare, i afseende å den blifvande kostnaden för en fyrbåk,
som till afvärjande af omförmälde faror, uti motionärens tanka, lämpligast kunde
å Gottska Sandön uppföras, anfört, att utgiften derför ej kunde blifva serdeles betydlig,
då fyrtornet ej behöfde byggas af sten, ej heller fordrade någon synnerBih.
till B. St.-s Prot. 1850 & 1851, 8 Samt. 10 Haft. 1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 52.
lig höjd öfver vattenytan, samt ön dessutom lemnadc god tillgång å tjenligt byggnadsvirke.
På dessa skäl har motionären föreslagit, att Rikeis Ständer måtte i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhålla, att en undersökning klefve företagen rörande
anläggandet af cn fyrbåk på nordvestra udden af Gottska Sandön, i afsigt att tjena
till varning för de farliga grunden Kopparstenarne, och att, i anledning deraf,
de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda, mätte nådigst vidtagas.
Häruti hade Doktor Säve instämt.
”Utskottet har öfver nämnde förslag, likasom rörande frågan om fyr-anläggning
å klippan Björn, begärt och fått sig meddeladt utlåtande från Lots-direktörsembetet,
soin härvid upplyst och anfört: att, med anledning af Rikets Ständers,
vid 1840 och 1841 årens riksdag underdåniga begäran om undersökning af nämnda
ställe, Kongl. Förvaltningen af sjö-ärendena föranstaltat derom, samt att, vid
denna undersökning, som verkställts i Juni månad 1844, blifvit upplyst, att lokalen
företedde stora svårigheter för uppförande af ett fyrtorn, helst någon säker
och fast grund icke kunde anträffas på ön, hvilken, ehuru beväxt med hög furuskog,
likvisst består till stor del af flygsand, samt har låga och sandiga stränder.
Uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 28 Juni sistnämnde år, hade
Förvaltningen af Sjö-ärendena sedermera afstyrkt uppförande af en fyr derstädes på
följande skäl, nemligen: alt skeppsbrotten der äro högst sällsynta och höra till undantagen;
att ön är så belägen, att de sjöfarande, som erna sig inåt Östersjön
till Stockholm, Norrbotten eller Finska viken, äfvensom de, hvilka komma från dessa
ställen och erna sig söderut, sällan komma med denna ö i något förhållande
eller begagna den till kännings- eller angörings-ställe; samt att en fyr derstädes
skulle måhända förleda sjöfarande att närma sig ön, hvarigenom de utställdes för
den fara, som med fyren skulle afböjas”; hvartill Lotsdirektören ytterligare, för egen
del, tillagt, att en oerhörd kostnad för fyranläggning å Sandön, otvifvelaktigt måste
uppstå, äfvensom medel dertill af Rikets Ständer anvisas, samt att under den
lid af 18 år, som han varit chef för Lotsverket, någon strandningshändelse på
Kopparstenarne, hvilka ligga ur vägen för allmänna sjötrafiken, icke kommit till
hans kännedom.
Vid föredragning af detta ärende inom Utskottet, har likväl, till vederläggning
af Förvaltningens af Sjöärendena och Lots-direktörens berörda skäl för afstyrkande
af fyrbyggnad å Gottska Sandön, blifvit anfördt: att orsaken dertill,
att ”sjöfarande sällan komma med Sandön i något förhållande/’ torde vara, att de,
af fruktan för Kopparstenarne och nämnde ö, hålla sig så långt derifrån som möj
-
Allmanna, Besvärs- och E k o norn i- lits kolt e ts Utlåtande, N:o 52.
3
ligt. Eljest ligga dessa ganska nära kursen för deni, sorn från Sandhamn begifva
sig söderut, isynnerhet om sydostliga vindar göra nödvändigt att hålla nära
vinden, för att ej drifva ur kursen. Om sydostlig eller sydlig storm tvingar dem,
som norrifrån ämna sig öster om Gottland, söderut, att förändra kurs och söka
att komma vester om Gottland, så kunna äfven desse nästan icke undgå att komma
i grannskapet af Sandön och Kopparstenarne. Detsamma inträffade äfven vid
nordostlig storm för dem, som från söder styra, vester om Gottland, åt norr,
och kunde vid alla dessa förhållanden, ifall en fyrbåk funnes på Sandön, de sjöfarande
ulan fruktan närma sig denna ö och Kopparstenarne samt hålla sig längre
från Svenska kusten. Härigenom vunnes äfven mera säkerhet mot de på denna
kust ej sällan förekommande sjöskador. Någon missledning af en fyrbåk å
Sandön kunde aldrig inträffa, om skenet blefve af annan beskaffenhet, än del å
nästliggande fyrar 5 och borde dessutom en båk derstädes, äfven om dagen, i anseende
till öns ringa höjd öfver vattenytan, blifva, såsom känningsmärke, af nytta.
En sådan anläggning skulle ej medföra någon ”oerhörd kostnad,” om den byggdes
af träd, som äfven, i anseende till grundens å ön beskaffenhet, torde vara lämpligast.
Sednast förlidne höst bade skeppsbrott timat vid Sandön. Den mening
har äfven inom Utskottet blifvit uttalad, att förläggandet af ett fyrfartyg vid Kopparstenarne
vore tjenligare än anläggningen af en fyrbåk å Sandön, som i sådant
fall blefve obehöflig.
Af hvad sålunda blifvit upplyst, synas anledningar icke saknas för vidtagandet
af en förnyad undersökning i berörda afseende; ocb enär densamma lärer kunna
verkställas utan någon större kostnad, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
det Ilikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta en ny undersökning ega
rum, i afseende å lämpligheten af en fyranläggning å Gottska
Sandön eller förläggandet af ett fyrfartyg vid Kopparstenarne
samt derefter nådigst vidtaga de åtgärder, som Kongl. Maj:t
kan i anledning deraf finna tjenliga.
Stockholm den 21 Februari 1851.
Häremot reserverade sig Riksdags-fullmäktigen Per Bengtsson och Efraim
Larsson, på grund af hvad Förvaltningen af Sjöärendena härvid yttrat.
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53.
N:o 53.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 Mars 1851, kl. 9 f. m,
Betänkande, i anledning af vackla motioner, om utvidgande
af de rättigheter, som äro Mosaiske Trosbekännare här i Riket
tillerkända.
Genom serskilda remisser från högloflige Ridderskapet och Adeln samt välloflige
Borgare-ståndet, har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet fått emottaga,
i ofvanberörde ämne, nedanstående tvenne motioner, nemligen:
l:o af Herr Liljenstolpe, Axel Fredrik, hvilken anfort, att, då mer än ett
halft århundrade förflutit, sedan framlidne Erkebiskop Uno von Troil, i bref till
Hertig Carl, af den 13 Oktober 1796, yttrade ”ali det i vår lid. vore oförlåtligt
vara intolerant emot främmande religionsförvandter, då den broderliga kärleken,
äfven emot dem, som med oss i religions saker tänka olika, är hufvuddraget
i vår Chrisina lära,” samt den uti dessa Erkebiskopens ord så öppet
antydda religions- och samvetsfrihet sedermera blifvit beseglad af Sveriges Konung
och Sveriges folk, genom följande i vår gällande regeringsform förekommande
punkter: ”Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra —
ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning
af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer ;” så syntes det icke vara med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att bekännare af den mosaiska trosläran, ehuru de icke
utestängas från riket, ej heller frikallas från att utgöra lika skyldigheter med landets
öfrige innebyggare, dock äro i jemförelse med dessa ytterst inskränkta i sina
politiska och medborgerliga rättigheter; och har motionären med anledning häraf
och då det, enligt hans förmenande, vore snart sagdt ett axiom: ”att enahanda
rättigheter i allmänhet böra tillerkännas alla dem, hvilka hafva lika skyldigheter,
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på rättvisan och billigheten deraf, att åt
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53. 5
minstone de fri- och rättigheter, som äro andra fremmande trosbekännare sedan
1809 tillerkända, måLte medgifvas åt alla sedan längre tid tillbaka härstädes bosatte
mosaiske trosbekännare, af hvilka större delen äro infödde Svenska medborgare.
Ehuru motionären ansett frågan om beviljande af utvidgade rättigheter för
bemälde medborgareklass medelst de för Rikets Ständer, vid sistlidne riksdag,
framlagda och uti motionen nu äfven åberopade samt densamma åtföljande handlingar,
nemligen: de mosaiske trosbekännarnes i Sverige, genom deras föreståndare
är 1847, till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna petition och vederbörandes deröfver
meddelade utlåtanden, äfvensom Grefve A. Gyldenstolpes reservation emot Ekonomiutskottets
den G Juli 1848 afgifna betänkande i ämnet, m. m., vara, i sfi väl
kyrkligt som socialt hänseende, klart utvecklad och de häremot gjorda inkast
nära nog fullständigt vederlagda, bar han dock, enär sakens vigt fordrade både
grundlig undersökning och pröfning, samt till följe af ej mindre den emot Judar«e
rådande fördomen än missförstådt nit för statskyrkan, nya skäl mot hvad motionären
härvid föresloge, säkerligen komme att uppställas, ansett sig böra ytterligare
anföra, att vid behandlingen och utredningen af denna fråga, det vore nödigt
att skilja det rent kyrkliga elementet deruti från det politiska, och att, hvad
således först beträffar religions- och samvetsfriheten, våra grundlagars bud i 16 §
Regeringsformen vore tillfyllest bestämmande, i afseende på så väl denna frihet,
som ock dess missbruk, samt att, till följe häraf, allt förbud för olika trosbekännare
att tillgodonjuta enahanda rättigheter med oss, kunde anses obehöfligt, helst
ingen våda af ett medgifvande i detta fall vöre att befara, hvadan ock motionären
härifrån hemtade ett stöd för yrkandet af Judarncs emancipation; alt Judarne
icke hysa något omvändelsebegär, derom vittnade alla tiders erfarenhet ; och
torde för öfrigt vår religionsöfvertygelse väl icke vara så svag, att den löper
fara att rubbas derföre, att vi, i yttre fördelar, ställa några infödingar af
annan tro på samma linea med oss sjelfva; att den indifferentism, som förmodats
skola uppkomma derigenom, att man åt de Svenska mosaiske trosbekännarne lem
nade
tillåtelse, att efter behag bosätta sig på landsbygden eller i städerna, desto
mindre vore att frukta, sorn någon större indifferentism icke försports i Stockholm,
Götheborg, Norrköping och Carlskrona, derföre att Judar uti dessa städer
en längre tid varit boende, än annorstädes i riket; att, enligt samtlige föreståndarnes
för de mosaiske församlingarne i Sverige afgifna yttranden öfver åtskilliga
vigtiga frågor, hvilka djupast ingripa uti förhållandena emellan de christna
och judarne, ådagalagts, att allt det goda, sköna och ädla, vår religions höge stif
-
f) Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53.
tarc anbefallt oss till befordrande af vårt eget, fosterlandets och mensklighelens
väl, ligger, på sätt de mosaiske trosbekännarnes katecbes utvisar, till grund för
den Israelitiska ungdomens religiösa oell sedliga uppfostran.
Vidkommande derefter det politiska elementet af förevarande fråga, har motionären
hufvudsakligen andragit: att de mosaiske trosbekännarnes laglydighet, deras
sedliga och fridsamma lefnad vore sedan långliga tider bekräftad, hvarpå, såsom
ett talande bevis, åberopats numera aflidne Underståthållaren af Wannqvists
skriftliga förklaring: ”att under de 28 år, han bestridt polismästaretjenslen i
Stockholm, ingen jude varit anklagad för mord, tjufveri, äktenskapsbrott eller
fylleri; att af uppgifterna på de yrken m. m., hvarmed här i landet befintliga judar
sysselsätta sig, inhemtades, att deras hela verksamhet alldeles icke, såsom det
ofta påstås, är uteslutande vänd på småhandel och schackreri; alt oriktigheten
af det påstående, att judarne icke, enligt sin egen lag, skola få sysselsätta sig
med handtverk, bäst vederlädes deraf, att intet handtverk är i judiska lagen förbjudet,
hvaremot Talmud lägger jude till last, om lian undanhåller sitt barn ifrån
att lära ett sådant; och torde häraf synas, att ju mera dessa våra landsmän tillerkändes
enahanda förvärfningsrättigheter, som andra svenska medborgare, ju märkligare
skulle deras industriella förmåga och idoghet komma att gagnande verka
inom alla riktningar till det gemensamma fosterlandets välstånd och förkofran; alt ehuru
en detaljerad redogörelse förde stora framsteg, som jude-emancipationen, sedan sisllidne
riksdag, i åtskilliga länder, synnerligast år 1848, gjort, skulle blifva af allt för stort
omfång att bär meddelas, uppmärksamhet dock borde lemnäs åtskilliga tilldragelser,
hvilka vore af en alltför betecknande natur att kunna förbigås, nemligen:
”Den 9 Februari 1848 erhöllo judarne i Storhertigdömet Toskana enahanda medborgerliga
och politiska rättigheter, som öfriga der bosatta trosbekännare; den 14
Mars samma år tillförsäkrade ministern i konungariket Wurtemberg judarne fulla
politiska rättigheter och samma dag genomfördes jude-emancipationen i AnhaltDessau;
den 5 Maj samma år antog Engelska Underhuset billen om judarnes
emancipation; den 14 September samma år utfärdades lagen om judarnes emancipation
uti konungariket Hannover; den 5 December samma år fastställdes i den
af konungen i Preussen oktrojerade författning judarnes fullständiga emancipation
och den 10 i samma månad fattade Tysklands parlament enahanda beslut att gälla
för hela Tyska riket; i Januari 1849 erhöllo judarne i den fria riksstaden
Hamburg medborgare-rätt samt indigenatsrätt i Lubeck, i hvilken stad de sedan
århundraden varit förbjudne att bosätta sig. Före 1848 voro judarne i Frankrike,
Belgien och Holland i åtnjutande af alla medborgerliga och politiska rättig
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53. 7
heter, samt i Danmark och England af nästan alla sådana; hvad nationaliteten beträffade,
så Por t j enade del tilläggas, att judar i Schleswig och Holstein, Österrike
och Italien deltagit i de nationalitets-krig, som i nämnde länder utbrutit och dymedelst
gifvit säkraste bevisen derpå, att de ej ega någon serskild nationalitet, utan
att juden, likaväl som den kristne, drager sitt svärd mot trosbroder, då det är
fråga 0111 alt försvara nationaliteten i det land han tillhör, det må vara Tyskt,
Magyariskt, eller Danskt; föröfrigt syntes det motionären vara en serdeles i ögonen
fallande orimlighet, att auktoriteterna, emedan grundlagen icke förbjuder judar
att med deras kunskaper och skicklighet tjena det allmänna, förordna dem att bestrida
åtskilliga befattningar, som tillhöra statens tjenst, ehuru det af berörde
grundlag är dem förbjudet att på stat innehafva dylika tjenster, såsom exempel
hvarå anförts, att mosaiske trosbekännaren Mediko-filosofie-kandidaten Benzon) af
Kongl. Sundhets-kollegium förordnats att såsom läkare biträda under kolerafarsotcn
i Malmö, hvarest nämnde person, under vanliga förhållanden, icke har sig tilllåtet
att vistas eller läkare-konsten utöfva.
På alla dessa grunder har motionären föreslagit: ”att Kongl. Kungörelsen den
21 September 1838 måtte i allo upphäfvas, samt att följande förändringar måtte
ske uti Kongl. Förordningen den 30 Juni samma år, nemligen att 2 §:s Törsta
moment alldeles utgår, och orden ”eller undervisningsverket” uti 2:dra momentet
borttages. Uti konseqvens med motionens syfte i öfrigt, skulle det väl synas,'sorn
tredje momentet af denna 2:dra § äfvenledes borde utgå; men då motionären vore
fullt öfvertygad derom, att mosaiske trosbekännare sjelfva deruppå ej lägga någon
synnerlig vigt och förvecklingar derjemte kunde uppkomma, ifall momentet utginge,
hade han ansett sig böra föreslå detsammas bibehållande tillsvidare och intilldess
annorledes derom kunde komma att stadgas. Deremot funne han 4 och
5 §§ vara öfverflödiga och såsom sådana böra alldeles utgå/ och förordningen således
ej komina att innehålla flera §§ än 1 § oförändrad/ 2 § intagen med iakttagande
af de förändringar, han dervid vågat vördsamt föreslå; 3 § oförändrad; och 6 §
uppflyttad, såsom § 4, sedan nuvarande 4 och 5 §§ blifvit, på sätt föreslagits,
uteslutna.
Vidare har motionären ansett: att uti Kongl. Maj:ls nådiga förordning af den
22 December 1841 till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor, orden
uti 9 § ”medlem af Judiska nationen” böra uteslutas, då det åsyftade stadgandet
dels lärer anses öfverflödigt, dels äfven benämningen "Judiska nationen”, såsom
oegentlig, icke vidare förefinnes uti öfrige af Kongl. Maj:t i nåder utgifna förordningar,
efter utfärdandet af ofta åberopade Kongl. Maj:ts nådiga förordning af
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Betänkande, N.-o 53.
den 30 Juni 1838, angående Mosaiske trosbekännares skyldigheter oell rättigheter
här i riket; hvarförutan det eller de Ilöglofliga Utskott, hvilka med motionen
komma att taga befattning, torde i öfrigt föreslå de tillägg eller förändringar,
som uti andra stadganden kunna anses behöfliga till följe af motionen, samt redaktionen
af de föreslagna förändringarne närmare ombesörja.”
Utom hvad af motionären i ofvanherörde måtto blifvit till stöd för de af honom
väckta förslag anfördt, har han ytterligare i sådant afseende åberopat åtskilliga författares
yttranden i detta ämne, såsom Herrar kVytterberg, Rönne och Simon, samt
ett af Kontrakts-prosten m. m. Professor Lindgren, vid diskussionen om frågan i
Presteståndet, den 26 Juli 1848 afgifvet anförande.
2:o af Herr C. Fr. JVcern hvilken, under förklaring det han vore
djupt öfvertygad derom, att alla fördomar och stridiga intressen med tiden och inom
kort måste vika för rättvisans och billighetens fordringar, anhållit att få åter upptaga
sin, under N:o 76 i bilagorna till Borgareståndets protokoll vid sistlidne riksdag intagna
motion om utvidgade rättigheter för mosaiske trosbekännare.
Innan Utskottet afgifver sitt yttrande i ämnet, torde Utskottet böra erinra
derom, att frågan om utvidgning af judarnes medborgerliga rättigheter äfven vid
sistlidne riksdag förevar och behandlades af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
som då, uti sitt Betänkande N:o 107, den 6 Juli 1848, uppå anförda
skäl, hemställde, att densamma måtte förfalla, hvilket af Ridderskapet och
Adelil, Presteståndet och Bondeståndet bifölls, men af Borgareståndet afslogs.
Beträffande inotionärerncs vid denna Riksdag i berörde afseenden gjorda framställningar,
får Utskottet anföra: att Mosaiske trosbekännare, genom Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 30 Juni 1838, blifvit ställde i lika rättsförhållanden med
öfriga Svenska undersåtare, enligt Svensk lag, utan andra inskränkningar, än
Grundlagarne för Utrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämma,
samt att de, utan Kongl. Maj:ts serskilda nådiga tillåtelse, ej egde köpa fast egendom
på landet, ej hellek att välja eller kalla prest eller kyrkobetjening inom
Svenska församlingarna, vara ledamöter i direktioner eller kommissioner, som
hafva befattning med kyrko-ärenden eller undervisningsverket, deltaga i val till
sådana befattningar eller uti öfverläggningar och beslut om dylika ämnen, hvarförutan
de blifvit ålagde alt ensamma underhålla fattige af sin egen trosbekännelse,
utan att derföre kunna undandraga sig andel, enligt gällande grunder, i
afgifter till allmänna fattigvården i den församling, inom hvars område de äro
boende eller ega fastighet. Denna förordning har likväl, till följe af Kongl. Kungörelsen
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 53.
9
görelsen den 21 September samma är undergått den förändring, att mosaiske
trosbekännares rättighet att bosätta sig annorstädes än i Stockholm, Götheborg,
Norrköping och Carlskrona är vid hvarje serskildt fall beroende af Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning; men då i betraktande kommit, dels att de uti berörde fyra städer,
i medborgerligt hänseende, blifvit vitsordade såsom nyttiga och verksamma;
dels att deras växande antal inom Riket synes för framtiden medföra för dem
behof af utvidgade tillfällen för bosättning, bär Utskottet ansett, att tillåtelse
borde mcdgifvas mosaiske trosbekännare, att, utan ansökning för hvarje serskildt
fall, få bosätta sig i några flera stapelstäder, än de fyra här ofvan uppgifna, så
framt Borgerskapet i de städer, som Kongl. Maj:t linner lämpligt utse, förklarar
sig benäget att en sådan obetingad utflyttningsrätt medgifva; hvaremot och då
mosaiske trosbekännare eg a full frihet att, lika med andra Svenska »medborgare,
välja hvilket näringsfång de för sig anse förmånligast och de, der giltiga skäl
kunna anföras, icke äro utestängda från möjligheten att, hvarhelst inom Riket de
önska, fa tillåtelse att sig bosätta, finner Utskottet sig sakna anledning att i vidsträcktare
mån, än ofvan nämndt är, understödja de af motionärerna uttalade åsigter,
hvadan Utskottet alltså vördsamt föreslår:
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj: t underdånigst an
hålla,
att i de stapelstäder, Kongl. Majit kunde finna lämpligt
och hvilkas Borgerskap dertill vore benäget, i Sverige in
födde
eller naluraliserade mosaiske trosbekännare måtte erhålla
rättighet att sig bosätta utan föregången serskild ansökan.
Slutligen och i afseende å ifrågaställd ändring uti Kongl. Majrts nådiga förordning
af den 22 December 1841 till förekommande af oloflig införsel och utförsel
af varor, anser Utskottet, till följe af hvad här förut blifvit anfördt, sig
böra hemställa,
alt detta förslag må förfalla.
Stockholm den 21 Februari 1851.
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851, 8 Sami. 10 haft.
2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53.
Reservationer:
l:o. Af Friherre af Ugglas, Iiurl Gustaf:
”1 «el beslut, hvaruti Utskottet, i fråga om väckta motioner om utvidgade
rättigheter för de Mosaiske trosbekännarne, slädnät, har jag icke tagit del. Jag
hade föreställt mig, alt denna vigtiga fråga, som angar ett ej ringa antal Svenska
medborgare, hade bordt af Utskottet mera behjerta?, än som skett, då, efter
mitt förmenande, Utskottets beslut, om icke innefattande en direkt inskränkning
i de rättigheter, Judarne för närvarande inom vårt samhälle ega, likväl synes
innebära önskan, att en sådan måtte komma att äga rum.
Hvad motionärerne yrkat för de Mosaiske trosbekännarne, afser egentligen
endast en större frihet till bosättning inom riket, en rättighet, snart sagdt, att
fritt få röra sig från rum till rum. Jag hade icke föreställt mig, att fördomen,
man tilläte mig detta uttryck, emot menniskor, födde och uppfödde inom Sverige,
emot Svenske medborgare, ty huru annorlunda benämna dem, hvilkas förfäder
uti andra och tredje generationen inflyttat till Sverige, ännu skulle vara stark
nog att förhindra denna gärd åt billighet och rättvisa, desto mindre som, enligt
Utskottets eget uttryck, Judarne i de 4 städer, hvarest bosättning är dem för
närvarande tillåten, ”i medborgerligt hänseende varit nyttige och verksamme.”
Vid behandlingen af denna fråga har jag icke kunnat undgå att fästa synnerlig
vigt vid Kommerse-Kollegii, den 13 September 1847 afgifne, utlåtande
öfver en hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjord ansökning om utvidgade rättigheter
för Mosaiske trosbekännare; af denna handling inhemtas: att Ofver-ståthållare-embetet
i Stockholm samt Konungens Befallningshafvande i Linköping och
Carlskrona, i afseende på Judarnes rättighet till bosättning öfver allt i riket,
yttrat, Öfver-stålhållare-embetet, att, om ock tidpunkten ännu ej skulle anses
vara inne att tillåta Mosaiske trosbekännare att öfverallt i riket vistas samt förvärfva
och besitta fast egendom, den inskränkning, som anbefallt deras bosättande
endast i städerne Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona mätte
upphöra och dylik bosättning varda Mosaiske trosbekännare tilläten, åtminstone i
alla rikets städer, samt ofvannämnde Konungens Befallningshafvande, alt Mosaiske
trosbekännare borde beviljas rättighet att förvärfva och besitta fast egendom inom
hvilken stad eller landsort som helst och der sig bosätta; att endast Landshöfdingen
i Götheborg, med hvilken dock Lands-sekreteraren varit af olika me
-
Allmänna Besvärs- ock Ekon omi-Utskottets Betänkande, N:o 53. 11
ning, i afseende å Judarnes bosättning' å andra, ej redan medgifne, orter, ansett
det böra förblifva vid hvad hittills varit stadgadt; att såväl Öfver-ståthållare-embelet,
som Konungens Befallningshafvande i Linköping och Götheborg, vitsordat det
utmärkta och ganska hedrande sätt, hvarpå de i landet bosatte Mosaiske trosbekännare
uppfylla sine medborgerliga åligganden; att slutligen Kommerse-Kollegium,
vid betraktande deraf, att både i de Mosaiske trosbekännare till vistelseort
anviste fyra städer här i riket och i de länder, der Mosaiske trosbekännare
ega lika rättigheter med samma länders öfrige innevånare, det vore af lång erfarenhet
bekräftadt, att en dylik bosättning ej medfört någon olägenhet eller varit
af menligt inflytande på öfrige innevånares utkomst och bergning, samt dessutom
kändt vore, alt Mosaiske trosbekännares spekulalionsanda och omtanka i väsendtlig
mån bidragit lill åtskilliga fabriksnäringars förkofran i riket, hemställt,
att Mosaiske trosbekännare mätte förunnas dels den af Öfver-ståthållare-embetet i
Stockholm tillstyrkta rättighet af bosättning i alla rikets städer, dels ock att bosätta
sig på landet, när de derstädes egde fastigheter.
Då nu de Mosaiske trosbekännarne inom vårt land, efter en nära 70:årig
pröfni 11 gstid, utaf de auktoriteter, under hvars närmare inseende de varit ställde,
erhållit det vitsord, att de på ett utmärkt och hedrande sätt uppfyllt sina medborgerliga
åligganden och att deras omtanka i viss mån äfven bidragit till landets
förkofran, då detta vitsord icke ens kunnat af Utskottet' jäfvas, helst det
öfverensstämmer åtminstone med de flestes egen erfarenhet, kan jag icke fatta hvarföre
man drager i betänkande att skänka landet den fördel, som måste uppkomma
derigenom, alt ”utmärkte och hederlige medborgare” lemnäs tillfälle att inom en
vidsträcktare verkningskrets utöfva sina medborgerliga pligter.
Det är såväl ur denna, som ur billighetens och rättvisans synpunkt, som jag
för min del betraktat den väckta frågan. Jag tvekade ej att inom Utskottet biträda
deras mening, som, i öfverensstämmelse med Kommerse-Kollegi ofvanberörda utlåtande,
siikle att åt de i landet nu bosatte judar bereda rätt att, utan Kongl. Maj:ts tillstånd,
få bosätta sig i alla rikets städer, samt på landet, när de derstädes egde fastighet,
och jag tvekar icke eller nu att vördsamt tillstyrka, att Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att en sådan rättighet måtte varda nu i
landet bosatte mosaiske trosbekännare förunnad, eller alt, derest tidpunkten ännu icke
skulle anses vara inne, att medgifva desse judar att öfverallt i riket vistas samt förvärfva
och besitta fast egendom, en dylik bosättning måtte dem tillåtas åtminstone i
alla Rikets städer.
12 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 53.
O
Häruti instämde till alla delar Herr Silfverstolpe, F. 0., Friherre Åkerhjelm, //.
5. K., Friherre von Stedink, Styrbjörn, Herr y/. JV. Lundh, Herr P. II. Hesselgren,
Herr C. C. Gustafsson, Herr /J. E. Winge, Herr iV. Sundström, Herr /. //.
Windrufva, Herr C. 0. Sundblad, Herr Kjöllerström, samt Herr Prosten TV.
Wallin och Herr Lector D. Söderberg i hvad beträffade hufvudsaken, äfvensom uti
2:dra alternativet af Friherre a/‘ Ugglas tillstyrkande.
2:o af Herr Hedenstjerna, /. O. W.
”Mot Utskottets förslag, att Rikets Ständer skulle i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhålla, ”att i de stapelstäder, Kongl. Maj:t kunde linna lämpligt och hvilkas
”Borgerskap dertill vöre benäget, i Sverige infödde eller naturaliserade Mosaiske
”trosbekännare måtte erhålla rättighet att sig bosätta, utan föregången serskild ansökning”,
får jag reservera mig, emedan derigenom är antydt, alt Kongl. Maj:ts nådiga
beslut i ämnet borde helt och hållet bero af vederbörande Borgerskaps godtfinnande.
Detta finnér jag olämpligt, likasom begagnandet af ordet ”Stapelstäder” af
hvilka en del äro vida mindre än ålskillige af de öfrige Städerna i Riket.
Beträffande den af motionärerne påyrkade rättighet för Mosaiske trosbekännare
att fö bosätta sig hvar som helst inom riket, så vill jag icke med min röst bidraga
till underdånig framställning derom, enär deras bosättning på landsbyggden och i
mindre städer, enligt de vid Utskotts-sammanträdet meddelade upplysningar, på flera
orter, t. ex. Rhenländerna, haft ganska menliga följder; hvaremot jag, på de i Utskottets
betänkande upptagne motiver, anser mig kunna tillstyrka, det rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att i Sverige födde eller naturaliserade Mosaiske
trosbekännare måtte erhålla rättighet att, utan föregången serskild underdånig
ansökning, bosätta sig i de Rikets städer, som hafva minst 3,000 innevånare.”
3:o af Herr af Klint, E. M. ”Ehuru jag, under för handen varande förhållanden,
ansett mig förhindrad att med min röst bidraga till en så stor utsträckning af
Mosaiske troshekännares rättigheter, som den, hvilken motionärerne föreslagit, hade
jag likväl önskat, att något vid denna Riksdag hade kunnat göras för utvidgande
af de i Sverige infödde Mosaiske troshekännares rättigheter och tror jag, alt sådant
kunde lämpligast ske, om dem medgåfves att, utan föregången ansökan, få bosätta
sig icke allenast i de fyra städer, der det hittills varit deni tillåtet alt vistas,utan
äfven i flere bland Rikets större städer, isynnerhet bland Stapelstäder. Då emellertid
ordalagen i Utskottets hemställan äro sådana, att denna rättighet till bosättning synes
blifva beroende ieke blott af Kongl. Maj:ts nådiga vilja, utan äfven af Borgerskapets
medgifvande, så har jag icke kunnat i ett så lydande beslut instämma.”
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utslotlets Betänkande, N:o 53. 13
Häruti förenade sig Herr Montgommery-Cederhjelm, N. £., Herr Biskop C.
E. Fahlcrantz, Herr Doktor yl hr. Nordström, Herr Professor F. F. Carlsson, och
Herr Prosten 0. Arrhenius.
4:o af Herr Doktor Björling, sorn yttrade, det lian ansäg ingen förändring böra
ega runi uti hvad genom Kongl, förordningen den 30 Juni och Kongl, kungörelsen
den 21 September 1838, angående Mosaiske trosbekännare, blifvit stadgadt. Häruti
instämde Herr Bråkenhjelm, P. /?., Herr Prosten Lagergren, Herr Prosten Melén
samt Riksdagsfullmäktigen Johan Bergström från Kopparbergs Län.
5:o Af Herr Kontrakts-Prostcn J. N. Qviding: ”Dä jag anser, att Judar, hvilka
blifvit i Sverige af Svensk-judiska föräldrar födde och der uppfostrade, böra vinna
lika borgerliga rättigheter med andra Svenskar, i den mån och efter hand,
som allmänt tänkesätt och öfvertygelse visar benägenhet derföre, samt jag måste
antaga Utskolts-ledamöternas af Borgare-ståndet yttrade enhälliga och enahanda
åsigt, som ett uttryck af Borgerskapets tänkesätt uti denna fråga, så kan jag icke
gilla det vilkor för judarnes bosättning i rikets städer, som uti Utskottets betänkande
finnes uttryckt i de orden: ”hvilkas borgerskap derföre vore benäget”.
Detta uttryck antyder en förutsättning, att städernas härvarande representanter
skulle hafva andra åsigter än pluraliteten af deras kommittenter, och innefattar
sålunda ett tillmäle, som icke bordt förekomma. Derjemte hänskjutes afgörandet,
i händelse en sådan förutsättning skulle hafva grund till kommunernas godtfinnande,
och man borttager således med ena handen hvad man tyckes gifva med
den andra.
Hittills hafva dessutom kommunerna endast haft rätt att vägra vanfrejdade
och försvarslösa personer inflyttning och bosättning. Att nu ställa samtlige judarne
på samma linea med vanfrejdade personer, torde få anses lika orättvist,
som det är stridande mot de hedrande frejdebetyg, som blifvit Utskottet förevisade.
Om jag i allmänhet måste antaga Christendomens syfte vara, att till sig vinna
både judar och hedningar, och den tillika uttalat sig som kärlekens religion
samt dermed tillkännagifvit och anvisat vägen för vinnandet af nämnde syfte, så
mäste jag alltid förkasta ett så kärlekslöst sätt att gå tillväga, som det är, att
uti ett isolerings- och afsöndrings-tillstånd bibehålla dem, som man för Christus
vill vinna. Kärlekens art är att förena, icke att söndra.
På dessa skäl reserverar jag mig mot Utskottets beslut, sådant del uti betänkandet
finnes affattadt”.
14
alllmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, AV o 54 -
N:o 54.
Ank. till Exp. Utsk. d. i Mars 1851, kl. 0 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om beviljandet af sta
pelrätt
för staden Skellefteå.
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion,
har Riksdags-fullmäktigen Johan /Vestermark från Vesterbottens län, å Skellefteå
stads vägnar föreslagit, att stapel-rätt matte staden beviljas, enär densamma redan
vore sä bebyggd och ordnad, att den kunde jern foras med flertalet af rikets
stapelstäder, sådana de voro vid den tid, då en sådan rätt dem medgafs; och har
han härvid åberopat ett motionen bifogadt, af Skellefteå tull-inspektion ineddeladt
bevis, innefattande uppgift å de fartyg, med hvilka förpassade varor exporterats
från Skellefteå tull-inspektions-distrikt under åren 1848, 1849 och 1850, af hvilket
bevis inhemtats, att samma fartyg utgjort:
till inrikes ort ett antal af:
år 1847, 56, med en drägtighet af tillsammans . . . 5,954 läster,
» 1848, 71, » » » » ... 7,932 » och
» 1849, 79, » - » » ... 8,871 * samt
till utrikes ort:
år 1848, 55, med en drägtighet af tillsammans . . . 2,535 läster,
, 1849, 40, • » » » ... 1,912 » samt
» 1850, 41, • * » ... 2,059
äfvensom att ett ej ringa antal varor af ortens produkter årligen exporterats oförpassade
ifrån distriktets landthamnar till utrikes orter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Utlåtande, N.-o 55. 15
Derjemte liar till Utskottet blifvit ingifven plan och kostnadsförslag för farleds
upprensning i Skellefteä eif från Ursviks hamn till Skellefteå stads plan samt
för anläggning af en lastbrygga derstädes, i hvilket förslag kostnaden för berörde
arbeten blifvit upptagen tillsammans till 9,654 R:dr banko.
Då motionären likväl icke meddelat andra upplysningar, än nämndt är, och
utredning af de förhållanden i öfrigt, på hvilka frågan kan bero, icke egt rum,
eller vederbörande fått tillfälle att deröfver sig yttra, för Utskottet, enär dessutom
Skellefteå stad är obetaget alt bos Kongl. Maj: t i underdånighet framställa begäran
om den förmån, som med det väckta förslaget afses, tillstyrka:
att motionen ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 26 Februari 1851.
N:o 55.
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 Mars 1851, kl 9 f. ui.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om upprättande af nytt
sammandrag af de författningar rn. mn som böra från predikstolen
årligen uppläsas.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti en den 26 Augusti 1848 aflåten
underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhållit, att, enär bland de genom
Kongl. Kungörelsen den 6 Juli 1814 till kungörande påbjudne Författningar, flere
vore af den vigt, alt desamma syntes böra fortfarande från predikstolarne årligen
uppläsas, då deremot andra bland dem funnos, hvilka upphört att vara gällande,
samt flera nya Författningar tillkommit, hvilka, enligt hvad serskildt vore
16 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 55.
föreskrifvet, jemväl skulle från predikstolen årligen uppläsas, Kongl. Maj:t måttetäckas
i nåder låta utarbeta och från trycket utgifva ett nytt sammandrag af alla
de Kongl. Förordningar, Plakater, Bref och Resolutioner, hvilka höra från predikstolarne
i kyrkorna hvarje ar kungöras, samt efter hvarje Riksdag utfärda nådig
Kungörelse, innehållande förteckning å samtlige de Författningar, som derefter
skola årligen uppläsas, så har Herr Doktor Sandberg, uti en i högvördiga PresteStåndet
väckt, till Utskottet remitterad motion, hemställt, att, som berörde underdåniga
skrifvelse ännu icke, motionären veterligen, ledt till någon påföljd, underdånig
framställning uti enahanda afseende måtte varda från Rikets Ständer till
Kongl. Maj:t ånyo aflåten.
I afseende härå har Utskottet inhemtat: att Rikets år 1830 församlade Ständer,
som ansett angeläget, att Författningar, hvilka dels upphört att ega förbindande
kraft och dels icke hafva ringaste tillämpning på menigheten, ej vidare
kungöras, uti underdånig skrifvelse den 29 Januari berörde år anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes låta undersöka, hvilka påbud och stadgar numera böra uti kyrkorne
och vid härads-tingen till menighetens efterrättelse årligen uppläsas, samt anbefalla
utgifvande af en rörteckning derå, till vederhörandes underdåniga efterrättelse;
att, i anledning häraf, en dylik förteckning blifvit, på Kongl. Maj:ts nådiga
befallning, af Justitie-kansleren och Stats-sekreterarne upprättad och den 30 Mars
1837 till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifven; att sedan Kongl. Maj:t derefter
under den 26 Februari 1839, i nåder förordnat, att sammandrag utaf de å be
rörde
förteckning upptagne, till årlig uppläsning i kyrkorna föreslagna, författningar
skulle af någon utaf Justitie-expeditionens tjenstemän upprättas, nämnde uppdrag
öfverlemnats åt nuvarande justitierådet Alexandersson, som, efter fullgörandet deraf,
den 26 Augusti 1841 med underdånig redovisning derför till Kongl. Maj:t inkommit;
att det sålunda upprättade sammandraget sedermera, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga
föreskrift, undergått granskning utaf Chefen för Ecklesiastik-departementet och
samtlige expeditions-cheferne, hvilka, i anledning deraf, den 25 Februari 1847 till
Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande och dervid bifogat ett nytt sammandrag,
hvari åtskillige uti det förra upptagne påbud och stadganden, af anförde skäl, blifvit
uteslutne. Någon åtgärd i detta ärende har derefter icke blifvit vidtagen,
och ej eller egt rum i anledning af Rikets Ständers vid förliden Riks
dag
i ämnet aflåtne underdåniga skrifvelse; och lärer sådant hafva varit föranledt
deraf, att senaste Kyrkolags-kommittéen, uti sin den 29 December 1846 till Kongl.
Maj: t i underdånighet aflåtna skrifvelse, med förslag till kyrkostadgar m. m., tillstyrkt
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 55.
17
styrkt, att Presterskapet för framtiden ma befrias från allt ärligt, eller förnyadt uppläsande
af en gång kungjorde författningar.
Såsom utlåtande öfver förevarande motion får Utskottet anföra att, då en längre
tid troligen kommer att förflyta, innan nådigt beslut i anledning af nyssnämnde
underdåniga förslag kan varda meddeladt, samt ett sammandrag af de stadganden,
hvilkas förnyade kungörande bör ega ruin, under tiden är af behofvet • påkalladt,
I Iskottet anser sig böra hemställa,
att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:t ingå med underdånig
anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta dels från trycket utgifva
samt vederbörande tillställa ett sammandrag af alla de
författningar, hvilkas uppläsande från predikstolen, årligen eller
vid vissa tillfällen, Kongl. Maj:t kan i nåder pröfva nödigt,
dels ock sedermera efter hvarje riksdag utfärda nådig kungörelse,
innehållande förteckning så väl å de nya stadganden af
ifrågavarande beskaffenhet, hvilka tillkommit, som äfven å äldre
sådane, hvilka upphört att vara gällande.
Stockholm den 26 Februari 1851.
N:o 56.
Alik. till E.\[>. Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om skyldighet för Postmästare
att, utun ersättning, afsända allmänhetens bref från
postkontoren till landsorten m. m.
Till Utskottet hafva från hedervärda Bonde-ståndet blifvit remitterade tvenne,
af Riksdags-fullmäktige Petter Pettersson från Jönköpings och Gustaf Pettersson
från Östergöthlands län, väckta motioner, deruti föreslås, af den förre:
Bill. till B. St:s Erot. 1850 & 1851. 8 Sami. 10 Haft. 3
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 56.
1:o alt en författning måtte utfärdas till gemensam efterrättelse för postmästare
och korrespondenter, hvaruti deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
bestämmes;
2:o att postmästare måtte fullt och tillräckligt lönas af staten;
3:o att postmästare må förståndigas att aflägga alla till personer, i de serskilda
församlingarne, adresserade bref, och dem, i församlingarnes väskor, mottagarne
kostnadsfritt tillsända, äfven om ej serskild anhållan af dem derom gjordes;
samt af den senare, eller Gustaf Pellersson, att postförvaltare må tillförbindas
att kostnadsfritt afsända alla lösbref, annonser och tidningar de vägar, hvarest
posten passerar, till ett af hvarje pastorat, socken eller distrikt bestämdt ställe,
der en dertill utsedd person, liksom postiljon eller postförare, skulle vara förpligtad
bref till postkontoren mottaga, då postpenningar medföljde, och har, till stöd
för dessa förslag, blifvit åberopadt, att ingen författning skulle finnas, som bestämde
postmästares och korrespondenters ömsesidiga skyldigheter och rättigheter,
utan att postmästare skulle ega handla efter godtycke och kunna taxera korrespondenterne
efter behag; att bref, adresserade till personer å landet, ofta finge
qvarligga å postkontoren, utan att egarnc lill brefven ens derom finge kunskap,
hvarigenom en oberäknelig skada kunde inträffa, och att, då postförvaltaren lönades
af staten, honom ock borde åligga, att, utan serskild vedergällning, i omförmälda
hänseende gå allmänheten tillhanda.
Hvad först angår förslaget, att en författning måtte utfärdas till gemensam
efterrättelse för postförvaltare och korrespondenter; så får Utskottet fästa uppmärksamheten
dervid, att dels genom postmästare-instruktionen af den 16 Februari
1707, dels genom Öfver-posldirektörs-emhetets kungörelse den 8 Mars 1824
och dels genom samma embetes cirkulär den 11 Maj 1832 föreskrifter redan blif-'
vit meddelade om de skyldigheter, som i allmänhet åligga ej mindre vederbörande
postförvaltare i utöfningen af deras tjenst, än äfven postförare i afseende å
fortskafländet af de lösa bref och väskor, som till dem aflemnade blifva. I anseende
härtill, hemställer Utskottet vördsamt,
att nämnde förslag ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Hvad sedermera beträffar framställningarne derom, att postförvaltare måtte
åläggas kostnadsfritt försända bref, annonser och tidningar till å landet boende
personer, så finnes föreskrifvet uti postmästare-instruktionen, 12 punkten, att
”postmästare måste ock draga behörig omsorg, att de bref, som inkomma eller
”ingifvas och på landet skola beställas, måga med gifna lägenheter till sina orter
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 50. 19
”varda utskickade och befordrade, hvaremot honom ock billigt bestås en skälig
”rekognition eller vederkänslo sig af eganderne att betingahvarjemte cirkuläret
den 8 Mars 1824, grundadt på Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 Oktober
1823 innehåller, till vederbörandes efterrättelse: l:o att å landet boende korrespondenter,
som önska få sina bref, uti en egen så kallad lös-väska, med posten sig
tillsändt, böra, efter träffadt aftal med postförvaltarne om en sådan anstalt, likaledes
med den dem närmast boende postföraren emot ett skäligt årligt arfvode öfverenskomma
om väskans forslande med posten; 2:o att postförare äro skyldige
att man ifrån man med allmänna brefposten fortskaffa de lösa bref och väskor,
som till dem aflemnade blifva, och att de icke ega rätt fordra betalning för andra
lösväskor, än sådana, som de antingen på vägen till närmaste postgård på
vissa ställen aflemna, eller sådana som på postgården af egarnes bud aflemnas och
afhemtas; 3:o att postförare, vid vite af 3 R:dr 16 sk. banko, ej må, af tredska
eller vårdslöshet, nedlägga till honom aflemnad eller med allmänna posten till vidare
fortkomst med densamma ankommen lösväska, och 4:o alt om korrespondent
och postförare icke kunna om beloppet af vedergällningen åsämjas, frågan derom
bör till Kongl, post-styrelsens pröfning och afgörande öfverlemnas. Derjemte meddelas
uti cirkuläret den 11 Maj 1832 föreskrifter om beräkningen af arfvode till
postförvaltare för lösväskor, samt för postporto-räkningars hållande.
Då nu det icke kan förnekas, att befordrandet af lösa bref, adresserade lill
personer, boende å landet, medför icke ringa besvär utöfver det, som är förenadt
med aflemnandet af de bref, som å postkontoren afhemtas, så synes det också vara
billigt, alt en postförvaltare för ett sådant ökadt besvär af de korresponderande
åtnjuter en serskild, densamma motsvarande, vedergällning. Inkomsten deraf
har jemväl blifvit beräknad vid bestämmandet af de lönebelopp, som postförvaltarne
åtnjuta; och att borttaga dessa inkomster, skulle på de liesta ställen medföra
den följd, antingen att de beräknade lönebeloppen så betydligt förminskades,
att de blefvo alldeles otillräcklige, eller ock att ersättning skulle af post-kassan
lemnäs, en ersättning, som säkerligen skulle uppgå till ett ganska betydligt
belopp.
Af dessa skäl får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande förslag ej heller måtte föranleda till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida.
Slutligen och i afseende å motionärens framställning derom, att postmästarne
”mätte fullt och tillräckligt lönas af staten,” hvilket obestämda uttryck kan
20
Allmänna Besvärs- och Bkononu-Utslioltets Utlåtande, iV*o 5i>.
afse så väl, att ofvan omförmälda sportler borde försvinna och ersättas af postmedel,
med visst belopp årligen, som ock, att postfdrvaltames löneförmåner i allmänhet
äro otillräckliga; så lar Utskottet, i förra fallet, hänvisa Lill hvad i nästföregående
punkt är anfördt, och i det sednare erinra, att Kongl. Maj:t under
den 21 November 1849 fastställt en ny lönereglering för postverket, och alt,
Utskottet veterligen, någon grundad klagan öfver de deruti bestämda löners otillräcklighet
ej blifvit förd; hvarföre Utskottet hemställer,
att samma framställning måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 26 Februari 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus 1851.
Allm. Besi\ o. Ekon.-Ulskoltels Betänkande, JYS 57.
1
JK 57,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, dels om upphörande
af beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, dels om införande
af exercis sockenvis, och dels om rättighet för beväring
syngling arne att sjelfve välja det vapen, hvarvid de
helst vilja fjenstgöra, antingen lill lands eller sjös rn. m.
Till Utskottets handläggning hafva i dessa ämnen blifvit remitterade följande
motioner:
l:o frän Wällofl. Borgareståndet af Herr Sv. Kjöllerström, som, under åberopande
af de skäl, hvilka Herr Kapten G. M. Stiernsvärd uti första afdelningen
af en under innevarande riksmöte, angående förändrad organisation af rikets
landtförsvar, afgifven motion anfört, i afseende på olämpligheten af nu brukliga
årliga vapenöfningar med beväringsmanskapet, ansett desamma otjenliga och iindamålslösa,
och såsom ytterligare skäl för denna åsigt uppgifvit, dels att det vore
omöjligt att af en vid vapenöfning och militärisk manöver helt och hållet ovan
yngling på tolf dagars tid hilda en duglig eller blott något så när användbar soldat;
dels alt för den händelsen staten till sitt försvar behöfde använda dessa unga
män, det blefve nödvändigt alt låta dem ånyo inöfvas oell då både grundligare
och under längre tid, än förhållandet vore vid de nu brukliga vapenöfningarne,
hvilka följaktligen icke kunde sägas uppfylla det med dem afsedda ändamål; dels
ock slutligen att dessa vapenöfningar vore så väl i moraliskt som ekonomiskt hänseende
skadliga, enär de icke allenast inträffade på den tid af året, då landt—
mannen hade en ganska trägen och maktpåliggande sysselsättning, samt derigenom
droge en betydlig arbetskraft frän jordbruket för att samlas uti ett läger, der
beväringsmanskapet, som borde inöfvas i vapenföring, hvilket dock, enligt hvad
motionären härlörut anfört, icke uppnåddes, insöpo fältlifvets lättsinniga vanor,
utan äfven kostade staten omkring en half million Riksdaler årligen; hvadan motionären
yrkat, att beväringsmanskapets exercis under fredstid mätte upphöra, men
dock ansett nyttigt, att detta manskap årligen enrullerades i behörig ordning, emedan
derigenom en nödig kännedom vunnes om de beväringsskyldiges antal, namn
och hemvist m. m.
Bih. lill R. St. Prol. 1830 & 1831. 8 Sami., 11 Haft. 1
o
Allm. Bcsv. o. Ekon.-Ulskotlels Betänkande, M 57.
2:o från Hedervärda Bondeståndet:
o) Af Riksdagsfullmuktigeii Johannes Nilsson från Malmöhus Län, med hvilken
Anders Andersson och Johan Johansson från Östergöthlands, Johan Westermark
från Westerbottens, Olof Larsson och Eric Ericsson från Gefleborgs och Johan
Andersson frän Stora Kopparbergs Län, sig förenat; varande af motionären
anfördt. dels att, genom stadgandet uti Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849,
om ändringar och tillägg uti Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812, angående
utskrifningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, alt alla beväringsynglingar,
som finnas i de till hafvet angränsande socknar, borde, utan afseende
på fallenhet och håg, underkasta sig aktiv sjötjenst, hade beväringsskyIdig—
heten blifvit en tryckande börda, emedan, bland annat, ganska många personer
funnes, hvilka hade en snart sagdt medfödd rädsla för sjön, och det vore mindre
välbetänkt och nära obilligt att, vid sådant förhållande, genom en bestämd lag
vilja tvinga någon till sjötjenst, samt, då beväringsskyldigheten ifrån början vore
af folket sjelfvilligt åtagen, den härmed afsedda vackra syftningen, eller fäderneslandets
försvar, skulle gå förlorad; dels ock att föreskriften i 19 § af samma
Kongl. Kungörelse, att Mönsterherren egde utse de beväringsskyldige, hvilka skulle
tilldelas kavalleriet, artilleriet eller sappör-depöterna, och hvartill i första rummet
borde uttagas de, som sjelfva önskade tjenstgöra vid ettdera af dessa vapen, i så
måtto icke efterlefdes, som, genom Mönsterherrens rätt att pröfva ynglingarnes
duglighet till visst vapen, deras egen önskan i detta afseende icke komme i fråga;
och har motionären i anledning häraf föreslagit den förändring af högstberörde
Kongl. Kungörelse, alt det måtte öfverlemnas åt de beväringsskyldige, antingen de
bo nära eller längre från hafvet, att sjelfve bestämma, om de vilja tillhöra fotfolket
eller rytteriet, eller vilja exercera till lands eller sjös.
h) Af Riksdagsfullmäktigen Anders Pehrsson från Östergöthland, med hvilken
Magnus Mänsson, Lars Magnus Knutsson och A. W- Svartling från samma Län,
samt D. Danielsson och J. P. Sandstedt från Jönköpings Län instämt.
Motionären har fästat uppmärksamheten på de oerhörda summor, som fäderneslandet
årligen måste uppoffra för upprätthållandet af sitt försvar, under den
långvariga fredstid, hvilken fo; tfarit och ännu fortfor, och hvaraf kostnaderna för
beväringsmanskapets möten och mönstringar medtogo en betydlig del, utom de
mångfaldiga dagsverken, som härigenom ginge förlorade för jordbruket; och ehuru
det icke vöre motionärens mening, att nalionalbeväringen borde upphöra, helst han
erkände det fullkomligt rättsenliga deri, att försvarsverket bör kunna påräkna
hvar och en stridbar ynglings hjelp för att skydda oss emot utländskt förtryck, i
falt något sådant skulle hota oss, har motionären ansett, att de nuvarande 12
Allm. Besv. o. Elion.-Utskottet* Betänkande, JTs 57.
3
dagars exercis årligen, under freden vore för ett allvarligt och i så många andra
hänseenden tungt beskattadt folk, ett allt för mycket i ögonen fallande bittert
gyckel, helst denna exercis borde sparas, intilldess man behöfde väpna sig till
landets försvar, samt af sådan anledning föreslagit:
l:o. att nationalbeväringen hädanefter såsom hittills fortfore att årligen inmönstras;
2:o.
att Kongl. Maj:t endast vid befarade krigsoroligheter måtte sammankalla
beväringen till allmän exercis eller vapenöfningar; och
3:o. att för öfrigt alla årliga allmänna vapenmöten för de bevaringsskyldige
hädanefter måtte upphöra.
c) Af Rikdagsfullmäktigen Johan Hörnfeldt från Westernorrlands Län, med
hvilken A. W. Svartling från Östergöthlands och Johan Westermark från Westerbottens
Län sig förenat, att, då det vore kändt, att, Rikets Ständer, till bestridande
af kostnaderne för beväringsmötena under de sista åren, nödgats föröka det förut
varande anslaget af 80,000 R:dr årligen till 120,000 R:dr; att utom denna direkta
kostnad beväringsinrättningen medfört ganska betydliga indirekta utgifter
icke allenast för statsverket, utan äfven i vida större mått för folket i allmänhet;
att beväringsmanskapets sammandragning på några få samlingsplatser fördröjde dess
frånvaro ur hem och tjenster, just under en tid, då dess armar behöfdes vid landtbruket,
samt försvårade möjligheten för de tjenstsk y ld ige ynglingarne, att få privat
tjenst, hvarigenom tvifvelsutan kunde antagas, att denna inrättning vore för folket
ganska dyr och besvärlig; att säkert ingen skulle detta oaktadt undandraga sig
dessa kostnader och besvärligheter, om man af erfarenheten öfvertygades, att genom
dem någon verklig säkerhet för större stridbarhet hos nationen, samt derigenom
en betryggande styrka för rikets försvar åstadkommes, men att af inrättningens
trettiolem-åriga tillvaro, och de till minst sju millioner R:dr derför utgångna
statsomkostnader och troligen till vida mera uppgående enskildes uppoffringar,
ingen större kraft och skicklighet eller krigsvana vunnits hos nationen,
än den, som, genom ett vanligt uppbåd af nationens unge män, några veckor före
krigsbehofvet skulle kunna vida säkrare vinnas, så funne motionären, sorn ansåg
orsaken til! inrättningens brister och olägenheter, och alt densamma ej motsvarade
sin bestämmelse, härleda sig från den felaktiga organisationen af försvarsverket på
det hela, och för att vinna en önskvärd besparing uti kostnaderna för de ändamålslösa
vapenöfningarne i stor och kostsam skala, och då den nya organisationen
af beväringsmanskapets vapenöfningar syntes vara anbefalld, mycket afvikande från
Rikets Ständers yttrade afsigt, sig böra föreslå: »att Rikets Ständer, som funnit,
att beväringsmanskapets vapenöfningar icke motsvarat de uppoffringar, som för
4
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskoltels Betänkande, M $7.
»delta ändamål blifvit gjorda» så väl af det allmänna, som af enskilta, och sörli
wanse, att de från ursprungliga vilkoren för beväringsmanskapets inrättning skilj—
waktige, detta manskap ålagda» skyldigheter, gjort det till en Rikets Ständers pligt
watt erinra, huru indelningsverket grundades på allmogens befrielse från all personwlig
utskrifning, för deras del besluta, att de hittills vanliga vapenöfningarne med
»allmänna beväringsmanskapet tills vidare må inställas, så vida icke i och för krig
»detta manskaps uppbådande skulle blifva behöfligt; samt att Rikets Ständer måtte
»hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ingen beväringspligtåg, under andra
»än krigstillfälligheter, må tvingas att tjena vid annat vapen, än det hau frivilligt
»väljer, till lands eller sjös.»
d) Af Riksdagsfullmäktige!! Jöns Månsson frän Malmöhus län, med hvilken
Pehr Ahlsson från Christianstads, Nils Jeppson och Christen Andersson från Malmöhus,
Ola Pehrsson frän Blekinge, Anders Medin från Kronobergs samt Johan
Jansson från Westerås län sig förenat. Jemte hufvudsakligt instämmande uti
Johan Ilörnfeldts här förut intagne motion, har motionären ansett åtskillige förändringar
uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 15 Februari 1849, angå
ende
allmänna beväringsmanskapets mönstringar och möten, böra ega rum, enär
densamma vore dels stridande emot Rikets Ständers den 8 Juli 1848 afgifna underdåniga
svar på Kongl. Maj:ts den 18 derförulgångne November till Ständerna
adåtna nådiga proposition i ämnet, nemligen i afseende på stadgandet om bevä
ringsmanskapets
uttagande till vapenöfuingar under fredstid tillsammans med de
värfvade trupperne, emedan Rikets Ständer till svar å den nådiga propositionens
2, 3 och 4 punkter förklarat, »att med beväringsmanskapets uttagning till vapen»ölbingar
bör förhållas hädanefter som hitintills»; dels ock olämpligt, ej allenast i
hvad anginge bestämmandet af vissa områden för utgörande af beväringsmanskapet
för arméens och (lottans behof, då erfarenheten visat, att sådane områdens gränsor
icke kunde bestämmas, emedan det funnes många ynglingar inom sjödistrikten,
som icke tålde sjol i fvet» hvaremot många inom landdistrikten skulle halva lust och
håg att på sjön våga lifvet för fosterlandet, hvarföre den af Rikets Ständer vid
1810 och 1812 årens riksdagar lagda grund för beväringsskyldighetens uppfyllande,
att det skulle bero af fritt val, huruvida de beväringsskyIdige ville tjena
till lands eller sjös, borde återställas, till undvikande af ett stort missnöje inom
en mängd landsorter; utan ock hvad, beträffade den mönsterherrn tillagda rättighet
att utse hvilka af de beVäringsskyldige, som borde tilldelas kavalleriet, artilleriet
eller depéterna, under vilkor att i första rummet uttaga dem, som sjelfva
önska tjena vid dessa vapen, hvilken föreskrift, som visat sig medföra ett alldeles
onödigt godtycke å ena, samt missnöje å andra sidan, borde upphäfvas; och har
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskoltels Betänkande, J\/3 57.
5
motionären, i sammanhang härmed och då i hans tanka hufvudsakliga ändamålet
med beväringsmanskapets öfningar vore att inlära dem att försvara sig med geväret
och att skjuta, föreslagit, att de årliga vapenöfningarne måtte tills vidare
upphöra och de heväringsskyldige af alla klasser endast inom församlingarne eller
socknarne öfvas i målskjutning under tillsyn af deri kunnigt befäl af indelda
arméen.
e) Af Riksdagsfullmäktigen från Hallands län Bengt Gudmundsson, med hvilken
David Andersson från samma län sig förenat, att, vid betraktande af de olägenheter
och uppoffringar för folket, som nuvarande anordningen af beväringsmanskapets
vapenöfningar medförde, i synnerhet sedan de nu blifvit anbefallde på
ett förändradt och med Rikets Ständers vid sista riksdag uttalade åsigt icke öfverensstämmande
sätt och då ändamålsenligheten och nyttan deraf icke nu mera
erkändes, enär dessa öfningar, såsom de nu anställdes, tjenade till föga eller intet,
hvad anginge framtida kännedomen och färdigheten i vapenbruket, som deremot,
efter några få veckors öfning näst före ögonblicket, då manskapet skulle marchera
i fält, kunde inläras och skulle uträtta vida mera, an hvad äfven genom långvarigare
föregående öfning kunde vinnas, samt då härtill komme, att kostnaderne för
beväringsexercisen äfven vore för staten så kännbara, att en förändring deri jemväl
vore af behofvet påkallad, funne motionären sig böra föreslå: »att manskapet
»endast på det sätt öfvades, att, efter skedd mönstring, beväringsynglingarne sochmevis
sammandroges till högst sex dygns öfning i målskjutning, under ledning af
»underbefäl och skicklige korporaler eller vice korporaler vid indelda arméen, samt
»inspektion af indelda regementernes officerare»; och förmenade motionären, att
genom denna förändring ej allenast betydliga kostnader skulle besparas, utan äfven
det väsendtligaste ändamålet med skjutöfningar, äfvensom tillräckliga begrepp
om vändningar, marcher och gevärets bärande vinnas. Vidare och för den händelse,
att detta förslag icke skulle vinna framgång, har motionären, som fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten af en rättelse i de nu varande
föreskrifterne för Hallands bcväringsskyldiges indelning på stamtrupper och sammandragning
till vapenöfning, emedan, hvad derom nu vöre anbefaldt, hade väckt
stor obelåtenhet och måste föranleda till stora utgifter, så väl för staten som folket
i orten, samt derjemte yrkat, att intet tvång måtte ega rum i afseende på
beväringsynglingarnes val af tjenstgöring till lands eller sjös, framställt den anhållan,
»att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet tillkännagifva,
»att provinsen Hallands beväringsmanskap må till vapenöfning samlas under antingen
eget, eller från indelda arméen kommenderadt befäl, inom provinsen och
6
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskoltets Betänkande, J\1 57.
»helst, till minskning i tid och marche-kostnader, å flera lämpliga ställen inom
»länet»
Utskottet, som tagit samtliga dessa motioner i noggrannt öfvervägande, får
vördsamt anföra:
l:o i afseende ä upphörandet af beväring ens årliga vapenöfningar. Minnet af
lidna förlaster, behofvet att möta stundande faror och för framtiden trygga rikets
sjelfständighet grundade år 1812 inrättningen af allmänna beväringsmanskapet,
hvarigenom åsyftades, att Sveriges stridbara ungdom skulle vara att för dess försvar
påräkna och dertill beredas genom årliga vapenöfningar, hvilka under högst
30 dagar finge fortgå. Under den tidrymd, som förflutit sedan inrättningens början,
har befolkningen ökats och i följd deraf antalet beväringsskyldige, äfvensom
kostnaden för deras vapenöfningar, hvilket torde tjena till förklaring i anledning
af motionurernes förda klagan öfver nämnde kostnader och deras tillvext, men under
samma tid har ock landets välstånd tilltagit. Utskottet anser sig icke för
öfrigt böra ingå i någon närmare granskning af uppgifna kostnadsbelopp och gjorda
beräkningar af såväl statsverkets utgifter för dessa vapenöfningar, som värdet af
derigenom förloradt arbete för jordbruket och näringarne, utan får, hvad de förra
vidkommer, hänvisa till Rikets Ständers sednast församlade revisorers berättelse,
och, beträffande det sednare, anmärka, att beväringens vapenöfningar i allmänhet
infalla under en tid på sommaren, då arbetskraftens användande för jordbruket
är af mindre vigt, samt att anslaget för dessa öfningar dessutom stannar till
största delen inom provinserna. Att emellertid beväringens vapenöfningar medföra
kostnad och tunga, är gifvet, men utan uppoffringar kan ej ett lands försvarsverk
upprätthållas. Dessa vapenöfningar äro visserligen, på sätt anmärkt blifvit, otillräckliga
för en god soldatbildning, och i händelse af krig behöfva de beväringsklasser,
som till tjenstgöring kallas, att ytterligare öfvas, men den på dem nedlagda
kostnad är likväl icke förlorad. Sådane de nu äro, gifva de nemligen beväringsynglingen
ett begrepp om hans pligter såsom soldat, enär han derigenom
inhemtar grunderna för exercis och manöver, vänjes vid den för krigaren nödvändiga
ordning och hörsamhet, samt frigöres från fruktan för militärisk diskiplin
genom erfarenhet af så väl dess fordringar, som sättet för dess handhafvande. Det
har ytterligare blifvit anmärkt, att hvad under mötestiden lärts snart glömmes.
Beväringspligten räcker dock icke längre än 5 år, och sällan torde mer än 2,
högst 3 klasser vid ett fälttågs början komma att användas. Det är således endast
några få år, som det lärda behöfver ihågkommas. Tiden emellan det man
får anledning befara ett fredsbrott och krigets början kan, enligt hvad historien
och en dyrköpt erfarenhet lärer oss, ofta vara ganska kort. Behofvet att röra
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Betänkande, JYt 57.
7
stridskrafterna för deras samlande på vissa punkter kan, med afseende p§ vårt
lands utsträckning, vara ögonblickligt. Den uppbådade beväringen, om ej färdig
alt möta fienden, är dock till följd af redan undergången vapenöfning i ståud att,
bevarad och utrustad, följa stamtruppen för att i mån af ytterligare öfning i den
bästa skolan, det verkliga fälllifvet, deltaga i försvaret. Sådant vore icke möjligt,
om all exercis för beväringen skulle uppskjutas till beholvets stund. Den full
komligt
odiskiplinerade massan måste då qvorlemnas i hemorten, och stamtrupperne
vid uppbrottet minskas med det för beväringens öfning nödiga befäl och
manskap. Utom dessa omedelbara fördelar af beväringens årliga vapenöfningar
finnas äfven andra af vigt, hvilka ej heller böra förbises. Nationens håg och fallenhet
för krigareyrket, förut underhållna genom ständiga eller ofta återkommande
krig, har under en trettiosexårig fred icke förlorats, hvartill dessa öfningar tvifvelsutan
hufvudsakligen bidragit, hvarföre, om freden till landets lycka länge fortfar,
denna militäriska uppfostran blifver för ungdomen alltmera behöflig för att
fortplanta nämnde egenskaper och inskärpa pligten att försvara fäderneslandet.
Genom de årliga vapenöfningarne liar arméen fått vana och färdighet alt umgås
med detta unga manskap, att ordna och inlära det, och sålunda har emellan stam
och beväring, länge för hvarandra främmande, småningom uppkommit ett förtroende,
lika nödvändigt att bereda, som vigtigt att underhålla. Om en långvarig
fred försvagat intrycket af fordna stormiga tider och deras förnyande synes aflägset,
bör dock ett allvarligt och länkande folk icke döfvas af stundens lugn, utan,
va roadt af erfarenheten, vara beredt alt möta de faror, som framtiden kan medföra.
Utskottet, som anser giltiga skäl sålunda vara anförda för ådagaläggandet
af nyttan och nödvändigheten utaf beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, hemställer
derföre,
att den väckta frågan om deras upphörande må förfalla
2:o 1 afseende u inskränkning af tiden för beväringsmanskapets exercis samt
om dess öfvande i målskjutning. I stället för nu brukliga öfningar för beväringsmanskapet
har blifvit ifrågasatt, dels att i allmänhet det måtte socknevis öfvas i
målskjutning, dels ock att det borde samlas till högst sex dagars öfning i målskjutning
och exercis inom socknarne. Skjutfärdighet är en vigtig del af soldatbildningen,
men torde, då serskild fallenhet icke finnes, fordra lång öfning
för att vinnas och ytterligare öfning för att underhållas. Den ringa vana härutinnan,
som af beväringen kunde ernås utan skjutöfningar af stor och kostsam
utsträckning, förenade med betydlig tidsförlust, tror Utskottet endast i ringa mån
skulle uppväga de väsendtlig», här ofvan antydda, fördelar af nuvarande öfningar
för detta manskap. Om beväringen under endast sex dagar skulle öfvas både i
8
Allm. Besv. o. Eicon.-Utskollels Betänkande, JW 57.
exercis och målskjutning, kunde föga gagneligt i någotdera afseendet medhinnas.
En jemförelse emellan socknarnes antal i Sverige, och antalet af det för ändamålet
disponible befäl ur indelda arméen visar, att, på sätt äfven af en motionär
blifvit föreslaget, dessa sockenmöten komme att till stor del ställas under korporalers
och vice korporalers befäl. Ehuru pålitlige dessa än må vara, kan dock
ifrågasättas lämpligheten deraf att, utan annan uppsigt än en officers tillfälliga inspektion,
åt dem anförtro vården och ledningen af den beväringspligtiga ungdomen,
synnerligast under så vådliga öfningar, som målskjutningar af ynglingar, ovane
vid gevärets handterande. I afseende å förslagens verkställighet möta dessutom ej
ringa svårigheter, hvilka torde härvid böra lagas i noggrann! betraktande, såsom
anskaffandet af erforderligt antal öfningsplatsér i förening med lämpliga målskjutningsslällen,
skottvaIlars uppförande och underhåll, beväringens inqvartering och
förplägning, betydlig slitning af målskjutningsgevär, stor förbrukning af ammunition,
gevärs-, utrednings-, med (lera persedlars förvarande, ökade utgifter för transport
och underhåll, invecklad uppbörd och redovisning m. m. Ehuru beloppet af
de härigenom uppkommande kostnader ej med säkerhet låter sig beräknas, kan
dock antagas, att det skulle uppgå till en högst betydlig summa, utan att, såsom
ofvan blifvit anfördt, verkligt gagn kan förväntas af en sådan förändring i beväringsmanskapets
öfningar; hvarföre Utskottet vördsamt hemställer, att motionärernes
förslag i delta hänseende
icke mätte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
3:o. Emellan Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 13 Februari 1849,
angående allmänna beväringsmanskapets mönstringar och möten, och Rikets Ständers
vid sednaste riksdag fattade beslut, rörande detta manskap, hafva några af
motionärerne förmenat olikhet ega rum, i hvilket afseende hufvudsakligast blifvit
anfördt, att beväringsmanskapets fördelning på vissa indelda och värlvade stamtrupper
under fredstid och vapenöfvande tillsammans med de värfvade, icke öfverensstämde
med Rikets Ständers förklarande, »att med beväringsmanskapets uttagande
till vapenöfning bör förhållas hädanefter som hittills.»
I nådig proposition af den 18 November 1847, har Kongl. Maj:t till Rikets
då församlade Ständer öfverlemnat ett förslag till förändrade grunder för beväringsmanskapets
tjenstgöring m. m., och i underdånig skrifvelse af den 8 Juli
1848 förklarade Rikets Ständer sig icke hafva något att erinra mot den i förslagets
Irsta punkt nådigt uttalade åsigt, »att arméen bör bildas af stamtrupper,
så väl värfvade, som indelda, i förening med beväringsmanskapet,» hvaremot Rikets
Ständer i afseende å samma förslags 2:dra, 3:dje och 4:de punkter, som
hand
-
Allm. Besv. o. Ekon.-ipiskQtlels Betänkande, JM 57.
0
handlade om utsträckta vapenöfningar för en del af de beväringsskyldige, och sättet
för denna dels uttagande, tillkännagåfvo, pä sätt anfördt blifvit, deras äsigt vara,
»att med beväringsmanskapets uttagande till vapenöfning, bör förhållas hädanefter
såsom hittills,» hvilket tillkännagivande således ensamt rörde de ifrågasatte forändringarne
för manskapets uttagande, men hvarken afsåg eller kunde afse sjelfva
vapenöfningarnes verkställande. Med anledning häraf får Utskottet tillstyrka, att
hvad motionärerne i detta ämne anfördt
måtte lemnäs utan afseende.
4:o. I afseende ä rättigheten för leväringss/cyldige att välja tjenstgöring till
lands eller sjös:
Den härom framställda önskan synes härflyta från farhågan att ynglingar med
afgjord motvilja för hafvet skulle, om de tillhöra flottans beväringsområden, blifva
underkastade en, mot deras fallenhet och böjelse stridande, sjötjenst. I högstberörde
nådiga proposition till Rikets sednast församlade Ständer, angående förändrade
grunder för beväringsmanskapets uttagande till vapenöfning, har Kongl. Majit uttryckt
den åsigt, »att större delen af det till allmänna beväringen hörande manskap,
inom de till sjöbevärings utgörande utsedda områden, både erfordras, och, i följd
af de årliga ölningarnes beskaffenhet, blifver mest användbar för tjenstgöringen,
dels på roddflottan, och dels såsom marinsoldater,» och derföre, till afhjelpande af
bristen på tillräcklig, fullt duglig och användbar bemanning för flottans seglande
fartyg, föreslagit åtskilliga bestämmelser till ordnande af beväringspligten för haudelsfloltans
besättningar, hvilka äfven af Rikets Ständer antogos. Nämnde farhåga
torde således kunna anses öfverdrifven, så mycket heldre, som vid beväringsmanskapets
användande till olika slags tjenstgöring för flottans behof, afseende säkerligen,
äfven till tjenstens fördel, kommer att i möjligaste måtto fästas vid olika
vanor och fallenhet hos ynglingarne från serskilda delar af sjöbeväringsområdena,
I allmänhet och med undantag af ett mindre antal från de närmast flottans sta*
tioner belägna orter, exerceras de äfven till lands gemensamt med den öfriga beväringen.
För ordnandet af sjöförsvaret och beväringsmanskapets användande för
detsamma är dessutom, på satt Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 8
Juli 1848 anfört, »nödvändigt alt vela hvarest bemanning till flottan kan erhållas,
och att känna ungefär, huru stort antal, som i sådant afseende är af beväringsmanskapet
att påräkna.» Denna, af Rikets Ständer uttalade, åsigt skulle helt och
hållet motverkas, om det berodde af de beväringsskyldige att välja emellan tjenstgöring
vid landtarméen eller flottan, utan begränsning af serskilda områden. Af
dessa skäl får Utskottet vördsamt tillstyrka, att någon åtgärd i detta
afseende icke måtte af Rikets Ständer vidtagas.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 8 Sami., 11 Haft. 2
10
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Betänkande, M 57.
,’5:o. Angående nu gällande stadgande för beväringsmanskaps uttagande
för kavalleriet, artilleriet och sappördepolerna. Härvid har hufvudsakligen blifvit
anmärkt, alt dä, eidigt 19 § 2 mom. i Kongl, kungörelsen den 13 Februari
1849, synnerligt afseende bör fästas å ynglingarnes egen önskan, och val af tjenstgöring
vid ettdera af dessa vapen, sädant likväl upphäfves genom mönsterherrens
rätt att pröfva, om de dertill äro duglige. En sådan pröfning af de beväringsskyldiges
duglighet till krigstjenst i allmänhet, har alltid egt rum och öfverensstämmer
äfven med Rikets Ständers ofvanåberopade skrifvelse, samt hör, i Utskottets
tanka, destomindre försvinna uti ifrågavarande fall, sorn ofvanberörde vapen,
endast kunna upplaga ett ganska inskränkt antal beväringsynglingar, och lika litet
kunna vara belåtna med otjenligt manskap, som ynglingarna sjelfva torde röna
tillfredsställelse af en tjenstgöring, för hvilken de sakna erforderliga egenskaper, hvarförutan
de i allmänhet lära kunna anses vara alldeles ur stand, att på förhand
bedöma, om deras håg, i detta afseende, motsvaras af deras duglighet; och får
Utskottet derföre vördsamt hemställa, att motionärernes förslag om ändring i bern
ähle föreskrift
äfvenxmåtte lemnäs utan afseende.
6:o. Vidkommande slutligen Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsons motion,
att Hallands beväringsmanskap måtte öfvas inom provinsen, under eget, eller
från indelta arméen kommenderadt, befäl och helst på flera ställen inom länet,
får Utskottet upplysa, att som några stamtrupper icke äro i Halland förlagda, detta
lans beväring väl blifvit anslagen till de angränsande indelda infanteriregementerne,
men att Kongl. Maj:t derjemte, genom geueralordres af den 31 December 1849,
i nåder befallt, att allt beväringsmanskap från Halland skall öfyas, såsom hittills,
af Hallands infanteribataljons befäl, till följd hvaraf öfningarna med delta manskap
äfven verkställes å vanlig mötesplats. Då motionärens önskan i detta afseende
således redan synes vara uppfylld, och, hvad serskildt beträffar Hallands
bevärings exercerande på flera ställen inom länet, sådant, enligt Utskottets tanka,
skulle medföra ökade utgifter för staten, så anser Utskottet detta förslag
icke heller böra till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Mars 1851.
Häremot anmäldes följande reservationer:
l:o. af Riksdagsfullmäktigen Lars Magnus Knutsson: från östergöthlands län:
»För att icke anses hafva med min röst bidragit till det beslut, hvaruti Ut»skoltets
pluralitet uti ifrågavarande vigliga ärende stannat, nödgas jag bifoga min
»derifrån afvikande mening. Jag är nemligen för min del öfvertygad om lämplig»heten,
dels af inställandet utaf beväringsmanskapets årliga vapenöfningar, intill—
Allm. Besv. o. Ekon.-Dlskollels Betänkande, M 57.
11
»dess behof af detsamraas användande till fäderneslandets försvar kan förutses, och
»dels af rättigheten för beväringsyngling att välja deri krigstjenst, hvarför han kan
»vara mest hugad. I förra hänseendet synes det mig vara alldeles påtagligt att,
»om fäderneslandet ännu länge kan påräkna en fortfarande fred, dessa vapenöf»ningar,
åtminstone icke direkt, medföra något det ringaste gagn. Hvarje år upp»hör
ju beväringsskyldigheten för en klass af beväririgsynglingar, och om denna
»klass dittills icke blifvit använd till fäderneslandets försvar, — hvilken direkt
»nytta har då kostnaden för dess öfning medfört? Man har visserligen åberopat,
»att ifrågavarande öfningar hittills verkat det goda, att borttaga den förskräckelse
»för krigstjenst, sorn tillförene hos landets ynglingar skulle varit rådande. Om
»detta är sant, så ur ju också samma förskräckelse redan borttagen, i följd hvaraf en så»dan
verkan af årliga öfningar hädanefter hvarken är möjlig eller behöflig. Det
»jemväl uppgifna behofvet af ifrågavarande årliga öfningar, såsom utgörande ett
»oumbärligt tillfälle till öfning för arméens befäl, tillåter jag mig att helt och hål»let
bestrida. Tillfällen dertill erbjuder årligen det indelta och värfvade manska»pet,
äfvensom nödvändigheten att inöfva rekryter i afgånget manskaps ställe.
»Beväringsmanskapets öfning behöfver således icke utgöra någon öfningsskola för
»befälet. Det lörblifver alltså min åsigt, att de årliga öfningarne med bevärings»ynglingarne
böra inställas, till undvikande af en icke så obetydlig kostnad, för
»så väl staten som enskilde, och för beredande af tillgång till afhjelpande af den
»nu rådande brist i beklädnads- och utrustningspersedlar, hvilket borde vara desto
»angelägnare, sorn sådant är åtminstone lika behöfligt som att fullständigt inöfva
»manskapet, hvilket, om än aldrig så väl öfvadt, ulan beklädnad och utrustning
»måste vara alldeles oanvändbart. Dock skulle likväl manskapet årligen inmön»stras
och erforderliga vapenöfningar ske, då Kongl. Majit funne sådane förhållan»den
vara för handen, att omsorgen för fäderneslandets försvar kräfde att göra be»väringsmanskapet
skickligt till krigstjenst, hvilket mål, enligt hvad allmänt med»gifves,
icke vinnes genom de nuvarande årliga vapenöfningarne, utan för hvars
»ernående, äfven om dessa bibehållas, serskilda öfningar mäste anställas, innan man»skapet
kan blifva till fälttjenst dugligt, till hvilka öfningar nödigt rådrum sålunda
»blifver af lika stort behof, antingen do nuvarande årliga ega rum eller icke. —
»Till återställande af den frihet för beväringsyngling att sjelf välja slag af krigs»tjenst,
som vid beväringsskyldighetens första uppkomst tillförsäkrades och som
»först efter sistlidne riksdag upphört, hafva redan vid detta riksmöte llere repre»sentanter
sökt verka; och har jag derutinnan deltagit af det skäl, att jag anser
»denna frihet vara en naturlig och billig rättighet, samt att jag icke kunnat finna nå»gon
giltig anledning till densammas afskalfande. Andre hafva likväl trott denna
12
Allm. liesv. o. Ekon.-Utskotlels Betänkande, JVs
»frihet böra leda derhän, att alla eller större delen af beväringsynglingar komme
»att valja enahanda vapen, derigenom brist pä manskap vid andra vapen skulle
»uppstå, äfvensom att beväringsynglingen kunde komma att välja sådan krigstjenst,
»hvartill han vore alldeles otjenlig. Den förra olägenheten anser jag icke behöfva
»befaras, enär ynglingens fria val alltid är beroende af de olika vanor och lefnads»förhållanden,
som i skilj il a delar af landet (örefinnas. I afseende å den sednare
»omständigheten, vill jag endast erinra, att jag anser ynglingen sjelf vara mest
»kompetent att bedömma, hvartill han är tjenlig eller icke, och att hågen utgör
»den största möjliga säkerhet för framgång i alla företag.»
2:o. Af riksdagsfullmäktigen Pehr Bengtsson från Calmar län. »Så väl vid
»föregående som vid innevarande riksmöte har fråga blifvit väckt om upphörandet
af beväringsexercisen i fredstid, hvarigenom icke mindre än hundra tusendetals
»riksdaler och derutöfver årligen blcfve besparade till nyttigare föremål för landets
»andra påträngande behof, utom de otaliga dagsverken som för iandtmannen under en
»bråd tid gä förlorade. Detta har väl Utskottet, under behandlingen af de väckta
»motionerne, medgilvit, men likväl ansett alt med upphörandet af beväringsexer»cisen
i fredstid, man skulle vid utbrott af ett krig vara i saknad af skickliga
»officerare, som under den fredliga tiden blifvit afvända från folklifvet med de
»lägre klasserna, hvilka undergå denna exercis. Deraf drager jag för min del
»den slutsatsen att, om än, som medgifvet är, beväringsexercisen under fredstid för
»landet är en dyrbar plåga, är likväl den fördelen Vunnen, att man i densamma
»har en stor krigsakademi, vida öfverträffande Carlberg, — likväl måste man be»klaga
alt sä litet afseende fästes på landtmanneris billiga och rättvisa anspråk —
»och på nationens väl i hushållningsväg, då endast kärnan af allmogens arbets»krafter,
äfvensom rikets medel, begagnas till en ändamålslos lyx, blott lemnande
»efter sig tomma ordet beväring.»
»Utskottet har äfven icke kunnat förmås inse behofvet af, att beväringsyng»lingarne
finge, efter håg och fallenhet, vid mönstringarne välja krigsyrke till sjös
»eller lands, hvilket otvifvelaktig! varit det mest gagneliga för båda vapnen.»
5:o af riksdagsfullmäktigen Ingemund Odin från Gottlands län. »Uti de åsig—
»ter, som majoriteten inom afdelningen uttalat rörande beväringens vapenöfningar,
»nemligen på sätt som nu sker, har jag ej kunnat instämma, icke allenast derföre
»att konskriptions-beväringens vapenöfningar kostar staten och landet den enorma
»summan af J31,000 R:dr banko jemte 232,000 dagsverken årligen, utan äfven
»derföre, att denna af beväringsmanskapet en enda gång praktiserade öfning, inom
»en ganska kort tid förglömmes, hvarigenom ändamålet förfelas och beväringskar»len
är lika okunnig som rekryten; helst han ej får behålla vapnet under konskrip
-
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Betänkande, jM 57.
13
»tionstiden, hvarigenom han betages möjligheten att förvärfva sig skjutöfning och
»första gevärets skottställning, som dock är hufvudändamålet för dess bruk, utan
»jemväl vården och kännedomen om dess beståndsdelar,»
»Man har framhållit den meningen att anfall med blanka vapnet eller bajo»netten
vore den mäst påräknade effekten beväringen skulle åstadkomma vid ett
»påkommande krig; men denna mening kan jag icke dela. Har soldaten ej lärt
»sig skjuta, så lärer han sällan komma fienden på lifvet med bajonetten, och litet
»fruktar en krigare, som förvärfvat sig ferm skjutfärdighet, ett bajonett-anfall,
»emedan han är säker att fälla sin motståndare innan han kommer för nära.»
»Man har fruktat att vapnet i beväringskarlens ägo och förvar, skulle van»vårdas
och förderivas; men detta blir ingalunda fallet, emedan det åligger, syn»nerligen
underbefälet, att hålla noga tillsyn öfver vården äfvensom att undervisa
»och lära beväringskarlen skilja, rengöra och sammansätta sitt gevär, hvarigenom
han tillika lärer sig benämningen af dess beståndsdelar. För öfrigt bör de brist»fälligheter,
som åkomma geväret, under den tid det befinnes i beväringskarlens
»vård, repareras på hans egen kostnad, så vida det ej går sönder under exercis»dagarne.
Först vid ett påkommande krig lärer det ej möjligen hinnas meddela
»beväringen dessa oundgängligt nödvändiga kunskaper, och i saknad häraf skall
»några dagars regnväder göra gevären för skjutning obrukbara.»
»Jag hade trott att afdelningen eller Utskottet möjligen kunnat föreslå någon
»förändring i vapenölningstiden till besparing af kostnad och den mängd af dags»verken,
som nu gå för landet förlorade. Att denna blott en gång öfvade exer»cis
snarligen glömmes, lärer ej kunna bestridas, och jag anser icke omöjligt, att
»den öfning, som nu vinnes, skulle kunna förvärfvas på några söndagseftermiddagar,
»t. ex. tre eller fyra, socknevis årligen, under de fem åren, som beväringen äro
»underkastade utskrifning. Denna årligen öfvade exercis, äfvensom gevärets egande
»och vård under nämnda tid, skulle underhålla militärdisciplinen hos beväringen,
»och icke glömmas, såsom nu är fallet. Jag medgifver visserligen att härvid moster
svårigheter och att manövreringen ej kan öfvas vid samling af så liten trupp,
»men vore marcher, gevärsexercis, bajonettfäktning och någon öfning i fälttjenst
»förvärfvad, så kunde manövern, vid inträffande krig, då beväringen inblandas i
»iudelda arméen, samt jned ledning af de öfvade stamtrupperna möjligen snarare
»och lättare kunna inöfvas, än den förberörde lika nödvändiga exercisen»; samt
4:o. Af Riksdagsfullmäktige!) Jöns Mänsson från Malmöhus Län:
»Emot Utskottets beslut nödgas jag reservera mig. Jag ämnar ej strida med
»Utskottets pluralitet, om huruvida landets välstånd tilltagit; det kännes nog bland
»folket, att detta icke är fallet, om man afser mängden, utan att tvertom ett
14
Allm. Besv. o. Elcon.-Ulskollels Belänkande, Jtä 57.
»falskt ekonomiskt och financielt system vållat att välståndet kunnat ökas hos
»vissa klasser, under det armod och arbetslöshet tilltagit bland de öfrige, och att
»det välstånd, sorn stundom synes, oftast till följd af ett fiärdfullt lefnadssätt, är
»skenbart. Icke heller vill jag bestrida, att ju de alltifrån 1812 till 1849 bruk»liga
vapenöfningar för beväringen kunna baft någon nytta. Men jag bestrider,
»att den svarat emot de uppoffringar, de fordrat af folket, och som icke endast
»äro de synliga mötes- och marschkostnader, utan vida större, icke offentligen
»synbara, som drabba individerna; och jag anser del vara en pligt af Regering
»och Ständer, att på ett lämpligare sätt organisera, såväl den ständiga stammen
»för försvaret, som den behöfliga beväringsstyrkan. Då man talar om att sockne»vis,
eller hvad som vore bättre, och såsom ock 1809—10 årens Ständer förkla»rade
sig, i likhet med då varande Ekonomi-Utskotts åsigt åsyfta, häradsvis,
»samla folket till några dygns öfning i målskjutning, menar man naturligtvis icke
»det slags exercis, som fordras för paraderna och de stora lustlägren, utan hvad
»oek af ordet ultryckes: skjutfärdighet. Att en sådan vinnes under tre å fem
»dagars ändamålsenligt anställd målskjutning af dem, som någonsin kunna lära sig
»skjuta, är tillräckligt kändt; och vara bästa enskilda skyttar torde icke hafva nå»gonsin
på egen band, ännu mindre under en upplyst och kunnig ledares stän»diga
tillsyn, haft tillfälle att i samma grad begagna tid och tillbehör.»
»En hvar inser lätt, hvilka kostnader som nu utgå för beklädnad, beväring,
»utredning m. m. som icke behöfva förbrukas om folket fick i orterna öfva sig i
»målskjutning allena. Marcher och vändningar m. m. kunde bäst läras i folk—
»skolorna, samt, då uppbåd behöfdes, exercis säkert under samlings- och march»tiden
till gräns eller kusterna medhinnas.»
»Det måste verkligen förvåna en hvar, som jemför Rikets Ständers skrifvelse
»af den 8 Juli 1848, angående den Kongl, propositionens af den 18 November
»1847 första, andra, tredje och fjerde punkter, att finna en så förvänd tolkning
»deraf, som Utskottet tillåtit sig. l)å der står, i tydliga ord, alt med bevärings»manskapets
”uttagande till vapenöfningar bör förhållas hädanefter såsom hittills",
»så matte väl beslutet åsidosatts, då manskapet ullagits på helt annat sätt, och
»det är uti det sättet, hvilket ock väckt allmänt missnöje i hela landet, som man
»begärt en ändring, enlig med Rikets Ständers beslut. .Denna Utskottets talk—
»ning får dessutom ett vidunderligt utseende, då, såsom kändt är, Konstitutions»Utskottet
ansett rådgifvaren i kommandomål hafva handlat i detta afseende i
»strid med Rikets Sländers beslut.»
»Hvad angår rättigheten för beväringsynglingarne att få välja vid inskrifningen,
huruvida de vilja tjena till lands eller sjös, så ansågs detta såsom ett af
Allm. Besv. o. Ekon.-Dtskollets Betänkande, M 57.
»hufvudvilkoren för beslutet om allmänna beväringsmanskapets inrättande, och Ut»skottets
skäl deremot är ej antagligt, d5 man af mönsterrullorna vet, hvilken
»styrka som kan päräknas för landt- och sjöförsvaret. Det torde vara tid att
»fästa både Riks-Sländens och hela nationens uppmärksamhet uppå ett förhållande,
»som både regering och ständer tyckas förgäta, men som för bibehållande af fol»kets
rätt samt allmänt lugn och säkerhet måste framdragas. Det är nemligen,
»att, enligt hvad riksdagsbeslutet år 1812 § 3 utvisar, Rikets Ständer ansett
»den vigtiga frågan om nationens allmänna värnepligt vara af den ömtåliga natur,
»att de offentligt förklarade sig halva enhälligt fattat beslutet derom. Detta,
»i förening med Rikets Ständers yttrade äsigter om försvarsangeliigenheterna
»1809—10, gör det till en pligt för oss, att ständigt anse denna angelägenhet
»såsom en nationens vällardssak, hvilken bör erfordra endrägt och ^förening utaf
»alla samhällsklasser. Det är då sorgligt att finna, huru ringa afseende de andre.
»Riks-Stånden synas egna åt Bonde-Ståndets eniga önskningar om rättelse i det
»sista året följda, icke endast synbart otjeniiga, utan, såsom nämdt är, emot Rik»sens
Ständers 1848 fattade beslut, stridande system för manskapets uttagande till
»vapenöfning samt öfningarnes verkstallighetssätt.»
»Det är väl ändock allmogen, som saken hufvudsakligen gäller. Det är dess
»söner och anhörige och tjenare, som utgöra 5/6:delar, om ej mera, af hela beväringsstvrkan.
Det är då dess billiga fordringar, som borde motsvaras; och om
»än det vore så, som Utskottet antyder, att Rikets Ständer vid sista riksdag skulle
»så oförsigtigt beslutat eller så ofullständigt uttryckt sin vilja, alt den i hela lan»det
öfverklagade nyheten derigenom kunnat införas, så borde väl missförhållandet
»nu välvilligt alhjelpas. Eller tror man, att det i längden kan befordra foster»landets
väl och trefnad, att framhärda i systemer, som ogillas af allmänna tänke»sattet,
fordra ölverdrifna ansträngningar och uppoffringar af folket, samt påtagligen
»visa sig icke motsvara ändamålet?»
»Jag vill ej ingå i vidare vederläggning af den satsen, att en mönsterherre
»kan bättre bedöma om en yngling är lämplig till kavalleriet, artilleriet, sappör
»o. s. v., än personen sjelf. Jag beklagar alt vår militär—organisa tion är så orim»lig,
att under djup fred, då ingenting gör det behöfiigt, tvånget skall göra skyl—
»dighelen, att försvara fosterlandet, så motbjudande, att, då verkliga beholvet upp»står,
nationen möjligen förlorat hägen dertill. I det fallet kan åtminstone Bonde»Ståndet
säkert intyga, att, likasom förr det gjort allt för att värna Ibsterj uden,
»skola dess söner äfven åter göra det då det gäller; men det fordrar derföre ock
»med skäl, att deras krafter, lid och tillgångar skola sparas under tidrymder, då
»det icke behöfves; helst då det gäller äudamål, hvilka genom sjelfva orga
-
16
Allm. Besv. o. Ekon.-Vtskollels Betänkande, JW 58.
»nisationen icke endast äro tvifvelaktiga, utan nära nog gränsa till det påtagli»gen
onyttiga. Jag tror af alla dessa skäl, att Utskottet bort pä annat sätt behandla
motionerna och dessutom att denna fråga bort ställas i samband med den
»allmänna, om en förändring i försvarsverkens organisation.»
Dessutom reserverade sig mot Utskottets beslut Riksdagsfullmäktigen Efraim
Larsson från Elfsborgs län.
JW 58.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 13 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående vackt fråga om forandradt användande af
böter för vanvård af nummerhäst.
Från hedervärda Bonde-Ståndet bar till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af Riksdagsfullmäktigen från Malmöhus län
Jöns Månsson, hvaruti han anfört att, bland de föreskrifter, som blifvit lemnade
för att betrygga vården och underhållet af kavalleriets hästar på rusthållen, äfven
funnes en af 1783, som stadgade böter för försummelse i sådant afseende, samt
att dessa, hvilka i enlighet med Kongl. Brefvet af den 23 Juni 1806 och genom
Kongl. Krigs-kollegii Cirkulär af den 22 Juli samma år, blifvit förhöjda till 20
R:dr banko för den rusthållare, som vintertiden, och 10 R:dr banko för den, som
på gräsbete utsvälter hästen, lära skola lör allmän räkning till krigsmanshuskassan
erläggas.
Då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som vid sistlidne riksdag afstyrkt
dessa böters användande på sätt motionären då föreslagit, likväl uraktlåtit
att närmare utreda frågan, samt då motionären ansåge kontrollen på böternas redovisning
och ändamålet med desamma kunnat bättre vinnas genom antagande af
hans förslag till deras förändrade användande, så har han häraf sett sig löranlåten
att dels hemställa, det »Utskottet ville meddela Rikets Ständer underrättelse, om
dessa böter verkligen utgått och om de blifvit till krigsmanshuskassan aflemnade
och dels att förnya sin vid sistlidne riksdag väckta motion, att Utskottet måtte
föreslå Rikets Ständer, att böterna i stället må, uti de fall då de någon delegare
i gemensamt rusthåll åläggas, af Konungens Befallningshafvande uttagas, samt uN
betalas till den delegare i rusthållet, som öfverlagit rustningshastens vård och
skötsel, samt genom behörigt intyg visar sig hafva väl vårdat och utfodrat densamme.
»
På
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Betänkande, J\J 58.
17
På sätt motionären anfört, liar Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid
sistlidne riksdag, i utlåtande JVs 30, som af alla fyra Riksstånden bifölls, hemställt,
att enahanda då jemväl af motionären väckt förslag, om ifrågavarande böters
utgående till mcdruslhållare, som emottoge den vanskötte hästen, måtte förfalla,
då det kunde inträffa, i händelse detsamma sattes i verket, att bötesbeloppet,
hvartill någon rustande fälles, utginge, efter öfverenskommelse delägarne i
rusthållet emellan, till delning, i stället för den af motionären åsyftade ersättning
och ansvaret således, som var afsedt att förhindra hästarnes vanskötsel, skulle alldeles
bortfalla, och dessutom nya kontroller och ytterligare föreskrifter till följe
deraf blefve af nöden.
Till besvarande af motionärens nu gjorda framställning i detta ämne får Utskottet
meddela, att, enligt ett i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt, på grund
af Landsboken för samtlige länen i riket, uppgjordt generalsammandrag öfver inllutne
bötesmedel, som till Wadstena krigsmanshuskassa ingått, under loppet af
åren 1859—1848, desamma utgjort:
frän Christianstads län B:ko R:dr . . . . . . 30: —
» Upsala län  97: 32.
och från Kronobergs län 25: 16.
tillsammans 151: —
eller i medeltal för ett år 15: 4. 9, samt alt, genom Kongl. Brefvet den 25
Juni 1806 är föreskrifvet, »att då någon rusthållare blir af vederbörande i dessa
afseenden pliktfäild, rapport derom bör till Krigs-kollegium särskildt ingifvas, till
behörig kontroll vid böternas uttagande»; och lärer det således finnas ådagalagdt,
ej allenast att böter verkligen utgått, utan jemväl att behöriga kontroller i sådant
afseende äro stadgade.
Motionärens förslag i öfrigt synes Utskottet olämpligt, dels derföre att, om
detsamma bifölles, böterne för vanvård af nummerhäst komme att för olika ändamål
utgå, nemligen, i händelse att flere delegare i ett rusthåll funnes, till en af
dem, men, om cn enda person egde rusthållet, till krigsmanshuskassan; samt dels
i betraktande deraf, att ådömande af böter ingalunda har till omedelbar påföljd,
att nummerhästen genast förflyttas till en annan delegare i rusthållet, hvarigenom
det sannolikt ofta skulle inträffa att, då sådant ådömande sker vårtiden,
men hästens flyttning delegarne emellan eger rum om hösten, den vid förra tillfället
magre hästen vid flyttningen befunnes i fullgodt skick, och sålunda den anledning
ej mera för handen, som skulle grunda emotlagarens rätt att, för hästens
Vih. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 8 Sami., 11 Baft. 3
13 Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskollets Betänkande, JVi 58.
försättande i bättre skick, uppbära ersättning. Dä härtill dessutom kommer, att
ifrågavarande böter nu användas för ett välgörande och allmänt nyttigt ändamål,
så anser Utskottet sig sakna anledning, att motionärens förslag understödja och
hemställer alltså vördsamt,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 10 Mars 1831.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskottels Utlåtande, N:o 59.
1
\:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mors. 1851 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättande
af en komité för utredande af förhållandet med Städet nes
privilegier och förmåner.
Till Utskottets handläggning har blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigen Nils
Strindlund från Vester-norrlands län inom Hedervärda Bondeståndet väckt motion, hvari
anföres, att Städerne i Sverige, likasom i slöfre delen af det Öfriga Europa, från äldre tider
förskaffat sig fördelar på landets bekostnad samt genom lagar och privilegier tillförsäkrat
sig ett ostördt åtnjutande af hvad de sålunda vunnit. Både handtverkerierna och handeln
hade i långliga tider uteslutande varit statsmanna-näriogar. Visserligen kunde nu mera
icke klagas öfver bristande närings-frihet, och i många hänseenden hade Sveriges jordbrukare
att glädja sig öfver lyckligare förhållanden, än de fordna, men mycket återstode för
lagstiftningen att i detta fall uträtta och till det icke minst väsendtliga kunde räknas en revision
af de för Rikets Släder gällande privilegier. Skattebördorna hvilade ännu tungt
på landtmanneus skuldror och, för att en rättvis beskattning skulle ega rum, erfordrades
bland annat att tillse, det inkomster, som rätteligen borde tillfalla staten och således minska
bihofvet af skatter, icke i stället ingingo till vissa korporationer samt följaktligen endast
beredde lindring för dessa på öfriga medborgares 'bekostnad. Att ett sådant förhål
lande egde rum i afseende på städerna, ansåg motionären sig hafva anledning förmoda;
och förekom i detta fall rörande Stockholm, att, enligt Flintbergs år 1795 utgifna arbete
rörande Städernas handel och sjöfart m. m., denna stad då uppburit inkomster under ej
mindre än 27 serskilda titlar, såsom våg-penningar, ståndpenningar, bärare-, vägare-, skål—
och dragare-penningar, virdragare-arfvode, stämpel-, bro-, hamn- och packare-penningar,
ordinarie tolag, tillöknings-tolag, m. m , allt på de trafikerandes bekostnad. Sedermera
hade, enligt hvad ett af komiterade den 15 September 1837 till Kongl. Majit afgifvet unBih.
lill B. St. Brot. 1850 § 1851. 8 Sami. 12 Iläft. \
2 Allm. Besvärs- och Eko/i.-LlsliOttels Utlåtande, N:o 59.
derdånigt utlåtande angående Stockholms drätsel-verks inkomster och utgifter utvisade,
stadens inkomster undergått åtskilliga \äsendt!iga förändringar. Tolagen t. ex. utgick, enligt
Kongl. Förordningen den 6 Juni 1780, med f proc. för inkommande och 1 proc. för utgående
varor, efter tullvärdet. Kongl. Brefvet den 5 Juni 1812 innefattade, ”att staden må uppbära
tolagen för utgående varor, lika som förut, eller till en procent af tullvärdet, men deremot
att samma afgift för inkommande varor må, i stället för § proc., erläggas med 1£ proc. efter
tullvärdet.” Genom Kongl. Brefvet den 20 November 1816 blef tolagen, så väl som några andra
bland stadens inkomst-titlar, fördubblad. Med förbigående af de stadganden, som derefter blifvit
rörande tolagen utfärdade, har motionären, till stöd för sitt yrkande om privilegiernes
granskning, erinrat, att Stockholms stad uppbär tolag, på grund af 7 mom. i Drottning
Christinas för staden den 10 Mars 1636 utfärdade privilegier, som, emot föreskrifterne i
57 och 73 §§ Regerings-formen, icke kunde hänföras till de mål, om hvilka Konungen
nu mera egde ensam besluta, och att här vore fråga, icke om ett Riksstånd, utan om enskilde
städers privilegier. Motionären ansåg Rikets Ständer destoheldre kunna och böra
låta en så betydlig inkomst, som tolagen, mera komma statsverket, än några enskilda städer,
lill godo, som denna inkomst användes till helt andra stats-utgifter, än dermed ursprungligen
varit afsedt. Såsom exempel härå är anfördt, hvad Stockholm beträffar, att i
berättelsen om granskningen af räkenskaperna öfver hufvudstadens fattigvård för år 1847
upptages en fordran stor 666 r:dr 32 sk. banko af Börs-, Bro- och Hamnbyggnads-direktionen
såsom influtna fattigmedel; och såsom bevis derpå, att tolagen äfven i andra städer,
än Stockholm, blefve använd till ändamål, främmande för dess ursprungliga bestämmelse,
åberopades, att uti Götheborgs Handels- och Sjöfarts-tidning för den 5 December 1848
funnes införd en till Magistraten derstädes af stadens Fattigförsörjnings-direklion afgifven
berättelse om fattigförsörjningens inkomster och utgifter år 1847, utvisande, att staden för
nämnde ändamål under året användt tolag till ett belopp af 14,552 r:dr 10 sk. banko, öfverstigande
hvad fattigförsörjningen i hvardera af 15 bland rikets län från och med 1838
till och med 1842 årligen kostat. Det kunde väl anmärkas, att städerna erhållit sina inkomster
af handel oell sjöfart, i ändamål att dermed underhålla hamnar och broar m. m.
för sjöfartens befrämjande, och sjöfarten vore visserligen ej blott för städerna, utan för
hela landet, af den vigt, att någon uppoffring af det allmänna borde för densamma göras,
men möjligheten att färdas på landsvägarna vore äfven för stadsboerna af icke mindre vigt,
jach med lika skäl borde således de, som underhålla vägarna, få af landfarten uppbära af
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-ltskottets Utlåtande, No 59. 3
giller. Så länge sådant ej egde rum, borde städerna sjelfva underhålla sina broar och
hanmar.
I afseende härå har motionären äfven anmärkt, att af tolagen i Stockholm endast T3S°0
tillfalla Börs-, P.ro- och Hamnbyggnads-fonden, hvaremot stadens Drätsel-kommission uppLär
Ta°o > loq va rteiings-k önun issi onen ^ och Allmänna Barnhuset T|n. Stadskassans andel
af den allmänna tolagen hade också, enligt den ofvannämnde komiléens utlåtande, för
åren 1830- 1834 i medeltal utgjort 94,881 r:dr 5 sk. 6 rst. banko, under det bland kassans
utgifter blott 16,666 r:dr 32 sk. till Börs-, Bro- och Hamnbyggnadens sublevations1'ond
syntes afse hamnarnes underhåll.
Af ofvannämnde komité hade en förenkling af Stockholms stads inkomster blifvit föreslagen,
så att dessa skulle utgå under följande titlar, nemligen: l:o afgift af fartyg; 2:o
dito af varor; a) Stockholms stads allmänna tolag; b) afgift af varor, som vägas; c) dito af
dito, som stämplas; d) dito af dito, som mätas eller räknas; och e} dito af dito, som
packas eller af lakegods. Några förhöjningar hade dock äfven egt rum, så att komiferade
kunnat beräkna inkomsterna lill 286,143 r:dr 16 sk., i stället för att deras medelbelopp
förut utgjort 263,845 r:dr 10 sk. 7 rst allt banko. Genom nådigt Bref den 23 Februari
1838 hade Kongl. Majit bifallit komiterades framställning, i afseende hvarå således annat
numera ej vore att göra, än att söka få utredt, huruvida de nya titlar, under hvilka Stockholms
stad uppbär sina inkomster, enligt Svensk lag kunnat ärfva åtskilliga af sine föregångares
privilegii-natur, samt om ej möjligen ändringar i dessa blifvit efter år 1809 gjorda i
annan ordning, än grundlagarne föreskrifva.
Vidare har motionären i afseende på förhållandet med städernes jord yttrat, att, enligt
Konungens Belällningshafvandes femårsberättelser för åren 1837—1842, sådan jord skulle
utgöras af:
åker  33,622 tunneland
äng 31,301 „
skog och betesmark . . . 82,422 ,,
Summa 147 345 tunneland
med ett uppskattadt värde af 6,357,240 r:dr banko samt i hemmantal sligande till 731
mantal. Möjligt vore, att någon del af denna oerhörda fastighets-förmögenhet genom köp
eller enskilda gåfvor kommit i städernas ego och i sådant lall kunde och borde fråga derot*
4 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59.
icke uppstå; men annat vore förliållandet med den sannolikt vida större del, som fordom
varit statens tillhörighet och af framlarne Regenter blifvit städerne donerad, serdeles om
donationerne lemnats under vissa villkor och förbindelser och dessa skulle hafva blifvit
011 ppfylide eller förgätne. Genom Kongl. Rrefven den 25 Juni 1745, den 14 September
1752, den 28 Juli 1756 och den 4 November 1772 vöre stadgadt, dels att städerna i allmänhet
böra tillhållas använda någon del af sin jord till lin- och hampsäde samt lill tobaksplantering,
åtminstone två kappeland af hvart tunneland utaf donerad jord, som deras
borgare och andre innehafva, så framt likväl jorden är för tobaksplantering tjenlig; dels
att, om någon vill i städerna anlägga någon plantage, ej mindre af lin, hampa eller tobak,
än ock af allehanda färg-gräs, kardborrar och mera dylikt för fabrikernes nytta, må honom
framför andre så mycket af den till staden gifna och tillika odisponerade jord tilldelas, som
dertill behöfves och sedermera brukas, så alt sådan jord icke må till någon annan öfverlemnas,
än dem, hvilka visa sig derå vilja slika planteringrr anlägga. Att dessa vilkor icke
blifvit uppfyllde, ansåg motionären icke behöfva bevisas för dem, hvilka egt tillfälle att se,
huru stadsjordarne i allmänhet begagnas, och, såsom officiell bevis derpå, har han åberopat
Landshöfdingarnes femårsberättelser för åren 1838—1842, hvilka, såsom produkter af
städernes jord, med beräkning af medel-afkastning och med afdrag af utsäde, upptaga:
4,430
tunnor
Hvete,
34,692
99
Kåg,
33,993
9»
Korn,
24,022
59
Hafre,
11,789
99
Blandsäd,
2,770
99
Arter,
133,270
99
Potates.
Summa 244,966
tunnor
i
utgörande allt vanliga landtmanna-pro ukter i betydlig mängd, väsendtligen försvårande afsättningen
för den kring städerne boende allmogen, då deremot nämnde berättelser icke
omförmälde, huru mycket utaf fabriksvexter blifvit odladt, i följd hvaraf sådane sannolikt
icke ufgiorde någon hufvudsaklig del af stadsjordens alster, likasom äfven antalet af de i
städerne underhållne kreatur ytterligare bekräftade, att städernes jordbruk afsåge en vanlig
landthushållning. Det vore dessutom icke obekant, att åtskilliga städer, i strid mot Kongl.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskoltets Utlåtande, No 50. 5
brefvet den 25 September 1745, genom försäljning afliändt sig delar af den till dem donerade
jord, så att densamma numera, såsom annan jord, ginge i köp emellan enskilde
personer, alldeles främmande för städerne samt deras och fabrikernes inlressen; äfvensom
att åtminstone i en större stad en de! af stadsjorden blifvit för alltid upplåten åt vissa förmögnare
slägter, hvilkas medlemmar icke använde densamma på det sätt, som med donationen
åsyftadt vore.
Under dessa förhållanden fordrade rättvisan, att staten återfinge sin endast vilkorligt
bortgifna egendom, af hvilken den alltför länge varit i mistning; hvadan motionären,
till vinnande af större säkerhet och nödiga kontroller för framtiden, föreslagit Rikets
Ständer ält
"l:o i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t behagade nedsätta en komité af
"sakkunnige och opartiske män med uppdrag att:
“a) af de författningar, som tid efter annan till skydd och fördel för rikets stä“der
blifvit utfärdade, göra sammandrag, så att man deraf kan erhålla fullständig kunskap
om alla de fördelar, hvaraf städerna^ alla i gemen eller hvar och en isynnerhet, dialekt
eller indirekt, äro i åtnjutande
“b) undersöka och utreda, med hvad rätt och för hvilka ändamål samtlige städerne
“i riket samt hvar och en i synnerhet, uppbära inkomster af tolag, våg-, hamn-, bro-,
“mätare- och packare-penningar, med (lere andre inkomst-titlar, huru desse rätteligen bö“ra
enligt privilegier, författningar och läxor betalas och uppbäras, äfvensom huruvida ändring
i de sådane slädernes inkomster rörande privilegier blifvit åstadkommen i annan
“ordning, än grundlagarne föreskrifva, samt huruvida dessa inkomster blifvit använde till de
“ändamål, i och för hvilka de ursprungligen blifvit tid efter annan medgilne
“c) i tabellarisk form och på grund af städernes deröfver förde räkenskaper för de
tio sistförflutna åren, serskildt för hvarje stad, uppställa inkomsterne å hvarje titel af de
i mom. b) omnämnde medel
“d) fullständigt undersöka och utreda, på hvilken grund och mot hvilka vilkor all städerna
tillhörande jord, så vål åker, äng och skog, som tomter, blifvit till dem öfversten,
jemte arealen och värdet derå, och hvad i öfrigt härmed kan hafva gemenskap, samt framför
allt, huruvida de vid upplåtelsen fästade vilkor äro vordne af städerne i allo och framgent
eller blott til! en del och under någon tid uppfyllde, äfvensom, huruvida all den till
städerne ursprungligen öfverlålne jord eges och brukas af städernas borgerskap, eller om
6 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59.
någon eller någre delar deraf äro afsöndrade och till enskilde personer försålde eller för—
pantade.44
442:o Att i samma skrifvelse i underdånighet anhålla
££a) att den föreslagna komilén måtte undfå nådig befallning att påskynda sitt arbete,
så att det må kunna föreläggas Rikets näst sammanträdande Ständer, för att sätta dem i
tillfälle att vidtaga de åtgärder, hvartill ämnet i dess då mera utredda skick möjligen kan
föraideda, eller att, om komité i icke före nästkommande riksdag skulle medhinna utredningen
af samtlige städernas här nämnde förhållanden, den måtte åläggas att inkomma med
fullständig berättelse rörande de släder, hvilkas privilegier, förmåner, fri- och i ätligheter,
på sätt här ofvan är sagdl, blifvit granskade samt att, till vinnande af ordning och lättare
öfversigt, utredning oell granskning af stapelstädernes förhållanden först må företagas
och arbetet allt framgent sålunda fortgå, att alltid någon viss fullständig del må kunna
föreläggas Rikets tid efter annan sammanträdande Ständer";
“b) att städernes magistrater och borgerskap måtte åläggas att, sednast ett år efter
erhållen skriftlig uppmaning från ofvannämnde komité, lill densamma insända fullständiga
och verificerade uppgifter och upplysningar rörande alla af komitén uppgifen, med städernes
privilegier, förmåner, fri- och rättigheter sammanhang egande ämnen;"
££c) att Kongl. Maj t läcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition
om upphäfvandet af alla de städernes privilegier, hvilka Kongl. Maj:t vid ärendets
pröfning kan finna vara med billighet och nuvarande tidsförhållanden oförenliga samt i första
rummet af alla dam, hvilka, enligt komiténs undersökning och utredning, ännu i sjelfva
verket äro för någon viss stad gällande, men af hvilka dess magistrat och borgerskap icke
uppgifvit staden vara i åtnjutande eller ega någon fördel; samt slutligen"
“d) att Kongl. Mnj:t täcktes i nåder anbefalla den här föreslagna komitén att, på bekostnad
af allmänna medel och allt eftersom här ofvan nämnde omständigheter för hvarje
stad serskildt blifva utredde, låta till trycket befordra allt hvad, som kan ega sammanhang
med här ofvan antydde förhållanden, samt att Kongl. Majit täcktes i nåder vid inträffande
riksdagar till Riksståndens ledamöter häraf låta utdela ett exemplar."
Jemte förestående motion har till Utskottet blifvit öfverlemnadt dels protokollet öfver
den vid motionens föredragning i Hedervärda Bondeståndet förefallna diskussion, som huf
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:a 59. 7
vudsakligen lörer formen för motionärens framställning och det, efler åtskillige talares förmodan,
obehagliga intryck, som genom densamma skulle inom ett annat Riksstånd åstadkommas,
dels ock ett af Riksdagsfullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län
afgifvet, utaf Riksdagsmännen Johannes Nilsson från Malmöhus och j. R. Dahl från
Gefleborgs län bilrädt, memorial, hvari, efter framställning af de förmenta olägenheter, som
de städerne förunnade förmåner skola för landthögden hafva medfört, föreslagits förhöjning
i den från städerne utgående bevillning.
Då sistnämnde memorial, hvilket, jemte en annan motion, jemväl blifvit Bevillningsutskottet
meddeladt, icke till dess hufvudsyfte utgör föremål för allmänna Besvärs- och
Ekouomi-utskottels behandling, finnér Utskottet sig icke tillhör a att yttrande deröfver
afgifva.
Beträdande åter Riksdagsfullmäktigen Slrindlunds motion, har Utskottet tagit densamma
under noggrant öfvervägande och dervid insett den stora vigt och nytta, såväl i historiskt,
statistikt som ekonomiskt hänseende, en fullständig utredning af städernes rättigheter, inkomster,
med mera, skulle för Rikets Ständer medföra vid behandling af frågor rörande
städerne, samt af sådan anledning funnit sig böra vördsamt tillstyrka Rikets Ständer att
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det en komité af sakkunnige män
mätte i nåder förordnas med uppdrag:
a) att upprätta sammandrag öfver de författningar, som tid efter annan till skydd
och fördel för rikets städer blifvit utfärdade, så att man af detta sammandrag
må kunna erhålla fullständig kunskap om alla de fördelar, hvaraf städerna, alla
i gemen, eller en och hvar isynnerhet, direkt eller indirekt, äro i åtnjutande;
b) att undersöka och utreda, med hvad rätt och för hvilka ändamål samtlige städerna
i riket, samt hvar och en isynnerhet, uppbära inkomster af tolag, våg-,
hamn-, bro-, mätare- och packare-penningar, med flere andra inkomst-titlar;
huru dessa rätteligen böra, enligt privilegier, författningar och taxor, betalas
och uppbäras; huruvida och i hvad ordning ändring uti de, sådane städernes
inkomster rörande, privilegier blifvit åstadkommen samt huruvida dessa inkomster
användas till de ändamål, för hvilka de ursprungligen, tid efter annan,
blifvit medgifne; äfvensom att i tabellarisk form, på grund af städernes räkenskaper
för de tio sistförflutna åren, serskildt för hvarje stad, uppställa inkomsterne
å hvarje titel af de här ofvan nämnde medel;
S Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottels Utlåtande, No 59.
c) fullständigt undersöka och utreda, dels på hvilken grund och under hvad vilkor
all städerne tillhörande jord, så väl åker, äng och skog, sorn tomter, blifvit till
dem ölverlåten, jemte arealen och värdet derå och hvad i öfrigt härmed kan
hafva gemenskap, dels huruvida de vid upplåtelsen fästade vilkor blifvit af städerne
i allo uppfyllde och dels huruwda all den till städerne ursprungligen öfverlåta
jord eges och brukas af städernes borgerskap, eller om någon eller
någre delar deraf åro afsöndrade och till enskilde personer försålde eller förpantade
;
Och torde Rikets Ständer derjemte i underdånighet begära:
l:o att Kongl. Maj:t täcktes genom Dess Befallningshafvande från städernes magistrater
och borgerskap infordra samt till komiterade öfverlemna fullständiga, verificerade uppgifter
och upplysningar rörande alla med städernes privilegier, förmåner, fri- och rättigheter
sammanhang egande ämnen;
2:o alt komiterade mätte erhålla nådig föreskrift:
a) att så påskynda deras arbete, att det må kunna föreläggas liikets näst sammanträdande
Ständer för de åtgärders vidtagande, hvartill utredningen kan föranleda,
eller, derest arbetet i sin helhet icke intill nästa riksdag kan fulländas, att
dessförinnan till Kongl. Maj:t inkomma med fullständig berättelse rörande de
städer, hvilkas privilegier, förmåner, fri- och rättigheter då blifvit granskade;
att, till vinnande af ordning och bättre öfversigt, först företaga utredning och
granskning af stapelstädernes förhållanden samt att låta arbetet sedermera sålunda
fortgå, att alltid någon viss fullständig del må vid hvarje riksdag, jemte
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse i ämnet, kunna Ständerna föreläggas ;
b) att pä bekostnad af allmänna medel, allt elter som ofvannämnde omständigheter
för hvarje stad blifva utredde, låta till trycket befordra de upplysningar,
som vunnits;
3:o att Kongl. Maj:t i nåder täcktes, vid inträffande riksdagar, låta utaf hvad sålunda
tryckes, till hvarje af Riksståndens ledamöter utdela ett exemplar.
Stockholm den 10 Mars 1851.
Här
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-ltskottets Utlåtande, N:o 59. 9
Häremot anmäldes följande
Roservationer:
Iso- Af Herr Professor Carlsson:
”innan Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer ait ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig
skiifvelse i ett ämne af den vigt och beskaffenhet som det närvarande, hade, efter min
tanke, en närmare pröfning bordt föregå af de grunder, på hvilka motionären stödjer sin
begäran, äfvensom en utredning af hvad som vid föregående riksdagar i dessa ämnen förefallit
och huruvida någon del af den äskade undersökningen kunde hafva blifvit förut
verkställd.
Det med den föreslagna revisionen af städernas privilegier afsedda ändamålet angifver
motionen genast i början vara att ”tillse det icke inkomster, som rätteligen borde tillfalla
sfaten, i stället ingå till vissa korporationer”. Den tillämpar nämnda grundsats förnämligast
i tvänne hänseenden. Motionären hoppas, att1 Rikets Ständer skola låta Tolagen mera
komma Statsverket än enskilda städer till godo, och, i afseende på städernas donerade jord
yttrar han, att rättvisan fordrar, det staten återfår sin endast villkorligt bortgifna egendom,
af hvilken den redan alltför länge varit i mistning. Det förra yrkandet hvilar på den
framställda förmodan, att en förändring i Tolagens belopp skulle under sednare tider blifvit
åstadkommen i annan ordning än grundlagarne föreskrifva; det sednare stödjer sig hufvudsakligen
på det antagande, att städernes jord blifvit donerad under sådana vilkor af
vissa växt-arters planteiing, hvilka numera icke uppfyllas.
I afseende på frågan om Tolagen förtjenar det anföras, att Rikets Ständer vid riksdagen
1834 hos Kongl. Maj:t anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Dess Öfverståthållare
i Stockholm och Befallningshafvande i de län, der stapelstäder finnas, att, i närvaro af Magistraten
och Borgerskapet i hvarje stapelstad anställa undersökning om de vilkor och till
hvilka ändamål Tolag eller andra afgifter å handel och sjöfart blifvit fastställda, samt huru
de användas. I anledning deraf befallde Kongl. Maj:t, under den 30 Juni 1835, att Konungens
Befallningshafvande skulle granska de inlemnade upplvsningarne och tabellerne
rörande Tolagen och städernes öfriga inkomster samt deras användande, låta upprätta tabeller,
som, på grund af städernas räkenskaper, utvisade deras inkomster per medium af fetp
år; att vidare, sedan Öfverståthållare!) i Stockholm och Konungens Befallningshafvande, hvar
Bill. till R. St. Fröt. 1850 §- 1851. 8 Sami. 12 Haft. 2
10 Allm. Hest är s- och Ekon-Utskottets Utlåtande, IY:o 59.
för sitt län tagit noga kännedom om tillkomsten af hvarje afgilt, sorn nu betungar handeln
och sjöfarten, samt huru de blifvit använda, de skulle derom insända fullständig berättelse
till Kongl. Maj:t, samt Kommerse-kollegium med underdånigt utlåtande i anledning deraf
inkomma. Detta utlåtande afgafs den 31 December 1838, med förslag tillika till ny reglering
af Tolagen och förenkling af vissa afgifters uppbärande i städerna. Kongl. Maj:t aflat,
på grund deraf, vid 1844 års riksdag, proposition till Rikets Ständer om ny reglering af
Tolagen, men hvilken proposition af Ständerna icke bifölls. Under den 7 December 1847
förordnade Kongl. Maj:t emellertid en, på andra grunder uppgjord, ny reglering af
Tolagens utgörande i alla rikets stapelstäder, och Rikets Ständer hafva, genom underdånig
skrifvelse af den 3 Oktober 1848, bifallit att Tolagen skulle beräknas till viss procent
af tullbeloppen, och att denna procent må bestämmas efter medeltalet af hvarje stads
tolag s-inkomster under de sista fem åren i förhållande till tull—afgi fl erna, dock med
det vilkor, att någon minskning i tolag s-inkomsterna icke må, genom tull-afgiftemas
framtida nedsättning, städerna tillskyndas.
Sedan således en undersökning i detta ämne för få år sedan blifvit af Ständerna begärd
och på Kongl. Maj:ts befallning verkställd; sedan vidare Rikets Ständer vid sista riksdag
godkänt en ny reglering af Tolagen och af sättet hvarpå den skall uppbäras, kan jag
icke finna lämpligt, att Rikets Ständer skulle, vid denna riksdag, hos Kongl. Maj:t anhålla
om en komité för att undersöka, med hvad rätt och för hvilka ändamål städerna uppbära
inkomster af Tolag, huru dessa inkomster rätteligen böra uppbäras; samt huruvida
och i hvad ordning ändring i de, sådana, städernas inkomster rörande, privilegier blifvit
åstadkommen.
Till bevis för yrkandet, att Tolagen blifvit använd för andra, än de dermed afsedda,
ändamål, innehåller motionen hufvudsakligen uppgifter om förhållandena i Stockholms stad,
hvilka uppgifter skulle styrka, att alvikelser i dessa afseenden egt rum. Granskar man
dessa förhållanden, så finnér man: att de ändamål, till hvilka Tolagen i Stockholm bör användas,
äro ursprungligen, enligt 5 § af Stockholms stads privilegier den 10 Mars 1636:
till “aflöning, stadens byggnader och andra bördor“; enligt Kongl, brefvet den 21 Sept.
1715: till vidmakthållande af bryggor, packhus och andra nödiga byggnader, med flere
omkostningar, samt att dessa ändamål sednast blifvit, genom de Kongl, brefven af den 20
April 1825, den 23 Februari 1838 och den 11 Januari 1850, närmare på det sätt, som
nu iakttages, bestämda. Vidare finner man, att, då de Kongl, brefven af den 5 Juni 1812
Allm. Hesvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59. \ 1
och den 20 November 1816, enligt hvad i motionen anföres, hafva, i förhöjd Tolag tillagt
staden en förökad inkomst, hafva samma Kongl, brpf äfven ålagt staden af dessa tillgångar
en förökad utgift för offentliga behof, såsom till aflöning för stadens embetsman, till
offentliga läroverk, till korrektions- och spinnhus-arbetsinrättningen, m. m., äfvensom att
tolagens anmärkta fördelning till stadskassan och andra kassor, grundar sig på Kongl.
Majtts nådiga föreskrift i de nämnda Kongl, brefven af 1925 och 1850. 1 afsende på den
del af berörde inkomst, som ingår i stadskassan, och af hvilken motionären tyckes hafva
funnit endast 16,666 r:dr 32 sk. såsom aflemnade till Börs-, Bro- och Hamnbyggnadsdirektionen,
vaia använda för tolagens egentliga ändamål, hade, ur den från Drätselkommissionen
till Kommerse-kollegium, i anledning af Ständernas sistnämnda skrifvelse, ingångna
uppgift rörande tolagen, lätteligen kunnat upplysas, alt år 1843, då stadskassans andel
af tolagen utgjorde 76,445 r:dr 11 sk., af denna andel jemte andra intägter, följande utgifter,
utom de nämnda 16,666 r:dr 32 sk., utgått till de, på grund af Kongl. Majrts nådiga
föreskrifter, för tolagen bestämda ändamål, nemligen: till underhåll af stadens broar,
bryggor och hamnar 23,876 r:dr; till reparation af tullar och tullhus 5,193 r:dr; till
krono-uppbördsverket 12,918 r:dr; till poliskammarens aflöning 2,725 r:dr; till de offentliga
läroverken 10,000 r:dr; til! kur- och sjukhuset 5,000 r:dr; till Prins Carls inrättning
1,000 r:dr, eller tillsammans 77,378 r:dr, oberäknad den till aflöningsstat för stadens erabets-
och tjenstemän fastställda summan 60,901 r:dr.
En punkt af ännu större vigt är det i motionen innehållna yttrande, att tolagen och
öfriga städernas inkomster af handel och sjöfart icke skulle kunna hänföras till de mål,
i hvilka Konungen ensam eger beslutande rätt ; i anledning hvaraf komitén äfven skulle utreda
"huruvida ändring i de, sådana städers inkomster rörande, privilegier blifvit åstadkommen
i annan ordning än grundlagarne föreskrifva”, eller såsom Utskottet, med förmildrande
af uttrycken, föreslagit: ”huruvida och i' hvad ordning ändring i de, sådana inkomster rörande,
privdegier blifvit åstadkommen.” Det är utan tvifvel bekant, att ändring rörande sådana
städernas inkomster blifvit åstadkommen genom Konungens beslut. Allt sedan 1S09
har Kongl. Maj:t, vid tid efter annan inträffade tillfällen, förordnat om förändrade regleringar
af tolagen samt öfriga städernas, inkomster af handel och sjöfart, utan att dessa, såsom
varande af ekonomisk natur, ansetts inbegripna bland de "nya pålagor”, som 73 § Regeringsformen
omtalar, och utan att under riksdagarne anmärkning deremot egt rum. Endast
vid 1810 års riksdag gjordes i detta afseende en anmärkning af Konslifulions-utskotteU
12 Allm Besvärs, och Ekon.-Uts/cottets Utlåtande, No 5.9.
De inför Riks-rätt ställde Statsråden. äfvensom föredragande Statssekreteraren åberopade
då till sitt försvar Ansvarighetslagen af den 10 Februari 1810, Hvilken vid stadgandet
af ansvar för den Stadsiådsledamot, som tillstyrker konungen något steg, stridande mot
regeringsformen, till förökande af kronans inkomster, derifrån undantager vissa afgilter,
hvilkas beskaffenhet i 3:dje § angifves. Genom dom af den 6 Juni 1841 förklarade
äfven Riksrätten, att den, Norrköpings stad beviljade, tolag å ull, samt de brooch
kaj-afgifter i Stockholm för målbara våta varor, som föranledt åtalet, icke vore att
hänföra till de nya pålagor som 73 § Regeringsformen omtalar, och frikände, på grund
deraf, konungens rådgifvare från ansvar. Alltsedan denna tid har Kongl. Maj:t fortfarande
fastställt regleringar dels af tolagen, dels af andra, till särskilda kommuner ingående, afgifter,
senast genom Kongl, brefvet af den 11 Januari 1850 rörande Inkomst- och Utgiftsstaten
för Stockholm, och genom den för Malmö fastställda taxan för tolag och öfriga afgifter
af den 22 Augusti 1850. Det tillkommer Konstitutions-utskottet, att, om det finner
skäl dertill vara för handen, efter granskning af Statsrådets protokoller, vid dessa åtgärder
göra anmärkning; men om sådan anmärkning icke skett, torde den förut, och allt sedan
1809, antagna grundsatsen böra anses såsom äfven vid denna riksdag erkänd. Vid så^
dana förhållanden, och sedan Konung och Ständer under så lång tid fortfarande på samma
sätt tolkat grundlagen, är det svårt att inse, till hvilka resultater en anställd undersökning
af komitén skulle kunna leda; äfven om konungen skulle bifalla en hemställan, att Han
måtte åt denna komité uppdraga en undersökning, som skulle innebära en granskning
af lagligheten i hans egna beslut, sedan dessa blifvit af Riksens Ständers Konstitutionsutskott
lemnade utan anmärkning. —
I afseende på städernas donerade jord utgår yrkandet af en undersökning hufvudsakligen
från det antagande, att föreskriften om plantering af tobak och vissa andra växter,
skulle vara vilkor för dessa donationer, eller, såsom i motionen säges : ”vilkor för jorddonationernas
bibehållande.” Detta är ett föreställningssätt, som man ofta finner antaget,
men hvars riktighet icke kan bevisas. Städerna fingo donerad jord, dels under tidigare
århundraden, dels och i synnerhet under förra hälften af 1600-talet, då en mängd donationer,
i följd af de, på denna tid gällande, grundsatser att gynna städers anläggande, blefvo
utfärdade. Ändamålet var att befrämja städernas uppkomst, att gifva dem, som det beter,
”bättre utrymme”, lemna bidrag till aflöning för deras tjenstemän, o. s. v. Så, för att genom
några exempel visa, med hvilka vilkor jord denna tiden uppläts, har hertig Carl af Söder
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59. 13
maitland, sedermera Konung Carl IX, deri 5 Mars 1584 undt och eflerlåtit Carlstads innebyggare
“lill evärdlig ego“ Tingvalla ö; Konung Gustal II Adolf, den 29 Mars 1622 gifvit åt
Norrtelje, ”till utrymme samt till mulbete, ved och timmerskog, (vänne byar med de egor
som till detri lyda”; den 29 Juni 1623 åt Alingsås ”till utrymme” tvänne gårdar; Drottning
Christinas förmyndare-regering den 1 April 1643 till Amål 5J hemman, ”hvilka till stadens
och borgerskapets allmänna gagn och bästa måga nyttjade och brukade varda”; Drottning
Christina såsom fullmyndig drottning den 5 Januari 1653 åt Norrköping,-—- "'till dess publi—
que gagn och nytta — Kronones Ladugård dersammastädes, under evärdelig ego”, allt
således utan uppställande af sådana vilkor som de ofvanberörda. Systemet att, till lättnad
för inhemska fabriker, uppmuntra odling af färgväxter och dylikt, var då ännu icke antagpt.
Det var först i det följande århundradet, som detta system, sedan Hattregeringer.s
period iriträdt, blef tillämpadt, och det är, också just vid begynnelsen af denna period sorn,
man finner serien af de Kongl. Bref begynna, hvilka afse en dylik odling. Den stora varsamhet,
med hvilken dessa föreskrifter i början gåfvos, visar emellertid tillräckligt deras
grund, och de hafva allt igenom vacklat emellan uppmuntran och befallning. Så heter det,
i den Kongl. Kungörelsen af den 13 Februari 1737, att ”sorn med nöjaktiga prof är intygadt,
alt Hampesåningen och växten här i riket med god fördel kan åstadkommas, så
varda alla undersåtare och innevånare så t städerna som på landet, som dertill hafva lägenhet,
uppmuntrade att de på någon del af åkern samma utsäde bruka.” Den 25 Juni
1745 tillkom den bekanta föreskriften om odlandet af tobak på y1;. af städernas jord, på
följande sätt. Den då tillsatta Sparsainhets-kommissionen ingick till Kongl. Maj:t med en
underdånig framställning, att, ”sorn tobaksplanteringen är en bland de fördelaktigaste inrättningar,
— städerna jemväl äro anlagda till den ändan att vara nyttiga arbetares hemvist, —
hvaraf äfven lärer följa, alt afsigten med den, städerna donerade, jordens upplåtande
förnämligast Iean vinnas, enär åtminstone någon så liten del deraf till ett slikt nyttigt behof
varder använd”, 2 kappland på tunnlandet borde till den nämnda planteringen användas,
och Kongl. Maj:t biföll detta förslag, endast ”att det skulle iakttagas, om jorden är
till tobaksplantering tjenlig eller ej.” Genom Kongl. Brefvet af den 14 September 1752
utsträcktes en sådan föreskrift till odling af hampa, lin, färgväxter och kardborrar. Kongl.
Mant säger sig i detta bref hafva, ”af de insända beskrifningarne funnit, att på åtskilliga
orter, så vid städerna som på landet med tobaksplantering nog vida hunnits, men sorn d.#
öfriga planteringarne icke äro mot behofvet svarande, pröfvar Kongl. Majit säkrast och
14 Allm, Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59.
bäst vara, att hvilken som i stätterna vill anlägga någon nyttig plantage, må framför andra
så mycliet af den till staden donerade jord, hvilken förut icke lill magistraten, stadsbetjente,
fromma stiftelser eller flere behof är anslagen, eller hvarå någon genom laga
köp sig eganderätt förvärfvat, tilldelas, som han tilt en sådan plantage behöfver och sedermera
dertill brukar, så att en sådan jord icke till någon annan öfverlemnas må, än dem,
hvilka visa sig vilja derå planteringar anlägga.” Inom Staden och af den till särskilda
behof icke anslagna jord skulle således åker, till dem som ville anlägga dessa planteringar,
framför andra upplåtas. Men redan 4 år derefter, uttrycker sig konungen på ett helt annat
sätt. I ett Kongl, bref till Kommerse-kollegium af den 28 Juli 1756 säges det, att Sekreta
Utskottet varit betänkt på befrämjandet af lin- och hampsädet och ”finnér Sekreta Utskottet
det hufvudsakligen bidraga till ändamålets vinnande, om städerna ville pålaga sig, eller
ock blefve pålagde att använda någon del af deras jord till dessa plantage!'”, hvarom Konungen
ålägger Kommerse-kollegium att draga försorg, med befallning att i underdånighet
anmäla, ”i fall några hinder vid verkställigheten häraf på ett eller annat sätt skulle möta.’’
I samma anda innehåller slutligen det Kongl, brefvet af den 4 November 1772 en bestämd
befallning till Kommerse-kollegium, att eganderätten för städerna, sorn af jord äro i besittning,
må på det nogaste vårdas, hvarföre Kommerse-kollegium borde, innan det tillstyrkte
någon författning, hvarigenom städerna måtte förmås till hampsädes idkande, först deröfver
höra städerna och underrätta dem om de för nämnde sädes utvidgande föreslagna premier.
Dessa äro de hufvudsakliga stadgande», som i beröide ämne förefinnas. Om nu,
i en äldre tid, jord blifvit såsom gåfva upplåten, och ett århundrade eller mera derefter,
en föreskrift, i mer eller mindre bestämd form, gifves att använda en del deraf lill vissa
ändamål, lärer denna föreskrift ingalunda kunna anses såsom ett vilkor, i brist af hvars
uppfyllande förlust af jorden skulle följa. Denna föreskrift har icke ens för det afsedda
ändamålet ansetts ega fullt bindande kraft. De, år 1782 af Kongl. Maj:t förord naile, kommitterade
”till utarbetande af en författning till billig ordning i borgarens, med landtmannens
sammanblandade, rörelse” förfor ock, för att tillvägabringa beslut om idkande af hampsäde,
på det sätt att den anbefallte Landshöfdingarne hålla sammanträden med städernas
magistrater, vid hvilka de inhemtade dessas yttranden och sökte erhålla deras begifvande.
Vid 1823 års riksdag väcktes motioner, — icke om återtagande af den donerade jorden från
städerna, — men om föreskrift, att denna jord skulle till odling af hampa och färgväxter användas,
så framt — tillägger eh af motionärerna — icke en obegränsad näringsfrihet för landt
-
Allm. Besvärs■ och Elcon.-Utskotlels Utlåtande, N:o 59. lo
mannen skulle beviljas. Ekonomie-utskottet afslyrkle, i sitt utlåtande, bifall till motionerna,
på de grunder, att det ingenstädes funnit något »vilkorligt stadgande att odla dessa växter,
att en stor del af jorden var donerad till underhåll af stadens styrelse, presterskap och
skolor, att äfven den af stadsjord utgående afrad och kronotionde syntes visa, det odling
af färgväxter o. d. derå ej varit ursprungligen afsedd, samt att en, genom tvångslagar framkallad
näring aldrig medfört någon verklig nytta hvarken för staten eller för enskilde medborgare;
pa grund af hvilket utlåtande saken förföll.
Det, hvarigenom städerna hos oss egentligen inverkat menligt på landet, har varit
det handels- och näringstvång, som till deras förmån varit stadgadt. Detta förhållande har
likväl dels genom andra författningar, dels genom näringsfrihetens införande numera upphört
och utrymme till en naturlig utveckling af samhällets krafter blifvit lemnadt. Om
näringsidkare i städerne, såsom det vill synas, i förhållande till öfriga medborgare draga
en lindrigare beskattning, så bör ändring i detta förhållande i laglig ordning tillvägabringas.
Hen i tillstyrkandet af en komité, i den här föreslagna syftning, kan jag icke instämma.
Utskottet har väl, genom införande af andra motiver, gjort en förändring, men det har bibehållit
sjelfva beslutet, med få undantag i ordagrann öfverensstämmelse med motionen, och
Kikets Ständer skulle i följd deraf komma att för komitén till Kongl. Maj:t öfverlemna en
detaljerad instruktion, hvilkens flesta bestämmelser måste synas dels mindre lämpliga dels
obehöfliga.
En samling af de för städerne gällande privilegier, stadgar, taxor ocb resolutioner är
af ostridigt statistiskt intresse, och en sådan ville jag derföre äfven för min del tillstyrka. Men
då den, på sått ofvan blifvit anfördt, redan är till en del verkställd, tror jag, att den äfven i
öfrigt kunde genom embetsmyndigheterna utföras, utan att genom nedsättandet af en särskilt
komité ådraga staten en öfverflödig kostnad.’’
Häruti instämde herr prosten Arrhenius, jemte herr Nygren, herr Sundström och
herr Kjöllerström; samt
2:o herr Silfverstolpe F. O. och friherre Åkerhjelm K., hvilka väl funno en undersökning,
vare sig genom komité eller annorledes, angående städernas fri och rättigheter, handel,
sjöfart och stadsjord, oskadlig i alla andra afseenden, än för så vidt kostnader och
besvär derigenom kunde' förorsakas; men då, enligt deras åsigt, en sådan undersökning, på
sätt i professor Carlssons reservation funnes utredt, vore dels, såsom redan hufvudsakligen
verkställd, öfverflödig, de's ock ändamålslös, ansågo de motionen icke böra till någon åtgärd
föranleda.
16 Allm. Besvärs- ovh Ekon.-Utskottels Utlåtande, N:o 59.
3:o af Herr Doktor Björling, som reserverade sig emot Utskottets betänkande endast
så till vida, som Herr Doktorn ansåg Utskottet hafva bordt förklara, att Utskottet icke gil
lade
det i motionen begagnade framställningssätt.
Härmed förenade sig Friherre von Stedingk, C. A. S.
4:o af Herr Prosten Qviding: ’’Lika med Utskottet anser jag den begärda undersökningen
böra förordas, dels emedan , genom en sådan, ett icke ovigtigt statistiskt bidrag bör
kunna vinnas till landets historia, dels åter, emedan de, om icke alldeles oriktiga, åtminstone
ensidiga framställningarna af författningarnes syfte och innehåll, samt derpå grundade
slutsatser, lätteligen kunna förvilla omdömet hos en hvar, som icke är i tillfälle att sjelf
i.rm nämnde författningar taga kännedom. Men deremot kan jag icke dela Utskottets åsigt,
att denna undersökning skulle verkställas genom en komité, såsom genom ett räfste-ting,
utan hade jag velat att densamma skulle betraktas som ett vetenskapligt uppdrag och öfverlennäs
till någon af professorerna i stats-ekonomi vid* rikets universiteter. På denna
väg tror jag, att man lättast skulle kunna undvika det ensidiga betraktelsesätt, som söndrar
stad och landsbygd utan att besinna det samband, som bör vara emellan båda, eller gifva
akt derpå att det ena är till för det andras skull, och att båda behöfva hvarandra.”
5:o af Herr P. H. Hesselgren: “Då jag icke, i likhet med Utskottets pluralitet,
kunnat upptäcka de stora förtjenstcr, vare sig i historiskt, statistiskt eiler ekonomiskt
afseende, ifrågavarande motion skall innefatta, men deremot funnit densamma hafva
en "politisk syftning'', hvilken, ehuru den bordt vara för ämnet främmande, dock
torde hos många hafva vunnit sympatier, har jag, ”som pä det högsta ogillar della
motionens hufvudsyfle", icke eller kunnat dela den åsigt, på grund hvaraf nedsättande af
en komité, till frågans utredande, blifvit tillstyrkt.
Skälen dertill har jag velat hemta från den dyrköpta erfarenhet, svenska folket i detta
fall redan eger. Alltsedan det nuvarande statsskickets införande, eller från år 1809, har,
tid efter annan den praxis vid riksmötena gjort sig gällande, att då någon mer eller
mindre vigtig fråga, hvars utredning ansetts erforderlig, uppstått, den vanligen blifvit, i sådant
ändamål, hänskjuten till en komilé, och emot detta sätt att gå till väga med reformer
vore icke något att anmärka, om de blott ledde till något mål, men då man vet och erfarit
att, sedan dessa förberedelser blifvit gjorda, det derå nedlagda arbete gång efter annan
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59. 17
nan blifvit än under en, än en annan förevändning skjuten å sido, utan att representationen,
i förening med den andra statsmakten, kunnat förhjelpa frågan till ett önskvärdt slut,
har jag ansett tiden vara inne att sätta en gräns för vidare experimenter på den vägen.
Exempelvis vill jag endast nämna några af de kornitéer, som under längre eller kortare
tid varit sysselsatte, nemligen: Civil- oell Kriminal-lags, Kyrkolags, Unions,
Representations, Militär författnings och Skatte-förenklingens, m. fl.
Då nu på flera af dessa, som tillsammans torde hafva kostat nationen mångå hundrade
tåsen, ja kanske en million riksdaler, blifvit nedlagda ganska förtjenstfull
arbeten, och de flesta af dem dels redan äro, dels snart torde blifva fullbordade, kunde
folket ha skäl att fordra några frukter af de stora uppoffringar, som de för nämnde arbeten
fält vidkännas, men jag vädjar till alla i gemen, och hvar och en isynnerhet, om det
finnes någon den ringaste anledning förmoda, att, under nuvarande förhållanden, en enda
af de reformer, för hvilkas ernående dessa arbeten blifvit satta i verket, har utsigt alt
vinna framgång ?
För min del har jag visserligen ansett ifrågavarande motion vara af beskaffenhet, att
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda-, men då Utskottets majoritet
funnit en utredning af frågan i ofvan först omnämnda hänseenden kunna vara af intresse,
och jäg>..ehuru öfvertygad, att det önskade resultatet dermed ej ernås, icke anser mig böra
en sådan utredning mig motsätta, så vidt den utan någon betungande kostnad kan
vinnas, får jag, efter inhemtande af de upplysningar, den inom Utskottet hällne diskussion
gifvil vid handen, för min del tillstyrka, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes uppdraga åt vederbörande embetsmyndighet
att, efter infordrande af magistraternes yttrande i ämnet, på lämpligt sätt sch med möjligen
ringaste kostnad verkställa den afsedda utredningen, hvars resultater derefter torde för
Rikets härnäst sammanträdande Ständer framläggas.”
Häruti instämde Herrar A. V. Lundh och P. E. Winge.
6:0 af Herr C. G. Gustafsson: "Att ingå uti en detaljerad vederläggning af Riksdagsmannen
Nils Strindlunds, påtagligen under en längre tid bearbetade, motion, om hvars
hufvudsakliga syfte att utså misstänksamhetens, alvundsjukans och oenighetens frö emellan
Bonde- och Borgarestånden, numera ingen misstager sig, likasom man ej behöfver stadna i
Bih. till B. St. Prop. 1850 $ 1851. 8 Sami. 12 Höft. 3
18 Allm. Bestäm- och Ekon.-Ulskoltets Utlåtande, N:o 59.
ovisshet om ilet rälta upphofvet dertill, samt af hans värde ståndsbröders Lars Olsson
och Per Benglsson, af samma motion föranledda och till Utskottet remitterade, anföranden,
är visserligen icke serdeles svårt, men skulle medtaga en tid, som för andra vigtigare
riksdagsgöromål, behöfver lagas i anspråk, och vore dessutom nu temligen ändamålslöst, då
jag hvarken vill eller bör motsätta mig motionens, såsom skylt, framställda ändamål, att
Rikets Ständer, matte hos Kongl. Majit göra underdånig anhållan om nedsättandet af en
komité för undersökning om städernes fri- och rättigheter, handel och sjöfart, samt stadsjord,
vid hvilken komité, om den af Kongl. Majit i nåder bildas, tillfället icke lärer försummas
att gendrifva motionens för den med förhållandena mindre hemmastadde landt—
mannen angenäma, i orten uttryckta, ändamål, och vid hvilken komité, jag är derom förvissad,
det mot städerna samt deras handlande, samt fabriks- och handtverksidkande borgerskap
riktade, så högst obefogade, anfallet skall i dess rätta dager framhållas.
Jag ämnar således nu endast korteligen uppehålla mig vid motionens och de deraf
föranledda anförandens hufvudsakliga innehåll, emedan ett fullkomligt stillatigande skulle
möjligen kunna tydas såsom gillande af det pompösa anfallet eller såsom fruktan för den
äskade undersökningen, hvartill jag, såsom näringsidkande borgare i hufvudstaden, icke vill
göra mig skyldig.
”Städernas skadliga inverkan på landsbygden och, deras derifrån motiverade
obehöfligliet och således önskvärda tillintetgörelse eller, om det ej kan ske, reducering
och införlifvande med landsbygden" är det hufvudthema, som mer och mindre
uppriktigt genomgår Slrindlunds motion och Lars Olssons anförande.
De känna således‘icke, eller vilja icke veta utaf, desse nye statsmän, Nils Strindlund
och Lars Olsson, att icke allenast Europas, utan hela verldens folk, vare sig civiliserade
öller ieke civiliserade, så långt historien går med sin upplysning tillbaka, ansett för ett
behof och en lycka för det land, de tillhört, att städer, dessa, om jag så må uttrycka mig,
upplagsställen icke blott för handels-, fabriks- och handtverks-yrkens verksamhet och alster,
utan äfven för forskningens och upplysningens, för menniskoslägtets förädling så nödvändiga
produkter, bildades, och att öfver allt stora uppoffringar blifvit, för detta ändamål,
gjorda och ansetts väl använda; alt, hvad Sverige serskilt beträffar, en Birger Jarl, Sturarne,
Gustaf den förste, Gustaf den andre Adolf, desse sllmogens älsklingar och välgörare,
en Axel Oxenstjerna under sin regentinnas namn, Carl X och XI, med flera af vårt land
>Jiögt förtjente män och regenter, ansett det icke blott för en ära; utan för en bland landets
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59. 19
vigtigaste angelägenheter att befordra städers uppkomst oell bidraga till deras förkofran;'
hvadan Birger Jarl, Sturarne, Gustaf den förste, Gustaf den andre Adolf och Axel Oxenstjerna,
med flere, måste i statsmannaklokhet anses stå efter desse nye statsmän, Nils
Strindlund och Lars Olsson; alt, under medeltiden samt äfven derefter städerna, i det
öfriga Europa väl mer än i Sverige, erbjödo allmogen en sköldborg mot förföljelser från
hierarkiska och aristokratiska maktegande, hvilkas tjenst städernas fiender nu synas uträtta;,
samt alt just inom dessa nu så skaddige ansedde och såsom idel revolutions- och osedlighets-härdar
betecknade städer uppspirade broddén af de första frön till odling, upplysning
och frihet inför lag, hvilka derifrån utbredt sina välgörande verkningar öfver alla
länder, så vidt upplysning och lagbunden frihet få anses såsom välgerningar, och utom
hvilka, från städerne sig utbredande, helsosamma verkningar, Sveriges och andra ländersallmoge
i närvarande stund sannolikt icke egt den politiska betydelse, som den nu innehafver
och hvaröfver den kan vara stolt, dock ulan öfvermod. Här dömmer den ojäfviga
häfden, med få undantag, till städernas fördel, mot det vilseledda tjeiistenitet, Kunna
handel, fabriks- och handtverks-näringar, kunna väl vetenskaper, skön konst och det högre
industriella vetandet trifvas och uppblomstra i ett Iand utan städer? Ett obetingad! nej
måste härtill blifva svaret, som icke behöfver motiveras. Om nu allt detta är nyttigt, och
om denna nytta icke kan finnas till utan någon uppoffring, förutsatt, att någon sådan verkligen
egt eller eger rum; är det väl då något skäl att deröfver uppstämma så beskaffade
jeremiader, som ifrågavarande, och månne icke dessa genom sin egen beskaffenhet antyda
ett annat ursprung, än det så anspråksfullt framhållna fosterländska nitet? Jag endast
frågar.
Till stöd för satsen, att städerna mera skadat än gagnat landet, åberopa de hedervärde
kämparne gamla stads-lagar samt åtskilliga författningar från 14, 15, 16 och 17:de
hundratalen, hvilkas framletande från flera hundrade års ostördt lugn i deras nerdammade
hyllor fordrat icke litet besvär, men vittnar ock om en viss ovanlig seghet och ihärdighet
i viljan att bagagna alla möjliga medel, för att söka komma till ett visst föresatt mål.
Skada blott, att bevisningskraften är så klen, ty de hedervärde måste väl känna, att de åberopade
lagarne och författningarne längesedan dels blifvit upphäfne och dels eljest upphört
att vara gällande. Men något, som de icke synas hafva något begrepp oro, är att
andra länders äldre lagstiftning jemväl innehåller ganska stränga exceptionella stadgande!?
iHI förmån för städers uppkomst och förkofran. Det är emellertid högst kuriöst att fö»
20 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskollets Utlåtande, N:o 59.
nimma, huruledes icke blott Sveriges, utan andra länders statsmän, hvilkas namn historien
likväl öfverlemnat åt odödligheten, såsom förtjente af deras fäderneslands tacksamhet och
beundran, skola samtidigt och i samma sak hafva så grymt misstagit sig, som nittonde århundradets
statsmän, Nils Strindlund och Lars Olsson, så manhaftigt påstå. Några ord
i anledning af detta högst märkvärdiga fenomen torde alltså här vara på sitt ställe. Först
och främst torde såsom gifvet få antagas, att alla de regenter och statsmän, hvilka ifrat
för släders uppkomst och förkofran, ansett sådant öfverensstämmande med det allmännas
eller samhällets väl; ty för ro skull eller af lumpna hugskott har sådant icke skett.
Vidare måste det antagas såsom säkert, att flertalet af de styrda varit af samma åsig—
ter med de styrande om nyttan och nödvändigheten af städer, ty eljest hade dessa aldrig
fått stå qvar och förkofra sig, enär de nybildade städernas innevånare voro alltför få mot
den stora massan, som i fordna tider mer än nu, då laglydnaden fullt ut så mycket som
de af Nits Strindlund så bjert framhållne väl disciplinerade härarne styra massorne, både
vågade och hade lust att taga sig rätt sjelf. Ja! det är notoriskt, att under medeltiden
och långt derförinnan, då de stränga exceptionella lagarne stiftades och vore i flor, allmogen
eller bönderna, med några få i historien serskildt antecknade undantag, funno med sin
fördel förenligt att göra gemensam sak med städernas borgare i striden mot andeligt och
verldsligt förtryck och aktade för heder att, i striden för denna heliga sak, blanda sitt
blod med borgarnes. Slutligen bör noga observeras, att hvarje lands lagstiftning bär prägeln
äf den tid, under hvilken den tillkommit, och således i grunden öfverensslämmer med
det då lefvande folkets behof, seder och lynne, hvaraf ock följer, att lagar, som befunnos
mycket nyttiga och helsosamma för sin tid, blifva, på grund af den andliga och materiella
rörelsekraftens, genom härar eller andra konstlade medel, aldrig i längden hämmade utveckling,
alldeles olämpliga och obehöfliga för en annan tid, och en annan generation, då
dessa lagar antingen upphäfvas eller af sig sjelfva förefalla; men deraf.följer icke, att efterkommandes
klander af dessa lagar eller af det ändamål, för hvilket de blifvit stiftade,
är rättvist och tillständigt. Vöre motsatsen rigtig, så torde våra efterkommande ej komma
att dömma serdeles mildt öfver våra lagstiftnings-förfoganden och öfver våra underlåten
hets-synder
i det hänseendet, så framt icke stigande bildning och humanitet sådant
ofog afvisa.
Städerna hafva alltid existerat och existera ännu på landets bekostnad genom
den jord, de fåll sig donerad och genom de inkomster, som dels derigenom
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Ulldlande, N:o 59. 21
och dels annorledes, till landtmannens stora tunga, städerna tillflyta och hvilka
inkomster borde ingå lill Statsverket för åstadkommande af lindring i landtmannens
skattebördor; så later den jargon, som af de hedervärde vidare föres. Vi
befinna oss nu på ett rent praktiskt gebit och, ehuru jag der bör vara mera hemmastadd,
kan jag likväl, i anseende tili tidens otillräcklighet, som förut sagdt är, ej tälla med motionären
och hans båda sekundanter i omständlighet, dertill de haft rundlig tid på sig,
och som dessutom synes mig vara öfverflödigt, enär en undersökning i ämnet är äskad,
och jag önskar, att den måtte blifva så grundlig som möjligt. Det är således endast nå
gra
allmänna reflexioner och upplysningar, jag i detta hänseende vill framställa.
Att anlägga en stad med sina gator, qvarter och torg samt, derest platsen är belägen
vid vattendrag, med hamnar och quaier, har icke haft sig så lätt, som att rödja och odla
ett stycke jord och att dervid uppföra enstaka boningshus. Alla städer i vårt land hafva ,
efter de första svaga yttringarna af associations-begäret och behofvet, tillkommit i följd af de
styrandes beslut och efter af dem fastställd plan. Den plats, på hvilken stad anlades, var
gemenligen ingen enskilds tillhörighet, utan statens, som uppläts till bebyggande för det
nyttigt ^nsedda ändamålet af allmän beskaffenhet, hvilket väl icke var iner än tillbörligt,
enär af den öfverlåtna jorden någon direkt reveny icke kunde erhållas. Den plats, på
hvilken huvudstaden Slockholm är uppförd, var, som vi alla känna, en oländig betes- eller
utmark, begagnad af det der befintliga fisklägets innebyggare. Dels vid och dels efter stä
ders
anläggning har i fordna tider jord af krono-natur blifvit till dem upplåten, utom grundtäggnings-platsen,
äfvensom enskildte personer lära gjort städer så beskaffade donationer,
hvarvid både de styrande och de enskildte jordegarne insett omöjligheten för städer att, i
Sverige med en obetydlig folkmängd på en vidsträckt yta, uppnå någon fulländning, ledande
till det stora ändamålets vinnande, ett ändamål, hvarmed hela landets beqvämlighet och
nytta afsågs. Hvad Stockholm serskildt beträffar, så består den jord, sorn, utom byggnadsplatsen,
är staden tillhörig, endast af den så kallade Stadshagen intill Tranebergs bro och
omgifven af Mälaren, till en stor del bestående af oländig betesmark, hvilken possession
visserligen icke utgör någon rikedomskälla för staden och icke heller kan blifva det för
staten, om den, i följd utaf den af Nils Strindlund påyrkade räfsten och reduktionen,
skulle komma att staden frånkännas, hvilket dock svårligen lärer kunna ske emot gällande
preskriptionslagar och månghundra-årig häfd.
Man bör härvid noga lägga på minnet, dels att städernas fastigheter, bestående af
22 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskoltels Utlåtande, N:o 59.
tomteplatspr, derpå uppförda byggnader och thy åtföljande jord, der sådan finnes, hvilket?
icke är förhållandet jned alla städer, erlägga bevillning lika så väl som fastighet å landet,,
efter behörig uppskattning och taxering, och dels att fastighetsbevillningen i städerne är
mycket jemnare och ojemförligt drygare, relatift betraktad, än å fastigheter på landet, som
jag önskar torde komma att i dagen läggas. Det är visserligen sant, att den grundskatt,
som efter jordböckerna utgår från största delen af fastighet å landet, icke finnes till förstäderna;
men min öfvertygelse är, att denna skatt, relatift till fastighetsvärdet och folkmängden
i städerna, är lindrigare, än alla de oriera af mångfalldig och olika beskaffenhet, sorn
åligga städernas fastighets-egare och näringsidkande borgerskap. Endast underhållet af
Stockholms gator och torg, som för hvarje qvadratfamn i omläggning kostar omkring 2
r:dr banko och drabbar till största delen husegarne och föröfrigt stadskassa!), som jemväl
har att ombesörja anläggning och underhåll af stadens dyrbara och högst kostsamma quaier
och broar, hvilar ganska tungt på stadens borgerskap och husegare, utan något deltagande
af de från landet inflyttade personer, hvilka icke inköpa fastighet; men månne det nu är
städernas egne innevånare blott, som begagna dessa torg, gator, hamnar och quaier? En
blick derå, hela året om, synnerligast den årstid, då vatten-kommunikalionen ar öppen, lemnar
ett tillfredsställande svar derå och månne den allmoge, som så talrikt dagligen besöker
staden, gör det, utan beräkning af egen fördel och endast af beredvillighet mot stadens innevånare,
och jag må undra, hvad allmogen på flera mils afstånd rnndt omkring Stockholm
skulle säga om sina egna nya statsmän, om det lyckades desse att, ett, tu, tre, slopa hela
Stockholm, hvartill de i sitt blinda tjenstenit synas vara temmeligen hugade.
Å Stockholms borgerskap och husegare, utan allt deltagande af de från landet inflyttade,
så vidt de icke tillhöra dessa begge kategorier, hvilar tungt båtsmanshålls-afgiften för
mera än 300 nummer utom iuqvarterings—afgift för en garnison af fyra regementen kavalleri,
artilleri och infanteri, hvilken väl icke rimligen kan påstås finnas till endast för att
hålla styr på hufvudstadens, af Nils Strindlund och Lars Olsson, med ett visst förnämt
hånlöje såsom idel orolighetsmakare och revolutionsmän stämplade innevånare, hvilket vackra
epithet förtjenar och skall erhålla sin egen betraktelse. Hufvudstadens borgerskap får
vidare vidkännas ganska dryga utgifter för Ofverståthåliare-embetet, motsvarande länestvrelserna
på landet, hvars (Öfverståthållare-embetets) ena afdelning, nemligen Poliskammaren,
har att göramed alla tiggare och landsstrykare från alla orter i riket, hvilka besöka
hufvudstaden — för uppbördsverket som har att uppbära och redovisa den till flera hun
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 59. 23
<1rade lusen r:dr banko uppgående och till statsverket inflytande, årliga uppbörden och —
för upprätthållande af de mångfalldiga institutioner af allmän nylla för hela landet. Hvad
jag nu tagit mig friheten anföra i afseende å hufvudstaden, torde i mer och mindre mån
vara tillämpligt äfven på rikets öfriga städer. Gerna vill jag medgifva, hvad städernas
hedervärda flender anfört derom, att åtskillige städer hafva fått ett med mindre urskilning
valdt läge och föga förtjena namnet-af städer; men härvid är att bemärka, dels att en och
annan bland desse städer sjelfva begärt att få komma under landsrätt, för att slippa underhålla
egen jurisdiktion och ekonomisk förvaltning och dels att dessa mindre betydliga
och med en viss medömkan omnämnda samlingsställen (namnet stad, köping eller by gör
intet till saken) icke äro utan all nytta för landsorten.
Mycket vore väl visserligen ännu att tillägga i detta vigtiga ämne, men det anförda
må tillsvidare vara nog och det lärer icke underlåtas att till den, som jag hoppas, blifvan
de
undersöknings-komitén lemna bidrag af ytterligare upplysningar.
Slutligen bör jag icke undgå att nämna några ord i anledning af Nils Strindlund!
och Lars Olssons hätska utfall mot städerna — ”såsom tillhåll \ör och utspridande
af all slags osedlighet, samt verkliga härdar för revolutionära stämplingar,
kommunism, socialism och allt hvad detta otyg må heta", genom hvilka beskyllningar
de hedervärda sökt visa, hvilken styggelse städerna äro för landsbygdens oskyldige och
fromma innevånare.
Denna kraftyttring hade de hedervärda bort spara sig, för att icke alltför mycket blotta,
hvars andas barn de äro och hvilkas ärenden de gå. Hvilken ljufvelig lukt månde icke
detta emellertid vara för dem, hvilka gerna, vilja se söndring emellan de begge, det egentliga
folket representerande, Stånden, och hvilka herrliga frukter väntade man sig icke af
Nils Strindlunds begge opera, af hvilka det sista, såsom remitteradt till annat Utskott,
icke utgjort föremål för desse betraktelser, af hvilken belöning sedan för all den osparda
möda och den icke obetydflga kostnad, som varit en följd af tryckning m. m., och hvilken
möda och kostnad riksdagsmannen Nils Strindlund naturligtvis ensam tagit på sin skuldra.
Ja! man väntade sannolikt alf få se Borgareståndet förödmjukadt och förkrossadt för sina
fötter, bedjande om nåd och förskoning för den förskräckliga räfst, som hotade att undergräfva
städernas existens.
Men, o ve! Borgareståndets ledamöter synas icke vara det ringaste besttjrte och vilja
sannolikt icke protestera emot den önskade räfsten, och hvad som värre är, de der med
24 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotlets Utlåtande, N:o 59.
så mycken vedermöda och kostnad tillkomna motionerna hafva icke tagit riktigt skruf
inom sjelfva Bondeståndet, som icke otydligt låtit förstå, alt det anade oråd och att det
tyckte sig märka något högre ursprung än det synliga.
Må lill härmed vara och blifva huru sorn helst, så står det alltid qvar, att anfallet
är orättvist och något för käckt, såsom pålagligen rigtadt mot ett Riksstånd, som i de allra
flesta fall visat deltagande för Bondeståndets bekymmer och önskningar.
Det lärer väl, hvad nu sjelfva beskyllningens beskaffenhet beträffar, få anses såsom 0-  stridigt och temmeligen naturligt, att ju flera menniskor finnas bosatte på en plats, ju flera
anledningar till oordning och öfverträdelser af lagens och sedlighetens bud måste inom
denna plats sig förete, ty eljest skulle dessa menniskor i massa vara bestämdt bättre organiserade
än de, hvilka bo spridda från hvarandra. Det är ju alldeles klart, att i stora
och folkrika städer husbönder, målsmän och föräldrar hafva ojemförligt mycket svårare
att utöfva tillsyn öfver dem, som stå under deras lydno, än familje-fäder på landet hafva i
afseende å deras underlydande. I alla tider, äfven i de aldra äldsta, och i alla länder har
samma, om jag så må uttrycka mig, naturnödvändighet uppenbarat samma verkningar. Om
man nu skulle för ett ögonblick tänka sig möjligheten af 20 å 30 byars sammantlyttning
till ett gemensamt helt, månne icke der samma fenomen skulle visa sig? Jo! ganska
säkert.
Hafva väl de hedervärda dessutom gjort sig noga reda för, om den öfverklagade osedligheten
och revolutions-yran vidlåda ensamt städernas infödingar och om de från landsbygden
inflyttade äro derifrån befriade, eller kanske de hedervärda vilja påstå, att de till
städerna från landet inflyttade blifva sämre, så snart de komma inom stadsportarne. Men
månne det icke öfverklagas mord, rån, tjufnader, fylleri m. m., begångne på landet af dess
egne innebyggare. Brottmålsstatistiken lemnar derpå svar.
Till Stockholm inflytta årligen, från spridda landsorter, flera hundrade personer, och
skulle man göra sig besvär med att granska poliskammarens journaler, så komme man
ganska säkert till det resultat, att de flesta tilltalade härstamma från landet. Om de hedervärda
gjorde sig besvär med efterfrågan i poliskammaren, om den hört talas om lösdrifvare
och tiggare från landet, eller med undersökning i stadens häkten, huruvida der
finnas mer och mindre grofva brottslingar hitkomne från landet, så torde hätskheten mot
städerna något sakta sig.
Jag
Allm. Besvärs- ock Ekon.-1 'tskotteis Utlåtande, N:o 59. gg
Jag må nu lills vidare hafva sagt nog i anledning af den lill Utskottet rr initierade
molioi.en, mod de dertill gjorda tillägg, och uppiepar, hvad jag förut yttrat, 8lt j g för
*ngen del vill n otsälta mig den önskade underökningen, men önskar b'ott, att den, för
fullständighetens skull, måtte utstiäckas äfven till landet, och hvarom fråga i sinom lid
icke skall uteblifva.”
Häruti instämde Herr Sundblad.
7:o af Herr M. W. Collén: ”Inom Utskottet har jag yttrat den åsigt, It ifrågavarande
motion icke matte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd. Väl ai ser jag det
kunna vara af intiesse i statistiskt och historiskt hansi ende, att upplysningar infordras oi h
hållas allmänheten tillgänglige rörande städernas privilegier m. m., men att i unden ärlighet
begära nedsättai det af en komité, som icke allenast skulle uppgöra sammandrag af
desse privilegier, utan äfven, på sätt Utskottet föreslagit, undersöka och utreda, med l.vad
rätt städerna uppbära sina inkomster, detta anser jag vara en bade obehöflig och alltför
kostsam åtgärd, samt dessutom ett på förhand uttaladt erkännande, att motionärens väckta
anspråk om reduktion af städernas nådigst tilldelda donationer vare på rättvisa grund; dt.
Upplysningar om städernas privilegier kunna efter min mening erhållas och blifva tillgänglige
utan eller åtminstone med obetydlig kostnad. Sättet vore, såsom jag i Utskottet föreslog, att
Ständerna i underdånig skrifvelse anhöllo, att Kongl. Majit behagade anbefalla Dess och Rikets
Komroerse-koilegium att fiån hvarje stads magistrat och äldste infordra fullständigt» verificerade
uppgifter på stadens donationer, m. m., hvilka uppgifter bemälde Kongl, kollegium
derefter egde ordna, registrera, samt, om nödigt an-ågs, till trycket befordra. Genom ett
sålunda för en hvar beredt tillfälle att granska städernas privilegier och fördelar, bielke icke
allenast fordringarne på statistiska och historiska upplysningar i detta hänseende uppfyllda,
utan jemväl, såsom jag förmodar, till väsendtlig del vedellagde de insinuationer och
missledande uppgifter, som i motionen förekomma.
På desse med de flere i Herr Professor Carlssons reservation förekomne skal, har
jag icke kunnat biträda det beslut, hvari Utskottet stadnat.”
Bi k. till R. St. Pro t. 1850 $ 185/. 8 Sami. 12 Haft.
4
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4851
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskottets Utlåtande, JW 60.
i
M 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Mars 18S1, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, att Rikets Stander måtte
hålla egna tidnings-referenter och låta utgifva en riksdagstidning.
Frän Högvördiga Preste-Ståndet har, till allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterats, en af Herr Prosten Klintberg väckt motion, hvaruti, med
anledning af den ofta förnyade erfarenheten af tidriingsreferaternes otillförlitlighet,
i afseende på riksdagsförhandlingarne, samt deraf följande stora obehag för Riksdagsmännen,
att se sina ord missförstådda eller misstydda och kanske slundom
ett helt stånds verksamhet för fäderneslandets väl, antingen förbigången eller i
meddelanden till allmänheten mer och mindre vanställd, blifvit föreslaget: »att Rikets
Ständer måtte hålla en referent i hvarje stånd, samt att dennes priliminärmeddelanden,
angående hvad som i hvarje stånd förefaller, måtte först af sekreteraren
påtecknas såsom kollationerade, och samtliga referaterna derefter inflyta i
en under Ständernas garanti utkommande riksdagstidning.»
Utskottet anser det vara af vigt, att, då allmänheten nästan endast genom
den referering af riksdagsförhandlingarne, som meddelas i hufvudstadens tidningar,
sättes i tillfälle att inhemta kännedom om hvad deras ombud vid riksdagarue
söka uträtta för landets bästa, och dessa redogörelser i allmänhet äro ofullständiga,
stundom otillförlitliga och genom ensidighet missledande, det funnes åtminstone
en tidning, som innehölle i möjligaste korthet sammanfattade och tillförlitliga referater
om förhandlingarna i Riks-stånden.J Utskottet föreställer sig att detta
ändamål möjligen skulle kunna vinnas på det sätt, att hvarje Riks-stånd antoge
en person vid sitt kansli såsom tidningsreferent, hvilkens åliggande det skulle vara,
att för hvarje plenum uppställa en i möjligaste måtto sammandragen redogörelse
för öfverläggningarne och förhandlingarne i ståndet, hvilken borde, så fort ske
kunde och sednast följande dagen efter plenum, vara färdig att tryckas, och att å
Rikets Ständers vägnar öfverenskommelse träffades med någon eller några af hufvudstadens
tidningsredaktioner att ofördröjligen trycka dessa redogörelser oförändrade
och oafkortade i sin eller sina tidningar eller något dermed följande bihang.
Utan tvifvel skulle tidningsredaktionerne i allmänhet finnas benägne att kostnadsfritt
införa sådana korta referater af riksdagsförhandlingarne, hvilkas tillförlitlighet
Bih. lill R. St. Prof. 1850 & 1851. 8 Sami, 13 Haft. 1
Allm. Desi), o. Eicon -Utskottets'Ut/ålande, M 61.
vore garanterad, enär dessa måste framför andra tillvinna sig allmänhetens förtroende,
och den tidning, som innehölle dém, derigenom kunde påräkna ökad afsättning.
Beträffande motionärens förslag, att dessa preliminär-meddelanden eller
referat skulle af sekreterarne i Riks-stånden påtecknas såsom kollationerade, finnér
Utskottet sådant icke förenligt med desses redan förut nog trägna åligganden,
men deremot lämpligare, att, i fall något sådant påtecknande skulle anses vara
erforderligt, det borde ske af någon dertill utsedd ståndets ledamot. En stor
svårighet torde möta detta förslag, nemligen den, att kunna erhålla referenter, som
vore nog skickliga för detta granlaga och vigtiga göromål; men Utskottet anser
den nu föreslagna åtgärden vara enda utvägen att för närvarande vinna det åsyftade
ändamålet, och tror, att ett försök dermed kunde göras vid nu pågående
riksdag, hvarföre Utskottet hemställer,
att hvarje stånd antager vid sitt kansli en réferent af förhandlin—
garne i ståndets plena, och att öfverenskommelse å Rikets Ständers
vägnar träffas med någon eller några tidningsredaktioner i hufvudstaden
om referaternas införande i deras tidningar eller dermed
följande bihang.
Beträffande sedermera motionärens förslag, att under Rikets Ständers garanti
utgifva en riksdagstidning, så anser Utskottet en sådan tidning, som fullständigt
meddelade allt hvad vid riksdagen förhandlas, blifva mindre behöflig, om det härförut
framställda förslag vinner bifall, helst då så väl öfverläggningarne i stånden
som Utskottens betänkanden m. m. utgifvas tryckta för hvarje riksdag i ståndens
protokoller och dermed följande bihang. Då härtill kommer, att utgifvandet af
en riksdagstidning skulle, enligt hvad erfarenheten visat, medföra betydlig kostnad
och fordra anslag af statens medel, hemställer Utskottet,
att motionärens förslag i denna del må förfalla.
Stockholm den 17 Mars 1831.
M 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Mars 1851, kl. 12 rnidd.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag om inskränkning i den
genom Kongl. Förordningen den 22 December 1846 beviljade
frihet att ä landet idka handel m. m.
Till Utskottet hafva följande motioner, i omförmälde ämne, blifvit remitterade,
nemligen: från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Grefve Mörner, Olfo Ga
-
Ålim. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, J\s 61.
3
briel, som anfört hurusom Kongl. Maj:ts den 22 December 1846 utfärdade nådiga
Handelsordning funnits medföra följder, som i hög grad påkallade ett allvarligt behjertande
och äga flera brister, som borde alhjelpas. Utom det, att handelsbodar
å landet gemenligen urartade till lönnkrogar, så inlockades genom den kredit, som
der lemnades, allmogen i en skuldsättning, hvilken ledde till armod, hvartill jemväl
bidroge det förhållande, att handel å landet utöfvades nästan utan kontroller.
Då kommunernas trefnad samt ekonomiska och moraliska välfärd äfventvrades genom
införandet af denna handel, tycktes billigheten fordra att hvarje kommun
lemnades tillfälle att yttra sig öfver de ansökningar om tillstånd, att inom densamma
idka handelsrörelse, som hos vederbörande embetsmyndighet gjordes, men
ett sådant tillfälle vore i nämnde författning kommunerne icke lemnadt. Olika
meningar hade derjemte uppkommit, huruvida det i författningen bestämda afstånd
af tre mil, hvarinom det vore förbjudet att inrätta handelsbod, borde beräknas
land- eller sjövägen; eller i rät linea enligt karta, samt om bestämmelsen
jemväl gällde afståndet till närmaste köping; och har motionäien som, då kostnaderne
för bedrifvande af handelsrörelse å landet,' vore mindre än för sådan rörelse
i städerna, ansett landthandlare böra erlägga, ej blott en årlig afgift till
socknens fattigkassa, utan äfven vid utlösandet af sitt tillståndsbevis, en större
summa till länets hospital, föreslagit följande förklaringar och tillägg uti ofvannämnde
Handelsordning, nemligen:
att början af § 6 mom. 1 måtte erhålla följande lydelse: »Pä minst tre
»mils afstånd, i rät linea efter karta, frän närmaste stad eller köping;» äfvensom
att i detta mom. måtte intagas dels förbud för handlande å landet att försälja
bränvin i mindre partier, än 7l/2 kanna, vid äfventyr af handelsrättighetens förlust,
samt dels bestämmelse om den afgift, som borde till socknens fattige utgå, motsvarande
hvad för handelsbodar i städer eller köpingar erlägges;
att uti § 25 tillägges, efter orden: »finnes laga hinder mot bifall till ansökningen
ej förekomma», följande mening: »samt församlingen, der handelsboden skall
»öppnas, densamma tillstyrkt,» och i slutet af §, efter ordet utfärda: »hvarvid sökanden
till länets hospital erlägger 20 R:dr Banko»; samt
att den uti 31 § omnämnda polisuppsigt och rättighet att göra beslag, utsträckes
jemväl till sockennämudens ledamöter.
Vid föredragning af denna, motion har blifvit ytlradt af Herr Ribbing, A.,
att han, instämmande i syftningen af densamma, och med kännedom om svårigheten
alt leda i bevis förbrytelser mot förbudet om oloflig minutering af bränvin,
ville tillägga det förslag, att handelsrättighet ej finge å landet fortfara längre, än
sådant skedde utan bränvinsförsäljning och med den sockens bifall, inom hvilken
handeln vore inrättad.
A
Allm. Besv. o. Elcon.-Utskotlels Utlåtande, jy$ 61.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr Collén, som föreslagit, att då, i följd
af ofvannämnde Handels-Ordning, handelsrörelsen till icke ringa del blifvit flyttad
utom städerna, men Borgerskapen derstädes likväl icke åtnjutit någon minskning
uti sina skyldigheter och onera till Staten och städerna, handlande å landet måtte
åläggas att, genom viss kontingent, deltaga med de förre i de utskylder, som i
städerna åtföljde handel och köpenskap; att en sådan kontingent, motsvarande
hvad burskaps-egande handlande utgifva, borde af landthandlande inom hvarje län
erläggas till de derinom belägne städer och mellan dem fördelas i förhållande till
de utgifter för borgerligt yrke, som hvarje stads handelsförening vidkändes; —
samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Riksdagsfullmäktigen Jonas Christofersson
från Wermlands Län, som, jemte en framställning af de olägenheter, hvilka
lättheten för allmogen att åtkomma lyx-artiklar, handelsvaror och spirituösa drycker
medförde, samt om de missbruk, som ägde rum i utöfningen af den s. k.
brukshandeln, föreslagit:
l:o att brukshandeln icke måtte få idkas med andra varor än bruksegendomens
egna produkter, spannemål, sill, salt och andra victualier.
2:o att, då någon hos Konungens Befallningshafvande gör ansökan att få på
landet idka handel i öppen salubod, Konungens Befallningshafvande måtte lemna
Socken-Nämnden i den församling, inom hvilken den sökande ville idka handelsrörelse,
tillfälle att inom viss tid öfver ansökningen sig yttra, och att i händelse
Sockne-Nämnden enhälligt skulle förklara, att församlingen ej hade behof af någon
handlande, och förthy afstvrkte bifall till ansökningen, densamma då icke måtte
bifallas; samt 3:o att försäljning af alla slags spirituosa, vare sig af in- eller
utländsk tillverkning, måtte varda landthandlande förbuden, vid äfventyr af handelsrättighetens
förlust.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande;
och beträffande först förslaget, att det i Kongl. Handels-Ordningen den
22 December 1846 meddelade förbud att å landet inrätta handelsbod inom tre
mil från närmaste stad. måtte utsträckas derhän, att detsamma komme att afse
ett lika afstånd från köpingar; så får Utskottet upplysa, att, genom Kongl. Kungörelsen
den 18 Januari 1830, Kongl. Maj:t redan meddelat en sådan utsträckning
i berörde stadganden, derigenom, att i 6 § af Handels-Ordningen blifvit
efter orden: »På minst tre mils afstånd från närmaste stad» tillsatte orden veller
köpinge; hvadan Utskottet tillstyrker
att berörde förslag må förfalla.
Vidkommande derefter förslaget, att det afstånd ifrån närmaste stad af tre
mil, hvarinom handelsbodars inrättande å landet är förbudet, måtte så väl sjö- som
Allm. Besv. o. Ekon.-UtskoUtls Ullålande, M 6i.
s
landvägen beräknas efter ett sådant afstånd i rät linea eller enligt charta; så anser
Utskottet denna beräkningsgrund vara aldeles olämplig. Derigenom skulle
nemligen den med nu gällande bestämmelser i berörde hänseende, för å landet
boende personer afsedda fördel att kunna på närmare håll och utan att besöka
städerna, vara i tillfälle att afsätta sina produkter och inhandla hvarjehanda förnödenheter,
i betydlig mån förringas, enär vägarnes längd emellan serskilda orter
vanligen är större, än afståndet i rät linea. Mångfaldiga svårigheter skulle dessutom
uppkomma dels i anseende till brist på tillförlitliga chartor, dels i och för
uppmätningen af de direkta afstånden; och då afståndet emellan serskilda orter
beriiknas efter längden af den land- eller sjöväg, som allmänt begagnas, samt
Kongl. Maj:t genom ett uti serskildt mål afgifvet Nådigt Beslut den 15 Augusti
1819, ansett författningens föreskrift i berörde hänseende, böra på nu nämnde
sätt tolkas, får Utskottet tillstyrka
att ifrågavarande förslag ej må föranleda till någon Bikets Ständers
åtgärd.
I anledning af yrkandet att bruks-handel ej må bedrifvas med andra varor,
än »egendomens produkter, samt spannemål, sill, salt och andra victualier», får Utskottet
meddela, att enligt omförmälde Handels-Ordning, idkare al Bergsbruksrörelse
å landet äro berättigade att vid bruket åt derunder lydande folk och åt
dem, som dit hafva varuförslingar, eller för bruket verkställa arbeten eller körslor,
hålla förnödenhetsvaror till salu, dock ej af andra slag, än som i 6 § 1 mom.
af Handels-Ordningen omförmälas. Någon inskränkning i denna Idkare af Bergsbruksrörelse
å landet medgifna rättighet anser Utskottet destomindre böra ega
rum, som dels de personer, till hvilka Bruksidkare få sälja förnödenhetsvaror af
nämnde beskaffenhet, icke särdeles ofta äro i tillfälle att besöka städerna eller
andra handelsplatser, och dels derest missbruk af berörde rättighet skulle föröf—
vas, det är vederbörande obetaget att sådane missbruk i laga ordning beifra.
Utskottet tillstyrker således
att detta yrkande må lemnäs utan afseende.
Då i Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Kungörelse den 18 Januari 1850,
det blifvit föreskrifvet, »att då någon sökt tillstånd till handels idkande å landet,
det åligger Konungens Befallningshafvande att genom delgifvande af ansökningshandlingarne
lemna Sockne-Nämnden i den församling, der handeln skulle komma
att idkas, tillfälle att öfver ansökningen sig yttra inom en månads tid», så anser
Utskottet församlingarnes rätt i omförmälde hänseende tillräckligen bevarad. Att
tillägga en församling eller dess Sockne-Nämnd rätt att, utan afseende å de förhållanden,
sorn kunna förefinnas, förhindra anläggandet af handelsbod inom Sock
-
6
A(lm. Besv. o. Ekon.-Utskoltets Utlåtande, M 61.
nen, skulle icke allenast mången gång lemna rum för godtycket, deremot ingen
appell komme att, finnas, utan äfven väcka split och osämja; — Och då Konungens
Befallningshafvande i afseende å beviljandet af ansökning om handelsrättighet
å landet, i allt fall eger pröfva en sådan ansökning, efter lag och sakens beskaffenhet,
samt hvar och en som med Konungens Befallningshafvandes beslut är
missnöjd, äger i vederbörlig ordning deröfver föra klagan, tillstyrker Utskottet:
att det väckta förslaget dels om rättighet för Sockne-Nämnd att
öfver ansökningar i förenämnde ämne få sig yttra, samt dels om
föreskrift att de ansökningar, hvilka Socken-Nämnd enhälligt afstyrker,
måtte af Konungens Befallningshafvande afslås, icke må
föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Derjemte får, i afseende å det föreslagna förbudet för handlande å landet
att afyttra alla slags spirituosa, vare sig af in- eller utländsk tillverkning, Utskottet
dels fästa uppmärksamheten dervid, att handel å landet med utländska
spirituösa drycker icke är medgifven, samt dels omnämna, att Utskottet, jemte
Bevillnings- och Lag-Utskotten komma att i serskildt utlåtande yttra sig angående
vilkoret» för försäljning af bränvin; och torde alltså
något vidare yttrande af Utskottet i omförmälde hänseenden icke
erfordras.
Då Landthandlare redan bidraga till fattigvården, på sätt gifna föreskrifter
derom förmå, anser Utskottet det så mycket mindre vara öfverensstämmande med
billighet och rättvisa att pålägga dem någon extra ordinarie utgift till fattigvården
eller Länets Lazarett, som landthandel i allmänhet icke kan anses vara mera
vinstgifvande än annan handel. Utskottet får derföre
afstyrka de förslag, som i berörda afseende blifvit gjorde.
Del af Herr Collén väckta förslag, att landthandlare måtte åläggas att utgöra
en viss kontingent till städerna, anser Utskottet icke heller öfverensstämma med
billighet. De hafva icke samma rättigheter, som städernas handlande; de erlägga,
i likhet med dessa, för sin handel, bevillning till Kongl. Majit och kronan, och
äro dessutom pligtige att deltaga i utgörandet af kommunala utgifter; Utskottet
får således
afstyrka berörde förslag.
Slutligen och beträffande förslaget att den i 31 § af Ilandels-Ordningen
omförmälde skyldighet för Lands- och Stads-Fiskaler samt Krouobetjente att tillsa
och vaka öfver samma Författnings efterlefnad, och rätt att verkställa beslag,
måtte utsträckas jemväl till Sockne-Nämndens Ledamöter; anser Utskottet sig desto
mindre kunna berörde förslag förorda, som af Sockne-Nämnds Ledamöter i
Allm. Best. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, JW 62.
7
allmänhet icke kan, i likhet med hos Kronans tjenstemän, fordras den i berörde hänseende
nödiga kännedom om lag och författningar samt dessutom det är SockneNämnds
Ledamöter obetaget att angifva de förseelser emot nämnde författning,
som kunna förekomma. Utskottet tillstyrker derföre
att berörde förslag ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 17 Mars 18S1.
JW 62.
Ank. till Esp.-Utsk. d. 18 Mars 1851, kl. 12 mield.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag om utsträckning af den
i Kongl. Handels-Ordning en den 22 December 1846 beviljade
rätt till Handels idkande å landet.
I fråga om utsträckning af den rätt till handels idkande å landet, som genom
Kongl. Handels-Ordningen den 22 December 1846 blifvit medgifven, hafva
följande motioner blifvit väckta och till Utskottet remitterade, nemligen:
Hos Ridderskapet och Adelu af Herr Hjerta, Lars, som anfört, hurusom rättigheten
till handels idkande på landet uti öppen bod, enligt nämnda HandelsOrdning,
vore i så måtto inskränkt, att sådant ej huge beviljas inom tre mils afstånd
från närmaste stad. Det vore dock en fördel för hvar och en att kunna
erhålla sina förnödenheter på så nära håll och med så ringa tidspillan som möjligt,
och en större behållning på det hela skulle uppkomma, om blott en del kunde
besparas af den arbetskraft för menniskor och dragare, af gödsel för jorden och
af den dyrare förtäring, i synnerhet af bränvin, som bortspildes på resor till stä
derne,
för anskaffandet af hushållsförnödenheter, hvilkas hela värde mången gång
vore en småsak mot nämnde förlust. Huru mycket sådant betydde för det enskilda
hushållet kunde redan skönjas af den vigt, sorn innevånarne i en större
stad fästade vid fördelen af att bo nära intill torgförsäljningsplalserna, och af skillnaden
i den hushyra, som betalades för boningsrum, belägna närmare intill eller
längre ifrån sädane platser, — och detta gällde i ännu högre grad landtmannen.
Upphäfvandet af omförmälda inskränkning skulle derföre tillskynda honom stor fördel,
och jemväl utgöra en vinst för städernes handlande, som då blefve förläggare
åt handeln på landsbygden, och som i de flesta fall komme att sjelfva i första
hand begagna den ökade handelsfriheten, genom anläggandet af egna utbodar på
landet. Det vore slutligen gifvet, att bestämmelsen på förhand om det afstånd
8
Allm. Besv. o. Ekon.-VWkottets Utlåtande, M 62.
ifrån en stad, hvarinom handel ej finge inrättas, innefattade en oegentlighet, enär
förhållanderne i afseende på belägenhet, folkrikhet och rörelse vore olika på serskilda
orter.
Af dessa skäl, samt då, efter motionärens åsigt, den lagstiftare handlade
oklokt och mot sitt lands bästa, som lade något hinder i vägen för näringarnes
och handelns framåtskridande och utveckling, har motionären föreslagit att, »förbudet
emot handelsbods anläggande på landsbygden närmare än tre mil ifrån
stad måtte utur ofvannämnde Kongl. Förordning utgå»; och har, vid föredragning
af denna motion hos Högloflige Ridderskapet och Adeln, Herr von Hartmansdorff,
August, bestridt nyttan af det gjorda förslaget, samt, till grund för
detta bestridande, åberopat, att landthandlare, efter hans åsigt, vore en olycka för
den landsort, der de nedsatte sig. I brist på afsättning af andra varor, utminuterade
de bränvin; och äfven om de icke befattade sig dermed, så inledde de dock
allmogens hustrur och döttrar samt andra qvinnor i frestelse att använda sina tillgångar
på inköp af öfverflödiga prydnader och klädespersedlar, hvilket jemväl vållade
försummelse af hvarjehanda husslöjd;
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Riksdagsfullmäktige Gustaf Pettersson
från Östergöthlands, och Eric Månsson från Blekinge, Län, hvilka, fästande uppmärksamheten
vid de olägenheter, förbudet mot handelsbodars anläggande å landet
inom tre mil från] närmaste stad medförde, särdeles för den fattige, som, då han
vanligen saknade medel att för någon längre tid, eller för mer än dagen, förse
sig med de förnödenheter, hvaraf han vore i behof, under nuvarande förhållanden
ofta nödgades vara i mistning af sådana förnödenheter, eller ock anskaffa desamma
med en för honom vida mera känbar kostnad, än om han egde tillfälle alt
på närmare håll dem sig tillhandla, föreslagit:
Gustaf Pettersson, att det måtte tillåtas dem af allmogen, som derom hos
vederbörande myndighet sig anmälde, att å landet hålla specerivaror till salu; och
Eric Månsson, att det afstånd af tre mil ifrån närmaste stad, inom hvilket
handelsbod å landet ej finge anläggas, måtte inskränkas till 1 eller ock ll/2 mil,
äfvensom att, till förekommande af stridiga meningar, i afseende å beräknandet af
nämnde afstånd, detta måtte bestämmas efter »stora och allmänna vägens längd
emellan staden och det ställe, hvarest handelsbod skulle anläggas, och icke efter
smärre och mindre begagnade vägar.»
Vid bedömandet af de förslag, som i ofvanberörde motioner blifvit framställda
om en ytterligare utvidgad frihet till handels idkande å landet, har Utskottet visserligen
icke lemnat å sido den åsigt, att i allmänhet de åtgärder böra vidtagas,
som
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskottcls Utlåtande, M 62.
9
sorn kunna anses leda till befrämjande af handelns och näringarnes fria utöfning; och
Utskottet vill icke heller förneka, att en så utsträckt frihet lill handel på landet,
som Herr Hjerta, på sätt ofvan är nämndt, föreslagit, skulle i det hänseende blifva
af fördel för landtmannen, att lättare tillfälle derigenom komme att beredas till
afsättning af hans produkter och i allmänhet- till inköp af hvarjehanda hans förnödenheter;
men Utskottet har derjemte ansett sig böra i betraktande taga de
menliga följder, hvilka al en så utsträckt handelsfrihet onekligen redan visat sig
och ytterligare äro alt befara, och hvilka, efter Utskottets tanka, komma att medföra
vida större skada och olägenhet, än vid första påseendet vill synas. — Tillgången
på öfverflödsvaror å landet inleder nemligen icke allenast allmogen i utgifter
af penningar, som den ofta behöfde använda för angelägnare ändamål, utan
bidrager äfven att i betydlig mån öka en redan öfverklagad, men allt mer tilltagande
luxe. Det kan äfven icke bestridas, att inrättandet af handelsbodar, hvar
som helst å landet, skulle öka tillfällena till oloflig bränvinsminutering, samt för
vederbörande kronobetjening försvåra möjligheten att utöfva behörig tillsyn till förekommande
af förbrytelser i berörde hänseende. Icke heller synes det Utskottet,
som skulle föreskriften om det afstånd af tre mil ifrån närmaste stad eller köping,
inom hvilket afstånd inrättandet af handelsbod är förbudet, medföra någon serdeles
olägenhet. För afsättningen af sina produkter måste nemligen landtmannen
i allt fall besöka städerna och han är då i tillfälle att anskaffa de förnödenheter,
hvaraf han kan vara i behof, och hvilka derstädes kunna säljas till lägre pris än
af landthandlande. Dessutom torde erfarenheten af de följder, som Kongl. Maj:ts
högstberörde nådiga Handels-ordning medlört, icke för närvarande gifva anledning
till eh ytterligare utsträckt handelsfrihet å landet.
Af dessa skäl och då, hvad serskildt angår förslaget, att allmogen måtte tillåtas
att hålla specerivaror till salu å landet, rättigheten dertill, på de vilkor, som
ofvannämnde nådiga Handels-ordning innehåller, äfven af allmogen kan förvärfvas,
men icke torde böra derutöfver medgilvas, får Utskottet hemställa, att ofvanberörde
förslag om utvidgandet af handelsfriheten å landet
icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Derjemte får Utskottet tillkännagifva, att i fråga om grunden för beräknande
af de tre mil från närmaste stad, hvarinom handelsbod å landet ej får inrättas,
Utskottet yttrat sig uti sitt serskildta Utlåtande, i anledning af väckt förslag om
inskränkning i friheten alt å landet idka handel m. m.
Stockholm den 17 Mars 1831.
Bih. lill fi. St. Brot. 18ÖO & ISSI. 8 Sami., 13 Häfl.
2
10
Allm. liesv. o. Ekon.-Ulshollels Ullålande, JM 62.
Reservation:
Af Herr Friherre v• Stedingk, B. S. »Emot Utskottets beslut i afseende å
Herr Hjertås motion om utsträckning af den genom Kongl. Ilandels-ordningen den
22 December 1846 beviljade frihet att ä landet idka handel, får jag mig reservera.
Jag har icke kunnat förbise, att den grundsats, som gjort sig gällande i
sednaste näringsförfallningar, är frihet för en hvar att sig bosätta oell med sitt
arbete redligen försörja, hvarhelst och på det sätt honom lämpligast synes. Från
denna grundsats utgör förbudet emot handels anläggande närmare än 5 mil från
stad, ett undantag, måhända påkaliadt af en klok betänksamhet, innan man hunnit
samla någon erfarenhet rörande den utvidgade näringsfrihetens verkningar, men om
behöfligheten hvaraf tankarna från början voro, och ännu mer efter vunnen erfarenhet
äro, delade. De frågor, Utskottet haft att besvara, äro, huruvida det ofvannämnda
förbudet medför någon olägenhet samt om dess upphäfvande sannolikt
skulle hafva någon sådan till följd.
Uppenbart måste det för livar och en, sorn önskar köpa, vara en fördel att
erhålla den vara, lian åstundar, med minsta besvär och omkostnad, samt följaktligen
en olägenhet att för erhållande af äfven den ringaste förnödenhet se sig tvungen
till en resa, hvarigenom lid, arbetskraft, foder m. m. försp i lies, kanske till
större värde än den sak, hvaraf han för tillfället är i behof. Serskildt har jag
fästat uppmärksamheten vid det menliga in flytande, stadsresorna utöfva på allmogens
både hushållning och sedlighet. Ju oftare sådana företagas, desto värre.
Ske de sällan, blir åter följden, att köparen måste begagna tillfället att på en
gång förse sig med allt, hvaraf han är -eller sannolikt kommer i behof. Att betala
allt är honom ofta icke möjligt; han måste köpa på kredit, får betala varorna
så mycket högre, meri med sinnet upprymdt af stadslifvets förströelser finner
han åtkomsten lätt och förledes deraf att ytterligare öka sin skuld. Orter
finnas dessutom, t. ex. skärgårdarne, der längre resor under en stor del al året
äro omöjliga och der således förbudet mot handels anläggande närmare än 3 mil
från stad måste verka synnerligen menligt. Detta så vidt frågan rörer köparen.
Hvad åter angår de handlande, som önska nedsätta sig på landet och hvilka,
ofta börjande med en ringa förmögenhet, måste fästa stort afseende på tillfälle att
till lägsta möjliga pris erhålla lämplig bostad, lätt och i möjligaste måtto kort
transport för sina varor m. m., måste det vara en väsendtlig olägenhet att icke,
såsom andre näringsidkare, fritt få utöfva sitt yrke, hvarhelst dem lämpligast synes,
— en frihet, hvars rättmätighet, enligt hvad ofvan är nämndt, redan blifvit i vår
lagstiftning erkänd.
Allm. Desv. o. Ekon.-Ulskottels Utlåtande, JM 62.
1J
Beträffande de befarade olägenheterna af det anmärkta förbudets borttagande,
torde de vara mera skenbara än verkliga. Å ena sidan kan väl icke nekas, att
en större tillgänglighet af umbärliga varor understundom förleder den tanklöse liushållaren
till köp, äfvensom att, pä ett eller annat ställe, landthandel möjligen urartat
till bränvinsminutering. Dock torde, å den andra, med ej mindre skäl
kunna sägas, att begäret efter en vara ofta aftager, i den mån densamma ständigt
är att tillgå; att den utsträckta kredit, hvarigenom allmogen nu förledes till handel
och skuldsättning hos städernas handlande, icke lärer kunna lemnäs af de vanligen
med ringare kapitaler lörsedde handlande på landet; samt att, hvad bränvinsförsäljningen
angår, denna så mycket mindre här kan tagas i betraktande, som
Handels-ordniö ,'ens bestämmelser väl icke rimligen böra hvila på den förutsättning,
att gällande författningar rörande branvinsförsäljning icke vederbörligen handhafvas.
Att åter förbudets borttagande skulle verka menligt för städernas handlande,
kan jag så mycket mindre föreställa mig eller taga i beräkning, som någon
farlig täflan af de små kapitaler, hvilka söka sig verksamhet i en handelsbod
på landet, icke lärer för städernas förmögnare handlande kunna befaras, och dessutom
friheten utgör handelns hufvudvilkor, samt städernas handlande sjelfva komma
i åtnjutande af de fördelar, hvilka genom dess utsträckning beredas andra.
Slutligen har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten derå, att, enligt
Kommerce-kollegii underdåniga berättelse om Sveriges inrikes sjöfart år 1849,—
då Kongl. Maj:ts nådiga Handels-ordning endast tre år varit gällande, uppgick
Handlandes å landet bevillning till 10,295 R:dr banko, öfverstigande den sammanlagda
bevillningen af de handlande i femtiotvå af rikets städer och utgörande
en trettondedel af den bevillning, som af de handlande i samtlige rikets städer
under samma år blifvit erlagd, — ett förhållande, som tyckes antyda, att landt
handeln
är en för Sverige med dess svåra kommunikationer naturlig näringsgren;
och måhända skulle handelns förflyttande till någon del från städerna till landet
utgöra ett medel för statsverket att af detta indrägtiga yrke draga en något större
och billigare beskattning, än hvad hittills egt rum.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag Utskottet hafva
bort tillstyrka, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att förbudet mot handels inrättande å landet
inom trenne mil från närmaste stad eller köping måtte upphäfvas.»
STOCKHOLM, TliYCKT IIOS JOIl. BECKMAN. 13!öl.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottets Utlåtande, N:o 63. I
N:o 63.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Mars 1851, kl. lif. m.
Utlåtande, i ättledning af väckl motion om vidtagande af
åtgärder till reglerande af Posliljonernes löneförmåner.
Uti en hos hedervärda Bonde-ståndet vackt, till Utskottet remitterad motion,
har Riksdagsfullmäktigen från Kronobergs län Petter Gabrielsson med
hvilken Johannes Nilsson från Malmöhus län sig förenat, anfört, att de vid
postverket anställde postiljoner äro dels ordinarie och dels extra-ordinarie, hvilka
innehade alldeles enahanda tj ens te-åligganden, men sins emellan olika löneförmåner.
Dessa utgjorde för de ordinarie postiljonerna 60 R:dr B:ko årligen, samt 1 R:dr
traktamente för hvarje dygn, hvarunder de, i och för posternas förande emellan
stationerna, vöre från sina hemvist aflägsnade, hvaremot de extra-ordinarie postiljonerne
endast åtnjöto ett sådant traktamente, hvilket motionären ansåg icke vara
med rättvisan öfverensstämmande, enär lika skyldigheter borde förutsätta åtnjutande
af lika rättigheter. Vidare har motionären anmärkt, att en väsendtlig olikhet
förekommer dessa postbetjente emellan, i det de postiljoner, hvilka voro anställda
vid de större stationerna, till och från hvilka poster expedierades kanske
hvarje dag i veckan, måste nästan beständigt vara i rörelse, under det tjenstgö
ringen
för andra ej påkallas oftare än 2 å 3 gånger i veckan, hvaraf följde nöd
vändighet
för de förre att snart taga afsked, dervid en billig ersättning åt dessa
strängt anlitade personer, utöfver lönen och traktamentet, syntes erforderlig. J
anseende härtill har motionären föreslagit, ”det Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse, ville hos Kongl. Maj:t göra anhållan om vidtagande af sådane åtgärder,
hvarigenom samtlige postiljoner i allmänhet undfå lika löneförmåner, men att å
B/h. till B. St:s Prot. 1850 & 1851. 8 Sami. 1 Afd. 14 Hiift. 1
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets it/ätande, A.-o 03.
de orter, der, i följd af lokala förhållanden, mera trägen tjenstgöring för postiljoner
påkallades, desse måtte tilläggas, utöfver löneförmånerna, någon billig ersättning,
lämpad efter den mera eller mindre trägna tjenstgöring de voro underkastade.
”
Utskottet får med anledning häraf anföra, att postiljonernas löner och traktamenten
äro genom Kongl. Brefvet den 25 Februari 1832 bestämda till samma
penningebelopp, som motionären uppgifvit, hvarjemte dem bestås en fullständig
postiljons-beklädnad, och är sedan nämnde Kongl. Breis utfärdande ingen förändring
uti postiljonernas lönevilkor vidtagen. Under den längre lid, som sedermera
förflutit, har, enligt hvad utskottet inhemtat, aldrig någon brist på postiljoner
uppstått, och vid inträffade ledigheter hafva för hvarje gång flera sökande
till dessa platser vanligen anmält sig, hvaraf torde böra dragas den slutföljd, att
ifrågavarande löner och traktamenten ej äro, såsom motionären ansett, otillräckliga.
Att aflönings-förmånerna för e. o. postiljoner äro ringare än för de ordinarie
finner utskottet desto mindre anmärkningsvärd!, som enahanda förhållande
eger rum icke allenast med vaktbetjeningen, utan äfven med tjenstemanna-personalen
i allmänhet inom Riket, eller att lönerna förhöjas först vid skeende befordringar,
eiler till följe af längre tjenstetid och derunder visadt nit och skicklighet.
Uppå dessa skäl och då General-Post-Direktörs embetet, derest olägenheter i de
af motionären omförmälda afseenden skulle yppa sig, säkrast och bäst är i tillfälle
att vidtaga eller föreslå tjenliga åtgärder för desammas afhjelpande, får utskottet
vördsamt tillstyrka,
alt denna motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1851.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
3
N:o 64.
Atik. till Exp. Utsk. den 21 Slars 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om befrielse för Wexiö
samt Rikets öfriga stifts-stiider alt bekosta boställsrum eller
hushyra ål skolornas Rektorer.
Uti en från välloflige Borgare-ståndet till Utskottet remitterad motion af Herr
R. Hjort har motionären, under erinran om den vid sednaste riksmöte beslutade
förändring i afseende å elemenlar-läroverken samt den sedermera genom Kongl.
Maj:Is nådiga Cirkulär den 6 Juli 1849 föreskrifna förening af gymnasierna med
lärdoms- och apologist-skolorna, fästat uppmärksamheten derpå, att då de förenade
läroverkens rektorer, hvilka skola väljas af skol-kollegiet, blifvit i sådan egenskap
tilldelade serskilde löneförmåner utan att tillförsäkras bibehållandet af den i
förut gällande skolordning för dem stadgade rättighet att åtnjuta embetsgård eller
deremot svarande hushyres-ersättning, samma rättighet väl torde böra anses hafva
upphört i och med tillträdet af de genom nya regleringen bestämda löneförmåner,
men att likväl ovisshet härom kunde ega rum, enär mången vöre af den mening,
att då lagen icke uttryckligen fråntagit rektorerna ifrågavarande rättighet, densamma
qvarstode; af hvilken orsak och då det vore högst obilligt att stifls-städerna,
hvilka det alltfrån skolornas inrättande ålegat att bekosta boställsrum eller
utgifva motsvarande hushyres-ersättning åt hemälde tjenstmän, ensamt dermed betungades,
isynnerhet sedan de ursprungliga, anspråkslösa undervisningsanstalterna
i städerna blifvit förvandlade till ett slags högskolor, hvilka mest begagnades af
ungdom från omkringliggande landsorter, motionären hemställt, att Wexiö stad,
der gymnasium och skola numera voro förenade till ett gemensamt läroverk, mätte
varda från förenämnda åliggande befriad; och har motionären i sammanhang härmed
yttrat, alt ”denna förmån .äfven torde förunnas öfriga stifls-städer.”
Utskottet får med anledning häraf anföra, att genom stadgandet i Kongl.
Majrts nådiga Cirkulär af den 6 Juli 1849, alt lärdoms- och apologist-skolorna
höra förenas med gymnasierna lill ett sammanhängande läroverk, under en rektor,
ingen förändring uppkommit i städernas skyldigheter i afseende på skolväsendet,
hvadan någon ovisshet huruvida de förenade läroverkens rektorer kunua anses bi
-
4
Allmänna Besvärs- och Ek onorm-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
behållna vid rättigheten att åtnjuta enibe*tsgård eller deremot svarande hushyresersättning,
icke bör ega runi, helst denna rättighet lika litet genom nyssnämnda
nådiga cirkulär, sorn genom någon sednare författning blifvit upphäfd, hvartill också,
i utskottets tanka, icke några skäl förefunnits, eller af motionären blifvit anförda.
Beträffande motionärens klagan, alt stifts-städerna ensamt äro betungade
med bekostandet af boställen eller hushyra åt läroverkens rektorer, så finner utskottet
densamma vara både opåkallad och ogrundad, emedan denna tunga lika
mycket drabbar andra städer, hvilket tydligen är uttryckt uti Kongl. Majrts skolordning
af den 16 December 1820, der det, i 2:dra Sectionens 1 Cap. 7 § heter:
”1 hvarje stad der allmän skola finnes, ehvad den redan är eller framdeles
blifver inrättad, skola, med iakttagande af privilegier, magistraten och Borgerskapet
eller stadens innevånare, som af skolans tillvarelse hemta betydlig fördel,
ofelbart anskaffa och bekosta embetsgård för skolans rektor, eller ock, der utrymmet
och lägligheten det tillåter, utvidga skolhusbyggnaden så, att rektor der finner
tillräckliga bonings- och hushällsrum, så framt icke någon stad, genom särskild
ännu gällande författning, är från denna skyldighet befriad. Intilldess detta
skett, njute rektor af stadens kassa en efter hans stånd och värdighet samt ortens
beskaffenhet afpassad årlig hushyra.” Hvad ytterligare angår ifrågasättandet,
att rektorernas rättighet till inqvartering skulle hafva upphört, lill följe af de igenom
nya regleringen för elementar-läroverken för dem bestämde högre löneförmåner,
får utskottet förklara, dels att löneinkomsterna för många rektorer icke blifva
särdeles förhöjda förr än de i sin tur komma i åtnjutande af högsta lönen inom
skolan, och dels att utskottet utaf en af dess ledamöter, hvilken deltagit i uppgörandet
af det tili Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna förslag till ny lönereglering
för elementar-läroverken, hvilket förslag finnes bifogadt Kongl. Maj:ts vid
sistlidne riksdag afgifna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof,
fått sig meddelad den upplysning, att bibehållandet af boställsrum för rektorerna
vid elementar-läroverken blifvit uti det uppgjorda förslaget såsom en tillgång beräknadt.
Af dessa skäl och då ingen lärer kunna förneka, att städerna, derigenom
att de inom sina områden ega läroverk, komma i åtnjutande af många och
stora fördelar, hland hvilka, de ekonomiska oberäknade, det lättade tillfället för
stadsinnevånarne att få sina barn undervisade, synnerligast bör tagas i betraktande,
får utskottet vördsamt tillstyrka,
att denna motion icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1851.
Allmänna Besvära- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 65. 5
N:o 65.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Mars 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion derom, att tillåtelse
Jör arrendator af Kronolägenhet alt till annat än lägenhetens
behof använda derå befintlig skog, icke mätte hädanefter med
delas.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af
Riksdags fullmäktigen Per Eric Andersson från Westerås Län väckt motion, hvaruti
han anmärkt, hurusom det inträffade, att Arrendator utaf Kronolägenhet, hvars
skog är till trakthuggning indelad, uppå ansökning af Kammar-kollegium meddelades
tillstånd att, under iakttagande af honom åliggande skyldigheter i afseende
å nybyggnad och reparation vid lägenheten, för egen räkning årligen afverka en
viss del af skogen, hvilket för Arrendatorn medförde en oskälig vinst, men deremot
tillskyndade slaten förlust. Arrendekontrakten innehöllo endast, alt skogen
linge användas till husbehof, och Kammar-kollegium syntes motionären vara alldeles
obefogadt att lemna tillåtelse till dess afverkning derutöfver. Dessutom vore
det påtagligt, alt derest å någon Kronans lägenhet funnes mera skog, än som
till lägenhetens behof erfordrades, öfverskottet borde tillgodokomma, icke den enskilde,
som ej derom kontraherat, ulan staten, för att i mån af behof användas;
Och har motionären, på grund häraf, föreslagit, ”det Rikets Ständer ville, i afseende
på förvaltningen af sådane kronans lägenheter, hvarest skog finnes, i underdånig
skrifvelse bos Kongl. Maj:t uttrycka den önskan, att bestämdt förbud
måtte meddelas för Arrendator af Kronolägenhet att annorlunda än till den utarrenderade
lägenhetens behof använda derå befintlig skogstillgång, samt alt, dä
sådan tillgång utöfver gårdens behof finnes, i hvilket fall öfverskottet bör af staten
disponeras, tillstånd följaktligen hädanefter icke måtte enskilde meddelas att
dylikt öfverskott för egen del använda”.
Vid besvarandet af denna motion torde det till en början böra anmärkas,
att motionären icke styrkt sin uppgift derom, att Arrendator af Kronolägenhet
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, A:o 66.
erhållit Kammar-kollegii tillåtelse att, emot Arrendekontraktets innehall, för egen
räkning, utöfver lägenhetens behof, afverka den dertill hörande skog. Derest det
likväl skulle blifva ådagalagdt, att missbruk i sådant afseende förefallit, så anser
Utskottet rättelse eller beifrande deraf lämpligare kunna å annan väg ega rum,
än genom utlåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit från Rikets Ständer.
En sådan skrifvelse i de af motionären föreslagna ordalag lärer dessutom
vara öfverflödig, enär föreskrifter i allmänhet om vårdandet af samt hushållningen
med Kronan tillhörande skogar oeh serskildt emot åverkan och annat olagligt
användande af desamma redan finnas meddelade uti flera, lid efter annan ut
färdade,
författningar, såsom Kongl. Kungörelsen angående utarrendering af Kungsgårdar
oeh Kungsladugårdar afdon 17 December 1791), Kongl. Förordningen om
skogarne i Riket af den 1 Augusti 1805, Kongl. Kammar-kollegii Cirkulär i ämnet
af den 14 April 1824, Kongl. Reglementet af den 19 Juli 1832 om Mili
tiae-Bostäliens
utarrendering, Kongl. Majrts förnyade nådiga Militiae Boställs-Ord
ning
af den 23 Januari 1836 samt Kongl. Instruktionen för Skogs- och Jägeristaten
af deu 16 Mars 1838; Oeh får Utskottet, med anledning häraf, vördsamt
föreslå,
att ifrågavarande motion icke ma lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1851.
N:o 6(>.
Ank. till Exp. Ilsk. d. 21 Mars 1851, kl. 11 i. in.
Memorial, i anledning af ater remiss af Utskottets i /låtande
N:o 6.
Det af Utskottet, under ofvanstående nummer afgifne Utlåtande, i anledning
af väckt motion om förändring uti Kongl. Maj:ts förnyade Hamn-Ordning den 24
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial, N:o 67. 7
Januari 1771, har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt; meri
sorn de öfrige Riks-Stånden detsamma bifallit,
kan återremissen icke föranleda till någon Utskottets vidare
åtgärd.
Slockholm den 20 Mars 1851.
N:o 67.
Ank. lill Exp. Etsk. d. 21 Mars 1851, kl. II t', m.
Memoriali anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande
N:o 44.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet återremitterat första momentet
af Utlåtandet N:o 44, afgifvet i anledning af väckta motioner, dels om förändradt
aflöningssätt för ordinarie presterskapet i allmänhet, dels om förhöjning i Komminislrarnes
aflöning, och dels om ändring i sättet för uppbörden af Kyrkoherdarnes
inkomster; men som Utlåtandet är af de öfriga Riks-Stånden bifallet och beslut sålunda
deröfver fattadt,
föranleder återremissen icke till någon Utskottets vidare åtgärd.
Stockholm den 20 Mars 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus 1851.
Allm. Best.- o. Ekon.-Utskottels Utlåtande, JW 68.
1
J\ä 68.
Ank. till Exp.-Utskottet den 26 Mars 1881, kl. 1 e. m.
Utlåtande•, i anledning af vackt motion om ändring i Kongl.
Förordningen om Sockenstämmor i Stockholms Stad, af den
16 Mars 1847.
Till Utskottets handläggning har blifvit remitterad en af Herr Komminister
Beckman inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt motion, hvari yrkas ändring i
följande, uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om Sockenstämmor i Stockholms
Stad, den 16 Mars 1847, g 3 mom. 7, förekommande stadgande:
»I de ärenden, som blott angå fastigheter och de afgifter eller besvär, hvilka
af dem utgå eller äskas, röste endast fastighetsegare eller innehafvare; hvarvid
deras rösträtt bestämmes efter fastighetsbevillningen.
Rörer fråga endast icke-fastighetsegande församlingsledamöter, röste blott desse;
dock må inom deras klass jemväl fastighetsegare eller innehafvare, om de, u,tom
afgiften för fastighet, äfven skatta för inkomst eller rörelse, åtnjuta rösträtt för
den del af bevillningen, som icke utgöres för fastigheten. I fråga om endera
klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill den andra förut ensam
bidragit, gälle ock hvad här ofvan sagdt är, så att endast ledamöterne af den
klass, hvilkens deltagande yrkas, ega att derom vid Sockenstämma besluta.»
Af d en sista punkten uti anförde moment följde, efter motionärens tanka, ett
omröstningssätt, som icke kunde hafva varit Lagstiftarnes mening, emedan det
syntes vara i strid med en oegennyttig och rättvis beskattning samt försatte den
ene medborgaren i tillfälle att från sig hvälfva en större eller mindre del bördor
på den andre, såsom exempel hvarpå anförts, att om fastighetsegarne inom huf
vudstaden
ville vinna lindring i afseende på ett, fastigheterne ensamt åliggande,
onus, enklaste medlet för dem vore att söka få en del deraf öfverflyttad på dem,
som icke äro fastighetsegare. Vid fråga derom uti Sockenstämma egde endast
dessa sednare, nemligen ledamöterne af den klass, som skall deltaga i afgift till
sådant löremål, hvartill den andra förut ensam bidragit, att derom besluta, men
inom deras klass fingo dock, enligt momentets andra period, jemväl fastighetsegare
sjelfva i sin egen förut enskilda angelägenhet, åtnjuta rösträtt för den del af bevillning,
hvilken de kunna utgöra för annan inkomst, än af fastigheterne, nemliBih.
till R. St. Prot. 18S0 & 1831. 8 Sami., 15 Haft. 1
2
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, JV? 68.
gen för lön eller rörelse. Man kunde likväl förmoda att desse, ehuru i afseende
på lön och rörelse i allmänhet rätteligen betraktade såsom vederlikar till ickefastighetsegare,
i sådant fall som af exemplet utvisades, ostridigt voro jäfviga att
i egen sak tala till enskild vinning och andras beskattande. Med anledning häraf
och då vid fattande af beslut i frågor af nämnde beskaffenhet fastighetsegarne
kunna för inkomst af lön och rörelse ega röstpluralitet öfver dem, som ingen fastighet
innehafva, har motionären föreslagit, att sista punkten i ofvan anförde
stadgande måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»1 fråga om endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill
den andra förut ensam bidragit, ega endast ledamöter af den klass, hvilkens deltagande
yrkas, att derom vid Sockenstämma besluta; varande det dock fastighetsegare
icke tillåtet, att på grund af skatt för löneinkomst och rörelse, ibland ickefastighetsegare
rösta vid fråga om öfverflyttande till större eller mindre del af
onera på de sednare.»
Och har motionären slutligen såsom stöd för den sålunda föreslagna ändringen
åberopat andra stadganden uti ifrågavarande lörordning och särdeles de uti
14 § 10 mom. deraf meddelade föreskrifter, angående omröstningssiittet inom
Sockenstämmo-nämnden.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och sorn obestridligt är, att
personer, hvilka utöfva rösträtt i Sockenstämma både såsom fastighetsegare och på
grund af bevillning efter 2:dra Art., hafva fördel deraf att kommunala utskyIder,
som förut utgått af fastighetsegare ensamt, varda fördelade jemväl på icke—fastig—
hetsegare samt de således äro jäfvige att i beslut uti frågor härom deltaga; så
föreslår Utskottet att Rikets Ständer måtte i aflåtande underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anhålla.
att sista punkten uti 7 mom. af 5 § i Kongl. Förordningen om
Sockenstämmor i Stockholm af den 16 Mars 1847 måtte erhålla
följande förändrade lydelse: »I fråga om endera klassens deltagande
i afgift till sådant föremål, hvartill den andra förut ensam bidra
git,
ege endast ledamöter af den klass, hvilkens deltagande yrkas,
att derom vid Sockenstämma besluta; och må fastighetsegare icke,
på grund af skatt för löneinkomst eller rörelse, ibland icke—fast ig—
hetsegare rösta vid fråga om öfverflyttande till större eller mindre
del af onera på de sednare.»
Stockholm den 20 Mars 1851.
Allm. Bese.- o. Ekon.-Ulskotlels Utlåtande, M 68.
3
Häremot anmäldes följande Reservation:
Af Herr Silfverstolpe, F. O.:
»Emot Utskottets beslut, att tillstyrka förändring uti 7 morn. af 5 § i Kongl.
Förordningen om Socknestämmor i Stockholm af den 16 Mars 1847, får jag
vördsammeligen mig reservera. Jag anser nemligen hvarken de skäl, Utskottet
anfört för sitt beslut, eller det slut, hvartill Utskottet kommit, vara riktiga.
Enligt min öfvertygelse kan man i beskattningsfrågor, de må förekomma hos
Rikets Ständer, bos deras Utskott, i Sockenstämma, å allmän Rådstuga, eller vid
andra dylika tillfällen, icke vara jäfvig att yttra sig, oell afgifva sin röst, derföre
att man i ett eiler annat afseende kan hafva fördel af sakens olika utgång. Då
t. ex. Mötespassevolansen, ifrån att vara ett uteslutande onus för Rotehållarne,
öfvertogs äfven af öfriga skattdragande, ansågos icke de af Rikets Ständers medlemmar,
hvilka voro Rotehållare, jäfvige att deltaga i detta beslut, vare sig inom
Riks-Stånden eller inom Utskott- Då beloppet af den afgift, som inom en socken
skall, enligt Folkskoleförfattningen, af hvarje mantalsskrifven person utgöras, inom *
Sockenstämma bestämmas, anses icke de af socknens ledamöter, hvilka äro fastighetsegare,
jäfvige att uti beslutet deltaga, derföre att de ega fastighet och att det
större eller mindre belopp, hvilket de af fastigheterna komma att utgöra, blifver
beroende af den större eller mindre summa, som genom den förstnämnda afgiftcm
utgår. Då på allmän Rådstuga bestämmes om sältet för utgörande af någon viss
ärlig summa, hvilken till en stads allmänna behof skall utgöras af både fastighetsegare
och rörelseidkaude personer, förnekas icke den, som är både fastighetsegare
och rörelseidkande att deltaga i beslutet, ehuru det belopp, som för rörelsen utgår,
verkar på den afgift, som af fastigheten skall utgöras, och således på visst
sätt kan anses minska fastighetens varde. Häraf synes tydligt, att hvad man
kallar jäf icke förekommer uti allmänna frågor, uti hvilka tvärtom det är antaget,
att just de, som uti hvarje förekommande fråga äro de mest intresserade, böra
derom besluta.
Hvad nu särskildt angår Utskottets egentliga förslag, så förekommer dervid,
att det icke skyddar ömsesidig rätt. Utskottet har nemligen väl föreslagit, att
fastighetsegare icke, på grund af skatt för löneinkomst eller rörelse, må rösta
ibland icke-fastighetsegare vid fråga om öfver 11 yttning till större eller mindre del
af onera på de sednare, men har icke sagt, att icke—fastighetsegare icke, på grund
af skatt för fastighet, må rösta ibland fastighetsegare vid fråga om öfverllyttning •
af onera på de sistnämnde. Det jäf, som Utskottet ansett förekomma i ena fallet,
förekommer likväl otvifvelaktigt, om det skall anses såsom jäf, äfven i det andra.
Riktigheten deraf, alt förhållandena i detta afseende måste vara ömsesidiga, torde
4
Allm. Be sv.- o. Ekon. Utskottets Utlåtande, JW 69
af ingen förnekas; men då visar sig ännu klarare, oriktigheten af förslaget, att
en person, som år både fastighetsegare och rörelseidkare, icke skulle få rösta i
endera förhållandet derföre att han hörer till det andra, ty då skulle de, som äro
i båda dessa förhållanden, och hvilka just derföre sannolikt äro de förmögnaste
inom samhället, icke kunna få rösta i någotdera fallet, utan vara från all rösträtt
uteslutna, utom i de frågor, hvilka gemensamt rörde fastighetsegare och rörelseidkare
och der deras intressen icke kunde stå i strid med hvarandra, hvilket förmodligen
ingen torde anse riktigt.
För min del anser jag att, uti allmänna frågor, hvar och en måste 'vara berättigad
att, med den rösträtt, som för ett visst intresse är honom tillerkänd,
skydda detta intresse, oberoende af de andra intressen han kan ega och som med
det förra kunna stå i strid, och tror aldraminst att, uti den fråga som här särskildt
är före, någon olägenhet är att befara af det nu gällande stadgandet, då
genom den mängd af löntagare, som finnas inom Stockholms stad, antalet och rösträttigheten
hos dem, som icke tillika äro fastighetsegare, säkerligen betydligt öfverväger
deras, som ega rösträtt för både fastighet och rörelse eller löneinkomst.
Om i öfrigt persouer, som ega rösträtt, icke inställa sig vid Socknestämmorua och
icke begagna sin rätt, kan sådant icke blifva något skäl för lagstiftaren att frångå
lagstiftningens rättsgrunder; det enskilda intresset skall snart lära hvar och en att
bevaka sina rättigheter.
På dessa skäl har jag trott Utskottets yttrande böra blifva: att Utskottet icke
ansett motionen böra föranleda till någon åtgärd.
Uti denna reservation instämde Herr Grefve Björnstjerna, C. M. t., Herr Friherre
Åkerhjelm, H. S. K., och Herr Friherre af Ugglas, K. G., Herr Doktor
Björling samt Herr Sundström.
J\o 69.
Ank. till Exp.-Utskottet den 26 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar och
förklaring af Kongl. Förordningen om sockenstämmor i riket,
af den 29 Augusti 1843.
De motioner, rörande omförrnälde nådiga förordning, hvilka Utskottet fått till
handläggning emottaga, hafva blifvit väckta
Allm. Bett,- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, Jtä 69.
5
hos Högvördiga Presteståndet af herr doktor Grafström;
hos Vällofliga Borgareståndet af herr Nordvall,
samt hos Hedervärda Bondeståndet af Biksdagsmännen Pehr Bengtsson från
Calmar län, och
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län.
Som dessa motioner alla röra samma författning, har Utskottet ansett lämpligast
att upptaga dem i ett gemensamt utlåtande, men då de i öfrigt sins emellan
icke hafva vidare sammanhang, har Utskottet derjemte, för att göra utlåtandet
mera kort och lätt öfverskådligt, beslutat uppställa detsamma sålunda, att
hvarje motion serskildt upptages och yttrandet deröfver införes omedelbarligen efter
redogörelsen för motionens innehåll.
l:o. Herr Doktor Graf ströms motion.
Motionären har anfort, att, genom stadgandet, »det pastor i församlingen, claier
den hans ställe förestår, skall vara ordförande i sockenstämma,» pastor vore
inkastad i en verkningskrets, mången gång främmande för hans egentliga embetsgöromål.
Ofta hände det alt han från kyrkan, från predikstolen och nattvardsbordet
måste genast öfvergå till sockenstämma, till de mest verldsliga kommunala
ärenden, visserligen nödvändiga och nyttiga, men alltför mycket stridande mot de
andliga förrättningar, han nyss förut förehaft. Utom det störande i denna öfvergång
och att en dyrbar tid för prestens egentliga kall sålunda ginge förlorad,
förekom i afseende härå, att fall kunde inträffa, då det till och med vore stri
dande
mot eljest öflig lag, eller åtminstone mot grannlagenheten, att pastor förde
ordet i sockenstämma, och deltoge i dess öfverläggningar, såsom då frågor uppstodo
om nybyggnad, reparation eller dylikt å prestgårdens lägenheter eller om pastors <
löneinkomster; och sorn författningen icke stadgade något för det fall, att pastor
vore ensam prest i församlingen, har motionären föreslagit det tillägg till 7 § uti
ifrågavarande Kongl, förordning-, »att pastor må ega till ordförande i sockenstänw
»ma utse annan dertill skicklig person, som i hans ställe, och på hans ansvar leader
förhandliugarne, när pastor är hindrad att sammankomsten öfvervara.»
Uti denna motion har herr biskop Bergman instämt.
Förslag i enahanda syftning, som förevarande, har äfven vid förliden riksdag
varit framstiilldt, men biel' då, på tillstyrkan af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet (se betänkande N:o 59) utaf samtliga riksstånden afslaget.
livad nu väckta förslaget härom angår, får Utskottet yttra, att då det, enligt
Utskottets tanka, skulle vara af liera skäl olämpligt och kunna leda till betänkliga
följder, att ordförandeskapet i sockenstämma ulöfvas på kyrkoherdens an
-
6
Allm. Besv.- o. Eicon.-Utskottets Ullålande, Jt? 69.
svar af annan person, samt dertill kommer, att det fall, för hvilket det föreslagna
tillagget skulle erfordras, eller att kyrkoherden är ensam prest i församlingen, högst
sällan torde förekomma, anser Utskottet sig böra
afstyrka all åtgärd i anledning af denna motion.
2:o. Herr Nordvalls motion.
Uti denna motion har till en början blifvit anmärkt, att landsbygden och
städerne utom Stockholm uti ifrågavarande förordning olämpligen blifvit inbegripne
under gemensamma föreskrifter, och att, om behörig skilnad emellan städerne och
landet i detta afseende blifvit iakttagen, icke blott mera fullständighet och tydlighet
i förordningens ordnmgsstadganden, utan äfven mera rättvisa uti beskattningsgrunderne
skulle kunnat vinnas. Hvad, som uti författningen, enligt motionärens
mening, i främsta rummet ådroge sig uppmärksamhet, vöre stadgandet i
5 § 3 morn., att i stad röstas för fastighetsvärde af 2,000 R:dr, lika som för
10 R:drs bevillning. Detta stadgande bildade ett undantag från den för rösträtts
utöfvande vid sockenstämma i stad i allmänhet antagne grund, nemligen bevillning
efter 2:dra Artikeln. Enligt detta undantag kommo fastighetsegarne i
städerne att åtnjuta 150 procent högre rösträtt, än om bevillningsgrunden äfven
i detta fall tillämpades, men genom föreskriften i 10 § att alla algilter, hvarom
sockenstämma beslutar, skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt, fingo
de ock vidkännas en i samma mån högre kommunal-beskattning. Då nu icke
något serskildt skäl för ett sådant undantag förefunues, har motionären, som ansett
den af rikets högsta beskattnings-kommission bestämda beskattningsgrund,
nemligen bevillningen, böra betraktas såsom en fullt tilllörlitlig mätare för bestämmandet
af kommunala skatter, tillstyrkt denna beskattningsgrunds tillämpning
äfven uti ifrågavarande fall.
Vidare har motionären anmärkt, att det uti åberopade S | 3 mom. förekommande
stadgande, att den rösträtt, som tillkommer socknens invånare, »skall
hvarje år vid allmän sockenstämma, som i Maj och Juni månader bör hållas, bestämmas
och på landet i hemmantal sättas,» vore, hvad städerne beträffar, overkställbar!,
enär endast i de fall, då nya beskattningar vid sockenstämmor förekomma.
ett större antal röstegatide sig infunno, samt i allt fall fara vore att en
röstlängd, grundad på de röstegandes uppgifter, icke blefve tillförlitlig, hvadan motionären
ansåg lämpligast, att, i likhet med hvad för Stockholms stad vore föreskrifvet
om röstlängds upprättande genom vederbörande uppbördsmyndighet, pastorerne
i rikets öfrige städer erhöllo rättighet, att, direkt eller genom provjnsstyrelserne,
infordra så beskaffade längder.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Ut skott el s Utlåtande, Jis 69.
7
En annan omständighet har motionären äfven ansett förtjena uppmärksamhet,
nemligen att röstetalets maximibelopp i förordningen icke blifvit bestämdt, hvilket
dock vore en nödvändig garanti mot förmögenhetens alltför slöra inflytande.
Slutligen har motionären ansett en anmärkningsvärd otydlighet förefinnas i
slutorden af förordningens 10 §, som stadgar, att »alla afgifter, hvarom sockenstämma
beslutar, skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt i sockenstämma,
sä vida ej serskildt derom blifvit stadgadt eller serskild öfverenskommelse
derom träffad.» Det kunde ej betviflas att med de sist anförde orden åsyftades,
att församlingen skulle ega antaga andra grunder, än den som uti förordningens
5 § vore i allmänhet föreskrifven för utgörandet af de afgifter, hvarom församlingen
eger besluta, och att således, då församlingen i de ämnen, hvarom förordningen
handlar, icke kunde öfverenskomma annorlunda, än genom sockenstämmobeslut,
hvarje öfverenskommelse af detta slag måste på nämnde sätt träffas. Man
hade likväl velat göra den mening gällande, att med öfverenskommelse i nyssnämnde
läll borde förstås allas medgifvande, och således icke endast pluralitetens,
som eljest vid sockenstämma egde fatta beslut; och hade, i anledning af klagomål
öfver en dylik tolkning, olika beslut blifvit af en bland Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelade, hvilket tydligen utvisade behofvet af förtydligande utaf ifrågavarande
stadgande.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, har motionären föreslagit att 3
och 10 §§ i Sockenstämmo-förordningen af den 29 Augusti 1843, måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
»§ 5.
»1 Mom. Rättigheten att deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och be»slut
tillkommer en och hvar egare eller innehafvare af skattlagd fastighet, samt
»arrendator eller brukare deraf, så vida icke egaren bor inom församlingen, eller i
»annat fall sig denna rättighet icke i kontraktet förbehållet, och derjemte alla andra
»socknens invånare, som innehafva fabrik eller annat serskildt bebygdt verk eller
»inrättning, samt dem, som njuta lön, drifva handtverk eller idka annan näring,
»och derför erlägga bevillning efter 2:dra Artikeln i Bevillningsförordningen till
»ett belopp af minst 2 R:dr 24 sk. banko.» »
»2 Mom. På landet skall rösträttigheten beräknas efter hemmantal, der det
»Annes åsatt; i annat fall bestämmes den på grund af den bevillning, erdigt 2:dra
»Artikeln, som till staten erlägges. För ett bevillningsbelopp af 2 R:dr 24 sk.,
»hvarunder ingen rösträtt, utom för hemman å landet, eger rum, beräknas lika
»rösträtt med Vie hemman, för ä till 7'/> R:dr lika med Vg hemman, för 7V2 till
8
Allm. B t sv.- o. Ekon,-Utskottets Utlåtande, JY? 69.
»10 R:dr lika med 3/ie hemman, för 10 R:drs bevillning lika med V4 hemman och
»så vidare i samma proportion för högre bevillningsbelopp enligt 2:dra Artikeln.
»Den rösträtt, som på nämnda grund af bevillning tillkommer socknens invånare,
»skall hvarje år vid den sockenstämma, som i Maj eller .Tuni månad bör hållas,
»bestämmas och i motsvarande hemmantal utsättas.»
»3 Mom. I stad beräknas rösträttigheten efter den bevillning, som den
»röstberättigade för fastighet inom församlingen och, då han der bosatte sig, för
»borgerligt yrke, löneinkomst, eller eljest, enligt Bevillningsförordningens 2:dra Art.
»till staten erlägger, sålunda att bevillningsbelopp, icke öfverstigande 10 R:dr
»banko, gifver åt röstberättigad person en röst, bevillning öfver 10 till och med
»20 R:dr två röster, deröfver till och med 30 R:dr tre röster, deröfver till och
»med 40 R:dr fyra röster, deröfver till och med 50 R:dr fem röster, och på
»lika sätt vidare, så att hvarje nytt tiotal af R:dr i bevillning berättigar till en
»röst; i följd hvaraf den, som i bevillning skattar 190 R:dr till och med 200 R:dr
»banko eger tjugo röster, dock vare detta det högsta röstetal, som någon inom
»en församling må tillkomma, huru mycket än bevillningssumman öfverstiger sist»nämnde
belopp.»
»4 Mom. Det röstetal, som på nämnde grund af bevillning tillkommer hvar
»och en röstegande inom församlingen, utföres i behörig röstlängd, den vederbö»rande
uppbördsverk åligger upprätta och på reqvisition af pastor eller den hans
»embete förestår, aflemna sednast inom April månads utgång hvarje år, för att
»vid den i Maj eller Juni infallande ordinarie sockenstämma justeras. Röstläng»den
skall upptaga alla dem, som i sockenstämma inom församlingen ega rösträtt.
»De skola i röstlängden intagas i den ordning, hvarderas bostad, eller då röstbe»rättigad
icke bor inom församlingen, lägst af fastighet, för hvilken rösträtten ut»öfvas,
föranleder, med uppgift i serskilde kolummer å det bevillningsbelopp, som
»antingen för fastighet eller ock för borgerligt yrke, löneinkomst, eller eljest, för
»sistförllutna året hvarje röstegande påfördt är; och skall den röslegandes hela
»röstetal inom församlingen vara å ett ställe utfördt. För anmärkningar varder i
»längden nödigt rum Iemnadt.»
»5 Mom. Röstlängd, som å den i Maj månad hällne sockenstämma justerad
»är, gäller sedan till dess ny längd uppgjord och justerad blifvit. Röstberättigad,
»som ej är i röstlängden antecknad, vare ej derför sin rösträtt förlustig, så framt
»han vid den sockenstämma, då röstlängden justeras, med uppvisande af nästföre»gående
årets debetsedel, sin behörighet styrker. Yrkar någon, att med ändrad
»rösträtt i sockenstämma deltaga, då skall han sin rätt styrka. Godkännes den
af
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotleln Utlåtande, M 69.
9
»af församlingen, skall anteckning derom af sockenstämmans ordförande i röstläng»den
göras.»
»Förvärfvar någon efter den tid, då röstlängden justerats, rösträtt inom för—
»samlingen och styrker sådant i sockenstämma, varde äfven han i röstlängden
»införd.»
»6 Mom. Bolag ege för fastighet inom församlingen rösträtt, som här ofvan
»sägs, ändå att ej någon af bolagsmännen är i församlingen mantalsskrifven och
»ankomme på bolaget att samfäldt rösta, eller låta hvar delegare för sin andel
»rösträtt utöfva. Ar röstberättigadt bo oskiftadt, röste delegare samfäldt; är det
»skiftadt, röste hvar för sin andel.»
»7 Mom. Rösträtt i sockenstämma tillkommer ej den, som står under an»nans
husbondevälde eller målsmanskap, dock må för omyndigs fastighet rösträtt
»af förmyndare utöfvas. För egendom eller rörelse, som under borgenärers för—
»vältning är, röstas ej.»
»8 Mom. I de ärender, som blott angå fastigheter eller de afgifter och be»svär.
hvilka af dem utgå eller äskas, röste endast fastighetsegare eller innehaf»vare;
hvarvid deras rösträtt bestämmes efter fastighetsbevillningen.»
»Rörer fråga endast icke-fastighetsegande församlings-ledamöter, röste blott
»desse; dock må inom deras klass jemväl fastighetsegare eller innehafvare om de,
»utom afgifter för fastighet, äfven skatta för inkomst eller rörelse, åtnjuta röst»rätt
för den del af bevillningen, som icke utgöres för fastigheten. I fråga om
»endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål, hvartill den andra förut
»ensam bidragit, gälle ock hvad här ofvan sagdt är, så att endast ledamöterne af
»den klass, hvilkens deltagande yrkas, ega att derom vid sockenstämma besluta.
»Men i de fall, der särskilda författningar eller föreskrifter om röstberäkningen
»äro gifne, förhålles på sätt samma författningar för hvarje fall stadga.»
»9 Mom. I afsende på främmande trosbekännares rättighet att i socken»stämma
deltaga, gälle hvad derom i serskilda författningar finnes stadgadt.»
»10 Mom. Frånvarande röstegande må genom fullmakt, som till riktigheten
»af tvenne trovärdige män styrkt är, öfverlåta sin talan och rösträtt åt annan
»man, som i stämman röst eger. Dock blifver härigenom ingen berättigad att
»för sammanlagde egne och genom fullmakt öfverlåtne röster vid förekommande
»voteringar, utöfva vidsträcktare rösträtt, än den, som i 4 mom. af denna § är
»såsom maximum bestämd.»
»11 Mom. Om rösterna falla lika för olika meningar, gälle den mening, som
»ordföranden biträder.»
Bih. till R. St. Prol. 1830 & 18S1. 8 Sami., 13 Bart. 2
10
Allm. liesv. o. Ekon.-Utskotlels Utlåtande, M 69.
§ 10.
»Alla afgifter, hvarom sockenstämma beslutar, skola utgå elter den bestämda
»grunden för rösträtt i sockenstämma, såvida ej särskildt derom blifvit stadgadt,
»eller särskild öfverenskommelse, medelst i laga ordning tillkommet sockenstämmo»beslut
derom träffad.»
Bland de af motionären sålunda föreslagne förändringar, har den om röstlängds
upprättande på annat sätt, än Kongl. Förordningen den 29 Augusti 1843
föreskrifver, jemväl vid sednaste riksdag varit ifrågaställd; och med anledning deraf
afläto Rikets då församlade Ständer underdånig skrifvelse [M 222) till Kongl.
Majit med anhållan det stadgas måtte, »att vederbörande häradsskrifvare, eller i
»stad den embetsman, som skattskrifning förrättat, må vara pligtige, att, der för»samlingen
så önskar, på anfordran af församlingens kyrkoherde, eller den hans
»tjenst förrättar, emot lösen, som af församlingen skall ersättas, aflemna förteck»ning,
upptagande det röstetal, som på grund af bevillning efter 2:dra art., för
»näring, handtverk eller lön, medlemmar af församlingen tillkommer.» — Sedermera
har vid underdånig föredragning af berörde skrifvelse, den 26 Oktober sistlidet
år, Kongl. Majit i nåder förklarat denna framställning icke föranleda åtgärd.
Uti de af motionären afgifne förslag till nya stadgande!) för sockenstämmor
i städerne, utom Stockholm, har han i allmänhet följt de föreskrifter, som angående
beräkning och utöfning af rösträtt vid sockenstämma samt om röstlängds
upprättande blifvit genom Kongl. Förordningen den 16 Mars 1847 för sistnämnde
stad meddelade. Undantag härifrån äro dock, dels att 8 mom. af 3 § i sistnämnde
Förordning blifvit ur förslaget uteslutet; dels att i stället för den i 10 mom. al
samma § intagne föreskrift, att ombud vid sockenstämma icke må innehafva flera
än fyra personers fullmakter, föreslagits, att icke någon skulle ega alt, för egne
och på grund af fullmakt innehafvande röster, utöfva högre rösträtt, än som i
4 morn af meranämnde § vore såsom maximum bestämd; dels ock att förslaget
bibehåller stadganderne i Kongl. Förordningen den 29 Augusti 1843, ej mindre
att, i de fall, der särskilda författningar eller föreskrifter om röstberäkningen äro
gifne, förhålles på sätt sålunda särskildt blifvit stadgadt, än äfven att ordföranden
vid sockenstämma eger afgörande röst, när rösterne falla lika för olika meningar.
Hvad motionen innehåller, har Utskottet tagit i öfvervägande; och får Utskottet
till en början erinra, att, sedan särskildta förhållanden i afseende på sockenstämmor
tillförene varit i olika städer gällande, Rikets Ständer vid riksdagen åren
1840 och 1841, efter det stadsförsamlingarne haft tillfälle att sig i ämnet yttra,
föreslagit en gemensam sockenstämmo-förordning för hela riket, utom Stockholm,
Allm,. Besv. o. Ekon.-Ulskottets Utlåtande, Jtf 69.
11
med hvilket förslag nu gällande författning, så vidt de af motionären öfverklagade
delarne angår, öfverensstämmer. Att vid detta förhållande, blott med anledning
af enskild motionärs framställning, tillstyrka väsendtliga ändringar i de föreskrifter,
som sålunda, på grund af stadsförsamlingarnes afgifne yttranden, för städerne ansetts
lämplige och blifvit påbjudne, synes Utskottet så mycket mera betänkligt,
som i särskilda städer olika förhållanden förefinnas, hvilka möjligen kunna försvåra
eller förhindra tillämpningen af de föreslagna nya stadganderne.
Utom dessa allmänna sköl moti väsendtlig ändring i sockenstämmo-lörordningen
förekommer vidare: att rättigheten att deltaga i sockenstämma af ålder varit företrädesvis
fästad vid fastigheterne, och att Rikets Ständer, vid afgifvande af förslag
till nämnde förordning yttrat, det fastigheterna fortfarande borde utgöra hufvudsakliga
grunden för delaktighet i de kommunala angelägenheterne, och att, der
delaktigheten icke bestämmes efter fastighet, den bör bero af taxeringen, i ett förhållande
till fastigheterne, hvarigenom iakttages den öfvervigt. Rikets Ständer ansett
dessa böra tillerkännas; att de fleste städer, enligt sista punkten uti ifrågavarande
nådiga förordning, i fråga om grunden för rösträtts utöfvande, fortfarande
tillgodonjuta särskilde privilegier, hvilka lägga hinder i vägen för förslagets tillämpning
i detta fall; att Kongl. Majit, på sätt ofvan är nämndt, nyligen förklarat sig
icke kunna i nåder bifalla en af Rikets Ständer vid sednaste riksdag aflåten un
derdånig
hemställan, innefattande hufvudsakligen enahanda förslag rörande nytt
sätt för röstlängds upprättande, som nu af motionären blifvit afgifvet; att, hvad
det föreslagna maximum för rösträtts utöfvande beiräflär, något sådant maximum
icke eller före tillkomsten af nuvarande förordning varit bestämdt och ej eger
rum vid prestval och andre förrättningar, dervid omröstning inom församlingarne
förekommer; samt slutligen, i afseende på den ifrågaställa förklaringen af 10 <§
uti sockenstiimmo-föiordningen, att någon tvekan om rätta tillämpningen deraf
icke synes skäligen kunna uppstå, så att dylik förklaring icke är af behofvet påkallad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer icke måtte vidtaga någon åtgärd, i anledning
af förevarande motion.
3:o. Riksdagsfullmäktigen Per Bengtssons motion.
Med åberopande deraf, att ifrågavarande nådiga förordning, i hvad den angår
kommunala utskylders utgörande af »borgare från stad, som tillika är boende och
»skattskrifven på landet eller i köping», blifvit så tolkad, att en sådan borgare,
som betalt alla sina kommunala utskylder till ecklesiastik-staten och fattigvården
12
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, JYi 69.
inom den församling, hvarest han bor och är skattskrifves mäst jemväl erlägga
dvlik betalning till den stad, derifrån han har sina borgerliga rättigheter, har
motionären, som ansett både billighet och rättvisa tala för en förändring i berörde
förhållande, föreslagit, följande tillägg till författningen, nemligen:
»Att borgare, som är boende på landet eller i köping, må, ehuru han har
»borgerliga rättigheter från stad, vara skyldig att endast inom den församling,
»hvarest han vistas, är boende och skattskrifves betala sina kommunala utskylder.»
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, anser, i strid mot den åsigt
motionären yttrat, billigheten fordra, att en person, som njuter borgerliga rättigheter
från stad. men är utom staden boende och skattskrifven, för nämnde förmåns
åtnjutande erlägger kommunala utskylder äfven till staden; och får Ut
skottet
derför
afstyrka ifrågavarande förslag.
4:o. Riksdagsmannen Tobias Linds motion.
Motionären har fästat uppmärksamheten derpå, att ifrågavarande förordning,
som föreskrifver att rösträtt vid sockenstämma tillkommer enhvar, som eger fastighet,
eller erlägger bevillning efter 2:dra art. till belopp af 2 R:dr 24 sk. eller
derutöfver, derjemte icke uttryckligen stadgar, huruvida den, som innehafver fast
egendom och äfven uppbär inkomst, hvarför bevillning efter 2:dra art. till nämnde
minimum eller derutöfver erlägges, skall ega rösträtt och i följd deraf deltaga i
kommunala utskylder i båda dessa afseenden eller endast för fastigheten; och då
tvister samt stridiga meningar härom skulle hafva uppstått, har motionären hemställt,
att nådig förklaring i berörde hänseende måtte hos Kongl. Maj:t i under
dånighet
begäras.
Utskottet, som anser, dels att sockenstämmo-förordningen, i afseende å rösträtt
i sockenstämma, är tydlig, och dels att den äskade förklaringen, enär den al
motionären anses behöflig, rättast kan vinnas på besvärsväg, får, med anledning
häraf, tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Mars 1851.
Häremot anmäldes reservationer:
l:o Af Herr Collén, M. W. »Delande den åsigt, som Herr Nordvall i sin motion
antydt. att skälet vore svårt att inse, hvarföre en gemensam sockenstämmo-författning
föreslagits och antagits för landtbygden och städerne i riket, med undantag
af Stockholm, har jag, som jemväl, lika med honom, tror, att mera ändamålsenligt
varit, om en serskild soekenstämmo-författning utfärdats för landet och en särskild
-
Allm. Besil.- o. Ékoh.-Ulskottets Ullålande, 'M 69.
13
skild för samtlige rikets städer, understödt de förslag till förändringar i 1843 års
sockenstämmo-förordning, sorn af honom blifvit väckte, helst dessä ändringar Hufvudsakligen
afsett att för öfrige städer få gällande åtskillige på rättvisa och billighet
grundade stadganden, som förekomma i 1847 års författning för Stockholms
stad. Dessa förslag till förändringar tillstyrktes äfvert äf den afdelning inom Utskottet,
som beredde ärendet, hvaremot, hufvudsakligbri af skäl, dels att städernas
innevånare haft tillfälle sig yttra om sjelfva principen att för stad och Iand antaga
gemensam, sockenstämmo-författning, dels att ändringars införande i gällande
föreskrifter icke borde tillstyrkas blott med anledning df enskild motionärs framställning,
Utskottet sig yttrat, att någon åtgärd i anledning af motionen icke
måtte vidtagas.»
»De väsendtligaste förändringärne i 1843 års sockenstämmo-förordning, som
motionären föreslagit, afse 3 mom. af 5 §, der det heter: »1 stad röstas för fa»stighetsvärde
af 2000 R:dr, lika som för 10 It:drs bevillning»; samt i 10 § der
det föreskrifves: »att alla de afgifter, hvarom sockenstämma beslutar, skola utgå
»efter den bestämda grunden för rösträtt.»
»Då i städerna, der icke annorlunda finnes stadgadt, rösträtt på sockenstämma
i öfrige fall är bestämd efter 2:dra artikelns bevillning, så är orättvisan uppenbar,
att fastighetsegare tillerkännas ISO procent högre rösträtt än dem, enligt bevill—
ningsgrund, skulle tillkomma. Hvad angår utgifterna, som sockenstämma beslutar,
så och enär föremålen för kommunala afgifter äro till sin art enahanda med dem,
för hvilka statsbidragen utgå, torde det icke kunna förnekas, att ju den rättsenlig
erkände grunden, eller bevillningen, för statsbidragens utgörande, äfven är
rättsenlig i frågan om utgifter för kommunala behof. I 1847 års sockenstämmoförordning
för Stockholms stad är denna princip följd samt rösträtt och bidrag
till kommunala ändamål helt och hållet grundade på erläggande af bevillning, och
då vigten och fördelen att hafva fastighet i en landsortsstad icke är större, oftast
mindre, än den att i Stockholm hafva sådan egendom, så borde på förra stället
rättigheter och skyldigheter i detta hänseende icke vara större eller annorlunda
än på de sednare.»
»Af Las- samt Allmänna Besvärs-Utskottets Betänkande N:o 4 vid 1840 och
1841 årens riksdag samt af hvad protokollerne vid samma riksdag vidare i detta
ämne förmäla, inhämtas, att aldrig, på sätt af närvarande Betänkande möjligen kan
slutas, städernas infordrade yttrande afsett sjelfva grunden för rösträtten i sockenstämmor
eller beskattningen för stads-fastigheter, utan att denna rätt och beskattning
blifvit omedelbart af Rikets Ständer, efter derom yttrade olika meningar
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1851. 8 Sami., 15 Eäft. 3
14
Allm, Besv.- o. Ekon.-Ulskoltets Ullålande, M 69.
sammanjemkad, voterad samt i underdånighet föreslagen. Att i en på sådant sätt
tillkommen författning, deruti anspråken på billighet och rättvisa uppenbarligen
blifvit mindre noga iakttagne, söka rättelse, synes, efter min mening, icke öfverskrida
representantens rätt. Utskottets i detta hänseende anförde skäl till motionens
underkännande dristar jag alltså jäfva, och reserverar mig i öfrigt på; nu antydda,
i motionen fullständigt utvecklade, bevis, emot Utskottets tillstyrkta afslag
på de» föreslagna ändringarne, ej mindre i afseende på här ofvan omförmälde §§
i 1843 års sockenstämmo-förordning, än äfven i öfriga dermed sammanstående
och i motionen förekommande.»
Häruti förenade sig Herr Grefve Björnstjerna, C. M. L. samt Herrar C. G.
Gustafsson, C. J. Nygren, N. Sundström och G. O. Sundblad.
Af riksdagsfullmäktigen Pehr Bengtsson, från Calmar län:
»Då Utskottet, i strid mot hvad jag föreslagit, ansett att borgare, som är
boende och skattskrifven på landet, likväl bör betala till städerne alla kommunala
utskylder, kan jag icke annat än emot ett sådant omotiveradt beslut nedlägga
min reservation, helst det vill synas, som Utskottet saknat både vilja och förmåga
att tillstyrka ett lagstadgande, som skulle haft dea välgörande påföljden att undanrödja
tillfället till ett godtyckligt behandlingssätt.»
STOCKHOLM. TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1831.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Ut/ätande, N:o 70. \
\:o ?0.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 26 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om åtgärder fölen
förbättrad själavård i hufvudstaden.
I en från Högvördige Presteståndet remitterad motion har Herr Kontraktsprosten
Forssell, med fästadt afseende å det inflytande som hufvudstaden, framför andra kommuner,
utöfvar på hela landets seder och tänkesätt, framställt de anledningar till växande
bekymmer, som uppkomma vid betraktandet af det kristliga och sedliga lifvets tillstånd hos
hufvudstadens befolkning. Med åberopande af de enstämmiga vittnesbörd, som den årliga
brottmåls-statistiken, Tabell-kommissionens berättelse, tidningar och enskild erfarenhet, afgifva,
anser motionären, att, oaktadt de många bevis på en varm kristendom, som man
ofta ser framträda, en mörk skuggsida i sedligt afseende obestridligen förefinnes, som påkallar
en snar och verksam hjelp. Enligt motionärens öfvertygelse funnes det inom hufvudstaden
förhållanden, som gjorde det för presterskapet, med allt bemödande, omöiligt
att der handhafva den själavård, som inom hvarje församling utgör ett nödvändigt vilkor
för det andliga lifvets bestånd och förkofran. De särskilda församlingarnes folkmängd vöre
i allmänhet allt för stor, presternas antal i förhållande dertill otillräckligt, dessas och isynnerhet
pastorernas tid och verksamhet allt för mycket tagna i anspråk för en strängt
kontrollerande verksamhet i en mängd af kommunala inrättningar, tillfället dem derigenom
betaget att sörja för det som egentligen till kallet hörer, och lönerna till större delen beroende
af diskretion. I allt detta, äfvensom i flere dermed sammanhängande förhållandi n
läge stora olägenheter, och det vore för hufvudstadens och för landets väl i hög grad angeläget
att genom deras undanrödjande söka lossa de band, som nu hämmade själasörjarens
verksamhet. Motionären har på dessa grunder föreslagit, alt Kikets Ständer måtte hos
Bih. lill B. St. Prof. 1850 # 1851. 8 Sami. 16 Höft. \
\
2 Allin Besvärs- och Ekon.-Vtskottets l flätande, N:o 70.
Kongl. Maj:t till nådig uppmärksamhet anmäla sin öfvertygelse, att serskilda undersökningat
och åtgärder vore behöfliga, för att bland hufvudstadens befolkning bringa själavården till
öfverensstämmelse med det skick, som enligt gällande Kyrkolag och ordning bör ega rum,
på det icke hvarje serskild medlems kristliga lif, till största mehn jemväl för kommunen
och hela vårt samhälle, må i sin utveckling fortfarande hämmas.
1 ett vid remissen afgifvet yttrande har Herr Komminister Beckman förklarat sig in*
stämma i motionen och anfort, att den första och egentligaste orsaken till brottens och
sedeslöshetens tillväxt inom hufvudstaden vore en aftynande gudsfruktan, och att anledningen
dertill för ej ringa del vore att söka i den ställning, i hvilken det tjenstgörande presterskapet
sig befunne. Kyrkoherdarne, upptagne af tallösa direktioner och komitéer, af betygs
skrifvande och mångfaldiga dylika sysselsättningar, kunde ej ega tillräcklig tid öfrig
för den egentliga undervisningen och själavården. Det godtyckliga i aflöningssättet ställde
dem för öfrigt i ett falskt förhållande till församlingen, under det att en del af hufvudstadens
presterskap för bröd-omsorger måste använda sin förmåga i undervisningsanstalter.
En annan omständighet, som menligt inverkade på det sedliga och religiösa tillståndet, vore
förhållandet i afseende på den uppväxande ungdomens undervisning. Vid 12:te eller 13:de
året utginge barnet ur folkskolan, försedt med ofta goda kunskaper, men hvilka kunskaper
snart förföilo vid den ringa omsorg föräldrar och husbönder vanligen egnade åt de ungas
andliga förkofran, sedan de lemnat skolan. På detta sätt vore, vid 16:de året, den bättre
delen af skolbyggnaden en ruin, af hvilken prestön måste på 25 eller 30 lektioner försöka
uppföra en vacker och fullständig byggnad. Det vore icke att förmoda, att en varaktig
grund för ett sanct kristligt lif sålunda kunde läggas, och detta visade sig äfven deri, att
arbetsklassen inom hufvudstaden föga besökte kyrkorna, ett förhållande som, enligt talarens
åsigt, till en slör del uppkomme af bristande religiös underbyggnad. Husförhören besöktes
sällan af andra än några skolbarn; inga flytlningsförhör hölles med den stora del af
befolkningen, som kunde sägas föra ett nomadiskt lefnadssätt; kommunionsförhör räknades
till undantagen. Följden af allt detta vore att, efter försummelse i 8 å 10 år af den heliga
Nattvardens bruk, personer omkring 30:de lefnadsåret funnes, som icke kunde läsa
Tron, Tio Guds Bud, eller ens sitt Fader Vår. I sådane förhållanden, jemte flere med
dem samverkande orsaker borde man söka källorna till brottens, i förhållande till folkmängden,
betänkligt stora antal och till det ständigt ökade behofvet af nya fängelser.
Hvad som härvid, och icke minst i afseende på en fördelning af de större församlingarne
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 70. 3
i liera själa vårds-dislrikler, vore att utreda oell föreslå, borde blifva föremål för undersök-,
idog i en för detta ändamål tillsatt komité.
Denna motion och det yttiande, sorn tillika med den blifvit remitteradt, har Utskottet
tagit i det noggranna öfvervägande, som sakens stora och ingripande vigt fordrar. Den
Ulliga beröring, Iivari hufvudstaden mäste stå med alla delar af riket, och den starka inflytelse
den på dem nödvändigt utöfvar, göra, enligt Utskottets tanke, denna fråga till en
angelägenhet af vigt för liela landet.
En undersökning, sorn kunnat ligga till grund för en fullständig framställning af det
religiösa och sedliga lifvets tillstånd i hufvudstaden, har emellertid lika litet kunuat af
Utskottet tillvägabringas, som en sådan legal inom gränsorna af Utskottets, genom motionen
bestämda, åliggande. Allt för många anledningar bestyrka likväl, att det sedeförderf,
sorn af naturliga orsaker uppkommer i alla större städer, serdeles i hufvudstäder, äfven i
vårt lands hufvudstad utvecklar sig och tillväxer. Derom vittnar tillräckligt den stora mängd
al förbrytelser, som i polisen och vid domstolarne upptagas, de ofta förekommande misshälligheter
inom äkta ståndet, som föranleda till konsistoriernas åtgärd, samt det ovanligt
stora antalet af oäkta barn, under det å en annan sida oroväckande yttringar af en i separatistisk
rigtning missledd religionskänsla ofta visa sig. De ökade och allt mera lättade
inflyttningarna af löst folk från landet, de öppnade-, talrika tillfällena till nöjen och lustbar-,
heter, ofta på de minst lämpliga tider, inflytelsen af pressens missbruk, de allt mera lossnade
banden mellan husbönder och tjenare, mellan handtverks-mästare och arbetare, barnens
försummade undervisning under de år som förflyta mellan deras utgång ur folkskolan
och deras beredelse till den första nattvardsgången — äro orsaker, som verksamt
bidragit alt gifva näring åt osedligheten, under det att dess tillväxt vid nuvarande förhållanden
icke nog kraftigt kunnat motarbetas hvarken af andliga och verldsliga embetsmyndigheters
åtgärd, ej heller af de verksamma bemödanden, som den enskilda omtaukan
på sednare tider visat i stiftandet af föreningar, sådane som t. ex. "Skyddsföreningen”,
”De fattiges vänner”, ”Sällskapet för örn och sedlig modersvård”, ”Fruutiumiers-förrningen”,
m. fl.
Då all sedlighet ytterst hvilar på religiös grund, är det också religionen sorn ensam
förmår nog kraftigt motverka den sedernas försämring, hvilken, om den får ohämmadt
fortgå, tärande skall angripa samhällets innersta rot. Med afseende härå, och i följd a/
motionens uttalade syfte, har det förnämligast ålegat Utskottet att undersöka, huruvida, i
4 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 70.
de förhållanden, som röra hufvudstadens själavård, sådane omständigheter verkligen förefinnas
som göra det, äfven för det mest nitiska presterskap, omöjligt att utveckla en tillräckligt
inflytelserik verksamhet. För att vinna, så vidt möjligt, fullständig kännedom i
detta ämne, har Utskottet inhemtat underrättelser icke blott sf en stor del bland hufvudstadens
kyrkoherdar utan äfven af det härstädes inrättade prestsällskap. De sålunda vunna
upplysningar hafva bekräftat: alt, vid den folkrikhet, större delen af hufvudstadens
territorial-församlingar ega — de fleste bestående af 11,000 till 15,000 personer — och
ehuru antalet af de för församlingens tjenst anställde prester i sig sjelft icke är ringa, likväl,
med embetsgöromålens nuvarande fördelning, presterskapets omsorg om församlingens
enskilda medlemmar svårligen kan blifva tillräcklig; att kyrkoherdarnes tid är till största
delen upptagen af sådane, för deras embete främmande, bestyr, som åligga dem i en stor
mängd, för serskilda ändamål inrättade, direktioner och komitéer; att de extra-ordinarie
presternas ställning icke tillåter dem hufvudsakligen egna sig åt rent presterliga göromål,
utan nödgar dem att dela sin tid och sina krafter åt enskild skolundervisning eller åt andra
sysselsättningar; att presterskapets nu varande adöningssätt ofördelaktigt inverkar på
dess förhållande till församlingen; att husförhören, hvilka borde förnämligast lemna presterskapet
tillfälle att personligen lära känna sina åhörare, vanligen hållas icke i husen,
utan i sakristian, och omfatta allt för stora förhörs-lag, och att vid dessa förhör ofta knappt
3 ibland 100 af förhörs-roten infinna sig; alt, då gudstjensttiderne icke stå i öfverensstämmelse
med den förändring, lefnadsvanorna på sednare tider undergått, besöket i kyrkorna
derigenom försvåras; samt att förandet af ordentliga kyrkoböcker vid nu varande förhållanden
är i de flesta församlingar nästan omöjligt, utan att dessa merendels bestå af afskrifter
ur mantalsförteckningarne, äfvensom saköreslängder icke heller till presterskapet
a (lemnäs.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte ingå lill Kongl. Majit med underdånig anhållan,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla de undersökningar och åtgärder,
som för en förbättrad själavård i hufvudstaden kunde finnas
erforderliga, samt att Kongl. Majit dervid täcktes taga i nådigt öfvervägande,
om icke för detta ändamål företrädesvis bör afses:
1 :o att allmänna kyrkovisitationer hållas i hufvudstaden liksom i öfriga
svenska församlingar;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 70. 5
2:o att det ordinarie presterskapets lön bestämmes genom konventioner
5
3:o att de extra ordinarie presterna erhålla ett skäligt arfvode, så att
derigenom tillfälle och åliggande kunde gifvas det yngre presterskapet
att i vidsträcktare mån, än som nu är fallet, deltaga i församlingarnes
andliga vård;
4:o att pastorerne i möjligaste måtto befrias från de för deras egentliga
kall främmande göromål;
5:o att barnens undervisning, äfven under den tid som förflyter mellan
utgången ur folkskolan och nattvardsberedelsen, må blifva en offentlig
angelägenhet;
6:o att husförhören, enligt deras ursprungliga bestämmelse, må hållas,
icke i sakristian, utan i husen, och förhörs-rotarnes antal ökas;
7:o att flyttningsförhör med tjenstehjon allmänt anbefallas; och
8:o att gudstjensttiderna förändras till närmare likstämmighet med nu
varande lefnadssätt.
Stockholm den 24 Mars 1851.
Häremot reserverade sig Herr Bråkenhjelm, P. Rsåsom föijer:
“Utskottet har, som mig synes, vid behandlingen af denna vigtiga fråga, hvarken framställt
henne ur den synpunkt, från hvilken hon bör blifva föremål för lagstiftande makternas
åtgärder, ej heller framhållit de gifna, allmänt kända förhållanden, som isynnerhet påkalla
rättelse.
Då det hörer till vår kristna religions första grundsanningar, att mtnniskans religionskunskap
ej beror af hennes lärdom, utan af bennes lefnad; då på hvarje blad af våra heliga
böcker vi återfinna samma anvisning till denna kunskapskälla; och då således återlösningens
och salighetens kunskap för den enskilda menniskan endast eger rum såsom föremål
för den frommes egen inre erfarenhet, oberoende både af egentlig lärdom och af samhällsställning,
så är i och med detsamma gifvet, att all kristlig gudstjenst och predikan,
icke mindre än hvad man egentligen förstår med nådemedlen, äro gemensamma och lika
för alla.
Denna kyrkans allmännelighet, sorn sålunda har sitt rum bland Trons hufvudläror,
6 Allni. Besvärs- och Ekon.-Ulskottets Utlåtande, N:u 7(1.
söker man dock förgäfves uti de mångfaldigt vexlande yttre former och institutioner* ge**.
liom hvilka hon uppenbarar sig i borgerliga samfund. Den yttre söndringen medförer likväl
icke vödvändigt, hvarken för begreppet eller i verkligheten, någon inre; fastmera är det
under den yttre enheten, som en inre söndring är betänklig, och det i samma mån, som
hon af den yttre, skenbara likformigheten undandöljes. En dylik partiel separation eger,
jy värr, rum inom svenska kyrkan: den motion, som Utskottet haft att besvara och utreda,
är, som mig synes, med eller utan afsigt, deraf föranledd.
Uti svenska landtkyrkan har religionsläraren framför sig en, i afseende på lefnads- och
tänkesätt, förståndsodling och religiös erfarenhet, likartad församling; och då svenska presterskapet
gjort till sin pligt, att predika för svenska allmogen, bar derigenom äfven uti
yttre former framträdt den andans enhet och den allmännelighet, som gör svenska församlingen
till den mest vördnadsbjudande af samtidens institutioner, inom och utom fäderneslandet.
Bok- och tidningspressens missfoster och skandaler hafva derföre ej ännu mäktat
skaka denna byggnad: Svensken älskar sin kyrka och vet att värdera sin religion högre
än alla jordiska fördelar. Hufvudstaden erbjuder deremot en annan anblick. Befolkningen
utgöres här af 2:ne, från hvarandra, i afseende på denna fråga, väsendtligen skiljda klasser.
Den ena af dem eger, genom umgängeslif och läsning, om ock lör det mesta al poesi och
romaner, en viss grad af logisk förståndsfärdighet, en uppfattningsförmåga af allegori, vältalighet
och ytlig konst, en phantasiens erfarenhet och öfning, som, missledd af den yttre
skepnadens likhet, antager namn och anspråk af bildning. Större delen af denna klass är
kyrkosam, hyrer bänkrummen, aflönar presterskapet. Men den predikan, som smeker och
leker med dessa åhörares phantasi, hålles lör döfva öron, om åhörarne äro af arbetsklassen.
Bythmen och periodbyggnaden, som kräfverförstånds-öfning, tillämpningen af läran på
företeelser, på lefnadsförhållanden, känslor och behof, som ej ligga inom arbetsklassens erfarenhet,
eller åtminstone ej af densamma uppskattas efter samma måttstock, som af de
så kallade bildade klasserna, den sammanblandning af ilctioner och af verkliga religionsbehof
som blifvit följden af denna tillämpning, och slutligen en hög och obestridd auktoritet
i alla dessa stycken, hafva i Stockholm upprest en skiljemur emellan arbetsklass och
kyrka. Det är mig ej obekant, att både bedröfliga och glädjande undantag finnas; att många
af embetsmannaklassen sällan gå i Herrans hus, att många af arbetsklassen gerna och
ofta der infinna sig; att Stockholms presterskap med lika ömhet vårdar sig om den fattige,
som om den rike; men dess ställning är falsk. Den förnäma Stockholmsbon vill, sona.
Allm. Besvärs- och Ekon.- Utskottets Cflätande, N:o 70. 7
ihan förmenar, höra något annat i sin kyrka, än hvad som låter höra sig i en landtförsamling,
och det står dock qvar såsom ett. gifvet, obestridligt factum, att på landet går man i
kyrkan för alt hora Gods orri, i Stockholm för att höra —- presten; och ett bland de bästa
yttre bevis derpå, är den totala bristen på kyrkotukt under hela den öfriga gudstjensten,
utom under sjelfva predikan; så att kristendomens högtidligaste andaktsöfning förberedes
och förrättas uti likasom en särskild kyrka i kyrkan, under det att alla andra, än nattvardsgästerna,
med buller och hårda slag i bänk- och kyrkodörrar, skynda nr kyrkan, såsom om
deras gudstjenst vore börjad och afslutad med predikan.
Orsakerna må emellertid vara hvilka som heldst, söndringen inom församlingen i Stockholm
är ett factum: den prest, som skulle gerna höras af arbetsklassen, finge inga åhörare
ur de öfriga samhällsklasserna. Förhållandet är nu tvertom: arbetsklassen saknar, som
jag tror, både prest och kyrka. Förgäfves må man åberopa alla menniskors likhet i synd
och i behof af Guds nåd, åberopa trens och andans enhet; man glömmer, att separationen
lyckligtvis ännu är en yttre, ehuru tecknen till början af en inre redan visa sig. På
den yttre omklädnaden beror här allt. Förgäfves påkallar man hjelpen från predikantens
pligt att predika för alla: af sådana högt begåfvade profetiska naturer uppträder kanske
en på århundradet. Sådana anstalter måste träffas, under hvilka vanliga menniskor kunna
underhålla tingens vanliga gång. Med all vördnad för Stockholms och hela rikets presterskap,
tror jag likväl, att man ej gör rätt uti, att ända derhän sky tillbaka för en yttre,
konventionel separation, som sannolikt ej ens skulle varseblifvas, och som nu i sjelfva verket
eger rum, ehuru lokala afståndet gör densamma obemärkt ända derhän, säger jag, att
man hellre jagar efter ett ideal, sorn ej kan uppnås, än man inom möjlighetens och verklighetens
gräns ''öfver ett ringa ting trogen är.”
En annan orsak till religionens förfall inom hufvudstadens och som af Utskottet är
förbisedt, är utrymmet i Stockholms kyrkor. En sjettedel af befolkningen kan ej sittande
bevista gudstjensten. Detta afhjelpes något genom ottesång uti sex, och aftonsång uti 9
kyrkor.
dag föreslår derföre, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa
:
l:o. Att uli hvar och en af hufvudstadens Territorial-kyrkor må, hvarje sön- och
helgedag, i stället för de 3:ne nu brukliga gudstjensterna, hädanefter hållas tvänne hög
-
8 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskoltets Utlåtande, N:o 59.
mässor, hvardera med skrift och mässa, af hvilka den första högmässan torde böra taga
sin början kl. 9 f. m., och den andra kl. 12 eller 1 på dagen.
2:o. Att uti helst den tidigaste af dessa högmässor presterskapet må åläggas något
mera erifaldeligen predika ordet, såsom vederbörandes befallning nu verkställes i landsbygdens
kyrkor.
3:o. Alt kyrkotukten och sabbatens helgd med mera stränghet må i hufvudstaden vidmaklhållss.
2V:o 71.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 26 Mars 1851, kl. 1 e. -m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o 56.
Det utlåtande, som Utskottet under ofvanstående nummer afgifvit, i anledning af väckt
fråga om skyldighet för postmästare att utan ersättning afsända allmänhetens bref från postkontoren
till landsorten m. m., har af hedervärda Bondeståndet blifvit återremitteradt, men
är af de öfriga Riksstånden bifallet, hvarföre, då beslut deröfver sålunda redan är fattadt,
Utskottet anser återremissen icke föranleda till någon dess vidare
åtgärd.
Stockholm den 24 Mars 1851.
N:o 72.
Allm. Besvärs- ock Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 72.
9
\:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag om inrättande af
Läns- nämnder.
Fiån Högled. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remilterad en motion i detta ämne utaf Grefve af Ugglas, L. Motio
nären
har, utgående från den erfarenhet, som vunnits genom sednare årens hvälfningar i
en del stater, och från den dervid röjda bristen på sann politisk uppfostran hos folken,
fästat uppmärksamheten på vigten och behofvet af sådane samfunds-inrättningar, som kunde
utbilda vördnad för lag, aktning för andras rätt och aktgifvande på det bestående; i
hvilket afseende motionären ansett samhällets väl kraftigast befrämjas genom ändamålsenligt
ordnade kommunala inrättningar. Sådana hade väl af ålder hos oss funnits, men deras
verksamhet samt deraf beroende inflytande på nationen hade varit ringa, och den lyft
ning,
man sökt gifva dem, sednast genom bildande af socken-nämnder, hade icke motsvarat
förhoppningarne, hvartill största aidedningen säkerligen vore, att, uti vårt i allmänhet
glest bebodda land, socken-kommunen hade för ringa omfång att kunna lägga i dagen fördelarne
af samverksamhet, i jemförelse med den kostnad och det besvär, som man derför
mäste underkasta sig. Såsom bevis härpå har motionären anförl, att fattigvården, genom
sitt ordnande inom små kommuner, vore synnerligen betungande för dessa och på samma
gäng olämplig i afseende å behandlingen af de fattiga, samt att dessa förhållanden i väsendtlig
mån kunde förbättras, om fattigvården blefve länsvis ordnad nied de smärre kommunerna
lill underafdelningar.
I öfvertygelse om nyttan af kommunal-veiksamhetens utvidgning, har motionären derföre
hemställt, att läns-nämndcr, med bibehållande af nu varande kommun till basis, måtta
inrättas, samt bestå af en från hvarje sorken inom länet vald deputerad, med åliggande att
behandla alla ekonomiska mål, som ansåges inverka på länets förhållanden. De skulle,
Bi/t. Ull B. St. Prof. 1850 $ tSöt. 8 Sami. 16 Höft. 2
1 0 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, N:o 72.
sä sorn förenande uti sig summan af de enskilda kommunen as krafter och insigter, gagna
ej mindre i politiskt afseende, genom beredande af insigt uti och intresse för allmänna
angelägenheter, än uti ekonomiskt hänseende genom den större samt vida mer ingripande
och välgörande verksamhet, som sålunda kunde åstadkommas, än den, som under nuvarande
förhållanden genom enskildas splittrade krafter kan utvecklas. Det vore nemligen
påtagligt, att, med den fullständiga kännedom om serskilda förhållanden och behof inom
hvarje del af länen, som desse på sådant sätt sammansalta nämnder besutte, de blefve
synnerligen egnade att uppfatta och bedömma, hvilka förbättringar och förändringar uti länen
kunde af lokala omständigheter påkallas, samt att dertill uppgöra och framlägga förslag.
Den verksamhet, sorn de i alla rigtningar snart skulle utveckla, måste sålunda på
den ekonomiska ställningen utöfva ett välgörande inflytande, hvilket möjligen komme att
blifva af en oberäknelig utsträckning genom den sporre, som läge i sjelfva friheten att
verka. Slutligen har motionären ansett, att det misstroende, som, af fordna ståndstvister
alstradt, ännu söndrade olika samhällsklasser, och som utgjorde ett väsendtligt hinder iör
den, alltsedan grundläggandet af vårt nuvarande statsskick, yrkade reformen af vårt re
presentationssätt,
skulle säkrast utplånas genom en inrättning, som, i gemensam verksamhet
för frågor af gemensamt intresse, förenade de genom samhällsställning, bördsförhållanden
och förmögenhet ifrån hvarandra mest skiljda individer.
Hufvudsakligen på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären framstäilt
sin önskan om bildande af läns-nämnder, samt för desamma äfven uppgjort följande förslag
till reglemente:
Reglemente för Läns-nämnder:
1 §•
Inom hvarje län skall en nämnd utses, hvilken utaf en ifrån hvarje i länet befintlig
stads- eller landsförsamling — med det undantag som här nedan stadgas — å allmän
sockenstämma vald deputerad skall bestå.
2 §•
Stad, som räknar 5,000 innevånare eller derutöfver, skall såsom serskild, af länsnämnden
oberoende och ifrån delaktighet i densamma skiljd, kommun anses, så vida ieke,
Allm. Besvärs- och Ekon.-lJtsko/tets Betänkande, N:o 72. \\
genom, emellan staden och nämnden träffad, öfverenskommelse, annorlunda blifver beslutadt;
två tredjedelar af länsnämndens samtlige röster erfordias till sådan öfverenskommelse^
giltighet.
3 §.
Socknar, som tillhöra samma pastorat, må, då de sådant åstunda, om en deputerad
till nämnden sig förena.
4 8-
De deputerade skola för trenne år väljas, samt en tredjedel af dem hvarje år afgå.
(ienom lottning, som vid läns-nämndens första sammanträde skall ega rum, bestämmes,
hvilka det första och hvilka det andra året böra utgå; och skola de församlingar, hvilka
till följd häraf måste förrätta nya val, genom Landshöfdinge-embetet derom underrättas.
Skulle, före de trenne årens utgång, någon deputerad genom dödsfall, sjuklighet eller annat
laga förfall afgå, bör nytt val ofördröjligen ske och den nyinvalde ingå uti sin företrädares
ordning.
5 §.
Blifver någon till ledamot i läns-nämnden utsedd deputerad till riksdagsman vald eller
eger han vid riksdagen sjelfskrifvet säte och stämma, skall suppleant utses för att under
hans frånvaro uti nämnden inträda.
6 §.
Valen skola inom församlingarne förrättas minst en månad före den dag, då länsnämnden
första gången på året skall sammanträda; och åligge församlingarnes pastorer
att opåminte, minst åtta dagar förr än valet skall ske, detsamma antingen från predikstolen
eller genom sexmännen kungöra.
7 §■
Valförrättare är pastor’; vare han ock skyldig att, derest valet öfverklagas, hvilket
klagomål sednast inom trenne dagar efter valförrättningen bör ske, åt den klagande inom
tjugufyra timmar, af honom undertecknadt protokoll öfver valet aflemna. Den missnöjde
eger sedan att, inom åtta dagar, protokollet jemte sina besvär insända till Konungens Be
-
12 Allm. Besvärs- och Eleon.- Ilskottets Betänkande, N:o 72.
falluingshafvande, som inom kortaste möjliga tid infordrar vederbörandes förklaring och
inom Irenne dagar efter inhändigande deraf sitt utslag afkunnar. (ifver Konungens liefall—
ningshafvandes utslag ege klagan ej ruin.
8 §.
Afskrift utaf vid valet tordt protokoll, undertecknadt af pastor jemte Irenne af sockennämndens
ledamöter, skall den till deputerad valde tillställas, hvilken eger att vid sitt inträde
uti länsnämnden detta protokoll till nämndens ordförande aflemna.
9 §.
Valbar till deputerad är hvarje välfrejdad man af evangelisk trosbekännelse, som lyllt
25 år och inom socknen boende och mantalsskrifven är.
10 §.
Ingen, som till deputerad blifvit vald, må sig detta förtroende afsäga, sä vida han icke
är i ordning att utur länsnämnden afgå eller fyllt sextio år eller kan styrka sjuklighet eller
annat laga hinder, hvars giltighet sockenstämman eger pröfva.
11 §•
])e deputerade ega icke att något traktamente fordra eller uppbära, men skjuts efter
en häst till och ifrån läns-nämndens samlingsort skall dem utaf församlingarne godtgöras.
12 §.
Läns-nämndens säte vare länets residensstad, så vida icke dennas belägenhet föranleder
nämnden att annan tjenligare och mera uti midten af länet belägen ort dertill utse.
13 §.
Läns-nämnden sammanträde tvänne gånger om året, den 1 Mars och den 1 Oktober;
dock må nämnden vid sin första årliga sammankomst besluta, huruvida dess andra
sammanträde skall ega rum eller ej. Längre tid än fjorton dagar må icke något sammanträde
räcka.
14 §.
Läns-nämndens ordförande vare landshöfdingen, och för att under hans möjliga frånvaro
föra ordet, välje nämnden vid början af hvarje sammanträde en vice ordförande.
Allm. Rest urs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 7-?. 13
15 «j. '
Desse ordförandes skyldighet vare att till behandling föredraga hvarje fråga, som utaf
någon af nämndens ledamöter väckes, såvida denna är af den natur, att nämnden eger att
sig dermed befatta; att, derest (råga af annan art uppstår, öfverläggning om en sådan ej
tillåta ; samt att, om nämnden derifrån ej vill afstå, upplösa nämndens sammanträde.
16 $.
Förslag må äfven utaf landshöfdingen framställas och ege han att uti hvarje öfverläggning,
men ej uti besluten deltaga.
17 §.
Enkel röst pluralitet gifve utslag utom i den fråga, 2 §. omförmäler.
18 §.
Votering skall, då sådan af trenne ledamöter begäres, ovägerligen ega rum. Votering
sker med »lutna sedlar; och aflägges vid voteringens början en sedel för att, om rösterne
befinnas lika delade, öppnas och gifva utslaget.
19 §.
Votering må ej ske förr, än på ordförandens proposition diskussionen förklarats slutad,
och får ingen fråga, öfver hvilken nämnden genom votering eller på annat sätt fattat beslut,
af samma nämnd åter till öfverläggning upptagas.
20 §.
Läns-nämnden eger:
l:o. Att upptaga och behandla hvarje fråga af ekonomisk natur, som på länets förhållanden
utöfvar inflytande, samt att rörande dem fatta beslut;
2:o. att stadfästa, upphäfva och förändra de reglementariska stadganden och bestämmande!),
som i och för länets gemensamma inrättningar och företag anses erforderliga;]
3:o. att öfver de uti föregående moment omförmälde inrättningar och företag tillsyn
och kontroll utöfva;
4:o. att bestämma de bidrag, som i och för dessa af länets innevånare erfordras,
samt grunderne, hvarefter de i arbete eller penningar skola utgå; och skall fördelningen
44 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 72.
utaf dessa bidrag antingen efter förmedladt hemmantal, efter matlag, eller efter Bevillningsförordningens
l:sta eller 2:dra artikel bestämmas,
5:o. att, då parterne derom åsämjas såsom skiljodomstol upptaga och afdöma de tvi—
stigheter, som emellan tvänne eller flera församlingar eller emellan enskild person och församling,
uti kommunalfrågor och rörande rätter uppfattning af ekonomiskt stadgande kunna
uppstå; ståude dock parterne fritt att målet vid vederbörlig domstol fullfölja.
21 §.
Ingen fråga, som icke under något af föregående momenter kan hänföras, får utaf
nämnden till öfverläggning upptagas.
22 §.
Hvarje förslag, som åsyftar införande utaf nya ekonomiska stadganden eller förändring
uti redan varande, så ock hvarje sådant, som afser tillvägabringandet utaf, för länet gemensamt,
företag eller inrättning, eller medför rubbning uti rörande sådane förut fattade beslut,
får icke till afgörande företagas vid samma sammanträde, under hvilket det blifvit väckt;
utan skola, sedan öfverläggning om dem egt rum, till nämndens kommande sammanträde
förklaras hvilande. Beslut rörande 20 §. 2, 3 och 4 momenterne må utaf nämnden utan
uppskof fattas.
23 §.
Beslut rörande för länet allmänna ekonomiska stadganden, äfvensom reglementariska
bestämmanden, som med sådane hafva gemenskap, så ock de, som åsyfta förändring uti, af
Kongl. Majit nådigst faststäHdt, reglemente, skola, af ordföranden samt tvänne af nämndens
ledamöter underskrifne, genom Konungens Befallningshafvande till vederbörande Stats-expedition
insändas, för att Konungens pröfning och nådiga vilja underställas.
24 §.
Hinner af nämnden fattadt beslut ej att under dess sammanvaro justeras, uppdrage
nämnden åt ordföranden samt åt tvänne af dess ledamöter att justeringen verkställa och
beslutet underskrifva.
25 §.
Nu häfver Konungen Sitt beslut fattat och kungjort; meddele då ordföranden nämnden
detsamma vid dess första deruppå följande sammanträde.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:<> 72. 15
26 §.
Öf ver efterlefvande och verkställighet af, utaf nämnden fattade och laga kraftvunna, beslut,
ege Konungens Befallningshafvande tillsyn; infordre han ock, för att nämnden vid
dess första årliga sammanträde tillställas, berättelse och redovisning ifrån hvarje förvaltning
eder styrelse utaf de allmänna arbetsföretag och inrättningar, som 20 § 3 mom. omförmäler.
27 §.
De bidrag, som nämnden, pä grund af 20 § 4 momentet fastställt, uppbäres och redovises
utaf kronobetjeningen.
28 §.
Fullständigt protokoll skall hållas öfver länsnämndens förhandlingar och beslut; och
skola dessa protokoll, efter nämndens slutade sammanträde, till tryck befordras. Ett exemplar
utaf dem insändes till hvardera Inrikes- och Finans-expeditionen och utdelas för öfrigt
ett exemplar åt hvar och en af uti riket befintlige Läns-nämnder samt åt hvarje inom länet
varande socken.
29 §.
Att föra dessa protokoll och ombesörja deras tryckning, så ock att uppsätta ifrån
nämnden utgående beslut och expeditioner, må nämnden ega att utse en Sekreterare jemte
för honom nödigt biträde.
30 §.
Traktamente och arfvode för Sekreteraren och hans biträde, hvilkas belopp utaf nämnden
bestämmes, så ock kostnaden för protokollens tryckning, utbetalas af Konungens Befallningshafvande
utaf under hand varande medel,
31 §.
Arbetsordning och ordnings-stadgar ega Länsnämnderna hvar för sig att uppgöra.
Vid föredragning af motionen hos Ridderskapet och Adeln till remiss hade flere ledamöter,
’ nder erkännande af dess goda syftemål, likväl framställt åtskilliga anmärkningar
'J(j Allm. Besvärs- och Ekon.-llskottets Betänkande, N:o 72.
emot verkstälbarheten af det uppgjorda förslaget till läns-nämnder; och hade motionären
häraf funnit sig föranledd att afgifva ett serskildt anförande, hvilket, tillika med yttrandena
i ämnet, kommit Utskottet tillhanda. Uli berörde anförande har motionären i så n alto
medgifvit förändrande af sitt förslag, alt, med bibehållande af den grundtanke, som i motionen
blifvit framställd, Härads-nämnder borde bildas genom soeknevis valda medlemmar,
och att en läns-nämnd, genom Deputerade från dessa härads-nämnder tillsatt, endast skulle
samlas, då Landshöfdingen önskade att rörande någon, för länet gemensam, angelägenhet
med densamma rådgöra, eller ock då någon eller några af härads-nämnderna hos Landshöfdingen
anhölle om sådant sammanträde i och för framläggande af förslag eller frågor,
som hos dem blifvit väckta; — och har motionären trott, att härigenom de hos Ridderskapet
och Adeln uttalade farhågor för den talrika läns-nämndens förvandling till en mäktig
politisk korporation skulle aflägsnas.
Frågan om införande af komunal-nämnder för länen har tillförene vid flera tillfällen
varit å bane och åtgärder äfven tid efter annan blifvit vidtagna för att bereda länens innevånare
tillfällen att gemensamt öfverlägga om de ämnen, som kunde anses vara af allmänt
gagn för de serskilda landsorterna. I anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan
vid 1809 års riksdag inrättades hushållningssällskaper, och vid 1828—1830 arens riksdag
väcktes förslag om dessa sällskapers förvandling till Municipal-råd. Framställningar i ämnet
hafva äfven sedermera blifvit gjorda dels vid riksdagar och dels af kommittéerna för fattigvårdens
ordnande och för ombildning af national-representationen.
Då denna fråga nu åter förekommit och det tillhör Utskottet att deröfver yttra sig, så
får Utskottet tillkännagifva, att det för sin del funnit en kommunal-innrättning, sådan som
motionären föreslagit, icke vara ändamålsenlig. Den tidsspillan och den kostnad, som skulle
uppkomma genom inrättandet af en församling, så talrik, som den af honom blifvit ifiå—
gaslälld, och hvilken i vissa län skulle komma att bestå af mer äu 100, möjligen äfven
200 ledamöter, blefve troligen för våra förhållanden alltför stora, under det att en rådslående
församling af så många ledamöter snarare skulle löpa fara att förlora sig i vidlyftiga
öfverläggningar, än hafva utsigt att snart komma lill ett praktiskt resultat. Nämndens sammanträden
synas äfven komma att blifva altför långvariga, då de äro beräknade för fjorton
dagar, träöre gånger om året. I följd af stadgandet, att ingen kostnads-ersältning för h
damöterna
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 72. \ 7
damöterna skulle ega rum, komme sannolikt få eller ingen af allmogen att infinna sig vid
dessa sammanträden. Vidare synes gränsen alltför obestämd å ena sidan emellan den ekonomiska
lagstiftnings-rött, som reglementet tillägger dessa nämnder, och den för hela Riket
lagstiftande makten, samt å andra sidan emellan den vård om länets ekonomiska angelägen'
heter, som skulle tillkomma läns-nämnden, och den verkställande myndighet, som tillhörer
Landshöfdingen. Stor svårighet måste älven uppstå för denne embetsman att, utan olägenhet
för handhafvandet af sina öfriga göromål, egna sig åt det serskilda kallet att vara ordförande
i en församling, hvars öfverläggningar kunde upptaga en hel månad af hvarje år.
Medgifvandet af den vidslräckta beskattningsrätt, som blifvit läns-nämnden uppdragen, synes
Utskottet synnerligen betänklig, hvarförutan åtskilliga af de närmare bestämmelser i reglementet
lära finnas overkställbara, såsom stående i strid med gällande författningar; och får
Utskottet, som anser hushållningssällskaperna i viss mån tillräckliga för att bereda länens
invånare tillfällen till gemensamt rådslående om orternas vigtigare angelägenheter och
dessutom tror, att allmänheten, under nuvarande förhållanden, skulle ogerna mottaga en förökning
i kommunala bestyr, uppå samtliga dessa skäl, vördsamt hemställa,
att hvad motionären i ofvan omförmälda afseenden föreslagit icke
må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 24 Mars 1851.
Emot detta Utskottets beslut anfördes reservationer af:
l:o Herr grefve Liljencrants, G. F. “Ehuruväl jag med Utskottet delat den öfvertygelse,
att det af motionären framställda förslag äfven i dess inskränktare forin ej borde
vinna understöd, hade jag likväl trott, att, med föranledande af motionärens eget medgifvande,
Utskottet både bordt och kunnat framlägga ett förslag, som, hufvudsakligen grundad
på redan befintliga förhållanden och utan att medföra för det allmänna någon betydfigare
kostnad, likväl kunnat bereda länsstyrelserne en möjlighet att utan särskild kallelse af deputerade
från kommunerne, hvilken åtgärd för dessa alltid medför kostnad och derföre med
skäl undvikes, få inhemta råd och upplysningar eller bibringa och kringsprida öfvertygelse!)
om angelägenheter af sådana åtgärder, som för länet anses gagneliga. Af sådana skäl b|-  Bih. till B. St. Prof. 1850 $ 1851. 8 Sami. 16 Käft. 3
f8 Allm. Besvärs- och Efcon.-Utsk. Betänkande, N:o 72.
drog jag, vid ärendets förberedande på afdelning, till utarbetandet och framställandet af det
förslag, som, ehuru af Utskottets majoritet förkastadt, jag anser vara värdt att till Rikets
Ständers kännedom öfverlemna», och som derföre här nedan bifogas.
FÖRSLAG
till
Reglemente Jör Läns-nwunder.
1 §■
Inom hvarje Län skall finnas en Läns-nämnd.
2 §•
Läns-nämnd bildas af de personer, som utgöra Pröfnings-kommitté.
Landshöfdingen vare Ordförande i Nämnden och ege att, då han anser sådant erforderligt,
till densammas förstärkande kalla en ledamot från alla eller flera af de taxerings—
distrikt, som för året ej hafva ombud uti Pröfnings-kommittén, med iakttagande dervid, att v
möjligaste måtto den grund, som för Pröfnings-kommitténs sammansättning är stadgad, bilf—
ver följd.
3 §•
Läns-nämndens öfverläggningar må endast omfatta länets angelägenheter rörande ämnen
och förslag, som af landshöfdingen framställas. Öfver dessa meddele Nämnden yttranden
och upplysningar y dock ege enskild person, som åslundar att Läns-nämndens pröfning
något ärende eller förslag underställa, att derom före Juni månads utgång göra skriftlig
anmälan hos landshöfdingen, hvilken bestämmer huruvida sådant må bifallas.
Läns-nämnden ege icke beslutande rätt i något fall, utan komme dess tillstyrkanden att
till landsnöfdingens vidare åtgärdande öfverlämnäs.
4 §■
Läns-nämden sammanträder högst en gång om äret, på samma ort, som Pröfningskommittén
och omedelbart sedan denna- afslutat sina göromål. Dess förhandlingar må ej vara
längre än en eller högst två dagar.
Landshöfdingen- bör i den kallelse, som å Pröfnings-kommitténs ledamöter utfärdas, derjemte
tillkännagifva, huruvida Läns-nämnden skall sammanträda och då jemväl i korthet
angifva blifvande öfverläggningsämnena för densamma.
Allm. Besvärs- och Ekon.-lllsk. Betänkande, N:o 72. 19
5 §.
Läns-nämndens ledamöter vare berättigade att af allmänna medel uppbära dagtraktamente
till samma belopp, som för Pröfnings-kommitléns ledamöter är bestämdt, utom i den
händelse, att både Pröfnings-kommitléns och Läns-nämndens åligganden hinna afslutas på en
dag, då särskildt dagtraktamente för sistnämnde bestyr ej må beräknas. Ledamöter i
Läns-nämnd, tillkallade på sätt i 2 §. omförmäles, åtnjule likaledes dagtraktamente och resepenningar
efter de grunder, som för Pröfnings-kommitléns ledamöter äro gällande.
Härförutan torde det böra bestämmas, alt alla i och för Läns-nämndernas sammanträden
uppkommande kostnader, deruti inberäknadt arfvode för protokollsföranden, utbetatas
från landtränteri et, emot ersättning af allmänna medel.
Uti denna reservation instämde Herr Prosten Lagergren, Herr Prosten Eurén och
Herr Doktor A. Nordström.
2:o Herr Professor Carlsson:
“Jag har icke kunnat instämma i Utskottets beslut att helt-och hållet afstyrka den förevarande
motionen, hvilkens grundtanke, om den också i det föreslagna reglementet fanns
utförd på ett mindre antagligt sätt, likväl synes förtjent af en större uppmärksamhet. Att
kommunal-frihetens utveckling utgör ett vilkor för hvarje representativ författnings rätta lif,
är en sanning, sonj, djupt grundad i dessa författningars inre natur, får sin bekräftelse af
den olika erfarenheten i länder, der olika förhållanden i afseende på kommunala inrättningar
egt rum. Hos oss har municipalväsendet inom socknarne blifvit ordnadt genom den
Kongl. Författningen af den 29 Augusti 1843; förslaget om en ytterligare utvidgning deraf,
och dess utsträckning äfven till länen, synes vara en bland de vigtigaste frågor, sorn vid
närvarande förhållanden kunna väckas.
Om det i hvilket land som helst är af vigt, att dess särskilda landskaper ega ett tillfälle
att uttala sina önskningar och behof, samt att sörja för de angelägenheter, som äro
för dem egna, så gäller detta företrädesvis om vårt fädernesland, i anseende till det mångfaldigt
brutna skaplynnet af dess natur. Ett land, som intager en sträcka af 150 mil från
norr till söder, hvars liesta landskaper sins emellan förete en i så många hänseende afvikande
karakter, och inom hvilket, i följd deraf, odlings-, befplkmngs- och närings-förhål
-
20 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 72.
landena äro så högst olika, synes framför andra vara anvisadt på nödvändigheten att gifva
åt hvart och ett af dessa särskilta landskaper en organ. Icke alltid kunna samina ekonomiska
författningar vara tillämpliga och utöfva en odeladt välgörande inflytelse i så skilda
orter, som Skåne och Norrbotten, Gottland och Wermland; månget stadgande kan deremot
vara af dessa provinsers olika läge och natur särskilt påkalladt, och månget ekonomiskt påbud
finnas gagnande för det ena, som icke kan med fördel utsträckas till det andra.
Betraktar man åter landets historiska utveckling, synes denna äfven i rikligt mått innebära
ett erkännande af den anvisning, naturen i nämnda hänseende gifvit. En kommunal-författning
för Landskaperna är hos oss i sjelfva verket icke något nytt, utan endast
återställandet af en inom Svenska samhället urgammal och i dess inre väsende djupt rotad
inrättning. Sveriges författning har af ålder varit en landskapsförfattning. Hvart landskap
hade i äldre tider till och med sin egen lag; icke förr än i medlet af det 14:de århundradet
fanns en gemensam lag för hela riket. Men ännu till en vida senare tid bibehöllo
sig dragen af den egna författningen för landskaperna; äfven det 15:de och del 16:de århundradet
hade förgått, innan landskaperna voro, i afseende på lagstiftningen, bestämdt underkastade
den allmänna Riksdagen, och Landskapsmöten med beskattande myndighet hafva
egt rum ännu under Carl XI:s regering. 1 flera af de norra provinserna hafva de gamla
andstingen, i form af socknevis valda deputerades sammanträden med landshöfdingarne,
bibehållit sig fram emot våra digar, och i en af dessa provinser fortlefver i sjelfva verket
Landstinget ännu i dag.
Enväldet i Carl XI:s och Carl Xlhs hand utsläckte, med fulländandet af styrelsens
centralisation, dessa provinciela inrättningars förra lif, och ifrån denna tid är det egentligen,
som de starka kastningarne mellan motsatta ytterligheter inträdt, hvilka alltsedan karakteriserat
Sveriges historia. Centralisationen förblef emellertid lika stark, äfven sedan
makten öfvergått i Ständernas hand. Men det dröjde icke längre än till de första årtiondena
af den s. k. Frihetstiden, innan behofvet af en större frihet för de olika landskaperna,
att, åtminstone i ekonomiska mål, sörja för sina egna angelägenheter, begynte
att åter vakna. Redan år 1742 påbjöds, till följe af Rikets Ständers beslut, att i hvarje
socken skulle väljas “en eller flere bepröfvade landthushållare, hvilka kunde årligen ombytas,
och hvilka skulle, antingen sjelfve eller genom en eller flere deputerade af hvarje härad,
då en viss dag hos landshöfdingen i orten sig inställa, och der vidare under sig utvälja
i
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 72. 2-1
fyra eller flera personer, som borde hos landshöfdingen gifva vid handen, hvad de förmente
vara bäst, nyttigast och drägeligast för landtmannen". Likartade förslag framställdes
1793 af den dåvarande Hus hållnings-kommittén, och slutligen på Riksdagen 1809,
då underdånig framställning gjordes till Kongl. Maj:t om inrättande af Länshushållningssällskaper.
Efter inrättandet af Hushållssällskaperna hvilade någon tid frågan om utbildandet af
landskapernas kommunala inrättningar. Men under de sistförflutna årtiondena hafva förslag
i detta ämne vid Riksdagarne ständigt återkommit. Vid 1828 års Riksdag väcktes inom
Ridderskapet och Adeln en motion om Hushållnings-sällskapernas förvandlande till Municipalråd,
valda efter hemmantal, och ett annat om inrättande af ståndsvis sammansatta Municipalråd,
hvilka skulle en gång hvar tredje månad sammanträda under landshöfdingens ordförandeskap.
Vid 1834 års Riksdag framställdes inom Preste-Ståndet ett nytt förslag att
af Hushållnings-sällskaperna bilda Municipal-inrättningar och inom Borgare-Ståndet en motion,
att Rikets Ständer borde hos Kongl. Majit anhålla om utarbetande af en lag om Kommunalstyrelser
så väl för socknarne, sorn för länen. Vid samma Riksdag anmälte också
Rikets Ständer den 9 Februari 1835 hos Kongl. Majit behofvet af en fullständigare lagstiftning
i afseende på kommunalförfattningen inom socknarne. Vid 1840 års Riksdag
väcktes åter inom Ridderskapet och Adeln motioner dels om Kommunalstyrelser i allmänhet,
dels särskildt om Läns-nämnders inrättande, och de sammansatta Lag- och EkonomiUtskotten
utarbetade då, efter föreskrift af Rikets Ständer, förslag till lag för Härads- och
Läns-nämnder. Rikets Ständer framställde emellertid för Kongl. Majit endast förslag till
Lagom sockenstämmor och socken-nämd, hvarefter den Kongliga Förordningen härom utfärdades
deri 29 Augusti 1843. Vid sistiidne Riksdag upplifvades emellertid åter förslaget om
inrättande af Municipal-auktoriteter för behandling af fögderiernas eller länens gemensamma
angelägenheter, och ett dylikt förslag har nu ånyo blifvit väckt.
Utan tvifvel hänvisa dessa oupphörligt återkommande frågor på ett verkligt förhandenvarande
behof. Betraktar man företeelserna utom Representationen, synas dessa äfven
derpå gifva en bekräftelse.
I sådant afseende böra nämnas det af Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län år
1833 till Kongl. Maj:t inlemnade och af trycket utgifna förslag till Menighets-styrelser för
socknarne och länen, öfver hvilket Kongl. Majit infordrade samtliga sina Befallningshafvan
-
22 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 72.
des utlåtanden; vidare Fattigvårds-kommitténs förslag till icke blott socken-, utan häradsoch
läns-nämnder, samt äfven kommitténs för Nationalrepresentationens ombildning förslag
till införande af läns-nämnder, hvilka “skulle erhålla uppdrag att meddela upplysningar
och råd i de för länet gemensamma frågor". Erfarenheten har också visat, att kommittéer
måst länsvis bildas, då Kongl. Maj:t i frågor, som rört landets ekonomiska angelägenheter,
velat höra dess invånare, såsom till exempel då Kongl. Maj.-t åren 1833 och
1841 ville inhemta menigheternas yttranden om hemmansklyfningen och vilkoren för besutenhet,
äfvensom år 1847 om förslaget till ny reglering af domsagor och fängelsedistrikter
i riket; så hafva äfven vid de nödår, som träffat en del af rikets provinser, !äns_
kommittéer sjelfmant bildat sig genom deputerade sockne- och fögderi-vis.
Bland redan för handen varande elementor till en koromunal-författning för länen
kunna räknas: Pröfnings-kommittéerna, Deputerade för Markegångssättningen, Brandstodsföreningar
för Länen, Lazaretts-, Kurhus- och Hospitals-Direktioner, Boställs-och LöningsDirektioner,
m. fl.
En inrättning, som, så djupt grundad i beskaffenheten af landets natur, i dess gamla
plägsedir och författning, tillika blifvit på senare tider föremål för en så ofta förnyad behandling,
synes med skäl förtjent af lagstiftningens åtgärd. Det genom Förordningen om
Sockenstämmor och Kyrkoråd begynta ordnandet af vårt municipalväsende kräfver äfven en
fullständigare utbildning-, genom upprättande af en kommunal-inrättning för länen, som,
utan att störande ingripa i de särskilda kommunernas sjelfständiga lif, kunde gifva åt dessa
en enhetspunkt i frågor, som ega ett för dem gemensamt intresse. Ett ytterligare
stöd för öfvertygelsen derom, lemnar den omständigheten, att, under nuvarande förhållanden,
så väl Regeringen sorn Rikets Ständer äro öfverhopade med en alltför stor mängd
ärenden, från hvilka de, om rn sådan mellanlänk funnes mellan den enskilda kommunen
och det hela, kunde och borde befrias. Det finnes vidare icke få, i senare tider ifrå
gasatta
företag till länens nytta, såsom t. ex. arbetsinrättningar för länen, för hvilkas
framgång tillvaron af en sådan kommunal-institution vore väsendtlig. Om man slutligen
afser de politiska förhållandena, lärer i en konstitutionel stat, der en förändring af
representationen är i fråga, ingen säkrare grund för en sådan kunna läggas, än genom ett
vål ordnadt kommunalväsende.
Ålim. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 72. 23
På de sålanda anförda skäl hade, efter min tanke, Utskottet bordt, i stället att förkasta
motionen, utarbeta ett förslag till kommunal-inrättning för länen, med upptagande
af det alternativ, motionären i sitt senare anförande framställt, att häraderna skulle,
såsom en förbindande länk mellan socknen och länet, i den kommunala organisationen
ing å”.
Häruti instämde Herr Kontrakts-Prosten J. Nilsson Qviding.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 1851.
Allm. Besv. o. Elion.-Ulskottels Utlåtande, JW 75.
1
M 73.
Ank. (ill Exp.-Utsk. d. 5 April 1881, kl. 8 e. m.
Utlåtande, t anledning af vackt motion, om tillagg till Kongl.
Förordningen den 8 Maj 1849, angående sattet för Kungörelsers
upplåsande i kyrkorna.
Uti en frän Högvördiga Presteståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har Herr Doktor Björling anfört, hurusom det inträffade,
att i samma församling pastorn vore gammal och sjuklig och komministern
blind, samt att, dä desse prester ej egde råd att hålla sig medhjelpare, deraf
följde, alt pastorn hvarje söndag vore nödsakad infinna sig i kyrkan för alt
uppläsa kungörelserna, eller ock om pastor af sjuklighet derifrån hindrades, att
dessa antingen icke komma till församlingens kännedom, eller att man tvingades
skicka en längre väg till närgränsande församlingar för att derifrån hemta en
prest, som förrättade uppläsningen; och har motionären af denna anledning föreslagit,
att till ifrågavarande Kongl. Förordning efter orden: »från predikstolen af
pre,sten» måtte tilläggas: »eller i nödfall från koret af någon annan, som dertill
erhållit pastors bifall.»
Utskottet, som anser berörde af motionären uppgifna, äfvensom likartade fall
endast undantagsvis på ett eller annat ställe kunna förekomma, finner sådant icke
böra leda till någon förändring uti de allmänna föreskrifter, hvilka rörande kungörelsers
uppläsande äro gällande, desto heldre som, enär, genom den nådiga förordningen
af den 8 Maj 1849, ingen annan förändring i förut gällande författning
skett, än i tiden för kungörelsers uppläsning, samma åtgärder, hvilka förut
voro anbefallda eller tillåtna, ännu kunna vidtagas, då sådana olägenheter, som de
af motionären anförda, inträffa; och får Utskottet derföre vördsamt tillstyrka,
_ att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 April 1851.
Bih. lill Jt. St. Pral. 1850 dt 1851. 8 Sami., 17 Baft.
4
2
Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskottets Utlåtanden, JY$:ris 74, 75.
74.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 5 April 18S1, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om tillsättande af en
distriktsläkare i Åsele Lappmark.
Från Högvördiga Presteståndet har tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi
r>
o
Utskottet blifvit remitterad en motion, hvaruti Herr Doktor Grafström fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, att, då för Åsele och Lycksele Lappmarker,
innefattande en jordvidd af öfver 200 qvadratmil, blott en enda läkare för närvarande
finnes, med station i Lycksele, denne, som nödgas företaga embetsresor
af ofta 20 mil och derutöfver, endast ofullkomligt kunde uppfylla sina åligganden
uti de öfriga delarne af Lappmarken; och har motionären, med anledning häraf,
föreslagit en läkares anställande för Åsele Lappmark, som borde stationeras i Åsele
och erhålla lika förmåner med den i Lycksele.
Ehuruväl Utskottet ingalunda betviflar det af motionären uppgifna behof af
en läkare för Åsele Lappmark, anser dock Utskottet, att anmälan härom bör ske
hos vederbörande embetsmyndighet, som icke lärer underlåta att, i anledning deraf,
anställa behörig undersökning och utredning af saken och sedermera vidtaga
derpå grundad åtgärd; och får Utskottet derföre vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer med detta ärende för närvarande icke må taga
någon befattning.
Stockholm den 3 April 1851.
M 75.
Anil. till Exp.-Utsk. d. S April 18S1, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om utgörande
af Kronoskjuts utom lånet.
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad motion
har Riksdagsfullmäktigen Johannes Olsson från Wermlands län anmärkt den olägenhet,
som uppkomme derigenom, att kronöskjutsskvldige stundom ålades att
skjutsa långt in uti andra län, hvilket förhållande vore för dem desto mera men
-
Allm. Resv, o. Ekon.-UlshoUels Utlåtande, JVi 76.
3
ligt, sorn de utom det län, inom hvilket de voro boende, icke alltid ätnjöto den
välvilja, som de inom egna bygder vanligen kunde påräkna; och har motionären
derföre föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Konungens vederbörande befallningshafvande erinrades att vid förefallande
kronoskjuts ordna densamma på det sätt, att, om möjligt, de skjutsskyldige
undginge olägenheten att skjutsa längre in uti andra län.
Då likväl de kronoskjutsskyldige äro pligtige att skjutsa från en station till en
annan, och detta förhållande att denna sednare kan vara belägen i annat närgränsande
län, icke synes Utskottet för de skjutsande medföra annan eller större olägenhet,
än som med utgörandet af kronoskjuts i allmänhet är förenad, tillstyrker Utskottet,
att berörde motion må förfalla.
Stockholm den 4 April 1851.
JYi 76.
Ank. till Exp.-lJtsk. den 8 April 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser utaf Betänkandet
J\° 14, angående beredande af tillgång på duglig vaccin.
Nämnde betänkande, hvari Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i nåder förordna:
»l:o att Dess Sundhets-kollegium må ombesörja, att, på vissa af kollegium bestämda
tider, ett lämpligt antal kreatur må blifva inköpt och stationeradt vid rikets
veterinärinrättningar, för beredande af tillgång pä duglig vaccin, i ändamål
att till vederbörande läkare utdelas; 2:o att, genom kollegii försorg, i länen
tjenstgörande läkare må förständigas att under deras resor i länet söka förskaffa
sig upplysning, om koppsmittade kreatur någonstädes äro tillfinnandes och derom
göra anmälan hos vederbörande landshöfding; 3:o att Sundhets-kollegium må utfärda
en tydlig och lättfattlig anvisning till igenkännande af kokoppors beskaffenhet
på djuren, med uppmaning till hvar och en, som upptäcker sådane, att anmäla
detta hos närmaste kronobetjening, som vidare borde skyndsamligen derom inlemna
rapport till landshöfdingen, hvilken derefter egde att anbefalla veterinärläkaren
i länet att undersöka förhållandet; och 4:o att Sundhets-kollegium i allmänhet
skall hålla noggrann vård deröfver, att det vaccin-ämne, som till användande
utlemnas, icke må tagas från andra än friska personer», har blifvit bifallet
4
Allm. Besv. o. Ekon.-Vtskollels Ullålande, M 77.
af hedervärda Bondeståndet, men ålerremitteradt af högloflige Ridderskapet och
Adeln, högvördige Presteståndet samt vällodiga Borgareståndet.
De anmärkningar, hvilka inom förenämnde tre riksstånd föranledt återremisserne,
innehålla hufvudsakligen: att Utskottet i sitt förslag för mjcket fördjupat
sig i detaljer; att det misstagit sig, då det trott rätta sättet för en kraftig vaccins
erhållande vara att inköpa kor och stationera dem vid rikets veterinärinrättningar;
att förslaget innebure för långa omvägar, hvarigenom ändamålet sannolikt
skulle komma att i de liesta fall förfelas; samt att det vore olämpligt, att Rikets
Ständer sjelfva uppgåfve medel till de öfverklagade olägenheternas afhjelpande,
enär de ej kunna förutsättas ega den specialkännedom, som dertill erfordrades.
Ehuru de i Betänkandet M 14 föreslagna åtgärder, för beredande af tillgång
på duglig vaccin, att döma af såväl de ofvan meddelade anmärkriingarne, som
öfrige inom Riksstånden afgifna yttranden i ämnet, blifvit ansedda hvarken såsom
obehöfliga eller overkställbar, har Utskottet likväl, då återremissen af nämnde betänkande
frän trenne Riksstånd hufvudsakligen synes varit föranledd deraf, att
förslaget till den underdåniga skrifvelsen ansetts vara för mycket detaljeradt, trott
sig böra, med frångående af detsamma och således utan att tillstyrka några serskilda
bestämmelser, vördsamt hemställa, att Rikets Ständer med anledning deraf,
att de flesta provinser i riket under de sednaste åren varit hemsökta af härjande
smittkoppsfarsoter, måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla:
det Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla Dess Sundhets-kollegium
att afgifva underdånigt förslag till de tillägg och förändringar i
nu gällande författningar, rörande vaccinationen, som må anses behöfliga,
samt i öfrigt angifva de åtgärder, hvilka, enligt vunnen
erfarenhet, så inom som utom riket, finnas ändamålsenliga till befrämjande
af denna för allmänna helsovården vigtiga angelägenhet.
Stockholm den 4 April 1851.
J\s 77.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 7 April 18S1, kl 14 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen dterremiss af Betänkandet
M 16.
Med anledning af väckt motion, att, till förekommande af de olägenheter,
hvilka härröra deraf, att i serskilda upplagor af Katechesen de från den Heliga
Allm. Besv. och Ekon.-Utskotlets Utlåtande, Jtä 77.
5
Skrift hemtade språk äro till olika vidd intagne, en normalupplaga af Katechesen
måtte föranstaltas, liar uti omförmälde Betänkande blifvit tillstyrkt, att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det förordnas måtte, att
vid elementarläroverken och folkskolorne endast sådane Katecheser må begagnas,
i hvilka språken, antingen de voro hemtade ur allmänna Kyrkobibeln eller ur
den af Erkebiskop Lindblom begagnade öfversättning, voro införde till samma vidd
och omfattning, som i den år 1810 utgifna Katechesen; och hafva Höglofl. Rid—
derskapet och Adeln samt Vällofl. Borgareståndet återremitterat detta betänkande,
hvaremot detsamma blifvit afslaget af Högvördiga Presteståndet samt bifallet af
Hedervärda Bondeståndet.
De anmärkningar, hvilka inom förenämnda två Riksstånd föranledt återremissen,
innehålla hufvudsakligen: dels att Utskottets förslag borde ändras sålunda, att
den tillstyrkta underdåniga skrifvelsen inskränktes till en anhållan, att de i Katechesen
förekommande Bibelspråk, hvilka i den Lindblomska voro införde efter
en proföfversättning af Bibeln, måtte hemtas endast från den allmänna Kyrkobibeln
oeh således blott en enda Kateches fä begagnas, hvilket äfven med motionen
åsyftats; dels att frågan borde anstå, intilldess ett inom Högvördiga Presteståndet
framstäldt förslag om en komittés nedsättning för utarbetande af ny Kateches
hunne blifva afgjordt; dels ock att förevarande fråga icke lämpligen borde
utgöra föremål för Rikets Ständers behandling.
Utskottet får i anledning häraf anföra, att, som, enligt vunna upplysningar
inom Utskottet, deri af Erkebiskop Lindblom utgifne Kateches derigenom, att den
under eri lång tid varit ensam begagnad, blifvit mest käpd, det förefallit högst
betänkligt, att föreslå ett förbud mot dess begagnande vid undervisningen, och
att det derföre ansetts vigtigt att behålla densamma, jemte den med språk ur
Kyrkobibeln, intilldess en ny Kateches varder fullbordad och antagen; — att likväl
en längre tid kan åtgå, innan sådant kommer att ega rum, hvarförinnan och
så snart som möjligt den oreda vid undervisningen bör afhjelpas, hvilken förorsakas
derigenom, att i liera serskilda upplagor af den med Kyrkobibelns språk
försedda Katechesen dessa språk till betydligt olika vidd och omfattning blifvit
införda; samt slutligen att förevarande fråga, som ansetts icke utgöra föremål
för Rikets Ständers pröfning, efter Utskottets åsigt, tvärt deremot, som af stor
vigt för den religiösa undervisningen, bör för Rikets Ständer utgöra ett angeläget
ärende.
Då Utskottet således icke funnit de för återremisserna anförda skäl vara af
den beskaffenhet, att de kunnat föranleda Utskottet att frångå sitt i betänkandet
6
Allm. Be sv. och Ekon.-Utshollels Utlåtande, M 77.
M 16 framställda förslag, samt Bondeståndet dertill lemnat bifall, så får Utskottet
vördsamt hemställa,
att Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgareståndet
måtte i berörde beslut med Hedervärda Bondeståndet sig förena.
Stockholm den 4 April 1851.
Reservation
af Herr Prosten A. Wallin-. »Emot Höglofl. Utskottets beslut att vidblifva sitt under
JVs 16 förut afgifna betänkande rörande den inom Svenska kyrkan antagne Katechesen,
får jag anmäla min vördsamma reservation.
Det är mycket att beklaga, att en Lärobok i kristendomen blifvit inom
kyrkan godkänd och antagen, uti hvilken så betydande brister förefinnas, alt väsendtliga
stycken i vår troslära dels äro derstädes mycket sväfvande angilna och
dels alldeles saknas. Men då härtill kommer, att de bevisande Bibelspråken äro
anförda efter en proföfversättning al den Heliga Skrift, hvilken befunnits icke
kunna godkännas, genom hvilket misstag barnen och ungdomen inom kyrkan nödgas
inlära ett så kalladt Bibelord, som är flerestädes både svulstig! och till mening
och sammanhang oriktigt, och hvaraf mäste, utom andra svårlösta förhållanden,
uppkomma hos lärjungarne en vacklande föreställning, om icke missledande
begrepp, så har genom den erfarenhet, som jag vid undervisningen kunnat vinna,
hos mig uppstått mycken betänklighet att vidhålla 2:ne Läroböcker med så Irån
hvarannan afvikande Bibelspråk, som de, hvilka nu ömsevis begagnas. Höglofl.
Utskottet har erkänt och uttalat den oreda, som uppkommit af de uti olika Katechesupplagor
förekommande Bibelspråkens olika vidd; men bar förbigått den vida
större oreda, som måste förorsakas genom sammanställningen af bevisande språk,
hvilka uti den ena Katechesen afvika eller angifva en med den andra olika mening.
Dessa Bibelspråk vore dock den grund, på hvilken kristendomsbegreppet
skulle byggas. De skulle ju utgöra bevisen för hvad Katechesen i dess text vill
lära och utreda. Der grunden saknar enhet och säkerhet, der vacklar byggnaden,
som derpå kan uppföras. Svenska kyrkan eger och erkänner blott ett Bibelord,
det som innehålles i vår seklersgamla, ännu och alltid vördnadsbjudande Kyrkobibel.
Man har fästat sig vid det samvetstvång, som kunde befaras genom helt
återgående till denna Kyrkobibel. Jag bekänner mig icke kunna lätta det tvång,
som skulle uppkomma deraf, att barn heldre med första undervisningen göras
fiemmastadde i det ordet, hvilket är kyrkans, än uti det, som iir uppkommet al
detta med tillägg af enskildta hugskott. Meningen lärer väl icke vara att låta
Ålim,. Besa. och Ekon.-Ulskoltets Ullålande, 77.
7
äldre kristna, hvilka sjelfva ega rätt och tillfällen att forska, inlära nya satser eller
uttryck för sådana. Meningen är otvifvelaktigt den, att de, som hädanefter böra
inläras, få en fast grund för sitt vetande, så väl som för sin tro. Katechesen är
till en början barnaläran. Blifver den ock en för ungdomen och den mognare
aldren, är det så mycket bättre. Hufvudsyftet härvid bör vara sträng bokstafssanning
samt enhet i läromet.hod, såsom uti sjelfva trosläran.
De försök, jag anställt att, så väl i folkskolorna som vid den öfriga kristen—
domsundervisningen för ungdomen, använda endast den lärobok, som innehåller
Kyrkobibelns språk, hafva slagit så val ut, att ingen minsta missbelåtenhet eller
klander öfver detta steg förnummits. Anvisning har ock blifvit lemnad på de
Kateches-upplagor, hvilka jag funnit vara de till språken mest korrekta hilintills.
Men det är att beklaga, att andra finnas.
Höglofl. Utskottet antager, att längre tid kan åtgå, innan texten till en förbättrad
Kateches kan, om än redan i förslag framlemnad, hinna granskas, gillas
och antagas. Under innerlig önskan, att denna tid dock icke måtte alltför långt
utstriickas, delar jag likväl samma mening, men kommer deraf lill en med HögloflUtskottet
helt olika slutföljd, nemligen den, att, sedan äfven Rikets Ständer redan
vid en föregående Riksdag yttrat sin underdåniga önskan till Kongl. Majit, att
Kateches med Kyrkobibelns språk måtte införas, hvarken en återgång nu må tagas
till det förra vacklandet, eller den norm komma alt saknas, efter hvilken en
fullständig återgång till inhemtande af det rätta Bibelordet vore att emotse. Att
dömma af flera tidens tecken, förekommer, såsom vore en förbättrad öfversättning
af den Heliga Skrift ännu inskränkt inom önskningens råmärke. Under belåtenhet
med det hon eger, kan Svenska kyrkan ännu länge inöfva sin ungdom uti
det häfdvundna herrliga Ordet, utan fruktan för något misstag, för sä vidt detta
Ord får bibehållas i sin renhet; och hade jag derföre, för min ringa del, högeligen
velat, att åt vårt kyrkliga samhälle måtte vindiceras denna dyrbara behållning,
derigenom att endast en, till språkens innehåll med Skriften likstämmig, Kateches
blefve påbjuden att begagnas — och detta, utan en tidsutdrägt, som måste vålla
förökad oreda, genom de derunder uppkommande olika sätt att inhemta och dermed
uppfatta sanningen.
Under föreställning af, att möjligen missförstås af dem, som förmena kristendomen
kunna inpassas uti allehanda åtskiljda former af menskliga hugskott, har
jag likväl ansett mig böra utan tvekan uttala, hvad äfven många inom de respektive
medstånden, vid återremissen af detta betänkande, velat antyda, och som för
mig enskildt står så klart och så vigtigt.»
Häruti instämde Herr Doktor Abr. Nordström.
s
Allm, Besv. ock Ekon.-Utskottets Utlåtande, JVf 78.
M 78.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 7 April 18S1 kl. 11 f m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om nedsättande af en
Komitté till granskning af nu gällande Lindblomska Katechesen,
Handboken och Psalmboken.
Uti en till Höglofl. Ridderskapet oell Adeln ingifven, samt derifrån till allmänna
Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr Tham, Casper
Wolrath, fästat uppmärksamheten å den bekymmersamma söndring och sektanda,
som inom Svenska kyrkan, under olika företeelser, fortfarande uppenbarade
sig, och hvartill, bland annat, missnöjet med de till församlingarnes tjenst antagna
läroböcker uti icke ringa mån bidragit, enär, i och för deras skull, många personer,
serdeles inom de Norrländska länen, allt mer söndrat sig från församlingarne
och tagit sin tilldykt till enskilda sammankomster och konventiklar, der de
egde frihet att begagna andra andaktsböcker, än dem, som af kyrkan erbjödos;
att många ej kunnat förmås att i kyrkan begagna den nya Psalmboken, utan antingen
afhöllo sig från att deltaga i kyrkosången eller också medhade sångböcker
efter eget val, och merändels den gamla Psalmboken; att dopformuläret i handboken
ogillades; att den nu antagna Katechesen förkastades samt barnen vid hemläsningen
undervisades i den gamla; och att de nya böckerne framställdes såsom
innehållande förderfliga läror, och såsom hinderlige för en återgång till och en
förening med den öfriga församlingen. På dessa skäl och då erkännas måste, att
många af anmärkningarne mot Katechesen icke saknade all grund, att Handboken
i många fall påkallade en revision, och att äfven Psalmboken, ehuru förträfflig
och sannolikt den yppersta någon församling egde, likväl hade ett och annat mindre
väl afvägdt uttryck, som icke allenast kunde blifva, utan äfven bl il vit, missförstådt,
funne motionären sig böra hemställa, »det Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att en komitté mätte nedsättas, med uppdrag att
revidera den nuvarande Lindblomska Katechesen, samt nu gällande Handbok och
Psalmbok.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet inhemtat kännedom derom,
att åtskilige innevånare uti de Norrländska provinserna till Kongl. Majit ingått
med underdåniga ansökningar, att nu brukliga Katechesen, Handboken och Psalmboken
måtte varda öfversedde och till sitt innehåll förbättrade, eller ock att, i
deras ställe den förut begagnade äldre Katechesen, Handboken och Psalmboken
måtte
Allm. Besv.- o. Ekon,-Vtskottets Utlåtande, JK 79.
0
mätte åter påbjudas till begagnande inom Svenska kyrkan, samt alt Kongl. Majit,
med föranledande häraf, genom nådiga remisser of den 10 Januari, 1 Februari
och 3 Mars innevarande år, behagat deröfver infordra högvördiga Presteståndets
utlåtande i ämnet; och då hvad motionären här förut framställt sålunda redan
utgör föremål för Kongl Majlis nådiga pröfning och afgörande, samt, hvad katecbesen
angår, Utskottet derom afgifvit serskilda utlåtanden JWis 16 och 77, anser Utskottet
sig böra vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke må för närvarande lill någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 4 April 1851.
JVs 79.
Ank. till Usp.-Utsk. den 7 April 1881, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om utfärdande af
instruktion för Länsman.
Sedan Utskottet i sitt memorial JV2 15, under åberopande af 44 § 3 mom.
Riksdagsordningen förklarat sig böra återlemna en af riksdagsfullmäktigen Mäns
Mänsson från Calmar län väckt motion, med hemställan, att de 2:ne olika ämnen,
söm densamma upptoge, måtte skiljas, så har Utskottet till behandling fått ånyo
emottaga den i 2:dra momentet af samma motion väckta fråga om utfärdande af
instruktion för länsmän.
Under åberopande deraf, alt i ett väl ordnadt samhälle hvar och en tjensteman
och medborgare bör veta sina rättigheter och skyldigheter, har motionären
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att några bestämda lagar icke finnas
för länsmän, utun kunna desse tjenstemän helt och hållet godtyckligt behandlas
af kronofogdarne, och anbefallas att uträtta allt, som för dem icke inbringar en
skillings förtjenst, såsom vägsvner, skatternas indrifning o. s. v., samt i anledning
deraf föreslagit, att en stadga eller instruktion för länsmän måtte blifva utfärdad.
Förevarande ämne behandlades jemväl sistlidne riksdag, på grund af väckt
motion, af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, som likväl afstyrkte bifall till
förslaget af den anledning, »att frågan redan länge utgjort föremål för Kongl.
Bih,. till II. St. Prol. 1850 & 1851. 8 Sami. 17 Häft.’ 2
10
Albri. Besv. o. Ekon. Utskottets Utlåtande, M 80.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet, samt numera, sedan vederbörande blifvit i ämnet
hörde, lärer vara beredd att, i den män ärendets vigt och omfång sådant medgifva,
Kongl. Maj.ts nådiga pröfning underställas,» hvilket utlåtande vann samtliga Riksståndens
bifall. — l)å herörde skäl fortfarande måste härvid anses gällande och
Utskottet, för sin del, derförulan hyser betänkligheter, huruvida meddelande af instruktion
för länsmän är af behofyet påkalladt, finnér Utskottet någon anledning
icke vara för handen att understödja motionärens förslag; hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 4 April 1831.
J\o 80.
Ank. till Exp.-Utsk den 7 April 1831, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om åtgärder får beredande
af lättnad vid forsändningen af bocker från en ort
till annan inom riket.
Uti en från högvördiga Presleståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har herr Professor Carlsson anfört, att, under det
Onekligen mycket i vårt land, på sednare tider, för tillvägabringande af förbättringar
i kommunikations-anstalterna, blifvit vidgjordt, stora svårigheter likväl ännu
mötte för att kunna, från en de) af riket till en annan, med lätthet fortskaffa
böcker. Förhållandet i detta afseende är inom vårt land sådant, att under de
fem månader om året, då sjöfart icke eger rum, den litterära kommunikationen
härstädes kunde anses nästan alldeles afbruten. Man hade visserligen sökt afhjelpa
denna brist dermed, att brochurer, sorn icke öfverstiga fyra ark, få, efter serskild
tillåtelse, portofrilt försändas med posten; hvarförutan inrättandet af paketvagnar,
hvilka, för postverkets räkning, afgå till södra delarne af riket, bordt bidraga till
minskning af berörde olägenhet, men det förra tillfället vore otillräckligt, ehuru
det understundom begagnades, kanhända utöfver hvad författningen ursprungligen
dermed afsett, såsom till försändning af böcker, som egentligen icke äro af ringa
omfång eller af periodisk natur, och den sednare utvägen blefve genom de dryga
porto-afgifterna, sorn ock gflfve anledning till nyssnämnde missbruk, nästan omöjlig
att begagna för spridande af böcker, hvilka äro bejäknade att försäljas till lägre
Allm. Besv. o. Ekon.-Vlskollets Utlåtande, Jfs 80.
11
pris, an (let vanliga af 4 sk. banko per ark, och således åcke kunde bära höga
transportkostnader.
I anledning af dessa förhållanden, och under önskan, att, genom ett mera
utgrenadt kommunikationssystem, den inhemska litteraturens alster hädanefter, till
båtnad för allmänheten, må blifva med lätthet tillgängliga för alla punkter inom
riket, och alt den under vinterrffånaderna, till mehn för ålit litterärt lif, afbrutna
gemenskapen med utlandet, skulle kunna hela året underhållas, har motionären, utgående
från den åsigt, alt postverket, i främsta rummet inrättadt för kommunikationernas
befrämjande, bör för dessas ytterligare utvidgning använda en del af
sin vinst, isynnerhet dä detta troligen, såsom i förevarande fall, låter sig göra
utan betydlig kostnad, föreslagit, alt Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, »det bokpäketer finge med postverkets paketvagnar, äfvensom
med de diligenceinrättningar, som njuta understöd af staten, försändas mot ett, i
förhållande till den för annat gods gällande taxa, nedsatt porto.»
Motionären har ansett detta kunna enklast verkställas sålunda, att en afgift
fastställdes, till lika belopp med nuvarande stämpelafgift för de brochurer, som
portofritt få åtfölja brefposten, och att, efter dess erläggande, bokpaketet finge
(ned paketposten försändas, afständet må vara större eller mindre. Från don störa
paketpostvägen borde ulgreniiigar sammanbindas med de ordiharie posternas afgång,
och hvad de norra orterna beträffar, dit ingen paketpost är inrättad, bokpaketer
under ett visst maximum af vigt få med ördinarie posterna försändas, i
likhet med hvad som redan blifvit för paketer tillålet emellan Sundsvall och Östersund;
hemställahde motionären slutligen, att den här föreslagha fördel äfven mätte
tillkomma de från främmande länder öfvér länd ankomtnahde böcker.
Häruti förenade sig herr ProfeSsör 'Agardh.
Då, till beredande af lättare Och med mindre kostnad förenade utvägar för
tidningars och Brochurers försändande från en ort till annan inom riket, åtgärder
redan blifvit vidtagne, men utslräckrfitlg deraf äfven tili boktranspörter icke kan,
i Utskbttets tanka, med nuvarärtde inskränkta allmänna koffimUtiikationsmedel, såsom
posten, diiigence-inrättningär och paketposten, ega rdm, med mindre att berörde
ansfålter efhölle en betydlig utvidgning, hvaraf åtbr för statsverket ökade
utgifter skulle uppstå, samt dä 'Störte svårighet ej kan uppstå för bokpaketers
äh Tor andra varors afsärtdande tinder dén tid, då sjöfarten är ätängd, så får Utskottet
vördsamt hemställa,
'att ifrågavarande motion icke må till någou Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 4 April 1851.
12
Allm. Ben\ o. Ekon.-Ufsk. Utlåtande, J)i 91.
[JW 81.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 7 April 1831 kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i anledning af vackt, motion, angående förändringar i
Kongl. Förordningen om Prestval af den 1 April 1843.
Frun bögvördiga Presteståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af herr Prosten Cnattingius, hvari han önskat
underställa Rikets Ständers pröfning, huruvida ej 42 och 45 §§ i Kongl.
Förordningen den t April 1843, angående prestval, behöfde förtydligande och
rättelse, samt begärt, att nödiga åtgärder för vinnande häraf måtte vidtagas, i händelse
hans äsigler gillades.
I afseende å 42 § har han anmärkt, att, då der endast talas om muntlig
fullmakt, den slutsats deraf dragits, alt skriftlig ej borde godkännas, men att sår
dant godkännande likväl ofta blifvit yrkadt på den grund, att det icke vore i förordningen
förbjudet. Genom ofullständigheten i detta stadgande hade det inträffat,
att valförrättare stannat i olika beslut vid tillämpningen deraf, samt att både
tvister vid valförättningen och besvär deröfver blifvit föranledda; och hade motionären,
till förekommande häraf, föreslagit följande tillägg till nämnde §: »skriftlig
»fullmakt för vid valet närvarande röstberättigad person att rösten afgifva, vare
»ock tillåten, då fullmakten i öfrigt befiunes så inrättad, som om voteringssedel
»stadgadt är;» samt derförutan ansett nyttigt, om formulärer till fullmakter och
voteringssedlar uti författningen meddelades.
I följd af föreskriften i 45 §: att, »när omröstningen är slutad och hvarje
»profpredikauts röstetal blifvit i begge längderna utfördt, vare de såsom justerade
»ansedda, och underskrifvas jemte protokollet, sedan det blifvit uppläst och god»kändt
af valförrättaren, m. m.,» hände det icke sällan, att valförrättningen, serdeles
i större församlingar, icke hunne afslutas förr än sent på aftonen eller först
under natten, i anseende till dels svårigheten att få den fullständiga uträkningen
fullt noggrann, helst der qvarnar, verk och inrättningar finnas, för hvilka rösträtten
vanligen beräknas i brutna tal, och dels tidsutdrägten med de vidlyftiga
vallängdernas kollationerande. När dertill i betraktande tages, alt Kontraktsprostarne,
såsom vanligen valförrättare, äro äldre män, hvilkas lif och helsa härigenom
blottställdes, så trodde motionären en förändring i denna § vara af billigheten
påkallad, samt äfven verkställbar, med bibehållande af tillräcklig kontroll för
valförrättningens lagliga och offentliga afslutande; och har han i sådant afseende
Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. Utlåtande, M 81.
13
hemställt, huruvida ej det kunde stadgas, att, »om, när omröstningen är slutad och
»hvarje profpredikants röstetal blifvit i begge längderna utfördt, tidén finnes så
»långt framskriden, att summeringen ej, innan mörkningen inträder, kan medhin»rias,
då skall vallängden med thy åtföljande voteringssedlar, fullmakter, protokoll
»och öfriga handlingar, allt med valförrättarens och någon närvarande församlings»ledamots
sigiller försegladt, i kyrkokistan nedläggas, och församlingen utse tre till
»fyra ombud, som påföljande förmiddagen, vid tid, som af valförrättaren bestäm
»mes,
i kyrkans kor med honom sammanträda, för alt summeringen verkställa och
»afsluta, hvarvid äfven de församlingens medlemmar, som åstunda att dervid vara
»närvarande, kunna tillstädeskomma, och sedan protokollet blifvit uppläst och god»kändi,
samt tillika med vallängderna af valförrättaren jemte valnotarien och de
»utsedda ombuden underskrifvet, tillkännagifve valförrättaren från altaret valets
»utgång samt meddele besvärshänvisning o. s. v., enligt hvad ytterligare i 45 §
»säges.»
Vid remitterandet af denna motion hade herr doktor Sandberg deruti instämt.
Hvad först angår motionärens anmärkning vid 42 § af ifrågavarande Kongl.
Förordning, att densamma vore såvida ofullständig, att skriftlig fullmakt der ej
vore upptagen, får Utskottet anföia, att om, på sätt motionären begärt, ett stadgande
rörande sådan fullmakt der iuflöto, med skyldigt iakttagande dervid af de i nämnde
§ meddelade föreskrifter i afseende å voteringssedel, ingen annan skilnad blefve
emellan fullmakt och voteringssedel, än att i den förra aflemnaren blefve namngifven,
hvilket förhållande sannolikt äfven varit orsaken dertill, att skriftlig fullmakt
ej i författningen omförmäles. Det synes derföre Utskottet, att det begärda
tillägget till denna § är öfverflödigt; och torde alltså
motionärens berörde förslag få förfalla.
Som meranämnde 42 § äfven innehåller tydlig och bestämd föreskrift, huru
voteringssedel bör vara inrättad, så anser Utskottet något serskildt formulär dertill
ej af behofvet påkalladt, och får af sådan anledning tillstyrka, att hvad
motionären härom ifrågaslällt jemväl må förfalla.
Hvad sedermera beträffar motionärens förslag till förändring uti 48 §, så
får Utskottet i afseende derå upplysa, att Rikets Ständer vid 4844—4845 årens
riksdag uti underdånig skrifvelse den 23 Maj 4845, JVs 234, gjort följande framrställning
i detta ämne:
»Enligt 7 Artikelns 45 §, skall, efter omröstningens slut och sedan hvarje
profpredikants röstetal blifvit i begge längderne utfördt, valförrättaren, innan akten
slutas, tillkännagifva valets utgång, samt meddela besvärshänvisning; och hafva
Rikets Ständer härvid trott sig böra lemna uppmärksamhet till det af erfarenheten
Allin, itesv. ock Ekon.-tjlskdilcls [jllalänSie, Al 81.
vitsordade förhållande, att ifrågavarande stadgande understundom är overkställbar!
inom församlingar, der en med vidlyftigå och svål handterlig siffertal behäftad röstberäkning
intränade'; hvadan och då i lag icke bör ovilkorligen påbjiidas hvad,
som icke alltid kan verkställas, Rikets Ständer ansett nödigt, att ifrågavarande
stadgande så modifieras, att i de fall, då vallängdens summering icke är verkställbar
å valdagen, dermed lemnäs uppskof till nästa söcknedag, samt att, till
förebyggande af ändringar eller tillägg i vallängden, densamma innan förrättningens
slut i de rostandes närvaro inlägges i omslag, som med valförrättarens samt
utsedde ombuds sigill förses, och alt denna försegling blifyer orubbad, tilldess
summeringen i valförrättarens och ombudens närvaro verkställa; i hvilket fäll
valets utgång näst derpåföljande sön- eller helgedag bör för församlingen tillkän
nagifvas,
med underrättelse, att besVärstiifen räknas från den dag, dä valets utgång
kungöres. Och få Rikets Ständer, i Öfverensstämmelse härmed, i underdånighet
föreslå, att 45 § måtte erhålla följande tillägg: Förrättas val i försam lid»', der
stort antal af rostapde samt rösternas fördelning i brutna ojemna tal gör det
omöjligt att, utan valförrättningens oskäliga förlängande, innan dess slut stimmerå
vallängden, då må, enär på framställning af välforrattaren de fleste närvarande
röstegande så besluta, med längdens summering till nästa söcknedag anstå. I sådan
händelse skola dock, innan förrättningen afslutäs, de röstande välja ombud
att vallängdens summering öfvervara; hvarefter längden, jemte dertill hörande handlingar,
inlägges i omslag, som med valförrättarens samt någon af bemälde ombuds
sigill förses; och blifver denna försegling orubbad, tilldess den på tid, som för
summeringen utsatt ar, i valförrättarens och ombudens närvaro brytes. Valförrältaren
vare då ock skyldig att nästföljande sön- eller helgedag låta meddela
församlingen underrättelse om valets utgång; och beräknas besvärstid i detta fall
från den dag, dä valets utgång kungöres!»
§edan sä väl Justitiaj-Kanslers-Embetet, hvilket den 23 Oktober 1845 sig
i ämnet yttrat, som Högsta Domstolen uti afgifvet underdånigt utlåtande deröfver
den 23 April 1846, ansett någon anmärkning ej förekomma emot den föreslagna
förändringen samt alltså tillstyrkt nådigt bifall dertill, så liar Kongl. Maj:t, under
den 20 Maj 1846, förklarat Sig icke finna skäl att, i anledning af denna Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, någon åtgärd i nåder besluta.
Utskottet, som ej kunnat vara i tillfälle att från det inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet förda protokoll taga kännedom af de skäl, utaf hvilka Kongl.
Majit funnit Sig föranlåten att, oaktadt det understöd, som Rikets Ständérs framställning
i ofvanberörde måtto erhållit, densamma likväl icke bilalla, hemtar dock
af berörde nådiga beslut anledning 'att förmoda, det deåsa skäl varit af den vigt,
Allm. Bfsv. nrlj Ejton.rotskottets Utlåtande, JW 8|. 15
att pn förnyad underdånig anhållan i samma ämne ej heller torde kunna påräkna
nådigt bifall. Då c(essutom erfarenheten visat, att i de flesta fall summeringen
af vallängden kunnat på en dag verkställas, samt angeläget är, att sådant sker
genast i de röstandes närvaro och atj. valets utgång då äfven tillkännagifves, sä
anser Utskoftet sig ,icke höra tillstyrka Rikets Ständer att understödja det af motionären,
i enahanda syftning med den uti förberörda underdåniga skrifvelse begärda
förändring af 45 § uti ifrågavarande Förordning, nu väckte förslag och
henjställer derföre,
aft detsamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April 1851.
Jtä 82.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 April 1831, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om bestämmande af fö
reträdesrätt
till befordran för Juris Kandidater.
1 en från Yällofliga Borgareståndet till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion, har Lferr Sundler, med erinran om den vigt, som inom
den civila embetsmannakorpsen bör läggas på grundliga studier, anmärkt, att tillräckligt
afseende ej synes vara på dessa fästadt, då man i vårt land kunde be(ordras
till Ledamot i Öfver-Rätt, till och med till Ledamot af Konungens' Högsta
Domstol, utan att hafva ådagalagt prof på en högre juridisk hildning. fej
den
deraf hade blifvit, att vidsträcktare irisigter i lagfarenneten antingen blifvit
ringa aktade eller rent af tillbakasätta, under det att inom Prcsteståndet och Läkarecorpsen
bildningen, eldigt motionärens åsigt, upprätthållits derigenom, att de
större pastoraterna och rättigheten att praktisera uteslutande blifvit förunnade åt
innehafvarne af den högre kunskapen. Motionären bar i anledning deraf, med
åberopande af likartade stadgande!) i Danmark och Norrige, föreslagit, att från
och med år 1855 ingen må till Justitie—Råd utnämnas, sorn icke aflagt Juris
Kandidat-examen, äfvensom att ifrån och med år ltjfiO ingen må, utan att hafva
aflagt samma examen, till Ledamot af Öfver-Rätt befordras.
1 <
16
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, JU 82.
Om embetsmannens uppgift är att i enskildta förekommande fall göra gällande
de allmänna rättsreglor, lagstiftningen uppställt, synes det obestridligt, att i
den mån insigten i grunderne för dessa är hos honom klar och lefvande, i samma
mån skall han ock med mera framgång egna sig At sitt kall. Den praktiska färdighet,
som vinnes genom öfning i den till yrket hörande verksamhet, är visserligen
ett för sann embetsmannaduglighet oundgängligt vilkor, men den förmår likväl
icke ensam gifva åt denna den högre fulländning, som först genom omfattande
vetenskapliga studier kan vinnas. Isynnerhet synes föreningen af dessa olika elementer
i embetsmannens bildning vara oumbärlig i en tid, då så många och stora
samhällsfrågor kräfva att på en gång ur vetenskapliga grunder och ur en omfattande
erfarenhets synpunkt behandlas. Ehuru det i första rummet tillhör läroverken
att framkalla de studier, som lör ett sådant ändamål erfordras, är det likväl
vid den mäktiga återverkan, befordringslagarna utöfva på arbetena för en förberedande
bildning, nödvändigt, att i dessa lagar måste ligga en uppmuntran för dem,
som ämna ingå på embetsraannabanan, att tidigt bellita sig om sådane grundläggande
studier, som äro ett vilkor för en under den praktiska verksamheten vidare
utvecklad vetenskaplig bildning. Med tillämpning af denna grundsats, är det, som
andra länders lagstiftning, hvilken motionären äfven åberopat, öppnat för dem, som,
efter ådagalagda utmärkta vetenskapliga insigter, egna sig åt embetsmannabanan,
en säkrare utsigt till befordran. Hos oss finnas visserligen genom det Kongl,
cirkuläret af den 3 Februari 1813 vissa fördelar stadgade för Juris utriusque Li
centiater;
men då denna examen under sednare tider nästan icke mera tages, och
inga förmåner finnas i befordringsväg tillförsäkrade den högre juridiska bildningen
i öfrigt, lärer denna föreskrift icke numera kunna anses i den ofvan antydda riktningen
utöfva någon verkan. Om således deri uppmuntran skall finnas till grundligare
studier, som för det allmännas tjenst synes vara påkallad, äro nya föreskrifter
i detta ämne behöfliga. Af dessa skäl har Utskottet ansett uppmärksamhet
böra egnas åt den i förevarande motion gjorda framställning; men då Utskottet
sålunda i denna finner vara med skäl anmärkt en brist i befordringslagarna, anser
Utskottet sig likväl icke kunna ingå i så speciella detaljer af denna lagstiftning,
som motionären föreslagit, och får derföre vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer, som af anförde skäl funnit det Kongl, cirkuläret
af den 3 Februari 1813 icke kunna medföra den kraftiga uppmuntran
till mognade vetenskapliga studier, som dermed varit åsyftad och sorn
synes Rikets Ständer önsklig, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes meddela för detta ändamål afsedda förnyade sladganden oin de
.
före
-
Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande, JVs 82.
17
företräden, som vid befordringar böra tillkomma dem, hvilka i aflagde
examina eller på annat sätt visat sig innehafva en högre juridisk bild—
uing.
Stockholm den 4 April 1831.
Häremot anmäldes följande reservation af herr Bråkenhjelm, P. R. »Att en
.•sann embetsmannaduglighet skulle vara i behof af en högre fulländning; att denna
fulländning skulle hemtas från akademiska studier, och att slutligen vur tids stora
samhällsfrågor skola lösas af en högre juridisk bildning: allt detta synes mig utgöra
dunkla och orediga föreställningar, som sakna den klarhet i åskådning och
bestämdhet i begrepp, hvarifrån en pålitlig deduktion måste utgå. Hvarhelst en
sann embetsmannaduglighet förefinnes, hafva studier föregått, och med vår tid förhåller
det sig såsom med all annan tid, att nemligen de så kallade stora frågorna
i all tid väsendtligen äro och förblifva desamma, så länge civilisationen skrider
framåt. Utskottet har ej velat rent ut säga, att vid Universiteterna kan man beställa
sig så många konstitutioner, man tycker sig behöfva; icke eller, att hög
akademisk erudition vanligen åtföljes af eller utgör vilkor för praktisk skicklighet
uti civila embeten. Det synes, som man vore lika litet belåten med erfarenheteus
bekräftelse af det förra, som med dess förnekande af det sednare. Deremot
har Utskottet tyckt sig utan fara kunna nedsätta värdet af den kunskap, som juristen
kan vinna genom erfarenhet i domarevärf, till en handtverksmässig konst
färdighet;
hvarigenom ett nytt bidrag meddelas åt den oreda och förvillelse, som
i dylika frågor beherrska det allmänna tänkesättet.
Det hörer till naturen af ali abstrakt vetenskap, att hennes positioner, bevista
eller obevista, aldrig kunna motsvaras af något rent, fullkomligt adaequat,
faktum inom erfarenhetens område. När derföre juristen slutat sina akademiska
studier och börjat tillämpningen, träffar han frågan så invecklad uti biomständigheter
och modifierad af tillfälligt sammanhang med andra fakta, att han, med all
vana att definiera det abstrakta begreppet, helt oförmodadt finner sig brydd vid
försöket att definiera individuel casus; i fråga på fråga återkomma samma svårigheter,
nya förvecklingar, nya modifikationer, och snart varseblifver han, att han
befinner sig på ett fält, hvarest för hvarje steg nya kombinationer i oändlighet
möta: ett omätligt öfningsfält för skarpsinnighet, uppfattning, omdöme, för för
ståndet
i alla dess riktningar och äfven för karakterens utveckling och förädling;
enär egentliga föremålet för alla hans ansträngningar är, att i striden emellan
menskliga passioner och fördomar göra förståndet till skiljedomare; hvadan ock ett
ädelt och manligt sinne plägar vara den enda, afundslösa egna vinsten af dessa
ansträngningar.
Bilt. lill R. St, Prof. 48S0 & 1851. 8 Sami., 17 Haft. 3
18
Allm. Besv. o. Ekon.-Ut skottets Utlåtande, J\i 82.
Nu är det väl alldeles obestridligt, att den bildning, som uti en sådan skola
kan vinnas, måste vara en högre bildning; så vida man i allmänhet medgifver detta
sväfvande, föga bestämbara uttryck. På sina skolstudier ser den praktiske mannen
tillbaka med andra ögon, och i sjelfva de positiva lagbuden läser han, under
samma ord, annan mening, än såsom lärjunge. Denna återblick säger honom detsamma,
vare sig att han lemnat skolan och inträdt i civil tjenst efter en god och
försvarlig Hofrättsexamen, efter kandidat- eller licentiatexamen, nemligen, att han,
äfven med de högsta skolstudier, utan praktisk öfning, är, jemförd med den routinerade
embetsmannen, såsom ett barn i jemförelse med den mognade mannen.
Om de Hofrättsexamen och framför allt de densamma föregående humanistiska
studier från barndomen rätt handhafvas, så uppkommer deraf en naturlig öfverlägsenhet
i kunskaper, som nog gör sig gällande i befordringsväg; men då uti
civila embeten praktisk bildning är mera afgörande, än i de flesta andra, underkänner
jag motionen och framför allt de omdömen, som i densamma och i Utskottets
betänkande framskymta om Svenska domarekorpsen, hvilken vetat förvärfva
sig nationens högaktning och tacksamhet, oaktadt denna korps befinner sig uti
en falsk ställning genom domstolarnes organisation, domrarnes aflöning och ett
svårt fel i grundlagen. Jag åberopar slutligen Rikets Ständers Justitie-ombudsmans
ät nuvarande Ständer meddelade omdöme, och den högskola, han för Svenska domare
föreslagit, hvilken synes mera öfverensstämma med de åsigter, jag nu tagit
mig friheten yttra, än med Utskottets.»
Emot utlåtandet reserverade sig äfven herr M. W. Collén.
STOCKHOLM. TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 18äi.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Memorial, N:o 83.
1
N:o 83.
Ank. till Exp. Utsk. d. 8 April 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss utaf Ulskotlets Utlåtande,
N:o 60.
Det af Utskottet under ofvanstående nummer afgifna Utlåtande i fråga derom,
att Rikets Ständer måtte hålla egna tidningsreferenter och låta utgifva en riksdagstidning,
har väl af Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradtj
men som de öfriga Riks-stånden afslagit första punkten och bifallit andra punkten
af samma Utlåtande,
kan återremissen icke föranleda till någon Utskottets vidare
åtgärd.
Stockholm den 8 April 1851.
Bih. till R. St-.s Prat,, 1850 & 1851. 8 Samt. 18 Haft.
1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 81.
N:o 84.
Ank. till Exp. Utsk. d. 8 April 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, om befrielse Jor
klockare pä Gottland från skyldigheten att lill kyrkoherdarna
utgöra onera för innehafvande boställs]ordar.
Till Utskottets handläggning- har Hedervärda Bondc-ståndet remitterat en af
riksdagsfullmäktige!! Jakob Lindby från Gottland vackt motion, hvaruti formäles,
alt vid tillsättande af klockaretjenster på Gottland, med hvilka skolmästare-befattningarne
äro förenade, vanligen tillkännagjfves, att, jemte uppbärande af lön, bestående
af säd och matskott från socknens hemmansegare, klockaren får begagna boställsjord
mot heling med pastor. Dessa beting, som för det mesta anginge ”arbetsdagars”
utgörande till pastor, kunde för en del klockare blifva serdeles dryga,
enär det berodde på pastor att efter behag taxera sökande till klockaretjenst.
Att de till klockareboställen använda jordar i fordna tider blifvit af hemmansegare
vid dödstil Hällen skänkte till kyrkorna för ringning eller andra tjenstbarbeter,
ansåg motionären otvifvelaktigt, emedan de alla bestå af mindre jordbitar,
liggande strödda inne uti enskilda hemmansegor, och ännu benämnas ”kyrko-egor.
” Huru pastorerne, vid sådant förhållande, latt rättighet att af klockarne
betinga sig förmåner för dessa jordar, hade motionären sig icke bekant. Jordarne
voro visserligen icke så stora, att de kunnat få egna hemmans-nummer, och
hade derföre blifvit skattlagda under kyrkoherdeboställena, hvilka alla voro krono-*
hemman, men detta utgjorde, efter motionärens åsigt, icke något skäl för den rättighet,
pastorerne åtnjöto, att betinga sig utskylder af de illa lönade klockarne,
helst ifrågavarande jordar funnos på ”sockne- eller revisions-kartorne” upptagne
såsom klockaren tillhöriga.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N.-o 84.
3
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslog motionären, att alla klockare-boställsjordar
på Gottland måtto till klockarnes enskilda och fria disposition
öfverlcmnas, utan att pastorcrne må ega derför betinga sig några fördelar, men
under vilkor, alt klockarne vid allmänna uppbörden skulle till kronan erlägga den
på dessa jordar belöpande kronoränta, för hvilken pastorerne skulle njuta motsvarande
afdrag å kronoräntan för sina boställen.
Uti motionen bar riksdagsfullmäktige!) från Gottland Ingemund, Odin instämt;
hvarjemte Iian till upplysning 0111 förhållandet uti ifrågavarande afseende företett
kartor öfver klockarejprdarne i Ekeby och Björke socknar; och är härigenom upplyst,
att nämnde lägenheter i håda socknarne bestå af tre serskilda egostycken,
af hvilka två ligga i sammanhang med prestebordens egor och det tredje är serskildt
beläget.
I öfrigt har Utskottet inhemta!, att uti protokollet rörande den af en serskildt
tillförordnad kommission på Gottland under 1740-talet verkställde och genom
Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 15 Juli 1747 fastställde skattläggning, linnas, i
fråga 0111 klockarejordarnes skattläggning, antecknade följande beslut, nemligen:
a) angående Gottlands södra befallning och Hoburgs ting:
”§ 20. Utom föregående tvistiga mål ankommer äfven på Kongl. Skatt”Jäggnings-kommissionens
utslag, sedan vederbörande blifvit hörde, huruvida uti
”detta ting prestegårds- och klockare-egorna höra vid uträkningarne åtskiljas eller
”separate skattläggas, helst emedan uti en del socknar de förr upprättade kartor
”och beskrifningarne serskilda egor för klockareborden upptaga, men åter en del
”ej någon skillnad göra; och ses jemväl af en vid Jands-kontoret utan årtal befintlig
förteckning på presterskapets och klockarnes rättigheter, att vissa egor
”flir klockarebordcn väl blifvit annoterade, dock icke alltid varande lika med deni,
”sorn kartorna påföra; afvaktas fördenskull kommissionens resolution och förordnande
häröfver, innan dessa prestgårdar kunnat till skattläggning behörigen uträknas
”och afslutas.
Ileso/ulion.
”Sedan venerandi Consistorii och vederbörande pastorum utlåtelser inkom”mit,
finnes omöjligheten i vägen att göra denna skillnad af prest- och klockarejorden,
emedan erfarenheten intygar, att kyrkoherdarne här på landet i alla tinér
och jemväl den sednare tiden gjort och ännu göra årliga förändringar med
”klockarnes jordar, som dock alltid tagas af preste-borden
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 84.
b) rörande Gottlands norra Befallning, Kräcklinge ling och Buttle socken:
”§ 39. Om klockare-egorne i Buttle socken egentligen tillhöra klockaren,
”eller skola nu vid skattläggningen upptagas under prestegården, afvaktas Skatt”Iäggnings-kommissionens
utslag.
”Resolution.
”confereras med ven. konsistorio. 1746 den 23 Aug. slutligen Resolv.
”Alldenstund kyrkoherdarne uti sina ingifne förklaringar enhälligt intyga, att
”inga andra klockare-egor finnas, än de, som pastores emot årligt arbete eller
”några dagsverken klockarne till bruks öfverlemna; det äfven af prestegårds-in”ventarierna
befinnes, att största delen af de nu så kallade klockare-egor såsom
”prestebordens tillhörigbeter upptagas; ty finner kommissionen skäligt desamma
”under presteborden att skattlägga, äfvensom det på samma grund i södra Befallningen
skedt är;”
Varande nu anförde Resolutioner åberopade vid frågor om skattläggning al
klockarejordar på öfriga ställen inom Gottlands båda fögderier.
Genom de åberopade handlingarna anser Utskottet det vara erkändt, att klockarejordarne
på Gottland i allmänhet blifvit upplåtne af kyrkoherde-boställenas egor
och derföre i sammanhang med dessa boställen skattlagda, äfvensom att kyrkoherdarne
ega öfver jordarne disponera, medelst vidtagande af förändringar dermed;
hvadan och då motionärens förslag icke blott skulle leda till upphäfvande af nämnde
dispositionsrätt, utan äfven afser jordarnes fullkomliga afsöndrande från omförmälde
boställen, Utskottet icke kan samma förslag understödja, utan tillstyrker,
att motionen måtte lemnäs utan åtgärd af Rikets Ständer.
Stockholm den 8 April 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS 1851.
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 85.
1
N:o 85.
Ank, till Eip. Ulsk. d. 11 April 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om beredande af
ersättning åt enskilde personer, sorn genom förändringar
i ekonomiska lagstiftningen tillskyndas förluster,
m. m.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har
Riksdagsfullmäktigen A. M. Uhr från Örebro län, med hvilken sig förenat Riksdagsfullmäktigen
Jöns Eric Ericsson från samma län, framställt följande förslag:
l:o ”Att det måtte i lag stadgas, att vid alla förändringar i eller nya regleringar
af ekonomisk lagstiftning, de personer, hvilkas enskilda rätt dervid ifrågakommer, må
sine innehafvande rättigheter, de må härröra antingen af privilegierad jord eller endast af
rörelse, tjenst eller dylikt, oqvaldt bibehålla eller i motsatt fall åtminstone för sin förlust
undfå lämplig ersättning;” samt
2:o ”att de, som på sådant sätt redan gjort dylika förluster, måtte, om de ej
kunde blifva för desamme ersatte, åtminstone befrias från vidare fortgående deraf;” och
har lill stöd för motionen blifvit anfördt, att det, såsom ingripande i enskilda personers
eganderätt, vore orättvist att genom nya förordningar, äfven om de vore för landet eller
kommunen gagneliga, beröfva personer eller korporationer deras innehafvande rättigheter,
serdeles om dessa voro grundade på emot dem svarande skyldigheter, hvarjemte motionären
åberopat ett fall, der, genom ett utfärdadt påbud, enskilde personers rättigheter,
enligt motionärens åsigt, blifvit förnärmade.
Utskottet tiar tagit frågan i öfvervägande; men då upprätthållandet af den enskildes
rätt, i förening med befrämjandet af det allmännas väl, utgör hufvudsyflemålen för all
lagstiftning; då, efter Utskottets tanka, en tillräcklig garanti mot utfärdandet af författninBih.
till R. St, Prot. 1850 6f 1851, 8 Sami. 19 Baft. 1
2 Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
gar, stående i strid med dessa syftemål, är förvarad dels uti rikets grundlagar och dels
uti den för Statsrådets ledamöter gällande ansvarighetslag; samt då dessutom hvar och
en, som genom något påbud eller någon författning blifvit till sin rätt förnärmad, eger i
vederbörlig ordning söka den rättelse, som är med lag enlig; så får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
att ofvanberörda motion må förfalla
Stockholm den il April 1851.
N:o 86.
Ant. till Exp.-Utsk. den 11 April 1851, kl. 7 e. in.
Utlåtande, i anledning aj väckt fråga om upphörande
af den till förekommande af tullförsnillning och
oloflig införsel af varor vid Norska gränsen inrättade
tullbevakning.
Uti en hos Hedervärda Donde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har
Riksdagsfullmäktige!! Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus län, med hvilken sig förenat
Riksdagsfullmäktige .1. Kylander, Nils Andersson, Pehr Hansson och Pehr Pehrsson
från Wermlands samt Eric Andersson och L. Gezelius från Stora Kopparbergs och Areid
Arvidsson från Elfsborgs län, anfört, att tullbevakningen emot Norska gränsen ifrån Svinesund
till Haparanda medförde ganska betydliga kostnader, utan dermed åsyftad fördel.
De enda ställen, der, med förmodad fördel, lurendrejeri kunde ega rum, voro vägarne
förbi Svinesund, Vassbotten, Hågen, Hån och Magnebro, och på dessa vägar kunde varor
endast i mindre qvantiteter fortskaflas. Af sådana anledningar, och enär kostnaden för
omförmälda bevakning uppginge, enligt den fastställda staten, årligen till mera än 9000
rdr banko, men brutto-uppbörden, som år 1849 vid alla Tullkamrarne emot Norrige utgjorde,
ådömde böter inberäknade, tillsammans 4,364 rdr 25 sk. 9 r:st., således ej på
långt när betäckte nämnde utgiftsbelopp, har motionären föreslagit, att ”ali tullbevakning
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 87. 3
emotNorriges gräns måtte upphöra och der nu anställda tulltjenstemanna-personal uppföras
på indragningsstat, men att, om detta förslag ej vunne bifall, den tullbevakning, som hade
sina stationer i städerna Carlstad, Wenersborg och Fahlun, måtte förläggas närmare Norska
gränsen.”
Utskottet tror väl det förhållande icke vara okändt, att tullförsnillning samt oloflig
införsel af varor vid Norska gränsen icke allenast en längre tid bedrifvits, utan äfven fortfarande
eger rum, oansedt den tullbevakning, som till förekommande deraf blifvit inrättad.
Samma tullbevakning, ehuru möjligen icke fullt motsvarande behofvet, måste dock, efter
Utskottets åsigt, utgöra ett ej obetydligt hinder för smuggling, enär de farbara vägarne
ifrån Norrige äro högst få och varors transporterande derifrån, utan att dessa dervid begagnas,
säkerligen torde medföra en kostnad, vida öfvervägande den fördel, som af smugglingen
kan vara att hemta. Om berörde tullbevakning helt och hållet indroges, så skulle
det lemnäs öppet för en hvar att öfver Norska gränsen ohejdadt bedrifva lurendrejeri, och
Utskottet kan derföre icke gilla motionärens förslag i detta hänseende. I fråga åter om
tullbevakningens förläggande till andra stationer, än de, i motionen omnämnde städer, så
saknar Utskottet den kännedom om lokala förhållanden, som för denna frågas bedömande
är nödig, och linner dessutom densamma vara af den beskaffenhet, att den icke lämpligen
bör ankomma på Rikets Ständers pröfning.
Utskottet tillstyrker alltså, att ofvanberörde motion mätte förfalla.
Stockholm den 11 April 1851.
N:o 87.
Arik. till Eip.-Utsk. den 11 April 1851, kl. 7 e. rn.
Utlåtandej i anledning af väckt fråga om inrättande af
en daglig postgång emellan Stockholm samt Skåne
och Götheborgj äfvensom emellan sistnämnde stad
och Skånej m. m.
Uti en hos Hedervärda Borgareståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har
Herr L. A. Pettersson anmärkt, att ehuru kommunikationsanstalterne i andra länder dag
-
4 Ekonomi-Utskottöts Utlåtande, N:o 87.
ligen förbättrades, de här i Sverige finge förblifva i sitt gamla skick; att då svårigheter mötte
att i landet anlägga jernvägar, det vore en skyldighet att för kommunikationens befrämjande
vidtaga åtminstone de åtgärder, som för ett sådant ändamål kunde ega rum; att fastän
emellan Stockholm och Skåne hvarje vecka ginge sex poster, desamma likväl affärdades
på sådana tider och fortskafTades på det sätt, att de icke medförde större nytta, än
tvenne poster, hvarigenom ock inträffade, att de utländska posterna understundom fördröjdes
och inträffade i hufvudstaden 3 å 4 dagar sednare än som vederborde; och har motionären,
i anseende härtill, föreslagit, alt en daglig post måtte inrättas emellan Stockholm samt Skåne
och Götheborg, äfvensom emellan sistnämnde stad och Skåne; hvarjemte motionären ansett,
att lätta vagnar, i likhet med dem, som begagnades i Frankrike, borde anskaffas, så
inrättade, att postförären, den postskjutsande och tvenne passagerare derå kunde fä plats;
samt att i kontrakter med postförare skulle bestämmas, dels att påselade hästar alltid vore
för posten vid dess ankomst att tillgå, och att för öfrigt skjutsningen reglerades på det
sätt, att den, som framskjutsade en post den ena dagen, kunde den andra dagen framföra
den då åt motsatta hållet gående posten, hvarigenom postlegan kunde betingas till billigare
pris än för det närvarande.
I anledning af denna motion får Utskottet upplysa: att under loppet af år 1846 en
ny postgång emellan Stockholm och Helsingborg samt emellan Jönköping och Helsingborg
inrättades, hvarmed afsågs att bereda hufvudstadens korrespondenter tvenne nya postdagar
i veckan för deras utrikes brefvexling; men att då dessa nya poster föga begagnades,
och postverkets financiella ställning, efter 1847 års bokslut, fordrade en inskränkning i verkets
utgifter, den ena af dessa poster, eller den s. k. Onsdagsposten, år 1S49 blef indragen;
att de utrikes posterna, ej såsom motionären uppgifvit, flera dagar fördröjas, utan
alltid efter ankomsten till Sverige, fortskatfas, utan uppehåll, med dertill inrättade poster;
samt att, beträffande serskilde åkdons anskaffande för postforslingen, fråga derom hos Kongl.
Maj:t förevarit och att Kongl. General-Poststyrelsen uti ett den 28 December 1849 till
Kongl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande, väl ansett anskaffandet af sådane serskilde åkdon
vara nyttigt, men i anseende till de dryga kostnader, som dermed vore förenade, ej
kunna ega rum, utan att postskjutsen förut blifvit öfverflyttad på entreprenörer, med hvilka
öfverenskommelse derom kunde träffas.
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, l\:o SS. 5
I anseende till hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet tillstyrka,
att ofvanberörde motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 April 1851.
N:o 88.
Ank. till Exp.-lttsk. ilen 11 April 1851, kl. 7 e. lii.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Fabriksoch
Handtverks- samt Handels-Föreningars befriande
frun expeditions-lösen i rättegångs-mul.
Jemte framställning deraf, att de obetydliga medel, som, enligt 48 § 2 mom. i
Kongl. Fabriks- och Handverks-Ordningen samt 35 § 2 mom. i Kongl. Handels-Ordningen
af den 22 December 1846, tillfalla Fabriks- och Handtverks- samt Handels-Föreniugar,
skola, efter afdrag af nödiga utgifter, användas till understöd för gamla afsigkomne fabriks-
och handtverks-idkare samt handlande med flera, bar Herr P. H. Hesselgren uti en
hos Vällofliga Borgareståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, tillika yttrat den önskan,
att bemälda föreningars kassor, såvida det med dem afsedda ädla och välgörande ändamål
skall ernås, måtte befrias från alla sådane utgifter, hvilka icke voro nödvändiga, samt
af sådan anledning föreslagit, att nämnda föreningar måtte, i likhet med andra välgören
hets-anstalter,
befrias från expeditions-lösen.
Då fabriks- och handtverks- samt handels-föreningar desto mindre kunna hänföras
till fromma stiftelser och fatliginrättningar, hvilka i allmänhet äro befriade från expeditionslösen,
som dessa föreningar stundom dels i rättegångar, dels i andra mål kunna hafva
enskilda intressen att bevaka; samt minskning uti expeditions-lösen, såsom varande en för
vederbörande tjenstemän påräknad inkomst, och ofta utgörande deras väsentligaste löneförmån,
icke utan af serdeles vigtig anledning torde böra ega rum, får Utskottet
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den IL April 1851.
Bih. till fl. St. Prot. ISöO ISöt. S Sami. 19 Haft.
STOCKHOLM, trycet hob n. marcus, issi.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 89.
1
N:o 89.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Maj 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motionj om inrättande af
ett Ecklesiastik-kollegium.
Frän Höglofliga Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en motion af Hr Ribbing, Arvid, hvaruti han, med åberopande
af en ledamots i 1823 års kommitté för organisationen af rikets styrelseverk yttrande i fråga
om behofvet af en embetsmyndighet i andra Instansen under Ecklesiastik-expeditionen, bland
annat derföre, att Biskopen och Konsistorium vore utan uppsigt, så att, om försummelse
af dem beginges, ingen högre embetsmyndighet funnes, som det egentligen ålåge att bry
sig derom m. m., förklarat, att han uti denna åsigt helt och hållet instämde, hvarjemte
han anfört, att detta missförhållande väl så lång tid tillbaka varit insedt, att redan Konung
Gustaf II Adolf, för afhjelpande af bristen i berörde hänseende, år 1623 utfärdat
instruktion för ett General-konsistorium, som likväl, i följd af Biskoparnes motstånd, icke
kom till verksamhet, men föga sedermera ändock blifvit denna angelägenhet vidgjordt,
enär, enligt, 1687 års ännu gällande kyrkolag, ingen annan kontroll öfver Biskoparnes
embetsutöfning vore stadgad, än att, ”om Biskop försummar sitt embete och förmaning
af Konsistoriales eller Erke-biskop icke utslår, (hjelper), så skall Biskopen, efter anmälan,
från sitt embete satt varda, ”och denne kontroll således inskränkt egentligen inom eget
Konsistorium. Då, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, Justitie-kansleren högst sällan
sträckt sin åtgärd till åtal uti Ecklesiastika mål, samt Chefen för Ecklesiastik-departementet,
serdeles sedan hans göromål blifvit i högst betydlig män ökade genom inrättninBih.
till B. St. Brot. 1850—51. 8 Sami. 30 Häft. 1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Utlåtande, N:o SP
gen af folkskolor m. in., är alltför upptagen af sina många olikartade embetsbestyr att
medhinna utöfvandet af en närmare uppsigt öfver de under hans Departement lydande
Ecklesiastika embets- och tjenstemän, så har motionären ansett nödigt att fylla den lucka,
som genom ifrågavarande brist å behörig kontroll i den vigtiga gren af förvaltningen, som
angår det kyrkliga och undervisningen i riket, förefunnes, och trott, att lämpligaste åtgärden
härför voro, att Ecklesiastik-departementet erhölle ett unierlydande-kollegium, som skulle
hafva allmän tillsyn öfver efterlefnaden af kyrkolagen, skolordningen m. m., hvilket kollegium
dessutom syntes lika behöfligt för detta som för öfriga Stats-departementerna, i afseende
å ärendernas beredning och för afgörandet af mindre vigtiga mål, samt derföre,
att med ledning af ett Stats-råds protokoll för den 9 November 1847, bilagt Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Rikets år 1847—1818 församlade Ständer, angående statsverkets
tillstånd och behof, föreslagit: ”att en Central-myndighet, under namn af Ecclesiastik-kol”legium,
eller något dylikt, inrättas, bestående af en lagfaren ordförande, en universitets-,
”en skole-lärare och 2:ne andra ledamöter, deraf åtminstone en prest; samt att denna
”myndighet får sig uppdragen allmän tillsyn, huru kyrkolag, akademiska konstitutioner,
”skolordning och folkskole-stadga öfver allt i riket iakttagas och huru de till kyrkan,
”läroverken, folkskolorna derunder inbegripna, hörande egendomar, fonder och anslag vår”das
samt för deras ändamål behörigen användas.”
Utskottet har tagit denna motion i noggrant ombepröfvande och får härvid först
i anledning af motionärens åberopande af det till 1823 års kommitté för styrelseverkens
reglering utaf en ledamot framstälda förslag till inrättande af ett Ecklesiastik-kollegium,
upplysa, att kommittéens pluralitet ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till nämnde förslag,
på följande skäl, nemligen: ”att Ecklesiastik-äreridena redan behandlades kollegialt af
konsistorierna, der vissa mål i andra instantier äfven förekommer; att uppsigten öfver
gudstjenstens och religions-undervisningens skick och tillbörliga förrättande hädanefter, såsom
hittills, säkrast syntes kunna anförtros åt Biskop och konsistorium inom hvarje stift;
att ett kollegialt embetsverk på en aflägse ort svårligen skulle kunna utöfva sin tillsyn på
detta sätt; att den uppsigt, som öfver Ecklesiastike embetsman finnes och som egentligen
icke af ett kollegium utan af de i orterna tillsatte kronans åklagare kan utöfvas, syntes
för ändamålet tillräcklig, emedan erfarenheten visat, att desse embetsmäns möjliga förbrytelser
icke blifvit lemnade utan beifran; — att en Central-anstalt för undervisningsverken
vöre beredd uti de påbjudna skol-revisionerna; att Central-förvaltningen af hvad i öfrigt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 89. 3
till Ecclesiastik- och undervisnings-verken hörer, icke lärer vara af beskaffenhet, att den
efter vissa strängt föreskrifna former torde böra anförtros ett kollegium, hvars möjligen
ensidiga åsigter kunde föranleda till skadliga följder; att deremot styrelsen deraf syntes
med mera fördel kunna direkte anförtros Förvaltnings-chefen, som genom vidtagande af
syftesenliga anstalter bättre vore i tillfälle att densamma uppfylla, i hvilket afseende han
blir Konung och Ständer ansvarig; att de mål, som till Kongl. Maj:t från konsistorierna
fullföljdes, ej vore liera än att de i Ecklesiastik-expeditionen dittills väl medhunnits; samt
att tillskapandet af en ny mellan-instantie, sådan som den föreslagna, skulle leda till tidsutdrägt,
m. m.”
Utskottet anser de sålunda anförda skäl emot inrättandet af ett Ecklesiastik-kollegium
vara i allmänhet väl grundade, men får, för egen del, tillägga att, hvad beträffar vården
om kyrkans angelägenheter, de till densamma hörande ärenden tillförene afhandlats å
allmänna kyrkomöten samt att Preste-ståndet, i egenskap af Clerus comitialis, nu mera i
viss mån är den institution, sorn, i afseende å behandlingen af berörda angelägenher, intagit
kyrkomötenas förra plats och, som, i följd af sin sammansättning, utan tvifvel kan
hafva en allmän öfversigt öfver kyrkans ställning, samt att i den nya kyrkolagen inrättningen
af en Synod redan är föreslagen; och synes vid dessa förhållanden inrättandet af en ny
Ecklesiastik-central-myndighet icke böra ifrågakomma. Hvad åter angår den befattning
med Läroverkens styrelse, som skulle uppdragas åt detta nya Embetsverk torde de i skollagen
förordnade skol-revisioner, isynnerhet om de oftare än hittills återkomme, kunna i
väsendtligaste måtto uppfylla det med nämnda Embetsverk åsyftade ändamål. Då således
hufvudegenskaperna hos en Ecklesiastik-central-myndighet redan finnas uti för handen varande
institutioner, men dessa egenskaper deremot i Utskottets tanka komme att åtminstone blott
i ringare grad besittas af ett så sammansatt styrelseverk som motionären föreslagit, så
torde detsamma böra anses obehöfligt för det af motionären förnämligast dermed afsedda
ändamål, eller tillsynen, huru kyrkolag, akademiska konstitutioner, skolordning och folkskolestadga
iakttagas. I afseende å motionärens yttrade åsigt om nyttan af ett Ecklesiaslik-kollegium,
såsom instantie emellan Konsistorierna och Kongl. Majrts Ecklesiastik-departement,
samt för beredning af de ärenden, som der föredragas äfvensom för afgörandet
af mindre vigtiga mål, inskränker Utskottet sig till att åberopa hvad af 1823 års kommitté
uti ofvan omförmälda måtto blifvit anfördt, om olämpligheten och obehöfligheten af ett
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 90.
kollegium för dessa ändamål. Och får Utskottet uppå samtliga sålunda framställda grunder,
vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Maj 1851.
N:o 90.
Ank. lill Exp. Utsk. den 3 Maj 1851, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättandet af
en serskild Byrå eller afdelning inom Ecklesiastik-departementet,
för handläggningen af ärender sorn angå
Elementar-lär overken.
Från Högvördiga Preste-Ståndet hafva följande motioner i detta ämne blifvit till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade:
leo af Hr Prosten Arrhenius, som anfört, att sednast församlade skol-revision framställt
i sin underdåniga berättelse den önskan, att Kongl. Maj:t ville låta inrätta en serskild
afdelning af Ecklesiastik-departementet, med egen Byrå-chef samt nödigt biträde af
i undervisnings-väsendet erfarna och kunnige män, för att i frågor rörande Elemenlar-läroverken,
gå föredraganden tillhanda. Denna framställning hade, så vidt det vore motionären
bekant, blifvit gillad och understödd af alla de auktoriteter, som öfver skol-revisionens
berättelse blifvit hörde. Behofvet af en sådan serskild afdelning inom Ecklesiastikdepartementet
för alla frågor, som angå Elementar-läroverken, syntes sålunda vara erkändt
af dem, som bäst äro i tillfälle att bedöma det, och motionären vore öfvertygad,
att det erkändes af hvar och en som nitälskade för framgången af den Elementära undervisningen
i landet. Detta behof, som, ehuru länge kändt, dock först 1843 ofTicielt uttaades,
syntes äfven nu vara större, än för sju år sedan, dels emedan ärenderne i Eckle
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, TV:o 90. 5
siastik-departementct så till vext, att antalet af mål derstädes är större än i något af de
andra departementen, och dubbelt så stort, som för tio år sedan, samt dels emedan Elementar-läroverken
nu äro föremål för en reorganisation.
Då det icke finnes något Central-embetsverk för Skol-ärender, hvars utlåtande regeringen
kan infordra, en utväg, som i andra grenar af administrationen står att anlita,
ansåge motionären det vara en utöfver all billighet sträckt fordran att dessa ärender alltid
skulle kunna af regeringen behandlas med full sakkännedom och konseqvens, om ej Departementet
så ordnas, att der förefinnes en sådan Byrå, bestående af erfarne och sakkunnige,
icke för tillfället tillkallade, utan vid embetsverket för längre tid, t. ex. för vissa
år, fästade män, så att den behöfliga sakkännedomen och kontinuiteten derinom alltid vore
att påräkna. Denna byrå eller afdelning skulle det tillhöra: l:o att gå Departements-chefen
tillhanda med råd och upplysningar i alla förekommande skolärender, som till Byråns
handläggning för sådant ändamål remitterades; 2:o att uppgöra förslag till ändringar i
skollagen: 3:o att föreslå de läroböcker, som vid undervisningen borde följas; 4:o att vid
hvarje riksdag afgifva berättelse om Elementar-läroverkens tillstånd i riket; 5:o att fästa
regeringens uppmärksamhet på läroverkens behof och hvad som kunde lända till undervisningens
förbättring;. och 6:0 att samla uppgifter för Byråns arkivs räkning om skolförhållanderne
i andra länder; 0. s. v.
I motionärens tanka skulle organisationen af en sådan Byrå lämpligast kunna verkställas
på följande sätt:
i:o Trenne för sakkännedom i skolväsendet utmärkte män, och en civil embetsman
skulle af Konungen förordnas att utgöra ifrågavarande Byrå, under namn, de förra af
Byrå-ledamöter, den sednare af Byrå-föredragande.
2:o Byrån skulle inom sig fördela och utarbeta ärendena på sätt dem funne lämpligast,
samt affatta sina beslut skrifteligen och i möjligaste korthet; 2:nc ledamöters mening
skulle utgöra pluralitet, och minoriteten alltid vara berättigad att afgifva skriftelig reservation.
Så vida reseanslag kunde erhållas, borde en af ledamöterne besöka årligen vissa
läroverk i riket, samt öfver undervisningens tillstånd derstädes till Byrån aflemna
berättelse.
3:o Byrå-föredraganden skulle anmäla inför Departements-cbefen, i närvaro af Byråledamöterne
och Expeditions-chefen, alla skolärender, uppgifva de af Byrån beredda beslut,
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 90.
jemte den eller de reservationer, som kunde hafva egt rum, samt föreslå beslut i de af
Byrån icke utarbetade mål.
4:o Departements-chefen skulle det åligga, att, vid målens underdåniga föredragning
inför Konungen, alltid anmäla Byråns åsigt, i hvarje sådant, med de skiljaktiga meningar,
som blifvit framställda.
5:o Byrå-föredraganden skulle hafva vården om Byråns arkiv.
Om till Byrå-ledamöter antagas lärare vid Elementar-läroverken i hufvudstaden eller
andra i hufvudstaden boende sakkunnige män, och till Byrå-föredragande en tjensteman
vid Departementet, hvilka, jemte befattningen vid Byrån, kunde bestrida förut innehafvande
tjenster, borde hvar och en af dem vara belåten med ett arfvode af 1000 rdr banko, då
hela den årliga utgiftssumman för Byrån skulle komma att utgöra endast 4000 rdr.
Med anledning af hvad motionären sålunda anfört, har han föreslagit att Rikets
Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om behofvet af en serskild
Byrå eller afdelning inom Ecklesiastik-departementet för skolärendena och dertill anslå
erforderliga medel; och
2:o af Hr Kontrakts-Prosten Söderberg, som, enär han deltagit i 1843 års skolrevision,
desto heldre ansett sig böra fästa uppmärksamheten å bemälde revisions underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t om inrättande af en serskild afdelning af Ecklesiastikdepartementet,
med egen Byrå-chef samt nödigt biträde af i undervisningsväsendet erfarne
och kunnige män, för att i afseende å läroverks-ärenderna gå föredraganden tillhanda, och
i sammanhang dermed afgifva underdånigt förslag, att samtelige Eforerne måtte varda anbefallde,
att, efter hvarje läseårs slut till Kongl. Majit ingifva berättelser om läroverkets
tillstånd, tillväxt eller aftagande, brister eller förkofran, lärjungars antal, begagnade läroböcker
m. m., genom hvilka berättelser upplysning vunnes om undervisningsverket i dess
helhet, och omvårdnaden derefter kunde rättas om de särkilda delarne och det hela, hvarvid
revisionen äfvenledes i underdånighet yttrat, att, i händelse Kongl. Majit till detta förslag
täcktes lemna nådigt bifall, ett sammanträde af läroverkens ombud först efter längre
mellantider förmodades kunna blifva erforderligt, då läroverken sjelfva egde i Konungens Ecklesiastik-departement
sin bestämda föreningspunkt; hvaremot och då i följd häraf föredraganden
i samma departement, under de många öfriga lika vigtiga och vidt omfattande omsorgerna
om kyrko-, fattig- och helsovårds-ärendena icke skulle medhinna att egna åt
läroverkets angelägenheter en sådan speciel uppsigt, som blifvit åsyftad och föreslagen,
