# ID: svediakorp-gov2232
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,978
# sentences: 2,856
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMM®! MdMÅHIDiaa
PROTOKOLL
VID.
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1850 och 1851.
SJUNDE SAMLUfGEI.
fsta Afdelningen:
Lug-Utskottets Dlcrtiorial, Utlatunden och Betänkanden.
li k.':-
af( T»!S*i
.s ig 5 ^ - i
n-sv.v/Äv. -.^k.i jW '; •• %v-'v-vÅ?.v.\-wa
Lag-ll[skottets Utlåtande, JH 1.
I
M 1.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Dec. 1830, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vdckta motioner, angående enskilda
personers assigneringsrätt å Rikets Stånders Bank.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottets behandling remitterat särskilde,
af Riksdagsfullmäktige, L. Gezelius från Stora Kopparbergs Län och Hinrik Andersson
från Örebro Län väckte, af åtskillige bland Ståndets Ledamöter understödde
och under den 19 i denna månad till Utskottet ankomna motioner angående upphörande
af, eller inskränkning i, den, enskilda personer medgifna, rätt att utgifva
tryckta assignationer å Rikets Ständers Bank; — Men som denna fråga rörer
Bankens förvaltning och således icke något af de ämnen, som ligga inom Utskottets
i Grundlagarne utstakade verkningskrets, får Utskottet, som följaktligen med
omförmälde fråga icke kan taga befattning, den remitterade motionen till Hederv.
Bonde-Ståndet återsända; hvilket, enligt föreskriften i Riksdags-Ordningens 44 §,
för samtlige Riksstånden vördsamt tillkännagifves. Stockholm den 23 December
1830.
A Höglofl. Ridderskapet och Adelns
vägnar:
R. Th. Cederschiöld.
A Wällofliga Borgare-Ståndets
vägnar:
G. Engzell.
A. von Feilitzen.
Å Ilögvördiga Preste-Ståndets
vägnar:
J. Wallin.
Å Hedervärda Bonde-Ståndets
vägnar:
Johan Johansson.
lith. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 7 Sami., 1 Afä., 1 Haft.
1
2
Lag-UlskoUels Utlåtande, M 2.
M 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Jan. 1831, kl. 1 e. m.
Utlåtande•, i anledning af vackt motion angående förändring i
lagstiftningen för Privatbanker.
Uti ett af Hedervärda Bondeståndet till Lag-Utskottet remitteradt, och denne
dag till Utskottet ankommet, memorial har Riksdagsfullmägtige, Gabriel Andersson
och Anders Olofsson från Elfsborgs Län föreslagit, det måtte Rikets Ständer, med
ändring af nu gällande lagstiftning angående enskilda hanker, besluta följande
stadganden:
»l:o att Riksbanken, genom dess årliga vinst och öfrige dertill användbara
tillgångar, må sättas i tillfälle att öfvertaga Privatbankernes lånerörelse, och att
förberörde tillgångar till behöfligt belopp äro tillgänglige till den af Bankerne,
hvars oktroy först tilländalupit; och vidare i samma ordning livar efter annan,
och följaktligen att oktroy för nya Banker, eller förlängning af redan meddelade,
utan Rikets Ständers medgifvande, hädanefter icke må ega rum;
2:o alt samtlige Privatbanker måtte förklaras skyldige att, så länge en sedelutgifning
af dem får ega rnm, dertill använda blanketter af lika färg, storlek
och gravyr, samt af lika valörer, så att någon annan skillnad än den, som härleder
sig från utgifningsorten, icke må varda tillåten, hvarigenom den stora allmänheten
sättes i tillfälle att bättre utröna tilläfventyrs skeende förfalskning;
5:o alt, till undanrödjande af den stora olägenhet, som nu tillskyndas den
skattdragande allmogen och flere andre, Privatbankssedlarne måtte emottagas i allmänna
uppbörden, af hvad beskaffenhet de vara må, med förpligtelse för Bankslyrelserne
att i Landtränteriet återlösa berörde sedlar å de dagar, som BankoUtskottet
kan finna lämpligt bestämma, samt att försummad återlösning må medföra
förlust af rättigheten att Bankrörelse fortfarande bedrifva; och
4:o alt för allmänheten tillhandahålla invexling af deras sedlar hvarje söcknedag
i så väl afdelnings- som hufvudkontoren, i likhet med hvad nu i Rikets Ständers
Bank är tillåtet.»
Då emedlertid omförmälde förslag icke är hänförligt till de lagstiftningsfrågor,
hvilka, jemlikt 35 och 87 <§§ Regeringsformen och 55 § Riksdagsordningen, böra
af Utskottet till behandling upptagas, får Utskottet återlemna ifrågavarande memorial
till Hedervärda Bondeståndet; hvilket, till följd af föreskriften i Riksdagsordningens
44 §, för samtlige Riksstånden vördsamt tillkännagifves. Stockholm
den 7 Januari 1831.
Lag-Ulskollels Memorial, M 3.
3
Reservation
af vice talman Zetterberg: »Då lagstiftningen angående enskilde Banker vid
föregående riksdagar blifvit behandlad af Banko- och Lag-Utskotten gemensamt,
har jag ej kunnat deltaga i det beslut, Lag-Utskottet fattat i anledning af ifrågavarande
förslag. Visserligen ingår i samma förslag fråga om Riksbanken; men
denna fråga förändrar icke syftningen af förslaget. Det afser vilkoren för enskildes
rättighet att utgifva en serskild art förbindelser för att dymedelst utöfva enskild
bankrörelse, och skulle således egentligen blifva ett supplement till Civil-lagen.
Denna åsigt lärer ock varit den, som föranledt, att frågor af förevarande
art alltjemt remitterats i första hand till Lag-Utskottet, som likväl, med afseende
å den inverkan, de enskilde Bankerne kunde utöfva på Riksbanken, funnit nödigt
att för frågornas behandling sammanträda med Banko-Utskottet. Jag älskar con
tinuitet
i allt, ty sådant ger säkerhet; och minst vill jag afvika från en länge
följd ordning, som stödjes på, efter min åsigt, riktiga grunder.»
af Herrar Engzell och Wetterberg samt Riksdagsfullmägtigen Ola Mänsson
från Skåne, hvilka instämde i vice talmanen Zetterbergs reservation.
M 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Jan. 1831, kl. 1 c. m.
Memorial, om arvoden för ökad Kansli-personal.
Lag-Utskottet, som, i öfverensstämmelse med Riksdags-Ordningens 24 <§, antagit,
den 30 sistlidne November, en Sekreterare och den 9 påföljde December, en
Kanslist, har funnit, att expedierandet af utlåtanden i de många till Utskottets
handläggning hörande ärenden, tillika med öfriga Utskottets kansli åliggande gö
romål,
omöjligen kunna af nämnde personal medhinnas, samt derföre under denna
dag ytterligare antagit en Kanslist; och då, i likhet med hvad tillförene egt rum,
Utskottet förordnat en af Kanslisterne, att derjemte, i egenskap af Notarie, föra
Utskottets protokoll, samt dessutom för behandlingen af den mängd ärenden, som
under riksdagens lopp komma att af Utskottet gemensamt med andra Utskott hand
-
4
Lag-Utskottets Memorial, M 5.
läggas, biträde efter all anledning erfordras af en Notarie, då Utskottens deputerade
sammanträda för ärendenas beredning, föranlåtes Utskottet vördsamt anhålla,
dels att, utom det arvode, som tillkommer en Kanslist i Lag-Utskottet,
ett Notarie-arvode mätte Utskottet beviljas, att från och
med denna dag utgå; dels ock att, derest, vid behandlingen af de
ärenden, som af Lag-Utskottet gemensamt med annat Utskott komma
att handläggas, särskildt biträde skulle erfordras, en Notarie måtte
få antagas med arvode, beräknadt från antagningsdagen. Stockholm
den 9 Januari 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT UOS JOH. BECKMAN, 1881.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Jan. 1851 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af verkställd granskning af Rikets
Ständers Juslitie-ombudsmans vid innevarande riksmöte aflernnade
allmänna redogörelse, för åren 1848 och 1849 ajgifna berättelser
, äfvensom embets-diarier och registratur.
Hufvudföremålen för Justitie-ombudsmännens verksamhet äro enligt regeringsformens
96 och 100 §§, att utöfva en allmän tillsyn öfver lagars och författningars
efterlefnad af domare och embetsman, med skyldighet att tilltala dem, som
i sina embeten någon olaglighet begå eller sina embetspligter underlåta; att anmärka
lagars och författningars brister och uppgifva förslag till deras förbättring;
samt slutligen att utreda lagskipningens tillstånd i riket.
Verksamheten omfattar således lagskipningen och lagstiftningen. Det är ock under
aktgifvande på den förra som bristerna i den sednare närmast.inses. I första rummet har
derföre institutionens stiftare satt Justitie-ombudsmannens väktare-kall, detta värn
för betryggande af folkets så allmänna som individuella rättigheter; och det är
jemväl fullgörandet af detta kall, som mest täger Justitie-ombudsmannens uppmärksamhet
i anspråk. Det har emedlertid tillförene blifvit anmärkt, att Justitieombudsmannen
endast i afseende på brottmåls-lagskipningen eller rättare de fall,
som röra den personliga friheten, är i tillfälle utöfva en noggrannare tillsyn; och
å denna tillsyn har äfven blifvit lagd vigt medelst de serskilda föreskrifter, som
förekomma i 17 § af den Instruktion, som Rikets Ständer för Justitie-ombudsmannen
utfärdat.
Bih. Ull R. St:s Prat., 1850 & 1851. 7 Samt. 1 Afl. 2 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
Vid granskning af de redogörelser, Justitie-ombudsmannen för sin cmbetsförvaltning
afgifvit, samt de af honom förda diarier och registratur, bär Utskottet
ock erfarit det nit, hvarmed Justitie-ombudsmannen sökt att i denna del uppfylla
sin pligt. Att skydda den personliga friheten, att förekomma obehörigt lidande,
synes oaflåtligen varit Justitie-ombudsmannens omsorg. Men härvid har han
likväl icke stadnat. Uppmärksamt har han följt domares och embetsmäns åtgärder
i allmänhet, sökt rätta missbruk, beifrat de olagligheter han trott sig finna,
tillhållit försumlige att fullgöra deras åligganden och bemödat sig att bringa ordning
i sådana allmänna angelägenheter, der han upptäckt oordning. Så t. ex.
förtjena att företrädesvis nämnas Justitie-ombudsmannens bemödanden att få domstolarnes
arkiver fullständiga och ordnade, samt de, i följd af åtskillige Landtmätares1
försummelse att redovisa för verkställda förrättningar, i Landtmäterikontorets
handlingar befunna brister afhjelpta.
Emedlertid hafva icke alla de åtal, som Justitie-ombudsmannen ansett sig befogad
anställa, ledt till någon följd eller dertill, att domslolarne delat Justitie-ombudsmannens
åsigt om de anklagades ansvarsskyldighet. Deribland är ett, hvilket
Utskottet ej kan undgå att särskildt nämna, med anledning af Herr Pedres i afseende
derå hos Vällofl. Borgare-ståndet gjorda, och till Utskottets yttrande öfverlemnade
framställning. Detta åtal, som var riktadt mot f. d. Öfverståthållare!! m. m.
Friherre J. W. Sprengtporten samt Polismästaren B. C. Bergman, för uraktlåtne
åtgärder till hämmande af oroligheterna i lmfvudstaden den 18 och 19 Mars 1848,
har blifvit pröfvadt genom Svea Hofrätts och Kongl. Maj:ts den 8 Mars 1849
och den 14 Februari 1850 meddelade utslag, derigenom förklarats, att den af
Justitie-ombudsmannen anställda talan icke kunde bifallas. Nu har Herr Petré,
i sin till Utskottet öfverlemnade framställning, under åberopande af Justitie-ombudsmannens,
i anledning af berörda beslut i hans allmänna redogörelse afgifna yttrande,
yrkat att, enär det vore af stor vigt att en bättre utredning sker af de
under år 1848 i lmfvudstaden timade oroligheter, hvaröfver hållna undersökningarne
spridt mera mörker än ljus, samt dessutom vore angeläget, att icke dom,
som fallit, kunde genom fortsatte rechereher qväljas, Utskottet måtte meddela
”ett utlåtande af beskaffenhet att tjena till vägledning för Bikels Ständers omdöme
om en sak, hvars inre trådar tyckas hafva blifvit med afsigt borttrasslade.”
Denna framställning torde dock ej kunna leda till åsyftad följd. Antingen den
alser bedömande af de om ifrågaställde oroligheter hällne undersökningar eller
pröfning af befogenheten utaf de anmärkningar, som Justitie-ombudsmannen upp
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
3
kastat emot ofvannämnda beslut, är frågan af den art, att den, emot regerings*
formens 90 §, ej må komma under Utskottets öfverläggning.
Men emedlertid kan den omständighet, att ett eller annat af de åtal, Justitieombudsmannen
anställt, icke baft framgång, ej inverka på omdömet angående den
allmänna tillsyn, han utöfvat öfver iagarnes efterlefnad.
På sätt Utskottet ofvan yttrat, är det vid denna tillsyn, detta aktgifvande,
som bristerna i lagstiftningen bäst inses och derifrån som skyldigheten att verka
för dess förbättring jemväl synes vara att härleda. Förbindelserna i denna väg
hafva emedlertid fått en större omfattning genom det Justitie-oinbudsmannen, pä
1841 års Ständers underdåniga begäran, gifna uppdrag att deltaga i den granskning
af förut utarbetade förslag till allmän civil- och kriminal-lag, som åt den dä
tillförordnade lagberedningen blifvit anförtrodd. Justilie-ombudsmannen har likväl
tillkännagifvit, hurusom han, i följd af det sätt, hvarpå beredningens ständiga ledamöter
i deras arbete tillvägagått, icke varit i tillfälle att deri deltaga och således
att uppfylla Ständernas väntan härutinnan, äfvensom att han, för beredande af ett
sådant tillfälle, anmält förhållandet hos Kongl. Maj:t, med underdånig anhållan, att
en arbetsordning för beredningen måtte utfärdas, ehuru denna anhållan, med afseende
å då för handen varande omständigheter, ej kunnat bifallas.
Att rätt bedöma förenämnde förhållande fordrar en närmare kännedom derom,
än Utskottet varit i tillfälle inhemta; men om Justitie-ombudsmannen, af uppgifven
anledning, varit urständsatt att uppfylla en pligt, på hvars utöfning Rikets
Ständer synbarligen lagt vigt, lärer ej kunna förnekas, att Justitie-ombudsmannen
haft skäl att söka undanrödja de binder, som i denna del mött. Att den stora
lagstifningsfrågan emedlertid blifvit af honom följd med uppmärksamhet, derom
vittnar den granskning af det utaf lagberedningen utarbetade förslag till rättegångsbalk
och hans i sammanhang dermed yttrade åsigter, som den vid innevarande
riksmöte afgifna allmänna redogörelse upptager. De ideer, Justite-ombudsmannen
deri framställt, hade dock lämpligast bordt vid lagförslagets utarbetning komma
under öfvervägande. De äro i allt fall nu framlagda; och de kunna derföre icke
utestängas. Vid en blifvande pröfning af förslaget böra de ej blifva utan nytta,
ty endast genom ideers utvexling frambryter sanningen.
Huruvida någon lagreform af den omfattning, som lagberedningens arbeten
afse, på en gång låter genomföra sig, synes emedlertid betviflas af Justitie-ombudsmannen.
Häri finnes ock motivet till hans underdåniga framställning, att Kongl.
Maj:t måtte låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till partiella
förändringar i kriminal-lagstiftningen; oell till en sådan framställning bar lian jern
-
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
väl hemlat anledning af dels öfverläggningarne hos Rikets Ständer vid sista riksmöte,
och dels dä fattade heslut. Blott två af Riks-stånden voro likväl ense om
medlet 5 men vid betraktande af de svårigheter, som tyckas möta för pröfning och
antagande hos Ständerna af en helt och hållet ny brottmålslag och behofvet af en
skyndsam förbättring, serdeles i vissa delar af lagstiftningen; har Utskottet ej kunnat
lemna Justitie-ombudsmannens omförmälda åtgärd obemärkt — detta bemödande
att under varande samhällsskick fortskynda lösningen af ifrågavarande för nationen
vigtiga fråga.
Med afseende å den åsigt, som föranledt förenämnde framställning, har Justitie-ombudsmannen
äfven riktat uppmärksamheten åt förbättringar i åtskilliga delar
af gällande lagstiftning. Icke allenast den privata och ekonomiska, utan äfven
den offentliga har utgjort föremål för hans omsorger. Han har nemligen ansett
sig af dagens företeelser i afseende på tryckpressens missbruk, manad att upptänka
ett medel mot detta missbruk, likasom han, med hänseende till den vigtiga
funktion, opinions-nämnden utöfvar, funnit sig föranlåten att framställa förslag till
ett sätk för funktionens utöfning, till förekommande af de vådor, hvilka genom
tillfälliga opinioner för närvarande vöre att befara. Då likväl dessa frågor röra
Rikets Grundlagar, kan något yttrande deröfver icke meddelas af Lag-utskottet,
som deremot kommer att afgifva serskildta utlåtanden i anledning af de utaf Justitie-ombudsmannen,
till förändring i allmänna lagstiftningen, uppgifna förslag rörande
domstolarnes organisation, med flera ämnen.
Lagskipningen och lagstiftningen äro dock icke de enda ämnen, som Justitieombudsmannen
med sin uppmärksamhet följt. Den har blifvit vänd åt jemväl åtskilige
andra allmänna angelägenheter, deribland den reglering af domsagorna i
Riket, som Kongl. Maj:t vid inträffade ledigheter företagit, torde företrädesvis böra
tagas i betraktande. Emot denna reglering har Justilie-ombudsmanncn framkastat
åtskilliga anmärkningar. Han har funnit den leda till ojemnhet, såväl i sysselsättning
som löneinkomster, i senare hänseendet till den grad, att inkomsterna i
en och annan domsaga blefve så otillräckliga, att de måste genom anslag af allmänna
medel fyllas. Justitie-ombudsmannen har derföre ansett någon reglering,
hvarken partiell eller total, böra, utan Rikets Ständers samtycke, af Regeringen
löretagas. I denna vigtiga angelägenhet, som genom en i ett af Riks-stånden
väckt motion blifvit gjord till föremål för Utskottets öfverläggning, kommer Utskottet
äfven att särskildt sig utlåta.
Ett ibland de svåraste och ömtåligaste af Justitie-ombudsmannens åligganden
är utredningen af lagskipningens tillstånd i Riket. Genom den forskning, Justitie
-
Larj-Utskottets Utlåtande N:0 4.
5
ombudsmannen anställt, har lian emedlertid hemtat anledning till det omdöme, att
en oegennyttig och välvillig anda visserligen är i lagskipningen rådande; men att,
ehuru bildning och förädling gått framåt, den högre upplysning, den högre uppfattning
af rättvisans idé ännu hos domaremakten saknas, och således återstår att
önska. För rättfärdigande af detta omdöme, har Justitie-ombudsmannen jemväl
sökt uppställa bevis. Han bar utgått från den åsigt, att utredningen af lagskipningens
tillstånd icke är möjlig genom ett isoleradt betraktande af den tidpunkt,
på hvilken betraktaren sig befinner, emedan, för bedömandet af hvarje tidpunkt, är
nödigt att ega kännedom om de föregående; och, med anledning deraf, har han
kastat en granskande återblick på lagskipningen under en längre tidsperiod, än
bans embetsförvaltning omfattar, och dervid hufvudsakligen fästat sin uppmärksamhet
vid lagskipningen inom Högsta Domstolen. Det är jemväl denna granskning
och dermed beledsagade omdömen, som varit föremål för en allmännare uppmärksamhet,
och som framkallat Justitie-ombudsmannens, i hans allmänna redogörelse
förekommande, försök till försvar för sin gransknings- och omdömes-frihet.
Då bedömandet af förhållanden ovilkorligen förutsätter granskning deraf, synes
Justitie-ombudsmannens ifrågaställde åliggande äfven innebära den frihet han
förfäktat, ehuru i sättet för Utöfningen af denna frihet en större varsamhet och
grannlagenhet torde kunnat iakttagas. Men sättet för en rättighets begagnande
är icke rättigheten sjelf, och det är om densamma, som Justitie-ombudsmannens
öfvertygelse delas af Utskottet, som, med afseende å det inflytande, Högsta Domstolens
lagskipning utöfvar på domaremakten i allmänhet, erkänner den vigt, som
vid utredning af förevarande ämne måste läggas å samma lagskipning.
Genom ofvanstående redogörelse har Utskottet sökt att för Rikets Ständer
framställa de utmärkande dragen i den embetsförvaltning, som varit föremål för
Utskottets granskning. Utskottet har derunder ej kunnat undgå att erkänna det
nit, Justitie-ombudsmannen i embetet ådagalaggt, och den noggranna uppmärksamhet,
hvarmed han följt angelägenheter af allmännare vigt. Och det är derföre som
Utskottet anser sig hafva grundad anledning till det förklarande: att Justitie-ombudsmannen
motsvarat det vigtiga förtroende, honom varit lemnadt. Stockholm
den 21 Januari 1851.
Reservationer:
Af Herr Grefve Sparre E. ”Jag har icke med min röst bidragit till det
beslut, hvarigenom en slags förebråelse för bristande grannlagenhet vid utöfvandet
af den Justitie-ombudsmannen åliggande granskning af lagskipningen
blifvit den nuvarande Justitie-ombudsmannen tilldelad; så mycket mindre, som
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
jag, sjelf domare och således underkastad denna granskning, kunnat befara att vid
bedömandet deraf, icke hafva ansetts fullt ojäfvig.”
Af Herr Cederschöld R. T. ”Da jag nu går att afgifva min reservation
mot åtskilliga delar af Lag-Utskottets utlåtande öfver Rikets Ständers Justitieombudsmans
berättelser, anser jag mig först böra tillkännagifva, att några af de
frågor, som uti samma berättelser afhandlas, efter min åsigt äro de vigligaste af
alla, som tillhöra Utskottets handläggning; och hoppas jag att denna min åsigt
må blifva en tillfyllestgörande förklaringsgrund för den utförlighet, hvarmed samma
frågor af mig blifvit afhandlade.
Min skiljaktighet från Utskottet består deruti, alt jag ansett ett bestämdt yttrande
böra afgifvas, dels om bristerna uti lagskipningens närvarande tillstånd och
om medlen att dem afhjelpa, dels om domarens behörighet att pröfva en författnings
giltighet såsom Jag, samt dels om Justitie-ombudsmannens rättighet att
yttra sin åsigt om domstolsbesluts öfverensstämmelse med, eller stridighet mot
klar lag.
Rörande hvardera af dessa 3:ne frågor särskildt, skall jag nu afgifva mitt
yttrande i den ordning, de här blifvit framställde; och jag börjar således med den
om bristerna uti lagskipningens närvarande tillstånd och om medlen att dem afhjelpa.
l:o. Enligt föreskriften, så väl uti Regerings-formens § 100, som äfven uti
14 § af Instruktionen för Rikets Ständers Juslitie-ombudsman, är det denna embetsmans
åliggande, att vid hvarje Riksdag till Rikets Ständer aflemna en allmän
redogörelse för sin förvaltning af det honom anförtrodda embete, samt att deruti
utreda lagskipningens tillstånd i riket.
Jemlikt stadgandet uti Riksdags-ordningens 33 §, är det Lag-Utskottets pligt
att granska denna Justitie-ombudsmannens allmänna redogörelse, samt att med utlåtande
deröfver till Rikets Ständer inkomma.
Om dessa föreskrifter icke skola betraktas såsom loma ord utan all betydelse,
så lärer meningen dermed ej hafva kunnat vara, att af Justitie-ombudsmannen
och Lag-Utskottet framkalla några smickrande fraser för att insöfva Svenska folket
i den behagliga föreställningen, att lagskipningens tillstånd alltjemt är förträffligt
äfven om förhållandet i sjelfva verket vore alldeles motsatt. Så har åt
minstone
jag ej uppfattat dessa föreskrifter. Jag har nemligen trott lagstiftarens
afsigt dervid hafva varit, att låta Rikets Ständer vid hvarje Riksdag erhålla ett,
pä sanna förhållandet grundadt tillförlitligt omdöme derom, huruvida lagskipningens
Lay-Utskottets Utlåtande N:o 4. 7
tillstånd i riket verkligen är sådant det borde vara, eller icke, och i sednare
fallet, huru bristerne deruti må kunna afhjelpas.
Om denna min uppfattning af grundlagsstiftarens verkliga mening är riktig,
och om del icke heller kan bestridas att den, som på allvar vill utreda lagskipningens
tillstånd i Riket, hufvudsakligen bör Tåsta sina blickar på förhållandet
uti högsta domare-instanlien, enär det är derifrån som verkningarne af del goda
eller det felaktiga på de öfriga domstolarne fortplantas, så skall en hvar, som
eger någon erfarenhet om allt det personliga obehag, för hvilket den blottställer
sig, som uti ett ämne af denna ömtåligt vigtiga beskaffenhet, öppet uttalar den
oftast bittra sanningen, säkerligen medgifva, att Rikets Ständers nuvarande Justitieombudsman
i hög grad gjort sig förtjent af Svenska folkets erkänsla för den
frimodiga öppenhet, hvarmed han sökt utreda lagskipningens tillstånd, helst det
just är derpå folkets sanna frihet och säkerhet ytterst hvila.
För att kunna rätt besvara den frågan, huruvida lagskipningens tillstånd är
sådant, som det borde vara, erfordras, att först för sig göra klart, huru beskaffadt
det rätteligen bör vara.
Med ledning af den för Justitie-ombudsmannen utfärdade instruktion, har
jag trott mig finna Lagstiftaren hafva åsyftat, att lagskipningen skall vara sådan,
att deruti finnes enhet och sammanhang; att all dom grundas på klar lag, och
att en allmän säkerhet heredes flir medborgares rättigheter.
Om jag nu häruti rätt uppfattat lagstiftarens mening, så måste jag ock på
frågan, huruvida lagskipningens tillstånd är sådant, som det borde vara, svara
ett obetingadt nej. Till stöd för detta mitt svar, torde jag endast behöfva åberopa
det allmänt kända förhållande, hvarpå exempel uti Justitie-ombudsmannens
berättelse jemväl blifvit anförde, att från högsta instantien uti fullkomligt likartade
mål ej sällan emanera hvarandra rakt motsatta beslut, samt att uti frågor
af större vigt, om ej alltid, det dock ganska ofta inträffar, att hvad som deruti
skall vara det rätta, bestämmes antingen genom en enda röst, eller till och
med blott genom den äldste ledamotens afgörande votum.
Den, som vunnit genom underrätts och hofrätts enhälligt sammanstämmande
beslut, synes, ifall detta är öfverensstämmande med det som högsta instantien uti
ett fullkomligt likarladt mål förut meddelat, höra kunna vara förvissad, att hans
sak är med lag och rättvisa öfverensstämmande. Men om nu högsta instantien,
sådant oaktadt, i strid mot sitt förra beslut, kasserar de sammanstämmande domarne,
hvad intryck skall en så beskaffad dom utöfva på den tappande? Var han
öfvertygad att det af högsta instantien förut meddelade beslutet öfverensstämde
8
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 4.
med klar lag, så mäste hail ju anse det senare vara stridande deremot. Han
förlorar då all aktning för rättvisans handhafvande, emedan han saknar enhet
och sammanhang uti lagskipningen, och emedan han finner den vara sådan, att
den bereder en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. Vill man vara
rätt uppriktig, så måste man ock tillstå, att denna osäkerhet numera gått ända
derhän, att knappast någon sak finnes, huru enkel den ock må vara, der man
kan på förhand säga, huru beskaffad utgången skal! blifva, i händelse rättegång
derom uppstår. Om den rättsökande rådfrågar någon samvetsgrann domare eller
sakförare, så kan denne väl upplysa, hvad han anser klar lag derom stadga, men
han måste dock nästan alltid tillägga, att utgången likväl ej kan med säkerhet på
förhand beräknas, emedan den ofta är beroende deraf, huruvida i högsta instantien
den ene eller andra ledamoten kommer att deltaga i beslutet; och då detta
således ej sällan bestämmes af slumpen, betraktas rättstvister af mången såsom
ett spel, hvars utgång beror på den större eller mindre lycka, som de deruti deltagande
af den nyckfulla gudinnan för tillfället kunna påräkna. Med visshet torde
det derföre kunna antagas, att mer än en, af det sätt, hvarpå lagskipningen handhafves,
dertill uppmuntrad, och förlitande sig på sin lyckliga stjerna, fullföljer påståenden,
om hvilkas lagstridighet han sjelf är öfverlygad.
Om det, såsom jag tror, ej kan bestridas, att denna teckning af verkliga förhållandet
är lika sann, som den är dyster, så torde det ock få medgifvas, att lagskipningens
närvarande tillstånd är ingenting mindre än tillfredställande; men om så är, torde det ock
böra erkännas, att det nu vöre hög tid för Rikets Ständers Justitie-ombudsman att med
allvar fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på detta utomordentligt maglpåliggande
ämne och på angelägenheten af att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att
göra lagstiftarens ord till sanning, så att enhet och samverkan må blifva rådande
i lagskipningen, samt ali dom må komma att grundas på klaf lag och allmän
säkerhet sålunda beredas för medborgares rättigheter.
Men om det är sannt, att lagskipningens tillstånd till största delen är beroende
af egenskaperna hos dem, som i högsta instantien äro lagens tolkar, så
framställer sig härvid först den frågan, hvilka de egenskaper äro, som hos dem
böra finnas. Den större insigten och erfarenheten, som härvid i allmänhet anses
böra intaga första rummet, sättas deremot af mig i det sista. De egen
skaper,
som hos högsta domaremaktens medlemmar böra finnas förenade, äro nemligen
efter min åsigt, i första rummet redlighet, i det andra ett klart omdöme, i det
tredje en sjelfständig kraft i viljan, samt i det fjerde en större insigt och erfarenhet.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
9
Oin Domaren eger de 3:ne förslå af dessa egenskaper, skall han uppfylla sin
bestämmelse äfven om den fjerde till någon del saknas, ty hvad deruti brister
kan af tiden snart ersättas. I ju högre grad han besitter den sistnämnda, det
vill säga insigt och erfarenhet, dess värre är det deremot så vida redligheten ej
dermed står i samband. Men äfven i förening ensamt med insigt och erfarenhet
skall redligheten hos Domaren blott frambringa det, ur moralisk synpunkt visserligen
ganska vackra, resultat, att, på sätt Justitie-ombudsmannen sig uttrycker:
”Välmeningen,” den skuldfria afsigten framlyser i allt.” Någon allmän säkerhet
för medborgares rättigheter kan deremot icke beredas så vida icke derjemte hos
Domaren finnes ett klart omdöme och en sjelfständig kraft i viljan.
Då nu ingen lärer kunna påstå att dessa egenskaper egas af hvarje individ
i lika hög grad, så torde häraf följa att, så vida lagskipningens tillstånd
skall kunna nå sin fullkomning, såsom ett nödvändigt vilkor erfordras, att platserna
i Högsta Instanlien alltid äro besatta med sådane Domarekorpsens medlemmar,
som i högsta grad hafva hos sig förenade alla ofvannämnda egenskaper.
För att kunna uppnå detta mål anser jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Justitie-ombudsmannen uttalade åsigter, det vara erforderligt: för det,
första att lönen förhöjes lo'r högsta domstolens ledamöter så att platserna derstädes
kunna utan ekonomisk förlust emottagas ~aT~Domare i allmänhet, och af
dem komma att cftersträfvas såsom en verklig utmärkelse för den sanna öfver-"
lägsnänoHi^sJimu--för~det andra att Domstolarnes arbetssätt blifver sådant, att
det, betraktadt såsom skola för den praktiska lagfarenheten, hos den yngre domarepersonalen
på samma gång skärper omdömesförmågan och stärker den sjelfständiga
kraften i viljan, hvartill bland annat erfordras en öppen diskussion och
en motiverad omröstning vid hvarje saks afgörande uti Ofver-Rätterne, och att
således icke, på sätt åtminstone inom en af dem nu tillgår, saken, såsom det lärer
heta, tages för afgjord, utan att den lär-girige protokollsföranden ens har
någon aning om att beslut deruti fattats, och än mindre vet hvad beslutet skall
innehålla; samt för det tredje att opinionsnämnden sättes i tillfälle att kunna
med oväld utöfva den makt, som Grundlagarne åt densamma uppdragit.
Såsom medel att åtminstone till någon del vinna det sistnämnda ändamålet
har jag, vid 1840 års Riksdag, inom Lag-Utskottet föreslagit att Justitie-ombudsmannen
borde uti sina berättelser redogöra för sådane uti högsta instantien i lika
beskalfade frågor meddelade beslut, som befinnas stå i uppenbar strid mot hvarandra,
samt tillika uppgifva hvilka Ledamöter, deltagit uti hvardera beslutet.
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 7 Sami. I Afd. 2 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande X:o 4.
De sedermera förflutna tio årens erfarenhet har ej gifvit mig anledning att
förändra denna min åsigt, men väl att komma till öfvertygelse derom att Justitieombudsmannens
berörde redogörelse bör erhålla en ytterligare utsträckning. Visserligen
vore det samhälle högeligen att lyckönska der ingen hade anledning att
tvifla det Högsta Instantiens beslut någonsin vore stridande mot rättvisans fordringar.
Men det mål hvartill lagskipningen bör sträfva vore dock ej ensamt
härigenom fullkomligen uppnådt. Dertill fordras nemligen äfven att tidpunkten
för rättvisans tilldelande icke oskäligen fördröjes, så att den frukt, sorn bort blifva
följden af rättvisans åtnjutande, till större delen eller helt och hållet under tiden
galt förlorad.
Jag vill visserligen icke bestrida att det rådrum af fyra dagar, som Lagen
medgifver domaren att vid en vigligare saks föredragning sig nogare betänka
på beslutet, understundom kan vara alltför kort, och jag skulle derföre ingalunda
vilja motsätta mig ett förslag, som hade till föremål att göra den för Domaren
bestämda betänketiden 2, 3 eller 4 gånger så lång; men icke lära högsta domaremaktens
medlemmar af den omständigheten att den i Lag bestämda betänketiden
är alltför knappt tilltagen, kunna hämta grundad anledning att låta en till
"'afgörande föredragen sak, snart sagdt under en obegränsad tiderymd, hvila utan beslut.
Detta synes dock inträffa om den betänketid högsta domstolen elter sakens"
föredragning begagnar, långt ifrån att inskränka sig till de af Lagen bestämda
4 dagar, icke begränsas af fyra veckor, icke ens af fyra manader fvXSxf vXsträckas
ända till dubbla längden af sistnämnde tidrymd; —• och om nu, hvilket
ej är utan exempel, så hända skulle, att den, som med ovisshetens pinsamma känsla
den ena dagen efter den andra afvaktat det beslut, hvarigenom hans timliga
ve eller väl oåterkalleligen skulle afgöras, ändtligen, efter den langa tidens förlopp,
erhåller ett beslut, som, lemnande sjelfva saken oafgjord, med t. ex. en
rösts pluralitet förklarar densamma hafva varit af obehörig domstol handlagd; så
skall det säkerligen ursäktas den rättsökande om han börjar att tvifla, det lagskipningens
tillstånd i vårt land är sådant, som det borde vara, ty, svårligen kan
det sägas att folkets anspråk på högsta domaremaktens medlemmar äro öfverdrifna
om det (Örulsätles att den, som anser sig vara behörig att der inlaga plats,
bör ega tillräcklig både insigt och omdömesförmåga för att, antingen genast efter
en saks föredragning, eller åtminstone inom den af lagen bestämda betänketid
kunna bestämma sin åsigt uti den enkla preliminärfrågan, huruvida saken blifvit
instämd till behörig domstol eller ej.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
11
Då del mi icke lärer kunna bestridas, att så beskaffade högsta domaremaktens
åtgärder, som jag nu omnämnt, djupt inverka på den allmänna säkerheten
för medborgares rättigheter, så synes det mig ock vara af stor vigt att Justilie-ombudsmannen
uti sina berättelser lemnar redogörelse för så beskaffade och
dermed likartade fall, hälst opinionsnämnden derigenom otvifvelaktig! skall erhålla
en tillförlitlig ledning lör uttalande af ett, ifrån alla partiåsigter skiljdt oväldigt
omdöme, huruvida, pa sätt Grundlagen innehåller, Högsta Domstolens samtlige
ledamöter gjort sig Jorljente att viel deras vigtiga kall bibehållas.
Om nu derjemte ilen regel, som, enligt hvad Justitie-ombudsmanneu upplyst,
tillförene i högsta instantien varit följd, att låta hvarje der gifvet prejudikat
i likartade fall tjena till efterrättelse, blefve till Lag upphöjd, och det således
komme att blifva en pligt för högsta domstolens medlemmar att fortfarande
i lika beskaffade fall tillämpa hvarje sådant prejudikat intill dess vid en kommande
riksdag genom lag eller lagförklaring annorlunda förordnades, så skulle en
fullkomlig enbet i lagskipningen kunna vara att hoppas.
2:o. Ingen förbättring i lagskipningens tillstånd kan dock lemna Svenska
folket någon verklig och tillförlitlig säkerhet, hvarken i afseende på sin konstitutionella
frihet, eller i afseende på sina medborgerliga rättigheter i öfrigt, så vida
riktigheten förnekas af den utaf Justitie-ombudsmannen framställde princip, sorn utgör
sjelfva grundvalen för all lagskipning uti en konstitutionell stal, den nemligen
alt domaren är behörig att pröfva, ej allenast lagens mening och innehåll, utan
ufven sjelfva lagens giltighet.
Den vigtigasle, den heligaste af alla Svenska Folkets rättigheter är utan
tvifvel den, om hvars åtnjutande 87 §. Regerings-Formen lemnar försäkran, nämligen
alt Svenska folket sjelft eger att deltaga uti stiftandet af de lagar, som det
har skyldighet att lyda. Men om nu domaren skulle anse sig vara oförhindrad
att tillämpa emot dessa lagar stridande, af den andra Statsmakten serskildt utfärdade,
författningar, hvar hade då svenska folkets lagstiftningsrätt tagit vägen? Månne
den då längre funnes annorstädes än på papperet?
Då domaren med sin ed bedyrat att han skall döma efter Sveriges lag, så
kan han ju ej, utan att bryta sin ed, dömma efter påbud, som strida emot samma
lag. Detta har för mig synts vara alldeles solklart ända från den tid, då jag
började att göra mig reda för en domares pligter. Djupt öfverraskad blef jag
12
Laa-Utskottets Utlåtande N:o 4.
derföre när denna princips riktighet vid 1840 års riksdag Lief mig bestridd af
nuvarande Justitie-ombudsmans Suppleant; och icke utan förundran bar jag
nu erfarit att meningarne inom Lag-utskottet i fråga om denna princips rigtigbel
varit så delade att en ledamot trott densammas tillämpning skola leda till en
fullkomlig samhälls-upplösning under det att jag deremot anser samhälls-medlemmarnes
säkerhet, frihet och trygghet just derpå vara hvilande.
För att icke blifva missförstådd har jag trott mig höra förklara det min mening
icke är den, att domaren skall hafva till åliggande att undersöka huruvida
hvarje åberopad författning verkligen är Jag eller ej, utan må han, följande
den välkända regeln, att en hvar må hållas för god intill dess motsatsen styrkes,
betrakta hvarje i behörig lagform utfärdad författning såsom lag, intill dess
motsatsen visas. Men så snart detta skedt, eller domaren sjelf erhållit visshet
derom att författningen tillkommit endast till följe af den ena statsmaktens beslut,
utan den andra statsmaktens medverkan, och att den således ej är lag, då in
träder
domarens pligt att, sin ed trogen, ej längre döma derefter.
Man har invändt att konungens rådgifvare äro de, som skola ansvara derför,
om författningar utfärdas, i annan ordning tillkomme, än grundlagarna
bjuda. Ganska sannt. Men jag frågar hvad den, som, genom tillämpning af den
olagligen tillkomne författningen, redan mistat lifvet, kan hafva för gagn deraf att
konungens rådgifvare derföre ställas till ansvar? Derigenom kan hvarken den
döde återgifvas lif, eller den olagliga författningen göras död. Kraftlös blifver
den olagliga författningen endast derigenom att domaren, trogen sin ed, ej tillämpar
densamma.
Man har befarat att godkännandet af den ifrågavarande principen skulle leda
dertill att domaren äfven kunde vägra att tillämpa verklig lag, och såmedelst
tillvälla sig en helt och hållet godtycklig makt; men man glömmer då, alt domaren
är ansvarig för sina gerningar och att ett sådant öfverträdande af hans
ed ej kunde strafflöst aflöpa.
Slutligen har man invändt alt det tjenade till ingenting att Lag-utskottet
uttalade sin åsigt om den ifrågavarande principens riglighet eller origtighet,
enär ingen domare vore pligtig, att ställa sig samma åsigt till efterrättelse.
Sannt är det visserligen att Lag-utskottets omdöme i detta fall icke kari
blifva för domaren till efterrättelse förbindande, men om det icke kan bestridas
att denna princips utredande till fullkomlig klarhet är af den mest genomgripande
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
13
vigt för Svenska folkets säkerhet i afseende på dess i grundlagen förbehållna rättighet
att deltaga uti lagstiftningen och i afseende på lagskipningens hela gäng,
så lärer det ock få medgifvas att Justitie-ombudsmannen rätteligen förfarit då han
lastat upiynärksamheten derpå att denna grundprincip icke är uti Svenska lagfarenhelen
nöjaktigt utredd, och att begreppet om sjelfva domstolarnes bestämmelse
till följd deraf är vacklande.
Den sålunda lemnade utredningen, öfver hvilken det efter min åsigt ålegat Lagutskottet
att meddela utlåtande, skall såsom jag hoppas medföra den stora nytta
att domare-korpsens samtelige medlemmar, hvilkas åsigter i frågan ännu äro vacklande,
skola finna sig af pligt uppmanade att moget begrunda densamma till dess
de derom hunnit fullkomligt stadga sin öfvertygelse, för hvilket ändamål de
utan tvifvel skola finna det vara af nytta att läsa och återlösa den af Justitieombudsmannen
uti berättelsen för år 1849 i denna fråga meddelade utredning,
hvaraf jag ej kunnat underlåta att här citera några strofer.
Sålunda yttras der bland annat:
”Vid domaremakten hvilar samhällets lagbundna trygghet. Ingenting skyddar
allmän och enskild frihet, rätt, säkerhet, om ej denna makt uppfyller sitt
kall. Och med icke mindre fog torde det kunna sägas, att så länge domaremaktens
utöfning är ostörd, och dess åligganden fullgöras i undergifvenhet för
lagen, och för ingen annan, den samhälls-inrättning, som frambragt och upprätthåller
en sådan utöfning af domaremakten derigenom också uppfyllt det vigtigaste
af sin bestämmelse.
Det första nödvändiga för möjligheten att fullgöra domarens kall är, att
han vet, hvad han under namn af lag skall lyda. Han får då icke tvingas att
för lag erkänna hvad han ej finner så vara. —
Från lagstiftarens behörighet allena härrörer egenskapen af lag. Lag är
hvad rätter lagstiftare stadgat, och det endast. — —
Har domaren ej behörighet att göra en från obehörig ort utgången befallning
kraftlös genom vägran att tillämpa den; så är det ej heller på honom som
det ankommer att göra lag gällande, skydda rätt och frihet. Men ankommer
detta ej på honom; då gifves ej heller något sätt att hindra, det lagstridiga
befallningar gå i verkställighet, eller att efteråt godtgöra den skada de vållat.”
Dessa af mig här citerade, ur berättelsen lösryckta strofer torde vara tillräckliga
för att visa att den utredning, som Justitie-ombudsmannen meddelat öfver
14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
denna vigtiga principfråga, fortjenar alt allvarligen begrundas af hvarje samvetsgrann
domare.
3:o. Det återstår 1111 att bedöma, huruvida Jiistitie-ombudsmannen, på sätt
ifrågasatt blifvit, kan anses hafva trädt utöfver gränsen af det honom lemnade
uppdrag derigenom att han uti sin embetsberättelse, efter lemnad redogörelse för
2:ne högsta domstolens uti likartade fall meddelade motsatta beslut, uttalat det
omdöme alt det ena af dem vore stridande mot klar lag.
I anledning häraf har Juslilie-ombudsmannen uti sin sednaste berättelse,
jemte utvecklande af de skäl, som skulle ådagalägga denna hans behörighet, bland
annat, pag. 127, tillkännagifva det han icke visste, huru den honom åliggande
utredningen af lagskipningens tillstånd skulle bringas till verkställighet, utan att
granska detta tillstånd äfven i lagskipningens högsta instantie; eller huru en sådan
granskning borde tillgå, utan alt tillåta sig omdömen öfver högsta domstolens
åtgärder.
Då nu Lag-Utskottet ansett Justitie-ombudsmannen, för att kunna behörigen
fullgöra sitt åliggande att utreda lagskipningens tillstånd, hufvudsakligen höra med
sin uppmärksamhet följa högsta instantiens åtgärder, samt uti berättelsen redogöra
för sådana derifrån uti likartade fall emanerade beslut, som slå i uppenbar strid
emot hvarandra; så hade Utskottet, efter min åsigt, jemväl bort förklara, att fall
kunna gifvas, då, såsom nu ock inträffat, det ej allenast är Justitie-ombudsman- *
nens rättighet, utan äfven hans pligt att uttala sitt omdöme, huruvida han linner
det ena eller det andra, af de hvarandra motsatta besluten, vara mot klar lag
stridande.
Om denna min åsigt vid första påseendet kan synas besynnerlig, hoppas jagdock,
att man vid närmare granskning deraf, skall finna den vara riktig, ty 0111
det, såsom jag tror, är omöjligt att två hvarandra rakt motsatta beslut, båda kunna
vara med klar lag öfverensstämmande, så lärer häraf tydligt följa ett af två:
Antingen är intetdera af de hvarandra motsatta hesluten, eller ock endast det éna
af dem med lag öfverensstämmande.
I förra fallet måste, såvida ej båda besluten uppenbart strida mot lag, del
antagas att lagen är otydlig; i det sednare åter att ettdera af de hvarandra motsatta
besluten är mot lag stridande.
Lag-Utskotlets Utlåtande N:o 1.
15
Skulle Justitie-orabudsmannen vid redogörelsen för 2:ne högsta instantiens
nlot hvarandra stridande beslut finna det förra fallet inträffa, det vill säga att intetdera
beslutet är med lag öfverensstämmande och att lagen således är otydlig,
sa är det hans pligt att, jemte uttalande af denna åsigt, yrka en till enhet och
sammanhang i lagskipningen verkande förklaring af en sådan lag. Finner han
.åter det sednare fallet vara för handen, eller att det ena af de motsatta besluten
är öfverensstämmande med, och att det andra således är stridande mot klar lag; sä
är det ock hans pligt att uttala denna sin åsigt, enär det just är derpå han skall
grunda sitt omdöme om, och i hvad man det är behöfligt att framställa yrkande
om lagens förklaring eller icke. Sannt är det visserligen, att Justi tie-ombudsmannens
åsigt om beslutets stridighet mot klar lag här kunnat uttalas på ett behagligare
sätt för dem, som fattat detsamma, derigenom att han uttryckt sin mening
i negativ forin.
Om han sålunda, i stället för att säga att det sednare beslutet stod i strid
mot klar lag, hade sagt att det förra beslutet vore med klar lag öfverensstämmande,
så skulle säkerligen ingen hafva stött sig vid ett så beskaffadt uttryck,
och likväl skulle Justitie-ombudsmannen, äfven genom detta uttryck, fastän på ett
negativt sätt, hafva bestämdt uttalat den honom nu till last förda åsigten, att det
sednare beslutet vore mot klar lag stridande. Skillnaden hade endast varit, alt,
den af Justitie-ombudsmannen uttalade åsigten om det sednare beslutets stridighet
mot klar lag, derest han begagnat sig af det negativa uttrycket, sannolikt fattats
af ganska fa, då samma åsigt nu deremot blifvit pä ett för alla begripligt sätt
tydligt uttalad; — och synes således frågan, huruvida Justitie-ombudsmannen, genom
det sätt, hvarpå han uttryckt sig, har förfarit felaktigt, ytterst bero på be- -  svarandet af den frågan, huruvida Rikets Ständer anse såsom en förtjenst hos
deras ombudsman alt han begagnar sådana talesätt, som endast af fåtalet fattas,
men deremot vilja tillräkna honom såsom fel att han uttrycker sig sä
tydligt, att de åsigter han vill uttala, begripas af alla ?
Det har blifvit påslådt, att Justitie-ombudsmannen hade bordt anställa laga
åtal mot högsta domstolen, derföre att han funnit dess beslut stridande mot klar
lag. Att detta påstående innefattar ett misstag, inhemtas af 101 § Regeringsformen,
samt 4 § af Justitie-ombudsmannens instruktion, hvarigenom honom såsom
pligt ålägges, att inför Riks-rält, tilltala den eller de af högsta domstolens ledamöter,
som ”af egennytta, vrangvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom
någon emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande
”mistal, eller kunnat mista lif, personlig finhet, ära och egendom.”
16
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
Då, såsom nu inträffat, den anklagade blifvit genom högsta domstolens beslut
frikänd, var således icke något af de fall för hand, då det ålåg Justilie-ombudsmannen
att, mot den, som fattat beslutet, anställa laga åtal.
En sådan åtgärd bör ock, efter mitt omdöme, endast uti yttersta nödfall tillgripas,
emedan blotta anställandet af åtal emot högsta domstolens ledamöter, äfven
i den händelse att de tilltalade frikännas, alltid skall bidraga att minska den aktning
och det förtroende, som böra vara med högsta domstolens beslut oskiljaktigt
förenade.
Riitta sättet alt förskaffa ökad aktning och förtroende för högsta domstolen
är således, efter mitt förmenande, icke det, att inför Riks-rält anställa laga åtal
för de mer eller mindre lagstridiga åtgärder, som af samma domstols ledamöter
vidtagas, utan deremot att, på sätt förut nämndt blifvit, bereda opinions-nämnden
tillfälle att med fullkomlig oväld kunna utöfva den makt, grundiagarne ät densamme
uppdragit.
Det har blifvit invändt, alt Justitie-ombudsmannen, derest han tillerkändes
den ifrågavarande rättigheten, skulle hafva fått makt att uppträda både såsom åklagare
och domare, ulan att den tilltalade blifvit hörd och fått sig förklara.
Den, som framställt denna invändning, synes hafva förbisett, att det endast
är inför domstol, som Justitie-ombudsmannen kan uppträda såsom åklagare, samt
att någon domsrätt uti intet fall honom tillkommer.
Del af Justitie-ombudsmannen meddelade yttrande, angående det sednare beslutets
stridighet mot klar lag, innefattar endast ett uttryck af hans individuella
åsigt, men som Justitie-ombudsmannen, lika med hvarje annan dödlig, kan misstaga
sig i sitt omdöme, så följer häraf, att det alldeles icke är afgjordt, att det
sednare beslutet är stridande mot klar lag, derföre att Justitie-ombudsmannen ansett
det så vara, lika litet som det skulle hafva varit afgjordt, att det vore med
klar lag öfverensstämmande, derföre att Justitie-ombudsmannen derom fällt ett sådant
omdöme.
Hvad som deremot är alldeles afgjordt, det är, att af 2:ne hvarandra rakt
motsatta beslut, elidera måste vara mot klar lag stridande, så vida nemligen riogo
Ider a af dem är med klar lag öfverensstämmande.
Vore det nu sannt, att Justitie-ombudsmannen, derigenom att han förklarar sig anse
det sednare af 2:ne motsatta beslut vara stridande mot klar lag, begår någon förnärmelse
mot de högsta domstolens ledamöter,som fattat samma beslut,så skulle härafobestridligen
följa, att desse ledamöter, så vida de anse sitt beslut vara med lag öfverensstämmande,
Lag-Utskottets Ullätande N:o 4.
17
mande, genom detsammas afkunnande, sjelfve mot dem bland deras kolleger, som
förut fattat det motsatta beslutet, redan begått en lika beskaffad förnärmelse, fastän
af vida svårare beskaffenhet för dem den träffat, emedan omdömet att hafva
dömt mot klar lag då icke inskränker sig till alt vara Justitie-ombudsmanneus
enskilda åsigt, utan deremot blifvit, ehuru på ett indirekt sätt, uttalad genom ett
formligt beslut af llere bland de demandes kolleger. Men, frågar man slutligen,
hvarföre skall Justitie-ombudsmannen yttra sitt omdöme om det ena eller andra
af de motsatta beslutens stridighet mot klar lag, när någon domsrätt deröfver ej
tillkommer honom? Derföre svarar jag, att Rikets Ständers Justitie-ombudsman, ej
mer än någon annan ombudsman, är fri tagen från skyldigheten, att för sina principaler
uppgifva de skäl, som förmått honom att åsidosätta en honom åliggande
pligt.
Då nu Justitie-ombudsmannen, derest han funnit någon otydlighet uti sjelfva
lagen hafva gifvit anledning till de motsatta besluten, på sätt förut nämndt är, varit
ovilkorligen pligtig, alt i sin berättelse, jemte tillkännagivande häraf, yrka en
till enhet och sammanhang i lagskipningen verkande förklaring af en sådan lag,
så synes det mig ock vara obestridligt, att Justitie-ombudsmannen, dä han underlåtit
att framställa yrkande om lagens förklaring, tillika bordt för Rikets Ständer
uppgifva motivet dertill, på det att desse bans principaler måtte blifva i till
fälle,
alt kunna bedöma, huruvida detsamma utgjort ett tillfyllestgörande skäl för
nämnda underlåtenhet.
I fråga åter härom, så mäste det tvifvelsutan medgifvas, att den, som, lika
med Justitie-ombudsmannen, uti ifrågavarande fall, linner en af domaren åberopad
lag redan vara tydlig och klar, för sin enskilda del saknar anledning alt framställa
yrkande om lagens förklarande; men då Justitie-ombudsmannens åsigt, lika
väl som domarens, kan vara felaktig, samt det dessutom ej är för någonderas enskilda
del, utan för medborgares säkerhet i allmänhet, som förklaringen erfordras,
så kan jag ej antaga den omständigheten, att Justitie-ombudsmannen finner
det ena af de hvarandra motsatta besluten vara stridande mot klar lag, såsom ett
tillfyllestgörande skäl för underlåtenheten alt begära lagförklaring; utan bör Justitie-ombudsmannen
hädanefter, då han finner, att uti lika beskaffade frågor, med
tillämpning af samma lag, hvarandra rakt motsatta beslut ifrån högsta instansen
emanerat, alltid ”i sin berättelse till Rikets Ständer yrka en tili enhet och sammanhang
i lagskipningen verkande förklaring af en sådan lag,” samt dervid tillika
uppgifva, huruvida, efter hans åsigt, båda, intetdera eller endast ettdera af de
Bill. till II St-s Prat. 1850 & 1851 7 Sami. 1 AJd. % Hafi. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
hvarandra motsatta hesluten äro mot klar lag- stridande, till hvilket omdömes uttalande
jag anser Justitie-ombudsmannen desto heldre vara pligtig, som det är
Rikets Ständers rättighet, att, innan förklaringen af dem meddelas, hafva inhemlat
sin ombudsmans yttrande, om huru beskaffad lian anser förklaringen
böra blifva.
Skulle Justitie-ombudsmannen bifoga detta sitt omdöme med tillvitelser af
smädlig och skymflig beskaffenhet, sä ligger det i sakens natur, alt lian derföre
mäste vara laga ansvar underkastad. 1 afseende härå förekommer likväl, att
nuvarande Justitie-ombudsmannen tydligen uttalat det bestämda omdöme, att han
funnit en oegennyttig och välvillig anda vara i lagskipningen allmänt rädande.
Efter att salunda hafva yttrat mina åsigter, rörande de vigtigaste delarnc
af Justitic-ombudsmannens embetsberättelse!-, återstär nu att meddela ullätande om
det sätt, hvarpå han förvaltat det honom anförtrodda maktpåliggande embete.
Härvid anser jag mig först böra såsom en egenhet anmärka, att pluraliteten
af Lag-utskottets ledamöter vid afgifvandet af detta utlåtande befinner sig uti ett
slags jälåktighetstillstånd, enär vi till ett antal af icke mindre än 12 bland 16
såsom embetsman kunna vara blottställde för åtal af Justitie-ombudsmannen, och
det således för oss personligen kunde vara mest fördelaktigt, om embelets innehafvare
vore i möjligaste måtto passiv.
För min enskilda del tror jag mig dock ej kunna tydligare afgifva detta
milt utlåtande, än då jag säger, att den nuvarande Justitie-ombudsmannen, efter
mitt omdöme, alldeles icke är pä sin plats, så vida nemligen detta embete egentligen
blifvit inrättadt endast för skenet, samt meningen varit och är, att dess innehafvare
skall inskränka sin verksamhet till att anställa åtal mot en eller annan
underdomare, men deremot lala den högre lagskipningen ostördt hafva sin gäng.
Om åter meningen med detta embetes inrättande, såsom den af mig blifvit
uppfattad, varit och är, alt dess innehafvare skall med allvarlig och oafbruten
uppmärksamhet följa lagskipningen i sin helhet, samt utreda dess verkliga tillstånd
och anmärka bristerna deruti, utan afseende derpå, om sanningens uttalande
derom kan vara mer eller mindre behagligt för dem, som på ett eller annat
sätt kunnat hafva varit orsaken till samma brister, sä skulle Svenska folket,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
19
enligt min innerligaste öfvertygelse, vara högeligen att lyckönska, om det kunde
påräkna att afven hädanefter se Justilie-ombudsmansplatsen besatt med sådane
män, som, med embetets nuvarande innehafvares outtröttliga nit och oförminskade
sjelfständighet, rastlöst framgingo på den af hagarne derföre utstakade bana,
helst man då hade förhoppning, att inom en ej alltför aflägsen framtid få se
enhet och. sanni ian hav" i lagskipningen, så att ali dom komma att grundas
pä klar lag, och en allmän säkerhet att beredas för medborgares rättigheter.”
Af Herr Doktor Wallin: som instämt i Herr Grefve Sparres serskilda
mening och tredje mom. af Herr Cederschiölds reservation.
Af Herr Doktor Nordström: med förklarande, det han ej eller funnit sig
kunna gilla det kiander öfver Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning, som Utskottet
i betänkandet uttalat, äfvensom att han likaledes instämmer i tredje mom.
af Herr Cederschiölds reservation.
Af Herr Prosten Melander: som instämde i Herr Cederschiölds reservation.
Af Riksdagsfullmäktigen Ola Mänsson från Skåne: ”Enär jag icke kunnat
biträda majoritetens mening, att meddela det strängare uttryck, utlåtandet innehåller
öfver ordalag, som Justitie-ombudsmannen vid behandling af lagskipningen
om högsta domstolen begagnat, så får jag härmed tillkännagifva, att jag, i denna
del, instämmer uti Kansli-ledamoten Cederschiölds reservation, likasom jag delar
hans asigier om enhet i lagskipningen, Opinionsnämnden, samt domarens rätt
att pröfva lagligheten af sådana författningar, förklaringar och påbud, sorn icke
genom båda statsmakternas beslut tillkommit.”
Af Riksdagsfullmäktigen A. W. Uhr från Orebro län: ”Med tillkännagif
vande,
alt jag icke röstat för det af Utskottets pluralitet antagna utlåtande öfver
Justitie-ombudsmannens embetsberättelser, derföre, att det innehöll några klandrande
uttryck mot Justitie-ombudsmannens förfarande, som jag ej ansåg honom hafva förtjent
och derföre ogillade, får jag emot utlåtandet i den delen mig reservera, och
tillika förklara, att, som mina åsigter hufvudsakligen öfverensstämma med hvad
Herr Cederschiöld i sin reservation anfört, jag uti samma reservation mig förenar.”
Af Riksdagsfullmäktigen Eric Malmin från Westerås län: med förklarande
att hanj förenade sig i 2 och 3 mom. af den utaf Herr Cederschiöld yttrade serskilda
mening.
Af Herr Carleson E. II.: ”På grund af hvad jag vid granskningen af Justitieombudsmannens
vid innevarande riksdag afgifne allmänna redogörelse samt serskilda
embetsberättelser för år 1848 och 1849, äfvensom hans embetsdiarier
20
Lag-Utskottets Utlåtande S:o i.
ock registratur inhemtat, tror jag mig väl hafva funnit, det Justitie-ombudsmannen
med nit sökt att fullgöra sina åligganden, men, jemte det jag uttalar denna min
åsigt, anser jag mig icke heller höra fördölja de anmärkningar mot sättet, hvarpå
han uppfattat och uppfyllt sitt kall, hvilka, efter mitt omdöme, af förenämnde
granskning föranledas.
Justitie-ombudsmannen, hvars rättigheter och åligganden äro utstakade i
99, 100, 101 och 102 §§ Regeringsformen samt den för honom utfärdade instruktion
af den 1 Mars 1830, har, uti sine embetsberättelser, efter min tanke, i mer
än ett hänseende öfverskrida gränsen af den för honom bestämda verkningskrets.
För så vidt han härvid, utan att vidare förnärma någon rätt, vare sig allmän
eller enskild, inskränkt sig till att framställa sine tankar öfver ett ämne,
liggande utom hans befattning, synes mig Justitie-ombudsmannens förfarande icke
vara af den beskaffenhet, att någon serdeles vigt må dervid fästas. Annorlunda
är likväl förhållandet vid det fall, att Justitie-ombudsmannen, med hemtad anled
ning
af sin skyldighet att utreda lagskipningens tillstånd i riket, företagit sig att
i sine embetsberättelser granska och med gillande eller ogillande omdömen beledsaga,
eller, såsom Justitie-ombudsmannen sjelf uttryckt sig, häckla domstolarnes
och förnämligast högsta domstolens beslut i åtskillige mål. Visserligen åligger det
Justitie-ombudsmannen att utreda lagskipningens tillstånd, jemväl i högsta instantien,
men ett häcklande af domstolarnes beslut är hvarken för detta ändamål nödvändigt
eller lämpligt och dessutom, på sätt det af Justitie-ombudsmannen blifvit
verkstäldt, uppenbart stridande mot rikets lagar. Om man försökte med Justitieombudsmannen
antaga, att han egde att, på sätt som skett, i sine embetsberättelser
framdraga och pröfva domstolars beslut i hvarjehanda mål, för att, på det
omdöme om beslutens laglighet, han dervid kunde fatta, grunda sitt yttrande öfver
lagskipningens tillstånd, skulle man äfven såsom följd deraf komma till den
slutsats, att Lag-utskottet, hvilket har till åliggande, bland annat, att granska
samma berättelser och med utlåtande deröfver till Rikets Ständer inkomma, vöre,
för att kunna bedömma rigtigheten af Justitie-ombudsmannens yttrande, befogadt
och pligtigt att ingå i pröfning af den anförda grunden för detsamma och således
jemväl af de åberopade domstols-besluten. Nu bjuder likväl 00 § i regeringsformen,
att ”under Riksens Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall elier på något annat sätt, än denna grundlag
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embets- eller tjensteinäns till- och afsättande,
regerings- och domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilde
medborgares och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag,
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
21
författning eller inrättning.” Ingenstädes föreskriIVer Regeringsformen bokstafligen,
att Lag-utskottet af en eller annan anledning ma taga under öfverläggning och
pröfning domaremaklernes eller domstolarncs beslut, resolutioner och utslag, och då
Lag-ulskotlct således icke är dertill berättigadt, måste jemväl den antagne grunden,
alt Justitie-ombudsmannen egde rätt att i sine embetsberättelser framdraga,
och pröfva sådane beslut, förfalla såsom falsk.
Huru ytterst otillforlitlig och ändamålslös måste icke den utredning af
lagskipningens allmänna tillstånd i riket blifva, hvilken grundas på en sådan,
som den af Justitie-ombudsmannen företagne, granskning af domstolarnes beslut,
om ock antalet af dylika beslut vore långt större, än det Justitie-ombudsmannen i
sine berättelser framlagt till skärskådande? Och när nu i betraktande tages, att
Justitie-ombudsmannen på en sådan granskning af några fa eller, om jag ej allt
för mycket misstager mig, endast tre mål stödt sine afgifne yttranden om lagskipningens
tillstånd i bogsta instantien under den tid, han sitt embete förvaltat,
hvilket vitsord kan tilläggas dylika yttranden? Serskildt bör härvid anmärkas
det, efter min tanke, lagstridiga sätt, hvarpå Justitie-ombudsmannen, efter
pröfning och ogillande af åtskilliga, af högste domstolen meddelade beslut, uttalat
sine åsigter derom, då han t. ex. i fråga om ett beslut, hvarigenom ett
af krigs-hofrätten gifvet utslag ändrades, förklarat, bland annat, alt de af krigshofrätten
ådömde påföljder hade synts Justitie-ombudsmannen vara klart och tydligen
lagliga samt följaktligen upphäfvandet af krigs-hofrättens beslut emot klar
lag stridande, och, efter framställning af ett annat beslut, hvilket, enligt Justitieombudsmannens
uttryck, ”misshagat” honom, yttrat: ”Den orättvisa, som härmed
skett, ifall jag icke misstager mig, träffade en rik man i tvist med en fattig.
Ingen blef deraf olycklig; ingen jemmer hördes. Man kunde kalla utgången för rättvisa,
ifall dennes bestämmelse är uppfylld dermed, att försona den fattige på den
rikes bekostnad. Men då lärer ej heller få förgätas, alt från den stund rik man
ej mer kan mot deri fattige utbekomma sin rätt, man ock naturligen i lagen söker
en föreskrift, huru fattig det behöfves att vara, för att kunna giira sin rätt
gällande,” och ”imedlertid har jag bär, likasom alltid, der jag saknat rät Isenlighet,,
sett i dess ställe uti den nådiga domen omisskännelig välmening.”
Yttranden af beskaffenhet, som dessa, hvilka icke allenast innefatta det gräfsta
klander af högsta domstolens beslut, utan äfven äro för högsta domstolens ledamöter
i hög grad kränkande eller, såsom Justitie-ombudsmannen sjelf medgifvit,
sårande, böra väl allraminst tillkomma den, som erhållit uppdrag att vaka öfver
laga nies efterlefnad af andra. Mig förefaller det klart, att Justitie-ombudsmannen.
22
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4,
i berörde hänseende oriktigt uppfattat sina rättigheter och skyldigheter, och alt,
så vidt till de sednare hörer att i allmänna redogörelsen och de ärliga embetsberättelserne
utreda lagskipningens tillstånd i riket, Justitie-ombudsmannen icke kan
anses hafva sitt åliggande tillfredsställande fullgjort. Jag tror äfven, att Justitieombudsmannen
i ett annat hänseende och på ett åtminstone icke mindre betänkligt
sätt felat i utöfningen af sin befattning. Med förbiseende af 87 § Regeringsformen
och i strid mot 18 § sista momentet i Justitie-ombudsmannens instruktion,
bar nemligen Justitie-ombudsmannen, efter hvad så val embelsberättelserne,
som den allmänna redogörelsen närmare utvisa, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, alt i åtskilliga uppgifne fall, der lag icke blifvit, enligt Juslitie-ombudsmannens
förmenande, rätt tolkad, måtte utfärdas lagförklaringar, hvilka, sådane de af
Justitie-ombudsmannen blifvit föreslagne, äro af den beskaffenhet, alt de uppenbarligen
innefatta tillägg till eller ändring uti gällande lagar och följaktligen ny lag. Då
Kongl. Maj:t på denna grund icke funnit skäl att lill Justitie-ombudsmannens hemställan
lemna bifall, har väl Justitie-ombudsmannens förfarande icke haft någon
menlig följd, men såsom ett fel måste det dock anses, och det destomera anmärkningsvärdt,
som Justitie-ombudsmannen, sedan hans omförmälda hemställan blifvit
afslagen, underlåtit alt hos Rikets Ständer väcka fråga om lagförbättringar i alla
hänseenden, der förenämnde lagförklaringar skulle varit erforderlige.
Slutligen och i sammanhang härmed, tror jag mig böra fästa uppmärksamheten
vid en omständighet, som Justitie-ombudsmannen väl icke förbisett, men åt hvilken
han icke synes mig hafva egnat ali den omtanka, sakens vigt kraft, nemligen den
stora osäkerhet i lagskipningen, sorn uppkommit derigenom, att domstolarne, och
i främsta rummet högste domstolen, i anseende till skiljaktig uppfattning och tillämpning
af lag ofta i likartade läll meddela stridiga beslut, som i de kollegiala
domstolarne blifva beroende af en tillfällig pluralitet. En sådan stridighet i uppfattning
af lagens mening är i viss mån en oundviklig följd af ofullkomligheten
i all mensklig lag och måste oftare inträffa och blifva mer i ögonen fallande, då,
såsom hos oss, domstolarne icke äro pliktige, eller ens berättigade, att i något
fall ställa sig gifne prejudikater lill efterrättelse. Ett, och, efter min lanke, det
förnämsta, ehuru föga använda, af de i lag anvisade botemedlen mot det onda, ligger
i den för Justitie-ombudsmannen stadgade skyldighet att anmärka bristerna uti
lagar och författningar samt uppgifva förslag till deras förbättring. Nuvarande Justitie-ombudsmannen
har i sina embetsberättelser väl framställt några la exempel
på stridig lagtolkning, men ännu färre och af jemförelsevis ringa vigt äro de af
Justitie-ombudsmannen väckta förslag till lagförbättring. Hvad Justitie-ombuds
-
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o <4.
23
mannen härvid underlåtit, torde dock, vid betraktande af hvad hans företrädare i
cmbetet, hvilkas förvaltning deraf blifvit af Rikets Ständer i allo godkänd, i ämnet
åtgjort, icke böra serdeles mycket läggas honom lill last, men jag anser frågan
vara af allt för stor vigt att kunna med lystnad förbigås.
Åtskilligt kunde väl härförutan vara att anmärka, hufvudsakligen i afseende
3 många bland de åsigter, hvilka Justitie-ombudsmannen här och der i de temligen
vidlyftiga embelsberättelserna uttalat, men, enär de, efter mitt omdöme, felaktige
åsigterne icke synas haft något väsendtligt inflytande på Justitie-ombudsmannens
embetsförvaltning och öfriga anmärkningar deremot äro af mindre betydenhet,
tror jag mig kunna lemna detta å sido, och får jag, med åberopande af
Utskottets betänkande, så vidt detsamma icke strider mot hvad jag i omförmälde
måtto anfort, förklara, att jag anser Justitie-ombudsmannen hafva i utöfningen af
sin befattning utvecklat en mer än vanlig verksamhet och att, om än han dervid i
ett och annat hänseende felat, Justitie-ombudsmannen likväl i allmänhet med nit
sökt all uppfylla sitt kall.”
Af Herr JVeidenhielm yl.: ”Om man bedömmer nit efter mångfalden af dess
yttringar, utan afseende å yttringarnes art och beskaffenhet, så kan man icke förneka,
att Utskottet haft skäl att gillande framhålla Justilie-ombudsmannens embetsförvallning;
men den, som mera ser på kärnan, än skalet — den, som blott godkänner
det nit, hvilket i sina verkningar kan blifva välgörande och således ej utöfva
ett störande inflytande på de punkter, ditåt nitet är riktadl, — han måste
tveka alt instämma med Utskottet. Visserligen vittnar mängden af de anmärkningar
och åtal, hvarför de granskade diarier och registraturer redovisa, derom,
att Justitie-ombudsmannen icke latit sin tillsynings- och åklagaremakt ligga neder;
men betraktar man hans åtgöranden i öfrigt, framkallas ovillkorligen ett tvifvel, huruvida
han rätt uppfattat idéen af sitt embete, sådant det varit af stiflarne tänkt;
och denna hans uppfattning och deraf föranledda verksamhet påkallar ett närmare
skärskådande i samma man, som Justitie-ombudsmannen i allmänhet sökt alt åt cmbetet
gifva en större omfattning samt såmedelst åt sin embetsutöfning tagit en allmännare
uppmärksamhet i anspråk.
Att denna uppmärksamhet emedlertid företrädesvis fästats vid det sätt, Justitieombudsmannen
begagnat för utredning af lagskipningens varande tillstånd, har Utskottet
ock erkännt, ty genom det begagnade sättet bar Justitie-ombudsmannen
beredt sig tillfälle att granska och bedömma åtskilliga af högsta domstolen meddelade
beslut; och den af honom försvarade gransknings- och omdömesfriket har
runnit bifall af majoriteten inom Utskottet. Härutinnan har jag icke kunnat in
-
21
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 5.
stämma; och saken är af den vigt, att jag anser mig piiktig framlägga de skäl,
hvarpå jag stödjer min öfvertygelse i denna del.
”Ifrågasattes nämnde frihet,” säger Justitie-ombudsmannen, ”skulle den alllmänna
fria yttranderätten i och med detsamma vara ifrågaställd, oell utan rättig”heten
att granska och falla omdömen öfver högsta domstolens beslut vore någon
”utredning af lagskipningens tillstånd icke möjlig.” Men man måste skilja emellan
den offentliga kritiken, denna hvar och en i tryckfrihets-lagen medgifna fria
yttrande rätt, utan andra band, utan annan ansvarighet, än samma lag pålägger och den
frihet, man eger åtnjuta vid utöfningen af en pligt, som grundas på serskilda föreskrifter.
I förra hänseendet gifvas ej andra band, än lagen, och hvarje försök
alt inskränka den derpå grundade frihet vore riktadt mot den fria yttrande-rätten.
I det sednare åter är friheten begränsad af de föreskrifter, hvilkas fullgörande
äro i fråga. Någon frihet består nemligen ej utan lag. Den är dess begränsning,
men ock dess värn. Det är i följd deraf, som gränsen eller vidsträcktheten
af den frihet, Justitie-ombudsmannen bekämpar, så vidt den afser förvaltningen
af det uppdrag, honom är anförtrodt, måste sökas i den lag, som utstakar
sferen för hans verksamhet och gifver behörighet ät hans åtgöranden. —
Justitie-ombudsmannen skall, heter det i 1 § af den för honom utfärdade instruktion,
hafva en allmän tillsyn öfveå lagars, författningars och instruktioners efterlefnad
af domare, embets- och tjenstemän, samt, om de i sin embetsutöfning af
väld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begå eller underlåta att sin
embetspligt behörigen fullgöra, dem vid vederbörliga domstolar i laga ordning derför
tilltala eller tilltala låta, med föreskrift derjemte, enligt 2 §, att förnämligast
anmärka och beifra sådane af domare, embets- och tjenstemän begångna fel,
sorn synas härröra från egennytta, väld eller grof försumlighet, eller bereda en
allmän osäkerhet för medborgares rättigheter; och stadgas vidare i 4 § att, om
den oförmodade händelse skulle inträffa, att antingen konungens högsta domstol
eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att någon derigenom, emot tydlig lag eller sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig
frihet, ära eller egendom, Justitie-ombudsmannen är pligtig att vid riksrätt den
eller de felaktiga under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra. I dessa
bestämmelser är den allmänna grunden lagd i afseende på Justitie-ombudsmannens
förhållande lill domaremakten. En vaksam tillsyn, i förening med åtalsskyldighet,
derest förhållanderne sådant påkalla, är honom ålagd. Vid utöfning af denna pligt,
blir
Lag-Utskottets Utlåtande !S:o 4.
±3
blir alltid lagen den, sorn ytterst Hiller domen öfver åtgärdens behörighet. Men
annorlunda blefve forhållandet medelst användande af den fria gransknings- och
omdömes-rätt, Justi lie-ombudsmannen söker att med sitt embete förbinda. Ifrån
att vara ett värn för friheten, som alltid ställer lagen högst, blefve Justitieombudsmans-embetet
en af lagen icke bunden makt, ty man får ej förgäta,
att hvad Justitie-ombudsmannen i denna egenskap offentligen uttalar, hvad han
inför sina principaler, Rikets Ständer, yttrar, är icke den enskilde mannens ord,
utan ord, med hela tyngden af det embetes vigt, hvarifrån de utgått, utan
att likväl Rikets Ständer, emot stadgandet i 90 §. Regeringsformen, alltid
kunna pröfva giltigheten af del uttalade. Men hvartill gagnar då denna gransknings-
och omdömesfrihet utan sådan pröfning? Kan hvad Justitie-ombudsmannen
uti ett så vigtigt ämne uttalar stå såsom lösa ord och en mening utan all betv
delse?
I svaret på dessa frågor ligger lösningen af sjelfva satsen. Då, på sätt
nyss nämndt är, någon pröfning af de granskade besluten ej må hos Rikets Ständer
företagas, dä giltigheten af Juslilie-ombudsmannens granskning och omdömen
följaktligen icke kan eller må af Ständerna bedömmas, blir åter den följd, att
denna granskning antingen blir helt och hållet betydelselös eller ock att domaren
kommer alt stå under en, med dess oberoende oförenlig, makt. Justitie-ombiuls
mannens
subjektiva åsigtcr tilläggas nemligen i sednare fallet en vigt, som ej
står tillsammans med den ordning och säkerhet i samhället, som framför allt bör
eftersträfvas och som för embetets välgörande inflytande sannerligen icke fordras.
En så vådlig makt hafva institutionens stiftare ej heller velat den öfverlåta, utan
synbarligen deremot uppställt hinder i de särskilda bestämmelserna för Justitieombudsmannens
verksamhet. Att emedlertid deri ingår förbindelsen att uppmärksamt
följa och granska lagskipningen förutsätter sjelfva ändamålet med embetet;
men annat är att utöfva denna tillsyn och, i anledning af hvad derunder förekommer
att anmärka, söka rättelse i den ordning, instruktionen föreskrifver, än att,
pä sätt Juslitie-Ombudsmannen, enligt eget medgifvande, tillåtit sig, ”,häckla högsta
domstolens åtgärder.”
Att detta sätt för utredning af lagskipningens tillstånd således icke afsetts
vid åläggandet af den derom stadgade skyldighet, synes mig alltså uppenbart;
och uppfattar man rätt meningen med denna utredning, betviflas jemväl ändamålsenligheten
af sättet. Justitie-ombudsmannen har emedlertid lagt den granskning,
han företagit af högsta domstolens beslut, till hufvudsaklig grund för den utredning
af lagskipningens närvarande tillstånd, som han för Rikets Ständer framlagt,
Bih. till n. St. Prot. 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 4
26
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 4.
men tvifvelaktigt är dock, huruvida densamma innefattar en tillfyllestgörande grund
i denna del. Sådant har Justitie-ombudsmannen äfven sjelf erkänt, och jag delar
betänkligheterna härutinnan. Man måste nemligen taga i betraktande, att de fleste,
ja alla, utom högst få, af de granskade besluten röra en period, som ligger
bakom den, derunder lagskipningens tillstånd bort af Justitie-ombudsmannen utredas,
och att man dessutom ifrån ett eller annat enstaka misstag hos domaren ej kan
sluta dertill, alt misstagen höra till karakteren af lagskipningen.
Dessa äro grunderna för mitt omdöme, att Justitie-ombudsmannen ej eger den
af honom förfäktade fria gransknings- och omdömesrätten, vid hvars begagnande
Utskottet till och med måst erkänna, att han ingalunda uppfyllt grannlagenhetens
fordringar, — en omständighet, som i alla händelser förtjenar ogillande.
Ehuru nyssnämnda förfarande mest fästat den allmänna uppmärksamheten, torde
likväl vissa af Justitie-ombudsmannen under embetsutöfningen vidtagne åtgärder
ej böra lemnäs å sido. — De af honom offentliggjorda berättelser visa nemligen
hurusom han, i sin egenskap af Justitie-ombudsman, i underdånighet begärt
att Kongl. Maj:t i lagförklaringsväg ville meddela åtskilliga stadgande:), dels medelst
särskilda författningar, dels ock genom tillägg till vissa §§ i allmänna lagen,
hvilka derigenom skulle erhålla en förändrad lydelse. Att blunda för dessa åtgärder
synes mig icke rätt, ty de torde bäst uppenbara, huruvida Justitie-ombudsmannen
sökt att bevara folkets lagbundna frihet, äfvensom hans uppfattning
af sin egen ställning. I sednare hänseendet synes mig nemligen ett misstag ligga
deruti, att Justitie-ombudsmannen vändt sig till Konungen i den angelägenhet,
hvarom fråga var. I 15 och 16 §§ af Instruktionen är det sätt anvisadt, som
Justitie-ombudsmannen har att följa, då han anser förklaring eller ändring af lag
vara nödig. Han bör då, heter det, vända sig med förslag till Rikets Ständerj
och sådant står ock i närmaste öfverensstämmelse med idéen af det embete, honom
är anförtrodt. Men det är emedlertid icke härutinnan, som åtgärden synnerligast
påkallar uppmärksamhet. Det är beskaffenheten af sjelfva åtgärden. Att
söka bevara och skydda folkets konstitutionella rättigheter synes vara den högsta
af dess ombuds pligler. Bland dessa rättigheter är den alt deltaga i lagstiftningen
en af de vigtigaste; men med ifrågavarande åtgärder har likväl Justitie-ombudsmannen
sökt utverka, att Kongl. Maj:t mätte göra tillägg till, ja, ändring i allmän
lag, och således ensam utöfva en makt, som grundlagarne förbehållit båda
statsmakterne. Att för detta försök låg ett hinder i grundlagen visade sig ock;
men försöket är icke mindre anmärkningsvärd! såsom utgånget från Rikets Ständers
Justitie-ombudsman.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
27
Jag upprepar det annu en gång, — örn förmälde åtgärder synas mig företrädesvis
böra tagas i betraktande da man söker bilda ett omdöme öfver arten af
Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning. Alt Justitie-ombudsmannen ej uppfattat
åtgärdernas betydelse kan jag icke föreställa mig, minst då jag betänker den af
honom beifrade grundsats, att Domaren skulle vara behörig alt pröfva giltigheten
af en, utaf Konungen i förcskrifven ordning utfärdad lag, d. v. s. om
lagen är af den art, att båda statsmakterna i stiftandet bordt deltaga och om så
äfven skett. — Den, som kämpar för sådana läror, kan ej misstänkas för missförstånd
om hvad lag är. Inkonseqvensen vore eljest oförklarbar. Men då jag
nämnt dessa läror, kan jag ej undgå att derom jemväl yttra några ord. De
kunna icke vara framställda utan afsigt, afsigten kan ej vara någon annan, än att
de mätte blifva gällande i lagskipningen, på hvilken Justitie-ombudsmannen, efter
hvad mig synes, anser sig böra utöfva ett väsentligare inflytande, och grundsatser,
framlagde under Justitie-ombudsmannens auktoritet, hvilka icke af Rikets
Ständer ogillas, kunna ej undgå att framkalla en sådan verkan. — Jag bestrider
emedlertid icke satsen, så vidt den ur rationel synpunkt betraktas, ty då ett
bestämdt sätt är föreskrifvet för stiftande af lag, följer ock, att den lag, som
tillkommit i annan ordning, ej kan bibehålla denna egenskap. Men derför lärer
det icke här i Riket tillkomma domaren att uttala omdömet om lagens ogiltighet.
Jag vet väl, att det finnes land, der denna högsta pröfningsrätt af lag är lagd i
domaremaktens band, men der är denna rätt äfven uttryckligen i samhällskontraktet
erkänd. Hos oss är det dock annorlunda. Sveriges Konung är omgifven af
ansvariga rådgifvare, och hvarje från regeringen utgående författning eller handling
måste, för att gälla, ovilkorligen vara af vederbörande rådgifvare kontrasig
nerad.
Redan häri ligger en garanti mot ingrepp från regeringsmaktens sida på
folkets konstitutionella rättigheter; men den ytterligare garantien finnes i den kontroll,
som folket hvayje riksdag utöfvar genom granskningen af regeringens åtgärder.
Man behöfver derföre icke frukta ingrepp af vådligare art, och om försök
skulle göras, står väktaren nära. För bibehållande af säkerhet och ordning
i samhället, torde man äfven funnit omförmälda garantier vida lämpligare, än att
åt domaren öfverlåta en makt, sådan Justitie-ombudsmannen velat honom tillerkänna.
I ett land, der gränsen emellan den ekonomiska och privata lagstiftningen
är så obestämd som hos oss, vore missförstånd i förevarande hänseende alltför
ofta att befara, och oupphörligt skulle meningarne vara delade om hvad är lag
eller ej. Hvad den ene domaren ansåg sig pligtig lyda, ogillades af den andre,
och den förordade pröfningsrätten kunde dymedelst leda till ett rent upplösnings
-
28
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
tillstånd. Del är detta, som man genom de af mig omnämnde garantier velat förekomma;
och om Justitie-ombudsmannen tänkt mera på det samhälle, hvari vi lefva,
hvars institutioner och lagar vi måste underkasta oss, hade han säkerligen ej
framställt en lära, hvars vådor för samhället ej undanskymmas af den frihetsdrägt,
som den blifvit iklädd.
Jag har lastat mig synnerligen vid det äfventvrliga i denna grundsats, och
jag hade önskat, att Utskottet ej gatt den förbi. Bland den mängd öfriga idéer,
Justitie-ombudsmannen framlagt, skalle väl flera tåla vidare belysning; men i
hvad jag här ofvan framställt, synes mig ligga ett tillfyllestgörande skäl för den
åsigt, som hindrat mig att instämma i Utskottets omdöme öfver Justitie-ombudsmannens
embetsförvaltning.”
Af Herr doktor Säve: ”Ehuru jag i allmänhet delat Höglofl. Lag-utskottets
utlåtande och åsigt om Justitie-ombudsmannens embetsberättelse och förvaltning,
biträder jag dock i afseende på åtskillige af denne embetsmans förslag till lagförklaringar
anmärkningen i Hrr JVeidenhielms och Carlesons reservationer.”
Af Herr Engzell: ”Uti hvad jag ärnat yttra angående Justitie-ombudsman
nens
förfarande, att klandra högsta domstolen och om hans försök att tillvälla
domaren rättighet att pröfva giltigheten af ett utaf högsta makten ulfärdadt påbud,
är jag förekommen af Herrarne Carleson och Weidenhielm, och vill således
ej trötta med att upprepa samma af mig godkända åsigter i förändrade ord.
Man läser med nöje Justitie-ombudsmannens väl utförda betraktelse öfver tryckpressens
missbruk inom vårt fädernesland och den rätta fosterlandskänslan tackar
honom för de ord, som i hans embetsberättelse för år 1849 förekomma, då han
vidrör den våda tryckpressen utöfvar på massan af folket, nemligen: ”Men mas”san
skall tillvälla sig en makt — eller massans ledare skola i hennes namn
”utöfva den, — att förkasta eller vanfrejda allt hvad som i litteraturen icke behagar
”dem, eller är hinderlig'! för deras afsigter; och med tyngden af den folkgunst som
”de förvärfva genom anfall mot allt hvad som höjer sig i samhället, genom upp”retande
af afund och hätskhet mot styrelse och samhällsfördelar, nedtrampa den
”verkliga upplysningen, sa vidt den står dem i vägen.” Dessa sanna ord stå
likväl i uppenbar strid med hans eget förfarande att i en embetsberättelse, som,
i tryck, skall lik en tidning genomfara land och rike, klandra och nedsätta högsta
makten inom vårt samhälle.
Särskildt anmärkningsvärd! förekommer mig Justitie-ombudsmannens erkännande
i börian af berättelsen för sistlidet år, alt han tagit nästan ingen del i
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
29
Lagberedningens förslag till Rättegångsbalk, ett arbete hvaråt mig synes att han
bordt egna synnerlig lid och uppmärksamhet. I sin berättelse för år 1848 uppgifver
lian visserligen, såsom orsak härtill, Lagberedningens nästan dagliga sammanträden
med jemnt fortgående arbeten, hvarigenom han, som ej egde tid att alla
sammankomsterna öfvervara, saknat tillfälle att vinna sammanhängande kännedom
af hvad sorn förehades. Det kan dock icke bestridas att det beror på honom sjelf
att bestämma de timmar dagligen, då lian vill emottaga dem, som påkalla hans em
betsåtgärd,
och att hans göromål för öfrigt, under begagnande af nödiga skrifvare
biträden,
som honom bestås, icke så fullt upptaga en mans liela verksamhet, att han
icke kunnat, om icke alla dagar, dock de flesta, i Lagberedningens vigtiga arbeten
deltaga, lika med Justitie-kansleren, hvars embetsgöromål äro åtminstone lika trägna
som Justitie-ombudsmanncns. Den sednares tätare, fastän icke dageliga, besök
hos Lagberedningen skulle satt honom i närmare kännedom af och beröring med
arbetets gång samt uti inträngande i de åsigter och tillgörande, som hos öfrige ledamöterne
gjort sig gällande, hvarigenom ock tillfälle för honom lemnats, att med
dem utbyta meningar, hvilket med hans theoretiska kunskaper bordt på lagstiftningen
fördelaktigt inverka, i samma mån som han derigenom skulle gifvit ökadt anseende
åt det embetsnit man mäste tillerkänna honom.”
Af Herr Ek, sorn biträdde Herr Weidenhielms reservation.
Af Herr JVetlerberg: ”Enligt 100 §. Regeringsformen, har Rikets Stän
ders
Justitie-ombudsman åliggande att utreda lagskipningens tillstånd i Riket.
Fråga har nu uppstått, om ur denna skyldighet kan härledas rättighet för
honom att klandra högsta domstolens beslut, utan väckt åtal emot de ledamöter, som
i beslutet deltagit.
Svaret härpå måste sökas i grundlagarne, med hvilka den för Justitie-ombudsmannen
utfärdade instruktion jemväl öfverensstämmer.
Vid sådan undersökning linner man: l:o af 21 och 23 §§. Regeringsformen,
alt Konungen har två röster i högsta domstolen, och att alla domar derifrån skola
”utfärdas i Konungens namn och med Dess höga underskrift eller under Dess Secret;”
2:o af 90 och 104 §§. förbud så väl för Ständerne att ingå i serskild pröfning
af denna domstols beslut, som äfven för Opinions-nämnden att hålla allmän
öfverläggning derom: 3:o af 103 §. en utväg att, genom Opinions-nämnden, få de
ledamöter skiljde från högsta domarekallet, som icke gjort sig fdrtjente af att dervid
bibehållas; och 4:o af 101 §. Regeringsformen sättet att, på åtal, hvartill Justitie-kansleren
är berättigad, men Juslitie-ombudsmannen förpligtad, medelst ransakning
och dom, få de ledamöter afsatte, som af egennytta, vrångvisa eller för
-
30
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 4.'
sinnlighet så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet,
ära eller egendom.
Genom sammanställning af dessa stadganden, blir det tydligt, att grundlagen
velat hindra det offentliga klandret af Högsta Domstolens beslut, under det den, för
att ändock göra ledamöterne åtkomliga för den påföljd, sorn ett saknadt förtroende
eller en orätt dom ansågs böra medföra, danat tvenne korrektiver, ensamme för denna
domstol: Opinions-nämnden och Riksrätten.
Orsaken till nämnde hinder i Ständernas yttranderätt, för så vidt den icke
endast får sökas i allmänna lagen, angående domqval, må hafva varit flerfaldig;
men en är i ögonen fallande. Man läser icke 21 och 2.3 §§., sådane de ännu qvarstå,
i gällande Regeringsform, ulan att tänka sig möjligheten af domslutets beroende
äfven af Konungens röster; och långt ifrån att den bevisning för omförmälda
hinder, som häraf flyter, skulle försvagas, vinner den i styrka vid jemförelsen med
öfriga grundlagsbud, hvaribland sista mom. i 107 §. Regeringsformen innehåller,
att, under Rikets Ständers öfverläggningar i fråga om Stats-råds skiljande från embete!,
Konungens beslut uti mål, som röra enskilde personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter, icke skola kunna ens nämnas, än mindre någon Rikets
Ständers pröfning underställas.
När således representant-kallet ej medförer befogenhet till undersökning eller
pröfning af högsta domstolens beslut, måste, i fall Justitie-ombudsmannens
myndighet sträcker sig längre, utomordentliga anledningar dertill gifvas. Sådane
kunna dock icke sökas annorstädes än i vidden af hans grundlagsenliga verksamhet.
Denna sönderfaller i tvänne delar: utredning af lagskipningens tillstånd,
hvartill, såsom resultat, hörer anmärkning om lagarnes brister och förslagtill deras förbättring,
samt — åklagarekallet. Hvad först angår nämnde utredning, med hvilkens
möjlighet Justitie-ombudsmannen förknippat den omtvistade rättigheten; så,
då han icke låtit någon anmärkning om lagarnes brister eller förslag till deras
förbättring åtfölja den granskning, som han beledsagat, i ett fall, med påståendet
att högsta domstolen dömt emot ”klar lag,” och i ett annat med uttrycken: ”att
”orättvisa skett den tappande parten, och att utgången kunnat kallas för rättvisa,
”om dennas bestämmelse vore uppfylld dermed, att försona den fattige på den ri”kes
bekostnad, då likväl från den stund rik man ej mer kunde mot den fattige
”utbekomma sin rätt, man ock naturligen sökte i lagen en föreskrift huru fattig
”det behöfdes att vara, för att kunna göra sin rätt gällande;” så blir den utredning,
som, genom slik granskning, skulle vinnas, utan resultat, så vida man ie
-
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 4.
31
ke tänker sig det ändamålet, att Justitie-ombudsmannens dom öfver högsta instansens
lagskipning skulle blifva en ledning för opinionsnämnden. Justitie-ombudsmannen
har dock, i fråga om denna institution, förut i samma års berättelse,
yttrat: ”att första nödvändiga vilkoret för befogenheten att fatta ett beslut, som
”rörer en menniskas rätt ocb välfärd, är att höra denne öfver hvad emot honom
”förekommit, och att i sjelfva statsförfattningen, genom opinionsyttringens frigörande
från all formalitet och kännedom om det sanna förhållandet, lemna ett
”spelrum åt smädelsen, med icke mindre allvarsam påföljd, än afsättning från
”Statens vigtigaste, om ej högsta embeten, borde kanhända erkännas för ett af
”de mest misslyckade försök i lagstiftningsväg.” Vid sidan af detta yttrande vore
föreställningen om nyssnämnda ändamål, åtminstone såsom tänkt af Justitieombudsmannen,
oförlåtlig. Men äfven utan att sammanställa den skedda granskningen
med detta yttrande, ligger det i öppen dag, att ett dylikt ändamål icke
får afses. Det är nemligen tydligt att, då Opinions-nämnden skall på en oell samma
dag väljas, sammanträda och rösta, utan att ingå i allmän öfverläggning och
utan att derintills hafva hvarken afvetat sig sjelf eller egt rådrum att i befattningen
initiera sig, den icke eller kan vara i tillfälle att pröfva giltigheten af möjligt klander
från en Justitie-ombudsman. Nämnden måste således antingen frigöra sig från
intrycket af detta alltid obevista, aldrig med visshet behöriga, klander, eller och blindt
följa intrycket deraf. I förra fallet är klandret utan gagn, och i sednare fallet
är högsta domstolen ställd utom lagen, men Justitie-ombudsmannen öfver den; men
hvarföre då icke så gerna låta den ena så väl sorn den andre nedlägga i lejongapet
sin angifvelse mot ej allenast medlemmarne i högsta domstolen, utan äfven
emot hvarje medlem i samhället; ty det samhälle, som i lagens namn dömmer
någon ohörd, pä obestyrkta angifvelser, är icke värdt namnet af lagbundet. Sä
felaktig den inrättning ock är, som kallas Opinions-nämnd, har den likväl icke
sjunkit så i allmänna opinionen, att man velat tillägga den lytet att kunna ledas
af en obevist angifvelse, i stället för en af allmänna omdömet under någon längre
tid stadgad dom.
När alltså af en granskning, beskalfad som den nu ifrågakomna, intet verkligt
resultat är att vinna, eller åtminstone icke något, som kan rekommenderas,
torde det vara klart, att grundlagarne, hvilka naturligtvis måste vara stiftade för
ernående af något ändamål, som tillika är godt, icke gifva stöd åt den ifrågaställda
maktutvidgningen.
Om åliggandet att utreda lagskipningens tillstånd ej låter sig till viss del
verkställas med mindre, än grundlagarne skola öfverträdas, så är det illa; men
32 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
/
det bevisar mera felaktighet i dem, än befogenhet till deras Öfverträdande. Likväl
vill det synas som om utredning af lagskipningen kan verkställas, utan begagnande
af ett sätt för granskning och omdömes fällande, som ej slår tillsamman
med dessa lagar; men jag inkommer härvid på den andra delen af Justitieombudsmannens
verksamhet. Hans rättighet till ett offentligt klander, som, på
sätt visadt blifvit, icke härleder sig ur skyldigheten att utreda lagskipningens tillstånd,
måste deremot finnas i det välde, som ligger inom omfånget för hans åklagarekall,
så att vägen till denna rättighet banas genom begagnande af den honom
gifna åklagaremakt, — en makt, som, i följd af sakens natur, måste, i hvarje
fall, ulöfvas af en enda person, ulan att sådant bevisar, det denne ene jemväl i allt
annat skulle hafva större rättighet, än det flertal, som gaf honom fullmakten; likasom
den af Justitie-ombudsmannen, i försvaret för hans tagna rätt till omdöme
öfver högsta domstolens beslut, uppstälda jemförelse af Rikets Ständers öfverlåtande
till Konstitulions-Utskotlet af en makt, som Sländerne ej funnit lämpligt att sjelfve
omedelbarligen utöfva, så till vida icke passar in på förhållandet i detta ämne,
som Ständernas rätt att yttra sig öfver alla de frågor, hvilka utgjort föremål
för Konstitulions-Utskottets handläggning och icke dervid blifvit undertryckte,
är dem bestämdt förbehållen, då deremot Ständerna icke i något fall ega att
öfverlägga om eller pröfva högsta domstolens beslut, antingen deras ombudsman
sådant företagit sig eller icke.
Med utöfvande af åklagaremakten, hade samma resultat af offentlighet, men
ett mycket vissare i afseende å lagskipningens utredning, vunnits, ehvad man
derigenom fått utredt lagskipningens enlighet eller oförenlighet med lag; och då
än förekommer att ena parten lidit "”orättvisa,” än att bland ”stridiga beslut,
ettdera, om icke båda, varit illa grundadt,” samt lagen för hvarje händelse synts
så tydlig, att Justitie-ombudsmannen ej funnit nödigt afhjelpa någon brist hos den;
sä förefaller det som anledning till åtal varit för hand. Men har åter dubium
derom uppstått, så hade blotta framläggandet af facta och lagens stadgande, eller
dess af Justitie-ombudsmannen uppfattade mening, varit tillfyllest för den slags
utredning, hvarvid det nu, oaktadt de tillagde klandrande omdömena, ändock för
blifvit,
eller att lemna ett, i allt fall nyttigt, bidrag till lagskipningens historia.
Det är sagdt, att Justitie-ombudsmannens fria yttranderätt icke kan vara
mera inskränkt, än hvarje enskilds. Denne sednare har, efter indragningsmaktens
upphörande, ovilkorlig rätt att i tryck utgifva sina betraktelser öfver högsta domstolen,
innehållande hvilket klander som heldst af dess domar, men, enligt la
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:0 i.
gen i 28 kap. rättegångsbalken, har han, på åtal härför, tillika skyldighet att
böta. Rikets Ständer böra dock icke kunna vara särdeles måne om begagnandet
af en sadan rätt för deras ombudsman; men då jag, i den öfverty
gelse
att man får taga saken sådan den kart vara, men önska den sådan
den borde vara, måst betrakta frågan om Justitie-ombudsmannens yttranderätt
ur synpunkten af nu gällande lagar, och derföre kommit till det resultat, denna
reservation visar, erkänner jag icke dess mindre en friare gransknings- och
omdömesrätt för Justitie-ombudsmannen i afseende å lagskipningen hos högsta domaremakten
lika önsklig som nyttig, om lagbuden vore ställde derefter och isynnerhet
opinions-nämnden så inrättad, att den lemnade rättvist värn lika väl ät
de angripne som åt angifvaren.
Jag delar fullkomligt Justitie-ombudsmannens, af Herr Cederschiöld jemväl
försvarade, åsigt om vådan för allmänna säkerheten och Svenska folkets urgamla
frihet, derest domaren skulle vara förpligtad att tillämpa författningar
och påbud, som uppenbarligen icke tillkommit i grundlagsenlig ordning; äfven
som jag i öfrige, än nu nämnde delar, instämmer i Utskottets utlåtande. «
Bih. till B. St/s Prat. 1850 & 1851, 7 Sami. 1 Afd. 2 hafi.
5
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Lag-Vlskollels Betänkande, AT;o 5.
1
N:o 5.
Anb. till Exp.-Utsk. den 1 Febr. 1851 kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om antagande
af ny allmän Oivil~Lag.
En framställning i detta ämne har af Riksdagsfullmäktige!! Pehr Hansson
från Wermland blifvit hos Hedervärda Bonde-ståndet gjord och till Lag-utskottets
behandling öfverlemnad. Ilan har nemligen yrkat: att Rikets Ständer måtte såsom
Lag antaga de af den i nåder t. f. Lagberedningen utarbetade förslag till Giftermåls-,
Ärfda-, Jorda-, Byggninga-, Handels-, Utsöknings- och Rätte gång s-balkar, med iakttagande
af de tillägg, hvilka af Lagberedningen i underdånig skrifvelse af den 2$
Oktober sistlidet år blifvit föreslagna; samt till stöd för detta yrkande hufvudsakligen
anfört: att få länder finnas, der den civila lagstiftningen är så obestämd som i
Sverige; att behofvet af en helt och hållet ny Civil-lag äfven länge varit erkändt,
ehuru mycken tid erfordrats för de arbeten, som varit uppdragna åt de för behofvets
afhjelpande tillsatta kommittéer; men att tidpunkten för vinnande af det önskade
målet emedlertid nu syntes hafva iuträdt, sedan Lagberedningen utarbeta toch
genom trycket offentliggjort förenämnde lag-förslag och såmedelst fullbordat förslaget
lill ny Civil-lag, hvars antagande vore så mycket mera angeläget, som man under
afvaktan derpå uppskjutit med vigtiga och af behofvet påkallade förbättringar i
gällande lagstiftning.
Om än Utskottet i viss mån erkänner sanningen af sistnämnde förhållande,
kan likväl Utskottet hvarken medgifva, att i det väntade nya lagverket funnits ett
verkligt hinder för utbildning eller förbättring af gällande lagstiftning, eller instämma
i det af motionären uttalade omdöme angående vår allmänna lag. Behofvet af en
mera omfattande förbättring deraf är dock icke dermed föruekadt. Det erkändes re
bih.
lill Ii, St. Prat. 1850 $ 1351. 7 Sami. 1 Afd. 3 Bält. 1
2 Lag-litshollels Betänkande, IS:o 5.
dan af 1810 års Ständer, hvilka gåfvo initiativet till det lagstiftningsarbete, som slutats
med de till antagande nu framlagde lagförslag.
Införandet af ett förändradt statsskick, derigenom Regeringens och Folkets
ömsesidiga förhållanden och rättigheter i afseende på lagstiftningen noggrant bestämdes,
det friskare lif, som härmed ingöts i statskroppen, och de bemödanden,
som deraf alstrades för införande af ordning och förbättring i allmänna angelägenheter,
hade till följd, att Ständernas uppmärksamhet snart riktades på lagstiftningen.
Två tredjedels sekel hade förflutit från antagandet af en ny allmän lag; en mängd
förändringar i och tillägg till densamma hade under tidens lopp samt under olika styrelseformer
och efter förändrade åsigter skett; och den sammanblandning af ämnen,
hörande till allmän lag och den ekonomiska lagstiftningen, som förekommer i 1734
års lag, hade än mera bidragit till inveckling af och mindre reda i lagstiftningen.
Hos Ständerna väcktes derföre fråga om en allmän revision af lagarne; om urskiljande
och borttagande ur den allmänna lagen af hvad, som hörde lill den ekonomiska
lagstiftningen, deri folket ej egde deltaga; och man erkände äfven behofvet af
“lagarnes förenkling i yttre form, för att rätt kunna fattas och tillämpas'1, äfvensom
att någon förbättring deri till innehåll tilläfventyrs kunde "efter tidens skick" vara
nödig; men man borde dock "ej bygga på annan grund än den varande", och derföre
först och främst “sammandraga de spridda lagförklaringar och författningar i den
koncisa och rediga ordning, som ämnenas natur och omständigheterna medgåfvo,
hvarigenom äfven möjligheten af lagarnes verkliga förbättring, der den tarfvades,
skulle befordras." I enlighet med dessa åsigter anhöllo jemväl 1810 års Ständer,
att, enär otvifvelaktigt vore, alt rikets lagar dels fordrade förenkling för att af allmänheten
och domare kunna rätt fattas och tillämpas, dels ock förbättring till deras
innehåll, Kongl. Maj:t ville, för befordran af detta ändamål, utse en kommittée, bestående
af kunnige och erfarne män, att, med odelad uppmärksamhet på hela lagverket,
i detta afseende utarbeta ett fullständigt förslag, hvilket kunde å nästpåföljande
riksdag öfverlemnas till Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers granskning och
beslut. Denna underdåniga anhållan var anledningen tili Lag-kommittéen. Den utsågs
af Kongl. Maj:t, som genom nådigt bref af den 14 Februari 1811, i afseende
på vidsträcktheten och beskaffenheten af det kommiltécn lemnade uppdrag, föreskref:
“att 1734 års lagbok, i anseende till dess yttre form och indelning i vissa
halkar och kapitel, skulle tjena till grund och efterföljd; att alla de påbud, sorn ser
-
Lag-Vtskotlets Betänkande,, K:o 5. 3
skildt voro utfärdade och hörde till allmänna lagen, skulle sammandragas och der införas
i den ordning, ämnenas natur fordrade; att ur lagen borde uteslutas allt hvad,
som antingen der eller i gällande författningar icke stöde i förhållande till förändrade
omständigheter; att der, hvarest fordrades ändring eller tillägg, sådant finge föreslås;
samt att för mål och redan kände händelser, hvarpå beskrifven lag icke funnes,
ny lag måtte föreslås.“
Sådan var den hufvudsakliga föreskriften för kommittéens arbete, hvilket nu
företogs. Ständernas önskan att redan vid påföljde riksmöte få se den påräknade
frukten af kommittéens verksamhet, blef emedlertid icke uppfylld. Då blef likväl ett
af kommittéen utarbetadt betänkande angående domstolarnes och hofrätternas antal
och organisation af Kongl. Majit öfvCrlemnadt till Ständerna, på det att de måtte yttra
sig, huruvida de i samma betänkande uttryckta grunder i afseende på domstolsorganisationen
finge vid lagverkets utarbetande tjena till rättelse. Kommittéen hade
nemligen ansett lagstiftande maktens preliminära beslut i berörde afseende beliöfligt,
emedan de nödiga föräudringarne i rättegångssättet icke kunde utstakas, innan antalet
af instantier och tiden för domstolarnes verksamhet blifvit bestämda, samt för
erhållande af ett dylikt beslut aflåtit omförmälta betänkande.
Uti underdånig skrifvelse af den 27 Julii 1815 meddelade dock Ständerna
det svar, att de då icke ville någon annan åtgärd i detta ämne vidtaga, än att låta
frågan för det närvarande aldeles hvila, utan något i förväg fattadt beslut, som
skulle kunna lägga hinder i vägen för ämnets vidare utveckling och pröfning. De
anhöllo derföre, att målet måtte till Lag-kommittéens bearbetande återlemnas, hvarefter,
sedan det i föreskrifven ordning blifvit genom trycket till allmän granskning
utgifvct, det finge bero på Kongl. Majits och kommande Ständers pröfning att antaga
eller ogilla såväl det fulländade lagverket, som grunderna för detsamma.
Sedan Lag*-kommittéen i nåder blifvit underrättad om detta Ständernas svar,
fortsattes det påbörjade lagstiftnings-arbetet; och efterhand offentliggjordes genom trycket
utarbetade förslag till civil-lagens serskilda balkar, deremot anmärkningar jemväl
framställdes från åtskilliga håll.
Kriminal-lagen var emedlertid ännu icke fullbordad, då 1823 års Ständer
sammanträdde; och, efter derom väckt fråga, anhöllo samma Ständer, att Kongl.
Majit ville vidtaga nödiga mått och steg till påskyndande af Lag-kommittéens arbeten,
så att hela förslaget till ny Civil- och Kriminal-lag så tidigt måtte fullbor
-
4 Lag-V Iskottets Betänkande, N:o 3.'
das, från trycket utgifvas och allmängöras, att detsamma, i den ordning, 47 § i
Riksdags-ordningen och 87 § Regerings-formen bestämma, kunde, s åvid t möjligheten
det medgåfve, i ett sammanhang komma under Ständernas pröfning vid följande
riksdag. I följd häraf blef Lag-kommittéen, genom nådigt bref af den 11 Mars
1824, anbefalld att, med anledning af inkomna anmärkningar, skyndsamt företaga en
revision eller slutlig granskning af civila Lag-förslaget, så att det, så fort ske kunde,
måtte uti Högsta Domstolen till den med Grundlagen instämmande åtgärd kunna
föredragas.
Den slutliga revisionen företogs äfven; och den 1 Augusti 1826 blef det
reviderade förslaget i underdånighet till Kongl. Maj:t öfverlemnadt.
Deröfver infordrades nu utlåtanden från icke allenast Rikets Ilof-rätfer, utan
äfven Konungens Högsta Domstol. Götha Hof-rätt och Hof-rätten öfver Skåne och
Blekinge afgåfvo jemväl redan år 1827 yttranden öfver förslaget; men från Svea
Hof-rätt hade något icke inkommit, då förslaget företogs till granskning af Högsta
Domstolen, der den år 1833 fullbordades.
Emedlertid bragtcs ämnet åter å bane af enskilde representanter vid 1828
års riksmöte. Då väcktes nemligen fråga om dels antagande af förslaget till civillag
i sin helhet, dels pröfning af de grundsatser, hvarpå det vore byggdt, dels ock
lämpligaste sättet för dess pröfning hos Ständerna; men derjemte ilrågaställdes älven,
huruvida Lag-kommittéen i sitt arbete gått tillväga i full öfverensstämmelse
med 1810 års Ständers yttrade åsigter och önskningar samt Kongl. Maj:ts, i enlighet
dermed, för kommittéen utfärdade instruktion. Redan förut hade Götha Hofrätt
i dess underdåniga utlåtande, med anledning af den granskade civil-lagen, yttrat,
att en så total reform af hela svenska lagstiftningen syntes hvarken nödig eller
nyttig eller kunde antagas öfverensstämma med nationens önskan, utan ansågs,
att man borde stadna vid att befordra mera tydlighet och bestämdhet i lagen, samt
en dermed förkuippad större ordning, reda och enhet i lagskipniugen; och nu anmärktes
hos Ständerna, att de två förslag till civil-lag, hvilka utgått från kommittéen
och hvilka sinsemellan voro väsendtligen olika till innehåll, icke eller innefattade
en så beskaffad bearbetning, sorn med kommittéens tillsättning afsågs. Ändamålet
hade varit att till en redaktion sammandraga alla gällande lagar, afskilja
derifrån föråldrade och olämpliga stadganden, och ifylla hvad som saknades. Men
deremot hade kommittéen utarbetat en ny, från gällande lagstiftning betydligen af
-
- W- Lag-Utskottets Betänkande, N:o 5. 5
vikande lag, emot hvars innehåll en mängd anmärkningar äfvenledes framställdes,
serdeles inom Hedervärda Bonde-ståndet.
Någon pröfning blef likväl icke vid ifrågavarande riksmöte hos Ständerna
företagen af förslaget hvarken i sin helhet eller till grundsatser. Man ansåg detsamma
icke af folket så tillräckligt kändt, att en allmän mening om dess tjenlighet
och företräde framför gällande lag kunnat bildas och stadga sig, hvilket vöre desto
nödigare, som de olika omdömen öfver arbetets värde, hvilka kommit i omlopp, syntes
hafva åstadkommit en fördom, den der ej kunde häfvas annorledes än genom en
närmare kännedom om afbetets halt. Men, i enlighet med dessa åsigter, och under
förhoppning, att hela lagverket kunde å riksdagen derefter af Konungen till Ständernas
granskning öfverlemnas, anhöllo Ständerna i underdånighet, att Lag-kommittéen
kunde få sig uppdraget att, sedan hela lagförslaget blifvit färdigt och kommit
i det skick, i hvilket Kongl. Maj:t, efter Stats-rådets och Högsta Domstolens hörande,
funne detsamma böra genom nådig proposition till Ständernas pröfning öfverlemnas,
författa och i god tid före kommande riksdag från trycket utgifva en tydlig och
lätt öfverskådlig framställning af arbetets plan samt allmänna grundsatser och motiver,
tillika med uppgift och jemnförelse af de väsendtligaste skiljaktigheter emellan
den gällande lagens stadganden och förslagets, jemte skälen för gjorda afvikelse!1;
så att denna framställning kunde, under fortgången af Rikets Ständers granskningsarbete,
tjena till lödning och rättelse.
Detta blef resultatet af 1828 års Ständers öfverläggningar uti förevarande
ämne. Men ett hinder för uppfyllandet af Ständernas underdåniga begäran låg deri,
att,, på sätt ofvan är nämndt, Högsta Domstolen först 1833 slutade granskningen af
Civil-lags-förslaget; samt att det först föregående året fullbordade förslaget tdl Kriminal-lag
ej var af Högsta Domstolen granskadt, innan 1834 års Ständer samlades.
Till dessa Ständer öfverlenniade emedlertid Kongl. Majit nu förslaget till ny Civillag,
jemte Högsta Domstolens yttrande deröfver, „i ändamål att förslaget matte, till
större eller mindre del, i den mån tiden medgåfve, af Rikets Ständer granskas, samt
för den ytterligare behandling å Rikets Ständers sida, den de sjelfva i hänseende
till föremålets vigt kunde pröfva lämplig,,. Men ehuru flera bland Ständerna jemväl
äskade granskning af förslaget, blef någon sådan ej eller denna gång företagen. Man
åberopade såsom anledning härtill än det oskiljaktiga sammanhanget emellan förslagen
till Civil- och Kriminal-lagarne och nödvändigheten att antaga båda på en gång,
6 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 5.
enär alla straffbestämmelser voro af Lag-Kommittéen öfverflyttade från Civil-lagen
på den kriminella, den der icke kunde komma under någon pröfning; och än omöjligheten
att vid dåvarande riksmöte medhinna den ifrågaställdo granskningen för
verkställigheten hvaraf Ständerne äfven nu påtänkte utvägar. De delade emedlertid
föregående Ständers öfvertygelse derom, att granskningen af lagförslagen ej kunde
med tillförsigt försiggå utan en sådan jemförelse-tablå emellan den föreslagne och
den gällande lagstiftningen, som nämnde Ständer ansett nödig, och förnyade derföre
hufvudsakligen samma Ständers underdåniga begäran, dock så att upprättandet af
en så beskaffad tablå måtte uppdragas åt Lag-kommiltéens ledamöter eller andra
skickliga personer.
Det sednare förhållandet inträffade; och de för ändamålet utsedde aflemnade
i Januari 1840 till Kongl. Maj:t den äskade jemnförelse-tablån öfver Civil-lagen;
men en sådan tablå ötver Kriminal-lagförslaget saknades ännu, då Kongl. Maj:t vid
nyssnämnde årg riksdag, i nådig skrifvelse, underrättade Rikets Ständer om berörde
förhållande samt om de anledningar, som i öfrigt hindrat Kongl. Majit att företaga
den granskning af lagförslagen, att Kongl. Majit kunnat vid detta riksmöte aflåta
nådig proposition om förslagens pröfning af Ständerne, men med tillkännagifvande
derjemte af den förhoppning, att Kongl. Majit skulle blifva i tillfälle att vid derpå
följande riksmöte till Rikets Ständer, uti den i Grundlagen stadgade ordning,
framställa den nådiga proposition i ämnet, hvartill granskningen af lagförslagen kunde
föranleda.
Frågan om pröfning af lagförslagen vid denna riksdag var likväl härmed icke
fallen. Den upptogs nu ånyo af enskilde representanter, hvilka yrkade, än att
förslagen måtte i sin helhet antagas, och än att antagandet måtte sträcka sig till
vissa delar. Men andra åter, inseende omöjligheten att vid denna riksdag bringa
frågan till slutlig lösning samt förutsättande behofvet af en ytterligare granskning
af Lag-kommittéens förslager, gjorde derföre framställningar i sådan syftning. Dessa
sednare segrade jemväl. Man ansåg nemligen, att ämnet vore af den vigt, att
man borde tillvägagå med den största varsamhet; äfvensom att, huru önsklig en omarbetning
af lagarne, lämpad efter nationens sociala utveckling, än vore, syntes, hvad
eivil-rätten anginge, behofvet ingalunda vara så allmänt erfaret, att man vore berättigad
eftergifva något uti den lugna och omtänksamma pröfning, både af det bestående
gamla och af det till antagande föreslagna nya, som nationen i detta fall
Lag- Utskottets Betänkande, iVro 5. 7
hade rätt att vänta af dess ombud. Dessutom borde, om än initiativet till det nya
lagverket utgått från representationen, sjelfva förslaget derom framställas af regeringen,
helst ombildningen af lagsystemet påkallade en mängd förberedande åtgärder
i administrativt och ekonomiskt hänseende af stor omfattning; Och det var i
öfverensstämmelse med dessa åsigter, som Rikets Ständer, — under'förklarande, att
landet fästade den högsta vigt vid frågan om ett förbättradt lagverk, serdeles i afseende
på brottmåls-lagstiflningen, men alt sakens stora vigt och angelägenhet
fordrade, att, innan de utarbetade lagförslagen till hufvudsaklig pröfning hos Rikets
Ständer förekomme, den ytterligare granskning deraf blefve företagen, som för ändamålets
vinnande vore af nöden, — genom skrifvelse den 3 Mars 1841 i underdånighet
hemställt, om icke med de åtgärder, som för beredande och utarbetande af
nådig proposition om det nya lagverket erfordrades, anordningar för en ytterligare
granskning af lagförslagen i nyss uppgifna syftemål kunde förenas, samt, för sådant
ändamål, en kommittée eller lagberedning sammansättas af Juslitie-Statsministern,
2 Justitie-Råd, Justilie-Kansleren, Rikets Ständers Justitie-Ombudsman samt 5 andra
lagfarna män, hvilken beredning borde, med jemförelse af de vid lagförslageh
gjorda anmärkningar, ytterligare granska och genomgå desamma; undersöka och
uppgöra förslag till de förändringar i domstclarnes organisation och i fängelsesystemet,
som med det nya lagverket måste införas, så ock utarbeta grunderna och ordningen
för lagverkets promulgation och sättande i verkställighet; med anhållan derjemte:
alt i den mån de förberedande arbetena med hvarje del af lagförslagen fulländades,
err sådan del måtte för Kongl. Majit i Stats-rådet i underdånighet föredragas
och det derefter slutligen beredda förslaget genom tryck allmängöras; att dessa
arbeten så ställdes, att tryckningen af de sålunda beredda förslagen kunde vara fulländad
före den riksdag, som näst efter tre år från den ifrågavarande infälle; samt
att Rikets Ständer då kunde få emottaga Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet.
Denna Ständernas begäran blcf hufvudsakligen i nåder bifallen; och den år
1811 tillsatta Log-kommittéen, som upplöstes efter fullbordan af förenämnde lagförslag,
efterträddes af en annan kommitté, under namn af Lagberedning, bestående af
fem ständige arbetande ledamöter, med rättighet för Justitie-Stats-ministern, såsom
ordförande, en annan ledamot af Stats-rådet, Justitie-kansleren och Rikets Ständers
Justitie-ombudsman att deltaga i granskningen af lagberedningens arbeten,
|^8 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 5.
deri två af Högsta Domstolens ledamöter jemväl egde taga del, såvidt det rörde
sådana lagförslag, som tillhörde Juslitie-departementcls underdåniga föredragning.
Den således förordnade lagberedning, hvars ständige ledamöter emedlertid
flere gånger blifvit ombytta, har äfven numera fullbordat dess uppdrag. Hedan vid
1844 års riksmöte öfverlemnades förslaget till strafflag af Kongl. Maj:t tili Rikets
Ständers pröfning och antagande, hvilken nådiga proposition, då ärendet ej medhanns
under samma riksmöte, vid Ständernas sista sammankomst förnyades. Den
utgång denna fråga då erhöll, är bekant. Den förföll, utan att någon åtgärd å Regeringens
sida sedermera vidtagits för lö.sningen deraf.
Det var emedlertid behofvet af en skyndsam förbättring i Kriminal-lagstiftningen,
som föranledde lagberedningen att i första rummet egna sin .uppmärksamhet
åt denna lagstiftningsgren. Först derefter kom förslaget till Civil-lag under
granskning; och resultaten af denna granskning innefattas i de serskilda, af lagberedningen
utarbetade, genom trycket offentliggjorda, lagförslag, som riksdagsiullmägtigen
Fehr Hansson till antagande nu föreslagit; men af hvilka intetdera ännu blifvit
granskadt hvarken i Konungens Högsta Domstol eller i Stats-rådet.
Derigenom har man likväl erhållit ett tredje förslag till allmän Civil-lag,
hvilket i än större grad afviker från gällande lagstiftning, än det af Lag-beredningen
granskade.
Sådan är i korthet gången och utvecklingen af det lagstiftnings-arbete, sorn
snart under ett halft sekel pågått. Alt det icke varit utan inflytande på gällande
lagstiftning, uppenbaras af de flerfaldigt förändringar deri, af ofta genomgripande
art, som i enlighet med grundsalserne i lag-förslagen, sedan de införlifvats
med folkets tänkesätt och föreställningar, blifvit af lagstiftande makterne antagne.
Men denna omständighet i förening med den varsamhet och försigtighet,
som röjas i den behandling af frågan, hvaraf de utmärkande dragen ofvan äro
tecknade, framkallar ovilkorlig! ett tvifvel om möjligheten och tilläfventyrs rådlig—
heten att på en gång, särdeles i den civila lagstiftningen, söka få utbytt den lag,
som gäller, emot en derifrån i grundsatserne väsendtligen olika. Man har äfven satt
i fråga, huruvida något dylikt varit 1810 års Ständers mening. Det torde emedlertid böra
medgifvas, att det nya statsskicket kräfde en reform af lagstiftningen; Men att
denna reform borde blifva af den genomgripande art, af den vidsträckta omfattning,
sorn lagförslagen afse, synes ej lika ostridigt. Det
Lag-Vtskollels Betänkande, I\’:o 5. 9
Det bor ej förgätas att Svenska folket städse funnit det säkraste värn för
sin urgamla frihet i dess allmänna lag, detta uttryck af folkets seder och tänkesätt,
denna från dess innersta lif utgångna skapelse. Men i samma män som folket
utbildas, vanor, seder och tänkesätt så småningom förändras, nya förhållanden
uppkomma, måste lagarne förändras och l ättas. Då inses jemväl behofvet deraf och
dermed erkännes äfven nyttan. Den brustna harmonien återställes derigenom, och
folken se fortfarande i lagen uttryeken af deras uppfattning om det rätta och nyttiga.
Folken göra dock inga språng i sih utveckling; och det har städse visat sig
att ett fritt folk, som sjelft skapat sina lagar, endast af nödvändighetens kraf gör
utbyte deraf. Det vet väl alt de elementer, som äro nedlagda i lagen, som trotsat
tidens makt, måste vårdas såsom ett nationalitetens högsta palladium.
I dessa tänkesätt synes orsaken ligga till ofvan anmärkta försigtighet och
varsamhet vid behandlingen af ifrågavarande lagstiftnings-ärende. Att de ej haft
annat ursprung eller liärflutit från någon skuggrädsla för det nya, derom vittna de
flera genomgripande lagförändringar, som folket under det stora lagstiftnings-arbetet
medgifvit och hvarigenom de nya idéer och läror, som dervid hyllats, blifvit till
cn del så småningom inympade på gällande lagstiftning. En sådan lagarnes utbildning
är ock öfverensstämmande med redan yttrade åsigter. Derigenom sker en säker
öfvergång til! en ny period i lagstiftningens historia. Då den inbryter, är tiden inne
att samla de spridda dragen, för att framställa dem i den stora taflan — lagboken.
Huruvida denna tidpunkt ännu är inne eller ej, är svårt att bedömma, likasom
om, i sådant fall, bilden blifvit rätt uppfattad i det förslag till allmän Civil-lag, som nu
blifvit till Ständernas pröfning framlagdt. Det fordrar en omsorgsfull pröfning; och
deri låg anledningen till det af Rikets Ständer vid 1840—41 års riksmöte fattade
beslut, angående då utarbetade lagförslagens ytterligare granskning, frågans beredning
och sättet för dess förnyade framläggande för Ständerna» Man ansåg nemligen
då, att, sedan Lagberedningen verkställt dess uppdrag och de reviderade förslagen
blifvit i Stats-rådet inför Kongl. Maj:t föredragna och pröfvade, Kongl. Majit borde i
ämnet aflåta nådig proposition. Nu har visserligen Lagberedningen verkställt den
beredningen ålagda granskning; och frukten af dess arbete, hvad Civil-lageu angår,
är ifrågaslällda lag-förslag; men dermed är den af Ständerna äskade granskning ej
fullbordad; och ärendet har ej heller blifvit dem understäldt i den önskade ordningen.
Bih. till R. St. Brot. iS50 §' i85-i. 7 Sami. i Aid. 3 Haft. t
^0: Lag-VIsko Hels Betänkande, N:o 5.
Då likväl sista delen af Civil-lagförslaget först i sistlidne Oktober månad
af lagberedningen till Kongl. Majit öfverlemnades, har ej heller Ständernas önskan
hittills kunnat hinna fullgöras. Men med afseende å den vigt, som ligger å Ständernas
i afseende på frågans behandling redan fattade beslut, i enlighet hvarmed
Ständerna hafva att från Kongl. Majit vänta nådig proposition å förslaget, så beredt
och pröfvadt som Ständerna åstunda!, och då en afvikelse i denna del destomindre
torde kunna komma i fråga, som sådant blott skulle leda till minskning af
den sorgfalliga pröfning, som varsamheten påkallat i ett ämne af den djupt ingripande
och för nationen vigtiga beskaffenhet^ som ifrågaställde,, får Utskottet vördsamt
tillstyrka
alt Rikets Ständer måtte förklara det Petter Hanssons yrkande, att Ständerna
nu måtte ingå i pröfning af och antaga det utaf Ragbere ättingen utarbetade
förslag lill Civil-lag i sin helhet, icke kan bifallas.
Stockholm den 31 Januari 1851.
Reserv ali o ner:
af Herr Cederschiöld, R. T.: “Huruvida Lag-utskottet på grund af enskild motion
nu bordt ingå i hufvudsaklig pröfning af det nya lagförslaget i sin helhet beror efter
mitt omdöme derpå, huruvida den granskning deraf, som Rikets Ständer ansett
böra föregå en sådan pröfning blifvit fullbordad elier icke.
I afseende härå har Utskottet vid handläggningen af denna motion inhemta!,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 3 Märs 1841 rörande det nya Lagverket
dels tillkännagifva att Rikets Standar för sin del ansågo sakens stora vigt
och angelägenhet fordra att, innan lagförslagen till hufvudsaklig prof täng hos Rikets
Ständer föreUommo, den ytterligare granskning af desamma blefve företagen, som för
ändamålets vinnande vore af nöden, dels ock för vinnande af detta ändamål i underdånighet
hemställt att en kommittee eller lagberedning måtte sammansättas af
O o O
Justitise-Statsministern, två Justitise-råd, Justitia^kansleren och Rikets Ständers Justitise-ombudsman,
samt fem andre lagfarne män, äfvensom alt åt denna beredning
kunde uppdragas att, med jemförelse af de vid lagförslagen gjorda anmärkningar ytterligare
granska och genomgå desamma, att undersöka och uppgöra förslag till de
Lag-Vtskollels Betänkande, N:o 5. 11
förändringar i domslolarnes organisation och i fängelse-systemet, sosn ined det nya
lagverket måste införas, så ock utarbeta grunderna och ordningen för lagverkets
promulgerande och sättande i verkställighet; att i den mån de förberedande arbetena
med hvarje del af lagförslaget fulländades en sådan del af lagverket klefve för
Kongl. Maj:t uti Stats-rådet i underdånighet föredragen och det derefter slutligen
beredda förslaget genom tryck allmängjordt; alt dessa arbeten så ställdes, att tryekningen
af de sålunda beredda förslagen till Civil- och Ivriminal-lag kunde vara fulländad
före den, vare sig lagtima eller urtima riksdag, som näst efter tre år från
1811 års riksdag infölle, och att Rikets Ständer då fingo emottaga Kongl. Majits
nådiga proposition i ämnet; samt ändtligen att Lagberedningen äfven finge sig anförlrodt
att redigera förslag till de särskilda författningar, som vid och för det nya
lagverkets antagande och promulgation kunde finnas behöflig» att tillika utfärdas.
Sedan Kongl. Majit i anledning af berörde underdåniga hemställan i nåder
beslutat förordnandet af en Lagberedning af fem ständige ledamöter för de af Rikets
Ständer afsedda ändamål och för att jemväl afgifva underdånigt yttrande öfver
förslag till författningar, innan desamma af Kongl. Majit i Stats-rådet slutligen blefve
pröfvade, samt att Justitire-Sta sministern såsom ordförande, jemte en annan ledamot
af Stats-rådet, Justiiise-kansleren och Rikets Ständers Justitire-ombudsman berättigades
att bevista nämnde Lagberednings sammanträden och deltaga i granskningen
af dess arbeten, när desse embetsman» öfrige göromål sådant medgnfve och att två
af Högsta domstolens ledamöter, som dertill af Kongl. Majit utsagos, äfvenledes när
deras öfriga göromål det tiiläto, skulle ega alt deltaga i Lagberedningens granskning
af sådane lagförslag, som tillhörde Justilise-departementets underdåniga föredragning,
så hafva Rikets Ständer uppå derom aflåten nådig proposition, till Kongl.
Majlis nådiga disposition anvisat 12,000 ridr årligen till kostnadernes bestridande för
nämnde Lagberedning.
Enlist hvad Rikets Ständers Xuslitire-ombudsman uti sin berättelse för år
1848 anmält, har Lagberedningens arbeten intill 1845 så blifvit handlagde att de ständige
ledamöterne varit tillstädes vid de dagliga sammankomsterne, men de af dem
uppgjorde förslag derefter företagits lill slutlig öfverläggning uti så kallade plenisammaukomster,
hvilka inträffade endast en dag i veckan, hvarvid de granskande
Ibdamöternc hade tillfälle att inhämta sammanhängande kännedom af förslagen och
12 Lag-Ulskollels Betänkande, N:o 5.
alt deröfver yttra sina meningar utan att dagligen bevista sammankomster, hvartill
deras öfriga göromål omöjligen kunde lemna dem tid.
Som denna arbetsordning derefter öfvergifvits, så att inga pleni-sammankomster
vidare hållits, har Justitiffi-ombudsmannen, för att så vidt på honom kunde bero,
söka befrämja en så allvarlig och omfattande diskussion sorn möjligt öfver de vigtiga
frågorne om domstolarnes sammansättning och rättegångsordningen m. m., uti
underdånig skrifvelse den 9 Januari 1849 underdånigst hemställt, om icke Lagberedningen
kunde erhålla nådig befallning att uti allmänna sammankomster företaga till
ytterligare skärskådande dels det redan afslutade förslaget till rättegångsbalk i tvistemål,
innan detta trycktes, och dels förslaget till rättegångs-ordningen för brottmål,
så fort delta blefve af arbetande ledamöterne uppgjordt; och har Jusiitiaj-oinbudsmannen
derjemte tillkännagifva att ett vilkor för vinnande af det ändamål haa
sökte, vore, att, vid dessa allmänna sammankomster, Justitise-Statsministern måtto
föra ordet, samt den af Kongl. Maj:t utsedda ledamot af Slals-rådet och de två Justilise-råd,
hvilka, enligt Lagberedningens instruktion eller organisationsbref, tillhörde
dess ledamöter, dervid tillkallades.
A denna underdåniga framställning har dock något afseende ansetts icke
böra fästas, enligt hvad uti nådigt bref den 3 Juli 1849 Justitise-ombudsmannen till
svar meddelats; och har följden häraf blifvit den, dels att de fem ständige ledamöternas
arbete icke blifvit af Justitiaj-ombudsmannen och Lagberedningens öfrige ledamöter
i afsedd ordning granskad t innan detsamma från trycket utgifvifs, dels ock
att de anmärkningar, som på grund af den först derefter af Justitiffi-ombudsmannen
verkställda granskningen blifvit framställda uti hans till Rikets nu församlade Ständer
afgifne berättelse, icke blifvit af beredningens öfrige ledamöter besvarade, hvilket
dock synes hafva varit så mycket mer af behofvet påkalladt, som dessa anmärkningar,
derest de ej kunna nöjaktigt vederläggas, skola föranleda til! genomgripande
förändringar uti förslaget så väl i afseende på Domstols-organisationen och
rättegångs-ordningen, som äfven i afseende på fängelse-systemet.
Då nu sålunda den granskning af det nya lagförslaget, som Rikets Ständer
redan förklarat böra föregå förslagets hufvudsakliga pröfning, på sätt här ofvan upplyst
blifvit, ännu icke egt rum, så anser jag Lag-utskottet af sådan anledning, på
grund af enskild motionärs derom gjorda framställning, i sakens så beskaffade skick
icke
Lag-Utskottels Betänkande, N:o 5. 13
icke böra ingå i hufvudsaklig pröfning af det nya Lag-förslaget i sin helhet, dock
med förbehållen rätt för Utskottet, att, med hämtadt stöd af denna motion, vid pröfning
af särskilda på Utskottets handläggning beroende frågor, till antagande föreslå
de delar af samma lagförslag, som vid en sådan pröfning af Utskottet såsom nyttiga
anses.
Om åter Rikets Ständer, antingen i strid mot min uppfattning af saken,
skulle anse den af Rikets Ständer afsedda granskningen af det nya lagverket vara
behörigen fullgjord, eller ock nu mera vilja frånträda sin egen åsigt om behofvet
deraf, så torde, derest annat hinder för den hufvudsakliga pröfningen af förslaget
icke skulle möta, det ankomma på Rikets Ständer att meddela Lag-utskottet nödig
föreskrift för ärendets vidare behandling.
Af Riksdagsfullmäktige!! Ola Mänsson från Skåne: Då förevarande fråga
behandlades inom Utskottet var pluralitetens af mig delade mening den, att Civillag-förslaget
icke nu borde komma under Ständernas pröfning, af skäl att det åberopade
förslaget icke varit motionärens eget eller ens blifvit bifogadt motionen, att
detta förslag var detsamma och intet annat än det, hvarom Rikets Ständer vid 1840
och 1841 årens riksdag beslutat, att en ytterligare granskning och beredning borde
föregå den slutliga pröfningen; att då förslaget blifvit så beredt, som Ständerne uti
underdånig skrifvelse vid bemäld e riksdag önskat, det först efter föredragning i Statsrådet,
genom Kongl. Maj:ts nådiga proposition, borde kunna komma under deras
pröfning. Men ehuru dessa grunder i viss mån blifvit åberopade och Utskottet
hemställt, att Rikets Ständer icke nu på enskild motionärs yrkande måtte ingå i
pröfning af Lagberedningens förslag till Civil-lag, har likväl Utskottet sjelft, efter
mitt bedömmande, låtit påskina att det ingått uti indirekt pröfning deraf, då Utskottet
uti följande ordalag sålunda modifierar betänkandet: „Men denna omständighet i
förening med den varsamhet och försigtighet, som röjes i den behandling af frågan,
hvaraf de utmärkande dragen ofvan åro tecknade, framkallar ovilkorligt ett tvifvel om
möjligheten alt pä en gäng, serdeles i den civila lagstiftningen, söka få utbyta den lag,
som gäller, emot en derifrån i grundsatser väsendtligen olika. Man har äfven satt i
fråga huruvida något dylikt varit 1810 års Ständers mening. Det torde väl böramedgifvas,
att det nya statsskicket kriifde en reform af lagstiftningen; men att denna reform
borde blifva af den genomgripande art, af den vidsträckta omfattning, som lagBth.
tilt K. St. Fröt. 1850 1851. T Samt. i Afd. 3 Hd/(. 3
14
Lag- Utskottets Betänkande, ifto 3.
förslagen afse, synes ej lika ostridigt.„ Att Utskottets majoritet genom dessa med
beslutet alldeles oförenliga yttranden kanske omedvetet uttalar, om icke en positiv,
dock en negativ förkastelsedom öfver kela det kostsamma Civillag-förslaget må väl
icke kunna förnekas; hvadan och om betänkandet utan anmärkning eller förbehåll af
Rikets Ständer godkännes, Ständerna på förhand och utan att en enda § varit under
pröfning, gifva förslaget dödsstöten. Alltså och ehuru jag är ense med Utskottets
majoritet om beslutet, måste jag på ofvan anförde grunder anmäla min reservation
mot de motiver i utlåtandet, som stå i strid mot samma beslut.
STOCKHOLM, F. d. Schultze’» Boktryckeri, 1851.
Lag-Vtskottels Betänkande, N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utst. d. 1 Febr. 1851 kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rätt till jord
och lägenhet för anläggande af elektriska
Telegrafer.
Uti ett hos Ilöglofliga Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, har hr
von Helam!, J., fästat uppmärksamheten på nödvändigheten att i förtid undanrödja
de hinder, som kunde möta för anläggning här i landet af elektriska Telegrafer,
helst deras företräde framlör alla andra kände telegraf-inrättningar, under sednare
åren, allt mer och mer visat sig i andra länder. Det väsendlligaste hindret vore
emedlertid det, att rättighet ej skulle vara i lag medgifven till utläggning af elektriska
ledningstrådar, der behofvet påkallade. Visserligen innehölle Kongl, förordningen
den 20 November 1845, angående jords afståendc för allmänt behof, alt egare
af jord eller lägenhet är pligtig, att, mot stadgad ersättning, afstå jorden eller
lägenheten för allmänt nyttiga behof, såsom anläggning afvägar, broar m. m.; men denna
Författning syntes ej fullt tillämplig på förevarande fall. Den förutsatte nemligen alltid å
ena sidan ett fullt afstående, och å den andra ett inlösande af jord, hvilket förhållande
ej borde komma i fråga vid anläggning af elektriska telegraflinier, emedan jorden
derigenom icke göres oanvändbar för egaren; ty en linea af omförmälda art anbringas
antingen på stolpar i luften eller flera fot djupt i jorden, deri egaren ej i någotdera
fallet af inrättningen är hindrad att fortfarande till sin fördel begagna. Lagstiftningen
syntes derföre böra lämpas efter berörde förhållande, enär ett inlösande af alf
den jord, deröfver en telegrafliuea kunde komma att gå, skulle medföra så dryga
kostnader, att anbringandet af dylika linier i Sverige ej blefve möjligt. Målet skulle
emedlertid vinnas genom ett stadgande derom, att jordegare äro pligtige att af
sina egor upplåta hvad uti ifrågaslällde hänseende fordras emot ersättning för den
skada, som för honom kunde uppkomma; och har hr von Heland i följd häraf
m. lill R. St. Brot. 1850 $ i85t. 7 Samt. i Åfd. 4 Höft. 1
2 Lag-Vtskol tels Betänkande, N:o 6.
föreslagit, att till ofvan åberopade Kongl, förordning af den 20 November 1845 måtte
göras ett tillägg af denna lydelse:
“Der Konungen pröfvar nödigt, att jord elier lägenhet, som enskild man
tillhör, begagnas skall för utläggning af elektriska ledningstrådar, vare egare pligtig
att upplåta hvad för ändamålet fordras: njute dock den, som härigenom skada
lider, ersättning derför till fulla värdet och hälften derutöfver, der ej parterne om
andra vilkor åsämjas.„
Öfver detta förslag har Lag-utskottets yttrande blifvit infordradt. Utskottet
har jemväl tagit förslaget i öfvervägande; men ej funnit skäl att detsamma med
sitt tillstyrkande understödja. Utskottet hyser nemligen den öfvertygelse, att ifragaställde
telegraf-inrättningar, betraktade såsom vigtiga kommunikationsmedel, äro
hänförliga till så beskaffade allmänt nyttiga företag, hvilka afses i den af motionären
åberopade Kongl, förordning af den 20 November 1845, och för hvilkas utförande
den enskilde således ej kan lägga hinder, såvida de vilkor å andra sidan iakttagas,
som berörde författning bestämmer. Att lag icke saknas för nu uppgifna
fall följer häraf; men en annan fråga åter är den, huruvida, då den enskildes jord
för en del förelag måste användas, så att jorden varder helt och hållet onyttig för
egaren, men för en del blott behöfver begagnas i så ringa man, att egaren fortfarande
deraf kan draga fördel, de i lagen för jords användande stadgade vilkor böra
så tydas, att jorden alltid bör af egaren lösas, och om, i sådan händelse, en förändring
af lagen i denna del bör ega rum i enlighet med motionärens förslag. Om
emedlertid nyssnämnde tydning antages vara med lagen öfverensstämmande, och om
än en modifikation deraf för det fall, att jorden icke göres för egaren onyttig, skulle
anses ändamålsenlig, så möter likväl härvid den omständighet, att den föreslagna
modifikationen endast afser ett enstaka förhållande eller anläggandet af elektriska
telegrafer; och att för detta partiella fall tillvägabringa en förändring i allmän lag,
synes desto mindre lämpligt, som något behof deraf ännu icke visat sig. Dessa äro
skälen för Utskottets ofvan yttrade åsigt, enligt hvilken Utskottet vördsamt tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte förklara, det ifrågavarande förslag ej kan till
någon lagstiftnings-åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Januari 1851.
Lag-Utskottels Betänkande, N:o 6.
3
Reservationer:
Af herr Cederschjöld, R. T. “Om Lag-utskottet anser en lag, hvaruti förändring
blifvit föreslagen, redan i sig innefatta den mening, sorn förändringen afser, så
bör Utskottet bestämdt uttala en sådan åsigt, helst densamma ensam utgör ett tillfyllestgörande
skäl att förklara förändringen obehöflig. I stället att nu så gå tillväga,
har Utskottet uttryckt sig i sväfvande ordalag, och såmedelst lemnat Rikets
Ständer i okunnighet om, huruvida Utskottet anser lagen af den 20 November 1845
böra så förstås som motionären föreslagit, eller icke. För min del kan jag ej gilla
detta förfaringssätt och jag har derföre ansett mig böra tillkännagifva, att nämnde
lag, så vidt jag förstår, endast innefattar skyldighet för jordegaren att med full eganderätt
afstå hvad af jorden lill allmänt behof erfordras, men deremot icke förbinder
honom till någon så beskaffad upplåtelse af jorden, som motionären åsyftat och
hvarförutan de af honom omnämnde telegraf-inrättningarne ej kunna anläggas. —
Häraf följer således, att, derest Rikets Ständer skulle anse de ifrågavarande telegrafinrättningarne
vara af sådan allmän nytta, att hindren för deras anläggning böra undanrödjas,
en förändring af Kongl. Förordningen den 20 November 1845, i den syftning
motionären föreslagit, enligt min åsigt, blifver af behofvet påkallad.“
Af herr Rudling, under tillkännagifvande, att han icke öfvervarit Utskottets
sammanträde, då förestående betänkande beslutats, men att han instämmer i herr
Cederschjölds serskilda mening.
4
Lag-Utskottets Betänkande, AVo 7.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Febr. 1851 kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om verkställighet
a( Under-rätts beslut i hyres- och utflyttning
s-mål,
Uti ett till Välloflige Borgare-ståndet ingifvet och till Lag-utskottet remilteradt
memorial, har herr C. J. Ek anmärkt, att, ehuru lagstiftaren, med afseende å
nödvändigheten deraf, att de i städerna ofta förekommande tvister angående flyttning
i eller ur hus skyndsamt blifva med slut afliulpna, meddelat åtskilliga bestämmelser
till förenkling och förkortande af dylika tvisters behandling vid domstolarna,
kunde åsyftade ändamålet likväl icke vinnas, så länge 2 § i llättegångs-balkens 26
kap. hade tillämpning på så beskaffade tvister. Denna § innehöll nemligen, att
verkställighet ej må följa å Under-rätts dom, deremot vädjadt är, så framt vadet
derigenom onyttigt blefve, hvilket syntes inträffa, derest någon ålades afflytta förhyrd
lägenhet före hyrestidens slut, enär han, vid sådant förhållande, alltid hade
gått miste om en betingad rättighet, äfven om rättigheten af högre domstol sedermera
erkändes. Det vore emedlertid af högsta vigt, att Under-rätts beslut i tvister
af omförmälte art finge, utan afseende å erlagdt vad, gå i verkställighet. Tredska
och vinningslystnad hafva eljest öppet spelrum; och mången kan, oansedt han i behörig
ordning uppgjort hyresaftal, i annat fall blifva husvill. Exempel af dylik beskaffenhet
inträffa icke sällan i städerna. Derföre har ock Lagberedningen uti 4 §
33 kap. af dess förslag till Rättegångsbalk föreskrifvit, att hvad Under-rätt dömt i
tvist om hyresgästs flyttning i eller ur hus skall genast verkställas, ändock mot domen
vädjas; och under åberopande häraf har herr Ek föreslagit, att enahanda stadgande
måtte varda antaget antingen såsom tillägg till 5 kap. 3 § Utsöknings-balken
i gällande lag eller såsom serskild föreskrift.
Lag-VIsko Hels Betänkande, !S:o 7. 5
Utskottet medgifver visserligen, ått behof vore af föreslagne stadgandet,
derest det i 2 § af Rättegångs-balkens 26 kap. förekommande förbud emot verkställighet
af Under-rätts beslut, deremot vädjadt är, i händelse vadet genom verkställigheten
blefve onyttigt, verkligen hade afseende och borde tillämpas på tvister
af förenämnde beskaffenhet; men en sådan vidsträckt tillämpning af omförmälta
förbud är, enligt Utskottets uppfattning, oförenlig med lagstiftarens mening.
Verkställighet å Under-rätts beslut, deremot är vordet vädjadt, kan nemligen icke
anses göra vadet onyttigt i det fall, att den vädjande är i tillfälle att, i händelse
han vinner, antingen återfå omtvistade saken, eller bekomma full ersättning, för det
han deraf gått miste under påräknad tid. Derom försäkras han likväl genom 3 kap.
5 § Utsöknings-balken, hvartill hänvisas uti nyss åberopade lagrum, som således
förenat rättigheten att erhålla verkställighet å Under-rätts beslut, med skyldigheten
att ställa borgen för den skada, verkställigheten kan medföra. Denna Utskottets åsigt
oin rätta tillämpningen af ifrågavarande lagbud, så vidt hyres- och utflyttiiings-mål
rörer, delas jemväl, efter hvad Utskottet inhemtat, i allmänhet af domare och exekutorer.
Att emedlertid i denna fråga, likasom i de fleste andra, olika förfaringssätt
och olika beslut förekommit, kan väl icke motsägas; men dessa olikheter torde
icke alltid kunna antagas såsom bevis om otydlighet eller brist i lagen, än mindre
utgöra giltig grund för ytterligare lagstiftning. Stiftarne af vår lag hafva synbarligen
sökt undvika den alltid ofullständiga och oftast till oreda ledande kasuistiken,
samt derföre blott angifvit de allmänna reglor och grundsatser, som för pröfning och
utförande af rättsanspråk böra följas. I oftanämnde lagbud återfinnes en sådan allmän
regel. Att bestämma, der tillämpning deraf bör ega rum, tillkommer icke lagstiftaren,
utan lagskipningen; och endast genom dess utbildning kan en rätt uppfattning
af lag blifva gällande. Uppräknandet af alla de fall, då tvekan kan uppstå
om förbudet emot verkställighet af Under-rätts dom är tillämpligt eller ej, skulle ej
eller låta sig göra; och att upptaga ett af dessa fall synes ej lämpligt. Derföre
tillstyrker Utskottet vördsamt,
afl ifrågavarande motion icke matte bifallas,
Stockholm den 27 Januari 1831.
6
Lag -Ut sko t telt Betänkande, A’:o 8.
N;o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d«n 4 Febr. 1851, kl. 1 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring
af grunden för beräkningen utaf det
Magistraispersoncr i städerna tillkommande
arfvode för bouppteckningar.
Genom Kongl. Förordningen den 10 December 1756 är stadgadt, att berörde
arfvode skall utgå med en procent af all i Boel befintlig fast och lös egendom uti
alla städer utom Stockholm och Götheborg, hvilka hade sin serskilda inrättning.
Detta stadgande vore, efter hvad herr C. F. Hallström uti ett till välloflige Borgareståndet
iugifvet memorial anfört, i hög grad obilligt. På landet egde sterbhusdelegare
frihet att uppdraga förrättandet af bouppteckningar åt de personer, till hvilka
de hade förtroende, äfvensom att derföre dem godtgöra efter sterbhusets råd och lägenhet;
men, på sätt nämndt är, måste arfvodet utgå i städerna utan afseende å
boets ställning. Deraf uppkomme jemväl de obilligaste förhållanden för städernes
borgerskap. Om t. ox. två makar i stad, efter att hafva hunnit förvärfva så mycket
som fordras till handpenning på köpeskillingen för en fastighet i staden, inköpa en
dylik, men endera makan dör, innan de kommit i tillfälle att göra ytterligare afbetalning,
så kunde lått hända, att, enär fastigheten, ehuru den till större delen är belastad
med skuld, likväl utgör en boets egendom, derföre boupptecknings-arfvode
utgår, detta arfvode komme att medtaga ett erlagda handpenningen motsvarande belopp
och således allt hvad makarne genom omsorger samlat; och denna orättvisa
mot städernas borgerskap hade stegrats, i den mån rättigheten att idka handtverk
och handel på landet utvidgats, hvilket betydligen hade minskat inkomstkällorne, i
synnerhet för de mindre städernes borgerskap. Enligt herr Hallströms åsigt, borde
derföre den inskränkning uti förevarande hänseende ske, att omförmälte arfvode endast
må beräknas efter boets behållning och ej efter inventarie-summan; hvadan
lian yrkat, att Rikets Ständer måtte besluta en sådan ändring uti ofvanberörde författning.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 8. 7
Lag-utskottet, lill hvars yttrande della förslag blifvit hänskjutet, har, under
öfverläggningen derom, väl, a ena sidan, funnit, hurusom ifrågavarande afgift någon
gång kan anses mindre billig; men deremot å den andra ej kunnat förbise de omständigheter,
som för närvarande hindra undanrödjande deraf. En så beskaifad afgift
i städerna i allmänhet, som ifrågavarande, blef, med anledning af åtskillige städers
borgerskaps besvär, först bestämd genom Kongl. Förordningen den 1 Mars
1749 att utgå med en half daler för hvarje hundrade i borgerskapets sterbhus, men
med allenast en tredjedels procent af hela egendomen uti kronones betjentes och
andras sterbhus, utan att gäld och skuld behöfde afdragas, enär sterbhuset förklarades
berältigadt att vid sådan gälds utbetalande till borgenärerne provisionen afdraga.
Häraf följde emedlertid, att afgiften icke drabbade sterbhusdelegare, utan
borgenärer. Denna orättvisa lärer snart blifvit insedd, ty den afhjelptes vid 1756
års riksdag, då fråga om afgiftens förhöjning förekom hos Ständerna, i enlighet
med hvilkas beslut den af motionären åberopade författning under den 10 December
samma år af Kongl. Maj:t utfärdades, genom hvilken författning blifvit, på sätt anmärkt
är, stadgadt, att borgmästare och råd i alla städer, utom Stockholm och Götheborg,
ega att i arfvode för bouppteckningar uppbära en procent af all i boet befintlig
fast och lös egendom.
Då nu detta arfvode utgör en väsendtlig del af magistraternes aflöning, anser
Utskottet häri för närvarande ligga ett oundvikligt hinder mot den föreslagna ändringen
i grunden för arfvodets beräkning. Efter hvad kändt är, aflöna nemligen
städerna sjelfva deras magistratspersoner; och vid bestämmandet af deras löner har
oftanämnde af Konung och Ständer medgifna arfvode ingått i beräkning. Att helt
enkelt vidtaga föreslagna förändringen, skulle således vara lika förnärmande för varande
magistratspersoner, som för städerne, hvilka, vid ordnandet af deras angelägenheter,
afsett de serskilde, i afseende på dem utfärdade, lagar. En förändring i
förevarande hänseende synes derföre påkalla förutgående åtgärder för betryggande
deraf, att någons tillförsäkrade rätt icke inskränkes, och att sådane löner i annan
ordning komma att utgå, att städerna kunna påräkna att fortfarande ega skicklige
magistratspersoner.
Af dessa anledningar tillstyrkes vördsamligen,
att herr Hullströms motion icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Februari 1851.
8
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 9.
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Febr. 1851 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring
af det uti 17 kap. 16 § Rättegångsrbalken föreskrifna
formulär till vittnesed.
Den fråga om en dylik förändring, som utgjorde föremål för öfverläggning
vid sistförflutna riksdag, har nu åter blifvit upptagen af Herr Rudling, A. H., hvilken
uti ett af välloflige Borgare-ståndet till Lag-utskottets yttrande öfveriemnadt
memorial föreslagit, att 17 kap. 16 § Rättegåugs-balkeu måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
“Vittnen skola, i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro, denna
ed, med hand å bok, svärja: jag N. N. lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga
Evangelium, att jag skall vittna och uppenbara allt hvad jag vet i denna sak handt
och sannt vara, så att jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar, för hvad orsak
eller under hvad sken det vara må; så sannt mig Gud hjelpe till lif och sjäi.“
Efter motionärens tillkännagifne åsigt skall den således föreslagna förändringen
vara af behofvet påkallad. Nu föreskrifne formulär till vittnesed skulle icke
innehafva de egenskaper, som fordras i ett ändamålsenligt edsformulär eller korthet,
tydlighet och bestämdhet. Det vore nemligen så långt, att många, om ej flertalet,
af vittnen vid slutet hade glömt början; och upprepandet af åtskilliga förhållanden,
såsom vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och skänker, räddhåga m. m., ledde
understundom tankarna på främmande ändamål, så att känslan af den heliga förpligtelsen
att tala sanning blefve mindre liflig. Detta upprepande syntes dessutom ändamålslöst,
enär alla de bevekelsegrunder, sorn kunde hafva inflytande på vittnen
till sanningens förtigande, icke läte sig i eden intagas;] och härtill kom äfven, att
vittnen, med anledning af det löfte, som i eden gifves, “att vittna och gifva tillkänna
-
Lag-Utskottets Betänkande, K:o 9. 9
na allt hvad frågadt varder“, icke sällan blifvit missledda derhän, att de icke ansett
sig pligtige att uppenbara annat, än hvarom de blifvit tillfrågade. Omförmälde brister
i gällande vittnesed syntes derföre böra afhjelpas. Man hade nyligen förändrat formulären
för tro- och huldhets- samt borgenärs-ederne; och en förändring i vittneseden,
för att göra den fullt ändamålsenlig, vore desto angelägnare, som samma ed
vore den mest använda.
På dessa skäl har motionären grundat sitt förslag. De öfverensstämma
emedlertid hufvudsakligen med dem, som af sista riksdagens Lag-utskott åberopades
till stöd för förändring af vittneseden till nära nog enahanda lydelse, som den
nu påyrkade. Förslaget derom vann likväl icke Rikets Ständers bifall, utan lagen
förblef oförändrad; och Utskottets öfvertygelse är jemväl, att någon förändring i förevarande
hänseende ej eller är af behofvet påkallad.
Om fråga vore att antaga ett förut saknadt formulär till vittnesed, så kunde
tilläfventyrs tvekan i valet uppstå emellan ett af den lydelse, som det nu gällande,
och ett så beskaffadt, som det ifrågaställde; men detta fall är ej nu för handen.
Man eger nemligen ett af lagstiftaren antaget formulär, hvilket öfver hundrade ar,
nära nog dagligen, varit vid donistolarne tillämpadt, som derigenom blifvit för folket
allmänt kändt, och om hvars betydelse någon tvekan ej kan uppstå. Hufvudsaken
är förpligtelsen alt tala sanning. Visserligen kan en dylik förpligtelse uttalas i kortare
ord, ja i vida färre, än den motionären föreslagit, såsom sker i de länder, der
vittnet, på domarens uppmaning att edligen betyga, det han skall tala sannt, blott
säger: „Jag svär„; men att detta skulle här i landet vara lämpligt, att ett sadant
sätt skulle öfverensstämma med folkets föreställningssätt om en förpligtelse af den
högtidliga betydelse, som ifrågavarande, synes Utskottet tvifvelaktigt.
Låge emedlertid i gällande vittnesed anledningar till sådant missförstånd, att
vittnen kunde, med bibehållande af samvetsfrid, dölja förhållanden, för hvilkas utredande
de kallats att vittna, så vore en förändring af behofvet högeligen påkallad;
men i den af motionären åberopade omständighet ligger icke en så beskaffad anledning,
emedan vittnet svär, icke allenast att tillkännagifva allt hvad som frågas,
utan ock att „ej något dölja, som till sakens och sanningens upplysning lända kan,,
och följaktligen att „bekänna och uppenbara allt hvad vittnet om saken vetterligt
är„; och om än alla de omständigheter, som kunna hafva inflytande på vittnet, ej
Bill. till R. St. Vrot. 1S50 tf 1851. 7 Samt., 1 A[d.t i Hält. 2
10
Lag-V tskottets Betänkande, A::o 9.
blifvit uppräknade eller möjligen kunna uppräknas, torde dea antydning örn dessa
omständigheter, den varning att af inga bevekelsegrunder förtiga sanningen, som
dermed uttalas, ej vara utan vigt. At eden gifves äfven derigenom en större högtidlighet;
och den kan ej annat än bidraga att djupare väcka vittnenas uppmärksamhet
på vigten af deras förpligtelse.
Häraf följer, att Utskottet ej anser något behof vara för handen att uti ifra.—
gaställde hänseende förändra gällande lag; hvadan Utskottet vördsamt tillstyrker,
alt herr Rudlings mation ej mätte vinna Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 4 Februari 1851.
Reservation
af herr Rudling, under åberopande af de skäl, han till stöd för sitt förslag
anfört, och sista Ständers Lag-utskotts i ämnet afgifna betänkande.
>
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Lag-Utikotlets Betänkande, N:o 10.
1
N:o 10.
An'', till Exp.-Utsb. den 20 Fihr. 1851, lil. 2 e. m.
Belänkande i anledning af väckte motioner om upphörande
af frälsemans serskildta (orum.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adelil har hr Granfeldt, A., och hos HedeTvärda
Bonde-ståndet riksdagsfullmäktige!! Nils Strindlund från Westernorrlands län,
uti serskildte till Lag-utskottets behandling öfverlemnade memorial, föreslagit att Riddel
skåpets och Adelns uti 6:te punkten af dess privilegier den 16 Oktober 1723
grundad® samt genom 8:de och 9:de moni. i 2 § al Rättegångs-balkens 8:de kap.
fastställda ratt, att omedelbart af Hof-rätt i vissa mål dömas, måtte upphöra, så att
detta Stånd mätte, lika med andra medborgare, i alla deras lättsangelägenheter komina
att lyda under de vanliga domstolarne.
Till stöd för detta förslag hafva motionärerne åberopat nödvändigheten att
söka bereda minskning i Hof-rätt emes göromål, hvilka genom Kämners- och Lagmans-rätternes
indragning i betydlig grad ökats; hvaijemte hr Granfeldt hänfört sig
till det af Lag-utskottet vid sista riksmöte afgifna yttrande i anledning af då gjord
framställning i enahanda syftning, som den nu ifrågaställa.
Nämnde yttrande lyder sålunda: „Då den första Hof-rätt år 1614 inrättades,
alt, såsom konungens högsta nämnd, ,,döma konungsdom" stadgades i den samtidigt
dermed utfärdade rättegångsordning, att, „på det hvart och ett Stånd vid sin välfångua
frihet och rättighet må handhafd varda", vissa mål rörande Ridderskapet och
Adeln skulle omedelbarligen af Hof-rätt skärskådas och pröfvas; hvaremot de öfriga
borde likasom förut af Under-rätterne upptagas och bedömas. Denna rättighet stadfästades
slutligen i Ridderskapets och Adelns år 1723 utfärdade privilegier; och i
Bii. lill R. St. Brot. 1850 $ 1851. 7 Sami. 1 A/d. 5 Raft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande, N:o iO.
öfverensstämmelse dermed förordnade 173-i års lagstiftare uti 8:de kap. 2 § Rätte—
gåugs-balkeu, att Hof-rätt skall, såsom första domstol, döma öfver „tvistcr om arf
efter frälsemän: theras förordning vid dödstimma» om theras egendom: förmynderskap
för theras barn och arfvingar, som frälse äro; så ock ther frälseman elier thes
arfvinge vil genom offenteligit anslag afstå thes egendom till borgenärer „och om
hvartheras företräde ther til; eller then ene maken söker att skilja sin lott i bo från
then andras enskilta gäld,,; samt vidare öfver the brott,, ther frälseman förverkat lif,
ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet; så ock envigos och andra slagsmål
eller förgripelser med skymfeliga ord och gjerningar emellan frälsemän eller theras
vederlikar, när domaren i orten, der gjerningen gjord är, först therom ransakadty.
Att denna undantagslag leder sitt upphof från förhållanden, olika dem, hvilka
höra lill närvarande samhällsskick, torde ej behöfva sägas. Gra den emedlertid
under fordna tider kan anses hafva varit en förmån, så lärer man ej kunna betrakta
densamma såsom sådan, efter det rättegångsordningen vunnit en, under berörde
tider saknad utbildning och stadga samt anspråken och fordringarne på upplysning
och rättrådighet hos domare ej äro mindre derföre, att de döma i Under-rätt. Så vidt
man pröfvar frågan ur nyttans synpunkt, torde alltså skälen emot vara öfvervägande
dem, som kunna åberopas för omförmälte undantagslag.
Det lärer nemligen i första rummet vara obesridlägt, att det medför större
trygghet och säkerhet, då en sak bedömes af tre än af två domstolar. Berörde
undantagslag beröfvar emedlertid hvarje frälseman en dylik fördel i flera fall; och
denna afvikelse från den allmänna rättegångsordningen är desto betänkligare, som
den jemväl i åtskilliga händelser inverkar på andra medborgares rätt. Då t. ex. en
frälseman nödsakas till borgenärers förnöjande afträda sin egendom, inskränker sig
de sistnämndes antal vanligen till icke allenast frälsemän. Äfven en mängd ofrälse
personer hafva anspråk, hvilka mången gång föranleda betydliga och vigtiga rättstvister,
och vid fullföljden deraf måste de underkasta sig den till fördel för ett serskildt
stånd gifna undantagslagen.
Flera exempel af enahanda art kunde visserligen anföras, men det nu åberopade
torde i denna del vara nog talande. Detsamma framkallar emedlertid en annan
anmärkning af icke ringare betydelse.
Då konkurs inträffar har gäldenären i allmänhet största delen af sina borgenärer
i den ort hvarest han är boende. Är denna ort aflägsen från Hof-rälten, så
Lag-Utskottets Betänkande, B':o iO. 3
att borgenärerna icke sjelfva derstädes kunna sig infinna och bevaka sin rätt, måste
sådant ske genom ombud, sedan de först vid ortens eller annan närbelägen domstol
beedigat sina fordringar. Detta medför så väl besvär sorn kostnader, hvilka hufvudsakligen
drabba de mest behöfvande borgenärer, såsom tjenstehjon, arbetsfolk
och ortens allmoge, hvilkas fordringar mången gång knappast öfverstiga de kostnader
bevakningen förorsakar, ehuru desamma ej utan känbar uppoffring kunna lemnäs
å sido.
Till en väl ordnad Domstols inrättning hörer likväl, att domstolarne skola
vara lätt tillgängliga för hvarje rättsökande; och detta är destomera af nöden i afseende
på första domstolen i ett land, der lagen gjort det möjligt samt till nära nog
en vana för hvar och en alt sjelf bevaka sin rätt. Ifrågaställde undantag från den
allmänna regeln synes, på enahanda grund, ej heller kunna af Ridderskapets och
Adelns medlemmar, betraktas såsom serdeles fördelaktigt. De sättas derigenom ofta
ur stånd att sjelfva bevaka angelägenheter, deni de utan svårighet kunnat besörja
och blifva dymedelst bragla på kostnader och besvär, som ej uppvägas af några
motsvarande större förmåner.
Dessutom måste tagas i öfvervägande, att frälsemän i alla de mål, som icke
serskildt äro i lagen uppräknade, lyda under de allmänna under-domstolarna. Att
dessa mål ej sällan äro af den största vigt, att ofta väl och ve deraf äro beroende,
är dock oförnekligt; men hvarför skola då dessa mål vara undantagna? Om i upphofvet
till ifrågaställa serskilda lag en förklaringsgrund till en dylik åtskillnad kunde
uppsökas, så torde man likväl förgäfves forska efter ett tillfredsställande svar
på berörda fråga. Denna åtskillnad leder emedlertid till ytterligare rubbning uti den
enhet i rättegångsordningen, som framför allt måste eftersträfvas och sorn Sveriges
senare lagstiftare jemväl oaflåtligen haft till ögonmärke.
Det är vanligen fallet, att hvarje undantagslag, hvarje afvikelse från en allmän
regel i lagstiftningen verkar till oreda och osäkerhet i lagskipningen och dertill
har äfven ifrågavarande undantagslag bidragit. ITos domstolarne hafva nemligen
skiljaktiga åsigter gjort sig gällande, då fråga uppstått dels om tillförordnande af
förmyndare för de barn efter personer, hvilka sedan år 1809 blifvit upphöjda i adedeligt
stånd, på hvilka adelskapet icke öfvergått, dels ock angående andra dessa
barn rörande ärenden. I förra hänseendet har man än ansett Hof-rätt böra utse förmyndare
för alla barnen, så väl för den, som genom fadrens frånfälle kommit i frälse
-
4 Lag-Utskottets Betänkande, Nio 10.
stånd, som för de öfriga, än funnit skyldigheten i denna del, hvad de senare angår,
tillhöra vederbörande underdomstol; och för båda meningarne har man funnit stöd i
lagen. Den innehåller nemligen att till Hof-rätts omedelbara upptagande höra frågor
om förmynderskap för frälsemans barn och arfvingar, som frälse äro.. Om sistnämnda
vilkor kunde hänföras till både barn och arfvingar vore likväl frågan lätt
sliten; men då lagen utgafs voro alla en frälsemans barn frälse, hvilket åter ej alltid
inträffade med arfvingarne. Således måste vilkoret afse do sistnämnda; men
genom antagandet deraf invecklas än mer förhållandena. Först och främst må här
anmärkas, att enär bouppteckning efter frälseman skall inlemnas till IIof-räH, utan
att föreskrift finnes, att den underdomstol, inom hvars domsvärjo den aflidne bott,,
skall erhålla underrättelse om den döde efterlemnat barn, denna domstol ej är i tillfälle
att utöfva den underdomstolarna i allmänhet ålagda kontroll deröfver, att alla
omyndiga, som lyda under domstolen, varda med förmyndare försedda. Men här—
förulan lemnar erfarenheten ett mera öfvertygande bevis om den oreda, hvartill undantaget
leder. Det är i lagen stadgadt att, om förmyndare tränger sälja något af
omyndigs fasta gods, han bör dertill söka samtycke af den domstol, som utsett förmyndaren.
Man kan nu tänka sig den händelsen, att flera syskon, deraf det ena år
frälse, men de andra äro ofrälse, gemensamt ärft en fastighet och att densammas
försäljning af deras förmyndare anses nödig. Tillstånd måste då dertill sökas för
den ena af de omyndiga i Hof-rält och för de andra hos underdomstol. Nu händer
dock att Hof-rätten lemnar men underdomstolen vägrar att remna, sitt samtycke till
försäljningen; fastigheten kan likväl icke klyfvas eller partiell utan förlust försäljas;
och då blefve det erhållna samtycket utan följd.
Man kan väl invända att nu anmärkta oredor undvikas, derest den meningen
att Hof-rätt skall utse förmyndare för alla de barn, en frälseman efierlemnar, äfven
om blott det ena är frälse, antages såsom gällande; men, utom det att förhållandet
ej blefve sådant, skulle detta antagande leda till en inkonseqvens i lagstiftningen,
som icke vore mindre vådlig; och denna omständighet torde innefatta ett tillräckligt
skäl emot den andra meningen.
Flera bevis skulle visserligen kunna anföras för den åsigt, Utskottet redan
uttalat, att den undantagslag, hvarom fråga är, ej kan försvaras ur nyttans synpunkt;
men det redan yttrade lärer emedlertid ådagalägga att densamma suarare skadar än
gagnar det stånd, åt hvilken den år g:fven, att densamma i flera hänseenden haren
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 10. 5
menlig inverkan på andra medborgares rätt; samt att den leder till oreda och osäkerhet
i lagskipningen.
Att borttaga densamma synes således Utskottet vara det enda medlet för
afhjelpande af berörda olägenheter och för vinnande af den enhet och konseqvens i
lagstiftningen, som utgör vilkoret för den trygghet och säkerhet, som är all lagstiftnings
mål. Det är ofvan yttradt att de förhållanden, hvarunder ifrågaställde undantagslag
uppkommit, äro helt olika dem, som höra till närvarande samhällsskick. Det
bjuder att alla skola vara likar inför lagen; att allas rätt är lika helig; samt att allmän
lag skall vara allas gemensamma band och allmän domaremakt allas gemensamma
värn.“
De åsigt er, som i detta yttrande blifvit uttalade, hafva, vid den pröfning af
frågan, som nu varande Utskott företagit, jemväl segrat. Utskottet har emedlertid
icke förbisett de skäl, som, vid sista riksmöte, till stöd för en motsatt mening, anfördes
hos Högloflige Ridderskapet och Adelli under öfverläggningarne i ämnet; men
ehuru saken då ej rönte framgång hos Ståndet, synas de anförda skälen sannerligen
ej vara af den vigt, att man derifrån ånyo bör hemta anledning att motverka en reform,
som, efter Utskottets omdöme, påkallas af närvarande samhällsskick och som
derför af öfrige Riks-stånden blifvit önskad.
Man trodde nemligen, bland annat, att enär Hof-rätternes arkiver i allmänhet
skulle vara bättre vårdade än Härads-rätternes, en större trygghet vore att de
bouppteckningar, som inlemnas till Ilof-rätt, blifva säkrare förvarade än de bouppteckningar,
hvilka vid Härads-rätt inregistreras; men om fordom mindre tillsyn varit
öfver Härads-rätternes arkiver, så är dock förhållandet nu annorlunda. Utom den
kontroll, sorn från Hof-rättcrna ulöfvas, har det visat sig hurusom Rikets Ständers
Justitie-Ombudsman, sin pligt likmätigt, under sina årliga embetsresor med noggranhet
granskat domslolarnes arkiver och med allvarlig stränghet sökt deri införa ordning,
der den saknats. Derigenom herodes säkerhet uti ifrågaställde hänseende; och
dermed förfaller ock det skäl, man från en inbillad osäkeihet velat hemta. Man har
i allt fall icke förnummit någon klagan om osäkerhet för de medborgare, hvilkas
handlingar förvaras i härads-arkiverna; men om mindre säkerhet verkligen för närvarande
än förefunnes, så synes den icke böra lända till hinder för en nyttig och
nödig reform i lagstiftningen, utan i stället föranleda åtgärders vidtagande för osäkerhetens
afhjelpande. Sådant påkallades äfven af omsorgen om medborgares rätt i
6 Lag-Utskottets Betänkande, N.o iO.
allmänhet och för befordrande af den säkerhet, lagstiftaren bör söka bereda hvar och
en, den ofrälse så väl sorn den frälse, hvilka båda hafva lika anspråk att blifva i
sina rättigheter af lagen skyddade. Några företrädesrättigheter i detta afseende äro
nu mera icke lämpliga; hvar och en måste vara lika inför lagen, hvilket icke kan
anses vara förhållandet, så länge omförmäldte, på stånds prerogativer grundade, lagstiftning
qvarstår, ehuru en sådan tauko jemväl yttrades under de öfverläggningar,
som nu äro i fråga.
Man föreställde sig vidare att Ridderskapet och Adeln, derest föreslagna lagförändringen
vidtoges, skulle förlora den rätt de nu ega att äfven i städerna sjelfva
utse personer till förrättande af bouppteckningar och arfskiften i adeliga sterbhus;
men härvid förekommer att, om än denna rätt har sin upprinnelse i bestämmelsen
derom, att llidderskapet och Adeln i arfssaker lyda under Hof-rätt, så är likväl denna
rättighet icke uttryckt i deras privilegier eller i de rum i allmänna lagen, hvilkas
upphäfvande blifvit yrkad. Den är vorden stadfästad genom Kongl, resolutionen den
8 Oktober 1675 § 35, jemförd med Kongl, förordningen den 1 Mars 1749, genom
hvilka författningar blifvit förklaradt att bouppteckningar och arfskiften i adeliga
sterbhus i städerna icke lyda under borgmästare och råd, hvilka i 1 § af Arfdabalkeus
9 kap. blifvit ålagde att i städerna ombesörja bouppteckningar i alla de fall,
der ej annorlunda stadgadt är. Vid sådant förhållande kunde den förändriugeu ej
hafva något inflytande på ifrågaställde rätt, ehuru deraf skulle följa att bouppteckning
i adligt sterbhus i stad bör till Rådhus-rätt inlemnas; men då sistnämnde omständighet
i viss mån torde böra betraktas såsom en förändring af nyssberörde Iötfaltningar
synes en antydan derom äfven vara nödig om en lag komme alt utfärdas
i föreslagna syftningen.
Att Ridderskapet och Adeln kommer att i förmyndare-angelägenheter lyda
under Förmyndare-kammaren och Justitie-kollegium i Stockholm, följer deremot af
ett bifall till förslaget; och denna omständighet åberopades jemväl af dess motståndare.
Orsakerna hvarför de i denna omständighet sökte stöd för motståndet, uppgåfvos
emedlertid icke; och derföre kan Utskottet lika litet deri se ett hinder för lagförändringen,
sorn Utskottet för närvarande och intill dess giltiga skäl uppgifvas anser
sig kunna biträda det under öfverläggningarna jemväl väckta förslag att Ridderskapet
och Adeln skullo medgifva upphörandet af frälsemans särskilda forum, med
Lag-Utsholleis Betänkande, N:o iO. 7
förbehåll likväl att Förmyndare-kammare i stad, der sådan finnes, ej i afseende på
förmynderskap öfver;, frälsemäns barn måtte komma alt utöfva annan makt, än som
i allmänhet tillkommer domstol i förmyndaremål. Härmed har Utskottet belyst de
hufvudsakligaste skäl, som anfördes emot lagförändringarne. De som tala derför har
Utskottet här ofvan sökt framställa; men dertill kommer ett, som om än af mera
underordnad betydelse, dock ej torde böra förbises i anseende till dess praktiska
vigt. Detta skäl är redan af motionären framhållet. Det är nemligen den minskning
i Hof-rälternes göromål, som lagförändringen kunde medföra, en omständighet,
som under närvarande förhållande förtjenar serdeles uppmärksamhet.
Om emedlertid ifrågaställde, Svenska adelsmän förunnade rättighet upphör,
synas jemväl Kongl, brefven den 26 Oktober 1748 och den 7 April 1805, genom
hvilka utländska adelsmän, som hit till riket inkommit, och Svenska Akademiens
ledamöter förklarats berättigade att åtnjuta samma förmåner i rättegångsmål med
Svenska adelsmän och att således, lika med dessa, i vissa mål omedelbart af Hof
rätt
dömas, böra till all verkan förfalla.
. Frågan är dock hvad Ridderskap et och Adeln angår af privilegii natur. Den
beror således på samtlige Riks-ståndcns öfverenskommelse och Kongl. Maj:ts bifall.
Men under förutsättning af sådan öfverenskommelse och sådant bifall, har Utskottet
uppgjort följande till Rikets Ständers pröfning härmed framlagda förslag lill författning.
Sedan Rikets Ständer öfverenskomma att den i 6 $ af Ridd ersk apets och
Adelns den 16 Oktober 1723 utfärdade privilegier grundade och i 8 och
3 moni, af 2 i 8 kap. Riittegångs-balken stadgade rättighet, enligt
hvilken frälsemän ega att få vissa dem rörande mål och angelägenheter
omedelbart af Hof-rätts bedömde och handlagde, skall upphöra, samt
Kongl. Majit denna öfverenskommelse bifallit', så varda förberörda rum i
allmänna lagen jemte dermed öfverensstämmande serskilde författningar
upphof ne , sä vidt någon inskränkning derigenom icke sker i den rätt, som
jemlikt Kongl, resolutionen den 3 Oktober 1675 J1 35, jemförd med Kongl,
förordningen den 1 Mars 1743, tillkommer arfvingar i adliga sterbhus att
till förrättande af bouppteckningar och arfskiften i samma sterbhus kalla dein,
de helst dertill bruka vilja; i följd hvaraf Kongl, brefvet den 26 Oktober
1748 och 7 April 1805, hvarigenom utländska adelsmän som hit till riket
,8 Lag-Utskottets Betänkande, iY:o 10.
inkommit samt Svenska Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda
förmåner i rättegångsmål, som Ridderskapet och Adeln, komma ali till ali
verkan upphöra; skolande de mål och är ender, som jemlikt förenämnda
lagrum och författningar tillhört Hof-rält, såsom första domstol, tillhöra
vederbörande under domstolar och efter allmänna rättegångs- orör: in g t n
behandlas.
Denna författning kommer att gälla till efterrättelse från och med
den 1 Januari 1852, men de mål och ärenden, som då på Hof-rätts
pröfning bero, skola af Hof-rätten .med slut afhjelpa».
Och då nödigt är att Riddarhus-direktionen äfven hädanefter likasom hittills,
o '
med anledning af Kongl, brefven den 30 Mars 1787 § 7 och den 6 Augusti 1818
varder underrättad om sådane omständigheter, som hindra adelsmän att begagna sin
representationsrätt, såsom om han råkar i konkurs-tillstånd, om han, sedan han uppnått
myndig ålder, sättes under förmyndare, om han dömes adelskapet förlustig eller
ställes under framtiden för brott, som medför sådan förlust; men berörde Kongl,
bref afse nu varande förhållanden, hvadan annan ordning för underrätlelsernes meddelande,
än den samma Kongl, bref bestämma, är behöflig, derest Utskottets framställda
förslag vinner bifall; får Utskottet, tillika hemställa om icke Rikets Ständer,
för den händelse de godkänna förslaget ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att, om förslaget äfven i nåder bifalles, Kongl. Maj:t måtte, i sammanhang med
utfärdandet af föreslagne författningen, meddela serskild föreskrift för vederbörande
domstolar att, om någon af förenämnde omständigheter inträffar, derom genast underrätta
advokat-fiskalen i vederbörande Hof-rätt, sorn hade att 14 dagar före början
af hvarje riksmöte lemna Riddarhus-direktionen del af de inkomna underrätt elser na,
med åläggande derjemte för advokat-fiskalerne att hålla hand deröfver att domstolarne
ordentligen fullgöra förenämnde föreskrift.
Stockholm den 18 Februari 1851.
Reser
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 10.
9
Reservation
af herr Carleson:
“Erkännande riktigheten af det allmänna syftemål, som i Utskottets betänkande
antydes, kan jag likväl icke biträda Utskottets mening i förevarande fråga. LagUtskottet
har ansett det föreslagna upphäfvandet af 6 § i Ridderskapet och Adelns
privilegier af den 16 Oktober 1723, samt af 8 och 9 mom. i 8 kap. 2 § Rättegångs-balken,
hvilka lagrum, efter Utskottets åsigt, skulle vara grundade endast
på stånds-prauogativcr, påkaliadt af nuvarande samhällsskick. Mig synes deremot
som nyssnämnde § i Ridderskapet och Adelns privilegier och derifrån härflytande
stadganden i Rättegångs-balken, äfven om deruti innefattas några företrädesrättigheter
för Ridderskapet och Adeln, hvilket dock numera kan vara tvifvel underkastadt,
i allt fall hafva det sammanhang med beslående statsformer, att samhällsskicket
ännu och så länge dessa former äro oförändrade, fordrar bibehållandet af
samma stadganden, hvilka i sina hufvudsakligaste delar tyckas nästan ovilkorligen
följa af det sätt, hvarpå Ridderskapet och Adelns gruudlagsenliga representationsrätt
utöfvas. Man må hysa hvilken åsigt, som helst, om en statsinstitution, — det lärer
likväl icke bestridas, att densamma, så länge den finnes, bör hållas i helgd, och
alla anledningar till dess nedsättande eller förringande på det sorgfälligaste undvikas.
Detta har, efter min tanke, Utskottet förbisett. Uti 18 § Riksdagsordningen
stadgas, att, “till riksdagsman må ej i något stånd godkännas en person,
som icke upphunnit 25 års ålder; ej den, som, fastän äldre, står under förmynderskap,
ej den, som, efter gjord cession och utfärdadt proklama, icke, på sätt lag
förmår, visa gitter, att han från sina borgenärers kraf fri är; icke eller den, hvilken
laga kraftvunnen dom förklarat ovärdig medborgerligt förtroende, eller att föra
andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig." Såsom följd häraf erfordras
en kontroll, derå att representationsrätten icke varder utöfvad af andra, än
dertill berättigade personer, och en sådan kontroll förefinnes, hvad Preste-, Bor
Bih.
till R. St. Trot. 1850 $ 1851. 7 Sami., 1 Afd., 5 Hält. 2
10 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 10.
gare- och Bonde-stånden angår, deruti att ledamöterna af dessa stånd, med
undantag af några få inom Preste-ståndet, samtlige utses genom val inom vissa
kretsar, hvilka icke äro större, än att med all sannolikhet kan antagas, det valmännen
ega kännedom om de personer, hvilka de välja, och således icke komma
att till Riksdagsman utse andra, än som dertill äro behörige. I afseende åter å
Ridderskapet och Adeln, hvars representanter icke utses genom val, behöfves
en annan kontroll och för närvarande finnes äfven en sådan, grundad derpå
att enligt 8 kap. 2 § 8 och 9 mom. Rättegångs-balken endast några vissa
domstolar, nemligen rikets Öfver-rätter, ega att upptaga frågor om förmynderskap
för frälsemän och deras konkurser samt döma öfver de brott, der frälseman förverkar
ära eller adelig frihet. Af desa Domtolar, eller Hof-rätterne, erhåller Riddarhusdirektionen
så snart en frälseman blir omyndig förklarad, i konkurs-tillstånd försatt,
eller dömd för brott af förenämnde beskaffenhet, underrättelse derom, och då äfven,
såsom nu sker, sammandrag af dylika till Riddarhus-direktionen insända uppgifter,
yid början af hvarje riksdag till Hof-rätterne öfversändas, derstädes granskas och
derefter återställas, så erhålles jemväl, efter min tanke, all den kontroll, som kan
erfordras, men denna försvinner äfven derest, såsom Utskottet föreslagit, omförmälde
lagstadgandcn upphäfvas och åt alla ordinarie underdomstolar i riket öfverlemnas att
upptaga förenämnde mål och ärenden. Väl skulle, enligt Utskottets förslag, samtlige
underdomstolarne i riket åläggas att till advokat-fiskalerne i Hof-rätterne insända
Uppgift å de vid förstnämnde domstolar handlagde mål af förrberörde beskaffenhet,
samt advokat-fiskalerne tillika förpligtas att vid början af hvarje riksmöte lemna
Riddarhus-direktionen del af de inkomna uppgifterna; men att åtminstone det förra
af dessa stadganden icke skulle komma att med erforderlig noggranhet iakttagas
och att ändamålet dermed följaktligen skulle helt och hållet förfelas, derom lärer icke
den tvifla, som har sig bekant huruledes andra likartade föreskrifter efterlefvas
eller, rättare sagdt, icke efterlefvas. Om återigen, såsom jag befarar, antagandet af
Utskottets förslag skulle hafva till följd upphäfvande af den kontroll man för närvarande
eger derpå, att icke någon till utöfvande af riksdagsmannakallet oberättigad
person varder riksdagsman, så synes mig endast derigenom uppstå en olägenhet,
vida öfverstigande de möjliga fördelarna. Härtill kommer äfven olämpligheten deraf,
att utöfningen af en medborgerlig rättighet sådan, som Ridderskapet och Adelns
Lag-Utskollels Betiin/cande, A7o iO.
11
representationsrätt, skulle blifva beroende af underrättemes beslut och förfoganden'
och på dessa grunder samt då det för öfrigt icke visat sig att de lagstadganden,
hvilkas upphäfvandc nu är vordet föreslaget hittills haft någon menlig på
följd och den förminskning i Ilof-rätternes göromål, hvilken, enligt hvad Utskottet
antydt, skulle genom ifrågavarande lagförändring vinnas, är allt för obetydlig
att förtjena härvid tagas i betraktande, anser jag förmin del de i Utskottets
Betänkande afhandlade motioner icke böra vinna Rikets Ständers bifall,,.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’s Boktrycken, 1831.
/
Lag-Ulskoltels Betänkande, M II.
1
M 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. 4851, kl. H f. m.
Betänkande i anledning af väckt motion om stiftande af en lag
' angående flyttning i och ur hus på landet.
Denna af Herr Grefve Mörner, C. G. väckta motion har Högloft. Ridderskapet
och Adeln öfverlemnat till Lag-Utskottets behandling. Deruti anmärker Herr Grefven
att behofvet af en lag uti ifrågaställde syftning uppkommit genom de särskilda
förhållanden, som framkallats genom de förändringar som stadgarne rörande fattigvården
och näringsfriheten i sednare tider undergått. Genom dessa förändringar
hade nemligen personer vunnit en utvidgad frihet i valet af vistelseort och försörjningssätt,
oansedt kommunernes åliggande att förse deras behöfvande medlemmar
med »oundgängliga erforderligheter» blifvit skärpt. Anspråk på bostad hördes
ock nu mera oftare från hjelpbehöfvande, och dylika anspråk voro desto svårare
att tillfredsställa, som mången, hvilken hade en obegagnad lokal att upplåta, derifrån
af hölls af fruktan att blifva besvärad med en inqvartering för lifstiden, hvilket
äfven vallade att den fattige och husville sjelf hade svårt att afhjelpa sitt
behof. Nu hade emedlertid motionären tyckt säg finna att mindre svårighet mött
för obemedlade att sjelfve bereda sig bostad i städerne i följd af der medgifna
fria flyttningen i och ur hus, utau någon skyldighet för hyresvärden att ansvara
för hyresgästens allmänna eller personliga utskylder; och det syntes derföre som
om en likartad frihet å landet borde der medföra enahanda verkan, hvilket blefve
båtande för så väl de obemedlade, som kommunerne. Med anledning häraf och
då näringsidkare och handtverkare, hvilka nedsätta sig på landet, icke, för deras
rörelses bedrifvande, äro i behof af jord, men likväl nu måste för åtkommande af
en tryggad bostad förskaffa sig nyttjande rätt till en viss areal jord, den der oftast
vore till besvär, har motionären, som ansett detta sednare förhållande äfven
böra afhjelpas, yrkat att en lag måtte utfärdas »angående uthyrning af hus 5
landet då jord ej medföljer och angående hyresvärds och hyresgästs ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter i sådant fall, samt huru vid sådant aftal bör förhållas
med uppsägning, legostämma och flyttning, äfvensom huruvida ett dylikt aftal bör
brytas af sedermera skedd försäljning.»
Ehuru motionären härigenom endast angifvit föremålet för den påyrkade lagen,
synes likväl hans mening vara att uti ifrågaställde hänseende få en lika be
Bih.
lill B. St. Prot. 1830 & 1831. 7 Sami., 1 Afd., 6 Häft. 1
2
Lag-Vlskotlets Betänkande, M 11.
skaffad lagstiftning för landet, som redan finnes för stäiderne. Att emedlertid lagstiftaren
hittills blott ansett nödigt meddela föreskrifter angående upplåtelse och
arrende af jord och annan fastighet å landet och icke för ett serskildt användande
af der befintliga hus, men deremot gjort uthyrning af hus och byggnader i stad
till ämne för en speciel lagstiftning, har sin grund i naturen af de olika förhållanden,
som förefinnas å land och i stad. Då nemligen i städerne egentliga
värdet af eu fastighet ligger i byggnaden, då den der utgör ett väsendtligt näringsmedel
i och för sig sjelf, och då den mängd menniskor, som samlas i städerne,
och der genom lega måste förskaffa sig bostad, ovilkorligen påkalla stadganden
för bibehållande af ordning och säkerhet i de mångfaldigä förhållanden,
som i anledning häraf dagligen uppkomma, så är å landet jorden hufvudsakligen
sjelfva näringsmedlet, och derå uppförde byggnader hafva endast betraktats såsom
nödiga för modernäringens bedrifvande. Det är ock med afseende ä dessa olika
förhållanden, sorn lagstiftningen utbildats; och någon afvikelse från den grundsats,
som härutinnan blifvit följd, torde ej böra ske. Jordegare är derigenom icke
betaget att till serskildt begagnande upplåta de å jorden befintliga hus, men sådant
måste då blifva föremål för serskildt aftal, hvilket mäste lända till efterrättelse
så vidt det låter förena sig med i öfrigt gällande lagar och författningar.
Att det blefve lättare för den medellöse att på landet få bostad, om en lag i
föreslagne syftningen utfärdades, är föga troligt. Någon inskränkning i eganderätten
kunde väl icke komma i fråga; och det torde fortfarande böra bero på
egarens godtfinnande och den enskilda öfverenskommelsen att bestämma om och
under hvad vilkor ett begagnande af omförmälde art kunde ske. Den föreslagna
lagstiftningen skulle ej eller verka' till det andra af motionären afsedda målet, att
nemligen sådane näringsidkare, som nedsätta sig å landet, kunde få en för längre
tid tryggad bostad, utan att derföre nödsakas skaffa sig besittning af jord. Rättigheten
att besitta hyrdt hus skulle nemligen ej kunna blifva större å land än
i stad. Den komme alltid ovilkorligen att blifva beroende af ombyten i eganderätten
till jorden; men deremot kan hvar och en, genom att förvärfva en besittningsrätt
till en mindre jordrymd, på grund af gällande lagstiftning, bereda sig
en långvarig och säker bostad på landet.
Dessa äro anledningarne hvarför Utskottet vördsamt tillstyrker
att Herr Grefve Mörners motion ej mätte till någon lagstiftningsåtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Lag- Utskottets Betänkande, M il
3
Reservationer
af' Herr Weidenhielm: »Om jag än, lika med Utskottet, ville antaga, att, enligt
1734 års lag, de på jord å landet uppförde byggnader endast betraktats såsom
nödiga för jordbrukets eller landtmaunanäringens bedrifvande, och att man af sådan
anledning ej velat lagstifta för det af motionären uppgifna fall, kan jag likväl
icke erkänna, att de i detta hänseende sedan dess uppkomna nya förhållanden
icke nu erfordra lagstiftningens bemedling. Den utvidgade rätt till idkande af
handel och handtverk på landet, som i senare författningar medgifvits, har redan
föranledt en mängd personer att endast såsom hyresgäster bosätta sig derstädes.
I samma män ett underlältadt tillfälle till utkomst och försörjning härigeuom blifvit
beredt, är jemväl antalets ständiga förökande framdeles att emotse. En mängd
nya, för sjelfva jordbruket obehöfliga byggnader skola följaktligen komma att
uppföras, nya rättsförhållanden i anledning häraf inträffa; och då jordegaren af
dessa lägenheter komme att hämta en icke obetydlig, af sjelfva modernäringeu
oberoende vinst, torde, om än i mindre mån, någon likhet vara för handen med
de omständigheter, Utskottet antagit såsom grund för behofvet af hyreslag i stad.
Det är sannt, att de derigenom emellan jordägaren och gästen uppkommande
hyresförhållanden kunna medelst inbördes aftal vederbörligen ordnas; men denna
utväg, äfven hänförlig till uthyrning af hus och lägenhet i stad, torde icke göra
ett lagstadgande i frågan öfverflödigt. Det är civil— lagstiftningens ändamål att,
bland annat, anvisa och föreskrifva hvad kontrahenter hafva att iakttaga för att
betrygga deras ömsesidiga rätt, och utan tillämpning af denna satts på nu ifrågaställa
ämne, motser jag otaliga rättegångar. Då aftalet icke är fullständigt, —
då t. ex. deri hvarken tiden för dess fortvaro eller serskild fardag blifvit uttrycke
ligen
omnämnd, månne jordegaren då har i sin makt att utan uppsägning eller
annan grund än godtycket göra gästen husvill? Månne hyresgästen å landet
bör i detta hänseende vara mindre skyddad, än hyresgästen i stad? Och om än
viss tid och fardag vore honom i kontraktet försäkrad, hvad verkan eger detta
mot en under tiden tillkommen ny ägare eller arrendator afjorden? Härutinnan
saknas för närvarande lagbestämmelser. Utan ordning och säkerhet i dessa förhållanden,
uppkommer ett slags tillstånd af rättslöshet; och det är på dessa skäl
jag, med instämmande i motionärens framställning, är från Utskottets mening skiljaktig;
af
Lektor Wallman, som förenat sig i förestående särskilda mening;
af Herr Engzell: »Mig synes, som hade Lag-Utskottets pluralitet uti förestående
Utlåtande icke fästat erforderligt afseende å den väsendtliga skillnad, som
eger rum, emellan det förhållande motionären ifrågasatt, nemligen flyttning ur och
4
Lag-Utskollels Betänkande, JV§ 11.
i hus å landet, utan att, större eller mindre jordlott dermed följer, och del 3
landet vanligaste, att, vid sådan flyttning, jordlott jemväl från- eller tillträdes. 1
förra fallet kan jag för min del icke inse behofvet för den som hyrer, att tillerkännas
större fördelar, än den som hyrer i stad, om ej så vidt man afser den
aindre tillgång, som på landet vanligen finnes af blotta huslägenheter, jemförelsevis
med förhållandet i stad och hvilken sednare omständighet påkallar en längre
uppsägningstid.
Motionären^ afsigt kan icke vara att söka rubbning i de aftal om hyra,
hvilka bestämmas genom ordentliga, på viss tid ställda kontrakt, de der alltid
tjena till efterrättelse, utan afses otvifvelaktigt de hyresaftal, som ske för obestämd
tid. Om man nu i afseende pä dessa skall efterlefva hvad lagen i 16 Kap. 5 §
Jorda-Balken stadgar för landtbo, så inträffar, att då husegaren, af en eller annan
orsak, finner sig befogad att, straxt efter Thomedag, t. ex. den 2 Januari 1831,
uppsäga sin hyresgäst, sitter den sednare likväl qvar i husen till den 14 Mars
1833 eller nära 2 år 21 månader. Kortaste uppsägningstiden blir alltid något
öfver 1 år 2' månder, hvilken tid alldeles icke tyckes vara behöllig för den, som
blott söker tak öfver hufvud. Inträffar nu härtill, att den hyrande inhyser brottsliga
och lösa personer, som jemte honom icke blott göra ohägn och skada å
kring huset liggande egor, utan ock sprida allmän osäkerhet i orten, så synes
nog hardt, att samhället obh husegaren, det oaktadt, skola vara tvungna, att åratal
behålla en sådan person, till och med om han dömes än för ett, än för ett annat
brott.
Hvarföre lagen för landtbo bestämt så lång flyttningstid är lätt att inse, då
man vänder sin uppmärksamhet åt hemmansbruk. Det är nemligen billigt, att en
hemmansbrukare icke allenast får berga den gröda, han utsått, utan ock hemta
frukt af det arbete och de kostnader, han nedlagt för ett kommande års skörd
och får utfodra den sednare på stället; men intet af allt detta ingår i beräkning
för den, som hyrer endast och allenast hus å landet.
Äfven i afseende på fattigförsörjningen kan den åsigt Utskottet hyllat hafva
ett menligt inflytande derigenom, att en socken rätt ofta icke skulle kunna, inom
den tid af 3 år, som gällande fattiglag utsätter såsom grund för bestämmandet
af försörjningsort, blifva qvitt en osäker person, utan tvingas att för framtiden behålla
honom och hela hans hushåll, hvilket befarade onda skall, efter min öfver
tygelse,
i betydlig mån försvåra, men alldeles icke underlätta utvägen för den
fattige men ärlige, att erhålla husrum, en utväg, som likväl menskligheten bjuder
att, så vidt möjligt är, hålla öppen.
För
\
Lag-Ulskolleli Betänkande, JV? 11.
För min del skulle jag således vilja föreslå, att för flyttning å landet ur och
i hus utan jord, bestämmas tvenne flyttningstider, en den 14 Mars och den andra
den 14 September årligen, — att uppsägning till aflyttning från sådant hus sker
minst 3 månader före flyttningstid, der annorlunda icke bevisligen aftaladt är, och
att då den jord säljes, hvarå det hyrda huset star, köp bryter legostämma, så att
hyresgäst är pligtig huset afflytta sedan han, före flyttningstid, som nämnd är,
tillgodonjutit förberörde uppsägningstid;
af Herr Ek, med tillkännagifvande att han instämmer i Herr Engzclls serskilda
mening;
af Riksdagsfullmäktigen A. \V. Uhr från Örebro Län: »Emot Utskottets genom
votering afgjorda beslut får jag anmäla min reservation, och dervid anföra,
att då ej någon inskränkning sker i någons hittills ägande rätt, att med gäst uppgöra
kontrakt om hyra af hus å landet, hvarken i afseende på flyttnings- eller
uppsägningstid, och då ej heller, genom ett lagstadgande derför, inhysandet af
obehöriga personer kan befordras, så, enär kontrakter om hyra å landet ofta
ej uppgöras, och oftast blott muntligen och utan vittnen, hvarigenom uppsägningstiden
kan för hyresgästen, om han fått att göra med en krånglig värd, blifva allt
för kort, och tvertom äfven mången gång svårighet uppstå för husägaren, att i
behörig tid blifva af med gästen, anser jag det vara af behofvet påkalladt, att tid
bestämmes i lag för flyttning i och ur hus å landet, äfvensom för uppsägning,
der sådant genom särskildt kontrakt emellan husegaren och hyresgästen ej blifvit
bestämdt, och att som flyttningstid bestämmes den 14 Mars efter tre månaders
förut, eller sist före Thomé dag, skedd uppsägning;
af Riksdagsfullmäktigen Erik Malmin, från Westerås län, med förklarande alt
han biträder Riksdagsfullmäktigen Uhrs särskilda mening.
lith. till R. St. Prof. I8S0 & 18SI. 7 Sami, i Afd., <S Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOIL BECKMAN,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp. Etsk. d. 11 Mars 1851, kl. 4 e. in.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående ändring i 23 kap. 1 § Rättegångs-Balken, sådan den
lyder i Kongl. Förordningen den IS:de April 1849.
Samtlige Riks-stånden hafva till Lag-Utskottets behandling öfverlenmat förenämnde
nådiga Proposition. Den lyder sålunda:
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående ändring i 23
kapitlet 1 § Rällegångs-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen
den 18 April 1849; Gifven Stockholms Slott den
31 Januari 1851.
Genom 22 ^ Regerings-Formen är stadgadt, att uti Högsta Domstolen ringare
mål kunna pröfvas af fem ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra om slutet
ense äro, och 23 kapitlet 1 § Rättegångs-Balken, sådan den lyder i Kongl.
Förordningen den 18 April 1849, förmår, att i llof-rätt likaledes minst fyra ledamöter
fordras för att utgöra domfört antal. Det synes dock mindre nödigt, att
andra instansens domstolar äro sammansatta af lika många ledamöter, som högsta
Domstolen, och af lagberedningen är jemväl af sådan anledning föreslaget, att Öfver-rätt
skulle vara domför med tre ledamöter. Ett stadgande i denna syftning
skulle dessutom medföra den fördel, att uppkommande balanser i Hof-rätterne kunde
skyndsammare afarbetas — en fördel af desto större vigt, som antalet af till HofBih.
till R. St:s Brot. 1850 & 1851, 7 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande No 12.
rätterna fullföljde vadc-mål betydligen stigit sedan Lagmans- och Kämners-rätler
na
blifvit indragna. Kongl. Majit vill alltså, efter Stats-rådcts och högsta Domsto
lens
hörande, härmed föreslå Rikets Ständer:
att, med ändring af 23 kapitlet 1 § Rätlegångs-Balkcn, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
följande stadgande må antagas, nemligen:
”1 Hof-rält må ej färre än fyra ledamöter döma i mål, som
å ära eller lif ga. I andra mål må tre ledamöter utgöra domfört
antal, der alla om slutet ense äro.”
De uti Stats-Rådet och högsta Domstolen i ärendet förda Protokoll bifogas ;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Stockholms Slott den 31 Januari 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre.”
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl erhållit del af förenämnde Protokoll,
deraf inhemtas att meningarne inom högsta Domstolen icke varit ense om
lämpligheten af ifrågaställda minskning i det antal ledamöter som i Hof-rätt erfordras
på det rätten må anses domför; och vid den pröfning af frågan, som Utskottet
förehaft, bar Utskottet ej eller kunnat finna de skäl, som i nåder blifvit
anförda till stöd för minskningen, vara af den vigt, att de häfva de betänkligheter,
som tala deremot.
I den rättegångs-process, som till iakttagande i Hof-rätt den 21 Juni 1615
utfärdades, stadgades alt, om icke flera än åtta af Hof-rättens ledamöter kunde å
bestämd rättegångs-tima vara tillstädes, ”då skulle de icke dess mindre hafva makt
upptaga alla förefallande ärenden och dem ransaka, skärskåda och döma;” — Och
härigenom bestämdes således, att denna domstol icke var domför utan med åtta
ledamöter; men genom Kongl. Brefvet den 8 Februari 1686 till Svea Hofrätt
och Kongl. Resolutionen den 8 Januari 1687 förklarades att, derest någon af le
damöterna
vore sjuk eller eljest hade laga förfall, så finge de öfriga sju utgöra
domfört antal. Det inträffade likväl understundom, att så många af ledamöterne hade
laga förfall, att sju icke kunde komma tillstädes, och derföre biel, medelst Kongl.
Brefvet den 18 Mars 1699 förordnadt, att, ehuru Hof-rälterne voro försedda med
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
3
så många domare att ”en sådan casus, som förmäld är, sällan tima lärer”, skulle
likväl, för sådan händelse, ”5 eller 4 af rättens ledamöter, då 4 uti sina votis
äro alldeles ense, hållas för domföre till att afhjelpa sådana förefallande saker,
som ej »ro af desto större vigt och svårhet5” — Och detta förordnande var grunden
till stadgandet uti 23 Kap. 1 § Rättegångs-Balken af 1734 års lag att i
Hofrätt må ringare mål urskiljas af 5, så ock af fyra, då alla 4 om slutet
ense äro, men att i vigtigare saker böra sju i rätten vara. Då detta stadgande
förevar under öfverläggning hos Ständerna, ifrågaställdes likväl om icke Hofrätt
borde anses domför i ringare mål med 3 och i vigtigare med 5 ledamöter; men
man ansåg betänkligt att i denna Öfver-Domstol lemna en saks afgörande åt 3
personer, emedan de kunde blifva skil jäktige, så att 2 skulle göra utslaget; och,
med afseende å denna af Lag-kommissionen lemnade förklaring förföll frågan.
Sedermera Idof genom Kongl. Brefvet den 12 November 1772 förklarad!
att endast dc mål, som å lif och ära gå, horde anses ibland de vigtigare, hvaruti
sju Hofrältens ledamöter skulle utgöra domfört antal, och att alla öfriga mål
tills vidare finge afgöras af fem ledamöter eller af 4, om de voro ense. Men
häraf följde att i Hofrätt fortfarande ovilkorligen fordrades på hvarje division 7
ledamöter. Målens antal ökades emedlertid i så hög grad, att Götha Hofrätt, som
då 1815 års riksmöte inföll, arbetade på 3 divisioner, icke kunde medhinna
pröfningen af dit inkommande saker. Hofrättens förstärkning med ytterligare en
division blcf alltså af nöden. Tillsättningen af 7 nya ledamöter ansågs dock vara
alltför betungande för Slaten; och derför väcktes fråga om förhållandet dåmera
fordrade det större antalet ledamöter för pröfning af de, såsom vigtigare ansedda
målen, och om man således icke genom minskning deri, kunde vinna åsyftade
ändamålet utan för stor tunga för det allmänna. Man trodde ock en sådan minskning
kunna ega rum, sedan genom åren 1778 och 1807 utkomne författningar
blifvit föreskrifvet att Hofrätts utslag i lifssaker icke fa gå i verkställighet innan
desamma blifvit Kongl. Maj:t i underdånighet hemställda, och i följd deraf biföllo
Rikets Ständer Kongl. Maj:ts vid förenämnda riksmöte allåtna nådiga proposition,
ali, med ändring af rättegångsbalkens ofvanåberopade §, stadgas måtte att i Hofrätt
må cj färre än 5 ledamöter döma i mål, som å lif och ära går, men att i
andra mål utgöra 4 domfört antal, der de äro ense om beslutet. Det i enlighet
härmed utfärdade stadgande, som gäller ännu, efterföljdes snart af ett annat, derigenom
bestämdes att Rådhus Rätt är domför med tre ledamöter, i stället för 5,
hvilket antal af 1734 års lagstiftare fordrades.
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
Genom denna sednare bestämmelse återställdes äfven det af nämnde lagstiftare
afsedda, men genom 1815 års omförmälde lagförändring rubbade förhållande
emellan den lägre och den högre instansen. Domstolarnes organism har nemligen
ett vigtigt inflytande på instans-ordningen; och deraf följer att förändringar i
någondera instansens organism måste vidtagas med den största varsamhet och
städse med oaflåtlig uppmärksamhet på allas. Dä en högre domstol skall pröfva
och granska den lägres beslut har den grundsats i allmänhet i lagstiftningen blifvit
följd, att den högre skall vara sammansatt af flera personer än den lägre.
Endast på så sätt kan den anses vara en lämpligen organiserad gransknings-domstol
— endast derigenom kan man der vänta den djupare kritiken, det mognare bedömandet.
Att denna grundsats här i landet gjort sig gällande, synes af det
ofvanstående.
Orsaken till det större antal ledamöter, som tillförene fordrats på det Hofrätt
mätte anses domför, torde emedlertid förnämligast böra sökas deri, att Hofrätten
varit den sista domstolen, utöfvat Konungens domsrätt; Men ehuru denna
domsrätt numera frångått Hofrätten och blifvit uppdragen ät en ständig domstol,
måste likväl Hofrätten vara så organiserad, att den motsvarar sin bestämmelse,
såsom Öfverdomstol, såsom en mellanlänk i kedjan af instanser. Med afseende å
det rum den i denna kedja erhållit, synes den minskning i domföra antalet, som
skedde år 1815, äfven ändamålsenlig. Då i Högsta Domstolen sju ledamöter måste
deltaga i alla vigtigare mål, kunna desamma afgöras i Hofrätt med fem ledamöter
och i Rådhusrätten om 3 i rätten sitta. Att Högsta Domstolen eger att
afgöra jängare mål med 5 ledamöter eller 4, om de om beslutet sig förena, bör
ieke omedelbart inverka på organisationen af Hofrätten. Det förhållande att så
fa ledamöter äro tillstädes i Högsta domstolen lärer emedlertid lyckligtvis höra
till det sällsynta; Men, om än så oftare inträlfade, torde vid bestämmandet af
Hofrättens organisation, enligt hvad redan är antydt, afseende hufvudsakligen böra
fästas å beskaffenheten och organisationen af de domstolar, hvilkas beslut den
bör granska och pröfva; och da möter den omständighet att i Rådhusrätt sitta
tre ledamöter', eller lika antal, som, enligt det nådiga förslaget, skulle kunna utgöra
domfört antal.
De åsigter Utskottet nu yttrat angående flertalet af domare i Öfver-rätt hvllades
äfven af f. d. Lag-kommittén, som i dess förslag till rättegångs-balk tillstyrkte
att i Hofrätt alltid skulle vara tillstädes från 5 lill 7 ledamöter; och härmed
uttalades jemväl en annan princip, som i förevarande fråga ej är utan vigt,
den nemligen alt man, vid bestämmandet af domfört antal i rätt, der hvarje le
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 12.
5
damot har individuel rösträtt, bör söka undvika sådant tal, att lika röster mot lika
ofta kunna komma i fråga. Men äfven häri synes det nådiga förslaget mindre
tillfredsställande. Enligt detsamma skulle nemligen fyra ledamöter komma att
utgöra domfört antal i alla mål, ehvad de voro ense om besluten eller ej 5 och
komme följaktligen, om två stadnade mot två, den mening, som ordföranden eller
den äldste i rätten biträdde, att blifva gällande såsom rättens beslut. En sådan
meningsstrid skulle troligen ofta inträffa; men detta förhållande kunde ej annat
än väcka rättsökandes misstroende. De sago lika röster mot lika, och den, som
under sådana förhållanden förlorat, skulle hafva svårt att fatta rättvisan af den
öfvervigt, som blifvit tillagd den mening, som gått honom emot; och det är att
befara att dylika meningsstridigheter komme att blifva lockelser lil! sakers fullföljd.
Man torde väl härvid anmärka att två ledamöters mening kan blifva rättens
beslut äfven om fem deltagit i pröfningen; men sådant förutsätter dock flera
meningar än Iva; och derigenom uppenbaras äfven ett djupare och mångsidigare
begrundande af den pröfvade saken, hvilket jemväl undanrödjer det misstroende,
som lika röster mot lika skola väcka. Minst torde vara skäl att vidtaga
en förändring, som minskar säkerheten i och förtroendet till Hof-rätten, då man,
genom Lagmans- och Kämners-rätternes indragning, borttagit en af de instanser,
hos hvilka rättsökande haft att påräkna granskning och bedömande af deras tvister.
Att Hof-rätternes göromål genom en sådan indragning skulle ökas var emedlertid
naturligt; men ehuru häraf synes hafva blifvit en följd att Hof-rätterna
måste arbeta på flera divisioner, torde man för att nå detta mål utan all förökning
af ledamöternas antal och således utan att behöfva vidkännas derföre erforderliga
kostnader, ej böra åsidosätta det vigtigare ändamålet med all lagskipning
eller rättvisans främjande. Den bör ej uppoffras för penningen; och derföre
kan Utskottet ej eller, ur sådan synpunkt, finna skäl till den i nåder föreslagna
lag-förändringen. Det förekommer emedlertid Utskottet, som om någon modifikation
uti hvad lagen i nu omförmälte hänseende stadgar, kan vidtagas ulan minskning
i säkerheten, men lill en del verkande lill nyss antydda syftemål.
Pä sätt ofvan är uppgifvet stadgar gällande lag att i Hof-rätt må ej färre
än lem ledamöter döma i mål som å lif och ära gå, men att i andra mål må 4
utgöra domfört antal der alla om slutet ense äro. I följd af sistnämnde stadgande
mäste ständigt 5 ledamöter vara tillstädes, emedan detta antal erfordras vid
ringaste skiljaktighet bland de 4; och detta har åter varit anledningen dertill att
6 ledamöter måst finnas på hvarje division i Svea och Götha Hof-rätter i händelse
förfall eller jäf skulle för någon ledamot inträffa. Om nu det förklarades
6
Lag- Utskottets Betänkande, N:o 12.
att 4 ledamöter utgöra domfört antal derest 3 äro om beslutet ense, så blefve
deraf den följd att äfven om någon skiljaktighet deni emellan yppades, göromålen
kunde någon tid fortgå, utan den örte, hvars närvaro i alla mål, som röra lif eller
ära eller der icke tre kommo öfverens, deremot vore nödig j och härigenom skulle
hvarje af Hof-rätternes divisioner kunna minskas till 5, hvaraf åter följde att nuvarande
personal i nyssnämnde två Hof-rätter är tillräcklig för bildande af 5 divisioner
i hvardera Hof-rätten, derest vice Presidenterne skulle komma att öfvertaga
ordförandeskap, samt att blott 2 nya ledamöter erfordrades på det att skånska Hofrätten
må kunna arbeta på 2 afdelningar. I så måtto skulle den af Utskottet nu
antydda förändring verka till det i frågas täll da ändamålet j och enligt hvad Utskottet
yttrat synes förändringen cj böra verka till minskad säkerhet för rättsökande.
I Hof-rätt komme alltid målen att bedömas af flera domare än i Rådhus-rätt. Vilkoret
för att utgöra en högre instans uppfylldes således äfven framgent5 men dermed
blefve ock förhållandet emellan Hof-rätt och högsta Domstolen nogare afmätt.
Råda egde döma med fyra ledamöter, men i högsta Domstolen fordrades allas enstämmighet,
då det i Hof-rätt vore tillfyllest om tre af de fyra delade samma mening.
Den högsta instansens högre vigt och betydelse erkändes dermed.
Då Utskottet således anser att den af Kongl. Majit i nåder föreslagna förändring
skulle rubba det förhållande som bör finnas emellan domstolsinstanserna
och verka till minskad säkerhet för rättsökande, men att den af Utskottet angifna
modification deremot komme att, med bibehållande af nämnde säkerhet, leda till
ett nogare afmätt förhållande emellan den högsta och den andra instansen, än det
nu befintliga, samt dessutom till det vigtiga, ehuru, med afseende å sakens betydelse,
mera underordnade målet eller besparing för det allmänna, får Utskottet
vördsamt tillstyrka
alt Rikets Ständer mätte förklara del Kongl. MajUs ifrågavarande
nådiga proposition icke kan bifallas;
men deremot, med anledning af den genom samma proposition väckta fråga, besluta:
alt 3:dje och 4:de Morn. af 23 Kap. i §. Rättegångsbalken,
sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
skola erhålla följande lydelse: I Hofrätt må ej färre än fem
Ledamöter döma i mål, som å ära eller lif gå. I andra mål
må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der tre af deni om
slutet ense äro.
Stockholm den 4 Februarii 1851.
Lag--U/skottets Betänkande, N.-o 12.
7
Reservationer:
af Herr Cederschiöld, //. 7’.: Denna fråga, hvars utgång sannolikt i de
flestes ögon anses vara af mindre betydenhet, är deremot, enligt min åsigt, en
bland de vigtigare, som Lag-Utskottet kommer att afhandla $ och det skulle derföre
utan tvifvel vara väl, om Rikets Ständer deråt ville egna en allvarlig uppmärksamhet.
Från det beslut, som af Lag-Utskottet fattats, angående domfört antal ledamöter
i Hof-rätt, har jag varit skiljaktig i så måtto, att jag ansett tre ledamöter,
hvarken flere eller färre, höra derstädes döma uti alla mål. Det förslag,
som den nådiga propositionen innehåller, har ej gifvit mig anledning att frånträda
denna min åsigt, för hvilken det således nu åligger mig att uppgifva skälen.
Vid bestämmandet af det antal ledamöter, som uti en domstol skola döma,
bör, efter mitt förmenande, afvikelse icke göras från någondera af följande 2:ne
grundsatser, nemligen:
För det första böra lika beskaffade mål aldrig afgöras af olika antal ledamöter.
Det kan icke vara rättsenligt, att åt slumpen eller åt tillfälliga omständigheter
öfverlemna att bestämma, om de dömandes antal skall uti förekommande frågor
blifva större eller mindre, enär sakens utgång, eller sjelfva domslutet ofta bestämmes
deraf, om en ledamot mer eller mindre kommer att deltaga deruti. Lagen
hör derföre bestämdt utsätta de ledamöters antal, som uti rätten skola döma.
Den för brott tilltalade, likasom den tvistande parten, känner då på förhand antalet
af sina domare och har rätt att fordra det hvarken flere eller fäiTe än lagen
innehåller, må i beslutet deltaga.
För det andra bör de dömandes antal alltid vara udda. Ty, om det är jemt,
så kunna, när rösterne äro skiljaktige, på hvardera sidan stadna lika många, och
då skall uti tvistemål antingen den mening, sorn främsta ledamoten bifaller, blifva
rättens beslut, eller ock Ytterligare en ledamot tillkallas för att detsamma bestäm
/
«j O
ma. Intetdera af dessa alternativer tillfredsställer mina fordringar af en klok lagstiftning.
I förra fallet, det vill säga, när främste ledamotens mening blifver rättens
beslut, skall detsamma gifva den sålunda tappande ofta lika, men någon gång
större anledning än den vinnande att tro sin sak vara rättvis, helst det utan tvifvel
kan inträffa att den äldste ledamoten är bland de dömande just den, till hvars
åsigters öfverensstämmelse med det rätta man hyser minsta förtroende.
8
Lag-Viskottcts Betänkande, N:o 12.
I det sednare fallet åter, eller då ytterligare en ledamot tillkallas, lemnäs åt
denne en allt för stor makt, enär han då kan anses så godt som ensam afgöra
sakens utgång.
Då likväl de af mig nu omnämnde 2:ne principer, nemligen att de döman
des
antal bör vara i lagen bestämdt, och alltid udda, icke blifvit lagda till grund
hvarken för den nådiga propositionen eller för Lag-Utskottets förslag, bar jag ej
ansett mig kunna biträda någondera.
Jag skall nu yttra några ord särskildt om hvardera förslaget. Hvad sålunda
först den nådiga propositionen beträffar, så innehåller det deruti framställda lagförslaget
2:ne morn., af hvilka det ena stadgar alt ”i Hof-rätt må ej färre än
fyra ledamöter döma i mål, som å ära eller lif gå.”
Här förbjudes endast att de demandes antal må vara mindre än fyra, men
icke att det må vara större, och att det får vara huru stort som helst. Antalet
af de dömande bär således icke blifvit till sitt maximum bestämdt, hvadan ock
den förste af ofvannämnde principer härvid ej iakttagits.
Om nu bland de fyra dömande två fria och två fälla, så skall den tilltalade
från ansvar för det åtalade brottet befrias, hvaraf följden kan blifva att den verkligt
brottslige ej sällan undgår straff. En principenlig lagstiftning synes mig dock
fordra, att det beslut, hvarigenom den tilltalade, vare sig frikännes, eller dömes
till ansvar, alltid bör i sig innefatta den mening, som flertalet bland de dömande
uttryckt.
Vidare beter det uti det Kongl. Förslaget: ”1 andra mål må tre ledamöter
utgöra domfört antal der alla om slutet ense äro.”
Då de icke äro ense om slutet, måste således en fjerde ledamot tillkallas.
Men om nu i brottmål två bland de tre ledamöterne friat den tilltalade, hvartill
skall det dä tjena att tillkalla den fjerde? Dennes röst kommer ju icke att i
ringaste mon inverka på sakens utgång; ty, då Iva bland de tre ledamöterne ansett
den tilltalade böra frikännas, så måste han blifva fri, ehvad den fjerde ledamoten
förklarar honom skyldig eller icke.
Om åter i tvistemål den äldste ledamoten instämmer uti en af de andra två
ledamöternes mening, så tjenar det ju ej heller till någonting att tillkalla den
fjerde •, ty, hvilken åsigt än denne kommer att uttala, skall den ledamotens me
ning,
hvaruti den äldste redan instämt, dock alltid blifva rättens beslut.
Beträffande derefter det af Utskottet framställda förslaget, så är det efter min
åsigt likaledes felaktigt, dels deruti, att de dömandes antal ej blifvit bestämdt,
utan
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 12.
9
utan skulle få vara huru stort som helst, dels ock deruti, att fyra skulle utgöra
domfört antal, hvaraf följden blefve, att då, vid omröstning, två stadnade mot två,
ytterligare en ledamot måste tillkallas, hvilken derefter, på sätt förut nämndt är,
kunde anses ensam bestämma sakens utgång.
Sedan jag nu ej allenast påpekat de fel, som, efter mitt förmenande, finnas
uti håda de ifrågavarande förslagen, utan äfven sökt visa att de .demandes antal
alltid hör vara udda, samt aldrig olika stort uti enahanda slags mål, så återstår
nu att säga hvarföre jag bland de två udda talen fem och tre gifvit företräde
åt det sednare.
Om man, derest det domföra antalet bestämdes till fem ledamöter på hvardera
af Hof-rätternes divisioner, kunde hoppas att ledamots-platserne hädanefter
skulle fortfarande komma att beklädas af män, som voro i besittning af de egenskaper,
hvilka dessa vigtiga embeten i så hög grad taga i anspråk, så skulle jag
måhända lemna företrädet åt femtalet, under förutsättning, att den större låugsamheten
i ärendenas handläggning, som derigenom förorsakades, möjligtvis skulle
kunna öfvervägas af den mångsidigare pröfningen, som man af flertalet hade att
förvänta.
Men, vid bedömandet af denna fråga har jag trott det ej böra förbises alt,
så vida ledamots-platserna i Hof-rätten hädanefter fortfarande skola kunna besättas
med sådane män, som jag nu omnämnt, ovilkorligen nödigt är att desse embetsmäns
löner betydligen höjas utöfver det ringa belopp, de nu utgöra. Ty, om
detta icke sker, torde det med visshet kunna antagas, att i allmänhet ingen med
större skicklighet begåfvad man skall annat än i nödfall emottaga ett ledamotsembete
i Hof-rätt, och då platserna derstädes likväl måste hållas besatte, skall
följden således blifva, att man vid sig yppande ledigheter nödgas välja emellan de
mindre skicklige kandidater, som sig dertill anmäla. De män af erkänd skicklighet
och sjelfständighet, som, under förhoppning om en blifvande förhöjning uti
Hofrätts-ledamöternes aflöning, hittills hafva eller hädanefter komma, i brist för tillfället
på något bättre, att emottaga sådane platser, skola utan tvifvel, sedan de
sett denna förhoppning gå i qvaf, omgifne af en mer eller mindre talrik familj,
för hvars underhåll den knappa lönen är alldeles otillräcklig, antingen tvingas att
använda en stor del af den för statens tjenst afsedda tiden åt derföre helt och
hållet fremmande sysselsättningar, eller ock af ekonomiska bekymmer nedtyngas,
och i båda fallen uti förtid blifva oduglige eller mindre passande för de vigtiga
Bi k. till R. St:s Brot., 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afl. 7 Haft. . 2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 12.
domare-embeten, hvaråt de eljest med ostördt nit lunge kunnat odeladt egna hela
sin verksamhet.
För hvarje sådan förlust inom Domare-korpsen har staten att göra sig en
dubbel förebråelse. Först derföre att den icke på ett värdigare sätt belönat den
öfverlägsna förtjcnsten, och lör det andra derföre att staten såmedelst beröfva!
riket en skicklig domare, hvars kraftfulla verksamhet det dock varit af högsta vigt
att så länge som möjligt få ostördt bibehålla. Man bör nemligen noga gifva akt
derpå, att när den tidpunkt inträffat, (och jag öfverlemnar till dem som stå förhållandet
närmare, att bedöma huru långt aflägsen den kan vara), den nemligen,
då bristen på skicklige och värdige ämnen för desse domareplatscrs besättande
blifver total, då är det flir sent att bevilja anslag för bristens afhjelpande. Ty
sådana ämnen kunna icke köpas för penningar, ville man än bevilja millioner dertill.
För deras frambringande fordras mer än ett tiotal af är. Icke heller må
m'an tro, att skärpningen uti de Akademiska profven göra för ändamålet tillfyllest.
Derigenom kunna visserligen beredas skickliga ämnen för de akademiska
lärare-platserna, men för att erhålla till domare-platser skicklige och passande
ämnen mäste dock vara ovilkorligen nödigt, att de vid Akademien inhemtade kunskaper
genom praktisk erfarenhet göras användbara, och denna praktiska erfarenhet
kan efter mitt förmenande svårligen på ett fullt tillfredsställande sätt erhållas,
sedan den skicklighet, som Hofrätts-ledamöterne alltid böra cga, ej längre hos dem
finnes, och således ej heller kan af dem på den yngre tjenstemanna-personalen
fortplantas.
Om det nu, såsom jag vågar tro, således är alldeles nödvändigt, att Hofrätls-ledamöternes
löner i väsendtlig mån förhöjas, sä vida deras platser hädanefter
fortfarande skola kunna hållas besatte med män, egande de egenskaper,
som dessa vigtiga embeten taga i anspråk, så torde det, i betraktande af den
svårighet, som städse möter vid beviljandet af högre löner, jemväl vara nödigt
att icke vidtaga sådane förändringar, som fordra tillökning, utan deremot sådane,
som kunna bereda minskning uti ledamöternes antal.
Det förra inträffar om Utskottets förslag antages. Det sednare skulle deremot
blifva följden af mitt förslags godkännande.
Om i stället för de af Kongl. Maj:t och Lag-Utskottet framställde olika för
slagen,
till lag antages följande stadgande: ”/ Hoj-Rätt skola tre Ledamöter döma
uti hvarje mål” så kan Hof-rätternes nuvarande ledamots-personal, utan någon
tillökning deruti, fördelas inom hvardera af Svea och Götha Hof-rätter på
sex Divisioner, samt inom Skånska Ilof-rätten på två Divisioner, hvardera med
Lag-Utskottets Betänkande, A.-o 12.
11
fyra ledamöter, af hvilka turvis alltid en kunde vara ledig från sessionerne för
att bereda sig till föredragning; och om i sammanhang härmed arbetssättet inom
llof-rättcrnc förenklades, hvartill förslag af Lag-Utskottet kommer att afgifvas,
så synes det vara grundad anledning till den förhoppning att de balanser, som nu
finnas i Hof-Rätterne redan innan nästa riksdag skulle hafva försvunnit, samt att
den ena af de sex Divisionerne uti bade Svea och Götha Hof-rätt derefter skulle
kunna indragas.
Under det att antagandet af Utskottets förslag skulle genast påkalla en tillökning
i ledamots-personalens antal med 4 ledamöter, skulle godkännandet af mitt
deremot ej allenast icke medföra någon sådan tillökning, utan äfven lemna tillfälle
alt efter några års förlopp minska det nuvarande antalet, med icke mindre
än 8 ledamöter, så att deras sammanlagda antal derefter enligt mitt förslag skulle
med icke mindre än 12 ledamöter understiga Utskottets förslag.
Vidtages den af mig nu föreslagna förändringen, sa vill det synas sannolikt,
att mindre svårighet hör möta att få aflöningen för desse vigtiga domareembeten
bestämd till ett belopp, som kan på samma gång öfverensstämma med
statens värdighet och bidraga till förbättrande af lagskipningens tillstånd, samt såmedelst
befrämja sjelfva folkets välförstådda fördel.
Förutseende, att många skola mot milt förslag invända att antalet af endast
tre ledamöter är för ringa i en Ofver-rätt, har jag slutligen trott mig böra fästa
uppmärksamheten derpå, dels att tre ledamöter i Hof-rätt skulle utgöra domfört
antal, så väl enligt Lag-beredningens förslag, som enligt den nådiga propositionen;
dels att någon fara icke synes vara att låta detta antal ledamöter, i strid
mot hvad Kongl. Majrt föreslagit, jemväl döma i mål som å ära eller lif gå, enär
Hof-rätten utgör endast en mellan-instans, och dess beslut, hvarigenom till lifvets
förlust dömes, ej går i verkställighet förr än det blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt;
samt dels att mitt förslag åsyftar att bereda större visshet derom, att alla
1 edarnöts-platserne ständigt må kunna hållas besatte med dertill fullt qvalificerade
män. öm det icke kan belviflas, att godkännandet af milt förslag, sa vidt löneförbättringen
dermed ställes i samband, skall leda till detta sistnämnde resultat,
så synes ingen böra hysa någon fruktan för tretalet. Ty säkerligen skall en
hvar, lika med mig, anse det vara vida bättre att dömas af tre i allo väl
qvalificerade domare, än af fem, som äro det i mindre grad; och hvad mig enskildt
beträffar får jag Öppet tillstå alt, derest jag skall dömas af oskicklige domare,
jag helst ser att deras antal malte blifva så litet som möjligt.
Af Herr Wetterbergh, med förklarande att han instämmer i -Herr Cederschiölds
serskilda mening.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS ISAAC MARCUS 1851.
Lag-Utskottets Betänkande. N:o iS.
I
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Mars 1851, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga, angående deln förändring i ord
ningen
för val lill Härads-nämnd, dels ock minskning i det antal
Nämndemän, sorn fordras för fullsulen räll.
Öfver denna fraga, hvilken blifvit väckt, i sin helhet, af Riksdagsfullmäkligen
Ola Mänsson frän Skåne, men endast så vidt den afser minskning i antalet af
iedamöter i fullsuten Nämnd, utaf Riksdagsfullinäktigen Jan Jansson från Westerås
län, har Hedervärda Bondeståndet infordrat yttrande af Lag-utskottet, som, vid
granskning af motionärernes ingifna memorial, inhemtat, hurusom Ola Månsson ansett
en förändring i ordningen för Nämndens utväljande nödvändig, på det att denna
institution måtte återlyltas till det anseende, den fordom egt, men så småningom
skall förlorat. Erfarenheten skulle nemligen visa, åtminstone på många orter,
att, då val till Nämndemän å sockenstämma förrättas, de inom samhället mest
aktade, de till befattningen bäst qvalificerade, vanligen söka undandraga sig förtroendet,
hvaraf följde, att personer oftast komma i fråga, hvilka sakna nödiga insigler,
samt dessutom mången gång, i ekonomiskt hänseende, befinna sig i den
ställning, att de ej utan svårighet kunde uppehålla sig vid tingen. Härtill synes
emellertid en likgiltighet hos domare och menigheterne hafva bidragit. Det vore
likväl af vigt, att i Häradsrätt alltid finnes sådan Nämnd, att man af densamma
kan erhålla tillförlitliga upplysningar angående orten och der boende personers förhållanden
och angelägenheter, samt att man deri verkligen eger den kontroll å
domaren, som den är satt att utöfva. Men för vinnande af omförmäite mål erlordrades,
enligt motionärens åsigt, icke allenast en förändring i sjelfva valsättet,
utan äfven en utvidgning af de valbares krets. Hvar och en, som vore bosatt ä
landet och icke innehade embete eller tjenst, borde kunna väljas; och om valet
skedde af hela tingslaget genom sockenfullmäktige, innefattade det bevis om ett
allmännare förtroende, hvilket skulle höja deras anseende, som dermed hugnades
och derföre otvifvelaktig! komine att eftersträfvas af aktade män. Hvarje tingslag
borde < sadant fall indelas i distrikter, högst 12 och minst 5, alltefter tingslagets
vidsträckthet, och en Nämndeman utväljas från hvartdera distriktet. Men da, genom
en sä beskaffad förändrad valordning, man, på sätt anmärkt blifvit, alltid hade
att till ledamöter i Nämnden påräkna personer med insigter och anseende, syntes
jemväl det antal, som nu fordras i rätten, eller sju, kunna nedsättas till tre; och
Bih. till B. St. Prof. ^50 & -I85L ^ Sami. \ Afd. 8 Haft. \
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 45.
5
ende på nämndens beskaffenhet, medgifva föreslagna minskningen och såmedelst
lägga i några fa personers händer en makt, mot hvars missbruk man saknade erforderlig
garanti. Att nämndens anseende så småningom aftagit kan ej eller motsägas,
* och anledningarna synas vara flerfaldiga. Ännu qvarstår den likväl i vår
rättsförfattning med enahanda betydelse, som den ifrån uråldriga tider egt. Den
föreställer nemligen folkets andel i lagskipningen och innebär en motvigt emot domaremaktens
missbruk. Under tidens skiften har den emedlertid undergått betydliga
förändringar i afseende på så väl valsätt, sorn verksamhet. Ifrån att till en
början väljas af parterne bland häradets bolfaste män eller bönder, för ett visst
mål, har den blifvit ständig, och ifrån att endast ransaka samt yttra sig om sanningen
i sakförhållanden, om skuld eller oskuld, har dess verksamhet sammansmält
med domarens, genom och jemte hvilken den ransakar och dömer. När
dessa förändringar föregått är ovisst. De hafva icke blifvit genom lagar uttryckligen
bestämda, utan öfvergått fran sed till lag. Dc verkande orsakerna kunna
dock spåras. Så finner man, rörande nämndens val, hurusom domaren, enligt vår
äldre lagstiftning, valde då någondera parten icke ville välja. Men derigenom att
detta skedde oftare, derigenom att parterne likgiltigt eftergåfvo sin valrätt, och densamma
utöfvades af domaren, gjorde sig, i samma mån som domaremakten tilltog
i betydelse, den åsigt mer och mer gällande att nämnden skulle af domaren väljas;
och häri synes orsaken ligga till den sed, som gällde intill år 1823, eller
den att nämnden utsågs af häradshöfdingen ibland bönder som i häradet bo. Vid
nämnde års riksdag väcktes emedlertid fråga om ett bestämdt och förändradt valsätt.
Man ansåg med institutionens idée närmast öfverensstämmande att nämnden
valdes af folket; och, i enlighet med Rikets Ständers beslut, inflöt i 1 § i Rättegångs-balkens
1 kap., genom Kongl. Förordningen den 18 December 1823, den
föreskrift, att ledamot i häradsnämnd skall väljas i hvarje socken å sockenstämma
af och ibland de i socknen bosatte bönder, af hvilka hvar och en vid valet eger
lika röst, ehvad han större eller mindre hemman häfver, hvilken föreskrift ännu
gäller.
Densamma inskränker emedlertid fortfarande de väljandes och de valbares antal
till bönder eller de som heraman ega; men om an denna inskränkning bibehållits
från den tid, hvarifrån nämnden räknar sitt ursprung, torde densamma nu
mera tåla modifikation. Den synes väl hafva, under berörde tid, stått i närmaste
öfverensstämmelse med rättsförfattningen, men medborgerligheten har sedan dess
vidgat sina gränsor. Man behöfver nu mera icke ega jord för alt lemna visshet
om oberoende och sjelfständighet i tanke och handlingssätt. Äfven den som brukar
och besitter fastighet bör anses qvalificerad att sitta i nämnd, så vida han
för öfrigt i sin person förenar de egenskaper som för befattningen erfordras. På
>
Lag-Utskottats Betänkande, N:o \o.
liar Ola Månsson, i enlighet med dessa åsigter, föreslagit följande förändrade lydelse
:
af 1 kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den
18 April 1849:
”Förste Domstol å landet är Häradsrätt, der dömer Häradshöfding med högst
tolf män, som i häradet bo och inom sina distrikt valda äro. De kallas Häradsnämnd.
Häradshöfding med häradets deputerade från hvarje socken, bestämma
nämndemans-distrikten till högst tolf och minst fem inom ett tingslag, allt efter
tingslagets större'eiler mindre område och lokalbelägenheter. Häradets fullmäktige,
som af kronofogden från hvarje socken kallas, välje inför kronofogden med
lika röst och öppen votering, en nämndeman inom hvarje af tingslagets distrikter.
Då ledigt rum i nämnden fylles, anstäiles nytt val på lika sätt för det distrikt,
som ledigt blifvit, derom Häradshöfding, då så nödigt finnes, föranstalte. Ej må
annan dertill väljas, än den, som är välfrejdad, bosatt och 25 år gammal. l;ppstår
fråga om den valdes behörighet, eller om valet rätteligen skett, gifve domaren
utslag deröfver och gånge det utslag i verkställighet ändå att klagan i högre
rätt föres. Den som kallad varder att i rätten sitta, på sätt nu sagdt är, vare pligtig,
att minst två år den tjenst förrätta, der han ej från distriktet flyttar eller visar
laga förfall. Den, som är öfver 60 år, kan icke emot sin vilja till nämndeman
väljas, ej eller vare någon, som af nämnden afgått, skyldig att deri inträda
förr, än fyra år förflutit sedan han från nämnden afgick. Ej må någon, som Konungens
eller Rikets tjenst innehafver, till nämndeman väljas;”
samt af l mom. i 1 § 23 kap. Rättegångsbalken, efter dess lydelse i Kongl.
Förordningen den 18 April 1849:
”Å Häradsting så ock vid laga syn i jordatvist må ej dömas, der ej tre i
Nämnden äro”.
Med detta sistnämnda förslag öfverensstämmer det af Jan Jansson framställda,
till stöd hvarför han åberopat de skäl, som för ett lika beskaifadt förslag vid sista
riksdag anfördes, eller nödvändigheten att bereda lindring i de besvär och kostnader,
sorn allmogen mäste vidkännas genom skyldigheten att såsom nämndemän
tjenstgöra, samt den omständighet att egodelningsrätten endast utgöres af ordföranden
och tre ledamöter, hvadan ifrågaställde minskning äfven skulle bidraga till
enhet i lagstiftningen.
I dessa skäl funno emedlertid Rikets Ständer icke tillfyileslgörande anledning
för bifall af då väckta förslag. Man erinrade att, ehuru hos nämnden ej kan väntas
någon egentlig insigt i behandlingen af rättsfrågor, densamma likväl, derest
alla deri äro ense, kan öfverrösta domaren; och man synes härmed hafva påpekat
vådan af att under nuvarande af Ola Månsson jemväl anmärkta förhållande i afse
-
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o \Z.
flere orter skall man äfven redan hafva till ledamöter i häradsnämnd kallat arrendatorer,
hvilka äfven, utan anmärkning, fatt utöfva nämndemanna-kallet. Man förstår
ej eller i allmänhet nu mera med bonde blott egare af jord eller fastighet,
utan äfven de som bruka och besitta jorden eller fastigheten. Men sådan utsträckning
af valbarheten, som motionären föreslagit, torde dock vara mindre välbetänkt.
Ledamotskapet i nämnd har städse varit anförtrodt åt mön af jordbrukande klassen
såsom den vigtigaste och inflytelserikaste delen af befolkningen pä landet. Genom
sysselsättning, vanor och omsorger stå de jemväl i det närmaste och innerligaste
förhållande till samma befolkning; — de tillhöra, eller med andra ord, äro
nära nog fästade vid landet; och äro följaktligen de, hvilka företrädesvis synas
kallade att utöfva den betydelsefulla rättigheten, som å landet är medgifven folket,
att deltaga i lagskipningen. På sätt motionären anmärkt, måste likväl bland de
sålunda valbare undantag göras för embets- och tjenstemän, om än de ega eller
bruka fastighet. De äro af sina befattningar vanligen hindrade att förrätta de ofta
trägna göromål, som åtfölja nämndemans-befattningen.
Utskottet, som således i så måtto biträder motionären i förevarande hänseende,
delar jemväl hans åsigt om behofvet af förändring i valsättet samt om ändamålsenligheten
af en förändring derutinnan i den föreslagna syftningen. Att klagan
från olika håll föres deröfver att ofta mindre lämpliga personer väljas till
nämndemän, är Utskottet icke obekant; och det af motionären anmärkta förhållande
torde hufvudsakligen dertill vara orsaken. De mest lämplige äro oftast de mest
inlly telserika inom kommunen. Deras vilja bestämmer i följd deraf vanligen valens
utgång; och som man här i landet, hvarest hågen för allmänna angelägenheter
ej är serdeles stor, i allmänhet söker undvika sådana bestyr, hvilka medföra
större besvär, än som motsvaras af omedelbara fördelar, laga de jemväl att de ej
komma i fråga till omförmälda befattning, den der, i följd häraf måste anförtros
åt andra mindre passande. Detta missförhållande synes dock kunna förekommas
genom ett med det nu föreslagna öfverensstämmande valsätt. Om någon kan verka
inom den socken, hvarest han bor, så är det deremot svårare att sträcka inflytandet
inom de andra socknarne i häradet; och dessutom har det i allmänhet
visat sig, att vid de val, som ske i den ordning, som nu är föreslagen, man sökt
att, så vidt möjligt varit, uppsöka det lämpligaste föremål för den befattning, som
genom valet bordt tillsättas. Det ligger jemväl i sakens natur. Hvarje väljande
representerar nemligen icke sin egen person, utan den menighet, hvars förtroende
han emottagit; och detta förtroende motsvaras blott genom val af den bästa.
Till sjelfva idéen att val af häradsnämnd bör ske, icke omedelbart af menigheterne,
utan medelbart, är således Utskottet äfven ense med motionären. Men i
afseende på tillämpningen af denna idée är Utskottets åsigt till en del afvikande
Lag-Utskottets Betänkande, N:o \ 5.
från motionärens. Utskottet anser nemligen omförmälte val alltid bora ega rum
inför Härads-Rätten. Derigenom erhåller valet en större betydelse och sådant skall
ock bidraga till vinnande af det mål motionären åsyftat. Det är jemväl lämpligare
att rätten än kronobetjeningen inblandas i ordnandet af en angelägenhet af ifrågaställde
beskaffenhet.
Att elektorerne eller de, som inför rätten skola välja Nämndemän, böra utses
å sockenstämma, och att i valet af dem alla de af socknens innevånare, som kunna
till Nämndemän kallas, ega deltaga, torde vara klart; och att Utskottet fortfarande
hyllar den redan antagna princip, att alla skola ega lika röst vid omförmälte
val, öfverensstämmer med den åsigt, Utskottet i afseende på valbarheten ofvan
yttrat.
Det är genom Kongl. Brefvet den 12 Februari 1824, kungjordt genom Svea
Hof-Rätts Universal den 31 Januari 1825, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
begäran, redan stadgadt, att hvarje tingslag eller härad borde, efter tingslagens
eller häradernes hörande, i vissa nämndemans-distrikter fördelas, på det att
skyldigheten för vissa socknar eller delar af tingslaget att utse Nämndemän biefve
bestämd. En sådan distrikt-indelning har ock skett; och den princip, som i berörde
stadgande uttalas, synes äfven fortfarande böra följas. Den afser nyttan och
nödvändigheten deraf att Nämndemän skola firmas från tingslagets eller häradets
alla trakter. Man kunde visserligen erinra att osäkert är, huruvida lämplig person
för ifrågavarande befattning alltid kan finnas i hvarje distrikt; men ett sådant förhållande
torde sällan inträffa; och förutsättningen deraf bör destomindre verka till
någon förändring i hvad härutinnan finnes stadgadt, som skyldigheten att bestrida
Nämndemannabefattning bör vara så fördelad, att att den icke varder alltför betungande
för en och annan kommun i tingslaget. Någon ny distriktindelning, i enlighet
med Ola Månssons förslag, är emedlertid ej behöflig. Men då Utskottet
följaktligen anser den bestämmelse, som i förevarande hänseende redan är gifven,
böra lända till efterrättelse och Nämndemän således böra framdeles väljas distriktvis,
synes älven distrikt-indelningen ej kunna förbises vid val af de fullmäktige,
som skola välja Nämnd. Deras antal torde nemligen böra bero på distrikternes,
så att, om en socken skulle innefatta flere distrikter än en annan, flere fullmäktige
böra i samma socken utses, än i den mindre; men likasom häradsrätten bordt
verkställa distriktindelningen, så anser Utskottet den jemväl böra bestämma fullmäktiges
antal.
Nu gällande stadgande, att den, som ifrån Nämndemansbefattning afgått, ej
må återväljas förr än ordningen till honom ånyo kommer, d. v. s. förr än alla
till befattningen behöriga inom kommunen varit Nämndemän, torde emedlertid ej
kunna qvarstå. Det skulle hindra reaiiseringen af det hufvudsakliga mål, som här
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o -15.
äfven blifvit antydt. Med bibehållande af föreskriften att den, som väljes til!
Nämndeman, är pligtig att under två år befattningen utöfva, har Utskottet derföre
trott den som afgår böra under sex år njuta befrielse från skyldigheten att åter
emottaga samma befattning. Med afseende å den utvidgning i de valbares krets,
som efter Utskottets ofvan yttrade omdöme bör ega rum, kan återval emot någons
vilja och önskan ej ens behöfva att komma i fråga. Åtminstone skulle det
blifva högst sällsynt.
I enlighet med dessa åsigter har Utskottet uppgjort nedanstående lagförslag 5
och Utskottet får således vördsamt tillstyrka
att med ändring af 1 :sta kapitlet 1 § Rällegångs-Balken, sådan den
lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, samma lagrum
måtte erhålla följande lydelse:
”Under-Rätt å landet är Härads-Rätt. Der dömer Häradshöfding med
tolf män, som dertill valde äro bland dem, som i häradet eller tingslaget
bo och ega eller bruka skattlagd fastighet samt för redlighet och
förstånd kände äro. Då ledigt rum i Nämnden fyllas skall, bör val
ske inför Härads-Rätten genom fullmäktige, hvilka utses å sockenstämmor
af dem, sopa till ledamöter i Nämnd väljas kunna, efter hvad här
ofvan sagdt är; och håfve härvid hvarje af de väljande lika röst. Antalet
af fullmäktige bestämmes af Härads-Rätten, med afseende å antalet
och beskaffenheten af de nämndemans-distrikter, hvari häradet eller
tingslaget är fördeladt. Vid Nämndemannaval ege hvar fullmäktig likaledes
en röst; och varde den, som erhållit flesta rösterna, såsom
Nämndeman ansedd. Skulle vid valet flere erhålla lika röster, vare
lottning dem emellan anställd. Då ledamot i Nämnd utses bör, åligge
Häradshöfdingen att så tidigt förut utsätta dag för valet och derom
underrätta vederbörande Kyrkoherdar, att sockenstämmor kunna derförinnan
hållas för val af fullmäktige, hvilka af Kyrkoherdarne underrättas
om dagen för valet vid Härads-Rätten, der fullmäktige, utan vidare
kallelse, skola då sig infinna. Ej må till Nämndeman den utses,
som ej är 25 år gammal eller någon Konungens eller Rikets tjenst
innehafver. Uppstår fråga om den valdes behörighet, gifve HäradsRätten
utslag deröfver, och gånge det utslag i verkställighet, ändå alt
klagan i högre rätt föres. Den som kallad varder att i rätten sitta,
pä sätt nu sagdt är, vare pligtig att minst två år den tjenst förrätta,
der han ej frän häradet eller tingslaget llyttar eller eljest gitter visa
sådant hinder, att rätten pröfvar skäligt honom derförinnan entlediga.
Ej skall dock den, som öfver 60 år gammal är, emot sin vilja, till
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 45.
i
Nämndeman väljas; ej eller vare någon, som ur Nämnden afgått, skyldig
att låta sig åter inväljas förr än sex år förflutit sedan han ur
Nämnden trädde.”
I den händelse att förestående förslag varder bifallet, synes en minskning i
det antal Nämndemän, som erfordras i fullsuten rätt, äfven kunna ske. Vid flere
riksmöten hafva i Hedervärda Bonde-Ståndet röster höjt sig för sådan minskning.
Nämndens åligganden äro jemväl af så mångfaldig art, så mödosamma och betungande,
att lindring deri är af behofvet påkallad. Af dessa åligganden är emedlertid
icke något så långvarigt och derigenom besvärligt, som tjenstgöringen vid
Härads-Rätten, serdeles i de större domsagorna 5 och Lagberedningen har ej heller
dragit i betänkande att tillstyrka minskning i omförmälta hänseende. “Ju mer,“
säger Beredningen, “den framskridande allmänna bildningen lyfter folkelementet till
en högre betydelse, äfven då dess medverkan tages i anspråk vid rättsförhandlingarne
i landet, ju mindre synes någon våda vara att befara deraf, att också det
individuella inflytandet af detta element höjes, som talrikheten deraf för den kollektiva
verksamhetens utöfning inskränkes;“ — och till detta yttrande hänför sig
Utskottet desto heldre, som derigenom uttalas motivet till Utskottets åsigt att ett
antagande af förestående förslag bör föranleda inskränkning i antalet af domför
Nämnd. Det är den upplystare delen af folket, de hvilkas personliga anseende
ingifva förtroende, som genom det förändrade valsättet företrädesvis lära vid valen
komma i fråga; men emedlertid synes antalet ej, på sätt motionären föreslagit,
kunna inskränkas till tre. Så länge Nämnden kan öfverrösta domaren, utan att
af dem fordras någon speciel sakkunskap, vore en sådan inskränkning mindre rådlig.
Tre kunna tilläfventyrs alltför snart missledas; och detta antal synes ej eller
vara sådant att man kan tyda dess röst såsom ett tillförlitligt uttryck af det allmänna
vettet och rättskänslan. Utskottet tror deremot, att fem må anses tillfyllest,
och således innebära den garanti, som lagstiftaren i Nämnden velat nedlägga; och
genom en dylik minskning komme tjenstgöringen vid tingen att i betydlig mån
inskränkas. Det är följaktligen pä grund häraf, som Utskottet, för den händelse
att Utskottets i afseende på Nämndens val afgifna förslag antages, vördsamt föreslår,
att Rikets Ständer jemväl måtte besluta,
att 1 :sta mom. i 1 j§j af 23 kap. Rättegångs-Ballcen skall erhålla följande
förändrade lydelse:
“A Häradsting så ock vid laga syn i jordatvist må ej dömas, der
ej fern i Nämnden äro.“
Skulle Rikets Ständer godkänna Utskottets näst föregående förslag jemte det
j Betänkandet N:o 12 framställda rörande förändring i sista mom. af 1 § 23 kap.
Rättegångs-Balken, hemställes om icke Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit an
-
s
Lag-Utskottets Betänkande, TV:o -15.
hålla att, derest omförmälte förslag jemväl i nåder biläiies, Kongl. Maj:t täcktes
låta i samma författning kungöra de beslutade serskilde föränd ringarnei berörde §■
Stockholm den 13 Mars 1851.
Reservationer:
* .
Af Herr Grefve Sparre, E.: ”1 Utskottets tillstyrkande angående minskning
al domfört antal Nämndemän har jag icke deltagit. Jag anser någon förändring
uti hvad lagen i detta hänseende för närvarande stadgar ej böra ega rum; och
till stöd för denna min serskilda mening åberopas följande yttrande i Lag-Utskottets,
under N:o 94, vid sista riksdag afgifna och af Rikets Ständer gillade betänkande:
”Hos Nämnden kan man ej förutsätta någon egentlig lagkunskap, och man
kan således ej vänta eller begära, att den skall med samma lätthet och öfvade
omdöme, som man har rätt att fordra af den lagkloke domaren, pröfva förekommande
tvistiga och invecklade rättsfrågor; men dess röst skall vara allmänna vettets
och rättskänslans kontrollerande motvigt, i händelse af skefhet i åsigter eller
förgätenhet af pligt hos domaren. Den utöfvar den domsrätt, som af ålder tillkommit
folket, och som lagarne omsorgsfullt bevarat; och Utskottet vill ej föreställa
sig, att den allmänna anda, som fordom kom denna rätt, detta värn för svensk
frihet, att betraktas såsom en af folkets dyrbaraste förmåner, så altagit att utöfningen
deraf nu anses såsom en tunga, den man önskar undvika.“
Den nu ifrågasatta minskningen i Nämndens antal, skulle, efter mitt förmenande,
förr eller senare leda dertill att, i likhet med hvad som skett i våra grann
stater
Danmark och Norrige, der Nämnde- eller Laugrättsmännen äro 4, deras
deltagande i besluten upphör och deras befattning inskränkes till att blifva endast
lingsvittnen. Det ligger nemligen i sakens natur, att det s. k. allmänna vettets
och rättskänslans omdöme icke kan i lagskipningen göras gällande, om det ej uttalas
af ett något större antal; derföre är juryns antal städse 12. Sålunda skulle,
fruktar jag, lolk-elementets inllytande på lagskipningen, i stället att, enligt Utskottets
förmenande, höjas, tvertom, åtminstone i dess nuvarande form, försvinna. Jag
hav aldrig tillhört deras antal, som med likgiltighet, nästan förakt, betraktat denna
i svenska rättshistorien urgamla institution. Jag har funnit den utöfva, och tror
densamma uuder tider af mera upplysning och folkfrihet kunna komma alt utöfva
ett vigtigt inflytande, om den erhåller den utbildning, hvaraf den är mäktig. Minst
synes mig i en lid, då i andra Europeiska samhällen åt folket vindiceras andel i
lagskipningen genom jury, en sådan förändring hos oss lämplig, hvarigenom de
spår vi ännu ega qvar af den hos oss inhemska juryn skulle småningom utrotas.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o ] 5.
9
Det åsyftade ändamålet att minska det besvär, som nu åtföljer Nämndemansbefattningen,
anset jag böra vinnas genom Nämndemännens befrielse från åtskilliga
andra mindre maktpåliggande uppdrag, som för närvarande dem åligga, än just
det aldravigtigaste eller deras deltagande i lagskipningen.
Af Herr Cederschiöld, li. T.: Uti det ifrågavarande förslaget till förändring
af Häradsnämndcn kan jag för min del ingalunda instämma. Detsammas godkännande
skall nemligen, efter min öfvertygelse, hvarken förskaffa Nämndemännen ökad
aktning och större anseende, eller för öfrigt lända till någon nytta för det allmänna,
men sannolikt lill dess motsatts.
Om den efter nu gällande valsätt utsedde Nämndemannen är en redlig man,
så bör han i sin närvarande ställning åtnjuta all den aktning och det anseende
han förtjenar. Ar han åter icke en redlig man, så förtjenar han hvarken aktning
eller anseende, och skall ej heller kunna sådant sig förvärfva derigenom att han
i Härads-Rätten får sitta vid sidan af en eller annan herreman, som tilläfventyrs på
redlighetens väg står ett steg annu lägre ned än han sjelf.
Den verkliga nytta, som Nämndemännen kunna åstadkomma i Ilärads-Rätten
så länge de väljas bland den egentliga allmogen och äro i tillfälle att, rörande de
flesta af dess medlemmar, uti förekommande frågor lemna Häradshöfdingen på
Nämndemannens egen kännedom grundade tillförlitliga upplysningar, skulle deremot
genom den föreslagna förändringen till största delen, om icke helt och hållet, försvinna.
Omgifven af en Nämnd, bestående af flere eller kirre herremän, skulle
Häradshöfdingen tid sannolikt ganska olta till en stor del få användas för besvarandet
och vederläggningen af de inkast, som desse herrar funno godt att framställa
uti förekommande frågor, för hvilkas bedömande de likväl saknade erforderliga
insigter. Att det allmänna häraf ej skulle skörda någon nytta synes mig
vara påtagligt.
Detta om sjelfva valbarheten till Nämndemannabefattningen.
Beträffande åter frågan huru många Nämndemän skola erfordras för att utgöra
domfört antal, så kan jag, för min del, icke tillstyrka att deras antal hädanefter
må blifva mindre än hittills, så vida de skola bibehållas vid sin nu egande
rättighet att kunna göra sin mening emot Iläradshöfdingens gällande såsom Rättens
beslut. Men deremot tror jag Härads-Rätten kunna anses vara domför med tre
Nämndemän, så vida dessa endast tilläggas rättigheten att reservera sig mot det
beslut, som af Häradshöfdingen fattas; och skulle en så beskaffad förändring, efter
mitt förmenande, icke minska, utan snarare öka Nämndemännens anseende, helst
hvar och en af dem serskildt då skulle blifva i tillfälle att, medelst reservationer
Bih. till R. St. Prot. 1850 & mt. 7 Sami. Å Afd, 8 Haft. 2
-»0
Lag-Utskottets Betänkande, N:o ]o.
mot Häradshöfdingens åtgärder och beslut, utöfva clt aldrig skadligt, men måhända
understundom ganska nyttigt in flytande pä lagskipningens gäng i första instansen.
Af Herr Carleson, E.: Vid bedömande af de föreslagne ändringarne i lagens stadganden
om Häradsnämnden måste tagas i betraktande institutionens ändamål, hvilket
för närvarande är helt annat än det fordom var. I äldré lider valdes Nämnden
af parterne sjelfve för vissa mål och egde endast att undersöka det mål, för
hvilket den sålunda blifvit utsedd, samt yttra sig om hvad sannt deri var. Ali
tillämpa lagen tillkom deremot domaren ensam. Småningom förändrades förhållandet
genom bruket derhän, alt Nämndens medlemmar valdes af domaren bland
de i häradet bosatte bönderne och att, jemte det Nämnden blcf ständig, dess
funktion sammanföll med domarens. I öfverensstämmelse härmed äro stadganderne
om Häradsnämnden affattade i 1734 års lag och sedermera blef väl genom Kongl.
Förordningen den 18 December 1823 uttryckligen föreskrifvet att ledigt rum i
Nämnden skall fyllas genom val af de bönder, som äro bosatte inom den socken,
för hvilken ledigheten inträffat, men Nämndens funktion har allt hitintills förblifvit
sådan den i vår allmänna lag finnes bestämd och är de jure vidsträcktare, men
de facto inskränktare än den var innan den sammanflöt med domarens. Beskaffenheten
af den förändring institutionen undergått, samt de omständigheter, under
hvilka förändringen egt rum, ådagalägga tydligen att densamma härrört icke från
Nämndens ökade, utan tvertom från dess efter hand förminskade inflytande på lagskipningen;
och 1734 års lag, hvilken upptog institutionen, sådan den vid samma
tid utvecklat sig, förenade godkännandet af Nämndens domsrätt med sådane
bestämmelser i afseende å dess sammansättning och rösträtt, som, efter hvad erfarenheten
visat, nästan förekommit allt användande af denna domsrätt. Otvifvelaktigt
insågs äfventyret af att uppdraga lagens tolkande åt personer, hos hvilka nödig
kännedom om lagen icke kunde förväntas, och Nämndens erkännande såsom
ett element i domstolsförfattningen å landet kan således, efter min tanke, icke antagas
hafva haft till mål att vidmakthålla, än mindre befordra, dess inflytande på
lagskipningen.
På detta sätt har äfven faktiskt, i följd af tidernas förändrade skick, Nämndens
deltagande i den egentliga lagskipningen nära nog upphört. Dess närvaro
vid ting och häradssyn bekräftar domstolsförhandlingens offentlighet och flyttar
domaren å landet närmare folket, men Nämndens deltagande i sjelfva domstolsförhandlingen
inskränker sig i allmänhet till att tillhandagå 'domaren med de upplysningar,
sorn den, i anseende till dess serskilde medlemmars närmare kännedom
om folket, orten och förhållanden derstädes, kan vara i tillfälle att meddela.
Detta är, efter mitt omdöme, numera häradsnämndens ändamål, hvaremot, sedan
tid efter annan nämndens medlemmar blifvit ålagdt att biträda vid åtskilliga från
Lag-Utskottets Betänkande, j\:o -13.
U
statshushållningen härflytande kommunalbestyr, deras befattning består till lika storde!
i dylika bestyr som i tjenstgöringen vid häradsrätten. I följd häraf fordras
hos nämndemannen hufvudsakligast, jemte förstånd och redbarhet, kännedom om
en mängd lokal- och sakförhållanden, som väl kan förutsättas i allmänhet egas af
den jordbrukande allmogen, men alltför ofta saknas hos personer af andra samhällsklasser.
Att, derasl en sådan kännedom icke finge hos nämndemannen förväntas,
hans befattning kunde vara till något gagn, det förmår åtminstone jag icke
inse, och, då den af Utskottet föreslagna utsträckning af valbarheten till nämndeman,
efter mitt omdöme, skulle serdeles på de många orter, der nämndemannabefattningen
anses såsom ett betydande onus, hafva till påföljd att dertill valdes
alldeles odugliga personer, kan jag icke heller biträda Utskottets mening i denna
del. Mig synes dertill ett ytterligare skäl förefinnas i den omständighet att, enligt
gällande lag, haradsnämnden, der alla i den äro ense, bestämmer häradsrättens
beslut och att följaktligen domaremakten i första instansen de jure ligger i nämndens
händer — en oformlighet, som visserligen varit hittills föga märkbar, men,
det oaktadt, icke bör i denna fråga lemnäs utan uppmärksamhet, helst den af Utskottet
tillstyrkta utsträckning af valbarheten till nämndeman blifvit förenad med
ett förslag att nedsätta det domföra antalet ledamöter i nämnden, oeh således bereda
densamma ett ökadt inflytande på lagskipningen. Om nämndens domaremakt
ännu icke visar sig vara skadlig, lärer väl detta hufvudsakligen få tillskrifvas nämndens
nuvarande sammansättning, hvilken åter beror af lagens bestämmelser derom,
och vid sådant förhållande torde äfven med fog kunna befaras skadliga följder af
en ändring i dessa bestämmelser, hvilken skulle i nämnden införa personer, som,
utan alt besitta större lagkunskap än nämndens medlemmar för närvarande i allmänhet
ega, hade långt större anspråk, hvilka tillika lättare kunde göra sig gällande
i samma mån nämndens domföra antal nedsättes. Ur denna synpunkt låter,
efter min tanke, en inskränkning i antalet af de ledamöter i nämnden, hvilka enligt
23 kap. 1 § Rättegångs-balken böra i den finnas, derest å häradsting eller
laga syn i jordatvist må kunna dömas, icke försvara sig, och enär det skäl, som
talar för en sådan lagförändring, torde i och med Utskottets förslag till utsträckning
af valbarheten till nämndeman förfalla, så finner jag mig, ehuru under andra
omständigheter jag skulle ansett nämndens domföra antal kunna nedsättas till fem,
förhindrad att biträda den af Utskottet derom gjorda framställning.
I öfrigt och hvad angår frågan huru nämndemanna-valen lämpligast böra ske,
måste man, med kännedom om den temmeligen allmänt rådande obenägenheten
mot öfvertagande af kommunala bestyr och deribland äfven nämndemanna-befattningen,
samt med afseende derjemte å den stora lättheten för en dertill tjenlig person
att, genom sitt inflytande inom den socken der han är boende, undandraga
12
fxig-Utskottets Utlåtande, N:o 14.
sig en dylik för honom besvärlig befattning, medgifva att det i Kongl. Förordningen
den 18 December 1823 stadgade valsätt icke alldeles motsvarar sitt ändamål,
så vidt detta är att åstadkomma det bästa val. På de i Lag-utskottets betänkande
anförda skäl må man väl hoppas att det valsätt, hvilket Utskottet, med anledning
af den i ämnet väckta motionen, ansett sig böra föreslå, leder närmare målet, meri,
ehuru jag i så måtto instämmer med Utskottets öfriga ledamöter, kan jag icke
undertrycka den anmärkning, att, efter mitt omdöme, det föreslagna förändrade valsättet
icke innebär njjgon visshet att derigenom vinnes det bättre resultat, som åsyftas.
N:o 14.
Ank. till Exped.-Utsk. den 22 Mars 1854, kl 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om jörhöjd kartering af bouppteckningar
i Adliga Sterbhus.
Under åberopande af 56 § Riksdagsordningen har Riksdagsfullmäktigen Johannes
Nilsson från Skåne, uti ett till Hedervärda Rondeståndet ingifvet memorial,
föreslagit att, då för bouppteckningar efter frälsemän nn icke erlägges någon så
beskaffad afgift, som måste betalas för inregistrering vid domstol af bouppteckningar
efter ofrälse personer, stadgas mätte det skola förstnämnde bouppteckningar
hädanefter beläggas med stämpladt papper, motsvarande berörde inregislreringsafgift,
utöfver del belopp dylikt papper, hvarmed alla bouppteckningar utan undantag,
enligt författningarne, för närvarande måste förses.
Efter remiss till Lag-utskottet har Utskottet den 18 dennes fått emottaga lörenämnde
memorial; men som deri väckta förslag angår förändring i bestämmelserne
om stämplade pappersafgiften och således ej kan hänföras till något af de
ämnen, som ligga inom Utskottets i Grundlagarne bestämda verkningskrets, får
Utskottet lill Hedervärda Bondeståndet omförmiilte memorial återlemna; hvilket,
jemlikt Riksdags-Ordningens 44 §, för öfrige Riksstånd vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 20 Mars 1851.
STOCKHOLM, 1851.
J. A. WALLDÉN.
Lag-Ut shott et s Memorial, N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 April 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets betänkande
N:o 11, angående stiftande af en lag om
flyttning i och ur hus pä landet.
Detta betänkande tiar, på grund af framställda anmärkningar, blifvit af Vällofliga
Borgare-Ståndet till Lag-Utskottet återremitteradt; men som detsamma, enligt till Utskottet
ankomne Protokolls-utdrag, är vordet bifallet af öfrige Riksstånd, nemligen af Höglofliga
Ridderskapet och Adeln under den 13, af Högvördiga Presle-Ståndet under den 8
och af Hedervärda Bonde-Ståndet under den 5 i denne månad, samt tre Stånds mening i
frågor af förevarande beskaffenhet, jemlikt 87 § Regeringsformen och 3 punkten af 49 §
Riksdags-ordningen, utgör Rikels Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande i anledning
af de framställda anmäkningarne ej erfordras; hvilket Utskottet härmedelst får hos
Vällolliga Borgare-Ståndet vördsamt anmäla. Stockholm den 21 Mars 1851.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 April 1851, kl. 1 e. m.
Betänkandej i anledning af väckt motion om förlängd
tid för måls fullföljd frän Underrätt i Stora Kopparbergs
Län.
Samtlige Riksdagsfullmäktige från nämnde Län, nemligen Lars Gezelius, Johan
Bergström, Anders Ersson, Johan Andersson, Erik Andersson, Matts Mattsson och Lars
Olsson hafva väckt ifrågavarande motion.
Sedan uti 5 § af 25 kapitlet Rättegångsbalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen
den 18 April 1849, blifvit stadgadt att den, som ej nöjes med Underrätts i Kopparbergs
Län beslut i sådant mål, hvari ej vädjas må, skall sig besvära i Hofrätten, inom
hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas böra; så bestämmes, genom åbero
Bih.
lill R. St. Prof. 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 16.
pade kapitlets 9 §, jemväl efter dess lydelse i nyssnämnde förordning, att tiden för fullföljden
af dylika saker i Svea Hofrätt från Häradsrätt i förenämnde Län infaller å 40:de
dagen, från den, då Häradsrättens dom gafs, hvilken tid, likmätigt kapitlets 15 §, äfven
måste iakttagas af den, som från Rådhusrätt i samma Län vädjar.
Af dessa tidsbestämmelser skall den förstnämnde, efter motionärernes förmenande,
vara högst otillräcklig. 1 vissa delar af länet hade nemligen invånarne öfver 20 mil till
närmaste postkontor; och kommunikationprne voro ej eller särdeles lifliga. utan snarare
svåra. För mången vore det derföre nära nog omöjligt att inom bestämd tid ingifva besvär
i Hofrätten; men då en dylik olägenhet borde afhjelpas, hafva motionärerne yrkat en
sådan förändring i lagens omförmälde stadganden, att tiden för besvärs ingifvande i Hofrätten
öfver beslut, som meddelats af Underrätt i oftanämnde län, må utsträckas till
30 dagar.
Lag-Utskottet, till hvars utlåtande Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemnat förenämnde
motion, har genom de upplysningar, Utskottet förskaffat sig i ämnet, vunnit bekräftelse
på de af motionärerne uppgifne förhållanden, i afseende på svårigheten för rättsökande,
särdeles i vissa delar af länet, att inom föreskrifven tid i Hofrätten fullfölja besvär. En
förändrad tidsbestämmelse härutinnan är följaktligen af behofvet påkallad; och den bestämmelse,
som motionärerne föreslagit, synes desto mera billig och lämplig, som en lika beskaffad
redan finnes för särskilda landsorter, hvilka ej äro mera aflägsna från vederbörande
Hofrätt, än större delen af ifrågavarande län. Dessa orter ega emedlertid icke allenast en
längre tid för besvär, utan äfven för fullföljden af vademål och en utsträckning i förra
fallet torde jemväl böra förenas med en dylik i det sednare. På sätt ofvan blifvit anmärkt,
föreskrifver nemligen lagen, i afseende på tiden för fullföljden af besvär, icke vidare,
än att det bör ske inom hälften af den tid, hvarinom lagvadda saker fullföljas böra; och
föreskriften i sistberörde hänseende förekommer i 9 § af Rättegångs-balkens 25 kapitel.
Nu hafva motionärerne väl icke uttryckligen yrkat någon förändring angående tiden för
fullföljden af vädjade saker, och den redan derför bestämda lid torde jemväl, utan synnerlig
olägenhet kunna iakttagas; men då, jemlikt hvad nyss blifvit nämndt, lagen i afseende
på besvärs fullföljd blott i allmänhet föreskrifvit, att sådant bör ske inom hälften
af den tid, hvarinom vademål skola fullföljas, fordrar enheten i lagstiftningen att någon
afvikelse i denna del ej göres för nu ifrågaställde fall. Motionärernes framställning skulle,
vid sådant förhållande, blott föranleda till förändring i siståberopade §, att tiden för full
-
Lag-Utskottets Betänkande, Nto 16. 3
följden af vädjade saker från Häradsrätterne i Kopparbergs län utsträckes från 40 till 60
dagar, eller att samma län uteslutes ur §:ns 1 moment, och upptages i det andra, uti
hvilket d« län uppräknas, som hafva den längre af nyssnämnde fatalietider. Den i afseende
på tiden för besvärs anförande i 5 § gifna allmänna föreskrift, komme deremot
att qvarstå oförändrad, och det åsyftade ändamålet vunnes med bibehållande af det i lagstiftningen
antagna system.
På grund häraf föreslår alltså Utskottet vördsamt att Rikets Ständer, med anledning
af förevarande motion, ville besluta
det skola 1 och 2 momenternc i 9 § af 25 kapitlet Rättegångs-Balken, sådana
de lyda i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, erhålla följande förändrade
lydelse:
I de saker, som, genom laga vad, gä till Svea Hof-Rätt ifrån Härads-Rätt
i Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike och Gestrikland ingifve Käranden
sin inlaga, innan klockan tolf på den fi/ralionde dagen, den oräknad då
Härads-Rättens dom föll, eller håfve sitt vad förlorat; frän Härads-Rätt i
Kopparbergs Län, Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjedalen, Medelpad och
o
Ångermanland på den sextionde dagen.
Stockholm den 21 Mars 1851.
N:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 April 1851, kl. 1 c. m.
Betänkandej, i anledning af väckt motion angående meddelande
af särskilde föreskrifter för behandlingen af
besvärsmål, som från Gottland fullföljas i Hof-Rätt.
Denna ö lyder i judicielt hänseende under Svea Hofrätt. Kommunikationen emellan
ön och fasta landet är emedlertid genom åtskilliga naturförhållanden, såsom stränga
vintrar, stormar, ogynsamma vindar, ofta längre tider afbruten. Derföre har ock Kongl.
Majit, på det att rättsökande ej skulle deraf något förlöra, den 8 December 1748, genom
nådigt Bref förklarat, att ”i lagvadda och besvärsmål, der Underrätt på Gottland dömt,”
parterna må, emot bevis, inlemna inlagor, akter och dokumenter på Wisby Landskansli,
4 Lag-Utskottets Betänkande, N:o IT.
inom hälften af den tid samma handlingar böra vara i Hofrätten ingifne, hvarefter samma
handlingar borde, nästa post derefter, frän Landskansliet till Hofrätten insändas. Otnlörmälde
förmån skall likväl, efter hvad Hr Grefve Mörner, C. G.: uti en till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ingifven samt till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad motion, förmenat
ej vara tillfyllestgörande för åsyftade ändamålet eller bevarandet af parters fatalier.
Erfarenheten visade nemligen, hurusom de ofta förloras, än derigenom att, sedan Hofrätten
utställt inkomne besvär till kommunikation, föreskrifterne i Hofrättens kommunikationsresoiutioner
icke i laga tid och ordning fullgöras, och än af annan anledning. Härtill vore
emedlertid orsaken den, att klagande i besvärsmål sällan hafva ombud i Hofrätten äfvensom
att de, om de än vilja der skada sig ombud, derifrån mången gång hindras af enahanda
förhållanden, som gifvit anledning till förenämnde Kongl. Bref. I följd häraf har
motionären föreslagit:
”Att då i besvärsmål, som ifrån Gottland till Hofrätten inkomma, det anses nödigt
att vederparten varder hörd eller att domares eller annan embetsmyndighets utlåtande infordras,
kommunikations-åtgärden må genom Konungens Befallningshafvandes försorg få
verkställas, men på klagandens bekostnad;”
”Samt att i dylika mål, som äro af brottmåls egenskap, Hofrättens Utslag ej må
efter anslag utgifvas, utan på sätt för nävrvarande tillgår i mål, som röra häktade personer,
öfversändas till Konungens Befallningshafvande att vederbörande kungöras.’’
Utskottet, som tagit hvad sålunda blifvit föreslaget i öfvervägande, anser jemväl
omsorgen för rättsökande fordra det de, så vidt möjligt är, icke må, vid utförandet af deras
rättsangelägenheter, bero af sådana förhållanden, hvilka de ej kunna förekomma. Det
är ock en sådan omsorg, som uppenbaras i Högstberörde Kongl. Bref; och den synes äfven
böra utsträckas till det fall som afses i 1 mom. af motionärens förslag. Genom 2 § 9
kap. Utsökningsbalken, samt 8 § 27 kap. Rättegångsbalken, jemförde med 6 § i Kongl.
Förordningen den 28 Juni 1798 och 38 pnnklen i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807
är i allmänhet den föreskrift gifven, att enskild part, som i Hofrält anför besvär, bör,
derest besvären utställas till vederpartens förklaring, genast i Hofrätten uttaga desamma
jemte Hofrättens kommunikations-resolution och derefter tillställa vederparten alltsammans
emot bevis, som inom viss tid skall ingifvas till Hofrätten, vid påföljd, dels af talans förlust,
och dels af böter. Att med säkerhet och noggrannhet iakttaga denna föreskrift synes
emedlertid nära nog mången gång omöjligt i nu ifrågaställde fall. Om t. ex. den klagan
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 17. 5
de än låter i Hofrätten, sedan anförde besvär blifvit utställde till vederpartens hörande,
uttaga besvären, så kunna tilläfventyrs sådana hinder möta att besvären ej kunna komina
till Gottland före den tid, hvarinom bevis öfver verkställd kommunikation bör vara till
Hofrätten mgifvet; och om än besvären kunna i rättan tid öfversändas och kommuniceras,
så kan kommunikationen emellan ön och fasta landet under tiden hafva blifvit så stängd,
att beviset derom, att besvären tillställts vederparten, omöjligen kan'inom bestämd tid i
Hofrätten inlemnas. Att förekomma de olägenheter, som, genom omförmälde af parter
icke beroende förhållanden, för döm kunna uppstå, tillhör lagstiftningen. Den har äfvenledes
redan anvisat vägen och sättet derför, då parter berättigades att för fullföljd af
vädjade saker och besvärsmål ingifva deras handlingar på Wisby Landskansli, derifrån
handlingarna borde till Hofrätten af vederbörande embetsmyndighet insändas, utan annat
betungande för parterna, än erläggande af nödiga postpenningar. Den fördel, som härmed
bereddes parter, eller den att i vissa fall kunna hos en alltid tillgänglig myndighet i
orten bevara deras fatalier i den aflägsnare, för dem rnåpgen gång otillgängliga Hofrätten,
synes lämpligen kunna få den utsträckning, hvarom fråga nu är. Om derföre Hofrätten
utställer dit inkomne besvär öfver af domstolar och myndigheter på Gottland gifna
beslut till förklaring med klagandens vederpart med skyldighet för klaganden att besörja
föreskrifna kommunikationen, så kunde, derest klaganden så önskade, Hofrätten öfversända
besvären till Konungens Befallningshafvande på ön, der klaganden då hade att uttaga
besvären och ingifva bevis om verkstäld kommunikation; och som den förklarande
ej eller borde förvägras den förmån, som vederparten sålunda finge åtnjuta, synes
hans rätt att ingifva förklaringen till Konungens Befallningshafvande äfven böra erkännas i
lag, destoheldre som det, med anledning af 1748 års ofvanberörde bref, redan lärer vara
öfiigt att handlingar af denna beskaffenhet emottagas i Wisby landskansli och derifrån öfversändas
till Hofrätten. Härigenom ålades icke Konungens Befallningshafvande något för
honom främmande bestyr, ej eller infördes i rättegångsordningen någon nyhet. Det är
nemligen redan genom Kongl. Brefven den 28 Januari 1753 och 7 Januari 1805, föreskrifva,
att när Lands- och Stadsfiskaler, som ej vistas i den stad, der Hofrätt sitter, der
anföra besvär i embetsmål, eller besvär inkomma från häktad person öfver utslag, hvarigenom
han blifvit dömd till ansvar, och besvären utställas till kommunikation, Hofrätten
bör öfversända besvären lill Landshöfdingen i orten att kommunikationen verkställa; och
öfver besvär, som i Kongl.-Majtts Justitie-Revision fullföljas, ålägges Konungens Befall
-
6 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 17.
ningshafvande ofta att infordra vederbörandes förklaring samt derefter insända handlingarne.
Den princip, som härvid blifvit följd, bar ock blifvit vidhållen af senare lagstiftning,
såsom i mål rörande syner å Milititie-boställen, deruti besvär, enligt 1836 års boställsordning,
böra ingifvas till Konungens vederbörande Befallningshafvande, med åliggande
för denne att öfver besvären infordra förklaring och sedermera densamma jemte besvären
till Hofrätten inskicka.
Fråga kan dock nu icke blifva om någon skyldighet för Konungens Befallningshafvande
att ombesörja verkställighet af kommunikation, på sätt motionären åsyftat. Enligt
hvad ofvan är nämndt, skulle nemligen endast besvären, sedan de blifvit utställda till
vederpartens hörande, af Hofrätten öfversändas till Konungens Bafallninghafvande, der
klaganden borde dem uttaga, med rättighet för honom att, då den af Hofrätten föreskrifne
kommunikation försiggått, inom bestämd tid till Konungens Befallningshafvande derom
inlemna bevis, och för vederparten att dit jemväl ingifva sin till Hofrätten ställda förklaring.
Parterne bereddes härigenom ingen annan förmån, än den de egde, om Hofrätten
funnes pä deras ö. I omförmälte fall komme nemligen Konungens Befallningshafvande
att föreställa Hofrätten; men deraf följer ock att den, som i Hofrätten klagat, måste hos
förstnämnde myndighet söka upplysning derom huruvida besvären dit ankommit för kommunikation
med vederparten. I Hofrätt lemnäs en sådan upplysning genom anslag; och
det är derföre som Utskottet anser att, då besvär af ifrågavarande art blifvit af Hofrätten
utställda till kommunikation och af sådan anledning öfversända till Konungens Befallningshafvande
på Gottland, denna myndighet bör derom genast utfärda anslag i Landskansliet,
der den klagande således sjelf må söka nödig upplysning.
På sätt antydt blifvit, måste det likväl bero på parter sjefva att begagna sig af
omförmälda förmån eller ej; och derför bör, vidjbesvärs ingifvande, begäran derom uttryckligen
framställas. Men i sådan händelse synes tiden, hvarinom kammunikation skall vara
verkställd och bevis derom inlemnadt, böra räknas från . en dag då anslag å Landskansliet
sker.
•
Visserligen komme Konungens Befallningshafvandes göromål härigenom att i någon
mån ökas; men det är icke alt befara att ökningen blefve så betydlig, att någon serdeles
olägenhet deraf kunde uppstå. Åtminstone vore den högst obetydlig emot den, som, genom
ifrågaställa förmån, undanröjdes för rättsökande, hvilka dock måste bestrida kost
-
Latj-UIskottets Betänkande, N:o 17. 7
naderna för de handlingar, som genom Konungens Befallninhafvandes försorg till Hofrätten
öfversändas.
I enlighet med dessa åsigter har Utskottet alltså utarbetat förslag itll författning i
ämnet. Utskottet har dervid emedlertid ej kunnat förbise det fall, att klagande part ej hos
Konungens Befallningshafvande, oansedt skedt anslag, uttager öfversände besvär, äfvensom
nödvändigheten deraf alt Hofrätten erhåller ej allenast tillförlitlig kännedom derom och
angående öfrige på målets fortsatta behandling inverkande omständigheter, utan äfven sättes
i tillfälle att en sådan behandling företaga; och föreskrifterna i Utskottets förslag
äro jemväl derefter lämpade. Någon närmare motivering derför är dock icke erforderlig,
utan får Utskottet till Rikets Ständers pröfning härmed vördsamt öfverlemna följande
förslag till
Författning.
Då Hofrätt anser nödigt att till förklaring utställa dit inkomne besvär
öfver beslut, som blifvit meddeladt af domstol eller Konungens Befallningshafvande
på Gottland, i mål af den beskaffenhet, att kommunikations åtgärden,
jemlikt lag oell författningar, skall genom den klagandes försorg verkställas, bör
Hofrätten, derest klaganden derom i besvuren framställt begäran, öfversända bcsvärshandlingame
jemte Hofrättens kommunikations resolution till Konungens
Befallningshafvande i nämnde län, som derom genast å landskansliet utfärdar
anslag med dag och åratal, då sådant sker, och derom gör anteckning å besvären.
Desamma tillika med kommunikations resolutionen skola derefter, emot å
anslaget tecknadt qvitto, af klaganden uttagas för verkställighet af föreskrifne
kommunikationen, hvarom beviset, inom den af Hofrätten föreskrifne, från anslagsdagen
räknade tid, må till Konungens Befallningshafvande inlemnas. Förklarandcn
vare likaledes berättigad att till Konungens Befallningshafvande inlemna
sin förklaring jemte handlingarne, likväl inom hälften af den tid som
för förklaringens ingifvande i Hofrätten är vorden bestämd, på sätt, enligt Kongl.
Brefvet den 8 December 1748, bör ske då parter, för bevarande af fatalier i
lagvadde och besvärsmål, der Underrätt på Gottland dömt, å Wisby Landskansli
deras inlagor aflemna. Sedan den tid förflutit, hvarinom vederbörande
egt att till Konungens Befallningshafvande inlemna dels bevis öfver verkställd
kommunikation och dels förklaring, har Konungens Befallningshafvande att skynd
-
8 Lag-Utskottets Betänkande, N-.o 17.
samt till Hofrätten insända så väl det om besvären utfärdade anslag med derå
tecknade qvitto, som nyssnämnde bevis jemte förklaringen och öfrige till målet
hörande handlingar, hvilka blifvit till Konungens Befallningshafvande ingifne.
Underlåter den klagande att, efter verlcstäldt anslag, uttaga besvären inom den
tid, sorn för verkställighet af kommunikationen varit föreskrifven, äligge Konungens
Befallningshafvande att genast efter det denna tid förbi är, till Hofrätten
återsända besvärshandlingarne jemte utfärdade anslaget, med derå gjord anteckning,
angående förhållandet. Ilos Konungens Befallningshafvande skola dock
parterne erlägga nödiga postpenningar för öfversändandet af de för dylikt ändamål
dit inlemnade handlingar.
Det andra af Hr Grefve Mörners förslag eller yrkandet att Hofrätts beslut i alla
mål af brottmäls-egenskap, som angå på Gottland boende personer, skola öfversändas till
Konungens Befallningshafvande derstädes för att kungöras parterne, kan Utskottet deremot
icke tillstyrka. Meningen med detta förslag lärer nemligen vara den, att tiden för besvärs
anförande öfver omförmälde beslut skulle räknas från dess kungörande, på det den missnöjde
parten cj måtte försitta fatalier. Men häremot förekommer först och främst att,
om en föreskrift i omförmälde syftning meddelades, skäl ingalunda vore att inskränka den
samma till en enda art af mål. Förhållanderne äro nemligen lika för alla. Men i allt fall
torde lagstiftaren ej kunna sträcka sin omsorg för rättsökanden från omförmälde ort så
långt, som motionären föreslagit. De skulle derigenom vinna en förmån, som ej är förunnad
rättsökande från öfrige delar af Riket och en betydlig afvikelse från principen i
gällande rättegångsordning infördes genom antagande af förslaget, utan att giltiga skäl
förefunnes lör en sådan afvikelse. Derför tillstyrker Utskottet med vördnad;
att Hr Grefve Mörners ifrågaställa förslag ej må vinna Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 28 Mars 1851.
Reservation
af Hr Carleson, med tillkännagifvande att han icke varit tillstädes i Utskottet, då förenämnde
betänkande beslutades.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Lag-Ulskottets Betänkande, A:o iS. "1
N:o 18.
Ank. till TSxp.-Utsk. den 1 April 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om verkställighet
af Konungens Befallningshaf vandes utslag
i Skuldfordringsmål.
Genom 9 kap. 1 § Utsöknings-balken är det allmänna stadgande meddeladt,
att Konungens befalluingshafvandcs utslag ej må, derest besVär blifvit öfver utslaget
anförde, gå i verkställighet, så framt saken stiger öfver tryhundrade daler eller
100 r:dr banko. Härifrån gjordes likväl af 1734 års lagstiftare ett undantag för den
händelse att den som hos Konungens befallningshafvande sökes ej möler med svar,
utan det oansedt ålägges betalningsskyldighet. Då egde han väl, enligt 2 § i 2
kap. af nämnde balk, alt inom bestämd tid i Hofrätten klaga och der saken återvinna;
men den förordnade utmätningen borde, ehvad summan var större eller mindre,
försiggå; och skulle godset sattas i taka händer, med rättighet för den fordrande
att det emot full borgen lyfta. Delta stadgande blef jemväl bibehållet i
den förändrade redaktion, som åt sistberörde lagrum gafs genom Kongl, förordningen
den 29 November 1823, jemlikt samma års Ständers beslut. Dessa Ständer ansågo
emedlertid omförmäldta undanlag ej böra inskränkas till allenast det fall att någon,
ehuru uleblifven, af Konungens befallningshafvande förklarades skyldig alt utmätning
undergå. De funno nemligen den, som hos Konungens befallningshafvande erkänner
en skuld, ingalunda böra åtnjuta större fördelar, än den som uteblifver; och
derför beslutades den af Kongl. Maj.t gillade och under den 18 December sistberörde
år utfärdade författning, hvarigenom stadgas att, derest gäldenär, utan allt
jäf eller invändning, hos Konungens befallningshafvande skriftligen eller muntligen
erkänt skulden, må den sökande, ehvad förklaranden vill anföra besvär eller icke,
genast, å Konungens befallningsiiafvandes utslag erhålla utmätnings-verkslällighet
och vara berättigad att det utmätta godset lyfta emot af Konungens befallningshafvande
godkänd borgen; — hvilken författning, likmätigt Kongl, förordningen den 13
Juni 1845, äfven skall i skuldfordringsmål cga tillämpning på Domstols utslag, utaa
Bih. lill R. St. Fröt. iS30 f iS5i. 1 Samt. i Afd. iO Hält. 1
t Lef-l'tsiotteH BtilnåaniH, fr*> tS.
hinder af deremot erfagdt vad, så framt Svaranden ntan jäf ellef invändning skulden
erkänt eller honom blifvit, genom tredskodom, enligt 12 kap. 3 §. Rättegungs-balkeu,
ålagd betnluings-skyldighet.
Härigenom tillädes således domstols och exekutor» beslut oti omförmåfta
två fall enahanda verkan; men sedermera har medelst Kongl, förordningen den 18
April 1849 blifvit stadgadt att den, som vunnit vid Under-rätt, må, oansedt emot
rättens beslut vädjas, njuta utmätning, med skyldighet att ställa borgen för del han
om händer får elfer Inta godset sättas i qvarstad; och häraf följer alltså att verkställigheten
å Under-rätts beslut, deremot vädjadt är, nu mera ej är inskränkt (di
andra fall, än det serskildt i lagen augifna, att vadet eller äudringssökandet genom
verkställigheten göres onyttigt. Deremot qvarstår den i 1 § 9 kap. Utsökningsbalken
gjorde allmänna inskränkning r afseende på verkställighet af Kouungens bofallniugshafvandcs
ufverklugade utslag, hvarå, på sätt nämndt är, utmätning ej flrft
följa, derest saken går öfver 300 daler, i andra fall, än skulden är vorden erkänd,
ellec den sökte tredskovis blifvit dömd att betala och utmätning undergå.
Örn borttagande af denna inskränkning har likväl vid innevarande riksmöte
fråga blifvit väckt uti ett af hr IVeidenhjelm, A., hos högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifvet och till Lag-utskottets behandling hänskjutet memorial. Samma inskränkning
vore, efter motionärens omdöme, af menlig inverkan på kFcdilförhållanderne
i allmänhet. Erfarenheten skulle nemligen visa, hurusom gäfdenärer esomoftast
klaga öfver Konungens befallningshafvandcs utslag blott för att bereda sig änglund
och för att komma i tillfälle att, under tiden, undanskaffa den egendom de
hafva oeli som kunde varit tillräcklig för fordringens godtgörande. Något skål synes
ej eller finnas till den inskränktare verkan, som tillägges Konungens befallningshafvandes
utslag. Enligt lag egde denna myndighet endast döma till utmätning om
fordringen är klar och tydtig. Så snart något förekomme sorn gjorde den tvistig, fick
Kouungens befallningshafvande dermed ej taga befattning, ulan måste skjuta saken
under domaren, i hvilket fall Konnngens befallningshafvande likväl nu vore berättigad
att med qvarstad belägga gäldenärrns egendom. Derföre bordo ej eller någon betänklighet
möta mot den yrkade utsträckningen, eller mot tilläte/sen ulf, utan hinder
af söht ändring i Konungens befällningshufivandel utslag, fa utmätning ä samum ni—
slag, ehvad belopp soken angar.
7
Lag-VMotlef» Behtvtamt», ih> i§. 3
Den ändring, Sora salunda blifvit föreslagen i 1 § Utsöknings-balkens 9:de
kap. syucs jemväl Utskottet vara ar behofvet påkallad. De af motionären anmärkte,
nr dagliga erfarenheten hemtade förhållanden bekräfta ett dylikt behof; och dess
afhjclpaude skulle i sin mån minska anledningarne till den klagan, sorn nu så ofta
förnimmes deröfver att fordringsegare blifva af deras gäldenärer gäckade. Ett steg
dertill är redan taget derigenom att utmätning må följa å Under-rätts dom; och någon
fara är ej alt gifva denna tillåtelse tillämpning å exekutorcrs beslut i utsökningsmål.
På sätt motionären erinrat, måste man nemligen taga i betraktande att
Konungens befallningshafvande ej kan döma till utmätning för annat än klar och
tydlig fordran, eller der den sökte ej har lingaste skäl för de jäf, han emot fordringen
kan anföra. Häri ligger en garanti derför att man ej utan anledning dömes
alt undergå utmätning; och hans klagan bör derför ej i detta fäll medföra
större verkan, än som blifvit tillerkändt det emot Under-rättens beslut erlanda vadet.
Det är följaktligen enahanda verkan, som Utskottet anser böra tillerkännas
de Konungens befullningshafvandes och exekntorers beslut, för hvilkas verkställighet
sökt ändring nu utgör ett hinder enligt 1 § 9 kap. Utsöknings-balken; och för
åstadkommande af denna, efter Utskottets omdöme vigtiga, förbättring i exsekutionsvåsendet,
tillstyrlces vördsamt
att Rikets Ständer mätte besluta utfärdandet af en författning, lydande
som följer:
I likhet med hvad genom 1 § 9 kap. Utsöknings-balken, 2 .$*
2 knp. samma balk, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 29
November 1823, samt Kongl, förordningen den 18 nilsi på följ de December
redan blifvit stadgadt i afseende på verkställighet af Konungens befallningshafvandes
utslag i skuldfordring smål, der saken ej går öfver trehundra
daler eller der gäldenären hos Konungens befallningshafvande utebli
f vit eller utan allt jäf eller invändning skulden erkänt; varder förordnadt,
att utmätning å Konungens befallningshafvandes utslag äfven i öfrige
mål må, utan hinder af deremot anförde besvär, genast följa, tued
rättighet för den sökande att det utmätta godset, emot full borgen, lyfta.
Stockholm den 31 Mars 1851.
Lag-V Iskottets BetänkandeNio iO.
iS:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 April 1851, kl. i e. m.
Betänkande i anledning af väckt motton om förklaring
af föreskrifterne rörande verkställighet a( utslag
i vissa mål.
Uti Lag-utskottets nästföregående betänkande har Utskottet, i anledning af
väckt fråga om en utsträckt rättighet till erhållande af verkställighet af exekutors
utslag i skuldfordringsmål, sökt att i korthet redogöra för närvarande lagstiftning, i
afseende på verkställigheten af så väl exsckutorers som domares beslut; och dervid
har Utskottet anmärkt hurusom det blifvit stadgadt: dels uti 2 §, 2 kap. Utsöknings-balken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 29 November 1823, att;
om den, som hos Konungens befallningshafvande för gäld sökes, uteblifver med affordrad
förklaring, den sökande ändå må njuta sin rätt efter de skäl han företer, med
rättighet för den uteblifne att i Hof-rätten klaga och söka saken återvinna; „doek
gånge utmätning ej dess mindre för sig och varde godset i taka händer satt, det
den fordrande, emot full borgen,, lyfta må“;— dels genom Kongl. Förordningen den
18 December nyssnämnde år, att derest gäldenär utan allt jäf eller invännirig hos
Konungens befallningshafvande skriftligen eller muntligen erkänt skulden, må den
sökande, ehvad förklaranden vill anföra besvär eller ej, genast å Konungens befallningshafvandes
utslag erhålla utmätnings-verkställighet och vara berättigad att det
utmätta godset lyfta, emot af Konungens befallningshafvande godkänd borgen; dels
ock medelst Kongl, förordningen den 13 Juni 1845, att hvad sistberörde författning
stadgar äfven skall i skuldfordringsmål ega tillämpning på domstols utslag, utan hinder,
af deremot erlagdt vad, så framt svarandem utan jäf eller invänning skulden er—
Lag-U [skottets Betänkande, A:o 19. 5
känt eller honom Blifvit, genom tredskodom, enligt 12 kap. 3 § Rättegångs-balken
ålagd betalningsskyldighet.
Det är således förklaradt att utmätning af fordran, som blifvit fastställd af
exekutor eller domstol antingen tredskovis eller på grund af erkännande, icke hindras
deraf att den dömde fullföljer talan emot exekutors eller domstolens Beslut;
och den fordrande är derjemte i båda fällen berättigad att, emot full borgen,, det utmätta
godset lyfta.
I tillämpningen hafva likväl omförmälte stadganden blifvit olika tolkade. Ilos
exsekutorer hafva nemligen skiljaktiga åsigter gjort sig gällande i afseende på vidsträcktheten
af de verkställighelsåtgärder hvilka kunde vidtagas i enlighet med samma
stadganden. En del anse att någon försäljning af utmätt gods icke må ske,
utan fordringsegaren blott vara berättigad till lyftning af det utmätta godset, oförvandladt.
Andra åter förmena försäljning böra ega rum, och fordringsegaren ega, att,
emot borgen, af försäljuingsbeloppet lyfta hvad honom blifvit tilldömdt; och efter
dessa olika åsigter hafva, på sätt erfarenheten visat, verkställighetsåtgärder blifvit
vidtagne.
På dessa stridiga förfaringssätt har nu hr Engzell, uti en hos Vällofl. Borgare-ståndet
väckt och till Utskottet remitterad motion, fästat uppmärksamhet. Hans
åsigt öfverensstämmcr emedlertid med deras, som anse utmätt gods böra, uti förevarande
fall, försäljas, om sökanden så fordrar. Det syntes honom, som låge det i
sakens natur att en borgenär, i följd af den honom medgifna lyftningsrätt, borde
komma i åtnjutande af sina penningar och icke belastas med en mängd lösegendom,
den der vore svår att förvara; och det är på grund deraf, som motionären föreslagit,
det förklaras måtte ratt i utsökningsmål är sökanden berättigad att fä det gods,
som, pä grund af ofvanåberopade förordningar, uhnätes, försåldt, samt att af försäljningssumman
tyfta hvad emot hans fordran svarar, emot af Konungens be/allningsha
fr an de godkänd borgen
En sådan förklaring torde dock ej vara fullt öfverensstämmande med berörde
författningar. Visserligen hörer till fullbordan af den verkställighets åtgärd, som
i allmänhet benämnes utmätning, att det gods, som för en fordring tages i mät, jemväl
försäljes för godtgörelse af fordringen; och derföre finner man ock, hurusom lagen
i 5 kap. Ulsöknings-balken, deri, enligt öfvcrsluiften, stadgas, huru utmätning
6 tng r{storfelt BtMnkanél, fha 19.
ikall slit, lorcskrifver att godset skall icke allenast tagas i imil orh värderas, nian
äfven försäljas, och således under utmäiningen äfven hänför försaljningsåtgärden;
men i nu ifrågaslällde fall synes undantag frnn den allmänna regeln vara gjordt,
ehuru detta undantag ej blifvit med samina bestämdhet uttryckt, som skett i 5 § 3
kap. åberopade Balk, efter dess lydelse i Kongl, förordningen den 18 April 1849,
derigenom blifvit medgifvet att utmätning må följa å Uuderrätts beslut deremot vädjadt
är, med uttryckligt förbehåll likväl att det utmätta godset ej må skingras eller
emot egarens vilja föryttras förrän saken blifvit i Hof-rättcn afdömd. Det utmätta
godset eger dock den sökande alt äfven i detta fall, emot borgen, lyfta.
Anledningen till omförraälte undantag synes emedlertid hafva varit den att,
ehuru lagstiftaren ansett betänkligt att, innan ett af exekutor eller Underrätt meddeladt
beslut blifvit af högre domstol godkändt, låta beslutet gå i fullbordan, lian
likväl, enär icke qvarstad, men väl utmätning, enligt lag, medför företrädesrätt i händelse
af konkurs, velat för sådan händelse bereda borgenär en utväg till förvärfvande
af säkerhet för den fordran, om verkligheten hvaraf ett beslut lemnade bekräftelse.
Men om än denna försigtighet i allmänhet måste godkännas, torde dock en
afvikelse derifrån kunna och böra ske för dc fall, som utses uti oftanämndc lagrum
ech författningar, eller då utmätning sökes på grund af exsekutors eller under-rälls
beslut, hvarigenom någon blifvit tredskovis eller, i följd af erkännande, ålagd alt betala
en skuld.
I sistnämnde händelse undanrödjer det gjorda, erkännandet ali tvekan om
fordringens riktighet; och ehuru underlåtenhet att sig förklara ej må tydas såsom
ett erkännande af skulden, kan man likväl deri ej se annat än ett medgifvande derom
att skäl saknas til! jäf emot de bevis, hvarpå fordringsanspråk^ grundas, men
hvilkas giltighet exekutor eller domstolen i allt fäll måste pröfva. Lagstiftaren har
ock, enligt hvad anmärkt blifvit, tillagt omförmälle beslut enahanda exsekutiva kraft;
och det bör ej förgätas att redan 1734 års lagstiftare berättigade den, hvars fordran
blifvit fastställd af Konungens befallningshafvande, oansedt den sökte uteblifvit med
förklaring, att å beslutet njuta utmätning, då en sådan rättighet för erkänd fordran
icke beviljades förr än år 1823. Emedlertid torde minsta betänkligheten möta emot
fullbordan af verkställighet för uttagande af erkänd fordran. På sätt nämnd) är, undanrödjcr
erkännandet allt tvifvel om fordringens riktighet, och borgenärens rätt bör
Laf-VliMttfc \\> {9. 7
då icke kuni» ttf gäldcnärcn uppehållas. Ali likväl nu gåra någon skillnad emellan
onhförmälta två arter beslut vore mindre rfidligt och skulle i sina följder kunna helt
oth hållet omintetgöra vcrkningarne af eu utsträckt kraft hos beslut angående erkänd
skuld. Gäldenärer, hvilka ej kunde förneka deras förbindelser, skulle då alltför
ofta underlåta att sig förklara. De vissto nemligen att de deraf hade fördel; och
om än deras samveten afhöllo deni från att förneka deras skulder, hindrades de likväl
ej deraf från en klagan, som förnärmade borgenärer i deras rättmätiga anspråk
på skyndsam betalning. Erfarenheten har jemväl i allmänhet ådagalagt att de gäldenärcr,
som sökas för gäld, dcu de icke kunna förneka, vanligen uteblifva med förklaring
oell dömas således tredskovis*, hvaremot de, som obehörigen lagsökas, skynda
utt uppenbara ofoget. Det har emedlertid icke undfallit Utskottet, att den som
gökes af hvarjehanda omständigheter kan hindras från fullgörande af förklaringsskyidigheten;
men då behöfver han blott anmäla hindret; och finnes det giltigt, faller
underlåtenheten honom icke till lask Tid för sådan anmälan saknas icke eller;
och skulle deri icke kunna ske förr än förklaringstidcn förflutit, så gäller äfven laga
förfall härutinnan såsom giltig ursäkk
I allt fall kan det förhållande att hinder möter ej allenast för förklarings afgifvande
utan äfven för anmälan derom i råtter tid, högst sällan inträffa. Det hörer
till undantagen, och bör derföre lika litet motverka den ifrågaställde förbättringen
i lagen, som den jemväl under öfverläggningarne i ämnet inom Utskottet åberopade
omständighet, att sökanden kan förete hos Konungens befallningshafvande ett
falskt bevis derom, att lagsöknings-handlingarne blifvit tillställde deri sökte, och vid
domstol ett lika beskaffad! intyg om svarandens instämning. Man har väl hort omtalas
att dylika bevis skola begagnats. Men dermed föröfvas brott och emot broktet
linues ej annat skydd än straffet. Detta förhållande lärer dessutom lyckligtvis
än mera än det förstnämnde höra till sällayntheterna, och bör derföre ku mindre viri
frågans bedömande förtjena afseende.
Den allmänna krediten bör framförallt af lagstiftaren uppehålTos. Få den bärof
till hufvudsaklig del samhällets utveckling i ekonomiskt och industriell hänseende;
men den hvitar i väsendtlig mån på lagstiftningen. Dess mål mäste derför»
vara att med strängt allvar tillhålla gäldenärer att uppfylla deias förbindelser samt
att med skyndsamhet förhjelpa de fordringsegare, hvilka gäckas af gäldenärer, till
"8 Lag-Utskottets Betänkande, ti: o i9.
sin lätt; och det är i följd häraf sorn Utskottet, med anledning af hr Engxells motion,
vördsamt tillsyrker
att Rikets Ständer måtte besluta en författning, hvarigenom stadgas:
Dä utmätning verkställes för skuld, som blifvit af exsekutor eller domstol,
antingen tredskovis eller efter gäldenärens erkännande, lill betalning
fastställd, edgor den omständighet att den dömde emot beslutet vädjat eller
deröfver anfört besvär, icke hinder för det utmätta godsets försäljning,
derest fordringsegaren del yrkar samt ställer borgen för så väl återbäring
af hrad han lyfter sorn för skadestånd.
Stockholm den 27 Mars 1851.
Reservationer:
Af hr o-refve Sparre, E.: “Under erkännande af riktigheten i den grundsatts,
att den allmänna krediten bör af lagstiftaren uppehållas, måste jag likväl dervid fästa
det vilkor, att- detta syftemål icke får beredas på bekostnad af rättvisa eller klokhet;
och från sådan synpunkt, har jag för min del hyst tvekan att biträda Utskottets
förslag. Det är genom skyndsamhet i afgörandet vid vederbörande embets-myndigheter
af skuldfordrings-mål, beredande af säkerhet för fordrings-egare att utfå sin
rätt, samt skyndsamt verkställande af det lagakraftvunna utslaget, som berörde ändamål
bör vinnas. I detta afseende, har lagstiftaren redan stadgadt: att dessa mål
böra skyndsamt handläggas; att utmätning må ske, och det utmätta godset emot
borgen lyftas, samt slutligen alt utmätning inom viss tid bör vara förrättad och till
slut bragt. Men att gods, som blifvit utmätt, må genom försäljning förskingras på
grund af endast ett utslag, som, efter hvad erfarenheten visar, ganska ofta af Hofrätten
ändras; synes mig vara att nog litet tillse gäldenärens rätt, som måste vara,
att. der exsckutors beslut genom högre myndighet upphäfves, få verkan af detta beslut
åtminstone i så måtto upphäfvet, alt han ej derigenom beröfvas sin egendom.
Utskottet har velat förekomma detta, genom föreskriften att fordrings-egare bör ställa
borgen
Lag-Utskottets Betänkande, AV o 19. 9
borgen för hvad han lyfter och för skadestånd. Menfhuru bestämma den skada som
t. ex. en jordegare lider, derigenom att hans jord honom frånhändes, på grund af ett
utslag, som sedermera kan befinnas vara icke på lag grundadt. Och i det af Utskottet
omförmälde fall att en tredskodom fälles, på grund af ett bevis om delgifvande
af lagsökningen, hvilket bevis befinnes hafva varit behäftadt med fel, antingen
till följd af misstag hos dem, som undertecknat beviset eller annorledes; (ty
med kännedom af rättegångs-väsendet hos oss, inser man att det är ganska ofta
och icke blott “genom brott*1 ett sådant förhållande inträffar) är det i sådant fall fordrings-egaren
som bör vidkännas den skada, som, tilläfventyrs utan hans förvållande,
genom uraktlåtenhet hos den, som har kommunikationen sig ombetrodd, tillkommit?
Jag förutser svåra tvister, till följd af det föreslagna stadgandet; och kan således
för min del ej tillstyrka, att försäljning af utmätt gods må ske, åtminstone
förr än Hofrätts utslag fallit.“
Af hr Carleson, som instämt i hr grefve /Sparres serskilda mening.
Af riksdagsfullmäktigen Ola Månsson från Skåne: “Emot Utskottets betänkande
anmäler jag min reservation. Med anledning af en af hr Weidenhielm väckt,
från Ridderskapet och Adeln till Lag-utskottet remitterad motion, har Utskottet tillstyrkt
samma lag för verkställighet af Konungens befallnings-hafvandes utslag i
skuldfordrings-mål, som i afseende på Underrätts dom, deremot vadjadt är, i 3 kap.
5 §. Utsöknings-balken samt 26 kap. 2 §. Rättegångs-balken stadgad blifvit. Uti
omförmälde beslut var jag med Utskottet ense; men att nu, på grund af hr Engzells
motion, än ytterligare utsträcka så väl verkliga som föregifna fordringsägares rätt
ända derhän, att icke allenast i de fall, då svarande eller förklarande part erkänt
krafvet, utan äfven då någon förfallolöst uteblifvit, på det sätt sälta utslaget i verkställighet,
alt det utmätta godset, utan afseende på klagan i högre rätt, skulle på
auktion försäljas, synes mig ganska betänkligt. Jag har i detta fall ingen ting att
invända mot verkställighet af utslag, som tillkommit på grund af muntligt erkännande
inför rätta; men för de fall åter, då erkännandet varit skriftligt, eller parten
uteblifvit, måste jag på det högsta protestera mot stiftandet af en sådan lag. La
Bih.
till It. St. Prot. 1850 1S51. 7 Sami. 1 Afd. 10 Ilä/t. 2
10 Lag-V(skottets Betänkande, R:o 19.
gen måste vara lika för alla. Den bör skydda allas rätt. Fordringsegarens rätt är
behörigen iakttagen, då Underrätts eller öfver-exsekutors utslag kan genast bringas
till utmätning på sätt ofvan bemälte lagrum föreskrifva. Men huru eller på hvad
sätt är den verklige eller föregifne gäldenärens rätt iakttagen, om han är af förfall hindrad
att inställa sig vid målets handläggning, eller att ett sådant förfall anmäla, om
ett tillskrufvadt kommunikations-bevis eller en diktad förklaring ingifves re. m. dylikt?
Det är nemligen icke otänkbart, att den verklige gäldenären kan hafva en motsvarande
genfordran, likasom exempel gifvas på diktade fordrings-anspråk. Skulle
i sådana händelser det utmätta godset försäljas, så vore i många fall gäldenärens
skada oersättlig, ehuru han i högre rätt vunnit eller kunnat vinna ändring. Den
borgen för återlyftning samt kostnad och skada, han har att påräkna, kan icke återställa
hans kanske för halfva värdet förlorade hemman och lösegendom.
Härtill kommer att den förorättade, för att få skadeståndet, så godt sig göra
låter, bestämdt och ersatt, uti de flesta fall måste inledas i ny rättegång.
Det är icke på bekostnad af den ene eller andra individens rätt, som lagstiftaren
bör befordra en snar verkställighet i skuldfordrings-mål. En och hvar bör
åtnjuta laga rättegångs-förmåner; men deremot böra de båda stats-makterna genom
ett ändamålsenligt ordnande af sina Hof- och Öfver-rätter, befordra skyndsamhet i
målens handläggning, och dymedelst på denna väg vinna det mål, man genom Utskottets
betänkande åsyftat.
Af dessa skäl anhåller jag, det Rikets höglofl. Ständer ville afslå betänkandet.
Af riksdagsfullmäktige A. TV. Uhr från Nerike och Eric Malmin från West
O
O
manland: “Emedan ofta kan inträffa, att en part, ehuru orättvist tilltalad, är urstånd
satt
både att svara inom den bestämda tiden, och att styrka laga förfall, så, då han
i följd deraf blefve tredskovis dömd, samt ej allenast utmätning, utan äfven försäljning
af det i mät tagna godset verkställdes, skulle mången orättvist blifva lidandeUtskottet
har väl, ehuru detta måhända ej nog tydligt blifvit uttryckt, föreskrifvit,
att borgen skall ställas ej allenast för återgäldande af det belopp, som lyftes, utan
äfven för ersättande af den skada, som genom försäljningen kan orsakas, men, då
en sådan skade-ersättning i de flesta fall blefve svår, oeh i många omöjlig att rätt
mäta, så skulle det i samma förhållande blifva svårt eller omöjligt att få en sådan
Lag-Utakotteta Betänkande, H:o 19. 11
borgen, och, om den än fås, tror jag att en skade-ersätining dock aldrig kan så
fullkomligt jemnt och rättvist uppskattas, att icke alltid endera parten skall blifva
lidande.
Så länge den föreskriften gäller som lag, att utmatning ej må ske, om vadet
derigenom onyttigt blifver; hur kan då försäljning tillåtas? utmätning ensamt lägger
sällan hinder i vägen för det ändamål som åsyftas med vadet, men få tror jag de
händelser vara, då detta ej genom försäljningen inträffar.
Då således den för vissa fall föreslagna rättighet, att försälja i mät taget
gods, mången gång ej drulle kunna rättsenligt tillämpas, och nästan alltid medföra
större olägenheter och förluster å ena sidan, än man ens åsyftat fördelar å den andra,
kan jag ej annat än afstyrka bifall till hvad Utskottet härutinnan tillstyrkt.
ISTOCKHOLM, (. d. Schultzes Boktrycken, 1851.
Lag-Utskottets Ut/ätafide, N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 April 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning af anmärkningar emot Lag-Utskottets
Betänkande, N:o 12, i fråga om ändring i 1 §. 23 kap. Rättegångs-Balken,
efter dess lydelse i Kongl. Förordningen den 18
April 1849, så vidt den af ser domfört antal ledamöter i Hofrätt.
Ilerörde, genom Kongl. Maj:ts Nådiga proposition väckta fråga, har af
samtliga Riksstånden blifvit till Utskottets förnyade behandling återförvisad. Meningarne
i ämnet hafva ock inom Stånden varit serdeles skiljaktiga, enligt hvad
de Utskottet tillhandakomne diskussions-protokollen visa. Få röster hafva emedlertid
höjt sig till försvar af det utaf Kongl. Majit i Nåder framställda förslag.
I detta afseende har dock Hans Excellens Herr Justilia; Siats-Ministern uppträdt
och dervid hufvudsakligen anmärkt, att, då hos Hofrätts-ledamöter måste förutsättas
en högre så väl theoretisk som praktisk kunskap, än hos Rådhusrätternas,
af hvilka i allmänhet blott en undergått juridisk examen, den omständighet, att
tre döma i Rådhusrätt, följaktligen ej kan, på sätt Utskottet antydt, utgöra
hinder mot godkännande af Kongl. Maj:ts förslag att tre ledamöter jemväl i Hofrätt
må utgöra domfört antal, enär den högre kunskapen vore en säkrare garanti
för pröfningens riktighet, än antalet, samt härvid dessutom förekommer att, då
tre ledamöter må i Rådhusrätt döma i alla mål, detta antal i Hofrätt ej skulle
ega utöfva domsrätt om saken ginge å lif eller ära, eller i annat fall än att de
alla voro om beslutet ense; hvarförutan det nådiga förslaget desto heldre borde lemnäs
företräde framför Utskottets, som den af behofvet påkallade organisationen af
Hofrätterna kunde genomföras, utan statsverkets betungande, derest det förra antoges,
hvilket deremot svårligen läte sig göra vid ett antagande af det sednare.
Bih. till R. St:s Prof. 1850 & 1851. 7 Samt. 1 Afä. 11 Haft. 1
La g-Uts hätte Is Ut/ätande, N.-o 20.
Oin nemligen 4 ledamöter utgjorde domfört antal i alla mål, så skulle de Hofrätten,
som nu bestå af 4 divisioner nied 6 ledamöter på hvarje, utan förstärkning
i lédamöternes antal, kunna fördelas på fem divisioner, hvaremot, så länge
någon' annan ändring, än den Utskottet föreslagit i afseende på domföra antalet,
icke vidtages, 6 ledamöter på hvarje division fortfarande syntes behöflige, deraf
åter skulle följa att Hofrätterna måste förses med flere ledamöter, enär de tilltagande
göromålen icke kunde medhinnas, så vida arbetet icke kommer att fortgå
på flera divisioner, än nu finnas.
Dessa äro de Jiufvudsakligaste skäl, som blifvit åberopade lill försvar för det
nådiga förslaget och till vederläggning af dem, som deremot blifvit anförde af
Utskottet, hvars förslag åtskilliga talare deremot förordat, så vida den skillnad,
sorn deri blifvit uppställd emellan mål, som gå å lif och ära samt andre, borttages.
Då mål, som angå lifvet, efter hvad Utskottet upplyst, alltid mäste
hemställas Kongl. Maj:ts pröfning i Högsta Domstolen, Och da de, hvilka röra
äran, ej vore svårare att bedöma, ärt en mängd andra saker, hvilka Utskottet
ansett kunna pröfvas af fyra ledamöter, om tre äro ense, så vore ej anledning
att bibehålla omförmälte skillnad, hvars borttagande af desse talare således blifvit
yrkad.
Härmed äro likväl icke alla de meningar i ämnet, hvilka under öfvcrläggningarno
inom Riksstånden sökt göra sig gällande och som föranledt frågans hänskjulande
lill Utskottets förnyade pröfning, afgifna. För den af Utskottets leda
mot,
Herr Cederschiöld, II. T., i hans reservation, yttrade åsigt, alt i Hofrätt
hora tre ledamöter alltid döma, hafva flere röster, isynnerhet inom Viii loll.
Borgareståndet och Hedervärda Bondeståndet, höjt sig. Lika med reservanten
hafva de ansett alt enahanda antal domare alltid hör döma i Hofrätt, äfvensom
att antalet hör vara udda; och då, på sätt af .1 lislitia;-Ministern blifvit anmärkt,
den högre bildningen, de djupare insiglcrna förvissade om en mognarn pröfning,
än flertalet, syntes någon fara ej ellet’ vara alt nedsätta antalet till det ifrågaslälldc,
enär endast de mera utmärkte juristerne borde lill ledamöter i Hofrätt
befordras. Dessutom skulle det, enligt den åsigt en ledamot i llögv. Prés testandet
yttrat, blott vara ett ”tycke” att i den högre domstolen hör vara flere
ledamöter, än i den lägre: hvarförutan man ansett det höra lagas i betraktande
alt hos färre ledamöter är alt vänta större uppmärksamhet än hos flere, emedan
deras ansvarighet är större, i så målto att, om 3, deltaga i ett beslut, de hvar
för sig hafva ansvarighet till en tredjedel, hvaremot 5 ansvarade till allenast en
femtedel hvardera, hvilken omständighet äfven utgjorde eli vigligt skäl för om
-
Lay-Utskottets Utlåtande, .V.-o 20.
förmälle minskning', den der man i allmänhet trott höra verka till skyndsamhet
i Hofrätternes arbete.
Emellertid har Herr Cederschiöld, under diskussionen på Riddarhuset, för den
händelse att man ej funne lämpligt att inskränka de demandes antal till blott tre,
hemställt om icke kunde stadgas: a/l i Hofrätt alltid borde dumas af Jeni ledamöter
eller af tre, der alla liro om beslutet ense. Om då de tre ej blefvo
cnige, skulle två tillkallas; och derigenom undvekes icke allenast det jemna talet,
utan äfven det i reservationen anmärkta förhållande, att en ledamot tillkallas,
oansedt hans röst ej inverkar på beslutet, såsom redan af de tre på förhand bestämdt.
Detta sednare förslag utgör dock en modifikation af det, som blifvit framsläldt
i 1 § 4 kap. af lagberedningens förslag till rättegångsbalk i tvistemål, der
det beter: ”Ej skola på en gång flere än fem och ej färre än tre i rätten sitta;”
hvilket förslag äfven blifvit vid återremissen åberopadt, under yttrad önskan af en
talare inom Borgare-ståndet, att Utskottet mätte vid frågans förnyade behandling
deraf taga ”någon notis och åtminstone försöka en vederläggning af hvad lagberedningen
till stöd för sin mening yttrat”.
Något vidare förslag till ifrågaställde lagförändringen har icke inom riksstånden
uppkastats: men deremot har inom högv. Preste-ståndet uppmärksamheten
blifvit fastad derpå, huruvida tidpunkten vore inne för någon förändring uti förevarande
hänseende. Frågan derom vore framkallad genom den balans, som i llofrätterne
uppkommit i följd af lagmans- och Kämners-rätternes indragning. Detta
förhållande kunde dock endast betraktas såsom tillfälligt; men icke under tillfälliga
förhållanden, utan blott under det normala tillståndet, kunde organisationsfrågan
företagas.
Om emellertid denna sats till riktigheten än erkännes, så kan likväl Utskottet
icke medgifva alt de förhållanden, som bragt frågan om förändring i hvad gällande
lag angående domföra antalet i Hofrätt stadgar, å bane, blott äro af tillfällig
art. Att mängden af de mål, som, efter domstolsindragningen, fullföljts i Hofrätterne
till en början varit störst, följer deraf, att vade-mål på samina gång inkommit
från Lagmans- och Härads-rätterne. Men ehuru häraf varit en följd att målens
antal i Hofrättcrne på en gång i en förut oerhörd grad vuxit, har dock erfarenheten
visat att en sådan mängd mål alltjemt sedermera blifvit i Hofrätterne fullföljde,
att dessa domstolar, med nu varande organisation, ej kunna, med den största
ansträngning, medhinna pröfningen af så många mål, att icke flera dagligen
göras anhängiga. Det är således icke det tillfälliga förhållandet, hvilket domstolsindragningen
till en början orsakat, sorn påkallat en förändring i Hofrätternes or
-
4
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 20.
ganisation, utan det normala tillståndet, hvilket efter all sannolikhet kommer att
fortfara; ty, sä vidt man tager lärdom af erfarenheten, är någon minskning i antalet
af rättegångar icke att förvänta. Snarare är deras ökning att emotse i
samma mån som industriella företag mångfaldigas, populationen tillväxer och nya
rättsförhållanden uppkomma; och då det är lagstiftarens pligt att i tid så ordna
domstolarne, att de kunna uppfylla deras bestämmelse att ej allenast med säkerhet,
utan äfven med skyndsamhet skipa rätt, synes äfven tidpunkten vara inne för lösningen
af den fråga, som genom Kongl. Maj:ts nådiga proposition blifvit väckt.
De stridiga meningar, som yttrats inom riksstånden, angående sättet för denna
lösning, bevittna likväl svårigheten deraf. I främsta rummet måste man dock
dervid afse säkerheten eller vissheten af en mångsidigare och skarpsinnigare, eller
med andra ord mera kritisk pröfning i den högre än i den lägre instansen. Huruvida
en sådan säkerhet vore att vänta, derest tre ledamöter kunde i vissa fall
utgöra domfört antal, är dock tvifvelaktigt; och att, på sätt åtskillige talare, i
enlighet med Herr Cederschiölds reservation, yrkat, antaga tretalet såsom allmän
regel, kan derföre af Utskottet så mycket mindre tillstyrkas, äfven om Utskottet
egde att, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, föreslå en dylik i
samma proposition icke afsedd nedsättning i omförmälda hänseende.
DeL är visserligen sannt att den högre bildningen, det mognare omdömet,
den vidsträcktare erfarenheten äro säkrare garantier för en rätt lagskipning, än
flertalet; men om man än städse funne män med dessa utmärktare egenskaper fästade
vid Hofrätterne, så torde antalet derföre ej höra förbises. Antoge man att
de utmärktare personliga egenskaperne uteslöte behofvet af flertal, följde deraf att
öfverdomarens pröfning kunde anförtros åt blott en enda, så vida denne i bildning,
omdöme och erfarenhet vore öfverlägsen de under-domare, hvilkas beslut skulle af
öfver-domaren pröfvas. Sådant vore åtminstone en konseqvent tillämpning af satsen;
men just deraf torde man finna att man ej ensamt kan bygga på denna sats.
Det är en gammal sägen att flere ögon se mer än förre; och genom denna,
på erfarenheten i lifvet, grundade sägen uttryckes den princip, som ligger lill
grund för den af Utskottet hyllade åsigt: att i öfver-rätten höra flere döma, än i
under-rätten. Sådant bidrager äfven till stärkande af förtroendet hos de rättsökande.
Då t. ex. i Rädstufvu-rätt, enligt lag, tre döma; då i de större städerne
alla desse vanligen äro lagfarne, oftast män med stora insigter; så skulle den
rättsökande ej kunna vända sig till Hofrätten med fullt förtroende, om han ej
visste att hans sak der komme att skärskådas icke allenast af skickliga män, utan
äfven af flere än de som förut pröfvat densamma. Endast derigenom kunde han
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 20.
5
vänta en djupare och mångsidigare pröfning samt derföre jemväl hysa större förtroende
till densamma. Utskottet förutser väl härvid den invändning att förtroendet
icke bör grundas på flertalet, utan på vissheten om högre insigter; men
äfven härvid skulle detta antagande leda till ofvanomtalade följd I allt fall är
dock ostridigt alt det beslut, som utgått från flere för insigter och rättskaffenhet
kända domare, förtjenar och äfven eger större förtroende, än om det blifvit
meddeladt af blott få bland dem; och ett dylikt förtroende till Hofrätterne bör
icke allenast bibehållas, utan ock stärkas, sedan desse domstolar numera i alla
mål blifvit andra instantien. Ofver densamma finnes blott den högsta; och dess
anlitande i alla mål, som genom vad komina till Hofrätt, har af nödvändigheten
blifvit förknippadt med sådane svårigheter, att det endast synes böra komma i
fråga i det fall att man anser sig ega fullt skäl att klaga.
Den princip Utskottet i förevarande hänseende hyllar, har emellertid icke ensamt,
af Sveriges lagstiftare blifvit erkänd. Den har gjort sig gällande i Europas
mest upplysta länder; och på sätt Utskottet redan i betänkandet anmärkt,
lag den äfven till grund tor det af f. d. Lag-Kommittéen uppgjorda förslag i ämnet.
Att den blifvit frånträdd vid den revision af Kommiltéens arbeten, som Lagberedningen
på Kongl. Maj:ts nådiga befallning verkställt, förbisågs dock ej af
Utskottet. Meri Utskottet fann destomindre nödigt att härom i betänkandet lemna
’’någon notis,” som beredningens åsigt hvarken delades af Kongl. Majit eller Utskottet.
Beredningen har emellertid jemväl fästat sig vid den högre insigten och
ansett nödigt att inskränka Hofrätts-ledamölernas antal, pä dcL att de mätte kunna
beredas en i ekonomiskt hänseende oberoende ställning, under åberopande deraf
att i Norrige hafva Öfverrättcrne i mer än 50 år bestått af blott tre ledamöter.
Men ehuru detta sednare förhållande ej eller var Utskottet obekant, fann likväl
Utskottet lika litet deri, som i öfrige skäl, tillfyllestgörande anledning alt frånträda
sin åsigt. O111 della mindre antal är nog i Norriges Ofverrätter med afseende
å dervarande process-former och rättegångs-ordning samt den ställning Stiftsöfverrälterne
der innehafva, så följer deraf icke att förhållandet skall vara enahanda
i Sveriges Hofrätter; och hvad beträffar det ur ekonomiska grunder hemtade
stödet, så synes den besparing, som genom ifrägaställde minskningen i domföra
antalet kan beredas, vara så obetydlig att Utskottet ej kan förmoda att Svenska
folket för vinnande deraf skall uppoffra ens någon garanti för en säker lagskipning.
1 afseende på den verkan, den högre insigten bör tillerkännas i förevarande
fråga, har Utskottet redan yttrat sig; och detta torde få gälla ”åtminstone såsom
6
Lag-Utskottets Utlåtande, "N:o 20.
ett försök till vederläggning af hvad beredningen till stöd för sin mening yttrat”:
likasom Utskottet hyser den öfvertygelse att ingen, som täger kännedom
om skälen för Utskottets åsigt, skall, pä sätt inom Borgare-standet blifvit antydt,
deri se ett bemödande att vidhänga det gamla, derföre att det är gammalt, eller
att förhindra en behöflig lagförbättring, eller tyda den omständigheten, alt Utskottet
i denna del ej instämt med lagberedningen, såsom en frukt af parti åsigter.
Utskottets bemödande hör dock vara att, så vidt möjligt är, söka förekomma
sådana förändringar i lagstiftningen, som minska rättsökandes säkerhet; och derhän
skulle, efter Utskottets öfvertygelse, nedsättningen till tre Ledamöter i Hofrätt
leda. Emedlertid har det blifvit anmärkt, att tre ledamöter inneburo en större
garanti än flere, emedan de förres ansvarighet är större än de andras; men denna
anmärkning är fotad på en delad ansvarighet, som vår lag icke känner. Antingen
ledamöterna äro flera eller färre, så står hvar och en af dem i full ansvarighet
för det beslut, hvari han deltager; och en sådan ansvarighet hos flera är
större, än hos fa.
Derföre kan Utskottet icke biträda någon mening, som går derpå ut, att
Hofrätt skall anses domför med tre, ehvad de skulle vara ense eller ej. Att i
denna fråga finna det absolut rätta, tilltror sig Utskottet emedlertid icke. Utskottet
förmodar dock att giltiga skäl tala för Utskottets åsigt att i den högre rätten
höra flera döma än i den lägre, hvilket ingalunda kan vara ett föremål för
”lycket”. Men ehuru Utskottet således vidhåller sin i betänkandet uttalade åsigt,
synes det likväl Utskottet, som skulle enligt hvad en del talare anmärkt, den i
Utskottets förslag uppställda skillnad emellan mål som gå å lif och ära samt andra
kunna utgå. Att Utskottet bibehöll denna i gällande lag uppdragna skillnad
föranleddes deraf att den jemväl var bibehållen i Kongl. Maj:ts nådiga förslag.
Den sammanhänger med det af 1734 års lagstiftare antagna system; och det syntes,
som om Regeringsmakten ville i denna del lemna systemet olorändradt.
Då likväl alla lifsaker skola Kongl. Maj:t underställas och bedömandet af
mål, som röra äran, ej fördra mångsidigare granskning än andra mål i allmänhet,
torde skillnaden utan fara kunna borttagas; och derigenom skulle ett antagande
af Utskottets förslag i öfrigt än mera underlätta Ilofrätternas fördelning på flera
divisioner, utan tillökning af ledamöter i andra Hofrätten, än i den Skånska, hvilken
tillökning emedlertid erfordrades, så vida denna domstol skall arbeta på två
afdelningar, antingen Kongl. Maj:t eller Utskottets förslag upphöjes till lag. Då
nemligen 4 ledamöter utgör domfört antal , i händelse tre af dem äro ense, möta
ej binder för arbetets gång, derest den femte ledamoten har förfall eller är af jäf
Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 20.
7
hindrad, ty 0111 det skulle i sådana fall hända att ibland de öfriga 4 flere olika
meningar uppkomme, sä att en femte behöfdes, funnes alltid någon att tillgå på
Hofrättens öfriga ; divisioner så vida ej presidenten vöre oförhindrad att fylla hans
plats. I Göta Hofrätt har antalet tillförene under längre lid fortgått med 5 ledamöter
på hvarje division $ och hehofvet af den 6 framkallades hufvudsakligen af
lagen derom alt i alla mål, som gå å lif och ära, skola fem döma, likasom i andra,
om ej fyra kunna blifva om slutet ense. Då måste alltid fem ledamöter vara att
påräkna icke allenast för behandlingen af förstnämnde mål, utan för den händelse
alt ringaste skiljaktighet i åsigter yppades mellan de fyra.
De anmärkningar, som i motsatt syftning blifvit framställda, synas följaktligen
ej förtjena afseende 5 och i anledning häraf, samt under åberopande af hvad
Utskottet i Betänkandet förut anfört, får Utskottet, med vidhållande af sitt i samma
betänkande afgifna yttrande i afseende på Kongl. Maj:Is nådiga proposition,
vördsamt lill Rikets Ständers pröfning framlägga ett, i enlighet med Utskottets
nu yttrade åsigter förändradt redactions förslag, och således tillstyrka
att Rikets Ständer, med afslag å Kongl. Majlis nådiga
proposition, måtte besluta att 3:dje och hule morn. af
23 Kap. 1 Rättegångs-balken, sådana de lyda i Kongl.
Förordningen den 18 April 1849, skola erhålla följande
lydelse:
1 Hofrätt må fem ledamöter utgöra domfört antal,
sä och fyra, der tre af dem om slutet ense liro.
Slockholm den 8 April 1851.
Reser v alio n.
af herr Cederchiöld, R. T.: På de skäl, som uti min vid Lag-utskottets
betänkande N:o 12 afgifne reservation blifvit anförde, vidhåller jag det af mig uti
samma reservation afgifna förslag till lagstadgande så lydande:
”1 Hofrätt skola tre ledamöter döma uti hvarje mål.”
För den händelse, alt det skulle anses vara Air Hofrätlernes anseende alldeles
nödvändigt att de dömandes antal jemväl får vara större än tre, har jag ansett
mig böra framställa följande alternativ-förslag:
JfsRI ir< 1 rosi mmrr .MdOHHDOTH
8 Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 20.
”/ Hofrätt dömes af fem ledamöter, .?« ocA- af tre, der alla om slu”1et
ense är o.”
Genom godkännandet af detta sednare förslag skulle åtminstone den fördel
vinnas, ej allenast att ett maximum och ett minimum uti de dömandes antal derigenom
bestämdes, utan äfven att detta antal alltid blefve tulda.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus 1851.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Exp, Utsk. d. 19 April 1851, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om stiftande af en
lag angående serskild nämnd för bestämmande af skadestånd i
hvarjehanda fall.
Förslag till en sådan lag har blifvit framstäldt i 28 Kap. uti det af Lagberedningen
utarbetade förslag till rättegångsbalk för tvistemål; och det är detta
förslag, hvars hufvudsakliga antagande åsyftas med ifrågastälde af herr JVeidenhielm
A. väckta, samt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet remitterade
motion.
Ändamålet med den sålunda föreslagna lagen är att bereda ett sätt för bestämmande
af skadestånd eller ersättning i de fall att omständigheterna äro sådana
att, ehuru af dem kan inses verkligheten af en timad skada, densammas storlek
likväl icke står att genom formlig bevisning utreda. Enär skadeståndet då
mäste mätas efter dens eller deras personliga omdöme, åt hvilken eller hvilka
pröfningen deraf är öfverlemnad, har Lagberedningen ansett lämpligast uppdraga
denna mätning åt en serskild Nämnd, i afseende å hvars organisation och verksamhet
bestämmelser blifvit meddelade uti ofvanåberopade kapitel.
Till karakleren skulle denna Nämnd blifva en art jury. Dess användande i
likartade fall med nu ifrågavarande är likväl icke något nytt i vår lagstiftning.
Genom lagen den 20 November 1845 om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof öfverlemnades redan åt en serskild Nämnd eller jury att bestämma
den ersättning, som skall gifvas för jord eller lägenhet, som, enligt denna lag,
Bih. lill B. St:s Brot1850 & 1851. 7 Samt. 1 Afl. 12 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 21.
mäste afträdas; och det nu framstälda förslag afser följaktligen endast en utsträckt
tillämpning af en utaf lagstiftaren godkänd princip.
Behofvet af en sådan utsträckning har äfven alltmer och mer visat sig i
lagskipningen. Det ofvanomförmälta fall, då storleken af en timad skada ej kan
genom formlig bevisning utredas, eller då bestämda grunder för mätning af skadeståndet
saknas, inträffar nemligen icke sällan. I dessa fall har emedlertid domaren
vanligen redan skjutit saken under pröfning af gode män till än större, än
mindre antal, allt efter sakens beskaffenhet, med rätt för parterna att hvardera
välja lika många och för de sålunda valde, att gemensamt tillkalla en ytterligare;
och detta medel för rättvisans befordrande, som nödvändigheten framkallat, har i
lagskipningen vunnit den häfd, som vore det genom uttrycklig lag anvisadt. Visserligen
talar ock gällande lag om sakers pröfning af gode män; men den afser
dervid blott serskilta förhållanden såsom då parterna om ett dylikt hänskjutande
sig förena med utfästelse att åtnöjas med gode männens beslut, i hvilket fall
detsamma må, enligt 4 kap. 15 § Utsökningsbalken, gå till utmätning; — då efter
förrättadt arfskifte fråga om jemkning uppstår, på sätt i 13 kap. 1 § Arfdabalken
sägs; eller då, efter 15 kap. 4 § Handelsbalken, ersättning skall bestämmas
för skada, som bolagsman genom bedrägeri och för sin egen nytta den andra
tillskyndat. Möjligtvis torde dock dessa serskilta stadganden till en del hafva
föranledt det allmänna hänskjutande till gode män, som, enligt hvad nämndt är,
i lagskipningen för närvarande äger rum; men, om än ett dylikt förfarande må
anses öfverensstämmande med gällande lagstiftning, har likväl erfarenheten visat
hurusom detsamma varit otillräckligt för åsyftade ändamålet. Rättigheten för den
part, som ej åtnöjts med gode männens åtgörande, att det klandra hos domaren, har
nemligen ej kunnat honom betagas; och då har domaren åter blifvit försatt i
enahanda ställning, som gifvit anledning till gode mäns anlitande. Han måste nu
pröfva om gode männen rätteligen bedömt och uppskattat den lidna skadan, eller
m. a. o. sjelf bestämma skadeståndet; men äfven nu saknas bestämda grunder för
sådan pröfning, sådant bestämmande. Det subjektiva omdiimet måste derföre fälla
heslutet; men detta står ej väl tillsammans med den grundsats att domaren blott
skall döma på grund af lag och sakens utredda beskaffenhet. Dessutom möter i
detta fall en annan omständighet, som ej mindre förtjenar uppmärksamhet. Frågan
om skadeståndsheloppet kan nemligen fullföljas i högre domstolar. Dessa blifva
då försatta i samma brydsamma ställning som underdomaren. De sakna likasom
han bestämda grunder för deras pröfning, och hafva således ej eller annan ledning
än det personliga omdömet. Olikhet i beslut är följaktligen i sådana fall
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 21.
3
icke sällsynt, utan att skäl finnes till antagande af ett rättvisare beslut i sista,
än i första instansen. På sätt af f. d. Lag-kornniiteen, som först gaf förslag uti
ifrågastälda syftning, blifvit anmärkt, synes man tvärtom ej utan anledning kunna
vänta alt omdömet skall blifva mer och mer vacklande, ju längre de dömande aflägsnas
från den ort, der de ifrågavarande förhållanderna uppkommit och således böra
närmare vara kände. Derföre har ock i framlagda förslaget stadgats att klagan
öfver den serskilda Nämndens pröfning ej må föras, men väl öfver fel i formens
iakttagande.
Sådant hörer äfven till idéen af en juryinrättning, och finnes jemväl förklaradt
i den ofvan åberopade lagen af den 20 November 1845, hvilken, enligt hvad
anmärkt är, hvilar på den princip, hvars utsträckta tillämpning Utskottet, lika
med motionären, anser vara af behofvet påkallad.
Derigenom uppnåddes emedlertid endast det mål som blifvit anvisadt genom
gode männens begagnande. Redan genom detta, af seden auktoriserade förfarande,
bar grunden blifvit lagd till den institution, hvars fullkomliga införande nu är vorden
yrkad. Den lagskipande makten har insett behofvet af detta suplement för
rättvisans realiserande; och härigenom besannas således satsen att lagskipningen
utbildar lagstiftningen.
Det är alltså egentligen en utbildning af den i seden grundade lagen, som
Utskottet afser, då Utskottet, med anledning af motionärens framställning, till Rikets
Ständers pröfning nu framlägger förslag till lag i ämnet.
I det hufvudsakligaste öfverensstämmer samma förslag med det af Lagberedningen
utarbetade. Utskottet har emedlertid sökt lämpa sitt förslag till likhet
med de bestämmelser i afseende på serskilda Nämnden, som redan gälla, jemlikt
den åberopade lagen af den 20 November 1845, hvilken dock är byggd på enahanda
princip, som Lagberedningen hyllat.
I afseende på Nämndens organisation afviker likväl Utskottets förslag från
ej allenast Lagberedningens förslag ulan äfven 1845 års berörde lag.
Uti densamma, likasom i den föreslagna, stadgas att till ledamöter i serskilda
Nämnden skall hvardera parten föreslå 6 män, och rätten nämna tre med rätt
för hvardera parten att utesluta tre bland dem, veder-parten föreslagit, och en bland
dem, som rätten nämnt; hvarefter de återstående sju skulle utgöra den serskilda
Nämnden.
Ett så beskaffadt valsätt och ett så stort antal ledamöter i Nämnden synes
emedlertid Utskottet hvarken behöflige eller ens lämplige. Det är visserligen sannt
att man härvid följt den princip, som gjort sig gällande i tryckfrihetslagens före
-
4
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
skrifter rörande val af den jury, som skall döma i brott mot samma lag5 men
om än karakteren af dylika brott fordra det mera invecklade valsättet, likasom
ett större antal jurymän, torde mera enkelhet uti nu ifrågastälda hänseende, utan
fara, kunna införas. Man får nemligen, ej förgäta, att skadestånds-tvister af ifrågavarande
art nästan dagligen förekomma vid domstolarne; att serskild Nämnd
följaktligen ofta kan komma i fråga, mången gång för pröfning af temligen obetyd
liga
fall, och att å landet i synnerhet tillgång på 15 personer, hvilka äro fullt lämpliga
att sitta i serskild Nämnd och ej alltför aflägse boende, icke sällan torde
saknas. Utskottet har derföre ansett det vara tillfyllest om i Nämnden sitta 5
män, af hvilka hvardera parten skulle ega omedelbart välja två, utan förslag eller
uteslutning. Till den femte borde deremot rätten föreslå tre, bland hvilka parterna
gemensamt skulle utse en, eller, derest de om detta val ej kunde komma
öfverens, utesluta en hvardera, hvarefter den återstående ansåges såsom vore han
af parterna vald. Då hvardera parten får välja två, till hvilka de hafva förtroende,
sker dem lika rätt 5 och den som efter rättens förslag utses kan anses såsom
en förmedling, derest ensidiga och stridiga åsigter voro bos de öfriga rådande.
Inrättningen förlorar ej eller i vigt eller betydelse genom omförmälta enklare
valsätt. Det öfverensstämmer hufvudsakligen med det sätt, som, efter hvad ofvan
är uppgifvet, för närvarande följes vid tillsättning af gode män; och någon vidare
förändring deruti, än den Utskottet nu antydt, fordras ej för utbildningen af ifrågaställde
institution, af hvilken man, med afseende å de föreskrifter, Utskottet i öfrigt
föreslagit angående dess organisation och verksamhet, synes kunna förvänta den säkerhet
och oväld, alt den kommer att ega parters förtroende.
För dessa serskilda föreskrifter är någon vidare motionering ej erforderlig. En
ligt
hvad nänindt blifvit, är Utskottets förslag lämpadt till öfverensstämmelse med
1845 års förrberörda lag och är således bygdt på i lagstiftningen redan antagna
grunder.
Utskottet tillstyrker således vördsamt,
alt Rikets Ständer mätte besluta en lag angående serskild
Nämnd af följande innehåll:
§. 1.
Pr Öfvar Rätten någon skyldig att skadestånd gälda, och finnas ej bestämda
grunder, hvarefter beloppet af det skadestånd mätas kan; då skall serskild Nämnd
det utstaka; gifve dock parten förut upp, till hvad belopp han det askar.
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 21.
5
§. 2.
Serskilda Nämnden skall sättas vid den Under-Rätt, som i saken dömt, sedan
laga kraft egande dom fallit, hvari stadgadt är, alt skadeståndet gäldas skall.
§• 3.
Till serskilda Nämnden skall hvardera garten välja två män. Rätten nävmne ock
tre män, bland hvilka par terne gemensamt välja en; sämjas de ej om valet bör hvardera
parten utesluta en man, dock utan att för uteslutningen uppgifva skäl; och varde
den tredje ansedd såsom vore han af parterne gemensamt vald. De fern, som
så utsedde blifvit, skola Nämnden utgöra.
§• 4.
Nu äro å någondera sidan flere, som i saken del hafva; kunna de ej sämjas om
val af två män till Nämnden, välje hvardera en man; och vare, der antalel då går
öfver två, genom lottning bestämdt hvilka skola i Nämnden sitta. Sämjas de ej om
uteslutning bland de af rällen foreslagnc, der sådan, efter thy * 3 § sägs, bör ske,
gånge ock uteslutning efter lott.
Utebli/ver part, ulan förfall, då han till val af nämnd kallad är, välje rätten i
hans ställe. Lag samma vare, der part eljest drager sig undan valet. Finnes annan,
den der i saken del häfver med honom, som uteblifvit eller sig undandragit, må
han välja jemväl för den sistnämnde. För kallelse till val af Nämnd bör iakttagas
laga stämning stid.
§• 6-
Göres jäf emot den, som till Ledamot i serskild Nämnd vald är eller af rätten
blifvit föreslagen; pr öfve det rätten. Jäf i detta fäll äro: om han ej fyllt 25 år; om
han står under annans målsmanskap eller under någondera partens husbondevälde;
om han, såsom allmän embets- eller tjensteman lyder under någondera partens förmanskap
; om han till någondera parten står i det s/cyldskaps- eller sv åger skap s-förhållande,
som, enligt 13 Cap. Rättegångs-Balken, utgör jäf emot domare; om han
sjelf, eller någon, som med honom i sådant förhållande är, eger i saken del eller kan
någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta; om han är någondera partens reppen
-
6
Lag-Utskottets Betänkande, N;o 21.
bara ovän eller vederdeloman; om han begått brott, som van frejd medförer eller står
under tilltal för dylikt brotta om han i saken fullmäktig varit. Domare i den rätt,
som till serskild Nämnd dömt, må ej till ledamot i samma Nämnd väljas; dock vare
den, som lill ständig Nämnd hörer, deraf ej hindrad att i serskild Nämnd vid samma
domstol inväljas, ändå att han saken förut öfvervarit, eller att sedan i ständiga
Nämnden sitta, enär saken vid rätten ytterligare förekommer.
§• 7.
Komma parterne å ömse sidor öfverens om val af serskild Nämnd, då skall den
utgöras af de män, som valda blifvit, utan att så för fores, som i 3 § stadgadt är.
Parterna egen, i thy fall, äfven att större eller mindre antal till nämnd välja, än der
sågs; dock ej utan ojemn t tal.
§• 8-
De män, som till Nämnd valda blifvit, skola af Rätten kallas alt å viss dag sig
infinna, der de ej genast tillstädes äro.
§.9.
Den som bor längre bort, än fyra mil frun det ställe, der Nämnden sitta skall,
eller är öfver 60 år gammal, vare ej skyldig att i serskild nämnd deltaga. Ej må
eljest någon, som till serskild nämnd kallad varder, draga sig, utan förfall, det förtroende
undan. Sker det, och vilja ej parterna annan i hans ställe antaga; ege Rätten
tillhålla honom att sig infinna; ersätte han ock de kostnader, som för Rätten,
parterna och de öfriga män i nämnden af uppehållet vållas. Kilja parterna annan
i den uteblifnes ställe antaga; gånge som i 10 § sägs.
§• 10-
Finnes någon, sorn kallad varder, af förfall hindrad att i nämnden sitta; gifve det
rätten tillkänna. Är han vald af endera parten, välje denne en annan i hans ställer
är han utsedd bland- dem, som rätten nämnt, gore rätten ånyo förslag å tre män,
af hvilka parterna böra utse en i den ordning förut sagd är.
§. 11.
När fulltalig Nämnd tillstädeskommit, skall den inför Rätten denna ed svärja:
Jag lofvar och svär vid Gud ock hans heliga Evangelium, att jag, utan väld eller inan
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 21.
7
naman, efie)' mitt bästa förstånd och samvete, skall den pröfning verkställa, hvartill
jag nu kallad blifvit; så sant mig Gud hjelpe till lif och själ.”
§. 12
Nu är ed svuren, sorn i 11 §. sägs; då skall domaren eller Rättens ordförande
underrätta nämnden om det ämne, som ifråga är, och om hvad till nämndens pröfning
hörer; lennie ock till nämnden de handlingar, som för den pröfning nödiga äro
och hos Rätten finnas. Sedan träde nämnden tillsamman, välje inom sig en ordförande,
och öfverlägge, inom lyckta dörrar, om det beslut som fattas skall.
§• 13-
Anser nämnden nödigt att par terne ytterligare höra, närmare underrättelser i saken
infordra, eller syn hålla, innan den sitt beslut gifver; ege der rätt till.
§• 14-
Hvad de fleste'i nämnden säga gäl/e för nämndens beslut.
§• 15-
Då nämnden sitt beslut fattat, late ordföranden det upptecknas och af nämnden
under skrif vas, och lemne det sedan till domaren eller Rättens ordförande. Ej vare
nämnden pligtig att kungöra huru den inom sig röstat, eller alt skälen för sitt beslut
uppgifva.
§• 16.
Sedan nämndens beslut så aflemnadt är, som i 15 §. sägs, läte Rätten det i sitt protokoll
införas, och gifve på grund deraf dom i saken lill parterna ut.
§• 17•
Hvad nämnden besluiit skall till efterrättelse lånda; ej må i det beslut ändring sökas.
Der så hända skulle, all nämnden satte skadestånd, till högre belopp, än sorn.
äskadt varit, giille dock beslutet ej för mer, än det belopp. Har skadestånd blifvit till
visst belopp medgifvet, och varder det af nämnden till lägre belopp satt; gånge ändå
ut hvad medgifvet var.
8
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 21.
§• 18.
Vill någon klaga öfver Rättens pröfning af jiif mot dem, som i nämnden sutit,
eller påstår någon eljest, att vid nämndens sättande ej så tillgått, som nu ftireskrijvet
är; den klagan må genom besvär i Hofrätten föras, inom den tid, som i 25 kap. 5 §.
R. B:n sägs, sedan domen gafs. Varder sådan klagan gillad, för Jalle all verkan af
nämndens beslut, och förordne Hof-Bätlen, att nämnd ånyo sältas skall. Ej må HofRätten
till pröfning upptaga jäf som ej vid Underrätten framstäldt varit, innan nämnden
sitt beslut gaf.
§■ 19-
Varpart från Rätten borta, när nämnden valdes, och vill han sedan visa, att han
då hade förfall, och att han ej kunde gifva Rätten det tillkänna; stånde honom fritt
att, inom en månad derejter, sin vederpart till samma Rätt instämma; giller lian, sedan
sä stämdt är, bevisningen fullgöra; förf alle all verkan af nämndens beslut, och läte
Rätten nämnd ånyo sättas.
%. 20.
Askar någon, som varit lill ledamot i serskild nämnd kallad, ersättning Jör inställelse;
då må han hos Rätten det anmäla, och lägge Rätten honom till hvad skäligt pröfvas;
ege ock förordna, ali det skall genast ulgifvas af åen, för hvars talan nämnden
satt var. Beslutet gånge i verkställighet, lindå att deröfver klagas; och falle sedan ersättningen
den till last, som rättegångskostnaden gälda skall.
Stockholm den 14 April 1845.
Reservationer:
af herr Grefve Sparre E.: Det af utskottet framställda förslag om ser
skild
nämnd för bestämmande af skadestånd synes mig välmenande, men loga ändamålsenligt.
Hvad som i vårt rättegångsväsende isynnerhet öfverklagas är långsamheten.
Förslaget skall, fruktar jag, befordra detta onda. Stadgandet i 2 §
att nämnden icke skall sättas förr än laga kraftägande dom i saken fallit, skall
i
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 21.
9
i förening med föreskrifterna angående nämndens val, dess sammanträdande, afläggandet
af eden, och meddelandet af beslutet, hvilket skall ske genom rätten, lemna en
trätlysten och tidsutdrägt sökande part i en sak, som tilläfventyrs redan vandrat
genom alla instantierna, de ypperligaste tillfällen att under åratal utdraga den nya
process som väckes angående förfarandet vid alla dessa förrättningar. Man föreställe
sig, isynnerhet på landet, huruledes nämndens val, för kallelse hvartill slämningstid
måste åtnjutas, sker vid ett Ting, afläggandet af eden vid ett annat, och
beslutets meddelande vid ett tredje. I de orter der Iva Ting om året hållas
gör detta redan ett och ett halft år. Tilläfventyrs torde några af dessa serskilta
momenter kunna ske under pågående Ting, då gode männen äro till hands,
men jag förutsätter här det fal! att parten söker uppskof. Sedan nämndens utslag
slutligen blifvit meddeladt anvisar 19:de och följande §§ en ny utväg alt
draga frågan om jäf eller andra tvistepunkter under högre rätts pröfning.
Ändamålet, som är bestämmande af skadestånds belopp, der detta ej pä juridiska
grunder kan bestämmas, synes mig enklast kunna vinnas på det. sätt all
åt Domstolen öfverlänes att genom sakkunniga män, i hvilkas utväljande parterne
kunde, om så nödigt syntes, deltaga, låta mäta skadan och sedermera, med ledning
af gode männens yttrande, dömde öfver skadeståndets belopp, i sammanhang med
frågan om skyldigheten alt gifva skadestånd. Vid Häradsrätterna kan i vanliga
fall nämnden lätteligen verkställa denna mätning af skadan. Om också härvid
stundom skall inträffa ali en af lägre rätt till skadestånds- ingifvande dömd part
af högre rätt frikännes frän denna skyldighet, och värderingen af skadan sålunda
blefve utan påföljd så är likväl olägenheten häraf vida mindre än dejagantydl.
af herr Carleson E., som biträdt herr Grefve Sparres serskilda mening.
Bih. till B. St. Brot. 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
10
Lag-Utskottets Memorial, N:o 22, 23.
N:o 22.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 April 1851, kl. 11 f. m.
Memorial i anledning af återremiss utaf Lag-utskottets betänkande
N:o 9, öfver väckt motion om förändring af det
uti 17 kap. 16 § Bättegångs-balken föreskrifna formulär
till vittnesed.
På grund af framställda anmärkningar bar berörde Betänkande blifvit af Vällofl.
Borgare-ståndet till Lag-utskottet återremitteradt; men som, enligt till utskottet
ankomne protokolls-utdrag, öfrige riksstånd samma Betänkande bifallit, och tre
Stånds mening i frågor af förevarande art utgör Rikets Ständers beslut, lärer något
yttrande i anledning af omförmälde anmärkningar icke erfordras; hvilket för
Vällofl. Borgare-ståndet vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 17 April 1851.
N:o 25.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 April 1851, kl. 11 f. ra.
Memorial i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 13, Öfver väckt fråga angående dels förändring i
ordningen för val lill Häradsnämnd, dels ock minskning i
del antal nämndemän, sorn fordras för fullsuten rätt.
Berörde Betänkande, hvilket Vällofl. Borgare-ståndet den 5 dennes bifallit,
liar, på grund af deremot framställde anmärkningar, samma dag blifvit till Lag
-
Lag-Utskottets Memorial, N:o 23. | \
utskottet återremitteradt af Hederv. Bonde-ståndet ; men som detsamma är vordet
afslaget af Höglofl. Ridderskapet och Adeln och Högv. Preste-ståndel, enligt
livad till utskottet ankomne protokolls-utdrag utvisa, samt frågan, likmätigt regerings-formens
87 §, således förfallit, lärer något yttrande i anledning af de framställde
anmarkmngarne icke erfordras; hvilket för Hedervärda Bonde-ståndet härmed
vördsamt anmäles.
Stockholm den 17 April 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Lag- Viskottets Betänkande, iV:o 24.
1
lN:o 2Fk
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Maj 1851, kl. half 8 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Majds IS ådi g a Proposition
angående ändring för vissa orter af
stadgandet uti 20 kapitlet G § Byggn inga -  balken samt Kongl. Förordningen den 3 September
1753 om tiden, dä dammlucka skall
vara öppnad.
Till Lag-utskottets behandling hafva samtlige Riks-stånden öfverlemna! förenämnde
nådiga proposition, hvilken lyder som följer:
"Uti underdånig skrifvelse den 28 Juni 1848 (N:o 121) hafva Rikets Ständer
vid sistförflutna Riksmöte anmält, att, i anseende till de olägenheter, hvilka in"om
de norra orterne, såsom Norrbottens och Westerbottens län, der is låge qvar i
"sjöar och åar till början af Juni månad, föranleddes deraf att, jemlikt 20 kapitlet 8
”§ Byggninga-balken samt Kongl, förordningen den 3 September 1755, dammlucka
"skall öppnas senast den 10 Maj hvarje år, genom iakttagande af hvilken föreskrift
”skulle, till skr da för enskilda, inträffa, dels att ängarne ej blefvo behörigen vattnade,
dels ock att sågverks- och qvarn-egare ofta nödgades i förtid utsläppa vat"tenförråden,
så att verken icke vidare kunde bedrifvas, förslag hos Rikets Ständer
”blifvit gjordt om det tillägg till åberopade lagens rum att, inom förenämnde län,
”dammluckor icke böra öppnas före den 1 Juni hvarje år; hvarjemte Rikets Ständer
"i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes, för utrönande deraf, huruvida den
Bih. till R. St. Trot. IS50 <? 1851. i Samt., i A/d., 13 Hä/t.
2 Lag-Vtskollets BetänkandeN:o 24.
”ändring uti nu gällande stadgande om tiden, då dammlucka skall vara öppnad,
”hvilken för Norr- och Westerbottens län sålunda blifvit föreslagen, i allmänhet kan
”anses vara af behofvet påkallad, låta i nåder föranstalta, att undersökning härom
”af vederbörande embetsmyndighet er anstäldes, samt, derest förändrade föreskrifter
”härutinnan för ofvannämnde län skulle pr öfva s lämplige, till Rikets nu församlade
”Ständer nådigt förslag i ämnet aflåta.”
”Sedan, med anledning häraf, Kongl. Maj:t anbefallt Dess och Rikets Kammar-kollegium
att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande, har
”bemälde kollegium från Kongl. Majlis befallningshafvande i Gefleborgs, Westernorrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län infordrat yttranden, af innehåll,
dels att för Norr- och Vesterbottens län den föreslagna förändringen ansetts
”vara af stor fördel så väl för jordbrukare, som vattenverks-egare, enär, ty förutan,
”den sena snösmältningen i Lappmarkerna hindrar tillgodogörande af flodvattnet för
”ängsvattning och vattenverks drift, dels att, ehuru i Jemtlands län dammluckor i
”allmänhet ej äro brukliga, den föreslagna förändringen likväl är vo den ansedd äf”ven
för det länet tjenlig, och dels alt deremot utsträckning af samma förändring
”till Gefleborgs och Westernorrlands län blifvit hufvudsakligen afstyrkt. Och har
”Kammar-kollegium, på grund af hvad sålunda anmäldt och upplyst blifvit, i underdånighet
tillstyrkt, att tiden för dammluckas öppnande måtte för Norrbottens, Westerbottens
och Jemtlands län bestämmas till den 1 Juni, der vatten kan åker eller
äng skada.”
”Efter Stats-rådets och Högsta domstolens hörande, har Kongl. Majit tagit
”detta ämne i öfvervägande; och vill, på grund af hvad i ofvanberörde måtto före”kommit,
härmed föreslå Rikets Ständer:
”att hvad i 20 kapitlet 6 § Byggninga-balken, jemförd med Kongl, förordningen
den 3 September 1755, stadgas derom att dammlucka skall
”öppnas den 10 Maj, der vatten kan åker eller äng skada, måtte, beträffande
Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands län, så ändras, att ti”den
förjdammluckas öppnande i omförmälda fall utsträckes till den 1 Juni.
”De i Stats-rådet och Högste domstolen i målet förda protokoll bifogas; och
Lag-Utskottets Betänkande, l\':o 24. 3
”Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse väl
bevågen.
Stockholms slott den 31 Januari 1851.
OSCAR.
G. A. /Sparre".
Utskottet, som derjemte erhållit del af Stats-rådets och Högste domstolens
i ämnet förda protokoll, har tagit frågan i öfvervägande; och får, med afseende å de
af Kongl. Majit i nåder anförda skäl, vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga proposition.
Stockholm den 9 Maj 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Lag-Utskottets Betänkande, Nto 25.
1
N:o 25.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 14 Maj 1851, kl. II f. in.
Betänkandej i anledning af väckta motioner angående
dels dömstolarnes ombihlning, dels Hof-Rätternés utJlyttningj
dels ock rättegången och arbetssättet i
sistnämnde domstolar.
Då 1848 års Ständer öfverlade om den då jemväl beslutade indragningen af Lagmans-
och Kämnersrätterne, förnyades en, hvarje gång, som frågan om denna indragning
förut varit å bane, framstäld farhåga att densamma skulle vålla sådan tillökning i Hofrätternes
göromål, att de ej kunde i Hofrätternes befintliga skick eller med deras nuvarande
arbetsstyrka medhinnas, samt följaktligen komma att verka motsatsen af det med
indragningen afsedda hufvudsakliga mål eller skyndsamhet i rättegångars afslutande. Åtskilliga
förslag väcktes äfven angående sättet att förekomma omförmälde olägenhet af en
reform, hvars riktighet till principen erkändes och som för en ordnad domstolsinrättning
ansågs nödig. Men ehuru man ej helt och hållet kunde förbise giltigheten af farhågan,
synes man likväl i allmänhet varit af den öfvertygelse, att ett stadgande derom att verkställighet
finge följa å Underrätts beslut, utan afseende å deremot fullföljd talan, skulle
sätta en gräns mot obehörig klagan och dymedelst förekomma den hefarade tillökningen
i Hofrätternes arbeten, om hvars vidd och beskaffenhet man i allt fall ansåg nödigt vinna
erfarenhet innan åtgärder vidtogos för afhjelpande af de olägenheter, som deraf kunde följa.
Det af Ilikcts Ständer fattade beslut om domstols-indragningen blef af Kongl. Majit i Nåder
bifallet; och tidpunkten för beslutets sättande i verket bestämdes, genom Kongl. Förordningen
den 18 April 1819, till början af nästpåföljde år eller den 1 Januari 1850, från
hvilken tid Hofrätt således utgjort andre instansen i alla de mål, som fullföljts från de
allmänna underdomstolarne.
Bih. till B. St. Brot. 1850—5l. 7 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande, N-.o i6.
Den erfarenhet, man sedermera vunnit, tiar bekräftat den yttrade farhågan angående
indragningens verkan på Hofrätternes göromål. Det var ock en länk i en kedja, som utbröts
— en kraft uti en organism, som borttogs; och sådant sker aldrig utan att sammanhanget
rubbas, utan att det liela störes. Rättigheten för part, som vunnit, att erhålla
verkställighet å Underrätts dom, utan afseende å deremot erlagdt vad, utgör icke ett nog
verksamt band på trätlystnaden, om man deri finge söka en af anledningarne till måls fullföljd
i Hofrätterne. Men, om än begäret att tillfredsställa denna lystnad en och annan
gång Yore hufvudmotivet, torde dock kunna antagas att den högre domstolens pröfning i
allmänhet påkallas af önskan att vinna visshet om hvad rätt är. Hos ett folk, hvilket från
urminnes tid blifvit vandt att mot orättvisa och förtryck finna en tillflykt hos domaren,
hvilket inför honom städse sjelft kunnat uppträda och kämpa för det rätta, måste känslan
derför ock i hög grad vara utbildad; och det är i denna känsla, denna lefvande uppfattning
af rättvisan, som man företrädesvis torde böra söka orsaken dertill att Hofrätterne,
att öfverdomrarne af rättsökande anlitas i högre grad än förhållandet var, då de, utan att
anlita dessa domstolar, kunde vinna en ytterligare pröfning af deras tvister. Värdet af
det föremål, hvarom tvistas, ingår här mindre i beräkning; och derför kunde det af 1734
års lagstiftare stadgade vilkor för rätt att i tvistemål påkalla Hofrätts pröfning eiler att
saken ej skulle understiga en viss summa, ej eller bibehållas, då den instans indrogs, hos
hvilken parter kunde erhålla den ytterligare pröfningen. Men genom borttagandet af delta
vilkor undanföll en bom emot Hofrätternes öfverhopande; och denna omständighet har
i betydlig mån bidragit till de ökade göromålen.
Vid jemförelse af de utaf Justitie-Statsministern afgifne årsberättelser från och med
1810 till och med 1818 samt serskilde öfver antalet af de under senaste två åren till
Hofrätterne inkomne tvistemål af vederbörande embetsman Utskottet meddelade uppgifter,
för hvilka Utskottet, här nedan kommer att närmare redogöra, hafva antalet af i Hofrätterne
fullföljda vädjade mål vuxit i hög grad. Att tillväxten i början var störst, följer deraf,
att vademål på samma gång fullföljdes från Lagmans- och Häradsrätterne. Denna hastiga
tillväxt kan väl derföre ej tagas till rättesnöre för bedömande af den verkan, domstolsindragningen
kommer att utöfva i afseende på mängden af göromål i Hofrätterne;
men man saknar dock icke ledning för omdömet i denna del. Förenämnde uppgifter visa
nemligen att antalet af de mål, som, efter domstolsindragningen, direkte genom vad från
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 3
underdomstolarne fullföljas i Hofrätt, betydligen öfverstiger det, som förut dit inkommit;
och i detta förhållande torde någon förändring ej vara att emotse.
Då Hofrätterne i deras befintliga skick och under nu bestämda former knappast
varit i stånd att med nödig skyndsamhet afgöra det antal mål, sorn före reformen der
fullföljdes, skulle sådant nu mera ej blifva möjligt. Men deraf är åter en följd att, om
reformen i sina verkningar skall blifva båtande, sådana ytterligare förbättringar i rättegångsväsendet
och organisationen måste vidtagas, att de olägenheter, hvilkas undanrödjande
utgjorde reformens syftemål, ej på annat håll må uppstå. Domstolsindragningen är alltså
egentligen att betrakta såsom början af en reform, för hvars genomförande vidare erfarenhet
ej torde vara behöflig eller kunna afvaktas, derest man vill undvika alltför stora
svårigheter och olägenheter. Då, på sätt nämndt är, antalet af till Hofrätterna inkommande
mål betydligen öfverstiger det, som hinner afgöras, blir balansen med hvarje dag ökad.
Om man nu ytterligare afvaktade ett par års erfarenhet innan nödiga mått och steg i omförmälte
hänseende vidtogos, inträffade det förhållande, att de oafgjorda målens antal blefve
så stort att serskilda åtgärder, utöfver hvad eljest erfordrades, behöfdes för den uppkomna
balansens afarbetande, hvaremedlertid inkomna mål finge hvila, till men för rättsökande,
hvilkas väl eller ve mången gång är beroende på en snar pröfning af de anspråk, de
underställt domaremakten.
Det är likväl en Statens förbindelse att så ordna domstolarne och deras verksamhet
att do kunna uppfylla deras bestämmelse: att med ej allenast säkerhet, utan äfven
skyndsamhet skipa rätt. Derföre äro ock domstolsinrättningen och rättegångsordningen af
djup betydelse. De liksom ingjuta lif i de rättsbud lagen uttalar. De äro emedlertid endast
former, hvilka vexla efter folkens sociala utveckling, då det rätta deremot är evigt;
men emellan dem måste råda enhet och sammanhang; de måste sins emellan vara noggrant
afmatta, så vida lagskipningen skall hafva en jemn och säker gång. Hvad domstolsindragningen
i denna del verkat är ofvan anmärkt. Det har ej eller kunnat undgå
en allmännare uppmärksamhet; och derföre har äfven vid innevarande riksmöte flere representanter
uppkastat frågan, hvilka förbättringar i domstolsväsendet och rättegångsordningen
må ytterligare erfordras för tillvägabringande af en ordnad lagskipning.
Detta mål har man likväl sökt på olika sätt. Å ena sidan har man nemligen trott
den med domstols-indragningen åsyftade reform eller förbättring i rättegångsväsendet ej
kunna uppnås utan en total omblidning af domstolarne eller ny domstolsorganisation, då
4 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
man, å den andra äter, ansett närvarande domstolsväsende böra bibehållas och en förändring
i sättet för Hofrätternes verksamhet jemte förändrade föreskrifter i vissa delar af
rättegångsordningen hufvudsakligen tillräckiige för vinnande af målet.
Ofver dessa olika meningar tillhör det nu Lag-utskottet att uttala sitt omdöme.
Den förra är emedlertid af den omfattning, den genomgripande art, att ett bifall dertill
skulle komma den andra att förfalla. Ordningen fordrar således att Utskottet till besvarande
först upptager frågan:
Om en förändrad domstols-organisation.
Denna fråga har blifvit gjord till föremål för Ständernas pröfning genom en hos
Höglotl. Kidderskapet och Adeln af Hr Ribbing, A. vackt motion. Planen för organisationen
är emedlertid icke hans egen. Den återfinnes uti Justitie-ombudsmannens till närvarande
Ständer afgifna embets-berättelse såsom en reservation emot Lagberedningens förslag i denna
del; och till denna berättelse har motionären jemväl hänvisat. Deri har Justitie-ombudsmannen
anmärkt: ”att, enär, efter hans åsigt, ej allenast rättegångens handhofvande, utan ock
sjelfva domare-personalens utbildning för dess kall, fulländningen af dess uppfostran vore
beroende på domstolarnes organisation, nu varande domstolsinrättning ingalunda motsvarade
fordringarne af en ändamålsenlig organisation i omförmälte hänseende. Berörde inrättning
vore likväl af lagberedningen bibehållen. En blick derpå bekräftade emedlertid
den af Justitie-ombudsmannen yttrade åsigt. Våra allmänna domstolar kunde nemligen
hänföras till två väsendtligen olika arter, eller kollegier och enmansdomstolar. Till de
förra hörde Ofverrätterne och till de sednare nästan alla underrätter, enär hos de flesta
bland dem en enda lagfaren löst i allmänhet bestämde ärendernas gång. Men derföre
kunde ej eller i dessa sednare väntas någon öfverläggning eller verklig diskussion af olika
meningar. Thy förutan utreddes dock svårligen någon tvistig fråga och domaren vann
ej eller den öfning, som vid sakers pröfning företrädesvis anlitas. Vid Häradsrätterne
utbildades dock en färdighet att redigera beslut och en ihärdig, helsosam arbetsamhet;
men derutöfver sträckte sig ej eller utbildningen. Deremot saknades icke diskussionen,
meningarnes nötning mot hvarandra, uti Hofrätterna; men der felades åter en ämnenas
närmare kännedom. Domaren fick icke der skåda den lefvande taflan af en rättegång,
sådan den framlägges för underdomarens ögon; och ulan denna åskådning stod saken,
vid handlingarnes läsning, icke alltid klar och lefvande för hans fattning, oansedt läsningen
nu medtogC både tid, lust och krafter. Dessutom finge ej förgätas att om, å ena
Lag-Utskottets Betänkande, N:o Hö. 5
sidan, omdömesgåfvans utveckling försummades när man oupphörligen (förner ensam, aldrig
anstränger henne för att fatta och pröfva skiljaktiga åsigter, så komme, å den andra,
hos den, som aldrig dömer ensam, en annan egenskap att förblifva outvecklad, nemligen
rådigheten, beslutsamheten; och fara vore att den helsosamma kritiken hos honom skulle
urarta till småaktighet, ja derhän, att han ej sällan, för det obetydliga, förbisåge det rätt
väsendtliga. Men häraf följde jemväl att omförmälde två arter af domstolar, i deras befintliga
skick, ej eller voro lämplige såsom uppfostrings-anstalter, för bildandet af ämnen till
domare. Den ensidighet, som vore förenad med Häradssrätternes arbete, komme att
bibringas dem, hvilka dervid biträdde, och tjenstgöringen i Hofrätterne vore af den beskaffenhet
att man icke inträngde i sakförhållanden, i sjelfva rättsfrågorna, utan blott fästades
vid ärendernas formella behandling.
Nu anmärkte brister i Idof- och Underrätterne syntes emedlertid icke kunna afhjelpas
genom partiella ändringar. De lågo så omedelbarligen i sjelfva väsendet af dessa
domstolar, att forskningen efter botemedlet mäste vända sig till sjelfva grunden. Vid en
derpå fästad uppmärksamhet, trodde dock Justitie-ombudsmannen, att bristerna, hvilka hvar
för sig nu hindrade eller åtminstone i högsta grad försvårade uppfyllandet af domstolarnes
bestämmelse, ej voro af annan beskaffenhet, ”än att desamma skulle förvandla sig i
fördelar, derest de kunde på det sätt användas till hvarannans motvigt, att i en hand förenades
de två serskilda befattningar, af hvilka den ena bristen tillhörer hvardera, så att
domaren icke mer uteslutande upptoges med endera befattningen, utan skiftevis sysselsattes
med dem båda”; och det vore sålunda genom en sammansmältning med hvarannan,
som Hofrätt och Underrätt skulle erhålla en ny och tjenligare organisation. Men häraf
blefve ock den följd, att alla nu varande underrätter upphörde och att instansernes antal
komme att inskränkas till två eller till blott en under den högsta, hvilket åter påkallade
svar på frågorna: om underdomstolar böra bibehållas eller kunna fortfarande ega bestånd
och om det vore nyttigt, att instansernas antal, nyligen minskadt genom Lagmans- OGh
Kämnersrätters indragning, blefve genom en ytterligare reform än mera nedsatt? Besvarades
dock den förra frågan jakande, så kunde svaret äfven gälla öfverdomstolarne och
flere lagfarne ledamöter i desamma följaktligen blifva lika öfverfiödige, som i Häradsrät"
terne och de fleste Underrätter. Men det vore likväl minst sannolikt, att en ensam domare
kunde i verkligen tvistiga fall lyckas, ty det vore ännu mer för att urskilja hvad
som i sakens utredning brister, än för sjelfva dömandet, som flere domare erfordrades.
6 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
Den tid kunde ej eller vara aflägsen då Nämnden valdes bland de mest bildade. Den
skulle då känna sig obelåten med domarens stora öfvervigt i röstberäkningen, och folkmaktens
angelägenhet blefve nu att få ett sådant missförhållande afhjelpt. Men om detta
inträffade, öfverginge första instansens domaremakt i icke lagkunnige domares händer; och
sådant skulle minst öfverensstämma med den högre ståndpunkt, som denna instans redan
intagit genom minskningen i instansernas antal. Så länge för rättvisans handhafvande fordrades
andra egenskaper än de, som en allmän bildning bibringade, kunde derföre andra
domstolar, än de, som bestå af lagfarne män, enligt Justitie-ombudsmannens åsigt, icke
påtänkas.
I afseende på andra frågan, syntes den ytterligare minskning i instansernes antal,
som ingår i Justitie-ombudsmannens nu antydda plan, icke böra hindra realisationen deraf.
Om instanser äro nödiga, så vore det derför att rättsökande, hvilka först genom dom erfara,
att de icke iakttagit allt, hvad till utförande af deras talan erfordrats, måtte, för en
bättre utredning deraf, kunna draga densamma under ny pröfning af sä qvalificerade domare,
att deras dom med rätt» kunde hållas för en högre dom; men häraf skulle följa,
först och främst, att instanserna aldrig blefvo för många, ty ju längre man finge tvista,
desto bättre skulle man tro sig kunna bevisa och utreda, och alltid föreställa sig att andre
domare skulle döma annorlunda, än som skett; samt vidare, att ändamålet förfelades i den
mån instanserna blefvo flera och ett större antal af öfverdomare behöfdes, ty de sanna
öfverlägsenheterna voro fåtalige och det vore lycka om en instans kunde förses med domare,
som vore det vigtiga uppdraget vuxne. Dessutom borde man ej glömma att, om
än lagskipningens förnämsta uppgift är att befordra rätt, så vore det likväl af synnerlig
vigt att rättvisan ej för länge dröjer och att icke i kostnader förspilles en alltför stor del
af det föremål, tvisten angår. I båda dessa hänseenden syntes dock nuvarande domstolsorganisation
med dess flere instanser långt ifrån ändamålsenlig. De förorsakade rättegångars
långsamhet genom återförvisningar och i samma mån ökade kostnader; och mot
den långsamhet i lagskipningen, som nu allmänneligen öfverklagades och den der hufvudsakligast
berodde på Ofver-rätterne, saknades all säker kontroll. Grunden dertill läge
emedlertid i Ofverrätternes arbetssätt; och de medel Lagberedningen, för afhjelpande deraf,
föreslagit, vore, efter Justitie-ombudsmannens förmenande, ingalunda tillfyllestgörande.
Blott genom en total reform i den ofvan antydda syftningen, skulle man kunna vinna målet
eller skyndsamhet förenad med säkerhet.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 7
Denna af Justitie-ombudsmannen åsyftade reform skulle, i enlighet med hvad antydt
blifvit, bestå i en sammansmältning af första och andra instanserne till en domstol
för hvarje distrikt, bestående af liera ledamöter, emellan hvilka distriktet borde vara fördeladt
i domsagor, med skyldighet för hvarje ledamot dels att i sin domsaga hålla ting
och undersöka målen, men utan att döma i de ämnen, som tillhörde distrikträtternes afgörande,
dels ock att, såsom ledamot i denna rätt, föredraga hvad han vid tinget handlagt
och deröfver döma gemensamt med så många ledamöter i distriktdomstolen, som för
domfört antal erfordrades. Efter Justitie-ombudsmannens åsigt, borde länsindelningen blifva
grunden för distrikterna; men enär länen till vidd och folkmängd äro betydligt olika,
måste organisationen derefter lämpas. Vid uppgörandet af ett regleringsförslag efter den
framställda idéen, har derföre Justitie-ombudsmannen skiljt emellan de län, som ega en
folknummer af mer än 100,000, och de mindre.
De förre borde nemligen fördelas hvardera i 10 domsagor, och de sednare i fem,
men i anseende till länets vidsträckthet skulle Westernorrland räknas till de förre; i afseende
på hvilka det af Justie-Ombudsmannen uppgjorda regleringsförslag är af följande innehåll:
”1 hvarje Landshöfdinge-residensstad nedsättes en domstol af tio ledamöter, emellan
hvilka länet delas i lika många domsagor. Hvarje sådan skall, med bibehållande af det
gamla namnet härad, hafva ett tingsställe, der häradsting hållas af den domstolens ledamot,
som är ortens domare. Vid tinget biträdes han af nämnd, så vald och organiserad,
som nu derom finnes föreskrifvet; och den domstol, som af domaren och nämnden utgöres,
heter på landet och i den stad, som jemte ett härad utgör domsagan, Härads-rätt,
men i öfriga städer Stads-rätt (Rådstufvu-rätt). Här undersökas alla tvistemål och
alla de brottmål, som icke angå häktad person. I händelse parterne förlikas, eller de, å
ömse sidor, åtnöjas att låta bero vid stads- eller härads-rättens dom, utfärdas i ena fallet
fastställelse å förlikningen och i det andra dom, hvaremot ej får vädjas. Alla öfriga tvister
och brottmål, som hos stads- eller härads-rätten förevarit, skola af domaren föredragas
hos länets domstol (öfverrättenj), kallad Landstings-rätt efter analogien af Landshötdinge,
Landskansli, Landskontor. Ting kan den sägas hålla, så vida sessionerne fyra gånger
om året afslutas. Hos densamma upptagas omedelbarligen alla de brottmål, som
angå häktad person. De nu varande stads- och härads-rätter försvinna. Der stad i domsagan
finnes, bör tingsstället vara i staden. Vid länets indelande i domsagor bör naturligtvis
häradsindelningen bibehållas, så vidt ske kan.”
8 Lag- Utskottets Betänkande, N'-o 25.
”Landstings-rättens tio ledamöter utgöra två afdelningar, hvilka vexelvis hålla sessioner;
men i plenum sammanträda båda afdelningarne, för att handlägga verkets egna
angelägenheter och sådana ärenden, hvari eljest samfäld åtgärd fordras. Den, som i afdelning
föredrager, är ordförande; men i plenum förer äldste ledamoten ordet. Tingen hållas
fyra gånger om året, så i stads- och härads-rätterne, som landstings-rätten. Hvardera
af dennas afdelningar sitter fem veckor, och deltager sjette veckan med andra afdelningen
i plenum, när sådant behöfves, men använder tillika denna vecka att afsluta expeditionen
för sin session. Den efterträdande afdelningen upptager dessutom under denna vecka endast
de brottmål, hvilka då kunna, såsom omedelbarligen tillhörande landstings-rätten, göras
anhängiga, men börjar för öfrigt icke sin session förr än följande veckan, hvarefter
denna session äfven räcker fem veckor. Med dessa elfva veckor är qvartalssessionen för
båda afdelningarne slutad, och lemnar tolfte och trettonde veckorna lediga såsom ferier.
De fem veckor, som första afdelningen håller session, användas af andra afdelningens ledamöter
att hålla häradstingen; och när denna, efter pleniveckans slut, aflöser den första,
begifva sig dennas ledamöter till sina häradsting. Om vid Iandstingsrätten det anhängiga arbetet
slutas före de fem veckornas utgång, kan domstolen väl upphöra att sammanträda,
men ledamöterne få dock ej lemna residenset, utan måste förblifva i tjenstgöring, färdige
att sammanträda efter kallelse af någon ledamot, som kan anlitas om handläggning af ett
\
honom tillhörande mål. Deremot äger hvarje ledamot under de fem veckor, han har att
använda på häradsting, så lång tid ledig, som icke af detta tings göromål upptages.”
”Behöfver domföra antalet i vanliga mål ej vara större än tre; så kunna två ledamöter
af hvarje afdelning skiftevis hålla särskilda sessioner för ransakning i de brottmål,
sorn skola hos Iandstingsrätten omedelbarligen upptagas, och hvari endera af ransakningsdomrarne
derefter blir föredragande hos domstolen. I mål, som skola Konungen underställas,
torde dock ransakningarne böra hållas inför fullsuten rätt.”
”Om årets forsla session börjas en vecka efter nyår; så tager den slut en vecka
före början af April. Den 8 April (eller nästföljande söcknedag) börjar då andra sessionen,
och slutar den 23 Juni (eller nästförutgående söcknedag). Tredje sessionen räcker från den
8 Juli (eller nästföljande söcknedag) till den 23 September (eller nästföregående söcknedag) och
den fjerde från den 8 Oktober (eller nästföljande söcknedag) till den 23 December (eller nästföregående
söcknedag). Attajveckor blifva således öfriga, som utgöra bestämda ferier, nemligen
första veckorna i Januari, April, Juli och Oktober samt sista veckorna i Mars, Juni, September
och
Lag- ll t skot tets Betänkande, N:o So. 9
och December. Dessa ferier medföra den olägenheten, att under de hvarje gäng sammanstötande
tvenne veckorna äfven all ransakning i brottmål måste anstå. Förhållandet blir derigenom sämre,
än det för städer nu är, då der endast en veckas dröjsmål med ransaknings företagande öfver en
häktad inedgifves, men deremot bättre, än det för landet nu är, då ransakningens början der
får dröja tre veckor. Det uppkommer således fördel för den vida största mängden af
häktade; och olägenheten drabbar en vida mindre del; men jemnlikhet införes emellan
alla.”
’’En allmän åklagare bör vid landstings-rätt vara anställd, hvilken också i alla mål,
som röra kronans rätt, förer dess talan. Och till vårdande af domstolens arkif, ansökningars
emottagande, slämningars utfärdande m. m., bör finnas en sekreterare, som för
öfrigt ej har någon befattning med domstolens göromål. Han förer diarium öfver allt hvad
j ett sådant bör inflyta, och går allmänheten tillhanda med upplysningar ur arkifvet och afskrifter
af der befintliga handlingar.”
”Vid stads- och härads-tingen: upptagas och undersökas alla tvistemål samt de
brottmål, hvilka icke angå häktad person;”
”meddelas utslag i alla sådana rättegångsfrågor, som för undersökningens fortgång
måste afgöras; om domstols behörighet, (lera parter, jäf emot domare och vittnen o. s. v.,
hvilka beslut likväl, utan föregången klagan, anmälas till landstings-rättens pröfning;”
”emottagas bouppteckningar, meddelas förmyndareförordnanden, inteckningar, gravationsbevis,
uppbud och fastebref; bevakas testamenten, äktenskapsförord, lösöreköp; i
hvilka ärenden således landstings-rätten blir öfverdomstol;”
”dömes till häradssyn, der sådan i jordatvist nödig finnes;”
”fastställas förlikningar, som af de tvistande slutas i anbängiga mål;”
”afhjelpas med slutlig dom sådana till stads- och härads-rättens befattning hörande
mål; hvari parterne å ömse sidor samtycka att låta hero vid stads-och härads-rättens pröfning,
hvarefter ändring i dess dom ej kan sökas.”
”Sedan häradsting blifvit afslutadt, skola häradssyner hållas, så snart årstiden det
medgifver. Dervid skall domaren tillkalla två ledamöter, som till samma afdelning med
honom i landstings-rätten höra och hvilkas domsagor äro närmast intill hans belägna; och
synen skall för sig gå med sju nämndemän, samt dom på stället afsägas. Nämndens rösträtt
skulle bestämmas sålunda, att dess flertal utgör sammanlagdt en röst, men hela nämnden,
då han är ense, eger två röster.”
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2
10 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
”Från husesyner böra domstolarne befrias och endast utöfva sin domsrätt i de tvister,
som af dessa syner föranledas.”
”Protokoll skall af domaren föras öfver allt. hvad hos stads- eller härads-rätt samt
synerätt förehafves, och utdrag deraf meddelas med hans underskrift.”
”Han utfärdar stämningar, när de begäras under den tid, han i domsagan vistas
eller ock i landstings-rättens sammankomst deltager. Eljest böra de kunna utgifvas antingen
af landstings-rättens sekreterare eller af kronobetjente och i orten tillförordnade ombud,
hvilka alla skola lemna förteckningar deröfver till den ledamot, som har att målen
upptaga.”
"Till landstings-rättens sammankomst skall domaren medhafva protokoller och handlingar
i alla mål, som hos stads- eller härads-rätten förevarit efter näst föregående sammankomst
i den afdelning han tillhörer. Dessa mål föredragas af honom i landstings-rätten,
hvars protokoll han dervid förer. Efter målens afgörande uppsätter ock föredraganden
rättens domar och besörjer om deras utfärdande (endast genom utdrag af prokollet).”
Uti förestående plan har för de mindre länen, ej annan förändring skett, än beträffande
antalet af domsagorne och följaktligen äfven ledamöternes antal i den föreslagna landstings-rätten,
hvilka antal blifvit af Justiti-ombudsmannen modifierade efter storleken af folkmängden
i de mindre länen, eller Gottlands, Blekinge, Hallands, Upsala,. Westmanlands, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens län; och skulle, i enlighet med omfönnälde plan,
domsagornas och domrarnes antal för hela riket i första instansen blifva till en början 21S.
Stockholms stad borde dock ingå såsom ett serskildt distrikt och lika med de större
länen fördelas i 10 domsagor; men de städer, hvilka ej voro så stora att de hvar för sig
kunde utgöra serskild domsaga borde deremot förenas med distrikter af landet. I de
förra komme då hela Nämnden att utses bland städernes innevånare, hvaremot blott en
eller flere ledamöter finge i de mindre städerne tagas, allt i förhållande till de distrikter
af landet, som med samma städer blifvit till serskilde domsagor förenade.
Genom upphörande af städernes nu varande domstols-inrättning blefve emedlertid
behof af ersättning för deras dermed förenade municipalstyretse och polis. Sättet för
beredande af sådan ersättning har ock blifvit angifvet af Justitie-ombudsmannen, som derjemte
ansett det böra stå den kärande i vexel- och sjörätts- samt hyres- och utflyttningsmål
fritt att, utan afbidan å ting, omedelbart instämma samma mål, hvilka vanligen fordrade
skyndsam åtgärd, till landstingsrätten; och härigenom syntes några olägenheter af
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25. It
städernes intagande i planen icke kunna uppkomma. Men fördelarne voro deremot (lere
och först och främst den att rättegångsordningen för stad och land Liefve i alla delar
gemensam.
Emedlertid har Juslitie-ombudsmannen förutsatt möjligheten att städerne komme att
bibehålla deras domstolar, i hvilket fall saken derifrån borde hos landstingsrätten fullföljas
: men ett undantag måste likväl göras för handläggningen af brottmål rörande häktad
person. Dessa mål skulle nemligen ovilkorligen behandlas af landstingsrätterne, så att
länshäktena kunde blifva de hufvudsakligen behöflige ransaknings-fängelser, ty, efter Justitie-ombudsmannens
åsigt, skulle de tillämnade och nödiga förbättringarne i fängelse-och
straffsystemet ej ens upphinna sitt första stadium, eller en förbättrad anstalt för ransakningsfångars
förvarande, om denna anstalt måste, på sätt fråga är, förenas med ända till
150 ransaknings-domstolar, försedde med hvar sitt häkte till fångarnes förvarande under
större eller mindre del af ransakningstiden.
Härmed äro de hufvudsakliga grunderne för den organisation af domstolarne, som,
enligt Justitie-ombudsmannens af Hr Ribbing biträdda åsigt, skulle utgöra fulländningen af
reformen i denna del, anförde.
Ar emedlertid en så total ombildning, för att ej säga omstörtning af vårt domstolsväsende
nödig för uppnående af det åsyftade målet, eller innefattar ifrågaställde förslag
garantier för större säkerhet i lagskipningen, förenad med erforderlig skyndsamhet, än
som kan vinnas med bibehållande af närvarande domstols-inrättning? Det är den hufvudsakliga
fråga, som Utskottet i anledning af berörde förslag har att besvara.
Ehuru, så vidt de inom Lagberedningen hållna protokoll upplysa, förevarande organisationsplan
eller serskilda mening icke varit under öfverläggning vid den revision af
Lag-kommittéens förslag till rättegångsordning, som Beredningen verkställt; hafva likväl de
principer, hvarpå planen ytterst är bygd, vid förslagets utarbetande ej Iemnats ovidrörde.
Frågan derom, huruvida i första instansen borde fortfarande bibehållas domstolar, bestående
af blott en lagfaren domare med icke lagfarne ledamöter eller enmans-domstolar såsom
de af Justitie-ombudsmannen benämnas, togs nemligen i öfvervägande då Lag-kommittéen
år 1815 fattade beslut angående organisationen af våra allmänna domstolar; och den åsigt
gjorde sig dervid gällande att någon förändring i denna del af det bestående ej borde ega
rum. Genom uttalandet af denna åsigt ville man emedlertid ej hafva erkänt att de såkallade
enmans-domstolarne i allmänhet voro lämpligare för en väl ordnad lagskipning, än
12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
de, som beslå af (lere lagfarne domare; men man trodde sig finna organisationen utaf
våra underrätter af den vigt och betydelse för samfundslifvet, att den destomindre borde
mot någon annan utbytas, som det ej kunde anses olämpligt att saker, hvilka vid första
domstolen beredas till pröfning och få sin egentliga form, der behandlas af en enda domare.
Till ifrågaställde domstolar hörer hufvudsakligen häradsrätten. Der dömer häradshöfding
med nämnd, hvilken väljes af och ibland de i häradet bosatte bönder; och i denna
folkets delaktighet i lagskipningen låg det nyss antydda motiv för Lag-kommittéens åsigt.
Man måste nemligen, yttrar kommitte'en, ”taga i betraktande, å ena sidan, att genom en
så beskaffad organisation, den domstol, som är menighetens första tillflykt och stöd i dess
vigtigaste angelägenheter, sättes i närmare samband med folket och har säkrare att påräkna
dess förtroende; med ett ord: mera populariseras, — och, å den andra, att denna
organisation är ett medel att hos folket underhålla kärleken för lag och rätt och känslan
af medborgerligt värde;” och vigten af dessa skäl lära minst kunna förbises under en tid,
då folkelementet alltmer och mer bemödar sig att vinna inflytande i samhället; då man
pä allt sätt söker lifva den medborgerliga andan och hågen för deltagande i allmänna
angelägenheter. >
Att organisationen af omförmälde domstol i väsendtlig mån bidragit till det anseende
densamma onekligen åtnjuter torde ej eller kunna motsägas. Den har liksom vuxit
upp ur folket och af det emottagit sitt lif, hvilket nära nog börjat med vår lagbundna frihet.
Då andra af våra äldre dornstols-inrättningar, än helt och hållit försvunnit, än blifvit
utbytte mot nyare institutioner, har häradsrätten oförändrad i sekler bibehållit sitt rum
bland landets allmänna domstolar; och någon fråga om dess upphörande, derföre att den
icke skulle uppfylla sin bestämmelse har tillförene ej varit å bane.
Derom, torde man invända, är i sjellva verket ej eller nu fråga; men upphörde
icke Häradsrätten att vara en sjelfständig domstol, derest den organisation, Justitie-ombudsmannen
föreslagit, blefve genomförd? upphörde icke folkets delaktighet i lagskipningen,
om häradsrättens domsrätt öfverfiyttades till en kollegial domstol och dess verksamhet i
afseende på rättsfrågor inskränktes till blott en förberedande handläggning deraf? och vore
sådant nyttigt och nödigt?
Så tror dock icke Utskottet, ehuru man till en del återfinner den idé, hvarifrån
Justitie-ombudsmannen utgått, uti den domstolsorganisation, som infördes i Preussen genom
förordningen den 2 Januari 1849, enligt hvars 18 §. första instansen i detta landjnu
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25. 13
1
mera utgöres af kollegiala kretsratter i förening med enstaka domare. Men denna omständighet
lärer ej kunna antagas såsom giltigt skäl i det fall, hvarom fråga nu är. Före
nämnde tidpunkt bestodo Preussens underrätter till stor del af patrimonialrätter och privilegierade
domstolar. Att de saknade allmänhetens förlroende bevisa de många försök,
som för deras upphäfvande gjordes och som misslyckades intill dess 1818 års revolution
kom till hjelp. Den inbröt och inom några ögonblick försvunno de institutioner, som ej
vidare passade för tiden och som derföre ej egde stöd i det allmänna tänkesättet. Under
sådane omständigheter genomfördes domstolarnes organisation, lämpad efter landets beskaffenhet.
Helt olika är ställningen här i landet. Dristande förtroende påkallar icke en förändrad
organisation af våra undsrdomstolar, hvilkas betydelse och lämplighet för Sverige
Lag-kommittéen träffande angifvit. Den omständighet att här i landet icke finnes ett
Advokat stånd, genom hvars medverkan målen beredas och föredragas för domaren, hvilken
deremot sjelf måste utarbeta målen och gifva dem form, gör i synnerhet underdomarens kalli
Sverige väsendtligen olika med hvad det är i andra länder. Folkets urgamla rätt att deltaga
i lagskipningen har satt Nämnden vid hans sida. — Hos alla de Skandinaviska folken finnas
också ännu uti första instansen Domstolar bestående af en lagfaren domare med icke lagfarne
ledamöter eller Nämnd, hvaremot i det öfriga Europa, der med undantag af England,
folket undanträngts Irån allt deltagande i lagskipningen, första domstolen i allmänhet
har en kollegial sammansättning. Men äfven der, hvarest den kollegiala formen i underrätten
blifvit såsom norm antagen, har man likväl funnit sig af behofvet föranledd till antagande af en
derjemte ensamt handlande domare. Den vidlyftighet i former, som ej kan undvikas i en
kollegial domstol och deraf orsakade långsamhet i rättegångar hafva nemligen gifvit anledning
till omförmälde serskilda institution, och att antaga en mera enkel ordning för afgörandet
af en mängd mål af jemförelsevis mindre vigt. Derföre har Frankrike likasom England,
sin fredsdomare, hvilkens kall således icke blott är att stilla frid och förlika, utan
äfven att döma. Han har sin motbild i Sveriges häradshöfding, fastän dennes verkningskrets
är vidsträcktare; och den ensamme domaren, som i Preussen är förenad med de
kollegiala kretsrätterna, har i det närmaste samma attributioner.
Inom sin spher handlar emedlertid denne domare med fullkomlig sjelfständighet;
men häraf finnér man ock att enmansdomstolar ej torde kunna undvaras. Sådant synes
Justitie-ombudsmannen äfven insett; men den sammanblandning af den ensamme dorna
-
14 Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
rens och den kollegiala domstolens verksamhet, som, enligt hans förslag, skulle egä rum,
saknar sitt motstycke i något annat land, och torde i verkligheten ej vara serdeles fördelaktig.
Man behöfver blott erinra derom, att, efter förslaget, skulle häradshöfdingarne, sedan
de i hvar sin domsaga hållit ting och ransakat anhängiggjorda mål, inställa sig vid
landstingsrälten och gemensamt afgöra de handlagda målen, med skyldighet för hvarje
häradshöfding att expediera beslut i de mål, hvilka förevarit å det ting han hållit. Den
som har någon kännedom om göromålens mängd vid häradsrätterne inser emedlertid omöjligheten
att medhinna denna gemensamma pröfning, äfven om all den tid deråt egnades,
som förlöper emellan tingen. Antoge man nemligen, att vid hvarje ting förekomma
blott 100 mål, hvilket belopp dock torde understiga medeltalet, som borde af landstingsrätten
pröfvas, så utgjorde antalet af de mål, som denne domstol, der 10 domsagor hörde
till dess domkrets, hade att, efter hvarje tingstur, afgöra och expediera, 1000, obe
räknadt
de mål, som skulle instämmas omedelbart till landstingsrälten, inför hvilken dessa
mål skulle från början handläggas; allt detta, jemte pröfningen af alla redan meddelade
utslag öfver invändningar och frågor i rättegången, skulle, efter Justitie-ombudsmanncns
förslag, verkställas på den korta tidrymden af tio veckor. Men dertill fordrades, serdeles
om i betraktande toges, att denna domstol blefve enda instans med undantag af högsta
domstolen, (lere gånger så lång tid, hvilket åter vållade en oupphörlig tillväxt på oafgjorda
mål, enär domstolens ledamöter, hvilka dessutom skulle sysselsättas med brottmålsransakningar,
ej finge fortsätta tills alla målen blifvit afgjorde och expedierade, utan måste,
då terminen för ytterligare ting infölle, begifva sig ut i hvar sin domsaga samt hålla
ting och då samla nya ämnen för landstingsrättens verksamhet; och fara är derföre att
större skäl till klagan öfver långsamhet med rättegångars afslutande än nu är för handen,
skulle uppstå med en sådan organisation, som den ifrågaställde.
En dylik klagan skulle, enligt Justitie-ombudsmannens plan, dock förekommas genom
instansernes minskning till två, eller blott en öfver landstingsrätten; men vore en
sådan minskning välbetänkt — skulle den gillis af folket eller kunde den ens ur rationell
synpunkt försvaras?
Efter det vade- eller appellationsinrättningen i Sverige fått sin utbildning utgjorde
instansernes antal tre. Genom Högsta domstolens införande ökades emedlertid antalet till
fyra; men med Lagmans- och Kämners-rätternes indragning återstäldes det fordna förhål
-
Lag-Utskottets Uttänkande JV:o 25. 15
landet; och vi hafva åter tre instanser, eller det antal Sveriges lagstiftning af ålder antagit
såsom nödvändigt för en noggrann pröfning af rättegångssaker. Detta antal har
jemväl i andra länder med ett ordnadt rättegångsväsende ansetts nödigt. Ett undantag
finnes dock, och det är England; men äfven der har man genom införandet af den så
kallade ”new trial” erkänt behofvet af en andra instans för bevisningars kompletterande.
Öfverallt har således principen af tre instanser blifvit iakttagen. Minst skulle dessa kunna
umbäras i Sverige, hvarest, på sätt Utskottet förut anmärkt, folket, som nemligen vid
första instansen sjelft utför sina angelägenheter, de der oftast, till följd deraf, icke fä tillräcklig
utredning, blifvit vandt att, utan allt för dryga kostnader eller för stora svårigheter,
få utredningen fullständigad vid en högre domstol. Skulle de för sådant ändamål
städse behöfva vända sig till rikets Högsta domstol, blefve följden den, att man nödsakades
göra denna domstol lika tillgänglig, som Hofrätten för närvarande är; men deraf
blefve åter den följd att domstolens göromål komme att så ökas, att de ej kunde medhinnas,
utan mångdubbling af arbetsstyrkan, hvilket sannerligen ej vore välgörande, serdeles
för statens tillgångar.
Att åter bibehålla de vilkor, som gällande lagstiftning bestämmer för rätt att påkalla
Högsta domstolens pröfning, och ändock minska instanserne till två, skulle ej fördragas
af ett folk med den vana som nyss är nämnd; ty det tvingades nära nog derigenom
i allmänhet att åtnöjas med underdomstolens beslut. Man kan väl invända att dessa
beslut, om de voro produkter af flere lagfarne mäns gemensamma öfverläggning, skulle
hos folket vinna större anseende, än om blott en lagfaren med icke lagfarne ledamöter
deri deltagit; men på föreställningen om en sådan opinion torde man ej böra bygga, isynnerhet
som erfarenheten ådagalagt att, i förhållande till de vid Rådhusrätterna handlagde
mål, antalet af de i Hofrätt fullföljda icke varit mindre frän de Rådhusrätter, sorn utgöras
af endast lagfarne ledamöter, än från dem, bland hvilkas ledamöter blott funnits en
lagfaren.
Det är ej eller alltid blott önskan att erfara en högre domstols omdöme, tv idet
om lagligheten af underdomarens beslut, som föranleder måls fullföljd. Först genom första
domstolens pröfning komma rättsökande mången gang i erfarenhet af den ytterligare
bevisning; som för ådagaläggande af deras rätt fordras, den vidare utredning af väckta
anspråk, som tarfvas, och det är för åstadkommande af sådan bevisning, sådan utredning,
den högre domstolen måste anlitas. Men i denna omständighet ligger ett ytterligare skäl
16 Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
för bibehållande af två instanser under den högsta. Den bör icke vara, om man så får
säga, en kompletteringsdomstol; och så liar ej eller varit våra lagstiftares mening.
Visserligen säger Justitie-ombudsmannen att flere ledamöters förenade omdöme mera
erfordras för urskiljande 3f hvad i sakens utredning brister, än för fattande af beslut
eller sjelfva dömandet; men om en sådan Domarens inblandning i sakens utförande, som
Justitie-ombudsmannen härmed påpekat, eger rum och lämpligen kan ske, under måls
handläggning vid våra nuvarande underdomstolar, så vore densamma deremot alldeles oförenlig
med en väl ordnad rättegångsordning sedan målen, vid tinget slutligen af parterne
utförda och öfverlemnade till pröfning, för sådant ändamål inkommit till landstingsrätten.
Det bör dock anmärkas att Utskottet härvid syftar icke på brottmål, utan på civila tvister,
hvilka ock utgöra mångdubbelt flera än de förra. Det beror på parten att gifva
dessa tvister den utredning han behagar. Hade han i sådant afseende något försummat,
men ändock hänskjutit saken till landstingsrättens pröfning, finge han sjelf vidkännas påföljden;
och upptäckten af bristen i utredningen kunde å rättens sida, utan partens särskilda
framställning, ej föranleda åtgärd för dess afhjelpande, utan att domarens kall folie
tillsammans med sakförarens, hvilket åter vore oförenligt med den oberoende och opartiska
ställning,' som domaren bör intaga inför parterne och som är ett nödvändigt vilkor
för åtnjutande af deras förtroende.
Detta bör lagstiftaren städse söka att underhålla; och derföre kan Utskottet ej eller
undgå anmärka det mindre försigtiga deri att, efter Justitie-ombudsmannens plan, Häradsrätten
skulle ega att å tinget afgöra de mål, som parterne till rättens pröfning frivilligt
hänskjuta. På parternes större eller mindre förtroende för domaren komme följaktligen
att bero huruvida pröfningen till honom öfverlemnades. Hvarje gång^sådant skedde
vittnade om förtroende, då motsatsen åter utmärkte misstroende; och detta förhållande
vore än bjertare i det fall att den ena parten ville öfverlemna sin sak till Häradsrättens
bedömande, men den andra påyrkade landstingsrättens pröfning. Härigenom skalle domare
och parter komma till hvarandra i en tvungen ställning; och en och annan domare
skulle tilläfventyrs äflas att vinna ett förtroende, som icke frivilligt honom lemnades.
En så beskaffad vilkorlig pröfningsrätt, som den omförmälde, är emedlertid en
följd af den sammanblandning af den kollegiala domstolens och den ensamme domarens
verksamhet, som i förslaget blifvit gjord. Den torde likväl mera kunna betraktas såsom
en detalj af den åsyftade organisationen, och således ej böra föranleda densammas förkastande,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25. 17
stande, så vida den i öfrigt vore bygd på sådana principer, att den kunde anses komma
att ega företräde för den närvarande, eller, med andra ord, i högre grad bidraga till säkerhet
och skyndsamhet i lagskipningen, utan minskning af folkets förtroende eller förringande
af deras rätt.
Men behöfs då förenämnde sammanblandning för domstolsinrättningens fulländning?
Det är, säger Justitie-ombudsmannen, en brist att domaren i Hofrätten icke får
skåda den lefvande taflan af en rättegång, sådan den för underdomarens ögon framlägges,
hvadan der ock felades en närmare kännedom af ämnena, enär den ej kunde vinnas genom
handlingarnes läsning; och denna brist har Justitie-ombudsmannen velat afhjelpa derigenom
att den domare, som vid ting handlagt ett mål, skulle såsom ledamot i landstingsrätten
föredraga samma mål. Om emedlertid, för ett rätt bedömande af brottsligheten hos
en anklagad, den lefvande åskådningen af ransakningen kan anses vara af nöden, så synes
deremot förhållandet vara väsendtligen olika då fråga är om civila tvister. Då i förra
fallet en mängd psychologiska iakttagelser under ransakningen, hvilka mången gång ej
kunna uppfattas i ord, inverka på pröfningen, så får domaren i det senare ej söka ledning
för sitt omdöme i annat än faktiska förhållanden, framlagda handlingar, skäl och
bevis. Hans verksamhet inskränker sig med ett ord allenast till bedömande af en framställd
rättsfråga. Och för uppfattning deraf behöfs ej annan ledning, än som kan inhemtas
vid föredragning af målet eller läsning af handlingarne. Om derföre någon anledning
vore till anmärkningen, så vidt den har afseende på brottmål, så saknar den åter all giltig
grund hvad alla öfrige mål angår, och lärer således ej kunna gälla såsom skäl för en
förändrad organisation. Dessutom skulle syftemålet icke vinnas på det föreslagna sättet.
”Der. lefvande taflan” vore aldrig upprullad för mer än en af landstingsrättens ledamöter;
och de öfrige finge således döma efter handlingar, ty med deras domareansvarighet vore
ej förenligt att lägga den förres subjektiva uppfattning till grund för deras dom.
Syftemålet är emedlertid ej ensamt att afhjelpa en förment brist i formerna för
skipande af rätt, utan äfven beredande af ett medel för utbildning af det juridiska vetandet,
för danandet af ämnen till domare, i hvilket hänseende hvarken Hofrätterne eller
Häradsrätterne, efter Justitie-ombudsmannens åsigt, vore lämplige. Det är ock genom
arbetet vid domstolarne, som den praktiska öfningen isynnerhet förvärfvas, der som vetenskapens
läror vinna tillämpning, der som hågen för det juridiska vetandet mest lifvas,
Bill. lill R. St. Prot. 1850—1851. 7 Sami. 1 Afd. H Haft. 3
18 Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
der som juristens praktiska uppfostran företrädesvis fullbordas, med andra ord der som
domaren danas; och det är följaktligen angeläget att denna uppfostran der också kan
vinnas, såsom nödig för möjligheten att landets domare må kunna uppfylla deras kall.
Men hvarföre en sådan uppfostran ej skulle vara förenlig med' nuvarande domstolsorganisation,
kan Utskottet icke inse. Att den som alltjemt arbetar vid Häradsrätt lätt kan
blifva ensidig bestrides lika litet, som att ett uteslutande arbete inom Hofrätten ej medför
den beslutsamhet och sjelfständighet, som förvärfvas under arbetet vid Häradsrätt.
Men derföre är det ock nödigt för utbildningen, för den juridiska uppfostran att verksamheten
under läroåren icke uteslutande fästes vid en enda instans. Utsträckt till båda skall
den blifva fruktbringande, destoheldre som derigenom vinnes erfarenhet derom huruvida
de ämnen, sorn bildas äro lämpligare för den ena, än den andra domarebefattningen,
hvilka, på sätt Utskottet redan antydt, äro väsendtligen olika i öfver- och under-rätt. Det
har nemligen visat sig att mången, som med utmärkthet fyllt sin plats såsom underdomare,
ej passat till ledamot i Hofrätt, och tvärtom, ty sådant beror på anlagen.
Hvad höjd den juridiska bildningen kan uppnå under en domstolsinrättning i närmaste
likhet med vår, derom lemnar våra grannstater Norige och Danmark exempel. Om
således hinder för en sådan utbildning verkligen här förefinnes, så ligger detta hinder i
andra förhållanden än sjelfva domstolsinrättningen och måste följaktligen afhjelpas på annan
väg än den Justitie-ombudsmannen anvisat.
Genom ofvanstående af föislaget framkallade anmärkningar uttalas ett svar på den
fråga, som Utskottet, i anledning af samina förslag, här ofvan uppkastat; och dermed äfven
Utskottets omdöme om företrädet emellan den domstolsorganisation, som är, och den,
som blifvit föreslagen.
Mycket vore visserligen ännu emot den sednare att erinra. Man kunde nemligen,
bland annat, ifrågaställa möjligheten af dess genomförande i Sverige med afseende å landets
lokala förhållanden, för att ej tala om de kostnader, sådant oundvikligen" komme att
medföra, af hvilka Utskottet, endast i fråga om aflöningen, vill anmärka att förslaget upptager
218 domare iemte sekreterare och kansli-personal för de 24 landstingsrätterne. Men
då den hvilar på principen af blott två instanser, då deri skulle föranleda Häradsrättens
upphörande såsom sjelfständig domstol, eller egentligen utesluta folket från den andel i
lagskipningen det af ålder egt; då den, utan att betrygga rättsökandes säkerhet i högre
grad, än de för närvarande ega, ej eller skulle bidraga till större skyndsamhet i lagskip
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25. 19
ningen, har Utskottet ansett öfverflödigt att tili stöd för sitt omdöme anföra de flere anmärkningar,
hvartill förslaget sä väl till grunder som detaljer ger anledning. På sätt Utskottet
redan antyd t, lemnar dock icke Utskottet, då ämnet betraktas ur rationell synpunkt,
något företräde åt domstolar med Häradsrättens sammansättning framför dem, som
bestå af flere lagfarne domare, eller förkastar den af Justitie-ombudsmannen i afseende
på lämpligheten af sistnämnde domstolar hyllade idé. Den har, enligt hvad Utskottet anmärkt,
vunnit tillämpning i flere länder; men Utskottet har icke kunnat förbise det land,
om hvars domstolsinrättning fråga nu är. Den är införlifvad med folkets tänkesätt, och
de brister, som kunna vidlåda densamma, synas ej vara af den art att de påkalla en omstörtning
deraf- Att uppnå det fullkomliga är ej förunnadt menskligheten. Derföre skall
alltid något återstå att önska i alla samhällsinstitutioner, huru de än må inrättas. Men
någon viss öfver allt passande form för dessa institutioner lärer ingalunda gifvas. I hvarje
land hafva de sin egendomliga karakter. De kunna till en del anses såsom uttryck af
de olika nationaliteterne; de hafva ock utbildats i bredd med folkens utveckling; men
derigenom kunna de jemväl fortfarande påräkna deras förtroende. Börjar det aftaga, ligger
deri en vink för lagstiftaren att uppträda. Men han bör då icke omstörta, utan, så
vidt möjligt är, söka bättra, söka afhjelpa bristerne i de bestående inrättningarne, så att
de fortfarande må kunna uppfylla sin bestämmelse. Då återvänder förtroendet, då tystnar
det tillfälliga missnöjet. Den klagan, som rättsökande hos oss nu föra, har likväl
icke sin grund i sjelfva domstolsinrättningen, utan i sättet för domstolarnes verksamhet eller
i rättegångsbehandlingen; och det är således deråt, som lagstiftaren, efter Utskottets
åsigt, företrädesvis måste rigta sin uppmärksamhet. Att emedlertid i afseende på domstolsväsendet
en förändring synes behöflig för behandlingen af brottmål rörande häktade
personer, erkänner Utskottet lika med Justitie-ombudsmannen. Frågan derom har äfven
utgjort föremål för Utskottets öfverläggningar, derför serskild redovisning äfven kommer
att meddelas; men äfven detta mål kan vinnas utan en så beskaffad genomgripande reform,
som Justitie-ombudsmannen velat åstadkomma; och det är med anledning häraf,
som Utskottet vördsamt tillstyrker:
att Rikets Ständer matte förklara det Hr Ribb inga motion om domstolarnes
omorganisation i enlighet med den plan, som Justitie-ombudsmannen i sin
vid innevarande Riksmöte afgifna embetsberättelse framställt, icke kan bi
fallas.
20 Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
Det är således, efter Utskottets åsigt, icke genom en total ombildning af domstolsinrättningen,
som män bör söka undanrödja de af Lagmans- och Kärnnersrätterues indragning
förorsakade olägenheter, eller rättare att uppnå det med indragningen åsyftade mål,
utan genom förbättring af sättet för domstolarnes verksamhet och af rättegångsordningen,
eller på den väg, som, efter hvad till en början är vordet anmärkt, äfven blifvit inom representationen
anvisad.
Vid granskning af de serskilda förslag, som i denna syftning blifvit, till Utskottet
öfverlemnade, uppenbaras emedlertid en väsendtlig skiljaktighet i åsigterne, huruledes omförmälde
förbättring bör tillvägabringas. Några af motionärerne anse nemligen, att Hofrätternes
verksamhet ej kan blifva nog gagnande, derest icke nu varande Hofrätter utflyttas,
så att flere dylika domstolar må finnas i riket än fre; hvaremot andre blott funnit
vissa förbättringar i arbetssätt och rättegångsordning af nöden; och som inrättandet af nya
Hofrätter skulle påkalla nya bestämmelser i rättegångsordningen, anser Utskottet sig böra,
före pröfningen af frågan om rättegångsordningens och arbetssättets förbättring, företaga den
om IIof-Rätternes utflyttning:
Berörde fråga har blifvit väckt inom Hedervärda Bondeståndet af Riksdagsfullmägtige
Nils Strindlund, Pehr Edén och Johan Hörnfeldt från Vesternorrland, samt inom Vällofl.
Borgareståndet af representanten för Hernösand Hr Rönblad G- P.
De tre sistnämnde hafva likväl inskränkt sig till yrkande derom, att en eller två
divisioner af Svea Hofrätt måtte förläggas i Hernösand och bilda en Hofrätt för norra
Länen; hvaremot Nils Strindlund föreslagit att Svea och Göta Hofrätter måtte fördelas i
flere smärre Hofrätter och förläggas en i Hernösand för Norrland, en i Stockholm för Upsala,
Stockholms, Södermanlands och Gottlands Län, jemte Stockholms stad, en i Westerås
för Westmanland och Dalarne, en i Orebro för Nerike och Wermland, en i Jönköping för
Östergöthlands, Skaraborgs, Jönköpings, Kalmar och Kronobergs Län, samt en i Götheborg
för Elfsborgs, Götheborgs och Bohus samt Hallands Län.
De för omförmälde fördelning eller utflyttning åberopade skäl äro: att Hofrätten
måste, sedan den blifvit andra instansen, vara tillgänglig för folket, hvilket ej vöre förhållandet
för det närvarande, deraf rättsökande, i synnerhet de som bo i rikets nordliga
del ock finge vidkännas stora olägenheter och kostnader; att en skyndsammare pröfning
af fullföljde mål vore att förvänta genom Hofrätternes utflyttning; att Hofrätterne derigenom
komme i bättre tillfälle att utöfva uppsigt öfver underdomare, och att förvärfva den
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 21
kännedom om folk och lokala förhållanden, som så ofta skulle vara af nöden, för att kunna
döma rätt, samt slutligen att Hofrätterne oftare kunde besökas af unga jurister, hvilka
för sin utkomst måste arbeta vid Häradsrätterne, och såmedelst mera uppfylla deras bestämmelse,
såsom bildningsanstalter.
Om man går till det af f. d. Lag-kommittéen år 1815 afgifne underdåniga betänkande
angående domstolarnes organisation, så återfinnas berörde skäl. De anfördes
äfven då för ådagaläggande af nödvändigheten att genom utflyttning af divisioner
från Götha och Svea Hofrätter erhålla flere Hofrätter, derest Lagmans- och Kämnersrätterne
indrogos. Men att en sådan nödvändighet dermed ådagalägges, kan Utskottet ej inse
Meningarne derom voro ej eller ense bland kommittéens ledamöter; och till de,
hvilka hyste den åsigt, som Utskottet nu yttrat, hörde rikets dåvarande Justitieminister,
hvars mening jemväl helt och hållet understöddes af den år 1S41 i nåder tillförordnade
Lagberedning, hvilken, uti underdånigt betänkande, således afstyrkte den af Lagkommittéen
förordade utflyttningen.
Om nu denna stridighet i åsigter å ena sidan vittnar om svårigheten att på ett
tillfredsställande sätt lösa förevarande fråga, så har, å den andra, det utbyte af skäl för
och emot, som stridigheten framkallat, bidragit till ett mångsidigare begrundande af samma
fråga och såmedelst underlättat lösningen deraf. För sådant ändamål torde en pröfning
af de skäl, man anfört för, vara tillfyllestgörande.
Det är, säger man, en nödvändighet att hos domstolarne finnes en tillgänglighet,
som icke försvåras af för långa afstånd från de rättsökandes hemvist, så att de ej må genom
domstolarnes aflägsenhet hindras i fullföljden af sin rätt; och detta skäl gäller äfven?
hvad underdomstolarne angår. Der är rättegången muntlig och enkel; der uppträda jemväl
merendels parterne sjelfve; der fordras ock ofta personlig inställelse för dels öfverläggningar
i allmänna angelägenheter, dels ock besörjandet af enskilde bestyr. Men annorlunda
är föihållandet, då part, missnöjd med underdomarens beslut, söker rättelse hos
öfverdomaren eller i Hofrätten. Detta måste ske skriftligen; och rättegångssättet der är
af den beskaffenhet, att parter, åtminstone de fleste, måste anlita sakförare för bevakande
och utförande af deras rätt. Sådant fordrar en så oaflåtlig uppmärksamhet, att knappast
den part, som vistas på det ställe, der Hofrätten har sitt säte, är i tillfälle att lemna denna
uppmärksamhet. Han måste ovilkorligen dagligen tillse, bland annat huruvida icke anslag
om förhör eller andra åtgärder i målet sker; och derför behof ver han biträde af per
-
22 Lag-Utslcotlets Betänkande, N:o 25.
söner, hvilka deråt kunna egna den nödiga uppmärksamheten. Endast derigenom kan
försummelse undvikas; och dymedelst undgår den rättsökande både besvär och kostnader.
Hans besvär inskränkes blott till öfversändandet af skrifter och handlingar; och hans utgifter
till postporto och arfvode åt biträdet, hvilket ej kan komma att på långt när uppgå
till den kostnad, som blefve en följd deraf att parten sjelf utför sin talan. Om än Hofrätten
vore belägen på blott några få mils afstånd, vore han tvungen till resor; och, på
sätt ofvan är antydt, behöfde han alltid en person på stället, som underrättade, om partens
närvavo erfordrades eller något i målet måste iakttagas, så framt han icke under
målets behandling i Hofrätten sloge sig ner på samma ställe. Men att så öfvergifva hus
och hem, vore än mera känbart. Derför kan afståndet ej eller hafva vidare verkan i omförmälte
hänseende än så vidt det förosakar tillökning i postpenningar — en omständighet
af så mycken obetydlighet, att den ej torde böra nämnas. Men, invänder man, den
fattige bar ej råd att aflöna ombud; hans rätt är emedlertid lika helig, som den bemedlades;
men honom hindrar dock det långa afståndet att densamma bevaka. Derför har
likväl lagstiftaren sörjt medelst stadgandet i 9 § af Rättegångs-balkens 15 kapitel: ”att
den, som fått af rätten lof att rättegångssaker drifva, vare skyldig, att, utan betalning,
hjelpa den fattige, då domaren det pålägger.” Således förfaller äfven det skäl, man sökt
i ömheten för den fattige. Hans rätt är lika bevarad antingen öfverrätten finnes på större
eller mindre afstånd från hans hemvist. Och häraf följer, att Hofrätternes tillgänglighet
ej är beroende på afståndet.
Vidare har man åberopat att den tillsyn öfver lagskipningen, som, inom hvarje
Hofrätts domskrets, åligger Hofrätten, kunde utöfvas med mera noggranhet i en inskränktare
krets än i en vidsträckt. Det är äfven sant, om denna tillsyn skulle bestå i en polisuppsigt;
men sådan var ej 1731 års lagstiftares mening, då de bjödo, att Hofrätten,
som är Konungens högsta Nämnd, eger uppsigt och vård hafva att i de domstolar, som
derunder höra, rätt skipas efter lag och dess rätta förstånd. De ville dermed endast i
korthet angifva beskaffenheten af den myndighet, som uppdrogs åt denna domstol och
för hvars utöfning de serskildt utstakade reglor. Några forskningar utom Hofrätten ålades
den ej. Enligt 10 punkten af 1615 års rättegångsprocess skulle väl ledamöterne i
Svea Hofrätt öfverse underdomares domböcker, som årligen borde tili Hofrätten insändas;
men detta åliggande upphörde omsider. Tiden blef dertill otillräcklig, och man synes äfven
insett att granskningen ej erfordrades för uppfyllandet af Hofrättens bestämmelse, som var
Lag-Utskottets Betänkande, N".o 35. 23
att förhjelpa de parter till sin rätt, som för sådant ändamål vände sig till Hofrätten med
klagan öfver underdomares beslut eller åtgärder; samt att rätta öfverklagade misstag eller
anmärkte missbruk. Finner emedlertid Hofrätt vid granskning af till dess pröfning hänskjutne
mål att underdomaren felaktigt förfarit, då har den både rättighet och pligt att
tillse att rättelse sker; men annorledes kan den ej utöfva tillsynen. Erfarenheten har
också visat att lagskipningen vid Underrätterne icke kan anses bättre utöfvad i de
orter, som befinna sig i Hofrätternes närmaste granskap. Sådant är en följd deraf att
med domarens kall åklagarens icke är förenligt. Den Hofrätterne uppdragne tillsyn är
således inskränkt lika med Hofrättens domsrätt till de mål, som dragas under dess pröfning.
Den vidsträcktare tillsynen åligger deremot de embetsman, som för sådant ändamål
äro tillsatte. Desse äro Konungens Justitie-kansler, folkets Ombud eller Justitie-ombudsmannen
jemte Hofrätternes Advokatfiskaler, och uppfylla desse deras kall, saknas ej
tillräcklig tillsyn. Men noggranheten af hvad på Hofrätten i förenämnde hänseende ankommer
beror ingalunda på domskretscns vidsträckthet.
Genom utflyttningen tror man äfven den fördel kunna vinnas att öfverdomstolarne
ej längre skulle sakna de upplysningar om lokala förhållanden, som så ofta äro oumbärlige
för bedömande af underdomstolarnes åtgärder; Men ehuru lokalförhållanden någon
gång kunna inverka på beslut, torde sådant ej böra komma i fråga i annat fall än att den
rättsökande deri söker stöd för sin rätt; och då lära förhårianderne likasom andra omständigheter,
hvarpå en talan grundas, böra ådagaläggas. Att låta domarens enskilda kännedom
om förhållanden i allmänhet gälla såsom lagliga bevis och skäl synes vara vådligt i
lagskipningen. Fordras upplysningar om lokala förhållanden i något mål, kunna de infordras
och detta kan ske lika lätt om domstolen är nära eller långt ifrån den ort, hvars
lokalförhållanden måste kännas.
Att skyndsamhet med rättegångars afgörande skulle befordras genom föreslagne utflyttningen
kan Utskottet ej eller inse. Om än Hofrätterne fördelas, så ökas icke arbetsstyrkan
derigenom; och produkten af de utflyttade afdelningarnes verksamhet kari icke
blifva stöire derföre att de arbeta pä skilda orter. Snarare synes målens skyndsamma
afgörande vara att vänta vid en domstol, bestående af flere divisioner, emellan hvilka de
inkommande målen lika fördelas, än vid flere från hvarandra spridda domstolar, af hvilka,
änskönt de blifvit inrättade efter möjligaste beräkning af folkmängd och andia omständig
-
24 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
heter, den ena, åtminstone genom tillfälliga händelser, kan blifva alltförlitet sysselsatt och
den andre åter så öfverhopad, att den ej medhinner arbetet.
Såsom bildningsanstalter tror ej eller Utskottet att de smärre Hofrätterne skulle
komma att ega företräde för de nu varande. På sätt 1S41 års Lagberedning yttrar, måste
nemligen bildningens omfång och mångsidighet i allmänhet bero på det större antal af
personer, som tillsammans deri deltaga, och derföre kan, så vida det verkliga gagnet af
uppvaktningen i Hofrätterne för ungdomen afses, det ej fela att denna uppvaktning hos
en större Hofrätt, der mera tillfälle till jemförande af olika åsigter erbjudes, måste mera
bidraga till ändamålet. Men man får icke taga i betraktande blott ungdomens bildning,
utan äfven domrarnes, ledamöternes utblidning till högre skicklighet. Genom dem fortlefver
och vidgas till hufvudsaklig del den lefvande rättsvetenskap, eller jurisprudens, som
gifver fulländning åt lagstiftningen, lif och anda åt lagskipningen. Den är en frukt af den
praktiska erfarenheten, som åter är slutsumman af iakttagelsen. Den blir rikare i samma
mån, som iakttagelserne äro flere; i samma mån de gifva anledning till ett lifligare utbyte
af ideer; med ett ord, i samma mån som diskussionen är mångsidig; och härigenom eger
den Hofrätt, som har flere ledamöter, företräde framför den, som har färre. I sin embetsverksamhet
äro visserligen ledamöterne inskränkte inom de divisioner eller afdelningar
till hvilka de höra; men det är icke blott på embetsrummet, som ideerna vexlas, iakttagelserne
pröfvas. Det är under den dagliga beröringen, som alltid eger rum emellan personer,
hvilka sträfva för samma mål, hvilka hafva samma kallelse.
,Genom den granskning, Utskottet sålunda verkställt af de för utflyttningen åberoropade
skäl, förmodar Utskottet vara ådagalagdt, att densamma hvarken är behöflig eller
ens skulle blifva för rättstillståndet välgörande.
Utskottet förutser väl den invändning att åtminstone Norrland, likaväl som Sveriges
södra provinser, borde ega sin hofrätt; men de skäl, som talade för stiftelsen af en sadan
domstol i nämnde provinser, saknas ännu åtminstone i fråga om Norrland. Samma provinser
äro nemligen till folkmängd, industri och förmögenhetsvilkor, eller i afseende på de förhållanden,
som kunna föranleda en stiftelse af omförmälde art, helt olika det mindre befolkade och
till större delen ouppodlade Norrland. Folkmängden är der ännu icke så stor, att tvenne
divisioner för närvarande torde kunna blifva fullt sysselsatte af de från berörde provinser
fullföljde rättegångsärenden; och förläggandet i denna aflägsna landsort af allenast en division
skulle, efter Utskottets yttrade åsigt, icke komma att verka välgörande för den juridiska
Lag-Utskotlets Betänkande, N:o 25. 25
bildningen inom domslolen. Visserligen hafva inbyggarne, särdeles den nordliga delens,
långt till deras öfverrätt eller Svea Hofrätt; inen de skulle ej komma i fördelaktigare ställning
om den förlädes i Hernösand. Med denna stad har största delen af Norrland på långt
när icke den beröring, som med hufvudstaden. Med den stå de i oupphörlig kommunikation;
der hafva de sin afsättningsort; den besökes derför af dem alla årstider; hvaremot
blott den närmaste trakten kring Hernösand står i lifligare förbindelse med samma stad.
Om någon fördel af en hofrätt derstädes således blef för nämnde trakt, så inträffade ett
annat förhållande för det öfriga Norrland och följaktligen för aldra största delen deraf.
De med hvarje dag underlättade koinmunikationsanstalterne jemna i allt fall de olägenheter,
som hafva sin grund i afstånden. Helt annorlunda var förhållandet då Götha Hofrätt
stiftades. Då saknades nutidens säkra och snabba kommunikationsmedel, och det var ”för
de långa resor och expenser,” som inbyggarne i Götha land för sakers utförande i Hofrätten
i Stockholm ”mäste göra och utstå,” som stiftelsen egde rum.
V igtiga måste ock skälen vara för nya stiftelser af ifrågavarande art. De kunna
nemligen aldrig ske utan högst betydliga kostnader; och ehuru det visserligen är en nations
ovilkorliga skyldighet att bestrida de utgifter, som erfordras för inrättningar, hvarå
hennes bestånd och säkerhet hvila, är det likväl nödigt, att bland mängden af dem, som
härtill fordras, omtankan rigtas derhän, att de, med minsta möjliga känning för staten, uppfylla
ändamålet; och då, efter Utskottets yttrade åsigt, Hofrätterne ingalunda bättre komrne
att motsvara sin bestämmelse genom den ifrågaställde utflyttningen, tvekar icke Utskottet
att vördsamligen hemställa,
att Rikets Ständer täcktes förklara att ifrågavarande af Herr Rönblad samt
Riksdagsfullmäktige Nils Strindlund, Per Edni och J. Hörnfeldt väckte
motioner icke till någon åtgärd föranleda.
Om rättegången och arbetssättet:
Det återstår alltså för Utskottet att yttra sig öfver de motioner, som afse förbättring
af arbetssättet i Hofrätterne och rättegångsordningen. I mer eller mindre mån
Bih. till R. St. Prot. 1850—5l. 7 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 4
26 Lag-V t skottets Betänkande, No 25.
liar fråga derom blifvit väckt lios Högloft. Ridderskapet och Adeln af Herr Grefve Sparre,
£., och af Herr /Veidenhielm, A., samt hos Hedervärda Bondeståndet af Riksdagsfullmäktigen
Lars Rasmusson från Bohus län jemte ofvanbemälde Nils Strindlund.
Alla dessa motionärer hafva emedlertid, enligt hvad anmärkt blifvit, ett gemensamt
syftemål: befordrandet aj skyndsamhet i lagsltipningen eller förekommande af den långsamhet
deri, som länge varit öfverklagad, och som hufvudsakligen gaf anledning till Lagmansoch
Kämners-rätternes indragning, inen genom den deraf orsakade tillökning i Hofrätternes
göromål, snarare synes komma att tilltaga, så framt icke man i tid deremot vidtager
lämpliga åtgärder. Det är derför som man uteslutande påkallat dels Hofrätternes förstärkning,
dels förbättringar i rättegångs- och arbetssättet i berörde domstolar; ty' lika med
Justitie-ombudsmannen synes man anse hufvudsakliga anledningen till den öfverklagad,e långsamheten
vara alt söka icke hos underdomstoiarne utan i öfverrätterne.
Sedan Svea Hofrätt år 1614 blifvit inrättad med åliggande, att i rättegången ställa
sig Tingmåla- och Rådstugu-balkarne till efterrättelse, utkom den 23 Juni äret derefter den
så kallade rättegångs.processen eller den ordning, som ”aktas skulle uti Hofrätten.” Den
fanns nödig ”på det att de, som domare-embetet bekläda och med rättegångar hafva att
beställa, måge undfly all oordning, desslikes att med alla saker så måtte förhandlas, att
de, som komma för rätta, icke skola länge uppehållas.”
Man finner ock deri föreskrifter och stadganden, dels om ledamöternes och betjeningens
skyldigheter, dels om domstolens kompetens, dels om hvad parter borde iakttaga
vid måls utförande, dels om sältet för deras föredragning och beredning till pröfning,
dels ock om omröstning till dom. Den var, efter tiden, alTattad med en serdeles omsigt
och fullständighet, men deri sammanblandades ämnen, som hörde^ till allmän lagstiftning
och sådana, hvilka ligga derutom, eller reglementariska föreskrifter i afseende på arbetets
fördelning och bedrifvande inom verket. 4734 års lagstiftare sökte deremot skilja härpå
och upptogo följaktligen i allmänna lagen endast hvad de ansågo derföre utgöra föremål.
Att emedlertid uppdraga en bestämd gränslinea i denna del har sina svårigheter. Pa parters
säkerhet inverkar dock i hög grad det sätt, hvarpå domstolarne behandla deras rättsangelägenheter;
och derför bör ock lagen angifva reglorna för sådan behandling, så vidt
den kan hafva inflytande på säkerheten. Det var ock af denna anledning, som nämnde
lagstiftare bjödo, att instämde och vädjade saker skola i Hofrätt utdelas bland ledamöterne
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 27
för författande af skriftliga berättelser deröfver; att parter böra erhålla del af samma berättelser
med rättighet att deremot göra påminnelser; att handlingar skola i rätten läsas:
att i dom böra upptagas de skäl och den lag, hvarpå domen grundas m. m. Men örn än
grunddragen för behandlingen härigenom kunde anses utmärkte, bar det under tidens lopp
\isat
ock nödsakats att vid särskilda tillfällen mellankomma, och mycket af hvad som återstått
har praxis utbildat; men häraf har åter varit en följd att i liera fall olika förfares i de
särskilde Hofrätterne, af hvilka Götha Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
dock i allmänhet iakttaga enahanda ordning, så i hänseende till sakers formella behandling
eller rättegången, som beträffande det inre arbetssättet, hvilket ej är föremål för allmän
lag.
Svea Hofrätt saknar ock i sistnämnde hänseende all offentlig föreskrift: hvaremot
Götha Hofrätt, som i detta hänseende synes tjenat den Skånska till förebild, genom Kongl.
Brefvet den 16 Februari 1776 erhöll en arbetsordning, den der likväl sedermera befunnits
än mindre lämplig än ofullständig.
Det är emedlertid, på sätt motionärerne anmärkt, på såväl rättegångsordningen,
som sättet, hvarpå arbetet i Hofrätterna bedrifves, sorn den större eller mindre skvndsamhcten
i rättegångars afgörande beror.
Aro i förra hänseendet formerna ej nog afmatta och bestämda, så lemnäs tredskande
parter alltför mycket spelrum och det rättesnöre saknas, sorn tjenar domaren till
ledning och rättssökande till värn emot godtycket, eller, med andra ord, som sätter domaren
i tillfälle att förekomma följderne af parters tredska, utan missbruk af sin makt.
Så vidt som hos oss antagna former hafva inflytande på det ämne, hvarom nu är fråga,
eller verka till den öfverklagade långsamheten, skulle dock, efter motionärernes förmenande,
bristerna ej vara af annan art, an att de, med några få tillägg och förändringar uti
hvad redan stadgadt finnes, kunde afhjelpas, hvaremot man i allmänhet för ändamålet funnit
en ordning för arbetssättet behötlig.
Sättet att bedrifva arbetet måste emedlertid lämpas efter de former, hvarunder det
bör ske: och derför måste Utskottet till pröfning först upptaga de förslag, som i afseende
på formerne eller rättegången blifvit väckte.
I denna del är Herr Grefve Sparres förslag mest omfattande. Enligt detsamma
28 Lag- (Jtslwltets Betänkande, Nio '45.
och den utveckling han, jemlikt deri gjordt förbehåll, inom Utskottet deråt gifvit, anser
han, för befordran af afsedda andamålet, nödigt:
o) att föreskrifterna om hvad rättsökande hafva att iakttaga vid mals fullföljd i
Hofrätt fullständigas;
6) att vissa bestämmelser i afseende på fullföljda vädjade sakers utförande och
beredning meddelas;
c) att förändring sker i hvad stadgadt finnes angående kommunikation af besvär i
vissa mål; och
d) att den offentliga läsningen af handlingarne, som nu i Hofrätt föregår måls
pröfning, inskränkes, oöh den med läsningen afsedde kontroll på föredragningen utbytes
mot en annan lämpligare.
Hr Weidenhielm åter har, sä vidt den formella behandlingen angar, blott framstält
yrkande i sistnämnde syltning eller om inskränkning i handlingarnes läsning; och
Lars Rasmusson har endast föreslagit att stadgandet om skriftliga berättelsers utfärdande
uti fullföljde vädjade saker måtte upphäfvas, såsom blott förorsakande onödigt
besvär.
Då Hofrätts befattning med ett mål först vidtager i och med fullföljden, är dermed
en anvisning gifven för den ordning, Utskottet har att följa vid pröfningen af de
framstälda förslagen.
Beträffande således behofvet af vidare föreskrifter om hvad rättsökande hafva att
iakttaga vid måls fullföljd i Hofrätt; så skulle detta behof vara föranledt deraf alt klagande,
vid ingifvande af besvär eller vade-inlaga, ofta underlåta att bifoga det beslut som öfverklagas
jemte protokoll i målet samt, i väjad sak, bevis om erlagdt vad. De sökte endast
att bevara deras talan medelst ingifvande af en kort klagoskrift, och sådan borgen,
som för ändamålet kunde vara nödig; men följden vore den att åtgärder å Hofrättens sida
erfordrades för erhållande af de saknade, för målets pröfning nödiga handlingarne. Dessa
åtgärder bestodo visserligen blott i föreläggande för parter att inkomma med samma handlingar;
men härigenom förorsakades onödig omgång, som upptoge Hofrätternes tid; och
det är på grund häraf, som det blifvit yrkadt, att part, som i Hofrätt fullföljer talan emot
Underrätts beslut, genom lag ålägges att vid klagoskrifter foga beslut, vadebevis, om
vädjadt är, och protokoll, i hvilket afseende all föreskrift nu sakpades.
Att en brist ijagstiftningen |härmed blifvit påpekad kan ej eller bestridas. Den
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 29
synes emedlertid hafva sin grund i förutsättningen derom att den, som i högre domstol
söker rältelse i Underdomarens beslut, ej skulle underlåta att bifoga samma beslut jemte
de handlingar, som behöfdes för den påkallade pröfningen af det öfverklagade beslutet.
Enligt hvad anmärkt blifvit inträffar likväl sådant esomoftast. Bristen i lagen alt uttala
ett åläggande i denna del och att, för underlåtenhet att detsamma iakttaga, bestämma
verksam påföljd, har öppnat ett tillfälle för tredskande parter alt kunna uppehålla rättegångar,
ty Hofrätterne hafva städse funnit sig nödsakade att, på sätt motionären upplyst,
lemna parternc rådrum för de saknade handlingarnes ingifvande. Ett dylikt rådrum bör
ej eller förvägras i händelse giltigt hinder för underlåtenheten mött och styrkes; men i
annat fall torde den ej böra verka till mehn för annan, hvilket dock alltid vore förhållandet,
derest Hofrätten fortfarande behöfde medelst förelägganden tillhålla försumliga parter
att ingifva saknade handlingar. De kunde nemligen då, efter behag, under skydd af lag
uppehålla vederpartens rätt. Lagens ändamål måste likväl vara att så fort ske kan förhjelpa
den lidande till sin rätt och den bör således ej komma den till hjelp, som vill
kränka samma rätt.
Det är alltså ett stadgande derom att Hofrätt, utan hinder af lorberörde underlåtenhet,
må pröfva målet, som Utskottet anser af nöden och tillfyllestgörande. Genom
ett stadgande i denna syftning upphöjdes emedlertid endast ett ödigt förfaringssätt
till lag. Hofrätterne ålägga nemligen i allmänhet den klagande, som underlåtit att vid vadeinlaga
eller besvär foga utslag och protokoller, att inom viss tid dermed inkomma, vid påföljd
att underlåtenhet deraf ej hindrar målets afgörande. Men. om lagen meddelade nu ifrågaställde
föreskrift, vunnes dermed, å ena sidan, att det uppehåll, som underlåtenheten nu
medför, ej vidare kan ega rum, och å den andra, att det trassel, den oreda och det besvär,
som nu förorsakas i Hofrätternes arbete derigenom att klagande i nära nog hälften
af mål ej bry sig om att inlemna handlingar förrän de derom erinras, undvikes. Ms eken
besparing af lid bereddes derigenom Hofrätterne, utan att sådant skedde på rättsökandes
bekostnad, enär de alltid egde rätt att visa, derest laga förfall varit orsaken till underlåtenheten,
i hvilken händelse rådrum för handlingarnes inlemnande borde dem förunnas.
På det att rättsökande dock ej skulle vara i okunnighet om hvad de, jemlikt Utskottets
förenämnde åsigter, borde yid talans fullföljd, i så väl vädjade saker, som be
-
30 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
svärsmål, iakttaga och om påföljden för underlåtenhet deraf, .anser dock Utskottet att sådant
bör utmärkas i de hänvisningar, hvilka meddelas part, som vill söka ändring i Underrätts
beslut, antingen genom vad eller besvär. Derigenom skulle någon olägenhet ej kunna
uppstå af ifrågavarande stadgande, hvilket i stället koinme att i samma mån verka välgörande
på lagskipningen i Hofrätterne, söm de missbruk, hvartill anmärkte bristen i lagstiftningen
gifvit anledning, haft menlig inverkan derpå.
Hvad dernäst angår måls utförande och behandling eller rättegången i Hofrätt,
så måste, en väsendtlig skillnad göras emellan mål, som inkomma genom vad, och
de, som besvärsvis fullföljas. Då rättegången i de sednare är enkel, så är den
i de förre mera omständlig och vidlyftig. I dessa mål mötas parterne åter vid
Rätten och trista; och Rättens åligganden äro flerfaldige. Man synes hafva ansett dessa
mål i synnerhet vara af vigtig och invecklad beskaffenhet, samt derföre funnit säkerheten
påkalla flera former för deras behandling. Såsom nämndt är, kunna emedlertid de af
1734 års lagstiftare i denna del meddelade föreskrifter blott betraktas såsom konturerne
af den åsyftade behandlingen. Dessa föreskrifter utgöras nemligen hufvudsakligen af följande
till en del redan antydde: att först skriftvexlas skall i den ordning 27 kapitlet 2 §
Rättegångs-balken stadgar: att, om svaranden anser käranden ej hafva fullgjort hvad han
för talans bevarande fullgöra bordt, han vid upprop bör ingifva sitt skriftliga påstående,
hvilket Hofrätten, sedan vederparten blifvit hörd, bör pröfva (3 § samma kapitel): att, då
parterne slutat skriftvexlingen, målen böra lottas emellan ledamöterne att deröfver författa
skriftliga berättelser innan de till dom företagas (9 § i nämnde kapitel samt 22 kapitlet
j § Rättegångs-balken): att dessa berättelser, hvilkas beskaffenhet äfven bestämmes, skola
utlemnas till parterne att af dem genomses, underskrifvas och återställas med rätt att
deremot göra påminnelser (2 § i sistnämnde kapitel): samt att den, som författat berättelse,
bör, då saken till afgörande förekommer, först sig yttra (23 kap. 5 §).
I omförmälde bestämmelser låg en temligen tydlig ledning för rättegången och behandlingen
; men de hade dock sina brister. Det har städse visat sig att sällan en lucka
i lagen lemnäs obegagnad af parter, som deraf kunna hafva fördel, och sådant later lättare
sig göra då fråga är om formella stadganden, hvilka, så vidt parters förmåner angår,
ej må gifvas en utsträckt tillämpning. Derföre inträffade ock att, oansedt lagstiftaren med
förenämnde formella bestämmelser hade till ändamål, å ena sidan, att betrygga parters rätt,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 31
men, å den andra, att förekomma missbruk af samma raft och rättegångars onödiga utdrägt,
samma mai förfelades.
Det synes klart att meningen varit att den egentliga rättegången skulle vara slutad
dä berättelse till parterne utfärdades; och att de derefter blott skulle ega att påminna mot
berättelsen hvad de kunde akta nödigt; hvaraf äter följde att de derförinuan borde förete
de skäl och bevis, de i Hofrätten önskade begagna. Härom saknades emedlertid all bestämd
föreskrift i lag. Det dröjde derföre icke länge förrän följderna af denna lagens
ofullständighet förspordes. Ofta hände nemligen att, sedan skriftvexlingen blifvit slutad
och den utfärdade berättelsen underskrifvits utan något förbehåll, parterne inkommo med
ytterligare skrifter, åberopade nya förut ej företedda handlingar samt begärde tillstånd att
höra vittnen; och Hofrätten kunde, i anseende till anmärkte ofullständigheten, ej vägra
pröfning af de ingifne skrifterna och handlingarne eller vittnenas hörande. Sådant öfverensstämde
dock ej med grunderna för rättegången: och som med parters berörde förfarande
''sällan annat än obehörigt uppehåll åsyftades, ledande till förfång för vederparters
rätt att erhålla skyndsamt slut,” sökte man förekomma detsamma; i hvilket afseende, genom
Kongl, kungörelsen den 19 Januari t £02, stadgades, att, sedan skriftvexlingen är
slutad och parterna, utan anmärkning eller förbehåll, undertecknat den skriftliga berättelsen
eller vid anstäldt muntligt förhör vidare bevisning eller utlåtande sig ej förbehållit,
någon ytterligare skrift icke må ingifvas och leda till uppehåll i målets hufvudsakliga «fslutande
eller parterne vidare förhör i saken tillåtas, utan så är, att antingen parterne
emedlertid förening sig emellan träffat elier saken genom någondera parlens dödsfall kommit
i förändradt skick eller ock öfverdomaren sjelf finner nödigt parterne höra eller någon
upplysning infordra.
Detta stadgande har likväl endast till en del medfört åsyftad verkan och ingalunda
återställt den ordning, 1734 års lagstiftare synas velat införa. Det har väl verkat der
hän
att, om part utan för behåll underski ifvit den utfärdade berättelsen, så är rättigheten
att vidare höras förlorad, utom i de serskilda fall författningen undantager; men den inrymmer
honom en rätt att, efter berättelsens utfärdande, få ingifva skrifter och handlingar
samt höra vittnen; och denna frihet har orsakat att parter icke sällan afvakta berättelsen
innan de tänka på att utreda sina saker eller att ingifva för pröfning deraf nödiga
handlingar. Någon gång torde det ske af liknöjdhet, men ofta är afsigten att uppehålla
sakens slut. Ehvad motivet emedlertid än är, så verkar begagnandet af friheten ”till för
-
32 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
fång i vederparters rätt, att erhålla skyndsamt slut,” och står således i strid med den
grundsats, som omisskänneligen af lagstiftaren hyllades i stadgandet derom, att parter
skulle ega att vid berättelsens återställande deremot framställa påminnelser. Han gaf visserligen
icke några reglor, i händelse part \ille höra vittnen i Hofrätten eller der
ingifva nya handlingar eller gifva saken vidare utveckling, än som skett under skriftvexlingen,
det vill säga i vadeinlagan eller svaromålet; men, efter hvad sagdt är, åsyftade
han uppenbarligen att dessa till rättegången hörande åtgärder skulle föregå utfärdandet af
berättelsen, den der skulle upptaga hela sakens sammanhang. En dylik berättelse, en
dylik framställning af sakens sammanhang förutsätter nemligen en tillgång på upplysning
om alla de förhållanden och omständigheter, som karakterisera saken, och således företrädesvis
de handlingar, hvilka visa hvad vid Underrätten förekommit, eller der hållna
protokoll, med hvars ingifvande vädjande part dock nu kan dröja tills efter det berättelsen
blifvit utfärdad.
Ehuru det måste vara partens ensak att gifva målet den utredning han behagar
samt förthy äfven att sätta domaren i tillfälle att ingå i den pröfning, sorn parten önskar
hafva likväl Hofrätterne ansett sig nödsakade att vidtaga åtgärder för erhållande af sådane
handlingar, som för pröfningen oundvikligen erfordras, men parten underlåtit att förete.
Förfaringssättet i denna del har emedlertid varit olika. En del hafva nemligen, med anledning
af lägens föreskrift att då skriftvexlingen slutad är,i skall en af Hofrättens ledamöter
öfver saken författa skriftlig berättelse, på då företedde handlingar äfven utfärdat
en berättelse, som, då handlingarne ej haft fullständighet, kommit att vidlådas af samma
fel, samt först derefter vidtagit åtgärder för komplettering af handlingarne; andra åter
hafva ansett berättelsens utfärdande böra föregås af ej allenast omförmälde åtgärder, utan
ock andra af preliminär natur, såsom förhör med åberopade vittnen m. m. eller af allt
sådant, som hörer till sakens beredning till pröfning. Genom detta sednare förfarande har
berättelsen jemväl kunnat erhålla mera fullständighet eller närmare upptaga sakens sammanhang.
Det har äfven ledt till större ordning i rättegången, ehuru man derigenom ej kunnat
förekomma de olägenheter, som varit en följd af den frihet, som medelst förenämnde
1802 års Kongl, kungörelse blifvit lemnad parter, hvilkas tredska att fullgöra förelägganden
och försök att uttänja saker åstadkommit många besvärligheter för Hofrätterne.
Att
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 38
Att förekomma dessa olägenheter, att i förfaringssättet uti omförmälte hänseende
införa enhet, är nu föremålet för den framställning, som af Hr Grefve Sparre blifvit gjord
angående meddelandet af vissa bestämmelser i afeende på vädjade sakers utförande och
beredning i Hofrätt. Han har trott att ändamålet skulle vinnas genom utstakande af tid,
hvarinom part, som vill förete bevis eller protokoll och handlingar, bör fullgöra sådant;
samt genom ett stadgande derom, att allt detta eller hvad som hörer till sakers utförande
och beredning, bör iakttagas innan berättelse utfärdas, på det att densamma må komma
att uppfylla sin bestämmelse. Men, då fråga äfven blifvit väckt om upphörande af
skriftliga berättelser i Hofrätt, synes denna fråga först böra besvaras, enär ett dylikt upphörande
skulle hafva inbytande på bedömandet af nyssberörde förslag.
Härvid är i första rummet en utredning om ändamålet med den skriftliga berättelsen
af nöden. Uti 1615 års rättegångsprocess förekommer icke något uttryckligt påbud
om författande af dylika berättelser. Deri stadgades blott att ”den bisittare, till hvilken
adema blifvit ad referendum öfverantvardade, skulle taga acterna till sig, med högsta flit
dem öfverväga och sedan uti alla collegarum och bisittares närvaro deras innehåll veta
att berätta.” Men den sed lärer derefter gjort sig gällande att referenten uppsatte en
relation eller berättelse, ty redan är 1680 föreskref Kongl. Majit att relationen skulle
parterne kommuniceras, ”på det, i fall de ett eller annat dervid hade att påminna, detsamma
kunde tjena till deras saks så mycket bättre föredragande och elucidation”', hvarefter,
medelst Kongl. Brefvet den 26 Januari 1683 vidare förordnades, att ”på det parterne
måge hafva tillfälle att behörigen påminna det, som länder till deras rätts befordran
och att de, som sitta öfver rättegångsmålen, måge om desamma få en redig upplysning
och underrättelse, relationerne skulle uppsättas efter seriem temporis med alla
sina nödvändiga omständigheter, och deruti utsättas status causaj med parternes skäl mot
och med;” med rätt för parterne att, sedan de fått del af relationen, vid underskrifvandet
”gifva vid handen om något skulle vara förbigånget eller intet så noga infördt;” och dessa
föreskrifter, hvilka flere gånger förnyades, hafva utgjort grunden till de i gällande lag,
22 kapitlet Ilätlegångsbalken, förekommande ofvan åberopade bestämmelser: att i Hofrätt
skall någon af dess ledamöter i lagvadda och dit instämda saker om deras sammanhang
författa skriftlig berättelse, innehållande först sjelfva målet, hvari tvisten emellan parterne
egentligen består; sedan korteligen utdrag af de skriftliga skäl och bevis, som de vid si
Bih.
till B. St. Brot. 1850—51. 7 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 5
34 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25..
na inlagor fogat, hvarefter dess år- och dagatal; och sist uppteckning af inlagorna, att
kunna rätten föreläsas, efter den tid, som de inkommit.
Af denna framställning visar sig berättelsens ändamål. Det var att bereda ett sätt
för parter att kontrollera det föredraganden rätt uppfattat och följaktligen komme att vid
föredragningen riktigt framställa deras sak eller sjelfva beskaffenheten utaf de under Hofrättens
pröfning dragna frågor', samt för de ledamöter, hvilka jemte föredraganden borde
deltaga i denna pröfning, att vinna en redig och klar kännedom om saken.
I sistnämnde hänseende har man derjemte lagt kontrollen i läsning af bandlingarne
inför Hofrätten. Då emedlertid så väl Hr Grefve Sparre, som Hr Weidenhielm yrkat inskränkning
af berörde läsning, emot annan lämpligare kontroll, i hvilket afseende den
förre föreslagit att en större fullständighet måtte gifvas skriftliga berättelser, följer, att frågan
om berörde inskränkning sammanhänger med den 0111 berättelsers upphörande, och
att dessa frågor följaktligen måste i ett sammanhang pröfvas.
Det har ofvan blifvit visadt huru lagstiftningen angående skriftliga berättelser småningom
erhållit bestämdhet. Så är deremot icke förhållandet hvad angår haridlingarnes
läsning inför Hofrätten. Om dylik läsning talas väl i lag och författningar; men att den
ovilkorligen skall sträcka sig till alla de handlingar, som parter inlemnat, är ingenstädes
uttryckligt bestämdt. Läsningen påbjöds först uti 32 punkten af rättegångsprocessen, deri
stadgades att, sedan saken blifvit refererad, ”skola alla acta, af nyo, ord från ord uti hela
Collegii närvarelse blifva uppläste”, men sådant påbjöds dock icke ovilkorlig!, utan endast
”så framt det synes vara af nöden”; och i 1734 års lag meddelas ej annan föreskrift om
handlingarnes läsning inför Hofrätten, än den som innefattas i den redan anmärkta föreskriften:
att i berättelsen skola inlagorna sist upptecknas att kunna rätten föreläsas, efter
den tid, som de inkommit.
Efter rättegångsprocessen berodde således vidsträcktheten af läsningen derpå, huruvida
den ansågs nödig; och berörde i gällande lag förekommande föreskrift sträcker sig
allenast till inlagorna, dermed, efter de i lagen nyttjade talesätt, ej kan förstås annat än
de skrifter parterne i Hofrätten inlagt. Emedlertid har det bruk utbildats att, sedan ett
mål blifvit till afgörande föredraget i Hofrätt, någon af ledamöterne uppläser alla till målet
hörande handlingar, så väl Underrättens protokoll och beslut, som i Hofrätten vexlade
skrifter och ingifne dokumenter, för hvilket bruk 1 man dock sökt stöd dels i 8 punkten
af Kongl. Maj:ts bref till Götha Hofrätt den 16 Februari 1776, deri det heter, "att då
Lag-Utskottets -Betänkande, N-.o 25. 35
acta äro läste bör referenten vara färdig med sitt votum”, dels ock uti de i Kongl, förklaringen
den 7 Januari 1830, angående huru förhållas bör vid omröstning till dom i rätt,
som består af flere ledamöter, begagnade ordalag: ”så snart läsningen af handlingarne är
slutad och saken så beredd att den kan till öfverläggning och afgörande företagas” etc.;
men lika litet som meningen med omförmälde serskilda ordalag kan anses hafva varit att
meddela några nya eller förändra förut gifna föreskrifter i afseende på läsningen, lika litet
må de tydas såsom en af lagstiftaren uttalad bekräftelse på riktigheten och nödvändigheten
af det uppkomna bruket att, efter ett måls föredragning i rätten, uppläsa alla till målet
hörande handlingar.
Kan emedlertid detta bruk anses medföra större fördelar än olägenheter i lagskipningen?
Olägenheterna äro allmänt bekanta. Genom läsningen upptages större delen af
Hofrätternes tid; den verkar således till långsamhet i arbetet och den är tröttande för ledamöterne.
Fördelen åter, säger man, är den, att föredragningen genom läsningen kontrolleras,
af hvilken anledning vissheten att densamma' sker, skulle £innebära en garanti
för parter.
Till någon del ligger äfven en sanning i sistnämnde åsigt. Man kan nemligen icke
neka att föredragningen kontrolleras åtminstone af den ledamot, som läser, ty det är icke
möjligt för de öfrige ledamöterne att med oaflåtlig och spänd uppmärksamhet höra på
läsningen. Den är derföre alltför mycket tröttande. Behöfs emedlertid detta af bruket
fastställda kontrolleringssätt? Kan det icke på annat sätt ersättas? och bör det icke i sådan
händelse afskaflas?
Då all lagskipnings högsta mål är att förskaffa lidande rätt; och då lagstiftaren
städse bör så lämpa sina bud att den lidande har, så vidt ske kan, garanti derför att han
med trygghet kan anropa domaremakten, följer, att de garantier, som i detta hänseende
förefinnas, ej må obetänksamt gifvas till spillo. Men den utsträckning bruket gifvit den
af lagstiftaren påbjudna läsningen, synes ej i förevarande hänseende vara af den vigt, att
den ju icke lätteligen kan ersättas och derför, med afseende å de stora olägenheter den
pä lagskipningen utöfvar, bör afskaffas.
Men huru skall densamma då ersättas frågar man; och derpå är svaradt af Hr Grefve
Sparre, derigenom att större fullständighet gifves åt skriftliga berättelser, samt af Hr Weidenhielm,
derigenom att referenter åläggas att, vid måls föredragning, tillhanhahålla öfriga ledamöter,
som skola deltaga i pröfningen af målet, en deröfver upprättad minnesanteckning,
36 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
sorn fullständigt upptager målet med alla dess omständigheter, jemte hänvisning till de pagina
i akten, der hvarje omtvistadt förhållande återfinnes, i hvilken syftning förslag till
föreskrift ock blifvit framstäldt.
Nu, ehuru Utskottet ej vill förneka, att en sådan minnesanteckning, som den omförrriälde,
kunde i många fall vara af nytta, serdeles till ledning vid föredragningen, hvadan
ock dylika anteckningar jemväl ofta af referenter redan nu upprättas, möler likväl den betänklighet
att i detta medel ej läge den offentlighet, hvarförutan någon verklig garanti ej
är möjlig. Denna offentlighet har deremot den skriftliga berättelsen. Af den erhålla parterne
del, och emot densamma kunna de göra anmärkningar om de i uppfattningen af sakens
beskaffenhet finna misstag eller ofullsländiglieter; och såsom kontroll har den derföre
jemväl ett ostridigt företräde framför den, som uiöfvas genom en föreskrift om läsning af
handlingar inför rätten. Berättelsen är en offentlig handling och parten är således i tillfälle
att utöfva kontroll; men då han ej får öfvervara handlingarnes läsning, den der sker
inom lyckta dörrar, vet han ej om och huru denna kontroll verkställes; och hans garanti
ligger således i en förmodan att föreskriften iakttages.
Att så sker är ej eller anledning att betvifla, men, att det länder till långsamhet
utan motsvarande fördel, kan ej eller bestridas. Så väl f. d. Lagkommittéen, som Lagberedningen
hafva ock varit af enahanda åsigt. De hafva lagt en hnfvudsaklig kontroll i berättelsen
och föreskrifvit uppläsning endast af Underrättens beslut, samt skriftvexliogen i
Hofrätten; och förslaget i denna del har äfven blifvit godkändt vid deraf inom Högsta Domstolen
och Hofrätterne verkställd granskning.
Häraf följer alltså, att Utskottet ej kan biträda Lars Rasmussons förslag om upphörande
af skriftliga berättelser, men deremot finner, att en inskränkning i bruket att läsa
alla handlingarne bör ega rum. Att bestämma någon gräns i denna del, torde dock ej vara
lämpligt. Visserligen synes ovillkorligen böra påbjudas att Underrättens dom och skriftvexlingen
i Hofrätten skall uppläsas; och tillsammans med föredragningen torde det i allmänhet
vara tillfyllestgörande: men förhållanden kunna inträffa, då en närmare kännedom af andra
handlingar, än den, som vid föredragningen vunnits, kan vara af nöden. Så händer t.
ex. då fråga är om tydningen af kontrakter, testamenten och dylika dokumenter eller af
vittnens utsagor; och då måste den del af handlingarne, hvars uppläsning rätten anser nödig
jemväl uppläsas. Men denna ytterligare läsning måste alltid ankomma på rätten och ej på
någon enskild ledamot. Finna de flesta ledamöterne den obehöflig, bör den ej företagas till
Lag-Utskoltets Betänkande, N'.o 25. 37
uppehåll i handläggningen af andra mål, utan må den ledamot, spm önskar en närmare
kännedom, taga handlingarne till påseende och enskildt förskaffa sig denna kännedom. Utan
en så beskaffad föreskrift skulle den fullständigare läsningen tilläfventyrs kunna påkallas till
lindring i arbetet.
Ehuru Utskottet i det föregående blott talat om mål, deri skriftliga berättelser böra
utfärdas, har Utskottet likväl deri öfvertvgelsen, alt annan eller vidare föreskrift om läsning
al handlingar ej bör meddelas för öfriga mål, hvilka oftast äro obetydliga och lättfattliga.
Rätten inser dessutom bäst det behof den har för vinnande af sådan kännedom, som erfordras
för fattande af ett beslut, för hvilket den står i ansvar, och jemväl lämpligaste sättet
för behofvets afhjelpande; och alltför mycket reglementerande i ämnen af förevarande art
skadar mer än det gagnar.
Huruvidt det bör ega rum är ofvan antydt; och sådant torde hufvudsakligast vara
påkalladt för afskaffande af omförrnälde i Hofrätterne inrotade bruk, att i alla mål läsa
handlingarne inför rätten från början till slut.
På sätt är vordet anmärkt, har med denna inskränkning i det nu brukliga förfaringssättet
blifvit förenad en nödvändighet att gifva Hofrälternes berättelser en större fullständighet,
än de för närvarande ega. Och Utskottet har äfven antydt sin åsigt derom, att,
ehuru obetydlig garanti ligger i handlingarnes läsning, den minskning i denna garanti, som kan
vara en följd af inskränkningen i läsningen, likväl bör, så vidt vädjade och instämde mål angår,
hvilka i allmänhet äro mera invecklade, i annan ordning ersättas, äfvensom att Utskottet
tror det göra tillfyllest, om berättelserne blifva så fullständiga, att parterne deraf kunna förvissa
sig att referenten rätt uppfattat sakens sammanhang likasom de frågor, hvilka blifvit
underställda Hofrättens pröfning. De föreskrifter, som gällande Lag i Rättegångs-Balkens
22 Kapitel meddelar derom huru berättelser skola inrättas, torde emedlertid ej fordra någon
synnerlig tillökning för vinnande af ändamålet. Hvad som derföre tarfvas synes hufvudsakligen
vara en bestämmelse af de frågor, som blifvit underkastade Hofrätts bepröfvande.
I de berättelser, som af Kongl. Maj:ts Justitie-Revision utfärdas, utsättas nu alltid
de frågor, som blifvit i underdånighet fullföljde; och den fullständighet berättelserne derigenom
erhålla, det tillfälle, som derigenom beredes parter att försäkra sig om en rätt
uppfattning af deras saker, torde kunna få anses i sin mån hafva bidragit dertill att man
i Högste Domstolen blott uppläser Hofrättens dom jemte parternes hos Kongl. Maj:t
-vexlade skrifter.
38 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
Om nu berättelsen skall ega den betydelse, som här ofvan är angifven; om den
skall innefatta en fullständig talla öfver sakens sammanhang; så är, enligt hvad redan
blifvit anmärkt, nödigt att parterne, före berättelsens utfärdande, inlemna protokoller och
de öfrige handlingar, de för upplysning vilja förete, samt framställa den bevisning, de i
Hofrätten önska begagna, elier med andra ord, att saken derförinnan erhåller erforderlig
utredning. Sådant kan emedlertid ej ske, så framt icke för rättigheten att förete handlingar
och bevis en gräns utstakas, som faller inom tiden för utfärdandet af berättelsen.
Lika med Lagberedningen har Utskottet trott denna gräns böra bestämmas genom ett
stadgande derom, att den part, som i sak, deri berättelse skall] utgifvas, vill inlemna
handlingar eller framställa bevisning, bör begära rätt dertill under skriftvexlingen eller
inom en månad derefter. Han kan då icke klaga öfver saknadt rådrum, åtminstone icke
öfver en strängare lag, än nu finnes. För närvarande bör nemligen berättelsen utgifvas
då skriftvexlingen är slutad, och då måste parterne, vid underskriften, förbehålla sig rätt
att få förete den bevisning och de handlingar de vilja använda för bestyrkande af sin
talan.
Således innefattar den gränsbestämning, Utskottet ansett nödig, i sjelfva verket en utsträckning
af den tid, lagen i omförmälte hänseende nu medgifver parter, ehuru det står
i domarens makt, att genom berättelsens fördröjda utgifvande göra denna tid mångdubbelt
längre.
På domarens skön böra emedlertid icke parters rättigheter bero. De böra vara utstakade
i lagen, hvars organ domaren blott är. Då sättet för bevarande af dessa rättigheter
är i lagen bestämdt, veta parter hvad de för ändamålet hafva att iakttaga; de kän
na
ock påföljden för försummelse i detta afseende; och noggranhet samt bestämdhet i
allt, som på andras rätt kan inverka, är i synnerhet af vigt. Om det derföre blott vore
fråga om ene partens rätt, så vore visserligen bestämmelser af ifrågavarande art mindre
behöflige; men deras behof är påkalladt till skydd för den andra. Sådant är hufvudsakliga
ändamålet med alla rättegångsformer; och de äro rättvisa om de lemna parter fullt
tillfälle att bevaka sina angelägenheter och således ej verka till förlust af förmåner, då
giltiga anledningar hindrat deras begagnande. Derföre har Utskottet ansett att, om begäran
att förete handlingar och bevis ej blifvit framställd inom ofvannämnde tid, rättigheten
till företeende deraf dock ej är förlorad, derest parten varit af förfall hindrad att densamma
begagna, eller handlingarne och bevisen först derefter blifvit kunnige eller anled
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 39
ning till deras företeende ej förr förefunnits. Men i händelse berätfelse emedlertid blifvit
utfärdad, synes den föreskrift, som i 1802 års Kongl. Kungörelse meddelas, böra
lända till efterrättelse, och partens rätt att derefter, om än berörde förhållande inträffar,
förete bevis, vid berättelsens underskrift förvaras.
I följd häraf skulle allt hvad som hörer till sakens beredning böra föregå berättelsens
utfärdande; och derigenom återställdes lagstiftningen i denna del till hvad 173-1 års
lagstiftare åsyftat; derigenom infördes enhet i Hofrätternes förfaringssätt; och derigenom
hlefve större ordning och reda i rättegångsbehandlingen, som åter verkade till en större
skyndsamhet, omständigheter, som ej kunna nog framhållas i närvarande tidpunkt, då
Hofrätterne dagligen öfverhopas af vädjade mål, i hvilka, sedan Hofrätten blifvit andra instansen,
förberedande åtgärder oftare erfordras än tillförene.
Hvad slutligen vidkommer Hr Grefve Sparres förslag om förändring i stadganderne
om kommunikation af besvär i vissa mål eller om tillämpning i alla fall af de påföljder
för underlåtenhet att ingifva kommunikations-bevis och förklaring, som bestämmas i Kongl,
förordningen den 28 Juni 1798; så torde till en början böra upplysas hurusom 6 § af
samma författning bjuder, att dtf besvär öfver Konungens Kefallningshafvandes utslag i
lagsöknings- och utmätnings-mål anföras och Hofrätten anser andra parten böra höras,-"
förr än Hofrätten sitt utslag meddelar, bör denna part föreläggas att sig, inom viss tid,
förklara, så vida lian vill varda hörd, med skyldighet för klaganden att, vid talans förlust
inom den tid Hofrätten bestämmer, ingifva bevis att besvären blifvit vederparten tillställde.
1 andra till Hofrätt genom besvär fullföljde mål, deri förklaring infordras, äro påföljderne
deremot, än för kommunikations-bevisets, än förklaringens och än för båda
dessa handlingars ingifvande, olika. De bestå i de liesta fall i vitén; men sådant verkar
i betydlig grad till långsamhet, derest endera parten vill uppehålla, samt till ökade göromål
i Hofrätterne medelst parters pliktfallande och nya föreskrifters meddelande. Någon grundad
anledning till nu anmärkte olikheter synes emedlertid icke finnas. Part, som ej begagnar
honom lemnad förklaringsrätt, tillkännager dermed att han ej önskar varda hörd;
och om en klagande ej har annat att frukta för underlåtenhet att, inom bestämnd tid,
lemna sin vederpart del af, till kommunikation inkomne besvär, än att blifva fäld till ett
vite, skulle mångens rätt, utan serdeles olägenhet för den tredskande, kunna uppehållas.
Det är af sådan anledning, som framställningen i denna del jemväl underslödjes af
Utskottet, som, lika med Hr Grefve Sparre slutligen finner en föreskrift derom, att be
-
40 Lag-IJtskottets Betänkande, N:o 25.
svär, sorn i Hofrätt fullföljas höra tväfallt ingifvas, vara af behofvet påkallad. Saknaden
af en dylik föreskrift har, efter hvad erfarenheten visat, vid flere tillfällen orsakat förvecklingar.
Det har nemligen händt att den, som till förklaring emottagit besvär, med eller
utan uppsåt låtit dem förkomma. Och då har den klagande, för att vinna den med besvären
åsyftade pröfning ej haft annan utväg, än att i afskrift ingifva besvären med handlingarne,
på sätt, enligt 1798 års åberopade förordning, vid berörde förhållande, bör ega
rum i lagsökningsmål. Alla klagande hafva emedlertid ej varit nog försigliga att behålla
sina besvär i afskrift. Då en klagande likväl tj kunnat förlora på grund af vederpartens
vårdslöshet eller oskick, har man derföre måst lemna honom tillfälle att ingifva nya besvär.
Följden har derföre varit uppskof och dröjsmål för parter, och behofvet af åtgärder
å domstolens sida, hvilka jemväl ökat göromålen. Allt synes dock kunna undvikas
genom föreskrifter derom att besvär böra ingifvas tväfalt.
Och härmed har Utskottet uttalat sina åsigter angående de förändringar i rättegångs-ordningen,
hvarom fråga nu blifvit väckt, samt får följaktligen vördsamt tillstyrka,
(let måtte Rikets Ständer, med förklarande att Lars Rasmussons motion
om upphörande af skriftliga berättelser i Hofrätt ej kan bifallas, deremot,
med anledning af Hr Grefve Sparres och Hr Weidenhielms i ämnet gjorda
framställningar, antaga följande:
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
41
Förslag'
till förordning om vissa bestämmelser i afseende pä fullföljden och behandlingen
af mål i Hofrätt.
§ 1.
Den sorn, vare sig efter erlagdt vad eller genom besvär, i Hofrätt fullföljer talan
emot Underrätts, Konungens Uefallningshafvandes eller annan Embetsmyndighels beslut,
bör, jemte tvenne exemplar af den skrift, hvaruti talan fullföljes, ingifva det öfverklagade
beslutet med vadebevis, derest i målet vädjadt blifvit, så ock alla protokoll, som deri
förde äro, tillika med andre handlingar, hvarpå han sig beropar. Försummas det vare Hofrätten
deraf ej hindrad att afgöra målet, derest klaganden för sin underlåtenhet icke visar
giltig ursäkt. Gitter lian det, bör Hofrätten förelägga klaganden, alt, inom viss lämplig
tid, inlemna berörde handlingar, vid den påföljd, nyss sagd är.
§ 2.
Finner Hofrätten nödigt att öfver inkomna besvär infordra förklaring eller utlåtande,
vare klaganden, i alla de fall der honom åligger att om kommunikationsåtgärden besörja,
pligtig att besvärshandlingarne uttaga, dem vederbörande tillstulla och bevis derom till Hofrätten
ingifva inom den tid, som af Hofrätten förelägges. Underlåter lian det, vare besvären
ej vidare upptagne, der ej, inom sagde tid, laga förfall vises. Förklaranden vare ock
skyldig att, inom af Hofrätten bestämd tid efter af handlingarne erhållen del, med förklaring
inkomma, vid äfventyr att eljest icke vara i saken hörd. Kommande således allt hvad
lag och författningar i omförmälde hänseende annorledes innehålla att till kraft och verkan
upphöra.
S 3.
Om allt som, efter 1 § och i öfrigt, vid talans fullföljd, hör iakttagas, äfvensom
angående hvad åligger den klagande, hvars besvär utställas till vederpartens förklaring,
med skyldighet för klaganden att besvären uttaga, dem till vederparten lemna och derom till
Hofrätten ingifva bevis, så ock om äfventyret för försummelse härutinnan, skall underrättelse
gifvas i de hänvisningar, som, för fullföljd af talan i Hofrätt, meddelas parter.
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 7 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 6
42 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
§ 4.
Sedan, efter slutad skriftvexling i vädjad sak, densamma blifvit, i den ordning 9
§ 27 kapitlet Rättegängs-Balken stadgar, tillställd en af Ilofrältens ledamöter till föredragning,
åligge denne, att saken för sädant ändamål bereda; skolande han förthy tillse om
rättens beslut öfver invändning eller annan fråga i rättegången tarfvas, innan dom i hufvudsaken
går, eller om något eljest iakttagas bör, innan saken till slutlig pröfning förekommer,
samt derom utan dröjsmål hos Rätten anmälan göra.
§ 5.
Då alla förberedande åtgärder, som nödiga funnits, blifvit vidtagna, skall föredragande
ledamoten, på sätt i 22 kap. i § Rättegångs-Balken sägs, författa skriftlig berättelse
och deri noga upptaga påståendet, hvarpå rättegången sig grundar, hvad Underrätten i
saken dömt, så ock hvad sedan i Hofrätten tillkommit. Denna berättelse skall så inrättas,
att den klart och fullständigt utreder sakens hela sammanhang; och varde tillika utmärkt
å hvad ställe i handlingarne det finnes, som i berättelsen omtalas. Derefter skola de
frågor bestämdt utsättas, som Hofrättens pröfning underkastade äro, och sist inlagorna
upptecknas i den tid de inkommit. Föredragande ledamoten skrifve berörde berättelse under;
hvarefter densamma bör, på sätt 2 § i åberopade kapitel bjuder, till parterne utlemnas.
§ 0.
Vill part i vädjad sak höra vittnen eller förete annan bevisning, bör han derom
framställa begäran under skriftvexlingen eller inom en månad efter skriftvexlingens slut.
Ej må sådan begäran sedan upptagas i annat fall, än att bevisningen ej varit kunnig elier
att tillgå eller anledning till dess företeende ej förefunnits förr än efter den tid, här ofvan
sagd är, i hvilket fall, derest berättelsen emedlertid utfärdad blifvit, iakttagas bör hvad
som är föreskrifvet genom Kongl, kungörelsen den 19 Januari 1802, angående skyldighet
för den part, som, efter berättelsens utfärdande, önskar förete bevis, att, vid underskriften,
derom göra förbehåll, eller ock söka, muntligt förhör.
§ 7.
Sedan till Hofrätt inkommet mål blifvit til! afgörande föredraget, läte rätten uppläsa
det beslut, som under Hofrättens pröfning kommit, hvad parterna i Hofrätten anfört jemte
hvad af öfrige handlingar för målets kännedom af rätten anses oundgängligen nödigt;
hvarefter målet bör i stadgad ordning till pröfning företagas..
Lag-Ltskotlets Betänkande, N:o So. 43
Det är anmärkt att motionärerne, för befordrande af bristande säkerhet och
skyndsamhet i lagskipningen uti Höfrätterne, ansett ej allenast förändring i rättegångsordningen
af nöden, utan äfven att det sätt, hvarpå arbetet inom dessa domstolar bedrifves,
lämpligen ordnas, eller att deras arbetsordning varder förbättrad och bestämd; och
det är till pröfning af hvad i sistnämnde hänseende blifvit anfördt och yrkadt, som Utskottet
nu öfvergår.
Enligt den framställning Hr Weidenhielm härutinnan gjort, skulle den öfverklagade
långsamheten, åtminstone hvad Göta Hofrätt angår, så vidt den berodde på arbetsordningen,
hafva sin grund dels i det sätt, hvarpå justeringen af Hofrättens beslut verkställdes;
dels i Ijenstemännens sammansättning; dels ock i ordnandet af deras åligganden. Utan
väsendtliga omstöpningar i organismen syntes dock bristerne kunna afhjelpas. De tjenstemän,
om hvilka egentligen nu är fråga, utgjordes i nämnde Hofrätt för närvarande af
2 Protonotarier, 8 Notarier, några extra Civilnotarier med fjenstgöringsskyldighct lika
med de ordinarie, 4 Fiskaler och 8 Kanslister. Efter gammal ordning, som nogare blifvit
bestämd genom ett af Hofrätten utfärdadt reglemente, ålåge det nu Fishalerne att föredraga
och uppsätta beslut i underställda brottmål; Protonotarierne att uppsätta de af
Hofrätten beslutade domar i vädjade och instämde saker; en af Notarierne att föredraga
inkomne besvär i bötesmål; de öfrige Notarierne jemte extra Civilnoiarier att föra Hofrättens
civilprotokoll samt att uppsätta och expediera Hofrättens beslut i de mål, som här
ofvan ej äro nämnde; samt Kanslisterne att biträda, bland annat, med utskrifvande af
Hofrättens beslut i vädjade, instämde och underställda mål. Af dessa tjenstemän kunde
nu omöjligen Protonotarierne uppfylla hvad dem åligger. Derföre måste ock ledamöterne
sjelfve uppsätta koncept till domar i vädjade och instämde mål, hvilka sedan af Protonotarierne
renskrifvas. Deras göromål inskränkte sig således nu till blott renskrifriing. Om
dessa tjenster deremot indroges och öfverflyttades på Civilnotarier, så skulle ledamöterne
af dem kunna erhålla det biträde, de af Protonotarierne bordt påräkna. Men för detta
ändamål vore nödigt, att Notarierne voro så många att de ej behöfde tjenstgöra mer än
en dag hvardera i veckan. De skulle då kunna medhinna uppsättning af de beslut, som
fattats under deras tjenstgöringsdag, så fort att desamma veckan derpå kunde blifva justerade,
hvilket borde ske offentligen inför Hofrätten och icke, såsom nu egde rum, af
hvarje ledamot serskildt, hvilket justeringssätt, efter hvad anmärkt vore, utgjorde hufvud»
sakliga anledningen till långsamheten i arbetet. I enlighet härmed har derföre Hr Wei
-
4-1 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
denhielm föreslagit det måtte förordnas: l:o att på hvarje af Hofrättens divisioner skola
fördelas till tjenstgöring, vid brottmålsexpeditionen en ordinarie Fiskal, biträdd af sä många
extra Notarier, som Hofrätten finnér nödigt förordna, och vid Civilexpeditionen fem
Notarier, nemligen två ordinarie och tre extra, med tjenstgöringsskyldighet en för hvarje
af Hofrättens fem sessionsdagar, hvartill jemväl skulle höra uppsättningen af de den dagen
beslutade domar, mot rättighet att derför tillgodonjuta lösen. 2:o att sjelfva civilprotokollet,
hvilket borde uppställas på samma sätt eller efter enahanda form som hittills,
skall, enligt hvad jemväl i Göta Hofrätt varit vanligt, justeras påföljande dag, men att
deremot de den ena sessionsdagen beslutade domar och till detta protokoll hörande utslag,
sedan de derförinnan af vederbörande referenter undergått granskning, böra justeras
inför divisionen vid rättegångstimmans början sist samma dag i nästderpåföljande vecka,
med skyldighet för referenten, att, derest något måls synnerliga vidlyftighet eller annat
förfall verkat hinder för den honom åliggande granskningen, sådant å den bestämda justeringsdagen
till protokollet anmäla, på det ny dag i detta ändamål må varda utsatt och
med rättighet för de ledamöter, hvilka, i fråga om formen för beslutet, önskade sig besinna,
att tillgodonjuta något kortare rådrum; dock så att tiden både då expeditionen i detta
afseende emottogs och återställdes i protokollet antecknades. 3:o att ifrågaställde preliminära
granskningsskyldighet, i hvad den anginge besluten på besvär och skrifter, i civila
mål tillkomme ordföranden och i bötesmål yngste ledamoten. i:o att Hofrättens protokoll
och utslag i underställda brottmål med möjligaste skyndsamhet, och sist inom fjorton
dagar efter beslutets fattande, på enahanda sätt inför divisionen skulle justeras, efter
föregången enskild granskning af någon divisionens ledamot efter tur.
Ett bifall till berörde förslag påkallade emedlertid åtskilliga anordningar i afseende
på tjenstemännens löner. Sådant borde ock ske samtidigt; ock derföre har motionären
med förslaget endast velat angifva grunden för den förändring, arbetsordningen i Göta
Hofrätt syntes böra undergå, för att blifva fullt ändamålsenlig och således kunna antagas
till efterrättelse i alla rikets Hofrätter.
Af dessa är, efter hvad blifvit nämndt, Svea Hofrätt i saknad af någon i officiel
väg meddelad arbetsordning. Denna omständighet har Hr Grefve Sparre jemväl åberopat
såsom ytterligare skäl för sin framställning i förevarande hänseende; och Nils Strindlund
förmenar en förbättring i Hofrätternes arbetsordning vara af behofvet högligen påkallad.
Ehuru den fråga, som sålunda blifvit väckt, icke kan inbegripas i den lagstiftning,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 45
hvari folket deltager, utan afser ett sädant ordnande af embets- och tjenstemäns verksamhet,
som tillkommer regeringsmakten, och följaktligen ej bestämdt faller inom den spher
för Utskottets verksamhet, som grundlagen utstakat, anser likväl Utskottet frågan vara af
den natur, att Utskottet ej kan eller hör undandraga sig att deröfver uttala sitt omdöme.
Det kan nemligen ej bestridas att det sätt, hvarpå arbetet i Hofrätterne bedrifves, i väsendtlig
mån inverkar på detta arbete. Ar sättet tungt och inveckladt, verkar det till långsamhet
och oreda; är det enkelt och väl ordnadt, går arbetet raskt och fort. Det utöfvar
derigenom ett betydligt inflytande på lagskipningen; och hvad som i sådant hänseende kan
blifva välgörande, bör af Lag-Utskottet icke lemnäs utan uppmärksamhet.
Att närmare bedöma företrädet af den ena eller andra af de i Hofrätterne antagna
arbetsmethoder; att pröfva i hvad mån förbättringar deri skulle leda till åsyftade ändamålet
eller om icke derför andra principer, än de som följas, borde antagas; med ett ord, att
uppgifva grunderne för ett lämpligt ordnande af arbetet inom Hofrätterne ingår emedlertid
icke i Utskottets plan.
Utskottets afsigt är nemligen blott den, att i första rummet uttala behofvet af i
offentlig väg meddelade bestämda föreskrifter uti ifrågaställde hänseende, och att derjemte
anmärka ett par af de väsendtligaste brister, som, efter Utskottets åsigt, vidlåda de serskilde
arbetsmethoderne, om hvilka Utskottet sökt vinna kännedom.
Berörde behof har äfven länge varit erkändt. Förändrade förhållanden, tillökning
i antalet af så väl ledamöter, som betjening, påkallad af göromålens tillvext, gjorde den
arbetsordning, som Götha Hofrätt år 1776 erhöll, mindre lämplig; och bristen i omförmälde
hänseende i Svea Hofrält borde afhjelpas. Det var derföre, som, efter hvad Utskottet
inhemtat, Hofrätternes Presidenter redan för flere år sedan hade sammanträde.
Man har väl ännu icke erfarit resultatet deraf, men början kan dermed anses vara gjord
för uppnående af del mål, Utskottet, lika med motionärerne, anser af synnerlig vigt.
Man har hört invändas att det borde vara Hofrätternes ensak att ordna deras arbete,
att derföre föreskrifva sättet, att reglera och bestämma tjenstemännens verksamhet;
— men, om än sådant i viss mån måste vara dem öfverlåtet, så synes deremot karakteren
af sättet, hufvudsakliga rigtningen af verksamheten vara ett föremål för den makt,
som ordnar Statsbestyren, som deri ingjuter enhet och kraft; och det erfordras dessutom
mången gång en yttre och mäktig vilja för alt borttaga vanor och bruk, som i åratal varit
följde.
46 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 35.
Sådana vanor oell bruk hafva i allmänhet sin grund antingen i saknaden af lie
stämda föreskrifter eller i meddelade föreskrifters olämplighet. De blifva alltid olika på
olika ställen; och derom vittnar olikheten emellan Svea Hofrätts och de öfriges arbetsmethoder.
Enhet i arbetssättet synes emedlertid böra ega rum och deraf följer behofvet
af allmänt giltiga föreskrifter härutinnan.
De torde ock företrädesvis vara behöflige för påskyndande af justeringen af de
beslut Hofrätterne fatta, enär det sätt, hvarpå i omförmälde hänseende förfares till stor
del bidrager till den långsamhet, man påbördat Hofrätten. Justeringen tillgår, efter hvad Hr
Weidenhielm upplyst, i Götha Hofrätt på så sätt, att de uppsatta.besluten granskas enskildt
af hvarje ledamot, i lottade mål, först af referenten, sedan af den yngste, derefter af den,
som sitter näst öfver honom o. s. v. samt i andra niål till en början af den, som är
yngst, sedan af den äldre o. s. v. och denna method följes äfven i Skånska Hofrätten;
hvaremot justeringen i Svea Hofrätt sker på embetsrummet inför alla de ledamöter hvilka
deltagit i det beslut, som skall justeras, sedan likväl detsamma blifvit öfversedt af en ledamot,
som, då målet varit lottadt, alltid'är den, hvilken deri varit föredragande. Då den
förra methoden leder till mycken långsamhet och till stort besvär för ledamöterne, så
skulle åter skyndsamheten kunna befordras genom den sednare, den der äfven synes vara
mest öfverensstämmande med det kollegiala arbetssättet, hvars företräde ligger i den diskussion
och det utbyte af ideer, som en gemensam granskning framkallar, dervid likväl icke all
föreskrift bör saknas om den tid, inom hvilken justering af i Hofrätt fattadt beslut bör företagas;
och bristen på en sådan föreskrift, på hvilken Hr Weidenhielm i sin framställning fästat uppmärksamhet,
har Utskottet ej kunnat undgå att anmärka; ty likasom saknaden af sådan föreskrift
nu verkar tili långsamhet, skulle densamma, efter Utskottets öfvertygelse, leda till
motsatsen. Tilläfventyrs torde ock målet kunna vinnas på deri väg, Hr Weidenhielm anvisat,
om det icke skulle anses lämpligare att, lika med hvad Lag-beredningen föreslagit,
blott bestämmes en tid, hvarinom i Hofrätt fattadt beslut bör vara till parterne utgifvet.
Genom ettdera sättet synes emedlertid, som skulle långsamheten förekommas och
skyndsamheten befordras; hvartill Utskoftet äfven tror det skulle bidraga om den föreskrift
meddelas att hvarje ledamot bör, då han föredrager mål, vara försedd med skriftligt författadt
betänkande deri. Samma föreskrift är gifven ledamöterne i Kammarrätten uti den
af Kongl. Maj:t år 1830 för detta verk utfärdade instruetion; äfvensom föredraganderne i
Högsta Domstolen. Författandet af ett dylikt betänkande lemnar dessutom visshet om ett
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 47
moget begrundande af målet, och för den händelse att detsamma vinner bifall, är beslutet
redan uppsatt.
En annan brist i arbetssättet är den, att det för tjenstemännen och de unga män,
som, efter slutade studier, inställa sig i Hofrätterne lemnar föga tillfälle att der vinna den
öfning och erfarenhet, som för deras utbildning är nödig.
Sedan, till följd af Kongl, brefvet den 6 Februari 1799, ej allenast alla vädjade saker
och instämda mål, hvilka, jemlikt 27 kapitlet 9 8 Rättegångsbalken, skola af ledamölerne
föredragas, utan äfven alla till Hofrätt inkommande skrifter, ansökningar och. besvär öfver
Underrätters och exsekutorers beslut, hvilka blifvit till kommunikation utställde och hvaruti
förklaring inkommit, jemte Fiskaliska aktioner, numera likaledes föredragas af ledamöterne,
hvilka, enär motivering af beslut lämpligast anses kunna ske af den, på hvars föredragning
det blifvit fatladt och derigenom närmast inträngt i målets alla omständigheter,
jemväl ofta, om ej i allmänhet, uppsätta besluten, så återstå ej andra mål, vid hvilka tjenstemännen
få sjelfständigt lägga hand, än Hoirätternes pröfning understälda brottmål, som beredas
och föredragas af Hofrätternes Fiskaler, hvilka jemväl uppsätta besluten i samma
mål; och derföre mäste alla de öfriges och således största antalets sysselsättning inskränkas
till ett arbete af mera underordnad vigt.
Sjelfverksamheten är emedlertid oundviklig för den praktiska dugligheten. Den
sätter den unge i tillfälle att pröfva sina krafter; — den tvingar honom att tänka och handla
utan ledning; — den gifver dymedelst fasthet åt karakteren på samma gång den utbildar
förstånd och insigter; —■ den väcker håg och lust, ty den bär gagnet i spåren; hvaremot
man hos den, som länge måst liksom machinmessigt handla, sällan finnér det lefvande intresse
för saken, hvarförutan någon verklig duglighet på embetsmannabanan ej står att
förvärfva. Han blir van att gå i ledband; han behöfver icke den tankens ansträngning,
som fordras af den sjelfständigt verkande, och han utbildas ej eller.
Man har derföre ej kunnat undgå att spåra dessa följder af verksamhetens beskaffenhet
ibland dem, som egnat sig åt det juridiska yrket. Derföre, om man vänder sig
till Svea Hofrätt, finnér man, hurusom derstädes de, hvilka varit använde till föredragning
af underställda brottmål, företrädesvis och nästan uteslutande ansetts lämplige att inträda
bland ledainöternes antal, att utöfva domarekallet.
Det tillfälle till utbildning, sorn fåtalet såmedelst egt, synes derföre böra utvidgas;
och sådant torde kunna ske genom en förändrad fördelning af arbetet och således utgöra
föremål för arbetsordningen.
48 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
Något bestämdt förslag i denna del har ej Utskottet att uppgifva; men Utskottet
bar föreställt sig att af de mål, som nu bero på ledamöternes föredragning, kriminella
besvärsmål kunde i sådant afseende öfverlemnas åt tjenstemän. Flere kunde då få en
lika sjelfständig verksamhet, som Fiskalerne och tillfället till utbildning blefve dermed
större. Då omförmälde mål ej äro af den vigt, som underställde brottmål, hvilka ofta angå
lifvet och friheten, samt dessa sednare, efter hvad sig visat, i allmänhet blifvit inom Hofrätten
väl behandlade, synes någon betänklighet ej böra möta emot den nu antydda förändringen
i arbetssättet.
Sådant skulle ock leda till minskning i ledamöternes göromål, hvilket, med afseende
å den tilltagande mängden deraf, jemväl är en omständighet som bör tagas i betraktande.
Hufvudsaken är emedlertid att arbetsordningen så inrättas att Hofrätterne kunna
uppfylla deras bestämmelse äfven såsom bildningsanstalter; och det hinder, som efter Utskottets
åsigt dervid nu möter, har Utskottet sökt att ofvan angifva.
Utskottet har härmed anlydt ett par af de väsendtligaste brister i de arbetsmethoder,
som följas inom Hofrätterne, och hvilkas afhjelpande i synnerhet torde böra komma
under öfvervägande vid utarbetande af en arbetsordning för dessa domstolar.
Då, på sätt Utskottet yttrat, det icke ingår i Utskottets plan att lemna någon
fullständig framställning af grunderne för ordningen, torde således vidare påpekande af bristerne
i närvarande arbetssätt vara öfverflödig. En ytterligare omständighet har dock Utskottet
ansett icke kunna förbigås, nemligen sättet för uppställningen af Hofrälternes domar
och utslag. De börja, såsom allmänt bekant är, alltid med en så kallad rubrik, som upptager
icke allenast käromålet, utan äfven det öfverklagade beslutet nära nog ordagrant, allt
sammanhängande i en enda punkt. Att fatta denna, ofta flera ark långa mening, fordrar
ansträngning. Den är svårfattlig för hvar och en, som icke är van vid ett så beskaffadt
skrifsätt; och den ökar å ena sidan rättsökandes kostnader, och, å den andra, i hög grad
tyngden af Hofrätternes arbete, utan alt något verkligt behof deraf synes vara för handen.
Vilja parterne se huru Underrätter dömt, så finna de den säkraste upplysning i dess bebeslut.
Ett så vidlyftigt och arbetssamt expeditionssätt är ej eller brukligt i Norige, som
dock har en lika beskaffad domstolsinrättning, som Sverige; och Utskottet hyser derföre
den öfvertygelse att en förändring härutinnan kan ega rum, hvilket jemväl måste åstadkommas
medelst föreskrift i arbetsordningen.
Dess
Lag- Utskottets Betänkande, N:o 25. 49
Dess behof i flere andra afseenden har, på sätt nämndt är, länge varit erkändt: och
det är med anledning häraf, som Utskottet, inseende nödvändigheten att behofvet skyndsamt
afhjelpes, vördsamt föreslår
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att sorn, för befordrande
af skyndsamhet och enhet i Hofrätternes arbetssätt, samt, på det större tillfälle,
än för närvarande finnes för Hofrätternes tjenstemän att vinna utbildning
och insigter under arbetet derstädes, måtte beredas, behof vöre af
dels förändrade, dels ock nu saknade föreskrifter angående ordningen för
arbetets bedrifvande, Kongl. Maj:t alltså täcktes låta utarbeta samt utfärda
en för ändamålet lämplig och för alla Hofrätterne gemensamt gällande arbetsordning.
De förslag, Utskottet nu framställt hafva, likasom de motioner, som dertill gifvit
anledning, hufvudsakligen till föremål att bereda skyndsamhet i Hofrätternes lagskipning,
så vidt den beror på rättegångsordning och arbetssätt, på det att icke blott olägenheterne
af Lagmans- och Kämnersrätternes indragning må afhjelpas, utan äfven afsigten med
samma indragning åtminstone i någon mån kunna vinnas. Olägenheterne äro af Utskottet
till en början redan antydda. Efter indragningen har nemligen en sådan mängd vademål
inströmmat i Hofrätterne, att motsvarande antal på långt när icke kunnat afgöras, hvilket
åter medfört en oupphörlig tillvext på oafgjorde mål.
Om man ser på förhållandet åren näst före indragningen och tiden derefter, får
man i omförmälde hänseende den säkraste ledning.
Efter hvad Justitie-Statsministerns för år 1840 afgifne underdåniga Berättelse angående
civile rättegångsärenden och brottmålen i riket utvisar, uppgick Hofrätternes från
1839 ingående balans af instämde och vädjade mål till 271 för Svea Hofrätt, 361 för
Oötha Hofrätt och 127 för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, och enligt dels sistnämnde,
dels sedermera för tiden till och med 1848 utgifne Berättelser, inkommo af dylika
mål till
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 7 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 7
50
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
Svea Hofrätt
473
561
514
601
508
567
616
776
594
Götha Hofrätt ....
532
547
482
467
322
449
525
523
539
Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge . . .
166
308
326
353
312
334
349
341
471
eller i medeltal till Svea Hofrätt 568, till Götha Hofrätt 486 och till Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge 328 årligen.
Omförmälde berättelser för åren 1849 och 1850 äro väl ännu icke utkomne, men
efter hvad Utskottet dels af Justitie-Kanslerens underdåniga memorial, angående Hofrätternes
arbetsredogörelser för 1849, dels af serskilde utaf vederbörande tjenstemän i Hofrätterne,
Utskottet meddelade uppgifter inhemtat, utgjorde antalet af instämde och vädjade mål, som
under loppet af år 1849, vid slutet af hvilket år Lagmans- och Kämnersrätterne upphörde, till
Hofrätterne inkoinmo, för Svea Hofrätt 815, för Götha Hofrätt 773 och för Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge 346; hvaremot de som fullföljdes året derefter eller år 1850, uppgingo,
i Svea Hofrätt till 1,148, i Götha Hofrätt till 1,213 och i Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge till 851, eller till omkring dubbelt mer, än förut var fallet. Deraf följde ock att
oafgjorda målens antal, som vid 1848 års slut steg i Svea Hofrätt till 221, i Götha Hofrätt
till 539 och i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge till 276, vid slutet af nästlidne år
hade ökats i Svea Hofrätt till 915, i Götha Hofrätt till 992 och i Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge till 353.
På sätt redan är vordet anmärkt, kan emedlertid målens hastiga och stora tiilvext
år 1850 i någon mån härledas derifrån att i början af detta år till Hofrätterne inkommo
vademål så väl från de indragne Lagmansrätterne som ock omedelbarligen från Häradsrätterne,
men som sagdt är skedde detta blott till en början af året, eller under de första
månaderne. Förhållandet derefter kan deremot icke betraktas såsom tillfälligt eller
öfvergående. Det har ock visat sig temligen stadigvarande; och det torde derföre kunna
tjena såsom tillförlitligt bevis om den fortfarande tillökning i Hofrätternes göromål, som
varit en följd af domstolsindragningen. Följande tabell, utvisande antalet af de under
Lay-Utskottets Betänkande, N:o 25. 51
hvarje manad al de 4 sista åren samt innevarande år till Svea Hofrätt inkomne mål af
ifrågavarande art, torde åskådliggöra förhållandet.
1847
1848
1849
1850
1851
Januari
04
105
120
121
102
Februari
44
37
40
162
94
Mars
•24
33
57
122
71
April
34
24
36
78
61
Maj
28
41
29
112
Juni
33
32
42
90
Juli
83
49
59
99
Augusti
29
63
69
75
September
223
•50
69
76
Oktober
65
75
100
61
November
73
57
112
68
December
66
28
82
94
Vidare bevis om verkningarne af domstolsindragningen i omförmälde hänseende,
än dem Utskottet nu framlagt, lära vara öfverflödiga. Men ehuru betydligt Hofrätternes
göromål således blifvit ökade, är det likväl Utskottets öfvertygelse att för arbetets fortgång
hufvudsakligen endast tarfvas förbättringar i rättegångsordning och arbetssätt. I förra
hänseendet hafva rikets Ständer redan fattat ett beslut af vigt nemligen det, hvarigenom
domfört antal i Hofrätt blifvit så bestämdt att Hofrätterna kunna fördelas: Svea och Götha
hvardera på 5 och den Skånska på två divisioner, utan att nya ledamöter erfordras i
mer än den sistnämnde, sorn, för berörde händelse, skulle behöfva två. Genom en dylik
fördelning sättas Hofrätterne genast i tillfälle att afgöra dubbelt så många vädjade saker
som de hittills medhunnit, hvilket, enär, enligt hvad ofvanupptagne tabell utvisar, antalet
af till Hofrätterne inkommande vädjade saker nu mera ungefärligen fördubblats, skulle
vara tillfyllestgörande för behofvets afhjelpande; och om de väsendtligaste hinder emot
skyndsamhet i Hofrätternes arbete, som förefinnas i rättegångsordningen och antagne arbetssätt,
derjemte undanrödjas, i enlighet med hvad Utskottet ofvan tillstyrkt, så egde
52 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25..
man än mera visshet derom, att det med Lagmans- och Kämnersrätternes indragning åsyftade
mål skulle vinnas. Stockholm den 16 Maj 1851.
Reservationer:
af Hr Cederschiöld, 11. Th.l
Uti den del af Lag-Utskottets ifrågavarande utlåtande, som rörer frågan om Domstolarnes
ombildning, har jag ej instämt, icke derföre att jag ansett Utskottet nu hafva
bort tillstyrka antagandet af det utaf Rikets Ständers Justitie-ombudsman i berörde afseende
framställda och af Herr Ribbing, medelst derom väckt motion, Rikets Ständers pröfning
underställda förslag. Men lika litet som Utskottet för närvarande kunnat tillstyrka förslagets
antagande, lika litet hade Utskottet, efter min åsigt, bort öfver förslaget i sin helhet uttala
sin förkastelsedom. Med afseende på detta förslags utomordentligt vigtiga beskaffenhet, och i
betraktande deraf att Lagberedningen ej haft tillfälle att deröfver sig yttra, har jag ansett tiden
för Lag-Utskottet att om detsamma uttala sitt hufvudsakliga omdöme ej vara inne förr än Rikets
Hofrätter, efter samtelige underlydande Domares hörande i ämnet, deröfver utlåtande afgifvit.
På grund häraf hade derföre Lag-Utskottet, efter min åsigt, för närvarande bordt inskränka
sin åtgärd till att föreslå en underdånig skrifvelse, hvaruti Rikets Ständer uttryckte den
underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t, efter det Rikets Hofrätter och samtlige dem underlydande
Domstolar i ämnet blifvit hörde, måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition
om den förändring i Domstolarnes organisation, som finnes vara mest ändamålsenlig.
Häraf finnér jag mig dock icke förhindrad att instämma så väl i Utskottets utlåtande
i fråga om Hofrätternes utflyttning, som äfven uti de framställda förslagen till förändringar
i rättegången och arbetssättet hos Hofrätterne, hvilka förändringar, äfven efter
mitt omdöme, äro af behofvet högeligen påkallade.
af Hr Rudling, som instämt i förestående reservation, i afseende å frågan om domstolarnes
ombildning.
af Hr Wetterberg:
I Lag-Utskottets tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte förklara det Herr Ribbings
motion om domstolarnes organisation i enlighet med den plan, som Justitie-Ombudsmannen
framställt, icke kan bifallas, har jag ej kunnat instämma. Tiden emellan betänkandets
justerande och dess aflemnande till trycket har varit alldeles för kort för en fullständigare
reservation, men jag får likväl som hastigast säga mina tankar i ämnet.
”Upphörde icke — heter det—•Häradsrätten att vara en sjelfständig domstol, om
Justitie
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25. 53
Justitie-Ombudsmannens förslag genomfördes? upphörde icke folkets delaktighet i lagskipningen,
om Häradsrättens domsrätt öfverilyttades till en kollegial domstol, och dess verksamhet
i afseende på rättsfrågor inskränktes till blott en förberedande handläggning deraf?”
Dessa frågor kunna lämpligast besvaras med nya sådane och svaren å dem. Vitsordar
icke erfarenheten att nämnden sällan eller aldrig inlåter sig i undersökning och vederläggning
af den ensamme domarens Utslag i verkliga tvistemål? Jo visserligen. I hvilka
mål, utom något enstaka brottmål, är det som Nämnden gör sin röst gällande? Uti enklare
tvister oell synnerligast i syne-rätts-mål. .Månne således, enär, enligt Justitie-Ombudsmannens
förslag. Nämndens rösträtt bibehålles i så väl alla syne-rätts-mål som de,
i hvilka parterna samtyckt att låta bero vid domstolens pröfning, man kan med fullt skäl
påstå, att förslagets genomförande uteslöte folkets delaktighet i lagskipningen i så väsendtlig
mån, att dervid bör läggas mera vigt, än vid fördelar af rättsfrågornes mångsidigare
skärskådande och deraf härflytande mognare pröfning? Jag tror det icke.
Vidare frågar Utskottet: ”vöre en minskning till två instanser välbetänkt? Skulle den
gillas af folket, kunde den ens ur rationell synpunkt försvaras?” — Om den skicklighet,
som finnes i våra Underrätter och 'Hofrätter, sammanslås, såsom förslaget vill, kan man
härtill skäligen svara ja; ty i fråga om instanser är det, liksom i allt annat, fullkomligt
ratienelt, att fästa mer afseende på qualitet än quantitet.
Utskottet har funnit förslaget mindre försigtigt deruti, att Häradsrätt skulle ega
att å tinget afgöra de mål, som parterne till rättens pröfning frivilligt hänskjuta. Förtroende
eller misstroende till domaren skulle såmedelst uppenbara sig, hvilket åter skulle
hafva menligt inflytande på domaren sjelf. Detta sednare befarar jag ej. Tvertom. Den
sanna dugligheten skulle visserligen tillvinna sig förtroende, och detta uteblifva der den
saknades; men är icke detta alldeles som sig bör? Någon bättre sporre för domarens
vinläggande om skicklighet i förening med moraliskt värde kan, uti en institution, knappast
upptänkas.
Vidare yttras att den lefvande taflan är nyttig i brottmål, men behöfves ej för bedömande
af rättsfrågor; i allt fall skulle syftemålet ej vinnas: ”den lefvande fallan vore aldrig
upprullad för mer än en af Landstingsrättens ledamöter.” Här synes Utskottet icke
hafva nog vidsträckt uppfattat Justitie-Ombudsmannens mening. Han har sannolikt äfven
haft för ögonen det nu existerande förhållandet, att ledamöter i Öfverrätt finnas, som litet
eller intet praktiserat vid Underrätt, och således varit stängde från utsigten till de lefBili.
till lt. St. Prot. 1850—51. 7 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 8
51 Imij- Utskottets Betänkande, iV’:o 2ö.
vande taflonie i processen i allmänhet. Att emedlertid vanan att se sådane tatlor är af
inflytelse, äfven då de icke ses, d. v. s. då endast protocollen läses, torde vara lika
odisputabelt, som att konstdomaren bättre fattar beskrifningen om ett konstverk, än den
i konsten obevandrade.
1 afseende å syftemålet med förslaget att äfven bereda medel för utbildning af det
juridiska vetandet och för danandet af ämnen till domare, erindrar Utskottet att yngre
jurister äfven nu kunna vinna öfning i både enmans- och kollegial-domstolarnes göromål:
men detta är likväl ingen nödvändig följd af nu varande domstols-organisation, såsom det
skulle blifva efter förslaget, utom det att jemväl de äldre juristerne på sina ständige domare-platser
nödvändigt måste lida af den med ensidighet oskiljaktiga isolering, hvaröfver
Justitie-ombudsmannen klagat.
Så vidt jag kunnat erindra mig, äro Utskottets anmärkningar emot förslagets moraliska
sida nu vidrörde. Hvad angår verkställbarheten och den befarade tillökningen i
antalet af Högsta domstolens ledamöter, tror jag, att den förra icke kan så noga bedömas
af ett Utskott, och att den sednare blefve mycket beroende på möjligheten af Högsta domstolens
omorganisation så, att den arbetade på divisioner med skilda verkningskretsar.
Af dessa refleklioner kommer jag till det slut, att Utskottet icke bordt anse sitt
omdöme rörande vigten af Justitie-ombudsmannens förslag så afgörande, att det icke förtjente
tagas i skärskådande af äfven andra vederbörande, helst Utskottet haft sig bekant,
att förslaget utgjort en reservation till Lagberedningens förslag om domstols-organisationen,
utan att likväl beredningen deröfver yttrat sig; hvarföre, och då Utskottet icke kun
nät vara i tillfälle att med visshet bedöma verkstälbarheten, än mindre att bestämdt afgöra,
det icke planen, med några jemnkningar i det reglementariska, kan låta realisera sig,
jag hade önskat att Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om beredande af tillfälle lör ämnets närmare utredande genom Ofver- och
Underdomarnes utlåtanden och det sätt i öfrigt Kongl, Majit kunde finna tjenligt, samt
att Kongl. Majit sedermera, efter omständigheterna, måtte till Rikets Ständer aflåta nådig
proposition om den domstolarnes omorganisation, som funnes lämplig. Deremot biträder
jag betänkandet i öfrige punkterne, inseende att föreslagne rättegången ock arbetssättet i
Hofrätterne icke kan uppskjutas i afbidan på utgången af den första frågan, i fall den
skulle komma vidare å bane.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Rättelser i Lag-Utskottets Betänkande, N:o 25.
Ank. till Eip.-Utsk. den 21 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Sidan
7
raden
13
uppifrån
står:
■ fem
läs.
: färre
7
11
7
5
n
ii
saken
n
saker
n
15
7
5
71
n
bevisningars
70
bevisningens
7
24
7
13
11
ii
iakttagelsen
11
iakttagelser
7 .
28
7
3
nedifrån
ii
klagoskrifter
11
klagoskriften
7
34
7
1
uppifrån
v
hvarefter
V
hvart efter
7
40
7
12
v
V
föreskrifter
71
föreskriften
7
4.3
7
1
71
11
bristande säkerhet
n
säkerhet
7
7)
7
1
71
V
lämpligen
ii
bör lämpligen
7
46
7
8
71
11
Hofrätten
v
Hofra tterne
7
7
7
14
nedifrån
70
dervid likväl
v
såvida
7
7
7
13
ii
11
bör saknas
v
saknades
7
48
7
7
uppifrån
11
rätten
7)
rätterne
7
7
7
5
nedifrån
71
Underrätter
7)
Underrätten
7
51
7
12
uppifrån
n
223
71
23
y)
53
7
12
ii
n
fördelar
11
fördelen
7
54
7
2
70
n
läses
7.1
läsas
7
7
7
10
11
v
med
71
från
7
7
7
29
n
ii
ock
71
och
Bill. till B. St. Brot. 1850—51. 7 Sami. t Afd. 15 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS H. MARCUS, 1851.
Lag-Utskottels Betänkande, M 26.
1
M 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Maj 1881, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättande af särskilda
domstolar får behandling af brottmål rörande häk
tade
personer.
Det förslag, som i berörde fråga blifvit öfverlemnadt till Lag-Utskottets
prölning, är väckt inom vällofl. Borgare-ståndet af Herr 5. G. Wetterberg. Detsamma
går derpå ut att riket må, utan afseende å länens och häradernes nu va
rande
gränser, iördelas å vissa distrikter, af hvilka hvarje bör utgöra domskretsen
för en brottmåls-domslol, utan att likväl antalet af dylika domstolar och följaktligen
äfven distrikter torde behöfva öfverstiga 48; samt att domstolarne, bestående
af en lagfaren domare med två, bland fastighetsegare i stad eller på landet utsedde
ledamöter, böra, så vidt ske kan, alltid förläggas uti residens- eller andra
städer, hvarest distrikternes ransakningshäkten äro belägne; och skulle ett genomförande
af denna plan, efter motionärens åsigt, lända ej allena till fördel för lagskipningen,
utan äfven till besparing för det allmänna.
Att Utskottet anser en förändring i lagstiftningen för nu ifrågaställde ändamål
behöflig, har Utskottet i nästföregående betänkande redan antydt. Det synes
nemi. Utskottet, som skulle man derförutan svårligen, åtminstone förr, än i en
obestämd framtid, kunna få erfara de välgörande verkningar, som i första rummet
varit afsedda med den här i landet påbörjade fängelse-reformen.
Redan 1840 års Ständer uttalade den åsigt, att cell-fängelset egde, såsom
ransaknings-häkte, ett ostridigt företräde framför våra gamla häkten; och de anSlogo
jemväl betydliga medel för att användas till uppförande af nya Säns-, häradsoch
stads-fängelser, inrättade efter cellsystemet, eller m. a. o. nya ransakningshäkten,
ehuru samma medel ej på långt när voro tillräckliga för åsyftade ändamålet.
Byggnadsföretagen hafva ock hittills hufvudsakligen blifvit inskränkte till
länshäkten, af hvilka 10 äro fullbordade och det 11 :te under arbete. Sedan det,
genom Kongl. Förordningen den 20 Nov. 1845, emedlertid blifvit stadgadt att,
utan hinder af domsagornes nu varande indelning, må, efter thv som Konungen
derom förordnar, särskilde härader hafva gemensamt häkte, inrättade för de häk -
Bih. Ull R. St. Prof. 1830 <Sc 18$1. 7 Sami., 1 Afd., 16 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, JV§ 26.
tades förvarande i enrum, så ock i närheten af det häkte gemensam tingstad,
hvarest ransakas och dömas må i brottmål, der häktad person tilltalas för gerning,
den han begått inom något af de härader, för hvilka häktet gemensamt är; men
att ransakning och dom i sådant mål tillhörer den häradsrätt, inom hvars dom
värjo
gerningen, som åtalas, är begången; dock så, att Nämnd äfven får tagas från
annat af de till samma domsaga hörande härader, för hvilket häktet gemensamt
är, har Justitiae-stats-ministern, under den 17 Februari 1847, afgilvit förslag till
reglering af rikets så väl läns-, härads- och stads-fängelser, som domsagor, enligt
hvilket det skulle komma att, utom 24 länsfängelser och ett fängelse för Stockholms
stad, erfordras 106 särskilda stads- och härads-fängelser såsom ransakningshäktet
Det
bör visserligen medgifvas att detta förslag, så vidt det innefattar plan
för fängelserna, ej afviker från de åsigter, Rikets Ständer tillförene i ämnet utta
lat;
men det synes lika ostridigt, å ena sidan, att planens genomförande på föreslagna
sätt skulle blifva för staten så betungande, att fara är det sådant ej kunde
ske, och, å den andra, att, om än samhället ville vidkännas derför nödiga oerhörda
uppoffringar, det afsedda ändamålet knappast kunde vinnas.
Hindret deremot ligger, efter Utskottets omdöme, synnerligast deruti, attjurisdiktionerne,
likasom fängelserne, komma att blifva alltför många och inskränkte.
Cellfängelsets företräde, såsom ransaknings-häkte, består deruti, att fången
derigenom under ransakningstiden kan afhållas från all beröring med andra personer
och yttre föremål; — kan helt och hållet isoleras och utestängas från sådane
förhållanden, hvilka menligt inverka på den bättre sinnesstämning, som följer
af en ensamhet, som ej störes af andra än dem, hvilka mana till det goda;
och detta företräde har af de sednaste årens erfarenhet på det mest ojäfaktiga
sätt blifvit bekräftadt. Den trotsige har snart blifvit vek; —den brottslige ångerfull;
— och man har derföre oftare erfarit öppna bekännelser af dem, hvilka
under ransakningen varit helt och hållet afskiljde, än af dem, som derunder varit
j umgänge eller beröring med andra, hvilket, efter hvad man funnit, vanligen åter
väckt till lif de lidelser och passioner, som ensamheten döfvat.
En sådan beröring måste dock esomoftast inträffa så länge härads-rätterne
fortfarande skola handlägga brottmål om häktade personer. Derest två domsagor
hafva ett gemensamt fängelse och den anklagade begått brott i begge, kan man,
med anledning af 1845 års förenämnde förordning, väl icke behöfva att förflytta
honom; men då han, såsom ofta är händelsen, föröfvat brott i angränsande domsagor,
så inträder nödvändigheten deraf. Vore deremot vid fängelset en domstol
med en domkrets så vidsträckt, att den innefattade flere domsagor, ja hela länet,
Lag-Ulskollets Betänkande, M 26.
3
gä kunde den anklagade i allmänhet ej behöfva lemna fängelset under ransakningen.
Endast dä han hade föröfvat brott utom kretsen kunde sådant komma i
fråga, hvilket emedlertid vore sällsyntare.
Det är likväl icke blott härigenom, som en domstolsorganisation, den der gör
en mängd smä cellfängelser behöflige, synes motverka ändamålet. Det står nära
nog icke att vinna med dylika fängelser. Skall nemi. ett cellfängelse motsvara
sin bestämmelse, fordras den största noggrannhet i dess administration, men derför
tarfvas åter lämpliga personer, jemte den oaflåtligaste kontroll. Om sådant
lyckas vid större fängelser, belägne i rikets städer, så blefve förhållandet helt annorlunda
i de små fängelserne ute på landsbygden, vid hvilka det vore alltför
kostsamt att anställa erforderlig och tjenlig personal för utöfvande af den verksamma
tillsyn, hvarförutan begagnandet af cellfängelser kunde blifva vådligt.
Utom dessa omständigheter tala jemväl andra för en sådan domstolsinrältning,
derigenom smärre ransakningshäklen och smärre jurisdiktioner kunna undvikas,
och de domstolar, hvilka handlägga brottmål rörande häktade personer, i
detta hänseende kunna få vidsträcktare domskretsar, än andra underrätter.
Till hufvudvilkoren för en väl ordnad brottmålslagskipning höra skyndsamhet.
Straffet bör följa snart på brottet, ty den brottslige inser då bäst rättvisan
deraf, och lagens kraft uppenbaras jemväl mest derigenom. Långsamhet i brottmålsransakningar
vid Ilärads-rätterne föijer likväl af dessa rätters verksamhet. I
någon mån skulle den väl kunna minskas, derest hvarje domsaga hade sitt ransakningshäkte,
der den anklagade finge qvarsitta under hela ransakningen; men
domhafvandes göromål medgifva icke alltid att, så snart en häktad ankommit, med
honom anställa förhör. Många förhållanden tvinga till uppskof. Annorlunda inträffade
deremot, om så ordnades, att den, som blifvit häktad, utan uppskof kunde
förhöras vid rätten. Dessa hastiga förhör skulle mången gång afböja nödvändigheten
att besvära målsegare och vittnen; och om domstolar funnes med vidsträcktare
domskretsar i omförmäldte hänseende, så skulle på en gång kunna ransakas
om alla af den anklagade inom domskretsen begångna brott och således det uppskof
undvikas, som måste blifva en följd deraf, att den anklagade begått brott i
två eller liera domsagor, äfven om de hade ett gemensamt fängelse och en gemensam
tingsstad.
Förestående anmärkningar syfta emedlertid till hufvudsaklig del på det förhållande,
att fängelse-reformen blefve genomförd i enlighet med Justitiae-stats-ministerns
plan, eller att ransakningshäkten efter cellsystemet komme att uppföras både å landet
och i städerne, så att ransakningarne fortfarande komme att ske vid de vanliga
domslolarne. Ett sådant förhållande torde dock ej kunna antagas komma till
A
Lag-Utskottets Betänkande, Äi 26.
Verkställighet. De kostnader, som derför erfordrades, skulle nemligen, på sätt redan
är yttradt, vara så oerhörda att de, åtminstone icke annorlunda, än under en längre
följd af år, kunde bestridas. Meri någon fullständig förbättring i brottmålslagskipningen
är ej tänkbar förr än forsling af fångar från det ena häktet till det andra
kan, så vidt möjligt är, undvikas; förr än fångarne under ransaknihgen kunna
förvaras i enrum, och förr än ransakningar kunna med skyndsamhet företagas och
utan uppehåll fortgå; och likväl är en dylik förbättring af ögonblickets behof påkallad.
Då således saken är af den beskaffenhet att den ej tål uppskof, synes det
Utskottet, som angeläget vore, att ett sätt upptänkes, hvarigenom målet snarast
och säkrast kan vinnas; och detta sätt är, efter Utskottets ofvan vtlrade åsigt, att
behandlingen af brottmål om häktade personer öfverlemnas åt domstolar, hvilkas
domskretsar äro utsträcktare än nu varande underdomstolarnes; Derigenom minskades
ransakningshäktenas antal, och till följd deraf jemväl kostnaden för fångvården.
Huruvida dessa häktens likasom domskretsarnes antal kunde inskränkas till
48, efter hvad motionären föreslagit, fordrar dock en närmare undersökning om
folkmängd och lokalförhållanden, än Utskottet är i tillfälle företaga. Till en del
torde dock länsfängelserne kunna motsvara behofvet, enär några af länen kunde
utgöra en domskrets hvardera. Men kunde dessa häkten alltid förläggas i städer,
så skulle brottmålsransakningarne lämpligen kunna öfverlemnas åt samma städers
domstolar, och något behof af särskilda brottmälsdomstolar följaktligen ej komma
i fråga.
Det är visserligen sannt att ersättningarne till vittnen ökades i samma mån*
som vittnena, i följd af en så beskaffad organisation, nödgades företaga längre resor;
och billigheten fordrade jemväl att staten godtgjorde målsegares inställelse,
då de anklagade till godtgörelse deraf saknade tillgång, åtminstone i det fall att
målsegaren till distriktets domstol hade längre väg än till allmänna domstolen i
orten; men det svnes likväl som skulle omförmälte utgifter ej komma att uppgå
till det belopp, att ju icke brottmåls-lagskipningen, verkställd vid våra allmänna
domstolar i eni. med Justitiae-stats-ministerns plan, blefve än mera kostsam.
I denna del är det emedlertid icke görligt för Utskottet att meddela någon
bestämd uppgift. Dertill fordrades lika vidsträckta och noggranna beräkningar, som
för utrönande af landets fördelning i afpassade domkretsar. Men om ej kostnaden
i någon särdeles mån komme att understiga dem, som blefve en följd af ett
genomförande af Justitiae-stats-ministerns plan. är det likväl Utskottets öfvertygelse»
att del sätt, Utskottet förordat, skulle vara af mera välgörande inflytelse på lagskip
-
Lag-Utskottets Betänkande, M 26.
a
hingen. Detta sätt är äfven redan af statsmakterne anvisadt genom 1845 års
högstberörde förordning. Likasom flere härader, hvilka hvar för sig utgöra en
sjelfständig domkrets, ehuru de tillsammans innefatta en domsaga, efter nämnde
författning, kunna hafva en gemensam domstol, då fråga är om brottmål rörande
häktade personer, så skulle nu två eller flere domsagor kunna i omförmälte hänseende
läggas under samma domstol.
Utskottet anser följaktligen det af motionären framställda förslag åsyfta, icke
någon nyhet, utan i sjelfva verket endast en utveckling eller utbildning af en i
nu gällande lagstiftning erkänd princip. Men det oansedt anser sig Utskottet ej
böra ovilkorligen tillstyrka Rikets Ständer att beträda den väg, som blifvit anvi
sad,
än mindre att i sådant afseende framlägga förslag. Utskottet har redan erkänt
sig vara urståndsatt att ingå i de undersökningar, som fordras för att rätt
bedöma i hvad mån den plan, motionären föreslagit, kan i ekonomiskt hänseende
vara fördelaktigare än den, som Justitiae-stats-ministern framställt. Men då företrädet
af den princip, som ligger till grund för den ena eller andra planen, synes
böra afgöras, får Utskottet, med anledning af Herr Wetterbergs framställning, vördBamt
tillstyrka:
del måtte Rikets Ständer besluta en underdånig skrifvelse, deruti
Rikets Ständer, under åberopande af hvad Utskottet ofvan anfört,
anhålla det täcktes Kongl. Maj.t låta undersöka huruvida det med
cellfängelset, såsom ransakning shäkte, åsyftade ändamål, icke skulle
säkrare och fullständigare vinnas samt mindre kostnader för Stats
verket
uppkomma dymedelst att riket indelas i större distrikter,
hvardera omfattande ett helt län eller flera domsagor och försedt
med ett för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket af dertill
särskildt förordnad domstol eller domstolen i den stad, der fängelset
kunde vara beläget, rans akas och dömas borde angående inom distriktet
begångna gröfre brott, eller sådana, för hvilka de anklagade
blifvit i häkte inmanade, än derigenom att fördelningen sker i en
mängd mindre distrikter med stads- och häradsfängelser i alla landsorter,
för ransakning sfång ars förvarande, och handläggningen af omförmälte
brottmål fortfarande beslrides af nu varande allmänna underdomstolar;
äfvensom att Kongl. Maj:t derefter ville nästa Riksdag
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet.
Stockholm den 22 Maj 1851
6
Lag-Ulskottets Betänkande, M U6.
Reservationer:
af Herr Wetterberg:
Jag har icke skäl att reservera mig emot betänkandet; men då Lag-Utskottet
mindre på de moraliska grunder, å hvilka jag hufvudsakligen byggt min mo
tion,
än på ekonomiska kommit till det resultat, betänkandet visar, finnér jag nödigt
tillägga, att jag, med ledning al handlingar, bestående dels af en uträkning
från konduktören Ståhl, som uppfört Stockholms läns cellfängelse, och dels af utdrag
ur publika handlingar, beledsagat motionen med en kalkyl, upptagande, å ena
sidan kostnaden för ransakningshäkten efter det förslag, som, uppgjordt af f. d.
Justitiae-stats-ministern Grefve Posse, skulle verkställas gemensamt med domsagornas
delning, under förutsättning att civila rättegångar och mål angående häktade
personer komma, såsom hittills, att handläggas af en^och samma domare, och å
den andra sidan kostnaden, enligt mitt förslag, för centraliserade ransakningshäkten
och särskilda brottmålsdomstolars organisation.
Enligt denna kalkyl skulle kostnaden för cellfängelser uppgå
en gång för alla
enligt Grefve Posses förslag till
3,286,400 — —
men enligt mitt förslag till  2,434,800 — —
så att i denna kostnad understiger centralisationssystemet,
eller mitt förslag, regeringens, genom Grefve Posse
uppgjorda, med B:co R:dr 851,600 — —
enligt Grefve Posses förslag, ränta och administrationskost- årligen
nåd till
362,024
enligt mitt förslag, ränta och administrationskostnad jemte
särskilda domares, ledamöters och åklagares aflöning till 362,088 — —
utgörande skillnaden i denna del således . , . B:co R:dr 64 — —
hvarförutan, genom särskilda brottmålsdomstolars inrättande, staten skulle undgå
kostnaden af tingshus i de nya domsagorne enligt Stats-ministern Grefve Posses
reviderade förslag; uppgående denna kostnad till 277,000 R:dr B:co, då jag likväl
beräknat värdet af de gamle tingshusen, som skulle bortsäljas, till det temligen
höga beloppet af 500 R:dr stycket, och nybyggnaden af hvarje tingshus till
den, kanske allt för lågt tagna summan af 3,000 R:dr.
Det bör tillika erinras, att om, enligt det af mig framställda förslag, cellfängelsernc
blifva högst 48, så är, med afseende å de hittills skedda byggnadsföre
-
Lag-Utskottets Betänkande, M 26.
7
tagen al centraliserade fängelser, redan ungefär en fjerdedel af kostnaden, efter
mitt förslag, betäckt, men en vida mindre del af den kostnad, som förslag om flere
smärre cellfängelser erfordrar.
af Riksdagsfullmäktige Johan Johansson från Örebro län och Måns Månsson
Irån Östergöthland, under tillkännagifvande, att de ej deltagit i beslutet om före^-  stående betänkande.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 18S1.
Lag-Utskottets Betänkande, JYi 27.
1
M 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Betänkande i anledning af väckt motion angående jäf emot
Domare och Landtmätare.
Af Justitiae-ombudsmannens embetsberättelse för år 1848 inhemtas hurusom
han hos Kongl. Majrt i underdånighet anhållit att Kongl. Majit i nåder måtte dels
inom Högsta Domstolen besluta en författning, hvarigenom, till förklarande af lagens
rätta mening i 13 Kap. 1 § Rättegångsbalken, till samma lagrum lägges
löljande stadgande: »söker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak med
domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gerning, i uppsåt att honom
dermed jäfaktig göra; det skall ej för jäf räknas»; dels ock, medelst serskild författning.
göra enahanda tillägg till 10 § i Skiftes-stadgans 3 kapitel, den der
afser jäf emot Landtmätare.
Till denna underdåniga framställning hade Justitiae-ombudsmannen hemtat anledning
af Högsta Domstolens uti ett serskildt mål meddelade beslut, hvarigenom
en Landtmätare, jemlikt Skiftes-stadgans nyss åberopade §, förklarats jäfvig att
taga befattning med en af honom påbörjad skiftesförrättning, så länge en af några
delegare i skiftes-laget, under förrättningen, emot honom anställd rättegång, fortfore.
Då hvad Skiftes-stadgan i berörde § innehåller rörande jäf emot Landtmätare
och Gode män noggrannt öfverensstämde med hvad 13 kap. 1 <§ rättegångsbalken
stadgade om jäf emot domare, följde deraf, enligt Justitiae-ombudsmannens
förmenande, att domaren likaledes skulle kunna jäfvas af hvarje sakegare, som,
utan att från rättegångens början hafva varit domarens vederdeloman, först derunder
söker med honom sak genom angifvelse för begångne fel eller genom tillställande
af annan tvist.
En sådan lagtillämpning syntes dock icke kunna ega rum utan att ett vilkor
för sjelfva möjligheten af lagskipning och tjenstutöfning öfverträddes. För domareembetets
liksom för all annan tjenstebefattnings möjliga utöfvande måste nemligen
antagas såsom vilkor ogillandet af sådant jäf, som enligt 17 kap. 13 § omförmälde
balk icke gäller emot vittne, eller jäf af den anledning att sakegaren under
rättegången eller tjensteförrättningen söker sak med domaren eller tjeustemannen;
och förutsättningen att lagens mening äfven varit sådan, har föranledt Justitiaeombudsmannens
ofvanberörde underdåniga hemställan.
Bilt. lill R. St. Brot. 1850 & 1851. 7 Sami., 1 Afd., 17 Häft. 1
2
Lag-Ulskollels Betänkande, M 27.
Sedan Kongl. Maj:t emellertid den 14 Februari sistlidet år i nåder förklarat,
att, som det af Justitiae-ombudsmannen föreslagna tillägg till 13 kapitlet 1 §
rättegångs-balken skulle utgöra ändring i samma lagrum, detta tillägg ej kunde
såsom lagförklaring meddelas, har Justitiae-ombudsmannen i sin vid innevarande
riksdag afgifna allmänna redogörelse, med anmälan härom, tillkännagilvit, att, då
i brist af den äskade lagförklaringen intet hinder funnes för godkännande af jäf.
hvarigenom rättegångars och embetsförrättningars fortgång kan oberäkneligen och
till största mehn för rättvisan uppehållas, återstod blott den utväg till olägenhetens
afhjelpaude att ärendet varder, i egenskap af lagstiftningsfråga, behandladt; och denna
utväg har jemväl blifvit begagnad af Herr Ribbing, A., hvilken, uti ett hos
Höglodiga Ridderskapet och Adeln ingifvet och till Lag-utskottets behandling re-,
mitteradt memorial, upptagit hvad Justitiae-ombudsmannen, på sätt ofvan nämndt
år, i underdånighet hemställt, såsom sin vid innevarande riksmöte väckta motionUnder
de öfverläggningar, Utskottet i ämnet förehaft, har Utskottet ej heller
kunnat förbise behofvet af lagstiftningens mellankomst i förevarande hänseende.
Uti 1 § af rättegångsbalkens 13 kapitel upptages bland jäf emot domaren om
han är endera partens vederdeloman, utan att någon inskränkning blifvit gjord i
afseende på tiden för vederdelomanskapets uppkomst. Derför är det ock möjligt
för part, som vill uppehålla sin vederparts rätt, att genom angifvelse eller stämning
göra domaren till sin vederdeloman och såmedelst äfven jäfvig; och exempel
saknas icke eller derpå att detta medel tillgripits. Det tillhör emedlertid lagstiftaren
att, så vidt möjligt är, förekomma dylika missbruk ; och sådant synes äfven
kunna ske, om man, på sätt Justitiae-ombudsmannen föreslagit, i afseende på domare
tillämpar den grundsats, som uttalas i 17 kapitlet 13 § rättegångs-balken,
att, om part söker sak med den som till vittne kallad är, för att dermed honom
jäfaktig göra, denne likväl är vittnesgild. Genom en dylik tillämpning kommer
alltid att bero på pröfning, om afsigten blott varit att jäfva, eller ej; och någon
våda af ett stadgande i denna syftning är följaktligen ej att befara. Utskottet
föreslår alltså vördsamt
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Herr Ribbing i denna del
föreslagit, måtte besluta följande tillägg till 1 § i 13 kapitlet
rättegångsbalken:
Söker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak
med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller
gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall
ej för jäf räknas.
Lag-UlskoUels Betänkande, M 28.
3
Beträffande frågan om ett lika heskaffadt tillägg till 3 kapitlet 10 Skiftesstadgan,
så kommer Utskottet att gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
deröfver sig yttra.
Stockholm den 3 Juni 1851.
/
M 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Betänkande i anledning af vackt motion om upphörande af
skriftliga berättelser i mål, som frän Ilof-rätt hos Kongl.
Majit fullföljas.
Föreskriften om dylika berättelser förekommer i 13 § af rättegångsbalkens
50 kapitel. Dan bjuder, att den, som saken hos Konungen föredrager, skall förut
uppsätta skriftlig berättelse om sakens beskaffenhet och hvari tvisten egentligen
består, med skälen å båda sidor, hvilken berättelse parterne skola underskrifva,
med rätt att deremot framställa påminnelser. Lika med de skriftliga berättelser,
som uti till Hof-rätt vädjade saker af föredragande ledamoten derstädes uppsättas,
afse således nu ifrågaställde berättelser beredandet af en kontroll för parter, att
deras sak blifvit af den, sorn hos Konungen föredrager saken, rätt uppfattad. Det
oansedt har likväl Riksdagsfullmäktigen L. Rasmusson från Bohus län, uti ett hos
Hedervärda Bondeståndet ingifvet och till Lag-utskottet remitteradt memorial, anmärkt
att dessa berättelser äro öfverflödiga, samt nerför yrkat att berörde lagrum
måtte upphäfvas.
Pä sätt Utskottets under M 25 afgifna betänkande upplyser, har motionären
jemväl framställt enahanda anmärkning och enahanda yrkande beträffande de berättelser,
som i Hof-rätt till parten utfärdas. Betänkandet visar emedlertid, hurusom
Utskottet, med afseende å berättelsernas ändamål, afstvrkt berörde yrkande;
och som, efter hvad nyss är nämndt, de berättelser, som utfärdas i Hofrätt och
uti hos Kongl. Maj:t fullföljde saker, hafva samma ändamål, samt, enligt hvad Utskottet
inhemtat, Riksstånden delat den åsigt Utskottet i denna del uti berörde
betänkande yttrat, torde vidare skäl icke fordras för det vördsamma tillstyrkande,
att L. Rasmussons ifrågaställde motion icke må bifallas.
Stockholm den 11 Juni 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 39.
1
N:o 29.
Ank. till Eip.-Utsk. d. i Juli 1S51, kl. 2 e. m.
Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen
den i3 Juli i8/8_, angående inteckning i fast egendom.
Till Lag-Utskottets behandling hafva samtlige Riks-stånden öfverlemnat berörde
nådiga proposition, så lydande:
”Uti det af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte afgifna förslag till förordning
angående inteckning i fast egendom hade Rikets Ständer, bland annat, väckt fråga om följande
förändringar uti eller tillägg till nu gällande lagbestämmelser i ämnet, nemligen:
l:o att i stället för nuvarande föreskrift i sista punkten af 14 § i Förordningen
den 13 Juli 1818, att då gäldenär afstår sin egendom till borgenärer och inteckning deri
varit dessförinnan sökt, men ej faststäld, den Rätt, som eger konkursmålet upptaga,
skall pröfva den sökta inteckningens verkan, stadgas måtte, att, i anförde fall, inteckningsansökningen
slutligen pröfvas af den Rätt, till hvilken den från början hört, hvaremot
bestämmandet af inteckningens verkan i fråga om förmånsrätt tillkommer konkursdomstolen.”
"De grunder, som härvid ledt Rikets Ständer, äro, att vid den domstol, hvarunder
egendomen lyder, böra vara att tillgå alla upplysningar om de åtgärder, som i anledning
af en sådan ansökning vidtagas, och säkrast kan undersökas om gäldenären har så beskaffad
Bih. till R. St. Brot. 1950—51. 7 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
rätt till egendomen, att den lagligen må intecknas, hvarjemte genom den ifrågasatta förändringen
äfven förebygges den olägenhet, som eljest kan inträffa, att intecknings-ansökningen,
om konkursen af en eller annan orsak korn att förfalla, blefve aldeles opröfvad,
derest den icke ånyo gjordes anhängig vid samma domstol, som förut behandlat den.”
”2:o Att genom ett i gällande lag saknadt stadgande att den, som innehar inteckning
på högre belopp, än han verkligen eger alt fordra, må begagna inteckningen, efter dess
fulla lydelse, så långt det är nödigt för utbekommande af hans fordran, gifva säkerhet åt
ett för allmänna krediten vigtigt förhållande, som ofta inträffar, i det intecknade skuldebref
antingen lemnäs såsom pant för fordringar, som ej uppgå till inteckningsbeloppet,
eller ock äro belånade med mindre summa, än hvarå inteckningen lyder.”
”3:o Att de, i afseende på förhållandet med odelade inteckningar i flera fastigheter,
deraf en eller annan häftar för serskild inteckning eller kommit i annan egares hand,
uti åberopade Förordnings 18 §, sådan den lyder i Kongl, kungörelsen den 20 Maj 1835:
samt 19 § förekommande bestämmelser mätte förändras, emedan de lemna rum för åtskilliga
anmärkningar.”
”Då nemligen omförmälde §§, utgående från den såkallade solidaritets-grundsatsen,
enligt hvilken de fastigheter, som blifvit intecknade för samma fordran, utan att uppgifvet
är för huru stor del hvarje fastighet svarar, alla för en och en för alla häfta för
denna inteckning, stadga: 18 § att innehafvare!) af en sådan inteckning ej må låta den i
någondera fastigheten serskildt dödas eller förfalla utan samtycke af alla inteckningshafvare,
som med honom hafva lika rätt, så ock af dem, hvilkas inteckningsrätt sednare äro, vid
äfventyr, att den odelade inteckningen i öfriga fastigheterna ej njuter annan rätt, än näst
efter sista inteckninghafvaren, och 19 §, att innehafvaren af den odelade fordringen ej må
ur serskildt intecknad fastighet njuta betalning för mer, än som i de andra fastigheterna
brister; så läggas nära nog oöfvervinnerliga hinder ej allenast för gäldenären sjelf, i händelse
han ville försälja en af fastigheterna, utan äfven för köpare deraf, alt göra den från
inteckningen fri, enär innehafvaren af den odelade inteckningen ej kan dertill samtycka,
utan att äfventyra den säkerhet lian i de öfriga fastigheterna vunnit, så framt serskild
inteckning finnes i någon af fastigheterna; och om, sedan fastigheterna kommit i serskilda
personers ego, egaren till en af fastigheterna lät inteckna den, så hvälfde han dymedelst
Lag-Utskottets lie tankande, N:o 29. 3
hela ansvarigheten för den odelade inteckningen på de andra och fredade derigenom sig
pä öfrige egares bekostnad, intilldess sig visat om de sistnämndas fastigheter förslå til!
gäldande af den odelade inteckningen eller ej, i hvilken sednare händelse blott bristen
finge ur hans fastighet tagas; hvarförutan 19 §:s bud gifver anledning till invecklade
liqvidations-frågor, hvilkas lösning försvåras genom saknaden af bestämd grund för inteckningens
fördelning på de serskilda fastigheterna.”
”Rikets Ständer, som, med afseende härå, ansett de hufvudsakligaste vilkoren för
en förbättrad lagstiftning i denna del vara att angifva en sådan grund, att bereda möjlighet
för innehafvare af fastighet, sorn gemensamt med andra är intecknad för samma fordran,
att kunna lossa den från inteckningen samt att förekomma det inflytande, som en
sednare inteckning uti endera fastigheten utöfvar, hafva funnit, att fastän den såkallade
delnings-grundsatsen, enligt hvilken hvarje fastighet häftade endast för viss del af den
odelade fordringen, skulle leda til! en serdeles förenkling af uppkomna rättsförhållanden,
komme dock derigenom alltför tunga band att läggas på den frihet i aftal, som, serdeles
i kreditfrågor, är af yttersta vigt, hvadan Rikets Ständer trott att solidaritets grundsatsen
väl ej finge helt och hållet frånträdas, men kunde så modifieras, att, utan minskning af
den rätt, innehafvare af odelad inteckning för närvarande tillkommer, reda och säkerhet
i frågor af denna art må vinnas; för hvilket ändamål Rikets Ständer antagit: att hvarje
serskild fastighet ovilkorligen skall häfla för en viss del af den odelade fordringen och
derutöfver endast för hvad ur de andra fastigheterna ej kan erhållas och att, med en sådan
begränsning af innehafvarens af den odelade inteckningen rätt till de serskilda fastigheterna,
serskild inteckning i någondera fastigheten ej bör medföra rätt till vidare an det
öfverskott, som finnes efter det den andel, som på odelade inteckningen sig belöper, ur
fastigheten utgått.”
”Med tillämpning af dessa hufvudgrunder hade Rikets Ständer föreslagit:”
a) att ansvarigheten för den odelade fordringen skulle fastigheterna emellan
beräknas efter förhållandet af hvardera fastighetens värde till sammanlagda
värdet af dem alla;”
b') att nyssnämnde värden, för den händelse gäldenären ej i inteckningshandlingen
bestämt dem, borde beräknas för hvardera fastigheten efter
4 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
den uppskattning derå till bevillning, som var gällande året näst före
det då inteckningen söktes, eller, om sådan uppskattning för det år ej
finnes, den, som efter sagde tid först skedde;”
”c) att om vid yppad fråga om försäljning till gäldande af odelade fordringar,
någon af fastigheterna häftar för serskild inteckning eller kommit
i serskild egares hand, hvarje sådan fastighet skulle serskildt utbjudas;”
”dj att i vissa upptagna fall så väl innehafvaren af den odelade fordringen
som gäldenären kunde fordra utbjudning på en gång af aila eller
flere fastigheter;”
’’e) att den af dessa olika försäljningar, som gifver högsta köpesumman,
skulle blifva den gällande, och att det öfverskott, som vid samfäld försäljning
kan erhållas, skulle fördelas på de serskilda fastigheterne efter
den för hvardera bjudna köpeskilling;’
nf~) att, om någon af fastigheterne ej Iemnar full tillgång till det belopp
af den odelade inteckningen, för hvilken fastigheten ovilkorligen svarar,
bristen fördelas på de öfriga fastigheterna efter samma grund som ursprungliga
ansvarigheten;”
att, om innehafvaren af den odelade fordringen låter inteckningen i
någondera fastigheten dödas eller förfalla, han förlorar rättigheten att för
ansvarighets-belopp, som å den fastighet skulle falla, hålla sig till de
andra fastigheterne, så framt ej annorlnnda aftaladt är; och
”h) att, om fastighet styckas, sedan inteckning är beviljad deri, hvardera
andelen anses för serskild fastighet i fråga om ansvarighet för intecknade
beloppet och om försäljning.”
”Genom dessa bestämmelser var en bestämd måttstock gifven för ansvarigheten,
och innehafvaren af den odelade fordringen tryggad i sitt anspråk på full betalning, så
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29. 5
vidt den kan erhållas ur alla fastigheterna, utan att dessa hvar för sig belastades med den
solidära ansvarigheten, hvaraf åter härflöt den fördel, att nämnde innehafvare, som efter
nu gällande lag ej vågade medgifva relax af någon bland de intecknade fasligheterna,
skulle kunna göra det utan annat äfventyr, än att frånsäga sig rättighet att för brist, som
skulle godtgöras ur den relaxerade fastigheten, njuta ersättning i de andra, en rättighet
som i de Hesta fall kunde utan våda eftergifvas eller af annan lätt anskatfad säkerhet
motsvaras;”
”4:o Att enär den i 21 8 af 1818 års förordning, jemte stadgande att inteckning
skall förnyas innan tio år tilländagått sedan den beviljades, vid äfventyr att inteckningen
förfaller, tillika gifna föreskrift, att om gäldenär afstått sin egendom tili samtlige borgenärerna,
förrän tiden att inteckningen förnya är tilländalupen, borgenär, som sin fordran
bevakar, njuter, utan förnyelse, inteckningen till godo, ändå att dagen till bevakning efter
sagde tid infaller, kunde leda lill den följd, att, änskönt inteckning blifvit uti gravationsbevis
utesluten, såsom ej förnyad inom tio år, densamma likväl genom bevakning uti
gäldenärens konkurs kom att gälla framför andra i samma bevis upptagna fordringar, sistberörde
föreskrift borde ändras till den motsätta, att inteckning, som ej inom föreskrifveri
tid är förnyad, förfaller, ändå att gäldenärens egendom inom samma tid till konkurs afträdes,
hvilken föreskrift syntes nödig äfven för den händelse, att konkursen kom att förfalla,
och inteckningen att fortfarande i egendomen qvarstå; hvarförutan Rikets Ständer tillagt,
dels, att förnyelse skall ytterligare ske inom tio år från hvarje förnyelse, dels ock, att
tiden för förnyelse ej heller afbrytes genom emellertid inträffad postposition af inteckningen,
till hvilket sistnämnde tillägg Rikets Ständer hemtat anledning deraf, att olika åsigter
i lagskipningen varit rådande och att, då postposition blott innefattar en reglering af rättsförhållanden
emellan serskilde inteckningshafvare eller en hos domstolen anmäld öfverenskommelse
dem emellan, som ej förändrar deras ställning till de öfriga, en sådan åtgärd
ej eller borde medföra den vidsträckta verkan, som en i laga ordning verkställd
förnyelse;”
’’5:o Att den i 23 § af 1818 års förordning gifna tillåtelse för borgenär, hvars
hemvist är utom det härad eller den stad, der den egendom ligger, hvari inteckning skett,
att, vid fråga om förnyelse af inteckningen, inför rätten i den ort, hvarest han bor, förete
6 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29. ,
inteckningshandlingen, målte sålunda utsträckas, att hvilken borgenär som helst finge en
dylik rätt, och att uppvisandet må kunna ske vid hvilken domstol som helst, der intecknings-protokoll
föres;’’
”6:0 Att i nytt stadgande måtte bestämmas huru förhållas bör, då borgenär vill
låta sin inteckning postponeras eller relaxeras, samt att dervid det må vara borgenären obetaget
att, liksom vid förnyelse, uppvisa den intecknade handlingen vid annan rätt, än inteckningsdomstolen,
så framt han å sjelfva handlingen skriftligen förklarar i hvad mån
postpositionen eller relaxen må ega rum och den intecknade handlingen är så beskaffad,
att den ej kan förvexlas med andra intecknade handlingar; samt
”7:o Att ett nytt stadgande borde antagas af innehåll, att den, som besvärar sig
öfver beslut, hvarigenom Underrätt afslagit ansökning om intecknings beviljande eller bifallit
ansökning om intecknings nedsättning, förändring eller dödande, skulle vara skyldig
att, inom viss tid efter det hans besvär, inkommit till Öfverrätten, derom inlemna bevis
till Underrätten, för att i dess protokoll intagas, genom hvilket stadgande åsyftades att
gifva de protokoll, efter hvilka gravations-bevis skola meddelas, sådan fullständighet att
dessa bevis må kunna med tillbörlig säkerhet utfärdas och begagnas.'
Ehuru Kongl. Majit af skäl, som i nådig skrifvelse deri 21 nästlidne November
blifvit Rikets Ständer meddelade, förklarat sig ej vilja bifalla Rikets Ständers förslag i sin
helhet, har dock Kongl, Majit ej allenast med Rikets Ständer funnit, att i ofvanomförmälde
delar förändrade eller nya lagbestämmelser äro behötliga, utan äfven godkänt de grunder,
på hvilka Rikets Ständer stödt deras förslag derutinnan. Jemte det Kongl. Maj:t
derföre beslutat att till Rikets Ständer aflåta nådig proposition till dylika bestämmelser, i
det aldra närmaste uppställda till likhet med dem Rikets Ständer föreslagit, har Kongl.
Majit tagit i öfvervägande frågan i hvad mån en så beskaffad ny lagstiftning'må inverka
på redan uppkomna rättsförhållanden. De ifrågaställa stadgandena, såvidt de ej röra ändring
i t Side och Jölde §8 af 1818 års förordning, kunna af dem, som redan vunnit inteckning,
iakttagas utan egentlig rubbning i de rättigheter, som tillkomma dem enligt nu
gällande lag, och med afseende å dessa stadganden synes följaktligen ej någon betänklighet
möta mot deras retroaktiva verkan; dock att, då hastig öfvergång från den gamla till
nya författningen kunde åstadkomma svårighet att i vissa delar fullgöra den sednares
Lag-Utskottets Betänkande, Nto 29. 7
föreskrifter, en kortare tid efter kungörandet af den nya författningen bör bestämmas för
dess trädande i verksamhet, i afseende på de före kungörandet beviljade inteckningar.
Mera betänklig förekommer frågan rörande ändringarne i 18 och 19 §§. Genom tillämpning
af dessa ändringar på de redan för handen varande händelser, då flera fastigheter
gemensamt äro intecknade för odelad fordran och eh af fastigheterna samtidigt eller efteråt
blifvit serskildt intecknad, sker otvifvelaktigt inskränkning uti innehafvarnes af den
serskilda inteckningen nu gällande rätt att förhindra delning af eller förändring i den ode
lade
inteckningen, och att hvälfva ansvarigheten derför på de fastigheter, som ej äro för
hans fordran intecknade. Men å en annan sida skulle ett oinskränkt bevarande åt den
serskilda inteckningshafvaren af dessa rättigheter, hvilka kunde hållas öppna i obegränsad
tid, medföra den stora olägenhet, att för lika oberäknelig framtid den i sjelfva verket
upphäfda lagen måste tillämpas vid sidan af den nya. Den medelväg, som uppfyller hvad
allmänna nyttan fordrar, utan att blottställa den enskilde för lidanden, dem han ej kan
afvärja, synes derför lämplig, att nemligen äfven i detta hänseende för nya författningens
gällande kraft bestämmes en viss, men längre tidrymd, inom hvilken innehatvaren af den
serskilda inteckningen bör kunna antingen indrifva sin fordran, eller på annat sätt betrygga
sin rätt.
”På grund häraf vill Kongl. Maj:t, efter Statsrådets och Högsta Domstolens hörande,
nu föreslå Rikets Ständer
”att följande §§ i Kongl, förordningen den 13:de Juli 1818, angående
inteckning i fast egendom, nemligen 14 §, 16 § och 18 §, de begge
sistnämnde sådane de lyda i Kongl, kungörelsen den 20 Maj 1835, 19
8, 21 §, 23 §, 24 § med det till sistnämnde § uti Kongl, förordningen
den 18 December 1823 gjorda tillägg, samt 26 §, må erhålla denna förändrade
lydelse.”
14 §.
”Ar inteckning i egendom sökt och dör sedan egaren, eller öfverlåter han egendomen
till annan man, pröfve ändock rätten om den inteckning beviljas må, sedan arfvingarne
eller nya egaren hörde blifvit. Varder gäldenärs egendom, sedan inteckning deri
sökt är, till konkurs afträdd, pröfve ock rätten ansökningen, och bestämme Konkurs-domstolen
hvad verkan inteckningen ega må, om den beviljas.
8 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
16 §.
"Morn. 1. Inteckning, som fastställd varder, galle för borgenär med förmånsrätt,
som i 17 kap. Handels-balken skiljs, ifrån det ting å landet samt den dag i staden, han
inteckningen vid laga domstol sökt. Ej må dock ränta å intecknad fordran tilläggas förmånsrätt
för flere än tre år. Om ränta å intecknad fordran då gäldenär afträd! sin egendom
till samtlige borgenärers förnöjande stadgas i konkurslagen.”
”Mom. 2. Borgenär, som innehafver inteckning, njute, så vidt för fulla gäldandet
af hans fordran nödigt finnes, säkerhet i den intecknade egendomen till hela det helopp, hvarå
inteckningen lyder, ändå att fordringen ej till så stort belopp uppgått eller afbetalning
derå skett.”
18 §.
”Morn. 1. Äro flera fastigheter intecknade för samma fordran, utan att uppgifvet
är för hvad belopp eller del deraf hvarje fastighet serskildt häftar, vare då ansvarigheten
för den odelade fordringen fastigheterna emellan beräknad efter förhållandet af hvardera
fastighetens serskilda värde till sammanlagda värdet af dem alla.”
”Morn. 2. Finnes ej, när inteckning i flera fastigheter för odelad fordran beviljas,
visst värde å hvarje fastighet af gäldenären bestämdt och i den handling, som intecknas,
utsatt, då skall, för bestämmande af det förhållande, som i mom. 1 omtalas, hvardera
fastighetens värde beräknas efter den uppskattning derå till allmän bevillning, som var
gällande året näst före det då inteckningen söktes, eller, derest sådan uppskattning för
det år ej finnes, den, som efter sagde tid först skedde,”
"Mom. 3. Skola för gäldande af intecknad fordran, som odelad är, flera fastigheter
försäljas, och häftar någon af dem för serskild inteckning, eller är någondera kommen
i serskild egares hand, varde hvarje sådan fastighet till försäljning serskildt utbjuden.”
I
"Morn. 4. Nu uppgår ej vid försäljning efter mom. 3 sammanlagda köpesumman
för alla fastigheterna så högt, att den odelade fordringen fullt gäldas kan, då skola, der
ej innehafvaren af den odelade fordringen annorledes åtnöjes, alla fastigheterna på en gång
ånyo utbjudas. Gäldenär håfve ock rätt att fordra sådan ny utbjudning af de fastigheter
som
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29. 9
som finnas i hans ego qvar. Ej skola dock fastigheter i serskilda län eller städer, eller
fastighet å landet och fastighet i stad gå i en försäljning, der ej alla rättegande det
medgifva, eller de fastigheter ä landet, som i serskilda län ligga, utgöra tillsammans
en egendom.”
”Marn. »>. Gå ej fastigheterna, då de ånyo utbjudas på en gång öfver det belopp
som förut bjudet var vid försäljning af hvarje fastighet serskildt; stånfle vid första försäljningen
fast. Gå de högre; gälle sista försäljningen; och varde öfverskottet på de serskilda
fastigheterna fördeiadt efter den för hvardera bjudna köpeskillingen.
”Morn. 6. Kan den, som för odelad fordran eger inteckning i flera fastigheter,
ur någondera fastighetens köpeskilling ej fullt utfå det belopp, hvarför fastigheten, enligt
mom. 1 ansvarar; varde bristen på öfriga fastigheterna fördelad efter det förhållande,
som i samma mom. sägs: saknas i någondera fastigheten tillgång till gäldande af dess
lott i bristen; falle den lott de öfrige fastigheterna likaledes till last.”
"Mom. 7. Ager någon för odelad fordran inteckning i flera fastigheter, och håfve
andra borgenärer å samma tid eller senare låtit inteckna en eller flera af dessa fastigheter;
då må han ej låta sin inteckning i någondera fastigheten serskildt dödas eller förfalla,
utan att alla de, som i de öfrige fastigheterna ega lika eller senare inteckningsrätt
dertill samtyckt. Sker annorledes; njute han ej för ansvarighets-belopp, som å den från
odelade inteckningen befriade fastigheten falla bort, efter ty, i mom. 1 och 6 sägs, annan
rätt i de öfriga fastigheterna, än näst efter sista inteckningshafvaren. Aro fastigheterna i
serskilda egares händer; må ej eller borgenär, som har den odelade inteckningen, låta
densamma i någondera fastigheten dödas eller förfalla, utan samtycke af de öfrige fastigheternas
egare. Sker det; ege borgenären ej rätt att för den befriade fastighetens ansvarighets-belopp
hålla sig till de andra fastigheterna, med mindre egaren deraf sjelf gjort
skulden eller densamma å sig tagit.”
19 «.
”Har fastighet, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare ock då om
Bih. till B. St. Brot. 1850—51. 7 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
hvardera fastighets-andelens ansvarighet för det intecknade beloppet och om sättet för
försäljning lag, som om flera fastigheter i 18 § sagdt är.
21 §.
”Har gäldenär ej betalt; läte borgenär förnya inteckningen, första gängen inom
tio år sedan den beviljades, och ytterligare inom tio år från hvarje förnyelse. Inteckning,
som så förnyad varder, ege förmånsrätt, efterty i 16 § sagt är. Försummas förnyelsen;
vare inteckningen förfallen, ändå att inom tid, som nu är sagd, gäldenärens egendom blifvit
till konkurs afträdd, eller borgenären låtit sådan åtgärd med inteckningen vidtagas, som
i 24 § mom. 3 sägs.
23 §.
”Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför rätten i hufvudskrift den
handling hvarå inteckningen beviljad är och skrifve rätten inteckningsförnyelsen derå;
stånde ock borgenär fritt, att inför annan Underrätt inteeknings-handlingen förete: den
rätt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-protokoll kortligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen beviljad är,
med dag och årtal, då det skedde, och då inteckningen förnyades, om det skett: teckne
ock bevis å handlingen, att den, till vinnande af intecknings-förnyelse, företedd varit;
sedan ingifne borgenär protokollet deröfver till den rätt, som inteckningen beviljat, inom
tid, sorn i 21 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen der företedd blifvit.”
24 §.
Mom. 1. Då gäldenär sitt skuldebref hos rätten företer och således visar att han
skulden tillfullo betalt; varde inteckningen dödad och sådant straxt å skuldebrefvet tecknadt,
så ock i protokollet skrifvet.”
Mom. 2. Köpare till fastighet, hvilken antingen å utmätningsauktion, eller, under
konkurs, af borgenärer genom offentligt utrop såld är, och hvaruti inteckningar finnas,
till hvilkas gäldande köpesumman icke förslår, ege, så snart auktions-förrättningen vunnit
laga kraft; eller, i händelse af klander, fastställd blifvit, samt köpesumman är inbetald, att
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 2!). 11
derom af vederbörande exsekutor eller syssloman erhålla bevis. Köparen anmäle sig med
detta, jemte gravationsbevis, hos domstolens ordförande i den ort, der fastigheten är belägen,
och ordföranden åligge att genom anslag å rättens dörr och kungörelse, hvilken
genom köparens försorg bör trenne gånger införas i allmänna tidningarne, kalla och förelägga
de inteckningshafvare, som antingen alldeles icke, eller endast till någon del, fått
sina inteckningar utur köpeskillingen guldna, att i stad inom en månad från den dag kungörelsen
i tidningarne sista gången finnes införd, och å landet vid det ting, som först infaller
sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla, huruvida
emot deras inteckningars dödande kan vara något att påminna; börande domaren,
ehvad inteekningshafvarne då begagna rättigheten att varda hörda eller icke, och jemväl
utan hinder deraf, att original-inteckningshandlingarne icke uppvisas, angående inteckningarnes
dödande sig utlåta.”
”Morn. 3. Vill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas eller eljest
förändras eller till större eller mindre del dödas; uppvise då inteckningshandlingen i hufvudskrift
för rätten, och skrifve rätten derå bevis om den åtgärd, som meddelad varder,
sedan den i protokollet tecknad är; stånde dock borgenären fritt att, äfven i sådant ändamål,
vid annan Underrätt förete handlingen, om han derå skriftligen förklarar i hvad mån
inteckningen nedsättas, förändras eller dödas må; och läte Rätten, då detta skenhandlingen
med det förklarande i sitt inteckningsprotokoll ordagrannt införas; teckne ock bevis å
handlingen, att den så företedd varit; sedan varde protokollet ingifvet till den Rätt, som
inteckningen beviljat; och vare det så gildt, som hade handlingen der företedd blifvit.' Äro flera
inteckningar i samma egendom beviljade å samma dag på grund af serskilda lika lydande
handlingar, och hafva, i fall inteckningarne förnyade blifvit, förnyelserna äfven å samma
dag skett; då må ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras eller dödas, utan att
den handling, hvarå inteckningen grundad är, i hufvudskrift företes för den rätt, som inteckningarne
beviljat.”
26 g.
"Morn. 1. Nöjes man ej åt rättens beslut i dessa mål; håfve lof att besvära sig
deröfver i Hofrätten inom den tid, som i 16 kap. 1 g stadgas.”
12 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
"Morn. 2. Besvärar sig någon öfver beslut, hvarigenom Underrätt helt och hållet
eller till någon del afslagit ansökning om intecknings beviljande eller bifallit ansökning om
intecknings dödande, nedsättning eller förändring; vare då skyldig, att, å landet sist å det
lagtima ting, som infaller näst efter en månad sedan tiden för besvärens ingifvande i Öfverrätt
utgick, och i stad inom en månad från nämnde tid, till Underrätten inlemna bevis,
att besvären till Öfverrätten inkommit, och varde det bevis i Underrättens inteckningsprotokoll
intaget; försummar den, som besvärat sig, att fullgöra hvad nu sagdt är och ändras
Underrättens beslut i högre rätt, ege den ändring ej annan verkan, än att inteckning,
som derigenom beviljad eller bibehållen blifvit, anses såsom vore den sökt å samma dag
beslutet om ändringen vid Underrätten företes;
samt att i öfrigt stadgas må, det denna författning skall träda i verksamhet den dag
den varder allmänneligen kungjord, i afseende pä inteckning, som efter den dag beviljas,
menlej förr än med den 1 Januari 1S52 t fråga om inteckning, som före kungörandet
beviljad blifvit; dock att i de redan då inträffade händelser, att flera fastigheter blifvit
iutecknade för odelad fordran och någon bland dem häftar för serskild inteckning, som å
samma tid med den odelade eller efteråt tillkommit, de gjorda ändringarne i 18 och 19
§§ ej må, till inskränkning af den rätt, som, enligt sagda §§ tillkommit innehafvaren af
den serskilda inteckningen, tillämpas förr än den 1 Januari 1857.
De uti Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet förda protokoll bifogas, och
Kongl. Majtt förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 31 Januari 1851.
OSCA 91.
G. A. SPARRE.”
I sammanhang med denna nådiga proposition har Utskottet jemväl erhållit del af
de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ämnet hällne protokoll.
På sätt Kongl. Majtt i nåder tillkännagifvit stå nu ifrågaställde förslag till ändrin
gar
och tillägg i gällande inteckningslag i öfverensstämmelse med sednaste Ständers beslut.
Förbättring af nämnde lag, serdeles i vissa delar, har jemväl länge varit af behofvet påkallad;
och medgifvas måste, att de delar, som afses i nådiga förslaget, isynnerhet äro mindre
tillfredsställande, ehuru det ej kan förnekas, att omförmälte lagstiftning är besvärad
med åtskilliga andra bristfälligheter och således tarfvar en mera omfattande revision, än
Lag-Utkottets Betänkande, N:o 29. 13
den som nu är i fråga. Att åstadkomma en fullständigare förbättring utgjorde ock föremålet
för nämnde Ständers bemödande. De kunde ej förbise den vigt, som ett ordnadt
inteckningsväsende utöfvar. Derpå beror till stor del den allmänna krediten; och det blir nödvändigare
i samma mohn, som industriella företagen mångfaldigas och behofvet af realkreditens
användande tilltager. Det hade derföre varit mest önskvärdt om man nu kunnat
emotse en vidsträcktare förbättring i denna del af lagstiftningen; kunnat, i enlighet
med sednaste Ständers syftemål, erhålla en fullständig inteckningslag, så att man icke vidare
behöft att i ett ämne, som i dagliga affärslifvet ständigt återkommer, söka ledning i
en mängd spridda och derigenom mindre fattiiga föreskrifter. Men, om än detta syftemål
icke kan realiseras medelst antagande af det förslag Kongl. Majit, med anledning af sist
församlade Ständers beslut, behagat i nåder framställa, utgör sådant likväl icke ett hinder
emot antagandet. Hvarje förbättring i samhällsinstitutionerna verkar välgörande i den mohn
den undanrödjer en felaktighet, afhjelper en brist; och således inskränker Utskottet sig
nu blott till besvarande af den fråga; är det nådiga förslaget för de fall det afser tillfyllestgörande
eller ändamålsenligt?
Efter hvad Utskottet redan yttrat, är detsamma, så vidt det afser förändringar uti
och tillägg till gällande intecknings-lag, bygdt på af Ilikets Ständer redan uttalade åsigter,
derföre fullständigt redogöres i ofvan intagna proposition; och som Utskottet delar
dessa åsigter, borde deraf följa att Utskottet äfven understödjer den Nådiga propositionen.
Men en omständighet möter likväl deremot. 1 enlighet med samma proposition skulle
nemligen de förslagna ändringarne i 18 och 19 §§ ifrån och med den 1 Januari 1857
ega tillämpning i den händelse, att liera fastigheter före den 1 Januari 185'2 blifvit intecknade
för odelad fordran och någon af dem häftar för serskild inteckning, som å samma
tid eller efteråt tillkommit. En dylik tillämpning synes likväl Utskottet betänklig.
Om flere fastigheter nu blifvit gemensamt intecknade för ett belopp, utan att bestämdt
blifvit för huru mycket hvarje fastighet häftar, och en af dem samtidigt eller ef
teråt
är vorden graverad med serskild inteckning, så får, enligt berörde §§:s nuvarande
innehåll, betalning icke tagas ur sistnämnde fastighet för mera af odelade inteckningen,
än hvad, som icke kan ur de öfrige utgå.
Efter Kongl. Maj:ts Nådiga förslag skulle åter den odelade inteckningen utgå uralia
fastigheterna, beräknad efter förhållandet af hvardera fastighetens värde till sammanlagda
värdet af dem alla, och den serskilda inteckningen ej medföra rätt till vidare än det
14 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
öfverskott, som finnes efter det den andel, sorn på odelade inteckningen sig belöper, ur
intecknade fastigheten utgått.
Verkan af dessa serskilda stadganden åskådliggöres bäst genom följande exempel:
A liar två fastigheter X och Y, hvardera värd 1000 Rdr. De intecknas gemensamt
för ett lån å lika belopp eller 1000; hvarefter han försäljer egendomen Y. Den
nya egaren erhåller nu ett lån äfven på 1000 Rdr emot inteckning i Y, hvilken egendom
således häftar gemensamt med X för 1000 Rdr och serskildt för 1000 Rdr. Då likväl,
efter gällande intecknings-lag, icke vidare får tagas ur Y för betalning af den summa, som
blifvit intecknad i båda fastigheterna, än som brister i X, men denna egendom är värd
1000 Rdr eller det belopp, hvarföre egendomarne gemensamt äro intecknade, följer att
det i Y seskildt intecknade belopp äfven till fullo utgår.
Om nu deremot de af Kongl. Majit föreslagna stadganden på berörde falt skulle
tillämpas, så och då den odelade inteckningen borde utgå ur båda fastigheterna, beräknad
efter förhållandet af hvardera fastighetens hvärde till sammanlagda värdet, samt den i
Y meddelade serskilda inteckning ej medförde rätt till vidare, än hvad som återstod
sedan hvad å odelade inteckningen belöper utgått, skulle följden blifva att för den odelade
inteckningen erhölles 500 Rdr ur hvardera fastigheten, men att innehafvaren af den
serskilda inteckningen i Y endast bekom hälften af intecknade beloppet eller 500 Rdr.
Då han emot denna inteckning utlånade 1000 Rdr kunde han likväl, med afseende
å egendomarnes värde, oansedt den gemensamma inteckningen, på grund af gällande lag,
vara tryggad emot all förlust; och denna omständighet torde innefatta tillfyllestgörande
skäl för den betänklighet Utskottet ofvan yttrat.
Vådan af omförmälte lagförändrings tillämpning på förhållanden, tillkomna under
skydd af gällande lagstiftning, har äfven blifvit af Kongl. Maj:t insedd; men man har trott
all fara kunna undvikas derigenom, att lagförändringen ej inträder med full gällande kraft,
förr än efter några år, enär inteckningshafvare derförinnan borde antingen kunna indrifva
deras fordringar eller på annat sätt betrygga sin rätt. Sådant är likväl icke alltid möjligt.
En fordring kan nemligen vara ouppsägbar eller ställd på så lång betalningstid, att den
ej, inom bestämd tid, kan indrifvas; och i dessa fall blefve alltid följden den, att den
enskilde inteckningshafvaren förlorade en rätt, som han lagligen förvärfvat, deraf kännbara
förluster åter kunde härflyta, utan att man varit i stånd att förekomma desamma.
Det är visserligen sannt att de förhållanden, som, på grund af gällande lagstift
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29. 15
ning, i förevarande hänseende tillkommit, äroj de, hvilka i synnerhet gifvit anledning till
klagan öfver brist uti ifrågaställde lagstiftning, äfvensom att, så länge de qvarstå, olägenheterna
fortfara; men derföre torde lagstiftaren ej få afvika från den erkända regeln, att
ny lag må ej stiftas med tillbakaverkande kraft. Han kan väl föreskrifva ytterligare former,
ytterligare iakttagelser för bevarande af rättigheter, dem han en gång stadfästat; men sjelfva
rättigheterna måste af honom lemnäs orubbade.
Derföre bestämde icke eller sista Ständer något i denna del. De förbisågo dock
icke olägenheten af varande förhållanden; men då de icke kunde afhjelpa desamma utan rubbning
af enskildes lagligen förvärfvade rättigheter, sökte de deremot att hindra uppkomsten
af dylika förhållanden i en framtid, och således att undanrödja nya anledningar till de
oredor och förvecklingar, som hafva sin grund i gällande lagstiftning; och för sådant ändamål
ega oftanämnde af Kongl. Maj:t föreslagna stadganden ett ostridigt värde.
Efter Utskottets omdöme skulle således ett antagande af de utaf Kongl. Majit i
nåder framställda förslag, utan att bestämmelserne i 18 och 19 §§ gifvas retroaktiv kraft
i hvad de afse förhållandet emellan odelad och serskild inteckning, innebära en nödig och
vigtig förbättring i lagstiftningen; men då Kongl. Majlis nådiga propositioner endast i dess
helhet kunna antagas, föreslår Utskoltet vördsamt
att Rikets Ständer måtte, med förklarande att Kongl. Majits ifrågaställde
nådiga proposition icke kan bifallas, besluta att följande §§ i Kongl, förordningen
den 13 Juli 1818 angående inteckning i fast egendom, nemligen
14 §, 16 § och 18 §, de bägge sistnämnde sådane de lyda i Kongl,
kungörelsen den 20 Maj 1835, 19 §, 21 §, 23 §, 24 8, med det till sistnämnde
§ uti Kongl, förordningen den 18 December 1823 gjorda tillägg,
samt 26 §, må erhålla den af Kongl. Majit i nåder föreslagna förändrade
lydelse: med stadgande derjemte, att den författning som härom kommer
att utfärdas, skall träda i verksamhet den dag den varder allmänneligen
kungjord, i afseende på inteckning, som efter den dag beviljas, men ej
förr än med den 1 Januari 1852 i fråga om inteckning, som före kungörandet
beviljad blifvit; dock att i de redan då inträffade händelser, att flera
fastigheter blifvit intecknade för odelad fordran, och någon bland dem
häftar för serskild inteckning, som å samma tid med den odelade eller
efteråt tillkommit, de gjorda ändringarne i 18 och 19 §§ ej må, till in
-
16
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 29.
skränkning af den rätt, som, enligt sagda §§, tillkommit innehafvaren af
den serskilda inteckningen, tillämpas.
Iteservalioner
af Hr Rudling: ”.Tåg reserverar mig emot Utskottets betänkande i afseende å 18
$ uti ifrågavarande lag. Jag finner väl den föreskrifna nya § bättre än den nu gällande,
men jag anser förbättringen ofullständig, enär solidaritets-principen, hvars stora olägenheter
man velat förekomma, i allt för vidsträckt mån blifvit bibehållen. Då tlera fastigheter
kunna gemensamt intecknas för samma fordran utan att vid inteckningen uppgifves för
huru stort belopp hvarje fastighet serskildt häftar, måste beräkningen deraf blifva osäker,
enär ansvarigheten ytterst är beroende på det pris, hvarför de serskilda fastigheterna
kunna afyttras. En sådan osäkerhet kan icke annat än medföra ett menligt inflytande på
de serskilda inteckningar, hvilka samtidigt eller efteråt blifvit beviljade i någon af de gemensamt
intecknade fastigheterna, och om ansvarigheten jemväl blifver beroende på ett taxeringsvärde,
som kan bestämmas efter den tid, då inteckningarne blifvit meddelade, så
ökas i betydlig mån anledningarne till de oredor, man velat förekomma. Jag önskar en
intecknings-lag, som icke bereder dylika förvecklingar. De kunna undvikas, åtminstone i
allmänhet, genom antagande af den så kallade delnings-principen, enligt hvilken det åligger
en hvar, sorn gifver eller täger inteckning i flera fastigheter, att bestämdt utsätta för
hvad belopp eller del af fordringen inteckningen i hvarje serskild fastighet skall gälla. Jag
har derföre påyrkat tillämpning af denna princip och hittills icke fått skäl, som föranleder
mig att frånträda densamma. Man har emot delnings-principen anmärkt, att, ehuru den
skulle leda till en serdeles förenkling af uppkomna rättsförhållanden, den likväl komme
att lägga allt för tunga band på den frihet i aftal, som, serdeles i kreditfrågor, är af yttersta
vigt. Må man närmare undersöka dessa band och jag vågar tro, att deras tyngd skall
fullt uppvägas af de förmåner de bereda: ordning och säkerhet, som i kreditfrågor torde
vara af icke mindre vigt än friheten.
Den egentliga om icke enda olägenheten af delningsprincipen, skall vara svårigheten
för egare af flere i sambruk varande eller eljest gemensamt förvaltade fastigheter, hvilka
skola belånas, att ådagalägga hvardera fastighetens särskilda värde. Men denna svårighet
torde icke vara oöfvervinnerlig. Om långifvaren icke vill fördela lånet på de serskilda
fastig
-
Lag-Utekottete Betänkande, N:u 95. 17
fastigheterna i mån af deras taxeringsvärde, en delningsgrund som uti förevarande lagförslag
blifvit antagen, så må han förskaffa sig en närmare kännedom om de serskilda fastigheternas
värde medelst infordrande af uppgifter, som kunna grunda en tillförlitligare värdeberäkning.
I allt fall lärer det icke vara svårare för en blifvande pantegare än för en
köpare, att förskaffa sig besked om en ifrågakommen fastighets värde; och hvarje fastighet,
som kan serskildt säljas eller annorledes afyttras, bör således äfven kunna åsättas
serskildt värde då den intecknas.
Hvad i öfrigt blifvit anmärkt emot den så kallade delningsprincipen, synes mig icke
erfordra vederläggning. Att den icke är tillämplig då en för bestämdt belopp intecknad
fastighet styckas, ligger i sakens natur. För ett sådant undantagsfall måste en modifierad
solidaritetsprincip tillämpas, en sådan som Utskottet antagit till allmän regel, om man icke
heldre vill, att, derest intecknad fastighet styckades, hvarje del af hela fastigheten skulle
ansvara för en motsvarande del af den intecknade fordringen, samt att, om någon serskild
del af fastigheten vid blifvande försäljning icke uppginge till det belopp, som motsvarade
derå löpande andel af hela fordringen, bristen skulle på de öfriga lotterna fördelas
efter det förhållande, som förr nämndt är.
af Herr Wetterberg; ”Från det af Lag-Utskottet tillstyrkta förslag i 18 § har jag
skiljt mig så till vida, som jag ansett, att då inteckning på grund af egarens medgifvande
sökes i flera fastigheter för samma fordran, det alltid bör i den handling, som innehåller
detta medgifvande, vara uppgifvet för hvad belopp eller del deraf hvarje fastighet serskildt
häftar. Behofvet att beräkna ansvarigheten för den odelade fordringen fastigheterne
emellan efter förhållandet af hvardera fastighetens serskilda värde till sammanlagda värdet
af dem alla borde endast ifrågakomma vid det fall att gäldenären bestridde anspråk på inteckning;
och det vingleri, som kan föranledas af stadgandet derom att, derest uppskattningen
af egendomen till allmän bevillning ej finnes för året näst förr än inteckningen
söktes, den uppskattning skall beräknas, som efter sagde tid först skedde, kunde då mindre
ofta inträffa.
Utan sådan bestämd uppgift uti inteckningshandlingcn kunde domaren icke bevilja
inteckningen, men deraf föranleddes ingen annan olägenhet, än ett uppskof med ärendet,
under det förmånsrätten likväl komme att räknas från ansökningstiden.
Bih. tilt B. St. Prat.. 1850—51. 7 Sami. I Afd. 18 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 20.
I
Hf:o 30.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 3 Juli 1851, kl. 5 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rutt för part
att återfå till öfver-rätt ingifne handlingar.
Hedervärda Bondeståndet har till Lag-utskottets behandling öfverlemnat ett till ståndet
ingifvet memorial, deruti Riksdagsfullmäktige!) lars Rasmusson från Bohus län anmärkt
att, då den part, som vid under-rätt ingifver handlingar, återbekommer desamma sedan
rätten deraf tagit kännedom, behålla deremot öfver-domstolarne alla dit inlemnade protokoll
och handlingar, oansedt den sak, för hvars utredning inlemnandet skett, blifvit afgjord.
Giltigt skäl saknades dock till denna olikhet; och då det icke kunde vara Domstolens åliggande
att vårda enskildes handlingar under längre tid än de för pröfning behöfdes; samt
sådant endast förorsakade' besvär för embetsman och kostnader för staten, har Lars
Rasmusson föreslagit ”att parter måtte berättigas alt, vid domars och utslags utgifvande,
återfå protokoll och handlingar, som de till öfver-rätt eller Konungens högsta domstol ingifvit“,
samt att lagen, så vidt den för närvarande deremot lägger hinder, följaktligen måtte
ändras.
Detta förslag påkallar således i första rummet svar på den fråga: hvilka äro de hinder,
som lagen i berörde hänseende innefattar? — och svaret måste sökas i 30 kapitlet
Rättegångsbalken jemte åtskillige i ämnet utfärdade serskilde författningar. Sedan i 3 §
af nämnde kapitel blifvit föreskrifvet, att Hofrätten skulle, efter det part fått Hofrättens
tillstånd att under Konungens pröfning draga Hofrättens dom och utslag, låta väl och rent
afskrifva parternes skrifter och alla bilagor, med skriftliga berättelsen deröfver, hvarå dömdt
är, så ock serskildt hvad för rätta är taladt och svaradt, med Hofrättens omröstning till
domslutet, med åläggande derjemte för parten att lösa det ut med en daler för hvart ark;
stadgades i kapitlets 7 § alt, sedan parten visat sig hafva fullgjort hvad honom ålåg att iBih.
till R. St. Brot. 1850 # 1851. 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
3 Lay-Utskottet* Betänkande, N:u 30.
akttaga för rätt att hos Konungen fullfölja saken, Hofrätten borde gifva till parten ut eller
till Konungen insända de inlagor med hvad dertill hörde, sorn afskrifne voro. Skyldigheten
att afskrifva handlingarne blef emedlertid icke långt derefter upphäfd. Detta skedde genom
Kongl. Förordningen den 12 November 1766, som i 10 § 3 mom. påbjöd att, till besparing
af tid, arbete och skrifmaterialier, skulle, vid allt revisions-sökande, original-akten af
Hofrätten till Kongl. Maj:t insändas, sedan parten likväl derför erlagt lösen efter taxan;
hvilket påbud upplifvades medelst Kongl. Brefvet den 31 Januari 1777 ; och annan förändring
har deri sedermera icke skett än att revisions-sökande blifvit, genom Kongl. Förordningen
den 20 November 1845, befriade från förpligtelsen att för handlingarne i Hofrätten
erlägga lösen.
I dessa stadganden måste nu svaret sökas på den fråga Utskottet ofvan framställt.
Vid granskning deraf synes visserligen, som skulle 1734 års lagstiftare varit af den mening
att original-akten borde ligga qvar i Hofrätten; men ehvad meningen ursprungligen varit,
torde nu gällande lagstiftning i ämnet i sjelfva verket ej föranleda till någon annan inskränkning
i parts rätt att återfå till Hofrätten ingifne handlingar, än i det fall att missnöje
emot Hofrätts dom eller utslag blifvit anmäldt och tillstånd till fullföljd deraf blifvit af
Hofrätten gifvet. Då åligger nemligen Hofrätten att insända original-handlingarne, de der
således i denna händelse ej få återtagas. Något uttryckligt förbud i annat fall finnes deremot
icke; och hvad angår till Kongl. Maj:t inlemnade handlingar, så saknas all bestämd
föreskrift i förevarande hänseende.
De nu omförmälde stadganden röra emedlertid blott de saker, som fullföljas hos Kongl.
Maj:t, efter anmäldt missnöje och erhållet serskildt tillstånd; och följaktligen icke de mål,
som genom besvär dragas under Kongl. Maj:ts pröfning. I dessa, likasom i de förra, qvarstanna
dock handlingarne i Flofrätten, derifrån de infordras genom Justitie-revisionen, derest
underdåniga besvär blifvit anförda, då de komma att förvaras först i sistnämnde verks arkiv
och sist i Riks-arkivet. Hofrätterne neka emedlertid vanligen icke parter, då de sådan#
äska, att emot qvitto få återtaga de af dem ingifna protokoll och beslut, åtminstone sedan
de mål, till hvilka samma handlingar höra, blifvit afgjorda och besluten vunnit laga kraft;
hvaremot andra företedda handlingar i allmänhet ej återfås utan emot afskrift, som jemväl
fordras för rätt att återbekomma handlingar i mål, hvilka fullföljts hos Kongl. Mäj:l.
Möjligtvis har man med denna försigtighet afsett att i öfver-rätten alltid böra finnas
de bevis, hvarpå rätten grundat sin dom, och som ej äro att tillgå bland offentliga handlin
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 30. 3
gar, såsom domstolars protokoller och beslut; samt att parters säkerhet fordrar, att de
handlingar, som för dem äro af vigt, ej må tillintetgöras. Denna försigtighet synes emed
lertid
ej vara behöflig eller rätt lämplig. Rättens dom bör innefatta skälen derför; och
det måste vara partens ensak att sjelf förvara de handlingar, som för hans rätt kunna vara
af vigt. Att hindra sådant vore ett alltför utsträckt förmynderskap å statens sida öfver
medborgare.
Vid bedömande af förevarande fråga måste afseende likväl göras å beskaffenheten af ingifne
handlingar. — Man bör nemligen taga i betraktande dels att de enskilda handlingar,
såsom kontrakter, m. m., hvilka part företett, kunna inverka på vederpartens rätt, dels ock
att den part, som fullföljer talan, kan vara nödsakad att, för rätt dertill, förete antingen
borgen för ådömde böter, för den kostnad och skada vederparten kan komma att tillerkännas,
för ådömd ersättning, eller bevis att han i vederbörlig ordning nedsatt omtvistade belopp,
m. m. Att sistberörde slags handlingar aldrig må återtagas, så vida parten icke
blifvit befriad från eller betalt de böter, eller ersättningar, eller annat, hvarom fråga är,
lärer vara ostridigt; och egde part att i Hofrätt återfå handlingar af förstnämnde slag, utan
afseende derå att Hofrättens beslut öfverklagas, kunde han sätta Högsta Domstolen ur till
fälle
att meddela den pröfning, som vederparten medelst ett måls underdåniga fullföljd
åsyftar. Rättigheten att återfå handlingar af omförmälde art måste följaktligen, såsom hittills,
bero på pröfning, desto heldre som det en och annan gång visat sig att dylika
handlingar gifvit anledning till brottmåls-undersökningar, hvilka skulle göras omöjliga,
derest parten tillerkändes en ovilkorlig återtagningsrätt. Men deremot anser Utskottet, hinder
ej möta för part att i Hofrätt, oansedt talan fullföljes emot Hofrättens beslut, samt i
Justitie-revisionen, sedan der bevakadt tjiiål är afgjordt, återtaga i målet ingifna protokoll
och beslut jemte andra offentliga myndigheters handlingar. Ilan kan deraf vara i 'behof
för bland annat utförande af sin talan i Högsta Domstolen och han sätter den andra parten
derigenom icke ur tillfälle att, derest han påkallar Högsta Domstolens pröfning, kunna
vinna denna pröfning.
Med nu antydda modifikation understödjer således Utskottet motionärens framställning.
Efter hvad Utskottet ofvan visat, skulle dock ett stadgande i denna syftning innebära icke
någon egentlig förändring i gifna föreskrifter, utan fast mera ett fullständigande af föreskrifterne
i ämnet, för häfvande af ett antaget bruk och för undanrödjande af de kostnader
och besvär, som part nu måste vidkännas, då han vill återtaga till öfver-rätt ingifne hand
4 Lag-Utskotlets Betänkande, N:o 30.
lingar. Frågaa derom har ock tillförene vid serskilda tillfällen varit föremål för pröfning
af Rikets Ständer, som dervid yttrat enahanda åsigter, som Utskottet; och det är derföre
som Utskottet anser sig ega desto större skäl till sitt vördsamma tillstyrkande
att Rikets Ständer måtte besluta en författning så lydande:
Sedan till Hofrätt inkommet eller i Kongl. Maj:ts Justilie-revision
bevakadt mål blifvit afgjordt, vare part berättigad
att, dä lian hos vederbörande tjensteman sig anmäler,
emot qvitto återtaga de af honom ingifna protokoll
och beslut i målet jemte andra handlingar af sådan beskaffenhet,
alt desamma finnas hos offentlig embetsmyndighet alt
i hufvudskrift tillgå; ankommande på vederbörandes pröfning
huruvida andre handlingar, än nu omförmälte, må
parten återställas, samt huruvida sådant må slce emot bevittnad
afskrift eller derförutan.
Stockholm' den 3 Juli 1851.
Reservation
af Herr Carleson, E. "Då, efter mitt omdöme, i nu gällanda lagar och författningar
något hinder för vederbörande att, på sätt och i den ordning Utskottet föreslagit, återbekomma
handlingar, som i något rättegångsmål blifvit till Hofrätten eller Kongl. Maj:ts Justitie-revision
ingifne, icke förefinnes, kan jag för min del icke anse den föreslagna författningen
vara af behofvet påkallad, utan hemställer att Riksdagsfullmäktige!! Lars Rasmussons
motion må lemnäs utan afseende.
Lag- Vta k otte Is Betänkande: N;o 3L
o
Xo :ii.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 3 Juli 1851, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i.
Kongl. Förordningen den 29 Juli 1812, angående åtskilliga
omständigheter, sora höra iakttagas vid andrings sökande
i Konsistorii utslag.
Uli berörde Kongl. Förordning stadgas: “att den, som vill söka ändring uti Konsistorii
utslag i mål, sorn derifrån omedelbarligen dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, bör icke
allenast, inom samma tid, som de underdåniga besvären skola till Kongl. Maj:t ingifvas,
Konsistorium om denna sin föresats underrätta, utan ock, inom utgången af lika lång tid
derefter, med bevis inför Konsistorium styrka, att han sina besvär i laga tid och ordning
ingifvit; att enahanda sätt likaledes måste iakttagas uti de mål, som från Konsistorium
fullföljas i Hofrätt ocb derifrån hos Kongl. Maj:t, så att Konsistorium åligger i hänvisningen
till besvärs anförande, som å utslaget tydligen bör utsättas, äfven införa, att den missnöjde,
inom samma tid, som han eger sina besvär, efter hvad för hvarje ort är föreskrifvet,
till Hofrätten ingifva, skall hos Konsistorium anmäla, att han ämnar öfver utslaget besvär
anföra och derefter, inom trettionde dagen från sista inställelsedagen i Hofrätten, med
bevis derifrån inför Konsistorium styrka, att han sina besvär ingifvit, så vida desamma
skola komma under pröfning; äfvensom att Hofrätten bör, jemte meddelande af hänvisning,
i hvad ordning dess utslag i omförmälde mål må dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, föreskrifva
klaganden att, inom besvärstidens utgång, hos Konsistorium anmäla sitt tillämnade
ändringssökande, och derefter, inom trettionde dagen från den dag, då de underdåniga besvären
sednast skola vara ingifna, hos Konsistorium med bevis styrka, att han sin klagan
verkligen fullföljt, vid äfventyr att, om något häraf underlåtes, vara all vidare talan i målet
förlustig.
Bland de skyldighoter, som sålunda äro ålagde klagande uti mål af förevarande art,
skola, efter hvad Biksdagsfullmäktigen Petter Gabrielsson från Kronobergs län uti ett
6 Lag- tits k utte ta Betänkande, N:o 31.
till Hedervärda Bondeståndet ingifvet memorial anmärkt, en del vara ej allenast obchöflige,
utan äfven betungande för de klagande. Det vore nemligen helt och hållet öfverflödigt att
anmälan göres i Konsistorium om föresats att klaga öfver Konsistor» eller Hofrätts utslag;
och föreskriften att bevis öfver fullföljd klagan bör i Konsistorium företes kunde ej eller
anses nödig. Föresatsen att klaga kunde möjligen frånträdas; hvadan anmälan derom följaktligen
innefattade icke något så beskaffad! bevis, att det borde tjena till grund för åtgärder
å Konsistor» sida; och som besvär af ifrågavarande beskaffenhet vanligen utställdes
^ill förklring och Konsistorii utlåtande, erhölle Konsistorium dymedelst den underrättelse,
som varit afsedd med föreskriften om företeende af bevis öfver fullföljd klagan. Afgjordes
emellertid besvären utan kommunikation, så finge i allt fall Konsistorium, derest målet
omedelbart fullföljts hos Kongl. Maj:t eller underställningsvis inkommit till Hofrätten, del
af det beslut, hvarigenom besvären blifvit pröfvade; och om det föreskrefs att alla besvär
i mål, som konsistorium afgjort, borde kommuniceras, med undantag likväl af dem som
blifvit hofrätt underställde, förvissades man att konsistorium städse i tid vunne erforderlig
upplysning. Derigenom kunde parter undvika ej allenast besvär, utan äfven de betydliga
utgifter, som åtgå till lösen af de flera bevis, hvarmed klagande part, med anledning af
ifrågaställde föreskrifter, nu måste sig förse; och det är i följd deraf sorn Petter Gabrielsson
föreslagit att samma föreskrifter måtte upphäfvas, åtminstone så vidi de tillämpas
på frågor rörande ”skolväsendet, och kyrkoförhållanden, hvilka fullföljas från sockenstämma
till konsistorium," särdeles som meningen med oftanämnde författning, enligt motionärens
förmenande, varit alt ”försvåra och uppehålla klagan öfver Konsistoriernes beslut och derigenom
utvidga deras makt.”
Lag-utskottet, till hvars yttrande denna motion blifvit öfverlemnad, delar emedlertid
icke motionärens berörde åsigt om meningen med förevarande författning eller egentligen
de föreskrifter, hvilkas upphäfvande blifvit yrkad. De hafva sin grund i de förbindelser,
som blifvit ålagde konsistorierne. Biskopen och Kapitlet böra, heter det i 15:de punkten
af Kongl. Förordningen huru med rättegång i Domkapitel skall förhållas den 11 Februari
1687, ”döma uti de saker, sorn förefalla vid visitationer och prestmöte» och de som angå
preste- och skole-stånds-personer, högre och lägre, hvad deras embeten och fel vidkommer
uti lära och lefverne oell hafva deru på en noga och allvarsam uppsigt;'1' och på
det konsistorium skulle med större säkerhet kunna utöfva denna uppsigt, stadgades i förordningens
24:de punkt, alt, om någon part vore missnöjd med konsistorii utslag samt
Lag-Utskotlets Betänkande, N:o 81. 7
tänkte deröfver klaga, borde han, inom åtta dagar sedan utslaget honom kungjordt blifvit,
”sin åstundan med höfliga ord konsistorium tillkännagifva eller vara deraf förlustig’’. Således
fann man redan då nödigt att göra en anmälan af den art, som nu ifrågaställde, till
vilkor för rätt att klaga. Om roan tager i betraktande att den konsistorierne ålagda tillsynen
öfver de angelägenheter, som derunder lyda, är förenad, åtminstone i flera fall, med
skyldighet att vaka öfver verkställigheten af dess beslut, så måste man jemväl erkänna behofvet
deraf att konsistorium varder linderrättadt om sådane förhållanden, som på verkställigheten
kunna inverka. Ett sådant förhållande är obestridligen klagan öfver dess beslut;
och derföre meddelades nu omförmälte föreskrifter först genom serskilde författningar
och slutligen medelst 1812 års åberopade förordning.
Att borttaga desamma skulle ej eller vara välbetänkt. Snarare torde de genom senare
tiders lagstiftning kunna anses än mera behöflige. Så är t. ex. förhållandet då förslag till
prestval blifvit upprättadt. Sedan sådant skett åligger konsistorium att förordna om profpredikningars
hållande och att derför skyndsamt bestämma tid. Skulle nu icke den öfver
förslaget missnöjde vara skyldig att inom viss kort tid anmäla huruvida han ämnar klaga,
behöfde konsistorium afvakta allt för lång tid innan föreskrifne åtgärder kunde vidtagas,
oansedt sednast utfärdade författning i ämnet haft till ändamål att befordra skyndsamhet.
Flera likartade fall förefinnas; oeh derföre har Kyrkolags-kommitéen i dess utarbetade
förslag till Kyrkolag bibehållit föreskriften derom, att den, som vill klaga öfver konsistorii
beslut, skall derom hos konsistorium göra anmälan. De olägenheter motionären anmärkt
äro ej eller af den beskaffenhet att de böra föranleda till förändring uti en lag, hvars efterföljd
ostridigt leder till ordning och reda i det allmänna; och följaktligen anser Utskottet
sig ega tillfyllestgörande anledning till sitt vördsamma tillstyrkande
att i/råga\arande motion malte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 3 Juli 1851.
8
Lag-Utskottets Memorial, No 32.
Xio 32.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 3 Juli 1851, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets betänkande
N:o 24, öfver Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition angående
ändring för vissa or Ur af stadgandet uti 20:de
kap. 6 § Byggninga-balken samt Kongl. Förordningen den
3 September 1755 om tiden då damlucka skall vara öppnad.
Detta betänkande bar, på grund af framställda anmärkningar, blifvit af Hedervärda
Bondeståndet till Lag-utskottet återremitteradt, men sorn detsamma, enligt till Utskottet
ankomna protokolls-utdrag är vordet bifallet af (ifrige Riksstånd, nemligen af Höglofliga
Ridderskapet och Adeln samt af Högvördiga Presteståndet under den 21 och af Vällofliga
Borgareståndet under den 17 nästlidne Maj, samt tre stånds mening i frågor af förevarande
beskaffenhet, jemlikt 87 § Regeringsformen och 3 punkten af 49 § Riksdagsordningen,
utgör Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande i anledning af de framställda
anmärkningarna ej erfordras; hvilket Utskottet härmedelst får hos Hedervärda Bondeståndet
vördsamt anmäla.
Stockholm den 3 Juli 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 1851.
Lag- lIskof/e/s Betänkande, N:o 33.
\
H:0 :I3
Ank. lill Exp.-Utsk. <1. 7 Juli 18r> 1, kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående Förlikning
s-kommit éers inrättande.
Redan vid 1809 års riksdag gjordes framställning i enahanda syftning. Genom en
den 10 Juli 1795 utlärdad författning hade förliknings-kommissioner blifvit stiftade i vära
grannstater Danmark och Norrige; och de välgörande verkningar, som inrättningen der
ansågs medföra, åberopades här till stöd för framställningen. Den föranledde emedlertid
icke åsyftad följd. Man fann nemligen inrättningen hvarken behöflig eller verkställbar här
i landet, och samma åsigter, hvilka jemväl hyllades af den år 1811 tillsatta Lag-kommité,
gjorde sig äfven inom representationen gällande, intilldess 1841 års Ständer uttalade ett
erkännande om nyttan och behofvet af omförmälde inrättning, såsom befordrande en fredligare
sammanlefnad samt rattegångars minskning, och för thy, i underdånig skrifvelse,
anhöllo att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition meddela Rikets Ständer ledning för de
reglementariska stadganden, som borde iakttagas vid organisationen af en dylik inrättning.
Men det oansedt rönte saken ej eller nu framgång. Kongl. Maj:t öfverlemnade nemligen
ärendet till behandling af den för granskning af Lag-kommitéens förslag til! Civil- och
Kriminal-lag då tillförordnade lagberedning, som i underdånigt betänkande yttrade: att då
beskaffenheten af Svenska Domstolar, betraktade i deras varande skick eller med de förändringar,
som voro i fråga att införas, ej föranledde något behof af de föreslagna förlik—
nings-kommitéerne; — då dessa för rättvisans befrämjande icke lofvade någon verklig fördel;
då tjenlige ledamöter i desamma hvarken vore eller inom en oberäknelig tidrymd
kunde i allmänhet blifva att tillgå; och då ej blott för dessa ledamötei, utan ock för sjelfva
de rättsökande, anstalten skulle blifva besvärlig och betungande, utan att tjena till verkligt
Bilt. till B. St. Prof. 1850 Sr 1851. 7 Sami. 1 Afd. 20 Håff. i
2 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 33.
gagn, Beredningen trodde skäl vara att i underdånighet afstyrka införandet af en dylik anstalt,
och på grund häraf uteblef den af Ständerna äskade propositionen. Frågan väcktes
) ikväl ånyo tiii lif vid derpåföljde riksmöten af särskildo representanter; men de af Lagberedningen
uttalade åsigter blefvo rådande.
Emedlertid hade idéen om nyttan och ändamålsenligheten af ifrågaställa anstalter
vunnit allt flere och flere anhängare här i landet, samt förliknings-kommitéer till ett betydligt
antal bildats i riket af en del kommuner sjelfve; och deras verksamhet skulle, enligt
hvad en af Lagberedningens ledamöter i sin emot förenämnde underdåniga betänkande afgift)
a reservation upplyst, i allmänhet hafva medfört åsyftad följd, eller rättegångars förekommande
genom billiga förlikningar, samt beredande af fridsamhet och försonlighet.
Med aktgifvande å denjallmännare benägenhet för saken, som således hade uppenbarats,
och då det i många fall kunde vara önskvärdt för personer, som med hvarannan råkat i
delo, att i närheten hafva en inrättning, till hvilken de kunde vända sig för att möjligtvis
vinna uppgörelse af tvister i förlikningsväg, utan nödvändighet att underkasta sig det obehag,
den tidspillan och de kostnader, som med en formlig rättegång äro förknippade, ansåg
sig omsider Lag-beredningen, vid lag-förslagens slutliga revision, hafva anledning att frånträda
sina förut yttrade åsigter. Den trodde sig dock icke böra föreslå inrättandet af
formliga förliknings-kommitéer, utan blott söka befordra bildandet af anstalter, verkande i
samma riktning som dessa; och för sådant ändamål är det förslag framstäldt, som återfinnes
i 31 kap. af Lagberedningens förslag till Rättegångsbalk i tvistemål. Det är bygdt hufvudsakligen
derpå: att anstalterne böra vara af helt och hållet kommunal beskaffenhet; att
således hvarje stad eller socken skulle ega att, på sätt om val till ledamöter i stads- eller
socken-nämnd stadgas, välja en eller flere gode män att, när de derom anlitades, gå parter
tillhanda med bemedling af förlikning, samt att, der sådant val ej skett, stads- eller socken-nämnden
skulle utse en eller flere af sina egna ledamöter att i detta afseende lemna
biträde; att sakens instämning till domstol dock alltid borde föregå gode männens anlitande,
så att sådant ej måtte ske onödigtvis eller i otid och på det att gode männens försök tili
förliknings bemedlande kunde grundas på säker kännedom om det påstående, hvarom tvisten
handlar; att försöket borde ega rum innan saken första gången kommer för rätten;
äfvensom att den, som vill söka förlikning, bör kalla sin vederpart till mötes inför gode
männen, vid påföljd för den kallade att, om han utan laga förfall uteblifver vid utsatta
mötet, gå miste om rättegångskostnaden vid första domstolen, ändå att han saken vinner.
Lag-itskottets Betänkande, N:o 33. 3
Detta förslag, för hvars uppgörande Lagberedningen äfven åberopat 1841 års Ständers
underdåniga önskan, har val icke blifvit inför Rikets Ständer framlagdt; men frågan om
inrättandet af förlikningsanstalter har emedlertid åter igen blifvit gjord till föremål för
Ständernas pröfning. Riksdagsfullmäktigen Petter Pettersson från Jönköpings län har
nemligen inom Hedervärda Bondeslåndet upptagit samma fråga genom en till Lag-utskottets
behandling öfverlemnad motion, deri han, i afseende på föriiknings-kommitéers bildande
och verksamhet, gjort följande framställning:
“Väre i riket inrättade socken-nämnder skulle, efter min tro, härtill vara bäst passande
till förliknings-kommitéer, som på förhand således redan voro organiserade, hvilka
skulle på bestämdt ställe sammanträda, t. ex. åttonde dagen före livart i häradet infallande
lagtima ting. Då vederbörande utfärdat stämning, sorn, utom ämnet för rättegången, skulle
innehålla, åliggande vid ett lämpligt vite (af t. ex. 1 å 2 r:dr, de fattiges ensak) för parterne,
att å uppgifven tid inställa sig inför den förliknings-kommité, der jorden ligger, om
frågan rörde jord eller dithörande tvister, elier i ersättningsfrågor der svaranden hade sitt
hemvist, å ömse sidor försedde med de upplysningar och handlingar, hvaraf de ville sig
begagna. Härefter vore kommitéen i tillfälle att gifva sina råd och upplysningar samt
sammanjemka stridiga meningar och göta förlikningsförslag, alllid med rättighet för parterne
att emottaga eller förkasta desamma. Dessa ledamöter, vanligen de tvistandes vänner
och socknemän, som de egde förtroende för, skulle då komma i tillfälle att förlika de stridiga
meningarne, hvilka ock ofta såsom grannar torde bättre hafva reda på många sakers
beskaffenhet, än af illa underrättade eller okunnige vittnen. Vore kommitéen så lycklig
att kunna förena de tvistande, så vore deras mödor rikt belönte; önskade parterne att
en eller flere af ledamöterne företoge en vidare utveckling genom liqviders och räkningars
uppgörelse, som rörde ämnet, kunde de derför icke neka en billig ersättning, hvarförutan
ingen dylik finge ega rum. — Återigen om ingen förening kunde tillvägabringas, komme
rättegången att fortgå i laga ordning, sedan stämningen af kommiléens ordförande blifvit
påtecknad, att parterne iakttagit inställelse, utan att förening kunnat ske.”
Ehuru omförmälde förslag väsendtligen afviker från Lagberedningens, utgå likväl båda
ifrån den åsigt att ifrågaställde anstalter endast äro lämplige såsom kommunal-inrätlningar.
En dylik åsigt har jemväl varit den, som företrädesvis blifvit omfattad af dem bland representationen,
hvilka, vid de flera tillfällen ämnet varit föremål för öfverläggning, förordat
saken. Men bör emedlertid lagstiftningen deråt gifva stöd'1? eller med andra ord: kan aD~
4 Luff-Utskottets Betänkande, N:o 33.
stalten anses vara af behofvet påkallad och skulle den kunna komma att medföra någon
verklig fördel för det allmänna?
Man invänder väl att de förhållanden, som i andra länder föranledt inrättandet af förlikningsanstalfer,
eller domstolars otillgänglighet, nödvändigheten att anlita sakdrifvare och
invecklade processuella former, ej äro för handen här i landet, der första domstolen isynnerhet
är lätt tillgänglig, der rättsökande sjelfve kunna besörja sina rättsangelägenheter och
utföra sina tvister; der rättegångsformerna äro enkla; och der domaren har till åliggande
att råda parter att förlikas; äfvensom att staten måste anses hafva uppfyllt sin pligt, då
den i domaren lemnat medborgaren en tillflygt och ett värn inot orättvisa och förtryck;
— Men huru skall man då tyda den benägenhet för anstalten, som, på sätt nämndt är, under
sednare tider här i landet omisskänneligen uppenbarat sig? — Ligger icke i denna
benägenhet, i detta genom handling på mångfaldiga ställen uttalade tänkesätt, erkännandet
af ett behof i omförmälde hänseende?
Att befordra fridsamhet och försonlighet medborgare emellan är ock ett af statens yppersta
ändamål. Derföre ålades Domare af 1*34 ars lagstiftare att alltid i första rummet
råda parter till förlikning, att söka i godo bilägga deras stridigheter, så att de ej behöfde
fly till lagen; och denna från vår äldre lagstiftning hemtade lära har äfven gjort sig gällande
hos Europas mest civiliserade folk. Lagstift.irne hafva nemligen icke kunnat förbise
den makt passionerna utöfva på menniskan; att den af dem mången gång vilseledes; samt
att de oftast finna näring i rättegångar; och de hafva sökt botemedlet i institutioner af nu
ifrågaslällde beskaffenhet.
Oin behofvet deraf följaktligen måste erkännas, så lärer fördelarna ej eller kunna ifrågasättas.
Institutionen har emedlertid i olika länder olika utbildats. På liera ställen
har den antagit form af offentlig embetsmyndighet; men under sådan form lärer den ej
här i landet kunna komma i fråga. Den väg motionären likasom lagberedningen anvisat,
synes här lämpligast, ty den öfverensstämmer bäst med den frihet, som bör råda i frågor
af förevarande art. All förlikning måste nemligen tänkas frivillig; och den offentliga myndigheten
innebär i sig alltid ett tvång. Här är nemligen icke fråga om en lagens tolk,
som går att tyda och uttala dess bud, utan om män, som, valde af folkets förtroende, söka
mana dem, hvilka stå färdiga att kasta sig in på rättegångens stridsfält med alla dess obehag,
alla dess kostnader, till frid och försoning; att dem emellan bilägga uppkomna stridigheter,
utan att inverka pä deras frihet. Blifva båda under sådana förhållanden belåtne,
Lay-Utskottels Betänkande: N:o 33. ä
så är äfven rättvisans fordran uppfyld. Någon egentlig lagkunskap behöfves derföre ej af
desse män. Känslan af rätt i förening med det sunda förståndet är här den egenskap,
som gör tillfyllest; och fruktan att anstalten skulle blifva alltför betungande för dem, sorn
få förlikningskallet sig anförtrodt, häfves vid betraktande af de mångfaldiga dylika anstalter,
sorn i riket uppstått och i åratal varit verksamma, utan att sådant varit påkalladt genom
lagstiftningen.
Att deh bör gifva stöd åt anstalter af den syftning, som ifrågaställde, torde derföre ej kunna
förnekas; och härmed ar Utskottets åsigt i ämnet angifven. Utskottet har alltså uppgjort
nedanstående förslag. Dervid har Utskottet i det närmaste följt det af Lagberedningen utarbetade,
såsom, efter Utskottets åsigt, lämpligare än motionärens. Utskottet har likväl i
så målto afvikit, alt Utskottet ansett den part, som, ehuru kallad till förlikningsmöte, ej
vill dervid sig inställa, icke eller vara dertill skyldig, utan att behöfva vidkännas någon
påföljd för ett dylikt undandragande, så framt han derom underlättar, så väl vederpart,
som förlikningsman. Utan en dylik rättighet vore friheten ej nog iakttagen; och derpå
torde afseende föret)ädesvis böra fästas vid institutionens införande. Lagstiftningens egentliga
syftemål synes nemligen för det närvarande blott vara att gifva form åt den institution,
som den allmänna andan framkallat.
För de bestämmelser, förslaget i öfrigt innefattar, äro grunderne redan antydda eller af
den art, att de ligga i sjelfva bestämmelserne. Emedlertid får Utskottet erinra att stadgandet
i föreslagne författningens 4 g är hetntad ur den lag, suni för förliknings-kommitéerne
i Norige är utfärdad. Den synes behöflig. Hvad som under bemedling till förlikning af
de tvistande yttras måste anses hafva blifvit vttradt under förtroende, och bemedlingen bör
jcke vidtagas för framlockande af bevis till förmån för någondera parten.
Med anledning häraf tillstyrker således Utskottet vördsamt,
att Dikets Ständer måtte besluta följande:
Författning angående förlikningsman:
1 8.
(jäll, socken eller Siad ege, på säll sorn om val lill ledamömöter
i socken- eller stadsnämnd serskildt stadgas, välja gode
män, en eller flere, alt gå parter tillhanda med bemedling
af förlikningar, då de derom anlitas. Der annan eller an
-
Lag- i (skotteIs Betänkande, .V:o 33.
dre ej valde blifvit, skall sorken- eller stads-nämnden utse
en elter flere af sina ledamöter alt, såsom gode män, det biträde
lemna, som nu är sagdl. Och vare inom hvarje gäll,
socken elter stad, genom kungörelse i kyrkorne, lillkännagifvet
hvilken eller hvilka gode män blifvit inom samma gäll,
socken eller stad utsedde.
Ej må någon, sorn lill god man vald blifvit, den befattning
sig undandraga förr än han densamma 2 är innehaft,
der lian ej giller visa sådant förfall, sorn medför befrielse
från skyldighet alt i socken- eller slads-nämnd ledamot vara.
2 §•
Vill part, sedan i saken stämdt år. men innan den första
gång för rätten kommer, söka förlikning, och är målet
af den beskaffenhet, alt förlikning deri, enligt lag, gälla må;
läte han då kalla sin vederpart sig till mötes hos den eller
de gode män, som efter 1 8 blifvit utsedde i gäll, socken
eller ståå, der vederparten bor. Kallelsen skall af sådan god
man utfärdas, och varde, genom dens försorg, som den äskat,
vederparten tillställd, sist tre dagar före den dag, som till
mötet utsatt är. Ej vare någon pä sådan kallelse skyldig
att längre resa göra, än tre mil från stället der han vistas.
3
Vill parl, som kallad varder, sig lill förlikningsbemedling
ej inställa, bör han sådant tillkännagifva, medelst påskrift
å kallelse eller serskild skrift, sorn genom hans försorg
dock skall kungöras vederparten dagen före den, som
blifvit utsatt för inställelsen inför gode män, samt desse sist
å bestämda inställelsetiden. — Ender låter han sådan anmälan,
håfve lian förlorat rättigheten till ersättning för rättegångskostnaden
vid första domstol, ändå att han saken vinner,
der han ej gitter visa alt lian laga förfall haft. kallelsen
bör likväl innefatta underrättelse om hvad sålunda ålig
-
Lag-Lin holten Betänkande. N:o 33. 7
ger den, som kallad varder, men ej vill till förtikningsbemedling
möta vcderparten.
4 §•
Ej må god man, derest förlikning emellan parter ej bemedlas
kan, utan målet vid domstolen förekommer, åberopas
lill vilne om hvad parterne vid bemedlingsförsöket i afseende
pä målet lennna hafva erkänt och yttrat.
Stockholm ilen 3 Juli 1831.
Reservationer.
Af herr tlrefve Sparre, Erik: Ehuru jag erkänner vigten af förlikning, såsom ett
medel att förebygga rättegång, samt det välmenande i föreslående förslag, kan jag likväl
ej biträda detsamma, såsom varande, efter mitt förmenande, opraktiskt, ofullständigt och sannolikt
ulan annan verkan än att bereda ännu ett besvär för rättsökande. Det är således
icke i fråga om sjelfva saken, endast i afseende på sättet, jag skiljer mig från Utskottet.
Jag anser den från våra grannstater lånade tanken att inrätta serskilda lörlikningsanstalter,
skilda från domstolen, icke passande för vårt land, hvarest, i olikhet med hvad annorstädes
äger rum, parterne, serdeles bland allmogen vanligen personligen infinna sig vid tingen.
Det är således vid dessa sammankomster jag anser förlikningen böra och kunna bemedlas.
Jag grundar detla mitt omdöme dels på den erfarenhet jag vunnit derom att en
stor mängd mål redan nu vid tingen förlikas, dels på den kännedom jag eger att i åtskil
liga
orter de försök till förlikningskommiléer som blifvit gjorde misslyckats. På vissa
ställen iiafva de väl visat sig välgörande, men detta beror på tillfälliga förhållanden. Jag
bade derföre inom Utskottet påyrkat att försöket till åstadkommande af förlikning ej skulle
göras till en serskild åtgärd före rättegången, utan sältas i sammanhag med domstolsbehandlingen.
Detta vore å ena sidan att fortgå på den väg våra lagstiftare anvisat och från
hvilken omständigheterne icke tvinga att afvika, och å den andra att underlätta sakens genomförande.
Mitt i denna syftning inom Utskottet framställda förslag var: att vid hvarje
Ting borde vissa af nämnden af närvarande meninghet utses, att vid Tinget bemedla förlikning
emellan parter; samt att deras verksamhet skulle vidtaga om Domaren, efter det
parterne sig inställt inför honom till fullföljd af deras tvist, antingen ''r^äfves manade till
S Lag-Vlskotlels lielunkand<‘, N:o 33.
förlikning eller om parterne då ville förlikas, men ej kunde om vilkoren öfverenskomma. I
dessa händefser skulle parterne genast hänvisas till de utsedde på stället varande förlik—
ningsmännen; och fördelarne häraf vore: l:o att förlikningsförsök icke anställdes i andra
saker än de, hvari förlikning kunde ega rum, alldenstund domaren borde till bemedling
hänvisa; 2:o att parter ej behöfde besväras med serskilda resor och besvär i och lör förlikningsförsök,
eller för fullföljd af rättegång om försöket misslyckades eller för vinnande af
domstolens fastställelse om det lyckades; 3:o att anstalten i omförmälde form icke verkade
tillökning i de med hvarje dag Ökade kommunala bestyren, utan lämpligen bibehölle sin
plats i domstolen; 4:o att den derigenom alltid i rätt tid och ordning blefve anlitad, hvilket
eljest sannerligen ej vore att förmoda; 5:o att då tingsmenigheten gemensamt inför domaren
utsåge förlikningsmannen, desse dymedelst kunde påräkna ett mera allmänt förtroende
än de, som utses socknevis; och 6:0 att man kunde undgå behofvet af en ny institution
och en helt och hållet ny lagstiftning.
En dylik lagstiftning blir oftast ofullständig; och så är äfven förhållandet med det af
Utskottet uppgjorda förslag. Deri saknas nemligen en mängd bestämmelser af väsendtlig
vigt, bland annat följande:
a) orri jäf emot förlikningsman;
b) huruvida part må lillstädeskomma genom ombud;
c) om skyldigheten att förete handlingar till upplysning i saken;
d) om hörande af vittnen; och
e) om förlikningars uppsättande och verkan.
Af Herr Carleson, E. H.: Om möjligen statens väl befordrades derigenom, att dess
medlemmar i alla sina förhållanden till hvarandra bundes genom former, och om den
saknade förbindelse att tillse det dess lagar och inättningar icke må i något hänseende inskränka
medborgares frihet mer än förenandet af allas ostridiga rätt oundgängligen kräfver,
då kunde visserligen derifrån hemtas något stöd för en lag, sådan som den Utskottet föreslagit;
men, enär otvifvelaktig! hvarje form, som genom lagen fastställes, men som kunde
undvikas, är skadlig och alltid innebär en obehörig inskränkning i menniskors frihet, synes
mig åter deruti ligga ett oafvisligt skäl till förkastande af Utskottets förslag. Sedan, på sätt
betänkandet antyder, Rikets Ständer uti den 17 April 1841 aflåten underdånig skrifvelse
anhållit, att Kongl. Maj:t täckts i nådig proposition meddela Ständerne ledning för de reg
lemen
-
Lay-Ltnkotlets Betänkande, N:o 33. 9
lementariske stadgande», som borde iakttagas vid organisation af så kallade förliknlngskommitéer,
afgaf i anledning deraf lagberedningen den 16 December 1842 ett utlåtande,
som så fullständigt ådagalade olämpligheten af statsmakternes ingripande för åstadkommande
af dylika kominiléer här i landet, att frågan derom för den gången förföll, och ur detta
utlåtande, hvartill föga torde vara att lägga, tillåter jag mig, enär detsamma sannolikt icke
är allmänt kändt, att anmärka några hufvuddeiar. Lagberedningen, som vid bestämmandet
af det begrepp, hvarunder det af Rikets Ständer ifrågaställde förslag till förliknings-kommitéer
borde uppfattas, antog för gifvet, att inrättningar, föranstaltade af enskilde eller
menigheter, och hvilkas anlitande berodde af rättsökandes välbehag, hvarken kräfde någon,
samhällsmaktens medverkan eller kunde, i brist deraf, anses oloflige, förutsatte att föremålet
för dess utlåtande endast var frågan om anstalter, som genom allmän försorg skulla
till vägabringas och hvilkas anlitande komme att påbjudas såsom ett förutgående vilkor för
tillträde till de lagliga Domstolarne, yltrade derom, bland annat, "alt det torde vara otvifvelaktigt
att om icke fred och sämja i enskilda lifvet kunde, äfvensåväl som allmänt lugn,
genom rättvisans handhafvande befrämjas, dennas ändamål då borde anses i väsendtlig mån
förfeladt; och att svårligen då något annat medel för den åsyftade fridsamheten skulla
kunna blifva verksamt. Men såvida härigenom för grundsats antoges att offentlig rättvisa
vore den enskilda fredens och enighetens yppersta väktare, kunde förlikningars gagnelighet
icke uppställas såsom regel annorlunda än med vilkor, att rättvisan ej för dem uppoffrades.
Deras syftemål måste vara gemensamt med rättvisans; eller ock saknade de ett allmängiltigt
och med samhälls-inrättningens vilkor öfverensstämmande syftemål.
Men utom det, att således hvarje förlikning, som befrämjade orättvisa, också vore
derigenom skadlig och mot samhällsordningen vidrig, hände äfven esomoftast, att från
denna handling uppkomme följder, hvilka, /ör att icke blifva lika skadliga, måste genom
lagens anlitande afhjelpas; och då en hel kedja af dessa följder kunde utgå från ett dylikt
gemensamt ursprung, blefve i sådant fall slutliga frukten af den illa betänkta förlikningen
endast lika många anledningar till tvister, hvilka stundom hvarken kunde eller borde utan
laga dom afhjelpas.
När fråga väcktes om en allmän anstalt för förlikningars befrämjande, vore följaktligen
denna fråga framför allt beroende deraf huruvida samma anstalt blefve ett medel till befrämjande
endast af sådana förlikningar, som med rättvisan öfverensstämde. Härtill forBih.
till B. St. Prot. 1850 $ 1851. 7 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 2
10 Lag-11 skottets Betänkande, N:o 33.
drades, att män af grundlig lagkunskap komme att leda en sådan inrättnings arbeten. M
nemligen dessa arbeten skulle bestå uti förlikningarnas beredande oell tillstyrkande, och
man med godt samvete icke kunde härutinnan sträcka sitt bemödande längre, än man klart
uppfattade de rättsförhållanden, som vid hvarje tillfälle behandlades, borde en förliknings
tillstyrkande icke i andra fall ega rum, än der det skedde med full öfvertygelse, att rättvisan
icke led eller andra uppoffringar gjordes, än dem den uppoffrande, med öppna ögon
öfver sina anspråk, medgåfve.
Afven för den lagkunnige måste följaktligen icke sällan kunna framställas fall, der han
stannade i villrådighet, huruvida han skulle med godt samvete kunna tillstyrka en förlikning.
I många sådana fall skulle deremot den okunnige icke känna sig återhållen af summa
betänkligheter. I den mån en sådan man egde anseende och öfvertalningsförmåga,
skulle han komma att lyckas i bemedlingen af många förlikningar, och ju mindre tvekan
han dervid hemtade från grundlig insigt i ämnena för de tvister, han bilade, desto mer
skulle dels verklig välmening och dels ofta nog fåfängan att lyckas förleda honom att eftersträfva
utmärkt framgång häruti. Från förliknings-kommiléer, sammansatta eller styrda
af så beskaffade ledamöter, »kulle derföre troligen komma att framvisas det största antal
af tillvägabragta förlikningar; och det borde förutsättas att desse komme att innehålla fel
mot rättsgrunder ej blott i verkligen tvifvelaktiga frågor, utan äfven ofta i sådana, som
för den lagkunnige äro klara och ostridiga. Att dessutom, i oberäkneligt många fall, för
liknings-handlingarne
komme att uppställas utan nödig bestämdhet och sammanhang, borde
med icke mindre visshet kunna förutsättas. Så fördelaktigt det på detta sätt till en början
kunde komma att synas, att en mängd af tvister biefve i godo bilagde, så skulle dock å
ena sidan missnöjet öfver uppoffringar, gjorda utan klart begrepp om hvad, som uppoffrades
och å den andra oredan af följderna, osäkerheten och otydligheten af hvad som blifvit
vunnet, förr eller senare blifva frukter af det okloka nitet och den missledda godtroheten.
Den minskning af rättegångars antal, som här i landet skulle genom förlikningar före
deras anställande kunna tillvägabringas, vöre väl ej att påräkna i andra mål, än som nu
stadnade vid första instansens dom. De öfriga kunde säkerligen icke förutsättas vara af
så litet tvistig beskaffenhet eller drifvas af så billigt sinnade parter, att förlikningar i dem
skulle kunna, eller ofta ens böra, tillkomma, innan någon handläggning af domare föregått.
Häraf följde, att de domstolar, hvilkas göremål kunde genom förliknings-kommitéernas in
-
Lag-Ltekotlets Betänkande, N:o 33. ff
rättande minskas, vore endast första instansens. Vinsten af förliknings-kormnitéernas anlitande,
bestode då i hvad detta kunde kosta mindre, vålla mindre besvär och tidsutdrägt,
än sakernas utförande hos första instansens domstolar. Men såvida allmän fördel härvid
borde afses, mäste emot denna vinst i de mål, som verkligen blifvit bilagde, beräknas den
tillökning i besvär, kostnad och tidspillan, som uppkoinme genom förliknings-försöken, när
de misslyckades.
Då nu tillträdet till de lagliga domstolarne af första instans här i landet vore serdeles
lätt och kostnajerne deraf föga känbara i alla ringare mål, der sakförares biträde hvarken
i allmänhet begagnades eller vore af nöden, syntes fördelen af de genom förliknings—
anstalterne sparade rättegångar blifva så ringa, efter afdrag af hvad förliknings-proceduren
kostat, att den ej ens uppvägde det besvär, sorn förspilldes genom denna procedur, när
den blefve fruktlös.*
Vidare yttrar sig Lagberedningen:
“Annorlunda torde vissprligen kunna förhålla sig med gagnet af förlikningsanstalter i
länder, hvarest saknas den lätta tillgänglighet af domstolarne, som här förefinnes, och rättsökande
tvärtom besväras med alltför kännbara kostnader och omgångar, för att erhålla
laglig behandling af sina rättsanspråk. Under sådane omständigheter kan tvifvelsutan fördelen
af hvarje anstalt till rättvisans befrämjande i än så ringa mån öfverväga dess olägenheter,
jemförda med dem man lider genom domstolarnes otjenliga inrättning och sorn
i synnerhet lör den fattige, skola i vissa länder vara afskräckande. Då lyckligtvis dessa
länders exempel icke här är följdt i domstols-inrättningen, förefinnes här ej heller behofvet
af det ofullständiga hjelpmedel, som man der kunnat anse brukbart till det ondasmildra
nde.“
”1 hvarje fall beror slutligen förslagets antaglighet af tillgången på användbara personer
för dess utförande. Vere inrättningen här i Sverige redan för hand, såsom en qvarlefva
af förflutna tiders kulturförhållande; så hade det ofelbart icke desto mindre långt förut
kunnat sägas, att deri icke mer passade för tiden, änskönt den på sin rätta tid mätte hafva
varit ganska tjenlig. Under ett tidehvarf, då lagarne hade sin tillvarelse endast i folket
minne och begrepp, då de ej kunde innebära annat, än hvad som lefde i folkets tanka och
vilja; i ett tidehvarf af så låg bildningsgrad, men så allmän bildning, då ingen högre qvalifikation
till domare fanns, än som låg i behörigheten att hafva en röst på tinget, der lag
och dom samfäldt utgiogo från den försemlade allmogens godtfinnande, kunde qvalifika-s
12 Lag-Vlskottets Betänkande, A’:o 33.
tionen tili fredsdomare — förlikningsdomare — ej vara mindre allmän, än den till domare.
Då funnos elier kunde, med full behörighet, finnas förlikningskommiteer i hvarje bygd,
socken, by.”
“När detta förhållande ändrades, genom bildningens framsteg och de bildades följaktligen
aftagande antal; när iagarne började skrifvas och lagkunskapen blifva ett studium; då
inträdde redarn den orsak, som småningom, och i mån af det nya tillståndets fortskridande,
skulle vålla en alltjemnt tilltagande sällsynthet af skickliga ämnen till förlikningsmedlare.
Till äfventyrs är det ingen omöjlighet, att under bildningens ytterligare fortgång Iagarne
åter förenklas och deras kännedom i samma mån allmännare utbreder sig; och i samma
mån skall då äfven hända, att medborgaren åter, såsom sådan och utan annan qvalifikation,
mer och mer blir behörig domare, och behörig rådgifvare till förlikning. Annu är likväl
den väg troligen icke beträdd, som skall föra samhällsbildningen närmare dettaj mål. Vetenskapen
arbetar ännu, och torde länge komma att arbeta på lagstiftningskonstens fullkomnande;
och så länge detta arbete fortfar, kommer svårligen lagkunskapen att så popularisera
sig, som den måste göra för att blifva folkets allmänna kunskap. Till dess kan ock
medborgaren, såsem blott sådan, icke vara i besittning af behörigheten att döma eller gifva
råd i rättsfrågor. Byarne, socknarne, pastoraterne (hvilka sistnämnde troligen skulle
blifva förlikningskommitteernes distrikter) ega inom sig i allmänhet icke ämnen till skickliga
förlikningskotnmissarier.”
''Denna slutledning är af erfarenheten bekräftad i ännu högre grad, än som utan erfarenhet
skulle kunna förmodas. Ofverlägsenheten i allmän eller medborgerlig bildning innebär
sällan eller knappast någonsin lagkunskap. Den så kallade ståndspersonen, presten,
den militäre embetsmannen, den bildade privatmannen, äfven då de för öfrigt gjort vetenskapliga
studier, stå alla i detta afseende ungefär på samma trappsteg med bonden edler
stadsborgaren, om icke den sistnämnde är ledamot af stadens eller bonden af landets domstol,
i hvilket fall dessa båda ega ett temligen allmänt företräde. Örn ibland alla dessa
klasser skulle väljas ledamöter lill förliknings-kominittéer; och om billigt afseende dervid
gjordes på företräde i bildning, så vore likväl för hufvudändamålet ganska litet dermed
vunnet. Lagkunnige ledamöter skulle högst sällan stå alt erhålla; och dessa kunde på hela
anstaltens gagnelighet ej hafva annan verkan, än den som här ofvan är framställd.”
“Deremot skulle den komma att medföra den största olägenhet för de personer, som
blefvé med uppdraget besväiade. Denna olägenhet komme ej blott att bestå uti ett oange
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 33. \ 3
nami och otacksnmt arbete, i uppoffring af tid och mångfaldigt besvär. Största obehaget
blefve det, som härrörde från känslan af oförmåga att rätt handhafva det kall, man fått sig
Uppdraget. För många rättsökande åter skulle tvånget att infinna sig hos förlikningskommittéen,
såsom vilkor för rättigheten att göra sin sak anhängig hos domaren, blifva rätt
motbjudande. Oell utan ett sådant tvång komme inrättningen att sakna all betydelse och
verklighet. Om den naturliga friheten att, efter eget val och på eget äfventyr, rådföra sig
med personer, hvilka man anser för sakkunnige och pålitliga, kan nemligen här icke vara
fråga. Så fort tillgången på dylika personer ökas, uppfylles ock förlikningskommittéernes
syftemål af sig sjelf, utan mellankomst af lagstiftningen. I den mån som juridisk bildning
allmännare utbreder sig, måste antalet af oskäliga rättegångar sålunda komma att minskas.
Det vore då för utbredandet af denna kunskapsgren, som samhällsmakten hade att sörja,
när den ville befrämja den välgörande afsigt, som ligger i förslaget om förlikningskommittéer,
af hvilkas införande åter, utan detta vilkor, ingen fördel vore att förvänta.’’
”Att antalet af tvister och rättegångar må kunna minskas, är utan tvifvel en samhällsangelägenhet
af stor vigt; men såvida minskningen bör ske till fördel för rättvisan, icke till
dess förnärmande, synes det alltid vara till domstolarnes och lagsrnes ändamålsenlighet,
som man måste återkomma fiån hvarje reflexion i detta ämne. Om rätt vid domstolarne
skipas med skyndsamhet och kraft, och om den, som har rätt, kommer någorlunda skadeslös
från den rättegång, han nödgats föra; om således förlust och olägenhet hufvudsakligen
drabba den, som kränkt rättvisan, men kostnaderne till dennes motpart deremot godtgöras,
så nära till fullt belopp, som möjligt; då torde, efter lagberedningens tanka, sjelfva hemligheten
lil! Irätlystnadens botande kunna anses funnen. Och så vida man ej bör misströsta,
att ett sådant resultat må kunna af lämpliga lagförbättringar förväntas; synes ock derigenom
skäl vara för hand att hoppas, det förlikningsanstalter här i landet hädanefter oell för
en längre framtid blifva ännu mindre hehöfliga, än de hittills varit.”
På dessa med flere anförde skäl afstyrkte lagberedningen i underdånighet inföiandet
af dylika anstalter i den betydelse, som ofvan omförmäles, och i denna fråga gjorde sig således
äfven der gällande samma åsigter, sorn hyllats af ej mindre lagkommitéen, än äfven
af Rikets Ständer vid alla Riksdagar, utom 1840 och 1841 års, då ämnet varit bragdt å
bane. Den af andra personer sammansatta lagberedning, som sedermera granskade lagkommittéens
förslag till rättegångsbalk, var väl, såsom Betänkandet innehåller, af annan mening
och föreslog i eli tillägg till 31 kap. i rättegångsbalkens förra oel en lag, som afser in rät
-
14 Lag- Utskottets Betänkande, N:o 3J.
tandet af en art förlikningsanstalter, men i någon vederläggning al de skäl deremot, sorn,,
förut gjort sig gällande och hvilkas vigt erkändes, försökte lagberedningen icke, så vidt
motiverne till dess förslag utvisa, att ingå, utan åberopade endast att den trodde afseende
böra fäslas dels å Rikets Ständers ofvanberörde vid 1840 och 1841 års Riksdag gjorde framställning
dels å det förhållande att genom frivilligt bildande af lörlikningskouunitéer på åtskilige
orter i riket en benägenhet för saken visat sig, samt att lör öfrigt det i många fall kunde
vara önskvärdt för personer, som med hvarandra råkat i delo, att möjligtvis vinna uppgörelse
af tvisten i förlikningsväg, utan nödvändighet att underkastas det obehag, den tidspillan
och de kostnader, sorn med en formlig rättegång skulle vara förknippade. Enahanda
motiver hafva nu äfven blifvit anförde af Utskottet, som dertill, under åberopande af lagberedningens
förändrade åsigt, anmärkt att idéen om nyttan af förlikningsanstalter skulle
vunnit allt (lere och (lere anhängare, att den omisskänneliga benägenheten för sådane anstalter
utvisade ett behof delaf, och att, vid betraktande af de mångfaldiga dylika inrättningar,
sorn utan lag uppkommit och verkat, häfdes fruktan, att desse anstalter kunde blifva
betungande för dem, som finge sig förlikningskallet anförtrodt. Med log kunde I i k v ä j
deremot kunna erinras att, sedan, i följd af lagberedningens förstnämnde utlåtande, Rikets
Ständers vid 1840 och 1841 års Riksdag väckte förslag om förlikningskomn itléers införande
förfallit, bör detta förslag icke åberopas såsom skäl, innan motskälen blifvit vederlagde; —
alt äfven om med Utskottet anloges, alt antalet af anhängare af idéen om nyttan af förlikningsanstalter
vuxit, hvilket likväl, efter min lanke, ej är förhållandet, så utgör i allt lall
en sådan omständighet icke något bevis for idéens sanning eller behofvet att genom statsmaktens
mellankomst genomföra densamma; — att ifrån antalet af de förlikningskommittéer,
som enskilde kommuner hafva här och der i landet inrättat, man icke kan nied ringaste
grad al sannolikhet sluta till någon benägenhet för dylika inrättningar, der de ej finnas,
men genom lagens tvång skulle införas; — och att ehuru till äfventyrs det understundom
kan för personer, som med hvarandra råkat i delo, vara önskvärdt att i närheten
hafva en inrättning, till hvilken de med förtroende må kunna vända sig för att möjligtvis
vinna uppgörelse at tvisler i föilikningsväg, så är likväl icke detta en giltig grund för slaten
att ålägga äfven den för förlikningskallet obenägne en skyldighet att å!aga sig detsamma.
Jag bestrider ingalunda nyttan och ändamålsenligheten af förliknings-anstalter,
der deras inrättande och anlitande beror på frivilliga öfverenskommelser emellan de enskilde,
ulan endast der de skulle genom lagarnes tvång införas och upprätthållas, och om
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 33. 15
'lill sirid för denna nain mening andra skäl, än som innefattas i det redan anförda, erfordrades,
kunde ytterligare herntas från de många brister, som i de hittills upprättade
förslag tili lag örn förliknings-anstalter förefinnas, och hvilka icke kunna undvikas i en
lag, byggd på sådan grund som den ifrågavarande. Åtskilliga af dessa brister i Utskottets
förslag hafva blifvit af andre bland Utskottets ledamöter, som reserverat sig emot beslutet,
anmärkte, och flere, såsom mig synes, ganska stora och ganska påtagliga, skulle dertill
kunna läggas, men då jag tror, att olämpligheten af statens ingripande i denna fråga är
tillfyllest ådagalagd, anser jag denna grund vara tillräcklig för afstyrkande af bifall såväl
till här ofvan omförmälde motion, som det af Utskottets pluralitet i anledning deraf framställda
lag-förslag."
Af Herr Rudling: "Jag har icke deltagit uti den i förestående lag-förslags 3 § gifne
bestämmelse, att part, som till förliknings-bemedling kallad varder, men uteblifver utan
föregående anmälan eller bevisligt förfall, skall hafva förlorat rättigheten till ersättning för
rättegångskostnaden vid första domstol, ändå att han saken vinner. Efter min åsigt bör
uteblifvande från förliknings-bemedling icke medföra svårare påföljd för den part, som blifvit
kallad, än för den part, som låtit kalla den andre; icke svårare påföljd för den vinnande
parten, för den som har rättvisan på sin sida, än för den, som tappat, den som
drifvit en orättfärdig sak och således rätteligen icke bort förorsaka sin vederpart besvär
genom inställelse hvarken vid förliknings-kommittéen eller vid domstolen. Nu har likväl
den tappande parten blifvit gynnad på del sätt, att hans förfallolösa uteblifvande icke förorsakar
honom någon utgift eller annan olägenhet, hvaremot enahanda försummelse af den
vinnande medför förlust af anspråk på ersättning för rättegångs-kostnaden, äfven om densamma
uppgått till hundradetals riksdaler och i betydlig mån ökats genom den andra partens
flere gånger lörnvade förfallolösa uteblifvande ifrån domstolen eller andra af honom
beroende förhållanden. En sådan försummelse, som visserligen kan undvikas, men,
om den inträffar, måste aoses lika ursäktlig som uteblifvande från domstolen, skall nu
lemna en begärlig utväg för den mindre samvetsgranne, att genom all möjlig tidsutdrägt
och annorledes söka skada vederparten, hvilken, i anledning af uteblifvandet, icke får ersättning
för någon honom tillskyndad kostnad. Han skall lida och, ehvad han lider, lider
han dock icke så mycket, att den, som föiorsakat honom lidandet, derför får vidkännas
någon påföljd.
"Icke mindre orätt finner jag stadgandet, att den, som varder kallad och på förenämdt
16 Lay-llskotlets Memorial, N:o 32.
sätt uteblifver, skall vidkännas den bestämda påföljden, men att deremot dm, som låtit
kalla och ändock uteblifver, skall slippa onäpst. Den, som kallat sin vederpart till förliknings—kommit
léen, borde väl vara minst lika skyldig som den kallade att infinna sig. Nu
är han det icke, och en lättsinnig part har alltså ett tillfälle, som icke torde lemnäs obegagnadt,
att besvära vederparten med fåfäng resa till förliknings-bemedling.
“Jag har velat i denna § föreskrifva, att part, som, utan anmälan eller bevisligt förfall,
uteblifver från förliknings-bemedling, skall utgifva ersättning för de tillstädeskomnas inställelse
med det belopp domstolen, der saken är anhängig, finner skäligt bestämma. En
sådan föreskrift anser jag för ändamålet tillfyllestgörande. Då inställelsen vid förlikningskommittéen
i allt fall är frivillig, torde deri föreslagna svårare påföljden icke vara erforderlig/
-
STOCKHOLM. Östlund <fc Bedling, 1851.
Lag-Utskottets Betänkande, JM ,34.
1
M 34.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 11 Juli 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående sattet för fullföljd af mindre brottmål, som med
tvistemål ega nära gemenskap eller deraf härflyta.
Berörde nådiga proposition lyder som följer:
»Genom Kongl, förordningen den 18 April 1849, angående upphörande af
kämners-, lagmans- och riddaresyne-rätter, hafva blifvit upphäfne så val 3 Kap. 4 §
Rättegångs-balken, enligt hvilken ett mindre brottmål, som af något tvistemål sitt
ursprung fått och dermed hade nära gemenskap, skulle åtfölja tvistemålet till lag*
mans-rätt och der afdömas, som ock sista momentet i 25 Kap. 5 § samma Balk,
hvilket meddelat en hänvisning till omförmälda 4 § i 5 Kap. Grundsatsen att ett
sådant mindre brottmål borde, vid fullföljd i högre rätt, i sammanhang med tvistemålet
behandlas efter samma rättegångs-ordning som detta, saknar således nu
stöd af beskrifven lag, men synes dock fortfarande böra i lagskipningen följas,
helst derigenom beredes ej obetydlig lättnad för parterne, i det de undvika de
dubbla skriftvexlingar och iakttagelser af serskilda fatalier, som blefve oundgängliga,
i händelse brottmålet skulle skiljas från hufvudmålet och genom serskilda
besvär fullföljas. Kongl. Maj:t vill derföre, efter Statsrådets och Högsta Domstolens
hörande, härmed föreslå Rikets Ständer antagande af följande lagbestämmelse:
»Fullföljes
i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som af det
sitt ursprung fått och dermed nära gemenskap häfver; då må brottmålet följa tvistemålet
åt och för båda gälla den rättegångsordning, som för tvistemål är stadgad.
Fullföljes endast brottmålet eller är brottet sådant, att derför med penningar
ej bötas må, gånge med rättegången efter thy för brottmål i allmänhet är
sagdt».
De i Statsrådet och Högsta Domstolen förda protokoll i ämnet bifogas; och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse väl*
bevågen. Stockholms Slott den 31 Januari 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre.»
Bih. lill R. St. Prol. 1850 & 1851. 7 Sami, 1 Afd., 21 Haft
1
9
Lag-Utskottets Betänkande, M 54.
Lag-Utskottet, till hvars behandling denna, af Statsrådets och Högsta Domstolens
i ämnet hållna protokoll åtföljda, nådiga proposition blifvit öfverlemnad, erkänner
äfven behofvet af en författning i den syftning som den föreslagna. Det
förhållande att ett brottmål och ett tvistemål hafva så nära gemenskap, att de ej,
utan olägenhet för parter, kunna serskildt behandlas, inträffar nemligen esomoftast.
Sådant händer t. ex. om någondera af parterne missfirmar sin vederpart
under handläggningen af tvistemålet samt, i sammanhang med pröfningen deraf,
dömes till böter för sin förbrytelse. Om parten då fullföljer tvistemålet, är det
ock lämpligast att han i sammanhang dermed må klaga öfver böternas ådömande;
äfvensom att båda målen i den högre rätten behandlas på en gång och efter
samma former. Så vidt det nådiga förslaget afser en sådan gemensam fullföljd och behandling
kan följaktligen deremot destomindre vara något att anmärka, som samma
förslag, i dylikt fall, blott innefattar ett upplifvande af en i vår rättegångsordning
redan erkänd princip, på sätt den nådiga propositionen jemväl upplyser;
men denna likstämmighet i den formella behandlingen torde ej böra verka till
förändring i de vilkor, som i öfrigt måste vid fullföljd af brott- och tviste-mål,
enligt gällande föreskrifter, iakttagas. Dessa vilkor äro emedlertid väsendtligen olika
med afseende å målens beskaffenhet. Då den, som vädjar under Hofrätt, jemlikt
26 Kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18
April 1849, bör stalla borgen för kostnad och skada, den lian kan skyldig kännas
att gälda, skall den, som i brottmål är fälld till böter af underrätt, men icke
är fängslad, och vill i Hofrätt söka ändring, likmätigt 58 punkten i Kongl, förklaringen
den 25 Mars 1807, vid besvären foga löftesskrift för ådömde böterne,
eller bevis att desamma blifvit i ränteriet nedsatte eller ock intyg att han för
fattigdom ej kunnat böterna nedsätta eller borgen ställa; och i omförmälte hänseende
äro äfven olika föreskrifter, derest underdånig talan fullföljes emot Hofrätts
dom och utslag.
Nu lärer den omständigheten, att ett brottmål fullföljes i sammanhang med
ett tvistemål, icke böra föranleda förändring i skyldigheten att nedsätta böter eller
ställa borgen; och sådant synes ej eller vara afsigten med föreslagna författningen,
om man ser på de till stöd derför anförde motiver. I sjelfva förslaget står likväl:
»då må brottmålet följa tvistemålet åt och för låda gälla den rättegångsordning,
som för tvistemål är stadgad»; och detta stadgande skulle möjligen kunna
gifva anleduing till en annan afsigt än den nyssnämnda. Rättegångs-ordningen
föreskrifter nemligen alla de former och vilkor, som parter böra iakttaga vid
utförande af mål och tvister; och till vilkoren för rätt att i högre instans söka
ändring i den lägres beslut i brottmål, deri den, som vill söka ändring, blifvit
Lag-Utskottets Betänkande, M 54.
3
fälld till böter, hörer, enligt hvad nämndt är, skyldighet att nedsätta böterna eller
derför ställa borgen eller oin sin oförmäga förete bevis. Visserligen förekommer
icke föreskriften om detta vilkor i rättegängs-balken, den der innefattar vår allmänna
rättegångs-ordning; men den finnes likväl i en författning, med hvilken
man haft till ändamål att komplettera allmänna lagens stadganden i åtskilliga delar,
och den måste följaktligen likaväl anses inbegripen under rättegångs-ordningen,
som den i rällegångs-balken intagna föreskriften om skyldighet för den, sorn under
Hofrätt vädjar, att ställa borgen för kostnad och skada. Skulle emedlertid, då
ett brottmål fullföljes i sammanhang med ett tvistemål, »för båda gälla den rättegångsordning,
som för tvistemål är stadgad», kunde man till äfventyrs, enligt hvad
ofvan är antydt, anse den ändringssökande, om han blifvit i brottmålet fälld till
böter, hvarken behöfva nedsätta böter eller ersättningar, eller stalla borgen eller
styrka sin fattigdom; utan vore hans rätt till talan i brottmålet bevarad genom
den borgen för kostnad och skada, som i tvistemålet erfordrades; och det är i
följd häraf, som Utskottet anser sig ej kunna tillstyrka ett oförändradt antagande
af det nådiga förslaget; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att Kongl, Maj:ts ifrågastallde nådiga proposition icke må af Rikets
Ständer bifallas;
men då, enligt hvad Utskottet ofvan yttrat, en lag i den syftning, som den föreslagna,
är af behofvet påkallad, föreslår Utskottet,
att Rikets Ständer måtte besluta en författning af följande innehåll:
Fullföljes
i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som
af tvistemålet sitt ursprung fått och dermed nära gemenskap häfver;
då må brottmålet följa tvistemålet åt och för båda gälla den
rättegångs-ordning, som för tvistemål är stadgad; dock att, derest
den ändringssökande blifvit i brottmålet till böter eller serskild ersättning
dömd, honom skall åligga att fullgöra hvad om nedsättning
deraf, ställande af borgen derför eller företeende af fattigdomsbevis
finnes föreskrifvet. Fullföljes endast brottmålet, eller är brottet
sådant, att derför med penningar ej botås må; gånge med rättegången
efter thy för brottmål i allmänhet är sagdt.
Stockholm den 4 Juli 1851.
4
Lag-Utskottets Betänkande, M 53.
M 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. il Juli 185*, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förklaring af lagens
stadgande angående råtta orten får lysning till dk
Förr
än vigsel sker, skall, enligt 18 § i Kyrkolagens 15 kap. och 2 § i
Giftermåls-balkens 7 kap., tre Söndagar lysås af predikstolen i den församling, der
bruden tages. Denna ortbestämning har emedlertid blifvit olika uppfattad. Den
antyder väl på den församling, inom hvilken qvinnan har sin bostad, eller, på sätt
sägs i Kongl. Förordningen den 21 November 1794, »der bruden sitt rätta hemvist
har och boende är»; men i tillämpningen hafva dock meningarne varit delade
om hvilken församling skall anses för brudens rätta hemvist. Å ena sidan
har man nemligen i sådant afseende antagit mantalsskrifningsorten, men, å den
andra, har man åter trott den församling, der qvinnan i behörig ordning blifvit
i husförhörslängd antecknad, vara rätta stället för lysning. Genom dessa bland
presterskapet rådande olika åsigter i ämnet har ock varit den följd, att oredor ej
kunnat undvikas; och det är på grund deraf, samt då en säker ledning uti ifrågaställde
hänseende vore synnerligen nödig, enär lagen hotar den prest, hvilken lyser
på orätt ställe, med embetets förlast, som Herr Prosten Melander, uti ett till
Högv. Preste-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottet öfverlemnadt memorial, fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på ämnet. Efter Herr Prostens åsigt borde dock
lysning ske i den församling, der bruden blifvit antecknad i husförhörslängd eller,
såsom det vanligen heter, blifvit kyrkoskrifven; och han har alltså hemställt om
icke en förklaring i sådan syftning må utfärdas.
Om behofvet af en förklaring utaf lagens stadgande i denna del vittnar ock
den diskussion, som inom Preste-Ståndet föranleddes af omförmälta memorial. De
ofvan omtalade olika åsigterna hade hvar sina förfäktare; men de fleste delade
likväl den mening, som motionären uttalat, eller att kyrkoskrifningsorten är rätta
orten för lysning; och öfvervägande skäl synas jemväl vara för denna mening.
Mantalsskrifningen innebär icke bevis om vidare än att den i mantal tecknade
vid skrifningen tillhörde den kommun, som då var i fråga. Rättigheten att
geuast derpå öfvergifva samma kommun, och inflytta till en annan, inskränkes icke
derigenom; och derföre visar det sig esomoftast, att personer hafva sina hem på
helt andra orter, än der de låtit sig mantalsskrifvas. Visserligen skola, enligt
Lag-Utskottets Betänkande, JV2 33.
5
Kongl. Förordningen den 30 September 1812, de af presterskapet forde husförhörslängder
ligga till grund för mantalsskrifningarne; men med afseende å deras
ändamål kunna deröfver förde anteckningar ej vara af den vigt, som nämnde
längder, för det med lysningen afsedda ändamål. Detta är nemligen att vinna
visshet derom, huruvida personer, hvilka ämna ingå äktenskap, äro oförhindrade i
anseende till andra ingångna förbindelser, samt gifva offentlighet åt det tilltänkta
äktenskapet, på det att den, som deremot har jäf, må sådant anmäla. Då nu i
mantalslängd blott anmärkes personers ålder och befattningar, förutsätter deremot
anteckningen i husförhörslängden, att den antecknade företett behörigt prestbevis
från den församling han förut tillhört och från hvilken han inflyttat. Jemlikt gifna
föreskrifter måste ett sådant bevis innehålla intyg derom, huruvida den person,
hvilken beviset afser, är till äktenskap ledig eller ej; och, på det att dylika
bevis måtte varda desto tillförlitligare, har af ålder brukligt varit, att, då en person
begär prestbevis för flyttning till annan ort, hans begäran förut från predikstolen
kungöres till efterrättelse för dem, som emot eller å personen hafva anspråk.
Genom ett sådant bevis är vederbörande presterskap således i tillfälle att förvissa
sig om en qvinnas hinderslöshet före inflyttningen till den församling, der hon
sednast blifvit i husförhörslängd antecknad; och då man icke rätteligen kan tillhöra
en församling eller der hafva sitt stadiga hemvist, utan att blifva antecknad
i församlingens husförhörslängd, för hvilket ändamål det, vid vite, är ålagdt hvar
och en, som flyttar från en till annan församling, att hos presterskapet i den
sednare inlemna prestbevis från den han lemnat, torde lagens ifrågaställda stadgande
ej heller kunna gifvas annan tydning, än den motionären deråt gifvit. Att
en förklaring derom likväl är behöflig, har Utskottet ofvan yttrat; och med anledning
häraf tillstyrkes vördsamt,
att Rikets Ständer måtte besluta utfärdandet af en författning,
hvarigenom förklaras, att stadganderne i 15 kap. 18 § Kyrkolagen
och 7 kap. 2 § Giftermåls-balken, angående den ort, der lysning
till äktenskap skall ske, hafva afseende å den församling, der bruden
sednast blifvit i husförhörslängd antecknad.
Stockholm den 11 Juli 1851.
Reservationer.
Af Herr Grefve Sparre, E., med tillkännagifvande att han icke deltagit i eller
öfvervuril Utskottets förenämnde beslut;
6
Lag-Utskottets Betänkande, JY: 35.
och af Herr Carleson, E.: »Då ändamålet med den så väl i allmänna Lagen,
som Kyrkolagen och serskilde författningar föreskrifne och omtalade lysning före
vigsel, är att genom offentliggörande af ett tilltänkt äktenskap vinna upplysning
om de jäf, icke endast sådane Utskottet tycks antyda, i anseende till andra af
qvinnan ingångna förbindelser, utan ock af hvad annan beskaffenhet som helst,
hvilka emot det tillernade äktenskapet kunna framställas, måste äfven den rätta
lysningsorten vara den, der antagligast är att de förhållanden, hvilkas uppenbarande
åsyltas, äro kände och blifva uppdagade. Häruti igenfinnes påtagligen grunden
till stadganderne i 7 Kap. 2 § Giftermålsbalken och 15 Kap. 18 § Kyrkolagen,
att lysningen skall ske i den församling »der bruden tages», d. v. s. enligt den
häröfver genom Kongl, förordningen den 21 November 1794 redan gifna lörklaring,
der bruden »sitt rätta hemvist har och boende är». Meningen af detta
stadgande, som hvarken förutsätter någon mantals- eller kyrkoskrifning, ligger,
efter mitt omdöme, så klart uttryckt i sjelfva orden, att hvarje försök till närmare
bestämmande deraf, blir, såsom t. ex. just den af Utskottet föreslagna lagförklaringen
utvisar, endast ett försök alt göra meningen otydlig, eller förändra
densamma. Ty Utskottets påstående att förenämnde lagbud icke kunde gifvas annan
tydning än den, att lysning bör ske i den församling, der bruden blifvit i
husförhörslängd antecknad, är ett infall, hvaremot jag, utan att bestrida dess värde
såsom sådant, anser tillfyllest att erinra att husförhörs-längderna först genom 1812
års författningar vunno den fullständighet och tillika den egenskap af offentliga
handlingar, hvarmed Utskottet sökt motivera sin lagtolkning, samt att, äfven om,
med afseende å de af presterskapet tillförene, på grund af 2 Kap. 10 § Kyrkolagen,
förda anteckningar öfver sina åhörare, lagens stiftare ansett sig kunna och
velat stadga att lysning skall ske der qvinnan vore i en sådan anteckning upptagen,
hade otvilvelaktigt denna mening blifvit i lagen uttryckt annorledes än med
orden »der bruden tages», eller der hon sitt rätta hemvist har och är boende,
hvaraf ingalunda följer att hon der blifvit i berörde anteckningar uppförd. Att
den föreslagna lagförklaringen är ett förslag till lagförändring, torde således vara
uppenbart, och det återstår då att tilise huruvida denna är nödig eller nyttig.
Hvad nu först angår lehofvet af lagförändringen finnes i Utskottets Betänkande
icke anfördt något annat skäl derför, än det att, vid tillämpning af ofvanomförmälda
lagbud, meniugarne voro i så måtto delade, som å ena sidan mantalsskrifningsorten
och å andra sidan den församling, der bruden blifvit i behörig
ordning antecknad i husförhörslängd, antagits vara rätta lysningsorten; men dä
denna olika lag-tillämpning beror, icke på otydlighet i lagen, ulan på felaktig
Lag-Utskottets Betänkande, J\2 55.
7
uppfattning af husförhörs-liingdernas betydelse och ändamål, torde detta skäl icke
förtjena något afseende.
I fråga åter om den föreslagna lag-förändringens nytta, tillåter jag mig deremot
anmärka, dels att mången gång kan inträffa, det en person icke allenast
genom eget, utan äfven andras förvållande blir utesluten så väl från mantalssom
husförhörs-längderne i den församling, der han ändock har sitt rätta hemvist
och är boende, samt att om vid sådant förhållande lysningen skall ske, icke
å boningsorten, utan der qvinnan sednast blifvit antecknad i husförhörs-längd,
kommer ändamålet med lysningen att förfelas, dels att den af Utskottet föreslagna
lagförändringen, isynnerhet om den tydes efter orden, måste icke sällan komma
att antingen försätta vederbörande presterskap, hos hvilket lysning till äktenskap
begäres, i långt större bryderi, än den nuvarande lagen, eller ock i högsta grad
försvåra erhållandet af lysning och vigsel, hvilket väl torde medföra följder af
långt eftertänkligare och för religionens vårdare mera bekymmersam art, än de
förmente olägenheter man velat undvika. På sådana grunder anser jag Utskottets
förslag icke böra vinna Rikets Ständers bifall.»
Rättelser.
I Lag-Utskottets Betänkande J\2 53:
Sid. 6, rad. 8 nedifrån står kallelse, ... läs kallelsen.
» » » » » » eller serskild, » eller i serskild.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 18S1.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 36.
1
N:o 30.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 24 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Betänkande i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition,
angående ändring i vissa delar af föreskrifterna om
rättegång i Dom-kapitel,
Samtlige Riks-stånden hafva till Lag-utskottets yttrande öfverlemnat berörde
nådiga proposition, hvilken lyder som följer: ”Kongl, förordningen den ll:te Fe
bruari
1687 angående rättegången uti dom-kapitlen innehåller, i afseende på domkapitlens
sammansättning, uti 1 § bland annat: att i Upsala dom-kapitel presiderar
erke-biskopen, och hans assessores äro professores theologi®; att sammaledes
på andra orter, der akademier äro, presiderar biskopen och professores
theologi® äro hans assessores; att uti andra biskopsdömen presiderar biskopen
och hans ordinarie assessores äro kyrkoherden uti domkyrkan och leetores, att
biskoparne kunna, när nödtorften kräfver, kalla flere skicklige män sig till råd
och hjelp; att dervid måste aktas, att lektorerne eller rectores schöl® icke hindras
de stunder, som de biira läsa och undervisa ungdomen; att uti Kongl. Maj:ts Hofconsistorio
är Kongl. Maj:ts öfverhofpredikant pr®ses och har till bisittare Kongl.
Maj:ts hof- och lif-gardies- samt artilleriets predikanter; att i fall desse sednare
voro med regementet pä någon annan ort beordrade och pr®ses således ej heller
tillstädes, efterlåtes dem, som qvar äro, att i deras ställe bifoga sig andre skicklige
prestman, när någon konsistorial sak förekommer; och att uti Stockholms
Stads-consistorio presiderar erke-biskopen, när han är tillstädes, men eljest kyrkoherden
uti Stora kyrkan, som är ordinarius prmses, hvilkens assessores äro alla
pastores uti hufvudkyrkorne i staden och på malmarne; varande genom Kongl,
brefvet den 13 Juli 1799 stadgadt, att leetores både clerici och laici skola såBih.
till B. St. Prof. 1850 & 1851, 7 Samt. 1 Afä. 22 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 36.
väl uti ecclesiastique sorn scholae-ärenden ega säte och stämma uti consistorio;
hvarjemte, enligt serskilda stadgar, pastorerne vid Tyska eller Christin® församling
i Götheborg och Skeppsholms församling ega rätt till säte och stämma, de
förre i dom-kapitlet i Götheborgs stift och de sednare uti hofkonsistorium.
Då Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär till samtlige konsistorier i riket och
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk den 6 Juli 1849 förordnat,
att gymnasium skall med lärdoms- och apologist-skola förenas till ett sammanhängande
läroverk, är en förändring af ofvananförda föreskrift, rörande sammansättningen
af domkapitel i stift, der akademi ej är, desto mera erforderlig, som, om
lärarne vid det nya läroverket benämnas lektorer, det likväl icke är behöfligt eller
lämpligt att åt alla inrymma säte och stämma i dom-kapitlet.
Till en förändrad organisation af dom-kapitlen i allmänhet är väl förslag afgifvet
af kyrkolags-kommittéen, men mot en fullständig pröfning af detta förslag,
jemte de af dom-kapitlen deremot gjorde anmärkningar, möter nu det hinder att
samma förslag i väsendtlig mån sammanhänger med åtskilliga andra i förslaget
till ny kyrkolag väckta frågor, särdeles hvad angår föremålen för dom-kapitlens
verksamhet, hvilka frågor ännu ej hunnit beredas till slutligt företagande. Vid
sådant förhållande hör den förändring, som icke destomindre nu måste ske, ej sträckas
längre än anledningen dertill oundgängligen kräfver. Häraf följer ej mindre,
att dom-kapitlen i universitets-stiften och konsistorierna i Stockholm må tillsvidare
förblifva sammansatta efter nu gällande föreskrifter, än äfven att i de öfrige domkapitlen
de nu varande ledamöter, hvilkas befattningar blifva oförändrade, böra
såsom sjelfskrifna ledamöter bibehållas; och vid en så beskaffad förändring, som
nu är i fråga, synes lämpligaste sättet, att fylla ledamöternes antal till fem, hvilket
antal, vid jemförelse af nuvarande förhållanden, kan anses tillräckligt, vara
det, att läraren i theologien vid läroverket i stifts-staden, och den bland öfrige
lärarne derstädes, som är äldste prebendarie, jemväl blifva sjelfskrifna ledamöter
och att de, som derutöfver erfordras, utnämnas af Kongl. Maj:t bland ordinarie
presterne inom stiftet eller lärarne vid läroverket i stifts-staden.
Vid förehafvande af detta ärende har Kongl. Majit tillika fästat uppmärksamhet
vid de föreskrifter, som nu finnas angående domfört antal ledamöter i domkapitel.
Ofvannämnda Kongl. Förordning den 11 Februari 1687 bestämmer i delta
hänseende i 3 §, att ledamot ej må förfallolös afhålla sig från de der påbjudna
ordinarie sammanträden, som skola ega rum Onsdagen i hvarje vecka från klockan
8 om morgonen till middagen och, der sakerna så fordra, de följande dagarne
på samma tid, samt i 13 §, att alla konsistorial-saker, som utur kapitlen utfår
-
Lay-Uiskottets Betänkande, N:o 36.
3
das, skola underskrifvas af samtlige consistorialibus, likmätigt Kongl. Maj:ts derom
utgångna befallning; och genom Kongl. Brefvet den 15 Juli 1752 är stadgadt,
att konsistorium skall, när något der förekommande ärende afslulas kan,
bestå åtminstone af fyra ledamöter, hvilka om slutet böra vara ense, samt att,
när någon af de ordinarie ledamöter häfver laga förfall eller ock är jäfaktig, hvarutinnan
13 kapitlet 1 § Rättegångs-balken skall vara till efterlefnad, andra skickliga
män må, enligt 1(587 års förordning, kallas att göra biträde till ett antal af
sju, der ej förut fyra blifva om slutet ense.
Då domkapitel synes utan våda för säkerheten i ärendenas behandling kunna
antagas doinfört med ringare antal ledamöter, hvarigenom den fördel vinnes, att
ledamöterne kunna öfverenskomma att turvis begagna ledighet från kapitel-göromålen,
lill fromma för deras öfrige åligganden samt skyldigheten för samtliga ledamöterne
att underskrifva expeditionerna lätt vållar onödig omgång och tidsutdrägt,
har Kongl. Maj:t äfven i dessa delar funnit af nöden en lagförändring och
ansett den kunna ändamålsenligt tillvägabringas genom ett till samtliga domkapitlen
och i tillämpliga delar äfven till konsistorierna i Slockholm utsträckl stadgande,
närmande sig till hvad kyrkolags-kommittéen i dess senaste förslag till ny kyrkolag
7 kapitlet 13, 15 och 21 §§ föreslagit, rörande ordinarie sammanträden,
domfört antal ledamöter, extra ledamöters tillförordnande och expeditioners underskrifvande;
på grund hvaraf Kongl. Maj:t, efter Stats-rådets och Högsta Domstolens
hörande, vill härmed föreslå Rikets Ständer,
att, med ändring af 1, 3 och 13 §§ i Kongl. Förordningen den 11
Februari 1687, angående rättegången i domkapitlen, samt med upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 15 Juli 1752 om domfört antal ledamöter
i domkapitel, och af Kongl. Brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar
samtlige lektorer vid gymnasium till säle och stämma i domkapitel, antaga
följande bestämmelser:
l:o Domkapitel i stift, der universitet ej är, skall bestå af Biskop, som förer
ordet., och fem ledamöter. Sjelfskrifna ledamöter äro domprosten,
der sådan finnes, läraren i theologi vid läroverket i stifts-staden och
den bland öfrige lärarne derstädes, som längsta tiden innehaft prebendepastorat,
så ock i Götheborgs stift de, enligt särskilda stadgar, till
säte i domkapitlet berättigade pastorerne vid Christin® eller Tyska församlingen
i Götheborg. De ledamöter, som derutöfver fordras för fyllande
af sagda antal, förordnas af Konungen bland ordinarie preslerne i
stiftet eller lärarne vid läroverket i stifts-staden.
4
Lag-Utskotleis Betänkande, N:o 36.
2:o Domkapitel sammanträde så ofta ärendena det fordra och minst en gång
hvarannan vecka. Ej må Domkapitel beslut fatta, der ej tre när äro.
I frågor om upprättande af förslag till embeten eller tjenster eller om
tillsättande deraf, så ock i alla mål, der kapitlet utöfvar domsrätt, må
ej färre än fyra besluta. Inträffar jäf, som i Rättegångsbalken för domare
sägs, för så många ledamöter, att Domkapitlet förthy ej domfört
är, eller finnes eljest behödigt, att förordna annan lill ledamot i stället
för den, som förfall fått, göre Domkapitlet derom anmälan hos Konungen,
som då bland stiftets presterskap eller lärarne vid stifts-stadens
läroverk förordnar dem, som, i de af jäf eller förfall hindrades ställe,
ledamöter af Domkapitlet vara må. Förekommer under tiden ärende,
som ej tål uppskof intilldess Konungen förordnande meddelat; då må för
handläggning af det ärende den eller de ojäfviga ledamöter, som när
äro, bland de män, hvilka, efter hvad nu sagdt är, kunna i Domkapitel
sitta, tillkalla så många, som fordras att domfört antal fylla.
3:o Alla från Domkapitel utgående expeditioner skola underskrifvas af ordföranden
och kontrasigneras af notarien.
4:o Hvad i 2 och 3 punkterna stadgas, gälle ock, i hvad tillämpligt är för
Domkapitlen i universitets-stiften och konsistorierna i Stockholm, i afseende
på hvilka för öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet
finnes.
5:o Denna författning skall lända till efterrättelse från den 1 Maj 1852.
De uti Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet förda protokoll bifogas,
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Stockholms Slott den 22 April 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre”.
I sammanhang med denna nådiga proposition har Utskottet erhållit del af
Statsrådets och Högsta Domstolens i ämnet hållna protokoll, tillika med särskilda
inom höglofl. Ridderskapet och Adeln samt högv. Preste-ståndet, i anledning af
den nådiga propositionen, framställda anmärkningar.
Log-Utskottets Betänkande, N:o 36.
5
Dessa anmärkningar äro emedlertid endast rigtade emot vissa delar i det nådiga
förslaget. Bchofvet af bestämmelser i föreslagna syftningen har man icke
sökt vederlägga; och den reglering af elementar-läroverken, som föreskrifves i
Kongl, cirkuläret den 6 Juli 1849, synes äfven påkalla dylika bestämmelser. Då
fråga nu likväl ej är om förändring i konsistorii förhållande till kyrkan eller skolan,
följer deraf, att ledamöterne jemväl böra, såsom hittills, tillhöra preste- oell
skollärare-ståndet. En förändring i konsistorii verksamhet påkallar tilläfventyrs
en annan sammansättning; och en sådan torde jemväl förestå. Men intill dess
synes organisationen böra, så vidt ske kan, förblifva oförändrad; och derföre biträder
äfven Utskottet hufvudsakligen hvad ifrågaställde förslag innehåller, angående
konsistorii sammansättning.
Ibland sjclfskrifna ledamöter i Götheborgs stift upptages dock i förslagets
lista punkt pastorerne vid Christinae eller Tyska församlingen i Götheborg; och
det är visserligen sannt att desse, enligt särskilda stadgar, äro berättigade till
säte i Domkapitlet; men efter Utskottets omdöme synes denna rättighet böra inskränkas
till Svenska pastorn vid Christin* församling. Skulle båda fortfarande
ega säte i stiftets konsistorium, blefve följden den, att någon visshet derföre ej
vore att bland dem städse funnes personer med de kunskaper, som erfordras för
utöfning af de examensbestyr, som åligga konsistorium.
Vidare anser Utskottet det vara lämpligast, att konsistorium upprättar förslag
till de ledamöter, hvilka komma att af Kongl. Majit förordnas. Sådant har
äfven blifvit af Högsta Domstolen tillstyrkt; och det synes desto angelägnare, som
Konungen derigenom erhåller en i officiel väg meddelad ledning för sin åtgärd.
Bland dem, hvilka Konungen, efter förslaget, skulle ega att förordna, äro
emedlertid ordinarie prester. Men till dessa höra likväl ej allenast kyrkoherdar
utan äfven komministrar, hvilka sistnämnde dock, enligt Utskottets åsigt, ej torde
böra till ifrågaställde befattning användas. De äro i tjernsten underordnade kvrkoherdarne;
men skulle likväl, såsom konsistorii ledamöter, komma att öfver dem
utöfva tillsyn, för att ej säga förmanskap. Ett dylikt förhållande kunde ej bidraga
till god ordning, eller lill bibehållande af det anseende, konsistorierna böra
ega inför stiftets presterskap, och som är ett nödvändigt vilkor för utöfning af
dem åliggande tillsyn. Derföre synes det Utskottet, som om inga andra bland
stiftens prester än kyrkoherdarne voro lämplige uti omför mälda hänseende; likasom
endast ordinarie lärare torde kunna till konsistorii-Iedamöler kallas.
I öfrigt har Utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot innehållet
af lista punkten; men deremot förekommer vid den andra till en början att, enär
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 36.
1687 års förordning om rättegången i domkapitel i 3 §. innefattar stadgande i
afseende på tiden för konsistorii sammanträden, och samma stadgande hittills varit
tillfyllestgörande, någon ytterligare eller förändrad bestämmelse i denna del ej synes
af nöden, åtminstone icke förr än en vidsträcktare förändring i konsistoriernes
verksamhet eller i deras organisation kommer i fråga.
Hvad derefter angår bestämmelsen om domfört antal ledamöter i konsistorium;
så ehuru en förändrad föreskrift härutinnan med afseende å den nu ifrågaställde
organisationen är af behofvet påkallad, torde likväl försiaget i denna del böra i
någon mån modifieras. Rikets Ständer hafva vid innevarande riksmöte beslutat
att i Hofrätt må fem ledamöter så ock 4, der tre af dem äro om slutet ense,
utgöra domfört antal: och enahanda grund synes äfven i denna del böra för konsistorium
följas. I flera fall är konsistorium öfverdomare; och den domsrätt denna
myndighet äger öfver presterskapet är lika med den Hofrätten utöfvar öfver
underdomaren. Olikhet i lagstiftningen hvad förevarande fall vidkommer synes derföre
ej böra ega rum.
Att på sätt ifrågaställde punkt innehåller konsistorium städse måste, då förfall
för så många ledamöter inträffar, att konsistorium ej är domfört, hos Konungen
söka förordnande för annan ledamot, skulle möjligen alltför ofta medföra olägenheter.
Sådant kommer alltid att verka till uppehåll i göromålen; och de kunna
mången gång vara af den art, att de ej tåla uppskof. Enligt 1678 års oftanämnde
förordning hafva Domkapitlen ock egt rätt att tillkalla extra ledamöter;
och de två Hofrätler, som finnas i landsorterne eller Götha Hofrätt och Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge äro berättigade att, om någon af dess ledamöter får
förfall, i hans ställe på kortare tid tillkalla någon af Hofrättens notarier eller
fiskaler. En dylik rätt torde derföre böra medgifvas konsistorium; men skulle
förfallet fortfara utöfver en månad, då synes Konungens förordnande böra utverkas.
Utan de sålunda antydda förändringarne anser Utskottet de bestämmelser, som
äro föremål för föreslagna författningens 2:dra punkt ej blifva ändamålsenliga; hvar
emot Utskottet ej har något att anmärka emot 3:dje och 4:de punkterne.
I afseende på tiden för tillämpning af författningen, hvarom talas i örte
punkten, kan Utskottet åter icke biträda det nådiga förslaget. Enligt detsamma
skulle nemligen författningen lända till efterrättelse från den 1 Maj 1852; och
följden blefve således den att de, som i följd af innehafvande embeten och på
grund af lag, för närvarande äro ledamöter i konsistorium, skiljdes från denna
befattning, så vida de ej voro ibland de sjelfskrifne. Så länge dessa ledamöter
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 36.
7
bibehålla de embeten, som gifvit dem säte i konsistorium, torde de dock ej böra
derifrån skiljas. En dylik åtgärd synes ej eller behöflig för ändamålet. Deras
rätt bör lemnäs oförkränkt 5 och det är, på grund af hvad Utskottet sålunda anfört,
som Utskottet vördsamligen tillstyrker
ali Rikets Ständer, med förklarande att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga proposition icke kan bifallas, dock ville med anledning deraf besluta
en författning, hvarigenom, med ändring af 1 och 13 §§ i Kongl,
förordningen d. 11 Februari 1687 angående rättegången i Domkapitlen,
samt, med upphäfvande af Kongl. Brefvet den 15 Juli 1752 om
domför t antal ledamöter i domkapitel, och af Kongl. Brefvet den 13
Juli 1799, sorn berättigar samtlige lektorer vid gymnasium lill säle
och stämma i domkapitel, stadgas som följer:
1 §•
Domkapitel i de stift, der universitet ej är, skall bestå af Biskop ochfern
ledamöter. Sjelf skrifne ledamöter äro domprosten, der sådan finnes, den
bland lär arne vid läroverket i stiftsstaden, som längsta tiden innehaft
prebende-pastorat, läraren i theologie derstädes, så ock i Götheborgs
stift Svenska pastorn vid Christinae församling i staden Götheborg.
De ledamöter, som derutöfver fordras för fyllande af sagde antal,
förordnas af Konungen bland stiftets kyrkoherdar eller ordinarie högre
lärare vid nämnde läroverk; Börande dock domkapitlet hos Konungen
föreslå den eller de, hvilka Kapitlet lill befattningen anser lämpligast.
Domkapitel vare domfört, der fem när äro, så ock fyra, der tre af
dem äro om slutet ense. Skulle någon eller några af Kapitlets ledamöter
vara afjäf eller annat laga förfall hindrade att i Kapitlets göromål
deltaga, och är Kapitlet förthy ej domfört, då må den eller de ojäfvige
ledamöter, som när äro, bland de män, hvilka jemlikt 1 § i Kapitlet sitta
kunna, tillkalla så många, som fordras, att domfört antal fylla.
Fortfar jäf eller förfall utöfver en månad, förf ares så, som vid tillsättning
af ordinarie ledamot i nämnde § sägs.
8 Lag-Ulskotlets Betänkande, N:o 36.
3 §.
Alla från domkapitel utgående expeditioner skola underskrifvas aj
Ordföranden och kontrasigneras af Notarien.
4 §.
Hvad i 2 och 3 §§ stadgadt är, galle ock, i hvad tillämpligt är, för
domkapitlen i universitets-stiflen och konsislorierne i Slockholm, i afseende
på hvilka i 'öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet finnes.
5 §>
Denna författning skull lända till efterrättelse ifrån den 1 Maj
1852, dock så alt tillämpning af stadgandet i 1 § endast må ega rum
i mån af nu varande kons is tor ii ledamöters afgång.
Stockholm den 23 Juli 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Lag-V tikatlets Betänkande, fl:o 37.
I
N;o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Juli 1851, kl. 11 F. ib.
Betänkande, i anledning af väckt motion om dels förklaring,
dels ock ändring af 5 § 25 kap.
Rätlegångs-balken, så vidt den foreskrifver
att underrätts beslut i vissa brottmål skola
underställas Hofrätts pröfning.
Nämnde lagrum stadgar: att ”hvad underrätt dömt i grofvare brott, som till
dess domstol höra, mä ej i fullbordan gå: utan sände sin ransakning och dom
genast in till Hofrätten, att der först vidare pröfvas och skärskådas44, i sammanhang
hvarmed de brott uppräknas, som berörde stadgande afser. De bestämmelser, som
1734 års lagstiftare i sednare hänseendet meddelade, hafva likväl till en del sedermera
förändrats i så måtto att antalet af de mål, som böra underställas Hofrätt,
blifvit inskränkt. Efter gällande föreskrifter skall underställning emedlertid ega rum:
då någon gifves skuld för det som å lif eller ära går: försmädelse mot Gud, ehvad
den af uppsåt eller obetänksamhet skett: gäckeri med gudstjensten: hvarjehanda
vidskepelse: falskt mynt och dess utprånglande: tvegifte och hvad mera, som i 9
kap. Missgernings-balken sägs: tidelag: mordbrand: hugg och slag å egna, eller
Bilt. till R. St. Prat. 1850 ff 1851. 7 Samt., i Afd33 Haj t. 1
2; Lag-WtskMets Betänkande, N:o 37.
stjuf- och svärföräldrar, så ock oqvädinsord emot dem: barnamord och förgöring.
edsöresbrott: dråpmål, ändå att straffet vid hel eller half mansbot eller vådabot
stadnar: hvarjehanda kyrkotjufnad: nidiugstjufnad: annan stöld tredje gången: bodrägt:
egenvilhga pålagor å Konungens undersåtare: kronones eller allmänna medels
tillgrepp: koppleri och skörlefnad:, lägersmål i vissa förbudna leder, samt tvefaldt
hor; Och bör, jemlikt Kongl, förordningen den 7 Januari 1830, om 'den, som för
sådant brott eller delaktighet deruti tilltalas, jemväl blifvit för annan förbrytelse anklagad,
Utslaget, i hvad det honom rörer, i hela dess vidd Hofrätten underställas.
Nu ehuru stadgandet, att underrätts beslut ej må i fullbordan gå innan
Hofrätten pröfvat beslutet, icke skulle, efter hvad herr Weidenhielm A., uti ett till
höglofliga Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial anmärkt, föranleda underställning
i annan händelse än att den tilltalade blifvit till ansvar dömd, hade likväl den
praxis i lagskipningen gjort sig gällande att beslutet underställes antingen den anklagade
sakfålles eller befrias. Beskaffenheten af anklagelsen ansågs nemligen utgöra
grunden för underställningsåtgärden. Men då ett sådant förfarande hvarken
vore förenligt med lagens i omförmälte stadgande uttryckta mening eller öfverensStämde
med underställningens ändamål, att skydda anklagade, har herr Weidenhielm
ansett lagstiftningens mellankomst i denna del af nöden för återställande af ifrågaställde
stadgandes ursprungliga betyd else. I ett fall syntes dock den afvikelse
derifrån, som i lagskipningen skett, vara lämplig, eller då fråga är om brott, hvilka
lagen belägger med dödsstraff. I alla andra fall deremot borde någon underställning
ej äga rum, så framt icke den tilltalade blifvit dömd till ansvar; men häraf följde
ock att Hofrätten icke, utan serskild klagan, skulle ega att höja det ansvar underrätten
ådömt, om än detsamma funnes mindre än det lagen utstakar; och det är
xned anledning häraf, som motionären yrkat:
att en författning måtte utfärdas, hvarigenom förklaras, “att, med undantag
af det fall då brottet går å lif, någon underställning af underrätt»
dom, rörande de i 25 kap. 5 § Rättegångs-balken med dithörande författningar
i öfrigt omnämnda brott, hädanefter icke må ske, der ej den
anklagade blifvit för åtalade gerningen till saken fälld; äfvensom alt Of
örrätt
ej må, utan i berörde undantagsfall, ålägga den anklagade högre
Lag-Vtskntlets Betänkande, Ti: o 3T. R
straff, än underrätten honom ådömt, der ej åklagare eller målsegare
besvär öfver domen anfort. “
hemställande derjemte motionären om icke underställning af mål angående hugg och
slug å stjuf- och svärföräldrar, så och oqvädinsord emot dem, må upphöra, enär
dessa brott äro af vida mindre betänklig natur, än åtskilliga andra brott, hvilka ej
löranledt underställning.
I följd af Ridderskapet och Adelns remiss tillhör det luag-utskottet att, i
anledning af hvad sålunda blifvit yrkadt och hemställdt, afgifva utlåtande. Dervid
har Utskottet till en början ansett nödigt att till besvarande upptaga den af motionären
uppkastade fråga: huruvida föreskriften i 5 § af Rättegångsbalkens 25 kap.
angående underställning af underrätts utslag i vissa brottmål, rätteligen iakttages
dymedelst att underställning sker antingen den anklagade sakfälles eller ej, eller
om icke lagstiftarens mening varit att underställning blott skall ega rum, i händelse
af sakfällande. För dessa serskilda meningar har man emedlertid sökt stöd i
ordalydelsen af berörde lagrum. Då nemligen motionären i sådant afsende hänvisat
till stadgandet derom, att “hvad underrätt dömt i grofvare Brott — må ej i fullbordan
gå etcåberopas deremot, å den andra sidan, hurusom det uttryckligen påbjudes
att underställning bör ske “då någon gifves skuld /ö>“ något af de i lagbudet
uppräknade brott. Att sistnämnde mening gjort sig i lagskipningen gällande borde
visserligen antagas såsom bevis om dess öfverensstämmelse med lagen; men
det kan likväl icke förnekas att det af motionären åberopade stadgande ger anledning
till en annan tydning.
En blick på lagstiftningens utbildning i denna del torde dock i någon mån
kunna sprida ljus öfver ämnet. Redan genom äldre lagar, långt innan Hof-rätten
stiftades, voro underdomare i vissa fall ålagda att, då någon blifvit dömd till döden,
underställa Konungen den fällda dödsdomen, på det att Konungen måtte komma
i tillfälle utöfva sin benådningsrätt; men underställning af andra brottmål var ej påbjuden;
och någon föreskrift derom inflöt ej eller i de författningar, som i anledning
af Ilofrättens stiftande, i afseende på rättegången utfärdades eller 1614 års
rättegångsordinans och rättegångsprocessen af år 1615. Hofrätten ålades emedlertid
derigenom att granska alla lifssaker samt att, med vissa undantag, derom gifva Konungen
sitt betänkande “antingen de genom skäliga och kristliga orsaker måge be
4 Log-utskottets Betänkande, ti:o 37.
Bådas till lifvet eller icke.“ Visserligen påbjöds i berörde författningar att Hofrätten
skulle granska underdoniares domböcker; men att härmed afsågs någon på verkställigheten
af gifua beslut i brottmål inverkande pröfning i vidsträcktare-mån, än
hvad lifssaker angick, antydes ej. Föreskiitten i sådant hänseende är sednare. Den
meddelades först uttryckligen i K tgl. resolutionen d. 4 Nov. 1651, hvilken innehöll att
mål, sorn „angå lifvet, röra förgöring, vidskepelse, fångars bortsläppande, andra grofva
missgerniagar, edsöresbrott, högmålssaker, edgång i lifssaker skola refereras lill
Hofrätten innan exekution verkställes; och samma föreskrift återfinnes i flere sedermera
utkomna författningar, derigenom ansvar för vissa brott stadgas. På alla ställen
finner man samma uttryck Hanan exekution verkställesa; och att härmed menades
innan ådömde straffet verkställes, synes af 1687 års landshöfdinge instruktion,
deri verkställigheten förbjudes innan Hofr ättens pröfning egt rum.
Det var följaktligen, så vidt man af orden kan fatta innehållet, endast då
straff var ådömdt, sorn underställning borde ske; Och grunden dertill synes uttryckt
i rättegångs-ordinansen, hvilken ålägger Hofrätten granskning och hemställning af
underdomares utslag i lifssaker på det “den oskyldige måtte sin oskyldighet tillgodonjuta
och straffet icke skärpas öfver den brottsliges skuld.“ Det var lagstiftarens
omsorg att förekomma oskyldigt lidande, som uppenbardes i omförmälta föreskrifter;
och denna omsorg, denna försigtighet torde hufvudsakligast haft sin rot i strafflagens
ofullständighet och obestämdhet, samt till någon del äfven i rättegångsväsendets
mindre stadga. Hofrätten dömde Konungens dom, och likasom Konungen ville
pröfva fällda dödsdomar, öfverlöt han åt Hofrätten att i andra fall tillse att icke
en oskyldig måtte beläggas med straff öfver sin skuld.
Frågan är således den: gjorde 1734 års lagstiftare någon förändring i denna
del af lagstiftningen eller följde de den grundsats, som, på sätt nämndt är,
uttryckes i föregående lagar? De serskilda stadganden i 5 § 25 kap. Rättegångsbalken,
hvarpå Utskottet ofvan fästat uppmärksamhet, försvårar dock besvarandet
af denna fråga. Såsom detta lagrum emedlertid varit tillämpadt skulle Hofrättens pröfning
icke allenast vara ett värn för den anklagade, utan äfven hafva till ändamål
att få honom så hårdt bedömd, som möjligt. Huruvida något dylikt varit lagstiftarens
mening är dock tvifvelaktigt. Det synes som om lagskipningen i detta fall, liksom
i andra, afvikit ifrån de i lagen nedlagde principer. Så stadgades nemligen i
Laj-Ctskollets Betänkande-, l\':o 5
19 § af Rältegangs-balkens 30 kap., att brottmål, grofvare elier mindre, må ej na
yon
under konungen draga, utan lian gitter visa att lian ej är fulleliga hörd eller fälld
till svarare straff, än lag säger; och likväl fullföljas brottmål, ulan afseende å be
rörde
stadgande. I detsamma ligger emedlertid någon ledning för lösning af omförinalte
fråga. Klagan hos Konungen i brottmål fick nemligen, efter 1734 års lagstiftares
i nämnde lagrum uttryckta mening, icke hafva till föremål den anklagades
fällande eller skärpning i honom ådömdt straff. Endast honom förunnades alt fly
till Konungen, derest honom skett orätt; och sådant står jemväl i full öfverensstämmelse
med den tydning motionären gifvit åt nu ifrågaställde lagbud.
Den motsatta tydningen har dock under tidernas lopp vunnit stöd af lagstiftningen.
Sedan 1828 års Ständer, för bestämmande af gränsen för Hofiätternes pröfning
af underställningsmål, beslutat att till 25 kap. 5 § Rättegångs-balken skulle
läggas ett stadgande, så lydande: “Är den som för sådant brott (som uppräknas i
berörde lagrum) eller delaktighet deruti, tilltalas, jemväl för annan förbrytelse till
ansvar fälld; varde utslaget i hela dess vidd Hofrätten understäldt“; förklarade
Kongl. Maj-.t sig väl ej kunna bifalla Ständernas beslut; men Kongl. SIaj:t ansåg
likväl en bestämmelse i omförmälte syftning af nöden, oeh förslag dertill blef alltså
till Ständerna aflemnadt. Detta förslag var emedlertid hufvudsakligen af enahanda
lydelse med Ständernas. Deri förekommande orden till ansvar fä/hl voro dock utbytta
mot ordet anklagad,• och som den nådiga framställningen af Ständerna godkändes,
utkom i enlighet dermed Kongl, förordningen den 7 Januari 1830. Genom
densamma godkände således lagstiftningen den tydning lagskipningen gifvit åt oftanämnde
lagrum eller Ilofrätternes makt, att nian serskilde besvär eller att endast
i följd af underställning, pröfva om en af underrätt befriad person är saker till åtaladt
brott, och adöma ansvar derför; ty anklagelsen erkändes deri uttryckligen såsom
grund för underställningen, utan afseende derå om den anklagade blifvit sakfälld
eller ej.
Man kan emedlertid ej undgå att anmärka hurusom denna Hefrätternes
vidsträcktare pröfningsrätt eller befogenhet alt, utan målsegares eller
aklagarcs serskilda påkallande, utan att de förklarat sig missnöjde med underrätts
dom, som befriar en anklagad, fälla denne till ansvar, strider emot de grundsatser
som i afseende pa rättegången allmer och mer göra sig gällande hos fria folk.
6 Lag■ Utskottets Betänkande, ä’:o 37.
1 detta fall sammanfaller nemligen domarens kall med åklagarens. Man invänder
väl att så är förhållandet vid våra underrätter, hos ransakningsdomaren, ty denne
tillkommer det att noga ransaka angående åtalade brott-, men han uppträder ej sjelf
som anklagare, eller inblandar sig i dennes kall; och han handlar derföre ej opåkalladt.
„Dcr åklagaren intet kan bevisa, der är svaranden fri, ty åklagaren bör hafva
med sina klagomål skäl och bevis" säger 35 domareregeln; och i denna, ur vår äldre
lagstiftning hemtade maxim, anvisas ovtetydigast domarens ställning i hänseende
till den anklagade. Dermed öfverensstämmer ock den grundsats att „der ingen
åklagare är, der är ej eller någon domare", en grundsats, som dock ej står att förlika
med^ den, som uttalas i 1830 års ofvanberörde författning eller med rådajjde
lagskipning.
Då man likväl tager i betraktande, alt 1734 års lagstiftare sällan afveko från
de grundsatser, hvilka förut i lagstiftningen gällde, uppstår deraf en tvekan huruvida
de med orden gifves någon skuld för verkligen haft den mening, man deri inlagt.
För att komma till denna mening, har man dock sökt gifva den allmänna bestämmelsen
rörande underställning eller den: hvad Underrätt dumt i grofvare brott må ej i
fullbordan gå, förrän Hofrätten pröfvat domen, en sådan tydning att dermed skulle
afses jemväl underrätts befrielse-utslag. Man säger nemligen, att sådana utslag äfven
gå i fullbordan t. ex. i det fall att den anklagade är häcktad, och skall lösgifvas
på grund af utslaget. Men om den anklagade icke är häcktad, hvilket esomoftast
inträffar, på hvad sätt går då utslaget i fullbordan? behöfs då något vidare tillgörande,
än domarens förklarande i utslaget om befrielse? På en sådan väg lärer
man derföre förgäfves finna det stöd man söker. Omförmälte ord äro ej eller annat
än en öfversättning af det i föregående författningar i allmänhet begagnade uttryck
innan exekution verkställes, och härmed förklaras ock verkliga meningen deraf; —
häraf synes det jemväl som skulle stiftaren af gällande lag icke tänkt sig underställningen
annorlunda än deras föregångare eller såsom ett skydd och en säkerhet
för anklagade; och i denna syftning är den ytterligare pröfningen, som genom underställningen
vinnes, af vigt. Den har äfven, med sådan inskränkning, blifvit bibehållen
af lagberedningen i dess förslag till rättegångsbalk i brottmål (3 kap. 51 §);
och den torde ej eller kunna upphöra. Underställning bör nemligen i allmänhet endast
ega ruin då fråga är om vissa brott, hvilka ådraga den anklagade svårare straff
La<j-lrtskotlets Betänkande, A:o 37. 7
eller äro af den beskaffenhet att serdeles urskiljning erfordras för ett rätt bedömmando
deraf; och dessa åsigter hafva hyllats af våra lagstiftare, ehuru omsorgen om
anklagade i ett och annat fall torde varit sträckt nog långt.
Man har emedlertid hört erinras, alt underställning, om än den anklagade
blifvit befriad eller icke fälld till saken, vore nödig med afseende å åklagaremaktens
beskaffenhet. '
De allmänna åklagarne vid underdomstolarne skulle nemligen vanligtvis vara
mindre upplyste; och man har fruktat att de oftast skulle underlåta att påkalla
högre rätts pröfning, äfven om skäl dertill förefunnes, och följaktligen att mången
brottslig, som vid underdomstolen lyckats undgå följderna af sin gerning, kommer att
förblifva ostraffad.
Det är ock, efter hvad erfarenheten visat, sannt att anklagade, hvilka underrätt
ansett sig ej kunna fälla, efter underställning, en och annan gång blifvit förvunnc.
Men i denna omständighet torde man ej få söka skäl för den utsträcktare underställningen.
Visserligen är det angeläget att den brottslige varder straffad; men
för detta ändamål får icke lagstiftningen, icke grundsatserna helt och hållet gifvas
till spillo. Man må derföre icke sammanblanda domarens och åklagarens kall; men,
på sätt Utskottet ofvan yttrat, innefattar likväl den vidsträcktare underställningen
och Hofrätts deraf hänflylande makt, att utan vidare påkallande af åklagaren eller
målsegare sakfälla en af underdomstol icke sakfälld, en sådan sammanblandning.
Staten har tillsatt den allmänna åklagaren att öfver den brottslige utkräfva det straff
lagen bestämmer, och domaren att, då han derom anlitas, tillämpa lagen. Båda måste
handla sjelfständigt; och uppfylla hvardera sin bestämmelse, då vinnes äfven ändamålet;
men den ena må ej ingripa i den andras åligganden. Att lagstiftaren anser
en högre pröfning i vissa fall böra föregå innan en till straff dömd befordras till
ådömda straffet, är ett sannt uttryck af den omsorg, som han bör hafva derom att
ingen oskyldig må straffas, ingen hårdare bedömas än hans gerning förtjenar, och
som uttalas i lagens ordi ”att domaren eger heldre fria, än fälla"; men att en högre
pröfning ovilkorligen skall ske till förekommande deraf att en brottslig ej må undgå
det straff, hvaraf han kan hafva gjort sig förtjent, fordras ej för realisationen af statens
idée, så vidt lagstiftningen verkar dertill.
8 Lag-Utskottets Betänkande, Pfco 3T.
Af hvad Utskottet sålunda yttrat, synes visserligen sorn skulle Utskottet
anse den af motionären i sitt förslag gjorda inskränkning, att nemligen mål, som gå
å lif, böra fortfarande underställas antingen den anklagade blifvit sakfälld eller ej,
icke vara lämplig. Men att i denna del frånträda den i lagskipningen antagna princip,
torde dock vara betänkligt. Lagstiftarens fordran på den fullkomligaste bevisning
i dessa fall; svårigheten att pröfva beskaffenheten af den förekomna bevisningen;
den omständigheten att domaren i mål af denna art jemlikt 17 kap. 32 § R. B.
får lemna saken till framtiden och att den anklagade således alltjemnt anses stå under
tilltal; det af Hofrätt någon gång brukliga sätt, att då den anklagade nekar,
men likväl är besvärad med nära nog fullständig bevisning, hemställa till Kongl.
Maj:t om hans insättande på bekännelse; torde, då i betraktande jemväl tages att de
brott, som medföra lifvets förlust, äro af den svåraste art och att de ej, utan våda,
kunna lemnäs ostraffade, innebära skäl till det af motionären gjorda undantag.
Men ehuru Utskottet således biträder förslaget derom att, med berörde undantag,
underställning endast bör ega rum då den anklagade blifvit sakfälld, följer
likväl deraf icke att Utskottet, lika med motionären, anser nödigt att i sammanhang
med en bestämmelse derom förklara att Hofrätten ej må, utan serskild klagan, höja
det af underrätten ådömda ansvar, äfven om det befinnes lindrigare än lag bjuder.
Någon så beskaffad förklaring finnes ej i Lag-kommitléens förslag till
rättegångsbalk i brottmål, oansedt kommittéen äfven inskränkt underställning till det
fall, att deri anklagade blifvit sakfälld; och den erfordras ej eller för den tillämpning
af principen hvarom nu är fråga. Tilläfventyrs skulle den vara påkallad af den
strängare forhandlingsmethod i rättegången som Lag-beredningen velat införa. Men
nu måste principen modifieras efter gällande rättegångsordning, enligt hvilken Högsta
Domstolen eger en fri pröfningsrätt i hemställda mål, oansedt hemställning ej
eger rum i annat fall, än att den tilltalade blifvit sakfälld.
Deremot delar Utskottet motionärens åsigt derom, att underställning af mål
rörande hugg och slag å samt oqvädinsord emot stjuf- och svär-föräldrar, ej är behöflig.
Enligt 2 och 3 §§ i Missgernings-balkens 14 kap. skall den som slår sina
stjuf- och svär-löräldrar böta 100 daler, och den, som fäller smädeord emot dem,
plikta 50 daler, samt i båda fallen göra offentlig afbön. Således är straffet å dessa
för
-
La-g-Vtskottels Betänkande, N:o 37. Q
förbrytelser vida mindre än å en mängd andra brott, hvarom underställning ej skall
ske; och i förevarande fall är ej svårare att bedöma förbrytelsen eller pröfva bevisningen,
än annars då slag och smädeord utdelats och då underställning icke kommer
i fråga. Lagstiftande makten har ock tillförene af de i 25 kap. 5 ^ Rättegångsbalken
uppräknade brott uteslutit flera af ingalunda ringare art än omförmälta; och
någon våda af nu ifrågaställde ytterligare uteslutande är derföre ej eller att befara.
Att den minskning i underställningsmålens antal,, som inträffade, derest Utskottets
nili yttrade åsigter blefve gällände, skulle bidraga dertill att Hofrätterna vore
i stånd att skyndsammare än hittills förhjelpa rättssökande till deras rätt, enär alltför
mycken tid nu måste bortspillas för pröfning af en mängd underställda mål, sorn
hafva sin grund i obetänksamma angifvelser och obevista åtal, — är äfVem en omständighet,
, sorn,, vid bedömande af förevarande ämne, ej bör lemnäs utan uppmärksamhet;-men
dertill kommer en annan omständighet af än större vigt, nemligen den
att tiden för en mängd anklagades förvarande i häckte betydligen inskränktes. Då
personer anklagas för brott af urbota beskaffenhet och anledning att dem misstänka
är för handen inmanas de i- allmänhet i häckte. De kunna emedlertid genom ransakningen
ej öfvertygas om brottet,, och följaktligen ej eller af underdomaren sakfällas.
Det oansedt måste dé vanligen qvarblifva i häckte och der afvakta Hofrättens
pröfning. Efter i Iagskipningen antagen princip anses nemligen ett mål af underställningsegenskap
genom denna pröfning först afgjordt; och vidhålles principen
torde förhållandet ej eller kunna förändras. Om nu Hofrätten, såsom i de flesta fall
eger rum, ej eller finner den anklagade saker, försättes den anklagade visserligen på
fri fot, så framt serskilda hinder deremot ej möta; men oförnekligt- är likväl att han,
i följd af underställningen,, i längre tid, än rättvist varit, blifvit beröfvad friheten, äfvensom
att staten dymedelst måste vidkännas kostnader, som kunna undvikas; och
liäri ligger ett ytterligare skäl för Utskottets vördsamma tillstyrkande
att Rikets Ständer måtte besluta en författning, hvarigenom dels den i 25
hop. 5 ff Rätfegångs-balken med flere dithörande författningar gifna föreskrift
att underrätts utslag i vissa brottmål skall, innan de i fullbordan gå, underställas
Hofrätts pröfning, hädanefter icke skall ega tillämpning i annat
fall än ali den anklagade blifvit för åtalade brottet till saken fälld, deri
Bii, lill: II SI. Proh 1850 issi: 7 Sami., 1 Afd., 23 Hält. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 37.
Brottet ej går å lif, i hvilken händelse det förblifver vid hvad hittills öfligt
varit', dels ock att hvad berörde lagrum innehåller i afseende på underställning
af mål angående hligg och slag å stjuf- och svärföräldrar, så
ock oqvädinsord emot dem, upphört att vara gällande.
Stockholm den 33 Juli 1851.
£
STOCKHOLM, £ d. Schuitzes Boktryckeri, 1851.
Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 38.
\:o 38.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 24 Juli 1851, lil. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar ernot Utskottets
Betänkande N:o 6, öfver väckt motion om rätt till
jord och lägenhet för anläggande af elektriska Telegrafer.
Den fråga, som blifvit besvarad i berörde betänkande, hafva samtlige Uiksstånden tilj
Lag-Utskottets förnyade behandling återförvisat, under uttalande af den åsigt att, då elektriska
telegrafer skulle blifva af synnerlig nytta för det allmänna, man borde undanrödja
det hinder, som emot anläggning deraf här i landet förefunnes i lagstiftningen. Detta hinder
vore, på sätt anmärkt blifvit, att egare af jord och lägenhet ej, emot Kongl. Förordningen
den 20 November 1845, kunde åläggas, att för ändamålet upplåta jorden och lägenheten
annorledes, än emot erhållande af dess fulla värde eller, med andra ord, så vida
icke eganderätten till jorden eller lägenheten löses, ehuru Utskottet hade sökt undvika att
i denna del afgifva något bestämdt yttrande, hvilket dock i första rummet varit af motionen
påkalladt. Då emedlertid, enligt hvad motionären upplyst, hvarken jord eller lägenhet
göres för egare onyttig medelst anläggning af ifrågastälde inrättning; då det förhållande,
som 1845 års åberopade författning afser, eller att jord och lägenhet helt och hållet måste
för allmänt behof användas, följaktligen i förevarande fall icke inträffar', då skyldigheten att
lösa jord eller lägenhet, hvaröfver anläggning af elektriska ledtrådar kunde komma i fräga,
således desto mindre borde åläggas, som anläggningen dymedelst blefve förenad med
så oerhörda kostnader, att man omöjligen kunde hafva hopp att i vårt land få njuta frukten
af oroförmälte, i andre civiliserade länder redan begagnade, inrättning; och då enskilde
kunnat åläggas att till allmänt gagneliga ändamål afstå en full eganderätt; så syntes någon
Bih. till B. S(. Prof 1850 # 1851. 7 Sami. 1 Afd. 24 Häft, \
2 Lag-Vtskotlets Vtlåtande, N:o 38.
tvekan ej eller böra möta för bifall till motionärens förslag-, dock har Herr Wetterberg,
S. G., uti serskildt af Vällofliga Borgareståndet till Utskottet remitteradt memorial, för
undanrödjande af det hinder emot förslagets godkännande, som Utskottet funnit deruti, att
detsamma blott afser ett partielt fall, eller den händelse att elektriska ledtrådar komme att
anläggas, under åberopande af Riksdagsordningens 56 §, föreslagit att till 1845 ärs ofvanberörde
författning mätte läggas ett stadgande af följande lydelse:
“Pröfvar Konungen nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet eller
inrättning tillhörer, begagnas skall för utläggning af elektriska ledningstrådar eller andra
sådane inrättningar, som icke erfordra jordens eller lägenhetens afträdande under eganderätt,
vare egare pligtig att upplåta hvad för ändamålet fordras; njute dock den, som härigenom
skada lider, ersättning derför till fulla värdet och hälften derutöfver, der ej parterne
örn andra vilkor åsämjas; och gälle i öfrigt hvad här eljest stadgadt blifvit och till detta
fall hänförligt är.“
1 följd häraf har frågan åter kommit under öfverläggning inom Utskottet, som, lika
med motionären, anser 1845 års oftanämnde Förordning ej kunna tydas sa, som skulle
egare af jord eller lägenhet kunna åläggas att, för de ändamål, samma Författning afser,
tillåta jordens eller lägenhetens användande, sd framt icke eganderätten dertill löses.
' Att denna Utskottets åsigt icke bestämdt i betänkandet uttalades, borde likväl icke
hafva gifvit anledning till anmärkning, enär deraf finnes hurusom Utskottet, om än författningen
gafs berörde tydning, likväl ansåg sig icke böra understödja framstälda förslaget.
Det synes nemligen ej kunna vara Utskottets bestämmelse att tyda lagar och författningar,
der den ena eller andra uppfattningen ej föranleder någon åtgärd och tydningen således
icke ovilkorligen af ämnet påkallas. Olika förekommer deremot förhållandet nu. På sätt
otvan är anmärkt hafva Rikets Ständer uttalat sin åsigt om behofvet och lämpligheten af
en lag i föreslagna syftningen, och, genom Herr Wetterbergs serskilda motion dr det
hinder undanröjdt, som låg i förslagets inskräkning till ett partielt fall. Med anledning
häraf och för uppfyllande af Rikets Ständers med återremissen uttryckta syftemål, har Utskottet
uppgjort följande till Ständernas pröfning härmed öfverlemnade förslag till författning:
Derest,
för anläggning af allmänt nyttig inrättning, jord
eller lägenhet måste användas, utan att likväl jorden eller
lägenheten genom inrättningen göres för egaren oanvändbar,
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 33. 3
må anläggningen af honom ej förhindras, der Konungen, i
den ordning Kongl. Kungörelsen den 27 November 1845 stadgar.
, så förordnar; rijute dode egaren, för det intrång inrättningen
medför, full ersättning och hälften derutöfver,
hvilken ersättning, i händelse frivillig öfverenskommelse
derom ej träffas kan, skall bestämmas på sätt i Kongl. Förordningen
den 20 i nyssnämnde månad och år föreskrifvas.
Stockholm den 17 Juli 1851.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E. I Utskottets förslag har jag icke instämt. Jag anser nemligen
det allmännas anspråk emot den enskilde i fråga om dennes eganderätt ej kunna gifvas större
utsträckning än som skett genom Kongl, förordningen den 20 November 1845. Staten kan
nemligen väl påfordra att den enskilde skall emot ersättning afstå sin egendom, men denna
uppoffring bör endast ifrågakomma då det allmännas väl ovilkorligen påkallar densamma,
och det tillhör lagstiftningen att förekomma missbruk af rättigheten till skada för den enskilde.
Derföre har ock lagstiftaren i 1 och 14 §§ af berörde förordning, dels fö-rsigtigtvis
uppräknat beskaffenheten af de fall, der afstående må fordras, dels tillagt att, om fråga
uppstår angående afträdande af en del af en lägenhet och densamma derigenom klefve för
egaren onyttig, hela lägenheten bör inlösas. I nu ifrågaställde förslag har man deremot
ålagt jordegare att för anläggande af en inrättning, den regeringsmakten snsev allmänt nyttig,
utan all närmare definition på hvad dermed menas, tåla hvad intrång som heldst. Är
det väl tänkbart att, med bibehållande af eganderält, underkasta denna sådana inskränkningar
att främmande personer skulle kunna, under sken af en nyttig anläggning, förstöra mina
fält, genomgräfva min gårdsplats eller min trädgård-, med ett ord undandraga mig rättigheten
att sjelf råda öfver min egendom och sålunda göra egandet deraf för mig vidrigt? Ty
hvad uttrycker väl begreppet egendom, om icke frihet från intrång af andra? Hvad värde
har för mig en egendom, om jag är blottställd för att i hvarje ögonblick se den sköflad, se
mina beräkningar omintetgjorda, mina förhoppningar gäckade? Och huru skall den ersättning
kunna bestämmas som föreslagne förordningen tillerkänner mig för det t. ex. en telegraf-linea
med sina stolpar och trådar gå midt öfver min gårdsplats, eller öfver ett land
4 Lag-Utskottels Utlåtande, N:o 38.
planteradt med dyrbara växter, hvars användande beräknats för ett visst ändamål, men hvilket,
om tillgång på sådana växter ej finnes, tilläfventyrs i följd af anläggningen icke kunde
vinnas. Jag nämner detta endast exempelvis för att ådagalägga att inan icke kan underkasta
eganderätten sådana inskränkningar. Det är statens ändamål och pligt att skydda denna
rätt. Den gör det dock ej, om den icke garanterar mig ostördt nyttjande så länge eganderätten
fortfar. Också finnes en så beskaffad lag, som den nu föreslagna, mig veterligen icke
i något annat land i verlden; oell redan detta skulle hafva gjort mig tveksam, om äfven icke
det besynnerliga förhållande egde rum, att vi i Sverige, der elektriska telegrafer ej finnas,
började stifta lag för anläggningen af dylika anstalter, under del att i de länder, der de finnas
och redan i flera år funnits, en sådan lag icke ansetts behöflig samt att lagen är stiftad
utan all erfarenhet eller kännedom af inrättningen. Jag hyser icke samma farhåga som
förslagets upphofsman, att anläggandet af sådana telegrafer utan den föreslagna lagen blefve
omöjlig. Jag tror tvärtom att det skall blifva lika möjligt här som i andra länder; men
jag tror att anläggaren skall nödgas välja en sådan lokal, der han med jordegaren kan öfverenskomma
om en sådan plats, som för honom medförde minsta olägenhet, hvaremot han
nu tilläfventyrs på trots skulle lägga linien, der det för jordegaren blefve mest obehagligt.
Emot detaljerne af förslaget skulle flera anmärkningar kunna göras, dem jag likväl
efter hvad redan anfört finner öfverflödiga.
af Herr Carleson, E. H., och Herr Prosten Melander, med förklarande att de instämma
i Herr Grefve Sparres serskilda yttrande.
af Herr Doktor Norström, Isak, under tillkännagivande att han icke öfyervarit ärendets
afgörande.
af Herr Wetterberg, S. Q, Jag mäste reservera mjg emot formen för detta betänkande.
Utskottet har icke gifvit tillkänna sin egen tanka om förslagets lämplighet, än mindre, så?
som annars brukligt är, sökt undanrödja verkan af de invändningar, Utskottet föreställt
sig kunna möta dess förslag, oaktadt den majoritet, sorn varit för förslaget, haft mera
grundadt anspråk, att få sino åsigter uttrykta, än den minoritet, sorn fortfarande varit emot
detsamma, att få dem uteslutne. Ett sådant behandlingssätt skall alltid gifva en ökad vigt
åt reservationer i syftning att motarbeta ett förslags antagande.
För den, sorn hyllat sjelfva principen i förslaget, återstår således endast, att i reser?
vations?
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 38. fe
vationsväg bjuda skäl derför. Hvad då frågan, ur theoretisk synpunkt betraktad, angar,
*å måste, när, för allmänt nyttigt ändamål, äganderätten kan frånhändas, på sätt expropriationslagen
af den 20 November 1845 medgifver, nytljanderätten äfven kunna det, emedan
den senare rätten är till sitt omfång mindre än den förra; och ser man saken från
den praktiska sidan, så skall det visa sig vara ett större obehag för den enskilde, att inom
sitt egoområde tåla en annans fulla eganderätt, än blotta nyltjanderätten. — 1 förra hänseendet
kan disponenten, å den tili honom af stådda del af jorden, företaga hvarjehanda anordningar,
såsom med stängsel, plantering och dylikt, som egaren af jorden i det hela,
icke utan olägenhet kan lida; den senares egendom, hvilken disponenten icke kan tvingas
att inköpa till större del, än som för inrättningen fordras, blir oftast delad i (vänne hälfter,
och bruket af det hela skall derigenom betydligt försvåras; hvarförutan egaren för alltid afskäres
möjligheten att använda den en gång afträdda jorden, om än behofvet deraf blefve
aldrig så känbart. — I andra fallet åter, eller då endast nyltjanderätten upplåtes, inträffar
ingendera af dessa olägenheter. Disponenten eger då endast de förfoganden Öfver jorden,
hvilka för inrättningens ändamål äro nödvändige, såsom första anläggningen, tillsyn och reparation.
Som egendomen ej genom någon annan egares rågång sönderslyckas, kan den i ett
sammanhang brukas, och der behof för egaren alt åter komma i besittning af jorden uppstår
är utvägen dertill icke stängd. Vidare bör man icke förbise den ganska möjliga omständigheten,
att t. ex. begagnandet af en anlagd elektrisk telegraf-linea kan, i följd af
förändrade förhållanden, alldeles upphöra, i hvilken händelse det naturligtvis vore en fördel
för såväl jordens som telegrafens egare, att lineans begagnande icke varit förenadt med
eganderätt. Slutligen, då jordegaren får full ersättning för intrånget, och hälften derutöfver,
har han icke skäl att i ekonomiskt afseende finna sig missbelåten, och om han ur
annan synpunkt kunde hafva anledning dertill, så är han alldeles icke bättre skyddad genom
expropriations-lagen, hvilken, medförande väl större men icke mindre intrång, ovedersägligen
måste tillämpas i fråga om anläggande af elektriska telegrafer, så framt icke en
lag i det syfte, Utskottet nu föreslagit, ant,iges — en lag, som, just för att åstadkomma
en allmänt nyttig inrättning, är af nöden. Bet serskilda förhållandet i andra länder, att
elektriska telegrafer anläggas utmed jernbannrne, har icke sin motsvarighet i vårt Iand, der
sådane banor saknas; och behofvet a i serskild, lagstiftning i detta ämne för vårt land är
således för handen, så vida man, erkännande ny (fan af en inrättning, som andra civiliserade
Bin. till II. St. Prat. *83# $ mt. V K,ml 1 Afd. 24 Haft. 2
( Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 33.
lander redan tillegnat sig, vill deråt bereda framgång, dertill första vilkoret är, att undanrödja
det väsendtligaste hindret, nemi. ea inköpskostnad, afskräckande all spekulation i
den vägen.
af Herrar Engzell och Ek med förklarande att de instämde uti Herr Wetterbergs reserv
a lien.
STOCKHOLM. Östlund <fc Burling, 185L
Lag-Utkottets Betänkande, N:o tilt.
1
N:o 39.
Ank. till Eip.-Utsk. den 25 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Betänkandej i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
om antagande af ny vexel-lag.
Samtlige Riks-stånden hafva till Lag-Uskottets behandling öfverlemnat nämnde nådiga
proposition. Den är af följande lydelse:
”Kongl. Majlis
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande af ny Vcxel-lag ;
gifven Stockholms Slott den 22 Jpril i85i.
Under sistförflutna Riksmöte öfverlemnade Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts pröf
ning
en af Rikets Ständer för deras del beslutad lag för utrikes vexlar, hvilken Kongl.
Maj:t likväl, i anseende till åtskilliga förekomna anmärkningar, och deribland jemväl deri,
att den föreslagna lagen, i flera väsendtliga delar, skiljde sig från de grunder för lagstiftningen
om inrikes vexlar, som uti lagen den 20 Maj 1835 blifvit följda, fann sig förhindrad
att antaga; men Kongl. Maj:t gaf tillika Lagberedningen befallning att uppgöra och
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till allmän Vexel-ordning, på det Kongl. Maj:t
måtte sättas i tillfälle, att till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig proposition om de
för både inrikes och utrikes vexel-handeln gemensamma lagbestämmelser, som kunde vara
af behofvet påkallade.
Lagberedningen har sedermera inkommit med ett så beskaffad! förslag; och sedan
Högsta Domstolen och Statsrådet deröfver blifvit hörde, har Kongl. Maj:t detsamma i
Bih. till R. St. Prof. 1850—SI. 7 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 39.
öfvervägande tagit samt för sin del godkänt, dock med vissa tillägg och ändringar, hvarllit
grunderna finnas utvecklade uti bilagde Statsräds-protokoll.
Kongl. Maj:t vill alltså härmed föreslå Rikets Ständer, ”att, med upphäfvande af ej
mindre lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835, än äfven Vexel-stadgan af den 21 Januari
1748, jemte alla öfriga hittills gällande författningar rörande den utrikes vexelhandeln,
i hvad de icke angå sjelfva ordningen för köpslut af utrikes vexlar och kontrollen
derå, uti hvilka delar samma författningar, så vidt de icke här nedan äro ändrade, böra
fortfarande lända till efterrättelse, intill dess förändrade föreskrifter derom, i sammanhang
med ny Mäklare-ordning, kunna varda af Kongl. Majit meddelade, antaga följande för både
inrikes och utrikes vexlar gemensamma.
VexeMag.
1 Hap.
Örn vexels fonn och om vexelgif vares ans varighet.
1 8-
Vexel skall, för att kunna såsom grund för vexel-rätt blifva gällande, innehålla:
a) uppgift på orten hvarest och tiden när den utfärdas;
b) uttrycklig benämning af vexel;
c) dens namn, till hvilken eller hvars order vexeln skall betalas, kallad vexeltagare
(remittent);
rZ) den penningesurnma. som skall betalas;
c) dens namn, som skall inlösa vexeln, kallad godkännare (trassat, acceptant);
/■) orten hvarest godkännaren bor; den ort gälle som vexelns betalningsort, der
ej serskild betalningsort utsättes;
g) tiden då vexeln skall betalas;
Ii) dens underskrift, som vexeln utställer, kallad vexel-gifvare (trassent).
Lag-Utskottets Betänkande* Nto !I9.
3
2 5.
Vexel kau vara dragen på. en person att betalas a annan ort, an der lian bor
(domieilierad vexel); den kan vara ställd att betalas till vexel-gifvaren sjelf (vexel lill egen
order); den kan vara dragen att inlösas af vexel-gifvaren sjelf på annan ort (trasserad
egen. vexel, trasserad sola vexel); den kan vara utfärdad å annans vägnar efter fullmakt
(procura).
3 $.
Vexel kan vara ställd att betalas å viss dag, eller vid uppvisandet (vid sigt, ä vista)
eller viss tid efter uppvisandet (efter sigt)/ eller viss tid efter utgifvandet (å dato).
i %
Är den penningesumma, som skall betalas, utsatt med både bokstäfver och siffror,
men till olika belopp; galle det, som med bokstäfver utsatt är. Finnas flera olika
belopp utsatta, vare sig med bokstäfver, eller endast med siffror; galle det som, minst är.
5 S
Vexel-gifvare
stånde för vexelns godkännande och betalning i ansvarighet, efter
vcxel-rätt, till alla dem, sorn af vexell) blifva innehafvare.
* Kap.
Om Vexel-köp.
« §•
Vexel-köp kan slutas med eller utan mäklares biträde.
Vexel-gifvare vare skyldig att, samma dag vexel-slut skett, halla den betingade
vexeln vexel-tagaren tillhanda, så framt denne till afhemtande deraf sig anmäler och den
öfverenskomma betalningen derför erlägger.
4
Lag-ll t skottets Betänkande, Nto 39.
8 8.
Är vexel aflemnad, utan att vexel-tagare derför erlagt betalning, på sätt aftaladt
varit, eller underlåter vexel-tagaren att vexeln afhemta; då bör vexel-gifvaren senast å
andra dagen efter den, då vexel-slutet skedde, emot vexel-tagaren protestera och inom åtta
dagar, räknade från samma tid, å honom taga stämning till den domstol, som i 83 §
sägs. Vexel-gifvare, hvilken iakttagit hvad nu är sagdt, ege att utbekomma sin fordran med
samma rätt, som vexel-fordran i allmänhet tillagd är; men försummar han det, håfve då
ej bättre rätt, än i annat skuldfordringsmål.
9 §.
Då två eller flera exemplar af samma vexel utfärdas, vare det andra i ordningen
äfvensom hvart och ett af de följande i vexel-tagarens hand gällande, såsom qvitto å erlagd
betalning till vexel-gifvaren. Å betalning för vexel, som i ett exemplar utfärdas, erfordras
icke annat qvitto än sjelfva vexeln.
10 §.
Hvar, som i egenskap af syssloman, vexel upphandlar, stånde i ansvar derför, att
betalning till vexel-gifvaren erlägges.
3 Kap.
Om öf verlåtelse af vexel.
11 §•
Vexel må öfverlåtas, ändå att rättighet dertill ej blifvit i vexeln, eller i öfverlåtelse
deraf, uttryckligen medgifven genom orden ”till order” eller annorledes.
12 8-
Öfverlåtelse (mdossament) skall innehålla:
dens namn, till hvilken vexeln öfverlåtes (indossat), namnteckning af den, som vexeln
fverlåter (indossant).
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 39. 5
Vexel må oek öfverlåtas genom öfverlåtarens blotta namnteckning på vexelns baksida
(indossamcnt in blanco); och ståndc innehafvare fritt att blanco indossameut fylla,
genom insättande af indossats namn.
13 §.
Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln, eller å en afskrift deraf (copia) eller å
ett vid vexeln eller afskriften häftadt blad (alonge).
14 §.
Vexel kan öfverlåtas äfven till vexel-gifvaren, till godkännaren, eller till föregående
öfverlåtare, och af dessa åter till andra.
15 §.
Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande och betalning i ansvarighet,
efter vexel-rätt, till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare, så framt han
ej i öfverlåtelsen uttryckligen förbehållit sig att vara från ansvarighet fri.
16 §•
Har vexel-gifvare i sjelfva vexeln uttryckligen förbudit öfverlåtelse deraf, gifve öfverlåtelse,
som ändå sker, ingen vexel-rätt. Innehåller en öfverlåtelse uttryckligt förbud
att vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå af den, som vexeln med det förbud
erhöll, håfven efter honom följande innehafvare mot den öfverlåtare, som förbudet gaf, ej
vexel-rätt.
17 S
Öfverlåtelse,
som innehåller blott en fullmakt eller ett uppdrag ”till inkassering”
eller dylikt (procura indossament), medföre ej eganderätt till vexeln, utan vare sysslomannen
endast behörig, att vidtaga erforderliga åtgärder till vexel-rätteus bevarande af
vexel-summans utsökande, och att densamma uppbära, så ock att öfverlåta vexeln genom
nytt procura indossament.
6
Lag-Utskottets Betänkande. A7:o 39.
4 Hap.
Om vexels godkännande.
18 S
Är
vexel slälld att betalas å viss dag, eller viss tid efter lifgifvande!, ege hvar,
som vexeln i händer häfver, rätt alt, när sorn helst före förfallotiden, densamma till godkännande
förete, och att, der vexeln ej godkännes inom den i 20 § stadgade tid, derföre
protestera.
19 S
Är
vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, då vare innehafvare!!, vid
förlust af sin vexel-rätt mot öfverlåtare och vexelgifvaren, om de i Sverige bo, skyldig att
vexeln till godkännande förevisa inom tid, som dertill i vexeln föreskrifven är, eller, der
serskild föreskrift derom saknas, inom tre månader från utgifnings-dagen, om vexeln är
dragen från en på annan inrikes ort, inom sex månader, om den är dragen från eller på
någon utrikes i Europa belägen ort, inom ett år, om den är dragen från eller på någon
ort utom Europa, med undantag af de å andra sidan Goda Hoppudden eller Gap Horn
belägne orter, och inom aderton månader, om den är dragen från eller på någon af sistnämnde
orter. »
Öfverlåtare, som i sin öfverlåtelse af sådan vexel viss förevisnings-tid föreskrifvit,
vare från vexel-ansvarighet fri, der den tid af innehafvare försummas.
20 S.
*
När vexel blifvit till godkännande förevist, skall bestämdt svar, jakande eller nekande,
afgifvas inom tjugofyra timmar derefter. Lemnäs ej svar inom den tid, anses godkännande
hafva blifvit vägradt. Å helgedag må godkännande ej äskas.
21
Godkännande af vexel skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens namnteckning.
Är vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet; då skall ock dagen utsättas,
Luy- Utskottets Betänkande, i\’:o 39. 7
å hvilken godkännandet sker: sätter ej godkännaren dagen ut, eller vägrar han att vexeln
godkänna, vare innehafvaren, vid förlust af sin vexelrätt mot öfverlåtare och vexelgifvaren,
förpligtad att protestera inom den förevisningstid, som i 19 § sägs; och varde då
vexelns förfallotid ifrån protestdagen beräknad: sker ej protest, då skall förfallotiden mot
godkännare, som sitt godkännande ej daterat, räknas från sista dagen af den i 19 § stadgade,
förevisningstid.
22 «.
Drages vexel på bolagsfirma, då skall godkännandet ske medelst firmans teckning;
uraktlåtes det; vare innehafvaren, till bevarande af sin återgangstalan efter 5 kap., skyldig
att protestera, ändå att vexeln godkännes af en eller flere bolagsmän i eget eller egna
namn. Ar eljest vexel på två eller flera personer dragen, att betalas af antingen den ena
eller den andra, då är enderas godkännande lika gildt, som hade vexeln på honom ensam
varit ställd.
23 S.
Är vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren hor, och har ej vexelgifvaren
i vexeln utsatt, af hvem betalningen å den andra orten skall erläggas; sätte då
godkännaren det ut i det godkännande,.han å vexeln tecknar; gör han det icke; varde det
så ansedt, som hade han å sig sjelf gifvit anvisning till vexelns inlösen å betalningsorten.
24 8-
Vexel bör godkännas efter dess lydelse, utan vilkor eller förbehåll; sker det icke,
anses godkännande vägradt; svare dock godkännaren för hvad hans afgifna godkännande
innebär. Ej vare honom förment att inskränka sitt godkännande till en del af den i vexeln
utsatta penningesumma.
25 §.
Godkännande må ej, sedan det å vexeln tecknadl är, återkallas.
26 8.
Hvar, som vexel godkänt, ansvare efter vexelrätt för dess betalning till innehafvaren
å förfallotiden.
8 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 89.
Godkännaren vare, till följd af sitt godkännande, äfven vexelgifvaren ansvarig efter
vexelrätt. Deremot håfve godkännaren ej vexelrätt emot vexelgifvaren.
27 §.
Vägrar den, å hvilken vexel blifvit dragen, att densamma godkänna, ändå att han
gifvit lof till vexelns utställande; vare då skyldig till ersättning för den kostnad och skada,
vexelgifvaren genom sådan vägran tillskyndas.
5 Kap.
Om dtergdngsta/an för ut etlifvet eller osäkert godkännande.
28 §.
Varder vexel icke inom den i 20 $ bestämda tid godkänd, eller sker godkännande
med vilkor eller förbehåll, eller inskränkes det till en del af vexelns belopp; vare innehafvaren,
sedan han derföre protesterat, berättigad att, emot protestens aflemnande, af vexelgifvaren
eller hvilken som helst bland öfverlåtarne, fordra antaglig säkerhet för betalning
å förfallotiden icke allena af den i vexeln utsatta penningsesumma, eller af dess återstod i
fall vexeln för en del deraf blifvit godkänd, utan ock af de genom uteblifna eller ofullständiga
godkännandet förorsakade kostnader.
29 S.
Öfverlåtare håfve, på grund af protesten för uteblifvet godkännande, likaledes rätt
att, emot protestens aflemnande, äska antaglig säkerhet af hvilken som helst bland föregående
öfverlåtare eller af vexelgifvaren.
30 S.
Vill den, å hvilken vexel dragen är, densamma efter protest godkänna, då må innehafvaren
ej vägra att godkännandet antaga, der vexeln ännu i hans värjo är och godkännaren
ersätter honom de genom protesten tillkomna kostnader. Sedan godkännande
skett, efter ty nu är sagdt, upphöre den rätt till säkerhet, som i 28 och 29 §§ stadgas.
31 §•
