# ID: svediakorp-gov2222
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,394
# sentences: 1,926
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-TJtskottets Utlåtande, N:o 182. 3
utan att de, som af frågans utgång yoro intresserade, eller Yattenverks-egarne i Eskilstuna
ström, Hjelmare kanalbolag och trafikanterne å meranämnde sjöar, derigenom behöfde göra
några uppoffringar, samt att öfriga binder som mot företagets utförande ansågos möta,
utan särdeles svårighet torde kunna undanrödjas. Med föranledande häraf och då ifrågavarande
sänkningsarhete vore af serdeles vigt för de håda provinserne Nerike och Södermanland,
hvilka i första rummet af detsamma skulle draga fördel, har motionären, dertill uppmanad
af åtskillige strandegare samt understödd af Riksdagsfullmäktige Johan Johansson och Jöns
Erik Eriksson från Orebro län, anhållit, dels att Rikets Ständer måtte dertill anslå behöfliga
medel, dels ock för sin del medgifva att vattenståndets höjd i Hjelmare kanal samt
vid inloppet till Orebro, måtte få förminskas så mycket som för nämnde ändamåls vinnande
kunde anses blifva nödigt.
Uti ett till Utskottet sedermera remitteradt anförande har motionären, för frågans
närmare utredning, öfverlcmnat tvenne af Majoren Sundmark uppgjorda förslag till arbetets
utförande, hvaraf det ena afser bibehållandet af samma segeldjup i sjön Hjelmaren
och Hjelmare kanal, som för närvarande förefinnes, eller 7 fot, och det andra åsyftar en
nedsättning af nämnde djup till 4, 6 fot. Enligt det förra förslaget skulle kostnaden uppgå
till 723,700 R:dr banko och enligt det sednare till 415,000 R:dr, deruti jemväl inberäknade
utgifter för segelfartens ordnande medelst ångbogsering, hvarigenom varutrafiken
framdeles skulle komma att bedrifvas med vida större skyndsamhet och säkerhet för de
trafikerande, än som för närvarande vore förhållandet. Orsakerna till den betydliga skilnad
emellan kostnadssurnmorna uti berörde 2:ne förslager förefinnas deruti, att för bibehållandet
af segeldjupet i Hjelmaren och Hjelmare kanal till 7 fot skulle aj den sednare
behöfva ombyggas till och med andra slussen, hvarför erfordrades en beräknad kostnad
af 200,000 R:dr; 6) en provisionel jernväg för trafikens bestridande anläggas, i kostnad
upptagen till 62,825 R:dr: c") till samma jernvägs skötsel, underhåll samt forslingskostnader,
fördeldt pä 4 år, åtgå 32,945 R:dr; d) för ersättning till Hjelmare kanalbolag för utöfning
af vattenverk 21,880 R:dr och e) till muddring och duc d’Albers byggande
121,900 R:dr; hvaremot om en minskning af sistnämnde djup egde rum till 4, 6 fot, kunde
de under litt. a upptagne kostnader nedsättas till 10,000 R:dr, de under litt. b och c
omnämnda försvinna, de under litt. d minskas till 2,000 R:dr, de under litt. e nedsättas
till 4,250 R:dr, men i stället tillkomma för byggande af 2tne ångbogseringsfartyg 75,000
R:dr samt 10 stycken lastpråmar af jern 40,000 R:dr. Lika med Majoren Sundmark har
4 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 183.
motionären gifvit företräde åt det sistnämnda af dessa förslag och ansett detsamma desto
heldre böra antagas, som någon egentlig uppoffring å Statens sida härigenom icke skulle
ifrågakomma, men väl i framtiden, när företaget hunnit fullbordas, en icke obetydlig vinst
uppstå, enligt uppgjord kalkyl beräknad till omkring 366,000 R:dr årligen, ett belopp förmodligen
vida öfverstigande det, som af kanalen hittills kunnat inbringas. l'å grund häraf
har han föreslagit, att, utan att beräkna den summa af 326,850 Rldr, som, i händelse
segeldjupet bör bibehållas vid 7 fot, erfordrades såsom statsanslag för ombyggnad m. m.
af Hjelmare kanal, Rikets Ständer måtte bevilja strandegarne omkring sjöarna Hjelmaren
och Qvismaren ett lån af 415,000 R:dr banko på enahanda vilkor, som för dylika låneunderstöd
i allmänhet pläga beviljas och att utgå i den ordning samt vid den tid Rikets
Ständer finna för godt att bestämma. Slutligen har motionären förnyat sin förut framställda
begäran, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anmäla,
”att de för deras del medgifva den förminskning i segeldjupet uti Hjelmare kanal, som
”Kongl. Majit, efter pröfning af förhållanderna och med fästadt afseende ej mindre å angelägenheten
att bibehålla möjligheten för varutransporternas obehindrade fortsättning å
”Hjelmaren, än ock å vigten deraf att strandegarne för denna trafiks skull underkastas
”obehörigt tvång och inskränkning i den fria nyttjande rätten till deras jord kan finna
”skäligt i nåder bestämma.”
Hvad sålunda i denna för en talrik menighet ganska vigtiga fråga förekommit, bar
Utskottet tagit i öfvervägande; och då öfver detta ärende, som är af en invecklad och
vidtomfattande beskaffenhet, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader icke haft
tillfälle sig yttra och således icke uti flera väsendtliga delar erhållit den utredning som
erfordras för att med nödig sakkännedom kunna bedöma vare sig möjligheten att vinna
det åsyftade ändamålet, kostnaderna derför eller följderna al företaget, äfvensom all upplysning
saknas i hvad mån strandegarne vilja dertill bidraga, anser Utskottet under sådana
förhållanden sig icke kunna understödja motionärens framställning, utan hemställer
att densamma icke må för närvarande till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Kette evnfiottee:
af Grefve Mörner, C. G., och Friherre Klinckowström. R. M.
Stats-Utskottets Utlåtande., N:o 183.
Nio 183.
Ank. till Eip.-Utsk. den 21 Juni 1851. kl. 10 f. rn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående löneförbättring
jör komministrar ne i Imfvudstaden.
(U. A.)
Uti afgifvet memorial, som blifvit från Borgare-ståndet till Stats-Utskottet remitteradt
har Hr A. N. Lundh anfört: att sedan åtskilliga af Stockholms stads komministrar
år 1834 hos Kongl. Majit anhållit att, då de Hesta kapellans-beställningar i hufvudstaden
blifvit af Sveriges framfarne Konungar och Ständer gynnade med anslag af allmänna medel
såsom löneunderstöd, nemligen 3:ne Kapellaner vid S:t Nicolai församling med 72
tunnor kronotionde hvardera, de på 1600 talet inrättande Kapellans-tjensterne vid S:t
Clara}, Jacobi, Mariae Magdalena} och Cathrinae församlingar med 40 Rdr för hvarje församling
samt Kapellanen vid Ulricae Eleonorae församling med 50 Rdr, hvartill sedermera år 1803
kommit 16 Rdr i s. k. Påskpenningar för denne sistnämnde, hvaremot öfrige 4 inom
hufvudstaden under sistförflutna århundrade tillkomne Kapellans-beställningar, eller 2:ne
vid Hedvig Eleonorae, en vid Johannis och en vid Adolf Fredriks församlingar, icke erhållit
sådana anslag, ehuru dessa församlingar vore de fattigaste och lönebidrag åt dervarande
Komministrar lika påkallades, K:gl. Majit måtte täckas, enär den lön af 40 Rdr, som
till lika för delning emellan Komministrarne vidSlt Clarae, Jacobi, Mari® Magdalen® och Catharin®
församlingar utginge i bankosedlar ej motsvarade det anslag i flerfalldigt bättre myntsort
som varit för dem bestämdt, hos Rikets Ständer föreslå, att förenämnde Komministrar
finge en mot ändrade penninge-förhållanden uppgåenge löneförhättring, eller för hvardera
församlingen ett statsanslag af 133 Rdr 16 sk., för att någorlunda uppnå värdet af den
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i83.
lön, som varit bestämd eller enligt realisations-grunden minst 108 Rdr 32 sk. banko, så
att hvardera Kapellanen egde att påräkna 53 Rdr 16; samt att de Komministrar, hvilka
ännu icke med något anslag blifvit hugnade, måtte sådant tilläggas; och såsom stöd för
denna underdåniga anhållan hufvudsakligen andragit, att församlingarnes frivilliga bidrag
till sökandernes bergning ingalunda gått i bredd med ändrade myntförhållanden samt att
alla penninge-lönetagare sednast vid 1809 års riksdag blifvit försäkrade att efter hand
hugnas med löneförbättring; så hade Kongl. Majit, efter att i ämnet hafva hört Stockholms
stads Konsistorium samt Kongl. Stats-kontoret, genom nådigt Rref af den 29 November
1834 förklarat, att, enär sökanderne kunnat genom deras fullmäktig vid dä pågående riksdag
sjelfve väcka denna anslagsfråga, men icke dermed inkommit till Kongl. Majit förr än
dess nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof redan blifvit afgifven, Kongl.
Majit destomindre för godt funne bifalla ifrågavarande underdåniga ansökning, som statsregleringen
då redan blifvit uppgjord och inga medel för detta ändamål anvisade.
Med föranledande häraf och med hänsigt dertill att hvarje löntagare borde utbekomma
sitt statsanslag oförmiskadt, och icke endast med silfverbeloppet utan äfven med
myntvärdet bibehållet, helst när detta sednare under 180 å 170 år så betydligt sjunkit emot
varuvärdet, har motionären föreslagit, att det lönebidrag som nu, enligt gamla staten, med
20 ä 50 Rdr årligen utgår till vissa af hufvudstadens Kapellaner hädanefter måtte förunnas
dem i silfvervärde, på sätt i ofvatiomförmälda underdåniga ansökning blifvit hegardt,
samt derjemte, af välvilja för de ofvannämnde 4 hufvudstadens Komministrar, hvilka hitintills
icke åtnjutit lön af statsverket, hemställt att äfven desse måtte i afseende på löneförmåner
blifva behandlade i enlighet med sina vederlikar; anseende motionären dessa
framställningar desto heldre förtjenta af Rikets Ständers bifall, som genom den föreslagna
löne tillökningen, uppgående inalles lill 563 Rdr 16 sk., endast en obetydlig utgift komme
att tillskyndas statsverket, hvaremot icke blott en förtjent uppmuntran kunde beredas
desse illa lönade kyrkans tjenare, utan äfven en billig ersättning dem lemnäs för den förlorade
dubbla tjenstårs beräkningen.
Då i allmänhet församlingarne böra sjelfva underhålla vederbörande presterskap
och så stor medellöshet inom hufvudstadens församlingar icke gerna kan förefinnas, att
svårighet deraf kan uppstå att genom vederbörande församlingars bidrag bereda tillgång
för dervarande presterskaps tillräckliga aflöning, finnér Utskottet, med hänsigt jemväl dertill
att staten, genom anvisande af medel till löneförbättring åt Romministrarne i hufvud
-
Stat s-Vt skot tets Utlåtande, N:o 184. 7
staden, äfven torde anses pligtig att bevilja enahanda förmän åt Komministrarne i andra
församlingar, der dessa tjenstemän kunde anses icke vara pä ett emot lefnadsbehofven
svarande sätt atlönte, sig böra hemställa,
att förevarande motion icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
N:o 181.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motionangående inlösen
för Statens räkning af 200 exemplar af en geografisk
statistisk Karta öfver Sverige, jemte beskrifning öfver
Riket.
(U. A.)
Enär för den allmänna medborgerliga bildningen ingenting vore af större vigt än
att ega en så fullständig kännedom som möjligt om fäderneslandet och det icke blott i historiskt
och statsvetenskapligt utan äfven i geografiskt och statitiskt hänseende, samt för
erhållande af en sådan kännedom erfordras i första rummet goda och utförliga kartverk
samt geografiskt statistiska beskrifningar, har Herr Gustafsson uti en hos välloflige Borgareståndet
väckt och till Statsutskottet remitterad motion ansett sig böra fästa det allmännas
uppmärksamhet på 2:ne nya uti dessa ämnen under lifgifvande varande arbeten,
det ena bestående af en utaf Kaptenen Hahr författad geografisk statistisk karta öfver Sverige,
upptagande aila sjöar och vattendrag, landsvägar och förnämsta höjdsträckningar, alla
städer och köpingar, kyrkor och kapell, bruk, masugnar och grufvor m. m. samt i
pris bestämdt till 12 riksdalar banko för hvarje fullständigt exemplar med åtföljande stati
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 185.
stiska tabeller och det andra utgörande en af Lektor Tham författad och länsvis utkommande
beskrifning öfver Sverige.
Ofvertygad att ifrågavarande 2:ne arbeten skola med stort intresse omfattas af
hvar och en, för hvilken fäderneslandet är kärt, har motionären föreslagit att Rikets Ständer
måtte uppmuntra och understödja utgifvandet af dem båda genom inlösande för
Statens räkning af åtminstone 200 exemplar af hvartdera, för att till de allmänna läroverken
utdelas.
Som å Riksstatens 8:de hufvudtitel finnes uppfördt ett anslag af 10,400 R:dr till
resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande lärer det af motionären ifrågaställda
understöd icke uteblifva derest Kongl. Majit, uppå derom af vederbörande gjord
underdånig anmälan, skulle i nåder finna ifrågavarande arbeten vara af den beskaffenhet
att deras utgifvande skäligen bör genom bidrag af statsmedel befrämjas; Utskottet får derföre
hemställa
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
N:o 185.
Ank. till F.xp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande , i anledning af vcickt motion, angående inköp
af Tidskriften ”Läsning för folket
(U. A.)
Uti en hos Högvördige Preste-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Prosten Lagergren anfört att bland de skrifter som förtjenade att komma till den
stora
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 185. 9
stora allmänhetens kännedom, intoge tidskriften ”Läsning fur folket” främsta rummet, med
hänsigt till de afhandlade ämnenas mångfald, afhandlingarnes värderika och vexlande innehåll
samt populära framställningssätt, hvadan motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anvisa nödiga medel, 12,000 Rdr, till inköp af utkomne 15 årgångar af nämnde
tidskrift, för att kostnadsfritt utdelas till rikets samtlige församlingars folkskolor; varande
vid motionen fogadt ett af förläggarne till berörde Tidskrift afgifvet intyg, enligt hvilket
de förbundit sig, att, i händelse Rikets Ständer bifalla förevarande motion, lemna tillräckligt
antal exemplar af merbesagde tidskrift till ett pris af 5 Rdr banko för hvarje exemplar
af dessa 15 årgångar, hvilket ej utgjorde mer än 16 sk. banko för hvarje årgång,
4 sk. banko för hvarje häfte och 8 rst. för hvarje tryckt ark.
Enär den af sällskapet för nyttiga kunskapers spridande utgifne Tidskriften ”Läsning
för folltet”, hvaraf 15 årgångar redan från trycket utkommit, genom ett klart och
okonstladt framställningssätt samt rikedomen och omvexlingen af de afhandlade ämnena,
är synnerligen tjenlig att utveckla begreppen, förädla tänkesättet samt befrämja sedlighet och
laglydnad, får Utskottet
tillstyrka, att Rikets Ständer må anvisa ett anslag af 12,000 Rdr att från
Riksgälds-kontoret utgå och ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
för att användas till inköp af utkomne 15 årgångar af Tidskriften Läsning
för folket, för att sedermera kostnadsfritt utdelas tili rikets samtlige
församlingars folkskolor.
Stockholm den 19 Juni 1851.
tteaervationer
af Hr Lagerhjelm, J0., Kontrakts-Prosten Forssell och Doktor Gumalius.
Bih.Jill R. St. Prot. 1850—51 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. 2
10
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 186.
N:o 186.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtandej i anledning af väckt fråga om anslag till understöd
för lifgif vande af läroböcker för folkskolorne
och läseböcker för allmogen.
(U. A.)
Med åberopande af Rikets sednast församlade Ständers underdåniga skrifvelse N:o
164, enligt hvilken Ständerne af anförde skäl ställt till Kongl. Majlts nådiga disposition,
för en gång, ett anslag af 1000 Rdr banko, att användas för att befordra författandet och
utgifvandet af goda läseböcker för allmogen, serdeles i de ämnen, hvari folkskolan lernnat
förberedande undervisning, har Friherre Cederström, II., tili en hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckt samt till Utskottet rernitlerad motion, föreslagit, att, då behofvet och gagneligheten
påkallade att fortsätta den bana, som af Rikets sednast församlade Ständer sålunda
blifvit beträdd, Rikets Ständer nu måtte anslå ett lika belopp, eller 1000 Rdr för
en gång, att af Kongl. Majit användas för befrämjande af författandet och utgifvandet af
goda läseböcker utaf förberörde slag.
Enär Utskottet uti afgifvet utlåtande Nio 185 tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte
bevilja ett anslag af 12,000 Rdr banko till inköp af utkomne 15 årgångar af Tidskriften
”Läsning för folket”, för att kostnadsfritt utdelas till rikets samtliga församlingars folkskolor,
anser Utskottet, att, om Rikets Ständer härtill lemna bifall, det af motionären åsyftade
gagneliga ändamål derigenom ernås, och får fördenskull
afstyrka Rikets Ständers bifall å det i förevarande motion ifrägaställde
serskilda anslag.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Stats-btskottets Utlåtande, N:o i 87.
11
N:o 187.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändring i
hittills gällande stadgande?! j angående influtne bevillningsmedel
leverering.
(Rgs-Afd.)
De under flera förflutna riksdagar framställda förslag, rörande dels alla bevillningsmedlens
inlevererande till Riksgälds-kontoret och dels allmänna bevillningens ingående till
Stats-kontoret, hafva äfven under Rikets Ständers nuvarande sammankomst blifvit förnyade
uti 3:ne serskilda, inom Preste- och Bonde-Stånden gjorda och till Stats-Utskottet
remitterade, framställningar, öfver hvilka Utskottet ansett sig böra i ett sammanhang meddela
sitt yttrande. Uti den inom Preste-Ståndet härom väckta motion, har Prosten C. G.
Berlin föreslagit, det Rikets Ständer måtte besluta, att ej mindre allmänna bevillningen,
än öfriga till Riksgälds-kontoret nu ingående utskylder, såsom observations- och skatterätts-medel,
ekeskogs-lösen samt kort- och tidnings-stämpel-afgifter, skola ”ifrån och med
1852 direkte till statsverket levereras; och har bemälde motionär derjemte hemställt, att
det Utskott, till hvilket denna motion remitterades, måtte få sig uppdraget föreslå de förändringar
uti Stats- och Riksgälds-kontorens organisation, som, till följd af ett sådant beslut,
komme att erfordras. Då rikets åren 1S23 och 1830 församlade Ständer hos Kongl.
Maj:t gjorde underdånig hemställan derom, att all krono-uppbörd, skatt och afgift måtte
till ett och samma ställe inlevereras och derstädes redovisas, på det att de mångfaldiga
redogörelser, som det ålåge uppbördsmännen afgifva, skulle till största delen kunna upphöra
samt hela deras redovisning för de allmänna skattebidragen komma att innefattas uti
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187.
en enda räkning, undantogos visserligen ”de bevillningsmedel, som, efter Rikets Ständers
vidtagna eller vidtagande beslut, skulle inflyta till Riksgälds-kontoret” men de hinder,
hvilka då förekommo emot allmänna bevillningens inlevererande till stats-verket, voro,
enligt motionärens förmening, numera undanröjda. Så länge Riksgälds-kontorets ”på allmänna
bevillningen helt och hållet fonderade kreditsedlar*' funnos i allmänna rörelsen utelöpande,
måste, i öfverensstämmelse med Regerings-formens 66 och 68 §§, denna bevillning,
”såsom afsedd för liqviderandet af rikets gäld”, till nämnde kontor ingå. För närvarande,
då Riksgälds-kontoret icke skulle hafva någon skuld, utan tvärtom ega öfverskott,
vore deremot icke vidare nödvändigt, att sagde bevillningsmedel dit inlevererades, helst,
enligt sednaste riksdags statsreglering, hvad, som till egentliga statsbehof från Riksgäldskontoret
utbetaldes, vida öfversteg allmänna bevillningens bela belopp. Vid sådant förhållande
och då i Regerings-formens 64 § uttryckligen stadgades, att så väl ordinarie statsmedel
och inkomster, som hvad under namn af beviliningar till statsverket af Rikets
Ständer anslås, skall vara under Konungens disposition, så syntes jemväl allmänna bevillningen
böra omedelbart till statsverket ingå; hvarvid dock kunde fästas det förbehåll, att
alla derå uppkommande öfverskott borde af Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret allemnas.
Utaf denna förändring skulle ej allenast den förenkling af uppbörds- och redogörelse-verket,
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer åsyftade, blifva en gifven följd, utan äfven möjligheten
att riktigt beräkna statens tillgångar betydligen underlättas samt dessa tillgångar
för statsbehofvens fyllande blifva mera tillräckliga, än då desamma måste fördelas emellan
tvenne verk, af hvilka det ena ofta kunde häfva öfverflöd på kontanta medel vid samma
tid, då de nödvändigaste utgifterna endast med svårighet kunde af det andra bestridas.
Efter erinran, hurusom det, redan under 1817 och 1818 års riksdag, väckta och
sedermera ofta förnyade förslaget, att alla både ordinarie och extra statsinkomster skulle
af Riksgälds-kontoret uppbäras, icke kunnat vinna full framgång, och efter anförande samt
bestridande af de skäl, på hvilka sednaste riksdags Stats-Utskott grundat sitt under N:o
174 afgifna utlåtande öfver framställningen angående allmänna bevillningens inleverering
till Stats-kontoret, har Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från Vester-norrlands län,
uti härom hos Bonde-Ståndet ånyo väckt motion, föreslagit: att så väl 1851 års, under
nästa år inflytande, allmänna bevillning, som ock den bevillning, Rikets Ständer vid innevarande
riksdag sig åtaga, måtte till statsverket ingå och der redovisas, under vilkor, att,
i den mån bevillningsmedlen öfverstege det för statsverkets behof erforderliga belopp,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187. 13
uppkommande öfverskott varda genast till Riksgälds-kontoret levererade; och har bemälde
Riksdagsfullmäktig dessutom, till förenkling i möjligaste mätto af Riksgälds-kontorets göromål
och verksamhet, framställt det förslag: att ”uppbörden af alla öfriga, till detta verk
nu direkte ingående, ordinarie inkomster, såsom: afgift för stämpling af spelkort och tidningar,
observationsmedel, skatterättsmedel och lösen för ekeskog, måtte till Kongl.
Statskontoret öfverflyttas’’. Genom bifallande af hvad sålunda blifvit föreslaget, skulle,
enligt motionärens förmenande, utom den derigenom förorsakade förenkling af uppbördsväsendet
och redogörelseverket, åstadkommas en betydlig besparing i de till 35 å -10,000
Rdr årligen uppgående kostnaderna för Riksgälds-kontorets förvaltning, helst, i sådant
fall, större delen af tjenstbefattningarna vid detta verk borde kunna indragas, utan att
deremot någon synnerlig tillökning i Statskontorets tjenstemanna-personal skulle komma
att erfordras.
Sedan en mängd af Bondeståndets ledamöter, vid remitterandet af denna motion, yttrat
sig i motsatt syftning mot hvad deruti blifvit föreslaget samt i stället förordat det
vid föregående riksdagar af Borgare- och Bondestånden fattade beslut, att ej allenast allmänna
bevillningen, utan äfven öfriga bevillningsafgifter borde till Riksgälds-kontoret inlevereras,
har samme motionär förklarat: att hela bevillningen lika gerna kunde ingå till
detta verk, som till Statskontoret, — hvadan och då afsigten med ifrågavarande motion
vore att åstadkomma ordning och enkelhet, han ville göra densamma så till vida vilkorlig,
att alla bevillningsmedlen måtte ingå antingen till Statskontoret eller till Riksgäldskontoret.
Härvid har Riksdagsfullmäktige!) Bengt Gudmundsson från Hallands Län, under åberopande
af sitt, i anledning af meranämnde motion, afgifna yttrande, medelst serskild, till
Stats-utskottet jemväl remitterad, framställning, deruti, enligt det Utskottet meddelade
protokollsutdrag, ”hela Ståndet, med undantag af Strindlund, instämt,” föreslagit: att Rikets
Ständer måtte besluta, det alla till Statskontoret hittills anvisade bevillningsmedel,
såsom tull-, kartasigillata- och postmedlen m. m., skola hädanefter ingå till och redovisas
af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, samt, i enlighet med Rikets Ständers för samma kontor
utfärdade reglemente, vederbörande tillhandahållas.
Uti ofvanomförmälde, af sednaste riksdags Stats-utskott meddelade och i denna del
utaf samtliga Riksstånden godkända, Utlåtande finnas följande omständigheter och förhållande!
anförda emot allmänna bevillningens inlevererande till Stats-kontoret. Denna bevillning,
^hvilken alltifrån Riksgälds-kontorets inrättande, år 1789, till sistnämnde verk
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N=o 187.
ingått, ansågs vid nuvarande grundlagars antagande och hade sedermera alltid ansetts hufvudsakligen
utgöra de medel, om hvilka Regeringsformens 68 § handlade och ''hvilka icke
under någon förevändning eller med hvad vilkor som helst1’ finge ”ryckas från Riksgäldsverket”.
De öfriga, till Statskontoret ingående bevillningsmedlen voro till hela sitt
påräknade belopp anvisade för de i Riksstaten upptagna utgifter, hvaremot allmänna bevillningen
bestämdes och utgjordes ej blott för betäckande af bristen emellan inkomsterna
och utgifterna enligt samma stat, utan äfven för fyllandet af Riksgälds-kontorets behof.
Under sednare tider hade visserligen den hufvudsakligaste delen af nu ifrågavarande bevillning
medtagits för det förra ändamålet, eller utbetalningen af statsfyllnads-summan;
men ett motsatt förhållande kunde möjligen snart inträffa och den större delen af meranämnde
skattebidrag återigen erfordras för bestridandet af de Riksgälds-kontoret, för dess
egna behof, åliggande utgifter. I afseende på tiden för begagnandet af den till statsbehofvens
fyllande afsedda andel utaf allmänna bevillningen och de öfriga för årliga statsutgifterna
anslagna bevillningsmedlen, förekomme likaledes den väsendtliga olikhet, att
sistberörde medel, endast i den mån de erlades och i föreskrifven ordning hunne levereras,
kunde af Stats-kontoret till förefallande utbetalningar användas, hvaremot detta verk
redan under loppet af det år, som föregick det, derunder allmänna bevillningen skulle af
de skattskyldige utgöras, egde att anticipationsvis från Riksgälds-kontoret utbekomma hela
den för statsbehofvens fyllande beräknade andel utaf samma bevillning. Denna rättighet
att, innan det löpande årets allmänna bevillning ännu influtit, kunna deraf disponera ett
statsfyllnads-summan motsvarande belopp, utgjorde också ett oeftergifligt vilkor för Statskontorets
förmåga att bestrida sina årliga utgifter och kunde följaktligen af sistnämnde
verk icke undvaras, om äfven hela bevillningen blefve omedelbart dit inlevererad, helst,
i sådant fall, måste förutsättas, att Stats-kontoret finge sig ålagdt att af de inflytande bevillningsmedlen
ofördröjligen godtgöra Riksgälds-kontorets fordran för de å allmänna bevillningen
anvisade, men af samma kontors andra medel förskottsvis verkställda utbetalningar.
För öfrigt skulle, genom allmänna bevillningens omedelbara aflemnande till Statskontoret,
liqvidförhällandena mellan Stats- och Riksgälds-verken komma att mera invecklas,
än förenklas, samt här omförmälda förskotts ersättande ytterligare fördröjas.
Till hvad sålunda, angående förändrandet af det allt hittills stadgade levereringssättet
för allmänna bevillningen, förut blifvit yttradt, anser sig nuvarande Stats-Utskott,
med anledning af de förnyade framställningarna rörande samma fråga, böra tillägga några
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187. 15
ytterligare upplysningar och erinringar. De skäl och förhållanden, som föranledde 1823
och 1830 års Ständer att, vid beslutet örn alla uppbördsmedels ingående till Statskontoret,
uttryckligen undantaga allmänna bevillningen, kunna sä mycket mindre anses undanröjda
genom riksgäldssedlarnes upphörande, som, enligt Rikets Ständers förstnämnde
år fattade beslut, en serskild fond för dessa sedlars inlösning utaf Rikets Ständers Ranks
medel afsattes, och hvarken bevillningen eller någon annan del af Riksgäldskontorets intrader
sedermera fått dertill användas. Den andel af allmänna bevillningen, som, jemlikt
nu gällande statsreglering, erfordras för den så kallade statsfyllnadssummans utbetalning
från Riksgäldskontoret, är ingalunda större, utan tvertom betydligt mindre, än det för enahanda
utbetalningar erforderliga belopp utaf den bevillning, Rikets Ständer genom 1823 och
1830 års bevillningsförordningar sig åtogo; och hvad beträffar de för extra statsregleringen
anvisade medel och tillgångar, som genom Riksgäldskontoret böra Statskontoret tillhandahållas,
så öfversteg desammas vid 1830 års riksdag fastställda och mellan samma
och nästföljde riksdag hos Riksgäldskontoret lyftade belopp vida de anslagssummor, som,
till följd af derefter verkställda extra statsregleringar, blifvit under 2:ne riksdagars mellantid
från sistnämnde verk till Statskontoret utbetalda.
Ehuru Utskottet ingalunda vill förneka fördelarne deraf, att alla utskylder till kronan
för framtiden varda inlevererade till ett enda verk, måste Utskottet dock bestrida
motionärens uppgift, angående angelägenheten och nödvändigheten att ”i främsta rummet”
med allmänna bevillningen vidtaga den för sådant ändamål erforderliga förändring. Den
förenkling af uppbörds- och redogörelse-sättet samt den förminskning af uppbördstjenstemännens
och redogörarnes nuvarande göromål och åligganden, som genom en dylik förändring
i afseende på bevillningsmedien möjligen skulle kunna åtstadkommas, synes också
af motionärerne vara alltför högt uppskattad. Då ifrågavarande skattebidrag uppbäres och
redovisas vid samma tider, som de öfriga kronoutskylderna; då samma räkenskaper innefatta
redogörelserna både för dessa utskylder och för allmänna bevillningen; och då den
nuvarande redovisningen för bevillningsmedien, hvars omständlighet och vidlyftighet dels är
i Bevillnings-förordningen samt dervid bilagda formulär föreskrifven och dels är föranledd
genom de stadgade grunderna för de serskilda bevillningsafgifternas beräknande och debitering,
hvarken komme att förenklas eller förminskas derigenom, att dessa medel framdeles
från Landtränterierna och Stockholms stads Handels-kollegium inlevererades lill Statskontoret,
helst samma medels belopp, i allt fall, måste uti fögderiernas och städernas kro
-
16 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187,
no-räkenskaper serskildt upptagas; sä skulle följaktligen minskningen i uppbördsbetjeningens
göromål genom den föreslagna förändringen i sjelfva verket komma att inskränka sig
til! befrielsen från skyldigheten att, vid uppbördens leverering till ränterierne, utskrifva
serskilda reversal å Riksgäldskontorets medel. Landskontorens och Landtränteriernes tjenstemän
skulle visserigen, till följd af samma förändring, erhålla en väsendtligare lindring i
sina åligganden, enär derigenom de summariska räkningarne öfver nyssnämnde medel samt
de serskilda förslag, som deröfver skola efter hvarje månads slut till Riksgäldskontoret
insändas, komme att upphöra; hvarförutan remitteringen af den i Ränterierna influtna uppbörd
onekligen skulle underlättas, om både de egentliga statsmedlen och de nuvarande
riksgäldsmedlen finge sammanblandas och ränteriernas penningeremisser endast behöfde
till Statskontoret eller Räntekammaren expedieras. Men äfven för de vid Landskontoren
och Ränterierna anställde tjenstemän synes befrielsen från eller minskningen i dessa göromål
vara af ringa betydenhet i jemförelse med den förenkling och lättnad i samma tjenstemäns
åligganden, som genom vidtagandet af flera andra, nu ifrågaställa reformer i beskattningsväsendet
och uppbördsverket torde kunna tillvägabringas.
Reträflande de till Riksgäldskontoret jemväl ingående observations- samt skatterättsoch
ekeskogsmedlen, äfvensom kort- och tidningsstämpel-afgifterna, hvilka inkomster, enligt
motionärernes förslag, likaledes borde hädanefter tillfalla Statskontoret; så finner Utskottet
sig föranlåtet att deremot erinra: att då observationsmedlen nästan uteslutande utgöras
af de summor, hvilka i statens kassor influtit till följd af antingen Kammarrättens
Öfver-revisions-departements anmärkningar emot underlåten eller oriktig tillämpning af bevillningsförordningen,
eller vederbörande Advokatfiskalsembetens anställda åtal för tillgrepp
eller förskingring af allmänna bevillningen tillhörande medel, synes samma verk, som eger
uppbära de sednare medlen, likaledes böra komma i åtnjutande af de förra; att det årliga
beoppet af skatterättsmedlen eller köpeskillingarne för till skatte försålda kronohemman
och lägenheter svårligen kan på förhand med någon tillförlitlighet beräknas; hvadan ock
då dessa medel framgent komma att allt mer och mer minskas, det synes mindre lämpligt
att vid statsregleringarne upptaga dem bland de i riks-staten till visst belopp beräknade
och till statsverkets utgifter anvisade inkomster; att enär, jemlikt rikets ständers
beslut, ekeplanteringskassan skall godtgöras viss årlig ränta för innestående medel,
hvilka redan influtit eller ytterligare inflyta såsom lösen för å skattejorden vexande ekar,
skulle ekeskogsmedlens insändande till Statskontoret, för att sedermera till Riksgäldskontoret
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187. 17
toret öfverlemnas och derstädes förräntas, komma att utgöra en besvärlig och onödig omgång;
att då den i Stockholms stad förefallande stämpling af spelkort och tidningspapper
verkställes i Riksgäldskontoret, torde jemväl afgifterna för samma stämpling böra
fortfarande till detta kontor ingå; samt att det, vid tidningsstämpel-afgiftens påbjudande,
meddelade och hitintills bibehållna stadgandet, att redogörelserna för sistnämnde afgift
skola frän Landskontoren till Riksgäldskontoret insändas, icke kan anses på något sätt föröka
det besvär, hvilket i sednare tider för vederbörande tjenstemän uppkommit genom
upprättandet och afgifvandet af de för denna afgift föreskrifna serskilda redogörelser. Vidare
torde Utskottet, med hänsigt till ej mindre samtliga nu uppräknade afgifter och medel,
än allmänna bevillningen, icke böra underlåta fästa uppmärksamheten derå, att i den
mån Riksgäldskontorets tjenstemäns åligganden, genom dem nu tillhörande uppbörds- och
redovisnings- samt granskningsgöromåls öfverflyttning till Statskontoret, komme att minskas,
blefve naturligtvis göromålen inom Statskontoret ökade; hvilket alltså jemnat mäste föranleda
större eller mindre tillökning i detta verks förvaltningskostnader. För öfrigt tror sig
Utskottet dessutom härvid böra uttala den åsigt, att fortfarandet af den Riksgäldskontoret
nu åliggande skyldigheten att emottaga och granska ränteriernas månadsförslag jemte öfrige
till samma verk ingående redogörelser för bevillningsmedlen, äfvensom kort- och tidningsstämpelafgifterna
samt att å kontorets räkning i Rikets Ständers Rank insätta de från Landtränterierna
ankomna penningeremisser, ingalunda bör förhindra eller tillintetgöra möjligheten
för Rikets Ständer att i det syfte, Riksdagsfullmäktigen Strindlund uppgifvit, låta
verkställa en till göromålens förenkling och förvaltningskostnadernas minskning ledande,
förändrad organisation af Riksgäldskontoret.
I fråga om de till Statskontoret nu ingående bövillningsmedlens, eller tull- post,
karta-sigillata, och saluaccisafgifternas samt bränvinsbrännings-bevillningens framtida leverering
till Riksgäldskontoret, tager Utskottet sig friheten hänvisa till förhandlingarne vid
de sednare riksdagarne, och får i afseende pä de skäl, som kunna anföras för eller emot
en sådan förändring i hittills meddelade stadganden, serskilt åberopa Statsutskottets utlåtanden
N:o 353 vid 1840 och 1S41 samt N:o 174 vid 1847 och 1848 års riksdag. Uti
det förra utlåtandet tillstyrkte dåvarande Statsutskott: a) att den, efter afdrag af förvaltningskostnader
och restitutioner m. m., från och med år 1841 uppkommande behållning
af tullmedlen måtte från Tullverket omedelbart inlevereras till Riksgäldskontoret i enahanda
Bih. till It. St. Brot. 1850 —51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Iläft. 3
18 Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 187.
ordning och inom samma tid, som för dessa medels aflemnande till Statskontoret förut var
stadgad; hvaremot Riksgäldskontoret, i den mån tullmedlen voro för statsverkets utgifter
behöfliga, borde, efter derom mottagna reqvisitioner, årligen utbetala till Statskontoret ett
belopp, motsvarande den summa, hvartill behållna inkomsten af tullmedlen för samma år
enligt Riksstaten blifvit beräknad; b) att saluaccismedlen från och med år 1841 måtte,
jemte allmänna bevillningen, inlevereras till Riksgäldskontoret, samt att, till följd deraf,
statsfyllnadssumman för samma och påföljande år måtte ökas med den i Riksstaten beberäknade
inkomst af dessa medel; c) att det bland statsverkets behållna inkomster beräknade
årliga belopp utaf postmedlen måtte, i samma ordning, som enahanda behållning
dittills blifvit Statskontoret godtgjord, af Postverkets Styrelse till Riksgäldskontoret levereras,
hvarefter sagde belopp skulle genom Riksgäldskontoret tillhandahållas Statskontoret;
och d) att den bränvinsbrännings-bevillning, som Rikets då församlade Ständer sig
åtoge, måtte, på enahanda sätt som allmänna bevillningen, ingå tili Riksgäldskontoret, hvars
bidrag till statsbehofvens fyllande följaktligen borde ökas med förstnämnde bevillnings vid
statsregleringen beräknade belopp. Reträflande åter karta-sigillatamedlen, så afstyrktes Rikets
Ständers bifall till framställningen om dessa medels ingående till Riksgäldskontoret.
Uti det sednare af här ofvan åberopade Utlåtanden, blefvo deremot de vid sistförlidna
riksdag å nyo väckta förslagen, angående ifrågavarande extra statsinkomsters inleverering
till riksgäldskontoret, äfvensom de i sammanhang dermed gjorda framställningar, uppå
anförda skäl, af dåvararande Statsutskott helt och hållet afstyrkta.
Lika med nyssnämnde Utskott anser sig äfven nuvarande Stats-Utskott emot den
föreslagne förändringen i hittills gällande stadganden angående tull- och bränvins-bevillningens
samt karta-sigillata medlens leverering böra erinra, hurusom det uppgifna syftemålet,
att åstadkomma större enhet, enkelhet och ordning vid statsinkomsternes redovisning,
skulle genom en sådan förändring snarare motverkas än befrämjas. Medelst flera
serskilda, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, under sednare tider, vidtagna beslut, hafva
begge Statsmakterne både godkänt och tillämpat den grundsats, att det verk, hvilket måste
betraktas såsom statens egentliga hufvudkassa, eller Stats-kontoret, bör öfvertaga bestyret
äfven med den uppbörd utaf allmänna medel, som ännu levereras lill och förvaltas
af andra embetsmyndigheter. I sådant afseende har Kongl. Maj:t jemväl vid innevarande
riksdag i nåder föreslagit samt Stats-Utskottet tillstyrkt, att fourage- och trosspassevolansmedlen
samt Wadstena krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-kassans jemte några an
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 187. 19
dra serskilda inrättningars inkomster skola, i sammanhang med de egentliga statsmedlen
ej allenast uppbäras och levereras, utan äfven förvaltas och redovisas. Att nu från det
embetsverk, dit statsmedlen allt hittills ingått, öfverflytta till ett annat verk en så betydlig
del af statens intrader, som de i Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundssons motion uppgifna
inkomst-titlar utgöra, skulle onekligen komma att innefatta en högst väsendtlig afvikelse
från det mål, till hvilket mångfaldiga dels förut fattade och dels nu tillstyrkta beslut
af Rikets Ständer enstämmigt syftat, eller sammanförandet på ett enda ställe af uppbörden,
redovisningen och förvaltning af alla statsverkets både ordinarie och extra-ordinarie
inkomster. Dessutom anser sig Utskottet, såsom tillägg till hvad sednaste riksdags
Stats-Utskott rörande samma fråga upplyst och yttrat, likaledes böra erinra derom, att,
genom den förenklade bokföring för all kronouppbörd, dertill förslag, i öfverenstämmelse
med Rikets Ständers önskan, nyligen blifvit utarbetadt, bör framdeles samtliga statsinkomsternas
belopp för hvarje år, vida tidigare än hittills, kunna med tillförlitlighet uppgifvas,
samt den Riksgälds-kontoret årligen tillkommande öfverskotts-summa, utan afvaktan af den
anmärkta längre tidsutdrägten, till detta verk aflemnas, hvarigenom ett af de förmenta
hufvudsakligaste skälen för ifrågavarande förändrings tillvägabringande följaktligen kommer
att upphöra.
I öfverensstämmelse med Utskottets här ofvan yttrade åsigter, och då Riks-stånden,
i fråga om tull- och bränvinsbevillningens m. fl. afgifters leverering till Riksgälds-kontoret,
under de 3:ne sednast förflutne riksdagarne, stadnat i så stridiga beslut, att de icke kunnat
sammanjemkas, hvadan framställningarne härom ej heller kunnat leda till någon påföljd,
får Utskottet hemställa,
att ej mindre de nu ånyo väckta motionerne om allmänna bevillningens
jemte några andra serskilda afgifters ingående till Stats-kontoret, än det
äfven förnyade förslaget, rörande tull-, post-, saluaccis- och karta-sigillata-medlens
samt bränvins-brännings-bevillningens inlevererande till Riksgälds
kontoret må förfalla.
Stockholm den 19 Juni 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
StafaUtskottéts Utlåtande, N:o 188.
1
J\:o 188.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2i Juni 1851, kl. 10 t', in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion am anslag till så kallade
räddningshus för vanvårdade barn.
(Hgs.-Afd.)
Uti dea härom hos Ridderskapet och Adeln väckta och till Stats-utskottet remitterade
motion, har Herr Königsfeldt, {Vilhelm Daniel Salomon, fästat uppmärksamheten
på behofvet, nyttan och verksamheten af sådana inrättningar, hvarest vanvårdade
eller vilsekomna barn kunde upplagas samty efter hvad erfarenheten så väl inom
som utom riket vitsordat, förbättras och ombildas till rättskaffens och för samhället
gagnande menniskor; hvarjemte motionären uttalat den önskan, att ett räddningshus inom
hvarje län måtte åstadkommas och de för sådant ändamål oundgängliga bidrag af allmänna
medel anvisas, helst en del af hvad som härtill erfordrades, enligt" motionärens
förmodan, skulle utaf anslaget för fångvården kunna påräknas; och skulle för öfrigt
en betydlig tillgång till inrättande och underhållande af dessa räddningshus
beredas, derest, vid inträdande dödsfall, utom den vanliga fattigprocenten, härtill
afsattes en half procent, samt för samma ändamål derjemte linge uppbäras en personel
afgift af hvarje inom länet mantalsskrifven person. För beviljandet af det
erforderliga statsanslaget talade dessutom den omständigheten, att. genom ifråga\
arande inrättningar blefvo ej allenast personer räddade, hvilkas både timliga och
eviga välfärd eljest komme att förspillas, utan äfven statens framtida utgifter för
brottslingars förvarande och underhållande minskade. Vidare har motionären, i
anseende till den nästan öfverallt inom landet saknade kännedomen om sältet för
tillvägabringandet och organiserandet af ändamålsenliga räddningshus, hemställt, att, till
en början, bestyret dermed måtte uppdragas ät en komitte, hvilken af de, angåBih.
till 11 St. Prof. 1850 & 1851, i Sami., 1 Afd., 2 Band., 18 Haft. 1
o
Stats- UlskoHets Utlåtande, N:o 188.
ende dessa inrättningar, från trycket utgifna afhandlingar, äfvensom af direktionen
öfver det vid Raby, i närheten af Lund, anlaggda räddningshus saint föreståndarne
för sådane anstalter inom främmande länder kunde förskaffa sig den uti ifrågavarande
hänseende nödiga sakkännedom. Genom nyssnämnde, hufvudsakligast
medelst en välgörande menniskoväns enskilda uppoffringar och nitiska verksamhet,
åstadkomna och underhållna inrättning, hade Malmöhus län redan erhållit ett, efter
inhemtade noggranna underrättelser rörande dylika stiftelser inom andra riken, bildadt
räddningshus. Det syntes derföre både billigt och mest ändamålsenligt, att de
statsmedel, som, enligt motionärens förslag, kunde varda anvisade för samma län,
komme del der befintliga räddningshuset till godo, synnerligast som i dertill hörande
byggnader borde kunna beqvämligen inrymmas ett betydligt större antal
barn, än det, som med inrättningens förut egande tillgångar kunde underhållas och
vårdas. Med hänsigt till detta förhållande, och då den enskildes omtanka och
uppoffringar för hela samhällets hästa syntes höra af det allmänna understödjas,
samt Raby institut kunde betraktas som en normalskola, hvilken af slaten borde
uppmuntras och hvars stiftare gjort sig förtjent af fäderneslandets tacksamhet, har
motionären, för den händelse, att hans framställda förslag icko i sin helhet lyckades
vinna Rikets Ständers bifall, såsom en modifikation deraf, föreslagit, att för
meranämnde räddningshus måtte anslås ett serskildt understöd, för hvars bestämmande
motionären hemställt, huruvida icke upplysningar borde infordras från inrättningens
direktion om det antal barn, hvilket derstädes kunde inrymmas utöfver
dem, som af samma inrättnings egna tillgångar underhöllos.
Redan vid 1840 och 1841 års riksdag anmäldes för Rikets Ständer den
räddningsanstalt för vilseförda och moraliskt vanvårdade barn, som, genom Ofverste
Kammarjunk arén Friherre Gyllenkrooks frikostighet blifvit stiftad i stora Råby
uti Skåne, och föreslogs för samma inrättnings utvidgande ett årligt anslag af
1,000 r:dr, hvilket anslag likväl i dåvarande Slats-utskotts härom afgifna och af
Rikets Ständer godkända utlåtande afstyrktes efter anförande, att Utskottet, ehuru
det visserligen ej förbisåg hvarken de ädla bevekelsegrunder, som föranledt stiftandet
af denna räddningsanstalt, eller den obestridliga nytta, en sådan inrättning
måste medföra, icke fann lämpligt, att i en tidpunkt, då omarbetningen af fängelsesystemet
och den dermed sammanhang egande fattigvårds-lagstiftningen utgjorde
ett föremål för begge statsmakternas åtgärd, allmänna medel anordnades för ifrågavarande,
helt och hållet enskilda, anstalt; men deremot, och såsom ett erkännande
af den ädla och gagneliga syftningen af meranämnde inrättning, tillstyrkte
Utskottet och beviljade Rikets Ständer en, under vårtiden 1841, från Riksgälds
-
Stats-Utshottels Utlåtande, N:o 188.
3
kontoret utbetald anslagssumma af 1000 R:dr till reseunderstöd för den person,
som af inrättningens direktion utsåges att i Hamburg eller andra orter taga kännedom
om dervarande, för samma ändamål bildade, stiftelser, och hvilken person,
efter återkomsten till fäderneslandet, borde genom trycket offentliggöra, hvad han
kunnat inhemta i afseende på dessa inrättningars organisation och de resultat, hvilka
genom dem erhållits.
I sammanhang med 1846 års stadga angående försvarslösa och till allmänt
arbete förfallna personer, anbefallde Kongl. Majit Styrelsen öfver fängelser och
arbetsinrättningar i riket att inkomma med underdånigt förslag till serskilda förbättrings-
och uppfostrings-anstalter för unga personer, som saknade behörig omvårdnad
af egna anhöriga och visat så elaka böjelser, att de påkallade en i viss
mån korrektionel behandling. För fullgörandet af denna nådiga föreskrift har
Fdngvårds-styrelsen, efter afvaktad erfarenhet, om och i hvad mån tillämpningen
af ej mindre högstberörda författning, än de nya stadgarna angående folkundervisningen
och fattigvården, kunde minska eller tillintetgöra behofvet af så beskaffade
anstalter, infordrat upplysningar från Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
om behölligheten och vidsträcktheten samt den ändamålsenligaste inrättningen af
dylika anstalter för hvarje serskildt län. Enligt dessa upplysningar, funnos anstalter
af ifrågavarande beskaffenhet redan inom Malmöhus, Götheborgs och Bohus,
Nyköpings samt Upsala län, hvilka anstalter dock inom de 3:ne sistnämnde länen
ansågos behöfva utvidgas; och skulle, jemlikt Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes
i Malmöhus län yttrande, tvänne ytterligare förbättrings-anstalter, den eria å landsbygden
för manspersoner och den andra i stad för qvinnor, inom samma län erfordras.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Linköpings, Stora Kopparbergs,
Jemtlands och Westerbottens län förordade enahanda anstalters bildande uti dessa
län. Utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län föreslogs, att
i länets städer måtte inrättas ett eller två arbetshus, der sådana unga personer,
hvilkas elaka böjelser gjorde korrektionel behandling nödvändig, äfven från öfriga
delar af länet borde mottagas. Inom Hallands, Kalmar och Gefleborgs län ansågos
meranämnde förbättrings-anstalter för närvarande icke behöfliga. Inom Kronobergs,
Skaraborgs, Elfsborgs, Örebro och Wermlands län funnos väl föreningar
redan bildade, hvilkas verksamhet hufvudsakligen inskränkte sig till att söka förbättra
vanvårdade barn genom deras utackorderande bos pålitliga och välkända
fosterföräldrar, men för dessa föreningars, af behofvet påkallade, utvidgade verksamhet
skulle bidrag af allmänna medel vara erforderliga. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de öfriga länen bade jemväl ansett ett sådant utackorderande vara
4
Stats-UIskotta Is Utlåtande, N:o 188.
(let ändamålsenligasle sättet för vanvårdade barns förbättring, oell derföre hemställt,
huruvida icke statsanslag härtill borde beviljas. Uti sitt, angående detta
ämne, under den 28:de Oktober sistlidet år afgifna underdåniga utlåtande, har
Fångvårds-styrelsen, efter uttalandet af den åsigt, alt vanvårdade barns intagande
hos pålitliga och passande fosterföräldrar skulle inom de orter, der dylika barns
antal och förderf icke vore större, än att sådant kunde verkställas, troligen vara
den utväg uti ifrågavarande hänseende, hvilken med minsta kostnad förenade god
förhoppning örn framgång, yttrat, att statens åtgärder för ofvanomförmälda
ändamåls befrämjande syntes böra inskränkas dertill, att, under iakttagande af behörig
kontroll, understödja de föreningar, som för samma ändamål inom orterna
blifvit eller genom enskilda bidrag blefvo bildade, antingen dessa, såsom medel,
valt barnens intingande bos fosterföräldrar, eller inrättandet af räddningshus; hvarföre
Styrelsen i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer,
såsom kreditiv i sådant afseende, äska en lämplig summa till styrelsens disposition.
Med hänsigt till hvad härvid blifvit upplyst och för öfrigt förekommit, har
Kongl. Majit, uti svar till Fångvårds-styrelsen af den 4 sistlidne December, i
nåder förklarat: att då, jemlikt författningarna angående folkundervisningen och
fattigvården, de serskilda församlingarna eller fattigvårds-samhällena hade sig ålagdt
att för dem tillhörande yngre personer, hvilkas föräldrar eller målsmän saknade
förmåga att bekosta dessas undervisning och uppfostran, icke allenast derom föranstalta,
utan äfven bestrida härmed förenade kostnader samt detta åliggande i afseende
å barn, som icke tillhörde visst faltigvårdssamhälle, skulle fullgöras af det,
inom hvilket de vistades, emot det att utgifterna derför blefvo af Kronan ersatta;
då anförtroendet åt enskilda af sådana barns vård och uppfostran, med afseende ä
flera väl grundade skäl, vore att föredraga barnens sammanförande uti större, under
statens tillsyn och förvaltning ställda, gemensamma uppfostrings-anstalter; då
inrättandet af dylika anstalter skulle för statsverket komma alt medföra högst be-tydliga
och på förband knappt beräkneliga kostnader; samt då^ i allt fall, betänkligt
vore, att pä staten öfverflytta skyldigheter och utgifter, som de serskilda
kommunerna rätteligen tillkommo; så och ehuru Kongl. Majit med nådigt välbehag
ansåge de omsorger och åtgärder, som på åtskilliga orter blifvit egnade åt och
vidtagna för uppnåendet af det afsedda ändamålet med yngre vanvårdade personers
förflyttning från den ort, der de erhållit den felaktiga riglningen i sin uppfostran,
fann Kongl. Majit likväl icke skäl att bifalla hvarken framställningarna om dylika
inrättningars anläggande för statens räkning eller Fångvårds-styrelsens hemställan
Slats-Utskotlels Utlåtande, N:0 188.
5
i fråga otn serskilda bidrag till de för sådant ändamål i orterna: utgående kostnader.
Hvad Kongl. Majit, med anledning af de framställda förslagen att på allmän
bekostnad inrätta och underhålla vissa anstalter för uppfostrandet af vanvårdade
barn, sålunda i nåder yttrat och förklarat, anser Utskottet innefatta tillfyllestgörande
skäl emot beviljandet af de, uti nu förevarande motion, ifrågaställa bidrag
utaf allmänna medel samt föreslagna serskilda afgifter för dylika inrättningars
åstadkommande inom hvart och ett af rikets län. Utskottet tror sig derföre, till
stöd för sitt afstyrkande af Rikets Ständers bifall till motionärens framställningar
härom, endast behöfva åberopa samma nådiga förklarande; och då Utskottet, ehuru
det ingalunda vill förneka om förmälda inrättningars verksamhet för dermed afsedda
nyttiga och välgörande ändamål, såvida de på ett härtill ledande sätt bildas samt
omsorgsfullt vårdas ocb förvaltas, dock hyser den öfvertygelse!], att desamma
icke böra genom statsanslag framkallas och vidmakthållas, torde det ej tillhöra detta
Utskott att yttra sig, angående det af motionären uppgifna sätt för sådana anstalters
organiserande samt beredandet af den dervid erforderliga sakkännedom. Beträdande
åter motionärens yttrande och hemställan i afseende på det vid Råby inrättade
räddningshus, så instämmer Utskottet uti den af 1840 och 1841 års Statsutskott
uttalade åsigt angående denna inrättning samt erkänner jemväl, för sin
del, det hedrande föredöme, som den aktningsvärde stiftaren lemna t genom de frikostiga
uppoffringar, hvarmed nämnde räddningshus blifvit grundlagdt och underhållet;
men af samma skäl, på grund hvaraf Utskottet funnit sig föranlåtet afstyrka
statsbidrag för dylika inrättningar inom andra län, anser sig Utskottet ej
heller kunna understödja det framställda förslaget om ett serskildt anslag för det
räddningshus, som den enskilda verksamheten och välgörenheten inom Malmöhus
län åstadkommit, helst genom ett sådant anslag samt de kontroller och bestämmelser,
sorn vid dess beviljande ovilkorligen mäste föreskrifvas, denna välgörande inrättning,
möjligen emot stiftarens afsigt och önskan, skulle komma alt förlora sin
nuvarande egenskap af en helt och hållet enskild stiftelse.
I öfverensstämmelse med Utskottets nu yttrade åsigter, får Utskottet alltså
hemställa,
att Herr Känigsjeldts motion och deruti gjord;» framställningar
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda..
Stockholm den 19 Juni 1851.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 188.
Reservation
af Friherre Klinkowström, Rudolf: ”Mot det beslut, Stats-utskottet fattat att
afslå den, på välgrundade skäl, af Herr Königsfell gjorda hemställan om ett lämpligt
anslag till understöd och uppmuntran för det genom enskild mans oegennyttiga
uppoffringar inrättade räddningshus för vanvårdade barn vid Råby, får jag mig
härmed reservera.
De betydliga anslag, som årligen utgå af statens medel till fångvård och
dermed sammanhang egande utgifter, vitsorda tillräckligen behofvel, att vidtaga
åtgärder tili förqväfvande af detta onda i dess rot. Dessa förekommes, enligt min
öfvertygelse, i väsendtlig mån derigenom, att den ungdom, som, vilseledd genom
dåliga exempel, vanvård, eller i mistning af all föräldravård, löper låra att inlockas
på brottets och lasternas breda väg, undanryckes denna fara och uppfostras
till nyttiga medlemmar för samhället. Delta afse räddningshusen, hvilkas
välgörande verksamhet tillräckligen vitsordas i flera fremmande länder för att genom
några enstaka exempel om deras olämplighet densamma skulle kunna jäfvas.
Den litteratur, som deröfver finnes, upplysande med obestridliga zifferuppgifter,
talar mera för, än alla sofistiska inkast mot nämnde anstalters högst gagneliga
verksamhet. Jag tror, att staten ingalunda bör på sitt ansvar taga inrättandet
och den speciella vården om så beskaffade räddningshus som de ifrågavarande;
åt den enskilta menniskovännens kärlek för menskligheten, och åt hans nit och
omtanka bör denna fråga öfverlemnas. Men staten är pligtig att underlätta detta
arbete för mensklighetens väl och statens bästa, och öfvervara de enskildas verksamhet.
Såsom en följd häraf anser jag vara, att, der räddningshus för vanvårdade
barn förefinnas eller tillämnas, staten med allmänna medel bör understödja
dessa företag, och det är af denna anledning och då räddningshuset vid
Råby visat, under en följd af år, en så gagnande verksamhet, jag får vördsamt
hemställa, att Rikets Ständer, med afslående af Utskottets hemställda förslag,
besluta,
att ett årligt anslag af 1000 R:dr banko lemnäs till det vid
Råby inrättade räddningshus för vanvårdade barn, med vilkor,
att det vid nämnde räddningshus för närvarande beräknade
högsta antal platser ständigt må vara upptagna, att utgå så
länge inrättningen fortfar i sin nuvarande gagnande verksamhet.”
Slats- Utskottets Memorial, N:o 189. 7
Uti denna reservation instämde Friherre Stjernstedt, August Wilhelm,
Lektor Wallman samt Riksdagsfullmäktige» Christen Anderson från Malmöhus
län.
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af åter remisser å Utlåtandet N: o 112,
angående ett lån för fullbordandet af Lazaretlsbyggnaden i
Lund.
(R:gds.-Afd.)
Detta utlåtande, deruti Slats-ulskottet, i anseende lill frågans outredda skick, afstyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition om beviljandet af ett lån å
40,000 r:dr för det byggnadsarbetes utförande, hvilket i ofvannämnde stad företagits,
för att bereda utrymme för ett Ökadt antal sjuksängar samt nödig läkarevård
för sjuke studerande och hittils saknad fullständighet i kliniska undervisningen,
bar af Preste- och Borgare-stånden blifvit till Utskottet återremitteradt. Uti
de, under yrkandet af återremisserna, inom bemälde Riks-stånd afgifna yttranden,
har det i nåder föreslagna lånet förordats, med åberopande af hvad Lektor Wallman,
uti dess samma utlåtande bifogade reservation, upplyst och anfört. På sätt
reservanten uppgifvit, åsyftades med detta lån icke endast att derigenom kunna
anskaffa ett nytt läns-lasarett, ulan hufvudsakligen att kunna utvidga och förbättra
en klinisk institution, af hvars beskaffenhet den medicinska undervisningens ändamålsenlighet
och fullständighet vid det ena af rikets universitet voro beroende.
Inom andra länder hade erfarenheten visat, att inga administrativa tillgöranden
eller vetenskapliga bemödanden förmådde upprätthålla de medicinska undervisningsanstalterna,
dä kliniska inrättningar vid desamma saknades. På alla ställen, der
läkarebildningen omsorgsfullt vårdades och befrämjades, hade derföre sådana inrätt
-
S/a/x-CiskoUets Memorial, N.-o 189.
ilin gar blifvit ordnade samt försedda med serskilda lärare, hvilka hade sig: ålagdt
att vid sjuksängarne handleda de blifvande Jäkarnc i deras studier af sjukdomsprocessen
och dennas oändligen vexlande former. Vid dessa inrättningar
kunde således, under erfarne lärares ledning, den unge läkaren, utan äfventyr af
vådliga experimenter och möjliga misstag, vinna den praktiska vana, som eljest
blott genom en längre utöfning af bans, för menskligheten så vigtiga, yrke kunde
förvärfvas. Att den kliniska undervisningen, derest den skulle medföra åsyftade
resultat, måste tidigt börja och, jemte de theoretiska studierna, fortsättas under
liela den tid, läkaren erhölle sin akademiska bildning, vore af erfarenheten bekräftadt,
hvarföre också ett sådant undervisningssätt utrikes iakttoges, der medicinska
vetenskapernas studium hunnit någon fullkomlighet. Deremot vore den, som bär
i landet egnade sig åt läkareyrket, nödsakad afbryta undervisningen vid universiteten
för alt vid hufvudstadens lasarett söka en praktisk utbildning, hvilken universitetens
utmärkta lärare, i saknad af ändamålsenliga kliniska inrättningar, voro
urståndsatte att meddela. Denna utvägs begagnande vöre emedlertid, serdeles för
studerande vid Lunds universitet, förenadt med alltför stora olägenheter; hvadan
dessa, mången gång mäste i grannriket fullborda sin medicinska bildning. Derjemte
mäste det äfven för samtlige, från spridda landsorter anlände, studerande vid
ett universitet vara af obestridlig vigt och nytta, att inom universitetsstaden finnes
ett sjukhus, der de studerande, isynnerhet vid inträffande allmän sjuklighet,
då sjukvård inom enskilda hus icke är att påräkna, kunna erhålla plats och erforderlig
skötsel. Behofvet af den nya och utvidgade sjukvårdsanstalt i Lund, för
hvilken lån utaf allmänna medel vid 2:ne riksdagar blifvit begärdt och af Kongl.
Majit förordadt, skulle således icke kunna förnekas; och då detta behof erkändes,
syntes frågan icke skäligen kunna anses befinna sig i ett outredt skick, helst sedan
härvid förekommande omständigheter och förhållanden förmodades vara upplysta
genom åtskilliga, numera till Stats-utskottet aflemnade,. ytterligare handlingar,
hvilka skulle innehålla en omständlig utredning af både ifrågavarande sjukhusinrättnings
ekonomiska ställning och kostnaderne för de återstående byggnads- och
inredningsarbetenas utförande samt de erforderliga inventariernas anskaffning. Då
Lunds lasarett blifvit lorsedt med flera donationer, och egde betydliga årliga inkomster,
så syntes statsverkets säkerhet för den sökta lönesummans återbetalning
blifva fullt betryggad genom liisarettsstyrélseiis förbindelse att ansvara för denna
återbetalnings verkställande och dertill använda nyssnämnda inkomster. För öfrigt
berodde det på Rikets'Ständer att i sådant hänseende föreskrifva de vilkor, som
prof
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 189.
9
pröfvades lämpliga; kommande naturligtvis lånet icke att utbetalas förrän den derför
föreskrifna säkerheten blifvit ställd och i vederbörlig ordning godkänd.
Utaf här ofvan åberopade, först efter det återremitterade Utlåtandets afgifvande,
för Utskottet tillgängliga, handlingar inhemtas, bland annat, hurusom Medicinska
fakulteten vid Lunds Akademi, i fråga om utvidgningen af det i samma
stad befintliga lasarett, yttrat och vitsordat: att antalet af dervarande för den medicinska
och kirurgiska kliniken ämnade sjuksängar voro alltför ringa för det
härmed afsedda ändamål; att det skulle nästan vara omöjligt att derstädes iakttaga
ett passande urval och en nödvändig fördelning af patienter; att det allmänt
erkända behofvet af en god klinik för ilen Medicinska undervisningen vid alla tillfallen,
som härtill erbjudit sig, blifvit af fakulteten framstäldt, samt att Fakulteten
följaktligen och i betraktande dessutom af angelägenheten att kunna å lasarettet
bereda tjenlig värd för sjuke studerande, ansåg sig böra på det kraftigaste förorda
Lasaretts-direktionens uti ifrågavarande hänseende tillämnade underdåniga ansökning.
Enligt hvad samma handlingar för öfrigt innehålla, bade, i anseende
till saknade tillgångar, endast en våning uti den nya flygeln vid lasareltsbygg
ningen
kunnat inredas. Uti denna våning måste gamla och till en stor del förslitna
samt föga passande inventarier ännu begagnas. Derest det sökta länet icke
erhölles, skulle Lasaretts-direktionen blifva ursfåndsatt att fullborda de tvänne andra
våningarne uti samma flygel samt förse dessa våningar med nödig sjukattiralj;
hvarefter det påräknade utrymmet för ett större antal sjuka först kunde beredas.
1 sådan händelse skulle ej heller den gamla, i sitt nuvarande skick vanprydande,
lasarettsbyggnaden, hvilken hufvudsakligen komme att innehålla de för undervisningens
befrämjande afsedda lokaler, kunna påbyggas och iståndsättas. Uppförandet
af vestra flygelbyggningen, för hvilken kostnadsförslaget upptog en summa
af 25,448 R:dr bade, till följd af del under byggnadstiden ökade priset å dagsverken
och materialier, medfört en kostnad af ..... R:dr 29,4(57.
samt komme att ytterligare kosta 1,1'C2.
kostnaden för gamla lasarettets påbyggnad vöre beräknad till . . . 8,229.
hvarförutan till inventarier och möbler erfordrades ett belopp af . . 13,88(5.
tillsammans R:dr 52,744.
för bestridandet af dessa utgifter bade Direktionen
af härtill disponibla fonder kunnat användas 10,37(5.
hvadan det belopp, som derutöfver behöfdes, utgjorde . . . . R:dr 42,3(58.
B/h. lill It. St. Prut. 1850 & 1851, \ Sami. 1 A/d. 2 Bandet 18 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 189.
Att genom lån utaf enskilda personer fortfarande anskaffa denna summa skulle icke
utan stor svårighet låta sig göra, emedan någon inteckningssäkerhet uti lasarcttsinrättningens,
på Akademiens grund uppförda, byggnader icke kunde långifvarne
meddelas. Inrättningens tillgångar voro dock fullt tillräckliga lill bestridande af
räntan och kapitalafbetalningarne å det sökta länet, äfven för det fall, alt den tiil
vid pass 2,500 R:dr årligen uppgående 6:te skillingen utaf kurhusafgiflen icke
skulle under en kommande tid härtill beviljas; varande slutligen af Direktionen,
till säkerhet för lönesummans återbetalande, föreslaget, att Kongl. Maj:ts llefallningshafvande
malte utaf kurhusmedlen årligen tillhandahålla statsverket det erforderliga
ränte- och amorteringsbeloppet.
Jemlikt de lill Utskottet, bland meranämnde handlingar, aflemnade revisionsberättelser
angående Malmöhus läns lasaretts- och kurhusinrältningar för åren 1840
med 1849, hafva kurhusinrättningens inkomster för dessa 4 år i medeltal årligen
utgjort R:dr 13,052: 33. II.
och utgifterna likaledes — 10,983: 9. 5.
samt det för lasarettets behof använda öfverskott . . — 1,509: 16. 5.
den i länets landtränteri innestående behållning
af kurhusmedlen, sorn vid 1845 års slut utgjorde . . — 11,987: 2. 9.
hade vid utgången af hvart och ett af de påföljande
åren något ökats, och uppgick vid 1849
års slut till — 12,527: 44. 2.
läsarettsinrättningens inkomster under åren 1846
med 1849 hade utgjort ett sammanräknad t belopp
af ...
. — 32,341: 9. 8-
samt utgifterna  — 53,558: 14. 10.
hvaraf för byggnaden, enligt särskild uppgift, utbetalts
\ . . . . — 24,297: 18. 6.
sistnämnde inrättnings fordringar för utlårita medel,
hvilka vid 1845 års slut uppgingo till ... — 34,911: 5. 4.
hade sedermera minskats och utgjorde vid slutet
af är 1849 endast  — 23,622: 10. 8.
vid hvilket sednare års utgång samma inrättning
för upptagna lån och erhållna förskott ådragit
sig en skuld af — 9,168: 24. 8.
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 189.
11
Genom de handlingar, från hvilka ofvanstående uppgifter henitats, liar Utskottet
numera visserligen erhållit upplysning 0111 kostnaderna för utförandet af de återstående
byggnads-osli inrednings-arbetena samt anskalfningen af de för ifrågavarande
sjukhusinrättning erforderliga nya inventariepersedlar; men i öfriga hänseenden
hafva de uti Utskottets förra yttrande, i fråga om oftanämnde låns beviljande,
anmärkta outredda omständigheter icke blifvit vederbörligen upplysta; hvadan och
då det af Utskottet härom afgifna utlåtande är vordet af 2:ne riksstånd, nemligen
Biddcrskapet och Adelil samt Bondeståndet godkändt, Utskottet anser sig böra
vidblifva samma utlåtande och den deruti gjorda hemställan,
att Kongl. Maj:ts, angående ifrågavarande lån, aflätna nådiga
proposition icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Reservationer:
af Biskop Heurlin, Prosten Herlin och Lektor fValhnan, hvilken sistnämnde
fiberopade sin emot utlåtandet N:o 112 afgifna reservation.
12
Sta U-lits kölle! $ Utlåtande, N:0 190.
N:o 190.
Ank; till Exp. Etsk. dea 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
t
Utlåtande, angående öfver lein nandel lill Riksgäldskontoret af
den i Statskontoret befintliga behållning utaf inlevererade depositionsmedel.
(Rgds Afd.)
Enligt Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflena nådiga proposition om
statsverkets tillstånd och behof, samt statskontorets afgifna och i högstberörde
proposition åberopade berättelse, utgjorde behållningen af de fran landtränterierna
inlevererade depositionsmedel, sedan, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, utaf dessa medel ett belopp af 10,000 R:dr Riksgäldskontoret öfverlem
nats,
II:dr 795: 31. 11.
och då bärtil! lades dels derefter, eller från den 1 Juli 1847
till samma dag 1850, ytterligare influtna medel .... 2,003: — 9.
dels de räntor, sora å de utlånta depositionsmedlen blifvit erlagda 715: 33. 4.
så uppgick det sammanräknade beloppet häraf till . . R:dr 4,114: 18. —
men från hvilket belopp måste afdragas en år 1847 lyflad
depositions summa  104: 35. 8.
hvadan den vid nämnde berättelses afgifvande befintliga behållning
utaf ifrågavarande medel besteg sig till . . R:dr 4,009: 30. 4.
deraf ett belopp af 3000 R:dr var räntebärande efter A \ procent och återstoden
i Rikets Ständers Bank innestående; jemte meddelandet af denna upplysning, har
Kongl. Maj:t (sid. 87 af ofvanåberopade nådiga proposition) föreslagit, att icke
allenast nyssberörde behållning måtte till Riksgäldskontoret öfverlemnas, utan ock
på enahanda sätt förfaras med den vid hvarje års slut i statskontoret befintliga
behållning af ytterligare inflytande depositionsmedel, under vilkor likväl, att statskontoret
skulle ega att, efter skeende reqvisitioner, återbekomma från riksgälds
-
Stats-Uti kotte Is Utlåtande, N:o 191.
13
kontoret livad tilläfventyrs kunde erfordras för sådana återbetalningar utaf samma
medel, som i behörig ordning blifvit beviljade.
Statsutskottet, som anser sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad
Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit, får alltså hemställa,
att nuvarande, äfvensom blifvande behållning utaf meranämnde
medel matte, under det af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor,
komma att från statskontoret till riksgäldskontoret öfverlemna.
Viljande Utskottet, derest denna hemställan varder af Rikets Ständer bifal
len, vid uppgörandet af det nya reglementet för riksgäldskontoret, Föreslå erforderligt
stadgande, i afseende på omFörmälde vilkors framtida iakttagande.
Stockholm den 19 Juni 1851.
191.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om den utaf lagberedningen
begagnade boksamlings öfverlemnande till riksdagsarkivet.
(Hg ds Af di)
Då lagberedningen numera slutat sina arbeten och blifvit upplöst, har Herr
G. F. Ekholm, uti en af Borgareståndet till Statsutskottet remitterad motion föreslagit,
alt det, till begagnande vid lagförslagens utarbetning, af nämnde beredning
och dess föregångare, med synnerlig omsorg och urskiljning, samlade bibliothck
uti åtskilliga lagfarenhetens grenar måtte, enär dessa böcker vore med statens
medel inköpta, Öfverlemnas till det i Rikets Ständers hus inrättade arkiv, för att
vid förestående pröfning af de uppgjorda lagförslagen blifva att tillgå- För såväl
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 191.
Lagutskottet sorn Riksståndens samtlige medlemmar, oell för alt inom samma arkiv
framgent kunna behörigen vårdas och uti oförskingradl skick bibehållas.
Med anledning af denna framställning, anser sig Utskottet böra upplysa, att
Kongl. Majit nyligen förordnat, att omformälde boksamling, hvilken, jemlikt deröfver
upprättad och till trycket befordrad förteckning, utgör nära 400 band, skall
till Justitiae-statsexpeditionen öfverlennes, för att, intill dess af Kongl. Majit annorlunda
beslutes, förvaras under föredragandens af lagfrågor serskilda tillsyn och
utan sammanblandning med samma expeditions öfriga bokförråd.
Enär ifrågavarande, för den af Rikets Ständer beslutade omarbetningen af
Svenska lagverket anskaffade, boksamling sannolikt kommer alt begagnas vid de
utarbetade lagförslagens föredragning och pröfning uti Konungens Högsta domstol,
och då densamma jemväl torde böra vara tillgänglig för andre embets- och tjenstemän,
som önska deraf erhålla erforderliga upplysningar, så synes denna boksamlings
aflemnande och förvarande på det sätt, Kongl. Majit i nåder föreskrifvit, särdeles
under närvarande förhållanden, vida lämpligare och ändamålsenligare, än dess öfverlemnande
till det uteslutande för representationens medlemmar och de vid
riksdagarne anställde tjenstemän bildade arkiv, som, enligt nu gällande sladganden,
allenast under riksdagarne hållet öppet och från hvilket utlåning af böcker blott
får ske för Riks-ståndens, Utskottens eller Ulskottsafdelningarnes räkning; hvadan
Statsutskottet hemställer,
att det af Herr Ekholm framställde förslag angående meranämnde
boksamlings öfverlemnande till detta arkiv, för närvarande
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
15
N:o 192.
Ank. lili Exp.-Utskottet den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett lån lill egaren
af Hackefors nedbränna mjölqvarn inom Landeryds socken i
Östergöthland.
(Rgs. yJfd.)
Som nämnde qvarn,* hvilken sistlidet är inköptes af mjölnaren Jonas Petter
Jonsson samt derefter undergått en större reparation och försetts med ett nytt grynverk,
innan den förnyade brandförsäkringsvärdcringen derå hunnit verkställas, nedbrann
vid en nallen emellan den 11 och 12: te nästlidne Januari, utbruten vådeld;
så bar, under åberopande af Riksdags-ordningens 56 § och efter erinran om de
understöd af allmänna medel, som efter dylika inom städer inträffade olyckshändelser
ofta blifvit beviljade, Riksdagsfu11miigtigen Adolf IUilhelm Swartling från
Östergöthlands län, uti en bos Bonde-ståndet väckt motion föreslagit, alt Rikets
Ständer måtte, emot lindrig ränta och ärlig amortering, bevilja ett lån å 2,000
r:dr ät bemäide qvarn-egare, hvilken, jemte en talrik familj, genom eldsvådan blifvit
försatt i en serdeles bekymmersam belägenhet, enär han för qvarnens reparerande
och förbättrande användt al! sin tillgång och dessutom varit nödsakad sig
skuldsätta; hemställande motionären, att den årliga inbetalningen malte bestämmas
till 0 procent med beräkning af 3 procents kapital-afbetalning; och bar motionären
tillika upplyst, alt för ofvannämnde qvarn årligen skattades till Kongl. Maj:t och
kronan 10 tunnor rågmjöl, samt att då någon fruktbar jord icke vore med lägenheten
förenad, densamma möjligen torde komma att förvandlas till skattevrak, så
vida icke erforderliga medel till dess återuppbyggande erhölles, helst på ett afstånd
af blott 4 mil derifrån funnes en qvarnby med ej mindre än 37 par
qvarnstenar.
Stall-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
De handlingar, sorn, jemte denna motion, blifvit Slats-utskottet tillställda,
ådagalägga, att brandskade-ersättningen i anledning af omförmälde eldsvåda endast
utgjorde 480 r:dr., samt att den nedbrunna qvarnens egare genom samma eldsvåda
blifvit beröfvad utvägen lill sin äfvensom hustrus och barns försörjning,
hvarföre den allmänna välgörenheten derefter mäst för dem anlitas.
På sätt motionären erinrat, hafva visserligen åtskilliga af eldsvådor hemsökta
städer under sednare tider erhållit betydliga lån utaf statens medel till understöd
för de ödelagde tomternas bebyggande; men dessa understöd kunna icke anses vara
beviljade med hänsigt lill de enskilda förluster, sådana olyckor alltid medföra, utan
måste egentligen tillskrifvas angelägenheten för det allmänna att söka förekomma
den förlägenhet, hvilken otvifvelaktig! skulle för vidsträckta landsorter uppstått,
derest från äldre tider tillbaka begagnade afsättnings- och upphandlingsslällen kommit
att derstädes framgent saknas. Utskottet anser för öfrigt dylika understöd
från det allmännas sida hädanefter böra allt mer och mer minskas och, så vidt
omständigheterna möjligen medgifva, belt och hållet upphöra, sedan städernas husegande
invånare hunnit förberedas på nödvändigheten att genom enskild omtanka
söka skydda sig mot de mest betänkliga och kännbara följderna af inträffande
eldsvådor. För alt icke, tverlemot den af Utskottet nu yttrade åsigt, genom en
utsträckning äfven till landsbyggden af dylika låneunderstöd, föranleda nya eller
ökade anspråk på det allmännas mellankomst till lindrande af de vid dylika olyckstillfällen
förorsakade, i enskildt hänseende, ej sällan synnerligen behjertansvärda
förluster, linner Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att det föreslagna lånet för återuppbyggandet af Hackefors
qvarn icke må af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 19 Juni 1851.
N:o 193.
Stats-Utskotlets Memorial, N.o 193.
17
N: o 193.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss å Utlåtandet N:o 142,
angående ett lån för den nya lomleregleringen i Christianstad.
(Rgs.-Mfd.)
Borgare-ståndet har till Stats-utskottet återremitterat Utskottets angående ofvannämnde
lån afgifna Utlåtande; men som, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag,
samma Utlåtande af de 3:ne öfriga Riks-stånden blifvit bifallet; så
måste frågan om delta lån och derför stadgade vilkor, jemlikt Riksdagsordningens
75 §, anses vara af Rikets Stånder afgjord; hvadan den af förstbemälda Riksstånd
beslutade återremiss
icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandel 18 Haft. 3
18
Stats-UIskottets Utlåtande, N.-o 194,
N:o 194.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. iri.
Utlåtande, angående ytterligare understöd för Enke- och Pupill-kassan
vid Riksgäldskontoret.
(Rgs.-Afd.)
Till följd af,Rikets Ständers beslut, blef, efter General-assislanskontorets
upplösning, den för pensionerandet af der anställde ijenstemäns samt vaktbetjenters
efterlernnade enkor och barn bildade kassa, vid 1840 års utgång, sammanslagen
med Riksgäjdskontorets enke- och pupillkassa1. Bland vilkoren för dessa
begge kassors förening stadgades af Rikets dä församlade Ständer, att hvarken
pensionerna för enkorna och barnen efter de kassadelegare, sorn varit tjenstgörande
vid General-assistänskontoret, lingö minskaS under samma pensioners före kassornas
förening fastställda belopp, eller sådana dejegares ärliga bidrag lill de sammanslagna
pensionsfonderna höjas utöfver hvad de dessförinnan utgjort. Enär\ de
sålunda förenade pensionsinrättningarnes inkomster, bestående af ränleafkastningen
utaf deras utlånta kapitaler samt inträdes-, befordrings- och firsafgifter, äfvensom
löncbesparingar vid inträffande ledigheler inom Riksgäldskontoret, i anseende till
minskningen af delta verks personal och de utaf densammas löner utgående årliga
bidrag, uppgingo till ett alltför ringa belopp i jemförelse med de pensioner, den
gemensamma enke- och pupillkassan mäste utgifva, hvaraf större delen tillgodoföll
enkorna och barnen efter de indragna tjensternas innehafvare, vid hvilket förhållande
kassans samlade kapitalfond, åtminstone under den närmaste framtiden,
skulle komma att undergå en vid dylika inrättningar mindre vanlig och för deras
delegare alltid bekymmersam minskning; så och enär tjenstemännens vid Riksgäldskontoret
årliga bidrag till kassan, motsvarande 15 procent af pensionsbeloppen,
syntes icke billiglyis kunna vidare förhöjas, medgåfvo Rikets Ständer vid
1844 och 1845 års riksdag, att, derest vid afslutandet af enke- och pupillkas
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, Äfrö 194.
19
sans räkenskaper för 1844 och följande är sig visade, alt kassans inkomster under
äret understigit utbetalaingarne, skulle bristen, till ett ärligt belopp af G00 R:dr,
fa utaf Riksgäldskontorets medel godlgöras, under förbehåll, att hvad som af della
anslag för elt år ej behöft användas, icke finge för ett annat år af kassan tillgodonjutas,
samt att ej mindre delegarnes bidrag, än pensionerna under tiden, utginge
utan förändring i deras förut bestämda belopp. Pä samma skäl, som föranledde
omförmälda understöds beviljande och då delta understöd för att kunna närmare
motsvara det dermed åsyftade ändamål, ansågs böra något ökas, biföllo Rikets
vid sednaste riksdag församlade Ständer, att enahanda, enligt räkenskaperna
för 1848 och påföljande år intill slutet af detta riksmöte, sig visande brister
uti enke- och pupillkassans inkomster i förhållande till dess utgifter likaledes finge,
under förut stadgade vilkor och förbehåll, inom ett belopp af högst 1,000 R:dr
ärligen utaf Riksgäldskontoret godlgöras.
Uti en hos Fullmäktige i delta verk gjord och af Fullmäktige till nuva
rande
Stats-utskolt öfverlemnad ansökning, hafva meranämnde pensionskassas förvaltare,
efter erhållet uppdrag af delegarne, anhållit, att för kassan mätte utverkas
ett ytterligare understöd utaf allmänna medel, ungefärligen motsvarande den
kapi tal förminskning, som, enligt kassans afslutade och vederbörligen granskade räkenskaper
för hvarje år, komme att sig visa samt att detta understöd, från och
med innevarande är, måtte förhöjas lill 1500 R:dr. Af denna ansökning, jemte
Fullmäktiges deröfver afgifna yttrande, har Utskottet, bland annat, inhemlat, att
kassans kapital, hvilket vid 1844 års början uppgick till 61,435 R:dr 40 sk.
3 rst., oaktadt de ärliga understöd af tillsammans 5,400 R:dr, kassan, jemlikt
Rikets Ständers ofvan omförmälda beslut, sedermera åtnjutit, under tiden intill
nästlidet års slut oafbrutet minskats samt nedgått lill ett belopp al 55,982 R:dr
29 sk. 2 rst.; att de under åren 1844 med 1850 utbetalda pensionerna till enkor
och barn efter löntagare vid Riksgäldskontoret utgjort 22,396 R:dr 2 sk.
samt efter tjenstemän och vaktbetjenter vid f. d. General-assistänskonlorCt 13,772
R:dr 19 sk. 1 rst., eller tillsammans 36,168 R:dr 21 sk. 1 rst.; alt deremot
inträdes-, hefordrings- och årsafgifterna utaf tjenstemanna-personalen och vaktbetjeningen
vid Riksgäldskontoret under samma år bestigit sig lill 4,049 R:dr 38 sk.
samt af f. d. General-assistanskontorels betjening till 758 R:dr 41 sk. 7 rst.,
eller till ett sammanräknadt belopp af endast 4,808 R:dr 31 sk. 7 rst.; att antalet
af delegarne i kassan vid sistförlidet års slut utgjorde 37, al hvilka 26,
som förut varit eller då voro i Riksgäldskontorets tjenst, bidrogo årligen till kassan
med tillsammans 521 R:dr 38 sk. eller 2y procent af de litner, de sednast
20
S ta/s- Uteko It e ti Utlåtande, N:0 194.
innehaft eller ännu innehade, samt 11, hvilka varit anställda vid General-assistanskontoret,
erlade till kassan allenast 83 R:dr 25 sk. 8 rst. eller 2 procent af
lönerna vid sistnämnde verk; att pensionärernas antal vid samma tid uppgick till
50, deraf 29 voro enkor eller barn efter personer, som innehaft tjenster vid Riksgäldskontoret,
och 21 enkor eller barn efter tjenstemän och vaktbetjenter vid General-assistanskontoret;
samt att beloppet af pensionerna, hvilka utgingo med en
sjettedel af mannens eller fadrens vid Riksgäldskontoret sednast innehafda ordinarie
lön samt med en femtedel af den vid f. d. General-assistanskontoret åtnjutna aflöning,
utgjorde under nästlidet år flör enkorna och barnen efter löne-innehafvare,
vid det förra verket 3,356 R:dr 32 sk. och vid det sednare 1,806 R:dr 4 sk.
10 rst.
Då ifrågavarande pensionskassa, utan understöd af allmänna medel, icke kunde
fortfarande uppfylla sina förbindelser och motsvara det med densammas inrättande
åsyftade vigtiga ändamål, hafva Fullmäktige yttrat sig anse den af kassans förvaltare
framförda anhållan destoheldre böra till Rikets Ständers bifall anmälas, sorn
den bekymmersamma ställning, hvaruti kassan sig för närvarande befunne och
hvilken icke kunnat af delegarne förekoramas, härledde sig dels från kassans
åliggande att pensionera tjenstemännens och vaktbetjeningens vid det år 1832
upplösta Generalassistans-kontoret efterlemnade enkor och barn, dels och hufvudsakligen
från pensionerings-skyldigheten efter aflidne innehafvare utaf de många
tjenster, som i sednare tider blifvit vid Riksgäldskontoret indragna, hvarigenom
antalet af den till kassan bidragande tjenstemannapersonal minskats, under det att
pensionstagarne jemförelsevis nästan årligen ökats. Rassans ställning komme dock
att framdeles förbättras i samma mån, som nyssberörde pensioneringsskyldighet
upphörde; och kunde en sådan förbättring med destomera sannolikhet motses, som
flertalet af pensionstagarne redan hade uppnått en ålder af 50 å 60 år och derutöfver;
hvadan kassan, genom det begärda understödets tillgodonjutande, skulle
blifva i tillfälle att, inom några års förlopp, utan statens bidrag, bestrida sina
pensions-utgifter. Till betryggande af kassans bestånd och till förekommande af
eljest möjligen nödvändig tillökning i det allmännas utgifter för pensioneringens
fortfarande, hafva Fullmäktige derföre hemställt, att det hittills beviljade understödet
för denna kassa må, under de i Riksgäldskontorets nu gällande Reglemente
stadgade vilkor ocb förbehåll, för innevarande år och den kommande tiden intill
nästa riksdags slut, få utgå med högst 1500 R:dr årligen.
Vid nu anförda förhållanden och med stöd af Rikets Ständers, i fråga om
samma pensionskassas understödjande genom vilkorliga bidrag utaf allmänna medel,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 195.
21
förut vidtagna beslut, anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer att, med
bifall till Fullmäktiges härom gjorda framställning, medgifva,
att derest Enke- och Pupillkassans vid Riksgäldskontoret afslutade
och vederbörligen granskade räkenskaper för innevarande
och påföljande år intill slutet af nästa riksdag skulle
visa, att kassans inkomster under året understigit de utbetalningar,
som under samma år kassan ålegat, må den sålunda
uppkomna bristen, inom ett belopp af högst Ett tusen
Riksdaler årligen, utaf Riksgäldskontorets medel få godtgöras,
under förbehåll likväl, att hvad som utaf denna anslagssumma
för ett år ej behöft användas, icke får för ett annat år af
kassan tillgodonjutas; lärande härvid dessutom det vilkor böra
fästas, att ej mindre delegarnes bidrag än pensionerna skola
under tiden utgå utan förändring i deras uti det nu gällande
reglementet för kassan bestämda belopp.
Stockholm den 20 Juni 1851.
N:o 195.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kotigl. Majlis nådiga proposition, an
gående
ett ränte fritt lån för uppförandet af en lasaretts- och
kurhusbyggnad i IVarberg.
(Rgs.-Afd.)
Efter det Kongl. Majit, under den 23:dje Januari 1849, i nåder förordnat,
att en inom Warbergs f. d. fästning belägen byggnad, hvilken alltsedan år 1831
22
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 195.
varit upplåten till lokal för norra Hallands lasarett och kurhus, men, enligt hvad
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket anmält, vore för det i
nämnde fästning inrättade straff-fängelse behöflig, endast under ytterligare 4 är
finge för lasaretts- och kurhus-inrättningen användas, samt att densamma derefter,
jemte öfriga byggnader inom fästningen, borde till bemälde styrelse öfverlämnäs:
hafva, för anskaffandet af medel till en ny lasaretts- och kurhusbyggnads uppförande,
invånarne uti norra delen af Halland, åtagit sig att, under loppet af 10
år, utöfver den vanliga kurhus-afgiften, årligen erlägga en skilling för hvarje
mantalsskrifven person; hvarjemte och pä det den för nybyggnaden erforderliga
tillgång under tiden skulle hinna samlas, lasaretts- och kurhus-direktionen i underdånighet
anhållit, att förenämnde, för örtens sjukvårds-anstalter upplåtna, lokal
måtte fortfarande intill år 1802 för detta behof fä användas, eller ett räntefritt
Ian å 8,000 r:dr under tolf års tid utaf allmänna medel varda beviljadt.
I anledning af denna underdåniga anhållan, förklarade Kongl. Maj:t den 10
Oktober 1849, att den angående ofvanomförmälda byggnads afträdande till Fångvårdsstyrelsen
meddelade föreskrift komme att lända till efterrättelse samt alt det
sökta räntefria länet, i brist af dertill användbara medel, ej kunde bifallas, dock
egde direktionen att framdeles till Kongl. Maj: t inkomma med den närmare utredning
af behofvet, genom hvilken Kongl. Maj:t klefve i tillfälle bedöma, huruvida
nådig proposition om medels anvisande för ifrågavarande ändamål borde lill Rikets
Ständer aflåtas. Sedan direktionen härefter förnyat sin underdåniga ansökning om
berörde lån, har Kongl. Maj;t, med afseende å dervid anförda förhållanden, och
enär Kongl. Majlis Befallningshafvande vitsordat behofvet af det sökta låneunderstödet,
genom nådig proposition af den 28 December nästlidet år (under N:o 35
införd i Irsta Sami. af Bihanget till Riks-slåndens protokoll) föreslagit, att detta
lån måtte för det uppgifna ändamålet af Rikets Ständer anvisas.
Jemte högstberörde nådiga proposition, hvilken af Riks-stånden blifvit till
Stats-utskoltet remitterad, har Utskottet fatt emottaga den deruti omförmälda underdåniga
ansökning med tillhörande handlingar; hvarförutan Utskottet, för utredandet
och bedömandet
digheter, på sätt Riksdags-ordningens 42 § föreskrifver, förskaffat sig del af vederbörandes
underdåniga framställningar samt infordrade yttranden i fråga om framtida
begagnandet af den till lasarett och kurhus för norra Halland, från flera år
tillhaka, upplåtna byggnad; anseende sig Utskottet böra här nedan för Rikets
Ständer anmäla följande, under detta ärendes behandling inhemlade, förhållanden.
Slats-Utshotlets Utlåtande, N-o 195.
23
I sammanhang med åtskilliga andra beslut, angående användandet af de till
Warbergs fordna fästning börande bus och byggnader, täcktes Kongl. Maj:t, efter
derom af Hallands läns invånare i underdånighet gjorda och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordade framställningar, genom nådigt bref af den 5 Juli 1831,
bifalla: att östra delen af artilleri-kasernen, med deruti befintliga 10 ali rum,
finge till läns-lasarelt och kurhus kostnadsfritt upplåtas, samt den bakom samma
byggnad belägna tyggård öfverlennes till begagnande af konvalescenter, under
vilkor: ”att denna del af kasernen alldeles afskiljdes från den öfriga delen af
”byggnaden, samt att stängseln omkring tyggården ensamt af de nye egarne be”sörjdes,
utan någon förbindelse å kronans sida att på något sätt dertill bidraga.
”
Sedan vederbörande härefter blifvit hörde i fråga om inrättandet af ett serskildt
lasarett och kurhus för norra delen af Halland samt Serafimer-ordens-gillet,
i sitt derom afgifna underdåniga utlåtande, bland annat, yttrat, att, i anseende
till staden Warbergs belägenhet och då tjenlig byggnad och lokal för en sådan
inrättning, genom Kongl. Maj:ls nådiga omsorg för länets fördel, derstädes blifvit
upplåten, det lämpligaste stället flir den ifrågaställde sjukvårds-anstalten vore denna
stad, förordnade Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1835: att ett lasarett och
kurhus för norra Halland, under serskild förvaltning, skulle i Warberg inrättas,
samt att det förut för hela länet gemensamma lasarettets och kurhusets i Halmstad
medel, jemte Öfriga tillhörigheter, borde mellan södra och norra Halland fördelas.
I)cn nya sjukvårds-anstalt, som till följd af Kongl. Majrts sålunda meddelade beslut,
blifvit inrättad,• har allt sedermera, under oafbruten verksamhet, fortfarande
fått begagna den till lokal för densamma upplåtna byggnad 5 men, efter väckt
fråga om arrestanters emottagning å Warbergs f. d. fästning, föreslog, i underdånig
skrifvelse af den 6 Juni 1848, Siyrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar,
att dervarande lasaretts- och kurhusinrättning måtte, så fort lämpligen
ske kunde, förflyttas lill annan lokal, hvilken förmentes vara för samma inrättning
anskaffad. Uti häröfver infordradt yttrande, anförde lasaretts-direktionen, alt
”enär omförmälde kasern-byggnad blifvit på obestämd tid åt norra Hallands läns
”invånare öfverlemnad, för att begagnas till lasarett och kurhus, kunde något
”direktionfens bestridande af Fångstyrelsens berörde framställning icke komma i
”fråga”; dock sorn direktionen, för samma byggnads islåndsältande, fått vidkännas
betydliga kostnader, anhöll den om ersättning utaf fångvårdsmedlen för dessa kostnader,
hvarjemte direktionen tillika framställde den underdåniga anhållan, att ifrågavarande
byggnad under ytterligare 6 års tid mätte till lasarett och kurhus få be
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 195.
gagnas, på det direktionen skulle komma i tillfälle att under de 4 forsta åren
samla fond för en ny sjukvårds-inrättning samt under de 2 sista åren låta uppföra
den derför erforderliga byggnad. Till denna anhållan tillstyrkte Serafimerordens-gillet
Kongl. Maj:ts nådiga bifall, enär Hallands fäns invånare, i förväntan,
att förenämnde sjukvårds-anslalt skulle få fortfara i den åt dem öfverlåtna fordna
kasern, för densammas ordnande till sjukhus, användt större kostnader och hvarken
egt anledning förmoda, att de skulle komma i mistning af förmånen att sålunda
begagna samma byggnad, eller varit i tillfälle hopsamla fond för inköp af annan
lokal för ortens lasarett och kurhus-inrättning, samt upphörandet af denna inrättning
skulle för samma ort komma att medföra högst betydlig olägenhet. Fångvårds-styrelsen,
hvars underdåniga utlåtande i anledning af nyssberörde anhållan
jemväl infordrades, erkände visserligen billigheten deraf, att kasernbyggnaden
finge af lasaretts- och kurhus-direktionen fortfarande begagnas under den tid, som
fordrades för anskaffandet af annan lokal för oftanämnde inrättning, men fann den
i sådant afseende föreslagna tiderymd längre, än som var förenligt med det afsedda
behofvet af byggnadens användande till boställsrum för det nya fängelsets
predikant och läkare, hvarföre Styrelsen hemställde, att denna tid måtte bestämmas
till allenast 4 år från och med 1849 års början, helst blott 2:ne år, enligt direktionens
uppgift, skulle erfordras för uppförandet af en ny lasaretts-byggnad;
dock ansåg Styrelsen det vilkor härvid böra fästas, att ett behöfligt sjukrum för
garnisons-kommenderingen vid fängelset borde hållas i beredskap inom det åt direktionen
upplåtna hus. Hvad Fångvårds-styrelsen sålunda yttrat och föreslagit, blef
genom Kongl. Brefvet den 23 Januari 1849 i nåder bifallet.
Enligt hvad för öfrigt af ofvanomförmälda underdåniga låne-ansökning jemte bifogade
kostnadsförslag inhemtas, skulle uppbyggandet af det nya lasarettet och kurhuset
vara förenadt med en kostnad af 13,164 R:dr 24 sk., hvilken, fördelad på
lasaretts- och kurhus-distriktets mantalsskrifne personer, komme att för hvar och en
af dem utgöra något öfver 20 sk. 8 r:st, men då många medellöse både hemmansåboer,
torpare, fiskare och inhysesman, hade hos sig skattskrifne ända till 6
å 8 personer, komme ensamt för denna byggnad att af hvarje sådan åbo, torpare
eller inhysesman erläggas 2 R:dr 28 sk. å 3 R:dr 32 sk., ett belopp, som dessa
obemedlade personer icke skulle kunna förmå att på en gång utgifva. Följaktligen
måste norra Hallands innevånare, derest den bekymmersamma belägenhet, hvaruti
de utan eget förvållande på ofvanberörde sätt kommit, icke behjertades, hädanefter
blifva i saknad af en inrättning, der den sjuke kunde återvinna hälsa och krafter.
På
Stals-Utskottels Utlåtande, N:o 195.
25
Pa salt Iiiir ofvan är anfördt, lior Fångvårdsstyrelsen, i silt underdåniga utlåtande
af den 12 December 1848, uppgifvit, att den nuvarande lasaretls-byggnaden
beliöfde begagnas till boställsrum för det nya straff-fängelsets predikant och
läkare. Deremot innehåller en blyertsanteckning å den, i öfverensstämmelse med
riksdagsordningens 42 §, till Utskottet aflemnade plankarta (ifver Warbergs fästning,
att samma byggnad är ”afsedd till ransakningshäkte för länets norra del.” I
ovisshet om hvilketdera utaf de sålunda uppgifna 2:ne serskilda föremålen, vid ifrågavarande
byggnads framtida användande för fångvården, kommer att företrädesvis
afses, finner sig Utskottet, beträffande först det ändamål, för hvilket densamma
enligt åberopade utlåtande skulle komma att begagnas, föranlåtet erinra, att då
det vid andra, i sednare tiden inrättade, större fängelser icke funnits ovilkorligen
nödvändigt alt inom eller invid sjelfva fängelserna bereda boningsrum för der anställde
predikanter och läkare, och då under den tid, som möjligen, erfordras, innan
ny lokal binner anskaffas för lasaretts- och kurhus-inrättningen i Warberg,
lämpliga bostäder för predikanten och läkaren vid dervarande straff-fängelse säkerligen
kunna erhållas inom nämnde stad, synes någon egentlig olägenhet i afseende
på religions- och läkarevården vid detta fängelse ej böra uppkomma derigenom,
att, den, jemlikt 1831 års Kongl, bref, ät norra Hallands invånare, för deras
lasarett och kurhus, upplåtna fordra kasernbyggnad får under sagde tid fortfarande
för det med upplåtelsen åsyftade föremål begagnas. För den händelse åter, att
denna byggnad numera skulle vara bestämd till ransakningshäkte eller ett serskildt
fängelse för Warbergs stad och kringliggande landsort, torde uti den större
straffanstalt, som under (len sednaste tiden blifvit i Warberg inrättad och hvilken,
enligt hvad Utskottet inhemtat, skall kunna inrymma 400 lifslidlångar,
tillfälle icke saknas att, åtminstone intilldess lasaretts- och kurhus-inrättningen
kunnat erhålla annan lokal, bereda lämpliga förvaringsrum jemväl för ortens ransaknings-fångar.
Vid nu anförda förhållanden, och då lasaretts- och kurhus-direktionen, efter
erhållen underrättelse om yrkandet, att den under dess förvaltning stående sjukvårds-iurätlning
skulle förflyttas från sin nuvarande lokal, endast framställde den
anhållan, alt inrättningen mätte fortfarande fa begagna densamma under ytterligare
6 års tid, vid hvilken lids förlopp ej allenast fond för en ny lasaretts- och
kurhusbyggnad borde vara samlad, ulan äfven denna byggnad uppförd, så kan Utskottet
ingalunda anse det af bcmälde direktion siikla lån utaf allmänna medel vara
oundgängligen erforderligt för alf förekomma lasaretts- och kurhus-inrättningens
Bih. till It. St. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 sJ/d. 2 Band. 18 Höft. 4
26
Siats-Utskottets Memorial, A: o 190,
upphörande. Enär nu härtill kommer, att elt dylikt låneunderstöds beviljande för
invånarne inom norra Halland skulle komma alt utgöra ett betänkligt prejudikat
och sannolikt framkalla anspråk fran andra delar af riket på enahanda understöd
för dervarande sjukvårds-anstaltcrs vidmakthallande vid de tillfällen, då inträlfade
©förutsedda förhållanden kunna fordra serskilda bidrag eller uppoffringar från menigheternas
sida, linner Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att det, för uppförandet af en lasaretts- och kurhusbyggnad i
Warberg, i nåder föreslagna räntefria lån icke ma af Rikets
Ständer beviljas.
Slockholm den 20 Juni 1851.
N:o 196.
Ank. till Exp.-Utskottet den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, angående liden jäv nästa Revisioner af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verkens förvaltning och räkenskaper.
I anledning af stadgandet i 08 § Riksdags-ordningen, att Rikets Ständer skola
utsätta liden för den Revision af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd,
styrelse och förvaltning, som näst efter hvarje riksdag kommer att ega runi, och
till hvilken förrättning de utsedde Rcvisorerne böra af Kongl. Majit kallas, bar
Stats-ulskottet, enär hvad statsverket beträffar, 1847 års räkenskaper äro de sista,
sorn undergått granskning, samt afslutadc räkenskaper för åren 1848 och 1849
blifva instundande höst alt tillgå, skolat hemställa,
att tiden för nästa Revision af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning, matte bestämmas lill
den 15 nästkommande September.
I sammanhang hvarmed Utskottet får tillstyrka,
att tiden för den derpå följande Revisionen matte bestämmas lill
den 15 September 1853.
Stockholm den 20 Juni 1851.
STOCHHOLM, TRYCKT MOS ISAAC MARCUS, 1851.
Siats-Utikollels Vild tendt, N:o i9J.
1
N:o 197.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 26 Jani 1851, kl. 11 f. n* ;
Utlåt unde, i anledning af väckt motion, om förhöjd uppbördsborgen
för kronofogdar.
(I. A )
Under förmälan, hurusom en sorglig erfarenhet en längre tid visat, att en»
»kilde personer, hvilka för exekutiv åtgärd till kronofogden inlemnat laga kraftvunna
domar eller utslag, af denne icke kunuat utfå sin rätt, i följd af hans iråkado obestånd,
ehuru kronofogden af gäldenären uppburit full liqvid, har, uti en från Bondeståndet
till Stats-utskottets handläggning remitterad motion, riksdagsfullmägtigen
Jakob Lindby från Gottlands län, med hvilken riksdagsfullmägtigen Ingemund Odin
från samma län sig förenat, föreslagil, att, om icke de nuvarande kronofogdarne dertill
kunna förpligtas, åtminstone alla de, hvilka hädanefter kronofogde-befattningar
röka, måtte åläggas att, till säkerhet för den enskildes rätt, ställa godkänd borgen
för ett lika stort belopp, som till Kongl. Majrt och Kronan, eller för 1,500 r:dr b.ko.
Med anledning häraf får Utskottet anföra, att, till befordrande af säkerhet
för enskilde personer, i afseende å sådane medel, som kronofogde eller annan publik
embets- eller tjensteman, i följd af uppbördsmannapligt eller verkställde utmätningar,
tar om händer, bland annat, blifvit uti Kongl, förordningarne den 28 Juni 1798 och
deu 12 Maj 1824 m. fl. författningar föreskrifvet, att under-exekutorer, hvilka af KonBih.
till R. SI. Prot. 1850 f i851. 4 Sami., i Afd., 2 Band., i9 Hä/1. 1
2 Siai$'£tgkpiWt,i Ullälande, A!:ontS&{
ungens befallningshafvande åläggas att mede! utmätningsvis uttaga och till honom
insända, böra sådane medel uti > landtränteriet nedsätta, och på o,n alva nila satt. snut vid :
kronouppbörd, Konungens befäl hi i n gslva fvau do (leron.*: underrätta;: att kronofogde skall
ovilkorligen och , vid laga ansvar öfver alla. utmätningsmål, ehvad, de från Konungen»
befallningshafvande eller genom part erne sjelfva i grund a f';1agakraft vunna domar och
utslag till honom inkomma,, hålla diarium, redovisande vidtagna utmätning,såtgärder
och de hinder, sorn för sådane åtgärder mötf,„ samt livar tredje månad inom 12:t«
dagen derefter vid 1 r:dr vite för hvarje ofverskjutände dag till Konungens befallningshafvande
insända utdrag af detta! diarium för den förflutna tiden ; att kronofog—
de skall inom tre månader ifrån,, emQtfagandett af dom eller utslag, hvarå utmä'ningfölja
bör, ej allenast hafva fullgjort sin skyldighet medelst utmätning, utan ock, då.;
lösegendom, som bör säljas, är i mät tagen, hafva .verkställt försäljoingenderaf samt
af försäljningssumman, så långt den förslår, borgenärens fordran betalt, äfvensom att,.
när fast egendom blifvit utmätt, foga nödige anstalter till försäljningen så skyndsamt,*
att, der mer* än en auktion blifver af nöden, äfven den andra auktionen må k unus,
försiggå inom sex månader från det domen eller utslaget aflémnas till kronofogden,,
som skall besörja, att hvad af köpeskillingen borgenär tillkommer, .hålles honom tillhanda
sist fjorton dagar efter köpeskillingens förfallotid,.hvilken ej utan vederböra»--  des samtycke må utställas längre fram än en månad efter försäljningsdagen; ålig—
gande det den kronofogde, sorn försummar något af hvad sålunda föreskrifvet b!if\ stoch
ej kan visa, att borgenär lemnat anstånd med betalningen eller alt, oaktadt vid--  tagna lagliga åtgärder till utmätning och försäljning samt köpeskillingens ind-ifvand*
sådäne hinder dervid mott, sorn af kronofogden ej kunnat förekommas,,att svara förr
det, hvarför utmätning sökt är, och skall Konungens befallningshafvande emot kronofogden
lemna borgenär skyndsam handräckning; samt slutligen att till ersättnings
för enskilde personers af uppbördsman enligt tjenstepligf emottagne,. men; derefter;
förskingrade medel vederbörande komma att närmast efter staten, i full af allmänna
medels förskingring, och framför andra fordringsegare, .ega förmånsrätt till uppbörds--  mans tillgångar, samt att den summa, för hvilken uppbördsman vid tjénstens tillträdande
bör ställa borgen, skall anses lemna säkerhet äfven för de enskilda mede*’,
som i tjensteväg uppbäras, närmast efter de allmänna medel, uppbördsman loirn häe-rder
får.
Stals- Utskottets Utlåtande, Iko '-i97. Ijfj 3
Af hvad sålunda i dessa ämnen blifvit stadgadt synes, det lagstiftningen om»orgsfullt
sökt förekomma förluster för enskilde till följd af utmätningsmans oredlighet
eller försummelser. Att derutöfver, på sätt motionären föreslagit, genom bestämmande
af en ytterligare borgen af 1,500 r:dr, söka betrygga den enskildes rätt
anser Utskottet i flera hänseenden mindre lämpligt. Dels skulle denna summa blifva
alltför otillräcklig, i förhållande till de betydliga belopp, sorn ofta kunna blifva
kronofogden anförtrodde, dels skulle denna förhöjning försvåra möjligheten för den
rcdbare och skicklige, men obemedlade, att Söka dessa tjenster, samt den olägenhet
deraf uppkomma, att vid tillsättandet staten nödgades afse i främsta rummet, huruvida
den sökande kunnat anskaffa erforderlig borgen, men icke förnämligast fästa
uppmärksamheten på hans förtjenster, skicklighet och redbarhet, hvilka egenskaper,
i Utskottets tanka, äro mera betryggande så väl för staten sorn för deli enskilde, än
den tillfälliga omständigheten, att sökanden kunnat aflemna borgen för en viss summa,
äfven om den bestämdes till det högre belopp, sorn nu blifvit föreslaget.
Då såtedes deu föreslagna förhöjningen i uppbördsborgeu, i stället för att leda
til) dermed åsyftadt ändamål, snarare skulle komma att motverka detsamma, till—
»lyrker Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
4
Bali-Utskotlels Utlåtande, R.o {98.
N:o 198*
Ank. till Exp.-Ut»k. den 28 Janl 1851, kl. 11 f «r
Utlåtande, i anledning af vackt motion , angående op~
tions-rält vid utarrendering af militie-boställen*
(I.
A.)
Under åberopande af sin vid 1847 års riksdag i detta ämne väckta niotio*,
hvilken då understöddes af vederbörligt Utskott och af samtlige Piiks-stånden an
togs,
men hitintills icke erhållit nådig sanktion, har riksdagsfnllmägt igen Pehr Nilsson
från Christianstads län,, uti ett från Bonde-ståndet till Stats-utskottet remitteradt
memorial, ånyo föreslagit, att då, Aid tilländalupet kontrakt, militie—boställen ytterligare
utbjudas på arrende, det måtte Lemnäs förre arrendatorn af sådant boställ»
optionsrätt, att, emot de vilkor, som vid ny arrendeauktion blifvit bestämda, samma
boställe ånyo öfvertaga, om han inom åtta dagar efter auktionen sig hos K'svingen»
befallningshafvande i länet dertill anmäler.
Med anledning häraf får Utskottet upplysa, att, sedan Rikets sednast församlade
Ständer uti underdånig skrifvelse den 15 Maj 1848 hemställt, det KongT.
Maj :t, efter vederbörandes hörande, mätte i nådigt öfvervägande taga, huruvida icke,
till ömsesidig fördel för arrendato) erne å militie—bost kilen och de direktioner.
Ulriika med samma boställens utartendering för regementenas och korpscrues rak
-
Slats-Vlskoiteh Utlåtande, fi:o 199. h
»ing hafva befattning* enahanda företrädesrätt till arrendets bibehållande vid ny ut
arrendering,
som genom Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847 blifvit i allmänhet tillagd
arrendatorer af sådane kronolägenheter, af hvilka arrende-afgifterna ingå omedelbarligen
till stats-verket, kunde jemväl få tillgodokomma arrendatorer af de under
boställs-direktionernas vård ställda militie-hemman och boställen, samt Kongl,
reglementet af den 19 Juli 1832, till efterrättelse vid utarrenderingen af dylika bo
Italien,
följaktligen i öfverensstämmelse dermed förändras; så har Kongl. Maj:t, ef
ter
vederbörandes hörande, vid underdånig förediagning af detta ärende, den 2 Oktober
1850, funuuit den med ilikets Ständers underdåniga skrifvelse åsyftade Intf▼udsakliga
förändring i ofvannämnda nu gällande nådiga reglemente af den 19 Juli
1832 icke vara af behofvet påkallad; men då den deruti meddelade föreskrift, att
boställenas utarrendenng alltid skall ske genom auktion, någon gång, efter hvad erfarenheten
ådagalagt, kunde medföra den olägenhet för regementena och korpserna
ijelfva, att de vid nytt arrende gå miste om en förut varande pålitlig och såsom redbar
känd arrendator, och mås-te i stället antaga en mindre pålitlig, har Kongl. Majit
ansett det komma alt befordra regementets oell korpsens fördel, derest, jemväl till
uppmuntran för en redbar arrendator,, det på bostälis-direktionens pröfningsrätt får
ankomma att, på de vilkor, sorn finnas för regementet eller korpsen mest fördelaktiga,
utan auktion upplåta nytt arrende åt den arrendator, som bostället förut en viss
tid innehaft och detsamma derunder till dbektionens belåtenhet häfda); i hvilket afseende
Kongl. Majrt alltså i nåder förordnat, att, när utarrenderadt militie—boställe
ånyo skall under arrende upplåtas, oell boställs-direktionen finner med löningsfondens
fördel mest öfverensstämmande, att den förre arrendatorn vid detsamma under
förnyadt arrende bibehålies, emot erläggande af hvad sorn, med afseende å boställets
beskaffenhet, skäligen ptöfvas deraf kunna utgå, boställs-direktionen må egaatt
»ådout boställe, utan hinder af hvad i merberörda Kongl, reglemente den 19 Juli
1832 är stadgadt angående mililic-boställens ularreudering genom auktion, lill förre
arrendatorn, derest han minst i 5 år bostället förut innehaft och detsamma derunder
väl häfdat, samt, inom viss af direktionen förelagd lämplig tid, förklarar sig sådant
åstunda, under förnyadt arrende öfverlåta, emot det att han i årlig arrendeäfgift erlägger
det belopp, hvartill boställs-direktionen, med tillämpning af de i 6 § af nyssnämnda
nådiga reglemente stadgade grunder, pröfva) arrendet böra bestämmas; dock
6 -‘Slals-VUIiollels Utlåtande, TV':o (99.
all della belopp i intet fall må understiga hvad sorn under nästföregående arrendelid
blifvit erlagdt.
Genom hvad sålunda blifvit af Kongl. 'Majit i nåder stadgadt anserUtskotlcit
•det af motionären åsyftade ändamål vara hufvudsakligen vunnet, och då det dessa
sorn torde vara mindre lämpligt, att uti ett ämne, som så nyligen utgjort föremnlför
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande, nu föreslå ytterligare förändriugar, hemrttaller
Utskottet,
alt ifrågavarande motion icke :-må tilUnågon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
N:o 199.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Jani 1851, kl. 11 if. be
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående neåsättning
i arrendet för indragna Mililie~bo~
stället Kottorp i Jönåkers Härad af Södermanlands
län.
(I. A.)
Uti ett från Bonde-ståndet till Stats-utskottets handläggning remitteraät
memorial har förre vice talmannen Nils Pehrsson från Södermanlands län gjort frara■tälhiing
om nedsättning uti det för f. d. Hofsmedsbostället vid Söderraanilands korn
-
SfAts-VtskbtleU Utlåtande, K:o fQ9.' 7
ptagTO af Kongl. Lif-regements-brigadens Grenadier-korps Kottorp 1 mantal, pa 30
sws-tid,' räknade fran midfastan 1841,.enligt kontrakt af den 20 December 1839 bestämda
årliga arrende af 64 tunnor 1 kappe spanmål, hälften råg och hälften* korn,-  fårulan andra arrendatorn Jahan Erik Qvarnström enligt kontraktet åliggande skyldigheter;:
och bär motionären till stöd härför åberopat ett motionen bilagdt intyg af
kronofogden i orten, hvaraf inhemtas, att vid samma tillfälle som Koltorps boställe.
Irenne andra i fögderiet belägna till stats-verket likaledes indragne militie-boställen
Wefvo på arrende under 30 års tid upplåtne till personer, hvilka, med anledning af
alldeles för högt uppdrifne arrenden, icke förmådde att desamma ens under de feni
första arrendeåreu utgöra; i anseende hvartill, efter det så väl arrendatorernes, som
en stor del af löftesmännens tillgångar blifvit för godtgörande af arrendebeloppen
använde, stats-verket nödsakades att å nyo på arrende utbjuda dessa tre boställen,,
dervid anendebeloppen understego de först erbjudne med nära hälften. Arrendatorn
af Kottorps boställe hade likväl, med uppoffring af förut besparde tillgångar, lutia*--  tilis fullgjort sin åtagna arrendeskyldighet, men dessa tillgångar hade också deraf
alldeles medtagils, i samma mån minskad arbetsförmåga vid tilltagande ålder iuträdt.
Enär således en billig nedsättning af ifrågavarande alltför högt uppdrifna
arrende syntes vara af verkligt behof påkallad, men tillförlitlig grund för bestämmandet
af denna nedsättning för närvarande saknades, har motionären föreslagit, det
Rikets Ständer, jemte förklarande, att nedsättning i det för ifrågavarande boställe
enligt kontrakt bestämda arrende syntes af behof påkallad, tillika måtte besluta, att
vid bestämmande af arrendesummans belopp får förfaras i öfverensstämmelse med
Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847, angående förändrade föreskrifter till iakttagande
vid utarrendering af Kronans lägenheter, samt att, sedan maximi-beloppet -af arrendet
sålunda blifvit utrönt, nuvarande innehafvaren af arrendet detsamma i stadgad
ordning hembjudes.
Då Utskottet i saknad af utlåtanden i ämnet från de auktoriteter, hvilka hafva
sig anförtrodd vården af Kronans fasta egendomar, icke kunnat af nu anförda
omständigheter hemta den fullständiga kännedom af frågan, som erfordras för ett
tillförlitligt bedömande, huruvida den sökta nedsättningen i arrendet må vara af billighet
påkallad, har Utskottet i sakeus nuvarande outredda skick funnit sig. böra
kems! älla,
$ Stats-Utskottets Utlåtande, A': o 200.
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för.
anleda.
Stockholm den SO Juni 1851.
Aak. till Exp.-Utsk. den 26 Jani ISSI, kl. 11 f. ».
Utlåtande, i avledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition,
angående eftergift af Kronans rätt tiU
Danaarf efter vice Länsmannen Peter Lök
Röster till förmån för hans arfvingar.
(I. A.)
Af högstberörde från samtlige Riks-stånden till Stats-utskottels handläggning
remitterade nådiga proposition, inhemtas, att, sedan vice länsmannen Petter Lok
Roster den 20 Maj 1816 å Eknäs gård i Ytter Selö socken af Selebo härad af Södermanlands
län aflidit, utan att efterlemna bröstarfvingar, samt hans enka Christina
Nilsdotter den 5 Mars 1848 jemväl genom döden afgått, så hade, epär Rösters utom
riket vistande, vid hustruns frånfälle okända, arfvingar icke (nom den i lag föreskrifna
tid af natt och år från dödsfallet vidtagit någon åtgärd för bevakande af dera»
arfs
-
S'a?s- Ulskottels Uildlande, N:o 200. 9
^arfsrätt, Selebo härads-rätt, uppå derom af Advokat-fin kals-embete t i Kongl. Maj:ts
och rikets Kammar-kollegium vackt påstående, genom utslag den 30 November 1850,
»Äsom danaarf tilldömt Kongl. Maj:t och Kronan den andel i qvarlåtenskapen efter
Rösler och hans hustru, som bordt hans arfvingar tillkomma, derest de i laga tid sia
rätt iakttagit; hvarefter bemälde arfvingar, genom befullmägtigadt ombud, i underdånighet,
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes til! Rikets Ständer göra nådig framställning,
att betörde andel i Röslers och hans hustrus qvarlåtenskap, utgörande, enligt afgifven
redovisning, ett belopp af 551 r:dr 29 sk. 6 r:st banko, matte varda till förmån
tor Röslers i torftiga omständigheter stadde arfvingar eftergifven.
Blod anledning häraf och då Röslers i Norrige vistande arfvingar, såsom orsak
till underlåtenheten att inom i lag föreskrifven tid deras arfsanspråk anmäla och
bevaka, uppgifvit saknad kännedom af Röslers och hans hustrus inträffade död, hvarom
underrättelse genom allmänna tidningarne eller på annat sätt icke skall blifvit
arfvingarne meddelad, Kongl. Maj:t, med jemväl fästadt afseende å den medellösa
ställning, hvari nämnde arfvingar sig befinna, föreslagit Rikets Ständer, att Kronans
rätt till ifrågavarande danaarf må till sökandernes förmån eftergifvas.
På de i den nådiga propositionen anförda skäl, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Stäuder måtte medgifva den föreslagna eftergiften af Kronans
rätt till ifrågavarande arfsmedel»
Slockholm den 20 Juui 1851.
WA. rut ä. ». Pr«t. f ,9jt. 4 SVinf,, i .-t/d, 9 Bond., tS Ifä/l.
Stall-Utskottets Utlåtande, N:o 101.
N:o 201.
A.nk. till Exp.-Utsk. den 26 Juni 1851, kl. 11 f. B-.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillåtelse för
häradsboerne alt fä till skalte lösa Häradsallmänningen
Holavedden i Norra Wedbo härad
af Jönköpings Län.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt till Stats-utskottets handläggning remitterad
motion har riksdagsfullmäktige!! Johannes Johansson från Jönköpings län anfort,,
hurusom den inom nämnde län till norra Wedbo harad under gemensam dispositionsrätt
anslagna skogsallmänning, Holavedden kallad, vore för häradsboerne af ingen e—
gentlig nytta, emedan densamma, till följd af Konungens befaliningshafvandes ock
jägeribetjeningens åtgärder, blifvit, efter af landtmätare verkställde uppmätningar,, lagd
i såkallad trakthuggning, hvilken förrättning, sorn ännu icke vore fulländad och troligen
aldrig kunde efterlefvas, förorsakat häradet en kostnad af omkring 2000 r:dr
ngs. På denna allmänning hade för flera år tillbaka åtskilliga personer nedsatt sigr
hvilka förskaffat sig tillstånds-resolutioner å tomtplatser och anlagt backstugor. Hos
dessa backstugusittare uppehålla sig kringstrykande och mindre välfrejdade personer,
hvarigenom troligen de många skogseldarne i nämnde skogspark uppkommit,,
för hvilkas släckande de närgränsande sockneboarne måste under skördetiden uppoffra
flera tusendo dagsverken utan ringaste ersättning; hvarjemte statsverket ma—
Slats-UtskoUets Utlåtande, N:o 201.
11
•■le vidkännas en icke obetydlig kostnad för aflönande af en öfver-jägmästare och
en skogvaktare för uppsigten öfver denna skog.
Med anledning häraf och i betraktande af de dryga omkostnader, som drabba
den, hvilken skall först hos härads-rätten och sedan hos Konungens befallningshafvande
söka resolution för att kunna erhålla några skogseffekter emot åsatt lösen,
har motionären hemställt, om icke häradsboerne gemensamt eller de socknar, som
bäst kunna af meranämnde skog sig begagna, måtte få i vanlig ordning af kronan
till skatte lösa härads-allmänningen Holavedden, hvarigenom så val de socknar, hvilka
ville afstå från sin lösningsrätt, blefvo ifrån alla vidare årliga omkostnader för
nämnde skog befriade, som ock staten skulle tillskyndas en ej obetydlig besparing.
Då Utskottet icke är i tillfälle att bedöma ändamålsenligheten och nyttan för
staten af den föreslagna försäljningen till skatte af ifrågavarande kronoallmänning,
och vederbörande socknemän ega att med framställning derom vända sig till den
embetsmyndighet, hvilken det tillhör att dylika ämnen till handläggning upptaga,
hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Stala- Utskottets Utlåtande, 1\:o SOS,
N:o 202.
Alik. tiil Exp-Utsk. lien 20 Juni i Söl, ki 11 I. m.
Utlåtande, i anledning af räckt motion, angående nedsättning
uti de åtskillige hemman pä Wisingsö
åliggande utskgldcv..
(I A.)
Uti en från Bonde-ståndet lil] Stats-ulskoftet remitterad motion har riksdagsfullmäktigen
Peter Petersson från Jönköpings län, under åberopande af i samina
ämne vid förra riksdagen väckt motion, anmält egarnes af hemmanen Tunnei sta,
Skattegården, Torp Norregården och Ed Storegården anhållan alf få utgöra hemmans—
räntan, på sätt, sorn före år 1800 egt rum, med 6 öke- och 12 drånge-dagsverke»
årligen för hvardera af dessa 3 hemman, eller ock att blifva forsane i lika förhållande
med skattehemmanen Tunnerstad Norrgården, Wrixlösa Runsk eg år den och Stigby
Svenskgården, hvilka genom Kongl. Majrts nådiga resolution den 18 Juni 1842
fått rättighet att, i stället för hemmantafsräntans utgörande i penningar, utgöra densamma
lika som öfriga hemman på Wisingsö med 104 dagsverken om året för hvarje
helt hemman, eller i händelse dessa dagsverken af kronan icke utfordrades iis
natura, då få lösa dem med en fjerdedel- af länets markegångspris å dränge-dags▼erken;
till stöd för hvilken anhållan anföresr att hemmanen å Wisingsö i allmänhet
vore så små och svaga, att flera af dem innehölle endast 34 k 36 tunnland, hvarå
aaknades skog, så att åboerne måste från fasta landet förskaffa sig emot dryg betalning
nödig vedbrand, gärdsel och byggnadsvirke, samt att härförutan det inskränk
-
Stati-Utskotle.li
te egoområdet minskades genom de inkräktningar, som sjön Wettern gjorde å öns
stränder; och har motionären, i anledning häraf, hemställt, att undersökning rörande
ifrågavarande hemmanens beskaffenhet måtte varda verkställd, för åstadkommande
af lindring i deras beskattning.
Med anledning häraf får Utskottet upplysa, att sedan hos Rikets sednast församlade
Ständer framställning blifvit gjord derom, att den af hemmanen Tunnersla
Skattegården, Torp Norregården och Ed Storegården utgående mantalsränta måtte till
dagsverksskyldighet förbytas, och Rikets Ständer för sin del medgifvit att, så framt
efter föregången undersökning det skulle visa sig, att berörde hemman egde giltiga
anspråk uppå en sådan förändring, dessa hemman må tillerkännas enahanda förmån,
»om genom Kongl, resolutionen den 18 Juni 1842 blifvit beviljad hemmanen Tunner
sta Norregården, Wrixlösa Runskegården och Stigby Svenskgården■, att, med befriel—
*e från hemmantals-räntans utgörande i likhet med öfriga hemman på Wisingsö,,
deltaga i dagsverksskyldigheten tili kronan och så vida dessa dagsverken icke in
natura utfordrades, erlägga lösen derför med en fjerdedel af länets markegångspris
å dränge-dagsverken; så har, efter vederbörandes hörande och sedan Kammar-kollegium
upplyst, att ifrågavarande hemmansräntor, enligt Kongl, brefvet den 1 November
1803 äro inberäknade uti Laudt-räntmästarens i Jönköpings län å stat uppförde
löneförmåner, Kongl. Majit, vid detta ärendes föredragning den 27 November
1849, funnit den ifrågaställa förändringen af dessa hemmansräntor, vid sådant förhållande,
icke kunna för det då närvarande bifallas.
Då detta ärende således, med anledning af Rikets Ständers vid sistlidne
riksdag i ämnet gjorda framställning, redan blifvit, efter föregången utredning, af
Kongl. Majit i nåder pröfvadt och afgjordt, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd fer-^
anleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
14
Matt- Visko!tili Utlåtande, N:o 20S
N:o 203.
An k. till Exp.-Utsk. d. 26 Juni 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition,
angående upplåtande till Domkyrkan i
Kalmar af arrendeinkomsterne utaf jordlägenheter,
tillhörande Kalmar f. d. fästning.
(I. A )
Sedan Kongl. Maj:t genom nådiga bref af den 15 Februari och 10 Oktober
1841 förordnat, att de domkyrkan i Kalmar under den 21 Februari 1826 på obestämd
tid tillagde jordskylds- och tomtöre-inkomster af åtskilliga Kalmar f. d. fästning
tillhörige jordlägenheter skulle från och med den 1 Januari 1842 lill Fjerde hufvudtiteln
återgå, men genom nådiga brefvet af den 10 Oktober 1841 likväl tillålit, att domkyrkan
intill år 1845 af berörde inkomster finge årligen uppbära 500 r:dr banko, hvilken
tillåtelse den 27 Augusti 1844 blifvit utsträckt till 1855 års slut, hade Rikets
sednast församlade Ständer, i anledning af väckt fråga derom, att domkyrkan antingen
måtte erhålla afskrifning af ett år 1831 till bestridande af kostnaden för dess
reparation i Rikets Ständers bank upptaget lån å 16,666 r:dr 32 sk. banko, eller ock
åter komma i åtnjutande af arrende-inkomsterna utaf samma jordlägenheter, uti underdånig
skrifvelse den 1 April 1848 anfört, att, som vid behandling af denna fråga
blifvit upplyst, dels att det årliga anslag af 500 r:dr domkyrkan af berörde inkomster
fatt sig tillagdt, vore äfven i förening med domkyrkans öfrige inkomster, otillräckligt
till bestridande af kostnader för årligen erforderliga reparationer å kyrkan samt till
Siats-Vlshollels Utlåtande, Nio 203. 15
afbetalning, af dess skuld till Rikets Ständers bar.k, dels att nämnde lägenheter blifvit
genom stadens innevånares omsorg uppodlade och derigenom kommit i sådant
skick, att deraf kunde hemtas en icke obetydlig afkomst, ansågo sig Rikets Ständer,
med afseende jemväl derå, att denna domkyrka, egentligen ämnad till begagnande
af Amiralitets-församlingen under en tid, då den del af flottan, som sedermera
förlädes till Karlskrona, varit stationerad i Kalmar, blifvit uppförd till en storlek
och prydlighet, vida öfverstigande stadens innevånares behof af utrymme och förmåga
att den underhålla, samt att dessutom kyrkan, såsom en af byggnads-konstens
skönare företeelser, tvifvelsutan vore förtjent af statens mellankommande omvårdnad,
då sådan icke annorlunda kunde i erforderlig mån erhållas, böra hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i nådigt öfvervägande taga,
huruvida icke för någon längre tid, eller intilldess kyrkans i banken erhållna lån till kapital
och ränta blifvit till fullo guldet, oftaberörde fästningslägenheter, hvaraf hela inkomsten
vore för domkyrkan behöflig, kunde till densammas disposition öfverlåtas,
ech i sådant fall derom nådig proposition till Rikets Ständer afgifva.
Efter det Kongl. Majits och rikets Krigs-kollegium, uti infordradt underdånigt
utlåtande upplyst, att ofvanomförmälde jordskylds- och tomtöre-medel för året
ungefärligen uppgå till 1260 r:dr, samt att til! utgående af desamma, äfvensom af
den till S00 r:dr årligen upptagne summa, hvartill enahanda inkomst från öfrige fäst—
ningsorter beräknats, tid efter annan anvisats arfvoden och aftöningsersättningar åt
de vid Ingeniör-korpseu anställde civila tjensteman och betjente, till ett årligt belopp
af 1166 ndr 32 sk. äfvensom utgifter för diverse ändamål, utgörande för år
1847, 22 ndr ailt banko, har Kongl. Majit, i betraktande af hvad Rikets Ständer anfört
och då hela arrendeinkomsten af ifrågavarande fästniugs-lägenlieter vore för Kalmar
domkyrka tillsvidare behöflig, uti nu aflåten, från samtlige Riks Stånden till Statsutskottet
remitterad proposition (Nio 33 i bihanget till Riks-Ståndens protokoller)
nådigst föreslagit, att derest Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits, uti Dess
proposition om statsverkets tillstånd och behof, derom gjorda framställning, anvisa
serskilda medel till bestridande af de utgifter, hvartill berörde arrendeinkomster hittills
blifvit använde, Rikets Ständer jemväl måtte medgifva, att förenämnde fästningslägenheter
må till domkyrkans disposition öfverlåtas, intilldess kyrkans i banken erhållna
lån till kapital och ränta blifvit till fullo guldet..
Stals-Ulskollets Ullålande, A':*» 201.
Sorn Rikets Ständer, vid regleringen af utgifierue under Riksstatens Fjerde
hufvudtitel, |>å anförde skäl, ansett något egentligt, behof af en serskild på stat aflönad
regementsskrifvare vid Ingeniör-korpsen icke förefinnas, oell af sådan anledning
icke kunnat bevilja det anslag af 454 r:dr 40 sk., hvilket Kongl. Maj:t äskat,
för att såsom fyllnadsbelopp utöfver en å statsanslaget för korpsen befintlig odisponerad
tillgång af 565 r:dr 8 sk., tilldelas de tjenstemän och betjente vid nämnde
korps, till hvilkas aflönande förenämnde jordskylds- och tomtöresmedel användas,
saint således det af Kongl. Majit, såsom vilkor för samma medels användande tili
understöd för domkyrkan i Kalmar, förutsatte fall, icke kommer alt ega rum,
lärer frågan om förenämnde fästnings-lägenheters upplåtande till domkyrkans
disposition få anses vara förfallen, och således icke påkalla någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stookholm den 20 Juni 1S51.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Jani ISSI, kl. 11 f. b.
WHatande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse
i fråga om Irenne kronan tillhörige jordars
upplåtande till utvidgning af kyrkogården
i Kalmar.
a a.)
tft* denna till Stats-utskottet aflålna nådiga skrifvelse har Kongl. Majit onförmärit,
hurusom Domkyrko-rådet i Kalmar, af anledning att den för Kalmar stada
oeh
Stats-UttJsotlels Utlåtande, S:o 201. 17
och landsförsamligar gemensamma begrafningsplatsen med dess inskränkta utrymme
numera, till följd af ökad folkmängd, blifvit för sitt ändamål otillräcklig, och då i
stadens närhet andra till begrafningsplats lämpliga ställen icke Turnros, utom frenne
invid gamla kyrkogården belägne Kongl. Majit och kronan tillhörige åkerlyckor, å
församlingens vägnar i underdånighet anhållit, att desse på en ansökningen bilagd
karta med litt. B. C. D. beteckfSade lyckor målte til! kyrkogårdens utvidgande upplåtas.
Sedan församlingsboerne i afseende å villkoren för den begärda upplåtelsen
å allmän sockenstämma uttryckt den önskan, att ifrågavarande åkerlyckor, som för
närvarande äro till enskilde personer utarrenderade, måtte utan annan afgift, än folden
nu löpande arrendetiden, åt församlingen öfverlåtas, eller ock, om denna anhållan
icke kunde vinna bifall, den nu utgående arrendesumman måtte i nåder utsättas
såsom en för alltid bestämd årlig afgäld, att af domkyrkan till Kongl. Maj:t och kronan
erläggas, samt magistraten i Kalmar oell Konungens befallningshafvande i Kalmar
län, med vitsordande af uppgifne förhållanden, å ansökningen tillstyrkt nådigt
bifall; så hade Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierne uti afgifvet gemensamt utlåtande
af den 23 sisth April underdånigst upplyst, att af berörde, till kyrkogårdens
utvidgning föreslagna, mark, lyckan B, utaf 1 tunnland 8,3 kappland, är utarrenderad
till den 1 Oktober 1839 mot årlig afgift af 3 r:dr 18 sk.; att lyckan C, afl tunnland
10 kappland, utgörande en del af de så kallade skansjordarne, hvilka, tillsammans
28 tunnland, äro utarrenderade till den 14 Mars 1856 för 63 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, i förhållande till vidden motsvarar 2 tunnor 30,5 kappar
årlig arrende-afgift, som bör i penningar beräknas till 17 r:dr 34 sk.; och att
lyckan D af 1 tunnland 13,4 kappland blifvit, i följd af Krigs-kollegii beslut den 12
December 1850, under arrende upplåten på 10 års tid med besittningsrätt från den 1
Januari innevarande år mot en årlig afgäld af 4 r:dr 8 sk.; hvarjemte kollegierne,
med afseende å de förhållanden, Domkyrko-rådet framställt, och då omförmälde åkerlyckor,
såsom belägne invid kyrkogården, voro till dess utvidgning serdeles lämplige,
samt icke för annat ändamål angelägnare kunde erfordras, underdånigst tillstyrkt
nådigt bifall till den begärda upplåtelsen på följande vilkor:
Bilt. till B. St. Prot. 1850 f 1851. * Sami., i Aid., 2 Band., 19^Hd/t. 3
18 Stats •Utskottet» Utlåtande, N:o HO*.
l:o Att Kongl. Maj:ts och kronans dispositionsrätt öfver do trenne åkerlyckor»»'
genast öfverlåtes till församlingarne;
2:o att så länge det om skansjordarne nu afslutade arrendekontrakt är gällande,.
eller till den 14 Mars 1856, församlingarne böra ansvara, att den till Kongl. Majit
och Kronan för samma jordar utgående årliga arrendesumma af 63 tunnor span-mål,
hälften råg och hälften korn, icke får förminskas med mera än 2 tunnor 30,5 kappar,
som motsvarar arrendet för den vidd af 1 tunnland, 10 kappland, lyckan litt. £T
upptager bland nämnde jordar;
3:o att den afgäld, hvarför de 3:ne åkerlyckorne äro på arrende öfverfåtne, utgår
oafkortad till Kongl. Majit och Kronan intill slutet af det år, hvarunder Kongl.
Maj:ts nådiga beslut om upplåtelsen utfärdas;
4:o att församlingarne må, för öfvertagandet och begagnandet af marken, genast
eller före gällande arrendetids förlopp, ega att med arrendat or erne om afträdelse» öfverenskomma;
och som afgifterne för ofvannämnde tre åkerlyckor icke uppgå sammanräknadt
till högre belopp, än 25 rrdr 12 sk. årligen, hade koHegierne, med hänseende
till det ändamål, hvarför jorden skulle komma att till församlingarne öfverlåtas,
ansett mindre lämpligt att till Kronans fördel begagna församlingarnes anbud att
för samma jord, i fall den varder för det uppgifna behofvet till dem upplåten, erlägga
årlig afgift; hvadan kollegiernc underdånigst hemställt, att upplåtelsen måtte otan
sådan ersättning beviljas.
Med fästadt afseende å hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit nu täckt»
föreslå Rikets Ständer, att mcranämnde, Kronan tillhörige, trenne åkerlyckor, på de
»f kollegierna uppgifne vilkor, må för ifrågavarande ändamål åt ofvanbemälde församlingar,
utan ersättning, upplåtas.
Till hvad Kongl. Majit sålunda i nåder föreslagit, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifalll
Stockholm den 20 Juni 1851.
Stah-VUktlltU VI lil and*, Ike 30$.
Nio 205.
Ank. till Exp.-Uuk. den 26 Juni 18äl, kl. ti f. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrif reise,
angående vackt fråga om det i Kronans
förråd befintliga äldre till krigsbruk oandrändbara
kruts omarbetande till bergskrut.
(I. A)
Uti högstberörde nådiga skrifvelse har Kongl. Majit tillkännagifva, att, sedan
Dess och rikets Krigs-kollegium under den 10 Maj 1849 i underdånighet hemställt,
att, enär ej mindre i arméens, än ock i flottans krutförråd funnes en större mäugd
krigskrut, tillvcrkadt före år 1831, efter hvilken tid nya kontrakt med krutverksegarne
iugingos och bättre arbetsmethoder antogos, men detta äldre krut icke kunde anses
användbart för krigsbehof eller skarpskjutning, samt utgjorde för stora qvantitetcr,
för att kunna till exercis- eller salutskott förbrukas och ej heller skulle kunna
utan alltför betydlig pris-nedsättning begagnas vid bergverken, Kongl. Majit måtte
i nåder tillåta, att allt före år 1831 tillverkadt svenskt krut, som i arméens och flottans
krutmagasin förvarades, måtte vid de förråden närmast liggande krutbruken f&
auccessive omarbetas till bergskrut, samt alt kostnaden härför, äfvensom för transporten
från förråden till krutbruken, förslagsvis beräknad till 5 r:dr per centner, måtte
för högst 1,200 aentner om året af krutförsäljnings-medleB bestridas; så hade
f[) Stata Utskottets- Utlåtande, I\’:n 2ÖS.
Kongl; Maj:f, uti nådigt bref af den 22 Maj 1849,. anbefallt för be m äl da kollegium artis
lill en början låta till bergskrut omarbeta högst 1,200 centner af dst uppgifna äldre
krigskrutet och detsamma med krigskrut af ny tillverkning ersätta samt kostnader):
derför af under händer hafvande medel förskottsvis bestrida;: hvarefter Krigs-kollegium
under den 13 sistlidne Februari i underdånighet tillkännagifvity alt 1,087 centner
äldre styckekrut blifvit under loppet af år 1850 omarbetade till bergskrut, hvarvid
afdoftningen uppgått till 3,.63 procent af det äldre styckekrutets vigt samt kostnaden
för omarbetningen till 4 r:dr 12 sk. för hvarje efter omarbetningen erhållen
centner bergskrut, hvartill komme transportkostnaden, sorn för 1,200 centner krut
från Carlsborg till Akers krutbruk utgjorde 31 sk. 4 r:st. per centner; hvarjemte
Kollegium'anfort, att, då någon anmärkning emot användbarheten af det sålunda omarbetade
krutet icke förekommit, Kollegium, som på de i dess underdåniga skrifvelse
den 10 Maj 1849 anförda skäl ansåge nödigt,, att allt före år 1831 tillverkadt, i
kronans förråd befintligt, svenskt krigskrut, utgörande tillsammans omkring 7,200
centner, på förrberörde sätt omarbetades, i underdånighet tillstyrkt sådan omarbetning
samt tillika hemställt om densammas skyndsamma företagande,, helst, svårigheten
att bevara detta i allmänhet illa arbetade större krutparti, i följd af dess betydliga
koksalts-halt, ökades ju äldre krutet blefve, samt dess förvarande i förråden i
anseende till krutkärlens mindre goda beskaffenhet, dessutom vore med fara förknippad!;
i sammanhang hvarmed blifvit inför Kongl. Majrt i underdånighet anmäldt
att, enligt från Krigs-kollegium infordrade upplysningar, det ifrågavarande äldre krutet
icke, i nu befintligt skick, kunde försäljas och icke heller anses ega högre värde
än efter qvantiteten af den i krutet ingående salpeter, upptagen till 75 procent,,
då således, efter inlösningspriset 5 r:dr 32 sk. b:ko per lispund, för den ra salpetern,,
krutets värde kunde uppskattas till 21 r:dr 12 sk. b:ko per centner; hvadan, om härtill
lades den af Krigs-kollegium beräknade kostnad för samma kruts omarbetning
till bergskrut med 5 r:dr i rundt tal per centner, det omarbetade krutet alltså kunde
antagas kosta kronan 26 r:dr 12 sk. b:ko och således, då krutet försåldes såsom
bergskrut å 37 r:dr b:ko per centner, genom omarbetningen en vinst af omkring 18
r:dr på hvarje centner blefvo stats-verket beredd.
Kongl. Maj:t, som ansett det vara genom hvad sålunda förekommit till fullo*
utredt, att den föreslagna och på försök till en mindre del redan verkställda omar*-
Siats-Utskottets Utlåtande, N;o 205-. gf
»etningen af Jet ifrågavarande äldre krutet komme att tillskynda stats-verket en
betydlig fördel, och att således skäl vore för handen till omarbetningens vidare fullföljande,
har af sådan anledning nu till Rikets Ständer gjort den nådiga framställ
ning,
att kostnaderna för merberörda äldre kruts omarbetande till bergskrut, och således
äfven hvad för det på försök redan omarbetade krutpartiet blifvit ut gifvet, må,
i den mån arbetet efter den uppgifna planen hinner fortgå, få af krut försälja in »smodlen
bestridas
Utskottet,
som, på grund af hvad sålunda upplyst blifvit, likaledes anser det
föreslagna omarbetandet af ifrågavarande till krigsbruk oanvändbara krut vara för
sta's-verket fördelaktigt, tillstyrker alltså,
det Rikets Ständer ville medgifva, att kostnaden för omarbetandet afsa
stor del af ifrågavarande krutparti, som kan anses icke vara till exer
cis-
och salut-krut erforderligt, äfvensom för den redan verkställda omarbetningen,
må af krutförsäljnings-medlen bestridas.
Stoekholm den 30 Juni 1851.
*t
Statt - Vit&etitt» CttålaRj», Ika 304 ■
N:o 206.
Anb. till Exp.-Uisb. d. 26 Jani ISSI, kl. 11 t m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, om donerande
till Skellefteå Stad af hemmanen N:is 6
och 8 i Norrböle bg samt af Krono-Allmän
ningen
Kågenäsel m. m.
(I. A.)
Uti t.ne från Bonde-ståndet till Ståts-utskottets handläggning remitterad»
motioner har riksdagsfullinäktigen Johan Westermark från Westerbottens Ian,
l:o å Skellefteå stads borgerskaps vägnar, anhållit, att hemmanen N:is 6
och 8 i Norrböle by, tillsammans utgörande mantal, som staten för stadens anläggande
inköpt och låtit, till en för det närvarande erforderlig ansedd vidd deraf,
indela till tomter, hvilka borgerskapet af staten fått inköpa mot höga köpeskillingar
och förbindelse att utgöra i tomtören 1 r.st. för hvarje qvadrataln, måtte, sedan, genom
utarrenderande af de öfriga till tomter icke indelade hemmanen underlydande
ägor, å köpeskillingen för hemmanen, utgörande med odlingskostnad 5,572 r:dr S4
sk. b:ko, återstode endast 2,650 r:dr 40 sk. 5 r:st. oersatte, varda till staden donerade
under full eganderätt, med jordens befrielse från grundräntan och de indelda
»autonia, samt att hvad ännu vore oguldet å köpeskillingen måtte staden tillerkännas;
till stöd för hvilken anhållan motionären, under åberopande af förhållandet med
Stals- Utskottets Utlåtande, fi:o 206. ti
Ser* rikets släder, hvilka vid deras anläggning fått sig hemman donerade och andra
friheter sig tilldelade, anfört, att sådant vöre så myckel billigare, som de förste
anläggarne af cn stad måste vidkännas stora uppoffringar, som icke förr än i es
aflägsen framlid kunna ersättas, samt att, hvad serskildt beträffade Skellefteå, den
mark, hvarpå staden är anlagd, befunnits, emot hvad vid anläggningen förmodades
.9
vara af lös eller myraktig beskaffenhet, så att derigenom en opåräknad kostnad tillskyndats
alla, som byggt hus i staden; hvarförutan en icke ringa kostnad utgått för
vägar* anläggande till och ifrån staden, torgs och gators planerande nr. m.; och
2:o under åberopande af ett motionen bi lagdt utdrag af jordransaknings-protokollet,
hållet i Skellefteå socken sistlidet år, hvaraf inhemtas, att hemmanen N:is
6 och 8 t Norrböle sakna skog till vedbrand och nrulbeteslägenheter och under uppgift,
att äfven närliggande byar och hemman hafva dålig skog, så alt vedbrand till
stadens behof derifrån ej kan erhållas, har motionären, på Skellefteå stads begäran,
föreslagit, att krono-allmänningen Kågenäset matte, till afhjelpande af dessa behof,
varda lill staden donerad, hvarigenom stadens tillvext skulle i betydlig mån befordras,
och således den tillökta bevillningen å handel och sjöfart lemna full ersättning
för den afkastning, berörde allmänning, på annat sätt disponerad, skulle kunna gifva.
Med anledning häraf får Utskottet upplysa, att, sedan innevånarne i Skellefteå
stad hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, såsom understöd för denna
stads anläggning, dem måtte förunnas rättighet alt uppbära de redan influtne äfven»om
de framdeles inflytande tomlörcna och arrcndebeloppen för den till staden hörande
jord, emot skyldighet att erlägga alla för stadshemmanen belöpande utskylder
och onera, så har, efter det upplyst blifvit, att af de jemlikt Kongl, brefvet den
6 November 1845 för nämnde stads anläggning förskjutna 5.572 r:dr 34 sk. b:ko endast
2000 r:dr ditintills blifvit statsverket ersatte, Kongl. Majit genom nådigt bref
den 12 Oktober 1S49 förklarat, att, då enligt Kongl, brefvet den 16 December 1847
de genom tomt försäljningen i Skellefteå inflytande medel, tillika med de årliga tomtörena
samt arrendo-afgifterna för de till staden hörande utom stadsplanen belägna
jordlotterna, sedan belöpande utskylder för de till stads-anläggningen inköpta hemmansdelar
utgått, i främsta rummet böra användas till godtgörande af det från reservationerna
å Riks-statcns 6:te hufvud-titcls anslag för jordbruk, handel och näringar
beviljade förskott till inköp af nämnda hemmansdelar, men ett sådant godt
-
21 Stalt-Vtuli o Hels Utlåtande, A: o 206.
görande då ännu icke till fullo för sig galt, Kongl. Maj:t icke funnit skäl i nåder
medgifva upplåtandet till stadens disposition af inflytande tomtören och arrendemedel.
I betraktande al hvad sålunda förekommit, och då, i afseende å den nu ifrågasatta
donationen till staden af omförmälde 2;ne hemman, bifall dertill skulle innebära
ett frångående i visst hänseende från hvad Kongl. Maj:t vid stadens anläggande
föreskrifvit, samt dertill kommer, att döt uuder nuvarande tidsförhållanden icke
torde vara lämpligt att genom upplåtelse af jordegendom söka befordra städers
uppkomst och förkofran, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
det de af motionären i dessa hänseenden gjorda framställningar icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande derefter frågan om upplåtelse af krono-allmänningen Kågenäset
för stadens behof af vedbrand och mulbete, så har Utskottet, i saknad af den behöriga
utredning af ärendet, som erfordras för ett tillförlitligt bedömande ej mindre
af det uppgifna behofvet, än huruvida detsamma på nu föreslaget sätt lämpligast må
kunna afhjelpas, funnit sig, i sakens nuvarande outredda skick, föranlåtet tillstyrka.
att icke heller den härom väckta motionen må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
.Stockholm den 20 Juui 1851.
N:o 207.
I
Slutt-Plskottels Utlåtande, l\':o 207,
n
n
!N:o 207.
Ä»k. till Exp-Utskottet dea 26 Juni 1851, kl. 11 f. m.
XJllälande, i anledning af räckta frågor om förändradé
bcskatlningsgrunder för Mjöl- och Såg-qvarnar,
>
(I. A)
Till Slats-utskottct hafva fr fin Borgare- och Bonde-stånden blifvit remitterad»
följande i fötbcrörde ämnen väckta motioner, nemligen:
1:o Af hr Norin, som erinrat, dels hurusom kommitterade för beskattning»-  våseudets saint uppbörds- och redogörelseverkets förenklande, uti deras derom afgifne
underdånig» betänkande, yttrat den åsigt, att, enär mjölqvarnar egentligen
icke vore annat än fabriksiurättningar, och någon tillförlitlig grund, alt derå beräkna
»ländig ränta, desto mindre funnes, som inkomsten helt och hållet berodde ej
allenast af qvarnarnes beskaffenhet, utan ock af den mycket omvexlande niäldetill—
gången, lämpligast vore om, på lika sätt, som redan, i afseende å sågqvarnar, blifvit
genom Kongl. Kungötelsen den 29 April 1830 stadgadt, tullmjölqvarnar, sorn hädanefter
anläggas, eller icke redau undergått skattläggning, ej åsattcs grundränta,
«4au, såsom fabriksinrättningar, endast taxerades till bevillning; dels ock att, ehuru
Bilt. till R SI. Pral. ISöO f 1S31. 4 Sami., i A/d., 2 Band., *9 lidi t. 4 u
26 flials-Ul.iknllets VII/Mande, A'.o 20T.
denna åsigt blifvit af Kongl. Maj:! uti nådig proposition vid sednaste riksdag, r
nåder gillad, och jemväl af Stals-utskottet delad, Utskottet icke dess mindre ansett,
att, i händelse den föreslagna beskattningsinelhoden komme att tillämpas blott
på de mjölqvarnar, sorn hädanefter anläggas,, sådant skulle innebära orättvisa mot
äldre qvarnverk, sorn voro grundränta åsatte, enär denna ränta komme att oförändradt
bibehållas, oaktadt, genom nya qvaruars anläggning,, de äldre tillfogades betydlig
minskning i deras vid skattläggningen påräknade inkomst: på grund hvaraf
Utskottet, som vid delta tillfälle icke vågat tillstyrka grundskattens npphäfvande för
de äldre qvarnanläggningarne, ansett sig ej kunna, i saknad af fullständigare utredning
öfver förhållandet mellan gamla och nya qvarnar, understödja det om mjöl—
qvarnars beskattning efter bevillningsgrunder framställda förslag, hvilket ock sedermera
blcf utaf Rikets Ständer afslaget.
I raotiouärens tenka vöre dock Utskottets förenämnde yttrande sannolikt
framkallad! af något missförstånd. Då nemligen vid qvarnars anläggning alla,, hvilkas
rätt är i fråga, således ock äldre qvarnegare, blifva hörde, och Härads-rätt derom
sig utlåter, innan Konungens befallningshafvande meddelar utslag, som åter
kan i stadgad ordning öfverklaga», följde ock deraf att, då anläggning af ny qvarn,
beviljas, ådagalagdt vore, att dymedelst något intrång i äldre qvarns rätt icke förorsakas,
utan att denna kari ega bestånd med sin ränta, ehuru den nya tillkommit..
De* sätt, hvarpå nya qvarnar beskattas, kunde således aldrig innefatta orättvisa
mot aldre qvarnverk. En sådan orättvisa hade icke varit befarad,, då beslutet:
fattades om nya sågqvarnars- beskattning endast efter bevillningsgrunder, och hade
icke heller sedermera varit öfverklagad. Enda skillnaden mellan såg- och mjölqvarn!
vore. att å deri ena förädlas skog och å den andra spanmål; och då båda förut varit
undeikastade skattläggning; till grundränta, måste ock befrielse från sådan skatt
“O
o O
läggning vara lika rättvis för det ena slaget, som för det andra.
Såsom ett kraftigt skäl för upphäfvande af grundbeskattningen å mjölqvar—
rar, talade äfven det sätt, hvarpå grundräntan tilikommerj att nemligen först anta—
ges ett visst belopp mäld, som skall blifva qvarnen tillförd!, och kunna derå afverka»,
hvarefter å detta belopp, efter af Konungens befallningshafvande fastställd taxa,
beräknas tullinkomsten, deraf i allmänhet ^:de! skall, och, i de norra länen, minst
J:del får, såsom ränta utföras. Då likväl mäldsökande ej kunna tvingas att anlitar
Sials-Vis Iwti-et.f -Utlåtande, A’:o 207. 27
en viss qvarn, hvilade också hela denna räntebcräkniug på falsk grund, hvarföre
ock ofta inträffade den orättvisa, att en qvarn, skattlagd för en förmälning af t. ex.
blott 80 tunnor, afverkade detta belopp mångdubbelt, utan att derföre vidkännas högre
ränta, när deremot en annan qvam, skattlagd för högre, tillfördes ett vida mindre
mäldebelopp.
På dessa grunder har motionären vrkat bifall till förenämnde kommitterades,
af Kongl. Majit i nåder godkända, förslag om tullmjöl-qvarnars beskattning endast
efter beriVningsgrtmder, såsom det enda sätt, hvarpå rättvisa i beskattningen
kunde åstadkommas.
2:0. Af riksdagsfullroäktigen Ola Månsson från Christianstads län, sorn med
åberopande af ej mindre Rikets Ständers vid sednaste riksmöte aflåtne underdåniga
skrifvelse (Nio 104), än ock ofvanberörde kommitterades, af Kongl. Majit nådigst
gillade, förslag samt Siats-utskottets utaf Rikets Ständer godkände utlåtande
f !V:o 24*2 § 15), i fråga om qvarnars beskattning, fästat uppmärksamhet derå, att
fika påtagligt, sorn det vöre att qvarnar, sorn hafva rustning eller grundränta sig åsatte,
genom anläggning af så väl husbehofs- som andre mjölqvarnar, lidit och lida
stor minskning i sina inkomster och derigenom nästan urståndsättas att afbörda sig
dem påfÖTde onera, helst ej sällan inträffade, att jemväl egare till husbehofsqvarnar,
utan att af de derför stadgade obetydliga böter afhållas, emottaga andras spanmål
till förmälning, lika obestridligt vore del också, att inskränkning i friheten att anlägga
så väl husbehofs- som andra nya mjölqvarnar, skulle inverka menligt för det
allmänna, enär medlen för erhållande af en så behöflig vara som mjöl, borde lillhandahållas
allmänheten så mycket som möjligt. Det återstode således blott att grunda
beskattningen på den verkliga och ej på den i äldre tider påräknade, nu mera
opålitliga tullinkomsten.; men för att vinna delta mål och åstadkomma den mest rättvisa
beskattning,har motionären framställt det förslag, att “rustning och grundränta
lyftas frän alla de tullmjölqvarnai, som hafva sig en sådan påförd, hvarefter och
sedan, for vinnande af ett sådant ändamål, de serskilda i detta fäll ertorderlige utredningar
blifvit verkställde, alla mjölqvarnar, af hvad beskaffenhet som helst, då de
mottaga fremmande säd till förmälning, af taxerings-kommitteerne påföras bevillning,
j förhållande till föregående årets inkomst.*
88 Slah-U iskottets Utlåtande, ft:o 207.
Att från grundränta befria de gamla qvarnarne vore i motionärens tanka
mindre betänkligt, äfven om räntan är såsom augment åt rusthåll eller annorledes
indeld, enär fyllnad deraf kunde å stat anslås. Det syntes deremot svårare att lyfta
rustningen från berustad! qvarnverk, enär derigenom åstadkommes rubbning i indelningsverket.
Då en sådan rubbning likväl blefve mindre väsentlig, har motionä--  ren föreslagit, “att de mjölqvarnar, som endast för qvarnvcrket rusta för helt nummer,
böra befrias derifrån och rusthållet i mi agas eller blifva vakant; hvaremot o t-liom
jord, hemman och hemmansdelar jemte qvarn gemensamt aro indelade i semina
rusthåll, en kommission nedsättcs, i ändamål att utreda huru stor andel i rustningen
jorden, hemmanet eller hemmansdclarne kunna bära, hvarefter återstoden lyfta»
från qvarnverket och öfverlänes af jorden, “emot ersättning af på stat dertill anvisande
medel. “•
Den utaf qvarnverken inflytande bevillning skulld, enligt motionärens förmenande,
fullt motsvara icke allenast de utgifter, som af förändringen blefve
följd, ulan äfven de inkomster, som, under närvarande förhållande, staten kan uKtf
qvarnveiken påräkna; och år slutligen hemställdt, att underdånig skrift else i ämnet,
må till Kongl. Majit aflålas.
3:o. Af riksdagsfullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs län, som
under förmälan, att vid skattläggning af qvarnar den olikhet egde rum, att då i några
orter af riket sikt-inrättning, anbringad vid vanliga qvarnstenar, icke serskildt beskattades,
deremot å andra orter in'räflade ett motsatt förhållande, hvarigenom jern--  val förorsakades kostnader för undersökningar till utrönande af det belopp spanruål,
som å qvarn förvandlas till siktmjöl, hvilket dock. i sjelfva verket aldrig kunde ut-.
rönäs, framställt det förslag “att, för vinnande af likhet i denna beskattning, mått#
varda tydligen stadgadt, att Kongl. M.aj: t och kronan icke må ega rätt till annaa
andel af tullen vid en qvarn,, än. den, sorn pålägges såsom grundskatt n hvarje sten-.
par, hvilka inrättningar än må anbringas i förening med qvarnvcrket, för erhållande
af bättre och finare mjölsorter, eller så kalladt samsiktadt mjöl; härifrån dock un-,
dantagne såt kallade stålqyams-stenar, som icke begagnas utan. t förening med sikt:
och i ett sammanhang derföre skattläggas. Skulle någon skatt ifrågakomma för of-,
vannämnde sikt-inråtttfingar, äfvensom grynverk och dylikt, som ofta i qvarnar inffÄUas*
syntea faslheldre sådant böra blifva föremål för berillnings åläggande, inträ
-
Stats-Ulskotlels Utlåtande, N:o 207.
29
dess enahanda beskattningssätt kan blifva stadgadt för qvarnverk i allmänhet, i ställe!
för den nuvarande orimliga grundskatten n sådana verk.14
4:o. Af riksdagsfullmäktige!! Gustaf Pettersson från Östergöthlands län, som.
enär det vore högst obilligt, att qvarnar, äfven sedan de länge varit raserade och
ncdlagde,. likväl fortfara att bära samma afgifier, som om de voro i gång och gåfvo
inkomst,, föreslagit,, “att qvarnegare måtte få nedsättning i de oncra, hvarmed de äro
så: tlrvg! betungade samt framför allt att, då qv arnegare nedlägga eller rasera sina
qvarnar och öfver säd ant förhållande förete intyg af vederbörlig auktoritet, de då
ina befrias från alla vidare utgifter derför.“
5:o. Af riksdagsfullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings län, sorn.
med fästadt afseende derå, att sågqvarnar i allmänhet voro ojcmnt beskattade, enär
de i äldre tider anlagde måste vidkännas icke obetydlig grundskatt,, hvarifrån de &
sednare åren tillkomne voro fria, ehuru ej bestridas kunde,, att de nyare sågqvarnarne
i väsendtlig mån minskade förtjensten för de äldre, vackt det förslag, hvaruti
riksdagsfullmhgtigen fflls 1'elusson från Kalmar län instämt, att sågqvarnar, i ew
och samma ort belägna, Kvilka ega lika rätt att såga virke och bräder, måtte vfnda
lika beskattade, dymedelst att den redan bestämda grundskatten blcfvc af vederbörande
Taxerings-kommitlé, i förhållande till tullafkastningen, sågegarne emellan lik»,
förda läd.
I anledning af väckt motion hafva Rikets sednast församlade Ständer, sorn
ansett rättvisa och helighet påkalla åtgärder, hvarigenom äldre, skattlagde qvarnar,
sein, genom anläggandet af nya sådana, lidit ett vid skattläggningen icke förutsedt
intrång eller förminskning i tullinkomsten,. erhöllo motsvarande nedsättning i sin skatt,
u.ti underdånig skrifvelse den 8 September 1848 N:o 194 anhnllit att, enar, för att
uppgöra förslag- till sådana åtgärder, fordrades noga kännedom om förhållandet mellan
äldre och nyare qvarnar samt deras skattebördor, äfvensom om dera» rustningsoch
roterings-skyldighet, Kongl. Maj:l måtte,, sedan genom vederbörande embetsmyndigheter
utredt blifvit,, hvilka och huru många qvarnar blifvit skattlagde samt
grundränta åsatte eller till rustning och knektehåll indelde, läckas vid en blifvande
riksdag, jemte eu sådan utreduing, meddela Rikets Ständer nådig proposition i. arn
-
-?0 Stais- Utskottets Utlåtande, Nio 207.
not, med föi*lag till de iVg&ider, som Kongl. Majit kunde i nåder finna, för vinnande
af en lika och röt/ris beskattning å t/varnar, vara tjenligc.
Kiijigl hvad liskottet inhemta!, liar öfver Rikets Ständers berörde underdåniga
skrifvelse Kainmar-kollegii utlåtande blifvit i nåder infordradt och äfven den 22
December 1848 afgifvel, deruti Kollegium hufvudsakligen anfört, att då den rätt, äldre
skattlagde tuilmjölqvarnar tillkommer, måste mätas efter de förhållanden, som vid
deras skattläggning förefunnits oell för räntornes åsättande legal till grund, men icke
efter den inkomst, sorn genom ökad mäld et ill försel, i följd af folkmängdens tillväxt
och landets stigande oditng sedermera uppstått, samt vid nya qvarnars anläggning
de äldre qvarnarnes egare alltid skola höras och således är o i tillfälle att sin rätt
bevaka, så kunde af dessa icke föras någon skälig klagan öfver lidet melin eller
intrång i deras tillständig» räll genom tillkomsten af nya tuilmjölqvarnar i deras
granskap.
Då trängsel och uppehåll för- mäldsökaude vid de äldre qvarnarne uppkomme,
samt följaktligen sig visade, att en ort af flere qvarnar hade behof, vore det ej
heller med landets sauna fördel öfverensstämmande alt, med utestängande af andra
från rättighet att nya qvarnar anlägga och, utan afseende på allmänhetens rättmätiga
anspråk att hastigt och för lindrigaste kostnad med förmälning betjenas, söka
bibehålla innehafvare af äldre qvarnar vid en i sednare tider tillkommen och vid
skattläggningen icke afsedd afkastning. Kollegium faun således icke skäl, att i underdånighet
tdlstyrka bifall tili Rikets Ständers hemställan, om vidtagande af åtgärder,
hvarigenom äldre skattlagde qvarnar, som genom anläggning af nya sådana lidit
minskning i sin inkomst, erhålla deremot svarande nedsättning i sin skatt; hvadan
ock Kollegium, som alltså saknade anledning att i underdånighet understödja
Rikets Ständers framställning om anställande af utredning och afgifvande af nådig
proposition i ämnet, underdånigst hemställde, att Rikets Ständers ofvanomförmälde
underdåniga skrifvelse icke måtte tili någon åtgärd föranleda.
Sedan vid föredragning af Kammar-kollegii förberörde underdåniga utlåtande,
Kongl. Majit den 12 Oktober 1849 i nåder befallt, att innan ärendet till slutlig pröfning
företoges, Kollegium skulle till Kongl. Majit i underdånighet inkomma med en
lil redning, som för hvarje län utvisade antalet af qvarnar, hvilka voro skattlagde och
grundränta åsatle äfvensom ränlebeloppet samt huru mångå qvarnar vore lili rust
-
Stttls-UIskottets Utlåtande, X:o 20T.
3f
nrng eller knektehåll indelta, har Kammar-kollegium, uti underdånig skrifvelse af
den 29 Augusti nästlidet år, till Kongl. Majit öfverjemnat en så beskaffad utredning,,
hvaraf visar sig slutliga resultatet för hela riket, i jemnade tal, sålunda:
1:o Antal skatllagda qvarnar, krono- och kronoskatte . 3,159|
Frälse • . - . . - 1,065^
4,225:
2:o Räntebelopp;
a) utgående in natura eller efter åi
markegång:
Spanmål
.
.... 2,199 tunnor
Hvete
.
. 182 d:o
Råg .
.
...... 2,408 d:o
Korn
.
2,507 d:o
Dubbelhafra
. .. ..
8 d:o
Hafra .
..
424 d:e
Malt .
. ..
16 d:o
Tullmjöf
..
.... 1,390 d:o
Rågmjöl
.
52 d:o
Kornmjöl
... 38 d:o
Ärter .
2 d:o
Smör
..... 100 lispund
Fläsk
.... 6 d:o
Humla
2 d:e
Får ..
.. . . . 2 stycke»
Galtar
3 d:o
Spicke-laxar
4 dro
Torr Fisk
. 10 marker
Torr Åf
2 lispund
Tackjern
31 skeppund
Stångjern ..
7 lispund
Osmundsjern
200 d:o
Bräder
Dagsverken
*2
Stats ■Ulskotlets Utlåtande, N.o 207.
2*2 ii:o
2 d:o
2,005 riksdaler
Ärliga hästar ....
Kongshästar ....
Kontanie penningar .
b) utgående i rusttjenst:
Spanmål .....
liv etc .....
Rit g .....
Korn .....
Hafre .....
Blandsäd ....
Tiri! mjöl ....
Rågmjöl ....
Kornmjöl .....
Smör .....
Osmundsjern ....
Kontante penningar
liro Till rustning eller knektehåll indele qvarnar
hvarjemte Kollegium härvid anmärkt:
1:0 att för 9 krono- och krono.-katte-qvarnar serskilda räntor icke finnas i
jordeboken utförda, emedan dessa inbegripas dels i henimausiänlor och
dels i ströms-afraden för Norrköpings messingsbruk;
t:o att likaledes icke upptagas räntorne för 113' frälseqvarnar, hvilka, enligt
de i orterna upprättade och derstädes befintliga nist'jensi längder, utgöra
rusltjenstmarker, deraf beloppet, i brist på fullständiga anteckningar och
handlingar, ej kunnat af Kammar-kollegium upplysas; och
3:o att bland antalet af de till rustning eller knektehåll indelda qvarnar äfven
upptagas sådana., sorn äro mililien till boställen eller på lön anslagne.
Enär således detta ärende ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning berövade,
anser Utskottet, vid sådant förhållande, någon åtgärd å Rikets Ständers sida
ieke böra för närvarande vidtagas, utan hemställer,
att förevarande motioner malte få förfalla.
Stotkholm den 20 Juni 1S51.
Rimi
-
831 tunnor
2*28 d:o
996 d:o
1,562 d:o
50 d:o
9 kappar
151 tunnor
50 dro
3*2 d:o
17 lispund
8 hund
77 riksdaler
615
Slati-Vtskultets Utlåtande, ti:o 207.
33
Reserv atio ner:
Af Herrar J. F. Gråå, C. F. Warn, T/i. Petré och P. O. Norin samt riksdagsfullmäktige
Matts P.rsson finn Stockholms Ian, Carl Ersson filin Westmanlands
län, David Anderssm linn Hallands län, Christen Andersson linn Malmöhus Ian oell
Adolf svartling linu Östergöthlands län, hvilka åberopade inkomst-aldeluingeus afgifne
förslag, så lydande:
Hen vid sednaste riksdag väckta fråga om nedsättning i utskyldcr af sknttlagde
qvarnar, då di-ss», genom anläggande af nya sådune, i någon måtto förnär—
snas beror således för närvarande på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; oell ehuruväl,
enligt hvad ofvan är antyd!, vid anläggning af qvarnar oell sågar bör tillses, att förut
skattlagdt- dylika iuiättiiingar icke lula förminskning i den vid deras skattläggning
påräknade inkomst, så läier dock vara obestridligt, cj mindre ali nya verks anläggningar
alltid i viss ninn medförer menlig verkan för de fornt befintlige, än ock
att då qvam- oell sågegare* rätt, att emot tull betjena allmänheten, icke är inskränkt
lili dem, sorn vid skattläggningen ansetts komma att af en viss qvarn eller såg sig
begagna, sådane nya verk of a kunna fråutaga de äldre äfvenledes någon del af deras
viri skattläggningen beräknade inkomst. Derigenom kan, då skatten för lie äldre
verken det oaktadt är oföäudrad, desammas bestånd alltså i större eller mindro
mån äfventyra*; och om äfven i dylika fall förfat (tångarne medgåfvc förmedling, så
förekommer deremot både alt tidsutdrägt och kostnader äro dermed förenade samt
att endast för tillfallet full rättvisa i beskattningen kan genom förmedling åstadkommas.
Mindre billigt synes det äfven, att eftergift eller nedsättning i lantan icke figer
rum, då skattlagdt qvarn- eller sågverk nedlägges och raseras, äfvensom då tillfälliga
olyckshändelser vålla, att under något år sådant veik rj kati begagnas, utan
egare deraf ofta får vidkannas betydliga uppoffringar. I mo gatta full åter, eller då,
i följd af folkmängdens tillvext, ökad spanmåls-produktion och husbehofs-qvamnrs
»tilläggande eiler genom lättade kommunikationer o. s. v., tillförselo vid skattlagd
Bi A. lill R. St. haL tSSO $ ISSI. * Samt., i Afd., 3 Band., 19 lid [k &
34 Stats-Utskottets Utlåtande, Nio 207.
qvarn eller såg betydligen tilltager, äfvensom då genom förbättrad konstruktion eller
af andra orsaker inkomsten af sådant verk uppdrifves, och detsamma således
borde och kunde draga högre beskattning, bibchalles icke dessmindre den åsatta
grundskatten alltid oförändrad.
Till undanrödjande af nuvarande ojemnheter och missförhållanden i beskattningen
å qvarn- och sågverk anser derföre Utskottet önskvärd!, om grunderna för
denna beskattning kunde bringas till likhet, för åstadkommande hvaraf lämpligaste
sättet synes vara om grundskatterne å dessa verk utbyttes mot bevillning. Derigenom
upphörde ock i framtiden nödvändigheten deraf att, såsom hittills, för skyddande
af äldre qvarn- och sågegares rätt, på allmänhetens bekostnad, inskränka friheten
att nya sådane verk anlägga. Visserligen möter, vid verkställighet af grundräntorues
utbyte mot bevillning, ett hinder derutinnan, att räntorne af en del qvarnar
och sågar äro till rustning och rotering äfvensom för andra behof' ir.delda; meta:
detta hinder torde dock möjligen kunna utan allt för stor svårighet undanrödja».
Likväl tilltror sig icke Siats-utskottet, alt, i saknad af erforderliga upplysningar och
utredningar framställa definitivt förslag i ämnet. Emedlertid och da Rikets sednast
församlade Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse N.o 194 afsåg endast mjöl—
qvarnar; mea, af ofvan anförde skäl, Utskottet anser behofvet af förändring i såg—
qvarnars beskattning påkalla lika uppmärksamhet, får Utskottet tillstyrka Riket»
Ständer
att genom underdånig skrifvelse anhålla att, efter det fullständig utredning
af ämnet blifvit genom vederbörande embetsverk åstadkommen,.
Kongl. Maj:t, uti den nådiga proposition, som, med anledning af Riket»
Ständers den 8 September 1848 aflåtne underdåniga skrifvelse, framdeles
torde vara att förvänta, täcktes, jemte meddelande af denna utredning,
göra nådig framställning till Rikets Ständer om och med hvad vil—
0 7 0 “ "
kor den förändring i mjöl- och sågqvarnars beskattning må, utan förlust
för Stats-verket kunna vidtagas, att likasom genom Kongl, kungörelser—
ne den 29 April 1830 och den 13 Augusti 1835 för derefter anlagde
mjölqvarnar i städerne och sågqvarnar i allmänhet är i nåder stadgadt
samt Kongl. Maj:t jemväl uti nådiga propositioner af den 13 November
1828 i afseende å skattlagde sågqvarnar och den 20 December 1842f
Slats-Vtskollets Utlåtande, N:o 203. 35
beträffande sådane mjölqvarnar som derefter blefve anlagda, behagat föreslå,
alla för närvarande skattlagda eller skattläggning underkastade
mjöl- och sagqvarnar komina att, med befrielse från grundränta, framdeles
endast efter bevillningsgruiider beskattas.
f:o 208.
Ank. tilt Exp-Utik. dea 26 Jani 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphörande
af Allmogens inom en del af Stora Kopparbergs
län skyldighet, att till Stora Kopparbergs
bergslag in natura leverera hemmansränta-
oeh mantals- eller qvarntulls-kol samt
af skaffande af de för uraktlåten sådan leverering
af dessa kolskatier stadgade vites- eller
trcdsko-böter.
(I. A.)
Under åberopande af Kongl. Bergs-kommissionens underdåniga betänkande
af deu 25 Juni 1844, Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer i nåder
aflåtna proposition N:o 9 och Stats-utskottets vid sednaste riksmöte, under N:o 37.
Litt. A, afgifna utlåtande i förberörde och dermed sammanhang egande ämnen, samt
88 Slots-Utskottels Utlåtande, N:n 208.
med: erinran, derjemte, ait nyssnämnde Kongl., proposition blifvit af Rikets Ständer
•telagen och, att: afvanberörde kol-levererings-skyldighet föranled t jemväl dertill, att
Slota Kopperbergs län, vid den af Kongl. Majit n tidigs t föreslagna, föienkling af be--  skaltningsväsendet samt nppböids- och redogö/else-vei ket Kifvil undantaget, hafva
riksdagsfullmäktige f tin della län Johan Andersson, Lars. O sson,. Anders Ericsson
och, Eric Andersson, uti en hos Bonde-ståndet väckt och till: Siats-utskottet remit--  terad motion,, föres!; gil t
l:o att derest. Rikets Ständer icke anse sig kunna, utan ali sammanblandning
med: ifrågasat förmedling af kopparränta.!! från. Stora Kopparbergs betgslag,
afhjelpa Dahl-allmogens klagomål öfver skyldigheten att in natura afbörda
deras ofvanoinför,malde kolskatt, en, sådan, förmedling; måtte, enligt bergslagets
vikande, beviljas,, mot skyldighet att afstå alla al bergslaget åberopadeprivilegier,
så vidt de röra allmogens ofv&u åberopade leverer.ingsskyldighet
af hemmansrhntc- och mantals- eller qvarn,tulls—kolen,, antingen dessa kol
hittills levererats i Fahlun eller till bergslagets verk i Avesta;
fco att antingen,, på sätt fö.tit varit föreslaget, räritekolen må framgent med penningar
gäldas, efter blifvande. markcgångspuV. men helst efter en gång för,
alla fixerad! pris, grundadt på föregående 20 fits mai kegaigs-medelpris, eller
i annat fall med spanmål till det qvantum å hvarje hemman, som vid
jemförelse af flera å s medel-markegångspriser- å dessa varor kan blifva bestämdt,
samt att mantals-penningarne må i kontant till det för orten stadgade
belopp af 8 sk. b :ko för hvarje mantalsskrifven person irgfi
8:o, att för den händelse alt detalj-bestämmelseina i förevarande fråga ej skul--  le, före uppgörandet af stats-regleringen, vid innevarande liksdag medhinnas,
Rikets Ständer ville,, med godkännande af den sökta r&nteförvamihiigen, i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta, genom Dess befallningshafvande
i Stora, Kopparbergs län, så skyndsamt sorn möjligt, bringa
saken till verkställighet samt att Rikets Ständer måtte, finn och men delar
förmedlingen vidtager, anvisa de i. följd deraf nödiga medel till statens- reglerande;
att
för så vidt den åsigt skulle af Rikets Ständer emot förmodan hyllas,
att, oaktadt motsvarande vedergällning erbjjudes, så beskaffade förändringar
Slata- Utskottets Uttalande. N.o 208. 37
cj kunna utan räntetagarnes medgifvande tilhägabringas, och hvarigenom en
allmännare och mera genomgripande leglering al del invecklade beskattningsväsendet
blefve omöjlig, såsom beroende af enskilda intressen och olika tydningar
af
ville uii, underdånig skiilvelse begära Kongl. Majus, nådiga medverkan till
rättegångs anställande emot Stora Kopparbergs bergslag, i ändamål att, sedan
hes ån det af kontrakt och privilegier blifvit lagligen pröfvadl. vinna uppbär'ande
af bergslagets åberopade af al med Kongl. Majit och kronan
ett
resulta',, efter motionärernas förmenande icke svårt att ernå, då i högst få
delar bergslaget torde kunna visa, att del å sin sida uppfyller alla de skyldigheter,
. under förutsättning hvaraf dess förmåner blifvit beviljade;, samt
Sto att om Dal-allmogens, i denna fråga så ofta svikna föihoppningar äfven, un
vöre fink lösa,, denna allmoge måne åtminstone befi ias från de för uraktlåtenhet
att* kolskal t eine in natura lefverera stadgade böter till T'^:del af kolens
markegångsv anie, helst detta böi esau svar liäffiade cj allenast tiedskande
skattskyldig?-, utan älven deni, för Imilia, såsom, antingen aflägset boende
eller i saknad af skogstdlgr ng, s dan letvereiiiig vore omöjlig;, och då priset
n köpekol hittills, merändel» understigit n aiki gångspiiseine, bolde äfvenledes
med visshet arfagas att, med nuvarande kolt illl nisel, kop| ar illveikilinge
n framgent kunde bedrifva», n an skydd: af ett lagstadgande, sorn, på de
skattdragandes bekostnad, ippmunrade ill unsliängning å ränteiagaiens sida
att årligen höja maikegångspiiset å kol" hvilket ock ådegalades vid jemförelse
mellan inarkegångspi isome n kol och spanmål, hv ilka, enligt en vidfogad
tabell, upptagande samtliga åren, hån och med 1777 till oell med 1850,
ttiå efter annan uppstegiats::
nit
1777.
år 1850,
n
Råg . _
från 2 24. -
lillio-
å
Korn .. .
»-
1:.
40. —
fl-
7: 38; —
n
llalre .. »
T-
t:
12. —
it-
4: 20. —
1
Kol . ..
*•
—
21. 4.
»
2: 22. —
3$ Äals-V/skottets Vtlålanäf, N:o 208.
Stais-utskottet, som vid handläggning af detta ärende erfarit, att enahanda
fråga för närvarande ar jemväl hos Kongl. Maj:t anhängig, har på begäran erhållit
del af dertill hörande handlingar och deraf inhemtat hufvudsakligen följande:
Med åberopande af serskildt i nåder förordnade kommittera des underdåniga
utlåtande af den 25^Jnui 1844 samt Kongl. Maj:ts lill Rikets Ständer den 12 November
1847 i nåder aflåtna proposition, deruti grundcrne för allmogens befrielse från
skyldigheten att till Stora Kopparbergs bergsdag in natura leverera hemmansränteo«b
mantaiskol voro fullständigt utvecklade, hade vid sednaste riksmöte Bonde-ståndet,
uti underdånig skrifvelse af den 16 September 1848, hos Kongl. Maj:t anhållit,
att åtminstone den skattallmoge, som, genom skogarnes aflägsenhet af ända till 7 eller
8 mil från Stora Kopparberget äfvensom, med ändock större skäl, de socknar,
hvilka, i saknad af skog till nödig vedbrand, ej kunna några kol leverera, måtte i
nåder befrias från en skyldighet, hvarigenom transportkostnaden å kole» uppginge
till iner än dubbelt af deras verkliga värde.
Uti häröfver den 29 September 1849 afgifvet underdånigt yttrande hade, uppå
anförde skäl, Stora Kopparbergs bergslag förklarat sig ej kunna, så gerna det än ville
gå allmogens önskan lill mötes, afstå från rättigheten att fortfarande få enligt
privilegierna emottaga kolräntorne, så vidt icke bergslagen, genom lindring i kopparräntan
till hvart. 30:de skeppund, sattes i tillfälle att bära högre kolpriser och
ökade tillverkningskostnader.
Härefter har Landshöfdinge-embefet i Stora Kopparbergs län uti underdånigt
utlåtande af den 29 December 1849 förmält, att då för allmogen i de socknar, hvilka
äro belägne på betydligare afstånd från Stora Kopparberget, äfvensom för dea
allmoge, som saknar skog till kolning, utgörandet af kolskatterna in natura medförde
en obillig tunga, hvilken måste, med sannolikt stigande kolpris, blifva alltmer kännbar,
syntes någon uppoffring från Statens sida, för de skattdragandes befrielse från
denna i båda förenämnda fall olämpliga levererings-skyldighet, kunna med skäl fordras,
hvadan en ytterligare framställning till Rikets Ständer, om upphörande af allmogens
ifrågavarande skyldighet samt deremot svarande lindring i bergslagets beskattning.
borde anses så billig och rättvis, att den ej kunde annat än röna bifall.
Vidare hafva, uti underdånigt utlåtande af den 10 April nästlidet år, Kammar-
och Bergs-kollegierna, med erinran hurusom redan år 1844 bergslaget velat till
Sinia- Utskottets målande, Nio 2CS. liff
Kronan afträda alla sina privilegier och förmåner, emot vilkor att kopparverket i be
skattnings-
och öfrige hänseenden försattes i likhet med andra dylika veik, förklarat
sig instämma uti Lraudshöfdinge-einbetets nyssberörde yttrande och derjemte för egen
del anfört, att då koppartillverkningen år 1844 beräknades i medeltal till blott 2,5(10
skeppund årligen, men hvartdera af åren 1848 och 1849 uppgått ända till 4.300
skeppund och derutöfver, samt bergslaget det oaktadt, såsom vilkor för allmogens
befrielse från kol-levererings-skyldigheten, fortfarande påyrkat kopparräntans ned
sättning
till endast 30:de skeppundet af hela koppartillverkningen, vore detta anspråk
alltför högt uppdrifvet, eftersom årliga minskningen i kronans afradskoppar derigenom
klefve högst betydlig. Då bergslagets yrkande således ingalunda kunde af
Kollegierna understödjas, endast för det nu sökta ändamålet af en del sockneboars
befriande från skattekolens utgörande in natura, men deremot för kronan, likasom
för en stor del af allmogen inom Stora Kopparbergs län vore af serdeles vigt, om
bergslagets alla ännu återstående privilegier och serskilda förmåner, hvaribland älven
de i fordna tider erhåltne företrädesrättigheter å ved-, virkes- och kol-handel
inom vissa socknar af länet, kunde indragas och alldeles upphöra, hemställde Kollegierna
att, innan förnyad nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer framställes,
bergslaget måtte få tillfälle att sig deröfver fullständigt yttra, hvarefter och för händelse
att bergslaget ej skulle v ilja, för vinnande af det länge sökta ändamålet, kopparräntans
nedsättning, ovilkorligen afstå alla sina privilegier och företrädesrättigheter,
det likväl alltid stöde Kongl. Majrt öppet att, om så lämpligt funnes, efter inhemtande
af Rikets Ständers serskilda underdåniga yttrande, låta med bergslaget
öfverenskomma om en sådan partiel reglering, hvarigenom länlegifvarne uti de skoglösa
eller aflägsnare socknarne linnde finn kolskatternas utgörande in natura befrias,
emot någon viss af Kronan beviljad årlig penningeersättning till bergslaget.
Sedermera hafva Floda och Näs socknemän, uti underdånig ansökning af
den 30 Maj sistlidet år, m< d fästad uppreäiksamhet å det i hög grad tryckande privilegium,
som Stora Kopparbergs bergslag förmente sig ega celi genom giufve-rätten
sökt göra gällande, nemligen dels på uteslutande rätt till timmerhandel i Westerdalarne,
dels till obehindradt flottande af timmer på Westerdahlelfvcn, i följd
hvaraf sökundernc till oe;h med blifvit förbudne att öfver elfven anlägga behöflige
broar, underdånigst anhållit antingen att, för så vidt Kongl, brefvet den 12 Januaö
4() Stat-Vtikottota UtlAtnna?, !k'n 20<?.
1802, hvarigenom inhvggame i Wosterdalarnc t iller kants rät t att efter godtfinnande
försälja sina skogar, sedan desamma blifvit afvittrade, ännu egiie gällande kraft,
Kongl. Majit, läcktes i under tillförsäkra sökandcrne de rättigheter, som de på grund
af Kongl, förordningar trott sig ega, eller ock, för den händelse, att bergslaget verkligen
egde dessa privilegier, Kongl. Maj:! behagade till Itikels Ständer aflåta nådig
proposition, om upphö ande af ett privilegium, hvarigenom den fattiga Westerdahl*-  orten vore betagen möjligheten att, genom omtänksam vård 0111 sin jord, uppehålla
och förkofra sin ekonomiska ställning.
Sedan, med undanlag endast af Bjursås och Svärdsjö, öfrige inom Stora
Kopparbergs bergslags sKut t eko!—dist rikt belägna socknar å allmänna sockenstämmor
föiklarat sig önska bef telse f.ån skyldigheten att in natura leverera skåttek olen,
har å sistomlörinälde socknars vägnar, den 28 November nasti klot år, till Kongl. Majit
inkommit underdånig anhållan 0111 afla t ande af nådig proposition till II.kels Ständer,
angående fri dispositionsrätt afsa väl skatte- som bergfrälse-skogai ne samt befrielse
från skyldigheten att till bergslaget in nain a levereia skaiiekolen och rättighet
att afbörda hemmans-räntekoleii med antingen spanmål eller fixerad, billig penningeruuta,
efter tillgång och egel val, samt alt i stället för mantalskolen. sorn borde
alldeles försvinna, betala nrantalspenriingarne i kontant, på sätt 'forianningame föreskrifva
och inom den så kallade häraösfjerdingen i Leksand af ålder varit öfligt.
Slutligen har riksdagsfullmäktigcu finn Näsgårds fögderi Andris Ersson, dels
å egna dels ä Hedemora, Folkärna, By och Grytnäs socknars skattskyldiga hemmansegares
vägnar, den 12 December sistlidet år hos Kongl. Majit i underdånighet
auhålli’, alt, elier det vedeibörande blifvit hörde och andie möjligen eifördeilge åtgärder
(öiegått, den kohänta, sorn skattehemmanen inom dessa socknar utgöra till
det under IStora Kopparbergs bergs'ag lydande Avesta bruk, måtte lill spanmål eller
penningar föivandlas; hvartill sökanden desto heldre hoppades nådigt bifall, som
dels skogsbrist dels det långa afståndet från Avesta förorsakade mycken olägenhet,
och allmogen inom en del af Upland genom Kongl, brefvet den 9 Juli 1/66 undfått
rättighet alt utgöra ko iäota i spanmål.
I anledning af förenämnde underdåniga ansökningar äfvensom Kammar- och
Bergs -kollegiernas ofvanberördc underdåniga utlåtande samt med hänsigt till svårig
heten
-
Slafs-Vtsbo?trls Utlå/avdr, N:n 208. 41
helen afl på billigare vilkor, än afträdande af uu ifrågavarande privilegier och förmåner,
vinna den åsyftade förmedlingen i koppar-räntan och för att ej lägga hinder i
vägen för den frihet, som å de skallskyldiges sida påyrkats, har Stora Kopparbergs
bergslag, uti underdånigt yttrande af den 5 nästlidne Februari, med förbehåll af koppar-räntans
förmedling till hvart 30:de skeppund af tillverkningen samt under yttrad
förhoppning, att Stora Kopparberget, i afseende å nya koltärande verks anläggning
i dess grannskap, ej varder sämre lottadt än stångjerns- och gröfre jern-förädlingsverk,
förklarat sig villigt;
l:o att afstå från hemmansräute och mantals- eller qyarntulls-kolens uppbärande
af de skaltskyldige, som från natura-prestationen yrka befrielse, med förbindelse
för bergslaget, dels att, om några socknar komma att med samma prestation fortfara,
då emottaga deras kolskatt på hittills gällande ömsesidiga vilkor och dels att,
efter träffande öfverenskommelse, godtgöra hyttegarne dem tillkommande liyttreveny,
efter vanlig ock gällande grund för dess beräknande;
2:o att afsäga sig dels uteslutande kolhandelsrättighet af skatteallmogen inom
det sednast den 2 Juli 1816 bestämda köpekols-distrikt, dels uteslutande timmeroch
virkeshandl! inom bergslagets s. k. frihet, med dertill hörande Öster- och Weterdahls
socknar;
3:o att afs'å från den af bergs-frälsejorden med 5 sk. 4 rst. för hvarje durchtågs-spauland
eller tillsammans 1165 r:dr 15 sk. 2 rst. utgående vedhyggst er-ränt an,
i händelse densamma komme att från Fahlu grufva afsöndras och till stats-verkej.
indragas, hvarvid bergslaget dock fästat det förbehåll, dels att få denna ränta fortfarande
uppbära, såsom ersättning för det från afrads-kassan utgående lönebidrag af
12(30 r:dr till förste läraren vid Fahlu bergsskola, intilldess bergslaget varder från
denna utgift hefriadt, och dels att räntans afsöndring från Stora Kopparberget nu eller
framdeles icke må kunna åberopas såsom skäl till bergs-frälse-jordens skattläggning;
hvaremot, med anledning deraf, att i de underdåniga ansökningarne om fri koloch
virkes-handel inom bergslagets skogsdistrikt äfven bergs-frälse-skogarne blifvit
inbegripne, bergslaget uppå anförde skäl ansett sig böra underdånigst hemställa, att
bergs-frälse-skogarnes urgamla förhållande till grufvan och kopparverket ej måtto
Bih. B. St. Vrot. t850 if ISSI. 4 Sami. i A/d., 2 Band., i9 tiå/t. 6
42'. Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 208.
blifva i någon man beroende af nu förevarande fråga om fri disposition af de kopparverket
underlagde skatte-skogarne; samt
4:o att bergslaget åtager sig att med ett och ett halft skeppund koppar utgöra
kronans andel i presterskapets aflöning.
Hvad serskildt beträffade allmogens i Hedemora, Folkärna, By och Grytnäs
socknar underdåniga ansökning, att de till Avesta bruk anslagne kolräntor måtte i
spanmål eller penningar förvandlas, så enär Avesta f. d. kronobruk blifvit enligt köpekontrakt
af den 1*2 November 1777 från kronan utaf bergslaget emot bestämda
vilkor förvärfvadt och bruket icke egde annan gemenskap med Fahlu kopparverk, än
att dessa båda verk innehafvas af samma egare, hoppades och anhöll bergslaget,
att frågan om förvandling af brukets kolräntor icke måtte blifva beroende af skattläggningens
förändring inom Fahlu kopparverks distrikt och indragningen af samma
verks privilegier," heldst närmare utredning af förhållandene vid Avesta vöre af
nöden.
Af sådan anledning hade ock bergslaget den 2*2 Februari innevarande år
derom afgifvit serskildt underdånigt yttrande, hvaraf inhemtas, bland annat, att, enligt
3:dje och 9:de punkterne af nyssnämnde köpekontrakt, bergslaget eger att icke allenast
utöfva den bruket upplåtno kolhandels-rättighet inom förberörde socknar, u—
tan ock att derstädes uppbära kolskatten, emot betalning för de indelda räntekolen
efter årlig markegång och för dem, som äro kronan bekållne, efter 16 sk. för lolftunnestigen,
samt att, uti 7:de punkten af köpekontraktet, bergslaget förbundit sig
att vid Avesta gara kronans tiondekoppar af Fahlu kopparverk för 24 sk.' skeppundet,
då kopparen förädlas, men för 36 sk. skeppundet, när densamma utgår i garkoppar;
och då ej kunde billigtvis ifrågasättas, att bergslaget skulle, utan serskild
ersättning, afstå från kolprivilegierna vid Avesta, har bergslaget fördehållit sig att,
emot afstående af de oindelda räntekolen, uppgående till 2,880* stigar, få af statsverket
årligen uppbära skillnaden mellan derå bestämda lösningspriset och blifvande
markegångspriser; hvaremot, såsom en ringa och billig ersättning för lösningsrätten
till de indelda räntekolen, utgörande omkring 3,650 stigar, äfvensom för köpekolsrät-^
tigheten inom ofvannämnde 4 socknar, bergslaget begärt för garning af kronans räutekoppar
full garlön, för närvarande, jemte transportkostnaden från Fahlu kopparvåg
till Avesta, bestämd till 3 ndi 40 sk. per skeppund..
Stats U/sltollels Utlåtande, N:o 208. 43
Slutligen har, uti underdånigt yttrande af den 1 Mars innevarande år, Stom
Kopparbergs grufve-rätt dels på angifne skäl ansett väl befogadt, att bergslaget icke
velat utan undantag afstå alla privilegier och förmåner, utan förbehållit sig rättigheten
till bergsfrälseskogarne, dels i öfrigt hufvudsakligen anfört, att, då bergslagets
köpekols-distrikt vore bestämdt efter ett kolbehof för 5000 skeppunds årlig
koppartillverkning, hvartill densamma de sednare åren nära uppgått, samt skilnaden
mellan hvart 10:de och hvart 30:de skeppund af nyssnämnde qvantitet utgjoide 333|
skeppund, sorn, efter ett pris af 120 r.dr per skeppund råkoppar, motsvarade ett
penningebelopp af 40,000 r:dr, vore detta utan tvifvel en mycket hög lösepenning
för den Stora Kopparberget underlagde Dal-allmogens befriande och äfvenledes en
hög ersättning för hvad bergslaget komme att förlora, om icke upphörandet afskattekolens
natura-prestalion och kolhaudelns Digifvande föranledde större och hastigare
stegring af kolpriserne, än eljest kunde inträffa^ och som denna stegring kunde
antagas till 32 sk. å en stig kol samt alltså, för bergslagets kolbehof af omkring
70,000 stigar, uppginge till 46,666 r:dr 32 sk., så skulle bergslaget endast derigenom
förlora årligen 6,666 r:dr 32 sk., oberäknadt ersättningen till hytteegarne, samt
det genom virkeshandelns Digifvande, stegrade priset å öfrige skogseffekter m. m.,
hvarjemte grufve-rätten, med afseende å kopparverkets stora kolbehof, underdånigst
hemställt om utfärdande af ett bestämdt stadgande mot nya koltärande verks anläggning
på minst 2:ne mils afstånd från Stora Kopparberget samt att i nåder måtte
anbefallas sträng kontroll och tillräcklig uppsigt deröfver, att skogarnes. bestånd
icke äfventyras; och har för öfrigt grufve-rätten i underdånighet fästat uppmärksamhet
å angelägenheten deraf, att kol-privilegierna vid Avesta icke indragas, så
vida tionde-nedsättning ej vinnes för råkopparen vid Stora Kopparberget..
Vid noggrant öfvervägande af allt detta nar Stats-utskoltet, väl inseende
den stora vigten för de skattskyldige, att varda från den i större eller mindre mån
tryckande skyldigheten, att här ifrågavarande kolskatter in natura lefverera, likväl
ej kunnat lemna ur sigte angelägenheten deraf, att i sammanhang med denna fråga
kunde åstadkommas en vid åtskilliga tillfällen ifrågasatt reglering eller indragning
af Stora Kopparbergs bergslags samtliga privilegier. Utskottet hyser jemväl dea
förmodan, att, med anledning af Bonde-ståndets och öfriga härofvan omförmälde un~-  derdåniga ansökningar, Kongl, Maj:t, efter den utveckling,, ämnet redan vuåtri* eshi
44 SlaU-Vlskoltels Utlåtande, A’:* 208.
ytterligare kan vinna, lärer täckas nådig proposition derom till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta. Visserligen hafva några utaf de skäl, som vid sednaste
liksmöte föranledde Rikets Ständers afslag å Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
kopparräntans förmedling och allmogens befriande från kollefvererings-skyldighet, nu
mera blifvit undanröjda, dymedelst att allmogen inom hela skaltekolsdistriktet, med
undantag endast af 2:nc socknar, tillkännagifva sin önskan, att från kolprestationen
in natura befrias samt att bergslaget förbundit sig att till egarne af kopparhytto.na
ersätta den s. k. hytterevenven, eller skillnaden mellan årliga markegångs- och progressiva
lösningspriset å kronans behållna ränteko!; men då bergslaget deremot förbehållit
sig rättigheten till bergsfrälse-skogarna och så val denna del af frågan som
den angående bergslagets rätt till kol- och virkes-handel ännu saknar nödig utredning,
finner Utskottet betänkligt, att den om indragning af Stora Kopparbergs bergslags
alla privilegier väckta fråga för närvarande i sin helhet behandla. Beträffande
åter serskildt de till Avesta kopparverk anslagne kolräntor, synes frågan derom icke
ega oskiljaktigt sammanhang med förändring eller upphäfvande af Stora Kopparbergs
bergslags privilegier, enär Avesta blifvit mot bestämda vilkor af kronan till bergslaget
försåldt; hvadan förändring i dessa vilkor, derom vederbörande embetsverk ej
heller blifvit hörde, alltså måste bero på serskild ömsesidig öfverenskommelse.
Hvad slutligen angår den äskade befrielsen från de för uraktlåten lefverering
af skattekolcn stadgade vites- eller tredsko-bötcr, torde anledning dertill för närvarande
desto mindre vara för handen, som afgörandet af frågan om upphörande af
sjelfva kollefveieringen icke torde komma att serdeles lango fördröjas och dessa böter,
tillföiene bestämda lill högre belopp, nu mera äro mindre betungande, sedan tid
efter annan, och sednast genom Kongl, kungörelsen den 25 Juli 1843, nedsättning
deruti till endast Tydel af markegångspriset blifvit medgifven. På dessa förenado
skäl får Utskottet derföre hemställa,
att nu ifrågavarande motion hvarken i det ena eller andra hänseendet
må för närvarande till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Reser
-
Stats-Vtskotteii Vllitande, Nte 208,
4»
Reservation
af Riksdagsfullmcigtigen Ails Strinnlund från Westernorrlands län:
„Jag, som ej anser Stats-utskottet hafva haft skäl, att för^ denna riksdag
helt och hållet visa från sig frågan om vissa fördelar, som Fahlu bergslag för närvarande
innehafver på Dal-allmogens bekostnad, får mig emot Utskottets beslut i
denna fråga reservera.
Om ej Stats-utskottet bort tillstyrka något annat, så hade det åtminstone
anledning att tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t anhålla, att alla de förbud
eller privilegier, som förhindra en fri kolhandel i Dalarne, allmän fri timmerhandel
i Westerdalarne och fri flottning på Westerdals-elfven måtte blifva undanröjde,
såsom förnärmande den rätt, som tillhörer hvarje Svensk undersåte. Äro kontraktter
i forntiden härom ingångna, så äro kontrahenterne nu mera döde och verkningarne
deraf sålunda äfven med döden afgångna. Det finnes således icke skäl, att
icke undanrödja dessa i ögonen fallande orimligheter.
Det är stor skillnad emelian ett Riks-stånds privilegier och kontrakter, sorn
i forntiden blifvit ingångna. Till de förras förändring fordras Konungs och fyra Riksstånds
bifall, men till de sednares allenast kontrahenternes död, för att kontraktet
må vara utan verkan. Då nu ingen torde välja påstå, att kontrahenterne ännu lefva,
så torde ock följa, att Rikets Ständer ej böra hylla den åsigten, att den ena
medborgaren skall, på visst sätt, vara den andras lifegen, såsom nu är fallet genom
Fahlu bergslags inbillade rätt, att handhafva allmogen inom Dalarne.
Jäg tror icke eller, att Rikets Ständer böra erkänna, att hvad, under enväldet,
i forntiden beslutades, bör fortfara, då det gäller en sådan sak, som den förevarande,
nemligen, att en hel landsorts allmoge är underkastad en pligt, som icke
åligger andra medborgare i Sverige.
Rikets Ständer hafva friköpt slafvarne på S:t Barthelemy; och då vissa
socknar i Dalarne i visst hänseende stå uti ett slafviskt förhållande tili Fahlu bergslag,
så böra de likaledes på ett eller annat sätt förhjeipas derifrån*.
Uih. till R. St. !‘rot. i850 f iH5t. 4 Sami., i Afd., 2 Btmd., tit Haft
7/
Rätte l s e„
Stats-Utskottet& Utlåtande,. Nfe 17fe.
Rubriken,. sd. Anmärkning« l. Ansökning.
STOCKHOLM, f. d; Schultze * Boktryckeri, 1851,
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 209.
.\:o *£09.
Alik. till Exp.-Ulsk. d. 26 Juni 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om statsbidrag till
ersättande af kostnader för vägdelning pä Gottland.
(C. A.)
Åf den anledning af Gottlands norra häradsrätt, genom utslag den 4 November sistlidet
år, ålagt de vägbyggnadskyldige inom Gottlands läns norra fögderi att, i likhet med
livad i södra fögderiet förut egt rum, uppgöra och tillvägabringa ny vägdelning derstädes
och då kostnaden härför, fördelad på 549 g dels hemman samt beräknad i enlighet med
hvad densamma utgjort i södra fögderiet, eller 1 l r:dr för hvarje helt förmedladt mantal,
antagits uppgå till 6,048 r:dr, hvilken summa icke utan svårighet torde, kunna af vederbörande
anskaffas, har riksdagsfullmäktigen från nämnde län, Jakob Lindby, uti en hos hedervärda
Bondeståndet väckt motion, hvarå Utskottet fått emottaga remiss, anhållit, ’’att af
den fond, som vöre bestämd till väganläggningar och anlagda vägars delning, få komma i
åtnjutande af det belopp, som motsvarade åtminstone — delar af kostnaden, som kommu
att utgöras.”
Då något skäl icke förekommit, som kunnat gifva Utskottet anledning tillstyrka Rikets
Ständer, att i förevarande fall göra undantag från de rörande vägars byggnad och underhåll
m. m. i allmänhet gällande föreskrifter och, enligt hvad motionären uppgifvit, de vägbyggnadsskyldige
i Gottlands södra fögderi sjelfve vidkänts de kostnader, som varit förknippade
med verkställd vägdelning inom samma fögderi, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Hill. till B. St. Brot. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Höft. \
*»
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 210.
$:o 210.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 26 Juni 1851, kl. i e. m.
Utlåtande, i fråga om underhållskostnaden för tvänne vägar
inom Färila och Hogdals socknar i Helsingland.
(,V. .4.)
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet af Erik Eriksson från Gefleborgs län väckt
och till Stats-utskotlet remitterad motion, deruti Olof Larsson från samma län instämt,
har blifvit hufvudsakligen anfördt, hurusom skyldigheten att underhålla de öfver Kårböle till
Herjeådalen, genom Färila och Hogdals socknar, löpande vägar, om tillsammans sex mils
längd, af ålder varit och ännu vore ett åliggande för samtlige hemmansegare inom provinsen
Helsingland, ehuru de flesta ibland dem aldrig begagnade sig af dessa vägar; att ifrågavarande
underhållsskyldighet vore serdeles betungande för de hemmansegare, som borde
deruti deltaga, men bodde på ett afstånd af ända till 16 mil och derutöfver från berörd»
vägar, hvadan och då underhållandet icke lämpligen kunde af hemmansegarne sjelfve verkställas,
de, i och för ombesörjandet häraf, nödgades årligen utgifva en kontant ersättning,
hvilken för nästlidet år utgjort 278 r:dr 21 sk. b:ko och blifvit på samtlige hemmansegare
i Helsingland fördelad och uttaxerad; varande slutligen af motionären föreslaget, att, intill
dess nybyggare hunnit bosätta sig i närheten af nämnde vägar och förmådde dem underhålla,
denna underhållsskyldighet måtte varda af staten öfvertagen.
Som Rikets Ständer, med bifall till Utskottets, uti dess Utlåtande N:o 87, angående
reglering af utgifterne under Riks-statens 6:te hufvudtitel, derom gjorde framställning, fortfarande
beviljat ett årligt anslag af 8000 r:dr för vägar och kommunikationer, samt Kongl.
Maj:t således, derest, i händelse af derom gjord underdånig ansökan, lindring uti eller befrielse
ifrån förenämnde väghållningsskyldighet skulle i nåder pröfvas böra vederbörande
beredas, lärer på detta anslag finna tillgång för meddelandet af större eller mindre bidrag
till vederbörande vägars underhållande, hvartill för den del af den så kallade Kårbölevägen,
som löper genom Helsingland, Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref dea 6 Oktober
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 211. 3
1845, tills vidare anvisat årligen för Alfta och Ljusdahls tingslag 755 r:dr 30 sk, hemställer
Utskottet,
att den väckta motionen icke må till någon Rikets Ständers ålgård!
föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
X:o 211.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Juni 1851, kl. t e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låneunderstöd
för uppförande af en flottbro öfver Dalelfven.
0D. A.)
Sedan Stats-utskottet, uti sitt under Nro 24: afgifna utlåtande, på anförde skäl afstyrkt
Rikets Ständers bifall å en af riksdagsfullmäkligen Erik Andersson från Stora Kopparbergs,
län inom Bonde-ståndet väckt motion, deruti han, under förmälan af den olägenhet och
våda, som för närvarande vore förenade med farten å färja öfver den del af Dalelfven, sorn
löper förbi Gustafs sockenkyrka, till förekommande hvaraf en Hottbro vöre af behofvet högeligen
påkallad, anhållit, att då nämnde socken, bestående af endast något öfver 55 mantal,
saknade erforderligt byggnadsvirke samt beboddes af högt beskattade och i knappa omständigheter
stadde åboer, hvilka icke mäktade bekosta den ifrågaställa brobyggnaden, Rikets
Ständer måtte, såsom bidrag dertill, bevilja hälften af den i upprättadt kostnadsförslag
upptagna summa 7,127 r:dr 36 sk. r:gs, eller ett anslag af 2 å 3000 r:dr b:ko, och berörde
utlåtande blifvit af Rikets Ständer godkändt; så har, i anledning häraf, bemälde riksdagsfullmäktig
uti en, med stöd af 56 § Riksdags-ordningen å nyo väckt och till Utskottets
handläggning öfverlemnad motion, under åberopande af de ömmande omständigheter, som
af honom förut blifvit anförde, begärt, att Rikets Ständer, till beredande af lättnad i arbé'
4 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
tets utförande, måtte hugna nämnde sockneboer med ett låneunderstöd af 4000 ndr b:ko,
att på billiga vilkor åtnjutas.
Då ifrågavarande byggnadsföretag, som synes vara af vigt för orten, otvifvelaktigt måste
blifva betydligt betungande för de brobyggnadsskyldige, hvilka sakna tillgång på skog
och i allmänhet äro mindre bemedlade, och således svårligen lärer kunna utan allmänt understöd
utföras, anser Utskottet, enär direkt statsanslag nu mera härför icke äskats, sig
böra understödja motionärens sistberörde framställning och får alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer för byggnad af en bro öfver Dalelfven, bevilja
Gustafs socknemän ett lån af 4000 r:dr b:ko, att från riksgälds-kon
toret
utgå, emot vilkor, att, sedan detta lån under 2 års tid utan
ränta innehafts, 6 procent å det ursprungliga lånebeloppet, inom
hvarje års utgång, till nyssnämnde verk inbetalas, deraf såsom ränta
beräknas 4 procent å det ognldna kapitalet och återstoden såsom kapitalafbetalning,
samt att vederbörande ställa säkerhet derför, att arbetet,
som ovilkorligen bör påbörjas inom 1853 års slut, varder behörigen
fullbordadt.
Stockholm den 19 Juni 1851.
i\:o 212.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Juai 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om ersättning
till en pensions-kasse-inrättning för beväringsmanskap
pet och afskedade båtsmän uti Wester-norrlands län.
IV. A.)
Uti ett inom hedervärda Bondeståndet afgifvet och till Stats-utskottets behandling re
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 212. 3
milteradt memorial, har Riksdagsfullmäktige!! Nils Strindlund från Wester-norrlarids län
anfört, hurusom, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga uppmaning i 23 § af Kongl. Kungörelsen
den 27 Oktober 1812, påföljande år en pensions-kassa för blesseradt beväringsmanskap
och afskedade båtsmän inom nämnde län blifvit, medelst bidrag af länets innevånare,
inrättad, och hvilken inrättning dels utvidgades, dels fastställdes genom Kongl. Brefven
denj 23 Mars och 30 November 1813; utgörande pensions-kassans fond den lista
Oktober sistnämnde år, då inrättningens verksamhet tog sin början, 14,879 r:dr 12 sk.
banko, hvaraf räntan skulle användas til! pensioner åt blesserade beväringskarlar och vidare
understöd åt med pension af amiralitets-krigsmanskassan afskedade båtsmän, för hvilka
sednare pensions-beloppet af länets pensionskassa skulle blifva lika med det, som tillerkändes
den afskedade utaf amiralitets-krigsmanskassan. Så väl i anseende dertill, att de afskedades
antal i början icke var särdeles stort, som ock i följd af kapitalets tillökning genom
tillagde räntor, hade ifrågavarande pensionskassa så tillvuxit, att den var tillräcklig att dels
lemna pension till do afskedade båtsmän, som till erhållande deraf sig anmälde, dels understödja
deras efterlemnade enkor och barn ; men genom oredlig förvaltning hade landträntmästaren
E. G. Harlin åsamkat sig en balans till nämnde kassa af icke mindre än
6,308 r:dr 19 sk. 10 rst. banko, hvaraf följden blef, att pensionärernes antal, i mån af afgång,
måste minskas och att flere pensioner till de dertill berättigade icke kunnat på nära
tio år utdelas, förr än år 1850, då, till följd dels utaf afgång, dels deråt, att Landssekreteraren,
Landskamereraren och Landträntmästaren, till förmån för de pensionsberättigade
båtsmännen, afsagt sig deras för kassans förvaltning tillkommande arfvoden, sex nya pensioner
kunnat utdelas. Emedlertid och ehuru kassan ur så väl Harlins, som dess kontrollanters
konkurser, till någon del fått ersättning för dess betydliga förlust af kapitalet, är
kassan ännu i saknad af do för alla åren å balans-beloppet upplupne räntor, af hvilka pensioneringen
borde ega rum, såsom en bedröflig följd hvaraf icke mindre än 67 afskedade
båtsmän vid September månads slut 1849 voro i mistning af det dem tillkommande belopp^
364 r;dr banko, och hvilkas antal sedan dess betydligt blifvit ökadt, hvartill äfven komme
många aflidne båtsmäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn, deraf flera nästan dagligen
anmälde sig till erhållande af det understöd, hvartill de voro berättigade.
Med föranledande af detta bedröfliga fölhållande och med afseende på de serskilda sig
företeende ömmande omständigheter, har motionären anhållit, att Rikets Ständer dels ville
anvisa ett lämpligt anslag för en gång, på det att ifrågavarande välgörenhets-inrättning må
6 Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
komma i tillfälle att, enligt fastställde grunder, understödja de fattiga afskedade båtsmän,
sorn ännu äro i mistning af sina pensioner, dels till Kongl. Maj:t ingå med underdånig
hemställan om ett årligt bidrag från Invalidhusfonden, intill dess kassan kunde blifva i stånd
att fullgöra sina åligganden.
Enligt en å Landtränteriet i Hernösand upprättad och motionen bilagd liqvidations—
handling, utgjorde pensionskassans dornfäste fordran i förbemälde Harlins gäldbandna bo i
kapital 6.308 r:dr 19 sk. 10 rst. samt derå lill den 26 September förlidet år upplupna
räntor 3,221 r:dr 11 sk. 11 rst., hvarå under den 7 April 1847 blifvit afbetaldt genom i
konkursmassan erhållen utdelning 1,016 r:dr 46 sk. 8 rst., hvadan kassans förlust upptagits
till 8,512 r:dr 33 sk. 1 rst. banko.
Enär den förlust, som på omförmälde sätt drabbat ifrågavarande kassa, hvilken, enligt
Kongl. Maj:ts för densamma utfärdade reglemente, skall stå under Konungens Befallningshafvandes
öfverinseende och förvaltning, tillkommit i följd af en statens tjcnstemans förvållande,
anser Utskottet med hänsigt härtill samt med afseende jemväl å det välgörande ändamål,
som med kassan åsyftas, billigheten fordra, att staten godtgör den sålunda uppkomna,
förlusten samt dymedelst sätter meranämnde välgörande inrättning i tillfälle att uppfylla de
densamma åliggande förbindelser; och tillstyrker Utskottet fördenskull,
att Rikets Ständer ville medgifva att, sedan utredt blifvit beloppet
af den förlust, som merb<>rörde pensionskassa lidit till hufvudstol i
följd af Landträntmästaren E. G■ Harlins iråkade balans, samma
förlust må af Riksgäldskontoret kassan ersättas; hvaremot den eller
de utdelningar i vederbörandes konkursmassor, som derefter kunna
pensionskassan tillfalla, i stället, skola till statsverket ingå.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Sluta-1 fskal teln Utlåtande, .\:o 213.
7
t :o 213.
Ank. tilt Exp.-Utsk. d. 26 Juni 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ls nådiga skrifvelse
lill Rikets Ständers Stats- Utskott, i fråga om medel till
fullbordande af Strömsholms kanals ombyggnad.
kV. .4.)
Tilt Kongl. Maj:t har Strömsholms nya kanalbolag, enligt vid allmän bolagsstämma
fattadt beslut, genom dess direktion inkommit med underdånig framställning rörande bolagets
närvarande ställning och de orsaker, som, utan bolagets eller direktionens vållande,
skola densamma föranledt, med anförande dervid, bland annat, att vid verkställigheten af
Strömsholms kanals ombyggnad öfverste-iöjtnanten m. m. J. Edströms åren 1831—1833
hällne undersökning, på grund hvaraf den af honom föreslagna, af Kongl. Maj:t under den
27 Juli 1841 i nåder fastställda plan för arbetet, med tillhörande kostnadsförslag, blifvit
uppgjord, skall hafva befunnits i hög grad felaktig, så väl i anseende till sjelfva markens
antagna beskaffenhet, som till de beräknade arbets-qvantiteterna samt åtgången af dagsverken
och deras värden, hvarigenom inträffat, att kostnaden för kanalens ombyggnad, som
:j samma förslag alternativt beräknats till 1,266,784 r:dr eller ock 1,311,884 r:dr banko,
numera och sedan chefen lör vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren D. W.
Liljehöök, under åren 1846 och 1847, enligt uppdrag, verkställt ny undersökning i ämnet
och aflemna!, med anledning deraf, upprättade kartor, betänkande och kostnadsförslag, blifvit,
i enlighet dermed, ansedd uppgå till 1,925,886 r:dr, deraf för ännu återstående arbeten
sig belöpte 1,113,768 r:dr, hvartill likväl borde tilläggas 45,000 r:dr för åtskilliga af
bolagets nuvarande öfver-mekanikus uppgifna behof, samt 202,602 r:dr för bolagels skuld
af 46,800 r:dr och öfrige utgifter under den till 1859 års utgång nu föreslagna, förlängda
arbetstiden, hvadan alltså och under förutsättning, att kanalens utlopp i Mälaren blefve,
såsom hittills, vid Strömsholm, det belopp, som för utförandet ännu vore erforderligt, utgjorde
1,361,370 r:dr banko, hvilket af uppgifna anledningar, likväl skulle vara det maximum,
hvarutöfver de återstående kostnaderne icke borde kunna sig bestiga ; och har, med
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 213.
åberopande häraf oell då till dessa utgifters bestridande bolaget, uti redan beviljadt statsanslag,
inkomster till 1859 års slut och öfriga tillgångar, icke kunde påräkna större belopp
än 601,600 r:dr, och således en brist af 759,770 rtdr banko komme alt uppstå, samt
aktie-egarne i bolaget, hvilka redan skola hafva tillskjulit 215,600 r:dr och dei igenom för
hittills ombyggde 11^ slussar och andra arbeten bekostat 139,313 r:dr 41 sk. 8 rst. mera,
än derå efter det fastställda förslaget belöple, icke kunde, i strid mot 2 § uti de för bolaget
den 28 April 1842 i nåder utfärdade reglor, åläggas att utöfver redan å hvarje aktie
inbetalda 400 r:dr, utgöra något ytterligare tillskott och icke heller finge kanal- oell slussverket
lagligen inteckna, i följd hvaraf det, i brist på säkerhet att erbjuda, deslomindre
vore tänkbart att större eller mindre del af de bristande medlen skulle kunna i låneväg
anskaffas, som bolagets framtida tillgångar, så vidt de nu kunde beräknas, efter ombyggnadens
fullbordande icke syntes medgifva 5 procents ränta på utgifvande nya aktier eller
skuldsedlar för mera än högst 124,000 r:dr, bolaget vid dessa förhållanden, och då annan
utväg till arbetets fullbordande icke funnits återstå, hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställt
följande tre alternativa förslag, nemligen:
1:o att Strömsholms kanal och slussverk af staten mä öfvertagas, mot förbindelse å
statens sida, a) att inlösa de nu gällande 539 aktierna till deras nominela värde 215,600
r:dr banko med obligationer, bärande 3 procent årlig ränta till 1859 års slut och derefter
5 procent årlig ränta, men med rättighet likväl för staten att dessa obligationer, efter uppsägning,
till större eller mindre belopp, när som helst, infria; b) att till 1859 års slut fullborda
ombyggnaden af kanal- och slussverket i enlighet med den fastställda planen; och
c) att öfvertaga bolagets alla förbindelser och skyldigheter af hvilken beskaffenhet som
helst, och således jemväl den gäld, hvaruti bolaget häftar, vid den tidpunkt, då öfverlåtelsen
eger rum; eller ock
2:o att bolaget må tillförsäkras, att utom de till och [med år 1856 af Rikets Ständer
redan anslagna 50,000 r:dr om året utaf Handels- och Sjöfartsfonden eller andra allmänna
medel, under loppet af åren 1851 till och med 1858 utbekomma en summa af högst
760,000 r:dr banko, deraf |:delar skulle utgöra nytt anslag utan återbetalningsskyldighet
och j:del af bolaget återgäldas från och med 1860, medelst erläggande af 6,200
r:dr banko årligen, att användas till två procent i ränta och återstoden till amortering å
samma
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 213. 9
Ramma fjerdedel af summan. Såsom vilkor för erhållande af delta ytterligare statsbidrag
skulle stadgas, att kanalbolaget finge under hela ombyggnadstiden fortfarande åtnöja sig
med 3 procent i utdelning på aklierne och efter ombyggnadstidens slut med 5 procent årligen,
till dess berörde skuld till statsverket blifvit till kapital och ränta fullt ålergulden;
äfvensom att i allt fall, då §§ 6 och 10 i bolagets privilegium fortfore att ega gällande
kraft, statsverket komme att erhålla öfverskollet af framtida årliga nettobehållningen på
kanalinkomsterna, sedan bolaget undfått högst 15,000 r:dr eller omkring 7 procent på aktiekapitalet;
hvaremot för möjligheten att årligen från 1860 års början med säkerhet kunna
tillvägabringa inbetalningen af 6,200 r:dr till statsverket, den förändring i § 5 af så väl
bolagets privilegium, som det emellan kronan och bolaget upprättade kontrakt, erfordrades,
att den summa, sorn efter arbetets fullbordan hvarje år skulle afsältas till reparationsfond,
borde minskas från 5.000 till 3,000 r:dr under den tid, som åtginge för amortering af
bolagets skuld till statsverket, äfvensom, på det ombyggnadsarbetet måtte kunna verkställas
utan allt för stora olägenheter för trafiken på kanalen och deraf följande rubbning uti
inkomstberäkningen, den förändring i § 3 mom. b) af privilegiet och kontraktet borde
ega rum, att arbetstiden förlängdes med 3 år eller till 1859 års slut. För don händelse
åter, att intetdera af dessa bägge alternativet blefve gilladt, har direktionen i underdånighet
anhållit:
3:o att åt bolaget måtte anslås det till 1853 års slut, efter uppgjord beräkning, erforderliga
tillskott af 330,636 r:dr b.-ko, alt med uppgifna belopp för hvarldera af åren 1851,
1852 och 1853 utgå, mot förbindelse å bolagets sida, att, på lika sätt som ofvan är vordet
omnämndt, deraf återbetala en fjerdedel, utgörande 82,659 r:dr.
Uti häröfver den 7 sistlidne Januari afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader hufvudsakligen sig yttrat, att, enär bolagets direktion,
på sätt Rikets Ständer stadgat, genom med kronan ingånget kontrakt, å bolagets vägnar
vore förpligtadt att efter fastställda planen verkställa kanalens ombyggnad, utan att dertill
af staten kunna påräkna ytterligare än redan beviljadt bidrag, vid äfventyr för underlåtenhet
deraf, att all vidare utbetalning af statsmedel komme att inställas och hvad deraf blifvit
uppburet åter till Rikets Ständers riksgäldskontor inbetalas, på en gång eller successivt,
inom den tid Kongl. Maj:t funne godt derför bestämma, och härtill komme, att Strömsholms
nya kanalbolag, som till säkerhet för åtagne förbindelsers uppfyllande skolat Strömsör.
till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 2
10 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 213.
holms gamla kanal och slussverk med alla dess tillhörigheter i fast och lös egendom tilt
statsverket öfverlemna, vid nämnde kontrakts afslulande syntes hafva efter fastställda förslaget
bordt vara beredt alt, utöfver statsbidraget, till kanalbyggnadens verkställande, och
således utom hvad som erfordrades för kanalens inlösning från gamla bolaget anskaffa
583,000 r:dr b:ko, följaktligen genom tillskjutandet, på sätt direktionen uppgifvit, af endast
215,600 r:dr ingalunda fullejort allt hvad på det nya bolaget ankommer, Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader icke ansåg sig böra i underdånighet förorda någondera
af de 3 alternativa framställningarne för beredande af medel till arbetets fortsättning; hemställande
Styrelsen likväl, i betraktande af den prisstegring, som i åtskilliga hänseenden egt
rum, sedan Edströms förslag år 1833 upprättades, och då det verkligen vorp af särdeles
vigt för rörelsen inom en del af landet, att Strömsholms kanal så snart som möjligt blofve
bragt i det förbättrade skick, som vid anslagets meddelande till ombyggnaden åsyftats,
att Kongl. Majit, jemte beviljande af den ifrågasatta förlängningen af arbetstiden till 1850
års slut, måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om ett ytterligare anslag till
fortskyndande af merberörde kanalarbptp.
Med afseende å hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i underdånighet
anfört, har Kongl. Majit funnit Sig icke kunna lemna nådigt bifall till någotdera alternativet
af hvad Strömsholms nya kanalbolag beträffande utvägarne för ombyggnads-arbetets fullbordande
i underdånighet hemställt*, men då det vore af synnerlig vigt för rörelsen inom
en betydande del af landet, att Strömsholms kanal med det första varder satt i det förbättrade
skick, som vid meddelandet af anslaget till ombyggnaden åsyftats, och handlingarne
uppenbarligen utvisade, att byggnadsarbetena, i anseende till stegrade arbetslöner och i
vissa delar förhöjda material-priser, omöjligen kunna fullbordas utan en väsentdlig tillökning
iden kostnad, som enligt öfverste-löjinant Edströms år 1833 upprättade och nu mera otillförlitligt
befunna förslag togs i beräkning. När Rikets Ständer år 1841 anvisade statsanslaget
för kanalombyggnaden, samt dervid, bland andra vilkor, dels stadgade, att ombyggnads-arbetet
borde inom femton är af bolaget uiföras, utan att ytterligare statsbidrag dertill
finge påräknas, och att, efter arbetets fullbordan, 5,000 r:dr årligen skulle till reparationsfonden
afsattas, dels ock bestämde 15,000 ridr årligen såsom maximum för den ränta
och utdelning på aktierne, som bolaget egde af kanalinkomsten utbekomma, efter det kanaloch
slusbyggnaderne blifvit fullbordade, har Kongl. Maj:t, med bifogande af de till målet
hörande handlingar, uti till Statä-utskot tet den 18 sistlidne Mars aflåten nådig skrifvelse,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 2/3. \\
behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, derest Rikets Ständer, på sådan grund, lika med
Kongl. Maj:l, funno billigheten och det allmännas fördel fordra, att de vilkor, som gpnom
kontraktet blifvit bolaget ålagda, må i ofvanberörde omständigheter kunna efter Kongl.
Maj:ts bepröfvande förändras, Kongl. Msj:t vore benägen att, efter vederbörandes hörande,
taga i öfvervägande, huruvida för kanalombyggnaden enligt fastställd plan må kunna bolaget
al handels- och sjöfarts-fonden tilldelas ett ytterligare understöd, att under flera eller
färre af de återstående byggnadsåren successivt utgå med högst 50,000 rtdr årligen, emot
de vilkor och förbindelser å bolagets sida, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt ytterligare
föreskrifva, till betryggande deraf, att kanalbyggnads-arbetena vederbörligen fullbordades
inom den tid, som redan vore eller i sammanhang med det nya anslags-beslutet blefve
bestämd.
Innan Utskottet yttrar sig öfver Kongl. Maj:ls högstberörde framställning, anser, för
vinnande af närmare kännedom om de vilkor, hvaruti förändring blifvit i nåder ifrågasatt,
Utskottet sig böra meddela innehållet af förenämnde emellan kronan och Strömsholms nya
kanal-bolag, den 28 Maj 1842 upprättade kontrakt, i hvad det angår merberörde vilkor;
nemligen
a) rörande tiden för ombyggnadens verkställande.
§ 3. mom. a.
Bolaget tillförbinder sig att fullborda ombyggnaden af kanalen och slussverket inom
femton år, räknade från och med det år, då förslå anslaget af allmänna medel utgår.”
b) rörande reparations-fonden.
§ 5.
'Efter arbetets fullbordan skall af kanal-inkomsterna afsältas Fem tusende (5,000)
riksdaler banko om året till samlande af en fond för framtida större reparationer, intilldess
denna fond, med derå upplupne och till kapitalet lagde räntor, uppgår till Två
hundrade tusen riksdaler banko, hvarefter räntan må komma att inberäknas bland kanalverkets
inkomster. Utlåningen af dessa medel samt bevakningen af låne- och säkerhetshandlingar
derför besörjes af bolaget på eget ansvar; hvaremot handlingarne komma att
blifva under Riksgäldskontorets vård. Då denna fonds kapital för större reparationer antingen
hel och hållen, eller till någon del, medtages, skall räntan åter läggas till kapitalet
och af kanal-inkomsterne å nyo afsättas 5,000 riksdaler årligen, intilldess fonden åter upp
-
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 213.
gått till Två hundra tusen riksdaler. Årliga underhålls-kostnaden och mindre reparationer
bestridas af kanal-inkomsterna för året.’’
c) angående ränta och utdelning å aktierne.
§ 10.
”Så framt förberörde åligganden och förbindelser af Strömsholms riva kanal-bolag rioggrannt
uppfyllas, tillförsäkras bolaget, å Kongl. Majlis och kronans vägnar, att, jemte orubbad
besittnings- och egande-rätt för ev-erldliga tider till Strömsholms så väl gamla som
nya kanal- och sluss-verk med alla dess tillhörigheter, tillgodonjuta följande förmåner och
rättigheter, nemligen
mom. e) att från och med det år, då nya kanal- och slussverket är fullt färdigt och farbar!,
såsom ränta och utdelning å aktierna erhålla af kanal-inkomsten, så vidt den dertill
lemnar tillgång, ett belopp af högst Femton tusende riksdaler banko om året, sedan likväl
förut afdragits och godtgjorts alla utgifter för året, nemligen kostnaderne för kanalens och
slussverkets samt kanalfartens ändamålsenliga vidmakthållande, aflöningar och arfvoden, bevillning,
jemte allt hvad lill årlig kostnad för kanalverket kan hänföras, samt således äfven
afsättning för reparationsfonden, enligt 5 §.“
Vidkommande nu sjelfva saken, tror Utskottet här icke böra förtigas, att orsaken till
den missgynnande ställning, hvaruti Strömsholms kanal-bolag sig för närvarande befinner,
icke ensamt är att söka uti framlidne öfverste-löjtnanten Edströms beräkningar, utan torde
hafva kunnat till icke ringa del förekommas, derest bolaget iakttagit mera förutseende och
bättre vakat öfver arbetets utförande. Meu da upplyst är, att kanalens ombyggnad icke
kan verkställas utan ändring i de vilkor, som, vid 1840 års riksdag, blifvit af Rikets Ständer
fastställde, och det är af synnerlig vigt för rörelsen inom en betydande del af landet,
att Strömsholms kanal varder med det första försatt i det förbättrade skick, som, vid meddelandet
af anslaget till ombyggnaden, åsyftats, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
alt Rikets Ständer må, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts högstberörde
nådiga skrifvelse, medgifva,
l:r> att den för fullbordande af Strömsholms kanals ombyggnad bestämdatid
får utsträckas till 1859 års slut och, i sådan händelse, § 3
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 213. 13
morn. a i oftaberörde kontrakt samt § 3 morn. b i bolagets privilegium
i enlighet dermed ändras;
2:o att den summa, sorn, efter arbetets fullbordan, skall hvarje år afsätlas
till reparationsfond, må minskas från 5,000 till 3,000 r:dr,
under den tid, som åtgår för amortering af det statsbidrag, bolaget
kan af Kongl. Maj:t förunnas, men sedermera utgå till fulla beloppet
5,000 rtdr; samt att § 5 i oftabesagde kontrakt och privilegium erhåller
en härmed öfverensstämmande lydelse; och
3:0 alt sedan de vilkor och förbindelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskrifva bolaget för tillgodonjutande nf ytterligare understöd, blifvit
uppfyllda, den i § 10 mom. e intagne bestämmelse, i afseende
på beloppet af ränta och utdelning å aktierna, får, efter Kongl. Maj:ts
bepröfvande, förändras.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Reservationer;
af Friherre Palmstjerna, C■ O.
af Kontraktsprosten Forssell'. ”Afven jag anhåller att få anmäla min reservation
emot det skärpta omdöme öfver Direktionens åtgöranden, som Utskottets majoritet beslutat
sig uttala. Min mening är icke att ogilla sjelfva uttalandet, så vida nemligen detta grundar
sig på skäl, som äro fullt tillräckliga för den öfvertygelse, man vill uttrycka; ty jag hörer
icke till dem, som sky att uttala sanningen, när sådant kan anses af behofvet påkalladt.
Men för min del eger jag icke deri kännedom om speciella förhållanden, som kan berättiga
mig deltaga i majoritetens strängare omdöme, och har derföre ansett mig förbunden att
rösta för afdelningens mildare ordalag, som inskränka sig endast till en uttalad öfvertygelse
om behofvet af ådagalagdt “mera förutseende“ hos direktionen.”
Häruti instämde Herr Lagerhjelm * P. ? samt Doktorerne Gumwlius och Annerstedt.
af Prosten Tellbom: ”Såsom inledning till det tillstyrkande, hvarmed detta utlåtande
afslutas, har Utskottet afgifvit en opinions-yttring rörande ‘‘orsaken till den missgynnande
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N:a 214.
ställning, hvaruti Strömsholms kanal-bolag sig för närvarande befinner^, och förklarat, att
denna orsak "icke ensamt är att söka uti framlidne öfverste-löjtnanten Edströms beräkningar".
Efter detta förklarande, hvars riktighet jag icke vågar förneka, har man bort
kunna antaga, att Utskottet vetat, hvaruti denna orsak för öfrigt bestått. Härom har Utskottet
dock ej meddelat mera, än att orsaken (ltorde hafva kunnat till icke ringa del
förekommas, derest bolaget iakttagit mera förutseende och bättre vakat öfver arbetets ut
förandet
Det klander, som i detta yttrande mot bolaget uttalas, hade, åtminstone hvad
den bristande vaksamheten öfver arbetets utförande angår, bort på några likaledes meddelade
sak-upplysningar grundas, för att skäligen kunna anses befogadt. Den Utskotts-afdelning,
som behandlat frågan, har i sitt förslag till utlåtande yttrat endast, att orsaken “torde
hafva kunnat till någon del förekommas, derest bolaget iakttagit mera förutseende"; men
detta yttrande har af Utskottet blifvit skarpt på det sätt, som af utlåtandet inhemtas. Mot
denna skärpning nödgas jag reservera mig, emedan den saknar tillräckligt skäl, då inom
Utskottet alltför obetydlig underrättelse kunnat meddelas, hvaruti den klandrade bristen i
vaksamhet öfver arbetets utförande bestått, och alldeles icke blifvit upplyst, i hvilken mån
denna brist föroisakat bolagets "missgynnande ställning''.
Xso 2S4.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 26 Juni 18äl, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af räckte motioner, om anslag för
Strömsholms kanals ledning antingen till Westerås eller till
Köping.
IV. A.)
Inom Välloiliga Borgareståndet hafva blifvit väckte och till Stats-Utskottet remitterade
tvänne motioner, angående förändring i ledningen af Strömsholms kanal, nemligen:
a) af Herr Ekholm, som anfört, att efter sistlidne riksdag undersökning försiggått
angående möjligheten att teda Strömsholms kanal till Westerås stad och att kostuadett
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 214. 15
derföre blifvit utaf ('helon för medlersta väg- och vatten-byggnads-distriktet, Majoren C.
A. Olivekrona, sorn uppgjort plan och kartor öfver den nya kanal-ledningen, beräknad
till 1,061,595 r:dr banko. Fördelarne af denna förändring af kanal-sträckningen vore stora
och hvaribland företrädesvis förljente att omnämnas, att den besvärliga seglingen genom
Qvicksund undvekes, vägen betydligen förkortades samt att kanalen erhölle till utgångspunkt
en stad med högst liflig omsättning, hvarifrån bergslags-orterna, sorn af kanalen genomskäras,
kunde till större delen förses med deras hufvudsakliga förnödenheter. Skillnaden
emellan den summa, sorn erfordrades lill kanalens fullbordan, enligt den fastställda planen
och det belopp, hvilket med den af motionären förordade förändring blefve nödig, utgjorde
223,227 r:dr banko. Med föranledande häraf har motionären anhållit, att Rikets Ständer
ville för kanalens ledning till Westerås bevilja ett anslag, utan återbetalningsskyldighet,
motsvarande §:delar af den summa, som till kanalens fullbordan i denna riktning ansetts
erforderlig, enär det vore att hoppas, att deri öfriga tredjedelen torde kunna åstadkommas
genom aktieteckning i staden och den angränsande orten, hvarmed början redan blifvit
gjord ;
b) af Herr Boswus, hvilken, under förutsättning af den händelse, att Kongl. Maj:t
icke skulle i nåder bifalla en af Köpings stads äldste i Augusti månad förlidet år gjord underdånig
ansökning om nådig Propositions aflåtande till Rikets nu församlade Ständer, angående
erforderligt statsanslag för en ”diversion” af Strömsholms kanal från närheten af
Trångforss bruk till sistnämnde stad, under kanalens ännu ej fullbordade ombyggnad, och
-tiH stöd för hvilken ansökning stadens äldste sökt ådagalägga de för det allmänna vigtiga
fördelar, som en dylik förändring i kanalens nuvarande utlopp skulle medföra, både
lill följd af en jemförelsevis billig anläggningskostnad och derigenom att Strömsholms kanal-led
sålunda 1 närheten af Hjelmare kanal och slussverk anslöte sig till den af framlidne
Ofverste-Löjtnanten Edström utarbetade, plan, att genom den så kallade Svea kanal
sammanbinda sjön Mälaren med Götha kanals segelled i Wenern, — derest icke den numera
af Kongl. Maj:t oktrojerade järnvägsanläggningen emellan staden Orebro och lastageplatsen
Hult snarare komme till fullbordan, — föreslagit, dels att, med hänsigt till de stora
fördelar, som ej mindre Westmanlands än äfven Stora Kopparbergs läns bergslager
samt andra sädesrikare provinser skulle erhålla medelst Strömsholms kanals utlopp genom
Köpings å i Mälaren, och den lör en högst betydlig varutrafik sålunda för framtiden underlättade
möjligheten att begagna både Stockholm och Götheborg såsom stapelplats, Rikets
16 Stats-Utskottets Utlåtande, IV:o 214.
Ständer måtte frånträda desas vid 1840 års riksmöte fattade .beslut, ”att några vidare tillskott
utöfver då beviljade 600,000 r:dr b:ko statsmedel icke finge för Strömsholms kanals
ombyggnad påräknas af det nya kanalbolag, som äfven i sådant hänseende organiserat sig,"
dels äfven att Rikets Ständer, under förutsättning att sagde kanalbolag för dess de! medgifver
den sålunda projekterade förändringen af kanalens utlopp vid Köpings stad, i stället för vid
Strömsholms våg- och lastageplats, ville anvisa de medel, hvilka kunna öfverstiga de för
denna sistnämnde ledens ombyggnad ifrån Trångfors beräknade; i hvilket hänseende motionären
upplyst, att, enligt en på Köpings stads enskilda bekostnad af kaptenen vid flottans
mekaniska korps C. E. Nordström verkställd undersökning med dithörande kartor och kostnadsförslag,
Strömsholms kanals ombyggnad från Trångfors till Köping skulle, jemte ifrå—
gakommande jordersättningar, uppgå till 944,278 r:dr, hvilket belopp likväl sedermera, vid
en af kanalens Ofver-mekanikus Majoren Kleen öfver kostnadsförslag^ anställd granskning,
antagits böra ökas till omkring 1,200,000 r:dr.
Utskottet erkänner väl, att en förändrad sträckning af Strömsholms kanal, på sätt motionärerne
föreslagit, skulle medföra ej obetydliga fördelar för den af ifrågavarande städer,
dit kanalen kunde komma alt ledas; men som för verkställigheten af ett sådant företag
erfordras stora uppoffringar å statens sida, dem Utskottet icke anser sig böra tillstyrka,
hemställer Utskottet,
att motionärernes framställningar om Strömsholms kanals förändrade
ledning, vare sig till Westerås eller Köping, icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd nu föranleda.
Stockholm den 20 Juni 1851.
N:o 215.
Stats-1tskottets Utlåtande. N:o 215.
17
.\:o 215.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 26 Juni 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om anslag till kyrkobyggnad i Knäreds
församling i Hallands Län.
IV. A.)
Hos Kongl. Maj:! har Knäreds församling i Hallands län, jemte förmälan, hurusom,
sedan församlingens gamla, till en del förfallna, kyrka med afseende så väl å utrymme
som beskaffenhet befunnits icke längre kunna motsvara sitt ändamål, och församlingen af
sådan anledning för några år tillbaka, efter vidtagna förberedande åtgärder, gått i författning
om uppförande af en ny kyrka, i öfverensstämmelse med dertill uppgjord och i vederbörlig
ordning stadfästad ritning, samt detta kostsamma och för socknens innevånare i
hög grad betungande byggnadsföretag, vid slutet af September månad 1848, hunnit nära
sin fullbordan, församlingen genom olyckshändelse blifvit beröfvad nästan hela frukten af
sina ansträngningar, enär den nya tempelbyggnaden, genom tornets instörtning, till stor del
förvandlats till en grushög, i underdåninghet anhållit, att, då församlingen genom denna olyckshändelse
blifvit försatt i en så mycket svårare belägenhet, som den i hopp om den
nya byggnadens snara fulländning redan förut hade till någon del låtit nedrifva den gamla
kyrkan och sålunda nu befunne sig i saknad af ett passande och värdigt rum för sin offentliga
gudstjenst, på samma gång den icke egde förmåga att bestrida de för ny kyrkobyggnad
erforderliga kostnader, Kongl. Maj:t, med afseende å dessa förhållanden och enär
en emot kyrkans byggmästare och hans borgesman påbörjad rättegång, hvilken syntes
blifva långvarig, lemnade föga utsigt alt för deri gjorda förlusten vinna någon ersättning,
i nåder måtte täckas af allmänna medel tilldela nämnde församling en så stor summa, att
en ny kyrka dermed kunde uppbyggas.
Efter det Kongl. Ofver-intendents-embetet, som unfått nådig befallning alt afgifva underdånigt
förslag å den kostnad, som för nyssnämnda ändamål kunde finnas erforderlig,
uti memorial af den 8 sistlidne April omförmält, att, med ledning af de i ansökningen medkill.
till R. St. Prof. 1850 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 20 Haft. 3
IS Siats-Utskottets Utlåtande, Ko 215.
delade upplysningar om den inträffade skadans beskaffenhet och omfattning, embete! ansett
sig kunna antaga, att, vid kyrkans återuppbyggande åtminstone choret och Östra delen, till
hvilka olyckan icke sträckt sig, kunna och böra bibehållas, samt att, under sådan förutsättning
och med beräkning derjemte, att den nedrasade byggnadens materialier äro till någon
del användbara, kostnaden för kyrkans fullbordande blifvit, på sätt bifogadt förslag utvisade,
beräknad att uppgå till 16,984 r:dr 17 sk. tuko, om församlingen, såsom vanligt, utan ersättning
fullgör dagsverken och körslor, men i annat fall till 6,724 r:dr samma mynt utöfver
nyssnämnde summa; samt Kongl. Maj:t, af de till målet hörande handlingar inhemta!-:
att år 1845, då meranämnde församling för ifrågastälid kyrkobyggnad begärde och erhöll
understöd genom kollekt och stambok öfver hela riket, vitsordades af vederbörande etnbetsmyndigheter,
att socknens 59?53 oförmedlade, till 43||j. förmedlade, mantal, voro fördelade
på 74 åboer och 16 jordtorpare; att folkmängden, uppgående till 1,972 personer, vore
i allmänhet obemedlad; alt jordmånen, sorn vore af svagaste beskaffenhet, på sin höjd lemnade
en afkastning af tredje till fjerde kornet; hvartill komme, på sätt nu sednast ingifna
ansökningen jemväl innehåller, att församlingen vid tiden för ifrågavarande kyrkobyggnad
blifvit i flera afseenden beröfvad fördeiarne af ortens förnämsta näringsgren; att den under
de tre sista åren i brandstods-ersättning utbetalt 5 å 6000 r:dr biko och att årliga bidrag
mäste lemnäs tilt kyrkokassan, hvars inkomster icke voro tillräcklige att ens till tredjede
len
betala ränta å kassans till 5,000 r:dr biko redan uppgående skuld; så har i betraktande
af hvad sålunda förekommit och då dessa förhållanden syntes vara af beskaffenhet, att i
hög grad påkalla det allmännas deltagande och bistånd, Kongl. Maj:t, uti nådig skrifvelse
till Rikets Ständers Stats—Utskott af den 7 nästlidne Maj, med öfverlemnande af den underdåniga
ansökningen, föreslagit, att Rikets Ständer, som icke sällan visat sig behjerta enskilda
menigbeters behof af understöd, måtte åt Knäreds församling för ofvan uppgifna ändadamål
bevilja ett räntefritt lån af 16,000 r:dr biko, med skyldighet för församlingen att
fem år efter lånets erhållande hörja återbetalning deraf med så stort belopp årligen, som
Rikets Ständer, med hänsigt till de i ansökningen åberopade omständigheter, kunna finna
skäligt att bestämma; anseende Kongl. Maj:t det vilkor vid lånets beviljande dessutom böra
fästas, att den ersättning, församlingen för den gjorda lörlusten möjligen kan i laglig väg
erhålla, uteslutande må till afbetalning af länet användas; och har Kongl. Majit tillika förmält,
att Kongl. Majit meddelat nådig befallning åt Dess Justitiae-kansler att tillse, om och
*i hvad mån någon felaktighet vid den fastställda ritningen och dertill hörande kostnadsför
-
Stain-Utskottets Utlåtande, No 215. 19
slags uppgörande vållat den timade ölyckan, samt att, i sådant fall, vidtaga den laga åtgärdr
hvartill omständigheterna föranleda.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts nådiga framställning har Utskottet jemväl förehaft
till pröfning en inom Bonde-ståndet af riksdagsfullmäktige!) David Andersson från Hallands
län väckt, till Utskottet remitterad, motion, deruti motionären, med hufvudsakligt andragande
af hvad som uti högstberörda nådiga skrifvelse finnes anfördt, och under åberopande
af de ömmande omständigheter, som vid denna fråga sig förete, anhållit, att Rikets
Ständer måtte behjerta det olyckliga läge, hvari Knäreds församling, utan eget förvållande,
sig befunne samt för uppförande af en ny kyrka derstädes bevilja oftanämnde församlingsboer
ett statsanslag, utan återbetalningsskyldighet, af 15,000 r:dr b:ko, hvilken summa utgjorde
föga mera än hälften af hvad det sammanstörtade templet kostat.
Hvad de Utskottet, i afseende på meranämnde understöds erhållande, tillställda handlingar
innehålla har Utskottet tagit i öfvervägande; och då den ifrågaställa kyrkobyggnaden
svårligen lärer kunna, utan högst kännbara uppoffringar, utföras af denna föga folkrika, af
mindre bemedlade personer bestående, församling, som för kyrkans uppbyggande redan
vidkänts betydliga utgifter och numera icke eger några till dess uppförande å nyo disponibla
tillgångar; så och i betraktande deraf, att förbemälda församling jemväl skall, enligt
hvad upplyst blifvit, svårighet möta att på enskild väg erhålla ett för ändamålet erforderligt
lån, anser Utskottet statens mellankomst, i å.-tt specielt fall som detta, skäligen kunna
ega rum, hvadan Utskottet, utan att likväl vilja understödja Riksdagsfullmäktigen David
Anderssons motion om direkt statsanslag, får, med afseende å hvad Kongl. Mäj:ts nådiga
skrifvelse innehåller, tillstyrka,
att, för uppförande af en ny kyrka i Knäreds församling i Hallands
län, ett lån af 16,000 Rdr må af Riksgäldskontorets mede*
utgifvas, emot vilkor, att, sedan detta lån under fem års tid innehafts
utan ränta, 6 procent af detsammas ursprungliga belopp till
Riksgäldskontoret, före hvarje års slut, inbetalas, af hvilka 6 procent
först beräknas 4 procent årlig ränta å det återstående lånekapitalet,
hvarefter det belopp, som derutöfver skall erläggas, kommer att såsom
kapitalafbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna är till
fullo godtgjord; börande församlingen, innan detta lån af Riksgälds-»
kontotet utbetalas, hafva afiemuat sin till Riksgäldskontoret utgifcr
/
20 Stats- Viskottets Utlåtande, N:o 216.
al Fullmäktige derstädes godkända förbindelse att behörigen fullgöra
de för lånet stadgade betalningsvilkor, bland hvilka jemväl bör intagas
det stadgande, att den ersättning, församlingen för den genom
kyrkans förstöring gjorda förlusten möjligen i laglig väg kan erhålla,
uteslutande må till afbetalning af lånet användas.
Stockholm den 20 Juni 1851.
\:o 21(6.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Juli 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af utlåtandet
N:o 64, angående äskadt anslag för beredande af rättelse
uti beräknandet af salpeter-hjelpen inom provinserna Småland
och Öland.
(/• A)
Förenämnde betänkande, deruti Stats-ulskottet förklarat sig vara af frågans outredda
skick förhindrad att tillstyrka Rikets Ständer beviljandet af ett utaf Kongl. Majit uti Nådig
Proposition äskadt årligt anslag af 11,000 ridr för beredande af rättelse uti beräknandet
af salpeter-hjelpen inom provinserne Småland och Öland, har af Ridderskapet och Adeln
samt Presteståndet bifallits, men af Borgare- och Bondestånden blifvit återremitterad!, på
grund af anmärkningar, hufvudsakligen innehållande, att då Utskottet ansett ärendet hafva
varit i ett outredt skick, en utredning dera/ bordt företagas, innan detsamma till Rikets
Ständers afgörande framlades, hvilket icke kunnat hafva varit omöjligt under riksdagens
lopp: att i händelse de Småländska länen verkligen, lidit orätt, deni så fort sorn möjligt
böra vederfaras rättvisa; att Utskottet derföre bort yttra sig öfver sjelfva hufvudfrågan, eller
huruvida de Småländska länen äro skyldige att fortfarande erlägga salpeter-hjelpen efter
markegängspris, då den i de öfriga länen utgår endast efter kronovärdi; samt att frågan
om ersättning lör minskade inkomster, hvilken möjligen erfordrade en vidlyftigare
utredning, kunde sedermera, utan alt uppehålla hufvudlrågans afgörande, i behörig ordning
efter verkställde undersökningar pröfvas.
i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 216. 21
Med anledning häraf får Utskottet anföra att, då icke frågan i sin helhet, utan endast
den om anvisande af det äskade anslaget blifvit underställd Rikets Ständers pröfning, och
de för en sådan pröfning erforderlige upplysningar icke varit för Utskottet tillgänglige eller,
såsom beroende på vidlyftigare utredningar, kunnat under riksdagens lopp anskaffas, har
Utskottet af ofvanomlörmälde anmärkningar
icke hemtat ledning alt sitt förra, af tväune Riksstånd bifallna betänkande
frånträda. v
Stockholm den 21 Juni 1851.
Reservation
af Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson från Calmar län.
,?Emot det beslut, som Höglofiiga Stats-utskottet stannat att afstyrka bifall till Kongl.
Maj-.ts nådiga proposition om anslag för orätt debiterad och uppburen salpeter-hjelp inom
Calmar län och Oland, Kronobergs och Jönköpings län, får jag reservera mig.
Stats-utskottet yttrar att frågan ännu icke är så utredd, att Utskottet kan ingå i pröfning
i hvarje serskildt fall. I saknad af en sådan utredning har Utskottet icke heller varit
i tillfälle att bedömma till hvilken utsträckning och under hvilka vilkor den ifrågaställa
ersättningen bör ega rum. Jag deremot tror att Utskottet endast bordt besvara den frågan,
om Utskottet vill bifalla de 11,000 r:dr Kongl. Maj:t begärt, eller hela summan
31,770 r:dr 17 sk. banko, som årligen orätt uppbäres. Hvad utredningen vidkommer är
det en sanning att man haft 11 års tid för att tillsäga uppbördsmännen att de skola debitera
och uppbära rätt i stället för orätt. En fråga af lika beskaffenhet, angående byggningshjelpen
inom Calmar län, afajordes definitivt under Konung Carl Johans tid på tre år,
och ehuru summan då var dubbelt större begärdes icke någon ersättning till den eller de,
sorn debiterat orätt. Det är kändt, att just de personer, som utgifva räkningarne på skattebeloppet,
sjelfva hafva indelt lön. Stats-utskottet har i sitt utfåtande N:o 64 endast citerat
en Kongl. Ordning af den 22 Juli 1616, som skulle stadga att salpeler-hjelpen bör
betalas i natura oell icke med penningar efter kronovärdi; men att denna åberopade Ordning
aldrig blifvit efterlefvad eller kunnat tillämpas sedan Förmyndare-regeringens beslut
den 28 April 1638, hvarigenom stadgades, att salpeter-hjelpen skulle uppbäras med pen
-
J?S Anus-Ilskottets Utlåtande, N:o 216.
ningar, så för detta (1638) som nästförflutria året, intill dess en annan "order häruti ställd
blifver". Någon förordning, som upphäfver 1638 års Kungaliref, har hvarken funnits eiler
är att finna; det är således förvi lande att åberopa en ordning, som för mer än 213 år
tillbaka öfverlefvat sin tid. Hade Stats-utskottet lemnat Rikets Ständer upplysning om frågans
behandling i sin helhet, så hade intet tvifvel uppstått om att salpeter-hjelpen endast
bör utgå i penningar och icke efter markegångs-förvandling.
Presidenten i Kongl. Kammar-Kollegium f. d. Statsrådet Munthe har i denna sak
anfört, att, då i öfverensstämmelse med hvad Kammarkollegii Provins- och Arkiv-kontor
yttrat, det måste anses ostridig!, att den först i en sednare tid vidtagna förändring alt,
emot föreskriften i 1638 års Cirkulär och 1644 års Kongl. Resolution, uti de Småländska
länen efter årlig markegång förvandla salpeterhjelpen, icke stödde sig på någon gällande
författning och i behörig ordning tillkommen föreskrift, samt icke skäligt vöre, att hemmanen
i dessa, iner än de i andra län af riket, der denna ränta utgöres och i penningar efter
kronovärdi allt hittills utgått och der den annars borde på enahanda skäl iörvandlas,
toen hvilket icke lämpligen kunde ega rum, skulle vidkännas den betydliga förhöjningen
derå genom förvandling efter årlig markegång, så kunde, på dessa och i öfrigt andragna skäl,.
Prasidenteu ej annat än i underdånighet tillstyrka bifall å sökändernas anhållan i denna del,
och att således måtte i nåder förklaras, att salpeterhjelpen i Jönköpings, Kronobergs och
Calmar län borde för framtiden i penningar efter gamla kronovärdet utföras.
Föredragande Departements-Chefen anförde härvid i underdånighet: “Vidkommande
derefter sjelfva saken, så synes det mig i likhet med hvad af Kammarkollegii t. f. President
blifvit yttradt, att Kammarkollegii, enligt Förmyndare-Regeringens beslut, den 28- April
1638 utfärdade Cirkulärbref, hvarigenom stadgades, att salpeterhjelpen skulle uppbäras med
penningar, så för detta (1638) som nästförflutna året, intilldess en “order häruti ställd
blifver,“ icke kan gifvas annan tydning än att detsamma innefattade en allmän föreskrift i
afseende å berörde uppbörd, som borde lända till efterrättelse, intill dess annat förordnande
derom meddelades. Att berörde stadgande äfven varit så tolkadt, synes ådagalagdt deraf,
att salpeterhjelpen derefter uti alla provinser i Sverige blifvit erlagd i penningar efter kronovärdi,
med undantag endast, att uti Småland och på Oland nu ifrågakomma beräkning
efter markegång vid olika tidpunkter under 1700-talet blifvit införd, samt att denna afgift
i vissa delar af Södermanlands Län utgöres efter annan beräkni*gsgrund eller med endast
J stafrum ved, som efter markegång liqvidera*. Äfven i Österbotten af det till Sverige då
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 218. 23
hörande Finland hade väl berörda ränta likaledes blifvit beräknad efter markegång, mfcn
detta upphäfdes genom Kongl. Resolution på allmogens besvär den 9 Deeember 1766,
och ehuru det i samma resolution förekommande yttrande, att allmogen i hela riket, alltsedan
år 1634, utgjort salpeterhjelpen med penningar utan den ringaste förvandling, icke
var fullt rikligt, enär förvandling då redan börjat att uti de Småländska länen ega rum,
bevisar likväl berörde beslut, att man då ansåg förstnämde beräkning vara den rätta och
fann förvandling, der sådan öfverklagades, böra upphäfvas, vid hvilket förhållande Skäligen
synes kunna antagas, att, derest beräkningssättet uti Småland då varit bemärkt och erinran
deremot framställd, rättelse jemväl derstädes vunnits.”
”Någon allmän föreskrift, som förändrat ofvanberörde stadgande, finnes ej heller vara
meddelad; ty det af Kammarkollegium åberopade Kongliga påbudet den 5 December 1756, att
de oindelade likasom de indelade räntorna skulle dädanefter beräknas och utgöras efter årlig
markegång, afsåg endast ett bestämmande, att, der liqvid efter markegång borde ega rum,
den skulle ske enligt den årliga och ej efter den år 1735 fastställda ständiga markegången,
hvadan detta påbud icke innefattade ändring uti speciella föreskriften angående vissa räntors
utgörande, hvilket ock serskildt är vordet förklaradt uti Kongl, brefvet den 26 Oktober
1838, hvarigenom bestämdes, att bvggningshjelpen uti vissa delar af Calmar län, som
orätt blifvit beräknad efter markegång, borde, på grund af äldre stadganden och utan afseende
å nämnde påbud, endast betalas med dubbla kronovärdiet. Likaså har det icke kunnat
visas, att inflytandet af det nu öfverklagade beräkningssättet uti Småland och på eiland,
hvilket ej mindre i de olika länen, än för serskilda persedlar i samma län, vid olika
tider tillkommit, grundats på serskilda, i behörig ordning meddelda föreskrifter."
“Med afseende å alla dessa omständigheter, med hvad mera kammarkollegii t. f. president
uti dess serskilda yttrande anföit, finner jag derföre rättvisa och billighet fordra,
att den sökta förändringen uti salpeterhjelpens utgörande inom de småländska länen varder
beviljad, så att denna ränta derstädes, på lika sätt, som i allmänhet inom öfriga delar
af riket iakttages, får med penningar efter kronovärdi liqvideras."
”1 följd häraf anser jag mig böra underdånigst tillstyrka, det Eders Kongl. Majit ville
göra nådig framställning till Rikets Ständer derom, alt för tillvägabringandet, ifrån och med
nästkommande år, af förstnämnda förändring uti sättet för salpeterskattens beräknande uti
de trenne småländska länen, Rikets Ständer måtte anvisa erforderligt anslag för att dermed
godtgöra den minskning uti indelda räntor och anslag till serskilda inrättningar och
24 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 216.
fonder, som derigenom uppkommer oell hvilket ersättningsanslag, som liorde förslagsvis
bestämmas till 11,000 r:dr lämpligast synes kunna anvisas att utgå af riksgäldskontoret
medel intill nästa riksdag, för att, efter det beloppet, på grund af skeende speciella utredningar
och ersättningsanspråkens behöriga pröfning, kunnat tillförlitligen bestämmas, då på
riksstaten uppföras”.
Uti denna af föredragande departoments-chefen gjorda hemställan instämde jemväl
statsrådets öfriga ledamöter, med undantag af statsrådet Gripenstedt, som hufvudsakligen
anfört att då orättvisan en så lång lid fortfarit, syntes det, efter herr statsrådets sätt att
se saken, att den nu vunnit laga häfd.
Hvad statsrådets fleste ledamöter uti detta mål underdånigst tillstyrkt, fann Kongl.
Mnj:t godt till alla delar i nåder gilla och bifalla.
Häraf synes alt saken är tillräckligt utredd, skulle nu Rikets Ständer vägra det anslag
Kongl. Maj:t har begärt, så är för de skattskyldiga ingenting annat göra än att endast betala
det, som lagligen bör betdas, i afseende på denna skatt.
Då det är fiåga om något, som länder till de så kallade bättre folkklassernas fördel,
iemnar staten tillbaka icke allenast hvad som blifvit orätt debiteradt och uppburet, utan ock
till på köpet beviljar pensioner, gratifikationer, restitulioner, af alla möjliga slag. Man får då
höra inom vissa riksstånd den aldra ädlaste och grundligaste filosofiska och theologiska vältalighet
under åberopande af statens värdighet samt moraliska förbindelse att öfva Omistlig
kärlek: att detta är icke allenast rätt utan ock ädelt påstår äfven jag! men jag påstår
tillika att statens värdighet och moraliska förbindelse skall konseqvent tillämpas; ty'man vet
att då det är fråga om att endast göra en fattig skattskyldig allmoge rättvisa, uppoffras
statens värdighet helt och hållet. Statens moraliska förbindelse tillämpas dä helt och hållet
efter statsrådet Gripenstedts princip. Lycklige äro derföre de ynglingar af den jordbrukande
och arbetande klassen, som veta, medan ännu tid är, att lemna ett land, der godtycke,
blind lydnad och onaturliga lagar så envist försvaras; framtiden skall snart nog visa och visar
allaredan huru många sjelfständiga jordbrukare man kan påräkna lill landets försvar,
om detta beskattningssvstem samt indelnings- och utdelningsprejerier få fortfara.“
STOCKHOLM. Östlund & Bkrmag, 1851.
Stats-Utskollels Memorial, IV: o 217.
1
N:o 217.
I
Aok. till Exp.-Utsk. dea 1 Juli 1851, kl. 2 e. a.
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voleringsproposilioner,
i anledning af Jliks-ståndens
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till Statsregleringen
hörande frågor.
(U. A.)
Sedan Stats-utskottet uti utlåtandena N:s 82, 83, 84, 85, 86, 87, 89 och 90
afgifva förslag till reglering af utgifterna under Riks-statens första, andra, tredje,
fjerde, femte, sjette, åttonde och nionde hufvudtitlar, samt uti förnyade utlåtanden
N:s 147, 148, 150, 151, 152, 154 och 155 besvarat de emot vissa delar af Utskottets
förenämnde förslag framställde anmärkningar, så får Utskottet, som numera erhållit
del af de utaf Riks-slånden rörande hithörande frågor fattade definitiva beslut,
härmed framställa förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner i förstärkt
Stats-utskott, äfvensom afgifva de yttranden i öfrigt, hvartill skiljaktigheterna i berörde
beslut funnits föranleda.
Förslå Hafvudtileln.
Enligt utlåtandena N:o 82 och 147.
l:o Utskottets, uti 4:de punkten af utlåtandet N:o 82 gjorde och i N:o 147 vidblifna,
hemställan om en tillökning af 10,000 r:dr i anslaget åt Deras Kongl. HögheBiL
lill R. St. Prat. 1850 1851. 4 Sami., i Afd.} 2 Band., 21 Hd/t. 1
2 Stats- Utskottets Memorial, A:o 217.
ter Arffustarne, att utgå från och med detta, års början, är bifallen af Ridderskapct
och Adelil samt Presle-ståndcl, men afslagen af Borgare- och Bonde-stånden.
I den händelse' icke någotdera af sistnämnde (vänne Iliks-sfånd skulle finna
för godt att med Ridderskapct och Adelö samt Preste-ståndcl iustäaimasa i gillandet
af Utskottets förslag, hemsi äller' Utskottet att, för frågans afgörande, omröstning
i förstärkt Stats-utskott må anställas öfver följande proposition:
“Deri, som bifaller en tillökning af!0,(X)0 r:dr i anslaget åt Deras Kongl. Högheter
Arffurstarue, att utgå ifrån detta års början,“ voterar
Ja i
den, det ej vill, voterar
Nej;
/
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer afslagit berörde tillökning i anslaget för Deras
Kongl. Högheter Ai Aurs tarne.“
Andra Iiufv udti te In.
Enligt utlåtandena N:o 83 och 148. 1
2:o Sedan Kongl. Majit uti Dess vid innevarande riksdag aflåtne nådiga proposition
om Stats-verkets tillstånd och behof föreslagit, att det belopp af anslaget a
7:de hufvudtiteln till reparationer å Kronans hus och byggnader i landsorten, hvilket
för underhåll af läns- och kronohäktena utbefalas med 4000 r:dr årligen till
Fångvårds-styrelsen, måtte från sistnämnde hufvudtitel utgå och öfverflyttas till den
Andra, samt inbegripas under det för fångvården beräknade förslagsanslag, hade
Utskottet, uti 3:dje punkten af utlåtandet N:o 83, härtill tillstyrkt Rikets Ständers bifall,
hvilket tillstyrkande Utskottet äfven i utlåtandet N:o 148 vidblifvit.
Förberörde 3:dje punkt är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
godkänd, men af Borgare- och Bonde-stånden afslagen; och då ifrågavarande öfverflytt
ning inverkar på riksstateus reglerande, samt frågan följaktligen bör, derest icke
någotdera af sistnämnde tvänne Riksstånd skulle vilja antaga Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-siåndet godkände, framställning, genom omröstning i förstärkt
Stats-utskott afgöras, får Utskottet föreslå följande voteringsproposition:
Slals- Utskottets Memorial, IV:o 217. 3
I)cn, som bifaller, att af »let a 7:de hufvudtiteln uppförde anslag till reparationer
å Kronans hus och byggnader i landsorten, ett belopp stort 4G00 r:dr, som årligen
utbetalts till Fångvårds-styrelsen för underhåll af läns-osli kronohäktena, må
från besagde hufvudiitel utgå och öfverflyttas till den Andra, för att inbegripas under
det för fångvården beräknade förslags-anslag, voterar
Ja-,
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, är berörde öfverflyltniog af Rikets Ständer afslagcn.
Tredje Hufvudtiteln.
Enligt utlåtandet N:o 84.
3:o Uti 3 punkten af förenämnde utlåtande, hade Utskottet, jemte tillstyrkan,
att de under 3:dje hufvudtiteln uppförda anslag måtte varda till oförändradt belopp
af Rikets Ständer fastställda, hemställt, alt Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att, till beredande af framtida nedsättning uti berörda anslag
till bestridande af kostnaderne för de till bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska
angelägenheter å utrikes orter anställde sändebud, Kongl. Maj:t måtte vidtaga
sådana inskränkningar, som, utan förnärmande af Rikets värdighet eller åsidosättande
af dess verkliga fördel, låta sig verkställa.
Vid föredragning häraf, har Bonde-ståndet gillat berörda förslag, som åter
af Borgare-ståndet blifvit lagdt till handlingarae; hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Preslc-ståndet bifallit de under 3:dje hufvudtiteln, enligt gällande riksstat, uppförde
anslags oförändrade bibehållande, men afslagit Utskottets hemställan, angående
underdånig anhållan hos Kongl. Maj-.t om inskränkningar i kostnaderne för de till
bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska angelägenheter å utrikes orter anställde
sändebud.
Då således berörde underdåniga framställning blifvit af två stånd afslagen
och hos det tredje lagdt till handlingarne, och detta förslag innefattar
ett ämne, som icke omedelbarligen rörer statens reglerande, samt följaktli
-
4 Slats-Utskottets Memorial, N:o 217.
gen icke är att hänföra till sådane uti 69 § Regerings-formen och 30 § Riksdagsordningen
omförmälda frågor, hvilka, i händelse af skiljaktighet i Riks-ståndens beslut,
skola medelst votering i förstärkt Stats-utskott afgöras,
lärer Utskottets hemställan om aflåtande af underdånig skrifvelse uti förrberörde
hänseende få förfalla.
Fjerde Hufvudtiteln.
Enligt utlåtandena N:o 85 och 150.
4:o Enligt 6:te punkten af utlåtandet Nio 85, hade Utskottet afstyrkt Rikets
Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, dels att, till underhållet af ett
Sappör-kompani af 120 man, försedt med nödig befäls- och civilpersona!, samt fördeladt
i 2 sappör-, 1 minör- och 3 pontonnier-afdeiningar, Rikets Ständer måtte bevilja
ett årligt anslag af 17,500 r:dr, deraf 3,914 r:dr, som erfordrades för truppens
beklädnad, borde afskiljas och tilläggas anslaget till försvarsverket i allmänhet, samt
återstoden, 13,588 r:dr, sammanföras med anslaget för ingeniör-korpsen, hvilken åter,
då den, i händelse högslberörda förslag bifölles, komrrie alt med trupp förses, lämpligen
kunde under rubriken värfvade arméen upptagas, dels ock att Rikets Ständer
ville medgifva, att, till bestridande af kostnaderne för ifrågaställde sappör-kompanis
första uppsättning, hvilka beräknats uppgå lill ett belopp af 16,360 r:dr, finge användas
första årets underhålls-auslag för kompaniet.
Vid föredragning häraf, hafva Borgare- och Bonde-stånden godkänt Utskottets,
uti utlåtandet N:o 150 jemväl vidblifna, afstyrkande framställning, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet densamma afslagit och i stället bifallit
Kongl. Maj:ts högstberörde proposition.
Då således två Stånd stannat emot två och frågan följaktligen bör, så vida
icke antingen Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet skulle finna för godt att
]nstämma uti de tvänne öfriga Riks-ståndens beslut, medelst omröstning i förstärkt
Stats-utskott afgöras, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
“Den som, med bifall till Stats-utskottets yttrande i 6:le punkten af utlåtandet
N:o 85, anser det af Kongl. Maj:t, för bildande och underhållande af en serskild
ingeniör-trupp, äskade anslag, 17,500 r:dr, icke böra beviljas,“ voterar
Ju-,
Stals-Vtskotlets Memorial, lY:o 217. 3
den, det ej vill, voterar
Nej-,
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer bifallit det af Kongl. Maj:t, för underhållet af ett
sappör-kompani, äskade årliga anslag, 17,500 r:dr, deraf 3,914 r:dr, som beräknats för
truppens beklädnad, böra afskiljas och tilläggas anslaget till försvarsverket i allmänhet,
samt återstoden, 13,586 r;dr, sammanföras med anslaget för ingeniör-korpsen,
hvilken åter under rubriken värfvade arméen upptages, äfvensom medgifvit, att, lill
bestiidande af kostnaderne för sappör-kompaniets första uppsättning, må användas
första årets underhålls-anslag för kompaniet.
5:o. Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva bifallit, men Borgareoch
Bonde-stånden afslagit Utskottets, uti lide punkten af utlåtandet N:o 85 framställda
och i utlåtandet N:o 150 vidhållne, tillstyrkande, att de af Kongl. Maj:t., för
inrättande af instruktions-kompanier vid indelta infanteriet, äskade anslag, tillsammans
37,500 r;dr årligen, nemligen för personalens underhåll 35,000 r:dr, samt för sängoch
husgeråds-persedlars m. m. vidmakthållande 2,500 r:dr, måtte af Rikets Ständer
till uppförande å stat anvisas, äfvensom att, på sätt Kongl. Maj:t jemväl begärt,
kostnaderne för anskaffningen af ofvanberörde säng- och husgernds-persediar m. m.
för instruktions-kompanierne måtte få bestridas af första års-anslaget för dessa kompaniers
underhåll,“ .
För den händelse, att icke någotdera af sistbemälde tvänne Riks-stånd skulle
finna för godt att med Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet instämma i gillandet
af Utskottets förslag, torde, för frågans afgörande, omröstning i förstärkt
Stats-utskott få anställas öfver följande proposition:
“Den, som bifaller, att de af Kongl. Maj:t, för inrättande af instruktions-kompanier
vid indelta infanteriet, äskade anslag, tillsammans 37,500 r:dr årligen, nemligen
för personalens underhåll 35,000 r;dr, samt för säng- och husgeråds-persedlars
m. ro. vidmakthållande 2,500 r:dr, må af Rikets Ständer till uppförande å stat anvisas,
äfvensom att kostnaderna för anskaffningen af ofvanberörde säng- och husgeråds-persedlar
m. m. för instruktions-kompanierne må få bestridas af första års«aaslaget
för dessa kompaniers underhåll11, voterar
Jaj
6 Stais -Utskottets Memorial, A'« 217.
deu, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, “hafva Ilikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts nådiga proposition om anslag
för inrättandet; af instruktions-kompanier vid indelta infanteriet.“
6:0. Efter det Stats-ntskottet, uti 13:de punkten af utlåtandet N:o 85, afstyikt
Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts nådiga proposition om en löne-tiilökning af
200 r:dr för hvardera utaf regements-pastorerne vid så väl garnisons-regementerne
i Stockholm, sorn vid de utom Stockholm förlagda Götha och Wendes artilleri-regementen,
utgörande för 6 regements-pastorer ett sammanräknadt belopp af 1,200 r:dr,
deraf 600 r:dr belöpte sig för gardes-regementerne och återstoden för artilleri-regementerne,
samt Utskottet, uti utlåtandet N:o 150, vidbiifvit detta sitt afstyrkande yttrande,
hafva Borgare- och Bonde-stånden bifallit berörde punkt, hvaremot Ridderskåpet
och Adeln samt Preste-ståndet, vid punktens föredragning till definitivt beslut,
densamma ogillat, och i stället bifallit Kongl. Maj:ts högst berörde proposition.
Då således denna fråga måste, så vida icke någotdera af sistbemälde tvänne
Riks-stånd skulle finna för godt att med Borgare- och Bonde-stånden instämma i
gillandet af Utskottets förenämnde yttrande, afgöras genom omröstning i förstärkt
Stats-utskott, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
“Den som, lika med Stats-utskottot, anser, att det af Kongl. Maj:t äskade
anslag, 1,200 r:dr, till löneförbättring åt de vid garnisons-regementerne i Stockholm
samt vid de utom Stockholm förlagda Götha och Wendes artilleri-regementen anställde
regements-pastorer, icke bör beviljas“, voterar
Ja;
fien, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt anslag af 1,200 r:dr till löneförbättring
med 200 r:dr åt hvardera af de sex vid förenämnde regementen anställde
regements-pastorer. “
7:o. Uti
Kongl. 51aj:ts nådiga proposition om löneförbättring för artillcri-regementcrna, tillstyrkt
Slats-VUliotlets Memorial, S:o 217. 7
Rikets Ständer att, med undantag af hvad för regements-cheferne och regementseffniciarno
blifvit hegardt, bevilja det anslag, sein Kongl. Majit till löneförbättring
i öiligt för artillcri-regementernasj befäls- och; handtvcrks-personal samt regementssktifvaro
äskat. Detta yttrande, som, oaktadt deremot framställda anmärkningar, Utskot!et,
uti sitt utlåtande Nio 150, vidblifvit, är af Borgare- och Bondestånden godkäudt;
hvaremot Ridderskapet och Adeln icke allenast beviljat de af Kongl. Majit
äskade och af Utskottet tillstyrkta löneförbättringar för regementsskrifva ve, styckjunkare,
tygstats-mästare, tygstals-gesäller och gevärs-handtverkare v d artilleri—
regementJfne, utan ock bifallit, att lönerna för officerare vid dessa regementen upp_
föras å stat till de af artilleri-koinmittéen föreslagna och i berörde 16:de punkt otnförmälde
belopp, med undantag likväl af chefslönerne, hvilka nedsattes från 4,360
till 4,100 ridr, taffelpenningar och fouragemedel inberäknade, och af under-löjtnantslönernc,
som nedsattes från 400 till 380 ridr.
Preste-ståndct har äfven bifallit hvad Kongl. Majit uti Dess högslberörde
proposition föreslagit, nied den ytterligare tillökning uti lönebeloppen för vissa grader,
som uti artilleri-kommittéens betänkande i ämnet upptages.
Den skiljaktighet, som sålunda förefinnes, emellan Borgare- och Bondeståndens
beslut å den ena, samt Ridderskapet och Adelns samt Prestcståndets å dea
andra sidan, dels om och huruvida någon löneförbättring må tilldelas regementscheferne
och regements-officerarne, dels ock rörande beloppet af den löneförbättring,
som bör tillkomma artilleri-regementernes öfrige officerare, måste genom omröstning
i förstärkt Stats-utskott afgöras. Presteståndet Isar väl för ifrågavarande regementschefer
och under-löjtnanter bifallit en större lönetillökning, än Ridderskapet och Adelil,
men sorn Högvördiga Ståndet om denna högre lönetillökning är ensamt, och beslutet
derom följaktligen lärer anses förfallet, samt beviljandet af en större lönetillökning
lärer få antagas innefatta äfven bifall till en mindre, anser Utskottet, att Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet bifallit att lönerne för regements-cheferne
och under-löjl nant erne vid artilleriet må förhöjas, för de förre till 4100 ridr, taffelpenningar
och fourage-medéi deri inberäknade, samt för de sednare till 380 ridr.
i följd häraf föreslår Utskottet, att omröstning i förstärkt Stats-utskott matte
anställas öfver följande voterings-proposition:
•‘Don, som, i enlighet med Stals-utskottets, af Borgare och Bonde-standert
8 Slats-Utskotlets Memorial, A':o 217.
godkändo tillstyrkande, anser, att den af Kongl. Maj:t för artilleri-regemcnternas
befälspersonal föreslagne löneförbättring, med undantag af hvad för regemcnts-cheferne
och regcments-officcrarne i sådant hänseende blifvit hegardt, bör beviljas",
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, "hafva Rikets Ständer beslutat", att lönerna [för artilleri-regementernes
officerspersonal bestämmes till följande belopp, nemligen för regements-cheferne till
4,100 r:dr, taffel-penningar oell fcuragemedcl deri inberäknade; för regements-officerarne
2,770 r:dr, fcuragemcdlen inberäknade; för äldre kaptenerne till 1,400 r:dr; för
depot och yngre kaptenerne till 900 r:dr, deraf 800 såsom lön och 100 r:dr såsom
tjcnstgörings-penningar; för löjtuanterne till 540 r:dr och för underlöjtnanterne till
380 r:dr“.
Femte HufvUiltiteln.
Enligt Utlåtandena N:o 88 och 151.
8:o Utskottets, uti 10:de punkten af det förra utaf dessa utlåtanden gjorde och
i det sednare vidblefna, tillstyrkande, alt 166 r:dr 32 sk. matte årligen utgå från allmänna
indragningsstaten såsom ersättning till hvardera af 4 ordinerade skollärare, så
' länge de vid sina befattningar qvarstode, emot vilkor, att de afsäga sig förhöjd tjenstårsberäkning,
är af liidderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallet, men af
Preste- oeh Borgare-stånden på det sätt, att ersättningsbeloppet varder å femte hufvudtitelns
ordinarie stat uppfördt.
Så vida icke någotdera af sistbemälde Riks-stånd skulle finna för godt att
i de öfriga båda Riks-ståndens beslut instämma, får Utskottet, som anser denna på
statens reglering inverkande fråga böra afgöras genom omröstning i förstärkt Statsutskott,
föreslå följande voterings-proposition:
„Den, som vill, att dessa till hvardera af 4 ordinerade skollärare, som afstå från
sin
Slats-Vlskollels Memorial, JV:o 2IT. 9
(fin förhöjda tjenstårsbcräkning beviljade ersättning af 166 r:dr 32 sk. skall årligen
från allmänna indragningsstateu utgå, så länge desamma vid nyssberörde befattningar
qvarstå, voterar
_ **
Ja
den,
det ej vill, voterar
Nejj
vinner Nej, „hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande ersättningsbelopp skall
på femte kufvudtitelns ordinarie stat uppföras.
Sjette Hufvuilliteln.
Enligt Utlåtandena N:o 87 och N:o 152.
9:o Sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, att å anslaget till
rmdervisnings-anstalter för handel och sjöfart, måtte åter varda uppfördt det för
Stockholms navigations-skola förut bestämda årliga belopp, 2,800 r:dr, Utskottet i 1
Afd. af 19 punkten uti Utlåtandet N:o 87, härtill afstyrkt bifall, men derjemte i 2 Afdela.
af samma punkt, på anförde skäl, hemställt, att Rikets Ständer ville för innevarande
år till bemälde navigations-skola anvisa ett belopp af 2,800 r:dr, hade Utiskottets
berörde, i Utlåtandet N:o 152 jemväl vidhållue, framställningar, blifvit af
Preste- och Bonde-stånden godkände,
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva deremot bifallit Kongl.
Maj:ts högstberörde proposition, sistnämnde Riksstånd dock med vilkor, att navigationsskolans
direktion genom laga rättegång emot exekutorerne af grosshandlaren
Abraham Rydbergs testamente söker göra gällande det anspråk, att ifrågavarande 2,800
rulr årligen böra af Rydbergska testaments-medlen för en navigations-skola i Stockholm
utgå; samt anslaget fortfara under den lid, nu skeende Stats-reglering omfattar,
så vidt ej under tiden besagde rättegång skulle utfalla till oftanämnde navigations-skolas
fördel.
Då tvänne Riksstånd sålunda bifallit det af Kongl. Majit för navigations-skolan
»•kade anslag och det af Borgare-ståndet vid detsammas beviljande fästade vilkor,
Bth. lill R. St. Prol. IS50 f *85/. 4 Sami., I A/d., 2 Band., 21 Hä/t. 2
IQ Stais-Vtslwltets Memoriaf, N:o 2fT,
derom bemälde Riksstånd är ensamt, vid sådant förhållande lärer böra förfalla, får
Utskottet, derest hvarken Ridderskapet och Adeln eller Borgare-ståndet skulle vilja
med de öfriga båda Riksstånden instämma i godkännandet af Utskottets framställning,
för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-utskott, föreslå följande
voterings-proposition:
“Den som, med gillande af Utskottets hemställan, anser, att endast för innevarande
år bör till navigations-skolan i Stockholm anvisas ett belopp af 2,800 r:dr,,
att från Riksgälds-koutorct utgå, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Kongl. Majrls nådiga proposition i ämnet..
10:o Uti 21:sta punkten litt. b af utlåtandet N:o 87, hade Utskottet afstyrkt Rikets
Ständers bifall å begärdt anslag för inrättande af en navigations-skola i Westervik.
Denna framställning, som Utskottet uti afgifvet Utlåtande N:o 152 vidblif—
vit, har af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet blifvit bifallen.
Preste-slåndet har deremot beviljat ett anslag af 700 r:dr årligen för en na—
vigations-skola i sistnämnde stad, under de vilkor, som för dylika skolors inrättande
på andra ställen äro stadgade.
Borgare-ståndet åter har beviljat till den ifrågastälkle navigations-skolan i
Westervik dels ett årligt anslag af 700 r.dr, dels för uppsättande af materialier för en
gång 750 r:dr.
Då hvarken Ridderskapet och Adeln, Preste- eller Bonde-ståndcn beviljat något
anslag till anskaffande af materialier för ifrågavarande navigations-skola, hemställer
Utskottet, att Borgare-ståndets i detta ämne fattade nyssberörde beslut, såsom ej
till någon åtgärd föranledande, måtte förfalla.
Vidkommande det af Preste- och Borgare-stånden för en navigations-skola
i Westervik beviljade anslag, 700 r:dr; så enär denna fråga, deri två stånd stannat
Slats-Utskotlets Memorial, IS:o 211. 11
emot Iva, måste, så framt ej någotdera af sistnämnde båda Riksstånd skulle finna
godt i godkännande af Utskottets yttrande med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet
instämma, afgöras genom omröstning i förstärkt Stats-utskott, får, under förutsättning
att Borgare-ståndets beslut alser bibehållandet af de allmänna grunderne för
navigalions-skolornes inrättande och således öfverensstämmer med Preste-slåndets
beslut äfven i denna del, Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
“Bensöm, lika med Stats-ulskottet, anser, att något anslag för inrättande och
underhållande af en navigations-skola i Westervik icke bör beviljas," voterar
t
Ja;
den, det ej vill,
Mjj
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer för en navigations-skola i Westervik beviljat ett
årligt anslag af 700 r:dr, under de vilkor, som för dylika skolors inrättande på andra
ställen äro stadgade."
Åttonde Hufvndtiteln.
Enligt utlåtanden N:o 89 och 154.
lito Uti 31 punkten, sednare afdelningen, af det förra utlåtandet, hade Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer, att för orthopediska institutet
bevilja begärd tillökning i bidraget af statsmedel, utöfver hvad Kongl. Majit för institutet
äskat. Denna framställning, som Utskottet vidblifvit uti utlåtandet N:o 154,
är af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallen, hvaremot Preste- och
Borgare-stånden, med afslag derå, beviljat en förhöjning af 1000 r:dr årligen i anslaget
för orthopediska institutet i Stockholm, med följande vilkor:
l:o att en biträdande läkare bör af föreståndaren vid institutet antagas, lönas
och undervisas i medicinsk gymnastik och orthopedi, på det att icke institutets verksamhet
måtte afbrytas i händelse af föreståndarens sjukdom eller frånfälle, m. m.;
2:o att föreståndaren skall vara förpligtad, att åt alla de läkare, som vilja prak*?
tiskt studera den orthopediska och medicinska gymnastiken, lemna fritt tillträde till
12 Stats-Ulskottels Memorial, N:o 2fl.
densamma på alla de timmar, sam den manliga personalen gymnastiserar, samt &tt
dervid tillhandagå dem med nödiga upplysningarj
3:o att friplatsernas antal vid gymnastiken förhöjas från 4, sorn: de hittills varit,
till 7, och 3 patienter erhålla kostnadsfri orihopcdisk vård utom institutet, i likhet
med hvad sorn hittills skett ^ samt
4:o att det skall åligga föreståndaren, ej mindre att med' råd och bandagera
applicerande vara behjelplig de patienter, som komma i åtnjutande af bandager från
institutets, fattigfond, än äfven att till Kongl. Snndhets-kollegiura före Januari månads
utgång hvarje år, inlemna rapport öfver de patienter, som under nästförfiut—
na år blifvit på statens bekostnad vid inrättningen behandlade.
Vid det förhållande, att två stånd stannat emot två, får Utskottet, derest icke
Preste- eller Borgare-stånden skulle finna för godt att, med frånträdande af sitt
beslut, godkänna Utskottets, af de öfriga Riks-stånden bifallna, yttrande i denna
punkt, föreslå följande voterings-proposition för omröstning i förstärkt Stats-utskott“Den
som, lika med Stats-utskottet, anser, alt någon förhöjning i anslaget tsfi.
orthopediska institutet ej bör beviljas", voterar
Ja y
den, det ej vill,
Neji
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer beviljat en förhöjning af iOOO r:dr årligen i- åskslaget
till orthopediska institutet i Slockholm, med de af Preste- och Borgare-stsadén
föreskrifne vilkor,"
Nionde Hufvud!Hein.
Enligt utlåtandena N:o 90 och 155.
12:o Utskottets, uti 20 punkten af utlåtandet N:o 90, gjorde och i utlåtandet Nte.
155 vidblifne afstyrkande, att det åt Hof-kapellmästaren IIa:[fners enka, Anna Magdalena
Schylander, anvisade pensions-underslöd af 200 r:dr måtte, sedan bemäld;,.
SiaU-Clikottels Memorial, A':o 2tT. ti
ralia Sr 1848 med döden afgått, öfverflyttas på Häffners oförsörjda dotter, Annette
Haffner, har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, hvaremot
Preste- och Borgare-stånden beviljat för berntilda Annette Haffner en årlig pension
af 200 r:dr, att af henne, så länge hon lefver ogift, åtnjutas.
Då sålunda två stånd stannat emot två, och frågan följaktligen bör genom
omröstning i förstärkt Stats-utskott afgöras, så vida icke någotdera af sistbemälda
tväune Riks-stånd skulle finna för godt alt i Ridderskapet och Adelns samt Bondeståndets
beslut instämma, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
„Den sorn, i likhet med Siats-utskottet, anser, att det af Ilof-kapellmäslaren
Häffners enka, Anna Magdalena Schylander, i lifstiden innchafda pensions-understöd,
ÄOO ndr, icke bör på Häffners dotter, Annette Heeffner, öfverflyttas, voterar
Ja j
den, det ej vill,
Avvinner
Nej, Bhafva Rikets St änder för Het-kapellmästaren Häffners dotter, Annette:
Haeffner, beviljat en årlig pension å 200 r:dr, att af henne, så länge hon lefver ogift,
åtnjutas*.
13:o Uti 21 punkten af Utlåtandet N:o £0, hade Utskottet afstvrkt. bifall å Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, att utaf den framlidne herr Justitie-statsministern Törnebladhs
numera aflidna enkefru tillagda pension, ett belopp af 200 r:dr måtte på herr
Justitie-slatsministerns oförsörjda dotter, Sophie Emilie Törnebladh, öfverflyttas, att
åtnjutas så länge hon lefver ogift och är i behöfvande omständigheter. Detta Utskottets,
i utlåtandet N:o 155 vidblifna, yttrande, är af Borgare- och Bonde-stånden
godkändt, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, med ogillande al
Utskottets framställning, bifallit Kongl. Slaj:ts högstberörde proposition. iwi-jSiSt'"
För afgörande of denna finga, deruti således två stånd stannat emot två,
får Utskottet, så vida icke antingen Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet
behaga att instämma i de tvenne öfriga Riks-ståndens beslut, föreslå följande voteringsproposition
::
14 Stats-Utskoltels Memorial, N:o 217.
„Den sorn, i likhet med Stats-utskottet, anser, att utaf den, framlidne Justitiestatsmiuistern
Törnebladhs numera aflidna enkefru, tillagda pension, 299 r:dc icke
böra å Justitie-statsminislerns oförsörjda dotter, Sophie Emilie Törnebladh, öfverflyttas,
voterar
Ja;
den, det ej vill,
Nej-,
vinner Nej, „hafva Rikels Ständer bifallit Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet.*
14:o Utskottets, uti 35:te punkten af Utlåtandet N:o 90, gjorda och i Utlåtandet
N:o 155 förnyade, afstyrkande framställning om ett årligt pensionsunderstöd åt Collega
Scholae Jakob Ekelunds enka, är af Borgare- och Bonde-stånden bifallen, mea
deremot af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet afslagen; varande af dessa
sistnämnde båda Riks-stånd i stället beviljad för bcmälda enka en årlig pension af
200 r:dr, att åtnjutas så länge hon lefver ogift.
Så vida icke antingen Ridderskapet och Adeln eller Preste-ståndet skulle
finna för godt att antaga Utskottets, af de öfrige båda Riks-stånden godkända, framställning,
får Utskottet, för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Statsutskott,
föreslå följande voteringsproposition.
„Den, som anser, att någon pension af statsmedel icke bör beviljas för Collega
Schöl® Ekelunds enka14, voterar
Ja;
don, det ej vili,
Nej;
vinner Nej, “hafva Rikets Ständer för Collega Schöl® Ekelunds onka bifallit ®n årlig
pension af 200 r:dr, alt åtnjutas så länge hon lefver ogift.
Stockholm den 30 Juni 1851.
Skatt-VttKottet* Memorial, ti:c HT,
Reservationer:
Vid 7, 9 och 10 punkterne:
af Herr Warn.
•TOITKHOI iM, f. 4 SkbaMj!i*'s B *kUrr »keti, V8u4.
Stals-Utskotlets Utlåtande, N:o 218.
1
\:o sts.
Ank. till Exp.-Utsk. d, 4 Juli 1851, bl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af er hällne äter remiss er ä betänkandet
N:o 51, angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
a. a.)
Sedan vid föredragning af Stats-Utskottets betänkande N:o 51, angående beräkningen
al statsverkets inkomster, detsamma blifvit af Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgarestånden
uti åtskilliga delar, samt af Bondeståndet i sin helhet återremitterad!, får Utskottet,
med anledning häraf, förnyadt utlåtande nu afgifva: kommande Utskottet att framdeles
meddela de på beräkningen af serskilde inkomst-titlar inverkande resultaterne af Pikets
Ständers blifvande beslut, med anledning dels af Utskottets betänkande N:o 51 Litt.
Å, angående serskilda till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande emot
statsanslag, dels af Utskottets yttranden, angående väckte motioner om liemmaotalsräntans
upphörande, om kopparräntans i Stora Kopparbergs Bergslag nedsättning oeh om rolevakans-afgiftens
i Halland upphörande m. m.; hvadan Utskottet hemställer,
att de beslut, som i afseende å inkomsttitlarnes beräkning fattas, icke
må lägga hinder i vägen för de ändringar, hvilka kunna blifva en
följd af hvad Rikets Ständer uti omförmälda frågor kunna komma
att besluta.
Så val ingressen till betänkandet, deruti Utskottet förklarat sig oförhindradt att framlägga
beräkningen af statsverkets inkomster, ehuru åtskilliga väckta frågor cm grundskatternes
förenkling och vissa indelda räntors indragning till statsverket då ännu icke blifvit
af Utskottet behandlade och af Rikets Ständer afgjorda, som ock första punkten, angående
ordinarie räntan, andra punkten, angående afradsspanmålen och tredje punkten,
Hilt. till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Haft. \
2 Stats-Ulskottets Utlåtande, N:n 218.
angående tiondespanmålen, hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet bifallna,
men af Borgare- och Bondestånden återremitterade, på grund af anmärkningar, uti
hvilka, på de skäl, som innefattas uti de emot dessa punkter afgifna, betänkandet vidfogade,
reservationer, blifvit yrkadt, att ej mindre skatteförenklingsfrågan, än de frågor i öfrigt,
hvilkas afgörande kunde hafva inflytande på inkomsttitlarnes beräkning, bordt hafva varit
afgjorda, innan Utskottet med förslag till inkomstberäkningen till Rikets Ständer inkommit.
Men som, på sätt nämndt är, tvanne Riksstånd bifallit hvad Utskottet uti ingressen och
ofvanberörde 3:ne punkter föreslagit, samt Utskottet numera afgifvit utlåtanden ej mindre
rörande skatteförenklingsfrågan, än uti öfriga på inkomsttitlarnes beräkning inverkande frågor,
har Utskottet ansett sig böra
vidblifva sina i dessa punkter afgifna tillstyrkanden.
Som fjerde punkten, angående tiondespanmåls lösen efter bestämda priser blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet bifallen, och af de tvänne öfriga Riksstånden
lemnats utan anmärkning, får Utskottet
densamma vidblifva.
Femte punkten, angående arrendemedel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter.
4r bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, och lemnad utan anmärkning af
Bondeståndet, hvaremot densamma blifvit af Borgareståndet återremitterad, af anledning,
att ej mindre Kongl. Maj:ts till Stats-utskottet aflåtna skrifvelse, angående åtgärder för verkställighet
af beslutet om indragning till statsverket af vissa arrenden af statens egendomar,
som äro till serskilda ändamål anvisade, än ock Utskottets återremitterade förslag i 7:d#
punkten af betänkandet N:o 51 Litt. A., hade på ifrågavarande inkomsttitel inflytande.
Som de förändringar uti beräkningen af denna inkomsttitel, hvilka till följd af ofvan
smförmälde frågors slutliga afgörande kunna blifva nödige, komma att, i enlighet med det
af Utskottet här ofvan föreslagna förbehåll, framdeles iakttagas, har Utskottet
ansett sig för närvarande böra vidblifva sitt i denna punkt afgifna. af
tvänne Riksstånd godkända, yttrande.
Enär sjette punkten, angående silfvertionde, myntarelön och slagskatt, blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen och icke till någre anmärkningar inom de trenne öfrige Riksstånden
föranledt, får Utskottet
sitt deruti afgifna förslag vidblifva.
Stats-Utskotlets Vflätande, N:o 2/8. 3
Sjunde punkten, angående Kopparräntan, hafva Ridderskapet och Adeln samt Presleslåndet
bifallit oell Bondeståndet lemnat utan anmärkning, hvaremot Borgareståndet återremitterat
densamma, enär beräkningen af denna inkomsttitel berodde af det beslut, Rikets
Ständer komma alt fatta med anledning af väckte motioner om nedsättning af Kopparräntan
i Kopparbergs bergslag.
Utskottet, som i afseende å återremissen från Borgareståndet, åberopar sitt här ofvan
för dylikt fall föreslagna förbehåll, har icke funnit skäl
att sitt i denna punkt afgifna af tvänne Riksstånd godkända förslag
frånträda.
Åttonde punkten, angående tionde- och hammarskalts-jem.
lista momentet af denna punkt, deruti Utskottet hemställt, att tionde-tackjernet måtte
fortfarande intill nästa statsreglering utgå med samma belopp, hvartill den vid sista riksdag
bestämdes, har af Ridderskapet och Adeln bifallits samt af Bondeståndet lemnats utan anmärkning,
hvaremot detsamma blifvit af Preste- och Borgarestånden återremitteradt.
De anmärkningar, som föranledt återremisserne, innehålla hufvudsakligen, att, då den
för tackjernstillyerkningen mindre gynsamma konjunktur, som vid 1844 års riksdag föranledde
tackjernstioridens nedsättning för tiden intill derpå följande statsreglering, redan år
1848 upphört och konjunkturerne fortfarande vore för tackjernstillverkningen fördelaktiga,
hade alltså orsaken, som vållade afgiftens nedsättande, försvunnit, hvadan densamma na
borde återföras till sitt fordna belopp; att då Rikets Ständer vid förra riksdagen stannade
vid 50 procents förhöjning, endast af orsak, att en hastigare återgång till den förra afgiften
skulle känbarare, än som vederborde, drabba tackjernstillverkarne, hade Rikets Ständer
derigenom uttryckt den åsigt, att en återgång till tioncieafgiftens fordna belopp vid denna
■riksdag lämpligen skulle kunna för sig gå; samt att, enär nedsättning af skattebördorne
äfven för andra näringar icke kunde på samma gång ega rum, det ej vore lämpligt, att
bergshandteriogen ensam af en sådan komme i åtnjutande.
Derjemte har Utskottet från Bondeståndet fått emottaga ett af Riksdagsfullmäktigen
Johannes Olsson från Wermlands län, med anledning af Preste- och Borgareståndens
återremisser å detta moment, afgifvet anförande,' deruti, under omförmälande af de med
taekjerns-tillverkningen förenade flerfaldige kostnader, yrkas, att Utskottet måtte sitt förra
yttrande i detta ämne vidblifva. Och har inom Borgareståndet emot beräkningen 3f tiondetackjernet
den erinran •blifvit gjord, att då, enligt Bergs-kollegii berättelse för år 1849, deri
-
4 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 218.
na tionde för nämnde Jr utgjort öfver 10,000 skeppund, ifrågavarande inkomst-titel bordt,
med tillägg af den vid sista riksdag beslutade förhöjning af 50 procent, upptagas till 15,000
skeppund, i stället för de af Utskottet utförde 12,000 skeppund.
1 afseende å sistberörde anmärkning emot det utförda beloppet, får Utskottet upplysa,
att uti Bergs—kollegii berättelse för år 1849, tionde-tackjernet för nämnde år, då den af
Rikets Ständer vid 1848 års riksdag beslutade förhöjning redan vidtagit, blifvit utfördt med
11,471 skeppund: och då det sålunda icke uppgått till 12,000 skeppund, har Utskottet
saknat anledning att derutöfver höja medel-beräkningen af denna inkomst-titel.
Då för öfrigt af tvänne Riksstånd, det ena bifallit och det andra lemnat Utskottet*
tillstyrkande i detta moment utan anmärkning, samt i de tvänne öfriga Riksstånden någre
sådane anmärkningar icke förekommit, hvilka icke vid ärendets förra behandling tagits i
öfvervägande, har Utskottet ansett sig böra
sitt förra tillstyrkande vidblifva.
Andra momentet af samma punkt, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit, efter utredning af förhållandena
i afseende å bergshandteringens ställning, samt efter nådig pröfning, huruvida tiondetackjerns-afgiften
kunde till sitt förra belopp förhöjas, täcktes till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, har blifvit af Ridderskapet och Adeln afsfaget,
af Bondeståndet lemnadt utan anmärkning samt af Preste- och Borgarestånden återremitteradt,
på grund af anmärkningar, hufvudsakligen stödjande sig på den af Herr Doktor
Stenhammar emot denna punkt afgifna, betänkandet vidfogade. reservation.
Då således några andra skäl emot förslaget icke blifvit anförda, än de, hvilka redar,
vid ärendets förra behandling af Utskottet i betraktande tagits, har Utskottet saknat anledning
att
sitt i detta moment gjorda tillstyrkande frånträda.
Som tredje momentet af åttonde punkten, angående hammarskatts-jernet, blifvit
at Ridderskapet och Adeln bifallet och i de Irenne öfriga Riksstånden lemnats utan anmärkning,
vidblifver Utskottet sitt deruti afgifna förslag.
Nionde punkten, angående alun-tionden, tionde punkten, angående svafvelbrukstionden,
och elfte punkten, angående mantals-penningarne, hafva blifvit af Ridderskapet
Stals-Utskottets Vtidt ande, N:o 218. 5
och Adeln san,t Presteståndet bifallne och af Borgare- och Bondeståsden lemoade »ilan
anmärkning; vid hvilket förhållande Utskottet funnit sig böra
vidblifva hvad i dessa Irenne punkter blifvit föreslaget.
Tolfte ‘punkten, angående gernings-ören af handtverkare på landet, hvilken af Ridderskapet
och Adeln blifvit återremitterad i sammanhang med nittonde punkten af Statsutskottets
betänkande N:o 51 Litt. A, har af do trenne öfriga Riksstånden blifvit lemnad utan
anmärkning, och får Utskottet hänvisa till dess förnyade yttrande, rörande förbemälde 19:de
puukt af betänkandet N:o 51 Litt. A.
Som trettonde punkten, angående bötes-medlen, blifvit af Ridderskapet och Adel*
samt Presteståndet bifallen, samt af Borgare- och Bondestånden lemnad utan anmärkning,
vidblifver Utskottet den deruti föreslagna beräkning.
Fjortonde punkten, angående kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål, som blifvit
bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, och lemnad utan anmärkning af
Bondeståndet, har af Borgareståndet återremitterats i den del, hvilken angår fourage-afgiften,
såsom egande sammanhang med den återremitterade Irsta punkten af Stats-utskoltefs
betänkande N:o 51 Litt. A; vid hvilket förhållande Utskottet, med hänvisning i afseende S
fourage-afgiften, till ofvan omförmälde förbehåll, funnit sig böra
vidblifva hvad i denna punkt blifvit föreslaget.
Femtonde punkten, angående ständiga rotevakans-afgifter, och sextonde punkten.
angående tillfälliga rotevakans- och mötes-afgifter, hafva blifvit af Ridderskapet och Adela
samt Presteståndet bifallna, samt af de tvänne öfriga Riksstånden lemnade utan anmärkning;
hvadan Utskottet
vidblifver sina uti dessa punkter afgifna tillstyrkanden.
Sjuttonde punkten, angående rotefrihets-afgift af oroterad, men ordinarie rotering
underkastad jord, som af Presteståndet blifvit bifallen och af Bondeståndet lemnats utan
anmärkning, har deremot blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitterad i sin helhet samt
af Borgareståndet i den del, som angår Halländska utsockne frälsehemmanens rolevakansafgift.
Som ifrågavarande återremisser endast afse den förändring, hvilken til! följd al Rikels
Siäadm blifvande beslut i den väckta frågan om Halländska utsockne-frälsehemmanens
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 218.
befrielse från nämnde afgift kan komma ait ega rum, har Utskottet, med åberopande af sitt
här ofvan för sådane fall föreslagna förbehåll, ansett sig böra
tills vidare vidblifva hvad i denna punkt blifvit föreslaget.
I afseende å adertonde punkten, angående båtsmans-afgiften. hvilken är bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, och lemnad utan anmärkning af de tvänne öfriga
Riksstånden,
vidblifver Utskottet alltså den i samma punkt föreslagna beräkning.
Vid nittonde punkten, angående krut- och salpeter-försäljningsmedel, hvilken blifvit
af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet bifallen, och af Borgareståndet lemnats utan
anmärkning, har inom Bondeståndet blifvit yrkadt, att denna inkomst-titel måtte höjas till
115,000 r:dr; men då tvänne Riksstånd bifallit den af Utskottet föreslagna beräkning, har
Utskottet funnit sig böra
densamma vidblifva.
Som tjugonde punkten, angående kontroll-stämpelmedlen, blifvit af Ridderskapet oeh
Adeln samt Presteståndet bifallen, och lemnad utan anmärkning af Borgare- och Bondestånden,
får Utskottet
sitt deruti afgifna tillstyrkande vidblifva.
Tjugonde för sta punkten, angående bak- och lots-medlen, som blifvit bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet, har'’ af Borgareståndet lemnats utan anmärkning;
och ehuru inom Bondeståndet blifvit yrkadt, att donna inkomst-titel måtte förhöjas
till 90,000 r:dr, saknar likväl Utskottet anledning
att frånträda sitt af tvänne Riksstånd bifallna förslag.
Tjuguandra punkten, angående Danska fyrings-medlen, tjugulredje punkten, angående
ersättningen af Konvoy-kommissariatet för aflöning af Svenska och Norska beskickningen
i Turkiet, tjugufjcrdc punkten, angående observations-medlcn, tjugu femte punkten,
angående extra medel och uppbörder, samt tjugusjelte punkten, angående intressemedel,
äfvensom Utskottets förslag, angående restantierne, hafva blifvit bifallne af Ridderskapet
och Adeln samt Presteståndet och lemnats utan anmärkning af Borgare- och Bondestånden.
; vid hvilket förhållande Utskottet
-vidblifver sine i dessa .punkter afgifna tillstyrkanden.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 219. 7
Tjngusjunde punkten, angående tull-rned!en, tjuguåttonde punkten, angående
»alu-accisen af städerne, tjugunionde punkten, angående post-medlen, trettionde punkten,
angående karta-sigillata-medlen, och trettiondelörsta punkten, angående bränvinsafgiften,
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln och Borgareståndet lagde lill handlingarne
•arnt af Presteståndet uppskjutna. Och har uti Bondeståndet blifvit yrkadt, att beräkningen
af extra ordinarie inkomsterne borde höjas sålunda, att tull-medlen upptagas till 4,000,000
r:dr, post-medlen till 120,000 r:dr samt karta-sigillata-medel till 600,000 r:dr; men då
beräkningen af dessa inkomst-titlar är beroende af de beslut, Rikets Ständer, med anledning
af Bevillnings-utskottets förslag, fatta i afseende å grunderne för dessa inkomsters
åtgörande,
lärer det för närvarande icke tillkomma Stats-utskottet, att någon
framställning härom till Rikets Ständer afgifva.
Stockholm den 30 Juni 1851.
X:o 219.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Juli 1851, kl. 1 e. t».
Utlåtande, i anledning af er hällne återremisser å Utlåtandet
N:o 51 Litt. A.
(/• A)
Utaf förenämnde utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
serskilda, till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande mot statsanslag, bar
Stats-utskottet erhållit återremisser i följande delar, nemligen:
l:o Passevolans-medlen.
Häraf är morn. b, angående fourage-passevolansmedlen, återremitterad! från Borgareeeh
Bondestånden, i anledning af erinran, dock endast inom förstbemälde riksstånd, att
enär d> t vere en farlig princip, att i riksstaten upptaga nya, ständigt föränderliga förslags
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 219.
gustag, hvilka skulle blifva beroende icke af större eller mindre behof, ulan af omvexlande
varuvärden, borde förslagsanslag, som alltid försvårade öfversigten af statens behof och
tillgångar, så vidt möjligt, undvikas och fourage-passevolanskassans inkomster mot bestämdt
anslag utbytas.
Som detta moment är af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet bifallet, och anuiätkningar
deremot endast inorr ett Riksstånd förekommit, finnér sig Utskottet böra
sitt förra tillstyrkande härutinnan vidblifva.
3:o Militie-boslällskassans medel.
Med undantag af hvad som angar sälerifrihets-afgifterne, har denna punkt blifvit af
Borgare- och Bondestånden återremitterad, i följd af anmärkning hus förstbemälde Riksstånd,
att då det föreslagna sättet för bestämmande af ersättningen till kassan vore vidlyftigt
och med mycken omgång förenadt, samt hvarken någon korporations eller någon enskild
persons rätt blefve förnärmad derigenom, att denna ersättning en gång för alla bestämdes,
lämpligast vöre, att denna ersättning i riksstaten uppfördes icke såsom förslags- utan såsom
bestämdt anslag. Deremot är denna punkt bifallen, af Ridderskapet och Adeln ovilkorligen,
samt af Presteståndet med den förmenta rättelse, att de i utlåtandet å 4:de raden
sidan 12 förekommande orden: “ökas med'’' förändras till: uöltas till".
Då endast inom ett Riksstånd uppstått fråga derom, att ersättningen till kassan skulle i
riksstaten såsom bestämdt anslag uppföras, och den af Presteståndet beslutade rättelse
desto mindre torde vara erforderlig, som, i Utskottets tanka, det begagnade uttrycket “ökas
aied£i icke är felaktigt, får Utskottet
sitt härutinnan förut gjorda tillstyrkande vidhålla.
3:o Wadstena Krigsmansliuslcassas medel.
Å denna punkt har Utskottet från Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet erhållit
iterremiss, på grund af hufvudsakligen följande anmärkningar: att, enär det ankomme på
Kongl. Maj:t, att, derest de blifvande ersättnings-anslagen, utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke,
borttagas eller förändras, i nåder förordna, det kassans förra inkomster ånyo skola
isppbäras enligt nu gällande stadganden, kunde vid ett blifvande riksmöte, om Regering
*oh Ständer voro derom ense, dessa medel för all framtid utbytas mot fix penningeränta,
eller
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 219. 9
eller till och nied alldeles indragas; alt då kassans hemmansräntor utgingo af donations»
gods och beneficie-hemman, till hvilka, såsom dels af framfarne Konungar föl lanta, dels af
enskilda donerade och dels under ratt adelig frälsefrihet upplåtne, kassans egaride-rätt ej
kunde bestridas, vore statens öfvertagaride af dessa räntor ej allenast ett ingrepp i eganderälten,
utan jemväl stridande mot den af Slikets Ständer vid 1823 års riksdag uttalade
grundsats, enligt hvilken de till serskilda verk donerade eller desamma eljest tillhörige
fastigheter borde vid den då ilYågakomne förändringen undantagas; alt alldenstund icke vo»
re bestämdt, när och huruledes ersättnings»anslagen för rusthålls- och en per mjlle-afgif»
terna skulle kunna i framtiden jemkas, eller hvarest kassans styrelse, i händelse af fasligt
hets-köpeskjllingarnes säkerligen inträffande och fortgående stegring, egde att väcka anspråk
på en sådan jemkning, skulle kassans framtida rätt sålunda ofelbart äfvenlyras; att den af
Utskottet uppgifna kontroll å beloppet af den mot desse afgifter svarande karta-sigillata
vöre ofullständig, då i lagfarls-prolokollerna icke upptoges abo»ombyten å krono»ruslhåli
och öfrige krono»hemman, likasom ej heller skeende skatte»köp, vid hvilka alla tillfällen
resolutioner af Konungens Befallningshafvande utfärdas; alt, enligt gällande sfadganden,
rusthålls af» och tillträdes-afgifter skola vid ombyten af rusthållare erläggas, ehvad rusthålls-köp
lagfares eller icke, till följe hvaraf kontrollen, som för öfrigt komrae att medföra
omgång och besvär samt med främmande göromål belasta Hofrätternas personal, ej kunde
för kassan medföra åsyftad säkerhet; att således någon förändring hvarken med hemmans»
räntorne eller rusthålls af- och tillträdes- samt en per mille-afgifterne borde vidtagas;
samt att, om förändring med de sednare afgifterne komrae att ega rum, ersättningen derför
borde i riksstaten såsom förslags-anslag uppföras, på det kassan kunde årligen erhålla
hvad rätteligen densamma tillkomma.
Dessutom har denna punkt blifvit af Bondeståndet, utan anmärkning, återremitterad,
hvaremot Borgareståndet densamma bifallit.
Vidkommande först frågan om hemmans-räntorne, har Utskottet trott sig böra meddela,
hurusom Krigskollegii krigsmanshus-kontor, uti embets-rnemoria! af den 28 Maj 1832,
derom yttrat sig, att “då det förekommit att tiilse huruvida de så kallade krigsmanshus»
godsen kunna vara att hänföra under benämning enskild förmögenhet, hvarmed stafs—
bestyret icke bör sig befatta, skulle visserligen anledning att sluta till ett sådant förhållande
kunna hemtas från ordalydelsen uti Drottning Christinas o"h Konung Carl Xi:s donations*
Bih. till B. St. Prof. 1850 § 1851. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 22 Häft. %
10 Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 219.
bref; men då deremot (ages i betraktande, dels hvilket vidsträckt begrepp man den tiden
gjorde sig om kronans prerogativer, dels att egande-rätten till jord, i flera fall, var outredd
eller obefästad, och stundom berodde af den styrandes välbehag; uppslår redan något
tvifvel om de donerade godsen verkligen äro att anse såsom krigsmanshusets enskilda
egendom eller om endast ränte-eganderätten krigsmanshuset tillkommer. Lägges nu härtill,
att krigsmanshus-hemmanen i Kronobergs län, utgörande Smålands-godset och donerade
under full adelig frälses frihet, vid en i sednare tider hållen undersökning, blifvit befunne
vara af frälse-skatte natur, så att krigsmanshuset eger räntan, men åboerne jorden (således
rätteligen skatte—frälse]); att större delen bland de hemman i Elfsborgs och Skaraborgs
län, hvilka utgöra Veslgötha-godset, af ålder varit skatte och att de öfrige, som voro af
krono-natur, till följd al Kongl. Majrts nådiga förordnande, antingen blifvit, eller, så fort
ske kan, blifva skatte-köpte; att betydligaste delen af Östgötha-godset, eller den så kallade
Hofgården, för flere år sedan är skatte-köpt, och att så väl räntan deraf, som arrendet af
någre jordlägenheter uti och invid Wadstena jemte en ränta benämnd Linköpings landgille
och räntorne af Ryckelsby och Öfvertorp, tillsammans två mantal, ansedde att vara
frälse-hemman, enligt Kongl. Brefvet den 12 September 1815, uppbäras af Kronofogden i
Göstrings härad; att kontanta beloppet för räntorna af alla förberörde gods, i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 17 December nästlidet år, levereras till landtränterierna
och derifrån till Kongl, räntkammaren, samt upptagas och redovisas uti de till landskontoren
afgifvande och i landsböckerna ingående årliga special-räkningarne öfver allmänna kronouppbörden;
och ändtligen, att Finska godset, likaledes doneradt under full adelig ftälses
frihet, blifvit vid sednaste fredsslutet med Ryssland ansedt såsom statens egendom och på
sådan grund, utan ersättning, krigsmanshuset frånkändt; så försvinner allt tvifvelsmål om
beskaffenheten af krigsmanshusets rätt till de donerade godsen, och det visar sig påtagligen,
att de icke kunna anses såsom enskild förmögenhet eller egendom, äfvensom att
statsbestyret likasåväi kan befatta sig med uppbörden af räntorna för dessa gods, som med
.uppbörden af de för beneficie-hemmanen utgående räntor och andra krigsmanshuskassan
tillhörande inkomster*.
Härförutan har Krigs-kollegium, uti bref af den 29 Juni 1832, anfört, att Militie•bostalls-
och Wadstena krigsmanshus-kassornes “godtgörande genom års-anslag för deras
•till statsverket ingående inkomster vore, i kollegii tanka, mest öfverensstämmande med
statsverkets oeh kassornes ömsesidiga fördelar, samt att kollegium, uppå de i krigsmanshus
-
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 219. 11
kontorets utlåtande anförda skäl, anser räntorne af de donerade krigsmanshtis-godäen
kunna, p Samma sätt som krigsmanshusets öfriga hemmans-räntor, af Kronofogdarne uppbäras
och redovisas".
Utskottet, som i allo delar de uti förberörde memorial och skrifvelse uttalade åsigter,
får derjemte erinra, att, enligt så val Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, som Utskottets förra
utlåtande, någon förändring icke är föreslagen i afseende ä kassan (inflytande arrendemedel,
eller afkomsten af kassans under eganderätt innehafvande fasta egendomj att uti de
till den Kongl. Propositionen hörande handlingar endast två mantal utaf donations-godsen
uppgifvas vara under åbo-rätt upplåtna och de öfriga af skattenatur, samt att nu ej heller
varit ifrågasatt någon förändring i krigsmanshuskassans rätt att, såsom hittills, till skatte försälja
de till kassan hörande hemman, som ännu under åborätt innehafvas. l)e mot förra
utlåtandet gjorde anmärkningar beträffande hemrnansräntorna, kunna således
icke gifva Utskottet anledning att frånträda dess tillstyrkande i Usta
momentet af denna punkt.
Hvad dernäst beträffar de inom Riksstånden gjorda anmärkningarne i afseende å rusthålls
af- och tillträdes- samt en per mille-afgifterna, får Utskottet upplysa, att såsom förra
utlåtandet tydligen utvisar, nu icke är fråga om någon förändring af hittills gällande stadganden,
om de serskilda afgifter, som vid åbo-ombyten å samt skatteköp af allmänna kronohemman,
Wadstena krigsmanshus-kassa tillflyta, äfvensom att krono-rusthållen utgöra endast
omkring 660 mantal, och således en jemförelsevis ringa del af samtliga rusthåll i riket;
hvadan den anmärkta ofullständigheten i den af Utskottet lemnade hänvisning, att
kontrollera beloppet af den mot rusthålls- och en per mille-afgifterna svarande kartasigillata,
torde vara af mindre vigt* helst Utskottet endast afsett möjligheten att kunna ungefärligen
beräkna, huruvida detta karta-sigillata-belopp skulle i framtiden komma att stiga
eller falla. Dådet emedlertid måste bero på styrelsen öfver Wadstena krigsmanshus-kassa
att, på hvad sätt den nödigt pröfvar eller Kongl. Majrt kan finna godt att i nåder bestämma,
från vederbörande embetsmyndigheter förskaffa tillförlitliga upplysningarom förhållandet
med de fastighetsköp och ombyten af åboer å rusthåll, som årligen ega rum, äfvensom att
derefter hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nådig propositions affåtande till Rikets
Ständer, angående beviljande af den ytterligare ersättning för nu ifrågavarande afgifter,
hvarpå kassan i framtiden kunde hafva skäl att väcka anspråk; får Utskottet frånträda den
i 2;dra momentet af denna punkt förekommande hänvisning till nödiga upplysningars in--
12 Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 210.
hemtande uti Hofrälterne; men, uppå de i förra utlåtandet anförda och, enligt Utskottets
tanka, ingalunda vederlagda skäl för den föreslagna och till enkelhet i förvaltningen sami
reda i räkenskaperna ofelbart ledande förändringen, deremot i hufvudsaken vidblifva sitt
yttrande i 2:dra momentet och, täll kassans ytterligare betryggande, alltså hemställa,
alt Wadstena krigsmanshus-kassa, mot afträdande af sin rätt till
uppbärande af rusthålls- samt en per mille—afgifter, måtte undfå
kontanta årliga ersättnings-anslag af 42,200 r:dr lör de förra och
26,100 r:dr för de sednare afgifterna, med förklarande att, så framt
kassans styrelse framdeles kan ådagalägga, att, genom fortfarande af
förenämnda, nu påbudna afgifter, högre inkomst skulle för kassan
hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i förberörde ersättnings-anslag
bör vid blifvande riksmöten ega rum.
Emot tillstyrkandet i 3:dje momentet har inom Riksstånden någon anmärkning ej förekommit,
hvadan Utskottet lår
samma tillstyrkande vidhålla.
1 följd af sitt nu afgifna yttrande vid 2:dra momentet, får Utskottet
vidblifva hvad i afseende å 4:de momentet af det förra utlåtandet i
denna punkt är vordet tillstyrkt.
l)å vid 5:te och 6:te momenterna erinringar hos Riksstånden icke blifvit gjorda,
vidblifver Utskottet hvad uti samma momenter förut är hemstäldt.
Såsom en följd af det iiär ofvan vid 2:dra momentet afgifna yttrande, lår Utskottet
vidblifva sitt förra tillstyrkande uti 7:de momentet.
4:o Amiralitets-Krig sman skassans medel.
Denna punkt har utaf Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet blifvit återremitterad,
på grund af anmärkningar hufvudsakligen derom, att, enär förhållandet med de till
kassan ingående rusthållsafgifter vore likartadt med Wadstena Krigsmanshuskassas lika beskaffade
inkomster, ingen förändring dermed nu borde vidtagas; att, om förändring likväl
komme att ega rum, bestämdt måtte stadgas, när och huruledes kassan skulle komma i
åtnjutande af den mot köpeskillingarnes uppstegring svarande tillökningen i ersättningsanBlaget
för dessa afgifter; samt att i 2:dra momentet, pag. 27, insmugit sig ett tryckfel,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 219. 1,1
hvarigenom en summa, rätteligen utgörande 2733 Rdr 16 sk., upptagits till 27,333 Rdr
16 sk. För öfrigt är denna punkt jemväl af Bondeståndet, dock utan anmärkning, återremitterad.
Pa de skäl, sorn vid 2:dra momentet i föregående punkt, rörande Wadstena Krigsrnanshuskassa,
blifvit anförda och hvilka äfven i afseende å Amiralitets-krigsmanskassan äro,
enligt Utskottets tanka, t i 1 lärn p! ige, får Utskottet, hufvudsakligen vidblifvande sitt förra yttrande
i 1 momentet af nu förevarande punkt, hemställa,
att Amiralitets-krigsmanskassan, emot afträdande af sin rätt till uppbärande
af rusthållsafgifter, måtte undfå ett kontant årligt ersättnings-anslag
af 9,333 r:dr 16 sk. med förklarande att, så framt kassans
styrelse framdeles kan ådagalägga, att genom fortfarande af
förenämnde nu påbudne afgifter, högre inkomst skulle för kassan
hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i samma ersättningsanslag
bör \id blifvande riksmöten ega rum.
Med rättelse af det i andra momentet (örekomne tryckfel, tillstyrkes,
att likaledes, emot afträdande af rättigheten att upptaga avancernehtspenningar,
inskrifningspenningar och passagerareafgifter, Amiraliletskrigsmanskassan
måtte, såsom ersättning derför, erhålla ett bestämdt,
kontant statsanslag af 2,733 r:dr 16 sk. årligen.
1 afseende å tredje och 4:de momenterne hafva inom Riksstånden anmärkningar icke
förekommit; oell <lå vid femte momentet erinran blifvit gjord endast angående Rusthållsafgifterne,
hvilkas utbytande mot ersätlningsanslag härofvan är fortfarande tillstyrkt,
vidblifver Utskottet sina, uti nyssnämnde 3:ne momenter, gjorda hemställanden.
•5:o Arméens Pensionskassas medel.
Utaf denna punkt har det, som angår kassans andel i Wadstena Krigsmanshuskassas inkomster,
blifvit från Presteståndet återremitterad!, i anledning af en ledamots erinran derom,
att här gähle hufvudsakligen hvad som blifvit anmärkt mot förfogandet med sistnämnda
kassa, och att om, sedan pensionskassans fullmäktige bifallit nu ifrågavarande inkomsters
uttiyte mot statsanslag, med vilkor och förbehåll, hvilka dock ej skulle blifvit i
allo uppfyllda, det äfven, af skäl, att förslaget numera undergått förändring, vore obehöfligt
\k Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 219.
att nyssnämnde fullmäktige deröfver vidare hördes, så återstode dock alltid det hotande
beslutet örn Konungs och Ständers framtida makt, att förfoga öfver dessa betydliga medeF.
Derjemte är nu ifrågavarande punkt af Bonde-ståndet, utan anmärkning, återremitterad'.
Som densamma emedlertid blifvit af Ridderskapet och Adeln lagd till handlingarne samt af
Borgare-ståndet bifallen, får Utskottet
sitt derutinnan afgifna förra yttrande vidblifva.
7-o Invalidhusfondens medel.
Denna punkt har blifvit återremitterad:
1:0 från Ridderskapet och Adeln, med anmärkningar, att då Rikets Ständer redan beslutat
om arrendenas utbytande mot statsanslag, borde anslaget beräknas så högt som, med ledning
af uppgifterna om arrendenas nuvarande belopp, läte sig göra och att, vid inträffande
förhöjning i arrendena, fonden, sa vidt möjligt, borde erhålla en derefter lämpad stigande
ersättning, som för vissa perioder skulle bestämmas;
2:o från Borgareståndet, hvarest blifvit erin rädt, att fondens ersättning icke borde utgöra
förslagsanslag, utan i Riksstaten kunde, utan olägenhet, såsom bestämdt anslag upptagas; och
3:o från Bondeståndet, likväl utan anmärkningar.
Då förevarande punkt blifvit af Presteståndet bifallen, och de vid densamma, från serskilda
Riksstånd i olika syftning, framställda erinringar, enligt Utskottets åsigt, icke innefatta
giltiga skäl för frånträdande af dess förra tillstyrkande, anser sig Utskottet
böra detsamma vidblifva.
8:o Skogsplantering skassans medel.
Af hufvudsakligen enahanda skäl, som föranledt Ridderskapet och Adelas återremiss
å 7:de punkten, har jemväl förevarande punkt blifvit af samma Riksstånd jemte Presteståndet
återremitterad, hvarförutan inom sistnämnde Riksstånd uppgifvits, att vederbörande
auktoritet icke blifvit i ämnet hörd. Derjemte är af Bondeståndet denna punkt, utan anmärkning,
återremitterad.
Då Statskontoret, under hvars förvaltning skogspbmteringskassan är ställd, uti underdånigt
utlåtande af den 30 Oktober 1834, intet haft att erinra deremot, att, vid skogshushållningens
reglering, kassans inkomster blefve mot bestämdt kontant statsanslag utbytte,
och Kammar-Kollegium, som besörjer om utarrendering af de till kassan indragne boställen,
eldigt underdånigt utlåtande af den 5 November nästlidet år, ansett, jemväl arrendena
kunna mot kontant anslag utbytas, samt Kongl. Maj:t i nåder äskat förslagsanslag endast
Stals-Utskottets Utlåtande, No 219. 1 ii
intilldess ersättningsbeloppet kunde, efter samtliga indelningarnes indragning, definitivt bestämmas,
och härtill kornmei, alt skogsplanteringskassans inkomster alltid betydligen öfverstigit
dess utgifter samt att kassan egentligen utgör blott en underafdelning af statsverket
och icke, såsom invalidhusfonden, arén välgörenhetsanstalt, har Utskottet ansett ersättningen
till skogsplanteringskassan böra och jemväl utan olägenhet kunna i framtiden till visst belopp
i penningar definitivt bestämmas. Då lik\äl det i l:a momentet af Utskottets tillstyrkande
begagnade ordet "oföränderligt" möjligen kan sålunda misstydas, att förändring af ersättnings-anslaget
icke någonsin skulle kunna ega rum, får Utskottet, som i hufvudsaken icke
funnit anförde några nya, förut icke pröfvade, skäl mot dess af Borgareståndet bifallna tillstyrkande,
hemläll3,
att Rikets Ständer ville detsamma bifalla, med uteslutande utur första
momentet af ordet "oföränderligt".
l*.-o Lappmarks Ecklesiastikverks medel.
Från Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet har Utskottet erhållit återremiss å
denna punkt, till följ i af anmärkningar dels i enlighet med Doktor Stenhammars, vid utlåtandet
fogade, reservation, dels ock derom, att då full visshet ej kunnat vinnas, huruvida
de till pastorerne i Dorothea, Fredrika, Wilhelmina och Stensele församlingar anslagna
49i tunnor spanmål utgingo in natura, emedan de uti Wester-norrlands läns landsbok skulle
varit summariskt inbegripne under titel Westerbottens skoleslat och likaledes uti rikshufvudboken
summariskt afförde å anslaget för elementarläroverken, samt Utskottets
uppgift om förhållandet med denna spanmål sålunda vore ofullständig, Utskottet bordt om
verkliga förhållandet dermed förskaffa sig och meddela närmare upplysning; hvarjemte, angående
kolleklmedlen, är vordet erinradt hos Ridderskapet och Adeln, att desse medel, som
icke furmos å riksstaten såsom inkomst uppförde och således icke tillföllo statsverket, vore
för ecklesiastik-verket väl behöfliga, då nuvarande anslag för detta ändamål icke uppfyllde
alla behof, hvartill detsamma rar afsedt; samt hos Presteståndet, att kollekterne till ecklesiastikverket
med desto mindre skäl borde upphöra, som dessa kollekter åtminstone å vissa
orter utgingo särdeles villigt.
Dessutom är denna punkt af Bonde-ståndet, utan anmärkning, återremitterad; men deremot
af Borgare-ståndet bifallen.
Hvad först angår den för Lappmarks ecklesiastikverk anvisade spanmål in natura, hvarom
fullständiga upplysningar uti de till Stats-kontoret och Kammar-rätten från länen in
-
i G Stats- i t skot tets Utlåtande, N:o 219.
gångna räkenskaper icke stodo att vinna, har Stats-utskottot, med anledning af de gjorda
erinringarne, ansell sig böra meddela följande:
Utom de till pastorerne i Fölinge, Hede och Gellivare ännu utgående samman
lagde,
<0 tunnor
spanmål, disponeras årligen, enligt ett från landskontoret i Wester-norrlands län
den 9 nästlidne April utfärd idt intyg, utaf krono-tionden inom Arnäs och
Gideå socknar, fordom utgörande Arnäs odelade pastorat:
till pastor i Dorothea
tunnor 12: 10-|.
„ d:o i Fredrika
d:o 12: 10|.
,, d:o i Wilhelmina ..... d:o 12: 10J.
„ d:o i Stensele
d:o 12: 16.
49| tunnor
S:a 119J tunnor
eller den i förra utlåtandet pag. 43 oniförmälde spanmålsqvantitet; hvarjemte,
enligt nyssberörde intyg, utaf Arnäs sockens tionde utgå de till aflöning för
skolmästaren i Lycksele anslagne 30 tunnor
hvilka, jemte de utaf arrendi medlen för Skytteanska donationsgod
sen
till underhåll för fri-elever vid Lycksele skola disponerade . 24£ tunnor
utgöra den qvantitet af  34| tunnor
som Kongl. Maj:t, uti nådigt bref af den 11 November 1850, förordnat böra till
kronan indragas.
S:a 174 tunnor.
Sedan Kongl. Stats-kontoret, uti skrifvelse af den 15 Januari detta år, till Konungens
Befallningshafvande i Westerbottens län öfversändt afskrift af nyssnämnde Kongl, bref, till
kännedom och underdånig efterrättelse, samt derjemte förordnat om infordrande af skolmästarens
i Lycksele förklaring huruvida, hvad hans aflöning angick, han ville på den föreskrifna
förändringen ingå, har beinälde skolmästare den 28 sistlidne Mars förklarat, att, i
anseende till osäkerheten derstädes att erhålla god skörd samt svårigheten i missvextår, att
få köpa god spanmål och då han under den korta tid han innehaft skolmäsfarefjensten, ej
hunnit så förbättra bostället, att vid de ymnigare åren något betydligt öfverskott af span
mål
-
Stafs-Utskottets Utlåtande, JY;o 219. \ 7
mål utöfver det nödvändigaste beliofvet redan kunde vara att vänta, vågade han icke ännu
ingå på ifrågavarande förändring.
Då Kongl. Majlis nådiga Proposition icke innehåller något till Rikets Ständer framstäldt
förslag i afseende å dispositionen af ifrågavarande spanmål, har Stats-utskottet, som
afgifver serskildt utlåtande i anledning af en hos Ridderskapet och Adeln af Herr Rosenblad,
Bernhard, vackt och till Utskottet remitterad, härmed sammanhang egande motion,
ansett någon vidare åtgärd från dess sida, än meddelandet af ofvanstående utredning, icke
böra vidtagas i anledning af de erhållne återremisserna, för så vidt de afse den till Lappmarks
ecklesiastikverk utgående spanmål.
Beträffande åter kollekt-medlen, så enär endast inom tvänne Riksstånd anmärkningar
mot dessa medels utbytande mot stats-anslag blifvit framställda; men Utskottet icke funnit
sig böra, på grund af dessa anmärkningar, frånträda sitt förra yttrande i ämnet, och härtill
kommer, att det å Riksstatens 8:de hufvudtitel uppförda anslag för Lappmarks ecklesiastikverk
är reservations- och förslags-anslag, deraf ecklesiastikverkets behof följaktligen
kunna med större säkerhet än genom kollekters insamlande fyllas, får Utskottet,
hufvudsakligen vidblifvande sitt förra tillstyrkande, föreslå det Rikets Ständer ville besluta,
att upptagandet af nu ifrågavarande kollektör må upphöra och att
det a Riksstatens 8:de hufvudtitel för Lappmarks ecklesiastikverk
uppförda förslags- och reservations-anslag, 6,200 r:dr, i stället ökas
med 1,400 r:dr, eller till 7,600 r:dr.
13:o Allmänna Hospitals- och Barnhus-medlen.
l4:o Danviks Hospilals-medel.
I.5:o Stockholms Allmänna Barnhus-medel.
16:o Upsala Akademies medel.
I7:o Lunds Akademies medel.
18:o Domkapitlens och Stockholms Konsistorii medel.
Från Ridderskapet och Adeln hafva dessa punkter blifvit återremitterade, till följd af
anmärkningar, att frågan om indragning till statsverket af de bland ofvan uppräknade me
Uih.
lill R. St. Fröt. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Hafi. 3
48 Siats-Utskottets Ut täta utte, N:o 2/9.
del ingående indelda läntor och tionde, så till vida icke vöre beroende af blifvande beslut
om beskattningsväsendets förenkling, som de hemmansräntor, Allmanna Hospitals-fonden,
Danviks hospital och Upsala akademi uppbära, härflöto från hemman, som med full eganderält
ef dessa stiftelser besittas, och att då mantalspenningarne, likasom folkmängden, årligen
stego, samt Upsala akademi således skulle förlora, om, i stället för mantalspenningar, anvisades
ett ständigt och oföränderligt anslag, borde akademien försäkras derom, att denna
inkomst förhöjdes i samma mån, som ökad tillgång dertill i verkligheten uppkommer.
Härförutan äro förenämnde punkter af Bondeståndet, utan anmärkningar, återremitterade.
Då Preste- och Borgarestånden bifallit nu ifrågavarande punkter, har Utskottet funnit
sig böra
sitt derom afgifna vttiande vidblifva.
19:o Gerningsören.
A denna punkt har Utskottet erhållit återremisser:
l:o. Från Ridderskapet och Adeln, i följd af den invändning, att, långt ifrån att det
framlagda förslaget blefve af någon nytta, skulle detsamma tvärtom, utan förminskning i
sjelfva uppbördsbestyret, förorsaka en icke ringa tillökning i den mängd göromål, hvarmed
landskontoren ändock äro tillräckligen öfverhopade;
2:o. Från Borgareståndet, hvarest blifvit yrkadt, att då förevarande inkomst-titel, för
städerna uppgående i medeltal till endast 584 r:dr, vore för dem af så ringa vigt, att de
icke blott kunde, utan äfven borde afsäga sig sin rätt härutinnan, Utskottet måtte taga i
betraktande, om gerningsören verkligen äro af det värde, att de böra bibehållas; och
3:o. Från Bondeståndet, som dock intet haft att härvid eriura.
Ehuruväl Utskottet anser det inom Borgareståndet väckta förslag vara det ändamålsenligaste
för vinnande af förenkling; så enär i denna syftning blott inom ett Riksstånd anmärkning
blifvit framställd, samt i öfrigt ej heller finnes anförda skäl, som kunna föranleda
ändring uti det förra tillstyrkandet, har Utskottet ansett sig
böra samma tillstyrkande vidhålla.
Uti öfriga, här äfven icke nämnda, delar är detta utlåtande af Bondeståndet remitteadt,
men utaf de öfriga Irenne Riksstånden dels bifallet, dels lagdt till handlingarne, och
i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 219. 19
deruti förekommande frågor, jemlikt 75 § i Riksdags-ordnirigen, af Rikets Ständer afgjorde,
hvarföre Utskottet ej funnit
någon åtgärd i anledning af den erhållna återremissen vara att
vidtaga.
Stockholm den 3 Juli 1851.
Reservationer:
Vid tredje punkten, angående Wadstena krigsmanslius-kassas medel, 2:dra, 4:de
och 7:de momenterne,
af Friherre Stjernstedt, A. W., och Prosten Berlin, hvilka upptogo inkomst-afdelningens,
af Utskottet ogillade,, förslag, så lydande:
”Då blott ett Riksstånd bifallit tillstyrkandet i 2:dra momentet af denna punkt, finner
sig Utskottet böra, med afseende å de inom tvänne Riksstånd deremot förekomne anmärkningar,
frånträda detta tillstyrkande och hemställa,
det Rikets Ständer ej måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t, angående
rusthålls—af— och tillträdes- samt en per mille-afgifterna, i nåder föreslagit.
I följd af sitt nu afgifna yttrande vid 2:dra momentet, hemställer Utskottet, beträffande
anslags-beräkningen i 4:de momentet,
att, med bifall i öfrigt till sistnämnda moment, Rikets Ständer ville
besluta, att det belopp, hvartill det å Riksstatens 9:de hufvudtitel,
för Wadstena krigsmanhus-kassa, förut uppförda penningc-anslag
kan varda bestämdt, förhöjes med följande nya kontanta stats-anslag,
nemligen:
Ersättning för kassans förut innehafda
Aldre medel:
Hemmansräntor och kronotionde,
förslags-anslag,  32,800: — —
Öfrige indragne inkomster .... 2,800: — —
35,000:
20 Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 219
Transp. 35,600: —
Nyare medel:
(utom centonal-ersättning)
Öfrige indragne inkomster  666: 32.
Summa R:dr 36,266: 32. —
Sedan Utskottet frånträdt sin hemställan i 2:dra momentet, får, i öfverensstämmelse
dermed, Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
att bifalla 7:de momentet, med undantag af framställningen derom,
“att vid de tillfällen, då, enligt nu gällande författningar, rustbållsoch
en per mille-afgifter skola till kassan betalas, stämpladt papper,
till ett mot dessa afgifter svarande värde, bitägges de handlingar,
hvarå egande- eller åbo-rätt till fast egendom sig grundar“.
Vid fjerde punkten, angående Amiralitets-krigsmans-kassans medel,
af Friherre Stjernstedt5 A. W., och Prosten Berlin, som åberopade inkomst-afdelningens,
af Utskottet underkända, förslag, så lydande:
“Med anledning af förestående anmärkningar och då nu ifrågavarande punkt blifvit af
blolt ett Riksstånd bifallen, har Utskottet ansett sig böra frånträda sitt förra tillstyrkande
angående rusthålls-afgifterna. Enär således, äfvensom i följd af det anmärkta tryckfelet,
icke är i allo tillämpligt hvad tillförene angående denn^t kassa är vordet tillstyrkt, hemställer
Utskottet,
att, med afslag å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i hvad densamma
angår de till Amiralitets-krigsmans-kassan inflytande rusthålls—
afgifter, Rikets Ständer måtte besluta:
J:o att, emot afträdande af rättigheten att uppbära avancements-penningar,
inskrifnings-penningar och passagerare-afgifter, Amiralitets-krigsmans-kassan
måtte årligen, såsom ersättning derför, erhålla ett bestämdt
kontant stats-anslag af 2,733 i:dr 16 sk., hvilket belopp
kommer att öka den summa, hvartill det för kassan å 9:de hufvudtiteln
förut uppförda anslag kan varda faststäldt.
2:o att de till Amiralitets-krigsmans-kassan nu inflytande inskrifningspenningar,
såsom obetydliga för kronan, men likväl betungande för
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 220. 21
dem, som skola denna afgift erlägga, malte eftergifva*, och upptagandet
deraf således upphöra.
3:o att nedannämnda till Amiralitets-krigsmans-kassan anslagna inkomster
skola för statsverkets räkning uppbäras sålunda, att i de fall, då
avancements-penningar nu böra till kassan utgå, tillökning kommer
att ega rum i karta-sigillata-beloppet å fullmakter, konstitutorialer
och förordnanden, samt att passagerare-afgifterno böra utbytas mot
förhöjd karta-sigillata å pass till utrikes orter, äfvensom att, i sammanhang
härmed, Bevillnings-utskottet må erhålla uppdrag, dels att
till Rikets Sländer inkomma med förslag till närmare föreskrifter i
och för verkställighet häraf, dels att, vid upprättandet af kalkyl öf
ver
statsverkets behållna inkomst af karta-sigillata-medel, taga i beräkning
den nu ifrågakomne tillökning derå.”
Vid tollie punkten, angående Lappmarks ecklesiaslikverks medel, af Friherre
Stjernstedt, A. W., under åberopande af Doktor Stenhammars, vid Stats-utskottets ut
låtande
N:o 51, Litt. A, angående denna punkt, afgifna, reservation.
M:o 220.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 .luli 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motton örn vissa Kyrkoherdar
och Skolmästare i Lappmarken å lön anslagen spanmåls
utgående in natura m. m.
(/. A.)
Från Ridderskapet och Adeln haf Stats-Utskottet fått emottaga en af Herr Rosenblad,
Bernhard, väckt, så lydande motion:
“Då så väl Höglofiiga Stats-utskottets Utlåtande N:o 51 Litt. A, i hvad det rörer Lappmarks-ecklesiastikverk,
som den dervid fogade reservation af herr doktor Stenhammar,
22 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 220.
och de dervid afgifna upplysningar af herr f. d. Statsrådet Sandströmer, hvilka i Ridderskåpet
och Ajlelns sista plenum upplästes af friherre A. C. Raab, synas antyda, att så väl
den, vissa kyrkoherdar och skolmästare i Lappmarken på lön anslagna spanmål, som den
spanmål, hvilken vissa skolmästare i Lappmarken åtnjuta för kosthåll för skolbarnen, icke
utgår in natura, utan efter markegång i penningar, så får jag vördsammast föreslå, att vederbörande
kyrkoherdar och skolmästare måtte berättigas, att emot en lika lösen i närmaste
kronomagasin eller kyrkoherberge årligen uttaga ett spanmålsbelopp, icke öfverstigande
hvad dem dels på lön, dels till skolbarns års-underhåll, är anslaget.
Behofvet häraf kan lätt inses, då man betänker Lappmarkens afskilda läge, och huru
angeläget det är att ej nedsätta de små lönerna eller anslagen genom nödvändigheten att
inköpa den erforderliga spanmålen för vida högre pris, än hvartill den vederbörande godt—
göres. Detta behof är för öfrigt vitsordadt och lullständigare utredt af en mycket sakkunnig
man, framlidne kyrkoherden och d. v. missionären i Lappmarken, Magister Leastadius,.
i dess berömda och på Europas flesta språk öfversätta journal under hans missionärstid.
Af samma anledning får jag äfven vördsamt föreslå, att den spanmål och öfriga inkomster,
som ingå af framlidne Riksrådet Friherre Johan Skyttes donation till Lycksele skola, måtte,
såsom varande af enskild eganderätts natur, skiljas från statens beräknade inkomster
och serskidt godtgöras Hernösands Konsistorium, att användas för det af stiftaren afsedda
ändamål.“
Hvad nu först beträffar den del af motionen, som afser rättighet för vissa kyrkoherdar
och skolmästare i Lappmarken att in natura få utbekomma dem tillagd spanmål, så
får Utskottet hänvisa till den utredning af ämnet, som blifvit lemnad dels uti tolfte punkten
af Utskottets utlåtande N:o 51 Litt. A, dels i Utskottets, uti betänkande af denna dag afgifna,
svar å erhållne återremisser af denna punkt, hvaraf inhemtas, att af de 174 tunnor
spanmål, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 28 November 1835, skulle fortfarande bibehållas
till disposition in natura, 119^ tunnor oförändradt utgå in natura, samt att endast i afseende
å de öfriga 54£ tunnorne, af hvilka 30 utgå till skolmästaren och 24 J till underhåll
af frielever vid Lycksele skola, den förändring inträffat, att Kongl. Maj:t, genom nådigt
bref af den 11 November 1850, förordnat, att dessa spanmålsanvisningar in natura skola
upphöra och samma spanmål bland statsverkets inkomster upptagas, dock, hvad skolmästarens
aflöning angirige, först sedan nuvarande innehafvare!! från tjensten afgått eller förk!a>—
rat sig dermed nöjd.
Stuts-Utskottets Utlåtande, N:o 220. 23
Den i motionens första moment föreslagna reglering skulle således endast i afseende
å den genom sistberörde Kongl, bref indragna spanmålsqvantitet blifva“erforderlig; och då
Utskottet, på de af motionären anförda skäl, anser det vara jemväl för dem, hvilka äro af
dessa spanmålsanslag i åtnjutande, af synnerlig vigt att bibehållas vid rättigheten att desamma
in natura utbekomma, har, af sådan anledning, Utskottet ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer,
l:o att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, oansedt den i nåder
anbefallda öfverflyttningen på Statsverket af ifrågavarande 54J
tunnor
spanmål, desamma dock för de ändamål, hvartill de äro afsedda,
måtte af vederbörande, som deraf äro delaktige, få, efter
faststäldt markegångspris, lösas vid närmaste kyrkoherberge, med
bibehållande vid de rättigheter, som i afseende å spanmålens forsling
tillförene författningsenligt egt rum.
Vidkommande åter framställningen om Skytteska donationens skiljande från statsverkets
inkomster, så anser Utskottet den största möjliga säkerhet för ifrågavarande medel
och deras användande för det afsedda ändamålet ligga deri, att de redovisas i samman
hang
med den allmänna kronouppbörden och således äro underkastade enahanda kontroller,
som förvaltningen af statens medel; hvadan Utskottet hemställer,
2:o att motionen i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 Juli 1851.
Reservationer:
. Af Friherre Stjernstedt, A. W.
Af Biskop Heurlin, som ansåg tillstyrkandet i första punkten hafva bordt lyda sålunda:
“att i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla, att' ifrågavarande 54J tunnor spanmål
måtte för de ändamål, hvartill de äro afsedda, af vederbörande, som äro deraf delaktige, få
fortfarande in natura uppbäras, med bibehållande af de rättigheter, som, i afseende å spanmålens
forsling, hittills egt rum.“
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 185L
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
1
N:o 221.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande j i anledning af åt erremiss af Betänkandet JY:o
46j angående väckt motion om befrielse för Utsockne
frälsehemmanen
i Halland från skyldigheten att erlägga
rotevakan safgift.
Cl. A.)
Förenämnde betänkande, — deruti Stats-Utskoltet hemställt, att en inom BondeStåndet
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson väckt motion, om befrielse för Utsocknefrälsehemmanen
i Halland från skyldigheten att erlägga rote\akansafgift, icke mätte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, — har af Preste-Ståndet blifvit bifallet, men är
af de öfrige frenne Riks-Stånden, till följd af dervid gjorde anmärkningar, aterremitteradt.
I afseende å ärendets formella behandling har blifvit anmärkt, att utlåtandet vore
ofullständigt och vilseledande genom hänvisning till Stats- oell Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens utlåtanden vid förra riksdagen, enär uti desse utlåtanden Utskotten
kommit till helt andra resultater. än som sedermera blef Rikets Ständers beslut; hvarföre
en fullständig utredning äfven med afseende å den af Rikets Ständer då gillade åsigt, att
ifrågavarande hemman böra ordinarie roteras, bordt af Utskottet för Rikets Ständer nu
framläggas, på det att frågan omsider måtte erhålla den lösning, att den ej vidare må
återkomma.
Beträffande derefter sjelfva hufvudsaken eller frågan om hemmanens skyldighet till
ordinarie eller endast extra rotering, så har af åtskiliige talare inom Ridderskapet och
Båi. till R. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden blifvit erinradt, att det af Rikets Ständer vid
förra riksdagen i denna fråga fattade beslut icke skulle vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande; till stöd för hvilken åsigt hufvudsakligen blifvit anfördt, att genom
1662 års Recess vore stadgadt, att Utsocknegodsen både i Skåne och Halland skulle bibehållas
vid sina förra skatter och manér angående rusttjensten och knecktehållet, hvilket
icke ändrades genom 1664 års riksdagsbeslut, sorn rörde frälset i allmänhet och icke den
genom traktaten serskildt privilegierade jorden i de conqueterade provinserne, samt att
då frälsehemmanen genom 1683 års riksdagsbeslut ålades rotering, sådant desto mindre
afsåg, hvad Halland och Skåne beträffade, det ständiga knecktehållet, som år 1689, då
indelningen till ständigt kneektehåll i Halland egde rum, Utsocknefrälsehemmanen icke indelades
till sådan rotering, lika litet som lltsocknefrälset år 1720, då denna indelning
öfvergick till Båtsmanshåll, deruti ingick, hvaremot nämnde hemman år 1692 i stället för
ständiga knecktehållet tillätos utgöra inskrifningspenningar med 2 daler silfvermynt för
hvarje utskrifningsgild person; att ehuru fråga om de Halländska Utsocknefrälsehemmanens
rotering derefter liera gånger väcktes, sådant likväl icke emot Ridderskapet och
Adelns protester kom till stånd, tills slutligen, genom ett Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut af den 7 September 1756, dessa hemman fingo sig tillförsäkrade
rättigheten att för alltid befrias från den ordinarie roteringen emot erläggande af utskrifningspenningar,
hvarefter de hvarken före eller efter 1809 blifvit genom något beslut i
öfverensstämmelse med 80 § Regeringsformen ålagde denna nya beskattning förr än år
1848. Att med Utsocknefrälsehemmanen i Skåne, Halland och Blekinge, hvilka man velat
anse lika med allmänna frälset, likväl ett undantagsförhåltande eger rum, syntes jemväl af
Ridderskapet och Adelns Privilegier af den 16 Oktober 1723 i 10 §, der det heter;
”När Riksens i lagen omförmälte tarf förefalla, att någon kontribution måste utgöras, skall
ej Adelns Landtbönder och Utsockne frälsehemman något påläggas utan menige Ridderskapets
och Adelns, som sjelfve Landtgods ega, goda ja och samtycke.” Ifrågavarande hemman
vore således i afseende å kontribulioner, dit rotering naturligtvis hörde, af helt annan
beskaffenhet, än annat frälse; hvarföre ock i Skåne ännu finnes utsocknefrälse, som icke
är underkastadt ordinarie, utan endast extra rotering, emedan de, som dessa landtgods
egde, icke lemnat sitt ja och samtycke till en sådan förändring. Då dessutom allt hvad
som i nämnde Privilegier är inbegripet, när fråga är om jord, måste anses för privilegierad
jord, vöre deraf äfven en följd, att dessa hemman, hvilka deruti serskildt omnämnas,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 3
måste vara enligt 1823 års riksdagsbeslut bestämdt undantagne ifrån dem, hvilka äro
underkastade ordinarie rotering, enär detta beslut innehåller, att den privilegierade jorden
skulle skiljas från jord af skatte och frälse natur, som är underkastad ständig rotering.
På grund af 1810 års riksdagsbeslut underkastades Utsoeknefrälsehemmanen i Halland
extra rotering året näst derefter, hvilket utvisade, att de då icke ansågos vara skyldige
till ordinarie rotering, såsom ock af Kongl. Brefvet den 25 Maj 1813 till Kammar-Kollegium
och Stats-Kontoret inhemtades, och den hemmanen nu ålagda rote-vakansafgift vore
dessutom så mycket obilligare, som hemmanen jemväl äro underkastade rusttjenstsbevillning
och således erlägga en dubbel beskattning för samma ändamål. I betraktande jemväl
deraf, att hemmanen hitintills innehafts under förutsättning, att de varit från ordinarie
rotering befriade, vore det obilligt att nu pålägga dem ett dylikt onus, hvarigenom deras
värde i nuvarande innehafvarcs händer skulle betydligt nedsättas: och ehuru det å andra
sidan äfvenledes vore betänkligt att åter upprifva ett nyligen af Rikets Ständer i grundlagsenlig
ordning fattadt beslut, fordrade likväl rättvisa och billighet, att vid verkställigheten
af samma beslut all möjlig lindring måtte de lidande beredas, hvilket kunde ske antingen
på det sätt, att beloppet af den hemmanen ålagda rotevakans-afgiften minskas, eller
ock att antalet af de hemman, som skulle utgöra en rote, bestämmes till 8 mantal i stället
för 6. Varande jemväl yrkadt. att Rikets Ständer måtte återgå till deras uti underdånig
skrifvelse den 13 Februari 1841 meddelade förklarande, att Utsoeknefrälsehemmanen i
Halland icke äro skyldige att utgöra annan, än extra rotering, samt följaktligen deri i
Biks-Staten af dem påräknade årliga rotevakansafgift, 10,000 R:dr, upphöra.
Vidkommande först anmärkningen mot den i Utskottets utlåtande meddelade hänvisning
till de utlåtanden af Stats- och Ekonomi-Utskotten (N:is 22 och 63), som vid
sednaste riksdag blifvit i frågan afgifne, så har Utskottet genom denna hänvisning velat
antyda, att de liesta hufvudsakliga historiska uppgifter, af hvilka ärendets utredning beror,
och de serskilda synpunkter, under hvilka det kan betraktas, blifvit framställda i nyssnämnda,
för hvar och en af Riks-Ståndens medlemmar i hillänget till Protokollen vid förra
riksdageu tillgängliga utlåtanden jemte dervid fogade reservationer, hvadan Utskottet icke
saknade anledning att anse deras förnyade upprepande öfvertlödigt. Men då nu en ytterligare
utredning, äfven med afseende på den af Rikets Ständer då gillade åsigt, att ifrå'
gavarande hemman böra ordinarie roteras, blifvit yrkad, har Utskottet ansett sig böra en
sådan, inom Riks-Stånden yttrad önskan, härigenom efterkomma.
4 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 821.
Att Utsocknefrälsehemmanen under Danska styrelsen voro underkastade utskrifning,
lärer få antagas såsom obestridligt och kan ådagaläggas deraf, att då sätesgårdar
och veckodagsbönder i Danska Konungarnes handfästningar och recesser iörsäkras om befrielse
från vidare bidrag till krigsmagtens upprättande och underhåll emot den dem åliggande
rusttjensten, Utsocknehemmanen aldrig nämnas såsom delaktige i denna befrielse.
Att roteringsskyldigheten så väl i de frän Danmark afträd da, som i de öfriga
Svenska provinserna, småningom utbildats utur utskrifningsåliggandet, är likaledes obestridligt
och skall i det följande närmare utvecklas. Sedan alltså utskrifnings- och roteringsskyldigheten
undergått flerahanda förändringar, lära väl icke numera de vid Hallands
afträdande till Sverige genom fredsfördraget den 26 Februari 1658, Kongl. Resolutionen
å Adelns besvär den 26 November 1660 och Malmö Recess den 18 September 1662 Ridderskapet
och Adeln gifna försäkringar, att bibehållas vid de ’’immuniteter och privilegier,
som det af ålder njutit häfver,” kunna åberopas till stöd för en alltid fortfarande befrielse
från det sätt att utgöra den urgamla värnpligten, som efter Hallands förening med Sverige
blifvit stadgadt, dels genom öfverenskommelse)', serskildt ingångne af Ridderskapet och
Adeln inom Skåne, Blekinge, Halland och Bohus län, dels genom riksdagsbeslut, i hvilka
Ridderskapet och Adeln från dessa landskap deltagit. Af det nya föreningsband, hvaruti
dessa landskap inträdt med Svenska staten, har naturligen följt, att de bordt dela de gemensamma
bördor, som genom tidernas förändrade behof blifvit oundvikliga, och anse
sig förpligtade att bidraga till fullkomnande af de för ett gemeusamt fäderneslands trygghet
och förkofran vidtagna inrättningar. Att Ridderskapet och Adeln i de efter år 1.658
med Sverige återförenade landskapen straxt efter denna förening insett den politiska nödvändighetens
kraf i detta afseende, är af tillgängliga offentliga handlingar ovedersägligt.
Man hade redan, hvad serskildt angar utskrifnings- och roteringsskyldigheten, bordt lägga
mindre vigt, än under frågans behandling vid sednaste och föregående riksdagarna skett,
på de försäkringar, som i allmänna ordalag blifvit Ridderskapet och Adeln gifna uti ofvannämnda
fredsfördrag, om man velat lemna uppmärksamhet ät det svar, hvilket af de Svenska
kommissarierna, i deras resolutioner, som äro Malmö Recess bifogade och ega lika
gällande auktoritet med sjelfva traktaten, blef rneddeladt på Riddderskapet och Adelns
anhållan, att ”ingen utskrifning må densamma påbördas utan dess consens.” Svaret är
nemligen mera undvikande än medgifvande, då kommissarierne i Resolutionernes 14 punkt
yttra, ”att de intet annorlunda äro informerade, än att Hans Kongl. Maj:t Nådigst vill lemna
Stats-Utskottets Utlåtande, AT:o 221. 3
Ridderskapet och Adeln det vilkor, som de i posterande af sina knecktar jemte rusttjensten
hafva varit vane: alltså tåla Kongl. Kommissarierne del ork dermed bevtinda."
Men redan sju år efter Recessens afslutande i Malmö vidtogs en kraftigare åtgärd för befordrande
af Svenska Regeringens afsigter att närmare förbinda de nyss med Sverige återförenade
provinserna med det öfriga riket genom sammanjemkning ej mindre af Adelns
privilegier än af Danska och Svenska Lagen och Ityrko-ordningen. Vid riksdagen 1668
anfördes både af Adeln och Bondeståndet från Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län
klagomål öfver den efter kriget rådande nöden inom dessa provinser och liera derstädes
förekommande missförhållanden. En Kongl. Kommission tillförordnades derföre följande
äret, i afsigt att afhjelpa bristerna och förbereda en närmare förening emellan Sveriges
gamla provinser och de nu återförvärfvade. Ständerne i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus Län kallades af de Kongl. Kommissarierne till en Landtdag i Malmö. Landtdagsbeslutet
af den 23 December 1 66 (fullständigt aftryckt rid C. G. StytVes akademiska afhandling
: Landtdagen i Malmö 1669, Stockholm 1815) innehåller i 3:dje punkten bland
annat följande Ridderskapet och Adelns förklaring: ”Men aldenstund vi, efter all görlighet,
oss gerna conformere och lämpe i privilegier och vilkor med Ridderskapet och Adeln
uppe i Riket, thy bevilje och lofve vi härmed, att i stället af berörde knecktehåll, efter
Rusttjensten, vele vi härefter och alt framgent oss lämpa till det manér af utskrifning,
som deruppe i riket häfver varit och härefter blifver brukligt, så att vi läte utskrifningen
gå öfver väre utsittare eller utfrälse, som under rätt och vilkor af ugedagsgods ej böra
komma, proportionaliter halfparten emot skatte och krono — — — — — — förmodandes
derhos, att vårt rätta ugedagsgods aldeles kommer vid utskrifningen i samma consideration,
sorn rå och rörs gods uppe i riket, samt ock det oss tillsagde ombyte med
rusttjensten emot denna bevillning blifver oss efter denne tid uti alla sina vilkor således
hållen, som Konung Gustaf Adolfs privilegier det uttrycka och förmäla." Det är alltså
oslridigt, att Adeln i Skåne. Halland. Blekinge och Bohus Län härigenom ingått en fri
villig
öfverenskommelse, att deras utsockne frälse skulle derefter och allt framgent, emot
vilkor af lindring i rusttjensten, i öfverensstämmelse med Gustaf Adolfs adeliga privilegier,
vara underkastade samma utskrifningssätt, som i det öfriga landet kunde blifva gällande.
Att detta vid nästföljande riksdagen 1672 blef iakttaget, visar riksdagsbeslutets 3:dje punkt,
i hvilken uttryckligen förklaras, att hvad angående utskrifning blifvit af Adeln beviljadt är
"på lika sätt om Ridderskapet och Adeln i Skäne, Halland och Blekinge till förståendes,
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
så vida deras skattlagde bönder angår.” Sedan jemväl inom Bohus län och Blekinge, samt
sednast, åtminstone till största delen i Skåne, det sätt blifvit antaget att fullgöra utskrifningspligten
genom rotering till ständigt knecktehåll, som i Sverige blifvit gällande, såsom
man i följd af Hidderskapet och Adelns vid Landtdagen i Malmö 1669 åtagna förbindelse
haft skäl att vänta, är det nu endast ulsockne-frälset i Halland och en mindre del af frälset
i Skåne, som undandragit sig att i detta afseende ikläda sig de af dess vederlikar
åtagna förbindelser.
Det är nemligen i det föregående erinradt, att roteringen till ständigt knecktehåll är
att anse som en af förändrade förhållanden föranledd lämpligare form af den gamla ut*
skrifningsskyldigheten. Utan att ingå i en vidlyftig utveckling af de förändringar, den sistnämnda
skyldigheten vid olika tider undergått inom de Svenska provinserne, må anmärkas:
att redan genom riksdagsbeslutet 1660 de serskilda landskapen ålades att underhålla
ett bestämdt antal manskap; att sedan, enligt beslut år 1634, åtta regementer till
häst och tjugo till fot blifvit uppsatte och på kronohemmanet! i hvarje landskap indelde,
ersattes manskapets afgång genom utskrifningar af krono, skatte och allmänt frälse; att
dessa utskrifningar riksdag efter riksdag i mån af behof beviljades, dels efter antalet af mantalsskrifna
personer, dels efter hemmantalet, merendels det sednare, men det förra i händelse
af större mansspillan under krig; att då utskrifninesförrättningen skedde efter antalet
af mantalsföre personer, sammankallades allmogen inom hvart härad för sig och indelades
i tillfälliga och ombytliga rotar, mer eller mindre talrika, eftersom större eller mindre
antal knecktar erfordrades; att då utskrifningen skedde efter gårdtalet, blefvo hemmanen
indelade och roterade till utskrifning och soldaters underhåll under fredstid; att likväl
i båda fallen utgjordes större antal manskap af skatte och krono än af frälset, ofta och
serdeles i de äldre tiderna dubbelt, merendels lika antal af 20 frälse mot 10 krono och
skatte, men vid serskilda tillfällen i olika proportion, och, då nöden fordrade, jemväl till
lika antal. Således utvisa riksdagsbesluten, att 1675 utskrefs hvar 10:de på krono och
skatte, hvar 15:de på frälse, 1680 hvar 12: te på krono och skatte, hvar 18:de på frälse,
men att 1627, 1629, 1657 m. fl. utskrifningen varit lika för frälse, som för krono och
skatte. År 1660 beviljades utskrifning efter mantalen lika af 8 skatte eller krono och 10
frälse o. s. v. Adelns sätesgårdar och (med få undantag under svåra krigstider) rå och
rörs hemman voro från utskrifning undantagne, mot den Adeln åliggande rusttjensten.
Redan 1624 hade Dalarne, efter eget erbjudande, för att undgå de med utskrifningen för
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 7
enade olägenheter, antagit ett visst knecktehåll, så att 5 bönder utgjorde en kneckt. Ett
dylikt knecktehåll upprättades i Wester-norrland under Drottning Christinas regering.
Manskapet blef likväl icke indeladt på vissa rotar förr än 1695. Frågan om det indelda
ständiga knecktehållets upprättande inom det öfriga landet hade redan under Konung Carl
Gustafs regering varit å bane, men företogs först vid riksdagen 1682, sedan förberedande
arbeten med jordrefning och skattläggning hunnit verkställas, och Konungen genom reductionen
erhållit medel till indelningsverkets utförande. Roteringen var dock frivillig. Det
berodde af provinserne att dertill bifalla eller bibehålla utskrifningen. Ett större antal af
dem ingingo dock redan 1682 derpå, och med dem upprättades kneckte-kontrakter.
Riksdagsbeslutet för år 1682, dateradt den 3 Januari 1683, bör serskildt bemärkas
i afseende på utskrifningen af det allmänna frälset. I XIV:de punkten beviljar Ridderskapet
och Adeln kollektivt, således äfven för Skåne, Halland och Blekinge, utskrifning till
regementernes komplettering efter mantalet, hvarvid endast frikallas Adelns rätte sätesoch
ladugårdar, rå och rörs, ödes- och frihets-hemman, jemte Adelns tjenstefolk och försvarskarlar,
men icke donerade hemman till Adelns betjente, hvilka väl för sine personer
blifva frie, men hvilkas manshjelp roteras, då utskrifningen sker efter mantalet, men sjelfva
gården står i rote till rotepenningars betalande, när utskrifningen sker efter gårdtalet.
Detta innebar redan en eftergift af Adelns privilegier. Härvid göres icke eller något förbehåll
för det allmänna frälset, att mindre antal vid utskrifningen skulle deraf tagas. Men
derjemte öfverlemna Ständerna till Kongl. Maj:ts behag att ”hålla utskrifningar till regementernas
fyllnad utan att sammankalla Ständerna till riksdag eller möte,” hvarvid de icke
förbehålla, utan endast ”förmoda och underdånicjst bedja” att utskrifningen hålles i fredliga
tider efter gårdtalet 15 frälse mot 10 skatte. Derjemte anhålla de, att, om några provinser
eller enskilde personer skulle vilja stå under det vissa knecktehållet, det måtte tillåtas.
Kongl. Brefvet af den 29 Juli 1682 och Indeiningskommissariernes instruktion af den
3 och 4 Januari 1683 visa, att Konungen icke fanns benägen att lyssna till Adelns underdåniga
bön om någon mildring för frälset. Kommissarierne erhöllo föreskrift, att bevilja
inträde i det ständiga knecktehållet för frälset, men under lika vilkor, som skatte och
krono det sig åtagit samt att fylla bristen genom utskrifning af frälset, då antalet af de
roteringsskyldige hemmanen inom en provins ej var tillräckligt. Olägenheten af utskrifningarne
förmådde efter hand Adeln att för frälset deltaga i det ständiga knecktehållet.
Hvad nu serskildt angår Hallands bidrag till försvarsverket från 1645, då det ge
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N’.o 221.
nom förpantning öfverlemnades till Sverige intill 1718, under hvilken period de öfriga Sveriges
provinser underkastades de drygaste uppoffringar af manskap, penningar och gärder,
så förekommer först, att 1648 ett kontrakt afslutades med krono- och skatte-allmogen om
en viss penningeskatt, i stället för utskrifningspenningar på manskapet, Konungs- och matskatten,
skjuts, gästning och dagsverken m. m., utgörande i olika härader dels 20, dels
18, dels 15 daler silfvermynt af hvarje helgård. Af Kongl. Brefvet den 24 December
1692 och flere handlingar vid riksdagarne efter 1718, då Halländska allmogen åberopade
detta kontrakt till stöd för sina anspråk om befrielse från roteringspligten, inhemtas,
att allmogen i detta kontrakt eljest åtagit sig att betala hvad än vidare kunde påläggas.”
Genom Malmö Recess (/13:de punkten) beviljade Adeln i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus län kungsskatt, 41 daler silfvermynt för hvarje hel frälsegård, vekudagsbönderne
undantagne. Enligt riksdagsbeslutet 1661 beviljade Adeln från dessa landskaper, att allt
frälse skulle blifva lika gjordt i båtsmanshållet, och det sålunda, att inom rå och rör af
12 gårdar och utom af 8 gifves en båtsman, att af hvarje hel gård utsockne erlägga 1
daler silfvermynt i penningar, samt att, för den händelse krig skulle inträffa, komma Kongl.
Majtt till hjelp med folk och manskap likasom Ridderskapet och Adeln i det öfriga Sverige
och fördenskull lika proportion med detsamma uti knecktehållet bevilja.” För skatte
och krono stadgades, att de skulle ”undergå utskrifning på lika vilkor, som öfver hela riket
sker,” hvilket i riksdagsbeslutet 1668 upprepas. Det är redan anfördt, huru detta på
landtdagen i Malmö 1669 bekräftades för all framtid genom Adelns då gifna försäkran,
att underkasta frälset samma manér för utskrifning, som kunde blifva antaget j det öfriga
riket. Likaledes är anfördt, att tillämpning af denna öfverenskommelse gjordes vid den
nästföljande riksdagen 1672. Härtill må läggas, att Adeln i Skåne, Halland och Blekinge
jemväl deltog i utskrifning för insockne-hemman, då den af Ständerna beviljades, såsom
vid riksdagen 1675. Adeln medgaf nemligen då utskrifning af hvar femtonde man af frälse,
så väl inom som utom rå och rör, mot hvar tionde af skatte och krono, utan undantag
för deras försvarskariar och bönder, hvarifrån endast sätes- och ladugårdar, oskattlagde
husmän i Skåne, ödes- och frihets-hemman samt af Adelns tjenare bebodde donationsgods
frikallades.
Vid åtskilige riksdagar hade, redan i äldre tider, blifvit förbehållet, att, då, brist
var på manskap, skulle det vara tillåtet att i stället för den knekt, som bordt ställas vid
utskrifningen å någotdera af utskrifningsåren, erlägga penningar, hvilka användes till legning
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 9
ning af manskap. Penningebeloppet för donna händelse bestämdes t. ex. i Riksdagsbeslutet
1664 till 4\ daler silfvermynt af de krono- och skatte-hemman, sorn bordt anskaffa
en karl. Redan i kontraktet 1648 bade 5 daler blifvit beräknade såsom inskrifningspenningar
och ingått i den skatt krono-skalte allmogen då åtagit sig. Dessa inskrifningspenningar
bibeböllos sedan i sjelfva hemmansräntan. Men af Kongl. Brefvet den 24 December
1692, rörande förmedling af utskrifningsspenningarne i Halland, inhemtas, att utskrifningen
i denna provins 1675 blifvit satt på manskapet, i stället för hvilken utskrifning,
penninge-afgift 1680 blifvit bestämd alt utgå först med 4, sedan med 3 daler af hvar
och en mantalsskrifven mansperson, men 1692 nedsattes till 2 daler, med uttryckligt stadgande,
att samma ulskrifnings-penningar skulle erläggas af Adelns utsockne frälse. Icke
desto mindre befinnes, att utsockne frälset under tiden efter 1675 ingalunda var frikalladt
från utskrifning af manskap. Vid riksdagen 1683 är Adeln i Halland icke undantagen från
den då beslutade utskrifningen al manskap. Af Kongl. Brefvet den 17 Februari 1686 inhemtas,
att vid utskrifning i Halland 10 skatte-frälse ställdes lika med krono- och 15 frälse i
en rote. Kongl, resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär af den 21 Februari 1689
utvisar, att åHiga utskrifningar egt rum, öfver hvilkas stränghet Adeln i Halland hade
besvärat sig, med anhållan att ’’icke högre graveras, än frälsegods i andra provinser, der
de i stället för knektehåll hafva årliga utskrifningar eller ock gifva penningar för knektehållet.
” Under Konung Carl Xll:s krig skedde utskrifningar af manskap i Halland, vid
hvilka 1703 sattes 5 krono-hemmati mot JO utsockne frälse om en rote, 1708 mot 3
kronohemman 6 utsockne, samt 1711, 1712 och 1713 utsockne frälset svarade lika med
kronohemman.
Häraf lärer tillräckligt ådagaläggas, att den i Halland vidtagna författningen med
utskrifnings-penningars erläggande icke innebar någon för alltid gällande befrielse från utskrifnings-skyldighelen,
hvilken fortfor att åligga äfven Adelns frälse i Halland på samma
sätt som vid samma tillfällen då den utkräfdes af det öfriga riket, men ingalunda hade
upphört för Halland, derföre att under fredstider utskrifnings-penningar fingo i stället erläggas.
Huru litet tillåtelsen alt med utskrifnings-penningar af hvar och en mantalsskrifven
mansperson lösa sig ifrån utskrifning, hade kraft af en för alltid gällande stadga, ådagalägges
uppenbart derigenom, att indelning af ständigt knektehåll till 4 kompanier kavalleri
på krono- och skatte-hemman i Halland verkställdes 4685. Att vid denna indelning
Bih. till B. St. Prof. 1850—51. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 2
10 Slals-Utskottcts Utlåtande N:o 221.
frälset icke Lief begagnadt, härledde sig icke deraf att öfverenskommelsen om utskrifningspenningarnes
erläggande skulle lagt hinder derför, utan ganska naturligt deraf, att kronan
icke egde räntan af frälset, hvilket derföre var tili indelning oanvändbart. Det är nödigt
att på dessa förhållanden fästa uppmärksamhet, för att rättvist kunna bedöma de anspråk,
med hvilka så väl Adeln, som Allmogen i Halland efter regements-förändringen 1718 framträdde,
och de beslut, hvilka det slutligen lyckades dem att framtvinga.
Utskottet har tagit kännedom af de handlingar från riksdagarne efter denna regements-förändring
intill 1750, som förvaras dels i Riksarkivet, dels i Ridderskapels och
Adelns och i liera allmänna verks arkiver, så vidt de angå frågan om Halländska roteringen,
och får nu meddela de upplysningar, som utur Råds-protokollet, Sekrela-Utskottets
och Defensions-deputationens protokoller, Amiralitets-kollegii riksdags-relationer, Riksens
Ständers underdåniga skrifvelser och Konungens nådiga Rref kunnat inhemtas om förhandlingarne
öfver denna fråga under ofvannämnda tiderymd. Till de förhastade åtgärder,
som vidtogos för att lätta Drottning Ulrika Eleonoras thronbestigning, torde med
skäl få räknas ej mindre bekräftelsen af Adelns privilegier under den 26 Maj 1719,
hvilka äfven sedermera icke ansågos i formlig ordning haf\a tillkommit och derföre snart ersattes
genom Ridderskapet och Adelns privilegier af den 16 Oktober 1723, än äfven den
bekräftelse å kontraktet af 1618 , hvilken Allmogen från Halland jemväl 1719 utverkade
af Drottningen, hvilken bekräftelse å det blott för 10 år eller intill 1658 ”till Allmogens
lisa” ingångna, och genom de med utskrifningsväsendets derefter inträffade förändringar
upphäfda kontrakt, Kongl. Majit i nådig resolution af den 27 Januari 1721 förklarade
ogiltig, ”emedan den icke hade utfallit, om en behörig underrättelse, (sådan som vederbörande
kollegier, i sina utlålander nu meddelat) om sammanhanget af detta urendet varit
ingiften.’7 Redan 1669 hade de till kavalleri indelda hemmanen i Halland gjort ansökning
att befrias från rustningen och "i stället fä utgöra båtsmän.” Aid riksdagen 1719 hade
de ånyo påmint derom. Behofvet af manskap vid (lottän kom under öfverläggning vid
riksdagen 1720. Ständerna föreslogo då genom Sekreta Utskottet i underdånig skrifvelse
den 6 Juli och Kongl. Majit förordnade, på Krigs- och Kammar-kollegiernas samt Statskontorets
tillstyrkan, genom nådigt Bref den 15 September 1720, att ej mindre de till
rustning af kavalleri indelde hemman, än ”de hemman som på kavalleri ej indelde varit”
skulle indelas till båtsmans-rotering. Instruktionen för de komitterade, ät hvilka uppdrogs
att ”sammankalla” häraderna i Halland samt med allmogen sluta och kontrahera ”om båts
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 11
manshållet,’’ innehöllo äfven, såsom af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid Riksdagen
1723 inhemtas, i öfverensstämmelse med nyss anförda Kongl. Bref, en allmän föreskrift
om båtsmans-roterings verkställande ej mindre å krono- och skatte- än frälsehemman
efter gamla jordeboken på samma sätt, som i Blekinge, så att 3 hemman skulle
anskallä en båtsman. Men Kommissionen möttes med protest och motstånd icke allenast
af Adeln för dess frälse och af den hittills oindelda allmogen, utan äfven af Rusthållarne,
som sjelfve önskat rustningens förändring lill båtsmanshåll. Ombud, som infunno sig i
Stockholm under Kommissionens förrättning, åberopade hufvudsakligen oftanämnde kontrakt
af år 1648 jemte det sednare stadgandet af 1680 om utskrifningspenningar af manskapet,
under påstående att befrielse från utskrifning derigenom vore för alla tider beviljad,
och anförde äfven till ursäkt för deras vägran hemmanens svaghet och bristen på
folk och penningar inom orten. De förklarade derjemte, att, så länge utsockne frälset
fortfor att protestera mot båtsmansroteringen, skulle icke eller allmogen foga sig dertill,
emedan roteringsbesväret endast genom utsockne frälsets deltagande kunde blifva drägligt.
Deremot hade Adeln inlagt protest hos Kommissionen, och förevandt, att af de J720 ti11-  städesvarande herredagsmän ingen hört af en sådan rotering, men för öfrigt likaledes åberopat
de om utskrifningspenningar afslutade öfverenskommelser. I Konungens Nådiga Resolution
af den 27 Januari 1721 erinras Halländska allmogen, att kontraktet af år 1648
endast varit gällande för 10 år: att sjelfva kontraktet innehöll en förbindelse för allmogen
att betala hvad än vidare kunde påläggas: att de ock derföre endast till 1675 njutit befrielse
från utskrifning, och under förra krigen, i stället för den 1680 fastställda penningeafgiften,
utgjort manskap. Hvad kavalleri-kompaniernes förändring till båtsmans-indelning
angick, förklarar Kongl. Maj:t, alt den måste försiggå enligt Ständernas beslut 1720
och Kongl. Maj:ts derom utfärdade förordningar, men erbjuder, till lättnad vid roteringen,
manska]) af det Halländska Infanteri-Regementet såsom stam för båtsmans-indelningen.
1 afseende på den hittills icke indelda allmogens och det utsockne frälsets protest, förklarar
Kongl. Maj:t slutligen, att ”ehuruväl hvarken utsockne frälse eller krono och skatte i
Norra Halland med skäl och fog borde sig en sådan rotering undandraga, hvilken deras
vederlikar i andra landsorter äro undergifne,” ville dock Kongl. Maj:t förunna dem anstånd
med manskapets utgörande' till nästa Ständernas sammankomst, likväl med förnyad
befallning för Kommissionen att fullända roteringsverket och insända detsamma till
Kollegierna.
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
Roteringsverket fulländades alltså, men ulan följd. Så väl Allmogens som Adelns
protester fullföljdes vid Riksdagen 1723 af ett serskildt befullmäktigad! ombud. Samma
förmenta skal dertill, som 1721, anfördes ånyo. De af allmogen, hvilkas hemman förut
ej varit indelde, bestredo isynnerhet åtagandet af båtsmansroteringen, så länge Adeln framhärdade
i sin vägran att för utsockne frälset deruti deltaga. Likväl lyckades Rikets Ständer,
efter långvariga underhandlingar, att tillvägabringa en öfverenskommelse med kronooch
skatte-allmogen, på det vilkor, att hemmanen skulle indelas i 3 klasser efter olika
godhet och en båtsman prasteras af 3 hemman i första, 3| i andra och d i 3:dje klassen
mot befrielse från utskrifningspenningarne, 2 daler silfvermynt af hvarje mans-person
(Rikets Ständers underdåniga skrifvelse Oktober 1723). Den nya Roterings-Kommissionen
upprättade härom kontrakt med krono- och skatte-allmogen den 9 Maj 1726, hvilket den
16 Januari 1739 fastställdes.
1 nyss anförda underdåniga skrifvelse anmäla Rikets Ständer tillika, att Halländska
Adeln, oaktadt bevekliga föreställningar, icke kunnat förmås att ingå rotering för sitt utsockne
frälse, samt bland andra ursäkter anfört ”hurusom Ridderskapet och Adeln i Skåne fölen
sådan rotering ännu frie varit,” men förklarat att ”skulle Ridderskapet och Adeln, sorn
frälscgods i Skåne eya, kunna bringas till ctl sådant besvärs villiga antagande, sä skola de
ej vara obenägna för sitt utsockne frälse i Halland, dem i det mål att efterfölja.’’ Ständerna
hemställa, att den nya Roterings-Kommissionen i Halland måtte uppdragas att afhandla
med Adeln och beveka dem genom lämpliga föreställningar och anbud af lindrigare
rotering, 6 frälsehemman om en båtsman. Kommissionen, som erhöll detta uppdrag, uträttade
derigenom intet. Den Halländska Adeln förblef lika obeveklig, äfven sedan den
genom Ridderskapet och Adelns privilegier af den 16 Oktober 1723 blifvit med Svenska
Adeln till lika rättigheter och förbindelser införlifvad.
Dessa privilegiers innehåll i S:de, 9:de och 10:de §§ måste komma i ett serskildt
öfvervägande, då de i återremisserna, med olika tolkning, blifvit åberopade. I inledningen
förklaras, att Adeln i de återvunna provinserna genom dessa privilegier sammanfogas
med all den öfriga Riksens Adel, och begges deras välförvärfvade friheter och rättigheter
återställas, styrkas och stadfästas. De fri- och rättigheter, som efter dessa privilegiers
utfärdande tillkomma Adeln i Halland, äro således i dem innefattade. Också nämnes i
8 § uttryckligen och serskildt den befrielse från ali tunga, utlagor och besvär af hvad namn
de vara må, undantagandes den vanliga Adels-rusttjensten å sätesgårdar och insockne eller
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 13
vekudagsgodsen, som förblef Bidderskapet och Adelil i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
Ian tillförsäkrad, innefattande frihet för tionde-afgift, utskrifningar, cnroulleringar och voteringar,
kronokörslor, skjutsningar, durchtågs- och andre gärder, ingr arter ingar, kyrkoprestegårds-
tings- och gustgifcarehusbyggnad, kontributioncr och alla andra krono-utlagor
och besvär, hvilken frihet dock för insockne eller vekudagsgodsen så vida var inskränktare,
att den icke sträckte sig lill tionde, prest-utlagor, vägrödjning, brobyggnad, kyrko- och
prestegårds-byggnad i de orter så af ålder varit vanligt. Den betydliga skiljaktighet, som
egde runi emellan insockne och utsockne frälsets friheter, bevittnas bäst af det bifogade
tillägget, att ”der några af deras nuvarande utsockne hemman skulle med orätta hafva
mist insockne rättigheten — —■ — så tillätes Bidderskapet och Adeln en sådan dem ifrångången
insocknc-rättighet återvinna.” Af privilegiernas 27 § ådagalägges, att Adelns säterier,
ladugårdar och rå- och rörs- eller vekudagshemman utgjorde det egentliga för Adeln
allena privilegierade godset, sorn af ingen ofrälse man fick egas och besittas. Till denna
egentligen privilegierade jord hörde således icke det utsockne frälset, som motsvarade
Adelns Landtbönder i det öfriga riket eller det allmänna frälset. 1 privilegiernas 9 § handlas
också derföre serskildt om de besvär, från Indika Adelns Landtbönder och utsockne
frälse skulle fortfarande njuta befrielse, och dessa utgöras af kronodagsverke!!, körslor,
skjutsresor och gästning, undantagande de tillfällen, då tåg och större marscher ske genom
landet, eiler proviant, ammunition och beklädningar till arméen, fästningar och magasiner
skola framföras; då böra så väl frälse med utsockne frälse, sorn krono- och skattebönder
både med skjutsresor, gärder och andra pålagor för betalning dertill hjelpa. Till ytterligare
fördel för utsockne frälset stadgar denna § att dock i alla inqvarteringar, gärder
samt kronoskjutsningar oell hjelper, frälset endast till hälften skall deltaga mot krono och
så framt icke i krigstider nöden fordrar en jemlikhet. Det slutliga tillägget att Adelns
Landtbönder och utsockne frälse icke skola med några andra gärder, hjelper och skjutsresor
eller ock i andra fall betungas, än som i §:n är förbemäldt, innefattar ett förbud
att besvära utsockne hemmanen med inqvarteringar, körslor, skjutsningar eller naturaprestationer
vid några andra tillfällen, än de i §:n uppräknade, vid tåg, marscher eller krigsmateriel
och förnödenheters framförande eller i krigstid. Denna betydelse af orden ”t
andra fall’’ bestyrkes genom det vid §:ns slut anförda undantag af det enda fall, då
utsockne frälset är lagdt under hållskjuts och borde vara behjelplig! att skjutsa de resande.
Det kan då ej bctvillas, att utsockne frälset enligt Adelida privilegierna icke var
14 Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 221.
i åtnjutande af de vigtigaste friheter, som i 8 § äro den egentliga privilegierade jorden
tillförsäkrade, framför allt utskrifningar, enroulleringar och roteringar. Detta frälse var
endast, med vissa undantagsfall och dä endast hälften mot krono och skatte, befriadt från
aj gärder d. ä. persedel-levereringar till förtäring och underhåll för Konungens följe i
äldre tider, samt för krigsfolket på låg och i läger; bj hjelper d. ä. biträde med personlig
inställelse, körslor, dagsverken eller tillskott af penningar för vissa ändamål, i hvilket
fall det stundom användes i lika betydelse med kontribution och c) skjutsresor. Ofverskådas
det som är anfördt i föregående berättelse om utskrifningens beskaffenhet i Halland,
så inses att hufvudsakliga skillnaden mellan insockne och utsockne frälsets friheter,
utgjordes af det förras frihet för utskrifning och den derutur härledda roteringen, samt
alt utsockne frälsets åliggande i detta afseende är erkändt genom dess pligt, att när
utskrifning ej skedde, derifrån lösa sig med penningar, och genom Adelns enständiga yrkande
att de genom utskrifningspenningarnes erläggande hade löst sitt frälse från roteringsskyldighet.
För att bereda en rätt uppfattning af de adeliga privilegiernas 10 § torde böra
erinras, att med kontribution förstås den ”ovissa” och till vissa år inskränkta bevillning,
som på Riksdagarne medgafs för något visst behof och för någon viss tid, men sedan
upphörde. De liesta Riksdagsbesluten innehålla bevis derpå. Ty vanligen upptaga de i
en serskild § hvad som blifvit för krigsbehofven, flottans nödtorft och så vidare beviljadt,
dels i penningar, dels i spannemål eller andra effekter under namn af kontribution eller
stundom hjelp. (Riksdagsbesluten 1636, 1689, 1719, 1720, 1723, 1727 m. fl.) Privilegiernas
10 §, som stadgar, att ingen kontribution och hjelp skall påläggas utsockne frälse
hemmanen utan Adelns goda ja och samtycke, förbehåller, att ovissa bevillningar icke
utan Adelns bifall kunna åläggas deras frälsebönder, och med alltid dervid fästadt förbehåll,
att kontributionen endast till hälften mot krono och skatte skulle utgå af dem. Hvad
vidare i §:n föijer: ”således skall ock hållas om någon utskrifning hos allmogen till Riksens
värn och försvar samtyckt och beviljad blifver,” hänförer sig till den nästföregående
meningen: ”Och skola alltid i sådana hjelper blifva räknade två hela besuttne frälsehemman
emot ett helt besutet kronoskatte, frälseskatte och kronohemman,” och förbehåller,
att vid de tillfälliga utskrifningar, som kunde blifva beviljade till Rikets värn och försvar,
samma proportion skulle iakttagas, nemligen blott halfva antalet af utskrifvet manskap utgå
af utsockne frälse emot krono och skatte. Slutet af samma §, som inskränker Adelns
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o Säl. 15
rätt ^att i ofredliga lider försvara sina tjenare, synes ådagalägga, att härvid icke är fråga
om Adelns bifall till utskrifningen, ulan blott om det antal manskap, som från Adelns
gods skall vid utskrifningen utgöras.
Temligen obestridligt torde således vara, att de Adliga privilegierna icke frikänna
utsocknehemmanen från de utskrifningar, enrouileringar och roteringar, från hvilka insocknehemmanen
förblefvo frikallade. Utskrifningspligten ålåg dem, och dess förändring till roteringspligt
kunde visserligen icke påtvingas Adeln, utan dess bifall, hvilket äfven finnes
vara erkändt i Krigs- och Kammar-Kollegiernas underdåniga utlåtande af den 4 Januari
1721. Men då Adeln i Halland enständigt vägrade detta bifall, äfven då dem 1725 erbjöds,
att 6 utsockne frälsehemman skulle sammanslås till en båtsmansrote, hvilket af Rådsprotokollet
för den 13 Maj 1725 inhemtas, och ej destomindre vid den nya Roterings-Kommissionens
sammanträden fortforo i sin protest, syntes Kongl. Maj:t af dessa omständigheter
hafva hemtat anledning att i proposition till Rikets Ständer vid Riksdagen 1727 föreslå,
att i stället för utskrifningspenningar ”manskap in natura" måtte tagas af utsockne
frälsef. Rikets Ständer förklarade dock i underdånig skrifvelse den 4 Augusti 1727, att
sedan utsockne frälset ej kunnat förmås till att undergå rotering och ej mer än 364 båtsmän
genom roteringen uppbringas, hade fråga uppstått om gagneligt vore att bibehålla
roteringen på skatte och krono, och om icke vore bättre att samla utskrifningspenningarne
i en kassa till båtsmansvärfning i krigstid. Denna nya fråga, som redan förslagsvis
blifvit framkastad af Halländska ombudet vid 1723 års riksdag, tjenade lämpligen till diversion
i hufvudfrågan, och lärer, tillsammans med Adelns fortfarande motstånd, hafva
löranledt att icke ens kontraktet med krono- och skattehemmanen i Halland blef bekräftadt
förr än 1739.
Amiralitets-Kollegium fortfor icke desto mindre att i relationen till Kongl. Maj:t
före hvar och en af de följande riksdagarne 1731, 1734, 1738 m. fl., och slutligen 1751
och 1755, erinra om den vinst af 128 båtsmän, som skulle tillfalla flottan, i fall utsockne
frälset i Halland roterades. Militie-Ekonomi-deputationen vid 1731 års riksdag yttrade till
svar på Konungens proposition om utsockne frälsets rotering, att oaktadt en rotering blifvit
detta frälse föreslagen, som vore dubbelt lindrigare, än den rotering, som frälset i
Rlekinge hade sig åtagit, hade dock Adeln icke af alla de skäl deputationen förebragt,
låtit sig förmås att i stället för de årliga ntskrifningspenningarne undergå denna rotering,
och Kongl. Maj:t förklarade i nådigt Bref den 16 December 1731, att i följd af Adelns
16 Slats-Utskottcts Utlåtande, N:o 221.
vägran ’’har man dervid låtit stanna oell ej något vidare kunnat tillgöra.” Kongl. Maj:t
befallde derjemte Amiralitets-Kollegium att ingifva underdånigst utlåtande öfver förslaget
att samla utskrifningspenningarne lill fond för sjömaktens förstärkning under krig. Detta
förslag, framstäldt till Ständerna så väl nu som 1734 och 1733 blef af dem förkastadt,
emedan utskrifningspenningarne voro påräknade i Riksstaten. Då Amiralitets-Kollegium
väl med förnyande af yrkandet på utsockne frälsets rotering, 1751 hade föreslagit att, om
Halländska Adeln ej skulle stå att beqvämas dertill, utskrifningspenningarne måtte få användas
till ett projekteradt fyrverkare-kompani, blef icke eller detla bifallet.
Under hela denna tid fran 1718 hade Konung och Ständer till Halländska Adeln
hemställt alt för utsockne frälset medgifva den förändring af utskrifningsförpligtelsen till
rotering, som nästan i hela landet blifvit bruklig. Adeln satte deremot ett ihärdigt motstånd,
och påstod att utskrifningspligten hade upphört med den vidtagna författningen om
utskrifningens utgörande med penningar. Då Konung och Ständer, under hänvisning på
det verkliga förhållandet med utskrifningspligtens utgörande i olika tider, icke godkände
denna tolkning af öfverenskommelse!) om utskrifningspenningars erläggande, synes uppenbart
rätten varit på deras sida.- Men för roterings verkställande fordrades Adelns frivilliga
medgifvande. Då detta medgifvande icke genom föreställningar om billighetens och den
gemensamma förs.varspligtens fordringar kunnat utverkas, hade man ej vidare något kunnat
åtgöra. Detta erkändes i Konungens nådiga Bref af den 16 December 1731, men derigenom
medgafs icke alt statens billiga anspråk saknade skäl. För att nedslå den länge
ventilerade frågan, var det angeläget att Halländska Adelns tolkning af författningen om
utskrifningspenningarne skulle legaliseras. Det skedde vid riksdagen 1756.
Amiralitets-Kollegium hade då åter väckt frågan om Halländska utsockne frälsets
rotering. I defensions-deputationens sammanträde den 12 December 1755, då ärendet förekom,
beslöts att Landshöfdingen i Halland, Hummelhjelm, skulle uppkallas, för att afgifva
upplysningar. Den 20 Januari 1756 afgaf Landshöfdingen personligen sitt yttrande.
Han anförde hufvudsakligen, ”att utsockne frälsets befrielse från rotering jemte dess förbindelse
att erlägga utskrifningspenningar, så länge icke vid påträngande nöd verklig utskrifning
försiggår, härleder sin upprinnelse från de rättigheter och författningar, som efter
desse provinsers återgång till Svenska kronan varit Ridderskapet och Adeln förunde och
genom en derefter förordnad Indelnings- och Skattläggnings-Kommission fastställda, i följe
hvaraf detta frälse varit undantaget så väl ifrån det der i länet inrättade ryttarehåll, som
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 17
vid dess förvandling först till indelning och sedan till rotering af båtsmän, vid hvilken
förmån och rättighet Adeln allt sedan blifvit bibehållen.” Härtill lade Landshöfdingen att
folkbrist egde rum i Halland; att en starkare rotering än den redan verkställda torde
medföra olägenheter: samt att kronan snarare skulle förlora på roteringen, då frälsehemman
vanligen endast till hälften besväras emot krono.
Hade Landshöfdingen Hummelhjelms anförande blifvit underkastadt någon granskning
och utredning, så hade dess underhaltighet lätt kunnat upptäckas. Genom Landtdagsbeslutet
i Malmö 1669 hade Halländska Adeln förbundit sig att för all framtid låta
det utsockne frälset underkastas samma utskrilningssätt, som i det öfriga Sverige kunde
blifva gällande. Den författning, som 1680 blef vidtagen, att, i stället för utskrifning af
manskap, skulle af hvar och en mansperson på det Halländska utsockne frälset betalas 2
daler silfvermynt, kunde man ej rimligen tillerkänna egenskap af gällande kraft för everldlig
lid, mera än samma öfverenskommelse vid krono- och skattehemmanen om inskrifningspenningar
egt kraft att förhindra kavalleri-indelningen i Halland 1685, eller kontraktet om
båtsmanshåll, som 1726 upprättades. Skyldigheten att undergå utskrifning, när det påfordrades,
var faktiskt erkänd under hela tiden intill 1718, såsom i det föregående ärvisadt.
Den var, hvad utsockne frälset, likasom krono och skatte, angick, bekräftad genom riksdagsbeslutet
1683, som tillerkände Konungen rättighet att, Ständerna ohörda, genom utskrifning
komplettera regementerna, utan undantag för Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län. Itidderskapet och Adelns privilegier af 1723 innehålla icke någon befrielse från
rotering för utsockneheminanen, hvilken i dessa, äfven för Adeln i Halland gällande, privilegier
tillerkändes endast insockne frälset. Utsockne frälsets undantagande vid indelning
af ryttarehåll härledde sig icke från någon rättighet till befrielse derifrån, mera än krono
och skatte, utan deraf, att detta frälse var obrukbart för rustningstjensten, då kronan ej
egde räntan deraf. Att båtsmansroteringen ej blifvit ålagd utsockne frälset, var ej en följd
af författningen om utskrifningspenningarne, utan af Adelns egenmäktiga, men af Konung
och Ständer aldrig medgifna, tolkning af denna författning och Adelns derpå grundade
protest.
De förhållanden, som förmådde deputationen och Sekreta-utskottet att icke ingå i
någon granskning af de meddelade Uppgifternas sanningsenlighet och de inflytelser, som
dervid kunna hafva gjort sig gällande under en tid, då Regeringens kraft var förlamad och
Bih. till It. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Höft. 3
18 Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 221.
enskildes fordelar ofta mer, an det allmänna bästa, mäktade att göra sig gällande, äro ej
bekante. Men visst är, att, sedan Landshöfdingen i Halland yttrat sig inför deputationen,
finnes i protokollerne ingen vidare öfverläggning om frågan. Hans ord öfverflytta des icke
allenast i det förslag till underdånig skrifvelse, som, af deputationen föreslagen, oförändrad
justerades i Sekreta-utskottet och a (läts till Kongl. Majrt, utan äfven i Kongl. Majtts
nådiga skrifvelse af den 7 September 1756, genom hvilken, på de således af Landshöfdingen
i Halland dikterade grunder, stadgades, att de utsockne frälsehemmanen i Halland
skulle då och för framtiden bibehållas vid utskrifningspenningarnes utgörande istället
för rotering.
Sedan frågan på detta sätt var afgjord, utgingo utskrifningspenningar oafbrutet.
Deras belopp var 1811 3,964 R:dr. Uti Bevillningsförordningen den 15 Juni 1800 Art. 2
§ 5 morn. 5 stadgade Rikets Ständer, att de hemman, som voro fullkomligt fria från rotering,
skulle erlägga en rotefrihetsafgift af 8 Rtdr, hvarifrån dock undantogs provinsen
Halland samt i allmänhet alla de hemman, hvilka för en slik roteringsfrihet förut betalte
eller hade annan, emot roteringen i någon måtto svarande, tunga; och någon rotefrihetsafgift
utgick således icke af de Halländska ulsocknehemmanen, emedan åboerne å dem
betalte utskrifnings-penningar. Uti Kongl. Kungörelsen den 6 April 1810, angående förändringar
och jemkningar i Riks-ståndens privilegier, stadgades om bevillnings erläggande
jemväl af utsockne frälsehemmanen, och i Bevillningsförordningen den 28 i samma
månad förnyade Rikets Ständer deras i 1800 års Bevillningsförordning förut gifna ofvannämnda
stadgande.
Vid 1809 och 1810 årens riksmöten förekom fråga om krigsmaktens nödvändiga
förökande, och Rikets Ständer öfverlemnade uti underdånig skrifvelse den 28 April sistnämnde
år, såsom svar å Kongl. Majtts den 31 förutgångne Mars aflåtna nådiga skrifvelse,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets den 10 April i ämnet afgifna betänkande, innehållande,
att all oroterad jord, af hvad namn den vara måtte, militär-boställen endast
undantagne, skulle extra roteras, till presterande af manskap i krigstid, hvilken rotering
verkställdes enligt Kongl. Instruktionen den 5 Februari 1811 och i följd hvaraf de Halländska
utsockne frälsehemmanen samma år till extra rotering indelades.
När hemmanen blefvo extra roterade, befriades de från erläggande af utskrifningspenningar,
hvilka dittills i Halland erlagts af allmogen å skatte-, krono- och utsocknefrälsehemman
med 2 daler silfvermynt för hvarje utskrifningsgilld person, och den in
-
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 19
komst, som dymedelst från Skåne och Halland påräknades till ett belopp af 15,000 Rdr
årligen, uteslöts ur 1812 års riksstat.
Emedlertid hade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 10 Augusti 1812,
anhållit, att den verkställda extra roteringen måtte varda ånyo öfversedd och, der den
skulle finnas ojemn i förhållande till ganda roteringen. derefter blifva jemkad, ehvad underdåniga
besvär deröfver blifvit anförda eller icke, och under den 8 Augusti 1815 anhöllo
Rikets Ständer ånyo om jemkning, samt uppgåfvo de grunder, som Ständerna ansågo
dervid böra följas. Vid 1823 års riksdag tillkännagaf sedermera Kongl. Majit, genom
nådig skrifvelse af den 20 Mars, att Krigs- och Kammar-kollegierne hade, uti deras
infordrade underdåniga utlåtande öfver Rikets Ständers sistnämnda skrifvelse, varit af olika
tankar, angående rotejemkningen, i anseende hvartill och då de af Ständerne vid 1S15
års riksdag uppgifna grunder icke voro med fullkomlig tydlighet bestämda, Kongl. Majit
öfverlemnade handlingarne till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet och ville, sedan
Rikets Ständer sig i ämnet utlåtit, utfärda föreskrifter till roterings-jemkningens definitiva
verkställighet. Det utlåtande, som nämnde Utskott, i anledning af denna nådiga framställning,
under den 8 Juli samma år afgaf, innehåller, bland annat, följande I ”Sedan Utskottet
öfvervägat, att, enligt äldre stadgar och författningar, all jord af krono-, skatteoch
frälse-natur bör vara underkastad ordinarie rotering, har Utskottet trott sig finna, att
bland undantagen från extra rotering äfven all så beskatläd jord borde innefattas, och af
sådan anledning föreslår Utskottet derföre, att, i stället för sistnämnde rotering, med ständigt
knekte- och båtsmanshåll, enligt de i hvarje provins förut gällande roteringsgrunder,
eller, der sådana icke finnas, efter nya, med afseende på hemmanens förmåga att draga
rotering, lämpade grunder, må beläggas alla vid 1811 års rotering antecknade hemman af
förenämnde beskaffenhet;” och hemställde Utskottet, att, derest Rikets Ständer biföllo Utskottets
förslag, det måtte öfverletnnas till Kongl. Majit, att om verkställigheten deraf låta
besörja, dock så, att de på detta sätt tillkommande ordinarie rotarne blifva ställda på
ständig vakans, emot en årlig afgift till stats-verket, då den rotefrihets-afgift, som af ifrågavarande
hemman dittills varit erlagd, kom att upphöra. Emot detta Utskottets förslag
väcktes anmärkningar inom tre Riksstånd, hufvudsakligen härledde deraf, att Utskottet ansågs
icke hafva varit behörigt, att detta förslag väcka, och uti nytt utlåtande af den 20
September frångick Utskottet sitt tillstyrkande, dock med förklarande derjemte, att Utskottet
fortfarande ansåg krono-, skatte- och frälse-hemman ej böra i extra rotering deltaga.
20 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 321.
Sedan detta utlåtande af samtlige Riksstånden blifvit bifallet, afläto Rikets Ständer, linder
den 17 December samma år, till Kongl. Mnj:t en underdånig skrifvelse, uti hvilken bland
annat förekommer, ”att, efter hvad genom Rikets Ständers år 1810 fattade beslut, varit
åsyftadt, extra roteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord, samt att derifrån
således äfven böra skiljas alla hemman och lägenheter af krono-, skatte- och frälse-natur,
hvilka enligt författningarne äro underkastade ständig rotering,” och ansågo Rikets Ständer,
att ifrån extra roteringen borde uteslutas ”alla vid 1811 års extra rotering antecknade
hemman af förenämnde beskaffenhet, i afseende på hvilka serskild undersökning blifver
nödig, om icke å ett och annat ställe delar af förut roteradt hemman kommit att i extra
roteringen ingå, blott derföre, att hemmanet i gamla roteringen blifvit upptaget till mindre
hemmantal, än hvaraf det efter jordeboken består, och utan afseende derpå, att sådant
skett för hemmanets svaghets skull, eller andra gällande orsaker.”
I anledning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, utfärdade Kongl.
Majit den 20 December 1825 en förnyad nådig Instruktion för kommitterade till förrättande
af extra roterings-jemkningen i riket, uti hvilken föreskrefs, bland annat, att extra roteringen
endast bör träffa så kallad privilegierad jord, samt ”derifrån följaktligen böra
skiljas alla hemman och lägenheter af krono-, skatte- och frälse-natur, hvilka, enligt författningarne,
äro underkastade ständig rotering,” hvarjemte genom nådigt Cirkulär af
samma dag föreskrefs, att ”emedan all sådan jord åligger i ordinarie roteringsbesväret
deltaga,” skulle extra roterings-kommissionerne ”icke allenast noga undersöka, huruvida
inom hvarje extra roterings-kommissions-distrikt någon oroterad jord af dessa naturer förefinnes,
som, efter gällande författningar, bör i ordinarie rotering deltaga, utan ock densamma
i ordinarie rotar indela.”
Vid 1828 och 1830 årens riksdag hafva Rikets Ständer, på sätt den då utfärdade
Revillnings-förordningen innehåller, förklarat, att, då all i riket befintlig rotering underkastad
jord af krono-, skatte- och frälse-natur, enligt Rikets Ständers beslut, bör vara
till knekte- och båtsmanshåll indelad, men hemman och hemmansdelar eller jord likväl
finnas, som ännu ej kommit att vidkännas ett sådant onus, så skulle de betala rotefrihetsafgift;
men vid samma riksdag begärde Rikets Ständer derjemte, uti underdånig skrifvelse
den 28 September 1829, att den efter 1823 års riksdag beslutade tillökning i ordinarie
knektehållet icke måtte befordras till verkställighet, innan Rikets Ständer fått tillfälle
att sig derom utlåta, samt att, om någon verkställighet blifvit vidtagen, densamma
Stats-Utskottet* Utlåtande, Nto 221. 21
måtte blifva återkallad; till svar hvarå Kongl. Maj:t, under den 18 Juni 1831, i nåder
meddelade, hurusom Kongl. Maj:t inhemtat, att skatte-, krono- och frälsejords åliggande
att deltaga i ständiga knekte- och bätsmans-hållen, redan uli riksdagsbeslutet den 3 Januari
1683 blifvit bestämdt, och sedermera af Rikets Ständer vid flere riksdagar stadfästadt,
hvadan ock så beskaffad jord, då den icke varit till effektivt knekte- eller båtsmanshåll
indelad, presterat årlig rotefrihets-afgift, stadgad först, genom Kongl. Resolutionen den 29
November 1727, till belopp af 10 daler silfvermynt årligen af helt hemman, men sedermera
tid efter annan och sist vid 1S12 års riksdag förhöjd till 12 Rdr; alt denna afgift
äfven grundade sig på 25 § i 1830 års Bevillnings-stadga; att kommitterade väl upprättat
förslag till roteringslängden, men att på dessa förslag ingen verkställighet följt m. nr.
Det nya roterings-verk, som i följd af 1825 års nådiga Instruktion upprättades,
åsatte utsockne frälsehemmanen i Halland endast extra rotering, men denna åtgärd ogillades
i Kongl. Brefvet den 2 November 1833 och dessa hemman förklarades, i grund af
14 § i riksdagsbeslutet af den 3 Januari 1683, Kongl. Resolutionen den 27 Januari 1721
samt Kongl. Instruktionen den 20 December 1825, skyldige att draga ordinarie rotering ;
men då, till följd deraf, roteringen i början af år 1835 skulle åter företagas, underställde
icke desto mindre kommitterade ånyo Kongl. Maj:ts nådiga afgörande, huruvida de meranämnde
hemmanen skulle extra eller ordinarie roteras, emedan egarne emot detta sistnämnde
slag af rotering protesterat; hvarpå under den 24 Oktober 1837 följde det nådiga
svar, att, som det öfverensstärnde med så väl äldre författningar som Kongl, brefvet
den 2 November 1833, att utsockne frälse-hemmanen skulle ordinarie roteras, egde kommitterade
att ställa sig dessa klara och tydliga föreskrifter till underdånig efterrättelse.
Till följd af dessa flere sammanstämmande föreskrifter blefvo utsockne frälsehemman
med ordinarie rotering belagde uti de nya roteringsverk, hvilka i orten upprättades
och under den 7 Februari 1839 af Konungens Befallningshafvande insändes jemte besvärsskrifter
af egarne till utsockne frälsehemman öfver dessa hemman påförd ordinarie rotering.
Innan detta mål hann afgöras, hade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den
13 Februari 1841 anhållit, att, då icke allenast 1825 års instruktion, utan äfven nådiga
brefven af den 2 November 1833 och den 24 Oktober 1837 ansågos gifva anledning dertill,
att utsockne frälsehemman i Halland redan voro ålagde ordinarie rotering, men Rikets
Ständer icke vunnit kännedom om någon öfverenskommelse, hvarigenom egarne till
dessa hemman skulle hafva åtagit sig ordinarie rotering, lika litet som om någon författ
-
22 Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 221.
ning, hvarigenom en sådan blifvit dem ålagd, Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse måtte
förklara, att alla de åtgärder, som blifvit vidtagne för ifrågavarande hemmans ordinarie
rotering, endast voro att anse såsom förberedande undersökningar i frågan, äfvensom att
berörde åtgärder icke grundlägga något anspråk till påförande af sådan rotering, eller deremot
svarande afgifter; samt att således utgörandet af ständig rotering för dessa hemman
icke kan ifrågakomma, med mindre Kongl. Maj:t och Rikets Ständer finna dem böra en
dylik tunga utgöra.
Efter det vederbörande Kollegier ånyo sig yttrat, samt de nya roteringsverken undergått
behörig pröfning, förklarade Kongl. Maj:t under den 23 Februari 1814, först i
afseende på frågan om utsockne frälsehemmanens skyldighet att draga ordinarie rotering,
att, om det oek, å ena sidan, medgåfves, att dessa hemman i den tid, provinsen lydde
under Dansk öfverhet, icke varit rotering underkastade, det dock, å den andra, icke kan
motsägas, att frihet från en sådan rotering dem i 1723 års adeliga privilegier ej biet
medgifven; hvadan och då dessa privilegier, enligt hvad i Malmö Recess var utlofvadt
och de i ingressen äfven innehålla, skulle sammanjemka de eröfrade landskapernas rättigheter
med de äldre provinsernas, de ock måste anses hafva upphäfvit alla de delar af de
äldre författningarne, som mot samma privilegier voro stridande; att 1723 års privilegier,
då de i 9:de punkten omtala de onera, från hvilka utsockne frälsehemmanen frikallades,
hvarken nämna rotering eller göra någon skillnad emellan dylika hemman i de eröfrade
provinserna och det öfriga Sverige, hvadan det måste tagas för afgjordt, att utsockne hemman
i hela Sverige skulle, i afseende på roterings-besväret, behandlas efter enahanda
grunder, och således, utan undantag, vara rotering underkastade; att af Kongl. Resolutionen
den 27 Januari 1721 synes, det Kongl. Maj:t redan då ansåg utsockne frälse-hemmanen
i Halland med fog icke kunna undandraga sig rotering; att om det vidare, å ena sidan,
medgifves, att dessa hemman icke desto mindre blefvo oroterade, oaktadt försök till
Ridderskapet och Adelns förmående att frivilligt åtaga sig detta onus, vid 1731 och påföljande
årens riksdagar gjordes, det ock å den andra icke kan nekas, att, enligt hvad
handlingarne tydligen visa, det då ansågs för Kronan lika förmånligt, om icke förmånligare,
att, i stället för rotering, emottaga utskrifningspenningar, hvilket äfven af det till hemmansegarnes
fördel åberopade 1756 års Kongl. Bref inhemtas; samt slutligen, att det är fullt
bevisadt, det utsockne-frälsehemmanen i Halland ingalunda någonsin varit alldeles befriade
från skyldigheten att, äfven i fredstid, deltaga i rikets försvar, enär de årligen erlagt ut
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 23
skrifningspenningar. Emedlertid, och huru än de äldre författningarne tolkas, fann Kongl.
Majit dock ovedersägligt, att Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse af den 17
December 1823 fastställt den allmänna grund, att ifrån extra rotering borde skiljas alla
hemman och lägenheter af krono-, skatte- och frälse-natur, såsom, enligt författningarne,
underkastade ständig rotering; att Kongl. Maj:t denna Rikets Ständers åsigt godkänt, samt
att samma grund således tillkommit i den ordning, 80 8 Regerings-formen föreskrifver;
och af alla dessa sammanlagda sköl fann Kongl. Majit Sig vara förhindrad att medgifva någon
förändring i hvad Kongl. Majit, under den 2 November 1833 och den 24 Oktober
1837, i afseende på utsockne-frälsehemmanens i Halland skyldighet att deltaga i ordinarie
rotering, i nåder förordnat; såsom följd hvaraf Kongl. Majit icke eller kunde bifalla utfärdande
af en sådan kungörelse, som Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 13 Februari
184L begärt.
Det utarbetade nya roteringsverket blef, under den 3 Mars 1845, af Kongl. Majit
i nåder gilladt, med föreskrift, att detsamma, i afseende på tillökningen i ordinarie båtsmanshållet,
skulle, i sammanhang med den af Kongl. Majit under den 23 Februari föregående
året beslutade framställning till Rikets Ständer om lindring i båtsmanshåll^ för
utsockne-frälsehemman, till Rikets Ständer öfverlemnas, med tillkännagifvande, att Kongl.
Majit dervid icke haft något att erinra.
Sedan ärendet, med anledning häraf, genom nådig proposition af den 18 November
1847, blifvit till Rikets då församlade Ständers pröfning öfverlenmadt, stadnade Rikets
Ständer slutligen i det beslut, att ordinarie rotering borde af dessa hemman utgöras; hvarjemte,
vidkommande sättet för dess utgörande, Rikets Ständer, med afseende dels derå,
att berörde hemman äro i förhållande till hemman af enahanda natur i andra orter af serdeles
svag beskaffenhet, dels ock att nuvarande egarne möjligen förvärfvat hemmanen under
förutsättning, att dem ej komme att åläggas högre bidrag för försvarsverket, än de i
Kongl. Rrefvet den 6 September 1750 omförmälde utskrifningspenningar, biföllo Kongl.
Maj:ts nådiga proposition derom, att alla de bätsmansnummer, hvaruti omförmälde utsocknefrälsehemman
hafva del, må ständigt, så i freds- som krigstid, hållas vakante, med förbindelse
och rättighet för dessa hemmans egare att för deras andel i rotarne erlägga endast
j af det belopp, hvartill vakansafgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de föreskrifter
och beräkningar, som då följdes och framdeles i behörig ordning kunde meddelas och
till efterrättelse antagas, och skulle de i rotevakans-afgifter sålunda inflytande medlen till
24 Stats-Utskottets Utlåtande, N'.o 221.
statsverket ingå, hvarförutan Rikets Ständer beslöto, att de sedan år 1835 hemmanen påförde
vakansafgifter icke skulle af hemmanen uttagas och att, om sådana medel blifvit utbetalde,
desamma skulle vederbörande återställas.
Efter denna utredning af den invecklade frågans historiska del, får Utskottet, med
anledning af de inom Riksstånden förekomna anmärkningar emot förra betänkandet, anföra
följande:
De slutsatser, hvilka några ledamöter velat draga från de i Malmö Recess Ridderskapet
och Adeln gifna försäkringar, i hvad de röra rusttjensten och knecktehållet, lära
väl genom landtdagsbeslutet i Malmö 1669 få anses vederlagda. Hvarken vid 1664 eller
1668 års riksdagar hade någon jemkning af Adelns rättigheter i Skåne, Halland och Blekinge
i afseende å knecktehållet och utskrifning egt rum; men nyssnämnde landtdags beslut
stadgade deremot, huru med utskrifningen af utsoskne-frälset för framtiden borde förhållas.
Hvad som genom riksdagsbeslutet 1683 belefvades och genom Kongl. Brefvet af
den 29 Juli 1682 samt Indelnings-kommissariernes Instruktioner 1683 befästades rörande
det allmänna frälsets rotering, är utan tvifvel i samma mån gällande för utsockne-frälset,
som för det allmänna frälset i det öfriga Sverige, då för det förra inga undantag finnas
bestämda. Att utsockne-frälset icke begagnades vid indelningen till ständigt knecktehåll i
Halland, härledde sig icke från någon detta frälsets serskilda rätt att derifrån undantagas,
utan, på sätt Utskottet upplyst, af denna jords olämplighet för rustningsåliggandet, då räntan
af densamma icke af kronan disponerades. Att utsockne-frälset ej blef roteradt till
båtsmanshåll 1726, är ett ovedersägligt faktum, men bevisar endast, att Adeln i Halland
bestridde utskrifningens förändring till rotering, under föregifvande, att utskrifningsskyldigheten
hade för utsockne-frälset upphört, genom författningen om utskrifningspenningars
erläggande. Att likväl den ingångna öfverenskommelsen om utskrifningspenningarne, hvarken
efter ordalydelsen eller enligt dess tillämpning intill 1720, egt kraft af oföränderlig lag,
förrän den, genom Kongl. Brefvet af den 7 September 1756, under serdeles egna omständigheter
erhöll sanktion, måste Utskottet anse vara ådagalagdt.
Hvilken tydning än må gifvas åt Rikets Ständers beslut 1810, hafva Ständerna i
underdånig skrifvelse af den 17 December 1823 deröfver afgifvit den förklaring, att extra
roteringen endast borde träffa så kallad privilegierad jord, samt att derifrån således äfven
böra
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 221. 25
böra skiljas alla hemman och lägenheter af krono-, skatte- och frälse-natur, hvilka, enligt
författningarne, äro underkastade ordinarie rotering; och då Kongl. Majit, genom utfärdad
nådig Instruktion för kommitterade af den 20 December 1825, uttryckligen till iakttagande
föreskrifvit, hvad Ständerna i detta afseende för sin del stadgat, lärer öfverensstämmelsen
af detta stadgande med 80 8 Regerings-formen icke kunna ifrågasättas.
Att utsockne hemmanen icke mera än det allmänna frälset i Sveriges öfriga provinser
kan betraktas såsom privilegierad jord, är mer än tillräckligen tydligt af de äldre
handlingar, i hvilka de ställas i samma förhållande till vekudags-hemmanen, som rå och
rör i gamla Sverige till Adelns landtbonden hvarföre de ock i de Adeliga privilegierna
1723 med de sistnämnda sammanställas i 9 8 till åtnjutande af gemensamma friheter. Att
något undantagsförhållande skulle med de utsockne-frälsehemmanen ega rum i afseende på
utskrifning eller rotering kan så mycket mindre slutas af privilegiernas 10 §, som kontribution,
på sätt i det föregående upplyses, har en helt annan betydelse och ingalunda in
nefattar
rotering, utan blott en tillfällig, till viss tid inskränkt, bevillning. Att i Skåne ännu
finnes utsockne-frälse, som ej är ordinarie roteradt, måste medgifvas. Men om deremot den
ojemförligt större delen af Skånska utsockne hemmanen numera underkastat sig roteringspligten,
föranledes man erinra sig Halländska Adelns år 1723 gifna löfte, att deruti följa
Skånska Adelns efterdöme.
Den invändningen, att all jord, som är nämnd i Adeliga privilegierna, skulle vara
att hänföra till den privilegierade jorden och på denna grund utsockne frälset från den år
1823 beslutade roteringspligt undantaget, måste väl förfalla, då deraf skulle följa, att allt
fralse i hela Sverige vore från samma roteringspligt fritaget, såsom jemväl nämndt tillsammans
med utsockne frälset i privilegierna. Det beslut, som 1810 fattades och tillämpades
i en, enligt Rikets Ständers förklaring 1823, orätt uppfattad mening, har genom
sistnämnde Ständers, af Kongl. Maj:t gillade, beslut till sin kraft och verkan blifvit grundlagsenligt
upphäfdt.
Utsockne frälsehemmanen äro visserligen underkastade rusttjenst-bevillning; och
då rotevakans-afgiften dem ålägges, kunna de väl sägas erlägga dubbel beskattning för
samma ändamål; men i detta hänseende befinna de sig i samma förhållande med det
öfriga allmänna frälset i riket, som, jemte rusttjenst-bevillning, äfven har ordinarie rotering
sig ålagd. Derjemte har rusttjensten nedsjunkit till en obetydlighet emot det dryga beBih.
till B. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 4
26 Statt-Utskottets Utlåtande, Nio 221.
svar densamma ursprungligen utgjort. Den uppgår nu för ett utsockne hemman i Halland,
likasom i Bohus län, till endast 3 Rdr 11 sk. efter helt mantal, i Skåne till 3 Rdr
26 sk., och i Blekinge till 3 Rdr 16 sk., likaledes efter helt mantal, och motsvarar denna
utskyld hvad i det öfriga Sverige utgår under namn af rusttjenst-marker, som enligt nu
gällande Bevillnings-förordning löses med 10 sk. för hvarje rusttjenst-mark.
Af ofvanstående utredning anser Utskottet det rara till iullo bevisadt, att utsockne
frälse-hemmanen i Halland böra ordinarie rotering underkastas; och enär all den lindring
i detta besvär, som af hemmanens svagare beskaffenhet kan billigtvis föranledas, redan
genom Rikets sednast församlade Ständers beslut blifvit medgifven, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer att, på sätt Utskottet i betänkandet N:o 16 redan föreslagit,
samma beslut vidblifva.
Stockholm den 3 Juli 1851.
Mteserrn tioner •'
af Hr Warn'. ”Att de Halländska utsockne frälsehemmanen från uråldriga tider
voro lika med det öfriga frälset underkastade utskrifning, kan icke bestridas och har mig
veterligen aldrig blifvit nekadt. Att de, till följd af någon lag eller några af Konung och
Ständer fattade beslut, skulle vara förbundne att utbyta utskrifningen mot det ständiga
och vissa knektehållet, har deremot blifvit bestrid t och, såsom mig synes, ingalunda af Utskottet
bevisadt. Tvertom säger Utskottet sjelf, att ”Roteringen nar dock frivillig. Det
berodde af provinserne, att dertill bifalla eller bibehålla utskrifningen.''' Allt hvad man
kan lägga egarne af förbemälte hemman under tiden från 1682 tili 1756 till last, är derföre,
att ilo begagnade sig af en dem lagligen tillkommande rättighet. Att det för rikets
försvar medförde en olägenhet, att endast dessa hemman bibehöllo utskrifningen, sedan
alla andra underkastat sig roteringen, är tydligt, och deraf förklaras de många försök, som
under denna tid gjordes att förmå den Halländska Adeln att på roteringen ingå, men sedan
den beskattning, som, till följd af deras motstånd, borde, såsom ett motsvarande
onus, de Halländska hemmanen åläggas, blifvit vid 1756 års riksdag slutligen bestämd
och derefter under så lång tid ingått uti alla på dessa hemmans värden grundade rättsförhållanden,
såsom vid köp, arf, byten o. a., synes mig nu intet skäl kunna finnas alt
Stats-Utskottets Utlåtande, 2Y'.'o 2Ht. 27
genom en drygare beskattning nedsätta samma värden uti de nuvarande egarnes hander,
derföre, att man ogillar deras handlingssätt, hvilka för hundrade år sedan innehade hemmanen.
Må man, om man så vill, för konformitetens skull med det öfriga riket, bibehålla
den roteringsskyldighet, sorn vid sistlidne riksdag blef hemmanen ålagd, men må
man dervid tillika tillse, att det onus, som härigenom drabbar dem, icke blir så betydligt
högre än det, vid hvars bibehållande för all framtid de 1756 af Konung och Ständer försäkrades,
som genom ett vidhållande äfven i denna del af Rikets Ständers sednaste beslut,
skulle blifva fallet. Jag tillstyrker bifall till Inkomst-afdelningens, uti David Anderssons
reservation intagna, förslag till beslut.”
af Riksdagsfullmäktige Matts Persson från Stockholms län och Adolf Svartliny
från Östergöthlands län, hvilka såsom reservation upptogo Inkomst-afdelningens, af Utskottets
pluralitet underkända, förslag til! slutligt yttrande så lydande:
”På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, anser Utskottet sig icke kunna frånträda
den åsigt, alt Halländska utsockne frälse-hemmanen varit och äro skyldige att ordinarie
rotering utgöra, ehuru det sä väl i äldre, som nyare tider, lyckats innehafvarne af dessa
hemman att denna tunga sig undandraga. Men då, med anledning af de förhållanden,
som sålunda under en längre följd af år gjort sig gällande, de ifrågavarande hemmanen
möjligen vid köp och andra afhandlingar öfvergätt till sine nuvarande egare under förutsättning
att de varit från ordinarie rotering fria, vill Utskottet, med afseende jemväl dera,
att Halländska hemmanen i allmänhet äro af serdeles svag beskaffenhet, icke bestrida, det
desse omständigheter kunna anses påkalla en ytterligare lindring uti den vid sistlidne
riksdag dessa hemman ålagda rotevakans-afgift.
Med hänsigt till det förhållande, att frälset under äldre tider vanligen var underkastadt
utskrifning till hälften emot krono och skatte, och då de båda beslut, genom
hvilka Ridderskapet och Adeln i Halland, enligt hvad ofvan blifvit utredt, frivilligt underkastat
sig att blifva lika behandlade med dem uti det öfriga riket, eller liksdags-beslutet
af år 1664 § I och landtdags-beslutet af år 1669 § I, uttryckligen innehålla, det ena,
att utsockne frälse-hemmanen skulle blifva ”otta i rotan,” och det andra, att dc skulle til
hälften emot krono och skatte i utskrifningen deltaga, så torde den nu ifrågaställda nedsättningen
lämpligast verkställas på det sätt, att i stället för att 6 mantal nu skola utgöra
en båtsmans-rote, 8 mantal dertill anslås. Utsockne frälse-hemmanen skulle på sådant
sätt blifva underkastade roterings-skyldighet endast till hälften emot annan roterad jord
28 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221,
inom länet, deraf 4 mantal i allmänhet utgöra en bätsmans-rote, och man hade härigenom
kommit närmare det förhållande, som egt rum under den tid utskrifningspenningar
crlades, så att all skälig anledning till klagomål vore för framtiden undanröjd. Utskottet
tillstyrker alltså,
att Rikets Ständer, med vidblifvande i öfrigt af Rikets Ständers vid sistlidne
riksdag fattade beslut i ämnet, ville medgifva, att den utsockne frälsehemmanen
i Halland då ålagda rotevakans-afgift måtte från och med är
1852 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båtsman
i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar, som nu följas
och framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas till efterrättelse;
och torde, i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet
sålunda föreslagit, underdånig skrifvelse härom till Kongl. Maj:t atlåtas.”
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län: ”Då jag af den utredning
Utskottet försökt i utlåtandet åstadkomma angående utsockne frälsets i Halland ordinarie
roterings-skyldighet, icke kunnat öfverfvgas, att denna skyldighet lagligen bordt kunna
nämnde jordnatur i en enda provins åläggas, hvilket ock bäst bevisas deraf, att deri
icke ifrågasatts för det utsockne frälse i andra provinser, som vägrat att i ständig rotering
ingå, måste jag reservera mig emot Utskottets beslut, att, utan afseende på ålerremisserna
från tre Riks-stånd, förblifva vid hvad i betänkandet N:o 46 redan varit föreslaget.
Utan att förneka det hufvudsakligaste i den historiska skildring af förhållandet med
utskrifning och Adelns gods, m. m., under 1600 talet, som Utskottet lemnat, måste jag
dock protestera emot den satsen, alt för det ”blott utsockne frälset i Halland och en
mindre del af frälset i Skåne undandragit sig att ikläda sig de förbindelser,” som ”dess
vederlikar” (?) i öfriga riket sig åtagit, sä skulle dess roterings-skyldighet vara rättvis
och lagenlig. Detta är en lika litet bevisande omständighet, som allt hvad ifrån de indelningsverket
föregående tiderna åberopas.
Indelning till rustning och rotering skedde frivilligt; det har Utskottet måst erkänna.
Provinserna afslutade riktiga kontrakter med kronan, hvari uttryckligen förbehålles
frihet för utskrifning. 1685 verkställdes en sådan indelning i Halland, då 4 kompanier
kavalleri indelades, på krono och skattejorden. Utskottets förklaring, hvarför frälset
icke då indelades kan ej bevisas. Förhållandet grundade sig vida sannolikare på respekterandet
af hvad, som blifvit landet tillförsäkradt, då det afträddes till Sverige; och som
Stats*Ut$kottets Utlåtande, N:o 22t.
Adeln då innehade hela frälsejorden, hlef denna icke indelad. Huru rustningen utbyttes
till båtsmans-rotering, beskrifver Utskottet sjelf, och att deremot befrielse vauns för ut*
skrifningspenningarne; äfvensom att 8 § af Adeliga privilegierna år 1723 befriade Adeln
för dess jord från åtskilliga utlagor och besvär, hvaribland ”enrolleringar och voteringar,
” och Utskottet medgifver sjelf, liksom Krigs- och Kammar-kollegierna den 4 Januari
1721, att Adeln icke kunde påtvingas utskrifnings-pligtens förändring till roteringspligt;
och den förra pligten uppfylldes medelst ”utskrifningspenningar.”
Utskottet har äfven sjelf meddelat landshöfdingens i Halland, Hummelhjelms, upplysningar
inför Rikets Ständers Defensions-deputation år 1756; och Utskottets försök, att vederlägga
denna embetsmans tjenstskvldiga uppgifter, synas temligen obevisade; hvaremot
det faktum icke kan förnekas, att, på grund af Rikets Ständers beslut och Kongl. Maj:ts
stadfästelse derå genom Kongl. Brefvet den 7 Septemter 1756, utsockne frälse-hemmanen
i Halland förklarades då och för framtiden bibehållas vid utskrifningspenningarnes utgörande
i stället för rotering.
Delta lagligt fattade beslut ansågs så heligt, att, såsom Utskottet sjelf medgifvit,
då Rikets Ständer vid 1800 års riksdag stadgade en rote-frihets-afgift af 8 Rdr af de hemman,
som voro fullkomligt fria från rotering, provinsen Halland undantogs; och detta
undantag bekräftades ytterligare genom bevillnings-förordningen den 28 April 1810.
Utskottet har sanningsenligt beskrifvit huru vid 1809—1810 årens riksdag, under
sistnämnde dag, Rikets Ständer äfven meddelade Kongl. M a j: t sitt beslut, att,” all oroterad jord
af hvad namn den vara måtte,’’ militär-boställen endast undantagna, (således äfven oroterad
frälse-jordaf alla slag) skulle extra roteras till presterande af manskap i krigstid; och Utskottet
har äfven riktigt beskrifvit, huru, på den grund, utskrifningspenningarne i Halland, sorn utgingo
för hvarje utskrifningsgild person, derefter uteslötos ur Riks-staten. Utskottet har likväl
undandöljt, att utsockne frälset verkligen hlef extra roteradt och utgjorde extra roteringsmanskap
till 1813 och 1814 årens krig; allt enligt tydliga orden i den för extra roteringskommissionerna
är 1811 utfärdade Instruktion.
Deremot fäster Utskottet sig vid 1823 års Riksdagsbeslut, der, genom öfverrumpling
vid frågan om jemkning vid extra voteringen, hvilken vid 1815 och 1818 års riksdagar
öfverklagats såsom ojemt fördelad, och hvari således lindring söktes, man inblandade
frågan, att alla krono-, skatte- och frälse-hemman skulle anses ordinarie rotering underkastade;
således i stället att jemka den extra, föranledde ett föregifvande, att kunnaiuppen
-
30 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
bar strid med 1810 års beslut, utsträcka den ordinarie roteringsskyldigheten till all jord,
sorn cj var privilegierad.
Det är väl bekant, huru som härefter år 1825 en roterings-kommission nedsattes,
och huru staten måst bekosta stora summor, för att slutligen se omkring 300 rotar föröka
hären, på bekostnad af en rubbning i löftens helgd och enskildes egendomsvärden. Likaså
är det kändt, huru Rikets Ständer vid 1828—1830 årens riksdag, förledde af det
obetänkta beslutet 1823, ålade rotefrihets-afgift, men deremot begärde, att den efter nämnde
beslut ifrågasatte tillökning i ordinarie roteringen icke måtte befordras till verkställighet
innan Rikets Ständer sig derom utlåtit, samt att om någon åtgärd redan dermed skett,
den måtte återkallas.
Afven det nya ordinarie roteringsverkel åsatte utsockne frälset i Halland endast
extra rotering; men detta ogillades af Kongl. Majt t, oaktadt roterings-kommissionens förnyade
föreställning, och roteringsverk för Halland uppgjordes 1839.
Vid 1840 års riksdag förklarade likväl Rikets Ständer, att de blott ansågo detta
såsom förberedande åtgärd, enär ännu Rikets Ständer icke vunnit kännedom om att desse
hemmansegare åtagit sig ordinarie rotering, och begärde att Kongl. Maj:t måtte så förklara;
men detta förmådde ej Kongl. Maj:t att förändra sitt beslut om utsockne frälsets
roteringsskyldighet.
Utskottet har vidare utrcdt, huru ärendet sedan behandlats; huru, på Kongl, proposition
af den 18 November 1847, Riksstånden slutligen stannat dervid, att ordinarie rote
ring
borde af utsockne frälse-hemman utgöras, men att de, så i freds- som krigstid, borde
hällas vakanta, med förbindelse och rättighet för egarne, att för deras andel i rotarne
betala endast f af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår m. m.
Efter allt detta kan man väl fråga: hvad visshet eger väl utsocJme-frälse-jorden i
Halland, att det nu får vid denna vakans-afgift förblifva, mera än den egde att, efter 1756
års af Konung och Ständer fattade beslut, få för all framtid förblifva vid utskrifningspenningar?
Och man måste tillägga: hvar finnes väl säkerhet för eganderätt och egendomsvärde,
då på det sältet statsmakterna leka med sina löften och försäkringar? 1809
års grundlag har för all framtida beskattning stadgat den principen, att hvad utöfver de
en gång ålagda ordinarie skatter för staten tarfvas, ”skall genom bevillningar utgöras;”
det är: genom ett beskattningssätt, som drabbar all egendom, alla personer, all förmögenhet,
all inkomst, i lika proportion; men icke genom påläggandet af större bördor på viss
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 31
enskild egendom. Men huru fullföljes den principen af lagstiftande makten, då man rubbar
försäkringar uti riksdagsbeslut och derå stadfästelse gifvande konungabref, såsom det
skett med provinsen Halland. Emedlertid ser man här, huru pä grund af en år 1823 lömskt
insmygd mellanmening i ett Utskotts-betänkande, som angick extra voteringen, landet, genom
Konungens veto, fått en ny ordinarie rotering och öfver 1,100 hemman i provinsen
Halland, oaktadt Rikets Ständers en gång fattade tydliga heslut, sedan af Ständer och
Konung blifvit ålagda en serskild, betydlig beskattning. Hvar finnes då säkerhet?
Dock — min afsigt kan icke vara, att nu mera få denna orättvisa fullkomligt afhjelpt.
Det hopp, jag dertill egt, har försvunnit vid åsynen af huru jordbrukande klassen
och dess skattebördor vid våra riksdagar betraktas, så väl af Regering, som MedStänder.
Men då, till följd af dessa förhållanden, provinsen Halland i allmänhet ej kunnat
höja sig till något synnerligt större välstånd, än det, som förmådde Rikets Ständer 1756,
1800 och 1810, att skona den från ordinarie rotering, så hoppades jag att kunna åtminstone
utverka en lindring i den tryckande vakans-afgiften.
lag understöddes deri välvilligt, och såsom jag tror, rättvist af den afdelning i Utskottet,
som hade att utreda frågan; men pluraliteten i Utskottet har velat annorlunda. I
förtröstan att de tre Riks-Ständen, som återremitterat betänkandet, skola, vid närmare öfvervägande,
behjerta saken, vågar jag således här, med åsidosättande af öfvertygelsen om det
mest rättvisa, nu endast, i likhet med afdelningen, föreslå Rikets Ständer,
‘att med anledning af de förhållanden, som sålunda under en längre följd
af år gjort sig gällande, de ifrågavarande hemmanen vid köp och andra
afhandlingar öfvergålt till nuvarande egare, under förutsättning att de
varit från ordinarie rotering fria; samt med afseende jemväl derå, att
Halländska hemmanen i allmänhet äro af serdeles svag beskaffenhet och
således en ytterligare lindring uti den vid sista riksdag dessa hemman
ålagda rotevakans-afgift synes billig; äfvensom med anledning deraf, att
frälset under äldre tider vanligen var underkastadt utskrifning till hälften
emot krono och skatte; Rikets Ständer måtte medgifva, att den, utsockne
frälse-hemman i Halland vid sista riksdag ålagda rotevakans afgift,
måtte från och med år 1852 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill
vakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de föreskrifter oell
32 Stnts-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
/
beräkningar, sorn nu följas och framdeles i behörig ordning kunna meddelas
och antagas till efterrättelse.’’
Skulle detta vinna Riks-Ståndens bifall, torde underdånig skrifvelse härom till
Kongl. Maj:t aflåtas.
Samt af Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson från Calmar län: ’’Då jag nu går
att afgifva min reservation mot det Höglofl. Stats-Utskottets betänkande, angående
ordinarie roteringen å utsockne frälse-hemmanen i Halland, mot hvilket beslut jag varit
af olika tankar med Utskottets majoritet, begagnar jag mig af tillfället att anföra
de yttranden, som en aktad ledamot af Bonde-Ståndet, nemligen aflidne Nils Matisson från
Skåne, anförde i dess afgifna reservation mot Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
betänkande den 8 Juli 1823, hufvudsakligen så lydande:
”1 sjelfva saken anser jag mig böra, emot hvad Utskottet föreslagit, anmärka:
l:o att Utskottet dermed sökt kränka och upphäfva Rikets Ständers beslut af år 1810,
angående extra roteringen, som föreskrifver, att all inom Sveriges gränser varande oroterad
jord, eller, som är detsamma, all jord, hvilken hittills icke blifvit belagd med rotering,
borde extra roteras. Det har väl inom Utskottet blifvit förklaradt, att Riksens Ständer
vid extra roteringens åtagande endast skola haft för afsigt, att binda densamma vid den
jord, som, i kraft af privilegier, varit från all rotering förut befriad, och att således ofvannämnda
beslut icke skall angå de hemman, hvilka äro af lika beskaffenhet med dem, som
vid indelningsverkets första inrättande ålades ordinarie rotering; men utom det att jag
intet förstår, hvarifrån man hemtat skäl till denna, emot tydliga och bestämda innehållet
af Riksens Ständers beslut stridande, förklaring, får jag, för vederläggning af densamma,
hänvisa till den af Kongl. Majit utfärdade Instruktion för extra roterings-kommissionerne
af den 5 Februari 1811, som, med åberopande af nämnde beslut, stadgar, att extra roteling
borde sträcka sig till alla hemman och hemmansdelar af hvad natur och beskaffenhet
som helst, med undantag af förut roterade och berustade hemman, militie-boställen och
oskattlagda nyhemman.
2:o att då Utskottet för sitt tillstyrkande, det alla hittills från ordinarie
rotering befriade krono-, skatte- och frälsehemman dertill borde indelas, åberopat, att
de, enligt äldre stadgar och författningar, skulle vara förbundne draga ständigt knekteeller
båtsmanshåll, Utskottet syntes brista i kännedom om sättet för ordinarie roteringens
första tillkomst. Aldrig har densamma genom någon lag blifvit påbuden och införd, utan
visa
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 33
fisa de vid riksdagarne på början af 1680-talet emellan Kongl. Maj:t och kronan samt
allmogen ingångne öfverenskommelser, som i Gahns militie-samlingar finnas införda, att
allmogen frivilligt åtagit sig ständiga knekte- och båtsmanshållet, för att undgå de förut
vanliga utskrifningarne af manskap, som med många olägenheter voro förbundne och derigenom
blifvit förhatlige.
Det hade till följd häraf förtjent att närmare undersökas, af hvad anledning de nu
befriade hemmanen undgått ordinarie roteringen, och, om sådant icke skett derföre, att
deras egare ej biträdt ofvannämnda öfverenskommelse, i hvilket fall deras vidare befrielse
derifrån icke bordt kunna ställas i fråga. Sådant var åtminstone förhållandet i Skåne, ty
i annan händelse hade de der belägna hemman af ifrågavarande natur utan tvifvel för
längre tid tillbaka blifvit inroterade, och deras innehafvare, vid extra roteringens år 1815
skedda förvandling till permanent, icke behöft deröfver höras eller deras bifall sökas.
Annu finnas inom Skåne åtskilliga utsockne frälse-hemman, som icke i den permanenta
roteringen ingått; men ehuru både Kongl. Maj:t och Rikets Ständer före detta stadfäslat
deras rättighet att få blifva vid extra roteringen, skall denna rättighet nu upphöra, såvida
Utskottets förslag vinner bifall.
3:o aft Utskottet, då det föreslagit ordinarie rotering för alla derifrån nu befriade
krono-, skatte- och frälsehemman, icke gjort något afseende på helgden af eganderätten,
hvilken, i frågor om privilegierad jords deltagande i allmänna onera, alltid fått
gälla såsom skäl till afslag. Emellan den bevillning, som, under namn af rotefrihets-afgilt,
nu utgår af ofvannämnde hemman med 12 R:dr årligen och erläggande af vakans-afgift,
hvars belopp för hvarje rote gerna kan antagas till 50 R:dr, är en betydlig skillnad; och
det är således lätt insedt, till hvilken grad egarne af sådana hemman skulle förnärmas i
sin rättighet att bibehålla dem så fria, som de köpt eller ärft desamma, samt i hvad mån
hemmanens värde skulle nedsättas.
Under öfvervägande af ofvan upptagna omständigheter, har den öfvertygelse hos
mig blifvit stadgad, att Utskottets utlåtande öfver ifrågavarande ämne icke bordt sträcka
sig vidare, än til! föreslående af förvandling från extra rotering till ordinarie rotering för
de nyhemman inom Jemtland samt Wester- och Norrbottens län, hvilka blifvit ifrågaställde
att användas till dervarande gamla knecktehållets understöd, och med hvilka de
serskilda förhållanden inträffa, att deras upptagande blifvit medgifvet under vilkor, att
Bih. till H. St. Prof. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Häft. 5
34 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221.
de, efter åtnjuten frihetstid, skulle svara för alla de onera, som gamla skattehemman
åligga. Att äfven öfriga nyhemman äro af samma kathegori, och att anledning jemväl
kunde finnas, att med ordinarie rotering belägga sådana hemman, hvilka, vid indelningsverkets
första inrättande, blifvit, i anseende till andra dem åliggande skyldigheter, derifrån
befriade, men sedermera, efter upphörandet af dessa skyldigheter, förändrat sin natur,
medgifver jag gerna, ehuru, efter hvad förut anmärkt är, Utskottet saknat rättighet att
upptaga denna fråga; men att till ordinarie rotering indela hemman, hvilkas natur aldrig
undergått förändring, och som i perioden af indelningsverkets införande, voro lika beskaffade,
som de nu äro, innefattar, efter min tanka, en stor orättvisa.”
Af det här anförda har jag ansedt den utsockne frälset ålagda ordinarie rotering
vara orättmätigt tillkommen, och fördenskull önskat, att nämnde hemman blifvit återförde
till deras fordna åligganden; minst skulle jag väntat, att Utskottet afslagit det af Inkomstafdelningen
afgifna förslag till utlåtande, då detta förslag möjligen skulle kunnat tillfredsställa
hemmansegarnes rättvisa kraf på grund af dem gifna försäkringar, utan att minska
statens rättvisa och billiga fordringsanspråk å desamma.”
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stats-Ulslcoltels Memorial, JU 222.
1
M 222.
Ank. till Exp.-Utsk d. 10 Juli 1851, kl. 7 e. m.
Memorialmed förslag till sammanjemkning eller votering s-proposition,
i anledning af Iliks-Ståndens skiljaktiga beslut,
angående ersättning för omkostnader, i anledning af
DD. KK. HIL Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning.
Uti frågan, angående ersättning för omkostnader, i anledning af DD. KK.
HH. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning, hafva, enligt ankomna protokolls-utdrag,
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, vid föredragning af Utskottets
Utlåtande JVs 173, vidblifvit sitt förut, i anledning af Betänkandet JVs 440,
lättade beslut, hvarigenom tillstyrkandet af anslaget, 161,508 R:dr 13 sk. 3 rst.,
bifallits; hvaremot Borgare-Ståndet icke antagit berörde tvänne Betänkanden och
Bonde-Ståndet afslagit Utlåtandet JV2 173.
I den händelse, att icke någotdera af sistbemälda tvänne Riks-Stånd skulle
finna för godt att med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet sig förena uti
deras, i enlighet med Utskottets tillstyrkande i Betänkandet JV2 140, fattade beslut,
får Utskottet till omröstning i förstärkt Stats-Utskott härmed föreslå följande voterings-proposition:
»Den,
som bifaller, att en summa af 161,508 R:dr 13 sk. 3 rst., sorn åtgått
till inredning af DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans våning i Kongl.
Slottet samt för bosättning och anskaffande af sådana inventariepersedlar, hvilka finnas
i behåll och äro att anse såsom Statens tillhörighet, må från Riksgälds-kontoret
utgå», voterar Ja;
den, det ej vill, Nej.
Vinner Nej,
»kommer berörde anslag icke att beviljas».
Stockholm den 10 Juli 1851.
lith. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami, 1 Afä, 2 Band., 24 Haft. i
*>
Stats-Vt skotte Is Memorial, Jfs 223.
M 223.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 11 Juli 1881, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet
M 160, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af
cellfängelser.
(U. A.)
Vid föredragning hos Riks-Stånden af förenämnde Utlåtande, deruti Utskottet
hemställt, dels att Rikets Ständer, till uppförande af Länsfängelser efter cellsystem,
måtte anvisa en summa af 300,000 R:dr, att med en tredjedel årligen, under
hvartdera af åren 1832, 1853 och 1854 utgå, dels ock att Rikets Ständer, vid
öfverlemnande af förenämnde anslagssumma, måtte uti underdånig skrifvelse förklara
sig vara förvissade, att Kongl. Majit vid uppförande af de nya länsfängelserne låter
fästa mera afseende på deras varaktighet och säkerheten för fångarnes förvarande,
än på byggnadens prydliga utseende, har Ridderskapet och Adeln återre
mitterat
Utskottets hemställan rörande, beloppet af ifrågavarande anslag, men bifallit
hvad Utskottet i öfrigt hemställt. Preste-Ståndet har godkänt Utlåtandet i dess helhet,
hvaremot detsamma blifvit, likaledes i sin helhet, af Borgare- och Bonde-Stånden
återremitteradt. Såsom skäl för återremisserne har hufvudsakligen blifvit anfördt:
bos Ridderskapet och Adeln: att nedsättning i anslaget vore olämplig och att
den summa af 400,000 R:dr, som Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskat,
borde beviljas;
hos Borgare-Ståndet: att, då Rikets Ständer beslutat, att till Kongl. Majit ingå
med en underdånig skrifvelse, deruti Rikets Ständer, med anledning af Lag-Utskottets
vid innevarande riksdag afgifna Utlåtande JV2 26, anhålla, det Kongl. Majit ville
låta undersöka huruvida det med cellfängelset, såsom ransakningshäkte, åsyftade ändamål
icke skulle säkrare och fullständigare kunna vinnas samt mindre kostnader för
Stats-verket uppkomma dymedelst, att Riket indelades i större distrikter, hvardera
omfattande ett helt län eller flera domsagor och försedda med ett för distriktet
gemensamt cellfängelse, än derigenom, att fördelningen skedde uti en mängd mindre
distrikler med stads- och häradsfängelser i alla landsorter, det således angeläget vore,
att Rikets Ständers beslut rörande användandet af nu ifrågaställa anslag sattes i
öfverensstämmelse med det beslut, som framdeles kunde komma att fattas i afseende
Slals-Ulskollcls Memorial, M 223.
3
å den föreslagna förändringen i planen för uppförande af cellfängelser; att vidare, i
händelse berörde förslag antoges, skulle häradshäkten blifva obehöfliga och den för
dessas uppförande reserverade summa, 175,000 R.dr, kunna användas till länsfängelsers
uppbyggande; samt att Utskottet icke besvarat Kongl. Majrts nådiga proposition
i hvad den afsåge utbetalning från Riksgälds-kontoret utaf de å anslaget för
härads- och stadsfängelsers uppförande ännu reserverade medel;
hos Ronde-Ståndet: att, då frågan om domsagornas organisation ännu vore
oafgjord och vid fördelning af desamma det vore anledning förmoda, att ett mindre
antal cellfängelser blefve behöfiigt, den föreslagna summan skulle kunna, utan all
fara, nedsättas till åtminstone 200,000 R:dr, att med 66,666 R:dr 32 sk. banko
utgå under hvarje af de 3 åren 1852, 1853 och 1854.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får, med afseende å den inom
Borgare-Ståndet gjorda erinran, att de å anslaget för uppförande af häradshäkten
reserverade 175,000 R:dr skulle kunna användas till uppförande af läns-cellfängelser,
Utskottet meddela, att Stats- och Lag-Utskotten, i anledning af framställdt yrkande,
att hvad som ännu funnes odisponeradt af detta, vid 1840 års riksmöte beviljade,
anslag, måtte få till berörde ändamål användas, uti gemensamt afgifvet och af samtelige
Riks-Stånden bifallet Utlåtande J¥s 15, afstyrkt Rikets Ständers bifall å omförmälda
framställning; samt att, beträffande den äfvenledes inom bemälda Riks-Stånd
framställda anmärkningen, att Utskottet icke skulle hafva besvarat Kongl. Maj:ts nådiga
proposition i hvad densamma afsåge utbetalning från Riksgälds-kontoret af de
å förenämnde anslag reserverade medel, Utskottet anser sig blott behöfva hänvisa till
det yttrande, som af sammansatta Utskotten uti nyssnämnde Utlåtande M 15, rörande
denna fråga afgifvits. Vidkommande slutligen den inom olika Riks-Stånd
föreslagna förändringen i anslagets belopp, finnér Utskottet skäl ej vara anförda, som
kunna föranleda ändring uti Utskottets i delta hänseende förut afgifna förslag, hvadan
Utskottet
får detsamma vidblifva.
Stockholm den 10 Juli 1851.
4
Stats-Utskotlels Memorial, M 224.
M 224.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli 1831, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhällne dterremisser d Utlåtandet
J\° 464, angående extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Landtforsvars-Departementets handläggning.
(U. A.)
Af delta Utlåtande hafva följande punkter blifvit till Utskottet återremitterade:
l.sta punkten, deruti Utskottet tillstyrkt att, till anskaffning af redskaps-, rid-,
stall- och anspanns-persedlar för 42:tfediga och 24:tfediga fältbatterierna, ett belopp af
22,000 R.dr måtte afräkningsvis utaf Rikets Ständer beviljas, är bifallen af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, men återremitterad af Rorgare- och BondeStånden,
med erinran derom, dels att Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beviljat
2 millioner Riksdaler till krigsrustningar, hvadan äfven nu ifrågavarande behof bordt
kunna genom dessa medel fyllas, dels ock, enär afseende icke fästats vid Borgareoch
Bonde-Ståndens anmälan om Chefens för Landtförsvars-Departementet entledigande
från sitt embete, bemälde Riks-Stånd ansågo olämpligt att lemna anslag åt
en »minister», hvilken af »folkrepresentationen» förklarats sakna dess förtroende; och
har derjemte inom Bonde-Ståndet den mening uttalats, att det äskade anslaget ieke
borde beviljas lill högre belopp än 20,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå.
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets Utlåtande i
denna punkt och Utskottet först efter noggrann pröfning af behofven, hvarvid mera
afseende fästats på nödvändigheten af ordnade anstalter för fäderneslandets försvar,
än på tillfälliga omständigheter, föreslagit Rikets Ständer att bevilja medel till 4:de
Hufvudtitelns-föremål, får Utskottet, som dessutom icke funnit sådana skäl vara inom
Borgare- och Bonde-Stånden anförda, som kunna föranleda till ändring i berörde
Utlåtande,
detsamma vidblifva.
3:dje punkten, innefattande hemställan att till anskaffning af gevär måtte till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition ställas en summa af 200,000 R:dr, har blifvit bifallen
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men återremitterad från Borgare-
och Bonde-Stånden med anmärkning, alt en mindre summa än den af Utskottet
föreslagna kunde vara tillräcklig för anskaffning af gevär; att rikets sednast
församlade Ständer härtill anvisat endast 100,000 R:dr; samt att utredning erfordrades,
ej mindre angående antalet af de i förråden nu befintliga gevär, än äfven deras större
Slats-Ulskoltets Memorial, M 224.
5
eller mindre brukbarhet; och är inom Bonde-Ståndet jemväl framställdt det förslag,
att de under 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te, 8:de och 12:te punkterne af Utlåtandet JV3 161
omförmälde anslagssummor måtte utgå med ett belopp af allenast 210,000 R:dr,
fördelade uti tvänne anslag, nemligen till gevär, pistoler m. m. 60,000 R:dr och
till ett, uteslutande för krigsbruk afsedt, förråd af vapen, beklädnadsmateriel, utredning,
ammunitionsförnödenheter m. m., 150,000 R:dr.
Sistnämnde förslag måste Utskottet anse bafva förfallit, sedan 7:de punkten
genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut är afgjord och den 12:te punkten
äfven af Bonde-Ståndet bifallen. I öfrigt har Utskottet, hvars yttrande i förevarande
3:dje punkt, på sätt nämndt är, blifvit af tvänne Riks-Stånd bifallet, icke funnit de
gjorda anmärkningarne innehålla sådana skäl, som kunna föranleda ändring uti dess
afgifna förslag, hvarföre Utskottet
får detsamma vidblifva.
4:de -punkten, angående ett anslag af 12,000 R:dr till anskaffning af nya pistoler,
är likaledes af Borgare- och Bonde-Stånden återremitterad på hufvudsakligen
enahanda grunder, som uti föregående punkten finnas anförda samt med yrkande
inom förstnämnde Riks-Stånd, att anslagen till gevär och pistoler måtte sammanföras
till ett anslag; men som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit
Utskottets framställning i denna punkt och skäl icke finnas anförda, som kunna föranleda
ändring deri, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Uti 5:te punkten hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall till ett anslag
af 50,000 R:dr till äldre gevärs förändring för slagkruts-antändning. Å denna punkt,
som af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallits, har Utskottet fått emottaga
återremisser från Borgare- och Bonde-Stånden, föranledda af enahanda skäl, som uti
de 2:ne föregående punkterna blifvit vid deras återremitterande framställde samt med
erinran derjemte, att upplysning saknades, angående antalet af de gevär, som till
slagkruts-antändning borde förändras.
Då, på sätt nämndt är, tvänne Riks-Stånd bifallit Utskottets utlåtande i denna
punkt, får Utskottet, som icke finner skäl vara anförda, som kunna föranleda till
ändring deri,
detsamma vidblifva.
7:de punkten, angående väckt förslag, dels att de af Kongl. Majit, till anskaffande
nya gevär, nya pistoler och fänghålstappar samt rengörings- och söndertagningsverktyg,
äskade extra anslag af tillsammans 224,000 R:dr måtte nedsättas till 60,000
R:dr på 3 år, eller 20,000 R:dr årligen, dels ock att anslaget för gevärstillverk—
6
Slals-Utskottels Memorial, M 224.
ning måtte föras på ordinarie stat, har blifvit återremitterad från Bonde-Ståndet;
men som denna punkt af de öfriga trenne Riks-Stånden blifvit bifallen ocb sålunda,
jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit
sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Från Borgare- och Bonde-Stånden bar Utskottet jemväl erhållit återremisser å
8:de punkten, deruti Utskottet hemställt, att ett anslag af 13,000 R:dr måtte beviljas
till anskaffning af slagkrutshufvar, till grund för hvilka återremisser hufvudsakligen
anförts, dels att detta anslag vore mindre behöfligt, dels ock att, i fall detsamma
skulle anvisas, summan måtte bestämmas till endast 10,000 R:dr.
Som emellertid Ridderskapet ocb Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets
i denna punkt afgifna utlåtande, och Utskottet icke finner sådana skäl anförda, som
kunna föranleda till ändring deruti,
får Utskottet sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Uti 10:de punkten bade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att för fortsättande af
fästningsarbetena vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona anvisa för innevarande år, utöfver
de för ändamålet redan beviljade73,000 R:dr, ytterligare 30,000 R:dr samt lör
hvarldera af nästkommande 2 år 103,000 R:dr, att af Kongl. Maj:t efter omständigheterne
fördelas. Å denna punkt, sorn blifvit bifallen af Ridderskapet ocb Adeln samt PresteStåndet,
bar Utskottet erhållit återremisser från Borgare- och Bonde-Stånden, inom
hvilka sistnämnda tvänne Riks-Stånd framställning blifvit gjord om antagandet af en vid
utlåtandet fogad, af Herrar Gråå och Norin m. fl. afgifven reservation, innehållande
förslag att för fortsättande af ifrågavarande fästningsbyggnadsarbeten ett anslag af
225,000 R:dr måtte beviljas, att, med afdrag af de 75,000 R:dr, som för innevarande
år redan blifvit bifallne, under åren 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret
utgå.
Då tvänne Riks-Stånd bifallit berörda punkt och Utskottet icke finner sådana
skäl anförda, som kunna föranleda till ändring deraf, får Utskottet
sitt förut afgifna utlåtande vidblifva.
Alla öfrige punkter uti Utlåtandet N:o 161 äro af samtelige Riks-Stånden bifallne.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Ståts-Utskottets Memorial, N:is 225 & 226
7
M 225.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 11 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memoriali anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet JM
162, angående extra Statsanslag till föremål tillhörande
Sjöförsvars-Departementet. (U. A.)
l.sta punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga framställning, angående linieskeppens förändring till fregatter, är af BorgareStåndet
återremitterad; men som Ridderskapet och Adeln, samt Preste- och BondeStånden
bifallit Utskottets utlåtande i denna punkt, hvadan, jemlikt 75 § Riksdagsordningen,
ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed
icke kunna taga vidare befattning.
3:dje punkten, innefattande Utskottets tillstyrkande, att Rikets Ständer mätte
bevilja 600,000 R:dr, att med V3:del under hvartdera af åren 1851, 1852 och
1853 från Riksgälds-kontoret utgå, för att användas till kompletterande af förråderna
samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl. Majit anser förtjena till krigsbruk
göras användbara, är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men
återremitterad af Borgare- och Bonde-Stånden. Af de talare, som yrkat återremiss
af denna punkt, är erinradt, att Utskottet tillstyrkt en högre summa än af Kongl.
Majit, uti dess nådiga proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, blifvit
begärd, och som för det antydda ändamålet borde vara fullt tillräcklig, hvadan det
af Utskottet föreslagna belopp kunde i ej ringa mån nedsättas. Enär likväl, på sätt
nämndt är, tvänne Riks-Stånd bifallit berörde punkt och Utskottet icke finner sådana
skäl anförda, som kunna föranleda till ändring deruti, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Stockholm den 10 Juli 1851.
JM 226.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, t anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet JM
163, angående ifrågastdllde extra statsanslag till föremål
tillhörande Civil-Departementets handläggning.
(U. A.)
Uti l.-sta punkten af detta utlåtande hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att,
till fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby, medelst vågbrytarens förstärkning och
8
Stats-Utskottets Memorial, M 226.
2:ne landt-armars grundläggning, bevilja ett anslag af 84,625 R.dr, att från Riksgäldskontoret
utgå, med vilkor dock att, innan anslaget utbekommes, staden förbunde sig,
att försätta den inre hamnen till ett djup af 13 fot i fullfärdigt skick. Hvad Utskottet
sålunda föreslagit är af samtlige Riks-Stånden bifallet, dervid likväl BorgareStåndet
fästat det vilkor, att full säkerhet borde ställas derföre, att hamnbyggnadsarbetet
i Wisby, utan vidare bidrag af statsverket, vederbörligen fullbordades samt
till instämmande i detta beslut inbjudit Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet.
Men då, enligt Utskottet tillbandakomne protokolls-utdrag, berörde inbjudning blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagen samt af Preste-Ståndet lagd till handlingarne, hvadan
och då Bonde-Ståndet bifallit denna punkt i sin helhet, berörde fråga sålunda måste
anses hafva förfallit, anser Utskottet
någon vidare åtgärd härmed icke vara att vidtaga.
3:dje punkten, deruti Utskottet hemställt, att det af Kongl. Maj:t, till förbättring
af hamnen vid Landskrona, äskade anslag af 34,736 R:dr 32 sk. icke mätte
af Rikets Ständer bifallas, har föranledt återremisser från Preste- och BorgareStånden,
inom hvilka Riks-Stånd blifvit anmärkt, att Landskrona stad erbjuder den
största, djupaste och tryggaste hamn på hela kuststräckan emellan Götheborg och
Carlskrona och, genom sin belägenhet midt i sundet, serdeles lämpade sig både för
rikets försvar, skyddandet af dess handel och en utvidgad rörelse, hvadan, på dessa
skäl, det begärda anslaget för hamnens förbättring borde beviljas.
Då emellertid Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit utlåtandet i
denna punkt, och Utskottet icke finner skäl anförda, som deruti kunna föranleda
ändring, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
4:de punkten, angående anslag för hamnanläggning vid Engelholm och upprensning
af Rönne å, är återremitterad af Ridderskapet och Adeln; men som de öfriga
Irenne Riks-Stånden bifallit Utskottets utlåtande i denna punkt, hvadan, jemlikt 75 §
i Riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Från Borgare- och Bonde-Stånden har Utskottet erhållit återremisser å 5:te
punkten, deruti Utskottet afslyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om ett
anslag af 14,452 R:dr 16 sk. för öppnande af kanal genom Kalfvesund i Bohus
läns skärgård. Såsom skäl för återremissema har blifvit anfördt, att öppnandet af
en segelled genom Kalfvesund, hvilket, ehuru beläget utmed sjelfva farleden för sjöfarande
emellan Götheborg och Strömstad, icke kan, såsom varande högt uppgrun
dadt,
Stats-Ulskottets Memorial, Af 226.
9
dadt, begagnas af andre än smärre skärgårds-båtar, skulle medföra en stor nytta och
lättnad för trafiken, enär åtminstone alla mindre fartyg, sorn gå inom-skärs, då
kunde passera derigenom, och undvika betydliga omvägar; varande, på grund häraf
yrkadt att det ifrågavarande anslaget borde beviljas.
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet bifallit berörda punkt och Utskottet
icke finner skäl anförde, som deruti kunna föranleda ändring, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återreiniss å 6:te punkten,
angående anslag till kanal- och sluss-anläggning emellan Philipstad och Sjöändans
lastageplats; men då de 3:ne öfriga Riks-Stånden bifallit denna punkt, hvadan, jemlikt
75 § Riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet
funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Uti 7:de punkten hade Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om ett anslag af 39,486 R:dr för fullbordande af hamnbyggnaden
i Calmar och i förening dermed anläggande af en ny inkörsväg till staden.
Å denna punkt, i hvad den angår frågan om anslag till Calmar hamnbyggnad, har
Utskottet erhållit återremisper från Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden med anmärkningar
af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de, hvilka blifvit anförde
uti de af Lektor Wallman och Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson afgifne och vid
utlåtandet fogade reservationer, med föranledande af de emot Utskottets utlåtande i
denna punkt inom trenne Riks-Stånd förekomna anmärkningar, innefattande yrkanden om
bifall till det af Kongl. Maj:t i förevarande hänseende äskade anslag eller åtminstone
till så stor del deraf, som erfordras för hamnbyggnaden, får Utskottet berörde utlåtande
frånträda och i stället tillstyrka
att Rikets Ständer må till hamnbyggnad vid Calmar bevilja ett anslag
af 35,386 Rdr att från Riksgäldskontoret utgå, emot vilkor,
att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derföre, att hamn
byggnadsarbetet
varder, efter uppgjord och af Kongl. Maj:t fastställd
plan utan vidare bidrag af statsverket vederbörligen fullbordadt.
8:de punkten, deruti Utskottet ansett sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall
till det af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna låneunderstöd af 6,666 R:dr 32 sk. till
till uppförande af en lastbrygga med tillhörande duc d’alber vid Grenna, är bifallen
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men återremitterad af Borgare- och
Bonde-Stånden med erindran att, det ifrågavarande låne-understödet borde så myc
bih.
till B. St. Brot. 18.';o & *86*. 4 Sami., 1 Afd., fl Band. 24 Haft. 2
10
Slats-Vtskottcls Memorial, M 226.
ket heldre beviljas, som någon hamn icke finnes emellan Jönköping och Wadstena
och anläggningen af en lastbrygga vid Grenna sålunda skulle blifva af vigt ej blott
för staden utan äfven och i synnerhet för kringliggande sädesrika orter.
Emellertid och då 2:ne Riks—Stånd, på sätt nämndt är, bifallit Utlåtandet
denna punkt, och Utskottet icke finner skäl anförde, som kunna föranleda till ändring
deri, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremisser:
å 10:de punkten, angående hegardt anslag för muddring och rötning af Stång
ån,
til! förbättrande af segelleden emellan Roxen och Linköpings hamn, samt
å ll.te punkten, angående ifrågasatt anslag till hamnbyggnaden vid Mariestad;
men då desse punkter blifvit af de 3:ne öfrige Riks-Stånden bifallen, och följaktli
gen,
jemlikt 75 § Riksdagsordningen, afgjorde, anser Utskottet,
någön åtgärd, i anledning af återremisserna, ej vara att vidtaga.
12:te punkten, innefattande hemställan, att det af Kongl. Maj:t till hamnbyggnaden
vid Hjo äskade anslag af 50,000 R:dr icke måtte af Rikets Ständer beviljas,
är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men återremitterad af
Preste- och Borgare-Stånden, hvarvid anmärkts, att den ifrågavarande hamnbyggnaden
vöre af serdeles stor vigt, emedan derigenom sjöfarten på Wettern, på hvars hela
vestra kust ifrån Carlsborg till Jönköping icke fanns någon hamn, blefve betryggad
samt att Hjo stad vore en nederlagsort för spannmålen från en stor del af Skaraborgs
län, hvadan äfven på denna grund en hamnanläggning derstädes vore behöflig
och för kringliggande orten af väsentligt gagn. Varande, med anledning häraf, inom
desse Riks-Stånd yrkadt, att anslag för det ifrågavarande ändamålet borde beviljas.
Då emellertid Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit denna punkt,
och Utskottet icke finner skäl anförda, som deruti kunna föranleda ändring, får
Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återremiss å 13:de punkten,
angående ett anslag till kanals öppnande genom Tjufholms-sundet i farleden
till Luleå; men då de 3:ne öfrige Riks-Stånden bifallit denna punkt, hvadan, jemlikt
75 g Riksdagsordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit
sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
15:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till gjord framställning
om ett anslag af 13,200 R:dr till hamnens förbättring vid Westerås stad,
Slals-Utskotlels Memorial, JM 226.
ii
är från Preste- och Borgare-Stånden återremitterad. Till stöd för återremisserna
bar hufvudsakligen blifvit anfördt, att på ifrågavarande vigtiga hamnbyggnadsarbete
redan blifvit nedlagde 40,000 R:dr; alt stora summor ännu erfordrades, innan
hamnen, efter en nu mera förändrad plan kunde blifva fullbordad, hvilka summor
svårligen kunde utur stadens egna tillgångar beredas, samt att, vid sådant förhållande
och då något anslag af statsmedel för den kostsamma hamnbyggnaden förut icke
blifvit lemnadt, det vore billigt att det nu ifrågaställde beloppet finge för ändamålet
utgå.
Då emellertid Ridderskapct och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit utlåtandet i
denna punkt och Utskottet icke finner skäl anförde, som kunna föranleda ändring
deri, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremisser å följande punkter, nemi.:
16:de punkten, angående anslag lill fullbordande af hamnbyggnaden i Ystad, samt
21:sta punkten, angående anslag till öppnande af en kanal-ledning ifrån Mälaren
lill Storsjön uti Daga härad; men sorn berörde punkter blifvit af de 3:ne
öfrige Riks-Ståuden bifallne, och följaktligen, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, äro af
Rikets Ständer afgjorde, anser Utskottet,
någon åtgärd, i anledning af återremisserne, ej vara att vidtaga.
Öfrige punkter uti Utlåtandet M 163, äro af samtlige Riks-Stånden antingen
bifallne, eller lagde till handiingarne.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Reservationer:
Vid 7:de punkten, i fråga om anslag till Kalmar hamn.
af Grefve Mörner, C. G.: »Med anledning af tre stånds återremiss af 7:de
punkten i Stats-Utskottets Bet. JVs 163, har Utskottet funnit sig föranlåtet frånträda
sitt förra beslut i denna punkt och i stället tillstyrka Rikets Ständer att för förbättring
af hamnen vid Kalmar, hvartill kostnaden blifvit beräknad till 33,127 R:dr,
bevilja ett anslag af 35,386 R:dr R.ko. Enligt mitt förmenande hafva de skäl,
som Utskottet i sitt förra Betänkande framställt för sitt då afgifna afstyrkande utlåtande,
icke blifvit till deras giltighet förringade genom hvad till stöd för anslagets
beviljande är vordet inom de serskilda Riks-Stånden andraget, och derföre har jag ej
öller kunnat uti pluralitetens nu fattade beslut instämma.
Det förra utlåtandet framlade för Rikets Ständer, huruledes från stadens sida
framställning blifvit gjord om statsanslag för bestridande af kostnaderne för anlägg
-
12
Stats-Utskollds Memorial, M 226.
ning af en ny inkörsväg till staden, oaktadt åtskiliige egendomsegare i grannskapet
af Kalmar förut serskilda gånger erbjudit sig att bekosta samma väg, endast emot
rättighet att under vissa år få uppbära de bropenningar, om hvilkas tillgodonjutande
staden nu vetat bereda sig en försäkran äfven för framtiden, till föga fromma för de
trafikerande. Sedan detta förhållande kommit till allmän kännedom, har man nu
mera insett omöjligheten, att för nyssnämnda väg-anläggning begära statens understöd,
men yrkandet om statsbidrag för hamnens förbättring har man deremot så
mycket ifrigare fortsatt. Det torde då vara skäl erinra: att Kalmar icke för närvarande
är i saknad af hamn, utan har en jemförelsevis ganska trygg sådan, der
man ej försport några olyckor hafva inträffat; att staden sjelf funnit sina inkomster
af hamnen så tillräckliga, att den för flere år sedan sökt och erhållit nedsättning
af den derstädes förut påbjudne tolag; att för den hufvudsakligen inom Östersjön
inskränkta sjöfart, som ifrån Kalmar bedrifves, hamnen ej saknar tillräckligt djup;
samt att något hvar, som till Kalmar anländt mied de på Tyskland gående Ångfartygen,
torde varit i tillfälle erfara, att det är snarare bristen på lämpliga bryggor,
som är att i Kalmar öfverklaga, än saknaden af säker hamn. Då nu härtill kommer
att staden icke erbjudit sig att i någon mån deltaga i kostnaden för hamnens
förbättring, utan påyrkat att staten till och med skulle lemna tillskottet för anskaffande
åt densamma af ett nytt Mudderverk, i stället för det odugliga, som staden
nu eger, och dessutom de för Rikets Ständer disponibla tillgångar redan blifvit för
flere andra af Utskottet tillstyrkta anslag så nära tagne i anspråk, att jag betvifla!,
att ett så betydligt belopp, som det för ifrågavarande arbete erforderliga, ännu finnes
återstå, bar jag trott mig böra vidblifva Utskottets i det förra Betänkandet uttalade
åsigt.»
Häruti instämde Herr v. Troil, S. G., Friherre Klinkowström, R. M., Herr
Rappe, C. G. F, samt Friherre d’Albedyhl, C. H.
af Riksdagsfullmäktigen Per Persson frän Örebro Län: »Emot Stats-Utskottets
beslut, om anslag till Kalmar stads hamn, får jag mig reservera på den grund, att
då Statens tillgångar äro föreslagna till andra föremål och det så mycket att de,
med omkring 100,000 R:dr B:ko, öfverstiga beräknade inkomsterna, jag anser att,
ehuru nyttigt det kunde vara att till ombyggnad af Kalmar hamn lemna medel,
dermed dock för närvarande bör anstå intill dess att tillgångar kunna beredas. Att
lägga extra utgifter uppå bevilluingen är en bana, som Rikets Ständer icke böra
beträda.»
Stals-Utskoltets Memorial, JYs 227.
13
JfS 227.
Memorial, i anledning af erhållne äterremisser ä Uti. M 165,
angående extra statsanslag till föremål, tillhörande Finansdepartementets
handläggning.
(U. A.)
Borgare- och Bonde-Stånden hafva återremitterat Irsta punkten af förenämnde
utlåtande, deruti Utskottet tillstyrkt beviljandet af det utaf Kongl. Majrt för ombyggnad
af Tranebergs bro på vägen till Drottningholm, äskade anslag 48,000 Rrdr.
Inom förstnämnde Riks-Stånd har blifvit ifrågasatt — dels huruvida den nu föreslagna
summan rimligen kunde erfordras för uppförande af ifrågavarande brobyggnad
och om anslaget dertill icke kunde nedsättas åtminstone till hälften, dels ock
om icke, enär denna bro bufvudsakligen syntes vara anlagd för befrämjande af
kommunikationen emellan bufvudstaden och Drottningholms Kongl. Slott, samt de
Drottningholm angränsande kommuner icke äro pligtige att till brons underhåll bidraga,
lämpligast vore att ifrågavarande anslag utginge af de till Slottets underhåll
anvisade medel. Under åberopande hufvudsakligen af enahanda skäl, som finnas upptagna
i Riksdagsfullmäktigen David Anderssons från Hallands län mot förevarande
punkt afgifna och Utlåtandet bifogade reservation, samt med instämmande uti den
åsigt, att de kommuner, som af dylika byggnader draga fördel, sjelfva böra desamma
underhålla, hafva de fleste talare, hvilka inom Bonde-Ståndet yrkat återremiss,
bestridt allt statsanslag för nu ifrågaställa brobyggnad; varande af en ledamot föreslaget,
»att kommunen af statsmedel, måtte erhålla ett lån på billiga vilkor, för
att dermed försätta bron i behörigt stånd, med rättighet att derefter af alla trafikerande,
utan undantag, uppbära bropenningar».
Då emellertid Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets
utlåtande i denna punkt, får Utskottet, som icke funuit sådana skäl vara anförda,
som kunna föranleda till ändring deraf,
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
2:dra ■punkten, rörande äskadt statsanslag lill utgifter för kolonien S:t Barthelemy,
har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln; men som de öfrige 3:ne Riks
Stånden
bifallit denna punkt, hvilken sålunda, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, är
af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig dermed icke kunna taga vidare
befattning.
Stockholm den 10 Juli 1851.
14
Stats-Ulskollets Memorial, JYs 228.
M 228.
Ank. till Exp.-Ctsk. den 10 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser ä Utlåtandet JM
166, angående extra statsanslag till föremål, tillhörande
Ecclesiastik-Departementets handläggning
Till Utskottet hafva blifvit återremitterade följande punkter af förenämnde betänkande,
nemligen:
3:dje punkten, angåeude statsanslag till uppförande af ny byggnad för den kemiska
institutionen vid universitetet i Upsala, är återremitterad från Bonde-Ståndet;
men som denna punkt af de öfriga trenne Riks-Ständen blifvit bifallen och sålunda,
jemlikt 75 § Riksdagsordningen, är af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit
sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
5:te punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall å Kongl. Majlis
nådiga begäran om ett årligt anslag af 1000 R:dr lill Svenska Nykterbets-sällskapet
för nykterhetens befordrande, har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, på grund af flera talares framställningar, angående dels angelägenheten
af fyllerilastens kraftiga motarbetande, dels den af erfarenheten ådagalagda
nyttan af nykterhetsskrifters utgifvande och kringspridande bland allmänheten.
Varande, med anledning häraf, yrkad t, att Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna nådiga proposition
måtte bifallas. Borgare- och Bonde-Stånden hafva deremot godkänt Utskottets
yttrande i ,denna punkt; och då Utskottet ieke funnit sådana skäl vara anförda,
som kunna föranleda till ändring deraf, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
6:te punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkt, dels att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:ts nåd. disposition ställa ett belopp af 1000 R:dr B:ko, alt användas såsom
kostnadsersättning för nödvändiga resor och skrifvarebiträde i och för utgifvande af
en 4:de volym af Svenskt Diplomatarium, dels ock anvisa en summa, stor 600 R:dr
B:ko, för ombesörjandet af den hittills eftersatta afritningen af qvarvarande sigiller
vid redan aftryckte och i de utkomne delarne af nyssnämnde verk intagna handlingar,
har från Borgare-Ståndet blifvit lili Utskottet återremitterad; men som denna punkt
(U. A.)
Ståts-Utskottets Memorial, JYs 229.
15
är af de öfriga frenne Riks-Stånden bifallen, och sålunda, jemlikt 75 § Riksdagsordningen,
af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet ansett sig
icke kunna med densamma taga vidare befattning.
Öfrige punkter af Ut låtandet N:o 166 äro af samteliga Riks-Stånden bifallne.
Stockholm den 10 Juli 1851.
229.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, * följd af erhållen återremiss af Utlåtandet N:o 164,
i anledning dels af Kongl. Maj.ts nåd. proposition, angående
låneunderstöd för anläggning af jernväg emellan
städerna Orebro och, Nora, dels af väckt motion i samma
ämne. (U. A.)
Förenämde utlåtande, deruti Stats-Utskottet tillstyrkt att, derest ett bolag varder
bildadt för anläggning af jernväg emellan städerna Örebro och Nora, Rikets
Ständer måtte bevilja nämnde bolag dels ett anslag af 75,000 R:dr utan återbetalningsskyldigbet,
dels ett lån al 150,000 R:dr, emot vissa af Utskottet föreslagne
vilkor, har af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Rorgare-Stånden blifvit bifallet
med en af förstnämde Riks-Stånd beslutad och af de båda andra Riks-Stånden,
efter inbjudning, jemväl antagen förändring uti mom. litt. F. af de föreslagne vilkoret
Bonde-Ståndet har deremot återremitterat utlåtandet, samt lagt Ridderskapet
och Adelns inbjudning till handlingarna. Då likväl merberörde utlåtande blifvit på
omförmälde sätt af trenne Riks-Stånd bifallet och således, jemlikt 75 § Riksdagsordningen,
ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, finner Utskottet
återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1881.
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 230.
1
N:o 230.
Ank.' till Exp.-Utsk. den II Juli 1851, kl. 7 t. m.
Memorial, i anledning af återremisser å utlåtandet N:o i41->
angående låneunderstöd för uppbyggandet af den nedbrunna
delen af staden Lidköping samt verkställandet
af den nya tomteregleringen derstädes.
(Rgds Afd.)
Preste- och Borgare-Stånden hafva återremitterat Stats-Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallna, utlåtande N:o 141, deruti Utskottet, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts härom aflåtna nådiga proposition, tillstyrkt Rikets Ständer
att, i anseende till den Lidköpings gamla stad år 1849 öfvergångna eldsvåda, bevilja 2:ne
serskilda län, nemligen ett å 66,666 Rdr 32 sk., för den nedbrunna stadsdelens återuppbyggande,
och ett å 13,333 Rdr 16 sk., för uppförandet af den efter eldsvådan föreskrifna
nya tomtereglering. Beträffande förstnämnde lån och vilkoren för detsamma, så har, enligt
återremiss-handlingarne, inom Preste-Ståndet icke någon anmärkning förekommit, men
deremot är inom Borgare-Ståndet erinradt: att, derest lånemedlen, på sätt Utskottet föreslagit,
endast skulle få utlemnas till de tomtegare, som uppförde byggnader af sten eller
annat icke eldfarligt ämne, komme de mindre bemedlade bland stadens brandskadade invånare
icke i tillfälle att af detta låneunderstöd sig begagna, emedan uppförandet af stenhus
i en ort, der tegelbruk ej finnes, vore förenadt med så betydliga kostnader, att de
allenast af förmögne tomtegare kunde bestridas. I fråga om villkoren för byggnadslåns
Bih. till II. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft. i
2 Stats-Utskoltets Memorial, N-o 330.
erhållande, hade Rikets nu församlade Ständer också, genom bifallandet af Stats-Utskottets
utlåtande Nio 61, medgifvit, att i orter, der lokala förhållanden påkallade uppförandet
af andra byggnader än stenhus, finge lån för sådant ändamål jemväl utgifvas. Omförmälde
af Utskottet vid tillstyrkandet af nu ifrågavarande lån fästade förbehåll skulle ej
heller vara föreslaget i Kongl. Maj:ts åberopade nådiga proposition; och genom uteslutandet
af detta förbehåll skulle Riksgälds-kontorets säkerhet för lånemedlens återbetalning
icke komma att i någon mån förminskas. Med hänsigt till dessa och de i Hr Wetterbergs
motion anförda förhållanden, har derföre yrkats, att Rikets Ständer, ptom den af Utskottet
för stenhusbyggnader tillstyrkta summa, måtte bevilja det af motionären föreslagna lånebelopp
af 33,333 Rdr 16 sk. för uppförandet af trädhus.
Vidkommande åter Utskottets framställning, rörande det för tomteregleringen föreslagna
understöd, så hafva de af nyssbemälte motionär upplysta och i Utskottets återremitterade
utlåtande omnämnda förhållanden blifvit åberopade till stöd för åtskilliga, inom
både Preste- och Rorgare-Stånden framställda, anmärkningar i afseende på ej mindre otillräckligheten
än beskaffenheten af det bidrag utaf allmänna medel, som för sagde föremål
af Kongl. Majit förordats och af Utskottet tillstyrkts. Hå genom Kongl. Brefvet den 1
Oktober 1828 vore stadgadt, att en stad, efter der timad eldsvåda, icke finge återuppbyggas
förr, än ny gate- och tomtereglering blifvit af Kongl. Majit i nåder fastställd, och
då de äldre tomternas egare således, genom denna författnings tillämpning, rubbades i sin
dispositions- och eganderätt samt måste för det allmännas nytta underkasta sig ansenliga
kostnader, syntes staten ega en moralisk förbindelse att förekomma, det enskilde medborgares
välfärd uppoffrades för att kunna efterlefva högstberörde författning. För nya tomteregleringars
verkställande hade också, sedan samma författning utfärdades, betydliga, efter
dermed förenade kostnader lämpade, statsbidrag blifvit andra nedbrunna städer beviljade.
Enär nu kostnaderna för den nya tomteregleringen inom Lidköpings gamla stad uppginge
till ej mindre än 72,617 Rdr 17 sk. 8 rst. och följaktligen med 59,281 Rdr 1 sk. 8 rst.
öfverstego det för dessa kostnaders bestridande föreslagna lån, skulle, i händelse Rikets
Ständer bifölle Utskottets tillstyrkan, nämnde samhälle finna sig utaf det allmänna vida
mindre gynnadt, än flera andra af eldsvådor hemsökta städer, bland hvilka exempelvis
uppgåfvos Borås, Wenersborg, Wexjö, Kongsbacka och Amål, hvarest de nya tomteregleringarne
blifvit af statsverket understödda med bidrag, dels ungefärligen motsvarande och
dels öfverstigande kostnadernas halfva belopp, samt för Wexjö i det närmaste uppgående
Stats-Utskottets Memorial, N:o 230. 3
till hela kostnadssumman. I afseende på beräkningen och bestämmandet af de för den
nya tomleregleringen i Lidköping erforderliga kostnader har för öfrigt blifvit upplyst: att
kostnadsförslaget för denna reglering först uppgjordes af en serskild kommitté, bestående
af dertill kallade, i andra städer bosatte, personer; att sedermera, efter det tomteregleringsfrågan
blifvit hänskjuten till vederbörlig domstols pröfning och afgörande, ert nämnd, i öfverensstämmelse
med 1845 års expropriationslag, varit tillsatt af ojäfvige, sakkunnige och
edsvurne män från skilda orter inom länet; att denna nämnd, emot hvars värdering någon
appell icke fått ske, uppgjort det till behörig efterrättelse fastställda samt Utskottet delgifna
kostnadsförslaget, hvilket, utom en skilnad af endast några Riksdaler, instämde med
det förslag, kommitterade förut afgifvit; att ej allenast en lång sträcka af tomtplatser utmed
Lidaån måste inlösas för anläggningen af den nya hamngatan, utan ock, i stället fö,,
dessa tomtplatser, enskild jord af enahanda vidd med ansenlig kostnad inköpas till beredande
af utrymme för de utflyttade tomterna; samt att, om också en del af det beräknade
beloppet utgjorde den i lagen utöfver värderings-summan stadgade förhöjda lösen,
som för afträdd jord samt källare m. m. skulle erläggas, minskades härigenom ingalunda
de kostnader, staden måste vidkännas. I betraktande af nu anförda omständigheter samt
de flesta brandskadade invånarnes fattigdom, och då det skulle bero pä utgången af en
vidlyftig rättegång, huruvida Lidköpings nya stad komme att deltaga i kostnaderna för
tomteregleringen inom den gamla staden, hafva åtskilliga ledamöter utaf Preste- och Borgare-Stånden,
jemte det af Utskottet för denna tomtereglering tillstyrkta lån, förordat ett
anslag utan återbetalnings-skyldighet å samma belopp, eller, om detta ej kunde beviljas,
länesummans ökning till 26,666 Rdr 32 sk.
Med anledning af hvad i fråga om byggnadslånet blifvit anmärkt, anser sig Utskottet
upplysningsvis böra erinra, att Kongl. Maj:t, i Dess nådiga proposition, föreslagit: att
detta lån måtte beviljas ”under enahanda vilkor, som Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse
af den 13 Juli 1848, fästat vid anvisandet af ett så beskaffad! lån åt staden Christianstad;”
varande bland vilkoren för sistnämnde lån uttryckligen föreskrifvet, ”att låneunderstöd
endast finge meddelas åt dem, som uppförde byggnader af sten eller af korsvirke
med ifyldt brändt tegel och kalkrappning.” Enligt hvad Utskottet redan i det återremitterade
utlåtandet yttrat, finner Utskottet icke skäl för Rikets Ständer att, vid föreskrifvandet
af vilkoren för byggnads-lånet till staden Lidköping, medgifva en afvikelse från den,
i afseende på dylika medels uteslutande användande till byggnader af sten eller annat icke
4 Stats-Utskottets Memorial, N:o 23i.
eldfarligt ämne, under innevarande riksdag antagna samt äfven dessförinnan, vid beviljandet
af enahanda lån åt städerna Wenersborg och Amål, tillämpade grundsats, helst några
sådana skiljaktiga förhållanden, som skäligen kunde påkalla en dylik afvikelse för förstnämnde
lån, icke ens blifvit uppgifna.
I enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, har Utskottet tillstyrkt, att ett
lån å 18,333 Rdr 16 sk. måtte beviljas för den nya tomteregleringen inom Lidköpings
gamla stad, för hvilket lån lindrigare betalningsvilkor, än den Kongl, propositionen innehåller,
blifvit af Utskottet föreslagna; och då tvänne Riksstånd godkänt hvad Utskottet yttrat
och hemställt samt inom de öfriga tvänne Stånden icke anförts några andra omständigheter
och förhållanden, än de, som vid afgifvandet af Utskottets förra utlåtande blifvit
tagna i behörigt betraktande, så anser sig Utskottet
böra vidblifva samma utlåtande; hvadan Utskottet alltså får förnya sina
deruti gjorda tillstyrkanden, med hänsigt till ej mindre det ifrågaställa
byggnadslånet, än det begärda statsbidraget för den nya tomteregleringen.
Stockholm den 10 Juli 1851.
N:o 231.
Auk. till Exp.-Utsk. d. II Juli 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o
i58_, angående ett lån för återuppbyggandet af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping.
(R:gs Äfd.J
I afseende på detta låns belopp, hvars nedsättning från den af vederbörande begärda
och af Kongl. Majit i nåder förordade summa, 25,000 Rdr till 16,000 Rdr, Stats
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 231. 5
Utskottet föreslagit, hafva inom Preste- och Borgare-Stånden anmärkningar blifvit framställda,
hvilka föranledt dessa tvänne Riksstånd att återremittera ofvanberörda, af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet gillade, utlåtande. Såsom skäl för den uti anmärkningarne
yrkade förhöjning af det lånebelopp, Utskottet tillstyrkt, hafva åtskilliga i
det återremitterade utlåtandet redan anförda förhållanden blifvit åberopade, hvarförutan i
sådant afseende följande upplysningar meddelats. Då kostnaden för den nya kyrkans uppförande
i enlighet med fastställd ritning uppginge tili 38,869 Rdr 6 sk. och den utbekomna
brandförsäkringssumman endast utgjorde 18,001 Rdr, så förefunnes en brist af 20,868
Rdr 6 sk., hvilket förhållande, jemte de ordinarie inkomsternas otillräcklighet för kyrkans
vanliga utgifter, äfvensom många stadens invånares genom eldsvådan förorsakade meddellösa
belägenhet innefattade anledningarne till äskandet af det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
uppgifna lånebelopp. Uti den till 37,216 Rdr 32 sk. bestämda entreprenadsumman
skulle kostnaderna för den tredje ringklockan och orgelverket icke ingå, ehuru nämnde
ringklocka och isynnerhet orgelverket vore likväl för den uva kyrkan såsom stadskyrka
högst beliöfiiga. Dessutom förestodo flera andra betydliga utgifter, hvilka vid ett sådant
byggnadsföretag icke kunde undvikas eller förutses. På grund af härvid förekommande
omständigheter yrkades derföre, att hela den af Kongl. Maj:t föreslagna lånesumman, eller
åtminstone ett låneunderstöd af 20,000 Rdr, måtte utaf Rikets Ständer beviljas.
Då alla de förhållanden, som uti återremisshandlingarne finnas omförmälda, redan
före afgifvandet af det återremitterade utlåtandet blifvit af Utskottet tagna i betraktande,
och då några nya eller ytterligare skäl för ifrågavarande låns förhöjning utöfver det belopp,
Utskottet tillstyrkt, icke anförts, anser sig Utskottet böra vidblifva sitt af tvänne Riksstånd
godkända yttrande och får alltså
förnya den deruti gjorda framställningen, att ett lån af Sextontusen Riksdaler
må, emot de af Utskottet föreslagna vilkor, beviljas för uppbyggandet
af den nya kyrkan i Lidköping.
Stockholm den 10 Juli 1851.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 232.
N:o 232.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående sökt anstånd med ränte- och kapitalinbetalningar
ne å de för hamnbyggnadsarbetena vid
Cimbritshamn beviljade lån
(R:gs
Afd.)
Genom skrifvelse till Stats-Utskottet af den 4 nästlidne April (under N:o 61 införd
i l:a samlingen af Bihanget till Riksståndens protokoll) har Kongl. Majit till Rikets nu
församlade Ständers pröfning och afgörande, med nådigt förord, hänskjutit en af Cimbrits
hainns
Borgerskaps Äldste gjord underdånig ansökning om anstånd till nästa lagtima riks
dags
slut med ränte- och kapital-afbetalningarne å de tvenne serskilda lån af tillsammans
30,000 Rör, nämnde stad för dervarande hamnbyggnad utaf allmänna medel erhållit; uti
hvilken ansökning Borgerskapets Äldste anmält: att stadens år 1845 betydligt skadade
hamnbyggnadsarbeten den 24 och 25 Oktober sistlidet år, genom då inträffad storm och
stark sjögång lidit ytterligare skada; att sedan år 1848 något hufvudsakligt arbete för
hamnbyggnadens fulländande, i anseende till brist på härtill erforderliga medel, icke kun
nat
utföras; samt att det för staden ej vore möjligt att, så länge hamnen befunne sig i
dess nuvarande ofulländade skick, fullgöra ifrågavarande betalningsskyldighet, hvilken, enligt
Rikets Ständers vid de tvänne sednast förflutna riksdagarne fattade beslut, bort taga
sin början vid 1850 års utgång.
Till upplysning vid denna ansöknings afgörande har Stats-Utskottet ansett sig böra
meddela: att Rikets åren 1840 och 4841 församlade Ständer, som beviljade Cimbritshamns
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 232. 7
stad ett län å 25,000 Rdr såsom bidrag till byggnaden af en hamn derstädes, föreskrefvo,
att för detta lån skulle, efter 5 års förlopp från detsammas utbetalning, årligen erläggas
till Riksgäldskontoret 5 procent å det ursprungliga lånebeloppet, dervid borde beräknas 3
procents ränta samt återstoden utgöra kapitalafbetalning. I anseende till den genom stormskada
år 1843 vederbörande tillskyndade opåräknade förlust, blef ett ytterligare låneunderstöd
af 5000 Rdr för samma hamnbyggnads fullbordande beviljadt vid 1844 och 1845
års riksdag, hvarvid såsom betalningsvillkor stadgades, att staden under en tid af lif, år,
räknad från 1850 års slut, skulle årligen till Riksgäldskontoret inbetala 8 procent å hela
denna lånesumma, hvilken derigenom komme att anses fullt betald så till kapital, som
ränta, efter beräkning af 2 procent för hvarje år.
Sedan Rikets Ständer under sistförlidne riksdag vägrat ett då äskadt anslag för
hamnarbetet vid meranämnde stad, väcktes fråga om anstånd till 1852 års slut med de
årliga inbetalningarne å det vid riksdagen åren 1840 och 1841 beviljade samt under år
1843 från Riksgäldskontoret utbekomna lån. Uti häröfver afgifvet och af Rikets Ständer
godkändt utlåtande, yttrade sednaste riksdags Stats-Utskott, att, då de oförutsedda motgångar,
hvilka fördröjt samt försvårat utförandet och fullbordandet af hamnarbetena vid
Cimbritshamn, förorsakat serdeles kännbara förluster för detta samhälle och beröfvat detsamma
alla förväntade fördelar af både det allmännas och stadens enskilda uppoffringar för
hamnbyggnadens tillvägabringande, ansåge Utskottet den obestridliga svårigheten för de i
allmänhet obemedlade invånarne att, i saknad af den genom hamnafgifterna härtill påräknade
tillgång, kunna behörigen fullgöra den förestående betalningsskyldigheten för det först
beviljade hamnbyggnadslånet, destomera förtjent af Rikets Ständers behjertande, som de
inträffade naturhändelsernas inverkan på berörde arbeten icke kunnat af låntagarne förekommas.
I betraktande af dessa omständigheter och enär Rikets då församlade Ständer,
i anseende till statsverkets ställning, funnit sig icke kunna bevilja den ytterligare anslagssumma,
Kongl. Majit utaf dem äskat, för afhjelpandet af den år 1845 å hamnarbetena
genom storm förorsakade skada, tillstyrkte Stats-Utskottet anstånd till 1850 års slut med
ränte- och kapital-inbetalningarne å det då ifrågavarande lånet.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Majlts under denna riksdag derom förnyade framställning,
hafva Rikets Ständer, genom bifallandet af 2:a punkten i nuvarande Stats-Utskotts
t
8 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 232.
utlåtande N:o 163, till utgående från Riksgäldskontoret, anvisat det för iståndsättandet af
öfverbyggnaden å ena hamnarmen vid Cimbritshamn begärda anslag af 14,930 Rdr.
Då Cimbritshamns stad ännu icke kunnat komma i åtnjutande af de för staden påräknade
förmåner utaf den derstädes företagna hamnanläggningen, och då samma stad,
som redan måst vidkännas betydliga uppoffringar för denna anläggnings utförande samt
möjligen torde blifva nödsakad att, för fullbordandet af de ännu återstående hamnarbetena,
utgöra ytterligare tillskott, enligt hvad Borgerskapets Äldste uppgifvit, skall vara urståndsatt
att för närvarande verkställa de föreskrifna inbetalningarne å de lånesummor, staden
från Riksgäldskontoret utbekommit, så anser sig Utskottet, som förmodar, att hamnbyggnaden
under loppet af nästkommande år varder fullbordad, böra tillstyrka,
att Rikets Ständer må ytterligare medgifva anstånd till 1852 års slut med
beräkningen och vidtagandet af de årliga ränte- och kapital-inbetalningarne
å de för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn beviljade samt under åren
1843 och 1845 från Riksgäldskontoret utbekomna 2:ne lån, det ena å
25,000 Rdr och det andra å 5000 Rdr; dock torde vid detta anstånd böra
fästas det vilkor, att Cimbritshamns Magistrat och Borgerskapets Äldste
skola, i stadens namn och å dess vägnar, före innevarande års slut till Riksgäldskontoret
afgifva en ny, för begge länen gemensam, ansvarighetsförbindelse
i afseende på de efter anståndstidens förlopp förestående inbetalningarnes
Ijehöriga fullgörande.
Stockholm den 10 Juli 1851.
N:o 233.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 233.
9
N:o 233.
Ånk. till Exp.-Utsb. den 11 Juli 1851, kl. 7 e. rn.
Utlåtandej i anledning af väckte motioner om odlings-lån
åt innehafvare af mindre jordegendomar och lägenheter.
(R:gs Afd.)
Under erinran om de betydliga låneunderstöd utaf allmänna medel, genom hvilka
egare af större egendomar kommit i tillfälle att uppodla och förbättra den sådana egendomar
tillhörande odlingsbara jord, hafva, uti väckta samt af Borgare- och Bonde-stånden
till Stats-Utskottet remitterade motioner, Herr J. H. Windrufva och Riksdagsfullmäktigen
Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms län framställt tvänne serskilda, här nedan till sitt
hufvudsakliga innehåll anförda, förslag, åsyftande att bereda erforderlig tillgång för mindre
förmögne jordbruksidkare till företagande af odlingar och förbättringar å de hemman, hemmansdelar
eller torp, sorn af dem innehafvas.
Herr Windrufva har nemligen för sådant ändamål föreslagit: att, till en början, en
summa af 2,000,000 Rdr mätte anvisas såsom lån åt ”mindre jordbrukare” och hvilken
summa borde antingen, genom Riksgäldskontoret, upplånas mot 4 eller 41j procents årlig ränta
samt återbetalningsskyldighet ”efter 3 å 6 månaders uppsägning” eller ock, genom serskild,
å debetssedlarne uppförd, bevillning, uttagas på samma sätt, som de vid sednaste
riksdag till krigsrustningarne anvisade medel. För utlåningen af det sålunda anskaffade
beloppet, skulle inom hvarje socken bildas en af 5 ledamöter bestående ”Odlings-kommitté”
och inom hvarje län dessutom en dylik kommitté, deruti Landshöfdingen skulle vara ordförande
och hvartill en ledamot skulle utses af ”Socken-odlings-kommittéerna” inom hvarje härad.
Bih. till B. St. Prof. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, Nto 233.
Efter en af Fullmäktige i Riksgäldskontoret uppgjord fördelning, skulle lånemedlen tillhandahållas
Läns-kommittéerne och af dessa, hvilka egde godkänna lånehandlingarne, i mån
af reqvisitioner, utlemnas till Socken-kommittéerna. Odlings-lägenheternas vidd och beskaffenhet
borde styrkas med intyg af trenne inom socknen bosatte trovärdige män. Till säkerhet
för lånens återbetalning skulle lemnäs antingen inteckning eller vederhäftiga personers borgen.
Socken-kommittéerna skulle ega pröfva den erbjudna säkerheten och bestämma lånebeloppet,
hvilket, i mån af tillgången, borde utgå med minst 20 och högst 40 Rdr för tunnlandet. Uti
skuldförbindelserna, hvilka borde ställas till Riksgäldskontoret eller ordres, skulle stadgas,
att räntan vid 3:e årets slut komme att för den då förflutna lånetiden erläggas med 15
procent, samt att kapitalet, jemte 5 procents ränta för det återstående beloppet, komme
att återbetalas vid slutet af 4:e, 5:e och 6:e åren, med en tredjedel årligen. Ofver odlingarnes
verkställighet skulle Socken-kommittéerna ega tillsyn, med åliggande att hos Länskommitte'en
anmäla härvid befunnen underlåtenhet; och skulle sistnämnde kommitté, sedan
dylik anmälan skett, ega att uppsäga lånen till återbetalning 3.'ne månader derefter. Räriteoch
kapital-inbetalningarne skulle ske till Socken-kommittéerna, hvilka ofördröjligen borde
till Läns-kommittéen öfversända de inbetalda medlen, så vida icke dessa vore anvisade att
utgå till nya lån. Läns-kommittéen skulle vara Riksgäldskontoret ansvarig, att låneförbindelserna
blefve till kontorets säkerhet förvarade, likasom att den brist, hvilken genom försumlighet
vid lånemedlens förvaltning kunde uppkomma, godtgjordes.
För all förlust å lånerörelsen inom hvarje socken skulle socknens kommitterade,
en för alla och alla för en, ansvara. Kommitterade skulle icke åtnjuta något arfvode för
sitt bestyr, men, derest genom ränteskilnaden någon behållning för Riksgäldskontoret uppstöde,
komme Rikets Ständer att för framtiden bestämma en härefter lämpad godtgörelse
för kassaförvaltare och räkenskapsförare.
Enligt Riksdagsfullmäktige!! Wasmuths förslag, skulle serskilda medel anvisas till
lån åt ”mindre förmögne” egare till hemman af f mantal och derunder samt åt arrendatorer
af ett halft till och med ett och halft hemman, äfvensom åt jordtorpare, som för
sina torp utgjorde minst 3:ne dagsverken i veckan. För bedömande af lånesökandes behof
samt den till odling uppgifna markens beskaffenhet, skulle inom hvarje socken å allmän
sockenstämma utses 3, 4 å 5 kunnige jordbrukare, af hvilka intyg deröfver samt
kostnadsförslag borde afgifvas, för att, jemte låneansökningen, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas. Lånen borde vara räntefria under de 3:ne första åren samt un
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 233. 11
eler påföljande 5 år återbetalas med en femtedel årligen; hvarförutan under denna tid borde
erläggas 2 procents ränta. Inbetalningarne skulle verkställas genom medlens insättande
i Rikets Ständers Bank emot qvitto, som borde till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
aflemnas. För lånen skulle lemnäs antaglig borgen af tvänne personer, hvilkas vederhäftighet
borde pröfvas först af Socknenämnden och sedan af Kronofogden. Utaf lånebeloppet
skulle en fjerdedel utlemnas vid arbetets början, en fjerdedel då arbetet vore i full
gånd samt återstoden, då hälften deraf verkställts. För hemmansegare och arrendatorer
borde lånen utgöra högst 4.00 Rdr och för torpare högst 100 Rdr.
Stats-Utskottet anser sig icke behöfva för Riksstånden framställande mångfaldiga
anmärkningar, som ur både administrativ och financiel synpunkt förekomma emot lämpligheten
och verkställbarheten af de bestämmelser och föreskrifter, ifrågavarande tvänne
förslag innefatta; och Utskottet torde endast behöfva antyda de olägenheter och förluster,
hvilka en dylik lånerörelse oundvikligen måste medföra, samt fästa uppmärksamheten å de
tidsödande göromål och den äfventyrliga ansvarighet, som skulle komma att åläggas vederbörande
kommittéer eller sockennämnder. Vid beviljandet af de under 1840 och 1841 samt
1844 och 1845 års riksdagar till odlingsföretags förberedande genom myrutdikningar eller
andra vattenaftappningar anvisade låne- och anslagssummor, förklarade Rikets Ständer sig
härigenom vilja befrämja och tillvägabringa sådane företag af större omfattning. Emot
denna sålunda yttrade grundsats, hvilken jemväl finnes uttalad och tillämpad i de vid innevarande
riksdag för enahanda ändamål af Stats-Utskottet tillstyrkte statsbidrag, stå de af
merbemälde motionärer framställda förslag i rak strid. Utskottet, som dessutom tror sig
kunna med säkerhet antaga, att Rikets Ständer icke skola vilja genom serskild beskattning
eller genom upplåning anskaffa erforderliga medel för de ändamål, motionärerne uppgifvit,
får alltså hemställa,
att deras framställningar, angående utgifvandet af odlingslån till ofvannämnde
jordinnehafvare må af Rikets Ständer lemnäs utan afssende.
Stockholm den 40 Juli 1851.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 234.
N:o 234.
Ank. till Exp.-Utsk, den 11 Juli 1851, kl. 7 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt f råga om en utredning
för jemförandet af nuvarande statsinkomster och utgifter
med enahanda inkomsters och utgifters belopp år i8op.
(Rgs Afd.)
Enär en oriktig föreställning i afseende på skattebördornas och statsutgifternas
belopp, då det nu gällande statsskicket infördes, samt deras, förmenta oafbrutna ökning efter
denna tidepunkt skulle vara allmänt gängse och då en sådan föreställning måste tillskrifvas
den förvillelse, som jemförelsen mellan de äldre och de nuvarande riksstaterna
föranledde genom skiljaktiga beräknings-grunder för indelda räntorna och kronobonden
samt upptagandet af tillförene i dessa stater icke uppförda ränte- och tionde-anslag för
presterskap samt skolor och bospitaler m. fl. inrättningar, har uti ett af Ridderskapet och
Adeln till Stats-Utskottet remitteradt anförande, Hr Rosenblad, Bernhard, som, för bedömandet
af statsförhållandena, ansåg det vara af stor vigt, att en klar och tillförlitlig jemförande
utredning uti ifrågavarande hänseende funnes att tillgå, föreslagit: ”att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Majit måtte i nåder låta utarbeta en
jemförelse emellan Stats- och Riksgälds-verkens alla inkomster och utgifter år 1809 och
nu (för förstnämnde år dock icke inberäknadt Krigskostnaderne) äfvensom af de serskilda
bördor, såsom rotering o. d. m., som serskildt till fördel för staten (ej någon enskildt
kommun) åligger de skattskyldige, bestämdt utvisande, i hvad mån någon skatt eller statsbörda
tillkommit, upphört, ökats eller minskats.”
I anseende till de mångfaldige förändringar, som tid efter annan blifvit beslutade
och verkställda i fråga om grunderna och sätten för skattebidragens samt statsutgifternas
beräkning och utgörande, måste en jemförelse emellan skatternas och utgifts-titlarnes nu
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 334. 13
varande belopp och hvad desamma vid 1809 och 1810 års riksdag utgjorde, blifva i hög
grad missledande, så vida icke behörigt afseende fästes å dessa förändringar samt deras
och penningeförhållandenas gemensamma inverkan på de inkomst- och utgifts-summor,
riksstaterna, likasom de allmänna räkenskaperna, utvisa. Innan Svenska folkets skattebördor
och statsverkets utgifter vid olika tidpunkter kunna med full tillförlitlighet jemföras.
måste följaktligen beskaffenheten och resultatet af hvart och ett under mellantiden 1 omförmälda
hänseenden meddeladt nytt eller förändradt stadgande, jemte öfriga härvid förekommande
omständigheter, noggrant utredas. En sådan utredning samt en derpå grundad
jemförelse kunna naturligtvis icke verkställas, utan betydlig uppoffring af tid och
möda samt obehindrad tillgång till de handlingar, som innefatta alla härvid erforderliga
upplysningar. Följaktligen torde denna utredning och jemförelse icke komma att på ett
ändamålsenligt och tillfyllestgörande sätt företagas och utarbetas, derest icke någon lämplig
åtgärd för erhållandet deraf varder från det allmännas sida vidtagen. Då den upplysning
och ledning vid beskatlnings-förhållandenas och statsutgifternas bedömande, som
härigenom kunde vinnas, onekligen skulle i (lera afseenden blifva gagnande, syunerligast
under utöfningen af den enligt grundlagarne åt representationens medlemmar uppdragua
beskattningsrätt samt behandlingen af de med statsregleringarne gemenskap egande frågor,
sä anser sig Utskottet böra understödja det af Hr Rosenblad framställda förslag. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag, får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit i nåder täcktes låta uppgöra dels en tillförlitlig utredning af hvad
Svenska folkets alla skattebördor och öfriga utskylder, jemte Stats- och
Riksgälds-verkens samtliga utgifter (Me serskilda bidragen samt kostna
derne
för dåvarande krig häruti likväl ej inberäknade) vid början af 1809
och 1810 års riksdag utgjorde, dels ett sammandrag af alla, med hänsigt
till dessa skattebidrag och utgifter, under den sedermera förflutna
tiden beslutade och verkställda förändringar, dels ock en fullständig jemförelse
mellan skatterna och statsutgifterna vid nämnde tid samt deras
nuvarande belopp.
Stockholm den 10 Juli 1851.
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 285.
N:o 235.
Ank. till Exp.-Utsk. den II Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående restitution till Regements-skrif var en
J. C. Kant af origtigt debiterad löns-be villning vid Uplands
regemente.
(Rgs Afd.)
Efter det vederbörande blifvit hörda öfver en af Regementsskrifvaren vid Uplands
Regemente Johan Carl Kant i underdånighet gjord ansökning om restitution af 305 Rdr
26 sk. 8 rst. för högt debiterade och i kronans kassa lefvererade bevillningsafgifter för
åren 1846 och 1847 af åtskilliga löntagare vid nämnde Regemente, diar Kongl. Majit, enär
sagde afgifter blifvit oriktigt påförda och sökanden, hvilken denna påföring verkställt, till
de skattskyldige återlemna! de debiterade beloppen, genom nådig remiss af den 12 Juni
innevarande år, till Stats-Utskottet öfverlemnat handlingarne i detta mål för det afseende,
hvartill Rikets Ständer kunde finna de för sökanden förekommande omständigheter böra
föranleda.
Utaf de Utskottet sålunda tillställda handlingar har Utskottet inhemtat, att den,
enligt 145 § i 1845 års Bevillnings-förordning, medgifna befrielsen ifrån bevillning för de
af Officerares löner utgående ackords- ränte- och amorterings-afdrag, icke iakttagits vid
debiteringen af 1846 och 1847 års lönebevillning vid Uplands regemente, hvadan denna
bevillning blifvit för högt beräknad och utöfver hvad som rätteligen bordt erläggas, på
stadgadt sätt, inbetald. Efter erhållen upplysning om detta debiteringsfel, anhöll Regements-skrifvaren
hos Kongl. Majit Befallningshafvande i Upsala län om restitution af det
således förmycket inbetalda bevillningsbeloppet, och förklarade Kongl. Majits Befallningshafvande
medelst resolution den 30 December 1848, att, som bevillningen för bemälde
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 23S.
15
Officerares löner, emot Bevillnings-förordningens stadgande, blifvit beräknad och i Upsala
läns ränteri Iefvererad, utan afdrag för den så kallade ackords-räntan, samt ansökning om
de oriktigt debiterade och influtna medlens restituerande skett inom den i författningarna
stadgade tid, vore sökanden berättigad att desamma, utgörande
från nämnde ränteri återbekomna, för att till vederbörande Officerare återställas. Denna
resolution, som i föreskrifven ordning underställdes Kammer-rätten, blef dock upphäfd genom
Ivammar-rättens under den 17 April 1849 meddelade Utslag, hvilket hufvudsakligen
innehöll, att, då Regements-skrifvarne borde, inom fyra veckor före uppbördstiden, till
Regements-chefsembetena aflemna debetsedlar å bevillningen af de vid regementena anställda
embets- och tjenstemäns löner, och då skattskyldig, som ville söka ändring i debiterings-åtgärd,
borde inom två månader från den dag, då debets-sedlen fått afhemtas,
anmäla och fullfölja sin talan hos Kongl. Maj:ts Befalningshafvande, så och enär Officerarne
vid Uplands regemente icke inom den föreskrifna fatalietiden öfverklagat debiteringen
af deras lönebevillnings-afgifter för åren 1846 och 1847 samt denna debitering följaktligen
vunnit laga kraft, ansåg Kammar-rätten den ifrågaställa restitutionen icke kunna
beviljas. Häröfver anförde Regements-skrifvaren Kant underdåniga besvär hos Kongl.
Maj:t, men som meranämnda bevillnings-afgifter blifvit de skattskyldige påförda och derefter
af dem erlagda samt i kronans kassa lefvererade, och det sålunda endast på de
skattskyldige ankommit att i laga ordning väcka den talan om rättelse, dertill anledning
förefunnits, kunde, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 2 November 1849, afseende
icke fästas å det af besväranden väckta restitutions-anspråket, helst hans rätt, i egenskap
af redogörare, icke af en sådan talan varit beroende och han ej visat sig innehafva de
skattskyldigas uppdrag att densamma utföra.
Sedan Kant derefter till vederbörande Regementsbefälhafvare återbetalt de oriktigt
debiterade bevillnings-beloppen, har lian i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit, i likhet
med hvad som uti ett mål rörande enahanda, af Regements-skrifvaren vid Kalmar regemente
A. G. Unell, begångna, debiteringsfel iakttagits, täcktes hos Rikets nu församlade
Ständer göra framställning om de statsverket orätt tillkomna bevillnings-medlens återställande
till sökanden; hvilken anhållan Kammar-rätten, uti häröfver infordradt underdånigt
för år 1846 .
och för år 1817
med . . .
Rdr 158: 28. 6.
„ 146: 46. 2.
Rdr 305: 26. 8.
16 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 235.
utlåtande, tillstyrkt, enär, oaktadt restituerandet af de medel, hvarom nu vore fråga,
statsverket ändock kommit i åtnjutande af den lönebevillning, som från Uplands regemente
för åren 1846 och 1847 rätteligen bort utgå, och sökanden, som redan godtgjort de skattskyldige
hvad de till följd af den oriktiga debiteringen erlagt, skulle, derest ifrågavarande
medel icke blefve till honom restituerade, komma att vidkännas en i förhållande till hans
begångna misstag alltför betydlig förlust.
Genom bifallandet af Stats-Utskottets under N:o 72 afgifna utlåtande, i anledning
af Kongl. Majtts nådiga remiss å Regements-skrifvaren Enells i underdånighet gjorda ansökning
om restitution af den lönebevillning, som genom uraktlåtet iakttagande af den i
1845 års Bevillnings-förordning stadgade befrielse för ackords- ränte- och amorterings-afdragen,
blifvit Officerarne vid Kalmar regemente för år 1846 oriktigt påförd och af dem
erlagd, hafva Rikets Ständer medgifvit, att hvad sålunda blifvit för mycket inbetaldt, finge
af Enell återbekommas. Då nu enahanda skäl och omständigheter, som föranledde Rikets
Ständers härom fattade beslut, jemväl förekomma i afseende på restituerandet af de bevillnings-medel,
som för åien 1846 och 1847 blifvit Oflicerarne vid Uplands regemente
påförda oell i föreskrifven ordning lefvererade samt derefter af oftabemälde uppbördsman
till de skattskyldige återbetalda; så anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med nyss åberopade beslut, jemväl
måtte medgifva, att dessa orätt debiterade bevillnings-medels sammanräknade
belopp, Trehundrafem Riksdaler 26 sk. 8 rst. må, i likhet
med andra restitutioner af för högt beräknade och erlagda bevillnings-afgifter,
få till Regements-skrifvaren Kant eller hans rättsinnehafvare, utaf
Riksgälds-kontorets medel, utbetalas.
1 händelse denna utbetalning varder af Rikets Ständer beviljad, skall Utskottet
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret derom underrätta.
Stockholm den 10 Juli 1851.
N:o 236.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.'o 286.
17
N:o 236.
Ank. till Eip.-Utsk. d. II Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande j angående restitution till Regements skrif varén
P. G. Hanngren af oriktigt debiterad och derefter erlagd
lönebevillning vid Dalregementet.
CR:gs Afd.)
Genom nådig remiss af den 12 nästlidne Juni, har Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, för det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna härvid förekommande
omständigheter föranleda, öfverlemnat till Stats-Utskottet handlingarne rörande en af
regementsskrifvaren vid Dalregementet, Pehr Gustaf Hanngren, i underdånighet gjord ansökning
om restitution af 317 Rdr 26 sk. 7 rist., hvilket belopp blifvit för högt debiteradt
och i kronans kassa levereradt såsom bevillning af åtskilliga löntagare vid samma
regemente, samt numera af sökanden till de skattskyldige återbetaldt; innehållande dessa
handlingar hufvudsakligen: att sedan vederbörande regementsskrifvare anmält, det han,
vid debiteringen af 1816 och 1847 års bevillningsafgifter vid Dalregementet, förbisett den
i 1845 års bevillningsförordning stadgade befrielse från bevillning efter 2ldra Art. för de
ackordsränte- och amorterings-afdrag, som af officerarnes löner utginge, samt derföre påfört,
innehållit och levererat bevillningen för lönernas fulla belopp, hade åtskilliga officerare
vid nämnde regemente hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län anhållit
om återbekommandet af hvad de sålunda för mycket erlagt, utgörande för år 1846
ett belopp af 167 Rdr 8 sk. 11 r:st. och för år 1847 150 Rdr 17 sk. 8 r:st, eller tillsammans
317 Rdr 26 sk. 7 r:st.; men som bemälde officerare icke inom stadgad tid och
på föreskrifvet sätt öfverklagat de verkställda debiteringarne och dessa följaktligen vunnit
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Häft. 3
18 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 236.
laga kraft, så förklarade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom resolution af den 3 December
18-49, att den sökta restitutionen icke kunde beviljas; öfver hvilken resolution några
besvär icke blifvit hos Kammar-rätten anförde. Deremot har regementsskrifvaren Hanngren
till Kongl. Maj:t ingifvit nu ifrågavarande underdåniga ansökning, hvaruti sökanden,
som, enligt deruti bifogadt, den 23 April detta år meddeladt, qvitto, till öfverste-löjtnanten
vid regementet utbetalt omförmälda, orätt debiterade, belopp, för att hållas vederbörande
tillhanda, i underdånighet anhållit, att af gunst och nåd, medelst en sådan framställning,
som Kongl. Maj:t, i anledning af regementsskrifvaren A. G. Enelie enahanda restitutions-ansökning
till Rikets Ständer aflåtit, återbekomma de för mycket påförde samt vederbörligen
levererade bevillningsmedlen, för hvilka de skattskyldige, på nvssberörde sätt,
utaf sökanden erhållit godtgörelse; varande denna anhållan af Kammar-rätten förordad, under
åberopande af det afgifna underdåniga utlåtandet, angående regementsskrifvaren vid
Uplands regemente, J. C. Kants, likartade ansökning.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet yttrat i fråga om enahanda restitutioner
till regementsskrifvarne Enell och Kant, och då Rikets Ständer, genom bifallandet af Utskottets
utlåtande N:o 72, redan beviljat restitution af den lönebevillning, hvilken, till följd
af förstbemälde regementskrifvares felaktiga debitering, utöfver hvad som rätteligen bordt
utgöras, blifvit för år 1816 erlagd af officerarne vid Kalmar regemente, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Stander likaledes måtte medgifva, att sammanräknade beloppet
af den ofvanbemälde officerare vid Dalregementet för åren 1846 och 1847,
oriktigt påförda samt derefter i föreskrifven ordning erlagda bevillning,
Trehundrasjutton Rdr 26 sk. 7 r:st. må, i likhet med andra restitutio
ner
af för högt beräknade och erlagda bevillningsafgifter, få till regementsskrifvaren
Hanngren eller hans rättsinnehafvare, utaf Riksgäldskontorets
medel utbetalas;
skolande, derest denna utbetalning blifver af Rikets Ständer beviljad, Utskottet härom underrätta
Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 287,
19
N:o 237.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i fråga om verkställigheten af beviljade resti
tutioner
utaf Riksgäldskontorets medel.
(R:gs Afd.)
Bland andra af Kongl. Majit, till redogörelseverkets förenkling och ärendenas skyndsammare
afgörande, enligt Statskontorets hemställan, beslutade ändringar i föreskrifterna
rörande åtskilliga utbetalningsfrågors behandling, har, genom det i Författningssamlingen
införda Kongl. Brefvet af den 8 Juni sistlidet år, blifvit stadgadt: att då, till följd af Kongl,
kungörelsen den 17 April 1828, frågor om restitution af i kronans kassor orätt influtna
medel böra af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upptagas samt afgöras genom utslag, hvilka
skola Kammar-rättens pröfning underställas, och då härigenom all möjlig säkerhet med
hänsigt till dessa frågors behöriga handhafvande syntes vara beredd, så och enär den,
jemlikt äldre stadganden, Statskontoret i sådant afseende tillhörande åtgärd inskränkte sig
till meddelandet af förordnande om det fastställda beloppets utbetalning, skulle Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande framgent ega att utgifter af nämnde beskaffenhet anordna. Med anledning
af hvad Kongl. Maj:t sålunda funnit godt stadga, angående restitutioner af statsmedel,
hafva, på sätt Fullmäktige i Riksgäldskontoret, uti skrifvelse till Stats-Utskottet, anmält,
framställningar hos dem blifvit gjorda om samma stadgandes tillämpning vid restituerandet
utaf Riksgäldskontorets medel; i hvilket afseende Fullmäktige erinrat och upplyst: att de
beslut, som i frågor om orätt intlutna medels återbetalning blefvo af Kammar-ratten meddelade,
expedierades genom dels utslag och dels skrifvelser till Kongl. Maj:ts Befallnings
-
20 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 237.
hafvande, dervid det sednare expeditionssättet alltid iakttoges, när vederbörande, som hos
Kammar-rätten skulle bevaka det allmännas rätt, tillstyrkt fastställelse å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
resolutioner, hvilket då också i skrifvelserna tillkännagafs. I alla
sådana fall voro Kammar-rättens beslut att anse såsom egande laga kraft; hvarföre desamma
genast kunde till verkställighet befordras. Deremot blefvo besluten i dylika mål
expedierade genom utslag vid de tillfällen, då restitutionerna af Kammar-rätten beviljades
antingen emot kronans ombuds bestridande eller efter anförda besvär öfver föregångna taxerings-
eller debiterings-åtgärder. A dessa utslag kunde någon verkställighet icke lagligen
följa förr, än desamma emot kronan vunnit laga kraft eller, i händelse af deröfver anförda
underdåniga besvär, blifvit af Kongl. Maj:t i nåder gillade. I afseende på verkställigheten
af Kammar-rättens således på olika sätt expedierade beslut, hade likväl uti ofvanåberopade
nådiga bref någon skillnad icke blifvit omförmäld, hvadan, genom en obetingad tillämpning
af samma bref, skulle kunna hända, att restitutioner komme att af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
verkställas på grund af beslut, som, i anledning af underdåniga besvär, sedermera
blefve af Kongl. Maj:t ändrade eller upphäfda. Vid sådant förhållande och på
det att icke, genom behandlingssättet af förekommande frågor om restitutioner utaf Riksgäldskontorets
medel, måtte inträffa, att dylika medel blifvit restituerade, oaktadt de slutligen
förklarades hafva rätteligen påförts och erlagts samt följaktligen icke bordt återbetalas,
hafva Fullmäktige ansett sig endast sä till vida böra biträda och understödja de uti
omförmälde hänseende gjorda framställningarne, att Fullmäktige tillstyrkt, det Utskottet
måtte utverka Rikets Ständers samtycke dertill, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finge,
utan föregången anmälan hos Fullmäktige, verkställa restitution utaf nyssnämnde medel,
derest densamma grundade sig på beslut, som antingen vore af Kongl. Maj:t meddeladt
eller eljest egde laga kraft; hvarförutan Fullmäktige, pä det restitutionens behörighet jemväl
måtte af Riksgäldskontoret kunna kontrolleras, ansett det vilkor härvid tillika böra fästas,
att det åberopade beslutet, jemte öfriga, för restitutionsbeloppets bestämmande erforderliga,
handlingar, skulle i hufvudskrift eller bestyrkta afskrifter vara bifogade det till Riksgäldskontoret
insända ränteri-förslag, deruti restitutionen funnes afförd. För öfrigt hafva Fullmäktige,
till förekommande af den tidsutdrägt, som med verkställigheten af beviljade restitutioner
måste vara förenad, i fall besvärstidens förlopp borde afvaktas, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift för vederbörande
kollegier att, då beslut meddelades angående restitution af Riksgäldskontorets
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 237. 21
medel, ehvad sådant beslut genom skrifvelse eller utslag expedierades, alltid underrätta
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, huruvida samma beslut kunde anses emot Kongl. Maj:t
och kronan ega laga kraft.
Enär den omgång och tidsutdrägt samt skriftvexling, som, enligt hittills iakttagna
föreskrifter, erfordras för återbekommande af orätt påförda eller beräknade bevillningsafgifter
eller andra för Riksgälds-kontorets räkning oriktigt influtna medel, skulle, genom
antagandet af den förändring i samma föreskrifter, hvilken Fullmäktige förordat, komma
att för framtiden i väsendtlig mån minskas, och då de af Fullmäktige, till det allmännas
betryggande emot derigenom möjligen befarade förluster eller underslef, föreslagna vilkor
och förbehåll synas både ändamålsenliga och tillfyllestgörande, så anser sig Utskottet böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Fullmäktige uti ifrågavarande
hänseende hemställt och föreslagit; dervid dock, på det att i kronoräkenskaperna
icke må saknas sådana handlingar, genom hvilka de utbetalda
restitutions-summornas belopp verificera*, torde böra tilläggas det stadgande,
att Kongl. Majrts vederbörande Befallningshafvande skall, för att
nämnde räkenskaper biläggas, vid hvarje års början frän Riksgälds-kontoret
erhålla en förteckning å alla sådana från länets ränteri, under nästföregångna
år, verkställda restitutioner utaf Riksgälds-kontorets medel,
emot hvilka, vid granskningen af härom insända handlingar, någon anmärkning
å kontorets sida icke förekommit;
lärande det beslut, som genom denna framställnings bifallande, kommer att af Rikets
Ständer fattas, böra på vanligt sätt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas: hvarjemte
Rikets Ständer torde böra framföra den underdåniga anhållan,
att Kongl. Maj:t, derest de vid meranämnde restitutioners verkställande
pä nu föreslaget sätt fästade vilkor och förbehåll varda i nåder gillade
täcktes vederbörande derom förständiga.
Stockholm den 10 Juli 1851.
22
Stats-Utskottets Memorial, N:o 338,
N:o 238.
Ank. till Eip.-Utsk. den II Juli 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, angående arfvode för utdelningen och redovisningen
af de för Riks-ständens och Utskottens räkning
uppköpta skrifmaterialier m. fl. effekter.
(R:gs Afd.)
Under åberopande af de uti 179 § af Riksgälds-kontorets reglemente meddelade
stadganden, angående upphandlingen och tillhandahållandet af papper för tryckningen af
Riks-ståndens protokoll med dertill hörande bihang samt de för Stånden och Utskotten
under innevarande riksdag erforderliga skrifmaterialier och öfriga effekter, hafva, uti skrifvelse
till Stats-Utskottet, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, som, enligt sista punkten af
åberopade §, egde utse någon bland kontorets tjenstemän, hvilken borde ej allenast, uppå
vederbörliga reqvisitioner, tillhandahålla de upphandlade effekterna, utan ock besörja under
riksdagens lopp ifrågakommande ytterligare uppköp, äfvensom verkställigheten af derunder
erforderliga reparationer å inventarie-persedlarna uti Riks-ståndens och Utskottens
sessions, och kansli-rum inom Rikets Ständers hus, gjort hemställan om beredandet af en
lämplig vedergällning för detta uppdrag, hvilket Kommissarien O. Arehn erhållit, helst
detsamma vore mycket besvärligt och tidsödande i anseende till det dermed förenade
åliggandet, att ej allenast före och under riksdagen emottaga, vårda och utdela alla omförmälda
effekter, utan ock efter riksdagens slut öfver dem upprätta en fullständig redovisning;
och hafva Fullmäktige, med afseende å det synnerliga nit och den omtanka bemälde
Kommissarie vid fullgörandet af ifrågavarande uppdrag oafbrutet ådagalagt, i öfver
-
Ståts-Utskottets, Memorial, N:o 238. 23
ensstämmelse med Fullmäktiges under sednaste riksdag gjorda framställning, föreslagit, att
denna vedergällning mätte bestämmas till ett belopp af Femhundra Riksdaler.
Enär Rikets Ständer vid föregångna riksdagar beviljat serskildt arfvode för enahanda
åliggandens besörjande, och då omförmälda, på Rikets Ständers beslut sig grundande,
uppdrag, enligt hvad Fullmäktige vitsordat, under denna riksdag blifvit på ett nitiskt
och omtänksamt sätt utfördt, anser Utskottet visserligen den person, som detsamma
erhållit, jemväl nu böra komma i åtnjutande af ett dylikt arfvode; men Utskottet finner
icke någon anledning för Rikets Ständer att bevilja förhöjning i det belopp af 300 Rdr,
hvartill ifrågavarande vedergällning under de förra riksdagarne blifvit af Rikets Ständer
bestämd. Utskottet får alltså tillstyrka,
att ett arfvode af Trehundra Riksdaler må utaf riksdagskostnads-medlen
få tilldelas den tjensteman vid Riksgälds-kontoret, åt hvilken dervarande
Fullmäktige uppdragit här ofvan anförda åligganden.
Viljande Utskottet, då enahanda göromål för skrifmaterialiers och effekters tillhandahållande
och utdelning samt redovisning äfvenledes under kommande riksdagar måste
bestridas, vid uppgörandet af det nya reglementet för Riksgälds-kontoret, i afseende på
godtgörelsen för dessa göromål, föreslå ett sådant stadgande, genom hvilket de under sednare
tider vid hvarje riksdag gjorda serskilda framställningarne angående samma vedergällning,
mätte för framtiden kunna undvikas.
Stockholm den 10 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Slets - Visko Hels Utlåtande, N:o 239.
1
N:o 239.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 12 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss
å Kammar-Kollegii berättelse, angående Kungsgårdars
och öfriga Kronolog enheters i Riket
förvaltning.
(I. A.)
Under den 25 November nästlidet år, har Kongl. Maj:t behagat till Statsutskottet
öfverlemna Kongl. Maj:ts och rikets Kammar-kollegii den 14 i samma månad
till Kongl. Majit i underdånighet insända berättelse om kungsgårdarnas samt öfriga
kronolägenheters förvaltning; vid hvilken berättelse blifvit fogade serskilda, af
de under bemäldc Kollegium lydande 3;ne provins-kontor, länsvis uppställda förteckningar,
utvisande, hvilka förändringar med under arrende varande kungsgårdar, kronosäterier
och andra kronolägenheter i riket sig tilldragit sedan den 30 Oktober
1847, tillika med en af 3:dje provins-kontoret derjemte upprättad serskild förteckning
öfver slika förändringar med kronofiskerier, hvilka från samma tid blifvit för
Kongl. Majlis och kronans räkning utarrenderade.
I anledning häraf får Utskottet, efter tagen kännedom af dessa handlingar,
här nedan meddela följande tabeller, upptagande, serskildt för hvarje län, årliga arrendet
af de sedan ofvanberörda tid utarrenderade kungsgårdar, kronosäterier m. 11.
kronans lägenheter.
Bih. till R. St. Prot. 1S50 (f iS5t. 4 Sami, i Afd., 2 Band., 26 Haft. 1
2
Stals-Ulskottets Utlåtande, N:o 239.
a) Inom de på Kammar-kollegii l:sta Provins-kontor indelade län.
Penningar
Spannemål
Lax
Röding
Strömming
t '
Råg och
Korn
R:dr
sk.
rst.
Tunnor
k:pr
L:?£
Tr
F:r
Tr
F:r
Stockholms stad, boskapspenningar
och åkerskatten
130
Stockholms län ......
—
—
—
4S0
20
—
—
—
2
3
Upsala d:o
1
—
177
23
381
10
—
-
—
—
Södermanlands d:o
209
6
—
Östergöthlands d:o
17
12
-
66S
1
Westmanlands d:o
12
—
—
137
16!
—
—
—
—
—
—
Örebro d:o
5
4
—
38
23
—
—
4
—
—
—
Summa| 374|22|4|| 1,502| 19‘|381|101 4|-| 2] 3
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 239. 3
b) Inom de på Kammar-kollegii 2:a Provins-kontor indelade län.
Penningar
Spannemål
Hö
R:dr
sk.
rst.
T:or
k:pr
m
Calmare
län
8
2
28
17
56
Jönköpings
6
—
41
13|
—
Blekinge
d:o
2,830
—
-
—
—
—
Malmöhus
d:o, utom städja 7,250 r:dr
4
24
—
186
30/s
—
Christianstads d:o, utom städja 32 r:dr
657
5
8
126
11
—
Hallands
d:o
304
8
—
256
24
—
Summa|3,809|39| 8|639|31|i|56
c) Inom de på Kammar-kollegii 3:e Provins-kontor indelade län.
Spannemål
Hö
Råg
Korn
T:r
k:pr
T:r
k:pr
m
Skaraborgs län
37
20i
37
20i
895|
Stats-Utskottets Utlåtande, A:o 239.
Sammandrag, utvisande årliga arrende-beloppet för
de inom nedannämnde län belägne, sedan är
1847 utarrenderade, kronofiskerier.
Penningar.
Lax
Sik.
Torr-
fisk.
Ii
Skjälspäek
Aborrar
Öring
Nejon-
ogon
R:d
sk.
rst.
Tror
h%
%
T.r
%
%
fiffi
%
T:r
i m
%
%
1:®
ffi
s ty cb en'
Gefleborgs
län
1
Wester-Noirlands d:o
—
—
—
19
168
14?
7
29
7
—
—
27
—
2
—
—
—
—
I
"2
1,201
Westerbottens
d:o
—
6
22|
49
10
—
3
—
—
—
—
—
—
9
—
i
—
—
—
Jemtlands
d:o
10
34
7
3
—
Norrbottens
d:o
1
26
5
192
9
—
.—
2
—
—
__
—
33
4
—
—
—
Summa[12|18| —|46||410|14£| 7|29|12| 7| 3|*7|*i| — |35jl3| — | 1 j—( £|1,201
Stockholm den 10 Juli 1851.
I
Stats-Vtskottets Utlåtande, Nio 240.
t
4,
R:o 240.
Aak. till Exp.-TJtsk. d. 12 Juli 1851, kl. 10 f. m:
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga remiss
å Kammar-kollegii berättelser, angående Sala
Silfververks ränte-ersättnings/ond, för redogörelsetiden
från och med den 1 ISovember
18.48 till samma dag 1849.
(I. A.)
Uti nådig remiss af den 25 November nästlidet år har Kongl. Maj:t behagat
till Stats-utskottet öfverlemna tvänne, af Kammar-kollegium den 5 och 12 i samma
månad, enligt Kongl, brefvet den 31 Oktober 1829, insända berättelser, angående
Sala silfververks ränte-ersättnings-fond för redogörelsetiden från och med den 1
November 1846 till samma dag 1849, hvaraf inhemtas, att, enligt de i Sala bergslags hufvudkontor
upprättade och, i bestyrkta afskrifter, till Kongl. Kammar-kollegium
inkomna redogörelser öfver fonden, förhållandet med denna fonds tillvext under
ofvanberörde tid varit följande:.
' Stats-Ulskoltels Utlåtande, A’: o 240.
Behållning den 1 November 1846, jemlikt Stats-utskottets vid sistl. riksdag
i memorialet N:o 283 till Rikets Ständer afgifne berättelse,
r:dr 33,722: 47. 8.
deraf 33,229 r:dr 31 sk. 8 r:st. voro mot ränta inneStående
i Bergslagets kassa och 493 r:dr 16 sk. hos
Sala Grufverätt deponerade utan ränta, intilldess
desamma kunde göras fruktbärande.
Ränta å berörde 33,229 r:dr 31 sk. 8 r:st. till den 1 November
1847
1,894: 4. 4.
År 1847, då silfvertillverkningen uppgått till 4,735 lödi—
ga marker 15 lod 15 ^ grän flut silfver, hafva blifvit
afsatte 999 riksdaler silfver specie, eller, efter
förvandling i bankosedlar  2,664: — —
— Ett års ränta från och med den 1 November 1847
till samma dag år 1848 å räntebärande kapitalet
33,229 r:dr 31 sk. 8 r.st  1,894: 4. 4.
År 1848, då silfvertillverkningen utgjorde 3,031 lödiga
marker 8 lod 4 T5S grän fint silfver, hafva blifvit afsatte
370 silfver specie riksdaler, motsvarande, efter
förvandling i bankosedlar  986. 32. —
— Ränta för 9 månader och 2 dagar ä 5 proc. å 700
r:dr, som voro utlånte till enskild man  26: 21. 4.
År 1849, då silfvertillverkningen utgjorde 3588 lödiga
marker 24 lod 11 | grän fint silfver, hafva blifvit
afsatte 555 r:dr silfver specie, motsvarande, efter
förvandling i bankosedlar  1,480: — —
Räntor till den 1 November 1849:
— å 33,229 r:dr 31 sk. 8 rist. för 7 månaders tid å
6 proc. efter bevillnings-afdrag  1,104; 42. 6.
— å samma summa för 8 dagar ä 5 proc  36: 44. 3.
— å 29,229 r:dr 31 sk. 8 rist. för 4 månader 22 dagar
å 5 proc • 576: 22. 10.
Transport 44,386: 27. 3.
Stats-Utskottets Utlåtande, A/o 240. 7
Transport 44,386: 27. 3.
— å 11,000 r:dr för 4 månader 22 dagar å 5 proc. . 216: 4»- 4.
— å 700 r:dr för 1 år å 5 proc  35: — —
Summa banko r:dr 44,638: 24. 7.
hvarifrån afgå annonskostnader .•  1: 29. —
Summa Ränte-ersättningsfond den 1 Nov. 1849 banko r:dr 44,636: 43. 7.
hvaraf samma dag voro innestående i bergslagets
kassa emot 5 procent  29,229: 31. 8.
dito dito, utan ränta  3,463: 41. 3.
— hos bonden Per Isacsson i Rung, kapital 700 r:dr,
samt 5 proc. ränta derå 26: 21. 4  726: 21. 4.
— hos Smålands och Hallands Hypotheks-förening:
kapital 11,000 r:dr, 5 proc. ränta derå 216: 45. 4. 11,216: 45. 4.
Summa banko r:dr 44,636: 43. 7.
Härvid torde Utskottet få upplysa, att,-enligt Kongl, brefvet den 31 Okto
-
ber 1829 och till följd af träffad öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t och Kronan
samt Sala bergslags intressenter, ofvanberörde fond är af bergslaget inrättad i det
ändamål, att, genom dess afkastning, silfververket i framtiden må blifva iståndsatt,
att utan vidare begagnande af Kongl. Kammar-kollegii den 20 September
1743 utfärdade arrende-kontrakt om de sex nedre socknarae i Salbergs län och
Westmanlands höfdingedöme, nemligen: Sala, Möklinta, Norrby, Kihla, Kumla och
Tärna, bergsbruket upprätthålla, till hvilken fonds formerande skola, enär silfvertillverkningen
icke öfverstiger 2,500 lödiga marker, årligen aisättas 185 specie silfver-riksdaler,
och, för hvarje 100 öfver 2,500 lödiga marker, 37 silfver specie-riksdaler,
hvilka medel böra i gångbart mynt förvandlas, samt, då fondens tillgångar sådant
medgifva, uti jordegendom nedläggas, och denna derefter mot viss spanmåls-ränta
utarrenderas, med samlande af hvilken fond kommer att fortfara, tilldess den vunnit
den storlek, att afkastningen deraf årligen utgör eller motsvarar 1100 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, hvarefter silfvervcrkets afsättningar till berörda
fond komma att upphöra, och vid hvilken tid afgöras bör, antingen bergslaget
8 Stals-Utskoltets Utlåtande, TV: o 240.
då skall till stats-verket betala de genom förberörde kontrakt arrenderade räntorna
till fuila värdet efter årliga markegången, med bibehållande af kontraktet i allt öfrigt,
eller ock detsamma då genast komma att upphöra, samt räntorna til! statsverket
öfverlemnas, hvarförutan ur Stats-utskottets memorial N:o 283 den 25 Juli 1848
här jemväl torde böra meddelas, att, med anledning af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse N:o 162 den 18 April 1845, rörande förvaltningen af ifrågavarande fond^
intilldess den uppgått till nämnda belopp af 1,100 tunnor spanmål, Kongl. Maj:t,
uti nådigt bref den 13 April 1847, förklarat, att tills vidare och intilldess passande
egendom, hvars afkastning någorlunda motsvarade den inkomst, sora genom medlens
utlåning vanligen stöde att erhålla, kunde för fondens räkning komma att inköpas,
för hvilken åtgärds tillvägabringaude, i stadgad ordning, bergslaget borde omfatta
första lämpliga tillfälle, fondens nuvarande kapital, tillika med hvad som vidare
årligen inflöte genom silfver-afsättningar, räntor m. m. finge hos bergslaget innestå
emot ränta af sex för hundrade; att, derest bergslaget icke skulle finna sig uti att
fondens medel på sagde vilkor behålla, de då borde genom grufverättens försorg
utlånas emot säkerhet af inteckning i jordegendom inom halfva taxeringsvärdet, med
föreskrifven laga ränta till minst fern procent och bestämmande af högst sex månaders
ömsesidig uppsägningstid; samt att, sedan försök blifvit gjorda, att på sistnämnda
sätt få fondens tillgångar förräntade, den del af fonden, för hvars utlånande,
emot inteckningssäkerhet, tillfälle kunde för längre eller kortare tid komma uti
saknas, finge hos bergslaget innestå emot ränta, ej understigande feni procent.
Då, enligt hvad dessa redogörelser innehålla, bergslaget numera icke erlägger
högre ränta än fem procent för någon del af fonden, men utan ränta haft hos
sig innestående så betydliga belopp som 7,231 r:dr 23 sk. 8 r:st. den 1 November
1848 och 3,463 r:dr 41 sk. 3 r:st. den 1 November 1849, så anser Stats-utskottet
detta förhållande påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet, enär det synes Utskottet, att
bergslaget underlåtit att, i enlighet med Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga bref rörande
denna fonds förvaltning, söka att, derest bergslaget icke ville mot sex procents ränta
behålla fondens medel, då emot inteckning i jordegendom söka att utlåna desamma,
och bergslaget icke i något fall är berättigadt, att utan ränta begagna större eller
mindre del deraf. Utskottet får fördenskull hemställa,
» att
Stats-Utskottets Utlåtande, N:a 241.
9
att Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, måtte
anhålla om nådig befallning till Bergs-kollegium, att förständiga Sala
grufverätt om ett noggrant iakttagande af föreskrifterne i sistberörde
Kongl, bref af den 13 April 1847, rörande sättet för det årliga fruktbargörandet
af hela den ifrågavarande ränteersättningsfonden.
Stockholm den 10 Juli 1851.
N:o 241.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Joli 1851, kl. 10 f/m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående nedsättning
uti af giften till Wadstena Krigsmanshus-
samt AmiraUtets-Krigsmans-Kassorne
vid köp af rusthåll eller håtsmans-rotehemman.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å serskilda af riksdagsfullmäktige
Pehr Nilsson från Christianstads län, Sven Andersson från Skaraborgs
län samt Erik Månsson, O. L. Pehrsson, Håkan Pettersson och Nils Svensson
Bih. till R. St. Fröt. 1350 «f 1851. 4 Sami, 1 Åld., 2 Band., 26 Väft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande) R:o 241.
från Blekinge län, deruti anföres, hurusom de dryga afgifter, hvilka vid eganderätts•ller
åbo-ombyten å kronoskatte- och krono-rusthåll samt vissa till bålsmans-rotering
indelta hemman af afträdaren erläggas till Wadstena krigsmanshus- och amiralitets-krigsmans-kassorna,
visserligen i äldre tider, i anseende till dåvarande låga fastighetsvärden,
kunde utan svårighet utgå, men numera, sedan hemmanens pris uppdrifvits
och täta åbo-ombyten egde rum, blifvit för allmogen i högsta måtto betungande;
att då i allmänhet rustnings-skyldigheten vore den mest betungande af alla indelningsverket
åtföljande bördor, den högre afgiften vid försäljning af rusthåll vore
obillig, helst ryttaren vid afskedstagandet icke erhåller från krigsmanshus-kassan
högre underhåll än rothåilssoldaten, att dertill kommer, att kavalleristen vanligen icke
tjenar så länge, som infanteristen, så att ganska få af manskapet vid kavalleriregementerne
uppnå den för pensions erhållande erforderliga åldern. Med afseende
härå och då kassornas räkenskaper utvisa, att de äro i en god sållning, samt, älven
om de i framtiden skulle behöfva förstärkning, en dylik utgift bör drabba staten,
som har en gemensam fördel deraf, och icke en viss del af nationen, hafva motionärerne
föreslagit, att ifrågavarande afgift måtte nedsättas till likhet med hvad
aom vid försäljning af andra hemman är stadgadt eller till en per milie.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att motioner af enahanda syftning
flerfaldiga gånger vid föregående riksdagar utgjort föremål lör Rikets Ständers pröfning,
men städse blifvit lemnade utan afseende, och har dervid blifvit upplyst, att
merberörde afgifter utgöra de ifrågavarande pensions-inrättningames hufvudsakligaste
inkomster; att, ehuru betydliga dessa inrättningars fonder än äro, desamma likväl,
i anseende till pensions-tagarnes talrikhet, icke äro i tillfälle att lemna mer än
högst otillräckliga pensioner, samt att någon nedsättning uti ifrågavarande algifter
icke kunde ega rum, med mindre än att kassorna medelst statsanslag godtgjordes
för den minskning dem tillskyndades i deras påräknade inkomster.
Hvad åter beträffar den öfverklagade tungan af ifrågavarande afgift, så förekommer
härvid, att vid indelningsverkens upprättande vanligen utsågos till rusthållshemman
de bästa hemman, som voro att tillgå, och att desamma blifvit befriade
från hemmantalsräntan samt att, i händelse denna icke uppgick till viss bestämd summa,
som ansågs motsvara rustningsbesväret, räntan af så kallade augmentshemman
blifvit dem anslagen; hvarförutan de äro i åtnjutande af åtskilliga andra förmåner.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o Sif. H
Del synes således, som skulle hvarken rättvisa eller billighet påkalla, det någon
skattelindring företrädesvis borde tillkomma rusthållshemmanen, helst det alltid måste
vara betänkligt, att göra förändringar i beskattningen på det sätt, att skattebördan
lyftes från en klass af medborgare på en annan, hvilket vore oundgängligt, om
bifall lemnadcs till ofvanberörda motioner, enär kassorna icke kunna utan motsvarande
ersättning beröfvas den betydliga inkomst, de af den nu öfverklagade afgiften
åtnjuta; hvartill kommer, att bland de skattebesvär, sora trycka jordbruket, detta lärer
kunna anses såsom ett af de minst betungande, enär den ifrågasatta afgiften endast
utgår vid vissa tillfällen, och således, beräknad i medeltal för hvaije år, måste
uppgå till ett mindre betydligt belopp.
På dessa skäl anser Utskottet sig bora
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti ofvannämnda motioner blifvit
framstäildt och yrkadt.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Reservation:
af riksdagsfullmäktige!! Christen Andersson från Malmöhus län.
Slah-USikollelt Utlå Äo
N:o 212.
i
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juli 1851, kl. 10 f. ».
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Wisby Hospitals
öfverskottsmeåels ingående till samma
hospital3 i stället för till Allmänna Hospitalsfonden.
(L A.)
Under omförmälande, hurusom de inkomster, hvilka från fordna tider tillhört
Wisby hospital, blifvit derifrån dragne och numera ingå till allmänna hospitalsfonden,
har riksdagsfullmäktigen Ingemund Odin från Gottlands län, med hvilken riksdagsfullmäktigen
Jakob Lindby från samma län sig förenat, uti en fran Bonde-ståndet
till Stats-utskottets behandling remitterad motion, anhållit, att Rikets Ständer
ville hos Kongl. Majit i underdånig skrifvelse begära, det dispositionsrätten öfver
Wisby hospitals tillhörigheter måtte länet återgifvas samt hospitalet få behålla alla
sina inkomster oafkortade, för att användas till de uti 1532 års Kongl, bref bestämda
ändamål; till stöd hvarför motionären anfört, att Wisby hospital, som vore en af
äe äldsta Stiftelser i norden, blifvit tryggadt till sitt bestånd genom gåfvor och te
-
Stats-U[slottets Utlåtande, 'N:o 242. , 13
stamenten af fromma menniskor, hvilka under kalholska tiden ansågo för en reti—
gionspligt, att egna en betydlig del af sin förmögenhet till kyrkor, kloster och fromma
stiftelser; att då vid reformationstiden klostren öfvergåfvos af sina innevånare
och de öfvergifna boningarue med deras tillhörigheter anslogos till nyttiga ändamål,
Wisby stads innevånare och menige allmogen, genom ett Kongl, bref af år 1532,
erhållit icke allenast Gråbrödraklostret i Wisby till ett hospital, utan äfven alla de
jordar, åkrar, ängar, beten och egendomar, som tillhört Helgeandshuset och andra
öde kyrkor, för att med alla deraf utgående räntor till evig tid tillhöra hospitalet,
under vilkor, „att hvad förberörde egendom, åker, äng och jord kunde afkasta skulle
endast uppbäras och komma till de arma fattiga och sjuka menniskors underhåll,
nytta och behof uti förenämnda hospital och icke förändras eller förkommas, eller
blifva till någon annan mans nytta i någon måttodenna hospitalets rätt hade sedermera,
under den tid Gottland hörde till Danmark, ytterligare blifvit genom Kongl,
förordningar och resolutioner bekräftad och stadfästades jemväl genom fredstraktaten
i Brömsebro 1645, då Gottland till Sverige afträddes, äfvensom derefter genom
Svenska kyrkolagen, Svenska konungars försäkringar och presterskapets privilegier.
Oaktadt allt detta hade likväl Gottlands uråldriga rättigheter i berörde hänseende
under den s. k. frihetstiden gått förlorade, hvarefter Wisby hospitals rika inkomster
med omkring 2000 r:dr banko årligen ingått till Serafimer-ordens-gillet; och då hospitalet
deraf erhåller endast 400 r:dr, hafva detsammas beklagansvärda innevånare
befunnit sig i den rysligaste fattigdom och elände, hvilket i sednare tider till någon
del måst afhjelpas genom en på Gottlands innebyggare taxerad hög kurliusafgift,
hvilken icke till sitt egentliga ändamål, nemligen botande af veneriska smittan, utan
till lasarettets behof måst användas. För vinnande af rättelse härutinnan hade flera
gånger klagomål blifvit, utan framgång, i underdånighet anförde, sednast den 8 Oktober
1826, å hvilken framställning Kongl. Majit, efter det Serafimer-ordens-gillet
blifvit hördt, under den 29 Oktober 1828 meddelade nådigt afslag.
Af de motionen bilagde handlingar har Utskottet inhemtat, att, sedan Serafimer-ordens-gillet
under den 19 Januari 1825 förordnat, att från och med samma
års början större eller mindre del af hospitalets inkomster cj finge till länets lasaretts
behof användas, hade Ilospitals-rådet och Lasaretts-direktionen i Wisby i underdånighet
anhållit om ändring uti berörde förordnande, enär detsamma skulle medföra
14 Slals-Uhkollets Utlåtande, iV:o 242.
icke mindre än lasaretts-inrättningens fullkomliga upplösning samt lasarettet dessutom
egde en obestridlig företrädesrätt till användande af hospitalets öfverskottsmedel
för att fylla lasarettets behof: hvaröfver Serafimer-ordens-gillet under den 6
Februari 1826 afgaf i n ford rädt underdånigt utlåtande, deruti hufvudsakligen anfördes,
att efter det Kongl. Maj:t den 21) Mars 1773 i nåder förordnat en öfverstyrelse vid
hospitalerne och denna, i följd af dess instruktion, den 27 September samma år förklarat,
det Wisby hospitals öfverskottsmedel borde till öfverstyrelsen öfversändas,
hade hospitalets föreståndare deröfver 1774 i underdånighet anfört besvär och dervid
sökt visa, att samma hospital, som i äldre tider haft namn af Heleg-Gejst hospital,
tillkommit af själagåfvor och sålunda vöre att anse för en på enskild fond grundad
inrättning, deröfver öfverstyrelsen, jemlikt 19 § af dess instruktion, ej skulle ega något
inseende; i anledning hvaraf öfverstyrelsen. uti häröfver den 29 September 1777
afgifvet underdånigt utlåtande, förklarade, att du klosteregerulomarne vid reformationen
kommit under Kongl. Maj:ts och kronans disposition och sedan blifvit till hospital
anslagne, dessa inrättningar, genom erhållandet af dylika donationer, ej kunde lill
privata stiftelser hänföras, och att för öfrigt, då llikets Ständer år 1756 upptagit
hospitalet i Wisby såsom varande ett kronohospital, frågan om egenskapen af denna
inrättning sålunda vore afgjord; hvarefter Kongl. Maj:t, under den 23 Oktober
1777, i nåder förklarade, det styrelsens ofvannämnde beslut om insändandet af hospitalets
öfverskottsmedel vore på billighet och författningar så väl grundad t, att
Kongl. Maj:t ansåg de anförde besvären ej kunna till ändring deruti föranleda. Uppå
derefter gjord anmälan om behofvet af någon kuranstalt på Gottland, biföll Kongl.
Maj:t, den 5 Mars 1782, att ett lasarett i Wisby linge inrättas och i samma månad
förordr.ade Serafimer-ordens-gillet, att rum i hospitalshuset skulle få användas för 6
och 8 sjuksängar och att lasarettets behof finge af hospitalets medel förskjutas.
Då fråga sedermera jrppades om sammanskott af länens innevånare till veneriska
smittans hämmande, gjordes från Gottland den underdåniga hemställan, om icke
Wisby hospitals öfverskottsmedel kunde få användas till sjukvården inom länet,
hvilket Kongl. Maj:t den 10 September 1817 afslog; hvarefter lasaretts-direktionen
ytterligare i underdånighet anhöll, att för lasarettet få disponera hospitalets öfverskottsspanmål,
men hvarå Kongl. Majit den 6 Maj 1819 meddelade det beslut, att samma
»nderdåniga ansökning ej kunde bifallas, helst Serafimer-ordeus fond, deraf utgifterna
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 242. 15
för hospitalerna bestridas, funnes grundad på hvad till detta behof från samtlige länen
inflöte och hvilket jemväl genom flera Kongl, författningar vore stadgadt.
Efter det Serafimer-ordens-gillet meddelat dessa upplysningar i ämnet samt
i underdånighet afstyrkt nådigt bifall till hvad lasaretts-direktionen i ofvanberöide
måtto i underdånighet begärt, förklarade Kongl. Majit under den 16 Mars 1826, det
Kongl. Majit så mycket mindre funnit skäl att någon ändring uti Ordens-gillels öfverklagade
förordnande i nåder bevilja, som detsamma grundade sig på Kongl. Majlis
förut i detta afseende fattade nådiga beslut och någon anledning icke förefunues alt
bibehålla Gottlands läns lasarett vid en förmån, af hvilken de öfriga länen i riket,
hvilka i likhet med nämnde län deraf tillfälligtvis varit i åtnjutande, numera, i anseende
till hospitalernas behof af deras egna medel, kommit i mistning: hvarefter och
sedan hospitalsföreståndarne och lasaretts-direktionen inkommit med en ytterligare
underdånig framställning i ämnet, åtföljd af en historisk berättelse om Wisby hospitals
uppkomst, dess förvaltning och öden från äldre tider tillbaka, hade Kongl
Majit, efter det Serafimer-ordens-gillet blifvit hördt, under den 29 Oktober 1828 i
nåder förklarat, det Kongl. Majit ansett någon sådan bevisning icke vara åstadkommen,
hvarigenom länets rättighet att hospitalets tillhörigheter disponera och förvaka
blifvit ådagalagd, utaD då detta hospital, så i öfrigt, som i afseende på dess fonder,
befunne sig i enahanda förhållande, sorn öfrige hospitalsinrättningar och följaktligen
vore underkastadt den reglering och styrelse, som Kongl. Majit i nåder täcktes anbefalla,
funné Kongl. Majit icke skid att i nåder bevilja någon serskild och från det
vanliga afvikande förändring i styrelsen och förvaltningen af detta hospital; hvarvid
Kongl. Majit likväl, på sätt af Serafimer-ordens-gillet blifvit hemstäildt, meddelade
nådig tillåtelse, att lasarettet i Wisby, tills vidare och intilldess Kongl. Majit annorlunda
förordnade, finge af hospitals-öfverskottsmedlcn dersammastädes årligen utbekomma
4GO ridr banke.
Då sedermera Rikets Ständer, med anmälan att deras uppmärksamhet blifvit
genom väckta motioner fästad å angelägenheten att en ny iasaretlsbyggnad i Wisby
skyndsamt måtte varda uppförd i stället för den nu befintliga, som vore alldeles
obrukbar, i underdånig skrifvelse af den 3 Juli 1829 anhållit, att, utan afseende å
Wisby hospitals mer eller mindre lagliga rätt att för Gottlands helsovård allena
hospitalets alla tillgångar använda och sålunda utan hinder af den nådiga resolutio
-
16 Slats Utskollels UHålanda, N:o 242.
ncn af ilen 29 Ok obcr 1828, Kongl. Maj:t matie i nåder tillåta, att Wisby hospitals
af ålder donerade inkomster måtte få för uppförandet af en ny lasarettsbyggnad derstädes,
tills vidare, till oförmiuskadt belopp under vissa uppgifna vilkor användas,
samt Wisby hospi alsföreslåndare och lasarettsdirektionen uti ingifven skrift i underdånighet
anhållit om nådigt bifall till hvad Rikets Ständer sålunda hemställt; så
har Kongl. Majrt, under den 30 December 1830, i nåder förordnat, att från och med
1831 års början Wisby hospitals öfverskottsmedel finge till den nya lasarettsbyggnadens
uppförande användas under vissa bestämda vilkor, samt att, sedan kostnaden
härför blifvit godtgjord, liospitals-öfverskottsmedlen skulle derefter oafkortadt till Serafimer-oi
dens-gillets disposition insändas; hvarefter och sedan ordens-gillet, uti underdånig
skrifvelse af den 25 Maj 1839, förmält, hurusom den ifrågavarande byggnaden
då vore uppförd, hvartill vid 1837 års slut åtgått 29,853 r:dr 1 sk. 8 r:st banko,
utom hvad sedermera blifvit utbetaldt och hvartill blifvit använda dels flera års öfverskottsmedel
å hospitalets inkomster och dels af ordens-gillet lemnade serskilda
bidrag till ett belopp af 8,000 r:dr, utom för berörde ändamål upptagna lån, hvarå
till betalning återstode 9,675 r:dr, dels i underdånighet anhållit om nådig föreskrift,
huruvida, sedan kostuaderne för ifrågavarande byggnad blifvit godtgjorde, det till lasarettet
anslagna årliga understöd af 400 r:dr borde upphöra, Kongl. Maj:t under den
21 September sistnämnde år i nåder förklarat, det lasarettet i Wisby tills vidare
borde vid åtnjutande af berörde 400 r:dr årligen bibehållas.
Då af hvad sålunda förekommit synes, det frågan angående hospitalets i
Wisby rätt till merberörde öfverskottsmedel vid flera tillfällen, efter förutgångne utredningar,
utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och beslut, och dertill
kommer, att under de sednare åren betydliga belopp af för hospitalsvården tillgängliga
medel kommit lasarettet till godo för bekostande af ny lasarettsbyggnad, har
Utskottet, vid sådant förhållande, ansett sig icke ega skäl att tillstyrka någon förändring
uti hvad sålunda blifvit i nåder förordnadt; hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Ko
Slats-Ulskottels Utlåtande, N:o 243.
N:o 243.
17
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om bestämmande
af rusthålls-afgiften, när rusthåll
försäljas tillsammans med annan egendom.
(I. A )
Uti en från Bonde-ståndet till Stats-utskottets behandling remitterad motion
liar riksdags-fullmäktigen Lars Rasmusson från Götheborgs oell Bohus län anmärkt,
hurusom föreskriften i 5 § af Kongl, förordningen den 9 Maj 1826, att vid försäljningar
eller öfverlåtelser af rusthålls-hemman köpesumman eller värdet noga skall
af&kiljas från annan fast eller lös egendom, sem samma köpebref omfattar, samt att
lagfart icke får beviljas utan att så blifvit iakttaget, icke skulle kunna tillämpas, när
rust- och båtsmanshåll varit gemensamt intecknade och på utmätnings-auktioner försäljas,
emedan exekutorn icke kunnat underlåta att utbjuda panten under gemensamt
utrop: af hvilken anledning motionären föreslagit, “att då rusthåll säljas i förening
med andra hemman och köpesumman för hvarje ej är serskildt utförd, en-procents-afgiften
för rusthåll och per-mille-afgiften för andra hemman beräknas efter
den gemensamma köpe-sutnman till *:del för rusthåll och till § för andra hemman,
fördelad efter hemmantalet, som den omfattar.8
Då för tillämpningen af stadgandet i 5:te § af Kongl, förordningen den 9
Maj 1826 större svårigheter icke möta vid rusthålls-hemmans försäljning tillsammans
med andra fastigheter å exekutiv auktion, än då en sådan försäljning vid frivillig
auktion eller andra tillfällen ifrågakommer, och föreskrifterne för dylika fall i ofvan
åberopade Kongl, förordning äro tydliga, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 185t.
Eib. till R. St. Trot. IS50 f 185L 4 Sami., i Afd., 2 Band., 26 Eäft.
3
18
Slats-Utskoltels Utlåtande, N:o. 244.
Ank. till Exp.-Ufsk. d. 12 Jall 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion i afseende å kontroller
öfver vården af det stämplade papperet,
m, m.
(I. A.)
Uti en från Preste-ståndet till Stats-utskottei remitterad motion har herr doktor
Sandberg, med fästad uppmärksamhet å den i vårt lands förvaltningsgrenar sorgliga
företeelsen, att bristaude redlighet och verklig försnillning så ofta skola förekomma,
föreslagit, att en undersökning om karta-sigil!ata-tAverkningen måtte anställas,
föl utrönande af tillverknings-kostnaden, det inlevererade kartabeloppet, qvantiteten
af hvad som användts och hvad som finnes i behåll; samt att likaledes utredas måtte,
om de stadgade kontrollerne öfver vården af stämplade papperet både inom
Kongl. Statskontoret och annorstädes äro så beskaffade, att de gifva statsverket tillförlitlig
säkerhet emot förluster, samt att, om så icke är, de förändringar derutinnan
måtte vidtagas, som motsvara ändamålet; hvarjemte, för den händelse, att efter dessa
undersökningar det skulle befinnas, att karta-sigillata-tillverkningen är utomordentligen
dyr samt att underslef eller förfalskning svårligen kunna förekoramas, motionären
hemställt, huruvida icke karta-tillverkningen borde upphöra och stämplade pappersafgiften,
utgående till enahanda belopp som nu, kunde på annat sätt uppbäras
och redovisas bland statsverkets öfriga inkomster.
Vid besvarande af denna motion får Utskottet till en början anmäla, att,
utom de kontroller öfver vården af det i hufvudförrådet i Stockholm befintliga stämplade
papperet, hvilka tillförene varit stadgade, Kongl. Maj:t., i anledning af Statskontorets
underdåniga framställning, genom nådigt bref af den 28 December 1850,
Slals-Vlskottets V/.låtande, N;o 24-4.
19
föreskrifvit, bland annat, att kammarförvandt en i bemälde embetsveik skall kafva
närmaste tillsynen å karta-sigillata-kassörens uppbörd, med skyldighet att ställa borgen
till belopp af 1500 r:dr: att kassören icke må under sin vård innehafva större
qvantitet stämpladt papper än som motsvarar vanliga utlevereringsbehofvet för ea
månad ^att det öfriga förrådet förvaras uti serskilda magasiner med 2 olika lås, hvartill
kassören skall innehafva den ena och kammarförvandten den andra nyckeln, samt
att inventeringar skola af Statskontorets ombudsman anställas hvarje månad af den
uppbörd, som befiunes under karta-sigillata-kassörens egen vård, och minst vid hvarje
års slut af det större förrådet, vid hvilka inventeringar den stats-komraissarie, som
föredrager karta-sigillata-ärenderne, bör vara närvarande.
Hvad åter angår det tili länen utlcmnade stämplade papperet, så innehåller
gällande karta-sigillata-förordning, att förrådet skall, lika fned den öfriga ränteri-upnbörden,
inventeras de sista dagarne i Juni öch December månader.
Beträffande kostnaden för det stämplade papperets tillverkning, får Utskottet
upplysa, att, enligt ett emellan Kongl. Statskontoret och Rikets Ständers Bauk
upprättadt kontrakt, för skrifkartorna erläggas 33 r:dr 16 sk. banko för 1000 stycken,
hvilket utgör 1 sk. 7-J- rist för hvarje karta, och att för biläggningskartorna betalas
7 r:dr 16 sk. för 1000 stycken, hvilket för hvarje karta utgör rist. Sied tillägg
af utgiften för falsning, skärning och stämpling uppgår kostnaden för en skrifkarta
å 3 sk. till 1 sk. 9^ rst, och för en biläggningskarta af samma valör lill 6 % rst.
Att ingå i några vidare undersökningar i den syftning, motionären antvdt,
har Utskottet funnit hvarken lämpligt eller erforderligt; och då tillfyllestgörande kontroller
i afseende å det stämplade papperets förvarande m. m. blifvit, såsom ofvan»
berört är, af Kongl. Majit nyligen stadgade, samt något tillgörande derutinnan från
Rikets Ständers sida således icke erfordras, hemställer Utskottet,
att doktor Sandbergs ofvanberörde motion må lemnäs utan afseende..
Stockholm den 10 Juli 1851.
STOCKHOLM, f. T
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 245.
\
\:o 245.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring,
dels i 1827 års Hese-reglemente, dels i de å Riksstatens
åtskilliga hufvud Hilar uppförde anslag till rese- och
traktamentsp enning ar.
IV. i.)
Uti en hos Vällofliga Borgareståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion,
har Herr vice Talmannen Halling anfört, att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den
20 Januari 1841, i sammanhang med underdånigt förslag om förhöjning i skjutslegan, gjort
framställning derom, att, till förekommande af alltför stor tillökning i statens och enskildes
kostnader för embetsmäns resor, den förändring i 1827 års Rese-reglemente vidtoges, att
de deri upptagne tolf klasser inskränktes till fem på så sätt, att för den hittills varande
lista klassen ansloges , 5 hästar,
2:dra och 3:dje klasserna d:o 4 d:o
4:de och 5:te d:o d:o
3 d:o
6:te, 7:de och 8:de d:o d:o 2 d:o
9:de, 10:de, llite och 12:le dlo 1 häst;
att Rikets Ständer tillika, med afseende derå, att den sålunda föreslagna nedsättningen i
häst-antalet icke torde komma att motsvara den tillökade utgift, som Liefve en följd af
förhöjningen i skjutslegan, bifallit, att årliga anslaget lill rese- och traktaments-kostnader,
förut uppfördt till bestämdt belopp, erhölle egenskapen af förslags-anslag; att sedan Rikets
sednast församlade Ständers uppmärksamhet blifvit fästad, så väl å de förändrade förhållanden,
hvilka genom den stadgade förhöjningen i skjutslegan uppstått, som å de deraf
Bi/i. till H. St. Prof. 1850 §• 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 27 Häft. \
2 Statsutskottets Utlåtande. N:o 245-
föranledda större kostnader, hvilka icke allenast staten, i följd af för dess räkning skeende
resor, utan ock de enskilde, som af statens embets- och tjenstemän nödgades anlita biträde,
komma att vidkännas, förnyade uti skrifvelse den t April 1848 Rikets Ständer deras
förut gjorde underdåniga begäran om sådane förändringar i 1827 års Rese-reglemente,
som af omständigheterna påkallades; att emellertid statsverket fått vidkännas betydliga
förluster, emedan de till rese- och traktaments-kostnader uppförde förslags-anslag, tillsammans
22,000 r:dr, blifvit öfverskjuta:
år 1846 med 29,065: 29. 5.
„ 1847 „ 36,622: 6. 11.
och „ 1848 „ 29,245: 35. 8.
eller tillhopa 94,933 r:dr 24 sk., uti hvilken beräkning icke inginge kostna
derne
för General-Tull-, Post- och Fång-Direktörernes jemte underlydandes resor; och
slutligen att frågan om Rese-reglementets ändring vore på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.
På det att en gräns måtte sättas för ifrågavarande stats-anslags fortsatta stigande, har motionären
föreslagit, att, intilldess Kongl. Majit i nåder afgjort Rikets Ständers tvänne gånger
i underdånighet framburna underdåniga yrkande om nedsättning i häst-antalet, serdeles
för högre embetsmäns resor, medelst förändring af gällande Rese-reglemente, anslagen
å rikrstatens 2, 4, 5, 6 och 7:de hufvudtitlar eller alla de, hvarå sådane äro upptagne till
skjuts- och traktaments-penningar, åter måtte förvandlas till bestämda anslag och desse
tilläfventyrs, om behofvet så skulle fordra, något ökas, heldre än att, såsom nu, vara till
beloppen obegränsade, hvarigenom, såsom erfarenheten visat, en brist kan, under tiden
meitan tvänne riksdagar, uppkomma af ej mindre än omkring 100,000 r:drJ oberäknadt
de betydliga summor, hvilka för enahanda ändamål belastat Tull-, Post- och Fångvårdsstaterne,
och som motionären yrkat, att Utskottet måtte utreda, samt dervid tillika visa, om
icke bristen hufvudsakligen härledt sig från sådane embetsmäns resor, som begagnat det
högre hästantalet.
Med föranledande häraf får Utskottet meddela, att, enligt Utskottet tillhandakomna
uppgifter, hafva af bemälde trenne embetsverks medel blifvit, till bestridande af rese- och
traktaments-kostnader, anordnade:
af tullmedlen
år 1846
17,707: 2. 9.
deraf för General-tnlldifektören . . . 2,539: 7. 4.
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 245.
år 1847
18,795: 15. 1.
deraf för General-tulldirektören . . 2,870: 10. 2.
„ 1848
21,316: 8. 6.
deraf för General-iulldirektören . . 2,914: 17. 4.
Af postmedlen
„ 1846
4,010: 45. 3.
^leraf för dåvarande Öfver-postdirektören 1,109: 32. 2.
„ 1847
1,329: 5. 4.
deraf tör Öfver-postdirektören . . . 1,097: 22. 8.
„ 1848
1,677: 21. 9.
deraf för Öfver-postdirektören . . . 565: 45. 6.
Af fångvårdsmedlen
1846
deraf för Generaldirektören
1847 ...
deråt för Generaldirektören
och „ 1848
deraf för Generaldirektören
1,321: 23. 1
1,430: — 9
1,170: 42. 7
1,656: 11. 7.
1,696: 33. 8,
1,544: 32. 3.
Beträffande den ifrågaställda förändringen af rese-reglementet, anser Utskottet sig böra
upplysa, att, sedan Kongl. Majit öfver Rikets Sländers i detta ämne vid 1840 och 1847
årens riksdagar gjorda underdåniga framställningar infordrat statskontorets yttrande, har
bemälde embetsverk den 14 November 1848 afgifvit underdånigt utlåtande, deruti statskontoret,
med bibehållande af tolf klasser, ansett häst-antalet böra för vissa klasser nedsättas,
men dagtraktamentet deremot ökas efter Verkliga behofvet.
Vidkommande motionärens framställning om anslagens till rese- och traktaments-penningar
återgående till bestämda anslag, så, enär desamma vid nu skeende statsreglering
redan blifvit af Utskottet upptagna såsom förslagsanslag, och denna Utskottets åtgärd blifvit
af Riksstånden gillad, lärer berörde framställning för närvarande
få förfalla.
Men som Utskottet, lika med motionären, inser vigten och angelägenheten deraf, att de förändringar
uti Rese-reglementet af den 5 Juli 1827, hvilka af behofvet påkalias samt af
4 Stats-Utskottets Utlåtande, TV/o 246.
Rikets Ständer vid föregående riksdagar blifvit i underdånighet begärda, varda, så fort ske
kan, vidtagne, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täckes företaga detta, genom Statskontorets förenämnde underdåniga
utlåtande utredda, ärende tili nådig pröfning och slutligt afgörande.
Stockholm den 10 Juli 1851.
X-.o 246*
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. in.
Ut lät ande, i anledning af gjord framställning, angående
reglering af de å Kongl. Skeppsholmen i Stockholm befintlige
Bost ali slag enheter.
(U. A.)
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt och lill Stats—Utskottet remitterad motion,
iiar Riksdags fullmäktigen Per Nilsson från Christianstads län, med erinran, hurusom
åtskilliga medel utaf anslagen för flottan förfarande utgå till inqvarteringsersättning för
militäre embets- och tjenstemän, ehuru, vidkommande den till flottans station i Stockholm
hörande embets- och tjeustemanna-personal, tillräcklige boställen åt densamma kunde beredas
genom ändamålsenligt användande af de, Kongl. Majit och Kronan tillhörige, å
Kongl. Skeppsholmen varande byggnader, genom hvilken åtgärd besparing för statsverket
skulle uppstå, föreslagit, det måtte en ny reglering af ifrågavarande boslällslägenlielcr
blifva anbefalld och företagen, grundad pä billighet i anspråk och rättvisa
i fördelning.
I sådant hänseende har motionären velat fästa uppmärksamheten derå, dels att antalet
af de militäre och civile tjenstemän, hvilkas tjenstgöring fordrade daglig närvaro vid ifrågavarande
station, kunde beräknas till 33 personer, dels ock att de till boställen upplåtne
Sfa/s-Utskottets Utlåtande, N:o 247. 5
östra och vestra byggnaderne å Kongl. Skeppsholmen innehöllo ett antal af 150 rum, oberäkr.
ade kök; hvarfömtan i de nybyggda kasernerne, uti hvilka underbefäl, handtverksstat
och trupp äro inqvarterade, voro att tillgå 30 rum, hvilka till officerare lämpligast
kunde öfverlemnas. Vid sådant förhållande vore det tydligt, att samtliga nu uppgifna personer
skulle kunna, äfven då billigt afseende fästades vid hvarje högre grads större anspråk,
beredas nödiga bostäder, så vida de ifrågavarande lokalerna kunde blifva, på sätt
motionären vidare utvecklat, ändamålsenligt fördelade; varande slutligen af motionären företedde
och åberopade dels Kongl. Brefvet af den 30 November 1830, rörande en förändrad
reglering af meranämnde boställslägenheter, dels ock transumter af Kongl. Förvaltningens
af Sjöärendena underdåniga utlåtande den 13 November 1831 samt Kongl. Brefvet
den 20 Januari 1832.
Då regleringen af de i Kronans hus och byggnader å Skeppsholmen befintlige boställsrum
ankommer på Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande och förordnande, anser Utskotiet
motionärens framställning i detta hänseende
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
Reservation
af Herr Wxrn.
HI:o 24«f.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 1851, lil. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion om löneförhöjning
åt nuvarande Biblio thele arlen vid Linköpings Gymnasii- och
Stifts-Bibliothek.
{11. A.)
Med föranledande af Stats-Utskottets uti dess utlåtande N:o 89, angående reglering af
utgifterne under Riksstatens 8;de Hufvudtitel, afgifna, och af Rikets Ständer godkända, af
-
(i Stafs- Utskottets Utlåtande, N:o 247
styrkande Utlåtande, rörande begärd löneförhöjning för Bibliothekarien vid Linköpings Gymnasii-och
Stifts-Bjbliothek, samt med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, har Lektor Wallman,
uti en hos Högvördig» Presteståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
gjort den framställning, att som nuvarande Bibliothekarien Vid ifrågavarande bibliothek L.
Wiede? genom sin stora vetenskapliga verksamhet och nit, väsendtligen bidragit dertill, att
de högst värderika samliogarne af tryckta arbeten och manuskripter uti Linköpings Gymnasii-bibliothek
blifvit kände och begagnade af fäderneslandets litteratörer, och det vore af
stor vigt, att Wiede, hvilken innehafver en lön, sorn icke allenast är otillräcklig för nödtorftig
bergning, utan äfven betydligt understiger den aflöning, som, enligt sednaste stat
för Elementar-läroverken, tillkommer den yngsta skollärare, måtte, genom förbättrade lönevilkor,
kunna fortfarande egna sig åt ifrågavarande bibliothekaj ie—befattning, Rikets Ständer
alltså ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att åt Pastor Wiede måtte beviljas
en personell löneförhöjning af 266 r:dr 32 sk. banko årligen, att så länge han innehafver
Bibliothekarietjensten vid Linköpings Gymnasii- och Stiftsbibliothek utgå af reservationerne
å det på Allmänna Indragningsstaten uppförda anslag för Emeriti-löner vid Elementar-läroverken.
Utskottet anser en sådan åtgärd som den af motionären föreslagne tillkomma Kongl.
Maj:ts nådiga bepröfvande, hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärdi
föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
S/a/Sr Utskottets Utlåtande, .\:o 248.
7
H:o 2 IS.
Ank. til! Exp.-Ulsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i antedning af vackt motion, angående ändring
i sältet för debitering af den, under benämning Trosstransport-medef
från en del rotar vid Westmanlands regemente
utgående afgift.
CU. A.)
Till Stats-utskottet har från Hedervärda Bondeståndet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigen
Jan Jansson från Westmanlands län väckt motion, deruti han, under
förmälan, att, enligt Krigs-kollegii cirkulärbref den 19 Juni 1838 och den 20 Maj 1847,
hvarje soldatrote uti Snefringe härad af nämnde län blifvit påförd 6 sk. 5TYj5 rst. för
transporterande af trossfordonen från kompaniernes trossbodar till Westmanlands regementes
mötesplats, och, enligt Kongl, reskriptet af den 17 Maj 1814, utdebiterades dylik afgift,
ehuru ej uppgående till mer än 8|| rst. af hvarje soldatrote vid Strömsholms kompani af
samma regemente, föreslagit, att, till undanrödjande af det såväl för rote-interessenterne, som
vederbörande uppbördsman besvärliga sätt, på hvilket ifrågavarande afgift nu debiteras och
uppbäres, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes förordna, det förutnämnde trosstransport-medel hädanefter få utgå tillsammans med
och debiteras på enahanda sätt, som mötespassevolans-medlen, enär bådadera afgifterne egde
rum för hufvudsakligen samma ändamål.
Utskottet erkänner visserligen det olämpliga uti ifrågavarande förhållande, men anser
den rättelse deri, som motionären åsyftat, kunna af vederbörande embetsmyndigheter, på
derom gjord anmälan, meddelas, hvadan Utskottet hemställer,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
8 Stuts-Utskottets Vtint ande, N:o 249 och Memorial, N:o 250.
\:o 249
Alik. lill Exp.-Ulsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående användande
af Fredriksborgs fästningsverk.
tv. A.)
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion,
har Riksdagsfullmäktigen Jolian Guslaf Wasmuht från Stockholms län föreslagit, att den
numera alldeles öfverllödiga och taklösa Fredriksborgs fästningsbyggnad måtte antingen
användas vid nu pågående byggnader vid den närbelägna Waxholms fästning, eller ock
försäljas.
Enligt de upplysningar. Utskottet inhemtat, äro de vid Fredriksborg ännu befintliga
byggnads-materialier ämnade att användas vid fullbordandet af Waxholms fästning; och då
vid sådant förhållande det med motionen åsyftade ändamål vinnes, hemställer Utskottet,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
H:o 250.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å SiatsUtskottets
utlåtande N:o 156.
(V. A.)
Till Stats-utskottet har Bondeståndet återremitterat Utskottets under N:o 156 afgifne
utlåtande angående statsanslag till upprätthållande af den arméens pensionskassa åliggande
pensionering; men som berörde utlåtande af de öfrige trenne Riksstånden blifvit bifallet,
nemligen af Ridderskapet och Adeln den 18, Presteståndet den 12 samt Borgareståndet
den
Stats- Utskottets Memorial, Kris 251 och 252. 9
den 18 i nästlidne Juni månad, så anser sig Utskottet, mot Riksdags-oi dhingens 75 §, icke
kunna med detta ärende taga vidare befattning.
Stockholm den 10 Juli 1851.
X:o 251.
Aidi. till Exp.-Ulsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å utlåtandet
N:o 168, angående väckt fråga om hemmanlals-räntans afskaffande.
(/• A.)
Från Bondeståndet har förenämnde utlåtande blifvit till Stats-utskottet återremitteradt;
men då samma utlåtande, enligt Utskottet tilihandakomne protokolls-utdrag, blifvit af de
trenne öfrige Riksstånden bifallet, har Utskottet funnit sig ej kunna taga vidare befattning
med detta, utaf Rikets Ständer, enligt 75 § af Riksdags-ordningen, sålunda afgjorda
ärende.
Stockholm den 10 Juli 1851
IV© 252.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen åt er remiss å utlåtandet
N:o 169, angående väckte motioner, orri rättighet att köpa
skalte-jord till frälse samt bildande af en fond utaf de
för dylika frälseköp inflytande medel.
(/• A)
Förberörde utlåtande har blifvit från Bondeståndet till Stats-utskottet återremitteradt,
men som de trenne öfriga Riksstånden, enligt derifrån uflåtne protokolls-utdrag, bifallit
hilt. till 11. St. Prat. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 27 Höft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 253.
samma utlåtande, och ärendet sålunda, enligt 75 § uti Riksdags-ordningen, är af Rikets
Stander afgjordt, kan den erhållna återremissen icke till någon åtgärd å Utskottets sida
föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
X:€> 253.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 1851, k!. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om försäljning af
de från f. d. Adels-fa/me-regementet indragne boställen.
C/. A.)
Under förmälan, hurusom erfarenheten tillräckligen ådagalade förlusten för det allmänna,
derigenom att utarrenderade krono-hemman och lägenheter städse förblifva i dåligt
skick, då ingen trygghet kunde vinnas för framtida åtnjutande af frukten utaf det arbete
och den kostnad, som för deras underhåll nedlades, samt at någon väsendtlig förbättring
af jordbruket å dessa hemman vore otänkbar, så länge desamma ej finge komma under
full eganderätt, och med erinran derjemte, att Rikets Ständer vid 1840 års riksdag afslagit
gjord bpgäran om optionsrätt till bibehållande af dylika arrenden, har Riksdagsfullmäktigen
Efraim Larsson från Elfsborgs län, uti en från Bondeståndet till Stats-utskottet remitterad
motion, föreslagit, att samtlige adelsfahne-boställen, hvilka redan förklarats böra till
statsverket indragas, och således endast tills vidare kunnat för andra ändamål anslås, måtte
försäljas för statens räkning och deremot til! de inrättningar, åt hvilka en del af boställena
hittills varit anvisade, beviljas anslag, såvidt inrättningarne vore deraf i verkligt behof.
Enär vid 1828—1830 årens riksdag Rikets Ständer afslagit väckt fråga om förenämnde
boställens försäljande till skatte, och större skäl till försäljning af dessa än af andra för
kronans räkning utarrenderade hemman och lägenheter icke synas vara för handen, samt eo
del af här ifrågavarande boställen äro anslagne till Invalidhusfonden, sorn genom Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 2 Juni 1848 (N:o 93) blifvit ställde till Kongl. Maj:ts
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 254. ])
nådiga disposition och i öfrigt, genom Kongl. Förordningen den 17 Juli 1847, arrendatorer
af krono-hemman blifvit tillerkände optionsrätt till arrendenas bibehållande, hvarigenom
besittningsrätten jemväl å nu ifrågakomne boställen redan blifvit för arrendatorerne deraf i
väsendlligare mån än tillförene betryggad, finner sig Utskottet böra
afstyrka Rikets Sländers bifall till förevarande motion.
Stockholm den 10 Juli 1851.
&:o 354.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Juli 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse,
angående sökt garanti af staten för fem procents ränta
under vissa år å kostnaderne för anläggning af en jerng
väg
emellan Fahlun och Gefle.
tv. A.y
Sedan, uti en till Kongl. Majit ingifven underdånig skrift, Landshöfdingen- i Gefleborgs
län, Riddaren af Kongl. Majits Svärds-Orden L. M. Lagerheim, Geschvornern G. A.
Lundqvist, Rådmannen E. D. Grape samt Bruksidkaren Th. Petré, med bifogande af
tvänne utaf Kaptenen vid Kongl. Majits Flottas mekaniska korps C. E. Nordström, på
bekostnad dels af Stora Kopparbergs bergslag och dels af enskilda personer i Gestrikland
och Dalarne uppgjorda förslag med tillhörande plankartor, profiler och detaljräkningar öfver
sättet för och kostnaden vid åstadkommande af en jernväg i, så vidt möjligt vöre, rät
linia emellan städerne Fahlun och Gefle, enligt hvilka kostnaden för en lokomotiv-bana
skulle uppgå lill 2,400,000 r:dr bauko och för en jernbana för hästkraft till 1,637,000
r:dr samma mynt, samt under åberopande af de väsendtliga fördelar, som en dylik jern
vägsanläggning
skulle tillskynda nämnde tvänne provinser, serdeles Dalarne, genom industriens
lifvande i flerfaldig ristning samt beredandet af utvägar ätt tillgodogöra de högst
hetydliga tillgångar å mineralier och skogsprodukter, sorn för närvarande, i anseende till
12 Stats-Utskotlets Utlåtande, S:o 234.
transpoitcrnas svårighet och dyrliet, endast lill en ringare del kunna begagnas, äfvensom
ait anskaffa arbetsförtjenst och bergning åt Dalarnes vanlottade allmoge, i underdånighet anhållit
att, med afseende å dpn sålunda ådagalagda behöfiigheten af en jernvägsnntäggning
emellan Fahlun och Gelle, hvilken, afven med beräkning af blott en inskränkt del af den
varutrafik, som redan eger rum ifrån och till Fahlun, syntes icke allenast kunna bära sig,
utan troligen lemna en årlig behållning af sju procent å anläggnings-kapitalet, Kongl, Majit
måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig framställning derom: l:o att, då denna anläggning,
ehuru, efter all sannolikhet redan från början vinstgifvande, erfordrade en kostnad,
vida öfverstigande alla de enskilda krafter, som här kunde komma i fråga att, för dess
sammanskjutande af egna medel, tagas i anspråk, Rikets Ständer, såsom enda utvägen att
bereda möjlighet åt ett blifvande bolag, att förskaffa sig anläggningskapitalet såsom lån
emot låg ränta och årlig amortering, måtte lemna Statens garanti antingen under tjugu år,
räknadt ifrån den tid, då arbetet bevisligen tagit sin början, elior ock under tjugu år från
jernvägens fullbordande, i hvilket sednare fall likväl de beräknade Irenne byggnadsårpns
räntor å 5 procent, som, derest första året 1,200,000 r:dr, andra året 800,000 r:dr och
tredje året 400,000 r:dr komme att utgå, sammanräknade utgjorde 280,000 r:dr, skulle
tilläggas kostnadssumman, hvarefter å totalbeloppet eller 2,680,000 r:dr Staten garanterade
5 procent under berörde tid, nemligen för hvad, efter afdrag af drift- och underhållskostnad,
behållningen af rörelsen å banan, enligt afslutad och behörigen verificerad Hufvudbok,
årligen kunde komma att understiga fem procent, i förra fallet af anläggningskapitalet,
2.400.000 r:dr, och i det sednare af 2,680,000 r:dr, d. v. s för hvad behållningen, efter
nyssnämde afdrag, årligen kunde understiga 120,000 r:dr, enligt det förra alternativet, eller
134.000 ndr, enligt det sednare, samt 2:o att det blifvande jernvägs-bolaget måtte komma
i åtnjutande af samma skattefrihet, sorn blifvit beviljad Gotha kanal-bolag och andra dylika
bolag; så har Kongl. Maj:t, uti atlåten nådig skrifvelse, tiil Stafs-Utskottet öfverlemna! ofvanberörde
underdåniga ansökan med tillhörande karlor och handlingar, jemte Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader deröfver afgifna underdåniga utlåtande, på det Rikets
Ständer måtte komma i tillfälle att, med erforderlig fullständighet, taga målet i öfvervägande;
och ville Kongl. Maj:t, efter det Rikets Ständer meddelat deras beslut i ämnet,'
företaga den pröfning af ärendet, hvartill å Kongl. Maj:ts sida omstäodigbeterne då kunde
föranleda.
Detta vigliga ärende har Utskottet tagit uti möjligast noggranna öfvervägande, men éj
Stais-Utskottets Vildt ande, N:o 254. 13
funnit di* Utskottet meddelade handlingar lemna tillfälle till d»n tillförlitliga oell fuflständiga
utredning af Irågan, som måste föregå innan ett bestämdt omdöme deröfver kan hildas.
Vä! innehålla uppgifterna, att genom jernvägsaniäggningen skulle stora fördelar tillskyndas
Stora Kopparbergs län, men utskottet saknar dels nödiga beräkningar öfver de förmåner,
som, genom minskning i priserna på de för Dalarnes innebyggares behof från andra orter
årligen kommande erforderlige lefnadsförnödenheter af spannmål, sill och salt m. m., utaf
ifrågavarande lättade förbindelse med hafvet kunde vara att förvänta, dels oek nödig upplysning
om den verkan i öfrigt, hvilken uppå denna aflägsna landsorts bruksrörelse, skogshushållning
och industriella förhållanden kunde förmodas uppkomma. Härom saknas de
närmare och säkrare underrättelser, som troligen skulle stått att vinna gert om ett utlåtande
från Konungens Befallningshafvande uti Stora Kopparbergs län. Äfvenledes saknas all utredning
af de förddar, hvilka jernvägsaniäggningen i första rummet skulle tillskynda den
del af Gefleborgs län, genom hvilken den är ämnad att anläggas.
Den underdåniga ansökningen uppgifver visserligen, att en ganska betydlig varu-qvantitet
skulle komma att på jernvägen transporteras, och hvilken qvantitet beräknas att lemna
en inkomst, fullt motsvarande ränta och arnortissement af anläggningskostnaden, jemte
hvad som anses erforderligt för driften och undt rhållet, samt upptager jemväl ansenligt öfverskott
derutöfver. Dessa uppgifter på förväntade inkomster äro likväl alltför summariska
och obestyrkta, för att deruppå grunda en någorlunda säker beräkning af ett minimum
deruti, hvilken beräkning likväl ej synes omöjlig att åstadkomma genom något års iakttagande
och anteckning af de varu-qvantiteter, hvilka för närvarande verkligen transporteras
emellan Gefle och de tillämnade jernvägsstationerna allt intill Fahlun. Hvad åter
beträflar kostnaderne för de med uppgifne tunga varor belastade transporternes bedrifvande
genom lokomotiv på jernväg uti vårt klimat, samt årliga underhållet af allt hvad dertill
hörer, saknas inom vårt land den erfarenhet, sorn i mindre dylika företag borde vara
inhemtad, innan staten ingår uti ansvarighet för en summa, öfverstigande 2^ millioner.
Uti sakens så beskaffade skick förbigår Utskottet nu de erinringar, hvartill de, uti
väg- och vattenbyggnads-styreisens utlåtande, föreslagne vilkor för statsbidrags beviljande
gifva anledning, äfvensom den hufvudsakliga frågan huru förhållas skulle, orri det för fö
)
r> o
retagets utförande uppgjorda kostnadsförslag befunnes understiga hvad som atgar i verklig
kostnad, och sålunda det för arbetets bedrifvande upptagande lån skulle blifva otili
-
14 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 253.
räckligt för dess slutliga fullbordande. Exempel saknas ingalunda på möjligheten af dylika
missräkningar, hvarigenom staten blifvit inledd uti långt större utgifter än från bör
janjjvarit
afsedde. Utskottet inskränker sig derföre till att tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t underdånigst anmäla, att Rikets Ständer ej
finna de med ifrågavarande jernvägs anläggning sammanhang egande
omständigheter nog utredde, för att kunna afgifva något underdånigt
yttrande öfver det nådiga meddelandet, eller ikläda Staten
en så vidsträckt ansvarighet, som den af sökanderne ifrågasatta.
Stockholm den tO Juli 1851..
Reservation
af Herrar Grape och Falhem.
No 255.
Anli. till Exp.-Utsk. d. 14 Juli 1851, kl. 12 midd*
Utlåtande, i anledning af väckt motion om årligt arfvode
åt Expeditionssekreteraren och Riddaren J. G. Richert.
V. A.)
Uti en, med stöd af 56 § Riksdägs-ordningen inom Välloliiga Borgareståndet väckt och
till Stats-utskoltet remitterad motion, har Herr f. d. vice Talman Brinck anfört, att hvarje
nation gör sig en> heder af att belöna utmärkta förtjenster. Till de folk, hvilkas nationaltiligångar
lemna ett rikare tillfälle för sådana belöningar, kunde icke vårt fädernesland
räknas; men att åtminstone i någon män erkänna fosterländska mödor och vetenskapliga
forskningar, hvilka hedra fäderneslandet, dertill saknade icke något folk medel. Det vore
tvärtom en pligt som är kär i samma mån, som det föremål, för hvilket en ringa erkänsla
begäres, ’ bör vara nationen dyrbart och ega betydelse icke blott för samtiden utan för historien.
De män, 'som längst lefva i häfderna, voro de, hvilka såsom snillrika och oför
-
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 255. 15
trutna arbetare i elen vingård, der den högsta och bästa frukten af folkets civilisation, lägger
frö, uppspirar och mognar, egna sitt lif åt förbättringen och fullkomnandet af landets lagar.
Dessa män hade blifvit hedrade i alla tider och hos alla folk, der civilisationen slagit rot.
Utan tvifvel skulle icke heller Sveriges folk neka att åt dem gifva en, åtminstone anspråkslös,
hyllning. En af dessa män är Herr Expeditionssekreteraren och Riddaren Johan Gabriel
Richert, — enligt motionärens utsago — den förnämste ledaren under 30 år af först lag—
kommittéens och nu sednast lagberedningens arbeten för en af nationen så länge insedd
och fordrad reform af vårt lagväsende. Redan för 20 år sedan framlade Herr Richert,
biträdd af andra utmärkte män, sitt arbete för allmänheten, och åtskilliga frukter deraf
hafva äfven sedan tillfallit svenska folket, genom flera ur detta arbete hemtade partiella
lagförbättringar. Men tiden växte och idéerna med den. Hvad som för två decennier
tillbaka var tillräckligt vore det icke nu; och då derjemte reaktionen ansträngde sina bemödanden,
för att hindra den vidare utvecklingen af dessa frukter, kallades Herr Richert
åter, vid början af en ny regime, den man hoppades skulle komma att utgöra en ny ära
för fortskridandet, att ånyo sammanträda med andra utmärkte män för att, med ledning af
en mångsidigare erfarenhet, öfverse det lagverk, i hvars skapelse han förut så verksamt
deltagit. Han hade nu fulländat äfven detta nya verk samt fullständigt meddelat det åt
allmänheten och litteraturen. Förändrade politiska ställningar hafva visserligen orsakat, att
detta arbete icke blifvit, i sin helhet, framlagdt till representationens pröfning, och den nu
varande representationens sammansättning vöre sannolikt dertill icke den minsta anledningen;
men icke borde landet derföre förbise och glömma förtjensterna hos den man, som
i främsta rummet uppoffrat sig för denna sak. Expeditionsskereteraren Richert hade, sedan
hans vigtiga värf nyligen blifvit fulländadt, på sin sena ålderdom återgått, icke till
-privatlifveis lugn, — det medgåfve icke hans ringa enskilda tillgångar, — utan till en mödosam
och tröttande befattning:, såsom Domare i en under-rätt på landet. Ehuru älskad
och aktad han der är, ehuru kraftfull han än må synas, måste det dock icke väl stå tillsammans
med hans långvariga föregående vetenskapliga verksamhet att vid 67 års ålder
egna sig åt ansträngande göromål af den beskaffenhet, som en under-domares, der inkomsterna
äro så väsendtligt beroende af ett öfverhopadt trivialt arbete. I följd af allt detta
och såsom en gärd af rättvisa och fosterländsk tacksamhet, har motionären, med hemtad
anledning af lagberedningens under riksdagen skedda upplösning, föreslagit, att till det vid
i834 års riksdag för Expeditionssekreteraren Richert, så.-om ledamot af den då upplösta
16 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 255.
Lag-kommittéen, anslagna arfvode å indragningsstaten af 833 r:dr 16 sk. årligen, 1851 års
Ständer matte tillägga ett ytterligare årligt arfvode för hans öfriga lifstid af 1,166 r:dr 32
sk. banko.
Sedan den åt serskilde komrnitterade uppdragna granskning af Sveriges Civil- och
Kriminal-lagar blifvit vid 1833 års utgång fulländad och nya lagförslag i detta hänseende
utarbetade, hade Rikets åren 1834 oell 1835 församlade Ständer, i anledning af Kongl.
Maj:ts då gjorda nådiga framställning, att för de frenne arbetande ledamöter ne i Lag
komn
idéen, Kommersrådet Zenius, Advokatfiskal Staaf och Expeditionssekreteraren
Richert bevilja en fortfarande vedergällning, lämpad efter den möda de under en längre
tid å detta arbete nedlagt, bifallit att Lag-kommittéens bemälde ledamöter finge ifrån 1834
års början hvardera uppbära under deras återstående lifstid och oberoende utaf den löneinkomst,
de i öfrigt uti statens tjenst kunde ega eller erhålla, ett årligt arfvode af 833
r:dr 16 sk.
Uti vid 1844—1845 årens riksdag afiåten nådig proposition (.Nio 28) har Kongl. Majit
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att då den år 1841 tillförordnade lagberedning icke hunnit
afsluta granskningen af förslaget till ny, af högsta behof påkallad och af nationen länge förväntad,
allmän strafflag, hade Kongl. Majit funnit sig föranlåten förstärka lagberedningen,
som ditintills bestod af fem arbetande ledamöter, med 3 nya sådane ledamöter, nemligen
Expeditions-Sekreteraren Richert samt Professorerne Schlyter och Rergfalk, och hvilka
ledamöter blifvit tillförsäkrade att, jemte bibehållande af de löneförmåner, som deras innehafvande
tjenster medförde, såsom arfvoden för deras biträde i lagberedningen, så länge detta
arbete fortfore, åtnjuta, Expeditions-Sekreteraren Richert 4,000 r:dr samt Professorerne
Schlyter och Rergfalk hvardera 1,500 ridr, allt efter år räknadt, att ulga från och med
den 1 Juni 1844; hvarförutan Expeditions-Sekreteraren Richert, hvars vistande i hufvudstaden
till en början blifvit bestämdt tili elt år, fått sig tillerkändt ett belopp af 1,000
ridr, såsom ersättning för kostnaderne vid hans flyttning tili Stockholm och åter till Westergöthland.
Ehuru Utskottet erkänner dels den mångåriga verksamhet Expeditions-Sekreteraren
Richert egnat ät omarbetningen af Sveriges lagar, dels ock det förtjenstfulla sätt, hvarpå
denna veiksamhet blifvit utöfvad, har dock Utskottet, vid pröfningen af motionärens väckta
förslag, om ett ytterligare årligt arfvode åt bemälde Expeditions-Sekreterare för hans öfriga
lifs
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 255. 17
lifstid, ansett sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att han, såsom nyss blifvit omförmäidt,
för sitt dellagande i lagberedningens arbeten, ej allenast uppburit de å allmänna indragningsstaten
uppförde 833 rtdr 16 sk., samt de inkomster, som den honom i nåder anförtrodda
domsaga kunnat lemna, utan ock af statsmedel åtnjutit ett mångårigt ganska betydligt
arfvode. Under sådana omständigheter hemställer Utskottet,
att herr Brincks ifrågavarande motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Juli 1851.
11 e s e r v a t i o » e r:
af herr Fåhreeus, 0. J., doktor Gumcelius, herrar Gråå, Wcern, Grape, Petré och
Falhem.
Bih. lill B. St. Prof. 1850 § 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 27 Etift. 3
STOCKHOLM. Östlund <fc Bedling, 185!.
Stats- Utskottets Utlåtande, N.o 256.
I
N:o 256.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Juli 1851, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående väckt fråga om
försäljning af en Kronan tillhörig tomt i Malmö.
(I. A.)
Samtlige Rikstånden hafva till Stats-Utskottet remitterat Kongl. Maj:ts
förberörde, den 12 nästlidne Juni aflåtne, nådiga Proposition (N:o 75) hvaraf
inhemtas, att, sedan Krigs-kollegium, under den 16 Januari 1850, meddelat
krögaren JY. Joachimsson upplåtelsebref å nyttjanderätlen för tio år
till en Kronan tillhörig, vid Grönegatan i Malmö stad belägen, tomt om 25
alnars längd och 23 alnars bredd, eller 575 qvadrat-alnars areal innehåll,
emot en årlig tomtöresafgift af 2 r:st banko för qvadratalnen, eller inalles
1 R:dr 47 sk. 10 r:st banko, samt skyldighet att, vid arende-tidens slut, eller,
när tomten af Kronan behöfves, densamma sex månader efter skedd uppsägning
från Kronans sida, afröjd och planerad, utan ersättning, frånträda,
hade bemälde Joachimsson, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, i underdånighet
anhållit, att få inköpa nämnde tomt, af skäl, att den derå uppförda,
1 sökahden tillhöriga, byggnad tarfväde en större reparation, hvilken han
ej vågade utföra, i anseende till äfven tyrat att blifva från tomten uppsagd;
och hade derefter Krigs-kollegium, till följd af erhållen nådig befallning att
sig i ämnet utlåta, infordrat och till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlémnat,
dels ett anbud af Joachimsson, att lösa berörde tomt efter 12 sk.
banko qvadratalnen, dels ock Magistratens i Malmö uppgift, att för en af staden
år 1846 inköpt tomt, belägen i samma trakt, som den nu ifråga varande,
då i lösen för qvadratalnen erlagt 6 sk. 1,8 runst. banko, på grund af hvilka
upplysningar, och då för öfrigt Chefen för Ingeniörkorpsen, uti afgifvet underdånigt
yttrande, förmält merberörde tomt, i anseende till dess belägenhet
och inskränkta areal, icke kunna antagas någonsin komma att' för Kronans
räkning bebyggas, samt dessutom Förtifikations-befälhafvaren på stället
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Baft.
2
Slals-UlskolUts Memorial, N.o 257.
serskildt förklarat, att, honom veterligen, vid sednast afslutade tomteköp i förnämligare
delar af staden lösen icke öfverstigit 12 sk. banko per qvadrataln,
Krigs-kollegium ansett sig kunna den underdåniga ansökningen understödja.
Vid sålunda utredde förhållanden har Kongl. Maj:t i nåder ansett hinder
från statens sida icke möta för den ifrågavarande försäljningen af ofvannämnde
tomt, samt derföre behagat nådigst föreslå Rikets Ständer att för
deras del medgifva, det samma tomt må till krögaren Joachimsson under
full eganderätt upplåtas, emot den af honom erbjudna lösen, hvilken, efter
12 sk. banko qvadratalnen, uppginge till 143 R:dr 36 sk. samma mynt.
Efter tagen kännedom af de uti den nådiga propositionen omförmälde
handlingar, får Utskottet, enär den ifrågavarande tomten är af så inskränkt
areal, att densamma svårligen torde blifva för något Kronans behof användbar,
och då de erbjudne köpevilkoren icke heller synas för statsverket ofördelaktige,
härmedelst tillstyrka Rikets Ständer,
att bifalla Kongl. Maj:ts förevarande nådiga Proposition.
Stockholm den 10 Juli 1851.
N:o 257.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Juli 1851, kl. 12 m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskillige
till Statsregleringen hörande frågor.
Sedan de uti Stats-Utskottets Memorial No 217 afgifne förslag till voteringspropositioner,
i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut, rörande
åtskilliga till Stats-regleringen hörande frågor, blifvit af samtlige Riks-stånden
godkände, med endast den ändring af 7:de punkten, att Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden beslutat, att uti den uti samma
punkt intagne Nej-proposition skall näst efter orden "till 1400 r:dr”, tilläggas
”hvarjemte för 12 äldre kaptener, som ej äro batteri-eller kompani-chefer, i
ersättning för kompani-reveny, 400 r:dr hvardera”; har förstärkta StatsUtskottet,
i öfverensstämmelse med 69 § Regerings-formen, denna dag anställt
votering öfver förenämnde, så lydande propositioner:
Stats-Vtshotlels Memorial, IS-o 257.
usta voteringen
(enligt l:sta punkten).
”Den, sorn bifaller en tillökning af 10,000 R:dr i anslaget åt deras
Kongl. Högheter Arffurstarne att utgå från detta års början”, voterar
Ja;
den den ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer afslagit berörde tillökning i anslaget
för deras Kongl. Högheter Arffurstarne.”
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 60 Nej samt en sedel kasserad; och
då således Nej vunnit, hafva Rikets Ständer afslagit berörde tillökning i an
slaget
för D. K. H. Arffurstarne.
lidra voteringen
(enligt 2:dra punkten).
”Den, som bifaller, att af det å 7:de hufvudtiteln uppförde anslag till
reparationer å Kronans hus och byggnader i landsorten, ett belopp, slort^4000
r:dr som årligen utbetalts till Fångvårdsstyrelsen, för underhåll af länsoch
krono-häktena, må från besagde hufvudtitel utgå och öfverflyttas till den
andra, för att inbegripas under det för fångvården beräknade förslagsanslag,
” voterar,
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”är berörde öfverflyttning af Rikets Ständer afslagen.”
Voteringen har utvisat 51 Ja och 68 Nej; och då följaktligen Nej vunnit,
hafva Rikets Ständer afslagit berörde öfverflyttning.!
3:dje voteringen
(enligt 4:de punkten).
”Den, som, med bifall till Stats-Utskottets yttrande i 6:te punkten af Utlåtandet
N:o 85, anser det af Kongl. Maj:t för bildande och underhållande
af en serskild ingeniör-trupp äskade anslag 17,500 r:dr b:ko, icke böra beviljas”,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer bifallit det af Kongl. Maj:t för underhållet
af ett sappör-kompani, äskade årliga anslag, 17,500 r:dr, deraf 3,914 r:dr,
som beräknats för truppens beklädnad, böra afskiljas och tilläggas anslaget till
4
Stals-Utskollets Memorial, N."o 257.
försvarsverket i allmänhet, samt återstoden, 13,586 r:dr, sammanföras
med anslaget för Ingeniörkorpsen, hvilken åter under rubriken värfvade
arméen upptages: äfvensom medgifvit, att till bestridande af kostnaderne
för sappör-kompaniets första uppsättning, må användas första årets underhållsanslag
för kompaniet.”
Vid öppnandet af voteringssedlarne, hafva befunnits 69 Ja och 50 Nej;
hvadan och enär således Ja vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med. Ja-propositionens lydelse.
4-de' voteringen
(enligt 5:te punkten).
”Den, som bifaller, att de af Kongl. Maj:t, för inrättande af instruktionskompanier
vid indelta infanteriet, äskade anslag, tillsammans 37,500 ridrjårligen,
nemligen för personalens underhåll 35,000 r:dr, samt för säng- och
busgerådspersedlars m. m. vidmakthållande 2,500 r:dr, må af Rikets Ständer
till uppförande å stat anvisas, äfvensom att kostnaderna för anskaffningen
af ofvan berörde säng- och husgeråds- persedlar m. m. för instruktions-kompanier
må få bestridas af första årsanslaget för dessa kompaniers underhåll”,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
NeW
Tinner Nej, ”hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anslag för inrättandet af instruktions-kompanier vid indelta
infanteriet.”
Voteringen har utfallit med 56 Ja och 63 Nej; och sorn således Nej
vunnit, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om
anslag för inrättandet af instruktions-kompanier vid indelta infanteriet.
5:te voteringen
(enligt 6:te punkten).
”Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att det af Kongl. Majit äskade
anslag, 1,200 r:dr, till löneförbättring åt de vid garnisons-regementerne
i Stockholm, samt vid de utom Stockholm förlagda Götha och Wendes Artilleri-regementen
anställde regements-pastorer, icke bör beviljas”, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt anslag af 1,200 r:dr
Stats-Ulskollets Memorial, H.-o 257.
lill löneförbättring, med 200 r:dr åt hvardera af de sex vid förenämnde
regementen anställde regements-pastorer.”
Voteringen har utfallit med 53 Ja ..och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
6:te voteringen
(enligt '7:de punkten).
”Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden
godkända tillstyrkande, anser, att den af Kongl. Maj:t för Artilleri-regementenas
befäls-personal föreslagna löneförbättring, med undantag af hvad
för regements-cheferne och regements-officerarne i sådant hänseende blifvit
begärdt, bör beviljas”, voterar
Ja;
! den det ej vill, voterar
Nej; _ ■
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer beslutat, att lönerna för Artilleri-regementenas
ollicers-personal bestämnias til| följande belopp, nemligen för
regements-cheferne till 4,100 r:dr, taffelpenningar och fourage-medel deri
inberäknade; för regements-officerarne 2,770 r:dr, fouragemedlen inberäknade;
för äldre kaptenerne till 1,400 r:dr, hvarjemte för 12 äldre kaptener,
som ej äro batteri- eller kompani-cbefer, i ersättning för korapani-reveny
400 r:dr hvardera; för depot- och yngre kaptenerne till 900 r:dv, deraf 800
såsom lön och 100 r:dr såsom tjenstgörings-penningav; för löjt na Kleine till
540 och underlöjtnanterne till 380 r:dr.”
Voteringen har utvisat 50 Ja och 69 Nej; och då sålunda Nej vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
lydelse.
7:de voteringen
(enligt 8:de punkten).
”Den, som vill, att den till hvardera af fyra ordinerade skol-lärare, som
afstå från sin förhöjda tjenstårsberäkning, beviljade ersättning af 166 r:dr
32 sk. skall årligen från allmänna indragnings-staten utgå, så länge desamma
vid nyssberörde befattningar qvarstå”, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande ersättningsbelopp
skall pä Femte Hufvud-titelns ordinarie stat uppföras.”
Voteringen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej; och som alltså Ja v un
-
6
Slats-Utskollets Memorial, N:o 257
nit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens
innehåll.
8:de voteringen
(enligt 9:de punkten).
”Den, som, med gillande af Utskottets hemställan, anser, att endast för
innnevarande år bör till navigations-skolan i Stockholm anvisas ett belopp
af 2,800 r:dr, att från Riksgäldskontoret utgå”, voterar
Jii j
den det ej vill, voterar
Nei;
Vinner Nej; ”hafva Rikets Ständer bifallit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
i ämnet.”
Vid voteringssedlarnes öppnande, hafva befunnits 69 Ja och 50 Nej ;
hvadan, och då följaktligen Ja vunnit, Rikets Ständer beslutat enligt Ja
propositionens
lydelse.
gide voteringen
(^enligt 10:de punkten).
”Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att något anslag för inrättande
och underhållande af en navigations-skola i Westervik icke bör beviljas”,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer för en navigations-skola i Westervik
beviljat ett årligt anslag af 700 r:dr, under de vilkor, som lör dylika
skolors inrättande på andra ställen äro stadgade.”
Voteringen har utfallit med 62 Ja och 57 Nej; och då således Ja vun
nit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens
innehåll.
loide voteringen
(enligt ll:te punkten).
”Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att någon förhöjning i anslaget
till Orthopediska institutet ej bör beviljas”, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer beviljat en förhöjning af 1,000 r:dr
Siats-Utskottets Memorial, If.-o 257.
7
årligen i anslaget till Orthopediska institutet i Stockholm, med de af Presteoch
Borgare-Stånden föreskrifne vilkor, nemligen:
l:o att en biträdande läkare hör af föreståndaren vid institutet antagas,
lönas och undervisas i medicinsk gymnastik och orthopedi, på det alt icke
institutets verksamhet måtte afbrytas, i händelse af föreståndarens sjukdom
eller frånfälle, m. m.;
2:o att föreståndaren skall vara förpligtad, att åt alla de läkare, som
vilja praktiskt studera den orthopediska och medicinska gymnastiken,' lemna
fritt tillträde till densamma på alla de timmar, som den manliga personalen
gymnastiserar, samt att dervid tillhandagå dem med nödiga upplysningar
;
3:0 att friplatsernas antal vid gymnastiken förhöjas från 4, som de hittills
varit, till 7, och 3 patienter erhålla kostnadsfri orthopedisk vård utom
institutet, i likhet med hvad hittills skett; samt
4:o att det skall åligga föreståndaren ej mindre att med råd och bandagers
applicerande vara behjelplig de patienter, som komma i åtnjutande
af bandager från institutets fattigfond, än äfven att till Kongl. Sundhetskollegium,
före Januari månads utgång hvarje år, inlemna rapport öfver de
patienter, som under nästförflutna år blifvit på statens bekostnad vid inrättningen
behandlade.”
Omröstningen har utvisat 34 Ja och 85 Nej; hvadan, och då Nej vunnit,
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
ii:te voteringen
(enligt 12;te punkten).
”Den, som, i likhet med Stats-Utskottet, anser, att det af Hofkapellmästaren
Hceffhers enka, Anna Magdalena Schylander, i lifstiden innehafda
pensionsunderstöd, 200 r:dr, icke bör på Iiccffners dotter, Annette Haeffner,
öfverflytta.?”, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer för Hofkapellmästaren Hceffners
dotter, Annette Heeffner, beviljat en årlig pension å 200 r:dr, att af henne,
så länge hon lefver ogift, åtnjutas.”
Voteringen har utfallit med 49 Ja och 70 Nej; och då således Nej vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i ölverensstämmelse med Nej-propositionens
lydelse.
8
Stals-Utskoltets Memorial, N:o 257.
it. te voteringen
(enligt 13:de punkten).
”Dea, sorn, i likhet med Stats-Utskottef, anser, att utaf dén framlidne
Justitie-Statsministern Törnebladhs numera aflidna enkefru tillagda pension,
200 r:dr, icke böra å Justitie-Statsministerns oförsörjda dotter, Sophie Emilie
Törnebladh, öfverflyttas”, voterar
Ja;
den det ej vill, voterat
Ne)’ . . .
Vinner Néj, ”hafva Rikets Ständér bifallit Kongl. Maj:ts nädiga Proposition
i ä ninet.”
Voteringen har utfallit med 51 Ja och 67 Nej, samt en sedel kasserad;
och då sålunda Nej vunnit, hafva Rikets Ständér bifallit Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition i ämnet.
i3:de voteringen
(enligt 14:de punkten).
”Den, som anser, att någon pension af statsmedel icke bör beviljas för
Collega scholae Ekelunds enka ', volérar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, ”hafva Rikets Ständer för Collega schola; Ekelunds enka
bifallit en årlig pension af 200 r:dr, alt åtnjutas, så länge hon lefver ogift1”
Voteringen har utvisat 58 Ja och 61 N'éj; och då således Nej vunnit,
hafva Rikets Ständer heslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
Stockholm den 18 Juli 1851.
STOCKHOLM, Ecicsteinska Boktryckeriet, 1851.
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 258.
1
N:o 258.
Ank. till Exp.-Utskottet den 21 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition,
angående llospitalcrnes förbättring och underhåll.
(U. A.)
Sedan, af fdrekommen anledning, Kongl. Maj:t låtit under år 1844 genom
sakkunnige män anställa undersökning till utrönande ej mindre af de förbättringar,
hvilka hospitalerne i riket uti ett eller annat afseende kunde tarfva, än ock af
de utgifter, hvilka till utförande af sådane förbättringar, så vidt sig göra lät,
utan statens vidare betungande, kunde erfordras, samt i livad mån de under Serafimer-ordens-gillets
disposition ställda medel voro för hospitalernas årliga underhåll
tillräckliga; och betänkande i ämnet, jemte deröfver infordrade utlåtanden, blifvit
af den i sådant hänseende serskildt tillförordnade kommitté den 14 Oktober
1844 afgifvet samt bos Kongl. Maj:t anmäldt, i sammanhang med Serafimerordens-gillets
underdåniga framställningar af den 1 Juni samma år och den 22
Maj 1847, hade Kongl. Maj:t den 3 December sistherörde år funnit godt besluta,
ibland annat, om aflåtande af nådig proposition till Rikets då församlade Ständer,
angående serskilda åtgärder till hospilals-fondens understödjande, hvilken nådiga
proposition ock finnes intagen under N:o 37 i Bihang till Rikets Ständers
protokoll 1847 och 1848, 1 Sami. 1 Afd. och 9 Häft. Vid pröfningen så väl
häraf, som af åtskillige andre vid sistförflutne riksdag gjorde framställningar, angående
förbättring af liospitals-anstalterne inom fäderneslandet, hade Rikets Ständer
vunnit den öfvertygelse, att nämnde inrättningar voro behäftade med flerfaldiga
brister; men Rikets Ständer insågo derjemte, att dessa brister, med mer eller
Bih. till R. St. Brot. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 1
9
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 258.
mindre svårighet, skulle i väsendtlig mån kunna afhjelpas, om, i stället för de
hittills mera partielt tillvägabragta, af inskränkta tillgångar beroende, förbättringar,
sådane komrne att efter en för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas,
samt bestämda och fullständiga föreskrifter för förvaltningen i dess helhet
meddelas. Erkännande å ena sidan, att Styrelsen öfver hospitalerne under de sednare
åren sökt, efter bästa förmåga, åstadkomma de förbättringar, i afseende på
vården af sinnessjuka, som tillgångarne medgifvit, hade Rikets Ständer likväl, å
andra sidan, icke kunnat undgå finna, att vid berörde förbättringars tillvägabringande,
till följd af bristande tillgångar, icke alltid kunnat begagnat de anvisningar
till ett planmässigt ordnande af dessa sjukvårds-anstalter, enligt vetenskapliga
grunder, hvilka i andra länder redan lemnat lyckliga resultater och således kunde
gifva en säker ledning för att äfven här i landet ordna denna vigtiga del af helsovården.
Af sådan anledning, och då, för befrämjandet af omförmälde ändamål,
Rikets Ständer funnit statens mellankomst blifva vid den första förändringen nödvändig,
hufvudsakligen i anseende till de flera nya byggnader, hvilka för ett,
efter vetenskapliga grunder ordnadt, system för de vansinnigas behandling komma
att erfordras, hafva Rikets Ständer uti skrifvelse den 14 Augusti 1848 i underdånighet
anhållit, det Kongl. Majit genom dertill skicklige, i ämnets serskilda delar
sakkunnige, män måtte låta upprätta förslag till de förbättringar af hospilalsväsendet
i Sverige, så i medicinskt, som administrativt hänseende, hvilka, utan
statsverkets stora betungande, kunde utföras och befinnas vara nödiga, samt att
Kongl. Majit derefter måtte nådig proposition i ämnet tili Rikets Ständer aflåta.
Med föranledande af denna Rikets Ständers underdåniga förklaring, har Kongl.
Majit, som ansett den förut på nådig befallning gjorda utredningen af hithörande
frågor icke vara för det af Rikets Ständer afsedda ändamålet tillfyllestgörande,
funnit godt anbefalla sakkunniga män att förslag och betänkande i ämnet utarbeta,
jemte de för ändamålet erforderliga byggnadsplaner och kostnadsberäkningar, hvarefter
och sedan ett sådant betänkande blifvit af komiterade afgifvit, samt Serafimer-ordens-gillet
och Ofver-intendents-embetet i frågan sig utlåtit och komiterade
i anledning deraf med slutligt yttrande inkommit, Kongl. Majit under den 22 sistlidne
April till Rikets nu församlade Ständer aflåtit i ämnet nådig proposition,
som, i sin helhet intagen under Nio 63 i Rihanget lill Rikets Ständers protokoll
åren 1850—1851 lista Sami. 1 Afd. blifvit af samtliga Riks-stånden till Statsutskottets
förberedande behandling remitterad.
Enligt hvad i högstberörde proposition omförmäles, hafva komiterade, sedan
de uttalat sin åsigt om hospilalernas framtida bestämmelse och föreslagit de ali
-
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 258.
3
inanna stadgande!), som i sådant afseende borde blifva gällande, sä snart hospitalernas
inre organisation och utrymme medgifva deras tillämpning, för besvarande
af frågan, huru stort utrymme approximativt borde beräknas för dessa inrättningar,
tillsammans, eller för liela riket, på anförda skäl antagit, att, efter det frän
beräkningen uteslutits alla sådana personer, hvilka, enligt den föreslagna begränsningen
af hospitalernas framtida bestämmelse, ansetts utgöra föremal för fattigförsörjning
eller annan för hospitalerna främmande omvårdnad, antalet af de lill hospitalsvård
berättigade sinnesjuka för hela riket, med undantag af hufvudstaden, sannolikt
kunde beräknas till omkring 1,000 personer; men då en allmän, af behofvet
högt påkallad, förbättring i hospitalernas inre organisation är i fråga, och
det nuvarande utrymmet i allt fall vore för ringa för den inom dessa inrättningar
redan befintliga personal, samt alltså utvidgning vore första vilkoret för den åsyftade
förbättringen, och det icke föranledde till serdeles tillökning i kostnad, om
utvidgningen, då den ändå måste ske, göres något större än behofvet för ögonblicket
kräfver, samt enär det slutligen vöre omöjligt att på förhand så säkert beräkna
antalet af sinnessjuka inom de olika provinserna och derefter så noga afpassa fördelningen
af utrymmet på de serskilta hospitalerna, att, äfven med förutsättning af
den uppgjorda beräkningens giltighet för öfrigt, icke trängsel skulle uppkomma å
ett hospital, under det att ett annat hade öfverflöd på utrymme, så ansågo komiterade,
att hospitalerna tillsammanstagna horde till omfånget beräknas för 1,200
patienter, utom dem, som å hufvudstadens hospital komme att vårdas. Då dessa
sednares antal, jemlikt en af Öfverstålhållare-embetet den 7 December nästlidet år
hos Kongl. Maj :l gjord underdånig framställning, åtföljd af ritning och kostnadsförslag
öfver en ny dårhusinrättning för Stockholm, hvilken fråga kommitterade ansett ligga
utom gränsen för deras uppdrag och fördenskull från sina beräkningar uteslutit,
antages komma att uppgå till 200, och inom Hernösands hospitals distrikt, enligt
hvad af Serafimerordensgillet blifvit upplyst, funnos, utöfver det antal kommitterade
uppgifvit, mer än 90 personer, som behöfva hospitalsvård, så borde utrymmet i
allmänhet beräknas för ett antal af omkring 1,500 personer. Den af Serafimerordensgillet
gjorda anmärkning, att antalet, särdeles med afseende å framtiden, blifvit
för lågt beräknadt, undanröjdes hufvudsakligen genom biträdande af kommilterades
åsigt, att, om i en framtid de sinnes-sjukas antal så skulle ökas, att icke alla
kunde behörigen vårdas inom de befintliga hospitalerna, sedan dessa blifvit ordnade
och utvidgade, på sätt förslaget innehåller, det i sådant fall icke borde komma i
fråga att ytterligare utvidga de redan färdiga inrättningarne, utan hvarje derefter
erforderlig tillökning i utrymme heldre beredas genom helt och hållet nya anlägg
-
4
Stuts-Utskoltets Utlåtande, iV.-o 258.
ningar; och hade kommitterade ansett, att en ny hospitals-anläggning i Carlstad,
Christinehamn eller Örebro, för emottagande af sinnes-sjuka från Wermlands, Nerikes
och till en del frän Stora Kopparbergs län, vore den åtgärd, som på ettdera
af angifna ställen och företrädesvis det sistnämnda, borde under nyssnämnda förutsättning
i främsta rummet komma i fråga.
För ett ändamålsenligt ordnande af hospitalsväsendet fordrades vidare att bestämma,
huru det för hospitalerne beräknade utrymmet borde emellan de serskilda
inrättningarne fördelas, huru många sådana erfordrades och hvar de borde vara
belägna. Då de flesta nu befintliga hospitaler voro temligen väl belägna för uppfyllandet
af sin bestämmelse, så vidt nemligen af det geografiska läget berodde och
ett afvikande från denna anordning skulle genom det framkallade behofvet af flera
nya bospitals-inrättningar, medföra allt för dryga utgifter, i synnerhet som de redan
befintliga, hvilka blifvit betydligt påkostade, ändå behöfdc bibehållas, och för
att bringas till full ändamålsenlighet, i allt fall tarfvade förändringar, som, ensamt
företagna, i och för sig komme att föranleda stor kostnad, hafva kommitterade, i betraktande
häraf, ansett sig vid besvarandet af sistnämde fråga böra antaga att alla
nu befintliga hospitaler, utom det i Nyköping och Malmö, borde bibehållas, samt
på lämpligt sätt utvidgas och förändras, hvarjemte i stället för det sistnämda, ett
nytt hospital borde på annan mera lämplig plats inrättas. Hvad serskildt anginge
hospitalet vid Danviken, så bade, på sätt Öfverstålhållare-embetets förenämnde underdåniga
framställning innehåller, långt för detta blifvit ådagalagdt, att dårhusanstalten
derstädes icke uppfyller ändamålet med en kurativ inrättning för sinnessjuka,
och icke heller kunde å sin nuvarande lokal erhålla dertill erforderlig utvidgning
och förbättring, af hvilken anledning fråga ock blifvit väckt att för sådant
ändamål inlösa en å Kongl. Djurgården belägen egendom och densamma med
erforderliga nybyggnader förse.
Med antagande således af ett total-utrymme å samtelige hospitalen för omkring
1500 sinnes-sjuka, skulle detta antal, enligt det föregående, komma att på
följande sätt approximativt fördelas, nemligen vid:
- l:o Upsala hospital, afsedt för mottagande af sinnessjuke från Upsala, Stockholms,
Gefleborgs, Westmanlands och Stora Kopparbergs län ... . 250
2:o Wadstena hospital, för Östergöthlands, Södermanlands, Nerikes
samt östra delarne af Skaraborgs och Wermlands län .... 350
3:o Wexiö hospital, för Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län . . 150
Transport 750.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 258.
5
Transport 750.
4:o Ett hospital för Malmöhus, Christianstads och Blekinge samt södra
delen af Hallands län  250.
5:o Götheborgs hospital, för Götheborgs- och Bohus län, Norra Halland,
Elfsborgs samt vestra delarne af Skaraborgs- och Wermlands
län  150.
6:o Hernösands hospital, för Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands
och Jemtlands län  150.
7:o Ett hospital för hufvudstaden och dess närmaste omgifning . . . 200.
tillsammans 1,500.
hvartill komme Wisby hospital med 10 till 15 platser för sinnessjuka på Gottland.
Enligt den nu gjorda fördelningen skulle Nyköpings hospital komma att
upphöra, i den mån hospitalet i Wadstena hunne utvidgas till mottagande af de
sinnessjuka, för hvilka det förstnämnda hittills varit afsedt.
Hvad nu närmast komme i betraktande, vöre frågan om den förändring, hvar
och en bland de hospitals-inrättningar, som skulle bibehållas, komma ett erfordra
för att motsvara sin bestämmelse, serdeles såsom kurativ anstalt, samt bringas till
det utrymme, hvilket för hvart och ett hospital blifvit beräknadt. Då svaret på
denna fråga i betydlig mån vore beroende af dessa inrättningars närvarande skick,
hafva kommitterade i detta afseende ansett sig böra i allmänhet erinra, alt i samtcliga
hospitalen, för närvarande, nästan utan undantag, saknades utrymme, för
alt på ändamålsenligt sätt herbergera ens det sjukantal, som der redan finnes intaget
och att detta förhållande vore så mycket känbarare, som de fleste från första
anläggningen varit så inrättade, att, äfven om sjukdomen varit mindre, afsöndring
och fördelning efter de sjukes olika kön och vilkor, sjukdomarnes art och
grad, höflighet eller ohöflighet, icke sedermera kunnat tillvägahringas, hvaraf olägenheterne
måste blifva större, i den mån sjukantalet ökades, då på samma gång
uppsigtcn, ordningen och de sjukes ändamålsenliga sysselsättning på ett för deras
behandling och återställande till hälsan högst menligt sätt försvårades och motverkades.
I betraktande af de fordringar, hvilka man i våra dagar med rätta ansåge
en fullt ändamålsenlig inrättning för sinnessjukas vård böra uppfylla, hade
kommitterade icke lemnat oanmärkt, att undanrödjandet af förenämnde brister och
olägenheter erfordrade mycken omtanka och stora utgifterj och ehuru kommitterade
hyst den öfvertygelse, att Rikets Ständer icke skulle underlåta att beredvilligt
anslå de medel, i saknad hvaraf denna vigtiga del af hälsovården hittills
6
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 258.
icke kunnat på ändamålsenligt sätt ordnas, hade kommitterade likväl, för att i
möjligaste måtto minska utgifterna, och för att icke löpa fara att se hela planen
till den så önskvärda förbättringen gå om intet, till följd af de dermed förknippade
kostnaders afskräckande belopp, sökt att, såvidt med ändamålets vinnande
varit förenligt, tillgodogöra hvad som redan finnes att tillgå, och sålunda bemödat
sig om alla de besparingar, hvilka, utan förbiseende af Rikets Ständers uttalade
afsigter och Kongl. Maj:ts, i öfverensstämmelse dermed, gifna föreskrifter om förslag
till ett systematiskt ordnande af hospitals-väsendet, kunnat åstadkommas. Med
ledning af dessa grundsatser, hade kommitterade, ibland annat, framlagt följande
upplysningar och förslag: Vid Upsala hospitals-inrättning, i närheten af det så
kallade nya hospitalet, behöfdes en ytterligare hospitals-byggnad uppföras, för beredande
af det utrymme, som en tillökning af omkring 100 sjukplatser och de
sjukas ändamålsenliga afsöndring skulle erfordra; för hvilket ändamål nu varande
dårhusbyggnaden jemväl tarfvade en förändrad inredning; varande kostnaden, enligt
uppgjord ritning af kommitterade, förslagsvis beräknad till 112,000 R:dr B:ko,
hvartill komme 11,418 R:dr 32 sk. såsom ersättning till länets innevånare för
aflätande till hospitalet af den inom dess område belägna, länet tillhörande, lasaretts-
och kurhus-byggnaden. Vid anställd granskning har dock Ofver-intendentsembetet,
på anförda skäl, antagit, att kostnaden för ifrågavarande förändring och
nybyggnad sannolikt komme att uppgå till högre belopp, än kommitterade beräknat,
eller lill 115,659 R:dr 24 sk. 4 r:st.
J-Uadslena hospital, ehuru i sednare tider betydligen både utvidgadt och
förbättradt, och med skäl nu mera ansedt såsom Sveriges bästa kurativ-inrättning
för sinnessjuka, behöfde likväl ytterligare en utvidgning från 250 till omkring
350 sjukplatser, hvilket med minsta kostnad ansetts kunna åstadkommas genom
till- och påbyggnad af det nu befintliga så kallade gamla hospitalet, hvilket sedermera,
för vinnande af fullständig afsöndring af de båda hufvudafdelningarne
för man- och qvinkön, skulle bestämmas uteslutande för detta sednare, hvaremot
den förra kloslerbyggnaden, eller det nu så kallade ”stora hospitalet,” skulle ensamt
upptagas af sjuka utaf mankönet; utgörande kostnaden för denna förändring,
enligt kommitterades beräkning, 48,554 R:dr 32 sk. b:ko, men efter Ofverinlendents-embetets,
78,213 R:dr 40 sk. b:ko.
JVexio hospital, som med förfallna, högst otjenliga träbyggnader, egde knappt
utrymme för det befintliga, till omkring 100 uppgående, sjukantalet, och utan någon
möjlighet att klassificera de sjuka, vare sig med hänsyn till kön eller sjukdom,
ansågs af sådan anledning icke kunna komma i fråga att vid en åsyftad
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 258.
7
reorganisation af hospitalen genom partiela förändringar iståndsättas, utan borde
antingen indragas, eller helt och hållet ånyo uppföras: men dä förstnämnde alternativ
skulle påkalla motsvarande nybyggnader vid andra hospitaler, samt det i
Wexiö icke allenast hade det mest lämpliga geografiska läge för anläggningen af
en kurativ anstalt för sinnessjuka från de 3:ne vidsträckta län, hvilka utgöra
dess distrikt, utan ock den nu varande hospitalsegendomen, erbjöde den förträffligaste
lokal för en sådan anläggning, hade kominitterade, på dessa skäl, föreslagit,
att i Wexiö måtte uppföras ett nytt hospitalshus för omkring 150 sinnessjuka,
till planen uppfyllande alla de fordringar, man nu för tiden gör sig af en ändamålsenlig
byggnad för sådane sjukes vård och behandling, och bar kostnaden härtill,
enligt uppgjord ritning, blifvit af kommitterade förslagsvis beräknad till 118,851
R:dr 37 sk. 4 r:st men af Ofverintendents-emhetet deremot till 127,568 R:dr
5 sk. 4 r:st.
Malmö hospital, såsom beläget midt i staden och i en sumpig trakt deraf,
omgifvet af trånga gator och icke ens egande till sin disposition ett genom dessa
afskiljdt qvarter utan till en icke ringa del närmast omslutet af enskilda boningshus,
ansågo kommitterade hafva det mest otjenliga läge, som för en sådan inrättning
kunnat väljas, hvadan kommitterade, i betraktande jemväl deraf, att rummen
voro låga, fuktiga och osunda, vidhållit en förut yttrad åsigt om omöjligheten att
af den nuvarande hospitalsegendomen i Malmö kunna bilda en, efter nutidens fordringar
mot ändamålet svarande inrättning för sinnessjukas behandling och vård,
serdeles af den storlek, som bär vore behöflig. Till följd af dessa förhållanden
och under förutsättning, att en genomgripande förbättring af hospitalen nu skulle
komma att genomföras, hade kommitterade i underdånighet föreslagit Malmö hospitals
förflyttning till annan mera lämplig plats, i närheten af staden Lund, der
en nybyggnad för ändamålet skulle, förslagsvis, komma att kosta 250,000 R:dr,
eller, enligt Ofverintendents-embetets beräkning 289,553 R:dr 27 sk. 6 r:st
allt B:ko, dock som denna nybyggnad icke ansetts vara den åtgärd, hvilken
i forsta rummet borde vidtagas, hade kommitterade alternativt föreslagit sådana
förändringar vid hospitalet i Malmö, att detsamma under tiden måtte någorlunda
hjelpligt kunna svara emot ändamålet, hvartill kostnaden, i saknad af
noggranna beräkningar, approximativt blifvit uppgifven till 10,000 R:dr banko.
Götheborgs hospital, som blifvit beräknadt för omkring 150 sjuka, hade
väl icke det fördelaktigaste läge; men kommitterade hade dock, på anförda skäl
och i betraktande af öfriga förhållanden, funnit denna omständighet icke vara af
så afgörande vigt, att den borde föranleda hospitalets förflyttning från dess bu
8
Stats-Utskottets Utlåta?)de, N:o 258.
varande lokal till en annan. För utvidgning och förändring af nu varande hospitalet
hade kostnaden blifvit beräknad till 100,000 R:dr banko, hvilken beräkning,
så vidt den blifvit granskad hos Ofverintendenls-embetet, icke föranledt till någon
anmärkning.
Hvad anginge Hernösands hospital hade kommitterade, som ansett det genom
Serafimerordens-gillets meddelade uppgifter vara ådagalagdt, att åtgärder till
afhjelpande af den derstädes redan uppkomna trängseln och deraf härflytande olägenheter
för sjukvården voro i hög grad påkallade, af sådan anledning i underdånighet
hemställt, att vid den nådiga proposition, Kongl. Maj:t kunde finna för
godt att till Rikets Ständer, med hänsyn till hospitalsväsendets ordnande, aflåta,
Kongl. Maj:t jemväl mätte laga i betraktande, hvad som för utvidgningen af berörde
hospital erfodrades efter den plan och kostnadsberäkning, som dessförinnan
kunde genom Serafimerordens-gillets försorg varda inlemnade.
För den ifrågasatta nya hospitalsanläggningen vid hufvudstaden skulle kostnaden,
enligt uppgjord ritning och förslag, komma att uppgå till 329,933 R:dr
12 sk.; hvarförutan erfordrades till inköp af en egendom å Kongl. Djurgården,
34.000 R:dr samt till inventarier och sjukvårds inrättningens första anordning
15.000 R:dr eller tillsammans, i jemnad summa 379,000 R:dr allt banko; varande
i fråga om utväg för åstadkommande af denna kostnad, uppgifvet hurusom någon
tillgång dertill icke vore att påräkna af Danviks hospitals-fonden och medel, utan
äfventyrande af inrättningens verksamhet och bestånd, helst, enligt hvad räkenskaperna
utvisade, hospitalets utgifter för en allt mer ökad personal hittills under
vissa år till och med öfverstigit inkomsterna; hvadan Ofverståthåilare-embetet, för
det önskvärda ändamålets vinnande, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t
måtte göra nådig framställning till Rikets Ständer om anslående af förenämnde
summa 379,000 R:dr, antingen på en gång, eller medelst årligt anslag af 22,740
R:dr banko i 37-4 års tid till ränta och amortering å ett lån af förenämnde
belopp.
Enligt ofvan anförda beräkningar, och med antagande af öfverintendentsembetets
förslag skulle kostnaden för utfärdandet af ifrågavarande nybyggnader
och förändringar komma att uppgå vid
Wadstena d:o
Wexiö d:o
Malmö d:o
Upsala hospital till
115,659: 24. 4.
78,213: 40. —
127,568: 5. 4.
10,000: — —
Lunds
Slats-Uts/collels Utlåtande, N:o 25S.
9
Lunds hospital framdeles  289,553: 27. 6.
Götheborgs hospital  100,000: •— —
Hernösands hospital
48,442: 32. —
Stockholms hospital  379,000: — —
1,148,437: 33. 2.
hvartill kommer, för komplettering af inventarie- och persedel
förräden
16,000: — —
samt eventuell, för inlösen af lasaretts- och kurhus-byggnader
vid Upsala hospital 11,418: 32. —
eller tillsammans 1,175,856: 17. 2.
hvarvid dock den erinran borde göras, dels att Ofverintendents-embetet ansett
kostnaderna kunna nedsättas, om byggnadsföretagen upplätos lill verkställighet efter
entreprenad-auktion, eller under lokal tillsyn af sådana sakkunniga personer,
som känna utvägarna på de serskilda orterna att för billigare priser erhålla dugliga
materialier och arbetsbiträden; dels ock att vissa beräkningar ännu saknade
den tillförlitlighet, som af berörde embetsmyndighet» granskning vore att förvänta.
Då, enligt hvad kändt vöre, hospitalsfonden nu mera icke hade några kapital-tillgångar
att för ifrågavarande byggnadsföretag disponera, hade af kommitterade
blifvit hcmställdt, alt serskildt, på flera år fördelad t, statsanslag måtte dertill
af Rikets Ständer äskås; men för beredande af någon tillgång, hvarigenom statens
utgifter för hospitalernes förbättring framdeles, åtminstone till någon del, kunde
minskas, hade, på anförda skäl, kommitterade framhållit ett redan förut väckt
förslag att, på sätt genom Kongl. Förordningen den 11 December 1766 i § 20
varit medgifvet, hospitalernes hemman och lägenheter, såvidt bestämda gåfvobref
eller testatorers uttryckta vilja det icke förbjödo, måtte, der sådant för hospitalsfonden
funnes förmånligt, med full eganderätt ål enskilda personer upplåtas, mot
erläggande af dels löseskilling, dels oföränderlig, till h os p i tals-fonden i spanmål
utgående, ränta, till det belopp, som vid offentlig auktion genom högsta anbudet
kunde erhållas, hvilken åtgärd, i kommitterades tank», skulle medföra, utom andra
fördelar, äfven den, att genom försäljningen ett icke obetydligt kapital kunde
vinnas, hvilket vore att påräkna såsom bidrag till hospitalens iståndsättande. Mot
delta förslag hade Serafimer-ordensgillet hufvudsakligen anfört, att, genom de försök,
som under åren 1767 och 1769 blifvit gjorda, att, med tillämpning af ofBih.
till B. St. Prot. 1850 & 1851, 4 Sami., 1 Afd., 2 Band. 29 Höft. 2
10
S ta ts- Ut sko t te ts Utlåtande, N.-o 258.
van åberopade författning, ordna och förbättra hushållningen vid hospitalerne, hade
nära femtio bela hemman blifvit dessa inrättningar alhände mot en ringa köpeskilling
och en högst obetydlig ränta, hvaremot af samma hemman, om de ännu
funnits i hospitalerncs ego, fonden säkerligen skulle haft en inkomst af flera hundra
tunnor spanmål årligen, utöfver hvad deraf nu erlägges: att hospitals-fonden
således, genom denna åtgärd, lidit en högst kännbar förlust och att ytterligare
försäljning af hospitalshemman blifvit genom Kongl. Brefvet den 7 December 1796
uttryckligen förbjuden; att, om försäljning af de återstående fastigheterne nu ändock
skulle ske, man visserligen kunde påräkna högre köpeskilling, än som förenämnde
år erlades för afyttrade hemman, men att, om ock lill en början årliga
räntan af köpeskillingen kunde motsvara arrendebeloppet, förhållandet efLer några
år skulle blifva alldeles motsatt; att, i alla händelser, hospitals-fonden ginge miste
om den tillökning i årliga afgiften, som nu vid hvarje ny utarrendering vanligen
är att påräkna, hvartill komme, att, då försäljuingarne ej kunde ske på en gång
utan blott efter hand, i den mån lägenheterna blefve till arrende lediga, blott
några få årligen skulle komma att afyttras, och följaktligen ej förr än efLer många
års förlopp något större kapital vara att förvänta.
Beträffande frågan om hospitalens årliga underhåll med hvad lill sjukvården,
den inre förvaltningen och ekonomien hörer, samt i hvad mån hospilals-fondens
årliga tillgångar kunde förslå till bestridandet af dertill erforderliga utgifter, hade
kommitterade dels lemnat en allmän öfversigt af de olika utgifts-titlarnes sanno
lika
belopp, sådane de för ett sjukantal af 1,000 personer, och, oberäknadt utgifterne
vid hufvudstadens hospitals-inrättning, i framtiden skulle blifva efter hospitalens
fulländade reorganisation; dels gjort en uppskattning af inkomsterne, som,
under förutsättning, att hospitals-fonden blefve vid samma inkomster bibehållen,
och med inberäkning af ett framdeles förväntadt icke obetydligt belopp af patienternas
årsafgifter, skulle i det närmaste visa, att någon brist för framtiden, enligt
kommilterades tanka, icke vore att befara. Om än denna förmodan, som till
någon del grundade sig på förhållanden, hvilka ännu icke inträdt, skulle af
framtida erfarenhet besannas, så vore dock hospitals-fonden för närvarande,
enligt hvad Serafimer-ordensgillet upplyst, i behof af understöd för att kunna
fullgöra sina förbindelser och betrygga hospitalens verksamhet. Ordens
gillet
hade nemligen, uti underdånig skrifvelse den 27 Maj förlidet år, förnyat
sin förut liera gånger hos Kongl. Maj:t gjorda anmälan derom, att under
de år, då markegångsprisen å den till hospitals-fonden anslagna spanmål, sorn utgjorde
det hufvudsakligaste af denna fonds inkomster, äro låga, dessa inkomster
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 258.
11
icke voro tillräckliga till de med hospitalens vidmakthållande förenade utgifter;
att sålunda, enligt räkcnskaperne för år 1848, hospital-fondens inkomster utgjorde
hlott 94,293 R:dr 27 sk. 3 r:st, men utgifterne deremot 118,326 R:dr 37
sk. 6 r:st, hvadan för samma år uppkom en brist af ej mindre än 24,033 R:dr
10 sk. 3 r:st, allt banko; att de äfven under år 1849 låga spanmålsprisen påkallat
underdånig anhållan om ett förskott af 14,000 R:dr banko från Kongl.
Maj:ts och Rikets Statskontor till hospitals-fondens understödjande, hvilket belopp
under innevarande år borde återbetalas; att fortfarandet af låga spanmålspris komme
att medföra enahanda brist, till hvars fyllande Serafimer-ordensgillet saknade
utväg; att i öfrigt hospitals-fondens förlägenhet och behof af undsättning hufvudsakligen
tillkommit dels derigenom, att Ordensgillet, i följd af dess instruktion, måst
till läns-Iasaretternes understödjande i många år lemna högst betydliga bidrag, utgörande
tillsammans 365,719 R:dr 2 sk. 4 r:st, hvarmed flere lasaretter blifvit anlagde
och de fleste till en början i det närmaste varit underhållne, allt till lindring
för länens innevånare uti den dem, enligt författningarne, åliggande skyldigheten,
att sina lasarett på egen bekostnad anlägga och underhålla, dels ock derigenom,
att Kongl, Maj:t, uppå Rikets Ständers underdåniga hemställan, den 13
November 1825 och den 29 Oktober 1828, anbefallt central-hospitalens inrättande,
till hvilket ändamål hittills af hospitals-fonden hade utgått en summa af 283,262
R:dr 47 sk. 9 r:st, hvaraf följden blifvit, att fondens kapitaler, som år 1825 ännu
utgjorde 209,098 R:dr 2 sk. 6 r:st, nu mera äro medtagna; att i samma
mån anstalter hade vidtagits för de vansinniges omsorgsfuliare behandling å hospitalen,
dessa inrättningar jemväl blifvit allt mera anlitade, hvilket i samma mån
haft till följd ökade utgifter; att, ehuru, vid sistförflutna riksdag, utaf anslaget
för fångvården 5,000 R:dr banko årligen blifvit hospitals-fonden tillagde, för underhåll
och vård af vansinnige brottslingar, samt genom Kongl, kungörelsen den
3 December 1847 någon förändring till hospitalernes framtida fördel blifvit i nåder
anbefalld uti den förut bestämda så kallade medgiften af förmögnare hospitalshjon,
Ordensgillet likväl, uppå anförda ytterligare skäl, ansett fonden icke kunna
för sitt ändamål vidmakthållas och betryggas utan statens mellankomst, och fördenskull
underdånigst anhållit om nådig framställning till Rikets nu församlade
Ständer derom, att ett kreditiv eller förslagsanslag å 25,000 R:dr banko om året
måtte åt Ordensgillet anvisas, med rättighet för Gillet att, då behofven för hospitalen
sådant påkallade, få inom nämnde belopp, mot behörig redovisningsskyldighet,
lyfta och uppbära hvad för afhjelpande af samma behof erfordrades; varande
anmärkt, att det nu begärda anslaget icke ens utgjorde 4 procent årlig
12
Stals-Utskollets Utlåtande, N:o 258.
ränta å de summor, Ordensgillet Tor hospitalens förbättrande och lasarettens un
derstödjande måst från hospitals-fonden utbetala.
Härförutan hade, uti serskild skrifvelse af den 16 September nästlidet år,
Ordens-gillet i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig proposition till Rikets
nu församlade Ständer, angående afskrifning af ncdannämnde i hospital-fonden räkenskaper
balanserade skulder, nemligen:
a) Rd:r 2,291: 30 sk. 10 rst. b:ko, utgörande förra allmänna magasins-fondens,
af Stats-kontoret nu mera öfvertagna, fordran hos allmänna hospitals- och
barnhus-fonden för oguldna omkostnader vid magasinering af sistnämnde fond tillhörig
spanmål från och med år 1825 till och med år 1829; i afseende å hvilket fordringsanspråk,
hvarom Ordens-gillet numera icke kunnat vinna annan upplysning, än som
innefattades i ett skrifvelsen bifogadt sammandrag af allmänna magasins-fondens räskaper,
Ordens-gillet i underdånighet hade åberopat det redan förut anmälda förhållande,
att, om än samma fordran till sin beskaffenhet och rigtighet nu mera kunde
redas, hospitals-fonden i allt fall saknade medel till dess gäldande.
b) Rd:r 3,413: 16 sk. b:ko, utgörande upplupna obetalda räntor å ett uti
salpeter fonden för hospitalerna upptaget lån, stort 48,000 R:dr samma mynt,
hvars afskrifning Rikets sednast församlade Ständer hade beviljat5 i fråga om hvilken
ränta Ordens-gillet hos Kongl. Maj:t i underdånighet hade anhållit om den
förklaring af Rikets Ständers beslut, angående lånets afskrifvande, att jemväl räntan
vore tinder samma beslut inbegripen, hvilken anhållan Kongl. Maj: t, efter infordradt
utlåtande af kommitterade för salpeter-ärenderne, uti nådigt bref den 30
Januari 1849, förklarat sig icke kunna för det då närvarande bifalla; hvarefter
Gillet, då tiden för nu pågående Riksdag lillstundadc, sin underdåniga framställning
i ämnet förnyat och lill stöd derföre andragit, hurusom, enär det vid sistförflutna
riksdag fattade heslutet 0111 kapitalbeloppets afskrifning hade grundats på
hospilalsfondens redan då ådagalagde oförmåga att denna skuld betala, samt fondens
tillgångar sedermera ingalunda blifvit ökade, densammas förlägenhet skulle ytterligare
försvåras, om från fonden nu uttoges ifrågavarande ränta, hvilken till betydlig
del hade tillkommit under den tid, som förflutit ifrån det afskrifning af
skulden hos Kongl. Maj:t begärdes och tills den af Rikets Ständer beviljades;
samt
c) R:dr 14,000 b:ko, hvilka, uppå Serafimer-ordens-gillels underdåniga anmälan
om hospitals-fondens förlägenhet för bestridande af oundgänglige utgifter, blifvit,
jemlikt nådiga brefvet den 25 Januari förlidet år, utaf Stats-kontoret af under
händer hafvande medel utbe la Ide såsom förskott och mot återbelalnings-skyl
-
Stals-Utskotlets Ullätande, N:o 258.
13
dighet, i fråga hvarom Stats-kontoret, som öfver nu begärde afskrifningar blifvit
hördt, uti underdånigt utlåtande af den 23 sistlidne December erinrat, hurusom
en blott och bar afskrifning af sistberörde, endast såsom förskott, mot framtida
ersättning utanordnade, belopp icke kunde ega rum, enär statsverket måste, på
ett eller annat sätt, derföre beredas godtgörelse.
Efter nådigt öfvervägande af hvad sålunda förekommit och handlingarne i öfrigt,
beträffande förenämnde frågor, innehålla, bär Kongl, Majit uti aflätnc högstberörde
proposition, täckts förklara, att då, vidkommande först frågan om beredandet
af medel för hospitalens utvidgande och förbättring på sätt kommilterade föreslagit,
hospitalfondens egna tillgångar för närvarande icke dertill medgåfvo någon
uppoffring samt den ifrågasatte försäljningen af hospitalens hemman och lägenheter
skulle i längden, enligt hvad Serafi mer-ordens-gillet upplyst, blifva för fonden mindre
förmånlig, annan utväg för vinnande af det åsyftade ändamålet icke återstode,
än den Rikets Ständer, genom anvisande af statsanslag, kunde bereda. Då likväl
i detta hänseende den summa, sorn, för planens fullständiga genomförande, blifvit
förslagsvis beräknad, vore mera betydlig, än att Kongl. Majit för närvarande,
då statsverkets tillgångar för flera andra behof blifvit tagne i anspråk, ville sätta
i fråga att Rikets Ständer, med godkännande af den uppgjorda planen, skulle bevilja
hela eller ens någon betydligare del af detta belopp, har Kongl. Majit, med
afseende å vigten och angelägenheten deraf, a!t den af behofvet högt påkallade
förbättringen af bospilalerna ju förr desto hellre mätte kunna företagas, i nåder föreslagit,
att, derest tillgång dertill nu kunde beredas, Rikets Ständer till en början
ville bevilja hvad som, enligt den uppgjorda planen, erfordrades för nybyggnad af
W exiö hospital, hvilket, enligt de upplysningar, kommilterade meddelat, företrädesvis
vore i behof af utvidgning och förbättring; och skulle alltså, i fall Rikets
Ständer biföllo delta förslag, en summa af 127,500 Rdir biko böra för tiden intill
nästa riksdag anvisas, att för berörde ändamål, i nion af behof, utgå.
Hvad dernäst angick Serafimer-ordens-gillets underdåniga framställning, om anvisande
af ett kreditiv eller förslagsanslag å 25,000 Rdir biko om året, att, i
mån af behof och mot re do v i s n i n gs-skyld i gb et, användas till hospitals-fondens understöd,
har Kongl. Majit, med afseende å de skäl Ordens-gillet härvid åberopat,
hos Rikets Ständer föreslagit, att förenämnde belopp matte, för berörde ändamål,
på de af Ordens-gillet uppgifna vilkor, anvisas; hvarförutan, beträffande slutligen
Ordcns-gillets underdåniga hemställan om utverkande af Rikets Ständers bifall till
eftergift och afskrifning af trenne hospital-fondens ofvan uppgifne skuldebelopp,
Kongl. Majit tillika framställt förslag, att de tv änne förstnämnda, eller skulden
14
Slats-Utshotlels Utlåtande, N:o 258.
allmänna magasins-fonden, R:dr 2,291: 30 sk. 10 rst. samt den oguldna räntan
till salpeter-fonden R:dr 3,413: 16 sk., allt banko, måtte afskrifvas, inen deremot
icke funnit skäl till beviljande af den sökta afskrifningen af det med 14,000 Rd:r
banko utaf statsverket uppburna förskott.
Stats-utskottet, som åt detta maktpåliggande ärende egnat en noggran uppmärksamhet,
får nu meddela utlåtande öfver de frågor, hvilka Kongl. Maj:t öfverlenuiat
lill Rikets Ständers afgörande eller som Utskottet funnit sig föranlåtet att
till Rikets Ständers ompröfning hemställa. Vidkommande först Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om anslag för nybyggnad af Wexiö hospital, så enär icke allenast
detta hospitals geografiska läge är det mest lämpliga för anläggningen af en
sjukvårdsanstalt för sinnessjuke från de tre vidsträckta län, hvilka, på sätt ofvan
är vordet omförmäldt, ansetts böra utgöra detsammas distrikt, utan ock den nuvarande
hospitals-cgendomen erbjuder en förträfflig lokal för en sådan anläggning,
i anseende Lill belägenheten och afskildheten frän andra egor än hospitals-hemmanets
egna, hvilka dessutom lemna ett tillräckligt och vidsträckt utrymme ej allenast
för de sinnessjukes vistande i fria luften och sysselsättande med trädgårdsarbeten,
blomsterodling m. m., än äfven till uppförande af serskilda byggnader fölin
rymmande af sådane sjuke, hvilka ega tillgångar alt genom högre betalning förskaffa
sig större och med deras förra lefnadsvanor öfverensstämmande beqvämligheter,
anser Utskottet, att en utvidgning och förbättring af Wexiö hospital företrädesvis
bör ifrågakomma; och då upplyst är, alt, för åstadkommande deraf,
hospitalsfondens egna tillgångar icke medgifva någon uppoffring, får Utskottet
tillstyrka,
att Rikets Ständer må, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
afgifna nådiga förslag, för utvidgning och förbättring af Wexiö
hospital, anvisa en till 127,000 r:dr jemnad summa, att från
Riksgäldskontoret, i mån af behof, utgå.
På de af Scrafimer-ordens-gillet i underdånighet anförde och af Kongl. Maj:t
i nåder åberopade skäl, tillstyrker jemväl Utskottet,
a) att Rikets Ständer medgifva, att ett belopp af högst 25,000
r:dr årligen må, under den tid nu skeende statsreglering omfattar,
från Riksgäldskontoret utgå, att, i mån af behof och
emot redovisningsskyldighet, användas till betäckande af den
hospitalsfondens brist, som under tiden möjligen kan uppkomma
derigenom, att fondens årliga inkomster icke blifva tillräckliga
till utgifternas bestridande.
Stals-Cts/collcts Ullätande, N:o 258.
15
b) att Rikets Ständer äfven medgifva, alt bospitalsfondens skuld
till allmänna magasins-fonden, 2,291 r:dr 30 sk. 10 rst. och
för ogulden ränta till saltpeter-fonden 3,413 r:dr allt banko,
måtte fa afskrifvas.
Enär, i anledning af vederbörandes bär ofvan i korthet omnämnde underdåniga
framställningar, Kongl. Maj:t på i nåder anförde skäl, icke af Rikets Ständer
äskat anslag till förbättrande af öfrige hospitalsanstalterne, bär Utskottet ansett
det mindre lämpligt att deröfver afgifva något yttrande, med undantag af hvad
Danviks hospital angår, hvarom Utskottet, genom besök på stället, tagit en närmare
kännedom och dervid funnit denna inrättnings ordnande till ett bättre skick
vara af högsta behof påkalladt.
För fullständigt vinnande deraf skulle dock, enligt den af Öfverståthållareembetet
i ämnet gjorda underdåniga framställning, erfordras en sammanlagd summa
af 379,000 R:dr, deraf 34,000 R:dr till inköp af en lägenhet å Kongl. Djurgården,
samt återstoden till byggnaders uppförande derå; men då nybyggnad i när
heten
af hufvudstaden är betydligt dyrare än å andra ställen i allmänhet, samt
en utgift af sistnämnde summa för att erhålla en byggnadsplats, hvilken efter ett
antal år blir disponibel utan löseskilling, förekommer alltför kostsam och dessutom
det synes temligen öfverflödigt att ega 2:ne stora kurativ-anstalter för sinnessjuke,
så nära hvarandra, som vid Stockholm och Upsala, hvardera beräknad för
ett större antal, än för närvarande å någoldera stället hefinnes, samt slutligen
uppmärksamhet torde böra fästas å den nytta, en större inrättning, sådan som den
här ifrågavarande, belägen i närheten af Upsala, skulle tillskynda den medicinska
undervisningen derstädes, lar Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke, i stället för att i hufvudstadens granskap inrätta
ett nytt hospital för sinnessjuke, mera skäl vore att
utvidga hospitals-inrättningen vid Upsala så mycket, att större
delen af de kurativ-behandling underkastade sinnessjuke från
Stockholm och dess omgifning, hvilka under nuvarande förhållanden
skola inrymmas på Danviken, kunde finna plats vid
inrättningen nära Upsala, hvarest tillräckligt utrymme för hospitalets
utvidgning är att tillgå och byggnads-kostnaderne äro
ringare än i hufvudstaden, samt hospitalshjonens underhåll och
värd icke torde genom den antydda förflyttningen blifva flir
16
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 258.
Danviks hospitalets fonder kostsammare än om de sinnessjuke
fortfarande vårdades vid Danviken; hvaremot det mindre antalet
af sinnessjuke eller de obotlige, osnygge och stormande
fortfarande finge å Danviken intagas.
Anseende Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat en af Herr Bergman,
med stöd af 56 § Riksdags-ordningen, inom Vällofl. Borgare-ståndet väckt och till
Stats-utskottet remitterad motion, angående hegardt anslag till förbättrande af Götheborgs
hospital.
Stockholm den 21 Juli 1851.
STOCKHOLM, tryckt ros isaac marcus, 1851.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 259.
1
N:o 259.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Memorialj avgående de i Regeringsformens 63 § föreskrifva
kreditiv-summor.
(R:gs Afd.)
Jemlikt 30 § i Riksdags-Ordningen, åligger det Stats-Utskottet att, vid hvarje riksdag,
föreslå beloppet af de tvänne serskilda kreditiv-summor, sorn för oförutsedda händelser
skola, till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisas; hvilket åliggande nuvarande Statsutskott
får härmedelst fullgöra.
Utaf dessa kreditiv-summor, vanligen benämnda Stora och Mindre kreditiven, skall
den ena, eller det så kallade stora kreditivet, vid infallande krig, kunna af konungen lyftas,
sedan Han Stats-rådet in pleno hört, samt Rikets Ständer sammankallat, och den andra
eller det mindre kreditivet vara tillgänglig, då konungen, sedan hela Stats-rådets tankar
deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara oundvikligen nödig till rikets försvar, eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål. Den förra kreditiv-summan, hvilken under riksdagarne
åren 1809 och 1810 bestämdes till 1,000,000 R:dr och vid 1812 års riksdag höjdes till
2.000.000 R:dr, har allt sedermera varit fastställd till sistnämnde belopp. Utskottet, som icke
finner någon serskild anledning för Rikets nu församlade Ständer att, genom ökning eller minskning,
förändra detta kreditivs således under nära 3:ne årtionden bibehållna belopp, hemställer
derföre,
att samma kreditiv jemväl vid innevarande riksdag må bestämmas till
2 millioner R:dr.
Beloppet af det andra eller mindre kreditivet har deremot, under den tid, nuvarande
grundlagar varit gällande, undergått flera förändringar. Sålunda höjdes detta kreditivs
belopp vid 1815 års riksdag från 500,000 Rdr till 1,500,000 Rdr, af hvilken summa dock
1.000.000 Rdr skulle endast få användas, derest oundgängliga försvarsanstalter behöfde vid
Bih.
till B. St. Brot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Haft. 1
2 Stals-Utskottets Memorial, N:o 25.9.
tagas. Under nästpåföljde 2:ne riksdagar blef detta förhöjda belopp bibehållet, men vid
riksdagen åren 1828, 1829 och 1830 nedsattes kreditivet till 1,000,000, rdr, hvarjemte hälften
af denna summa bestämdes för utomordentliga åtgärder till Rikets försvar, och hälften
för andra högst vigtiga och angelägna föremål. Vid 1834 och 1835 års riksdag bibehölls
samma kreditiv vid sistnämnde belopp, men vid riksdagen åren 1840 och 1844 nedsattes
det ytterligare till 300,000 Rdr, dock med uteslutande af den först meddelade bestämmelsen
i afseende på kreditivets användande. Under 1844 och 1845 års Tiksdag blefvo
dittills gällande stadganden, angående ifrågavarande kreditiv, oförändrade. I stället för att
fortfarande anvisa ett serskildt kreditiv för behöfvandes undsättning vid inträffande missvexter,
förklarade Rikets sednast församlade Ständer sig vid meranämnde kreditiv-summas bestämmande
vilja taga i beräkning hvad som, utöfver andra härtill anslagna tillgångar, under
tiden intill nuvarande riksmöte kunde för detta ändamål erfordras. I sådant afseende,
och med hänsigt derjemte till dåvarande politiska förhållanden, blef det mindre kreditivet
under sistförlidna riksdag ökadt till 1,000,000 Rdr, hvarvid Rikets Ständer förnyade den
före 1841 års riksdag gällande bestämmelsen, angående kreditiv-summans användande.
Utaf det sålunda vid sednaste riksdag anvisade kreditiv har ett sammanräknadt belopp
af 450,000 Rdr blifvit i stadgad ordning lyftadt och utbetaldt, hvilket belopp, enligt de
Riksgälds-kontoret tillställda Utdrag af Statsråds-protokollen, angående dessa medels lyftning,
erfordrats dels till beredande af ersättning för de från Stats-kontoret utbetalde förskott till
kostnader vid karantänsanstalterna mot kolerafarsoten, och dels till bestridande af ytterligare
förekommande enahanda utgifter. --
Genom bifallandet af Stats-Utskottets under N:o 101 afgifna utlåtande, hafva Rikets
Ständer jemväl vid denna riksdag beslutat att, vid fastställandet af det kreditiv-belopp, hvarom
nu är fråga, taga i beräkning, hvad häraf kan, intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
behöfva användas för behöfvandes undsättning under inträffande missvextår.
Med afseende ej mindre å hvad Rikets Ständer således redan förklarat, än å öfriga
härvid förekommande förhållanden, tillstyrker Utskottet, att enahanda beslut, som rörande
det mindre kreditivet vid sednast förflutna riksdag fattades, jemväl må af Rikets nu församlade
Ständer vidtagas och
att Rikets Ständer alltså må fastställa ifrågavarande kreditiv till En million
Riksdaler, med förklarande, att hälften deraf bör vara att tillgå för
Rikets försvar och hälften för andra högst vigtiga och angelägna föremål.
Stats-Utskottets Memorial, Nio Håff. 3
Beträffande tillhandahållandet eller anskaffningen af de medel, sorn, i händelse af
skeeude kreditiv-lyftningar, måste af Riksgäldskontoret utbetalas, hvarom Utskottet äfvenledes
vid detta tillfälle torde böra afgifva sitt yttrande, så anser Utskottet Rikets Ständer
böra förnya de härom under sednaste riksdag meddelade, saint i 118 och 120 §§ af
Riksgälds-kontorets reglemente intagna föreskrifter, enligt hvilka Riksgälds-kontoret skulle
ega att, på deruti stadgadt sätt, genom upplåning, anskaffa hvad som utöfver Kontorets
härtill disponibla tillgångar kunde för sådana utbetalningars bestridande erfordras. I öfverensstämmelse
med denna åsigt och under förutsättning, att Rikets Ständer godkänna
Utskottets här ofvan framställda förslag, i fråga om kreditivens belopp, hemställer Utskottet,
att nedanstående §§, hufvudsakligen lika lydande med 117, 118,119 och
120 §§:na i det för Riksgälds-kontoret vid sednaste riksdags slut utfär
dade
reglemente, måtte i det nya reglementet för samma verk få införas.
§•
Till följd af stadgandet i Regeringsformens 63 §, hafva Rikets Ständer anslagit,
och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat en kreditiv-summa af Två millioner
Riksdaler, för att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han Statsrådet in pleno
hört, och Rikets Ständer sammankallat. Rikets Ständers å denna summa utfärdade förseglade
anordning får ej brytas eller summan af Fullmäktige utbetalas förr, än riksdagskallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
§•
Derest den i föregående § uppgifna kreditiv-summa kommer att lyftas, bör Riksgälds-kontoret,
för densammas, utbetalande, använda de till kontoret inilutna odisponerade
öfverskotter å statsverkets inkomster, äfvensom kontorets öfriga härtill disponibla tillgångar,
samt anskaffa hvad för öfrigt kan erfordras genom upplåning emot Riksgälds-kontorets
obligationer, ställda att, efter minst Ett och högst Tre års förfallotid, inlösas med de
medel, som af Rikets näst sammanträdande Ständer varda härtill anvisade.
§- '
Den kreditiv-summa, som likaledes, enligt 63 § i Regeringsformen, bör å Riksgäldskontoret
anvisas, för att, på sätt samma § innehåller, under tiden mellan innevarande och
4 j Stats-Utslcottets Memorial, N.o 259
nästkommande riksdag vara tillgänglig, då Konungen till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Statsrådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finnér den vara oundvikligen nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till En million Rdr,
hvaraf hälften, eller Femhundratusen Rdr, bör vara att tillgå för Rikets försvar och hälften,
eller Femhundratusen Rdr för andra ändamål.
8.
För bestridande af de utbetalningar, sorn å sistberörde kreditiv-summa kunna ifrågakomma,
böra Riksgälds-kontorets härtill disponibla tillgångar begagnas, och, i fall dessa
icke äro tillräckliga, de derutöfver erforderliga medlen af Riksgälds-kontoret upplånas mot
Kontorets obligationer, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången
uppsägning; egande Fullmäktige att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren, samt fastställa betalningsterminerna
för dessa obligationer; dock får obligationernas förfallotid icke utsättas sednare
än Tio år efter deras utgifningsdag. För öfrigt iakttages: att någon kapital-rabatt icke
får vid obligationernas utlemnande medgifvas; att någon obligation icke får utfärdas å mindre
summa än 250 Rdr; samt att Fullmäktige, så vidt af deras tillgöranden beror, böra
söka att emot den möjligen lägsta ränta erhålla de medel, som måste upplånas.
Jemlikt ofvan åberopade § af Regeringsformen, skola Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
erhålla en förseglad anordning å det Stora kreditivet, hvilken, i händelse af samma
kreditivs lyftning, får af Fullmäktige brytas, sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord. Denna anordning torde vid innevarande riksdag
böra erhålla samma lydelse, som den af sistförflutna riksdags Stats-Utskott föreslagna och
af Rikets Ständer godkända, samt derefter utfärdade anordningen å enahanda kreditiv;
och får Utskottet alltså föreslå, att densamma måtte komma att lyda sålunda:
”Till Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp af 2,000,000 Rdr fastställt den
summa, som, enligt Regeringsformens 63 §, skall vara till utbetalning från Rikets Ständers
Riksgälds-kontor anvisad, för att af Kongl. Maj:t vid infallande krig lyftas, så varda,
i kraft af nämnda § och till följd af Rikets Ständers beslut, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
härmedelst förständigade och bemyndigade att, vid det i samma § förutsatta fall och
under derstädes stadgade förbehåll, omförmälda kreditiv-summa af Två millioner Riksdaler
Stats-V t ikottets Memorial, N'.o 260. 5
banko Kongl. Maj:t tillhandahålla, samt, enligt dess nådiga disposition, i föreskrifyen ordning
utbetala. Stockholm den
På Rikets Ständers vägnar:
För Ridderskapet och Adeln,
För Preste-Ståndet,
För Rorgare-Ståndet,
För Bonde-Ståndet.”
Lärande ifrågavarande anordning, i likhet med hvad, som under de sednare riksdagarne
iakttagits, böra underskrifvas af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, samt
Stats-Utskottets Ledamöter och, i utbyte mot den vid nästföregångna riksdag utfärdade
och förseglade anordningen, få vid riksdagens slut, genom Stats-Utskottet Fullmäktige
tillställas.
Stockholm den 21 Juli 1851.
N:o 260.
Ank. till Erp.-Utsk. d. 22 Juli 1851, kl. 11 f. m.
Memorialj i anledning af erfiållne äterremisser d Utlåtandet
N:o 138.
fl. AJ
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss
å dess under N:o 128 afgifne utlåtaude, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse,
angående åtgärder iör verkställighet af beslutet om indragning till statsverket af
vissa arrenden utaf statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade. De an
-
6 Stats-Utskottets Memorial, N:o 260.
märkningar, som inom bemälde riksstånd vid utlåtandet förekommit, innefattas hufvudsakligen
i Doktor Stenhammars dervid fogade reservation. Dock har derförutan blifvit hos
Preste-Ståndet eririradl, att Stats-Utskottet, så vida det icke frånginge utlåtandet, borde
jemväl tillstyrka, att nu ifrågavarande boställen må till skatte försäljas.
Ehuruväl de mot förra utlåtandet gjorda erinringar redan tillförene blifvit af Utskottet
pröfvade, men afseende derå ej kunnat fästas, har dock Utskottet ansett sig nu
böra, med anledning af anmärkningarne, upplysa, att här ifrågakomne arrenden icke, i
likhet med dem, som utgå af de till indelda arméens löningsfonder anslagna och under rego
men lern as egen tillsyn ställda boställen, uteslutande användas till aflöning, utan, såsom
förut är yttradt, ingå bland 5:te hufvudtitelns allmänna besparingar och att det å arrendena,
utöfver derå anvisade arfvoden, uppkommande öfverskott disponeras, likasom andra
besparingsmedel, för hufvudtitelns allmänna behof. Dessa arrenden kunna således ingalunda
hänföras till dem, som äro till vissa korpser och embetsman anslagne, utan äro, i Utskottets
tanka, närmast jemförliga med de vid 1833 års lönereglering för indelda arméen,
emot bestämda, kontanta anslag till statsverket indragne boställsarrenden, från hvilka de
skilja sig endast derutinnan, att anslag till ersättning för desamma icke blifvit å stat uppfördt.
Då härtill kommer, dels att General-Amiralen uti underdånigt utlåtande yttrat, att flottans
kompani-chefs-bostälien aldrig kunna utaf inuehafvarne, i anseende till tjenstgöringen vid
stationen, bebos och brukas samt Kongl. Majit, med anledning deraf, den 16 Februari
1813 i nåder beslutat, att de borde på 30 års tid utarrenderas, dels att Förvaltningen af
Sjöärendena numera icke eger att förfoga öfver sjelfva boställena, utan dessa, likasom
nyssnämnde från indelda arméen till statsverket indragne boställen, äro ställde under Kammar-kollegii
och vederbörande Landshöfdingars tillsyn, lärer desto mindre vigt böra fästas
vid den utaf Förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-kollegium yttrade förmodan, att
boställena möjligen kunde komma att användas för de ändamål, hvartill desamma varit
afsedde, som Kongl. Majit, vid den nådiga skrifvelsens aflåtande, icke derå fästat afseende
och dessutom, genom ett sådant användande, skulle åstadkommas ett undantag från det
allmänna förhållandet, då för båtsmans-kompani-chefer och kompani-skrifvare å andra orter
boställen icke finnas anvisade. Enär för öfrigt, genom bifall till Kongl. Majits nådiga
förslag, vinnes den förenkling, att dessa arrenden komma att redovisas och ingå bland
statsverkets öfrige arrendemedel, och således icke vidare behöfde serskildt levereras och
redovisas, samt slutligen icke synes olämpligare, att de utaf oftanämnde arrenden hittills
Ståts-Utskottets Memorial, N:o SCO. ?
utgående arfvoden anvisas å anslaget till tlottans underhåll, än att andre aflöningsmedel
för närvarande af samma anslag utgå, enligt den speciela reglering af 5:te hufvudtiteln,
sorn af Kongl. Maj:t för hvarje år fastställes, får Utskottet, hvars förra utlåtande blifvit af
Borgare- och Bonde-Stånden bifallet.
samma utlåtande vidblifva.
Stockholm den 21 Juli 1851.
Reservation:
af Herr af Puke: ”Jemte åberopande af den reservation, som vid detta ärendes föregående
behandling afgafs af Herr Doktor Stenhammar, får jag såsom ytterligare skäl för
denna min vördsamma reservation anföra: l:o att den af Stats-Utskottet i så väl föregående
utlåtande N:o 128, som i det nu afgifna, tillstyrkta bifall till Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, åberopade resolution af den 16 Februari 1813, på General-Amiralens då
gjorda framställning af ”att kompani-eheferne aldrig kunde komma i fråga att bruka och
bebo dessa boställen,” m. m. afgafs på en tid, då båtsmans-kompani-cheferne ej voro
ålagda bo och vistas inom sine kompanier; en skyldighet, som först flera år derefter dem
ålades ; och således afsåg förhållanden, som för närvarande ej äro tillämplige. 2:o Att på
sätt näilagde transsumt af Kongl. Maj:t fastställda stat för 5:te hufvudtiteln utvisar, af
dessa arrendemedel årligen utgår ett belopp af 1,800 Rdr såsom arfvoden till 9 kompani-chefer;
och att om, på sätt i Kongl. Maj:ts nådiga proposition blifvit föreslaget och
af Stats-Utskottet tillstyrkt, dessa arrendemedel indragas till statsverket, emot det att 5:te
hufvudtitelns anslag till flottans underhåll tillökas med 3000 ltdr, det förhållande inträffar,
att några disponibla medel på 5:te hufvudtiteln till dessa arfvoden, enligt min tanka, icke
förefinnas, enär de af Rikets Ständer till flottans underhåll anvisade medel icke lära
kunna till aflöningar eller arfvoden användas.”
Transsumt af Kongl. Maj:ts den 28 Dee. 1850 i nåder utfärdade stat för
femte hufvudtiteln år 1851.
Arfv oden
l:o för Officerare
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 260.
1. Chef för ett af Indelnings-båtsmans-kompanierne . . . 200:
8. D:o D:o . . . 1,600:
o
s
= 1,800: —
hvilka utgå af årligen inflytande arrendemedel för båtsmans-kompani-chefs
bohemman.
hvilket vederbörande till und. efterrättelse länder. Stockholms Slott den
28 December 1850.
OSCAR.
B. v. PLATEN.
Rätt transsumeradt, betyga:
E. O. Ström. A. E. Nerén.
v. Häradshöfding. Kammarskrifvare.
Uti ofvanstående reservation instämde Friherre Klinckowström, lt. M.. Herrar
Blomstedt, C. R., och Rappe. C. G. F., samt Doktor Stenhammar och Lektor Wallman.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Slals-Ulskollcls Memorial, JYs 261.
1
M 261.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juli 18S1, kl. ’/2 2 e. m.
Memorial', med förslag till sammanjemkning eller voterings
propositioner•,
i anledning af Rihs-Slåndens skiljaktiga beslut,
rörande extra stats-anslag till föremål, tillhörande
4:de, 5:le, 6:te och 7:de hufvudtillarne.
(U. A.)
Efter erhållen del af Riks-Ståndens definitiva beslut i anledning af StalsEtskottets
utlåtanden Niis 161, 162, 165 och 164 samt Niis 224, 225, 226
och 227, angående anslag till föremål, tillhörande Landtförsvars-, Sjöförsvars-, Civil-
och Finans-departementernes handläggning, får Utskottet härmedelst afgifva de
förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner, hvilka af skiljaktigheterna i
dessa beslut funnits påkallade.
Enligt utlåtande Niis 161 och 224.
l:o. Utskottets uti första punkten af det förra utlåtandet gjorde, och i det
sednare vidblifne hemställan, att till anskaffning af redskaps-, rid-, stall- och anspanns
persedlar
för 12-pundiga och 24:pundiga fältbatterierna, ett belopp af 22,000
Ridr måtte afräkningsvis af Rikets Ständer beviljas, att, på sätt Kongl. Majit föreslagit,
utgå, är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet.
Rerörde af Utskottet tillstyrkta summa har af Bonde-Ståndet blifvit nedsatt
till 20,000 Ridr, men af Borgare-Ståndet afslagen.
Då således trenne Riks-Stånd till ifrågavarande föremål beviljat anslag, men i
afseende på beloppet deraf stannat i olika beslut, får Utskottet, derest icke BondeStåndet
skulle finna för godt, att med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
instämma, föreslå, för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Statsutskott,
följande voteringsproposition:
»Den, som till anskaffning af redskaps-, rid- stall- och anspannspersedlar för
12:pundiga och 24:pundiga fältbatterierna, beviljar ett belopp af 22,000 Ridr afräkningsvis,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, från Riksgälds-kontoret utgå», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer för nyssnämnde ändamål afräkningsvis beviljat
20,000 Ridr att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, från Riksgälds-kontoret utgå.»
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 31 Baft. 1
2
Slals-Ulskollels Memorial, M 261.
2:o. Uti 3:dje punkten af utlåtandet N:o 161 äfvensom i utlåtandet N:o 224
bär Utskottet tillstyrkt, att till anskaffning af gevär Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition anvisa en summa af 200,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
under åren 1851, 1852 och 1853, med en tredjedel årligen, utgå. Denna
punkt hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet bifallit, hvaremot BorgareStåndel
nedsatt anslaget till 160,000 R:dr och Bonde-Ståndet lill 100,000 R:dr.
Enär förstbemälde 2:ne Riks—Stånd, som beviljat 200,000 R:dr, måste anses
hafva medgifvit äfven den mindre af Borgare-Slåndet bifallna summa, och således
trenne Stånd anvisat ett högre belopp än Bonde-Ståndet, lärer detta Stånds beslut,
hvarom Ståndet är ensamt, komma att förfalla, och, derest Borgare-Ståndet icke
skulle finna för godt att med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet instämma,
den skiljaktighet, som förefinnes emellan sistnämnde båda Riks-Stånds mening
å ena sidan och Borgare-Ståndets å den andra, böra afgöras medelst omröstning
i förstärkt Stats-Utskott; dertill föreslås följande voteringsproposition:
»Den, som vill, att till anskaffning af gevär Rikets Ständer må till Kongl.
Majrts nådiga disposition anvisa en summa af 200,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
under åren 1851, 1852 och 1853, med en tredjedel årligen, utgå,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till anskaffning af gevär anvisat till Kongl.
Maj:ls nådiga disposition en summa af 160,000 R:dr, alt från Riksgälds-kontoret
under åren 1851, 1852 och 1853, med en tredjedel årligen, utgå.»
3:o. Utskottets uti 4:de punkten af utlåtandet N:o 161 gjorde och i utlåtandet
N:o 224 vidblifne tillstyrkande, att, till anskaffning af nya pistoler, Rikets
Ständer måtte bevilja ett anslag af 12,000 R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, från Riksgälds-kontoret utgå med en tredjedel under hvartdera af
åren 1851, 1852 och 1853, är bifallet af Ridderskapet och Adelö samt PresteStändet,
men afslaget af Borgare- och Bonde-Stånden.
För den händelse att icke någotdera af sistnämnde tvenne Riks-Stånd skulle
finna för godt att uti de öfriga båda Ståndens beslut instämma, får Utskottet, för
frågans afgörande genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
»Den,
som till anskaffning af nya pistoler beviljar ett anslag af 12,000 R:dr
att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå, med en
tredjedel under hvartdera af åren 1B51, 1852 och 1853,» voterar
Ja ;
den, det ej vill, voterar Nej;
