# ID: svediakorp-gov2228
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 55,274
# sentences: 1,191
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


ReviUnings-VI-itolle/s Memorial, A’:o 28. 19
r realisera o t ( högre pris ari 18 sk. riksgälds, och ej ens detta belopp, i konkurrens
ined Göiheborgska och Landskrona ångralfinaderierna och de öfriga Svenska sockerbruken
i Stockholm, Norrköping och Uddevalla. Redan har priset å toppsocker innevarande
vår här nedgått lill 19* och 19 sk. och derunder, blott till följd af konkurrensen
emellan Göiheborgska och Stockholmska sockerbruken, innan ännu Landskrona
ångraffmaderiet var färdigt och hade uppträdt som medtäflare. Detta ångraffinaderi
är nu i full gång, och vid en totalproduktion af samtliga raffinaderierna vida
öfverstigande landets närvarande förbrukning, är det med säkerhet att motse, att
priset inom slutet af innevarande år skall ytterligare nedgå lill 18 sk. och troligen
derunder. Ångraffinadörernes ganska betydliga vinst, äfven vid 18 sk:s pris, medgifver
gerna en sådan nedsättning.
Men när Fredrikshalls-bolaget kan i Norrige alldeles ensamt om marknaden
der sälja sitt socker till 19 sk. på stället, vore det då att förmoda, att det skulle
skicka sin tillverkning till Sverige och sälja densamma här till 1 å 1| sk. lägre pris,
och således uppoffra 1 till 1 \ sk. pr — Hvar och en måste inse, att en sådan
förmodan är alldeles ogrundad, och att när priset här i Sverige nedgått till 18* å
18 sk., någon sockerinförsel från Norrige omöjligen kan komma i fråga; att alla faror,
som af våra raffinadörer förespeglats, endast äro tomma ord, och att någon lag
; af Rikets Ständer, till afböjande af dessa faror, är helt och hållet öfverflödig och
den onödigaste åtgärd i verlden. Våra raffinadörer behöfva blott nedsätta priset genast
till 18 sk., och de skola sjelfve hafva förekommit alla de vådor, öfver hvilka
de nu föra så mycket larm.
För att närmare bestyrka detta resultat är det lätt att genom en specifik uträkning
till siffran visa, hvilken stor fördel uppstår för Fredrikshalls-bolaget genom
försäljning af dess socker i Norrige till 19 sk. pr jemfördt med att försända det
till Götheborg och derstädes realisera det till 18 sk. — Differensen är mångfaldigt
större än skillnaden emellan 18 och 19.
Ehuruväl Fredrikshalls-bolagets tillverkningskostnad de första aren är betydligt
drygare än de Göiheborgska ångraffinadörerncs, så låt det dock antagas, att
toppsockret, utan någon vinst eller med råsockrets pris och tillverkningskostnaden
jemt ersatta, icke står bolaget i högre pris, än Hamburger-sockret på stället, fritt om
-
20 Bevillning}-Utskottets Memorial, N:o 23.
bord, eller beräknadt i Sv. vigt och mynt, pr H till
sk. b:ko 8: —
dertill kommer 2 proc. försäljningsprovision och 2 proc. delcredere till
försäljnings-kommissionärerne . . . ...
b , 0: 4.
och slutligen speditionskostnad till försäljoingsplatserne i Norrige,
sorn
öfverhufvud utföres med . « , . .
* « 0: 4.
V V
Summa sk, b:ko. 8: 8.
Försåldt i Norrige till 19 sk. rgs eller 12 sk. 8 rst b:kö pr skulle således
bolaget hafva en ren vinst å hvarje W af 6 sk. rgs.
Deremot om bolaget skickar sin tillverkning till Götheborg och denna der
försäljes till 18 sk. rgs pr så blifver bolagets fördel ej större
än 1 sk. 4 rst rgs
å hvarje %. Räkningen får nemligen då följande utseende:
1 % toppsocker antages stå bolaget i Fredrikshall till
sk. b:ko 8:
frakt och assurans till Götheborg
v „ 0: 5 -
tull, hälften af taxeheloppet . .
. , * 6 -
handels- och sjöfartsafgift . . . .
» b 0: 3 -
tOlag —, ... o. o. o . .- « 0 0 . »
k v ■ 0: 3
Stämpelafgift ...... . .
v v 0: 1
vågpenningar . . .
v- b 0: 0 T%
packhus- och arbetspenningar, magasinskostnad och brandassurans
» b 0: 0 t7u
provision 2 proc. för handelshuset i Götheborg
b „ 0: 3-
Summa sk. b:Uo 12:'
Afgår exportpremien till den 1 Juli 1854 . . . . ,
v B 0: 11 -
Återstod: sk. b:ko 11: 1 >—
FSrsåldt i Götheborg till 18 sk. rgs skulle således bolaget ej hafva störn*
Trust än nätt och jemt, exportpremien 11 rst b:ko eller circa 1 sk. 4 rst rgs pr %,
d. v. s. fyra skilling ar utta rst (s:gr 4: 8} mindre vinst pr %, än era bolaget till 19
sk. försålde sin tillverkning i Norrige; — hvaremot Götheborgs raffioadörer vid förBaJjningen
af sitt toppsocker på stället till 18 sk., på sätt kalkylen N:o. 2 ådagalägger,
hafva en vinst utöfver Hamburger-raffinadörernes profit af 3 sk. rgs pr S.
Besiltnings-Ulskoltels Memorial, Ti. o 28. 21
Nedgfnge priset till 17 sk. 6 rst, så blefve bolagets vinst vid tillverkningens
realiserande i Götheborg nedsatt till 10 rst rgs pr U, då Götheborgs raffinadörer ännu
vid 17> sk. pris skulle hafva en vinst af 2 sk. 6 rst; och nedginge priset än ytterligare
till 17 sk. så blefve bolagets hela vinst reducerad till 4 rst rgs, hvaremot
Götheborgs-raUinadörcrnes vinst vid detta pris ännu vore 2 sk. rgs utöfver Ilajuburger-raffiuadöreus
profit. .
Kalkyl N:o 4,J.
öfver de afgifler oc/i" kostnader, sorn belasta 1 % af Fredrikshall» raffinad»*-  ris toppsocker, infördt till Götheborg intill den 1 Juli 1854.
Införselstull, hälften af det i tulltaxan
stadgade belopp . .
sk. b:ko
2: 6 —
afgift till handels- och sjöfartsfonden
10 proc. af införselstullen
v
9
0: 3 —
•)
tolag 2 proc. af tulkärdet 16 sk. pr ©
»
9
0: 3 T%
stämpelafgift 1 proc. af tullvärdet
r>
9
0: 1 fs
b)
vågpenningar 1 sk. pr 1©
frakt frun Fredrikshall till Göthe-
9
9
0: 0 — 3: 3
borg .
3 rst
0
assurans för alla årstider minst 1 proc.
och provision ^ proc.
2
—
0: 5 —
packhus- och arbetspenningar, maga-
sinskoslnad och brandassurans, öf-
verhufvud minst
«
T"
9
0: 0 tt3 — 0: 5
Härifrån afgår:
intill den 1 Juli 1854 utförselspremien
i Norrige aflsk. specie pr % Norrsk
vigt, som i Svenskt mynt gör pr
Svenskt % 10[jy rst och utteros
■med . . . . . . . . . . . . . . . . . . • 0: 11 -—
, „ -ii - - -- - - "tnr
^ Återstod: sk. b:ko 2: 10 -»
22
Bevillning'-Utskott 11 s Memorial, *'m 29.
elier i riksgäldsmynt till 4 sk. 3 r:st pr ff, hvarvid dock är att märka, afl Fredrikshallssockret
dessal om belastas af tvänue poster, sorn här i kalkylen ej upptagas,
nemligen hamnumgälder o. d. vid afsändningen ifrån Fredrikshall och försäljningsprovision
i Götheborg, hvilken, då handelshuset, som der verkställer försäljningen,
utom kontors- och korrespondans-kostnader, äfven för denna rörelse säkerligen får
vidkännas en serskildt kostnad uli skatt både till staten och staden, naturligtvis måste
läggas på det försålda sockret.
Emot Irenne uti ofvanstående kalkyl upptagne poster
af) tolagens beräkning till 3rs5 r:st pr % efter tolagsafgiften i Götheborg,
bf) vågpenningarnes beräkning till r:st och
cf) upptagandet af kostnad för frakt och assurans, magasinskesFnad
m. m.
hafva invändningar blifvit framställda och det har påståtts, att de tväiörsta posterna
(ja och bf) borde nedsättas och den tredje (V) alldeles försvinna.
Invändningarne emot första och tredje posterna hvila på en och samina, alldeles
grundlösa och helt och hållet godtyckliga, förutsättning.
Det förutsattes nemligen, eller rättare det föregifves, att Fredrikshallska bolaget
skulle sända den del af dess tillverkning, för hvilken möjligtvis afsättning torde
sökas i Sverige, icke till Götheborg, för att der uppläggas, der försäljas och derifrån
afsändas till andra Svenska platser, utan att bolaget direkt skulle skicka sin
vara till dessa sednare platser och på dem hålla upplag, likasom raffinadörernei i
Götheborg.
Hela detta föregifvande är ett tomt inbillningsfoster. Fredrikshalls-bolaget är,
för afsättningen utaf sin tillverkning i Sverige, uti en ställning helt olika mot Götheborgs
raffinadörer. Dessa äro, för att kunna afsätta deras ofantliga tillverkningsbelopp,
nödsakade att på flera platser efter Svenska kusten hålla upplag, t. ex. i Malmö,
Carlshamn, Calmar, Norrköping, Stockholm, och för de norra provinserna i Gefle,
och kunna derföre med fördel till sina kommissionärer på dessa platser afsända hela
sockerlaster på en gång. För Fredrikshalls-bolaget åter, som, på sätt kalkylen N:o 3
Bevillnings-Utskottels Memorial, ,\':o 23. 23
klart ådagalägger, har eu ojemförligt storne fördel af att försälja sin tillverkning i
No rrige än i Sverige, helst när raffmadsockerpriset nu här, sedan denna fråga väcktes,
nedgått ifrån 21 sk. r:gs pr % lill 19 sk. och ända till *18 sk. 6 r:st (hvartill flera
försäljningar skett i den sista tiden) — för Fred rikshall s-bo laget kan det möjligtvis
endast blifva fråga om att afsätta en mindre del af dess tillverkning i Sverige,
och detta allenast i första början eller intill dess bolaget hunnit i Norrige organisera
sin afsättning och i Norrska staderna etablera kommissionärer. Denna lilla del af
bolagets tillverkning, för hvilken under första året, så vidt priset ej nedgår ändå
mer, afsättning torde sökas i Sverige, på det bolaget icke skall i Norrige belasta
sig med allt för stort lager, kan också säkrast och lättast realiseras i Götheborg,
genom försäljning der och försändning derifrån i mindre partier lill städerna när
mast
omkiing vid kusten och omkring Wenern, Wettern och Götha kanal; och
för bolaget kan det således lika litet blifva någon nödvändighet, sora någon Deräkning
uti, att, likt Götheborgs raffinadörer, hålla upplag i städerna på Sveriges södra
och östra kuster och att dit skicka hela sockerlaster från Fredrikshall. De under
a och c upptagna posterna, eller tolagen, frakt, assurans och magasinskostnad m.
m. kunna således hvarken nedsättas eller borttagas, utan qvarstå till alldeles oförändradi
belopp, såsom belastande det till Götheborg från Fredrikshall införda
sockret.
Enahanda är förhållandet med vågpenningarne, hvilkas nedsättning ifrån
r:st till f— r:st väl kunde medgifvas för undvikande af tvist, men som i all
händelse måste till upptagna beloppet erläggas, då skyndsam expedition vill erhållas.
Afgifts- och köstnads-beloppet, som belastar Fredrikshallssockret, införd! till
Götheborg, utom de i räkningen här ofvan ej upplagua posterna, nemligen vissa
speditionskostnader i Fredrikshall och försäljningsprovision i Götheborg m. m., utgör
således 2 sk. 10 r:st b:ko. Dermed bör jemföras de afgifter och kostnader, som för
Götheborgs raffinadörer belasta råämnet, för hvilket Fredrikshald raffinaderi till den :
1 Juli 1854 åtnjuter tullfrihet.: För sådant ändamål bifogas här: .
u
Bevillning*-Ulskollets Memoria!, N.o 7$.
Kalkyl N:o 5.
öfter af gifter och kostnader, som för Götheborgs raffinadörer belasta del uti
ett ® toppsocker ingående qvantum råsocker.
Tullafgift å 1 % råsocker .... sk. b:ko 3: —
afgift till handels- och sjö farts-fonden, 10 proc. , „ 0: 3/^—3: 3T‘e
derifrån afgår:
trans-atlantisk tullindring till 1852 års slut
(och effektivt en god del af år 1853) med
25 proc. från Brasilien). , . ^ H-r^—^
v o \i medeltal 29^ proc.
33-t proc. från Ostindien)
härefter tillkomma:
tolag 2 sk. pr 100 % . . • * . . » »0: 0,^
vågpenningar . . . . » * 0: Of',}—0: O,^—2: 4j\
«) samt 11 proc. af nu utförda totala afgiftsbelopp
2: 4fg, hvilka 11 proc. visserligen äro
icke lör lågt, utan för högt beräknade, då
Götheborgs raffinadörer, genom det höga
priset å bastersockret, farin och sirapen,
kunna lägga råsockerttillen på vida mer än
90 proc. af de vunna produkterna utur råsockret;
men, till undvikande af tvist och
för att visa billighet, må dock tillägget utföras
med 11 proc., sorn. gör . . . y * 0: 3T*^
i) och slutligen hallstämpelafgiften . . , , 0: 0T'T—0: 8-^—t:
men hvarifrån slutligen afgår:
#) differensen emellan den vid förlullningen beräknade
tharan och den verkliga, som utan ringaste
öfverdrift kunde upptagas till 5 proc.
med I/5 r:st., men, som för undvikande af
tvist, upptages blott till 2£ proc., som gör 0; 0^
hvar
-
Bevillnings-Ulskoltels Memorial, Ko 29. 25
hvarföre såsom effektivt afgifts- och kostnadsbelopp
å det i ett ® toppsocker ingående
qvantum råsocker återstår . . . sk. b:ko 2: 7^
Emot denna kalkyl äro invändningar egentligen gjorda blott emot det till
il proc. beräknade tillägget till råsockertullen ål® (a), emot hallstämpel-afgiftsbeloppet
(b) och mot thara-avancen (c): ty anmärkningen mot trans-atlantiska tulllindringens
upplagande i kalkylen förfaller, enär denna lindring effektivt läcker vida
längre än raffinadsocker-införseln från Norrige sannolikt kan komma i fråga.
Emot beräkningen af tillägget till råsockertullen, 11 proc., invändes: att denna
är alltför lågt beräknad, och bör upptagas mer än dubbelt högre eller ända till
30 proc.; såsom skäl hvarföre anföres, att afkomsten vid raffineringen ej är högra
än 70 % raffinadsocker ifrån 100 % rått, och att återstoden är bastersocker och sirao.
Verkliga och sanna förhållandet är, alt tillägget af 11 proc. tvertom är, utaf
billighet och för att undvika allt, som kan gifva ens ett sken af öfverdrift, allt för
högt beräknad, och icke ens borde upptagas till 5 procent.
Ty utom det att de bättre terrerade råsockerslagens rena sockerhalt i allmänhet
är öfver 92 proc., och således vid raffinering med vacuum-apparater, böra gifva
minst 90 proc. toppsocker, utom baster och sirap, hvilket det nyaste efter engelska
kemisten Ure anförda intyget bestyrker; så utgöres, på sätt i kalkylen N:o 2
fullständigare är utfördt, det säkraste beviset för att Götheborgs raffinadörer utur
råsockret vinna mer än 90 pror.s afkomst, å hvilken tullen kan läggas, utaf dessa
raffinadörers egna priskuranier, hvilka upptaga ett pris å det hvita bastersockret af
17 sk. r:gs, å gula bastardsockret af 14 sk. och å sirapen af 10 sk. — Då totalbeloppet
af tull och dithörande afgifter, som belasta det uti ett ® raffinadsocker ingående
qvantum råsocker, ej utgör mer än 2 sk. 7T% r:st. b:ko, men tuilrestitutionen
vid toppsockrets utförsel deremot är 4 sk. b:ko, så blifver statsverkets förlust och
raffinadörcns bonifikation å hvarje exporteradt % toppsocker ej mindre än 1 sk.
r:st. b:ko eller c:a 2 sk. r:gs pr %. Vid en utförsel af c:a 1,000,000 årligen, har statsverkets
uppoffring härpå utgjort c:a 2,000,000 sk. eller närmare 42,000 r:dr r:gs årligen.
Hallstämpelatgiften uppgår, enligt sista förordningen rörande stämpelafgifterna,
i Götheborg ej till mer än proc., som gör r:st. pr ®, hvaremot det är stämpelIkontorets
skyldighet att bestå alla kostnader för plakatsedlar och klister m. m.
Bih. till II St. Prat. IS50 $ 1851. 5 Sami., 1 Aid., 17 Höft. 4
28 Bevillnings-Utskoltels Memorial, N:o 28.
Tharan för det Brasilianska sockret, som uppgår ända till 20 proc. för kistor
af “tyngre“ trädslag, och för det Ostindiska, som inkommer i korgar eller bomullsbalar,
medgifver i verkligheten långt större avans, än den i kalkylen upptagna, och en
snar revison af tharaförfattningen är i statsverkets intresse af behofvet påkallad.
Jemförde med hvarannan ådagalägga slutsummorne i ofvanstående kalkyler
N:o 4 och 5, att Fredrikshallska toppsockret belastas vid införsel i Götheborg pr %
med b:ko sk. 2: 10 (oberäknadt de i kalkylen ej intagna posterna), men att det qvantum
råsocker, som ingår i 1 tl. toppsocker, för Götheborgs raffinadörer icke belastas
med mer än 2 sk. 77% rst, och att den förra summan öfverskjuter den sednare
med 2t% rst. b:ko. Den oafvisliga slutföljden härutaf är således ock, att Götheborgs
raffinadörer, endast genom det ringare afgifts- och kostnadsbeloppet a det i
% toppsocker ingående råsockret, hafva vid försäljningar på stället och försändningar
derifrån framför Fredrikhallska bolaget en fördel utaf två och sex tiondedels (s:gr 2j~)
rst b:ko, i trots af halfva tullen i Sverige och exportpremien i Norrige, som detta
bolag åtnjuter. Men denna fördel är ej den enda. Når dertill Sigges l:o den obestridligt
högre tillverkningskostnaden under de första åren vid den nya anläggningen
i Fredrikshall och 2:o de i kalkylen N:o 4 ej upptagna posterna, speditionskostnader
i Fredrikshall och försäljningsprovision i Götheborg, så kan Götheborgska
raffinadörernes fördel, allt sammanlagdt, svårligen antagas lägre, än 8 å 10 rst banko
eller 1 ä sk. rgs. Och när exportpremien den 1 Juli 1814 upphörer, ökas denna
fördel med ytterligare 11 rst. banko.
Kalkyl N;o 6.
Öfver det skydd, som Sveriges raffinadörer tillgodonjuta vid nuvarande införselstull
utaf å sk. pr % raffinadsocker.
Med tillägg till tullen utaf handels- och sjöfarts-afgift, tolag, stämpelafgift,
våg-, packhus- och arbetspenningar, uppgå sammanlagda införselsafgifterna å 1 K
raffinadsocker till fulla 6 sk. banko.
Inköpspriset på utländska platsen, inklusive kommissions- och speditions
-
Bevitlnings-Utskollets Memorial, N:o 28. 27
kostnader, eller varan fritt ombord, kau öfverhufvud ej antagas lägre än 8 sk. b:ko;
frakt och assurans likaså i medeltal ej lägre än 6 rst. banko.
Importörens vinst och ersättning för vexelcourtage, porto, magasinskostnad
och fyra månaders ränta för möjligt upplag af varan, kunna svårligen tillsamman antagas
lägre än 1 sk. 6 rst banko pr ®>.
Utländskt raffinadsocker kan vid nuvarande tull och priser således ej införas
här och här säljas under 16 sk. banko för skålpundet. Men låt ock antagas
blott 15 sk. 4 rst pr U. Enligt kalkylen N:o 2 bör raffinadsocker ej stå Sveriges
ångraffinadörer högre än 10 sk. banko pr %, då äfven råsockrets pris, förtulladt, dr
i kalkylen intaget. Svenska ångraffinadörernes rena skydd vid 5 sk. tull är således
5 sk. 4 rst banko, eller 8 sk. riksgälds.
Raffinadsocker ifrån Norrige, infördt emot half tull till Götheborg och med
exportpremie till den 1 Juli 1854, står derstädes, utan någon tillverkningsvinst, Fredrikshalls-bolaget
till 11 sk. 1 rst banko pr %, enligt kalkylen N:o 3. Men enligt kalkylen
N.o 2 står Götheborgska raffinadörernes raffinadsocker på platsen dem ej
högre än 10 sk. banko, uti hvilket produktionspris ändock tillverkningsvinst är inräknad,
eller nemligen samma profit, som Ilamburger-raffinadörernes; så att Götheborgs
raffinadörer ännu kunna sälja sitt socker med vinst, då Fredrikshalls-sockret ej
kan införas ulan förlust. Äfven emot Norrige hafva således Sveriges ångraffinadörer,
utan ringaste ändring af nu bestående tullagar och tullsatser, ett rent skydd af
mer än 1 sk. banko pr %, äfven om Frediikshallsbolaget skulle skicka dess socken
till Götheborg utan att derå räkna sig till godo någon tillverkningsvinst, och
efter exportpremiens upphörande år 1854, ökas detta skydd till mer än två (s:gr 2)
shilling ar banko.
Kalkyl N:o 7.
Öfver ilen förlust i tullintraden, som Norrska statsverket lidit blott under d«
fem åren 1845—1849, till följd af införsel utaf svenskt raffinadsocker
emot half lull.
Norrska Finans-departementets till Hans Maj:t Konungen den 7 sisth September
gjorda hemställan, sedermera tryckt bland Storthingshandlingarne, upplyser
(sid. 2), att, till följd af den lättnad, som svenskt raffinadsocker åtnjuter, genom half
88
Bmllnings-Vtskoltels Memorial, N:o 28.
tull vid införsel i Norrige och en betydlig exportpremie vid utförseln från Sverige,
blifvit importerade till Norrige från Sverige.
År 1845 .... cirka 500,000 ® norrsk vigt.
— 1846
— 1847
— 1848
— 1849
388.000 „
230.000 „
4,500 „
12,000 „
d:o.
d:o.
d:o.
d:o.
Summa 1,134,500 %.
Införselstullen i Norrige är 4 sk. specie eller 3 sk, 8 rst svenskt banko pr %,
och halfva tullen således 1 sk. 10 rst svenskt banko. Norrska statsverkets förlust
på denna socker-import liar således under de anförda fem åren utgjort sammanlagdt
en summa af 43,331 r.dr 28 sk. 8 rst svenskt banko.
Departementet tillägger, “att den hastiga och betydliga minskningen af importen
under de sista åren härrörde af det svenska sockrets mindre goda beskaffenhet,
som förorsakade, att det icke kunde uthärda konkurrensen med annat utländskt
socker, änskönt det kunde säljas till billigare pris än detta.*
3:o. Tobias Lind, från Götheborgs och Bohus lärn
“Med Utskottets pluralitet har jag icke varit ense derom, att, i afseende pa
tullen å införsel af socker, skall lemnäs rättighet för Kongl. Maj:t att densamma förhöja
“för andra länder än Norrige*, emedan Rikets Ständers skrifvelse, i berörde
tullfråga, till Kongl. Maj:t icke afsåg annat land, än “Norrige allena.*
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Beviltnings-Utskottets Betänkande, N:o 29,
1
N:o 29.
Alik. till lixp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 1 e. m.
Betänkandeangående beräkningen af T ull medlen, SaluaccisenPostmedlen_,
Kar t a-Sigillat a-afgiften och husbe
h ofs - brätt ne t •/ra edle 11.
Med undantag af några få ännn oafgjorda frågor, angående Karta-sigillata-afgiften,
hvarom Utskottets memorial N:o 24 handlar, och hvilka afse, mindre beloppet af
samma afgift, än formen för vissa stadganden derom, hafva llikets Ständer nu mera fastställt
grunderna för bevillningens utgörande under samtlige ofvannämnde titlar; och får
Utskottet derföre nu till Rikets Ständer afgifva förslag till beräkning af de årliga inkomstbelopp,
hvilka af nämnde bevillningar må kunna förväntas; hvarmed Utskottet ansett sig
böra följa det vid sistlidne riksdag iakttagne förfaringssätt, att grunda denna beräkning
på endast de förhållanden, som under tillämpningen af sist antagna författningar uppstått,
jemförda med beräkneliga resultaten af de i samma författningar innevarande riksdag beslutade
ändringar.
l:o
Enligt från General-Tullstyresens Kammar-kontor Utskottet meddelad uppgift
å brutto-uppbörden af Tullmedlen, jemte afkortningar derå, hafva dessa (för år 18.50,
i anseende till ännu icke verkställdt hufvudboksslut, endast approximativ beräknade)
utgjort:
Bih. lill B. St. Brot. 1850—51. 5 Samt. 1 Afd. 18 Höft. 1
2 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N=o 29.
år 1849 Statsverkets medel  5,270,910: 24. 8.
afkortningar  197,517: 10. —
återstå 5,073,393: 14. 8.
år 1850 Statsverkets medel  4,913,000: — —
afkortningar  150,000: — —
återstå 4,763,000: — —
utgörande i medeltal för år 4,918,196: 31. 4.
Genom bifall till Stats-Utskottets utlåtande N:o 101, hafva Rikets
Ständer beslutat, att den tullinkomst, som för utländsk spanmål
inflyter, fortfarande skall ställas till Kongl. Maj:ts disposition för behöfvandes
undsättning i missväxtår, så länge tullbeslämmelserna blifva
oförändrade; och som denna tullinkomst under åren 1849 och
1850 i medeltal utgjort 78,662 lldr 26 sk. 6 rst., måste detta belopp,
såsom inbegripet uti ofvannämnde medium af tullinkomsten, derifrån
afdragas med  78,662: 26. 6.
På sätt bilagde Tabell utvisar, utgör den, med
hänseende till Rikets Ständers beslut om förändrade
tullafgifter, kalkylerade minskning i tullinkomsten . 9,560: 27. 10.
hvilka belopp, tillsammans  88,223: 6. 4.
böra fråndragas ofvanupptagne medium af tullinkomsten, då återstoden
utgör  4,829,973: 25. —
Om äfven, å ena sidan, anledning icke saknas att antaga, det Rikets Ständers beslut,
att nedsätta tullafgifterna å några artiklar och att upphäfva nu gällande införselförbud
för vissa slag kläder samt måladt och tryckt oäkta porslin skola, förutsatt, att Kongl.
Maj:t till dessa förbuds upphäfvande lemnar nådigt bifall, föranleda en något ökad tullinkomst,
måste dock, å andra sidan, tagas i betänkande, dels att de af Rikets Ständer å
några artiklar, förnämligast Ost och Sparrar, beslutade tullförhöjningar, hvilka i kalkylen
måst beräknas såsom verkande tillökning i tullinkomsten, snarare torde, efter hvad erfarenheten
gifver vid handen, i verkligheten medföra motsatt resultat, dels ock att hela
tullinkomsten för nästlidne år med icke mindre än omkring 300,000 Rdr understigit 1849
Bevillning!i-Utskottets Betänkande, N:o 29. 3
års enahanda inkomst. Sistnämnde omständighet angifver nogsamt vådan för Statsverket
af ifrågavarande, utaf handelns fluktuationer väsendtligen beroende, inkomst-titels beräkning
till så högt belopp, som i medeltal under de 2:ne sista åren influtit; och Utskottet har,
med afseende härå, funnit betänkligt tillstyrka Rikets Ständer att antaga tullinkomsten till
högre bruttobelopp årligen, än
4,530,000: — —
2 o Saiu-accis af Stätterna.
Jemlikt Utskottets i betänkandet N:o 8 framställda, af Rikets
Ständer godkända förslag, beräknas årliga Statsinkomsten af den från
vissa städer utgående Salu-accis-ersättning, nu utgörande 2,530 Rdr, till 2,000: — —
3:n Wastmettten.
Då Rikets Ständer, med bifall till Revillnings-Utskottets betänkande
N:o 9, hufvudsakligen bibehållit nu gällande grunder för postbevillningens
utgörande, och tillika godkänt det, under förutsättning
af nämnde grunders vidblifvande, utaf Stats-Utskottet i utlåtandet N:o
88 gjorda förslag att af Postmedlen upptaga Statsverkets inkomst
till  115,000: — —
och Postverkets omkostnader till  485,000: — —•
torde sammanräknade beloppet böra här utföras med  600,000 — —
4:o Harta-SiffUtafa*afgiften.
Denna afgift har, enligt från Riksbokssluts-kontoret meddelad
uppgift, för år 1849 uppgått till 625,337 Rdr 24 sk. 8 rst.; och ehuru
Utskottet, i saknad af specifika uppgifter öfver hittills för fullmakter
vid Militär-staterna erlagd Karta-sigillata, icke kunnat till siffran
beräkna den nedsättning af detta belopp, som, åtminstone under närmast
följande år måste uppkomma, i följd af Rikets Ständers beslut
om förändrade bestämmelser angående kartering af dylika fullmakter,
anser Utskottet sig likväl kunna med säkerhet antaga, att total-inkom
Transport
5,132,000: — —•
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 29.
Transport 5
sten af Karta-sigillata-afgiften för de fall, då densamma hittills utgått,
och i afseende hvarå någon annan väsendtlig förändring, än ofvan
antydda, icke blifvit af Rikets Ständer beslutad, skall komma att uppgå
till  600,000: — —
Härtill bör, till föjld af Rikets Ständers, med
bifall till Stats-Utskottets utlåtanden N:is 51 och 219,
fattade beslut, att åtskilliga af Wadstena Krigsmanshus-kassa
och Amiralitets-Krigsmans-kassan tillförene
uppburna serskilda afgifter hädanefter skola i Kartasigillata
utgå, läggas beloppet sf samma afgifter, i
jemnt tal beräknade till  84,800: — —
och utföres alltså Karta-sigillata-afgiften med
»5:o Sfusr/ehnf»-bt'ännei'i-tnet1len,
Enligt Riks-hufvudboken hafva under år 1S49 dessa medel
uppgått till 657,468 Rdr 37 sk. 8 rst,; och som Rikets Ständer bibehållit
nu gällande grunder för beskattningen å bränvins-bränningen,
utom för vissa klassers pannor, som drifvas med ånga, samt, hvad
dessa angår, någon kalkyl öfver resultaten af den derå förhöjda beskattning
icke kunnat, i saknad af uppgift å antalet af hittills begagnad
så beskaffad redskap, uppgöras, finnér Utskottet sig desto heldre
böra beräkna bränvins-brännings-medlen till ungefärligen ofvannämnde
belopp, som den förhöjda beskattningen sannolikt kommer att föranleda
en deremot svarande minskning i antalet och rymden af hittills
begagnad ångbränvins-brännings-redskap och förökad statsinkomst således
icke är att deraf påräkna.
,132,000:
684,800:
Utskottet tillstyrker, på grund häraf, att hus-behofsbränneri- __
medlen må upptagas till  650,000
Summa 6,466,800:
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N'.o 29. 5
Då Tidnings- och Kortstämpel-afgifterna ingå till Riksgålds-kontoret och af Stats
Utskottet upptagas i beräkningarna öfver nämnde verks inkomster och behof, har Utskot
tet nu, likasom vid sistlidne riksdag, ansett serskildt förslag derom här icke erfordras.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
Tabell:
utvisande resultatet, så vidt det kunnat beräknas, af de utaf Rikets Höglofl. Ständer
beslutade förändringar uti nu gällande tullbestämmelser.
Varubenämning samt qvantitet för tull
-
beräkningen.
Nedsättning.
å qvantiteten
för
tull beräkningen.
uti årliga tullinkomsten
efter
medium för åren
1849 och 1850,
å qvantiteten
för
tullberäkningen.
Förhöjning.
uti årliga tullinkomsten
efter
medium för åren
1849 och 1850
a) af Importen:
Broderade arbeten af guld och silfver, äkta 1 M.
oäkta 1 M.
Cider 1 K: a
Filar 1 M.
Frukter ock Bär, friska, träd .... 1 T:a
torra, jord .... 1 LM
„ träd .... 1 LM.
Färger, Fernbock IM.
Sappan i U.
Garn, Bomulls-, ofärgadt IM.
Guld, musiv-, puder- eller unsen-. . . 1 lod
Hampa, ohäcklad 1 Skffi
häcklad 1 SkÄ.
Handskar
.... 1 M.
Koppar, Bleck och Spik <£c. 1 Sk$£ stäp. vigt
Ost 1 LM.
Strängar, Tarm- 1 M.
Stål, gjut- 100 M. stäp. vigt
Tågvirke . 1 LM.
Vagnar och Åkdon, Tvåhjuliga <fcc. . . 1 st
Öfriga slag . . . 1 st.
Väfnader, Helsiden,
Flor, Krus- eller Crépe 1 M.
Annat Flor eller Gaze 1 M.
Linne- och Hamp-, Segelduk och Tältduk 1 M.
bj af Exporten:
Trädvaror, Bjelkar ocb Sparrar af furu eller
gran under 8 tums tjocklek midtpå
1 st.
Summa
Afgår Summa förhöjning
Återstår Summa nedsättning
36
619
493
32
71
20,507
6
6,838
-22
4,827
115
123
247
824
7
83
159
494
35,'473
25,912
9,560
27
24
32
10
1
3,647
237
8,229
75
13,721
25,912
44
22
27
Bevillnings-Utshottets Memorial, N:o 30.
7
N:o 30.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, angående de till den blifvande nja BevillningsStadgan
hörande Formulärer.
I enlighet med Utskottets i Betänkandet N:o 4 pag. 31 derom gjorda förbehåll,
får Utskottet, sedan Rikets Ständer numera fastställt grunderna för den blifvande allmänna
bevillningen samt bränvinsbränningsrättighetens utöfvande, härmed afgifva förslag till de
ändringar i Formulärerna vid Bevillnings-Stadgan, hvartill Rikets Ständers beslut i nämnde
hänseenden föranleda.
Med anledning af den, i öfverensstämmelse med Utskottets förslag, beslutade föreskriften,
att Handlande, Handtverkare, Fabriks- och andra Näringsidkare böra uti upp
gifterna
till mantals- och skattskrifning uppföra namnen på de i och för deras näringsrörelse
anställde, utom hus boende, personer, jemte deras bostad,
lärer uti Formulären till mantals- och skattskrifnings-uppgift för såväl
land som stad (M 3 och 6.) böra, efter uppräknandet af de nu upp
tagne
personerne, tilläggas:
” Vidare uppgifvas följande i min rörelse anställde, utom hus boende,
”personer, nemi.: Bokhållaren N. N., boende i (här uppgifves bostaden).
”Gesällen N. N., d:o d:o d:o;”
äfvensom, i följd af beslutet, att bränvinsbränningsredskap af hvilken klass som helst må
drifvas såväl med ånga som eld,
den i nyssnämnde Formulärer befintliga anmärkning om eld eller ånga
till uppgifven bränvinsbränningsredskap begagnas, bör utsträckas till alla
fem klasserna.
8 Bevillriings-Utshottets Memorial, N--o 30.
/
Vidare bör, i följd af den beslutade nedsättningen från ^:del till f^del af det såsom
grund vid jernbruks värdering bestämda minimum,
det i Formuläret till kalkulativ uppgift för bruk (N:o 8-) nu förekommande
bråket del” förändras till "fydel”.
Slutligen lära, på grund af beslutet om arbetsfolks befriande från bevillning efter
2:dra Art.,
orden ”och Arbetsfolk” i Formulärerna N:ris 15 och 20, orden ”Af Arbetsklassen”
i formuläret N:o 27 samt de serskilda kolummerna för ”Arbetsklassen”
i formulärerna N:ris 28, 34 och 36 böra utgå.
Och torde, med iakttagande af dessa rättelser, Formulärerna till nu gällande Bevillnings-Stadga
böra
i öfrigt oförändrade bibehållas.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. MARCUS, 1851.
Bevillnings- Utskottets Betänkande, IV.-o 31.
1
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Aug. 1851, kl. 5 e. m.
Betänkande, med förslag till bevillnings-summans fördelning.
Med bifall till Stats-utskottels memorial N:o 333, hafva Rikets Ständer
fastställt summan af den bevillning, som, till fyllande af Stats- och Riksgäldsverkens
behof från och med år 1852 till dess nästa statsreglering vidtager, skall
årligen utgå, till  1,900,000:
Och åligger det alltså Revillnings-utskottet att nu afgifva förslag
till denna bevillnings-summas fördelning.
Enligt från Riksgälds-kontoret erhållen uppgift å den allmänna
bevillning, som intill sistlidne Juni månads utgång för
åren 1849 och 1850 till kontoret influtit eller derstädes vid
ränteliqvider innehållits, har samma bevillning, med tillägg af
den under nämnda år levererade arfs- och testaments-bevillning,
uppgått: för år 1849 till 1,969,271 R:dr 44 sk. 2 r:st,
och flir år 1850 till 1,881,608 R:dr 29 sk. 9 r:st.
Då härvid tages i betraktande, å ena sidan, att i nyssnämnda
inkomstbelopp för år 1849 ingått i lestaments-bevillning
från ett enda sterbhus en 'summa af icke mindre än
80,000 R:dr och att hela denna ovanligt höga inkomst af
ifrågavarande beskaffenhet icke bör, såsom exceptionel, ingå i
kalkylen öfver bevillningens mcdelbelopp, samt å den andra
lith. till R. St.s Prot. 1850 & 1851. 5 Sami. 1 Afd. 19 Haft. {
2
Bevillnings-Utskollets Betänkande, N:o 3l.
åter, att till den för år 1850 redan influtna, ofvannämnda
summa med säkerhet torde kunna läggas ett före detta års
utgång ytterligare inflytande belopp af omkring 18,000 R:dr,
så visar det sig, att allmänna bevillningen, enligt gällande
bevillningsgrunder, lemnar en årlig statsinkomst af ungefärligen
samma belopp, som Rikets Ständer nu sig åtagit, eller
1,900,000 R:dr.
De förändringar i bestämmelserne, angående bevillningens
fördelning samt öfriga på bevillningens belopp omedelbart inverkande
stadganden, hvilka, upptagne i bilagde sammandrag,
Rikets Ständer under innevarande riksmöte förslagsvis beslutat,
kunna med afseende å sina resultater endast till någon
del med säkerhet beräknas, hvaribland må såsom väsendtligast
anmärkas: arbetsfolks befrielse från bevillning efter 2:dra
artikeln, förorsakande en minskning af omkring 10,000 R:dr,
samt de fordna gerningsörenas öfverflyttning till allmänna bevillningen,
medförande en tillökning af omkring 1,800 R:drj
och om äfven, med afseende härå samt å de flera, hufvudsakligen
nedsättning föranledande forändringarne, anledning
förefinnes, att, med hittills iakttagen tillämpning af bevillningsstadgan
i öfrigt, någon minskning i bevillnings-inkomsten skulle
uppkomma, anser Utskottet sig likväl böra fästa uppmärksamheten
derå, att ej mindre den i 137 § stadgade utsträckning
af näringsidkares ansvarighet för hos dem arbetande personers
bevillning, än äfven vidtagna förändringen i afseende å sammansättningen
af Taxerings-kommittéerne i städerna samt anställandet
dervid af serskilda krono-ombud tvifvelsutan komma
att på bevillnings-stadgans tillämpning och bevillningens ingående
utöfva det inflytande, att bevillnings-summan, oaktadt
de i vissa fall medgifna nedsättningar, äfven under den kommande
tiden skall uppgå till erforderliga beloppet .... 1,900,000:
Emellertid visar det sig häraf, att hvarken behof af vidare förhöjning eller
tillgång till nedsättning eller lindring i allmänna bevillningen, utöfver hvad Rikets
Ständer förslagsvis beslutat, är för banden; hvarföre Utskottet anser sig böra
vördsamt hemställa,
Bevillninga-Utskottets Betänkande, N:o 31.
<Hp
O
att alla uti det vid Betänkandet N:o 4 fogade förslag tili
bevillnings-stadga upptagne afgiftcr, med de dels i anledning
af utlåtandet N:o 15 samt Memorialen N:ris 18 och 24 samt
dels genom omröstning i förstärkt Stats-utskott vidtagne förändringar,
måtte af Rikets Ständer definitivt fastställas.
Slutligen och då Rikets Ständer i nu gällande bevillnings-stadga beslutat
flere förändringar äfven i redaktionen samt det, i följd häraf, synes angeläget, att,
till förekommande af missförstånd vid tillämpningen, författningen i sin helhet omtryckes,
hemställer Utskottet,
att Herr llaUings i Betänkandet N:o 4 pag. 34 omförmälda förslag,
att endast beslutade förändringar i bevillnings-stadgan
skulle genom serskild författning kungöras, vid sålunda inträffadt
förhållande, icke må vinna bifall.
Stockholm den 25 Augusti 1851.
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar.
A. G. GYLDENSTOLPE.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar.
ISR. BERGMAN.
På Vallöf]. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar.
C. C. HALLING.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar.
JOH. PERSSON.
A. G:son Bennich.
4
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:a 31.
Bilaga till Bevilln.-Utskottets Betänkande* N:o 31.
Sammandrag,
utvisande de af Bevillnings-Utskottet föreslagna och af Rikets Ständer förslagsvis
godkända förändringar uti nu gällande bestämmelser i afseende å bevillningens fördelning
samt öfriga Bevillnings-förordningens stadganden, för så vidt samma förändringar
kunna föranleda förhöjning eiler nedsättning i bevillningens belopp.
Förhöjningar:
§• I*-
Pag. 9 och följ. i förslaget vid Bet. N:o 4.
l:o För följande till städerna hörande personer skall afgiften, så vida den till
fem procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår till högre belopp,
bestämmas sålunda:
Direktörer, T heater-, vid andra än Konungens spektakler, erlägga årligen minst
B:eo R:dr 25: —
Handtverkare, hvilka, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, erhållit tillstånd
att såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeri-arbeten, erlägga minst
B:ko R:dr 2: —
2:o Nedannämnde personer i städerna erlägga afgift till följande bestämda
belopp nemligen:
Utländningar — — — — — erlägga 75 R:dr B:co för tiden till och
med tre månader — — — —
3:o För följande personer i städerna utgår afgiften åter efter nedanstående
serskilda grunder, nemligen:
Veterinärläkare, för inkomst af praktik utom tjensten, fyra procent, dock ej under
— — — — — — — — — — B:ko R:dr 2: —
/
BeviUnhujs- Utskvltets Betänkande, N:o 31. 5
§• 27.
Pag. 18. i Betänkandet N:o 24.
Hvarje Gerningsman eller Sockenhandtverkare skall dessutom, i stället för de fordna
gerningsörena, i bevillning erlägga — — — — — 16 sk.
Nedsälltiingar:
§. 2. mom. 3.
Pag. 3. i förslaget vid Betänkandet N:o 4.
3:o Vid beräkning — — — —■ börande dervid bevillningen för det
uppburna beloppet beräknas efter sorn i 1 mom. af denna §. i allmänhet stad
gadt
är. ■
§. 14.
Pag 18.
Utländingar, — — — — samt för hvarje månad derutöfver ytterligare
25 R:dr — — — — —.
§. 73. momentet 2.
Pag. 13. i Utlåtandet N:o 15.
2:o För Bruk — — — — — att i intet fall mindre än en tolftedel
— — — —
§. 144.
Pag. 8 i Mern. N:o 18.
Befrielse från afgift enligt Usta och 2:dra Art. åtnjuta:
l:o Polis-Konstaplar i Stockholm äfvensom Polis- och Nattbevakning i öfriga
städerna. — — — — —
§. 145.
Den enligt denna §. medgifna befrielse från bevillning efter 2:dra Art.
har blifvit utsträckt lill: förmyndare- arje o den; Presterskapets s. k. Garden
och Taxen; reseunderhåll oell arfvoden i och för revisioner af Stats-, Ban
Bih.
till B. St. Brot. 1850 & 1851, 5 Sorni. 1 A/d. 19 Haft. 2
6 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 31.
ko- och Riksgälds verken; arfvoden, som utgå enligt XIX §. Bev.-förordningen;
den ersättning, som, under namn af inqvarteringspenningar, utgår lill indelta
Arméens befäl, för bristande karakter shus å deras boställen; Arbetsfolk, sorn
ej äro lag stadda, utan arbeta för dagspenning; samt posthemman, hvilka skjutsa
mer än 6 mil i veckan eller 312 mil om året för helt mantal (Dessa hafva
blifvit befriade frän den i 23 §. stadgade serskilda bevillning).
STOCKHOLM tryckt iios isaac marcus. 1851
Register
öfver Bevillnings-Utskottets afgifne Betänkanden, Utlåtanden och Me
morialer,
under Riksdagen i Stockholm åren 1850 och 1851.
A. Nummer å Be
,
tänkandet, m. m.
Accis, Salu-, af Städerna  8.
«.
Beräkning af Tullmedlen, Salu-Accisen, Postmedlen, Karla-Sigilla
ta-afgiften
och Husbehofsbränneri-medlen 29.
Bevillning, Allmän: Om grunderna derför 4.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . 15.
Memorial, i anledning af olika beslut 18.
Memorial, angående Bevillnings-Stadgans formulärer . . 30.
Betänkande, angående Bevillningssummans fördelning . . 31.
Gerningsörenas utbyte mot bevillning 24.
C.
Cansli-betjening, om ytterligare antagande deraf 1, 2
F.
Förbrutet Gods, om förändring i stadgandena derom 22.
K.
Kott Spel-, om stämpling och afgiften derå 7.
Kurhus af giften, om dess fortfarande . . .
3.
P.
Post-bevillningen, Betänkande derom
9.
s.
Sjötullarne vid Stockholm, om upphörande deraf 21.
Stämplade Papp er saf giften:
Betänkande derom 6.
Utlåtande, i anledning af återremiss 17.
Memorial, i anledning af olika beslut 19.
Memorial, angående vissa förändringar i Förordningen rörande
stämplade pappers-afgiften, i anledning at beslutet
.0111 de till åtskilliga förvaltande verk anslagne inkomsters
utbytande mot statsanslag 24-.
T.
Transito-upplag, angående inrättande deraf ,12.
Tullbevillningen, Betänkande derom
• 5.
Memorial, i anledning af olika beslut 14-.
Memorial, angående rättelse i förestående memorial . . 20.
Memorial, angående förändrade tullbestämmelser för raffinerad
t socker och sockersirup 10.
Do d:o d:o
........ 28.
Memorial, i anledning af serskilda af Preste-Ståndet fattade
beslut, angående tullbevillningen Il
Betänkande,
angående tullen å varor, som landvågen från
Norrige till Herjeådalen införas  13.
Tu 11- lin dr ingar ne, angående upphörande deraf
. 16.
Tull förf attningarne, angående sammanfattande deraf 23.
Tull- restitution er, angående utrönande af deras rätta belopp . . 25.
Tull-taxa, angående väckt motion, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta
detaljerad t förslag dertill  27.
Tull-värden, förslag till bestämmande deraf 26.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
BIHAM
TILL
8HIDV&II<fta lHEMlåilDiaS
PROTOKOLL
VID
Lagtima Rikidagcn I Stockholm
Areai 1850 oclt 1851 •
FEMTE SAMEIAGEA.
3S Afdelningen:
Bevilhiings- sami Allmänna Besv. och Ekonomi- m. fl. Utskotts
gemensamma Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Bevif/nLag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. i
N:o 1.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 25 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Betänkande, (ingående vilkor en för tillverkning och försäljning
af bränvin.
Till behandling af de sammansatta utskotten hafva blifvit öfverlemnade följande,
inom Riksstånden väckta, molioner om förändringar i nu gällande Förordning,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, nemligen:
a) i afseende på tiden, då bränvinsbränning må vara tillåten, och
tidens indelning i terminer;
af G. Pellersson från Östergöthland, att hränvinsbränningen må få utÖfvas
hela året om; samt
af E. Falck frän Skaraborgs län, Oskar Carlsson från Elfsborgs län och
A. Medin fran Kronobergs län, att bränvinsbränningsterminerna ina blifva flera
om året, men hvardera innefatta kortare tid, än nu är bestämd;
b) angående bränvinsbränningsrältighetens förhållande till jordvärdet
och om redskapens konstruktion;
af Peter Gabrielsson och A. Medin från Kronobergs län, alt äng- eller
konstbrännerier icke må tillåtas i så stor skala, att tillverkningen Öfverstiger
hvad genom enkel redskap, till storleken bestämd efter hemmansvärde och öfriga
stadgade grunder, kan på lika tid åstadkommas;
af A. Eriksson från Elfsborgs län, att annan än enkel redskap icke må få
hegagnas och ingen redskap af större kanncrymd än 20 kannors; att för mindre
än helt till och med halft hemman må få begagnas högst 15 kannors panna och
för mindre än halft hemman högst 12 kannors; varande för verk, inrättningar
och i mantal icke satt jord jemväl vissa pannerymder af motionären föreslagna;
saint
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 5 Sami. 2 Afä. 1 haft. 1
2 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
af Anders Persson från Östergöthland, om åtskilliga ändringar och tillägg
i 12 §. 1 och 5 mom. samt 13 §. 8 och sista morn., angående redskapens konstruktion
och sättet för dess begagnande;
c) beträffande redskapens försegling eller insättande i allmänt
förvar;
af A. Medin från Kronobergs län ocb Petter Nilsson från Christianstads
län, att försegling hädanefter ej_ må äga rum; samt
af Anders Persson från Östergöthland, att hela den alternativa föreskriften
om försegling eller insättande i allmänt förvar må varda upphäfven;
d) rörande beskattningen å bränvins tillverkning och försäljning;
af E. Falck från Skaraborgs län, Magnus Mänsson från Östergöthland och
J. P. Sandstedt från Jönköpings län, att bränvinsbränning med enkel redskap af
mindre pannerymd, enligt den förstnämndes förslag högst 20 och de sednares
högst 25 kannors, må få utöfvas utan all afgift;
af nyssbemälde Magnus Månsson, Anders Persson från Östergöthland och
A. Medin från Kronobergs län, att pannerymdsafgiften för redskap af de högsta
klasserna må, på sätt desse motionärer livar för sig föreslagit, höjas i förhållan
de
till afgiften för annan redskap;
af G. Pettersson från Östergöthland, att bränvinsbevillningen må bestämmas
lika med den, som år 1823 antogs;
af A. Eriksson från Elfsborgs län, att, i fall hans här ofvan omförmälda
förslag blefve antaget, annan afgift för bränvinsbränning ej måtte äga rum, än
att för hvarje kanna af den begagnade redskapens pannerymd 6 skillingar rgs.
erlades till fattigkassan inom det fattigvårdssamhälle, tillverkaren tillhörde;
af Doktor Sandberg, att, jemte den för tillverkning och försäljning af
bränvin utgående bevillning, jemväl en annan afgift, motsvarande 4- eller yiy
deraf må erläggas såsom fattigvårdsafgifl; samt
af Prosten Melander, att hela bränvinsskatten, den må heta bränvinsbrän
nings-
eller minuteringsafgift, må tillfalla fattigvården inom den församling, från
hvilken den utgår.
Derförutan är i motionen yrkadt, af Grefve Lewenhaupt, Sten, att omdistillering
af bränvin, för hvilket vid tillverkningen pannerymdsafgift redan en
gång erlagts, icke må beläggas med annan skatt, än den, som för inkomst af
rörelse kan äga rum;
af Johan Johansson från Örebro län, att Rikets Ständer må antingen i den
eller de författningar, som de för sin del vid denna Riksdag besluta rörande
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-lits kottens Betänkande, N:o 1. 3
bränvins tillverkning och förädling, uttryckligen tillstädja hvar och en, ehvad
han varan sjelf begagnar eller till afsalu håller, att, pä sätt han sjelf lämpligast
finner, rena bränvinet, då det sker utan att försätta detsamma med någon slags
krydda eller sådant ämne, som åt bränvinet meddelar smak, färg eller lukt, eller
ock hos Kongl- Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en så beskaffad
nådig förklaring öfver de föreskrifter, som redan i omförmälda afseende äro till
efterrättelse kungjorda, att rättigheten till bränvins renande ej må vara någon
näringsidkare betagen;
af Carl Olsson från Södermanland, att all försäljning af bränvin, som
hvarken är renadt ej heller destilleradt, må vid ansvar förbjudas;
af Arvid Arvidsson från Elfsborgs län, om förhud för handlande å landet
att till salu hålla bränvin eller andra spirituösa drycker, eller att sådane handlande
åtminstone icke må vara tillåtet att af dylika varor sälja mindre än 15
kannor på en gång;
af Ola Mänsson från Christianstads län, att tillverkare af bränvin må ega
att till hvem som helst sälja minst | kanna af sådan vara, dock att förtäring
deraf på försäljningsstället icke må ega rum;
af Eric Carlsson från Stockholms län, om ett sådant förtydligande af 41 §.
i förordningen, att det der stadgade ansvar för hränvinsbränning å helgedag må
ådömas för hvarje gång förbrytelsen sker, och, om möjligt, förökas vid iteration
deraf;
af Grefve Mörner, C. G. D., att stadgandet i 47 §. af förordningen må
varda sålunda förtydligadt, att det antingen uttryckligen utsträckes till all otillåten
bränvinsförsäljning å helgedag, ehvad den sker af någon eljest dertill berättigad
eller icke, eller ock inskränkes till sådan förbrytelse, då någon missbrukar
den honom eljest tillkommande rättighet till hränvinsminutering;
af Eric Mallmin från Westerås län, om förtydligande af 47 §. i öfverensstämmelse
med sednare alternativet i Grefve Mörners motion;
af A. Medin från Kronobergs län, att handlande å landet, som försäljer
spritdryck i mindre qvantitet än en kanna, må, då han med sådan försäljning
andra gången beträdes, icke allenast böta efter lag utan äfven förklaras handelsrättigheten
förlustig, utan att kunna den återförvärfva;
af Peter Gabrielsson från samma län, att försäljning inom eller utom hus
vid marknader, auktioner m. fl. allmänna sammankomster, af bränvin eller andra
drycker, hvari spritblandning ingår, må förbjudas vid ansenligt vite och lika vite
stadgas för den, som vid dylika tillfällen köper sådan vara;
4 Bevilln.-, Lag- samt. Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande,. N\o- 1.
af Petter Claesson från Elfsborgs län, att vid oloflig minutering af bränvin
köparen må såsom delaktig i förbrytelsen anses och till ansvar fällas;
af Gustaf Berg från Skaraborgs och Petter Gabrielsson från Kronobergs
län, att, med ändring i 55 § af förordningen, förklaras må, att i mål angående
oloflig bränvinsminutering köpare må såsom ojäfvigt vittne anses;
af Herr Rinman att i sista momentet af förordningens 43 § må, näst efter
orden ”enligt kontrakt tillkommer”, införas följande tillägg: ”äfvensom denna förordning
icke bar afseende på sådan handel af utländska spirituösa drycker, der
”utminutering på stället icke äger rum”;
af Herr Silfverstolpe F. O., att, då någon erhållit serskildt tillstånd lill
bränvins-minutering för blott en viss auktion, den i 58 § 3 mom. af förordningen
stadgade minimiafgift för minutering finge nedsättas ända till 24 sk. bauko;
af Herr Guslafsson, att i den stadga för bränvinsförsäljningen, som i förening
med bevillningens reglerande blifver besluten, må införas det stadgande att,
såsom redan skall hafva ifrågakommit, burskap hädanefter ej får meddelas å rättigheten
att i minut försälja bränvin samt andra brända eller destillerade drycker,
men dervid, enär lagen ej bör vara retroaktiv, göras det förbehåll att de ännu
q varl efva nde, som på grund af Kongl. Reglementet den 23 November 1770 för
Traktörs-societeten i Stockholm innehafva burskap å dylik minutering, äfvensom
enkor efter sådana borgare må äga att sina i reglementet bestämda rättigheter
oqvaldt utöfva, utan att derför belastas med andra utlagor, än dem, som i vanlig
ordning tillkomma Kongl. Majit och Kronan eller ock skola till staden, i följd af
deras borgerliga näring, utgöras;
af Johan Johansson från Örebro län, om ett stadgande i samma syftning
sorn sednare delen af sist anförda motion; samt
af Friherre Cederström Ii., och Ephraim Larsson från Elfsborgs län, att
stadganderna i den nu gällande förordningen må i allmänhet lemnäs oförändrade.
Utskotten, som dessa motioner noggrant öfvervägt, föreslå vördsamt, att
stadganderna i nu gällande förordning, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, må, beträffande så väl beskattningen som i öfrigt, varda bibehållna,
med de förändringar, som uti hilagda förslag till författning finnas med
kursiv stil utmärkta och till hvilka skälen skola här nedan anföras.
Då det för jordbrukaren är af vigt att kunna, medelst bränvinsbränning om
hösten en kort tid, tillgodogöra sig sådana jordprodukter, som ej äro tjenliga att
förvaras eller kunna med fördel föryttras, och, sedan fodertillgången blifvit knapp,
genom bränvinsbränning om våren jemväl någon tid förskaffa sig drank till ladugdr
-
Bevilln.-, Lag-samt Allvi. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N.-o 1. 5
den, utan att antingen behöfva belasta sig med pannerymds afgift för längre tid,
än bränvinsbränningen utöfvas, eller anse sig nödsakad att, medelst fortsatt brän
vinsbränning
under en längre tid, än hvarunder han sålunda är deraf i behof,
söka godtgörelse för den större afgiften, hafva utskotten ansett sig böra understödja
det af flera motionärer framställda yrkande om flera men kortare bränvinsbränningstermincr,
än dem som för närvarande finnas bestämda, och i sådant afseende
tillstyrka att den årligen tillåtna tiden för brännvinsbränning må varda fördelad
i sex terminer, med en månad i hvardera; och hafva i öfverensstämmelse
härmed förslag till förändrade redaktioner af 1, 8 och 10 §§ blifvit uppgjorda.
Uti 1835 ars förordning i förevarande ämne infördes först det stadgande,
att i stad bränvinsbränning ej finge utöfvas med panna af mindre rymd än 30
kannors, hvilket stadgande finnes uti alla de derefter utkomna författningarne bibehållet.
Enär för detta stadgande hvarigenom för stad rättigheten till bränvinsbränning
blifvit, i afseende å sättet att densamma utöfva, mera begränsad och
annorlunda bestämd än för landet, tillräcklig grund icke kunnat af utskotten utletas,
hafva utskotten ansett sig böra tillstyrka att stadgandet ina från författningen
utgå.
Allmännast inträffar, åtminstone bland allmogen, att den anmälan till bränvinsbränning,
som enligt 8 § i förordningen bör ega rum vid de årliga mantalsskrifningarne,
sker muntligen, och ganska ofta att den verkställes genom ombud,
efter muntliga meddelanden. Da det emedlertid är angeläget för bränvinsbrännare
att, utan alltför stort besvär och kostnad, kunna, så snart som möjligt och innan
en felaktigt framförd eller oriktigt fattad anmälan blottställer för åtal, inhemta
huruledes den af honom eller å hans vägnar gjorda anmälan blifvit af mantalsoch
skattskrifvaren antecknad, hafva utskotten funnit nödigt att med utfärdandet
af de i sista punkten af 10 § uti förordningen omförmälda förteckningar, hvilka
skola i församlingens socknestuga eller å annat lämpligt ställe anslås, icke lemnäs
anstånd ända till Januari månads utgång, utan att mantals- och skattskrifvare
varda förpligtade att genast efter hvarje mantals- och skattskrifnings slut tillställa
vederbörande kronobetjent* berörde förteckningar hvilka derefter skola ofördröjligen
anslås. Derjemte hafva utskotten ansett del böra i § uttryckas att de deri omförmälda
andra förteckningar skola ej blott upprättas utan jemväl till Konungens
Befallningshafvande insändas inom Januari månads utgång.
Enär det är af vigt att identiteten af stämplad bränvinsbrännings-redskap
kan, vid derom yppad fråga, utredas, serdeles i fall de redaktionsförändringar antagas,
som föreslås uti förordningens 20, 34 och 59 §§, denna sistnämnda §
6 Bevil/n-., Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
motsvarande i förslaget den 58, hafva Utskotten ansett sig böra tillstyrka den
nya redaktion i 17 §. att, vid stämpling af sådan redskap, justeraren skall med
stämplar utmärka ej allenast initialbokstäfverne af sitt namn, årtalet då uppmätningen
skett oell redskapens pannerymd, utan äfven ordningsnummern för äret å
den redskap, som stämplingen undergår.
Uti 20 §. 1 mom. stadgas, att innehafvare af bränvinsbränningsredskap
skall vara från allt ansvar i afseende å dess beskaffenhet fri, derest redskapen
finnes i oförändrad enlighet med justerarens betyg och, i sådant skick, icke öfverstiger
den pannerymd, till hvars begagnande innehafvaren är berättigad och sig
vederbörligen anmält, men att, i händelse redskapen genom oriktigt betyg af
justeraren blifvit hänförd till lägre klass, än hvartill densamma rätteligen hörer,
redskapens innehafvare må, vid derom yppad fråga, för det löpande året påföras
den högre afgift, som för redskapens högre klass i tariffen finnes bestämd. Enligt
detta stadgande skulle alltså för innehafvare af bränvinsbränningsredskap befrielse
från ansvar i afseende å dess beskaffenhet icke kunna anses ega rum,
derest redskapen genom felaktig mätning af justeraren blifvit upptagen till mindre
pannerymd, än hvartill den verkligen uppgår, äfven om den rymd, hvartill redskapen
sålunda är upptagen, icke öfverstiger den, till begagnande hvaraf innehafvaren
är berättigad och sig anmält. Visserligen skulle af uttrycket ”i oförändrad
enlighet” möjligen kunna hemtas anledning till en motsatt tolkning; men
den skulle åter icke stå väl tillsammans med §:ns 2 moment, hvilket, när kannerymden
i bränvinsbränningsredskap befinnes större än den uppgifvits, endast i det
fall befriar redskapen från beslag, att öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel
af den rymd, hvartill pannan är anmäld och stämplad, och att tillika ett sådant
förhållande med skäl kan anses hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller
eldens verkan. Då emedlertid Utskotten anse det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att innehafvare af bränvinsbränningsredskap är från allt åtal
i afseende å dess beskaffenhet fri, derest den uppgift, han rörande densamma aflemnat
vid mantalsskrifningen eller på sätt 11 §. medgifver, är enlig med stämplingen
och justerarens betyg, samt redskapens kannerymd jemlikt samma stämpling
oeh betyg icke öfverstiger den, till begagnande hvaraf innehafvaren är berättigad,
har förslag till en sålunda förändrad redaktion af 1 momentet blifvit uppgjordt;
hvarjemte Utskotten i sista momentet föreslagit den ändring, som ansetts
höra häraf blifva en följd.
Sedan uti förordningens 23 §. blifvit meddelad den allmänna föreskrift, att
försegling skall verkställas af dem, på hvilka sådan ankommer, utan att panne
-
Bevi/ln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 7
ägaren är förpligtad sig derom anmäla, från hvilken föreskrift undantag äger rum
endast för de i 25 §. omnämnda särskilda fall, har dock, genom det i 2 mom.
af 20 §. använda ordet ”åstundar”, anledning gifvits till det missförstånd, att
det i allmänhet skulle åligga innehafvare af sådan större och tyngre lös redskap,
som icke utan svårighet kan från ort till annan forslas, att densamma till försegling
anmäla. Dels till undanrödjande af en sådan anledning till missförstånd,
dels ock till förekommande deraf, att förseglare icke må blottställas för onödiga
resor till sådana brännerier, hvilkas redskap blifvit enligt 23 §. i allmänt förvar
insatt, har till 2 mom. i 26 §. blifvit uppgjord den nya redaktion förslaget
utvisar.
Till ytterligare befrämjande af det med försegling af bränvinsbränningsredskap
åsyftade ändamål, förhindrande deraf, att innehafvare af sådan redskap må densamma
till bränvinsbränning begagna under tid, dä han dertill icke är berättigad,
har jemväl en förändrad redaktion af 26 §:ns 3 mom. blifvit föreslagen.
Som den bränvinsbränning, hvilken, efter af Kongl. Maj:t dertill ineddeladt
särskildt tillstånd, får utöfvas i förening med pressjästberedning och hvarförutan
denna ej låter sig verkställa, med mindre än att antingen förlust skall uppstå
för tillverkaren eller ock priset på varan alltför mycket stegras för köparen,
måste fortgå året om, samt bränvinsbränning, när den får idkas under tid, då
rättighet dertill i allmänhet ej äger rum eller drank finnes att tillgå, bör förutsättas
lemna större vinst än eljest, hafva Utskotten föreslagit det tillägg i 28 §.,
att, i fall, med vederbörligt tillstånd, bränvinsbränning idkas i förening med
pressjästberedning, pannerymdsafgiften för bränvinsbränningen skall för sådan tid
af året då den eljest icke är tilläten, ökas med 50 procent.
Det i 32 §. af nu gällande förordning intagna stadgande, att en procent af
den summa, som genom bränvinsbevillningen inflyter, skall innehållas och till
Stats-kontoret ingå, för att, enligt hvad af Kongl. Majit, efter Pröfnings-kommitéens
förslag, för hvarje län fastställes, användas till ersättning för de ökade
besvär och kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af denna bevillning
äro förenade, förekom uti 1835 års m. fl. föregående författningar i ämnet
vid slutet af en artikel, uti hvilken bevillningen ej blott för tillverkning utan
äfven för försäljning af bränvin fanns bestämd. Men, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers vid 1840—41 årens Riksdag afgifna förslag, blef uti den sistnämnda
år utfärdade författningen stadgandena angående bevillningen för bränvinsförsäljning
flyttade till en ny artikel, hvaremot det angående bevillningsprocenten
förblef qvarstående i den förra artikeln, hvilken då mera i öfrigt handlade
8 Beviltn.-, Lag- och Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
endast om bevillningen för bränvinstill verkning; på hvilket sätt stadgandena förekomma
uti alla derefter i förevarande ämne utgifna författningar. Härigenom har
inträffat, att i sednare tider, vid tillämpningen af ifrågavarande stadgande angående
bevillningsprocenten, den för debitering och redovisning af bränvinsbevillningen
bestämda ersättning ansetts böra, icke såsom förut, beräknas a bevillningen
för så väl försäljning som tillverkning af bränvin, utan endast å bevillningen för
tillverkning. Dä emedlertid hvarken uti Rikets Ständers vid 1840—41 arens riksdag
afgifna ofvanberörde förslag ej heller i det Betänkande, som derför ligger till
grund, något förekommer, hvaraf slutas må att den förändrade tolkningen af stadgandet
angående procenten af bränvinsbevillning varit med den då skedda redaktions
föränd ringen afsedd, helst uti samma stadgande ordet briinvinsbevillningen
är bibehållet oell icke utbytt mot bevillning ä b/'än v in s lillverkn in g eller något
annat dermed liktydigt uttryck, samt dessutom något skäl ej förefinnes, hvarföre
de, som, lika mycket för närvarande som tillförene, äro belastade med de besvär
och kostnader, hvilka äro förenade med debiteringen och redovisningen af ej allenast
den bevillning, som erlägges för tillverkningen utan äfven den, som utgår
för försäljningen af bränvin, skulle nu mindre än tillförene vara förljente af den
vedergällning oell ersättning, som för sådana besvär och kostnader ursprungligen
blifvit bestämd, hafva Utskotten ansett stadgandet böra ej allenast förflyttas till
de allmännare bestämmelserna, som förekomma i 6 artikeln af förordningen, utan
ytterligare erhålla den redaktionsförändring, som erfordras för alt än tydligare uttrycka
att den stadgade procenten skall utgå af bevillningen för så väl tillverkning
som försäljning af bränvin; och hafva, i sammanhang härmed och på det att
denna omflyttning icke må medföra rubbning i de öfriga §§:s nummerordning,
utskotten föreslagit att förordningens 31 §, innefattande två moment, må fördelas
i tvänne §§ under nummer 31 och 32.
Enär omdistillering af bränvin endast innefattar en förädling af det råämne,
lor tillverkning hvaraf den under namn af pannerymdsafgift bestämda skatt redan
utgått, och genom sådan förädling varan blifver användbar till flera ändamål samt
jemväl tjenlig till export, hafva utskotten, som inheintat att det stadgande i 1
mom. af förordningens 33 §, hvarigenom åt kommers-kollegium är uppdraget att
i hvarje fall pröfva, huruvida oell på hvad vilkor omdistillering af ratt bränvin
må på andra tider, än de i 1 § lofgifna, eller för andra personer, än de till bränvinsbränning
berättigade, under särskild kontroll tillåtas, blifvit sålunda tillämpad!,
att erläggandet af ej allenast afgift efter bevillningsförordningen utan jern
-
BevillnLag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 9
väl pannerymds-afgift efter förevarande författning blifvit stadgadt såsom vilkor för
utöfningen af sålunda beviljad desti 1 leringsrättighet, ansett sig böra föreslå det
tillägg vid slutet af nyssnämnda moment, att en annan afgift, än den bevillningsförordningen
för fabriksrörclse bestämmer, icke må åläggas den destillering, som i
samma moment sist omförmäles.
Dessutom bafva Utskotten ansett dels, till ytterligare förekommande deraf, att
destilleringspanna ej må till bränvinsbränning begagnas, det stadgande böra i 33
§ införas, att i samina verk eller å samma egendom, hvarest bränvinsbränning
idkas, endast en destilleringspanna af högst 6 kannors rymd må, under den för
bränvinsbränning tillåtna tiden, begagnas, och att i annat fall destilleringsredska
pen
skall enligt 28 § sista momentet anses och beskattas, — dels att ordet
■”Destilleringspannor” i början af 33 §:ns 2 moment bör, till momentets förtydligande,
utbytas emot Destilleringspanna, •—- dels att lill denna § bör, med lämplig
förändring i redaktionen, flyttas det stadgande, sorn förekommer uti sista momentet
af förordningens 34 §, hvartill det rätteligen icke hörer, — dels ock
slutligen, till förekommande af det missförstånd, att sådan rening af bränvin, som
sker utan eld eller ånga, vore att hänföra till destillering och alltså tillåten endast
under de vilkor och förhållanden, hvarunder destillering får ega rum, att i
samma § bör tilläggas det stadgande, att rening af bränvin är hvar och en tilllåten,
då den sker utan eld eller ånga.
I öfverensstämmelse med hvad uti 20 § blifvit föreslaget om befrielse under
vissa vilkor för innehafvare af bränvinsbrännings-redskap från ansvar i afseende
å redskapens beskaffenhet, hafva Utskotten ansett 34 §, angående oloflig
bränvinsbränning, böra sålunda ändras, att, i fall den uppgift, som rörande redskap
blifvit aflemnadj vid mantalsskrifning eller då anmälan till bränvinsbränning
eljest sker, öfverensstämmer med pannans stämpel och justerarens betyg samt
jemväl är med stadgandet i 3 § förenlig, d. v. s. att den sålunda uppgifna panncrymden
icke öfverstiger den, till begagnande hvaraf bränvinsbrännaren är berättigad,
denne, om uppgiften befinnes oriktig, icke må kunna till ansvar i sådant afseende
fällas; dock under det här tillika stadgade vilkor för den, som sådan redskap
till bränvinsbränning begagnat, alt han ej om uppgiftens oriktighet bevisligen
haft kännedom.
Derigenom ali i sista momentet af 35 § är stadgadt, att i de uti samma och
nästförutgående § omförmälda fall af oloflig bränvinsbränning det i bränneriet vid
beslagstillfället befintliga bränvin jemte de kärl, hvari det förvaras, skola vara
förbrutna, kan inträffa, att bränvin, som väl tillkommit genom oloflig bränvinsbrän
Bih.
till B. St, Prat. 1850 & 1851. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
10 BevillnLag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
ning, men vid beslagstillfället icke finnes i bränneriet, utan på annat ställe å den
egendom, bvarå den olofliga bränvinsbränningen blifvit föröfvad, ej kan dömas förbrutet,
men sådant deremot inträffa med bränvin, sorn icke blifvit genom oloflig
bränvinsbränning tillverkadI, men råkar alt vid beslagstillfället i bränneriet förvaras.
Ett stadgande, som kan leda till sådan följd, hafva utskotten ansett icke
böra bibehållas; hvaremot utskotten, icke förbiseende de svårigheter, som, ifall
ett stadgande, grundadt på en allmän presumlion, öfvergifves och ett sådant, som
medförer bevisningsskyldighet, i stället anlages, stundom kunna i bevisningsväg
uppstå, funnit sig böra, för ifrågavarande moment, föreslå den förändrade redaktion,
att, uti de i stadgandet ornförmälda fall, det vid beslagstillfället befintliga,
olofligen tillverkade bränvin, jemte de kärl, hvari det förvaras, skola vara förbrutna.
Utskotten, som vid 28 § föreslagit det sätt, hvarpå bränvinsbränning, som
idkas i förening med pressjästberedning, skall beskattas för den tid af året, då
bränvinsbränning eljest icke är tillåten, hafva ansett det nya stadgande böra i 37
§ införas, att, i händelse den, som med serskildt tillstånd idkar bränvinsbränning
i förening med pressjästberedning, skulle öfverträda eller icke uppfylla de vilkor,
hvarunder tillståndet blifvit lemnadt, han skall straffas såsom för oloflig bränvinsbränning,
enligt 34 § och 35 § 5 mom. och dessutom vara den erhållna rättigheten
förlustig.
Enär utskotten anse blotta innehafvandet af sådan bränvinsbrännings-redskap,
som i afseende på konstruktion och redskapsdelars proportionella storlek afviker
från hvad i 12 eller 13 § är föreskrifvet, ej böra med ansvar beläggas, hafva
från 38 § citationen af nämnde §§, äfvensom orden: ”med undantag, på grund
af 16 §, af hvad om hattens rymd bestämmes” blifvit uteslutna; hvarjemte utskotten
ansett 23 och 24 §§ icke böra bär åberopas, enär, på sätt vid 26 §
redan är anmärkt, någon skyldighet att bränvinsbrännings-redskap till försegling
anmäla ej eger ruin uti något af de fall, som i dessa §§ afses.
I 41 §, hvilken innehåller, att om någon, som till bränvinsbränning eljest
berättigad är, tillverkar bränvin å sön- och beigedagar, Iian skall böta, utom hvad
allmän lag rörande sabbatsbrott stadgar, serskildt 3 R:dr 16 sk., om han är berättigad
lill bränvinsbränning i första eller andra klassen, och 10 R:dr, om han
anmält sig till bränvinsbränning i någon af de öfriga klasserna, hafva Utskotten
ansett det näst efter orden ”rörande sabbatsbrott stadgar” böra tilläggas: för
hvarje gång sadan förbrytelse sker, på det att icke den, som genom fortsatt
bränvinsbränning under flera beigedagar vanhelgar sabbaten, må kunna med eli
Bevi/ln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonom i- lits kotten s Betänkande, N:o 1. 11
enda och enkelt bötesbelopp unn gäld a sina förbrytelser och sålunda lättare finna sin
uträkning att förbudet öfverträda.
Uti det i 43 § förekommande stadgande, att försäljning af bränvin under en
kanna icke är, i stad eller på landet, lofgifven på andra ställen, än sådana gästgifvaregårdar,
somt värdshus, källare och andra tillåtna näringsställen, hvarest
mat alltid och ovilkorligen derjemte måste vara att tillgå, hafva utskotten ansett
ordet ”sådana” framför ”gästgifvaregårdar” böra, såsom obehöfligt, utgå, och ordet
”näringsställen” i nuvarande 2:dra mom. förändras till ställen; hvarjemte, med
föranledande af derom väckta motioner, utskotten funnit skäligt tillstyrka, att i
samma § må, såsom ett serskildt moment, införas den föreskrift, att burskap å
bränvinsförsäljning i minut hädanefter icke må beviljas, men att nuvarande innehafvare
deraf samt enkor efter sådane borgare må, under iakttagande af de uti
förevarande författning gilna föreskrifter, tillgodonjuta de rättigheter, som med burskapet
blifvit dem tillförsäkrade.
Såsom obehöfliga, hafva uti 44 § ordet ”öppna” framför ”farvägar” och ordet
”öppen” framför ”gata” blifvit uteslutna.
Enär, vid bedömande af det fall, att någon, utan att vara till bränvin s-m inutering
berättigad, tillåtit sig sådan minutering å helgedag, olika åsigter bos domare
i så måtto gjort sig gällande, att en del domare ålagt ansvar efter 47 § i
förordningen, men andra åter, hvilka ansett denna § angå endast sådan oloflig
bränvins-minulering å helgedag, hvilken verkställes af gästgifvare eller annan till
bränvins-minutering berättigad person, ådömt ansvar efter förordningens 45 § och
3 kap. 0 § Missgernings-balken, hafva utskotten funnit nödigt alt, till beredande
af mera enhet i lagskipningen, föreslå det tillägg uti 45 §, att, i händelse den
der omnämnda förbrytelse, bränvins-minutering af den, som till sådan icke är berättigad,
sker å sön- eller annan helgedag, de i §:n stadgade böter skola fördubblas,
dock sä, att de icke i något fall öfverstiga 40 R:dr.
Då det icke är med god ordning förenligt, alt handel med bränvin i parti
bedrifves å helgedag, har, af sådan orsak och till förtydligande tillika af redaktionen,
början af 47 §, lydande sålunda: ”Under sön- och andra helgedagar må
bränvin ej försäljas annorlunda, än i minut å gästgifvaregårdar och andra tillåtna
minuteringsställen vid måltider” ansetts böra förändras till följande lydelse: Under
sön- och andra helgedagar må bränvin ej försäljas i garli, och i minni endast
å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen, vid måltider.
På det att sådana personer, som icke äro till bränvins-minutering berättigade,
ej må, såsom stundom skall hafva inträffat, piedelst föregifvande af uppdrag
12 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonom i- Vis kottens Betänkande, N:o 1.
frän dem, som lill en sådan minutering erhållit tillståndsbref, samt medelst förevisande
utaf afskrifter, tagna af desses tillståndsbref, bereda sig tillfälle att vid
marknad eller annan sammankomst, utan åtal, verkställa bränvinsminutering, har
i 48 §. det tillägg blifvit föreslaget, att, då vid marknad, auktion eller annan
sammankomst bränvinsminutering med serskildt tillstånd eger rum, den utminuterande
alltid skall med af Konungens Befallningshafvande utfärdadt tillståndsbref i
original vara försedd, vid äfventyr, att minuteringen eljest såsom oloflig anses.
Uppställningen af 49 §., lydande sålunda: ”Beträdes någon, under den lid
lian är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning, med fortsättning af samma förbrytelse,
skall han för hvarje gång plikta det belopp, som för den olofliga bränvinsförsäljningen,
efter dess serskilda art oell beskaffenhet, blifvit bestämdt,”
skall, efter hvad Utskotten inhemtat, hafva föranledi sådan tillämpning af detta
stadgande, alt den, sorn, medan lian stålt under åtal för oloflig bränvinsminutering,
vid serskilda tillfallen olofligen försålt bränvin, blifvit, då lian derför på
en gång tilltalats, fälld att för hvarje tillfälle, då sådan försäljning skett, ja till
oell med för hvarje serskild försäljning, utgifva det för oloflig bränvinsminutering
stadgade bötesbeloppet, hvarigenom den bötessumma, som sålunda på en gång
ådömts, kunnat uppgå till ett ganska stort och, i förhållande till naturen af de
åtalade öfverträdelserna, orimligt belopp. Till förebyggande häraf för framtiden, är
i förslaget tillstyrkt, att efter orden ”skall lian för hvarje gång” må tilläggas:
kan derför lagforas.
Då i mål angående oloflig försäljning af bränvin köpare icke alltid bör och
enligt allmän lag ej heller alltid skulle kunna anses för jäfvigt vittne, helst handeln
kan hafva skott under sådana omständigheter, alt för köparen all anledning
saknats till den förmodan, att den, som försäljningen verkställt, icke skulle varit
dertill berättigad, samt stadgandet i förordningens 55 , att köpare ej må lill
vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin, lian sig sjelf tillhandlat,
följaktligen är alltför ovilkorligt, hafva Utskotten, som dessutom ansell hvad §:n
innehåller uti ett ämne, som egentligen tillhör allmän lag och rättegångsordning,
ej lämpligen hafva sin plats uti en af ekonomisk natur varande författning, sådan
som den angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, funnit skäligt
tillstyrka, att denna §. må från förordningen utgå.
Till förtydligande af förordningens 57 §. (som alltså motsvarar i förslaget
den 50), hvilken §. innehåller, att allt hvad i samma författning finnes stadgadt
om utminutering af bränvin skall gälla äfven för andra brända eller destillerade
Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 13
spirituösa drycker, är föreslaget, att efter orden ”brända eller destillerade” tillägges
: in- eller utländska.
Med afseende derå, att gästgifverier finnas, de der på försäljningen af spirituösa
drycker inbringa lika stor förtjenst, sorn andra tillåtna näringsställen, för
hvilka den högre beskattningen bör cga rum, hafva Utskotten ansett maximibeloppet
af den för sådan försäljning utgående bevillning, hvars bestämmande utgör
föremål för förevarande författning, böra i förordningens 58 §. (motsvarande
i förslaget den 57) för gästgifverierne utsättas till lika belopp, 100 R:dr, sorn
för de öfriga näringsställena der finnes bestämdt.
Derjemte hafva Utskotten föreslagit, att de i sista momentet af nyssnämnda
§. förekommande ord ”vid marknader, regementsmöten, auktioner och andra sammankomster”
utbytas emot följande, mera omfattande uttryck: då trupp är sammandragen,
vid marknad, auktion eller annan sammankomst.
Uti sista momentet af förordningens 59 §. (den 58 i förslaget) är tillstyrkt
en förändring, som är en nödvändig följd af dem, som uti .20 och 34 §§. af
förordningen blifvit föreslagna.
Enligt sisla momentet af förordningens 63 §., hvilket moment innehåller,
alt lill redskap, som förbrutne anses, räknas bränvinspanna med kittel, pannbröst,
halt, pipor, slang och annan afkylningsredskap, mäskvärmarc och rektifikationsredskap
samt hvad konstredskap som helst, dock ej till större del, än som
olofligen nyttjas eller innehafves, kunna för bränvinsbrännare , sorn tillverkat
bränvin väl icke med större, men med annorlunda beskaffad redskap, än lill begagnande
hvaraf han var lagligen berättigad, endast de delar af redskapen, som
äro olagligen konstruerade, förbrutna dömas.
Men enär den olagliga bränvinsbränningen icke låtit sig verkställa, med
mindre än att jemväl andra delar af redskapen dervid tillika blifvit begagnade,
och hvilka delar kunna vara just de, som egentligen hafva något värde, hafva
Utskotten ansett orden ”sorn olofligen nyttjas eller innehafvas” böra utbytas emot:
sorn nyl/jas vid förseelsen eller olofligen innehafves; hvarjemte, till redaktionens
förtydligande, ordet ”med” emellan ”bränvinspanna” och ”kittel” blifvit uteslutet.
För att icke behöfva att, såsom hittills skett, på hvarje ställe i författningen,
der något penningebelopp förekommer, utsätta, att det i bankomynt beräknas,
bar vid slutet af densamma införts ett allmänt stadgande härom; och har
slutligen uti det vid författningen fogade formulär till mätnings- och stämpling*-
14 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
bevis å bränvinsbrännings-redskap, föreslagits den ändring, sorn bör blifva en följd
af redaktions-forändringen i 17 §.
Stockholm den 17 Mars 1851.
Reservationer:
af Grefve af Ugglas, C. L. F.: ”Mot de sammansatta Utskottens beslut
rörande nedanstående §§. får jag vördsamt afgifva min reservation.
° §*
Sista momentet utaf denna §. lyder: ”Bränvinsbränningsrättighet må ej å
annor man öfverlåtas, utan i sammanhang med jorden.” Meningen med detta
stadgande inses, lätt derutaf, att det omedelbarligen följer efter de föreskrifter,
genom hvilka bestämmas de fall, uti hvilka brännvinsbränning må på ett ställe
utöfvas, för flera personer gemensamt eller för sammanslaget värde af flera hemmansdelar.
Det åsyftar nemligen, att, med undantag utaf förut uppräknade fall,
icke tillåta någon, att på annans eller andras rättigheter drifva en brännvinsbränning
oberoende af taxeringsvärdet å den lägenhet, på hvilken bränneriet uppföres,
hvarigenom 3 §:ns stadganden skulle upphäfvas, i tby att Pehr, Pål,
Måns och Jöns, hvilka icke sjelfva önskade att bränna, kunde åt Nils, innehafvare
af kanhända några tunnland jord, öfverlemna bränningsrättigheterna för deras
egande hemmansdelar. Inom Utskotten blef likväl uppmärksamheten fästad derpå,
ali tvist uppstått lill följe utaf momentets ordalydelse, enär ordet öfverlåta ansetts
vara ett hinder för egaren af ett bränneri att genom kontrakt åt en brännmästare
utarrendera detsamma. Tvänne sådana frågor hafva sedan sista riksdag varit föremål
för domstolars behandling, och dessas åsigter varit så delade, att ehuru
bränneriegarne vunnit båda processerna, den ena utaf dem åtminstone, så väl uti
Hofrätten, som uti Högsta Domstolen, endast med en rösts majoritet blifvit afgjord.-  För att förekomma hvarje sådan tvist för framtiden föreslogs, att momentet skulle
erhålla följande lydelse: ”Bränvinsbränning må, med uti denna och föregående §§.
stadgade undantag, ej utöfvas annorstädes, än å den jord, hvilken dertill berättigar.
” Denria förändrade redaktion blef dock ej af Utskotten gillad, utan bibehöllo
de momentet vid dess förra ordalydelse. Då likväl den föreslagna redaktionen
vida tydligare uttrycker, hvad detta moment, enligt min öfvertygelse, alltid
afsctt, och momentet med dess nuvarande ordalydelse, äfven under den orimliga
förutsättning, att det skulle afse ett förbud för bränneriegare, att åt en bränn
-
hewlin.-, Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 15
mästare öfverlemna sitt bränneri, alltid kan kringgås och gäckas, anhåller jag
vördsammast, att Rikets Ständer måtte antaga densamma.
7 g.
Uti denna §. hafva Utskotten uteslutit ett stadgande, som alltsedan 1835 års
förordning uti densamma varit intaget, det nemligen, att bränvinshränning i stad
ej får utöfvas med panna af mindre rymd än 30 kannor. Då emedlertid bränning
med låga kannerymder alltid medförer en statsekonomisk förlust, och sålunda
önskligt vore, att bränvinshränning allt mera på större fabriker bedrefves, anser
jag icke skäl vara, att genom en förändring, sådan som den uti denna §. föreslagna,
motarbeta detta mål. Ett ytterligare skäl att å denna förändring yrka
afslag, finner jag deruti, att genom den uti proportion alltför låga beskattning,
som på de små pannorna är åsatt, betydligt mera bränvin uti städerna kunde
tillverkas, för en lägre till staten ingående skatt.
28 §.
Då uti alla länder öfverflödsvaror ansetts såsom serdeles lämpliga föremål för
beskattning, torde uti främsta rummet bränvinstiIlverkningen böra draga en sådan,
då förbrukandet utaf denna vara, förutom dess egenskap af öfverflöd, äfven, då
det sker till öfverdrift, fysiskt skadar och moraliskt nedsätter menniskan. Riksens
Ständer hafva ock, alltsedan 1824, vid hvarje riksdag höjt skatten på
denna tillverkning. Utgående ifrån en falsk beräkningsgrund, i det att de sökt
bestämma det tillverkningsbelopp, på hvilket skatten skulle läggas, efter pannornas
kannerymd, hvilken dock föga på tillverkningen inflyter, hafva alla deras
försök att för denna näringsgren åstadkomma en rättvis beskattning, likväl misslyckats.
Härtill kan läggas, att då Rondeståndet städse ifrigt motsatt sig förhöjning
af skatten å l:a klassens redskap, den proportionella beskattningen emellan
de olika klasserna, hvilken, (då pannorna drefvos med eld under lika förhållanden),
rättvist var iakttagen uti 1830 års förordning, nu blifvit så rubbad, alt
då skatten ifrån 1830 till 1848 flir l:a klassen blifvit ej fullt sexdubblad, den
för 2:dra klassen blifvit 11 -dubblad, för 3:djc klassen 45-dubblad, och för 4:de
klassen mera än 55-dubblad. Med kännedom af ofvannämnde förhållanden föreslogo
vid sistlidne riksdag de sammansatta Utskott, hvilka egde att behandla
bränvinslagstiflningen, en ny och säkrare beräkningsgrund för beskattningen, än
den hittills följda, hvilande dels på för pannorna bestämda former, dels på beskattning
utaf mäsk ekaren. Detta förslag, som temligen rättvist efter afverkningsförmågan
bestämde beskattningen inom de Irenne klasser, den uppställt, och,
16 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
till följe deraf, betydligt förhöjde densamma å den enklare redskapen, föll dock för
Bondeståndets häftiga motstånd och för inträdande tidsförhållanden.
Fruktande en likadan utgång vid denna riksdag, om ett likartadt genomgripande
förslag skulle framställas, och genom uppgifter öfver de pannor, som uti de
olika klasserna finnas, upplyst, att l:a klassens, eller de så kallade husbehofs
pannornas
antal, mer och iner förminskades, hvarigenom äfven med nu varande
beskattningsmethod kunde emotses vinnande utaf det mål, man borde eftersträfva,
nemligen dels. bränvinshränningens öfvergäende till fabriksmässigare drift, hvarigenom,
då bränning icke kan förhindras, den åtminstone medförer den minsta
statsekonomiska förlust, och uppsigten eller kontrollen öfver dess missbruk underlättas,
samt i och med detsamma en skatt kan den påläggas, hvilken fördyrar
och derigenom förminskar hränvinets förbrukande, hafva de Utskotts-afdelningar,
som i första hand behandlat frågan, icke velat rubba nu gällande beskatlningsgrunder
och förhållanden, utan endast föreslagit 25 procent förhöjning å den afgift,
som enligt 1848 års beskattning erlades. Med kännedom dessutom derutaf,
alt den verkliga husbehofsbränningen icke önskar begagna sin redskap längre tid
än en månad om hösten och en om våren, hafva nyssnämnda afdelningar, hvilka
äfven föreslagit, att hvarje månad skulle såsom en termin beräknas, till lättnad
för den bränning, hvilken såsom verklig husbehofsbränning möjligen kunde anses,
trott, att befrielse ifrån ofvannämnde förhöjningen borde medgifvas dem, hvilka
med högst 20 kannors panna, kokrummet oberäknadt, endast under tvänne månader
utaf året idkade bränvinsbränning.
Att den sålunda föreslagna förhöjningen uti skatten, hvilken, uti förbigående
sagdt, är lindrigare och med mera undseende uppgjord, än någon annan, som
sedan 1830 års riksdag blifvit fastställd, icke är för hög, torde icke behöfva
något annat bevis, än det, att, uti närvarande stund, ingen bränviusbrännare,
som med omtanka och skicklighet bedrifver sin bränvinsbränning, äfven inom de
högst beskattade klasserna, uti skatt erlägger öfver 6 runstycken för hvarje kanna
tillverkadt bränvin. Denna lindriga förhöjning förkastades dock af de sammansatta
Utskotten, hvilka, med 49 röster mot 42, beslöto bibehållande utaf nu
gällande tariff, ett beslut, som, enligt min öfvertygelse, icke fattats, derest icke
utaf 112 ledamöter, som de sammensatta Utskotten räkna, 20 vid voteringen
varit frånvarande.
Ibland de många förslag, som vid behandlingen utaf denna beskattningsfråga
inom de sammansatta utskotten kommo under pröfning, framställdes ett, utaf en
utaf
Bevilln-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 17
utaf Bonde-ståndets ledamöter, som jag anser synnerligen förtjena att utaf Riksens
Ständer uppmärksammas. Detta förslag var, alt med bibehållande utaf nuvarande
klasser och tariff för all redskap, som drifves med eld, uti en serskild klass, oberoende
utaf redskapens konstruktion, förflytta all den redskap, som drefves med ånga,
och beskatta den i enlighet med den tariff, som nu är gällande för den redskap,
som med ånga drifves uti 4:de klassen. Företrädet utaf detta förslag, äfven
framför det, som utaf afdeiningarne blifvit framlagdt, ligger deruti, att det, hvad
ångbränningen åtminstone beträffar, frångår ett utaf de principfel, som vidlåda den
fordna beräkningsgrunden, ocb bygger en öfvergång till så väl fabrikationens riktigare
stalsekonomiska utveckling, som till en på denna stödd säkrare beskattningsgrund.
.lag bar nemligen redan anfört, hvad som äfven utaf Riksens Ständer
länge varit erkändt, att pannans tillverkningsförmåga föga utaf dess rymd är beroende.
Detta faktum framstår lili ännu högre grad, då pannan med ånga afdrifves.
Den kommitté, som, rörande bränvinsbränningen, till Kongl. Maj:t inlemnade
det förslag, som vid sistlidne riksdag till Riksens Ständer aflemnades, fästade
ock härvid synnerlig uppmärksamhet. Den bevisade, hvad som genom praktiken
sedan sista riksdag blifvit ännu klarare ådagalagdt, att den redskaps afverkningsförmåga,
hvilken bedrifves med ånga, snart sagdt är oberoende utaf både pannerymd
ocb klassifikation, och endast, eller åtminstone hufvudsakligen, beror på kraften
af det ångtryck, hvarmed pannan afdrifves. Då detta är en ovedersäglig sanning,
följer äfven härutaf riktigheten att borttaga en klassifikation, som ingenting
betyder, och som endast har till följd, att genom den, uti proportion till den öfriga
ångbränningen, orimligt låga skatt, för hvilken bränningen med ånga uti
3:dje klassen med de lägre pannerymderna kan bedrifvas, hvilken skatt på några
utaf dessa små ångbrännerier icke uppgår till 2 r:st per kanna bränvin, tili dessa
småningom allt mera inskränka ångbränningen, hvarigenom icke allenast en betydlig
skatt beröfvas staten, utan äfven ångbränningen, i stället för att uti större
fabriker bedrifvas, uti en massa småbrännerier med betydlig afverkning kommer
att splittras. Antaga åter Riksens Ständer det af mig nu omnämnda förslag,
hvarigenom all ångbränning uti en klass sammanslås, och uti likhet med 4:de
klassens tariff för ånga uti nuvarande författning beskattas, en beskattning som
icke torde vara för hög, då den endast uppgår till omkring 6 r:st per kanna afverkadt
bränvin *), skulle till kommande riksdag bränvinsbränningen fördela sig uti
*) Jag kanner tvenne brännerier omkring hufvudstaden, hvilka uti 4:de klassen drifvas, den ena
med cn 23 kannors, den andra med en 43 kannors panna. Averkningen på den förra, be
Bih.
till B. St.-s Brot, 1850 & 1851. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 3
18 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N.-o \.
tvenne hufvudklasser, elen med eld uti lista och 2:dra klassen, eller den mindre
bränningen, samt fabrikshränningen med ånga, ett förhållande, som för kommande
Ständers lagstiftning uti detta ämne vore af stor vigt.
Innan jag slutar detta mitt, redan alltför vidlyftiga, yttrande, rörande denna
§, anser jag mig böra framhålla det nära sammanband denna med den lista § uti
författningen eger, enär, om för bränning med eld ingen förhöjning uti skatten
eger rum, terminerna torde böra bibehållas så, som de uti 1848 års författning
äro bestämda, då deras ytterligare fördelning, såsom de sammansatta utskotten föreslagit,
innefattar en bestämd skatte-nedsättning för alla dem, hvilka icke konsekutivt
vilja drifva bränningen, och hvarigenom manga små pannor, lockade af
denna fördel, åter skulle uppstå.
43 §.
Mot det uti denna § införda stadgande, ”att burskap å bränvinsförsäljning
icke må meddelas, men att nuvarande innehafvare derutaf samt deras enkor må
tillgodonjuta de rättigheter, som de på grund af burskap innehafva”, får jag mig
reservera, såsom obehölligt och dessutom icke på sin plats uti denna författning”.
Uti denna reservation hafva Grefve Björnstjerna, Carl Magnus, Friherre
af Ugglas, Carl Gustaf, Friherre von Stedingk, Styrbjörn, Professoren Wahlberg,
Prosten Cnallingius, Kongl. Hofpredikanlen Hasselrot och Prosten Setterblad
instämt.
Af Frih. von Kraemer, B.: ”De sammansatta utskotten hafva, efter min åsigt,
både klokt och rättvist behandlat författningen om tillverkning af bränvin, deri
nemligen, att bibehålla oförändrade de vid 1848 års riksdag antagna grunder, så
val för bränvinsbrännings-rättigheten, redskapen, som bevillningsafgiften: klokt derföre,
att genom förändringar icke vinnes, hvarken minskning i tillgång på bränvin,
eller förökad inkomst åt statsverket; ty erfarenheten har visat, att tillverkaren
förstått att begagna en eller annan utväg att öka produktionen, utan att,
i samma förhållande, derföre betala högre afgift; rättvist åter derföre, att hopp
en gång kan uppstå om en varaktigare ekonomisk lagstiftning inom vårt fädernesland,
än hittills varit förhållandet, hvarföre ock få personer, åtminstone pä
landsbygden, glädja sig åt riksdagskallelsen, öfvertygade om, att en oftast skadlig
rubbning i dylika författningar deraf blir en följd. Om 1851 ars riksdag här
-
lagd med 600 B:drs skatt, är 300 kaonor om dagen. Den andra, beskattad till 1,080 R:dr,
afverkar Soo kannor per dygn.
Bertlin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o t. 19
ifrån kommer att göra ett undantag, torde mängden af landels invånare der
för
hålla den en tacksam räkning.
Det är af detta skäl, och äfven för att ej försvåra kontrollerna, som jag
anser, att de i § 1 bestämda terminer, under hvilka bränvinsbränning är tillåten,
bordt bibehållas oförändrade, eller 3 terminer å 2 månader hvardera, och får
följaktligen i denna del reservera mig mot Utskottens förslag. Det skall nära
nog blifva en omöjlighet för Kronohetjeningen att hinna iakttaga föreskriften i 26
§, om 6 terminer för försegling bestämmas, och utvägen för Konungens Befallningshafvande,
att dertill förordna andra välkända personer, möter ganska stora
olägenheter vid verkställigheten, så väl i anseende till uppgifters erhållande om
fullgjord försegling, som i osäkerheten för redskapens egare, att förseglingen blifvit
rå verkställd, alt ansvar och förluster derigenom förekommas. Ej heller inser
jag, att någon fördel för bränvinstillverkaren häraf vinnes; ty den, som bränner
bränvin, nöjer sig troligen icke endast med en månads bränning, hvarmed
ringa vinst, om tillverkningen afser försäljning, uppkommer, och ej heller något
egentligt understöd för ladugården, då kändt är, att kreatur, som äro vana vid
den, efter min åsigt, skadliga dranken, sedermera ogerna förtära torrt foder.
Sker åter bränvinsbränning på en månad, blott för att förskaffa tillverkaren, dess
barn och tjenstefolk bränvin till husbehof, så kan säkerligen varan inköpas annorstädes
med större både pekuniär och moralisk fördel, än egen tillverkning, så
bedrifven, bereder”.
Grefve Klingsporr, Friherre Knorring, Friherre af Schmidt och Komminister
Beckman hafva häri instämt.
af Herr Cederschiöld, Robert Theofron:
G § sista momentet.
”Den, som med uppmärksamhet genomläser de föregående paragraferne, synes
mig böra finna, att lagstiftaren med stadgandet i detta moment, att ”bränvins”brännings-rättighet
må ej 0 annor man öfverlätas utom i sammanhang med jor”den”
— endast velat uttrycka, att bränvinsbrännings-rättighetens utöfning, med
de nyss förut bestämda undantagen, aldrig skulle fä ifrån ett till annat ställe förflyttas,
men ingalunda velat förbjuda bränneri-egaren, att sitt bränneri utarrendera.
Sä bar ock detta lagstadgande af domstolarnes pluralitet blifvit tillämpadt;
men då denna utgång, åtminstone uti ett fidi, i Högsta Domstolen varit beroende
af en enda röst och således en motsatt åsigt en annan gång lätteligen kan göra
sig gällande, så svnes det mig vara nödigt att, till förekommande af olika til
-
20 Bevilln.-,Lag- samt sillin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
lärapningar af ifrågavarande lagstadgande, detsamma förtydliga; och föreslår jag
derföre, att detta moment måtte erhålla följande lydelse:
Bränvinsbränniugs-rältigheten må, med de uti denna och nästföregående
§§ stadgade undanlag, aldrig utöfvas annorstädes än å den jord,
som till Bränvins b ränningen berättigar.
28 §.
Jag kan ej instämma uti det af Utskotten föreslagna tillägget i afseende på
prässjäst-tillverkningen, dels emedan jag anser Utskotten ej hafva egt rättighet
att föreslå detta helt och hållet nya stadgande, enär ingen motion derom blifvit
väckt, dels emedan detta nya stadgande står i strid emot den uti 1 § meddelade
föreskriften, att bränvinsbränning ej må ega rum mer än under sex månader
hvarje år, samt dels emedan rättigheten att bränna under den öfriga delen af
året, så vida den anses böra åtfölja tillverkningen af prässjäst, bör tillerkännas
hvar och en bränvinsbrännare, som i behörig ordning till prässjäst-tillverkning
sig anmäler, helst beviljandet af en sådan förmån företrädesvis åt den ene eller
andre personen, efter min åsigt, skulle innebära egenskapen af monopolium, hvars
fastställande dock i 60 § Regerings-Formen är uttryckligen förbjudet.”
af Herr Carleson: ”Jemte det jag instämmer i Friherre von Krcemcrs reservation
emot Utskottens förslag till ändring i § 1 samt i Herr Cederschiölds
reservation, rörande det af Utskotten förordade tillägg till 28 § i nu gällande
författning, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, linner
jag mig föranlåten att emot Utskottens förslag till ny författning i delta ämne
framställa åtskilliga andra anmärkningar.
Uti 7 § af 1848 års bränvinsbrännings-förordning stadgas, att bränvinsbränning
i stad ej må utöfvas med panna af mindre rymd än 30 kannor. Detta
stadgande, hvars upphäfvande Utskottens pluralitet, under förebärande, att tillräcklig
grund dertill ej kunnat utletas, föreslagit, synes mig böra såsom ganska välgrundad!
bibehållas. Efter min tanke grundar sig detsamma i främsta rummet
derpå, att man riktigt ansett den sä kallade husbehofsbränningen i statsekonomiskl
hänseende förkastlig och derför sökt alt, så vidt sig göra låtit, inskränka den,
och dernäst derpå, att de hufvndsakligaste, att icke säga enda, skäl, hvilka kunna
för hushehofs-bränningen på landet åberopas, nemligen dels nödvändigheten att å
orter, der svårighet är att med fördel afsätta jordens rå-produkter, förvandla dessa
i en flyttbarare och mera säljbar form, dels behofvet att i ladugårdarne använda
drank en såsom hjelpmedel vid utfordringen, sakna ali tillämplighet i fråga om
Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 21
bränvinsbräuning i städerne, hvilkas jord, efter hvad bekant är, i de flesta fall
blifvit dem donerad för helt andra ändamål än för - idkande af vanliga landtmanna-näringar.
Visserligen begagnas städernes jord såväl till idkande af boskapsskötsel,
som till odlande af produkter, användbara till bränvinsbräuning, men innehafvarne
af sådan jord torde hvarken hafva någon svårighet att med fördel afsätta
sina produkter i deras enklaste form eller något behof att för sina ladugårdar
tillgripa ett hjelpmedel, af beskaffenhet, som det landtmannen använder i dranken,
oell kunna äfven, derest det sednare icke må antagas alltid vara förhållandet,
med den största lättheten och minsta kostnaden förse sig med den erforderliga
varan från ett fabriksbränneri, som deremot naturligen har sitt läge på städernas
jord och lika litel för framtiden, som hittills, lär komma att der fattas.
Min enskilda öfvertygelse är också den, att städernas innevånare långt bättre inse
sitt eget bästa än att de skulle begagna sig af den af Utskotten tillstyrkta utsträckning
af bränvinsbrännings-rättigheten, men vid betraktande af stadsjordens i
allmänhet höga värde och det Jaga egendomsvärde, som medför rätt till idkande
af bränvinsbränning, är det likväl en möjlighet att, om Utskottens förslag blefve
lag, en mängd småbrännerier komme att å städernes jord upprättas, och, vore
lyckan eller olyckan rätt stor, kunde man tilläfventyrs få se hvarenda borgare,
som innehade stadsjord, sysselsatt med ett litet bränneri och lika manga små bränvinspannor
på sladsjorden, som den innehöll tunneland. Hvad landet derpå vunne
vore möjligen bränvin, om detta må anses såsom en vinst, men någonting annat
blefve det sannerligen icke. Då för öfrigt icke någon motion om förändring af
nu gällande föreskrifter om städernas bränvinsbrännings-rättighet blifvit vid innevarande
Riksmöte väckt, synes mig som Utskotten saknat all anledning till
sill ifrågavarande förslag, som jag, för min del, på anförde skäl, icke kan biträda.
Den ändring i 10 § 1 morn., hvarom Utskotten väckt fråga, förekommer
mig såsom mindre ändamålsenlig. Efter min tanke är det vida bättre att en viss
om ock, såsom nu lill äfventyrs är förhållandet, något rundeligen tilltagen tid bestämmes
för mantals- och skattskrifvare att upprätta och aflemna förteckningarne
å deni, som till bränvinsbränning sig anmält, än att fullgörandet af denna skyldighet
lemnäs beroende på vederbörande mantals- och skattskrifvares olika föreställningar
om meningen af orden genast efter hvarje mantals- och skattskrifning s slut A
Uti 35 §:s sista mom. i nu gällande förordning stadgas, att de vid oloflig
bränvinsbränning nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfallet befintliga
bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, äro förbrutne. Deruti hafva Utskotten
tillstyrkt den ändring, att väl redskaper, men endast det vid beslagstill
-
22 Bevil/n-., Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Betänkande, N:o 1.
fället befintliga, olofligen tillverkade, bränvin, jemte de käril, hvari del förvaras,
skola vara förbrutne. I)ct förra stadgandet kail möjligen hafva den följd, att en
person, hvilken biträdes med oloflig hränvinshränning och vid heslagsli11 fril 1 et förvarar
i sitt bränneri lofligen tillverkadt bränvin, blir fråndömd så väl detta, som
det olofligen tillverkade. Det sednare stadgandet skulle åter hafva till följd att,
i anseende till svårigheten för en åklagare att visa huru stor del al det bränvin,
som vid beslagstillfället anträffas å det ställe, der oloflig hränvinshränning äger
rum, är olofligen tillverkadt, förbrytaren i de flesta fall skulle komma att lå behålla
en stor del af den påräknade vinsten af sin förseelse, och vid betraktande
häraf linner jag mig icke kunna instämma i Utskottens mening i denna del, ulan
hemställer, alt det nu gällande stadgandet må förblifva oförändradt.
Då den af Utskotten föreslagna ändring i 45 § uppliäfver, för ett speciell
fall, allmänna -lagens stadgande i 3 Kap. ö § Missgernings-Balken om ansvaret, för
sabbatsbrott, anser jag, för min del, en sådan ändring böra förkastas, och på enahanda
grund samt dä jag icke linner giltiga skäl att lägga större binder i vägen
för partihandel af bränvin, än för annan partihandel, får jag äfven hemställa, alt
47 § må erhålla följande lydelse A gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsslällen
må, ander sön- och helgedagar, bränvin icke försäljas annorlunda
än vid måltider, och böra alla minuteringssläUen ander gudstj en sterne vara tillstängde.
Bryter någon häremot plikta, utom för sabbatsbrott, första gången
10 11:iIr, andra gången 20 Hulr och sedermera för hvarje gång 40 II:dr;
och vare, med undanlag af gästgifvare, hvar och en, sorn tredje gången
återkommer, näringser ätlig heten för alltid förlustig A
Uti Herrar Cederschiölds och Carlesons reservationer mot l (sköttens förslag,
beträffande bevillningen för hränvinshränning i förening med pressjäst-beredning,
har Herr Bråkenhjelm, P. B., instämt.
Af Prosten Arosenius: Från det af de sammansatta Utskotten nu afgifna
Betänkande afviken min mening hufvudsakligen i 3:ne punkter.
l:o Vid § 2S, rörande bevillnings-afgifterna, anser jag att större afseende
hade bordt lemnäs åt de flerfaldiga, fran hedervärda Bonde-ståndet inkomne yrkanden
om beskattningens bestämmande i mån af de olika redskapens afverkningsförmåga.
När en tillverkning skall beskattas, synes ingen annan grund vara rättvis,
än den, sorn alser tillverkningsbeloppet. Att dervid hafva ett annat mål i
sigte, såsom bär icke otydligt blifvit uttaladt, och på omvägar förvandla en jordbrukets
husbehofs- eller binäring till en fabriksnäring, förefaller mig hvarken öppet
handladt, eller leda till det lorespeglade resultatet, en minskad produktion och
Be vi lin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, iY.-o i. 23
konsumtion af bränvin. Erfarenheten lärer tvärtom ojäfaktigt bevittna, att redan
befintliga bränvinsfabriker, de så kallade ångbrännerierna, just äro de, hvilka ymnigast
bereda öfverflödet. Jag befarar, att bibehållandet af nuvarande ojemna
tariff skall verka derhän, att mångenstädes enklare redskap skola utbytas mot ångpannor,
att tillverkningen skall förökas, men statens inkomst i ännu större mån
minskas. På samma gång förlora de mindre jordbrukarne den fördel, de för sina
ladugårdar kunnat hemta af en inskränktare bränvinsbränning, hvilken ej förmår
bestå i en ojämn täflingsstrid och utvägarne för deras bergning minskas i samma
förhållande.
Ett förslag aflemnades af v. Talman Zellerberg om ånghränneriernas sammanförande
i en och samma klass och med förhöjd beskattning. Jag beklagar,
att detta förslag icke vann framgång. Det uppställde efter min åsigt den billigaste
grunden för ifrågavarande bevillning.
2:o Rörande det i A3 § inskjutne tillägg, instämmer jag till alla delar i
den reservation, hvilken Herr Grefve aj Ugglas deremot afgifvit.
3:o Uti ännu gällande bränvinsförordning finnes en §, den 55 i ordningen,
så lydande:
”Ej må köpare till vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin,
”han sjelf sig tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må
”vittna derom, att bränvin blifvit till andra personer, vid samma tillfälle, försåldt.”
Detta stadgande är nu utur Utskottens betänkande uteslutet. Man åsyftade
dermed, att få frågor om oloflig bränvinsförsäljning satta i full paritet med andra
förbrytelser, derom allmän lag stadgar, och derigenom köpare ojäfvige att vittna
om det bränvin, de sjelfva sig tillhandlat. Detta sednare ändamål kan jag icke
godkänna. För att vinna bot emot ett ondt, lönukrifgeriet, uppsöker man ett
medel, vida förderfligare, och tillstädjer fritt spelrum åt falskheten, hatet, hämnden,
utan att ändock kunna med roten upprycka det onda. Ja, jag befarar deruti
en lockelse, som torde inleda mången till mened.
Och i alla händelser hade det likväl varit bättre, om ifrågavarande stadgande,
med de bestämmelser, Utskotten deråt velat gifva, fått qvarstå i författningen. Da
hade åtminstone den mindre lagkunnige afvetat, hvad honom hända kunde. Nu
måste borttagandet förleda den enfaldige till helt andra föreställningar och en snara
utlägges, der köpare eller oloflig försäljare icke ana ens någon fara. Detta
anser jag mindre välbetänkt, och skulle heldst hafva önskat, att berörde stadgande
fått oförändradi bibehållas.
24 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Uti första punkten af denna reservation hafva Anders Jansson från Westerås
län och Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län, saint uti tredje punkten
Johan Pehrsson från Upsala län, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus
län, Johan Samuelsson från Kalmar län och Peller Claesson från Elfsborgs län
instämt.
Af Lektor D. Söderberg: ”Bland föremålen för lagstiftarens omsorger bör
med skäl räknas den att tillse, det författningar inom serskilda grenar af lagstiftningen,
i de beröringspunkter de kunde hafva inbördes, öfverensstämma eller åtminstone
ej upphäfva hvarandra. — Jemförer man nu de af Höglofl. sammansatta
Bevillnings- Lag- och Ekonomi-Utskotten föreslagna förändrade stadganden i 57
§ af nu gällande Kongl. Förordningen, ”angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin,” med föreskrifterna i nu gällande tulltaxa, så linner man snart,
att dessa begge författningar ej ega den öfverensstämmelse med hvarandra, som
vore all önska. — Tulltaxan beräknar väl tullafgifterna för införseln af utländska
spirituösa drycker efter kannemått, men den förbjuder ej någon att införtulla
dylika drycker i mindre qvantum än en kanna. — Manga dylika finare drycker
införas äfven i synnerhet från Westindien, på kärl, som innehålla ett mindre
qvantum än en kanna. Hvad som är tillåtet att införtulla, bör väl ej vara förbjudet
att sälja. — Tulltaxan tillåter införseln af utändska spirituösa drycker
i mindre qvantum än en kanna; 57 § af förevarande förordning förbjuder försäljningen
af dylika drycker af annan person, än den, som har bränvinsminuteringsrätt,
i mindre qvantum än en kanna. — För den, som, utan alt ega bränvinsminuterings-rättighet,
likväl hade införtullat af utländskt spirituös dryck ett qvantum,
understigande 1 kanna, vore, genom stadgandet i ofvananförde 57 §, möjligheten
af varans försäljning afskuren. — För att häfva den motsägelse, som i
ofvananförda fall förefinnes emellan begge de jemfördä författningarna, skulle jag
åt 57 § af ännu gällande Kongl, förordning angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin hafva velat gifva en sådan lydelse: ”allt hvad i denna författning
finnes stadgadt om utminutering af bränvin, galle äfven för andra inhemska
brända och destillerade spirituösa drycker. Dylika drycker af utländsk tillverkning
må äfven af den, som ej eger bränvinsminuterings-rättighet, försäljas i samma
qvantum, som bevisligen är införtulladt.” — Emot höglofl. sammansatta Bevillnings-,
Lag- och Ekonomi-Utskottens förslag lill redaktion af ofvannämnde § får
jag härmedelst, af ofvan anförda skäl, reservera mig/’
Häri har Herr Maechel instämt.
Af
Bcvil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 1. 25
Prosten Lindberg har reserverat sig deremot, att den i förordningens 60 §,
motsvarande uti förslaget den 59, medgifna visitationsrätt icke blifvit utsträckt
till andra ställen, än dem, som i samma § finnas bestämda.
af vice Talmannen Halling: ”Uti Herr Friherre von Iiranners reservation
emot sammansatta Utskottens förslag till 1 § rörande tillåtne bränvinsbränningstidens
indelning uti 6 terminer, instämmer jag så mycket heldre, som beslutet af
mig biträddes, under förutsättning att afdelningens förslag till 28 §, innefattande
föreskrift om förhöjd beskattning å bränvinstillverkningen, också skulle antagas,
hvilket likväl ej inträffade.
Att på oloflig tid eller på olofligt sätt tillverkadt bränvin, jemte de kärl, hvari
det förvaras, i de fall beslag å bränvinsbrännings-redskap sker och den derefter
dömes förbruten, också förverkas, kan hafva skäl med sig, så vidt antagas får,
att bränvinsprodukten olofligen tillkommit. I betraktande häraf torde ock den
härom uti nu gällande 35 § innefattade föreskrift kunna försvaras; men emot
dess utbytande till ett sådant stadgande, som (Örslaget till samma § erhållit, måste
jag mig reservera, särdeles som berörde stadgande i sin tillämpning torde möta
stora svårigheter och i många händelser innebära en verklig orättvisa.
Under den vidlyftiga öfverläggning, som inom de sammansatta Utskotten framkallades
rörande präss jäst-tillverkning, som genom särskilda Kongl. Maj:ts Nådiga
resolutioner blifvit tillåten, med begagnande dervid af bränvinsbrännings-redskap
under hela tiden af året, har jag trott mig finna, att slik tillverkning, af behofvet
påkallad egentligen för brödbakning uti större släder, till hvilkas närmaste
granskap den också torde böra inskränkas, icke gerna låter sig med någon fördel
verkställa, utan i förening med bränvinstillverkning, för att derigenom kunna med
förmån tillgodogöra sig tillmäskningen. Då jag häraf ansett mig föranlåten medgifva,
ett undantag från regeln, att hränvinsbränning i allmänhet ej må vara tillåten
mera än sex månader af året, har jag trott, att missbruk af en slik undantagslag
borde på allvarligaste sätt förekommas och således närmast vara att jemföra
med sådane, som uti 1 mom. af nu gällande 37 § omtalas, eller om idkare
af ättiksberedning, apothekare eller bränvinsdistillatörer förse sig med bränvinsbränning,
och följaktligen inom de sammansatta Utskotten enträget påyrkat, att
deri, som, berättigad att tillverka prässjäst i förening med bränvins-bränning,
missbrukar denna rättighet i så målto, att han utöfvar den sednare, utan sammanhang
med den förra, det vill säga, utan att deraf först taga jästen, begagnar mäsken
till bränning, bör, för sådan öfverträdelse af erhållet tillstånd till präSsjusl
Bih.
till II. St. Prot. 1850 & 1851, 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 4
26 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
beredning, underkastas enahanda påföljd, som finnes stadgad för ättikelillverkare,
apothekare och bränvinsdislillatörer, eller att utom ansvar för oloflig bränvinsbränning
enligt 34 §, böta första gången 500 R:dr; andra gången 1,000 R:dr
och tredje gången 1500 R:dr, jemte förlust, i sistnämnde fall, af rättigheten att
bereda prässjäst i förening med bränvinsbränning. Tillkommer ej denna skärpning
i ansvaret, fruktar jag, att den eljest nyttiga prässjäst-beredningen urartar till en
allmännare, bela året om fortgående bränvinsbränning, så att den för nödig och
nyttig ansedda inskränkningen deruti, så småningom i sjelfva verket under en
förevändning göres om intet.
Föreskriften uti nu gällande 43 § att, vare sig i stad eller på landet, icke
mindre qvantitet bränvin än en kanna får försäljas på andra ställen än sådane
gästgifvaregårdar samt värdshus, källare och andre tillåtne näringsställen, hvarest
mat alltid och ovilkorligen derjemte mäste vara alt tillgå, torde destoheldre vara
orimlig, som den står i strid icke allenast med den i samma § Ienuiade tillåtelse
för jordbrukare, alt till underhafvande och sådane personer, sorn hos dem förrätta
arbete, försälja det ringare qvantum af en fjerdedels kanna, utan äfven med den
rättighet det såkallade Distillerings-bolaget i hufvudstaden äger, att berörde qvantum
försälja. Utom dess synes det innefatta en orättvisa, att ingen må äga att
annorstädes än der bränvin på stället förtäres, det är krogen, inköpa mindre än
en kanua bränvin, då deremot hvem som helst fritt får köpa en boutelj vin. Jag
har således ansett det böra vara en hvar till handel berättigad eller tillverkare af
bränvin tillåtet, att £ kanna deraf till salu hålla och att minimum för försäljning
i denna § bordt nedsättas från en lill en fjerdedels kanna; och detta just såsom
ett af medlen att motarbeta det förhatliga kroglifvet.
Mig har det ej kunnat blifva klart, hvarföre gästgifvare skall undgå samma
minimi-afgift för utminutering af bränvin, som uti 58 § är stadgad för andra
näringsställen. Efter min tanka borde § således erhålla denna lydelse: för de
gästgifveriet', hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin och andra
brända eller distillerare spirituösa drycker, kommer alt, i afseende på denna
försäljningsrätt, saint för tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller andra näringsställen,
utom den vanliga bevil/ningen, erläggas från och med 20 till och
med 100 r:dr efter deras vier eller mindre förmånliga rörelse, enligt pröfning
— — — förhöjning
I denna reservation, så vidt den afser 43 §, har Herr Murén instämt.
Herrar Gustafsson och Lund hafva reserverat sig deremot, att i Utskottens för
-
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N;o 1. 27
slag icke blifvit intagna följande, utaf Utskottens sammansatta afdelning föreslagna
stadganden, nämligen:
uti 43 §, näst efter orden ”hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande
eller densamma i förskott erlägga
*’Kongl. Ofverståthållare-embetet i Stockholm, och Magistraten i rikets öfriga
städer, ege derjemte att för nyssnämnda slags näringsidkare meddela lämpliga ordningsstadganden,
hvilka inom hvarje stad böra, så vidt hinder icke deremot möter,
hringas till likstämmighet för all derstädes tillåten försäljning af spirituösa
drycker, och olika tider för näringsställenas tillslutande icke bestämmas, så vidt
ej sådant för ordningens upprätthållande finnes vara nödigt;”
samt uti 57 §, näst efter l:a momentet:
”Af hvarje stads invånare må dessutom hero, att, genom auktion eller annorledes,
bestämma den årliga afgift till staden, som hör erläggas af dem, hvilka
undfå tillstånd alt hränvinsminutering derstädes idka; sådane idkare af näringen
likväl undantagne, som derpå redan erhållit burskap och hvilka följaktligen beskattning
påföres i den ordning, som för andra borgare i staden är gällande.”
Mot Utskottens beslut, att icke tillstyrka den utaf Utskottens sammansatta
afdelning föreslagna förhöjning i skatten å hränvinstillverkning, hafva herr Maechel
och herr Paul Berg sig reserverat, under åberopande af de stora statsutgifter,
som af denna tillverkning föranledas, samt dessutom bränvinets egenskap af sådan
öfverflödsvara, som utgör ett särdeles lämpligt föremål för beskattning.
Af Herr Hesselgren: ”Då jag nu går att nedlägga min reservation mot de
sammansatta Utskottens Betänkande i frågan angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, är det ingalunda min afsigt alt inlåta mig i strid hvarken
med den fördom, enligt hvilken jordbruket i vårt land skulle befinna sig uti
det egna och besynnerliga förhållande, att det icke låter bedrifva sig annorlunda
än i förening med bränvinsbränning, hvarföre ock bränvinsbrännings-rättigheten
borde, såsom en dyrbar klenod, åt den svenska jordbrukaren förvaras, ej heller
med den föreställningen, enligt hvilken bränvinet utgör en nödvändighets-vara för
menniskan och dranken för boskapen; utan önskar jag endast att få fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten af sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom
för de mest framstående missbruken vid utöfningen af omförmälda rättighet
må kunna sättas en gräns och staten komma i åtnjutande af åtminstone den ringa
skatt, sorn är afsedd att utgå af ifrågavarande produktion och som alltför väl
behöfves såsom ett litet bidrag till betäckande af de oberäkneliga utgifter, som
28 Bevil/n.-, L<kj- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
stundligen päkallas till hämmande af bränvinets olyckliga följder, så vidt sådant
med penningar sig göra låter.
Man har nämligen erfarit, hurusom hränvinsskatten, fastän riksdag efter riksdag
påbuden till forhöjdt belopp, i sednare tider nästan alltjemnt nedgått och understigit
hvad som varit kalkyleradt, och det, oaktadt, efter hvad kändt'är, bränvinsfloden
oupphörligen ökats. De missbruk, hvarigenom ett sådant förhållande
kunnat uppstå och få fortfara, hafva knappast kunnat vara obekanta för flertalet
af, än mindre för alla dem, som varit håde berättigade och förpligtade att med
sin röst bidraga till missbrukens afskaffande; och att de ändock lemnats ohämmade
torde man alltså nödgas tillskrifva de allmännare förhållandena af ömsesidigt
utbytta, mindre samhällsenliga intressen, hvilka mer än en gång lagt hinder i
vägen för samhällsnyttiga reformer.
Det har längesedan upphört att vara en hemlighet, huruledes bränvinsbrännaren
kan, med redskap af mindre kannetal eller tillhörande en lägre klass, på lika
tid tillverka nästan samma qvantitet bränvin, som med redskap af den högre
kannerymden eller i den högsta klassen, synnerligast om anga användes, i hvilket
fall afverkningen beror mera af ångtrycket, än af redskapens storlek och konstruktion.
Alt ett sådant, till en i högsta grad oriktig beskattning ledande, förhållande
kari ega rum, torde till en del böra tillräknas den brist på nödiga föreskrifter
angående konstruktion och riktig uppmätning af 3:dje och 4:de klassernas
redskap.
Väl förekommer dels uti förordningens 12 § 1 morn., i sammanhang med
beskrifningen på enkel bränvinsbrännings-redskap, den föreskrift, att hatten, inberäknadt
löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan med afkylningsredskapen
eller mäskvärmaren, icke får innehålla mer än J af pannans rymd, vid
äfventyr att, enligt 16 § 2 inom., t af öfverskottet eljest läggas till pannerymden,
dels ock uti sista momentet af 13 §, att vid redskap i Ira och 2:a klasserna
hvarken uti mäskvärmaren ej heller annorstädes larrkrum får inrättas, eller
spritångorna, sedan de utgått från hattröret, ledas i uppåtgående rigtuing; men
beträffande 3:e och 4:e klassernas redskap saknas alla motsvarande bestämmelser,
äfven der de utan hinder af den med bränvinsbränning i dessa klasser förenade
rättigheten till rektifikation skulle kunna meddelas.
Härigenom har också inträffat, att man fått se rektifikations-apparater, som,
i förening med de från bränvinspannan uppstigande rör och rummet omkring mäskvärmaren,
innehållit pannans mångdubbla rymd, och hvilken redskap alltså för
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 29
bildandet och uppstigandet af bränvinsirnman lemnat ett utrymme långt betydligare,
än det som varit afsedt vid beskattningens bestämmande efter pannerymd.
För att kunna, utan rubbning i hufvudgrunderna för nu gällande författning
och utan sådana förändrade föreskrifter i afseende å redskapens konstruktion, som
nödvändigt behöfva för egare medföra kostnader, motverka ofvan antydda missbruk,
har jag ansett förändrade lagbestämmelser, af ungefär följande innehåll, böra i
2:dra artikeln af förordningen meddelas.
Bränvinsbrännings-redskapen indelas i sex klasser; och består:
forsla klassen af panna, hatt och afkylnings-redskap, eller den s. k. enkla
redskapen;
andra klassen af den enkla redskapen jemte mäskvärmare;
tredje klassen af den enkla redskapen jemte rektifikationsapparat;
fjerde klassen af den enkla redskapen jemte så väl mäskvärmare som rektifikätionsapparat;
samt
femte klassen af all sådan redskap, vare sig den s. k. dubbla pistoriska apparaten
eller utaf annan uppfinning, som icke kan hänföras lill någon af de föregående
fyra klasserna.
För redskap i första eller andra klassen kan ångas användande vid bränvinsbränning
ej lämpligen komma i fråga; och skall redskap i tredje, fjerde och femte
klasserna drifvas omedelbarligen med eld, så framt den ej skall hänföras till
sjette klassen, hvilken omfattar ali redskap, som drifves med ånga.
I afseende å redskaps konstruktion och redskapsdelars proportionella storlek,
böra följande, till förekommande af missbruk behöfliga, till en del redan befintliga
föreskrifter uti samma artikel i ett sammanhang meddelas, nämligen:
att lösa halsar icke må användas för bränvinspannas förening med hatt;
att, då mäskvärmare begagnas, ånga hvarken från bränvinspanna, ej heller
på hvad annat sätt som helst, må insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna
mäsken, utan blott derigenom ledas genom rör;
att vid redskap i första eller andra klassen lankrum må hvarken i mäskvärmare
eller annorstädes inrättas, ej heller spritånga, sedan den utgått från hatten,
ledas i uppåt gående riktning;
att mäskvärmare icke får innehålla mer än 4- utöfver pannans rymd och, der
dubbla pannor uti pistoriskt verk användas, mer än 4- utöfver pannornas sammanräknade
halfva rymd;
att mäskvärmare icke får så inrättas, att den åstadkommer någon rektifikation,
med mindre sådan inrättning uppgifves såsom rektifikationsapparat;
30 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:0 1.
att till redskap i första eller andra klassen hatt och rör, så långt de tjena
att leda bränvinsimman till afkylningsredskapen, icke få tillhopa innehålla mer än
| af pannans rymd, vid äfventyr att af öfverskottet i eljest räknas till pannerymden
;
att lill redskap i tredje klassen hatt, rektifikationsapparater och rör, så långt
de tjena att leda bränvinsimman i uppåt gående rigtning, icke få tillhopa inne-'
hålla mer än 1| gång pannans rymd, vid äfventyr att af öfverskottet -i eljest
räknas till pannerymden;
att till redskap i fjerde klassen hatt, det mäskvärmaren omgifvande rum,
hvarigenom bränvinsimman ledes, samt rektifikationsapparater och rör, så långt de
tjena att leda bränvinsimman i uppåt gående riktning, icke få tillhopa innehålla
mer än :l| gång pannans rymd, vid äfventyr att af öfverskottet £ eljest räknas
till pannerymden5
att till redskap i femte klassen halt eller hattar, det mäskvärmaren omgifvande
rum, hvarigenom bränvinsimman ledes, samt rektifikationsapparater och
rör, så långt de tjena att leda bränvinsimman i uppåt gående riktning, icke få
tillhopa innehålla mer än l-\ gång pannans rymd, vid äfventyr att af öfverskottet
i eljest räknas till pannerymden; samt
att till redskap i sjette klassen hatt, eller, der den dubbla redskapen begagnas,
hattar, det mäskvärmaren omgifvande rum, hvarigenom bränvinsimman ledes,
rektifikationsapparater och rör, så långt de tjena att leda bränvinsimman i uppåt
gående riktning, icke få tillhopa innehålla mer än 2 gånger pannans rymd, vid
äfventyr att af öfverskottet * eljest räknas till pannerymden.
Beträffande beskattningen å bränvinstillverkningen, eller den s. k. paunerymdsafgiflen,
så, enär dels tillverkningen af en vara, som för det allmänna medförer
så många olägenheter och kostnader, svårligen lärer kunna beskattas till så högt
belopp, att skatten öfverstiger hvad af staten åtminstone i kostnadsersättning billigtvis
bör kunna påräknas, dels ock den på en verklig öfverflödsvara belöpande
beskattning alltid i sista rummet stadnar på konsumenten och följaktligen i sjelfva
verket drabbar endast den, som vill beskattningen sig underkasta, har, i betraktande
tillika deraf, att uti brödrariket Norrige bränvinsskatten utgår efter en
ojemförligt högre beräkningsgrund, än här i landet, jag icke tvekat att föreslå en,
åtminstone i vissa delar, förhöjd bränvinsskatt, dervid afseende tillika bordt fästas
derå, att nuvarande beskattning å 2:dra klassens redskap befinnes alltför låg i förhållande
till denna redskaps relativa afverkningsförmåga, men deremot den å 5:te
klassens redskap, drifven med ånga, alltför hög, hvarföre ock, enligt de allmänhe
-
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N-o t. 31
ten sist meddelade kapitalräkningar till rikshufvudboken, ingen sig anmält till bränvinsbränning
i denna klass, vid hvars begagnande dock vedåtgången vid bränvinsbränning
till minst en tredjedel besparas.
Af bränvinsbrännings-redskapen i l:sta klassen bar jag trott den af till oell
med 30 kannors rymd, hvars begagnande, enligt den mera allmänt rådande föreställningen
om hvad med så kallad husbehofsbränning i egentlig mening förstås,
torde kunna till sådan hänföras, tilläfventyrs böra vid nu stadgade afgift bibehållas,
men den i tariffen bestämda afgift deremot ökas tio procent för den öfriga
redskapen i samma klass, tjugo procent för 2:dra klassens redskap, tio procent
för 3:dje och 4:de klassernas, för 5:te klassen blifva dubbel emot den, som varder
bestämd för den 4:de, samt för 6:te klassen utgå lika med den för 4:de klassen,
drifven med ånga, nu stadgade afgift, ökad med tjugo procent; till följd
hvaraf afgiften alltså blcfve för 10 kannors panna i l:sta klassen 3 R:dr 6 sk.,
i 2:dra klassen 5 R:dr 30 sk., i 3:dje klassen 20 R:dr 30 sk., i 4:de klassen
54 R:dr 7 sk., i 5:te klassen 108 R:dr 14 sk. och i 6:te klassen 288 R:dr
o. s. v.
Jag bade icke ernat att vidare, än som nu skett, vidröra tariffen å pannerymdsafgiften;
men en tillfällig jemförelse af några i densamma förekommande
tal bar blottat de stora och oförklarliga missproportioner, hvarmed den är behäftad.
Då man genomgår olika klassers beskattning, befinnas t. ex. proportionerna
variera på efterföljande sätt:
Pannery md.
1 :sta klassen,
2:dra klassen,
3:dje klassen,
A:de klassen, 5.-te klassen.
med eld
med etil
med eld
med eld,
med ånga
med eld
10 kannors
3 It:dr G sk.
1 R:dr 33 sk.
18 R:dr 36 sk.
49 R:dr 11 sk.
240 R:dr.
223 R:dr.
d. v. s. efter
denna propor-  tion . . .
1.
H.
6.
1 5 >18
1U1 50’
76f.
72.
30 kannors
18 R:dr 36 sk.
19 R:dr 11 sk.
223 It:dr.
537 lt:dr 24 sk.
720 R:dr.
675 R:dr.
d. v. s. efter
denna propor-  tion
1.
9 ö n r.
'*'9 0 0 •
12.
18.
382.
36.
60 kannors
93 lt:dr 3G sk.
223 lt:dr.
430 R:dr.
673 R:dr.
1,440 R:dr.
1,330 R:dr.
d. v. s. efter
denna propor-  tion . .
1.
2?.
4i.
7 i-.
15*.
141
90 kannors
223 lt:dr.
337 R:dr 24 sk.
675 R:dr.
1,012 R:dr 24 sk.
2,160 R:dr.
2,023 R-:dr.
d. v. s. efter
denna propor-  tion
1.
n-
3.
H-
9|.
9.
32 Bevillti.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Hvarföre t. ex., vid bränvinsbränning omedelbarligen med eld, bränvinsbrännare
i 3:dje klass skall skatta 12 gänger så mycket som bränvinsbrännare i l:a
klass, när 30 kannors panna begagnas, men endast 6 gånger så mycket, när 10 kannors
panna, 44 gånger så mycket, när 00 kannors panna, ocb 3 gånger så mycket,
när 90 kannors panna begagnas, eller hvarföre bränvinsbrännare i örte klass
skall skatta 72 gånger så mycket som bränvinsbrännare i l:sta klass, när 10
kannors panna, men blott 36 gånger så mycket, när 30 kannors panna, 144
gånger så mycket, när 60 kannors panna, och 9 gånger så mycket, när 90 kannors
panna begagnas, etc. etc., lärer svårligen låta sig förklara. Då följaktligen
tariffen, öfverallt behäftad med dylika missproportioner, ej lärer kunna betraktas
annorlunda, än såsom i högsta grad orimlig ocb orättvis, torde dess totala omarbetning
ej längre böra uppskjutas, så att, ehvad grunder för beskattningen än varda
antagna, de åtminstone må vinna en konseqvent tillämpning hela tariffen igenom”.
Vice Talmannen Zetterberg och Johan Pehrsson från Upsala län hafva häruti
instämt, dock med den skiljaktighet, att de ansett afgiflen för bräuvinstillverkning
med redskap i 2: dra klassen, af till och med 20 kannors rymd, böra oförändrad
bibehållas, sådan den i nu gällande förordning var bestämd, enär jemväl
sådan tillverkning syntes dem böra hänföras till den s. k. husbehofs-bränningen
samt dessutom begagnandet af 2:dra klassens redskap borde, såsom medförande
besparing i ved, befordras, och icke genom förhöjning i beskattningen, motarbetas.
Af Ola Månsson från Christianstads län ocb Eric Mallmin från Vesterås
län:
”1 några delar af de förenade Utskottens förslag hafva vi icke kunnat instämma.
Och då vi följaktligen deremot anmäla vår reservation, anse vi oss äfven
böra framlägga skälen för våra skiljaktiga åsigter.
Det forsla ämnet för reservationen är stadgandet om försegling af bränvinsbrännings-redskap.
Under öfverläggningarne i de förenade Utskotten uttalade vi den mening,
alt all föreskrift i berörde hänseende borde ur författningen försvinna, och denna
mening vidhålla vi ännu. Vi hysa nemligen den öfvertygelse, att en sådan föreskrift
är ändamålslös och derföre så mycket mer obillig, för alt ej rent ut säga
orimlig. Ändamålet dermed skulle vara att hindra innehafvare af bränvinsredskap
att under förbjuden lid, vare sig i allmänhet eller i följd af bristande anmälan,
med samma redskap utöfva bränvinsbränning. Men om än staten må vara
tillåtet att såsom en förbrytelse stämpla en dylik bränning, torde man svårligen
kunna
Bevilln.-, Lay- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, No 1. 33
kunna försvara sådana stadganden, som nu ifrågaställda. I förra fallet vidtager
man åtgärder i uppenbar strid emot gällande lagar, men i det sednare gör man
ingenting och straffas likväl såsom förbrytare. Hvad är då grunden till detta stadgande?
jo! misstankan; men ligger deri en förnuftig grund? är det rätt oell
ädelt af lagstiftningen att misstänka hvarje innehafvare af en bränvins-redskap,
af några kärl, hvarmed en till förbrukning lofgifven vara kan, och, under vissa
vilkor, må tillverkas, för ett olofligt begagnande deraf? På samma skäl kunde
man ålägga innehafvare af knif och af andra lifsfarliga vapen att göra dem obrukbara,
vid andra tillfällen, än då de begagnas för lofgifna ändamål. Derhän har
del emellertid ännu icke kommit och lärer ej eller komma. För missbruk af
vapnet, för dess olofliga begagnande, må man straffas; men derför, att man eger
ett vapen, må maij ej misstänkas för afsigten alt begagna det på ett brottsligt
sätt. Likaså synes förhållandet vara med den, som innehafver kärl, hvarmed
bränvin kan tillverkas. Sker sådant olofligt, bryter han emot lag; men för kärlens
innehafvande må han ej misstänkas för något uppsåt att blifva lagbrytare.
Det ligger något förhatligt i denna lagstiftning; och den har ej eller visat sig
serdeles båtande i sina följder. Mången laglydig och redligt sinnad man har fallit
olfer för den misstänksamma lagstiftningen; och de synhara fördelarne deraf
hafva blott kunnat spåras i snikna åklagares plånböcker. Det är ej eller obekant,
hurusom domare i allmänhet med en djup ovilja funnit sig nödsakade att tillämpa
påföljd för underlåten försegling; och en sådan tillämpning hade ej eller kunnat
verka välgörande hos folket, hvilket i hvarje lag vill se ett uttryck af rättvisa,
något som, efter vårt omdöme, svårligen står alt förena med den lag, som gör underlåtenhet
af försegling till ett brott. Men vinnes då ändamålet med denna
log? ja, så vidt den hindrar brännvinsbränning med den förseglade redskapen.
Men bränvin kan tilläfventyrs tillverkas med andra kärl och dermed gäckas
hela lagstiftningen. Man kan visserligen härvid invända, att i sednare fallet får
den olofliga brännaren plikta för sitt olagliga företag, och att dermed förekommas
dylika; men om sådant hjelper i detta fall, hvarföre skulle del ej hjelpa i det
andra? Förenade Utskotten synas jemväl hafva insett obilligheten af lagen; ty, efter
deras förslag, skulle det numera komma att bero, ej af redskapens egare, utan
på dem, hvilka ombesörja försegling, när densamma bör verkställas. På de sednare
skulle det således ankomma, att låta redskapen längre eller kortare lid oför.
seglad innehafvas af egaren; men hvarföre då icke hell och hållet borttaga om.
förmälda försigtighetsmått? Det medför kostnader för så väl staten, som den en.
Bih. till B. Sits Prat. 1850 & 1851. 5 Samt. 2 Afä. 1 Haft. 5
34 Beotlin.-, Lag-samt Allvi. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N;o 1.
skilde, samt verkar aldrig godt; och det ligger något för känslan sårande i
hlotta tanken, att en offentlig person skall inställa sig i mitt hem och sätta min
egendom i det stand, att jag dermed ej må bryta emot lag. Skall lagen så
misstänka alla samhällets medlemmar? Vi tro det ej; och vi kunna ej eller
förmoda, att Rikets Ständer längre bibehålla en föreskrift, hvars skapare synes
hafva helt och hållet varit hänförd af nykterhetsfanatismen.
Del andra föremålet för vår skiljaktighet är 43 §. i föreslagna författningen.
Deri förhjudes försäljning af bränvin under en kanna, utom på gäslgifvaregärdar,
källare och andra dylika ställen. Vi önska, alt berörde belopp mätte
nedsättas lill j:dels kanna. Derigenom skulle det med lagstiftningen i denna del
åsyftade, nu förfelade, ändamålet vinnas. Lönnkrögeriet befordras nemligen genom
förbudet att sälja under en kanna, enär hvar och en, som behöfver bränvin, men
ej har råd att köpa berörde belopp, nu förfogar sig till lönnkrogen, der bränvin
supvis erhålles, der kamrater träffas och der supande på allt sätt befordras.
Finge han i stället hos den, som tillverkar bränvin, köpa y:dcls kanna, sa ginge
han dermed hem och tog sig kanske blott en sup om dagen. Han hlefve då icke
en kroggäst och inleddes derigenom ej eller till fylleri, hvilken last födes och
frodas pä lönnkrogarne. Vår egen erfarenhet af förhållandena har kommit oss
till denna öfvertygelse. Vi hafva jemväl sett, hurusom omförmälde förbud ständigt
öfverträdes på landsbygden. Mången gång torde det väl ske af vinningslystnad,
men lika ofta har det sin grund deri, att man ej vill uttala ett nekande, sorn innefattade
en vägvisare till krogen. I allt fall kan förbudets öfverträdelse ej förekommas,
så länge jordbrukare åt eget folk fa afyttra bränvin lill det mindre beloppet.
Bland detta folk finnas alltid beredvillige kommissionärer ät de främmande,
hvilka på så sätt vinna deras afsigt, utan husbondens vetskap.
Del tredje föremålet är Utskottens beslut om borttagande ur författningen
af förbudet för köpare af bränvin att vittna.
Man har ansett delta stadgande ej tillhöra den ekonomiska lagstiftningen.
Det har likväl der haft plats sedan år 1815 och torde jemväl böra bibehållas.
1 den ekonomiska lagstiftningen inlöpa många ämnen, som tillhöra den allmänna
lagstiftningen; men ingen lärer vilja påyrka borttagande deraf. De tillhöra lagstiftningens
fulländning eller äro, med andra ord, framkallade af den ekonomiska
författningen. Sä har förhållandet varit med ifrågavarande stadgande. Att borttaga
detsamma skulle möjligen leda till ovisshet hos domare, och derföre hafva
vi satt oss emot ett sådant borttagande, emedan lagstiftarens uppgift bör vara att
bereda, icke osäkerhet, utan säkerhet i lagskipningen.”
hemlin.-. Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 35
I l:sta punkten af denna reservation hafva Carl Tholsson fran Skaraborgs
ian, Jöns Mansson fran Malmöhus län och Erik Carlsson från Stockholms län,
i Irsta oell 2:(Ira punkterna A. V. Uhr och Jöns Erik Eriksson från Orebro
län, i Irsta och 3:dje punkterna Herr Weidenhjelm och uti alla punkterna
Ephraim Larsson frän Elfsborgs län, Lars Mallsson från Upsala län, J. Holm
och Olof Johansson från Stockholms län, Jan Samuelsson från Calmar län och
Guslaf Pellersson från Östergöthland instämt.
af Jöns Mansson från Malmöhus län: ”De grundsatser, som Utskotten så
väl vid denna, som många föregående riksdagar uttalat och följt, i afseende på
bränvinshrännings-heskattningen, kan jag icke erkänna såsom riktiga. Det synes
mig, såsom ville man med hög beskattning fördyra sjelfva varan. En lång
följd af är, hvarunder denna åsigt gjort sig gällande, hade dock bordt öfvertyga
om motsatsen. Det kan nemligen icke bestridas, att bränvinsbränningen genom
den högre beskattningen endast uppdrifvits, och i stället att före den tid, då en
slik beskattnings-sjuka ännu ej bemäkligat sig våra statsekonomer, yrket var ett
husbehof, har det sedermera allt mer närmat sig fabriksmässighet. Kopparslagarens
uppfinningsförmåga har efter hvarje riksdag tagits i anspråk, för att, medelst
redskapens förändrade konstruktion, bringa dem till deri möjligen högsta afverkning.
De små pannorna hafva visserligen också måst hringas derhän, att de nu
kunna afverka ett högre kannelal, än dermed var möjligt, eller ens anadt för
30 å 40 år tillbaka; men de äro dock både små och overksamma, jemförelsevis
med de allt uppslukande konstapparaterna. Likväl hafva dessa sednare erhållit
ett synnerligt omhuldande; ty då en 62 kannors panna af enkel redskap, med
stark drifning, endast kan tillverka fyra å fern tusen kannor bränvin på 6 månader
och i beskattning ansetts lika med en 10 kannors panna af tredje klassen,
eller 100 Rrdr; så visar dock erfarenheten, att denna sistnämnde, på lika tid,
afverkar minst 18 å 20,000 kannor bränvin. Häraf har dock den oformligheten
uppkommit, att, då för den enkla redskapen erlägges något öfver 11-J rst. i skatt
för hvarje afverkad kanna, har den i samma kategori ställda konstapparaten icke
mer än något öfver 2:ne runstyckens beskattning för hvarje afverkad kanna bränvin.
Huruvida detta förhållande kan anses rättvist, hemställer jag till en hvars
rättskänsla och oförvillade omdöme. I följd häraf kan den tanken ingalunda undgå
min uppmärksamhet, att det icke varil i egenskap af en behöflig binäring,
för jordbrukaren så mycket mer omistelig, som de allt mer stegrade anspråken
på nya uppoffringar i skattebidrag tvingar honom att i penningar förvandla större
delen af den skörd, hans tegar kunna frambringa, utan att hans åtanka på egna
30 Bevill/t.-, Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
hellof alllid får hafva afgörande rösten, som denna industrigren beskattats. Tv
då tyckes det mig, som man företrädesvis bordt tillse, det icke småpannorna i
sin enkla beskaffenhet ålagts den jemförelsevis högsta beskattningen. Det förekommer
mig, såsom ville man lägga den tyngsta bördan på den svagaste hästen.
Det torde dock i längden ej väl bekomma, äfven om man till en tid skulle tro
det gå an.
Vidare förekommer det mig, att det ej eller kunnat vara ur en mera moralisk
synpunkt, som frågan betraktats. Ty vill man antaga, att bränvinet är för
folket demoraliserande, men att man för närvarande ej kan tillintetgöra detta
onda, utan mäste tala det, intill dess andra förhållanden uppkomma, hvarigenom
det sa småningom undantränges, så hade man naturligtvis heldre försökt att försvåra,
eller omöjliggöra fabriksbränningen med sina konstapparater och sin erg,
emedan den afverkar en sådan mängd bränvin, alt den enkla redskapen icke alls
kan komma i jemförelse. Men nu synes det mig, såsom ville man i alla landsändar
framkalla fabriksbränningen, så alt en öfverflödande tillgång på bränvin må
vinnas. Annars har jag alltid hört, det man varit ense derom, att af tvänne
onda t:ng borde man välja det minst onda. Såvida bränvinsbränningen så skall
anses, så har man härvid gjort raka motsatsen.
Likaledes har jag ej heller kunnat fatta, hvarföre man alltjemt vill betaga
bränvinsbrännaren rättigheten alt försälja i mindre qvantitet än en kanna. Är det
på detta sätt man vill minska dryckenskapen, så vill jag visserligen ej klandra
detta bemödande; men kan ej dölja, att man snarare aflägsnat sig ifrån, än närmat
sig detta mål. Detta stadgande har snarare föranledt, än afhållit, supgillen.
Hade det icke funnits, detta stadgande, så hade månget supgille blifvit mindre
stojande och mindre äfventyrligt; en hvar vet, att, då i landsbygden några sammankomma,
det icke är ovanligt, att de förena sig om aLt efterskicka en kanna
bränvin. Det är lika klart, att en kanna innehåller fyra gånger så många supar,
som ett halft stop. Hade det nu varit stadgadt, att T kanna varit det minsta
qvantum bränvin, som fått säljas, utan att gå krögarens rätt för nära, så hade
hela sällskapet för den gången varit belåtet med det mindre qvantum och något
rus hade ej uppkommit. Med anledning häraf vågar jag påstå, att detta stadgande
i mer än ett afseende ökat göromålen vid domstolarne och numerären i
brottmålstabellerne.
Lika litet kan jag förstå, hvarföre 55 §. i den hitintills gällande författningen
blifvit borttagen. Väl har jag, under Utskottens öfverläggning, fått höra långa
föreläsningar för och emot, och ännu orimligare förslag till en annan §., som
Bevtlln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 37
likvisst strandade emot Rättegångs-balkens 17 kap. 7 §. 5 men intet har jag
kunnat öfvertygas om nyttan af det ”grofve Domaren”, som man nu i tysthet
medgifvit, medelst uteslutande af 55 §. i bränvinsförordningen. I dessa delar
vill jag anmäla min reservation emot betänkandet och anhåller, att densamma blir
bifogad Utskottens utlåtande.”
Häri bar Ola Pehrsson frän Blekinge län instämt.
Af A. JV. Uhr från Orebro län: ”Då i en del städer och orter ingen
ordningsstadga af lokalmyndigheterna är utfärdad för dem, som ega rättighet till
försäljning af spirituosa i minut, och då ej allestädes, der en sådan för närvarande
finnes, den är af beskaffenhet, att det ändamål, den borde åsyfta, vinnes,
utan i håda fallen osedlighet och oordning blifvit följden, så kan jag ej underlåta
anmäla min reservation emot sammansatta Utskottens beslut, att ej vid 43 §.
införa de af afdelningarne nästan enhälligt beslutade, och af behofvet påkallade,
så lydande tillägg: ”4:de mom. Kongl. Öfverståthållare-embetet i Stockholm och
”Magistraten i rikets öfriga släder böra derjemte, för nyssnämnde slags näringsidkare,
meddela lämpliga ordningsstadganden, hvilka inom hvarje stad böra, så
”vidt hinder deremot icke möter, bringas till likstämmighet för all derstädes tiliåleu
försäljning af spirituösa drycker, och olika tider för näringsställenas tili”slutandc
icke bestämmas, så vidt ej sådant för ordningens upprätthållande finnes
”vara nödigt.”
”7: de mom.
”För dem, som enligt nästförutgående tvänne mom. erhållit tillstånd till
”bränvinsminutering, bör Konungens Befallningshafvande utförda lämpliga ordnings”stadganden.
” Och då orsaken till dessa momenters uteslutande ej varit annan,
än att loka!myndigheterna redan ansetts ega rättighet att utfärda nödige ordningsstadganden,
så, enär detta ej är någon skyldighet, och i följd deraf, dels
icke, dels illa blifvit full gjord t, hoppas jag, att Rikets Ständer skola godkänna
sammansatta afdelningarnes här citerade förslag.”
Vice Talmannen Zetterberg, Johan Pehrsson och Lars Mallsson från Upsala
län, Ola Mänsson från Christianstads län, Erik Mallmin från Westerås
län, •/. Holm, Olof Johansson och Erik Carlsson från Stockholms län, Jöns
Erik Eriksson från Orebro län, Carl Tholsson från Skaraborgs län, Gustaf
Pettersson fran Östergöthland, Sven Andersson från Skaraborgs län och Ephraim
Larsson från Elfsborgs län hafva häri instämt.
38 B ev ilin.-, Lag- saint Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Förslag till Förordning, angående v ilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
Föa*$ta Artikeln.
Om liräimnsbräniungs-räOiglieteH.
Brännvinsbränning, af hvad tjenligt ämne som helst, skall med den pannerymd
samt emot de afgifter oell öfriga vilkor, här nedan föreskrifvas, vara tillåten
under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November
och December, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställande
af denna tillverkning.
Den tid af året, under hvilken brännvinsbränning är tillåten, indelas i sex
serskilda terminer af en månad i hvardera.
Astundar någon alt hörja bränvinsbränningen den 15 Oktober i stället för
den 1 November, må sådant, efter derom bos Konungens Befallningshafvande gjord
anmälan, stå honom öppet, i hvilket fall den sista bränvinsbrännings-terminen af
året räknas från och med den 15 November intill den 15 December.
§. 2.
Rättigheten till bränvinsbränning skall pä landet åtfölja hemman och hemmansdelar,
med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild åbo försedda
utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller extra ordinarie rotering
deltaga eller vakansafgift utgöra, äfvensom icke roterade, men med serskild
ränta till kronan eller till innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt,
i städcrne, den till hvarje stads område hörande jord; dock tillkommer denna rättighet
icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till trehundra Riksdaler,
utom i de händelser, som §§ 6 och 7 upptaga.
Beeilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 39
§ 3.
I)eii bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes att bränna, skall bestämmas efter
hemmanets, hemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1850 års
taxeringar, under iakttagande, att, såsom grund för bränvinsbrännings-rättigheten,
värdet af åbyggnaden ej får i taxationen ingå till högre belopp, än som motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde.
För hemman, hemmansdel, lägenhet eller stadsjord, i värde från och med
300 R:dr lill och med 500 R:dr, må, kokrummet oberäknadt, begagnas en pannerymd
af 20 kannor, för ett värde öfver 500 R:dr till och med 750 R:dr 25 kannor,
1
9
» 750
J)
»
1,000
9
30
9
9
» 1,000
»
2,000
9
35
»
9
» 2,000
»
))
3,000
9
40
9
»
» 3,000
»
4,000
9
45
9
9
» 4,000
»
»
5,000
9
50
»
))
» 5,000
))
»
6,000
9
55
»
9
» 6,000
»
7,000
9
60
9
)
» 7,000
»
J>
8,000
9
65
))
»
» 8,000
»
9
9,000
9
70
))
»
» 9,000
1)
))
10,000
9
75
»
»
»»10,000
»
»
11,000
9
78
»
»
»11,000
))
12,000
9
81
9
))
»12,000
»
»
13,000
9
84
»
»
»13,000
)>
14,000
9
87
»
»
. 14,000
90
S 4.
Mer än en bränvinspanna af 90 kannors rymd, eller flere pannor, hvilkas
sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt, må icke uti
ett verk eller å samma egendom nyttjas.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade konstbrännerier,
får sammanräknade kannetalet af alla dit hörande pannor, mäskvärmaren
oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed bränvinsbränning med
enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om 40 kannors
rymd och derunder, samt tre kannor, då pannerymden öfverstiger 40 kannor.
40 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvut's- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Bränvinsbrännings-redskap må icke, oberoende af innehafvande jord och utan
afgift, begagnas för åstadkommande af så kallad förbränna för ättiksfabrikör.
§ 5.
Innehafvare eller brukare af tvenne eller flere hemman, hemmansdelar eller
lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro och af innehafvarens folk
och dragare skötas, vare Öppet lemnadt att, så vida hemmanet, hemmansdelen eller
lägenheten är försedd med egen ladugård, der utfodring sker, på hvardera af
dessa egendomar idka bränvinsbränning med så stor panna, som emot jordvärdet
svarar. Skulle åter innehafvare eller brukare af flera till bränvinsbränning berättigade
hemman, hemmansdelar eller lägenheter, vilja på ett ställe utöfva bränvinstillverkningen
efter deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet, under vilkor,
dels att dessa egendomar äro så belägne, att afståndet från det ställe, der
bränvinsbränningen utöfvas, ifrån åbyggnad lill åbyggnad räknadt, icke är längre
än en mil, dels att pannerymden i intet fall får öfverstiga det i § 4 bestämda
maximi-belopp.
Bränvinsbrännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall förenas med
bränvinsbrännings-rättighet för jord i städerne, eller efter sammanräknadt taxeringsvärde
på ett ställe utöfvas.
§ 6.
På landet vare tvänne eller flere åboer -å samma hemman eller å serskilda
hemmansdelar eller lägenheter, då dessa äro inom samma socken och högst på en
fjerdedels mils afstånd från hvarandra belägne, obetaget att, efter behörig anmälan
vid mantals- och skattskrifningen, och emot samfäldt erläggande af den på gemensamma
bränvinsbrännings-redskapen belöpande afgift, sin bränvinsbränningsrättighet
utöfva med en gemensam panna på den af dessa hemmansdelar eller lägenheter,
som dertill uppgifves, hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta
tillåtna pannerymden.
Aboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet, som icke
uppgå till 300 R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper, som,
enligt § 2, erfordras för rättigheten att utöfva bränvinsbränning, åtnjuta äfven
samma förmån, med vilkor att det sammanslagna jordvärdet uppgår till minst
300 R:dr.
Bränvinsbrännings-rättighet må ej å annor man öfverlåtas utan i sammanhang
med jorden.
B ev ilin.-, Lag- samt Allm, Besvärs- oeh Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:0 1. 41
§ 7.
Af de Heste röstegande innevånarne i hvarje stad, der jorden tillhör staden,
ina det bero att, i den ordning, som uti hvarje stad för beslut om stadens inkomst
eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den bränvinsbränning, hvartill
staden, efter värdet af de serskilda jordlotterna är berättigad, skall åt dessas innehafvare
upplåtas, eller Por stadens gemensamma räkning utöfvas, och om bräitvinsbränningen
skall ske med serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller
oek i ett eller Hera sammansatta verk efter alla eller liera jordlotters sammanslagna
värde 5 men i de städer, der jorden är med eganderätt fördelad på stadens
innevånare, må det ankomma på det beslut, som ibland dem af pluraliteten, beräknad
i mån af jordvärdet, fallas; och i den händelse förhållandet är blandadt,
skola enahanda grunder följas, likväl under förbehåll, a//, derest Kongl. Maj:t
ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda redan förordnat eiler framdeles
förordnar, § 4 af denna författning skall tjena lill efterrättelse i afseende
på den högsta pannerymd, som af sådana föreningar må begagnas; börande för
öfrigt, vid utöfningen af städernes bränvinsbrännings-rättighet iakttagas, att de
brännerier, sorn hädanefter anläggas, varda utom stadens staket, på lämpligt afstånd
från andra byggnader, uppförda i enlighet med stadens Byggnads- eller Brandordning.
o
Vid de årliga manlalsskrifningarne uppgifves så väl stället hvarest, som ock
det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka hränvinsbränningen
skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det af justeraren åsatte
kannetal, med utsättande af den klass, hvartill pannan, jemlikt justerarens betyg,
hänföres, samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga; och vare
det en och hvar, lill bränvinsbränning berättigad, obetaget att anmäla sig till
bränvinsbräuniagens utöfvande, antingen för hela den till bränvinsbränning tilllålna
tiden af året på en gång, eller för en eller flera terminer deraf; skolande,
i sednare fallet, bestämdt uppgifvas, hvilken eller hvilka terminer dertill
begagnas; och kommer afgiften för bränvinsbränningen att i förhållande derefter
beräknas. Ej vare skattskyldig förbunden att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplings-attest,
icke heller mätnings-betyg, undantagande å ostämplade lackjernspannor;
och . ege lian dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifna panne
Bih.
till B. St:s Brot., 1850 .& 1851. 5 Sami. 2 Afl. 1 Haft. 6
42 Betulin.-, Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
rymden, med åliggande att (or uppgiftens riktighet ansvara; dock hör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet af den
pannerymd, hvartill lian sig anmält, som ock det fastighetsvärde, hvarefter bränvinsbränningen
får ega runi, till upplysning om den pannerymd, sorn, på grund
deraf, får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig alt, med afdrag, enligt § 4,
af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna äro inmurade
eller lösa, med uteslutande af bråk i pannerymds-beräkningen.
re sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak eller å samma egendom,
skola väl, tor nödig säkerbets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas, men
vid debiteringen bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag af kokrum
tor pannerymden, och denna grund jemväl följas vid redogörelsen, i afseende på
pannerymden, så väl af Taxerings-komitéerne oell Konungens Befallningshafvande,
sorn af Stats-kontoret; dock må den sålunda sammanslagna pannerymden aldrig
öfverstiga det i § 4 bestämda maximi-belopp.
Mantals- och skönskrifvare skola, genast efter hvarje mantals- och skattskrif/tings
slut, socknevis upprätta och till vederbörande kronobetjente, för hvars
och ens distrikt, aflemna förteckningar å alla dem, sorn sig till bränvinsbränning
anmält, hvilka förteckningar, hvarå bör utsättas, hvilken eller hvilka månader
bränvinsbränning af hvar och en ulöfvas, pannerymden och den klass, till hvilken
redskapen härföres, samt huruvida den är inrättad att (trifvas med eld eller ånga,
böra ofördröjligen i församlingens socknestuga eller å annat lämpligt ställe anslås.
Dessutom åligga det mantals- och skattskrif vare alt, för hvarje mantalsoch
skattskrifning, inom Januari månads utgång insända dylika förteckningar
till Konungens Befallningshafvande, som bör deraf lemna vederbörande del för
kontroll och eftersyn, och all inom samma lid låta enahanda förteckningar tillställas
tlein, hvilka skola försegling af bränvinsbrännings-redskap verkställa.
Den, som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit eller oek anmält sig till mindre pannerymd, än hvartill han
§ 9.
Alla de pannor, som af någon till bränvinsbränning berättigad begagnas, va
§ io.
u.
BevillnLarj- somt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, A:o 1. 43
egt rätt, må, om lian sedermera åstundar brännvinsbränning för en del af eller för
liela värdet utöfva, antingen under liela den tillåtna tiden, eller under någon af
de i § 8 omförmälda terminer, anmäla sig derom hos Konungens Befallningshafvande,
sorn eger att det sökta tillståndet meddela, så vida sökanden styrker sig
hafva behörigen till krono-uppbördsmanrien erlagt belöpande pannerymds-afgift, beräknad
i förhållande till ofvannämnde tid.
A de tiilstånds-resolulioner på tillverkning af bränvin, hvilka mellan mantalsskrifningarne
sålunda af Konungens Befallningshafvande utfärdas, skola dessa,
till rä!telse vid afgifts-debiteringen, låta vid hvart halfårs utgång fögderivis
upprätta och till vederbörande häradsskrifvare aflemna fullständiga förteckningar,
innehållande alla de uppgifter, sorn för afgifternes debitering äro af nöden.
Andra Artikeln.
hriinvisislträimiiigs-rcdskapeii.
§ 12-
Med enkel bränvinsbrännings-redskap förstås en sådan, som består af en panna
för mäskens kokning, af en till pannan börande sä kallad hatt och afkylningsredskap
för den uppkommande bränvinsimmans afkylande. Pannan får ega hvad
form som helst. Hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder
pannan med afkylnings-redskapen eller mäskvärmaren, får icke, utan med vilkor,
som i § IG mom. 2 säges, innehålla mer än trefjerdedelar af pannans rymd.
Afkylnings-redskap får bestå af pipor, slang eller kylare.
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid bränvinsbrännings-redskap,
i hvilken mäsken, genom den från pannan utgående ångan, förberedande uppvärmes,
så att, då den derefter slås eller tappas i bränvinspannan, uppkokningen och
således averkningen sker fortare än eljest.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men får ej
innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd, ej heller så inrättas, att den
åstadkommer någon rektifikation, med mindre sådan inrättning uppgifves såsom rektifikations-apparat.
Med rektifikations-apparat förstås den del af bränvinsbrännings-redskap, hvarigenom
en större eller 'mindre del af produktens vattenhalt afskiljes under sjelfva
bränvinsbränningen, så att afrinningen utkommer starkare eller mera sprithaltig,
44 Bevilln.-, Lag- samt hällni. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
än då en sådan inrättning icke begagnas. Rektifikations-apparat må bestå i klarkula,
tallriks-apparat, eller hvilken annan inrättning sorn helst, utgöra serskild
redskap, eller inneslutas i någon del af bränvinsbrännings-redskapen.
§ 13.
Genom begagnande af förenämnde 3: ne redskapsdelar, enskildt eller sammansatte,
uppkomma följande 4 klasser:
FUfsta klassen:
Enkel redskap.
Redskap i denna klass får ej innehålla, ej heller till den fogas, någon inrättning,
som afser eller kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare till mäskens förberedande
uppvärmning, eller, såsom rektifikations-apparat, till klarning eller så
kallad rektifikation, utan mäste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i samma
panna.
Andra klassen:
Beslår af enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje klassen:
Består af enkel redskap med rektifikations-apparat.
Fjerde klassen:
Beslår af enkel redskap med både mäskvärmare och rektifikations-apparat;
hvartill kommer
Femte klassen:
Innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pistoriska apparaten,
eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till någon af de föregående
fyra klasserna.
Vid bränvinstillverkning roed redskap i 3:dje, 4:de och 5:te klasserna må
pannan drifvas genom eldens verkan, antingen omedelbart pä pannan, eller ock medelbart
genom vattenånga från serskild panna, som antingen orngifver den förra,
eller är ställd på större eller mindre afstånd från densamma; men lill redskap i
I;sta och 2:dra klasserna må ånga ej användas.
Beotlin.-, Lag- sam/ Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 45
Lösa halsar må ej för bränvinspannans förening med hatten användas.
I)å mäskvärmare hegagnas, må ånga hvarken från bränvinspannan, eller på
hvad annat sätt som helst, insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna mäsken,
utan blott derigenom ledas medelst rör.
Vid redskap i lista och 2:dra klasserna får hvarken i mäskvärmaren eller
annorstädes lankrum inrättas, ej heller spritångorna, sedan de utgått från hattröret,
ledas i uppåt gående riktning.
§ 14.
En hvar, som bränvinshrännings-redskap tillverkat, vare vid bot af 33 R:dr
16 sk. skyldig, innan han samma redskap frän sig lemnar, ej mindre att förse
panna och hatt, äfvensom, då liist bröst, rektifikations-apparat eller mäskvärmare
tillhöra redskapen, dessa sistnämnde apparater, med stämpel af sitt namn, hemvist
och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte och
stämplade af dertill förordnade justerare, för hvilka tillverkaren noga bör uppgifva
redskapens beskaffenhet till alla dess delar. Missleder han dervid med falsk uppgift,
vare bot samma.
Då förändring af bränvinsbrännings-redskap, genom nya bottnars eller aftappningsrörs
insättande, haltens ändring lill form eller rymd, anbringande af mäskvärmare
eller reklitikations-apparat, eller annorledes vidtages, skall redskapen ånyo
af justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo stämplas och den
förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings- och stämplingsbevis uttagas; och
vare den, som ändringen verkställt, skyldig att, på sätt och vid ansvar, som i
inom. 1 stadgas, om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
o
A bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, hör pannerymden och
bruksstämpeln, jemte årtalet, utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar för bruksegaren,
som ofvan stadgadt är.
§ 15.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller förut ej uppmätta
och stämplade bränvinsbrännings-redskap, förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal af landtmätare eller justerare, och tilldele dem vissa
distrikt, lämpade eiler hvars och ens hemvist; och vare, för denna förrättning
sådan justerare lika ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet.
40 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, ;\'-o 1.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas grannskap någon landtmätare icke är
boende, må, till justerare för bränvinsbrännings-redsknpens mätning och stämpling,
én magistratsperson kunna antagas.
§ i«.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara forsedde med löst bröst, då sådant
finnes, och med batt eller stängselskifva och rör samt öfriga tillbehör, som, enligt
nästföljande §, äro underkastade stämpling. Pannans bela kubik-innehåll mates med
vatten eller annat flytande ämne till öfversta kant eller läckande brädd. Om hatten
är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning, än ångröret,
skall den vid mätningen påsättas och redskapen uppmätas till öfversta luckans
eller öppningens nedre kant, till så stor böjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten med ångrör skall äfven till bela sitt kubik-innehåll uppmätas och, om
den innehåller mer än tre fjerdedelar af pannans rymd, fyra sjundedelar af öfverskottct
läggas till pannerymden. Den fals, som är ämnad att nedskjutas i pannan,
ingår ej i mätningen till större del, än hvarmed den öfverstiger en och en
half tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd, med afdrag
af derigenom gående rör.
l)å pannan, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tappen eller
vridhanen insättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
§ 17.
Med undantag af tackjernspannor, skall på alla pannor och dertill hörande
batt eller stängselskifva, lösa hattrör, lösa pannebröst, reklifikations-apparater och
mäskvärmare, ehvad dessa sistnämnda äro af metall eller träd, justeraren å hvarje
af dessa delar med stämplar utmärka initial-hokstäfverna af sitt namn, årtalet, då
uppmätningen skett, nummerordningen för uret u den redskap, som stämplingen
undergår, samt derjemte å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln
pä panna anbringas a halsen eller dess öfversta del5 på de öfriga ofvan uppräknade
delarne a de ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
§ 18.
Justerare, som, för att mäla och stämpla bränvinsbrännings-redskap, kallas
från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derför af denne sistnämnde resekostnadsersältuing
och arfvode, såsom för andra embetsförrättningar. Kallas han åter tili
BevillnLag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 47
uppmätning och stämpling af flere redskap pä ett och samma ställe eller i by
eller socken, der flera redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna
mätas och stämplas, tillkommer honom resekostnads-ersältning och arfvode endast
såsom för en resa, jemte den serskilda betalning, som han bör erhålla, då mätning
och stämpling sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe,
der justcraren hor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna, som
den mätna och stämplade redskapen innehaller. Erforderligt handtlangarehiträde
vid förrättningen må justcraren kunna af panne-egaren äska; men med behörigen
justerade och krönta målkäril bör han sig sjelf forse.
Utan serskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt bifogadt
formulär, sä väl öfver mätning som stämpling; skolande betyget upptaga en
noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner, med utsättande
af den klass, hvartill redskapen hörer, samt huruvida den är inrättad att
drifvas med eld eller ånga; och skall han vid hvarje månads slut lemna Konungens
Befallningshafvande del af de betyg, som under månaden utfärdats.
§ H)-
Ej må, under något vilkor, annan del af hränvinsbrännings-redskapen än panna
inmuras, hvarvid iakttages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig;
ej heller må panna och hatt mod hvarandra sammanfogas genom nägling eller
lödning.
§ 2()-
> Innehafvare af bränvinsbrännings-redskap vare ifrån allt åtal i afseende på
dess beskaffenhet fri, derest den uppgift, han rörande densamma ajlemnat vid
mantalsskrifningen eller på sätt il § medgifver, finnes vara i öfverensstämmelse
med stämplingen och justeraréns betyg, samt redskapens kannerymd enligt samma
stämpling och betyg icke öfvers tiger den, till begagnande hvaraf itinehafvarén
är berättigad. Har hränvinsbrännings-redskapen genom oriktigt betyg af justeraren
blifvit hänförd till lägre klass, än hvartill densamma rätteligen hörer, skall
dock redskapens innehafvare, vid derom vppad fråga, för det löpande äret påföras
den högre afgift, som för redskapens högre klass i tariffen finnes bestämd.
När bränvinsbränningsredskap befinncs vara af större kannerymd, än stumplingen
och justeraréns betyg innehålla, men öfvers kottet ej öfverstiga' en femtondedel
af den rymd, hvartill pannan sålunda är upptagen, och detta med skäl
kan anses hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare
justcraren fri från ansvar för felaktig stämpling och oriktigt betyg; och skall,
i detta Jall, egaren debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill
58 Bevil/n.-, Lag- saint Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, JS:o 1.
(»annans ökade rymd föranleder, och redskapen genom hans försorg ånyo mätas
och stämplas innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, sorn uti § 14
utstakas.
§ 21.
Beträdes justerare att hafva orätt stämplat bränvinspanna eller i stämplingsbetyget
hänfört bränvinshrännings-redskapen till lägre klass, än hvartill den rätteligen
hörer, skall han böta 33 R:dr 10 sk. och derjemte dömas tjensten förlustig,
elier på längre eller kortare tid från utöfningen deraf skiljas, allt efter domarens
pröfning, huruvida förseelsen härrört af uppsåt, eller af större eller mindre
vårdslöshet.
Den, som tillverkar hränvinshrännings-redskap af större rymd, än den nu
tillåtna, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export eller bestämd
till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ts serskildt gifna nådiga tillstånd,
bote första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången 60 R:dr 32 sk. och tredje
gången 100 R:dr.
§ 22.
Destilleringspannor, som af Apothekare fa lör pharmaceutiska behof använ
das,
böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning, samt mätas
och stämplas, i likhet med hvad om hränvinspannor i allmänhet stadgadt är och
under enahanda ansvar.
§ 23.
Bränvinshrännings-redskap skall ej blott under de för bränvinsbränning, enligt
§ 1, icke tillåtna månader, utan ock under den öfriga tid af äret, för hvilken
Kongl. Maj:t tilläfventyrs kan finna för godt att bränvinsbränningen förbjuda,
alltid vara förseglad eller inlemmad i allmänt förvaringsrum, som på landet af församlingen
i sockenstämma och i stad af magistraten utses; dock må i städerna
endast de inmurade paunorne förblifva i enskildt förvar. Aflemnande af bränvinsbrännings-redskap
bör ske sist å andra söcknedag efter den, då rättigheten att
densamma begagna upphörer. Försegling verkställes af dem, på hvilka sådan ankommer,
utan att panne-egaren är förpligtad att sig derom anmäla.
§ 24‘
Afven under den för bränvinsbränning lofgifna tid må bränvinshränningsredskap
icke oförseglad af någon innehafvas den eller de terminer, för hvilken
han till bränvinsbränning sig icke anmält, eller ej, på sätt §. 11 omförmäler,
vederbörligt tillstånd dertill erhållit, utan gäfle härvid hvad i förestående §. i afseende
å redskaps aflemnande eller försegling stadgadt är.
Hvad
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 49
Hvad i denria och nästföregående § stadgas, må dock ej tillämpas på ny
redskap, som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, som iir under arbete
pä kopparslagares verkstad.
§28- „
Bränvinsbrännings-redskap, som finnes å kopparslagares eller annan tillverkares
verkstad eller i bans vård eller inlemnad i allmänt förvar, beböfver ej vara
förseglad; men 0111 den derifrån flyttas, skall innehafvare!!, om lian ej sednast inom
åtta dagar derefter är berättigad att densamma begagna, den till försegling anmäla.
Hetsamma iakltage den, sorn sig till bränvinsbränning anmält, men innehafver
flera brukbara bränvinsbrännings-redskap eller delar deraf, än han till begagnande
uppgifvit. Åstundan någon att, i stället för den redskap, som lian innebar
och är berättigad att bruka, få begagna annan redskap, som lian sig förskaffat,
vare detta tillåtet, så vida bans uppgift till mantalsskrifning berättigar
honom att sådan redskap få begagna, eller han bos Konungens Befallningshafvande
dertill erhållit tillstånd; åliggande honom dock, innan lian får begagna den sednare
redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap,
som han förut innehaft, eller ock inför Magistraten eller Kronobetjeningen styrka,
att densamma blifvit till bränvinsbränning obrukbar gjord, eller till annan person
öfverlåten.
§ 26-
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst, hattar,
lösa pannebröst oeh afkylningsredskap sättas ur stånd att nyttjas, så att egaren
må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva fast bröst, till andra hushållsförnödenheter.
De till ångornas afkylning begagnade pipor vare från försegling fria.
Om försegling å landet ege Konungens Befallningshafvande att antyda vederbörande
kronobetjente eller andre af Konungens Befallningshafvande dertill förordnade
välkände personer, hvilka det, i följd deraf, skall åligga att, utan föregången
anmälan af panne-egaren, med ledning af de från vederbörande mantalsskrifvare
insända förteckningar samt, i särskilda fall, Konungens Befällningshafvandes dem
delgifne tillstånds-resolutioner, ofördröjligen, efter det bränvinsbrännings-rättigheten
för någon eller någre panne-egare inom hvarje distrikt upphört, försegling af bränvinsbrännings-redskap
verkställa. / sådant afseende bör förseglaren, i förut utfärdad
kungörelse, för förseglingen bestämma tid och ställe inom distriktet,
då och hvarest en hvar, sorn önskar att emot deri i sisla momentet af denna ^stadgade
lägre afgift få sin lösa redskap förseglad, bör sig infinna och redskapen
medhafva. Ar redskap enligt 23 § uti allmänt förvaringsrum insatt, åligga
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851, 5 Sami. 2 A/il. J Haft. 7
50 Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1
det den, som samma redskap emottagil och i förvar häfver, att förteckning dera
upprätta och förseglaren tillhandahålla från den dag, då redskapen enligt nyssnämnda
§ skall vara ajlemnad; och skall denna förteckning äfven, upptaga namn
och bostad för egare af i förvar inlemnad redskap.
I stad låite Magistraten ombesörja förseglingen och förvarandet.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma trädes
uti borrade eller stampade fina hål och sedan, sträckt, öfver midten af pannans,
hattens, det lösa bröstets eller rörens öppning, hopknytes genom en linnelapp, samt
förseglas på båda ändarne med deras sigill, hvilka det blifvit anbefaldt att denna
förrättning verkställa.
Den för materialierna till försegling åtgående kostnad kommer att af kronans
medel från landtränterien förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Statskontoret
meddelas emot behörig redo och räkning i landsbokcn ; hvaremot arfvode
för förseglingsbestyret bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet,
med en skilling för inmurad redskap med fast bröst, som å egarens hemvist förseglas,
äfvensom för all sådan lös redskap, som innehafvaren, enligt stadgandet i
föregående moment, låter försegla å stället, der den finnes, samt 6 r:st för öfrige
sådane redskap, som till de af förseglaren utsatte mötesställen transporteras, allt
för hvarje kanna af pannans innehåll; dock må, vid dessa tillfallen, rese- och traktaments-penningar
af förseglaren icke beräknas.
§ 27.
De personer, som, enligt § 59, ega att, i afseende på bränvinsbränning, visitatioher
och beslag göra, vare berättigade, när de för kronans rätt och till kontroll
emot underslef anse sådant nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta
förut uppmätt och stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än
stämpel och betyg- utmärka, ansvare justeraren, som ofvan i §§ 15 och 21 sagdt
är, och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln.
Om l»evlll«ing-s-afgil‘terue.
§ 28.
Med bibehållande af de i § 28 af Kongl. Förordningen den 13 Oktober 1848
antagna grunder för beskattningen, kommer skatten för bränvinsbränningen att utgå
efter nedanstående tariff, som bestämmer afgiften för hvarje serskild klass af
bränvinsbrännings-redskap under sex månaders bränningstid.
Bevil/n.-, Lag- samt Allvi. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 51
Tariff på Paimerymds-afglften.
as
3
3
1 ista
klassei
1.
2: dra
klasse
1.
3:dje klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
■<
incil
med
med
med
med
med
med
med
e-
eld.
eld.
eld.
anga.
eld.
anga
eld.
anga
I\:r
II: dr
sk.
11: dr
sk.
II: dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk-
10
3
6
4
33
18
36
100
—
49
11
240
225
480
11
3
21
5
33
23
34
123
9
61
5
264
247
24
528
12
3
36
6
36
29
12
148
37
74
12
288
270
576
13
4
3
7
44
35
16
176
37
88
31
312
292
24
624
14
4
18
9
8
41
47
207
9
104
16
336
315
—
672
15
4
33
10
28
49
11
240
—
121
15
360
337
24
720
16
5
15
11
47
56
47
256
139
23
384
360
—
768
17
6
1
13
26
65
16
272
—
158
46
408
382
24
816
18
6
36
15
9
74
12
288
—
179
34
432
405
—
864
19
7i
24
17
45
83
34
304
201
35
456
427
24
Dl 2
20
8
16
18
36
93
36
320
225
—
480
450
960
21
9
8
21
7
104
16
336
—
236
12
504
472
24
1008
22
10
4
23
34
115
24
352
247
24
528
495
—
1056
23
11
1
26
21
127
10
368
—
258
36
552
517
24
1104
24
11
47
29
12
139
23
384
—
270
—
570
540
1152
25
13
1
32
12
152
17
400
—
281
12
600
562
24
1200
26
14
3
35
16
165
35
416
—
292
24
624
_
585
1248
27
15
9
38
29
179
34
432
303
36
648
607
24
1296
28
16
16
41
47
194
12
448
315
672
—
630
—
1344
29
17
24
45
26
209
16
464
—
326
12
696
652
24
1392
30
18
36
49
11
225
480
—
337
24
720
675
—
1440
31
20
16
53
2
232
24
496
—
348
36
744
697
24
1488
32
21
47
56
47
240
—
512
360
—
768
720
1536
33
23
34
61
5
247
24
528
371
12
792
742
24
1584
.
34
25
24
65
16
255
—
544
38?
24
816
765
1632
35
27
16
69
36
262
24
560
393
36
840
787
24
1680
36
29
12
74
12
270
576
—
405
864
810
1728
37
31
10
78
46
277
24
592
416
12
888
832
24
1776
38
33
11
83
|34
285
—
608
4?7
24
912
855
—
182,4
52 Bevil/n.-, Lag'- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1
SS
B
B
1 ista
klassen.
2:dra
klasse
n.
3:dje klassen.
4: de
classen.
5:le klassen.
B
med
med
med
med
niet
med
i med
med
B
eld.
eld.
eld
anga.
eld.
anga
eld.
anga
K:r
Ilidr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
39
35
16
88
31
292
24
624
43836
936
877
24
1872
40
37
24
'93
36
300
640
450
960
900
1920
41
39
34
98
46
307
24
656
461
12
984
922
24
1968
42
41
47
104
16
315
—
672
47?
24
1008
945
2016
43
44
16
109
41
322
24
688
483
36
1032
967
24
2064
44
46
36
115
24
330
704
495
—
1056
990
—
2112
45
49
11
121
15
337
24
720
—
506
12
1080
1012
24
2160
46
51
36
127
10
345
—
736
517
24
1104
1035
2208
47
54
16
133
14
352
24
752
528
36
1128
1057
24
2256
48
56
47
139
23
360
768
540
1152
1080
—
2304
49
59
34
145
40
367
24
784
551
12
1176
1102
24
2352
50
62
24
152
17
375
—
800
562
24
1200
1125
2400
51
65
16
158
46
382
24
816
573
36
1224
1147
24
2448
52
68
11
165
35
390
—
832
585
1248
1170
2496
53
71
10
172
32
397
24
848
596
12
1272
1 19?
24
2544
54
74
12
179
34
405
—
864
607
24
1296
1215
2592
55
77
17
186
45
412
24
880
618
36
1320
1237
24-
2640
56
80
24
194
12
420
—
896
630
—
1344
1260
2688
57
83
34
201
35
427
24
912
641
12
1368
1 28?
24
2736
58
86
47
209
16
435
—
928
65?
24
1392
1305
2784
59
90
16
217
4
442
24
944
663
36
1416
1327
24
2832
60
93
36
225
450
—
960
675
—
1440
1350
2880
61
97
10
228
36
457
24
976
686
12
1464
1372
24
2928
62
100
35
232
24
465
—
992
697
24
'1488
1395
.
2976
63
104
10
236
12
472
24
1008
708
36
1512
1417
24
3024
64
108
240
480
—
1024
720
1536
1440
3072
65
lil
35
243
36
487
24
1040
731
12
1560
1462
24
31201
66
115
24
247
24
495
1056
742
24
1584
1485
3168-
67
119
16
251
12
502
24
1072
753
36
1608
1507
24
3? 16
68
123
11
255
510
1088
765
—1
163?
1530
3? 64
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 53
a
lista
klassen.
2: dra
klassen.
3:dje
%
klassen.
4:de klassen.
5:te klassen.
"3
med
med
med
med
med
med
med
med
eld.
eld.
eld.
anga
eld.
anga.
eld.
anga.
Iin-
Ridr
sk.
R: dr
sk.
Ridr
sk.
Ridr
sk.
K: dr
sk.
Ridr
sk.
11: dr
sk.
Ridr
sk.
GO
127
10
258
36
517
24
1104
770
12
1650
1552
24
3312
70
131
12
202
24
525
—
1120
787
24
1680
1575
—
3360
71
135
10
206
12
532
24
1136
798
36
1704
1597
24
3408
72
130
23
270
540
—
1152
810
—
1728
1620
3456
73
143
34
273
30
547
24
1168
821
12
1752
1042
24
3504
74
148
277
24
555
—
1184
832
24
1770
1605
—
3552
75
15217
281
12
502
24
1200
843
30
1800
1087
24
3000
70
150 30
285
570
—
1216
855
1824
1710
—
3648
77
101 10
288
30
577
24
1232
866
12
1848
1732
24
3696
78
105 35
292
24
.t So
—
1248
877
24
1872
1755
3744
70
170
16
200
12
502
24
1264
888
36
1890
1777
24
3702
80
175
—
300
—
000
—
1280
900
—
1920
1800
—
3840
81
170
34
303
30
007
24
1296
011
12
1944
182224
3888
82
184
23
307
24
615
1312
922
24
1908
1845
3936
83
189
10
311
12
622
24
1328
933
36
1992
186724
3984
84
104
12
315
—
030
1344
945
—
2016
1890
—
4032
85
100
11
318
3 ti
637
24
1300
950
12
2040
1912
24
4080
'
80
204
12
322
2 "i
645
—
1376
967
24
2064
1935
—
4128
87
200
10
320
12
652
24
1392
078
36
2088
1957
24
4176
88
214
23
330
060
—
1408
000
2112
1980
4224
80
210
34
333
30
607
24
1424
1001
12
2130
2002
24
4272
00
225
—
337
24
075
—
1440
1012
24
2100
2025
—
4320
Bränvinsbränning ma ej idkas med pannor under 10 kannors rymd.
För dem, som anmäla sig att under kortare tid än sex månader utöfva bränvinsbränning,
ldifver den i tariffen utförda afgift i rörhållande till bränningstiden
förminskad.
Idkas, med serskildt tillstund, bränvinsbränning i förening med pressjästberedning,
skall för bränvinsbranningen under den tid af året, då sådan eljest
icke tillåten är, pannerymds-afgiften höjas med 50 procent.
54 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Då någon å cn tomt, eller i en byggnad eller under samma tak eller A samma
egendom begagnar flera pannor till bränvinsbriinning, hvilkas rymd enligt §
9 skall sammanslås Tor debiteringen, iakttages härvid dels att kokrummet icke
afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna pannerymden, dels att tillökning
i skatt för mäskvärmare eller rektifikations-apparat, eller anbringandet af
båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater begagnas.
Den sålunda uträknade afgiften flör sammanslagna pannerymden skall höjas med
3.3} procent, om den är fördelad i 2:ne pannor; med 66|, om den är delad i
3:ne; med 100 procent, om den är delad i 4; o. s. v.
§ 29.
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i § 7 af denna Författ
ning,
för en eller flera städer tillåta större pannerymd än 90 kannor, ankommer
det på Kongl. Majit att, med ledning af har ofvan stadgade beskattnings grunder,
bestämma den afgift, som för sådan bränvinsbrännings-redskap bör erläggas.
§ 30.
Den till brännvinsbränning berättigade, som ej åstundar utöfva den i § 3
bestämda rättighet med så stor pannerymd, tariffen efter egendomsvärdet tillåter,
betale panne-afgift endast i mån af den pannerymd, han nyttjar.
§ »C
I de händelser, då Kongl. Majit i nåder finnér nödigt att, för längre eller
kortare tid, påbjuda bränvinsbränningens inställande, skall pannerymds-afgiften förminskas
med en sjettedel för hvarje månad, ett slikt förbud varar.
§ 32.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördi, ankommer
det på Kongl. Majit alt, i förhållande till tiden, hvarunder bränvinsbränningen
i följd deraf måst inställas, afkortning eller restitution af påförd eller erlagd
bränvinsbrännings-afgift bevilja. För vinnande af sådan afkortning eller restitution
bör ansökning derom, åtföljd af vederbörliga undersöknings-handlingar om
olyckshändelsens tillkomst och förloppet dervid, ingifvas lill Konungens Befallningshafvande
i länet, hvilken åligger alt handlingarne, jemte eget underdånigt
utlåtande i ämnet, till Kongl. Majit insända.
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 55
§ 33.
Bränvinsdistillering vare, under den för bränvinsbränning, enligt § 1, lolgifna
tid af året, tillåten för dem, som äro till bränvinsbränning berättigade, ankommande
det på Kommerse-kollegii pröfning i hvarje fall, huruvida och på hvad vilkor
omdistillering åf rått bränvin må på andra tider eller för andra personer,
än de till bränvinsbränning berättigade, under serskild kontroll tillåtas; och ina
annan afgift, sadan distillering icke dläggas, än den, sorn Bevillnings-f(inordningen
för Jabriksrörelse bestämmer.
I samma verk eller ä samma egendom, hvarest bränvinsbränning idkas, må
dock, under den för sadan bränning tillåtna tiden, begagnas endast en distillering
s-panna af högst sex kannors rymd; kommande, i annat fall, redskapen att
enligt 28 § sista mom. anses och beskattas:
Dislilleringspanna af högst 0 kannors rymd, kokrummet inbegripet, må, utan
serskild afgift och beräkning, nyttjas på de vilkor och för den tid, som § 1 omformäler.
Apothekare tillätes att för pharmaceutiska behof, utan serskild afgift,
betjena sig af distilleringspannor, till högst 20 kannors rymd, och der apotheksrörelsen
gör bruket af flera pannor af nöden, må likväl utan Kongl. Maj:ts serskilda
tillåtelse, ej öfver två sådana nyttjas, nemligen en på 20 och en på högst 12
kannor, utan allt afdrag af kokrummet.
Blifver bränvinsbränningen inställd, må dock den distillering, sorn med panna
af högst G kannors rymd, kokrummet inberäknade är tillåten för dem,
hvilka till bränvinsbränning äro berättigade, så ock den distillering, som på
grund af serskildt tillstånd utöjvas, obehindradt fortgå.
Rening af bränvin vare en hvar tillåten, dä den sker utan eld eller ånga.
Fjerde Artikeln.
Om ansvar för öfverträdelse af livad rörande l>ranvill*
bränningen förordnats.
_ § 34.
Om någon till bränvinsbränning berättigad bränner eller distillera!* bränvin
med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger rätt, eller
under tillverkningen, genom hvad medel sorn helst, anbringar mäskning i redska
-
56 Bevilbi.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:0 1.
pen utöfver del kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar an.
dra utvägar till bränvinsbränning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad
redskapen är bans egen eller andras, hvarje gång tvåfaldt det belopp, hvartill afgiften,
beräknad efter sex månader tor den dervid brukade bränrinsbrännings-redskap,
efter behörig mätning, skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock
att när, efter sådan beräkning, böterna icke stiga till 16 R:dr 32 sk. förbrytaren
pliktfälles till detta minsta belopp.
Beträdes någon, som till bränvinsbränning ej är berättigad, eller icke behörigen
dertill sig anmält, alt hafva tillverkning eller distillering af bränvin anställt
eller anställa låtit, bote lian tre gånger beloppet af afgiften, enligt här ofvan stadgade
beräkningsgrund; men om, efter sådan beräkning, böterna icke uppgå till
25 R:dr, pliktfälles förbrytaren tilT detta sistnämnda belopp.
Befinnes någon nyttja en eller Hera bränvinspannor, som hvardera eller gemensamt
innehålla öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterna till tre
gånger afgiften för den högsta pannerymden, och dessutom till 15 R:dr för hvarje
öfverskjutande kannerum.
Ar den uppgift, sorn rörande redskapen blifvit ajle mn ad, öfverensstämmande
med pannans stämpel och justerarens betyg samt med stadgandet i 3
§ förenlig, vare bränvins bränn are, om uppgiften oriktig befinnes, ifrån allt
ansvar i sådant a/seende fri, så vida lian ej om den oriktighet bevisligen haft
kännedom.
§ 35.
I händelse bränvinsbränning, då densamma, enligt denna Författning icke är
tillåten, verkställes af någon, ehvad lian dertill eljest vore berättigad eller icke,
bote han fyra gånger beloppet af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvinsbrännings-redskap,
om den lofligen varit brukad, skolat erläggas, efter samma
beräkningsgrund, som i nästföregående § säges, likväl så att böterna icke må
understiga 33 R:dr 16 sk.
Den, som beträdes att tillverka bränvin under den tid, då bränvinsbränningen,
för något serskildt fall, blifvit af Kongl. Majit inställd, skall böta fem gånger
beloppet af afgiften, enligt ofvan stadgade beräkningsgrund; dock att böterna icke
må understiga 50 R:dr banko.
Nyttjar någon till bränvinsbränning, då den inställd är, redskap af större
rymd, än den högst tillåtna, stralfas han serskildt derför, som i § 34 säges.
Beträ
-
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 57
Beträdes någon att utöfva bränvinsbränning med ostämplad redskap, skall
lian derför, utom det ansvar, hvartill han, enligt denna och nästföregående §, i
öfrigt kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att böta 20 R:dr.
Uti alla i denna och näst föregående § omförmälda fall vare de vid förseelsen nyttjade
redskap och tiel vid beslagstillfallet befintliga, olof igen tillverkade, bränvin,
jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutne$ och vare den, som tredje resan
begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för två år förlustig rättigheten att
bränvin tillverka.
§ 36.
Skulle någon, som, jemlikt § 5, är berättigad att, på ett enda ställe, utöfva
bränvinstiilverkning för flere, nära hvarandra belägne, hemman och lägenheter,
beträdas alt tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, vare han förfallen till det ansvar, som i mom. 1 af § 34 stadgas.
§ 37.
Beträdes någon, som idkar ättiksberedning, att inom de byggnader, som
dertill inrättade äro, eller med de pannor, som dertill begagnas, hafva tillverkat
bränvin, eller att hafva afyttrat förbränna eller så kallad lank, eller beträdes
apothekare, eller den, som är till omdistillering af bränvin, efter serskildt tillstånd,
berättigad, alt hafva missbrukat sin distillerings-rätt till bränvinsbränning,
skall han dömas att, utom ansvar för oloflig bränvinsbränning enligt § 34, böta
l:sta gången 500 R:dr, 2:dra gången 1,000 R:dr och 3:dje gången 1,500
R:dr; vare ock i sistnämnde fall rättigheten att ättiksberedning såsom fabriksnäring
bedrifva, apothekare-privilegierna, eller rättigheten att omdistillera bränvin
förverkade.
Skulle den, som med serskildt tillstånd idkar bränvinsbränning i förening
med pressgästberedning, öfverträda eller icke uppfylla de vilkor, hvarunder tillståndet
blifvit lemnadt, straffes han, såsom för oloflig bränvinsbränning, enligt
34 § och 35 § 5 morn., och vare dessutom den erhållna rättigheten förlustig.
Apothekare, som för pharmaceutiska behof nyttjar distilleringspannor till större
rymd eller antal, än tillåtet är, xbote 50 R:dr.
§ 38.
Den innehafvare af bränvinsbrännings-redskap, som öfverträder hvad i § 10
är Jöreskrifvet, bote hvarje gång, han dermed beträdes, 16 R:dr 32 sk. Lag
Bih. till B. St. Prat. 1850 & 1851. 5 Samt. 2 Afl. 1 Haft. 8
58 Bevil/n-., Lag-samt Allni. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
samma vare för den, som underlåter att till försegling anmäla sin bränvinsbrännings-redskap,
då sådant ske bort, efter hvad i § 25 stadgas; dock att, om förbrytelsen
sker under den lid, då bränvinsbränning blifvit serskildt af Kongl. Maj:t
inställd, derför botes,dubbelt; vare ock i alla ofvanberörde fall bränvinsbränningsredskapen
förbruten.
§ 39.
Har bränvinsbrännings- eller distillerings-redskap blifvit förseglad, och finnes
förseglingen sedan, under den tid, redskapen ej får begagnas, bruten, utan att
egaren gitter visa, att sådant af våda eller utan hans vållande och vetskap skett,
bote han 50 R:dr, och vare den oförseglade redskapen, som bort förseglad vara,
derjemte förverkad.
Kan ej utredas, af hvilken förseglingen blifvit bruten, och har egaren, eller,
i bans frånvaro, den, sorn i bans ställe satt är, inom två dagar efter erhållen
kunskap, att brytning skett, derom gjort anmälan hos ilen, som öfver förseglingen
tillsyn eger; vare egaren ock i tby från ansvar fri; betale dock kostnaden för
redskapens försegling ånyo.
Varder annan öfvertygad att, utan egarens vetskap och samtycke, hafva förseglingen
brytit, bote som sagdt är och gähle redskapens värde, sa ock kostnaden
för dess förnyade försegling.
§ 40-
För oloflig tillverkning eller distillering af bränvin, som med husbondes vetskap
utöfvas af hans hustru eller husfolk, skall husbonden ansvara, likasom vore
förbrytelsen af honom sjelf gjord. Vare dock, äfven om vid sådan förbrytelse
husbonde icke kan om vetskap derom öfvertygas, den olofligen nyttjade redskapen,
jemte tillverkningen och de käril, hvari den förvaras, förbruten.
§ 41.
Tillverkas bränvin af någon, som till bränvinsbränning eljest berättigad är,
å sön- och helgedagar, höte han, utom hvad allmän lag rörande sabbatsbrott stadgar,
för hvarje gang sadan förbrytelse sker, serskildt 3 R:dr 16 sk., om han
är berättigad lill bränvinsbränning i l:sla eller 2:dra klassen, och 10 R:dr, om
lian anmält sig till bränvinsbränning i någon af de Öfriga klasserna.
Berntin.-, Lag- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 59
Femte Artikeln.
Om liräiiTiiisfiir^äljiiiiig saint vil koren oell afgil
terne
derför.
§ 42.
Vid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, så i stad sorn å landet,
är fästadt det vilkor, att förtäring deraf å försäljningsstället icke må tillåtas
eller ega rum, utom å gästgifvaregårdar, värdshus, källare, spisqvarter eller andre
näringsställen, på sätt och med de vilkor, här nedan stadgas.
§ 43.
Försäljning af bränvin under en kanna vare, så i stad, som på landet, icke
lofgifven på andra ställen, än gästgifvaregårdar, samt värdshus, källare och andra
tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen derjemte måste vara
att tillgå. Ar gästgifvarehållning fördelad emellan flere åboer, tillkommer nämnde
rättighet endast den åbo, som efter tur gästgifveriet besörjer. Jordbrukare må
dock obehindradt kunna till underhafvande och sådane personer, som hos dem förrätta
arbete, försälja ett ringare qvantum, men icke under en Ijerdels kanna åt
en hvar.
Burskap ä bränvinsförsäljning i minut må hädanefter icke beviljas. Dock
må nuvarande innehafvare deraf samt enkor efter sådane borgare, under iakttagande
af i denna författning gifna föreskrifter, tillgodonjuta de rättigheter, sorn
med burskapet blifvit dem tillförsäkrade.
Konungens Befallningshafvande ega att, efter Magistratens och Stadens Äldstes
hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga antal af värdshus,
källare, spisqvarter eller andra ställen, der, på sätt här ofvan stadgadt är, bränvin
må utminuteras, och hvilket antal bör vara så inskränkt, som möjligt är; skolande
Magistraten noga tillse, att till dylik näringsrätt antagas och bibehållas endast
tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer, hvilka antingen ställa borgen för
skattens utgörande, eller densamma i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Konungens Befallningshafvande att å landet sparsamt
och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande Pastor och socknemän, samt, der
så anses nödigt, äfven Häradsrätt blifvit hörde, meddela tjenlige, ordentlige och
60 Bevtlln.-, Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N.-o i.
välfrejdade personer tillstånd, under ofvannäninde vilkor, till enahanda försäljning
af bränvin, på obestämd lid, men icke utöfver ett år, å ett eller annat ställe,
vid segelled samt vid sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar,
allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar,
vid allmänna lands- och farvägar 5 och ege Konungens Befallningshafvande derjemte
att, vid förutvarande innehafvares afgång, eller då näringsrättigheten af desse förverkas,
eller på derom af Pastor och socknemän gjord anmälan, efter omständigheterna,
omflytta eller indraga öfverflödiga värdshus, spisqvarter och andra näringsställen.
Pastor å landet vare pligtig att hvarje år, vid Valborgsmässo-socknestämma,
inhemta socknemännens yttrande, huruvida något värdshus, spisqvarter
eller annat näringsställe, med ofvannäninde minuteringsrättigbet, inom socknen bör
indragas, och i sådan händelse göra anmälan derom hos Konungens Befallningshafvande.
Om vid grufvor, större bruk och herregårdar samt manufakturier värdshus
för resande erfordras, och rättighet åstundas att under förutnämnda vilkor der utminutera
bränvin, skall tillstånd för inrättande af dylika värdshus sökas hos Konungens
Befallningshafvande, som, efter Pastors och socknemännens hörande, derom
förordnar.
Genom de i denna Förordning gifna stadganden om hränvinsförsäljning afses
icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som distilleringsbolaget i Stockholm,
enligt kontrakt, tillkommer.
§ 44 •
Bränvin må väl i hela fastager, större eller mindre, försäljas, men icke
utdelas eller utmätas å farvägar eller offentliga samlingsplatser på landet, i segelleder,
i ut- och landthamnar, samt vid stränder, ej heller å torg, i hamn eller
ä gata inom stad. Den häremot bryter, bote 20 R:dr och Wifve derjemte, vid
hvarje slikt fall, förlustig det bränvin, hvaraf utdelningen eller utmätandet skett.
Till samma ansvar vare den förfallen, som å landsbygden far med bränvin
ifrån by till by eller från gård till gard, att dermed köpslaga.
§ 45.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad, bote första
gången 10 K:dr. Sker sådan förbrytelse andra gången, plikte han 20 R:dr. Föröfvas
dylik förbrytelse tredje gången, eller oftare, bote den tilltalade hvarje gång 40
R:dr. Sker förbrytelsen å sön- eller annan helgedag, vare bot dubbel; dock
Berntin.-, Lag-samt Alim. Besvärs- Och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:0 1. 61
må den icke i något falt öfverstiga 40 B:dr. Är oloflig bränvinsforsäljning af
beskaffenhet att kunna hänföras till krogrörelse, bote förbrytaren, som ofvan i hvarje
serskildt fall stadgadt är; och vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin,
jemte de käril, hvaruti det finnes lorvaradt, beslag underkastadt och förverkadt.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som, utan att till bränvinsminulering
vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta bränvin må till större eller
mindre del på stället förtäras.
Uti öppna salubodar och på apothek må icke bränvin med eller utan droguer
eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i minut utdelas, eller annorlunda
tillhandahållas, vid ansvar, som flir oloflig bränvinsminutering här ofvan stadgadt är.
§ 46.
Gästgifvare, källare och värdshusvärdar samt spisqvarters- eller näringsidkare,
som rättighet till bränvinsminutering innehafva, skola, derest de försälja bränvin,
utan att mat derjemte för den det begär, finnes att tillgå, vara förfallne till enahanda
ansvar, som för oloflig bränvinsforsäljning här ofvan finnes stadgadt.
§ 47.
Under sön- och andra beigedagar må bränvin ej försäljas i parti, och i minut
endast å gästgifvaregården och andra tillåtna minuteringsställen, vid måltider;
och böra alla minuteringsställen under gudstjensterne vara tillstängde. Bryter
någon häremot, plikte första gången 20 R:dr. Sker sådan förbrytelse andra gången,
eller oftare, bote förbrytaren 40 R:dr hvarje gång; och vare, med undantag
af gästgifvare, hvar och en, sorn tredje gången återkommer, näringsrättigheten
för alltid förlustig.
§ 48.
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet till bränvinsminutering, eller
den, sorn dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande gäster,
bränvin till en eller flera personer af den menighet, som är församlad vid ting,
uppbördsstämmor, mantalsskrifning, mönstringar, auktioner, kronoskjutsningar, skallgångar
och andra sådane till större folksammankomster ledande förrättningar och
anstalter, bote han första gången 20 R:dr och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar
må ej heller under marknad bränvin i minut försäljas hos andra, än dem,
som antingen ega rättighet att på stället utminutera bränvin, eller dertill hädanefter
erhålla Konungens Befallningshafvandes i länet, serskildt för hvarje marknad,
62 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
meddelda tillståndsbref, och hvilkas antal alltid bör blifva sa inskränkt, sorn behofvet
möjligen medgifver. Dä vid marknad, auktion eller annan sammankomst
bränvinsminutering med serskildt tillstånd eger rum, skall alltid den utminuterande
med af Konungens Befallningshafvande utfärdadt tillståndsbref i original
vara försedd, vid äfventyr, alt minuteringen eljest såsom oloflig anses.
§ '49.
Beträdes någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje gång, lian
derför lagföres, plikta det belopp, sorn för den olofliga bränvinsförsäljningen, efter
dess serskilda art oell beskaffenhet, blifvit bestämdt.
§ 50.
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan är synbarligen
öfverlastad, bote 10 R:dr första resan, oell sedermera 20 R:dr för hvarje
gång, sådan förbrytelse förnyas.
§ 51.
o
A näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är tillåten,
dörren icke vara läst: och må, vid ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
På gästgifvaregårdar och andra tillåtna bränvinsminuteringsställen å landet
må, då bränvinsminutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke heller vara läst.
§ 52.
Ej må någon, som utminuterar bränvin, ega rätt till utbekommande af fordringar
för det bränvin, han sålunda utlemnat på räkning eller kredit.
§ 53.
För oloflig bränvinsförsäljning, som med husbondes vetskap verkställes af
hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagne personer, skall han ansvara, så
som
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.
§ 54.
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt, må icke
tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande befälhafvares eller
Bevil InLag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 63
kronobetjenings vetskap och tillåtelse, ilig ifver bränvin åt dem af manskapet, hvilka
blifvit hos honom inqvarterade.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å bränvin, då det
sändes ifrån stad med fartyg, som passerar saltsjö, tagas förpassning, hvilken icke
skall kunna af tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat tillverkarens,
under edelig förpligtelse utgifne, tillverkningsbevis j äfvensom, när bränvin fores
ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverkningsbevis bör varan åtfölja. Äfven bör, då
bränvin föres landvågen i större parti än 60 kannor, detsamma åtföljas af ett lika
beskaffad! tillverkningsbevis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt till fyra kannor på man, ej inbegripes, vare bränvinet
förbrutet, derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen
styrka, att detsamma är af inhemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å
utländsk ort tillverkadt, slralfes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
§ 56.
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin, gälle
äfven för andra brända ellet- distillerade, in- eller utländska, spirituösa drycker.
§ 57-
För de gästgifveriet-, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker, kommer att i afseende å denna
försäljningsrätt, utom den vanliga bevillningen, erläggas ifrån 6 till och med 100
B:dr, samt för tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen
ifrån och med 20 till och med 100 R:dr, efter deras mer eller mindre förmånliga
rörelse, enligt pröfning af taxeringsmännen, hvilka böra bestämma en högre afgift,
än den här i allmänhet stadgade, da afsättningen anses vara af den betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra Värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
För de gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjutsombytningsställen, skola
innehafvarne, derest de vilja begagna minuteringsrättigheten, erlägga minst 3 R:dr;
ankommande på taxeringsmännen att denna afgift förhöja.
Den, som erhållit serskildt tillstånd att, dä trupp är sammandragen, vid
marknad, auktion eller annan sammankomst utöfva tillfällig försäljning af bränvin,
64 Sevillu.-, Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande,N:o 1.
erlägge såsom afgift för dylik rörelse minst 2 R:dr för året, hvilken afgift taxerings-Kommiléerne
ega att förhöja i mån af rörelsen ; skolande den embetsmyndighet,
som meddelat tillstånd till sådan försäljning, derom underrätta vederbörande
skattskrifvare, på det taxerings-Komitéen må komma i tillfälle att berörde afgift
bestämma.
Sjette Artikeln.
Föreskrifter I afseende på Författningens verkställighet.
§ 58-
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i denna
Författning stadgadt blifvit, hälla allvarlig hand; och skall det ovilkorligen åligga
krono-, stads- och polisbetjente, samt andre i sådant afseende vederbörligen förordnade
personer, att förbrytelser deremot på det allvarsammaste beifra; egande
derförutan alle och en hvar rättighet att förbrytelser emot denna Författning angifva
och åtala; undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon, under den
tid, de i tjensten äro, emot husbondefolk; men rättighet att, så i släderne som
på landet, anställa visitation och göra beslag, tillkommer endast kronofogdar, landsoch
stadsfiskaler, länsmän samt andre af Justitie-kanslers-embetet eller Konungens
Befallningshafvande förordnade personer, äfvensom polis- och stadsbetjente i städerne,
hvar och en inom sitt distrikt, så vida ej, hvad kronofogdar och länsmän
beträffar, desse genom Konungens Befallningshafvande, efter hos Kongl. Maj:t
föregången underdånig anmälan, blifvit bemyndigade att anställa visitation äfven
utom deras distrikt.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro och efter det
bränvinsbrännings-redskapens innehafvare eller, i dennes frånvaro, hans på stället
varande ombud eller någon af hans husfolk derom blifvit tillsagd; åliggande det
nämnde publike betjente att, när förbrytelser hos dem af andra angifvas, målen lagligen
instämma och utföra, dock på angifvarens äfventyr och ansvar, om angifvelsen
saknar grund eller anledning, eller diktad är.
De fall undantagna, då bränvinsbrännings-redskap, antingen ostämplade eller
stämplade, finnas af större innehåll, än egaren får dem bruka samt denne, på grund
af 34 §, till ansvar härför kan kännas skyldig, må, vid skeende beslag hos någon till
bränvins
-
Bevilln.-, Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 65
bränvinsbränning berättigad och i behörig ordning antecknad, hvarken panna utbrytas
och jemte tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättighet till bränvinstillverkning
honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste domstol i
målet förklarat redskapen förbruten, utan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt
beslag, att, till förekommande af förblandning eller förbytning, märka så beskaffad
panna och öfriga redskap medelst påslående af en tjenlig stämpel.
§ 59-
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af hvad i denna
Författning är stadgadt, så väl om hränvinstillverkning, som om bränvinsbränningsredskapens
innehafvande och försegling, må alla tider på dygnet anställas uti brännerier,
kök-, brygg- och bageri-stugor samt andre rum eller byggnader, hvilka
för bränvinsbränning eller omdistillering af bränvin kunna begagnas. Beslagare,
så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen tillkommer, böra vid dylika
tillfällen synbart bära på sig sina brickor eller andra för dem påbudne tecken,
eller, i brist deraf, sina fullmakter eller förordnanden, hvilka, innan visitation
eller beslag göres, skola på stället uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten
kände och boende, krono- och stadsbetjente frikallade ifrån skyldigheten att sin
behörighet till sådane förrättningar styrka.
Ingen må, vid 33 R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar för densamma underkastade,
oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så vida visitationen icke företages
emellan klockan nio om aftonen och fem om morgonen, då, i händelse någon
förbrytelse icke skulle finnas vara begången, beslagaren bote 33 R:dr 16 sk.,
egarens ensak.
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen krono- eller stadsbetjente, eller andre
tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan gjordt beslag,
eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed såsom allmänna
lagen i 18 kap. 8 och 9 §§ Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, för slika fall utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas, när han sig
i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så alt undersökningen
icke må för panne-egaren medföra olägenhet eller skada.
Bih. till B. St, Prof. 1850 & 1851. 5 Sami. 2 Afd. 1 Iliijl. 9
66 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
§ 00.
Om någon af de betjente, sorn böra vaka öfver efterlcfnaden af denna Författning,
sjelf bryter deremot förmedelst olofligt innebafvande af bränvinsbränningsredskap,
bränvins-tillverkning eller försäljning, vare lian förfallen till dubbla böter,
och miste tjensten.
§ 61.
Beträdas de i § 58 omförmälde betjente eller de, som förordnas att bränvinsbrännings-redskap
under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse i
deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger, öfver hörsammandet af hvad här
föreskrifves, må de, efter omständigheterna, alldeles eller på viss tid af vederbörande
ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med det i 1 kap. 7 § Utsökningsbalken
utsatta ansvar.
§ 62.
En procent af den summa, som genom bevillning å bränvinsbränning och
försäljning inflyter, skall innehållas och till Stats-kontoret ingå, för att, enligt
hvad af Kongl. Majit, efter Pröfnings-komitéens underdåniga förslag, för hvarje
län fastställes, användas till ersättning för de ökade besvär och kostnader, hvilka
med debiteringen och redovisandet af denna bevillning äro förenade.
§ 63.
Alla i denna Författning utsatte böter, utom de, hvartill beslagare, enligt §
59, fällas, skola, då de komma att utgå, i vederbörlig ordning fördelas sålunda,
att församlingens fattige tillfaller en tredjedel och målseganden, derest han saken
vid domstol sjelf ut förer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos fiskaler eller
kronobetjenlc eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne,
samt målen af dem, på sätt § 58 innehåller, instämde och utförda, då skall målseganderätten
eller två tredjedelar af böterne lill hälften emellan angifvaren och
åklagaren fördelas.
Bränvinsbrännings-redskap eller bränvin, som, jemte de käril, deruti, bränvinet
förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl redskapen,
som bränvinet och kärilen, på oifentlig auktion försäljas och beloppet i saköreslängden
redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller den metall, hvaraf
annars redskapen består, skall med auktionsprotokoll bestyrkas.
Bevilln.-, Lag- saint Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1. 67
Till redskap, som forbrutne anses, räknas bränvinspannu, kittel, pannbröst,
hatt, pipor, slang och annan afkylningsredskap, mäskvärmare och rektifikations
apparat
samt hvad konstredskap som helst 5 dock ej till större del än, som nyttjas
vid förseelsen eller olof igen innehafves.
§ °4.
Böter skola gäldas af den pliktlalldes egendom i löst och fast, så långt den
räcker; börande församlingens fattiges rätt icke förr utgå, än målseganden sin
andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter.
till och med 10 R:dr 7 dagar
från 10 ....... « « 25 «  14 d:o
« 25 « « 50 «  21 dro
« 50 « « 100 «  30 d:o
« 100 « • 150 «
45 d:o
« 150 « « 200 »  60 d:o
eller två månader 0. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter,
mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under fängelsetiden
hör langen till arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna Författning, äfven ålägges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och, i händelse tillgång
till sabbatsbrotts-böterna saknas, skall förvandling deraf ega rum enligt de
grunder, som allmänna lagen i 5 kap. 4 § Straflhalken utstakar.
Har någon del af böterna utgått, förvandlas återstoden, i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober
1820.
§ 65.
Besvär rörande debitering och taxering af de för tillverkning, omdislillering,
eller försäljning af bränvin bestämde afgiflcr fullföljas i den ordning, som för behandling
af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är före
skri
fven.
Besvär öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i frågor om anmälan till
bränvinsbränning, tillåtelse till bränvinsförsäljning i minut, äfvensom angående omflyttning
eller indragning af värdshus, spisqvarter eller andra näringsställen, så
68 Bevil/n.-, Lag'- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 1.
väl i städerne som på landet, anföras hos Kongl. Maj: t genom Civil-Departcmentet
inom den tid, som för besvär öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i politimål
stadgad är.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, så i stad, sorn på landet, vid allmänna
domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning
i de städer, der Poliskammare finnes, och i hvilka dylika frågor
uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande
af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas. Åklagare, som besvärar
med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada.
§ 66.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe, der försäljning
af bränvin i minut eger rum, i försäljningsrummet anslaget, vid bot af
10 R:dr.
§ 67.
De i denna Förordning utsatta afgifler och böter skola i bankomynt beräknas.
Hvad i denna Författning förordnats, skall tjena till efterrättelse ifrån och
med början af år 1852, ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter i ämnet
komma att till kraft och verkan upphöra.
Form ulär
tili
mädsiiiigs- »eli §tnm|tlii»$i;s-l)eYls a I>i'tinvinsihräiliiing«-i‘r(lj)ka;ipn ]V:o
Enkel
i med fast ]
panna ] med löst :■ brö:
öst
Dubbel ) (utan )
Conisk ) batt med 00 tums ångCylindrisk
j rör
Enkel (rektifikations-apparat,
] flistad vid hatten, att sät
Dubbcl
)tas eme^an Pannan oc^
(afkylnings-redskapen.
Mäskvärmare.
Med (utan) äng-apparat.
koppar
00
00
2_c£:
B C'-
00 00
1 st.
ö t,
I st.
1 t.
oval af
. diam
rund af
diam.
(I)a^s
Redskapens rymd är stämplad a pannans ) öfversta dell~~^
Pä Panna, Hatt, Mäskvärmare och Rektilikations-apparat åsatt min namnstämpel, årtal
och ordningsnummer.
S. S. 185— N. N. den — — — 185
(Justerarens namn.)
Hur till Bevil hi.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, 1850 & 1851 N:o 1.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
\
Bevillnings- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 2
1
X:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Mars. 1851 kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om bestämmande
af medelporto samt införande, i sammanhang dermed,
af åtskillige andra förändringar i afseende å inrikes brefvexlingen.
Inom 2:ne af Riks—Stånden hafva, i fråga om inrikes brefvexlingen, följande motioner
blifvit väckte och till Utskottens behandling öfverlemnade, nemligen:
a) Hos Borgare-Ståndet:
l:o af Herr Paul Berg: att då erfarenheten i flere länder, serdeles i England, tillräckligt
visat, att, i den mån brefporto minskas, korrespondensen Ökas, hvilket ostridigt
medförde ett lyckligt inflytande på alla, synnerligast industriella, förhållanden, porto för alla
bref till hvad ort som helst inom riket, måtte blifva lika, och beräknas så, att för bref,
vägande ett lod och derunder, betalas 4 sk. banko, och för tyngre bref i förhållande derefter.
2:o af Herr P. Murén, hvilken, under åberopande af exempel från England, Ryssland,
Österrike, Preussen, Frankrike, Danmark och flere andra Europeiska Stater, hvarest
genomgripande reformer i Postväsendet, medelst antagande af ett lågt medelporto, blifvit
införde, och jemte det molionären framlagt en historik öfver reformens införande i dessa
länder samt resultaterna deraf, i öfrigt hufvudsakligen anfört: hurusom det numera vore
allmänt erkändt, att ett lågt medelporto utgjorde ett af de första vilkoren för industriens
och handelns utveckling, samt att en stat, till vinnande deraf, ej borde sky den uppoffring,
som denna, likasom de flesta stora reformer, till en början medförde; att denna uppoffring
för Sverige, i händelse reformen här, i öfverensstämmelse med motionärens förslag, blefve
införd, skulle, enligt de kalkyler, som på Poststyrelsens befallning blifvit upprättade, komBih.
till B. St. Prof. 1850 fy 1851. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. \
2 Bevillnings- och Ekon.-Lisk. Betänkande, N:o 2.
ma att bestå i en minskning i den från Postverket för Staten påräknade inkomst, för första
året af omkring 40,000 R:dr banko, till fyllande hvaraf Postverket likväl för närvarande
ägde ett öfverskott, oberäknadt de medel, sorn, för anskaffande af ett nytt Post-ångfartyg,
blifvit, med 88,000 R:dr banko, afsatte, af åtminstone 72,000 R:dr banko; att härförutan
en ökad inkomst för Postkassan sannolikt skulle uppkomma derest, i sammanhang med
införandet af ett uniformt brefporto, föreskrifves, att sjelfva portot, såsom jemväl i andra
länder vore brukligt, erlades på det sätt, att brefven å baksidan åsättas stämpladt papper,
försedt med ett gummi-artadt ämne, samt om utefter de allmänna postvägarne kontor inrättades,
der man i tillästa väskor kunde insticka sina bref, hvarigenom brefvens antal påtagligen
skulle ganska mycket ökas, äfvensom en fördel och vinst beredas genom bréfmärkenas
användande såsom skiljemynt; till följd hvaraf motionären föreslagit Rikets Ständer
att fatta följande beslut, nemligen:
a) att ifrån och med 18ä2 års ingång portot för hvarje enskildt bref om högst ett
lods vigt ifrån och till hvilken ort inom riket som helst, bestämmes till fyra skill, banko,
för till och med två lods vigt till 8 skill, banko, och så vidare för hvarje överskjutande
helt lod ytterligare ett enkelt brefporto.
b) att genom postverkets försorg brefmärken, efter Engelsk modell, anskaffas till 4
8 och 12 sk, banko valör, hvilka skola tillhandahållas allmänheten å hvarje postkontor,
hvarefter alla bref ovilkorligen skola med dylika stämplar förses, för att med posten
befordras; att derest brefvet skulle väga mera, än de å detsamma påhäftade märkenas
sammanlagda belopp utgör, skillnadens dubbla belopp erlägges åf emoltagaren, samt
c) att Rikets Höglo!!. Ständer vid denna Riksdag må besluta, att något visst oöh till
siffran bestämdt bidrag af Postverket ej å Riksstaten upptages, utan blott ett så kalladt
förslagsbelopp uppföras; att, för hvarje är, Postverket till Statsverket inbetalar alla de genom
postintraderna, sedan utgifterna blifvit bestridda, uppkommande öfverskott; att det må
bero på Rikels Ständer att bestämma, om den möjliga brist, som derigenom uppkommer i
det bidrag Statsverket hittills från Postverket erhållit, skall från annat håll, till exempel
Tullmedlens öfverskott, fyllas, eller om de nu i Postverkets kassa varande behållningar,
utöfver hvad som blifvit till byggande af ett nytt Ångfartyg afsatt, skola dertill användas;
hvarförutan motionären, under förutsättning, att nämnde förslag, såsom Rikets Ständers beslut
antages, hemställt, att Rikets Ständer i den underdåniga skrifvelsen, hvaruti detta deras
beslut •frambäres inför Kongl. Maj:t,-i underdånighet anhålla, att de närmare föreskrifter,
Bevillnings- och Ekon.- Bish. Betänkande, N:o 2. 3
som i och för denna reforms verkställande kunna blifva af nöden, måtte, efter vederbörandes
hörande, blifva utarbetade, hvarvid äfven borde iakttagas, att de strängaste bestämmelser
emot fribrefsrättens missbrukande samt emot andra tryckta skrifters försändande med
posten än sådane, som verkligen varit afsedde, då Rikets Ständer medgåfvo, att vissa periodiska
skrifter m. m. skulle emot stämpelafgifts erläggande få med posterne befordras, blefv-O:
utfärdade
c>
Hos Bonde-Ståndet:
3:o af Riksdagsfullmäktig en E. Falck från Skaraborgs län, hvilken anfort:
hurusom postinrättningen i Sverige vore för Bonde-Ståndet känd, nästan endast såsom
en börda, hvars tyngd de jordbrukande klasserna nödgades bära, men från hvars fördelar
de voro utestängde; att i hela vårt vidsträckta rike, funnos för närvarande blott 1,40 Postkontor,
af hvilka 86 voro inrättade i städerne, samt endast 54 i köpingar och på landet*
ett missförhållande, som vore lätt att inse, då man besinnade, att af Sveriges innebyggare
omkring Adelar voro boende på landet;, att orsaken härtilj vore den, att man icke velat
inrätta Postkontor på andra ställen än der brefvens antal kunde påräknas blifva så stort,
att inkomsten åtminstone motsvarade kostnaden lör kontorets personal; att då nu vid alla
Postkontor en större eller mindre uppbörd ägde rum och dessutom penningesummor till
obegränsadt belopp kunde hvarje postförvaltare anförtros, genom emottagandet eller utlemnandet
af rekommenderade bref, för hvilka staten vore ansvarig, så följde deraf, att han
måste vara- väl aflönad, och att sådana Postkontor icke kunde inrättas utan betydligare kostnad;
att Postkontorens antal derföre vore så inskränkt, att endast en ringa del af Sveriges
befolkning kunde begagna posten; att det följaktligen vore angeläget, att denna nyttiga och
oumbärliga anstalt, på samma sätt, som i de flesta af vår verldsdels öfriga länder, göres
tillgänglig öfver hela landet, på det att den må kunna småningom utbildas till hvad den
borde vara och medföra de fördelar, som dermed åsyftades; att detta kunde ske på det
sätt att, utom de egentliga Postkontoren, bref finge inlemna® på. en stor mängd andra ställen,
hvarest penningeuppbörd ej ägde rum, och der således icke någon postmästare erfordrades;
att man för detta ändamål uppfunnit ett serskildt slags stämpladt papper, sorn utaf
afsändaren fästades å brefvet och hvarigenom portot betalades eller, rättare sagdt, brefvet
friköptes, så att det sedermera fortskaffa des utan vidare afgift till den ort, dit det vore adresserad!;
att ett sålunda frigjordt bref alla tider af dygnet kunde nedsläppas uti en låda å
illa de för detta, ändamål inrättade emottagningsställen; och att allt hvad som der be höft
-
4 Bevillnings- och Ekon.-Utsk. Belänknnde, N:o 2.
des, vore en person, hvilken hopsamlade brefven och inlade dem i en väska, sorn aflemnades
till post,iljonen, då denne färdades förbi emottagningsstället, hvarefter väskan medföljde
till närmaste Postkontor, der brefven sorterades och vidare på vanligt sätt behandlades
att dylika emottagningsställen endast medförde ringa kostnad, och kunde således inrättas på
alla gästgifvare- och postgårdar, likasom i hvarje vid allmän lands- eller postväg belägen
by eller enskild gård; att för verkställande af ifrågavarande sätt, att med stämpladt papper
i stället för penningar betala postportot, det vore nödvändigt, att portot bestämdes lika öfver
hela landet, för bref af samma vigt och icke beräknades jemväl efter afståndet af den
ort dit brefvet fortskalfas; att sistnämnde, hos oss ännu gällande, beräkningssätf medförde
en mängd olägenheter och vore derföre afskaffadt i de flesta Europeiska länder, äfvensom i
Norra Amerika, och att resultaterne öfverallt utfallit gynnsamt, hvadan Sverige äfven borde
följa exemplet, då reformen vore lätt att verkställa med ringa kostnad och i följd af ofvan
anförde förhållanden, af behofvet mera påkallad i Sverige än annorstädes, der man redan
förut egt ett ojemförligt större antal Postkontor än här; att vid bestämmande af ifrågavarande
likformiga porto, man borde tillse, att detsamma icke beräknas så högt, att det öfverstege
hvad som nu i medeltal erlägges för den inhemska brefvexlingen, och att det torde
kunna antagas, att en afgift af 4 sk. banko för bref om 1 lods vigt o. s. v. skulle till
en början bäst motsvara de begge olika ändamålen, att bereda betydlig lättnad för den inhemska
brefvexlingen, i förening med tillräcklig inkomst för postverket; att då likväl nämnde
porto innefattade en nedsättning i den afgift, som nu betalas för de flesta inrikes bref,
en minskning i postinkomsterna deraf skulle blifva en följd, såvida icke brefvens antal ökades
i motsvarande mån; att man väl icke på förhand kunde med full visshet beräkna, huru
snart detta här i landet komme att inträffa, lika litet som beloppet af den förlust, som i
början skulle uppkomma i följd af nedsättningen, men att man kunde taga för gifvet, att
brefvens ökade antal ganska snart skulle betacka förlusten, i anseende till de nya emottagningsställen,
som komme att inrättas, de betydliga lättnader, som skulle kunna beredas för
brefvexlingen och den nedsättning i afgiften, som komme att ega rum, i händelse ett likformigt
porto infördes; att erfarenheten med de utrikes brefven från och till Sverige, för
hvilka afgiften i sednare tider blifvit ansenligen nedsatt, visat, att inkomsten derigenom ingalunda
förminskats, och att i alla länder, der ett lågt likformigt porto införts, brefantalen,
på ett nästan otroligt sätt, mångdubblats; till bestyrkande hvaraf motionären åberopat förhållanderne
i England, der ett uniformt porto af omkring sk. banko år 1840 införts*
Bevillnings- och Ekon.-UtsJc. Betänkande, N:o 2. 5
hvarigenom brefvens antal ökats från 76,000,000 till 169,000,000 och hvilken tillökning sedermera
jemnt fortgått, så att Engelska postverket år 1849 befordrade omkring 337,000,000
bref, utgörande en tillökning på 10 afår 343 procent, och medförande en inkomst af omkring
24,000,000 R:dr, hvaraf behållningen, sedan kostnaderne blifvit bestridde, uppgått till 10
millioner R:dr svenskt banko, eller nära lika mycket, som hela svenska statsinkomsten; att
antalet af bref, som fortskaflats från samtlige postkontoren i Sverige utgjort: åren 1837,
1838 och 1839 tillsammans 8,687,280, eller i medeltal 2,895,760 stycken, ocn för åren
1847, 1848 och 1849 tillhopa 10,042,930 stycken, eller i medeltal för sistnämnde 3 år
3,347,643 bref; att tillökningen sålunda på 10 år utgjort endast 451,883 bref eller omkring
15 procent, hvaremot postverkets inkomst syntes icke hafva ökats på dessa 10 år, enär
den år 1840 utgjort 632,379 R:dr banko, och i nu gällande riksstat vore upptagen till
600,000 R:dr banko, hvilken summa ansågs lemna i behållning 115,000 R:dr banko; att
utom den betydliga lättnad för uppbörden och dess kontrollerande, som sättet att med
stämpladt papper betala bref, medförde, en stor fördel för staten äfven vore att påräkna
derigenom, att postuppbörden inflöte förskottsvis och att man i andra länder sökt befrämja
detta sätt att betala porto, genom stadgandet af en hög lösen för obetalta bref, äfvensom i
de fall, dä afsändaren icke med fulla beloppet karterat ett bref, hvilket i sådan händelse ansåges
alldeles obetaldt; och har motionären, på grund häraf och på det att postväsendet
må motsvara den dryga kostnad och de många olägenheter, som derigenom tillskyndas Sveriges
jordbrukare, föreslagit: att Rikets Ständer med den uti 57 och 60 §§ Regeringsformen
dem förbehållna rätt, må besluta följande stadganden, att lända till efterrättelse från
och med 1852, nemligen:
§ 1. Att för orekommenderade bref, som genom postverket fortskaffas från en ort
till annan inom riket, någon högre afgift ej ina äga rum än fyra skillingar banko för hvarje
lod af brefvets vigt, som beräknas sålunda:
att bref vägande mera än 1 lod anses väga 2 lod
15 >' 5' 2 ,, ,, ,, 3 ,,
55 55 55 ® 5 5 55 55 ^ ,,
och så vidare i samma förhållande för tyngre bref.
§ 2. Att undantag härifrån må äga rum i den händelse, att Kongl. Maj:t skulle i nåder
tillåta att, på sätt motionären här nedan föreslagit, postporto får betalas med stämp
ladt
papper, i likhet med hvad som sker i andra länder.
6 Bevilbiings- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 21
§ 3. Att från och med den dag, då dessa portostämplar skola begagnas, postporto för
orekommenderade inrikes bref, som icke äro belagda med dylikt stämpladt papper till fulla
det i § 1 stadgade belopp,, vare sig att afsändaren betalar brefvet med penningar, eller
att det skall af emottagaren utlysas, må böjas till sex skillingar banko för hvarje lod af
brefvets vigt, beräknad enligt den här ofvan fastställde grund.
§ 4. Att något bestämdt bidrag af postverket ej må i Riksstaten uppföras utöfver hvad
som kommer att beräknas för postverkets egna stat och omkostnader; men att deremot,
sedan postverkets utgifter blifvit bestridda, den- överskjutande behållningen skall lill Statsverket
inbetalas; Varande i sammanhang härmed det förslag af motionären vidare framstäldt,
att Rikets Ständer må, enligt 89 § Regeringsformen,, hos Kongl; Maj.t i underdånighet
anhålla:
a) att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras för införande af det när
ofvan omförmälda sätt att betala postporto med stämpladt papper,, i likhet med det i Englend
brukliga, och hvarå prof blifvit motionen bifogade.
b) att sådane portostämplar till en början af 4 sk., 8- sk. och 12 sk. banko valör måtte
förfärdigas och på samtlige rikets ordinarie postkontor hållas allmänheten tillhanda styckevis,
till det å hvarje sådan stämpel utsatta pris, men att 100 stämplar å 4 sk. eller ett:
deremot svarande antal af högre valör, måtte försäljas för ett, till åtta riksdaler banko jemkadt,
belopp och så vidare.
c) Att, utom nyssnämnde ordinarie postkontor, emottagningsställen för de på ifrågavarande
sätt porto-stämplade bref måtte inrättas öfverallt i riket,, der det lämpligen kan ske
och så, att den betungande kronobrefbäringen måtte kunna derigenom inskränkas.
d) Att de till sådana emottagningsställen inlemnade eller ankommande bref, adresserade
till personer i grannskapet, måtte på lämpligt sätt till dem fortskalTas.
e) Att porto för bref, som på dessa ställen inlemnas, icke måtte få betalas med penningar,
utan antingen sändas obetalde eller ock vara försedde med full portostämpel, enligt
ofvanstående beräkningsgrund.
f) Att, i annat fall, derest brefvet är försedt med portostämpel till mindre belopp, än.
det, som, enligt denna beräkningsgrund, fordras för ett bref af sådan vigt, detsamma skall
anses helt och hållet obetaldt; samt slutligen,
gV att emottagaren, om han vill utlösa ett obetaldt bref, skall för detsamma erläggai
sex skillingar banko för hvarje lod af dess vigt, enligt samma beräkningsgrund; hvarföru
-
Bevillninys- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 2. 7
tan motionären upplysningsvis tillagt, att ifrågavarande portoslärnplar borde vara på baksidan
försedde med en lösning af gummi, så att de lätt kunna fästas å brefven; att de tillverkas
i hela ark, som sedermera sönderklippas, då stämplarne skola begagnas; att, vid
brefvets framkomst till första ordinarie postkontor, en svart, outplånlig stämpel anbringas
öfver portostämpeln, som derigenom göres obrukbar; att någon förfalskning af dessa portostämplar
icke vore att befara, i anseende till deras låga valör, och svårigheten för en
iörfalskare att afsätta en sä stor mängd, att han deraf kunde hemta någon vinst, motsvarande
kostnaden och äfvenlyrel, samt att sådan förfalskning icke skett i England, der stämplarne
begagnats i mera än 10 års tid.
4:o Af Riksdagsfullmäktige!) P. Mårtensson från Jönköpings län, hvilken likaledes
åberopat andra länders, i synnerhet Englands, exempel och framlagt tabeller öfver resultaterne
af det s. k. penny-systemets införande i sistnämnde land, samt framställt följande
förslag, nemligen:
A) Att Rikets Ständer nedsätta postporto-afgiften för ett enkelt bref, vägande 1 lod victualievigt
till 4 sk banko till alla rikets Postkontor, utan afseende på längre eller kortare väg,
och i förhållande derefter för bref af högre vigt.
B) Att frankerings-rält medelst stämpladt papper införes och att dessa stämplar, lämpade
efter det fastställda portot, af Post-styrelsen hållas allmänheten tillhanda på alla rikets
postkontor, äfvensom på andra försäljningsställen; och
C) Att, om Rikets Ständer skulle af bristande upplysningar och beräkningar, tillämpliga
på förhållanden inom svenska postverket, se sig föranlåtne att uppskjuta denna vigtiga
fråga till en kommande riksdag, Rikets Ständer täckas i önskningsväg hos Kongl. Maj.t i
underdånighet anhålla, att poststyrelsen måtte anbefallas intill nästa riksdag utarbeta nödiga
statistiska tabeller, som kunde komma att tjena kommande Ständer till ledning för afgörande
af denna vigtiga' reform.
Hvad motionärerne sålunda föreslagit hafva Utskotten noggrant öfvervägt; och ehuru
Utskotten medgifva, att bestämmandet af ett lågt medelporto, lika för hvarje bref om 1 lods
vigt till alla orter inom riket, utan afseende å afståndet dem emellan, samt införandet i
sammanhang dermed af brefmärken, hvarmed postporto finge betalas, skulle icke allenast
föranleda en ökad brefvexling, utan äfven åstadkomma en nyttig förenkling i uppbörden och
redovisningen af postmedlen samt i öfrigt fördelaktigt inverka på industriens och handelns
utveckling, anse Utskotten likväl, med hänsigt till den sannolika minskning i postintraderne,,
8 Betalnings- och Ekon.-i/sk. Betänkande, N:o 2.
sorn af reformens införande skulle, åtminstone till en början, blifva en följd, och då Utskotten,
i saknad af fullt tillförlitliga beräkningar, icke tilltro sig kunna, endast på grund af
förhållanderne i andra länder, på förhand antaga, att denna minskning i postintraderna icke
skulle medföra en alltför betydlig uppoffring för Statsverket, sig icke kunna föreslå Rikets
Sländer,
alt å herrar Bergs och Murens samt riksdagsfullmäktige Falcks
och Per Mårtenssons ofvanomförmälda förslag för närvarande fästa
annat afseende, än att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla poststyrelsen
att låta upprätta, på tillförlitliga beräkningar grundad!, förslag
till införande af ett, i den syltning motionärerna antydt, förändradt
system, i afseende å postväsendet, samt att nådig proposition
i ämnet derefter måtte till Rikets Ständer vid nästa riksmöte blifva
aflåten.
Stockholm den 17 Mars 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 1851.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 1
N:o 3.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Juli 1851, kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 1, angående vi/koren för tillverkning och försäljning
af bränvin.
Detta Betänkande, med dervid fogadt förslag till Förordning i ämnet, är
bifallet af Bonde-ståndet, men af de öfriga Riks-stånden uti här nedan omförmälda
delar återremitteradt.
§■ 1-
Uti denna §. var den förändring af Utskotten föreslagen, alt den tid af året,
under hvilken bränvinsbränning vore tillåten och som i nu gällande Förordning
är indelad uti tre terminer, hvardera af två månader, i stället blefve fördelad i
sex terminer af en månad i hvardera, och var förslag till ny redaktion i sådant
afseende framlagdt.
Denna förändring, bifallen af Bonde-ståndet, har blifvit afslagen af Ridderskapet
och Adeln: och är frågan af Preste- och Borgare-stånden återremitterad,
efter följande anmärkningar:
att den föreslagna förändringen skulle leda till minskning i den för bränvinsbränningen
utgående bevillning;
att genom förändringen flera skulle inledas uti bränvinsbränning i smått,
hvilken medförer både statsekonomisk förlust och enskild förlust för bränvinsbrännareu;
Bih.
lill B. St:s Prot. 1850 & 1851. 5 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 1
2 Bevil/ii.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
alt de till stöd för ändringen åberopade skäl förfölle, då man erinrade sig,
hurusom 6 §. lemnade flera åboer tillfälle att, emot samfäldt erläggande af pannerymdsafgift,
utöfva sin bränvinsbränningsrättighet med gemensam redskap;
att förändringen skulle medföra ökadt besvär för häradsskrifvare, hvilka
redan förut vore tillräckligt betungade med göromål, samt göra mantalslängden,
som redan innehöile mer än 30 kolumner, krånglig och förvillande; samt
att med så många bränvinsbränningsterminer, som de föreslagna, det blefve
omöjligt för kronobetjeningen att medhinna redskapens försegling, så vida icke
andra lika vigtiga tjenstepligter skulle åsidosättas; och vore utvägen för Konungens
Befallningshafvande, att dertill förordna andra välkända personer, förenad med
ganska stora olägenheter.
Då de af Utskotten anförda skäl för den föreslagna förändringen icke synas
vara genom dessa anmärkningar vederlagda, anse Utskotten
sig böra vidblifva sitt förslag till förevarande §.
§. 6. mom. 3.
Utskottens förslag, att oförändradt bibehålla detta moment, sådant det lyder i
i848 års Förordning, är bifallet af Bonde-ståndet, men frågan om momentets
lydelse af de öfriga Riks-stånden återremitterad.
Mot stadgandet uti ifrågavarande moment, lydande sålunda: ”Bränvinsbränningsrättighet
må ej å annor man öfverlåtas, utan i sammanhang med jorden”,
är anmärkt, hurusom, då frågan, om egare af jord vore deraf förhindrad eller
icke att utarrendera sin rättighet till bränvinsbränning annorledes, än i förening
med sjelfva jorden, befunnits till den grad tvistig, alt i högre domstolar rättegångar
härom blifvit afgjorda med en enda rösts majoritet, dervid den sednare
meningen blifvit gällande, ett förtydligande af redaktionen bär vore af behofvet
påkalladt; och hafva några ledamöter inom Riks-stånden, som voro af den åsigt,
att serskild utarrendering af bränvinsbränningsrättighet icke må tillåtas, enär dels
den grundsats genomginge bränvinsbrännings-lagstiftningen, att rättigheten dertill
vore fästad vid jordbruket, och defs rättigheten till en sådan utarrendering förmodades
komma att öka bränvinsproduktionen, yrkat bibehållande af nu gällande
stadgande, som, efter hvad de antogo, innefattade förbud mot serskild utarrendering
af rättigheten till bränvinsbränning; hvaremot andra ledamöter, som i ämnet
sig yttrat, varit af motsatt mening och ansett redaktionen böra förändras och
förtydligas i syftningen af de redaktioner, Grefve aj Ugglas och Hr Cederschiöld
uti sina, vid Betänkandet N:o 1 fogade, reservationer föreslagit, synnerligast som
Bevilln.-, Lag- samt Alin. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 3
mänga utvägar funnes att eludera ett stadgande, som förböde serskild ularrendering
af bränneri, såsom t. ex. att arrendatorn) antoges under benämning af
bränmästare och på det sätt aflöntes, att han vore pligtig att till brön neri egaren
leverera endast vissa kannor af del bränvin, som i bränneriet tillverkades, samt
följaktligen ansvar för öfverträdelse af förbudet komme att träffa endast den,
sorn vore mindre fintlig.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit å ömse sidor anfördt, hafva Utskotten
icke
funnit skäl att frånträda sitt förslag till ifrågavarande
moment.
§. 7.
Utskotten hade föreslagit, att från denna §. skulle uteslutas det stadgande,
som alltsedan år 1835 varit i Förordningen intaget derom, att bränvinsbränning
i stad ej må utöfvas med panna af mindre rymd än 30 kannors. Detta förslag
är bifallet af Bonde-ståndet, men har blifvit ogilladt af Ridderskapet och Adeln;
och har frågan blifvit återremitterad af Preste- och Borgare-stånden, efter anmärkningar,
att förslaget skulle framkalla mångdubbelt antal bränvinspannor och befordra
den så kallade husbehofsbränningen, hvarigenom äfven statens inkomster
komme att minskas, samt att bildande af småbrännerier i städerna desto mindre
borde tillåtas, som städernas invånare icke bade behof alt tillgodogöra jordens
produkter på samma sätt, som landtmannen.
Då bränvinsbränning, fördelad på små pannerymder, alltid medför en förlust
för så väl bränvinsbrännaren, som det allmänna, dylik bränvinsbränning följaktligen
icke bör lillstädjas med mindre serskilda skäl dertill föranleda, samt de skäl,
man ansett sig kunna åberopa lill stöd för bibehållande af en sådan, eller den
s. k. husbehofsbränningen, å landet, ingalunda äro för stad och för införande
derstädes af så beskaffad bränvinsbränning tillämpliga, hafva Utskotten ansett sig
böra frånträda sitt förra förslag och i stället tillstyrka,
att 7 §. må bibehållas sådan den uti nu gällande Förordning
förefinnes och alltså lyda sålunda:
Af de flesta röslegande innevånarna i hvarje stad, der jorden tillhör staden,
må det bero att, i den ordning, som uti hvarje stad för beslut om stadens
inkomst eller utgift iakttages, bestämma huruvida den bränvinsbränning,
hvartill staden efter värdet aj de serskilda jordlotterna är berättigad, skall
åt dessas innehafvare upplåtas, eller för stadens gemensamma räkning
4 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utshotlens Utlåtande, N:o 3.
u tö fnas, och örn bränvimbr anning en skall ske med serskilda pannor efter
hvarje jordlotts varde, eller ock i ett eller flera sammansatta verk efter alla
eller flera jordlotters sammanslagna värde; men i de städer, der jorden är
med eganderält fördelad på stadens innevånare, må det ankomma på det
beslut, som ibland dem af pluraliteten, beräknad i mån af jordvärdet, fattas;
och, i den händelse förhållandet är blandadt, skola enahanda grunder
följas, likväl under förbehåll, att bränvinsbrännin" i stad ej må utö/vas
med palina af mindre rymd än tretio kannor, samt att, derest Kongl. Majit
ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda redan för ordnat
eller framdeles förordnar, § 4 af denna författning skall tjena till efterrättelse
i afseende på den högsta pannerymd, sorn af sådana föreningar må
begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen af städernas bränvinsbränning
s rättig het iakttagas, att de brännerier, som hädanefter anläggas, varda
utom stadens staket, på lämpligt afstånd från andra byggnader, uppförda
i enlighet med stadens Byggnads- eller Brandordning.
§ 8-
Uli denna § hade blifvit tillstyrkt en redaktionsförändring, som var en nödvändig
följd af den förändring i bränvinsbränningsterminerna, hvilken vid 1 § var
af Utskotten föreslagen.
Denna redaktionsförändring är bifallen af Borgare- och Bonde-stånden; men,
i öfverensstämmelse med beslut, fattade vid 1 §, bar den blifvit ogillad af Ridderskapet
och Adeln, samt frågan af Presle-ståndet återremitterad.
Sedan Utskotten här ofvan vid 1 § förklarat sig vidblifva sitt tillstyrkande,
beträdande tidens för bränvinsbränning indelning i sex terminer, och enär, uti förevarande
§ bör, genom uteslutande af orden: ”samt huruvida den är inrättad
att drifvas med eld eller ånga,” göras den redaktionsförändring, sorn föranledes af
Utskottens förslag, hvartill grunderna här nedan vid 28 § anföras, att uti en
enda klass sammanföra och beskatta all bränvinsbränning med ånga,
föreslå Utskotten för §:n följande lydelse:
Vid de årliga mantals- och skattskrifning arne uppgifvas så väl stället
hvarest, som ock det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för
■hvilka bränvinsbränning en skall utöfvas, äfvensom pannery inden, enligt hela
det af juster ar en åsatte kannetal, med utsättande af den klass, hvartill pannan,
jemlikt justerarens betyg, hänföres; och vare del en hvar, till bränvinsbränning
berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvinsbränningens
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 5
utöfvande, antingen for hela den lill bränvinsbränning tillåtne tiden af året
på en gång, eller för en eller flera terminer deraf; skolande, i sednare
fallet, bestämdt uppgifvas, hvilken eller hvilka terminer dertill begagnas;
och kommer afgiften för bränvinsbränning en att i förhållande derefter beräknas.
Ej vare skallskyldig förbunden att vid mantalsskrifningen uppvisa
stämplingsattest, ej heller mälnings-betyg, undantagande å ostämplade taclcjernspannor;
och ege han dessutom rätt att hänvisa till den förra året
uppgifna pannerymden, med åliggande att för uppgiftens riktighet ansvara;
dock bör i den skattskyldiges debetsedel för hvarje år af vederbörande inforas
sä väl beloppet af den pannerymd, hvartill han sig anmält, som ock
det fastighetsvärde, hvarefter bränvinsbränningen får ega runi, till upplys
ning
om den pannerymd, sorn, på grund deraf, får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
§ 4, af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna äro
inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i pannerymdsberäkningen.
§ io.
Bonde-ståndet har bifallit det förslag, Utskotten hade uppgjort till denna §
och enligt hvilket det skulle åligga mantals- och skattskrifvare att genast efter
hvarje mantals- och skatlskrifnings slut tillställa vederbörande kronobeLjente förteckningar
å dem, som vid mantals- och skattskrifningen sig till bränvinsbränning
anmält, och berörde förteckningar derefter ofördröjligen i socknestuga eller å annat
lämpligt ställe anslås; hvaremot förslaget blifvit af de öfriga Riks-stånden återremitteradt,
efter anmärkningar, att det vore vida bättre att en viss, om ock, såsom
nu tilläfventyrs var förhållandet, något rundligen tilltagen tid bestämdes för man
tals-
och skattskrifvare att upprätta och aflemna förteckningarna å dem, som till
bränvinsbränning sig anmält, än att fullgörandet af denna skyldighet lemnades beroende
på olika föreställningar om meningen af orden: ”genast efter hvarje mantals-
och skattskrifnings slut;” i hvilket afseende är föreslaget, dels att dessa ord
utbyttes emot uttrycket ”före den 1 Januari,” dels att orden: ”genast eller sist
inom åtta dagar” och dels alt ordet: ”omedelbart” här begagnades; hvarjemte
blifvit yrkadt, att det i Utskottens ifrågavarande förslag förekommande ordet:
”ofördröjligen” jemväl blefve utbytt emot ett mera bestämdt uttryck, t. ex. ”inom
åtta dagar.”
I anledning af hvad sålunda är anmärkt och i öfverensstämmelse med den förändring
i stadgandena angående redskaps klassifikation, som här efteråt i 13 och
(> Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3.
28 §§ tillstyrkes och lill följd af hvilken förändring- orden ”samt huruvida den
är inrättad att drifvas med eld eller ånga” böra här uteslutas, hemställa Utskotten
alt
förevarande § må erhålla följande lydelse:
Mantals- och skattskri/vare skola, omedelbart ejter hvarje mantalsoch
skattskrif ning s slut och fåre afrcsan från förrällningsstäUet, socknevis
upprätta och till vederbörande kronobetjente, för hvars och ens distrikt, aflemna
förteckningar å alla dem, som sig till bränvinsbränning anmält, hvilka
förteckningar, hvarå skall utsättas, hvilken eller hvilka terminer briinvinsbränning
af hvar och en ultfvas, pannerymden och den klass, till hvilken
redskapen hänföres, böra inom åtta dagar i församlingens socknestuga eller
å annat lämpligt ställe anslås. Dessutom ätlig ge det mantals- och skattskrif
vare att, för hvarje mantals- och skattskrifning, inom Januari månads
utgång insända dylika förteckningar till Konungens Befallningshafvande,
som bör deraf lemna vederbörande del för kontroll och eftersyn, och att
inom samma tid låta enahanda förteckningar tillställas dem, hvilka skola
försegling af bränvinsbränningsredskap verkställa.
§§ 12, 13 och 2 momentet i 18 §.
På grund af hvad här nedan vid 28 § varder tillstyrkt, beträdande sammanföring
och beskattning uti en enda och gemensam klass af all bränvinshränning
med ånga, om inskränkning för den redskap, som härtill begagnas, af föreskrifterna
rörande konstruktion och redskapsdelars relativa rymd, samt enär, för vinnande
af mera ordning och tydlighet i uppställningen af de nya redaktioner, som
häraf blifva en följd, nödigt är, att tvänne stadganden, som för närvarande hafva
rum i 13 §, förflyttas till den 12,
föreslå Utskotten för 12 och 13 §§ samt 2 mom. i 18 §
följande redaktioner:
§ 12.
Med enkel bränvinsbränningsredskap förstås en sådan, som består af
en panna för mäskens kokning, af en lill pannan hörande så kallad halt
och afky/ningsredskap för den uppkommande bränvinsimmans afkylandc.
Dannan får eg a hvad form som helst. Halten, inberäknadt löst eller fastsittande
rör, som sammanbinder pannan med afkylningsredskapen eller
Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv. ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 7
mäskvärmaren, får icke, utan med vilkor, som i § 16 morn. 2 säges, innehålla
mer än tref}er dedelav af pannans rymd; och må lösa halsar ej för
bränvinspannans förening med hatten användas.
A/hy Ining sr eds kap får bestå af pipor, slang eller kylare.
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid bränvinsbranningsredskap,
i hvilka mäsken, genom den från pannan utgående ångan, förberedande
uppvärmes, så att, dä den derefter slås eller tappas i bränvinspannan,
uppkokningen och således afvcrkningen sker fortare än eljest.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
Jäv ej innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd, ej heller så
inrättas, att den åstadkommer någon rektifikation, med mindre sådan inrättning
uppgifves såsom rektifikations-apparat; och må ånga hvarken från
bränvinspannan, eller på hvad annat satt som helst, insläppas uti deri i
mäskvärmaren inneslutna mäsken, ulan blott derigenom ledas medelst rör.
Med rektifikations-apparat förstås den del af br änvinsbr änning sr edskap,
hvarigenom en större eller mindre del af produktens vattenhalt afski/jes
under sjelfva bränvinsbränningen, sä att afrinningen utkommer stai'-  kare eller mera sprithaltig, lin då en sådan inrättning icke begagnas.
Rektifkations-apparal må bestå i klarkula, tallriks-apparat, eller hvilken
annan inrättning som helst, utgöra serskild redskap, eller inneslutas i någon
del af bränvinsbränningsredskapen.
§ 13.
Genom begagnande af förenämnde tre redskapsdelar, enskildt eller
sammansatta, uppkomma de fyra första bland efterföljande sex klasser:
Första klassen:
Enkel redskap.
Redskap i denna klass får ej innehålla, ej heller till den fogas, någon
inrättning, sorn afser eller kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare till
mäskens förberedande uppvärmning, eller, såsom rektifikations-apparat, till
klarning eller så kallad rektifikation, utan måste afrinningen, för att blifva
bränvin, omkokas i samma panna.
8 BevUln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N.o 3.
Andra klassen:
Består af enkel redskap med mäskvärrnare.
Tredje klassen:
Består af enkel redskap vied rektifikations-apparat.
Fjerde klassen:
Består af enkel redskap med både mäskvärrnare
och rektifikations-apparat;
hvartill komma
Femte klassen,
innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pisloriska
apparaten, eller af annan uppfinning, sorn icke kan hänföras till någon
af de föregående fyra klasserna; samt
Sjette klassen,
hvilken omfattar all redskap, som drif ees med ånga; gällande för detina
klass, hvad redskapens sammansättning och förhållandet emellan dess serskilda
delar vidkommer, ingen annan af de uti § 12 gifna föreskrifter, än
de, som beträffande hatt, rör och halsar uti 1 inom. af samma § förefinnas.
Vid redskap i lista och 2:dra klasserna får hvarken i mäskvärmaren
eller annorstädes lankrum inrättas, ej heller spritångorna, sedan de utgått
från hattröret, ledas i uppåt gående riktning.
§ 18 mom. 2.
Utan serskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifoga dt formulär, så väl öfver mätning, som öfver stämpling, skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras
dimensioner, med utsättande af den klass, hvartill redskapen hörer; och
skall han vid hvarje månads slut lemna Konungens Befallningshafvande del
af de betyg, sorn under månaden utfärdats.
% 26.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 9
§• 2G
Utskottens
förslag till denna §. liar blifvit af Ridderskapet oall Adeln återremitterad!;
men som det är af de tre öfriga Riks-ståndcn bifallet, lärer deri
någon förändring i sak nu icke kunna ega rum; dock tillstyrka Utskotten, i anledning
af anmärkning, framställd bos Ridderskapet och Adelil, att, till redaktionens
förtydligande,
varder i 2 momentet, näst efter orden: ”med ledning af de”
tillagdt det i Utskottens förslag uteslutna ordet dem, så alt
början af samma moment kommer att lyda sålunda:
Om försegling å landet ege Konungens Befallningshafvande att antyda
vederbörande Kronobeljente, eller andra af Konungens Befallningshafvande
dertill förordnade välkände personer, hvilka del, i följd deraf\ skall
åligga att, ulan föregången anmälan af panneegaren, med ledning af de
till dem från vederbörande mantalsskrifvare insända förteckningar etc.
§. 28.
Förslaget till denna §., bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet,
är deremot återremitleradt af de två öfriga Riksstånden, efter anmärkningar
:
att all bränvinsbränningsredskap, sorn drifves med ånga, bör sammanföras
och beskattas uti en enda oell gemensam klass, såsom i reservationer utaf Grefve
af Ugglas och Herr Hesselgren blifvit föreslaget;
att pannervmdsafgiften bör förhöjas;
alt tariffen å samma afgift, enär den finnes behäftad med åtskilliga felaktigheter,
såsom missförhållanden uti beskattning de olika klasserna emellan, oriktig
progression af beskattningen inom samma klass och missräkningar, bör omarbetas;
att, enär i larifen ej finnes utsatt beskattning å pannor af större rymd än
90 kannors, ehuru, enligt 2:a momentet uti 20 §., fall kunna inträffa, då
pannerymdsafgift för ännu större kannelal skall påforas, afgiften för pannor utöfver
90 kannors rymd bör uträknas och i tarifen utsättas; samt
att det af Utskotten föreslagna tillägg, alt, när med serskildt tillstånd bränvinsbränning
idkas i förening med pressjästberedmng, pannerymdsafgiften skall för
bränvinsbränningen under den tid af året, då sådan eljest icke är tillåten, höjas
med 50 procent, bör utgå.
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851, 5 Sami., 2 Afd., 3 Höft. 2
10 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
Vid pröfningen af dessa anmärkningar torde, i forsla rummet, uppmärksamheten
böra fästas pä det numera allmänt bekanta förhållande, all afverkningsfnrmågan
bos den redskap, som drifves med ånga, är mest beroende af ångtrycket
och i ganska ringa man af sjelfva bränvinsbränningsredskapens konstruktion. Vid
ångbränning mäste följaktligen all i sådant hänseende af bränvinsbränningsredskapen,
till grund för beräkning af dess afverkning och beskattning, uppgjord klassifikation
förfela sitt ändamål. En sådan, nu befintlig, klassifikation bär ledt på
samma gång till minskning i den påräknade bränvinsbevillningen och till statsekonomisk
förlust. Bränvinsbrännare hafva allt mer och mer insett, att vid ångbränning
kan med bränvinspanna i tredje klass, genom begagnande af något
större ångpanna, på samma tid tillverkas lika mycket, som med bränvinspanna
af samma rymd i den fjerde. Också bafva bränvinspannorna i tredje klassen,
hvilka år 1842, första året den förordning egde tillämpning, hvarigenom nu gällande
klassifikation infördes, utgjorde endast 48 stycken, då pannorna i fjerde
klassen uppgingo lill 214, d. v. s. voro mer än fyra gånger så många, som de
i den tredje, sedermera efter hand så ökats i antal, att tredje klassens pannor
är 1849, det sista år, för hvilket uppgifter i detta afseende nu finnas hos Statskontoret
att tillgå, utgjorde 424, då deremot pannorna i fjerde klassen hade
nedgått till 63, d. v. s. utgjorde mindre än en sjettedel af dem uti den tredje,
hvilka under tidrymden från år 1842 till 1849 nära niodubblats, så att ett alldeles
omvändt förhållande emot tillförne då mera inträdt; utvisande kapitalräkningarne
till Rikshufvudboken för åren 1842—1848 samt de frän länen till Statskontoret
inkomna kronoräkenskaper för år 1849, för hvilket år kapitalräkningar
ännu ej äro uppgjorda, följande successiva förändringar uti antalet af de olika
klassernas bränvinsbränningsredskap.
o
År
1842
Antalet pannor utgjorde
i l:a kl 73,434. i 2:a kl. 1,714. i 3:
:e kl. 48.
i 4:e kl. 214. i 5:c kl. 8.
»
1843
70,089.
1,762.
54.
228. 10.
»
1844
70,013.
1,725.
108.
262. 5.
»
1845
63,645.
1,475.
157.
182. 3.
»
1846
52,965.
1,330.
206.
126. 2.
»
1847
49,407.
1,287.
264.
77.
»
1848
50,912.
1,444.
331.
85.
*
1849
48,810.
1,849.
424.
63.
Den
större vedålgång, som
eger rum
vid begå
gnande af tredje klassens
redskap, än då fjerde klassens användes, har bränvinsbrännaren ansett vara mer
Bevil/n.-, Lag- sami Allvi. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 11
än till fullo godtgjord genom den, i sädant fall, för vissa pannerymder till mer
än 100 och för andra till åtminstone 50 procent besparade pannervmdsafgiflen.
Landets skogar och statens inkomster hafva alltså på en gång fatt silla emellan.
Begagnandet af den tili femte klassens redskap hänförda s. k. dubbla pistoriska
apparaten, vid ångbräoning likaledes till afverkningsförmågan väsendtligast beroende
af större eller mindre ångtryck, har, till följd af den vid klassifikationen
densamma åsätta orimligt höga skatt, blifvit, såsom här ofvan synes, efter hand
helt och hållet öfvergifvet. Genom användandet af sådan redskap skulle dock en
stor, på samma gång moralisk och statsekonomisk, fördel kunna uppstå, enär derigenom
sprit kunde, i stället för bränvin, direkte från mäsken utdragas och sålunda
en vara åstadkommas, som, i stället alt inom landet förtäras, blcfve, såsom
afsättlig på verldsmarknaden, föremål för export. Denna redskap medförer dessutom,
vid sitt användande, en betydlig minskning i vedåtgången, jemte det den,
genom sin större förmåga, än annan redskap, att från mäsken utlaga spritämnet,
besparar säd och lemnar en mera spritfri och följaktligen för ladugården mera
sund drank. Då härtill kommer, att, ifall förslaget att i enda klass sammanföra
och beskatta all bränvinsbrännings-redskap, som drifves med ånga, varder antaget,
icke någon derigenom behöfver tvingas till förändring i sin redskaps konstruktion,
samt att de förändringar från tredje till fjerde klass, medelst tillsättande
af mäskvärmare, hvilka bränvinsbrännare då icke skola underlåta att sjelfmant
sig tillegna, vid inträdande efter hand af en på mera rationella grunder
hvilande bränvinsbränning, sedan de bär ofvan anförda binder derför ej längre
möta, icke komma att medföra betydlig kostnad, hafva Utskotten ej tvekat att
understödja ifrågavarande, af flera ledamöter inom Riks-stånden vid återremissen
förordade, förslag, och tillstyrka alltså Utskotten,
att ali bränvinsbränning med ånga sammanföres och beskattas
uti en enda och gemensam klass, med deri för all redskap
gemensamma föreskrifter.
I sammanhang härmed har hos Utskotten kommit under öfvervägande den
fråga, huruvida bifall bör tillstyrkas till det af Herr Hesselgren uti reservation
vid Betänkandet N:o 1 (pag. 27) framställda förslag till nya inskränkande föreskrifter,
beträffande bränvinsbrännings-redskaps konstruktion och redskapsdelars
relativa rymd, eller till införande af andra nya stadganden i samma syftning; —
och ehuru det ej kan bestridas, att, genom antagande af sådana föreskrifter,
pannerymden, synnerligen hos redskap, sorn drifves omedelbarligen med eld,
skulle vid beskattningen något närmare träffas; likväl, och som Utskotten befara,
12 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
alt, genom införande af föreskrifter beträffande rymdförhållanden emellan delar af
redskap, tillhörande klasser, hvilka för närvarande icke äro dylik begränsning
underkastade, den olägenhet skulle uppstå, att redskap, som man, på grund af
gällande författningar, gifvit dess nuvarande konstruktion, måste med betydlig
kostnad förändras, så vida icke bränvinsbrännaren skulle vilja underkasta sig att
få densamma till betydligt högre kannerymd uppmätt och beskattad, hafva Utskotten
ansett sig
icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag, eller att
andra nya inskränkande stadgande» i afseende å konstruktion
af bränvinsbrännings-redskap eller redskapsdelars relativa rymd
nu må införas.
Deremot, och i betraktande, huru svårt, om icke omöjligt, det är, dä fråga
är om ångbränning, att genom föreskrifter, angående bränvinsbrännings-redskaps
former och dess serskilda delars inbördes rymdförbfdlanden begränsa en afverkning,
som, på sätt redan är anmärkt, utaf en af sådana former och förhållanden oberoende
kraft, ångans, i så hög grad bestämmes, hurusom någorlunda visshet om
averkningen af sådan redskap svårligen torde kunna erhållas på annat sätt, än
antingen genom det med dem tillverkade bränvins uppmätning af, på statens bekostnad,
vid hvarje bränneri underhållne tjenstemän, en utväg, nog dyr uti ett
land, der tusendetals brännerier finnas, eller genom beräkning af mäske-karens
rymd, hvilken sednare, i främmande länder begagnade, utväg, sedan bränvinsbränningen
inom en kanske ej så aflägsen framtid hunnit att här i landet mera
ordna sig, äfven här torde komma att anlitas, och hurusom alltså fastställande
för en tilläfventyrs kort öfvergångsperiod af sådana, mera utförliga föreskrifter
rörande konstruktion af redskap, som drifves med ånga, och delars af sådan redskap
inbördes rymdförhållanden, — föreskrifter, de der, då mäskekarens rymd
lades till grund för beskattningen, ovilkorligen komme, såsom onödiga, att förfalla,
— skulle, utan att medföra någon egentlig kontroll, motverka öfvergången
till en mera rationell bränvinsbränning samt vålla kostnader och olägenheter för
den enskilde, utan motsvarande förmån för det allmänna, hafva Utskotten ansett
sig böra tillstyrka,
att för formerna af bränvinsbrännings-redskap, som drifves
med ånga, och för inbördes rymdförhållandena emellan delar
af sådan redskap, andra föreskrifter ej må fastställas, än de,
... sorn rörande hattens, med löst eller fastsittande rör, rymd
-
I
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-UtskoUcns Utlåtande, N:o 3. 13
förhållande till pannan uti 12 §. och beträffande lösa halsars
användande i 13 §. af nu gällande Förordning förefinnas.
Beträffande derefter frågan om den pannerymdsafgift, sorn bör åläggas redskapen
i den nu föreslagna klassen för bränvinsbränning med ånga; så, med afseende,
å ena sidan, derå att, jemlikt hvad här ofvan är föreslaget, full frihet blefve
lemnad bränvinsbrännaren i denna klass att konstruera sin redskap på det för
honom fördelaktigaste sätt, en frihet, hvaraf han tvifvelsutan komme alt sig begagna,
då derigenom, efter det all den redskap, som drifves med ånga, blifvit
sammanförd uti en gemensam klass, någon högre beskattning icke komme alt
uppstå, men med tillika, å andra sidan, fästad uppmärksamhet å så väl det förhållande,
alt en alltför hög skatt för ångbränning skulle, åtminstone till cn början,
anses alltför kännbart drabba sådan bränvinsbränning med redskap af tredje
klassens konstruktion, som jemväl derå, att det icke är rätt att, genom språng
i beskattning, våldsamt ingripa i förhållanden, tillkomna på grund af gifna lagar
och bestämmanden, hafva Utskotten, enär dessutom afgiften för ångbränning i
fjerde klassen är, sedan femte klassens redskap nu ej mera begagnas, den högsta,
som för närvarande utgår, och tillika den, som finnes bestämd för den
mellanliggande af de tre klasser, uti hvilka bränvinsbränning med ånga nu ur
tillåten, ansett sig böra hemställa,
att pannerymdsafgiften för den klass af redskap, hvilken
kommer alt omfatta bränvinsbränningen med ånga, må utgå
i likhet med den afgift, som uti nu gällande Förordning
är fastställd för fjerde klassens med ånga drifna redskap.
Sedan härmed det vid återremissen framställda yrkande af förhöjning i
pannerymdsafgiften blifvit af Utskotten besvaradt, hvad den bränvinsbränning beträffar,
hvilken drifves med ånga, bör utlåtande meddelas i frågan, huruvida
sådan förhöjning bör ega rum för bränvinsbränning, som drifves omedelbarligen
med eld; och som för det förra slaget någon egentlig förhöjning i beskattningen
nu icke blifvit tillstyrkt, helst, på sätt redan är yttradt, den nu
föreslagna uppflyttningen till beskattning i fjerde klass af nuvarande tredje
klassens ångredskap fullt motsvaras af den frihet i afseende på redskapens
sammansättning, som blifvit den medgifven, hvilken med ånga idkar bränviusbränning,
och hvaraf för honom förmånen ytterligare ökes genom den åtföljande
större säkerheten att icke genom kommande föreskrifter rörande konstruktion
och rymdförhållanden tvingas till omgörande af sin redskap, anse
14 Bevilbi.-, Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
Utskotten (let icke vara med billighet öfverensstämmande, att skatten nu fÖrhöjes
för det sednare slaget af brunvinsbrunning, utan tillstyrka Utskotten,
att pannerymdsafgiflen för den redskap, som drifves omedelbarligen
med eld, varder oförändrad bibehåilen.
Mot tarifen å pannerymdsafgiflen hafva visserligen åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda, rörande missförhållanden uti beskattningen de olika klasserna
emellan, olika progression af beskattning inom samma klass äfvensom missräkningar;
men enär hvad uti de två första hänseendena blifvit anmärkt icke kan aflijelpas,
med mindre än att skatten för vissa klasser och kannerymder betydligen
ökas oeh för andra deremot nedsättes, en sådan omhvälfning åter af tarifens alla
förhållanden icke öfverensstämmer med de grundsatser, Utskotten här ofvan uttalat,
och Utskotten desto mindre finna skäl att den föreslå, som icke beskattningen
å någon redskap torde kunna anses tryckande, då redskapens afverkningsförmåga tages
i betraktande, samt, hvad de anmärkta missräkningarna beträffar, desamma,
hvilka förelupit vid uträknandet af den år 1848 antagna pannerymdstarifen, som
alltifrån del årets utgång ländt till efterrättelse för debitering af skatten å bränvinsbränning,
ingenstädes öfverstiga en skilling,
anse Utskotten den nu gällande tarif å pannerymdsafgiften för
närvarande icke böra, såsom yrkadt är, omarbetas.
Vidkommande dernäst frågan, om uti tarifen å pannerymds-afgiften bör ut
„
sättas afgift för pannor utöfver 90 kannors rymd; så ehuru, på sätt anmärkt är,
enligt 2 mom. i 20 § fall kunna inträffa, då en sådan afgift skall påföras; likväl,
och som uträkningen då later, med ledning af proportionerna emellan de närmaste
pannerymderna, utan svårighet sig verkställa, och den alltså lika litet be
höfver
för sådant fall vara lill sitt resultat i tarifen utsatt, som den ansetts be
höfva
vara det för den serskilda händelse, som omförmäles i 29 §., att Kongl.
Maj:t för stad tillåter större pannerymd än 90 kannor,
anse Utskotten sig sakna skäl tillstyrka, att i tarifen å pannerymds-afgiften
utsättes afgift för pannor utöfver 90 kannors
rymd.
Hvad beträffar yrkandet, framstäldt inom Borgareståndet, om uteslutande af
det tillägg, att, när med serskildt tillstånd bränvinsbränning idkas i förening med
pressjästberedning, pannerymds-afgiften skall för bränvinsbränningen under tid af
året, då sådan eljest icke är tillåten, höjas med 50 procent; så har väl till stöd
för ett sådant yrkande blifvit anfördt, att det tillstånd till begagnande af bränvinspanna
vid pressjäst-beredning , sorn af Kongl. Maj:t i serskilda fall meddelas,
Bevilln.-. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 15
ej skulle berättiga lill bränvinsbräuning hela året om, och att, om så vore händelsen,
pannerymds-afgiften ej borde höjas för den lid af året, då bränvinsbränning
i allmänhet icke är tillåten; men emedan, på sätt Utskotten numera inhemta!,
det just är tor tid, då bränvinsbränning eljest icke är tillåten, som tillstånd
att vid pressjäslberedning begagna bränvinspanna sökes och meddelas, och sådant
tillstånd hittills icke blifvit meddeladt, der ej pä grund af innehafvande jord rättighet
till bränvinsbränning redan förut egt rum, samt dessutom de skäl, Utskotten
tillförene åberopat för förhöjning af pannerymds-afgiften uti det i §:n förutsatta
fall ej synas vara genom ofvan anförda anmärkningar förringade, tillstyrka Utskotten,
att ett stadgande i samma syftning, som det ifrågavarande,
varder i Förordningen infördt, men uppstäldt i närmare öfverensstämmelse
med de ordalag, som vanligen begagnas uti de
resolutioner, hvarigenom, i serskilda fall, Kongl. Maj:t meddelar
sökande tillstånd alt under tid, då bränvinsbränning icke
är i allmänhet medgifven, för beredning af pressjäst begagna
bränvinspanna af viss rymd;
hvarjemte, till förekommande af den utaf stadgandet i sista momentet, angående
förhöjning uti pannerymds-afgiften i fall, som der omförmäles, att pannerymd är i
två pannor fördelad, möjliga misstydning, hvartill tarifens öfver pannerymds-afgiften
nu föreslagna förändrade uppställning kunde gifva anledning, alt nämligen detta
stadgande vore jemväl å den s. k. dubbla pistoriska apparaten tillämpligt, Utskotten
anse
ett tillägg i slutet af sista momentet böra meddelas.
I öfverensstämmelse med hvad nu är anfördt, föreslås följande redaktion för
§. 28.
Med bibehållande af de i 28 §. af Kongl. Förordningen den 13 Oktober
1848 antagna grunder för beskattningen af bränvinsbränning med
sådan redskap, sorn drifves omedelbarligen med eld, men med utsättande
af en gemensam och i likhet med den uti högstberörde Kongl. Förordning
för fjerde klassens redskap, som drifves med ånga, bestämd pannerymdsafgift
för ali med ånga drifven redskap, kommer skatten för bränvinsbränningen
att utgå efter nedanstående tarif som bestämmer afgiften för hvarje
klass af bränvinsbränning sr edskap under sex månaders bränningstid.
16 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
Tarif på pannerymdsafgiften.
Panncrymd.
Med eld.
Med ånga.
i:a klassen.
2:a klassen.
3:e klassen.
4:e klassen.
S:e klassen.
6:e klassen.
K:r
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
10
3
0
4
33
18
36
49
11
225
—
240
11
3
21
5
33
23
34
61
5
247
24
264
—
12
3
36
6
36 29
12
74
12
270
—
288
—
13
4
3
7
44
| 35
0. s.
16
v.
88
31
292
24
312
Bränvinsbränning må ej idkas ined pannor under 10 kannors rymd.
För dem, som anmäla sig afl under kortare lid än sex månader
utöfva bränvinsbränning, blifver den i tar ifen utförda afgift i förhållande
till b ränning st iden förminskad.
Ilar någon erhållit serskildt tillstånd att, för beredning af pressjäst,
begagna bränvinspanna under tid af året, när bränvinsbränning
icke är i allmänhet medgifven, och på grund deraf bränvinsbränning
då idkar, erlägga för den lid pannerymdsafgift förhöjd
med 50 procent.
Då någon å en tomt, eller i en byggnad eller under samma tak
eller å samma egendom begagnar flera pannor till bränvinsbränning,
hvilkas rymd, enligt §. 9, skall sammanslås för debiteringen, iakttages
härvid, dels alt kokrummet icke afdrages af hvardera pannan,
utan af sammanslagna pannerymden, dels att tillökning i skatt för
måskvärmare eller rektifkalionsapparat, eller anbringandet af båda
delarna, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater
begagnas. Den sålunda uträknade afgiften för sammanslagna
pannerymden skall höjas med 33 * procent, om den är fördelad i
2:ne pannor, med 665, om den är fördelad i 3:nc, med 100 procent,
om den är delad i 4, 0. s. v. Dock må förhöjningen för i 2
pannor fördelad panncrymd icke påföras den s. k. dubbla pisloriska
apparaten.
S. 35.
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 17
§• 35-
Denna §, bifallen af Preste- och Bondestånden, är återremitterad af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet, på grund af gjorda anmärkningar vid den
Por 3 momentet deri föreslagna, så lydande, redaktion:
”Uti alla i denna och nästföregående § omförmälda fall” (nemligen af oloflig
brännvinsbränning) ”vare de vid förseelsen nyttjade redskap och det vid beslagslillfallet
befintliga, olofligen tillverkade bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras,
fdrbrutna; och vare den, som tredje resan begår någon af dessa förbrytelser,
derjemte för Iva år förlustig rättigheten alt bränvin tillverka.”
Mot denna redaktion är anmärkt,
att väl det motsvarande gamla stadgandet, att allt det i bränneriet vid beslagslillfället
befintliga bränvin vore förbrutet, möjligen kunde föranleda dertill,
att den, som beträddes med oloflig bränvinsbränning och vid hcslagstillHillet i sitt
bränneri förvarade Iofligen tillverkadt bränvin, blefve fråndömd såväl detta som
det olofligen tillverkade, men att det nya stadgandet åter skulle hafva till följd
att, i anseende till svårigheten för en åklagare att visa huru stor del af det
bränvin, som vid beslagstillfället anträffades å det ställe, der oloflig bränvinsbränning
egde rum, var olofligen tillverkadt, förbrytaren i de flesta fall finge behålla
en stor del af den påräknade vinsten utaf sin förseelse, hvarföre det gamla
stadgandet borde bibehållas;
att uttrycket: ”det vid beslagstillfället befintliga bränvin” vore otydligt, enär
derigenom icke utmärktes stället, hvarest bränvin borde påträffas, för att kunna
förbrutet anses; samt
att den hårdhet i tillämpningen, hvartill uppställningen af det gamla stadgandet
kunde leda, skulle kunna mildras derigenom, att man tillerkände bränvinsbrännaren
bevisningsrält i afseende å sådan del af det i bränneriet befintliga bränvin,
som vore Iofligen tillverkadt.
I anledning häraf få Utskotten, med frånträdande af sitt förra förslag,
tillstyrka,
att, med bibehållande i öfriga delar af den föreslagna 35 §,
sista momentet deri må erhålla följande lydelse:
Uti alla i denna och nästföregående §§ omförmälda fall vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det uti bränneriet samt dertill hörande
förvaringsrum vid beslagstillfället befntliga bränvin, jemte de käril,
Bih. lill B. St. Prof. 1850 & 1851, 5 Samt. 2 Afd. 3 Haft. 3
18 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv, och Ekon.-Utskottens Utlåtande, !S:o 3.
hvari det förvaras, förbrutna; giller egaren styrka, att någon del af
det uti sådan lägenhet befintliga bränvin är lofligen tillverkadt, blifve
dock denna del från beslaget fritagen; vare ock den, sorn tredje resan
begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för två år förlustig
rättigheten att bränvin tillverka.
37 §’
bifallen af Bonde-ståndet, är af de öfriga Riksstånden återremitterad, och är mot
det bär föreslagna nya 2:dra moment, lydande sålunda:
”Skulle den, som med serskildt tillstånd idkar bränvinsbränning i förening
med pressjästberedning, öfverträda eller icke uppfylla de vilkor, hvarunder tillståndet
blifvit lemnadt, straffes han, såsom för oloflig bränvinsbränning, enligt
34 § och 35 § 5 morn., och vare dessutom den erhållna rättigheten förlustig,”
anmärkt, att detta stadgande icke öfverensstämmer med de resolutioner, lill ordalydelsen
här ofvan vid 28 § anförda, genom hvilka, i serskilda fall, Kongl. Maj:t
meddelar tillstånd till begagnande af bränvinspanna vid pressjästberedning under
tid, då bränvinsbränning icke är i allmänhet tilläten; att, enär ifrågavarande stadgande,
likasom det motsvarande i 28 §, icke vore att betrakta annorlunda än
blott och bart såsom prejudikat på bränvinsbränning under sommarmånaderna, stadgandet
borde utgå, samt alt, till förekommande af missbruk utaf den rättighet
till bränvinsbränning, som blefve tillverkare af pressjäst förlänad, borde bland annat
tydligen utpekas de skyldigheter, som åtföljde sådan rättighet; och har, vidkommande
det ansvar och öfriga påföljder, som borde bestämmas för öfverlrädande
eller icke uppfyllande af de vilkor, hvarunder tillståndet till begagnande af bränvinsbrännings-redskap
vid pressjäst-beredning blifvit mcddeladt, man, å ena sidan,
ansett den påföljd, alt rättigheten vore förverkad redan första gången förseelse egde
rum, vara, vid jemförelse emellan §ns första moment och det nu förevarande,
alltför strängt, men, å andra sidan, påyrkat tillämpning af det bötesansvar, som
i §ns första moment linnes bestämdt.
Hvad sålunda blifvit anfördt och anmärkt hafva Utskotten öfvervägt, hvarjemte
Utskotten, förutan hvad redan är omförmäldt, beträffande lydelsen af ofvannämnde
tillstånds-resolutioner inhemtat, att i desamma vanligen bestämmes rymden
af den bränvinspanna, hvars begagnande tillätes och för hvilken skall erläggas
bevillningsafgift efter samma grund som för vanlig bränvinsbränning, samt för
öfrigt stadgas följande vilkor, nämligen: dels att denna panna icke må vara af
sådan beskaffenhet, att den kan hänföras till fenrte klassen af bränvinsbrännings
-
Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 19
redskap, dels att pressjäst-beredningen, under den tid bränvinspannan användes,
oafbrutet af sökanden idkas ocb jäst af ändamålsenlig beskaffenhet ständigt finnes
hos honom för ortens behof tili salu, hvaröfver sökanden bör bos kronobetjeningen
derstädes månadtligen förete af trovärdige personer utfärdade betyg, allt vid påföljd,
i annat fall, alt den serskilda rättigheten till bränvinsbrännings-redskaps begagnande,
emot missbruk hvaraf kronobetjeningen eger hålla band, varder förverkad och sökanden
dessutom underkastad det ansvar, som för oloflig bränvinsbränning författningsenligt
eger rum; och anse sig Utskotten, vid hvad sålunda förekommit, böra,
med frånträdande af sitt förra förslag, föreslå,
att, med bibehållande af Usta momentet i 37 §, 2:dra momentet
deri må erhålla följande lydelse:
Har någon erhållit serskildt tillstånd att, för beredning af pressjäst, begagna
bränvinspanna under tid, då bränvinsbränning icke är i allmänhet medgifven, och
på grund deraf bränvinsbränning under sådan tid idkar, men dervid öfverträder
eller icke uppfyller de vilkor, hvarunder tillståndet blifvit lemnadt, ansvara såsom
för oloflig bränvinsbränning efter 34 §, bote dessutom 500 R:dr och vai'e den serskilda
rättigheten till begagnande af bränvinsbrännings-redskap förlustig.
Vid 37 § bar derjemte inom Borgare-ståndet blifvit framställd den anmärkning,
att väl i 34 § upptogs det fall, att den, som var till bränvinsbränning berättigad,
brände eller distillerade bränvin med större eller annorlunda beskaffad
redskap, än till begagnande hvaraf lian var berättigad, och uti Usta momentet af
nu förevarande § det fall, att den, som var tili omdistilleriug af bränvin efter
serskildt tillstånd berättigad, missbrukade sin dislilleringsrält till bränvinsbränning,
men att ingenstädes i författningen bestämdes ansvar för den, som, då han på
grund af serskildt tillstånd, hvilket enligt 33 § kan i serskilda fall af Kommers
kollegium
meddelas, utöfvade distillering af rått bränvin, sin distilleringsrätt på
det sätt öfverskred, att han nyttjade distilleringspannor till större rymd eller antal,
än tillåtet var; och hafva, med anledning af hvad sålunda är rätteligen anmärkt,
Utskotten
funnit nödigt tillstyrka ett tillägg i 3:dje momentet, hvilket
moment, till följd deraf komme att lyda sålunda:
Apothekare, sorn för pharm aceulisha behof nyttjar distillering spannor
lill större rymd eller antal, än tillåtet är, böle 50 Hulr. Lag samma
vare för den, sorn, då han pä grund af serskildt tillstånd utöfvar distillering
of rått bränvin, sin distillering srättighet sålunda öfver skrider; och
vare denne dessutom rättigheten förlustig.
20 Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besv. ock Ekon,<r UlskoHens Utlåtande, N:o 3,
§ 43.
Utskotten hade föreslagit, dels att från Usta momentets första punkt, lydande
i förordningen sålunda:
”Försäljning af bränvin under en kanna vare, så i stad som på landet, icke
”lofgifven på andra ställen, än sådana gästgifvaregårdar, samt värdshus, källare
”och andra tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen derjemte
”mäste vara att tillgå,”
ordet ”sådana” blefve uteslutet, dels ock att i §:n infördes ett nytt moment al
följande lydelse:
”Burskap å bränvinsförsäljning i minut må hädanefter icke beviljas. Dock
”må nuvarande innehafvare deraf samt enkor efter sådana borgare, under iakttagande
af i denna författning gifna föreskrifter, tillgodonjuta de rättigheter, som
”med burskapet blifvit dem tillförsäkrade.”
Dessa förslag äro bifallna af Bonde-ståndet, men ogillade af Ridderskapet och
Adeln, som beslutit bibehålla §:n vid dess nuvarande lydelse; och är frågan om
hela §:ns innehåll och redaktion återremitterad af Preste- och Borgare-stånden,
efter anmärkningar,
att det borde vara hvar och en till handel berättigad äfvensom tillverkare af
bränvin tillåtet, att af bränvin sälja minst \ kanna, på det att besök på krogen
ej matte blifva nödvändigt för den, som åstundade detta mindre qvantum, men
hvarken ville eller kunde på en gång tillhandla sig en hel kanna;
att, i fall sådant ansåges icke böra i allmänhet medgifvas, det åtminstone
borde finnas med billighet öfverensstämmande, att den rättighet, Stockholms stad
nu äger, att låta genom ett distilleringsbolag hålla bränvin till salu under en
kanna, blefve utsträckt till Rikets öfriga städer, så att på hvarje stads myndighet
finge bero att tillåta försäljning af minst \ kanna i öppen salubod, med förbud
för säljare att tillåta förtäring på stället af det bränvin, som sålunda föryltrades;
att
det af Utskotten från 1 momentet uteslutna ordet ”sådana” framför ”gästgifvaregårdar”
borde, för tydlighetens skuld, der åter införas;
att det nya 2:dra momentet, angående burskap å bränvinsförsäljning i minut,
borde utgå, enär dels stadgandet i allmänhet vore främmande för ifrågavarande
lagstiftning, dels andra punkten deri syntes gå ut på att befria innehafvare
af sådant burskap från skyldigheter, sorn inom kommunen åläggas andra bränvinsminutörer,
men till hvilken befrielse all anledning saknades, då de förres burskapsrätt
endast vore att härleda från den ekonomiska lagstiftningen och de således
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 21
mäste vara underkastade alla de förändringar, denna kunde finnas böra undergå 5
samt
att Utskotten borde föreslå, till intagande uti förevarande §, en sådan föreskrift,
hvarigenom olägenheterna af landthandlares befattning med försäljning af
starka drycker kunde undanrödjas.
Utskotten, som öfvervägt hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrka,
att, med uteslutande af det föreslagna nya momentet samt
med §:ns bibehållande i allo, sådan den förefinnes uti nu gällande
förordning, densamma må lyda sålunda:
Försäljning af bränvin under en kanna vare, så i stad som på landet, icke
lofgifvenpå andra stullen, än sådana gästgifvareg år dar, samt värdshus, källare
och andra tillåtna näringssthillén, hvarest mat alltid och ovilkorligen derjemte
måste vara att tillgå. Ar gästgifv ar ehållning en fördelad emellan flera
åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åbo, som efter tur gästgifveriet
besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt kunna till underhafvande
och sådana personer, som hos dem förrätta arbete, försälja ett ringare qvantum,
men ieke under en fjerdedels kanna åt en hvar.
Konungens Befallningshafvande ega att, efter Magistratens och Stadens
Äldstes hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga
antal af värdshus, källare, spisqvarter eller andra näringsställen, der, på
sätt här ofvan stadgadt är, bränvin må utminuteras, och hvilkas antal bör
vara så inskränkt, som möjligt är; skolande Magistraten noga tillse att
till dylik näringsrätt antagas och bibehållas endast tjenlige, ordentlige och
välfrejdade personer, hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande,
eller densamma i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Konungens Befallningshafvande att å landet
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande Pastor
och Socknemän, samt, der så anses nödigt, äfven Häradsrätt blifvit
hörde, meddela tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer tillstånd,
under ofvannämnde vilkor, till enahanda försäljning af bränvin, på
obestämd tid, men icke utöfver ett år, å ett eller unnat ställe, vid
segelled samt vid sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar,
allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar,
vid allmänna lands- och farväg ar; och ege Konungens Befallningshafvande
derjemte, att vid förutvarande innehafvares afgång, eller då näring
srättigheten af desse förverkas, eller på derom af Pastor och Sockne
-
22 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
män gjord anmälan, efter omständigheterna, omflytta eller indraga öfverflödiga
värdshus, spisqvarter och andra näringsställen. Pastor ä landel
vare pligtig att hvarje år, vid Valborgsmässo-sockenstämma, inhemta Socknemännens
yttrande, huruvida något värdshus, spisqvarter elter annat näringsställe,
med ofvannämnda minuteringsrättighet, inom socknen bör indragas,
och i sådan händelse göra anmälan derom hos Konungens Befallningshafvande.
Om vid grufvor, större bruk och herregårdar samt manufakturist',
värdshus för resande erfordras, och rättighet åstundas att ander förutnämnda
vilkor der utminutera bränvin, skall tillstånd för inrättande af
dylika värdshus sökas hos Konungens Befallningshafvande, sorn, efter Pastors
och Socknemännens hörande, derom förordnar.
Genom de i denna Förordning gifna stadganden om bränvinsförsäljning
afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som distillering sbolaget
i Slockholm, enligt kontrakt, tillkommer.
§§. 44 och 45.
Utskottens förslag till dessa §§. äro af Borgareståndet återremitterade ; men
sorn de blifvit af öfriga Riksstånden bifallna,
lärer återremissen icke kunna till någon Utskottens åtgärd
föranleda.
§. 47.
Förslaget till denna hvilken, enligt detsamma, skulle börjas sålunda:
”Under sön- och andra helgedagar må bränvin ej försäljas i parti, och i minut
endast å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen vid måltider”, ur
bifallet af Preste- och Bondestånden, men återremitteradt af Ridderskapet och
Adeln samt Borgareståndet, efter anmärkningar,
att hvad af §:n bär ofvan är anfördt icke skulle vara språkriktigt uttryckt;
att någon verkligen giltig grund icke torde kunna utfinnas, hvarföre partihandel
med bränvin skulle anses annorlunda, än partihandel med andra varor;
att det föreslagna förbudet mot partihandel lätteligen skulle kunna leda till
missförstånd, enär t. ex. en handlande eller bränvinslillverkare, som fått anbud
på ett parti bränvin, men med vilkor att affären afslutades med näst afgående
post, skulle, i fall denna post afginge å sön- eller helgedag, kunna anses vara af
Bevil/n.-, Lag- sami Allm. Besn. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 23
forburfet hindrad att antaga det honom gjorda anbud, såvida han icke ville underkasta
sig det i §:n stadgade ansvar;
att, enär af förbudet att å helgedag försälja bränvin i minut annorledes än
vid måltider, jemfördt med hvad 56 §. innehöll derom, att hvad i författningen
fanns stadgadt om utminutering af bränvin gähle äfven för andra brända och distillerade
drycker, följde, att å belgedags-eftermiddagarna all beskänkning af punsch,
toddy m. in. dylikt å värdshus och sclnveitzerier vöre förbuden, men ett sådant
förbud, såsom stridande mot seder och bruk, vore omöjligt att genomföra, en viss
tid, t. ex. klockan 5 eller 6 eftermiddagen, måtte bestämmas, efter hvilken utminutering
af spritdryck finge ske utaf den, som i öfrigt var till en sådan minu
tering
berättigad; samt
att, i fall den i början af förevarande §, till förbud mot partihandel med
bränvin å helgedag, föreslagna nya redaktion antoges, nödigt vore att §:n vid
slutet erhölle en förändrad redaktion, så alt partihandel å helgedag icke ansåges
medföra förlust af näringsrättighet.
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt, få Utskotten, under erinran
hurusom med partihandel af bränvin, enligt förevarande förordning, förstås
hvarje försäljning af sådan vara, endast den ej lill qvantiteten understiger en
kanna, med vidblifvande i sak af sitt förra förslag, deri tillstyrka endast den redaktionsförändring,
hvartill den sista bland anmärkningarna föranleder, och alltså
för 47 § föreslå följande lydelse:
Under sön- och andra helgdagar må bränvin ej försäljas i parti, och i
minut endast å gästgifvareg år dar och andra tillåtna minuleringsställen vid
måltider; och böra alla minutering sställen under gudstjcnslerna vara tillstängda.
Bryter någon häremot, plikle första gången 20 r.-dr. Sker sådan
förbrytelse andra gången eller oftare, bote förbrytaren 40 r.-dr hvarje gång;
och vare, med undantag af gästgifvare, hvar, som är till bränvinsniinutering
berättigad, men tredje gången sin minutering srätt, på sätt nu sagdt är,
olagligen utöfvar, näringsrättigheten för alltid förlustig.
§ 49-
Utskotten hade för denna § föreslagit följande redaktion:
”Beträdes någon, under den lid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje gång, lian
derför lagföres, plikta det belopp, sorn för den ololliga bränvinsförsäljningen, efter
dess särskilda art och beskaffenhet, blifvit bestämdt.”
24 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
Detta förslag iir bifallet af Borgare- och Bonde-stånden, men ogilladt af Ridderskapet
och Adeln samt återremitteradt af Preste-ståndet, efter anmärkningar,
att förslaget afveke från den grundsats, som var antagen ej blott uti den nu gällande
49 § utan äfven i 41 §, sådan denna § blifvit af Utskotten föreslagen,
att nämligen ansvar bör ådömas för hvarje gång förbrytelse sker, äfvensom att
det nya stadgandet skulle hafva till följd att å landet icke någon skulle kunna
mer än en gång vid hvarje ling ådömas det för oloflig bränvinsminutering stadgade
bötesbelopp.
Då Utskotten, för sin del, finna uttrycket: ”hvarje gång han derför lagfores”
liktydigt med: ”hvarje gång stämning derför uttages och honom delgifves,” samt
att följaktligen, i fall för tjugo serskilda förbrytelser af ifrågavarande art lika
många instämningar ägde ruin till ett och samma ting och den tilltalade till alla
förbrytelserna ansåges saker, jemväl tjugofaldiga höler måste enligt det föreslagna
stadgandet honom ådömas, hafva utskotten, med tillika fästadt afseende å olikheten
emellan de uti 41 och 49 §§ omformälda förbrytelser, af hvilka den, som
förekommer i förra §:n, kan föröfvas blott en gång hvarje helgedag, men den i
sednare §:n omförmälda åter flera gånger hvarje så väl sokne- som helgedag, ansett
sig
böra vidblifva sitt, af tvänne Riks-stånd gillade, förslag i
denna del.
§ 56-
Följande redaktion var för denna § föreslagen:
”Allt hvad i denna författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin,
gäfle äfven för andra brända eller distillerade in- eller utländska, spirituösa
drycker.”
Preste- och Bonde-stånden hafva bifallit detta förslag; men detsamma har
blifvit af de öfriga Riks-stånden återremitteradt, efter anmärkningar,
att, enär lagstiftningen i allmänhet icke uppfyllde sitt ändamål, om den ej
motsvarade vanor och seder hos det folk, på hvilket den borde tillämpas, hvilket
gällde isynnerhet för den ekonomiska lagstiftningen, der sed och bruk företrädesvis
förtjente afseende och der man troligen fåfängt skulle söka stämpla såsom
brott hvad vanan och seden ansett för lofligt och tillåtet, samt ett sådant förhållande
ägde rum i afseende å den försäljning, som bär var i fråga, helst i de fle
sta
handelsbodar arrak, punsch och konjak öppet och oförbehållsamt föryttrades buteljvis,
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3, 25
leljvis, och åklagare i allmänhet ansåge rättigheten till en sådan försäljning häfdvunnen,
så att högst sällan åtal derå skedde, ifrågavarande stadgande borde sålunda
ändras, alt för den, som till bränvinsminutering ej blifvit serskildt berättigad,
ansvar såsom för oloflig bränvinsminutering skulle vid försäljning af andra brända
och distillerade drycker ega rum endast i den händelse, alt sådana drycker af
honom såldes i mindre qvantitet än { kanna eller på butelj af samma rymd; och
att, då man egde rättighet att på buteljer införtulla utländska spirituösa
drycker, man ock borde vara berättigad att dem buteljvis föryttra.
Som grunden för de i förordningen meddelade förbud emot utminutering, i
vissa fall, af bränvin eger tillämpning jemväl på sådan försäljning af andra, vare
sig in- eller utländska, spirituösa drycker, anse sig Utskotten
böra vidblifva sitt till förevarande § afgifna förslag.
I öfverensstämmelse med den förändring i redaktion, som blifvit tillstyrkt för
18 § 2 mom. i sammanhang med förslaget att i en enda och gemensam klass
sammanföra all bränvinsbränning med ånga, tillstyrka Utskotten,
att från det formulär lill mätnings- och stämplingsbevis, hvilket
bör förordningen bifogas, orden: ”med (utan) ång-apparat”
varda uteslutna.
Slutligen bär bos Utskotten under pröfning kommit ett af Doktor Sandberg
bos Preste-ståndet väckt, återremissen till Utskotten föl jäktigt, förslag, att för tillverkning
och minutering af bränvin må, förutan den till statsverket ingående bevillning,
erläggas lill fattigvården en serskild afgift, motsvarande U nämnde bevillning,
hvilken serskilda afgift borde uppbäras ocb redovisas på samma sätt och
emot samma arfvode, sorn folkskoleafgifterna, af länsstyrelserna fördelas emellan
fattigvärdssamhällena, i förhållande till hvartderas folkmängd, ocb af fattigvårdsstyrelserna
i ränterierna afhemtas.
Ehuru Utskotten anse detta, af flera ledamöter inom Preste-ståndet biträdda,
förslag förtjena serdeles uppmärksamhet, hafva dock Utskotten, enär den af Doktor
Sandberg vid Riksdagens början väckta, i Utskottens Betänkande N:o 1 kortliden
omförmälda, motion i samma syftning icke. hos något Riksstånd vunnit bifall,
ansett sig
ej böra nu tillstyrka antagandet af ifrågavarande förslag.
Slockholm den 8 Juli 1851.
Bih. till B. St:s Prof. 5 Sami. 2 Afd. 3 Haft.
4
28 Berntin.-, Lag- sami Allm. Besv. och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:n 3.
Reservationer:
af Grefve Gyldenstolpe, A. G. ”Emot de sammansatta Utskottens beslut, att i
en enda klass sammanföra och beskatta all bränvinsbränning, sorn med anga bedrifves,
får jag mig reservera. Genom denna åtgärd har den skatt, som hittills
drabbat sådan sammansatt redskap, som lill 5:te klassen i nu gällande förordning
skall hänföras, och hvilken skatt genom sitt höga belopp lyckats att förhindra dylik
redskaps användande samt dymedelst afvända en ökad (lod af bränvin, blifvit
nedsatt till hälften, så alt en 10 kannors panna, som hiltills varit påförd i skatt
480 R:dr, skulle framdeles erlägga blott 240 Hulr, en 30 kannors panna, nu påförd
1,440 Hulr blott 720 Hulr, cn 00 kannors panna, nu åsatt 2,880 R:dr,
blott 1,440 Rulr och en 90 kannors panna, nu beskattad med 4,320 Hulr, en
dast
2,160 Rulr. Denna så högst betydliga uppmuntran ät den redan visserligen
icke vanlottade fabriksbränvinsbränningen, anser jag skulle hafva lill följd en
ökad bränvinstillverkning och en minskad statsinkomst. Jag lar derföre, med instämmande
i den del af Utskottens förslag, sorn afser beskattningen af l:sta, 2:dra,
3:dje och 4:de klassens redskap drifven med ånga, vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer må besluta, att Usta, 2:dra, Salje och 4ule klassernas
redskap, sådana de i sammansatta Utskottens Betänkande blifvit
föreslagna, skola, då de till bränvinsbränning med ånga begagnas, erlägga
den pannerymdsafgift, som i nu gällande förordning finnes utsatt
för 4:de klassens redskap med ånga, men att beskattningen för ö:te
klassens redskap med ånga skall oförändrad bibehållas.”
af Grefve IVirsén, A. E. ”Emot de förenade Utskottens beslut, att i en
gemensam klass, med lika beskattning, sammanföra ali bränvinsbränning med ånga,
får jag mig vördsamt reservera.
Detta afvikande ifrån Utskottens förra beslut, anser jag serskildt hafva varit
med vanlig praxis mindre öfverensstämmande, enär vid frågans behandling i Riksstånden,
såväl Ridderskapet och Adeln, som Bonde-ståndet, godkänt Utskottens förslag,
att bibehålla den i nu gällande bränvins-förordnings 28 § bestämda klassfördelning
och beskaltningsgrund. Att låta en näring orubbad ordna sig på det
för dess bedrifvande ändamålsenligaste sätt, tyckes numera ej vara det rätta, och
ehuru begäret att ständigt omskapa bränvins-författningen visserligen ej är nytt,
anser jag likväl den bär ifrågavarande förändringen i så många hänseenden skadlig
både för det allmänna, för den enskilde och för det mål, dit man, efter min
Bevilln.-, Lag- sami Allni. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3. 27
uppfattning', rätteligen bär sträfva, •— att jag tror det icke sakna vigt om, vid
sakens slutliga behandling, afseende fastades vid följande förhållanden.
Då jag utgår ifrån den åsigt, att staten, så snart den lemnar medgifvande
att inom landet fabricera en vara, den må 1111 kallas bränvin eller hvad som helst,
bör inskränka sitt åtgörande lill ordnandet af en rättvis och jemn beskattning å
näringen, synes mig Utskotten nu hafva uppställt en princip, som förer på
bell andra vägar. Utskotten hafva, i en nog långt drifven omskapningsanda, velat,
med undergräfvande af ali husbehofsbränning, i bast framkalla en allmän rationel
fabriksbränning, dervid förbiseende, att aldrig någon beskattning å bandteringen
blifvit föreslagen så ojemn inom samma klass, som den, hvilken nu är i fråga för
den 6:le eller ångklassen, äfvensom alt all konseqvens med föregående Ständers
åsigler i ämnet blifvit lemnad å sido, i det man nu vill med 100 procent
nedsätta skatten för all s. k. konstbränning. Denna tillfälliga, men föga uppriktiga,
ömhet för fabriksinteresset synes mig icke lagstiftningen värdig, då man tydligt
finner meningen vara, att genom fabriksbränningens uppblomstrande uttränga
den visserligen i statsekonomiskt hänseende mindre ändamålsenliga, men dock i
mångtusende personers näringsförhållande ingripande, husbehofs-bränningen, för att
derefter, när denna sednare försvunnit, hafva fria händer att lägga hvilka band på
den förra man vill. Genom antagande af den 4:de klassens beskattning till gemen
sam
norm för all afgift å ångbränning, uppslår väl det naturliga förhållande, att den för
stunden så illa anskrifna 3:dje klassen kommer att praktiskt försvinna, men deremot
flertalet af 4:de klassens fabrikanter alt genast kasta sig in i 5:te klassen, för att der
anställa en af lagstiftningen framkallad täflan till producerande af det högsta möjliga
qvantum bränvin, mot en skatt, som lill statskassan inbringar ojemförligt mindre än
nu, i proportion emot det kanntal, som tillverkas. Billigtvis må man derföre fråga:
är det politiskt klokt alt framkalla öfverproduktion af en skadlig vara och dertill, åtminstone
för några år, eftergifva en del af skatten?
Hvad producenten beträffar, har han, om han är husbehofshrännare eller drifver
sitt verk med eld, att emotse en snar undergång af en näring, hvarmed,
mången sammanknippat, ej utan mogen beräkning, sin landthushållning. Tillhör
han åter ångbrännarnes antal, ser han sig ofrivilligt inkastad i en konkurrens,
som nödgar honom att blifva större fabrikant, än han önskar, samt att, för bedrifvande
af denna rörelse i vidsträcktare skala, undandraga andra delar af sin
ekonomi de kapitaler, som ofta vore till odlingsföretag m. m. nyttigare och med
mindre risk använda. Och om mången, icke bränvinsbrännare, ser med obehag,
kanske ej utan skäl, denna handtering, måste man ej heller förlycka, att det för
-
28 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Eleon.-Uiskof tens Utlåtande, N:o 3.
mynderskap, utsträckt till de minsta detaljer, kännes motbjudande, som staten utöfvar å
dem, hvilka på detta sätt finna med sin lordel förenligt, att använda de produkten, de med
eget arbete och oftast på egen, tungt beskattad, jord lyckats frambringa, då dertill
kommer, att väl sällan någon myndling är utsatt för en täll sina principer sa
ombytlig förmyndare, som den bränvinshrännaren har i Rikets häglof]. Ständer, hvilka
vid hvarje, ehuru tätt återkommande, riksdag-experimenterande lagstifta på ett, för
hans okränkbara dispositionsrätt öfver egna tillgångar, så ingripande sätt.
Betraktar man åter i nykterhetens och sedlighetens intresse följderna af det
förslag, Utskotten här framlagt, så måste man häpna för det vågsamma häri ligger,
att vilja, under en tillskapad kris, öfverskölja nationen med bränvin och framkalla
sådana, om ock tillfällige, priser på detta fluidum, att konsumenten kan för
samma penning förse sig med mångfaldigt större qvantum, än hvad hittills varit
fallet. Bör man ej beräkna allt det onda, både till enskild och allmän skada,
man framkallar under en sådan öfvergångsperiod, som ändå troligen ej i alla delar
leder till det mål man afser.
Under dessa förhållanden, och då ej någon bestämd åsigt, under en följd af
riksdagar, ännu gjort sig gällande, i afseende på de grunder, hvarpå statsmakternas
åtgörande för (eller rättare sagdt emot) denna näring höra hvila, synes mig
snarare lämpligt, att med något tålamod afvakta näringens naturliga, om ock ej
brådstörtande, utveckling på ett rationelt och med sftats-ekonomiens fordringar öfverensstämmande
sätt, hvarföre jag vågar föreslå, att Rikets Ständer, med afseende
af Utskottets förslag, ville stadna i det beslut,
”att bibehålla den i tarifen vid 28 § af 1848 års förordning, angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, bestämda
”klassfördelning och pannerymds-afgift.”
' af Herr aj Dahlström:
”Emot de förenade Utskottens beslut, att fördela den tid af året, under hvilken
bränvinsbränning tillåten är, i sex terminer, får jag mig reservera, af följande
skäl: att detta beslut är onyttigt och medför allt för stor svårighet vid kontrollen.
Beslutet är onyttigt, emedan en månads bränning icke kan för ladugården
medföra någon förmån. Ingen ställer utfordringssättet, vare sig vid stor eller
liten ladugård, på månad; täta påkommande förändringar deri skada. Ar det
åter fråga om kreatursgödning; är en månads tid för kort; och ämnet för hränvinstillverkningen:
säd eller potatis, annorlunda användt, än till drank, skulle till
Sevillu.-, Lag- samt Allm. Desv. och Ekon.-UIskoltens Utlåtande, N:o 3. 29
gödning medföra mångdubblad verkan, om ock endast halfva qvanliteten af en månads
konsumtion deraf för bränning, dertill begagnades. Hvad åter kontrollen vidkommer,
synes beslutet hafva tillkommit endast med afseende å de små lyftpannorna.
Man önskar deras mindre antal, ty de medföra ekonomisk förlust; i stället skulle deras
antal nu komma att ökas. Ar det väl möjligt för kronobetjeningen, att månadtligen
binna resa omkring i orten, på ofta aflägsna och obanade vägar, för att försegla
små bränvinspannor? Den bar mycket annat att göra. Mig synes, att den så kallade
husbehofsbränningen beredt sig tillfälle, att kunna begagna sina pannor fern, kanske
sex, veckor, då den icke skattar för mer än en månad.”
Uti denna reservation bar Herr Balling instämt.
af Herr vice Talman Halling, vid 13 och 28 §§:
”Ehuru olycksbringande, är dock bränvinsbränningen en näringsgren, som ty
värr! nu mera intagit eli vigtigt ruin inom allmänna bushållningen i landet. Så länge
det är möjligt för uppfinningsförmågan, att i denna riktning fortfarande framkalla rikedom
och anseende, skall tillverkningen icke minskas, och intill dess näringen frigifves
och derefter beskattas på annat sätt, än att tvisterna derom, såsom hittills,
omfatta endast ett eller annat runstycke mera eller mindre för tillverkad kanna bränvin,
synes det icke vara nyttigt, utan tvertom skadligt, att vid hvarje riksdag förnöta
tiden med sönderbråkande af bränvinsbrännings-förfatlningen. Således har jag ansett
bäst vara, att bibehålla den hufvudsakligen i dess nuvarande skick; men sedan inom
de sammansatta Utskotten en allmännare benägenhet för motsatsen, så vidt beskattningen
angår, låtit sig förmärka, hufvudsakligen med afseende derå, att tredje klassens
redskap påstås draga för låg afgift, då den drifves med ånga, bar jag, såsom en
medelväg, derigenom idkarne af näringen kunde undgå allt för stark frestelse att låta
omarbeta redskapen, hvilket svårligen,utan tillfällig förlust, kan låta sig göra, om icke
bränningen skulle afbrytas midt i vintern, enär den nya författning, som är att emotse,
näppeligen kan hinna allmänt kungöras, mera än några få veckor innan bränningen
i höst vidtager, förgäfves föreslagit, alt stadna dervid, att höja beskattningen, då ånga
begagnas vid 3: dje klassens redskap, med 25 procent af nu derföre gällande tarif. Jag
får således reservera mig emot de sammansatta Utskottens beslut, att, tvertemot tvänne
Riks-slånds redan uttryckta tanka, vidtaga den djupt ingripande förändring, som innefattas
uti tillstyrkandet, att nästan belt och hållet omstöpa beskattningsgrunderna och
del på sådant sätt och med den verkan, att, genom lindring uti beskattningen för femte
klassens redskap, som drifves med ånga, denna häftigaste strömfåra för bränvinsfloden,
uppmuntras och framkallas, i stället alt den nu af den högre beskattningen hålles i
det närmaste, om icke alldeles, afstängd.
30 Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3.
vid 37 §.
Visserligen hafva Utskotten numera skärpt ansvaret för missbruk af vunnet
särskildt tillstånd till prässjäsl-tillverkning i förening med bränvinsbränning, men i
min tanka icke sä, alt detsamma derigenom uteslutes. Det är klart, att sä vida ej
genom annan föreskrift, än äfven den nu införde, sädant förekommes, rättigheten till
prässjäst-tillverkning lätteligen kan eluderas derhän, att den blir ett medel för vinningslystnaden
att pä en omväg utöfva bränvinsbränning hela äret om, och det, i
fall förslaget om förändring af 28 § godkännes, emot nedsatt afgift, till och med
genom användandet af 5 klassens redskap alt drifvas med änga. I fortsättning af
min reservation vid utlåtandet N:o 1, anser jag 2 mom. af 37 § höra erhålla följande
lydelse: ”Har någon erhållit serskildt tillstånd att, för beredning af präss”jäst,
begagna bränvinspanna under den lid, då bränvinsbränning icke är i allmänhet
”medgifven, och, på grund deraf, bränvinsbränning under sådan tid idkar pä det sätt,
att vilis ken begagnas till bränning, ulan all just deraf förut blifvit lagen, an”svare
såsom för obillig bränvinsbränning efter 34 §5 höte dessutom 500 r:dr
”och vare den serskilda rättigheten till begagnande af bränvinsbrännings-redskap
”förlustig.’
vid 43 §.
Åberopande hvad jag deremot anfört vid utlåtandet N:o 1, reserverar jag mig
mot Utskottens, uti denna § förnyade, förslag, att bränvin i allmänhet ej må försäljas
i mindre parti, än en kanna, hvilket jag anser böra nedsättas till |del deraf,
just såsom eli medel att inskränka det förhatliga kroglifvet.”
af Herr Hesselgren: ”Af hvad jag uti reservation vid de sammansatta Utskot
tens
Betänkande N:o 1 hade föreslagit derom, 1:0 att all bränvinsbränning med
auga blefve sammanförd och beskattad uti en enda och gemensam klass, 2:o att
nya och mera utförliga föreskrifter meddelades för uppmätningen till beskattning
af de olika klassernas bränvinsbränningsredskap, 3:o alt pannerymdsafgilten, med
undantag tilläfventyrs för de lägre pannerymderna i första klassen, i allmänhet
blefve förhöjd, samt 4:o alt larifen på pannerymdsafgiften, såsom på flera ställen
behäftad med missproporlioner och andra felaktigheter, helt och hållet omarbetades,
har endast förslaget i första punkten inom Utskotten vunnit afseende.
Genom antagande af hvad Utskotten nu tillstyrkt derom, att ali bränvinsbränning
med ånga må varda sammanförd och beskattad tili en gemensam klass,
bör visserligen kunna påräknas en icke obetydlig tillökning tili den för bränvins
-
Bevilln.-, Lag- sami Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 3. 31
bränningen ingående bevillning, enär de bränvinspannor, utgörande ett ganska betydligt
antal, hvilka för närvarande drifvas med ånga uti tredje klassen, härigenom
varda uppflyttade till den förhöjda beskattning i fjerde klassen, som, till följd af
deras afverkningsförmåga, rättvisligen bör dem åläggas. Men härigenom uppluifves
dock icke behofvet hvarken af en allmännare förhöjning i beskattningen, eller
af den felaktiga tarifens omarbetning, ej heller af utförligare föreskrifter för uppmätningen
till beskattning af de olika klassernas bränvinsbränningsredskap; och
jag nödgas alltså reservera mig deremot, alt förslag i dessa afseenden icke blifvit
af Utskotten framlagda.”
af Ingemund Odin frän Gottlands län: ”Emot det beslut, som sammansat
ta
Bevillnings-, Lag- och Allmänna Besvärs-Utskotten fattat i 28 §, rörande beskattning
af bränvinstillverkning af femte klassens ångredskap, får jag mig reservera.
Man vet, att, då ingen panna pä flera år funnits begagnad i denna klass,
sådant härrört af för hög beskattning, och detta är en sanning. Men att nu pä
en gång sätta ner dem till fjerde klassens beskattning, anser jag vara en väckelse
så lockande, att den oförtöfvadt sätter dem i gäng, hvarigenom en öfversvämning
af bränvin framkallas för godt pris och följaktligen uttränger bränvinstillverkningen
i alla öfriga klasser. Långt bättre ansåg jag det varit, att en
nedsättning i beskattningen till 50 procent för dessa redskap borde skett, eller
ock rent af förbjuda dem, helst man bar trott, att några sådana dubbla pistoriska
verk numera icke finnas. Säkerligen skulle man, medelst detta sednare beslut,
besparat många tusende tunnor spanmåls förstöring, och förekommit stegrade priser
på det oumbärliga brödet.”
af Ola Mansson från Christianstads län: ”Emot det beslut, de sammansatta
Utskotten i förevarande Betänkande fattat, för så vidt det afser de i 28:de §
stadgade grunder i fråga om bevillningen, får jag reservera mig.
Utskotten hafva nemligen, med 3(5 röster mot 35, öfverfört all ångredskap i
en sjette klass, och derföre stadgat en bevillningsafgift efter nuvarande 4:de
klassen med ånga. Genom antagandet af en sådan förändring i nu gällande stadgande
af ångredskapens form och pannerymds-afgiften för denna sorts redskap, kan
icke allenast den dubbla pistoriska apparaten, utan derjemte redskap af hvilken
annan uppfinning som helst med ångkraft, användas och begagnas emot hälften af
den afgift, nu gällande förordnings 5:te klass stadgar. Följden blir i sådant fall,
så väl i slatsekonomiskt, som moraliskt afseende, ganska farlig. Bränvinsfabrikanterne
skola icke underlåta att konstruera sina ångapparater, från den form de i
3:dje och 4:de klasserna nu få hafva, till den 5:te, en åtgärd, mot hvilken den
32 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 3.
höga pannerymds-afgiften hittills varit ett korrektiv. Alla rudimaterier, som kunna
åtkommas och användas, förvandlas snart nog i ett ämne, som först då skall visa
sig i sin rätta gestalt, när det fattigare folket icke får eller kan fa köpa bröd,
utan endast bränvin.
Man har klandrat husbehofsbränningen, dels derföre, att den icke medför
ekonomisk fördel, dels derföre, att den befordrar fyllerilasten ibland allmogen. 1
förra fallet inträffar förhållandet för några bränvinsbränuare, för andra åter icke,
och detta får väl sägas om alla företag. I sednare fallet har Ulskotlens majoritet,
genom det nu fattade beslutet, icke minskat tillfällena för allmogen eller det
fattigare folket, att insöfvas i denna last. Genom husbehofsbränningen förvandlas
icke mycket annat eller mera till bränvin, än skämd eller skadad potatis. Ängapparaten
har ett annat mål; den uppslukar allt, både säd och potatis, samt erbjuder
i stället bränvin sorn födoämne. Vådorne af en slik bränvinslagstiftning
ligga för hvar och en, som icke ledes af eget intresse, så klart i dagen, att de
icke vidare behöfva påpekas. Jag anhåller, med anledning häraf, vördsamt, att Rikets
Ständer, med afslag af Utskottens utlåtande i denna del, måtte antaga ett af
Utskottens ordförande framställdt och inom Utskotten, med en röst, förkastadt förslag,
att bibehålla nu gällande 28 § med den förändring, att ånga i 3:dje klassen
icke får användas utan att bevillning erlägges efter 4: de. Och torde, i sådant fall,
7 mom. 13 § i enlighet dermed erhålla en förändrad redaktion. Och får jag, för
konseqvensens skull i öfrigt åberopa min reservation vid Utskottens Betänkande
N:o 1, i fråga om försegling af bränvinsredskap, försäljning af bränvin och borttagande
af förbudet för köpare att villna.”
Uti denna reservation, i hvad den rörer 13 och 28 §§ i Utskottens Betänkande,
instämma J. Holm från Stockholms län, Gabriel Andersson från Elfsborgs län
och C. Tholsson från Skaraborgs län.
af Arjvid Arfvidsson från Elfsborgs län, i afseende derå, att Utskotten ej
tillstyrkt förbud för handlande å landet, att försälja spirituösa drycker i mindre parti
än 15 kannor.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Bertlin.-, Lag- sami Allm. Besv. o. Ekon.-Ulsliollens Memorial, S.
1
M 4.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 5 Aug. 1831, kl. 2 e. m.
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Memorial, i anledning af Biks-Ståndens olika beslut
angående villcoren får tillverkning och försäljning af
bränvin.
Vid förehafvande af Utskottens Utlåtande JM 3, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Betänkandet JM 1, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, hafva Riks-Stånden, enligt till Utskotten ankomna protokollsutdrag,
uti vissa delar stadnat i skiljaktiga beslut; och få, vid sådant förhållande,
Utskotten, jemlikt 73 § Riksdagsordningen och 71 § Regeringsformen, härmedelst
afgifva förslag så väl till sammanjemkning af de olika meningarna som ock
till voteringsproposition i den fråga af bevillnings natur, hvilken bör af förstärkt
Stats-Utskott afgöras.
1 §•
Utskottens förslag, att i denna § af Förordningen, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, den tid af året, under hvilken bränvinsbränning
är tillåten, m-å indelas i sex särskilda terminer, af en månad i hvardera, är
bifallet af Bonde-Ståndet; men som öfriga Riks-Stånden beslutit bibehålla nu
gällande stadgande angående tidens för bränvinsbränning indelning i tre terminer,
lärer, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, frågan om den af Utskotten
föreslagna förändring hafva förfallit.
8 §■
Som den af Utskotten i denna § tillstyrkta redaktionsförändring, enligt hvilken
orden: »och vare det en hvar, till bränvinsbränning berättigad, obetaget att
»anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande, antingen för alla de till bränvins»bränning
tillåtna månader af året på en gång, eller för en eller två terminer
»deraf», skulle utbytas emot följande: »och vare det en hvar, till bräuvinsbränning
»berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande, antingen
»för hela den till bränvinsbränning tillåtna tiden af året på en gång, eller för en
Bih. lill R. St. Prot. 1850 & 1851, 5 Sami., 2 Afd., A Baft. 1
2 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-UtskoUens Memorial, M 4.
»eller flera terminer deraf», blifvit antagen af endast tvänne Stånd, Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, och de öfriga Riks-Stånden deremot bibehållit deri
nuvarande redaktionen,
lärer jemväl frågan om en sådan förändring hafva förfallit.
8 g, så vidt den är beroende af stadgandena angående bränvinsbränningsredskaps
klassifikation, 10, 12 och 13 §§, 18 § 2 morn., 28 §
samt formuläret till mätnings- och stämplingsbevis å bränvinsbränningsredskap.
Ridderskapet och Adeln' samt Borgare-Ståndet hafva bifallit hvad Utskotten
föreslagit derom, dels att ali bränvinsbränning med ånga sammanföres och beskattas
ufi en enda och gemensam klass, med deri för all redskap gemensamma
föreskrifter, dels att för formerna af bränvinsbränningsredskap, som drifves med
ånga, och för inbördes rymdförhållandeua emellan delar af sådan redskap andra
föreskrifter ej skola fastställas, än de, sorn rörande hattens, med löst eller fast
sittande
rör, rymdförhållande till pannan uti 12 § och beträffande lösa halsars
användande i 13 § af nu gällande Förordning förefinnas, och dels att pannerymdsafgiften
för den klass af redskap, hvilken kommer att omfatta bränvinsbränningen
med ånga, skall utgå i likhet med den afgift, som uti Förordningen är
fastställd för fjerde klassens med ånga drifna redskap; hvarjemte dessa Riksstånd
godkänt de of Utskotten i sådan syftning uppgjorda nya redaktioner till
ifrågavarande §§, moment och formulär.
Preste->Ståndet har, med afslag å Utskottens gjorda tillstyrkande, att all brän,
vinsbränniog med ånga sammanföres och beskattas uti en enda och gemensam klass,
med deri för all redskap gemensamma föreskrifter, antagit såsom sitt beslut det
af Grefve Gyldenstolpe, i dess Utlåtandet Jtä 3 bifogade reservation framställda
förslag, att, såsom orden lyda, Irsta, 2:dra, 3:dje och 4;de klassernas redskap, sådana
de i Utskottens Betänkande blifvit föreslagna, skola, då de till bränvinsbränning
med ånga begagnas, erlägga den pannerymdsafgift, som i nu gällande
Förordning finnes utsatt för 4:de klassens redskap med ånga, men att beskattningen
för 5:te klassens redskap med ånga skall oförändrad bibehållas; hvaremot
detta Riks-Stånd, såsom dess beslut uti det till Utskotten ankomna utdrag af dess
protokoll uttryckes, bifallit hvad Utskotten i öfrigt vid 28 § tillstyrkt och föreslagit,
endast med undantag af den gjorda hemställan sid. 13 rörande pannerymdsafgiften,
hvilken hemställan ansetts hafva förfallit, sedan Ståndet äfven i afseende
å beskattningen antagit Grefve Gyldenstolpes ofvanberörda förslag; och har, i sammanhang
härmed, Preste^Ståndet beslutit bibehålla 8 § vid sin nuvarande lydelse,
Bevilln.-, Lag-'sami Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskollens Memorial, M i.
3
bifallit 10 §, sådan den i Utlåtandet JVe 3 är föreslagen, endast med iakttagande
att orden: »samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga»
O
återinföras på behörigt ställe, gillat de föreslagna 12 och 13 <§§ samt 2 mom. i
18 §, med de förändringar i redaktion och klassifikation, sorn blifva en följd af
Ståndets ofvannämnda beslut rörande 28 §, samt ansett orden: »med (utan) ång
apparat»
böra i formuläret till mätnings- och stämplingsbevis bibehållas.
Bonde-Ståndet har beslutit antaga hvad Grefve Gyldenstolpe uti sin här afvan
anförda reservation föreslagit; hvaremot Ståndet, såsom orden lyda i dess protokoll,
godkänt öfriga delar af Utskottens Utlåtande JVs 3, med de rättelser och
förändringar deruti, som äro en gifven följd af nyssberörda beslut.
Så vida icke Preste- och Bonde-Stånden skulle vilja förena sig med Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet om antagande af hvad Utskotten föreslagit
derom, att all bränvinsbränning med ånga sammanföres och beskattas uti en enda
och gemensam klass, och att pannerymdsafgiften derför utgår i likhet med den
afgift, som uti nu gällande Förordning är fastställd för fjerde klassens med ånga
drifna redskap, hvartill dessa Stånd af Utskotten inbjudas, måste votering i frågan,
såsom angående grunder för bevillnings utgörande, i förstärkt Stats-Utskott
anställas; och få, i sådant afseende, Utskotten föreslå följande voteringsproposition:
Den, som vill att all bränvinsbränning med ånga sammanföres och beskattas
uti en enda och gemensam klass, och att pannerymdsafgiften derför utgår i likhet
med den afgift, som uti nu gällande Förordning, angående vilkoren för till
verkning
och försäljning af bränvin, är fastställd för fjerde klassens med ånga
drifna redskap, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer för första, andra, tredje och fjerde klassernas redskap,
sådana de al Utskotten blifvit föreslagna, då sådan redskap till bränvinsbränning
med ånga begagnas, att erläggas den pannerymdsafgift, som uti nu gällande Förordning,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, finnes utsatt
för fjerde klassens med ånga drifna redskap, men beskattningen för femte
klassens redskap att oförändrad bibehållas.
Sedan denna beskattningsfråga blifvit afgjord, torde Utskotten få framlägga
förslag till redaktion af de stadganden i Förordningen, hvilkas lydelse är beroende
al det sätt, hvarpå frågan varder afgjord.
4 Betulin.-, Lag- samt Allm. Best. o. Ekon.-Utskoltcns Memorial, Jtä i.
49 §•
Utskotten hafva i Utlåtandet JVs 3 vidhållit sitt i Betänkandet JV2 1 till
denna § afgifna förslag, så lydande:
»Beträdes någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvins»försäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje gång han
»derför lagföres, plikta det belopp, som för den olofliga bränvinsförsäijningen, efter
»dess särskilda art och beskaffenhet, blifvit bestämdt».
Borgareståndet har i allo godkänt denna redaktion; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt, på inbjudning af detta Stånd, jemväl Preste- och Bonde-Stånden
beslutit antaga en i så måtto förändrad redaktion, att orden: »hvarje gång han
»derför lagföres», utbytas emot: »hvarje gång stämning derför uttages och honom
»delgifves»;
hvilket beslut, såsom fattadt af tre Stånd, lärer böra anses utgöra
Rikets Ständers.
Slockholm den 5 Augusti 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOB. BECKMAN, 1851.
BevillningsLag- och Ekon.-Ulskollels Memorial, JYs 3.
t
JY° 5.
Bevillnings-, Lag- sami Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottens
Memorial, med förslag till redaktion af vissa stadgan
den
i förordningen, angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin.
Sedan det af Utskotten i Memorialet JVs 4 framställda förslag till voteringsproposition
i frågan om bränvinsbrännings-redskaps klassifikation och den pannerymdsafgift,
som skall för bränvinsbränning med ånga utgå, blifvit af samtliga
Riksstånden godkändt, har i förstärkt Stats-Utskott öfver nämnda proposition anställts
omröstning, hvilken utfallit med öfvervägande Nej; och är alltså beslutadt,
att för första, andra, tredje och fjerde klassernas redskap, sådana de af Utskotten
blifvit föreslagna, då sådan redskap till bränvinsbränning med ånga begagnas, skall
erläggas den pannerymdsafgift, som uti nu gällande förordning, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, finnes utsatt för fjerde klassens med ånga
drifna redskap, men beskattningen för femte klassens redskap oförändrad bibehållas.
Det åligger nu Utskotten att föreslå redaktioner för de stadganden i förordningen,
hvilkas lydelse är beroende af hvad sålunda blifvit beslutadt; och få,
i sådant afseende samt med hänvisande till Riksståndens, vid föredragning af Utlåtandet
JV2 3, fattade, i Memorialet JVs 4 omförmälda beslut, Utskotten vördsamt
tillstyrka, dels att uti 8 och 10 <§§ samt 18 g 2 mom. bibehållas de i
Utskottens, uti nämnda Utlåtande framställda, förslag uteslutna orden: »samt huruvida
den är inrättad att drifvas med eld eller ånga», äfvensom i formuläret till
mätnings- och stämplingsbevis orden: »med (utan) ångapparat», och dels att ne
danstående
<§§ erhålla följande lydelse:
§ l‘i
Med
enkel bränvinsbrännings-redskap förstås len sådan, som består af en panna
för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkylning sredskap
för den uppkommande bränvinsimmans afkylande. Pannan får äga hvad form
som helst. Hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan
med af kylning s-redskapen eller mäskvärmaren, får icke, utan med vilkor, som
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 3 Samt., 2 Afd., 3 Hafi. 1
Bevillnings-, Lag- och Ekon.-Dlsholtens Memorial, M 8.
§ 16 morn. 2 säges, innehålla mer än tre fjerdedelar af pannans rymd: och må
lösa halsar ej för bränvinspannans förening med hatten användas.
Affcylnings-redslcap får bestå af pipor, slang eller kylare.
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid bränvinsbrännings-redskap,
i hvilken mäsken, genom den från pannan utgående ångan, förberedande uppvärmes,
så att, då den derefter slås eller tappas i bränvinspannan, uppkokningen och således
af verkning en sker fortare än eljest.
Mäskvärmare vare tilläten af hvad form eller ämne som helst, men får ej innehålla
mer än en femtedel utöfver pannans rymd, ej heller så inrättas, att den
åstadkommer någon rektifikation, med mindre sådan inrättning uppgifves såsom rektifikationsapparat;
och må ånga hvarken frän bränvinspannan, eller på hvad annat
sätt som helst, insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna mäsken, utan blott
derigenom ledas medelst rör.
Med rektifikationsapparat förstås den del af bränvinsbrännings-redskap, hvarigenom
en större eller mindre del af produktens vattenhalt afskiljes under sjelfva
bränvinsbränningen, så att afrinningen utkommer starkare eller mera sprilhallig, än
då en sådan inrättning icke begagnas. Rektifikationsapparat må bestå i klarkula,
tallriksapparat, eller hvilken annan inrättning som helst, utgöra särskild redskap,
eller inneslutas i någon del af bränvinsbrännings-redskapen.
§ 13-
Genom begagnande af förenämnde tre redskapsdelar, enskildt eller sammansatta,
uppkomma följande 4 klasser;
Första Klassen.
Enkel redskap.
Redskap i denna klass får ej innehålla, ej heller till den fogas, någon inrättning,
som afser eller kan tjena hvarken såsom mäskvärmare till mäskens förberedande
uppvärmning, eller, såsom rektifikationsapparat, lill klarning eller sä kallad
rektifikation, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin, omkokas i samma
panna.
Andra Klassen.
Består af enkel redskap med mäskvärmare.
Bevillnings-, Lag- och Eicon. Utskottens Memorial, M S.
3
Tredje Klassen:
Består af enkel redskap med rektifikationsapparat.
Fjerde Klassen:
Består af enkel redskap med både mäskvärmare och rehtifikationsapparat;
hvartill kommer
Femte Klassen,
innefattande all sådan redskap, vare sig den sä kallade dubbla pistoriska apparaten,
eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till någon af de föregående
fyra klasserna.
Vid br änvinstUlv er lening med redskap i hvardera af förestående fem klasser må
pannan drifvas genom eldens verkan antingen omedelbart på pannan, eller ock medelbart
genom vattenånga från särskild panna, som antingen omgifver den förra eller
är ställd på större eller mindre afstånd från densamma.
För redskap, som drifves med ånga, gäller, hvad redskapens sammansättning
och förhållandet emellan dess särskilda delar vidkommer, ingen annan af de uti §
12 gifna föreskrifter, än de, som beträffande hatt, rör och halsar uti 1 mom. af
samma § förefinnas.
Vid redskap i första och andra klasserna får hvarken i mäskvärmaren eller
annorstädes lankrum inrättas, ej heller spritångorna, sedan de utgått från hattröret,
ledas i uppåt gående riktning.
% 28.
Med bibehållande af de i § 28 af Kongl. Förordningen den 13 Oktober 1848
antagna grunder för beskattningen af bränvinsbränning med sådan redskap, som
drifves omedelbarligen med eld, äfvensom af den bränvinsbränning, som idkas med
5:te klassens med ånga drifna redskap, men med utsättande af en gemensam och i
likhet med den uti högstberörde Kongl. Förordning för 4:e klassens redskap, som
drifves med unga, bestämd pannerymds-afgift för med ånga drifven redskap i l:a,
2:a, 3:e och 4:e klasserna, kommer skatten för bränvinsbränningen att utgå efter
nedanstående tarif, som bestämmer afgiften för hvarje särskild klass af br än vinsbränningsredskap
under sex månaders bränningstid.
4 Bevillnings-, Lag- och Ekon.-Ulskotlens Memorial, J\s 5.
Turif på pannerymds-afgiften.
Pannerymd.
M
e d
e 1
d.
M e
d
ånga.
l:a klassen.
2:a klassen.
3:é klassen.
4:e klassen.
S:e klassen.
l:a, 2:a,3:e eller
4:e klassen.
5:e klassen.
K:r
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
H:dr
sk.
10
3
6
4
33
18
36
49
11
225
—
240
—
480
11
3
21
5
33
23
34
61
5
247
24
264
528
—
12
3
36
6
36
29
12
74
12
270
—
288
—
576
—
0. S. V.
Bränvinsbranning må ej idkas med farmor tinder 10 kannors rymd.
För dem, som anmäla sig att under kortare tid än sex månader utöfva bränvinsbränning,
blifver den i larifen utförda afgift i förhållande till bränning stiden
förminskad.
Ilar någon erhållit särskildt tillstånd att, för beredning af pressjäst, begagna
bränvinspanna under tid af året, när bränvinsbränning icke är i allmänhet med
gifven,
och pä grund deraf bränvinsbr änning dä idkar, erlägge för den tid pannerymds-
afgift förhöjd med 50 procent.
Dä någon å en tomt, eller i en byggnad eller under samma tak eller ä samma
egendom begagnar flera pannor till bränvinsbr änning, hvilkas rymd, enligt § 9,
skall sammanslås för debiteringen, iakttages härvid, dels att kokrummet icke af dragés
af hvardera pannan, utan af sammanslagna pannerymden, dels att tillökning i
skatt för mäskvärmare eller reklifkations-apparat, eller anbringandet af båda delarna,
beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater begagnas. Den sålunda
uträknade afgiflen för sammanslagna pannerymden skall höjas med 331
procent, om den är fördelad i 2:ne pannor, med 66om den är fördelad i 3:ne,
med 100 procent, om den är delad i 4, o. s. v.
Stockholm den 14 Augusti 1851,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1831.
Register
öfver Bevillnings-, med flera sammansatta Utskotts Betänkanden, Utlåtanden
och Memorialer under Biksdagen i Stockholm aren I80O
och 1851.
1> Nummer ä Be
tänkandet,
m. m.
Bränvin, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
deraf  1-
Utlåtande, i anledning af åt er remiss  3.
Memorial, i anledning af olika beslut 4.
Memorial, med förslag till förändrad redaktion af vissa
stadganden  3.
M.
Medelporto, om bestämmande deraf .
2.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
