# ID: svediakorp-gov2225
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,798
# sentences: 1,976
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
aåimaaa amwåaaaas
PROTOKOLL
VID
La^Hnia lUfliNtfla^en i stockholm
Åren 1850 oell 1851*
FJERDE SAMMJWWEN.
1K2 A file lii i ugren:
Stats- samt Allm. Bes v. och Ekonomi- m. fl. Utskotts gemensamma
Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
/
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ilsk. Memorial, N:o 1. 1
]U:o 1.
AnU. till Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 midd,
Memorial.
För biträde vid behandlingen af de till Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
handläggning hörande mål och ärenden, hafva de förenade Utskotten, i likhet
med hvad tillförene egt rum, antagit en serskild Sekreterare; och få Utskotten, med anmälan
härom, hos Rikets Ständer vördsamt begära, att samme Sekreterare, hvilken den 28
sistlidne Mars inträdde i tjenstgöring, måtte från och med nämnde dag och så länge hans
biträde erfordras, få uppbära arfvode till det belopp, som Utskottens Sekreterare vid sistlidne
Riksdag åtnjutit, eller 133 r:dr 16 sk. banko i månaden.
Stockholm den 12 Maj 1851.
På Stats-Utskottets vägnar:
På Ridderskapets och Adelns
ledamöters vägnar,
V. O. Palmstjerna.
På Presteståndets
ledamöters vägnar,
C. Jf. Heurlin.
På Borgareståndets
ledamöters vägnar,
J. P. Oran.
På Bondeståndets
ledamöters vägnar.
JV. Strindlund.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
På Ridderskapets och Adelns
ledamöters vägnar,
G. F. Ciljencrants.
På Presteståndets
ledamöters vägnar,
Christ. F. Fahlerants.
På Borgareståndets
ledamöters vägnar,
A. »V. Cundh.
På Bondeståndets
ledamöters vägnar,
Fphraim Carsson.
V. A. Beckman.
Bilt. till B. St. Prot. 1850 §■ 1851. 4 Sami. 2 Afcl. 1 Haft. 4
2 Stuts-samt Allm. Besvärs- och Ekon.-l'tsk. Betänkande, N:o 2.
\:o 2.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 niidB.
Betänkande, i anledning af väckt fråga örn Rotehällarnes
pä Gott lund befriande från skyldigheten att anlägga Båts
manstorp.
Uti en till Hedervärda Bondeståndet ingifven motion, sorn blifvit till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet remitterad, har .Riksdagsfullmäktige!) Jacob Lindby från Gottlands
län, med hvilken Riksdagsfullmäktige!) från samma län Ingemund Odin sig förenat, yttrat:
att båtsmännen på Gottland från begynnelsen af deras till)aro i sjömansyrket blifvit
frikostigt underhållna af deras rotehållare och i hemorten funnit sig belåtne med det underhåll,
som rote-kontraktet innehölle; men att ett förhållande, som han ville benämna
villervalla, uppstått derigenom, att, för ungefärligen 25 år sedan, Gottlands rotehållare blifvit
af Kongl.' Maj:ts Jtefallningshafvande ålagdt, att åt sina båtsmän anskaffa torplägenheter i
stället för aflöningen i varupersedlar, med hvilkas utgörande såväl rotehållarne, som båtsmännen
varit ganska väl belåtna. Härutaf hade uppkommit ömsesidig missbelåtenhet, hos
rolehållarne derigenom, att torplägenheterna uppbrötes från hemmansdelar i skog och
utmark till fyra tunnlands vidd på så olämpliga ställen och från så små hemmansdelar, af
hvilka landet till en stor del bestode, att egarne derigenom förlorade stundom sin bästa
jord, antingen i åker eller äng, hvarjemte rotehållarne egde skyldigheten att underhålla
torpet, då båtsmannen vid den så kallade årstjensten vore frånvarande och således utur
stånd att torpet under tiden sjelf bruka, deraf jemväl vore en följd, att byggnaderna förföllo
och sedermera med betydliga kostnader för rotehållarne måste repareras eller ombyggas;
och hos båtsmännen derföre, att desse vore mera belåtna med bestämd aflöning,
än med torpet, som så ofta vansköttes, att knappast den ringaste skörd deraf kunde hemtas.
I anseende härtill har motionären föreslagit, att uppförandet af båtsmans-byggnader
och torp-anläggningar hädanefter icke mätte utgöra någon ovilkorlig skyldighet, utan blifva
beroende på öfverenskommelse emellan båtsmän och rotehållare, äfvensom att den föreskrift
mätte gifvas, ätt frivillig öfverenskommelse vid inträffande vakanser -finge, innan in
-
Stafs- samt Allat. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 2. 3'
skrifningen egde rum, göras båtsman och rotehållare emellan, om vilkoren för den nylegdes
aflöningssätl, med eller utan torp, hvilken öfverenskommelse skulle gälla med dem
kraft, sorn lagen i allmänhet tilläde afhandlingar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet har för denna frågas behandling sammanträdt
med Slats-utskottet, och få Utskotten nu, vid afgifvandet af sitt utlåtande i ämnet;
meddela följande upplysningar om detsamma.
Sedan nemligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på Gottland, med anledning af
Kongl. Brefvet den 10 September 1816, genom påföljande året utfärdad kungörelse påbju
dit, att, som båtsmännen i länet i allmänhet icke hade torp, rotehållarne å de ställen, der
lägenhet dertill funnes, borde derom gå i författning, hvarefter de skulle vara befriade från
erläggandet tilb båtsmännen af den spanmål oéh det foder, som 2 § i 1690 års Förordning
om rotehållares och båtsmäns ömsesidiga rättigheter föreskrefve, men allmogen nästan
utan undantag förklarat sig dertill obenägen, ooh samme Befallningshafvande, uti underdånig
skrifvelse af den 18 September 1817, detta förhållande anmält, och lillilia hemställt,
huruvida ej, till vinnande af det i förberörde Kpngl. Bref åsyftade ändamål, å rotarnes utmark
lämplige torplägenheter skulle genom besigtningar utses; så förklarade Kongl. Maj:t,
genom nådigt Bref af den 30 Januari 1822, Sig finna såväl gällande författningar, som nödig
ordning fordra, att de då ej anskafTade båtsmans-torp måtte vid hvarje rote för båtsmännen
anläggas, hvarjemte Kongl. Maj:t i nåder förordnade, att Gottlands båtsmän skulle,
i mån af de dåvarandes afgång, af rotarne förses med inom rolelaget belägna torp, att
genast vid ingåendet i tjenst af båtsmännen tillträdas, med skyldighet derefter att desamma
bebo; i följd hvaraf de båtsmän, sorn då redan innehade egna torplägenheter, egde att å
dem sig uppehålla.
Då riksdagsfullmäktigen” för Gottlands norra härad Erik Detlofsson derefter, under
1823 års riksdag, å egna och hemmavarande kommittenters,vägnar, med anmälan, att Kongl.
Maj:ts nådiga beslut af den 30 Januari 1822 icke skulle kunna verkställas utan rotarnes
undergång, emedan dels hemmanens egor i allmänhet vore så inskränkta, att lägenhet till
torps anläggande derå icke funnes, dels ock många rotar bestode' af så spridda delar, att
en dylik anläggning blefve overkställbar, i underdånighet anhöll, att Kongl. Majit alltså täcktes
nämnde rotehållare ifrån berörde dem ålagda skyldighet i nåder befria samt tillåta, att,
det dittills vanliga aflöningssättet för Gottlands båtsmän af 2 tunnor spanmål jemte 60 U4,
4 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-U/sk. Betänkande, -Y:o 2.
hö och lika mycket halm för hvardera årligen måtte bibehållas, resolverade Kongl. Maj:t
under den 29 Januari 1824, att, då rotehållarne på Gottland, genom anläggandet af ordentliga
båtsmanstorp, undgingo omförmälde årliga afgift till sina båtsmän; då desse, när de
komma i besittning af jord, i stället för lön, nödgades, mera än hittills skett, använda arbetsflit,
såsom då blifvande ett oeftergifligt vilkor för deras bergning; då, i anseende till det
förhållande, att torplägenheterna borde upptagas af ouppodlad jord, flera tunnland sådan
jord alltså skulle tillkomma; då, ehuru flera rotar utgjordes af spridda hemmansdelar, likväl
hvarje rote merendels bestode af 4 hela hemman, hvilka hvardera öfverhufvud hade tillräckligt
åker, äng, skog och utmark, och någon rote svårligen kunde finnas, som icke lemnade
tillgång för en torplägenhet af 3J tunnlands vidd; samt då sålunda flera fördelar kunde,
genom ifrågavarande torpanläggningar för båtsmännen på Gottland, beredas så väl landet
i allmänhet, som vederbörande rotehållare och båtsmän inbördes. Kongl. Maj:t icke funne
skäl att den för rotehållarne sökta befrielsen från torps anskaffande åt deras båtsmän bifalla,
helst i händcdse, såsom sökanden anfört, någon rote skulle vid laga syn och besigtning finnas
sakna till torp erforderlig lokal, frågan om båtsmannens förseende i det stället med
nödiga in- och uthus samt öfriga i författningarne bestämda förmåner, då finge på laglikmätig
pröfning ankomma. ,
Vidare och sedan uti underdånig berättelse af den 3 November 1833 öfver samma år
med 3:dje distriktet af flottans båtsmanshåll verkställd general-mönstring, bland annat framställning
blifvit gjord derom, att båtsmännen på Gottland, oaktadt den föreskrift, Kongl.
Majit under den 30 Januari 1822 i nåder meddelat och den 29 Januari 1824 förnyat, ännu
till stor del saknade torplägenheter, har Kongl. Majit den 31 Januari 1835 anbefallt
Dess Befallningshafvande på Gottland, att utan vidare uppskof gå i författning om verkställande
af hvad Kongl. Majit uti nyssnämnde nådiga skrifvelser rörande detta ämne stadgat
och förordnat.
Denna fråga har äfven varit föremål för Rikets Ständers pröfning under tre föregående
riksdagar, nemligen åren 1834—35, 1840—41 och 1847—48. Vid den förstnämnde af
dessa riksdagar stannade Rikets Ständer i det beslut, att, som rotehållarne, jemlikt kongl,
förordningen af den 23 Maj 1690 samt sedermera utkomna och gällande författningar, vore
pligtige att gifva båtsmännen torplägenheter, bestående af nödiga hus samt åker och äng,
hvarvid undanlag egde rum endast för de rotars hemman, der icke någon lägenhet till åker
och äng funnes, såsom i skärgården, i hvilket fall båtsmännen borde i stället bestås visst
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 2. 5
Mopp i räg och korn, m. rn.; alliså ansågo Rikeis Sländer skäl ej vara förhanden alt, ser
skildt
för Gottland, tillstyrka någon ändring i hvad sålunda stadgadt blifvit. Vid riksdagen
1840—41 funno Rikets 8‘änder, i öfverensstämmelse med hvad vid nästföregående riksdag
blifvit beslutadt, och då dessutom i sistnämnde Kongl, förordning förekomme det tillägg,
all, i händelse de för båtsmännen bestämda hus ej genast funnos alt tillgå, rotehållarne
vore pligtige att herbergera båtsmannen med hustru och barn, intill dess husen hunnit uppföras;
men rotehållarne på Gottland, under den allt ifrån år 1690 föiflutna tid, icke saknat
rådrum att byggnadsskyldigheten fullgöra, deras dittills visade uraktlåtenhet i detta fall
hvarken kunde eller borde tjena till skäl för deras befrielse från åliggandet att förse sina
båtsmän med torp; hvadan motionen ansågs böra förfalla; och hafva vid sistförflutna
eller 184T—48 årens riksdag Rikets Ständer, på enahanda skäl, som vid riksdagen
1840—41 blifvit anförda, ansett motionen icke föranleda till någon åtgärd.
Delta allt hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och finna visserligen, att de rörande
anläggning af torp åt båtsmännen på Gottland meddelade föreskrifter äro med Kongl. Förordningen
af den 23 Maj 1690 öfverensstämmande; men då samma Förordning ända till
år 1816 blifvit i denna del blott undantagsvis på Gottland tillämpad, hvarföre rotehållarne
kunna anses icke hafva saknat anledning till den förmodan, att Förordningens strängare
tolkning i detta afseende ej vidare skulle ifrågakomma; då dessutom anskaffandet af den
större rymd af åker- och ängs-mark, som för fullständiga båtsmans-torp erfordras, ofta skulle
medföra stora svårigheter, och då Utskotten anse vigtigt, att, vid öfverängen från ett länge
iakttaget till ett förändradt förhållande, sådan försigtighet bör, äfven om det sednare är på
författningar grundadt, ega rum, att betydligare förluster för nuvarande hemmans-innehafvare
i möjligaste måtto undvikas, föreslå Utskotten, under förutsättande, att båtsmannen
fortfarande blifva med torp lill bostäder af rotehållarne försedda,
alt Rikets Ständer i underdånig skrifvelse måtte till Kongl. Maj:t
hemställa, att, der svårigheter möta för större jordtorps utbrytande
åt båtsmännen på Gottland, den lindring i verkställigheten af Kongl.
Brefvet den 30 Januari 1822 måtte medgifvas rotehållarne, att få, i
stället för den större jordrymden, lemna båtsmannen motsvarande
natura-persedlar, der han och rotehållare!) så kunna åsämjas.
Stockholm den 12 Maj 1851.
6 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o Si.
Emot delta Betänkande reserverade sig Herr Stats-rådet Silfverstolpe, anseende det*-  samma hafva bordt blifva af följande lydelse: “Under de af Utskotten upplysta förhållanden'
och då inga serskilda skäl förefinnas, hvarföre undantag för Gottland bör ega rum från den
i allmänhet vid Indelningsverkets upprättande antagna grundsats, att det indelda manskapet
bör med torp-lägenheter förses; samt då dessutom, i händelse vid någon serskild rote
lägenhet till åker orh äng för båtsmannen alldeles skulle saknas och sådant vederbörligen
styikes, denne rote utan tvifvel, med stöd af 3:dje punkten i Kongl. Förordningen af den
23 Maj 1690 och Kongl. Brefvet af den 29 Januari 1824, befrias från anskaffande af torp,,
emot fullgörande af de för sådant fall bestämd? skyldigheter, anse Utskotten sig böra tillstyrka
,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.“
\:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, lil. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, dels att Staten
måtte öfvertaga kostnaden för Krono-brefböringens fullgörande,
och dels ali Postverket måtte samma kostnad bestrida,
m. m.
Ifrån Hedervärda Bondeståndet hafva följande molioner blifvit väckta och remitterade
till dels Stats- och dels Allmänna Besvärs- och F.konomi-utskottet, nemligen:
af Riksdagsfullmäktige Anders Andersson hån ^Östergöthlands och Olaus Ericsson
från Götheborgs och Bohus län, hvilka föreslagit, att af Kongl. Postverkets medel måtte
bestridas de ersättningar, hvilka, enligt föreskrifterne i Kongl. Cirkuläret den 30 November
1849, böra af alla brefbäringSskyldige hemman utgöras till de personer, hvilka af Konupgens
Befallningshafvande utses att kronobrefbäringen ombesörja;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 3. 7
af Riksdagsfullmäktige!! Anders Medin från Kronobergs län, som, med åberopande deraf,
att brefbäringen vore ett mot kronoskjutsen svarande onus, samt att Slaten erkänt sin
skyldighet att gälda lega för sådan skjuts, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes vidtaga sådane åtgärder, att, med
hemmanens befriande från krono-brefbäringen, Staten öfvertoge kostnaden för dess bestridande
å landet ;
samt af Riksdagsfullmäktige!! Nils Jeppson från Malmöhus län, hvilken, jemte förmälan
att den i Kongl. Brefvet den 4 December t830 meddelade föreskrift, att brefbäring endast
tvänne dagar i veckan skulle ega rum, derest icke något ärendes vigt och angelägenhet
påfordrade undantag, icke blifvit efterlefvad och alt de brefbäringsskyldige på liera ställen
belastats med fortskafländet af kronöbetjeningens poster fyra gånger i veckan fram och filer
till postkontoren, anhållit, att det Utskott, till hvilket frågan kunde remitteras, måtte
taga densamma i öfvervägande samt derefter, i äfgifvet Betänkande, föreslå en ny författning,
så klar och tydlig, att hvarken för kronobetjeningen eller brefbärarne anledning funnes
till annan tydning än den, andemeningen i författningen innebure, samt att Konungens
Befallningshafvande och kronöbeljeningen måtte förständigas, att icke ålägga allmogen andra
tyngder och besvär, än hvad Kongl. Majit stadgat, vare sig i afseende på brefbäring eller
andra onera och utskyfider.
!Utskotten, sorn ansett sig böra gemensamt behandla ofvanberörde motioner, hafva tagit
desamma i öfvervägande; och hvad först angår förslaget, att Staten eller ock Kongl.
Postverket mått', bestrida kostnaden för krono-brefbäringens utgörande; så enär genom
Kongl. Cirkuläret den 30 November 1849 omförmälde onus blifvit betydligen lättadt och
så fördeladt, alt kostnaden för detsamma bestrides af alla de till utgörande deraf pligtige
hemman, få Utskotten, med afseende jemväl derå, att Postverkets öfverskott äro för
andra ändamål påräknade, tillstyrka,
att nämnde förslag må förfalla.
Hvad sedermera beträffar yrkandena, dels att förslag måtte uppgöras till en sådan ny
författning i afseende å krono-brefbäringens utgörande, som icke gåfve anledning till någon
misstydning, och dels att Konungens Befallningshafvande och vederbörande kronobetjente
måtte förständigas, att ej ålägga allmogen andre tyngder och besvär, än Kongl.
Majit stadgat, så få Utskotten endast yttra, att den, med anledning af Rikets Ständers vid
8 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-U/sk. Utlåtande, N:o 3.
1844—1845 årens riksdag framställde underdåniga begäran, af Kongl. Maj:t den 30 November
1849 utfärdade författning, innehållande stadganden i afseende å krono-brefbäringens
utgörande, icke, efter Utskottens åsigt, gifver anledning till en sådan misstydning,
som motionären antydt, samt att hvar och en, som genom Konungens Betallningshafvandes
eller kronobetjeningens åtgärder i ett eller annat hänseende anser sig i sin rätt förnärmad,
eger deröfver i vederbörlig ordning föra klagan och erhålla den upprättelse, som är af lag
påkallad.
Utskotten tillstyrka derföre, alt nyssberörde yrkanden må lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 12 Maj 1851.
Emot detta Utlåtande reserverade sig Riksdagsfullmäktige!! Nils Strindlund från
Vester-Norrlands län, hvilken yttrade den åsigt, att krono-brefbäringen icke i alla
delar af landet vore ett hemmanen i allmänhet åliggande onus; samt Riksdagsfullmäktigen
Olof Johansson från Stockholms län, enligt följande skriftliga reservation:
“Ibland den otaliga mängd onera, som här i landet blifvit hopade på jordbruket,
medförer krono-brefbäringsskyldigheten för en del hemmans-innehafvare just icke den
minsta olägenheten. Väl stadgar Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium af den 11 Juli
1811, att de hemman, som bestrida detta onus, äro frikallade från att utgöra krono
och
håll-skjuts, men att denna lättnad icke på långt när motsvarar brefbäringsbesvä
ret,
är uppenbart, när man besinnar att kronoskjuts, hälst nu i fredliga tider, sällan
förekommer, och att för densammas utgörande alltid betalas vanlig skjutslega; hvaremot
fortskaffande af kronobref ej sällan förekommer, utan ofta flera gånger i veckan 1 å
1| mils väg, såväl under den oblida årstiden, som då, under hö- och sädes-bergningen, ett
dagsverke mer eller mindre kan vara för landtmannen af ett ganska högt värde, utan att
den ringaste ersättning för allt delta besvär erhålles. Den, som således är nog olycklig
att ega ett hemman, som ligger lägligt för krono-brefbäringen till och ifrån kronofogde
eller länsman, ehvar än dessa herrar behaga bo, måste i och för bestridande af detta
onus hålla en serskildt pprson, som under flera dagar i veckan knappast kan medhinna
uträtta annat, än att fortskaffa brefven. Åtminstone är förhållandet så i den församling,
der jag bor; och jag förmodar, att det på enahanda sätt förhåller sig på flera orter.
Ut
-
Stats- samt Allm. Besvärs- och Eicon.-litsle. Utlåtande, iV>0 4. 9
Utskottet har tagit till skäl för sitt afstvrkande af motionen, det Betänkande som
Stats- och Ekonomi-utskottet afgaf vid sistiidne riksdag öfver samma ämne, nemligen att
kommunerne eller häraderna inom .sig skola inför Häradsrätten öfverenskomma, att alla
hemman skulle bidraga till någon ersättning åt de hemman som i anseende till sitt läge,
böra utgöra denna omförmälde skyldighet, men innan detta kan till vägabringas, så måsto
de hemmansegare, sorn nu hafva denna skyldighet sig ålagd, anställa rättegång emot alla
de andra hemmansegarne inom häradet, emedan dessa icke vilja ingå på denna ersättningsskyldighet,
då densamma är för dem ett nytt onus.
Af alla dessa förhållanden, anser jag att Utskottet bordt hafva, enligt billighet och rättvisa,
tillstyrkt, att en billig ersättning af postmedlen måtte utgå till de hemman som utgöra
denna brefbäringsskyldighet, åtminstone med 6 skillingar banko för hvarje mil, helst detta
icke skulle blifva för stor dagspenning för den person som utgör detta besvär.
\:o 4.
Ank. till Exp.-Dtsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, om befrielse för
åtskillige Pastors- och Komministers-boställen frkn utgörande
af rotering, eller om åtnjutande af ersättning derför,
m. m.
Uti serskilde, från Högvördiga Preste- och Hedervärda Bondestånden, till Stats-Utskottet
remitterade, motioner har blifvit yrkadt och föreslaget:
af herr prosten Holm, att pastors-boställena i Mo, Bjärnå och Gideå församlingar i
Vester Norrlands län måtte befrias från den dem åliggande rotering, samt derest sådant kunde
ske, jemväl fran alla andra onera, hvarifrån prestbord i allmänhet äro fritagne; åberopande
Bia. till R. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 2
10 Slats- samt Allm. Besvärs- och Ekoti.-Utsk. Utlåtande, N:o 4.
motionären till stöd för sitt förslag det förhållande, att dä för omkring trettio år sedan
nämnde församlingar blefvo skiljda från Själevads och Ornäs socknar, samt förklarats böra
utgöra serskilda pastorat, de inköpt omförmälda boställe*), hvilka varit af krono-skatte natur;
att dessa pastorat voro serdeles ringa, och att hvad serskildt anginge pastorn i Mo socken,
denne icke, efter de sista fem årens medel-taxering, egde större inkomst än 560 r:dr årligen
; och har, vid föredragning af motionen, herr biskopen Heurlin hemställt, att bo
ställshafvarne
måtte ifrån och med den nya statsregleringen njuta ersättning af statsmedel,
motsvarande tungan af roterings-skyldigheten.
af herr doktor Stenhammar: att då Komministers-bostället Grönhult | mantal i
Misterhults församling af Linköpings stift och Calmar län icke allenast vore augment till
rustnings-stammeu N:o 32 vid Calmar Infanteri-regemente, utan ock anslagen till roten
N:o 113 vid Tjusts Båtsmans-kompani, nämnde boställe måtte komma i åtnjutande af den
lättnad i de på bostället hvilande tunga börder, hvartill detsamma enligt Rikets Ständers
beslut, i afseende å Komministers-boställens befriande från rotering vore berättigadt, och
att således antingen boställets roteringsskyldighet måtte öfverflytta* på annat oroteradt
eller underroteradt hemman, eller ock, om sådant ej kunde ske, ersättning för roteringskostnaden
lemnäs.
af herr doktor Sandberg: att enahanda förmån, som blifvit för bostället Grönhult
föreslagen måtte tillkomma Komministers-bostället i Madesjö församling k mantal Riddaretorp,
hvilket, beläget i Södra Möre härad af Calmare län, vöre anslaget till roten N:o 281
vid Södra Möres Andra Båtsmans-kompani.
af Riksdagsfullmäktig en Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län,
att då Komministers-bostället Torp i Hee socken af nämnde län, efter att vid Indelningsverkets
början hafva påförts rotering, dock icke kommit i åtnjutande af den preste-bohlen
i Riket tillerkända rote-frihet, samma boställe måtte varda från dess ordinarie roteringsskyldighet
befriadt genom densammas flyttning på andra, närbelägna och oroterade, men
icke privilegierade hemman och lägenheter, eller ock, i händelse det i roteringen måste
qvarstå, ersättning derför måtte bostället lemnäs.
Derjemte har herr doktor Sandberg, jemte en framställning af det förhållande, att
Komministers-bostället i Aby församling af Calmare län J mantal N:o 4 Wångerslät, som
förr varit ett Kornett-hästhemman vid Adelsfahne Regementet, men år 1821 indragits till
Invalidhus-fonden, hade en åriig afgäld, som, utgörande efter kronovärde 6 r:dr 27 sk. 9
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsfc. Utlåtande, N:o 4. 11
rist, årligen belalades med omkring 60 r:dr banko, hemställt, att då berörde afgäld vore
serdeles tryckande, bostället kunde derifrån befrias, eller för denna tunga undfå ersättning.
Omförmälde motioner har Stats—Utskottet, gemensamt med allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad angår frågan om befrielse för ofvannämnde
Pastors- och Komministers-boställen ifrån den ordinarie-rotering, som enligt de framställde
uppgifterna, af dem utgöres ; så få Utskotten erinra, att, enligt Presterskapets privilegier
af år 1723 Preste- och Klockare-bohl äfvensom prebende-hemman och stammar
äro frjtagne från ordinarie rotering; att Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref den 2 November 1833,
fastställt den tillämpning af författningarne angående denna fråga, att, med befrielse för
Kyrkoherde-boställen från ordinarie rotering, desamma skulle påföras extra rotering; samt
att, med anledning af Rikets Ständers den 27 Oktober 1840 till Kongl. Majit aflåtna underdåniga
skrifvelse, Kongl. Majit under den 6 Oktober 1841, i nåder förordnat, att Kyrkoherde-bostället
Torp å Dahlsland som vore indeldt till ordinarie rotering, väl skulle, såsom
stamrote, framgent i ordinarie roteringen qvarstå, men deremot från 1841 års början,
af ingående rotefrihets- eller vakans-medel, njuta ersättning i kontant för roterings-besvärets
fortsatta utgörande; att, hvad angår Kapellans-boställen, Kongl. Majit enligt Krigs-och
Kammar-Kollegiernas kungörelse den 25 Februari 1835, uppå Rikets Ständers underdåniga
framställning, förklarat, att alla de Kapellans-boställen i Riket, som antingen i brist på närbelägna
oroterade hemman, måste qvarstå i roteringen, eller som fått densamma år 1826
orätt förflyttad på hemman, som redan af ålder voro roterade till fullo, skulle, med förbindelse
att roteringsskyldigheten framgent fullgöra, undfå en rotering.*-kostnaden motsvarande
ersättning eller vederlag af vakans-afgiften för jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke presterade rotering in natura.
Utskotten, som icke äro i tillfälle att i alla delar pröfva befogenheten af de nu ifrågavarande
väckta förslagen, anse likväl, på grund af de upplysningar, Utskotten här ofvan
meddelat, sig böra vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes i Nåder låta granska de framställde anspråken,
och, derest desamma finnas vara grundade och öfverensstämmande
med lag och författningar, vidtaga de åtgärder, som förhål*
landerne kunna påkalla.
12 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 4.
Hvad deremot angår dels herr prosten Holms framställning, att ofvannämde Pastors
boställen måtte befrias från jemväl alla öfriga orena, som desamma ålåge, men som af
prestbord i allmänhet icke utginge, samt dels herr doktor Sandbergs förslag, att Åby Komministers-boställe,
J mantal Wångerslät måtte fritagas från den deraf utgående afgäld, som,
utgörande efter kronovärdi sex r:dr 27 sk. 9 r:st, skulle årligen betalas med omkring
sextio r:dr banko; så^enär, i afseende å förra frågan det icke ens blifvit uppgifvet, hvilka
onera, som jemte roteringen, af nämnde Pastors-boställen utgöras, hvadan Utskotten icke
äro i tillfälle att bedomina befogenheten af den gjorda framställningen, samt beträffande
den af Åby Komministers-boställe utgående afgäld, hvilken synes bestå af bostället åliggande
jordeboks- och hemmantals-ränta, något lagligt skäl icke förefinnes för boställets befriande
derifrån, tillstyrka Utskotten,
att omförmälda framställning och förslag måtte förfalla.
Stockholm den 12 Maj 1851.
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om för andr adt sätt
för Landtmätares aftönande, m. m.
Uti en inom Hedervärda Bondeståndet väckt, till Stats—Utskottet remittarad motion har
Riksdagsfullmäktigen Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms län, jemte en framställning
om dels olämpligheten af nu gällande Landtmäteri-författningar och svårigheten att,
då sådane tidt och ofta utkomma, känna efter hvilka af dem man hade sig att rätta, dels
den dryga kostnad, som åbringades jordägare, till följe af laga skiften, och dels fördelen af
Landtmätarnes förseende med bestämda löner, motsvarande deras svåra och ansvarsfulla
arbeten, föreslagit:
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 4. 4 3
Att Öfverdirektören för Landtmäteriet skulle bestämma ett visst antal, till läge samt
landtmäterigöromålens beskaffenhet och handläggning olika län; att Landshöfdingen i hvarje
af dessa län, i förening med förste lanndtmätaren skulle utvälja den skickligaste och med
göromål mest anlitade landtmätaren inom länet, samt att desse sålunda utsedde landsmätare
måtte bilda en kommitté, sorn borde sammanträda i Stockholm, och hvilken kommittés åligganden
skulle blifva;
att samla alla äldre och yngre författningar angående landtmäteriet och derefter upprätta
förslag till ny författning och stadga så väl för laga skiften, som andre till landtmäteriet
hörande göromål; att utarbeta en noggrann och för rikets län antaglig och lämplig
stängsel-förordning, enär den nu gällande vöre bristfällig och oduglig; att bestämma den
årliga lön, som borde landtmätarne af Staten tillkomma; att reglera landtmäteri-taxan, samt
att uppgöra förslag till landtmätarnes pensionering vid en bestämd ålder och efter vissa
tjensteår;
Anseende motionären, att allt landtmäteri-arfvode, deruti dock ej inberäknadt den vanliga
resekostnaden som skulle af vederbörande jordegare till landtmätarne utbetalas, borde
efter uppgjorde räkningar till Statsverket ingå och af kronobetjeningen indrifvas, hvarvid,
enligt motionärens åsigt, jordegarne skulle med betalningen af kostnader för laga skiften
erhålla något längre anstånd, hvarigenom denna kostnad komme att för dem blifva mindre
känbar, än för närvarande.
Sedan Stats-Utskottet ansett nödigt att behandla förenämnde motion gemensamt med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande;
och få Utskotten vid besvarande deraf anföra:
att utom de allmänna Lagsamlingar, som efter Kongl. Maj:ts befallning, blifvit utgifne,
serskilde samlingar af Landtmäteri-författningar, på enskilde personers föranstaltande, tid
efter annan utkommit, såsom Enagrii samling, den af Justitiae-Rådet Backman och Revisions-Sekreteraren
Faxe år 1837 utgifna sammanfattning af allmänna stadgariden, angående
skiftes-verket i riket, jemte samling af Kongl. Maj:ts utslag i åtskillige mål, till upplysning
om skiftes-författningarnes rätta förstånd och tillämpning, samt det af LandtmäteriAuskultanten
Björck nyligen från trycket utgifna sammandrag af Förordningar, Instruktioner,
Bref och Cirkulärer, angående LandtmäterieUoch Skiftes-verket i Riket; genom hvilka
Lagsamlingar och enskilde personers arbeten det af motionären antydda behof i förevarande
hänseende synes hufvudsakligen vara afhjelpt; att förste och andre landtmätarne i länen re
-
14 Siats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 5.
dan ej blott hafva bestämde löner, å stat uppförde, utan äfven äro berättigade såväl att erhålla
pensioner från Civil-Statens Pensions-Inrättning, som att vid dertill bestämd ålder
blifva uppförde å Allmänna lndragnings-Staten; samt att ehuru Kommissions-Landtmätarne
icke äro att anse såsom ordinarie tjenstemän, likväl åtgärder blifvit vidtagne och medel af
Rikets Ständer anvisade, i ändamål att till förmån för desse tjenstemän och borgmästare i
städerna utom Stockholm, bilda en Pensions-anstalt, hvars organisation för närvarande arpa
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende.
Vid berörde sålunda upplyste förhållanden samt då frågorna dels om utarbetande af
en ny Stängsel-förordning och dels om reglering af landtmäteri-taxan icke synes vara af
annan beskaffenhet, än att de förändringar i samma författningar, hvilka må af behofvet påkallas,
kunna i vanlig ordning åvägabringas; alltså och då Kommissions-Landtmätare icke
äro att såsom ordinarie tjenstemän anse, samt deras förseende med bestämda löner, i stället
för de arfvoden, som de nu för hvarje förrättning äro berättigade att eshålla, ©tvifvelaktigt
skulle vid många tillfällen vålla en mindre skyndsam behandling af landtmäteri-göromålen,
få Utskotten, som anse tillsättandet af en sådan Kommitté, som motionären föreslagit,
hvarken för nyssberörde eller öfrige af motionären angifne ändamål vara erforderligt, vördsamt
tillstyrka:
att förenämnde motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Stockholm den 12 Maj 1851.
H:o ii
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 middi
Utlåtande, i anledning af vackt fråga, att ull inom Appelbo
och Malungs socknar belägen skogsmark måtte fördelas på
jordegarne inom nämnde socknar.
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Stats-utskottet remitterad motion, har
Riksdagsfullmäktigen Jolian Bergström från Stora Kopparbergs län föreslagit, att vid nu,
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsi;. Betänkande, N:o 7. 45
pågående eller förestående storskifte inom Appelbo och Malungs socknar uti StoraKopparbergs
län, alla inom dessa socknars rå belägna skogar måtte fördelas emellan samtlige
jordegare inom socknarne, i mån af deras besutenhet, och att Kongl. Majrt och Kronan
således måtte afstå ifrån sin rätt i samma skogar; till stöd för hvilket förslag motionären
anfört, att nämnde jordegare dels voro fattige och dels saknade andra inkomstkällor än den
som ortens skogar erbjöde; att skogsmarken vore af dålig beskaffenhet och föga tjenlig
till odling, samt att den skog, som uti vissa socknar redan blifvit Kronan tillskiftad, och
hvaraf endast en ytterst ringa inkomst erhölles, icke i värde uppginge ens till det belopp,
som kostnaden för dess afskiljande utgjort.
Sedan Stats—utskottet, för denna frågas behandling sammanträdt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit densamma i öfvervägande; och
som genom Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1804, jemfört med Skiftesstadgan den 4 Maj
1827 och Kongl. Brefvet den 13 Juli 1836, de grunder äro utstakade, efter hvilka storskiften
och afvittringar inom Stora Kopparbergs län böra verkställas; alltså och då invånarne
inom Malungs och Appelbo socknar icke lagligen äro berättigade att af de i samma
socknar belägna skogar vid desammas fördelning erhålla mera, än som enligt nämnde författningar
bör dem tillkomma, och några skäl, enligt Utskottens tanka, icke förefinnas att
för dessa socknar bevilja särskilda undantag från författningarnes allmänna föreskrifter, få
Utskotten tillstyrka
att ofvanberörde motion må förfalla.
Stockholm den 12 Maj 1851.
i\:0 7.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ny organisation
af Läns-styrelserne.
Uti en af Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson från Orebro län inom Hedervärda
Bondeståndet väckt, till Stats-utskottet remitterad motion, har blifvit anfördt: att, ehuru
16 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon-Utsk. Betänkande, N:o 7.
man år 1809, vid regerings-formens antagande, åsyftat att bilda en på samma gång stark
och ansvarig regerings-makt, så hade man dock icke vidtagit några åtgärder för att åstadkomma
en folk-styrelse, som kunde dels betrygga folket vid rättigheten att få sjelf ombesörja
egna lokala och menighets angelägenheter, dels förenkla den gemensamma riksstyrelsen
och statsförvaltningen samt gifva regeringsmakten den högsta styrka, genom att
höja den öfver de små intressena och göra den till en opartisk ledare af de högre och
samhälls-vigtigare. Man lät den förut varande så kallade ländt-regeringen förblifva sådan
den var, och man stadgade till och med i Regeringsformens 46 § att höfdingedömena
skulle förblifva under “den vanliga landt-regeringen“. Bristen på ordnade menighets-styrelser
hade väl snart gjort sig märkbar och blifvit erkänd såväl af den kommité, som nedsattes
för uppgörande af förslag till en förenkling af styrelse-verken, som af det Rikets
Ständers serskilda Utskott, som fått uppdrag alt i frågan sig yttra, och Rikets Ständer hade
jemväl vid 1840—1841 årens riksdag uttalat sin åsigt om kommunal-styrelsens oumbärlighet;
men sådane åtgärder hade likväl icke blifvit vidtagna, att de uppfyllde behofvets kraf
i omförmälda hänseende.
Af denna anledning har motionären, jemte förmälan att han under innevarande riksdag
till Konstitutions-utskottet ingifvit ett förslag till ny redaktion af 46 § i Regeringsformen,
åsyftande att äfven för framtiden betrygga landt-regeringens organisation på det sätt, att
den icke genom ett regerings-beslut skulle kunna förändras eller upphäfvas, föreslagit följande
stadganden:
“l:o. Läns-styrelsen skall i hvarje län bestå af en Landshöfdinge, två Länsdeputerade,
en Landssekreterare och en Landskamererare. Landshöfdingen, Landssekreteraren och
Landskamereraren utgöra Landshöfdinge-embetet.
a) Landshöfdingen förordnas för fyra års tid af Konungen, som dertill utväljer en af
tre på förslag genom val af länets menigheter utsedde personer. Valet sker genom
elektorer, valde i stads- och lands-församlingarne till ett antal, motsvarande folkmängden.
Vid samma tillfälle och på samma sätt utväljes en suppleant att inträda i händelse af
landshöfdingens afgång, sjukdom eller annat laga förfall.
b) Läns
-
Stats-samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 7. 4 7
bj Länsdeputerade utväljas årligen af sockennämnderne på det sätt, att hvarje län delas i
två distrikter, och sockennämnderne i hvarje distrikt utse en ibland, sig att såsom elektor
deltaga i valet till distriktets deputerade, hvarvid tillika en suppleant utses,
c) Lands-sekreteraren och lands-kamereraren utnämnas af Kongl. Majit, efter hittills sladgad
ordning.
2.0 Länsstyrelsen skall föras i enlighet med en derför af Kongl. Majit och Rikets
Ständer gemensamt beslutad, af konungen utfärdad instruktion, hvilken instruktion bör affattas
på följande hufvudgrunder, nemligen:
a) Verkställighet af grundlag, lagar, Kongl, förordningar och påbud, domstolars beslut och
myndigheters lag- eller författningsenliga reqvisitioner, åligger landshöfdingeembetet allena,
äfvensom all expedition af länsstyrelsens beslut, stadgande!) och kungörelser.
b) Alla länsstyrelsens beslut, rörande allmänna ordningen och allmänna hushållningen inom
länet, skola fattas af landshöfdingen, de deputerade och landssekreteraren gemensamt.
c) Alla länsstyrelsens beslut, rörande beskattnings-uppbörds- och redogörelse-verket inom länet,
skola likaså fattas af landshöfdingen, de deputerade och landskamereraren gemensamt.
d) Alla utsökningsärenden afgöras af landshöfdingen, en deputerad och landssekreteraren.
e) Skulle någon af de deputerade hafva förhinder att länsstyrelsens sammanträden bevista,
inkallas suppleanten.
3:o Landshöfdingen åtnjute visst bestämdt arfvode, äfvensom landssekreteraren och landskamereraren
bestämda löner. Deputerade åtnjuta arfvode och, då de äro bosatta utom residensstaden,
reseersättning från och till hemorten.
4:o Aila indelta löner och boställen för landshöfdingarne indragas vid de nu varandes
afgång från embetena, på det sätt Rikets .Ständer derom vidare Kongl. Majit underställa.
5:0 En ny reglering af länen företages, hvarvid iakttages, att Öfver-Ståthållare-embeiet
i Stockholm organiseras i likhet med länsstyrelserna, hvarjemte motionären, för den
händelse, att Utskotten ansåge sig ej kunna tillstyrka Rikets Ständer att genast i frågan
besluta, hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
ett förslag till länsstyrelsens reorganisation måtte vid nästkommande riksdag blifva tRikets
Ständer förelagdt, åtföljdt af förslag till nödiga instruktioner, m. m.
Bih. till B. St. Brot. 1850 $ 1851. 4 Sami. 2 Afd. 1 Hafi. 3
18 Stats-samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 7.
Sedan Stats-utskotlet anset! nödigt att behandla förevarande motion gemensamt med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande;
men då motionären icke angifvit i hvilka delar länsstyrelsernas nuvarande organisation är
felaktig eller icke uppfyller det med densamma afsedda ändamål, samt motionären icke heller
antydt de fördelar, hvilka af dessa styrelsers organiserande på det sätt, motionären föreslagit,
kunna vinnas, få Utskotten tillstyrka:
att ofvanberörde förslag må förfalla.
Stockholm den 12 Maj 1851.
\:0 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Maj 1851, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om berättigande
för stamrote vid båtsmanshållet, att, utom planpenningarna,
af strö-rotarne njuta ytterligare ersättning för lemnad
åker, äng, mulbete, vedbrand och stängselvirke.
Riksdagsfullrnäktigen Johan Johansson från Östergöthland har, uti en af Hedervärda
Bondeståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterad motion, anfört, att,
ehuru fyra mantal vanligast, synnerligen i Östergöthland, utgjorde en båtsmans-rote, och
dessa hemman alltså borde åligga, att gemensamt förse sin båtsman med de rättigheter,
nemligen ett halft tunnland åker, äng till två lass hö, och mulbete för dess kreatur,
jemte vedbrand och stängsel virke, som han af roten hade att påräkna, eller ock att derefter
lemna ersättning till den hemmans-innehafvare, eller egare af så kallad stamrote,
som dessa förmåner af sina enskilda egor bestode; samt fastän Kongl. Cirkuläret af den
13 Oktober 1812 antydde, att hjelprotarne borde deltaga efter hemmantalet uti bestridandet
af alla de förmåner, berörde manskap egde rätt att af rotarne fordra, hvaribland äfven
skulle räknas jordlega för torpet, mulbete, vedbrand och gärdslefång; så hadedikväl, sedan
Stats-samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 8. 19
genom Kongl. Brefvet ilen 28 Oktober 1817 planpenningar blifvit bestämde till 5J kappar
spanmål årligen, en del strö-roteintressenter vid båtsmanshållet ansett, att ersättningen till
stamroten, i ett för allt, endast skulle utgöras med nämnde spanmål efter hvars och ens
andel uti roten; och har motionären, för att få ett närmare bestämmande af strö-rotes
skyldighet att till stam-rote vid båtsmanshållet lemna ersättning, lämpad efter de förmåner,
manskapet egde att af roten fordra, och med fästadt afseende derå, alt den redan fastställda
jordlegan endast vöre att anse såsom ersättning för den mark, hvaruppå husen
blifvit uppförda, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att den eller de delegare uti båtsmans-rote, som till större eller mindre del bestode
de karlen tillkommande förmåner i åker, äng, mulbete, vedbrand och stängselvirke, måtte
berättigas att derför jemte planlegan undfå ersättning af strö-rotedelegarne, efter hvars och
ens andel i roten, antingen in natura eller efter hvarje års markegångspris.
Efter det Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet för behandling af detta ämne
sammanträdt med Siats—utskottet, hafva Utskotten tagit kännedom af Kongl. Cirkulärbrefvet
till samtliga Landshöfdingarna, utom i Skåne, af den 13 Oktober 1812 och Kongl. Brefvet
till Krigs- och Kammar-kollegierna af den 28 Oktober 1817, samt af det förra inhemtat:
att sedan Rikets Ständer vid 1812 års riksdag, i anledning af väckt fråga om ett efter liderna
mera lämpadt stadgande, rörande planpenningar, eller sä kallade hjelp- och strörotars
skyldighet att med stam-rotarne deltaga uti anskaffande af torp, mulbete, vedbrand
och gärdslefång för indelta manskapet, funnit med billighet och rättvisa öfverensstämma,
att hjelprotar vidkändes ett emot hemmantalet svarande deltagande uti alla de förmåners
utgörande, berörde manskap egde rätt att af rotarne fordra, och fördenskull i detta ämne
hos Kongl. Majit gjort underdånig hemställan, Kongl. Majit nyssnämnde den 13 Oktober
1812 anbefallt Sine Befallningshafvande uti de län, der indelte infanteri-regementer voro
förlagde, att söka befordra frivilliga överenskommelser emellan stam- och hjelp-rotarna
om förberörde förmåners utgörande efter ortens förhållanden och kontrakten, så att ersättningen
till stam-roten utsattes i spanmål och andra varor, med nådig föreskrift tillika,
att, derest icke frivilliga överenskommelser kunde träffas, Kongl. Majits Befallningshafvande
skulle ega att, efter vid vederbörlig Domstol föregången undersökning, sådana ersättningar
stam- och hjelp-rotar emellan bestämma.
Utaf kongl, brefvet den 28 Oktober 1817 upplyses vidare, att hos Rikets Ständer vid
20 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 8.
1815 års riksdag blifvet föreslaget ett närmare bestämmande af de afgifter, hjelp-rotarna
vid indelta regementerna borde betala till stam-rotarna, eller planpenningarnas jemkning
till ett efter dåvarande tids varupris lämpadt belopp, och att Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse, i afseende på jordlegans förvandling och ersättningarnes bestämmande, funnit
endast indelningsverket och knektekontrakten böra tjena till grund derför och ersättningen
ej böra fastställas i annat än spannemål eller deremot svarande penningar efter länets markegång,
så att i de orter der kneckte-kontrakten berättigade stamrotarne till någon vedergällning
af hjelprotarne, denna ersättning skulle utgå till samma belopp, som knektekontrakten
och indelningsverket utstakade, förvandladt i så mycket spannemål, hälften råg
och hälften korn, som efter det årets markegång, då hvarje regementes knecktekontrakt efter
indelningsverket upprättades, belöpt emot de i kontraktet utsatte penningar; dervid borde
iakttagas dels att de stainrotar, hvilka enligt indelningsverket förklarats skyldige att, ulan
ersättning- af hjelp-rotarne, bestå de soldaten tillerkände förmåner, eller de rotar, hvilkas
torp vid fastställda stor- eller enskiften blifvit utbrutne och planlagde på sådan gemensam
mark, hvilken förut tillhört både stam- och hjelp-rotarne, och i allmänhet de stamrolar,
hvilka något ständigt vederlag erhållit, vore till all ersättnings åtnjutande oberättigade, och
dels att rättighet till ersättning för den jordrymd, sorn tilläfventyrs, utöfver hvad knecktekontrakten
utsatte, vid soldattorpen befunnes, icke borde ega rum. Häröfver och sedan ej
mindre Kongl. Majtts befallningshafvande än krigs- och kammar-kollegierna blifvit hörde,
har Kongl. Maj:t i nåder förklarat: — att hvad anginge Westmanlands och Nerikes inom
Westerås och Örebro län förlagde regementer, det borde förblifva vid hvad redan i anledning
af Kongl, brefvet dep 13 Oktober 1812 blifvit tillgjordt; att då uti Wermlands län
och vid de derstädes förlagde Wermlands och en del af Nerikes regementen knektekontrakten
väl icke innehölle något bestämdt stadgande om soldattorps anläggning, utan endast, alt
soldaten antingen skulle med uthus och stuga förses eller hos rotebonden på gården inrymmas
och derjemte erhålla visst i spannemål och matvaror årligen; men torp, med egor dertill,
sedermera blifvit anlagde och till följd af 1812 års cirkulärbref öfverenskommelse för
tre års tid eller till 1815 års slut blifvit trätTade rotehållarne emellan om utrotarnes ersättningsskyldighet
till stamrotarne, och all annan eller så beskaffad grund för ersättningens
bestämmande, som Rikets Ständer tillstyrkt, saknades, Kongl. Maj:t ansåge bäst att. derest
ej redan någon allmän öfverenskommelse blifvit träffad och af Kongl. Majtts befallningshafvande
gillad, de rotehållare, hvilkas nummer voro med soldattorp oell dertill hörande
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ékon -Ulsk. Betänkande, N:o 8. 21
jord försedde, sammankallades, för alt höras oin ett framtida bestämmande af den ersättning,
delegarne i roten borde utgöra till den, å hvars egor soldattorpet vore anlagdt; att
någon ersättning åt stamrotarne för jordlega ej kunde ega rum eller ifrågakomma inom
Skaraborgs och Elfsborgs Ian med Dahlsland vid inom dessa län inroterade Skaraborgs,
Weslgötha-Dahls och Elfsborgs regementen, inom Gefleborgs län vid Helsinge regemente,
inom Stora Kopparbergs län vid Dalregementet, inom Wester- och Norrbottens län vid
Westerbottens regemente samt vid Jemtlands regemente, emedan inom dessa orter antingen
de hemman, på hvilkas egor torp blifvit anlagde, vid roteringen fått sig mindre andel
påförde; eller inga hjelprotar blifvit stamrotarne anslagne eller planpenningar genom
kneckte-konlrakt utstakade; eller inga soldat-torp voro anlagde eller hjelprotar funnos; eller
torpen voro upptagne antingen på allmänning eller ock på rotens samfälta mark; eller
ock ej flera än en hemmansdel om hvarje soldat deltoge och således inga utrotar funnos; —
att för Bohus läns regementes båda bataljoner finge förblifva vid hvad om hjelprotarnes
ersättning till stamroten redan vore förordnadt; — samt att i följd häraf Rikets Ständers
framställning om planpenningar endast kunde medgifvas vid Uplands regemente inom Stockholms
och Upsala län, vid Södermanlands regemente inom Nyköpings län, vid första Lifgrenadier-regementet
inom Linköpings län, vid Jönköpings regemente inom Jönköpings län,
vid Kronobergs regemente inom Kronobergs län, samt vid Calrnare regemente inom Calmar
och Kronobergs län, hvilka sex regementers kneckte-konlrakler öfverensstämde ej allenast
deruti, att till kneckte-torpet skulle, utom husen, finnas en kåltäppa, ett spannland eller
ett halft tunnland åker, hälften till hvart års utsäde samt äng till två sommarlass hö, men
i Östergöthland till l,j lass hö årligen, utan ock deri, att det hemman i roten, på hvars
egor knektetorpet med ofvannämnde lägenheter lage, skulle af sina lote-intressenter erhålla
tre daler kopparmynt elier en daler silfvermynt samt i Östergöthland sex mark silfvermynt
om året i vederlag, likväl med förbehåll, inom Stockholms, Upsala och Nyköpings län, att
så vida det hemman, der kneckte-stugan vore uppbyggd, bestode af bättre och märkliga
förmåner, något vederlag för torpet ej egde rum, och derjemte i Nyköpings län, att, om
ett helt och ett halft hemman stöde tillsammans i roten, det hela icke eller finge åtnjuta
något vederlag; hvadan Kongl. M"j:t, som vid bestämmandet af planpenningarnes lätta
värde den tiden de utsattes och vid jordlegans hänförande dertill, funnit de; vid indelningen,
i planpenningar föreskrifva tre daler i det närmaste svara emot tio och tva tredjedels
kappar spannemål, alltså förordnat, atl vid nämnde regementer planpenningar, i de händel
-
22 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 8.
ser de enligt kneckte-kontrakten borde utgå, eller behöriga öfverenskommelser icke för--  anledde till ett annat förhållande, skulle af hjelp- eller ut-rotarne samfällt och i mån af
deras andel i rolen, till stamroten erläggas med tio och två tredjedels kappar säd, hälften
råg och hälften korn, eller med penningar efter markegång, men i Östergöthland endast
med hälften deraf eller fem och en tredjedela kappe spannemål. — Derjemte har Kongl.
Majit, vidkommande Krigs- och Kammar-kollegiernas hemställan om bestämmande af ett
visst vederlag i spannemål åt stamroten för åt soldaten lemnade gärdslefång, vedbrand och
mulbete för hans kreatur, ansett att, enär Rikets Ständers framställning i detta ämne ej
innehölle, att soldatens förmåner borde ingå i den af Ständerna önskade föreskrift för
jordlegans förvandling till spannemål, det vore så mycket mindre lämpligt att härutinnan
något förordnande meddela, som i allmänhet stamroten icke ensam dessa förnödenheter för
soldaten tillsläppte -—- och slutligen har Kongl. Majit ej funnit af nöden att utfärda något
o vilk orligt påbud, att den jord soldat-torpen utöfver kneckte-kontraktet innehade borde utläggas,
emedan derigenom en rubbning uti de emellan rote och soldat möjligen träffade
öfverenskommelser eller afhandlingar skulle åstadkommas.
Ytterligare har Kongl. Majit uti Nådigt B ef af den 10 Februari 1824 angående nya
roteböckers fastställande för hela båtsmanshållet i riket, med ändring för båtsmanshållet af
hvad i 3 § i Kongl. Förordningen af den 23 Maj 1690 i hvad vederlaget för torpet samt
gärdslefång, vedbrand och mulbete besräffar, stadgat, att i händelse rotebönder, på hvilkas
hemmanseger torpet vore anlagdt, skulle yrka ersättning derför af öfrige rotedelegare och
derom med dem ej träffa öfverenskommelser, Kongl. Majlis Befallnig-shafvande egde att,
efter vederbörandes hörande, pröfva och genom utslag sig utlåta om och i hvad mån en
sådan ersättning, jemförelsevis till knecktehållet, skulle af de sednare utgöras; — och slutligen
har Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers vid 1823 års riksdag gjorda under-,
dåniga anhållan, att Kongl. Majit ville låta förständiga dess Befallningshafvande i de län,
der stridighet om planpenningars utgörande ännu kunde uppstå, att i likhet med hvad
Kongl. Majit under den 13 Oktober 1812 i nåder föreskrifvit, söka befordra frivilliga öfverenskommelser
emellan stam-och ut-rotarna om de ifrågaställde, soldaten eller båtsmannen
inkommande, förmåner af torp, mulbete, vedbrand och gärdslefång, utgörande efter
ortens förhållande och kontrakten m. m., eller der sådana öfverenskommelser icke kunna
träffas, i nader påbjuda, att vid soldatens eller båtsmannens afgång, den jord torpet utöfver
kneckte-kontraktet innehade, borde utläggas och till hemmansegareus disposition åter
-
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 8. 23
så, då all fråga om planpenningar utöfver hvad kneckte-kontraktet bestämde, förfölle, utan
rubbning af de emellan rote och soldat eller båtsman möjligen träffade öfverenskomrnelser,
genom Nådigt Bref af den 15 Mars 1826 förklarat, att då hvad frågan om frivilliga öfverenskommelsers
beredande äfven vid båtsmanshållet vidkomme, Rikets Ständers underdåniga
önskan i denna del öfverensstämde med hvad redan genom Nådigt Bref af den 14 Februari
1824 blifvit för båtsmanshållet i allmänhet stadgadt, Kongl. Maj:t icke ansåge något ytterligare
förordnande härom vara af nöden, och att beträffande Rikets Ständers underdåniga hemställan
om påbjudande, att der sådana öfverenskomrnelser icke kunde träffas, vid soldats
eller båtsmans afgång, den jord torpet utöfver kneckte-kontraktet innehade, boide utläggas
och till hemmansegarens disposition återgå, Kongl. Maj:t icke funnit lämpligt eller nödigt,
att ett så beskaffadt allmänt påbud låta utfärda, enär redan, i händelse af soldater eller
båtsmän inkräktningar till deras boställen blifvit gjorda eller gjordes utöfver det, som i
kneckte-kontrakten och förordningarna bestodes, Kongl. Resolutionen på allmogens allmänna
besvär af den 28 Juni 1731 uti 5:te punkten föreskrefve, att utläggning af dylika inkräktningar
borde ske, och det alltså tillhörde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att då någonstädes
klagan öfver sådane obehöriga inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig undersökning föregått,
i hvarje fall efter förhållandet och omständigheterna sig lagligen utlåta.
Då sålunda genom ofvan åberopade Kongl. Bref af den 14 Februari 1824 och den 15
Mars 1826 finnes stadgadt, huru stridigheter emellan stam- och strö-rotar vid båtsmanshållet,
angående ersättning till de förre i och för åker, äng, mulbete, vedbrand och gärdslefång
skola förekommas eller till slut bringas, anse Utskotten sig böra tillstyrka:
att Biksdagsfullmäktigen Johan Johanssons ofvannämnde motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Maj 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, ISSI.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-litsle. Betänkande, N:o 9. \
H:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om anslag af
allmänna medel till ersättning för under gängse smittosamma
boskapssjukdomar nedslagtade kreatur.
I
Genom remiss från Hedervärda Bondeståndet har till Stats-utskottet blifvit öfverlemnad
en motion af Riksdagsfullmäktigen Pehr Nilsson från Christianstads län, med hvilken
Riksdagsfullmäktigen Jöns Månsson från Malmöhus län sig förenat, och hvaruti yttras,
alt då det icke i allmänhet torde kunna lyckas att stifta bolag för försäkring af boskap,
samt man någorlunda allmänt erkände de svårigheter, som deremot mötte och snart sagdt
omöjligheten att uppgöra tillfredsställande reglor derför; men erfarenheten visat, att inga
säkrare medel funnes mot boskapssjuka i allmänhet och den så kallade lungsjukan isynnerhet,
än nedslagtning af de kreatur, som, till följe af beröring med redan insjuknade, för
sjukdomar misstänktes, hvilket åter vore en större uppoffring, än man af den enskilte
kunde fordra, utan att lemna honom någon ersättning, har motionären, med afseende jemväl
derå, att det just vore genom en sådan hastigt vidtagen nedslagtning, som det allmänna
befriades från större olyckor och förluster, samt att Statens mellanträdande vore af behofvet
påkalladt och det enda medel, som kunde betrygga landets boskapsskötsel, hvilken
vore grundvalen för jordbruket och sålunda mäktigt inverkade på alla folkklassers väl, har
föreslagit, att ett anslag till ersättning för nedslagtning af boskap under lungsjukans och
boskapspests härjande, måtte af Rikets Ständer beviljas. livad sättet och vilkoren för
dispositionen deraf anginge, har motionären öfverlemnat sådant till Utskottets bedömande,
Bi/i. till B. St. Fröt. 1850 $ 1851. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 1
2 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 9.
endast antydaDde sin åsigt, att nämnde anslag lämpligast borde anvisas på Riksgäldskontoret;
att endast under gångbar smitta de egare af kreatur skulle till ersättning berättigas,
som kunde styrka, att de vidtagit nödiga försigtighetsmått för smittans undvikande, samt då
sådan smitta inom ladugård förmärkts, genast vidtagit nedslagning och användt all erforderlig
försigtighet; att lösen för de dödade kreaturen borde bestämmas genom värdering,
och att ersättningen, för att motsvara ändamålet, borde skyndsamt meddelas, så snart förhållandet
blifvit vederbörligen styrkt.
Sedan Stats-utskottet ansett sig böra behandla denna fråga gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten densamma till pröfning förehaft, och få i
anledning deraf upplysa, att sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus, Christianstads
och Hallands lån i underdånighet anhållit om vidtagandet af ändamålsenliga åtgärder
till förekommande af den inom nämnde län yppade förut omförmälde smittosamma och
elakartade boskapssjukdoms spridande, för vinnande af hvilket ändamål, enligt hvad upplyst
blifvit, något annat tillförlitligt medel icke funnes, än att skyndsamt låta döda de insjuknade
kreaturen, så har Kongl. Maj:t, i betraktande deraf, att kreaturens egare rättvisligen
icke kunde tillförbindas att förr, än sjukdomens framsteg tillintetgjort allt hopp om
vederfående, desamma, utan ersättning för deraf uppkommande förlust, låta slagta; och att,
ehuru det i främsta rummet kunde tillhöra de menigheter, som af nämnde olycka mest
hotades, att till sådan ersättning lemna nödiga bidrag, Statens skyndsamma mellankomst
under då varande omständigheter så mycket mera syntes vara af nöden, som sjukdomen
eljest kunde komma att utbreda sig till flera delar af riket, innan enskilta försäkringsbolag
hunne att bilda sig, Kongl. Maj:t, som ansett beloppet af en sådan ersättning böra ungefärligen
motsvara skillnaden mellan kreaturets verkliga värde och hvad som af kreaturet, då
det blifvit slagtadt, för egaren återstode att begagna, men att då kreaturet, genom sjukdomens
framsteg, för egaren sjelf förlorat allt värde, någon ersättning för detsammas dödande
skäligen icke borde honom tillkomma, under den 28 December 1848 stadgat och
förordnat, som följer:
\
l:o. Finnes kreatur vara af smittosam och elakartad lungsjukdom angripet, vare egaren
pligtig att låta detsamma slagta.
2:o. Slägtas sjukt kreatur så tidigt, att köttet deraf, enligt djurläkarens intyg, är
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 9. S
användbart, vare egaren oförhindrad att kött och hud använda, dock att köttet icke får
från stället afTöras utan att vara insaltadt, och att huden, sedan den blifvit kalkad, till
garfveribehandling allemnas ; och vare egaren derjemte berättigad, att, med vilkor, som här
nedan stadgas, af allmänna medel njuta ersättning till hälften af det värde, hvartill kreaturet
af behöriga värderingsman blifvit uppskattadt.
3:o. Behörige värderingsman äro.- Socknenämndens ordförande, eller, i händelse af
hans förfall, någon annan af honom utsedd ledamot af nämnden, den i orten anställde, eller
för tillfället der tjenstgörande djurläkaren, samt en af Konungens Befallningshafvande
bland församlingens medlemmar utsedd person.
4:o. Vill egaren njuta ersättning, som i 2:dra punkten sägs, göre då om sjuknadt
kreatur skyndsam anmälan hos vederbörande värderingsman; och åligge det desse att utan
dröjsmål sig till stället begifva, för att om kreaturens värde och afslagtning meddela skriftligt
intyg.
5:o. Äro värderingsman förhindrade att så skyndsamt, som erfordras, sig inställa, må
egaren icke destomindre slagta det sjuka kreaturet, och vare ändå berättigad till ersättning,
derest värderingsmännen, vid sedermera skeende besigtning och värdering, intyga, att slagtniugen
skett så tidigt, som i 2:dra punkten sagdt är.
6:o. Så snart intyg af den beskaffenhet, som i föregående punkter sägs, af egaren
till det slagtade kreaturet hos Konungens Befallningshafvande företes, låte Befallningshafvanden
till honom utbetala den ersättning, hvartill han finnes vara berättigad.
7:o. Djurläkaren vare förbunden, att, inom det af Konungens Befallningshafvande honom
anvisade område, visitationer, så ofta ske kan, anställa, för att utröna om sjukt kreatur
förefinnes. Finnes sjukt kreatur, låte egaren, om han gör anspråk på ersättning.,
genast tillkalla de personer, sorn. för behörig värdering erfordras, och gånge sedan sorn
förut sagdt är.
8:o Dör kreatur af smittosam och elakartad lungsjukdom, gånge då som i 5:te § af
Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828 stadgadt är; och ojute egaren, i sådant fall, ingen
ersättning. Lag samma vare, om sjukt kreatur icke dödas förr än sjukdomen så länga
fortfarit, att kreaturets kött, enligt djurläkares intyg, icke är användbart.
k Stats- samt Albn. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 9.
9:o. I allt öfrigt lände till efterrättelse Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828, i
de delar den på denna sjukdom är tillämplig.
10:o. Hvad om rättighet till ersättning nu stadgadt är, gäller blott i fråga om kreatur,
som före den i Juni 1849 blifva i och för smittosam lungsjukdom slagtade; förvändande
Kongl. Maj:t att vederbörande menigheter emellertid ingå försäkringsbolag för ersättning af
de förluster, som den enskilde möjligen kan komma att vidkännas, i händelse sjukdomen
utöfver nämnde tidpunkt kommer att fortfara.
Vidare har Kongl. Maj:t, den 31 Maj 1849, i anledning af förnyad anmälan af samma
Dess Befallningshafvande, i nåder beslutat och förordnat:
att för kreatur å de ställen, der smittosam lungsjukdom yppat sig före utgången af
dåvarande Maj månad, ersättning af allmänna medel, enligt de i Nådiga Brefvet den 28
December 1848 bestämda grunder, fortfarande komme att utgå intill den 1 påföljande
October;
att till berörda ställen inga kreatur finge under nämnde tidrymd uppköpas eller införas,
vid äfventyr att, om sådant skedde, all rätt till ersättning för derefter slagtade kreatur
vore förverkad; samt
att tili förekommande af underslef så i ena som andra afseendet, alla å berörda ställen
då befintliga kreatur skulle brännmärkas och genom vederbörande kronobetjenings försorg
i noggranna förteckningar specificeras.
De ersättningar, sorn, i följd af dessa nådiga föreskrifter, blifvit utbetalde, inom Malmöhus,
Christianstads och Hallands län, utgöra, enligt officiella uppgifter af den 1 och 2
April innevarande år,
inom Malmöhus län
„ Christanstads län
„ Hallands län
5,016: 32. —
518: 26. 8.
8,552: 13. —
tillsammans R:dr 14,087: 23. 8.
Efter tagen kännedom af dessa förhållanden, få Utskotten yttra, att äfven de, inseende
angelägenheten deraf, att den elakartade smittosamma lungsjukan hos nötkreaturen inom
landet utrotas eller åtminstone i möjligaste måtto hämmas, och öfvertygade att det bästa
Stats- samt Allm. Besvärs* och Ehon.-Utsk. Betänkande, N:o 9. 5
medlet dertill är en tidig och ändamålsenlig nedslagning af de smittade kreaturen, väl anse
det tjenligaste sättet att vinna ett sådant ändamål vara försäkrings-föreningar inom orterna;
men då erfarenheten visat, att dylika föreningar blott på få ställen bildat sig, hvartill orsaken
i allmänhet varit fruktan att ersättningsbeloppen kunde blifva alltför stora, finna Utskotten
af särdeles vigt att Staten mellankommer, för att, genom något understöd vid skadeersättningarnes
meddelande, underlätta bildandet af sådane föreningar, hvilka i öfrigt icke
skulle blifva fullt ändamålsenliga, om de icke temligen allmänt inginges. Med ledning af
den erfarenhet, som under den tid sjukdomen varit i landet gängse, kunnat inhemtas, anse
Utskotten äfven skäligen kunna förmodas, att om nedslagtning af smittade kreatur i tid
iakttages, ersättningsbeloppen icke böra blifva särdeles betydliga. Af alla dessa förenade
skäl få Utskotten vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t måtte
uti underdånighet anhålla, dels att Kongl. Maj:t behagade försäkra de
bolag, hvilka redan bildat sig eller framdeles, inom den preskriptionstid
Kongl. Maj:t kan finna lämpligt i nåder bestämma, bildas till inbördes
försäkring emot den elakartade, smittosamma lungsjukan hos
nötkreaturen, om Statens deltagande till hälften uti de ersättningar,
som för kreaturs nedslagtning af dem meddelas.
Derest Rikets Ständer bifalla detta förslag, hemställa Utskotlen derjemte,
att de för ändamålet erforderliga medel må, såsom af tillfällig beskaffenhet,
anvisas att utgå af det under åttonde Hufvudtiteln befintliga
anslag till farsoters och smittosamma sjukdomars botande,
hvilket, såsom förslags-anslag, dertill kan lemna en erforderlig tillgång
, utan att behöfva förhöjas.
Stockholm den 22 Maj 1851.
Från ofvanberörde beslut, såvidt detsamma innefattade yttrande om en preskriptionstid,
inom hvilken bolag af förenämnde beskaffenhet borde bilda sig för att ega rättighet
att komma i åtnjutande af den föreslagna ersättningen, reserverade sig Herr Grefve Mörner
och ansåg att, med uteslutande af meningen derom, Utskotten borde i sitt utlåtande
jemväl tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
6 Stats- somt Allm. Besvärs- och Ekon.-1 tsk. Betänkande, N:o 1Cf.
Maj:t läcktes, intilldess sådane bolag hunnit komma till stånd, i Nåder fortfarande vidtaga'
de åtgärder, till förekommande af ifiågavarande sjukdoms spridande, som omständigheterna'
kunde påkalla.
Med Herr Grefve Mörner förenade sig Herr Friherre Palmstjerna,- Herr Grefve
Liljencrants, Herr Friherre Åkerhjelm, Herr Frih' rre Stedingk samt Riksdagsfullmäktigen
Nils Larsson från Jemtlands Ian.
\:o fl O.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2? Maj 1851, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af räckt fråga om någon billig
ersättning ät dem, som göra för bister i anledning af tillämpningen
utaf Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828,
rörande smittosamma sjukdomar hos djuren, samt serskildt
åt hemmansbrukaren Petter Svensson den yngre i Mjärdevid
för frenne af rotz angripne och enligt författningens
föreskrift dödade hästkreatur.
Till Stats-ulskottet har från Hedervärda Bondeslåndet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigeo
A. Wilh. Swartling från Östergöthlands län gjord motion i detta ämne,
för hvars behandlande Utskottet sammanträdt nied Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottet.
Motionären har anfört, att vissa samhällslagar, ehuru högst nödvändiga, likväl mångengång
tillskyndade enskilda medborgare stora, ofta ruinerande förluster. 1 detta fall fram
-
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 10. 7
stöde i första rummel Kongl. Förordningen af deri 23 Januari 1828, rörande smittosamma
sjukdomar hos djuren. Det kunde icke nekas, att denna författning af behofvet påkallats,
hvadan afsigten nu icke vore att få densamma undanröjd eller ens förändrad, utan vore
motionärens syftemål att skaffa någon hillig ersättning åt dem, som gjorde förluster vid
förordningens tillämpning. 1 hans ort hade nyligen en fattig hemmansbrukare, Petter
Svensson den yngre i Mjänlevid af Slaka socken, blifvit beröfvad sin redbaraste egendom,
3me stycken hästkreatur, hvilka, enligt Konungens Befallningshafvandes baslut,
blifvit dödade och nedgräfde. Klart vöre, att härigenom tillskyndas den fattige brukaren
en förlust, som menligt inverkade på hans ekonomiska ställning under hela hans lifstid och
•således påkallade deltagande. Petter Svensson hade likväl före hästarnes dödande låtit
värdera dem, hvarvid deras sammanräknade värde, ehuru ganska lågt tilltaget, hade uppgått
till 403 r:dr 16 sk. banko. Denna förlust hade för Petter Svensson varit så mycket
känbarare, som han innehade posthemman och skulle bestrida daglig postskjuts, hvaraf
följde, att han genast måste, ehuru årstiden dertill var olämplig, anskaffa hästar för att
kunna fullgöra sina åligganden. På nådeväg hade'Petter Svensson hos Kongl. Majit sökt
någon billig ersättning för sin förlust, och hade Kongl. Majit den 7 December 1849, såsom
nådigt svar å den underdåniga ansökningen, förklarat, att i anseende till brist på medel
att för ifrågavarande ändamål använda, den underdåniga ansökningen icke kunde bifallas.
Dessa ord innebure ett landsfaderligt erkännande af den sökandes oskyldiga lidande, sorn
borde lindras, i händelse medel dertill vore tillgängliga. Om således medel för ifrågavarande
ändamål kunde anslås, skulle, efter motionärens tanka, Hans Majit Konungen anse
sådant med nådigt välbehag; och föresloge derföre motionären alternativt, att Rikets nu
församlade Ständer ville till Kongl. Majits disposition ställa en lämplig summa, stt vid förekommande
ömmande tillfällen för sådana ändamål använda, eller ock för denna gång bevilja
Petter Svensson den hos Kongl. Majit i underdånighet sökta ersättningen af de dödade
hästkreaturens åsätta värde med 403 ridr 16 sk. banko; hvilken summa billigtvis borde
utgå af Postverkets behållna inkomster, helst intygadt vore, att kreaturen under postskjutsningen
ådragit sig den smittosamma sjukdomen.
De ingifna handlingarne upplysa i öfrigt, att sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i
Linköpings län, till följe af inkommen rapport från vederbörande kronobetjent, angående
uppkommen sjukdom bland Petter Svenssons hästkreatur, anbefallt länets djurläkare att i
desamma hålla besigtning, denne djurläkare funnit trenne af Petter Svenssons sex häst
-
8 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 10.
kreatur vara med obotlig rotz behäftade, tvänne andra af samma sjukdom angripna, men i
lindrigare män, så att de möjligtvis kunde genom skicklig behandling kureras, och den
sjette hästen alldeles frisk; — att Petter Svensson, i anledning häraf, hos Kongl. Majrts Befallningshafvande
yltrat den förmodan, att sjukdomen hade karaktären af en svårare qvarka,
och anhållit, alt med de fem hästarne få låta anställa profkur, mot förbindelse att ej under
tiden låta djuren inne feller ute komma i beröring med andra kreatur, och tillika begärt,
att derest delta icke kunde bifallas, utan hästarne skulle dödas, han så tidigt måtte
underrättas om tiden för en sådan åtgärd, att vederbörligen examinerad veterinär med laga
biträde kunde närvara för att anställa obductio et inspectio cadaveris; — att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande den 4 Juli 1849 förklarat, det icke kunna tillåtas Petter Svensson att
bibehålla de af Veterinärläkaren såsom obotliga förklarade frenne hästar, hvilka genom
vederbörande kronolänsmans försorg skulle dödas och nedgräfvas, men tillåtit Petter
Svensson att genom af honom tillkallad examinerad Veterinärläkare låta obducera samma
hästar, som följd hvaraf med hästarnes dödande skulle anstå till på eftermiddagen den 11
i sammma månad; och att Petter Svensson, å Landskansliet närvarande, genast blifvit härom
underrättad.
Dessutom utrönes af handlingarne: att länsmannen och tvänne nämndemän den 9 Juli
1849 värderat de dödade hästarne tillsammans till 403 r:dr 16 sk. banko; att trenne i
orten bosatte personer intygat, att Petter Svensson i flera, ända till sex år egt de dödade
hästarne, och således icke vore af dem, som sysselsatte sig med hästbyte, utan tvärtom
vore känd för en stilla vandel; att, efter hvad med säkerhet kunde antagas, hästarne genom
postskjutsen ådragit sig den sjukdom, hvarföre de måst dödas; och att hvarken Petter
Svensson eller utgifvaren af betyget haft kännedom om kreaturens rotz-sjukdom, utan förmodat
den vara så kallad qvarka, för hvars botande Petter Svensson tillitat kunniga personer;
samt slutligen, att Kongl. Majrts Befallningshafvande i Linköpings län, vid insändande
af den i motionen omförmälda underdåniga ersättnings-ansökning, hemställt, att ersättning
till sökanden måtte få utgå till två tredjedelar af det de dödade hästarne åsätta
värde.
Vid pröfning af detta ärende hafva Utskotten, med afseende å dels ofvanberörde, af
trenne i orten boende personer lemnade intygande, att, efter hvad med säkerhet kunde
antagas, hästkreaturen genom postskjutsen ådragit sig den sjukdom, hvarför de måst dödas,
dels
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-ilsk. Betänkande, N:o 10. fl
dels å den omständighet alt detta skett, för att skydda det allmänna emot taran af smittans
spridande, ehuru hästarne i annat fall visserligen ännu någon längre tid kunnat af
egaren begagnas, trott sig ega skäl föreslå Rikets Ständer,
att åt Petter Svensson anvisa ett penninge-belopp, motsvarande
högst två tredjedelar af de dödade hästkreaturens uppskattade värde,
alt af Riksgäldskontoret utbetalas.
Stockholm den 22 Maj 1851.
Biri. litt B. St. Prof. 1850 1851. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häft.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 18Ö1.
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, Iko it.
1
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Jani 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion att Hernösands
Domkyrka matte komma i åtnjutande af de
från stiftet utgående Domkyrk o-tunnor.
Uti en af välloflige Borgare-ståndet till allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har herr Rönblad anfört, att, sedan Rikets Ständer a£-  slagit hans vid nu varande riksdag väckta motion om afskrifning af det lån, stort
40,000 r:dr b:ko, som vid 1844—45 årens riksdag beviljats för fullbordandet af Hernösands
domkyrka, så ansåge han sig föranlåten att, med begagnande af den rättighet,
56 § Riksdags-ordningen medgåfve, återupptaga och fullfölja ett anspråk,
som blifvit vid frenne riksdagar af Rikets Ständer godkändt, nemligen att nämnde
domkyrka måtte tillerkännas de 124 tunnor korn, som årligen utginge från Hernösands
stift till Upsala domkyrka; till stöd för hvilket anspråk motionären icke allenast
åberopat de skäl, som Rikets Ständer anfört i dera3 till Kongl. Maj:t i ämnet
aflåtna underdåniga skrifvelser den 11 Juli 1834 och den 8 December 1840, utaa
äfven andragit, att Hernösands föreamling, som för sin nya stiftskyrka redan uppoffrat
27,000 r:dr utom kyrkokassans tillgång 38,000 r:dr, hade en skuld till staten i
och för byggnaden af icke mindre än 40,000 r:dr och således vore i stort behof af
att komma i åtnjutande af ifrågavarande domkyrkotunnor, för att derigenom kunna
betala omförmälde skuld, samt att Upsala domkyrka i allt fall hade så betydliga inkomster,
att de syntes vara mer än tillräckliga för dess underhåll; för ådagaläggande
af hvilket sistnämnde förhållande motionären vid motionen fogat transsumt af
Rih. till R. St. Fröt. i850 f i8Si. * Samt., 2 AJd., 3 Haft.
£ Slats- samt Alfin, besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, E:o it.
1848 års räkenskap för Upsala domkyrka, utvisande att kyrkan vid slutet af året
egde en kapitalbehållning af 66,787 r:dr 18 sk. 9 r:st., och derjemte hade ett årligt
tiondeanslag af 201^ tunnor råg och 235f tunnor korn, oberäknadt hvad som utgått
från Hernösands stift, samt frälseräntor till betydligt värde m. m.; föreslående motionären
alltså, att Rikets Ständer måtte, i likhet med hvad som egt rum vid riksdagarne
1823, 1834 och 1840, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Hernösands
domkyrka hädanefter måtte få komma i åtnjutande af ifrågavarande från Hernösands
stift utgående domkyrkotunnor.
Sedan allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, för behandling af denna
fråga sammanträdt med Stats-utskottct, hafva Utskotten gemensamt tagit densamma
i öfvervägande, och få vid afgifvandet af sitt utlåtande i ämnet upplysa, att enahanda
fråga, som nu blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers åtgärd, förevarit
vid flera föregående riksdagar. Sedan, med anledning af Rikets Ständers vid
1823 års riksdag gjorda underdåniga framställning i enahanda syftning med förenämnde
motion, Kongl. Maj:t under den 17 Mars 1824 förklarat Upsala domkyrka
berättigad att bibehålla ifrågavarande 124 domkyrkotunnor, anförde Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 11 Juli 1834, att “som den ifrågavarande spanmålen
ursprungligen hört till den tionde-säd, hvilken inom hvarje stift varit anslagen, dels
till presterskapet, dels till kyrkans och de fattiges underhåll, och densamma ännu,
efter reformationen, ehuru inbegripen i den kronan tillfallna tionden, likväl blifvit
under namn af afkortning, jemte den så kallade vinsäden, som tillföll hvarje kyrka,
undantagen ooh domkyrkorna förbehållen; så funno Rikets Ständer det vara i sakens
natur grundadt, att samma spanmål tillhörde hvarje stift, liksom vinsäden hvarje
församling, och att således, när Hernösands stift från erkestiftet afsöndrades, de
domkyrkotunnor, som förut tillföllo det sednare, efter den tiden bort tillfalla det förra;
och då derjemte i betraktande toges, å ena sidan, att vid den tid, då dessa
domkyrkotunnor blefvo anslagna, domkyrkor funnos i alla stift, och å den andra, att
de som så kallades, efter påfvedömets tid ej skiljde sig från de öfriga genom annat,
än att de tillhörde sätet för den andeliga styrelsen inom stiften, kunde i Rikets
Ständers tanka rättigheten till ifrågavarande tionde icke frånkännas Hernösands kyrka,
på den grund, att hon icke hade namn af domkyrka, och att dess pastor icke
kallades domprost, enär hon likväl lydde under biskop och dom-kapitel, samt i allt
Stais- sami Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utshollels Utlåtande, N:o H. 3
fall vore en stiftskyrka; i anseende hvartill och med åberopande jemväl af andra
förhållanden Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anliöllo, att Kongl.
Maj.t måtte i nåder medgifva, att de ifrågavarande 124 domkyrkotunnorna måtte
tillkomma stiftskyrkan i Hernösand.
Oaktadt härefter, genom nådigt beslut den 13 Mars 1835, Kongl. Maj:t förklarat
några nya skäl icke hafva förekommit, som kunde föranleda dertill, att Upsala
domkyrka betoges omförmälde kronotionde, den hon från urminnes tider åtnjutit,
hafva vid 1840—1841 årens riksdag Rikets då församlade Ständer, som åter förehaft
frågan, uti underdånig skrifvelse den 8 December 1840, yttrat, att Rikets Ständer
väl å ena sidan insågo nödvändigheten deraf, att Upsala domkyrka, det herrligaste
tempel i norden genom sitt byggnadssätt, och dyrbart i anseende till de minnen,
som der förvarades efter flera framfarne konungar, icke saknade medel för nödigt
underhåll och ytterligare förskönande, men å den andra sidan ansett det vara lika
angeläget och med allmänna omtankan öfverensstämmande, att äfven mindre kyrkor
i riket icke betoges utvägarna för sitt vårdande och bibehållande; på grund hvaraf
jemte andra skäl Rikets Ständer i underdånighet anliöllo, att Kongl. Majit täcktes
åt frågan ytterligare egna Sin höga uppmärksamhet och dervid nådigst taga i betraktande
de för handen varande förhållanden och de i öfrigt talande skäl för Hernösands
stifts rättighet att behålla ifrågavarande spanmål samt i nåder medgifva,
att densamma derefter kunde komma Hernösands stiftskyrka till godo; och har
Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, under den 11 Oktober 1843 i nåder förklarat,
att Kongl. Majit som ansett några nya skäl icke hafva blifvit anförda, hvilka
kunde föranleda till ändring i Kongl. Majits under den 17 Mars 1824 och den 13
Mars 1835 i frågan meddelade nådiga beslut, funnit godt bibehålla domkyrkan i Upsala
vid dess i berörde hänseende af ålder innehafde rättigheter.
Slutligen har frågan jemväl vid 1844—1845 års riksdag förevarit, dervid
Stats- samt allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskotten tillstyrkt en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit af enahanda syftning, som vid föregående riksdagarna, men
frågan kommit att derom förfalla enär vid dess afgörande hos Riks-stånden två
stånd afslagit Utskottens betänkande.
Då Utskotten likväl på de skäl, som blifvit i Rikets Ständers vid 1823
samt 1840—1841 årens riksdagar till Kongl. Majit i ämnet aflåtna underdåniga skrif
-
4 Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o ii.
velser utvecklade, anse Hernösands stiftskyrka böra komma i åtnjutande af de ifrågavarande
124 domkyrkotunnorna, samt, enligt hvad styrkt blifvit, Upsala domkyrkokassa
vid 1849 års början egde en behållning af 66,787 r:dr 18 sk. 9 r:st., med
hvilka medel samt de dessutom kyrkan tillkommande ganska betydliga inkomster
dess framtida underhållande måste anses betryggadt, få Utskotten jemväl vid denna
riksdag vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
omförmälde domkyrkotunnor måtte Hernösands stiftskyrka tilldelas.
Stockholm den 18 Juni 1851.
Från förestående beslut reserverade sig herr Stats-rådet Fåhreeus, herr Bildt",
herr biskop Heurlin, herrar prostarne Tellbom, Schram och Annerstedt samt herr
Nordvall, hvilka ansågo, att, då förevarande ämne sednast vid riksdagen 1844—
1845 varit föremål för Rikets Ständers pröfning, och den då gjorda framställning om
Hernösands kyrkas berättigande att åtujuta ofvan omförmälda domkyrkotunnor blifvit
afslagen, men några nya skäl för bifall till en dylik framställning vid denna riksdag
icke förebringats, motionen icke borde till någon utgård föranleda.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomj-Utskotlets Utlåtande, N:o ii.
N:o 12.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 20 Jani 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om förändradt
löningssätt /ör Presterskapet samt om S. 31.
Adjunkters aflönande till en del af Statsverket.
Till Stats-utskottct hafva från hederv. Bonde-ståndet blifvit remitterade tvenne
motioner i detta ämne, den ena undertecknad af riksdagsmännen Ola Månsson,
Nils Andersson, Nils Jepsson, Pehr Påhlsson, Christen Andersson, Pehr Nilsson
och Jöns Månsson, alla från Skåne, och den andra af riksdagsfullmäktigen Johannes
Nilsson äfven från Skåne, med hvilken sig förenat riksdagsfullmäktigen I. R.
Dahl ifrån Gefleborgs Län.
Uti den förra af dessa motioner har, uppå anförda skäl, blifvit föreslaget:
l:o Att Kongl. Förordningen angående presterskapets i Skåne uppbörd af
den 16 Oktober 1723 måtte till kraft och verkan upphäfvas;
2:o Att pastor, som för sina presterliga befattningar icke skulle uppbära sei~
skild betalning, måtte lika med andra rikets embetsman, erhålla lön på stat;
3:o Att lönen, som skulle utgå i penningar, måtte från ränterierna till pastor
qvartaliter utbetalas;
4:o Att lönen skall bestämmas efter ett medium af pastors uppgifter till de
tio sista årens taxerings-kommittéer;
3:o Att pastoreme skulle bibehålla sina boställen, och peuningelöuen minska»
6 Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, A':a 12.
i förhållande till den derutaf behållna afkastningen, den taxerings-kommittéerne egde
att beräkna och bestämma;
6:0 Att pastorernes tertial- och qvicktionde skulle, den förra utgående efter
enahanda beräkning, som kronotionden, inbetalas till statsverket efter åsatt markegång,
men att församlingarne icke skulle betungas med några andra utgifter, såsom
jura stola}, körslor och dagsverken m. m.;
7:o Att alla klockare-lägenheter måtte indragas och afkastningen deraf användas
dels för folkundervisningen i socknarae och dels för aflönande af erforderliga
subsituter; samt
Q '
8:0 Att de som innehafva embete eller tjenst med thy åtföljande löneförmåner
icke skulle kunna emot sin vilja tvingas att ingå på den föreslagna regleringen,
som i sådant fall derstädes icke finge sättas i verket förrän de från innehafvande
tjenst afgått.
I den senare motionen har, af anförde skäl, blifvit yrkadt:
Att presternes lön, i likhet med hvad förhållandet är med andra tjenstemäns,
må utgå direkte från staten i kontanta penningar, hvaremot alla nuvarande prestinkomster
skulle till statskassan ingå; och skulle pastoraten indelas i flera klasser, huru
man för godt funne, men dervid tillses, att ingen pastor hade mindre i inkomst än
hvad han för sig och sin familjs underhåll behöfde, så att icke en del pastorer, såsom
nu förhållandet vore, blefve öfver höfvan lönade, då dermot andra knappast
egde dagligt bröd;
Att såsom minimi-lön för en pastor måtte bestämma, utom fria husrum,
2000 r:dr r:gs, och såsom maximum 5000 r:dr samma mynt, ett belopp, vida öfverstigande
en vanlig Ilof-rätts-råds-lön och hvarmed en prest borde kunna vara fullt belåten;
äfvensom några af rikets största pastorater kunde delas;
att komininistrarne borde så lönas att de kunde hafva en sorgfri och anständig
utkomst, hållande motionären före att 1000 r:dr r:gs vore det minsta lönebelopp
man kunde tillerkänna en komminister, hvaremot detsamma icke borde öfverstiga
minsta lönen för en pastor eller 2000 r:dr r:gs; samt
att äfven pastors-adjunkterne, vid en blifvande reglering af presternes löner,
måtte komma i åtanka, så att en bestämd lön dem tillerkändes, nemligen ifrån 400
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Utlåtande, N:o 12: 7
till 600 r:dr r:gs, alt efter presternes större elier mindre lön; önskande likväl motionären
helst, att, derest det sig göra läte, äfven adjunkterne finge lön på stat, åtminstone
till en del, och att det i öfrigt borde åligga pastorerne att i någon mån tili
lönen bidraga.
Efter sammanträde med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-uiskottet hafva
Utskotten tagit dessa motioner i öfvervägande och dervid funnit, att hvad deruti
blifvit föreslaget och yrkadt i afteende på pastorers och komministrars löningssätt
redan varit föremål för Rikets Ständers pröfning vid denna riksdag med föranledande
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets Utlåtande N:o 44 i anledning af
väckta motioner, dels om förändradt aflöningssätt för ordinarie presterskapet i allmänhet,
dels om förhöjning i komministrarnes aflöning och dels om ändring i sältet för
uppbörden af kyrkoherdarncs inkomster; och då detta utlåtande blifvit af Irenne
Riks-stånd bifallet, tillstyrka Utskotten
att motionerne i denna del måtte anses böra förfalla.
Hvad dernäst angår förslaget om förbättrade lönevilkor för pastorernes adjunkter,
få Utskotten upplysa, att Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag i underd.
skrifvelse till Kongl. Maj:t anmält, att en allmän reglering af adjunkternes inom församlingarne
löner, som vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande, i Rikets
Ständers tanka torde flerestädes vara af behofvet påkallad, hvadan Rikets Ständer
anhöllo att Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande stiftstyrelser att, der sådant
icke redan skett, så snart sig göra låter med presterskapet öfverenskomma om och
uppgöra en reglering af adjunkternes löner samt med berättelser derom till Kongl.
Majit inkomma. Då denna underd. skrifvelse, som tillika innehöll framställningar angående
en förändrad reglering af presterskapets och kyrkobetjeningens löningssätt,
m. m. blifvit, efter det Consistorierna varit hörde och underdåniga utlåtanden afgifvit,
den 27 Juli 1849 remitterad till Kammar-kollegium, som ännu icke deröfver afgifvit
sitt utlåtande, hemställa Utskotten, som anse att det icke torde vara. lämpligt, att
Rikets Ständer skulle, innan ärendet ens hunnit till föredragning inför Kongl. Maj:t
beredas, med förnyad framställning derom ingå,
att hvad nu i afseende å förbättrade lönevilkor för adjunkterne blifvit
föreslaget, ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Beträffande slutligen det gjorda förslaget,|att alla klockare-lägenheter mätte
8 Stais- samt Allm.-Besvärs- och Ekonomi-Vtskoltels Utlåtande, N.o 12.
indragas och [afkastningen deraf användas dels för folkundervisningen i socknarne
och dels för aflönande af erforderliga substituter, få Utskotten med erinran derom,
att Folkskolelärare-befattningarne redan enligt Folkskole-stadgan, med kyrkoherdens
och församlingens bifall, kunna med klockaretjenst förenas, vördsamt tillstyrka,
att äfven detta förslag icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Juni 1851.
t
STOCKHOLM, t d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Stalt- och Lag-Utskotlms Utlåtande, N:o iS.
*
N:0 13.
Ank. lill Eif. Utsk. den 28 Juni ISSI, kl. 12 ni.
Utlåtande, angående regleringen af de under Rik»-  »lalenn andru hufvudlilel till Riket» Hojrutter upptagne
utgijter.
Fråga angående förbättring af så väl Hofrätlernas ledamöters, som deras
tjenstemäns och vaktbetjentes löner, har vid innevarande Riksmöte blifvit
väckt af Kongl. Majit uti Dess om Statsverkets tillstånd och behof aflåtne
Nådiga Proposition, samt, i mer eller mindre mån, af särskilde representanter,
nemligen Herr Weidenhielm, E. A., Herr Liljenstolpe, A. F. och
Herr FVinge, P E, genom hos Ridderskapet och Adeln samt Vädoflige
Borgare-Ståndet ingifne och till Stats-Utskotlets behandling öfverlemnade
memorial.
Efter hvad Kongl. Majt uti berörde Nådiga Proposition anmälkt, hade
behofvet af nu ifrågavarande löneförbättring redan länge varit insedt. För
'lagskipningen måste det ock vara af slör vigt, att domares löner så bestämmas,
att de kunna påräkna en för deras ställning i samhället behöflig utkomst,
utan att, for ernående deral^ behöfva söka en för embetsmanna-verksamheten
hinderlig sysselsättning utom tjernsten'; och då, hvad Hofrätten auginge,
dertill komme, att den verkställda indragningen af den andra instansen
i civila mål, örn än dess verkan icke kunde med någon tillförlitlighet
beräknas, likväl redan vållat betydlig tillökning i göromål, som påkallade mer
ansträngdt arbete och äfven ett, åtminstone för någon lid, ökadt biträde,
bar Kongl. Maj:t ansett sig, i enlighet med ett uti Stats-Rådets bilagde protokoll
upptaget förslag till lönereglering för Hofrätterne, böra äska, dit anslagen
for samma domstolar måtte i den blifvande Riksstalen uppforas till
följande förhöjda belopp, Hendigen:
för Svea Hofrätt r:dr 75,927: 32.
„ Götha Hofrätt „ 75,177: 32.
* Hofrätten öfver Skåne och Blekinge . . „ 30,286: —
eller tillhopa r:dr 181,391: 16.
Sih. tUl B St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afi. 4 Baft.. I
s
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, Pi:o 13.
följd hvaraf, då härifrån afdragas Hofrätternas nuvarande an
-
slag.
utgörande:
för Sv<a Hofrätt, oberäknadt
derlydande
un
-
ralr 61.498:
eller med tillägg af ljuspenningarne „
för Götha Hofi ätt r:dr
hvartill komma ljuspenningarne.
samt för Hofrätten öfver Skåne
och Bl kiuge rdr
ljuspenningarne
24.
32.
2-8GG: 32- 64,363: 8.
61),386:
2.333:
24.
16.
62,719: 40.
24,289: 24.
88G: 82- 23,176:
8.
8.
till
132,261:
tillökningen uti Hofrätternas anslag skulle Blifva tillsammans Rdr 29,130:
dock komme derigenom att bespuas den af allmänna Indi agni
vissa tjenstemän utgående tillökning for spanmål under lönerna, utgörande
Staten for år 1830:
Svea Hofi ät t . . . . : rdr 949:
Götlia Hofrätt
„ 1,264
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge „ 306
enligt
för
tillsammans rall 2.319
Uti det af Kongl. Majt i Nåder åberopade, af Juslitie-Statsministern
uppgjorda löneregleringslörslag. är vordet hemslälldt:
att. Ii.ad Hofrällernes ledamöter angår, lonerne måtte förhöjas för vice
sid en len till
for Hofrälts-råden till
och for halfva Assessorsgraden, i mån af ålder i tj-nsten, till .
tnen att for ölrige yngre Assessorer lonell bestämmes till
att af tjriistemänncn Advokatfiskal, n, såsom bland desse varande
den, for hvilken, tind afseende så väl å denne tjeiistem ms
2,800
2,600
2,000
1,600
P reid
r
nu vai
ande
inkomster, sorn derå, att någon högre icke
kan honom genom ändring af Expi di ionstaxan heredas, lömfoiliiitti
ing mest är af behofvi t påkallad, kunde i stat uppföras
lid lon al 1,200
att for Hofi ätterm s Sekreterare, som ega mera betydliga sporti
linkomster, lönen bestämmes endast till 1,000
ungefärligen motsvarande hvad de nn åtnjuta i lön, ljuspenningar,
andel i losen för revisiousha lid lingar och Kansli-Gebithr;
att i lon tillägges vice Advokatliskalen  800
Stal*- tch Lag-Utskottms Utlåtande, JV.'o 13.
3
samt Fiskaleme, Proto-notarierne eller förste Notarierne, Notari
eriie,
Aktuarierne och Registratorerue, hvardeia  600 r:dr
att, då för Hofrätteme synes vara fördelaktigare, om kansii.stljensterne indragas,
emot det att lönerne af Hofrätterne fö användas till bekostande af nödig
renskrifiiing för arfvoden, någon tillökning i lönevjlkoren for Kanslisteriu:
icke nfötte ifrågakomma, utan att kanslistlönerne må, efter som de blifva
lediga, |>å nämnde sätt af Hofrätterne få amandas;
att, till förbättrande af Vaktbetjeningens serdeles ringa löner, desamma varda
uppförde for Vaktmästaren till  250 r:dr
och lör Hofrättspost i ne till
200 „
och att, sedan genom ärendernas tilltagande i Hofrätterne, för deras oaf
brutua
gång, erfordras ökad t antal adjungerade ledamöter, likasom arfvoden
till bestridande af utgifter for de ökade göromälen i kanslien, serskilda anslag
for dessa ändamål måtte uti sialerne upptagas, nemligen: till adjungerade
ledamöter i S.ea och Götha Holrätter för hvardera 1,000 r:dr, samt i
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 600 r:dr,
samt till kansligöromåh ns befordrande, eller arfvoden åt e. o. tjenstemän
och vakt betjente, for Svea och Gotha Ho frätte c, hvardera 2,000 r.dr, och for
Skånska Hofrätten 800 r:dr,
i hvilket anslag dock skulle anses inbegripet hvad söra hitintills utgått till
extra-oi dinarier, under benämning af ljuspenningar. For tiilgo loujutaiide af
ouiformälde löneförhöjningar, borde likväl iakttagas följande vilkor:
l:o att for ordinarie em bets- och tjenstemän ljuspenningar i lönerna
inbegripas, samt att, der löneförhöjning ej ifrågakommer, till ionen lägges
hvad i ljuspenningar utgått.
2:o att för dem, sorn åtnjuta löneförhöjning, äfven om de äro till embetet
eller tjensten utnämnde löre 1841, all beräkning af spanmål uiuler
louen upphof, så vida icke, eber hittills gällande grunder, iuuehafvande lon
skulle öfverstiga hvad som blifvit föreslaget.
3:o att den vid sistlidne Riksdag Hof-rätterne beviljade ersättning för
lösen af revisionshandlingar indrages.
4o att, i föll någon af de nu varande tjenstemän, hvilka ega andel i
sistnämnda lösen, icke genom löneförhöjning skulle få samma andel ersatt,
skillnaden skall utgå af de lill kansligoromåleus gång anvisade medel.
5:o att Hof-rätternes Sekreterare, sedan de till träd t den förhöjda lönen,
icke vidare skola ega rätt uppbära s. k. kausli-gebuhr for fullmakter,
koustitutorialer och afsked, for hvilka lösen endast såsom tor resolutioner
bor erläggas.
å
Stat»- och Lag-Utskottens Utlåtande, H:o 13.
6:0 att Kongl. Brefvet ilen 24 Juli 1830, enligt hvilket en del af de
Svea Hof-rätt nu tillslagna adjunktioiisniedel utgår till kauslibetjeniug, upphör
att vara gällande.
7:o att de af nuvarande yngre Assessorer i Ilof-rätterne, hvilka i lött
och ljuspenningar uppbära mera än 1,6(X) Kalr, skola, så län<;e de samma
lön innehafva, ega utbekomma skillnaden af anslaget till skrifmaterialier och
expenser, derifrån ljuspenningarne hittills utgått.
8:0 att vice Presidenterne i Svea och Götha Hof-rätter skola, för tillgodonjtitande
af den forhöjda lönen, vara pligtige att. derest flere afdelniugar
än de nuvarande fyra i hvardera Hof-rätten erfordras, å en sådan vara
Ordförande; samt
9.0 att de af Hof-rälternes Ledamöter, hvilka undfå förhöjd lön, skola
vara underkastade de förändringar i Hof-rätternas organisation, som kunna
af den näsllidet år vidtagne Domstolsförändringen föranledas, äfven om utflyttning
till annan ort möjligen deraf hlefve en följd.
Under erkännande af ej allenast billigheten, utaw äfven nödvändigheten
utaf förbättrade loner för Hof-rätternas ledamöter, tjenstemän och vaktbetjente,
har Herr FVeitlenhielm emedlertid i forsta rummet ansett lönerue
bora regleras efter den plan. att hvardera af Svea och Gotha Hof-rätter,
hvilka nu hvar for sig arbeta på 4 divisioner eller
Hofrätls-råd, af hvilka den äldste är ord örande, samt 4 Assessorer på hvarje,
hädanefter komme att bestrida deras domaregoromål på 5 divisioner
niel 2 Hofrätts råd och 3 Assessorer på hvar och en af divisionerue, for
verkställighet af hvilken fördelning nya ledamöter dock ej erfordrades, i händelse
vice Pivsidenterne iuginge såsom ordförande på divisioner; men häraf
följde ock, att antalet af Hofrätts-råd i hvaije af omförmälde Hofrätter måste
okas till 9. Det syntes dock sorn om någon skillnad kunde göras emellan
ordforandernes och de öfriga Hofrätts rådernes loner, likasom emellan
de äldre och yngre Assessorerues, De sistnämndes borde dock alltid bestämmas
till det belopp, att innehafva!ne voro förvissade 0111 en oberoende
ställning i ekonomiskt hänseende. Dertill behofdvs likväl minst 2,(KX) R:dr
banko; och derföre liar motionären yrkat, att den lägsta Assessoislönen
mätte höj is och bestämmas till berörde belopp, den andra gradens till 2,2iX)
R:dr, de yngsta Holrätts-rå leus till 2,4iX) samt de äldr.s eller ordförandernes
jemte vice Presidenternes till de af Kongl. Majit i INåder foreslagne
belopp. Genom ifrågaställde Hofrätt' rs fördelning pä flere divisioner uppkomme
emedlertid behof af tillökning i antalet af vissa tjenstemän, såsom Fi
-
Statt- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
8
skaler och Civil-notarier, deremot, om arbetet ordnades efter den plan, sorn
motionären uti särskild till Lag- Utskott et remitterad motion framställt, Proto-notariei
lie jemte en del af Ho'-rättemes Kanslister kunde indragas. För
de återstående fordrades likväl förbättring i lönevilkoren; och derföre har
fiamslällning så väl derom, som om nja löner för vissa tjenstemän, äfven
blifvit gjord.
II. rr Liljenstolpe och Herr Winge hafva åter med deras framställningar
endast alse 11 tillökning i iöneme. den förre for Hofrätternes Kanslister
och den sistnämnde for Prolo- och Civil-nolarierne.
Sedan Stals-Utskottel, for behandling af förevarande fråga, sammanträdt
med Lag-Utskott» t, har densamma kommit under Utskottens gemensamma
öfverläggning. Dervid hafva Utskotten, hvad Hofrätts-ledamöternes löner
forst angår, ej kunnat undgå att inse behofvet af deras förbättring. De utgöra
nu, oberäknadt ljuspenningar, 2,1.’54 rdr for vice Presidenterne, 1,920
V:dr for alla Holrätts-råden, utom de två yngste i Götha Hofrätt, hvilka hafva
1,800 r:dr, samt 1,582 l ali för samlelige Ass» ssorer, med undantag af en i
Svia och två i Götha Hofrätt, som blott åtnjuta 1,500 ralr hvardera. Men
lefi.adskostnaderne, hushyra och annat stegras allt iner och rner; och hvad
loir varit tillräckligt, forslår nu mera icke for de oundvikliga behofven. På
Sätt Kongl. Maj t i iNåder yttrat, är det likväl af vigt, att domar, s löner så
bestämmas, att de kunna påräkna en for deras ställning i samhäll t behöflig
utkomst, utan att nödsakas deitill bereda sig utvägar genom sysselsättning
utom tjernsten. Denna lider alltid i någon mån deraf; ty om än embetsbestyreu
icke eftersättas, blir likväl ej nödig tid öfrig for den utbildning i vetenskapligt
hänseende, som öfverdouiareii ej får åsidosätta; och det är dessutom
en af »lfa ren heten bekräftad sanning, alt näringsbekymmer, hvilka i
allmänhet förlama håg och lust, i synnerhet hafva menligt inflytande på en
verksamhet af sådan art, som den, hvilken åligger öfverdomaren, den der
med ett lefvande intresse oaflåtligen måste söka att fullkomna sig i sitt yrke.
Det är Ock desto nödigare att Staten så ordnar, att öfverdomaren, genom dea
lon, flan i denna egenskap åtnjuter, kan befrias fiån dylika bekymmer, kan
komma i en ekonomiskt
hoppas att öfverdomareplatserne skola elt rsträf. as och bibehållas af män, som
d. i ti 11 företrädesvis äro lämplige. Hos inin hafvarne af dessa platser förutsattes
all.id högre jor diska iusigter, vidsträcktare erfarenhet, med ett ord en
»torre utbildning af domare-egenskaperne; och anspråken i denna del minskas
Sanner.i'en icke. De växa deremot i delta lall, likasom på embetsman i allmänhet;
men man har emedlertid esomoftast erfaiit hurusom män, hvilka i
6
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
utmärkt lii»» grad iniielinft de egenskaper, man fordrar lios öfverdomare, vägrat
att ingå Iliand deras antal, emedan de hoppats att. på annat håll kunna
vinna en säkrare utkomst, eller, om de emottagit en dylik befattning, snart
skyndat att bereda sig tillfälle till en for deras ekonomiska bestånd mera
gagnelig sysselsättning. I båda fallen är förlusten det allmännas; och det
synes så mycket angelägnare att söka förekomma dylika förluster, att söka
vid Hofrätt erne fästa de ulmärktaste förmågor, sorn dessa domstolar fått eu
ökad betydelse derigenom, att de, i följd af Lagmans- och Kämners-i allei lies
indragning, nära nog i alla mål blifvit andra instansen.
Att den af Kongl. Majt föreslagna lägsta Assrssorslön, 1,600 r:dr, eller
något mindre än storsta delen af Hofrätlernes Assessorer lin uppbära, då
ljusp 'liniuganie in beräknas, följaktligen ej är tilli äcklig, synes icke kunna
förnekas. Deli försäkrar ej om ekonomiskt oberoende; och den kati följaktligen
ej innefatta någon lockelse for insiglsfulie män, alt olira sin tid och
sina krafter åt befattningai, hvilka numera äro oell framdeles måste blifva
mödosam mare än tillförene. Det är nemligen bekant, att nämnde domstolars
indragning orsakat en så betydlig tillväxt i Hofiälterues göromål, alt
desamma ej kunna medhinnas, så sorn Hofrätterne nu äro organiserade; och
fråga tiar äfven blifvit väckt om lämpligaste medlet for afhjelpande af den
uppkomna olägenheten. D. inia fråga är jemväl af Lag-Utskottet besvarad
uti dess under N:o 2ö afgifna och af liikels Ständer i denna del numera
bifallna Betänkande, deruti Utskottet, efter jemförelse emellan det antal inål,
sorn före indragningen i llofrätterne fullföljdes och afgjordes, samt antalet
af dem, sorn derefter dit inkommit, yttrat den öfvertygelse, att, om Svea
och Gotha Holiätter földelas på 5 divisioner hvardera, och Hofrätten öfver
Skäne och Blekinge på 2, så skall arbetet med visshet kunna medhinnas,
under förklaring derjemte, att en dylik fördelning kan, utan ringaste tillökning
af ledamöter, i Svea och Götha Hofrätter ega rum, sedan Rikets Ständer,
med anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, numera beslutat
inskränkning i det antal ledamöter, sorn bor vara tillstädes, på det att Hofrätten
må anses domför.
Att Hofrätlernes fördelning på flere divisioner jemväl varit Kongl. Majit*
afsigt, då berörde Nådiga Ptoposition afläts, är deri antydt. Men af en sådan,
förarbetets bedrifvande och för befordran af lagskipuingens jemna gång
nödig fördelning af Hofrätts-ledamöternes verksamhet, följer dock ostridig^
att deras arbete bh fve mera ansträngande. Då nemligen föredragningen på
hvarje division for det närvarande är fördelad im Ilan 5 ledamöter, sä skulle
den hädanefter komma att bestridas af blott 4, enär ordforanderue äro be
-
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
7
friade från föredragningsskyldighet; oell då lika antal mål, det oansedt, måste
på hvarje division föredragas, blefve följden, att arbetet for hvar föredragande
ledamot okales till en femtedel, hvilket fordrade <k slo mer arli te,
sorn <ht isynnerhet är vadeiiiålen, som tilltagit i mängd, eller just de mål,
hvilkas behandling medför det största besvär och påkadar den högsta omtanka.
I samma mån Statens anspråk på embetsman ti hager, i samma mån
okas ock dess förbindelser. De utgifter, sorn for uppfyllande deraf erfordras,
motsvaras likväl af den vinst, sorn heredes det allmänna, genom fordelarne
af den ökade embetsmauna-verksamheten; och i det laghuudua
samhället mäste dornare-embetets oberoende företräd. s\is försäkras.
Pä grund af nu vttiade åsigter, anse Utskotten en sådan reglering af
HofnUts-ledamoterues loner vara af närvarande forhållanden påkallad, att
de, med en oberoende ekonomisk s Lii Ilning, kunna oileladt egna tid och
krafter åt deras domarekall; och i öfverensstämmelse härmed är del fulslag
uppgjordt, sorn Utskotten nu komma alt lill Rikets Ständers bedömande
framlägga.
Detta förslug förutsätter emedlertid i första rummet, att Hofrätterne
varda på ofvaunämnde sätt orgniis,rade, eller Svea o h Götha hvardera på
5 divisioner och Hofrätten olver Skåne och Blekinge på 2, med 5 ledamöter
på hvarje division, och således att arbetet i Hofrätterne kan medhinnas tilan
annan tillökning af nya l dannier, än af tvä i den Skånska. Men enär, efter
antagen princip, på livar och en af divisio terne mäste finnas 2 Hofrätts-råd,
af hvilka deli äldste är ordförande och den andre är pligtig att
inträda i samma lief tilling, då dm löne har fo.fall. jemte 3 Assessorer,
hufva Utskotten uppt.igil loner i hvardera af Svea och Gotha Hofrätt er för
11) Hofrätts-råd och lä Assessorer, samt i Hofrätten ol .er Skäne och Blekinge
lör 4 Ho frätts-råd och G Assessorer, hvaremot några loner for vice
Presidcnterne ej ingå uti ilen uppgjorda lönereglci ingen.
Det har nemligen förekommit Utskotten, sorn skulle vice Prés i Irnts-ernbeter.
a, utan andra funktioner, än sorn dermed lor närvarande äro förenade, ej
vara behotliga. Vid dessa tjenst ers inrättning afsågs troligen, att en person alltid
borde linnas, som i Presidentens frånvaro kunde utöfva dinnes befattning;
meli erfarenheten har visat, att särskilde embetsmål! derför ej erfordras. I
berörde händelse kati den äldste i Hofrätten lora ordet, dä sådana angelägenheter
for, komma, deri samt, lige ledamöter hora deltaga, samt utöfva dea
tillsyn ol ver arbetet, som åligger verkets Chef; och derom öfvertyg .s nina
af lö, hälland, t i i Hofra, ten ofver Sinnie och Blekinge, hvarest någon vice
President aldrig funnits.
8
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, No IS.
Utskotten hafva derföre ansett, att vice Presidenls-embetena i Svea och
Götha Hofrätter höra indragas med nuvarande inmhafvares afgång, samt
således blott föreslagit löner lör en President i hvardera Hofrätten och det
antal ledamöter, som, efter hvad of\an är nämndt, erfordras för bildandet
af flere divisioner i Hofrätlerne. Skulle emedlertid de nuvarande vice Presidenterne
ingå såsom ordförande på divisioner, samt följa k 11: gen blifva l>erältigade
att uppbära lön lika med divisionernes öfrige ordförande, hafva
Utskotten dock ansett ett särskildt arfvode derutöfver böra dem medgifv
as.
I de löner, Utskotten tillstyrka, iuberäknas emedlertid Hofrätts-ledamö
ternes
andelar i de så kallade revisions-skillingarne eller de belopp, som,
enligt 30 kapitlet 1 § Hältegångs-Balken, böra i vissa mål nedsättas för
rättigheten att få draga samma mål under Kongl. Majis Nådiga skärskådande.
Antingen parlerne förlikas eller Konungen gillar Hofrättens beslut,
faller den i målet insatte summa Hofrätten till, säger 17 § i berörde kapitel.
Vid hvarje års slut hafva ock ledamöterne i hvardera Hofrätten delat
de belopp, sorn på ifrågavarande sätt under året tillfallit Hofrätten. Men,
då öfverdomareus löneförmåner böra vara bestämda och ej beroende på tillfälliga
förhållanden, hafva Utskotten ansett lämpligast, att ifrågavarande inkomst
utbytes emot tillökning i ledamöternes loner och i stället åt Statsverket
besparas. Häri ligger dock ett ytterligare skäl att bestämma de yngre
ledamöternes löner till högre belopp, än Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit;
men detta förhållande synesdock icke böra föranleda till förhöjning i förslaget.
så vidt det angår ord förand ernes löneförmåner, enär samma förhöjning
torde,.om än andelar i revisious-skillingar deri iuberäknas, kunna antagas
såsom en lämplig förbättring i lönevilkoren; hvaremot Presidenternes
löner, otn hvilkas höjande fråga i öfrigt ej blifvit väckt, måste ökas med
ett mot dem vanligen tillkommande andelar i revisions-skillingarne svarande
igen anse Utskotten det vara ändamålsenligast, att lönerne så basta
minas, att ledamöterne alltid hafva hoppet att, efter längre tids tjenstgöring,
kunna påräkna förbättring i deras löneförmåner. Sådant skall bidr
aga dertill, att till befattningarne lämplige personer dervid qvarhållas^
och rättvisan kräfver äfven större ersättning, ju längre man arbetar i Staten*
tjenst, och såmedelst, genom förvärfvande af högre insigt och eifarenhet, utbildar
de egenskaper, som af tjernsten tagas i anspråk.
Utskotten föreslå alltså vördsamt,
belopp.
Slu
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
9
att Rikets Ständer måtte bestämma följande löner:
För hvardera af Presidenterne i Rikets Hofrätter
lön .... 4,000
taffelpenningar 1,000 5 000
15;000.
För de fem äldste Hofrätts-råden i hvardera
af Svea och Götha Hofrätter och för de två
äldste i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
hvar och en 2,600
31,200.
För de fern yngre Hofrätts-råden i hvardera af
förstnämnde två Hofrätter och för två i den
Skånska, hvar och en 2,400
28,800.
För hvarje af de fem äldste Assessorerne i såväl
Svea som Götha Hofrätt och af de två äldste
i Skånska Hofrätten, 2,200
26,400.
För hvar af de återstående tio Assessorerne i
hvardera af Svea och Götha Hofrätter och
för hvar och en af de öfrige fyra Assessorer
i Skånska Hofrätten, 2,000 rdr  48,000.
i livilka lönebelopp likväl inberäknas de ledamöterne tillkommande andelar
i insatte revisions-skillingar, som, jemlikt stadgandet i 17 § 30 kapitlet Rättegångs-Balken,
af Hofrätterne behållas; skolande förthy hvad hvarje ledamot
under loppet af ett år utaf berörde medel uppburit, afräknas från första qvar
talets
lön för det påföljande året, samt motsvarande belopp Statsverket be
sparas.
Men för åtnjutande af omförmälde löner hafva Utskotten stadgat följande
vilkor:
att Hofrätterne komma att arbeta, Svea och .Götha Hofrätter på 5 divisioner
hvardera, och Hofrätten öfver Skåne och Blekinge på två;
att, så framt nuvarande vice Presidenter i Svea och Götha Hofrätter
öfvertaga ordförandeskap på divisioner, de hvardera må uppbära en af de
högre Hofrätts-råds-löner, som här ofvan blifvit föreslagne, eller 2,600 r:dr
jemte ett årligt arfvode af 200 r:dr, hvilket arfvode bör uppföras på allmänna
indragningsstaten och upphöra med desse vice Presidenters afgång
ur tjensten; men att, derest vice Presidenterne ej skulle vilja åtaga sig ifrågavarande
befattning, skillnaden emellan deras nuvarande löneförmåner och
den lön de, vid ofvanberörde förhållande, skulle komma att uppbära, bör
Bih. till R. St. Prot. 1850 ii 1851. 4 Sami. 2 Afd. 4 Baft.
8
10
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
användas till deni, hvilka såsom adjungerade ledamöter måste biträda Hofrätterne
intilldess vice Presidenterne komma att ur tjenst afgå, då omförmälde
embeten böra helt och hållet indragas och ett Hofrätts-råd i hvardera
af omförmälte två Hofrätter i stället tillsättas;
alt i föreslagne lönerne inbegripes hvad i ljuspenningar hittills utgåti;
att för de ledamöter, som komma i åtnjutande af löner enligt förestående
förslag, all beräkning af spanmål under löneri upphör; samt
att bemälde ledamöter slutligen skola vara underkastade de förändringar
i Hofrätternes organisation, som tilläfventyrs kunna komma i fråga, äfven
om utflyttning till annan ort deraf blefve en följd.
Vidkommande derefter Hofrätternes tjenstemäns och betjentes löner,
så hafva Utskotten inhemtat, hurusom tjenstemännens löneinkomster tili en
betydlig del utgöras af sportler, hvilka än delas emellan, än uppbäras enskildt
af tjenslemännen; och då, enligt hvad Lag-Utskottets förenämnde Betänkande
utvisar, fråga blifvit väckt, icke allenast om indragning af vissa
tjenstebefattningar inom Hofrätterna, hvilket, hvad Kanslisterna angår, jemväl
synes vara Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt, utan äfven örn förändring i såväl
tjenstemännens verksamhet, som i afseende på rättigheten att uppbära vissa
af de väsendtligaste sportlerne; då Utskotten jemväl, med anledning deraf,
tillstyrkt Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
en arbetsordning för Hofrälterne måtte utfärdas; och då således en så beskaffad
förändring i afseende på såväl tjenstemännens antal, sorn arbetets
fördelning dem emellan, synes komma att ega rum, hvilken bör föregå ordnandet
af deras löner; anse Utskotten något dylikt ordnande ej eller nu böra
föreslås; hvadan Utskotten vördsamt tillstyrka,
att de i sådant afseende af Kongl. Maj:t och enskilde
motionärer gjorda framställningar icke må för närvarande
bifallas.
Men emedan behof af ytterligare tjenstemän blir en följd deraf, att Hofra
tterne komma alt arbeta på flere divisioner än för närvarande, samt ostridigt
är, att vissa af Hofrätternes tjenstemän, isynnerhet de lägre, ej hafva
inkomster, motsvarande deras åligganden; och det ej synes som någon tillfyllestgöra
lide fördel kunde dem beredas genom förändiad fördelning af de
sportler, som tillfalla Hofrättens tjenstemän, få Utskotten föreslå,
att Rikets Ständer, till förbättring i tjenstemännens
vilkor, för arfvoden åt adjungerade ledamöter och för
befordrande i öfrigt af skyndsamhet i Hofrätternes
arbete, måtte bevilja ett årligt anslag aj 12,000 r:dr
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
H
banko, att, under den tid nu skeende Statsreglering
omfattar, ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition,
att emellan Hofrätterne fördelas, jemte underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes genom en förändrad
fördelning af de sportler, som tillfalla Hofrätternes
tjenstemän, förbättra de lägres vilkor.
Slutligen hemställa Utskotten, att, om Rikets Ständer bifalla hvad Utskotten
sålunda föreslagit, Rikets Ständer må för Kongl. Majit anmäla sitt
för deras del fattade beslut, med underdånig anhållan om Kongl. Majits
Nådiga sanktion i de delar, som på Kongl. Majits Nådiga pröfning bero.
Stockholm den 27 Juni 1851.
Reservation.
Ad Grefve Sparre, Eric. ”Uti Utskottens beslut, alt revisions-skillingarne
borde till statsverket indragas, och, såsom följd deraf, enär stadgandet i 30
kap. 17 § Rättegångs-Balken, att berörde medel skola falla Hofrättens ledamöter
till, icke kan, utan derom väckt motion, ändras, den på hvarje ledamot
belöpande andel af dessa medel afräknas å de nu föreslagna lönerne, har
jag icke deltagit. Så länge vade-skiliingar, hvartill revisions-skiliingen otvifvelaktigl
måste räknas, äro i allmänhet bibehållna, synes det mig med
grundsatsen öfverensstämmande, att denna sistnämnda, likasom alla öfriga
vade-skillingar, tillfaller domaren, som i saken dömt. Man måste i lagstiftning
vara konseqvent, och antingen bibehålla en princip eller upphäfva
den, men icke vidblifva den i vissa hänseenden, och i andra slå den vid
örat. Också har Kongl. Majit icke ansett sig böra föreslå någon förändring
i fråga om revisions-skillingarnes användande.
Deremot kan hela principen om revisions-skillingarnes bibehållande
ifrågasättas. Motioner derom äro väckta vid flera Riksdagar, äfven vid denna,
och Lag-Utskottet har beslutat tillstyrka minskning i beloppet för vissa
fall. För den händelse, att detta förslag skulle vinna Rikets Ständers bifall,
eller revisions-skillingarne helt och hållet upphöra, skulle jag anse
skäligt, att förbehåll gjordes derom, att sådant icke skulle kunna berättiga
ledamöterne till ersättning för den minskning i inkomst, som derigenom
lor deni uppkommem men den liqvidation, som nu blifvit föreslagen,
synes mig föga lämplig. Då Uiskotten funno sig uppmanade att för
Hofrätts-ledamölerne tillstyrka en lönetillökning, som, ehuru onekligen vittnande
derom, alt Utskotten behjertat behofvet deraf och billigheten af
någon ersättning för den tillökning i arbete, sorn af Hofrätternes fördelning
12
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 13.
på flere divisioner blir en följd, likväl icke gör lönebeloppen högre, än att
de med en fjerdedel understiga lönerne för Öfverrätternes ledamöter i
brödrariket, så synes det mig nästan småaktigt, att, under afvaktan på det
beslut, som sannolikt kommer att fattas angående revisions-skillingarne, genom
den föreslagna liqvidationen borttaga för Hofrätts-ledamöterne en liten
inkomst, som för statsverket icke medför någon utgift, och som icke är
af den beskaffenhet, att den lämpligen bör intagas bland statsverkets intrader,
bland hvilka den också blefve allt för obetydlig för att böra tagas i
beräkning. Jag bar således varit af den mening, att i de nu föreslagne
lönerne revisions-skillingarne icke borde inberäknas, men deremot att bland
de för åtnjutande af lönetillökningen fästade vilkor skulle intagas,
att, i händelse skyldigheten att i vissa mål nedsätta revisions-skilling
för rättigheten att under Konungens pröfning draga Hofrätts
dom eller utslag skulle upphöra, eller revisions-skillingens belopp nedsättas,
eller lagens stadgande i 30 kap. 17 § Rättegångs-Balken så förändras,
, att insatte revisions-ski/lingar icke böra tillfalla Hofrätten i de
fall, berörde lagrum af ser, sådant icke må berättiga till anspråk på ersättning
för den minskning i Hofrätis-ledamöternes inkomster, som
derigenom inträffade.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
Hör till Stats- och Lag-Utskottens Uti. N:o 13.
Jcmförclse-Tabell.
Enligt Gamla, Staten.
Svea Ho/-Rätt.
1 President: Lön 3,771:
Taffelpenningar  1,000:
1 Vice President: Lön
6 Hof-Rätts-Råd, D:o å 1,920 R:dr
17 Assessorer D:o å 1,582 R:dr
1 Dito D:o
• 4,771
2,134
11,520
26,894
1,500
Götha Hof-Rält.
1 President: Lön 3,771:
Taffelpenningar  1,000:
4,771
1 Vice President
. » 2,134
4 Hof-Rätts-Ilad å 1,920 R:dr 7,680
2 Dito å 1,800
3,600
16 Assessorer å 1,582
25,312
2 Dito u 1,500 „ 3,000
Skåne och Blekinge Hof-Rält.
1 President: Lön 3,771: —
Taffelpenningar  1,000:
2 Hof-Rätts-Råd, Lön ä 1,920 R:dr
6 Assessorer D:o å 1,582 „
4,771
3,810
9,492
Samtlige Hof-Rälternes öfrige Embets- och Tjenstemän samt Betjening, ladjunklionsmedel
inberäknade).
i Svea Hof-Rätt  14,679:24
„ Götha Dito  13,889:24
„ Skåne och Blekinge Dito 6,186:24
Summa
Summa
Banko.
46,819:
46,497:
18,103:
34,755:
24
146,174: 24
Enligt nya Eörslaget.
Svea Hof-Rätt.
1 President: Lön  4,000:
Taffelpenningar ...
1,000:
j 5,000
5 Hof-Rätts-Råd, Lön ii 2,600 R:dr 13,000
5 Dito d:o å 2,400
12,000
5 Assessorer d:o å 2,200 „  11,000
10 Dito d:o å 2,0C0 „
20,000
Götha Hoj-Rätt.
i President: Lön
4,000:
Taffelpenningar
1,000:
5,000
5 Hof-Rätts-Råd, Lori å 2,600 R:dr 13,000
5 Dito d:o å 2,400
12,000
5 Assessorer d:o å 2,200 „  11,000
10 Dito d:o å 2,000 „
20,000
Skäne och Blekinge Hof-Rält.
1 President: Lön ■ . . 4,000:
Taffelpenningar  1,000: — ■
- 5,000
2 Hof-Rätts-Råd, Lön å 2,600 R:dr ' 5,200
2 Dito d:o å 2,400
4,800
2 Assessorer d:o å 2,200
4,400
4 Dito d:o å 2,000
8,000
Samlelige Hof-Rälternes öfrige Embets- och Tjenstemän samt Betjening.
De gamla anslagen bibehållnc
34,755:24 —
san t dessutom nytt anslag till Kongl. M?j:ts nådiga disposition att
Hof-Rätterne emellan fördelas 12,000: — —-
Summa
Minskning uti ljuspenningar
Verklig tillökning . . . .
(Afi. Revisions-skillingarne, hvilkas belopp besparas Statsverket, torde uppgå till
vid pass 7,000 R:dr.)
Summa
Banko.
61,000:
61,000:
27,400:
40,755: 24
24
196.155:
Förhöjning.
14,181:
14,503:
9.297:
12.000:
49,981:
2,616:
47.364:
12
36
Anin Ifrån nu åtnjutande Ljuspenningarne, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, upptagne för samtlige
Hof-Rätterne till .
6,086:32-
eller för Svea Hof-Rätt till t  2,886: 32 —
afgår: för Presidenten och Vice Presidenten å 80 R:dr . . . 160:
för 6 Hof-Rätts-Råd och 18 Assessorer å 40 R.dr . . 960:
1,120:
1,746: 32 —
„ Götha Hof-Rätt  2,333: 16
afgår: för Presidenten och Vice Presidenten å 78: 36 . . 157: 24 -
för 6 Hof-Rätts-Råd och 18 Assessorer ä 3‘J: 18 . . . 945:-
1,102:24. —
1,230: 40
„ Skåne och Blekinge Hof-Rätt
afgår: för Presidenten 78: 36
för 2 Hof-Rätts-Råd och 6 Assessorer å 39: 18 ... 315: —
393:36 —
492: 44
2,S86:
32 —
1,120:
2,333:
16 —
1,102:
24. —
886:
32 —
- 393:
36 —
Tillsammans återslå 3,470: 20
Minskning häruti således 2,616: 12 —
mh. till R. St. Prof. iSSO $ ISSI. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft.
Slats- och Lag-Utskottens Utlåtande, JYå 14 & 15.
1
M 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juni 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om serskildt anslag för
fångars vård,
Riksdagsfullmäktige!! Lars Olsson från Stora Kopparbergs län har uti ett lili
hedervärda Bondeståndet ingifvet memorial, hvilket blifvit till Stats-Ulskottet remitteradt,
föreslagit, alt Rikets Ständer måtte ställa en viss årlig summa till Konungens
Befallningshafvandes disposition, med rättighet för desse myndigheter, att med länsmän
eller andre pålitlige personer inom kommunen afsluta kontrakter, hvarigenom
de åtaga sig att, emot ersättning, taga för brott häktade personer under bevakning
intill dess öfver dem blifvit ransakadt. Derigenom skulle fångars forsling kunna undvikas,
lindring i de betydliga fångvårdskostnaderne beredas, och mindre förderfvade
brottslingar ej behöfva komma i beröring med de gröfre, som förvaras å länshäktena.
Denna framställning, hvilken Stats—Utskottet gemensamt med Lag-Utskottet tagit
i öfvervägande, kan emedlertid icke af Utskotten understödjas. Att i stället för
att i häkte inmana personer, hvilka gjort sig friheten förlustige, anförtro dem i enskildes
vård, skulle hvarken medföra nödig säkerhet för det allmänna eller betrygga
de tilltalade om den behandling, de såsom häktade hafva rätt att påräkna; och derför
få Utskotten vördsamt
afstyrka lifält till ifrågaställde förslag.
Stockholm den 27 Juni 1851.
M 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juni 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående förändrad plan
för fangelsereformens genomförande.
Uti ett hos höglotl. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial har Herr Cederschiöld,
R. T., anmärkt, att ehuru den plan, som hittills blifvit följd vid uppförande
af cellfängelser i riket, öfverensstämde med de åsigter, hvilka uttalades af 1 840
Bih. lill R. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami., 2 Afd., 5 Haft. I
2
Stais- och Lag-Ulskollens Utlåtande, M IS.
års Ständer, då samma Ständer till dylika fängelser först beviljade anslag, syntes det
likväl, som om det eftersträfvade målet ej skulle kunna vinnas på den väg, man
sålunda beträdt. — Enligt nämnde plan, sådan den blifvit framställd uti ett den 17
Februari 1817 af då varande Justitie-statsministern i underdånighet afgifvet förslag
till reglering af rikets läns-, härads- och stadsfängelser samt domsagor, skulle nemligen
i länens residensstäder uppföras stora samt i öfrige städer och på landet en
mängd smärre ransakningshäklen efter cellsystemet. Men om denna plan komme
att fortfarande följas, så skulle fängelsereforrnens fullbordan fördröjas till en aflägsen
framtid; oerhörda summor erfordras ej allenast lill fängelsernas uppförande, utan
äfven sedermera allt framgent för deras administration; och fångarnes transporterande
från ett till annat fängelse icke sällan inträffa, till mehn för fångarne sjelfva
och betydliga utgifter för staten; hvarförutan det ej blefve möjligt att öfver den
stora mängden småfängelser utöfva den strängt kontrollerande tillsyn, som vore oundgängligen
nödig, så vida cellfängelset icke skall helt och hållet förfela sitt ändamål.
Efter motionärens åsigt måste derföre en annan plan följas, för undvikande af bej-örde
olägenheter; och sådant syntes kunna ske dymedelst, att de fängelsedistrikter,
hvaruti landet indelas, göras hvar för sig så stora, som de kunna vara, utan att
lägga binder för brottmålslagskipningens jemna och orubbade gång, på det att fängelsernas
antal måtte blifva så litet sorn möjligt. Fördelarne deraf vöre, att hela
fängelsereformen, så vidt den afser ransakningsfängelserne, kunde inom få år genomföras;
att kostnaderne blefve betydligen mindre; att fångarne i de flesta fall
skulle, efter en i enlighet härmed förändrad brottmålslagskipning, kunna allt ifrån
deras första häktande och till dess straffet vore undergånget, få qvarblifva i samma
bäkte; samt att ändamålet med reformen så mycket säkrare kunde vinnas, enär det
blefve möjligt att öfver fängelsernas förvaltning utöfva en noggrann tillsyn; och det
är med anledning häraf, som motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte dels
»uttala en bestämd förkastelsedom öfver de uti Justitie-statsministerns ofvannämnde
plan föreslagna stads- och häradshäkten; dels uttrycka den underdåniga önskan, att
inga så beskaffade fängelser må uppföras förr än frågan huruvida landet bör indelas
i stora eller små fängelsedistrikter blifvit definitivt afgjord, så att uppförandet af
cellfängelserne må tillvägabringas efter ett för alla dessa häkten gemensamt system;
dels ock besluta, att hvad af de vid 1840 års riksdag för stads- och häradsfängelsers
uppförande beviljade anslag ännu finnes odisponeradt, till belopp af omkring
173.000 Rdr banko, jemte det af Kongl. Maj:t vid denna riksdag äskade anslag af
400.000 Rdr samma mynt, emedlertid må få användas till uppförande af eell^länsr
fungelser.
»
Vid behandling af omförmäite ärende hafva Utskotten inhemtat, att, sedan Rikets
Stals- och Lag-Utskottens Utlåtande, JU 15.
3
år 1840 församlade Ständer, med erkännande af cellfängelsets företräde såsom ransakningshäkte
framför våra gamla häkten, anvisat 900,000 Rdr till nya länsfängelser,
100,000 Rdr till nya häradsfängelser samt 500,000 Rdr, allt banko, till nya stads—
fängelser, under anhållan derjemte, att Kongl. Maj:t måtte låta uppgöra en fullständig
plan för härads- och stadsfängelsers ordnande inom riket och densamma Rikets
Ständer vid påföljde riksdag meddela, Justitie-statsministern i underdånighet afgifvit
det af motionären åberopade förslag i ämnet, enligt hvilket det skulle komma att,
utom 24 länsfängelser och ett fängelse för Stockholms stad, erfordras 106 serskilda
stads- och häradsfängelser såsom ransakningshäkten; att ehuru berörde plan icke
blifvit af Rikets Ständer pröfvad eller, så vidt kändt är, af Kongl. Maj:t fastställd,
Rikets Ständer likväl vid sista riksmöte anvisat ett ytterligare belopp af 300,000
Rdr banko, ali med 100,000 Rdr utgå hvardera af åren 1849, 1830 och 1851, för
fortsättning af påbegynta arbeten för det nya fängelsesystemets införande; att under
tiden blifvit efter cellsystemet uppförde 11 länshäkten, deraf ett dock ännu icke är
fullbordadt, ett fängelse för hufvudstaden och ett i staden Eskilstuna, men att Kongl.
Maj:t derjemte beslutat, att dylika mindre fängelser skola uppföras i Kongsbacka och
Carlshamn, hvarförutan frågan om uppförande af ett cellfängelse i Wimmerby är på
Kongl. Maj:ts pröfning beroende; samt ändtligen, att nu varande Lag—Utskott, i anledning
af framställd t förslag, att riket må, utan afseende å länens och häradernes
gränser, fördelas i vissa distrikter, af hvilka hvarje borde utgöra domskretsen för en
brottmålsdomstol, med säte invid distriktets ransakningshäkte, uti sitt under N:o 26
afgifna och af Rikets Ständer nu mera bifallna betänkande, tillstyrkt det måtte Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta undersöka huruvida
det med cellfängelset, såsom ransakningshäkte, åsyftade ändamål, icke skulle
säkrare och fullständigare vinnas samt mindre kostnader för statsverket uppkomma,
dymedelst att riket indelas i större distrikter, hvarldera omfattande ett helt län eller
flere domsagor och försedt med ett för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket
af dertill serskildt förordnad domstol eller domstolen i den stad, der fängelset kunde
vara beläget, ransakas och dömas borde angående inom distriktet begångna gröfre
brott, eller sådana, för hvilka de anklagade blifvit i häkte inmanade, än derigenom,
att fördelningen sker i en mängd mindre distrikter med stads- och häradsfängelser
i alla landsorter, för ransakningsfångars förvarande och handläggningen af omförmälta
brottmål, fortfarande bestrides af nuvarande allmänna underdomstolar; äfvensom att
Kongl. Maj:t derefter ville vid nästa riksdag till Rikets Ständer aflåta nådig proposition
i ämnet.
Hvad nu först angår motionärens yrkande, alt Rikets Ständer måtte uttala sitt
ogillande af den plan, enligt hvilken så väl läns- som smärre stads- och häradsbäk
-
A
Stais- och Lag-Utslioltens Utlåtande, M IS.
ten borde i riket uppföras; så anse Utskotten sig blott behöfva hänvisa till nyssnämnde
af Rikets Ständer beslutade underdåniga skrifvelse.
Densamma grundas väl på förutsättningen derom, att större fängelsedistrikter
skulle ej allenast blifva mera välgörande för lagskipningen, utan äfven lättare och
säkrare leda till det. med fängelsereformen åsyftade ändamål, än om nyssberörde plan
följes; men något bestämdt omdöme härutinnan hafva Ständerne emedlertid icke ansett
sig kunna för närvarande uttala; och derföre tillstyrkes,
att omförmälte yrkande ej må till någon vidare åtgärd föranleda.
Men beträffande åter förslaget om en underdånig önskan, att med uppförande
af stads- och härads-cellfängelser måtte anstå intill dess frågan om företrädet emellan
förenämnde serskilda planer blifvit afgjord; så hemställes vördsamligen, om icke
Rikets Ständer ville besluta en
underdånig anhållan, det mätte, med afseende å den framställning,
som blifvit gjord i förenämnde redan beslutade skrifvelse, någon
byggnad af nya stads- och här ads-cellfäng elser icke företagas, innan
sådan undersökning, sorn samma skrifvelse omförmäler, föregått
och frågan derom, huruvida riket bör indelas i smärre eller större
f'ängelse-distr Ut t er, blifvit afgjord, såvida icke Kongl. Maj: t redan låtit
vidtaga åtgärder i berörde hänseende, eller pröfvar nödigt att
låta uppföra sådana fängelser, som, ehvad den ena eller andra planen
må antagas, blifva behöflige och ändamålsenlige.
Hvad slutligen vidkommer yrkandet att hvad som ännu finnes odisponeradt af
det anslag, som 1840 års Ständer beviljat till uppförande af härads- och stadsfängelser,
måtte, jemte det anslag, som nuvarande Ständer kunna bevilja, få användas
lill uppförande af läns-cellfangelser; så emedan berörde reserverade medel redan
äro för ett bestämdt ändamål af Rikets Ständer anvisade, kunna Utskotten icke
tillstyrka omförmälde framställning, utan få således
afstyrka bifall ä densamma.
Stockholm den 27 Juni 1851.
Emot förestående betänkande, så vidt det innefattar tillstyrkande att Rikets Ständer
måtte besluta en underdånig skrifvelse, hafva herr Carleson och herr doktor
Gumcelius sig reserverat.
Slats- och Lag-Utskottens Utlåtande, M l(j.
M 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juni 1881, kl. 12 ni.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om ersättning till länsman
och nämndemän i vissa fall, då de, i följd af deras
befattningar, måste öfvervara ransakningar i brottmål.
Omförmälde, till Stats-Ulskottet remitterade motion, är väckt hos hedervärda
Bondeståndet af riksdagsfullmä k tigen Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms län,
samt understödd af riksdagsfullmäktige Eric Carlsson från samma län och Nils
Strindlund från Wester-Norrland. Det fall, motionen afser, inträffar, då, med anledning
af Kongl, förordningen den 20 November 184S, serskilda härader hafva gemensamt
häkte, inrättad t för de häktades förvarande i enrum, samt i närheten deraf,
gemensam tingstad, hvarest ransakas och dömas må angående brott, som blifvit begångne
inom något af de härader, för hvilka häktet gemensamt är och för hvilka
brott de anklagade blifvit i häkte inmanade. Ransakning och dom tillhör nemligen
alltid den häradsrätt, inom hvars domvärjo den gerning, som åtalas, blifvit begången.
Yäl må dock nämnd tagas äfven från annat af de till samma domsaga hörande
härader, för hvilka häktet gemensamt är; men man kan icke alltid anlita
nämnden i närmaste härad, utan måste en och annan gång söka biträde af nämnd i
aflägsnare härader; i hvilken händelse nämnden blir nödsakad, för uppfyllandet af
dess nämndemannakall, färdas utom det härad, för hvilket den blifvit vald. I allt
fall varder, om nämnd alltid tages från närmaste härad, denna nämnd, hvarje gång
det brott, hvarom ransakas skall, blifvit begånget inom annat härad än det, till hvilket
nämnden hörer, eller inom annan domvärjo, än som lyder under den häradsrätt,
till hvars ledamöter nämnden blifvit kallad, besvärad med en tjenstgöringsskyldighet
utöfver hvad den rätteligen åligger, utom det att en och annan ledamot i
samma nämnd, om än ransakningen tillkommer häradsrätten i orten, ej kan undvika
betydligen längre resa än till häradets vanliga tingstad; och hvad länsmännen angår,
så enär den länsman, inom hvars distrikt det brott, hvarför den häktade är
anklagad, blifvit föröfvadt, måste, såsom allmän åklagare i orten, under ransakningen
föra talan, följer, att de i nu ifrågaställde fall, ofta måste för berörde ändamål begifva
sig utom deras distrikter.
l’å dessa ökade besvär och kostnader för nämnd och länsmän, har nu motionären
fästat uppmärksamhet, under yrkande, att ersättning derför måtte af allmänna
medel utgå.
6 Slals- och Lag-Utskotlens Utlåtande, M 86.
Utskottet, som för behandling af ifrågavarande ärende sammanträdt, medgifva
jemväl billigheten i berörde yrkande. Del synes visserligen, som om 1845 års
lagstiftare betraktat flere härader, hvilka gemensamt utgöra en domsaga, ehuru hvar
och en innefattar en serskild domskrets, såsom en jurisdiktion; men ostridigt är
likväl, att nämndens förbindelse att, utan ersättning, deltaga i lagskipningen, af våra
äldre lagar, likasom af 1734 års, varit begränsad af det härad, hvarföre den blifvit
vald. Då emedlertid redan denna förbindelse, förenad med den mängd åligganden,
som inom häradet måste af nämnden bestridas, medför så mycket besvär, att klagan
deröfver ofta försports, följer, att anledningarne till sådan klagan skulle ökas,
derest nämnden ålades de ökade göromål, motionären anmärkt, utan alt derföre åtnjuta
någon godtgörelse. Han har jemväl, såsom grund för framställningen, åberopat
en dylik klagan i sin hemort, der flere härader hafva gemensamt fängelse och ge
mensam
tingstad, och der verkningarne följaktligen bäst kunnat skönjas. Bland dem
är en den påtagligaste, nemligen den, att bvar och en, som möjligen kan undvika
nämndemanna-befattning, äfven begagnar tillfället att undandraga sig densamma; och
då anmärkte förhållandet således bidrager till undergräfvande af den betydelsefulla
institutionen, som finnes i nämnden, är det derföre så mycket angelägnare, att detta
förhållande afhjelpes.
Genom den yrkade ersättningen till nämnden finge staten likväl icke vidkännas
några utgifter, som icke fullt ersattes medelst de fördelar, som vunnes derest ransakningen
med häktade personer alltid kunde hållas vid fängelset, ulan att fångarne
under ransakningstiden behöfde förflyttas; och det är på grund häraf, samt då man
af länsmän ej kan fordra, att de, utan ersättning, skola utöfva åklagarekall utom de
distrikter, för hvilka de blifvit tillsatta, Utskotten föranlåtas att vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte besluta, att, derest, med anledning af Kongl,
förordningen den 20 November 1845, serskilde härader hafva ge
mensamt häkte samt i närheten deraf gemensam tingstad, hvarest
ransakas och dömas må, angående brott, som blifvit begångna inom
något af de härader, för hvilka häktet gemensamt är, och för hvilka
brott de anklagade blifvit i häkte inmanade, ersättning för inställelse
vid tingstaden skall af allmänna medel utgå, dels till de af nämn
den,
som biträda rätten, om gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången
inom annat härad eller tingslag, än det, {ill hvilket de höra, beräknad
efter vägen från deras bostad lill den gemensamma tingstaden,
men, i händelse gerningen är vorden föröfvad inom samina härad,
för hvilket de blifvit valde, endast efter den längre väg de
hafva till den gemensamma tingstaden, än till häradets vanliga tings
-
Stals- och Lag-Utskottens Utlåtande, Jht 17
7
stalie; dels ock till länsman från bans bostad till gemensamma tingsstaden,
då han i egenskap af åklagare måste der sig infinna, så
framt densamma är belägen utom det distrikt, för hvilket ban blifvit
tillsatt; skolande denna ersättning utgå af det förslagsanslag,
som blifvit anvisadt å Andra Hufvudtiteln för ersättningar till vittnen
och parter, till de belopp, som för resor i kronans angelägenheter,
enligt förfaltningarne, tillkomma nämndemän och länsmän.
Slockholm den 27 Juni 1851.
M 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juni 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om befrielse för dels
alla rikets städer, dels vissa af dem, från skyldigheten att
bekosta fångars underhåll.
Berörde skyldighet, grundad på fordna förhållanden, har slutligen blifvit bestämd
i Kongl, brefvet den 4 December 1816, genom hvilket det blifvit förordnadt, att städer
ne sjelfve skola underhålla de personer, som der för brott häklas, så länge de
vid stadsdomstol äro under ransakning och målet utgör ämne för den polis, stä—
derne sjelfve böra vidmakthålla; men att deremot, när antingen brottet är af den
gröfre beskaffenhet, att underrättens beslut skall underställas öfverdomstols granskning,
eller saken genom besvär drages under högre rätts pröfning, kostnaden till de
häktades underhåll bör utgå af allmänna medel från den dag, målet blifvit af stadsdomstol
hufvudsakligen afgjordt.
Under åberopande deraf, att underhålls-kostnaden för fångar, som tilltalas vid
domstol å landet, beslriddes af Staten, utan att landels innevånare dertill bidrogo
med någon serskild afgift, samt att billighet och rättvisa fordrade ett lika förhållande
härutinnan å land och uti stad, väcktes vid sistförflutne riksmöte af enskild
motionär fråga derom, att städerna måtte befrias från förenämnde skyldighet, och för
brott i stad häktade personer således underhållas af staten, likasom på landet. Denna
framställning föranledde likväl icke någon Rikets Ständers åtgärd. Man ansåg nem
ligen
den väckta frågan icke lämpligen böra till behandling företagas förr än ett af
Kongl. Maj:t uppgjordl förslag, att så väl städerne, utom Stockholm, som häraderne
måtte, emot skyldighet att till Statsverket afträda sina gamla häkten med tillhörande
8
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, M 17.
jord och åbyggnader, helt och hållet befrias från fängelsers uppförande och vidmakthållande,
äfvensom från skyldigheten att underhålla fångar, blifvit af Rikets Ständer
pröfvadt.
Ehuru sådant ännu icke skett, har likväl frågan ånyo blifvit vid innevarande
riksmöte upplagen i sin helhet af herr G. Engzell och till en del af her S. Kjöllerström,
medelst serskilde hos vällofl. Borgareståndet ingifne och till Ståts-Utskottet
remitterade memorial. Den förre har nemligen yrkat, att Rikets nu församlade Ständer
må besluta, att staten hädanefter skall underhålla dem, som i städerne häktas
för brott; hvaremot den sistnämnde blott anhållit, att städerne Ulricaehamn och Falköping
måtte varda befriade från den underhålls-skyldighet, som, enligt 1816‘ års
bref, tillkommer dessa städer, enär de ej hafva någon jord samt äro små och mindre
bemedlade.
Dessa motioner, för hvilkas behandling Stats-XJtskottet sammanträd! med Lagutskottet,
synas emedlertid ej eller nu kunna föranleda den af motionärerne åsyftade
följd. Visserligen har herr Engzell anmärkt, att rättelse i hvad som finnes vara
orätt ej bör ställas i beroende af förhållanden, som tilläfventyrs aldrig torde inträffa;
men då städerne af ålder haft den underhålls-skyldighet, hvarom nu är fråga; då
fångvården för närvarande med afseende härå är ordnad; då fråga vid detta riksmöte
blifvit väckt om inrättande af serskilde brottmåls-domstolar, som ovilkorligen
skulle påkalla en genomgripande förändring af fångvården i allmänhet; och då, enligt
hvad föregående Ständer yttrat, det i allt fall ej är lämpligt att, då en total
förändring i afseende på ransaknings-fångars förvarande och underhåll förestår, vidtaga
partiella förändringar i ämnet, hvilket måste i ett sammanhang bedömas; få
Utskotten vördsamt hemställa,
att förevarande motioner ej må till någon åtgärd föranleda. j
Stockholm den 27 Juni 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S1.
Stats- samt Allm. Best/dra- och Ekon.-Vith. Betänkande, N.-o 18.
1
No 18.
Ankom lill Exp. Utsi. den 28 Juni 1851, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte förslag till en förändrad
organisation af Landt försvaret.
Till Stats-Utskottet hafva från Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit
remitterade tvänne af Herr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, dit ingifne Memorial,
angående en förändrad organisation af landtförs va re t. Uti det ena af
dessa memorial har Herr Stjernsvärd, med åberopande af det vid sistlidne
Riksdag af honom jemväl till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifna, i
Stats- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 23 för samma Riksdag omförmälde
Och till dess huf vudsakliga innehåll upptagne förslag i enahanda
fråga, föreslagit, att Stats-Utskottet, elter verkställd pröfning af detsamma,
”mätte hos Rikets Ständer hemställa, att med ledning deraf få föreslå
statsreglerings-anslagen för Riksstalens Fjerde Hufvudtitei”. Uli det andra
memorialet har Herr Stjernsvärd påyrkat, att for den händelse StatsUtskottet,
vid pröfningen af det förra förslaget, icke skulle anse sig kunna
tillstyrka Rikets Ständer, att i enlighet dermed lämpa anslagen lör landtförsvaret,
Utskottet måtte, i öfverensstämmelse med ett annat, memorialet bifogadt
förslag i ämnet, nämnde anslag föreslå5 allt under vilkor, att den nedsättning
af nuvarande anslag, som förslaget innehåller, måtte ske successiva,
i mån af vederbörandes afgång.
Derjemte har inom Hedervärda Bonde-Ståndet Riksdagsfullmäktigen Johm
Jacob Rutberg från Westerbottens och Per Nilsson från Christianstads
län tillkännagifva, att de såsom sina egna motioner upptoge förenämnde af
Herr Stjernsvärd afgifne motioner, till följe hvaraf frågan jemväl från samma
Stånd blifvit till Stats-Utskottet remitterad.
Sedan Siats-Utskottet ansett nödigt, att för behandling af ifrågavarande
motioner sammanträda med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva
Utskotten tagit i öfvervägande så väl desamma, som de yttranden, hvilka i
anledning deraf blifvit hos Ridderskapet och Adeln afgifne; och då Utskotten
nu gå att uti detta ämne afgifva sitt utlåtande, få Utskotten, som ansett
Dih. till H. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. G Haft, l
Stalt- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N.-o i8.
frågans vigt erfordra en redogörelse för ej mindre sjelfva förslagen, än äfven
de grunder, sorn blifvit till stöd för desamma anförda, en sådan redogörelse
för Rikets Ständer afgifva.
Jemte en framställning om det behof af en förändring uti Sveriges försvarsväsende,
som förhållandena efter förlusten af Finland syntes påkalla,
om omöjligheten för landet att ständigt underhålla en stående, för dess försvar
tillräcklig krigsmakt, om nödvändigheten derföre, att grunda delta försvar
på folkbeväpnings-principen, samt'om de åtgärder, hvilka i sednare tider
blifvit vidtagne, för att bereda tillämpning i afseende på Sverge af denna
princip, har Herr Stjernsvärd, uti förslaget N:o 1, anfört, att, i fråga om Sveriges
landtförsvar, man borde eftersträfva det mål, att med den möjligaste
minsta kostnad under freden kunna, i händelse af fiendtliga anfall, åstadkomma
de största möjliga försvarskrafter. Landets vidsträckthet påkallade,
att dessa försvarskrafter kunde skyndsamt anlitas på flera sinsemellan aflägsna
punkter. Att bereda ett sådant försvar genom en stående armé, vore, enligt
motionärens tanka, overkställbart, och endast en allmän beväpning kunde
uppfylla fordringarne på en dertill fullt tillräcklig försvarsstyrka. En sådan
allmän beväpning förutsatte dock en förberedd kunskap och öfning i vapnens
bruk hos den manliga befolkningen, samt en sådan organisation af
stridskrafterna, att i hvarje Rikets hufvuddel funnes genast att tillgå icke
allenast kunnigt och krigsvandt, eller åtminstone tillräckligt taktiskt bildadt
befäl, utan äfven en öfvad och med fältlefnad bekant styrka af stamtrupper,
som kunde gifva sammanhållning, efterdöme och ledning åt de hastigt församlade
stridsmassorna.
För att tillvägabringa en sådan organisation och göra densamma fullt
motsvarande ändamålet, har Herr Stjernsvärd ansett följande vilkor böra
uppfyllas:
l:o Skyldigheten att försvara fosterjorden måste vara allmän, och inträda
då förmågan dertill börjar, för att fortfara så länge den bibehålies ;s
2:o En del af försvarsstyrkan måste vara af den rörliga egenskap, att
den, fullt organiserad, hastigt kan samlas och användas öfverallt, der dess
tjenst påkallas;
3:o En stam måste finnas, som kan försäkra nationen att ega ett tillräckligt
antal instruktörer och ledare för beväringsmanskapet;
4:o Befälet måste förena kunskaper med den möjligast största praktiska
skicklighet och, tillräckligt för att öfvertaga ansvaret för hela stridsmassans
ledning, vara i tillfälle att egna sig åt sin pligt med all den kraft, som bildning,
moralitet och ekonomiskt oberoende kunna erbjuda;
Slals- samt Alim. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 18.
3
5:o Arméens fördelning måste ske på ett sätt, att den, så vidt möjligt,
har en enkel och lika organism, lämpad efter folkmängden i distrikternaj
med högre befäl i hufvudorterna.
Men landtförsvarets nuvarande organisation skulle, efter Herr Stjernsvärds
åsigt, icke" uppfylla omförmälde vilkor, och mot densamma kunna
anma i kas:
l.o dess dyrhet under de långa tider, dä truppen är overksam, hvilket
tyngst drabbade den jordbrukande klassen, och detta så mycket orättvisare,
som soldatens underhåll nu mycket öfverstiger hvad rust- och rotehållare,
vid den skatte-reglering, hvarefter Indelningsverket uppgjordes, medelst
stadfästade föreningar och kontrakter, åtagit sig att utgöra;
2:o dess numeriska otillräcklighet för försvaret, i Jörening med en
alltför ringa öfning, vid betraktande hvaraf, jemte det förhållande, att full
aflöning måste vid uppbådning, utom rote-underhållef, åt soldaten gifvas, vår
indelta armé skulle finnas dyrare, än värfvade trupper, och troligen vara, i
förhållande till penninge- och varu-värden, en af de dyraste af alla ständiga
armeer;
3:o rekryteringssättet, som medförde svårighet för vidmakthållande af
truppens tjenstbarhet, enär dels afskedandet af mindre dugliga ämnen påkallade
ökade uppoffringar af rust- och rotehållarne, dels mot afskedandet
bevekande omständigheter ofta förekomma, då den indelte soldaten, som vanligen
tagit lega för att gifta sig och få ett hem, stundom blir fader för en
talrik oförsörjd familj; hvilka förhållanden förvandlade vår indelta arme till
en för landet alltför kostsam invalidinrättning,-
4:o dess menliga inflytelse på landets fattigpersonal, som onekligen
betydligt ökades genom soldatens oförmåga i allmänhet att med sin rotelön
försörja maka och barn, dertill han, efter afskedstagande!, vore ännu
mera oförmögen, då han sjelf icke ens kunde lefva af den 1 sk. banko om
dagen, som Krigsmanslius-pensionen lemnade honom;
5:o indelta soldatens oanvändbarhet såsom stam för beväringen, en
omständighet, som icke kunde afhjelpas med bibehållande af Indelningsverkets
närvarande anda och organism.
Derjemte kunde erinran göras dervid, att Rrigs-kollegii ställning till
Departemcntal-stvrelsen motverkade den enhet i besluten, den skyndsamhet
och säkerhet i ärendenas gång, som samma Kollegii förändring till en
Landtförs va rs-departementet underlydande Expedition skulle medföra; att
befälets nuvarande organisation och sammansättningen af en del trupper
vore i mångå afseenden olämplig; att underbefälet, genom den talrika Un
-
*
Slals- samt Allm■ Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N:o i8.
derofficers-korpsen, vore dyrare för Staten, än nödvändigheten fordrade; att
Generalitetets olika grader, utan motsvarande tjenstebefattningar, vore öfverflödige;
att Generalstabens sammansättning icke vore ändamålsenlig, enär
dels samma stab icke utgjorde en serskild korps, utan endast egde rum på
bekostnad, af de andre vapnens fulltalighet, dels vilkoren för inträdet i denna
korps icke voro af sådan beskaffenhet, eller tjenstgöringen dervid af den art,
sorn för en Generalstabs-oflicer vore nödvändig, hvarförutan Generalstabens
lönevilkor ej voro sådane, att de medförde den uppmuntran, som borde åtfölja
förökade ansträngningar; och att föreskrifterna dels för inträde i samma
stab, dels om de dervid anställde officerares tjensteåligganden, hvarken voro
tjenlige eller medförde den verkan, att ändamålet af en sådan korps kunde
anses vunnet; att aflöningen vid såväl den värfvade, som den indelta armeen
vöre i allmänhet otillräcklig; samt att anskaffandet och underhållandet af
truppernas beklädnad dels vore dyrare än vederborde, och dels medförde
åtskilliga olägenheter.
Af sådana anledningar och med fästadt afseende å förenämnde af Herr
Stjernsvärd uppgifna vilkor för en, enligt hans åsigt, ändamålsenlig och för
Sverige passande organisation af Landtförs varet, har bemälde motionär, uti
<let första af ofvanberörde förslag, eller N:o 1, hvilket endast med några
tillägg och rättelser är lika med det vid sistlidne Riksdag af honom afgifna,
föreslagit en förändrad organisation af Landtförsvaret, för hvars bestämmelser
Utskotten här få afgifva en redogörelse, som, ehuru icke upptagande alla
speciela delar, likväl är af beskaffenhet att göra en öfversigt af samma förslag
möjlig.
Landt försvars-Departementet.
Styrelsen öfver Armeen och alla densamma angående ärenden handhafves
af Landtförsvars-departementet, som utgöres af en Chef och föredragande
Statsråd, som tillika är Konungens rådgifvare i kommandomål, och som vid
ärendernas behandling biträdes af irenne expeditioner, nemligen Departeinentschefs-expeditionen,
Departementskansli-expeditionen samt Departementsförvaltnings-expeditionen.
Serskilda pröfnings-kommitteer inrättas för armeens olika vapen.
Generalitetets sammansättning är lika med det nuvarandes.
Generalstaben och Kommendants-staben utgöra särskilda korpser.
Armeen utgöres af:
1 gardes-brigad,
14 linie-infanteri-brigader,
Stais- samt Allm. Besvärs- neli Ekon.-Utsk. Betänkande, IY.-o IS.
2 linie-kavalleri-brigader, hvarje brigad beslående af en bataljon gensd’armer
och 4 bataljoner dragoner,
3 linie-artilleri-brigader,
artilleriets stab, samt
1 ingeniör-brigad,
och, med hänseende till truppen, af stamsoldater och beväringssoldater.
Stamsoldaterne fördelas i sådane, som äro och icke äro beräknade för
striden. Dem stridande delen rekryteras dels med beväringsmanskap, dels
med frivilliga; den icke stridande med endast frivillige.
Skyldigheten att såsom beväringssoldat ingå i armeens leder, vidtager
med fyllda 21 år och fortfar i 6 år eller till fyllda 27 år. Vissa kathegorier
äro dock härifrån undantagna.
Tjenstetiden för frivillige är 6 år och vid förnyelse 3 år. Förnyelse
af tjenstetid åtföljes af förhöjd aflöning.
Vid beväringsmönstringarne uttagas först de, som anses lämplige att
ingå vid kavalleriet; derefter de, som skola insättas vid artilleri- och ingeniör-vapnen.
Af återstoden uttagas genom lottning de, som skola utgöra
infanteriets stam; de återstående blifva infanteriets bevärings-rekryter.
Frivilligt byte emellan stam- och bevärings-soldater kan få ega rum,
under iakttagande af de vilkor, som för inträde i ena eller andra vapnet
äro föreskrifna. Fullkomlig befrielse från beväringspligten genom legning
är förbjuden.
De af beväringen, som ingå i stammen, äro förbundne till ständig tjenstgöring
i 6 år, med undantag af permitteringsticlerna. Det öfriga beväringsmanskapet
tjenstgör första året 21 dagar, andra året 14 dagar och tredje året äfven
14 dagar, men befrias från tjenstgöring de återstående trenne åren, under
hvilka det i rullorne qvarstår.
Kavalleriets gensd’arme-sqvadroner rekryteras af sådant manskap, som
med utmärkelse tjent 1 år vid dragonerne.
Gardet rekryteras med sådant manskap, som förut vid linien med utmärkelse
tjent minst 4 år.
Då armeen sättes på krigsfot, skola 2:dra och 3:dje beväringsklasserne
genast ingå i tjenstgöring.
Afgång inom armeen ersättes på det sätt, att först 6:te, sedermera 5:te
och sist 4:de klassen ingår i tjenstgöring. Först derefter inträder l:sta klassen,
eller bevärings-rekryterne, i armeens leder.
Befordringssätt.
I afseende härå äro åtskillige bestämmelser gifnc.
ti
Stain- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vlsk. Betänkande, iY.'o iS.
Utredning och Tross:
Allt hvad som tillhör armeens allmänna utredning och tross, anskaffas
och bekostas af Kronan, der så ske kan, efter bestämd brukningstid.
aflöning:
Beräknas per dag; minskas för befäl med en tredjedel under permittering
och med en fjetdedel under vistande på sjukhus. För trupp och vederlikar
upphör den helt och hållet, så väl under nyssnämnde förhållanden,
som under arrestering.
Aflöningen för manskapet är, portionen oberäknad:
Vid gardet: för korporal .... 10 sk. 8 rst.
„ vice korporal . . . 5 „ 4 „
„ soldat  2 „ 8 „
Vid linien: för korporal 5 „ 4 „
„ vice korporal ... 2 „ 8 „
„ soldat  1 „ 4 „
Aflöningsförhöjningen utgör för allt manskap:
Efter 6 års tjenstetid  1 sk.
„ 10 års d:o  2 „ 8 rst.
„ 18 års d:o  4 „
Proviantering: All proviant bekostas af Kronan, efter ett fastställdt
portionspris af 10 sk. banko, brödet inberäknadt. Den utgår in natura eller
i densamma motsvarande portionsvärde.
Inqvartering: Rättighet till inqvartering eller ersättning derför eger
hvar och en, som tillhör armeen och befinner sig i aktiv tjenstgöring. Truppen,
samt åtminstone en del af befälet, böra alltid vara kasernerade, der det
sig göra låter.
Beväpning, Beklädnad och Utredning utgöres:
för stammen: af l:o stora mouderingeu,
2:o mindre monderingen. i
för beväringsmanskapet: af endast en mondering, den s. k. beväringsmonderingen.
Stora Monderingen anskaffas och underhålles af Kronan. De till densamma
hörande persedlar hafva bestämd brukningstid, efter hvars förlopp
de med 113 a af Kronan ersättas.
Mindre Monderingen utgöres af persedlar, som vid soldatens inträde i
krigstjenst en gång för alla utdelas, och derefter af honom underhållas fulltaligt
och i tjenstbart skick, emot ersättning, dels af den s. k. munderingsfonden,
med 18 r:dr vid inträdet i tjensten, och dels i kontant per tjenst
-
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:<> 18.
7
göringsdug, beräknad lör dem, sorn äro anställde vid kavalleriet, lidande och
åkande artilleriet samt fot-artilleriets stam till 2 sk. 6 r.-st. bko, och för deni,
som tjena vid de öfriga vapnen, till 2 sk. samma mynt.
Reväringsmonderingen utgöres af persedlar, sorn hafva bestämd brukningstid,
efter hvilkens slut de med nya af Kronan ersättas.
Ett nytt monderingsplagg, sorn för alla vapen införes, är blusen.
Remontering: Armeens nummerhästar äro af tvänne slag: ständiga och
rusthållshästar. De ständiga anskaffas och underhållas af Kronan. Rusthållshästarne
anskaffas, remonteras och underhållas (det sednare likväl ej för den
tid de äro i aktiv tjenstgöring) af rusthållarne emot ett årligt afdrag af 43
r.dr IG sk. b:ko å den rusthållsafgift, de till Statsverket böra erlägga.
Sadelmonderingen för så väl ständiga, som rusthållshästar, anskaffas och
underhålles af kronan.
Furagering: Så väl befäls- sorn nummerhästar furageras emot ett år
ligt
bestämdt pris af 120 r:dr Eko.
Förvaltnings-Direktioner,
Sä väl aflöningens utbetalande, som anskaffning och underhåll af allt,
som i och för soldaten erfordras, såsom proviant, beväpning, beklädnad, utredning,
tross, kasernenng, sjukvård, hästar, furage m. m., ombesörjes af en
inom hvarje brigad upprättad förvaltuingsdirektion, i hvilken brigad-chefen
är ordförande.
Permittering är af tvänne slag:
Den årliga eller ofrivilliga, hvilken eger rum från slutet af det ena
till början af det påföljande årets sommaröfningar, samt
Den tillfälliga, hvilken beror på hvarje individs frivilliga anhållan.
All permission medför följande afdrag å aflöningen, nemligen:
För officerare och under-officerare samt deras vederlikar, en tredjedel af
den egentliga aflöningen, samt
för korporaler och soldater, samt deras vederlikar, hela aflöningen, provianteringskostnaden
och underhållsersättningen för mindre monderingen.
Arméens öfningar. De årliga öfningarne äro bestämda till 77 dagar,
sålunda, att först öfvas stammen för sig i 39 dagar, derefter stam- och beväringssoldater
(2:dra och 3:dje klasserna) 14 dagar, och slutligen stam- och
bevärings-rekryter (Esta klassen) 21 dagar,- allt in- och utryckningsdagarne
oberäknade.
Inspektioner och mönstringar. Härför äro åtskillige bestämmelser gjorde.
Själavård. I fredstid besörjes armeens religionsvård å station af den
församlings pastor, inom hvilken truppen finnes stationerad; i läger, af pastor
8
Stall- sami Allin. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N:o 18.
inom den församling, inom hvilken lägerplatsen är belägen. Ersättning till
presterskapet, så väl för dess einbets-åtgärder, som för kommunion-vin, är
beräknad till 24 sk. för hvarje stamtruppen tillhörande person, eller för hela
armeen till 8,581 rdr, hvilken summa af staten betalas.
Pensioneringen sker till högre belopp, än för närvarande, efter hufvudsakligen
samma grunder, som nu- ega rum, dock utan rättighet att genom
expektans-afgiftens erläggande lösa sig till bristande tjenste-år.
Alla pensioner utgå af Statsverket, hvilket deremot skall öfvertaga Armeens
Pensionskassas samlade fonder.
Hvar och en af armeens stridande del, från och med soldaten till och
med kapten, skall öfvergå på pensionsstat vid fyllda 50 år; majorer vid fyllda
60, och personer vid den icke stridande delen af armeen äfven vid 60 års
ålder.
Två tredjedelar af Rikets postmästare-tjenster böra tilldelas från tjensten
med pension afgångne officerare och under-officerare. Afskedade korporaler
och soldater skola företrädesvis användas vid den lägre tullbevakningen.
Land.tst.orm.
vid fyllda 27 år till uppnådda 50 lefnadsår, tillhör hvarje vapenför man
landtstormen.
Landtstormen delas i tvänne uppbåd. Till första uppbådet räknas hvar
och en från inträdet i landtstormen till fyllda 40 år. Till andra uppbådet
alla de, som äro emellan 40 och 50 år.
Landtstormen uppbådas blott vid fiendtliga infall. Första uppbådet kan
ej beordras utom provinsens, och andra uppbådet ej utom häradets gräns.
Under all tjenstgöring är hvar och en landtstormen tillhörande person
skyldig alt sjelf förse sig med vapen och öfriga förnödenheter, utan anspråk
på ersättning.
Derjemte äro föreskrifter meddelade i afseende å officerares och underofficerares
mathållning, och angående hvilka, som skola spisa tillsammans,
äfvensom om befälets rättigheter att begagna soldater till uppassare.
Och skulle kostnaden för landtförsvaret, som nu, efter den vid förra
Riksdagen uppgjorda beräkning, belöpte sig till 61 millioner r:dr, men, enligt
en sedermera reviderad uträkning, utgjorde 6,875,562 r:dr 16 sk. 8 r:st. årligen,
enligt om förmälde förslag uppgå, efter uppgift vid förra Riksdagen, till
endast 5,700,000 rall', men, enligt en sednare kalkyl, till 5,767,423 r:dr 6 sk.
8 r:st. Då den nuvarande försvarsstyrkan utgjorde 115,516 man, af hvilka
34,301 man med 5,222 nummerhästar och 128 kanoner af Staten samt rustoch
rotehållare ständigt bekostades, och af hvilka icke i:del, kanske ej en i alel,
kunde
Stais- samt Allm. Btsv. och Ekon.-lllsk. Betänkande, N:o 18.
9
kunde anses nog öfvad att tjena till ledande stam för beväringen, skulle efter
Hr Stjernsvärd® förslag den för landtförsvaret påräkneliga styrka komma
att bestå af 142,262 man, med 5,457 nummerhästar och 152 kanoner. Af
denna styrka skulle 17,162 man utgöra en ständig stam. som vore i de serskilda
vapnen fullt öfvad, och 41,700 man ega lika mycken militärisk bildning,
som åtminstone |:delar af vår nuvarande värfvade och indelta arme.
Dessutom kunde försvarsstyrkan ökas med landtstormen, 458,700 man.
För det andra af Ilr Stjernsvärd till Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifna, här ofvan omförmähla, förslag, få Utskotten nu jemväl redogöra. Enligt
detsamma skulle lamltförsvarets nuvarande organisation förändras påföljande
sätt:
Landtförsvars-Departementets sammansättning och åligganden: äro
enahanda, som i förslaget N:o 1, men derjemte med åtskilliga föreskrifter,
gifna i afseende å dervid anställde tjenstemäns lur- och befordringsrätt.
Såsom i första förslaget är förutsatt, skulle Krigskollegium ombildas till
en Landtförsvars-departementet underlydande expedition, samt Krigs-Hofrätten
upphöra och dess göromål öfverflyttas på rikets öfrige Hofrätten
Arméens Pröjnings-kommittéer , lika med hvad i förslaget N:o 1 förekommer.
Kommendants-staben skulle utgöra en serskild korps, bestående af ett
för befälet i rikets fästningar och garnisons-orter nödigt antal af 30 officerare.
Stående hären utgöres af: l:o Generalitetet; 2:o General-staben; 3:o Infanteriet;
4:o Kavalleriet; 5:o Artilleriet och 6:o Ingeniörerne.
Generalitetet utgöres af 3:ne generaler och inspektörer för infanteriet, 1
general och inspektör för Kavalleriet, 1 general-fälttygmästare, chef och inspektör
för artilleriet, samt en general och inspektör för ingeniör-brigaden
och rikets fästningar.
Generalstaben utgör, i likhet med hvad i förslaget N:o 1 är upptaget,
en serskild korps, bestående af ett för stabs- och adjutants-tjenstgöring nödigt
antal officerare.
Bih. till B. St. Fröt. 1850 $ 1851, 4 Sami. 2 Afd. 6 Baft. 2
10
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Viek. Betänkande, N:o 18.
Infanteriet består af 14 brigader linie-infanteri, nemligen:
Af rusthålls-och rothålls- Ny ordinarie
1)
Upländska infanteri-brigaden .
nummer.
• • 333. 1,395.
rotering.
Summa.
1,728.
2)
3)
Östgötha d:o
. . 1,000.
666.
62.
1,728.
Westgötha d:o
. . 191.
1,537.
——
1,728.
4)
Södermanländska d:o
. . 153.
1,552.
23.
1,728.
5)
Noria Småländska d:o
. . 787.
941.
-
1,728.
6)
Södra Småländska d-.o
. . 213.
1,515.
- -
1,728.
'')
Helsinge d:o
5.
1,648.
75.
1,728.
8)
Westgötha-Dahls d:o
81.
1,647.
—.
1,728.
9)
Elfsborgs och Bohus läns
d:0 .
. . 528.
1,197.
3.
1,728.
10)
Dahl och Westmanlands
d:o .
14.
1,699.
15.
1,728.
11)
Norrländska
d:0 .
100.
1,628.
1,728.
12)
Nerikes och Wermlands
d:o .
1,611.
117.
1,728.
13)
Norra Skånska
d:o .
. . 348.
1,380.
1,728.
14)
Södra Skånska
d:0 .
52.
1,676.
—
1,728.
Summa 3,805. 20,092. 295. 24,192.
hvarje af dessa brigader är indeld i 4 bataljoner och hvarje bataljon i 4 kompanier.
Truppen indeld.
Kavalleriet utgöres af en brigad gensd’armer, bestående af 400 beridna
nummer värfvad trupp, samt 2:ne dragon-brigader, nemligen norra och södra
kavalleri-brigaden, hvardera af 1,600 beridna ruslhållsnummer.
Artilleriet utgöres af dess allmänna stab, som är lika med hvad förslaget
N:o 1 upptager, samt 3:ne brigader, nemligen:
Svea artilleri-brigad af  553 nummer,
Götha d:o af  553 d:o,
Wendes d:o af jemväl  553 d:o,
hvardera med 144 ständiga och 104 rusthållshästar. Hvardera artilleri-brigaden
utgöres af 3:iie divisioner fält-artilleri och 1 division belägrings- och
fästnings-artilleri. Hvarje division fält-artilleri af 2:ne åkande och 2:ne fotbatterier.
Hvarje division belägrings- och fästnings-artilleri utgöres af 2:ne
kompanier. Hvarje fältbatteri består af 4 kanoner. Truppen är värfvad.
Ingeniörerne utgöra 1 brigad, fördelad i allmänna staben och ingeniörkompauiet,
bestående af 118 nummer. Truppen är värfvad.
Krigsreserven utgöres: l:o af samtlige klasser af det beväringsmanskap,
som till landtförsvaret är anslaget; 2:0 af de rusthållshästar, hvilka icke till
Stats- samt Allm. Be$v.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N.o 18.
11
den stående hären äro anslagne; 3:o af de trosshästar, hvilka extra rotehållare
äro skyldige att vid inbrytande krig anskaffa och aflemna.
Under fredstid äro samtlige klasser af allmänna beväringsmanskapet befriade
från uppbåd till så väl exercis, som annan tjenstgöring, men ega skyldighet
att årligen deltaga uti skjutöfningar, som inom hvarje socken böra anställas.
Första be vä ringsklassen inmönstias fortfarande, såsom hittills, och införes
dervid uti för ändamålet upprättade rullor, samt fördelas i fastställd
proportion på stående härens inom länet förlagda olika vapen, med fillkännagifvande
för hvar och en beväringsyngling, hvilket vapen, brigad, bataljon,
kompani (sqvadron, batteri), han vid uppbåd till krigstjenst kommer
att tillhöra, eller om han endast tillhör den disponibla kathegorien.
Under fredstid äro så väl krigsreservens rusthållare, som extra rotehållare
befriade från hästhållningsskyldighet; de förre emot öfverenskommen och
stadgad vakans-afgift; de sednare utan all slags afgift.
I och för krig inträder först allmänna beväringsmanskapets tjenstgöringsskyldigliet,
men då lika för alla 5 klasserne, och hvilka böra utgå i den ordning,
och till det antal, Konungen inom hvarje län nödigt pröfvar. Så länge
uppbåd till tjenstgöring fortgår, åtnjuter beväringsmanskapet enahanda förmåner
till aflöning, underhåll och beklädnad, som den stående hären.
Vid infallande krig åligger äfven krigsreservens rusthållare och extra
rotehållare, att vid anfordran anskaffa och aflemna, de förre, en godkänd
tjenstehäst, och de sednare, en dylik trosshäst.
Af krigsreservens manskap och rusthållshästar är så stor del afsedd att
under krig införlifvas med den stående hären, som erfordras:
Vid Infanteriet, för utgörande af andra ledet (21,504 man);
vid Kavalleriets Dragoner, för utgörande af de så kallade tvåome,
eller afmarschernes midtelmän (982 man och lika antal rusthållshästar);
vid Artilleriet, för utgörandet af fullständig servis och anspann till
fot-artilleriet samt kuskar och anspann till samtliga batteriernas park (1,228
man och 1,962 rusthållshästar); samt
vid Ingeniör kompaniet, för uppbringandet af numerären till dess tredubbla
antal (200 man).
Återstoden, så väl beväringsmanskap, som rusthållshästar (80,336 man
och 539 hästar), qvarstår, så länge kriget pågår, såsom för landtförsvaret disponibla;
allt på sätt Konungen för godt finner.
De af extra rotehållare anskaffade hästar, 2,206 stycken, användas och
fördelas efter behofvet till allmänna trossens m. m. fortskaffande, och hvartill
nödiga kuskar af allmänna beväringsmanskapet uttagas.
lii
Slats- samt Alim. Besa. och Ekon.-Vlsk. Betänkande, N.-o i8.
Allmänna beväringsmanskapets samtliga 5 klasser upptagas förslagsvis
till 104,250 man, sjöbeväringsmanskapet häruti inberäknade
Landtstormen, dess sammansättning och fördelning är lika med dess
organisation i förslaget N:o 1, med undantag deraf, att inträdet i landtstormen
sker vid utgången ur 5:te beväringsklassen, hvarföre äfven första uppbådet
är ökadt med 20,850 man; så att. för landtstormen beräknas:
och är derjemte i detta förslag den föreskrift tillagd, att om, under fredstid,
bela eller någon del af landtstormen skulle vilja organisera sig, välja befäl
och på egen bekostnad sockenvis verkställa öfningar, sådant må varda tillåtet.
Rekryteringen:
Stående härens manskap, som utgöres af dels stridande, dels icke stridande,
rekryteras uteslutande med frivilliga. För att kunna antagas som
stridande, fordras att vara mellan 18 och 30 år, ega god frejd oell hafva
begått 11. H. Nattvard, samt vara utan lyten, fel och bräckligheter, och till
växten ej under 5 fot och 5 tum lång. För inträde i härens icke stridande
del gälla enahanda vilkor, undantagande längden, hvarå ej göres afseende.
Vid värfvad trupps stridande del anskaffas och antagas rekryterna af
kompani-chefen. Vid indeld trupps stridande del anskaffas rekryterna af
rust- och rotehållaren och antagas af kompani-chefen. Vid så väl värfvad
som indeld trupps icke stridande del anskaffas och antagas rekryterna afdetalj-befälhafvaren.
För fullständig antagning erfordras dessutom brigad-chefens
approbation, jemte stadfästelse af general-inspektören.
1 afseende å tjenstetiden är densamma beräknad till 6 år för så väl stridande,
som icke stridande, vid värfvad, samt för icke stridande, vid indeld
trupp, med undantag för- volontärer.
Efter förloppet af dessa år må förnyelse af tjenstetid ega rum, dock ej
för kortare tid än 3 år.
Vid den stridande delen af indeld trupp är tjenstetiden obestämd, och
fortfar, så länge manskapet anses tjenstbart.
All förnyelse af bestämd tjenstetid åtföljes af förhöjd aflöning.
Vid hvarje kompani (sqvadron, batteri) tillsättas 2:ne nummer med volontärer,
hvilka, för att antagas, måste vara mellan 15 och 21 år.
För bestämmandet af de nummer vid indeld trupp, hvilka till så väl
volontär som icke stridande skola anslås, erfordras rust- och rotehållares samtycke.
första uppbådet till
samt andra d:o till
271,050 man;
208,500 „
S:a 479,550 man;
Stats- samt Allm. Bese- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 18.
13
Krigsreserven:
Skyldigheten alt till rikets försvar, som beväringssoldat, ingå i krigsreservens
leder, vidtager för hvarje Svensk man vid fyllda 20 år, och fortfar
i 5 år till fyllda 25 års ålder. Befrielse från fullgörandet af denna skyldighet
åtnjutes i vissa uppgifna fall. Yid mönstringar, som hållas i April
månad hvarje år, uttages, i de distrikter, inom hvilka linie-kavalleri är förlagdt,
först så stort antal, som utgör nämnde vapens andel, och hvarvid synnerligt
afseende bör fästas vid dem, som redan kunna rida och äro bekanta
med hästens skötsel. Äro linie-artilleri och ingeniör-trupper inom samma
distrikt förlagde, så uttages det behöfliga manskapet först för artilleriet och
sedermera för ingeniör-trupperne. Derefter, eller ock genast, i ett sådant distrikt,
inom hvilket endast infanteri är förlagdt, uttages det för samma vapen
behöfliga manskap. De öfverblifna tillhöra krigsreservens disponibla del.
Då krigs-reserven till tjenstgöring uppbådas, är byte emellan disponibla
och disponerade beväringsynglingar tillåtet; hvaremot all legning, som har
till ändamål fullständig befrielse från beväringspligtens fullgörande, är förbjuden.
Befor dringslagarne äro hufvudsakligen lika med uti förslaget N:o 1.
Åtskilliga bestämmelser torde böra här upptagas: såsom att inträde i stående
härens stridande del sker som soldat eller volontär, med undantag för utexaminerade
kadetter, hvilka ega att direkt ingå som officerare; att, med
några få uppgifna undantag, befordran endast i mån af ledighet, som åtföljes
af verklig lön, får ega runi; att alla fullmakter på erhållne beställningar
äro befriade från karta sigillata och all slags afgift för den befordrade; att
vid indeld trupp det åligger hvar och en, som till korporal och under-officer
befordras, att till rust- eller rotehållare!!, om så fordras, återgälda legan;
att af all befordran, från under-löjtnant till och med kapten, ske |:delar i
tur och j:del utom tur; att all befordran till major sker utom tur bland
vapnets samtlige kaptener, men att hvar 6:te majors-vakans inom hela linieinfanteriet
ersättes med en kapten af general-staben, och hvar 12:te med en
kapten af artilleriet.
Allmänna utredningen och trossen. Allt hvad, som tillhör allmänna
utredningen och trossen anskaffas, bekostas och ersättes af Kronan, der så
ske kan, efter bestämd brukningstid, och äro föreskrifterna i afseende härå
enahanda med de i förslaget N:o 1 upptagne, med den ändring endast, som
är en följd af skillnaden emellan de i samma förslag upptagna beväringsmanskap,
och den i förslaget N:o 2 förutsatta krigsreserven.
14 Slalt- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N.o 18.
Aflöningen :
All aflöning från statsverket utgår i penningar, till lika belopp med
de föreslagne aflöningsstaterna; hvaremot boställen och löningsräntor indragas
till statsverket. Det indelda manskapet qvarblifver vid det aflöningssätt
och de löneförmåner, som de indelningsverket rörande föreningar och
knekte-kontrakter innehålla. A aflöningen ega icke några andra afdrag rum,
än dem delegarne af armeens pensions-kassa frivilligt åtagit eller åtaga sig
att till förmån för nämnde kassa erlägga. Aflöningen består af årlig lön
och daglig ajlöning, hvilken sednare utgöres af tjenstgöringspenningar,
skjuts- och traktaments-ersättning; ajlöningstillökning under marscher och
kommenderingar med trupp, utom brigadens stånd, och ajlöningstillökning
för värjvadt manskap, i följd af utöfver 6 år förlängd tjenstetid; och äro
för de olika befälsgraderne serskilda aflöningsbelopp föreslagne. För manskapet
är aflöningen upptagen i öfverensstämmelse med hvad i förslaget
N:o 1 förekommer.
Provianter ingen:
Föreskrifterne derom äro lika med de i förslaget N:o 1.
Inkvarteringen utgöres efter enahanda grunder, som i förslaget N:o 1.
Manskapets beväpning, beklädnad, remtyg och utredning fördelas uti
tvänne slag, nemligen stora och mindre monderingen, hvilka begge anskaffas
och bekostas af Kronan, hvad angår det indelda manskapet, emot en
årlig afgift till statsverket af rust- och rotehållare, af de förre: 37 rdr 32
sk. för hvarje rusthållsnummer, af de sednare: 3 rdr 17 sk. 7 r:st. för hvarje
rotehåll. För värfvadt manskap är persedlarnes brukningstid beräknad i
kalenderår, utan afseende på de dagar, då soldatens tjenstgöring genom tillfälliga
orsaker afbrytes. För indelt manskap är samma brukningstid beräknad
efter de dagar af året, då soldaten är i vanlig tjenstgöring, hvarvid
dock uti de derom gjorda kalkyler sammanlagda brukningsdagarne af vissa
persedlair icke blifvit upptagne till ett lika antal, som för enahanda persedlar
vid värfvade regementen egt rum, af den orsak, att sjelfva tiden å dem
utöfvade en förstörande inverkan; men hvad angår de persedlar, som tillhöra
beväpningen, är icke någon skillnad gjord i den bestämda brukningstiden,
hvarken för indelt eller värfvadt manskap; hvarjemte den föreskrift
är lemnad, att de persedlar, som tillhöra mindre monderingen, utlemnas
till soldaten vid hans inträde i krigstjenst, och derefter af honom underhållas,
ersättas och hållas fulltaliga, dels med det penningebelopp, som till
detta ändamål för hvarje tjenstgöringsdag soldaten till godo beräknas (för
manskap med lieie vid belägrings- och fästnings-artilleri, ingeniör-trupper
Stais- samt Alim. Besvärs- och Efton.-Utsk. Betänkande, N:o 18. lä
samt manskap vid infanteri, 2 sk., och för manskap vid kavalleri, åkande
och fot-artilleri, 2 sk. 6 r:st. per dag), dels på bekostnad af den så kallade
monderings-fonden, hvilken, utgörande 18 r:dr, tillägges hvarje soldat vid
dess inträde uti krigstjensten såsom dess tillhörighet, dock utan rättighet att
densamma utbekomma lörr än han lemnar tjensten, och al hvilken fond
jemväl brister i stora monderingen skola ersättas.
För krigsreservens behof förfärdigas under fredstid blott de monderingspersedlar,
hvilka utan alltför betydlig försämring kunna förvaras i förråden;
dock bör i upplaget för krigsreserven finnas alla de artiklar, hvilka
erfordras för den delen af krigsreservens fullständiga beklädnad och utrustning,
som är afsedd att införlifvas med den stående hären.
Remontering och Sadelmondering.
De af befälet eller dess vederlikar, som böra vara beridna och ej af
Kronan erhålla hästar in natura, skola sjelfva anskaffa och i brukbart skick
underhålla såväl hästar, som sadelmonderingar, emot det för hvar och en
anslagna belopp. Härens nummerhästar äro af tvänne slag, nemligen ständige
och rusthållshästar. De ständige hästarne anskaffas och underhållas
af Kronan, rusthållshästarne anskaffas, remonteras och underhållas (det sednare
likväl endast då de ej äro i aktiv tjenstgöring) af rusthållarne.
Furagering.
Såväl befäls och vederlikars, som ständiga nummerhästars furagering
och underhåll bekostas af Kronan, efter ett årligt till 120 å 1211 r:dr bestämdt
rationspris. Detsamma gäller äfven för rusthålls-nummerhästarne, så
snart de ingått i aktiv tjenstgöring.
Brigadernas Förvaltnings-direktioner,
jemte dem tillhörande åligganden: hufvudsakligen lika med uti förslaget N:o
1, men med skillnad i åtskillige föreskrifter, som af den föreslagna förändrade
organisationen varit en följd.
Öfningarne:
Stående hären:
a) lndelda truppernes (Infanteriet och Kavalleriets Dragonex-) allmänna
öfxxingar utgöras årligen af 15 dagars befälsmöte (inberäknadt in- och utryckningsdagarne)
samt 30 dagai’s brigadmöte (inberäknadt marschen från
ro tame till mötesplatsen och derifrån åter till i’otarne).
Vid de brigadei’, som hafva en vidsträcktare förläggning, t. ex. Noitländska
infanteri-brigaden, sammandrages årligen icke hela biigaden, utan
endast exx å två bataljoner å hvarje dertill bestämdt ställe. Utom förenämnde
allmänna befäls- och brigadmöten, inrättas årligen inom hvardera
16 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o i 8.
af de tolf infanteri-brigader, som under året icke tjenstgöra i Stockholm,
ett 60 dagars pågående exercis-kompani, sammansatt och aflönadt i enlighet
med en förslaget bifogad tabell.
För att kunna bibringa indelda trupperna den vana vid militärisk
ordning, marscher och fatiger samt den fullständiga tjenstbarhet, som är af
nöden, skola de vexelvis med en brigad infanteri och en bataljon dragoner
tjenstgöra i Stockholm, hvilken tjenstgöring beräknas till sex månader hvarje
gång, fram- och återrnarsch-dagarne oberäknade.
b)
trupper genom deras ständiga tjenstgöring ega, företagas med desamma sommarmånaderne
mera speciela öfningar.
Krigsreserven:
Dess öfningar under fredstid bestå uteslutande i målskjutning, i och för
verkställande hvaraf följande bestämmelser blifvit föreslagna:
l:o Bestämmes såsom ett kommunalt åliggande, att en s. k. skjutförening
blifver inrättad inom hvarje socken af riket, hvilken till öfning bör
sammanträda hvarje söndagseftermiddag, när årstid och väderlek sådant
tillåta.
2:o Skjutningen verkställes under uppsigt af en i närheten boende officer,
underofficer eller korporal af indelda infanteriet, biträdd af tvänne
soldater.
3:o Till begagnande vid skjutöfningarne öfverlemnas till hvarje församlings
sockennämnrl 10 infanterigevär med tillhörande bajonetter,- deremot
åligger socknen att, hvarest naturlig skottvall ej finnes, inrätta och underhålla
en dylik, jemte nödiga målskjutningstaflor.
4:o Hvar och en person bekostar sjelf den ammunition, som af honom
förbrukasj ammunition erhålles af Kronan, på sockennämndens reqvisition,
emot samma betalning den kostar statsverket (cirka 1 sk. riksgälds för hvarje
skarp patron).
5:o Målskjutningen verkställes dels med, dels utan påsatt bajonett, på
samma distanser, som för infanteriet äro bestämde.
6:o Hvar och en inom socknen boende vapenför mansperson eger och
bör uppmuntras till att i skjutöfningarne deltaga,- hvarje krigsreserven tillhörande
person är deremot skyldig att detta såsom åliggande fullgöra.
7:0 På statsverkets bekostnad utdelas årligen inom hvarje sockens skjutförening
lämpliga premier af en fjerdedels, en half o. s. v., ända till 2 r:dr
silfver, och hvartill nödigt anslag å utgiftsstaten finnes anvisadt. Härjemte
till
-
Stais- samt Alim. Besvärs- och Ehon.-Vtsk. Betänkande, IV. o 18.
tilldelas hvar och en, som erhållit ett visst antal premier, medalj alt bära
såsom ständigt utmärkelsetecken.
Inspektioner och Mönstringar:
Härför äro åtskilliga bestämmelser gifna, som i vissa delar något afvika
från de i förslaget N:o 1 upptagna.
Arme'ens Sjukvård:
Den militära sjukvården står under Sundhets-kollegii ledning och besörjes
för hvarje brigad af brigad-läkaren, biträdd af bataljons-läkare och
brigadens sjukvaktare.
Religions- och Själavård:
I fredstid besörjes härens religions- och själavård, såväl å rotarne, som
i garnison, af ”församlingens presterskap”. Ersättning till presterskapet för
dess embetsåtgärder, samt för betäckandet af kostnaden för kommunionvin
etc., är i ett för allt beräknadt att utgå med 24 sk. för hvar och en till
hären hörande person, eller för stående hären, 32,494 man, med 16,247 r:dr,
samt för den del deraf, som utgör Stockholms ombytliga garnison, eller för
2,701 man, för hvilka serskild afgift blifvit beräknad, 1,350 r:dr.
Arméens permittering:
Under all slags permittering fortfar den permitterade att till oförminskadt
belopp uppbära den årliga lönen, hvaremot tjenstgöringspenningarne
upphöra. Derjemte äro åtskilliga speciela föreskrifter meddelade; bland,
hvilka torde böra nämnas, att officerare vid indeld trupp, som ej äro uppförda
för Ständiga tjenstgöringspenningar, eller innehafva befälet på roten
eller annan med tjenstgöringspenningar förenad kommendering, ega rätt att
emellan de årliga sommaröfningarne uppehålla sig h varhelst de åstunda inom
brigadens stånd, och att de jemväl få vistas utom brigadens stånd, efter
föregången anmälan hos brigad-chefen.
Pensioneringen:
Rättighet till hel pension eger hvar och en, som till lior stående hären,
efter fullgjorda 30 tjensteår och uppnådda 50 lefnadsår. Officerares och
underofficerares pensionering bestrides, såsom hittills, af armeens pensionskassa,
manskapets åter direkte af Statsverket. Årliga beloppet af helpension
för officerare, underofficerare och vederlikar bestämmes uti reglementet för
arméens pensionskassa. Årliga beloppet af helpension för värfvadt manskap
och för dem af indelt, som, i följd af i tjensten erhållna kroppsskador,
blifva oförmögne att tjena, utgöres af 40 r:dr för korporaler, samt 30 r:dr
för vice korporaler, soldater och vederlikar.
Bih. till It. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 3
18 Stal»- tamt Allm. Besvär t- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o i8.
Årliga beloppet af helpension för det indelta manskapet utgör, utom
1 nyssnämnda fall, 8 r:dr, eller samma belopp, som nu utgår.
Ekonomiska föreskrifter, rörande befälet -vid den stående hären, äro
jemväl lemnade, för så vidt det angår officerares och underofficerares mathållning
och gemensamma spisning, samt befälets rätt att begagna soldater
till uppassare.
Slutligen äro jemväl åtskilliga förändringar i afseende å Gottländska
National-beväringens tjenstetid och åligganden föreslagna.
Herr Stjernsvärd har derjemte anfört, att han framställt förslaget N:o
2 endast för att derigenom bereda en öfvergång till den organisation, som
i förslaget N:o 1 innefattades, och att han i det förra sökt, så vidt som möjligt,
bota de brister och ändra den planlöshet, som vidlådde vår närvarande
militär-organisation; att, hvad angick den föreslagna förändringen af Landtförs
vars-departementet, stodo samma skäl, som vid förslaget N:o 1 voro anförde
för Krigs-kollegii indragning, oförminskade qvar; och gällde för Krigshofrättens
uteslutande ur förslaget enahanda skäl, som lågo till grund för
de speciela domstolarnes indragning; att behofvet af Pröfnings-kommitteer
för hvarje elika vapen vore tillräckligt erkändt, och att sådane kommittéer
utgjorde det lämpligaste och säkraste korrektivet mot alla omogna samt icke
ändamålsenliga, mera kostsamma experimenter; att Kommendants-statens
närvarande organisation vore i högsta måtto felaktig, helst kommendantsbefattningen
i en fästning eller garnisons-ort utgjorde en högst maktpåliggande
befattning, men, till följd af omförmälde felaktiga organisation, lämplige
ämnen ej kunde dertill förordnas, enär tillräckliga löner ej voro anslagne;
att förändringen i afseende å Militär-distrikt-befälhafvarnes ersättande
med General-inspektörer medförde den fördel, dels att General-inspektören
kunde utan fruktan för kollision med annan myndighet sin tjenst förrätta,
hvilket nu ej skulle låta sig göra, äfvensom att generalitetet till antalet komme
att förminskas, utan att derföre understiga hvad som, i händelse af krig
erfordrades till Armée-korps-befälhafvare; att för General-stabens förändring,
talade enahanda skäl, som uti förslaget N:o 1 blifvit anförde; att den närvarande
regements- och korps-indelningen vore oegentlig och ändamålslös,
enär den icke kunde ega bestånd vid alla förrättningar med samlad trupp
samt i krig, oell föranledde misshushållning med Statens medel; att vid
serskilde regementen flera officerare voro anställde än vid andra, oaktadt
truppens antal var ungefärligen lika; atL bibehållandet af nuvarande gardesregementen
dels icke vore af behofvet påkalladt, dels medförde en dryg
kostnad och motverkade beredandet af den tjenstbarhet för de indelde
Stals- tamt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o i8. 18
trupperna, som dessa kunde genom garnisons-tjenstgöring i hufvudstaden
förvärfva; att, hvad numerären af den stående hären beträffade, infanteriet,
efter förslaget, vore 864 man talrikare än det närvarande, hvilket härledde
sig derifrån, att de rotar blifvit beräknade att rekrytera, som nu vid de indelde
trupperne hölles vakante; och att kavalleriet, hvaraf |:delar vore
indelt och i:del värfvadt, väl blifvit minskadt med 796 man; men dels
vore i stället en krigsreserv af 982 man, med samma antal hästar, anvisad,
dels borde, enligt Herr Stjernsvärds åsigt, hädanefter icke andra krig för
landet ifrågakomma, än försvarskrig, och i våra lokalförhållanden funnes
alltså en giltig anledning till kavalleriets förminskning i fredstid; att, beträffande
artilleriet, detsamma väl blifvit förminskadt med 944 man, men
i stället vore dertill anvisad en krigsreserv af 1,228 man och 1,962 hästar;
att den föreslagna förändringen i detta vapen medförde en fördel derutinnan,
att då uti vår närvarande fält-artilleri-organisation inginge blott åkande
och ridande artilleri, med ett sammanlagdt kanon-antal af 128 kanoner,
fördelte i batterier af 8 kanoner hvardera, men deremot saknades så kalladt
fot-artilleri, så vore i förslaget behofvet af sistnämnde vapen afsedt, och
deremot uteslutet det s. k. ridande artilleriet, som icke medförde annan
fördel framför det åkande, än den af ett större antal reservhästar, äfvensom,
enligt samma förslag, antalet af kanoner kunde ökas till 144 stycken, utan
att utgifterna derigenom hlefve större; att ingeniör-vapnet för närvarande
helt och hållet saknade trupp, men att de arbeten, som ålåge nämnde vapen,
likväl voro af den speciela beskaffenhet, att för deras ordentliga verkställande
behöfdes öfvadt manskap, åtminstone i så tillräckligt antal, som
erfordrades för monitorer; att beväringsmanskapets nuvarande öfningar voro
utan det ringaste ändamål, enär de tolf dagar, ”hvilka en gäng för alla
för hvarje beväringsyngling äro anslagne” till bibringandet af hvad för honom,
i egenskap af soldat, erfordras, äro i sådant hänseende alldeles otillräcklige,
så framt förnyelse och vidare utveckling af öfningarne ej egde rum
under derpåföljande år; och att, då den förökade kostnad, som beväringsmanskapets
efter behofvet förlängda öfningar och dermed gemenskap egande
förhållanden skulle medföra, icke kunde af Nationen medgifvas, eller ens
rimligen begäras, i jemnbredd med underhållet af den närvarande stående
hären, Herr Stjernsvärd ansett vida tjenligare att utbyta beväringsmanskapets
nuvarande öfningar emot de af honom föreslagne skjutöfningar; att, i
fråga om befordringslagarne, desamma voro ibland våra samhälls-institutioner
de mest sväfvande och obestämda, så att de lemnade ett vidsträckt utrymme
för godtycket, och att, af sådan anledning och med fästadt. afseende
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N-o 18.
på nödvändigheten af sådane befordringslagar, hvilka, på samma gång de
satte styrelsen i tillfälle att rättvist kunna belöna nit och förtjenster, jemväl
förhindrade all gunst och mannamån samt satle individen i åtnjutandet af
en välförtjent lön för dess bemödanden för det allmänna, Herr Stjernsvärd
föreslagit antagandet af befordringsgrunder, hvilande på den rättsgrund: ”att
hvarje uppfylld pligt medförde en bestämd rättighet, och hvarje utmärkt
skicklighet ett företräde”; att ingen rimligen borde bestrida, att armee-befälets
närvarande aflöning, till såväl belopp som utbetalningssätt, utginge till
lika liten fördel för det allmänna, som för löntagarne, och erfordrade i båda
fallen betydliga förändringar; att lönerne för det högre befälet voro i flera
fall alltför stora, då dq deremot för de lägre graderne icke motsvarade
kostnaden för de oundgängligaste lefnadsbehofven; att aflöningen, som utginge
till samma belopp, antingen individen befunne sig i tjenstgöring eller
icke, vore i de flesta fall olika för lika befattningar, äfven till och med vid
samma regementen; att aflöningssättet genom boställen vore i flera hänseenden
olämpligt, enär dels inkomsten deraf vore högst osäker, dels boställena,
som nu ej kunde utarrenderas på längre tid än innehafvarnes tjenstetid,
icke gåfve de arrenden, sorn deraf kunde erhållas, om arrendetiden
utsträcktes till längre tid, och att, om löntagarne sjelfve brukade boställena,
de måste underkasta sig kostnaden för inventariers anskaffande m. m., och
derigenom ofta råka i skuldsättning, af hvilka jemte flera anförda omständigheter
Herr Stjernsvärd ansett giltiga motiver förefinnas för hans förslag
om en successiv indragning af indelda armeens boställen och deras utarrendering
för Kronans räkning; om en efter billiga grunder bestämd årlig lön
för hvar och en af såväl befäl som underbefäl, hvilken under alia förhållanden
oafkortadt åtnjutes; om tjenstgöringspcnningar under all slags tjenstgöring;
om serskild aflönings-tillökning under kommenderingar utom brigadens
stånd; om skjuts- och traktaments-ersättning under embetsresor, samt
om serskild aflönings-tillökning för värfvadt manskap, i följd af förlängd
tjenstetid; att vidare, då bevillning å löner saknade all rättsgrund, emedan
densammas erläggande utgjorde ett återlemnande af en del utaf den lön,
sorn en tjensteman åtnjöte; då afdraget för begrafningshjelp hvarken vore
klokt eller rättvist, enär mistningen af ett halft års lön ofta utgjort fröet
tili ett sednare, ständigt fortfarande ekonomiskt obestånd, och att det endast
vore anhöriga till deni, som i tjensten afledo, hvilka deraf skördade någon
fördel, samt då lösen för fullmakter icke kunde betraktas såsom annat än
tjensteköp, Herr Stjernsvärd ansett alla dylika afdrag böra försvinna; att, i
afseende å provianteringen, det icke vöre öfverensstämmande med billigheten,
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o iS. 21
att för dess bestridande, såsom nu vore fallet, olika trupper åtnjöte olika
belopp; att då truppens beväpning, beklädnad, remtyg och utredning bekostades
vid de indelde roterade regementerne direkte af Kronan, vid rusthålls-regementerna
af rusthållarne och vid de värfvade regementerne af entreprenörer
(eller passevolans-innehafvare), så vore deraf en följd, att vid de
indelde regementerne soldaten icke bade någon fördel af att vara aktsam
om sin beklädnad, samt att vid de värfvade regementerne det vore kompani-cheferne,
sorn åtnjöte fördelen af den längre varaktighet, som soldatens
enskilda omtanka och aktsamhet kunde gifva en eller annan persedel, hvilken
fördel dock obestridligen borde soldaten sjelf tillkomma; att monderingens
anskaffande och underhåll vid rustbålls-regementen utgjorde för rusthållaren
ett af indelnings-verkets mest tryckande och till beloppet mest
oberäkneliga onera, på samma gång, som detsamma i militär-ekonomiskt hänseende
vore högst olämpligt; att, hvad de indelde truppernes öfningar anginge,
så vore det ett oeftergifligt vilkor för dessa truppers verkliga tjenstbarhet,
att de tid efter annan förlädes i en längre tjenstgöring, hvilket hvarken
lämpligare eller med mindre kostnad kunde verkställas, än medelst deras
successiva garnisonstjenstgöring i Stockholm; att landt-beväringens nuvarande
öfningar, hvilka .kostade landet nära en half million årligen, voro af
nästan ingen nytta, enär bevärings-ynglingarne, under 12 dagars möten, väl
kunde lära sig att verkställa några ställningssteg, men icke att möta rikets
flender, enär de icke finge inhemta konsten att bruka det vapen, sorn dertill
borde användas; och att, i anseende till detta förhållande, Herr Stjernsvärd
föreslagit ofvanomförmälde skjutöfningar, till hvilkas åvägabringande
kostnaden blifvit upptagen till 32,000 r:dr, men genom hvilka kunskap uti
skjutning skulle beredas icke blott bevärings-ynglingarne, utan äfven hvar
och en vapenför mansperson; att sättet, för bildandet af befälets pensioner
måste högeligen ogillas, emedan dessa pensioner uppkommo genom afdrag,
som individerne sjelfve finge vidkännas å deras ändå till största delen
knappa löner, då deremot statens skyldighet onekligen vore att bereda ett
nödtorftigt uppehälle åt den, som, så länge helsa och krafter det medgåfve,
egnat det allmänna sin tjenst; och att soldatens pensioner voro så ringa, att
de icke i något hänseende uppfyllde behofvets kraf; men att, efter Herr
Stjernsvärds tanka, om krigsmanshus-kassan icke användes till andra än de
med densamma afsedda ändamål, omförmälde pensioner kunde ökas.
Derjemte, och enär sistberörde förslag till förändrad organisation af landtförsvaret,
uti flera delar förändrade närvarande förhållanden, har Hr Stjernsvärd
summariskt meddelat följande förslag till föreskrifter, enligt hvilka öf
-
22 Stalt- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N.o 18.
vergången från den närvarande till den sålunda föreslagna organisationen
borde verkställas, nemligen:
att förändringen inom de indelda trupperne skedde successive, i mån
af afgång och ingångna kontrakters tilländalöpande;
att passevolansen med de värfva de trupperna genast borde uppsägas och
inga rekapitulationer med manskapet vidare ingås;
att af värfvade kavalleriet borde, på grund af frivilligt medgifvande,
formeras den värfvade kavalleri-brigad, som förslaget innehölle, samt återstoden
af manskapet, äfvensom det värfvade infanteriet, afskedas efter tilländalupen
kapitulation;
alt officerare, under-officerare och vederlikar vid de värfvade trupperna
lemnades öppet att, i mån af vissa lefnads- och tjensle-år, ega fritt val emellan
afsked med pension, eller transport till hvilken annan korps som helst;
samt
att all ingång på ny stat, med förändrad aflöning, borde ske i mån af de
påräknade tillgångarnes realiserande, samt ega rum först för ny-utnämnde.
derefter för de sämre aflönade och sist för dem med bättre löner.
Slutligen har en rekapitulation blifvit gjord af förslaget. Enligt densamma
skulle kostnaden för landtförsvaret, utom för den Gottländska nationalbeväringen,
nu uppgå till 6,995,642 r:dr 26 sk. 10 r:st. De ständiga stridskrafterna
skulle för närvarande utgöras af:
Generalitetet  8 personer.
Topograf-officerare  11 d:o,
Infanteriet  26,072 man,
Kavalleriet  4,966 d:o,
med 5,077 hästar.
Artilleriet 3,190 d:o,
med 725 hästar och 128 kanoner, samt Ingeniör-korpsen 49 man, eller till
sammans
ständiga stridskrafter 34,296 man, med 5,802 hästar och 128 kanoner.
Dessutom skulle Staten ega att såsom krigs-reserv disponera 104,250
man beväringsmanskap, 295 man af ny ordinarie rotering, samt 2,206 trosshästar,
eller tillsammans krigsreserven 104,545 man och 2,206 hästar.
Deremot skulle kostnaden för den af Hr Stjernsvärd föreslagna organisationen,
enligt den till Stats-Ucskottet remitterade skrifna motion, med dervid
fogade tabeller, uppgå till 6,239,545 r:dr 35 sk. 11 r:st., samt, sedan en
af Hr Stjernsvärd anmäld missräkning blifvit rättad, till 6,253,359 r:dr 3 sk.
11 r.st., men efter hvad den i Ridderskapet och Adelns protokoll tryckta
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.~Utsk. Betänkande, N:o i8.
85
motion utvisar, till 6,252,825 l-.dr 46 sk. 3 r:st. De ständiga stridskraf
-
terna skulle utgöras af:
Generalitetet  6 personer,
Kommendant-staben  30 d:o,
General-staben  50 d.o,
Infanteriet 26,110 man,
Kavalleriet 3,918 d:o,
med 3,900 hästar.
Artilleriet  2,239 d:o,
med 786 hästar och 144 kanoner,
samt Ingeniör-truppen  271 d:o,
eller tillsammans ständiga stridskrafter 32,624 man, med 4,686 hästar och
144 kanoner, hvarjemte Staten skulle ega disponera ett lika antal beväringsmanskap,
som nu utgår, 2,483 reservliästar och 2,206 trosshästar; samt derjemte
ega en landtstorm af 479,550 man, hos hvilken man i allmänhet kunde
påräkna skjutfärdighet.
Den öfversigt utaf Hr Stjernsvärds ofvanberörde tvänne förslag, som sålunda
blifvit af Utskotten framlagd, ådagalägger, att förslaget N:o 1 ärgrundadt
på indragning af hela den indelda armeen, på rust- och rotehållares
åläggande, att, emot bestämda belopp i kontant, afbörda sig rust- och roteringsbesväret;
på en, i betydlig mån utsträckt beväringspligt, samt på de nuvarande
regementernas upplösning och truppernas indelning i brigader, på en
för hälften af den effektiva styrkan förutsatt tvungen permittering under
större delen af året, samt på den för förslagets verkställande erforderliga åtgärd,
att dertill använda Krigs-kollegii kassas och Armeens pensionskassas
samlade fonder;
att deremot förslaget N:o 2 är stödt på bibehållandet af indelda armeen
samt dess indelning i brigader, men minskning i artilleriets och kavalleriets
numerära styrka, samt indragning af större delen af den värfvade
arméen; på upphörandet af all bevärings-exercis, och dess ersättande med
skjutöfningar; på åläggandet af de rotehållare, som nu betala vakans-afgift,
att i stället derför utgöra effektiv rotering, och för en del rusthållare, att utbyta
rustningen mot rotering; samt rote- och rusthållsnumrens sammanförande
i samma korps-fördelningar, äfvensom på samtlige rusthållarnes förpligtande
att för beväpning, beklädnad m. m., erlägga passevolans-afgift.
24 Stals- samt Allm. Besvärs- ocÅ Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o i8.
Efter den redogörelse Utskotten sålunda afgifvit för Hr Stjernsvärds ofvanberörde
tvänne förslag, och de grunder, hvarpå desamma blifvit byggde,
återstår för Utskotten att öfver samma förslag afgifva sitt yttrande.
Hvad dervid först beträffar förslaget N:o 1, som med några få rättelser
och tillägg är detsamma, som Hr Stjernsvärd vid sistlidne Riksdag ingaftill
Högloll. Ridderskapet och Adeln, och för granskning hvaraf Hr Ekholm inom
Yälloll. Borgare-Ståndet då väckte motion om en kommittés nedsättande;
så meddelade, i anledning af denna motion, Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten vid samma Riksdag ett betänkande, hvaruti Utskotten,
fästande uppmärksamheten, bland annat, derå, att de väsendtligaste fördelar,
som Hr Stjernsvärd med förslaget åsyftade, vore en ökad styrka, en
minskad kostnad samt ökade löner åt befälet, under hvardera af dessa synpunkter
tagit förslaget i öfvervägande och anfört:
att den numerära öfverlägsenheten i stridskrafter, sorn förslaget utvisade,
hufvudsakligen härledde sig från det deruti begagnade sätt att beräkna
beväringsklassernas ani al och styrka, nemligen att icke allenast upptaga (i
klassers beväring, utan äfven beräkna hvardera klassen till 20,850 män, ehuru
uti härens nuvarande personal endast 5 klassers beväring inginge, hvardera
klassen af 16,243 man; att en rättvis jemförelse emellan de båda organisalionssätten
icke kunde uppgöras, utan att, genom beväringsskyldighetens utsträckning
äfven på det gamla systemet till 6 år, på begge organisationerna tillämpa
ett lika antal beväringsklasser, samt att upptaga dessa till lika stort antal; att,
om en beräkning gjoi’des, efter ett lika antal manskap för hvarje beväringsklass,
det visade sig, att Sveriges försvarsstyrka utgjordes af, jemte stående
hären  34,301 man,
5 klassers beväring, ä 20,850 man  104,250 „
således  138,551 man;
men, enligt förslaget, af stamsoldater 17,162 „
och 6 klassers beväring  125,000 „
eller 142,262 man;
hvadan skillnaden i styrka endast utgjorde 3,711 man, fastän en hel beväringsklass,
på sätt nämndt är, blifvit tillagd den i förslaget förordade organisationen;
men att, oansedt den numerära öfverlägsenhet, samt beväringsmanskapets
fullkomligare öfning, som Hr Stjernsvärds förslag upptoge, man
likväl egde grundad anledning att betvifla den föreslagna organisationens
större försvarsförmåga, än den närvarandes, helst om man betraktade, att i
denna
Stats- samt Allm. Besvärs- och Kkon.-Utsk. Betänkande, IV.-o 18.
denna sednare den stridande delen af stammen vore dubbelt så talrik, sorn
den i förslaget upptagna, och att den derjemte bestode af i allmänhet utvaldt
manskap; äfvensom att, hvad anginge landtstormen, hvars första uppbåd
beräknats till 250,000, och det andra till 208,500 man, förslaget derom
lika väl kunde inympas på den gamla organisationen, om Svenska folket ville
ingå på en till 50 ålders-året utsträckt värnpligt;
att, i fråga om den besparing, till belopp af 731,947 r:dr, som genom
antagandet af förslaget skulle uppkomma, flera anmärkningar vore att framställa,
såsom dels att vid beräkningen af de tillgångar, som för den nya organisationen
skulle blifva tillgängliga, inkomsten af befälets samtlige boställen
vid indelda armeen upptagits till 570,441 rdr, som utgjorde 50 procent,
eller 190,147 r.dr mera än det belopp, hvartill densamma vore uppskattad,
och att berörde inkomst, om den ock borde anses öfverskjuta uppskattningssumman,
likväl, efter Utskottens öfvertygelse, icke kunde beräknas till den af
motionären antagna summa, dels att, om äfven uppgifterna, i afseende å det
belopp, som, genom armeens ställande på vakans, skulle kunna erhållas, och
som i förslaget upptagits af 22,299 rothållsnummer å 30 rdr till 668,970
rdr, samt af 7,005 rusthållsnummer å 133 rdr 16 sk. till 934,000 rdr, vore
riktigt beräknade, det likväl icke kunde tagas för afgjordt att alla rust- och
rotehållare skulle vilja, äfven mot de af motionären beräknade nedsatte belopp,
med kontant afbörda sig natura-prestationen, liksom det syntes föga
troligt, alt rusthållarne skulle vara benägne alt hålla vakans emot en årlig
summa af 133 r:dr 16 sk., synnerligen då ett stort antal af dem skulle, enligt
förslaget, vara skyldige att årligen anskaffa och underhålla bäst för kavalleriets
och artilleriets behof, emot en ersättning af 43 rdr 16 sk. föråret,
samt dessa rusthållare för vakans af karl och frikallelse från skyldigheten att
anskaffa sadelmondering, således komme att betala 90 rdr b:ko, eller tre gånger
så myck,et, som rotehållaren borde erlägga för karl-vakans; att, beträffande
utgiftsposterna, beräkningen af desamma jemväl vore vacklande, enär dels
brukningstiden för vissa persedlar blifvit för långt utsträckt, dels priserna
för åtskilliga sådana upptagits mindre än vederborde; på grund af hvilket
allt, jemte andra anförda omständigheter, Utskotten ansåge att utgifterna, enligt
ifrågavarande förslag, skulle i betydlig mån komma att öfverstiga den
deruti upptagna summa, likasom att de beräknade inkomsterna icke på långt
när kunde antagas uppgå till det i beräkningen upptagna belopp, hvadan
den besparing af 731,947 r-dr, som, genom förslagets sättande i verket, antti/i.
lill R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. *
26
Stats- samt Allm■ Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, Av o 18.
setts skola uppkomma, om icke helt och hållet försvunne, åtminstone i högst
betydlig mån förminskades;
att, till hvad sålunda blifvit anfördt, kunde läggas det förhållande, att
i förslaget icke blifvit framlagd den ringaste beräkning öfver alla de kostnader,
sorn skulle åtfölja öfvergången från det gamla systemet till det nya,
kostnader så mycket betydligare, som större delen af den tjenande personalen
endast kunde successivt förafskedas; och att något kostnadsförslag öfver
den mängd kaserner, stallar och öfrige etahlissementer, som för den nya kasernerade
stamtruppen skulle erfordras, icke blifvit framlagdt, samt att det
tillika ej vore anledning förmoda, att arméens personal skulle, äfven mot förespegling
af ökade pensioner från Statsverket, medgifva att Krigskollegii
kassor och Arméens Pensionskassas fonder, samlade genom kännbara afdrag
å egna och företrädares löne-inkomster, sktdle öfverlåtas till omförmälde dermed
ej afsedda ändamål;
att vidare, och beträffande den förbättring i det lägre befälets löner, som
genom tillämpningen af Hr Stjernsvärds förslag skulle vinnas, den anmärkning
förekomme, att, ehuru vid beräkningen af tillgångarne för den blifvande
organisationen, alkastningen af arméens samtlige boställen blifvit i förslaget
upptagen till 50 procent utöfver uppskattningsvärdet, likväl, med beräknandet
af befälets närvarande lönevilkor, samma boställens afkastning upptagits
endast efter uppskattningsvärdet, äfvensom att ett belopp af 133 r;dr
16 sk. b:ko, såsom motsvarande kostnaden för rum och ved, afdragits å lönerne
från och med kaptenens till och med under-löjtnantens, då deremot
i den nya organisationsplanen något sådant afdrag icke egt rum, i anseende
dertill, att inqvartering in natura bestodes; att, i anseende härtill, med flera
anförda omständigheter, det vore tydligt, att de i förslaget gjorda uppgifter
om lönebeloppen fordrade en icke ringa jemkning, helst en stor del af befälet
vid indelda arméen, genom jordbruk och andra sysselsättningar, vore i
tillfälle att förskaffa sig bi-förtjenster, hvartill det föreslagna garnisonslifvet
skulle lemna föga eller intet tillfälle.
Derjemte erinrade Utskotten, att i Hr Stjernsvärds förslag den personliga
tjenstepligten blifvit ökad, då enligt detsamma hvarje medborgare, endast
med vissa bestämda undantag, skulle från och med fyllda 20 till och
med fyllda 50 år deltaga i landets försvar; de första 6 åren tillhörande arméen
och de derpå följande landtstormen; att det icke vore troligt, alt nationen
skulle underkasta sig en så ytterst tiyckande personlig tjenstepligt,
hvarigenom individen, utan kallelse för militär-tjensten, skulle slitas från
hem och yrke under 6 hela år, för att utgöra en del af härens stam, eller
Stols- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betänkande, N.-o i8.
27
ock, i lyckligaste fallet, förpligtas exercera under 3 på hvarandra följande år;
att den i förslaget förutsatta tvungna permitteringen vore olämplig, enär de
5,762 korp or a ler och soldater, sorn, efter slutade öfningar, voro skyldige att
underkasta sig densamma för en tid af 288 dagar, säkerligen skulle komma
att under denna tid till en del sakna arbetsförtjenst, falla fattigvården till last
och gifva anledning till ett ännu större ökande af brotten, än som redan
allmänt öfverklagades; och att det ej vore sörjdt för närvaro af en enda
prestman vid de tillfällen, då armeen mest syntes vara i behof af själavård,
eller under krig; att liera brister än vidare kunde mot förslaget anmärkas,
men alt, som redan blifvit yttradt, dessa anmärkningar voro af mindre vigt
och kunde vid en tillämpning lätt undanrödjas, såvida förslaget i Öfrigt vore
antagligt och nyttigt; men det hvilade på vilkoret af indelningsverkets upphäfvande.
En sådan åtgärd vore dock, efter Utskottens tanka, af den våda
för fäderneslandet, att all tanka derå borde lemnäs å sido. Indelningsverket
hade visserligen blifvit klandradt af mången, och i dess organisation funnes
väl brister, men till sin hufvudgrund innefattade det, efter Utskottens åsigt,
det för Sverige mäst passande organisations-system, ty den indelda armeen
vore nationel och egendomlig för Sverige. Kärleken till det egna hemmet
ingåfve soldaten en ökad kärlek till fosterlandet. Det enkla arbetsamma
landtmanna-lif han förde stärkte hans hälsa, gjorde honom ihärdig och duglig
till många i falt förefallande göromål. Då han af fri böjelse omfattat
soldatlifvet och valt det till sitt lefnadsyrke, ginge han äfven med mera villighet
dess skiftande öden till mötes, än den, som, utan inre kallelse, på
grund af en lag, som skulle anses tyrannisk, tvingades att, emot sin vilja,
underkasta sig krigstjensten. Hans långa tjenstetid inplantade hos honom en
krigslydnad och disciplin, hvilken man förgäfves skulle söka hos en på endast
national-beväpningens grunder bildad trupp, och denna omständighet,
i förening med hans öfriga förhållanden, gjorde honom dessutom mindre benägen
för rymning. Spridd öfver hela landet, utgjorde den indelda armeen
en stam, synnerligen lämplig för beväringen och skulle uppfylla detta ändamål
ännu mer, derest soldaternas utbildning från början blefve fullständigare
och undervisning deni meddelades i alla till soldatyrket hörande
delar.
Af sådana skäl funno Utskotten sig icke kunna tillstyrka tillintetgörandet
af en organisation, hvars vidare utveckling efter tidens fordringar utan
svårighet läte verkställa sig.
Stals- sami Allm. Bess. och Ekon.-Blsk. Betänkande, N:o 18.
Utskotten, som tillika tagit kännedom om det af Herr Stjernsvärd till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln jemväl ingifne, vid motionen fogade, tillägg,
hvaruti Herr Stjernsvärd dels framställt anmärkningar emot ofvanberörde
Betänkande, dels sökt vederlägga flera af de deruti yttrade åsigter och uppgifter,
få med anledning deraf anföra, att, äfven om nyssnämnde anmärkningar
skulle i ett eller annat mindre väsendtligt hänseende vara grundade,
så hafva de likväl icke förringat kraften af de hufvudsakliga skaij på
hvilka Utskotten stödt det af dem vid sistlidne Riksdag i frågan afgifna Betänkande.
Med åberopande af dessa skäl hafva Utskotten tillika icke kunnat lemna
obemäldt, att man, genom antagandet af Herr Stjernsvärds ifrågavarande förslag
ocb genom indelningsverkets upphäfvande, hufvudsakligen endast skulle
utbyta en del af roteringsbördan mot en ökad personlig tjeustepligt, och dymedelst
förändra krigstjensten äfven under fredstid från ett frivilligt åtagande
till en ovilkorlig skyldighet; att, om det äfven kunde antagas, att rust- och
rotehållare skulle genom det föreslagna organisationssättet’ vinna någon lindring,
så öfvervägas dock fördelarne af en sådan lindring flerfaldigt af den
förökade tunga, som fullgörandet af den personliga tjenstepligten, enligt Herr
Stjernsvärds förslag, skulle för hela landet medföra, utöfver den, som är en
följd af beväringens nuvarande organisation; att värdet af de dagsverken, som
komme att i sådant hänseende, för tjenstgör in gens bestridande, årligen användas,
utgör, uppskattadt i penningar, ett större belopp, än som man vid
första påseendet torde föreställa sig, och kan, äfven efter den lägsta beräkning,
antagas uppgå till flera hundra tusen riksdaler om året, samt att dessutom
det förhållande icke torde böra alldeles lemnäs utan uppmärksamhet,
att, vid förvärfvandet af ett > hemman, de detsamma åliggande onera tagas
i beräkning för bestämmandet af dess värde, och att således nuvarande rustoch
rotehållare icke kunna, vid jemförelse med andra hemmansegare, anses
ega någon laglig rätt att få på andra medborgare hvälfva bördan af de utskylder,
eller den afgäld, som Staten för närvarande äger att af rust- och
rotehållare uppbära, hvilket dock kan antagas i viss mån skulle blifva en
följd af den föreslagna förändringen.
Utskotten, som, med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, icke kunna
godkänna de grunder, hvarå den föreslagna organisationen blifvit byggd, och
som derföre icke ansett sig böra här vidare, än som skett, ingå i pröfning
om nyttan eller fördelen af de serskilda i delta förslag införda bestämmelser,
få alltså vördsamt tillstyrka,
Slati- samt Allm. Bus».- och fikon.-Ulsk. Betänkande, N:o 18. 29
att Herr Stjernsvärds ifrågavarande förslag ej må föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Beträffande härefter förslaget N:o 2, så skulle detsamma leda till en
minskning i de ständiga stridskrafterna af ej mindre än 1672 man och 1116
hästar, hvilken minskning synes hafva bordt föranleda betydlig nedsättning
i de för arméens årliga underhåll erforderliga kostnader, serdeles som densamma
blifvit beredd genom upphäfvande af de värfvade infanteri-regementerna
och genom inskränkning i den personal, som tillhör de dyrbaraste
vapnen, eller artilleriet och kavalleriet. En granskning af förhållandet härutinnan
är således af väsentlig vigt för bedömande af förslagets ändamålsenlighet
ur ekonomisk synpunkt; och, ehuru Utskotten icke varit i tillfälle
att åt denna granskning egna den tid, som för densammas fullständiga genomförande
varit af nöden, eller tilltror sig äga den härtill nödiga sakkunskap,
hafva dock åtskilliga omständigheter för Utskotten framstått i en
sådan dager, att Utskotten funnit en ledning för omdömet deraf kunna
hemtas.
Vid genomgåendet af de beräkningar, sorn blifvit uppgjorde öfver kostnaden
för den föreslagna organisationen, har det således icke kunnat undfalla
Utskottens uppmärksamhet, att icke allenast en del utgiftsposter äro vordne
beräknade till lägre belopp, än de sannolikt i verkligheten skulle komma
att utgöra, utan ock att några andre oundgängliga kostnader alldeles icke
blifvit i kalkylerne upptagne.
I det förstnämnde hänseendet förekommer nemligen, att i förslaget är
aflöningen för manskapet^ med flere, beräknad till endast 1 sk. 4 rst. om dagen,
hvaremot densamma för det närvarande, under benämning af tobaksskilling,
utöfver dagportionen, utgår med 1 sk. 6 rst; och då detta belopp
ej torde kunna anses innefatta något slöseri, eller vara för rikligt tilltaget,
synes ej eller en minskning deruti böra ega rum, hvadan en förhöjning i
kalkylen af 2 rst. per dag för hvarje till denna aflöning berättigad person
uppkommer, utgörande en summa af tillsammans omkring 7000 r:dr om
året;
att vidare rationspriset för hvarje häst ej är beräknadt högre än till 16
sk. om dagen, men, enligt de uppgifter derom, som blifvit Utskotten meddelade,
efter medelpris (vid indelda kavalleriet) uppgått till omkring 21 sk.,
och således föranleder en ökad kostnad i delta hänseende, hvilken ensamt
för de beräknade rusthållshästarne gör årligen 10,218 r:dr;
30 Stats• samt Allm, Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o i8.
att antalet af hästar, som afsetts för General-staben, eller för öfverstar
och brigad-adjutanter, två hvardera, och för officerare en hvar, ej torde kunna
anses såsom tillräckligt, utan erfordrar en förhöjning, tilläfventyrs uppgående
till 24 hästar;
att armeens beväpningskostnad äfven torde vara beräknad till ett mindre
belopp, än vederbör, då någon utgift för beväpningens underhåll ej är
vorden upptagen, och brukningstiden blifvit så långt utsträckt, att den t. ex.
för ett gevär upptagits till 50 år, fastän densamma för närvarande icke inom
vår arme ansetts kunna bestämmas längre än till 25 å 30 år, samt att det
i Herr Stjernsvärds förslag till Topografiska korpsens arbeten uppförda tillfälliga
anslag af 6000 r:dr endast utgör hälften af det hittills utgående beloppet,
hvarigenom, efter hvad Utskotten föreställa sig, utgifningen af Rikets
Charteeverk skulle antingen helt och hållet förhindras, eller åtminstone icke
kunna med samma drift som hittills fortsättas.
Såsom uteglömda utgifter äro åter att anmärka: att icke något belopp
för värfningspenningar vid de värfvade trupperna blifvit beräknadt;
att någon kostnad för persedlars underhåll icke heller är upptagen, hvilket
dock torde vara så mycket angelägnare, som det sätt, på hvilket Herr
Stjernsvärd ansett en sådan kostnad kunna ersättas, eller med en till följd
af manskapets permitterande orsakad minskning i slitningen och till följe
deraf uppkommen förlängd brukningstid, svårligen synes kunna antagas gifva
det resultat, som Herr Stjernsvärd derpå grundat;
att, i afseende å kostnaden för krigsreserven, några medel ej äro beräknade,
hvarken för anskaffande, vård och underhåll af de till densammas öfning
erforderliga gevär, eller för de mönstringar, som med nämnde manskap
årligen skulle verkställas, och hvilka kunna antagas komma att uppgå till
samma belopp, som för mönstring af beväringsmanskapet nu utgår, eller
9000 r:dr årligen, och ej heller för ersättning till det befäl, som borde öfvervara
de föreslagna skjutöfningarne, hvilken kostnad dock torde komma att
uppgå till ett ganska betydligt belopp, då icke allenast befäl måste på åtskilliga
ställen, såsom t. ex. i en del Bergslager, från långt afstånd kommenderas,
utan ock tillfälle för detsamma kan å en del orter komma att saknas
att, under den tid öfningarne skola fortgå, kunna å stället blifva qvarboende,
samt att, oaktadt förråder å spridda ställen i landsorterna blifva af
nöden, någon utgift till aflönande af de vid dessa förråder anställda intendenter
och andre tjenstemän ej beräknats.
Genom hvad sålunda blifvit erinradt, tro Utskotten sig hafva visat, att
kostnaden för den föreslagna organisationen skulle komma att icke obetyd
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N.o 18.
51
ligt öfverstiga hvad i förslaget blifvit kalkyleradt; Och få Utskotten nu öfvergå
till en granskning af de tillgångar, som blifvit uppgifna som tillgänglige
för berörde kostnaders bestridande.
Dervid hafva Utskotten först fästat uppmärksamhet vid den af Herr
Stjernsvärd uppgjorda beräkning öfver behållningen af indelda löningsräntor,
hvilken blifvit upptagen till 534,367 R:dr.
Ett sådant belopp bar Herr Stjernsvärd uppgifvit sig hafva erhållit derigenom,
att han från de indelda löningsräntorne, uppförde till . 1,196,656 R:dr,
dragit rusthålls- och augmentsräntorne, beräknade till . . 662,289 R:dr,
då återstoden blifvit  534,367 R:dr.
För att kunna bedömma riktigheten af denna beräkning har det varit
nödigt, att söka vinna upplysning om, huru uppskattningen af ej mindre löningsr
än torna, än de derifrån sedermera afräknade rusthålls- och augmentsräntorna
blifvit uppgjorde. Herr Stjernsvärds förslag lemnar väl ej i detta
hänseende någon anvisning, men vid efterseende uti 1845 och 1849 årens
riksstater hafva Utskotten derstädes igenfunnit den förstnämnda summan
eller den på 1,196.656 R:dr, hvaremot den andra icke till det uppgifna
beloppet varit derstädes upptagen, utan Utskotten i kommitterades för skatteförenklingen
betänkande påträffat en dermed öfverensstämmande beräkning
af rusthålls- och augmentsräntorna.
Emot detta förfaringssätt, att från olika källor hemta zifferuppgifterna,
erbjuder sig likväl i förevarande fall den erinran, att den förra summan eller
den, som finnes upptagen i enlighet med 1845 och 1849 årens riksstater,
beräknats efter en högre värderingsgrund, men den sednare eller den,
som öfverensstämmer med hvad kommitterade för skatteförenklingen antagit,
är stödd på en lägre sådan eller 1844 års låga markegång.
Då emedlertid fråga nu är att finna värdet å 4:de Hufvudtitelns indelda
räntor, med afdrag af rusthålls- och augmentsräntorna, är det uppenbart
att, för utrönande af de förras återstående sanna värde, begge dessa räntors
uppskattning måste vara verkställd efter enahanda grund.
Med iakttagande häraf uppstår deremot ett helt annat resultat, än Herr
Stjernsvärd upptagit.
Ofvannämnde kommitterade, som beräknat hela den indelda delen af
ordinarie räntan till 1,576,054 R:dr, upptaga nemligen anordningarne å ordinarie
räntan under 4:de Hufvud titeln på följande sätt:
32
Slats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vlsk. Betänkande, N:o 18.
Kongl. Krigs-Akademien
106: 32. —
Bostads-boställen .  48.676: 5. 11.
Utarrenderade boställen  41,572: 16. 9.
Löningsräntor  299,548: 21. 2.
Militiae-Boställs-kassans reservbemmansräntor .... 10,674: 31. 7.
Åkers Krutbruk
417: — 4.
Husqvarna Gevärs-Faktori  77: 19. 4.
eller tillsammans 401,012: 31. 1.
samt rusthålls- och augmenlsräntorna  662,289: 15. 10.
Summa 1,063,301: 46. 11.
Stats-TJtskottet, som i silt betänkande vid 1844—1845 årens Riksdag
(N:o 287) upptagit hela den indelda räntan till 1,762,000 R:dr eller 185,946
lbdr mera än Skatteförenklings-kommiteen, samt det af indelda räntan till
4:de Ilufvudtitelu utgående belopp till  1,196,656 R:dr
och således lika med det, som Herr Stiernsvärd uppfört,
har kalkylerat rusthålls- och augmentsräntorna till . . 800,000 „
hvadan återstoden  396,656 R:dr
enligt denna beräkning utgör beloppet af de indelda löningsräntorna, sedan
Rusthålls- och Augments-räntorna blifvit derifrån afdragne.
Vid jemförelse emellan den af kommitterade uppgjorda beräkning af
behållningen å ordinarie räntan, efter afdrag af Rusthålls- och Augmentsräntorna,
och den af Stats-Utskottet vid 1844 och 1845 årens Riksdag verkställde
enahanda beräkning, visar sig dem emellan endast en skillnad af
4,356 R:dr 31 sk. 1 r:st, hvaremot då, på sätt som i Herr Stjernsvärds kalkyl
skett, från den å 4:de Hufvudtiteln anvisade del af ordinarie räntan,
beräknad efter både 1845 och 1848 årens statsregleringar till 1,196,656 R:dr
dragits Rusthålls- och Augments-räntor, beräknade efter kornmitterades
uppgifter lill endast  662,289 Ralr
och derigenom uppstått en behållning af  534,367 R:dr,
denna behållning öfverskjuter det af kommitterade beräknade belopp med ej
mindre, än 133,355 R:dr, och det af Stats-Utskottet antagna med 137,711
lbdr, och behållningen i Herr Stjernsvärds förslag således blifvit med endera
af dessa summor för högt upptagen.
Afkastningen af Befälets boställen har vidare Herr Stjernsvärd i detta
sednare förslag beräknat till samma belopp som i det första. Emot denna
beräkning.
Stais- samt Allm. Best), och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 18.
55
beräkning, enligt hvilken Herr Stjernsvärd antagit afkastningen till 50 procent
utöfver uppskattningsvärdet, 380,294 r:dr, eller till 570,441 r:dr, gjorde
UtskoLten, såsom redan blifvit nämndt, vid sistlidne Riksdag anmärkning, att den
vore för högt tilltagen, och utskotten hafva ej funnit skäl att frångå denna åsigt.
Om äfven medgifvas måste att i en eller annan ort denna afkastning
torde komma att lemna ett mer eller mindre betydligt öfverskott utöfver
hvad, som vid 1833 års lönereglering blifvit beräknadt, så finnas dock orter,
der densamma knappast uppgår till uppskattningsvärdet, och andra der den
föga öfverstiger detsamma. Osäkert torde derföre vara, om af alla boställens
afkastning någon betydlig behållning utöfver uppskattningsvärdet skulle
erhållas, och Utskotten sakna all ledning för att i detta hänseende uppgöra
en i någon måtto tillförlitlig beräkning, anén då det vill synas Utskotten, att
med någon sannolikhet skulle kunna antagas att förhöjningen på det hela ej skulle
komma att betydligt öfverstiga 23? procent eller omkring 90,147 R:dr, så
återslå dock såsom för högt beräknade 100,000 R:dr årligen.
Bland de indelta räntor, sorn finnas å Riks-Statens 4:de Hufvud-titel
upptagne, ingå äfven, såsom här ofvan finnes anmärkt, Militiae-boställenas
räntor. Men dessa äro jemväl inberäknade i det vid 1833 års lönereglering
å dessa boställen bestämda uppskattningsvärde, enär detta blifvit beräknadt
efter boställenas afkastning, utan att afdrag för räntan dervid ägt rum. Då
nu boställenas räntor ej blifvit af Herr Stjernsvärd afdragne från beloppet af
de indelda löningsräntorne, eller afräknats från boställenas, af honom med 50
procent förhöjda hela uppskattningsvärde, hafva således boställsräntorna blifvit
i Herr Stjernsvärds kalkyl två gånger uppförde såsom tillgång, nemligen
bland behållningen af ordinarie räntorna å 4:de hufvudtiteln och sedan uti
boställenas afkastning. Enligt 1833 års lönereglering skulle nemligen i del
af hvarje boställes då beräknade afkastning anses såsom boställsränta och utgjorde
således, enligt denna beräkningsgrund, 95,073 R:dr, hvaremot denna
ränta, som af Skatteförenklings-Kommitteen upptagits till 90,248 R:dr, skulle,
efter den förhöjning som bör äga rum för vinnande af öfverensstämmelse
med det för samtlige indelda räntor i stats-regleringen iakttagna beräkningssätt,
uppgå till 100,175 R:dr. Om nu äfven endast det lägsta beloppet här
afses, så uppkommer ändå ett belopp af 95,073 R:dr såsom för högt beräknad
tillgång till den föreslagna organisationen; hvarvid Utskotten likväl böra
anmärka, att denna felaktighet ej ägt rum i den kalkyl som Herr Stjernsvärd
vid sistlidne Riksdag företett, enär, i denna, boställsräntorna blifvit från
indelda löningsräntorna afdragna med ett belopp af 90,248 R:dr.
Bih. lill R. St. Brot. 1850 y 1851, 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 5
34
Stals- samt Allm. Besv. och Ekon.-Vtsk. Betänkande, 18.
Som anslaget lill salpeter-uppköp 180,000 R:dr och det under den för
försvarsverket i allmänhet i Riks-staten upförda anslagssumma af 669,226
ttdr 32 sk. inbegripna anslag för krut-tillverkningen, 50,000 r:dr, äro af Herr
Stjernsvärd upptagne bland landtförs varets nuvarande kostnader, torde äfven
den ibland stats-verkets inkomster ingående behållningen af krut-och salpeterförsäljningen
hafva bordt uti förevarande beräkning derifrån afdragas. Denna
behållning, som under åren från och med 1844 till och med 1848 i medeltal
uppgått till 105,000 r:dr, anse Utskotten sig dock här endast böra
uppföra till det i sista Riksstat antagna belopp eller 95,000 r:dr, med hvilken
summa således antingen uppgiften om närvarande kostnaden för landtförsvaret
bör minskas, eller ock den för Herr Stjernsvärds organisation okas.
Derjemte förekommer hurusom Hr Stjernsvärd bland tillgångarne för
den nya organisationen, under benämning ”brist å 4:de Hufvudtitelns förslå
gs-a usla g”, uppfört ett belopp af 136,000 r:dr.
Bristen i nämnde anslag kan likväl icke antagas för närvaiande uppgå
på långt när Lill den kalkylerade summan. Den utgjorde
år 1844 86,711.
„ 1845 99,988.
„ 1846 145,593.
„ 1847 139,418.
„ 1848 81,878.
eller i medeltal 110,717.
Då nu vid sista Riksdag 4:de Hufvudtitelns förslagsanslag ökades med
45,923 r:dr, nemligen till beväringsmanskapets öfningar med 40,000 r:dr
samt till fonragering af värfvade kavalleriets och artilleriets hästar 5,923
r:dr och i Herr Stjernsvärds kalkyl ordinarie anslaget blifvit uppfördt
med denna tillökning, hade resten bordt beräknas endast till det belopp,
hvartill den efter tillökningen visat sig i verkligheten uppgå. Den utgjorde
väl år 1850 68,071 rxlr, men som i denna summa ingick ett förskott för
1851 års fouragemedel, stort 45,000 rxlr, så har samma års brist egentligen
utgjort endast 23,071 r:dr; men om man äfven vill antaga att berörde
brist skulle uppgå ända till 60,000 r:dr, så skulle ändock Herr Stjernsvärd,
som upptagit densamma till 136,000 r:dr, hafva i de för nya organisationen
påräknade tillgångar beräknat för mycket en summa af icke mindre
än 76,000.
Genom de af Utskotten i det föregående framställda anmärkningar, är
väl ej fullständig granskning af Herr Stjernsvärds vidlyftiga beräkningar och
kalkyler verkställd, men Utskotten, som till ett sådant arbete saknat erfor
-
Stals- sami Allm. Besvärs- och Ekon.-U/sk. Betänkande, N.o iS.
derlig tid och ledighet från andra göromål, tro sig emedlertid, medelst det
redan anförda, hafva ådagalagt icke allenast angelägenheten deraf, att då sådane
felaktigheter visat sig vara uti ifrågavarande beräkning förborgade, som
icke utan betydlig både möda och forskning kunna upptäckas, beräkningarne
underkastas noggrann pröfning, innan desamma såsom tillförlitlige antagas, utan
ock att de af Herr Stjernsvärd för den föreslagna organisationen beräknade
utgifter vida skulle öfverstiga hvad han upptagit; och att de tillgångar, som
dertill äro påräknade icke på långt när utgöra det belopp, hvartill de af
Herr Stjernsvärd kalkylerats, utan att en brist i detta belopp äger rum af till
det minsta en half million r:dr. Och då till hvad sålunda förekommit lägges
den omständighet, dels att en så beskaffad ny organisation, hvarom här
är fråga, ovilkorligen måste vid verkställigheten under öfvergångs-perioden
medföra betydliga kostnader, dels oek jemväl efter det densamma försiggått
komma att föranleda utgifter, hvilka, äfven med en nogare och fullständigare
granskning af förslaget, hvarken kunna förutses eller närmare beräknas;
så anse Utskotten sig äga grundad anledning till den åsigt, att kostnaden
för den nya organisationen af landtförs vare t skulle uppgå icke blott till enahanda
belopp, som detsamma för närvarande påkallar, utan sannolikt komme
att öfverstiga närvarande kostnader.
Efter det utskotten för Rikets Ständer framlagt detta förhållande hafva
Utskotten ansett sig böra tillse, huruvida med den föreslagna förändringen
några sådane öfvervägande fördelar för rikets försvarsverk skulle kunna antagas
komma att uppstå, att förslaget af sådan anledning borde utan afseende å de
dertill erforderlige kostnader vinna bifall; mön då Utskotten, långt ifrån att
kunna hos sig stadga en sådan öfvertygelse, tvertom funnit åtskilliga betänkligheter
emot förslaget sig förete, hafva Utskotten trott sig böra de väsentligaste
af desamma i största korthet framställa.
För att genomföra Herr Stjernsvärds förslag om infanteriets organisation,
skulle de värfvade fot-regementerne upplösas och i stället de rotar,
hvilka, underkastade ordinarie rotering, nu erlägga vakans-afgift, utgöra denna
medelst uppsättning af manskap, hvilket för mången rotehållare skulle medföra
ett ökadt onus, hvarjemte, för att ernå den föreslagna indelningen af
trupperna i brigader af lika styrka, icke allenast en stor del af nuvarande
regementen måste sprängas och fördelas med andre, utan äfven brigaderne
komma att bestå af både rusthålls- och rote-nummer. Ehuru denna olägenhet
till en del skulle undanrödjas, om, såsom föreslaget blifvit, rusthållarne
åtogo sig att, i stället för utgörande af beklädnad m. m. in natura, till
statsverket erlägga en bestämd passevolans-afgift; så skulle omförmälde för
-
36
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o 18.
delning likväl inom hvarje brigad medföra många svårigheter. Den enhet,
som Herr Stjernsvärd åsyftat medelst indelningen i lika stora brigader kan
dessutom icke helt och hållet vinnas, i anseende till landets vidsträckthet
och territoriala förhållanden.
Uti antalet af den stridande styrkan af kavalleriet och artilleriet, har
i förslaget en minskning egt rum i kavalleriets af 796 man och i artilleriets
af 944 man, äfvensom antalet af dessa vapen tillhörande hästar, blifvit betydligen
reduceradt.
Då härvid i betraktande tages, att det är högst angeläget alt vid utbrottet
af ett krig de vapen, för hvilkas bildande längre tid åtgår, må vara
i möjligaste måtto färdige att genast kunna deltaga i striden; att i sådant
hänseende artilleriet torde intaga främsta rummet och kavalleriet det andra,
men infanteriet först komma i det tredje; att vid inträffande krig stor svårighet
vanligen uppstår att erhålla tjenliga hästar, hvilka då stiga ganska högt
i pris, samt att, om denna olägenhet öfvervmnes, det i allt fall qvarstår, att
hvarken den oötvade ryttaren eller den oinridna hästen kan begagnas vid
vapnet, utan föregående öfning, hvartill en icke obetydlig tid åtgår; så hafva
Utskotten ej kunnat biträda motionärens åsigt, att företrädesvis förminska de
omnämnde vapnens styrka, men deremot föröka infanteriet.
Till följd af den föreslagna indragningen af gardesregementerna är jemväl
ifrågasatt, att de indelta trupperne skola vexelvis med en brigad infanteri
och en bataljon dragoner bestvida garnisonsf enst i Stockholm under
loppet af ett halft år. Utskotten, som instämma i motionärens åsigt, att
bibehållandet af en garnisonstrupp i hufvudstaden af ungefärligen lika styrka
som nuvarande garnison, är af nödvändigheten påkallad, desto heldre,
som den erfordras icke blott för bibehållandet af allmänna ordningen, utan
äfven för att skydda den materiel och de Statens dyrbarheter, hvilka i
hufvudstaden förvaras, hafva utaf de uppgifter som Herr Stjernsvärd sjelf
meddelat angående kostnaden för garnisonstjenstgöringens bestridande i
Stockholm, på sätt lian föreslagit, inhemta t att densamma skulle utgöra,
enligt den Stals-Utskottet tillhandakomna skrifna motionen, 496,073 rdr
41 sk. 1 rst. men enligt den i Ridderskapet och Adelns protokoll tryckte
tabell 503,011 rdr 14 sk. 5 rst., hvaremot kostnaden för Lifgardet till häst,
Svea Lifgarde samt Andra Lifgardet, enligt Herr Stjernsvärds egen uppgift,
icke uppgå sammanräknadt till större belopp än 497,701 rdr. Om man
härvid betraktar, att verkställigheten af Herr Stjernsvärds förslag, utan att
medföra någon minskning i den för garnisonstjenstgöringen i Stockholm
utgående kostnad skulle hafva till följd indragning af 2:ne regementen med
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, N:o iS.
37
en nummerstyrka af 1,600 man infanteri samt 400 man kavalleri jemte
dertill hörande 439 hästar; att vidare den indelte soldaten skulle vara borta
ifrån sitt hem 6 månader hvart 7:de år och ätt under tiden rotehållarne
skulle vidkännas ett ökadt besvär för skötandet af soldattorpen, samt att
den tillökade tjenstepligten för den indelta soldaten sannolikt skulle komma
att stegra legan för densamma och för honom försvåra utvägarne att försörja
sig och familj, synes tillräckligt giltiga skäl vara för handen att afstyrka
den ifrågavarande åtgärden.
I fråga, om krigs-reserven, har Herr Stjernsvärd föreslagit, att i stället
för beväringsmanskapets nuvarande, enligt hans åsigt, otillräckliga öfning
genom exercis vid möten, skjutöfningar skulle införas, hvilka borde socknevis
verkställas under uppsigt af en i närheten boende officer, underofficer
eller korporal af indeldta infanteriet, biträdd af två soldater, och fortgå
hvarje Söndags eftermiddag, när årstid och väderlek sådant tillåter.
Delta förslag har redan, till följd af andre motionärers framställningar,
blifvit af allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti dess Betänkande
N:o 57 underställdt Rikets Ständers pröfning, och som Utskotten icke kunna
annat än biträda de åsigter, som i nyssberörde ;af två Riks-Stånd bifallna
Betänkande blifvit framställde, få Utskotten dertill hänvisa, med förklarande,
att, enligt Utskottets tanka, det ifrågavarande förslaget hvarken
kan i militäriskt hänseende komma att medföra fördelar, som ens motsvara,
än mindre öfverträffa dem, som äro en följd af beväringsmanskapets närvarande,
om än ofullständiga öfning, eller för manskapet eller det allmänna
leda till besparing af tid eller kostnad.
Vidkommande de af Herr Stjernsvärd föreslagne förändringarne i befordringslaga
rne vid arméen och de i afseende derå ifrågasatte serskilda
föreskrifter, få Utskotten endast anmärka, att lösen för fullmagter å tjenste?
i allmänhet, liksom bevillning å löner äro påräknade bland Statsverkets inkomster
och att i allt fall det anspråk, som Statens embets- och tjenstemän
ega på lika behandling, synes kräfva, att omförmälde afgälder icke borttagas
ensamt för militäre embets- och tjenstemän, hvilket, om äfven principen
derför vore riktig, dock icke i brist af tillgängliga medel för närvarande
låter sig verkställa.
Emot Herr Stjernsvärds förslag i afseende på armeens aflöning kunna
Utskotten icke underlåta att anmärka, hurusom officerarnes löner vid de
indelda regenrenterne, enligt förslaget, blifva mindre, än de för närvarande
utgöra. En kapten t. ex. har fått sig tillagd ett lönebelopp af 700 rdr
jemte tjeivstgöringspenningar under all verklig tjenstgöring, skjuts- och tråk
-
38
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Vtsk. Betänkande, No 18. JT- *
taments-ersättning under uppdrag och förrättningar utan trupp utom brigadens
stånd samt aflöningstillökning under marcher och kommenderingar
med trupp utom brigadens stånd; men för närvarande åtnjuter han, uti det
bostidle han eger, i de flesta fall vida större förmåner, bland hvilka serskildt
torde böra nämnas fria boningsrum, vedbrand, m. m. Öfverstar
skulle enligt förslaget åtnjuta i årlig lön 2,800 rdr banko; men då man
betraktar, att hvarje öfverste skulle vara chef för fyra bataljoner och att han
i egenskap af chef nödgas vidkännas en icke obetydlig representationskostnad,
synes omförmälde lönebelopp vara mindre än vederbör och icke gifva
den uppmuntran för dugligheten och förtjensten, som måste förutsättas
för möjligheten att äfven på den militäriska banan erhålla utmärkta personer.
Enligt förslaget skulle de officerare inom indeldta armeen, hvilka ioke
åtnjuta ständiga tjenstgöringspenningar eller innehafva befälet på roten, ega
rättighet att emellan de årliga sommaröfningarne uppehålla sig hvarhelst de
åstundade inom brigadens stånd, och, efter skedd anmälan hos brigadchefen
och lem nåd uppgift om sin vistelse-ort, jemväl utom brigadens stånd. En
så beskaffad, ovilkorlig, rättighet för nämnde officerare skulle dock i hög
grad försvåra disciplinen och motverka för det högre befälet tillfället till den
tillsyn öfver och ledning af det lägre befälet, som för detta i flera hänseenden
kunde vara af vigt; och denna rättighet skulle dessutom kunna medföra,
ibland andra menliga följder, jemväl den, att om behofvet påkallade
närvaron vid brigaden af officerare, några andre af dem, än sådane, sorn åtnjuta
ständiga tjenstgöringspenningar, icke vöre att med säkerhet genast påräkna
och ej heller utan tidsutdrägt kunde till tjenstgöring inkallas.
Bland föreskrifterne i afseende å pensioneringen torde det stadgandet
ej böra med tystnad förbigås, att hvar och en af härehs stridande del, ifrån
och med soldat till och med kapten, anses från och med den dag, han till
pension är berättigad, såsom från tjensten afgången. Med skäl torde härvid
kunna erinras, att mången, som tidigt ingått i krigstjensten, och som vid
femtio års ålder, enligt förslaget, skulle vara pensionsmessig, kan vid denna
och äfven vid högre ålder vara fullt tjenstbar och ega både kraft och förmåga
att sin tjenst förrätta. Vore det väl billigt och rättvist att stifta en
lag, som tvingade en sådan person att afgå från sin tjenst och afstå från de
dermed förenade löneförmåner samt utbyta dessa mot en för hans bergning
otillräcklig pension? Ett sådant stadgande, som ej synes stå rätt tillsamman
med vår grundlags anda och föreskrifter, kunna Utskotten ej godkänna.
Äfven i detta förslag är behofvet af presterskap icke afsedt, utan skall
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 18. 5&
i fredstid religions- och själavården besörjas af den församlings presterskap,,
inom hvilken truppen eller soldaten befinna sig.
Jemte erinran, att presterskapet, hvar inom sin församling, måste bestrida
religions- och själavården, och att således vid möten, under marscher
oell kommenderingar man icke alltid skulle kunna påräkna biträde af samma
presterskap, få Utskotten erinra, att under krig å utländsk botten den
af Herr Stjernsvärd påräknade tillgång å församlingarnes presterskap icke
förefinnes, och att vid sådane tillfällen det skulle vara förenadt med serdeles
svårighet att i hast anskaffa ett tillräckligt antal prester, helst deras
vidare biträde under frieden, eller då truppen kommit på inländsk botten,
enligt förslaget icke skulle ifrågakomma.
Utaf hvad sålunda blifvit anfördt tro Utskotten det vara ådagalagd^
att Herr Sljernsvärds förslag rubbar och förvirrar den nuvarande fördelningen
af de indelta regi men ter na; att det minskar styrkan af de vapen, som
för sin användbarhet fordra den mesta öfning och således äro svårast att
bilda vid ett infallande krig; att det försvårar kavalleriets organisation till
fältfot; att det väl ökar den indelta arméens öfning, men minskar antalet
af den stående hären; att det ökar roteringshördans tyngd för rotehållare i
allmänhet och föranleder förhöjda utgifter för dem, som skola uppsätta
manskap, i stället att betala rote-vakans-afgift; att det icke allenast ålägger
beväringsmanskapet förut okända kostnader, hvilka det med säkerhet kan
antagas, att en del af samma manskap ej mäktar bestrida, utan ock genom
den under flera år manskapet åliggande skyldighet att infinna sig vid de
hvarje Söndag hela året om, då årstiden det medgifver, återkommande skjutöfningarne,
förpligtar manskapet till en tjenstbarhet, sorn säkerligen skulle
komma att för mängden finnas mera besvärlig, än den närvarande beväringspligten;
att det förutsätter för befälet befrielse från afgifter, hvilka af
civila tjenstemän erläggas; att det försvagar disciplinär-förhållandena, enär
det meddelar de officerare, som icke föra Expedition, rättighet att utan
permission vistas hvar som helst inom landet; samt att det försvårar den
religiösa kontrollen å manskapet och religions vården såväl under fred sorn
krig. På grund af dessa förhållanden, och då härtill koin mer, att förslaget
förutsätter en centralisation af den högre krigsförvaltningen, som är stridande
mot de åsigter derom, som Rikets Ständer förut uttalat; att det minskar
förhoppningarne på befordran för det lägre befälet och nedsätter löneinkomsterna
för en stor del af det högre, samt att det rubbar grunderna
lör beväringsmanskapets utgående, hvilka Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag ansett böra vara oförändrade, och detta allt, utan att medföra nå
-
40
Slate- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N-» i8.
gon minskning i de allmänna utgifterna för landtförsvaret, eller någon öfvervägande
fördel för Rikets försvarsverk i allmänhet, anse Utskotten sig, i
anledning af Herr Stjernsvärds ifrågavarande motion,
icke böra tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd, utan
hemställa, att densama må förfalla.
Stockholm den 27 Juni 1851.
Reservationer anmäldes:
l:o af Herr Petre’:
”Under förutsättning, att Kongl. Majt i Nåder täckes fästa afseende vid
Borgare- och Bonde-Ståndens i decharge-frågan fattade beslut, och att följaktligen
chefskapet för LandtförsvarS-departementet omsider anförtros en man,
förtjent af Konungens och nationens förtroende, samt i besittning af vilja
och kraft att genomföra den försvarsverkets oeftergifliga ombildning, som
Kongl. Majt redan vid 1844 års Riksmöte förespeglat, anser jag mig, utan
hinder af närvarande, för alla reformer serdeles ofördelaktiga omständigheter,
böra fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet på den försvarsverket
rörande progressiva allmänna missbelåtenhet, som, alstrad sedan längre
tid tillbaka, hämtar ny näring af Rikets Ständers fortfarande undseende,
så väl för försvarsverkets mångfaldiga allmänna brister, sorn serskildt för
statsanslagens förspillande på de lyxens och fåfängans attributer, hvilka, utan
nytta för försvarets egentliga ändamål, absorbera en icke oväsentlig del af
landtförsvarets budget. Armeens närvarande prunkande och kostsamma, men
föga gagneliga regements- och korps-fördelning, ett dyrbart men nära nog
oanvändbart generalitet; en kavalleristyrka, stor, som vöre ännu fråga om att
föra krig på Tysklands slåtter; en i lnifvudstaden garnisonerande trupp, utrustad
med serskilda befäl, utan hänsyn till derigenom uppkommande större
kostnader; artilleriets missgynnande ställning; den högst betydliga olikheten
i aflöning förde indelda regeinenternas befäl; dessa regementens, det oaktadt,
väsentliga skiljaktighet i nummerstyrka; roteringsbördans utsträckning i strid
med indelningsverket; resereglementets slösande frikostighet och godtyckliga
tillämpning; befästnings-systemets nyckfulla föränderlighet och städse växande
anspråk; uniformernas ombytlighet och lockelse för krigsförvaltningens nyhetsbegär;
landtförsvarets bristande samband med det, märkvärdigt nog, ännu
till sin plan omtvistade och om sin framtid ovissa sjöförsvaret; det ansvarsfria
godtycket, sträckt äfven till militärens enskilda lif;., stöpning, försäljning
och återköp af Kronans gevär; farhågan för en allmännare folkväpning; be
väringens
-
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon-Utsk. Betänkande, K-o iS.
41
väringens ända målslösa exercis, glömd lika hastigt, som den förvärfvas; Ladugårdsgärdets
lekande och flärdfulla, men strategiskt förfelade evolutioner;
afgörande i kommando-väg af vissa militära ärenden utaf ekonomisk natur;
militärbudgetens ständiga tillväxt och den politiska ofördragsamhet med
hvarje deremot riktad kritik; allt delta och hvad mera dermed äger sammanhang,
utgör en, i sanning, dyster och nedslående anblick för ett ädelt,
men fattigt folk, som, fullt erkännande vigten och värdet af ett starkt, sjelfständigheten
betryggande nationalförsvar, ej utan oro betraktar landets tilltagande
armod och statsmakternas tänkvärda oförmåga, att genom lindring i skatterna
och statshushållningens välberäknade förfoganden, sprida en allmännare
välmåga, och att sålunda, skördande fredens lagrar, stärka samhällsordningen
och kärleken till en fosterbygd, hvars odling och industriela förkofran kräfver
snarare en ökad befolkning, än nu från alla landsändar tillväxande emigrationer.
Med denna talla för ögonen hade de förenade Utskotten bordt med välvilja
upptaga Herr Stjernsvärds båda förslag, vittnande om erfarenhet, sakkännedom,
ihärdighet och insigter. Långt ifrån, att såsom hufvudsak med
begärlighet och skadefröjd uppsöka och skildra de ofrivilliga misstag, som
tilläfventyrs kunna hafva deruti insmugit sig, hade det ålegat Utskotten, att
främst erkänna Herr Stjernsvärds förtjenstfulla bemödande, att, med uppoffring
af tid och enskilda fördelar, lemna värderika bidrag till lösningen af
den vigtiga frågan om försvarsverkets ombildning. Med sådan uppfattning
af Utskottens åliggande, finnér jag, för min del, att, då den återstående
korta riksdagstiden nu icke medgifver denna vidt omfattande frågas tillbörliga
utredning, Utskotten egt full befogenhet tillstyrka Rikets Ständei’,
att medelst underdånig skrifvelse underställa Kongl. Maj:t
de af Herr Stjernsvärd afgifna förslag till förändrad organisation
af landtförsvaret och i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta desamma granskas af sakkunnige
män, samt vid nästföljande Riksdag till Rikets Ständer i
Nåder öfverlemna ej mindre kommitterades deröfver angifvande
underdåniga utlåtande, än ock Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om landtförsvarets ordnande på ett med
landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt.”
Häruti instämde Herr Falhem samt Riksdagsfullmäktige Matts Persson,
Carl Ersson, Måns Månsson, Anders Gustafsson, Anders Eriksson, Ad.
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. G Höft.
6
42
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Vtsk. Betänkande, K-o 18.
Wilh. Svartling, David Andersson, Christen Andersson, Per Bengtsson,
Lars Magnus Knutsson, J. Holm, Olof Johansson samt Erik Carlsson.
2:o af Herr Hesselgren: ”1 afseende å ordnandet af Sveriges landt
försvar
från år 1810 har visserligen, efter mitt förmenande, Regeringen visat
mycket nit, men dervid, i brist på annat, följt ett ”lappnings-system’,
hvarigenom väl kostnaderna ständigt ökats, men icke kommit att uppfylla
det med dem afsedda ändamål. Representationen har ock flera gånger redan
inför Kongl. Maj:t uttryckt sin tanka, att det bästa och tjeniigaste sättet
för åstadkommande af ett fullt aktivt landtförsvar vore att bestämma,
efter landets beskaffenhet och läge, de olika vapnens antal och hvad förderas
fullkomnande i utredning och krigsbildning erfordrades och sedermera,
i mån af Rikets tillgångar, efter en sådan antagen plan, nyanskaffa eller
komplettera det felande och bristfälliga. Intet har likväl blifvit detta angelägna
ärende vidgjordt, utan organisationer och omorganisationer partielt
och utan reda, ofta utan sammanhang, företagits, hvilka alltid ledt till utgiftei’,
dels för det allmänna, dels för sjelfva militären, men visat sig ick*
vara af motsvarande gagn, och ej sällan snart befunnits otjenliga.
Då landet varit lyckligt att njuta af en nära 40-årig fred, under hvilken
tidrymd ganska betydligt ökade summor, gång efter annan, anslagits för försvarsverkets
fullständigare ordnande, hade man med skäl kunnat vänta, att
Regeringen begagnat denna tid för att sjelf stadga sitt omdöme öfver 4:de
Hufvudtitelns behof, så att den nu kunnat framlägga ett förslag häröfver inför
Rikets Ständer och ej längre behöfva att oupphörligt återkomma med
propositioner om medels erhållande, aldrig byggda på någon genomförd
princip, utan härflutna från ögonblickligt, verkligt eller förment, behof.
Då emedlertid så icke skett och en enskild representant, såsom mången
gång annars, måst, i blist på handling från Regeringens sida, taga initiativet
äfven i denna stora reformfråga, är det alltför troligt, att hans arbete,
om än bragt till fullbordan endast genom ospard t nit, möda och uppoffringar,
såsom roed Herr Stjernsvärds ifrågavarande förslag är fallet, icke
ses med blida ögon af den eller dem, som ett sådant arbete i första rummet
ålegat, men jag anser, att det då tillhörer representationen, att deråt
lemna verksamt understöd för sjelfva sakens skull, i det att detsamma kan
möjligen blifva en sporre för chefen vid Landtförsvars-departementet att åt
detta ärende egna en uppmärksamhet, som Rikets Ständer hittills icke lyckats
att tillvinna det, och hvartill icke ens exemplet af hans embetsbroder*
tanka och åtgärder i enahanda hänseende hvad sjöförsvaret rörer, kunnat
förmå honom.
Slätt- samt’Allm. Besv.- och Ekon,-Hink. Betänkande, N:o 18.
AS
Jag föreslår således, att Rikets Ständer ville till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemna Kapten Stjernsvärds berörde förslag, med uttryckande
af sin tillfredsställelse med den af honom, såsom enskild person, derå nedlagda
möda och nit, samt med förnyande af sin tillförene gjorda underdåniga
anhållan, att Kongl. Majit måtte täckas låta genom vederbörande utarbeta
ett förslag till fullständigt ordnande af Rikets landtförsvar, med beräkning
al landels behof och tillgångar, och i Nåder meddela detsamma, jemte
Nådig Proposition i ämnet, till Rikets nästsammanträdande Ständer. Lärande
Kongl. Majit icke underlåta att fasta vederbörandes uppmärksamhet, vid företagandet
af berörde arbete, uppå hvad Kongl. Majit kan uti Kapten Stjernsvärds
förslag anse nyttigt och tjenligt.”
Uti denna reservation instämde Herrar C. G. Gustafsson, A. N. Lund,
G O. Sundblad, Sv. Kjöllerström samt C. J. IV/gren, äfvensom Riksdagsfullmäktigén
Jöns Månsson.
3:o Af Herrar Wtern oell Winge, samt
4:o af Riksdagsfullmäktige!! Ingemund Odin, enligt följande skriftliga
reservation: ”Ehuru man icke kunde antaga Kapten Stjernsvärds förslag, angående
omorganisation af landtförsvaret, vara i sin helhet fullt tillförlitligt,
ansåg jag likvisst förslaget, såsom det enda och första som hitintills kommit
i dagen, utgöra en ledtråd till något ännu bättre och fullständigare, och således
bordt underställas Kongl. Majits Nådiga pröfning. Man har, för att
hindra ali framgång af förslaget, så väl på sammansatta afdelningarne, som
i Utskottens plenum, i ganska ljus dager framhållit alla förslagets brister
och missräkningar, men försigtigtvis med tystnad förbigått allt det goda,
som förslaget ©tvifvelaktigt i mångå afseenden innebär. Såväl vid föregående,
sorn vid denna Riksdag, har både utom och inom representationen hörts
gälla klagorop öfver de dryga summor, som under djupa freden användas
till försvarsväsendet och uttömmer landets krafter, utan att något lugnande
och för nationen fullt betryggande försvarssystem kunnat ernås. Dessa klagorop
äro säkerligen icke så alldeles betydelselösa, att de icke förtjena något
afseende. Synnerligen hvad beväringen beträffar, anser jag både kostnader
och den stora mängd af dagsverken, efter nuvarande öfningssystem, vara liksom
ända målslöst bortkastade, i det att beväriugskarlen blott öfvas ett enda
år, hvarefter, då geväret tages ifrån honom, han också med detsamma ailagt
ali tanke på militär-disciplinen. Jag vill visserligen icke påstå, att omregleringen
af beväringens öfningsskyldigheter, efter kapten Stjernsvärds förslag,
var den absolut rättaste, alldenstund beväringsynglingen, inblandad en längre
tid bland indelda och värfvade trupper, i moraliskt hänseende kunde
44 Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk." Betänkande, N:$ i8.
lätt förderf vas; men allt sådant hade ju, om förslaget underställts Kongl.
Maj:ts Kådiga pröfning, otvifvelaktig! tagits i betraktande, och ett ändamålsenligare
(genom sakkunnige män, al Kongl. Maj:t tillförordnade) utarbetad t
förslag borde kunna vid nästa Riksdag Ständerna föreläggas.”
STOCKHOLM, E C K STEIN SK A BOKTRYCK EM KT, 1851.
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. lill Enp.-Utsk. den IT Juli 1851, kl. 10 f, m.
Utlåtande} angående utaf vandel af uppsigten och kontrollen
öfver Götha kanals vidmakthållande.
Till Stats- och Banko- Utskotten har Ridderskapet och Adeln remitterat en af
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel, väckt motion, deruti blifvit föreslaget: att, då det
vore mindre lämpligt, att Rikets Ständer befattade sig med åtgärder, som uteslutande tillhörde
den verkställande makten, och då den uppsigt och kontroll öfver Götha kanals vidmakthållande,
för hvilkens utöfvande Rikets Ständer, genom sina Fullmäktige i Banken och
Riksgälds-kontoret, utsago ett ombud, som deltoge i Kanal-Direktionen, och ett annat,
som deltoge i granskningen af samma Direktions förvaltning, numera, sedan de årliga anslagen
för kanalbyggnaden upphört, syntes lika litet böra ega rum i afseende å Götha
kanal, som å hvar och en annan, genom statsanslag åstadkommen, allmän vattenkommunikation,
utan öfvcrlemnas till Kongl. Maj:t, som egde bättre tillfälle, än Representationen,
att låta vidtaga alla dervid erforderliga åtgärder; — Rikets Ständer, med den, enligt 9 och
46 §§ i Götha kanal-bolags reglor af den 7 December 1843, dem tillerkända rätt, måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes hädanefter, på sätt
lämpligast funnes, låta utöfva den i nyssnämnde §§ omförmälda uppsigten och kontrollen
öfver Götha kanals vidmakthållande.
Med anledning af denna motion, anse sig Utskotten böra upplysa: att rättigheten
för Rikets Ständer att utöfva ifrågavarande tillsyn och kontroll redan finnes föreskrifven i
det för Götha kanal-bolag, under den ii April 1810 utfärdade, privilegium, hvars 22 §,
Bih. till 11. St. Prof. 1850—51. 4 Sami. 2 Afd. 7 Haft. i
2 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 19.
bland annat innehåller: ’’att Banko-full-mäktige må välja en Direktör i Direktionen för kanal-verket,
hvilken, lika med de öfrige Direktörerne, af bolaget lönas, samt vid de årliga
revisionerna äfven en Fullmäktig.” Under 1831 och 1835 års rikdag väcktes fråga om
öfverlåtande åt Riksgälds-kontorets styrelse af den uppsigt och kontroll öfver vården och
underhållandet af nämnde kanalverk, hvilken dittills ålegat Banko-fullmäktige; och med
afseende å ej mindre den allmänna vigten af kanalens framtida vidmakthållande, än den
statsverket i Götha kanalverks privilegier eventuelt tillerkända andel af kanal-inkomsterna,
samt den lånerätt hos Banken, som för kanal-aktierna blifvit medgifven, beslöto Rikets
Ständer, att Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret skulle ega att, för framtida
”uppsigten och kontrollen öfver Götha kanals vidmakthållande, gemensamt utse och välja
dels ett ombud, som egde att i egenskap af ledamot, å Statsverkets samt Bankens vägnar,
uti Götha Kanal-Direktion deltaga, dels ock ett ombud vid de årliga revisionerna af kanalverkets
räkenskaper.” Vid föredragningen af Rikets Ständers härom aflåtna underdåniga
skrifvelse, förklarade Kongl. Maj:t under den 16 Maj 1835, att det ombud, som, till
följd af Rikets Ständers beslut, komme att utaf deras Fullmäktige utses till ledamot i Götha
Kanal-direktion, endast komme att betraktas såsom Bankens och Riksgälds-kontorets
ombud derstädes; och som det embetsverk, hvilket hade sig anförtrodd den allmänna vården
öfver samtliga vattenkommunikations-anstalterna i riket, en sådan vårdnad äfven i afseende
på Götha kanalverk lämpligast tillkomme, så fick detta embetsverk, eller dåvarande
Stor-amirals-embelets 3:dje afdelning, sig anbefaldt å statsverkets vägnar iakttaga
behörig uppsigt å framtida vidmakthållandet af Götha kanalverk med dertill hörande anläggningar.
Då den rättighet att genom utsedda ombud deltaga i Götha kanalverks styrelse
samt revisionerna af kanalverkets räkenskaper, hvilken, på ofvanberörde sätt, allt ifrån
kanal-byggnadens företagande, varit Rikets Ständer förbehållen, onekligen innefattar en
ökad säkerhet för fullgörandet af underhålls-skyldigheten i afseende pä denna kanal-led, hvars
tillvägabringande varit förenadt med så betydliga och länge kännbara uppoffringar för både
statsverket och Rikets Ständers Bank, och då samma rättighets fortfarande utöfning inga-*
lunda synes kunna motverka eller hindra den tillsyn och kontroll, hvilken vederbörande
embetsmyndighet dessutom har sig uti enahanda hänseende ålagd, samt Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-kontoret äro oförhindrade att till merbemälde ombud utsedde personer,
som företrädesvis kunna anses lämpliga för dessa vigtiga uppdrag, finna Utskotten
Stats- och Banko- Utskottens Utlåtande, Ar:o 50. 8
sig icke ega anledning understödja det uti nu ifrågavarande motion framställda förslag, utan
hemställa,
att detsamma må förfalla.
Stockholm den 16 Juli 1851,
N:o 30.
Ank. til! Eip.-Utsk. d. I? Juli 1851, kl, 10 f, m,
Utlåtandeangående förändrad beräkning af resekostnadsersättningen
och dagtraktamentet för Rikets Ständers
Revisorer.
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, har
Riksdagsfullmäktigen Pehr Bengtsson från Kalmar län, — efter anförande af det i nu gällande
Instruktioner för Rikets Ständers Revisorer af Banko- och Riksgälds-verken meddelade
stadgande, att Revisorerne åtnjuta skjuts efter 4 hästar till och ifrån Stockholm samt traktamente
af 3 Rdr om dagen under så väl revisionsförrättningen, som fram- och återresan,
— erinrat, hurusom den godtgörelse, hvilken sålunda blifvit tillerkänd desse, inom vidt
åtskiljda orter bosatte, Revisorer vore högst olika, såsom beroende utaf afståndet mellan
bufvudstaden och hvarje Revisors hemvist; och har motionären, för att i någon mån jemka
detta förhållande, utan att derigenom ådraga staten ökade revisionskostnader, föreslagit
en sådan ändring uti 8 § af Instruktionen för Banko-revisorerne och 6 § af Instruktionen
för granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning, att Revisorerne hädanefter skulle erhålla
ersättning för skjutskostnaden till och från revisionsorten efter beräkning af endast
två hästar, men deremot ett till fem Rdr om dagen förhöjdt traktamente.
4 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 20.
Enär resekostnadsersättningen och dagtraktamentet för Rikets Ständers Revisorer
utbetalas af Banken och Riksgäldskontoret-med halfva beloppet utaf hvartdera verket, samt
frågan om förändring i beräkningssättet för nyssnämnde ersättning och traktamente följaktligen
rörer begge dessa verk, har Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med Riksdagsordningens
43 §, för samma frågas behandling sammanträdt med Banko-Utskottet, och fa
Utskotten härom nu afgifva sitt gemensamma yttrande.
Beträffande först den i ofvanåberopade Instruktioner Revisorerne tillerkända godtgörelse
för resekostnaderna, så öfverstiger det, till grund för denna godtgörelses beräknande,
fastställda antal af 4 hästar hvad som för hvarje Revisor, under resorna till och från
revisionsorten, erfordras och i allmänhet begagnas, hvarigenom följaktligen en af resornas
längd beroende behållning utaf resekostnadsersättningen uppkommer för de mera aflägse
boende Revisorerne. Då nu desse icke kunna ega några giltiga anspråk att för sitt erhållna
uppdrag komma i åtnjutande af en större ekonomisk fördel, än de öfrige Revisprerne,
och då den Rikets Ständers i landsorten bosatte Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret,
sedan 1840 och 1S41 års riksdag, tillerkända ersättning för en resa årligen
till och från deras hemvist utgår efter beräkning af det hästantal, som för Revisorerne nu
blifvit föreslaget; så anse sig Utskotten böra tillstyrka,
att skjutsersättningen för hvar och en af Rikets Ständers Revisorer vid
dess resor till och från hufvudstaden hädanefter endast må beräknas
efter två hästar.
Vidkommande den deremot föreslagna förhöjningen i Revisorernes dagtraktamenten,
så skulle desammas bestämmande till fem Rdr komma att föranleda en icke obetydlig tillökning
i revisionskostnaderna, vida öfverstigande den minskning i dessa kostnader, som
genom den tillstyrkta nedsättningen af hästantalet kunde beredas; men som det hittills
stadgade traktaments-beloppet, eller 3 Rdr om dagen, icke motsvarar elier betäcker de
kostnader, hvilka Revisorerne, under ej mindre sina resor till och från än sin vistelse på
revisionsorten, måste vidkännas, hvadan någon förhöjning af detta, för längre tid tillbaka
bestämda, belopp under nuvarande förhållanden ostridigt är af behofvet påkallad, så få
Utskotten föreslå,
att ifrågavarande traktamenten hädanefter må utgå med fyra Rdr om
dagen.
Stats- of/i Banko-Utskottens Utlåtande, N:o SO. 5
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskotten nu tillstyrkt oell
föreslagit, fä Utskotten derjemte hemställa:
alt 8 § uti den, enligt Kongl. Kungörelsen den ti December 1835, af
Rikets Ständer fastställda Instruktion för deras Revisorer öfver Bankoverket
samt (3 § uti den, vid riksdagen åren 1810 oell 1841, af Rikets
Ständer utfärdade Instruktion för samma Revisorer vid granskningen af
Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, måtte erhålla följande lydelse,
hvilken, utom den här ofvan tillstyrkta förändring i hästantalet och
traktaments-béloppet samt en tillagd, från Kongl. Resereglementet al den 5
Juli 1827 hemtad bestämmelse i fråga om resedagarnes beräkning, för
öfrigt öfverenstämmer med sistnämnde §:s nu egande redaktion:
Jemte det hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar (rån sitt hemvist
till Stockholm samt tillbaka, ega Revisorerne att uppbära traktamenten
af fyra Rdr Banko om dagen, så val under sjelfva revisionsförrättningen,
som under fram- och återresan, efter beräkning af åtta mil för hvarje
resedag och med iakttagande, att, derest fniltalet icke jemnt motsvarar
resedagarne, må för öfveiskottet, så vida det uppgår till minst en mil,
ytterligare beräknas en dags traktamente: kommande hädanefter, likasom
hittills, halfva beloppet af dessa traktamenten och resekostnader att at
Banken (jRiksgälds-kontoret) godtgöras.
I händelse den nu föreslagna förändringen i afseende på resekostnads- och traktaments-ersättningen
för Rikets Ständers Revisorer af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken
varder af Rikets Ständer beslutad, torde jemväl detta beslut böra tillämpas vid revisio
nerne
af Banko-diskonten och Lånekontoren samt följaktligen 7:de punkten i deri, enligt
Kungörelsen den 27 Febr. 1835, utaf Rikets Ständer gillade och antagna ”Instruktionen
för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-diskontverket jemte f. d. Riks-diskontens utredning
samt Provins-lånekontoren” äfvenledes böra undergå en härmed öfverensstämmande
föiändring samt hädanefter komma att lyda sålunda:
Hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar till och från revisionsorten
samt traktamente af fyra Rdr Banko om dagen, så väl under sjelfva revisionsförrättningen,
som under fram- och återresan, efter beräkning af
åtta mil för hvarje resedag och med iakttagande, att, derest, miltalet icke
6 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21.
jemnt motsvarar resedagarne, må för öfverskottet, så vida det uppgår
till minst en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; men skulle
revision af Banko-diskontens räkenskaper inträffa inom en tid af åtta dagar,
efter det riksdag i Stockholm är afblåst, samt Riksdagsfullmäktig vara
utsedd att i samma revision deltaga, åtnjuter sådan Revisor icke ersättning
för resekostnaden till hufvudstaden, hvaremot honom tillkommer traktamente
från den dag, riksdagen afblåstes, till den, då revisionsförrättningen
tager sin början.
Slutligen och då 2:ne utaf ofvan omförmälda Instruktioner blifvit af Kongl. Maj:t
kungjorda samt alla 3 äro uti Svensk Författningssamling införda, anse Utskotten sig böra
hemställa:
att llikols Ständer måtte, genom underdånig skrifvelse, för Kongl. Maj:t
anmäla de förändringar uti samma Instruktioner, som nu varda af Rikets
Ständer beslutade, samt derjemte underdånigst anhålla, att jemväl dessa
förändringar måtte varda genom Författningssamlingen till allmän kännedom
meddelade.
Stockholm den tö Juli 1851.
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. d. IT Juli 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af framställda förslag angående
utgifvandet af jord-hypothekssedlar med Rikets Ständers
garanti.
Inom Bondeståndet hafva, under innevarande riksdag, tvänne serskilda motioner
blifvit väckta, innefattande hufvudsakligen enahanda förslag till låne- och penningerörel
-
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, iY:o 2i. 7
sens underlättande medelst sedlar, sorn, emot hypothek af jordegendom, skaile af Riksgälds-kontoret
utgifvas och af Rikets Ständer garanteras samt i allmänna uppbörden emottagas.
Ofver dessa till Ranko-Utskottet remitterade förslag, hvilka ansetts böra af både
Stats- och Banko-Utskotten behandlas, få begge Utskotten, efter att först hafva för Rikets
Ständer uppgifvit det hufvudsakligaste innehållet af motionärernes framställningar, afgifva
nedanstående gemensamma yttrande.
Uti den ena af ifrågavarande motioner har riksdagsfullmäktigen Daniel Danielsson
från Jönköpings län, såsom motsats mot den nu rådande allmänna missbelåtenheten med
privatbankssedlarne, erinrat om den begärlighet, med hvilken de fordna riksgäldssedlarne
skulle hafva mottagits i alla både allmänna och enskilda liqvider, samt den belåtenhet, samma
sedlar skulle framkallat. Detta förhållande måste, enligt motionärens förmening, tillskrifvas
de egenskaper, riksgäldssedlarne egde, att vara af Rikets Ständer garanterade och
kunna i krono-uppbörden användas. Privatbanksedlarne, hvilka saknade dessa egenskaper,
skulle just derföre allmänt betraktas såsom ett ”nödfalls-mynt’’, oaktadt de säkra och mer
än tillräckliga hypothek, pä hvilka de voro grundade, och desammas inlösen med Riksbankens
sedlar samt dessa sednares fortgående invexling emot silfvermynt. Motionären,
sorn, för penningeväsendets ombildning, ansåge nödvändigt, att svenska hypotheksföreningarne
förbjödos vidare upptaga några utländska lån, samt att förnyade oktrojer vägrades
för privatbankerna under andra, än de i motionen uppgifna, vilkor, har derföre föreslagit:
att Rikets Ständer matte bemyndiga Riksgälds-kontoret eller en afdelning af detta
verk att utgifva serskilda sedlar, med benämning ”Svenska Jordhypothekssedlar”, enligt ett
motionen bifogadt formulär, innehållande: att ”Riksgälds-kontoret, med garanti af Sveriges
Rikes Ständer och pant af svenska jordegares fastighet, inlöser dessa sedlar, gällande i
krono-uppbörd och liqvid inom Sveriges rike, genom amortering inom den i Kongl. Reglementet
den Maj 18 bestämda tid, med Rdr silfverspecie”. Dessa sedlar borde
endast ut-lemnas i rörelsen genom kreditiv för ”Jordhypotheksföreningar” och ”Jordhypotheks-
provins- diskont- privatbanker”. För de af sådana kreditiv begagnade belopp
skulle nyssnämnda hypotheksföreningar och privatbanker årligen till Riksgälds-kontoret
erlägga | procent, såsom kostnadsersättning för sedlarnes förfärdigande samt räkenskapernas
förande m. m., samt 2 procent såsom kontorets räntevinst. Medelst de föreslagna
sedlarne, skulle svenska hypotheksföreningarne komma i tillfälle att inom 23 års tid afbörda
sin skuld samt jordhypotheks-privatbankerna kunna drifva diskontering med större
8 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21.
vinst, än de nuvarande bankerna egde af sin kreditiv- och diskontrörelse. Vidare skulle
genom räntan a samma sedlar, derest meranärnnde föreningars och bankers sedelbehof
antoges till 50 millioner Rdr, Rikets Ständer kunna årligen påräkna samt till riksbankens
betryggande och förkofran använda en million Rdr. Derjemte har motionären uppgifvit följande
fördelar, hvilka hans förslag skulle komma att medföra, nemi.: upphörandet af hypotheksföreningarnes
skuldsättning utom riket; en enklare och mindre äfventyrlig, meri
derföre icke mindre inkomstgifvande privatbanksrörelse, än den nuvarande; de i allmänna
rörelsen begagnade sedlarnes inskränkning till 2:ne slag, begge gångbara i liqvider med
ej mindre kronan än enskilde; hypotheksmyntets tillräcklighet för så väl skattebidragens
utgörande, som alla enskilda liqviders verkställande; en jemnare spridning af och större
tillgång på riksbankens sedlar: tidigare amortering af jordegarnes skulder för erhållna hypotheks-lån;
samt beredandet af en verksamhet för privatbankerna, som för ej mindre
staten, än enskilde kapitalister och jordegare blefve gagnande; hvarförutan de föreslagna
hypothekssedlarne skulle komma att afvända den befarade oredan och förvirringen vid den
nuvarande penningerörelsens slutliga stockning. Genom det årliga understöd af en million
riksdaler, som riksbanken skulle komma att erhålla, och medelst denna banks egen
räntevinst, syntes densamma, oansedt skeende påkänr.ingar, efter upphörandet af hypotheksföreningarnes
utländska skuldsättning, böra kunna, om icke föröka, åtminstone bibehålla
sitt silfverförråd; och såvida hypotheksföreningarne ålades öfvertaga! och ansvara för ban- /
kens emot inteckningar i landtegendom utgifna lån, borde det förhållande lätteligen kunna
inträffa, att banken icke hade flera sedlar utelöpande, än den kunde med silfver invexla. Sedermera
borde detta verk, genom sin årliga räntevinst och ofvannämnde tillskott af 1,000,000
Rdr, komma i tillfälle att, utan utgifning af nya sedlar, förskaffa sig silfver till en serskild
fond för diskontering med vexlar. Medelst hankens sålunda stigande silfverfond, kunde
filial-kontor för dylik diskontering inrättas i Götheborg, Gelle och Malmö samt andra
städer, som för sin utländska handel voro deraf i behof. Slutligen har motionären tillagt
den framställning, att det icke måtte blifva någon obetaget att, vid oktrojens början, inträda
uti de nya eller förändrade hypotheks- och privat-banks-föreningarne; dock borde
ingen delegare erhålla inträdesrätt för större belopp, än som motsvarade hälften af den
ograverade jordens taxeringsvärde samt en tredjedel af dess vid domarevärdering upptagna
värde.
Uti
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N'.o 21. 9
Uti den andra af nu ifrågavarande motioner har riksdagsfullmäktigen Gustaf Berg
från Skaraborgs län anfört: att privatbankerna, sådana de för närvarande voro organiserade,
ådragit sig allmän ovilja; att dessa inrättningar numera ej uppfyllde det ändamål,
för hvilket de blifvit bildade; att penningeverk, som i de vigtigaste fallen sjelfva stiftade
lagar för sin rörelse och närmast afsågo sina egna förmåner, voro otjenliga; att staten
utaf dylika inrättningar bade ringa eller ingen vinst; att hypotheksföreningarne under sednare
tider visserligen, till en betydlig del, fyllt penningebristen för jordbruksidkaren; men
att nämnde föreningar måst genom utländska lån anskaffa sina tillgångar; att, till följd af
dessa lån, ärliga räntor utginge ur riket; samt att penningeförhållandena för framtiden
borde regleras på ett sådant sätt, att räntorna stadnade inom landet samt hvarken privatbanksintresset
eller hypotheksföreningarne blefvo förnärmade, och att staten af vinsten
erhölle sin tillbörliga andel. Med hänsigt till det sålunda angifna syftemålet att ”förena
privatbankernas och hypoteksföreningarnes intressen med den vinst, Riksbanken af dessa
inrättningar bör kunna påräkna samt ställa dem under Rikets Ständers kontroll” har sistbemälde
motionär framställt följande förslag:
Uti hvarje läns residensstad, der privatbank eller afdelning deraf nu vore inrättad,
borde, så framt länets folkmängd och rörelse det fordrade, i stället inrättas hypoteksförening,
som vid upphörandet af privatbankernas oktroj, hos sig förenade både dessas
diskont- och kreditiv-rörelse samt nuvarande hypotheksföreningars amorteringsutlåning,
allt emot inteckning i jordegendom, enligt derför nu fastställda grunder. Således skulle de
jordegare, som ej behöfde upptaga lån å sina egendomar, kunna genom insättning i diskont-
och kreditiv rörelsen draga fördel af dessas värde och åtnjuta samma förmåner,
som privatbankerna för närvarande erbjödo. Emot omförmälde inteckningar skulle Riksgälds-kontoret
till ett deremot svarande belopp låta tillverka räntebärande sedlar, hvilka
borde så väl i kronans uppbörd, som vid alla andra liqvider emottagas och lyda å samma
valörer, som Riksbankens sedlar, hvarifrån de dock borde skiljas genom olika färg
och text. Dessa sedlar skulle hypotheksföreningarne ega att från Riksgälds-kontoret utbekomma
emot atlemnandet af hypothek och erläggandet af 2 procents ränta till Riksbanken
och dessutom J procent till Riksgälds-kontoret, såsom ersättning för kostnaderna vid
sedeltryckningen m. m. Utaf härefter återstående 3| procent skulle förvaltningsutgifterna
bestridas; hvarefter öfverskottet komme att utgöra vinst eller amortering. De af Riks
Bih.
till R. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 2 Afd. 7 Haft. 2
10 Stals- och Banko-Utskottens Utlåtande, N‘.o 21.
gälds-kontoret utgifna sedlarne bord? med samma belopp, som den upplupna räntan utgjorde,
efter lottning, ärligen amorteras.
Emot den af Riksdagsfullmäkligen Daniel Danielsson meddelade uppgift, att de
fordna riksgäldssedlarne af allmänheten emottogos med begärlighet och att deras utgifvande
väckte allmän belåtenhet, måste Utskotten anmärka, att denna uppgift strider mot verkliga
förhållandet, åtminstone under hela den tid, då berörde sedlars inlösning skulle verkställas
med Riksgälds-kontorets tillgångar och intilldess desamma,efter stadgad realisationsgrund,
blefvo med Bankens medel invexlade. Ehuruväl Riksgäldssedlarne ursprungligen
buro 3 procents ränta och fastän de, enligt utfärdade påbud, skulle ovägerligen mottagas
ej allenast uti all till Statsverket ingående uppbörd, utan äfven vid alla kontanta liqvider
mellan räntegifvare och indelningshafvare samt vid alla hos domstolarne ifrågakommande
utgifter, uppstod dock inom ganska kort tid uppgäld eller agio mellan dem och Rikets
Ständers Banks sedlar. Detta förhållande måste redan år 1790, eller ett år efter det riksgäldssedlarne
börjat utgifvas, uti allmänna kungörelser erkännas; och mångfaldiga serskilda
åtgärder blefvo sedermera, ända till verkställigheten af 1802 års realisation, utan åsyftad
påföljd, vidtagna, för att förekomma den nästan oafbrutna stegringen af omförmälde
agio samt förskaffa samma sedlar en saknad begärlighet.
Pä sätt alltid och allestädes visat sig, då ett mindre begärligt rörelsemedel eller
myntrepresentativ blifvit utspridt, undanträngdes snart det förut inom hela riket allmänt
cirkulerande specie eller bankosedelmvntet af riksgäldssedlarne. Knappast hade lio år
förflutit efter den tidpunkt, då dessa sedlar först började i allmänna rörelsen utgifvas, innan
Bankens utelöpande sedlar minskat sig med mer än 5,000,000 Rdr specie och agiot
emellan Banko- och Riksgäldssedlarne uppgått ända till 50 procent. Vid 1799 års slut utgjorde
hela vexelbankoskulden eller bankosedelstocken endast 1,313,234 Rdr Ssk.llrst.,
hvilket belopp med allenast 53,383 Rdr 9 sk. 8 rst. öfversteg bankens då egande metalliska
kassa. 1 anseende till den oreda och villervalla uti alla penningeförhållanden, som
Riksgäldskontorets sedelutgifning förorsakat och ”dess skadliga verkningar så väl för statsoch
riksgäldsverken, som på alla näringar och rörelser”, måste Riksgäldssedlarnes af begge
statmsakterna beslutna realisation genom Bankens försorg år 1803 företagas, oaktadt de
högst betydliga och länge kännbara uppoffringar för rikets samtliga invånare, som med
verkställigheten häraf voro förenade. En äfven sedermera fortsatt utgifning af Riksgäldssedlar
samt de ansenliga summor, som Banken utöfver hvad då beräknades, tid efter an
-
Stats- och lhmko-Utskottens Utlåtande, N:o 21. It
nan, måste tillskjuta för samma sedlars inlösning, utgjorde också en bland de verksammaste
orsakerna till Bankens inom ett årtionde derefter offentliggjorda oförmåga att med
klingande mynt infria sina egna förbindelser och föranledde i väsendtlig mån de finaiiciela
förhållanden, som fortforo ända till dess sednaste realisation, år 1834, verkställdes.
Erfarenheten, hvars ledning i fråga om återbeträdandet af en redan förut bepröfvad
och genomgången bana, synes oafvisligen böra begagnas, bar således redan visat
följderna af en sådan operation, som ofvanbemälde motionärer nu föreslagit, eller utspridandet
i allmänna rörelsen af Riksgälds-kontorets kreditsedlar, hvilka skulle vara garanterade
af Rikets Ständer samt jemte och lika med det grundlagsenliga sedelmyntet, mottagas
i alla liqvider, äfvensom vid uppbärandet af skattebidragen. Det torde derföre vara
öfverflödigt att härvid erinra om de resultat, utgifningen af dylika, jemväl på hypothek
af jordegendom grundade, sedlar inom andra länder medfört, oansedt äfven dessa sedlar
varit försedda med vederbörande regeringars eller representationers garanti.
Utskotten, som anse Rikets Ständer framgent böra sorgfälligt undvika hvarje sådan
åtgärd, derigenom nya myntrepresentativer utan motsvarande metallisk inlösningsfond
framkallas, kunna ingalunda erkänna den uppgifna ändamålsenligheten och fördelaktigheten
af motionärernes framlagda förslag, utan finna sig tvertom föranlåtne att till alla delar bestrida
hvad motionärerne, till stöd för dem, yttrat och anfört. Då Utskotten således måste
i sin helhet afstyrka ifrågavarande förslag, torde Utskotten icke behöfva ingå uti närmare
granskning af desamma eller angifva de flera invecklade och mindre lämpliga bestämmelser,
hvilka deruti förekomma.
Beträffande åter motionärernes framställda anmärkningar med hänsigt till nuvarande
privatbankers sedelrörelse samt hypotheks-föreningarnes utländska skuldsättning, så
har Banko-Utskottet serskildt uttalat och underställt Rikets Ständers bedömande sina åsigter
rörande dessa ämnen, hvadan Stats- och Banko-Utskotten ansett sig nu icke böra desamma
till gemensam behandling upptaga.
Hvad Utskotten härofvan upplyst och yttrat, innefattar, enligt Utskottens öfvertygelse,
tillfyllestgörande skäl för Utskottens hemställan,
att de af Riksdagsfullmäktige Daniel Danielsson och Gustaf Berg väckta
motioner, angående jordhypotheks-sedlars utgifvande och de i samma motioner
för öfrigt gjorda framställningar, må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 16 Juli 1851.
12
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande., N:o Si.
Reservation:
af Hr Nordenfeldt, Johan Åke: de af Riksdagsfullmäktige Gustaf Berg, och Daniel
Danielsson väckta motioner åsyfta begge, ätt genom fastigheters hypotliiserande i Riksgälds-kontoret
lemna säkerhet för de af detta verk utgifne förbindelser, med hvilka icke
allenast belåning af jord skulle ske, utan äfven diskontering bedrifvas.
Möjligheten för utförande af denna idée, ligger u.i öfvertygelse», att detta såkallade
mynt skulle, genom Rikets Ständers garanti njuta fullt förtroende och vinna gångbarhet,
ehuru detsamma icke skulle kunna, med silfver, vid anfordran inlösas, och denna
förmodan åter stödjer sig på åberopade erfarenheten af den kredit, hvaraf Riksgälds-kontorets
förut utgifne sedlar varit uti åtnjutande.
Man kan och bör icke förneka den välmenta afsigt, sorn röjes uti målet för motionärernes
framställning nemligen, att understödja jordbruket med nödigt förlags-kapital,
mildra tryckningen af dess skuldsättning, genom beredande af stående lån mot amortissement,
på samma gång, som vidare utländsk skuldsättning skulle undvikas, och de mångfalldiga
nu gällande olika mvnt-representativer reduceras till blott tvänne myntslag.
För min del vågar jag icke tillstyrka detta förslag, hvilket framkallar en så stor
sedel-emission, att landets närvarande rörelse-kapital skulle nära tredubblas, då motionänerne
föreslagit utgifning af 50 millioner hypotheksinynt. Tvifvelsutan kunde detta icke
undgå att medföra vådliga följder genom ökadt egendomsvärde, varupriser och arbetslöner,
äfvensom förledande till ett yppigare lefnadssätt, hvilket så lätt framkallas af en, på
onaturlig väg, skapad öfverflödig penninge-tillgång, hvilken omöjligen kan till produktiva
företag genast användas. Härutinnan anser jag de närvarande hypotheks-inrättningarnes
största olägenhet vara, att de från utlandet indragne kapitalen, ej successive kommit hvarje
låntagande fastighets-egare till godo; ty naturligtvis skola dessa föreningars ändamål vara,
antingen att göra den redan skuldsatte jordegaren oberoende af uppsägning från Iångifvarens
sida, eller att lemna den icke skuldsatte ett nytt förlags-kapital, som sätter honom i
tillfälle, att företaga ändamålsenliga förbättringar af jorden och uppdrifva denna till en
större fruktbarhet. Uti första fallet frigöres ett kapital, som redan funnits i landet; och
hvilket ånyo skall bindas uti näringarne, på samma gäng som, under sednare förhållandet,
den nya skuldsättnings-summan måste hafva ett produktivt föremål för sin häfkraft.
Dä en hvar nogsamt känner, att ett på jordbruket nedlagdt kapital först efter flere år
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 2i. 13
kan återgifva full ränta med amortissement, så följer deraf, äfven under förutsättning, att
alla, från utlandet indragne, kapitaler, blifvit väl använda, att Riks-Banken måste under
tiden, innan förlags-kapitalen verkat den högre landtegendoms-afkastningen, anlitas genom
silfver-utvexling till så stort belopp, som motsvarar hela räntan, och vidare fordras, så
vida denna olägenhet skall undvikas för framtiden, att de använda kapitalen skola framkallat
en ökad afkastning, så stor, att exporten och realisationen deraf motsvarar det belopp,
som uti ränta och amortissement årligen utgår. Sker ej så, eller om andra omständigheter
ej verka till motsvarande ökad export, så är denna utländska låneoperation
menlig för landet och Bankens bestånd.
Ehuruväl en ökad benägenhet för förbättringar i allmänhet af alla landtbruks- och
närings-grenar uppstått imom fäderneslandet och intet säkrare bidrager till värt framtida
oberoende och sjelfbestånd, än utvecklingen af de rika tillgångar vi ega, men hitintills så
sparsamt begagnat, hyser jag största betänklighet för följderna af de hypotheks-inrättriingar,
som blifvit bildade. Afven, då jag hoppas, att de medel, de inkallat, snart skola
”väl använde” gifva rika frukter, gillar jag icke den närvarande hvpotheks-lagstiftningen
derföre, att den ej bestämmer utbetalningen af beviljade lån under vissa perioder, så aflägsne,
att det blifver en möjlighet att, genom kapitalens ändamålsenliga användande, beräkna
den af dem behöriga reveny. Deruti ligger, efter min tro, dess största fel, och
samma fel vidlåder de förslag, vi här hafva att behandla, ehuru ej precist med samma
följder, men ännu vådligare uti dess utveckling, då de föreslagna hypotheks-förbindelserna
ej skulle kunna, vid anfordran, med silfver inlösas.
Att dessa obligationer hafva full säkerhet uti fastighets-hvpotheket är utom allt
tvifvel, men detta är för ingen del tillfyllestgörande, då de skola motsvara myntets egenskaper.
Då man vill inrätta ett inländskt mynt, ej inlösbart med silfver, bredvid det
solida som gäller så väl inom, som utom Sverige, samt tror sig kunna reglementera
liqvidationsmedlet för olika slags skulder, har man misskänt grunden för det verkliga beståndet
af ett fast myntvärde, hvilket stödjer sig helt enkelt deruppå, att myntet skall
innehålla metallisk valuta till det värde och efter de myntbestämmelser, dess prägel visar,
och alt för myntrepresentativ eller sedelfritt utbyte skall kunna ske, när sedelhafvare!)
finner det för sig förmånligare att begagna silfver än sedlar eller tvertom; endast kursen
kan, såsom en följd af den varumätande metallens mer eller mindre begärlighet verka
skilnad uti det redbara myntvärdet.
14 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21.
Nu ifrågavarande Riksgälds-kontorets sedlar kunna för ingen del, af anförda skäl,
anses såsom mynt, eller gälla såsom mynt-representativer; de äro blott skuldförbindelser
med god säkerhet, att bestämdt, sednast inom 23 år, men tillfälligtvis förr, liqvideras; de
hafva i jemförelse med mynt den väsendtliga skillnad, att, på samma gång, som silfret
stiger eller penningebrist inträffar, såsom följd af minskadt rörelsekapital, faller värdet af
det så kallade inländska myntet, men dess sjunkande sker ej i samma mån, som det redbara
myntet stiger, utan fastmera med en mångdubblad hastighet. Vid ett sådant förhållande
att, genom en ökad import, genom missväxt eller annat föranledande, under
minskad export, missgynnande konjunkturer för träd och jern eller andra omständigheter,
så stark utvexling af silfver skulle från Riksbanken ske att dess styrelse, likmätigt nu
gällande Banko-reglementes föreskrift, skulle finna sig föranlåten verkställa betydligare inskränkning
af eller alldeles upphörande med lånerörelsen samt kreditiv-försträckningar
och derigenom det verkliga, i verldsmarknaden gällande, vårt lands rörelsekapital skulle
vara till förlägenhet för landet inskränkt, så skulle, såsom följd deraf värdet af desse Riksgälds-kontorets
sedlar, som icke motsvaras af rörlig valuta, nedgå så, att fråga vore, om
äfven det lågt beräknade fastighetsvärdet af halfva uppskattnings-summan utgjorde full säkerhet,
och följden häraf skulle obestridligen blifva landtbrukets och alla näringars undergång,
samt en allmän olycka dragen öfver hela landet, ej blott för industrien, utan äfven
för statens existens, då skattcrne ej kunde utgöras och vårt oberoende bestånd ej kunde
uppehållas. Hvem är belåten i nödens stund med en säker fordran, som icke kan realiseras?
Detta vore visserligen ett inbjudande ögonblick för främmande kapitalers inträde,
men mot det silfver, som då erbjödes, måste vi till utländningen öfverlemna panten af en
kär fosterjord jemte vår frihet. Bättre är då, att ett mindre rörelse-kapital småningom
får, med bibehållande af ett fast myntvärde utveckla alla näringsgrenar, än att, på konstlad
väg framlocka i den goda tiden ett retemedel, som under mindre gynsamma tider
blott fortskyndar en säker undergång.
Vi hafva uti mindre skala ett talande exempel, som väl ej återgifver denna tafla i
sin helhet, men dock, med hela provinsers ruin, bestyrker vådan af ett penninge-system,
som ej fotar sig på metallisk valuta för sin sedelutgifning, och, ehuru allmänt kändt, vågar
jag derå anvisa.
Fäderneslandets linanciela ställning syntes 1815 års Ständer bekymmersam, och
Stals- och Banko- Utskottens Utlåtande, N:o 21. 15
det af Rikets Ständer förordnade Utskott för utredandet af orsakerne härtill angaf, såsom
hufvudsagligen vållande:
”Illa beräknade fastighetsköp till uppstegrade värden, hvartill man blifvit föranledd
af öfverflödig penninge-tillgång, och uppjagade priser af jordbrukets alster emellan åren
1807—1812.”
”Minskad export af landets produkter 1808.”
”Okad import under åren 1S13—1814, af så väl öfverflöds-, som nödvändighetsartiklar,
bland hvilka sednare var 1,200,000 tunnor spannmål.”
För att afhjelpa detta onda, vidtogo Ständerne att uti förlags- och låneväg bereda
sedelstockens ökning med sju och en half millioner Riksdaler banko, utan förstärkning af
metalliska kassan; snart absorberades dessa tillgångar, utan motsvarande produktivité
och 1817 upptäcktes obeståndet af Malmö Diskont, som hade till följd denne, så väl som
Götha kanal- och Götheborgs Diskonters upplösning. Denna tid är ännu icke ur vårt
minne och de olyckor, den bragte, hafva lemnat efter sig sår, som först under sednaste
tiotal af år kunnat helas. Egendomsvärdet sjönk hastigt till en tredjedel af sista inköpspris;
allmänna krediten man och man emellan var störd, jordbruk och alla näringar lågo
nere, och förlägenheten drifven till sin höjd. Mot största .säkerhet och hypothek, kunde
penningar icke, äfven med betydliga uppoffringar erhållas, och landtrnanna-produkter måste
afsättas till vanvärde. Oaktadt Ständerna 1818 lemnade garanti om desse Diskontsedlars
inlösen på fem år, såldes de villigt till 45 procent, och flere exempel finnas å
försäljningar till 12 å 14 procent. Man var ej nöjd med säkerhet och dess representativ,
man ville hafva verkligt mynt sådant det då fanns; dess verkliga värde visade sig vid
realisationen, uti hvilken äfven Riksgälds-kontorets sedlar ingick.
Hvad säkerhet finnes då, när metallisk valuta saknas?
Sådan blef utgången af denna föregående lyckliga tid, då, genom onaturliga penningetillgångar,
en öfverdrift skett uti spekulationer, och ett öfverdåd uti lefnadssätt uppstått,
hvilket man snart fann sig nödsakad utbyta mot torftighet och nöd. Det var efter
denna tid, som en talare hade skäl att på Riddarhuset yttra, ”att det vore för Rikets Ständer
en vinst, om Skaraborgs län kunde förvandlas till en sjö, för att icke mera falla llikets
Ständer till besvär uti undsättningsväg,” och detta yttrande gällde likväl en provins,
som tvifvelsutan är en bland de bäst lottade inom Sverige. Vid betraktande deraf, att landels
rörelsekapital ånyo synes ökas, och någon gräns derför icke finnes, då Rikets Ständer ej
16 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21.
synas Tilja uti Banklagstiftningen inrymma skyldigheten för bankofullmäktige, att när, genom
invexling af silfver till Banken, penningetillgången onaturligt tilltager, minska lånerörelsen,
försälja inrikes obligationer, samt dymedelst å sin sida, ej fortsatt understödja sedelstockens
ökning; så skulle det synas mig ytterst vådligt, att inträda på den bana motionärerne
föreslagit, desto heldre, som, om äfven alla andra olägenheter skulle kunna från de uppgifna
förslagen aflägsnas, den djupt ingripande svårigheten, dock skulle återstå att landets
rörelsekapital skulle blifva än mera ombytligt än nu, åtminstone under utvecklingen af det
nya systemet. Då vi redan sett, att detta kunnat nu vexla så mycket, att rörelsekapitalet
1847 var Elfva millioner större än 1844, och sedan 1847 åter nedgått med 6 millioner,
samt att denna rörelsekapitalets minskning varit beroende af nedsatt export och ökad import
och derjemte ej kunna undgå att erkänna, det jordvärdet är öfver höfvan stegradt,
äfvensom landtmannaprodukter hållna i sitt fulla pris och tillika anledning är att förmoda,
att flera utländska lån äro att förvänta för Wermlands och Nerikes Hypotheks-inrättningar
och deraf ökad silfvertillgäng för Banken uppstår samt ytterligare sedel-emission, förefaller
det mig, såsom allt manade till yttersta försigtighet uti penningeförhållanden i allmänhet,
hvaraf äfven tyckes följa, det Rikets Ständer icke kunna eller skäligen böra understödja
en penningeinrättning, som, förledande till en ytterligare skuldsättning, vid en stark påkänning
af silfverutvexling från Banken, ofelbart skulle medföra större olägenheter, än dem,
hvilka densamma afsåge att nu aflägsna. Af dessa skäl kan jag icke med min röst understödja
utförandet af Hypotheksföreningarnes ombildning, på sätt motionärerne föreslagit.
Jag inser ganska nogsamt, och delar med motionärerne farhågan för den enskilda
utländska skuldsättningen, för hvars utveckling och fortgång troligen intet hinder kan sättas,
så länge den utöfvas, utan båda statsmakternes förmåga att begränsa dess öfverhandtagande,
och kontrollera dess behörighet under de olika förhållanden, hvilka uppstå hotande
för realisationens bestånd och fäderneslandets sanna väl, men detta är likväl nu ett
ondt, som redan tillkommit, och sålunda måste fördragas, och som ej kan annorlunda afhjelpas
än derigenom, att man söker, så mycket möjligt är, att förmildra dess olägenheter
och förekomma dess fortgång, ohejdad; det skulle derföre synas, som om motionärernes
välmenta afsigt blifvit bättre befordrad, och varit förtjent af en mera pröfvande och
forskande uppmärksamhet, om förslaget innefattat ett berättigande för Riksgälds-kontoret,
att, mot säkerhet af de öfvertagna hypotheken, utfärda tre procents obligationer, uppsägbar
efter samma grund, som låntagares amortissements-liqvider förfalla, eller ock med 2
å 3 års
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21. 17
ä 3 års uppsägning, och ovilkorlig inlösen sednast vid tiden för hypothekslånens slutliqvid,
dessa obligationer skulle Riksbanken inlösa med riksmynt till motsvarande belopp i den
män som hypothekens lån utgingo, och Riksgälds-kontoret utdela beloppen till låntagare,
mot dess, vid hypotheket fogade skuld- och amotissements-förbindelse.
Fördelen af en sådan finans-operation skulle blifva den, att skulden blefve hufvudsakligast
inländsk, och ali kapitalrabatt, som nu kommer utländningen till godo vid lånets
upptagande försvunne: att låntagaren kunde erhålla understödet, då han behöfde det, och
vid den tid han kunde använda medlen till de, för sitt jordbruk nödigt ansedde förbättringarne;
att Riksbanken gjorde en betydlig räntevinst och ändtligen, att blott ett mynt blefve
gällande, samt att slutligen all anledning vore för handen, att, om Riksbanken, för att
kunna uppehålla myntvärdet och för behofvet att förstärka mettalliska kassan, såg sig nödsakad
att försälja Riksgälds-kontorets obligationer, så behöfde sådant endast ske successive,
och den olägenhet, som nu menligt verkar både för Riksbanken och allmänna rörelsen,
samt landets välstånd, den nemligen, att stora utländska kapital er på en gång tillströmma
och onaturligt höja fastighets- samt varu-värden och öka lefnadslyxen, vore härigenom
aflägsnad, så mycket heldre, som det borde tillhöra statsmakternas ömtåligaste
åligganden att moderera rättigheten till erhållandet af sådane lån, i samma förhållande
som Riksbankens säkerhet det fordrade genom utbetalande af hypothekslånen, till större
eller mindre summor på en gång, eller under aflägsnare tider, allt efter omständigheternas
kraf.
För ingen del gillar jag en utländsk skuldsättning, som icke är nödtvungen; detta
tvång må nu bero, antingen af behofvet till omsättning af redan iråkad gäld, eller för att
genom ett ökadt förlagskapital och deraf ökad afkastning bereda högre reveny och deraf
följande förbättrad utkomst, och jag förutser derföre ganska väl, att den anmärkningen
hos mången med skäl skall uppstå, att utländsk skuldsättning likväl skulle uppkomma, om
äfven hypothekslånen på föreslagna sätt skulle behandlas och att skillnaden blott vore den,
att staten iklädt sig en förbindelse, som nu hvilar endast på den enskilde. Yigten af
denna invändning måste likväl i det hufvudsakligaste förfalla vid erinran, att utländsk
skuldsättning i detta fall åtminstone ej behöfver förskottsvis ske, eller ränteförlusten å de
lån, Riksgäldskontoret lemnar, drabba låntagaren i annan mohn, än han verkligen varit i
tillfälle att göra det låntagne kapitalet fruktbart, och att icke, såsom nu, de nästan utan
Bih. till R. St. iProf. 1850—51. 4 Sami. 2 Afd. 7 Baft. 3
18 Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21.
behof indragne kapitalen måste mottagas af låntagaren, som, för den förespeglade fördelen
af lånet, i en summa upptager flera gånger mera än hans närvarande behof är, ofta derföre
att det gynnande tillfället ej må gå förloradt; om man derjemte fäster uppmärksamheten
uppå det inflytande statsmakterne skulle hafva öfver finans-förhållanden, om lånen
lemnades under deras garanti, och att en verklig säkerhet funnes i hypotheken för den
på sådant sätt tillkomne statsskulden, synes mig vådan af en sådan statsskuld vara ingen,
men en ej likgiltig fördel vara att hoppas. Beträffande åter skillnaden emellan den enskildes
och statens skuld uti utlandet, så är den ganska betydlig och värd en serskild
skärskådning, helst dess verkningar, så väl uti financielt som politiskt hänseende, hafva
helt olika resultater. Om man envist vill vidhålla fruktan för statsskuld, så måste man likväl
erkänna, att denna kan lättare skötas än den enskildes, i samma mohn, som det allmännas
kredit är större än den private mannens; vid negocierandet af lån, utfaller detta alltid
fördelaktigare, då sådant sker på stats-kredit. Ehuru jag, såsom jag förut nämnt, anser
såsom en verklig olycka den enskilda skuldsättning, som, genom hypotheks-inrättningarne,
egt rum i utlandet och deraf befarar de vådligaste följder, kan jag icke dela deras åsigt,
som med samma ögon betrakta en statsskuld, tillkommen för att befordra produktiva företag,
och för att gifva kraft till utveckling af ett kapitalfattigt lands näringar. Betrakte vi
Englands, Frankrikes, Danmarks m. 11. Europeiska staters fmanciela förhållanden, och derjemte
ej lemna ur sigte de stora uppoffringar, desse stater måst göra, såsom följder af
yttre och inre oro, så borde man, för att fullfölja liknelsen af den enskilde mannens förhållanden,
taga för gifvet, att dssse stater stodo vid branten af sitt fall, men så är icke
förhållandet. Möjligbeten att uthärda desse enorma uppoffringar, hvilar på den enkla sats
att, om jag upptager ett rörelsekapital mot en låg ränta, och kan göra detta fruktbart till
en högre ränta, genom ökad industri, förbättradt åkerbruk m. m., så är en Statens vinst
befordrad för ett så stort ökadt Värde, sorn det kapital, hvilket skulle utgöra summan för
den uppdrifna ränteförtjensten. Denna statens vinst existerar verkligen, ehuru man icke
kan njuta d.en giriges glädje, att räkna kapitalet och tillfredsställas af det blänkande silfrets
klang i skattkammaren; det är den ökade produkten, sorn är national-vinstén. En
vårdslös skuldsättning deremot, är för alla gäidenärer lika förtryckande, mert en sådan kan
jag icke föreställa mig för staten bör ifrågakomma eller af densamma understödjas. Skulle,
vid olyckliga förhållanden, de enskilda hypotheks-inrättningarne icke förmå att fylla sine
förbindelser genom räute-liqvider och amortissement, så tdifver väl staten tvungen, att,
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 21. 19
på ett eller annat sätt, underlätta låntagarnes nödställda belägenhet, heldre än att se landets
oundvikliga undergång, och möjligen äfven fastigheter öfverlåtas, om än, genom
olagliga utvägar, till utländningens hand. Ville man då ej bispringa, utan konseqvent vidhålla
att ej inblanda staten, så blefve följden, nödvändigheten af de enskilde hypotheksinrättningarnes
ytterligare negociation, för att bereda nya lån, till betäckande af ränta
och amortissements-skulder, och till utländsk disposition skulle man då, genom ett falskt
begrepp om statens pligt, hafva öfverlemnat de skuldsattes existens, politiska tro och
handlingar, beroende af en penninge-aristokrati, säkerligen helt fremmande och likgiltig för
bibehållandet af Sveriges sjelfständighet och kallsinnig för den kärlek, som alltid fästat
Svensken vid sin fosterjord — med bilden af denna mörka tafla, mera sannolik än omöjlig,
synes det mig hafva varit Utskottens pligt, att äfven, då Utskotten icke kunnat gilla
motionärernes framställde förslag till förekommande af de olägenheter, som blifva en följd
af det nuvarande utländska hypotheks-skuldsättnings-systemet, Utskotten likväl hade
bordt, genom noggran utredning af de med dessa ärender gemenskap egande förhållanden,
till Rikets Ständer afgifva förslag, till förekommande af de olägenheter, som nu synas
blifva en oundgänglig följd af en fortsatt utländsk skuldsättning samt att, på ett eller annat
sätt, uppgifva medel till motverkande af de redan oktrojerade hypotheks-inrättningarnes
utvidgning af sine låne-operationer.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stals-VlikoUets Betänkande, A':o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om Provinsen
Jemtlands rotering,
Sedan, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 21 Juni 1825, en provisionel
rote-jemkning inom Jemtlands län blifvit verkställd och sålunda utfallit, att
Jemtlands fältjägare-regementes nummerstyrka blifvit från 1,000 till 800 man förminskad,
samt de derigenom uppkomna vakanta rotar, jemte förut oroterade hemman,
anslagne till de qvarblifne stamrotarnes understöd, med ett bidrag af8r:drför hvarje
tunnelands skatt, och det upprättade interims-roteringsverket, med den dervid föreslague
afgift, blifvit, under vilkor af regementets skyldighet till aktiv tjenstgöring,
af Kongl. Maj:t den 21 November 1827 fastställdt att gälla från och med 1828 intill
dess, efter afvittringens afslutaude i orten, en fullständigare och på mera bestämda
grunder byggd rotering i provinsen kunde försiggå; så hade vid 1828—1829 och
1830 årens riksdag, Rikets Ständer, med anledning gjord framställning derom, att
nämnde provisoriska anstalt icke medförde erforderlig lindring, och att fördenskull en
ny allmän rote-jemkning måtte, utan afbidan af afvittrings-förrättningarnes slut,
Bih. till H. St. Brot. 18h0 §1 1851. 4 Sami., 2 Afd., 8 Hält. 1
2 Stals-Vlsko'tels Betänkande, Nio 22.
utföras, till ytterligare nedsättning af regementets styrka, som dock sedermera kunde
tillökas genom framdeles tillkommande nyhemman, i underdånig skrifvelse den
18 Februari 1830, i afseende på de allmänna grunder, hvarefter en sådan rote-jemkning
skulle verkställas, innan densamma grundlagsenligt till Rikets Ständers pröfning
förekomme, yttrat: att, om Jemtlands regemente, efter Norriges förening med Sverige,,
skulle kunna uppfylla sitt ändamål och sålunda utgöra bidrag till rikets krigsmakt
i det hela, så mäste det gamla vilkoret för ortens rotering, eller manskapets användande
endast inom landskapet, upphäfvas och Jemtlands soldater följaktligen
åläggas samma skyldighet, som kronans indelta manskap i den öfriga delen af riket
vare sig i krig eller i hänseende till arbetskommenderingar under fredstid, men att,
enär kontraktet med rotehållarne å statens sida härigenom komme att upphäfvas,.
någon annan grund för det nya förhållandet dem emellan icke syntes böra fastställas,
än den redan i Kongl, brefvet den 2 Oktober 1806 uppgifna, eller jemnlikhet
med roteringen i rikets öfriga delar, utan afseende å den möjliga minskning, sådant
kunde verka i regementets, på förhand till 800 man af Kongl. Mäj-.t nådigst bestämda
slvrka; i öfverensstämmelse med hvilka åsigter, i händelse desamma vunno Kongl.
Majit s nådiga bifall, Rikets Ständer an höll o, de's att Kongl. Maj:! måtto täckas, till
efterrättelse vid ders skeende nya voteringen inom Jemtland, i nåder förordna, det
Jemtlands, soldater ålades samma skyldigheter, som kronans öfiiga indelta manskap
i riket, mets att, utan fastställelse af tion provisoriska regleringen- af rotchållet derstädes
för längre- tid än de åtta år, för hvilka densamma, blifvit af länets innevånare
antagen, roteringen derefter måtte, oberoende af den måhända aflägsna tidpunkten
för afvittringens fullbordan, jernnäs till likhet med roteringen i det öfriga Sverige,
sedan hemmanens godhet, grundräntan och öfriga utskylder blifvit emellan länen behörigen
jemforde och tagne i beräkning; hvarefter de i Jemtland tillkommande nyhemmanen
borde öka den gamla roteringen. dels ock att de sålunda för Jemtlands
Fältjägare-regemente tillstyrkta vilkor, jemväl måtte få sträckas till Jemtlands Hästjägare-sqvadron,
så att rusthållarne dervid måtte komma i ånjutande af all den lindring
i deras skyldigheter, som antingen redan blifvit eller framdeles kunde varda
rotehallarne inom provinsen beviljad. Derefter och sedan vid 1834—1835 årens riksdag
Rikets Ständer, vid afgifvande af svar å Kongl. Maj:ts den 24 Februari förstberörde
år til! dem aflåtne nådiga skrifvelse, deruti Kongl. Maj:t ibland annat för
-
Stals-Ulskofrts öe'änkan'le, A':o 22.
3
klarat. a*t vid regementets tili 800 man nedsatta styrka borde tilis vidare förblifva,
förnyat deras här ofvan omförmälda anhållan, i afseende på sättet för roteringens
utförande i Jemtland, har Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse den 24 Februari 1840
tillkännagifvit Rikets då församlade Ständer, att Kongl. Maj:*, som funnit nyssberörde
anhållan icke kunna af Kongl. Maj:t gillas och antagas, enär sådant skulle leda
till en för rikets försvar vådlig minskning i den i de norra orterna indelade, förii*
otillräckliga, militär-slyrka, ansåge den definitiva regleringen af roterings- och
rustnings-besväret i Jemtland böra verkställas i öfverensstämmelse med de af Kongl.
Maj:t redan gillade och Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag meddelade
gmnder, enligt hvilka det tills vidare borde förblifva vid Jemtlands faltjägare-regementes,
af Kongl. Maj:t under den 21 November 1827, provisoriskt Irån 1000 till
800 man nedsatta styrka, samt landets roteringsbörda åter lindras derigenom, att de
förr roterade, men då vakan*a hemmanen, äfvensom all ditintills oroterad, men ordinarie
rotering underkastad jord, på uppgifvet sätt indelades till knekte-hållet,
hvarförutan till såväl roteringens som rustningens i provinsen understödjande påräknades
vissa föreslagna bidrag af statsverket.
De sålunda framställda grunderna för ordnandet af ifrågavarande roteringsbesvär
biföjlos dock ej af Rikets Ständer, hvilka deremot hos Kongl. Maj:t, i underdånig
skrifvelse den 30 December 1840, åter förnyade den af dem förut gjorda anhållan,
att jemte det samma skyldigheter ålades Jemtlands soldater, som kronans
indeldla manskap i det öfriga riket, rotenngen i Jemtland matte jernnäs till likhet
med voteringen i det öfriga Sverige, sedan hemmanens godhet, grundränta och öfriga
utskglder blifvit emellan länen behörigen jemförda och tagna i beräkning, hvarefter
de nya hemman, som i Jemtland tillkommo, lingö öka den gamla roteringen med
ny, samt att dessa för Jemtlands fältjägare-regemente tillstyrkta vilkor jemväl måtte
sträckas till Jemtlands häsljägare-sqvadron, så att rusthållarne vid denna sqvadron
komme i åtnjutande af all den lindring i deras dittills åliggande skyldigheter,
som antingen redan blifvit eller framdeles kunde varda rotehållarne inom provinsen
beviljad; hvarjemte Rikets Ständer förklarade, att roterings-förrättningen i Jemtland
borde, såsom å andra orter, på statens bekostnad verkställas, samt under vilkor, att,
intilldess den nya roteringen kunde inom provinsen komma till stånd, roteringen och
rustningen derstädes skulle presteras på sätt då egde rum, beviljat ett årligt anslag
4 Stats-Utskotlels Betänkande, A':o 22.
af 4000 ridr, att ifrån Riksgälds-kontoret utgå årligen under tre år, inora hvilkas
förlopp afvittrings-verket i Jemtland ansågs hinna fullbordas.
Ofver Rikets Ständers sistberörde underdåniga skrifvelse har Kongl. Majit
infordrat Krigs- och Kamraar-kollegiernes underdåniga utlåtande, hvilka i anledning
deraf hemställt, att en allmän uppskattning af dåvarande tillståndet inom provinsen
måtte anbefallas och en derpå grundad ny rotering verkställas af en till sammansättningen
jemväl föreslagen kommission, med ledning af vissa, efter länsstyrelsens
och afvittrings-domarens hörande, fastställda hufvudgrunder, såsom areal-vidd af åker
och äng jemte foderafkastning och antal kreatur, som framfödas, utsäde och
spanmåls-afkastning, odlings-lägenheter och andra förmoner, som borde föresi älla ea
soldat-rote eller ett rusthåll, med hänsigt 1 öfrigt till hemmanens lindrigare beskattning
i jemförelse med förhållandet inom andra orter, samt med iakttagande tillika,
att den lindring, som kunde varda stamrotarne förunnad, äfven klefve till ströiotacne
utsträckt; men att, derest den nya roteringen skulle utfalla med sådan förminskning
i nummerstyrkan, som Kongl. Maj:t pröfvade oförenlig tued fordringarne för landets
försvar, Kongl. Majit måtte, efter pröfning af dessa förhållanden, låta provinsens
dåvarande indelning till rust- och knektehåll fortfara, intilldess Rikets Ständer
anvisat nödige medel till försvarsverkets upprätthållande på annat sätt inom berörde
vidsträckta trakt af riket; hvarefter, och sedan vederbörande general-befälhafvare
likaledes blifvit i ämnet hörd, Kongl. Majit, medelst nådigt bref till bemälde Kollegier
af den 3 December 1842, förklarat, det Kongl. Majit val funnit betänkligt att
medgifva någon nedsättning i Jemtlands fältjägare-regementes styrka utöfver de 200
nummer, hvilka sedan år 1826 hållits vakanta, till understöd för de effektiva numren,
men dock, i betraktande af de, sedan provinsens för 160 år tillbaka skedda indelning
till underhållande af 100 ryttare och 1000 man fotfolk derstädes inträffade,
till ojemnhet i rustnings- och roterings-bördan verkande, förändringar i jordens odling
och afkastning, ansett behofvet påkalla en jemkning uti roterings-skyldighetens
utgörande samt fördenskull gillat Kollegiemes ofvanberörde förslag med dervid fästade
förbehåll; i sammanhang hvarmed Kollegierne, för omroteringen af all dittills
med ordinarie rustning eller rotering belagd jord inom Jemtland, i nåder anbefalldes:
att låta upprätta en jemförelse af rustnings- och roterings-skyldighetens fördelning
på jorden inom rikets serskilda provinser, så uppställd och utvisande medium af den
Stats-Utskottets Betänkande, A':o 22. 5
egovidd och de förmåner, som till hvarje beridet eller oberidet nummers underhållande
voro anslagna, att den af Rikets Ständer äskade ledning för den nya roteringens
verkställande inom Jemtland derifrån kunde hemtas; äfvensom att, efter vederbörandes
hörande, uppgöra och till nådig pröfning i underdånighet anmäla ej mindre
den nya roteringsgrund, hvilken, med hänseende derjemte till rustningen och roteringen
i öfriga delar af riket, borde för provinsen Jemtland antagas vid den uppskattning,
som af dertill förordnad kommission komme att förrättas, än ock förslag
till instruktion för samma kommission.
Sedan ej mindre Kollegierna, efter infordrade upplysningar den 28 April
1845 afgifvit underdånigt yttrande i ämnet, och dervid, ibland annat uppgifvit: att,
enligt de hos Kollegierne upprättade sammandrag öfver rustnings- och roteringsskyldigheten
inom de 19 öfrige rikets län, hvarest ständigt rust- och rotehåll för
arméen funnes inrättadt, belöpte: på ett beridet rusthåll något mindre, än 1tt5 mantal,
på ett rusthåll, tillhörande afsutet kavalleri, ly/Å mant8!? och på ett rotehåll
inom gammalt infanteri något mera, än lf mantal, samt utgjorde årliga kostnaden,
likaledes i medeltal, för ett rusthåll vid beridet kavalleri 174 r:dr 4 r:st. och vid afsutet
kavalleri 140 r:dr 39 sk. 5 r.st., samt för ett rotehåll af gammalt infanteri 04
r.dr 2 sk. 2 r:st.; men att, om det antoges, att i det öfriga Sverige jorden skulle, i
likhet med hvad förhållandet vöre i Jemtland, genom ordinarie räutornes anordning
och afkortning, såsom skattfri beräknad, ingå i rotering, så belöpte i medeltal på en
soldatrote 4/^ tunnland årligt utsädé och i äng 790T75 lispund höskörd, oberäknad
skog och betesmark, än ock Konungens Befallningshafvande i Jemtland med ett
memorial angående Jemtlands rotering till Kongl. Maj:t inkommit, har Kongl. Maj:t,
under den 22 Maj 1846 i nåder beslutat och förordnat.
l.o att en ny allmän indelning af den ordinarie rotering underkastade jorden
inom provinsen Jemtland skulle verkställas samt den, i afbidan på afvittringens afslutande,
uppskjutna extra roleringen af privilegierad jord i sammanhang dermed företagas
;
2:o att all inom provinsen befintlig jord skulle beläggas med rotering, antingen
ordinarie eller extra, endast med de undantag, som vid den rikets flesta öfriga
län öfvergångna rotering af förut icke roterad jord, i allmänhet varit medgifna;
hvadan all annan än den sålunda undantagna eller extra rotering underkastade jord
(i Stals-Ulskottets Betänkande, iY:o 22.
och således äfven nuvarande rusthålls- och augments-hemman, inqvarterings-hemman
samt sådaue ännu icke i skatt ingångna hemman och lägenheter, hvilka funnes
vara skyldiga att vid frihetstidens slut utgöra rotering, skulle indelas till ordinarie
rotar;
3:o att den jord, som sålunda komme att med ordinarie rotering beläggas,
skulle indelas till 200 rusthålls-nummer och för öfrigt till rotehåll;
4:o att beträffande de grunder, enligt hvilka rustnings- och roterings-skyl
digheten
i Jemtland borde utgöras, så emedan, i förhållande till egovidd och öfriga
förmåner jemte beräknad afkastning, som, efter hvad utredt vore, i medeltal funnes
till en soldatrote i rikets öfriga provinser, de egor och förmåner, som, enligt skattläffgnings-methoden
för Jemtland, motsvarade 1# mantal eller 10 tunnland skatt
OO O ' O
derstädes, i allmänhet kunde, med afseende jemväl å det ringare beloppet såväl af
utskylderna som af roterings-kostnaden, anses fullt tillräckliga för att i Jemtland
bilda en soldat-rote, men härvid ock borde komma i betraktande, att, enligt indelningsverket
i nämnda provins, för rustningens och rotcringens utgörande vore anslagna,
dels af dervarande hemmans grundräntor omkring 7,900 r:dr, dels ock heinmans-räntor
inom Medelpad till ett belopp af ungefär 1,900 r:dr, äfvensom af räntan
å den s. k. reserv-medels-kassan kunde påräknas ett årligt bidrag af minst
1,200 i:dr, eller sammanräknadt ungefärligen 11,000 r:dr, så att, enär det rotering
underkastade skattetalet inom provinsen kunde, efter afdrag af poslhemmanen, antagas
uppgå till 4,980 tunnland, med beräknande af hvad, vid fördelning af nyssberörde
11,000 ndr, på hvarje tunnland skatt i årligt understöd belöpte samt i förhållande
till den för en soldat-rote i Jemtland vanliga kostnad, 5, tunnland skatt eller
J- mantal i allmänhet kunde utgöra en rote, det skulle såsom grund för ifrågavarande
nya indelning till rust- och soldat-håll iakttagas, att, jemte det omförmälda räntor
och bidrag borde till understöd vid rustningens och roteringens utgörande utgå
för så vidt som de icke komme att erfordras till ersättning åt nuvarande inqvarterings-tagare,
för öfrigt skulle till en soldat-rote beräknas den egovidd och andra
förmåner, som efter skattläggnings-methoden för Jemtland motsvarade f- gärdemantal
eller 5f tunnland skatt, men att, efter undersökning rörande hvarje hemmans
godhet, dervid alla slags odlingslägenheter samt skog, fiske och andra herrligheter
och inrättningar af alla slag, hvilka i hemmanens skattläggning voro mbegripne el
-
Stats - Utskotlels Betänkande, B':o 22. 7
ler, efter ortens skattläggnings-method, borde vid ordentlig skattläggning afses,
skulle i beräkning ingå, sagde rotemantal finge ökas eller minskas i förhållande till
hemmanens sämre eller bättre beskaffenhet; och som den med rustningen förenade
kostnad kunde anses uppgå till dubbelt det belopp, som blifvit beräknadt för en
soldat-rote, så borde ett rusthåll bestå af lika egor och förmåner, som efter ofvan
anförda grunder motsvarade tvänne soldat-rotar;
5:o aj att, vid indelningens verkställande, rotarne skulle så sammansättas,
att redan i skatt ingångne hemman och lägenheter komme att bilda serskilda, från
de ännu icke i skatt ingångne hemmanen och lägenheterna afskilda, rotar, såvidt sådant
kunde ske utan att hindra sammansättningen till hela rotar äfven af dessa sistnämnde,
då de bomme att utgöra effektiv rotering, enär alltid i främsta rummet borde
tillses, att framdeles, när indelningen i sin helhet komme till verkställighet;, så
många fullständiga rotar sorn möjligt erhölles;
b) att likaledes, så vidt med iakttagande af nyssberörda vilkor ske kunde,
ännu icke i skatt ingångna roteringsskyldiga hemman och lägenheter blefve serskildt
i rotar indelade;
c) att om, vid verkställande af hvad i nästförestående 2:ne moment förordnats,
uppkomme rotedelar, hvilka icke kunde bringas till fullständiga rotar förr, än i
den mån frihetstiden för ännu icke i skatt ingångna hemman och lägenheter löpte
till ända, sådana rotedelar borde, såvidt sig göra läte, förenas att interimsvis utgöra
en rote, men att, der hinder deremot motte, vakansafgift,. svarande emot åliggande
andel i roteringskostnaden, borde i stället påföras och sålunda använda», dels att
innehafvare af annan dylik rotedel, som kunde åtaga sig att under tiden in natura
utgöra rotering både för egen rotedel och för hvad som bruste i fullt rotemantal,
deraf uncfinge ersättning, svarande emot bristen, dels ock att, då innehafvare af rotedel,
som utgjordes af ännu icke i skatt ingången jord, ville roterings-skyldigheten
genast fullgöra, och fullständig rote såmedelst kunde bildas, ersättning för den på
sådan rotedel belöpande andel af roterings-kostnaden, af nämnde vakans-afgift erhölles;
(Q
att alla öfverblifvande rotedelar, hvilka icke kunde sammansättas till hela
rotar, borde till erläggande af vakansafgift uppföras;
ej att, i sammanhang med hemmanens indelande i rotar, den blifvande in—
8 Stats Utskottets Betänkande, iV:o 22.
delriingskomissionen jemväl borde, efler vederbörande hemmansegares hörande) föreslå
de rotar, som lämpligast kunde till rusthåll sammanlaggas för att gemensamt
underhålla karl och häst, hvarvid utbyte af nuvarande rusthåll emot andra hemman
kunde få ega rum;
att hvarje soldat eller ryttare borde af roten eller rusthållet förses helst
med torp eller, om det ej kunde ske, med deremot svarande tillökning i andra löneförmåner;
och skulle i förra fallet, när roten bestode af flere hemmansdelar, den, som
ej tillsläppte egor tili torpet, i stället erlägga planpenningar;
g) att föreskrifterna rörande ordinarie roteringen äfven skulle gälla vid indelningen
till extra rotering, så vidt de härå kunde ega tillämpning och, med iakttagande,
att något serskildt bidrag icke för extra rotar vore att påräkna, hvadan
alltså en extra rote i medeltal komme att utgöras af de egor, förmåner och herrligheter,
som motsvarade ett tvåtredjedels mantal eller 10 tunnlands skatt;
h) att fullständiga roteringslängder borde upprättas, utvisande ej mindre indelningens
beskaffenhet, sedan den i alla delar kommit till verkställighet och fullbordan,
än ock förhållandet under öfvergångstiden; samt
i) att i afseende på de Gustafs och Carlbergs kopparverk anslagna hemman,
borde närmare undersökas, huruvida deras arbetsskyldighet motsvarade roteringsbördan,
med åliggande för dessa hemman att, för hvad de deruti kunde brista,
tills vidare endast rotevakans-afgift erlägga, men att, i händelse arbetsskyldigheten
skulle i en framtid komma att upphöra, utgöra rotering enligt de grunder, som då
kunde varda stadgade;
Och blef uppå dessa hufvudgrunder nådig instruktion utfärdad för den enligt
Krigs- och Kammar-kollegiernas förslag sammansatta indelnings-kommissionen, åt
hvilken för öfrigt äfven i nåder uppdrogs att, efter inhemtade nödiga Upplysningar,
jemte rust- och rotehållames yttranden, uppgöra förslag ej mindre till knecktekontrakt
med bestämmelser i alla af Kollegierna uppgifna omständigheter och under
iakttagande, att manskapet, som komme att vidkännas lika skyldigheter med annat
indelt manskap, jemväl komme i åtnjutande af enahanda förmåner, än ock rörande
sammansättningen af styrelsen för den kassa, till hvilken de för rustningen och rotering
en anvisade serskilda bidrag borde ingå, äfvensom i afseende på de föreskrifter,
Stals- och
ter, sorn angående förvaltningen af medlen kunde anses nödiga; vid pröfning af hvilka
förslag, deröfver, hvad kuekte-kontraktet anginge, rust- och rotehållare borde genom
utsedda ombud inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande höras, Kongl. Maj:t ville i
nåder bestämma, under hvad vrlkor den under namn af Jemtlands reserv-medelskassa
bildade fond med dertill anslagna bidrag kunde till styrelsens öfver den nya
allmänna kassan förvaltning öfverlemnas.
Med ledning af omförmälde, jemte de i den utfärdade nådiga instruktionen
i öfrigt meddelade speciela föreskrifter, har provinsen Jemtlands förnyade indelning
till rustning och rotering blifvit af den dertill förordnade kommissionen under åren
1846—47 fullständigt verkställd, och dervid erhållits 925 hela rotar samt öfverblefne
rotedelar; hvarefter Konungens befallningshafvande i länet, jemte eget utlåtande, insändt
kommissionens protokoll och rolerings-längderna samt de af rotehållarne, genom
behörigen befullmäktigade ombud, undertecknade knekte-kontrakter, äfvensom
Krigs- och Kammar-kollegierne underdånigt yttrande i ämnet aflåtit.
Sedan ärendet sålunda blifvit förberedt, har Kongl. Maj:t detsamma till
pröfning förehaft, och, i anledning deraf, den 22 sisth April till Rikets Ständer aflåtit
nådig proposition, hvilken blifvit till Stats-utskottet remitterad och sedermera af
de sammansatta Utskotten tagen under öfvervägande. Denna nådiga proposition innehåller:
att Kongl. Maj:t väl funnit att, då Kongl. Maj:t, vid meddelande af nådigt
samtycke till Rikets Ständers under 1840 och 1841 årens riksdag fattade beslut att,
jemte det Jemtlands soldater ålades samma skyldigheter, som kronans indelda manskap
i det öfriga riket, vare sig i krig eller, i hänseende till arbets-kommenderingar,
under fredstid, provinsen skulle ånyo lill rotering indelas i likhet med hvad inom
det öfriga riket egde rum, fästat det förbehåll, hvilket äfven uti den under dea
22 Maj 1846 utfärdade nådiga instruktion för kommitterade till indelningens förrättande
funnes intaget, alt, derest berörda nya indelning skulle utfalla med en sådan
förminskning i nummerstyrkan, som Kongl. Maj:t funne oförenlig med fordriugarne
för landets försvar, Kongl. Maj:t då egde låta provinsens nuvarande indelning fortfara,
intill dess Rikets Ständer anvisat nödiga medel till försvarsverkets uppehållande
på annat sätt inom berörda vidsträckta trakt af riket, detta förbehåll nu kunde af
Kongl. Maj:t göras gällande, sedan, på sätt af roterings-handlingarne sig visat, den
Bih. till B. St. Erot. 1850 $ 1851. 4 Sami., 2 A/d., 8 Hä/1. 2
10 Stats- och Ekon -Utskottens Betänkande, Rho 22.
verkställda roterings-förrättningen utfallit så, att enligt densamma provinsen Jemtland,
i stället för derstädes ursprungligen indelade 100 man kavalleri oell 1,04S man
dragoner eller infanteri, eller om 2 rotar, för jemförelsens skull, beräknades på hvarje
rusthåll och således kavalleriet an loges motsvara 200 man infanteri, tillsammans
1,248 man, nu skulle, oaktadt uti roteringen intagits nära 1,140 tunnland
skatt eller omkring 190 mantal förut oroterad jord, komma att indelas till
blott 923 rotar, deraf ytterligare en betydlig del icke kunde på längre tid
påräknas till utgörande af effektiv rotering; men som likväl härvid förekomme, att
den nya indelningen blifvit utförd i öfverensstämmelse med den uti ofvanberördénådi
ga instruktion stadgade hufvudgnmd, eller att i medeltal S^idels tunnland skatt
borde ingå i hvarje ny rote, samt antalet nya rotar med endast 42 understege det
före instruktionens utfärdande beräknade, och denna nedsättning dessutom föranledis;
af de jemkning»!' i skattetalet, kommitterade, enligt samma instruktion, bordt vid indelnings-förrättningen
iakttaga, har Kongl. Majit i nåder velat, för sin del, låta bero
vid det slut, hvartill kommitterade genom omförmälde förrättning kommit, så framt
Rikets Ständer, till hvilkas pröfning detta roteringsärende nu kommer att i nåder
öfverlemnas, å sin sida funnos benägne att bevilja och till Kongl. Majlis. disposition
ställa de medel, som dels påräknats för den föreslagna nya indelningens verkställande, och
dels af Kongl. Majit ansåges erforderliga för att i någon mån minska olägenheterna
af den betydliga nedsättning i manskapsstyrkan inom provinsen, sorn, på sätt ofvan
förmäldt är, genom den nya indelningen skulle föranledas, i hvilket afseende förslag
komme alt till Rikets Ständer framställas; vid hvilket förhållande, den af en del
hemmansegare i Jemtland, uti anförda besvär öfver roteringsförrättningen, väckta
fråga om sådan ändring i den vid provinsens omrotering följda grund, att roteringSbördan
uteslutande skulle åläggas jorden, desto heldre fått förfalla, som på sådant
sätt rotarnes antal skulle ytterligare blifva betydligt nedsatt och för öfrigt hemmansräntan
af ålder i Jemtland varit till understöd för roteringsbesväret anvisad, äfvensom
den, i anledning häraf, gjerda framställningen om fortfarande befrielse för kronans
i nämnde provins indelade manskap från arbet skom menderingar af Kongl. Majit
lemnats utan nådigt afseende, enär berörde åliggande utgjorde ett af hufvudvilkoren,
under hvilka den åsyftade lindringen i provinsens roteringsbörda af Kongl- Majit
och Rikets Ständer medgifvits; och ville Kongl. Majit tillika Rikets- Ständer tillkännagifva,
att Kongl. Majit äfven i öfrigt hufvudsakligen gillade hvad Krigs- och
Stais- och Elon -U/slto'/ens Betänkande, N:o 22. 11
Kammar-kollegierna i afseende på så val den verkställda roteringsförrätlningen, som
de! med provinsen Jemtlands vederbörligen utsedda ombud afslutade knektekontrakt,
äfvensom det afgifna förslaget till reglemente för förvaltningen af den blifvande roiteririgskassan,
underdånigst yttrat oell föreslagit;
att, beträffande derefter de med detta ärende sammanhang egande serskilda
frågor och deribland först den om hästarnes underhåll vid Jemtlands hästjägare-korps;
så och då för framtiden underhållet af denna korps, likasom redan med dess andra
sqvadron egde rum, enligt det af Indelnings-kommissionen, i stöd af dess instruktion,
uppgjorda förslag, icke komme att grundas på egentlig rustning, som i rikets
öfriga delar, utan på rotering sålunda, att två sammanlagda soldatrotar gemensamt
holle karl och häst, funne Kongl. Majit i nåder skäligt att, med bifall till den af provinsens
ombud vid knekte-kontraktets underskrifvande framställda och af dåvarande
landshöfdingen i länet understödda begäran, för sin del medgifva, att, ehuru genom
20 § i nämnde kontrakt, de roteringsskyldige blifvit förbundne, att nummerhästarne
under mönstringar och möten underhålla, de dock borde från delta åliggande fritagas,
under vilkor, att hästarne under marschen till och från mötes- eller mönstrings-platsen
af dem underhållas; men som, i följd häraf, för hästarnes underhållande och
sjukvård å sjelfva mötes- och rnönstrings-platsen, komme att erfordras ett årligt anslag,
uppgående, enligt från Krigs-kollegium infordrad uträkning, för 200 rauimmerhästar
under regements-, och 24 hästar under befälsmötet, sarnmanlagdt till 1,940
r:rk banko, hvartill någon disponibel tillgång icke förefunnes, ville Kongl. Maj:t i nåder
af Rikets Ständer begära, att nämnda belopp blefve för ändamålet anvisadt såsom
förslags-anslag, helst prisen på fourageartiklar voro beroende af årsvexten, och
således icke ständigt kunde blifva lika med de i omförmälda uträkning antagna;
att likaledes och enär, af enahanda skäl, som i afseende på hästunderhållet
förekommc, kronan borde för den del af Ilästjägare-korpsen, hvdken motsvarade den
nuvarande rusthålls-sqvadronen, ensam öfvertaga underhållet af bevärings-, remtygsoch
utrednings-persedlarne för manskapet, och till hälften med rolama underhållet
af manskapets beklädnad och hästarnes sadetmundering, blefve till bestridande af de
härigenom föranledda utgifter nya anslag erforderliga, hvilka, enligt de uti Krigskollegium
uppgjorda uträkningar, bestiga sig för 100 nummer årligen till 1,219 r:dr
34 sk. 1 r:st banko; men då, i följd af den ifrågaställa förändringen i användandet
12 Stats- och Ekon.-Utskottens Betänkande, Piro 22.
af de för nya roteringens understödjande, afsedda medel, de genom Kongl, brefvet
den 13 Augusti 1831 till enahanda utgifter vid Hästjägare-korpsens nuvarande 2:dra
sqvadron bestämda tillgångar icke vidare blefve derför disponibla, samt för öfrigt tillförene
icke varit svarande ernst behofvet, föranlåtcs Kongl. Maj:t, vid sådant förhållande,
att af Rikets Ständer äska hvad till betäckande af de, kronan, jemlikt nya
roteringsgrunderna, åliggande utgifter för manskapets beklädnads-, bevärings-, remtygs-
och utrednings-persedlar samt hästarnes sadelmnndering vid hela Jemtlands
hästjägare-korps, efter Krigs-kollegii förberörda beräkning, årligen erfordrades, med
tillhopa 2,439 r:dr 20 sk. 2 r:st banko;
att, i afseende på de inom Jemtland utan förvandling utgående, för roteringens
uppehållande derstädes i framtiden påräknade, hemmansräntor, som i rundt ^tal
upptagits till 7,900 r:dr banko årligen, Kongl. Maj.t i nåder föresloge Rikets Stän-r
der, att samma räntor finge till statsverket indragas, emot det att Rikets Ständer anvisade
ett, räntornas belopp fullt motsvarande, vederlag i penningar, att till den blifvande
roteringskassan ingå; hvaremot Kongl. Maj:t tillkännagifvit sig icke hafva
funnit skäl i nåder medgifva indragning af de från Medelpad dels till rusthålls-sqvadronen
af Hästjägare-korpsen och dels till Jemtlands reserv-medels-kassa anslagna
augments- och hemmans-räntor, i annat fall, än att vederlaget för dessa räntor, hvilka
uppgifvits utgöra omkring 1,900 r:dr banko, årligen bestämdes på grund af markegångsprisen
under en viss föregången tiderymd, på sätt uti Kongl. Majrts under
den 15 sistlidne November till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition blifvit, 'rörande
åtskilliga till allmänna verk och inrättningar anslagna hemmansräntor, föreslaget
;
att då, i följd af nya roteringen, de nuvarande rusthållen i Jemtland skulle komma
att blifva roterade och således icke kunna, mer än andra roterade hemman, vid ombyte
af egare, genom köp, transport eller annan laglig afhandling, underkastas de i
dylika fall för rusthåll, uti gällande författningar, bestämda serskilda afgifter till Wadstena
krigsmanshus-kassa, hvilka icke heller kunde till utgörande åläggas de uti
rotar indelade hemman, som blifvit afsedda till Hästjägarnes underhållande; men
nämnde kassa icke biiligtvis genom omförmälda förändring i rusthållens natur borde
förlora den inkomst, som författningsenligt henne hittills af berörda rusthåll tillflutiS
och hvilken, efter hvad upplyst blifvit, under dea sednast förflutna tiden i medeltal
Stats- och Ekon.-Utskottens Betänkande, H:o 22. 13
uppgått till 160 r:dr banko årligen, Kongl. Maj:t i nåder af Rikets Ständer begärde,
att, derest icke det i ofvanåberopade nådiga proposition af den 15 sistlidue November
föreslagne vederlag för Wadstena krigsmanshus-kassas hela nu egande inkomst
af rusthålls-afgifterna skulle af Rikets Ständer beviljas, förenämnde belopp, 160 rdr,
kunde, såsom ersättning för ifrågavarande rusthålls af- och tillträdes—afgifter, varda
serskildt anvisadt, för att berörda kassa årligen tillgodokomma från det år, under
hvilket den nya roteringen blelve införd;
att, vidkommande väckt fråga om uppgörande af sådan öfverenskommelse
med intressenterna uti Gustafs och Carlbergs kopparverk, hvarigenom, emot någon,
till skäligt belopp jemkad, kapitalersättning åt intressenterna, de nämnda verk anslagna
hemman i Undersåkers, Åhre och Kalls socknar kunde blifva från den, enligt hvad
indelnings-kommissionen utredt, dem ännu åliggande arbetsskyldighet till verket befriade
och således, jemte det heinmans-räntorna för dem erlades efter jordeboken,
komma att effektiv rotering utgöra; så och enär dessa arbetshemman blifvit, tillika
med de i orten befintliga nyhemman och ökeskatter, indelade till 37 fulla
soldatrotar, hvilka, så länge arbetsskyldigheten till kopparverket fortfore, måste
hållas vakante, men till förstärkande af den, efter dessa rotars undantagande,
till blott 488 nummer inskränkta fältjägare-korpsen voro desto mera behöfliga,
som de till större delen kunna genast blifva effektiva, då deremot ett betydligt
antal af de öfriga för korpsen påräknade rotarna, i anseende till de uti dem indelade
nyhemman med frihets-år, ännu på längre tid ej kunde uppsätta manskap, har KoDgl.
Maj:t ansett såsom ett oeftergifligt vilkor för ordnande af försvarsverket i Jemtland
efter de nya grunderna, att den ifrågaställa öfverenskommelsen med kopparverkets
interessenter om de verket tillslagna hemmanens befrielse från arbetsskyldigheten
snart tillvägabringades, hvadan med bemälde interessenter underhandling blifvit öppnad
till utrönande af vilkoren, under hvilka de kunde vara benägne att på en dylik
öfverenskommelse ingå; och då, i anledning deraf, bemälde interessenter skriftligen
förklarat sig, vid det förhållande, att, enligt hvad äfven roteringshandlingarne utvisade,
ifrågavarande arbetsskyldighet endast utgjordes medelst malmforsling, hvilken
skulle, om den vöre frivillig, ersättas med 50 procent utöfver det belopp, som uti
räntor för de kopparverket underlagda arbetshemman, tillhopa uppgående till 161
skattetuunland, för närvarande från nämnda verk till Jemtlands fältjägare-regemente
årligen utginge, med 355 r:dr 2 sk. 4 rst. banko, samt således hälften af denna sum
-
14 Stats- och Ekon -Utskottens Betänkande, N:o 22.\
ma, eller 177 r:dr 25 sk. 2 rst banko, kunde antagas utgöra den årliga besparing i
utgift, som genom de omförmalda hemmanens arbetsskyldighet kopparverket bereddes,
vara villige att emot en kapitalersättning, efter 4 procent på nvssberörde belopp,
177 r:dr 25 sk. 2 rst, evalverad till 4,438 r:dr 5 sk. 2 rist. banko, för all framtid
afhända kopparverket rättigheten till meranämnda arbetsskyldighet, hvars upphörande
in!eressenterne derjemte önskat skola ega rum vid slutet af det år, under
hvilket afhandlingen derom kunde i vederbörlig ordning varda afslutad, då ock den
begärda kapitalersättningen skulle utfalla; har Kongl. Maj:t, som funnit den af in—
teressenterne följda grund för denna ersättnings beräknande vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, i nåder af Rikets Ständer begärt, att ofvannämnda
summa, 4,438 r:dr 5 sk. 2 rst banko, måtte varda ställd till Kongl. Maj:ls disposition,
för att, efter det vederbörlig afhandling om aibetsskyldighetens eftergift afslutats,
kopparverkets intcressenter, på sätt de begärt, tillhandahållas;
att som, fastän de här förut omnämnda 37 rotarne sålunda skulle blifva effektive,
den blifvande fältjägarekorpsen ändock ej kunde uppbringas till högre nummcrstyrka
än 525 man, eller 75 man mindre, än det nuvarande fältjägare-regementets
numerär, samt dessutom af berörde 525 man 50 för närvarande ej voro, i
anseende till återstående frihetsår för de i rotarne indelade nyhemman, hvilkas innehafvare
vägrat att emot kontant ersättning under tiden rotering utgöra, såsom effektive
att påräkna, hvarförutan till aflönande af furirer, gevärshandtverkare och spel
i nummer erfordrades ett betydligt antal rotar , så att korpsens effektiva styrka påtagligen
skulle blifva alltför otillräcklig såsom stam för den fältjägare-regementet nu
tilldelade talrika beväring, har Kongl. Maj:t, till minskande af olägenheterna utaf
den sålunda genom nya rotcringen föranledda nedsättning i korpsens nummerslyfka
ansett nödigt, att förenämnda underbefäl, handtverkare och spel kontant aflönades,
på det att de dertill afsedda rotenummer måtte kunna med manskap tillsättas, äfvensom
Kongl. Maj:t funnit de härför nödiga medel lämpligen kunna beredas genom
de besparingar, som, i följd af fältjägare-regementets reduktion till korps, måste
i regementets nuvarande aflönings-tillgångar komma att uppstå; samt att enär
för öfrigt det öfver- och underbefäl, som för den föreslagna fältjägare-korpseu kunde
af regementets nuvarande befälspersonal varda bibehållet, kunde förutses icke
blifva disponibelt för de fältjägare-regementet nu åliggande årliga vapenöfuin
-
Stals- och Ekon.-Utskottens Betänkande, A':o 22 la
gar med Wester-Norrlands läns bevärings-manskap, hvartill alltså serskildt
befäl måste finnas att använda,, samt, vid sådant förhållande, möjligen ifra—
gakomme att för detta ändamål tills vidare bibehålla en del af regementets
qvarvarande befälspersonal, Kongl. Majit föranlätes förbehålla Sig rättigheten
att, för nyss uppgifna behof och i öfrigt för ordnande af försvarsverket i Jemtland,
. fritt oell obehindradt disponera de å nuvarande fältjägare-regementets och
hästjägare-korpsens stater anvisade aflönusgs-tillgångar,. för så vidt de genom indragningar
och afgång samt under iakttagande af vederbörande löntagares rätt, kunde
blifva disponibla,, intilldess, efter det den nya roteringen och deraf följande reorganisationer
af hast- och lältjagare-korpserne hunnit utföras, förslag till nya aflöningsstater
för dessa korpser kunde Rikets Ständer till pröfning föreläggas:
Derjemte har Kongl. Majit meddelat Rikets Ständer Sitt nådiga beslut att,,
enligt hvad föreslaget blifvit, till den direktion, som komme att besörja förvaltningen
af den Jemtlands roterings-kassa, som komme att bildas, låta vid den tid, då
provinsens nya rotering vidtoge, till fond för nämnde kassa öfverlemna den då i
Jemtlands reservmedel-kassa befintliga kapitalbehållning; och har Kongl. Majit till
Utskotten låtit öfverlemna ej mindre de upprättade roteringslängderna för länet och
de till roteringsverket hörande handlingar, än äfven det under den 28 September
1847 af provinsen Jemtlands befullmäktigade ombud antagna och undertecknade
knekte-kontrakt för Jemtland.,
Derförutan har från hedervärda Bonde-ståndet till Sats-utskottet blifvit remitterade
tvänne af riksdagsfullmäktige från Jemtlands län Änders Olsson och Nils
Larsson väckta motioner, deruti anföres,. att ehuru Jemtland,, i anseende till hardt
klimat, föga bördig jordmån,, gles befolkning, dyra arbetslöner samt brist på afnämare
och närbelägna afsattningsplatser för ortens produkter,, mera än någon annan
af Sveriges provinser saknade utvägar att utgöra alltför tryckande prestationer, så
hade likväl genom den roteringsförrättning, som Kongl. Majit i högstberörde Dess
nådiga proposition till Rikets Ständer för fastställelse öfverlemna!, Jemtland, der
värdet af ett mantal i medeltal skulle uppgå till endast 1,547 ridr, genom nämnde
roteringsförrättning fått sig ålagdt att hålla soldat för 5i tunnlands skatt eller fidels;
mantal, under det att i rikets öfriga och i afseende på läget bättre lottade län, en
soldat-rote innehölle i medeltal något mer än 1| mantal, hvaraf värdet skulle utgö—
18 Stais- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 22.
3,807 r:dr; men att, då idéen af indelningsverket vore den, att samma inrättning
skulle grundas på jordens värde, samt Rikets Ständer redan förklarat, att roteringen
och rustningen i Jemtland skulle jernnäs till likhet med densamma i det öfriga Sverige,
motionärerne, med åberopande jemväl af andra omständigheter, påyrkade, att
Rikets Ständer måtte vägra sitt bifall till Kongl. Maj:ts omförmälde nådiga proposition,
samt i noggrannaste öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid föregående
riksdagar beslutat, ytterligare förklara, att “jordens värde och förmåga att draga
reterings- och rustnings-bördan ensamt borde tjena till måttstock för det antal indelt
manskap, som skulle äfven i Jemtland underhållas44, samt att enahanda grunder
och bcräkuingssätt måtte iakttagas vid roterandet af Jemtlands jord, som de,
hvilka blifvit följda i rikets öfriga provinser; äfvensom och enär Rikets Ständer vid
1844 års riksdag anvisat ett anslag af 12,000 r:dr b:ko, att från Riksgälds-kontoret
utgå med högst 4000 r:dr om året, till lindring uti rustnings- och roterings-besväret
uti Jemtland, men roteringen derstädes ännu icke kommit till stånd, motionärerne
föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 4000 r:dr, att beräknas
och utgå från 1848 års början intill dess det nya roteringsverket i Jemtland
hunne komma till verkställighet.
Detta allt med hvad vid den Kongl, propositionens remitterande blifvit hos
Ridderskapet och Adeln anfördt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och finna, vid
afgifvandet af sitt yttrande i målet, sig först böra i korthet redogöra för uppkomsten
af rustnings- och roterings-verket i Jemtland.
Innan provinserna Jemtland och Herjeådalen, genom freden i Brömsebro år
1645 samt fredstraktaten i Roeskild år 1658, kommo under Sveriges krona, var derstädes
inrättadt både ryttare-, dragon- och knekte-håll, som för landet var serdeles
betungande. Efter flera förändringar i afseende härå och emedan bönderna uti Jemtland,
genom affall ifrån Sveriges krona, ansågos hafva förverkat den skatterättighet,
sota de flesta af dem påstodo sig ega till de hemman, hvilka de innehade, förordnades
-
Sidh- nrh 'Ehon.-Vtisknifenx Tte' änknnåe, A':o 22.
17
nades alt (le ryttare, som blefvo värfde skalle sättas i besittning och brak af hemmanen,
till en gärd på hvar häst, så framt bönderna icke ville ånyo städja dessa hemman
och derom med ryttarne sig förena, hvarjemte för utrönande af den skatt, hvart
oell ett hemman borde draga, en allmän skattläggning anbefalldes. Af de hemman,
som på sätt nämnd t blifvit, blefvo ryttarne inrymde, skulle hvar och en af dem åtnjuta
den utgående räntan på sätt som annorstädes i riket var brukligt, men erlade
deremot till kronan de extra ordinarie utskyldema, hvilka anslogos till officerarnes
lön och fördel. Emedlertid hade genom instruktion för indelningskommissarierne i
Jemtland den 11 Juli 1685 det derstädes förut inrättade ryttarekompani blifvit ökadt
till 100 man, på det sätt, att tväune rökar, svarande tillsammans till 30 dalers silf—
vermynts ränta, sammanslogos till utgörande af ett rusthåll sålunda, att der tvänne
sådana rökar icke svarade till 30 dalers ränta, bestodes fyllnaden af räntan å andra
lägenheter, och att, derest tvänne rökar så gode voro, att de något mera än 30 daler
räntade, rusthållarne fingo öfverskotta orubbadt åtnjuta; hvarjemte och sedan allmogen
i Jemtland låtit förmärka benägenhet att, under vissa vilkor, som egentligen
åsyftade, att vid påkommande krig få blifva qvar i landet till dess försvar, och att
åtnjuta hvad ryttarne i staten blifvit påför dt, det ständiga dragonehållet sig åtaga^
Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 12 Augusti 1686 denna deras åstundan bifallit,
och tillika medgifvit dem ständig besittningsrätt till de hemman, de åbodde,
då de satte sina söner eller mågar till dragontjenst; och har härefter ett kontrakt
med samtliga allmogen i Jemtland angående det vissa dragonehållet blifvit den 7
September' 1688 npprättadt och den 15 November påföljande året af Kongl. Maj:t
konfirmeradt, uti hvilket kontrakt allmogen åtog sig att dragonehållet, till ett antal af
1.018 man korporalen- och gemena, uppsätta emot åtnjutande för hvarje dragon af 20
daler silfvermynts ränta, derpå hvar och en först hade att innehålla räntan af sitt
eget hemman ecb undfå fyllnaden utaf regementsskrifvaren af andra räntor-, hvaremot
allmogen ullofvadcs att regementet efter en sådan inrättning skulle bibehållas inom
landet till dess försvar i krigstid, äfvensom att Kongl. Maj:t så ofta sådant nödigt
funnes, ville sjelf gifva så mycket kläde som behöfdes till dragonernas beklädning;
Och har först år 1770 detta inrättade dragonregemente, som var skyldigt att tjena
både till häst och fots, blifv it förändrailt till lätt infanteri; hvarjemte till följe af K:gl
Bth. lill ft. St. Prot. 1850 f 1851. A Sami., 2 Afl-, S Hatt. 3
fS' Stats- och Ekon-.r Vt shott ens Betänkande, N: o- 22:
brefvet den 21 November 1827 roteringen provisoriskt är vorden nedsatt från 1,000
till 800 man, på sätt ofvan blifvit förmäldt.
Derjemte torde Utskotten böra upplysa, att enligt Kongl. Maj:ts den 11 September
1770 fastställda skattiäggningsmethod för Westernorrlands län (som då bestod
af Medelpad, Ångermanland och Jemtland) till ett gärdemantal erfordras dels 12
tunnlands god åker, af hvilken ej mera skattlägges, än hälften, som supponeras årligen
vara besådd, dels för Jemtland 42 parmar eller giliningar godt hö, hvarje sådan
räkuad till 45 kubikalnars innehåll eller 50 VM vigt, hvarvid iakttages, att om
åkerjorden är svagare eller hösorlerne sämre, deraf så mycket mera anslås, att det
emot fullgodt svarande är, dels nödig skog till timmer, gärdsel, vedbrand, näfver och
barktägt, nödtorftigt muhlbete och fiske, så vida tillgång dertill finnes; att ett sådant
gärdemantal, hvilket anses böra framföda 3 ä 4 hästar, 24, 20 eller miust 16
kor, utom ungboskap, får och getter, erlägger i skatt.
Skjutsfärdspenningar ... 6 dal.
Probstelull ....... — „ 1 öre. 12 p:gr.
Landskild _ . .. .. . . . 6 „ 24 „ — „
Silfverskåp ...... . 12 „ — „ — „
24 dal. 25 öre. 12 p:gr.
och att denna ränta, jemte den så kallade skinnskatten, som erlägges såsom en extraordinarie
gärd, af hvarje gammalt mantal, med ett belopp af från 12 öre till 2 dal.
16 öre af hemmantalet, utgår i kontante penningar, utan någon förvandling.
Hvad nu först angår de grunder, enligt hvilka den nya roteringen i Jemtland
blifvit verkställd, samt de af ofvanbemälde riksdägsfullmägtige från Jemtlands
län deremot gjorda erinringar; så hafva Rikets Ständer vid deras till Kongl. Majit
serskilda gånger framförda önskningar, att roteringen i Jemtland måtte jernnäs till
likhet med roteringen i det öfriga Sverige, städse fästat det förbehåll alt liemmanens
godhet, grundränta och öfriga utskylder borde emellan länen behörigen jemnföras och
tagas i beräkning. Utskotten anse sig således böra tillse huruvida,, vid betraktande
af samtlige desse förhållanden, något kan vara att emot den verkställda roteringsförrättningen
påminna; och enär härvid förekommer: att då ursprungligen i provinsen
Jemtland varit indelade 100 man kavalleri och 1,048 dragoner eller infanteri, men,.
'Stats- och Ekon-.-UIskottens BetänkanJe, N:o 22. 19
enligt den föreslagna nya roteringen, skulle, oaktadt i densamma intagits nära 1,140
tunnland skatt, eller omkring 190 mantal förut oroterad jord, endast uppstå 925 rotar,
deraf dock en betydlig del icke kan på längre tid påräknas till utgörande af effektiv
rotering; att, enligt den äldre roteringen på hvarje rote beräknats endast 2-J
skatte-tunnland, eller mantal; men nu dertill blifvit anslagne nära 5-J skattetunniaud,
eller f mantal, oell således mera, än hvad Krigs- och Kammar-kollegierne uti
deras år 1845 afgifua utlåtande uppgifvit, under antagande af lika skatteförhållanden,
som i Jemtland, skola i det öfriga Sverige på en rote belöpa; att grundräntorna i
Jemtland nu utgå i kontanta penningar, utan förvandling, med ett medelbelopp, af
ej fullt 10 r:dr banko på mantalet, under det desamma vid den gamla roteringens
upprättande under konung Carl XI:s tid motsvarade ungeför 12 riksdaler i silfver,
hvarföre på nämnda lid kunde köpas lika många tunnor korn, och Jemtland således
till följd af myntets småningom inträffade försämring kommit i åtnjutande af en ganska
betydlig lindring i afseende å berörde utskylders utgörande i förhållande till
dessa skattebidrag i öfriga provinser, der grundräntan utgör i medeltal per rote 122
r:dr 11 sk. 4 r:st.; att enligt Instruktionen för afvittringsverket i Jemtland, den 12
December 1780, hvarje helt mantal i Jemtland borde undfå från 700 till 1400 tunnland,
derunder skog samt ut- och inegor begripne, men efter afdrag af odugligmark,
och enligt Kongl. Stadgan om afvittringsverket i provinsen den 8 December 1820,
hvarje helt mantal i Jemtland borde, när utrymmet det tilläte, tilldelas från 500 till
3000 tunnland uti inegor samt skog och utmark; att, enligt hvad Konungens befallningshafvande
i dess sednast afgifna femårsberättelse uppgifvit, högst betydligaödlingslägenheter
inom hemmanens vidsträckta områden förefinnas, hvarigenom desammas
värde framdeles kan ansenligt förökas; att, fastän Bevillnings-taxeriugsvärdet
å kronoskattehemmanen i Jemtland i medeltal utgör för hvarje helt mantal
omkring 2000 r:dr, desamma dock vid försäljning, enligt hvad uppbudsförteckningarna
från häradsrätterne utvisa, betalats med flerdubbelt denna summa, så hafva Utskotten
ej annat kunnat finna, än att provinsen Jemtlands roteringsskyldige invånare
haft fullt skäl till deras genom Konnngens befallningshafvande i underdånighet framförda
tacksamma erkännande af den lindring uti roteringsbesväret, sorn genom de
för nya roteringen stadgade och följda grunder, provinsen tillskyndats, och hvarigenom
densamma blifvit så ordnad, att Jemtland icke kan antagas skola derigenom
20 Stats- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 22.
blifva i någon måtto mera betungad, än det öfriga landet, utan snarare ett motsatt
förhållande komma att inträffa. Utskotten, som icke för öfrigt ansett något vara att
anmärka vid det upprättade roteringsverket, få således, i betraktande jemväl deraf,,
att, om Rikets Ständer bifalla de anslag, som Kongl. Maj:t, på sätt ofvan är nämndt,
af Rikets Ständer äskat, för roteringens verkställande, rotehållarne inom provinsen
vinna en ytterligare lindring uti utgörandet af roteringsböfdan, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer för sin del må fastställa ej mindre de grunder, enligt
hvilka roferingen af Jemtland blifvit verkstäld, än äfven det, enligt
samma guinder, upprättade, till Rikets Ständer öfverlemuade, roteringsverket.
Äfvensom Utskotten i sammanhang härmed hemställa att den af riksdagsfullmäktige
från Jemtlands län gjorde framställning om roteringens verkställande efter
annan grund måtte få förfalla.
Beträffande derefter följande af Kongl. Majit i nåder äskade årliga anslag
nemligen:
för nummerhästarnes underhållande och sjukvård å mötes- och mönstringsplatsen,.
förslagsanslag
R:dr 1,940: — —
för underhållet af bevärings-, remtygs-och utrednings-persed-.
larne för manskapet vid hästjägare-korpsen, samt bestridandet
af halfva underhållet af manskapets beklädnad och hä
starnes
sadelmundering
. 2,439: 20. 2,.
för de inom Jemtland utgående, till roteringens uppehållande
derstädes päräknade, hemmansräntor, hvilka, enligt Kgl. Maj:ts
nådiga proposition, skulle ingå till statsverket . . ... . . „ 7,900: — —
samt för ersättande af de AVadstena krigsmanshus-kassa nu
tillkommande rusthålls-afgifter
„. 160: — —.
så få Utskotten, med afseende å de förhållanden, som Kongl. Maj.t i nåder framlagt,
och då beviljandet af de förstnämnde tre anslagssummorne utgör ett vilkor för
möjligheten af den föreslagna roteringens bringande till verkställighet, vöulsarnt
hemställa,
att Rikets Ständer måtte omförmälde anslag bevilja, dock hvad ersättningen
för rusthålls-afgifterne lill Wadstena krigsmanshuskassa angår,
Stals- och Ekon.-Ulskollens Betänkande, N:o 22. 21
likväl endast i den händelse, att det af Kongl. Majit i Dess nådiga
proposition af den 15 sistlidne November föreslagna och af Stats-utskottet
i dess betänkanden N:ris 51 litt. A och 219 tillstyrka vederlag för
samma kassas hela nu egande inkomst af rusthålls-afgifterna, icke
skulle af Rikets Ständer medgifvas; samt beträffande vederlaget för de
inom Jemtland utgående, till roteringens uppehållande derstädes påräknade
hemmansräntor, under förbehåll, att dessa räntor till statsverket
indragas.
För medgifvandet af indragning till statsverket af de från Medelpad nu dels
till rusthålissqvadronen af hästjägare-korpsen och dels till reservmedels-kassan anslagna
augment- och hemmans-räntor, utgörande omkring 1,SC0 r:dr banko, liar
Kongl. Majit fästat det vilkor, att vederlaget för dessa räntor årligen skulle bestämmas
på grund af markegångsprisen under en viss föregången tidrymd, på sätt
uti Kongl. Majits under den 15 sistlidne November aflåtna nådiga proposition blifvit
föreslaget rörande åtskilliga till allmänna verk och inrättningar auslagne hemmansräntor.
Då Stats-utskottet uti dess serskilda betänkanden N;ris 51 litt a. och 219
hufvudsakligen tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Majit i afseende på sist omförmälda
hemmansräntor föreslagit, få Utskotten, med biträdande af Stals-utskottets åsigt om
ändamålsenligheten deraf, att sådane serskilda dispositioner af kronans räntor i möjligaste
måtto upphöra, vördsamt hemställa;
att enahanda vilkor och grunder som kunna blifva af Rikets Ständer
fastställda för utbyte af de uti Kongl. Majits nådiga proposition af den
15 sistlidne November omnämnda, till allmänna verk och inrättningar
anslagna, hemmansräntor emot visst statsanslag, äfven må förklaras vara
gällande i afseende på indragning till statsverket af de från Medelpad
dels till rusthålissqvadronen af hästjägarekorpsen och dels till
Jemtlands reserv-medels-kassa nu utgående augments- och hemmansräntor
samt dessa räntors ersättande medelst statsanslag, samt att Rikets
Ständer, jemte det de i underdånig skrifvelse för Kongl. Majit anmäla,
detta deras beslut, tillika, i stället för det belopp, hvartill ifråga—
Sä Slaii- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 22.
varande räntor nu äro å 4:de hufvudtiteln upptagna, derstädes uppföra
ett förslagsanslag af 1,900 ndr banko.
Vidkommande härefter det anslag af 4,438 r:dr 5 sk. 2 rst banko, som Kongl.
Maj:t äskat för att dermed af intressenterne uti Gustafs och Carlbergs kopparverk
inköpa den rättighet till dagsverken från åtskilliga hemman i Undersåkers, Åhre
och Kalls socknar, som blifvit nämnda kopparverk Iemnad, så få Utskotten jemväl,
på de af Kongl. Maj,t i nåder uppgifna skäl, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte samma belopp bevilja, att från Riksgäldskontoret
utgå för att för omförmälda ändamål användas.
Derjemte anse Utskotten sig böra hemställa,
att Rikets Ständer medgifva det af Kongl. Maj:t gjorda förbehåll, att
Kongl. Maj:t må för aflönande af fourirer, gevärshandtverkare och spel
i nummer, samt för ordnande i öfrigt af försvarsverket i Jemtland fritt
och obehindradt disponera de nuvarande fältjägare-regementets oell hästjägare-korpsens
stater anvisade aflöningstillgångar, för så vidt de genom
indragningar och afgång kunna blifva disponibla, intilldess, efter
det den nya roteringen och deraf följande reorganisationer af häst- och
fältjägare-korpserne hunnit utföras, förslag till nya aflöningsstater för
dessa korpser kunna Rikets Ständer till pröfning föreläggas.
Slutligen och beträffande den af riksdagsfullmägtige från Jemtland framställda
begäran om ett årligt anslag af 4,000 r:dr banko att beräknas och utgå från
1848 års början intilldess det nya roteringsverket hunne komma till verkställighet,
så få Utskotten anmäla, att af de vid 1844 års riksdag af Rikets Ständer beviljade
12,000 r:dr banko, som skulle från Riksgälds-kontoret utgå med högst 4,000 r:dr
om året till lindring uti råst- och roteringsbesväret för rust- och rotehållare i Jemtland,
efter den fördelning Kongl. Maj:t i nåder pröfvade skäligt, den hos Riksgäldskontoret
vid sistlidue riksdags början innestående återstod 4,000 ndr banko blifvit
under den 1 Oktober 1848 på vederbörandes reqvisition utbetald 5 och som Rikets
Ständer, efter att vid 1840—1841 årens riksdag hafva beviljat de rust- och rotesingsskyldige
i Jemtland ett årligt understöd af 4,000 r:dr att utgå under trenne år
sedermera vid 1844 års riksdag ansett rust- och rotehållarne i Jemtland äga grundens
anspråk på fortfarande understöd till rust- och roteringsskyldighetens utgörande
Siats- och Ekon.-Uls-lcottens Betänkande, iVro 22.
enär någon ny och lindrigare fördelning af rustnings- och roteringsbesväret då icke
blifvit tillvägabragt, samt derföre anvisat nyssberörde understöd 12,000 r:dr; alltså
och då det uppgjorda roteringsverket ännu icke blifvit för provinsen tillämpad*,.samt
de rust- och roteringsskyldige måste anses äfven efter år 1848, under loppet hvaraf
sista delen af det beviljade anslaget uttagits, hafva varit fortfarande i behof af understöd;
men med afseende derå, att, enligt Utskotten meddelade upplysningar, vid
1848 års utgång varit vakante vid Jemtlands Hästjägare-korps 32 karl-och 48 hästnummer,
samt vid Fältjägareregementet 125 karlnummer, och att vakanserne derefter
betydligen ökats, samt vid Usta qvartalets slut innevarande år utgjort vid Hästjägare-korpsen
44 karl- och 86 hästnummer samt vid fältjägare-regementet 143 karlnummer,
sedan, enligt Kongl, brefven den 19 Januari 1847 och den 17 Mars 1848,
det blifvit rust- och rotehållare i Jemtland beviljadt att för då redan yppade eller
blifvande vakanta nummer erlägga stadgad vakansafgit, intilldess definitivt beslut
om reorganisation af Jemtlands fältjägare-regemente och Ilästjägare-korps blifvit
fatladt, det måste antagas, att ett så stort understöd, som förut utgått, icke under
den sednare tiden varit af behofvet påkalladt,. få Utskotten tillstyrka,.
att Kikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 9000 r:dr, att för tiden
ifrån och med år 1848 och till innevarande års slut kunna, efter den
fördelning, som Kongl. Majit kan i nåder pröfva skäligt och i den män
behofvet det påkallar, u!gå till lindring uti det rustnings- och roteringsbesvär,
som under nämnde tid ålegat rust- och rotehållare inom Jemtland.
.
Stockholm den 17 Juli 1851..
[ Siats- och Ekon.-Utskottens 'Betänkande.\:o 22.
Reservation
af riksdagsfullmäkiigen Nils Larsson från Jemtlands län. “Då Rikets Ständer vid
1830, 1835 och 1840 årens riksdagar enstämmigt beslutat, att rustnings- och roterings-bördan
i Jemtland skulle, i enlighet med det af Kongl. Maj:t redan den 2
Oktober 1806 fattade beslut, jernnäs till likhet med medium af roteringen i det öfriga
Sverige, och de, enligt äldre indelningsverket i nämnda provins, för rustningens
och roteringens utgörande anslagna räntor, liil statsverket indragas, så kan jag icke
finna något giltigt skäl hvarföre Utskotten nu velat dessa beslut frånträda.
På grund af infordrade uppgifter från alla de rikets län, der rustning och
soldatrotering finnes, är, af Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna, efter hvad såväl
i Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för indeinings-kommissionen, som ock i Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående provinsen Jemtlands rotering,
af den 22 April innevarande år, (jrag. 37} omförmäies, vederbörlignn utredtatt, enligt
ofvannämnde grunder, en soldatrote i Jemtland borde bestå af 1 | mantal eller JO
tunnland skatt; och om indelningen i enlighet dermed verkställdes, så, ehuru jag
väl vet att en sådan rote i Jemtland icke eger hälften af det värde och följaktligen
icke eller hälften af den förmåga att bära onera som en soldat-rote, per medium
räknadt, i det öfriga riket, tror jag dock att så väl statens rätt som rust- och rotehåliarnes
billiga anspråk, blefve så nära som möjligt iakttagne. Staten behöfde då
ej uppoffra de räntor, som, enligt det uppgjorda roterings-förslaget, 6ro anvisade, och
rust- och rotehållarne behöfde ej tvingas ätt, emot en på förhand bestämd, otillräcklig
ersättning, utgöra en prestation utöfver hvad som åligger deras jord, hvilket
deremot blifver fallet om det nu framlagda roteriugsverket vinner Rikets Ständers
bifall.
För 11 mantal eller 10 tunnland skatt skulle, enligt den rätta roteringsgrunden,
såsom här ofvan är nämndt, hållas en soldat utan något bidrag från
statens sida, men enligt förslaget skall för samma hemmantal hållas 1 man, således
-
Stais- och Ehon.-Utskottens Betänkande, N;o 22. 25
Sedes de sju åttondedelarne utöfver hvad hemmanet åligger, eller för den kontanta
ersättningen, som, då de årliga tillgångarne 11,000 riksdaler fördelas på
det till ordinarie rotering indelade hemmantalet 822 mantal, eller 4,933
tunnland, befinnes utgöra 22 r:dr 14 sk,, och då kostnaden för en soldat, enligt
knektekonlraktet lågt beräknadt, gör 53 r;dr 21 sk. eller |:delar deraf, 46r:dr37sk.,
så fsnnes att rotehållaren icke erhåller ersättning för hälften af den kostnad, som
honom utöfver hemmanets skyldighet ålägges. Kostnaden för en ryttarehästs hållande
gör enligt knekte-kontraktet:
360 l:pd hårdvallshö ä 10 sk. 8 r:st. (efter medel-markegång) b:ko r:dr 80: —
Ärlig ränta å köpesumman för hästen 200 r:dr ...... „ „ 12: —•-
Dito amortissemerrt, under antagande att hästen är tjenstbar i
12 år
„ * 16: 32;
S:ma b:ko r:dr 108: 32.
således blifver missförhållandet vid rusthåll ännu större (n. b. kassans ersättningar
för hästhållningen blifva per medium för år räknadt, lika som för soldaten eller
ryttaren, ehuru de icke skola, såsom för dessa, utgå årligen, utan endast då häst
eller sadelmundering skall anskaffas). Serskildt för rusthållaren förekommer dessutom
den omständighet, att, då enligt de föreslagna kassa-reglementets 3 §, punkten
b) vid nya roteringens inträdande, fullt antal godkända häåtar skall vara uppsatt,
uså att kassans förbindelser endast i afseende å derefter inträffande vakanser tiger
rum,* han, så länge den första hasten räcker, för hvilken han ensamt måste vid
uppköpet erlägga betalning så val för statens andel, som för hans egen, icke erhåller
den ringaste ersättning från kassan.
Då slutligen till allt delta lägges, att det är, till en del, med rusthållarnes
egna medel som förutnämnda ersättningar skola bestridas, enär Jemtlands rusthållaren
reservmedels-kassa, hvaraf årliga räntan härtill skall användas, är deras ostridiga
egendom, så tyckes det mig, som man icke borde finna det så förundransvärd!,
att jag, såsom representant från provinsen, icke kan gilla det oftanämuda
nya roteringsverket.
Såsom skäl för en strängare rotering i Jemtland än annorstädes, har åbero—
m. tilt ti,.it. Brot. ii>50 y 051.. 4 Samt., 2 Afd., S Haft,. 4.
26 Stat»- och Ekon.-Utshottens Betänkande, fl:o 32;
ropats, att grundräntorna der utgå utan förvandling och till ett lågt belopp; men då
detta sätt för grundräntornas utgörande är för Jemtlands hemman en urgammal rätt,,
sora, då denna provins från Danmark afträddes till Sverige, blifvit dem uttryckligen
förbehållen, så bör denna deras enda förmån icke, hvarken på ett eller annat sätt,
dem fråntagas förr än alla andra privilegier upphöra. Dessutom utvisa Landshöfdingarnes
sista femårsberättelser att, då utskyldema i de öfriga länen per medium
på ett förmedladt mantal utgöra 202 r:dr 32 sk., de i Jemtland uppgå till 221 r:dr
16 sk., så att hemmanen der icke äro så ringa onererade som man föreställt sig, hvadan
det åberopade skälet i alla afseenden förfaller.
Emot regementets nedsättning till det antal af circa 500 man, som, efter hvad
utredt är, på provinsen belöper att underhålla, har blifvit anfördt dels att en sådan
förminskning vore menlig för landets försvar, och dels att regementet skulle blifva
för fåtaligt såsom stam för beväringen. Hvad det förra beträffar, kan den ifrågasatta
nedsättningen icke rimligen anses medföra någon våda, sedan mot det med
Sverige numera förbrödrade Norrige, till hviket Jemtland utgör en gränsprovins, ej
vidare några försvarsanstalter komma i fråga. Genom bevärings-skyldighetens åtagande
är dessutom en ännu större styrka, än liela det gamla regementet, ställd lill Kongl’
Maj:ts disposition, att vid påkommande behof kallas i fält till fäderneslandets försvar.
När således hela den tid Jemtland var gränsort tiil ett under annan monarks
spira lydande länd, nämnde provins ansågs vara tillräckligen försvarad med en vida
mindre styrka än den, som, då beväringen tages i betraktande, numera är för ändamålet
att tillgå, måtte så mycket säkrare under nuvarande fölhållanden ingen anledning
ega rum att befara, det nedsättningen kan göra försvars-anstalterna otillräckliga*,
för ett ojemförligen mindre behof af försvar; och hvad angår det sednare föregifvan--  det, att regementet skulle blifva för fåtaligt såsom stam för beväringen, så inses
lätt att detta blött är ett svepskäl, då hvarje beväringsk.lass i Jemtland icke uppgår
till 400 raau. jjDessa tankar vill jag till Ilikets högloft. Ständers bedömande vördsamt:
hemställa.
STOCKHOLM, f. d. Schukze's Boktrycken, löol.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekan-läsk. Utlåta rute. N:0 23. 1
\:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning för
kreatur, som inom Eldsberga församling måst neclslagtas
till följe af den smittosamma lungsjukan bland boskapen.
Från Hedervärda Bondeståndet har till Stats-utskottet blifvit remillerad en af Riks—
dagsfullmäkligen David Andersson från Hallands län väckt motion, hvaruti yttras, att
under den olyckliga kreaturs-farsot, som år 1848 utbröt i Halland och som sannolikt dit—
fördes af införskrifna utländska kreatur, Eldsberga socken råkat att blifva den ort, der
lungsjukan törst härjade bland boskapen. Genom en af dessa tillfälligheter, som ingen
försigtighet kan afhjelpa, och oaktadt all nödig omsorg, hade smittan från det gods, till
hvilket de utländska kreaturen blifvit införskrifna, obemärkt kommit in ibland kyrkoherdens
boskap och derefter spridt sig till en del socknemäns, hvilka alla måste nedslagta sina
kreatur. Då farsoten sedermera vidare utbredt sig på andra ställen, hade Regeringen vidtagit
den utvägen, att anslå ersättning åt dorn, som, för att hindra farsotens framfart, ålades
att slagta sin boskap; men som inom Eldsberga nedslagtningen blifvit utförd redan innan
denna åtgärd vidtogs, hade ingen ersättning der kommit de lidande till godo. Då likväl
omförmälde olycka icke tillkommit genom något deras eget förvållande, utan snarare
syntes hafva blifvit en, ehuru oskyldig, följd af ifrandet för att genom allmänna medel
befordra utländska racers spridning i fäderneslandet, fordrade billigheten, att de, som först
och innan man ens kunnat nog sorgfälligt bevara sig mot smittan, derigenom fåbt vidkännas
förluster, icke blefve uteslutne från den välgörenhet, som från statens sida egnats åt
dem, hvilka sedermera lidit deraf; och trodde motionären sig derföre uppfylla en pligt, då
Bi/i. till B. St. Prot. 1850 # 1851. 4 Sami. 2 Afd. 9 Haft. \
% Sluts- saint Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 53
lian anhölle, att ersättning för bestyrkt nedslagning af inalles 19 oxar och 20 kor, tillhörige
pastor och socknemän i Eldsberga, i öfverensstämmelse med hvad annorstädes blifvit
rnedgifvet, måtte af staten utbetalas.
Motionären har derjemte ingifvit tvänne å allmän sockenstämma med Eldsberga pa1*
storat dea 8 December 1850 utfärdade intyg, hvaraf inhemtas, att uti den år 1848 gångbara
lungsjukan gått förlorade för kyrkoherden i församlingen 7 oxar och 7 kor samt föland
ra personer inom församlingen, hvilka alla voro dels åboer, dels torpare på Stjernarps
och Sperlingsholms göds och icke egde någon fast egendom, 20 oxar, 23 kor, 3 qvigor
och 1 kalf, för hvilka alla kreatur icke någon ersättning erhållits; varande värde å hvart
och ett af dessa kreatur åsatt elter i orten gångbart pris uppgående tillsammans för kyrkoherdens
kreatur till 895 r:dr 32 sk. och för de öfrigas till 2,222 r:dr 16 sk. banko.
För behandling af denna fråga har Stats-uiskottet sämmanträdt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-utskottet; och ehuru Utskotten, med afseende å förenämnde förhållanden,
anse billigt, att pastor och socknemän i Eldsberga församling få åtnjuta någon ersättning
för den förlust, som de, på sätt nämndt är, lidit genom ifrågavarande kreaturs-sjukdom;
likväl, och då det icke blifvit ådagalagdt, hvilka af förberörde kreatur må hafva blifvit, tili
förekommande af den ifrågavarande sjukdomens spridande, nedslagtade, eller hvilka af dem
i sjukdomen dött, och hvilka de varit, anse Utskotten sig icke kunna i vidsträcktare mån
understödja motionen, än att Utskotten hemställa,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka förhållandet i afseende å de
omnämnde kreaturen, och, derest Kongl. Maj:t finnér tillfyllestgörande
skäl vara för handen, i nåder bevilja enahanda ersättning för de*
samma, som i allmänhet lemnäs dem, hvilkas kreatur blifvit, till
förekommande af den elakartade smittosamma lungsjukans spridande,
nedslagtade.
Stockholm den 17 Juli 1851.
Stats- samt Allm. Hesvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 24. 3
\:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om Smålands
Huss ar-regementes afsillande, emot erläggande af häst-vakans
- afgift.
Inom Hedervärda Bondeståndet hafva tvänne motioner, angående Smålands Hussarregementes
»('sittande, emot erläggande af häst-vakans-afgift, blifvit väckta och remitterade
till Stats-utskotlet, den ena af Riksdagsfullmäktigen D. Danielsson från Jönköpings län,
och den andra af Riksdagsfullmäktigen A. Medin från Kronobergs län, hvilka föreslagit,
den förre, att Rikets Ständer, genom förnyad skrifvelse, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes bifalla, att regementet finge, såsom med en del
deraf redan egt rum, afsitta, emot erläggandet af sju tunnor spanmål, hälften råg och hälf
ten
korn af hvarje rusthållsnummer; samt den sednare, att afsittningen måtte ske, emot
häst-vakans-afgift af fyra tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, samt att den redan
afsutna delen, eller rusthållen vid Smålands grenadier-bataljon, malte få godtgöra deras
hästhållnings-skyldighet med en lika afgift.
Såsom skäl för dessa förslag har blifvit anfördt, att rusthållarne vid nämnde regemente
voro ganska hardt betungade ; att det nemligen vore väl bekant, alt den fattiga provinsen
Småland vore den hårdast roterade i hela riket, enär den underhölle frenne infanteri-regementen
utom grenadier-bataljonen, hussar-regementet och en stor mängd båtsmän 5
alt till hvarje soldat vore i denna klena och magra ort endast ett och ett halft mantal och
till en hussar endast ett helt hemman indeladt; alt hemmanen i allmänhet voro små och
svaga, så att egarne deraf med den lilla och inskränkta trafik, som de, i anseende till läget,
egde, och de med hemmanen förenade stora onera, svårligen kunde ega bestånd; att för
underhållandet och bekostandet af de alltför dyrbara nummerhästarne de finge uppoffra
mera än de förmådde, och att dessa likväl ofta kasserades efter endast 2 å 3 års tjenst.
Detta vore en serdeles dryg kostnad för de fattige rusthållarne, som måste köpa sina nummerhästar
från andra provinser och betala till och med 333 r:dr 16 sk. banko svyckei^
4 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 24.
hvilket mänga vid sista rc-monteringen kostat. Att uppföda nummerhästar i provinsen skulle
betaga möjligheten att underhålla fullt antal kreatur för jordbruket, och detta derigenom
förfalla.
1 anseende till regementets spridda förläggning inom alla tre Småländska länen hade
många 16 å 20 mil till exercisplatsen, hvilket vore förenadt med alltför stora kostnader
både med skjutsning och fourage m. m. Vid sist hällne mönstring hade 35 stycken hussarhästar
blifvit kasserade, hvilket tillsammans, efter ett medelpris af 300 r:di stycket, gjorde
en summa af 10,500 r:dr, som skulle dragas ur provinsen, och detta vore likväl en liten
Uassering emot vanlighaten. Den föreslagna åtgärden skulle medföra förmåner för staten,
dels derigenom, att hela regementet blefve grenadierer, dels genom den betydliga årliga
inkomsten af 3,500 tunnor spanmål, hvilka, beräknade efter ett medelpris af 6 r:dr 32 sk.
banko tunnan, lemnade ett peuningebelopp af 20.333 r:dr 16 sk. banko, oberäknad! inkomsten
af alla officers-hästhemman och en del andra boställen, som kunde på samma
sätt, som vid den redan afsutna delen, indragas.
Skulle i öfrigt Kongl. Majit anse riket vid påkommande krig icke kunna umbäia
detta kavalleri, kunde statens berörde behållning under fredens lugn sparas, för att vid
påkommande behof användas, hvaraf efter några års förlopp kunde uppsättas lika så godt
regemente, som hussar-regementel. Rikets Ständer hade dessutom vid 1840 och 1841
årens riksdag hos Kongl. Majit anhållit om Smålands hussar-regeinentes afsittande.
Sedan Stats-utskottet för denna frågas behandling sammanträdt med Allmänna Besvärsoeh
Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten tagit kännedom af det utlåtande, som Utskotten
vid sistlidne riksdag i samma ämne, under Nio 29, afgaf, och hvaruti yttras, att då Kongl.
Majit, under den 6 Februari 1841, i betraktande af kavalleriets ringa styrka, i förhållande
till de öfriga vapnen, förklarat sig icke kunna bifalla Rikets Ständers vid samma års riksdag
i frågan yttrade önskan; och då de om hästvakans-spanmåls erläggande slutade kontrakter
fortfore vid lil-regementet för 500 nummer och vid Smålands kavalleri för samma
nummertal till och med 1871 samt med Östgötha och Westgötha kavallerier för 1.000
nummer vid hvartdera till och med 187C, samt dertill komme, att södra bataljonen vid
Bohus läns regemente blifvit på 10 år förändrad till infanteri, Utskotten, som icke vågade
tillstyrka en ytterligare förminskning i kavalleriets styrka, hemställa, att motionerne måtte
förfalla.
Stats- samt Allm. Bes tärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, No 25. 5
Då Utskotten nu dela samma öfvertygelse, som sålunda blifvit vid sistlidne riksdag
råd, få Utskotten älven på samma skäl tillstyrka,
att de i detta ämne läckta ofvannämnda motioner ieke må till nå
gon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1851.
\:o Sä.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, dels om en sådan
reglering och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra
närmast belägna rotedelar må komma att höra till
samma rote, dels om tillstånd till båtsmanstor pens flyttning
frän en rotedel till en annan.
Från hedervärda Bonde-ståndet hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterade följande motioner, nemligen :
l:o af Riksdagsfullmäktig en Johan Johansson från Östergöthland, hvilken, i
anseende till de olägenheter och besvär, som förorsakades icke allenast rotehållare, utan
äfven manskapet, vid båtsmanshållet, synnerligast i Östergöthland, derigenom, att en del
strörote-hemman äro belägna i andia socknar än stamroten och på flere mils afstånd derifrån,
yrkat en annan reglering och indelning af båtsmansrotarne, så att de till hvarje rote
hörande fyra hela hemman kunde indelas så nära hvarandra, som belägenheten, utan någons
förfång, medgåfve; och
2:o af Riksdagsfullmäktig en Johan Guslaf Wasmuth från Stockholms län, sorn
fästat uppmärksamheten på den högst besynnerliga indelning af båtsmansrotarne, hvilken på
de flesta ställen inom riket skulle ega rum. Det vore nemligen icke ovanligt inom de
skeppslag, hvilkas ombud lian vöre, att afståndet emellan do hemman, som deltoge i en
6 Stais- sami Alim. Besvärs- och Ekon -Lisk. Utlåtande, N:o 25.
och samma rote, vore ända till fre mil; att dessa hemman ofta vörö belägna i olika hära»
der, i frenne socknar; och att en by om tre mantal vöre delegare i Irenne rotar på två
mils afstånd ifrån hvarandra. Svårigheterna häraf, såväl vid nybyggnad och reparation af
torpet, som vid framskaffandet af hemkallet, i synnerhet i skärgården, der isarno ofta nog
icke under hela vintern äro farhara, voro lätt insedda. Då härigenom hinder ofta mötte
för framskaffandet af de för torpens nybyggnad, reparation och underhåll erfordeiliga för»
nödenheter, nödsakades rotehållarne olla nog att emot betalning öfvetlemna arbetet åt nära
intill boende, hvarigenom ökade kostnader dem förorsakades. Uraktlätes uppfyllandet af
någon skyldighet i detta hänseende, klagade båtsmannen hos kompanichefen, hvaraf följde
syner och vilen, som drabbade rotehållarne. Af alla dessa skäl har motionären anhållit,
att en ny roiejemkning måtte verkställas, och tillika yttrat, att, om ock en sådan medförde
en förändring af jordeböckerne, ett obetydligt anslag för en så nödvändig sak icke borde
föranleda till något hinder, isynnerhet då det utginge till förbättrande och lättnad för
dens vilkor, som drygt bidroge till de summor, som vid hvarje riksmöte ansloges till mindre
ändamålsenliga utgifter än denna.
Samme motionär har äfven ansett en författning böra utfärdas, deruti föreskrifves, att,
enär ett båtsmanstorp skall nybyggas, sådant bör ske på samma plats, sorn det tillförene
vai it. Ofta inträffade nu, att det vöre förligdt på ett mindre hemmans egor och att det
genom laga skifte kommit på en mindre hemmansdel, hvars egare \ore förbunden att lemna
båtsmannen ko- octi fårbete, äfvensom täppa, emot en så kallad planpenning, hvilken
på långt när icke motsvarade den föilust, hemmansegaren eller arrendatorn kunde lida,
då han ofta för utgörandet deraf nödgades minska det antal kreatur, han svårligen för
gårdens behof kunde umbära. Motionären ansåge derföre öfverensstämmande både med
billighet och rättvisa, alt, då torpet skal! nybyggas, detsamma förflyttas på annan plats,
derom hemmansegarne må öfverenskomma. Hvad täppa beträffade, vore förslaget fullt
lämpligt i skärgårdar, der båtsman icke eger rätt till någon betydande jordrymd, utan i det
stället uppbär spanmål.
Hvad först angar den väckta frågan orri sådan jemkning af håtsmansroteringen, att
alla delar af samma rote må kunna blifva indi Ita så nära hvarandra som möjligt, få Stalssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, som för denna frågas behandling samrnanträdt,
upplysa, att densamma varit föremål för Rikets Ständers ompröfvande vid flere
riksdagar. Vid riksdagen åren 1840 t- 1841 yttrade Utskotten, sorn då äfven, med anleda
Stats- samt Allm. Besvärs- Och Ekoh.-Utsk. Utlåtande, N:u 25. 7
ning af väckte motioner, behandlade frågan, att “ehuru Utskotten icke förbisett de stora
olägenheter, hvilka såväl rotehållare, sorn båtsmän, finge vidkännas derigenom, att hemman,
som, vid indelningens upprättande, blifvit till ett rotöVingBnilfnrher arislagne, ofta funnes på
betydligt afstånd från hvarandra belägna, och det således vore önskligt, att andelar i en
och samma rote knöde Varda förlagda i en och samma trakt; likväl och som Kongl. Majit
uti Cirkulärbref af den 30 Maj 1826 i nåder förordnat, att alla ansökningar såväl om utbyte
af från sta inrota rne aflägsna hjelprotar, som om roteflyttningar i allmänhet, borde ske
hos Konungens Befallningshafvande i länet, som, efter det såväl den rotehållare, med hvilken
roteflyttningen vore i fråga, som äfven soldaten eller båtsmannen, då någondera nummern
icke vore vakant, blifvit hörde, samt Vederbörande regements- eller korps-chef jemväl i
ämnet yttrande afgifvit, egde ätt, efter förekommande omständigheter och gällande författningar,
i anledning deraf, meddela utslag, hvilket dock borde Kammar-kollegii pröfning underställas;
hvarförutan Kongl. Majit, genom lemnade föreskrifter i detta afseende, uti Dess
nådiga bref till Landshöfdingarne af den 2 November 1833, äfvenledes sökt att ifrågavarande
olägenheter afhjelpa, Utskotten alltså funné, att de af motionärerne väckte rotejemknings-och
Utbytes-frågor, för hvilkas behandling i formväg tydlig anvisning sålunda vore
meddelad, borde förfalla”; och blef detta yttrande af Rikets Ständer godkändt. Vid sistförflutne
riksdag, då enahanda fråga, ined serskildt afseende på Gottland, väcktes, åberopade
Utskottet ofvannämnde åren 1840—1841 afgifna utlåtande och hemställde, i anseende
till hvad deruti blifvit anfördt och enär det vore vederbörande obetaget alt, för vinnande af
rättelse uti de af motionärerne antydda missförhållanden, begagna den väg, som i sådant
afseende funnes anvisad, att motionen i denna del ej måtte föranleda till någon Rikets,Ständers
åtgärd; och blef äfven detta utlåtande af Rikets Ständer bifallet.
Då emedlertid den partiela eller tillfälliga rotejemkning, som genom ofvan åberopade
Kongl, Cirkulärbref af den 30 Maj 1826 blifvit medgifven, icke synes hafva ledt till det
åsyftade målet eller den lindring i roteringen, att närmast hvarandra belägna hemman alltid,
eller så vidt möjligt är, må utgöra en och samma rote, hvilket ändamål deremot snarare
torde kunna vinnas, om rotejemkningen finge mera vidsträckt i ett sammanhang verkställas,
hvarigenom flera möjligheter kunde beredas för flera dylika olägenheters afhjelpande på en
gång, föreslå Utskotten,
att Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse måtto hos Kongl.
Maj.-t anhålla om en sådan utsträckning af föreskrifterna uti nyss
-
8 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ehon.-Ulsk. Utlåtande, JY:o 26.
nämnde nådiga Cirkulärbref af år 1826, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de län, der båtsmän äro indelte, efter ansökning
af de roteringsskyldige, må låta upprätta förslag till rotarnes sammanförande
inom lämpliga distrikter; samt, sedan vederbörande
chef och de roteringsskyldige blifvit hörde, efter förekommande
omständigheter och gällande författningar, meddela utslag, för att,
sedan detta blifvit underställdt Kongl. Kammar-kollegium och der
godkändt, tjena till efterrättelse och tillämpas i den mån, rotar blifva
vakaida, eller derförinnan, om vederbörande sig derom förena;
hvarjemte Utskotten hemställa, att uti samma underdåniga skrifvelse
må intagas underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla
Statskontoret att låta de i följd häraf uppkommande kostnader
af under hand varande statsmedel förskjutas, för att sedermera,
i de årliga liqviderna emellan Stats- och Riksgälds-kontoren, sistnämnde
verk till ersättande påföras.
Beträffande åter det af Riksdagsfullmäktigen Wasmuth framställda förslag, att båtsmanstorp,
då det skall nybyggas, må förläggas på annan rote-intressents mark, der hemmansegarne
kunde derom öfverenskomma; så finna Utskotten, som äro öfvertygade derom, att,
derest samtlige rote-intressenter äro ense samt båtsmännens rätt ej förnärmas, något hinder
emot en sådan förläggning af toipet vid hvarje serskildt tillfälle icke lärer möta, det
likväl vara betänkligt, att derom föreslå något allmänt stadgande. På många ställen har redan
vid Indelningsverkets upprättande blifvit taget i beräkning, att en viss rotedel skall
bära den större tungan af torpet, hvarföre den ock blifvit lindrigare roterad; på andra har
vid laga skiften serskildt afseende blifvit fästadt på plats för båtsmanstorpet; och i allmänhet
kan antagas, att, om torpet utgjort en serskild tunga för den rotedel, hvarå det varit
beläget, måste en förflyttning af detsamma till en annan rotedel förorsaka en förminskning
uti denna sednare egendoms värde och således menligt verka på eganderätten till densamma,
utan att medföra annan allmän fördel, än en opåräknad vinst för den rotedel, hvarpå
torpet förut stått, alltid beroende derpå, om detta är uti så förfallet skick, att det måste
ombyggas. Af dessa skäl tillstyrka Utskotten,
att detta förslag icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N:o 26.
Slats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Disk. Utlåtande, N:o 26. 9
JU:©
Anil. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående Båtsmans-beklädnaden.
Uti ett till Hedervärda Bondeståndet ingifvet anförande har Riksdagsfullmäktigen Olof
Larsson från Gefleborgs län yttrat, alt, ehuru Kongl. Förordningen den 22 December 1848
föreskrefve, att de klädespersedlar, som i 2 § oi-nförmälas, skola tilldelas båtsmannen förslå
gången, så snart han till uppfordringsstationen ankommit och der blifvit inmönstrad, hade
dock inträffat, att klädespersedlarne icke blifvit färdiga till utdelning förr än flera månader
efter inmönstringsdagen, genom hvilket förhållande en stor orättvisa drabbat båtsmännen,
hvilket åter verkat menligt för rotehållaren derigenom, att båtsmannens obelåtenhet förorsakat
betydlig svårighet för roten att anskaffa duglig karl. Motionären har fördenskull
hemställt, att underdånig skrifvelse till Kongl. Majit måtte expedieras derom, att vederbörande
måtte förständigas att noga tillse, det båtsmännens rätt i förevarande, likasom uti
allt annat hänseende, noggrant iakttages.
Olof Larsson har äfven fästat uppmärksamheten på olärnplighetenen deraf, att, då ett
båtsmanskompani är uppfordradt, men, i anseende till vakanser eller andra orsaker, några
båtsmän af kompaniet icke kunnat å inmönstringsdagen, utan först sedermera under uppfordringen
vid stationen inställas, desse icke finge beräkna deras beklädnadsslitningstid ifrån
kompaniets mönstringsdag, utan först ifrån den dag, då de till stationen ankomma, hvarigenom
inträffade, att desse båtsmansnummers slitningstid för alla everdeliga tider blefve olika
med öfriga kompaniets numror, så att, när största delen af kompaniet efter 12 månaders
tjenst finge hemtaga sina kläder, andra åter vid hemgåendet fråntogos deras, för att i
rustkammaren förvaras till kompaniets nästa uppfordring, då de nyttjades till parad, när
de öfriga båtsmännen hade sina sämre klädespersedlar till släp. Detta förhållande förorsakade
naturligtvis båtsmannen stor förlust, emedan han icke, på sätt förr egt rum, då roten
beklädde karlen, finge hemtaga sina klädespersedlar till sin nödiga bergning under vistanBin.
till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft. 2
10 Stats- sami Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 26.
det i hemorten. Visserligen finge de rekryter, som inställdes vid kompaniet nästpåföljande
kommendering, emottaga sina företrädares kläder, men då dessa varit begagnade till parad i
tre år och möjligen nyttjats till släpkläder tinder uppfordringstiden, vore de icke af mycket
värde. Vidare förekomme, att, om icke en viss tid för hvart kompani bestämdes, hvarifiån
hvarje slags klädespersedels slitningstid beräknades, så uppkomme i anseende till den omständigheten,
att persedlar förskingras eller ginge förlorade, det besynnerliga förhållande,
att hvar och en persedel kunde få serskild slitnings-beräkningstid, hvarigenom inträffade,
att för de serskilda persedlar, som kronan bestode, olika sfilningstider kunde uppkomma,
så att ett kompani af 170 man kunde få lika många och flera serskilda dagar, hvarifrån
manskapet egde att beräkna persedlarnes slitningstid, hvarigenom det syntes nästan omöjligt
för kompani-befälhafvaren och det öfriga befälet att i hemorten hafva reda på hvilka
persedlar båtsmannen finge bruka till parad- eiler släp-kläder; och har motionären vidare
ansett, att, då båtsmannen af kronan endast eihölle ett par skor, som blott finge nyttjas
till parad, han icke kunde under ett års tjenstgöring vara belåten roed det par skor, som
roten ålåge att bestå. I anledning af allt detta har motionären föreslagit, att brukningstiden
måtte få beräknas från kompaniets inmönstringsdag utan afseende på den tid, som
åtginge för vakant nummer att inställa karl vid kommenderings-stationen, äfvensom att, dä
någon klädespersedel ginge förlorad eller förskingrades, enahanda beräkningsgrund malte
följas för persedlarnes slitningstid, samt att 1 § i Förordningen måtte erhålla den förändring,
att båtsmannen biefve berättigad att af kronan erhålla tvänne par skor; men att, om
detta förslag icke vunne bifall, båtsmans-beklädnadsbestyret måtte få af rotehållarne återtagas,
och det vid sista riksdagen beviljade anslaget af 28,000 ralr för båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af kronan upphöra.
Vidare har Riksdagsfullmäktige!) Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, uti
en likaledes til! Hedervärda Bondeståndet ingifven motion, under förmälan, hurusom rotehållarnes
vid båtsmanshållet skyldighet att vid hvarje uppfordringstur förse sina båtsmän
med kappsäck, skjortor, strumpor och skor, ganska olika träffade båtsmanshållen derigenom,
att i en del trakter båtsmännen kommenderades nästan årligen dels på års- dels på
sommar-tjenst, då andra ater kunde få vara hemma två å tre år efter hvarandra, föreslagit,
att Kongl. Förordningen den 22 December 1848 så till vida måtte förändras, att
kronan öfvertoge anskaffandet af nämnde småpersedlar, vid alia de kompanier, som slutit
kontrakt om den öfriga beklädnaden, så att rotehållarne komme i tillfälle att med pennin
-
S/a/s- samt Allm. Besvärs- och Ekon-Utsk. Utlåtande, N:o 26. \ I
gar efter markégångspris lemna godtgörelse för hela munderinsen på en gång; förmenande
motionären, afl något ytterligare stats-anslag, än dpt, som för detta ändamål nästlidne riksdag
beviljades, icke borde ifrågakomma, emedan hvarje rote årligen betalade persedlarnes
värde, ilian afseende på, huruvida båtsmanm n under årets lopp till tjenstgöring kommenderades
eller icke. Häruppå skulle visserligen kronan i första rummet draga fördel, då, hädanefter
som hittills, icke alla båtsmännen hvarje år uppfordrades, men skälig anledning
vore för hand hoppas, att rot' hällarne i en framtid återigen skulle få lindring i afgiften,
då tilleängarne sådant medgåfve.
Dessa båda motioner hafva blifvit remitterade till Stats-Utskottet, som för deras behandling
sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet; och få Utskotten nu
deröfver afgifva sitt utlåtande.
Beträdande först frågan derom, att båtsmännen, vid första uppfordringen efter det
Kongl. Förordningen af den 22 December 1848 trädt i verksamhet, icke, i öfverensstämmelse
med föreskriften i samma Kongl. Förordning, genast utbekommit klädespersedlarne,
derigenom båtsmännen skulle blifvit lidande, hafva Utskotten förskaffat sig följande upplysningar.
I sammanhang med utfärdandet af ofvannämnda Kongl. Förordning anbefalldes Förvaltningen
af sjöärendena genom nådigt Bref af samma dag, som Förordningen utfärdades,
bland annat, att skyndsamligen upphandla materialier till 2,000 båtsmans-nnindeiingar, enligt
den modell, som i kommandoväg skulle blifva fastställd, och efter hvilken frenne profklädningar
borde, genom Förvaltningens försorg, anskaffas, för att, sedan de erhållit nådig
stadfästelse, tillsändas (lottans frenne stationer. Då emedlertid åtskilige af de fastställda
modell-persedlarne icke voro af inhemsk tillverkning eller funnos inom landet att tillgå,
samt årstiden dessutom i hög grad försvårade kommunikationerna, drog det så långt ut
på tiden, innan de anbefallde modell-klädningarne hunno anskaffas och vinna nådig fastställelse,
upphandlings-auktion derefter utlysas och effekterna lefvereras, att de nya klädespersedlarne
omöjligen kunde, jemlikt föreskriften i Förordningen, vid inmönstringen
tilldelas de båtsmän, hvilkas rotehållare ingått på det nya beklädnadssättet. Emedlertid
hade Förvaltningen likväl dragit försorg derom, att den släpklädning, hvilken, enligt ofvan
åberopade Kongl. Bref, borde tilldelas båtsmännen under afvaktan, att parad-beklädnaden
i sin ordning blefve släpklädning, kom båtsmännen vid inmönstringen tillhanda; hvarjemte
Förvaltningen uti ett derstädes anhäogiggjordt besvärsmål förklarat, att parad-beklädnadens
\% Stats- samt Allm. Hesvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 26.
slitningstid skulle beräknas från och med båtsmannens inmönstringsdag, oaktadt den först
sednare hunnit färdiggöras och båtsmännen tilldelas, belst desse derigenom icke lidit någon
förlust, enär de under tiden slitit den släpklädning, kronan dem bestått och, när paradkläderna,
efter tilländalupen slitningstid, blifva båtsmannens egendom, de naturligtvis måste
befinnas i så mycket bättre skick, ju kortare tid, de i sjelfva verket varit begagnade.
Vid detta förhållande, och då båtsmännen således, långt ifrån att genom dröjsmålet
med den nya munderingens erhållande, blifva på något sätt lidande, snarare derigenom
haft någon förmån, tillstyrka Utskotten,
att motionen i denna del må förfalla.
Hvad vidare angar Riksdagsmannen Olof Larssons anmärkningar dervid, att brukningstiden
för hvarje persedel beräknas från den dag, då den blifvit utlemnad, utan afseende
på den allmänna inrnönstringsdagen för det uppfordrade kompaniet, kunna Utskotten, som
anse det iakttagna beräkningssättet vara bygd t på fullkomlig rättsgrund, icke instämma i
det förslag, motionären framställt, utan tillstyrka,
att motionen äfven i denna del ma förfalla.
Samme motionärs yrkande, att båtsmannen icke skulle vara bergad med ett par skor,
som roten består, förutom det pär skor, som honom till parad af kronan lemnäs, och att
båtsmannen derföre borde berättigas att af kronan erhålla tvänne par skor, måste Utskotten
anse såsom föranledt af något misstag, då 4 § 1 mom. i Kongl. Förordningen den 22
December 1848 uttryckligen innehåller, att utom “de i 1 § nämnda persedlar, hvilka af
kronan bestås, båtsmannen erhåller af rust- och rotehållaren såväl kappsäck, att räcka deri
tid derföre redan finnes fastställd, som de så kallade små-persedlarne af skjortor, strumpor
och skor, på sätt nu gällande Författningar derom stadgau; hvaraf synes, att
båtsmännen af sine rust- och rotehållare skola hädanefter förses med lika antal skor, som
hittills, och dessutom till begagnande vid parad erhålla ett par skor af kronan. Utskotten
tillstyrka således,
att motionen i denna del måtte lemnäs utan afseende.
Beträdande slutligen Riksdagsmannen Tobias Linds förslag, att anskaffandet af kappsäck
samt skjortor, strumpor och skor äfven skulle af kronan äfvertagas, så anse Utskotten,
lika med Rikets sednast församlade Ständer, att en sådan åtgärd skulle föranleda ökade
kostnader för både kronan och rust- och rotehållarne, och finna derjemte, att för liten
Slata- sami Allm. Besvärs- och Kkon.-Utsk. Utlåtande, N:o 27. 13
erfarenhet af förenämnde Författnings tillämpning ännu vunnits för att föranleda tillstyrkande
till någon förändring uti densamma, hvarföre Utskotten hemställa,
att detta förslag icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1851.
\ o 27.
Anti. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
t
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Båtsmanshållets
indragning, emot erläggande af vakans-afgift.
Från Hedervärda Bondeståndet hafva följande motioner i detta ämne blifvit till. Statsutskottet
remitterade, nemligen :
l:o af Riksdagsfullmäktige!) Ephraim Larsson fiån Elfsborgs län, som föreslagit
båtsmanshållets indragning, i mån al de nuvarande båtsmännens afgång, emot åliggande för
rotehållarne att i stället utgöra rote-vakans-afgift med 33 r:dr 16 sk. för hvarje rote: till
stöd för hvilket förslag motionären åberopat, att af de 8,000 båtsmän, som landet skulle underhålla,
någon serdeles nytta icke hemtades, enär dessa båtsmän voro okunnige i sitt yrke
och icke kunde å varfven förrätta de arbeten, hvartill de derstädes borde användas-, att,
oberäknad! kostnaden för rotehållarne, användandet af samma båtsmän, just i anseende till
deras nämnde okunnighet, medförde för staten en dryg utgift, och att det skulle vara håde
för rotehållarne och för staten af stor fördel att i stallet begagna lörhyrdt folk så väl
vid skepps-varfven som till bemanning af floltan, äfvensom motionären erinrat, att de
långväga transporter af båtsmän, som nu egde rum, stundom ända ifrån Norrbotten till.
Earlskrona, samt båtsmännens återresa till hemorten, föranledde en känbar kostnad, sorn i
omförmälde fall icke skulle ega rum; samt
14 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 27.
2:o af Riksdagsfullmäktige'] Mognus Mänsson från Östergöthlands län, som, fästande
uppmärksamheten vid olärnplight ten deraf, alt i Östergöthland lunnes indeldt båtsmanshåll,
då sådant vore dels för orten betungande och dels i så måtto otjenligt, som folket
derstädes skulle sakna fallenhet för sjömansyrket och obekantskap med skepps-timmermans-slöjden,
föreslagit, att Rikets Ständer mätte hos Krfugl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt det i Östergöthland indeldta båtsmanskompani måtte indragas och de rustande
berättigas att i stället erlägga vakans-afgift.
Efter det Stats-ntskottet sarnmanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
för behandling af dessa frågor, hafva Utskotten gemensamt tagit desamma i ölvervägande,
oell få till en början erinra, att vid sistlidne riksdag förslag i enahanda syftning, som olvanberörde
motioner afse, blifvit väckta, men att Utskotten, enär bifall till motionerne skulle
föranledt en rubbning uti indelningsverket och förminskning i det antal båtsmän, som för
flottans behof erfordrades, uti utlåtande, sorn af samtlige Riksstånden blifvit godkändt, afstvrkt
bifall till förslagen.
På enahanda ska1, och enär Utskotten hysa den åsigt, att det för flottans tjenstbarhet
vid inträffande krig är ett oeftergiflig vilkor att ega säker tillgång på åtminstone ett så
stort antal sjöfolk, som genom föregående öfning icke är alldeles ovandt vid sjörensten
och de arbeten, som dertill höra, att detsamma kan användas såsom stam och. ledare för
det beväringsmanskap, hvilket är afsedt till flottans hifvudsakliga bemanning, få Utskotten,
med afseende jemväl å de åtgärder och beslut, som Rikets Ständer redan fattat i anledning
af den plan för sjöförsvarets organisation, som Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag
behagat till Rikets Ständer öfverlemna, tillstyrka,
att ofvanberörde motioner ej må till- någon ålgård af Rikets Ständer
föranleda.
Slockholm den 17 Juli 1851.
Stats- samt Atlin Hesrörs- och Ekon.-11 sk. I flätande, N:o 28. la
\:o S5S.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om befrielse från
den veckodagsheimnan i Götheborgs och Holms län påförda
ordinarie rotering.
Uti en af Riksdagsfullmäktige!» Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus län
inom Hedervärda Bondeståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion, deruti Olaus
Eriksson från samma län instämt, har blifvit anfördt, att uti de härader af Götheborgs
och B hus län, för hvilka motionären vid innevarande riksdag förde talan, ordinarie rotering
blifvit många insockne frälsehemman ålagd ; att en sådan åtgärd dock skulle vara stridande
både emot Rikets Ständers beslut vid 1810 års riksdag och Kongl, kungörelsen den
31 Oktober 1829, enär det förra stadgade, att endast sådan jord, som vore underkastad
ständig rotering, borde dermed beläggas, men Bohus läns insockne frälsehemman aldrig varit
ordinarie roteringsskvldighet underkastade, och den sednare icke ålade andra frälsehemman
denna lunga, än de rå- och rörs- samt insockne-hemman, sorn före den 6 April 1810
blifvit frånskiljde sine tillhörande säterier och de frälsehemman i Bohus län, hvarom här
vore fråga, rätteligen icke voro af rå- och rörs- eller insockne beskaffenhet, utan skulle
ifrån äldsta tider, såsom veckodag stiernman, haft frälse friheter och förmåner framför
och utöfver hvad rå-och rörs- samt insockne-frälset åtnjöte. Och har, på grund häraf
samt enär Kongl. Resolutionen deri 26 Oktober 1682 tilläde adeln i Skåne, Halland och
Bohus län en större frihet i afseende å deras rå- och rörs- samt sätesgårdar, än som för
rå- och rörshemman i öfriga delar af riket vore gällande, och dessutom Ridderskapet och
Adelns privilegier den 16 Oktober 1723 skulle utvisa, att ifrågavarande hemman icke voro
ordinarie roteringsskyldige, motionären föreslagit, att det måtte förblifva vid den extra rotering,
som vid 1809 och 1810 årens riksdag blef samma hemman pålagd, äfvensom att
den ifrån och med år 1835 af hemmanen erlagda rotefrihetsafgift måtte vederbörande återiemnas.
Sedan, för frågans behandling, Stats Utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och
16 Sluts- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-ilsk. Utlåtande, N:(U28.
7 kb.
Ekoromi-Utskotlet, hafva Utskotten densamma till gemensam handläggning företagit; och
få Utskotten vid afgifvandet af sitt Utlåtande i ämnet till en början anföra, att, enligt 8 § i
Ridderskapet och Adelns nyssnämnde privilegier, äro: ”Ridderskapet och Adelns i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohus län, belägne, så kallade insockne eller veckodagsgods frie för
rotering och åtskilliga andra slags utlagor och besvär; samt att, med anledning af Rikets
Ständers i underdånig skrifvelse den 10 September 1829 gjorda anhållan. Kongl. Majit genom
nådig kungörelse den 31 Oktober samma år förklarat, att sedan, enligt Kongl, kungörelsen
den 6 April 1810, Ridderskapet och Adeln afsagt sig rättigheten att med andras uteslutande
besitta säterier, de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman, hvilka efter samma
dag blifvit eller vidare blefvo från de säterier, hvarunder de lydt eller lydde, afsöndrade,
borde, sådant oaktadt, sin rå- och rörs- samt insockne frihet bibehålla, men att detta stadgande
icke skulle tillämpas på de hemman af nämnde naturer, hvilka före sistnämnde dag
blifvit från säterier afsöndrade.
Och som de så kallade veckodags-hemmanen äro till sin natur af samma beskaffenhet
som insockne frälsehemman, hvilka, om de blifvit före den 6 April afskiljde från de säterier,
hvarunder de lydt, förklarats förlustige de fördelar, som insocknefriheten innefattar, och
i hvilka fördelar frihet från rotering, enligt Kongl, brefvet den 4 Mars 1690 och Ridderskapet
och Adelns privilegier, jemväl ingår; altså och då Kongl, brefvet den 7 Mars 1683
föreskrifver, att frälset skall lika med krono- och kronoskatte-hemman deltaga i knektehåll
eller rotering, samt motionären icke visat eller ens uppgifvit, att något efter den 6 April
1810 från säteri afsöndradt insockne- eller veckodags-hemman i Bohus län blifvit till ordinarie
rotering indeldt. få Utskotten, i likhet med hvad det af Utskotten vid sista riksdag i
enahanda fråga afgifna, af samtlige liks-stånden bifallna, yttrande innehåller, tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N:o 29.
Slats- saint Allm Besvärs- och Eleon.-Ilsk. Utlåtande, i\:o 29. 4 7
H:o 29.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om dels rotehällarnes
befriande från bekostandet af soldat-beklädnaden samt dels
jemkning i roleringsbesväret.
Uti en af riksdagsfullmäktigen Ephraim Larsson från Elsborgs län, inom Hedervärda
Bonde-ståndet väckt, till Stats-utskottet remitterad, motion, i hvilken sig förenadt riksdagsfullmäktige
Lars Olofsson och Lars Andersson från samma län, har, jemte en framställning
om det tryckande i roteringsbördan, hvilken tid efter annan skulle hafva ökats
utöfver de ursprungliga knektekontraktens innehåll och falla olika tungt på olika hemman,
blifvit föreslaget: All rotehållarne måtte alldeles befrias från soldalbeklädnaden och
denna belcoslas af statsverket ensamt, samt att det återstående af roleringsbesväret måtte,
efter skedd undersökning af det ojemna i denna börda, rättvisare fördelas, samt lindring
deri beredas, om möjligt på alla orter inom riket, der en dylik tryckande rotering egde
rum, men ovilkorligen inorp Westgötha-dafs och Elfsborgs regementen och synnerligast
hvad Kullings kompani vid sistnämnde regemente anginge; och har Stats-Utskoltet nämnda
motion gemensamt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet till handläggning förehaft.
Med anledning af de framställda förslagen få Utskotten anföra, att hvad först angår frågan
om rotehällarnes befriande från bekostandet af soldatbeklädnaden, rotehallarne numera
deltaga i densamma endast till hälften, och att deras skyldighet i berörde hänseende grundar
sig dels å knektekontrakterne samt dels å sedermera emelian kronan och dem tid efter
annan träffade öfverenskommelser; och enär rotehällarnes befrielse från omförmälde skyldighet
icke kan verkställas utan ett betydligt statsanslag, samt de icke ega någon grundad
rätt att på öfriga medborgares bekostnad njuta befrielse från ett onus, som vid förvärfvande!
af deras hemman måste anses hafva tagits i beräkning för bestämmande af dess värde,
få Utskotten tillstyrka,
att motionen i denna del må förfalla.
I fråga härefter om den påyrkade jemkidngen i roterings-besväret, så måste det visserligen
medgifvas, att detta besvär trycker rotehållarne ojemnare än vid den tid, då indelliih.
tilt B. St. Fröt. 1830 t8öl. 4 Sami 2 Afd. 9 UäfL i
\ 8 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 30.
ningsverket upprättades; meri man bör vid denna (rågås bedömmande icke lemna å sido, att
jordegendomars godhet och värde, i förhållande till hvarandra, ständigt undergått förändring,
i det att en del blifvit uppodlade och väl häfdade, då deremot ett sådant förhållande
icke inträffat med en annan del, och att det skulle vara på det högsta stridande mot
rättvisa och billighet, att den, som med besvär och kostnad förbättrat sitt hemman och
derigenom beredt detsamma ett högre värde, eller den, som ett så beskaffadt hemman iörvärfvat,
skulle i och för en dylik hemmanets förbättring, få vidkännas ett högre onus.
Dessutom och äfven om en dylik roterings-jemkning nu egde rum, skulle genom hemmanens
under tidernas lopp skeende förbättring eller försämring, inom en föga ailägsen
framtid nya ojemnheter i roterings-skyldigheten uppkommit.
På dessa skäl få Utskotten tillstyrka,
att jemväl denna del af motionen må förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1851.
■1:0 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om befrielse från
eller lindring i det Komminister-b o stället Mistelås åliggande
rotering s-be sv är.
Uti eri af Herr Prosten Melander inom Högvördiga Prästeståndet väckt, till Statsutskottet
remitterad motion har blifvit anfördt, att ehuru, enligt Kongl. Krigs- och Kammar-kollegii
kungörelser den 25 Februari 1835 och den 28 Augusti 1841, äfvensom andra
äldre författningar, kapellansboställen voro fritagne från ordinarie rotering, och till följd
deraf tid efter annan den sådane boställen åliggande roteringsskyldighet blifvit å andre
hemman öfverflyttad, eller ersättning derför lemnats, så vore dock det inom Wexiö stift
belägna komministersbostället Mistelås stom, förmedladt från ett till fem åttondels mantal,
besYäradt med omförmälde onus, hvilket vore desto mera känbart för boställets innehafva
-
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 30. 19
re, sorn af detsamma, hvilket, enligt Kongl. Brefvet den 29 Februari 1844, antogs till
komministers boställe, i utbyte mot det förra Gammeltorp, årligen utginge såsom mellangift
till pastor 4 tunnor spannemål, fastän komminister-lönen ej uppginge til! högre belopp
än 28 tunnor korn och 4 tunnor råg, samt afkastningen af bostället före 1843, äfven i
goda år ej stigit öfver 30 tunnor spannemål, deribland f:delar hafre; och som inom det
härad, i hvilket bostället vore beläget, numera funnes ett hemman, Harjemo, som vore
underkastadt ordinarie rotering samt flera andra hemman i häradet komme att inom naara
års förlopp inroteras, har motionären hemställt, att den omförmälde komministersboställe
åliggande rotering måtte å nämnde hemman öfverflyttas, men att, derest sådant icke kunde
ske, boställshafvaren måtte tilläggas ersättning för roterings-besväret efter de årliga markegångs-prisen;
och har med motionären förenat sig Herr Biskop Heurlin.
Efter sammanträde med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten
gemensamt behandlat förevarande motion, och få, vid densammas besvarande, upplysa, att
Kongl. Maj:t, enligt Krigs- och Kammar-kollegiernas kungörelse den 25 Februari 1835,
uppå Rikets Ständers underdåniga framställning, förklarat, att alla de kapellans-boställen i
riket, som antingen, i brist på närbelägna oroterade hemman, måste qvarstå i roteringen,
eller som fått densamma år 1826 orätt förflyttad på hemman, som redan af ålder varit
roterade till fullo, skulle, med förbindelse att roterings-skyldigheten framgent fullgöra,
undfå en roterings-kostnaden motsvarande ersättning eller vederlag af vakans-afgiften för
jord, som, ehuru ordinarie rotering underkastad, likväl icke presterade rotering in natura;
men då Utskotten icke äro i tillfälle att i alla delar pröfva befogenheten af det
väckta anspråket, få Utskotten, i likhet med hvad Rikets Ständer vid innevarade riksdag i
enahanda fråga beslutat, vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl, Maj:t i nåder täcktes låta granska det framställda anspråket,
och derest detsamma finnes vara grundadt odh öfverensstämmande
med lag och författningar, vidtaga de åtgärder, som förhål
landena
kunna påkalla.
Stockholm den 17 Juli 1851.
20 Stats, samt Allm. Besvärs- och Ehon.-Utsk. Utlåtande, N:o 31.
■*:© 31.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. n.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ändring i Patentförfattningen
så vidt den rörer allmänt nödvändiga och
nyttiga saker, såsom åkerbruks-redskaper, m. m.
Riksdagsfullmäkligen Ingemund Odin från Gottlands län har uti en till Hedervärda
Bondeståndet iogifven motion anfört, att patenträttigheten visserligen framkallat många
nyttiga uppfinningar och alster af flera industriella slag, men den vore tillika ett hinder för
allmänt spridande af en stor del nyttiga saker medelst det höga pris patent-egaren satte
på en nödvändig vara genom den rättighet han fått sig försäkrad, att ensam tillverka och
försälja densamma. Såsom exempel har han anfört Akers och Furudahls patenterade vändplogar,
ett redskap oundgängligen nödvändigt för hvarje jordbrukare, men tillika så dyrt,
att det endast af några få eller förmögna kunnat inköpasr Vore rättigheten för tillverkning
och försäljning deraf fri, skulle, efter hans öfvertygelse, sådana plogar kunna erhållas
för halfva priset emot hvad de nu kostade. Af sådan anledning har han föreslagit att Rikets
Ständer måtte fatta det beslut, att patenträttigheten må upphöra på allmänt nödvändiga
och nyttiga saker, såsom åkerbruks-redskaper, och i det stället premier utgifvas för sådana
uppfinningar, som blifvit af Landtbruksakademien pröfvade och till premier rekommenderade,
hvartill medel af 6:te hufvudtitelns anslag, för befrämjandet i allmänhet af slöjderna,
kunde ulgå.
Denna motion har blifvit remitterad till Stals-utskottet, som för dess behandling sammanträdt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet. De förenade Utskotten hysa den
öfvertygelsen, att nya gagneliga uppfinningars meddelande och spridande äro af den största
vigt för det allmänna, men att sådant mera sällan sker, om icke någon betydligare fördel
derigenom beredes uppfinnaren. Då dennes intresse är förenadt med uppfinningens spridande,
är det att förmoda att den göres mera känd, än om uppfinningen blott emot elt
en gång för alla gifvet praemium, eller emot en viss belöning, öfverlåtes till begagnande af
allmänheten, som i sednare fallet ofta icke kommer i tillfälle att derom taga skyndsam
kännedom. Riktigast är ock, i Utskottens tanka, att de industri-idkare, sorn draga nytta
Stais- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-lJtsk. Utlåtande, N:o 32. 51
»( uppfinningen, blifva de, som gälda belöningen för densamma, hvilket sker genom patenträtts
meddelande. Af alla dessa förenade skäl, och då dessutom patenträlten blott är gällande
för vissa år, hvarefter uppfinningens begagnande är för alla öppet, anse Utskott»»
sig böra vördsamt tillstyrka,
det Rikets Ständers beslut må blifva att motionen icke må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1851.
;\:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, angående vackt fråga, att de till löner för lärare
vid undervisningsverken anslagne prebenden måtte indragas,
samt de s. k. jura patronatus upphöra.
Under anförande af de flere olägenheter och missförhållanden, hvilka skulle vara e»
följd deraf, att en del pastorater voro såsom prebenden anslagne till löne-förbättring åt lärare
vid undervisningsverken, eller såsom bihang åt vissa platser inom Presteståndet, hafva
två motionärer inom Hedervärda Bondeståndet, Riksdagsfullmäktige Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus län samt Ola Månsson från Christanstads län, i serskildt
afgifne motioner, men uti hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvarandra föreslagit, att alla
pastorater, som äro anslagne till lön för lärare vid undervisningsverken, eller s. k. prebenden,
måtte indragas, och försarnlingarne i dessa pastorater, efter nuvarande innehafvare*
afgång, lemnäs frihet att sjelfva välja sine själasörjare; hvarförutan Erill Christensson
serskildt föreslagit, att lärarne vid undervisningsverken måtte såsom ersättning få sig af
staten anslaget ett årligt lönebelopp motsvarande ett medium af prebendets afkastning under
en viss tidrymd af t. ex. tio år, äfvensom Erik Christensson väckt förslag derom
a+t all jus patronatus måtte upphöra.
För behandling af dessa motioner har Stats-utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-utskottet, hvarefter Utskotten gemensamt tagit motionerne i öfvervägande,
och (å Utskotten, hvad först angar frågan om prebende-pastoraternas skiljande frå«
22 Stafs- samt Allm. Besvärs- och Eicon-Utsk. Ullätande, N:o 32.
lärare-platser vid undervisningsverken ocii förseende med egna kyrkoherdar, till en början
erinra, alt någon gång 'personella prebenden uppstått derigenom, att Kongl. Majit till
regala pastorat befordrat personer, hvilka Kongl. Majit tillåtit att tillika fortfarande behålla
annan förut innehafvande tjenstebefattning, men att dessa prebenden vid innehafvarnes afgång
återtaga egenskapen af regala pastorater och att de andre, äldre prebendcna, hvilka
motionärerna synas hufvudsakligen hafva afsett, i allmänhet uppkommit redan under katholska
tiden, och att genom 4 § af Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 blifvit
ibland annat förklaradt, “att alla Theologia? Doktorer, Professorer, Pastorer i städerna och
på landet. Lektorer i gymnasierne, Rektorer och Ronrektorer i skolorna, skola oförändradt
behålla efter gammal häfd sina prebende-socknar och hemman11. Utan Högvördiga Prestessåndets
medgifvande lärer således någon rubbning i förhållandet med dessa prebendepastorater
icke kunna ega rum, och enär härtill kommer, att då, vid sistlidne riksdag,
Kongl. Majit till Rikets Ständer framställde förslag till elementar-Iäroverkens reorganisation,
frågan om prebende-pastoratens indragning jemväl utgjort föremål för pröfning, men icke
kunnat vinna bifall i anseende till den med förändringen förenade högst betydliga kostnad,
uppgående, enligt Departements-chefens för ecklesiastik-ärenden beräkning, till ett årligt
belopp af omkring 15,000 ridr banko, lå Utskotten tillstyrka i
att ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Beträffande sedermera yrkandet om upphäfvandet af alla Jura Patronatus, så hafva
Lag- och Ekonomi-Utskotten vid sistlidne Riksdag uti deras af samtlige riks-stånden då
bifallne Betänkande Nio 13 afstyrkt bifall till enahanda framställning, hufvudsakligen på de
skäl: att då den ifrågavarande rättigheten icke tillkommit genom allmän lag, utan förvärfvats
dels genom upplåtande af plats för sjelfva kyrkan, dels genom disposition af tionde
jill densammas underhåll, dels ock genom hvarjehanda andra tjenster och uppoffringar,
samt denna rättighet, som i de flesta fall vore förenad med besittningsrätten till viss egendom,
sålunda öfvergått från den ena egaren till den andra, torde densamma icke, utan ingrepp
i eganderätten, kunna nuvarande innehafvare af patronats-rätt genom någon lagstiftnings
åtgärd betagas; att den till ett patronelt gäll föreslagne prestmannens skicklighet vöre
underkastad vederbörande embetsmyndighets ompröfning; samt att, genom upphäfvande af
patronatsrätten, betydliga kostnader skulle på många ställen tillskyndas församlingarne medelst
inlösen, ej mindre af kyrkobyggnaden, än ock af pastors-bostället, hvilket sednare flerstädes
vore patroni egendom.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 33. 23
Utskotten, hvilka instämma uti hvad Lag- och Ekonomi-Utskotten vid sistlidne Riksdag
sålunda yttrat om de kostnader, hvilka på många ställen skulle kunna1 genom der föreslagna
förändringar tillskyndas församlingarne, samt ej eller kunnat uti gällande föreskrifter
finna något hinder för församlingarne att, derest de så önska, söka sjelfva i godo uppgöra
med innehafvarne af patronats-rätten om densammas upphörande, men deremot icke anse
lämpligt att för befrämjandet af detta ändamål tillstyrka något anslag af statsmedel, få altså
vördsamt hemställa,
att motionen jemväl i denna del lemnäs utan afseende.
Stockholm den 17 Juli 1851.
\.0 33-
Anis. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om tryckning af vissa
delar af herr Stjernsvärds, Gustaf Maurit*, tvänne
förslag till en förändrad organisation af landiför svar et.
Uti en till Hedervärda Bonde-ståndet ingifven, samt till Stats-utskottet remitterad motion
har riksdagsfullmäktigen Per Nilsson, från Christianstads län, fästadt uppmärksamheten
derå, att anslagen till landtförsvaret med hvarje riksdag, ända sedan år 1810, ökats, utan att
något planmessigt ordnande af det hela egt rum, eller de indragningar och förändringar, som
dermed stodo i oskiljaktigt sammanhang, blifvit verkställde, och utan att en„ enligt motionärens
tanka, af rättvisa påkallad lindring i det Bonde-ståndet företrädesvis tungdt tryckande underhållet
af rikets krigsmakt förberedts, påyrkat att, då vid innevarande Riksdag en af Ridderskapets
och Adelns ledamöter herr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, aflemnat tvänne fullständiga,
om nit, sakkännedom och ospard möda vittnande förslag till förändrad organisation af landtförsvaret,
hvilka företedde betydliga besparingar å så väl de ordinarie som extra ordinarie
utgifterne derför, vissa uppgifna delar af samma förslag, jemte de motioner, vid hvilka förslagen
varit bilagde, måtte tryckas, och detta så tidigt, att de till Rikets Ständer kunde utdelas,
innan Stats-utskottets Betänkande om reglering af riks-statens fjerde hufvud-tite! till
föredragning förekomme.
84 Stats• samt Allm. Besvärs- och Ekon.- lits k. Memorial, N:o 34.
I anledning af denna molien, hvilken Stats-utskottet ansett sig höra behandla gemensamt
med Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet, lå Utskotten yttra, att som de, i sitt
Utlåtande n:o 18, pä deruti åberopade skäl, ansett ofvanberörde (vanne, af herr Stjernsvärd
afgifne, förslag ej böta till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, Utskotten, med
afseende jemväl derå, att det ena förslaget med dertill hörande tabeller, finnes upptaget uti
Ridderskapet och Adelns protokoll för sistlidne riksdag, och det andra uti samma protokoller
vid innevarande riksdag, finna sig böra vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N o 54.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1851, kl. 9 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottens Utlåtande
N:o 3, angående kronobrefbäringens vfverlagande af postverket
eller dess bestridande af postmedel, m. rn.
Vid föredragning hos Riks-stånden af nämnde utlåtande har detsamma blifvit af Hedervärda
Bonde-ståndet den 4 sistlidne Juni återremitteradt, men deremot af de öfriga riksstånden
bifallet, nemligen hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 14, samt hos Högvördiga
Preste-ståndet den 4 i samma månad och hos Vallöf]. Borgare-ståndet den 28 näst
förutgångne
Maj. Då frågan sålunda, enligt 75 § riksdags-ordningen, är genom tre Stånds
beslut afgjord,
kan någon vidare behandling deraf hos Utskotten ej ega mm.
Stockholm den 17 Juli 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4854.
Stats- och Banko-Utskottens Betänkande, N:o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utskottet den 28 Juli 1851, kl. 6 e. m.
Betänkande med förslag till vissa förändrade föreskrifter,
i fråga om godtgörande af kostnaden för koppanmjnlningen
m. m.
Uti den berättelse, angående Bankens styrelse och förvaltning, som vid innevarande
riksdag blifvit af Banko-utskottet till Rikets Ständer afgifven, har Utskottet
fästat uppmärksamhet derå, att Banken, som, enligt Rikets Ständers år
1849 församlade revisorers berättelse, måst på ommyntning af dess förråd uti
koppar-skiljemynt af gamla prägeln, vidkännas en förlust af 8,133 r:dr 41 sk.
banko, bestående uti skillnaden emellan det pris, hvartill nämnde mynt blifvit af
Banken från stats-verket inlöst och det, hvarefter detsamma af myntverket godtgjorls
Banken, skulle, vid en förändring af nuvarande kopparmyntet, ådragas ytterligare
förlust hvilken blefve större i samma mån, som kopparen nu utmyntas
till högre prägelvärde än tillförene.
Stats- och Banko-utskotten hafva vid gemensamt sammanträde tagit under öfvervägande,
huruvida nyssberörda förhållande må påkalla någon serskild åtgärd å
Rikets Ständers sida samt få i delta afseende anföra följande:
Enligt Kongl, kungörelsen den 9 Maj 1835 utlemnas kopparmynt från myntverket
uppå reqvisition så väl af Banken, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och andra offentliga myndigheter, dock ej i mindre summa hvarje gång, än 50
r:dr b:ko; hvarjemte genom Kongl, brefvet den 26 Maj 1836 ytterligare föreskrift
är vorden meddelad i afseende å Kongl. Maj:ts befallningshafvandes rätt ätt
Bih. till B. St. Prof, 1850 & 1851, 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft. 1
Stats- och Banko-Utslcottens Betänkande, iV.-o 35.
från myntverket direkte utbekomma dylikt mynt. Beträffande in- och utvexling i
Banken af kopparmynt, stadgar gällande banko-reglemente i lii §, att det från
statsverket eller Kongl, myntverket inlösta, Banken tillhöriga kopparskiljemynt
ulgifves och emottages i Banken för silfver eller sedlar: och 130 § af samma
reglemente innehåller, att Banken skall, utan deltagande i vinst eller förlust å
sjelfva präglingen vid skeende lefveranser godtgöra statsverket kopparmyntets
åsätta värde.
Emedan nu skillnaden mellan det kopparmyntet åsätta värde och metallvärdet
är olika för olika valörer, samt, hvad 4 skillings-styckena beträffar, så betydlig,
att ett skeppund st. vigt koppar, gällande efter hörspris omkring 130
r:dr utmyntas till 450 r:dr, synes häraf följa, att kopparmyntet hvarken kan eller
hör anses annorlunda, än såsom myntrepresentativ; vid hvilket förhållande och
som på grund af åberopade Kongl, författningar, myntverket, oheräknadt det kopparmynt,
hvilket till Banken lefvereras, jemväl på enskild väg i allmänna rörelsen,
utgifver dylikt mynt, samt Banken, enär af kopparmyntets utseende icke kan
bedömas, huruvida det blifvit af Banken från myntverket inlöst eller icke, jemlikt
lil § i banko-reglementet, är förbunden ail till präglingsvärdet med silfver eller
sedlar inlösa det utelöpande kopparmyntet utan afseende på sättet, huru detsamma
i allmänna rörelsen utkommit; så och då det hvarken är billigt eller med god
ordning öfverensstämmande, att ett verk eger utgifva mynt-representativ till ohe
gränsadt
belopp, under det att inlösnings-skyldigheten åligger ett annat verk, finna
Utskotten en rättelse härutinnan desto mera vara af behof påkallad, sorn första
vilkoret ifråga om möjligheten för Banken att kunna fullgöra sina förbindelser,
är att om vidsträcktheten af desamma ega noggrann kännedom; och tillstyrka
UtskollSn, på grund häraf, vördsamt
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla att, med ändring af hvad Kongl, kungörelsen den 9
Maj 1835 och Kongl, brefvet den 26 Maj 1836 innehålla,
i afseende å myntverkets rätt att utgifva kopparmynt, må förordnas,
att kopparmynt hädanefter icke får från myntverket
på annan väg, än genom Rikets Ständers Bank, i allmänna
rörelsen utlemnas.
Stockholm den 26 Juli 1851.
Stats- ock Banko-Utskottens Betänkande, N:o 35.
3
Reservationer:
af Herr Fåhreeus, 0. I.
af Herr Doktor Sandberg: ”Att Kongl, myntet på Bankens bekostnad liar en
ganska betydlig vinst på kopparmyntets prägling visar sig deraf, att ifrån 1835
till 1850 blifvit till Banken lefvererade:
92 fjerd.
4
skill.,
å
450
R:dr pr SMf
b:ko 41,400 R:dr
299
d:o
2
skill.,
å
300
d:o
89,700.
294
d:o
1
skill.,
å'
250
d:o
73,500.
311
d:o
3'
skill.,
å
250
d:o
77,750.
200
d:o
1
3
skill.,
å
200
d:o
52,000.
114
d:o
1
"6
skill.,
å
200
d:o
22,800.
1,370 fjerd, å 1 Sklf. Stap.-vigt, motsv. b:ko r:dr 357,150.
Dessutom lärer myntverket omedelbarligen utgifvit 40,572 R:dr. Banken inlöser
kopparmyntet fran myntverket efter åsatt präglingsvärde, således för ofvanstående
357,150 B: dr, men myntverket betalar kopparen efter börspris å 130 R:dr pr
Sktfl med endast 178,100 R:dr, och Bankens förlust uppgår i sådant fall till
179,050 R:dr, eller då Banken godtgöres för det gamla kopparmyntet, söm ompräglas,
efter '150 R:dr pr Skff blir dess förlust 151,050 R:dr.
Det enklaste och rättaste härutinnan vore att Riks-banken från myntverket
skulle inlösa kopparmyntet efter dess metalliska värde med tillägg af präglingskostnaden,
äfvensom betala präglings-kostnaden för det silfver, som för Bankens
räkning derstädes utmyntas.
Då kopparmyntets åsätta värde öfverstiger dess metallvärde, så att t. ex. 4
skill, banko är blott värd k af hvad den gäller, så kunna dessa icke anses annorlunda
än såsom mynt-tecken, för hvilkas åsätta värde Banken måste ansvara.
Så till vida är det visserligen riktigt att icke myntverket må kunna fylla landet
med mynt-tecken till ett obegränsadt belopp, hvilka Banken, då de vid decimalsystemets
införande eller af annan orsak en gång återkomma, måste efter åsatt
prägel inlösa. Derföre föreslog den sammansatta afdelningen att kopparmynt hädanefter
icke får från myntverket på annan väg än genom Banken uti allmänna
rörelsen utlcmnas. Men detta skedde under förutsättning att, enligt ett föregående
moment, som blef i Utskottens plenum förkastadt, Banken skulle från mynt
-
4
Stats- och Banko-Utskottens Betänkande, N:o 35.
verket få inlösa kopparmyntet efter dess metallvärde, med tillägg af präglingskostnaden,
och ingalunda betala det efter dess åsätta prägelvärde.
Enligt Kongl. Brefvet den 26 Maj 1836 eger Konungens Befallningshafvande
att direkte från myntverket utbekomma kopparmynt för vexlingsbehofvet i
landsorterna, och när sådan reqvisition skett, lärer väl myntverket ombesörjt och
bekostat afsändningen. Men skall nu allt kopparmyntet först ingå till Banken,
och Banken skall ombesörja och bekosta fullgörandet af dylika reqvisitioner, samt
derjemte, likasom hittills skett, betala kopparmyntet efter åsatt prägelvärde, så
kommer genom denna förändring ännu större kostnad att tillskyndas Banken, utan
att han derigenom vinner någon den ringaste ersättning.
Under sådana förhållanden synes mig, att antingen afdelningarnes förslag uti
hegge omförmälda punkter hör antagas, eller ock måste man låta det förblifva
vid hvad nu äger rum. Och i sistnämnda fall skulle Bankens förlust betydligen
minskas, om hädanefter all myntning af 4 skilling banko i koppar blefve förbjuden,
och detta skiljemynt ersatt med 4 sk. b:ko eller R:dr sp. i silfver.”
Af Herr Kontrakts-prostcn Almqvist. Då de sammansatta Utskottens förslag
fortfarande vid Banken binder skyldigheten att invexla det gångbara och påbudna
kopparskiljemyntet, inlägger jag mot samina min reservation så mycket hellre,
som jag icke anser något lands kopparskiljemynt behöfva vara föremål för utvexling,
förr än det aflyses. Denna grundsats har förut gjort sig gällande i Rikets
Ständers lagstiftning för Banken. I 1844 års reglementes lil § omtalas
kopparskiljemyntet endast såsom bytesmedel, och stadgas, att kopparmynt emottages
i Banken, dock ej till högre belopp vid hvarje vexling eller liqvid än det
i Kongl, kungörelsen den 9 Maj 1835 bestämda, eller 32 sk. banko. I sista Riksdags-reglemente
vidtogs härmed den förändring att kopparskiljemynlet skulle utgifvas
och emottagas i Banken för silfver och sedlar. Jag yrkar återgång till
1844 års reglementes föreskrifter och vill helt och hållet öfverflytta kopparskiljemyntet
från Banken på Kongl, myntverket.
Samt af Herrar Lagergren, P. J., och Ekenman, J. F.
N:o 36.
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N:o 36.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Juli 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i fråga om återbetalningen af Myntverkets äldre
skald till Rikets Ständers Bank.
Genom nådig proposition af den 21 December sistlidet år (under N:o 26
införd uti första samlingen af Bihanget till Riks-ståndens protokoll) har Kongl.
Maj:t erinrat, hurusom Rikets åren 1829 och 1830 församlade Ständer, i följd af
den då beslutade myntrealisation, utaf Rikets Ständers Banks medel, till myntningens
oafbrutna bedrifvande anvisat ett förskott af 40,000 r:dr, tillika med den
i Banken befintliga koppar, för silfvermyntets loyering, samt dervid föreskrifvit,
att hvad sålunda blifvit förskjutet, borde af myntverket framdeles och efter band
återbetalas. Utaf denna skuld, hvilken vid 1840 och 1841 års riksdag utgjorde
47,755 r:dr 45 sk. 7 rst., hade, jemlikt Kongl. Brefvet den 17 Juni 1845,
en del blifvit lill Banken återbetald, så att ett belopp af 23,755 r:dr 45 sk. 7
rst. deraf återstod, då Kongl. Maj:t vid sistförllutna riksdag, uti Sin nådiga proposition
rörande myntverkets förflyttning och ordnande på annan, för detsamma
lämplig, lokal, föreslog, alt myntverket måtte befrias från skyldigheten att till
Banken erlägga de oguldna och i räkenskaperna balanserade beloppet af nämnde
skuld; men till följd af Riks-ståndens stridiga beslut, förföll frågan härom, dock
medgåfvo Rikets Ständer anstånd med betalningen af samma skuld intilldess Rikets
Ständer vid denna riksdag blcfve i tillfälle att, angående sättet för återbetalningen
deraf, vidare besluta. Enär den i nåder föreslagna eftergiften af meranämnde
skuld således icke blifvit af Rikets Ständer beviljad, och då myntverkets tillgångar
äfven medgåfve denna skulds liqviderande, har Kongl. Maj:t funnit nödig föreskrift
i sådant hänseende böra meddelas; men i betraktande af ej mindre hvad
Stats-kontoret, uti infordradt underdånigt utlåtande, anfört och upplyst rörande
Bih. till B. Sfs Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. 10 Höft. 2
6
Stats- och Banko-Utskottens Utlåtande, N;o 30.
beskaffenheten af myntverkets nu ägande behållning samt det deraf för myntningens
bedrifvande jemte medaljtillverkningen erforderliga belopp, än det af Kongl. Majit
för Rikets nu församlade Ständer serskildt framställda förslag, alt myntverket, för
uppgifvet ändamål, borde af berörde tillgångar jemväl godtgöra den summa, 16,666
r:dr 32 sk., utaf kostnaderne för nya mynthusbyggnaden, hvilken blifvit bestridd
genom det till myntverket inbetalda köpeskillingsbeloppet för den försålda förra
hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan här i hufvudstaden, har Kongl. Majit,
som till förekommande af möjlig olägenhet för myntverket, ansett sig endast böra
i nåder förordna, att ett belopp af 5,755 ridr 45 sk. 7 rst. utaf ifrågavarande skuld
nu genast skulle Banken godtgöras, beträffande återstoden af samma skuld, utgörande
18,000 ridr, föreslagit, att denna återstod måtte få liqvidcras med en tredjedel
under hvartdera af innevarande och nästföljande tvenne år.
Efter erhållne remisser å Kongl. Majits härom aflåtna nådiga proposition,
jemte ett af Herr Rosettblad, Bernhard, i anledning af densamma hos Ridderskapet
och Adeln afgifvet yttrande, få, vid de i högstberördc proposition upplysta
förhållanden, Stats- och Banko-utskotten, som gemensamt behandlat förevarande
ämne,
tillstyrka Rikets Ständer att, med bifall till samma proposition,
medgifva, det Bankens bos myntverket ägande återstående
fordran för de af Banken till ökade myntningskostnader,
dels i kontant och dels i aflyst kopparmynt, meddelade förskott,
— hvilkas ännu återstående belopp, sedan den af Kongl.
Majit föreskrifne afbetalning blifvit verkställd, utgör 18,000
ridr, nemligen utaf de kontanta medlen 16,000 ridr och
utaf det aftysta kopparmyntet 2,000 ridr, — må med jdel eller
sextusen ridr, vid slutet af innevarande år samt hvartdera af
åren 1852 och 1853, utaf myntverket lill Ranken återbetalas.
Stockholm den 26 Juli 1851.
STOCKHOLM , TRYCKT ROS ISAAC MARCUS, 1851.
Stu/s- sunil Attili. Bestdrs- och Elco/t.- kisk Utlåtande N:o 37. 1
A:© 37.
Alik. till E.vp.-tilak. il. 9 Augusti 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
örn förhöjning i Postskjulslegan, samt åtskilliga inom Riksstånden
väckte frågor om förändringar i sättet för utgörande
af postskjutsen, om anslag lill beredande af lindring
deruti, samt om dess öfverflyttande å Gästgifceri-skjulsen,
m. m.
Sedan Rikets Ständer, uti en vid sistlidne riksdag till Kongl. Majit adalen underdånig
skrifvelse, anhållit, att som, till följd af en ökad industri, tilltagande folkmängd, lättade kommunikationer
samt hvarjehanda andra förhållanden, antalet af de bref, paketer och tidningar,
sorn med posten fortskaffades, med hvarje år tilltoge, så att snart nog transporten deraf
skulle medföra ett onus, vicia öfverstigande, det, som vid posthemmanens anslående till
postskjutsen tagits i beräkning, och som icke ersattes genom den redan beviljade förhöjning
i postskjulslegan, samt Rikets Ständer ansågo sådane åtgärder böra vidtagas, att för
framtiden antingen |)ostskjutsskyldigheten skiljdes från jordbruket elter att detta besvär åtminstone
icke än hårdare komme de skjutsskyldige till last, — Kongl. Majit täcktes låta
anställa undersökning, huruvida, utan någon betydlig minskning i den inkomst, Staten af
Postverket erhölle, postskjutsskyldigheten kunde, genom postföringens bestridande genom
entreprenad eller på annot lämpligt sätt, skiljas från jordbruket, mot åliggande för posthemmanen
att fullgöra de onera, hvarifrån de voro befriade, samt att Kongl. Majit derefter, och
sedan vederbörande blifvit hörde, måtte till Rikets Ständer afgifva nådig framställning i ämnet,
men att Kongl. Majit derjemte, oberoende af en sådan organisation af postväsendet, måtto
anbefalla vidtagandet af de förändringar i afseende! derå, hvilka, utan Rikets Slänuers hörande,
Bih. till R. St. Prof. 1850 f 1851. 4 Sami. 2 Afd. 11 Höft. 1
5 Sfats- sami Alim. flesvurs- och Ekon.-Hink. Utlåtande, N:u 37
kunde tillvägabringas till lindring i omförmälde besvär, vare sig gonom brefvens afsändande
med ångbåtar eller på annat tjenligt sätt; så har Kongl. Majit, under den 30 sistlidne Maj,
behagat meddela Rikets Ständer en nådig proposition i ämnet, hvilken blifvit remitterad
till Stats-Utskottet, hvarefter de sammansatta Utskotten densamma gemensamt till handläggning
förehaft.
Af denna nådiga proposition hafva Utskotten inhemta!, att sedan General-Poststyrelsen
»ti ett den 28 December 1849 afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att under de nästförutgångne
femton åren antalet af befordrade bref vid samtlige postkontoren i riket ökat
•sig från 2.673,003 till 3,699,353 stycken, hvartill de år 1849 uppgått; att tyngden af befordrade
fribref endast vid Stockholms postkontor för en månad bestigit sig till 259,693
lod; att från samma postkontot numera befordrades tidningar och tryckta skrifter, till en
•vigt för hvarje vecka af mera än 7 skeppund eller för året af omkring 375 skeppund,
hvarförutan dylika försändningar från landsorterna dit ankomme till en vigt för hvarje vecka
af 19 lispund eller af omkring 49 skeppund för året; samt att, såsom följd deraf, de med
ordinarie eller med posthemmans-skjuts från Stockholm befordtade postväskor voro af den
tyngd, att de endast med biträde af 5 å 6 starka karlar kunde från postkontoret uttransporteras;
alt, då folkmängdens årliga tillväxt, i förening med en ständigt tilltagande
Industri, gjorde hehofvet af tätare postkommunikationor med hvarje år allt mera kännbart,
så kunde med full visshet antagas, att posternas tyngd lör framtiden måste, i följd af berörde
förhållanden, än vidare ökas, hvartill för öfrigt ej mindre den genom Kongl. KungöTelsen
den 20 Oktober 1848, angående stämplade pappers-afgiften, medgifna rättighet för
utgifvare af brochyrer och periodiska skrifter att, emot stämpel—afgifts erläggande, få deras
så beskaffade arbeten med posterna kringspridde, än äfven nödvändigheten att, till beredande
af större säkerhet emot de i sednare tider ej sällan förekommande poslröfverier,
utsträcka antalet af postiljons-beskickningar, uti icke ringa mån bidragit, samt Generalpoststyrelsen
tillika, under vissa uppgifna vilkor, i underdånighet tillstyrkt, att den postföring,
sorn posthemmans-innehafvarne å'åge, måtte på de gästgifveri-skjutsskyldige öfverflyllas,
eller ock, derest sådant funnes lämpligare, upplåtas på ackord eller beting, der sådant
kunde ega rum till lägre piis, än den allmänt i orten gällande skjutslega; Kongl. Maj:t,
vid ärendets pröfning, i anseende till de förhållanden, som General-Poststyrelsen sålunda
gifvit vid handen, väl ansett lindring i postskjutsningsbesväret vara af rättvisa och billighet
påkallad, desto hellre, som behofvet deraf gifvit sig tillkänna uti tid efter annan till Kongl.
Stals- saini Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande. Xt> 37. 3
Maj:l ingifna klagoskrifter af posthemmans-innehafvare, hvilka sökt dels att från postföriagen
varda helt och hållet befriade, dels ock att undfå en emot det ökade besväret svarande
ersättning, genom lämplig förhöjning af den utgående skjutslegan; men att, vidkommande
de serskilda förslag, som till åstadkommande af en förändring i omförmälde syftning blifvit
framställda dels af Rikets Sländer, angående postskjutsskyldighetens skiljande fiån jordbruket,
förmedelst postföringens upplåtande på entreprenad, dels af General-Poststvrelsen till
öfverllytlande på de gästgilveri-skjutsskyldige af den posthemmans-innehafvaren åliggande
postföring, så funné Kongl. Majit icke skäl att till någotdera af dessa förslag lemna nådigt
bifall, enär, genom antagande af vare sig det ena eller andra, olägenheter skulle uppkomma,
öfvervägande de fördelar, som deraf i ett eller annat hänseende kunde vara att förväntaVid
bedömande af den förstnämnde åtgärdens lämplighet borde nemligen tagas i betraktande,
att kostnaden för postföringens besörjande på entreprenad icke kunde med nåeon
sannolikhet på fölhand beräknas; att sådane postskjutsskyldige, som i följd af deras hemmans
läge vid mindre befarna vägar, hade sig ålagd en jemförelsevis föga besvärlig postföring,
fiir hvilken de, genom den erhållna skjutslegan, kunde anses fullt godtgjorde, sannolikt
icke skulle vilja på en dylik förändring ingå; att länsstyrelsernas och vederbörande
kronobeljentes förut trägna göromål skulle öfver höfvan ökas, derest serskilda entreprenadauktioner
komrne att utlysas för al! den skjuts, som af posthemmans-innehafvarne bestiedes,
och nya kontrakt för hvarje station i riket derom afslutas; samt atl den fördel af en
ringare kostnad, som till en början möjligen kunde genom po-stföringens öfverlåtande åt
entreprenörer, efter föregången auktion, postverket tillgodokomma, efter all anledning blefve
minskad eller tillintetgjord i den mån. ett större antal dylika auktioner komme att utlysas,
och ett stigande åkerbruk gjorde allmogen mindre benägen att med folk och dragare vam
borta från sina hemman; och hvad den ifrågasatta öfverflvttningen af postföringen på de
gästgifveri-skjutsskyldige beträffade, så förekomma deremot, alt en så beskaffad öfverflytt—
ning på de gästgifveri-skjutsskyldige af det posthemmans-innehafvarne nu åliggande besvär
svårligen torde rättsenlig! kunna ega runi, med mindre de förre dertill lcmnade sitt samtycke,
oell att, efter alf anledning, flera af de sednare skulle på förutnämnde skäl, deremot
protestera; att de gästgifveri-skjutsskyldige, sorn icke voro pligtige att längre än 4 timmar
vänta' på till viss lid tingad skjuts, måste, derest postföringen komme att af dem besörjas,
dels serskildt tillförbindas alt äfven derutöfver afvakta posternas ankomst, dels anses berättigade
till-, vanliga väntnings-penningar, som nu.' ej tillkomma posthemmans-innehafvaren.
4 Slats- sunil Allm. Besrärs- och Ekon.-ilsk. Utlåtande, if.:u 37.
hvilka vid sina gårdar inväntade posterna; hvarförutan det kunde inträffa, att vid estra
posters ankomst tili gästgifvaregård, det häst-antal, sorn derstädes skulle vid anfordran
tillhandahållas, redan utgått, hvarigenom hinder oell uppehåll i postens jemna gång vid
flera tillfällen kunde våra att befara; att den större säkerhet för postens vård, sorn i de
fall, då postiljon ej åtföljde posten, nu förefunnes uti postböndernas åliggande, att antingen
»jelfve medfölja posten eller ock dertill använda fullvuxne och pålitlige personer, skulle
komma att i betydlig mån minskas, enär med gästgifveri-skjulsen ofta mindre gossar voro
följaklige; att då poslhemmans-innehafvarne, hvilka endast voro pligtige att föra posten, och
således ej hade någon annan skjutsningsskyldighet sig ålagd, med skäl kunde tillhållas att
städse till postens forslande begagna dugliga och uthvilade hästar, sådane deremot icke
alltid stöde att erhålla vid gästgifverigårdarne, der, i följd af den oftare återkommande
skjutsriingen, hästarne, serdeles under höst- och vårtiderna, ej sällan voro dåliga och utkörda;
samt att den ökade kostnad, som genom öfverflyttning af all postföring på de gästgifveri-skjutsskyldige,
skulle uppkomma, och hvilken af General-Poststyrelsen beräknats,
efter 23 sk. milen, till 28.000 r:dr om året, måste antagas uppgå till ännu betydligare belopp
i den mån, skjutsningen komme att på entreprenad upplåtas, enär skjutslega» i sådaut
tall utginge på landet med 24 sk. och i städerna med 28 sk. för hvarje mil; alt, med afseende
å hvad sålunda blifvit arifördt, Kongl. Maj:t icke funnit skäl att göra nådig framställning
hvarken om all postförings upplåtande på entreprenad eller om en allmän öfverC\ttning
deraf på do gästgifveri-skjutsskyldige; att Kongl. Majit, i fråga huruvida och på
hvad salt en af behofvet påkallad lindring i det för en del poslhemmans-innehafvare serdeles
tryckande postföringsbesväret kunde beredas, väl ansett detta ändamål kunna i någon
mån befordras genom förändrad posthemmans indelning och anslående af andra hemman
till de svagare posthemmanens biträde vid posfföringen, i den ordning f. d. Kansli-stvrelsens
och Kamniar-kollegii kungörelse den 24 Januari 1827 innehölle, men alt likväl den lämpligaste,
om ej för närvarande enda, utvägen till undanrödjande af posthemmans-innehafvarne»
billiga klagan syntes vara, all öka skjutslega!! för den postföring, som genom postväsendets
utveckling i sednare tider tillkommit, och hvilken kumle anses utgöra ett drygare besvär,
än so n vid posthemmans-regleringen varit aGedt; dock ali den ej obetydliga kostnad, som
dreigeuom skulle uppkomma, icke för närvarande borde bestridas af postverkets medel,
hvilka redan voro tagna i ansptåk för andra nödvändiga ändamål: hvadan, för tillvägahringandet
af denna åtgärd, serskild tillgång måste beredas; och har Kongl. Maj:!, i öfverens*
Stals- sunil Allmänna Bracärs och Ekon.-Illak. Utlåtande. K: o 37. <>
slämmelse dermed, i nåder föreslagil Rikets Sländer att medgifva postskjuts-legans förhöjning
med 8 sk. milen för hvarje häst:
a) för all den postföring, sorn af posthemrnans-innehafvare ulgöres utöfver 312 mil om
året på Indi mantal, och, i förhållande derefter, för större eller mindre hemmansdelar;
l>)
för af posthemrnans-innehafvare fortskatrade extra poster; och
n) för den sedan år 1830 tillkomna dubbla postföring, som af dem, emot gästgifvareskjtilslega,
bestrides;
hvarjemte och enär, vid uppgjord beräkning af den tillökade kostnad, som genom postskjutslegans
sålunda ifrågaslällde förhöjning skulle uppkomma, samma kostnad ansetts uppgå
till 12,874 r:dr 5 sk. 8 rst.. Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat anvisande på Riksgäldskontoret
af ett kreditiv å jemt 13,000 r:dr banko, att af General-Poststyrelsen, i mån af
behof, för det afsedda ändamålet disponeras.
Derjemte har, med anledning af Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga framställning
t fråga om vidtagande af sådane förändringar i afseende å postväsendet, hvilka utan Rikets
Ständers hörande kunde åvägabringas, till lindring i postföringsbesväret, vare sig genom
brefvens afsändande med ångbåtar eller på annat sätt, Kongl. Maj:t till Rikets Ständers kännedom
meddelat: att, enligt derom gifven nådig föreskrift, alla ångbåtar, äfvensom diligenser.
åro försedde med breflådor för emottagande af bref till de orter, emellan hvilka
ångbålarne och diligenserne färdas, hvarförutan bref försändas med paketposten; att jemväl
öfverenskommelse är IriilTad med alla de ångbåtsrederier, hvilkas fartyg, lika fort som posten
eller fortare än densamma, till bestämmelseorterne anlända, angående befordrande, dels
kostnadsfritt, dels emot en ringa afgift, af postverkets så väl väskor, som paketer; samt
att följaktligen alla de åtgärder, som för vinnande af ofvanberörde ändamål kunnat, utan
allt för stor kostnad för postverket och utan uppehåll vid brefbefordringen, ega rum, redan
blifvit vidtagne; hvarjemte, enligt Kongl, brefvet den 3 December 1842, de föreskrifter,
hvilka, i afseende på den tyngd, som finge lastas efter hvarje häst, äro i oell för gästgifvarskjuts
gällande, äfven skola vid postföringen tjena till efterrättelse, hvadan således de
poslskjutsskyldige redan ega rättighet att uppbära skjutslega för hela det antal hästar, som
till posternas förskaffande är behöflig! och utgår.
Från Hedervärda Bond'ståndet hafva dessutom motioner, som vid riksdagens början
blifvit i omförmälde ämnen väckte al Riksdagsfullmäktige Mils Jeppsson och Johannes
G Stuts- samt Allmänna Bestars- och Eli un.- ilsk. i tidt ande. N:o 37.
Nilsson Iråu Malmöhus län, Gustaf Pettersson från Östergöthlands län, Anders Alisson
«ch David Andersson från Hallands län. Peller Pettersson från Jönköpings län, Per
Edin Irån Vester-Nori lands län, Olof Larsson från Gefleborgs län, Erik Christensson
lian Götheborgs och Bohus län, Josef Hulm frän Stockholms län oell Nils Andersson
från Christianstads län; och i hvilka motioner åtskillige af Bondeståndets ledamöter si"
lörenat, blif\it till Stats Utskottet remitterade. De framställningar och förslag, som i dessa
motioner förekomma, hafva till syfte? :
dels att postskjutsen mätte ställas på entreprenad eller forlskaffas med gästgifvarskjuts
samt bekostas af postverket, emot det att vederbörande postförare utgjorde de onera. från
In ilka de, till följd af postföringsskyldigbeten äro befriade;
dels att postskjutslegan måtte förhöjas och utgå med 16 sk., eller 20 sk. eller 24
tk. banko milen ;
dels att postbönderne måtte erhålla skjutslega för hela det antal hästar, som för postens
förskaffande ulginge ;
dels all å do vägar, der posterna ankommo eller afgingo oftare, än två gånger fiarn
och åter i hvarje vecka, desamma måtte inskränkas dertill, och att, då behofvet påkallade
extra posters afsändande, skjutsen lör desamma måtte gäldas med 24 sk. banko milen;
delsalt postbönderna måtte, i likhet nel hvad för gäslgifveriskjuts är bestämdt, förklaras
berättigade, att erhålla väntningspenningar för den tid, de nödgades invänta posten;
dels att samtlige nu gällande posllörfatiningar måtte af en kommitté granskas och
undergå revision, för att bereda de postskjutsskyldige lättnad i de tunga bördor, som deni
nu ålåge, och att dervid den princip måtte tagas till grund, att en post borde hvarje dag
färdas stora postvägen fram och åter mellan Stockholm och Ystad, och att posterna från
de mindre postkontoren, sorn ej vid mötesstationerna inträffat före den förra posten, måtte
blifva qvsrliggande till följande dag. för att med den då gående post fortskaffas ;
samt dels slutligen alt, i händelse de föreslagna åtgärderna icke kunde antagas, Utskottet
måtte uppgöra ett ändamålsenligt förslag till åtgärder, hvarigenom de postskjutsskyldiges
börda kumle lindras; samt att då en del posthemman utgjorde rotering, nödige upplysningar
om ett sådant förhållande mätte infordras, på det att. i sammanhang med frågan om postskjuts-regleringen,
nämnde hemman kunde från rotering befrias.
Då Utskotten nu gä alt meddela yttrande uti detta ärende, anse Utskotten sig först
böra meddela upplysning om de förändringar, som beloppet af postskjutslegan i sednare liden
undergått. Genom Kongl, kungörelsen den 1!* Augusti 1801 blefvo nemligen posti',
Stålv- samt Allmänna Besvärs- och Ekon.-länk. iHålande, N:o '37. 7
rares löner eller hästings sålunda förhöjd, att betalningen derför skulle utgöra för de poster,
sorn färdades fyra gånger i veckan, 3 sk. milen; för sidoposter, sorn fördes två gånger
i veckan, 2 sk. milen, samt för Tyska posten 3,j sk. milen; dock att i de orter, hvarest
båtsmans- eller knektehåll icke vöre inrättadt, betalades: för de poster, som fördes fyra
gånger i veckan, 3i sk. milen samt för två gångers postföring i veckan, sk. milen; men
att för extra poster, postförare skulle åtnjuta mera 1 sk. mera milen, än för annan postföring;
att sedermera och i anledning af Rikets Ständers tillstyrkande, Kongl. Maj:t, enligt Kongl.
Kansli-styrelsens och Kammar-kollegii kungörelse den 24 April 1812, förhöjt omförmälde
postförarelön eller hästlega till dubbelt belopp för ordinarie posterna sand till 8 sk. milen
för extra poster å alla vägar, och det för så många hästar, som, efter väglaget och andra
omständigheter, till posternas behöriga fortskalTande erfordrades; att sedermera, genom
Kongl. Brefvet den 27 Wars 1830, postlegan ökats:
l:o till 8 sk. milen för enkel postföring, eller postens forslande en gång fram ock
■en gång åter i samma vecka ;
2:o till 10 sk. milen för dubbel postföring, eller postens skjutsande fram och åter
tvänne gånger i samma vecka, äfvensom för all extra postföring; samt
3:o till lö sk. för de överskjutande miltal, som postföringen för helt mantal i samma
vecka kunde öfverstiga åtta mil, och så i proportion för större eller mindre postgårdar,
äfvensom att uti Kongl. Brefvet den 14 Januari 1832 förordnades, att dåvarande ÖfverpostDirektionen
skulle ega att, efter bestämda grunder, tilldela vedergällning för väntning med
skjutsen och för besvärlig väg åt de posthemman, hvilkas skjutsiiingsåliggande i afseende på
liden för skjutsens tillhandahållande m. m., komine att genom regleringar af postgångarne
i riket förändras; och att sluteligen, genom Kongl. Brefvet den 3 December 1842, skjuts—
legan för den posthemman åliggande ordinarie postföring olifvit ytterligare ökad: för den
löre år 1830 tiilk omna postföringen från 8 till 10 sk. milen för enkel postföring, från 10
lill 12 sk. milen för dubbel sådan och från 12 till 14 sk. för den enkla postföringen emellan
Ostersund och Härjeådalen, men för extra postföring från 12 till 16 sk. milen, äfvensom,
enligt samina nådiga Bref, 16 sk. milen finge åtnjutas för all den gamla postföring, ett
hemman kunde utgöra utöfver sex mil i veckan eller 312 mil på året för helt mantal samt, i
förhållande derefter, för ett högre eller lägre mantal, hvarjemte, i afseende å beloppet af den
tyngd, som finge lastas efter en häst, de föreskrifler, hvilka vid gäslgifvareskjuts vore gällande,
förklarades äfven böra vid postföringen tillämpas.
il Stats- samt Allmänna Besvärs- uc/t Ekon.-Lisk. i flätande. 47.
Genom poslskjutslegans sålunda tid efter annan skedda förhöjning, äfvensom genom åtskilliga
meddelade föreskrifter, angående postskjutsens utgörande, hafva väl ifrån staten*
sida åtgärder redan blifvit i någon mån vidtagna för underlättande af det postförare åliggande
onus att bestrida postskjutsen, men då af den utredning, General-Poststyrelsen lemna!,
visar sig den betydliga tillvext, som i detta onus inträffat i sednare tider, genom en
ökad brefvexling och en utvidgaä frihet att med posten sända icke allenast tidningar, utan
älven andra tryckta handlingar af ansenlig tyngd, hafva Utskotten ej kunnat undgå att instämma
deruti, att ytterligare lindring i det postsijutshemrnans-innehafvarne åliggande onus är
af billighet och rättvisa påkallad. Utskottten, som, med afseende på de af Kongl. Ma.-jt i
desg nådiga proposition yttrade betänkligheter emot den ifrågasatta bördans aflyftande från
posthemmanen, måste antaga, att för närvarande den af Kongl. Majit föreslagna åtgärd är
den erida, som, med hopp om framgång, kail föreslås och teda till befrämjande af det åsyftade
ändamålet, fä alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majds nådiga proposition,
rnåTmedgifva den nuvarande postskjutslegans förhöjning med 8 sk
banko milen för hvarje häst:
a) för ali den postföring, som af posthemmans-innehafvare utgöres
utöfver 312jmil 0111 äret på helt mantal, och, i förhållande derefter,
för större eller mindre hemmansdelar;
b) för af posthernmans-innehafvarne fortskaffade extra poster;
och
c) för den sedan år 1830 tillkomna dubbla postföring, som af
dem, emot gästgifvareskjutslega, bestridas ;
äfvensom alt Rikets Ständer måtte på Rrksgälds-kontoret anvisa
ett kreditiv af 13,000 r:dr banko, att utaf General-Poststyrelsen, i män
af betlof, för ändamålet disponeras.
Dä likväl det kan antagas,* att postskjutsningsbesväret, till följe af de flere här ofvan
©mförmälte orsaker, kommer att framdeles än ytterligare förökas, så att den ersättning,
Utskotten här föreslagit, icke vidare blir svarande emot det ökade besväret, hafva Utskotten
ansett sådane åtgärder böra vidtagas, hvarigenom en lämplig ersättning för samma besvär
må kunna i framtiden, då sådant kan erfordras, komma de postskjutsningsskyldige till godo.
För att förbereda en sådan åtgärd, hemställa Utskotten tillika,. att
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 38. 9
att ltikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta anställa en undersökning och uppskattning
af de friheter och förmåner, som äro posthemman och postförare
medgifna, samt i hvad mån dessa förmåner och friheter kunna
anses motsvara eller öfverskridas af kostnaden för postskjutsens bestridande;
och att Kongl. Maj:t derefter täcktes meddela Rikets Ständer
såväl de resultater, hvilka en så beskaffad undersökning kan lemna,
som ock den nådiga proposition, hvartill Kongl. Maj:t, för beredandet
åt postförare af en rättvis och postskjuts-besväret verkligen motsvarande
ersättning, kan i nåder finna sig föranlåten.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
\ o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Augusti 1851. lil. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om stipendier för
folkskolelärare, som å Institutet för döfstumma och blinda
genomgå en kurs i methoden att undervisa döfstumma.
Från Högvördige Presteståndet har till Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottet blifvit
remitterad en af Herr Professor Lindgren väckt motion, deruti anföres, att, ehuru Institutet
för döfstumma redan blifvit utvidgadt, så vore dock detsamma otillräckligt för det stora antal
af sådane olyckliga inom riket, hvilket bevisades af den talrika mängd sökande, som anmälde
sig att blifva å Institutet intagne, men för hvilka plats derstädes icke kunde lemnäs.
Det vore derföre i högsta måtto önskvärdt, om denna brist i undervisningen kunde åtminstone
i någon mån fyllas genom tillfälle till undervisnings erhållande för döfstumma, inom
Bih. till B. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 2 Afd. 11 Väft. 2
iO Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsh. Utlåtande, N:o 38.
deras hemorter, och en sådan undervisning kunde, i motionärens tanka, i väsendtlig mån
meddelas af försandingarnes folkskole-lärare, om dessa, jemte sin lärokurs, uppmuntrades
att under några månaders vistande vid institutet, der inhemta närmare kännedom och öfning
i sättet för döfstummas handledande, äfvensom i rälta begagnandet af de der utarbetade
läroböcker och kurser; och har, i anseende härtill, motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att af de stipendier, som blifvit
beviljade för folkskolelärare-elever, ett visst antal af t. ex. 12, eller ett för hvarje stift,
skulle anslås åt sådane folkskolelärare, som företedde betyg, att de vid institutet för döfstumma
och blinda nöjaktigt genomgått en kurs i undervisningsmethoden för döfstumma.
Med Herr Professoren Lindgren halva instämt Herr Doktor Broman samt Prostarne Cnal-,
tingins och Melander.
Omförmälde motion, för hvars behandling Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
samrnanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit under öfvervägande, och
dervid inhemtat, att Institutet för döfstumma och blinda desto mindro kan för alla sådane
olyckliga blifva tillgängligt, som vid Institutet platser endast finnes för 75 elever, då deremot,
enligt Tabellkommissionens sednast afgifna Berättelse'för tiden till 1845 års slut, antalet
af döfstumma, som ej äro i instituter eller fattighus intagne, sistnämnde år uppgick
till 2,212 personer, de döfstumma och blinda utgjorde 130 och de blinda 2,814, utaf
hvilka olyckliga de flesta kunna antagas hafva varit obemedlade.
För att i någon mån söka förbättra dessas ställning och äfven til! dem utsträcka de
samhällets fördelar, hvaraf deras mera lyckligt lottade likar äro i åtnjutande, är det alltså
af icke ringa vigt, att de ibland dessa vanlottade medlemmar af samhälle!, hvilka icke
kunna å det redan inrättade institutet vinna inträde, ej helt och hållet må sakna tillfälle
till Undervisning, åtminstone i kristendomen och de för samhällslifvct mest nödiga kunskapsämnen.
Att många svårigheter skola möta för beredandet af en sådan fullständigare
undervisning, så framt den ej skall medföra allt för stora kostnader, torde ej undfalla uppmärksamheten,
och Utskotten, som, i denna fråga, jemväl måst göra afseende på huru
dessa sistnämnda skola i möjligaste måtto undvikas eller nedsättas, hafva derföre ansett ändamålet
lämpligast kunna till en början befrämjas på det sätt, att åt föreståndarne för
lölkskolelärare-seminarierno lemnades tillfälle att, å förenämnde institut, inhemta kännedom
om sättet och methoden för meddelandet af nämnde undervisning, så att dessa sedermera
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 39. i 1
kunde sprida kunskapen derom så väl till blifvande folkskolelärare, som till andre personer.
I sådant hänseende och då de medel, som Rikets Ständer redan beviljat för folkundervisningens
befrämjande, torde kunna antagas lenina tillgång jemväl för bestridande af de understöd,
som under kursens genomgående vid institutet för döfstumma och blinda, kunna
för seminorie-föreståndarne blifva erforderlige, få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes taga i nådigt öfvervägande, huru degenom folkundervisningen
åsyftade välgerningar jemväl kunde utsträckas till de
i hela landet till oj obetydligt antal kringspridda döfstumma och
blinda, samt alt, derest Kongl. Majit så finnér lämpligt, Kongl. Majit
behagade åt de föreståndare för folkskolelarare-si minarieine, seni kunde
finnas villige att vid institutet för döfstumma och blinda, söka vinna
kännedom om de derstädes begagnade undervisnings-methoder, såsom
understöd till kursens genomgående vid institutet, låta utdela
stipendier af de för folkundervisningens befrämjande anslagne medel,
äfvensom i öfrigt vidtaga de åtgärder, som för det ifrågavarande ändamålets
vinnande kunna påkallas.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
\:o 39.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 9 Augusti 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af erhållen ålerremiss å Betänkandet
N:o 9, rörande anslag af allmänna medel till ersättning för
under smittosamma sjukdomar nedslagtade kreatur.
Sedan Utskotten, uti nämnde Betänkande, på anförde sköl, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit behagade försäkra de
12 Stata- saint Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 39.
boiag, hvilka redan bildat sig eller framdeles, inom den preskriptionstid, Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt i nåder bestämma, bildades, lill inbördes försäkring emot den elakartade,
smittosamma lungsjukan hos nötkreaturen, om statens deltagande till hälften uti de ersättningar,
som för kreaturs nedslagning af sådane bolag meddelades, samt tillika he/nställt,
att de för ändamålet erforderlige medel målte, enär detsamma vore af tillfällig beskaffenhet,
anvisas alt utgå af det, under åttonde hufvudtiteln befintliga, anslag lil! farsoters och
smittosamma sjukdomars botande; men emot Utskottens tillstyrkande, såvidt detsamma innefattade
yttrande om en preskriptionstid, inom hvilken bolag af förenämnde beskaffenhet borde
bilda sig, för att komma i åtnjutande af den föreslagna ersättningen, Herr Grefve Mörner,
med hvilken flera af Utskottens ledamöter instämt, reserverat sig, under yttrande af
den åsigt, att, med uteslutande af meningen om berörde preskriptionstid, Utskotten bordt
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt Kongl. Maj:t
täcktes intill dess såefane bolag hunnit komma lill stånd, i nåder fortfarande vidtaga de åtgärder,
till förekommande af ifrågavarande sjukdoms spridande, som omständigheterna kunde
påkalla; så har, vid Betänkandets föredragning hos Riks—stånden, enligt till Utskotten ankomne
protokolls-utdrag, Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste- samt Vrällofl.
Borgare-stånden bifallit Betänkandet, det förstnämnda Ståndet likväl med det tillägg, som
innefattades i Herr Grefve MörnerS reservation; hvaremot Hedervärda Bonde-slåndet detsamma
återremitterat.
Till slöd för återremissen har blifvit hufvudsakligen vttradt, att det syntes både orättvist
och obilligt, att endast de, som sins emellan bildat bolag för ifrågavarande ändamål,
skulle få åtnjuta den föreslagna ersättningen, dels derföre, att många inom en ort kunde
finnas, hvilka voro villiga att ingå i dylika bolag, samt äfven bemödade sig att sådane åvägabringa,
utan att likväl deruti lyckas, och dels derföre, att den ene medborgaren syntes
hafva lika rätt, som den andra, till åtnjulande af en sådan ersättning, som vore i fråga; att,
i anseende dertill, staten, som vore att anse såsom ett enda stort bolag, borde gifva ersättning
åt alla, som genom omförmälde sjukdom tillskyndades förlust, och detta desto hellre,
som derigenom skulle förekommas, hvad som eljest vore aft befara, att nemligen den,
hvars krealur sjuknade, hölte förhållandet hemligt, försålde kreaturen, och derigenom bidroge
att kringsprida smittan, hvarigenom större skada och förlust skulle uppkomma, än
hvartill beloppet af den ersättning skulle kunna uppgå, som af staten kunde komma att
lemnäs;
<3 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 39.
lemnäs; samt att på många ställen inom riket försök till bildande af bolag utaf förenämnde
beskaffenhet blifvit verkställda, utan att sådana försök på mera än få ställen lyckats.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit; men som bildandet af
bolag för ofvanberörde ändamål synes Utskotten vara desto mera maktpåliggande, som delegarne
deruti, då de sjelfva få vidkännas hälften af ersättningsbeloppet, måste finna med sin
fördel öfverensstämmande, att smittan hastigt upptäckes och att de åtgärder skyndsamt vidtagas,
sorn till dess hämmande eller vidare spridande kunna vara af nöden, samt den i
Utskottens Betänkande förekommande tillstyrkan, om en preskriptionstid, inom hvilken de
bolag, som af ^ersättningen borde komma i åtnjutande, skulle hafva bildat sig, synes innefatta
en mäktig drifkraft till befordrande af bolagens stiftande inom korlare tid, än som
skulle blifva fallet, derest en obestämd tid dertill medgåfves, hafva Utskotten, enär tillika
tvänne Riks-stånd godkänt Betänkandet, funnit sig
icke böra frångå sitt deruti afgifna yttrande.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
Reservationer anmäldes af Herr Grefve Mörner, Carl Göran, som åberopade sin
vid det återremitterade betänkandet fogade reservation, samt af Riksdagsfullmäktige!! David
Andérsson från Hallands län.
IM. till R. St. Fröt. 1850 $■ 1851. 4 Sami. 3 Afd. 11 Haft.
STOCKHOLM. Östluhd & Bsnuaa, 485i.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Utlåtande, N:o 40. 1
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag, om inrättande af
en paket-fart emellan Sverige och vissa utrikes hande/s-p/atser.
Från Höglofliga Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Herr Olivecrona, August, väckt motion, deruti blifvit anförd
t, att ehuru Sverige egde ett för handeln särdeles passande läge, så vore likväl dess
industri och handel inskränkt, i förhållande lill andra länder, och knappt mera än en af
landets modernäringar kunde anses stå inom konkurrensens område på den stora verldsmarknaden.
Landets handtverks- och fabriks-idkare alsåge hufvudsakligen endast den inhemska
förbrukningen, och nästan ingenting gjordes, för att uppsöka nya konsumenter och
bereda afsättning på utländska orter af de alster och produkter, som kunde inom landet
åstadkommas. För att vinna en sådan afsättning, och på det att derigenom näringarne
må förkofras, har motionären ansett en bestämd och regulier kommunikation med utrikes
handelsplatser vara ett kraftigt medel. Redan hade man inom Sverige haft tillfälle se,
huru, genom lättade kommunikationer, både industri, handel och rörelse inom landet tilltagit;
men af alla länder visade Förenta Staterna bäst fördelen af nya kommunikationers
inrättande samt deras utsträckning, så vidt möjligt, till de större verldsmarknaderna. Der
hade, genom större och mindre kanaler, transportleder blifvit beredde för de voluminösa
delarne af åkerbrukets produkter, på samma gång som genom seglande paketBih.
till It. St. Prot. 1850—1851, 4 Sami. S Afd. 12 Haft. 1
2 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 40.'
fartyg vägar öppnats för afsättning åt flera andra länder, hvarigenom det inre transportsystemet
erhållit en utsträckning öfver håfven. Utan en sådan paketfart hade spekulationsandan
ej fritt kunnat utveckla sig, köpmannen icke på förhand kunnat beräkna behofven
på andra sidan håfven, och ej varit i tillfälle att i rättar) tid föra sina varor till torgs eller
få kunskap om nya ämnen för spekulationens verksamhet.
Med afseende således å de fördelar, som en lifligare och bestämd kommunikation
med utrikes handelsplatser, skulle för landet medföra, har motionären påyrkat att tjenliga
åtgärder från Rikets Ständers sida måtte vidtagas, för åstadkommande af en regulier paketfart
emellan Sverige och de förnämsta vid Atlantiska oceanen och Medelhafvet belägna
handelsplatser, af hvilka motionären ansett först böra ifrågakomma Newyork, St. Barthelemy,
Rio Janeiro och Alexandria, hvarefter paketfarter kunde inrättas på Söderhafvet och
till Batavia genom den kanal, som komme att gräfvas öfver Panama-näset: och borde
vid organiserandet af omförmälde paketfart, iakttagas följande hufvudgrunder:
att byggandet, utrustande, befraktning af paketfartygen, m. m., öfverlemnades till
sådana enskilda bolag, som kunde bilda sig för att utföra och i verket sätta berörde paketfart
antingen för en linea serskildt eller för alla samfäldt;
att staten åtminstone under tio år gåfve ett årligt bidrag för hvarje paket-fartyg,
beräknadt för de första 3 åren till 8,000 Rdr och för de sednare till 6,000 Rdr årligen ;
alt fartygen i fredstid bemannades med flottans personal och fördes af dess befäl,
samt att fartygen så inrättades, att de i krig kunde bära ett någorlunda effektivt artilleri;
anseende motionären följande antal pakeifartyg för ändamålet erfordras, nemligen 6 st:n
till hvardera Städerna Newyork, St. Barthelemy och Alexandria, samt 4 stycken till Rio
Janeiro.
Ofvanberörde motion, hvilken Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett sig
böra behandla gemensamt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och
ehuru Utskotten icke vilja förneka, att inrättandet af en så beskaffad paketfart, som motionären
föreslagit, skulle kunna i flera hänseenden bidraga till en ökad kommunikation
med de platser, för hvilka paketfarten kunde afses, och till afsättningen af åtskilliga inhemska
produkter och slöjdealster, hafva Utskotten dock i det outredda skick, hvaruti fia
I
gan
sig tor närvarande befinner både i afseende på beräkningen af de varuqvantiteter, sorn
för en eller annan af de föreslagna paketlinierna kunde finnas att utskeppa, och beträffande
allmänhetens benägenhet att inlåta sig i sådana företag, som de ifrågasatta, ansett sig icke
Slats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 40. 3
böra understödja motionärens omförmälde förslag. Så beskaffade företag, som de, hvarom
motionären väckt fråga, tro Utskotten böra ankomma på den enskilda omtankan och spekulationen.
Handeln, liksom industrien, böra ega sin fria naturliga gång och bör icke medelst
serskilda understöd eller konstlade medel ledas i en annan riktning, än den, sorn af förhållandena
sjelfmant framkallas, ty vinsten för samhället och den enskilde motsvarar 1
annat fall icke de uppoffringar, som i sådant hänseende kunna göras. Dessutom torde
här i betraktande böra tagas, att skeppsfarten på utrikes adägsnare orter i de sednare
åren betydligt tilltagit, och att lägenheter för afsändandet af varor på sådana orter vanligen
icke saknas, samt alt det understöd, som frän statens sida skulle gifvas den ene
skeppsredaren kunde inverka menligt för den andre, hvilken enahanda fördelar icke
skulle tillgodokomma.
Med afseende å dessa skäl, och då Utskotten befara att få eller kanske ingen
skeppsredare skulle finnäs villig att, mot det jemförelsevis ringa understöd, som af motionären
föreslagits, förbinda sig att låta sina fartyg afgå vissa tider till bestämda orter, utan
att kunna med säkerhet påräkna någon betydligare fraktförtjenst, men Kongl. Majit, derest
något bolag skulle bilda sig för att bringa den ifrågasatta paketfarten i verket, icke
på Handels- och Sjöfarts-fonden saknar tillgångar att, om Kongl. Majit så skulle pröfva
skäligt, derutaf till företagets utförande lemna understöd, få Utskotten vördsamt hemställa,
att, motionen ej må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
4 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 41.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1851, kl. 12 m.
Utlåtandej i anledning af väckta frågor om lindring i
rust- ock roterings-besväret j dess utgörande medelst
vakans-afgiftj m. m.
I omförmälde frågor hafva inom hedervärda Bondeståndet blifvit väckta, samt till
Stats-Utsottet remitterade, följande motioner, menligen:
l:o af Riksdagsfnllmäktigen A. IV. Uhr från Örebro län, som, med afseende å
de dryga kostnader, som rusthållarne vid Lifregementets Hussarkorps skulle få vidkännas
för bekostandet af ryttarnes beväring och beklädnad, äfvensom för remonteringen, föreslagit,
att de rustande vid samma korps måtte emot en årlig afgift af 40 Rdr banko befrias
från så väl remonterings-skyldigheten, som underhållet och uppsättningen af beväringsoch
beklädnads persedlarne, och
att om detta förslag ej skulle finnas lämpligt, ”något annat mera ändamålsenligt
för denna skattejemkning måtte af behörigt Utskott uppgöras.”
2:o af Riksdagsfullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län, hvilken framställt
följande förslag, nemligen:
att nuvarande Infanteri-indelningen inom Småländska provinsen och de flera, som
med denna blifvit lika eller hårdare roterade, måtte upphäfvas, och en ny indelning verkställas
efter förmedlade hemmantalet med mantal till hvarje soldat-rote, likväl på det
ä tt, att icke allenast alla sedan första indelningen tillkomna förmedlingar blefve beräkna
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N-o 4i. 5
de, utan äfven hvar och en, som innehade oförmedladt hemman, efterlåtes att före den
sålunda föreslagna nya indelningen söka förmedling efter gällande stadgar, och tillgodoberäkna
sig en sådan, i laga ordning tillkommen, förmedling; eller ock
att, derest Svenska Arméen icke skulle anses tåla den minkning i numerären, som
genom verkställighet af den föreslagna åtgärden kunde blifva en följd, Småländska provinsen
med de Heres roterings-skyldighet ändock måtte nedsättas, efter hvad i nästföregående
punkt blifvit föreslaget, på det sätt, att hvarje indeld rote, som med beräkning af redan
tillkommen förmedling och af dem, som inom viss, för sådant ändamål bestämd tid, hädanefter
åginge, skulle komma att utgöras af mindre än 2| hemman, måtte tillerkännas en
motsvarande ersättning för öfverroteringen, att utgå af allmanna medel, efter hvarje läns
markegång; men att, för den händelse nyssnämnde alternativ skulle förkastas, rotehållare
ne åtminstone måtte befrias från annan eller större tunga af roteringen, än som, genom
de upprättade knekte-kontrakterna blifvit bestämd, och att således sedan hvarje rote lemnat
boställe af föreskrifven storlek, samt till soldatens allöning och beklädnad erlagt 25
daler kopparmynt eller 11 Rdr 5 sk. 4 rst. banko, den öfriga kostnaden för roteringens
upprätthållande skulle blifva godtgjord af allmänna medel, hvarigenom rotehållarnes onus
blefve lika med hvad enligt knekte-kontrakten borde dem åligga.
3:o af Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson från Christianstads län, hvilken, under
åberopande af nödvändigheten att förminska kostnaden för Arméen, så att icke landets
krafter uttömdes under freden och lemnade detsamma försvagadt och modlöst vid ett infallande
krig, föreslagit, att indelda arméen och båtsmans-hållet måtte nedsättas till hälften
och två rust- eller rotehåll sammanslås till ett, hvilket ansetts kunna verkställas på
följande sätt, nemligen:
att, sedan det blifvit bestämt hvilka två rust- eller rotehåll borde till ett förenas,
de ryttare, soldater eller båtsmän, som anmälde sig till afsked, icke måtte sådant förvägras,
så vida tillräckligt antal inom hvarje Sqvadron eller Kompani funnes villige att i
tjensten qvarblifva; alt, om frivillig afgång ej beredde tillräcklig indragning, det måtte
lemnäs rust- och rotehållare öppet att sjelfve med karl öfverenskomma om vilkoret! för
afgåendet; dock skulle vid kavalleriet ovilkorligen den ene rusthållshästen indragas;
att den i tjenst qvarvarande karlen erhölle en lämplig förhöjning i dess lön. under
vilkor att viss andel deraf insattes i Sparbank för att vid hans afgång uttagas af honom
6 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 4i.
eller hans arfvingar, oell att, vid karls antagande, vilkor derom infördes uti det kontrakt,
som med honom upprättades; samt
att, ärlig vakans-afgift skulle erläggas, af rusthåll med 50 Rdr och af rotehåll
med 20 Rdr riksgälds, till engvid hvarje regemente eller korps inrättad så kallad öfningsoch
undervisningsfond, hvilken skulle stå under befälets samt rust- och rotehållares ombuds
gemensamma tillsyn, och användas till den indelda stammens öfning samt till belöningar
för utmärkt uppförande; förmodande motionären att, genom en sådan förändring,
ej blott jordbrukande klassens bördor något skulle minskas, utan äfven fördelaktigare vilkor,
fullständigare bildning och en lugnare ålderdom beredas deri indelde soldaten, samt
att den qvarvarande indelda stammen ändock borde vara tillräcklig, såsom stam för det
beväringsmanskap, som utskrefves till fälttjenst; hvarjemte motionären antvdt, att en dylik
förmiskning uti indelda arméens numerär skulle erbjuda tillfälle att betydligt förminska
det högre befälet, förbättra det lägre befälets vilkor, och afhjelpa de brister och missförhållanden,
som så mycket öfverklagades.
4:o af Riksdagsfullmäktige» Nils Andersson från Christianstads län, sorn af anförde
orsaker föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, derest Kongl. Majit skulle anse lämpligt och nyttigt, att kronan på passevolans öfvertoge
anskaffandet och bekostandet af indelda kavalleriets hästar samt ryttarnes beklädnads-,
bevärings-, remtygs och utrednings-persedlar äfvensom sadel-mundering och stallpersedlar,
m. m., proposition derom måtte till rusthällarne göras, samt konlrakter med dem
enskildt upprättas på högst Tio års tid, serskildt för hästanskaffning och serskildt för persedel-anskaffning;
samt att de, som icke derpå till en början inginge, måtte hafva sig öppet
att sedermera inträda, likväl sä, att tiden för kontrakten inom samma regemente, vid
samma tid upphörde; äfvensom att det sedermera skulle af Rikets Ständer och Kongl.
Majit bero, om och huru länge kontrakten kunde derefter få förnyas.
För behandling af ofvannämnde motioner, har Stats-Utskottet sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet; och hafva Utskotten funnit de framställde förslagen
hufvudsakligen åsyfta:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 41. 7
l:o en förminskning af indelda arméen och båtsmanshållet, antingen genom rusthålls
eller rotars sammanläggande eller genom indragning, af nist- och rotehåll, mot erläggande
af vakans-afgift, som borde till de effektive rust- och rotehållen utdelas; samt
2:o befrielse för rusthållare att remontera samt bekosta ryttarens beklädnad, beväring
och utredning, äfvensom sadelmundering, emot erläggande af en viss passevolansafgift.
Hvad den förra frågan beträffar, få Utskotten, med åberopande af de uti deras betänkande
N:o 27 andragne skäl, på grund hvaraf Utskotten då afstyrkt väckta förslag om
båtsmanhållets indragning, för öfrigt anföra, att enär det nuvarande antalet indelde båtsmän
icke är större, än som erfordras för utgörande af stam och ledare för det beväringsmanskap,
som är afsedt för flottans bemanning, någon förminskning i detta antal icke lärer
böra ega rum; att med det indelda infanteriet enahanda förhållande, med hänseende
till landtbeväringen torde få antagas vara för handen, och att hvad indelda kavalleriet vid
kommer,
den omständighet sig företer, att, utom det att de om hästvakans-spannemåls erläggande,
kontrakter fortfara vid Lif-regementet slutade 500 nummer och vid Smålands Kavalleri
för samma nummer-antal till och med år 1871 samt v id Östgötha och Westgötha Kavalleri
för ett tusen nummer vid hvartdera till och med 1870, Kongl, Maj:t under den B
Februari 1811, i betraktande af Kavalleriets ringa styrka, i förhållande till de öfriga vapnen,
förklarat sig icke kunna bifalla af Rikets Ständer då gjord framställning om Smålands
hussar-regementes afsittande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, samt enär vid förvärfvandet af ett hemman
de detsamma åliggande onera tagas i beräkning för bestämmandet af dess värde, och
nuvarande rust- och rote-hållare icke kunna, vid jemförelse med andre hemmansegare,
anses ega någon laglig rätt att på andra medborgares bekostnad, befrias ifrån elier njuta
minskning i de utskylder eller den afgäld, som af ålder deras hemman ålegat, få Utskotten
hemställa,
att de i sådan syftning väckta förslag må förfalla.
Hvad sedermera vidkommer frågan om rättighet för rusthållarne att, mot erläggande
af en viss passevolans-afgift, njuta befrielse från remontering samt bekostandet af
beklädnad, beväring, utredning och sadelmundering; så torde Utskotten böra upplysa, att,
8 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 41.
sedan med anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 Februari 1845, Kongl.
Ma:t, genom nådigt Bref den 3:e nästpåföljde Mars, anbefallt Krigs-kollegium att låta rusthållarne
vid de till kavalleriet indelda beridna och afsutna regementen och korpser, utom
Jemtlands Hästjägare-korps och Bohus Läns regementes södra bataljon, med hvilka serskilda
förhållanden egde rum, höras, huruvida de önskade att, till vinnande af den åsyftade
lindringen i rustnings-besväret under krig, ingå gemensamma öfverenskom melser, upprättade
serskildt för samtlige rusthållarne vid de beridna regementerna och korpserria och
serskildt för rusthållarne vid de afsutne, att efter den andel, som belöpte på hvart rusthåll,
icke allenast ersätta alla förluster i afseende på hästar och persedlar, som under
krigstjenstgöring kunde inträffa för de i öfverenskommelse!! deltagande rusthållen, utan
ock under tiden ansvara för persedlarnes underhåll; så har vid de för sådant ändamål
hällne sammanträden, endast ett ringa antal rusthållare ingått på den nådiga propositionen
om tillvägabringande af ifrågavarande öfverenskommelse i mera allmän och vidsträckt riktning;
att då, till följd häraf, Kongl. Majit funnit frågan om dylika öfverenskommelser böra
tills vidare förfalla, men Kongl. Maj:t likväl, genom nådigt Bref den 6 Mars 1846, täcktes
förständiga Krigs-kollegium att ånyo gå i författning derom, att rusthållarne blefve hörde,
huruvida de voro benägne att regements- eller corps-vis ingå föreningar för omförmälde
ändamål, detta förslag, lika litet som det förra, blifvit af rusthållarne, vid för ändamålet utlyste
sammanträden, med ett allmännare bifall emottaget; att då Kongl. Maj:t deruppå ansett
äfven detta förslag böra förfalla; Kongl. Maj:t dock, med afseende å förloppet vid de
sammanträden, som blifvit hällne med de rustande vid 2:dra Lif-grenadier-regementet och
Westgötha regemente, förklarat, att, derest rusthållarne vid dessa regementen träffade öfverenskommelse
att enhälligt för någotdera regementet antaga det till dem sist framställda
förslaget, Kongl. Majit ville frågan derom ånyo till nådig pröfning företaga; samt att derefter
och sedan de rustande vid Westgötha regemente vid 1846 års general-mönstring,
anmält sin önskan att, emot en viss årlig afgift, befrias från deras åliggande att anskaffa
och underhålla regementets beklädnad och beväring, Kongl. Majit under den 16 Mars
1847 förklarat, det vara rusthållarne öppet lemnadt att, genom en Kommitté, låta uppgöra
förslag till den årliga afgift, emot hvars erläggande till kronan, rusthållarne önskade vinna
befrielse från åliggandet att anskaffa och underhålla regementets beklädnad och beväring;
men att vid de sammanträden, som för sådant afseende med rusthållarne egt runi, desse
stannat i olika tankar och beslut, angående den afgift, som, för vinnande af den åsyftade
för
-
Stais- saint Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Utlåtande, N:o 42. 9
förändringen borde af dem erläggas; och att, som det af största delen af dem erbjudne beloppet
af 7 till 8 Rdr för hvarje nummer, icke motsvarade den verkliga kostnaden för ifrågavarande
persedlars anskaffning och underhåll, derest detta skulle af kronan öfvertagas,
Kongl. Majit i nåder förklarat, att frågan borde förfalla och att således med beklädnadssättet
äfvensom med beväringens underhåll vid regementet, derefter skulle tillgå, som
dittills.
Vid dessa sålunda upplysta förhållanden, samt enär någon anledning icke är till antagande
deraf, att förnyade framställningar i detta ämne nu skulle af rusthållarne med
större endrägt och beredvillighet omfattas, och det dessutom står rusthållarne öppet, att,
derest de sins emellan kunna öfverenskomma om sättet för remonteringens utgörande efter
förändrade grunder eller om anskaffandet och underhållandet af beväring och beklädnad
på gemensam bekostnad, hos Kongl. Majit i underdånighet göra de framställningar,
hvartill de kunna finna sig ega fog, anse Utskotten
förevarande fråga ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
Nio 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. 1851, lil. 12 inidd.
Ut!ätandej i anledning af väckt fråga om förhöjning i tegan
för kungsskjuts^ m. m.
Uti en af Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson från Orebro län väckt, till Statsutskottet
remitterad, motion, hvilken Stats-Utskottet gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet till behandling förehaft, har, jemte en framställning om uppkomsten
af kungs-skjutsen och de förändringar, som legan derför, tid efter annan, undergått,
blifvit föreslaget, att alla, som å landet hemman ega eller bruka; skola, utan undantag,
Bih. till II. St. Brot. 1850—51. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 2
10 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 43.
•vid Konungens och den Kongl, familjens resor, dä sådant påkallades, utgöra skjuts efter
förmedladt mantal, samt att för dylik skjuts lega måtte erläggas lika med hvad nu vore
eller framdeles kunde varda bestämdt för gästgifveri-skjuts å hvarje serskild ort.
Vid besvarandet af denna motion, få Utskotten erinra, att Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets utlåtande N:o 121, deruti Utskottet, bland annat, med anledning af väckta
förslag, om förhöjning i legan för kungs- och kronoskjuts, tillstyrkt, att densamma måtte
ökas till 20 sk. B:co för hvarje mil, blifvit,i hvad denna fråga angår, af tvänne Riksstånd af
slaget;
hvadan och då förevarande förslag, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, måste anses
hafva föifallit, Utskotten
med denna del af motionen icke kunna taga någon befattning.
Beträffande härefter motionärens förslag om utsträckning af skyldigheten att deltaga
i utgörandet af kungs-skjuts, så enär hvar och en, som förvärfvar ett hemman, måste
anses, för bestämmande af dess värde, hafva tagit i beräkning de onera, som dervid
äro fästade, och de hemmansegare, hvilka för närvarande icke hafva skyldighet att utgöra
nämnde skjuts, skulle genom ett åläggande deraf få vidkännas en minskning uti värdet af
deras hemman, få Utskotten, vid betraktande jemväl deraf, att legan för omförmälde skjuts
utgår till lika belopp, som för vanlig gästgifveriskjuts, hemställa,
att motionen, såvidt den innefattar förslag att alla hemmansegare å landet
må lika deltaga i utgörandet af kungsskjuts, ej mätte till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
N:o 43.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1851, kl. 12 nödd.
Utlåtande, i anledning aj väckt frågUj om förflyttning af
navigationsskolan i Calmar till Westervik^ m. m.
Uti en af Riksdagsfullmäktige!) Per Bengtsson från Calmar län väckt, till Al manna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, för hvars behandling samma Utskott
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N.'o 43. 11
sammanträd! med Stats-Utskottet, har blifvit anfördt, att, ehuru uti städerne Stockholm,
Götheborg, Gelle, Calmar, Wisby, Hernösand, Malmö och Carlshamn navigations-skolor
blifvit inrättade, med anslag af stats-medel, så hade likväl en sådan förmån icke tillgodokom
i n i t Westervik, som dock i afseende på läste-talet af stadens fartyg, vore, i jemförelse
med nämnde öfrige städer, den fjerde i ordningen, enär den hade en handelsflotta af 50
fartyg med tillsammans 3,453 läslers drägtighet, bland hvilka fartyg 17 skepp och briggar
voro kopprade, men deremot, med undantag af Stockholm, Götheborg och Gefle, de
öfrige städerne hade vida mindre antal fartyg, med jemväl vida mindre läste-tal; samt att
behof\et påkallade en navigations-skola äfven i Westervik, serdeles som emellan Slockholm
och Calmar icke någon sådan skola funnes inrättad, oaktadt emellan dessa städer
skulle vara ett afstånd af 50 mil; och har derföre motionären, som ansett Calmar, såsom
säte för en dylik skola, vara mindre väl utvald plats, föreslagit, att den derstädes inrättade
navigations-skolan måtte förllyttas till Westervik, men att, om detta förslag ej gillades,
ett anslag af stats-medel måtte lemnäs för inrättande af en navigations-skola i sistnämnde
stad.
Utskotten, som tagit omförmälde motion i öfvervägande, hafva i afseende på det
deruti framställde ärende inhemtat: att, efter det Kongl. Maj:t, redan den 23 Januari
1827, funnit fem navigations-skolor böra inrättas, en i hvardera af städerne Stockholm,
Götheborg och Gefle samt någon af stapelstäderne i Malmöhus och Calmar län, och derefter
vid 1828—1830 årens Riksdag till Rikets Ständer afgifvit nådig proposition om anslag
af medel till desse navigations-skolor, Rikets Ständer, i anseende till brist på erforderlige
medel, förklarat sig icke kunna till denna nådiga framställning lemna bifall; men
att, sedan frågan om navigations-skole-verkets tillstånd, med hvad i öfrigt till koopvaerdiesjöfarten
i allmänhet hörde, blifvit genom af Kongl. Maj:t i nåder utsedde kommitterade
ytterligare utredd, och dessa kommitterade i underdånighet hemställt, att fem navigationsskolor
måtte inrättas, en uti hvardera af städerne Stockholm, Götheborg, Gefle, Malmö och
Calmar, så hafva Rikets Ständer, efter förnyad pröfning af frågan, i underdånig skrifvelse
den 13 Februari 1841, i enlighet med kommitterades underdåniga hemställan, anhållit, att
navigations-skolor måtte i förenämnde städer inrättas, dock, under vilkor, att städerne
sjelfve bekostade för skolorne erforderlige hus och byggnader; samt att, om de ej inom
viss föreskrifven tid uppfyllde denna skyldighet, Kongl. Maj:t måtte i nåder täckas tillåta,
att den en sådan stad förut tillerkända rättighet att få navigations-skola der anlagd, finge
12 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 43.
å annan stad öfverflvttas; hvarefter Calmar stad fullgjort det föreskrifna vilkoret och navigations-skola
blifvit derstädes inrättad.
Under sådana omständigheter få Utskotten tillstyrka,
att motionen i denna del må förfalla.
Hvad derefter beträffar det alternativt framställda förslaget, att, om berörde förflyttning
af navigations-skolan i Calmar till Westervik ej skulle vinna bifall, anslag måtte
beviljas, för inrättande af en ny navigations-skola i sistnämnde stad; så enär Rikets Ständer
redan vid innevarande Riksdag, genom votering i Förstärkt Stats-Utskott, afslagit enahanda
fråga,
lärer motionen i denna del nu icke kunna till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
Iteservatio»»:
af Riksdagsfullmäktige!! Pehr Bengtsson från Calmar län:
”Mot högloft. Utskottens nu fattade beslut får jag, i öfverensstämmelse med de i
den af mig väckta motion i ämnet anförda grunder samt hvad i öfrigt under frågans behandling
förekommit, nedlägga min reservation.
Calmar stads samt den omkringliggande ortens innevånare hafva, tid efter annan, blifvit
af staten öfverhopade med välgerningar, under det att andra orters befolkning varit
helt och hållet i saknad af bistånd utaf staten. Utom det att Calmar stad har den förmånen
att ega landshöfding och biskop boende inom sitt område, har staten beredvilligt lemnat
bidrag till underhåll af dess kyrka samt skänkt den jord till begrafningsplats och anslagit
icke mindre än 35,000 Rdr till en hamnbyggnad, anläggandet af en navigations-skola
för några Östersjöfarare att förtiga. Deremot och då staden Westervik samt hela norra
delen af Calmar län, som gränsar deromkring och drifver en icke obetydlig rörelse och
sjöfart samt icke, ehuru i behof, betungat staten med några utgifter, endast vid denna
riksdag gjort det rättvisa och billiga anspråk på erhållandet af 1.200 Rdr anslag till en
navigations-skola i Westervik, har likväl Rikets Ständer, genom sitt förstärkta Stats-Utskott,
denna billiga fordran afslagit, hvilket afslag gaf mig desto större skäl att påyrka skolans
flyttning från Calmar till Westervik, utgående från den synpunkt, att den ena orten icke
bör af Ständerna stjufmoderligt behandlas, under det man slösar alltför mycket godt pä
en annan.”
Slats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut shot lens Utlåtande, N:s 44 éf 45. 13
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. 1851, kl. 12 lii.
Memoria/, i anledning af åter remiss af Utskottens Utlåtande
N:o 12j angående förändradt löningssätt för
Presterskapet, samt om S. M. Adjunkters aflönande till
en del af Statsverket.
Vid föredragning hos Rikstånden af nämnde Utlåtande, har detsamma blifvit af Bondeståndet
den 2 sistlidne Juli återremitteradt, men deremot af de öfriga Riksstånden bifallet,
nemligen hos Ridderskapet och Adeln, samt Presteståndet den 28 nästförutgångne Juni,
och hos Borgareståndet förstnämnde dag. Då frågan sålunda, enligt 75 § Riksdagsordningen,
är genom tre Stånds beslut afgjord,
kan någon vidare behandling deraf hos Utskotten ej ega rum.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt jråga , att de rotevakansafgifter,
som utgå af vakanta rotar vid Jönköpings regemente
måtte bestämmas till lika belopp för alla sådana
rotar.
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion,
har Riksdagsfullmäktigen Petter Mårtensson från Jönköpings län. jemte förmälan, att de
rote-nummer vid Jönköpings regemente, som hållas vakanta, skulle erlägga vakans-afgift
till olika belopp, påyrkat meddelandet af sådane föreskrifter, att dessa afgifter kornme att
blifva lika för alla vakanta rotar.
14 Stuts- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 45.
I anledning af denna motion, hvilken Utskotten till behandling gemensamt förehaft,
få Utskotten upplysa, att, enligt Kongl. Krigs- och Kammar-kollegiernas kungörelse den
25 Februari 1845, Kongl. Maj:t den, 6 nästderförutgångne December, efter Rikets Ständers
derom, för deras del, fattade beslut, i nåder förordnat, bland annat, att för all den jord,
som, ehuru ordinarie rotering underkastad, likväl ej presterade rotering in natura, skulle,
i stället för den dittills bestämda bevillning för rotefriheten, erläggas till Rikets försvarsverk
en vakans-afgift, som fullt mots\arade roterings-kostnaden, och som borde vid markegångssättningarne,
efter i hvarje län gällande roterings-grunder, specificeras och i taxorna
årligen utsättas, samt att, i anledning af inkomna förfrågningar, närmare bestämmelser
angående sättet för beräkningen af denna vakans-afgift och dess utgörande blifvit meddelade
genom Kammar-kollegii ytterligare kungörelse i ämnet, den 9 October samma år.
Allmänt gällande grunder för vakans-afgiftens utgörande äro således redan fastställda,
hvarutöfver icke någon, utan eget begifvande, kan åläggas att sådan afgift gälda. Om
derföre, såsom motionären påstått, men icke närmare ådagalagt eller utredt, rote-vakansafgift
skulle af en del rotehållare vid Jönköpings regemente erläggas med högre belopp,
än som andra få vidkännas, så förmoda Utskotten ett sådant förhållande endast härröra
från de förstnämndes eget erbjudande och tilläfventyrs inträffa i afseende på de rotar,
hvilka hållas vakanta till följe af Kongl. Maj:ts, för uppgörelse af ny löne-reglering för indelta
arméen den 2 Februari 1833 meddelade nådiga Cirkulär till Krigs-kollegium, hvarigenom
förordnats, bland annat, att vissa rotar vid hvarje regemente skulle hållas vakanta,
och att de deraf inflytande vakans-medel skulle användas såsom bidrag för samma lönereglering.
Vid bestämmandet af dessa rotar lära nemligen flere anmält sig att få vara
vakanta och afgiften utaf de utsedda rotarne fastställts genom öfverenskommelse emellan
vederbörande Regements-chef å ena, och rotehållarne å den andra sidan, hvarvid rotehållarne
erbjudit en högre eller lägre vakans-afgift i förhållande till den större eller mindre
förde], som de ansett förändringen för sig medföra; och som det af motionären anmärkta
förhållande således synes vara beroende på ett frivilligt åtagande af rotehållarnp, hvarom
det icke kan tillhöra Rikets Ständer att ingå i pröfning, hemställa Utskotten,
att motionen mätte förfalla.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 46. 15
N:o 46.
Anti. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphörande af
dea så kallade terminsafgiftenj som af Skolungdomen
vid Fikets Elementar-läroverk erlägges.
I denna fråga hafva inom Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit väckte och till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitterade följande tvänne motioner, nemligen:
i:o af Herr Sundler, sorn föreslagit, att den skol-afgift, som här af skol-ungdomen
erlägges vid alla de Elementar-läroverk, der den s. k. öfvergångs-staten blifvit
tillämpad, måtte efter 1851 års utgång upphöra; samt
2:o af Herr Kjöllerström, som hemställt, att berörde i 8 § af Kongl. Cirkuslåret
den 6 Juni 1849 stadgade afgift, 5 R:dr B:ko i hvarje termin, icke vidare måtte
utgå, men att, derest ändtligen undervisningen vid läroverken skulle bekostas af privata
medel, lärjungarnes terminsafgift skulle bestämmas efter deras föräldrars bevillning till
staten, på det sätt, att ett visst minimum antoges, och att den familjefader, som i bevillning
erlade mindre än detta minimum, skulle vara befriad från nämnde afgifts erläggande.
Efter det Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sammanträdt med Stats-Utskottet,
hafva Utskotten gemensamt nämnde motioner förehaft; men som Stats-Utskottet
i sitt Utlåtande N:o 89, i anledning af dit remitterade motioner i samma syftning, sorn de
förevarande, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte medgifva, att skol-afgiften finge nedsättas
från 5 R:dr till 3 R:dr i terminen, och bevilja ett årligt anslag af 12,000 R:dr, till bestridande
af sädane utgifter, som varit ämnade att af den högre termins-afgiften betäckas, samt
detta tillstyrkande blifvit gilladt af trenne Riks-Stånd, hvadan frågan redan blifvit afgjord,
finna Utskotten sig, i anledning af ofvanberörde motioner, endast böra vördsamt tillstyrka,
att desamma ej må föranleda till någon serskild åtgärd.
t
Stockholm den 8 Augusti 1851.
16
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, Nui 47.
N:o 47.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 9 Aug. 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, / anledning af väckt fråga, om skolungdomens
undervisande i de allmännaste reglorne för kroppens och
helsans vårdande, m. m.
Uti en af Herr A. N. Lundh inom Vallöf]. Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, motion har blifvit anfördt, att ehuru gällande
skol-ordning ålade lärare i allmänhet vård om lärjungarnes helsa och fysiska bildning,
samt föreskrefve hvad de i detta afseende hade att iakttaga; så vore dock ytterligare förordnanden
derom af behofvet påkallade och serskild undervisning om helsans vårdande
nödig för ungdomen, helst slägtets bibehållande vid manlighet och kraft berodde deruppå,
att det förvarades emot utsväfningar af hvad slag som helst, hvilka voro desto mera förödande,
i samma mån som de tidigare finge hos ungdomen insteg; hvadan motionären
hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att uti den
nya skol-ordning, som vore att snart förvänta, det måtte åläggas lärarne uti natur-vetenskaperna
vid Elementar-läroverken, att, i sammanhang med öfriga läro-ämnen, meddela ungdomen
de allmännaste och mest maktpåliggande reglorna för kroppens och helsans vårdande;
hvarjemte motionären, under förmälan, att vid ett och annat mera fullständigt läro
verk,
undervisning i nämnde hänseende sedan äldre tider egt rum genom en uti medicin
examinerad lärare, men att det för lärarne i naturvetenskaperna anslagna ringa belopp
icke gåfve stor förhoppning att synnerligen utmärkte män vore att för ifrågavarande ändamål
påräkna, ansett åtminstone något kunna vinnas, genom utgifvandet af en tjenlig läro
bok,
innehållande föreskrifter om kroppens och helsans vård, samt derföre föreslagit, att
en
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 47. 17
en belöning måtte utfästas för den lärobok i omförmälde ämne, som till Kongl. Sundhetskollegium
ingåfves och funnes bäst och någorlunda motsvarande ändamålet.
Efter sammanträde med Stats-Utskottet, hafva Utskotten nämnde motion till behandling
förehaft, och få vid densammas besvarande yttra, att, då uti 1820 års skolordning
föreskrifter redan äro gifna, som ålägga skolläraren att tillse och vaka öfver skolungdomens
helsa och fysiska bildning, att söka hålla lärjungen till en helsosam snygghet,
uppmuntra honom att genom afpassade kroppsöfningar befordra de fysiska krafternas
tillvext, samt tillse, att han hvarken genom öfverdådig oförsigtighet skadas af luftstreckets
hårdhet eller klemigt hindras att genom vanan uthärda dess intryck, äfvensom
inspektion blifvit lärarne ålagd öfver lärjungarnes förhållande i deras qvarter samt pä de
från allmänna undervisningen lediga mellanstunder; då, efter Utskottens öfvertygelse, en
sådan tillsyn, utöfvad i enlighet med skol-ordningens anda och mening, redan i sig innefattar
en till det åsyftade ändamålet bättre ledande åtgärd, än den undervisning, motionären
velat bereda: då vid de flesta elementar-läroverken i riket undervisning meddelas i_
gymnastik; samt då redan (lera afhandlingar från trycket utkommit, som innehålla både
upplysningar och råd till helsans bevarande; så få Utskotten, med fästadt afseende jemväl
derå, att, derest Kongl. Maj:t skulle i nåder finna nödigt anbefalla utgifvandet af en
sådan lärobok, som i motionen afses, Kongl. Majit eger till sin disposition medel för dertill
hänförligt ändamål, vördsamt tillstyrka,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 8 Augusti 1851.
Bih. till R. St. Brot. 1850—51. 4 Sami. » Afd. Vi Haft.
3
STOCKHOLM, TRYCKT BOS N. MARCUS, 18äi.
Stats- saint Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N-o 48. 1
N:o 48.
Ank. till Eip.-Utsk. den 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande> i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse j
angående den tillökade ordinarie Sohlat-roteringen i
Riket.
Sedan Kongl. Maj:t, under den 17:de Oktober 1840, till Rikets då församlade
Ständers granskning och gillande, för deras del, öfverlemnat de redan derförut af
Kongl. Maj:t för Dess del gillade längder öfver den inom sex uppgifna län tillkomna ordinarie
Soldat-rotering, men Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 15 Juni 1841
tillkännagifvit, att de ansett sig böra uppskjuta med pröfning och utlåtande öfver denna
nya rotering, intill dess densamma hunnit öfver hela riket för sig gå, dervid Rikets Ständer
tillika yttrat den önskan, att uti ämnet i helt få vid påföljande riksdag emottaga Kongl. Majlts
nådiga proposition; så har Kongl. Maj:t, som i nådig skrifvelse den 2 Augusti 1844 gifvit Rikets
Ständer tillkänna de hinder, som för uppfyllande af Rikets Ständers sålunda uttalade önskan
då mötte, uti nådig skrifvelse af den 12 sistlidne Juni meddelat Rikets Ständer, att roterings-förrättningarne
inom alla de rikets län, der Soldat-rotering egde rum och berörde
förrättningar kunnat anbefallas, blifvit till slut bragte, samt att de längder, som upprättats
öfver den af roterings-kommissionerne, för här nedan omförmälde tretton län, verkställda,
af Krigs- och Kammar-kollegierna, efter förutgången granskning och rättelse, i underdånighet
tillstyrkta nya ordinarie Soldat-rotering blifvit af Kongl. Majit för Dess del godkända;
äfvensom Kongl. Majit till Rikets Ständers granskning och gillande, jemväl för
Bih. till R. St. Brot. 1850—1851, 4 Sami. 2 Afd. 13 Haft. 1
2 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 48.
deras del, i nåder öfverlemnat samma längder, enligt hvilka följande antal ordinarie Soldat-rotar
tillkommit, nemligen:
1 i
4 4 0'»
Hw
Hela rotar. Styckade rotar.
i Stockholms Län, enligt
den 26 Oktober 1838 i nåder gillad längd
i Westmanlands Län, enligt
den 14 September 1839 i nåder gillad längd  15
i Upsala Län, enligt
den'24 Januari 1840 i nåder gillad längd
i Södermanlands Län, enligt
den 24 Januari 1S40 i nåder gillad längd  23
i Östergöthlands Län, eldigt
den 20 Augusti 1840 i nåder gillad längd ...... 62
i Jönköpings Län, enligt
den 20 Augusti 1810 i nåder gillad längd
i Elfsborgs Län, eldigt
den 20 September 1841 i nåder gillad längd  2
i Kalmar Län, enligt
den 11 Januari 1842 i nåder gillad längd
i Götheborgs och Bohus Län, enligt
den 11 Juni 1842 i nåder gillad längd .
1
i Gelleborgs Län, enligt
deri 25 Februari 1843 i nåder gillad längd
75
i Wermelands Län, enligt
den 27 Mars 1843 i nåder gillad längd  59
Nerikes Län, enligt
den 14 April 1845 i nåder gillad längd
58
Skaraborgs Län, enligt
den 18 Juli 1848 i nåder gillad längd
filltmn» 2*15 54I<*-40«>*7S»3M
lumopa mo d4r<r>T3B'Wtr>3rtE5-
34.
3 fi’774.
°7!>3Tra
-
10,3..
IfL
29
?S*
] n
l7<rs
33715
\ ()1 K7
1 4(i(7-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N;o 48. 3
Och har Kongl. Majit tillika, jemte erinran derom, att i Hallands, Blekinge, Gottlands
och Wester-Norrlands län endast Båtsmanshåll utgjordes, i nåder tillkännagifva,' att
inom Kronobergs, Malmöhus och Christianstads län icke uppkommit några nya ordinarie
soldat-rotar, hvarken hela eller styckade; att vid den, på grund af Kongl. Majlts, i enlighet
med Dess och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, under den 23 April 1836
utfärdade Nådiga Instruktion, inom Norrbottens och Westerbottens län verkställda, och,
efter föregången vederbörlig granskning, den 25:te Augusti 1846 af Kongl. Majit i nåder
stadfästade provisionella jemkning af roteringen vid numera Norrbottens och Westerbottens
Fältjägare-korpser, all inom nämnde bägge län befintlig ordinarie rotering underkastad,
men förut oroterad, jord blifvit till gamla roteringens understödjande anslagen; att
den inom Jemtland förefunna ordinarie roterings-skyldiga, men hittils oroterade, jorden
påräknats att, i förening med den af ålder till rustning och rotering indelade jord inom
provinsen, utgöra effektiv rotering, på sätt Kongl. Majlts den 22 sistlidne April till Rikets
Ständer aflåtna nådiga proposition, angående provinsens nyligen verkstäldä omrotering,
närmare innehölle; att den nya ordinarie roteringen inom Stora Kopparbergs län, hvilken
genom nådigt Bref den 21 September 1826 blifvit uppskjuten, intill dess de redan då i
länet pågående storskiftes- och egodelnings-förrättningarne blefvo afslutade, hittills icke kunnat
till företagande anbefallas, enär nyssberörde hinder för roteringsförrättningen ännu förefunnes,
samt att då en längre tid komme att förbyta, innan resultatet af den blifvande roterings-förrättningen
derstädes kunde Rikets Ständer meddelas, men den nya soldatroteringen
inom hela riket, med undantag blott för detta enda län, vöre fullbordad, Kongl. Majit ansett
skälig anledning icke vara för hand att med den definitiva pröfningen af detta roteringsärende
längre låta anstå, destomindre som en sådan pröfning, i hvad den tillkomna nya
båtsmans-roteringen anginge, redan vid sista riksdagen egde rum.
Då Utskotten nu gå att meddela sitt utlåtande, j anledning af Kongl. Majlts högstberörde
nådiga skrifvelse, som blifvit af samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterad,
men hvilken detta Utskott ansett sig böra gemensamt med Allmänna Besvärs- och
F.konomi-Utskottet behandla, fä Utskotten för Rikets Ständer framlägga en redogörelse för
den ifrågavarande nya roteringens uppkomst, och de hufvudsakliga grunder, efter hvilka
densamma blifvit verkställd.
Sedan nemligen genom underdåniga skrifvelser af den 10 Augusti 1812 och den
8 Augusti 1815 Rikets Ständer fästat Kongl. Majlts nådiga uppmärksamhet på den olikhet,
4 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 48.
som vid verkställighet af Rikets franders vid 1809 och 1810 arens; riksdagar fattade beslut,
angående all dittills oroterad jords indelande till utgörande af extra rotering under
krig, inträffat i fördelningen af detta onus emellan de dertill skyldige hemman, samt på
sådan grund i underdånighet anhållit, att, genom Kongl. Maj:ts föranstaltande, samma rotering
måtte undergå en billig jemkning, och Kongl. Maj:t uti nådigt Bref den 20 Mars
1823 gifvit Rikets Ständer tillkänna, att som Krigs- och Kammar-kollegierna, hvilkas underdåniga
utlåtanden i ämnet blifvit infordrade, varit af olika tankar om lämpligaste sättet
för verkställigheten af omförmälde roteringsjemkning samt Kongl. Maj:t äfven funnit de
för densamma af Rikets Ständer utstakade grunder icke vara med fullkomlig tydlighet bestämda,
Kongl. Maj:t fördenskull pröfvat bäst att till Rikets då församlade Ständer öfverlemna
alla till ärendet hörande handlingar, med förklarande, att, efter det Rikets Ständer
sig derom i underdånighet utlåtit, Kongl. Maj:t ville fatta Sitt nådiga beslut i ämnet
och låta utfärda föreskrifter för roterings-jemnkningens definitiva fullbordan.
I anledning häraf afläto Rikets Ständer den 17 December 1823 till Kongl. Maj:t
en underdånig skrifvelse, deruti de, jemte yttrande i fråga om grunderne för extra roterings-jemkningarnes
verkställande, samt om hvilken jord borde uti extra roteringen ingå,
tillika och, i betraktande deraf, att, efter hvad genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut
varit åsyftadt, extra roteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord, samt
att derifrån således borde skiljas alla hemman och lägenheter af Krono-skatte- och Frälsenatur,
hvilka, enligt författningarne, voro underkastade ständig rotering, för sin del beslutat,
att, vid de ifrågasatte jemknings-förrättningarne, borde från upptagande i extra roteringen
uteslutas hemman af sådan beskaffenhet, som här ofvan blifvit omförmäld.
Derefter har Kongl. Majit den 20 December 1825 meddelat nådig ”Instruktion,
hvarefter Kommitterade, till förrättande af den beslutade jemnkningen af extra roteringen
i riket, hade att sig i underdånighet rätta,” i hvilken Instruktion föreskrifves, bland annat:
att roteringsförrättningen skulle länsvis förrättas;
att, som extra roteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord, samt derifrån
följaktligen borde skiljas alla hemman och lägenheter af Krono-skatte- och Frälsenatur,
hvilka, enligt författningarne, voro underkastade ständig rotering, så skulle vid förrättningarne,
från upptagande i extra roteringen, uteslutas:
l:o alla sådaae hemman, som, efter roterings-verkets införande, blifvit af öde upptagne
och skattlagde, och hvilka, i följd af deras natur, borde vara ständigt roterade;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande., N:o 48. 5
2:o öfverskjutande delar af sädane förut roterade hemman, som i roteringsverket
voro roterade för mindre mantal, än hvaraf de, enligt Jorde-boken, bestode;
3:o alla inom Bergslagerne tilläfventyrs varande oprivilegierade hemman och lägenheter^,
4:o Posthemman af Krono-skatte- och Frälse-natur, äfven om de från postföringsskyldigheten
komme att skiljas;
5:o alla af Krono-skatte- och Frälse-natur varande utjordar och torp, hvilka icke
voro under hemmanens räntor inbegripne, samt odlingar å rekognitions-skogar, kronoparker
och andra allmänningar;
att, på det likhet måtte vinnas med gamla roteringen, borde vid extra roteringens
öfversigt och jemnkning, till hvar och en rote anslås hemman af jemförlig godhet med
dem, af hvilka hel rote i ordinarie roteringen allmännast inom provinsen utgjordes;
att extra rote-jemnkningen skulle ske socknevis och efter kyrkogällen, så att hvar
socken och kapell finge sitt vissa antal nya rotar; komrnitterade likväl obetaget att, derest
omständigheterna så kräfde, kunna sammansätta rotar och hemman ifrån serskilda
socknar, härader och fögderier, då deras belägenhet sådant fordrade; och borde komroit
terade
sorgfälligt tillse, att alla oroterade hemman oell lägenheter, som borde åläggas extra
rotering, blefvo satte i rote och ingen derifrån undantagen, så framt icke någon lägenhet
skulle på något ställe öfverblifva, som ej fullt utgjorde en rote och utan svårighet ej kun
de
med andra sammansättas, i hvilken händelse komrnitterade egde föreslå, huru en sådan
lägenhet kunde på annat sätt komma denna roterings-inrättning till godo; samt
att hemman af större mantal och förmånligare beskaffenhet borde först insättas 1
hvarje rote och roten sedan fyllas af mindre hemman eller lägenheter; hvarjemte borde
noga tillses, dels att icke ett och samma hemman lades under liera rotar, så framt icke
omständigheterna sådant oundgängligen fordrade, och dels att rotarne efter görligheten
sammansattes af de hvarandra närmast belägna hemman till beqvämlighet både för rotehållaren
och karlen;
6 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 48.
äfvensom Kongl. Majit under samma dag den 20 December 1S25 genom nådigt
cirkulär till Krigs- och Kammar-kollegierne samt Förvaltningen af Sjö-ärendena, förordnat,
att det skulle åligga Extra Roterings-kommissionerne att icke allenast noga undersöka,
huruvida, inom hvarje Extra Roterings-kommissions-distrikt, någon oroterad jord af sådan
natur förefunnes, som, efter gällande författningar, borde i ordinarie roteringen deltaga,
samt deröfver serskilde längder författa, hvaruti alla sådane hemman och lägenheter borde
upptagas, utan ock de samma i ordinarie rotar indela efter enahanda grunder, som vid
Roterings-verkets uppgörande blifvit inom Länen följde, jemförde med de grunder, som
Kongl. Majit uti högstberörde Instruktion för Extra Roterings-kommissionerne stadgat;
hvarjemte samma Instruktion i alla andre tillämplige fall skulle tjena Roterings-kommissionerne
till underrättelse; och bar Kongl. Majit derförutan, genom nådig skrifvelse den 30
Maj 1826, i anledning af gjorde hemställanden och förfrågningar, meddelat åtskillige föreskrifter
och förordnanden, i afseende på tillämpningen af omförmälda nådiga Instruktion.
Sedan härefter de anbefallda roterings-jemnkningarne egt rum, samt de upprättade
roterings-verken med tillhörande handlingar blifvit, jemte de öfver förrättningarne anförde
underdåniga besvär och Konungens Befallningshafvandes samt kommitterades yttranden
deröfver till Kongl. Majit insände, har Kongl. Majit, efter vederbörande kollegiers hörande,
under den 2 November 1833, vid pröfning af roterings-förrättningarne och de öfver desamma
anförda besvär, meddelat föreskrifter om de rättelser och ändringar, som Kongl.
Majit funnit förhållandena påkalla, samt de uppgjorda roterings-verken blifvit i följd af
dessa föreskrifter omarbetade, så att förnyade längder öfver så väl extra roteringen som
den tillkomna nya ordinarie roteringen upprättats, hvarefter och sedan ytterligare besvär
blifvit anförde af egarne till åtskillige rotering påförde hemman, och vederbörandes underdåniga
utlåtanden infordrade, Kongl. Majit under de dagar, här ofvan finnas nämnde,
jemte yttrande om de verkställde extra roterings-jemnkningarne, pröfvat de serskilde roterings-verken
för den nya ordinarie roteringen samt de besvär, som deröfver blifvit anförde
och samma roterings-verk jemte deröfver upprättade längder för sin del fastställt,
på sätt Kongl. Majlts högstberörde nådiga skrifvelse till Rikets Ständer vid innevarande
riksdag innehåller.
Under tiden hade dock Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 2S September
1829 hos Kongl. Majit i underdånighet begärt: att den af extra roterings-jemnknings-kommissionerne,
efter 1823 års riksdag oell, med föranledande af för dem ut
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 48. 7
färdade Instruktioner, hos Kongl. Maj:t föreslagna tillökning i ordinarie knektehållet, genom en
del krono-skatte- samt frälsehemmans och lägenheters åläggande af ordinarie roterings besvär,
derifrån desamme ditintills varit befriade, såsom blott innefattande den förberedande åtgärd,
som af Rikets år 1823 församlade Ständer, genom deras förberörde underdåniga skrifvelse, varit
åsyftad, icke måtte till någon slags verkställighet befordras innan Rikets Ständer, efter
mottagande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, fått tillfälle att derom sig utlåta med den
beslutande rätt, som genom 73 och 80 §§. Regeringsformen vore Rikets Ständer förbehållen
och försäkrad; att, i den händelse någon verkställighet af berörde förslag till ny ordinarie rotering
i en eller annan del af Riket skulle, såsom följd af missförstånd å lokal-auktoriteternes
sida, hafva blifvit vidtagen, densamma måtte genom Kongl. Maj:ts nådiga försorg,
blifva återkallad; att de hemmansegare, hvilka tilläfventyrs icke inom dem förelagd fatalietid, anfört
underdåniga besvär öfver rote-jemnknings-kommissionei nes åtgärder att ny ordinarie rotering
ålägga, ej måtte anses derigenom hafva en sådan tillökad tunga sig åtagit, eller
förlorat sin rätt att derifrån blifva befriade, intilldess Rikets Ständer sig i hufvudfrågan
yttrat; samt att, derest, emot förmodan, någon kostnad eller förlust af en eller annan beskaffenhet,
såsom följd af jordens upptagande till ny ordinarie rotering, blifvit egaren tillskyndad,
tillfälle måtte honom beredas att sin rätt till ersättning derför i laga ordning utföra
och gällande göra.
Till svar å denna underdåniga framställning, har Kongl. Maj:t, uti till Rikets Ständer
aflåten nådig skrifvelse den 18 Januari 1831, meddelat: att skatte-, krono- och
frälsejords åliggande att deltaga i ständiga knekte- och båtsmanshållen, redan uti Riksdagsbeslutet
den 3 Januari 1683 blifvit bestämdt och sedermera af Rikets Ständer vid
flere riksdagar stadfästadt, hvadan ock så beskaffad jord, då den icke varit till verkligt
knekte- eller båtsmanshåll indelad, utgjort årlig rotefrihetsafgift, stadgad först till belopp
af 10 Daler Silfvermynt årligen af helt mantal, men sedermera, tid efter annan, förhöjd,
och sist vid 1812 års riksdag till 12 Rdr, bestämd; att, såsom grund för denna afgift,
Rikets Ständer i 25 § af 1830 års Bevillningsstadga förklarat, bland annat, att, enligt deras
beslut, ali i riket befintlig jord af ofvannämnde natur borde vara i förberörde måtto
indelad; att det således varit med Rikets Ständers önskningar och beslut förenligt, att
Kongl. Majit, uti den för Kommitterade till extra roterings-jemnkningens förrättande utfärdade
nådiga Instruktion, förordnat om uteslutande från extra rotering af den oprivilegierade
jorden och, genom serskildt Cirkulär-Bref lill Landshöfdingarne, anbefallt undersök
-
8 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Utlåtande, N:o 48.
ning, hvar sådan jord funnes och dess föreslående till indelning i ordinarie rotar, efter de
i förra roteringsverken och Kommitterades Instruktion stadgade grunder; att, då dessa i
nåder anbefallda åtgärder endast afsåge ärendets ordentliga beredning, innan detsamma till
Rikets Ständer öfverlemnades, någon verkställighet af den föreslagna tillökningen i ordinarie
roteringen icke kunnat inträffa, hvadan ej eller, på sätt Rikets Ständer äskat, någon
sådan vore att återkalla; att, på en slik verkställighet, såsom beroende af Konungens och
Rikets Ständers beslut, jordegarnes enskilda besvär, så vidt de anginge roterihgsskyldighetens
tillvarelse, icke hade någon inverkan, hvaraf följde, att underlåtenhet att dylika
besvär anföra, icke heller kunde till dylik skyldighet förbinda; samt slutligen, att någon
praestation af den nya ständiga roteringen icke vore af Kongl. Maj:t i påder förordnad,
än mindre af jordegarne fullgjord, deraf ock vore en följd, att någon kostnad eller förlust
genom den anstalt, Kongl. Majit i nåder vidtagit, icke kunnat jordegarne tillskyndas,
— hvarjemte Kongl. Majit uti en med samma skrifvelse till Rikets Ständer öfverlemnad
nådig Proposition förklarat, bland annat, att, hvad beträffade beloppet af den afgift,
som borde erläggas utaf ordinarie rotering underkastade, men till sådan rotering icke indelade,
heipman och lägenheter, så, enär de i knektehållet qvarstående kapellans-boställenas
hela kostnad för roteringsbesväret borde till fullo godtgöras af hemman, som, för
aflägsenhetens skull eller af annan orsak, undsluppe öfvertagandet in natura af samma besvär,
ansåge Kongl. Maj:t alla sådane hemman derefter böra, icke, såsom ditintills, erlägga
rotefrihets-bevillning med 12 Rdr för helt hemman, utan en vakans-afgift till det
belopp, som motsvarade knektebesväret, efter de i hvarje Län gällande roteringsgrunder,
hvilket belopp, såsom Länen emellan olika och föränderligt, borde vid markegångssättningarne
specificeras och uträknas samt i taxorna årligen utsättas; och funne Kongl. Majit
en sålunda förhöjd rotefrihets-afgift desto mera billig, som all jord af lika natur borde,
oansedt tillfälligheten af en olika belägenhet, draga lika besvär, samt Rikets Ständer
sjelfve förklarat, att all i riket befintlig oroterad jord af krono-, skatte- och frälsenatur
borde, enligt Rikets Ständers beslut, vara till knekte- och båtsmanhåll indelad.
I anledning häraf hafva Rikets Sländer uti underdånig skrifvelse den 10 November
1834 för deras del beslutat, att med antagande af hvad den Kongl. Propositionen derom
innehölle, ej mindre alla de kapellans-boställen i Riket, som, antingen i brist på närbelägne
oroterade hemman, måste qvarstå i roteringen, eller som år 1826 fått roteringen
orätt förflyttad på hemman, som redan af ålder voro roterade till fullo, skulle med förbin
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Utlåtande, N:o 48. 9
bindelse, att roteringskyldigheten fullgöra, undfå en, roteringskostnaden motsvarande, ersättning
eller vederlag af vakans-afgiften för jord, som, ehuru ordinarie rotering underkastad,
likväl icke preesterade rotering in natura, samt att för all sådan jord, denna afgift
skulle i stället för den dittills bestämda bevillningen för rotefriheten, erläggas till Rikets
Försvars-Verk med en vakans-afgift, som vore roterings besväret fullt motsvarande, och
vid markegångssättningarne, efter i hvarje Län gällande roteringsgrunder specificerades
och i taxorna årligen utsattes; och hafva derefter, till följe af Kongl. Maj:ts nådiga Bref
den 6 December 1834 och Kongl. Maj:ts i afseende på rätta tillämpningen deraf den 22
Sept. 1835 meddelade förklaring, redan samma år alla de hemman hvilka ditintills erlagt
rotefrihetsbevillning, fått sig i stället påförd och allt sedermera utbetalt rote-vakans-afgift,
motsvarande roteringens verkliga kostnad.
Derjemte och med anledning af Kongl. Maj:ts genom nådig skrifvelse den 17 Oktober
1840, vid öfverlemnande! af de då fullbordade roteringsverken för 0 af rikets län,
gjorda framställning, i afseende på utgörandet af vakans-afgift under fredstid för de hela
rotar eller spridda rote-andelar, hvarmed den ordinarie roteringen blifvit tillökad eller
ytterligare komme att ökas, hafva Rikets Ständer uti ofvanförstberörde underdåniga skrifvelse
af den 15 Juni 1841 förklarat att för sådan jord skulle, der icke för densamma utgjordes
verklig rotering, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts den 18 Januari 1834 afgifna
samt af Rikets Ständer den 10 November samma är bifallna proposition derom, erläggas
rote-vakans-afgift, på enahanda sätt, och efter samma grunder, som från och med
år 1835 egt rum.
Utskotten, som, lika med Kongl. Maj:t, anse det förhållande, som i afseende å
roteringen inom Stora Kopparbergs län sig företer, icke böra utgöra hinder för pröfningen
af den verkställda nya soldat-roteringen i de öfriga län, der sådan rotering egt rum, hafva,
vid granskning af de till Rikets Ständer öfverlemnade roteringsverken öfver samma
nya ordinarie rotering och de deröfver upprättade roterings-längder, icke funnit något att
anmärka; och få Utskotten alltså tillstyrka:
att Rikets Ständer, jemväl för sin del, fastställa de ifrågavarande roteringsverken
och de deröfver upprättade, till Utskotten öfverlemnade, längder
för Stockholms, Westmanlands, Upsalas, Södermanlands, Östergöthlands,
Bih. till B. St. Brot. 1850—1851. 4 Sami. 2 Afd. 13 Haft. 2
10 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N'.o 48.
Jönköpings, Elfsborgs, Calmar, Götheborgs och Bohus’, Gefleborgs,
Wermlands, Nerikes och Skaraborgs län.
Likväl och enär ett stort antal af de nybildade rotarne bestå af rotedelar, belägna
i olika socknar och härader, på betydligt afstånd ifrån hvarandra; samt Utskotten anse,
att utgörandet af effektiv rotering skulle för dessa spridda rotedelar medföra ett vida
större onus, än roteringen i allmänhet innefattar; få Utskotten, med afseende jemväl å
den dryga kostnad, som byggandet och anskaffandet af torp åt rotarne, skulle för de ny
roterade
hemmanen uppkomma, vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer må, för deras del, besluta, att de, genom ifrågavarande
nya rotering tillkomne, indelde hela rotar, ej mindre än de
styckade rotarne, som äro afsedda att erlägga vakans-afgift, må få roterings-skyldigheten
fullgöra, genom erläggandet af en sådan, samma
skyldighet motsvarande afgift, i enlighet med Rikets Ständers den 15
Juni 1841 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse i ämnet.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Ihan detta Utskottens beslut reserverade sig
l:o Herr Grefve Mörner, Carl Göran, som till sin reservation upptog det af sammansatta
Utskottens afdelning uppsatta förslag till utlåtande i frågan, sä lydande:
”Utskotten, som lika med Kongl. Maj:t, anse det förhållande, som i afseende på
roteringen inom Stora Kopparbergs Län sig företer, icke böra utgöra hinder för pröfninningen
af den verkställda nya soldatroteringen i de öfriga Län, der sådan rotering egt
rum, hafva vid granskning af de till Rikets Ständer öfverlemnade roteringsverken öfver
samma nya ordinarie rotering funnit, att under det i en del Län endast delar, som efter
de öfrigas sammansättning till hela rotar, öfverblifvit och utgjort brutna tal, blifvit såsom
styckade rotar uppförde till erläggande af ständig vakans-afgift, hafva inom andra Län
alla sådane hemman, hvilka roterings-kommissionerne ansett, till följd af deras spridda
läge, och svaga beskaffenhet, icke lämpligen kunna till utgörande af effektiv rotering indelas,
blifvit i roteringslängderna antecknade såsom styckade rotar. Sålunda förekommer
uti längderna för Stockholms, Upsala, Jönköpings, Calmar och Skaraborgs Län endast
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Utlåtande, N:o 4S. IL
styckade rotar, hvaremot t. ex. i Södermanlands Län endast § rote blifvit såsom styckad
upptagen, inom Götheborgs och Bohus Län och i Gefleborgs Län rote, ehuru, så
väl uti dessa Län, som uti de öfriga, der hela rotar finnas i längderne uppförda, ett ej
obetydligt antal af de nybildade rotarne bestå af hemmansdelar och lägenheter, hvilka äro
belägne på långt afstånd ifrån hvarandra i serskilda socknar och understundom jemväl i
olika härader, och, det oaktadt, ofta blifvit, till ett större antal, i en rote sammanförda.
Då de af Kongl. Majit för roteringsförrättningarne meddelade föreskrifter utmärka, att
sådane hemman och lägenheter, hvilka, i anseende till belägenheten, ej utan svårighet
kunnat med andra sammansättas, icke skulle till utgörande af effektiv rotering indelas,
utan på annat sätt komma Roterings-inrättningen tillgodo, taga Utskotten för gifvet, att
med Kongl. Maj:ts nådiga afsigt öfverensstämmer, att de hemman och lägenheter, hvilka,
ehuru sammanförda till en rote, likväl- ligga vidt från hvarandra skiljda uti olika socknar
eller härader, icke äro afsedda att uppsätta soldat och på sådant sätt prestera rotering;
men som roteringsskyldighetens fullgörande på sådant sätt skulle för desse sistnämnde
blifva vida mera betungande, än densamma är för andra hemmansegare, hvilkas hemman
icke hafva en sådan ofördelaktig belägenhet, hafva Utskotten, som i öfrigt icke funnit något
att anmärka hvarken emot sjelfva roteringsverken eller det sätt, hvarpå de, enligt
redan stadgade föreskrifter, blifvit upprättade, ansett sig böra föreslå Rikets Ständer att,
i sammanhang med godkännandet af de upprättade Roteringsverken, göra ett förbehåll i
afseende på sättet för utgörandet af den roteringsskyldighet, som blifvit här ofvannämnde
hemmans och lägenhetsinnehafvare nu ålagd; hvadan Utskotten få tillstyrka:
att äfven Rikets Ständer måtte för deras del gilla och fastställa omförmälde
roteringsverk för Stockholms, Westmanlands, Upsala, Södermanlands, Östergöthlands,
Jönköpings, Elfsborgs,Calmar, Götheborgs-och Bohus,Gefleborgs,
Wermelands, Nerikes och Skaraborgs Län, dock med förklarande, att Rikets
Ständer för deras del beslutit, att de uti längderne öfver den tillökade nya
soldat-roteringen upptagne hemman och lägenheter, hvilka blifvit såsom hela
rotar uppförde ehuru de äro uti olika socknar eller härader på betydligt
afstånd från hvarandra belägne, skola, så länge de fortfara att vara indelade
uti sådane för utgörande af effektiv rotering olämpliga rotar, lika
med de uti roteringslängderne antecknade styckade rotar hållas vakanta,
med förbindelse för hemmansinnehafvarne att fortfarande, så i krigs som
12 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 4S.
fredstid, utgöra rotevakans-afgift.” Med Hr Grefve Mörner förenade sig
Hr Behnberg.
samt 2:o af Herr Tham, Casimer, enligt följande skriftliga reservation:
”Sorn Utskotten efter mitt förmenande i sitt beslut öfverskridit sina) rättigheter,
nödgas jag deremot nedlägga min reservation. Då Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit om ett förslag till rotering för att af dem såsom orden lyda ”granskas
och gillas,” och Kongl. Maj:t nu till Rikets Ständer framlagt ett sådant förslag för
att såsom orden i den Kongl. Skrifvelsen till Rikets nu församlade Ständer åter lyda
”granska och gilla,” så hade Utskotten dervid bort stanna, och blott afgifva underdånig
förklaring huru granskningen utfallit. Det nu tillagda förslag till skrifvelse, om hvad Riksens
Ständer för sin del velat besluta i frågan om de nya rotarne, hade fordrat en serskildt
motion, hvaraf en dylik skrifvelse kunnat blifva en följd. Som en sådan icke har
funnits, tyckes mig en sådan skrifvelse vara tillkommen alldeles opåkallad och utan stöd
i nu gällande Grundlagar.”
Casper Tham.
Häruti instämde Hr Friherre Klinkowström och Hr Friherre D’Albedyhl samt Hr
Blomstedt, C.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Slats- samt Allm Besvärs- o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 49
t
N:o 49.
Ank. till lixp. Utsk. den 12 Äng. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Utskottens
Betänkande N:o 18,, angående väckta förslag
till en förändrad organisation af landt för svaret.
Vid föredragning hos Riks-stånden af nämnde Betänkande, har detsamma
blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 16 och af
Högvördiga Preste-Ståndet den 17 sistlidne Juli, äfvensom Hedervärda Bonde-Ståndet
sistnämnde dag bifallit l:sta puukten i Betänkandet, angående
det af herr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, framställda förslag N:o 1, men
deremot återremitterat detsamma i afseende å 2:dra punkten, rörande herr
Stjernsvärds förslag N:o 2; och har Betänkandet af Vällofl. Borgare-Ståndet
förstnämnde dag blifvit, i dess helhet, till Utskotten återremitteradt.
Då Utskotten i Ista punkten af Betänkandet tillstyrkt, att herr Stjernsvärds
motion, angående förslaget N:o 1, måtte förfalla, .saint Utskottens yttrande
i denna del blifvit af 3:ne Riks-stånd bifallet, anse Utskotten frågan
derom, såsom, enligt 75 § Riksdags-ordningen, genom tre Stånds beslut
afgjord,
ej kunna till vidare behandling hos Utskotten förekomma.
Hvad derefter angår återremissen från Borgare- och Bonde-Stånden af
2:dra punkten i Betänkandet, så har till stöd för samma återremiss blifvit,
jemte åberopande hufvudsakligen af enahanda skäl oell motiver, som herr
Stjernsvärd anfört till grund för sitt i samma punkt afhandlade förslag
N:o 2, yttradt, att landets tillstånd ovilkorligen påkallade en förminskning
i kostnaden för landtförsvaret, hvars organisation derjemte vore i flera delar
felaktig; att, genom antagandet af herr Stjernsvärds i många delar förtjenstfulla
och om sakkännedom vittnande förslag N:o 2, ej allenast besparingar
skulle vinnas för statsverket, utan äfven flera för landet nyttiga förändringar
i krigsförvaltningen beredas; att behandlingen af herr Stjernsvärds
motion inom Utskotten icke kunde anses tillfredsställande eller ge
Bih.
till R, SI. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 2 Afd. 14 fläft.
- Sials- sami Allm. Besvärs- o. Rkon.-Uls/tollens Utlåtande, N.o 49.
nomförd med den omsorg, som ämnets omätliga vigt fordrade; och att, under
sådane förhållanden, Rikets Ständer, i stället för att, medelst förkastande
af förslaget, stänga vägen för beredandet af de besparingar i kostnaden för
landtförsvaret, som kunde vinnas, och de förbättringar i dess organisation,
som voro af behofvet påkallade, borde underställa Kongl. Maj:t ifrågavarande
för », med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta detsamma granskas
af sakkunnige män samt vid nästföljande riksdag till Rikets Ständer i
nåder öfverlemna, ej mindre desse sakkunnige mäns yttranden, än ock nådig
proposition om landtförsvarets ordnande på ett med landets behof och tillgångar
öfverensstämmande sätt.
Hvad sålunda, och i öfrigt till stöd för återremissen, blifvit anfördt,
hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och tillstyrka,
att Rikets Ständer, med föranledande af herr Stjernsvärds
motion, såvidt den afser förslaget N:o 2, besluta
en underdånig skrifvelse, med anhållan, att Kongl. Maj:t
i nåder behagade, för ordnande af rikets landtförsvar, låta
genom vederbörande utarbeta ett, efter öfvervägande af
landets behof och tillgångar, affattadt förslag, att föreläggas
Rikets kommande Ständer.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Från detta Utlåtande reserverade sig:
Herr friherre Palmstjerna, som tili sin reservation upptog 'afdelningen:
förslag, så lydande:
”Hvad sålunda, och i öfrigt till stöd för återremissen blifvit anfördt,
hafva Utskotten tagit i öfvervägande; men enär Utskotten ej deraf funnit de
hufvudsakliga anmärkningar och betänkligheter, som Utskotten mot förslaget
framställt, vara i någon mån vederlagda, och Utskotten fortfarande anse förslagets
sättande i verket hvarken medföra någon minskning i de allmänna
utgifterna för landtförsvaret, eller någon öfvervägande fördel för rikets försvars-verk
i allmänhet, få Utskotten, hvilkas öfvertygelse delats af de tvenne
Riks-stånd, hvilka bifallit Utskottens Betänkande i dess helhet,
vidhålla sitt uti förevarande 2:dra punkt af samma Betänkande
afgifna yttrande.”
samt herr Grefve Mörner, herr Friherre Klinckowström, herr Friherre D’ Albedyhl,
herr Rappe, herr Rehnberg, herr Biskop Heurlin, Prosten Schram,
Kontrakts-prosten Forssell, Lector Wallman, Doktorerna Stenhammar, Gumcelius,
Björling och Annerstedt samt Prostarne Berlin och Tellbom,
Slals- och Banko-Utskottens Memorial N:is 50 & 5i.
o
N:0 SO.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Memorial i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 20.
Ofvänberörde Utlåtande, angående förändrad beräkning at resekostnadsersättningén
oell dagtraktamentet för Rikets Ständers revisorer, är, enligt
Utskotten tillhandakomma protokolls-utdrag af den 29 och 30 nästlidne Juli,
bifallet af Ridderskapet och Adelli samt Borgare- och Bonde-Stånden, men
återremitteradt af Preste-Ståndet. Sorn emedlertid trenne Riks-Stånd godkänt
Utskottens uti samma memorial gjorda framställningar, föranleder den
erhållna återremissen icke till någon åtgärd å Utskottens sida; hvarom Utskotten,
med anledning af stadgandet i 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen,
velat Rikets Ständer underrätta.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
N:o 51-,
n
Ank. till Exp. Utsk. elen 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, angående Riks-Ståndens heslut i anledning
af Betänkandet N:o 35.
Sorn, enligt ankomna protokolls-utdrag af den 5 och 6 dennes, Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit, men Borgare- och Bonde-Stånden bifallit
Utskottens Betänkande N:o 35, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, i fråga
om godtgörande af kostnaden för köpparmyntningen, samt två Stånd sålunda
stannat erilot två; lärer den uti nämnde. Betänkande gjorda hemställan hafva
förfallit, hvarom Utskotten ansett sig böra Rikets Ständer härigenom underrätta.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
A
Stals- sam! Allm. Besvärs- och Kkon.-Utskotlens Utlåtande, IS'.o 52.
N:o 52.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, om indragning
af biskops-embetena, reglering af biskoparnes
löner samt de af dem innehafvande proebende-pastorats
förseende med egna kyrkoherdar, m, m.
I dessa frågor hafva motioner inom llederv. Bonde-Ståndet blifvit väckta,
och lill Stats-Utskottet remitterade:
l:o af Riksdagsfullmäktige!! 1)7ils Magnusson från Calmar Län, som,
anseende biskops-embetena lätteligen kunna umbäras, enär de till samma
embeten hörande göromål kunde förrättas af domproslarne, jemte en framställning
af biskoparnes inkomster, föreslagit, att nämnde embeten i Linköping,
Skara, Strengnäs, Westerås, Wexiö, Lund, Götheborg, Calmar, Carlstad,
Hernösand och Wisby måtte, med dertill följande inkomster af alla slag,
vid nuvarande innehafvarnes afgång indragas; att biskoparnes embetsgöromål
måtte öfverflyttas på domproslarne, som deremot skulle erhålla, hvar och
en, ett praebende-pastorat, och derjemte, om så nödigt funnes, för att, såsom
orden lyda, undvika all beröring med 114 § Regerings-formen, hugnas med
biskopstiteln; och har motionären derjemte hemställt, att de derefter återstående
11 biskops-pracbenden måtte, i mån af blifvande ledighet, med ordinarie
kyrkoherdar tillsättas, de till biskopslönerna nu disponerade 30j|
mantal boställen till statsverkets fördel utarrenderas, och den derigenom
inflytande årliga inkomst, tillsammans med biskoparnes nu innehafvande
2,0/9 rdr 22 sk. 4 r:st. uti indelta räntor samt 4,905 tunnor 1 kappe spanmål,
användas till folk-undervisningen. Med Nils Magnusson hafva sig förenat
Riksdagsfullmäktige D. Danielsson och J. P. Sandstedt fram Jönköpings Län.
2:o af Riksdagsfullmäktige!! Johan Hörnfelt från Wester-Norrlands Län,
som, jemte förmälan, alt biskoparnes löne-inkomster vore alltför stora och
att en förminskning deruti vore både rättvis och billig, föreslagit:
att biskoparnes löner, efter nuvarande innehafvares afgång, måtte bestämmas
till 4,000 r:dr b:ko, med 500 rdr samma mynt uti taffelpenningar fördom
hvardera, utom för crkebiskopen i Upsala och för biskopen i Lund, hvilka,
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, K-o 52.
i anseende till deras större represenlations-kostnader, torde böra tilläggas
1000 r:dr b:ko hvardera i taffel-penningar;
att praebende-pastoraten i allmänhet måtte med egna kyrkoherdar förses
och biskoparnes öfriga inkomster och boställen, utom deras bostäder och
embetsrum i städerna, till stats-verket indragas;
,att berörde lönebelopp jemte taffel-penningar måtte utgå antingen af
stats-verket, likasom för andra tjenstemän, eller ock af de löneförmåner, biskoparne
för närvarande åtnjuta uti boställs-hemman, spannemål af flera
slag, m. m., allt efter den uppskattning deraf, som vid 1844 års riksdag
verkställdes, eller ock af Rikets nu församlade Ständer kan blifva förordnad;
samt
att, derest de biskoparne anslagne boställs-hemman, m. m., utom praebendena,
icke skulle, vid uppskattning, uppgå till det belopp, som bär ofvan blifvit
såsom lön med taffel-penningar föreslaget, utan ett eller flera af prcebende-pastoratens
inkomster måste tagas i anspråk för lönefyllnad, sådane praebende-församlingar
måtle tillåtas sjelfve välja sina vice-pastorer, hvilka dock
borde af praebende-innehafvaren lönas med minst en tredjedel af beräknade
inkomsten utaf prasbendet, utan att någon ersättning derföre skulle uti den
bestämda biskops-lönen beräknas;
3:o af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Östergöthlands län,
hvilken hemställt, att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse, jemte framställning
af deras önskan i afseende på biskops-embetenas indragning, tillika måtte
bos Kongl. Maj:t begära, att en fullständig undersökning blefve vidtagen,
till utrönande ej mindre af alla biskoparnes olika slags löneförmåner och inkomster,
efter medium af ett visst antal år, till deras serskilda natur, beskaffenhet
och titlar, såsom utgörandet dels från Kronan, dels af enskilda fundationer
och inrättningar, än äfven af hvad innehafvarne deraf tillgodokomme,
dels i deras egentliga egenskap af läroverkens epliorer, dels i egenskap af
kyrkoherdar öfver serskilda församlingar, antingen efter allmänt gällande indelning,
eller efter Kongl. Majt:s nådiga medgifvande för en eller annan
personelt, sedan ifrån dessa löne-inkomster likväl afräkna ts hvad till praebende-pastoral-vårdens
uppehållande genom vikarier, komministers-löner derstädes,
m. m. erfordrades, samt att Kongl. Majit derefter täcktes för Rikets
Ständer framlägga det förslag i ämnet, som, efter inhemtade upplysningar,
Kongl. Majit till beredande af möjligaste besparing för landet kunde finna
lämpligast; samt
4:o af Riksdagsfullmäktigen Jöns Mänsson från Malmöhus län, som,
förenande sig uti Riksdagsfullmäktige!! Ilörnfelts ofvanberörde förslag, och
6
Stais- samt AUm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 52.
med åberopande af de skäl, sorn funnos anförde uti Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskottets vid sistlidne riksdag afgifna Utlåtande N:o 68,
tillika föreslagit: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla,
att Kongl. Maj:t, i fall icke en tillförlitlig uppgift om samtlige biskopars
i riket inkomster redan vore vunnen, täcktes låta företaga en fullständig
undersökning derom, så att deras rätta belopp blefve specifikt kändt, samt
derefter till rikets näst församlade Ständer meddela undersökningens resultater,
på det att Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att bedöma förhållandet
denned, äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes vid samma riksdag för Rikets
Ständer framlägga en proposition om en sådan förändring med biskopsembetena,
att biskops-lönerna kunde till staten indragas och praebende-pastora
ten med egna kyrkoherdar förses.
Ofvanberörde motioner, för hvilkas behandling Stats-Utskottet ansett nödigt
sammanträda med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva
Utskotten tagit i öfvervägande, jemte ett af Riksdagsfullmäktige!! Johan
Johansson från Örebro län afgifvet och till Stats-Utskottet jemväl remitteradt
anförande, angående biskoparnes inkomster; och hvad först angår de i en del
af motionerna framställde förslag, att Rikets Ständer nu skulle besluta,
att biskops-embetena, utom i Lund och i Upsala, måtte indragas och de dessa
embeten tillhörande göromål öfverflyttas på domprostarne samt biskoparnes
praibenden förses med egna kyrkoherdar, m. m., så hafva yrkanden af enahanda
syftning blifvit vid flera föregående riksdagar framställde, men förfallit
till följd af Riksståndens olika beslut, i anledning af de Utlåtanden,
som vederbörande Utskott i ärendet afgifvit; och enär så väl biskops-embetenas
tillvaro som sättet för biskoparnes utväljande och utnämnande samt
en del utaf de dem tillkommande åligganden och rättigheter finnas i grundlagen
bestämde samt följaktligen frågan om dessa embetens indragning icke
annorlunda än i sammanhang med förslag till ändring uti de §§ i grundlagen,
hvilka häruppå hafva afseende, lärer kunna blifva föremål för Rikets
Ständers beslut, men det ingalunda tillkommer Stats- eller Ekonomi-Utskotten
att med sådane förändringsförslag som de sistnämnda taga befattning;
alltså, och då den noggranna och tillförlitliga kännedom af biskoparnes
nu egande inkomster, samt af alla de omständigheter, som vid en lönereglering
för dem böra tagas i betraktande, för närvarande för Utskotten saknas,
samt, om äfven icke presterskapets privilegier af den 16 October 1723 tryggade
biskoparne att oförändradt få behålla, efter gammal häfd, sina biskopsstift,
prtebende-socknar och hemman, Utskotten likväl i det outredda skick, hvar
-
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsholtens Utlåtande, N.o 52. 7
uti frågan för närvarande sig befinner, icke kunna något förslag till reglering
i detta hänseende framställa, få Utskotten tillstyrka,
att motionärernes omförmälde förslag måtte förfalla.
Beträffande åter förslaget, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t
anhålla om en undersökning af biskoparnes löneinkomster; så, ehuru ostridigt
är, att biskops-lönerna i en del stift äro betydligt högre än i endel andre;
dock, sorn härvid jemväl bör ihågkommas, att både lefnads- och representations-kostnader
kunna vara ganska olika på olika ställen, och att den
ifrågasatta undersökningen icke synes kunna komma att leda till någon serdeles
besparing för staten; utan endast föranleda tilläfventyrs ej obetydliga
kostnader, få Utskotten, i anseende härtill, hemställa,
att äfven denna fråga måtte förfalla.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
/
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
Stats- och B ev illnin <js- Utskott em Utlåtande, N:o 53.
1
N:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 7 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjning i
det aj postmecllen anvisade bidrag för diligens-inrättningen
emellan Stockholm, Götheborg och Helsingborg.
Med anledning af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers berättelse om den
år 1849 af dem verkställda granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1846 och 1847, har Herr
Grefve Horn C. F., uti en hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt motion yrkat, att
Stats-Utskottet, vid reglerandet af Postverkets stat, måtte vidtaga de åtgärder, som kunde
föranledas af de upplysande anmärkningar, hvilka motionären förbehölle sig att serskildt
få Utskottet meddela.
I följd häraf hafva till Stats-utskottet blifvit öfverlemnade ett af Grefve Horn undertecknadt
memorial, jemte en dervid fogad promemoria, och hvilka handlingar hufvudsakligen
innehålla: att ej mindre Revisorerne än äfven General-Poststyrelsen misstagit sig
i den förmodan, att nedsättning kunde ske i det till bolaget för diligens-inrättningen emellan
Stockholm, Götheborg och Helsingborg med 8000 Rdr utgående årliga understöd af
postmedlen, om uppehåll i diligens-inrättningens verksamhet egde rum under den tid af
året, då sjöfarten är öppen och kommunikationen de fleste orter emellan med ångfartyg
underhålles; att detta misstag föranledt Kongl. Majit att för åren 1851,1852 och 1853 nedsätta
berörde understöd till 6000 Rdr årligen, hvarigenom diligens-inrättningens vidmakthållande
gjordes omöjligt, till ådagaläggande hvaraf blifvit anfördt:
Bill. till R. St. Prot. 1850—1851, 4 Sami. 2 Afd. 15 Haft. 1
2 Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N".o 53.
att skjutsentreprenaden ansenligen försvårats, dels genom den allmanna skjutsentreprenadens
vidtagande i riket, som beröfvat diligens-inrättningen de närmare gästgifvaregårne
eljest tillgänglige hästar, dels genom de skjutsandes kännedom, att diligenserne icke
få begagna gästgifvarskjuts;
att diligens-skjutslegan årligen uppstegras, ifrån att utgöra öfver hufvud 20 sk.
bko milen för hästen, nu uppginge till 32 sk., som för 10,000 mils rörelse under året
med 4 hästars anspan gjorde en tillökning i utgifter af 10,000 Rdr bko;
att trafiken ingalunda tilltagit i samma förhållande och vore förnämligast beroende
af väglagets beskaffenhet, derigenom inkomst per månad kunde variera öfver 1,000
Rdr bko;
att förlusterna under sommarmånaderne vanligen uppginge till öfverhufvud 1,000
Rdr bko i månaden; att oaktadt detta förhållande diligensbolaget ej kunnat betjena sig af
rättigheten att indraga diligensrörelsen emellan Stockholm och Götheborg under dessa
månader, emedan en sådan indragning skulle medföra ännu större förlust, alldenstund
diligens-etablissementerne måste förblifva orubbade, verkets aflöningsstat m. m. oförändrad,
utan inbringande af den inkomst, som, ehuru ringa under sommarmånaderne, dock
uppginge till några tusen Riksdaler; samt slutligen
att det visat sig omöjligt att på (lera ställen å denna linea kunna ingå skjutsentreprenadkontrakter
endast för vintermånaderne och att, der sådane kunna uppgöras, priset skulle
höjas ända till i Rdr 6 sk. bko milen och derutöfver. Om fördenskull diligens-inrättningen
skall kunna bibehållas, vore det, enligt motionärens förmenande, nödigt, att densamma
fortfarande lemnäs det understöd, Kongl. Majit i nåder finnér nödigt bestämma att framgent
utgå af postmedlen inom det hittills stadgade belopp af 8000 Rdr bko årligen.
För behandlingen af detta ärende hafva Stats- och Bevillnings-Utskotten sammanträdt
samt tagit detsamma i öfvervägande; och som Stats-utskottet uti sitt under N:o 30
afgifna Utlåtande hemställt, att Revisorernes framställning, angående nedsättning uti merberörde
till diligens-inrättningen utgående understöd, icke måtte, sedan detsamma blifvit af Kongl.
Majit den 22 Januari förlidet år minskadt till 6,000 Rdr, föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd, samt äfvenledes Stats-Utskottet uti Utlåtande N:o 88, rörande regleringen af utgifterna
under Riksstatens 7:de hufvudtitel, uppfört Postverkets kontanta Statsanslag till 485,000,
med rättighet för Kongl. Majit, att, sedan Statsverket af postmedlen erhållit en behållen inkomst
af 115,000 Rdr, disponera blifvande öfverskott till bestridande af kostnaderna för
Stats- och Bevillnings- Utskottens Utlåtande, N:o 54. 3
postanstalternas utvidgande eller förbättring, anse Utskotten, enär berörda båda utlåtanden
äro vordne af Itiks-stånden bifallne, motionärens framställning, att diligens-inrättningen
måtte fortfarande lemnäs det understöd af postmedlen, som Kongl. Maj:t kan i nåder finna
nödigt bestämma inom ett belopp af 8000 Rdr banko årligen, innefatta en fråga, som,
sä vidt den på Rikets Ständers beslut kan ankomma, redan blifvit afgjord, hvadan Utskotten
hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
'
Stockholm den 11 Augusti 1851.
N:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående utsträckning
af Länsmännens fribref srätt.
Till Stats-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat en derstädes af
Riksdagsfullmäktigen Johannes Nilsson från Götheborgs och Bohus län väckt motion, deruti
han föreslagit, att den, genom Kongl. Cirkuläret den 30 November 1849, Krono-länsmännen
medgifne fribrefsrätt för de bref i tjensteärenden, som ifrån dem till Konungens
Befallningshafvande i länet och Kronofogden i fögderiet afsändas, måtte, enär både Domare
och andre tjenstemän, för omvägs undvikande, nu mera direkte brefvexla med Kronolänsmannen,
utsträckas till desses brefvexling med andre embetsman, som hos länsmännen
begära handräckning.
4 Stats- och 13ecillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
Sedan Stats-Utskottet för behandlingen af denna fråga funnit nödigt att med Bevillnings-Utskottet
sammanträda, hafva Utskotten gemensamt tagit ärendet i öfvervägande;
och enär länsmännen ega att genom sine närmaste förmäns, kronofogdarnes försorg, få
sine skrifvelser i tjenste-ärenden befordrade till vederbörande embets- och tjenstemän
samt vid sådant förhållande någon utsträckning af den länsmännen helt nyligen medgifne
fribrefsrätt icke synes vara af behof påkallad, och hvars behöriga begagnande dessutom
icke torde utan svårighet kontrolleras, anse Utskotten sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Augusti 1851.
N:o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående förhöjning
i den till allmänna Barnhuset i Stockholm utgående
andel af kortstämplings-afgijten.
I anseende till allmänna Barnhusets i Stockholm bekymmersamma financiela ställning
hade Barnhusets nuvarande direktion den 27 sistlidne Mars hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställt, att Kongl. Majit täcktes till Rikets nu församlade Ständer göra nådig
framställning om beviljande af Statsanslag, dels utaf 16,000 Rdr för en gång till
iståndsättande och förbättring af Barnhusets byggnader och dels af 39,466 Rdr 32 sk.
årligen för innevarande och nästföljande två år. Med anledning häraf behagade Kongl.
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 55. 5
Majit, på flere i nåder anförde skal och deribland det, att ifrågavarande Barnhusinrättning
förnämligast afsåge sådane ändamål, hvilka det numera, enligt gällande Författningar, ålåg
vederbörande kommuner att bekosta, förklara Sig icke vilja aflåta någon proposition i ämnet
til! Rikets Ständer; men anbefallde deremot Ofverståthållare-embetet att låta höra vederbörande
församlingar i Stockholm, huruvida för oundgängeliga reparationer å Barnhusets
byggnader och till fyllande af den i öfrigt utaf direktionen uppgifna bristen för innevarande
och påföljande 2:ne år, nödiga medel kunde af staden anskaffas. Då frågan i följd
häraf förehades på socknestämmor, vägrade alla församlingarne att lemna något bidrag
för ifrågavarande ändamål, och enahanda utgång vore att emotse inom Stockholms stads
sockenstämmo-nämnd, hvars underdåniga utlåtande blifvit infordradt, men ännu icke
afgifvet.
I anledning af desse förhållanden och med afseende å den stora vigt, som ligger
derpå, att Barnhuset måtte kunna utan afbrott behörigen uppfylla sin bestämmelse, hafva,
inom Ridderskapet och Adeln Herr Tham, Casper Wolrath, inom Preste-Ståndet Herr
Doctor Wallin och inom Borgare-Ståndet Herr Brinck, med stöd af 56 § R. O., väckt
motion, deruti föreslagits, att Staten måtte komma denna barmhertighets-inrättning till
hjelp, hvilket ej allenast vore för inrättningens bestånd oundgängligen nödigt, utan ock på
billighet grundadt, samt att för sådant ändamål Rikets Ständer ville besluta, att allmänna
Barnhuset i Stockholm, som utaf den inom hufvudstaden inflytande korlstämplings-afgiften
för närvarande åtnjuter en skilling banko för hvarje kortlek hädanefter må få uppbära
antingen hela berörde afgift 8 sk. banko på hvarje kortlek, som i Stockholm stämplas,
med afdrag endast af hvad för annat ändamål redan vore anvisadt, eller åtminstone hälften
af denna afgift, uppgående till 4 sk. banko för hvarje kortlek.
Vid föredragning inför Ridderskapet och Adeln för erhållande af remiss å Herr
Therns förevarande motion, har Herr Rosenblad, Bernhard, uti densamma föreslagit den
förändring, ”att utom den vanliga kortstämplings-afgiften 8 sk. banko skall vid kortstämpling
öfver hela riket för hvar lek erläggas för Stockholms allmänna Barnhus 6 sk. banko,
som allemnas till Riksgälds-kontoret, hvarifrån de jemte det gamla anslaget af alla i
Stockholm stämplade kort godtgöres Barnhuset, dock med villkor, att härigenom Barnhusets
fordran för Finska tionde-ersättningen må anses godtgjord.
Till stöd för bifall ä motionärernes framställningar har blifvit anfördt, att allmänna
Barnhuset, i följd af Rikets Ständers beslut Yid 1815 års riksdag, fått sig tillagd halfva be
-
6 Stali- och B ev il tiving s - Utskotten s Utlåtande, N:o 55.
villningsstämplirigsafgiften för spelkort eller en skilling för hvarje kortlek; att ehuru sedermera
afgiften blifvit förhöjd, först år 1835 från 2 till 6 sk. och vidare 1842 till 8 sk.
för hvarje kortlek, hade likväl Barnhuset icke fått tillgodonjuta någon inkomst utöfver den
ena skilling, som utgjorde bevillningens primitiva hälft, — en förlust så mycket kännbarare,
som kortstämplingsafgiften både i följd af berörde förhöjning och på grund af dermed
förenade strängare kontroller, i Stockholm stigit så betydligt, att afgiften, som år
1835 utgjorde 572 Rdr, nästlidet år uppgått till 24,582 Rdr Bko; — att Kongl. Maj:tvid
1828—1830 års riksdag den 19 December förstnämnde år adåtit nådig skrifvelse med
förslag till fördelning af de medel, som, vid afslutad liqvidations-konvention emellan Sverige
och Ryssland, rörande de i följd af Finlands afträdande uppkomne ömsesidiga fordringsanspråk,
blifvit från sistnämnde land utbetalde, deraf Barnhuset skulle tillkomma,
dels kontant fordran, 1,869 Rdr 34 sk. 8 rst., dels ock ersättning för bortmistad årlig
spanmålsinkomst, 294 t:r 27^ kpr råg och 302 t:r 9f kpr korn, beräknad till ett kapital
af 50,000 Rdr; att Rikets Ständers förhandlingar, angående detta ärende, dock ledt
till den för Barnhuset menliga utgång, att endast 5,893 Rdr 37 sk. blefvo detsamma tillagda,
och hvarigenom Statsverket beredt sig en behållning af barnhusets medel till ett
belopp af icke mindre än 45,975 Rdr 45 sk. 8 rst, samt slutligen att Barnhuset sålunda
förlorat nästan hela den för sin tionde-fordran från Ryssland utbetalde ersättning, hvilken,
kapitaliserad och förräntad, med skäl kunde antagas skulle hafva fullt betryggat Barnhuset
emot den förlägenhet, hvari det sig nu befunne.
Sedan förenämnde motioner blifvit remitterade dels till Stats- och Beviilnings-Utskotten
gemensamt, dels till Stats-Utskottet allena, hafva Utskotten för desammas behandling
sammanträdt, dervid Utskotten inhemtat: att allmänna Barnhusinrättningen i Stockholm
erhållit genom Rikets Ständers beslut vid 1815 års riksdag, i ersättning för förlorad
inkomst af Kronans tiondespanmål i Finland, hälften af den i nu gällande bevillningsförordning
fastställde stämpelafgift 4 sk. bko å hvarje par spelkort, som i Stockholm tillverkades,
med rättighet för Barnhusets direktion att sjelf uppbära och kontrollera hela berörde
afgift, deraf andra hälften skulle till Riksgälds-Kontoret öfverlemnas; att nyssnämnde
afgift inbringat Barnhuset en inkomst per medium under år 1818 af 950 Rdr, men år
1828 blott af 166 Rdr 24 sk.;
hvaremot för åren 1843
1,361: 38.
1844
1,934: 41.
Stats- ock Hevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o SS. 7
1815
2,230: 12.
1846
2,311: —
1847
2,60S: 40.
1848
2,578: 21.
1849
2,561: —
samt 1850
3,072: 36;
att bevillningen för i Stockholm stämplade spelkort utgjort för efterskrifne 3:ne år, derå
Utskotten erhållit uppgift,
år 1848
20,628: —
1849
20,488: —
och 1S50
24,582: —
att vid 1834—1835 årens riksdag Rikets Ständer beslutat, att kortstämplingen borde
verkställas, på sätt Kongl. Förordningen den 30 December 1812 föreskrifver, samt afgiften
för bevillningsstämplingen i Stockholm insättas för Itiksgäldskontorets räkning i Rikets
Ständers Rank samt i landsorterne deponeras i Ränterien, hvarifrån densamma skulle
lefvereras direkte till Riksgäldskontoret, som deremot till de barmhertighets-anstalter, hvilka
hittills med staten delat inkomsten af kortstämplingen och icke skäligen kunde beröfvas
detta dem af ålder tillerkända understöd, utbetala ett lika belopp, som de förut åtnjutit,
nemligen till Stockholms stora Barnhus för tillverkningen i Stockholm samt Barnhusen eller
fattigvårds-inrättningarne i landsorterne, en skilling, till Frimurare-barnhuset, 3 r:st, och
till Serafimer-lasarettet likaledes 3 r:st för hvarje kortlek, som stämplades, hvarjemte stämpelafgiftcn
då förhöjdes till 6 sk. b:ko, samt sedermera, jemlikt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 3 Mars 1841, (N:o 255), till 8 sk. för hvarje kortlek; att Kongl.
Maj:t uti nådig skrifvelse den 19 December 1828 till Rikets då församlade Ständer föreslagit,
bland annat, att af den, vid liqvidations-konvention med Kejserliga Ryska regeringen,
Sverige tillfallne behållne ersätfningssumma 138,750 Rdr, Stockholms Barnhus matte tilldelas
kontant fordran
Rdr 1,869: 34. 8.
Ersättning för bortmistad spanmåls-inkomst, 294 t:r 27kpr
råg och 302 t:r 9f kpr korn, beräknad till ett kapital af ... Rdr 50,000:
att i afseende härpå Stats-Utskottet uti afgifvet utlåtande, N:o 165, för den 6 Juni
1829, i detta ämne meddelat den utredning, att den årliga 40:delen af kronans behållna
tionde-spanmål från Finland, hvilken inrättningen frångått, utgjorde, enligt en år 1818 till
8 Stats- och It cal lii i ngs-Utskotte n s Utlåtande, N:o 55.
Kongl. Maj:t afgifven underdånig uppgift å beloppet, för bägge åren 1808 och 1809, sammanlagdt
294 t:r 27\\ kpr råg och 302 t:r 9f kpr korn, i värde upptagne då, efter 7§
Rdr för rågen, till 2,260 Rdr 32 sk. 4 r:st, och efter o Rdr 40 sk. för kornet, till 1,763
R:dr 18 sk., tillhopa för bägge åren, 4,021 Rdr 2 sk. 4 r:st, hvilka, tillika med de i Kongl.
Maj:ts högstberörde skrifvelse serskildt upptagne 1,869 Rdr 34 sk. 8 v:st, voro i Barnhusinrättningens
räkenskaper, såsom dess i Finland utestående fordringar, beräknade, hvarefter
Stats-Utskottet yttrade, att, då någon sådan inkomst från Finland till Svenska kronan
icke mera itiflöte, hvaraf Barnhus-inrättningen kunde få den förut'tillgodonjutna 40-delen
uppbära, utan denna förmån för inrättningen, så vidt densamma ej redan af Rikets Ständer
blifvit ersatt, måste anses hafya med fonden, hvaraf den tilldelades, gått förlorad, samt
enär, i följd häraf, något större fordringsbelopp för från Finland förlorade inkomster då
mera icke skäligen borde Stockholms Stora Barnhus tillerkännas, än det, hvartill inrättningens,
vid krigets slut och Finlands skiljande från Svenska kronan innestående, ännu
oguldna spanmålsfordringar uppgått, tillstyrkte Utskottet, att samma fordringsbelopp, uti
inrättningens räkenskaper tillsammans upptaget till 5,893 Rdr 37 sk. b:ko, måtte, såsom
ostridigt, inrättningen tilldeias af berörde medel, men all vidare ersättning af kronan, som
med icke mindre än 3,169 t;r spanmål samt 1,166 Rdr 32 sk. i penningar årligen understödde
denna inrättning, icke böra ega rum; att detta Utskottets utlåtande blifvit af Rikets
Ständer bifallet: att, enligt nu gällande Riksstat, vore på anslaget för stora barnhuset i
Stockholm uppfördt:
Penningar Rdr 1,166: 32.
Spanmål findeld på förslag å 6 Rdr tunnan) 3,232 t:r 8 kpr ... „ 19,393: 24.
eller tillhopa Rdr 20,560: 8;
att Rikets Ständer vid innevarande riksdag beviljat af bankens medel, såsom välgörenhetsbidrag,
Barnhuset 3,000 Rdr årligen, samt slutligen att den hittills till åtskilliga pastorer
från barnhuset utgående afgift, omkring 2,000 Rdr, numera kommer att upphöra, hvarigenom
inrättningen besparas en icke obetydlig utgift,
Under nu anförde omständigheter kunna Utskotten, för deras del, icke medgifva,
att, på sätt motionärerne föreburit, Barnhuset ej till fullo bekommit ersättning för den tionde
Barnhuset egt att i Finland, före dess afträdande, uppbära; och ehuru Utskotten icke
förbise den bekymmersamma belägenhet, hvaruti stora Barnhuset för närvarande sig befinner,
och anse ett skyndsamt afhjelpande deraf vara synnerligen önskvärdt, finna dock Utskotten
-
Stats- och Beviltnings- Utskottens Utlåtande, A":o 55. 9
skotten sig förhindrade att understödja motionärernes derom framställda förslag, enär, genom
Rikets Ständers bifall, ej mindre till Bevillnings-Utskottels betänkande N:o 7, rörande
stämpling af spelkort oell afgiften derföre, enligt hvilket Utskottet tillika hemställt, att Kongl.
Förordningen af den 23 Februari 1842 måtte fortfarande tjena till efterrättelse, än ock till
Stats-Utskottets utlåtande N:o 187, angående bevillningsmedlens ingående till Riksgäldskontoret,
Rikets Ständer dels redan bestämt kortstämplings-bevillningens belopp, hvari följaktligen
någon förhöjning vid innevarande riksdag icke kan ega rum, dels föreskrifvit, att
sistnämnde bevillnings-afgift skall fortfarande till Riksgäldskontoret ingå, hvadan någon annan
disposition deraf numera ej synes kunna ske. På dessa skäl få Utskotten hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 11 Augusti 13-51.
Bteservtifion:
af Herr Norin: ”Emot Utskottens förevarande, efter omröstning beslutade, utlåtande
får jag mig reservera.
Ehuru Utskotten icke förnekat Barnhusets nödställda belägenhet och behof af understöd,
hafva dock Utskotten ansett sig förhindrade att förorda motionärernas derom gjorda
förslag, af det förmenta skäl, att frågan om kortstämpel-bevillningens disposition redan
vore afgjord, derigenom att Rikets Ständer bifallit Bevilinings-Utskottets betänkande N:o
7, angående stämpling af spelkort och afgiften derför, deruti Utskottet hemställt, att bevillningen
af spelkort måtte intill nästa Stats-reglering utgå till oförändradt belopp, nemi.
8 sk. banko, och att, med anmälan härom, anhållan borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
göras, att Kongl. Förordningen den 23 Februari 1842 måtte fortfarande få tjena till
efterrättelse.
Detta skäl synes visserligen vid första påseende ega någon giltighet, men om man
underkastar detsamma en närmare granskning, visar sig snart, åtminstone enligt mitt förmenande,
det blott skenbara deruti: ty
l:o Tillhör det, jemlikt 53 och 70 §§ R. F. och 31 § R. O., Bevillnings-Utskottel
att opåmint vid hvarje riksdag uppgifva jde allmänna grunderna för den blifvande be
Bih.
till B. St. Brot. 1850—1851, 4 Sami. 2 Afd, 15 Haft. 2
10 Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
bevillningens fördelning, hvarefter och sedan summans belopp blifvit fastställdt, Utskottet
åligger att med tillämpning af dessa grunder författa förslag till bevillningens utgörande.
Användandet åter af större eiler mindre del utaf dessa bevillnings-medel är ett ämne,
hvars behandling ligger utom Bevillnings-Utskottets befogenhet. Sistnämnde Utskott har
ej heller, såsom de förenade Utskotten antagit, befattat sig med denna sednare fråga,
utan endast föreslagit, att bevillningen af spelkort måtte utgå till oför ändrad t belopp ^ nemi.
8 sk. banko för hvarje kortlek, och att de för afgiftens utgörande erforderliga kontroller,
hvilka innehållas uti förenämnde Kongl. Förordning och sorn visat sig vara ändamålsenliga,
måtte förfarande tjena till efterrättelse. Någon förändring uti berörde afgifts belopp
eller i sättet för densammas erläggande och kontrollen deröfver kan följakteligen nu icke
ifrågakomma, ty uti dessa ämnen hafva Rikets Ständer, genom bifall till sistberörde betänkande,
beslutat; men angående dispositionen öfver intraden har icke något annat blifvit
förordnadt än att den skall ingå till Riksgälds-kontoret, hvilket är förhållandet med alla
bevillnings-medlen.
2:o Det stöd för sin åsigt, som förenade Utskotten trott sig kunna hemta uti
8:de mom. af merberörde nådiga Förordning, befmnes alltför vacklande. Nämnde moment
har följande lydelse: ”innan kortstämplingen företages, skall bevillnings-afgiften, beräknad
till 8 sk. för hvarje lek, vara betald, i Stockholm genom insättning i Rikets, Ständers
Rank för Riksgälds-kontorets räkning, samt i landsorterna genom deposition i länets ränteri,
hvarifrån densamma lefvereras direkte till Riksgälds-kontoret, som deremot till de
barmhertighets-anstalter, hvilka hittills med staten delat inkomsten af stämplingen, utbetalar
ett lika belopp, som de förut åtnjutit, nemligen till Stockholms stads Stora Barnhus
för tillverkningen i Stockholm, samt till barnhusen eller fattigvårdsinrättningar i landsorterna
för tillverkning derstädes, en skilling, till Frimurare-Barnhuset tre runstycken och
till Serafimer Ordens-Lazarettet äfvenledes tre runstycken för hvarje kortlek, som stämplas.
” För att rätt kunna bedomina afsigten och meningen med detta moment, är nödigt
ihågkomma, att då Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag förhöjde kortstämpelbevillningen
och i sammanhang dermed beslutade förändringar i de dittills gällande föreskrifter,
i afseende på sättet för kortstämplingens verkställande och kontrollerna å afgiftens
ordentliga utgörande, anhöllo Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse (N:o 235) den 3
Mars 1841, att Kongl. Maj:t mätte täckas, genom utfärdande af nådig författning, bestämma
de förändringar i Kongl. Förordningen den 14 November 1833, som i följd af Rikets
Stats- och Bedilninys- Utskottens Utlåtande, N-o 55. 11
Ständers beslut, blefve af nöden. Uti denna underdåniga skrifvelse förekommer ej ett
enda ord om dispositionen af kortstämplings-bevillningen, och kunde ej heller göra det,
emedan Ständerna derom ingenting beslutat. Att Kongl. Maj:t sådant oaktadt behagade i
den utfärdade Förordningen af den 23 Februari 1842 föreskrifva i 8 morn., bland annat,
att Riksgälds-kontoret] skulle betala till Stora Barnhuset 1 sk. banko för hvarje i Stockholm
stämplad kortlek, torde vid första påseende förefalla såsom en af Kongl. Majrt gjord
fördelning och disposition af kortstämpel-beviilningen. Att så likväl icke varit förhållandet,
finner man genast vid eftersinnandet deraf, att högstberörde Förordning, såsom ock uti
ingressen till densamma antydes, blott hade till föremål att meddela föreskrifter, i afseende
på sättet för kortstämplingens verkställande och kontrollerna för afgiftens ordentliga
utgörande. Då kortstäinplingen i Stockholm, hvilken allt sedan 1815 försiggått i Stora
Barnhuset, som uppburit afgiften derför, utöfvat kontrollen derå samt, efter afdrag af sin
egande andel, lefverera! öfverskottet till Riksgälds-kontoret, genom de vid 1840—1841
årens riksdag fattade beslut öfvertagits af Riksgälds-kontoret, måste det förhållande inträffa,
att sistnämnde verk skulle utbetala till Damhuset dess andel i stämpelbevillningen. För
verkställigheten häraf var en föreskrift nödig, och det är intet annat, som med S:de momentet
afsetts. Barnhusets andel har deruti blifvit hvarken förhöjd eller förminskad, ty
den var af Rikets Ständer vid 1815 års riksdag bestämd till 1 sk. b:ko för hvarje kortlek,
och denna inkomst beviljades Barnhuset i ersättning för mistad kronotionde i Fiidand.
Jag tror mig nu hafva till fullo ådagalagt, att Utskottens antagande, det Rikets Ständer
vid innevarande riksdag redan beslutat i afseende på kortstämpelbevillningens disposition,
är förhastadt, samt att i följd häraf Rikets Ständer hafva sig öppet lemnadt att
förordna om användandet af det belopp utaf nämnde bevillning, som förefinnes utöfver
den andel, åtskilliga barmhertighetsanstalter tillkomme i följd af äldre stadganden Och då
stora Barnhusets nödställda belägenhet är allmänt känd och erkänd, anser jag Utskotten
hafva bort i så måtto understödja motionärernes förslag i ämnet, att Utskotten tillstyrkt
Rikets Ständer, att bifalla, det stora Barnhuset må, under den tid nu uppgörande statsreglering
blifver gällande, från Riksgälds-kontoret uppbära, utaf kortstämplings-bevillningen, 2
skillingar b:ko för hvarje i Stockholm afstämplad kortlek, utöfver den andel af samma inkomst,
som Barnhuset af ålder tillfallit.”
Häruti instämde Herr Gråå.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 56.
1
Nio 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Äng. 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående en preskriptionstid för liqviderandet af åtsk/l/ige
i Riksgälds-konlorets räkenskaper balanserade äldre
skuldposter.
Sedan vid 1844 och 1845 års riksdag fullmäktige i Riksgälds-konloret,
jemte förmälan, hurusom i kontorets räkenskaper, sedan längre tid tillbaka funnos
upptagne flera mindre betydliga skuldposter, bestående dels af förfallna, men
ej till inlösen företedda, obligationer, och dels af insalta medel å det så kallade
kreditsedel-verkets räkningar, hvaraf obhgatioiicrne för mera än 120 år1 derförut
förfallit och deposilions-skulderne varit balanserade vida längre tid, än Rikets
Ständers Banks attester öfver derstädes deponerade medel voro gällande, tillika,
till undvikande af en framtida ändamålslös bokföring af dessa skuldbelopp, hemställt,
att en viss tidpunkt malle varda af Rikets Ständer bestämd, efter hvilken
de dessförinnan cj företedde obligationernes kapital- och ränte-belopp, äfvensom de
innestående depositionerne skulle ur räkenskaperne helt och hållet afföras, hafva
Rikets Ständer fastställt 1846 års slut, såsom sisla tidpunkten för lujviderandet
af samma skuldbelopp, och uti underdånig skrifvelse den 22 Febr. 1845 anhållit,
alt allmän kungörelse om den sålunda bestämda preskriplions-tiden mätte under
sistnämnde års lopp varda af Kongl. Majit i nåder utfärdad; hvarefter, då denna
kungörelse icke utkommit, utan ifrågavarande skuldposter måst fortfarande i Riksgälds-kontorets
räkenskaper balanseras, Rikets sednast församlade Ständer ånyo
företagit frågan till pröfning, och, efter bestämmande af 1849 års slut, såsom
fatalietid för att göra fordrings-anspråken emot Riksgälds-kontoret gällande, uti
underdånig skrifvelse den 1 April 1848 framställt begäran, det Kongl Majit täctes
under loppet af samma år låta utfärda kungörelse om den sålunda fastställda,
Bth. till 11. St. Pro t. 1850 & 1851. 4 Samt. 2 Afd. 16 Höft. I
o Stais- och Lag-Utskottens Utlåtande, A:o 56.
förändrade preskriplions-tiden 5 men sedan Högsta Domstolen och Justie-kanslers-embetet
infordrade utlåtanden afgifvit, har Kongl. Maj:t, under den 8 Dec. 1848,
förklarat, ali Kongl. Majit, med gillande af de emot Rikets Ständers förslag framställda
anmärkningar, ansåg frågan utgöra ett sådant lagstiftnings-ärende, sorn,
enligt 87 § Regerings-formen borde behandlas, sani! på sådan grund oell enär Rikets
Ständers beslut, rörande omförmälda preskriptionstid, tillkommit i annan ordning, än
samma § föreskref, icke kunde samma beslut bifalla.
Af denna anledning liar Stats-utskoltet 1111 tor fragans behandling sammanträdt
med Lag-utskottet, och få Utskotten, efter öfvervägande deraf, härmed i ämnet
afgifva deras gemensamma yttrande.
De lill afskrifning föreslagna obligationer och depositions-skulder utgöras at.
Lo Till innehafvar en utjärdade obligationer med 5 procents ränta:
Kapital.
Till förfalloda-  gen beräknadt
intresse.
Banko.
N:o 1,675,
förfallen år 1802 . .
250
—
75
38
J
„ 4,167,
dito
.. 1807 . .
600
—
60
—
—
„ 4,168,
dito
55 55
350
—
35
__
„ 4,282,
dito
55 55
50
—
—
5
—
—
„ 8,454,
dito
,. 1821 . .
500
—
—
75
—
„ 8,455,
dito
55 55
500
—
—
75
—
—
„ 8,456,
dito
55 55
500
—
—
75
—
—
n 8,457,
dito
55 55
500
—
75
—
—
Ränte-kupon, tillhörande den år
1807 för-
fallna oligationen N:o 4,556 . .
—
—
35
—
—
summa
3,250
-
510
38
1
3,76038
<1
2:o Till ersättning Jör svenska medborgares fordringar hos Franska regeringen
utjärdade 5 procents obligationer.
N:o 2, förfallen år 1823
„ 362, dito „ „
„ 427, dito „ „
261
69
52
12
34
22
8
8
130
34
10
301-  41 4
231 8
1
Summa | 38321
4[ 175|47|—
559
20
4
Stats- och Lag-lltskoltens Utlåtande, N:o 56. 3
och 3:o Deposition sskuld, balanserad till oförändradi belopp sedan år 1834.
R:gs
S:
Afl. Kassören Tavelins utelöpande
assignationer ....
6
44
dito dito dito
allester '
155
8
„ dito Wassermans dito
assignationer ....
6
3
6
dito dito dito
attester
19
„ dito Ströms dito
assignationer ....
4
8
„ dito Lönbergs dito
dito . . .
19
12
,, dito Lindqvister dito
dito
20
4
„ dito Hellströms dito
dito . . .
36
dito dito dito
attester
1
16
„ dito Rydbergs dito
dito
1
44
„ dito dito dito
assignationer .
12
., dito Zengerleins dito
attester
3
4
6
Öbservations-konto
2,3
18
6
Fabrikören Apiarii fordran
8
Konffl. Bercs-kollee-ii dito .
3
Börs- och Brobyggnads-direklionens dito
28
36
Brandvaktskasse-administra tionens
dito
1
Diskontverkets, å räkningen N:o 1, dito
151
32
Allmänna Enke- och Pupillkassans dito
113
16
Kongl. Förvaltningen af sjöärendena dito
2
Borgmästarens Gothers dito . .
36
Assessoren Halldins dito . .
20
Kongl. Krigs-akademiens dito
20
44
Militie-boslällskassans dito . .
2
16
Ofverste-löjtnant Reuterskölds dito
10
Herr Tersmedens dito ....
3
12
Kongl. Utrednings-kommissionens dito å räkningen N:o 2 .
1
Kongl. Ränte-kammarens dito å räkningen N:o 1 ...
233
20
9
Kongl. Konvoy-kommissariatets dito å räkningen N:o 1 . .
56
24
Dito dito å räkningen N:o 2
1
9
Summa
897|34| 3
598
22
10
Tillsammans Banko R:dr | 4,912|33| 3
4
Stuts- och Lag-Utskottens Utlåtande, iV.-o 56.
Och få Utskotten, till närmare upplysning angående tillkomsten och beskaffenheten
af omförmälda skuldposter, meddela: att de förstuppräknade 5 procents-obligationerne
blifvit utgifna för Riksgälds-kontoret, i slutet af sednast förflutna samt början
af nuvarande århundrade meddelade lån på minst 4 års betalningstid, af hvilka
lån en del sedermera äro omsatta; att obligationerne för fordringarne hos Franska
regeringen grundat sig på Rikets Ständers vid 1812 års riksdag fattade beslut,
angående rikets dåvarande utländska skuld, enligt hvilket beslut innehafvarne af
sådane, till liqvid jemlikt serskildt fastställda grunder erkända, fordringar skulle
erhålla Riksgälds-kontorets 5-procents-obligationer med 10 års förfallotid; samt
att, så länge utgifningen af Riksgälds-sedlarne fortfor, eller till den 1 Oktober
1834, både allmänna verk och enskilde personer egde att i Riksgälds-kontoret
öppna räkningar, derå dylika sedlar till dessa verks och personers disposition insattes,
hvarefter de sålunda insatte medlen höllos räkningshafvaren tillhanda, på
samma sätt, som i afseende på Rikets Ständers Ranks depositions-skulder finnes
föreskrifvet.
Enär nu innehafvarne af ofvan uppgifna obligationer och assignationer icke
under den sedan dessas ingifvande förflutna längre tiderymd, och oaktadt de varit
till betalning förfallna, desamma till inlösen företett, samt de utelöpande depositionsattesterne
icke eller lära allt hittills blifvit aflemnade till deni, för hvilkas räkning
depositionerne skett; så och då icke lärer kunna fordras, att Riksgälds-kontoret
till en fullkomligt obegränsad framtid skall ifrågavarande belopp vederbörande
tillhandahålla, men den vid föregående riksdagar föreslagna preskriptionstid torde
varit väl mycket inskränkt, hafva Utskotten, i öfverensstämmelse med hvad i
afseende på fordringar enskilde personer emellan finnes stadgadt, ansett sig böra
tillstyrka,
att Rikets Ständer, för deras del, besluta utfärdande af en allmän
kungörelse, hvarigenom innehafvarne af meranämnde obligationer,
assignationer och attester, äfvensom egarne till öfrige
här ofvan uppräknade depositions-summor, föreläggas, att
inom tio år ifrån detta års slut, eller inom utgången af år
1861, samma obligationer, assignationer och attester eller andra
fordringsbevis till Riksgälds-kontoret inlemna och sin deruppå
grundade rätt till betalning gällande göra, vid förlust af
all vidare rättighet dertill.
Och
Statt- oeh Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 56.
ä
Och fä Utskotten, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad nu
blifvit tillstyrkt, tillika hemställa,
att Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att uti förenämnde kungörelse, så väl obligationerne,
sorn depositions-skulderna måtte varda uppgifna i enlighet med
den derå här ofvan meddelade förteckning.
Stockholm den 19 Augusti 1851.
Ulli. Ull IL St. Prof. 1850 & 1851, 4 Sami. 2 Affi 16 Haft.
STOCKHOLM, tryckt nos isaac marcus, 1851.
Stais-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, M 57.
1
M 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Sept. 1851, kl. 8 e. m.
Utlåtandei anledning af vackt motion, angående löneförhöjning
får de vid Afvittring sverket i Norrland anställde landtmätare,
m. m.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad ea
af Riksdagsfullmäktigen L. W- Sandberg från Westerbottens län väckt motion, deruti
anföres: att bland statens tjenstemän få eller kanske inga voro, i förhållande till
deras mödor och uppoffringar, sämre lottade än de vid Afvittringsverket i de norra
länen anställde landtmätare. Göromålen dervid icke allenast kräfde landtmätarnes
hela tid och arbetsförmåga, utan toge jemväl i anspråk skicklighet, hvilken icke alltid
kunde påräknas för det af staten desse landtmätare bestådda arfvode af 500
R:dr B:ko. Af sådan anledning har motionären hemställt, dels att dessa arfvoden
måtte ökas, i bredd med de under sednaste tjugusex åren ökade lefnadskostnaderna,
från 500 R:dr till 600 R:dr, hvilket vore desto billigare, som sistnämnde
belopp af ingen borde skäligen anses vara en för stor ersättning för ett under hårda
mödor och jemna besvärligheter uti statens tjenst tillsatt år, dels att det till Afvittringsverkets
styresman bestämda arfvode af 400 R:dr årligen måtte till 600 R:dr
förhöjas, enär det förra beloppet, som skulle utgöra ersättning för de af honom under
sommarens lopp företagne minst Irenne inspektionsresor, desto heldre borde anses
för otillräckligt, som han icke egde att under den tid, ban arfvodet åtnjöte, befatta
sig med private landtmäterigöromål, och följaktligen den föreslagna tillökningen
icke utgjorde mera, än billigheten oundgängligen fordrade; hvarjemte motionären fästat
uppmärksamheten på lämpligheten och behofvet af en serskild person, som i
landskamererarens ställe toge hand om och till afdömande hastigt befordrade den
mängd afvittringsärenden, hvarmed samtlige Konungens Befallningshafvande i de norra
länen nu voro öfverhopade.
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 2 Afd., 17 Haft. 1
2
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, M 57.
Dessutom har motionären föreslagit, att följande förändringar i Afvittrings-stadgan
för de norra lär.en måtte ega rum, nemligen:
att 1 mom. i 5 § sålunda ändrades, att hvarje helt mantal skulle, der till—
gångarne det medgåfve, tilldelas från 700 till 2,500, och vid utomordentliga fall,
såsom när inegorna äro så spridde, att de ej med redige skiften kunna inrymmas,
till och med 5,000 tunnland uti inegor samt skog och utmark, och i förhållande
derefter för mindre hemmanstal, etc.
att 5 §, som tillåter, att hemmans och nybyggens områden få läggas i högst
tre skiften, i så måtto ändrades, att nämnde skiften måtte få utgöra högst fyra,
hvaraf skulle följa mindre oformliga skifteslotter, hemskiftenas större beqvämlighet
samt en lättare verkställbar stängsel; och *
att de i 8 g 1 mom. kronotorp beviljade frihetsår, till ett antal af tio högst
tjugo, måtte ökas i likhet med hvad för ett nybygges uppodlande funnes bestämdt,
eiler till 25 ä 50 år, helst någon skälig anledning icke förefunnes, hvarföre den,
hvars jord blefve uppskattad till blott sex å sju Skjel, icke borde åtnjuta samma
friheter som den, hvars jord blifvit åsatte åtta eller nio.
Sedan Stats-Utskottet sammanträdt med Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten för behandling af förenämnde motion, hafva Utskotten gemensamt
tagit densamma i öfvervägande, och få, med anledning af de väckta förslagen
om en ökad aflöning för afvittrings-landtmätarne i de norra länen, upplysa: att
för fortskyndandet af afvittringar och storskiften i samma län serskilda åtgärder blif
vii
vidtagne och löner tilldelade afvittrings-landtmätarne, på sätt Utskotten här ne
dan
skola omnämna, nemligen:
för Westerbottens Län.
Genom Kongl. Brefvet den 10 Februari 1824 förordnades derstädes tvenne
afvittrings-landtmätare med ett årligt arfvode af 500 R:dr samt 50 R:dr såsom ersättning
för resepenningar; antalet af sådane afvittrings-landtmätare i länet har sedermera
genom serskilda Kongl. Bref blifvit ökadt till fem, med enahanda löneförmåner,
utom andre landtmätaren, som, jemlikt Kongl. Brefvet den 11 Juni 1845,
det åligger att tjenstgöra vid Afvittringsverket, emot åtnjutande af stadgade resepenningar
samt två tredjedelar af nämnde årliga arfvode. Derefter har en afvittringslandtmätare
erhållit en årlig förhöjning i sitt arfvode af 100 R:dr, hvarjemte Kongl.
Maj:t den 26 Oktober 1849 bifallit, att för eganderättstvisters utredande en del—
ningslandtmätare finge antagas med ett årligt arfvode af 600 R:dr och i resepenningar
100 R:dr; och är förste landtmätaren i länet styresman för Afvittringsverket
Stats-, Lag- samt Allm. Besvoch Ekon.-Utskotlcns Utlåtande, M 57. 3
derstädes, för hvilken befattning han, som å stat åtnjuter lön, eger att derjemte uppbära
ett årligt arfvode af 400 R:dr.
för Norrbottens Län.
Förste landtmätaren, som för Afvittringsverket i länet är styresman, åtnjuter
för denna befattning, jemte sin å stat egande lön, ett arfvode af 666 R:dr 32 sk.
årligen, hvaraf 133 R:dr 16 sk. beräknas såsom resepenningar. Afvittrings-landtmätarne
i länet, hvilkas antal blifvit ökadt tili 10, deruti inberäknad andre landtmätaren,
uppbära, jemte 66 R:dr 52 sk. R:ko i resepenningar, ett årligt arfvode af
500 R:dr, som i sednare tider blifvit förhöjdt, för andre landtmätaren till 566 R:dr
52 sk. och för tvenne afvittrings-landtmätare till 600 R:dr för dem hvardera.
samt för Wester-Norrlands Län.
Förste landtmätaren åtnjuter, jemte sin å stat innehafvande lön, såsom styresman
för Afvittrings-verket i länet, ett årligt arfvode af 633 R:dr 16 sk.; och
afvittrings-landtmätarne, till ett antal af 6, erhålla hvardera årligen 500 R:dr, tillika
med 66 R:dr 52 sk. såsom resepenningar, hvarjemte Landskamereraren i länet för
dess befattning med afvittringsgöromålen har att åtnjuta årligen 166 R;dr 32 sk.
Då nu afvittrings-landtmätarnes i de norra länen lönevilkor blifvit, på sätt
Utskotten upplyst, bestämda, och behofvet i allmänhet af en tillökning i dessa lönevilkor
icke blifvit ådagalagdt; alltså och enär, efter Utskottens tanka, det bör på
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning ankomma, att, efter sig företeende omständigheter,
bestämma, huruvida eller till hvad belopp afvittrings-landtmätarne i nämnde län eller
en eller flera af dem må ytterligare förhöjning i de dem tilldelade arfvoden åtnjuta
af de medel, som blifvit eller framdeles blifva för Afvittringsverket i länen af Rikets
Ständer anslagne, få Utskotten, som icke anse de ifrågavarande afvittringsgöromålens
behandling påkalla, såsom motionären antydt, anställandet af serskilte landskamererare,
vördsamt hemställa,
att motionen i omförmälde delar ej må till någon åtgärd föranleda.
Hvad sedermera angår motionärens här ofvan omförmälde förslag till ändringar
uti Kongl. Maj:ts den 10 Februari 1824 meddelade nådiga Stadga, angående Afvittringsverket
i Wester-Norrlands, AVesterbottens och Norrbottens län, så enär i
betraktande tages:
att, jemte stadgandet, det hvarje mantal bör tilldelas från 700 till 2,500 tunnland
uti inegor samt skog och utmark, det tillika finnes föreskrifvet, att dervid i beräkning
icke skola tågås odugliga marker, eller s. k. impedimenta, och att, i anseende
4 Stats, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, M 57.
härtill, ett mantal icke skäligen bör anses tillkomma en större areal än 2,300
tunland;
att den i 3 § af omförmälde Stadga intagna föreskrift, att, vid tilldelandet af
mark, högst trenne skiften få ega rum, måste medföra den för åkerbruket och iandthushållningen
nyttiga följd, att hvarje hemmansegare erhåller sina egor, så mycket
som möjligt, i ett sammanhang; samt att, med afseende å den större kostnad, som
jemförelsevis i allmänhet måste nedläggas å större företag, än å sådane, som kunna
ifrågakomma vid mindre lägenheter, frihetsåren för ett hemman, som upptages och
uppodlas, synas böra vara flera, än för ett torp, hafva Utskotten ej kunnat tillstyrka
bifall till thotionärens ifrågavarande förslag, utan hemställa alltså,
att motionen äfven i dessa delar må förfalla.
Stockholm den 1 September 1831.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
1
Register
Öfver Stats- och Ekonomi- m. 11. Utskotts Betänkanden, Utlåtanden
och Mcmorialer under 1850—1851 årens Riksdag.
Nummlrn å Betänkandet
m. a.
A.
Afvittrings-Landtmätare, förhöjning i deras lönevilkor 57.
Afvittrings-Sladgan för de Norra Län . -.J . .
. 57.
B.
Barnhuset, förhöjning i dess inkomst af kortstämplingen 55.
Biskops-Embetena, deras indragning
52.
Boskapssjuka, ersättning tor i sådan sjukdom nedslagtade kreatur ... 23.
Boskapssjukdom, ersättning för kreatur, i sådan sjukdom nedslagtade . . 9. 39.
Båtsmambeklädnader, frågor derom
26.
Bålsmanshållets indragning  27.
Båtsmanstorp, befrielse för Rotehållare att anlägga sådana på Gottland . 2.
Båtsmansrotar, en ny reglering deraf 25.
C.
Comministersbostätten, befrielse från rotering
. 4.
1
i
t
hummern å Be
tänkande!
m.
D.
Diligence-Inrättning, anslag dertill .53.
F.
Folkskole-Lärare, Stipendier för dem, som genomgå Institutet för Döfstumma
och Blinda
38.
Fribrefsrätt, Länsmännens 54.
Fångars värd och underhåll, Anslag dertill 14.
Fångars underhåll, Städernas befrielse från bekostandet deraf 17.
Fängelse-reformen, dess genomförande 15.
G.
Götha kanal. Uppsigt och kontroll öfver dess vidmakthållande . . . . 19.
H.
Hernösands Stifts Domkyrkotunnor. Deras återlemnande till Stiftet . . . 11.
Hof-Rätterna, reglering af anslagen dertill .13.
J.
Jord-Hypolheks-sedlar, deras utgifvande med Rikets Ständers garanti . . 21.
Jemtland. Dess rotering
22.
Jura Patronatus, upphörande dera! 32.
K.
Koppar-myntningen, godtgörande af kostnaden derför 35. 51.
Krono-brefbäringen, dess öfvcrtagande af Staten eller Postverket ... 3. 34.
Kungsskjuts, förhöjning i legan derför ............. 42.
3
Numroera £ Betänkande?
m. bo>
L.
Landtmätare, lörändradt sätt för deras aflönande 5.
Land/försvaret, förändrad organisation deraf 18. 49,
lAasmdn, ersättning i vissa fall för öfvervarande af ransakningar i brottmål
16.
Länsstyrelserna, en förändrad organisation deraf
7.
Länsmäns Fribref srätt, utsträckning deraf . .
54
Löningssätt, förändradt sådant för Presterskapet 12. 44.
M.
\
Mistelås Comministersboställe, befrielse från eller lindring i roteringsbe
svärct
30.
o
Myntverket. Återbetalning af dess äldre skuld till Rikets Ständers Bank 36.
N.
Navigationsskola i Calmar; dess föi flyt t ande till Westervik 43.
Nämndemän, ersättning i vissa fall för öfvervarande af ransakningar i
brottmål
16.
P.
Paketfart. Inrättande deraf till vissa utrikes handelsplatser 40.
Patent-författningen. Ändring deri  31.
Pastors- och Comministersboställen; befrielse från rotering 4,
Petter Svensson i Mjärdevid, ersättning åt honom för af rotz angripne och
dödade hästar . . .
.10.
Postskjutsen och Postlegan, förändringar i afseende derå 37.
Prcebendeti, indragning af de till lön lör lärare vid undervisningsverken
auslagne, deias förseende med egne Kyrkoherdar .32. 52.
4
Nummern å Betänkandet
ra. ra.
Prwscriptionslid, för åtskillige i Riksgälds-kontorets räkenskaper balance
rade
äldre skuldposter
56.
Presterskapet, förändradt löningssått för detsamma 12.
Revisorer, Rikets Ständers, resekostnads-ersättning och dagtraktamente
för dem  20. 50.
Roteringen, den nya tillökade 48.
Rotering. Provinsen Jemtlands
22.
Rbtehältares befriande från bekostandet af Soldat-beklädnaden 29.
Rust- och Roteringsbesväret, lindring deruti .41.
Rolevacance-afgift vid Jönköpings Regemente 45.
Roterings-besväret. Jemkning deri . .
29.
s.
Sekreterare, aflöning åt de sammansatta Utskottens 1.
Skolungdomens undervisande i afseende å kroppens och hälsans vårdande 47.
Skogsmark inom Malungs och Appelbo socknar, dess fördelning på samtlige
jordegare
6.
Smålands Husar-Regementes »fäktande
24.
Soldat-beklädnaden. Rotehållares befrielse från bekostandet deraf . . . 29.
Soldat-Roteringen i Riket, den tillökade ordinarie 48.
Slamrole vid llätsinans-hållet, dess rätt att af strörotame få ersättning för
till torpet lemuad åker, äng m. m. .....
8.
Stjernsvärd, G. Mauritz', tryckning af dess 2:ne förslag till Landtförsvarets
organisation
33.
Stipendier för Folkskolelärare, som genomgå institutet för döfstumma
och blinda
.38.
T.
Nummern å Betänkande!:
m» m-o.
T.
Termins-afgift vid Elementar-Iäroverken, uppbärande deraf .46.
y.
Veckodagshemman i Götheborgs och Bohus Län, befrielse från ordinarie
Rotering .28.
2
STOCKHOLM,, f. d. Schultze s Boktryckeri; 1851.
N
