# ID: svediakorp-gov2220
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 58,146
# sentences: 1,269
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SlatsUtskoltets Utlåtande, JVsi 89,
31
l:o. Till lön åt en Conservator  666: 32.
Rese- och traktamentskoslnad åt densamme . . . 200:
Restaurationers utförande  666: 32. ^ ^
2:o. Till inköp af Kanslirådet Krutmeyer» gravyrsamling
m. m. att under ett visst antal år utgå med årligen 1,000: -—
3:o. Till inlösande af konst-historiska monumenter, gamla
altarlaflor m. m. och framst Råda kyrka i Wermlands
län 1,000: —
4:o. Till inköp af yngre talangfulle konstnärers tallor,
att användas till prydnader i kyrkor m. m. . . . 200: —
8:o. Till artisters och litteratörers pensions-kassas kapital-
fond  466: 32.
eller tillsammans
6,000 R:dr.
Som Utskottet icke kan bedöma vigten och värdet af de föremål för hvilka
stats-anslag sålunda blifvit begärd!, föranlåles Utskottet i ärendets för närvarande
outredda skick, hemställa,
att de af molionärerne nu gjorde framställningar icke måtte lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
38:o. För vårdandet och bevarandet af fäderlandets forntida minnesmärken, har
afven Prosten Melander hos Högvördiga Presteståndet väckt motion om ett årligt
statsanslag af 666 R:dr 32 sk. tuko lill lön åt en Conservator, hvars åliggande i
allmänhet skulle vara icke allenast att vårda Kongl. Maj:ls och Statens konstsamlingar,
utan äfven alt vid förefallande behof med pröfvad konstskicklighet och erfarenhet
gå till banda med råd och upplysningar i fråga om konstföremål, samt att
mot ersättning restaurera skadade konstsaker.
Af skäl som i föregående punkt blifvit anförde
afstyrkes äfven härå Rikets Ständers bifall.
39:o. Till Stats-utskottet har Högl. Ridderskapet och Adeln remitterat en af
Friherre Bennet, C. F., väckt motion, deruti föreslagits att lönen på stat för Kame
reraren
vid Kongl. Museum måtto hädanefter i stället för 400 R:dr blifva uppförd
till 800 R:dr tuko.
Enär Utskottet icke tinner skäl vara för handen att ifrågavarande löne-tillökning
bevilja, får Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till motionen.
40:o. Som vid regleringen af utgifterna under Riksstatens 7:de Hufvudtitel,
Utskottet i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning,
32
Slals-Utskollets Utlåtande, M 89.
öfverfört, på sätt den vid nämnde Imfvudtitel fogade tabell närmare utvisar, till anslaget
för Öfver-Inlendenls-embetet ett belopp af 1,670 R:dr 32 sk., hvilket för
Kongl. Museum förut varit å denna hufvud titel uppför dt: så har i följd deraf denna
summa från sislberörde litel uteslutits, hvilket Utskottet ansett sig böra bär
omnämna.
Institutet för blinda och döfstumma.
41:o. Från Högvördiga Presteslåndet och Hedervärda Bondeståndet har Utskottet
undfått remiss å 2:ne motioner, väckte, den ena af Professoren Lindgren, med hvilken
Prostarne Arosenius och Herlin samt Lektor Wallman instämt, samt den andra af
vice Talmannen J. A. Zetterberg, hvilka anfört, att berörde institut, som i tnånga
är fortvarit och för menniskovännen lemnal glädjande resultater af sin nyttiga verksamhet,
dock icke kunde, oaktadt den konungsliga frikostighet, hvarmed inrättningen
blifvit omfattad, de anslag Rikets Ständer åt densamma beviljat, samt de gåfvor af
enskilda, hvilka till den influtit, tillfullo motsvara sitt ändamål, i anseende till bristande
tillgångar. Beträffande institutets afdelning för döfstumma, liar motionären
omförinält hurusom under de sednare åren 70 ä 80 elever der åtnjutit undervisning
och vård, eller, erdigt tabellverkets sista fem-års-sammandrag, ungefärligen
halfva antalet af i riket, inom lämplig undervisnings-ålder, befintlige döfstumma barn.
Af desse vöre 52 frielever från rikets serskilda stift och Stockholms stad, hvilkas
kostnadsfria underhållande vid institutet staten betingat sig såsom vilkor för de 11,000
R:dr, som från Statsverket årligen till inrättningen utgå. Af DD. MM. Konungen,
Drottningen och Enke-droltningen hade fyra elevers underhåll blifvit bekostadt, al
institutets egna fond 6 å 7 underbållne hvarjemte de betalandes antal per medium
uppgått till 11, hvartill ytterligare kommo 4 a 5 så kallade ainbulanler, eller sådane
Iram, som bodde utom inrättningen, men derstädes vissa timmar om dagen
njöto undervisning och erhöllo middag.
Vid undersökning huru denna institutets vidsträckta verksamhet stöde tillsammans
med dess financiela tillgångar, visade sig af institutets Herrar Revisorers sednast
den 9 Augusti 1848 afgifna och publicerade berättelse, omfattande de 3 åren från
och med 1845 till och med 1847, att inkomsterna sammanlagde uppgått till 50,773
R:dr 5 sk. 6 rst. och utgifterna till 48,321 R:dr 47 sk. 7 rst., hvarigenom väl
ett öfverskott af 2.451 R:dr 3 sk. 11 rst. syntes hafva ägt rum, men då, under
samma lid, donationer och gåfvor tillfallit inrättningen till ett belopp af 6,491 R:dr
35 sk. 1 rst., intagne i nyssnämnde inkomstsumma, så befanns, att utaf dessa donations-
och gåfvo-medcl, 4,040 R:dr 31 sk. 2 rst. måst användas till betäckande
af
Stats-Utskotlels Utlåtande, M 89
33
af utgifterne, och således frångått institutets räntebärande kapital. Enahanda hade
ock förhållandet tillförene varit, så att under de sista 10 åren, 1840—1849, inrättningens
kapitalfond af testaments- och gåfvomedel måst till fyllande af årliga ut
gifter
anlitas med icke mindre än 8,540 R:dr 26 sk., hvilket, jemte räntefotens
nedsättning, vållat, alt intresse-medlen, som år 1840 upgingo till 3,595 R:dr, år
1849 utgjorde endast 2,618 R:dr allt banko. Det hufvudsakligaste skälet till delta,
inrättningen på längden undergräfvande missförhållande lage dock i den betydliga
årliga förlust, institutet finge vidkännas för de 52 fri-elever, detsamma för åtnjutande
statsanslag, vore pligtigt att underhålla och hvilken uppginge till icke mindre än
2,533 R:dr 16 sk. om året, enligt hvad ett motionen bilagdt utdrag ur räkenskaperne
närmare gåfve vid handen. Af detta utdrag inhemtades tillika, att, då en elev
af mankön årligen kostade institutet 266 R:dr 32 sk. och en af qvinnokön 250
R:dr, hvilket för 32 af de förre och 20 af de sednare, hvilket vore medelförhållandet,
eller tillsammans 52, utgjorde en årssumma af 13,533 R:dr 16 sk., och
staten bidroge med endast 11,000 R:dr, den sagde bristen uppkomme, som af inrättningens
öfrige tillgångar måste betäckas, hvarigenom kapitalfonden oundgängeligen
skolat minskas. Visserligen erbjöde sig häremot den invändning, att en betydlig del
af denna årliga brist kunnat undvikas, derest direktionen helt och hållet upphört att
med inrättningens enskilda tillgångar underhålla några fri-elever, men för detta sitt
menniskoälskande nit att vid institutet lemna tillfälle åt det möjligen största antal
af olyckliga likar, torde direktionen, enligt molionärernes åsigt, snarare förtjena loford
än klander, helst den derigenom ansett sig afbörda inrättningens förbindelse til!
de gifvare, genom hvilkas frikostighet fonderna tillkommit. En under sådane förhållanden
lika naturlig som billig begäran vore visserligen den, att staten för sina
52 elever godtgjorde institutet den verkliga kostnaden för deras undervisning och
vård, genom att med ofvan angifna deficil-belopp 2,533 R:dr 16 sk., tillöka det
förut beviljade årliga anslag, samt sålunda åter försätta institutet i tillfälle att, utan
vidare uppoffring för dem, använda afkastningen af sina testaments- och gåfvomedel
till att, jemlikt testatorers och gifvares välgörande afsigt, till vård och undervisning
emottaga ett större antal döfstumma barn såsom gratister på donations- och gåfvofonden,
afpassadt efter densammas tillgångar, men utan nödtvång alt, såsom nu vöre
förhållandet, öfverskrida dem och angripa kapitalet, hvarigenom äfven en önskvärd
reglerad och oberoende financiel ställning åt inrättningen bereddes. Men för den
händelse Rikets Ständer, som, vid hvarje tillförene beviljadt anslag eller tillökning
deruti, förbehållit staten rättighet att få ett ökadt antal elever å inrättningen intaget,
skulle finna betänkligt att nu anslå den, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, erBih.
till R St. Prat. 1850 & 1851, 4 Sami., 1 Åfd., 31 Haft. 5
34
Slats-Ulskottets Ullålande, Jti 89.
forderlig!» årliga tillökning eller ersättning af 2.533 R:dr 16 sk., ulan att derför
betinga sig ett förökadt antal gratister saint möjligen föranledas att vägra institutet
det behölliga tillskottet, hafva motionärerne Iunnil sig föranlåtne, att, för ett
lättare ernående af del åsyftade gagneliga och välgörande ändamålet, nemligen
institutets understödjande med ett ökadt årligt anslag, föreslå, att Rikets Ständer
mätte, emot vilkor att på institutet antagas ytterligare 13 gratist-elever, deraf en
från hvarje stift och en från Stockholms stad, bevilja lör institutets afdelning för
döfstumma ett tillökad t anslag af 5,333 R:dr 16 sk. b;ko, hvarigenom institutet
väl icke vunne någon synnerlig lindring uti sin uppodling å statens förut betingade
52 gratister, men friplatserne en ganska behöflig tillökning, så att mången nu fruktlöst
väntande och sökande vanlottad like kunde blifva hulpen, hvilket vore det ändamål,
som ytterst åsyftades.
1 afseende på institutets afdelning för blindas vård och undervisning är af motionärerne
omförrnäldt, att densamma, till följd af det vid 1844 års riksdag beviljade
årliga anslag 5,000 R:dr, alltsedan hosten 1846 varit, försatt i verksamhet,
efter det besparingarne å anslaget för den föregående tiden beredt tillgång för ny
inredning af den lokal, H. M. Konungen täckts åt denna serskilda stiftelse donera,
nemligen lägenheten Öfre Manilla å Kongl. Djurgården, lin sedermera nödig befunnen
total reparation af den vidlyftiga åbyggnadens yttre delar, nu mera i del hufvudsakligaste
verkställd, komme likväl, med hvad derå ännu återstode och med det årliga underhållet
att djupt ingripa i institutets egen donationsfond. Den sålunda af Kongl, frikostighet
tillkomna och med betydlig omkostnad iståndsätta lokalen, erbjudande utrymme
för ett dubbelt större antal elever, begagnades emellertid blott af 20 sådane i brist
af underhållsmedel för fl, re. Nyssnämnde å samma egendom nedlagde kostnader, äfvensom
de nu årligen utgående för lärare- och vårdarepersonalens aflöning, skulle
likväl medföra en vida större valuta i gagn och nytta, om ett större antal blinda
der finge tillgodonjuta undervisningen. Härtill erfordrades endast betäckandet af den
direkta kostnaden för dessa elevers kost, beklädnad m. m., så att för ett ytterligare
lemnadt statsanslag af endast 3,000 R:dr lika mångå gratister ytterligare kunde emottagas,
som för det första större anslaget af 5,000 R:dr, eller en blind från hvarje
stift och en från Stockholms stad, tillsammans 13, hvarför kostnaden, med beräkning
af 200 R:dr för hvarje elev, utgjorde 2.600 R:dr, hvarigenom återstående 400
R:dr kunde användas till anskaffande af erforderlig tillökning i materielen och underhållandet
deraf.
Dä igenom en sådan förhöjning i anslaget tillfälle till vård och undervisning
för de talrika inom riket befintliga blinda, hvaraf antalet af de inom lämplig undervisuingsålder
varande uppginge till 50, kunde beredas, hafva motionärerne begärt,
St'ils UlsJ;*llels Utlåtande. JU 89.
85
at( Rikets Ständer ville till detta välgörande ändamål nu bevilja ett årligt anslag af
5,000 R:dr.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit, ocb enär upplyst
är, att en utvidgning al denna välgörenhetsinrättning är af synnerligt behof påkallad,
får Utskottet, i enlighet med motionärernes derom gjorda framställning, tillstyrka,
a) att Rikets Stander måtte bifalla en årlig förhöjning af 3,535
R:dr 16 sk. i anslaget för döfstumma, mot vilkor, att ett tillökadt
antal af 15 gratister eller en från hvarje stift och en från Stockholms
stad blifva vid nämnde institut emottagne till vård och underhåll;
b)
alt Rikets Ständer må till understöd för den under styrelsen
öfver ofvanberörde institut ställde serskilda undervisningsanstalt för
blinda, bevilja ett ytterligare anslag af 3,000 R:dr emot enahanda
vilkor, sorn i föregående moment blifvit föreslaget för döfstumma.
Fattigvården.
42:o. Efter en utförligare utveckling ej mindre af den beklagansvärda belägenhet,
hvari lapp-allmogen sig befunne, än ock de orsaker, som dertill varit vållande,
har biskop Bergman uti en bos högvördige Presleståndet väckt och lill Stals-Utskottet
remitterad motion, deruti bernälde riksstånd enhälligt instämt, föreslagit, att
till denna lapp-allmoges räddning från undergång Rikets Ständer måtte anvisa af
statsmedel ett ärligt, understöd af 1,200 R:dr, att på uppgifvet sätt fördelas emellan
de mest nödlidande inom de serskilda lappmarkerne.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva, ehuru utan framgång, vid föregående
riksdagar framställningar äfven blifvit gjorde om allmänna medels anvisande till för
bättrande
af lapp-befolkningens nödställde belägenhet. Att denna tid från tid förvärrats,
äfvensom befolkningen förminskats, är ett allmänt kändt förhållande. Orsakerne
härtill tordfe vara flere, men den förnämsta måhända böra sökas i de tätare
nybyggesanläggningar, som i dessa trakter egt rum på sednare tiden, och hvarigenom
detta nomadfolk allt mer ocb mer blifvit undanlrängdt åt fjellen, och rättigheten till
deras vidsträckta betesmarker förnärmad. Att derför, det allmänna bör till deras
förmån mellankomma, torde vara en både rättvisans och billighetens fordran, men
huru sådan bör ske på ändamålsenligaste sätt, är Utskottet icke i tillfälle att bedöma.
Att föreslå serskildta medels anvisande till deras fattigvård, anser dock Ut
skottet
mindre lämpligt, dels emedan någon allmän sådan icke lärer kunna bland
lapparne inrättas, dels ock emedan å riksstaten finnes ett för fattigvården i allmänhet
redan uppfördt förslagsanslag å 10,000 R:dr.
36
Slals-Utsknltels Ullålande, M 89.
Utskottet lär derföre hemställa,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anhålla, att af nyssnämnde förslagsanslag något understöd må, efter
Kongl. Maj:ts bepröfvande, kunna blifva till utfattige lappars försörjning
ändamålsenligt användt.
Frimurare-barnhuset.
45.0. Enlig resolution af den 15 Mars 1770, egde frimurare-barnhuset i
Stockholm att årligen uppbära 166 R:dr 52 sk. b:ko af de så kallade rasp- och
spinnhusmedlen, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 15 Aug. 1845, numera ingår
till Slats-kontoret i stället för fångstyrelsen, dit de först inflöto: och hade frimurarebarnhusets
andel deraf blifvit anordnad, antingen å sjelfva inkomsttiteln eller å öfverskotten
på statsverkets inkomster; men då, dels detta vore mindre formligt och
dels Kongl. Majit uti serskild proposition föreslagit, alt ifrågavarande serskilda afgift
mätte upphöra, har Kongl. Majit nu behagat göra den framställning, att frimurarebarnhuset
måtte på ordinarie stat erhålla ett, förenämnde belopp motsvarande, anslag,
samt således det anslag, berörde inrättning redan å denna hufvudtitel åtnjöte
af 666 Ridr 52 sk., tillökas med berörde 166 Ridr 52 sk.
Till Kongl. Majits bögstberörde nådiga framställning
tilislyrkes Rikets Ständers bifall.
44:o. lili en hos höglofligc Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion, bar herr Rosenblad, B., bland annat, hvarom nu icke är
fråga, föreslagit, att de af Kongl. Majit till utbetalning från Riksgälds-kontoret begärda
anslag, nemligen till Serafimer-lazarettet 4,500 Ridr och till Svenska nykterhetssällskapet
1,000, måtte varda å riksstatens 8ide hufvudtitel uppförde.
Enär Kongl. Majit icke äskat det förra af dessa anslag för längre tid, än den
nu skeende statsregleiingen omfattar, och det sednare hittills icke någon gång varit
beviljadt,
afslyrkes Rikets Ständers bifall å motionärens berördej framställning
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
45:o. Under nådigt åberopande af Kongl. Majits allmänna förslag om förändrad
reglering, i afseende å do så kallade ljus-pennipgarne, har Kongl. Majit ansett, att
från förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus m. m. borde
till lönestaterne för de till denna hufvudtitel hörande embetsverk öfverföras ett, emot
Stats-Utskoltets Utlåtande, JM 89.
37
ljuspenningarne svarande, belopp, hvarmed nämnde förslagsanslag följaktligen skulle
minskas.
I enlighet med Utsko|tets uti utlåtandet JM 60 gjorde afstyrkande, angående
ljuspenningarnes indragande, hemställer Utskottet,
att Kongl. Majils berörde nådiga framställning må förfalla.
46:o. Till följd af Rikets Ständers bifall till Utskottets utlåtanden Nrris 39 och
52, äro 5 tunnor oindeld spanmål uppförda såsom tillökning i anslaget för kyrkors
underhåll.
47:o Öfrige under denna hufvudtitel uppförda summor, deruti någon förändring
icke ifrågakommit, hafva, till enahanda belopp som vid sistlidne riksdag, hlifvit
i den detta utlåtande bilagde tabell föreslagna, med undantag af den till slutsummans
jemnande vidtagna förhöjning af 1 R:dr 32 sk. i förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser.
48:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkande JM 51,
angående beräkning af statsverkets inkomster, tillstyrkt, i afseende på indelda räntor
och tionden, föreslår Utskottet,
att Rikets Ständers godkännande af denna hufvudtitel, med bifogade
tabell, icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut,
Rikets nu församlade Ständer kunna fatta, i fråga om allmän förenkling
af indelda räntorne och tionden, eller deras i iner eller
mindre mån skeende indragning till statsverket.
Stockholm den 10 April 1851.
Reservationer:
Vid lista och 9:de punkterne, af grefve Mörner, C. G.:
»Då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag erkände behofvet af ökadt tjenstemanna-biträde
vid Kongl, bibliotheket, men, med hänsigt till statsverkets inskränkta
tillgångar, då funno sig icke kunna bevilja det af Kongl. Majit för en sådan tjenstemans
aflöning äskade anslag af 1,200 R:dr, utan i stället medgåfvo, att af det för
bibliothekets materiela behof anvisade statsanslag ett belopp af högst 1,200 R:dr
lick, så länge förhållandena sådant påkallade, årligen användas till arfvoden ål den
för bibliothekets ordnande erforderliga tjenstemannapersonal, har jag trott, att de i
detta ämne vid innevarande riksdag, under jemförelsevis mera gynsamma pekuniära
38
Sluls-Vlskotlets Ullåtnnde. As 89
förhållanden gjorda framställningar borde vinna mera afseende, än Utskottet deråt
egnat, och att Utskottet skulle, genom beviljandet af det ifrågasatta anslaget, silka
undanrödja den oegentlighet, sorn ligger deruti, ali af det till bihliolhekets materiel
afsedda belopp en del skall åtgå lill adöningar, och har jag för denna min åsigt
hemtat ett ytterligare stöd deraf, att det viii ej torde vara rimligt eller skäligt,
att Kongl, bibliotheket i Stockholm skall hafva mindre årligt anslag till inköp af
böcker, än universitets—bibliotheket i Upsala, hvilket förhållande dock kommer att
inträffa, derest Utskottets förslag olörändradt bifalles, hvarigenom anslaget för bibliotheket
i Stockholm skall vidkännas en årlig afkortning af 1,200 R:dr. under det
Upsala bibliothek får ett oafkortadt årligt anslag af tillsammans 8,000 R:dr.»
»Sedan konsistorium i Upsala och Lund till löner och understöd åt ifrågava
rande
lärare begärt, konsistorium i Upsala årligen 3,000 R:dr och konsistorium i
Lund 1,500 R:dr, samt H. K. H. Kanslern å dessa framställningar tillstyrkt nådigt
bifall, så har Kongl. Maj:t för del afsedda ändamålet begärt ett årligt anslag af
2,000 R:dr för hvartdera universitetet eller tillsammans 4,000 R:dr, och utgiftsafdelningen,
som ansett denna summa otillräcklig, tillstyrkt dubbla beloppet eller 8,000
R:dr, men Utskottets pluralitet, har ej ens slädnät härvid, utan föreslagit en ytterligare
tillökad årlig utgift af tillsammans 9,220 R:dr. Då jag ej tilltror mig att
bättre och säkrare, än konsistorium, H. K. H. Kanslern och Kongl Majrt bedöma
det verkliga behofvet uti ifrågavarande hänseende, och äfven erkänner min oförmåga
alt med ledning af de ofullständiga materialier, som inom Utskottet, varit att
tillgå, pröfva rättvisan och billigheten af den utaf Utskottet föreslagna lönereglering för
adjunkterne, får jag emot Utskottets beslut i denna del mig reservera.»
Vid l.sta ■punkten, af Herr liildt, D. G.:
»Ur en till Stats-utskottets ledamöter utdelad promemoria, angående återställande
af vice bibliothekarie—tjensten vid kongl, bibliotheket, anhåller jag, såsom serdeles
upplysande i saken, få anföra följande, med verkliga förhållandet öfverensstämmande
yttrande:
»År 1799, då kongl, bibliotheket räknade omkring 30,000 band, och egdp
500 R:dr i anslag lill bokinköp, funnos vid verket 3:ne lönade tjenstemän, en
bibliothekarie, en vice bibliothekarie och en amanuens. Då sedermera anslagssumman
för böckers inköpande blifvit förhöjd till 1000 R:dr och göromålen till följd
af dessa och andra omständigheter ökats, fann Kongl. Maj:t i nåder för godt, att
år 1808 bifalla uppförandet på stat af den flere år förut begärda andre amanuenslönen.
Kongl, bibliotheket egde således redan för 43 ur sedan fyra tjenstemän
på stat, en bibliothekarie, en vice bibliothekarie, en förste och en andre amanuens.
Likväl blefve desse snart inskränkte till tre, då Rikets Ständer år 1809 beslöto in
-
Stals-Utsknltels Utlåtande, J\t 89
39
dragandet af vice bibliothekarietjensten, för hvilken dock lönen från allmänna indragniugsstaten
utgick till innehafvarens död år 182,1, men sedan försvann. Emellertid
blef år 1823 inköpsanslaget ökadt från 1000 till 3000 R:dr; och då såväl
derigenom, som genom den inhemska pressens tillvext, göromålen vid kongl, bibliotheket
allt mer tilltogo, yppade sig snart nödvändigheten af en ytterligare tjenstemans
tillsättning. Också blef redan samma år, 1823, en amanuens utöfver stat
förordnad. Ar 1831, när dåvarande innehafvaren af denna sist upprättade amanuensbefattning
i 4 år bestridt densamma utan all inkomst, fann Kongl. Majit skäligt
tilldela honom ett personligt arfvode af samma belopp, som den på lönestaten uppförde
amanuensens, hvilket dock upphörde, så snart den lönlöse tjenstemannen, i sin
ordning, ingick i vanlig lönetur, hvilket inträffade år 1834, efter hvilken tid det
ifrågavarande arfvodet ej mera från statsmedlen utbetalades.»
»Bibliolhekets anslag blef är 1840 förhöjdt från 5000 till 5000, år 1844
till 8000 R:dr B:ko, men den lönade personalen förblef densamma, som då bokanslaget
var 1000 R:dr och mindre än år 1808, ehuru anslaget, liksom den
Svenska pressens alster, mångdubblats, bokförrådet stigit lill öfver 80,000 band
(oberäknadt de betydligt ökade handskrifterna, riu omkring 3000 band) samt besökandes
och låntagares antal i ännu högre progression tilltagit.»
»Missförhållandet mellan ett stationärt till och med retrograderande tillstånd
af tjenstemanna-personafen och göromålens progression (den sednare en följd af
ökade bokanslag samt den litterära verksamhetens och det litterära intressets stigande)
har också länge varit insed t. Redan under riksdagen 1834 väcktes motioner om
vice bibliolhekarietjenslens återvinnande, men utan framgång. Förslaget blef åren 1840
och 1844 förnyadt, men med samma påföljd. Vid sislförllulna riksmöte blef af
Kongl. Majit nådig proposition till Rikets Ständer afgifven i detta ämne, med ej
lyckligare utgång än de enskilda framslällningarne från representationens sida. Likväl
blef behofvet af förbättrade löneförhållanden för kongl, bibliolhekets tjenstemän erkand!,
då Sländerne medgäfvo, att af bibliothekets egen anslagssumma till bokinköp
det sokta beloppet, 1200 Ridr, finge användas till arfvoden åt tjenstemannapersonafen
vid kongl, bibiiotheket; på grund hvaraf Kongl. Majit i nåder tillförordnat en 5:dje
amanuens, med arfvode, såsom ordinarie, samt på de 2:ne ordinarie amanuenserne
fördelat det återstående af 1200 Ridr, så att förste amanuensen f. n innehar i
lön och arfvode en inkomst, motsvarande vice bibliolhekarie-lön, och andre amanuensen
en motsvarande förste amanuens-lön.»
»Vid öfversigten häraf erfares: lio att kongl, bibiiotheket år 1808, och i
sjelfva verket intill 1825, egt fyra löner för tjenstemän, och bland dem en för vice
bibliothekarie; 2:o att samma verk egde denna personal på en tid, då det bade
40
Stals-Utskoltels Utlåtande. JW 89.
föga öfver 30,000 band ocb 1000 R:dr i inköpssumma; men har nu blott tre
lönade tjenstemän, sedan bokförrådet stigit till öfver 80,000 band (handskrifterne
oberäknade), inköpssumman är utta gånger större än år 1808, det Svenska trycket
i ungefär samma förhållande tillvuxit och allmänhetens begagnande af bibliotheket i
ojemförlig grad tilltagit; 3:o att omöjligheten länge visat sig, att mod en minskad
personal verkställa ökade göromål, och derföre tid efter annan en ytterligare tjensteman
måst tillsättas och tillfälliga anslag tilldelas de tjenstgörande; 4:o att såväl från
representationens som konungamaktens sida, framställningar härförinnan blifvit gjorda
om återställande af den är 1809 indragna vice bibhothekarietjensten, hvarom nu
åter motioner i 2:ne rikstånd blifvit väckta; 5:o att genom denna tjensts återupprättande
egentligen ingen annan förändring uppkomme, än att de nuvarande 3:nc
amanuenserne finge pä stat, hvad de nu uppbära dels i lön, dels i arfvode, samt
att de 1,200 R:dr, som till lönefyllnad nu utgår af bibliothekets anslagssumma,
men för denna väl behöfvas oafkorlade, blefve på rikets allmänna utgiftsstat uppförda.
Härtill kunde slutligen läggas 6:o, att en vice bibliothekarie finnes vid alla
kongl, bibliothek utomlands, och vid nästan alla universitetsbibliothek, större och
mindre.»
Af det jag här haft äran anföra synes, att den ifrågavarande vice bibliolhe—
karietjensten är af behofvet oafvisligen påkallad; att detta är af Rikets Ständer erkändt;
att Ständerne vid senaste riksdag, liksom Utskottet nu föreslagit, afdragit
1.200 R:dr utaf anslaget till bokinköp, för att utan nya anslag kunna bereda erforderlig
omvårdnad åt de samlade bokskalterne och att härigenom det materiela
anslaget blifvit förminskadt till 6,800 R:dr. Och då det är obestridligt, att det vid
1844 års riksdag på grund af Kongl. Maj:ts nådiga proposition beviljade anslag af
8,000 R:dr till bokinköp, är den minsta summa, som erfordras, om bibliotheket
skall kunna motsvara sitt ändamål, att såsom en bildningens källa hos sig förena
allt hvad, som i vetenskap och litteratur kan finnas utmärkt, såväl inom som utom
färderneslandet, så är en sådan nedsättning af 1,200 R:dr i dét materiela anslaget
ett betänkligt tillbakaskridande och ett sorgligt vittne på ett aftagande intresse
för nationens intellektuela lyftning. Utskottets beslut i denna fråga är så mycket
mer att beklaga, som Utskottet denna gång härvid ej kunnat fästa afseende på statens
inskränkta tillgångar, alldenstund Utskottet icke tvekat, att, sedan denna fråga
blifvit afgjord, tillstyrka ett med 4,300 R:dr förhöjdt anslag åt Upsala universitets
bibliothek, ett anslag, som med 2,800 R:dr öfverstiger det, Kongl. Maj:t äskat, och
hvarigenom Upsala bibliothek nu skulle erhålla till bokinköp 8000 R:dr årligen eller
1.200 R:dr mer, än hvad kongl, bibliotheket i Stockholm erhållit, enligt Utskottets
förslag.
På
Stats-Ulskatlets Utlåtande, JU 89.
41
»På gruml af allt delta, reserverar jag mig mot Utskottets beslut, och anhåller
vördsammast att Rikets Ständer behagade återremittera denna punkt, med förklarande
deraf, alt Rikets Ständer, inseende nödvändigheten af ifrågavarande vice bibliothekarie —
tjenst, åt densamma bevilja ett årligt anslag af 1200 R:dr B:ko.»
1 denna reservation instämde Friherre Stjernstedt, A. W. och Lektor Wallman,
den sistnämnde, med undantag af hvad i reservationen förekommer, angående Upsala
Akademiska bibliothok.
Vid 6:te 'punkten, af Riksdagsfullmäktige!! David Andersson från Hallands län:
»Jag kan icke föreställa mig att regeringen, utan att inhemta en närmare kännedom
om de förhållanden och behof, som vid en institution eller embetsverk förefinnas,
går att för Rikets Ständer framlägga förslag tili de nödige ansedde behofvens
afhjelpande, icke heller vågar jag tveka derpå, alt ju icke samma regering lika fritt
och oförhindrad, vare sig af hvad orsak som helst, skall finna sig uppmanad af sin
embetspligt, att öppet uttala de förefunne behofven. När nu Kongl. Maj:t i dess
afgifne nådige propositioner så väl vid sisliidne som innevarande riksdag, uppgifvit
ett behof af 1,800 R:dr till inköp af böcker för Upsala bibliothek, lär man icke
hafva ringaste anledning att betvifla del ju bemälde behof med nämnde summa kunnat
afbjelpas. Statsutskottets majoritet har deremot föreslagit till samma ändamål
4,500 R:dr, ett belopp af 2,800 R:dr utöfver det pröfvade och af regeringen nödigt,
ansedda behofvet.»
af Riksdagsfullmäktigen Per Persson från Örebro län:
»Lika med Kongl. Majit anser jag 1,500 R:dr banko hafva varit för närvarande
tillräcklige för universitetsbibliotheket i Upsala; ty genom det beslut Utskottet nu
fattat, att föröka detta anslag med 4,500 R:dr, skulle biblioteket erhålla tillsammans
8000 R:dr årligen, och således 1,200 R:dr banko mer än Riksbibliothekct i
Stockholm.»
Emot 9:de punkten, af Herrar af Puke, F. M. och Bildt D. G., hvilken sednare,
såsom sin reservation, upptog Utgifts-afdelningens förslag, så lydande:
»Då nu Utskottet går att utlåta sig öfver så väl de af Kongl. Majit som enskilde
motionärer i delta ämne gjorde framställningar, får Utskottet till en början
erinra, att fråga om understöd för yngre universitels-lärare varit å bane vid föregående
riksdagar, då Rikets Ständer väl erkänt billigheten af de i detta hänseende
väckte anspråk, men icke kunnat bifalla desamma i anseende till statsverkets knappa
tillgångar. Ehuru sålunda för tillfallet undanskjutna, hafva do likväl, grundade uti ett
allt mer och mer oafvislig! behof, blifvit ånyo framkallade och tillfredsställandet deraf
förbundet med universitetens mest maktpåliggande intresse. Utskottet har ock åt
Bih. lill It. St. Pral. 1850 & 1851. i Sami., 1 A/ii., 51 Haft. 6
Stats-Utskottcls Utlåtande, JYI 89.
(lenna fråga egnat all den uppmärksamhet, ärendets vigt krafvel', samt dervid funnit,
att icke blott rättvisan fordrar, att de yngre universitets-lärarne erhålla ersättning
för de förmåner, dem, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, frångått, utan äfven att
grundad farhåga är för handen, att, om de missförhållanden, som nu ega rum, icke
snart afhjelpas, och anslag beviljas åt ifrågavarande tjenstemän, universiteten i en
icke aflägsen framtid torde komma att sakna lämplige personer för sina lärostolar.
Oin deremot yngre, med ovanligare anlag utrustade, universitets-lärare, medelst understöd
af statsmedel, sattes i tillfälle alt vid universitetet qvarstanna, vore sådant
af synnerlig vigt, med hänsigt icke allenast till universitetets omedelbara behof och
nytta, ulan ock till den vetenskapliga bildningens allmännare anspråk på uppmuntran
och befordringsmedel. Utan allmänt understöd skulle desse yngre lärare i de
flesta fall nödgas, för bristande utkomst, afbryta en verksamhet, hvaruti de eljest kunnat
med framgång fortfara och gagna, och sedan lönerna vid elementar-läroverken
blifvit af Rikets sednast församlade Ständer betydligt förbättrade, hade ny anledning
för yngre lärare vid universitetet uppkommit att vid de lägre läroverken söka anställning,
hvarigenom ökad svårighet för universiteten att fästa dem vid sig, uppstått.
Den fördel, som genom förhöjde lönevilkor tillskyndats skollärarne, utöfvade
alltså på universiteten ett menligt inflytande, och om sagde löneförbättring skall
medföra den fördel, Rikets Ständer dermed åsyftat, och icke i stället fortfarande utgöra
ett hinder för den högre intelligensens utveckling, blir det en nödvändighet
att anvisa medel, genom hvilkas lillgodonjutande det varder möjligt för män med
utmärktare anlag och kunskaper, att söka anställning vid universiteten, samt der
qvarstanna, och icke nödgas för näringsomsorger öfvergifva vetenskapens tjenst.»
»För vinnande af nu antydda ändamål, anser Utskottet det af Kongl. Maj:l i
berörde hänseende äskade belopp icke vara tillräckligt, äfvensom Utskottet finnér den
af molionärerne begärda summa vara större än att dess beviljande låter förena sig
med ett behörigt afseende på statsverkets inskränkta, för andre nödvändiga behof i
anspråk tagne tillgångar, hvadan Utskottet, med hänsigt till dessa omständigheter
tror alt en medelväg här bör följas och universitetens ifrågavarande behof kunna
fyllas med ett årligt anslag af 8,000 R:dr. Då likväl fråga orri nya konstitutioner
för universiteten och en i samband dermed stående större eller mindre förändring
uti deras organisation, är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande beroende,
anser Utskottet det vara, under sådana förhållanden, mindre lämpligt att föreslå någon
bestämd tillökning i akadeinie-adjunkternes lönevilkor, utan föreställer sig att
det åsyftade ändamålet vinnes, om Rikets Ständer bifalla ett mot sistnämnde belopp
svarande anslag till stipendier åt yngre utmärkta universitetslärare. Utskottet får
fördenskull, med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrka Rikets Ständer,
Slals-Ulsltollels Utlåtande, ,<>:> 89.
43
att, till stipendier åt utmärkta yngre akademiska lärare, ‘bevilja ett årligt
anslag af 8,000 R:dr, att emellan hvardera universiteten i Upsala och
Lund lika fördelas.»
Af herr Gråd:
Emot denna punkt anmälde herr Grdu reservation i så måtto, att han ansåg
ett sådant belopp böra lill uppförande i Riksstaten föreslås att akademiadjunkternes
löner kunde bestämmas lika för alla eller till 800 R:dr banko för hvar och en, men
alt deremot den summa, som blifvit föreslagen att användas till stipendier åt docenterne,
borde nedsättas till 1,300 R:dr banko för hvardera universitetet.
af Riksdagsfullmäktige Strinnlund från Wester-Norrlands län, Matts Persson
från Stockholms län, Carl Ersson från Westerås län, David Andersson från Hallands
län. samt Anders Ersson från Stora Kopparbergs län. Anmälande Strinnlund derjemte,
att lian af sjukdom varit hindrad att öfvervara frågans afgörande i Utskottets
plenum; hvarförutan David Andersson åberopade de skäl han anfört i sin, emot 6:lo
punkten här ofvan intagne reservation.
af Riksdagsfullmäktigen Per Persson från Örebro län:
»Jag anser, i likhet med hvad Kongl. Maj:t, uti dess nådiga proposition, föreslagit,
eller 4000 R:dr, lill stipendier åt utmärkte yngre Akademiske lärare uti
Upsala och Lunds universiteter hade bordt varit, tillräckligt, hvilket Statsrådsprolokollerne
häröfver vidare redogör.»
Vid 12:te punkten, af riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län,
hvilken, såsom sin reservation, åberopade ulgiftsafdelningens förslag till betänkande,
af följande innehåll: *
»Utskottet medgifver väl alt den aflöning, som ifrågavarande tjenstemän, i och
för sina befattningar vid bibliotheket åtnjuta, icke äro stora; men då samma befattningar,
enligt hvad af de, till ärendet hörande, Utskottet tillhandakomne handlingar,
innehålla, tillåta innehafvarne att derjemte bestrida andra akademiska tjensler, hvilket
ock hittills ägt rum, samt dymedelst förskaffa sig inkomster, anser Utskottet, med
fästadt afseende äfven derpå, att lönerne blifvit, till nu utgående belopp, bestämde
vid den helt nyligen, eller i slutet af år 1818, för universitetet fastställde stat,
sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall å den, af så väl Kongl. Maj:t äskade, sorn
af enskild motionär föreslagne, lönetillökning för bibliothekarie!! och öfrige tjenste—
männen vid universitetsbibiiotheket i Lund.»
Vid 13:de punkten, af grefve Mörner, C. G.:
»Efter pröfning af' förhållandet med professorernes löner vid universitetet i
Lund, funno Rikets Ständer vid sisllidne riksdag sig icke i tillfälle, att bifalla den
af Kongl. Maj:t dä gjorda framställning af sådan lönetillökning, som genom enskild
motionär nu blifvit begärd. Att nu, då universitetets till Kongl. Maj:t i underdå
-
44
Siats-Utskottets Utlåtande, M 89.
nighet å nyo framförda anhållan om den omnämnda lönetillökningen, icke hos Kongl.
Maj:t vunnit det afseende, att någon proposition i ämnet kommit Rikets Ständer
tillhanda, frångå Rikets Ständers beslut vid förra riksdagen, har synts mig mindre
lämpligt, helst sådan noggrann utredning af löneförhållanderne vid de serskilda universileterne
icke eller, mig veterligen, för Utskottet varit att tillgå, att full säkerhet
funnits till antagande, att den åsyftade jemlikbeten i lönevilkor, professorerne emellan,
skulle genom det beviljade anslaget ernås. Jag har derföre ej eller kunnat biträda
Utskottets beslut i denna del.»
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län:
»Utan att vilja bestrida hehofvet af ökade löneanslag för professorerne vid uni
versitelerne,
kan jag icko gilla det sätt, hvarpå. Utskottet grundat sitt tillstyrkande;
lika med Utskottet tror jag, att lika skicklighet och lika arbete fordrar lika belöning,
men då Utskottet, som jag förmodar, med det gjorde anslaget tror sig hafva vunnit
detta mål, torde det ursäktas mig att jag icke kan dela denna åsigt. För att vinna
enhet och jemnlikhet i skyldigheter och rättigheter torde en noga pröfning af bestående
förhållanden vara af nöden, och torde denna fråga kanske mer än mången
annan böra taga uppmärksamheten i anspråk; det olika löningssätt, som förefinnes
å ena och andra stället låter sig icke så lätt med visshet beräkna, och är jag af
den tanken att Utskottet saknat de nödige upplysningarne för sin pröfning; jag
har derföre varit och är af den tanken, att Utskottet bort tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl. Maj:t i nåder läcktes
låta undersöka och utreda förhållanderne med löneregleringen mellan de 2:ne
universitetens tjenstemän, och med lönestatsförslag till Rikets Ständer vid deras nästa
sammanträde inkomma. Genom en sådan åtgärd föreställer jag mig alt rättvisa skall
göra sig gällande och således de ofta återkommande klagomålen öfver ojemnheter
försvinna.»
Vid 14:de punkten, af grefve Mörner, C. G.:
»Utan att i minsta mån vilja bestrida riktigheten af hvad Utskottet yttrat om
vigten och värdet af en utvidgad undervisning i naturvetenskaperne vid Upsala universitet,
saknar jag dock den speciella kännedom om alla förhållanden vid universitetet,
hvilken erfordras för bedömande af lämpligheten och verkställbarheten af den
utaf Utskottet omordade plan för ordnandet af ej mindre de förslagna nya läroslolarne,
än ock en redan vid universitetet befintlig lärostol. Jag har derföre icke
kunnat biträda Utskottets yttrande i denna del, likasom det synts mig, att sådan
utredning af det oundgängliga behofvet af tillökade lärostolar icke eller blifvit åstadkommen,
att derutaf fullgiltig anledning funnits att tillstyrka högre anslag, än
som erfordrats för inrättandet af en ny profession i kemi.»
Slals-Utskoltets Utlåtande, M 89.
45
utaf herr Harmens, //. 0.:
»Den 7:de April på förmiddagen beslöt Statsutskottet med 26 röster mot 9 att
»tillstyrka ett anslag af 2,000 R:dr för inrättandet af en ny kemisk profession vid
Upsala universitet»
och med 23 röster mot 12, »ett anslag af 2,000 R:dr för inrättandet af en profession
i zoologi vid samma universitet.»
»Den 8:de April pä eftermiddagen, då det, med anledning af förut fattade beslut,
uppsatte betänkande skulle justeras, beslöts ined 18 röster mot 16, det tillägg
att ansiaget till zoologiska professionen skulle »åtnjutas i lur med öfrige professorslöner
uti de ver/dslige fakulteterna»
Genom detta tillägg, ehuru till sitt innehåll otydligt och således svårt att lilllämpa,
kan likväl hända, hvad som, för att dömma efter ölverläggningarne inom
Statsutskottet icke synes otroligt, att professorerne i nämnde vetenskaper vid deras
utnämnande till tjensterna, icke komma att tilldelas högre löner än dem, sorn motsvara
lägsta aflöning för de 6 yngre professorerne vid Upsala, eller 1,600 R:dr.
Ett sådant resultat vore likväl i strid mot det beslut, som i hufvudsaken fattades
den 7:de April på förmiddagen, och så mycket mera olämpligt, som ifrågavarande
2:ue professioner skulle derigenom beröfvas 800 R.dr årligen, hvilka komme att tillfalla
andra professorer vid universitetet, åt hvilka ingen löneförbättring var ifrågasatt
och hvarom följaktligen ingen öfverläggning inom Utskottet kunnat ega rum.
För att förekomma de olägenheter, hvilka uppstå af det omnämnda tillagget
oeh den misstydning som derigenom blifvit möjlig af det ofta omnämnda beslutet af
den 7:de April vågar jag vördsamt föreslå Rikets Ständer att, i stället för det af
mig klandrade tillägget, besluta, att 2,000 R:dr anslås årligen för inrättandet af
2:ne professioner, en uti kemi och dess tillämpning på jordbruk och bergsbruk, samt
2,000 R:dr för en profession i zoologi, utan att dessa anslag till andra ändamål
må användas, och med rättighet för tjensternas innehafvare, att i lur med öfrige
professorer vid universitetet komma i åtnjutande af högre löneförmåner.»
Häri instämde herr Bildt, D. G. och riksdagsfullmäktigen Carl Ersson från We
sterås
län.
Af Doktor Stenhammar:
»Jag bör icke befara, att de skäl, hvilka af Utskottet blifvit anförda för dess
tillstyrkande af löneanslag åt tvenne professioner vid Upsala universitet, den ena i
kemi, den andia i zoologi, kunna inom Riksstånden underkännas Det oundgängliga
behofvel af dem båda för naturvetenskapernas utveckling och praktiska tillämpning
lärer icke af någon opartisk kunna ifrågasättas. Men då åtskillige af Utskottets
ledamöter yttrat sig anse, alt Utskottets motivering innehåller alltför mycket,
46
Slats-Utskoltels Utlåtande, 89.
finnér jag mig föranlåten förklara, att jag, i motsatls, anser denna motivering innehålla
alltför litet, och i detta afseende mig reservera. Några af de upplysningar,
hvilka jag anser hafva kunnat ytterligare meddelas Rikets Ständer, får jag äran här
nedanföre i korthet anföra:
l:o. Koinmittéen lill öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk, sammansatt
af de utmärktasto, den allmänna oell vetenskapliga bildningens, representanter
inom fäderneslandet, bland hvilka, med afseende på förmågan att bedöma behofvet
för naturvetenskapernas tidsenliga utveckling, må nämnas: Jacob Herzelius, P.
von Afselius, C. Agardh, och C. E. von Wcigel, har i det afgifna underd. betänkandet
af den 20 December 182(5 (pag. 107, 108) föreslagit antalet af de lärostolar
i hvarje fakultet vid universiteterna, hvilka koinmittéen pröfvade nödvändiga
för den vetenskapliga bildningens befrämjande. Detta förslag upptager inom medicinska
fakulteten fjra professioner, en i Anatomi, en i Pathologi och 1 hcropi, en
i Materia Medica och Pharmaci, och en i Chirurgi. Samma förslag upptager inom
filosofiska fakulteten en i Zoologi och en i Botanikt med bifogad anmärkning, att
båda dessa finnas vid Lunds universitet, hvaremot Historia; Nät ur alis Professorn i
Upsala räknas lill medicinska fakulteten. Redan vid den tiden insågs alltså, att en
profession i Materia Medica och Pharmaci borde upprättas inom medicinska fakulteten,
den botaniska professionen öfverflyttas till den filosofiska fakulteten och en ny
profession för Zoologi inom sistnämnde fakultet upprättas. Redan för mer än 2:ne
decennier sedan hafva alltså de mest kompetente domare öfver vetenskapernas och
universitetets behof framställt den åsigt, som legal till grund för Utskottets nu tili
Rikets Ständer gjorda förslag. På del Rikets Ständer må kunna rättvist bedöma
den anledning och befogenhet, Statsutskottet egt att i sitt utlåtande framställa det
förslag om upprättande af en profession i Zoologi och antyda do förändringar, som
nuvarande Historiae Naturalis professionen skulle komma att undergå för att bringa
läroverks-kommittéens förslag till verkställighet, anser jag denna upplysning nu hafva
bordt dem meddelas. Då Utskottet icke kunnat underkänna nödvändigheten af den
profession för Medicinsk, Kemi och Pharmaci, som jemväl af motionärerna blifvit
begärd, har Utskottet icke allenast varit behörigt, utan pligtigt, att, genom hänvisning
till den från lång tid tillhaka insedda utvägen att afhjelpa detta behof utan
statens betungande med nya utgifter, redovisa skälet till afslag å denna del af motionerne.
2:o. Likaledes anser jag Utskottet hafva bordt erinra, huru från den ena
Riksdagen till den andra oumbärligheten af de anslag lill nya professioner, dem Utskottet
nu tillstyrkt, blifvit framställd, dels med anledning af Akademiska Konsistoriernas
och Akademi-kanslerens hemställan, i Kongl, Majlis nåd. propositioner, dels
Stats-Ulsholtels Ull-Alande, M 89.
42
af enskilda motionärer. Serskildt svnes mig uppmärksamheten hafva hardi fästas
derpå, att Statsutskottet egt anledning lill sin nu gjorda tillstyrkan icke allenast af
de enskilda molionerna, utan äfven af H. K. H. Akademi-kanslerens, inför Kongl.
Maj:t, den 13 sisth November föredragna anmälan om behofvet af ny profession i
Zoologi, såsom ett af de för den akademi>ka undervisningen vigtigasle.
3:o. Slutligen synes mig hafva bordt i Utskottets utlåtande utredas, att, då
redan vid Akademien i Upsala fyra Professorer mäste åtnöja sig med den otillräckliga
liinen af 1,(>()0 R:dr, billigheten fordrat, alt. de nu föreslagna lönerna blifvit
bestämda till 2,000 R:dr, hvarförutan, vid ett ökadt antal af professioner med lägsta
lönegraden, de yngste alllförlänge förblifvit i saknad al en skälig bergning; men att
dessa nu föreslagna nya löners fästande vid de nva kemiska och zoologiska professionerna
ulan lönetur, skulle innebära den största obillighet emot dessa lärare, som
derigenom beröfvades rättigheten att, i sin ordning,, komma i åtnjutande af högre
löneförmåner.»
Häri instämde lektor Wallman.
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län:
»Åt 2:ne professorer i Upsala, nemligen en i kemi och en i zoologi har Ut
skottet
tillstyrkt ett löneanslag af tillsammans 4000 R:dr, men bar derefter likaledes
genom votering beslutat det tillägg, att nämnde professorer skola inträda i tur
med öfrige professorslönerne uti de verldslige fakultcterne; vid voteringen öfver anslagsbeloppet
hörde man icke omtalas ett dylikt tillägg, och är jag ännu i okunnighet
om hvad som kunnat gifva anledning till påståendet om detta sednare beslutet;
jag vill icke förmoda det afsiglen dermed varit att tillskynda motionären någon enskild
fördel, ehuru händelsen lär så foga enligt det vidlagne beslutet. För egen
del kan jag ej föreställa mig annat än att anslaget vid beviljandet var afsedt för
bemälde 2:ne professioner.»
al Riksdagsfullmäktige Strinnlund och Per Persson, med tillkännagivande af
den förre, att han af sjukdom varit förhindrad att uti Utskottets beslut deltaga.
Vid 18:de punkten, af Biskop Heurlin, hvilken, såsom sin reservation, upptog
utgiflsafdelningens förslag lill utlåtande, så lydande:
»Lika med motionären, anser Utskottet att man numera icke hehöfver söka bevis
derför, att naturvetenskapen icke allenast utgör ett bland de väsendlligaste och
ädlaste bildningsmedel, ulan äfven att dess stora vigt för näring och industri af alla
slag berättigar densamma till en väsendtlig plats bland de undervisningsämnen, hvilka
hvarken kunna eiler böra försummas vid Elementar-läroverken, om de skola uppfylla
det kraf, som ej mera’låter sig afvisas. Naturvetenskapen hehöfver vid hvarje
fullständigt läroverk sin egen man, och denne måste aflönas i förhållande till under
-
48
Slats-Utskottels Utlåtande, M 89.
visningsämnets vigt och det arbete, man af honom kräfver. Utskottet hyser intet
tvifvel derom, att, vid den väntade regleringen af våra Elementar-läroverk, denna
grundsats skall vinna fullt afseende; alt i en utkommande skol-lag varder bestämdt,
hvilket rum naturvetenskapens studium bör inlaga i undervisningens kedja och att
lärarnes aflöning blifver i förhållande dertill bestämd. Utskottet vågar derutöfver
yttra den förhoppning, alt, under det en del läroverk, helst de i stiftsstäderne belägna,
få bibehålla sin hufvudsakligen klassiskt vetenskapliga caraetére, andra, be
lägna
i sådana städer, hvarest en betydligare industri och vidgad rörelse göra det
lämpligt, kunna i afseende på naturvetenskapernas tillämpning så utvidgas och fullkomnas,
att deras öfversta afdelning motsvarar det verkliga och högt uttalade be
hofvet
af leehniska läroanstalter. Denna reglering kan likväl ej genast träda i ver
ket,
äfven om den skulle ganska snart beslutas; nu gällande interimsstat, beräknad
och fastställd med afseende på den personal, som vid dess utfärdande vid läroverken
tjenstgjorde, lägger, på åtskilliga ställen, derför tilis vidare, hinder i vägen. Utskottet
anser emedlertid saken alltför vigtig, att dess verkställighet skulle till en obestämd
framtid uppskjutas, helst, enligt Utskottets förmenande, ändamålet kan vinnas utan nya
statsanslag. Det penningebelopp, som skulle behöfvas för att från 150 till 600 R:dr
fylla lönerna för lärarne i naturvetenskapen vid samtliga fullständiga elementarläroverk,
utgör 5,950 R:dr; men detta minskas derigenom, alt, på åtskilliga ställen, läraren i
denna kunskapsgren redan erhållit löneförhöjning. Vid 1850 års slut funnos å det af
Rikets Ständer vid nästlidne riksdag beviljade anslag för elementarläroverken 56,820
R:dr 38 sk. 4 rst reserverade, hvartill kommer beloppet af inflytande terminsafgifter,
hvilket ännu icke kan med noggrannhet beräknas. För den närmaste framtiden kan
således någon förlägenhet om medel för det nu uppgifna ändamålet icke uppkomma.
En ytterligare besparing, tillräcklig måhända för hela behofvet, torde äfven snart nog
kunna beredas. Om nemligen lärarne vid våra elementarläroverk, efter arten af den
undervisning de hafva att meddela, skiljas i 2:ne klasser, en högre och en lägre, såsom
ock olika prof för dessa båda klasser ännu aflägga?, en fördelning, den Utskottet
för sin del anser lämplig och nödvändig, så synes 600 R:dr banko i lön för
yngste läraren i den lägre klassen, vara ett belopp utöfver hvad samhället för motsvarande
tjenster bekostar. Om nemligen för de yngste bland hädanefter tillträdande
lärare, lönevilkoren nedsättas till 400 R:dr banko, synes en sådan summa böra
motsvara alla billiga anspråk; och sökande till platser med denna mindre lön, men
med utsigt att, i sin tur, blifva af en högre delaktig, skola visserligen icke komma
att saknas.
På grund häraf tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att, intill dess slutlig reglering
-
Slals-Utskollels Utlåtande, M 89.
49
ring af läroverken varder i näder beslutad och i verket satt, vid hvarje
fullständigt elementarläroverk, hvarest en motsvarande löneförhöjning
icke redan blifvit beredd, årliga lönen för läraren i naturvetenskap förhöjes
till 600 R:dr banko; samt att, derest Kongl. Maj:t skulle finna
skäl i näder härtill lemna sitt bifall, lönen för den yngste af de lärare
som hädanefter antagas, måtte, der ej lokala förhållanden skulle göra
undantag härifrån nödigt, bestämmas till ett belopp af 400 R.dr
banko för året.»
Häri instämde friherre Klinkowström, R. L., grefve Mörner, C. G., friherre
Stjernstedt, A. W., herrar Bildt, D. G., af Puke, F. M., och af Harmens, U. 0-,
prosten Schram, samt doktorerne Stenhammar och Annerstedt.
Vid 19:de punkten, af Grefve Mörner, C. G.:
»Då det, enligt min tanke, icke är möjligt alt för närvarande med säkerhet
beräkna den summa, som behöfves till ersättning för den minskade terminsafgiften,
och den nu beslutade nedsättningen i samma afgift torde egentligen komma den
mera bemedlade till godo, under det mången i torftigare omständigheter stadd yngling,
som hittills varit befriad från all afgift, i anseende till det föreskrifna högre
beloppet, hädanefter tilläfventyrs kommer att nödgas erlägga det minskade beloppet,
har jag under för banden varande förhållanden icke kunnat instämma uti det af
Utskottets pluralitet i denna punkt beslutade förslag.»
Häri instämde Friherre Stjernstedt, A. W., Herrar Bildt, D. G., af Puke, F. M.
och af Harmens, H. 0. och Herr Grådal
Herr Werrn.
Vid 20.-de punkten, af Friherre Stjernstedt, A. W.:
»Uti reciten till förevarande utlåtande omförmälas de 2:ne motioner, som detsamma
föranledt, och hvilka motioner, deraf den ene af Strengnäs Elementar-Läroverks
Ephorus, sammanstämmande visat behofvet och nödvändigheten af anslag, så
väl till Bibliotheks, samt Samlingars vård och underhåll, som ock lönefvIlnadsersättning
till Läraren i Naturalhistorien, som har uppsigten och anordningen af samma
Bibliothek och samlingar sig anförtrodda. I förra hänseendet har Utskottet visserligen
vitsordat »vidden och dyrbarheten af de i Strengnäs befintlige samlingar» samt
»erkänt vigten och behofvet af de äskade anslagen för deras underhal) och vård,»
men »då denna fråga skulle sammanhänga med de fullständiga Läroverkens i allmänhet
behof af anslag för materielen; så och enär det vid sednaste Riksdag beviljade
anslag för Elementar-Läroverken och den, vid samma tillfälle beslutade terminsafgiften
varit afsedd att bereda tillgång äfven för delta ändamål, samt ännu icke
vore utrönt hvarken behofvets storlek eller terminsafgifternes påräkneiiga årliga toIHh.
lill n. St. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 31 Haft. 7
50
Slals-Ulskollets Ullålande, M 89.
talsumma,» har »Utskottet ansett sig förbindradt att för närvarande tillstyrka bifall
till motionärernes förslag.» Det hade dock varit att hoppas det Utskottet, erkännande
ett befintligt behof, äfven hade beredt tillfälle för detsammas snara afhjelpande,
enär Utskottets hänvisande till en obestämd framtid och till mer möjliga än troliga fall
för disponibla tillgångar i detta hänseende, mer häntyder på ett önskvärdt än ett
sannolikt resultat af Elementar-Läroverkens reorganisation samt i sammanhang dermed
varande lönereglering och beslutade terminsafgifts erläggande.. På dessa skäl
hade jag väntat det Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att med den ringa summan
af 200 R:dr B:ko afhjelpa ett erkändt och vigtigt behof för befrämjandet af undervisningen
vid ett af Rikets allmänna Läroverk.
Hvad åter beträffar den sednare delen af de begge motionerne, så anhåller
jag alt få fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på följande förhållanden. Sedan
ifrågavarande lektion i Naluralhistorien genom enskild persons frikostighet inrättats,
anslogs af Biskop Serenius 30 tunnor spanmål, deraf IS tunnor bestämdes såsom
lönetiliökning åt nämnde Lärare i Naturalhistorien, samt IS tunnor åt den person,
som hade vården af Domkyrkans och Gymnasiets Bibliotheker. Denna vård blef
då tillika uppdragen åt Lektorn i Naturalhistorien, som sedermera ock fortfarande
varit Bibliothekarie, och tillika vårdare af öfrige Gymnasiets dyrbara samlingar. Men
vid den lönereglering, som genom 1849 års öfvergångsstat bestämdes, intogs icke
blott de IS tunnor spanmål, som voro af Biskop Serenius till Lektorn i Naturalhistorien
såsom lönetiliökning anslagne, utan äfven de öfrige IS tunnor spanmål,
som voro för annat ändamål afsedde, eller arfvode åt samma Lektor såsom Bibliothekarie.
1 min motion har jag begärt anslag af 200 R:dr B:ko, motsvarande ungefärligen
nämnde 30 tunnor spanmål; men hvad åtminstone i alla händelser Rikets
Ständer icke borde tveka att, på grund af ej blott billighet utan äfven rättvisa, anvisa
såsom ersättning till bemälde Lektor, är ett belopp af 100 R:dr B:ko, omkring
motsvarande värdet af sistberörda IS tunnor spanmål, hvilka, af enskild person donerade,
blifvit genom förutnämnde lönereglering helt och hållet förryckte från det
ändamål, hvartill de af donator blifvit ämnade. Hvilken tillfredsställelse för enskild
man att för nyttiga ändamål donera medel, då hans stiftelser på delta sätt alldeles
icke hållas i helgd, och hvilken uppmuntran för andre att göra dylika dispositioner,
då Staten icke aktat den enskildes stadganden i dessa hänseenden? Utskottet har
nu icke bevärdigat denna del af motionerna med ett enda ord till svar, hvarföre
jag således icke heller kan, mot något Utskottets beslut i detta afseende mig reservera,
ulan endast emot sättet för denna del af frågans behandling. På grund af
hvad jag sålunda anfört, vågar jag hoppas det Rikets Ständer ville behjerta billig
heten
och rättvisan af nu gjorda framställning, samt antingen såsom anslag bevilja
100 R:dr banko eller ock hänvisa på, under Kongl. Maj:ts disposition ställde, till
-
Stals-Ulskottets Utlåtande, M 89.
51
gångar, att till sistnämnda belopp, såsom ersättning för förlorade 13 tunnor spannmål,
utgå till Lektorn i Naturalhistorien vid Strengnäs Elementar-Lärovérk i egenskap
af Bibliothekarie derstädes, och oberoende af all annan lönereglering.»
1 sednare delen af denna reservation, angående ersättning för det i löneregleringen
för Elementar-Läroverket beräknade anslag af 15 tunnor spannmål, som tillkommer
Lektorn i Naturalhistorien, icke i egenskap af lärare, utan i egenskap af
hans serskilda befattning såsom Bibliothekarie, instämde Doktor Stenhammar och
Herr P. E. Winge.
Vid 21 punkten, af Lektor Wallman:
Då förhållandet i afseende på behofvet af den löneförhöjning, jag i motion
föreslaget, är i det närmaste oförändradt sådant det var 1847, då Kongl. Maj:t
behagade i nådig proposition till Ständerne äska dertill nödigt anslag, får jag till
stöd för min reservation emot Utskottets afstyrkande utlåtande i denna punkt af
betänkandet, åberopa den af stiftets läroverks Ephorus, Biskopen m. m. Doktor
Hedrén vid Stats-Utskottets utlåtande JV2 124, 1847 års riksdag, emot då varande
Stats-Utskotts beslut, anförda reservation, ordagrannt så lydande:
af Biskop Hedrén:
Linköpings gymnasii—bibliothek, grundlagdt och förökadt genom 17:de och 18:de
seklets samlande och forskande nit, utgöres för närvarande af 25,000 volunmer, deribland
1,000 valda manuskripter och bref af in- och utländska män, dessutom öfver
100 permbref från 14:de och 15:de seklet, samt en icke obetydlig mynt- och
medaljsamling. Denna dyrbara kollektion, näst efter Kongl, bibliotbeket i Stockholm
och de båda universiteternas i Upsala och Lund, den största och värderikaste i fäderneslandet,
är en frukt af enskilda lärdomsidkares mödor och uppoffringar. Men
just af detta skäl synes staten böra draga försorg derom, att en så dyrbar skattkammare
måtte blifva för ali framtid tryggad till sin vård och brukbarhet, hvarigenom
en skyldig gärd af aktning och tacksamhet för ädle stiftares verksamma nit
bevisas. Att lärdomens förråd, med urskiljning samlade och ordnade, äro af stor
nytta för vetenskapen och forskningen i ett land, är obestridligt; och Riksens Ständer
hafva alltid omhuldat dessa inrättningars noggranna eftersyn, hvaraf höglofliga
Utskottet äfven nyligen visat prof. Linköpings bibliothek har nästan alla år blifvit
hedradt med besök af frejdade ut- och inländska män, och sednast sistlidne sommar
af fäderneslandets nu lefvande berömdaste historiker, som der tillbragte nära
3:ne veckor för att samla upplysningar för sina historiska arbeten. Så uppmuntrande
sådant må anses för stiftelsen och hedrande för dess stiftare, så förödmjukande
måste det ock vara för dem, som hafva pligten att efterse och vårda den,
om nödige medel och utvägar saknas dertill. Huru en tillbörlig vård skall beredas
52
Stats-Utskoltels Utlåtande, M 89.
för della bibliothek genom en löneinkomst, som dertill är anslagen af 258 R:dr,
lemnar jag åt hvar och en att rättvisligen bedömma. Skulle den svagt lönade tjen—
stemannen söka någon biförtjenst, så håfve vi här nyligen hört sådant vara strängt,
ja, vid vite af förnuflslöshet, förbudet, utan måste han, som föreskriften lyder, arbeta
i sin tjenst hela dagen, från morgon till qväll. Jag vill icke ogilla denna fordran,
isynnerhet vid ett sådant verk, som Linköpings bibliothek, der den i sanning
vore på sitt ställe; men är ock meningen, att härtill endast fordras 258 R:drs lön,
på en dyr ort och i ett kall, som ger alls ingen extra inkomst? Förmodligen
svaras härtill nej. Någon annan förklaringsgrund till det begärda anslagets förvägran
lär då ej finnas, än att tjensten anses kunna indragas, och del i långliga tider berömda
bibliotheket stå okändt och obrukadt i ett beständigt tillvexande dam. Detta
ändamål skall ock säkerligen oförtöfvadt vinnas, om ej staten med sin omsorg mellanträder,
ty ingen skicklig man lärer söka en tjenst af sådan beskaffenhet. Stiftelsen,
fastän enskildes verk, är ej mera enskild. Den är det allmännas och den ut
gör
det allmännas både heder och gagn. Ett anslag af 266 R:dr 52 sk. till denna
inrättnings framtida vård är väl ett högst måttligt offer till bibehållande af en så
nyttig forntidens inrättning. Denna summa, fem- och sexdubblad, har blifvit beviljad
till slöjdskolor, trädgårdsföreningar m. fl. och detta med allt skäl. Men en skola
för gamla tiders minnen, en lustgård af litteraturens vackraste och dyrbaraste frukter
borde väl ock anses förtjent af det ringa understöd, som begäres.»
Vid 25:te punkten, af herrar Wwrn och Norin.
Vid 34:de punkten af herr Norin.
Vid 36 punkten, af Grefve Mörner, C. G.:
»Då Kongl. Vetenskaps-Akademien, som före början af denna riksdag till Kongl.
Majit ingått med underdånig framställning i afseende på anslag åt en hos Kongl,
Akademien anställd embetsman, icke, så vidt kändt är, väckt någon fråga om förhöjd
aflöning åt intendenterne vid det Naturhistoriska Riksmuseum, och Utskottet ej
eller ifrån Kongl. Majit fått i detta ämne emottaga något förslag, torde det kunna
finnas ursäktligt om den, hvilken såsom ledamot af Statsutskottet anser sig pligtig
iakttaga all möjlig sparsamhet, icke, vid betraktandet af den mängd föremål, som
taga statens tillgångar i anspråk, funnit den af enskild motionär påyrkade lönetillök —
ningen för omförmälde intendenter vara af den oundgängligen nödvändiga beskaffenhet,
alt företrädesvis böra vinna bifall. Utskottets beslut i denna del har jag derföre
ej eller kunnat biträda.»
Häri instämde Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH, BECKMAN, 18Si.
Åttonde Hufvud
1849 års Riksstat
anslår
7,000
14,824
7,176
52
12,298
16
212,535
52
52
6,200
140,807
277,715
10,927
24
Eckleslastlk-Departeinentet.
i
Departements- Chefen.
Lön  4’500;
Taffelpenningar  2,500:
Departementets Expedition.
Expeditions-Chefen
5,000. —
Öfrige Embets- och Tjenstemän  11,824: o2.
Riks-Archivet - *
Kongl. Bibliotheket
Clcnci-Staten.
Penningar, 1849 års anslag  6,782: 24.
derunder inbegripes: Biskopens å Gottland län, förslagsvis 2,000: —
Pastor i Fahlun 11 Sktt Koppar d:o 195: —
Pastor i Forsmark 2 Sk« Hammarskattsjern d:o 28: —
Tillökning: Löneförbättring åt 13 Consistorii-Notarier å 180 R:dr 2,340: 9,122:24.
Iudelda räntor, 1849 års anslag
83,434: 55.
Indeld Spanmål, d:o
• ■ 120,992:21.—
Oindeld d:o d:o
Tillökning: 4 Tunnor å 6 R:dr enl. Kongl. Maj:ts Proposition 24:
1,350:
Lappmarks Ecklesiastik-Verk
Universiteterne.
Penningar: 1849 års anslag
ol,060: 40.
Tillökning: för Upsala Akademis Bibliothek . . 4,300: —
för Bibliothekarie» i Lund
800:
» Kemiska Institutionen i d:o  500: —
» Botaniska d:o i d:o  300: —
i Adjunktslöner: för Upsala 2,520: för Lund 2,700: 5,220: —
Till Stipendier åt Theologie Studiosi • • . 2,000: —
» Yngre Akademiska Lärare, 2000: för hvardera
Universiteterna ....•• 4,000: —
för Professor Kalsenianus i Upsala, förhöjning 600: —
» 8 Professorer å 500 R:dr . 2,400: —
Löner åt
i Upsala a 2000 R:dr -*,w,v. - joq*
2:ne Professorer uti Zoologi och Kem
4,300
800
_____
500
300
0: 5,220
2,000
4,000
,
600
2,400
4,000
75,180: 40. —
Indelda räntor, 1849 års anslag 41,125: 14. —
Indeld Spanmål, d:o
. 48,621:18.—
Trpt
5.053
56,942
751,4611 56! —
Elemer) ta r-Lä rover ken, lteserva tions-anslag, 1849 års anslag ../.... 277,715. 22.
Tillökning: Vederlag i och för minskning i Termins-afgiften  12,000:
Folk- Skolarne.
Penningar, 1849 års anslag
3,062: 40. —
Tillökning: för Garnisons-Skolan i Christianstad  — 3 30°' 40
Indelda Räntor, 1849 års anslag ...
2,048: 28.
Indeld Spanmål, d:o ö:o  5,388: 56. —
Oindeld d:o d:o d:o . .
- 427: 24. —
Gymnastiska Central-Institutet .
Sundhets-Kollegium med Medicinal-Staten.
Penningar, 1849 års anslag
55,081: 16. —
Tillökning: 1 Provincial-Läkare på Öland . . . 452: 24.
1 d:o i Götheborgs och Bohus län • 432: 24.
1 d:o i Åtorp  250: — . .
’
56,196:. 16. —
Indeld Spanmål, 1849 års anslag
1,861: 6. —
Penningar.
52
52
16
24
75,180
167,005
5,302
5,055
40
16
56,196 16
Transport j 365,340) 25)
Hör tilt Slats-Ulsk. Utlåtande, 1850 1851, M 8!).
Titeln.
Förslag till blifvande R i k s - Stat.
Indelda räntor.
Kronovärdi.
14,908
57
6,012
1,265
27
52
11
289
44 2
Markegång på
förslag.
83,434 55
41,125
6,205 47
14
2,048
S p a n m å I.
Indeld.
Mått.
20,165 15
Värde på förslag
å 6 R:dr.
8.105
15,868
28
18
8981
510 6
120,992
21
48,621
95,208
18
45
5,388
1,861
Oindeld.
Mått.
Värde pä förslag
å 6 R:dr.
225
5,549
56
16
71
1,350
Summa
Banko.
21,295 24
427
24 —
7000
14,824
7,176
12,298
214,899
6,200
164,927 24
52
289,715
11,167
5,033
58,057
22
22,4741 45) 11J 132,814) 28| 81 45,5451 14) 272,072j 50) — | S.845| 16) 23,073| — | —j 791,300|s6| —
Trpt
1849 års Riks-  Stat anslår.
751,461
56
17,187
2,272
—
1,500
—
7,770
—
1,200
—
—
9,000
—
—
500
—
—
1,500
—
—
2,640
—
—
5,986
16
—
16,333
16
—
3,000
—
7,500
—
16,000
—
—
1,670
52
16,283
8
5,500
54,852
54
20,560
8
666
52
_
11,643
—
156,596
8
_
10,400
13,297
o
10,000
1,145,1001
1
Ecklesiastik-Departementet*
Transp.
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet
Barnbördshusen
Orthopediskä Institutet
Veterinär-Inrättningen i Stockholm
Vaccinationens befrämjande
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, Försl ags-a n si ag
Svenska Läkare-Sällskapet
Svenska Akademien
Wetenskaps-Akademien
Witterhets-, Historie och Antiqvitets-Akademien
Akademien (ör de Fria Konsterne (deraf 2000 R:dr Hamb. Banko, förslagsvis å 128 Sk:r) . . . .
Musikaliska Akademien
Naturhistoriska Riks-Museum, 1849 års anslag  7,500:
Tillökning för 4 Intendenter å 400 R:dr
1,600:— —
Institutet för Blinda och Döfstumma, 1849 års anslag
16,000: — —
Tillökning
6,333:16.—
Kongl. Museum, anslaget öfverllyttadt till 7:de Hufvud-Titeteln.
Fattigvården i Stockholm och Landsorterne, 1849 års ......... 6,283: 8. —
i allmänhet, Förslags-anslag, d:o
10,000:
i Barnhuset i Stockholm
mrare-Barnhuset. 1849 års
Barnhusen i Landsorterne
:ors underhåll: 1849 års anslag tilli
Lekvattnets kyrkor
-Stipendier samt Läroböckers och Lärda
materialier och Expenser samt Ved och
Tillökning, för Slutsumans jemnande
a Utgifter
13,297: 2.
1: 52.
Summa
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar.
I n d e 1 d a räntor.
Kronovärdi.
Markegång på
lörslag.
S p a n rn å I.
I lid eld.
Mått.
I Värde på förslag
I å 6 R:dr.
Oind eld.
Mått.
Varde pa förslag
ä 6 R:dr.
Summa
Banko.
363,340
17,187
2,272
1.500
7,770
1,200
9.000
500
1.500
2,640
5,986
16,333
3.000
9,100
22,335
16,094
5,500
3,998
1.166
833
18
10,400
15,298
10,000
25
22,474
16
16
54
45
11
12
2,274
5,107
132,814
28
45,545
85
10.205
9,692
24
40
14
272,072
17
8
103
6,771
18
40,629
5,252
8
19,393
1,940
16
11,643
24,597
16
146,385
50
5,845
16
23,073
55
330
791,300
36
17,187
2,272
—
1,500
—
7,770
—
1,200
—
9,000
—
500
—
1,500
—
2,640
—
5,986
16
16,333
16
3,000
—
22,333
16
16,283
8
5,500
—
54,832
54
20,560
8
833
16
11,643
—
156,426
8
10,400
—
13,298
54
10,000
—
524,972| — j —| 27,808! 56j 8j 152,7981—| —; 81,704| 16| 490,227|
5,900 j 16 j 23,403 j
-
1,191,4001
Anm. I händelse af Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets Utlåtande JV2 51, Litt. A. kommer
ofvanstående Kontanta anslag att ökas för Lappmarks Ecklesiastik-Verk med 1,400 R:dr.
Slats-ltskottets Vllåtande, N:o 90.
1
JU:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 April 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riicsslatens
Nionde Hufvud-titel.
(V. A.)
Å denna hufvud-titel, som omfattar 2:ne afdelningar, Pensions- och Allmänna indragnings-stalerna,
fastställdes den förra eller Pensions-staterna vid sistlidne riksdag
till ett sammanräknadt belopp af 152,099 r:dr 32 sk., deruti inbegripne indelda räntor,
upptagna efter markegång på förslag till 24,992 r:dr 32 sk. och indeld spanmål till ett
värde af 5,307 r:dr. Den andra eller Allmänna indragning s-staten beräknades vid
sednaste stats-reglering förslagsvis till 387,740 r:dr 16 sk.
Pensions- och Indragnings-staterna.
l:o. Jemte nådigt tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t, med anledning af hvad Rikets
sednast församlade Ständer i underdånighet anmält, rörande den af Kongl. Maj.t vid sisth
riksdag väckta fråga om de, under namn af vakans- och liggetids- samt nådårs-besparing
vid tillträdandet af civile och militäre tjenster, föreskrifna löneinhållningars upphörande
emot ersättning till vederbörande pensions-kassor för den andel, de af dessa besparingar
åtnjutit, efter verkställd ytterligare utredning i ämnet, derom till Rikets Ständer aflåtit serskild
förnyad nådig proposition, har Kongl. Maj:t till uppförande under denna hufvud-titel
tillika föreslagit följande ersättningssummor, nemligen: för Civilstatens pensions-inrätt
ning
10,500, Arméens pensions-kassa 31,400 och för Amiralitets-krigsmans-kassan 3,400
riksdaler.
Bill. till R. St. Prat. 1850 1851. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 1
2 Stats^Vlskottels Utlåtande, N:o 90.
Rörande detta ämne får Utskottet hänvisa till det serskilda utlåtande, som, i anledning
af högstberörda nådiga proposition, under N:o 81 af Utskottet afgifvits och i följd hvaraf en
summa af 5,000 ndr, under rubrik ”ersättning för mislade löne-innehållningar", å
nionde hufvud-titeln blifvit uppförda bland anslaget för perisions-staterna.
2:o. I öfverensstämmelse med hvad uti 9:de punkten af Utlåtandet N:o 86, angående
regleringen af utgifterna under Riksstatens 5:te hufvud—titel, blifvit af Utskottet yttradt, har
det ersättningsbelopp lör förlorade last- och arm-pennin q ar, som hittills, under benämning
"ersättning till amiralitets-krigsmans-hassan", med 3,000 r:dr årligen ingått
till Förvaltningen af sjöärendena samt anönings-staterna vid flottans stationer i Carlskrona,
Stockholm och Götheborg, blifvit öfverflyttad! till det å nionde hufvud-titeln för Amiralitetskrigsmanskassan
uppförda anslag.
3:o. I anledning af Kongl. Majrts till Rikets nu församlade Ständer afgifna nådiga
förslag om anvisandet på Riksgäldskontoret af ett kreditiv eller anslag af 22,000 r:dr årligen
till understöd för Arméns pensionskassa, har Herr Rosenblad, Bernhard, uti en
hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion, enär det, efter
motionärens förmenande, vore ändamålsenligare att uppföra denna summa med någon tillökning
såsom ett bestämdt anslag på Riksstaten, föreslagit, att Rikets Ständer på nionde
hufvud—titeln för Arméns pensionskassa, utom hvad för densamma i närvarande Riksstat
tunnes uppfördt och utom hvad Kongl. Maj:t nu äskat, såsom ersättning för hittills åtnjuten
andel af vakans-, liggetids- och nådårs-besparingar, måtte uppföra ett årligt anslag af
30,000 r:dr att utgå från och med det är, då indelda arméns rätt att till lefverering in
natura uppsäga densamma på löner anslagna hemmansräntor och kronotionde komme att
upphöra och för dess lösen samina grunder blefve gällande, som för Kronans behållna räntor
och tionde.
Då hvarken Kongl. Majit eller Direktionen för Arméns pensionskassa ansett dylikt
anslag af behofvet påkalladt,
afstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall å ifrågavarande motion.
Kommande Utskottet alt i anledning af förenämnde Kongl. Majits nådiga proposition afgifva
serskildt utlåtande.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
3
Allmänna Indragnings-sta ten.
4.0. Uti Kongl. Majits nådiga proposition har blifvit föreslaget, att det vid föregående
3:ne riksdagar åt Professoren Doktor C. J. Schlyter för lifgifvande af Sveriges
gamla Lagar beviljade årliga anslag af 1,200 r:dr, deraf hälften utginge såsom arfvode
och återstoden till ersättning för biträde och kostnader dervid, måtte för honom å allmänna
indragningsstaten fortfarande uppföras, att intill nästa statsreglering utgå, under vilkor, att
arbetet oafbrutet fortsattes och enahanda redogörelse för dess fortskridande, som hittills
till vederbörande aflemnades.
Utskottet erkänner vigten och angelägenheten deraf, att utgifvandet af detta utmärkta
och för vårt lagväsende så värderika arbete icke varder afbrutet, och får derföre tillstyrka,
att berörde anslagssumma 1,200 r:dr måtte, på sätt Kongl. Majit i
nåder äskat, fortfarande utgå, under den tid nu förestående statsreglering
blifver gällande.
Men då Utskottet derjemte icke kunnat förbise, att statsverket, under de många år, sorn
detta arbete fortgått, fått vidkännas icke obetydliga utgifter, har Utskottet trott sig jemväl
ega grundad anledning hemställa,
att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i nåder låta tillse, att förenämde arbetes
fullbordande måtte påskyndas, så mycket ske kan.
5:o. På det Sekreteraren A. M. Strinnholm, hvilken, i enlighet med Rikets Ständers
beslut, eger att, under den tid nuvarande stats-reglering är gällande, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt anslag af 1,000 r:dr i och för utgifvande af “Svenska
folkets historia från äldsta till närvarande lider”, måtte sättas i tillfälle att uteslutande egna
tid och arbetsförmåga åt fortsättningen af detta förtjenstfulla arbete, har Kongl. Majit
begärt, att Rikets Ständer ville medgifva, att detta anslag än vidare intill nästa statsreglering
finge utgåj och får Utskottet, som af det Kongl. Maj:ts nådiga proposition bilagde
Stdtsråds-protokoll inhemtat, att fjerde bandet af ifrågavarande arbete, omfattande tidrymden
från 1150 till 1319, jemte ett fullständigt sak-register öfver alla fyra banden, nu är
ander tryckning, i öfverensstämmelse med den nådiga propositionen, hemställa,
att Rikets Ständer måtte för den tid, hvilken nu förestående stats»
4 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 00.
reglering kommer att omfatta, uppföra å allmänna indragnings-staten
ett årligt anslag af 1,000 riksdaler, att användas till fortsatt understöd
för ifrågavarande arbetes utgifvande.
6:o. Sedan'Kongl. Vetenskaps-Akademien fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, att det vid sistl. riksdag å allmänna Indragningsstaten uppförda
och till nämnde Akademis disposition ställda anslag, 800 Rdr Banko, till fortsatt understöd
för anskaffande af teckningar af inhemska vexter till ett arbet' benämndt, Sveriges Flora,
ram t till uppmuntran för utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, ännu ytterligare
beviljades för vinnande af närmare kännedom om de inhemska naturalstren, har
Kongl. Majit, då Akademien tillika upplyst, att med dessa medel ej blott det förtjenstfulla
och för Sverige hedrande arbetet ”Skandinaviens Fiskar” kunnat fortsättas och nya teckningar
för detsamma anskaffas, utan äfven i vetenskapligt hänseende icke mindre vigliga
originalmålningar af Svenska växter, synnerligast bland de såsom födoämnen gagneliga
svamparne kunnat utföras, i nåder äskat, att berörda anslag måtte fortfarande och till enahanda
belopp få utgå.
A denna nådiga framställning får Utskottet, med afseende å deri förekommande skäl,
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
7:o. Kongl. Ma:jt har jemväl, lili Dess nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof begärt, att, då Ramsjö kapellförsamling, tillhörande Ljusdahls pastorat i Gefleborgs
län, hade behof af en serskild predikant, enär presterskapet i moderförsamlingen
icke behörigen förmådde handhafva själavården inom kapellaget, som vore 5 mil aflägset
lian moderkyrkan och någon banad väg emellan dessa ställen icke funnes eller kunde anläggas,
men församlingen saknade förmåga att bereda honom en. för tarflig borgning erforderlig,
aflöning, Rikets Ständer såsom bidrag dertill måtte anvisa en summa af 133 Rdr
16 sk. årligen under de första 15 åren efter predikantens anställande, samt 66 Rdr 32 sk.
under derpå följande 15 år.
Af det den nådiga propositionen bilagde protokoll öfver Ecclesiastik-ärenden för den
13 November 1850 inhemtas, att förenämnde kapellförsamling, som består af blott 4 byar
om tillsammans 2fg mantal, jemte 44 torp och nybyggen, med en folkmängd af 320 personer,
utfäst sig att i årlig lön till predikanten erlägga 8 tunnor 4 kappar korn jemte dagsverken,
matskott m. m., upptaget till ett sammanlagdt värde af 80 r:dr; att pastor i Ljus
-
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 00. < 5
dabi förklarat, att, derest predikanten kornme att öfvertaga hela pastoralvården inom kapellförsamlingen,
han vore villig att till honom afstå sina från kapellaget utgående löneförmåner,
uppskattade i varde till 138 r:dr, samt att af pastors årliga bidrag till aflöning af
komministern i Ljusdahl en tredjedel, eller 4 tunnor korn, ansetts böra den ifrågasatte
kapellpredikanten tilläggas; hvarjemte blifvit föreslaget, att kronoskattehemmanet N:o 6
Ramsjö, om J mantal, skulle till boställe åt bemälde predikant inköpas*; uppgående samtlige
desse löneförmåner, jemte den' påräknade årliga afkastningen af nvssberörde hemman,
enligt en af Kammar-kollegium gjord uträkning, till 292 r:dr 26 sk. 4 rst.
Då det sålunda blifvit upplyst, att anställandet af en serskild predikant vid förenämndp
kapellförsamling är af behofvet påkalladt, men de obetydliga löneförmåner, som blifvit
föreslagna, icke kunna anses vara för en prestmans tarfliga utkomst tillräckliga, och det
torde få antagas, att kapellboarne, såsom till största delen fattiga nybyggare, ännu under
längre lid icke i vidsträcktare mån förmå bidraga till denne fjenstemans aflöning; får Utskottet
tillstyrka
att Rikets Ständer till Kongl. Majlis nådiga framställning måtte lemna
bifall.
8:o. Då, enligt Kongl. Majlts och Rikets Ständers beslut, den serskilda ränta, som under
benämning af Fahlu kungsgårdshjeIp utgjorts af vissa hemman inom Kopparbergs,
Näsgårds och Säthers fögderier af Stora Kopparbergs län, numera blifvit, emot upphörande
af derför medgifven lindring i bevillningen, afskafTad, har Kongl. Majit föreslagit, att de nuvarande
Läns- och Fjerdingsman, samt Färjekarlar, Gästgifvare och nämndemän inom berörde
län, hvilka, före upphörandet af ifrågavarande ränta, sina befattningar innehaft och af
anslagen å samma utskyld varit i åtnjutande, malte, för den minskning i påräknade löneförmåner,
som de genom meranämnde räntas försvinnande fått vidkännas, å Allmänna Indragningsstalen
undfå motsvarande ersättning, hvilken ersättning likväl, med undantag endast
för länsmännen, så vidt ifrågavarande anslag tagits i beräkning vid bestämmandet af
den år 1841 dem beviljade lönelillökning, skulle komma att i mån af ersättningstagarnes
afgång indragas, och har Kongl. Majit ansett, att denna ersättning, som efter markegång
borde utgå, kunde för- slagsvis beräknas till 190 r:dr.
Till denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning tillstyrker Utskottet Rikets Ständers
bifall.
t
6 Stats-Utskattets Utlåtande, N:o 90.
9:o. Då, i afseende å det på Allmänna Indragningsstaten uppförde anslag af lO.OOW
r:dr årligen till expektans-arfvode» åt lönlöse officerare af enriéen, det förliållande inträffat,
att, enär numera knappast någon officer, enligt de genom Kongl, brefvet den 23 Januari
1816 stadgade grunder, funnes berättigad att af sådant arfvode komma i åtnjutande,
helst dertill erfordrades, att officer skall under 1813 och 1814 års krig hafva varit ochsedermera
förblilvit lönlös, i följd hvaraf ock linder de sista åren dylikt arfvode icke blifvit
disponeiadt, behållning uppkommit i den mån äldre innehafvare af ifrågavarande expektans-arfvoden
afgått, oell hvilken behållning, enligt sednast afslutade Rikshufvudbok, eller
för år 1848, uppgått till 2,558 rrdr 2 sk. 8 rst., har Kongl. Majit, sorn ansett olämpligt,
att oinförmälda, till förmån för arméen afsedda, tillgång fortfarande lemnades obegagnad
och da, enligt Kongl. Maj:ts tanka, tjenstbarhelen biand arméens befäl verksammast befrämjades
och bibehölles genom beredda tillfällen för dess medlemmar, att vid framskriden
ålder kunna lemna rum för yngre och kraftfullare kamrater, föreslagit Rikpts Ständer, att
ifrågavarande anslag, i den mån detsamma, genom, afgång bland innehafvarne af expektans-arfvoden,
redan vore eller framdeles kunde blifva disponibelt, måtte, efter de grunder
och med de belopp, som Kongl. Majit kunde i nåder linna lämpligt bestämma, få användas
till pensionsförhöjningar åt afskedstagande Olverste-löjtnanter, Majorer och Kaptener
af arméen, utöfver de pensioner, som dem från Arméens pensionskassa tillkomme.
Utskottet har tagit Kongl. Majlis nådiga framställning i öfvervägande ; men anser, dels
att med ifrågavarande anslagssumma 10,000 r:dr det åsyftade äpdamålet icke kan vinnas,
helst begäret att slutligen ernå rätt till en dylik pensions-förhöjning, säkerligen skulle föranleda
mången tjensteman att alltför länge fortsätta en tjenstgöring, hvars fordringar han
på ålderdomen icke förmådde nöjaktigt uppfylla, dels ock att ett för visst bestämdt ändamål
gifvet anslag icke bör, i den mån det härtill ej mera erfordras, kunna tagas uti anspråk
att ofverl!) flas till något annat, hvars behöflighet är föremål för ny pröfning och
om hvars uppnående ingen visshet finnes. Af dessa skäl anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit.
10:o. Af den anledning, att Rikets sednast församlade Ständer tillerkänt Assessoren
J. A. Törneman rättighet att, när hans göromål vid utredningen af förra Allmänna Magazinsfonden
upphörde, å allmänna indragningsstaten åtnjuta expektaris-lön af 777 ridr motsvarande,
utan förhöjning för spanmålen, den aflöning, som Törneman, hvilken vid f. d,.
Stals- Utskottets Utlåtande, N:o 90. 7
Allmänna Magazins-d i re k tinnens upplösning år 1824 var Kammarförvandt, sedermera, ef4er
af Kammarrätten et hållet förordnande att vara Revisions-kommissarie uti det under bemälde
Embetsverk ställda Revisions-kootoret för Allmänna Magazins-ärendenas utredning,
i sådan egenskap åtnjutit, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
härmed, jemväl matte medgifva, att Revisoren J. G. Nyström, hvilken vid förenämnde
Direktions upplösning vid verket innehade Kammarskrifvare-tjenst, men af Kammarrätten
förordnades till Revisor i förenämnde Kontor med enahanda lön, som varit för
Revisorerne i Magazins-direktionen bestämd, och dermed fortfor intilldess Kontoret upphörde,
samt således i detta hänseende befunnit sig i enahanda förhållande, som Törneman,
må, i stället för honom tillagdt expektans-arfvode såsom Kammarskrifvare, få åtnjuta den
aflöning såsom Revisor, hvilken han innehade, då göromålen med Magazins-fondens utredning
för honom upphörde, utgörande, utan spanmålsförhöjning, 497 r:dr 8 sk., och således
uti berörde till Nyström nu utgående arfvode uppföras en tillökning af 270 r:dr 24 sk.
banko.
Med afseende å de sålunda utredda förhållanden,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständer, att uti förenämnde till Revisoren
Nyström för närvarande årligen utgående expektans-arfvode
bevilja en tillökning af 270 r:dr 24 sk., att å allmänna indragningsstaten
uppföras.
liro. Sedan uti serskilda till Kongl. Maj:t ingifna ansökningar Statskontorets ledamot
för Magazins-ärendens föredragning, förste Hof-iritendenten Pehr Gustaf Welin samt t. f.
Kamererare!) uti det under bemälde embetsverk lydande allmänna Magazinskontoret Jakob
Fredrik Miillern och Bokhållaren i samma kontor Jonas Bille, den förstnämnde under
åberopande jemväl deraf, att, enligt Kongl. Brefven den 29 November 1781, den 29 November
1815 och den 15 Januari 1819, f. d. Allmänna Magazins-direklionens ledamöter
fått sig tillagde enahanda löne- och pensions-rätt med vederlikar inom Kongl. Majrts och
Rikets Kollegier, underdånigst anhållit, alt, när de uppnått den för erhållande af pension å
allmänna Indragnings-staten i allmänhet föreskrifna ålder, komma i åtnjutande af pensioner
till enahanda belopp, som de vid deras förenämnda befattningar för närvarande i lön
uppbära; så har Kongl. Maj:t, uti en till Rikets Ständer aflåten nådig proposition af den
15 November sistlidet år, yttrat, att af de vid ansökningarne fogade handlingar inhemta
-
8 Slals-U(skottets Utlåtande, N:o 90.
ries: att förste Hof-inlendenten Welin, sorn efter år 1804 vunnit inträde i statens tjenst,
under den 25 Februari 1818 erhållit nådigt förordnande att vara ledamot af då varande
Allmänna Magazins-direktionen, hvilken befattning han innehaft till April månad 1824, då
han, såsom löijd af nämnde Direktions upplösning, förflyttades på expektans-stat, blifvit,
jemlikt Kongl. Majrts nådiga beslut dets 31 December 1829, inkallad till tjenstgöring i
Statskontoret såsom föredragande för magazinsärendena derstädes, hvarmed han ännu fortfore,
emot åtnjutande af, från allmänna indragningsstaten utgående, aflöning till lika belopp,
som Statskommissarierne i lön uppbära; hvarjemte Welin, enligt nådiga förordnanden den
14 Oktober 1830 och den 19 Januari 1842, under sarnmanlagdt fyra års tid, utan serskild
ersättning, med Statskommissarierne deltagit uti handläggningen af alla öfriga hos Statskontoret
förekommande göromål, äfvensom han, efter eget erbjudande, under den 15 Februari
sistlidne år på enahanda sätt fått sig uppdraget att, när behofvet det påkallar,
biträda med behandling af de Statskommissarierne tillhörande egentliga Statsverks-ärendena;
att Miillcrn, som år 1807 inträdt på den civila tjenstemannabanan, alltifrån den 29
Mars 1811 varit ordinarie tjensteman i Statskontoret, hvarest han tjenstgjort dels såsom
Kammarskrifvare och Kammarförvandt, dels såsom t. f. Kamrerare törst uti ett serskildt
Riksbokslutskontor och sedermera från den 30 Juni 1826 uti allmänna Magazinskontoret, i
hvilken sistnämnde egenskap lia o åtnjutit och ännu åtnjuter lika lönevilkor med ordinarie Kamrerare
i Statskontoret; samt att Hille, som blifvit år 1813 antagen till e. o. Kammarskrifvare
och den 29 April 1819 befordrad till Bokhållare i allmänna Magazins-direktionen, från den
1 Juli 1826, då allmänna Magazins-ärendenas förvaltning ställdes under Statskontoret,
oafbrutet tjenstgjort såsom Bokhållare i allmänna Magazinskontoret, emot åtnjutande af lön
lill enahanda belopp, som för hans vederlikar i Statskontoret funnes bestämdt.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och med föranledande af hvad Statskontoret
uti afgifna serskilda utlåtanden anfört, har Kongl. Majit ansett Sig böra öfverlemna detta
ärende till Rikets Ständers pröfning, samt, då ifrågavarande embets- och tjenstemän i afseende
å lönevilkor äro ställde i full jemlikhet med Statskontorets öfrige embets- och
tjenstemän, vid hvilket förhållande den omständigheten, att, ehuru deras befattningar äro
af fortfarande egenskap, löne-anslagen likväl icke varit å ordinarie stat uppförde, ej borde
beröfva dem den pensionsrätt, som vederlikar inom verket åtnjuta, helst sådan förmån, i
likartade fall, varit medgifven, tillika föreslå, det förste Hof-intendenten Welin, t. f.
Karn
-
Stats-Utskoltets lill ålande, N:o 90. - 9
Kamreraren Miillern och Bokhållaren Bille måtte förklaras berättigade att, efter upphunnen
pensions-ålder och under de i sådant afseende för civile embels- och tjenstemän i
allmänhet stadgade vilkor, varda vid afskedstagande! uppförda å rikets allmänna indragningsstat
lill pensioner, motsvarande den aflöning, de för närvarande i Statskontoret åtnjuta,
eller Welin 1,752 r:dr, med tillökning efter riks-rnarkegång utöfver 7 r:dr tunnan för derunder
beräknade 152 tunnor spanmål, Miillern 1.314 r:dr och Bille 876 ndr, med tillökning
efter riks-markegångs-medelpris för derunder beräknade 76 tunnor spanmål.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och får, med afseende å de uti Kongl.
Majlis nådiga proposition utredde förhållanden oell på tle skäl, Kongl. Majit i nåder behaget
anföra, tillstyrka,
att Kongl. Majits ofvanberörda nådiga framställning må vinna Rikets
Ständers bifall.
12:o. Jemte förmälan, hurusom Kongl. Majit, efter det Medicine Doktorn Johan Erik
Nyblaus blifvit entledigad från den al honom innehafde läkarebefattning vid norra Korrektions-inrättningen
i Stockholm och hos Kongl. Majit gjort ansökning om pension, med afseende
å sökandens långvariga tjenstgöring i nämnde egenskap och uppnådda ålder af 65
år, funnit Sig böra årligen, utaf de å 2:dra Hufvudtitelo till extra utgifter anslagne medel,
tillägga honom en gratifikation af 250 ridr. motsvarande det arfvode, han vid tjensten åtnjutit,
har Kongl. Majit nu begärt Rikets Ständers medgifvande, att Doktor Nyblaus under
sin återstående lifstid finge såsom pension från allmänna indragningsstaten årligen tillgodonjuta
det nämnda arfvodets belopp 250 ridr.
Då några ömmande omständigheter icke förekommit, som kunna tala för bifall till den
begärda förmånen, har Utskottet funnit sig böra
afstyrka Kongl. Majits i berörde hänseende gjorda nådiga framställning.
13:o. Enär Kongl. Majit, vid beviljandet af chefens för Strömsholms stuteri, Öfversten
m. m. G. Liljestolpes underdåniga ansökning, att, efter uppnådde 66 lefnadsår och
sedan han uti nära 47 år varit anställd i statens tjenst, hvaraf 24 vid nämnde befattning,
undfå afsked med pension, icke kunnat af stuteriets serskilda pensionsfond tillägga honom
Bih. lill R. St. Prof. 1S50 6? 1851. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 2
I
10 Stafs- i t skottets Ut låtande, N:o 90.
högre pension än 500 ridr h:ko, loir Kongl. Majit, med afseende ä Ofverste Liljestolpes
långvariga,' af ett rättskaffens och för det allmänna gagneligt embetsnit utmärkta, tjenstgöring,
begärt, att ett lika stort belopp måtte, såsom tillökning uti denna pension, för honom
å allmänna indragningsstaten anvisas.
På de skäl, som i Kongl. Majrts nådiga proposition blifvit anförda, tillstyrker Utskottet,
att till årligt pei.sionsunderstöd för Ofverste G. Liljestolpe å allmänna
indragningsstaten må uppföras ett belopp af 500 r:dr.
14:o. Sedan, uti en till Kongl. Majit ingifven och med underdånigt förord af Styrelsen
öfver Fängelser och Arbets-inrättningar beledsagad ansökning, Majoren Nils Johan
Gjertz underdånigst anhållit, att, då han, som den 10 April 1839 blifvit förordnad, till
Direktör och Kommendant vid Straff- och Arbets-inrättningen å Långholmen, men den
sednare tiden, i anseende till sin sjuklighet, fått från utöfningen af samma befattning åtnjuta
ledighet, numera, efter hvad läkare intygat, vore till helsan så försvagad, att förhoppning
icke funnes, det han skulle återfå förmåga att nämnde befattning återtaga och
fortfarande bestrida, Kongl. Majit, ehuru Gjertz, såsom född den 3 November^ 1794, icke
uppnått 65 års ålder, likväl, med afseende å hans sjuklighetstillstånd och obemedlade
ställning samt i öfrigt förekommande omständigheter, i nåder täcktes vidtaga åtgärd till
bans förflyttande på indragningsstat med den pension af 1,000 r:dr, som åt föreståndaren
vid ifrågavarande inrättning blifvit anslagen; så har Kongl. Majit i betraktande deraf, att
Major Gjertz, hvilken i nära 12 år innehaft omförmälde Direktörs- och Komrnendantsbeslällning,
eller längre tid, än som i detta fall, enligt Kongl. Brefvet den 24 Maj 1841,
erfordrades för öfverflyttniug till pensions erhållande å allmänna Indragningsstaten, men
deremot icke uppnått den i samma Kongl. Bref för sådant öfverflyttande stadgade ålder,
efter hvad upplyst vore, berömligen förvaltat meranämnde ansvarsfulla och besvärliga befattning,
samt uti Gjertz's helsotillstånd, enligt läkarens intygande, icke kunde förväntas
sådan förbättring, att han blefve återställd till förmågan att behörigen förestå en fängelseinrättning
af det omfång och inflytande, som den ifrågavarande, uti nådig skrifvelse till
Stats-utskottet af den 27 sistlidne Januari, behagat föreslå, att Majoren Nils Johan Gjertz
måtte, vid afskedstagande! från omförmälde Direktörs- och Kommendants-beställning, få på
allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande af ett emot lönen svarande årligt pensionsbelopp
af 1,000 r?dr banko.
Stats-Utskottets Utlåtande, Ko 90. 1 f
Med afseende å vigten deraf, att personerne icke qvarstå i sina befattningar, då ålder,
helsa och krafter neka dem uppfylla sina tjenste-åligganden och då det lärer få antagas,
att Fängelsedirektören, Majoren Gjertz numera är urståndsatt att, med den kraft och ihärdighet,
som erfordras och han förut städse ådagalagt, vidare utöfva denna maktpåliggande,
med mycken ansträngning förenade, tjenst, finnér Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla, att Majoren Gjertz, vid afskedstagande!,
å allmänna indragningsstaten uppföres till erhållande af en
årlig pension af 1,000 rrdr, att utgå från och med månaden näst
elter den, då afskedet beviljas.
15:o. Sedan Kongl. Majit, uppå Kongl. Vetenskaps-akademiens underdåniga hemställan,
under den 3 Juli 1849 bifallit, att i stället för den vid nämnde akademi förutvarande
teknologiska institutionen, tvänue nya institutioner, en i fysik och en i kemi, derstädes
finge inrättas, och akademien, jemte anmälan, att behöfliga arfvoden åt de till förenämnde
nya tjensters bestridande förordnade personer hittills endast genom tillfällig anordning kunnat
anskaffas, enär akademiens teknolog, Professoren Gustaf Erik Pasch, hvilken sedan
år 1823 innehaft sin befattning, icke utan ersättning kunde afträda sin lön, uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemna!, huruvida icke, då akademien
saknade serskilda pensionsmedel, Kongl. Majet skulle finna lämpligt alt hos Rikets Ständer
föreslå, att bemälde Professor, som under åren 1818 till och nied 1829 varit anställd såsom
Kemie- och Pharmacie-adjunkt vid Carolinska mediko-kirurgiska institutet, och nu
vid 62 års ålder vore behäftad med kroniskt lidande, måtte å indragningsstat erhålla 1 OOO
r:dr banko, motsvarande den kontanta lön, han såsom akademiens teknolog innehaft och
hvilken ersättning han så mycket snarare syntes hafva förtjent, som han ej blott i akademiens
tjenst gagnat vetenskaperna, utan äfven genom mångfaldiga upplysningar i frågor,
vigtiga för landets näringar, med sina vidsträckta kunskaper varit det allmänna nyttig,
hvarigenom både en förtjent mans sorgfria ålderdom kunde blifva betryggad och nödiga
medel beredas för fortgången af dessa vigtiga vetenskapliga institutioner; så har, efter det
Statskontoret, af anförda skäl, ansett pensionen för Pasch skäligen kunna föreslås till något
mindre belopp, än det akademien ifrågaställt eller till hvad en professor vid ofvannämnde
institut egde att vid afskedstagande! åtnjuta utur Civilstatens pensions-kassa, Kongl.
Majit, med fästadt afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst, äskat, att Pro.fessoren
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
C. E. Pasch må, efter -afskedstagande!, för sin återstående lifstid tilldelas en årlig pension
af 600 r:dr.
A hvad sålunda b' i f \ i t äskadt
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
16:o. Då Dekorations-målaren och Professorn i teckning vid Fria konsternas akademi,
Emanuel Limnell, som i 38 års tid med utmärkt nit och skicklighet städse fullgjort sina
tjenste-åligganden, nu vid 84 års ålder allt mer hade behof af hvila, samt genom denne
lörtjente lärares afgång tillfälle yppades att, till båtnad för Akademiens läroverk, använda
någon af de yngre förtjenstfulla konstnärer, som Akademien med tillfredsställelse räknade
bland sina medlemmar, har Kongl. Maj:t, då Akademien jemväl saknade alla utvägar att,
vare sig af enskilda medel eller genom den vid Akademien stiftade pensions-kassa, hålla
Limnell skadeslös för de löne-inkomster, 750 r:dr, dem han genom sitt afskedstagande
skulle förlora, i betraktande häraf, behagat föreslå Rikets Ständer att tillåta, det Professoren
Limnell mätte vid afskedstagande! få öfverflyttas på rikets allmänna indragningsstat för
samma, till 750 r:dr banko uppgående, inkomstbelopp.
Ehuru Professor Limnell visserligen icke kan räknas till antalet af civile embetsoch
tjenstemän, hvilka, efter uppnådda vissa lefnads- och tjensteår, ega rättighet till pension,
har Utskottet likväl, i betraktande af hans höga ålder och den långa tid, han med
nit och skicklighet sina åligganden fullgjort, samt med hänsigt till den betydande fördel,
som genom hans afgång blefve Akademiens undervisningsverk tillskyndad, ansett sig böra
hemställa,
att Professoren Emanuel Limnell må, vid afskedstagande^ varda å
allmänna indragnings-staten uppförd till åtnjutande för sin återståerilifstid
af en årlig pension, stor 750 riksdaler.
17:0. Sedan Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande i Gottlands län, i anledning af Landskanslisten
derstädes, f. d. Fändriken Carl David hbergs gjorda anhållan om afsked från
berörde tjenst, med rättighet för sökanden, som uppnått en ålder af 70 år, hvaraf han i
allmän tjenst tillbragt 31 år, nemligen 6 J år såsom officer och 24£ år som civil tjensteman,
att efter erhållet afsked få bibehålla sin lön såsom pension, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, att Isberg, hvars tjenstgöring med Oktober månad 1850 upphört,
måtte i nåder förklaras berättigad att under sin återstående lifstid från Allmänna indrag
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 00 13
tungsslaten uppbära eu hans löneförmåner motsvarande pension ; så har Kongl. Majit, sorn
väl med tillämpning af stadgandet i Kongl. Förordningen den 24 Januari 1778, enligt hvilket
de embets- och tjenstemän vid Civil-staten, som voro 70 år samt länge och väl tjentr
ega att vid afskedstagande undfå hela lönen i pension, ansett Isberg, som vore född den
9 Augusti 1780 och under sin tjenstetid städse ådagalaggt ett oklaridradt uppförande, varaberättigad
till åtnjutande af en sådan förmån; likväl, på grund af Rikets Ständers beslut,,
kungjordt genom Kammar-kollegii cirkulär den 11 Oktober 1819, hvarigenom blifvit föreskrifvet,
att civil löntagare bör, för att kunna erhålla pension, hafva icke allenast uppnått
en ålder af 70 år, utan ock i minst 30 år oafbrutet tjenstgjort, och då i afseende på Isberg
förekomme, att han väl i mer än 31 års tid tjent staten eller från den 24 Mars
1812, då lian utnämndes till Fändrik, till-den 19 December 1818, då han från nämnde
beställning erhöll afsked, samt vidare från den 1 Januari 1826 intill närvarande tid, såsom
dels extra-ordinarie, dels ordinarie Landskanslist i Gottlands län, men denna hans tjenstetid
varit afbruten något öfver sju år, funnit hinder mola lör bifall till Dess Befallningshafvandes
underdåniga framställning; af sådan anledning samt med hänsigt på ofvan omförmälda
omständigheter, genom till Rikets nu församlade Ständer aflåten och af samtlige
Riksstånden till Utskottet remitterad nådig proposition, behagat föreslå, att Isberg må förklaras
berättigad att från och med månaden efter afskedstagande! frän Landskanslist-tjensten,
å allmänna indragningsstaten uppbära en mot lönen svarande årlig pension af 108
r:dr banko, med tillökning efter riksmarkegångs-medelpris för åtta tunnor spanmål.
Då Isberg så väl i afseende på lefnads- som tjensteår innehar den såsom vilkor för
pensions åtnjutande stadgade ålder och endast, till följd af stadgandet i Kongl. Förordningen
den 11 Oktober 1819, kunnat ifrågasättas att gå i mistning af denna förmån, samt
Utskottet icke anser lämpligt, att tjenstemän vid sina befattningar qvarstå, äfven sedan minskade
själs- och kroppskrafter ej vidare medgifva tjenstegöromålens behöriga förrättande,
får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte medgifva Landskanslisten Isberg rättighet
att, från och med månaden efter den, då han erhållit afsked, å all
männa
indraguingsstaten uppbära en årlig pension af 108 r.dr.
18:o. Till Utskottet hafva från Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet blifvit
remitterade serskilda af Grefve Taube, Henning Edvard, och Professor Lindgren, med
t
14 Statsutskottets Utlåtande, N:o 90.
hvilken Biskop Fahlcrantz, Professor Carlsson och Kontraktsprosten Forssell instämfr
väckta motioner, att förre Läns-notarien i Upsala län, Lands-sekreteraren Olof Henrik
Förberg, som, enligt bilagdt läkarebetyg, till följd af öfveransträngande arbete i tjensten,
ådragit sig organisk sjukdom i ryggmärgen och derigenom, såsom alldeles oförmögen till
tjenstgöring tvingats att taga afsked från Länsnotarie-beställningen, måtte, enär han jemväl
vore helt och hållet urståndsatt att på något sätt genom annat arbete kunna bidraga till
sitt underhåll och uppehälle samt Länsnotarie-tjensten icke medförde någon rätt till pension,
såsom icke uppförd å Riksstaten, ega att från och med den 1 Julii innevarande år uppbära
en årlig pension af 200 r:dr banko; — hvarjemte Grefve Taube serskildt föreslagit,
dels att härvid mätte fästas det vilkor, att denna pension hvarken för gäld finge med qvarstad
beläggas eller införsel deri meddelas, dels att Förbergs hustru Maria Förberg, född
Nordencreutz, måtte förklaras berättigad att, om hon mannen öfverlefver, såsom pension
årligen uppbära enahanda penningebelopp och med ofvan föreslagne vilkor.
Enligt hvad handlingarne tillika innehålla, bar Lands-sekreteraren Förberg, hvilken år
1829 anställdes i statens tjenst, i 15 år varit Läns-notarie i Upsala län, derunder han vid
flera tillfällen på längre tid bestridt Lands-sekreterare-befattningen och dervid, jemlikt behörigt
vitsord, ådagalagt utmärkt flit, samvetsgrannhet och skicklighet samt f öfrigt till
Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes synnerliga nöje och belåtenhet sig förhållit.
Ehuru Förberg, på grund af gällande författningar, icke egt något laga anspråk att
vid afskedstagande från Länsnotarie-befattningen komma i åtnjutande af pension, har dock
Utskottet, med afseende ej mindre på hans i tjensten ådragna obotliga sjukdom, än ock öfriga
förekommande ömmande omständigheter, velat i så måtto understödja inotionärernes
framställningar, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten upplöra Länsnotarien,
Landssekreteraren O. II Förberg till åtnjutande under
hans lifstid af en årlig pension stor 200 r:dr banko, dock att denna
pension må utgöra ett honom personligen til ler kä n d t understöd,
hvarå borgenärer icke må ega något anspråk.
. 19:o. Vidare har Kongl. Maj.t, med afseende å förekommande bevekande omständigheter,
föreslagit, att det utaf Rikets sednast församlade Ständer, för tiden intill nästa statsreglering,
å allmänna indragsningsstalen anvisade pensionsunderstöd af 400 r:dr åt afl. Be
-
Stats-Ciskof/e/s Utlåtande, N:o 90. -IS
fallningsmannen på Up=ala slott, Öfverste-löjtnanten J. M. Nordencreutz's enka Carin
Sendelin och hennes harn, sedan bemälda enka numera med döden afgått, få af dennes
efterlemnade döttrar tillgodonjutas, så länge de lelva ogifta och befinna sig i behöfvande
omständigheter.
Ehuru Utskottet väl finnér di t vara i allmänhet betänkligt att utsträcka det undsrstöd,
hvilket slaten, såsom en gärd af erkänsla, tilldelat förtjente mäns meddellösa enkor, till
deras efterlemnade barn,' anser dock Utskottet, att ett undantag från denna grundsats bör i
förevarande fall ega rum, enär Rikets vid sistlidne riksdag församlade Ständer medgifvit,
att den årliga pension af 400 r:dr, som tilldelats Öfverste-löjtnanten Nordencreutz's enka
Carin Sendelin, alt utgå under den tid nu gällande statsreglering omfattar, finge, j händelse
af hennes frånfälle, äfven åtnjutas af hennes efterlefvande oförsörjda barn, hvarigenom
dessa pgde en icke ogrundad förhoppning att detta understöd af statsmedel fortfarande
tillgodonjuta. Med hänsigt härtill och i betraktande af den nödställda belägenhet, Iivari
bemälde enkas 5 döttrar för närvarande sig befinna, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer ville i så måtto bifalla Kongl. Majits högstberörda
framställning, att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten
anvisa ett belopp af 200 r:dr, att till Öfverste-löjtnanten Nordencreulz's
och hans jemväl aflidna hustru Carin Sendelius lem döttrar
utgå med 40 r:dr årligen till dem hvardera, så länge de lefva
ogifta och i behöfvande omständigheter sig befinna.
20:o. I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en inom högvördige
Presteslåndet väckt och till Utskottet remitterad motion af Prosten Schram, som föreslagit.
att Rikets Ständer, af fortfarande välvilja för aflidne Hofkapellmästaren Heffners verksamhet
och minne, måtte tillåta, att det vid 1840 års riksdag åt hans enka Anna Magdalena
Schylander å allmänna indragningsstaten anvisade pensionsunderstöd 200 r:dr,
sedan bemälde enka år 1848 med döden afgått, finge öfverfiyttas på Bxffners oförsörjda
dotter Annette Haffner, som nu vid 45 års ålder, enligt företedt läkarebetyg, af sjuklighet
och allmän svaghet vore oförmögen att genom arbete förskaffa sig nödtorftig bergning
och utkomst.
Oaktadt sådane omständigheter icke sällan sig förete, hvarigenom det blifver en pligt
för staten att åt förtjente mäns enkor, som befinnas vara i nödställd belägenhet, medelst
' 1G Stals-Ulskotlels Utlåtande, N:o 90.
pensions-understöd söka bereda en tarflig utkomst, anser Utskottet, såsom nyss blifvit antydt,
det likväl i allmänhet vara alltför betänkligt alt, vid dessa pensionärers frånfälle, å
deras efterlemnade barn öfverflytta rättigheten till åtnjutande af en dylik förmån, helst,
genom en sådan åtgärd, icke allenast statsverkets tillgångar i betydlig man skulle tagas i
anspråk, utan ock andra, närmare berättigade, behöfvande utestängas från möjligheten att
erhålla understöd. På grund häraf hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
21:o. Kongl. Maj:t har äfvenledes begärt, att utaf den, vid 1844—1845 årens riks
dag,
framlidne Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Törnebladhs numera aflidna
enkefru, å ailmänga indragningsstaten tillagda pension, 200 r:dr måtte, tinder förenämnde
vilkor, på Herr Justitie-statsministern Törne blads oförsörjda dotter, Sofia Emeli Törnebladh
öfverflyttas.
Under åberopande af de skäl, som af Utskottet i näst föregående punkt blifvit anförda,
afstyrker Utskottet det af Kongl. Maj:t sålunda äskade medgifvande.
22:o. Vid 1844 och 1845 årens riksdag beviljade Rikets Ständer åt framlidne Statsrådet
Grefve Hårds enka en årlig pension af 1,000 r:dr, att under hennes återstående
lifstid utgå; och har Kongl. Maj:t äskat, att hälften al förenämnde pensions-understöd. eller
500 r:dr, måtte vid Grefvinnan Härds frånfälle, få öfverflyttas på hennes Irenne oförsörjda
döttrar och af dem åtnjutas under enahanda vilkor, som för Olverstelöjtnanten
Nordencreutz s döttrar blifvit föreslagne.
Enär, enligt hvad Utskottet har sig bekant, Statsrådet Grefve Hårds enka ännu lefver
och uppbär den pension af 1,000 ndr, som henne blifvit tillagd vid 1844—1845 årens
riksdag, anser Utskottet någon pröfning af framtida öfvertlyttning till större eller mindre
del af nämnde pension å hennes bemälde trenne döttrar nu icke böra ifrågakomma, utan
hemställer,
att Kongl. Majrts förevarande nådiga framställning icke må vinna
Rikets Ständers bifall.
23:o. Med fästad! afseende å de af framlidne Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
J. F. Ehrenstam i lifstiden ådagalagda utmärkta förtjenster, samt den nöd
ställ
-
Stats-Ulskoltets Ut lät ande, N:o 90. 17
ställda belägenhet, hvari hans efterlemnade enka Constance af Trolle, med sju oförsörjda
barn sig befunne, har Kongl. Maj:t begärt, att Rikets Ständer måtte för bemälda enka
anslå en årlig pension af 8Ö0 r:dr.
I betraktande deraf att framlidne Statsrådet Ehrenstam under en verksam lefnad,
med sällsynt nit och skicklighet städse sökt gagna det allmänna, och med afseende å de
för hans efterlefvande förekommande serdeles bevekande omständigheter, finner Utskottet
sig böra föreslå,
att Statsrådet J. F. Ehrenslams enka Constance af Trolle måtte
för sin återstående lifstid, få å allmänna indragningsstafen åtnjuta eu
pension af 800 r:dr årligen.
24:o. Under förmälan hurusom Contre-amiralen vid Kongl. Maj:fs flotta J. G. von
Sydow efter en mångårig och för det allmänna serdeles gagnande verksamhet, med döden
afgåtf, har Kongl. Maj:t begärt, att Ilikets Ständer malte för denne förtjente embetsmans,
i knappa omständigheter efterlemnade enka, Eleonora Wiggman, med 3:ne minderåriga
barn, likaledes uppföra en årlig pension af 666 r:dr 32 sk.
Utskottet, som lika med Kongl. Maj:t erkänner framlidne Contre-amiralen von Sydows
stora förfjenster, håller dock före att det äskade beloppet skäligen kan tid någon
del nedsättas och får alltså tillstyrka,
att en årlig pension af 500 r:dr må för Contre-amiralen von Sydows
enka Eleonora Wiggman å allmänna indragningsstateo upp
föras.
25:o. I den nådiga propositionen är jemväl föreslaget, att framlidne Landshöfdingen,
Friherre J. O. Nauclchoffs enka, Wilhelmina Cöster, med 2:ne oförsörjda barn, måtte
i anseende lill hennes fattigdom varda tillagd ett årligt pensionsunderstöd af 300 r.dr; och
får Utskottet, med afseende å hvad Kongl. Majit sålunda anfört, tilllstyrka,
att Landshöfdingen Nauchhoffs enka Wilhelmina Cöster må uppföras
å allmänna indragning>staten till åtnjutande under hennes återstående
lifstid, af en årlig pension stor 300 r:dr.
26:o. Under förmälan hurusom Landshöfdingen öfver Norrbottens län C. A. Hedenberg
vid sitt frånfälle efterlemnat enka och sju oförsörjda barn i särdeles nödställd belä
liih.
till J{. St. Erot. 1850 1851. 4 Sami 1 Afd. 32 lim. 3
18 Sfiits-ltskottels Utlåtande, N:o 90.
genhet, har Kongl. Maj:t hegart, att en årlig pension af 600 r:dr måtte varda bemälda en
ka
tillagd.
Utskottet, som icke förbisett de ömande omständigheter, hvilka, i fråga om det
äskade anslaget sig förete, och funnit anledning alt den nådiga framställningen understödja;
har likväl, i betraktande deraf, att fiarnlidne Landshöfdingen Hedenbergs enka utur arméens
pensionskassa erhåller ett årligt bidrag af 250 r:dr, samt utaf anslaget för militärenkor
och barn 150 r:dr, ansett en nedsättning i det föreslagna beloppet skäligen kunna
ega rum och Utskottet får derföre hemställa,
att bemälda enka, må, för sin återstående lifstid, fä å allmänna iu
draguingsstaten
åtnjuta en pension af 400 r:dr årligen.
27:o. Uti en till Kongl. Majrt ingifven underdånig skrift hade framlidne Landshöfdingen
P. Sandclhjelms enka Sophia Dorothea Zetterman underdånigst anhållit att, enär
någon behållning i boet efter hennes aflidne man icke förefunnits och hon vid redan framskriden
ålder saknade förmåga att försörja sig och en sjuklig dotter, Kongl. Maj:t, med
afseende jemväl å mannens förtjenster, måtte täckas hos Rikets Ständer anmäla henne
till erhållande af något serskildt årligt understöd; och har Kongl. Maj:t, i betraktande af
aflidne Landshöfdingen Sandelhjelms mångåriga tjenstetid och derunder ådagalagda förtjenster
samt i öfrigt förekommande bevekande omständigheter, uti nådig skrifvelse af den 28
December sistlidet år till Stals-ulskottet öfverlemna! ifrågavarande underdåniga ansökning
med dertill börande handlingar, för det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna berörde
förhållande böra föranleda.
Efter vunnen kännedom derom, att enkefru Sandelhjelm med sin dotter, af Civilstatens
pensions-inrältnings enskilda enke- och pupill-fond i årlig pension åtnjuter
400 r:dr, äfvensom att hon jemte sin oförsörjda dotter blifvit föreslagen till erhållande
af 200 r:dr å den allmänna erike- och pupill-fonden, har Utskottet ansett sig
sakna tillräcklige skäl att till denna nådiga framställning tillstyrka
bifall.
28:o. Uti en till Kongl. iMaj:t ingifven skrift har framlidne f. d. Landshöfdingen i
Hallands län, Claes Ludvig Virgius enka, Amalia Sofia Tornerhjelm, underdånigst
anhållit, att, då behållningen i boet efter hennes aflidne man -vöre så ringa, att föga hopp
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 90. 49
för henne funnes att deraf kunna lefva, Kongl. Maj:t måtte i nåder täckas tilldela benne
ett årligt understöd af 3 å 400 r:dr banko, hvarigenom det kunde blifva för henne möjligt
att, under iakttagagande af den strängaste hushållning, någorlunda anständigt försörja sig
och en dotter; och har Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse den 21 i näslidne månad, i betraktande
af Landshöfdingen Virgius långvariga tjenstetid och derunder ådagalagda gagnande
verksamhet, till Stats utskottet öfverlemna! förberörda underdåniga ansökning till
det afseende, sorn, på grund af de för sökanden förekommande ömmande omständigheter,
må kunna derå af Rikets Ständer fästas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; och enär, af de hos Utskottet
företedde handlingar, det vill synas som den ringa tillgång enkefru Virgin har att
påräkna icke kan, äfven i förening med det pensions-understöd, af 150 r:dr, hon från
Arméns pensionskassa årligen lärer erhålla, anses tillräcklig för hennes tarflig» bergning,
har Utskottet funnit sig böra föreslå,
att Enkefru Amalia Sofia Virgin, född Tornerhjelm, må för sin
återstående lifstid få å allmänna indragnings-stateu åtnjuta en pension
af 250 r:dr årligen.
29:o. Sedan uli en till Kongl. Majit ingifven skrift aflidne Biskopen, Doktor F. M.
Franzéns enka, Christina Elisabelh Arwedsson, i underdånighet anhållit, att, sorn de
tillgångar hon för sin utkomst hade att påräkna, icke voro tillräckliga att förskaffa henne
den omvårdnad hennes höga ålder och försvagade helsa påkallade, Kongl. Majit, för att
bereda sökanden en från näringsomsorger befriad ålderdom, måtte hos Rikets Ständer
göra nådig framställning om beviljande af en årlig pension af 500 ridr, att till sökanden i
hennes återstående lifstid utgå, har Kongl. Majit, sorn ansett det vara svenska nationen
värdigt, att genom beredande af en mera sorgfri ålderdom åt efterlefvande makan egna
en gärd af tacksamt minne åt den hädangångne frejdade mannen, uli nådig skrifvelse af
den 1 nästlidne Februari till Rikets Ständers behjertande öfverlemnat beiriälda enkas förenämnda
underdåniga ansökning. ^
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit, och får, på de af Kongl.
Majit anförda skäl, tillstyrka,
att en pension af 500 ridr årligen måtte för Biskopen F. M. Franzéns
enka, Chrislina Elisabelh Arwedsson, till utgående under
hennes lifstid, varda å allmänna indragnings-stateo uppförd.
20 Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
30:o. Uti serskilda, hos Ridderskapet oell Adeln samt Borgare- och Bondestånden
väckta och till Utskottet remitterade, motioner, hafva Friherre Cederström, Rudolf,
Herr Dalman, F. W. Achates, Herr P. E. Winge och vice Talmannen J. A. Zetterberg,
under åberopande af framlidne Professoren Thomas Thorilds stora vetenskapliga
förtjenster, föreslagit, att Rikets Ständer, såsom en rättvis och värdig hyllningsgärd åt den
hädangångne skaldens och tänkarens minne, måtte bevilja hans i ett främmande land i fattigdom
och bekymmer efterlemnade, SO-åriga enka, Gustafva Thorild, en årlig pension
å allmänna indragningsstaten, stor 500 r:dr banko; hvarförutan vice Talmannen Zetterberg
hemställt, att, efter hennes död, ifrågavarande pensionsbelopp, förminskadt till hälften
måtte anslås åt Thorilds här i Stockholm lefvande sonhustru, som efter mannens bortgång
med 2:ne oförsörjda söner befunne sig i stort betryck.
Lika med motiooärerne anser Utskottet det Svenska nationen värdigt att åt minnet
af den frejdade författaren hembära sin gärd af saknad och att genom något understöd söka
värna hans efterlefvande enka mot nöd och bekymmer, Utskottet tillstyrker derföre,
att enkan Gustafva Thorild, född von Kowsky, må förklaras berättigad
att, äfven såsom boende å utrikes ort, på allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 500 r:dr banko, att
utgå från och med innevarande år.
Hvad åter angår vice Talmannen Zetterbergs förslag, att hälften af denna pension
målte, vid enkan Thorilds död, få öfvergå till Thorilds sonhustru, finner Utskottet sig
icke kunna
å detsamma tillstyrka Rikets Ständers bifall.
31:0. Från högvördiga Presteståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af Professor
Selander väckt, af Biskoparrie Hallström och Bergman samt Professorerne
Wahlberg och Agardh understödd motion, hvaruti blifvit föreslaget, att Rikets Ständer
måtte å allmänna indragningsstaten anvisa ett årligt anslag såsom understöd för Kongl.
Wetenskaps-Akademiens f. d. Astronom, Professoren och Riddaren Simon Anders Cronstrands
efterlemnade enka och omyndiga barn; och har motionären ansett denna framställning
så mycket heldre böra vinna välvilligt afseende, som igenom bifall härtill, någon
ny utgift för staten icke egentligen uppkomme, enär den vid 1840 års riksdag åt betnälde
Professor beviljade pension af 1150 r:dr, naturligtvis vid hans död upphört.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90. 24
Då aflidne Professoren Cronstrand intager ett högt aktadt runi bland de män, hvilka
på utmärkt sätt gagnat vetenskapen och fäderneslandet, och han, i anseende till långvarig
sjukdom icke kunnat förvärfva någon förmögenhet att lemna sin enka, som nu med talrik
familj befinner sig i ekonomiskt betryck, anser Utskottet sig
böra hemställa, att, såsom en fortsättning af Rikets Ständers emot
mannen visade välvilja, Professoren Cronstrands enka må uppföras
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig pension
af 300 r:dr.
32:o. Uti ett inom Vallöf], Borgare-ståndet afgifvet och till Utskottet remitteradt
memorial, har herr S. G. Wetterberg föreslagit, att, som Brigadläkaren, Regementsläkaren
vid Skaraborgs regemente jYHls Fredric Freese, hvilken år 1848 åtföljt de å Fyen
förlagda svenska trupperna och derstädes samma år vid 65 års ålder afl idit, efterlemnat
eidva och tolf barn, deraf 6 omyndiga, i ganska svårt ekonomiskt betryck, samt Freese
under sin långa tjenstemannabana gjort sig väl förtjent af Fäderneslandet, enär han, utom
många mödosamma befattningar inom riket, såsom Regementsläkare åtföljdt Svenska arméen
till Tyskland år 1813 och bi vistat fältslagen vid Grossbeeren, Dennewitz, Rosslau
och Leipzig saint år 1814 deltagit i fälttåget till Norrige och der , öfvervarit affären vid
Ingedahl; Rikets Ständer måtte åt bemälde enka Sofia Maria Freése, född Unge, å allmänna
indragningsstaten anvisa en pension af 200 r:dr, att under hennes lifstid årligen
utgå.
Af de motionen bilagda handlingar upplyses, att enkefru Freése, född den 18 Juni
1793, är i saknad af alla tillgångar till eget och sina sex oförsörjda barns underhåll, vid
hvilket förhållande, och då den pension hon utaf Arméens pensionskassa kommer att undfå,
endast uppgår till det ringa beloppet af 36 r:dr banko, Utskottet anser sig på de skäl,
som i öfrigt förekommit, ega anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte tillåta, att enkefru Freése född Unge uppföres
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension stor 200 r:dr.
33:0. Till Utskottet hafva, från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, blifvit
remitterade serskilda af Frihet re Stjernstedt, August Wilhelm, och herr Chr. Sundin
22 Stuts- Viskottets Utlåtande, N:o 00.
väckte motioner, att framlidne Expeditions-Sekreteraren, C■ }1. Arrhenii enka Lovism
Reuter, sorn, jern e 4 minderåriga barn, befunne sig i knappa omständigheter, måtte, me dt
afseende å mannens i lifstiden ådagalagda, allmänt erkända, medborgerliga förtjenster, lå
sig tillagd för sin återstående lifstid en årlig pension af 500 rrdr b:ko; varande af motionärerne,
såsom ytterligare skäl för berörda framställning, jemväl anfördt: att, ehuru Arrhenius
redan år 1819 utnämndes till Protokoll-Sekreterare och år 1824 erhöll Expeditions-Sekreterarebefattningen
i Kongl. Kansli-styrelsens expedition, samt intill slutet af år
1833 bestred de till dessa tjenstegrader hörande göromål, han likväl aldrig uppburit högre
lön än den som tillkommer en kopist; hvaraf inträffat att, då bemälde styrelse såsom
serskildt embetsverk indrogs, Arrhenius, som då uppförts å indragningsstat med ett emot
kopistlönen svarande belopp 293 Rdr 32 sk., icke allenast betagits allt tillfälle till löneförbättring
och befordran, utan älven förlorat rättighet till inträde vid Civilstatens pensionsinrättning
i den för Expeditions-Sekreterare bestämda klass, der pension för enka utgör
400 Rdr. samt haus efterlernnade enka således måst åtnöja sig med ett årligt pensionsbelopp
af 150 Rdr.
Efter vunnen kännedom derom, att boets behållning efter frami. Expeditions-Sekreteraren
Arrhenius icke varit så ringa att hans efterlernnade enka och barn kunna anses
vara i behöfvande omständigheter, finner Utskottet sig böra
afstyrka Rikets Ständer att till ifrågavarande motioner lemna bifall.
34:o. Utskottet har jemväl fått emottaga 2:ne serskilda motioner, hvaraf den ena blifvit
väckt inom Presteståndet af Doktor Sjörling, med hvilken Doktorerne Björkman,
Abr. Nordström och J. Norström, Professor Wahlberg, Lektor Wallman samt Kontraktsprosten
Forssell sig förenat, och den andra hos Borgareståndet af Herr Grape,
hvaruti, under åberopande af de stora och vigtiga tjensler i vetenskapligt hänseende aflidne
provincialläkare!) i Gestrikland, doktor C. J. Hartman lu visat fäderneslandet, synnerligast
genom utgifvandet af sina båda förträffliga arbeten, ”Handbok i Skandinaviens Flora” och
”Husläkaren”, motionärerne hemställt, att Rikets Ständer måtte åt hans enka, som med fem
oförsörjda söner befinner sig i torftiga omständigheter, anvisa en årlig pension till det belopp
Rikets Ständer sjelfve behagade bestämma.
Doktor Hartmans förtjenster såsom vetenskapsman äro nogsamt kända och torde Utskottet
derföre icke hafva af nöden alt närmare omnämna dem. Med afseende derå och--
Stats-1 /skot tets Utlåtande, K-o 00. 23
•då, enlig! hvad Utskottet inhemtat, den pension enkefru Harlman från Civilstatens pensions-inrättning
åtnjuti r endast utgör 250 r:dr, en summa, som icke kan vara tillräcklig
för hennes och barnens torftiga utkomst, har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att aflidne Provincial-läkaren C. J. Hartmans enka må uppföras å
allmänna indragnings-staten till åtnjutande för sin återstående lifstid
af en åilig pension af 250 r:dr.
35:o. Uti en hos Högv. Presteståndet af Doktor Wallin väckt, af Biskop Bergman,
Doktor Broman, Piofessor Carlsson och Lektor D. Söderberg understödd motion,
har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer, med afseende å aflidne Kollega Skole Jacob
Ekelunds under lifstiden ådagalagda nit och verksamhet för skol-undervisningen och såsom
vedergällning för den möda oell det arbete han nedlagt på författandet af sina inom
fäderneslandet allmänt värderade och vid läroverken ganska allmänt begagnade historiska
läroböcker, måtte åt hans i fattigdom och bekymmer eflerlemnade enka bevilja ett årligt
pensions-understöd af 300 r:dr.
Erkännande aflidne Kollega Skole Ekelunds förtjenster, har Utskottet likväl, i betraktande
deraf, att bemälda enka ej betungas med omsorgen för oförsörjda barns underhåll,
funnit sig förhindradt
att till ifrågavarande motion tillstyrka Rikets Ständers bifall.
36:o. Uti en inom Borgareståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, har
Herr L. Bergman begärt, att en årlig pension af 500 r:dr banko måtte tilldelas enkan
efter aflidne Batteri-befälhafvaren på ön S:t Barthelemy, Kapitenen David Carl Lyon
samt till stöd härför åberopat, utom enkans nödställda belägenhet, mannens långvariga
tjenstetid. Då emellertid Kapitenen Lyons förtjenster i lifstiden icke synas hafva varit af
den beskaffenhet att de kunna från nationens sida påkalla någon särskild gärd af erkänsla,
har Utskottet funnit sig böra
afstyrka bifall till motionen.
37:o. Slutligen har Utsketfet ansett sig böra hemställa, att samtlige för här ofvan
upptagne enkor tillstyrkte pensioner måtte komma att utgå endast och allenast så länge
dessa personer förblifva i enkestånd.
2i Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
38:o. Till Utskottets handläggning har blifvit öfverlemnad en inom Högvördiga Piesteståndet,
af Herr Biskop Fahlcrantz väckt motion, att Professoren vid Fria konsternas akademi
J. G. Sandberg, hvilken i sin dubbla befattning af Direktör och Lärare ej uppbär
mer än 450 r:dr i lön och nu vid ålderdomens annalkande allt mer saknade krafter och
tillfälle till den för sin familjs underhåll behölliga inkomst, mätte af Rikets Ständer hugnas
med samma anslag, som af Kongl. Maj:t äskats åt seniorn bland Sveriges konstnärer,
Professor Limnell, eller en årlig pension af 750 r:dr banko; till stöd för hvilken framställning,
som flere utaf Högvördiga ståndets Herrar Ledamöter biträdt, hufvudsakligen
blifvit åberopade, utom de stora förtjenster han i allmänhet egde och under 40 år ådagalagt
både såsom konstnär och konstidkare, del anspråk på fäderneslandets erkänsla han
förvärfvat genom utförandet af de i Upsala Domkyrkas grafkor befintliga, i sin art alldeles
egna, praktfulla, frescomålningar, föreställande hufvudmomenterne ur Konung Gustaf Ls
ärorika lif, hvilket förträffliga arbete Småberg, utan något bidrag från statens sida, utfört,
ehuru föremålet för denna hyllning måste för hela fäderneslandet höra till dess dyrbaraste
minnen.
Med afseende å Professoren Sandbergs långa och utmärkta konstnärsbana och då
hans å stat egande lön icke kan anses tillräcklig för en tarflig bergning vid annalkande ålderdom,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, å allmänna indragnings-staten för bemätde
Professor bevilja en årlig pension af 750 r:dr att efter afskedstagan
de!
åtnjuta.
39:0. Enär den pension af 500 r:dr årligen, som Rikets sednast församlade Ständer
beviljade Kommerce-rådet B. H. Santesson, i anseende till hans höga ålder, långvariga
verksamhet i allmänna värf och erkända behof af understöd, icke förmenades stå i rättvist
förhållande till de utmärkta förtjenster Sanlesson ådagalagt på sin offentliga bana eller de
uppoffringar han gjort till fördel för staten, och hans ekonomiska vilkor ännu påkalla lika
deltagande, har Herr L. Bergman, uti en inom vällofl. Borgareståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion, deruti Herr Ekenman instämt, föreslagit, ”att ett belopp af
1000 r:dr årligen, i stället för 500 r:dr måtte blifva på allmänna indragningsstaten å Kommers-rådet
Santesson uppfördt. från och med innevarande år.
Då
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90. 25
Då emellertid Rikets Ständer redan förut pröfvat dessa förhållanden, samt dervid fästat
billigt afseende å Kommerse-rådet Sanlessons nit och verksamhet för allmänt gagn och
skäl till förändring i ett så nyligen vidtaget beslut icke förekommer, anser sig Utskottet
böra
afstyrka bifall å Herr Bergmans motion.
40:o. Till Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade motioner, väckta inom Ridderskapet
och Adeln af Herr Edenlijelm, G-, inom Presteståndet af Doktor Annerstedt, inom
Borgareståndet af Herr IVxrn och inom Bondeståndet af Riksdagsfullmäktige!) Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus län, åsyftande att å allmänna indragningsstaten få
uppföra pension åt Direktören och förste Läraren vid Chalmerska slöjdskolan i Götheborg,
Professoren C. Palmstedt till ett föreslaget belopp, dels af 2000, dels af 1600 r:dr banko
årligen, till grund hvarför blifvit anfördt Profes-or Palmstedts utmärkta förtjenster om
Teknologien i allmänhet och den Chalmerska slöjdskolan isynnerhet, samt det inflytande
han derigenom utöfva! på näringarne och industrien inom fäderneslandet.
Det gagn, som Chalmerska slöjdskolan åstadkommit för industriens utveckling inom fäderneslandet,
är bekant. För sin framgång har denna anstalt i hufvudsaklig mån att tacka
Professoren Palmstedt, hvilken såsom Direktör och förste Lärare deltagit i dess grundläggning
och ledt undervisningen och arbetena vid densamma. Hufvudsakligen genom hans
nit, kunskaper och oegennytta har denna läroanstalt erhållit sina dyrbara samlingar och
kunnat verka utöfver hvad man af dess inskränkta tillgångar haft rätt att vänta. På grund
häraf oeh då Professor Palmstedt uppnått en ålder af 65 år, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstaten låla uppföra
bemälde Professor till åtnjutande af en årlig pension af 1000 r:dr
banko.
41:o. Till Utskottets handläggning har ifrån högvördige Presteståndet'blifvit öfverlemnad
en af Doktor Björling väckt motion, hvaruti, med afseende å angelägenheten deraf,
att någon anstalt blefve beredd, hvarigenom gamla, afskedade folkskolelärare kunde tillförsäkras
bestämd rättighet till understöd för deras återstående lifstid, hufvudsakligen blifvit
föreslaget: att staten måtte småningom bilda en fond för gamla folkskolelärares pensionerande
och att början med denna fonds bildande måtte ske ju förr desto hellre ; att penBih.
till R. St. Prut. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 4
26 Stats-Ulskotlets Utlåtande, N:o 90.
siouerna måtte bestämmas till minst 100 r:dr årligen och fria husrum, som af sockriarne
borile bekostas; samt att folkskolelärare först efter fyllda 60 är och långvarig tjenstetid borde
komma i åtnjutande af dylikt understöd; och har motionären, förden händelse Rikets
Ständer skulle anse den föreslagna åtgärden icke nu vara behöflig, begärt, att inom nästa
riksdags början mede! måtte beredas, att, med den ofvan föreslagna summan 100 r.-dr banko,
årligen pensionera folkskoleläraren i Sätterbo församling af Westerås län, Nysselitis,
enär han, efter all anledning, blefve urständsatt att sköta sin syssla.
I anledning af Kongl. Majrts vid sistlidne riksdag gjorda nådiga framställning, angående
bildandet af en fond till pensionering af folkskolelärare, yttrade Rikets Ständer, som
ansågo sig icke kunna bifalla detta nådiga förslag, att, med hänsigt till folkskolelärare-befattningens
egenskap af ko mmunal-bestyr, omsorgen om desse lärares pensionerande, äfvensom
bildandet af för sådant ändamål afsedda fonder, lämpligast böra öfverlemnas åt församlingarne
sjelfva, från hvilka, i sådant fall, frivilliga bidrag sannolikt torde kunna påräknas.
Då Utskottet derjemte befarar, att den ifrågasatta pensioneringen skulle föranleda till
en högst betungande utgift för Statsverket, som i allmänhet ej bör belastas med sådana
kostnader, hvilka bero af kommunala förhållanden, får Utskottet
afstyrka bifall till förevarande motion.
42:o. Utskottet har till pröfning förehaft följande hos hedervärda Bondeståndet väckta
och till Utskottet remitterade motioner:
a) af Johannes Nilsson från Malmöhus län, hvilken, med afseende å otillräckligheten
af det pensionsbelopp, 8 r:dr, som åt afskedade soldater för närvarande vore anvisadt,
föreslagit, dels att detta belopp mätte bestämmas för den soldat, som oförvitligt tjenat i 20
år, till 20 r:dr, men höjas till 25 r:dr för dem, som varit i kronans tjenst i 25 år; dels
att dessa pensioner skulle öfverlemnas till sockennämnderne, som det borde tillhöra att
bestämma, antingen medlen finge af pensionären uppbäras, eller, i händelse denne befunnes
oförmögen att ordentligt sin egendom vårda, använda den till bekostande af hans underhåll.
b) af Erik Månsson från Blekinge län, som, på enahanda skäl, hemställt, att Rikets
Ständer måtte bestämma ett pensionsbelopp af 30 r:dr banko för alla Båtsmän, som vid
50 års ålder, efter 30 års oklanderlig tjenst, afskedas, samt af 20 r:dr för dem, sorn vid
■50 års ålder och 20 års tjenst afgå.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90. 27
Att en förbättring i afskedade soldaters och båtsmäns vilkor vore önskvärd medgifver
Utskottet gerna. Men ehuru Utskottet icke är i tillfälle att verkställa de vidlyftiga utredningar,
som skulle erfordras för att bedömma huru mycket skulle, med hänsigt till de på
olika tjenste- och lefnadsålder beroende högre eller lägre pensionsbelopp, hvilka motionärerne
föreslagit, behöfvas till ifrågavarande föremål, lärer dock med visshet kunna antagas,
att kostnaderna blefve drygare, än som, med ett behörigt afseende på statsverkets, till andra
vigtiga behof i anspråk tagna tillgångar, låter sig förena. Ett serskildt statsanslag torde
i ärendets sålunda outredda skick icke lämpligen böra ifrågakomma och icke eller vara af
behofvet oundgängligen påkalladt, enär det af motionärerne åsyftade ändamål derförutan
lärer kunna, åtminstone till någon del uppnås. Utskottet, stöder denna åsigt på det förhållande,
att den till soldaters pensionerande hufvudsakligen afsedda Vadstena Krigsirianshuskassan
på sednare åren så betydligt tillvext, att Rikets Ständers sist församlade Revisorer
ansett kassan vara i tillfälle att bättre, än som hittills skett, motsvara sitt egentliga
ändamål och kunna lemna någon tillökning i det nu ringa gratialist-understödet, i anledning
hvaraf Krigs-kollegium, uti deröfver deri 19 Februari 1850 afgifvet underdånigt utlåtande
förklarat, att Kollegium icke skulle underlåta att om och när en sådan förhöjning utan äfventyr
för kassans tillstånd eller rubbning i grunderna för dess förvaltning kunde ega rurri,
dbrom hos Kongl, Majit göra underdånig framställning. Med afseende häruppå och då
härtill äfven kommer, att Invalidhusfondens inkomster blifvit ställde till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, anser Utskottet sig böra hemställa,
att förberörde motioner måtte få förfalla.
43:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion,
har Friherre Stael von Holstein, Otto Wilhelm, anhållit att, då han, som i Januari
månad 1841 ifrån Justitieråds-embetet kallades till Statsråd, ifrån detta sistnämnde embetei
April månad 1848 åter förflyttades till Högsta Domstolen i ledigheten efter aflidne Justitierådet
af Rolén, som förstnämnde år efterträdt motionären, måst för andra gången icke>
allenast aftjena begrafningshjelp jemte 2:ne månaders lönebesparing tili Civilstatens pensionskassa,
utan jemväl erlägga lösen för Justitierads-fullmakt med 570 i:dr banko, och
härtill komme att Justitieråds-lönen, hvilken år 1840, då Friherre Stael von Holstein
första gången utnämndes till nämnde embete, utgått med förhöjning efter markegång för;
den under lönen inbegripna spanmål, sedermera blifvit i så måtto nedsatt, att han icke fåttfe
28 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
åtnjuta en dylik förhöjning, hvarigenom en löneförminskning af cirka 200 r:dr för året
uppstått, Rikets Ständer mätte tillägga motionären ersättning såväl för utgifven fullmaktslösen,
som för minskningen i Just it ieratts- lönen.
Då Utskottet saknar skäl att motionen understödja, får Ulskottet hemställa
att densamma må lemnäs utan afseende.
44:o. Uti en den 10 December 1849 till Kongl. Maj:t ingifven skrift, hade Landshöfdingen
i Westerås län, f. d. Statsrådet och Riddaren F. O. Silfverstolpe, jemte framställning
af de ekonomiska förluster han nödgats vidkännas, derigenom att han, som vid inträdet
i Statsrådet år 1844, måste lemna nästan alla de af honom dittills innehafda dels ofientliga,
dels enskilda befattningar, genom afskedstagande från Statsråds-embetet i April 1848, från
och nied påföljde Maj månad och intilldess han den 27 Februari 1849 i nåder utnämndes
till Landshöfding i nämnde län, varit i saknad af all annan inkomst, än en årlig pension
af 250 r:dr i Arméens pensionskassa och ett årligt arfvode af 500 r:dr såsom Direktör
j en enskild inrättning, eller tillsammans 750 r:dr, och, enär Statsverket gjort anspråk på
6 månaders begrafningshjelp samt Arméens pensionskassa på 4 månaders vakans-besparing,
lian icke under hela året 1849 lått åtnjuta mer än rese- och taffel-penningar för 10 månader,
hvartill kommit, att som hans företrädare i landshöfdinge-embetet egt fardag efter
landsrätt å den s. k. Kungsängen,'hvilken till ett årligt belopp af 617 r:dr vöre inbegripen
i landshöfdinge-lönen, nämnde äng icke finge tillträdas förr än den 14 Mars innevarande
år, på grund af dessa förhållanden samt åtskilliga andra af honom åberopade skäl, underdånigst
anhållit, att någon ersättning till större eller mindre del måtte honom i nåder beredas
för den förlust han sålunda gjort, och att, om annan utväg dertill icke funnes, lian
åtminstone måtte, lika med hvad till fölman för flera embetsman blifvit, tid efter annan,
medgifvet, få antingen bibehålla den del af landshöfdinge-lönen för år 1849, som skulle
ingå såsom begrafningshjelps-besparing eller ock erhålla en deremot svarande gratifikation;
och har Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse till Stats—utskottet af den 1 nästlidne Februari,
öfverlemnat otnförmälda underdåniga ansökning, i ändamål att Rikets Ständer måtte pröfva
oell afgöra huruvida sökanden, på grund af uppgifna omständigheter, må anses kunna af
allmänna model undfå ersättning för den af honom redan afljenta och statsverket till
godokomna
begrafningshjelp å landshöfdinge-lönen, utgörande, enligt bilagd förvandlings
-
Stuts-Utskottets Ullålande, N:q 90. 29
uträkning, 1,236 r:dr 8 sk., mot vilkor att sterbhusets rättighet till begrnfningshjelps åtnjutande
i stället komme att försvinna.
Då, enligt Utskottets tanka, giltig anledning icke förekommer hvarken att tillstyrka undantag
från de angående begrafningsbjelps afljenande gällande föreskrifter eller för beviljandet
af en mot nådårs besparingen svarande gratifikation, hemställes.
att livad i förenämnde hänseende blifvit ifrågastäldt icke måtte vinna
Rikets Ständers bifall.
45:o. Från Hederv. Bondr-ståndet har Utskottet erhållit remiss å ett inom bemälde
riksstånd af Riksdagsfullmäktige» J. J. Rutberg från Norrbottens län afgifvet memorial,
deri blifvit anfördt: att sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 4 September
1848 anmält, att i händelse den af dem beslutade indragning af lagmans-errfbetena blefve
af Kongl. Majit i nåder bifallen, Rikets Ständer medgifvit alt de, vid indragningens verkställande,
å ordinarie stat anställde lagmän fingo, å allmänna indragningsstaten, uppföras till
åtnjutande under deras återstående lifstid af de för vederbörande embeten enligt stat anvisade
löneförmåner jemte ersättning för de tjensterna åtföljande sportler, och Kongl. Majit,
under den 9 Oktober påföljande år, i nåder förklarat, alt, enär, hvad ariginge berörde
sportel-ersäIlning, lagmansiönen vore ringa och de extra inkomsterna för flere bland lagmännen
uppgått till oell i åtskilliga lagsagor vida öfverstigit lönerna, samt billigheten således
fordrade att icke, genom embetets indragning, fiåntaga lagmännen den hufvudsakligare
delen af de löneförmåner, som blifvit dem genom fullmakt tillförsäkrade, Kongl. Majit lemnade
bifall till Rikets Ständers i detta hänseende gjorda underdåniga framställning, så hade,
vid tillämpningen häraf, inträffat, att lagmannen i Vesterbottens, Ångermanlands och
Norrbottens lagsaga L. P. Kallenberg, som under åren 1838 lill och med 1847 icke till
Bevillnings-taxering uppgifvit någon extra inkomst, icke kunnat, i strid emot hvad Rikets
Ständer för sportel-ersättnings beviljande bestämt, sådan ersättning tillerkännas; vid hvilket
förhållande och då Rikets Ständer ovilkorligen medgifvit ersättning för extra löne-inkomsten
vid bemälde embete samt Kongl. Majit dertill lemnat bifall, motionären, på dessa och andra
uppgifne skäl, anhållit att Kallenberg måtte förklaras berättigad att från och med år 1850
få under sin lifstid å indragnings-stat årligen uppbära 500 ndr banko, såsom ersättning
för den genom lagmans-embetets indragning förlorade extra löne-inkomsten. Men då lagmannen
Kallenberg underlåtit att lill taxering uppgifva några sportel-inkomster, kan Ut
-
30 Stat-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
skottet, mot tydliga ordalydelsen i Mikels Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse*
jemförd med Bevillnings-förordningens bestämda föreskrifter rörande tjenstemäns uppgiftet
till taxei ings-komniitté, icke understödja motionärens framställning, utan lår derföre hemställa,
att densamma må lemnäs utan afseende.
46:o. Utskottet har erhållit remiss å en inom Hedervärda Bondeståndet af Erik Chri
stensson
från Götheborgs och Bohus län väckt motion, om ersättning till f. d. kommendanten
å Ny Elfsborgs fästning, majoren G. Krook för en honom under en del af hans
tjenstetid såsom kommendant på nämnde fästning frångången sportel-inkoinst; men enär Utskottet,
utaf de vid motionen fogade handlingar, inhemta!, att majoren Krook icke varit
tillerkänd ifrågavarande ersättning i vidsträcktare man än som belöpte för tiden af hans
tjenstgöring såsom kommendant, och då det icke blifvit visadt, att sådan ersättning honom
ej fullt tillgodokommit eller att skäl kunde vara för handen att vidare utsträcka densamma,
har Utskottet funnit sig böra
afstyrka bifall å motionen.
47:o. Af kongl. Stafs-kontorets räkenskaper har Utskottet inhemta!, att reservationer
till ett belopp af icke mindre än 39,878 r:dr 24 sk. uppkommit å det på allmänna Iodragnings-staten
till emeriti-löner vid Elementar-läroverken uppförde anslag, 12,480 r:dr, samt
att de årliga anvisningarne derå hittills icke uppgått till fullt hälften af anslagssumman.
Då emellertid, i anseende till en snart förväntad ny Skol-ordning och flere lärares
då förmodade afskedstagande, anslaget torde erfordras till sitt nuvarande belopp, men deremot
reservationerna, sorn vanligen tagas i anspråk endast för tillfälliga utgifter, såsom
vikarie-arfvoden o. s. v., måste anses mindre behöfliga , har Utskottet funnit sig böra
hemställa,
att jemte det anslaget bibehålies till sitt nuvarande belopp, 12,480
r:dr, Rikets Siänder måtte beslula, att af reservationerna en summa
af 30,000 r:dr bör i liqvid emellan Stats- och Riksgälds-kontoren
sistnämnde verk tillgodoföras.
48:o. 1 enlighet med Rikets Ständers vid sislidne riksdag fattade beslut och på sätt
af bifogade tabell inhemtas, har Utskottet låtit å allmänna Indragnings-stalen uppföra de
genom Lagmans-embetenas indragning för dessa embeten enligt stat anvisade ordinarie lö—
Stats-1 ta hotteli Utlåtande, N:o 91), 3 i
’*.er jemte ersättning för de, tjensterne åtföljande, sportler, utgörande de förra 4,338 r:dr
2 sk. 9 rst. och de sednare 5,462 r:dr 33 sk. eller tillsammans 9,800 r:dr 34 sk. 9 rst.
banko.
49:o. I sammanhang med allmänna Iudragnings-statenS reglering har Kongl. Maj:t
slutligen föreslagit, att det till godtgörande af indeloingsbrist i Jemtland uppförda belopp
af 400 r:dr banko måtte framgent blifva förslagsanslag, i hvilket fall och då hittills å detta
anslag uppkommit behållningar, som blifvit reserverade och hvaraf beloppet, enligt 1848
års Rikshufvudbok, utgjorde 4,857 r:dr 8 sk. 7 rst., det öfverskott å samma anslag, som
vid nya statsregleringens inträdande förefinnes, kunde till Riksgälds-kontoret öfverlemnas; och
har Utskottet ansett sig böra,
tillstyrka bifall till detta Kongl. Maj:ts nådiga förslag.
50:o. Under åberopande af hvad Utskottet yttrat i 6:te punkten af Utskottets Utlåtande
N:o 83, angående reglering af utgifterna under Riksstatens 2:dra Hufvudtitel, tillstyrkes,
att å allmänna Indragningsstaten må uppföras de å anslaget för fångvården upptagna
räntor till ett sammanlagdt belopp af 380 r:dr 37 sk. 6 rst.
51:o. Vid 1840 — 1841 årens riksdag blef, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3
Februari sistnämnde år innehåller, stadgadt, att för de embets- och tjenstemän, sorn efter
det då fastställda statsreglering vidtagit, erhöllo löner, under hvilka spanmål funnes beräknad,
lönen dädanefter borde utföras endast i penningar till sitt dittills varande belopp,
med tillägg af skillnaden emellan det förslagsvis uppförda priset, 6 r:dr, och de 7 r:dr,
hvartill detta pris för framtiden fortfarande bestämdes, eller En r:dr för hvarje under lönen
beräknad tunna spanmål; hvaremot för de tjenstemän, hvilka före ofvanberörda statsreglerings
vidtagande innehaft löner, under hvilka spanmål varit beräknad, fastställdes att till
nästpåföljde riksdag vara gällande ett genom 1835 — 1839 årens markegång*- ättningar uppkommet
medelpris af 7 r:dr 10 sk. tunnan, hvilket sedermera till dess de hunno afgå,
komme att vid hvarje riksdag, efter enahanda grunder, ånyo uträknas och bestämmas;
hvarjemte nämnde, öfver Sju r:dr för tunnan uppkommande tillökning anvisades å allmänna
(ndragnings-staten; och blef vid 1844—1845 årens riksdag priset bestämdt till 7 r:dr 35 sk.,
hvaremot detsamma vid nästlidne riksmöte, ehuru medium af markegångspriserne då utgjorde
7 r:dr 45 sk., af Rikets Ständer utsattes till 8 r:dr.
32 Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 90.
f)å nu, enligt hvad Kongl. Majds nådiga proposition innehåller, riks-inarkegångspriset
utgjort:
för år 1848
8: 20. —
„ „ 1849
6: 22. —
„ „ 1850
6: 22. —
deraf medium utgör 7 r:dr 5 sk. 4 rst., samt qvantitcten af den spanmål, som inhegripes
under lönerna för aldre, före år 1841 utnämnde, embets- och tjenstemän, uppgår till cirka
24,000 tunnor, hemställer Utskottet,
att för de tjenstemän, hvilka således äro berättigade till spanmålslillökning
utöfver det i staterna beräknade priset af 7 r:dr, denna
tillökning måtte för hvarje tunna under lönerne beräknad spanmål
bestämmas till 6 sk. — för summans jemnande — och å allmänna
indragningsstaten härtill anvisas ett förslags-anslag af 3,000 r:dr.
52:o. Öfriga under nionde hufvud-titeln uppförda anslag, uti hvilka någon förändring
icke blifvit ifrågasatt, har Utskottet föreslagit till samma belopp, som tillförene, på sätt bilagde
tabell närmare utvisar.
53:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkando N:o 51, angående
beräkning af statsverkets inkomster, tillstyrkt i afseende å indelda räntor och lionderiy
föreslår Utskottet,
att Rikets Ständers godkännande af denna hufvud—titel, med bifogade
tabell, icke må lägga hinder i vägen för verkställighet af de beslut,
Rikets nu församlade Ständer kunna fatta i fråga om allmän förenkling
af indelda- räntorna och tionden, eller deras i mer eller mindre
mån skeende indragning till statsverket.
Stockholm den 4 April 1851.
Reser
-
iStats-Utskottels Utlåtande, N:o 90.
33
Reservationer:
vid 10:de oell flera följande punkter, af grefve Mörner, C. G.: vDå, vid reglering af
utgifterne under 9:de Hufvudliteln, de många voteringarnes alltid ovissa och till följd deraf
äfven i viss mån nyckfulla resultat i en del punkter ledt till beslut, som synas mig icke
till hvarandra stå i det någorlunda afvägda förhållande, som af omständigheterne varit påkalladt,
har jag, så väl för att inför allmänna vettets domstol freda mig från misstankan att
hafva bidragit till dessa, enligt min åsigt, mindre rigtiga beslut, som för att möjligen kunna
i ett eller annat deraf bereda rättelse, trott mig böra anmäla följande reservationer:
Vid 10 punkten angående revisor Nyström.
Då revisor Nyström redan är på indragnings-stat uppförd för den lön, som åtföljt
den tjenst, hvilken han innehade vid Allmänna Magazins-Direktionens upplösning, och han
dessutom, såsom ännu i tjenst varande kammarskrifvare inom Kongl. Kammar-rätten, åtnjuter
i årlig lön 425 r:dr, med tillökning efter Riksmarkegång för 38 tunnor derunder
beräknad spanmål, har jag icke kunnat finna giltigt skäl, att, med frångående af Rikets
Ständers, vid 1844 års riksdag, fattade beslut, blott af den anledning att vid förra riksdagen
en annan f. d. tjensteman vid Allmänna Magazins-Direktjonen kommit att få röna ett
serdeles prof på Rikets Ständers frikostighet, nu för Nyström, i afseende på hvilken inga
serdeles ömande omständigheter ens blifvit åberopade, tillstyrka förhöjning i pensionen.
Vid 12 punkten angående doktor Johan Erik Nyblaus.
Sedan Stats-utskottet funnit för godt anmäla revisor Nyström att på allmänna indrag--  nings-staten, utöfver den honom redan derstädes tillerkända, från Allmänna Magazins-Direktionens
stat öfverflyttade lön komma i åtnjutande af ett honom sedermera tillagdt arfvode
utaf 270 r:dr 24 sk., har det synts mig icke med denna frikostighet låta rätt väl förena
sig, att vägra doktor Nyblaus det arfvode af 250 r:dr, som han under en långvarig
tjenstgöring, såsom läkare vid Norra Korrektions-Inrättningen, åtnjutit.
Vid 14 punkten angående majoren Nils Jolian Gjertz.
Afdelningen hade för majoren Gjertz tillstyrkt en pension af 600 rrdr; och dä majoren
Gjertz icke fullt i 12 år innehaft kommendantsbefattningen vid Långholmen, samt först
9 år härefter skulle hafva uppnått den ålder, som för hans förflyttning på indragningsstat
Bii., till B. St. Brot. i850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft. 5
3\ Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
är i för fal tningarne föreskrifven, Ilar jag så mycket mindre funnit skäl, att från afdelningens
förslag afvika, som majoren Gjertz redan genom detsamma blifvit tillagd en förmån,
hvilken under likartade förhållanden sannolikt icke skulle hafva tillkommit annan, till Fångvårds-stalen
ej hörande, civil- eller militär-emhefsman, och hvilken förmån just på
siffran motsvarar hvad Kongl. Majit med nedsättning i det af Velenskaps-Akademien till
1,000 ridr föreslagna belopp, begärt, och Utskottet i nästföljande loide punkt tillstyrkt för
professorn Guslaf Erik Pasch, som dock, med afseende på hans förljenster om det allmänna
och om vetenskapen, torde, utan underkännande af de goda vitsord, sorn majoren
Gjertz erhållit för det siilf, hvaruppå han vidmakthållit ordning och polis inom Korrektions-inrättningen,
kunna med majoren uthärda jemförelse!).
Vid 21 punkten, angående fröken Törnebladh.
Till beviljande af understöd åt många andra har Utskott et tillstyrkt Rikets Ständers
bifall, men då det kommit i fråga, att med en ringa summa söka minska närings-bekymren
för dottern till en man, som efter att under en längre följd af år hafva beklädt det embete
hvartill Rikets Ständers förtroende honom kallat, sedermera innehaft den högsta värdigheten
i riket, då finnas inga medel eller ingen båg att meddela något deraf! Hvarifrån
denna njugghet emot en högt förtjent, redlig och ända till försakelse oegennyttig mans, i
knappa omständigheter efterlemnade dotter? Jo! säger Utskottet, det är allt för betänkligt,
att på pensionärernes barn öfver Hytta rättigheten till pensions åtnjutande. Det torde,
till vederläggning af detta skäl, vara tillräckligt, att åberopa, det nu gällande Indragningsstat,
företer mångfaldiga bevis deruppå att vid föregående riksdagar en sådan betänklighet
icke gjort sig gällande, och får jag såsom exempel häruppå endast anföra, att vid 1840
års riksdag tillädes riksdagsmannen Anders Danielssons enka och två barn en pension
af 600 ridr årligen, att på det sätt fördelas att enkan skulle intill sin död erhålla hälften,
och barnen hvardera en fjerdedel utaf nämnde summa, sonen intill dess han fyllt 25 år och
dottern intill dess hon inträdt i gifte. Då nu äfven i Utskottets förevarande betänkande
vid bestämmande af pensioner för enkor, det i allmänhet fästat ett, enligt min tanka, äfven
af rättvisa och billighet påkalladt afseende deruppå, hutuvida enkan haft flere eller färre
barn att försöija, skulle jag, i motsatts emot den af Utskottet uttalade åsigt, tro det ligga
en hårdhet deruti om staten, sedan den beviljat enka understöd för sig och barn, ovilkorligt
efter enkans frånfälle undandroge de värnlösa barnen ett understöd, hvarutaf de kanske
4å vore uti ännu större behof. Om således den uttalade sattsen icke torde såsom ovil
-
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 90. 35
kärligt gällande allmän grundsats kunna antagas, återstår att tillse om några sådane förhållanden
i förevarande serskilda fall kommit till Utskotlets kännedom, hvilka kunnat föranleda
ett afslag på Kongl. Maj:ts nådiga framställning Betänkandet upplyser icke något
härom, och jag vågar tvärtom påstå, alt dan kännedom, som Utgifls-afdelningen erhållit om
ställningen i boet efter frami. H. E. Törnebladh och hans fru fastmera bordt grundlägga
ett tillstyrkande af den nådiga propositionen, hvartill jag afven med min röst inom Utskottet.
sökt bidraga.
Vid 27: de punkten angående pension ät Fru Sandelhjelm.
Med afseende deruppå, att framlidne Landshöfdingen Sandelhjelm icke efterlemnat
någon enskild förmögenhet, och att den omständighet, att han genom enskild uppoffring
under sin lifstid beredt sin efterlämnade enka en mindre pension af Civilstatens pensions-,
inrättnings enskilda enke- och pupill-fond, icke, enligt min tanka, bardt utestänga
Fru Sandelhjelm från tillgodonjutandet af en förmån, som blifvit tillstyrkt för Landshöfdingen
Virgius, i jemförelsevis häl tre ekonomiska omständigheter sladda enka, har jag ej
kunnat biträda Utskottets beslut i denna punkt.”
Uti Grefve Mörners förevarande reservation har Friherre Stjernstedt, Aug. Wilh.,
till alla delar instämt.
Herr Lagerhjelm, Per, har förenat sig med Grefve Mörner i bans emot 21:sta
punkten af Utskottets ^betänkande afgifne reservation.
Herr Bildt, D. G., har förenat sig med Grefve Mörner i hans emot 2Irsta och
27:de punktorne af Utskottets betänkande afgifne resrrvalioner.
Friherre Klinckowström har förenat sig med Grefve Mörner i bans emot L2:te
och 27:de punkterne af Utskottets betänkande afgifne reservation.
Vid 13:de och flera följande punkter af Riksdagsfullmäkligen David Andersson
från Hallands fän: ”Enrot högloft. Stals-utskottets utlåtande i statsregleringens 9:de huf
vudtilel,
får jag mig reservera i följande punkter:
I 13:de punkten har Utskottet tillstyrkt en pension åt Herr Öfverste Liljestolpe af 500
r:dr, oaktadt hemälde Herr Öfverste redan förut innehar pension, dels af Arméns-, (fits af
Strömsholms stuteri pensionskassor lill belopp af 900 r:dr. Utskottsafdelningen hade i de-s~.
till Utskottet ingifna förslag tillstyrkt en tillökning af 300 r:dr, hvarigenom hemälde Öfver
-
36 Stats-Vtsknttets Utlåtande, N:o 90.
ste skulle komma i åtnjutande at 1200 r:dr såsom pension, detta tillstyrkande har jag
ansett med rättvisa och billighet öfverensstämmande, men kan icke gilla det af Utskottet
derutöfver tillstyrkta anslag, enär detsamma icke står i jemförelse rned hvad Utskottet af
staten bereder åt andra, lika behöfvande och förtjente män.
I
ett pensionsbelopp af 1000 r:dr ellet en lika summa med hans innehafvande lön, oafsedt
det bemälde Herre, som är född den 3 November 1794, ännu icke uppfyllt den ålder, 65
år, som finnes föreskrifven som vilkor för erhållandet af dylik pension. Utan att på ringaste
sätt vilja förringa värdet af de förtjenster som talat till fördel för Herr Majoren såsom
tjensteman, kan jag likväl icke förbise nödvändigheten deraf att hålla gifna lagar och
föreskrifter i helgd, och då bemälde Herre i sådant afseende brister, ehuru han i tjensteår
torde kunna räkna öfverskott, och hans sjukdom enligt läkarebetyg icke är af ständig
utan periodisk art, har jag ansett det medlande förslag tili utlåtande, som afdelningen
afgifvit och hvari blifvit föreslaget 600 r:dr såsom årlig pension åt Major Gjertz hade bort
utgöra Utskottets tillstyrkande hos Riksstånden.
Det är icke den ifrågavarande summan 400 r:dr, som här fäster min uppmärksamhet,
det är principen som här är i fråga att göra sig gällande; jag mäktar intet inse hvar det
skall stanna om man på detta sätt kringgår lagarnes fordringar; visst är det att ingen lär
vara så fattig på vänner alt han icke kan bereda sig tillfälle att erhålla någon förespråkare,
och torde det blifva svårt, sedan man en gång frånträdt de gifna föreskrifterna, att vid lika
ömande förhållanden återkomma till desamma.
Det loford, som inom Utskottet blifvit uttaladt till Herr Majorens fördel, förvissar mig,
att hans qvarstående i tjensten såsom Kommendant är för staten nyttigt, äfven för den
händelse den periodiska sjukdomen ej skulle gifva vika, och således en annan person komma
att stundom utgöra Kommendantstjensten; någon förlust för staten kan derigenom icke
uppkomma, då i hvilket fall som helst lika lönebelopp utgå, och torde för inrättningen icke
heller vara något att befara; och lika litet torde Majoren hafva att sig beklaga då man
icke träder hans lagliga rätt för nära.
De tillstyrkanden Utskottet afgifvit i 18;de och 19:de punkterne kan jag icke gilla, och
får derföre i dessa delar såsom reservation åberopa afdelningens förslag, så lydande:
”18:de punkten: Då Länsnotarien Förbergs förtjenster icke varit af den beskaf
fenhet,
att någon serskild gärd af erkänsla från statens sida derför skäligen bör ifrågasät
-
Stats- i t skut tels Utlåtande, N:o 90. 37
tas, har Utskottet, ehuru ömande omständigheter sig än härvid förete, likväl icke ansett
sig kunna understödja rnotionärernes begäran, utan får hemställa,
att förevarande motioner icke må af Rikets Ständer bifallas.
i9:de pank len: Ehuru sådane omständigheter icke sällan sig förete, hvarigenom
det blifver en pligt för staten att åt förljente mäns enkor, som befinnas vara i nödställd
belägenhet, medelst pensionsunderstöd söka bereda en tarflig utkomst, anser Utskottet det
likväl vara betänkligt att, vid dessa pensionärers frånfälle, å deras efterlemnade barn öfverflytta
rättigheten till åtnjutande af en dylik förmån, helst, genom en sådan åtgärd, icke
allenast statsverkets tillgångar i betydlig mån skulle tagas i anspråk, utan ock andra, närmare
berättigade behöfvande, utestängas från möjligheten att erhålla understöd. På grund
häraf linner Utskottet sig föranlåtet
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna del.
Jag anser icke staten vara en barmhertighetsstiftelse, enär den icke mot alla lika behöfvande
kan uppfylla ett sådant ändamål.“
Uti ofvanstående reservation instämma P. Pehrsson från Örebro län, Johannes Olsson
från Wermland, Anders Ersson från Stora Kopparberg, äfvensom Christen Andersson
från Malmöhus län, med undantag af 14:de punkten.
Vid 14:de punkten, af Riksdagsfullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län.
Vid 18:de punkten, af Riksdagsfullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län.
Vid \9:de punkten, af Riksdagsfullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län.
Al Riksdagsfullmäktigen Carl Ersson från Westerås län: "Emot Utskottets beslut i
19:de punkten, angående pension för Öfversle-löjtnanten Nordencreutz s döttrar, föranlåles
jag att mig reservera.
Om nemligen fröknarne Nordencreutz äfven vore i behöfvande 'omständigheter, så
enär under frågans behandling inom Utskottet blifvit upplyst, att den yngsta af dem redan
uppnått 21 års ålder, och de således måste antagas numera vara i tillfälle att sig sjelfve
försörja, kan jag för min del ingalunda tillstyrka, att större eller mindre del af den för
deras moder i lifstiden jemte barnen, under dessas minderårighet, beviljade pension varder
på döttrarne öfverflyttad."
Vid 21:de punkten af Herr C. F. IVxrn.
,'i8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 90.
Vid 42idra punkten af Lektor Wallman: ”Det ör allmänt kändt, att de gratialbiy
livilka komma manskapet vid armén och flottan, eftrr deras afskedstagande,, till godo, aret
alldeles otillräckliga för de första lefnadsbehofven. Detta underhåll utgår nemligen vid
landt-armén till underhållstagare i 4:de klassen med 8 r:dr årligen och i 3:dje med 12
r:dr, d. v. s. i den förstnämnde klassen med ett dagtraktamente af omkring 1 sk. I rst.
Sådan är den framtid, som vantar största delen af manskapet, när de ieke längre förmå
tj<na fäderneslandet oell ej vilja falla fattigvården till last. Gralialisternes antal i dessa
håda klasser var vid 1849 års slut ungefär lika och utgjorde tillsammans 9,628 af 10,080
eller mera än 90 procent af hela antalet underhållstagare. I anledning af detta förhållande,
oell då Wadstena krigsmanshus-kassa är i årlig tillväxt, arisågo rikets 1849 församlade
revisorer åtminstone någon förhöjning i det ringa underhållet kunna och böra ega rum;
men Kongl. Krigs-kollegium, hvars utlåtande af Kongl. Majit infordrades, anförde, alt ursprungliga
ändamålet med krigsmanshus-inrättningen att bispringa stympade krigare, icke
eller linder fredliga tider holde lemnäs ur sigte, samt att, ”jemväl en ringa tillökning i
underhållet skulle medtaga en ganska betydlig del af kassans öfverskotts-medel”; och förklarade
kollegium slutligen sig icke skola underlåt^ alt, “om och när en sådan förhöjning
utan äfventyr för kassans bestånd eller rubbning i grunderna för dess förvaltning, kan
ega rum, derom hos Kongl. Majit göra underdånig framställning44. Då således på denna
väg icke mycket syntes vara att hoppas för beredande af någon förbättring i gralialislernas
vilkor, har deras belägenhet blifvit af enskilda motionärer inom riksstånden behjertad.
Om också den föreslagna förhöjningen var alltför hög med afseende på statsverkets tillgångar,
så hade motionerna likväl, efter min öfvertygelse, bort vinna större afseende än
förhållandet varit. Utgilts-afdelningen syntes väl erkänna behofvets vigt, men ansåg de
summor, som erfordrades för att, på sätt motionärerne föreslagit, vinna det åsyftade ändamålet,
blifva så högst betydliga, att statsverket deraf öfver höfvan k om me att betungas,
samt afstyrkte bifall tdl motionerna. Med erkännande al vigten i de anförda skälen, såvidt
frågan var om det högre anslag motionärerne begärt, föreslogs inom Utskottet en förhöjning
af endast 2 ridr årligen åt hvarje gratialist inom 3:dje och 4:de klasserna att till
nästa riksdag utgå, samt i sammanhang dermed och då Ständerna endast till en del egde
att förfoga öfver de ifrågavarande fonderna, såsom, åtminstone hvad krigsmanshus-kassan
angår, till väsendtlig del grundad på Kongl, eller enskilda donationer, alt Stats-utskottet
ville tillstyrka Ständerna ingå lill Kongl. Majit med underdånig anhåban, att Kongl. Majit.
StalsUlskolteis Utlåtande, N:o 90. 39
efter vederbörandes hörande samt verkställd utredning af de tillgångar krigsnianshuskassan,
sjöfnanskaSsan och invalidhusfonden kunde lemna för ändamålet, dervid Utskottets synnerliga
uppmärksamhet påkallades med afseende på behållningarne i invalidhus-fonden *),
hvilken, efter invalid-inrättningens upphörande, blifvit ställd till Kongl. Maj:ts höga disposition,
ville till näst sammanträdande S änder allåta nådig proposition i ämnet. Det förra af
dessa förslag förkastades alldeles; man synes hafva befarat, att genom detta ringa understöd,
hvilket beräknades erfordra ett förslags-anslag af 25 ä 30,000 r:dr, nödiga medel
skulle fiånryckas andra vigtiga behof. Men då man af Statskontorets böcker finner, alt
Ständerna vid föregående riksdagar beviljat pensioner till ett icke ringa belopp, t. ex. på allmänna
indragnii.gsstaten inom förslå titeln, åt 127 pensionärer med tillsammans 35,555: 29. 4,
eller hvad 4,444 man af gratialister i 4:de klassen vid landt-armén för närvarande åtnjuta,
är det svårt att finna det nödig konseqvens inom 9:de hufvudtiteln blifvit, med‘afseende
på förevarande motion, iakttagen.
1 det omarbetade betänkandet öfver denna punkt, har Utskottet väl antydt möjligheten
att genom anlitande af ifrågavarande kassa, vinna ändamålet; men äfven om denna
förhoppning, uttalad, icke i en Ständernas skrifvelse, utan i motiverna till ett betänkande,
skulle medföra åsyftad framgång, är det likväl föga sannolikt, att verkställighet af de för—
*) Enligt de upplysningar jag hade förskaffat
mig, och hvilka, såsom i enskild] väg erhållna,
blott kunna vara approximativa, men troligen icke
obetydligt differera från verkliga förhållandel, var
Invalidhus-fondens ställning vid 1850 års utgång
följande:
Kontant i Rikets Ständers
Bank B:co 7,952: —
Utlånla medel mot ränta ä
5 eller 4§ proc. omkring 202.000: —
209,952:
Årliga inkomster:
Ränta ä 44 pr. å 73,000: 3,285: —
„ å 5" pr. å 129,000: 6.450: —
Netto inkomsten af hemin
ans-räntor och arrenden
kan antagas utgöra
omkring
9,735: -
25,000: —
Summa inkomst B:ko 34,735:
Banko.
Årliga utgifter:
Underhåll:
åt 7 st. officerare ä 200 rdr 1,400: —
2 linder- officerare ä
133: 16  266: 32.
5 Soldater å 100 rdr . 500: —
20 d:o å 80 rdr . 1,600: —
Tobaks-penningar:
åt 7 Officerare å 4 sk.
om dagen för hvarje . . 212: 44.
2 Under-officerare å 2 sk. 30:20.
25 Soldater å 1 sk. . . . 190: 5.
3,766: 32.
433: 16.
Till gratifikationer vid landtarméen
högst 7.300
vid flottan 2,700 omkring. 10,000: —
Aflöning m. m. omkring . 2,000: —
12,000: —
Ärligt öfverskott  18,535: —
Summa Banko 34,735: —
40 Stais-Ut.skottets Utlåtande, N:o 90.
väntade åtgärderna linder tiden till nästa riksdag står att vinna; och närmare 10,000, sannolikt
till största delen i torftiga vilkor stadda, fäderneslandets försvarare, skola ännu i
några år blifva i saknad af en förbättring, lika mycket påkallad af billighet och rättvisa, i
deras svaga vilkor.
Hvad den föreslagna förhöjningen beträffar, kan den visserligen synas ringa, men den
lyckligare lottade torde hafva svårt att föreställa sig, huru mycken glädje jemväl en så
liten summa kan föra med sig till den fattiges hemvist och huru många trängande behof
den athjelper. Det är också min öfvertygelse, alt denna lilla gåfva af Rikets Ständer
skulle gifvit en visshet om, att en aktningsvärd klass af svenska folket, hvilken icke representeras
i riksförsamlingen, inom densamma icke saknar målsmän, och öfver hela riket
med sig burit belåtenhet och välsignelse.”
STOCKHOLM. Östlund & Bkrlinl,
SaMsmaiMlrag öfver Ordinarie Stats-liep leringen.
Rank
0.
Bank
Q.
Ordinarie Inkomsterne, beräknade
Utgifterne
efter Stats-Utskottets Utlåtande
Enligt l.-sta Hufvud-Titeln
790,840:
—
—
N:o 51
4.742.580:
—
—
„ 2:dra
Dito ....
1.110,270:
—
—
Extraordinarie Inkomsterne, be-  räknade efter Kongl. Majis nå-  diga Proposition . . . .
6,232,000:
„ 3:dje
„ 4:de
„ 5:te
,, 6:te
Dito ....
Dito ....
Dito ....
Dito ....
225,650:
4,213.810:
1,548,950:
876,840:
—
—
Stats fy llnads-Summan, efter 1848
» 7:de
Dito ....
1,719,170:
års Riksdagsbeslut . . .
1,318,530:
—
—
„ 8: de
Dito ....
1.191.400:
—
,, 9:de
Dito ....
522,500:
—
—
S:a
12.229,460:
—
—
'
Skillnaden u'gSr
63,650:
—
—■
Summa
12*293 110:
—
—
Summa
12.293,110:
—
—
lior lill Stats-Etsk. Ulla!ande 1859 $■ 185!, N:o 99,
NIONDE HUFVUD - TITELN.
1849 års
Riksstat
anslår
25.000
25.000
25,000;
71,099:
6,000:
152,099;
3 87,740:
32
32
16
Pensions- och Indr a gnings-S t atem e.
Pensions-Staten för Civile Embets- och Tjenstemän
Dito för deras Enkor och omyndiga Barn
Dito för Militäre Embets- och Tjenstemäns samt Under-Officerares Enkor och Barn
Ersättning för mistade Löne-Innehållningar
Wadstena
Amiralitets-Krigsmans-Kassan, 1849 års anslag  6,000:
Tillökning, genom öfverflyttning från 5:te Hufvud-Titeln af Arm- och Lastpenningar
3,000: - —
539,840:
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar.
Indelda Räntor.
25.000
25.000
25.000
5,000
40.000
9,000:
Allmänna ln dr a gnings-S tat en.
Af de under denna Titel enligt 1849 års Riks-Stat gjorde anslag upptagas här hvad som för närvarande utgår
Tillökning: Statsrådet Ehrenstams Enka 800:
Kontre-Amiralen von Sydows d:o
500:
Biskopen Franzéns d:o
• 500: —
Landshöfdingen von Hedenbergs d:o • • 400:
Dito von Nauckhoff*
Dito Virgins
Professoren Thorilds d:o . . ._
500:
Dito Cronstrands
300:
Öfverste-Lieutenanten Nordencreutz^ Döttrar
200:
Regements-Läkaren Freses Enka
200:
Provincial-Läkaren Hartmans d:o
250: —
Professoren Palmstedt  ' • 1,000:
Dito Limnell
S:a
- 363,563:47. 9
Dito Sandberg
Dito Pasch
®00
Majoren Gjertz 1,000
Öfversten Liljestolpe 500
F. d. Länsnotarien Förberg 200
Landskanslisten Isberg  108
Revisoren Nyström, förhöjning i Expektans-arfvode 270
Kapellpredikanten i Ramsjö  133
Ersättning till åtskillige Läns- och Fjerdingsman, Färjekarlar m. fl. i Kopparbergs Län 190
24 —
16 —
Spanmålsförhöjning under lönerne
Lagmans löner
Öfverflyttning från 2:dra Hufvud-Titeln af indelda räntor och spanmål
9,701:40.—
3,000;
9,800: 34. 9.
380: 37. 6.
22,883: 16. 3.
S:a
Afgår} det för närvaiande utgående anslaget: Spanmålsförhöjning under lönerne
386,447: 16. —
24,047: — -
S:a 362,400:
i hvilken summa inbegripas Reservations-anslagen:
för Blesserade Öfver- och Under-Officerare ■•......«••• 5,000:
Emeriti-löner vid
12,480:
Anm.: 1 händelse af Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets utlåtande N:o 51 A., kommer ofvanstående
kontanta anslagssumma att okas med
142,133: 16.
men deremot Indelda Räntor och Spanmål att minskas med 45,312: 10. 6.
Hör till Stats- Disk. Utlåtande 1850 $ 1851, N:o 90.
Summa
129,800;
339,330:
469,130:
11
11
11
11
Kronovärdi.
3,890;
3,890: 27
27
3,564:
7,454:
30
Markegång
förslagsvis.
SpanmS
Indeld.
24,992:
24,992:
22,749:
47,742:
32
32
22
Mått.
884
884
41
925
16
16
14
30
Värde förslagsvis
a 6 II: dr.
5,307:
5,307
248:
5,555:
Oindeld.
Mätt.
Värde förslagsvis
ä 6 R:dr.
30
30
12
12
72:
72:
S u m m a.
Banko.
25.000
25.000
25.000
5,000
71,099
9,000:
160,099
32
32
362,400: 16
522,500:
Rättelser
uti Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 79.
Sid. 1, raden 18, står: återbekommit, läs: återbekommet
— 2, — 24, — Stats-kontorets — Stats-kontoret
— 3, — 13, 14, — uraktlåten, — uraktlåtenheten,
— 4, — 3, 5, 11, står: kalk-bruk läs: kalkbruk
— 26, — län, — lån,
— 5, — 9, — tegelsten- och kalkbrukshus, läs: tegel-, sten- och kalk
brukshus,
— — — 13, 14, slår: ordning före den tid, läs: ordning aflemnade före den tid,
— — — 19, står: sten läs: sten
-
Bih. till R. St. Trot. iS50 §f ISSI. 4 Sami. i Afd. 33 Haft.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o 91.
1
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 April 1851, kl. 6 c. in.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, dels om framläggande
för Rikets Ständer i ett sammanhang af hela
statsregleringen } dels om densammas bibehållande oförändrad
intill nästa riksdag.
O
Till Stats-Utskoltet hafva i dessa ämnen blifvit remitterade följande motioner, nemi.:
Från Ilögv. Preste-Ståndet.
l:o af Lektor Wallman, som anfört, att Rikets Ständer, vid statsregleringens
fastställande, icke kunna med rättvisa och noggranhet inom befintliga tillgångar åt hvarje
gren af förvaltningen och landets öfriga intressen dela, hvad dem tillkommer, så länge
statsregleringen styckevis uppgöres och Rikets Ständer, utan att i ett sammanhang kunna
öfverskåda tillgångar och behof, skola successivt efter hufvudtitlarnes ordning eller andra
tillfälliga förhållanden definitivt besluta om anslagen, hvaraf följde, att Rikets Ständer, vid
statsregleringens början, antingen af varsamhet vidtaga större förknappningar, än behofvet
kräfver, eller ock, hvilket oftare vore händelsen, frikostigt utdela statens tillgångar, så
länge något finnes att gifva, så att för de sista hufvudtitlarne indragningar mäste göras och
anslag nekas för de nyttigaste företag; och då dessa olägenheter ingalunda motvägdes af
de fördelar, som af statsregleringens successiva fastställande kunde för arbetsordningen
hemtas, har af sådan anledning och för att bereda Rikets Ständer möjlighet att med rättvisa,
konseqvens och noggranhet uppgöra statsregleringen i sin helhet, motionären föreslagit
Rikets Ständer:
l:o att förelägga Stats-Utskoltet att, sedan en så vidt möjligt fullständig och noggrann
beräkning af statsverkets så väl ordinarie som extra ordinarie inkomster förutgått,
upprätta och i ett sammanhang till ständernas granskning och beslut framlägga hela budgeten;
hvarjemte på det att, i händelse detta förslag vinner bifall, något undantag icke
må, såsom förut skett, behöfvas för sådana extra anslag, som utan menligt afbrott i redan
företagna arbeten icke kunna uppskjutas, motionären hemställt:
2:o att de af Rikets Ständer till följande riksdag beviljade extra anslag må, i likhet
med ordinarie riks-staten, fortfara intill slutet af det år, under hvars lopp den nya
bevillningen af Rikets Ständer varder fastställd.
Bih. till R. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft.
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91.
Uti denna motion hafva Doktorerne Broman och Sandberg, Professor Lindgren
samt Prostarne Tellbom, Forssell och Lundblad instämt, äfvensom Biskop Heurlin i afseende
å 2:dra punkten af motionen;
2:o af Doktor Sandberg, som ansett det vara önskligt, att, då Bevillnings-förordningarne
voro afhängiga af statsregleringen, och stora förändringar i den sednare föranledde
äfven de förras omarbetning, statsregleringen kunde bibehållas i det närmaste oförändrad
intill nästa riksdag. Inkomstberäkningen, som för föga mer än 2:ne år sedan uppgjordes,
hade icke heller på denna korta tid kunnat undergå några så betydliga förändringar,
att en ny nu behöfde uppgöras, helst öfverskottet på statsverkets inkomster lemnade
full tillgång till den förhöjning i utgifterne, som kunde pröfvas oundviklig, utan att
någon rubbning i inkomstberäkningen eller omarbetning deraf vöre af nöden; hvarigenom
detblefve möjligt, att Inkomst-betänkandet och ordinarie statsregleringen skulle kunna på
en gång och skyndsamt till Riks-stånden inkomma, samt riksdagen på sådant sätt ganska
mycket förkortas.
Från Vällo/l. Borgare-Ståndet.
3:o af Hr Winge, som hemställt, att statsregleringen måtte så uppgöras, att tillgångarne
i sin helhet beräknas, innan utgifts-summorna bestämmas, samt riks-statens hufvudtitlar
på en gång framläggas för Rikets Ständer; i sammanhang hvarmed motionären
tillstyrkt, att utgifterne, serdeles, under de 4 första hufvudtitlarne, måtte, såsom alltför
dryga, varda nedsatta.
Frän Hederv. Bondeståndet.
4:o af Riksdagsfullmäktigen Johan Jacob Rutberg från Vesterbottens Län, hvilken
såsom egen upptagit Lektor Wallmans ofvanomförmälda, i Preste-Ståndet väckta och med
Bonde-Ståndet kommunicerade motion.
Hvad motionärerne sålunda anfört har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande och
jemväl funnit detsamma innebära tillräckligt skäl för Utskottet att derpå fästa synnerligt
afseende. Likväl möta sådana hinder för fullständiga verkställigheten af motionärernes afsigt,
att det ej ligger inom omfånget af Utskottets grundlagsenliga verksamhet, att vid
framläggandet af förslag till beräknandet af statsverkets inkomster och till beviljande af
stats-utgifterna följa den ordning, de ansett böra iakttagas.
Extra statsregleringens föremål äro till en icke obetydlig del af mera tillfällig egenskap,
ehuruväl för staten af mycken vigt, och kunna de anslag, sorn derunder förstås, för
det mesta afpassas efter för handen varande större eller mindre tillgångar, eller efter den
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 91. 3
vigt, som fästes vid vissa arbetens eller företags mera eller mindre angelägna påskyndande.
De äro derföre i allmänhet mera beroende af omständigheterna, än ordinarie utgifterne linder
riksstatens hufvudtitlar, hvilka afse fyllandet af behofven för de årligen fortfarande
statsbestyrens orubbade gång. Tillgångarna för extra statsregleringen hemtas ej heller
vanligen utaf ordinarie statsintrader eller bevillningar, utan från sådana medel, som på
annat sätt kunna beredas. Utskottet har derföre ansett,
att frågan om extra statsregleringens behandling i sammanhang med den
ordinarie måste förfalla.
Hvad beträffar statsinkomsterna, så har Utskottet af Grundlagens föreskrift varit
förhindradt att till Rikets Ständer afgifva förslag till beräkningen af de extra ordinarie eller
bevillningarnes belopp och således ej heller i tillfälle att, i sammanhang med förslag till
statsutgifterna, deröfver framlägga någon beräkning annorlunda, än genom hänvisning till
hvad Kongl. Majrts nådiga Proposition om statsverkets tillstånd och behof derom förmäler.
Förslag till beräkning af statsverkets ordinarie inkomster har Utskottet ej ansett
sig böra fördröja att till Rikets Ständers pröfning framlägga, tilldess att förslag till utgifterna
under riksstatens nio hufvudtitlar kunde på samma gång afgifvas. Men då nu Utskottet
får sine Utlåtanden i sistnämnde hänseende till Rikets Ständer öfverlemna, har
Utskottet ansett sig böra, så vidt ske kan, uppfylla motionärernes afsigter, genom alt låta
upprätta och bilägga en tabell, utvisande så väl beloppet af alla de utgifter, Utskottet under
Riksstatens nio hufvudtitlar ansett sig böra föreslå, som ock summan af de ordinarie
statsinkomsterna, enligt Utskottets förslag i Betänkandet N:o 51 och summan af de extra
ordinarie inkomster, Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition ansett böra kunna påräknas.
Stockholm den 8 April 1851.
Reservation
af Herr Lagerhjelm, P.: ”Utskottet hade den 11 Mars genomgått in pleno den 5 första
hufvudtitlarne, hvilka alltså snart derefter kunnat utdelas inom Riksstånden, i fall Utskottets
dä fattade beslut icke lagt binder i vägen. Men icke nog härmed. Sjelfva beslutet,
tillkommet i anledning af väckta motioner, hade, efter min förmening, bordt få afgå till
Expeditions-Utskottet för att tryckas, utdelas och af Riksstånden pröfvas. Riksdags-Ordningen
föreskrifver i 37 § 1 mom. Utskotten att den män ärendena hinna utarbetas, så
”fort sig göra låter, med sina yttranden till Ståndens plena inkomma." Det blef dock icke
Utskottets tanke, utan nämnde beslut, fattadt med 21 röster emot 14, skulle tvertom up
-
4 Stats-Utskottets Memorial, N:o 92.
pehållas inom Utskottet, intilldess alla hufvudtitlarne hunnit blifva genomgångne och derefter
meddelas Stånden. Emot dessa båda beslut reserverar jag mig.
Så vidt jag kunnat uppfatta majoritetens mening med anordningen för ExpeditionsUtskottet
att tills vidare förhålla de 5 första titlarna, var den, att öfverläggningarna inom
Stånden icke skulle ega rum, innan Utskottet blefve i tillfälle att framlägga en beräkning
öfver inkomster och föreslagna utgifter, hvarigenom Ståndens ledamöter kunde inse och
bedömma beloppet af den brist, som genom bevillning skulle fyllas, i händelse Stånden
antoge Utskottets förslag. Men då jag yrkade den 11 Mars på utdelning af de 5 första
titlarne, utan afvaktan på de följande, kunde jag beräkna, att, om äfven utdelning skett i
vanlig ordning, sjelfva öfverläggningen inom Stånden dock icke hade förekommit, innan
Utskottet genomgått alla titlarne, så att statsregleringens total-resultat kunnat af Utskottets
ledamöter meddelas inom Stånden. Genom en sådan åtgärd bade Utskottet, i öfverensstämmelse
med 37 § 1 mom. Riksdags-ordningen, kunnat låta sin välmening komma Stånden
till godo, utan att sjelfmant åtaga sig den befattning med föredragningen inom Riksstånden,
hvilken, enligt 47 § Riksdags-ordningen, synes tillkomma Talmännen, Talmans-konferensen
och Stånden sjelfve. Den 11 Mars 1818 diskuterades 4:de Hufvudtiteln på Riddarhuset.
Nu torde den der icke kunna afgöras förr än efter Påsk. Om riksdagen härigenom fördröjes,
så får jag ett tredje skäl att reservera mig.”
Häruti instämde Grefve Mörner, C. £., och Friherre Stjernstedt, A. W.
N:o 92.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 April 1851, kl. 10 f. m.
Memorial.
Till Stats-Utskottet har Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat en inom bemälde Riksstånd
af Herr Warn väckt motion, deruti han, på anförda skäl, föreslagit, att, nästkommande
riksdags början måtte utsättas så tidigt under år 1853, att det blefve möjligt för
Rikets Ständer att under samma år uppgöra så väl ordinarie som extra ordinarie statsregleringen;
men då Stats-Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning, får
Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, förenämnde motion återlemna
för den åtgärd, Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 8 April 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, No 95,
1
N:o 93.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2S Mars -185-1, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition, angående
upplåtelse åt staden Jönköping af plats till Skolhus å den Jönköpings
f. d, fästning tillhörande mark.
Sedan Jönköpings stads i beskattningsärenden röstegande innevånare, genom
utsedde kommitterade, bland annat, i underdånighet anhållit att, för anläggande af
ett skolhus med botanisk trädgård och nödigt utrymme i öfrigt, erhålla upplåtelse
af en lämplig lokal å den Kongl. Majit och Kronan tillhöriga mark, som fordom
upptagits af Jönköpings numera raserade fästning, men derefter för Kronans behof
icke varit' begagnad, samt Kongl. Majits Befallningshafvande i länet i underdånighet
vitsordat, att den begärda platsen vore i nämnde ändamål för Jönköpings stad
behöflig; så har, efter det Kongl. Majit och Rikets Krigs-Ivollegium och Chefen
för Ingenieur-korpsen, uti infordrade underdåninge utlåtanden, på det sätt tillstyrkt
nådigt bifall till berörde underdåniga anhållan, att det tillämnad© nya skolhuset
måtte på den Kronan tillhöriga mark af Jönköpings f. d. fästnings område få uppföras
vid den plats, som å en ansökningshandlingarne bilagd plankarta öfver Jönköpings
stad finnes med Z.utmärkt, Kongl. Majit, i betraktande af hvad sålunda
förekommit, uti aflåten, till Stats-Utskottet remitterad nådig proposition, (Nio
38 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller) täckts föreslå Rikets
Ständer, att det för ett nytt skolhus i Jönköping erforderliga utrymme, om
hvars bibehållande för all framtid staden borde vara försäkrad, måtte, på ofvan
antydda plats, af f. d. fästnings-området derstädes under full eganderätt åt staden
upplåtas.
Af de den nådiga propositionen bifogade handlingar har icke kunnat inhemtas,
huru stor del af den Kronan tillhöriga marken är i fråga att till staden
under full eganderätt upplåtas, enär arealen icke finnes annorlunda bestämd, än
att den skulle komma att utgöra det för ett nytt skolhus erforderliga utrymme.
Utskottet har likväl, i betraktande af det med ifrågavarande upplåtelse afsedda nyttiga
ändamål, ansett sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte bifalla den nådiga propositionen, med öfverlemnande
till Kongl. Majit att bestämma stället och vidden af den
inskränkta areal, som för ändamålets vinnande kan erfordras. -  Stockholm den 21 Mars 1851.
Bih. till R. St. Prot. -1850 & -1851. 1 Sami. 1 Afd. 55 Haft.
1
Stats-Utsfcottets Utlåtanden, N:o 94 och 95.
N:o 94.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Mars 185-1, kl, 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om anslag af statsmedel till uppförande
af en fast bro öfver Dalelfven vid Näs färjställe.
(B. A.)
Efter framställning af elen fara och flera olägenheter, som icke sällan uppkomma
vid öfverfarten af den i Dalelfven vid Söder Näs by och By socken i
Stora Kopparbergs län inrättade färja, öfver hvilken den allmänna och mycket befarna
vägen, dels från socknarne i den s. k. Öster Bergslagen i Dalarne, dels
från Gestrikland, leder genom de på andra sidan elfven i Westmanland belägna
Möklinta och Sala socknar till städerna Sala och Westerås, har Riksdagsfullmäktigen
Anders Ersson från Stora Kopparbergs län, uti en inom hedervärda BondeStåndet
väckt och till Stats-utskottet remitterad motion, föreslagit, att, såsom bidrag
för uppförande af en fast bro öfver nämnde färjställe, hvarföre kostnaden,
enligt motionärens uppgift, beräknats uppgå till 12,892 Rdr Bko, Rikets Ständer
måtte anvisa en summa af 9,000 Rdr, då kommunen ville åtaga sig att tillskjuta
den återstående kostnaden.
Enär, enligt 25 kap. 8 § Byggninga-Balken, brobyggnadsskyldighet i alla
orter åligger vederbörande hemmansegare samt intet skäl till undantag från detta
stadgande här synes vara för handen, finnér Utskottet sig
icke kunna till denna motion tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 24 Mars 1851.
N:o 95.
Ank. till Exped.-Utsk. den 28 Mars 1851, kl 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om anslag af allmänna medel
till förbättring af Häradsskrifvares lönevilkor.
(U. A.)
Sedan Stats-utskottet, uti sitt under N:o 21 afgifna utlåtande, afstyrkt Rikets
Ständer att vidtaga någon åtgärd i anledning af en inom hedervärda Bonde-Ståndet
väckt motion om lönetillökning åt Häradsskrifvaren Bjoerklund på Öland, enär
ett anslag af 6,000 Rdr vore ställdt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att användas
till arfvoden åt de Kronofogdar och Häradsskrifvare, hvilka voro i mesta
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 96. 3
behof af förbättring i sina aflöningsvilkor, så har Prosten J. I. Melén uti en, med
åberopande af 56 § Riksdags-Ordningen, inom högvördiga Preste-Ståndet väckt
och till Stats-Utskottet remitterad motion, i hvilken Prosten Almqvist instämt, föreslagit,
att då, enligt hvad motionären trodde sig veta, berörda anslagssumma
redan blifvit för ändamålet af Kongl. Maj:t disponerad samt använd hufvudsakligen
till lönefyllnad åt Kronofogdarne, ehuru desse tjenstemän vöre i allmänhet bättre
aflönte och dessutom nästan dagligen hade tillfälle till icke obetydliga extra förtjenster,
som Häradsskrifvarne deremot saknade, Rikets Ständer måtte bevilja och
till Kongl. Maj:ts 'disposition ställa ytterligare 6,000 Rdr eller det belopp, som
Utskottet kunde anse vara af behofvet påkaliadt, för att dymedelst bereda iönetillökning
icke allenast åt Häradsskrifvarne på Öland, hvilka jemförelsevis åtnjötoden
svagaste aflöningen, utan derjemte åt öfrige Häradsskrifvare i riket.
Utskottet har tagit motionärens berörda framställning i öfvervägande; men då
Utskoltel icke anser lämpligt, att Rikets Ständer, under det frågan om en allmän
lönereglering för landtstateji ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende,
vidtaga någon partiel åtgärd till förbättring i landtstats-tjenstemännens aflöningsvilkor,
och härtill kommer, att Rikets Ständers beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition samt de inom Riksstånden väckte motioner, angående beskattningsväsendets
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, måhända jemväl
torde komma att föranleda icke oväsendtlig förändring i de Häradsskrifvarne nu
åliggande göromål, får Utskottet hemställa,
att något afseende icke må fästas å det i omförmälda hänseende nu
framställda förslag.
Stockholm den 24 Mars 1851.
N:o 96.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Mars -1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, dels i anledning af erhållne återremisser af vissa punkter af
Betänkandet N:o 30, angående Rikets Ständers Revisorers berättelse
om verkställd granskning af Statsverkets och andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1846 och 1847, dels i följd af Riksståndens beslut i öfriga
delar af samma betänkande.
(I. A.)
Sedan ofvannämnde betänkande blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden i vissa
punkter till Stats-Utskottet återremitteradt, samt Biksståndens i anledning af öfrige
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 96.
delar af betänkandet vidtagna beslut genom protokolls-utdrag Utskottet meddelats,
får Utskottet rörande dessa ämnen nu afgifva det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterna
funnits föranleda:
l:o Den uti 1 § förekommande anmälan, att underdånigt förslag till Rikshufvudbok
blifvit, enligt Rikets Ständers vid sistlidne riksdag dåvarande t. f. Stats
kommissarien
Fredin lemnade uppdrag, af honom till Kongl. Majit ingifvet samt
att ifrågavarande, till Statskontorets och Kammarrättens gemensamma utlåtande den
10 Januari 1850 remitterade förslag för närvarande är på sistbemälda embetsverk»
granskning beroende, har af Ronde-Ståndet blifvit återremitterad. Men som denna
$ af de 3:ne öfriga Stånden blifvit utan anmärkning lagd till handlingarne, så kan,
på grund af 75 § Riksdags-Ordningen,
berörde åtcrremiss icke till någon åtgärd föranleda.
2:o Uti 2 § hade Utskottet, med anledning af Revisornes anmärkning, att af
de på Gite hufvudtitelns afdelning för jordbruket, handeln och näringarne anvisade
medel till befrämjande af handel och sjöfart, 6,946 Rdr 5 sk. utgått såsom bidrag
till uppförande af en jernbro öfver Fyris å inom Upsala stad, hemställt, det
Rikets Ständer ville till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse med begäran, alt
dylika utgifter icke vidare måtte anvisas å de på 6:te hufvndtiteln för jordbruket,
handeln och näringarne anslagne medel.
Som denna hemställan, hvilken af Borgare- och Bonde-Stånden bifallits, deremot
blifvit af de 2:ne öfrige riksstånden afslagen, lärer densamma
komma att förfalla.
3io Utskottets yttrande, i 18 § 1 morn., enligt hvilket någon åtgärd icke ansetts
vara att å Rikets Ständers sida vidtagas, i anledning af Revisorernes hemställan
i afseende å kostnaden för Militärförfattningssamlingens utgifvande, har af BorgareStåndet
blifvit återremitteradt; men då denna punkt blifvit af de 3:ne öfrige riksstånden
bifallen, anser Utskottet, på grund af 75 § Riksdags-Ordningen,
någon åtgärd i anledning af den erhållna återremissen icke vara att
vidtaga.
4:o Uti 2 momentet af samma § hade Utskottet tillstyrkt, att den af Herr
Stjernsvärd, G. 31., uti en från Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad
motion, gjorda hemställan om aflåtande af underdånig skrifvelse, med anhållan om
Militärförfaltningssamlingens skyndsamma fortsättande enligt förut följd plan, icke
måtte lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Detta moment, hvilket Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit,
hafva Borgare- och Bonde-Stånden återremitterat, till följd af anmärkningar, hufvudsakligen
innefattande, att, då Rikets Ständer sjelfva begärt Författningssamlin
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 96,
gens utgifvande och då sättet, hvarpå arbetet hittills utförts, blifvit fördelaktigt
vitsordadt, syntes det icke vara välbetänkt att lemna detsamma olullbordadt, hvarigenom
den redan derpå nedlagda kostnad skulle vara ändamålslöst bortkastad;
hvadan Rikets Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att arbetet
måtte, så skyndsamt som möjligt, på lämpligt sätt fortsättas, och detsammas
snara och fullständiga utgifvande icke blifva beroende af Krigs-Kollegii godtfinnande.
Då de till grund för återremissen åberopade skäl redan vid ärendets förra
behandling af Utskottet tagits i öfvervägande, och förevarande moment blifvit af
2:ne Riksstånd bifallet, har Utskottet
ansett sig sakna skäl att sitt förra yttrande i denna punkt frånträda.
5:o Ronde-Ståndet har till Utskottet återremitterat 30 §, deruti Utskottet
tillstyrkt, att Revisorernes hemställan om förhöjning af inlösningspriset för salpeter
icke för närvarande må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; men som berörde
yttrande är af de 3:ne öfrige riksstånden bifallet, kan Utskottet med detta
ärende, hvilket sålunda, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer
afgjordt,
icke taga vidare befattning.
6:o Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit, men Borgareoch
Bonde-Stånden bifallit de af Utskottet i nedannämnde §§ framställde förslag:
a) uti 33 §, angående underdånig anhållan, att, till besparing af hyreskostnad,
tjenlig lokal till embetsrum för Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli måtte uti
något kronans hus upplåtas.
ö) Uti 36 §, angående underdånig begäran, det Kongl. Majit täcktes meddela
nådig föreskrift, att Kongl. Landtbruks-Akademiens räkenskaper varda, för
gransknings undergående, till Kongl. Kammar-Rätten öfverlemnade.
c) Uti 37 §, att Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes anbefalla Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet att erinra Kongl. Majits vederbörande
Befallningshafvande om iakttagande af de genom Ordens-Gillet meddelade
föreskrifter i afseende å fördelningen af från Barnhusfonden utgående uppfostringsmedel.
Då således uti förevarande 3:ne frågor två riksstånd stadnat emot två, hemställer
Utskottet,
att de i ofvannämnde 3:ne §§ gjorde tillstyrkanden må förfalla.
7:o Utskottets hemställan i 42 §, att Revisorernes anmärkningar emot förvaltningen
af Stockholms Allmänna Barnhus icke för närvarande må till någon åtgärd
från Rikets Ständers sida föranleda, är af Bonde-Ståndet återremitterad, men
af de öfriga riksstånden deremot godkänd.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 97.
Enär vid sådant förhållande ärendet är, i kraft af 75 § Riksdags-Ordningen,
af Rikets Ständer afgjordt,
kan Utskottet med denna fråga icke taga vidare befattning.
8:o Borgare-Ståndet har återremitterat 43 §, deruti, med anledning af Revisorernes
anmärkning emot Lunds Universitets räkenskaper, att hufvudböckerne
saknat hänvisningar till de bilagde verifikationerne, Utskottet hemställt, att vid den
deröfver afgifna förklaring måtte få bero. Men som de öfrige 3:ne riksstånden
godkänt Utskottets yttrande, kan, på grund af 75 § Riksdags-Ordningen,
återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
9:o De uti öfrige §§ af betänkandet N:o 30 omförmälda ämnen hafva dels
i följd af samtlige riksstånds bifall till Utskottets framställde förslag, blifvit slutligen
afgjorde, dels funnits vara af egenskap att från Rikets Ständers sida icke erfordra
någon åtgärd.
Stockholm den 24 Mars 1851.
N:o 97.
Ank. tilt Exp.-Utsk. den 28 Mars 185-1, kl. 5 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om lönefyllnad ål Häradsskrifvaren
i Wadsbo fögderi af Skaraborgs län.
(U. A.)
Med afseende å de inskränkta löneförmåner, hvaraf Häradsskrifvaren i Wadsbo
fögderi af Skaraborgs län, i jemförelse med öfrige Häradsskrifvare inom länet, vore
i åtnjutande, oaktadt göromålen voro serdeles trägna och svårligen utan biträde
kunde bestridas i detta, så väl till vidd som folkmängd ovanligt stora fögderi, om
hvars fördelning i 2:ne kronofogde-distrikter redan för längre tid tillbaka underdånig
framställning blifvit hos Kongl. Majit gjord och af vederbörande auktoriteter
underdånigst tillstyrkt, har Prosten Setterblad, uti en inom högvördiga PresteStåndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit, att, intilldess en
allmän reglering af landsstaten hunne blifva genomförd, Häradsskrifvaren i Wadsbo
fögderi måtte få sig tillerkänd en lönförhöjning af 200 Rdr ärligen, för att dermed
kunna aflöna ett väl behöfligt tjenstebiträde.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 97.
7
Då det vid 1844 och 1845 årens riksdag beviljade, och vid sednaste stalsregleringen
jemväl uppförda reservations-anslag af 6,000 Rdr blifvit ställdt till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att användas till arfvoden åt de Kronofogdar och
Häradsskrifvare, hvilka vore i mesta behof af förbättring i sina aflöningsvilkor, samt
det således ankommit på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, om och i hvad mån den
ene eller andre af landtstats-tjenstemännen företrädesvis bordt komma i åtnjutande
af ifrågavarande anslag, hemställer Utskottet,
att berörde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Mars 1851.
STOCKHOLM, 1851.
J. A. WALLDÉN.
■
■
.
i 00
:
:i o ■ : i,j : 'i .
. | ; ’!■>
.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
1
N:o 98.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Mars 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackla f rågor om upphörandet af
det serskilda skattebidraget lill gäldande af 1848 års krigsruslnings-kostnader.
(Rgds Afd.)
Med afseende 3 Riksgälds-kontorets, utaf dess offentliggjorda räkenskaps-utdrag
ådagalagda, fördelaktiga ställning, och då det syntes kunna antagas, att sedan alla
delta Verks obligationer för upplånta medel till utbetalningar å det flir 1848 års
krigsrustnings-kostnader anvisade kreditiv blifvit inlösta, samt erforderlig tillgång
beräknats för alla andra Riksgälds-kontoret redan ålagda och före detta års slut
möjligen ifrågakommande utbetalningar, samma Verk, vid nyssnämnde tid, skulle
komma att äga en disponibel behållning af omkring 700,000 R:dr, utom den för
år 1851 belöpande och under nästa år ingående allmänna bevillning, — har
Kongl. Maj:t, i Dess proposition rörande statsverkets tillstånd och behof, sidd.
15—16, till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke Rikets Ständer funné
lämpligt förklara, att, från och med innevarande år, debitering af den för krigsrustnings-kostnadernas
godtgörande föreskrifna serskilda bevillning icke vidare
skulle ega rum och att följaktligen denna afgift, efter uppbärande af hvad för
sistlidet år belöpte, komme att upphöra.
Jemte denna Nådiga framställning, har Stats-Utskottet, i fråga om sagde
serskilda skattebidrags upphörande, fått emottaga tvänne inom Ridderskapet och
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 36 haft. 1
«>
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
Adelil samt Bonde-Ständet väckta, lill sin syftning mot hvarandra rakt stridande,
motioner, tillika med deraf föranledda yttranden. Den ena af Herr von l]artman
,sdorjf\ August, som, — efter erinran om Rikets Ständers vid sednaste Riksdag
fattade beslut, hvarigenom då framställda förslag, angående Rikets Ständers Banks
vinstmedels- eller Statsverkets behållna öfverskotts användande till krigsrustnings-kostnadernas
bestridande, blifvit ogillade, — emot Kongl. Maj:ts i afseende
på omförmälde skattebidrag nu gjorda framställning anmärkt: alt, sä vida lliksgälds-kontoret
icke, genom detta bidrags fortsatta utgående, klefve ersatt för de af
dess öfverskoltsmedel och besparingar bestridda kostnader för 1848 års krigsrustningar,
skulle, enligt motionärens förmenande, erforderliga tillgångar komma
att saknas ej allenast för betryggandet af Rikets säkerhet genom försvarsanstalternas
iståndsättande och förbättring, utan äfven för befrämjandet af själsodlingen
och allmänna upplysningen medelst nya byggnaders uppförande och andra materiella
förnödenheters anskaffning vid landels universitet och öfriga läroverk, likasom
för näringarnes och förkofringsanstallernas förökning och utvidgning genom vattenaftappningar,
hamnars och kanalers anläggande samt vägomläggningar m. m. I
ovisshet om den andel af Bankens behållna räntevinst, som kunde blifva att tillgå
för nu föreslående extra statsreglering, och då den i högstberörde Kongl. Proposition
förekommande uppgift å Riksgälds-kontorets disponibla tillgång ej skulle
vara fullt tillförlitlig, såsom icke grundad på officiella upplysningar eller räkenskaper,
har Herr von Hartmansdorff tillstyrkt: ”att Rikets Ständer måtte vidblifva
sitt första beslut att ej till den Danska fejdens betalande använda hvarken
”Bankovinst eller öfverskottsmedel i Riksgälds-kontoret, utan godtgöra detsamma
”för* sina i berörde hänseende lemnade förskott, och sålunda bereda nödiga tillgångar
för Sveriges extra statsreglering derigenom, att de låta den åtagna krigs”rustnings-bevillningen
oförändrad fortfara”.
Uti den andra af ofvannämnda motioner, bar deremot Riksdagsfullmäktigen
Johan Persson från Upsala Län föreslagit: att den, till gäldande af 1848 års
krigsrustnings-kostnader, å debetsedlarne hittills upptagna bevillning måtte derå,
från och med innevarande år, uteslutas samt Riksgälds-kontorets hos Stats-kontoret
ägande fordran för de till samma kostnaders bestridande förskjutna medel ur räkenskaperna
afskrifvas: varande i sådant afseende anfördt: att sedan den serskildt
tillförordnade embets-myndighet, som besörjt mcranämnde kostnaders utredning
och liqviderande, redan upphört, kunde någon vidare utbetalning af härtill från
Riksgälds-kontoret anvisade medel icke ifrågakomma; att utaf det för krigsrustningskostnaderna
beviljade kreditiv å 2,000,000 R:dr endast 1,830,000 R:dr
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 98.
3
behöft från nyssbemältc Verk reqvireras och utbetalas, hvadan en ieke obetydlig
besparing utaf sagde medel uppkommit; att Riksgälds-kontoret, i anseende till sin
nuvarande ställning, utan ytterligare låns upptagande kunde infria alla för dessa
medels anskaffande utgifna obligationer: samt att tiden numera syntes vara inne
för de skattskyldiges befriande från ifrågavarande afgift, helst densamma icke till
hela sitt forst beräknade belopp erfordrats för det afsedda behofvets fyllande.
Då Riksgälds-kontorets nuvarande ställning blifvit åberopad till stöd för så
väl framställningarne om krigsrustnings-afgiftens upphörande som yrkandet om
samma afgifts fortfarande, och då Rikets Ständer, innan de fatta sina beslut i
anledning af ej mindre dessa framställningar, än de mångfaldiga under innevarande
Riksdag väckta frågor om allmänna bidrag för serskilda, mer eller mindre tillfälliga,
behof och utgifter, säkerligen önska erhålla fullständiga och noggranna upplysningar
om de tillgångar, som Riksgälds-kontoret för närvarande eger eller under
tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst har att ytterligare påräkna,
samt det belopp häraf, hvilket, utan olägenhet eller föranledande af ökad beskattning,
kan disponeras för nu ifrågaställa tillfälliga stats-utgifter, har Utskottet ansett
sig böra meddela en på infordrade uppgifter grundad utredning i afseende å
Riksgälds-kontorets tillgångars och skulders verkliga belopp, äfvensom en, under
förutsättning af hittills gällande föreskrifters och stadgandens fortsatta tillämpning,
förslagsvis uppgjord beräkning öfver samma Verks inkomster och utgifter under
innevarande och nästföljande 2:ne år samt förmodade ställning vid 1853 års ut
0’;°i
n ir
Enligt nyss åberopade, genom Fullmäktige Utskottet meddelade, uppgifter,
utgjordes Riksgälds-kontorets tillgångar vid detta års början af
kontant behållning å Kontorets räkning N:o 1 i Rikets
Ständers Bank R:dr 266,922: 19. 2.
dito å Kontorets dervarande räkning N:o 2 ("för
koppar-poletternas invexling)  « 72,252: 28. 10.
tills vidare förräntade medel genom uppköpta 5 eller
4-i procents obligationer « 1,376,550: — —
räntebärande fordringar för utbekomna lån samt lyftade
medel å kreditivet till Ulldiskontens förstärkning
« 1,269,376: 22. 5.
upplupna, obetalda räntor å ofvanstående medel och
fordringar, förslagsvis beräknade till samma be
Transport:
2,985,101: 22. 5.
4
Stats-Ulskottcts Utlåtande, N:o 98.
lid: i*
Transport:
lopp, sorn dylika räntor vid 1850 Ars början utgjorde,
framdeles, efter vissa bestämda terminers förlopp,
räntebärande fordringar för ulgifna låneunderstöd
åtskilliga fordringar, som icke bära ränta, . . .
fordringar för lyftade och oersatla summor utaf kreditivet
för Arméens ackords-reglering samt det
vid sednaste Riksdag anvisade mindre kreditiv,
äfvensom då beviljade kreditiv för 1848 års
krigsrustnings-kostnader samt garnisons-förstärkning
i Stockholm,
allmänna bevillningen och krigsrustnings-afgiften för
år 1850, upptagna till dessa skattebidrags vid
sednaste Riksdag påräknade årliga belopp, efter
afdrag af hvad deraf för sagde år redan influtit,
förskott till riksdags-kostnader och kontors-expenser
samt omkostnader vid kort- och tidnings-stämplin
gen
m. m
Riksgälds-konLorets hus
2,985,101:
22. 5.
50,078:
13. 9.
406,688:
56,275:
18. 9.
26. —
1,591,766:
47. 4.
2,118,836:
25. 4.
29,767:
60,000:
24. 11.
7,298,514:
34. 6.
Summa R:dr
hvaremot Riksgälds-kontorels skulder vid samma
tid uppgingo till följande belopp, nemligen:
återstående skuld till Rikets Ständers Bank, för dess försträckningar till Statsverket
under 1808 och 1809 års krig, enligt Riksgälds-kontorets derför utgifna
obligationer med 4 procents ränta, . . . R:dr 2,992,000: — —
afsatta räntebärande fonder för Götha och Södertelje
kanalers underhållande samt mot 4 procents ränta
innestående ckeskogs-medel, jemte ouppsägbara obligationer
och andra räntebärande skulder, ... « 331,359: 1. 6.
outlagna räntor å sistnämnda obligationer och medel,
beräknade till enahanda räntors belopp vid näst
lidet
års ingång,  21,156: 30. 6.
uppsagda och förfallna obligationer, med derå till för
fallodagarne
upplupna räntor m.
67,525: 10. 5.
deponerade medel « 591,002: 34. —
Transport: 4,003,043: 28. 5.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 98. 5
Transport: 4,003,043: 28. 5.
åtskilliga räntefria skulder R:dr 47,016: — 3.
innestående anslagssummor,
beviljade vid 1840 och 1841
års Riksdag, .... 556,412: 32. 10.
« vi d 1844 och 1845 ars
Riksdag,  25,307: 26. 1.
« vid 1847 och 1848 års
Riksdag,  236,556: 41. —
« vid nämnde 3:ne Riksdagar,
lb'r folkundervisningens
befrämjande, . . 111,588: 34. 1.  929,865: 38.
återstoden af 1850 års anslag för statshehofvens fyllande
718,530: — —
till invexling icke företedda kopparpoletter .... 73,468: 31. 6.
Summa R:dr 5,771,924
Då nu uppgifna tillgångars och skulders belopp med hvarandra jemföras, befinnes,
att Riksgälds-kontorcts tillgångar vid innevarande års början
R:dr 7,298,514: 34. 6.
öfverstego skulderna  « 5,771,924: 2. 2.
med  R:dr 1,526,590: 32. 4.
Men som åtskilliga bland ofvanstående summor, ehuru de uti räkenskaperna
för sistlidet år utbalanseras med bär upptagna belopp, dels alls icke och dels endast
till en mindre del komma att til! Riksgälds-kontoret ingå eller derifrån utbetalas,
så är, för utredandet af Riksgälds-kontorets verkliga ställning eller rätta
förhållandet emellan dess tillgångar och skulder, nödigt afräkna dessa summor,
nemligen
bland tillgängarne:
de utaf mindre kreditivet utbetalda medel, hvilka, enligt hvad som vid deras lyftning
blifvit tillkännagifvet, erfordrats till kostnader vid karanläns-anstalterna
emot kolerafarsoten, R:dr 450,000: — —
hvad som icke redan återbetalts utaf det särskildt anvisade
och till bela sitt belopp lyftade kreditivet
Transport: 450,000: — —
6
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 98.
Transport: 450,000: — —
för garnisons-förstärkningen i hufvudstaden under
år 1848, ' R:dr 112,348: 24.. 9
de emot framtida redovisning utbetalda förskott till
riksdagskostnader och kontors-expenser m. m., hvilka
förskottssummor, sedan de blifvit vederbörligen
redovisade, komma att ur räkenskaperna afföras, . « 29,767:, 21. 11
utestående fordringar bos f. d. Nummer-lotteri-kollek
törer
# 504: 38. —
tillsammans R:dr 592,620: 39. 8.
och bland skulderna:
kapital- och ränte-beloppet af Riksgälds-kontorets gamla,
från längre lid tillbaka förfallna, obligationer,
för hvilkas afskrifning Rikets Ständer, under de
2:ne sednasle lliksdagarne, för sin del, fastställt
särskild preskriptionstid, . R:dr 4,320: 10. 5.
öfverskotta af den till brudgåfvovinsters
utbetalning, sedan Kongl,
f. d. Nummerlotteri-inrättningens
början, bildade och vid denna inrättnings
upphörande lill Riksgälds-kohtoret
öfverlemnade fond,
hvilken fonds nu återstående belopp,
21,302 R:dr 18 sk. 7 rst.,
vida öfverstiger de brudgåfvo-vinster,
som hädanefter kunna komma
i fråga alt utbetalas; och kan
således nämnde öfverskott beräknas
till minst  15,000: — —
innestående anslag till folkundervisningens
befrämjande för åren 1842
med 1848; skolande, enligt Rikets
sednast församlade Ständers
beslut, hvad af de återstående be
Tran
sport: 19,320: 10. 5. 592,620: 39. 8.
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 98
Transport: 19,320: 10. 5.
hållningarne utaf dessa anslag icke
är disponeradt vid utgången af
det år, då innevarande Riksdag
slutas, icke vidare reserveras;
hvadan och då reservationerna å
de tvänne sednaste årens anslag
för samma föremål, hvilka vid
detta års ingång utgjorde 25,823
R:dr 18 sk. 8 rst., efter all sannolikhet,
lemna mer än erforderlig
tillgång för hvad som ä de
äldre årens anslagssummor möjligtvis
kan blifva ytterligare disponeradt,
hela återstoden af dessa anslagssummor
anses komma att
Riksgälds-kontoret besparas med, 85,765: 15. 5.
skillnaden emellan de ännu icke invexlade
koppar-polletternas sammanräknade
belopp och den åter- • «
stående behållningen utaf de medel,
som för detta mynts invexling
blifvit insattaå Riksgälds-kontorets
räkning N:o 2 i Rikets Ständers
Bank, hvilken skillnad uppkommit
genom den under sistförflutne
Riksdag, för då medgifven inlösen
af riksgäldssedlar, fi samma räkning
utassignerade summa . . 1,216: 2. 8.
Då alla dessa nu af räknade skuldposter, utgörande
tillsammans
dragas från de förut af räknade lillgångarne, uppkommer
ett belopp af
8
Stats- U(skottets Utlåtande, N:o 98.
med hvilket följaktligen Riksgälds-kontorets, vid detta ars början enligt räkenskaperna
ägande, öfverskott utöfver dess skulder R:dr 1,526,590: 32. 4.
bör minskas; hvarefter samma öfverskott alitsa utgör . . 1,040,271: 21. 2.
men äfven denna öfverskottssumma skulle komma att till
största delen försvinna, derest de nu gjorda framställniugarne,
angående upphörandet af det särskilda skattebidraget
för krigsrustningskostnadernas godtgörande, varda
bifallna, emedan Riksgälds-kontoret, i sådant fall, naturligtvis
icke skulle erhålla den af detta bidrag påräknade betalning
för sin återstående fordran i anledning af sagde
kostnaders bestridande; hvilken fordran, efter afdrag af
1850 års nu ingående krigsrustningsafgift, i samma års räkenskaper
utbalanserats med , . 1,000,667: 12. 8.
Utom ofvan uppgifna tillgångar och skulder, finnas för
närvarande inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade åtskilliga
fordringar och andra tillgångar å ett sammanräknadt
belopp af . . . .
R:dr 1,718,747: 47. 8.
samt skulder å tillsammans
4,486,153: 37. 5.
Med ledning af ej mindre en från Fullmäktige erhållen tabellarisk uppgift å
alla Riksgälds-kontorets redan kända inkomster och utgifter under hvartdera af
åren 1851, 1852 och 1853, än från Riksboksluts-kontoret infordrade upplysningar
angående öfverskotten å statsverkets inkomster samt bristerna i förslagsanslagen
för år 1849, har Utskottet uppgjort nedanstående förslagsberäkning öfver de
inkomster och kontanta tillgångar, Riksgälds-kontoret, utom de serskilda medel
eller ökade bidrag till Kontorets utgifter, som vid denna riksdag blifvit eller kunna
varda anvisade, under innevarande och nästföljande tvänne år eger att förvänta,
äfvensom öfver de detta Verk, lill följd af Rikets Ständers vid sednaste Riksmöten
fattade beslut, under sagde tiderymd åliggande utbetalningar; uti hvilken beräkning
Utskottet sammanfört både inkomsterna och utgifterna för alla tre åren i
anseende till svårigheten att i förväg med någon tillförlitlighet kunna för hvarje
serskildt år uppgifva inkomsternas och utgifternas rätta belopp, serdeles då, jemlikt
förut meddeladt stadgande, på Riksgälds-kontoret anvisade anslagssummor endast
successivt eller i man af behof skola rekvireras och utbetalas, och det således
desto hellre med säkerhet kan antagas, att de nu innestående anslagen icke
komma
Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 98.
9
komma att helt och hållet utgå under ett enda års lopp, som flera bland dessa
anslag, såsom t. ex. anslagen till häradshäktens ombyggnad, 98,500 R:dr, och
till fängelsebyggnader i rikets städer, 130,000 R:dr, samt det vid detta års
början återstående belopp, 176,000 R:dr, utaf den redan anvisade anslagssumman
för national-museum, äro beräknade för hela liden intill nästa riksdag, hvarförutan
Stats-kontoret sannolikt icke under innevarande och förmodligen ej heller
under nästa år kommer i behof att från Riksgälds-kontoret uttaga både återstoden
af näslföregångna årets statsfyllnadssumma, hvilken vid denna månads början utgjorde
718,530 R:dr, och hela den till statsbehofvens fyllande för det löpande
året anvisade summa.
Riksgälds-kontorels kontanta behållning och tills vidare förräntade medel
vid 1851 års ingång samt inkomster under samma och nästföljande tvänne år,
utom de nya eller ökade tillgångar, hvaraf Riksgälds-kontoret, till Följd af Rikets
nu församlade Ständers beslut, kan under dessa år komma i åtnjutande:
Kontant behållning å Riksgälds-kontorets räkning N:o 1 i Rikets Ständers Bank
vid 1851 års början R:dr 266,922: 19. 2.
Tills vidare förräntad behållning, bestående af Skånska,
Smålands och Hallands samt Östgötha Hypotheksföreningars,
Bruksegares Hypothekskassas äfvensom nya Trollhätte
kanalbolags 5 och 44 procents obligationer, inlösbara efter
högst sex månaders uppsägning,  1,376,550: ——
Allmän bevillning, beräknad till samma årliga belopp i rundt
tal, som utaf enahanda medel till Riksgälds-kontoret inflöt
under år 1850, eller det första år, då allmänna bevillningen
utgjordes enligt nu gällande bevillningsförordning, . . . 5,700,000: — —
Kort- och tidningsstämpel-afgifter  150,000: — —
Observations- och skallerättsmedel  30,000: — —
Krigsrustnings-afgift för år 1850 och föregångne år . . . 312,000: — —
Lösen för den å skattejorden växande ekeskog .... 3,000: — —
Ersättning af Manufaktur-diskontens vinstmedel .... 42,000: — —
Ränte- och kapital-inbetalningar å byggnadslånen till Upsala
Akademi, Carlstads stifts domkapitel, Linköpings domkyrkas
Föreståndare, Hernösands och Christinehamns stadsjemte
dertill hörande landsförsamlingar, Carlskrona stads
Tranport
7,880,472: 19. 2.
Bihang■ till R. St.-s Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 36 Hiijt, 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 98.
Transport 7,880,472: 19. 2.
pastorat samt städerne Norrköping^ Borås, Öregrund,
Wenersborg, Söderhamn, Wexiö, Amål och Christianstad,
äfvensom å länet för återuppbyggandet af Con
radsfors
bruk .
175,342:. 0. - •
Ränte- och kapital-inbetalningar å staden Malmös kasernbyggnadslån
samt lånet för fyr- och båkinrättningar
nes
förbättrande  • „ • • 31,020: 40.
Dito dito å förlagslånen till städerna Wexiö, Amål och
Christianstad  19,282: 34.
Dito dito å lånen för hamnbyggnads- och upprensnings-arbeten
vid städerna Ystad, Malmö, Landskrona, Warberg,
Cimbritshamn, Carlshamn, Sölfvitsborg, Linköping,
Söderhamn, Westerås, Wadstena och Christinehamn . 48,514: — —
Dito dito å lånet för jernvägsanläggningen vid Christinehamn
12,000:
Dito dito å hittills utbekomna statsbidrag för vattenaftapp
ningar
och andra förberedande odlings-företag . . . 36,480:
Dito dito å lånet för landshöfdinge-ackordens amortering . 27,180
Räntor å kreditivet för Ulldiskont-fondens förstärkning . 2,250
Dito å uppköpta obligationer, förslagsvis beräknade till . 170,000
hvilken beräkning grundar sig på den förutsättning, att
det belopp, Riksgälds-kontorets nu egande räntebärande
papper utgöra, under detta år icke skall komma att förminskas
med mer än 115,000 R:dr, eller den obligationssumma,
sorn redan blifvit uppsagd, utan att Riksgälds-kontoret
tvertom, sedan uppbörden för sistlidet år
ingått, skall blifva i tillfälle att ytterligare förränta en
del af sin kontanta, behållning samt jemväl under nästa
års lopp, på hittills stadgadt sätt, hålla allmänna rörelsen
tillhanda inneslående anslagssummor samt undsättnings-
och öfverskottsmedel.
Öfverskott å statsverkets inkomster
för år 1849, hvilka öfverskott uti
Transport
8,402,542: 3. 2.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
11
Transport: 8,402,542: 3. 2.
Riksboksluts-kontorets ofvan omförmälda
uppgift äro aproximativt
beräknade lill .... R:dr 1,150,795:
hvarifrån likväl afdragits å samma
öfverskott anvisade utgifter
. . R:dr 13,650:
samt brister å
förslagsanslagen
för sagde år . 178,601:  192.251:
hvadan den återstående, Riksgälds-kontoret
tillkommande, behållningen
utaf ifrågavarande öfverskott
alltså skulle utgöra  958,544: — —
Häruti likväl icke inberäknade de Riksgälds-kontoret
jemväl tillkommande besparingarne å nyssberörde anslag,
hvilka besparingars belopp ännu icke kan uppgifvas 5 hvarföre
Utskottet endast anser sig upplysningsvis böra meddela,
att dylika, uti sednaste öfverskotts-liqvid Riksgäldskontoret
tillgodoförda, besparingar för år 1848 utgjorde
R:dr 51,890: 12. 4.
Egande Riksgälds-kontoret, jemlikt Kongl. Brefvet
den 18 Oktober 1844, att, utan afvaktan af Riks-hufvudbokens
afslutande, från Stats-kontoret förvänta lämpliga
lörskottssummor utaf de behållna öfverskott, som, enligt
hvad under riksboksluts-arbetets handläggning sig visar,
böra komma Riksgälds-kontoret tillgodo.
Smärre tillfälliga inkomster  913: 44. 10.
Summa kontant eller tillsvidare förräntad behållning vid
1851 års början samt inkomster under detta och nästpåföljande
tvänne år . ' R:dr 9,362,000: — —
12
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
Riksgälds-kontorets nu kända och på Rikets Ständers beslut vid föregångna
riksdagar grundade eller dermed öfverensstämmande utgifter under åren
1851, 1852 och 1853:
Räntor å Trollhätte slussverks lottsedlar samt Riksgälds-kontorets gamla ännu räntebärande
skulder ......... R:dr 20,687: 44. —
Kapital- och ränte-beloppet af de förfallna och vid 1851
års början utelöpande obligationerna för upplånta medel
till krigsrustnings-kostnaderna ar 1848 .... 56,680: — —
Arliga anslaget till Hans Maj:t Konungen samt räntan å
Konung Carl XIII:s hemgifts-kapital  615,000: — —
Kapital- och ränte-inbetalningar å statsverkets skuld till
Rikets Ständers Bank  612,480: — —
Räntor å Götha- och Södertelje kanalers reparations-fonder
samt å Lappmarks ecklesiastik-verks till Riksgälds-kon
toret
aflemnade fond och andra räntebärande skulder . 30,523: 44. 3.
Ekeskogs-medel och brudgåfvo-vinsler  5,400: — —
Deponerade undsättnings-medel  590,500: — —
1851 års anslag för H. "K. H. Kronprinsens hofhållning 75,000: — —
lärande, på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit och
Utskottet tillstyrkt, detta anslag för de kommande åren
varda uppfördt å riksstatens l:sta hufvudtitel.
Återstående anslag till arfvoden och expenser samt tryckningskostnader
för Lagberedningen  3,982: 21. 6.
Återstående anslag till fängelsebyggnader  328,500: — —
Dito dito för roteringen inom Westerbottens län . . . 6,400: — —
Dito dito för Civil-ingeniörers bildande vid artilleri-läroverket
å Marieberg ^  2,000: — —
Dito dito för hamnbyggnaderna vid Åhus och Cimbritshamn
samt upprensningarne i Söderhamns skärgård . 14,666: 32. —
Trenne års anslag för Strömsholms kanals ombyggnad . 150,000: — —
Innestående anslag för landsvägarnes förbättring samt anläggning
af nya vägar  59,922: 41. 8.
Dito dito för vattenaftappningar  18,501: 36. 3.
Transport
2,590,245: 27. 8.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 98. 1
Transport: 2,590,245: 27.
Återstoden af det vid sednaste riksdag beviljade anslag
för Skeppsbyggeri-institulet i Carlskrona .... 6,535: 38.
Dito dito till ön S:t Bartbelemys förvaltningskostnader . 3,000: —
Anslaget lill inköp af Svenska Fornskrift-sällskapets sam
n
lingar för 3:ne år  2,100: —
Återstoden af anslaget för ordnandet af Kapiten Croristrunds
samlingar rörande fordna Egyptiska byggnadskonsten
2,000: —
Anslagen för utskrifning af Kongl. Kansliets registratur
samt bokhyllors uppsättande och ytterligare inrednings
o
kostnader i Riksarkivets bus  8,066: 32.
Återstoden af den till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisade summa för Nationalmusei-byggnaden . . . 176,000: —
1851 års anslag till Serafimer-lasarettet i Stockholm . 4,500: —
Anslag för inköp af ett prestboställe i Wermlands Finnmark
1,000: —
1850 och 1851 års anslag för garnisons-skolan i Christianstad
480: ■—
Anslag för läseböcker åt allmogen  1,000: —
Återstoden af 1849, 1850 och 1851 års anslag för folkundervisningens
befrämjande
66,923: 18.
Riksdags-kostnader  250,000: —
Kostnader för Rikets Ständers Revisorers sammanträden . 12,000: —
Utgifter för Rikets Ständers bus samt lön för sekreteraren
hos Bonde-ståndets Kansli-direktion  7,300: —
Aflöning, resekostnader oell expenser för Rikets Ständers
„ Justitie-ombudsman samt hans Expedition .... 22,654: 21.
Återstoden af 1850 års slats-fyllnadssumma .... 718,530: —
Stats-fyllnadssumman för åren 1851, 1852 och 1853,
beräknad till samma årliga belopp, som anslaget till
statsbehofvens fyllande, enligt nu gällande statsreglering,
utgör, eller 1,318,530 R:dr,  3,955,590: —
Transport:
7,827,925: 41.
14 Slats-Utskoflets Utlåtande, N:o 98.
Transport: 7,827,925: 41. 4.
Löner, arfvoden och pensioner samt kontors-expenser och
andra förvaltnings-kostnader vid Riksgälds-kontoret, enligt
medelhcloppet under åren 184G med 1850, eller
38,000 R:dr årligen,  114,000: — —
Anslag till Riksgälds-kontorets enke- och pupill-kassa för
2:ne år  2,000: — —
Expektanslöner för betjeningen vid f. d. General-Assistans
kontoret
7,293: — —
Fromma stiftelsernas andelar af kortstämpel-afgiften samt
utgifter för kort- och tidnings-stämplingen, jemte laxerings-kostnader
inom Stockholms stad, äfvensom observation
s-arfvoden till Kongl. Kammar-rättens tjenstemän,
enligt medelbeloppet under sistförlidna fem år, . . . 00,900: — —
Restitutioner m. m., enligt dito dito,  4,800: — —
Låneunderstöd:
för myrutdikningar på Gottland R:dr 7,330: — —
» 2: ne utdiknings-arbeten inom Kalmar
och Elfsborgs län . . . 2,799: 0. —
» Götheborgs hamnbyggnad. . . 42,000: — —
» Christinehamns nya kyrkas uppbyggande
...... . 10,000:  62,129: 6. —
Tillfälliga smärre utgifter
952: — 8.
Summa utgifter under innevarande och nästföljande tvenne
år  R:dr 8,080,000: — —
Bland dessa utgifter, har det under sednaste riksdag beviljade lån å 25,000
R:dr för iståndsättande af vågbrytaren och uppmuddring af hamnen vid Wisby icke
upptagits, emedan någon underrättelse om dett-a låns begagnande icke blifvit Riksgäldskontoret
meddelad, och ett nytt betydligare statsbidrag för hamnbyggnaden
vid nämnde stad nu är af Kongl. Maj:t föreslaget.
Vid jemförelse emellan Riksgälds-kontorets vid detta års början egande kontanta
eller tills vidare förräntade behållning samt här ofvan beräknade inkomster
Stais- Utskottets Utlåtande, N:o 98.
15
under åren 1851, 1852 och 1853, utgörande tillsammans R:dr 9,362,000: — —
och den nu sammanlagda utgifts-summan  8,080,000: — —
visar sig, att nämnde behållning jemte de påräknade inkomsterna
öfverstiga utgifterna under samma år med ej mindre
än . . . . ' R:dr 1,282,000:
oaktadt någon krigsrustnings-afgift för innevarande och nästkommande år icke blifvit
beräknad samt alla i Riksgälds-kontoret nu innestående och i kontorets reglemente
till beloppet uppgifna anslagssummor, äfvensom hos kontoret deponerade
undsättningsmedel, bland utgifterna upptagits. Härvid torde dock böra erinras,
att ifrågakommande utbetalningar å de på Riksgälds-kontoret hittills anvisade kreditiv
ej blifvit tagna i beräkning, emedan sådana utbetalningars belopp icke kan
med någon tillförlitlighet för närvarande uppgifvas. Dessa kreditiv-lyftningar, med
undantag för det så kallade mindre kreditivet, torde också komma att ungefärligen
motsvaras af förväntade, fastän nu ej heller beräknade, inbetalningar å Riksgälds-kontorets
fordringar för uttagna kreditiv-summor. Reträffande åter förstnämnde
kreditiv, så torde de behållna öfverskott å statsverkets inkomster för år 1850,
som Riksgälds-kontoret under nästa års lopp har att förvänta från Stats-kontoret,
sannolikt lemna erforderlig tillgång till utbetalandet eller godtgörande! af hvad å
detta kreditiv kan före samma års slut varda lyftadt. För öfrigt anser sig Utskottet
jemväl böra tillägga, att, i händelse den uti Riksgälds-kontoret nu befintliga
behållning af undsättningsmedel skulle, under mellanliden intill nästa riksdag,
komma att ökas medelst inflytande tullafgifter för spanmål eller återbetalda undsättningslån,
kan, genom dessa medels förräntande på förut stadgadt sätt, en ytterligare
ränte-inkomst för Riksgälds-kontoret beredas.
Under förutsättning, att hela det belopp, hvarmed Riksgälds-kontorets nu beräknade
disponibla tillgångar och inkomster komma att öfverstiga utgifterna, varder
af Rikets Ständer vid denna riksdag anvisadt att, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
utgå under ifrågavarande 3:ne år, och under antagande, att Riksgälds-kontorets
kapitalbehållning under samma tid hvarken kommer att förökas med
några nya, nu icke beräknade, tillgångar, eller förminskas genom några opåräknade
utgifter, har följande beräkning öfver Riksgälds-konlorets ungefärliga ställning
vid 1853 års slut blifvit uppgjord:
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
T ilig ångar.
Då återstående räntebärande fordringar
Härå upplupna räntor, förslagsvis beräknade till samma belopp
i rundt tal, som vid 1851 års början, ....
Fordringar, som efter viss tid blifva räntebärande,
Åtskilliga icke räntebärande fordringar
1853 års allmänna bevillning, efter afdrag af hvad sorn under
årets lopp influtit,
Riksgälds-kontorets hus
Återstående behållning af fonden för koppar-poletternas in
vexling
Summa Riksgälds-kontorets tillgångar vid 1853 års slut, utom
fordringar för de af Stats-kontoret lyftade kreditiv-medel
- samt utbetalda förskott, R:dr
Skulder.
Statsverkets återstående skuld till Rikets
Ständers Bank för dess bidrag
till 1808 och 1809 års krigskostna
der,
hvilken skuld amorteras medelst
en ärlig kapital-afbetalning af 88,000
R:dr, 2,728,000:
Öfriga med ränta löpande skulder . . 334,000: -—- —
Å dessa skulder upplupna räntor, beräknade
till samma belopp i rundt tal,
som vid 1851 års början, . . . 21,000: — —
Återstod af anslaget för ombyggnaden af
Strömsholms kanal och slussverk . 150,000: — —
Öfriga skulder, efter iakttagandet af de
vid beräkningen af Riksgälds-kontorets
ställning vid 1851 års början gjorda
afdrag,  36,000:
Utelöpande kopparpoletter, efter dito, . 71,000:
Summa Riksgälds-kontorets skulder vid 1853 års slut .
Och skulle således tillgångarne dä öfverstiga skulderna
med
R:dr
1,106,000:
50,000:
435,000:
77,000:
1,820,000:
60,000:
71,000:
3,619,000:
3,340,000:
279,000:
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 98.
17
Utaf ofvanstående utredning af Riksgälds-kontorets ställning samt inkomster
och utgifter visar sig således, att, äfven om krigsrustnings-afgiften skulle komma
att med nästlidet år upphöra, inkomsterna under innevarande år samt åren
1852 och 1853 ändock skulle komma att öfverstiga utgifterna under samma
år med R:dr 1,282,000:
samt att Riksgälds-kontorets tillgångar, efter afdrag af dess
nu återstående fordringar för de till Stats-kontoret utbetalda
kreditiv-summor samt utgifna förskott till riksdagskostnader
m. m., skulle vid sistnämnde eller 1853 års slut komma att
öfverskjuta Kontorets skulder med  279,000: — —
Summa R:dr 1,561,000:
Då Utskottet nu öfvergår till det egentliga föremålet för ifrågavarande framställningar,
får Utskottet erinra, hurusom Rikets Ständers under sednast förflutna
riksdag angående förevarande ämne meddelade beslut innehöll: att Riksgälds-kontoret
borde genom upplåning anskaffa de medel, hvilka för Kontoret oundgängligen
erfordrades i anledning af det då anvisade serskilda kreditiv af 2,000,000 R:dr
till kostnader för rustningar och andra af politiska förhållanden påkallade åtgärder,
samt att, för godtgörande! af de sålunda uppl ånia medlen och liqviderandet af der
för
upplöpande räntor, ett årligt belopp af 300,000 R:dr skulle utgå för år 1848
och följande år, intilldess samma medel voro till fullo återbetalda; hvarjemte Rikets
Ständer stadgade, att detta årliga belopp, såväl för år 1848, som för den
tid, derunder den då utfärdade bevillningsstadgan komme att tillämpas, borde utgöras
sålunda, att på hvarje debetsedel, under rubrik: lill gäldande af 1848
års krigsrustnings-kostnader, utfördes -född eller 16| procent af summan utaf
all den bevillning, som på grund af l:a, 2:a och 3:e artiklarne i bevillningsförordningen
förut i debetsedeln blifvit den skattskyldige påförd; hvilken afgift
på enahanda sätt, som sjelfva bevillningen, skulle af vederbörande tjenstemän uppbäras
och redovisas samt till Riksgälds-kontoret inlevereras.
I afräkning å nyss omförmälda kreditiv, har Riksgälds-kontoret, efter erhållna
reqvisitioner, till Stats-kontoret utbetalt:
under Juni månad 1848  R:dr 750,000: — —
» Juli » dito  250,000: — —
Transport 1,000,000: — —
Bill. litt R. St:s Prot., 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afä. 36 Haft. 3
18 Stals-Utskottels Utlåtande, Av o 98.
under Augusti månad
1848 . . .
Transport R:dr 1,000,000
250,000
— —
» Oktober »
dito
250,000
— —
» Mars »
1849 . . .
150,000
— —
» September »
dito
100,000
» Februari »
1850 . . .
50,000
— .—
» Juli »
dito
30,000
Summa R:dr 1,830,000
Dc ränte-utgifter, Riksgäldskontoret för de till dessa utbetalningar upplånta mc
-
under år 1848
R:dr 18,514:
10.
4.
» »1849
40,123:
■—
4.
29,234:
38.
—
hvartill komma återstående, intill obligationernas förfallo-  dagar upplupna, men före 1850 års slut icke uttagna,
räntor
1,430:
—
—
R:dr 89,302:
—
8.
Till arfvoden m. m. vid krigsrustnings-afgiftens uttaxering
inom hufvudstaden för åren 1848, 1849 och 1850 haf-
va dessutom från Riksgälds-kontoret utbetalts
1,502:
17.
8.
Då dessa räntors och taxeringskostnaders sammanlagda belopp
90,804:
18.
4.
tillägges de lyftade kreditiv-medlen
1,830,000:
—
—
uppkommer en utgifts-summa af R:dr
1,920,804:
18.
4.
Utaf det för godtgörande häraf anslagna och uttaxerade,
nu ifrågavarande, skattebidraget har till Riksgälds-kontoret
influtit:
under år 1849  R:dr 305,359: 12. 6.
» » 1850  » 313,687: 18. 3.
eller tillsammans R:dr 619,046: 30. 9.
och bör, enligt hvad ofvan är beräknadt,
Riksgälds-kontorets inkomst
under innevarande år genom det då
Transport 619,046: 30. 9. 1,920,804: 18. 4.
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 98. 19
Transport 619,046: 30. 9. 1,920,804: 18. 4.
inflytande skattebidraget för år 1850,
jemte föregångne årens restantier,
uppgå till  312,000: — —
110  2  931,046: 30. 9.
hvadan Riksgälds-kontorets derefter återstående fordran för
omförmälde utgifter kommer att utgöra . . . R:dr 989,757: 35. 7.
Då de till krigsrustnings-kostnadernas bestridande, under åren 1848 och 1849,
genom Riksgälds-kontoret upplånade medel, för hvilkas godtgörande Rikets sednast
församlade Ständer anvisade oftanämnde serskilda skattebidrag, redan blifvit
återbetalda; då den för Rikets Ständer nu framlagda utredning af Riksgälds-kontorets
verkliga ställning ådagalägger, att Riksgälds-kontoret, om också detta skattebidrag
kommer att med sistlidet år upphöra, kan ej allenast fullgöra de samma
verk förut ålagda och före innevarande års början icke verkställda utbetalningar, utan
dessutom, under tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst, tillhandahålla ett
ganska betydligt belopp för de tillfälliga stats-utgifter, som vid denna riksdag äro
eller varda beviljade; då således det med beslutet angående skattebidragets utgörande
egentligen åsyftade ändamål måste anses vara uppfyldt, samt hvarken Riksgäldskontorets
egna behof påkalla eller statsverkets nuvarande ställning synes gifva
full anledning till en fortsatt uttaxering af samma bidrag; och då Utskottet
tror sig med visshet kunna antaga, att Rikets Ständer ingalunda vilja lemna obegagnadt
det af Kongl, Maj:t, vid detta riksmötes början, uppgifna tillfälle att för
den kommande tiden lindra Svenska folkets skattebördor, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer,
att besluta och förordna, att detta serskilda skattebidrag, eller
den vid sednaste riksdag åtagna serskilda bevillning för gäldandet
af 1848 års krigsrustnings-kostnader, skall från och med
innevarande år 1851 upphöra, samt att följaktligen någon debitering
af denna bevillning icke vidare kommer att eg a rum,
sedan densamma för nästlidet och föregångna år blifvit af de
skattskyldige vederbörligen utgjord;
kommande naturligtvis genom ett sådant beslut Herr von Hartmansdorffs motion
om ifrågavarande skattebidrags fortfarande att förfalla.
Hvad åter beträffar den af Riksdagsfullmäktigen Johan Pehrsson gjorda framställning
rörande afskrifning af Riksgälds-kontorets återstående fordran för de till
merberörde rustnings-kostnader utbetalda medel, så finner Utskottet sig föranlåtet
20
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 99.
deremot erinra, att det synes vara för tidigt att besluta en dylik afskrifning innan
det belopp, som rätteligen behöfver afskrifvas, ännu är kändt eller sig visat,
huruvida någon del af dc lyftade kreditiv-medlen kommer att till Riksgälds-kontoret
återbetalas, samt innan den redogörelse, som för dessa medel blifvit upprättad,
hunnit undergå vederbörlig granskning. Utskottet anser sig derföre böra hemställa,
att något beslut i fråga om besagde fordrans afskrifning för
närvarande icke må af Rikets Ständer fattas.
Stockholm den 27 Mars 1851.
N:o 99.
Ank. till Exp. Qtsk. d. 28 Mars 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående återbetalningen af ett, för sänkning af
sjön Ökvattnet inom Vesterbottens Län, förre ExpeditionsJogden
C. J. Moritz beviljadt lån.
(Eg ds slfd.)
Efter anförande af de flera beslut och föreskrifter, Kongl. Maj:t, tid efter
annan, meddelat i anledning af fördröjd verkställighet af den i Skellefteå socken
belägna sjön Okvattnets sänkning, hvilket arbets-företags utförande i öfverensstämmelse
med derför fastställd plan och inom viss bestämd tid förre Expeditionsfogden,
Kronolänsmannen C. J. Moritz, genom ingånget kontrakt, sig åtagit emot
erhållande af dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet å 3,534 R:dr 42 sk.
8 rst. och dels ett lån å 2,000 R:dr, har Kongl. Maj:t, som redan under den 4
Februari 1848 i nåder förklarat, att derest nämnde arbete icke före samma års
slut vore verkstäldt, komme hvad utaf anslagssumman blifvit lyftadt att inom tre
år återbetalas med en tredjedel årligen, uti nådig skrifvelse lill Stats-utskottet af
SluIs-Utskottets Utlulanac, X.-o 99.
21
den lista niistlidnc Februari (införd under N:o 50 i lista samlingen af Hillänget
lill Riksståndens Protokoll) tillkäniragifvit, hurusom Moritz hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att, då sökanden till följd af sina på sjön Okvattnets sänkning
nedlagda kostnader, hvilka skulle öfverstiga 5,000 Ridr, varit nödsakad försälja,
jemte större delen af sin öfriga egendom, ett honom tillhörigt hemman, hvarefter
det icke vidare herodde af sökanden, såsom icke jordägare, alt lägga hand
vid eller påskynda detta arbete, och då, i händelse det erhållna lånet återfordrades,
han skulle blifva oförmögen att försörja sig och sin familj, eftergift af återhetalningsskyldigheten
för samma lån måtte beviljas eller åtminstone lånet få vid de
förut bestämda betalningsterminerna återgäldas: öfver hvilken anhållan Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader afgifvit sitt underdåniga yttrande, hufvudsakligen
innehållande: att enär sökanden, fastän förgäfves, för nämnde sjösänkningsarbete
användt åtskilliga kostnader, hvilka dock förmodades icke uppgå lill
det af honom antydda belopp; så ock ehuru de uppgifna förhållandena i afseende
på hans förmögenhet och tillgångar icke blifvit styrkta, syntes det billigt, alt så lindriga
återbetalningsvilkor, som möjligt vöre, honom förunnades; hvarföre Styrelsen
ansåg sig böra i underdånighet tillstyrka, alt, emot bibehållande eller ställande af
erforderlig borgen för lånesummans återbetalning, sökanden måtte tillåtas få fullgöra
sin betalningsskyldighet under en tid af tio år från och med innevarande års
början; och bar Kongl. Majit, som funnit afskrifning af meranämnde lån icke böra
medgifvas, i betraktande af härvid uppgifna omständigheter, i nåder föreslagit, att
det utaf Viig- och vattenbyggnads-styrelsen förordade längre anstånd med lånets
återbetalande måtte af Rikets Ständer beviljas.
I anledning af denna nådiga framställning anser sig Utskottet böra upplysningsvis
meddela: att det, enligt Kongl, brefvet den 25 September 1845, godkända
kostnads förslaget för sjön Okvattnets sänkning upptog en summa af 12,373 Ridr
28 sk., utom den å detta arbete före sagde år nedlagda kostnad 2,166 Ridr 32
sk.; att hela det för samma arbetsföretags utförande i nåder beviljade lån, hvilket
skulle utgå af de vid 1840 och 1841 ars riksdag för vattenaftappnings-arbeten
inom rikets norra och nordvestra delar anvisade medel, lyftades under November
månad 1845, da jemväl 1,200 Ridr i afräkning a den för inerberörde företag
utan återbetalningsskyldighet anslagna summa från Riksgälds-kontoret ulanordnades;
att låntagaren, till följd af Kongl. Majits nådiga föreskrift, äterburit 900 Ridr
utaf ilen Iyflade anslagssumman; samt alt ifrågavarande lån, derest arbetet blifvit
fullbordadt, skulle, enligt de vid nyssnämnda riksdag för dylika understöd föreskrifna
betalningsvilkor, efter 5 års förlopp från medlens utlemnande, återbetalas
22
Stats-Ulskottets Utlåtande, N.-o 100.
medelst erläggande af 5 procent årligen å lånets ursprungliga belopp, dervid 3
procents ränta å kapital-återstoden skulle beräknas och öfverskottet afgå å lånesumman.
Med hänsigt till de hinder, som, enligt högstberörde nådiga skrifvelse, förekommit
emot fullbordandet af det sjösänkningsarbete, för hvars verkställande
Kongl. Maj:t i nåder beviljat förre Expeditionsfogde!! Moritz det låneunderstöd,
hvarom samma skrifvelse handlar, har Utskottet funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständer att medgifva, det ifrågavarande lån
må, under fortfarande skyldighet för låneinnehafvaren att erlägga
den för lånet förut stadgade ränta, fa, med en tiondedel
årligen af den ursprungliga lånesumman, till Riksgälds-kontoret
återbetalas under tio års tid, räknad från början af innevarande
år 1851, så vida för denna kapital- och räntebetalnings
behöriga fullgörande ställes sådan säkerhet, som af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret godkännes.
Stockholm den 27 Mars 1851.
N:o 100.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 Mars 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Remiss ä förre
Arrendatorn af indragna trumpetare-bostället Berga, Inspektoren
Johan IVedlings underdåniga ansökning om eftergift af ådömd
arrén deskillnads-er sättn ing.
Sedan förre arrendatorn af indragna trumpetare-bostället Berga, mantal,
i Badelunda socken och Siende härad af Westmanlands län, Inspektoren Johan IVed
ling,
i underdånighet anhållit, att af gunst och nåd varda befriad från verkställig
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 100.
23
heten ai‘ Siende härads-rätts utslag den 8 December 1849, hvarigenom honom
blifvit ålagdt att godtgöra Kongl. Maj:ts och kronans förlust, 243 tunnor 23 kappar
spanmäl, hälften råg och hälften korn, å arrendet för ofvannämnde boställe,
hvilket sökanden förklarades förlustig i anseende till oförmåga att anskaffa nya
borgesmän; till stöd för hvilken underdåniga anhållan JVedling åberopat så väl
sin, till följd af det höga arrendet, serdeles under missväxtåren 1843, 1844 och
1845, iråkade medellöshet med hustru och 2: ne minderåriga barn, som ock sin
försvagade helsa och bristande arbetsförmåga, enligt hvad ansökningen bilagdt läkarebevis
utvisar; så bar Kongl. Maj:t, efter Dess och Rikets Kammar-kollegii
och Stats-kontors hörande, med afseende å härvid förekomna bevekande omständigheter,
till Stats-utskottet i nåder öfverlemnat handlingarne i detta mål, till det
afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna nämnda förhållanden föranleda.
Af handlingarne inhemtas: att ifrågavarande boställe, som intill midfastan år
1842 varit utarrenderadt för en afgift af endast 50 R:dr årligen, vid arrendeauktion
år 1841 öfvertagits af JVedling på 30 år emot ett årligt arrende af 29
tunnor 6^ kappar spanmål, hälften råg och hälften korn; att JVedling, genom
Siende härads-rätts utslag den 14 Juni 1847, förklarades arrendet förlustig till
följd af bristande förmåga att anskaffa nya löftesmän; att sedan bostället år 1848
blifvit brukadt för kronans egen räkning och derunder lemnat en behållning af 16
tunnor spanmål, detsamma år 1848 ånyo utarrenderats, då vid den 3:dje af de
för sådant ändamål anställda auktionen anbud blifvit gjordt af endast 18 tunnor 4
kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilket ock antagits; att Siende
härads-rätt, genom utslag den 8 December 1849, ålagt JJ/edliug att godtgöra Kongl.
Maj:t och kronan den förlust, som genom den förnyade utarrenderingen uppkommit,
för år 1848, i öfverensstämmelse med årets markegång 6 R:dr 16 sk. tunnan,
af 13 tunnor 6-t kappar med 83 R:dr 29 sk. 9 r:st, jemte 5 procents
ränta från afradsdagen, den 21 December samma år, intilldess godtgörelse sker,
samt från och med är 1849 till och med 1870 med 11 tunnor 2| kappar årligen,
hvilka borde antingen in natura levereras Thomedag hvarje år eller efter årlig
markegång lösas; att Kongl. Majrts Befallningshafvande och Kronofogden i orten,
uti infordrade underdåniga utlåtanden, anfört, att det arrende af 29 tunnor 6-i
kappar spanmål, JVedling, från midfastan år 1842, erlagt för Berga boställe, varit
alltför högt uppdrifvet och haft till påföljd hans utarmande under de ogynsamma
åren 1843 och 1844 samt missväxtåret 1845; hvadan och då högre arrende
för detta boställe, än som, efter JVedlings skiljande derifrån och boställets förnya
de
utarrendering, numera utgöres med 18 tunnor 4 kappar spanmål, hälften råg
24
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.-o 100.
och hälften korn, icke skäligen kunde påräknas, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Kronofogden i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till den sökta 'eftergiften
af den JVeilMng ådöinda arrendeskillnads-ersättning; samt att Kongl. Kammar-kollegium
och Kongl. Stats-kontoret, uti gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande af
den 21 November sistlidet år, med afstyrkande af nådigt bifall till den underdåniga
ansökningen, hemställt, att i händelse Kongl. Majit skulle finna de af sö
kanden
förebragta samt af vederbörande auktoriteter vitsordade omständigheter vara
så bevekande, att nådigt behjertande af hans belägenhet deraf föranleddes, Kongl.
Majit täcktes, i anseende till frågans beskaffenhet, aflåta nådig proposition till Rikets
Ständer om deras bifall till den sökta eftergiften.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit: och då Hedling,
enligt hvad Kongl. Majits Befallningshafvande och Kronofogden i orten vitsordat,
till följd af det alltför högt uppdrifna arrendet, numera befinner sig med hustru
och 2:ne minderåriga barn uti en högst utblottad belägenhet, samt fredling
derjemte med behörigt läkarebetyg styrkt sig vara, till följd af försvagad helsa,
i saknad af arbetsförmåga för sin och de sinas bergning, har Utskottet, med afseende
så väl härå, som å öfriga i detta ärende förekomna bevekande omständigheter,
funnit sig ega skäl tillstyrka,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva den af förre
arrendatoren af Berga boställe, Johan fVedling, sökta efter
gift
af honom ådömd arrendeskillnads-ersättning, 243 tunnor
23 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn.
Stockholm den 27 Mars 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i O i.
1
Nio 101.
Ank. till Ejp. Utsk. d. 28 Ulars 1851, kl. 3 c. m.
Utlåtandeangående behof vandes undsättning under inträffande
missväxt-år.
(Rgs. Afd.)
Genom nådig proposition af den 15 November nästlidet år (införd under N:o 9
i första Samlingen af Bihanget till Riksståndens Protokoll), liar Kongl. Maj:t fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet å angelägenheten att för den kommande tiden bereda erforderliga
medel att afvärja och lindra den nöd och förlägenhet, som felslagen eller förstörd
sädesskörd kan inom en eller flera orter medföra; i hvilket afseende Kongl. Majit, efter
tillkännagifvande, att Rikets flesta landskap under de sednast förflutna åren varit hugnade
med tillräckliga skördar, så att de till Kongl. Majlts disposition vid inträffande missväxter
ställda medel endast till ringa del behöft anlitas, meddelat åtskilliga upplysningar angående
beloppet och beskaffenheten af de tillgångar, hvaraf den för undsättningar bildade fond
bestode, samt i nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majlts fortfarande
disposition, för behöfvandes undsättande då missväxt inträffade, öfverlemna behållningen
af 1830 års undsättningskreditiv, jemte för sådant ändamål förut anvisade och redan influtna
eller framdeles, så länge härom nu eller vid nästa års början gällande tullbestämmelser
blefve oförändrade, inflytande lullafgifter för utländsk spanmål, äfvensom återbetalda medel
å utgifna undsältningslån; hvarförutan Kongl. Majit yttrat Sig vara förvissad, att Rikets
Ständer, vid det så kallade mindre kreditivets fastställande, jemväl komme att taga i
beräkning möjligheten att bereda utväg för hvad utöfver dessa tillgångar, under tiden intill
nästa riksdag, tilläfventyrs kunde för ifrågavarande ändamål erfordras; och har Kongl.
Majit, i afseende på sättet för undsättnings-medlens användande, tillika föreslagit: att enahanda
grunder, som af Rikets sednast församlade Ständer fastställdes och hittills blifvit
Bih. lill R. St. Prot. 1850 & l85l. 4 Sami. 1 Afd. 37 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 101.
följda, måtte bibehållas, samt alt de för anvisade utbetalningar icke erforderliga medlen
måtte aflemnas till Riksgälds-kontoret och af detta verk Kongl. Maj:t, uppå skeende reqvisition,
tillhandahållas. Slutligen har Kongl. Maj: t, beträffande det vid riksdagen år
1830, för spanmålsundsättningar under missväxt-år, anvisade och derefter lyftade samt
numera inom linien i Riksgäldskontorets räkenskaper upptagna kreditiv-belopp, 1,000,000
rdr, till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat, om icke vidare balansering af detta belopp,
såsom en Riksgälds-kontorets tillgång, kunde upphöra.
Jemte högstberörde, af samtliga Riksstånden till Stats-utskottet remitterade proposition,
har Utskottet emottagit och genomgått Stats-kontorets deruti omförmälda, under den
16 Angusti nästlidet år afgifna, berättelse angående ”Statsverkets ordinarie spanmälsrörelse,
undsättningsfonden vid inträffande missväxter samt utredningen af förra allmänna
magasins-inrättningen;” och anser sig Utskottet böra för Rikets Ständer anmäla följande,
uti denna berättelse och dervid fogade räkenskaps-utdrag uppgifna, förhållanden i afseende
på nyssnämnde fond samt magasins-inrättningens hittills fortsatta utredning.
Enligt den för år 1848 afslutade hufvudboken öfver undsättningsfonden, utgjorde,
vid sagde års slut, denna fonds behållningar ........ Rdr 78,484: 6. 10.
samt utestående fordringar m. m  803,963: 19. 1.
hvaremot fondens skulder då uppgingo till ett sammanlagdt belopp af . 800,090: 38. —-  eller endast 90 R:d 38 sk. utöfver den med 800,000 rdr bokförda skulden till Riksgäldskontoret.
Yid medlet af Augusti månad 1850 uppgafs fondens ställning, uti ett särskildt deröfver
då uppgjordt öfverslag, sålunda:
Ofvan omförmälda, utaf Rikets år 1830 församlade Ständer anslagna,
eller tillsammans Rdr 887,447: 25. 11.
kreditiv
Rdr 1,000,000: —
Influtna och, enligt Rikets Ständers beslut, till undsättningar
efter missväxtår eller frost- och hagelskador disponibla tullmedel för
införd spanmäl från utrikes orter,
år 1841
< Rdr 32,946: 15. --
. „ 118,949: 5. —
. „ 36,391: 34. —
„ 1842
» 1843
Transport Rdr 188,287: 6. —•
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 101. 3
Transport Rdr 188,287: 6. —
år 1811 „ 41,035: 24. —
„ 1845  „ 98,275: 19. —
„ 1846
„ 136,872: 6. —
„ 1817 „ 5,114: 47. —
„ 1818
8,457: 13. —
„ 1819
27,266: 26. —
508,308: 45. —
Tillsammans 1,508,308: 45. —
Då härifrån afräknades:
B
för bristande tillgång hos undsättningstagare och deras löftesmän beviljade
och godkända afskrifningar . . . Rdr 353,554: 22. 5.
hvad som af samma orsak, efter verkställda undersökningar
och vederbörliga resolutioner,
förmodades komma att ytterligare afskrifvas,
med tillagg af förslagsvis beräknade
omkostnader, * . . . . , 261,586: 33. 10.
samt utaf Kongl. Maj:t, efter 1845 och följande
års missväxter, anslagna understöd utan
återbetalningsskyldighet i . . s . » . v 62,170: 8. —
-
677,311: 16. 3.
så utgjorde undsättningsfondens återstående tillgångar vid medlet af
sistlidne Augusti Rdr 830,997: 28. 9.
nemligen:
kontant behållning i Rikets Ständers Bank . Rdr 40,003: 47. 6.
hos Riksgälds-kontoret innestående behållning . B 590,500: —• —
samt fordringar för meddelade undsättningslån „ 200,493: 29. 3.
Rdr 830,997: 28. 9.
Dessa utestående fordringar härledde sig från undsättningar
under åren 1831 med 1839:
till behöfvande inom Vesterbottens Län . . . Rdr 40,000: — —
4 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 101.
Transport Rdr 40,000: — —
hvilket belopp understiger J^:del af detta Läns
återstående äldre undsättnings-skulder enligt
1849 års räkenskaper, eller 128,582: 4. 5.
till behöfvande inom Norrbottens Län ... „ 22,000: — —
eller något mindre än ,]:del af de äldre undsättnings-skulderna
inom sistnämnde Län,
enligt sednast inkomna räkenskaper
68,827: 18. 2.
till behöfvande inom Stora Kopparbergs Län . „ 14,283: 17. —
76,283: 17. -
under åren 1843, 1844, 1845 och 1846:
till Upsala, Stockholms, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Elfsborgs och Skaraborgs Läns
invånare  5,829: 12. 3.
under åren 1849 och 1850:
till menigheter inom Jönköpings Län ...... 7.500: — —
„ Christianstads ......... 5,000: •— :—•
„ Hallands  600: - —
„ Wermlands 5,881: — —
„ Westerås 1,100: — —
„ Stora Kopparbergs  2,300: — —
„ Jemtlands  75,000: — —
„ Westerbottens  15,000: — —
och inom Norrbottens Län  6,000: — —
118,381:
Summa 200,493: 29. 3
Dock som betydliga afkortningar å undsättningslånen till Jemtland, äfvensom å de äldre
låneunderstöden till Vesterbottens och Norrbottens Läns invånare, hvilka sednare troligen
endast till ett jemförelsevis ganska ringa belopp kunde indrifvas, synnerligen inom Vesterbottens
Län, der förhållandet vore särdeles inveckladt och föranledt särskilda, under behandling
varande, anmärkningar, så vöre att förmoda, det icke ens hälften af nyssnämnde summa
Stats-Utskottets Utlåtande, N’.o 101. 5
komme att inflyta, hvadan Stats-kontoret ansåg undsättningsfondens säkra kapital-tillgång
ej kunna eller böra beräknas till mer än omkring 730,000 rdr.
Beträffande den fordna allmänna magasins-inrättningen, hvars utredning numera
kunde anses hufvudsakligen fullbordad, så hade utaf denna inrättnings behållningar och
fordringar, hvilka vid 1826 års utgång tillsammans utgjorde . . Rdr 3,041,080: 2. 8.
under åren 1S27 med 1819 dels influtit, dels till omkostnader användts
och dels till afskrifning befordrats  2,999,856: 37. 1.
nemligen enligt Utskottet särskildt meddelad upplysning:
kontant eller genom qvittning mot skulder liqviderade for
drin
gar Rdr 913,965: 8. 3.
till Statsverket öfverlåtna egendomar och
inventarier „ 212,461: 45. —
afskrifningar
„ 1,313,058: 44. 5.
förluster  „ 317,586: 1. 7.
omkostnader „ 242,784: 33. 10.
Rdr 2,999,856: 37. 1.
Följaktligen uppgingo de vid slutet af år 1849 återstående tillgångarne
till ett belopp af Rdr 44,223: 13. 7.
deraf kontant behållning 5J 12,475: 47. 2.
Magasins-inrättningens skulder hade under nyssnämnde tiderymd, eller åren 1827 med 1849,
genom verkställda liqvider minskats från Rdr 2,541,288: 28. 4.
till
„ 898,334: 2.
eller med
. Rdr 1,612,954: 28. 2.
Utom de, under dessa år, med ett sammarilagdt belopp af .1,211,824 rdr 47 sk 3
rst. verkställda afbetalningar å skulden till Rikets Ständers Bank, har en ytterligare afbe
talning
derå af 10,000 rdr skett under nästiidet års sommar, hvarefter det återstående
beloppet af allmänna magasins-inrättningens skuld till Banken utgjorde S85,000 rdr; hvilket
skuldbelopp skulle komma att än vidare minskas med magasins-inrättningens då egan
de
kontanta behållning, 3,424 rdr 8 sk. 10 rst. samt hvad möjligen kunde å inrättningens
öfriga tillgångar ytterligare inflyta.
6 Stats-Utslioltets Utlåtande, N'-o 101.
Enligt hvad Kongl. Maj:t tillkännagifvit, äro de uti förevarande nådiga proposition
Rikets Ständer föreslagna beslut, angående ej mindre de för undsättningar vid inträffande
missväxter disponibla medel, än sättet och vilkoren för dessa medels användande, till alla
delar öfverensstämmande med hvad Rikets Ständer under sednast förlidne riksdag i samma
hänseenden stadgade. Delande de af Rikets då församlade Ständer godkända åsigter: att
tillfällen till arbetsförtjenst för de behöfvande böra, så vidt möjligt, beredas; att allenast
en mindre del af de anslagna undsättningsmedlen bör utlemnas utan återbetalningsskyldighet;
att sagde medel för öfrigt, emot derför ställd säkerhet, böra användas till räntefria
lån med bestämd återbetalningstid, samt att sökta understöd i första rummet böra
tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig använda desamma på ett sätt, hvarigenom
fattiga och arbetslösa personer kunna erhålla sysselsättning och tillfälle att genom
eget arbete förtjena sitt uppehälle, — får Utskottet, i enlighet med dessa åsigter och un
der
hänvisande för öfrigt till den i seduaste riksdags Stats-utskotts utlåtande N:o 214
meddelade omständliga utredning af nu ifrågavarande, för rikets samtliga inbyggare högst
vigtiga och maktpåliggande ämne, tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts härom aflåtna proposition,
måtte besluta: f
l:o att Kongl. Maj:t, för behöfvandes undsättning vid inträffande missväxt
eller eljest felslagen skörd, fortfarande eger att disponera
a) den dels uti Rikets Ständers Bank, dels uti Riksgälds-kontoret innestående
behållning af ej mindre 1830 års kreditivmedel, än de till dylik undsättning
redan anvisade, hittills influtna tullafgifter för utländsk spanmål, jemte hvad
som kan inflyta genom återbetalningar å meddelade undsättningslån;
b) de tullafgifter för utländsk spanmål, som intill innevarande års slut ytterligare
kunna ingå; och
c) de dylika medel, som från och med början af år 1852 och så länge de i
sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade, komma att
inflyta;
2:o att Rikets Ständer dessutom, vid fastställandet af den kreditivsumma,
som till rikets försvar eller andra angelägna föremål, under innevarande riksdag,
kommer att på Riksgälds-kontoret anvisas, skola taga i beräkning hvad
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 101. 7
utaf denna summa kan, utöfver ofvanberörde tillgångar, intill Rikets Ständers
nästa sammankomst, behöfva användas för nu ifrågavarande ändamål;
3:o att, utaf de till Kongl. Maj:ts disposition ställda undsättningsmedel, en
summa af högst Femtiotusen rdr må, under tiden intill nästkommande riksdag,
få begagnas till undsättningar, utan återbetalningsskyIdighet, åt sådane behöfvande,
som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att
af egna tillgångar återgälda de undsättningsanslag, hvilka dem tilldelas; börande
dock dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som
tillförbinda sig att så använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa
personer derigenom beredas sysselsättning och möjlighet att medelst eget
arbete förtjena sitt uppehälle;
4:o att här ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till
räntefria låneunderstöd med bestämda betalningsterminer och emot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan, af
Kongl. Maj:t i nåder godkänd, säkerhet;
5:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen för de behöfvande
böra beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag;
samt
6:0 att de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afsedda
medel må, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, lill
Riksgälds-kontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk, att det sålunda
emottagna beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed afsedda ändamål,
Kongl. Maj:t tillhandahålla.
Vidkommande slutligen den Rikets Ständers afgörande nu underställda fråga om
afskrifning af den särskilda kreditivsumma å 1,000,000 rdr, som under riksdagen åren
1828, 1829 och 1830 anvisades för spanmåls-undsättningar i missväxtår, och hvilket kreditivs
hela belopp, efter deraf skedda ut- och återbetalningar, till följd af Rikets Ständers
föreskrift vid 1S40 och 1841 års riksdag, blifvit fördt inom linien i Riksgälds-kontorets
räkenskaper, så, enär de medel, som under sednaste åren ingått eller hädanefter kunna
komma att ytterligare inflyta i afbetalning å de utaf detta kreditiv utgifna undsättningslån,
jemlikt Rikets Ständers dels förut fattade och dels nu tillstyrkta beslut, äro ställda till
Kongl. Majlis nådiga disposition för enahanda låneunderstöd och följaktligen komma att
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 102.
gemensamt med den härtill för öfrigt anslagna tillgång användas och redovisas; hvadan
Riksgälds-kontoret alltså, under nuvarande stadgandens fortsatta tillämpning, icke eger att,
till större eller mindre del, förvänta godtgörelse för sin fordran i anledning af nämnde
kreditivsummas lyftning; synes en fortfarande balansering af samma fordran vara utan allt
ändamål. Utskottet får derföre jemväl tillstyrka,
att denna kreditivfordrans, med En million rdr, inom linien upptagna belopp,
må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper helt och hållet afföras.
Stockholm den 21 Mars 1851.
N:o 102.
Ank. Ull Exp.-Utsk. d. 28 Mars 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning
af Westerbottens Läns invånares undsättningsskulder
efter missväxterna åren i83o med i83f.
(Rgs Afd.)
Under åberopande af erhållet uppdrag, hafva Riksdagsfullmäktige N. Sandberg och
Johan Westermark från Westerbottens län, uti en vid innevarande riksdag väckt samt af
Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion, hemställt, att de ännu återstående
skulderna i anledning af nämnde Läns invånare, efter 1830 och nästföljande i års missväxter,
tilldelade undsättningslån måtte få afskrifvas, samt att en dylik förmån äfven måtte
tillerkännas undsättningstagarne inom Bygdeå Socken, oaktadt sockenmagasin, enligt åtagande,
blifvit derstädes uppbygdt; och hafva motionärerne härvid erinrat om den af Kongl.
Maj:t, i Dess nådiga proposition angående undsättningar i missväxtår, uttalade åsigt, att
afskrifning måste komma att ega rum för en mängd utaf nu ifrågavarande undsättningslån;
hvarförutan motionärerne, såsom en ytterligare anledning till den af dem gjorda framställning,
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 103. i)
ställning, uppgifvit årsväxtens ojemna och missgynnande beskaffenhet inom deras hembygd,
under flera af de föregångna åren.
Redan under riksdagen åren 1834 och 1835 medgåfvo Rikets Ständer, att Westerbottens
Läns undsättningsskulder efter J830 och påföljande års missväxter skulle, till en
tredjedel af desammas ursprungliga belopp, få afskrifvas, samt att den härefter återstående
skulden finge användas till bildande af socken- eller distrikt-magasin och fördenskull förvandlas
till spanmål efter derå förut fastställda pris, med rättighet för undsättningstagarne
att det sålunda bestämda skuldbeloppet återgälda med Jidel årligen under 4 års tid,
från och med dels 1835 och dels 1836 års uppbördsstämmor; hvarjemte Rikets Ständer,
enligt deras härom till Kongl. Majit under den 26 November 1834 aflätna underdåniga
skrifvelse, förklarade, att der missväxt inträffade, finge anstånd med den till betalning förfallna
fjerdedelen beviljas till det påföljande året. Den sålunda medgifna fördelen af undsättningsskuldernas
återbetalning med spanmål in natura skulle dock ej tillgodokomma invånarne
i de socknar, som vägrade inrätta magasin, utan borde dessas återstående skuldbelopp godtgöras
med penningar efter det för hvarje år bestämda pris å den långifna spanmålen; hvilket
liqvidationssätt äfvenledes skulle tillämpas för de låntagare, som icke behörigen fullgjorde
sin årliga levererings-skyldighet. Vidare medgåfvo Rikets åren 1840 och 1841 församlade
Ständer, genom underdåning skrifvelse af den 20 Januari sistnämnde år, att sedan, uti
lagligen utlysta sockenstämmor, undersökningar blifvit anställda till utrönande, hvilka gäldenärer
voro utfattige och saknade all tillgäng till sina skulders godtgörande, skulle, derest
ett sådant förhållande af socknemännen enhälligt vitsordades, afskrifning i laga ordning
få verkställas, utan afseende derpå, att borgen för samma skulder vore ställd;
men deremot borde, för öfriga skuldposters indrifning hos hufvudgäldenärerna, eller
dem, som spanmålen mottagit, alla nödiga åtgärder skyndsammast vidtagas, dervid
likväl, i enlighet med Kongl. Brefvet den 13 December 1834, gäldenärernas fasta
egendom, behöfliga bohagsting, klädespersedlar, för jordbruket erforderliga kreatur
och åkerbruksredskap samt nödig utsädes-spanmål icke finge utmätas; och skulle,
i fall tillgång till sistberörde skulders betalande hos vederbörande gäldenärer bevisligen
saknades, jemväl dessa skulder i behörig ordning, och sä fort ske kunde, till afskrifning
befordras.
Enligt hvad Kongl. Majits, vid 1844 och 1845 års riksdag angående undsättningsåtgärderna
aflåtna, nådiga proposition innehåller, utgjorde den afskrifna tredjedelen af Ve
Bih.
till R. St Prot. 1850—1851. 4 Sami. 1 Afd. 37 Uäft. 2
10 4Stats-Utskottets Utlåtande, N=o 102.
sterbottens och Norrbottens Läns undsättningsskulder efter 1830, 1831, 1832 och 1833
ars missväxter icke mindre än Rdr 181,655: 19. 2.
samt det för bristande tillgäng afkortade beloppet af samma skulder „ 56,343: 29. 5.
eller tillsammans Rdr 237,999: — 7.
Med inberäkning af hvad som återstod obetaldt utaf de ytterligare låneunderstöd, Vesterbottens
Läns invånare efter 1835 och 1837 års missväxter erhöllo, uppgingo, enligt undsättningsfondens
för år 1849 afslutade räkenskaper, detta Läns återstående undsättningsskulder
för de äldre åren, eller 1830 med 1839, till ett sammanlagdt belopp af 128,582
Rdr 4 sk. 5 rst.
I betraktande af ej mindre de högst betydliga afskrifningar, som förut blifvit beviljade
för meranämnde Läns undsättningsskulder, än de serdeles förmånliga betalningsvilkor
och lindriga indrifningsåtgärder, som för dessa skulder varit föreskrifna, finner Utskottet
destomindre skäl att tillstyrka beviljandet af någon ytterligare eftergift i afseende
på det ännu återstående skuldbeloppet, som en dylik eftergift skulle komma att stå i rak
strid mot de grundsatser, hvilka oafbrutet blifvit tillämpade i fråga om återbetalningen af
andra Läns invånare, efter sednare årens missväxter, tilldelade undsättningslån. Utskottet
anser sig således böra hemställa,
att den vid denna riksdag förnyade framställningen, angående här ofvan först
omförmälda skulders afskrifning, icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 27 Mars 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. MARCUS, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, No -105.
N:o 103.
Ank. till Exp.-Utsk. den \ April -185-1, kl. -I e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus nådiga proposition, angående
upplåtande emot vederlag åt Götheborgs stad af kronan tillhörig,
derinvid belägen mark.
Sedan jemlikt det den 19 Oktober 1807 upprättade kontrakt om rasering al'
Götheborgs fästning, alla fästningsverken emot Hisingen och landsidan blifvit till
staden Götheborg upplåtna, med undantag af vallen emot redden, hade Kongl.
Maj:t dels genom nådigt Bref den 14 Juni 1825 tillåtit dåvarande direktionen öfver
segelfarten emellan Wenern och hafvet att till uppläggning af det mudder,
som under rensningen af stadens hamn och revier upptoges, begagna den rymd,
som utgjordes af vatten emellan estaccaden och murnrne af qvarstående fästningsvallen
alltifrån och med högra stora Bom-bastionen till och med S:t Eriks bastion,
dels under den 20 Februari 1836 i nåder bifallit upplåtelse till staden icke allenast
af den inom vallen emot redden belägna så kallade Masthamnen för anläggning
af fiskflotte och skjul för hemförarebåtar, utan äfven af så stor del af den
derintill varande fästningsvall, som för berörde anläggning kunde blifva erforderlig;
hvarjemte Kongl. Majit och rikets Krigs-Koliegium den 2 Juli 1839 för begagnande
tills vidare likaledes åt staden upplåtit trenne tomtplatser om sammanräknade
1,202 qvadratalnar invid Masthamnen å vallen.
Då sedermera Götheborgs stads innevånare för inrättande af ett arbetshus i
närheten af det redan befintliga fattigförsörjningshuset kommit i behof af en, kronan
tillhörig, derinvid belägen plats, samt dessutom ansett angeläget att för all
framtid, i likhet med hvad som år 1807 af Kongl. Majit i nåder beviljats i afseende
å de då öfverlåtna fästningsverken, erhålla fri dispositionsrätt till förberörda,
af Krigskollegium upplåtna trenne tomtplatser, å hvilka lika många staden tillhöriga
materialbodar funnes uppförda, äfvensom för nödigt utrymme deromkring,
till förra, nu med mudder fyllda vallgrafven från stora Bommen intill spetsen af
sä kallade Sand-bastionen till högra stora Bom-bastionen, å hvilka staden förut eger
en med tullhus bebyggd plats, och till vallgången vid Masthamnen och förrberörde
tomter, hade Götheborgs stads magistrat, under den 29 Maj 1846, på grund
af vederbörligen erhållet uppdrag, underdånigst anhållit, att förrberörda, å en tillika
insänd karta upptagna och med litt. B, C, D, H och I utmärkta platser måtte
varda, de fyra förstnämnda till staden, och den sistsagda till stadens fattigförsörj
Bih.
till R. St. Prot. J S50 & 485G 4 Sami. 4 Afd. 58 Haft. 4
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i 03.
nings-inriittning upplåtna, under enahanda vilkor, som i vallraseringskontraktet den
19 Oktober 1807 finnas stadgade, beträffande de då till staden öfverlemnade delar
af fordna fästningsverken.
Sedan så väl Kongl. Krigskollegium och Chefen för Ingeniör-korpsen, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län, efter det vederbörande
hörde blifvit, med underdåniga utlåtanden inkommit, samt Kongl. Maj:ts Befalningshafvande
tillika insändt ett af Götheborgs Magistrat, Drätselkommissionen och
Borgerskapets Äldste den 5 Juli 1849 afgifvet yttrande, deruti bemälde stadsmyndigheter,
med frånträdande af den gjorda anhållan om upplåtelse af tomtplatserne
under Litt. II och I, underdånigst föreslagit, att hela den Kongl. Maj:t och kronan
tillhöriga mark och utfyllning emellan inloppet vid stora Bommen och bastionen
S:t Erik, måtte under full eganderätt upplåtas till staden Götheborg, emot
det att staden till kronan återlemnar fästningsmurarne kring lilla Otterhälleberget
och marken derstädes, med vissa tillika uppgifna undantag och vilkor, öfver hvilket
förslag Krigskollegium och Chefen för Ingenieur-korpsen jemväl afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, så har Kongl. Maj:t, som, efter öfvervägande af
hvad i detta mål i ena och andra afseendet yttradt och hemsfalldt blifvit, ansett
skäl vara för handen att, med hufvudsakligt bifall till sistberörde förslag, all den
Kongl. Majit och kronan tillhöriga mark och utfyllning, som är belägen emellan
Masthamnen, de på kartan med H betecknade kronans tomtplatser samt vägen
eller gatan nedom Qvarnberget på östra och Götha eif på vestra sidan, samt kanalen
vid norra Bom-bastionen i söder och en linea i norr, hvilken längs foten at
bastionen S:t Eriks venstra flankmur utdragen åt elfven, är på kartan utmärkt med
r—s—t, må till staden Götheborg under full eganderätt upplåtas, — uti högstberörde
från samtlige riksstånden till Stats-utskottet remitterad proposition (N:o 30
uti 1 sami. 1 afd. af bihanget till riksståndens protokoller) behagat föreslå Rikets
Ständer att till omförmälda jordutbyte samtycka under följande vilkor:
l:o att staden, då den kommer i besittning af nvssberörda mark och utfyllning,
genast till Kongl. Majit och kronan återlemnar så väl fästningsmurarne kring
lilla Otterhälleberget med alla i dem befintliga hvalf, utan något undantag, som
ock marken derstädes, i enlighet med den deröfver affattade, handlingarne åtföljande,
karta, samt således jemväl stadens på det om marken nu gällande arrendekontrakt
grundade rätt 5 från hvilket återlemnande dock, hvad marken angår, uteslutas
de 2,603 qvadratalnar, som, enligt hvad upplyst blifvit, finnas afyttrade och
från berget tillagda tomten Nio 102 Litt. A i stadens andra rote, äfvensom den
mark, hvilken nedanför berget är belägen emot Hästbacken och Kungsgatan, norr
om den färglagda delen å kartan, och invid berget begränsas af en rak linea, åt
öster och vester utdragen från södra sidan af den plats, som utgjort förenämnde
Stcits-Utskottets Utlåtande, N:o 103, 5
tomt N:o 102 Litt. A., innan densamma med nyssberörda 2,603 qvadralalnar
tillöktes ;
2:o Att staden emot erhållande af den till reparation af Götha Arlilleri-regimentes
för närvarande inom förra bastionen Gustavus Magnus befintliga gymnastikbod
anvisade summa 302 Rdr 4 sk. banko, flyttar denna bod till lilla Otterhälleberget
och uppförer densamma der i fullständigt skick på den plats, chefen
för nämnde regimente anvisar;
3:o Att kronans, till staden afträdda, område användes förnämligast till byggnader
och anläggningar, som underlätta och befordra handels- och sjöfartsrörelsen,
samt dernäst till andra föremål, som äro för staden nödvändiga och gagnande; samt
4:o Att staden nu och framdeles, medelst inbetalning i Götheborgs Fortikations-kassa,
ersätter vederbörande den afgäld, som enligt nu gällande kontrakt utgår
för vallhö eller bete å de under ifrågavarande afträdelse inbegripna vallstycken.
Derjemte har Utskottet, genom remiss från välloflige Borgare-Ståndet fått
emottaga ett af Herr Warn, till upplysning om arealen af den kronans mark och
utfyllning, som nu är i fråga att till staden Götheborg upplåtas, inlemnadt af t. f.
Stads-ingenieuren i Götheborg, Kommissions-landtmätaren C. G. Schalin afgifvet
intygande, att han, som uppå begäran uppmätt ifrågavarande mark och utfyllning,
funnit densamma utgöra 3 tunnland 12t kappland, deraf belöper:
a) från kanalen vid Bom-bastionen intill en i rät följd med Masthamnens norra
sida utdragen linea 1 tunni. 4 kappl.
b) vidare derifrån till och med Sand-bastionens yttersta udde — „ 25 * „
c) än vidare härifrån till linien r—s—t 1 „ 15 „
Summa 3 tunni. 12^ kappl.
samt att återstående andelen af kronans mark emellan nyssnämnde linea vid bastionen
S:t Eriks venstra flankmur och vidare åt lilla Bommen intill vägen för färjanläggningen
åt Hisingen innehåller Tre tunnland 301 kappland; och har Utskottet,
till upplysning om belägenheten, ansett sig böra bifoga aftryck af de handlingarne
åtföljande kartor så väl öfver kronans merberörde mark, som öfver det af
staden Götheborg i vederlag erbjudna lilla Otterhälleberget.
Af de till den nådiga propositionen hörande handlingar inhemtas, att, sedan
Götheborgs stads Magistrat i underdånighet anhållit, att den närmast intill Masthamnen
belägna delen af fästningsvallen, äfvensom en i närheten af stadens fattigförsörjningshus
belägen, kronan tillhörig tomt, måtte till staden utan ersättning
upplåtas, samt direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten i underdånighet
anhållit, att hela rymden från och med stora Bom-bastionen till S:t Eriks bastion
måtte till direktionen under full eganderätt upplåtas, för att användas till sådane
4
Stats-Utshottets Utlåtande, /V.o 405.
anläggningar, som blifva erforderlige för hamnbyggnaden och trafikens mer och
mer tilltagande fordringar på utrymme och beqvämlighet, så hade Kongl. Maj:ts
och Rikets Krigskollegium uti underdånigt utlåtande den 14 December 1847, efter
Chefens för Ingeniör-korpsen hörande, i underdånighet afstyrkt bifall till berörde
underdåniga ansökningar, hufvudsakligen af det skäl, att den ifrågavarande rymden,
om den fördelades i tomter och för kronans räkning utarrenderades, framdeles
kunde blifva af betydligt värde för kronan; men deremot tillstyrkt upplåtande till
staden af en mindre del utaf den begärda jordrymden eller den längs norra broarmen
belägna plats, derå ett staden tillhörigt mindre tullhus af träd är uppfördt,
med en areal af omkring 5,200 qvadratalnar; hvarjemte Kongl. Krigskollegium,
under förmälan af lämpligheten deraf, att erforderligt utrymme å Hila Otterhalle
berget
erhölles för en gymnastikbod, hvilken ansetts böra Hyttas från dess nuva
rande
mindre lämpliga plats å bastionen Gustavus Magnus, föreslagit, att till staden
mätte, utom nyssberörde 5,200 qvadratalnar, ytterligare öfverlåtas en areal af
omkring 34,000 qvadratalnar, emot det att staden till kronan återlemnade fästningsvallarne
kring lilla Otterhälleberget samt afsade sig all besittningsrätt till lilla
Otterhällan, utgörande enligt kartebeskrifningen 3 tunnland, 28 kappland, hvarigenom
dels staden skulle erhålla en sammanhängande egorymd af omkring 40,000
qvadratalnar, som genom sin belägenhet invid hamnen vore för staden af högt
värde, och dels det till följd af sitt läge vid Götha Artilleri-regimentes kasern för
Kongl. Maj:t och kronan i flera afseenden erforderliga utrymmet å lilla Otterhälleberget
således blefve disponibelt för de ändamål, hvartill detsamma kunde finnas
af behofvet påkalladt; att Götheborgs Magistrat i anledning häraf, efter Drätselkommissionens
och Borgerskapets Äldstes hörande, uti underdånigt utlåtande af
den 10 Mars 1848, med vidblifvande af förut gjordt anbud om gymnastikbodens
förflyttning till Otterhälleberget emot rättighet att uppbära den bestämda reparationskostnaden
302 Ildr 4 sk., erbjudit sig att till staten återlemna lästningsmurarne
kring lilla Otterhälleberget och besittningsrätten till marken derstädes, med
undantag likväl af de hvälfda lägenheterna i fästningsmuren och från berget afvttrade
2,603 qvadratalnar, emot öfverlåtande till staden af ej blott den mark,
Kongl. Krigskollegium föreslagit än ock de 2:ne norr om Masthamnen belägne
med Litt. II betecknade platser, hvilka den 2 Juli 1839 blifvit till staden upplåtne
tills vidare, och hvarå blifvit uppförde 3:ne materialbodar, hvilka, såsom dåmera
förfallne, måste ånyo uppföras, derest staden till dessa 2:ne platser erhölle
fri dispositionsrätt: att direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten, uti underdånigt
utlåtande af den 3 Maj 1848, afstyrkt nådigt bifall till Magistratens nyss
berörde anhållan, emedan platsen emellan stora Bom-bastionen och S:t Eriks bastion
vore behöflig för anläggande af en så kallad slipp- eller upphalningsbädd för re
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 105.
5
paration af fartyg; att Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus
län, uti underdånigt utlåtande den 20 Juni 1848, under uppgift att det af staden
erbjudna vederlag utgjorde en större areal än hela den jordrymd, som vore i fråga
att till staden upplåtas, tillstyrkt nådigt bifall till Magistratens, under den 10 förutgångne
Mars gjorde underdåniga erbjudande, på det staden måtte erhålla erforderligt
utrymme dels för utvidgande af den för handeln och sjöfarten alltför inskränkta
lossningslokalen, och dels för uppförande derinvid af nya och ändamålsenligare
tull- och packhusbyggnader; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i afseende å direktionens öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten underdåniga ansökning,
yttrat den åsigt, att upplåtandet af en fastighet under eganderätt till en
så beskaffad förvaltningsmyndighet, som bemälda direktion, icke syntes kunna med
lagliga former förenas: att Kongl. Krigskollegium derefter uti underdånigt utlåtande
den 30 Januari 1849, jemte Chefen för Ingeniör-korpsen väl afstyrkt nådigt
bifall till Magistratens begäran att bekomma de 2:ne platser norr om Masthamnen,
hvarå materialbodarne äro uppförda, äfvensom att få undantaga de hvälfda lägenheterna
vid Otterhällan, men för öfrigt, under erkännande deraf att svårligen någon
kunde våga att på ofri grund med stor kostnad utföra sådana anläggningar,
som här äro i fråga och hvilka till allmänt gagn afsedda först i framtiden kunna
återgifva någon ersättning för enskildes deri nedlagde omkostnader, samt att staten
icke kunde undandraga sig att^till dylika för rikets handel och allmänna rörelse
gagneliga företags befordrande göra de uppoffringar, som för deras fortgång äro
oundgängliga, — tillstyrkt upplåtelse icke allenast af den större jordrymd, hvilken
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, utan äfven af den smala tomtremsa,
som utgöres af Kurtinernes f. d. vallgångar, såsom derefter icke varande för kronan
af någon nytta, under vilkor, att det af kronan afträdda utrymmet i första
rummet användes till föremål, som med hamnbyggnaden eller handels- och sjöfartsrörelsen
hade gemenskap; att Magistraten, Drätselkommissionen och Borgerskapets
Äldste, uti derefter afgifvet gemensamt underdånigt yttrande af den 5 Juli 1849,
afstått från merberörde 2:ne platser norr om Masthamnen, äfvensom från de hvälfda
iägenheterne i fästningsvallarne vid Otterhällan, utojn en enda, hvilken staden
af uppgifna skäl sig förbehållit, samt förbundit sig att ersätta kronan det förlorade
vallhöet, under anhållan, att hela egorymden till bastionen S:t Erik måtte, i öfverensstämmelse
med hvad Krigskollegium i förrberörde utlåtande af den 30 Januari
1849 tillstvrkt, till staden öfverlåtas; åberopande stadens myndigheter jemväl 7:de
§ af de staden meddelade privilegier, enligt hvilken § staden är berättigad, äfven
å kronans grund, till hvarjehanda anläggningar, emot det att staden med Kongl.
Maj:t och kronan sig vederbörligen affinner: att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uti underdåningt utlåtande af den 24 April 1850, med tillstyrkande af nådigt bi
-
6
Statsutskottets Utlåtande, N:o -105.
fall till stadsmyndigheternes underdåniga anhållan, tillika i underdånighet hemställt,
att, då det tillhörer stadens myndigheter att, under Landshöfdingens öfverinseende
ordna anstalterna för handelns och sjöfartens befrämjande, nämnde myndigheter
må ega att förfoga om den upplåtna jordrymdens användande, i den mån sådant
för handels- och sjöfartsbehofven finnes erforderligt, samt elfstyrelsen endast ega
uppgöra och till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna förslag till jordrymdens
användande i den mån Sådant finnes erforderligt för hamnbtyggnadsbehofven, hvilket
endast kunde afse den quaibyggnad å jordrymdens yttre del, som för hamnanläggningens
utvidgande blefve nödig; att slutligen Kongl. Krigskollegium och
Chefen för Ingenieur-korpsen uti underdåniga utlåtanden af den 23 Maj 1850,
yttrat att, -— då Kollegii tillstyrkande af den 30 Januari 1849 grundade sig ensamt
på nyttan af den docka eller upphalningsbädd för reparationer af fartyg, för
hvars anläggning direktionen öfver hamn- och elf-arbetena anhållit om det större
områdets öfverlåtelse på sig, men stadens auktoriteter sedermera bestridt platsens
användande till sådana anläggningar såsom eldfarliga, och således den grund, hvarpå
berörde tillstyrkande var byggdt, förfallit, — ansågo Kollegium och Chefen för
Ingeniör-korpsen upplåtelsen dåmera böra inskränka sig till den mindre jordrymd,
Kollegium i dess underdåniga utlåtande den 14 December 1847 tillstyrkt, emot
det att staden återlemnade fästningsmurarne kring lilla Otterhällan med alla derinom
varande hvälfda lägenheter samt besittningsrätten till marken derstädes; varande
vidare såsom skäl för denna underdåniga tillstyrkan anfördt, att fördelarne
af bytet vore för staden öfvervägande, emedan det kronans område, hvars afstående
Kollegium den 14 December 1847 tillstyrkt, egde, såsom en för staden och dess
rörelse oumbärlig byggnadsplats ett mycket högt värde, hvaremot det oländiga och
till bebyggande af staden eller enskilda föga passande Otterhälleberget, oaktadt dess
större vidd, inbringade egaren endast en ringa gräsafkastning och egde för kronan
endast någon användbarhet, i följd af kasernens granskap; hvartill vidare komme,
att staden genom gymnastikbodens förflyttning dit, inträdde i besittning af den betydliga
tomt i f. d. bastionen Gustavus Magnus, boden upptagit, och dermed i
tillfälle att ordna qvarteren och blifvande byggnader i denna stadsdel, jemte det
att, enligt den af Magistraten och stadens äldste åberopade 7 § af 1621 års privilegier,
staden skall sig med Kongl. Maj:t och kronan vederbörligen affinna för
de kronans egorymder, hvilka staden till hvarjehanda anläggningar behöfver, i följd
hvaraf det måste vara kronan och icke staden, som eger rätt att bestämma den
ersättning, staden skäligen bör erlägga; hvarförutan, under åberopande af utlåtandet
den 14 December 1847, i underdånighet anhållits, det Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla, att den upplandningsmark, som icke kommer att till staden öfverlåtas,
må genom Krigskollegii försorg uppmätas oah indelas, samt till inkomst och vinst
Stats-Utskotttts Utlåtande, N:o -fOS.
7
för Kongl. Maj:t och kronan på lämpligaste sätt förvaltas, helst medgifvandet att å
jordrymdens yttre del uppföra den quaibyggnad, som för hamnbyggnadens utvidgande
kan blifva nödig, icke lägger hinder i vägen för jordrvmdens bibehållande i
Kongl. Maj:ts och kronans ego och förvaltning, emedan de härtill hörande arbeten
fortginge lika och under samma förhållanden, antingen marken och dess strand
tillhörde Kongl. Majit och kronan, staden eller privata, ock kunde icke inverka pä
den rätt, hvarmed marken af någon innehafves.
Och har Kongl, Majit derefter, på sätt den nådiga propositionen utvisar, funnit
godt för Sin del bifalla den sökta upplåtelsen till staden med den utsträckning
och hufvudsakligen på de vilkor Kongl. Krigskollegium och Chefen för Ingenieurkorpsen
uti deras ofvanåberopade underdåniga utlåtanden af den 26 och 30 Januari
1849 tillstyrkt.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och handlingarne i öfrigt innehålla,
har Utskottet funnit, att upplåtelsen af den ifrågavarande jordrymden är af
största vigt för staden Götheborgs handels- och sjöfartsrörelse, hvilken i anseende
till dess under sednare åren vunna tillvext erfordrar ett större utrymme, än som
med den ursprungliga hamnbyggnadsplanen varit förenligt, för anläggande dels af
(juaibyggnad för fartygs anlöpande, dels af öppna platser och gator för varuforslingen
och kommunikationen med det inre af staden, äfvensom för en af behofvet
påkallad nybyggnad af tullkammare och packhus invid lossningslokalen; att den nu
begärda och af Kongl. Majit föreslagna jordrymden, hvilken för dessa behof är
serdeles lämplig, för närvarande icke är af synnerligt värde för Kongl. Majit och
kronan, ehuru densamma möjligen i en framtid skulle kunna, till följd af sin belägenhet,
inbringa större inkomst, än det i utbyte af staden erbjudna s. k- lilla
Otterhälleberget 5 att denna sednare lägenhet, enligt Kongl. Majits Befallningshafvandes
uppgift till arealen ungefärligen lika stor med den förutnämnda, till följd
af sin belägenhet nära intill Götha Artilleri-regimentes kasern, är mera passande
för beredande af erforderligt utrymme för uppförande af derstädes behöflige byggnader
och för öfrigt i sådant hänseende lämpligare än den aflägse belägna strandlägenbeten,
af hvilken en del blifvit vid den nu föreslagna upplåtelsen undantagen,
för att, i händelse uppförandet af någon allmän byggnad, såsom fängelse m. m.,
skulle ifrågakomma, då ega dertill lämplig byggnadsplats.
Med fåstadt afseende å dessa förhållanden, och då fråga är om befrämjande
af ett allmänt nyttigt ändamål, finner Utskottet, äfven om staten skulle vid detta
egobyte göra någon uppoffring, binder deraf icke böra möta för den föreslagna
upplåtelsen och anser sig alltså ega all anledning tillstyrka
s
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o -105.
Rikets Ständers bifall till ifrågavarande byte, på de af Kongl. Majit
nådigst föreslagna vilkor.
Stockholm den 31 Mars 1851.
Reservation:
Af Friherre Stjernstedt, Aug. Wilh.: Emot Utskottets, i utlåtandet N:o 103
lättade, beslut får jag på följande grunder mig reservera, nemi.:
l:o Emedan det icke synes vara med säkerhet utredt huru stor den areal
verkligen är, som Utskottet tillstyrkt böra af kronan till staden Götheborg afträdas
emot vederlag af lilla Otterhälleberget. Härvid företer sig nemligen det besynnerliga
förhållandet, att arealinnehållet af en del af ifrågavarande kronan tillhöriga upplandning
3:ne gånger uppgifvits med emot hvarandra stridande summor, nemligen:
a) Uti Kon. Befallningshafvandes i Götheborg den 20 Juni 1848 till Kongl.
Majit afgifne und. utlåtande uppgifvas den del af ofta berörde upplandning, sorn
sträcker sig emellan stora hamnkanalen och en linea utdragen i vester långs Masthamnens
norra kant, innehålla omkring 39,200 qvadratalnar; b) Uti ett genom
protokolls-utdrag från välloll. Borgare-Ståndet Utskottet tillhandakommet intyg a!
t. f. Stads-ingeniören C. G. Schalin, uppgifves samma del af upplandningen blott
skola innehålla 1 tunni. 4 kappl. eller 15,750 qvadratalnar, samt slutligen c) Uti
ett afgifvet intyg, på grund af i Fortifikations-arkivet gjord uträkning å en 1846 al
lirandenbnrg öfver samma mark upprättad karta, har Chefen för Ingeniör-korpsen,
Generalmajor Meyer upptagit samma jordrymd innehålla 29,400 qvadratalnar. Vidare
upptages i sistnämnde intyg, fåltel, emellan Masthamnens norra kant till en
linea som delar Sand-bastionen midt itu till 15,600 qvadratalnar, samt slutligen
emellan samma linea till S:t Eriks högra flank eller linien r, s, t till 19,830 qvadratalnar
eller tillhopa den mark Utskottet föreslagit böra till Götheborg afträdas
64,830 qvadratalnar. Deremot upptager förutnämnde af Schalin gjorde uträkning
i afseende å sistomförmälde 2:ne arealer, den förre till 254 kappl. eller 11,1564
qvadratalnar, och den sednare till 1 tunni. 15 kappl. eller 20,5624 qvadratalnar,
eller hela marken hvarom nu är fråga tillhopa 3 tunni. 124 kappl. motsvarande
47,4684 qvadratalnar. Då man jemför dessa stridiga uppgifter, fästes
uppmärksamheten dervid, att den af Schalin gjorda, säges grunda sig på gjord
uppmätning, utan att det dock uppgifves, hvarken huruvida vederbörande, som saken
angått, dervid närvarit, eller om den gjorda uppmätningen blifvit å karta uppfattad.
Hvilken authencitet skall en landtmäteriförrättning kunna tilläggas, der en
föreskrift blifvit uraktlåten, som vid hvarje dylik förrättnings verkställande, är stadgad
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o -105.
9
gad för att den skall ega gällande vitsord, och hvilken tillförlitlighet skall en uppmätning
kunna tillerkännas, der samma uppmätning icke blifvit å karla lagd, hvarigenom
man eljest hade varit i tillfälle att med säkerhet bedöma, hvilken till sina
gifne gränser bestämda mark det varit, som dervid afsetts. Deremot är den af
Chefen för lugeniör-korpsen lcmnade uppgift grundad pä uträkning, enligt den
karta af 1846, som finnes handlingarne i målet vidfogad, och hvilken karta således
är den enda, som kunnat gifv a Utskottet ledning för omdömet i denna sak, hvarföre
jag ock anser sistnämnde uppgift vara den enda authentika och tillförlitliga,
ehuru den lemnats så sent, att densamma endast medhanns inför Utskottet företes,
utan att, i likhet med den af Herr Warn förskaffade uppgift, kunna genom något
riksstånds beslut blifva till Utskottet öfverlemnad. Man har velat uppgifva såsom
orsak till de olika uppgifterne af arealen i detta hänseende, att marken måhända
förminskas derigenom, att elfven kunnat göra utskärningar å banken af upplandningen,
men detta förmenande saknar allt stöd af sannolihet, då man vet, att
denna bank befmnes stenlagd, så att elfvens utskärning derå icke vore att befara.
Då jag således måste antaga den af Chefen för Ingenieur-korpsen sålunda lemnade
uppgiften såsom den rätta, hvarå härutinnan afseende bör fästas, så visar det sig,
att den mark, som Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att afträda, utgör något öfver
4 i tunni., hvaremot den mark, som Götheborg deremot skulle lemna såsom
vederlag, endast utgör 3 tunni. 28 kappl. Skillnaden synes visserligen obetydlig,
då man isoleradt betraktar silfrorne; men sedt i sammanhang med åtskilliga härvid
förekommande omständigheter, visar sig förhållandet helt annorlunda, hvilket
jag vill försöka visa, då jag nu går alt uppgifva det andra skälet, hvarföre jag
anser Utskottet icke bordt tillstyrka Rikets Ständer afträdande af kronans mark på
sätt som skett.
2:o Då fråga är derom, att kronan må till kommuner afstå jord emot vederlag,
anser jag Rikets Ständer böra fästa hufvudsakligt afseende å den eller de
auktoriteters utlåtanden, som i samma fråga blifvit infordrade, såsom det enda
säkra stöd för sakens bedömande, ur principenlig synpunkt betraktad. I denna
fråga är det Krigskollegii och Chefens för Ingeniör-korpsen yttranden, som blifvit
infordrade, och hvarpå jag funnit skäl fästa ett sådant afseende, att jag icke kunnat
instämma i Utskottets nu fattade beslut. Dessa auktoriteter hafva nemligen
afgifvit 3:ne utlåtanden. Det första och sista afstyrkande det ifrågasatte bytet till
den utsträckning, Utskottet förordat och det medlersta tillstyrkande detsamma under
förutsättning, att marken uppläts till styrelsens öfver Götheborgs eif och hamnarbeten
disposition. Chefens för Ingenieur-korpSen sista utlåtande, deri Krigskollegium
instämmer, innehåller hufvudsakligen följande:
nih. till R. St, Prof. -1850 & -ISSI. I Sami. I J/d. 5S Haft. 2
40 Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 405.
”1 det underdåniga utlåtande, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgaf
den 20 Juni 1848 i frågan om afträdande af kronans mark inom Götheborgs
stad, framställde denna myndighet, som ”betraktade föremålen för stadens och elfstyrelsens
underdåniga ansökningar om åtkomst af förenämnda mark, såsom stående
i närmaste gemenskap, och ämnet för den sednare ingalunda kunna anses vara
mera främmande för stadens intressen än den förras”, behöfligheten af kronans
område mellan stora Boms- och S:t Eriks bastioner, till en för sjöfarten högst
nödvändig docka eller upphalningsbädd, för hvars anläggande elfstyrelsen anhållit
om detta områdes upplåtande på sig. Det var endast och allenast på grund af
detta Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utlåtande, och med afseende på
den nytta, en sådan anläggning borde medföra, icke endast för Götheborgs stads,
utan för hela rikets sjöfartsrörelse, som Eders Kongl. Maj:ts och rikets Krigskollegium,
likasom Chefen för Ingenieur-korpsen, ansåg sig den 30 Januari 1849
böra i underdånighet tillstyrka afträdandet till staden, äfven af den mark, som ligger
norr om Mastsamnen intill S:t Erik, hvarvid Krigskollegium till säkerhet flir
markens användande för de ändamål, hvilka föranledde dess afträdande, i 4:de punkten
utsatte, med något skärpta ordalag, de vilkor, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i sitt underdåniga utlåtande föreslagit böra dervid fästas.
Då nu likväl Götheborgs stads magistrat, drätselkommission och äldste, hvilka
tyckas anse föremålen för elfstyrelsens underdåniga ansökan mera främmande
för stadens egna intressen, än Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förmodat, i
den underdåniga skrifvelsen, som är föremål för detta yttrande, icke allenast bestrider
behörigheten af de vilkor, Krigskollegium ansett böra fästas vid afträdandet,
för att tillförsäkra det afträdda områdets användande till de allmänt nyttiga anläggningar,
som utgjort förnämsta skälet till det större områdets afträdelse, utan äfven
bestämdt förklarat, att så eldfarliga anläggningar, som här äro i fråga, icke böra
få på det stället ega rum, och minst på det sätt elfstyrelsen tillämnat, så förfaller
helt och hållet den grund, hvarpå Krigskollegium och Chefen för Ingenieur-korpsen
byggt deras underdåniga tillstyrkan af nådigt bifall till ofvannämnde Landshöfdingens
underdåniga förslag till upplåtelse, hvilket afsåg att jemkande tillfredsställa
både stadens och elfstyrelsens fordringar på kronans område; och då derjemte
magistraten och stadens äldste förklarat, att staden för sitt ändamål för närvarande
icke är i behof af deri större rymden, så lärer af allt detta blifva en följd,
att så väl Eders Kongl. Maj:ts och rikets Krigskollegium som Chefen för Ingenieurkorpsen
numera sakna all anledning att vidblifva tillstyrkandet af den mellan Masthamnen
och S:t Erik belägna markens öfverlåtelse, på sätt det underdåniga utlåtandet
af den 30 Januari 1849 upptar, hvadan hela frågan återgår till det skick,,
hvari den sig befann efter Krigskollegii underdåniga utlåtanden af den 14 Decem
-
Stats-Utskutlets Utlåtande, N:o 103.
ber 1847 öfver så väl stadens som elfstyrelsens första ansökningar och magistratens
oell stadens äldstes deröfver under den 10 Mars 1848 afgifna förklaring.
Med åberopande af allt hvad sålunda Eders Kongl. Maj:ts och rikets Krigskollegium
samt Chefen för Ingenieur-korpsen i underdånigt utlåtande derefter den
30 Januari 1849 anfört emot medgifvande af de ytterligare fördelar, staden Götheborg
i ofvannämnde förklaring äskat för ingående i det af Krigskollegium den 14
December 1847 föreslagna byte; och då i öfvervägande tages, att icke allenast,
på sätt Eders Kongl. Majrts och rikets Krigskollegium i sina serskilda utlåtanden
anfört, fördelarne af bytet äro för staden öfvervägande, emedan staden emot kronans
afstådda obestridliga egendom endast återlemnar en på goda skäl bestridd
och tvistig besittningsrätt till lilla Otterhällan, hvarjemte det kronans område, hvars
afstående Kollegium den 14 December 1847 underdånigst tillstyrkt, eger, såsom
en för staden och dess rörelse oumbärlig byggnadsplats, ett mycket högt värde,
hvaremot det oländiga och till bebyggande af staden eller enskilde föga passande
Otterhälleberget, oaktadt dess större vidd, inbringar egaren endast en ringa gräsafkastning
och eger för kronan endast någon användbarhet i följd af kasernens
grannskap, hvartill vidare kommer, att staden genom gymnastikbodens förflyttning
dit, inträder i besittning af den betydliga tomt i f. d. bastionen Gustavus Magnus,
boden upptagit, och dermed i tillfälle att ordna qvarteren och blifvande byggnader
i denna stadsdel, utan ock att, enligt den af Magistraten och stadens Äldste åberopade
7 § i 1621 års privilegier, staden skall sig med Kongl. Majit och kronan
vederbörligen affinna för de kronans egorymder, hvilka staden till hvarjehanda anläggningar
behöfver, i följd hvaraf det måste vara kronan och icke staden, som
eger rätt att bestämma den ersättning, staden skäligen bör erlägga; så får jag underdånigst
yrka, att endast den del af kronans mark, belägen vester om Masthamnens
norra mur, och hvars afträdande Eders Kongl. Majrts och rikets Krigskollegium
den 14 December 1847 tillstyrkte, nu måtte till staden öfverlåtas med följande
vilkor:
Då vid dessa frågors slutliga afgörande till Eders Kongl. Majrts nådiga öfvervägande
förekomma skäl och uppgifter, hvilka stadens styrelse anfört, såsom
talande för nådigt bifall till dess önskningar, anser jag mig här icke böra underlåta
att i underdånighet fästa Eders Kongl. Majrts nådiga uppmärksamhet på oriktigheten
och haltlösheten af det anförda.
Så uppgifva t. ex. sökanderne i deras sednaste utlåtande, att Eders Kongl.
Majrts och rikets Krigskollegium samt Chefen för Ingeniör-korpsen hafva förklarat,
att de områden, hvilkas afträdande af dem tillstyrkts, skulle vara för Eders Kongl.
Majrt och kronan, somliga dels ”numera umbärliga”, dels ”obehöfliga”, dels ”oan
-
12
Stats-Utskuttets Utlåtande, N.o 103.
vändbara”, ehuru något sådant förklarande ingenstädes återfinnes, hvarken i Kollegii
eller Chefens för Ingeniör-korpsen underdåniga utlåtande. Tvertom hafva dessa
myndigheter städse vidhållit behöfligheten af deras bibehållande för kronans behof,
och icke tillstyrkt afträdelse annorlunda, än mot ersättning, eller såsom en uppoffring
för allmänt nyttiga företag, hvarigenom likväl kostnad och skada möjligen
kunde i framtiden ådragas Eders Kongl. Majit och kronan för den händelse, att
lämpliga tomtplatser komme att saknas för kronans egna byggnadsbehof, ett förhållande,
som synes nära att inträffa vid fråga om nytt länsfängelses uppförande i S:t
Eriks bastion, i fall hela marken derintill hade blifvit till staden upplåten, på sätt
föreslagit varit. Skall åter uppgiften om markens oanvändbarhet för kronan uppsökas
i Kollegii yttrande, att marken vid Masthamnen, ehuru annars duglig, vore,
med afseende på kasernens allägsenhet m. m., mindre användbar för gymnastikbodens
uppsättande, än lilla Otterhällan, så är detta Kollegii yttrande så litet tvetydigt,
att sökanderne synas icke skäligen kunna missförstå meningen eller gifva
den en större utsträckning, än den tydligen innefattar.
Likaså synas sökanderne misstagit sig, då de förmena, att egendom, som för
beqvämlighet och lättnad i stadens handelsrörelse erfordras, icke länder lill stadens
enskilda nytta och vinst, och serdeles oväntadt förefaller det, att sökanderne, tili
bevis för det ringa värdet af den mark de äska att Eders Kongl. Majit och kronan
måtte till staden afträda, uppgifva, att kronans inkomster deraf för närvarande
utgöra blott 54 Rdr 8 sk. 4 rst., då sökanderne måste hafva sig bekant, att denna
arrendesumma utgår endast för det gamla vallstycket, hvilket jag i mitt underdåniga
utlåtande den 26 Januari 1849 tillstyrkt måtte, ehuru i stadens begäran om
upplåtelsen utelemnadt, densamma tilläggas, samt att kronan hittills af de egentliga
upplandningstomterna, hvilka frågan rörer, ännu icke hemtat någon inkomst, dels
emedan det ansetts billigt, att elfstyrelsen till upplag och materialgård för sina
arbeten fått fritt begagna den rymd, bemälte styrelse dertill provisoriskt intagit,
dels emedan det ansetts mindre lämpligt att, innan hamn- och öfriga strandförhållanden
blifvit närmare bestämda, underdånigst föreslå, huru till inkomst för kronan
och det allmänna denna mark bör användas. Jag vågar härvid i underdånighet
åberopa hvad jag i mina föregående underdåniga utlåtanden anfört om vigten och
värdet af denna mark, när den för Eders Kongl. Majits och kronans räkning rätt
behandlas, äfvensom det underdåniga förslag, jag under den 13 Januari 1847
dertill framställt, och får underdånigst anhålla, att Eders Kongl. Majit täcktes, med
nådigt bifall dertill, nu besluta och anbefalla, att den upplandningsmark, som icke
kommer att till staden öfverlåtas, må genom Eders Kongl. Majits och rikets Krigskollegii
försorg uppmätas och indelas, samt till inkomst och vinst för Eders Kongl
Majit
Stats-Uéskottcts Utlåtande, N:o -105.
\ 5
Majit och kronan på lämpligaste sätt förvaltas, hvarvid jag, med anledning af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga hemställan den 24 April 1850:
”att det må på direktionen för Götheborgs hamn- och elf-arbeten få ankomma att
uppgöra och Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa förslag till jordrymdens
användande, i den mån sådant finnes erforderligt för hamnbyggnadsbehofven,
som icke Iean afse annai än den quaibyggnad å jordrymdens yttre del, som kan
blifva nödig för hamnanläggningens utvidgande”, får underdånigst fästa Eders
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att nådigt medgifvande deraf, enär det,
såsom anfördt blifvit, icke afser annat än quaibyggnaden å jordrymdens yttre del,
icke lägger något hinder i vägen för jordrymdens bibehållande i Eders Kongl.
Majits och kronans ego och förvaltning; emedan de arbeten och quaibyggnader,
ofvannämnde styrelse ombesörjer, fortgå lika och under samma förhållanden, antingen
marken och dess strand tillhörer Eders Kongl. Majit och kronan, staden
eller privata, och kunna icke inverka på den rätt, hvarmed marken af någon
innehafves”.
I detta Chefens för Ingeniör-korpsen yttrande, som äfven delvis i Utskottets
utlåtande blifvit åberopadt, men hvilket jag ansett hår böra lämpligast i ett sammanhang
anföras, innefattas, enligt min öfvertygelse, så klara och bindande skäl
för den åsigt, att kronan icke bör afhända sig större jordrymd, än hvarför fullt
vederlag lemnäs, att jag ock trott Utskottet böra härå fästa behörigt afseende.
Äfven såsom principfråga tror jag denna sak böra betraktas, enär åtskilliga med
denna lika beskaffade frågor vid denna riksdag komma under Rikets Ständers pröfning,
då det måhända blifver än större och vigtigare anspråk på åtkomst af kronans
egendom, som kommer att vilja göra sig gällande, än det nu förevarande,
och då det kanske, med detta förut fattade beslut såsom prejudikat, blifver svårare
att bevara statens egendom för sådana ändamål, som i närmare eller fjermare
framtid stå i nära gemenskap med statens möjligen egna ifrågakommande behof,
för hvilkas afhjelpande, om kronan icke sjelf har mark att föreslå till utbyte, det
torde hända mången gång skulle blifva staten dyrt att till sig lösa den mark, som
dertill kunde erfordras.
På nu anförda skäl och enär den mark, som skulle komma att till Götheborg
afträdas, i en framtid otvifvelaktigt genom dess belägenhet kommer att blifva
af ojemförligt högre värde än det, den mark har eller kan få, som Götheborg
deremot lemnar i stället, har jag trott mig, med fullt iakttagande af kronans rätt
och bästa, icke kunna gå längre i tillstyrkande af det föreslagna utbytet, än att
Rikets Ständer må, med iakttagande i öfrigt af de i den Kongl, propositionen
föreslagne vilkor och deri stadgade grunder, afstå så stor del af den ifrågasatte
Ttih. till R. St. Prot. 1S50 Ä ISSI. -4 Sami. -I Afd. 58 Haft. o
\h Stats-Utskottets Utlåtande,, N.o -t Oo.
marken, som sträcker sig i söder emellan stora liamnkanalen och en linea i norr,
som delar Sand-bastionen midt itu, samt i öster har vallgrafven och i vester elfven
till gränser. Denna jordrjmd skulle utgöra omkring 45,000 qvadratalnar,
eller något öfver 3 tunland, samt således i värde fullt motsvara det al staden med
tvistig eganderätt hittills innehafde Otterhälleberget af 3 tuni. 28 kappland.”
STOCKHOLM, 1851.
>T. A, WALLDÉN.
xjnrj
ö/i/er
Ma 8 ilia mn i‘ii
ttjJ
\ f/sife vncfcr Jy//ningZiff
\/arj cyi/cvés far riga /ixiy -
/dyg mngesro emf/lant/ /,,
Hising 071/ cty/i/
\ i *
\ Srade n/ /
f,
''yl dy/ÅWes/a,-,
IMJ
•• r- U ,
' v /J//n<r/ro£{%/i
AAR7A
yi
JCtlta Otter K allan
v/Z>7 T/o
--4
.T/O'i
jj/y)
C-..Ti ;■ u=i
J^örTsZcTrirrg.
sans.
Jm, TiTé.yZ.
Ji UeTXctiJ/. tyir
il /
C So7n//z&jRr-0yv&7z/y j/erUga&er
/fy&is/rdniraifau
/rarz/ny/zZ/fi 7zz/aZ/i/g&ng som/
s/fideTvierleJul/ii&sig.
w *
/y.
jAyt/T-Åt^j/eC
A/
éof/&7'
u
■> ,Mrnzjr
J^vrifö/txrittg
.4, Ai/ 7caf ocÅ/Treufvätf zzzz/Ter azTeiy^eziomTirey ~
Tor ZeiZcZortf /zazrzn/- o <77 elTTrZeT/z' Torborg.
B Tore/zia/z/crTZtjfradbe-zz/ ztjrertdz/ZZeZ yazzi yytztzle/ey eBfor
znzzdcZrzjZéjf z edivon/
T. Tiora- Zoznv ZaéZzezzozvTAegrtz//^ ,
-r. -,.r -n • ITZZ <fior tiedrasereulty
7/ WaUqazzg > .
•* •* k -u/van-dzgt
JE
SarzeZvtevZztme7Z/ /
J7 T/ora-Toyn-y/zzTZÅzzy /om/czz, j/ztz/ezz /zZZZTrzy.
(7. ^ifayi/zazzzzf-zay a/Tcon^BTiaf Tz naz/or zt/?y?7aT>2//z7Z y/at/ezMTzzz
rZzé,p0jz/zo7z//z77zZty'sd.- jior 771- a/‘7e-rz7zZzZl vartmtZe /af/
nz-ny,ez'(cZZ sezzz/ToT ezv/iZZa/rtzzat/ Ti/ierz/- Jami daT/i/tt/j zzT
raZZzzzzzy ZeTzzzzzcs e-rTorTerZy.
77 (>BBezyZaTf zZeraTezz/c&Tzctyor&f aTdlXaTJfrritjfj BoTZ. ZzZZ sZatdczz/
zzp/tZzt/yze- /oaz/jiziaTzr- Az/az'77T yZtzz/ezz Zz/TAo/ii^ema/yrtzyZlo/az
(To ztppZordc/
I //ZcyagnatZ/zZzz/e. 77: TaT/iy/erjeyTTtyymraJ/TZVzzt/ezzs Zzzae
Bill/tor JZecZr* ZZZfZzeZ/eZf zz/Za/azztdty <7? /(?£
4/072/. ST/zZ.Z-iZTi/JrdB
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o -104.
4
N:o 104.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 4854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om Rilcsgäldssedlars inlösande,
oaktadt den derför fastställda preskriptionstid tilländagått.
(Rgs Afd.)
Inom Borgare-Ståndet hafva Herrar C. J. Ek, P. O. Norin, M. W. Collén
och P. Berg samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmäktige, förre Talmannen Anders
Eriksson och A. W. Uhr från Örebro län, Oscar Carlsson från Elfsborgs
samt Bengt Gudmundsson från Hallands län, under innevarande riksdag, väckt serskilda
motioner om beviljandet af inlösen utaf åtskilliga, motionerna bifogade, riksgäldssedel',
hvilka af okunnighet, missförstånd eller andra orsaker icke kommit att
hos Riksgäldskontoret företes inom den, genom Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835, bestämda och vid 18(45 års slut tiiländagangna preskriptionstid.
Jemte dessa, till Stats-utskottet remitterade motioner och deruti omförmälda
sedlar, utgörande ett antal af 126 st. och lydande å ett sammanlagdt belopp af
381 Rdr 16 sk., har Utskottet, genom Fullmäktige i Riksgäldskontoret, emottagit
957 st. dylika sedlar å tillsammans 1120 Rdr 32 sk., om hvilka sistnämnda
sedlars inlösning utan hinder af preskriptionstidens förlopp serskilda till Utskottet
jemväl öfvcrlemnade, ansökningar och framställningar, efter denna riksdags början,
blifvit till Fullmäktige ingifne.
På sätt Stats-Utskottet vid riksdagen åren 1834 och 1835, uti sitt utlåtande
N:o 380, uttryckligen förklarade, skulle med den då föreslagna och af Rikets
Ständer fastställda preskriptionstiden för det, under benämning riksgäldssedlar, allt
sedan början af 1790-talet, i allmänna rörelsen utgifna och begagnade sedelmynt
så mycket mindre kunna afses, att härigenom åt staten bereda någon fördel på den
enskilde sedelinnehafvarens bekostnad, som Rikets Ständer, i allt fall, voro ”oförhindrade
att, derest enskilda bevekande omständigheter skulle sig förete, uppå
skeende ansökningar, bevilja inlösen af riksgäldssedlar efter preskriptionstidens utgång”.
Rikets sednast församlade Ständer medgåfvo också, i anledning af derom
då väckta motioner eller gjorda och genom Fullmäktige för dåvarande Stats-utskott
anmälda ansökningar, att ett betydligt antal, först efter preskriptionstidens slut, hos
Riksgäldskontoret till inlösen företedda dylika sedlar, oaktadt den för sådant fall
stadgade påföljd, eller förlusten af ali rätt till betalning för desamma, finge utaf
detta verk infrias.
Jiih. till R. St. Prot. 4850 & 4854. 4 Sami. 4 Afd. 59 Haft. 4
2
Stats-Utsköttets Utlåtande, N:o 494.
Enligt den sålunda, redan före preskriplionsförfattningens utfärdande, uttalade
åsigt och i öfverensstämmelse med uti enahanda frågor under sistförlidne riksdag
fattade beslut, torde ltikets Ständer jemväl böra medgifva, att de bland nu ifrågavarande
riksgäldssedlar, som vid deraf genom Riksgälskontorets kommissariat anställd
granskning befunnits riktiga, likaledes varda utaf samma verk inlösta.
Beträdande åter den för denna sedelinlösning erforderliga tillgång, så anser
sig Utskottet böra upplysa: att återstoden utaf den, för inlösandet af Riksgäldskontorets
kreditsedlar och kopparskiljemyntspoletter, å nämnde kontors räkning
N:o 2 i Rikets Ständers Bank afsatta fond, efter afdrag af de icke invexlade poletternas
myntvärde redan år 1846 blef från denna räkning afförd och såsom Bankens
tillfälliga kapitalvinst för samma år upptagen med en summa af 275,219 Rdr
14 sk. banko, motsvarande de, jemlikt Riksgäldskontorels räkenskaper, i allmänna
rörelsen utgifna och vid preskriptionstidens slut utelöpande riksgäldssedlarnes belopp;
hvadan Rikets vid sednaste riksdag församlade Ständer, — som för den ytterligare
inlösningen af sådana sedlar icke ville anlita den innan besluten härom
fattades, med bela sitt belopp till statens allmtnna behof anvisade bankovinst för
åren 1845, 1846 och 1847 •— förordnade att de till nyssnämnde sedelinlösning
erforderliga medel skulle utassigneras utaf den behållning, som för kopparpoletternas
invexling uti Banken innestod, och hvars till nära 74,000 Rdr banko då uppgående
belopp ansågs vida öfverstiga hvad som för invexlandet af sådana poletter
möjligen kunde komma att utgifvas. Till följd af delta beslut, blef således för
den under sistförlidne riksdag beviljade inlösen af riksgäldssedlar, en mot det sammanräknade
sedelbeloppet eller 1824 Rdr 4 sk. svarande summa, eller 1216 Rdr
2 sk. 8 rst. banko, utaf omförmälde behållning utbetald. Då nu samma behållning,
oaktadt den deraf sålunda verkställda utbetalning, vid detta års ingång blott
var minskad till 72,252 Rdr 28 sk. 10 rst. banko, och då utaf merberörde, vid
nuvarande århundrades början, å ej mindre jin tillsammans 114,956 Rdr 2 sk. 3
rst. rgs utgifna poletter, allenast ett belopp af 4,753 Rdr 3 sk., under hela den
intill nästlidet års slut förflutna tid, blifvit till invexling företedt, kan med full säkerhet
antagas, att den å Riksgäldskontorets ofvannämnde räkning i Banken ännu
innestående summa är mer än tillräcklig för verkställigheten af ali hädanefter ifrågakommande
invexling af detta, numera i allmänna rörelsen sällsynta, skiljemynt;
och lär Utskottet alltså hemställa,
att, med undantag af en sedel å 10 Rdr, hvilken vid ofvan omförmälde
granskning befunnits falsk, alla öfriga Utskottet tillställda och
dervid vederbörligen godkända riksgäldssedlar, nemligen, 1 å 100 Rdr,
31 å 10 Rdr, 287 å 2 Rdr, 372 å 1 Rdr, 3 å 24 sk., 393 å 16
sk. och 14 å 12 sk., eller å tillsammans 1,492 Rdr må af Riks
-
Stats-Utskottets Utlåtanden, A:o 40 i och 4 05.
3
gäldskonloret inlösas med motsvarande belopp i bankomynt, samt att
den för sådant ändamål erforderliga summa, Niohundra Nittiofyra Riksdaler
Tretiotvå skillingar banko, må på samma sätt, som vid dylika
sedlars inlösning förut skett, få utassigneras utaf den å Riksgäldskontoret?
räkning N:o 2 i Rikets Ständers Rank för närvarande innestående
behållning.
Stockholm den 31 Mars 1851.
N:o 105.
Anio till Exp.-Ulsk. den 4 April 4834, kl. 4 e m.
Utlåtande, angående lyftningen af hela återstående beloppet utaf de vid
sednaste riksdag beviljade tillfälliga statsanslag till försvarsverkets
förbättrande.
(Rgs Afd.)
Uti 20:de punkten af del under N:o 61 afgifna utlåtande, angående Riksgäldskontoret?
förvaltning, har Stats-utskottet redan anmält, alt, oaktadt Kongl.
Maj:t, med bifall till Rikets sednast församlade Ständers derom framförda underdåniga
anhållan, under den 29 Maj 1848, förständigat samtliga vederbörande embetsverk,
att endast i mån af behof reqvirera och lyfta de medel, som för erforderliga
utgifter skola de serskilda verken tillhandahållas, hafva, under Februari
månad nästlidet år, alla i Riksgäldskontoret då innestående anslagssummor för sjöförsvarets
ordnande blifvit, på en gång, lyftade med tillsammans 276,260 Rdr, äfvensom,
under September och November månader samma år hela återstoden, 429,530 Rdr,
utaf de för försvarsverket till lands vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade och
lill utgående från sistnämnde verk anvisade anslag blifvit reqvirerad och måst utbetalas.
Sedan Utskottet numera erhållit de, enligt samma utlåtande, af Utskottet,
i föreskrifven ordning, begärda upplysningar, huruvida dessa betydliga summor,
då de genom Statskontoret hos Riksgäldskontoret reqvirerades och lyltades,
till sitt hela eller hufvudsakligaste belopp, voro för dermed afsedda ändamål erforderliga
och skulle af Krigskollegium samt Förvaltningen af Sjöärendena på stadgadt
sätt utbetalas; får Utskottet härmedelst bos Rikets Ständer göra den fram
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o -I05.
ställning, till hvilken Utskottet funnit sig ega anledning af det uti ifrågavarande
hänseende anmärkta och endast till en del nöjaktigt upplysta förhållandet.
Beträffande de, till följd af Förvaltningens af Sjöärendena reqvisition, under
förstnämnde månad utbetalda anslag för försvarsverket till sjös, så har Förvaltningen
upplyst, att då reqvirerade och utbekomna anslagssummorna för nya dockbyggnaden
i Carlskrona, för anskaffningen af stenkol samt bombkanoner och projektiler
varit för detta embetsverk behöfliga, i anseende till förestående utbetalningar och liqvider
för dockbyggnadsarbetets fortsättande eller sådane upphandlingar och lefveranser,
om hvilka kontrakt redan dessförinnan voro afslutade; och anser Utskottet derföre
icke något vara alt erinra emot lyftningen af de för dessa föremål anslagne medel.
I afseende på de vid samma tillfälle utreqvirerade anslagen för byggandet af
ångfartyg, äfvensom för gevärs reparerande och anskaffning, hvilka anslags då återstående
belopp utgjorde ej mindre än 227,000 Rdr, nemligen: återstoden af 1848
jemte hela 1849 och 1850 års anslag för ångfartyg 209,500 Rdr samt större
delen af gevärsanslaget för år 1849 och samma anslag för år 1850, 17,500 Rdr,
ar deremot af Förvaltningen endast upplyst: att Kongl. Maj:t under den 9 Juli
1849, anbefallt Förvaltningen att skyndsamt inkomma med ritningar och kostnadsförslag
för nybyggnaden af de 3:ne ångfartyg, som skulle utaf härtill vid sednaste
riksdag anslagna medel bekostas, och hade Förvaltningen, som till följd af denna
befallning, gått i författning om dylika ritningars och förslags erhållande, vid afgifvandet
af ofvanberörde reqvisition, fått emottaga ritning och kostnadsförslag å ett
af ångfartygen. Detta fartyg hade sedermera, under sistlidet års lopp, blifvit färdigbygdt
med en kostnad af omkring 80,000 Rdr, deraf 13,000 Rdr redan i slutet
af Januari månad utbetalades, hvaremot, genom enskild persons förvållande, ett
oförmodadt dröjsmål kom att ega rum med de ölriga ritningarnes aflemnande. Förvaltningen
trodde sig emedlertid hafva all anledning att med det snaraste förvänta
dessa handlingar äfvensom den förestående utbetalningen af erforderliga förskott å
entreprenadsumman och ansåg fördenskull försigtigheten fordra, att de dertill erforderliga
medlen så tidigt reqvirerades, att saknaden af desamma icke lade hinder
i vägen för skyndsamt afslutande af kontrakten om machinernas förfärdigande och
fartygens byggnad, helst ovisst vore, huruvida dessa medel kunde snart erhållas.
Den anmärkta lyftningen af återstoden utaf anslaget till förändring och anskaffande
af gevär för flottans behof föranleddes af förväntade reqvisitioner från stationerna
för derstädes under vintermånaderna verkställda gevärsförändringar och reparationer;
varande också en sådan reqvisition i början af April månad sistlidet år från
Carlskrona station till Förvaltningen insänd.
Enligt dessa upplysningar, har således allenast en mindre del, eller 80,000
Rdr, utaf det vid sistförflutna riksdag för ångfartygs byggande beviljade anslag af
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o -105.
5
300,000 r.dr behöft från Förvaltningen af Sjöärendena under loppet af år 1850
utbetalas. Den kort efter samma års början skedda lyftningen af hela den åter
stående
anslagssumman, oansedt icke ens ritningarna och kostnadsförslagen för 2:ne
af de nya fartygen ännu voro uppgjorda, synes följaktligen rakt stridande emot
det uti Förvaltningens skrifvelse till Utskottet anförda syftemålet med stadgandet i
1848 års Kongl. Bref eller förekommandet af “förtidiga reqvisitioner utan nöjaktig
anledning". Vid sådant förhållande och då, så vidt af de Utskottet meddelade
upplysningar kan inhemtas, endast för gevärsförändring vid en af flottans sta
tioner
utbetalning utaf de för ej mindre detta ändamål än gevärsanskaffning, anslagne
medel under sistlidet år ifrågakommit, samt ingeri anledning förefunnits tili
den af Förvaltningen yttrade ovisshet angående de reqvirerade medlens snara erhållande,
anser Utskottet det i högstberörde Kongl. Bref meddelade stadgandej_ej
vara vederbörligen iakttaget vid utreqvirerandet af ångfartygs- och gevärsanslagen.
Vidkommande åter de, jemlikt Krigs-kollegii reqvisitioner, hos Riksgäldskontoret
under sistlidne September och November månader lyftade anslagssummor för
landtförsvaret tillhörande föremål, så har bemälte kollegium, vid de utaf dess Fortifikations-
och Intendents-afdelningar upplysta förhållanden, icke saknat tillfyllestgörande
anledningar att reqvirera anslagen för fåstningsbyggnaderna vid Carlsborg,
Waxholm, Carlsten och Carlskrona, likasom anslaget till förstärkandet af beväringsmanskapets
reservförråd; hvaremot i fråga om den under förstnämnde månad skedda
lyftning af 1848, 1849 och 1850 års anslag för bestyckningen af Waxholms
och Carlstens fästningar, för redskaps- och stall- m. fl. persedlars anskaffning åt
ett sexpundigt fältbatteri, för anskaffandet af nya gevär äfvensom reservfånghålstappar
och rengörings- jemte andra verktyg för ändrade gevär samt för slagkruthufvars
tillverkning, Krigs-kollegii artilleri-afdelning, genom de upplysningar, som
blifvit Utskottet meddelade, icke ådagalagt behofvet af alla dessa anslagssummors
utbekommande, då de med hela deras sammanräknade belopp, 214,530 r:dr på
en gång från Riksgälds-kontoret reqvirerades och alltså måste derifrån utbetalas.
Enär de utgifter, hvilka af nyssberörde anslag skulle bestridas, enligt hvad
artilleri-afdelningen uppgifvit, intill sistlidet års slut allenast utgjort 108,700 r:dr
och de alltjemnt fortgående utbetalningarne för arbetena vid kronans gevärsfaktori
och verkstäder blott uppginge till omkring 6,000 r:dr i månaden, samt den återstående
anslagssumman, jemlikt afslutade entreprenadkontrakt, endast i mån af entreprenadernas
fullgörande behöfde utbetalas, synes alltså reqvisitionen å nu ifrågavarande
anslag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts ofvan åberopade föreskrift,
hafva bordt inskränkas till det belopp, som för godtgörandet af redan förskottsvis
bestridda eller snart förestående ytterligare liqvider verkligen erfordrats,
helst Krigs-kollegii yttrade åsigt, att det skulle vara med ordning och^reda i rä
-
c
Stats-Utskottets Utlåtande, AKo -106.
kenskaperna mest öfverensstämmande att under det sista af de år, för hvilka tillfälliga
statsanslag voro beviljade, uttaga hela anslagssumman för dessa år, så mycket
mindre torde kunna godkännas såsom skäl till afvikelse från högstberörde nådiga
föreskrift, som det allmänna stadgandet, att hvad som utaf ett anslaget belopp
under ett år icke blifvit från Riksgälds-kontoret uttaget eller behöft användas, får
under ett följande år disponeras eller utbekommas, ingalunda afser blott den tidrvmd
gällande statsreglering omfattar.
Med anledning af hvad sålunda förekommit i afseende på lyftningen af de under
sednaste riksdag beviljade tillfälliga statsanslag för dels Krigs-kollegii artilleriafdelning
tillhörande föremål och dels nybyggandet af ångfartyg samt förändrandet
och anskaffningen af gevär för flottans behof, och då det, med hänsigt till ej mindre
den inkomst, som genom innestående anslagssummors förräntande kan statsverket
beredas, än den fördel, som genom sådana medels tillhandahållande kan
tillskyndas rörelsen inom landet, onekligen måste vara för det allmänna af synnerlig
vigt, att det af Rikets Ständer begärda samt af Kongl. Maj:t i nåder meddelade
stadgande, att de medel, hvilka de förvaltande verken ega att genom Statskontoret
utbekomma, icke reqvireras och lyftas förr, än desamma behöfva användas
för de föremål, hvartill de blifvit anslagra, finner Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes erinra Krigs-kollegium och Förvaltningen af Sjöärendena att
hädanefter ställa sig föreskriften i Kongl. Brefvet den 29 Maj 1848
till behörig efterrättelse.
Stockholm den 31 Mars 1851.
N:o 106.
Ank. till Expcd.-Utsk. den \ April tS51, kl. t e. m.
Utlåtande, angående anmäld otillräcklighet af det för expenser vid Juslilie-Ombudsmannens-Expedition
hittills anslagna belopp.
(Rgs. Afd.)
Under åberopande af den uti Berättelsen till Rikets nu församlade Ständer
gjorda anmälan om otillräckligheten af det årliga belopp 300 r:dr, som, enligt
Riksgäldskontorets reglemente, är till upphandling af skrifmaterialier samt andra
expenser vid Justitie-Ombudsmannens och Tryckfrihets-komiténs Expeditioner an
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o -106.
7
slaget, har Rikets Ständers Justitie-Ombudsman, uti en under nästlidne December
månad till samtlige Riksstånden ingifven och jemte deraf inom Rorgareståndet föranledda
yttranden, till Stats-utskottet remitterad skrift, hemställt, huruvida icke Rikets
Ständer skulle finna skäl att, efter inhemtandet af Fullmäktiges i Riksgäldskontoret
yttrande, anbefalla utanordnandet af den summa, 353 r:dr 43 sk. 5 r:st.,
som, jemlikt en samma skrift bifogad räkning, erfordrades för åtskilliga vid nämnde
Expeditioner bestridda utgifter, för hvilkas godtgörande hela den under innevarande
år disponibla anslagssumman icke vore tillräcklig och ej heller kunde användas,
med mindre ali tillgång för enahanda utbetalningar under detta års lopp
skulle komma att saknas.
Enligt hvad Utskottet inhemtat utaf det, i anledning af denna framställning,
från Fullmäktige i Riksgälds-kontoret infordrade utlåtande samt dervid bilagde handlingar,
upptog den vid 1809 och 1810 års riksdag för Rikets ■ Ständers Justitieombudsman
utfärdade stat “på förslag och emot behörig redogörelse*' ett belopp
af 300 r:dr, till upphandling af nödiga skrifmaterialier samt ljus och ved för Justitie-Ombudsmannens
embetsrum. Jemlikt de vid 1840 och 1841 samt 1844
och 1845 års riksdagar för Riksgälds-kontoret utfärdade Reglementen, skulle denna
förslagssumma, emot afgifvande redovisning, förskottsvis af Riksgälds-kontoret
till Justitie-Ombudsmannen utbetalas. Det härom i nu gällande reglemente för
samma verk införda stadgande är af följande lydelse: “till upphandling af skrifmaterialier
samt andra expenser vid Justitie-Ombudsmannens och Tryckfrihets-komiténs
Expeditioner, bör ett årligt belopp af 300 r:dr, emot behörig redogörelse,
förskottsvis af Riksgälds-kontorets medel utanordnas“. För dylika expenser äfvensom
till tryckningskostnaderna för Justitie-Ombudsmannens embetsberättelser hafva
från Riksgälds-kontoret utanordnats, under hvartdera af åren 1840 samt 1844
till och med 1849, 300 r:dr, under år 1841, 440 r:dr 24 sk. 6 r:st., år 1842
761 r:dr 41 sk. 10 r:st., år 1843, 483 r:dr 44 sk. 8 r:st., och under sistlidet
år, då den genom embetsberättelsernas vid 1844 och 1845 års riksdag beslutade
utdelning till underdomstolarne föranledda ökade tryckningskostnad af Riksgäldskontoret
serskildt godtgjordes, 383 r:dr 7 sk. 3 r:st. Deremot har sammanlagda
beloppet af de för åren 1840 med 1850 redovisade expenser och tryckningskostnader
uppgått till r:dr 4,313: 36. 4.
och alltså med „ 144: 14. 1.
öfverstigit summan af de under dessa 11 år af Riksgälds-kontoret
härtill utbetalda medel r:dr 4,169: 22. 3.
utgörande de uti redovisningarne för samma tidrymd upptagna tryckningskostnader
ett belopp af 2,203 r:dr 41 sk. Kostnaden för sättningen och tryckningen af
s
Stats-Utskottets Utlåtande, fl:o 106.
Justitie-Ombudsmannens årliga berättelser har hittills blifvit bestridd utaf expensanslaget,
hvaremot betalningen för de exemplar, hvilka dervid afdragits, för att intagas
uti Bihanget till Riksståndens Protokoll, utgått af riksdagskostnadsmedlen ;
men sättnings- och trycknings-kostnaden för de serskilda berättelser, Justitie-Ombudsmannen
vid riksdagarne till Rikets Ständer afgifvit och hvilka berättelser jemväl
äro uti nämnde Bihang intagne, har åter godtgjorts på enahanda sätt, som
tryckningen af öfriga riksdagshandlingar, samt det så kallade öfvertrycket al samma
berättelser, eller de för utdelning till vederbörande domstolar och embetsmyndigheter
afdragna exemplar, betalts af expensmedlen.
Då, såsom Fullmäktige anmält och vitsordat, någon anmärkning icke förekommit
emot den vid sistlidet års slut afgifna redogörelse för de medel, Justitieombudsmannen
till expenser och tryckningskostnader under samma år från Riksgäldskontoret
uppburit, så och på det innevarande års expenser må kunna bestridas
utaf den dertill anvisade anslagssumma, anser sig Utskottet, lika med Fullmäktige,
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer må bevilja godtgörelse utaf Riksgäldskontorets me
del
ej allenast för Justitie-Ombudsmannens, enligt nyssberörde redogörelse,
egande fordran, Etthundrafyratiofyra riksdaler 14 sk. 1 r:st.,
utan äfven för den i hans till Riksstånden ingifna skrift omförmälda
och numera af honom jemväl godtgjorda tryckningskostnaden, Tvåhundrafemtiotvå
riksdaler 32 sk., för de exemplar utaf Justitie-Ombudsmannens
vid denna riksdags början afgifna berättelse, hvilka icke tillhöra
Bihanget till Riksståndens Protokoll.
Vidare och enär tillräckligheten af anslaget till skrifmaterialier och expenser
för Justitie-Ombudsmannens och Tryckfrihets-komiténs Expeditioner icke synes fortfarande
böra blifva beroende af här ofvan omförmälde berättelsers större eller min
dre
vidlyftighet samt tryckningskostnadernas derigenom föranledda belopp, så ock
till åstadkommande af en ändamålsenlig förenkling i redovisningen för, äfvensom
en förmodad framtida minskning uti dessa kostnader, får Utskottet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Fullmäktiges härom framställda förslag, hemställa och tillstyrka
:
a) att tryckningen samt häftningen af Justitie-Ombudsmannens årliga
embetsberättelse^ likasom dess serskilda berättelser till Rikets Ständer
vid kommande riksdagar, jemte dertill hörande bilagor, må verkställas
genom Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret försorg, under förbehåll likväl,
att den härvid erforderliga korrekturläsning kommer att hädanefter
besörjas på samma sätt som hittills;
b) att
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 407.
9
b) att Fullmäktige likaledes må få sig uppdraget att gå i författning
om anskaffandet af det papper, som vid dessa handlingars tryckning
erfordras;
c) att samtliga trycknings- och häftningskostnaderne för ifrågavarande
berättelser med tillhörande bilagor må af Riksgälds-kontoret omedelbart
godtgöras, utan afdrag å det till expenser för Justitie-Ombudsmannens
och Tryckfrihets-komiténs Expeditioner beviljade anslag; och
d) att de medel, som genom meranämnde berättelsers försäljning
i bokhandeln kunna inflyta, må utaf Justitie-Ombudsmannen, hvilken
fortfarande bör ega att härom foga anstalt, inför Fullmäktige serskildt
redovisas.
Stockholm den 31 Mars 1851.
Nio 107.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 April 1851, kl. 1 e. m
Utlåtande, angående ytterligare anslag för del inom Rikets Ständers hus
inrättade Riksdagsarkiv.
(Rgds Afd.)
Till inköp af böcker för det arkiv, som borde inrättas inom Rikets Ständers
hus, samt till öfriga för detta arkivs bildande och förökande oundgängliga utgifter,
äfvensom tili lämpliga arfvoden åt dem af Kongl. Bibliothekets tjenstemän,
hvilka härvid komme att biträda, anslogo Rikets sednast församlade Ständer ett
belopp af 1000 r:dr, hvilket Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, under tiden intill
slutet af nuvarande riksmöte, skulle ega att för sagde ändamål disponera. Utaf
detta anslag hafva, enligt hvad Fullmäktige, uti skrifvelse af den 27 nästlidne Februari,
för Stats-utskottet anmält, 764 r:dr 24 sk. utbetalts för inköpta böcker
och kartor samt verkställda bokbindare-arbeten, hvarförutan en summa af 200
r:dr blifvit afsedd att användas till arfvoden åt de 2:ne extraordinarie tjenstemän
vid Kongl. Bibliotheket, hvilkas biträde Fullmäktige, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers föreskrift, anlitat i afseende på utgallringar af derstädes befintliga
duplettexemplar, som till arkivet kunde öfverlåtas. Följaktligen utgjorde den odispönerade
återstoden af ifrågavarande anslag endast 35 r:dr 24 sk. Som detta
belopp icke ens vore tillräckligt för godtgörande af det vid upprättandet och utBih.
till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 59 Haft. 2
^0
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i 07.
skrifningen af katalogen och registret öfver arkivets boksamling begagnade biträde,
sä hafva Fullmäktige, för att kunna utbetala denna, till 66 r:dr 32 sk. föreslagna
godtgörelse samt för att jemväl kunna tillöka arkivet med ännu icke erhållna, äfvensom
hädanefter utkommande Svenska böcker uti juridiska och statsekonomiska
jemte andra till arkivets föremål hörande ämnen, äfvensom för att, så vidt tillgängarne
medgåfve, kunna för arkivet anskaffa det förnämsta utaf hvad den utländska
litteraturen i samma ämnen erbjöde, hemställt, att ett nytt anslag af 666 r:dr 32
sk. måtte af Rikets Ständer beviljas och intill nästa riksdags slut få utaf Fullmäktige,
i mån af behof, användas för dessa jemte andra i sagda hänseende förekommande
oundgängliga utgifter.
Såvida omförmälde arkiv skall motsvara det med detsammas inrättande afsedda
ändamål, måste det naturligtvis kompletteras med dels sådane böcker, som i
arkivet böra finnas att tillgå, men hittills ej kunnat för detsamma anskaffas, och
dels de riksdagshandlingar samt lag- och författningssamlingar jemte andra dithörande
böcker, hvilka framdeles varda från trycket utgifna. På sätt af den, vid
denna riksdags början, till Rikets Ständer afgifna och Stats-utskottets Memorial
N:o 3 bifogade berättelse, angående Riksgälds-kontorets förvaltning (sid. 57—58)
inhemtas, kommer arkivet visserligen att utan betalning erhålla de till dess föremål
hänförliga böcker och skrifter i juridiska, statistiska och financiella ämnen,
som på allmän bekostnad genom trycket offentliggöras 5 men för dessa böckers inbindning
äfvensom för inköp af dylika, för enskild räkning tryckta, handlingar måste
erforderliga medel jemväl framgent anvisas. Utskottet, som alltså anser, att
en serskild anslagssumma för sagde utgifter bör fortfarande vara ställd till Fullmäktiges
i Riksgälds-kontoret disposition, får, hvad denna anslagssummas belopp
under den närmaste framtiden beträffar, yttra den åsigt, att då, utom ofvanberörda
arfvode för utgallringen af Kongl. Ribliothekets duplett-exemplar, den för arkivets
första bildande och förseende med dess nuvarande icke obetydliga bokförråd disponibla
summa allenast utgjort 800 r:dr; då detta anslag icke behöft anlitas för
det tidsödande bestyret med samlandet, ordnandet och uppställningen af alla hittills
för arkivet anskaffade böcker, och det således torde kunna antagas, att för
enahanda hädanefter förestående, vida mindre besvärliga göromål någon serskild
vedergällning icke skall ifrågakomma 5 då anskaffningen af utländska litteraturens
alster i den vidsträckta omfattning, Fullmäktiges framställning antyder, synes kunna
och böra undvikas, helst en sådan utsträckning af arkivet, derest den skulle
på ett någorlunda tillfredsställande sätt motsvara det dermed afsedda ändamål, 0-  felbart komme att leda till alltför betydliga kostnader; och då, såsom redan är
anfördt, arkivet, utan någon annan utgift än den erforderliga bindningskostnaden,
fortfarande bör komma i åtnjutande af icke blott de egentliga riksdagshandlingarne,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o \ OS.
utan afven alla andra, på allmän bekostnad tryckta och för arkivet behöfliga, böcker
och skrifter, så anser Utskottet ifrågavarande anslagssumma, under tiden intill
nästa riksdags slut, icke behöfva bestämmas till högre belopp än 500 r:dr.
Enligt denna åsigt får Utskottet således hemställa,
att, till ytterligare anskaffning af sådana Riksdags-arkivets föremål tillhörande,
tryckta böcker och skrifter samt kartor, som för kompletterandet
och förökandet af arkivet erfordras och icke utan serskild kostnad
kunna erhållas, äfvensom till inbindningskostnader jemte andra
oundgängliga utgifter för detta arkivs räkning, en summa af Femhundra
r:dr må, utom återstoden af det härtill förut beviljade anslag, få
af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, under tiden intill nästa riksdags
slut, i mån af behof, disponeras.
Stockholm den 31 Mars 1851.
N:o 108.
Ank. till Exp.-Utsk. den \ April 1851, kl. \ e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Kongl. Ribliolhekcts förflyttning
till det af Riksgälds-kontoret begagnade hus.
(Rgs Afd.)
Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs och Röhus län har, uti en
af Bondeståndet till Stats-utskottet remitterad motion, föreslagit, att statens stora
offentliga boksamling, eller det Kongl. Bibliotheket, måtte inrymmas uti f. d. Hessensteinska
huset på Riddarholmen, samt annan lokal i stället anskaffas för Riksgäldskontoret,
helst detta verk skulle kunna vara belåtet med ett vida inskränktare
och inom något af kronans byggnader möjligen tillgängligt utrymme, hvaremot
de å härvarande slott åt Kongl. Bibliotheket upplåtna rum skulle vara alltför
otillräckliga för uppställningen och ordnandet af denna rika boksamling. Härjemte
har motionären emot Kongl. Bibliothekets förflyttning till den nya National-Museibyggnaden
erinrat, att de lokaler, som derstädes kunde erhållas, ingalunda skulle
komma att öfverstiga behofvet för alla öfriga samlingar, hvilka inom denna byggnad
borde förvaras, samt att det skulle vara så mycket mera olämpligt, att inom
ett hus sammanföra ett bibliothek och så olikartade samlingar, som taflor, statyer,
forn- och konstsaker samt rust- och klädeskammare, som, vid en samtidig ökning
af dessa samlingar, den ena nödvändigt måste intränga på den andras område,
[ ’
-12 Stats-Utskottets Utlåtande, N.o -108.
hvarförutan en lokal, hvilken icke kunde utvidgas, omöjligen skulle kunna lemna
erforderligt utrymme för ofvanberörde, årligen vexande, bokförråd.
Enligt hvad uttryckligen förklarades, då anslaget för Nationalmusei-byggnaden
vid riksdagen åren 1844 och 1845 föreslogs och beviljades, var det förnämsta
syftemålet med denna byggnad att kunna få statens på (lera, från hvarandra åtskiljda
ställen inom hufvudstaden spridda konstalster, jemte bok- och myntsamlingar
samt historiska märkvärdigheter, sammanförda och uppställda inom en enda,
för allmänheten tillgänglig, lokal, och borde derföre, på sätt både Kongl. Maj-ts
härom atlåtna Nådiga proposition och Rikets Ständers underdåniga skrifvelse innehålla,
Kongl. Bibliotheket jemväl inom samma byggnad inrymmas. Med fästadt
afseende å det för nyssnämnde ansenliga boksamlings framtida förvarande behöfliga
utrymme, var också kostnaden för uppförandet och inredningen af Nationalmuseibyggnaden
beräknad och blef den dertill beviljade anslagssummas belopp bestämdt.
Vid sådant förhållande och då, Utskottet veterligen, hvarken någon fråga om den
af motionären nu föreslagna väsendtliga afvikelse från ändamålet med omförmålda
kostsamma byggnadsföretag blifvit i vederbörlig ordning väckt eller någon anmälan
gjord om olägenheten af Kongl. Bibliothekets qvarstående inom dess nuvarande,
serdeles vackra och väl inredda, lokal, intilldess Musei-byggnaden hinner fullboidas,
anser sig Utskottet, som ej torde behöfva ingå i något yttrande angående
det af motionären uppgifna husets lämplighet och användbarhet till förvaringsrum
för meranämnde bibliothek, böra hemställa,
att ifrågavarande motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 31 Mars 1851.
STOCKHOLM, 1851.
J. A. WALLDÉN
Stats-Uti kottets Memorial, N:o 109.
1
N:o 109.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 April 1851, k>. 3 e. m.
Memorial, angående bestämmandet af den Riks-Ståndens och Utskottens
Kanslibeljening tillkommande aflöning.
(R:gds AJd.)
Enligt Riksdags-Ordningens 24 §., åligger det Stats-Utskottet att, efter öfverläggning
med Landtmarskalken ooh Talmännen, föreslå den vedergällning, som
af statsmedlen skall utgå och, i sammanhang med statsregleringen, af Rikets
Ständer bestämmas för Riksståndens och Utskottens Sekreterare samt den under
riksdagen hilrädande nödiga betjening inom Ståndens Kanslier och hos Rikets Ständers
Utskott. Till fullgörande af detta åliggande, får Stats-utskottet, efter alt
hafva till Riksstånden aflenuiat sina utlåtanden angående regleringen af Riksstatcns
samtliga utgiftstitlar samt från Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän emottagit
ett, uti skrifvelse till Utskottet af den 1 innevarande månad, framstäldt förslag
i afseende på nämnde vedergällnings belopp och tiden för densammas beräknande
jemte öfrige dermed gemenskap egande frågor, nu afgifva sitt yttrande angående
de arfvodcn och traktamenten, som höra tillerkännas hvar och en af bemälte
Sekreterare samt den öfriga, under nuvarande riksdag, vid Riksståndens och
Utskottens Kanslier tjenstgörande personal.
Dä Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagit, att alla dessa arfvoden
och traktamenten måtte utgå med samma belopp, hvartill aflöningen under
llih. till R. St-.s Prot., 1850 & 1851. 4 Sami. 1. Afd. 40 Ildfl. I
2 Siats-Utskottets Memorial, N:o 109.
sistförflutna riksdag af Rikets Ständer bestämdes för den då anställda kanslibetjeningen,
samt någon framställning om förändring uti ifrågavarande arfvodens och
traktamentens, sedan längre tid tillbaka, bibehållna belopp ej heller under denna
riksdag, Stats-utskotlet veterligen, förekommit, eger Utskottet ingen anledning att
någon förhöjning eller förminskning deruti tillstyrka.
Hvad åter beträffar antalet af de särskilda arfvoden och traktamenten, hvilka
för de bos hvarje Riks-Stånd och Utskott nu tjenstgörande personer erfordras, så
har Utskottet härå erhållit vederbörligen styrkta uppgifter, hvilka, med hänsigt
till Utskottens kansli-biträden, blifvit jeni förda och funnits öfverensstämmande med de
af Utskotten gjorda samt af Rikets Sländer bifallna framställningarne angående den
betjening, som, utöfver det i Riksdags-Ordningen bestämda antal, ansetts höra antagas
för ärendenas behöriga handläggning och expedierande.
Med ledning af dessa uppgifter och med iakttagande af det vid sednaste riksdag
fastställda samt 1111 jemväl föreslagna arfvodes- eller traktaments-belopp för
hvarje ijensteman, har Utskottet uppgjort nedanstående,
Rikets Ständers pröfning och fastställelse härmedelst underställda,
förslag till bestämmandet af den aflöning, hvilken
under denna riksdag tillkommer Riks-Ståndens och Utskottens
Sekreterare, äfvensom den öfriga hos Stånden och Utskotten
anställda Ranslibetjetling ; varande uli detta förslag de dagar jemväl
utsatta, från och med hvilka hvar och en af bemälte tjenstemän
är berättigad att sitt arfvode eller traktamente uppbära.
Hos Ridderskapel och /ideln:
Riddarhus-Sekreteraron, i egenskap af detta Stånds Sekreterare,
arfvode i månaden
R:dr 300.
Sju Notarier, hvardera, dagtraktamente « 4: 24.
Sex Kanslister, d:o d:o  « 3: —
kommande, i likhet med hvad förut varit medgifvet, aflöningen för ej mindre Riddarhus-Sekreteraren,
än Ridderskapet och Adelns öfrige Känslibetjening, hvilken
före riksdagens början blifvit af Riddarhus-Direktionen antagen och i tjenstgöring
inträdt, att beräknas från och med 4:de dagen före den, till hvilken Rikets Ständer
voro sammankallade, eller från och med den 11 November nästlidet år.
S tuts- Uis k oile tx Memorial, N:o 109.
3
Hos Preste-Slåndel:
Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300. —
Två Notarier, hvardera dagtraktamente .
«. 4: 24.
Sju Kanslister, d:o d:o
« 3: —
hvilken aflöning får beräknas för Sekreteraren och Notarierne från och med den
15 November nästlidet år, för en Kanslist från och med den 20:de och för Sex
Kanslister från och med den 25:te i samma månad.
Hos Borgare-Ståndet:
Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 300. —
Fyra Notarier, hvardera dagtraktamente ......... 4: 24.
Atta Kanslister, d:o d:o
« 3: —
att beräknas: för Sekreteraren från och med den 21 November nästlidet år, för
en Notarie från och med den 15:de, för Tre Notarier och Fyra Kanslister från
och med den 22:de i samma månad, samt för Fyra Kanslister från och med den
5:te sistlidne December.
Hos Bonde-Ståndet:
Sekreteraren, arfvode i månaden
. R:dr 300. —
jemte hyresersättning i d:o « 50. —
samt ersättning för dess resor till och ifrån riksdagsorten, enligt
Kongl. Brefvet den 22 April 1830, eller efter örte
klassen i nu gällande Rcse-reglemente (skjuts efter 4 hästar
och traktamente 3 R:dr om dagen).
Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente R:dr 4: 24.
Fjorton Kanslister, d:o d:o  « 3: —
Aflöningen och hyresersättningeii för Sekreteraren får beräknas från och med den
30 Oktober nästlidet år, eller den dag, då lian af Kongl. Majit blef i nåder förordnad
att denna befattning bestrida; skolande deremot Lraktamenterna för Nota
-
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 109.
rierna och Kanslisterna beräknas och utgå från och med följande dagar, nemligen
för två Kanslister från den 15:de November sagde år, för två Notarier från den
20:de samt för två Notarier och tolf Kanslister från den 27:de i samma månad.
Hos Konslilu(iöns- Utskottet:
Sekreteraren, arfvode i månaden . . R:dr 166: 32.
En Notarie, dagtraktamente
3; 24.
Två Kanslister, hvardera d:o
« 2: 24
i.
Varande Sekreteraren antagen den 2 December sistlidet år, Notarien den 30:de
n ästföregångne November samt Kanslisterne den 3:dje i förstnämnde månad. (Kontitutions-UtskoLtets
Memorial N:o i).
s
Hos Stats-U/skotte/:
Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 200. —
Sekreteraren för Riksgäldsvcrket rörande ärenden, d:o . « 166: 32.
Två Notarier, hvardera, dagtraktamente « 4. —
Tre Kanslister, d:o d:o
3. —
hvilken personal, med undantag af förslbemälde Sekreterare, som redan den 30
November sistlidet år antogs, blifvit antagen och inträdt i tjenstgöring den 2:dra
påföljde December. (Stats-Utskottets Memorial N:o 2).
Hos Bev Hilling s- U Is ko tiel:
Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 166: 32.
Tre Notarier, hvardera, dagtraktamente « 3: 24.
Tre Kanslister, d:o d:o  * 2: 24.
börande aflöningen utgå för Sekreteraren från och med den 30 November nästlidet
år, för Notarierne och en Kanslist från och med den 3 December samma år
samt för de öfrige tvänne Kanslisterne från och med den 13 Januari innevarande
år. (Bevillnings-Utskottets Memorial N:is 1 och 2).
Siats-Utskottets Memorial, N:o 109.
5
Hos Banko-Utskottet:
Sekreteraren, arfvode i månaden - R:dr 166: 32.
Två Notarier, hvardera dagtraktamente « 3: 24.
Två Kanslister, d:o d:o  « 2: 24.
af hvilka tjenstemän Sekreteraren antogs den 30 November nästlidet år samt Notarierne
och Kanslisterne anställdes den 2:dre påfoljde December. (Banko-Utskottets
Memorial N:o 1).
Hos Lag- Utskottet:
Sekreteraren, arfvode, i månaden R:dr 166: 32.
Två Notarier, hvaraf den ena är tjenstgörande vid detta Utskotts
sammanträden med något annat af Rikets Ständers Utskott,
hvardera, dagtraktamente « 3: 24.
En Kanslist, dagtraktamente « 2: 24.
Varande Sekreteraren antagen den 30 November nästlidet år, Kanslisten den 5
December samma år samt en Notarie den 9:de och en Notarie den 21 Januari
innevarande år. (Lag-Utskottets Memorial N:o 3).
Hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi- UIskottet:
Sekreteraren, arfvode i månaden R:dr 166: 32.
Fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente « 3: 24.
Två Kanslister, d:o d:o ......... 2: 24.
Denna till aflönings uppbärande från och med antagningsdagarne berättigade betjening
antogs: Sekreteraren den 30 November nästlidet år, en Notarie den 2:dra,
två Notarier den 9:de och en Notarie den 16:de December sagde år samt en
Kanslist den 3 och en Kanslist den 9 Januari innevarande år. (Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 1).
Hos Expeditions- Uts ko t tet: '
Sekreteraren, arfvode, i månaden
R:dr 166: 32.
Två Notarietraktamenten, hvartdera om dagen
« 3: 24.
Tretton Kanslist-traktamenten d:o d:o « 2: 24.
6
Stats-Utskottets Memorial, N:o 109.
Kommande arfvodet för Sekreteraren att beräknas från och med den 30 November
nästlidet år samt dagtraktamentena att utgå i mån af behof och efter som de
tjenstemän, för hvilka desamma blifvit anvisade, i tjenstgöring inträdt. (Expeditions-Utskottets
Memorial N:o 1.)
I öfverensstämmelse med hvad under sednare riksdagarne varit stadgadt rörande
de till Expcditions-Utskottets disposition ställda aflöningsmedel, bör jemväl
vid slutet af denna riksdag serskild redovisning för enahanda medel till Riksgäldskontoret
afgifvas.
Beträffande ajlöningen för den, enligt Stats-utskottets Memorial N:o 2, hos
detta Utskott jemväl anställde Kamrerare, så torde Utskottet närmare riksdagens
slut få särskildt föreslå det belopp, hvartill nyssbemälde tjenstemans arfvode, i
förhållande till mängden och beskaffenheten af de åt honom uppdragne göromål,
synes böra bestämmas.
Genom bifallandet af Stats-Utskottets, uti Memorialet N:o 12, derom gjorda
framställning, hafva Rikets Ständer redan bestämt dagtraktamentet för hvar och
en af de hos Riksstånden och Utskotten anställda Vaktbetjenter till ett belopp af
En R:dr 16 sk., samt medgifvit, att detta traktamente efter hvarje månads slut
får med hela sitt belopp utbetalas. Men på samma sätt, som vid föregående
riksdagar iakttagits, har Utskottet, i sammanhang med det nu framställde förslaget
angående aflöningen för kanslipersonalen, ansett sig jemväl böra meddela
infordrade uppgifter på ej mindre antalet af den under innevarande riksdag tjenstgörande
vaktbetjening, än de dagar, då densamma antagits och från hvilka dess
traktamenten bordt beräknas.
Hos Ridderskapel och Adeln: Sex Vaktmästare, hvilkas tjenstgöring började
den 11 November nästlidet år;
» Presleståndet: Fyra Vaktmästare, hvilka inträdde i tjenstgöring den 11 i
samma månad;
» Borgareståndet: Sex Vaktmästare, af hvilka två inträdde i tjenstgöring den
litte och fyra den 22 i dito;
» Bondeståndet: Fem Vaktmästare, af hvilka två inträdde i tjenstgöring den
13:de, en den 15:de, en den 21:ste och en den 27:de i dito;
» Konstitutions-Utskottet: Två Vaktmästare, den ene antagen den 30 No
vember
och den andre den 3:dje December nästlidet år;
:» Stals-Utskotlet: Fem Vaktmästare, hvilka inträdde i tjenstgöring den 30
November nästlidet år;
» Bevillnings-Utskoltet: Tre Vaktmästare, antagna den 3 December näst!, år;
Stats-Utskottets Memorial, N:o 109.
7
Hos Banko-Utskottet: Tre Vaktmästare, af hvilka 2:ne antogos den 30 November
och en den 2 December nästlidet år;
» Lag-Utskottet: Två Vaktmästare, den ene antagen den 30 November och
den andre den 5 December nästlidet ar;
» Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet: Fyra Vaktmästare, af hvilka tre
antogos den 30 November nästlidet år och en den 7 Januari innevarande år:
» Expedilions-Utskollet: Tre Vaktmästare, af hvilka två antogos den 30 November
och cn den 2 December nästlidet år.
Då antalet af de hos Riksstånden och Utskotten under innevarande riksdag
anställde tjenstemän och vaktmästare jemföres med kanslipersonalen och vaktbetjeningen
under Rikets Ständers sednaste sammankomst, visar sig, att tjenstemännens
och vaktbetjeningens antal nu är ökadi med en notarie hos Presteståndet,
två kanslister och en vaktmästare hos Borgareståndet, en notarie hos Lagutskottet
samt en kanslist hos Expeditions-Utskottet; hvaremot ifrågavarande personal
vid denna riksdag är minskad med en kanslist och en vaktmästare hos
Presteståndet. Till tjenstgöring vid Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
gemensamma sammanträden voro under sistförlidne riksdag dessutom
antagne en sekreterare med månadtligt arfvode af 133 R:dr 16 sk. samt en
notarie meri dagtraktamente af 3 R:dr 24 sk. Hvad särskildt beträffar det kanslistarfvode,
med hvilket aflöningen för tjenstemannapersonalen vid Expeditions-Utskottet
under innevarande riksdag blifvit ökadt utöfver hvad samma aflöning förut
utgjort, oaktadt nämnde Utskotts betjening numera icke behöfver verkställa den
samma betjening tillförene ålagda utskrifning af ett originalexemplar utaf samtlige
Utskottens memorial och utlåtanden, så anser sig Stats-Utskottet böra upplysa,
att omförmälde kanslistarfvode, enligt Expéditions-Utskottets af Rikets Ständer
bifallna memorial N:o 1, blifvit släldt till samma Utskotts förfogande för att,
från och med den dag, då riksdagsarkivet inventerades till den bland Utskottets
tjenstemän, hvilken fått sig uppdraget alt vårda detta arkiv samt tillhandahålla
dervarande böcker, utaf honom uppbäras.
Vidkommande tiden för samtlige här ofvan föreslagna arfvodens och traktamentens
upphörande, så och i öfverensstämmelse med hvad Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän hemställt, samt under förutsättning, att den utaf Riksstånden
och Utskotten antagna tjenstemannapersonal och vaklbetjening förminskas, så vidt
och i den män handläggningen af de återstående riksdagsärendernä samt deras
vederbörliga expedierande medgifva, får Stals-Utskotlet tillstyrka,
att Riksståndens sekreterare och fyra notarier hos Ridderskapet
och adeln, samt två notarier hos hvartdera af de öfriga
8
Stats-Utskotlcts Memorial, N:o 109.
Riksstånden, äfvensom två vaktbetjenter hos hvarje stand må
vid denna, likasom vid sednast förflutna riksdag, få beräkna
och uppbära de för dem bestämda arfvoden och traktamenten
för en tid af Ijorlon dagar efter riksdagens afslutande; samt
att arfvodena och traktamentena för Riksståndens öfriga betjening
och för Utskottens samtlige tjenstemän och vaktbetjenter
må beräknas och utgå till och med den dag, då
hvars och ens tjenstgöringsskyldighet hos vederbörande Riksstånd
eller Utskott upphör.
Slutligen får Utskottet, i afseende på liden för utbetalningen af alla nu
ifrågavarande arfvoden och traktamenten, föreslå,
att dessa arfvoden och traktamenten, under iakttagande af
förut meddelade föreskrifter och efter afdrag af hvad sorn, i
afräkning å samma arfvoden och traktamenten, redan fatt
förskottsvis utbekommas, må af riksgäldskontoret utbetalas
för den förflutna tiden intill slutet af den månad, under
hvilken Rikets Ständers beslut i anledning af förevarande
framställningar varda meddelade, så snart samma beslut genom
Utskottet blifvit Fullmäktige i Riksgäldskontoret tillkännagifna,
samt, för den derpå följande tiden, tilldess riksdagen
slutas, efter hvarje månads förlopp; hörande, på sätt
Rikets Ständer, med hänsigt lill riksdagsarkivet, förut förordnat,
innan sista andelen utaf oftanämnde arfvoden och
traktamenten utbetalas, äfven vara behörigen styrkt, att vederbörande
tjenstemän, i föreskrifven ordning aflemnat de
Utskottens serskilda arkiv tillhörande höcker och handlingar,
som af dem under riksdagens lopp emoltagils.
Uti merberörde , skrifvelse hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän
jemväl föreslagit serskild ersättning för besörjandet af korrekturläsningen vid den
efter riksdagens slut skeende tryckning af Riksståndens protokoll, äfvensom för
upprättandet af registren öfver samma protokoll; Och skall Utskottet angående
denna ersättnings belopp meddela sitt yttrande i det Memorial, som Utskottet
kommer alt afgifva, rörande åtskilliga andra med sagde protokolls tryckning och
utdelning gemenskap egande frågor.
Stockholm den 17 April 1851.
N:o
Stats-Utskoitets Utlåtande, N.-o 110.
9
N:o 110.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 April 1851, kl. 3 e. ni.
Utlåtande, angående Siats-kontorets ersättande för de under
år 1850 utbetalda medel lill kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader.
(Bgs AJd.)
I sammanhang med Rikets Ständers under riksdagen åren 1844 och 1845
meddelade beslut om kolonien S:t Barlhelemys återställande under Sveriges administration
och drätsel, stadgades, att de för koloniens förvaltning erforderliga utgifter,
hvilka icke kunde af inkomsterna betäekas, skulle förskjutas utaf statsverkets
tillgångar och, efter skeende reqvisition, årligen af Riksgäldskontoret ersättas,
intilldess sig visade, huruvida godtgörelse för dessa kostnader framdeles,
genom koloniens afkastning eller afträdande till någon främmande makt, kunde beredas.
Vid sislförflutna riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att, då utgifterna för nämnde
kolonis förvaltning, med ledning af erfarenheten under åren 1845 och 1846,
förslagsvis kunde antagas till ett årligt belopp af 6,000 R:dr utöfver inkomsterna,
hvarförutan för tillvägabringande af en nödig ansedd förhöjning i aflöningsstaten
skulle erfordras omkring 3,000 R:dr, Rikets Ständer, jemte ett serskildt
anslag för iståndsättande af koloniens publika byggnader och kronans dervarande
materiel, måtte till förvaltningskostnadernas bestridande anvisa en, elter 9,000
R:dr årligen under 3 års tid, beräknad förslagssumma af 27,000 R:dr. Men
som, enligt hvad Rikets Ständer, under åberopande af beslutet vid näst föregångna
riksdag, uti underdånig skrifvelse af den 21 Juni 1848, förklarade moderlandets
bidrag till denna koloni, synnerligen vid statsverkets dåvarande inskränkta
Bih. lill R. Sl:s Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 J/d. 40 Höft. 2
10
Stats-Ulskottets Utlåtande, N.-o 110.
tillgångar, syntes icke böra utsträckas utöfver hvad förut var medgifvet, så blef
Kongl. Maj:ts härom gjorda framställning endast så till vida bifallen, att, till bestridande
af de för meranämnde kolonis förvaltning, efter då gällande grunder,
erforderliga kostnader, som utaf inkomsterne icke beläcktes, elt förslagsanslag af
18,000 11:dr å Riksgälds-kontoret anvisades, att, under åren 1848, 1849 och
1850, med en tredjedel årligen förskottsvis utgå, under förbehåll af den framtida
godtgörelse för samma verk, hvilken genom ökad afkastning af ön S:t Barthelemy
eller dess afträdande kunde beredas. Till följd af det härmed öfverensstämmande
stadgande, som 90 § af Riksgälds-kontorets Reglemente innehåller, hafva,
på sätt Fullmäktige hos Stats-Utskottet anmält, de af Stats-kontoret under åren
1848 och 1849 utbetalda förvaltnings-kostnaderna, efter gjorda reqvisitioner, blifvit
genom Riksgälds-kontoret ersatte med tillsammans 15,091 R:dr 15 sk. 9 rst.
Följaktligen återstod utaf den vid sednaste riksdag anvisade summa allenast ett
belopp af 2,908 R:dr 32 sk. 3 rst., för godtgörandet af enahanda, under sistlidet
år, utaf Stats-kontoret förskjutna kostnader, hvilka, enligt den å ersättningen
derför hos Riksgälds-kontoret nyligen skedda reqvisition, uppgingo lill ej mindre
än 11,619 R:dr 18 sk. 3 rst. Uti åberopade § benämndes visserligen den
för ifrågavarande kostnaders ersättande anvisade summa förslagsanslag; men då
detta anslag skulle utgå med en bestämd andel Under hvarje år, och häraf ville
synas, som detsamma, oaktadt omförmälde benämning, icke kunde betraktas annorlunda,
än en vanlig anvisning för utbetalandet af ett visst belopp; så och enär
de framställningar och beslut, på hvilka det beviljade anslagets belopp sig grundade,
icke gåfvo anledning antaga, det Rikets Ständer velat för ofvanberörde föremål
medgifva någon utbetalning utöfver det, såsom beräkneligt, till siffran uppgifna
behofvet, helst i sådant fall bestämd föreskrift derom förmodligen kommit
att meddelas, hafva Fullmäktige underställt Stats-Utskotlets bedömmande frågan om
utbetalningen äf den érsältnings-summa Stats-kontoret nu reqvirerat.
Utskottet, sorn anser det icke tillkomma sig att slutligen afgöra förevarande
fråga, får derföre härmedelst anmäla densamma för Rikets Ständer samt dervid,
för sin del, yttra, att, ehuru orsaken till den under sednaste riksdag uppgifna
och beräknade anslags-summans otillräcklighet ännu icke blifvit upplyst och
först vid skeende revision af räkenskaperna för den derefter förflutna tid torde kunna
med full tillförlitlighet utredas, finner Utskottet sig likväl, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förut fattade beslut angående bestridandet af kolonien S:t
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 110.
Barthelemys förvaltnings-kostnader, och då de till dessa kostnaders ersättande
erforderliga medel blifvit i egenskap af forslags-anslag anvisade, böra tillstyrka,
att hela det af Stats-kontoret, under sistlidet år, till meranämnde
kostnader förskjutna och nu i föreskrifven ordning reqvirerade
belopp elfva tusen sexhundranitton R:dr 18 sk. 3
rst. må, under redan stadgadt förbehåll, varda utaf Riksgäldskontorets
medel ersatt.
Stockholm den 11 April 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
..V . }$&&£$) .1* * '■* /W -> $' $ $•
Stats-Utskottets Utlåtande, iV.-o lil.
JHJttfi f 'i
N:o lil.
I ? C »{■ 1 Vi i- » : «... ..i i »
Ank. till Exp. Utsk. den 22 April 1851, kl. 1 e. m.
■ ■ ,1. , V.J ■ ’>
Utlåtande, / anledning af värkt motion om ett lån för beredande
af sunda och ändamålsenliga bostäder ål den arbetande
klassen inom hufvudsladén.
(tigs Afd.)
För tillvägabringandet af en högst behöflig och angelägen förbättring i arbetsklassens
nuvarande ställning och leFnadsförhållanden inom hufvudstaden, bar,
efter anmälan om en nyligen skedd inbjudning lill tecknandet af aktier, för att
inom S:t Catharina församling göra försök med anskaffningen och inredandet af
ett hus till sunda och beqväma boningar för denna klass tillhörande personer,
Herr Liljenstolpe, Axet Fredrik, uti en hos. Rjdderskapet och Adelil väckt
motion, föreslagit: att Rikets Ständer mätte bevilja antingen ett lån af 80,000
R:dr R:gs , till uppförande af ett boningshus för arbetare inom hvar och en af
hufvudstadens 8 församlingar, eller, om Statsverkets tillgångar icke medgåfve
ett så betydligt understöd,' åtminstone en lånesumma af 10,000 R:dr samjna mynt,
för anskaffandet af en ”modell-arbetareboning” inom förstnämnde församling,
hvilken lånesumma borde återbetalas med 1000 R:dr årligen undep 10 års lid.
Vid framställandet af denna, lill Stats-Utskottel remitterade, motion, bar motionären
aflemna! en afskrift af inbjudningen till omförmälda aktieteckning, enligt
hvilken kostnaden för en sådan bonings inköpande och inredning, skulle uppgå
till 20,000 R:dr R:gs, samt dessutom meddelat åtskilliga upplysningar om beskaffenheten
af de inrättningar, som för ifrågavarande ändamål under sednaste
lith. titt R. St:s Prat. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afd. 41 Haft. 1
2
Stats-Ulskottets Utlåtande, N.-o lil.
åren blifvit bildade inom London och Köpenhamn. Härförutan liar Utskottet
emottagit 2:ne serskilda, af motionären inför ofvanbemälte Riksstånd afgifna,
yttranden, innehållande ytterligare underrättelser angående inredningen och begagnandet
af sådana boningshus, som genom det föreslagna låneunderstödets beviljande
skulle kunna blifva att tillgå för så väl hufvudstadens nu egande talrika
arbetarepersonal, som de från alla landsorter bit ankommande personer utaf arbets-
och tjenstehjonsklasserna; hvarjemte motionären tillika anmält, att sedan
härvarande Stadsnämnd numera bifallit gjorda ansökningar om lånebidrag för arbetarebostäders
beredande inom 3:ne församlingar, ansåge lian sig böra inskränka
sin framställning till ett räntefritt lån utaf allmänna medel å 50,000 R:dr R:gs,
eller 10,000 R:dr för hvar oell en af de 5 öfriga försämlingarne samt företrädesvis
för Catharina församling, hvarest tillvägabringandet af dylika bostäder
genom den enskilda företagsamheten sannolikt icke skulle vara att motse, oaktadt
desamma, i anseende till den talrika befolkningen, derstädes vore mest behöfliga.
Enligt hvad Utskottet under behandlingen af förevarande motion inhämtat,
har för samma ändamål, som motionären genom det af honom föreslagna allmänna
låneunderstöd velat befrämja, sedan flera år tillbaka, en särskild lånetillgång varit
anvisad ulaf Stockholms stads Brandförsäkringskontors medel. Från nyssnämnde
verks så kallade nvbyggnadsfond, utgörande 150,000 R:dr, hafva nemligen,
för uppförande af boningshus åt mindre bemedlade arbetare, lån kunnat erhållas
emot 2 procents årlig kapitalafbetalning samt 2 procents ränta. Denna utlåning
kommer dock att för framtiden upphöra, då den nuvarande återstoden af låncsumman
blifvit för dylika byggnader disponerad och utgifven. Vidare har utaf samma
inrättnings medel, ”till en början”, ett belopp af 00,000 R:dr blifvit anslaget,
att under åren 1849, 1850 och 1851 användas till låneunderstöd åt dem, som
anmäla sig vara sinnade att ”inom hufvudstadcn uppföra våningshus af sten, in”redda
till beboende, emot lindrig hyra, af fattiga hushåll bland de arbetande
”klasserna.” Återbetalningen af dessa lån, för hvilka någon ränta icke beräknas,
skall verkställas under 25 års tid med 4 procent årligen. De boningshus,
som af låntagarne uppföras, få icke innefatta mindre än 4 eller mer än 10 lägenheter,
bestående af ett rum med spis och kakelugn, eller ett rum jemte dertill
hörande kök. Hyresbeloppet för hvarje lägenhet bör fastställas af Fattigvårdsstyrelsen
och får icke utan dess medgifvande förhöjas, innan lånet blifvit
till fullo återbetaldt; men derefter är husegaren berättigad ”byggnaden fritt an
vända
och begagna.”
Stats-Uiskoltets Utlåtande, N:o lil.
3
Genom dessa redan vidtagna förfoganden, hafva således serskilda lånetillfällen
blifvit beredda för uppförandet af ändamålsenliga boningshus åt den obemedlade
arbetsklassen inom hufvudstaden 5 och, enligt hvad motionären sjelf erinrat,
äro äfven sådana hus inom några bland hufvudstadens församlingar under de sednaste
åren uppbyggda. Det torde äfven kunna antagas, att så snart erfarenheten
hunnit bekräfta fördelarne både i allmänt och enskildt hänseende af dessa byggnadsföretag,
skola enahanda byggnader, utan några bidrag eller uppoffringar härtill
från det allmännas sida, likaledes varda uppförda inom andra delar af hufvudstaden.
Omsorgen för meranämnde bostäders anskaffande synes också helt och
hållet tillhöra den kommunala eller enskilda verksamheten 5 och då något understöd
utaf allmänna medel icke erfordrats för dylika boningars åstadkommande uti flera
af motionären uppgifna Svenska städer, lärer, vid de tillgångar och den företagsamhet,
som inom hufvudstaden böra med skäl kunna påräknas, statens medverkan
för ifrågavarande ändamål ej heller derstädes vara af behofvet påkallad. Enär
nu härtill kommer, att hvarken den kommun, till hvars förmån det föreslagna
lånet skulle anvisas, derom gjort någon framställning, eller motionären uppgifvit
och erbjudit någon säkerhet för lånesummans riktiga användande och återbetalning,
finner sig Utskottet föranlåtet hemställa,
att detta lån icke må af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 22 April 1851. ,
TRYCKFEL ÖCII RÄTTELSER
i
Ihiiisstatens Hujvudtitlar.
Étalt-Utslcottcls Utlåtande N:o 83.
• — • ■ . i •■*• .*■ ■
Sid. 2 r. 2 nedfr. St. fåhgvårds-st yreisens /. fångvårds-styrelseri,
»i 4 - . <
Utlåtandet, iV.-o 85.
— 7 r. 22 st. af l. om
— 19 r. 23 - 4 l. 40 ,
mf- X* ■■*$. - k*. 9'J *«#? joi» , W
— 22 r. 18 - utcsltila /. utesluta det
Utlåtandet N:o 86.
—" 12* r.’8U nedfr .st. atf t. fordrar, att . .
—” - i' - - sfoclrda af ofvan åberopade staisråds-protokoll inhemtas,
l. inhemtas af ofvan åberopade sladsråds-protokoH, att då
— 13 - 2 uppfr. utgå ordén: af sådan orsak'
— 15-6 - st. uppgifter l. utgifter
— - - 19 - st. en l. å
— 16-19 - st. och den l. och under den
Utlåtandet N:o 87.
— 5 - 6 st. Åt l. A
— 7-13 st. Gisslaved l. Gisslared
— - - 25 st. efter det /. att slutligen efter det
— 20-19 st. för hvilket l. i hvilket
Utlåtandet N'-o 89.
— 31-10 St. 200: l. 2000:
Utlåtandet N:o 90.
— 39 - 20, 21 (venstre sp.) st. icke obetydligt l. icke betydligt
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAK MARCUS 1851.
