# ID: svediakorp-gov2219
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,468
# sentences: 2,464
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskotlels Utlåtande, jy° 61,
3
sorn att understödja och förorda Revisorernes framställning om föreskrifvandet af
sådana lånevilkor, som under sednaste riksdag fastställdes för det byggnadslån,
staden Christianstad då erhöll. Utskottet får derföre tillstyrka,
att för de låneunderstöd, som, till nedbrunna städers återuppbyggande,
hädanefter komma att af Rikets Ständer beviljas, här nedan
anförda, med bestämmelserna angående staden Christianstads byggnadslån
hufvudsakligen öfverensstämmande, vilkor och stadganden
må, tilldess framdeles kan varda annorlunda förordnadt, fastställas
och föreskrifvas, nemligen:
l:o. Den beviljade lånesumman får i Riksgäldskontoret lyftas
af den myndighet, som har förvaltningsbestyret med stadens drätsel
sig uppdraget, och hvilken myndighet skall ombesörja lånemedlens
fördelning emellan vederbörande tomtegare; börande vid denna fördelning
iakttagas: att låneunderstöd i allmänhet endast få meddelas
åt dem, som uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt
ämne, dock må i orter, der lokala förhållanden påkalla upp -  förandet af andra byggnader, lån jemväl för sådant ändamål utgifvas;
att dessa understödsbelopp icke i något fall får öfverstiga
trefjerdedeiar af brandförsäkringssumman för stenhus och hälften
af försäkringsbeloppet för andra hus; samt att för öfrigt låne
summorna
lämpas efter de nya byggnadernas i koslnadsförslagen
beräknade värden och de sökandes större eller mindre behof af
dylikt understöd.
2:o. Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag skall
drätselförvaltningen, å stadens vägnar, för hela lånesumman afgifva
sin, till Riksgäldskontoret eller ordres ställda, skuldförbindelse, innefattande
de af Rikets Ständer för lånets användande och återbetalning
stadgade vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande till och
godkännande af Fullmäktige, eger drätselförvaltningeu utbekomma
lånemedlen, i den mån desamma, enligt derom hos förvaltningen
gjorda och bifallna ansökningar, skola vederbörande tillhandahållas.
5:o. Hvad af sagde medel före slutet af femte året efter det,
derunder eldsvådan inträffat, ej kunnat lill behörige lånsökande utlemnäs,
får derefter af drätselförvaltningen icke utgifvas.
4:o. Det i Riksgäldskontoret lyftade och på föreskrifvet sätt
begagnade lånebeloppet må, utan ränta och kapitalafbetalning, innehafvas
till det i 5:dje punkten bestämda årets utgång, hvarefter
4
Siats-Utskottet* Utlåtande, 61.
och intilldess lånet år till fullo godtgjordt, sex procent af dess
ursprungliga belopp böra till Riksgäldskontoret årligen återbetalas,
deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår, samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning. För
lån till uppförande af vanliga trädhus i de städer, der låneunderstöd
för sådana byggnader kunna erhållas, kommer den årliga kapitalafbetalningssumman
och räntan att serskildt bestämmas till ett
jemförelsevis högre belopp, än för län till byggnader af sten eller
annat icke eldfarligt ämne.
5:o. Den uti ofvanstående 4:de punkt omförmälde årliga
ränte- och kapital-inbetalning bör af drätselförvaltningen vid hvarje
års slut verkställas; dock må, derest denna inbetalnings belopp före
den 16 Januari näst påföljande år till Riksgäldskontoret inkommer,
samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd, hvadan,
i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads början å kapital—
afbetalningsbeloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
6:o. Före den 1 Juli näst efter den bestämda yttersta tidepunkten
för lånemedlens utlemnande, bör drätselförvaltningen, medelst
insända handlingar, inför Riksgäldskontoret styrka, att de
byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande lån
meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och hos Städernas
Allmänna Brandstodsbolag eller annan, i stadgad ordning
bildad och med vederbörligen faststäldt reglemente försedd, Brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade.
7:o. De från Riksgäldskontoret utbekomna lånemedel, hvilkas
behöriga användande icke styrkes på det i nästföregående punkt
stadgade sätt, böra inom den der bestämda tid vara till Riksgäldskontoret
återställda.
8:o. För det hos Riksgäldskontoret lyftade belopp, som af
nyssberörde anledning skall återbetalas, bör drätselförvaltningen
jemväl godtgöra Riksgäldskontoret fem procents årlig ränta från
slutet af året näst efter det, hvarunder samma belopp blifvit af
kontoret utbetaldt.
För den händelse, att dessa nu tillstyrkta lånevilkor och öfriga bestämmelser
rda af Rikets Ständer godkända, anser sig Utskottet dessutom böra hemställa,
att Rikets Ständers sålunda fattade beslut må hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmälas, med anhållan, att, då städernas invånare
Stats-Ctskottels Utlåtande, M 61.
5
synas i väsendtlig mån kunna från sig aflägsna de svåraste följderna
af timande brandskador samt behofvet af statens biträde med
byggnadslån vid sådana tillfällen upphöra, derest vederbörande för
sina hus ingå uti behörigen bildade brandstodsinrättningar, Kongl.
Maj:t täcktes låta utgå en uppmaning till städernes husegare att
vederbörligen brandförsäkra sina hus; men att vid möjligen inträffande
fall, då Kongl. Maj:t kan finna för godt lill brandskadad
stads återuppbyggande i nåder bevilja lån utaf de för sådant ändamål
disponibla allmänna medel, Kongl. Majit täcktes för dessa lån
meddela stadganden, som i alla tillämpliga delar äro med här ofvan
föreslagne bestämmelser öfverensstämmande.
2:o.
Angående bilagorna vid Kommissariatets till Revisorerne afgifna berättelse,
(Sid. 48Ji Revisionsberättelsen.)
Jemte det Revisorerne anmält, att, på sätt vid föregående revisioner iakttagits,
serskilda utdrag af Riksgäldskontorets räkenskaper blifvit utskrifna och
Kommissariatets berättelse bilagda, hafva Revisorerne, enär af dessa räkenskapsutdrag
andra upplysningar icke kunnat inhemtas, än de som utan svårighet erhållits,
då de genom trycket offentliggjorda utdragen af Riksgäldskontorets hufvudböcker
sins emellan jemfördes, yttrat, att dylika bilagor, som ej innehölle andra
upplysningar, än de tryckta räkenskapsutdragen, syntes ingalunda behöfliga, samt
att det med uppgörandet och utskrifningen deraf förenade, tidsödande arbete, utan
olägenhet eller afsaknad för Revisorerne, skulle kunna besparas.
Vid tagen kännedom om uppställningen och innehållet af omförmälda bilagor
och deras jemförande med de från trycket utgifna räkenskapsutdragen för samma
år, har Utskottet funnit sig böra instämma uti Revisorernes yttrande, hvadan Utskottet
alltså hemställer,
att samma yttrande jemväl må af Rikets Ständer godkännas samt
Utskottet få sig uppdraget alt Fullmäktige härom underrätta.
5:o.
Angående de af Fullmäktiges Sekreterare förda anteckningsböcker öfver
Riksgäldskontorets utgifter.
(Sid. 48 i Revisionsberättelsen.)
Beträffande dessa anteckningsböcker, deruti alla, enligt gällande Reglemente,
Riksgäldskontoret ålagda utgifter finnas upptagna, samt hufvudsakliga innehållet
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, M 61.
af de, angående samma utgifter och deras verkställighet, till Fullmäktige ankomna
Kongl. Bref, äfvensom hvarje serskild af Fullmäktige beslutad utbetalning antecknas,
så har Utskottet ansett sig böra anmäla, att Utskottet, under läsningen af
Fullmäktiges protokoll, jemväl genomgått och granskat den, på grund [af Riksgäldskontorets
nuvarande Reglemente, upprättade anteckningsboken och, lika med Revisorerne,
funnit densamma både ändamålsenlig och fullständig, samt att Utskottet,
i sammanhang med de under denna riksdag ifrågakommande förändringar och tillägg
uti tjenstgöringsordningen vid Riksgäldskontoret, vill taga i öfvervägande,
huruvida icke för framtiden bestämda stadganden böra meddelas angående upprättandet
och förandet af sådana anteckningsböcker, ej allenast öfver de i Riksgäldskontorets
Reglemente föreskrifna utgifter, utan äfven öfver detta verks i
samma Reglemente upptagna inkomster.
4:o.
Angående den Fullmäktiges Sekreterare tillerkända förmån af fria boningsrum.
(Sid. 49 i Revisionsberättelsen.)
Under anförande, hurusom Revisorerne inhemtat, att denne tjensteman åtnjöt
hyresfri bostad i Riksgäldskontorets hus, samt att sagde förmån icke blifvit beviljad
på grund af någon Rikets Ständers uttryckliga föreskrift, utan stödde sig
på Fullmäktiges den 6 Mars 1844 fattade beslut, jemte den för nuvarande Sekreteraren
utfärdade fullmakt, hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å saknaden af föreskrift härom uti det för Riksgäldskontoret gällande
Reglemente.
I anledning af hvad Revisorerne sålunda anmält, har Utskottet trott sig böra
upplysningsvis här meddela ordalydelsen af Fullmäktiges, utaf Revisorerne åberopade,
beslut.
1 betraktande deraf, att Sekreteraretjensten hos Fullmäktige i sednare tider
blifvit vida mer ansvarsfull och mödosam, än då den innehades af nuvarande Sekreterarens
företrädare i tjensten, ansågo Fullmäktige Sekreteraren ega grundad anledning,
att vid utöfningen af denna tjenstebefattning få, i afseende å begagnandet
af hyresfri bostad, påräkna samma fördel, som i långliga tider varit förunnad Sekreterarens
företrädare. Fullmäktige ville derföre icke allenast medgifva, det nuvarande
Sekreteraren må fortfarande få hyresfritt begagna de åt honom för närvarande
upplåtna rum och lägenheter i Riksgäldskontorets hus, intilldess kontoret
detsamma afträder eller dessa rum varda för annat bestämdt föremål disponerade,
Stats-Utskottets Utlåtande, M 6i.
utan beslöto dessutom, att uti den nya lokal, till hvilken Riksgäldskontoret kan
komma att förflyttas, söka bereda Sekreteraren hyresfria boningsrum, eller att,
derest sådant. icke blifver möjligt, hos Rikets Ständer göra framställning om anslående
af lämplig hyresersättning till Sekreteraren hos Fullmäktige.
Enär de åt Fullmäktiges nuvarande Sekreterare, likasom åt dess företrädare,
upplåtna rum och lägenheter i Riksgäldskontorets hus sedermera icke blifvit för
annat ändamål af Rikets Ständer disponerade, och hinder således icke uppstått
emot desammas fortsatta begagnande utaf bemälde tjensteman, har allt hittills hvarken
den, för motsatt fall, af Fullmäktige beslutade framställning till Rikets Ständer
skett eller någon vidare fråga derom, så vidt protokollen visa, hos Fullmäktige
förekommit, vid hvilket förhållande något serskildt beslut eller stadgande uti
omförmälda hänseende ej heller blifvit af Rikets Ständer meddeladt; och . då, genom
en sådan föreskrift, som den, hvars införande i Riksgäldskontorets Reglemente
Revisorerne ifrågasatt, Rikets Ständers nu egande dispositionsrätt öfver den
till bostad åt meranämnde Sekreterare upplåtna lokal komme att inskränkas, samt
del för öfrigt synes mindre lämpligt, att Rikets Ständer, angående den honom, genom
Fullmäktiges här ofvan anförda beslut, tillerkända förmån skulle uti Reglementet
för Riksgäldskontorets förvaltning meddela serskildt stadgande, anser sig
Utskottet böra hemställa,
att den af Revisorerne rörande denna fråga gjorda framställning
för närvarande icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
3:o.
Angående förhöjningen af brandförsäkringssumman för Rikets Ständers hus.
(Sid. 49 i Revisionsberättelsen.)
Enär Rikets sednast församlade Ständer förordnat, att förhöjning af det belopp,
för hvilket detta hus då var brandförsäkradt, borde söka beredas, så och
ehuru den ifrågaställa ombyggnaden af husets ena flygel, efter hvars verkställighet
erforderlig åtgärd för brandförsäkringssummans förhöjning skulle vidtagas, till följd
af samma Ständers sedermera fattade beslut, ännu icke blifvit företagen, anser
Utskottet Fullmäktige, vid betraktande af syftemålet med den af Rikets Ständer
härom meddelade föreskrift, hafva egt grundad anledning att, oaktadt uppskofvet
med nämnde flygels ombyggande, gå i författning om husets förhöjda brandför
-
8
[Stats-Utskotlels Utlåtande, Jtä 61..
säkring, hvarigenom dess försäkringsvärde ökats från 39,730 till 60,000 R:dr;
och får Utskottet alltså tillstyrka,
att, hvad Fullmäktige i sådant hänseende vidgjort, må af Rikets
Ständer godkännas.
6:o.
Angående förbindelserna för de fordna Svenska statslånen i Holland och
Brabant.
(Sid. SO—SI i Revisionsberättelsen.)
Såsom tillägg till den af Revisorerne meddelade underrättelse, att samtliga
hufvudförbindelserna med dertill hörande handlingar, angående de, för Svenska statsverkets
räkning, inom Holland upptagna, så kallade ärftliga lån, numera återbekommits
och blifvit Riksgälskontoret tillställda, anser sig Utskottet böra upplysa,
att en af de advokater, som å Svenska kronans vägnar utfört den i Revisionsberättelsen
omförmälda rättegång angående dessa förbindelser, fått sig uppdraget
att jemväl gå i författning om återfordrandet af de ännu icke återbekomna förbindelserna,
jemte öfriga handlingar för Svenska statslånen i Brabant; och har ytterligare
underrättelse om det skick, deruti denna fråga för närvarande sig befinner,
nyligen genom Kongl. Utrikes-departementet blifvit infordrad från Kongl.
Maj:ts Chargé d’Affaires i Briissel.
7:o.
Angående en viss preskriptionstid för liqviderandet af några Riksgalds
kontorets
förfallna och sedan längre tid tillbaka balancerade skulder.
(Sid. 31 i Rev.-ber., sid. 3 i Fullmäktiges vid innev. riksdags början afgifna berättelse.)
I anledning af Rikets Ständers vid sednaste riksdag i underdånighet gjorda
anhållan, att Kongl. Maj:t under loppet af år 1848 täcktes låta utfärda allmän
kungörelse om den af Rikets då församlade Ständer ånyo fastställda preskriptionstid,
med hänsigt till betalningsskyldigheten för ofvanstående gamla skuldposter, utgörande
ett sammanlagdt belopp af 4,918 R:dr 33 sk. 3 rst., har Kongl. Maj:t,
under den 8 December 1848, förklarat, att Kongl. Maj:t, med gillande af Högsta
Domstolens, likasom Justitie-Kanslersembetets, infordrade utlåtanden öfver den underdåniga
skrifvelse, Rikets Ständer vid 1844 och 1845 års riksdag rörande
samma
Stats-Vlskoltrts Utlåtande, M 61.
9
samma ämne ailåtit, ansåg frågan utgöra ett sådant lagstiftningsärende, som enligt
87 § Regeringsformen borde behandlas; hvadan och då Rikets Ständers beslut
rörande omförmälde preskriptionstid tillkommit i annan ordning, än samma §
föreskref, Kongl. Maj:t fann detsamma icke kunna bifallas.
På det frågan om den särskilda preskriptionstid, hvilken Rikets Ständer vid
de 2:ne sednast förflutna Riksdagarne ansett böra bestämmas, för att omsider
kunna ur räkenskaperne afföra ofvanberörde skuldposter, må under innevarande
Riksdag varda behandlad på ett sätt, som med högstberörde nådiga förklarande
öfverensstämmer, vill Utskottet för sådant ändamål begära sammanträde med LagUtskottet,
hvarefter särskildt utlåtande härom kommer att afgifvas.
8:o.
Angående inteckningar i Riksarkivets hus.
(Sid. 32 i Rev.-Ber.)
Då Stockholms Borgerskaps Enkhus-direktion förklarat sig ingalunda' vilja
förvägra nuvarande ägaren af nämnde hus, den förut medgifna rättigheten, att få
utbyta den uti samma hus till direktionens säkerhet meddelade inteckning, så och
ehuruväl de, i afseende på ett sådant utbyte, direktionen genom Fullmäktige erbjudna
inteckningar icke blifvit antagna, i anseende till deremot af direktionen
framställda anmärkningar, enligt hvilka vid ett tillfälle erinrats, att den intecknade
egendomen vore belägen på en af hufvudstadens malmar och vid ett annat, att
den nya skuldförbindelsen icke innehölle samma vilkor, som den, hvilken skulle
utbytas, har Utskottet, för den händelse, att andra inteckningar, emot hvilka enahanda
anmärkningar icke kunna göras, möjligen blifva att tdigå för omförmälda
ändamål, ansett sig böra hemställa,
att Fullmäktige fortfarande må äga, att af Riksgäldskontorets medel
infria ifrågavarande inteckning, så snart tillfälle till densammas
liqviderande kan beredas.
9:o.
Angående fonden för Hjelmare kanals och slussverks framtida underhållande.
(Sid. 84-33 i Rev.-berättelsen.)
Med anmälan att Direktionen för Hjelmare kanal och slussverk uppgjort och
till Kongl. Majit i underdånighet inlemnat ett nytt förslag tilt utlåningsreglemente
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 17 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, JM 61.
för denna fond, samt att Fullmäktiges i Riksgäldskontoret härefter infordrade underdåniga
utlåtande nyligen blifvit afgifvet, får Utskottet hänvisa till det särskilda
yttrande, hvarmed Utskottet skall till Riksstånden inkomma i anledning af väckt
fråga om förändring uti hvad angående sättet för sagde fonds förräntande och
räntemedlens förvaltning hittills varit stadgadt.
10:o.
Angående det för staden Wexiö s återuppbyggande efter 1843 års eldsvåda
beviljade lån.
(Sid. 53 i Rev.-Rer.)
Härom kommer Utskottet, som fått emottaga flera, med hänsigt till detta
lån under innevarande Riksdag gjorda framställningar, att jemväl afgifva särskildt
utlåtande.
U:o.
Angående det vid sednaste Riksdag beviljade Statsbidrag till Stockholms
Navigationsskola.
(Sid. 67-69 i Rev.-berättelsen.)
Enär genom aflidne Grosshandlaren Abraham Rydbergs testamente en summa
af ej mindre än 150,000 R:dr blifvit anvisad, och af hans efterlemnade tillgångar
utbetald, för tillvägabringandet af en Navigationsskola här i hufvudstaden, förklarade
Rikets sednast församlade Ständer, som ansågo Statsverket ej skäligen böra vidare
betungas med en dåmera icke erforderlig utgift för Navigations-undervisningen härstädes,
att det förut beviljade årliga Statsanslaget för Stockholms Navigationskola
komme att upphöra då nu gällande Statsreglering trädde i verkställighet; men för
den händelse, att den Rydbergska donationsfonden icke före 1818 års utgång
skulle blifva för ifrågavarande ändamål disponibel, anvisade Rikets Ständer å Riksgäldskontoret
en summa af 5,600 R:dr för att tills vidare, efter beräkning af
2,800 R:dr årligen, från 1849 års början och intilldess de Rydbergska donationsmedlen
för ändamålet blefve att tillgå, förskottsvis disponeras till underhäll af denna
Navigationsskola samt dess lärares aflöning, dock under förbehåll af framtida ersättning
från omförmälda testaments-medel. Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af
Rikets Ständers sålunda vidtagna beslut, låtit förständiga Statskontoret att qvartalsvis,
intilldess annorlunda förordnades, i Riksgäldskontoret, för att Direktionen öfver
nämnde Navigationsskola tillhandahållas, uppbära den för skolan af Rikets Ständer
Ståts-Utskottets Utlåtande, M 61.
11
vilkorligen anvisade anslagssumma, samt Statskontoret, till följd häraf, hos Fullmäktige
reqvirerat det lör aflöningen vid skolan under l:sta qvartalet af 1849
erforderliga belopp, blef, vid denna reqvisitions föredragning, densamma bordlagd
af Fullmäktige, hvilka i derefter afgifvet underdånigt utlåtande af den 11 Maj
samma år, till upplysning om anledningen till uppskofvet med beslutet angående
det reqvirerade beloppets utbetalning, anförde: att den, för Stockholms Navigationsskolas.
underhållande samt dervarande lärares aflöning, på Riksgäldskontoret anvisade
summan, jemlikt 84 § i Reglementet för detta Verk, skulle emot framtida
ersättning af de genom Grosshandlaren Rydbergs testamente till en dylik skola anvisade
medel, förskottsvis disponeras och utbetalas; men, enligt hvad Kongl. Maj:t
gifvit Fullmäktige tillkänna, hade den till Rydbergska testamentsfondens förvaltning
utsedda Direktion, i fråga om denna ersättning, förklarat sig icke, utan ett, i laga
form tillkommet, domslut, kunna dertill använda större eller mindre del utaf de
testamenterade medlen, hvarefter Kongl. Maj:t, före fattandet af Dess Nådiga beslut,
huruvida någon åtgärd, för att göra oftaberörae fond disponibel för den förut
inrättade Navigationsskolan, skulle från Statens sida vidtagas, inhemtat Justitiekanslerens
underdåniga yttrande; vid hvilket förevetande och då det således icke
vore afgjordt om något anspråk ens komme att i laga ordning framställas i afseende
på den ersättning, hvars erhållande Rikets Ständer, då ifrågavarande statsbidrag
anvisades på Riksgäldskontoret, förklarade utgöra ett dervid fästadt förbehåll,
förekom det Fullmäktige, med Rikets Ständers beslut mindre öfverensstämmande,
att från Riksgäldskontoret anordna en del af detta vilkorliga bidrag. Deremot
och för den händelse, att Kongl. Maj:t, sedan Justitiekansleren afgifvit sitt
yttrande i frågan, skulle i nåder anbefalla sådana åtgärder, hvarigenom den af
Rikets Ständer påräknade ersättning för Riksgäldskontoret framdeles vore att emotse,
kunde Fullmäktige, genom bestämd vägran till en Riksgäldskontoret ålagd och i
föreskrifven ordning reqvirerad utbetalning, möjligen anses handla i strid mot det
till deras efterrättelse meddelade reglementariska stadgande. Det syntes derföre
lämpligast att, i afvaktan å Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ersättningsfrågan, uppskjuta
afgörandet af Statskontorets framställning angående förrberörde löneqvartals
utbetalning, helst, enligt Fullmäktige meddelad underrättelse, Justitiekansleren ofördröjligen
skulle till Kongl. M>j:t inkomma med det honom affordrade utlåtandet.
Sedermera har Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref af den 25 i förenämnde månad, i
Nåder tillkännagifvit, att dä Fullmäktige yttrat sig, enligt Riksgäldskontorets Reglemente,
icke kunna det deruti för oftanämnde skola anvisade belopp utanordna,
derest icke framtida ersättning för detsamma från Rydbergska testamentsfonden
vore att emotse, men något påstående om sådan godtgörelse, i det skick saken
12
Stats-Ulsköttele Utlåtande, M 61,
efter Justitiekanslerens hörande sig visade, icke lagligen kunde äga rum; så och
enär följaktligen de för Navigationsskolans vidmakthållande, enligt fastställd stat,
erforderliga medel, intill innevarande Riksdag, icke voro att från Riksgäldskontoret
påräkna, hade Kongl. Maj:t funnit godt anbefalla Statskontoret att det för samma
skola i stat bestämda belopp, från 1849 års början, af under händer hafvande
medel förskottsvis till skolans direktion qvartaliter utbetala, intilldess Rikets nu
församlade Ständer komme i tillfälle öfver ämnet definitivt besluta.
Lika med Revisorernc, har Utskottet ansett sig böra gilla de åtgärder, som,
med hänsigt till hvad i fråga om det, under ofvauberörde förbehåll, på Riksgäldskontoret
anvisade statsbidrag förekommit, blifvit af Fullmäktige vidtagna; kom
mande
Utskottet att i sitt Utlåtande, angående de af Kongl. Maj:t i Nåder äskade
anslag för åtskilliga, till Civil-Departementets handläggning hörande, föremål, yttra
sig rörande den i Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof i Nåder fordrade
godtgörelse för det belopp, Statskontoret vid nu anförda förhållande måst,
till fyllande af de fastställda årsbehofven för Stockholms Navigationsskola, under
åren 1849 och 1850 förskottsvis utbetala, äfvensom angående anvisandet af den
bestämda statssumman för skolans underhåll innevarande år.
12:o.
Angående ersättning för utgifter, anvisade på öfverskotten å Statsverkets
inkomster.
(Sid. 70-71 i Rev.-berättelsen.)
Uti den på 1845 års Rikshufvudbok grundade liqvid angående öfverskotten
å Statsinkomsterna samt bristerna och besparingarna å förslagsanslagen, hade, enligt
hvad Revisorerne anmält, det belopp, 136,119 R:dr 29 sk. 4 rst., som de
å öfverskotten för sagde år anvisade utgifter utgjorde, blifvit Riksgäldskontoret
påfördt, hvaremot den Riksgäldskontoret godtgjorda öfverskottssumman för sagde
år endast uppgick till 130,382 R:dr 8 sk, 1 rst. Vid granskningen af denna
liqvid förklarade Fullmäktige derföre, att då Fullmäktige icke genom något stadgande
i Riksgäldskontorets reglemente blifvit berättigade tillskjuta hvad som kunde
erfordras föi de till utgående af öfverskotten anvisade utbetalningar, kunde någon
ersättning för skillnaden, 5,737 Rdr 21 sk. 3 rst., mellan dessa utbetalningars
och de behållna öfverskottens belopp icke af Fullmäktige beviljas. Sedermera hade
samma belopp ånyo Riksgäldskontoret påförts, genom ett å liqviden angående
1846 års brister och öfverskott tillagdt »novo conto», enligt hvilket denna summa
innefattades uti det ersättningsbelopp, som Statskontoret, på grund af sistnämnde
Stats-Utskottets Utlåtande, J/i 6i.
13
liqvid, affordrade Riksgäldskontoret. Häremot erinrade Fullmäktige åter, att Riksgäldskontoret,
lika litet i det vid 1847 och 1848 års Riksdag utfärdade Reglemente,
som i det vid aflemnandet af 1845 års öfverskotts-liqvid gällande Reglementet,
fått sig ålagdt ersätta Statskontoret skillnaden emellan de behållna öfverskotten
och derå anvisade utgifter; hvadan och då någon särskild föreskrift rörande
det ifrågavarande beloppets godtgörande icke blifvit af Rikets Ständer, Fullmäktige
meddelad, samma belopp likaledes af Fullmäktige afdrogs vid anordnandet
af den, såsom Statskontorets fordran, enligt 1846 års öfverskottsliqvid, från Riksgäldskontoret
reqvirerade summa.
Under yttrande, att Fullmäktige härvid, enligt Revisorernes åsigt, riktigt förfarit,
hafva Revisorerne till Rikets nu församlade Ständers bepröfvande hänskjutit på
hvad sätt det i Statskontorets räkenskaper ännu balanserade beloppet skall komma
att godtgöras.
Utskottet, som delar Revisorernes åsigt angående Fullmäktiges förfarande, har
ansett sig, i sammanhang härmed, jemväl böra yttra sig öfver den i Kongl. Maj:ts
proposition om Statsverkets tillstånd och behof, sid. 86, förekommande framställning
rörande Statsverkets godtgörande för ifrågavarande belopp; och då Rikets Ständers
år 1847 församlade Revisorer förklarat sig icke hafva funnit något att anmärka
emot de i deras berättelse, sid. 40-41, uppräknade anordningar, som till ett
sammanlagdt belopp af 136,119 R:dr 29 sk. 4 rst., skett på öfverskotten å
1845 års Statsinkomster, samt den omständigheten, att dessa anordningar öfverstego
de behållna öfverskotten för samma år, icke föranledt någon erinran hvarken
från Revisorernes eller från Rikets sednast församlade Ständers sida, så och då
det synes både olämpligt och ändamålslöst att fortfarande i räkenskaperna balansera
skillnaden emellan det belopp, 130,382 R:dr 8 sk. 1 rst., öfverskottena för
sagde år utgjorde, samt den summa, hvartill de härå anordnade utbetalningarne
uppgingo, linner Utskottet sig numera icke kunna tillstyrka någon annan åtgärd,
än att Rikets Ständer må medgifva, det denna skillnad med 5,737
R:dr 21 sk. 3 rst. varder utaf Riksgäldskontorets medel, efter behörig
reqvisition, Statsverket godtgjord.
13:o.
Angående en, uti ligviden öfver 1847 års brister och öfverskott, Riksgäldskontoret
till ersättning påförd brist för år 1846.
Enligt hvad de af Utskottet lästa protokoll visa, har, under granskningen af
den, på grupd af Rikshufvudbokcn, uppgjorda liqvid rörande öfverskotten å Stats
-
14
Stats-Utskoltels Utlåtande, M 61.
inkomsterna samt bristerna i förslagsanslagen för år 1847, blifvit hos Fullmäktige
anmärkt, att fastän denna liqvid, enligt både den derå befintliga öfverskrift och
Kongl. Maj:ts om densamma till Fullmäktige aflåtna Nådiga Bref, endast rörde
1847 års öfverskott och brister, vore en brist af 88 R:dr 11 sk. i det näst
föregångna årets anslag till skrifmaterialier och expenser för Sjöförsvars-Departementets
Kansli-expedition i liqviden upptagen bland de Riksgäldskontoret åliggande
ersättningar; hvarförutan i anledning häraf erinrats, att den, enligt enahanda liqvid
för sistnämnde år, uppkomna brist i samma anslag, redan förut, jemte öfriga der
uppförda bristsummor, blifvit af Riksgäldskontoret ersatt.
Efter erhållen underrättelse örn den vid 1847 års öfverskottsliqvid gjorda
anmärkning, har Statskontoret upplyst, att ifrågavarande brist först blifvit synlig i
Förvaltningens af Sjöärenderna hufvudböcker för år 1847 och således ej förr än
i samma års Rikshufvudbok kunnat upptagas.
Utskottet finner visserligen ofvanomförmälda förhållande anmärkningsvärd^ men
sådant oaktadt och fastän, enligt hvad Statskontoret äfven upplyst, brister i förslagsanslagen
för föregående år likaledes blifvit till ersättning uppförda i liqviderna
med Riksgäldskontoret angående 1843, 1844 och 1843 års öfverskott, anser Utskottet
likväl, enär förslag till förändrade formulär för Statsverkets räkenskaper
redan blifvit uppgjorda och dylika förhållanden, efter antagandet och föreskrifvandet
af en enklare och ändamåisenligare räkenskapsmethod, icke vidare torde komma
att inträffa, någon Rikets Ständers åtgärd med anledning af hvad som vid granskningen
af förstnämnde öfverskottsliqvid förekommit, icke vara af omständigheterna
påkallade.
14:o.
Angående utbetalningar utaf det så kallade mindre kreditivel.
(Sid. 72 i Rev.-berättelsen.)
Utom den af Revisorerna omförmälda kreditivlvftning, har Kongl. Maj:t af
den hälft utaf det vid sednaste riksdag anvisade och till ett belopp af 1,000,000
R:dr bestämda mindre kreditiv, som borde vara att tillgå för andra ändamål, än
rikets försvar, lyftat: under November 1849, 100,000 R:dr och under samma
månad nästlidet år 200,000 R:dr, hvilka medel, äfvensom det, enligt Revisionsberättelsen,
redan år 1848 lyftade kreditivbelopp, 150,000 R:dr, skulle användas
dels till Statskontorets ersättande för hvad som blifvit förskottsvis utbetaldt till
karantänskostnader i anledning af kolera-sjukdomen, och dels till bestridande af
sådana ytterligare förekommande, utgifter.
Stats-Ulskottets Utlåtande, M 61.
15
15:o.
Angående kreditivet för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
(Sid.
72-75 i Rev.-Ber.; sid. 34 och 55 i Fullmäktiges Riksdags-berättelse.)
Då detta, till låneunderstöd åt schäferiägare m. fl., af Kommersekollegium
disponibla kreditiv under de sednast förflutna åren, likasom under den föregående
tiden, endast till en mindre del kunnat för det dermed afsedda ändamål på föreskrifva
sätt användas, vill Utskottet, i sitt särskilda utlåtande angående de å Riksgäldskontoret
hittills anvisade kreditivsummor, yttra sin åsigt i fråga om minskning
af det belopp] eller 300,000 R:dr, hvartill ofvannämnde kreditiv alltsedan
1840 och 1841 års riksdag varit bestämdt.
16:o.
Angående förräntandet af Riksguldskontorets kontanta behållning.
/(Sid. 75—75 i Rev.-berättelsen; sid. 51—54 i Fullmäktiges berättelse.)
Jemte det Utskottet får förklara, att Utskottet instämmer i Revisorernes yttrande,
att Fullmäktiges uti Revisionsberättelsen omförmälde tillgöranden för att
hålla allmänna rörelsen tillhanda och för Riksgäldskontorets räkning förränta detta
Verks tills vidare disponibla kontanta tillgång, varit grundade på och öfverensstämmande
med de härom i kontorets reglemente meddelade stadganden, anser sig
Utskottet tillika böra yttra samma omdöme i afseende på de, efter revisioustiden,
af Fullmäktige, för sagde ändamål vidtagna beslut och åtgärder.
17:o.
Angående närmare öfverensstämmelse mellan förvaltningsdtgärderna vid
Rikets Ständers Bank och Riksgäldskontoret■
(Sid. 75 - 76 i Rev.-berättelsen, saint Fullmäktiges yttrande sid, 81—84.)
Ofver den af Revisorerne i berättelsen angående Riksgäldskontorets förvaltning
och räkenskaper gjorda, samt i Revisionsberättelsen rörande Banken åberopade,
framställning i anseende till saknad föreskrift om en sådan beröring emellan
dessa begge verks styrelser, hvarigenom stridiga beslut kunde förekommas och en
större enhet i förvaltningsåtgärderna vinnas, har Banko-Utskottet uti 12 § af
dess betänkande M 10, angående Bankens styrelse och förvaltning, redan sig ut
-
16
Stals-Vtskottets Utlåtande, M 64.
låtit; och då Rikets Ständer gillat och godkänt den af nämnde Utskott härvid
yttrade åsigt, att ifrågavarande framställning icke föranleder någon Rikets Ständers
åtgärd,
lärer samma framställning icke påkalla något vidare yttrande å
Stats-Utskottets sida.
18:o.
Angående ombyggnaden af Strömsholms kanal- och slussverk.
I öfverensstämmelse med härom uti 12 § af Riksgäldskontorets Reglemente
införda stadganden, hafva Fullmäktige, på sätt protokollen innehålla, genom årligen
anställda val utsett en ledamot i Strömsholms Nya Kanalbolags direktion,
äfvensom ett ombud vid revisionerna af kanalverkets räkenskaper; men Utskottet
har i dessa protokoll saknat, hvad som der borde förväntas, en årlig anmälan inför
Fullmäktige om fortgången af byggnadsarbetena vid nämnde kanal. Dock som
någon bestämd föreskrift om en sådan årlig anmälan icke finnes uti Reglementet
meddelad, samt den af Fullmäktige utsedde ledamoten i kanaldirektionen, enligt
protokollet för den 15 November sistlidet år, till Fullmäktige aflemnat en omständlig
berättelse om de under bela den förflutna byggnadstiden verkställda arbeten
samt hvad för öfrigt vid utförandet af omförmälde kanalbyggnad förekommit;
så finner Utskottet den anmärkta saknaden af någon anmälan uti ifrågavarande
hänseende under de förulgångna åren, till hvilka Utskottet sträckt sin granskning,
icke föranleda en framställning af Utskottet till Rikets Ständer om någon
åtgärds vidtagande med hänsigt till den tid, som redan förflutit; kommande Utskottet,
att, i anledning af ofvannämnde, till Fullmäktige inlemnade och af dem
hos Utskottet anmälda, berättelse, afgifva serskildt utlåtande angående åtskilliga
vid ombyggnaden af Strömsholms kanal- och slussverk förekomna anmärkningsvärda
omständigheter.
19:o.
Angående anslagen till fängelsebyggnader.
Enligt hvad Riksgälds-Kontorets räkenskaper utvisa, har det belopp, som vid
sednaste riksdags början iuuestod utaf de för uppförandet af härads- och stadsfängelser
anslagna medel, icke behöft, på sätt Rikets då församlade Ständer, under
stadgadt förbehåll af framtida godtgörelse, medgåfvo, användas till fortsättande äfven
af
Slals-Ulslioltels Ullålande, M 61.
17
af andra påbörjade fängelse-byggnader, än dera, för hvilka dessa medel vid deras
beviljande anvisades.
Utaf den, under 1840 oell 1841 års riksdag, för Länshäktenas ombyggande
och förseende med celler, beviljade anslagssumma, 900,000 R:dr, blef det vid sednaste
riksdags början återstående belopp, 85,179 R:dr 17 sk. 11 rst. redan under
Mars månad 1848 från Riksgälds-Kontoret reqvireradt och utbetaldt. Likaledes
har den dåvarande återstoden, 90,000 R:dr, utaf det för en ny fängelsebyggnad
här i Stockholm vid förstnämnda riksdag anvisade belopp af 170,000
R:dr sedermera från Riksgälds-Kontoret utbekommits. Deremot har någon utbetalning
af den för fängelsebyggnader i rikets öfriga städer anslagna summa, så vidt
Fullmäktiges protokoll visa, ännu icke ifrågakommit, hvadan denna anslagssummas
hela belopp, 130,000 R:dr, finnes i Riksgälds-Kontoret innestående. Utaf anslaget
för häradshäktenas ombyggande och förseende med celler, har hittills endast
det för en fängelsebyggnad i södra Möre härad af Kalmar län i nåder disponerade
och redan i början af år 1846 utanordnade belopp, 1,500 R:dr, blifvit hos
Riksgälds-Kontoret reqvireradt; och utgör alltså återstoden af samma anslag,
98,500 R:dr.
Beträffande ater det under sednast förflutna riksdag beviljade och till utgående
med 100,000 R:dr under hvartdera af åren 1849, 1850 och 1851 anvisade
Ytterligare anslag för uppförande af cellfängelser, så hafva häraf, efter behöriga
reqvisitioner, från Riksgälds-Kontoret utbetalts 1849 och 1850 års anslagssummor.
20:o.
Angående lyftningen af alla återstående tillfälliga anslag för ordnandet af
försvarsverket till lands och sjös.
Under läsningen af Fullmäktiges protokoll, har det fästat Utskottets uppmärksamhet,
att, oaktadt Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets sednast församlade
Ständers derom i underdånighet gjorda anhållan, under den 29 Maj 1848, för—
ständigat vederbörande embetsverk, att endast i mån af behof reqvirera och lyfta
de medel, hvilka för erforderliga uppgifter skola de serskilda embetsverken tillhandahållas,
Stats-Kontoret likväl, till följd af Förvaltningens af Sjöärendena och
Krigs-Kollegii reqvisitioner, dels under Februari månad nästlidet år, på en gång,
lyftat alla i Riksgälds-Kontoret då innestående medel, tillsammans utgörande 276,260
R:dr utaf de vid sednaste riksdag för sjöförsvarets ordnande beviljade och till utgående
från sistnämnde verk anvisade anslagssummor, och dels under nästlidne
Bih. till R. S. Prof. 1830 & 1850. 4 Sami, 1 Afd., 17 Haft. 3
18
Slats-Ulshottets Ullålande, JA 61.
September och November månader uttagit hela återstoden, 429,530 R:dr utaf de,
vid samma riksdag beviljade, tillfälliga anslag för försvarsverket till lands; hvarföre
Utskottet, i öfverensstämmelse med Riksdagsordningens 42 §, begärt upplysning,
huruvida dessa betydliga anslagssummor, då de hos Riksgälds-Kontoret reqvirerades
och lyftades, för dermed afsedda ändamål erfordrades; skolande Utskottet,
efter den sålunda begärda upplysningens erhållande, derest Utskottet då finner
sig dertill ega anledning, göra serskild framställning hos Rikets Ständer rörande
detta ämne.
21:o.
Angående det, prosten P. Wallgren, för utdikningen af Mellinge Myr på
Gottland, beviljade lån.
(Sid. 21, 22 i Fullmäktiges Berättelse.)
Med hänsigt till Rikets sednast församlade Ständers beslut, att det, genom
Kongl, kungörelsen den 13 Juni 1845, stadgade betalningssätt för menigheter tilldelade
lån till vattenaftappnings-företag, jemväl borde tillämpas i afseende på, enskilda
personer för dylika företag beviljade, låneunderstöd, anmärktes vid granskningen
af de till Riksgälds-Kontoret ingifna handlingar, rörande ett, prosten Wallgren
tillerkändt myrutdikningslån af 2,870 R:dr, att låntagaren hvarken vore egare
till något af de hemman, hvilkas jord genom utdikningen komme att förökas och
förbättras, eller skulle erhålla äganderätt till någon del af den sålunda förökade
och förbättrade jorden; men då den af honom afgifna, med derför fastställdt formulär
öfverensstämmande, skuldförbindelsen innehöll de af Rikets Ständer meddelade
stadganden, angående lånesummans fördelning mellan de betalningsskvldige
hemmanen, samt de årliga ränte- och kapital-inbetalningarnes antecknande i Jordeboken
och utgående jemte samma hemmans allmänna utskylder, så och enär
Riksgälds-Kontoret fått emottaga en af sex personer ingången, och af Kongl. Maj:t
i nåder godkänd solidarisk borgen för denna förbindelses uppfyllande, samt låntagaren,
jemte skuldförbindelsen, inlemnat, till Riksgälds-Kontoret, ett, af fyra serskilde
egare till någre bland omförmälda hemman meddeladt bemyndigande, att
tillförbinda dessa och blifvande egare till samma hemman att, efter uppgjord fördelning,
vederbörligen verkställa de årliga inbetalningarne, såsom ett, deras hemman
åliggande, allmänt onus under hela den för lånets återbetalning erforderliga
tid, biföllo Fullmäktige, som ansågo Riksgälds-Kontorets säkerhet medelst de aflemnade
lånehandlingarne vara till fullo betryggad, att ifrågavarande lån fick utbetalas
tili bemalde prost, för hvilken det visat sig icke vara möjligt att närmare
Slals-Ulskotlels Ullålande, JY! 61.
1SI
än som skett, efterkomma de i förevarande hänseende meddelade bestämmelser,
hvarföre han följaktligen genom ett fortsatt yrkande af desammas noggranna iakttagande
skulle blifva urståndsatt utbekomma den honom tillerkända lånesumma
samt fullfölja ett arbetsföretag, hvilket Kongl. Maj:t pröfvat för det allmänna fördelaktigt,
och fördenskull ansett böra med statens medel understödjas; dock beslöto
Fullmäktige att för Rikets Ständer anmäla de serskilda förhållanden, som i
afseende på detta lån förekommit, och föranledt Fullmäktige bevilja detsammas
utbetalning, oaktadt dessförinnan icke visadt var, att egarne till alla de betalningsskyldiga
hemmanen åtagit sig att, på det i ofvanåberopade Kongl, kungörelse föreskrifna
sätt, återbetala den för hvart och ett af samma hemman belöpande andel
utaf lånesumman; varande denna anmälan verkställd i Fullmäktiges, vid nu pågående
riksdags början afgifna, berättelse.
I betraktande af de skäl och omständigheter, på hvilka Fullmäktige grundat
sitt medgifvande att lånesumman finge utbetalas, och då-Utskottet anser Riksgälds-Kontoret
hafva erhållit tillfyllestgörande säkerhet för lånevilkorens behöriga
uppfyllande, tillstyrker Utskottet,
att den af Fullmäktige beviljade utbetalningen af meranämnde lån
må af Rikets Ständer godkännas.
22:o.
Angående ansvarighets- och betalnings-skyldigheten för de lill myrutdikningar
och andra vattenaftappningar utbekomna lån.
(Sid. 29—50 i Fullmäktiges berättelse.)
Sedan Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, genom det i sednaste
Revisionsberättelse (sid. 53) omförmälda Cirkulärbref, blifvit anmodade vidtaga erforderliga
och på dem ankommande åtgärder för verkställigheten af Rikets Ständers,
enligt 1845 och 1848 års Kongl. Kungörelser, fattade beslut angående
sättet för dessa låns återbetalande, hafva, efter hvad Utskottet af Fullmäktiges
protokoll och riksdagsberättelse inhemtat, åtskilliga resolutioner rörande betalningsskyldighetens
fördelning och de årliga inbetainingarnes antecknande i jordeboken,
blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelade och, jemte tillhörande
handlingar, till Fullmäktige insända. Dock som i de flesta fall hvarken af dessa
resolutioner eller af dervid bilagde handlingar ådagalades, att ansvarighets- och
betalningsskyldigheten blifvit fördelad mellan alla de hemman och hemmansdelar,
hvilka genom arbetsföretagens utförande erhållit ny eller förbättrad jord, så ock
för betryggande af Riksgäldskontorets säkerhet för låne- och räntebeloppens ve
-
20
Slats-Ulskollets Utlåtande, M 61.
derbörliga inbetalning hafva, med dessutom fästadt afseende å inteckningshafvares
eller andra personers af den verkställda fördelningen möjligen beroende rätt, Fullmäktige
låtit å Riksgäldskontorets vägnar öfverklaga största delen af de emottagna
resolutiouerna, med yrkande af målens återförvisning till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på det att vidden och beskaffenheten af den förbättrade eller tillkomna
jord, hvart och ett betalningsskyldigt hemman till fpljd af vattenaftappningsarbetet
erhållit eller komme att erhålla, måtte vederbörligen utredas, innan det derefter
lämpade sammanlagda ränte- och kapitalbelopp, som för lånets liqviderande bör
af samma hemman årligen utgöras, varder i stadgad ordning bestämdt och fast—
ställdt samt derefter i jordeboken antecknadt.
Då, enligt Utskottets åsigt, Fullmäktige vid sina nu anförda åtgärder sökt
ej mindre vårda och bevaka Riksgäldskontorets rätt och säkerhet, än tillvägabringa
en syftesenlig och likartad tillämpning af Rikets Ständers här ofvan åberopade
beslut och förordnanden, tillstyrker Utskottet,
att dessa åtgärder och tillgöranden må varda af Rikets Ständer
gillade.
23: o.
Angående bokförandet af ränteutgifterna samt taxeringskostnaderna i anledning
af 1848 års krigsrustning smedel.
(Sid. 53 och 56 i Fullmäktiges berättelse.)
Vid de i Riksgäldskontoret, enligt Reglementets föreskrift, för åren 1848
och 1849 upprättade liqvider mellan detta verk och Statskontoret, uti hvilka liqvider
upplupna räntor för de till 1848 års krigsrustningskostnader upplånta medel,
äfvensom förskottsvis bestridda utgifter för krigsrustningsafgiftens uttaxering
inom hufvudstaden, jemväl blifvit sistnämnde verk påförda, har af Statskontoret
anmärkts, att någon föreskrift om sagda räntors och taxeringskostnaders påförande
i statsverkets räkenskaper icke vore af Kongl. Majit meddelad. I anledning af
denna anmärkning, hafva Fullmäktige åter erinrat, hurusom det serskilda skattebidraget
till krigsrustningskostnadernas gäldande, enligt Rikets Ständers beslut och
Kongl. Kungörelsen den 3 November 1848, vore anvisadt för godtgörandet af ej
mindre de för bestridandet af dessa kostnader erforderliga medel, än de ränteutgifter,
sorn upplåningen af samma medel komme att medföra, hvarförutan enahanda
vedergällning, som med hänsigt till allmänna bevillningen vore bestämd, blifvit beviljad
för ifrågavarande skattebidrags debitering och redovisning. Då nu hela beloppet
-
Stats-Ulshotlels Ullålande, JUS 61.
21
loppet af de till utgående för hvartdera af åren 1848 och 1849 påbjudna, fastän
först under nästföljande år influtna, skattebidraget redan i 1848 och 1849 års
räkenskaper afräknats å de, utaf Statskontoret från Riksgäldskontoret reqvirerade
och utbekomna, krigsrustningsmedel, så följde häraf, att de intill dessa års slut
upplupna räntor, jemte ofvannämnde taxeringskoslnader, hvilka af skattebidraget
för samma år skulle ersättas, måste uti räkenskaperna och liqviden tilläggas det
till Statskontoret utbetalda och derföre samma verk påförda kreditivbeloppet.
Utskottet, som funnit den anmärkta påföringen i Riksgäldskontor räkenskaper
öfverensstämmande med de af Fullmäktige, till stöd derföre, åberopade
stadganden, får således hemställa
att densamma måtte godkännas.
24:o.
Angående betäckningen af källar ehv älfv en invid Riksgäldskontorets hus.
(Sid. 86 i Fullmäktiges berättelse.)
I sammanhang med beslutet om försäljningen och borttagandet af de mellan
nämnde hus och Riddarholmskanalen uppförda tvenne uthusbyggnader, förordnade
Rikets sednast församlade Ständer, att de källarehvalf, hvilka befunnos under en
del af norra uthusbyggnaden skulle, vid dess försäljning, undantagas och för Riksgäldskontorets
räkning bibehållas, samt förses med en i samma plan som den öfriga
gården, liggande ändamålsenlig betäckning. Till fullgörande af denna föreskrift,
hafva, enligt hvad Utskottet af Fullmäktiges protokoll inhemtat, källarehvaifven
blifvit betäckta genom en bädd af väl arbetad och packad lera af lA alns
tjocklek samt ett deröfver utbredt gruslager till den höjd, som detta lager kunnat
erhålla utan att förorsaka olägenhet eller hinder för de derinvid befintliga ingångar
till Riksgäldskontorets hus.
Utskottet, som ansett sig böra för Rikets Ständer anmäla det sätt, på hvilket
ifrågavarande betäckning blifvit verkställd, har dervid tillika velat erinra, att den
efter betäckningsarbetets fullbordande förflutna tid icke torde vara tillräcklig, för
att på den hittills vunna erfarenheten grunda ett tillförlitligt omdöme om denna
betäckning är tillfyllestgörande för käliarhvalfvens framtida bibehållande i oskadadt
skick.
Bill. till It. St. Pral. 1880 & 1831. 4 Sami, 1 Afd., 17 Hafi.
4
22
Stals-Ulskottets Ullålande, JM 61.
25:o.
Angående decharge för Riksgaldshontorets styrelse.
(Sid. 80 i Rev.-Berättelsen.)
Som någon anmärkning emot Fullmäktige icke förekommit under den dels
vid sednaste statsrevision och dels af nuvarande Stats-Utskott verkställda granskning
af Riksgäldskontorets förvaltning under tiden från början af sistförflutna riksdag
till och med den 29 November nasti idet år, så får Utskottet, som funnit, att
ifrågavarande förvaltning med synnerlig omtanka och på ett i allo tillfredsställande
sätt blifvit besörjd, tillstyrka, att
Fullmäktige i Riksgäldskontoret må för de under nyssberörde tiderymd
vidtagna och i Fullmäktiges protokoll antecknade beslut och
åtgärder tillerkännas decharge.
Stockholm den 24 Februari 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, ISSI.
Siats- Utskottets Utlåtande, N:o 62,
\
J»:o 6*3.
Ank. lili Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 1851 kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Magislratspersonernes
ersättning för eller befrielse från deltagandet i
ränteri-inventeringar.
CXgs. Afl.)
I anseende till det besvär oell den ansvarighet, som skyldigheten att deltaga uti inventeringarne
af Landtränteriernas behållningar utaf kontanta medel samt stämpladt papper
medförde för magistraterne i de städer, hvarest ett sådant åliggande dem tillhörde, och då
Landskamrerare och Landträntmästare, hvilkas ansvarsskyldighet för sagde behållningar de
af staten ej aflönade magistratspersonerne måste dela, åtnjöto viss procent utaf de redovisade
uppbördsmedlen, har Herr J. H. Sijk, uti en inom Borgareståndet väckt motion, föreslagit,
att de magistratspersoner, hvilka hade sig uppdraget att i nämnde inventeringsoch
ansvarsskyldighet deltaga, måtte förklaras berättigade att derför erhålla ersättning, antingen
genom något visst arfvode eller medelst någon viss procent utaf redovisningsbeloppet;
yrkande motionären, att, derest hans framställda förslag icke skulle bifullas, magistraterna
måtte från ifrågavarande åliggande helt och hållet befrias.
Med anledning af denna motion, hvilken till Stats-utskottet blifvit remitterad, tillika med
ett serskildt anförande af Herr Winge, deruti den föreslagna ersättningen förordats, under
åberopande af Rikets sednast församlade Sländers beslut angående magistratspersonernes
godtgörande för biträde vid syner å'kronans hus m. m., har Utskottet trott sig upplysningsvis
böra erinra om följande omständigheter.
Den af motionären omförmälda skyldigheten att deltaga i vården om och ansvaret för
ränteribehållningarne, utgör ett gammalt åliggande för magistraterna inom länens residensstäder.
Redan i Kongl. Brefvet den 15 Maj 1694 finnes föreskrifvet, att Landtränleriets
Bih. till B. St. Prot. 1860 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 18 Haft. \
2 Stals-Utskottets Utlåtande, jY.o 62.
kassakista skall vara försedd med 3:ne lås, till hvilka Landskamreraren och Landträntmä
staren
jemte Slottsfogden eller, der sådan tjensteman icke finnes, Borgmästaren eller annan
härtill skicklig person skola hafva hvar sin nyckel. Bland andra hos Kongl. Maj:t under
1809 års riksdag gjorda framställningar, rörande städernas åligganden, med hänsigt till
kronouppbörden, anhöll Borgareståndet om befrielse för magistraterna från skyldigheten att
förvara en af nyssnämnde nycklar, men “emedan denna magistraterna från uråldriga tider
“ålagda' befattning vore nödvändig, säborn ledande till säkerhet för de depositionsmedel,
“som ofta till större belopp måste både för Kronans och enskildes räkning uti Landtränterierne
förvaras“, förklarade Kongl. Majit, enligt Kammar-kollegii, Cirkulär af den 10 Juni
1811, Sig icke tinna skäl att befria magistraterna från sagde förbindelse, utan borde med
förvarandet af 3:dje nyckeln till Landtränterierna framgent såsom dittills förblifva. I sammanhang
med väckt .fråga om ersättning eller traktamente åt magistratspersoner och Borgare
vid alla syner och inventeringar samt andra dylika förrättningar för Kronans räkning,
föreslogs under sednaste riksdag, att hvad, rörande dessa förrättningar i sagde hänseende
stadgades, måtte förklaras äfven gälla i afseende på ränteri-inventer«igar. Denna framställning
bifölls dock ej af Rikets Ständer, utan blefvo tvertom, i så väl Rikets Ständers härom
aflåtne underdåniga skrifvelse, som Kongl. Maj:ts, under den 2 Maj 1849, utfärdade
kungörelse, angående traktamentsberäkningen vid omförmälde tillfällen “ränteri-inventeringaru
uttryckligen undantagna.
Utskottet finnér icke något skäl för Rikets nu församlade Ständer att frånträda den åsigt,
som sålunda, i fråga om dagtraktamente eller serskild ersättning för meranämnde inventeringar,
gjorde sig gällande vid sistförflutna riksdag; och hvad beträffar den derför nu föreslagna
godtgörelse i förhållande till beloppet af de i Landtränteriet befintliga medel, så
måste Utskottet häremot erinra, att den magistratspersonerne åliggande vård af en utaf
ränterinycklarna samt den dermed förenade skyldigheten att vara tillstädes vid inventeringarna
och dela ansvaret för behållningen inom det med dessa nycklar igenlästa förvaringsrum,
ingalunda kan, på sätt motionären uppgifvit, jemföras med de uppbörds- och redovisnings-
eller remitterings-göromål, för hvilka en viss procent, under namn af uppbördsprovision
eller remisslage, blifvit J_,andskamrerarne och Landträntmästarne tillerkänd.
Vidkommande för öfrigt motionärens alternativa förslag angående upphörandet af en allt
hittills vigtig och nödvändig ansedd kontroll, så förekommer detta förslag Utskottet destomera
betänkligt, sorn nyssberörde kontrolls ersättande genom något annat tillfredsstäl
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63. 3
lande samt det allmännas och den enskildes säkerhet betryggande stadgande icke ens blifvit
af honom ifrågasatt. Utskottet anser sig således böra hemställa, ,
att här ofvan omförmälda motion hvarken i det ena eller andra
hänseendet må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 24 Februari 1851.
Reservation
af Herr Hörnstein.
ma 63.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
angående tio års förlängning af det åt nämndemannen
Jonas Fredrik Jonsson upplåtna arrende af Motala Kungsftske
ock Mjölqvarn i Östergöthlands län.
(/■ A.)
Sedan Rikets år 1844 församlade Ständer bifallit, att nämndemannen Jonas Fredrik
Jonsson, som genom Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-koilegii kontrakt af den 2 Oktober
1840 fått, för en tid af 10 år och emot en årlig afgift af 120 tunnor spanmål, åt sig upplåtet
arrendet af Motala kungsfiske och mjölqvarn, Herreqvarnen kallad, i Motala socken och Aska härad
af Östergöthlands län, finge, i anseende till de vid béitrde kronofiske uti strömmen uppförde
byggnaders, af inträffadt större isdref och vatlullöde förorsakade, förstöring jemte qvarndammens
bortförande, från början af år 1842 lill 1850 års utgång uti det för ifrågavarande lägenheter fastställda
arrende tillgodonjuta nedsättning till 80 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, årårligen,
dock mot skyldighet för honom att på egen bekostnad uppföra och under sin arrendete;
underhålla samt vid arrendets slut i lagligt skick aflemna alla till fisket och qvarnen erforderliga
byggnader och inrättningar; så hade, efter def ofvannämnde byggnader och fisk.-
4 Slats-Utshotlels Utlåtande, N:o 63.
\
inrättningar blifvit å nyo uppförda och islåndsatte, derå besigtning föi rättats den 21 Augusti
1845. under Februari och Mars månader år 1849 storm och isdref återigen så skadat de-*
samma* att, enligt hvad vid hållen syn blifvit utröndt, kostnaden för deras iståndsättande
uppgår till 3670 r:dr banko; af hvilken anledning arrendatorn, uti en till Kammar-kollegium
ingifven skrift, som derefter, åtföljd af vederbörande Kronofogdes och Kongl. Majits Befallliingshafvandes
i länet infordrade yttranden, jemte en utaf Kronofogden, till följd af Kammarkollegii
föreskrift, öfver berörde lägenheter upprättad beskrifning, blifvit af bemälde Kollegium
till Kongl, Maj:t insänd, anhållit, att, då de uppoffringar, sökanden å ifrågavarande arrendelagenheter
måst vidkännas, efter afräkning från tillhopa utgifne 15,007 r:dr 20 sk. af ej
mindre 40 tunnors årlig arrende-afkortning för 7 år, motsvarande efter 7 r:dr tunnan
1960 ridr, än äfven husröte-ersättningen vid arrende-tillträdet, 491 ridr 16 sk., uppgingo
till 12,556 r:dr 12 sk. banko, förlängning af arrendet på 15 å 20 år måtte honom förunnas,
emot utgörandet af det nedsatta arrende-beloppet, 80 tnnnor spanmål, årligen.
Kongl. Majit, som uti nådig Proposition, (N:o 12 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till
Riksståndens protokoll), hvilken af samtlige Riksstånden blifvit till Stats-utskottet remitterad,
Öfverlemnat detta ärende till Rikets Ständers pröfning, har, i betraktande af hvad Kammarkollegium
och Konungens Befallningshafvande i länet anfört, i nåder föreslagit, det 10 års
förlängning, från den 1 Januari 1851 räknadt, måtte beviljas uti det åt nämndemannen
Jovas Fredrik Jonsson, enligt kontrakt af den 2 Oktober 1840, upplåtna arrende af Motala
kunesfiske och mjölqvarn, Herreqvarnen kallad, emot den för berörde lägenheter nu utgående
arrende-afgift samt i öfrigt under följande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
Kammar-kollegium föreslagna vilkor, med hvilka arrendatorn jemväl förklarat sig nöjd,
nemligen :
l:o) att arrendatorn genast ställer behörig borgen för arrendeskyldigheternas fullgörande
under den förlängda arrendetiden, med åliggande för arre ndatorn deriemte att, i
händelse någondera af löftesmänren skulle antingen med döden afgå eller icke vidare af
Kongl. Majits Befalfningshafvande såsom vederhäftig anses, anskaffa och inom 3 månader
från derom genom Kongl. Majits Befallningshafvande erhållet föreläggande, hos länsstyrelsen
aflemna ny laga borgen för den då återstående arrendetiden; och
2io) att till den laga syn, som efler ett års förlopp bör å lämplig årstid förrättas, arrendatorn
skall, på egen bekostnad, hafva i fullt laga skick återförsatt alla till kungsfisket
och qvarnen hörande byggnader, gående verk, dammar och öfriga inrättningar, samt seder
-
Slals-Utskottets Utlåtande, N:o 63. ä
ttiefa alltsammans under den förlängda arrendetiden vidmakthålla, när så erfordras, ombygga
och vid aflrädandet i fullgodt stand fran sig lemna, ulan anspråk på någon ersättning, äfven
örn dessa verk och inrättningar under tiden skulle genom isdref eller vattnets åverkan hafva
lii'il större eller mindre skada.
Af handlingarne har Utskottet inhemtat, att vederbörande embetsmyndigheter ansett det
för ifrågavarande lägenheter nu utgående arrende, 80 tunnor spanmfil, hälften råg och
hälften korn, vara, med hänsigt till de stora omkostnader, fiskeverkets underhållande i lagligt
skick erfordrar, till och med nog högt, i förhållande till den afkomst, som deraf kunde
påräknas, helst erfarenheten visat, det aila fiskeverksbyggnaderne hvart 6:te eller 7:de år
mäst ombyggas; att så vä) Kongl. Kammarkollegium, som Kongl. Majits Befallningshafvande,
under förutsättning, det arrendatorn, på grund af arrendekontraktet, vore vid arrendets afträdande
berättigad till ersättning för ifrågavarande, utan hans förvållande, arrendelägenheterne
åbragte kostnader, ansett skäl vara förhanden att tillstyrka bifall till nämndemannen
Jonas Fredrik Jonssons anhållan att få bibehålla arrenderättigheten å ornförmälde lägenheter
emot nu utgående arrendp-afgift, helst ett billigt afseende å ansökningen, med hänsigt till de
betydliga uppoffringar, arrendatorn måst vidkännas, äfven syntes förenligt med kronans fördel,
hvilken vore beroende jemväl deraf, att en ordentlig och omtänksam arrendator vid
arrendet bibohölles; varande likväl af Kongl. Kammarkollegium hemstäldt, att arrendetidens
förlängning icke borde utsträckas utöfver 10 år, räknade från den 1 Januari 1851.
Utskottet, som, med afseende å hvad sålunda förekommit, likaledes funnit det vara både
med billighet och Statens fördel öfverensstämmande, alt nuvarande arrendatorn fortfarande
lör en lid af 10 år bibehålles vid arrendet emot den nu utgående arrendeafgiften,
anser likväl Statens ytterligare betryggande för vidare ersättningsanspråk fordra, att till de
i nåder föreslagne vilkoren göres det tillägg, att, äfven om de till ifrågavarande lägenheter
hörande byggnader och öfriga inrättningar skulle af andra tillfälliga händelser, än isdref eller
vattnets åverkan, lida skada, arrendatorn icke heller i sådant fall må ega rätt till någon
ersättning från Statens sida; och tillstyrker Utskottet alltså,
att Rikets Ständer, med bifall till den nådiga Propositionen, måtte
medgifva nuvarande arrendatorn af Motala kronofiske och qvarn att
i 10 år, räknadt från den 1 Januari innevarande år, bibehålla berörde
arrende, emot den nu utgående arrendeafgift 80 lunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn; med iagttagande likväl af nyss
-
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
berörde tillägg till 2:dra punkten af ofvan anförde, af Kongl. Maj:!
i nåder föreslagna, villkor.
Stockholm den 24 Februari 1851.
\:o 64.
Ank. till Exp.-tJldf. d. 2(i Febr. 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition,
angående anslag för beredande af rättelse uti beräknandet
af Salpeterhjelpen inom provinserne Småland och
Öland.
(/. A.
Sedan åtskillige Riksdagsfullmägtige för Bondeståndet inom Kalmar, Kronobergs och
Jönköpings län vid 1840 och 1841 årens riksdag, uti serskilde till Kongl. Majit ingifna underdåniga
ansökningar, anmält, hurusom, i strid med Kongl. Majds och Rikets Kammarkollegii
bref af den 28 April 1638 samt Kongl. Resolutionerne den 13 December 1644 och
den 9 December 1766, de räntepersedlar, som ingingo uti den, hemmantalsränta!) tillhörande,
salpeterhjelpen, blifvit uti nämnde län eller provinserna Småland och Oland, af uppbördsman
och indelningshafvare i så måtto oriktigt debiterade och uppburna, att sadant
skett efter markegång, i stället för efter kronovärdi; och sökanderne med anledning häraf
anhållit, det Kongl. Majd täcktes i nåder förständiga uppbördsman och räntetagare att upphöra
med den, efter sökandernes förmenande, olagliga öfverdebitering i afseende på salpeterhjelpen,
som sålunda dittills egt rum, så att allmogen inom dessa provinser måtte komma
i åtnjutande af samma förmån, som hemmansinnehafvare i rikets öfriga landskap, att utgöra
ifrågavarande gärd endast med det derföre belöpande kronovärde, utan persedelförvandling;
så hade öfver dessa underdåniga ansökningar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i förenämnde
3:ne län, med flere vederbörande, blifvit hörde, äfvensom Kammarkollegium, efter föregången
undersökning och utredning i Kammararkivet, med dess Ådvökat-fiskalsembetes underdåniga
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 64. 7
yttrande, jemte eget utlåtande, til! Kongl. Maj:t inkommit; hvarefter Stats-kontoret, uppå nådig
befallning, låtit, genom vederbörande Häradsskrifvare fögderivis upprätta serskilda utredningar,
som blifvit tilt Kongl. Majit insända, och af hvilka inhemtas, att den minskning, som, efter
medelrnarkegång af de sednaste tio åren, skulle genom den ifrågaställa förändringen uppkomma
uti beloppet af ej mindre de räntor, hvilka äro kronan behållna, än äfven hvarje
af de för serskilda behof anvisade indelta anslag komme att uppgå
i Jönköpings län till R:dr 12,480: 23: 5.
„ Kronobergs „ „  „ 9,921: 35: 5.
„ Kalmar „ „  „ 9,377: 6: 2
eller tillhopa R:dr 31,779: 17. —
Sorn Kongl. Majit, vid pröfning af denna fråga, med afseende å dervid förekomna
»omständigheter, ansett med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att den sökta förändringen
i salpeterhjelpens utgörande inom de Småländska länen varder beviljad, så att
•denna ränta derstädes på lika sätt, som i allmänhet inom öfriga delar af riket eger rum,
må med penningar efter kronovärde liqvideras, men vid fråga om dylik förändring förekommer,
att en betydlig del af nämnde ränta ingår uti lönings- och andra anslag, samt
att således förändringen icke rättvisligen kan ega rum, utan att de, som innehafva dessa
anslag, för derigenom uppkommande minskning uti anvisade och påräknade inkomster undfå
ersättning, har Kongl. Majit, uti högstberörde, från samtlige Riksstånden till Stats-utskottet
remitterade, proposition (N:o 11 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihangettill Riksståndens protokoller},
nådigst föreslagit, att för tillvägabringande, ifrån och med innevarande år, af förutnämnda
förändring uti sättet för salpeterhjelpens beräknande uti de 3:ne Småländska länen, Rikets
Ständer matte anvisa erforderligt anslag för att dermed godtgöra den minskning uti indelda
löner och anslag till serskilda inrättningar och fonder, som derigenom uppkommer.
Hvad åter beträffade beloppet af detta anslag, så enär de uppgjorde beräkningarne icke
lemna så fullständiga upplysningar, att på grund deraf kan definitivt bestämmas, hvad hvar
och en bör undfå, samt de, hvilkas rätt derunder beror, jemväl böra lemnäs tillfälle att,
för bevakande deraf, sig yttra, innan ersättningssumman fastställes, men emellertid af berörde
uträkningar kan bedömas, att den igenom ifrågaställde iörändringen uppkommande
minskning uti sådana räntor, sorn utgå till löntagare eller serskilda inrättningar, och hvarför
ersättning borde meddelas, beräknad efter medium af senaste tio år, utgör 10 å 11,000 R:dr
årligen, har Kongl. Majit behagat föreslå, att för omförmälda ändamål måtte för närvarande
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
anvisas ett förslagsanslag af elfva tusen riksdaler årligen, sorn Kongl, Majit ansett lämpligast
kunna ulga af Riksgäldskontorets medel intill nästa riksdag, för att, efter det beloppet,
på grund af skeende speciella utredningar och ersättningsanspråkens behöriga pröfning, kunnat
tillförlitligen bestämmas, då på Riksstaten uppföras.
Af de till detta ärende hörande handlingar har Utskottet inhemta!, att Kammar-kollegium,
jemte öfrige vederbörande uti deras underdåniga utlåtanden afstyrkt nådigt bifall lill
de ifrågavarande underdåniga ansökningarne; att nämnde Kollegium, bland annat, anfört,
att, enligt Kongl. Ordningen den 22 Juli 1616, skyldigheten att utgöra salpeterhjelp in natura
och icke med penningar efter kronovärdi, vore klar och ostridig, samt att någon ändring
häruti för all framtid icke blifvit förordnad eller medgifven, hvarken genom Kollegii
Bref af den 28 April 1638 eller genom de af sökanden i öfrigt åberopade resolutioner af
den 13 December 1644 och den 9 December 1766, hvadan och då det, på grund deraf
och jemlikt Kongl. Förklaringarna den 8 Januari 1748 och den 15 December 1756, vore
räntegifvarnes förbindelsa att ifrågavarande ränta in natura eller efter årlig markegång utgöra,
den oriktighet uti författningarnes tillämpning, som hittills förefunnits, inträffat i motsatt
syftning emot hvad sökanderne förmenat, enär för åtskilliga persedlar, som bordt förvandlas
efter markegång, sådan förvandling icke öfver allt blifvit iakttagen; att Kollegium
likväl ansett sig icke böra tillstyrka någon förändring häruti, utan hemställt, att vid hvad
hittills vanligt varit, utan vidare åtgärd måtte få förblifva, enär en förändring af hvad sålunda
i en lång följd af år blifvit iillämpadt, skulle för hemmansinnehafvarne blifva en
hittills ovanlig och vid jordens åtkomst icke påräknad skatt; att Kollegii President från
denna Kollegii åsigt varit skiljaktig och hufvudsakligen anfört, att det, enligt hvad den
verkställda arkiv-undersökningen utvisar, mäste anses ostridigt, att den först i en sednare
tid vidtagna förändring att, emot föreskriften i 1638 års Cirkulär och 1644 års Kongl.
Resolution, uti de Småländska länen efter årlig markegång förvandla salpeterhjelpen, icke
stödde sig på någon gällande författning och i behörig ordning tillkommen föreskrift,
samt icke skäligt vore, att hemmanen i dessa, mera än i andra län af riket, der denna
ränta utgöres och i penningar efter kronovärdi allt hittills utgått, skulle vidkännas den betydliga
förhöjningen derå genom förvandling efter markegång.
Utskottet, som tagit detta ärende uti öfvervägande, har af handlingarne icke kunnat
hemta någon säker ledning för utrönande af det belopp, hvartill det nu äskade anslaget
skulle
Stals- Uttkottets Utlåtande, If:o 64. 9
skelle kunna komma ali uppgå. För vinnande af tillförlitlig kännedom härom och
för att lunna i hvarje serskildt fall ingå i pröfning, huruvida crsfltlning boide ifrågakomma,
i händelse den sökta nedsältniogen af salpeterhjelpcn i de Småländska länen sknile
beviljas, erfordras specificerade uppgifter rörande de personer och inrällningar, af hvilka
anspråk i dylikt hänseende skulle Kunna väckas. 1 saknad af en sådan utredning har Utskottet
icke heller varit i tillfälle att bedöma, till hvilken utsträckning och under hvilka
vilkor den ifiågaslällda ersätlningen tör cga rum, cm densamma hör tillgodokonrra endast
nuvarande innehafvarne af de indelningar, hvilka genom nedsättningen kon.ma att
minskas, eller utgå för all framtid, o. s. v.
d Med afseende å allt detta har Utskottet ansett ärendet vara i det outredda skick, att
Utskottet funnit sig för närvarande
förhindradt att tillstyrka Rikets Ständer beviljandet af det utafKongJ.
Majit för ofvanberörde ändamål äskade anslag.
I sammanhang härmed har Utskottet fatt emottaga en från Hedervärda Bondeslåridet
till Utskottet remitterad, af Riksdagsfullmäkligen Måns Månsson i Calmar län väckt,'motion,
deruti, med anledning af Kongl. Maj.ts förs berörde nådiga proposition, moliciäreu
föreslagit, att, i händelse Rikets Ständer skulle lemna bifall till den nådiga propositionen,
icke allenast indelningshafvare, veik och inrättningar, utan äfven rust- celi renhållare
samt frälse ränlecgave måtte erhålla ersättning för hved de, gerom förändringen, för sira
augments- S3mt frälseräntor komma att förlora.
Till följd af hvad Utskottet i anledning af Kongl. Maj:t nådiga preposition här ofvan
hemställt, anser Utskottet något serskildt yttrande, i anledning sf nu omförtnälda molina,
icke erfordras.
Stockholm den 24 Februari 1851.
lil,, till B. St. Prat 1850 $ 1851. 4 Sand. 1 Afd. 18 Eäft.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 65.
\
X:o öä.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 1 Mors 1851, kl. 2 e. in.
Utlåtande., angående ett föreslaget lån för anläggningen af
en jernväg emellan Götheborg och Mölndahl.
(Hg ds Afd.)
För utförandet af en, i anseende till rörelsens liflighet, serdeles nyttig och med afseende
ä den nuvarande landsvägens beskaffenhet, afbehofvet påkallad jernvägsanläggning emellan
Götheborg oell den på en half mils afstånd från nämnde stad belägna fabriksorten Mölndahl,
bar herr C. F. Waern, uti en vid denna riksdag väckt motion, som af Borgareståndet
blifvit lill Stats-ulskottet remitterad, föreslagit: att, enär erforderliga medel för denna väganläggnings
fullbordande icke utan alltför betydliga svårigheter och uppoffringar skulle kunna
anskaffas af de enskilde industriidkare, hvilka voro hågade dertill bidraga, Rikets Ständer
måtte, under de vilkor i afseende på arbetsplaner och kontrakt samt säkerhetshandlingai,
som under innevarande riksdag varda föreskrifna, bevilja ett låneunderstöd af allmänna medel
å 150,000 r:dr, eller ungefärligen halfva beloppet af den, med tillägg af expropriationsutgifter,
förslagsvis beräknade anläggningskostnaden; hvilket lån, sedan det under 10 års
tid fått räntefritt innehafvas, borde derefter, och intilldess detsamma blifvit (ill fullo godtgjordt,
återbetalas genom erläggandet af 6 procent årligen utaf hela lånesumrnan och med
beräknande härvid af 4 procents årlig ränta å det efter hvarje liqvid återstående kapitalbelopp.
Enligt det af kapitenen vid mekaniska korpsen, C. E. Norström, uppgjorda samt motionen
bifogade förslag öfver kostnaderna för ofvannämnde jernvägsanläggning, skulle dessa
kostnader uppgå till följande belopp nemligen:
för jord- och och stenarbeten ..... Rrdr 49,850;  ■
„ öfverbyggnader
„ 67,763: 16. —
Transport R:dr 117,613: 16. —
Bih. till 11. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sand. 1 Afd. 19 Huft. \
2 Shits-Utskoltels Utlåtande, N:o 65.
Transport 117,G 13: 16.
för bro- och slalions- m. fl. byggnader samt
stängsel R:dr 40,950: — —
,, lokoinotiver, jemte annan transportmateriel
och machinerier  „ ^67,436: 32. —
samt diverse utgifter .
,, 33,900: — —
eller tillsammans R:dr 259,900: — —•
Då den jernväg, för livars anläggande omförmälde lån skulle erhållas, icke korarae att
sammanbinda eller fortsätta några större och för den allmänna rörelsen vigtigare vägsträckor
eller farleder, utan endast bilda ett kommunikationsmedel emellan staden Götheborg
samt några i dess granskap anlagda verk och inrättningar; då de direkta földelarna af ifrågavarande
arbetsföretag skulle hufvudsakligen tillfalla visse enskilde fabriksidkare samt för
öfrigt ett enda samhälle och befolkningen i den närmast derintill belägna landsort; då
inom detta samhälle erforderliga tillgångar icke torde saknas för sagde företags utförande,
hvadan detsamma, så vida dermed åsyftade fördelar motsvara kostnaderna, lärer utan det
allmännas biträde komma att fullbordas; och då bland de utgifter, för hvilka den föreslagna
lånesumman skulle användas, jemväl ingå kostnaderna för sådana transportmedel, som ingalunda
synas utgöra föremål för bidrag från statens sida, så anser sig Utskottet föranlåtet
hemställa,
att detta lån icke må af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 24 Februari 1851.
Reservation
af herr fUaern: “Emot de skäl, Stats-utskottet till grund för sitt afstyrkande af min mo-“
tion anfört, får jag mig reservera.
Stats-utskottet afstyrker beviljandet af det begärda lånet, a) emedan det ifrågasatta
företaget icke uppfyller de vilkor, af hvilka Utskottet tyckes vilja göra hvarje understöd från
statens sida beroende; b) emedan äfven under förutsättning, att företaget skulle vara allmänt
nyttigt, Utskottet icke anser statens understöd vara för dess fullbordan erforderligt; och
c) emedan kostnaden för forslingsmaterial blifvit bland andra uti det motionen bifogade
%Ostnadsförslaget inberäknad ; det vill med andra ord säga, emedan a) förslaget icke är ali
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63. 3
mänt nyttigt, b) äfven utan lån af statsmedel blir verkstäldt och c) framställningen derom
varit i viss mån olämplig.
Till stöd för sitt första påstående, eller att företaget ieke är af dsn allmänna nytta, att
statens understöd derlör bör påräknas, anför Utskottet, att inga större eller för den allmänna
rörelsen vigtigare vägsträekor eller farleder derigenom skulle sammanbindas, och att,
de direkta fördelarne hufvudsakligen skulle tillfalla visse enskilde fabriksidkare samt för
ölrigt ett enda samhälle och befolkningen i den närmast derintill belägna landsort.
Det är emot dessa grunder för bedömandet af hvad-, som är allmänt nyttigt eller icke,
som jag isynnerhet måste reservera mig. Om det allmänt nyttiga af ett företag skall bero,
icke af storleken af de uti detsamma inbegripna intressen, utan af storleken af de intressen,
hvilka i öfrigt kunna dermed förenas, eller af den areal, som det omfattar, eller af antalet
af dem, hvilka deraf i första hand hemta vinst, hvad finnes då för norm för dess
bedömande? och af huru stor allmän nytta skall man då kunna anse t. ex. ett odlingslån
vara, eller ett anslag för en backomläggning, eller ett byggnadslån, eller äfven anslag eller
lån för en hamnanläggning?-
Mig synes det allmänt nyttiga af ett företag böra, oberoende af bi-intressen, af arealen
och af delegarnes antal, endast uppskattas efter storleken af de intressen, som deruti innefattas,
och af den förändring till det bällr-e, sorn derigenom åstadkommes. För en väganläggning,
såsom den, hvilken nu är i fråga, hör den endast uppskattas efter storleken af
den trafik, som på vägen eger rum, och storleken af deri förbättring uti vägens beskaffenhet,
(deruti naturligtvis äfven dess längd är inbegripen) sorn af omläggningen blir en. följd.
Utaf de handlingar, jag bifogat min motion, inhemtas, att emellan de ungefär en half
mil från hvarandra belägna platserna, stapelstaden Götheborg och fabriksorten Mölndahl,
transporteras årligen icke mindre än omkring 1-70,000 Sk. diverse effekter, nemligen till
och från det i Mölndahl belägna sockerbruket omkring 12,000 Sk. råsocker och 10,000
Sk. stenkol och diverse från Götheborg och 12,000 Sk. raffineradt socker till Götheborg;
till och från pappersbruken 2,000 Sk. lumpor och 2,500 Sk. stenkol och diverse från, och
3,000 Sk. papper till, Götheborg; till och från bomullsspinnerierne 1,600 Sk. bomull och
400 Sk. diverse från, och 1,500 Sk. garn till, Götheborg; till och från risqvarn 6,000 Sk.
paddy från, och 5,000 Sk. risgryn till, Götheborg; till och från oljeslagerierne 15,000 Sk.
linfrö och 1,000 Sk. stenkol och diverse från, och 12,000 Sk. olja teli oljekakor till, Götheborg;
till och från färgmalerierne 8.000 Sk. färgträd från, och 000 Sk. bressilja titt
4 Stals-Uls/iutlets Vtidt ande, N:u 65.
Götheborg; till oell från kritqvarn 1,000 Sk. kritsten från, och 1,000 Sk. malen krita till,
Götheborg; till och från mjölqvarnarne 30,000 Sk. spanrnål och 2,000 Sk. diverse från,
och 30,000 Sk. mjöl och gryn till, Götheborg; m. rn.
Så stor trafik tyckes förtjena afseende, och då dertill kommer, att den väg, som nu
begagnas, är en af de sämre i riket, men en jernväg, utom besparing i tid och transportkostnader,
äfven erbjuder den fördel alt dubbla magazineringskostnader derigenom kunna
nästan helt och hållet undvikas, enär på en jernväg alla varor kunna vid första påfallande
behof och utan tidsförlust föras från eller till hamnen eller staden, så synes mig det allmänt
nyttiga af företaget vara nogsamt bevisadt. Att vinsten af en så betydlig trafiks
underlättande skulle stadna hos någre få personer eller ett enda samhälle, med närmast
derintill boende befolkning, och icke tillkomma konsumtionen i allmänhet, således det stola
samhället i sin helhet, är för mig otänkbart; men äfven om så vore, eller att vinsten
vore blott lokal, så synes den mig dock värd den uppoffring från statens sida, som ligger
i ett låns beviljande.
Hvad det andra af de utaf Utskottet anförda skälen angår, eller att något understöd
ifrån staten icke för företagets fullbordan vore erforderligt, så är det svårt för mig att i
en reservation utreda, hvilka tillgångar inom Götheborgs samhälle kunna finnas eller icke,
men det torde vara ett nogsamt kändt faktum, att peuninglillgången der, liksom i allmänhet
inom fäderneslandet, på intet sätt är öfverflödig, utan tvertom knapp och otillräcklig
för rörelsen. Att då från deras vanliga vägar och utur den rörelse, i hvilken de nu äro
använda, draga så betydliga summor, som de, hvilka för ett sådant företag, som detta, er
fordras
eller omkring 300,000 r:dr. b:ko, är icke möjligt, utan att deraf högst kännbara olägenheter
skola uppstå.
Beträffande slutligen det af Utskottet sist anförda skälet, eller att kostnaden för forslingsmaterialet
blifvit uti den kostnadssumma inberäknad, hvilken jag anfört, då jag anhållit,
att lån till ett belopp, motsvarande halfva kostnaden, skulle af staten meddelas, så
kan väl ett sådant skäl icke vara anfördt för att derpå grundlägga ett Rikets Ständers afslag,
utan måste detsamma anses stå såsom en förebråelse för motionärens räkning, men
jag kan icke erkänna mig deraf träffad, alldenstund nödigt forslingsmaterial med skäl alltid
utgjort ett item uti sådana kostnadsförslag, som det af mig följda, och nu sednast vid
denna riksdag blifvit af Kongl. Majit uti Dess nådiga proposition Nio 39 uttryckligen nämndt,
fcåsom ingående uti en af Kongl. Majit gillad beräkning af kostnaden för en jernvägs an
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 66. ö
läggning. All förslaget lill anläggande sf en jernväg mellan Götheborg och Mölndahl blifvit
uppgjordt för lokomotivers användande i stället för hästkraft, har varit nödvändigt för
att af denna anläggning draga all den nytta, som deraf kan åstadkommas, och förklaras
bland annat med största lätthet deraf, alt stenkol i Götheborg kunna erbållas till låga priser,
men kostnaden för hästars underhåll deremot är serdeles dryg.
Jag har icke inom Utskottet begärt ett ovilkorligt tillstyrkande nu genast af min motion,
ehuru jag ansett densamma deraf förtjent, utan inskränkt mig till den begäran, att motionen
malle behandlas i sammanhang med andra förslag till allmänt nyttiga arbetens understödjande
medelst lån eller anslag, oell först då Riksgäldskonlorets tillgångar för sådana
ändamål blifva kända, hemställas till besluts fattande af Rikets Ständer.
Stockholm den 28 Februari 1851,
\:o 66*.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 1 Mars. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förklaring
af den i Kongl. Cirkulärbrefvet den 20 April 1S50
meddelade föreskrift, rörande befrielse i visst fall från Mantalspenningar
s utgörande.
(/. A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Stats—utskottet remitterad motion,
har Riksdagsfullmäktigen Petter Gabrielsson från Kronobergs län, med hvilken Riksdagsfullrnäktigen
Anders Medin från samma län sig förenat, anfört, hurusom af den i
Kongl. Cirkuläret den 20 April 1850 meddelade föreskrift, ”alt torpare och andra lill
arbetsklassen hörande personer, som mot arbetsskyldighet innehafva mindre jordlägenheter,
äro befriade från mantalspenningar, sedan de fyllt 63 år", skulle följa,
att, om en torpare eller innehafvare af en afsöndrad mindre lägenhet icke till jordega
-
6 Stais- Utskottets Utlåtande, N:o 66.
ren derför utgjorde arbete, utan erlade penningar, säd eller annan räntepersedel, borde
lian, efter uppnådde 63 lefnadsår, fortfarande betala mantalspenningar, hvilket hvarken syntes
vara öfverensstämmande med meningen af föreskriften eller i öfrigt billigt; hvarföre
motionären, för undvikande af en oriktig och obillig tillämpning af ofvannämnda Cirkulär,
hemställt, att Rikets Ständer måtte besluta och hos Kongl. Majit begära den förklaring
deraf, ’’att innehafvare och brukare af torp och amira bebyggda lägenheter, sorn ej under
egande- eller stadgad åborätt besittas, äro fria från mantalspenningar efter fyllda 63 år.”
Och har motionären tillika hemställt, att brukare af andras hemman måtte förklaras,
vara från mantalspenningar erläggande, vid fyllda 63 år, befriade, enär det vore obilligt, att
desse personer, hvilka, till följd af dryga afgifter och utgörande af hemmanens mång aonera,
i allmänhet hade lika svårt att berga sig, som torpare, skola mer än desse, vid 63 års,
ålder, vara underkastade berörde afgift.
Af ifrågavarande Cirkulär inhemtas, att, uppå gjord underdånig anmälan, att föreskrifterna
rörande mantalspenningars erläggande af torpare och med dem jemförlige lägenhetsinnehafvare,
som uppnått 63 års ålder, skola i så måtto olika tillämpats, att torpare dels.
blifvit jemförde med brukare af hemman, och i sådant fall, utan inskränkning till viss [ ålder,
påförde mantalspenningar, dels ansedde lika med personer, tillhörande arbetsklassen,,
och i följd deraf från denna afgift fiitagne. Kongl. Majit funnit godt i nåder förklara, att
torpare och andra till arbetsklassen hörande personer, som emot arbetsskvldighet innehafva
mindre jordlägenheter, böra, efter uppnådd 63 års ålder, befrielse från mantalspenningars
erläggande åtnjuta.
Då af denna ordalydelse lätteligen kan dragas den slutsats, att torpare och andre tilt
arbetsklassen hörande personer, hvilka, emot någon viss afgäld i penningar, säd eller andra
räntepersedlar, innehafva en afsöndrad mindre jordlägenhet, icke skulle vara inbegripne bland,
dem, hvilka efter uppnådde 63 lefnadsår äro från mantalspenningars erläggande befriade,
men Utskottet, lika med motionären, anser en sådan tolkning hvarken öfverensstämma med
meningen af stadgandet, eller med rättvisa och billighet, enär derigenom skulle inträffa, att
innehafvare af en obetydlig lägenhet, blott derföre att han erlade afgälden i penningar, kunde
förklaras skyldig erlägga mantalspenningar, under det en annan, som emot arbetsskyldighet
innehade en dylik eller bättre lägenhet, derifrån befriades, tillstyrker Utskottet Rikets
Ständer
att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes medde
-
Stats-Utskottets Utlåtande, jY.o 07. 7
la det förtydligande af förrberörde föreskrift, att torpare och andre
lill arbetsklassen hörande personer, hvilka innehafva och bruka torp
och andre sådane mindre lägenheter, som ej under egande- eller
stadgad åborätt besittas, äro, utan afseende på sättet för afgäldens
erläggande till jordegaren, elter fyllda 63 lefnadsår från mantalspenningar
erläggande befriade.
Hvad ater beträffar motionärens hemställan om befrielse i allmänhet för brukare af
ändras hemman frän mantalspenningars erläggande efter uppnådda 63 lefnadsår, så anser
Utskottet sig sakna anledning att till hvad i detta hänseende blifvit föreslaget tillstyrka bifall,
hvadan Utskottet hemställer,
att motionen i denna del må lemnäs utan afseende.
Slockholm den 24 Februari 1851.
\:o Ht.
i
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 2 e. iti.
Utlåtande, angående indragning af Wermlands Fält-jägareRegemente.
(17. 4.)
Sedan till Kongl. Majit från vederbörande inkommit förslag af den syftning, att genom
Wermlands Fält-jagare-regementes reducerande till en bataljon af blott 520 man, fördelad
på fyra kompanier, och någon del af det nu varande beklädnads-anslagets öfverflyttande
till löne-staten, kunna åt den sålunda förändrade korpsen, utan tillökning i hittills för regementet
bestådde anslag, gifva icke allenast en förbättrad organisation, utan ock åt manskapet
förbättrade lönevilkor och förlängd öfningstid med deraf följande större tjenstbarhet;
så har Kongl. Maj:t, uti Dess aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof,
jemte nådigt förklarande, att Kongl. Majit för sin del gillat de sålunda föreslagna hufvud
-
8 Stats-Utskottets 11 llåtande, N:o 67.
grunderna för Regementets organisation, men för dems genomförande funnit nödigt, dels
sitt af lili varande heklädnads-anslaget, bestämdt till 12,000 r:dr ärligen, ett belopp af
6,360 r:dr, för år räknadt, från anslaget till försvarsverket i allmänhet Öfverflyttades, dels
ock att hela det sålunda tillökade löneanslaget linge, lör den ifrågaställJe reorganisalionen
af regementet, användas, ehuru nummerslyrkan kormne att minskas med 80 man, behagat
begära Rikets Ständers samtycke till de uppgifna hufvudgrunderna för den afsedda förändringen
och deraf följande omflyttningar eller jemkningar i anslagen, i mån som den
tillämnade organisationen och öfvergången dertill hunne verkställas, hvarjemte Kongl. Majit
i nåder äskat, att Rikets Ständers beslut i ämnet måtte serskildt, och så snart sig göra läte,
varda Kongl. Majit meddeladt, på det alt organisationsfrågan derefter kunde i dess helhet
komma under nådig pröfning.
Till en början får Utskottet meddela, att till bestridande af kostnaderna för ifiågavarande
regemente åtgå, utom det å riks-staten för detsamma uppförda anslag 25,684 ridr
16 sk. årligen, tillbeklädnad 12,600 r:dr; lill underhåll af kapotter, remtyg och utredningspersedlar
omkring 1,100 ridr; till hyra för trossbod och baracker, hvilka äfven begagnas
af regementets beväringsmanskap, omkring 553 i:dr 16 sk. till omkostnader för befälsoch
rekrvtmötet 602 r:dr, samt till gevärens underhåll och komplettering 570 r:dr, eller
tillhopa 41,109 r:dr 32 sk.
Vidkommande nu Kongl. Majlis högstberörde nådiga förslag, så anser Utskottet, att det
icke är öfverensstämmande med en rationel organisation, att, jemte indelta soldater och
beväringsmanskap, använda, värfvade trupper, som icke göra ständig garnizons-tjenst. Med
del regemente, hvars ombildning, på sätt ofvan nämndt är, blifvit af Kongl. Majit i nåder
föreslagen, företer sig dessutom det egna förhållande, att detsamma, såsom endast en
kort tid af året sammandraget till vapenöfning, består af manskap, sorn, för denna obetydliga
tjenstgöring högst ringa allönadt, måste vara betänkt på åtskilliga utvägar för sitt uppehälle,
och därigenom måhända vänjas vid ett ombytligt och ostadigt lefnadssätt. Denna
trupp tillkom under förhållanden, som nu icke mera förefinnas, och hvarigenom dess tillvaro,
helst sedan flere jägare-korpser blifvit inrättade, icke är behöflig. Med hänsigt härtill
samt med synnerligt afseende på nödvändigheten alt iakttaga hvarje besparing, som, utan
åsidosättande af Slatens sanna fördel, kan ega rum, finnér Utskottet sig böra tillstyrka
Riket»
Stats-Utskottets Utlät ande, N:o 68. 3
Rikets Ständer att till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med
anhållan att Wermlands Fält-jägare-regemente måtte successivt indragas,
samt de derigenom blifvande besparingar komma statsverket
tillgodo; hvaremeliertid det å gällande Riksstat för Regementet upptagna
anslag 25,684 r:dr 16 sk. kommer vid nu uppgörande Statsreglering,
att fortfarande uppfaras.
Stockholm den 24 Februari 1851.
/
Reservationer:
af friherre Palmstjerna, C. O., herr von Troil, S. G., grefve Mörner, C. G., friherre
Stjernstedt, A, W.j herrar Bildt, D. G., Lagerhjelm, P., af Puke, F. M.,
Celsing, L. G., af Harmens, H. O., biskop Heurlin, lektor Wallman, doktorerne
Stenhammar och Annerstedt, samt prostarne Tellbom och Berlin.
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition,
angående framlidne förre departements-chefen vid Kongl.
General-Tull-styrelsen, presidenten J. P. af Billberghs enkas
och barns ansökning alt njuta befrielse från, presidenten
af Billbergh i lifstiden ådömd, ersättningsskyldighet för den
efter uppbörds-tullförvaltaren M. Finér yppade balans.
Af högstberörde, från samtlige Riks-stånden till Stats-utskottet remitterade proposition
(intagen under N:o 24 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-ståndens protokoller) inhemtas
att, sedan vid pröfning af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätts den 19 April 1841 gifna
Bilt. till R. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft. %
10 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 68.
utslag, angående den, af förvaltaren vid Tull-uppbörds- och kassörs-kontoret i Stockholm
31. F. Finér, åsamkade, och efter hans, den 20 Mars 1837 inträffade, död yppade, balans,
Kongl. Majit, genom Dess Högsta Domstol, medelst utslag den 6 Maj 1843, ibland annat,
ålagt förre departements-chefeu vid (jeileral-Tull-styrelsen, presidenten J. P. uf Billbergh
att, näst efter förre kontrollören vid bemälde Styrelses uppbörds-kontor Paul Middendorff
och förre kamererare!! vid samma Styrelses kammar-kontor, kammar-rätts-rådet J. Winroth,
hålla kronan skadeslös för största, delen af ifrågavarande balans, hade Kongl. Majit,
uppå presidenten af Billberghs underdåniga ansökning att varda befriad från den honom
ådörnda ersättningsskyldighet, uti till Rikets Ständer den 19 Augusti 1844 aflåten nådig
proposition, fastat Rikets Sländers uppmärksamhet å den väsentliga skiljaktighet, som före^
tedde sig emellan beskaffenheten af de anmärkta tjensteförseelserna hos aflidne tullförvaltaren
Finérs närmaste kontrollanter, kammar-rätts-rådet Winroth och kontrollören Middendorff,
och den efterlåtenhet, som kunde läggas presidenten af Billbergh lill last,
helst de förre varit i tillfälle att egna daglig uppmärksamhet åt Finérs tjensteutöfning och
dervid bemärka hvarje till misstanka om underslef föranledande omständighet, under det att
presidenten af Billbergh deremot hvarken kunnat eller varit pligtig att utsträcka sin embetsåtgärd
till en så beskaffad närmare tillsyn, hvarförutan han, till sitt urskuldande framför
de förre, haft att åberopa tillvaron af en föregående speciell kontroll, som, vederbörligen
iakttagen, för sig sjelf varit tillräcklig att förekomma eller leda till upptäckt af möjliga tillgrepp;
vid hvilket förhållande och med afseende för öfrigt å det gagn, som fäderneslandet
tillförene hemta! af presidenten af Billberghs långvariga samt af nit och skicklighet utmärkta
embctsmanna-verksamhet, Kongl. Majit till Rikets Ständers pröfning och behjertan
de
i nåder öfverlemnade, huruvida icke den ersättningsskyldighet, som i detta mål blifvit
af Billbergh ålagd, kunde honom eftergifvas.
Till svar härå anmälde Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845,
ibland åönat, att Rikets Ständer, med afseende ej mindre å hvad Kongl. Majits förrberörda
nådiga proposition iunehåller, än å den långa fötjd af år, hvarunder presidenten af Billbergh
utan klander bestridt de till hans embeten hörande pligter, hans framskridna ålder
och försvagade helsa samt det ekonomiska obestånd, hvaruti han jemte en talrik familj,
skulle genom utkräfvande af statens hos honom egande fordringsanspråk försättas, funnit
godt medgifva, att verkställigheten af Mogsta domstolens den 6 Maj 1843 gifna utslag,
hvad detsamma angår presidenten af Billbergh ådömd ersättningsskyldighet för den efter
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 6S. \\
aflidne tullförvaltaren Finér yppade balans finge anstå intill dess Rikets Sfänder vid deras
nästa sammanträde ånyo företagit frågan om ersättningsbeloppets ir,drifning eller afskrifning;
i sammanhang hvarmed Rikets Ständer beslöto, att den af Kongl. Majit anbefallda qvar^
stad under tiden komme att fortfarande äga rum å presidenten af Billberghs fasta och
lösa egendom . med undantag likväl af bemälde embetsmans tillkommande lön och pension.
Sedan Kongl. Maj:t derefter uti en till Rikets Ständer vid sistförfiutna riksdag den 7
December 1S47 afiåten nådig skrifvelse gifvit tillkänna, att Kongl. Majit såväl i nåder
bifallit hvad Rikets Ständer i nyss omförmälda hänseende för deras del beslutit, sorti ock
förstäridigat vederbörande emhetsmyndigheter om behörigt iakttagande deraf,-anmälde Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse den 16 September 1848, att, sorn kammar-rättsrådet
Winroth och kontrollören Middendorff då mera aflidit, men ännu icke hunnit utredas
i hvad mån deras uti konkurstillstånd efterlemnade sterbhus egde tillgångar att balansen
godtgöra, Rikets Ständer ansett ett uppskof med exsekutiva åtgärder tili försäljning
utaf presidenten af Billberghs egendom vara under tiden, till dess förhållandet med berörde
godtgörelse blifvit ådagalagdt, af rättvisa och billighet påkalladt, på grund hvaraf och
i, betraktande af de i detta ärende förekomna mildrande och ömmande omständigheter,
Rikets Ständer beslöto, att den till statens säkerhet å presidenten af Billberghs fasta och
lösa egendom lagda qvarstad komme att fortfara, med rättighet för honom, stt under hans
återstående lifstid åtnjuta den honom tillerkända pension.
Efter det sedermera presidenten af Billbergh den 9 April sistlidet, år genom döden
afgått, hade hans enka, Elisa Catharina af Gillner tillika med mannens, af föregående
gifte efterlemnade, åtta barn och i sednare gifte egande tre barn, jemte deras förmyndare,
uti en till Kongl. Majit inleinnad skrift, underdånigst anhållit att, då slutlig utredning af
kontrollören Middendorffs och kammar-rätts-rådet Winrotlts sterbhus numera blifvit
verkställd, hvadan af Rikets Ständers ofvan omförmälde beslut hinder icke vidare skulle
möta för verkställighet af förenämnde utslag i hvad det rörer den presidenten af Billbergh
ålagda ersättningsskyldighet, men utkräfvandet af denna ersättningsskyldighet skulle, utan
att bereda staten någon väsendtlig godtgörelse för dess genom tullförvaltaren Finérs balans
uppkomna förlust, hardt drabba af Billberghs efterlefvande familj, och synnerligast bedröfva
de omyndiga barnen allt hvad hufvudsakligen kunde vara att för deras uppfostran
och framtida bergning påräkna, Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer hemställa, att den
äf Kongl. Majit redan tillförene i ofvanberörde hänseende föreslagna befrielse för presh
-
12 Stats-Utskotlels Utlåtande, A;o 6'A“.
denten et/- Billbergh, nu måtte varda hans enka oell barn beviljad, samt de sålunda förhjelpas
ur det konkurstillstånd, hvartill endast ifrågavarande gäld till Kongl. Majit och kronan
dem bringade; utvisande ett, vid denna underdåniga ansökning bilagdt, transsumt af
bouppteckning efter framlidne presidenten af Billbergh, att tillgångarne uppgå till 51,005
r:dr 24 sk., men att skulderna utgöra 143,252 r:dr 28 sk., med inberäknande likväl af
den presidenten af Billbergh i ofvannämnda baians-mål påförda ersättningssumma af
109,736 r:dr 36 sk. 9 rist. banko.
I anledning häraf och då Rikets Ständer, hvarken vid besvarandet af Kongl: Maj:ts
under den 19 Augusti 1844 aflåtna, ofvanomförmälda nådiga proposition, angående befrielse
ej mindre för presidenten af Billbergh än för förre departements-chefen vid Tullverket,
kanslirådet J. D. Walerius från dem ådömdt ersättningsansvar i målet rörande den efter
tullförvaltaren Finér yppade balans, eller sedermera, efter det frågan, med föranledande
af Rikets Ständers beslut, blifvit vid sistförflutna riksdag till Rikets Ständer ånyo hänskjuten,
meddelat hufvudsakligt yttrande i afseende på ornförmälda, af Kongl. Majit föreslagna
eftergift, har Kongl. Majit nu, med åberopande af de skäl och omständigheter, som föranledt
nyssberörde, den 19 Augusti 1844 aflåtna nådiga proposition samt med afseende
jemväl å det ömmande förhållande, att, genom utkräfvandet af den andel utaf ifrågavarande
ersättning, hvartill presidenten af Billberglis bo skulle kunna lemna tillgång, denne förtjente
embetsmans familj blefve alldeles utblottad, täckts till Rikets Ständer göra nådig
framställning derom, alt den i ofvannämnda hänseende för presidenten af Billbergh af
Kongl. Majit förut föreslagna befrielse måtte, sedan bemälde president numera aflidit, varda
bans enka och barn beviljad; i sammanhang hvarmed Kongl. Majit i nåder behagat tillkännagifva,
att den efter tullförvaltaren Finér år 1837 yppade balans å tillsammans
172,99J ridr 3 sk. 5 rist. numera, genom derå gjorda afbetalningar blifvit förminskad till
114,413 ridr 21 sk.
Utskottet, som hvad sålunda förekommit, med hvad mera handiingarne innehålla, uti
öfvervägande tagit, erkänner visserligen den synnerliga vigten deraf, att de angående kontrollen
å statsmedlens behöriga förvaltning gällande ansvarsbestämmelser med tillbörlig stränghet
iakttagas och till verkställighet befordras, helst undantag i detta hänseende, utan giltige
skäl medgifne, skulle utgöra för framtiden vådliga prejudikater; men å andra sidan lärev
det icke eller kunna bestridas, att sådane förhållanden kunna inträffa, då en fullständig
tillämpning af lagens föreskrift skulle tillskynda den felande ett vida mera kännbart lidande,
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 68, 13
8n som motsvarar don förspelse, hvartil han kunnat göra sig skyldig, och Rikets Ständer
hafva ock tillförene uti dylika fall på billighetsgrunder beviljat fullständig eller partiell eftergift
af det till ersättning lagligen ådömda belopp. Sådana mildrande omständigheter anser
Utskottet företrädesvis hafva förekommit i nu förevarande fråga såsom ock af den nådiga
propositionen inhemtas. Presidenten af Billbergh har redan under sin lifstid fått umgälla
den mot honom anmärkta uraktlåtenhet med förlusten af den fria dispositionsrätten öfver
sin egendom, och utkräfvandet nu af den ådömda ersättningsskyldigheten i hela dess vidd
skulle hårdt drabba hans efterlefvande enka och flera omyndiga barn, hvilka derigenom blefve
försatte i en utblottad belägenhet. Med fästadt afseende jemväl å presidenten af Bill~
berghs, under en längre följd af år för fäderneslandet ådagalagda, gagnande embelsmannaverksamhet,
samt de högst betydliga summor, som vid flera tillfällen och synneiligen vid
1815 års liqvidation med Preussiska och öfrige tyska staterne, genom hans omtanke och
skicklighet för statsverket besparats, finner utskottet en sträng tillämpning af lagens kraf
här icke vara med billigheten fullt förenlig. Föregående Ständer hafva ock, genom sina beslut
i afseende å detta ärende och de derför anförda skäl omisskänneligen ådagalagt, att de
funnit verkställigheten af den fällda domen icke öfverenstämma med ett billigt afseende å
de i detta mål för presidenten af Billbergh förekommande mildrande omständigheter, hvilka
numera, sedan han aflidit, måste i ännu högre grad tala till förmån för hans efterlemnade
familj.
Under sådana förhållanden har Utskottet, som likväl ansett betänkligt att helt och hållet
eftergifva statens rätt till ersättning af presidenten af Billberghs qvarlåtenskap, trott
sig ega giltig anledning att föreslå, det sterbhuset, emot inbetalning till statsverket utaf ett
belopp af 6,666 r:dr 32 sk. banko, som ungefärligen motsvarar en tredjedel af boets behållning
enligt bouptekning, derest statens fordran ej tages i beräkning, måtte från all vidare
ersättningsskyldighet befrias.
Utskottet tillstyrker alltså Rikets Ständer
att till svar å Kongl. Maj:ts nådiga proposition meddela, det Rikets
Ständer medgifva att, sedan ett belopp af 6,666 r:dr 32 sk. blifvit, i
afräkning å ifrågavarande balans af presidenten af Billberghs sterbhusdelegare
till statsverket inbetaldt, den bemälde president ådömda
ytterligare ersättningsskyldighet må efterskänkas.
Stockholm den 25 Februari 1851.
I I , StatSrUlskotlels Utlåtande, N:o 69.
Reservation
af herr Norin: "Då genom Stats-utskottets i förevarande fråga fattade beslut ett preju
dikat
af högst betänklig art är på väg att tillskapas, anser jag mig skyldig att deremot
nedlägga min reservation. Genom vederbörlig domstols beslut har den ansvarsskyldighet,
som i detta mål drabbat presidenten af Billbergh, blifvit bestämd, och det tillkommer icke,
efter mitt förmenande, hvarken Stats-utskotlet eller Rikets Ständer att inlåta sig i granskning
eller bedömande af detsamma. Utskottet har således begagnat sig af det enda skäl
som qvarstår och hvarpå det grundat sitt tillstyrkande om eftergift, till väsendtlig del, af
statens rättmätiga anspråk på ersättning för dess lidna förlust, nemligen framhållandet af
aflidne presidenten af Billberghs stora förtjenster om fäderneslandet under en redan förfluten
ti'd. At dessa också af mig, likasom, jag hoppas det, af en och hvar odeladt erkända
förtjenster, har jag öppet förklarat att fullkomlig rättvisa äfven af staten bör lemnäs,
blott ätt detta sker på ett för slaten värdigt sätt, hvilket jag dock betviflar inträffa med
den nu af Utskottet föreslagna åtgärden. -— Tillfälle att genom handling ådagalägga ett sådant
erkännande hade icke bordt saknas och jag anser till och med icke hinder möta, alt
ännu under fortgången af Riksdagen ett förslag i denna syltning kan för Rikets Ständer
framläggas, hvarigenom på en gång helgden af domstolens beslut iakltages och en gärd af
aktning och rättvisa tilldelas förtjensten.”
Häruti instämde: David Andersson Irån Hallands län, Christen Andersson från.
Malmöhus län och Lars Basmusson från Götheborgs och Robus län.
\:o 6‘9.
Ank. till Exp.-U(sk. d. 1 Murs. 1851 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers berättelse om granskningen af de under
Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder.
{Rgs Afa.)
Till följd af erhållna remisser å Rikets Ständers år 1849 församlade Revisorers afgift
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 69. 15
na berättelse om granskningen af nämnde fonders förvaltning och räkenskaper för åren
1847 oel) 1848, har Stats-utskottet genomgått denna, bland Riks-ståndens medlemmar
utdelade berättelse, jemte Kommers-kollegii deröfver infordrade underdåniga utlåtande,
och får nu meddela de yttranden och upplysningar, samt göra de framställningar, som Utskottet
funnit påkallade af hvad härvid förekommit.
1 :o Angående namnteckningarna under tryckta Kongl. Bref.
(Revisionsberättelsen sid. 1.)
Med anledning af Revisorernes anmälan* att, å ett till Kommers-kollegium aflåtet Kongl.
Bref så väl konungens som föredragandens namnteckningar voro i tryck anbragta, anser
sig Utskottet böra upplysa, att Kongl. Maj:t, enligt ett i 1828 års författningssamling intaget
nådigt Bref af den 19 Mars samma år, beslutat, att de Kongl. Cirkulär-bref, som
dädanefter genom Statsexpeditionerna utfärdades, skulle tryckas, samt endast titeln till embetsverket
eller embetsmannen med skrifna ord ifyllas. Då tillämpningen af detta beslut,
så vidt Utskottet kunnat erfara, icke förorsakat något missbruk eller eljest medfört någon
olägenhet, och då Utskottet icke delar Revisorernas yttrade åsigt om formenligheten deraf
att Kongl, skrifvelse^ under hvilka konungens namn är tryckt, förses med föredragandes
egenhändiga namnteckning, får Utskottet hemställa,
att hvad Revisorerne sålunda anmält och yttrat icke må lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
2:0 Angående Manufakturdiskontens osäkra fordringar.
(Revisionsberättelsen sid. 2.)
Enligt den i revisionsberättelsen förekommande uppgift å dessa fordringars belopp,
har detsamma under de begge revisionsåren ökat sig med ej mindre än 20,402 r:drl6sk.
och utgjorde, vid 1848 års slut, 182,801 r:dr 17 sk. 2 r:st. A den således fortgående betydliga
tillökningen af ifrågavarande fordringar, hvilken skulle visat sig ännu större, derest
icke en summa af 0.349 r:dr 0 sk. 9 r:st., efter hvad af, berättelsen bifogade, räkenskapsutdrag
inhemtas, blifvit afskrifven uti manufakturdiskontens hufvudbok för år 1847, bar
Utskottet funnit sig föranlåtet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet; hvarjemte och dådetta
för diskontfondens förkofran och utvidgade verksamhet menliga förhållande hufvudsakligen
torde böra tillskrifvas beskaffenheten af nu gällande föreskrifter angående säkerheten
IG Stals-Utskoltels Utlåtande, N:o 69.
för de lån, sorn af nämnde fonds medel utgifvas, Utskottet häraf hemtat anledning till
framställandet af det förslag:
att Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
låta granska dessa föreskrifter, samt derefter i nåder utfärda sådana
nya eller förändrade stadgande!), hvarigenom manufakturdiskonstens
säkerhet för derifrån utgifna låns behöriga återbetalning, på ett
i möjligaste måtto tillfyllestgörande sätt, betryggas, samt dylika kapital-
och ränteförluster, som diskonten hittills måst vidkännas, så vidt,
utan åsidosättande af de med ifrågavarande lån afsedda ändamål sig
göra låter, för framtiden förekommas.
ii: O Angående affär andet af ett, från längre tid tillbaka i manufakturdi
skontens
räkenskaper balanseradl, belopp.
(Revisionsberättelsen sid. 2. Kommers -kollega underdåniga Utlåtande sid. 32, 33.)
Sedan Kommers-kollegium utredt och upplyst förhållandet med det år 1810 på denna
diskonts räkning i Rikets Ständers bank insatta belopp af 16 r:dr 12 sk., för hvars försvinnande ur
räkenskaperna revisorerne ansett erforderlig åtgärd böra vidtagas, har Kongl Maj:t, genom
nådigt bref af den 2 iMars nästlidet år, till iakttagande vid detta och framtida likartade fall,
förordnat: att då Rikets Ständers banks attester öfver skedda insättningar å manufakturdiskontens
dervarande räkningar icke inom tio år från insättningsdagen hos diskontkontoret företeddes,
egde bemälte kollegium att beloppet från balansen afföra och såsom inkomst i Diskonstens
vinst- och förlustkonto upptaga, hvarefter attest-inneinoehafvarens rätt till godtgörelse för det
insatta beloppet komme att bero på särskild anmälan hos kollegium samt pröfning af för
handen varande omständigheter. Efter hvad Utskottet inhemtat, har, till följd af detta stadgande,
den i revisionsberättelsen omförmälda balanspost redan blifvit ur räkenskaperne afförd,
hvadan det med revisorernes framställning åsyftade ändamål således redan vunnits;
och lärer följaktligen
denna framställning icke påkalla någon vidare åtgärd.
4:o
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 69.
4.0 Angående särskildt anslag för bestridandet af några å gamla Ulldiskontfonden
anvisade utgifter.
(Rev.-berättelsen sid. 6, Kommers-kollegii utlåtande sid. 33 —SS.-)
Under erinran om det af förut afgifna Revisionsberättelser ådagalagda förhållande, att
gamla ull-diskontfondens årliga inkomster voro otillräckliga för betäckandet af de till utgående
från samma fond anvisade kostnader, uti hvilket missförhållande någon förändring
svårligen kunde förväntas, hafva Revisorerne yttrat, att den tidpunkt snart skulle vara att
motse, då, efter det samtliga kapitalbehållningarna medtagits, fonden komrae att befinnas
urståndsatt fullgöra sina ålagda förbindelser. Vid sådant förevetande och då tillförene
väckta förslag angående gamla ull-diskontfondens sammanslagning dels med manufakturdiskonten
och dels med nya ull-diskonten icke funnits antagliga, hafva Revisorerne, som
ansett omförmälda kostnader vara af behofvet påkallade, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å angelägenheten deraf att särskilda medel anvisades till bestridande af den del
utaf gamla ull-diskontens utgifter, hvilken af dess inkomster icke motsvarades.
Instämmande uti Revisorernes härom yttrade åsigt, har Kommers-kollegium i underdånighet
hemställt, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl att antingen af allmänna
medel, som kunde för detta ändamål disponeras, anvisa ett årligt anslag till gamla ulldiskontfondens
förstärkande eller ock hos rikets nu församlade ständer göra nådig framställning
om ett sådant anslags beviljande, dervid kollegium uppgifvit, att en summa af
minst 2,000 r:dr årligen kunde beräknas såsom erforderlig för betäckande af skillnaden
mellan diskontfondens årliga inkomster och utgifter.
För att erhålla närmare kännedom em beloppet och beskaffenheten af nyssnämnde
fonds nuvarande tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter, har Utskottet förskaffat
sig del af fondens sednast afslulade räkenskaper, jemte åtskilliga andra handlingar rörande
föremålen för och anledningarne till de fonden för närvarande ålagda utbetalningar. Härvid
har också Utskottet vunnit en ytterligare bekräftelse på det af Revisorerne anmälda och af
Kommers-kollegium vitsordade förhållandet, att denna fonds kapitalbehållning I sednswss tider
oafbrutet minskats, och att fondens understödjande på ett eller annat sätt är ovilkorligen
nödvändigt, så vida icke dess årligen sig ökande skulder inom en föga aflägsen framtid
skola komma att öfverskjuta de återstående tillgångarne. Men deremot har, efter hvad
Bilt. till /?. St. Pro t. 4850 1851. 4 Sand. 1 Afd. 19 Höft. 3
4 8 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 69.
Utskottet erfarit, den under bemälte kollegii förvaltning äfvenledes ställda och för likartade
föremål jemväl disponibla fond, h i ken bil at sig genom uppkomna besparingar å manufaktur-
och extra licent- m. fl. medel, under samma tid vunnit en årlig tillökning.
Då Kongl. Majit, under den f3 näst!. November, i nåder förklarat Sig icke finna skäl
att vid innevarande riksdag aflåta nådig proposition till Rikets Ständer om gamla ull
diskonlfondens
förstärkning, utan deremot tillåtit Kommers-kollegium att för framtiden tills
vidare göra årlig anmälan hos Kongl. Majit 0111 och till hvad belopp fondens utgifter under
det föregående året öfverstigit samina års inkomster, på det Kongl. Majit i hvarje fäll
måtte kunna pröfva, huru och i hvilken mån ersättning derför kunde varda anvisad, så
Och enär Kongl. Majit följaktligen lärer funnit Sig i tillfälle att, åtminstone under den närmaste
framtiden, kunua bereda fonden det för dess fortfarande bestånd erforderliga understöd,
utan att Rikets nu församlade Ständer för sådant ändamål behöfva anvisa några »åtskilda
medel, anser sig Utskottet böra hemställa,
att den af Revisorerne i sådant afseende gjorda framställning må
förfalla.
ö'o Angående redovisningen för de vid stamschuferierna befintliga, kronan
tillhöriga, får.
Vid gamla ull-diskontens hufvudböcker finnas visserligen bilagda årliga förteckningar å
dessa fårs äntal, från hvilka förteckningar Revisorerne hämtat den i deras berättelse, sid. 6,
derå meddelade Uppgift; men sagde förteckningar upplysa icke om de förändringar, son)
genom tillkomst och afgång vid hvarje särskildt stamschäferi, i afseende på kronans dervarande
får, under årets lopp inträfTat; och fastän sistnämnde diskont merendels tillskjutit
kostnaderna för fårens anskaffande från utrikes orter, samt bestridt de för stamschäferiernas
vidmakthållande erforderliga utgifter, förefinnes icke bland diskontens räkenskaper någon
redovisning för de medel, hvilka kunna Uppkommit genom verkställda försäljningar för
kronans räkning af, dessa schäferier tillhörande, får.
Då Utskottet anser omförmälde förteckningar jemväl böra innehålla de upplysningar,
hvilka, såsom här ofvan blifvit -anmärkt, för närvarande icke af desamma inhemtas, och
då den hittills saknade årliga redovisningen för de genom nyssberörde försäljningar uppkomna
medel synes böra till Kommers-kollegium aflemnas, för alt gamla ull-diskontens
räkenskaper bifogas, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 70. 19
alt hos Kongl. Majr.t i underdånighet anhålla, alt de i dessa hänseenden
erforderliga föreskrifter roå till framtida iakttagande varda yederbörande
meddelade.
6:0 Angående ett i Norrköpings; ull-kontors räkenskaper affördt belopp för
inköpt red.
(Rev.-berättelsen, sid. 6. Kommers-kollegii tind. uti. sid. 35.)
På sätt redogöraren uti sjn infordrad,e förklaring upplyst, har den anmärkta olikheten
^mellan det afförda inköpspriset för 5 famnar ved och det uti verifikationshandlingen upptagna
belopp till hans egen förlust genom miss-skrifning tillkommit, hvadan Utskottet
hemställer,
att denna anmärkning må förfalla.
7:o Angående redovisningen för anslaget till anskaffande af tiga unions-:
vapen och flaggor vid åtskilliga konsuls- och vice konsuls-stalioner.
(Rev.-berättelsen, sid. 8. Kommers-kollegii utlåtande, sid. 35.)
Enär den redovisning för detta, utaf handels- och sjöfartsfonden utbetalda, belopp, hvilkens
fördröjda afslutande gifvit Reyisorerne anledning till deras jjärom gjorda anmälan, enligt
hvad Kommers-kollegium upplyst, under December månad 1849 blifvit till Kammarrätten
öfverlemnad, för att derstädes undergå föreskrifven granskning,
lärer denna anmälan icke föranleda någon åtgärd.
Stockholm den 25 Februari 1851.
JH:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, angående beqiird afskrifning af det för uppbyggandet
af stiftskyrkan i Hernösand beviljade lån.
(Rgs. A fel.)
Efter omförmälande af Rikets Ständers beslut vid 1844 och 1845 års riksdag, hvarigenom
stiftskyrkans i Hernösand, under ilera föregående riksmöten framställda och af Ri
-
20 Slats- Ulskotlels Utlåtande, N:o 70.
kets Ständer gillade, anspråk att komma i åtnjutande af de 124 tunnor domkyrkospanmål,
sorn från Hernösands stift utginge till Upsala domkyrka, biel' underkändt, och förstnämnde
kyrka således gick miste om den tillgång, hvilken var påräknad för återbetalningen af de
för kyrkans ombyggnad, utöfver kyrkokassans behålluiag och församlingens egna tillskott, erforderliga
och genom lån anskaffade medel, har herr G. P. Rönblad uti en inom borgare-ståndet
väckt motion, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja afskrifning af det vid sagde riksdag
Hernösands stads- och Hernö landsförsamling, för denna kyrkobyggnads fullbordande, beviljade
lån af 40,000 R:dr; hvilket lån efter 5 års förlopp borde återbetalas med 5 procent
årligen af den ursprungliga lånesumtnan; dervid 3 procents ränta för det återstående kapitalbeloppet
skulle beräknas. Såsom skäl till den sålunda föreslagna afskrifningen, har bemälte
motionär hufvudsakligen anfört: att, fastän alla andra stifts- eller domkyrkor i riket
åtnjöto betydliga årliga statsanslag, voro endast 33 tunnor 1§ kappe korn anslagna för
Hernösands kyrka, hvilken inkomst blott kunde beräknas till 220 ndr årligen 'och icke
ens skulle vara tillräcklig för kyrkans underhållande, samt följaktligen än mindre lemna
något öfverskott till byggnadsfond; att öfriga domkyrkor, åtminstone till största delen, voro
uppbyggda på allmän bekostnad; att det syntes obilligt och orättvist att Hernösands stadsoch
landförsamling skulle vidkännas hela kostnaden för dervarande stifts-kyrkas uppbyggande;
samt att derest den oväntade utgången af frågan angående Hernösands stifts domkyrkospanmål
kunnat förutses, församlingen, vid kyrkobyggnadens företagande, säkerligen mera
afsett sina tillgångar, än uppfyllandet af sin önskan att stiftsstaden skulle komma att ega
en prydlig domkyrka. För öfrigt har motionären, till upplysning om sammanlagda beloppet
af de med kyrkobyggnaden förenade kostnader, bifogat ett utdrag af kyrkans räkenskaper,
enligt hvilket dessa kostnader, utom de af församlingens invånare under byggnadsåren utgjorda
och af motionären till ett sammanlagdt värde af 5,000 r:dr beräknade dagsverken,
skulle i det närmaste uppgå till ett belopp af 94,000 r:dr, samt församlingens redan uttaxerade
bidrag till byggnaden och betalningen af derigenom förorsakade skulder ulgöra mer än
22,000 r:dr. Slutligen har motionären förbehållit sig att, derest det af honom nu framställda
förslag icke skulle bifallas, få, sedan denna fråga blifvit afgjord, göra de vidare fram'
ställningar angående förevarande ämne hvartill ett sådant beslut kunde föranleda.
Stats-utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, har till den
deruti meddelade uppgift angående domkyrkospanmålen inom Hernösands stift, ansett sig
böra tillägga den upplysning, att, enligt Stats- och Ekonomi-utskottens betänkande n:o 12
Slals-Ulstiollels Ill/ilande, N:o 70. -21
viii 1844 oell 1815 ars riksdag, ulgör donna spanmål, utom hvad deraf är anslaget till
Upsala domkyrka, 70 tunnor, men afl en del af densamma "ålgar till en särskild svnodalbyggnads
umbo haltande , sa att endast återstoden eller den af motionären uppgifna qvantitet
tillfaller Hernösands sliftskyrka; hvarförutan Utskottet jemväl torde böra erinra, att det
lån, hvarom nu äi fråga, efter hvad handlingarna för sagda riksdag utvisa, icke blof af dåvarande
Slats-utskolt tillstyrkt och af Rikets Stander beviljadt förr, än frågan om de till
domkyrkan i Upsala fran meranämnde stiit utgående dorrikyrkotuonor, genom riksståndens
stridiga beslut, förfallit.
Enär det serskilda, ansenliga, understöd utaf allmänna medel, som för fullbordandet
af den nya kyrkobyggnaden i Hernösand erhållits, endast i egenskap af lån med bestämda
ålerbelalningsvilkor blifvit begärdt och af Rikets Ständer beviljadt, skulle efterskänkandet
af den fordran, staten för samma lån eger, ofelbart komma att utgöra ett serdefes betänkligt
prejudikat, helst då en sådan eftergift ej kunde anses vara föranledd af några, vid lånets
erhållande icke förutsedda, men sedermera inträffade händelser eller andra tillfälliga omständigheter,
hvarigenom lånlagarnes förmåga att sin betalningsskyldighet uppfylla blifvit i väsendlligare
män förminskad eller helt och hållet tillintetgjord. Med afseende härå och då den ifra—
gaslällde afskrifningen af omförmälde lånesiimma naturligtvis skulle förorsaka ej allenast
en icke obetydlig minskniag i Riksgäldskontoret nu egande och för mångfaldiga allmänna
behof påläknade tillgångar, utan ock en framtida obenägenhet emot beviljandet af enahanda,
utaf andra menigheter sökta, och för dem möjligen högst behöfliga, låneunderstöd, får
Utskottet hemställa
att Jenna afskrifning icke må varda af Rikets Ständer beviljad.
Stockholm den 24 Februari 1851.
Reservation
af Lektor II allman:
“Under medgifvande al den i allmänhet rigtiga grundsatsen, att vid liqvid af de lån,
staten beviljar, föreskrifria vilkor böra noggrant iakttagas, tior jag likväl, alt föräållanden
kunna inräffa, då ett undantag från den allmänna regeln är af billighet påkalladt, och de
af Rikets Ständer vid (lera tillfällen beviljade afskrifningar och förändringar i stadgade betalningsvilkor
visa, att föregående Ständer så bedömt saken. Ett sådant förhållande synes
mig ega rum i afseende på den sökta afskrifningen af ett, vid 1844 och 45 årens riksdag,
22 Slats-ltskottels Utlåtande, N:o 70.
till Hernösands stad och Hernö landsförsamling utlemnadt lån. Dä kommunen söktQ.
detta lån för uppbyggandet af sin nya kyrka, var det vid föregående riksdagar af Slänt
derna understödda anspråket på de så kallade domkyrkbtunnorna från Hernösands stift icke
af Ständerna ännu underkändt, och kommunen egde någon anledning att hoppas en
gynnande utgång af denna fråga och således att erhålla tillräckliga utvägar all fullgöra
sina förbindelser till statsverket. Beskaffenheten af det understöd, Slals-utskottet
tillstyrkte, var genom motionen bestämdt, och då kommunen, utan afseende på den
ofördelaktiga utgången, emottog detta låneunderstöd, hvste den förmodligen hopp om för-,
ändrade framtida förhållanden. Med detta lånebilräde och betydliga egna uppoffringar
har församlingen uppbyggt en star och dyrbar kyrka, passande för en stiftsstad,
men vida betydligare, än för stadens oell landsförsamlingens eget behof
fordrades. Kostnaden för denna byggnad uppgår, dagsverken inberäknade, till nära
100,000 r:dr. och församlingen har, utom kvrkokassans behållning 38,000 r:dr, för byggnaden
utgifvit omkring 27,000 r:dr, eller tillsammans 65,000 r:dr, således redan vida mera.
än en kyrkobyggnad för kommunens eget behof skulle fordra. Efter så stora uppoffringar
kan det icke förlänkas en kommun med ringa och i allmänhet medellös folkmängd,
om den af Rikets Ständers rättvisa och billighet väntar lindring i sina tunga bördor,
och efter min öfvertygelse hade Stats-utskollet kunnat och bort gå kommunens önskan
till mötes. Det är väl sanni, att Hernösands kyrka är i åtnjutande af ett behållet
tiondeanslag af 33 tror 1| k:pr korn, motsvarande en årlig kontant inkomst af ungefär
220 r;dr; men denna summa lärer icke ens blifva tillräcklig för underhållandet af den
dyrbara kyrkan, ännu mindre komma att lemna något öfverskott för liqviden af ifrågavarande
lån, hvilket således måste liqvideras genom afbetalningar, uttaxerade på den lilla
kommunen till ett betydligt årligt belopp, uppgående ända till 60 å 70 ndr på enskilda
stadens innevånare: en årlig skatt, som måste undergräfva invånarnes välstånd.
Kommunernas skyldighet att sjelfva bygga sina kyrkor bestrides icke, men detta åliggande
bör icke kunna utsträckas längre, ån till uppbyggande af kyrkor till den storlek och
beskaffenhet kommunens eget behof häfver; och det bör å andra sidan icke nekas, att
der, såsom i en stiftsstad måste vara "förhållandet, en större kyrkobyggnad af vidsträcktare
dimensioner, i annan och kostbarare stil kan anses behöflig, statens förbindelse inträder
att komma till undsättning med afpassadc Statsbidrag. Hernösand har redan utgifvit för
sin stiftskyrka vida mera, än en dylik byggnad, lämpad efter kommunens eget inskränkta
Stuts- Utskottets Utlåtande, N:o 7i. 23
behof, kunde uppföras för, och jag anser dess fordran alt af statsverket erhålla understöd,
billig, men, i betraktande af Statsverkets inskränkta tillgångar, vågar jag endast tillstyrka,
att, under iakttagande i öfrigt af stadgade betalningsvilkor, halfva lånesuinman måtte af-1
skrifvas. Ett pi ejudikat, grundadt på rättvisa och billighet blir aldrig betänkligt., meri väl
motsatsen.”
rVto 71.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition,
angående af Majoren G. Hennich sökt ersättning för innehafda
häst-hemmans räntor vid f. d. Westgöta kavalleri*
regemente.
CV. A.)
Sedan kaptenen i armén, majoren Gustaf Bennich den 29 December 1848 hos statskontoret
anhållit att han, sorn den 11 Juni 1816 undfått nådigt afsked från sin vid Westgöta
regemente innehafda kaptensbeställning, med tillstånd att såsom kapten i armén qvarstå,
och derefter intill 1821 års slut uppburit de till löjtnantsbeställningén vid förste majorens
sqvadron af f. d. Westgöta kavalleri-regemente anslagna, af honom innehafda, häst—
hemmansräntor, matte likaledes för år 1822 och följande åren berörda räntor utbekomma,
och Stats-konloret, med åberopande af Kongl, kungörelsen den 8 September 1824, enligt
hvilken fordringar bos stats-verket böra hos bemälde embets-verk anmälas inom December
månad året efter det desamma uppkommit, under den 24 April 1849 förklarat, att majoren
Bennich, jemlikt Kongl, brefvet den 20 December 1811, väl vore, såsom i armén qvarstående,
berättigad att för åren 1847 och 1848 utfå ersättning för ifrågavarande häst—
hemmansräntor med 591 r:dr 29 sk. banko, men att, beträdande bt loppet för åren 1822
till och med 1846, utgörande 6,332 r:dr 43 sk. 5 rist., majoren försutit deu i ofvanberörda
kungörelse stadgade tid, inom hvilken liqvid för sistnmände belopp skolat sökas, i följd
24 Stafs.-Utskottets 1'tlåtande, N:ö 71
hvaraf Stals-kontorot \ agrade utgifva ilen fordrade ersättningen; så hade Bennich ut i härölver
til! Kongl. Majit ingifna underdåniga besvär, uppå anförda förmenta skäl begärt, alt
Stats kontorets omförmälda beslut matie antingen varda i nåder ändradt, eller ock majoren,
med afseende å hans långvariga oell mödosamma tjenslgöring under så väl krig- som fre*,
jemte andra anförda bevekande omständigheter, af gunst och nåd förunnas att de ifrågavarande
medlen utbekomma.
Efter det Stats-konloret, hvars underdåniga utlåtande jemte öfrige vederbörandes underdåniga
förklaiingar Kongl. Majit i anledning häraf i nåder behagat infordra, till Kongl.
Majlis nådiga pröfning hemställt, huruvida, då, i följd af de uteblifna reqvisitionerna a
ifrågavarande läntor, statsverket vunnit en opåräknad besparing af (i,332 r:dr 43 sk. 5 rist ,
någon ersättning skulle kunna beredas sökanden för större eller mindre del af det belopp,
hvaraf lian genom omförmälda förhållande gått i mistning, har Kongl. Majit, uti en den 4
December sistlidet år allåten, och till Slats-utskotlets handläggning remitterad, nådig.pioposition
(intagen under Nio 23 i lista sami. af Hillänget lill Riks-ståndens protokoller vid innevarande
riksdag), i betraktande af de uti denna ersättningsfråga yppade särskilda förhållanden
och med afseende derjemte på de för Bennich förekommande ömmande omständigheter,
läckts i nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva, det de för Bennich, från och med
år 1822 till och med 1846, enligt hvad ofvan nämnd! är, innehållna och stats-verket tillgodokomna
piedel mätte til! honom utbetalas.
Då major Bennich egt ostridig rättighet att för åren 1822—1846 tillgodonjuta ersättning
för ifrågavarande af honom innehafda häsl-hemmansräntor, såvida han till utbekommande
deraf inom föreskrifven tid sig anmält, och, enligt Utskottets tanka, det icke ärmed
statens värdighet förenligt att besparingar tillskyndas stats-verket på enskildes bekostnad,
finner Utskottet sig ega gillig anledning tillstyrka Rikets Ständer att bifalla Kongl. Majlis
ofvanomföimälda nådiga framställning. Men då Utskottet, som inhemtat att majoren Bennich,
genom Kongl. Majits nådiga bref af den 8 Februari 1840, i anseende lil! framskriden
ålder och den medellöshet hvaruti han sig då befann, undfått förhöjning med 50 ridr
banko årligen uti det honom förut i nåder beviljade expektans-arfode, anser billigt alt, i
händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt, ifrån den äskade summan,
6,332 ridr 43 sk. 5 rist., afdrag göres för de af Bennich sålunda under åren
1840—
Slata-Utskottets Utlåtande, N:o 71.
1840—1846 med tillsammans 350 r:dr af stats-verket uppburna medel, får Utskottet
hemställa,
' att Rikets Ständer ville medgifva, att en summa af 5,982 r:dr 43 sk.
9 r:st. må till majoren Bennick från Riksgälds-kontoret utbetalas
såsom ersättning för de till löjtnantsbeställningen vid förste majorene
sqvadron af f. d. Westgöta kavalleri-regemente anslagna, och honom,
såsom kapten vid samma regemente, för åren 1822 till och med 1846
tillkommande häst-hem mansräBtor.
Stockholm den 25 Februari 1S51.
Sik. lill It. St. Prat. 18*50 # 1851. 4 Sami. t Afd. 19 Eäft.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 4 851.
Stats-Utsioltets Utlåtande, A’:o 72.
1
N:o 72.
Anb. lill Exp.-Utsb. d. 12 Mars 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående restitution till Regements-skrifvcpren
A. G. Enell af för högt beräknad och erlagd
lönebevillning.
(Rg:s Afd.)
Sedan Kongl. Maj:t, medelst resolution af den 2 November 1849, på anförda
skäl, förklarat Sig icke kunna fästa afseende å en af regements-skrifvaren vid
Kalmar regemente, Anton Guslaf Enell, i besvärsväg gjord underdånig anhållan om
ändring uti Kammar-rättens den 26 Februari samma år meddelade beslut, hvarige
Ö
o
nom sökt tillåtelse till restitution af ett belopp 457 r:dr 14 sk. 7 rst., som, utöfver
den rätteligen uträknade lönebevillningen, för år 1846 påförts löniagarne vid
nämnde regemente, icke blifvit beviljad; så har, uti ingifven underdånig ansökning,
Enell, med bifogande af regements-befälhafvareus intyg, att sökanden med
sagde belopp till löntagarne återbetalt de för högt debiterade bevillniugs-afgifterna,
anhållit, att, enär förlusten genom dessa afgifters beräknande och utgörande utöfver
deras rätta belopp, således komme att drabba sökanden ensam, Kongl. Maj:t
täcktes af gunst och nåd förklara honom berättigad att återbekomma hvad, som i
kronans kassa vore för mycket inlevereradt; till hvilken ansökning, såsom åsyftande
eftergift af bevillnings-medel, de der, enligt laga kraftvunnen debitering, blifvit
erlagde, Kongl. Maj:t funnit Sig icke kunna lemna nådigt bifall; men i betraktande
deraf, att ifrågavarande medel voro orätt påförda, och att sökanden, som
denna påföring verkställt, desamma till de skattskyldige återburit, har Kongl. Maj:t,
genom remiss af den 28 December nästlidet år, till Stats-utskottet öfverlemna!
Eili, till R. St. Prot. 1850 tj lS5t. 4 Sami. 1 Afd. 20 Haft.
t Stata-UtikotteU Utlåtande, N:o 72.
handlingarne i målet, för det afseende Rikets Ständer kunde finna härvid förekommande
omständigheter föranleda.
Enligt hvad Utskottet af dessa handlingar inhemtat, har den oriktiga debiteringen
tillkommit genom förbiseendet af den uti 1845 års Bevillnings-förordning
medgifna befrielse från bevillning för de utaf officerares löner utgående ackords-,,
ränte- och amorterings-afdrag. Enär det härigenom för mycket påförda och erlagda
bevillnings-beloppet ovilkorligen måst till vederbörande återbetalas, derest den
oriktiga debiterings-åtgärden inom föreskrifven tid blifvit i stadgad ordning öfverklagad;
och då regements-skrifvaren Enell, på det att icke andre statens tjenstemän
genom hans förvållande skulle blifva lidande, af egna medel godtgjort dem
meranämnde belopp, samt följaktligen, i fall den nu sökta restitutionen icke skulle
beviljas, nödsakades att vidkännas en, i förhållande till beskaffenheten af det debiteringsfel,
hvartill han, då en ny bevillnings-förordning första gången tillämpades,
gjort sig skyldig, alltför betydlig och mindre billig enskild uppoffring, får Utskottet,,
i öfverensstämmelse med Kammar-rättens och dess advokatfiskals-embetes yttrade
åsigt, tillstyrka,
att ofvanomförmälda, vederbörligen inbetalda, bevillnings-summa, fyrahundra
femtiosju riksdaler 14 sk. 7 rst. må, i likhet med andra restitu
tioner
af för högt beräknade och erlagda bevillnings-afgifter, fa utaf
Riksgälds-kontorets medel till regements-skrifvaren Enell, eller hans
rätts innehafvare, utbetalas;
skolande Utskottet, derest den nu tillstyrkte utbetalningen varder af Rikets Ständer
beviljad, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret härom underrätta.
Stockholm den 11 Mars 1851.
Hats-V t sko 11 »t* Memorial, E:o 73.
3
N:o 73.
Anb. till Exp.-Utak. den 12 Mari 1851, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 45.
CL A.)
Stats-utskottets under n:o 45 afgifna utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, angående uteslutande ur kronans jordeböcker och räkenskaper,
dels af fisken, som åtfölja vissa hemman, dels af sådane, till utarrendering afsedda
kronoflsken, å hvilka, vid flera förnyade auktioner, arrende-anbud icke kunnat erhållas,
har från Ridderskapet och Adeln blifvit till Utskottet återremitteradt; men som
de frenne öfriga Riks-stånden, enligt protokolls-utdrag den 19 sistl. Februari, bifallit
ofvanberörde utlåtande, hvadan, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet är af
Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig icke kunna dermed taga vidare
befattning.
Stockholm den 11 Mars 1851.
4
Ståls-Utskottets Utlåtande, fl.o 74.
N:o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Mars 1851, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
i fråga om afsöndring af jord f rän /.
d. Löjtnants-bostället vid Westgötha Dals regemente,
stommen N:o 1, till utvidgande af
Jerns församlings kyrkogård Inom Elfsborgs
Län.
Enligt hvad högstberörde, till Stats-utskottet remitterade nådiga proposition,
(N:o 29 i 1 Sami. 1 afd. af’bihanget till Riks-ståndens protokoller), utvisar, hafva
socknemännen i Jerns församling af Elfsborgs Ian, genom befullmäktigad! ombud,
dåvarande löjtnanten Uno Aspelin, i underdånighet anhållit, att, till behöflig utvidgning
af församlingens kyrkogård, måtte från löjtnantsbostället vid Westgötha Dals
regemente, stommen N:o 1 om |:dels mantal, beläget i Jerns socken och Nordahls
härad af ofvannämnda län, få afsöndras nio kappland mark, bestående af sandmylla
på grof sandbotten, hvilken mark blifvit af landtmätare i behörig ordning uppmätt
och å karta affattad, samt värderad till en årlig afgäld af 4 kappar råg; och har bemälde
löjtnant, som på arrende innehar bostället Stommen, för den återstående arrende-tiden,
eller intill midfastan år 1872, medgifvit den sökta jordafsöndringen, utan
all ersättning.
Sedan så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län, Boställsdirektionen
vid Westgötha Dals regemente och Chefen för samma regemente, som
ock Kongl. Maj:ls och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier uti afgifna underdåniga
r
Stats ~Vtskotte,ti Utlåtande, Nio Mt 5
utlåtanden tillstyrkt nådigt bifall till ifrågavarande underdåniga ansökning, under vilkor,
att den uppgifna årliga afgälden, 4 kappar råg, kommer bostället, eller dess innehafvare,
till godo, har Kongl. Maj:t, på grund af hvad härvid förekommit, behagat
föreslå Rikets Ständer att medgifva den ifrågavarande jordafsöndringen från nämnda
boställe, för utvidgning af Jerns församlings kyrkogård, emot den föreslagna afgälden,
fyra kappar råg, att af församlingen till boställets innehafvare, så vidt det af
honom äskas, årligen utgöras.
I betraktande af den till afsöndring föreslagna jordrymdens obetydlighet och
då en densammas värde motsvarande årlig afgäld blifvit boställsinnehafvaren tillförsäkrad,
hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen
föreslagit.
Stockholm den 11 Mars 1851.
ilat i-V isko tuts Utlåtande, fto Ti.
N:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. 3. 12 Mari 1851, kL 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition,
angående upplåtelse af jord från trumslagare-bostället
vid Kalmar regemente, Lilla
Okna N:o 2. i Jönköpings län, till plan för
Socknestuga och Skolhus åt Ökna församling.
Sedan Ökna församling i Östra härad af Jönköpings län i underdånighet anhållit,
att, till erhållande af nödig plan för uppförande af socknestuga och skolhusbyggnad
för församlingens behof, 4 J kappland jord, uppskattade till 2 \ kappland,
måtte af egorna till trumslagare-bostället vid Kalmar regemente, Lilla Ökna N:o 2,
om -j mantal upplåtas, emot ersättning af en till vidden, 2££ kappland, något mindre,
men till godheten lika uppskattad jordrymd, från komministers-bostället Lilla
Ökna N:o 3, om {• mantal, som deremot skulle, i stället för den afstådda jordrymden,
af församlingen erhålla en afkastning, motsvarande årlig afgäld af 13 ^ lffi godt
hårdvalls-hö, med kontanta värdet deraf 3 r:dr 18 sk. banko, pä sätt af landtmätare,
efter i behörig ordning skedd uppmätning, beskrifning, uppskattning och affättning
af de båda jord-rymderne blifvit föreslaget; så hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnde län, uti underdånigt memorial den 9 Januari 1850, öfverlemnat
de i målet infordrade yttranden från Krono-betjeningen i orten, Chefs-embetet
vid Kalmar regemente och Consistorium i Wexiö stift, samt, lika med dessa
vederbörande, för egen del tillstyrkt nådigt bifall till det ifrågaställa egobytet, med
underdånig hemställan, att den,[komministern tillkommande årliga ersättningen, måtte,
enligt 4 §. 2 kap. uti Kongl, förordningen den 19 December 1827, bestämmas till
13 i 1® godt hårdvalls-hö, att komministern, efter markegångs-priset, hvarje år af
Stats-Vlskotlels Utlåtande, N:o 75. 7
församlingen godtgöras, men icke ur kyrko-kassan utgå; hvarefter, och sedan Ökna
församling uti infordrad ytterligare förklaring förmält sig vara beredvillig att pä sistberörde
vilkor ingå, Kongl. Majits och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier uti underdånigt
utlåtande den 13 sistlidne November anfört, att, som i Ökna socken någon
passande plan för socknestugas och skolhns-bvggnads uppförande å annat ställe,
än det nu föreslagna, ej skall finnas, samt fullt och tjenligt vederlag för den till
ändamålets befrämjande ifrågakomne mark blifvit trumslagare-bostället Lilla Ökna
N:o 2 beredt, äfvensom den komministers-bostället af församlingen tillkommande årliga
afgäld är bestämd efter afkastningen af den jordrymd, som derifrån komme att
till trumslagare-bostället såsom ersättning öfverlåtas, ansåge kollegierne sig böra,
hvad härutinnan sökt och medgifvet blifvit, till bifalls vinnande understödja.
Kongl. Majit, som vid det sålunda utredda förhållandet ansett skäl vara för
handen att ifrågavarande jordutbyte, under de af Kongl. Majits befallningshafvande
uppgifne vilkor, bifalla, har alltså, uti aflåten, till Stats-utskottet remitterad nådig
proposition (Nio 44 i 1 Sami. 1 afd. af bihanget till Riks-ståndens Protokoller)
täckts föreslå Rikets Ständer att detsamma medgifva.
Med afseende så väl derå, att ifrågavarande 2.ne boställen komma i åtnjutande
af full ersättning för den upplåtna obetydliga jordrymden, som å det med upplåtelsen
åsyftade nyttiga ändamål, anser Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Majita nådiga proposition.
Stockholm den 11 Mars 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultee’s Boktryckeri, 1851.
Slats-UtskoItets Utlåtande, N:o 76.
1
N:o 76.
Ank. till Exp. Utsk. d. 13 Mars 1851, kl. } 8 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Majus nådiga proposition,
angående Arrendatorn A. Söderholtzs underdåniga ansökning
om godtgörelse för den vid hans tillträde till arrendet af Kungsbergs
kungsgård befunna husröta.
Sedan Kongl. Maj: t genom nådig Resolution den 18 Mars 1845, förklarat
en utaf arrendatorn af Kungsbergs kungsgård i Fogdö socken och Nyköpings län
Anders Söderholtz i underdånighet gjord ansökning, dels om ersättning för, vid
hans tillträde till arrendet år 1837 befunnen, husröta, och dels om nedsättning
i den bestämda arrende-afgiften, icke kunna i nåder bifallas, med hänvisning likväl
för sökanden att, i fall han förmenade sig ega i lag grundade anspråk på
tillgodonjutande af dessa förmåner, sin talan derom på ort och ställe, som vederborde,
efter befogenhet utföra;, sä hade, med anledning häraf, Söderholtz instämt
Kongl. Maj: t och Kronan till Akers Härads-Rätt, under yrkande, att, enär det blifvit
så väl vid arrende-auktionen å förenämnda kungsgård tillkännagifvet, som ock
sedermera uti det af Kongl. Maj:ts och Rikets kammar-kollegium den 15 Februarii
1837 utfärdade arrende-kontrakt stadgadt såsom en bestämd rättighet för arrendatorn,
att om ersättning för den husröta, som vid hans tillträde till arrendet
kunde å kungsgården förefinnas, söka så väl den afträdande arrendatorn, Inspektoren
Zacharias Boman, som hans löftesmän, men sedermera sig visat, icke allenast
alt Boman, oaktadt emot honom vidtagne utmätnings- och bysättnings-åtgärder,
ej kunnat göra den ringaste afbetalning å husrötebeloppet, utan äfven att
han icke ens haft några löftesmän, då arrendet af Söderholtz öfvertogs, utan just
Bill. titt R. St:s Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haji. 1
2
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 7(5.
i följd af sin underlåtenhet att anskaffa föreskrifven borgen blifvit från arrendet
skiljd, — Söderholtz, hvilken sålunda gått i mistning af den honom i kontraktet
anvisade utväg att, i händelse af brist hos Boman utsöka husröte-ersättningen
hos hans löftesmän, måtte förklaras berättigad, att antingen af allmänna medel utbekomma
samma ersättning utgörande ett genom Kongl. Maj:ts och Rikets Svea
llof-Rätts Utslag den 14 Maj 1839 fastställdt belopp af 2,698 R:dr 22 sk. 2
rst. banko, eller ock i händelse tillgång härtill af allmänna medel skulle saknas,
åtnjuta motsvarande afdrag å arrendet intilldess husröte-ersättningen blifvit Söderholtz
godtgjord. Detta käromål blef likväl af Härads-Rätten, pä anförda skäl,
ogilladt medelst utslag af den 15 April 1846, hvilket efter af Söderholtz deruti
sökt ändring af så väl Lagmans- som Hof-Rätten fastställdes.
Häröfver anförde Söderholtz hos Kongl. Majit underdåniga besvär och öfverlemnade
dervid tillika instrumentet öfver en, den 2 September 1847 a klingsbergs
kungsgård verkställd, laga syn, jemte bestyrkt afskrift härads syne-rättens den 28
påfoljde Ocktober meddelta utslag, hvaraf inhemtades, att härads-rätten vitsordat
det utmärkta nit och drift, hvarmed arrendatorn vårdat sig om ifrågavarande kronans
egendom, så i hänseende till åbyggnad och hägn, som ock lill häfden at
egorna, särdeles åkerjorden och ängsmarken, lill hvilkas förbättrande och utvidgande
mycken kostnad och arbete blifvit nedlagda; åberopande klaganden tillika
ett af vederbörande kronofogde och Häradsskrifvare vid målets föregående behandling
i ansökningsväg hos Kongl. Majit afgifvet underdånigt yttrande, deruti, jemte
vitsordande af den omtanka och det nit, Söderholtz ådagalagt vid kungsgårdens
skötsel, bemälde tjenstemän tillstyrkt nådigt bifall lill den då begärda nedsättningen
i arrendesumman, hvilken vid auktionen blifvit uppdrifven till öfver tredubbla
beloppet af hvad förre arrendatorn erlagt och i öfrigt syntes alllför hög, jemförelsevis
med de för andra kungsgårdar i orten utgående arrenden; och anhöll, på
grund häraf, klaganden, det Kongl. Majit täcktes med afseende jemväl å ej mindre
hvad dessutom blifvit af Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet samt kammar-kollegium
uti afgifna utlåtanden, tillförene hos Kongl. Majit anfördt och upplyst,
än äfven de under frågans handläggning hos Domstolarne förekomna omsLändigheter,
i nåder förklara honom berättigad, att för omförmälde husröta åtnjuta
ersättning af allmänna medel, eller i brist af tillgång dertill, att få innehålla arrendet
under nästföljande år till ett emot ifrågavarande husröta svarande belopp;
hvarjemte, för den händelse detta yrkande ej kunde vinna nådigt bifall, klaganden
underdånigst anhållit, alt Kongl. Majit malte af gunst och nåd bevilja honom
den begärda godtgörelsen.
Stats-Utskollels Utlåtande, N:o 76. 3
Kongl. Majit, sorn vid förehafd pröfning af detta ärende, funnit de anförde underdåniga
besvären icke kunna vinna afseende, har likväl, med hänsigt till de uti
ifrågavarande mål förekomna bevekande omständigheter samt vid betraktande tillika
af ej mindre den utmärkta drift, hvarmed Söderholtz den af honom arrenderade
egendomen, håde till åbyggnad och häfd, förbättrat, än ock den högst betydliga
tillökning uti arrende-afgiftcn, som genom det af Söderholtz gjorda anbud erhållits,
behagat uti afläten nådig proposition, (N:o 14 i 1 Sami. 1 Afd. af bihanget
lill Riks-Ståndens Protokoller) föreslå Rikets Ständer att Söderholtz eller hans
rätts innehafvare må för den vid hans tillträde befunna husröta, hvarför någon
ersättning utaf afträdaren icke kunnat vinnas, erhålla godtgörelse på det sätt att
beloppet deraf, lika fördeladt å hvarje af de återstående arrendeåren, får vid arrendets
liqviderande afräknas.
Af hvad så väl den nådiga propositionen, som densamma åtföljande handlingar
innehålla inhemtas, att nuvarande arrendatorn af Kungsbergs kungsgård A. Söderholtz
med nit och drift fullgjort sina åligganden, oaktadt arrendet blifvit förhöjdt
till tredubbla beloppet emot hvad det förut ulgjordt: att ehuru Söderholtz utan eget
förvållande, i anseende till bristande tillgång hos förre arrendatorn, gått miste om
den husröte-ersättning, honom genom laga kraft vunnet utslag blifvit tilldömd, han
likväl, enligt hvad vitsordadt blifvit, uppfört byggnader å egendomen för en tid af
614 byggnadsår: att Söderholtz, hvilken af arrende-kontraktets ordalydelse haft
grundad anledning till den förmodan, att hans rätt till husröte-ersättning af förre arrendatorn
skulle vara genom de uti kontraktet omförmälde löftesmännens betalningsskyldighet
betryggad, sedermera likväl kommit i erfarenhet deraf, att förre
arrendatorn, hvilken redan genom utslag den 18 September 1834 blifvit dömd att
den 14 Mars 1835 kungsgården afträda, blifvit från arrendet skiljd till följd af
bristande förmåga att anskaffa löftesmän, samt alt några sådane följaktligen icke vid
afträdandet funnos.
Då det under sådane förhållanden icke kan vara med billighet förenligt, att
Söderholtz skall ersätta den förlust, som tillskyndats Staten derigenom, att förre
arrendatorn icke kunnat fullgöra sina åligganden och att de för betryggande af
Statens säkerhet i berörde hänseende vidtagna åtgärder icke ledt lill åsyftadt ändamål,
bar Utskottet, med afseende jemväl å i öfrigt förekomne bevekande omständigheter
och då Söderholtz redan i 14 år varit i saknad af den honom tillkommande
husröte-ersättning, ansett sig äga giltig anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till den af Kongl,
Majit för Söderholtz i nåder förslagna godtgörelse, måtte med
-
i
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 77.
gifva, alt Söderholtz, för utbekommande af den honom genom
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätts utslag den 14 Maj
1839 tilldömda husröte-ersättning, 2,098 r:dr 22 sk. 2 rst.,
mä sjg tillgodoberäkna motsvarande afdrag af fiirst upplöpande
arrendeafgift, intilldes nämnda summa blifvit honom godtgjord.
Stockholm den 13 Mars 1851.
Ank. till Exp. Utsk. den 13 Mars 1851, kl. J 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition
angående utbyte af kapellans-boställel IVis heryd N:o 2 emot
trumpetare-bostället vid f. d. Östgötha Kavalleri-regemente Bjärstad
Storegården N:o 1.
Af högstberörde, från samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade
proposition (N:o 28 i 1 Sand. 1 Afd. af hillänget till Riks-ståndens protokoller)
inhemtas, att sedan hemmansegarne inom Svinstads församling af Östergöthlands
län i underdånighet anhållit, att det kapellanen derstädes anslagna boställe, Wiskeryd
N:o 2, ett mantal krono, såsom beläget inom annan eller Wårdsbergs
socken omkring en half mil från Svinstads kyrka och mer än 2:ne mil från en
del hemman i församlingen, måtte, lill afhjelpande af de stora olägenheter, sorn
derigenom tillskyndades ej mindre socknemännen än kapellanen, få utbytas emot
det i Svinstads socken ^ :dels mil från kyrkan belägna och af Andra Lif-grenadier-regementets
lönefond disponerade trumpetare-bostället vid f. d. Östgötha Kavalleri-regemente
Bjärstad Storegården N:o 1, likaledes ett mantal krono, med
dertill hörande Bjärstads utjord, samt Kongl. Majit, efter inhemtande af Dess och
Rikets Krigs- och Kammar-kollegiers underdåniga yttrande i ämnet, såsom en för
-
Stats-U/s/cottets Utlåtande, N;o 77.
beredande åtgärd, bland annat anbefallt Dess Befallningsbafvande i länet, att till
utrönande deraf, huruvida omförmälda 2:ne krono-hemman vöre till godhet och
förmåner hvarandra motsvarande, låta dessa hemman i behörig ordning undergå
refning och uppskattning, så bade, i öfverensstämmelse med de af Kammar-kollegium
för verkställigheten meddelade närmare föreskrifter, en sådan förrättning ä
de till utbyte föreslagna hemmanen, den 31 Maj 1845 egt rum och protokollet
deröfver blifvit af Kongl. Majrts Befallningshafvande till bemälda Kollegium öfverlemnadt,
tillika med så väl eget som Dom-kapitlets i Linköping, Chefs-embetets'
och Boställs-direktionens vid Andra Lif-grenadier-regementet infordrade underdåniga
utlåtanden i målet.
Af berörde protokoll, sorn, jemte öfriga handlingar i målet,' blifvit af Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegium uti ytterligare afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande
af den 4 Juni 1849 till Kongl. Maj:t insändt, inhemtades bland annat, att
åbyggnadsvärdet med kapellans-bostället Wiskeryd N:o 2 med 138 K:dr 16 sk.
understiger enahanda värde vid trumpetare-bostället Bjärstad, men att deremot behållna
inkomsten af förstnämnda boställe med 18 R:dr 37 sk. öfverstiger behållningen
af Bjärstads boställe med dertill hörande utjord; och hade förrättriingsmännen
för sin del ansett öfvervägande skäl vara för handen till bifall ät det ifrågaställa
bytet, dock under vilkor, dels att den kronan behållna hemmansränta samt
den roteringsskyldighet, som borde från Wiskeryd utgöras, öfverflyttades till Bjärstad,
för att derifrån, såsom kapellan-boslällets åliggande, fortfarande utgöras, dels
ock att soldattorpet, med dertill hörande jord, fortfarande för framtiden linge på
Wiskeryds egor qvarligga och af soldaten begagnas såsom någon ersättning för
den mindre afkastning Bjärstads boställe lemnar.
Sedan, uppå de af skattläggningsmännen föreslagna grunder, så väl Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande som Domkapitlet tillstyrkt det sökta boslällsbytet; äfvensom
Boställs-direktionen och Chefs-embelet, dessa, sednare med dervid serskildt
fästadt vilkor, att soldattorpet borde på Svinstads församlings eller dess komministers
bekostnad förflyttas till Bjärstad, hafva Krigs- och Kammar-kollegierna, i
afseende å sislberörde vilkor, upplyst att kapellans-bostället Wiskeryd från och
med år 1847 blifvit från all roteringsskyldighet befriad t; så att det egentliga
hindret för bifall till det sökta boställs-bytet finnes undanröjdt; hvadan kollegierne,
som emot den till utrönande af ifrågavarande 2:ne boställens ömsesidiga värden
anställda refnings- och skatlläggnings-förrättning icke funnit något anmärkningsvärd!
förekomma, för egen del i underdånighet hemställt, att, för den händelse
bytet i nåder bifölles, af Bjärstads hemmans och utjords dragande ränta,
6
Stats-Utskottcts Ut/ätande, N:o 77.
tillhopa 11 R:dr 34 sk. 104 rst. specie, hvilket hemman med utjord skulle i
stället för Wiskeryd blifva kapellans-hoställe, 4 R:dr 38 sk. 7\ rst. eller enahanda
belopp, som kapcllanen hittills af Wiskcryds hemmansränta innehaft, mätte
honom tiilgodokomma med:
Jo rdeboks-ränta.
Penningar ■— 4. 10.
Städjepenningar — 16. —
Tvä tunnor korn 1: 24.
En tunna bafra — 18* —
Sex dagsverken — 18. —
En och en half ärlig häst — 12. —
En kungshäst — -• 8. 9; 47. 0.
samt
Hemmantals ränta.
Halfva landtlagsgärden 1: 10. 14.
Halfva byggningshjelpen — 21. —
Halfva salpeterbjelpen — 8. -— j. 39
Summa 4: 38. 71.
hvaremot öfriga räntan af berörda hemman och utjord med 6 r:dr 44 sk. 31- rst.
specie borde af Kapellanen årligen efter förvandling och markegång till Kronan utgöras;
äfvensom att af Wiskcryds hemmansränta 12 r:dr 25 sk. 2-4 rst. specie, hvilket
hemman i stället för Bjärstad med utjorden skulle blifva trumpetare-boställe
11 r:dr 2 sk. 104 r:st. eller enahanda belopp som förut af Bjärstads hemmans
och utjords ränta trumpetaren tillkommet, måtte under indelningen inbegripas och
återstoden af Wiskeryds hemmansränta 1 r:dr 22 sk. 4 rst. specie med
Jorde bo k s - r än t a.
Penningar  — 10. 4.
Städjepenningar
— 10.—
Fyra dagsverken — 12. — 3g 4
samt
Hemmantals ränta.
Boskapspenningar
32.
Summa 1: 22. 4.
Stats- Viskottets Utlåtande. N:o 78.
7
specie, såsom ett löniiigs-öfverskott, af indelningshafvaren eller regementets lönefond
för hvilken bostället disponeras till Kronan hvarje år behörigen utgöras och redovisas;
hvarförutan krono tionden, som är påförd hemmanet Wiskeryd till ett belopp
af 3 tunnor spanmål, och Bjärstad med tillhörande utjord till 3 tunnor och 4 kappar,
borde för hemmanen och utjorden oförändrad utgöras samt hemmanen, så till åbyggnad
som stängsel och häfd, af vederbörande i laggildt stånd aflemnas.
Kongl. Maj:t, som i anledning af hvad sålunda i underdånighet yttradt och upplyst
blifvit, funnit skäl förekomma till bifall å det ifrågasatta utbytet af ofvannämnda
tvännc boställen på de af Krigs- och Kammar-Kollegierne föreslagna grunder och
vilkor, har, i den nu aflåtna nådiga propositionen, täkts föreslå Rikets Ständer att för
deras del samma utbyte medgifva.
Ock dä den genom det föreslagna utbytet af merberörde tvänne boställen för
Svinstads församling åsyftade fördel kan, enligt hvad utredt blifvit, vinnas utan någon
förlust för Staten anser Utskottet sig äga skäl
tillstyrka Rikets Ständers bifall lill hvad Kongl. Maj:t i berörde
hänseende nådigst föreslagit.
Stockholm den 13 Mars 1851.
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagna förändringar uti nuvarande
sladganden angående förräntningen af fonden för Hjelmare
kanal- och slussverks framtida underhåll.
(R:gs Afl)
Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottet remitterat en af Herr Anckarsvärd,
August, härom väckt motion, för hvars innehåll Utskottet skall redogöra,
sedan några närmare upplysningar om tillkomsten och lydelsen af de stadganden,
som motionären ansett böra förändras, först blifvit meddelade.
8
Stats-Utskottcts Ullålande, N:o 78.
Utom den, Hjelmare Kanal- och Slussverks-bolag, under hela byggnadsliden, enligt
9 § i bolagets privilegier af den 31 Juli 1816, tillerkände, samt till 1833 års
slut utaf Statsverket utbetalda ränta å aktiekapitalet, hafva, för ombyggnaden af
nämnde kanal-och slussverk, följande bidrag utaf allmänna medel utgått nemligen:
under åren 1815 och 1816, utaf Riks-Statens dåvarande 9:de
hufvudtitel .
50,000: — —
ett år 1818 från Rikets Ständers Bank utbekommet lån å . 200,000:
samt ett vid 1823 års riksdag beviljadt, och till utbetalning
från Riksgälds-kontoret anvisadt, ytterligare lånebiträde af . 530,000: — —
eller tillsammans ll:dr 780,000: — —
Efter det dessa medel blifvit till sagde byggnadsföretag använda, ingick Kanal-Direktionen
i början af år 1829 till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att hos Rikets då församlade Ständer nådig framställning måtte göras om eftergift
och afskrifning af bolagets skulder till Banken och Riksgähls-Kontoret för de derifrån
utbekomna låneunderstöden; hvarvid Direktionen, till säkerhet för kanalens
framtida vidmakthållande, utan att det allmänna derför skulle behöfva vidkännas
någon ytterligare uppoffring, i underdånighet föreslog, att sedan kanal- och slussverkets
ombyggnad blifvit fullbordad samt aktieägarne erhållit ersättning för sina
härtill lemnade räntebidrag, borde det öfverskott af kanalinkomsterna, som uppkomme
efter bestridandet af de oundvikliga utgifterna, jemte mindre reparalionsoch
underhållskostnader, samt 5 procents årlig ränta å aktiekapitalet afsättas och
bilda en fond Lill större reparationer, när de komme att erfordras, samt till slussarnes
ombyggnad, då denna i en framtid måste företagas. Med anledning af
Kanal-Direktionens sålunda gjorda och till Rikets Ständers pröfning i nåder öfverlemnade
anhållan, förklarade Rikets Ständer, att den sökta eftergiften och afskrifningen,
skulle bevtljas, så vida bolaget visade sig, inom en tid af högst sex
år från kanalens fullbordande, hafva, till fond för kanalens framtida underhållande,
samlat och afsatt en summa af åtminstone 15,000 r:dr.
I öfverensstämmelse med samma Direktions sedermera gjorda, och af Kongl, i
Maj:t till Rikets Ständers afgörande jemväl hänskjutna, hemställan, biföllo Rikets
Ständer vid 1834 och 1835 års riksdag, att den fond, hvilken borde afsättas,
skulle, i stället för kontant, få bestå i en af Direktionen utgifven och uti bolagets
egendomar stora Wallby och Oppeby intecknad samt lill Rilcsgälds-Kontoret
ademnad skuldförbindelse å '15,000 r:dr med 5 procents årlig ränta, hvilken ränta,
genom
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
9
ta, genom Direktionens försorg, borde med 750 r:dr hvarje år lill RiksgäldsKontoret
inbetalas; men deremot vägrade Rikets Ständer sitt bifall till Direktionens
tillika gjorda framställning om Riksgälds-Kontorets åläggande att ombesörja
räntemedlens utlåning så snart de dit influtit, utan stadgade, att allt hvad
under benämningen af ränta till Riksgäids-kontoret inginge, skulle, i utbyte mot
antagliga säkerhetshandiingar, Direktionen tillhandahållas.
Till förenkling af utlåningssättet samt minskning af förvaltnings- och kontrolleringsbestyret
vid ifrågavarande medels förräntande, föreslog Direktionen under
riksdagen åren 1840 och 1841 några jemkningar uti de vid nästföregångna
riksdag meddelade föreskrifter rörande utlåningens verkställighet; hvarjemte en
enklare plan i afseende på sagde medels framtida förvaltning Rikets Ständer underställdes,
hvilken plan var af Direktionen uppgjord under förutsättning af en
sådan fördelning af förvaltnings-bestyret, att Direktionen pä eget ansvar och utan
lliksgiilds-Ronlorets medverkan, borde ombesörja utlåningen samt vårda lånehundlingarna,
intilldess en så stor tillgång hunnit samlas, att densamma lämpligen
kunde emot inteckning i fast egendom utlånas, hvarefter de för det sålunda
utlånade beloppet ei hallna säkerhets-handlingarna skulle till Riksgälds-Kontörel
aflemnas; omfattande denna, i 75 särskilda perioder eller serier fördelade, plan, en
tiderymd af 100 år, vid hvars slut, så vida icke inträffande olyckshändelser eller
andra tillfälligheter dessförinnan föranledde ett oundvikligt anlitande af de samlade
medlen, en kapitalfond af mer än 2,000,000 r:dr skulle vara bildad. Som Rikets
Ständer, enligt Stats-Utskottets härom afgifne och af samtlige Riks-Stånden
godkända utlåtande N:o 484, funno det af Direktionen, å Hjelmare kanal-bolags
vägnar, föreslagna sätt för meranämnda fonds bildande fullkomligt öfverensstäm
mande
med syftningen af Rikets Ständers, angående samma fond förut fattade, beslut
samt dessutom både eaklare och ändamålsenligare, än de vid 1834 och 1835
års riksdag stadgade ärliga ränteliqvider, så ock enär, genom de, till åstadkommande
af jemna summor, utaf bolaget erbjudna tillskott samt den oafbrutna ränteberäkningen,
fonden komme att vida hastigare ökas och tillväxa, beslöts och
förordnades af Rikets Ständer bland annat:
att räntan för ofvannämnde, i stora Wallby och Oppeby intecknade, förskrifning,
tillika med de, genom utlåning af denna räntas årliga belopp, ytterligare
uppkommande räntemedel, skulle förblifva under kanal-direktionens vård och
förvaltning intilldess en viss betydligare summa såmedelst blifvit bildad, och
hvilken summa tills vidare bestämdes till ett belopp' af högst 6,000 r:dr;
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afä. 21 haft. 2
10
StaU-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
att Kanal-Direktionen derefter skulle för detta räntebelopp till Riksgälds-Kontoret
aflemna sådana låne- oell säkerhetshandlingar, som öfverensstämde med det
reglemente för ifrågavarande medels utlåning, hvilket efter dertill af Direktionen
afgifvet förslag, komme att af Kongl. Maj:t i nåder fastställas och
utfärdas;
att de för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel, äfvensom ofvanberörde smärre
kontanta tillskott jemte de, vid länehandlingarnes aflemnande till Kiksgälds-Kontoret,
återstående ränte-öfverskott, likaledes skulle genom Direktionen
förvaltas och göras fruktbärande;
att Direktionen deremot skulle vara Riksgälds-Kontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre förberörde intecknade skuldförbindelse
än då samlade ränte- och tillskotts-medel, vid årets slut, blefve fiir fondens
räkning fruktbärande efter en, tills vidare, till 5 procent bestämd räntefot,
så att fonden under loppet af hvarje år tillväxte med en summa, motsvarande
5 procent å fondens ursprungliga belopp jemte den vid samma års
början befintliga räntebehållning;
att Direktionen till säkerhet för fondens bildande i öfverensstämmelse med de i
ofvan omförmälda plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder,
borde afgifva en särskild förbindelse att vid de i planen uppgifna tidpunkter
till Riksgälds-Kontoret aflemna föreskrifna låne- och säkerhetshandlingar för
de då utlånade räntcmedlen; hvilken förbindelse, till en början, skulle omfatta
tiden till 1854 års slut, samt följaktligen afse de Riksgälds-Kontoret
vid nedannämnde tidpunkter, enligt samma plan, tillkommande lånehandlingar,
nemligen vid slutet af år 1845 för 5,000 r:dr, vid 1850 års utgång
för 6,000 r:dr och vid 1854 års slut för 5,000 r:dr; hvarförutan Direktionen
borde hos Riksgälds-Kontoret ställa antaglig säkerhet för ett belopp
af 5,000 r:dr utaf de under direktionens vård befintliga, fonden tillhöriga,
medel;
att innan den genom influtne räntemedel bildade behållningen uppginge lill en summa,
motsvarande det ursprungligen afsatta och intecknade kapital-beloppet,
eller 15,000 r:dr, finge någon del af denna behållning icke användas lill utgifter
för kanal- och slussverkets underhållande ;
samt att, när någon intecknings-förnyelse, bevakning eller utsökning i afseende
på de till Riksgälds-Kontoret afleinnade säkerhets-handlingarne erfodrades,
borde Direktionen härom foga anstallt, utan att Riksgälds-Kontoret dermed
behöfde taga någon befattning; hvadan de låne- och säkerhets- samt öfriga
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
11
handlingar, som Direktionen, för detta åliggandes fullgörande, mäste begagna,
skulle uppå skeende anmälan hållas densamma tillhanda, emot förbindelse
att handlingarne till Riksgälds-Kontoret återställa så snart de blifvit för ändamålet
begagnade.
Till följd af dessa stadganden, bar Hjelmare Kanal-Direktion, under den 23
Oktober 1841, afgifvit den af Rikets Ständer föreskrifna förbindelsen att vid
slutet af åren 1845, 1850 och 1854 till Riksgälds-kontoret aflemna lane- och
säkerhetshandlingar, motsvarande ett sammanlagdt belopp af 16,000 R:dr, samt
att äfven för öfrigt ställa sig de af Rikets Ständer rörande ofta nämnde fond fattade
beslut till behörig efterrättelse; hvarjemte Riksgälds-kontoret utaf Direktionen
erhållit ej mindre den stadgade serskilda säkerheten för ett belopp af 5,000
R:dr, utan äfven lånehandlingar för den vid slutet af år 1845 upplupna räntan.
Sedan ett af Direktionen i underdånighet afgifvet förslag till reglemente för utlåningen
af fondens medel blifvit af Kongl. Maj:t ogilladt, såsom stridande emot
dc af Rikets Ständer meddelade bestämmelser i fråga om såväl utlåningens besörjande,
som beräkningen af räntan för dc utlånta medlen, samt Direktionen erhållit
nådig befallning att, under noggrannt iakttagande af Rikets Ständers härom
fattade beslut, uppgöra och underställa Kongl. Maj:t ett nytt förslag till sagde
reglemente; sä bar detta förnyade förslag blifvit aflemnadt och derefter i nåder
remitteradt till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, hvilka, i anseende till framställda
anmärkningar emot åtskilliga af Direktionen föreslagna stadganden, låtit
upprätta samt nyligen till Kongl. Maj:l i underdånighet öfverlenmat ett annat förslag
till ifrågavarande reglemente.
Efter anförandet af åtskilliga bland de utaf Rikets Ständer rörande mera
nämnde fond meddelade beslut och föreskrifter, har Herr Anckarsvärd yttrat, att
det för kanaldirektionen hvars medlemmar voro bosatte på spridda, från kanalen
mer eller mindre aflägsna ställen, skulle vara alltför svårt och nästan omöjligt
att fullgöra dessa föreskrifter; i hvilket afseende han erinrat: att det icke billigtvis
borde eller kunde fordras af Direktionen, att i ett land, der publika papper
saknades, utlåna allt större och större kapitalbehållningar emot 5 procents ränta
samt antagliga inteckningar eller andra säkra handlingar; att allt framgent förvalta
en fond samt bevaka säkerhetshandlingar, hvilka förvarades hos ett allmänt embetsverk
på långt afstånd från den ort, der Direktionen hade sin egentliga verkningskrets,
— samt att ställa serskild säkerhet för ett belopp af 5,000 R:dr,
12
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 78.
oaktadt sådan förut blifvit af Direktionen aflemnad för en summa af 15,000 R:dr.
Herr Anckarsvärd har derföre hemställt och föreslagit.
l:o att i anseende till svårigheten att anskaffa antagliga säkerhetshandlingar för
de i planen beräknade belopp, någon maximisumma af de medel, Direktionen
i detta hänseende finge hafva under sin vård, tills vidare icke måtte
varda fastställd;
2:o att ränteafkastningen utaf de till Riksgäldskontoret aflemnade lånehandlingarne
måtte uppbäras och förvaltas af detta verk, hvarest sådant kunde med
större lätthet och mindre omgång, än af Direktionen verkställas;
3:o att, med hänsigt till dels de på förhand icke beräkneliga svårigheterna att
få kapitaler med säkerhet förräntade och dels räntefotens allmänna sänkning,
räntan för nu ifrågavarande medel måtte bestämmas till 4 procent;
4:o att sedan de till Riksgälds-kontoret .aflemnade räntemedlen uppgått till ett
belopp af 15,000 R:dr, den derstädes emedlertid hypotiserade inteckningen
i Bolagets fastigheter måtte till bolaget återställas;
5:o att enär Direktionen förbundit sig ansvara för de under dess vård befintliga
medel, det hos Riksgälds-kontoret af en bland Direktionens ledamöter deponerade
hypothek å 5,000 R:dr mätte till honom återlemnas;
6:o att Riksgälds-kontoret måtte fä sig ålagdt föranstalta om erforderliga inteckniugsförnyelser,
bevakningar och utsökningar för dit aflemnade lånehand1
ingar; och
7:o att de angående förevarande ämne i Riksgälds-kontorels reglemente meddelade
föreskrifter måtte äfven för öfrigt till sin redaktion undergå nödig
rättelse.
Derjemte och under yttrande af den öfvertygelsen, att en betydlig del af
ifrågavarande fond aldrig skulle komma att för Hjelmare kanal-verk erfordras,
har motionären alternativt och företrädesvis hemställt, huruvida icke lämpligast
och nyttigast vore, alt fondens kontanta medel i runda summor aflemnades till
Rikets Ständers Bank för att derstädes, genom fastighetslåuefondens eller diskontrörelsens
förstärkning, eller ock på annat sätt, göras fruktbara och förökas för
det med dessa medel afsedda ändamål.
På sätt Utskottet här ofvan uppgifvit, väcktes redan vid 1834 och 1835
års riksdag fråga derom, att Riksgälds-kontoret borde ombesörja utlåningen af de
för Hjelmare kanalfonds räkning influtna räntemedel; men Rikets Ständer förklarade
sig icke kunna bifalla denna framställning, utan förordnade, att ifrågavaran
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
13
de medel skulle genom kanal-direktionens försorg utlånas. Samma skäl, som föranledde
Rikets Ständers vid nyssnämnde riksdag sålunda fattade beslut, fortfara
ännu att ega sin fulla giltighet, helst några sådana, då oförutsedda, förhållanden,
som möjligen kunde påkalla en förändring i detta beslut, sedermera icke inträffat;
hvadan och dä härtill numera dessutom kommer, att utlånings- och förvaltningsbestyrels
öfverflyttning pa Riksgälds-kontoret skulle medföra en alltför väsendlig
rubbning uti och afvikelse från den af Direktionen uppgjorda samt af 1840 och
1841 års Ständer till framtida efterrättelse fastställda plan för fondens bildande
och tillväxt, Utskottet ingalunda kan understödja det under innevarande riksdag
ånyo framställda och emot förut meddelade stadganden rakt stridande förslaget, att
ränteafkastningen af fondens låne-handlingar skall uppbäras och förvaltas samt
ifrågakommande inteckningsförnyelser, äfvensom bevaknings- och utsökningsåtgärder,
ombesörjas af Riksgälds-kontoret. I afseende på den, till stöd för detta förslag,
af motionären uppgifna svårighet och omgång, som med iakttagandet af det
hittills stadgade förfaringssättet skulle vara förenade, *torde utskottet böra upplysningsvis
erinra, att, jemlikt de utaf Kongl. Maj:t under den 24 April 1820 stadfästade
reglor för Hjelmare kanalbolag, skall en af Direktionens Ledamöter vara
boende här i hufvudstaden, samt att, enligt det nu sednast i underdånighet föreslagna
reglementet för ifrågavarande fonds förräntning, får denna verkställas ej
allenast emot inteckningar i fast egendom utan ock genom belåning- eller uppköp
af åtskilliga verks och inrättningars räntebärande obligationer.
Beträffande den nu jemväl ifrågaställa förändring af stadgandet, att de under
direktionens vård befintliga räntemedlen icke fa öfverstiga en viss, för närvarande,
till 6,000 R:dr bestämd summa, så synes detta stadgande både välgrundadt
och ändamålsenligt; hvadan Utskottet anser detsamma böra fortfarande bibehållas.
Vidkommande derefter den yrkade nedsättningen i beräkningsgrunden för räntans
årliga belopp, så finner Utskottet nuvarande penningeförhållanden icke innefatta
någon skälig anledning för Rikets Ständer att medgifva förändring af den
ränteberäkning, som direktionen sjelf föreslagit och hvars fortsatta tillämpning intill
1854 års slut utgör grunden för de till beloppet bestämda summor, för hvilka
direktionen genom ingången serskild förbindelse, åtagit sig att, inom sagda tidpunkt,
till Riksgälds-kontoret ”ovägerligen” aflemna föreskrifna låne- och säkerhets-handlingar.
Emot motionärens hemställan, att den i tvenne kanal-bolagets egendomar meddelade
inteckning, deraf oftanämnde fond ursprungligen blifvit bildad, skulle åter
Bih.
till II St. Pro t. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 21 haft. 3
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 78.
ställas, mäste Utskottet anmärka, att denna intecknings afleinnande till, och framtida
förvarande af, Riksgälds-kontoret, enligt hvad riksdagshandlingarna ådagalägga,
just utgjorde det hufvudsakligaste vilkoret för den beviljade eftergiften af
Bankens och Riksgälds-kontorets fordringar hos bolaget för ofvan omförmälda,
högst betydliga, låneunderstöd till kanalens och slussverkets ombyggande.
Enär, såsom nyss åberopade handlingar visa, Rikets Ständer vid bestämmandet
af ordningen och sättet för Hjelmare kanal-fonds förvaltning och tillökning,
pröfvade nödigt föreskrifva, att direktionen borde ställa serskild antaglig säkerhet
för ett belopp af 5,000 R:dr utaf de under direktionens vård befintliga, fonden
tillhöriga medel, och direktionen sedermera fullgjort denna föreskrift, finner Utskottet
icke något skäl för Rikets nu församlade Ständer att, med återkallande af
hvad sålunda blifvit föreskrifvet och numera behörigen iakttaget, bifalla motionärens
framställning om återlemnandet af det hypothek, Riksgälds-kontoret utaf direktionen
emottagit.
I öfverensstämmelse m8d Utskottets redan uttalade åsigter, rörande de föreslagna
förändringarna uti de beslut och stadgande!), Rikets Ständer vid föregående
Riksdagar i fråga om oftanämnde fond, meddelat, liar Utskottet ansett sig ej
heller kunna förorda motionärens alternativt framställda förslag, angående öfverlemnande!
till Rikets Ständers Rank af fondens medel, för att derstädes förräntas,
helst ett sådant utlånings- och förräntnings-bestyr svårligen torde kunna åt Banken
uppdragas, utan att någon räntevinst derigenom densamma tillskyndades, och
för hvilket ändamål således den hittills föreskrifna, fonden tillgodokommande, och
årliga ränteberäkningen å dessa medel, den der öfverstiger räntan å Bankens fastighetslån
samt utgör samma belopp, som diskont-låneräntan, måste mer eller
mindre nedsättas.
Utskottet, som på nu anförda skäl funnit sig hvarken i ett eller annat hänseende
kunna understödja motionärens framställningar om upphäfvandet eller förändrandet
af hvad Rikets Ständer, angående fonden för Hjelmare kanal- och slussverks
framtida underhållande, beslutat och förordnat, hemställer alltså,
att dessa framställningar icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Mars 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 79.
1
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af åtskilliga, vid tillämpningen
af siadgandena rörande staden Wexiös bygg*-  nadslån förekomna, frågor.
(Rg:s Afd.)
I afseende på de uti Kongl, brefvet den 18 December 1843 stadgade, och i
32 § af nu gällande reglemente för Riksgälds-kontoret införda, vilkor och bestämmelser
rörande det låneunderstöd af 240,000 r:dr, som för staden Wexiös återuppbyggande,
efter den, staden sagde år Öfvergångna, eldsvåda, blifvit i nåder beviljadt
och till utgående af dåvarande mindre kreditiv anvisadt, har Stats-utskottet, genom
dels erhållna remisser från Riksstånden, dels fullmäktiges i Riksgälds-kontoret till
Utskottet aflåtua skrifvelser, fått emottaga här nedan anförda framställningar, hvilka
Utskottet ansett sig böra i ett sammanhang behandla och underställa Rikets Ständers
afgörande.
1:0.
Angående rättighet för Byggnads-kommittéen att till ytterligare låneunderstöd
använda eli ut gifve t, och efter ullåningsterminem förlopp återbekomma,
byggnadslån.
Sedan regementsskrifvaren vid Kronobergs regemente, kapitenen F. G. Klingström,
under September månad 1849, till Byggnads-kommittéen i Wexiö återbetalt
den honom tilldelade lånesumma, 7,500 r:dr, samt kommittéen utaf de sålunda återbekomna
medlen beviljat förre fångknekten J. Wennerholm ett byggnadslån af 1000
r:dr, hafva fullmäktige i Riksgälds-kontoret, enär detta lån icke förr än efter den
för lånemedlens lyftning stadgade yttersta tidepunkt vöre utgifvet, samt åbyggnaden
på den derför inteknade tomt ej heller fullbordad och brandförsäkrad, inom de»
Oib. till R. St. Fröt. tS50 9 tSSJ. * Sami. i Afd. 22 Höft.
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 79
i sådant hänseende fastställda termin, vägrat emottaga den för detsamma afgifna
skuldförbindelse nied dertill hörande säkerhetshandlingar; hvarefter byggnads-koramittéen
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att som ej allenast sistnämnde
lånebelepp, utan äfven de öfrige af kapiten Klingström återbetalda medlen blifvit till
andia lånsökande utlemuade, nådig proposition angående den bestämda utlåningsoch
byggnads-termiuens förlängning med hänsigt till de lånemedel, som först efter
denna termins utgång varit för kommittéen ånyo disponibla, mätte till Rikets nu församlade
Ständer aflåtas; — och har Kongl. Majit, med bifall till denna underdåniga
anhållan, genom en, under Nio 13, i lista samlingen af Bihanget till Riks-ståndens
protokoll införd proposition af den 15 November nästlidet år, föreslagit, att ifrågavarande
medel, oaktadt hvad i afseende på tiden för lånens utgifvande, och egendamarnes
bebyggande i allmänhet blifvit stadgadt, ej kunnat iakttagas, likväl måtte,
under för öfrigt föreskrifna vilkor, för det afsedda ändamålet få användas.
Uti här ofvan åberopade Kongl, bref samt §. af Riksgälds-kontorets reglemente
förekomma följande bestämmelser rörande tiden för lånemedlens utbetalning,
samt de nya byggnadernas fullbordande och brandförsäkring, äfvensom låuehandlingarnes
insändande till Riksgälds-kontoret, nemligen i 7:de morn.: att den byggnad,
till hvars uppförande lån erhållits, borde sednast vid början af Juli månad 1849 vara
i så fullbordadt skick, att försäkring derå i städernas allmänna Brandstods-bolag
kunde vinnas, vid äfventyr, att lånet i annat fall komme att genast infordras ;
— i
nämnde dag vore lyftadt, finge derefter ej utbetalas; — och i llrte moni.: att vederbörandes
skuldebref å hela den utbekomna lånesumman borde sednast den 1 Juli
1850 vara lill Stats-kontorets eller Riksgälds-kontoret insända. Derjemte anser sig
Utskottet tillika böra upplysa, att fullmäktige, i anseende till högstberörde nådiga
proposition oell i afvaktan af det beslut, Rikets Ständer med anledning deraf komma
att fatta, ännu icke vidtagit någon åtgärd för återfordrandet från Byggnadskommittéen
af det lånebelopp, hvarom samma proposition handlar.
Enär medgifvandet af den i nåder föreslagna rättigheten för Bvggnads-kommittéen
att till låne-understöd för andra tomtägare, använda de medel, kapiten Klingström
återbetalt, icke kommer att föranleda hvarken någon förlängning af den vid
bygguads-låuets beviljande, af Kongl. Maj:t bestämda betalnings-tid, eller någon
SlatSrVlskollelt Utlåtande, N:o 79. 3
förändring i de för låne-innehafvarne då föreskrifna räntevilkor, eller någon minskning
i den stadgade säkerheten för låne-medlens vederbörliga återbetalning, och då
det, med sagde låns anvisande åsyftade ändamål måste anses vara ytterligare befrämja
dt, derigenom, att omförmälda belopp fått ytterligare begagnas för nya tomters
bebyggande, finner Utskottet sig desto heldre kunna understödja den framställning,
hvarom nu är fråga, som återfordrandet genast af hela det låne-belopp, merbemälte
kapiten innehaft, sannolikt skulle förorsaka förluster, samt andra olägenheter för de
tomtegare, hvilka utaf detta belopp redan både erhållit och på föreskrifvet sätt användt
en erforderlig tillgång för uppförandet af nya byggnader. Vid bifallandet af
hvad i afseende på meranämnde medels fortsatta begagnande blifvit föreslaget, anser
dock Utskottet, såsom vilkor härför, böra af Rikets Ständer föreskrifvas, att
säkerhets-handlingarne för de utaf dessa medel utlemnade låne-understöd skola inom
en viss kort tid vara till Riksgälds-kontoret insända, vid äfventyr af den för uraktlåten,
härutinnan förut stadgade påföljd. Utskottet tillstyrker alltså:
att, utan hinder af de i 1843 års Kongl, bref meddelade föreskrifter, rörande
tiden för låne-medlens lyftning och de nya byggnadernas fullbordande,
samt lånehandlingarnes aflemnande, det kapiten Klingström tillerkända,
men af honora återbetalda låns belopp, 7,500 riksdaler må, under
iakttagande af hvad för öfrigt i afseende på dylika lån blifvit stadgadt,
få af de tomtegare, som deraf redan kommit i åtnjutande, fortfarande
innehafvas, så vida Byggnads-kommittéen, inom tre månader efter erhållen
del af Rikets Ständers härom fattade beslut, till fullmäktige i
Riksgälds-kontoret insänder sådana låne- och säkerhets-handlingar för
dessa medel, som med förut gällande, härvid tillämpliga, stadganden
öfverensstämma; börande de medel, för hvilka detta vilkor icke uppfylles,
eller dc insända handlingarne af fullmäktige icke godkännas, eller
hvilka, vid sagde termins förlopp, finnas af kommittéen icke vara disponerade,
jemte derå upplupen fem procents årlig ränta, från den 1 Januari
1850, genast till Riksgälds-kontoret inbetalas; hvilka bestämmelser
dock ej komma att tillämpas i afseende på de för Rådhus-byggnaden
utlemnade medel.
4 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 79.
2:o
Angående nedsättning af den föresJcrifna räntan för byggnads-län, intecknade
uti sedermera med tegel och kalk-brulc beklädda trädhus.
Under erinran om den, enligt 1843 års Kongl, bref, medgifna lägre ränte-beräkning
för lån å tegel-, sten- och kalk-hruks-hus, samt tegelklådda trädhus, har henik
Hjort, uti en, inom Borgare-ståndet‘vackt, motion hemställt: att sex till namnen
uppgifue låne-iunehafvare, hvilka, genom okunnighet eller missförstånd, tili sina utfärdade
skuld-förbindelser åtagit sig erlägga 4 procents årlig ränta å de erhållna
byggnads-lånen, måtte, i öfverensstämmelse med sin hos fullmäktige i Riksgäldskontoret
derom gjorda ansökning, få, vid förestående inbetalningar tillgodonjuta den
för lån å envåuings-trådhus, utvändigt beklädda med tegel och kalk-bruk, stadgade
länte-beräkning, eller 3 procent årligen.
Jemte det fullmäktige, som ansett sig icke utan Rikets Ständers medgifvande
kunna bevilja nedsättning af den, Riksgälds-kontoret, enligt afiemnade och
godkända, samt vederbörligen bokförda skuldförbindelser, tillkommande ränta, till
Stats-utskottet öfverlemnat den af hr Hjort omförmälda ansökning, hafva fullmäktige
upplyst och yttrat: att de å sökandernes tomter uppförda, och af styrelsen för
Städernes allmänna brandstodsbolag till försäkring antagna envåningshus, sedermera,
enligt Wexiö stads brandstods-kommittés meddelade och ansökningen:
bifogade betyg, blifvit utvändigt beklädda med tegel och kalkbruk, nemligen fabrikören
J. Wahlt/visls hus år 1847, handlanderne C. J. Modigs och P. Jakobssons år
1848, rådmannen N. Lundgrens och handlanden M. Frimans år 1849, samt enkan
Ä. Ljungströms år 1850; — att, vid anställd jemnförelse, de uti sagde betyg förekommande
uppgifter å hus- och brandförsäkrings-numren, funnits till alla delar öfverensstämmande
med de i Riksgälds-kontoret förvarade handlingar, rörande sökandernes
byggnadslåu; att hvartdera af ifrågavarande sex län, hvilka tillsammans utgjorde
26,300 r:dr, understeg det belopp, hvarmed sådana tegelklädda hus, enligt 32
§. i Riksgälds-konto rets reglemente, finge belånas, eller * af husets brandförsäkrings-värde;
— att således de, med hänsigt till husens beskaffenhet och brandförsäkringsvärde,
föreskrifnå vilkor för den lägre ränteberäkningens tillgodonjutande, i
afseende på en del af dessa hus, blifvit af vederbörande fullgjorda före den 1 Juli
1849, ellerjden tidpunkt, inom hvilken de med låneunderstöd af allmänna medel
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 79. 5
uppförda byggnader, borde vara fullbordade; — samt att skuldförbindelserna för de
byggnadslån, sökanderne innehade, fastän de icke behöft vara till Riksgälds-kontoret
aflcmnade förr än den l.sta Juli nästlidet år, redan under loppet af åren 1845
och 1846 blifvit till detta verk insända.
Vid de af fullmäktige anförda och vitsordade förhållanden, samt då 3 mom.
af förut åberopade § i Riksgälds-kontorets reglemente innehåller: att efter den 1
Januari 1850, till hvilken dag lånen linge räntefritt och utan kapital-afbetaluing innehafvas,
borde, under 3 års tid, årligen erläggas tre för hundra i ränta för lån å
tegelsten- och kalkbrukshus, samt tegelklädda trädhus: men fyra för hundra i ränta
för lån å trädhus, samt derefter, eller från den 1 Januari 1853, sex för hundra
årligen å primitiva lånesumman, dervid räntan skulle liqvideras efter nyssnämnde
beräkningsgrund, och återstoden utgå såsom kapital-afbetalning, synes den omständigheten,
att skuldsedlarne för ofvaubemäldte 6 husegares lån blifvit i stadgad or -  ning före den tid, då de intecknade nya husen, utan äfventyr för desammas framtida
bestånd, kunnat, på ett ändamålsenligt sätt, utvändigt beklädas med tegel och
kalkbruk, icke böra betaga dessa låneinuehafvare förmånen af den lägre ränteberäkning,
som vid låneunderstödets beviljande bestämdes, för att derigenom befrämja
uppförandet af sten eller andra, här uppräknade, mindre eldfarliga hus; hvadan och
då syftemålet med denna sålunda bestämda lindrigare ränta kan, i fråga om de uti
meranämnde låutagases hus intecknade byggnadslån,' anses vara vunnet, Utskottet
får tillstyrka Rikets Ständer
att medgifva, det räntan för dessa lån,, oaktadt densamma i skuldförbindelserna
är utfäst till fyra för hundra, må från och med 1850 års början,
samt framgent beräknas och liqvideras efter tre för hundra årligen.
3: o.
Angående ränteheräkningen för ett, apothekaren R. F. Apiarie, tilldeladt byggnadslån.
Efter anförande af de i Irsta, 2;dra och 3:dje morn. af merberörde § uti
Riksgälds-kontorets reglemente meddelade stadganden: att lån för byggnader af tegel
eller sten, för gjutna kalkbrukshus, eller för en våning höga trädhus, utvändigt
bekläddu med legel och kalkbruk, hnge utgå med hälften högre belcpp, än för trädhus
af lika brandförsäkrings varde, elier i förhållande såsom tre till två; att lånen
6 Slats-Vtskolteti Utlåtande, ft':o 79.
för byggnader af förstnämnde beskaffenhet finge beviljas till högst -|:delar, och för
trädhus till högst hälften af den summa, för hvilken byggnaderna blefvo brandför—
säkrade, samt att för lån å tegel-, sten- och kalkbrukshus, äfvensom å tegclbeklädda
trädhus, borde erläggas 3, men för lån å andra trädhus 4 procents årlig ränta,
hafva fullmäktige hos Utskottet anmält, hurusom, under granskningen af de från
byggnads-kommittéen till Riksgälds-kontoret insända handlingar rörande ett, apothekaren
Apiarie, emot 3 procents ränta, beviljadt lån å 6000 r:dr, blifvit anmärkt, att
det för samma lån intecknade, af träd uppförda och derefter med tegel och kalkbruk
beklädda, boningshus, enligt hvad brandförsäkringshandlingen ådagalade, innefattade
två våningar, hvarföre enahanda ränta, som för lån å vauliga trädhus ansågs
böra utgöras för detta byggnadslån. Uti häröfver infordrad förklaring hade byggnads-kommittéen
upplyst, att den undra, af sten uppförda, våningen, endast vore en
souterrain eller fot, hvarpå envånings-byggningen hvilade, samt att densammas
höjd vore allenast 4 å 5 alnar, vid hvilket förhållande ifrågavarande byggnad, enligt
kommittéens åsigt, icke kunde betraktas annorlunda än såsom ett envåningshus af
träd, hvilket utvändigt blifvit beklädt med tegel och kalkbruk. Dock som sjelfva
beskaffenheten af de uti brandförsäkringshandlingen uppräknade rum och lägenheter
i nedra delen af huset, vitsordade, att desamma utgjorde en serskild våning, samt
den omständigheten, att denna våning blifvit af sten uppförd, icke kunde inverka
på förevarande frågas bedömande, hade fullmäktige ansett sig ej kunna godkänna
och antaga den för Apiaries lån insända skuldförbindelse med deruti föreskrifven
ränta af endast 3 procent årligen; men med afseende å den mindre bestämdheten
af här ofvan anförda reglemcntariska stadganden, i fråga om höjden af de med teg^l
©eli kalkbruk beklädda trädhus, för hvilkas uppförande lån mot nyssnämnde ränta
kunde erhållas, och då det för belåningen af vauliga trädhus fastställda förhållande
mellan lånesumman och brandförsäkringsvärdet, vid nu ifrågavarande låns beviljande,
icke blifvit öfverskridet, hafva fullmäktige underställt Rikets Ständers pröfning och
afgörande hvad som, mot godkännandet af de till Riksgälds-kontoret öfverlemnade,
och, i afvaktan på Rikets Ständers beslut, derstädes förvarade, handlingar, rörande
besagde lån, förekommit.
Enligt Utskottet, under denna frågas behandling meddelade upplysningar,
har meranämude, med mycken omsorg och ospard kostnad uppförda hus, ett särde
-
Slals-Utskottels Ullål andr, A:o 79. 7
les flitt och tillgängligt läge, samt är icke på någon sida närmast omgifvet af trädbyggningar;
vid hvilket förhållande husets anmärkta höjd icke synes böra föranleda
någon eldsfara för kringliggande byggnader; hvarföre, och då någon annan anmärkning,
än i fråga om huset innehöll en eller två våningar, samt räntans deraf beroende
belopp, icke förekommit emot liandlingarne rörande det i samma hus inteeknade
byggnads-lån, Utskottet ej finner betänkligt tillstyrka,
att dessa handlingar mai, oaktadt sagde anmärkning, få af Riksgäldskontoret
godkännas, samt räntan för ifrågavarande lån alltså beräknas
efter tre procent årligen.
Stockholm den 13 Mars 1851.
Reservation:
Emot Stats-utskottets tillstyrkan, i afseende på de låne-medel, som af kaptenen
Klingström blifvit till Byggnads-kommrltéen i Wexiö återbetalda, reserverade
sig grefve Mörner, samt herrar Bildt, Celsing, af Harmens och Grape, under åberopande
af det utaf Riksgälds-afdelningen uppgjorda förslag till Utskottets yttrande,
angående dessa medel; hvilket förslag var af följande lydelse:
»Enär nu uppgifna vilkor och bestämmelser, vid beviljandet af staden Wexiös
sednast erhållna byggnads-lån, pröfvats nödvändige för vinnandet af det med samma
lån afscdda ändamål, eller den nedbrunna stadens skyndsamma återuppbyggande
och då medgifvandet af den sökta och föreslagna befrielsen från skyldigheten att
iakttaga dessa låne-vilkor sannolikt komme att framkalla enahanda anspråk, i fråga
om andra lånesummor, hvilka före den i skulde-brefven utsatta tid kunna varda af
vederbörande låntagare återbetalda, har Utskottet, som anser serdeles angeläget, att
de vid allmänna låneunderstöds meddelande föreskrifna vilkor och åligganden’, utan
afseende på de enskilda fördelar, som ifrågaställa förändringar möjligen kunna föranleda,
noggrannt iakttagas och tillämpas, så mycket mindre funnit tillfyllestgörande
skäl att, med hänsigt till nu ifrågavarande lånemedel, afvika från berörde grundsats
8
Slats-Ulskottets Utlåtande, Nw 79.
sorn dessa medel redan, till hela sitt belopp, blifvit både utgifna och begagnade för
det ändamål, hvartill de varit anvisade. Utskottet anser sig således böra hemställa,
att det i afseende på sagde medel föreslagna undantag från hvad, angående
terminerna för lånens utbetalning och byggnads-skyldighetens
fullgörande m. m., är vordet stadgadt, icke må af Rikets Ständer bifallas.
STOCKHOLM, f. d. Schultzcs Boktrycken, 1851.
Stats-Vlskottels Utlåtande, lY:o 80.
1
JN:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk* den 4 April 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 60, angående upphörande af ljuspenningar
för Embets- och Tjenstemän samt extraor
dinar i er.
Stats-utskoltets utlåtande N:o 60, angående upphörande af ljuspenningar för
embete- och tjenstemän samt extraordinarie, som bifallits af Bonde-ståndet, har af
liidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden blifvit återremitteradt,
hufvudsakligen på grund af Följande anmärkningar:
Inom Ridderskapet och Adeln har blifvit anfördt, att någon egentlig förlust
för statsverket icke uppkomme genom ljuspenningarnes förvandling för de ordinarie
tjenstemännen, enär desse tjenstemän härigenom finge betala högre bevillning än
förut, då ingen sådan hittills för dessa medel erlagts. Staten skulle således återfå
dessa penningar dels i kontant, dels på ett sätt, som vore vida tjenligare, bestående
deruti, att tjenstemännen vid 65 års ålder toge afsked från sina tjenstebefattning;
r, med bibehållande af hela lönen i pension, hvarifrån de, som i allmänhet äro knappt
aflönade, nu mången gång afhållas, just till följd af den förlust af ljuspenningar och
andra smärre inkomster, de vid afskedstagandet skulle komma attlida, derigenom att
dessa penningar icke inberäknades i lönen och följaktligen icke eller i den blifvande
pensionen. Någon betydligare utgift kunde statsverket icke komma att vidkännas
genom några tjenstemäns förflyttande på allmänna indragniogs-staten, ty få vore de
tjenstemän, som upphinna pensions-åldern, åtskilliga afgå med pension endast från
Civil-statens pcnsions-kassa och åtskilliga andra, ehuru de uppnått denna ålder,
B tå. Ull R. St. Prof. iS50 f iSöi. 4 Satnl. i Afd. 23 Höft. 1
2 Slats-Vtskottels Utlåtande, iVio SO.
sträfva i tjensten till sin död. Deremot skulle den af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärden
otvifvelaktigt medföra förenkling i räkenskaperne och ett vidlyftigt skrifveri
vid ljusmedlens reqvirerande undvikas.
Hvad anginge Ijuspenningarnes utdelning till extra ordinarie tjenstemän, så
medförde densamma föga eller ingen fördel, och för att tjena till uppmuntrat), vore
beloppet alltför obetydligt. Denna utdelning föranledde endast flere unge män att
låta inskrifva sig vid flera embetsverk, hvarigenom de, till följd af ett oupphörligt
“uppvaktande" på alla dessa ställen, förhindrades att, genom verklig tjenstgöring i
något verk, förskaffa sig kännedom osa göromålen i allmänhet eller utveckla sin
duglighet för samhällets tjenst; hvaremot både större gagn skulle tillskyndas det
allmänna och troligen mera belåtenhet hos de verkligen tjenstgörande uppkomma,
om dessa medel funnos i embetsverkens vård och, fördelade i större summor, såsom
arfvoden eller gratifikationer, finge användas till uppmuntran åt färre personer, hvilka
genom flit och skicklighet gjort sig deraf förtjente och sosn embetsverken funnit
tjenlige att hos sig fästa. Att missbruk eller godtycke vid dylika gratifikationers
utdelande skulle ega rum, torde icke kunna ifrågasättas, men hvarje misstänka derpå
skulle försvinna, om det finge bero af embetsverken och icke af cheferne ensamt
att bestämma den belöning, hvar och en extra ordinarie i mån af nedlagdt arbete
borde tilldelas. En tillgång skulle ock härigenom beredas åt de embetsverk, hvilka,
vid ordinarie tjenstemäns inträffande sjukdom eller annat förfall, nödgas anlita extra
tjenstemäns biträde, att åt desse sednare härför kunna lemna en billig ersättning,
utan att vid dessa tillfallen behöfva besvära Kongl. Majit med anhållan om medel
härtill. Slutligen borde man öfverlemna till Kongl. Majit att, efter vedcrbörandes
hörande och på grund af hvarje embetsverks behof, emellan de serskilda embetsverken
fördela den summa, som af Rikets Ständer komme att anvisas i stället för
de hittillls utgående ljusmedlen; och hafva derjemte några herrar ledamöter af bemälda
Riks-stånd förklarat sig, likväl med några modifikationer, instämma i herr v.
Troils reservation.
Af de talare inom Preste-ståndet, som yttrat sig för återremiss af betänkandet,
hafva de fleste åberopat enahanda skäl, som finnas upptagna i hr v. Troils,
& G.: förenämnde utlåtande bifogade reservation och hos Borgare-ståndet har blif
-
Stats-UIskottets Utlåtande, N:o 80. 3
vit vrbadt, att Utskottets beslut måtte affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af hr C. F. Wcem uti dess reservation uttalade åsigt.
Utskottet har, till följd af dessa uti Riks-stånden yttrade meningar, ånyo
tagit frågan uti öfvervägande och dervid ansett sig böra föreslå, att Rikets Ständer
för sin del besluta:
l:o att ljuspenningarne för tjenstemän och betjening, som ega lön
på stat, må tills vidare och fortfarande såsom hitintills utgå; viljande
Rikets Ständer, då fråga om ny lönereglering för något embetsverk förekommer,
tillse, huruvida ej ljuspenningarne kunna under lönen inbegripas;
2:o
att ljuspenningarne för extra ordinarie tjenstemän och betjening
upphöra att tilldelas andra än dem, hvilka redan deraf kommit uti åtnjutande
och hvilka fortfarande genom sin flit och tjenstgöring kunna dertill
anses berättigade;
3:o att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t öfverlemna, att, i den mån
som de hittills till ljuspenningar utgående medel, till följd af stadgandet
uti näst föregående puukt, blifva disponible, låta anslå härigenom
beredda tillgångar till gratifikationer åt sådane lönlöse tjenstemän, som
utmärkt sig för flit och skicklighet, ådagalagd genom tjenstgöring vid
något, af de uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof till denna förändring föreslagne embetsverk, och hvartill
icke räknas hvarken Tullverket, Postverket eller Fångvårdsstyrelsen.
Extra ordinarie vaktbetjening må, då behofvet så kräfver, jemväl
af dessa medel kunna erhålla någon gratifikation;
4:o att Rikets Ständer medgifva, att sammanlagdt 10,000 r:dr, motsvarande
ungefärligen det belopp, som för närvarande i ljuspenningar för
året utgår till extra ordinarie tjenstemän och betjening vid de tillförändring
i detta afseende föreslagne embetsverk, må hädanefter årligen få
användas till ifrågavarande gratifikationsmedel; ljuspenningarne åt nuvarande
extra ordinarierne dock under denna summa inbegripne, så länge
något i detta hänseende utgår;
5:o att Rikets Ständer hos Kongl. Maj.t underdånigst anhålla, att
Stats-Utskoftets Utlåtande, A: o 80.
Kongl. Majit täcktes förordna om en sådan fördelning af de anslagne
10,000 ridr de serskilda embetsverken emellan, att hvart och ett af dem
till sin disposition utaf gratifikationsmedlen, i mån af tillgångarne och
utan afseende på det händelsevis för närvarande inskrifna antalet extra
ordinarier, erhåller det belopp, som i förhållande till behofvet af extra
ordinariers biträde kan befinnas lämpligast i jemförelse med öfriga embetsverkens;
6:0
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit underdånigst anhålla, att
Kongl. Majit täcktes meddela Rikets näst sammanträdande Ständer den
definitiva fördelning af gratifikations-medlen, som beslutats, på det Rikets
Ständer må blifva i tillfälle att då på vederbörande stater å hufvadtitlarne
uppföra det belopp, som i förenämnde afseende tillkommer
hvart och ett af ifrågavarande embetsverk, samt i förhållande derefter
nedsätta anslagen för expenser, ved och ljus; kommande emedlertid, vid
nu skeende statsreglering, ingea hufvudsaklig förändring uti hittills, för
sistnämnde ändamål, på Iliks-stat uppförda summor, att ega rum.
Stockholm den 31 Mars 1851.
Stats-Utskoltets Utlåtande, IV.o St.
5
N:o 81.
Ant. lill Exp.-Utsk. den 4 April 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
i fråga om upphörande af så kallade
vakans-och förslags-liggetids- samt begrafningshjelps-besparingar,
samt om årliga anslag till
vederbörande pensions-kassor, såsom ersättning
för de inkomster, dessa kassor af nämnde besparingar
åtnjuta.
(U. A.)
Sedan, med anledning af Kongl. Maj:ts den 12 November 1847 till Rikets
då församlade Ständer aflåtna nådiga proposition, om upphörande af de under benämning
af vakans- eller förslags-liggetids- samt begrafningshjelps eller nådårs
besparing, föreskrifne löne-innehållningar samt om uppförande å riksstaten af erforderliga
anslag, såsom ersättning till vederbörlige pensions-inrättningar för de till deras
kassor anslagne och påräknade inkomster, hvilka, genom ifrågavarande löneinnehållningars
upphörande, skulle förloras, Rikets Ständer, enär den kostnad, statsverket
skulle komma, att, genom de till pensions-inrättningarne utgående årliga ersättnings-anslagen,
tillskyndas, icke kunde, i saknad af en på erfarenhets-förhållanden
grundad utredning, rörande beloppet af de löne-innehållningar, som, efter vakans-
och liggetids-författningarnes upphörande, fortfarande kunde påräkuas i följd
af uppskof med embetens och tjensters tillsättande, ens approximativt bestämmas,
samt då, vidkommande den löne-innehållning, som, under namn af nådårsbesparing
eller begrafningshjelp, eger rum, stats-verkets dåvarande inskränkta tillgångar icke
mcdgåfvo anvisandet af de betydliga stats-auslag, hvilka, derest berörde besparing
6
Stat.s-Utskotle.ts
skulle upphöra, erfordrades såsom godtgörelse till vederbörande pensions-inrättningar
för derigenom förlorade inkomster, uti underdånig skrifvelse af den 2 Juni 1848
förklarat sig, ehuru erkännande nyttan och ändamålsenligheten af deri förenkling i
redogörelse-verket, som med ifrågavarande förändring åsyftades samt giltigheten af
de till stöd för nådårs- och begrafningslvjeips-besparingarnes upphörande, uti den
nådiga propositionen, åberopade grunder, likväl icke kunna för det då närvarande
till högstberörde framställning lemna bifall; så har, efter det, med föranledande häraf,
närmare utredning af dessa ämnen egt rum, samt ej mindre Stats-kontoret, än äfven
direktionerne för arméens pensions-kassa och amiralitets-krigsmans-kassan till Kongl.
Maj:t i underdånighet afgifvit fullständiga uppgifter å de medel, som under namn af
vakans- och liggetids- samt begrafnmgshjelps-besparingar, för åren 1838—1845, tillfallit
civil-statens pensions-kassa och öfrige förbemälde kassor, Kongl. Maj:t, vid det
förhållande, att, äfven om ifrågavarande kassor erhölle anslag i stället för vakansoch
liggetids-besparingar, hvilka för alla tre kassorna i medeltal efter hvad nu upplyst
vore, utgjort 20,484 r:dr 34 sk. 1 r:st årligen, stats-verket dock för betydligaste
delen deraf skulle blifva godtgjordt medelst sådane besparingar, som uppstodo,
innan lediga tjenster hunno att åter besättas samt då, beträffande det ersättningsanslag,
som borde åt förrberörde 3:ne kassor anvisas, i stället för nådårs-besparmgarne,
hvilka, jemlikt ofvanomförmälde uppgifter, under deri beräknade tid, tillfallit
kassome med ett sammanräknadt belopp af 24,780 r:dr 1 sk. 2 r:st årligen, Kongl.
Maj:t trodde Sig kunna förvänta, att, ehuru detta anslag komme att utgöra en uppoffring
å Statens sida, Rikets Ständer likväl, då de erkänt giltigheten af de utaf
Kongl. Maj:t, till stöd för en sådan förändring redan framställde skäl, icke skulle
draga i betänkande att härtill lemna bifall, uti aflåten nådig proposition, (intagen
under n:o 8 i Irsta sami., 1 afd. af Bih. till R. St. Prot. 1850 och 1851) behagat på
dessa skäl och med åberopande af hvad Kongl. Majrts proposition till Rikets Ständer
den 12 November 1847 ytterligare innefattar, göra förnyad framställning derom,
att de genom nu gällande författningar under namn af vakans- eller förslags-liggetids
samt begrafningshjelps- eller nådårs-besparing bestämda innehållningar af embetsoch
tjenstemäns löner måtte upphöra, så att alla i statens tjenst anställde personer
må ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade,
tillträda och uppbära de löner, arfvoden eller andra lönings-förmåner, hvar
-
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o Si. 7
till de, på grund af erhållna fullmagter, konstitutorialer eller förordnanden, äro be
rättigade,
med undantag endast af sådane inkomster af boställen, som äro af fardag
beroende; varande uti den nådiga propositionen derjemte tillkännagifvet, att Kongl.
Maj:t ansåge, att, vid förekommande frågor om utbetalning till aflidne embets- och
tjcnstemäns sterbhus af de löne-innehållningar, som, i egenskap af nådårs-besparing,
redan iakttagits, eller ytterligare, intill dess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp,
förklaras hafva upphört, varda iakttagne, nu gällande föreskrifter böra
fortfarande tjena till efterrättelse, samt de utgifter, hvilka, i sådant hänseende, kom
ma
att ega rum, böra af stals-verket förskjutas, emot ersättning från Rikets Ständers
Riksgälds-kontor på det sätt, att de gjorda utbetalningarne upptagas i de föreskrifne
årliga liqviderna med nämnde kontor angående öfverskotten å stats-verkets
inkomster m. m. Beträffande serskildt frågan om begrafningshjelp för åtskilliga
lägre betjente, såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare och fångknektar, äfvensom
kammardrängar m. fl., hvilka hittills varit från nådärs-besparings aftjenande
befriade, ehuru deras sterbhus, sådant oaktadt, egt att 6 månaders lön, såsom begrafningshjelp,
åtnjuta, har Kongl. Maj.t väl, uti sin vid sista riksdagen aflåtna proposition
i förevarande ämne, med afseende å desse personers knappa lönevilkor, i
nåder föreslagit, att nämnde förmån måtte för dem bibehållas; men då förbättring
uti lönevilkoren för bemälde personal dels sedermera blifvit tillvägabragt, dels, i sammanhang
med nya löne-regleringar, torde komma att beredas, har Kongl. Maj:t, på
det att, om begrafningshjelp i allmänhet upphörer, nyssberörda undantagsstadgande
jemväl må kunna undvikas, nu föreslagit Rikets Ständer, att äfven förstnämnde
stadganden måtte upphäfvas, dock så att sterbhuseir efter de personer, hvilka dessförinnan
erhållit befattningar, hvarmed följt förmånen af begrafningshjelp utan nådårs-besparings
aftjenande, varda vid åtnjutande af en sådan förmån bibehållne.
Som emedlertid upphäfvande af nu gällande föreskrifter om ofvanberörda löne-innehållningar
icke kunde bringas till verkställighet med mindre, än att vederbörande
pensions-kassor tillförsäkrades ersättning för de till dem anslagne och till uppfyllande
af deras förbindelser påräknade inkomster, hvilka genom vakans- och förslags-Iiggetids-
samt nådårs- eller begrafningshjelps-besparingarnes upphörande skulle
förloras; så och med afseende å de närmare utredningar, hvilka, på sätt förut
nämudt är, nu mera blifvit verkställde, har Kongl. Majrt föreslagit, att berörde ersätt
-
8
Stets-Utskottets Utlåtande, N:o St.
ningar matte bestämmas: för civil-stat ens pensious-kassa, sorn, efter afdrag af hvad
som influtit i vakanser inom Stats-rådet, per medium åtnjutit 10,498 r:dr 27
sk. 11 r:st till 10,a00: — —
för arméeus pensions-kassa, som, efter den förnyade utredningen, hvarvid
blifvit urskilj dt hvad af de i förra uppgiften summariskt upptagne
anmärkningsmedel tillhört ifrågavarande inkomsttitel, i medeltal uppburit
31,346 r:dr 9 sk. 4 r:st till
31,400:
och för amiralitets-krigsmans-kassan, hvars ifrågavarande inkomster,
efter det nådårs-besparingarne beräknats för samma tid, som vid de
öfriga kassorna, men vakans-besparingarna, hvilka först ifrån och med
år 1841 till kassan influtit, efter förhållandet under de följande åren,
utgjort i medeltal 3,419 r:dr 46 sk. till  3,400:
eller således tillsammans för alla tre kassorna 45,300: — —
Utskottet har tagit detta för hela embets- och tjenstemanna-personalen vigtiga
ärende uti noga öfvervägande, hvarvid Utskottet fästat uppmärksamhet på så
val de fördelar, som de olägenheter i allmänhet, hvilka Utskottet anser skulle uppkomma,
derest Kongl. Maj:ts högstberörde proposition af Rikets Ständer bifölles.
a.) Hvad då först angår upphörandet af de så kallade vakans- och förslatjsliggetids-besparingarne,
så finner väl Utskottet, att de utgifter, som stats-verket
derföre skulle komma att vidkännas, såsom ersättning till pensions-kassorne för deras
minskade inkomst, till en stor del blefve godtgjorde, derigenom att besparingarne
å hufvudtitlarne betydligen ökades; men då stats-verket, genom ersättningen till
pensions-kassorne, skulle vidkännas en direkt kostnad af omkring 20,500 r:dr och
den godtgörelse, som derföre skulle tillfalla detsamma, kommer besparingarne till
godo, hvaröfver Kongl. Maj:t eger dispositions-rätt, anser Utskottet, som dessutom
icke eller är i tillfälle att på förhand beräkna det belopp, hvartill ifrågavarande
tillökningar kunna uppgå, sig icke böra tillstyrka uppförande å stat af förenämnde,
utaf Kongl. Maj:t till detta föremål äskade betydliga anslag, utan får hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva upphörandet af de vakansoch
förslags-liggelids-löne-innehållningar, hvilka hittills, vid inträffande
ledig
-
Stats-Ulskotlets Utlåtande, lS:o 81. 9
ledigheter, tillfallit civil-statens pensions-kassa, arméens pcnsions-kassa
och amiralitets krigsmans-kassan, samt att såsom bidrag till ersättning
för den förmån, hvaraf dessa kassor, genom förändringen, skulle gå uti
mistning, bevilja ett årligt anslag af 5,000 r:dr, att på 9:de Hufvud-titeln
uppföras till Kongl. Maj.ts nådiga disposition, så vida Kongl. Majit finner
för godt att, af de, pa hufvud-titlarne, härigenom uppkommande ökade
besparingar, anvisa de summor, hvilka utöfver desse 5,000 ridr erfordras
såsom ersättning åt förenämnde pensions-kassor.
b) Vidkommande åter fragan om de sa kallade nådårs- eller begrafningshjvlpsbesparingarne,
så har Utskottet inhemta!, hurusom direktionen öfver Civil-statens
pensions-inrättning, uti sitt lill Kongl. Majit i förevarande ämne afgifne underdåniga
utlåtande, yttrat: att erfarenheten visade, att civile embets- och tjenstemän ofta efterlemuade
enkor och barn i så torftiga omständigheter, att enkan saknade tillgång
till bestridande af kostnaden till mannens begrafning, jemte andra dermed följande
utgifter, under hvilken bekymmersamma belägenhet, hon oftast icke hade annat, än
hvad af begrafnings-hjelpen kan öfverblifva, såsom utväg till sitt och barnens uppehälle,
intill dess hpn kunde komma i åtnjutande af pension i Civil-statens pensionskassa,
eller, i fall mannen ej varit delegare, bereda sig tillfälle till utkomst; att det,
vid sådant förhållande, af de i lägre klasserne pensions-berättigade varit ansedt så
som
mycket välgörande, att kunna, genom årliga bidrag, vinna tillgång till begrafnings-kostnadens
bestridande, helst det icke vore att förvänta, att, vid mannens
frånfälle, en, emot den innehållna begrafnings-hjelpen svarande behållning skulle finnas
i boet och nyssnämnde bidrag icke vore med stor uppoffring förenade, enär begrafuings-hjelpen
uppkomme sålunda, att, då någon erhåller sin första befordran,
han finge tjena | år utan lön, men sedermera, vid hvarje ny befordran, åtnjuter sin
redan iunehafvande lön under den tid begrafnings-hjelpen innehålles; varande slutligen
af direktionen anfördt, att nu ifrågaställda förändring dessutom icke på längre
tid kunde gå i fullkomlig verkställighet, emedan de nu varande embets- och tjenste-männens
sterbhus ej kunde betagas, att undfå den för de aflidne innehållna begrafnings-hjelpen.
På grund af allt detta, men synnerligast med fästadt afseende på den stora
Bih. till R. St. Prot. 1S50 $ 1851. 4 Sami., 1 Afd., 23 Hält. 2
10 Stats-Ulskottels Utlåtande, JV.v? St.
årliga utgift stals-verket skulle vidkännas, derest nådårs eller begrafuingshjelpsbesparingarne
upphörde, finner Utskottet sig böra,
afstyrka Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Majit, i detta hänseende,
i nåder föreslagit.
Stockholm den 3 April 1851.
Reservationer:
Af hr grefve Mörner, C. G. “Emot Utskottets beslut i sednare delen af
förevarande betänkande, får jag mig reservera. Svårligen lärer någon, som med
förhållanderne är i någon måtto bekant, kunna neka, att det afdrag å embets- och
tjenstemäns löner, som eger rum under namn af begrafningshjelp, är för tjenstemännen
serdeles tryckande, på samma gång som det ej sällan i sin tillämpning leder
till en obillighet; och då härtill kommer, att de utaf denna inrättning sig härledande
liqvider, i betydlig mån inveckla och försvåra göromålen för de uppbörds-verk, som
dermed hafva befattning, har det synts mig önskligt, om en förändring häruti skulle
kunna åstadkommas. Visserligen skulle detta på det enklaste sättet vinnas genom
bifall till Kongl. Majits nådiga proposition, men då den betydliga årliga utgift, som
skulle blifva en följd af det nådiga förslaget, och hvilken utgift, utom de ersättnings-belopp,
som för pensions-kassorne blifvit beräknade, torde under en längre tid
komma att uppgå till 50,000, eller kanske 100,000 r:dr banko årligen, tilläfventyrs
afskräcker mången från antagande af förslaget, har jag trott att mycket redan skulle
kunna vinnas, om en förändring i sättet för utgörande af den ifrågavarande afgiften
kunde införas och staten dervid träda medlande emellan. Hvad man mest har
att emot det ifrågavarande afdraget anmärka, är; l:o att det drabbar embets- och
tjenstemannen just på den tid, då han redan fått vidkännas utgiften af en dryg
fullmakts-lösen och tilläfventyrs för besörjande af sin bosättning, som bäst behöfde
sjelf få disponera öfver sina inkomster; 2:o att detta sålunda ofta med kännbar uppoffring
för embets- och tjenstemannen förenade afdrag går för honom helt och hållet
förloradt, derest han ej dör i tjensten, eller derifrån afgår med pension; samt 3:o,
att bestyret med detta afdrag och liqviderne derom föranleda vidlyftiga och inveck
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o St. 11
lade räkenskaper. Dessa olägenheter förmodar jag skulle kunna undanrödja», om, i
stället för den nu skeende inuehållningen af ett halft års lön vid tillträde af tjenst
eller embete, en mindre årlig afgift, motsvarande en eller annan procent af lönen, af
embets- och tjenstemannen erladcs, och pensions-kassorne öfvertoge uppbörden häraf
i sammanhang med de redan dit ingående afgifter, och besörjde utbetalningarne
af begrafnings-hjelpen; men som de embets- och tjenstemän, hvilka redan aftjenat
begrafnings-hjelp, icke kunde åläggas att derutöfver vidkännas någon årlig utbetalning,
och till följd häraf pensions-kassorncs inkomst af den föreslagna afgiftcn
till en början blefve obetydlig och blott småningom, i mån af afgång utaf de nuvarande
embets- osh tjenstemännen, skulle öka sig, så vore min mening, alt staten
under denna tid, till liquiderande af de utgifter, som, under namn af begrafnings-hjelp
skulle åligga stats-verket, tillhandahölle pensions-kassorne en mindre årlig summa,
hvilken framdeles, i den mån som års-afgifterne ifrån embets- och tjenstemännen
ökade sig, kunde minskas och slutligen helt och hållet upphöra.®
Af friherre Åkerhjelm, C. A.
Af herr Fåhreeus, O. I. Sedan Rikets Ständer långt före detta uttalat sin
åsigt om behofvet af en reglering, hvarigenom de löne-innehållningar, under namn
af vakans- och förslags-liggetids- samt nådårs-besparingar, som de fleste embetsocn
tjenstemän måste vid tillträde af ordinarie beställning å Rikets Stat och sedermera
vid hvarje befordran vidkännas, samt Rikets Ständer, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition af den 12 November 1847, väl förklarat sig, “i saknad af
en på erfarenhets-förhållanden grundad utredning rörande beloppet af de iöne-innehållningar,
som efter vakans- och liggetids-författningarnes upphörande, skulle fortfarande
vara att påräkna", samt med afseende å „stats-verkets dåvarande inskränkta
tillgångar*, icke kunna för det då närvarande bifalla hvad Kongl. Majit föreslagit,
men dock dervid uttryckligen erkänt ^nyttan och ändamålsenligheten af den med
ifrågavarande förändring åsyftade förenkling i redogörelse-verket*, och att de till
städ för nådårs- och begrafningshjelps-besparingars upphörande i propositionen åberopade
grunder voro giltiga och förtjente synnerlig uppmärksamhet, kan jag icke gilla,
att, då Kongl. Majit nu framställt förnyadt förslag i ämnet, jemte den utredning,
hvaraf Rikets Ständer vid sistförlidne riksdag förmält sig vara i saknad, detta förslag,
hvad nådårs- och begrafningshjelps-besparingen angår, hos Utskottet icke vun
-
1'2 Ståts-Utskottets Ultålande, N:o 8t.
nit något afseende. Än mindre kan jag godkänna de skäl, som Utskottet för af
Styrkandet
åberopat, och som, med undantag af det som hemtats från tillgångarnes
inskränkthet, om de kunde anses giltiga, skulle undanskjuta frågan för all framtid.
Att nådårs- och begrafningshjelps innehålluingen för medellösa tjenstemän,
eller otvifvelaktig! de fleste af dem, som i statens tjenst inträda, är högst tryckande,
serdeles då flyttnings- eller bosättnings-kostnader i följd af tjenst etill trädet, jemte
fullmaktslösen, m. m., måste bestridas, har bekräftats af en sekelgammal erfarenhet;
och, om det kan antagas, hvad Utskottets majoritet i motiverna förutsatt, att
civile embets- och tjenstemän ofta efterlemna enkor och barn i så torftiga omständigheter,
att tillgång till bestridande af begralningskostnaden saknas, så torde orsaken
dertill förnämligast vara att söka just i den omständighet, att den obemedlade
tjenstemannen, i stället att, om han finge disponera sin lön oafkortad, ett möjligt
öfverskott genom fruktbargörande kunde bereda någon ökad behållning vid hans
frånfälle, han genom löne-innehållningen kan varda nödsakad till en skuldsättning,
som gör hans ekonomiska bestånd för all hans framtid vacklande. Men icke blott
i ekonomiskt hänseende är det i denna del hittills följda system af statens förmynderskap,
som mig veterligt icke i annat land har någon motsvarighet, ändamålsvidrigt.
Det är ock orättvist i de fall, då tjenstemän föranlåtas att lemna stateus
Ijenst för den tid då de kunna med lönen i pension å indragnings-stat öfverfiyttas,
i hvilka fall för den aftjente bcgrafningshjelpen någon godigörelse icke eger rum.
Under administratif synpunkt är frågan derjemte af icke mindre hufvudsaklig vigt,
enär den åsyftade regleringen skulle hafva till följd en ganska väsendtlig förenkling
genom upphörandet af alla de vidlyftiga bestyr med begrafningshjelpens bokförande,
redovisning och utanordnande, jemte de dermed förknippade kontroller, äfvensom af
alla de invecklade tvister och utredningsfrågor, som af nuvarande förhållanden i detta
afseende föranledas. Då nu, hvad angår ersättningen till sterbhuseu af de till
begrafningshjelp gjorda löne-innehållningarne, denna i sjelfva verket icke kan anses
såsom direkt statsutgift, alldenstund här endast är fråga om att återställa medel,
som staten till vård och förvaltning emottagit, skulle statens uppoffring för ändamålet
alltså egentligen inskränka sig till den godtgörelse åt pensaons-kassorna, sorn
för, från nådårs-besparingarne påräknade, bidrag fortfarande erfordrades, hvilken utgift
icke är större än att den genom en del af påräkneliga tillgångar kan betäckas;,
Stals-Utslcoltelii Utl&tanae, ?f.o SI. 13
oell då svårligen något annat allmänt föremål kan, med hänsigt till dessa tillgångars
användande, tillerkännas större vigt, har jag, i betraktande af allt detta och på de
skäl i öfrigt, som Kongl. Majits nådiga proposition upptager, ansett Utskottet böra,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med högstberörde proposition, tillstyrka:
l:o att de genom nu gällande författningar under namn af begräfnings-hjelpseller
nådårs-besparing bestämda innehållningar af embets- och tjenstemän» löner
må upphöra, så att alla, som efter den nya statsregleringcns inträdande i verkställighet,
mottaga ordinarie beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyttas,
må, (i händelse vakans- och liggetidsbesparingen upphörer), ifrån och med
månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade, tillträda och
uppbära de löner, arfvoden eller andra löningsförmåner, hvartill de på grund af erhållne
fullmakter, konstitutorial eller förordnanden äro berättigade, med undantag endast
af sådane inkomster af boställen, som äro af fardag beroende; i följd hvaraf
sterbhusen efter dylika löntagare icke skola ega att så kallad begrafningshjelp af
de i nämnde ordning tillträdda löner utbekomma;
2:o att vid frågor om utbetalning till i tjensten aflidne embets- och tjenstemäns
sterbhus af de löne-innehållningar, som i egenskap af nådårs-besparing redan iakttagits
eller ytterligare, intilldess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp upphört,
varda iakttagna, nu gällande föreskrifter böra fortfarande tjena till efterrättelse, samt
de utgifter, hvilka i sådant hänseende komma att ega rum af stats-verket förskjutas,
emot ersättning från Rikets Ständers Riksgälds-kontor, på det sätt, att dc
gjorda utbetalningarne upptagas i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnde kontor,
angående öfverskotten å stats-verkets inkomster m. m.;
3:o att, hvad serskildt beträffar irågan om begrafningshjelp för åtskillige lägre
betjente, såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare och fångknektar, äfvensom
kammardrängar m. fl., hvilka hittills varit från nådårs-besparings aftjenande befriade,
ehuru deras steibhus, sådant oaktadt, egt att 6 månaders lön såsom begrafningshjelp
åtnjuta, stadganderne härom må upphätvas, dock så att sterbhusen efter de personer,
hvilka dessförinnan erhållit befattningar, hvarmed följt förmånen af begrafningshjelp
utan nådårs-besparings aftjenande, varda vid åtnjutandet af en sådan förmån
bibehållna; och
14 S/ats-Utskoltets Utlåtande, N:o 81.
4:o att, till ersättning åt pensions-kassoraa för de til! dem anslagna och för
uppfyllandet af deras förbindelser påräknade inkomster, hvilka genom nådårs- oell
begrafnings-hjelps-besparingarnes upphörande skulle förloras, ett årligt statsanslag,
motsvarande, efter uppgjord beräkning, tio års medeltal af hvad berörde kassor under
sådan titel uppburit, med till 24,800 rdr jemnadt belopp må varda anvisadt,
deraf årligen må tilldelas Civil-statens pensions-kass 4,360:
Arméens pensions-kassa 18,720:
Amiralitets krigsmaus-kassan 1,720:
under dervid fästadt vilkor, att något vidare rättsanspråk från kassornas sida i och
för ifrågavarande reglering icke må ega rum.“
Häruti instämde herrar af Puke, Gråå och Norin.
Af prosten Schram; och
af hr Waern: „Att för all framtid forifara med det förmyndarekall, staten
iklädt sig öfver de i dess tjenst anställde personer, för att vid deras frånfälle åt efterlemnade
enkor och barn bereda någon tillgång, synes mig hvarken vara lämpligt
eller ens möjligt, enär detsamma numera är: för sitt ändamål öfverflödigt, såsom i
alla afsenden eibjudande mindre förmåner, än de många itu för en hvar tillgängliga
lif- och räute-försäkringsaustalterna; till sin natur orättvist, såsom för embets- och
tjenstemännen undanhållande dem tillkommande medel, utan att derå gifva någon
ränta och utan att i många fall ens återbetala kapitalet; för embets- och tjenstemännen
sjelfce skadligt, såsom just vid den tidpunkt, då de för fulimaktslösen, bosättning
m. m. äro i största behof, beröfvande dem medel, som man måste anse med
rälta vara deras, och derigenom onödigtvis intviugande dem på skuldsättningsbanan;
samt slutligen äfven för s/als-verket i så måtto betungande, som derför nödiga räkenskaper
och kontroller äro bland de mest invecklade och vidlyftiga.
Nuvarande tidpunkt synes mig också för denna reform vara den mest passande,
då frågan, af Rikets Ständer från början väckt, nu på Rikets Ständers begäran
blifvit med största möjliga fullständighet utredd, då stats-verkets tillgångar
medgifva densamma och då man med säkerhet kan beräkna, att ju längre densamma
uppskjutes, med desto större uppoffringar från stats-verkets sida skall den blifva
Slals-Utskoltets Utlåtande, N:o 8i. 15
förenad, alldenstund den ersättning, som för förlorade inkomster, måste tilldelas pensionskassorna,
alltid skall blifva högre i samma mån, som dessa inkomster genom
undertiden inträffande låneförhöjningar blifva större.
På dessa och de flera skäl, som af hr statsrådet Fåhreeus blifvit anförda,
förenar jag mig till allo uti det förslag till svar å Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
som bemälde hr statsråd uti dess reservation afgifvit.“
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
i
Ank. till Exp. Vtsk. den 15 Mars 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande j angående regleringen af utgifterna under Riksstat
ens larsla Hufvudtitel.
(U. A.)
Denna Hufvudtitel, som innefattar Kongl. Hof- och Slotts-Staterna, fastställdes vid
sednast hällne Riksdag till 686,700 rdr, deraf 620,827 rdr, med derunder inräknade 317
tunnor spanmål, för den förra, och 65,873 rdr, deri inbegripne indelde räntor och oindeld
spanmål, enligt förslags-beräkning upptagne till 633 rdr, för den sednare af dessa stater;
hvarjemte Rikets Ständer beslutade, att den till H. K. H. Kronprinsens hofhållning bestämda
anslagssumma skulle från och med början af det år, då H. K. H:s förmälning
egde rum, förhöjas från 25,000 till 100,000 rdr; i följd af hvilket beslut Kongl, Majit, uti
Dess till Stats-Utskottet allåtna Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
ansett berörde anslag böra till sistnämnde belopp å riksstaten beräknas.
Ilo Utskottet tillstyrker således,
att omförmälde anslag till HK. 11. Kronprinsen varder med 100,000 rdr
å riksstaten uppfördt.
2lo Uti högstberörde Nådiga proposition har Kongl. Maj:t, i anledning af det
emellan H. K. it. Kronprinsen och II. K. II. Kronprinsessan afslutade giftermålskontrakt,
behagat föreslå Rikets Ständer, att, i enlighet med hvad förut i lika fall iakttagits, såsom
handpenningar för H. K. II. Kronprinsessan anvisa 18,000 rdr.
Till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
3lo Utskottet har till pröfning förehaft en af Höglotl. Ridderskapet och Adeln till
Utskottet remitterad, af hr Rääf, L. F. väckt motion, deruti föreslagits, att enär den summa
af 20,000 rdr, som vid 1828, 1829 och 1830 årens Riksdag anvisades ät DD. KK.
IIH. Arffurstarne, då de äldste voro späda barn, samt den Kongl. Prinsessan och H. K.
H. Hertigen af Dalarne ännu icke voro födde, sedermera, oaktadt förändrade förhållanden,
icke blifvit förhöjd, Rikets Ständer måtte, från och med början af innevarande år, bevilja
Bih. till It. St. Prot. 1850 & l85l. 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o Sä.
DD. KK. HH. Arffurstarne och H. K. H. Prinsessan ett anslag af 60,000 rdr till fördelning
dem emellan, så att hvarje Arffurste erhölle en tunna guld, eller 16,666§ rdr, och
den Kongl. Prinsessan 10,000 rdr om året.
Utskottet, som icke fått emottaga någon af Kongl. Majit aflåten proposition om
tillökning i DD. KK. HH. x\rffurstarnes apanage, eller om anslag för II. K. II. Prinsessan,
samt följaktligen saknar kunskap om huruvida den af motionären föreslagna betydliga
förhöjning är af behofvet påkallad, anser sig vid sådant förhållande böra å ifrågavarande
motion
afstyrka Pikets Ständers bifall.
4:o Vid betraktande af ringheten utaf det åt I)D. KK. Till. Arffurstarne anvisade
anslag, hvilket icke lemnar tillgång till bestridande af de oundgängligaste utgifter, som deras
höga samhällsställning nödvändigt föranleder, finner Utskottet sig föranlåtet att
hemställa,
det Rikets Ständer ville bifalla en tillökning af 10,000 rdr i anslaget åt
DD. KK. HH. Arffurstarne, att utgå ifrån detta års början.
5:o Då åtskilliga utgifter för inre lys- och renhållningen samt sotning m. m. uti
Prins Gustafs Palats för närvarande utgå af Sjunde Hufvudtitelns anslag till Kronans hus
och byggnader i Stockholm, men öfriga utgiftey för samma palats blifvit anvisade å Första
Hufvudtiteln, har Kongl. Majit i Nåder föreslagit, att ifrågavarande serskilda kostnader, hvilka i
medeltal för de sista fern åren utgjort 618 rdr årligen, måtte till sistnämnde Hufvudtitel
öfverflyttas och sammanslås med ofvanberörde anslag för Kongl. Slottet, samt alltså detta
anslag förhöjas med ett, för anslagssummans jemnande, till 613 rdr bestämdt belopp.
Som genom Kongl. Brefvet den 18 Juli 1829 blifvit förklaradt, att Prinsessan Sophia
Albertinas testamentariska disposition af den 17 Mars 1783, angående ifrågavarande
palats, komme att lända till efterrättelse, och enligt berörde testamente är vordet förordnadt,
att palatset alltid skulle tillfalla den äldsta Sveriges Arffurste, som näst efter Kronprinsen
egde rätt till kronan, och om någon Prins eller Prinsessa icke funnes, tillfalla
Kongl. Majit och Kronan till dess riket hugnades med någon Arffurste eller Kongl. Prinsessa,
samt, vid sådant förhållande, merberörde palats endast under vissa villkor kan för
någon tid blifva Kronan tillhörigt, anser Utskottet, då öfrige för detta palats erforderlige
utgifter bestridas af Första Hufvudtiteln, sig böra
Statt- Utskottets Utlåtande, N:o 82. 3
tillstyrka Rikets Ständer att bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnde hänseende
täckts föreslå.
6:0 Utom det kontanta penninge-anslaget, 16.000 rdr, utgingc, enligt äldre stadganden,
till Drottningholms kungsgård, dels 28 tunnor kronotioride-spanmål, hvarför lösen,
efter hvad de hos Ståthållare-embetct vid nämnde Slott förde räkenskaper utvisade, under
de sista 10 åren i medeltal utgjort 231 rdr 11 sk. 2 r:st., dels ock af åtskillige hemman
å Svartsjölandet 65 öke- och 170 drängedagsverke^ för hvilka lösen efter enahanda beräkning
uppgått till 191 rdr 43 sk. 4 r:st., eller tillsammans 426 rdr 6 sk. 6 rist.; och
har Kongl. Majit behagat föreslå, att, emot det dessa serskilda inkomster, hvilka hittills icke
varit å Riksstaten beräknade, indroges till Stats-verket och inginge bland ordinarie räntan
och tionden, det kontanta statsanslaget måtte förhöjas i rundt tal med 4.00 rdr.
Enär hvad Kongl. Majit sålunda i Mäder föreslagit leder till förenkling i räkenskaperna,
tillstyrker Utskottet
derå Rikets Ständers bifall.
7:o I öfverensstämmelse med hvad rörande vissa inkomster till Drottningholms
kungsgård blifvit anfördt, har Kongl. Majit jemväl täckts föreslå, att de till Gripsholms
slott anvisade indelda räntor, med kronovärde af 33 rdr 16 sk., och beräknade efter förslags-markegång
till 231 rdr. måtte utbytas emot förhöjning i kontanta anslaget af 230 rdr,
samt att de till Strömsholms slott anslagne 67 lunnor oindeld spanmål likaledes indragas, emot
tillökning uti det kontanta anslaget, hvilken tillökning, enär samma spanmålsvärde efter
10 års medium utgjort 525 rdr 12 sk. 1 rist., beräknats för anslagets jemnande, till
530 rdr.
Af samma skäl, som i föregående punkt blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet äfven
Rikets Ständers bifall å Kongl. Majlts förevarande Nådiga förslag.
8:0 I öfrige, under denna Hufvudtitel förekommande, utgifts-summor har Utskottet
icke funnit skäl att föreslå någon förändring, hvadan desamma blifvit till enahanda belopp,
som vid förra Riksdagen uppförda, på sätt bilagde tabell närmare utvisar.
Om Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet här ofvan hemställt och tillstyrkt, kommer
det kontanta anslaget till denna Hufvudtitel att tillökas med 104,773 rdr och
4 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
utgöra i slutsumma 790,840 rclr; hvaremot de indelda räntorna och spanmälsanslageu
indragas.
Stockholm den 25 Februari 1851.
Reservationer.
Vid 2:dra punkten
af David Andersson från Hallands Län:
”Vid öfverläggningen inom Höglofl. Stats-Utskottet i frågan om lista Hufvudtiteln,
2:dra pukten, har jag varit af olika tankar med pluraliteten; jag har trott, att då för en
frågas afgörande åberopas bevis, dessa bevis äfven böra förevisas, eller också på förhand
vara offentligen kända; men så är icke förhållandet i denna fråga. Kongl. Majit
har, med åberopande af ett giftermålskontrakt, fordrat af Rikets Ständer att som handpenningar
till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan erhålla ett anslag af 18,000 rdr, ulan
att ifrågavarande kontrakt blifvit för Stats-Utskottet uppvisadt, och utan att gifva den ringaste
antydan till förvissning derom, att ju icke uti nämnde kontrakt ännu en eller annan klausul
vore intagen, som kunde lända till mer eller mindre fördel för riket. Jag har icke
den ringaste anledning att hysa misstroende till de uppgifter, som blifvit lemnade i den
Nådiga Propositionen, och hyser icke heller någon misstanka derpå; men detta förhindrar
icke att förhållanden verkligen kunna förefinnas, sådana jag här påpekat; och hvad ville väl
Rikets Ständer svara, om framdeles skulle uppdagas, att samma höga giftermålskontrakt
åberopades såsom stöd för förnyade Nådiga Propositioner i anslagsfrågor, eller månne
Rikets Ständer då, sedan de nu erkännt giftermålskontraktets helgd, utan att ega den
ringaste kännedom om dess innehåll, skulle våga förneka dess erkännande i sin helhet?
lag tror det icke och har af sådan anledning ansett mig pligtig uttala min mening i denna
formfråga, utan att vidare inlåta mig i hufvudfrågan eller den om de begärda handpenningarne,
öfver hvilken jag först velat yttra mig sedan oftanämnde kontrakt af Utskottet
blifvit kändt.
För mig är det obegripligt, jag erkänner det, hvad som kunnat förmå Konungens
rådgifvare att tillstyrka Kongl. Majrt att i den Nådiga Propositionen åberopa ifrågavarande
giftermålskontrakt såsom alldeles obehöfligt, jag vågar säga onyttigt och vilseledande för
sakens vinnande i det nu uppgifna ändamålet.”
Statt-Utskottets Utlåtande, N:o 82. 5
Häruti instämde Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, Christen Andersson
trän Malmöhus Län och Anders Ersson från Stora Kopparbergs Län.
Vid 4:de punkten:
Af Herrar Gråå och Waern, som åberopade de af Utskottet i 3:dje punkten anförde
skäl; Petré, Lindström, Hörnstein, Nordvall, Norin, Vedberg samt Carl Ersson från
Westerås Län, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, David Andersson från
Hallands Län, Christen Andersson från Malmöhus Län, Anders Gustafsson från Östergöthlands
Län, Per Persson från Örebro Län, Andert Ersson från Stora Kopparbergs Län och
Johannes Olsson från Wermlands Län.
Bih. till R. St. Prat. 1850—1851, 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft,
•>
STOCKHOLM, TRYCKT HOS H. MARCUS, 1851.
FÖRSTA HUFVUD - TITELN.
1849 ars Itil.s-Slal .anslår.
Förslag Lill blifvande
Riks-Stat
Penningar, Banko.
S u rn ra a
B a 11 k o.
I n d e 1 d a räntor.
O i n d e 1 d Snanmå
Penningar
Moiifiliga 13of- och Slotts-Staterna.
Kongliga Hof-Stats-Anslagen.
Kongl. Majlis Hofhållning
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Dito
Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans Hantlpennmgar
För Deras Kongl. Högheter Arf-Furstarne
Hennes Maj t Enke-Droltningens Hofhållning
Möblers underhållande å Kongl. Slotten
Kongl. Hof-Stallcts utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongliga Slottet saint Prins Gustafs Palats
Rosersbergs Slott
Ved och kol för de Kongliga Hofven
Summa
Kongliga Slotten.
Reparationer å Stockholms Slott ra. 11. för Kongliga Hofven upplålne Byggnadei
Brand väsendet och yttre lyshållningen A Kongliga Slottet
Drottningholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott
Ulricsdals Slolt
Haga Lust-Slott och Park
Strömsholms Slott .
Summa
kronovärdi
markegång
vä ide
420,000
25,000
420,000
25,000
420.000
100.000
18,000
30.000
80.000
8,000
30,000
i 1,230
2,000
25,210
20,000
20,000
80,000
8,000
30,000
i 0,6 1 7
2,000
25.210
80.000
8,000
30.000
I 0,6 1 7
2.000
25,210
Su rama
620.827
620,827
724.440
32.000
5,800
16.000
32.000
32,000
a,800
a,800
10.000
6.400
1,470
1,700
5.a 00
5,500
3,000
3,000
3,000
1,872
2,000
Summa
33: 16
65,240
65,873
66.400
686.06
S u ni in a
086,700: —
S u in in a
/ 00,840
/Unni. Indelda räntor och oindelda Spanmålen å denna Hufvud-TiteJ
försvinna i den nya Riks-Staten.
/föl1 ijU Stalt- Vlskoltets Vllåltthde, IBS O- iSöi; ff:ö 82.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 83.
1
N:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterne under
Riks-statens Andra Hufvudtitel.
(U. A.)
Vid sistlidne riksdag bestämdes anslagssumman under denna hufvudtitel,
som omfattar anslagen till Justitie-departementet, till ett sammanräknadt belopp af
1,112,020 r:dr, med derunder indelda räntor, oindeld spanmål och spanmål in
natura; och hafva ä samma hufvudtitel blifvit dels af Kongl. Maj:t i Dess nådiga
proposition om stats-verkets tillstånd och behof, dels af enskilde motionärer föreslagne
åtskilliga förändringar, hvilka komma att, hvar i sin ordning, här nedan
omnämnas.
l:o I afseende på förbättrade lönevilkor för Hof-rätternes ledamöter, samt
en del tjenstemän och vaktbetjente, derom ej mindre Kongl. Maj:t behagat afgifva
förslag, än ock enskilde motionärer gjort framställningar af mer och mindre vidsträckt
syftning, har Utskottet, som eger sig bekant, att åtskilliga motioner blifvit
inom Riks-stånden väckta och till Lag-utskottet remitterade, angående förändrad
organisation af Hof-rätterne, beslutat att, rörande detta ämne, med nämnde Utskott
öfverlägga, för vinnande af erforderlig ledning för omdömet, huruvida icke tidsutdrägten
med målens afgörande hos dessa öfver-domstolar skulle genom en förändrad
arbetsordning för Hof-rätterne mera, än genom ökade löneförmåner för deras
embets- och tjenstemän kunna afböjas; och förbehåller Utskottet sig att, sedan
Utskottens gemensamma öfverläggning försiggått,
få med serskildt utlåtande i förevarande punkt till Rikets Ständer inkomma.
BiA. lill R. St. Prof. i850 f i8M. i Sami. i Afd. 25 Rätt.
2 Slats-Utskoltets Utlåtande, N:o 83.
Emellertid har Utskottet, enligt hvad närlagde tabell utvisar, uppfört för
Hof-rälterne, med derunder lydande Justitie-statcr, de å nu gällande riks-stat upptagna
belopp, med afdrag af de, till följd af lagmans-embetenas upphörande, å indragningsstat
öfverflyttade lagmanslöner,' utgörande för lagmännen under Svea
Hof-rätt:
Penningar 2,376: 32. —
indelda räntor, med kronovärdi 64 R:dr 29 sk. 3 r:st, utförde efter
markegång till  467 : 7. 3.
eller sammanlagdt  2,843 : 39. 3.
För lagmännen under Götha Hof-rätt:
Penningar 2,176: 32. —
och för lagmännen under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. . 544: 8. —
tillhopa 5,564 : 31. 3.
hvarifrån bör undantagas 20 sk., som under denna titel blifvit i riks-staten för ringa
beräknade, då verkliga minskningen utgör 5,564 r:dr 11 sk. 3 rst.
2:o Från hedervärda Bonde-ståndet har Utskottet fått emottaga remiss å
en af Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands län, med hvilken flere
bland berörde Riks-stånds ledamöter sig förenat, väckt motion, deruti, bland annat,
föreslagits att Krigs-hof-rätten måtte upphöra, och dess befattning på Hofrätterne
öfverflyttas.
Då indragning af Krigs-hof-rätten icke lärer kunna ega rum, utan i sammanhang
med en mera vidt omfattande förändring af den militära Iagskipningen i allmänhet,
anser Utskottet sig föranlåtet
afstyrka bifall till hvad i nämnde motion sålunda är vordet föreslaget.
3:o Enär läns- och kronohäktena numera vore ställda under fångvårds-styrelsens
inseende, äfven i afseende å derå erforderliga reparationer, har det synts
Kongl. Maj:t icke vara lämpligt, att den andel af anslaget å 7:de hufvudtiteln till
reparationer å kronans hus och byggnader i landsorten, som för dessa fängelsers
underhåll, med 4000 r:dr årligen, ulbetaltes till fångvårds-styrelsens vidare qvarstode å
nämnde hufvudtitel, i följd hvaraf Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, att detta belopp
Stats-Utskottets Utlåtande, iV;o 83. 3
derifrån måtte uteslutas, för att inbegripas under det för fångars vård och underhåll
beräknade förslags-anslag.
Till hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende behagat föreslå,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
4:o Med ledning af förhållandet angående utgifterna för fångvården under de
sednare åren, har Kongl. Maj:t ansett berörde förslagsanslag böra beräknas till lika
belopp, som i sednaste riks-staten vore uppfördt, eller 750,000 r:dr.
Då, enligt fångvårds-styrelsens hufvudböcker, fångvården under quinquennium
från och med 1844 till och med 1848, koslat staten sammanlagdt 3,920,945 r:dr
31 sk. 1 r:st., eller pér medium årligen 784,189 r:dr 6 sk. 3 rst., hvilken summa dock
under sistnämnde år nedgått till 769,350 r.dr 23 sk. 1 rst., lärer någon nedsättning
uti ifrågavarande förslags-anslag icke kunna ifrågakomma; men som för fångprester
och fångvaktmästare vid länshäktena och fästningarne finnes å riks-staten
uppfördt gammalt bestämdt anslag med 19,229 rdr 32 sk., torde den förändring med
det sednare böra vidtagas, att detsamma tillägges det förra, och alltså;
hela anslaget till fångvården, förhöjdt i rundt tal till 770,000 r:dr, blifva
ett förslags-anslag.
32.
16.
5:o Bland fångvårds-utgifter förekomma följande å stat uppförda aflöningsbelopp,
nemligen:
till en predikant å Carlshamns kastell 36:
— läkare derstädes
33:
j' — vaktmästare derstädes 172:
—■ kapellan vid Dalarö skans  50:
— vaktmästare derstädes
165:
till kyrkoherden i Waxholm, för garnisonens själavård  200:
samt till en vaktmästare i Waxholm 172:
eller tillhopa R:dr 829: —
Enär några fångar icke förvarades hvarken å Carlshamns kastell, Dalarö
skans, eller Waxholms fästning, har Kongl. Maj:t ansett olämpligt, att berörde aflöningsposter
utgå af anslaget för fångvården, under hvars styrelse ifrågavarande
4 Stals-Utskottets Utlåtande, A';o 83.
personer icke höra, hvadan Kongl. Maj:t täckts föreslå, att omformälde 829 r:dr måtte
från samma anslag afföras och till 4:de hufvudtiteln öfverllyttas.
Till detta nådiga förslag
i
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
6:o Å anslaget för fångvården funnes jemväl uppförde åtskillige räntor, lill
belopp efter kronovärdi, af 45 r:dr 23 sk. 5 rst, äfvensom iudeld spanmål, 12 tunnor
och oindeld spanmål 3 tunnor, utgående i 6 olika län. Då det skulle leda till större
enkelket, om dessa mindre betydlige belopp blefve emot penninge-anslag utbytte,
liar Kongl. Maj:t behagat föreslå, att desse indelningar till stats-verket indragas,
emot det att kontanta anslaget ökades med det belopp, hvartill desamma vore i staden
beräknade, eller 230 r:dr 37 sk. för de indelda räntorna och 90 r:dr för spannrålen,
eller tillhopa 380 r:dr 37 sk.; dock borde nu varande innehafvare af berörde
ränte- och spanmåls-anslag ega att, derest de det åstundade, under sin tjenstetid
dem bibehålla, i hvilket fall motsvarande andel af det kontanta ersättniDgs-anslaget,
skulle komma att under tiden afdragas.
Utskottet, som instämmer i hvad Kongl. Maj-.t sålunda i nåder föreslagit,
hemställer,
att Rikets Ständer vilie bifalla, att ifrågavarande indelda räntor, samt
indelda och oindelda spanmål måtte till statsverket indragas, i enlighet
med Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga framställning, samt den till vederbörande
utgående kontanta ersättning bestridas af förenämnde förslags-anslag
till fångvården, utan motsvarande tillökning i detsamma.
7:o Hos högloft. Iliddcrskapet och Adeln samt högvördiga Preste-ståndet
hafva blifvit väckte och till Utskottet remitterade åtskilliga motioner, deruti föreslagits
förhöjda löner, dels åt fångvårds-styrelsens embets- och tjenstemän, dels åt
fång-predikanterne vid läns- ochcell-fängelserne, samt straff-ansta!terne i riket; och
kommer Utskottet att öfver dessa motioner afgifva serskilda utlåtanden.
8.o Som af räkenskaperna inhemtas, att utgifterna å anslaget till medicoj
egala besigtningar, vid sednaste stats-rcgleringen förslagsvis beräknade till 3000
r:dr, icke under de fem sist förflutne åren understigit 6000 r:dr, samt deraf visar sig,
att nämnde anslag varit otillräckligt, för det afsedda bchofvet, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande förslags-anslag måtte förhöjas ntcd 3000 r:dr.
Stats-Utskollets Utlåtande, Sto 83. 5
9:o Under nådigt åberopande af KoDgl. Maj:ts allmänna förslag om förändrad
reglering i afseende å de så kallade ljus-penningarne, har Kongl. Majit ansett,
att från förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved och ljus m. m., borde
till löne-staterna för de till denna hufvudtitel hörande embetsverk öfverföras ett?
emot ljuspenningarne svarande belopp, hvarmed närande förslags-anslag följaktligen
skulle minskas.
I enlighet med Utskottets, uti Utlåtandet N:o 60 gjorde, afstyrkande af Ijuspenniiigarnes
indragande, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning må förfalla.
10:o Då stundom förekomme, att, i rättegång emellan kronan och enskilde,
ersättning för rättegångs-kostnader varder kronan ådömd, men några medel dertill
icke finnas anvisade, hvadan sådan ersättning hittills utgått af öfverskotten å statsverkets
inkomster; så, och enär anordningar å öfverskotten böra, så vidt möjligt vore,
undvikas, har Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå, att dylik ersättning måtte
utgå af förslags-anslaget till vittnen i brottmål, hvilket, utan att behöfva tillökas
då borde benämnas: “ersättningar dels åt vittnen i brottmåldels till parter för rutte
gångs-kostnader i mål emot kronan: förslags-anslag^.
Utskottet anser något hinder häremot icke möta och tillstyrker fördenskull,
att rubriken i riks-staten må blifva: “Ersättning till vittnen och parter:
förslags-anslagK.
ll:o Öfrige under denna hufvud-titel uppförda anslag, deruti förändring icke
blifvit ifrågasatt, har Utskottet, på sätt bifogade tabell närmare utvisar, funnit sig
böra föreslå till samma belopp, som tillförene, utom den tillökning af 2 r:dr 32 sk
9 rst, hvilken uti förslags-anslaget till skrif-materialier och expenser m. m. ansetts
böra, för slut-summans jemnande, ega rum.
12:o 1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkande N:o 51,
angående beräkningen af stats-verkets inkomster, tillstyrkt, i afseende på indelda
räntor och tionden, får Utskottet hemställa,
att Ilikets Ständers godkännande af denna hufvudtitel, med bifogade tabell,
icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut, Rikets
nu församlade Ständer kunna fatta, i fråga om allmän förenkling af ia
-
6 Stats-Utskottets Utlåtande, fl:o S3.
deida räntorne och tionden, eller deras i mera eller mindre mån skeende
indragning till stats-verket.
Stockholm dea 25 Februari 1851.
Reservationer:
Vid 3:dje och 4:de punkterne:
Af grefve Mörner■, C. G. “I afseende på 3:dje och 4:de punkterne i Utskottets
utlåtande, får jag mig reservera. Det synes mig icke vara fullt öfverensstämmande
med den reda och ordning, som i allmänhet uti statens räkenskaper eftersträfvas,
att under rubriken Fångars vård och underhåll innefatta anslagen till reparationer
å länshäkten och andra fängelser, likasom det förefaller mig kunna leda
till nog mycken godtycklighet i bestämmandet af aflönings-beloppen för bevakningspersonalen,
om ingen begränsning af utgifterne i detta fall skulle ske. Till beredande
af en noggrannare och bestämdare ordning i dessa hänseenden, skulle jag vilja
hemställa, att fångvårds-auslaget fördelades i tre delar, deraf en skulle omfatta
fång-bevakningens aflöning och upptaga ett maximum af utgift, som ej finge öfverskridas,
den andra upptaga reparalions-anslag för länshäkten och andra fängelser,
till bestämdt belopp, som från ett år till ett annat kunde reserveras, men ej
heller fick öfverskridas, och den tredje delen skulle utgöra det egentliga fångvardsanslaget,
samt fortfarande vara ett förslags-anslag“.
Vid 3:dje punkten:
Af lektor Wallman. “Tillstyrkandet i 3:dje punkten, enligt hvilket det under
7:de hufvudtiteln för läns- och krono-häktenas underhåll utgående anslaget
komme att till 2:dra hufvudtiteln öfverflyttas och inbegripas under det för fångars
vård och underhåll beräknade “förslugs-anslaget“, måste jag anse betänkligt, enär
Utskottets tillstyrkande icke innefattar något förbehåll, att den andel af anslaget för
reparationer å kronans hus och byggnader i landsorten, hvilken hittills till bestämdt
belopp af 4000 r:dr årligen till fångstyrelsen utbetalts, icke får öfverskridas. Denna
varsamhet vid öfverförandet af nya anslag till ett förslags-anslag, å hvilket bristen
för ett enda år uppgått ända till 406,952 r:dr 7 sk. 7 rst, har sitt försvar i en föregående
erfarenhet, och om den underlåtes, kan följden blifva, att detta serskilda
Stats-U Iskottets Utlåtande, N:o 83. 7
anslag komme att användas till oberäknade utgifter till obegränsadt belopp för fängelsernas
förändring och ombyggnad®.
Vid 6:te punkten:
Af densamme: „Utskottet har, med instämmande i Kongl. 5Iaj:ts nådiga proposition,
tillstyrkt de i 6:te punkten omnämnda räntors samt oindelda och indelda
spanmalsposters indragande till statsverket, samt föreslagit, att den kontanta ersättningen
till vederbörande må bestridas af förslags-anslaget till fångars vård och underhåll;
men då Kongl, propositionen, såsom billigt är, förbehåller nuvarande innehafvare
af berörde indelningar deras rätt att under sin tjenstetid in natura uppbära
desamma, emot det att en motsvarande andel af det kontanta anslaget under tiden
komme att afdragas, så kan den enkelhet och reda, som åsyftas, icke vinnas. Genom
den föreslagna åtgärden uppkommer nemligen den olägenhet, att liqviden mellan
Stats-kontoret och Fångvårds-styrelsen underkastas årliga förändringar och hvarje
års anslag således måste i verkligheten beräknas till annat belopp, än i riksstaten
är utfördt; hvarförutan kontrollen öfver dessa indelningars i behörig tid verkställda
indragning blifver svårare. Alla dessa olägenheter vore undanröjda, om ifrågavarande
indelningar, i likhet med öfriga på indragning ställda, utgifter, öfverflyttades
till 9:de Hufvudtiteln och allmänna indragnings-staten. Saken kan i sig sjelf
synas vara af mindre betydenhet, men då flera likartade frågor kunna vid blifvande
stats-regleringar förefalla, är den icke utan sin vigt; och enär en sådan öfverflyttning,
som här är föreslagen, icke kommer att inverka på den årliga liqviden mellan
statsverket och Riksgälds-kontoret öfver brister och öfverskotter på statsanslagen,
så torde en rättelse i det anmärkta förhållandet böra ejra rum.*
o
STOCKHOLM, f. d. SchuUzaes Boktryckeri, 1851.
Andra Hufvud- Titeln.
1849 Års Riks-Stat anslår.
Penningar.
8,000
10,850
50,958
7,568
35,957
76,653
75,144
29,625
6,270
769,707
3.000
21,266
5.000
5.000
3.000
1,108,002
32
32
19
Indelta
Räntor.
Krono
värdi.
301
369
138
45
854
23
23
10
Marke*
gång.
2,069
2,329
138
290
4,828
11
24
23
37
Spanmål.
Indelt
Mått.
12
12
Värde.
72
72
Oindelt.
Mått.
Värde.
18
18
Summa.
Mått.
15
15
Värde.
90
90
Summa
Banko.
8,000
10,850
50,958
7,568
35,957
78,722
77,473
29,763
6,270
770,088
3.000
21,266
5.000
5.000
3.000
1,112,920
32
32
15
43
30
47
Justitie-99ei»artementct.
Departements-Chefen: Justitie-Stats-Miuistern:
Lön .'  4,500:
Taffelpenningar
3,500:
Departementets Expedition:
Expeditions-Chefen  3,000:
Öfrige Embets- och Tjenstemän  7,850: o2.
Högsta Domstolen:
Justitie-Råden
50,400: -
Vaktmästare
Justitie-Canzlers-Expeditionen
Justitie-Revisious-Expeditiouen
Svea Hof-llätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar: af 1849 års anslag  76,653: 3. 7.
afgå Lagmanslöner till 9:de Hufvud*-Titeln . . 2,376: 32.
558: 2. 8.
74,276: 19. 7.
tillkomma: år 1849 för lågt upptagne
74,276: 39. 7.
Indelta Räntor: från 1849 års anslag, Kronovärdi 301: 3. 6. Markeg. 2,069: 11. 6.
afgå Lagmanslöner till 9:deHufvud-Titeln 64: 29. 3. — — 467: 7. 3.
1,602: 4. 3,
S:a 236: 22. 3.
Götha Hof-Iiätl med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar: från 1849 års aaslag
75,144: 19. 1.
afgå Lagmanslöner till S:de Hufvud-Titeln  2,176: 32.
72,967: 35.
Indelta Räntor: samma belopp som år 1849
2,329 : 2-*.
29,080: 47. 2.
138: 23. —
Skåne och Blekinge Hof-Rätt med derunder lydande Justitie-Stat:
Penningar: frun 1849 års anslag  29,625: 7.
afgå Lagmanslöner till 9:de Hufvud-Titeln  544: 8.
ö
Indelta Räntor: samma belopp som år 1849
Krigs-Hof-Rätten
Fångars vård och underhåll: Penningar: Förslagsanslag
deruti inbegripet dels de från7:deHufvud-TiteIu öfverflyttade 4,000: — —
dels det gamla kontanta anslaget till Fångprester, m. fl. vid
Länshäktena samt Profosser och Skarprättare  19,707: 32. — 23 707- 32
sedan derifrån afgått hvad till 4:de Hufvud-Titeln bör öfverflyttas  829: —
Anm.: å detta anslag förut uppförde. Indelta Räntor och Spamhal försvinna fran denna IIufvud-Titel
och upptagas å Allmänna Indragnings-Staten.
Medico-legala besigtningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och Expenser m. m., Förslagsanslag
Rese- och Traktaments-penningar, Förslagsanslag
Ersättning åt vittnen och parter, Förslagsanslag
Extra Utgifter
Summa
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar.
8,000
10,850
50,958
7,568
35,957
74,276
72,967
29,080
6,270
770,000
6,000
21,269
5,000
5,(XX)
3,(XX)
1,106,199
32
39
35
32
44
Indelta
Räntor.
Krono
värdi.
Marke
-
pa
g»“g,
föislag.
238
369
13!
744
22
11
1,602
2,328
13S
4,070
24
Summa
Banko.
8,000
10,850
50,958
7,568
35,957
75,878
75,297
29,219
6,270
770,000
6,000
21,269
5.000
5.000
3,000
32
43
10
11
1,110,270
32
Hör till Stats-Utsko/te/s Utlåtande 1850—51. N:o 83.
Stats-Utskottets Utlåtande, No 84.
4
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 45 Mars 4854, kl. 9 f. in.
Utlåtande angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Tredje
HufvudtiteL
(U. A.)
l:o. Uti denna Hufvudtitels anslag, som afse Utrikes Departementet och vid
sistlidne Riksdag fastställdes till 225,650 r:dr, med under lönerna inbegripna 643
tunnor spanmäl, har Kongl. Majit, uti Dess aflåtria Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, icke ifrågasatt annan tillökning än att 800 r:dr måtte
uppföras å Departementets Expeditions-slat, såsom lön för en Archivarie, Kongl.
Majit ansåge att ordnandet och vården om de i nämnde expedition förvarade särdeles
talrika, ständigt växande och dyrbara handlingar, fordrade en serskild tjensteman.
Härtill funnes så mycket mera anledning, som af den, efter embetsverkets
natur, ständigt inom Departementet vexlande personalen, icke kunde väntas eller
fordras den noggranna kännedom om de derstädes förvarade handlingar, hvilken så
väl Kongl. Majits tjenst, som bevakandet af enskilda personers intressen utom landet
oeftergifligen kräfde.
Utskottet inser nödvändigheten deraf att de i Utrikes Departementets Expedition
redan befintliga och framdeles dit inkommande handlingar blifva ordnade och
vårdade, och finner sådant svårligen kunna förväntas, utan att en lämplig person
får en sådan befattning sig uppdragen såsom ett ständigt tjensteåliggande, förenadt
med en emot mödan oell ansvaret bestämd vedergällning; men då Utskottet anser
nya tjensters inrättande på stat icke böra ega rum, så vida sådant icke är oundgängligen
nödigt, samt Utskottet förmodar att det med Kongl. Majits högstberörde
förslag åsyftade ändamål hufvudsakligen skulle kunna vinnas om ett skäligt
arfvode anvisas för ordnandet och vården af ifrågavarande handlingar, lår Utskottet
alltså tillstyrka
Rikets Ständer, att i så måtto bifalla Kongl. Majits Nådiga framställning,
att Kongl. Majit af anslaget för Minister-staten må disponera ett lämpligt
arfvode åt en Archivarie vid Utrikes Departementets Expedition.
2:o. I öfrigt har Kongl. Majit icke ifrågaställt annan förändring i denna hufvudtitel,
än ätt ljuspenningarne, utgörande ett belopp af 440 ridr, till iönestaten
öfverflyttades.
Bih. till R. St. Prat. 4850 4854. 4 Sami. 4 Afd. 26 Haft. 4
2
Stats-Utskottets Utlåtande, A'-o 84.
Med åberopande af Utskottets yttrande i Utlåtandet N:o 60, angående en allmän
indragning af ljuspenningarne, anser Utskottet
frågan härom böra förfalla och anslaget till skrifmaterialier, expenser,
ved och ljus m. m. oförändradt på Riksstaten uppföras.
3:o Hos välloflige Borgare- och hedervärda Bonde-Stånden hafva blifvit väckte,
och till Utskottet remitterade, serskilda motioner jemte dervid i sistnämnde Riksstånd
afgifne yttranden, hvaruti föreslagits:
a) af Herr Winge, att denna hufvudtitels anslagssumma måtte nedsättas
till 200,000 r:dr, medelst indragning af kostsamma diplomatiska beskickningar
;
b) af Riksdagsfullmäktig en Bengt Gudmundsson från Hallands Län,
med hvilken åtskillige ledamöter af Bondeståndet instämt, att en del
ministerposter måtte indragas och angelägenheterne i stället vårdas af
Chargé d’Afläirer samt i följd häraf anslaget till minister-slaten nedsät
,
tas till 150,000 r:dr; och
c) af Per Hansson från Wermlands län, att alla ministerbeställningar
indragas, och sändebud af högre rang än Chargé d’Affairer icke anställas,
helst i de liesta länder Konsuler vore tillräcklige, äfvensom meddelanden
Hofven emellan kunde försiggå genom vanlig postgång.
Utskottet, som af hvad sålunda blifvit yrkadt, icke funnit sig föranlåtet föreslå
någon nedsättning i denna Hufvudtitels anslag, tillstyrker,
att desamma varda oförändradt till de belopp som å bifogade tabell fin»
nas uppförda, af Rikets Ständer fastställda; med hemställan derjemte
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit, till beredande af framtida nedsättning uti berörde
anslag till bestridande af kostnaderne för de till Sveriges och Norriges
diplomatiska angelägenheter å utrikes orter anställde Sändebud, vidtaga
sådana inskränkningar, som, utan förnärmande af rikets värdighet eller
åsidosättande af dess verkliga fördel låta sig verkställa.
Stockholm den 25 Februari 1851.
Reservationer:
Vid 3:dje punkten:
Af Herr von Troil, S. G., sorn åberopade sin i detta ämne vid sistbållne
riksdag afgifna reservation så lydande: ”Emot Stats-Utskottets beslutade hemställan,
att Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit, till beredande af
Stats~Utskottets Utlåtande, N:o 84. 5
framtida nedsättning uti anslaget å 3:dje Hufvudtiteln, täcktes, i hänseende till kostnaderne
för de till bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska angelägenheter
å utrikes ort anställde Sändebud, vidtaga sådana inskränkningar, som, utan förnärmande
af rikets värdighet eller åsidosättande af dess verkliga fördel, låta sig verkställas,
reserverar jag mig likasom emot de motiver, som blifvit lagde tilf grund
för densamma.
Har man då redan glömt, att Rikets Ständer, vid 1840—41 arens riksdag,
nedsatte 3:dje Hulvudtitelns anslag från 266,666 r:dr 32 sk. till 200,000 r:dr och extra
utgiftsmedlen, af hvilka en del utgingo till KabinettS-kassans förstärkande från 100,000
till 50,000 r:dr? Vet man icke eller låtsar man ej veta att 3:dje Hufvudtitelns derigenom
till det minsta möjliga nedsatta anslagssumma tvingat till en reglering i afseende
på våra diplomaters aflöning, som omöjliggör hvarje ytterligare inskränkning
deruti? Och bör man, under sådana förhållanden, till Konungen framkomma med
en skrifvelse, som, hvad man än derom må säga, i sig innebär en orättvis hänsyftning
på bristande hushållning med 3:dje Hufvudtitelns medel? Jag tror det icke
och jag finner det så mycket mindre grannlaga, som man ej bordt lemna ur sigte
det föga hedrande beslut 1840—41 års Ständer vidtogo i afseende på en annan,
med Kabinettskassan nära gemenskap egande fråga, hvaraf de kännbara följderne
ännu icke blifvit fullt utplånade.
Jag ogillar den föreslagna Skrifvelsen äfven derföre, att den visar, att mari
gjort sig föga reda för det olika inflytande, som Chargé d’Affairer, hvilka endast
äro anställde hos Utrikes Statsministrarne och Envoyéer, hvilka äro ackrediterade
hos Monarkerne sjelfva, kunna vid fremmande hof eller deras representationer, utöfva
på afgörandet af, för Sverige vigtiga, diplomatiska och kommerciella frågor;
samt derföre, att om man önskar, att våra utrikes Sändebud skola kunna tillhandagå
resande landsmän med den hjelp, som, äfven i penningeväg, stundom af dem
påkallas,, om de skola, som man af dem fordrar, kunna anskaffa och till fäderneslandet
hemsända upplysaingar, modeller m. m. i vetenskapligt, technologiskt och
industrielt afseende, så fö de Icke sättas på alltför sträng förknappning.
Af Grefve Mörner, C. G., Friherre Stjernstedt, A. W., Herrar Bildt, D. G.
och af Puke, F. M. samt Herr Petré.
»
Stats-Utskottets Utlåtande, A'.o 84.
Tr e dj e II u j' v u d - Ti lein.
1849 års Riksstat
anslår Penningar,
Banko.
11,000
12,976
200,000
1,673
I
16
32
S:a |225,650| —|—
Förslag till blifvande
Riksstat. Penningar,
Banko.
Utrikes Departementet.
Departements-Chefen, Utrikes Stats-Ministern.
Lön  4,500: — —
Taffelpenningar . . . . 6,500:
Departementets Expedition
Minister-Staten
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och
Ljus m. m. för Departementets Expedition
Förlagsanslag
11,000
12,976
200,000
16
1,673132
S:a 1225,650 f—|
STOCKHOLM, 1851.
J. A. WALLDÉN.
Ståts-Utskottets Utlåtande, M 83.
1
JK 85.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars 1851, kl. 9 f. m.
Utlåtande, angående reglering af utgifterne under Riksstatens
Fjerde Hufmdtitel.
Denna Hufvudtilel, innefattande anslagen för Landlförsvaret, faslslälldes vid sisthällne
riksdag till 4,162,180 riksdaler; deraf penningar 2,741,676 R:dr 16 sk.,
indelda räntor efter markegång på förslag 1,186,656 R:dr 52 sk., indeld spanmål
på förslag 20,104 tunnor 16 kappar å 6 R:dr tunnan 120,627 R:dr, och oindeld
spanmål 17,220 tunnor ä 6 R:dr tunnan 103,520 R:dr.
l:o. 1 afseende på denna hufvudtitel har Utskottet fått emottaga tvenne motioner
af herr Stjernsvärd, som åsyfta ett i många delar förändradt system för
försvarsverket till lands. Då dessa motioner omfatta så val dithörande större frågor
som mindre detaljer, erfordrar ämnets behöriga utredande alltför lång tid, för
att Utskottet anser sig kunna fördröja statsregleringens behandling, intilldess ett af
Utskottet serskildt afgifvande utlåtande öfver herr Stjernsvärds förslag kunnat underställas
Rikets Ständers pröfning. Skulle än Rikets Ständer antaga sistnämnde förslag,
erfordrar dess verkställighet Kongl. Maj:ts nådiga bifall, hvarförinnan vederbörande
måste böras, och om än Kongl. Maj:ts nådiga bifall vunnes, skulle förändringarne
blott småningom under en mångårig öfvergångstifl kunna bringas till slutlig fullbordan.
Utskottet har derföre ansett sig böra behandla frågan om anslagen på 4:de
Hufvudtiteln för försvarsverket till lands i öfverensstämmelse med arméens nuvarande
organisation, under förbehåll, att, för den händelse Rikets Ständer, med anledning af
herr Stjernsvärds motioner, lätta beslut, som orsaka förändring uti denna organisation
och som kunna föranleda besparingar uti statsutgifterne under de år, nu uppgörande
statsreglering blir gällande, sådane besparingar skola komma statsverket till
godo. Utskottet får derföre hemställa, att Rikets Ständer besluta,
att, så vida Rikets Ständer, i anledning-af derom väckt fråga, stadna
uti beslut, som föranleda hufvudsakliga förändringar uti arméens nuvarande
organisation samt besparingar uti utgifterna för landlförsvaret,
sådane besparingar skola, utan hinder af förut uppgjorda
statsreglering, komma statsverket till godo.
Hih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 27 Häft.
1
o
Stats-Ulskoltels Ullålande, JH 83.
2:o. 1 denna Hufvudtitel hafva åtskilliga förändringar blifvit föreslagna, ej min
dre
uti Kongl. Majrts nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof, än ock
i enskilda inom Riksstånden väckte och till Utskottet remitterade motioner, hvilka
Utskottet tagit i öfvervägande tillika med de yttranden, hvartill den nådiga propositionen
föranledt, samt skola vid behandlingen af de hufvudmomenter, hvarunder de
lämpligast kunna hänföras, blifva omnämnde och besvarade.
3io. Uti Kongl. Maj:ts aflåtna förrberörde nådiga proposition har Kongl.
Majit, i afseende på Krig s-kollegium, behagat tillkännagifva, att, sedan Kongl. Majit
redan år 1847, med afseende på tillämnad förändring i de förvaltande verkens organisation,
från Krigs-kollegii t. f. president infordrat förslag till sådana förändringar
i nämnde embetsverks organisation, att förvaltningen af fjerde Hufvudtiteln, äfven i
de delar, den då ännu ålåg Statskontoret, kunde blifva till nämnda kollegium öfverflyttad
samt derjemte, genom förminskning i embets- och Ijenstemannapersonalen,
allöningen för densamma, utan tillökning i de dertill redan bestådda anslag, så förhöjas,
att samma personal skulle odeladt kunna egna sig åt tjenstgöringen inom kollegium,
hade, efter det ett sådant förslag inkommit, Kongl. Majit, under den 6
November 1849, i nåder tills vidare fastställt en förändrad organisation af Krigskollegium
i omförmälde syftning; i följd hvaraf delta embetsverk fått med 1850
års början öfvertaga förvaltningen af hela fjerde Hufvudtiteln, oaktadt embets- och
tjenslemännens antal betydligt förminskats; hvarförutan de bestämmelser blifvit meddelade
i afseende på lönebeloppen, att desamma, uti hvilka i allmänhet den dittills
serskilt uppförda tillökningen af 1 Ridr för tunnan af den under lönerna anslagna
spanmåi borde anses vara inbegripen och således ej vidare komma att serskildt
bestås, skulle utgöra för första graden 600 R:dr, för andra 1,000 R:dr, för tredje
eller kontors-chefs-graden 1,600 R:dr och för ledamöterne 2,600 R:dr, samt slutligen
att intilldess afiöningsstaten blefve definitivt fastställd, deri skulle för hvarje
beställning, med hänseende till besparingar m. m., upptagas såsom lön hvad ordinarie
lönen med tillökningen för den dittills derunder inbegripna spanmåi, å 1
Ridr tunnan, enligt då gällande stat utgjorde, och återstoden såsom arfvode; i öfverensstämmelse
med hvilka grunder ny interimsstat för Krigs-kollegium i nåder utfärdades.
Då vid berörde reglering tagits i beräkning, dels att lönen för en kammarskrifvare
i Statskontoret, som genom öfverflyttande till Krigs-kollegium af förvaltningsbestyret
med fjerde Hufvudtiteln ansetts blifva för Statskontoret umbärlig, borde
till Krigs-kollegii löningsstat få användas, dels ock att sådan förändring med ljuspenningarna,
som Kongl. Majit föreslagit, skulle ega rum, samt i följd deraf från
det serskildta statsanslag, hvaraf ljuspenningarna, som i medeltal utgjort 1,700 Ridr
Stats-Ulskollets Utlåtande, JY§ 88.
3
11 sk., förut utgått, till Kollegii aflöningsstat användas ett belopp af 1,636 Ridr,
har Kongl. Maj:t behagat af Rikets Ständer begära så väl öfverflvttningen ifrån 7:de
till 4:de Hufvudtiteln af ofvannämnde, för KLrigs-kollegii lönereglering erforderliga,
kammarskrifvarelön å Statskontorets stat, med 438 R:dr, som ock af det belopp,
som förut till ljuspenningar utgått, den likaledes omförmalda summa af 1,636 K:dr
måtte från anslaget å 4:de Hufvudtiteln till skrifmaterialier och expenser för Krigskollegium
med flera verk till bemälde Kollegii löneanslag öfverflyttas. För öfrigt
och då Kollegii embets- och tjenstemäns aflöning, äfven efter nya staten, skulle
till någon del utgå af serskilda, under Kollegii förvaltning ställda, kassor, samt desse
embets- och tjenstemän äro berättigade att, uär de efter upphunnen lefnadsälder
taga afsked, bibehålla de å stat åtnjutna löner; men nämnde kassor, ehuru de bidraga
till de erforderlige tjenstemännens aflönande, likväl icke skäligen böra, mera
vid delta än andra embetsverk, belastas med pensionering af statens tjenare, har
Kongl. Majit i nåder föreslagit, att Krigs-kollegii embets- och tjenstemän hädanefter
må, utan hinder deraf, att de i större eller mindre mån varit från kassorna
aflönade, vid afskedstagandet i föreskrifven ordning kunna med då i stat fastställda
löner på allmänna indragningsstaten uppföras.
Åt hvad Kongl. Majit sålunda i nåder täckts anföra, har Utskottet egnat skyl
dig
uppmärksamhet; och enär lönereglering för ett Kollegium måste antagas inverka
på bestämmandet af lönebeloppen vid öfriga Kollegier och Embetsverk, och dessutom
förvaltning af ganska betydliga statsmedel beror af Krigs-kollegii organisation, hvilken
för närvarande icke är till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnad, anser Utskottet
sig
ej kunna tillstyrka Rikets Ständer att bifalla hvad Kongl. Majit i
Dess nådiga proposition, i afseende på Krigs-kollegium, föreslagit.
4:o. För alt åt Ingeniörlcorpsen bereda förmånen att, lika med andra regementen
och korpser af arméen, på sin stat erhålla en regementsskrifvare, hvars lön
borde bestämmas till jemna 400 Ridr, i stället för den, emot åtnjutande af årliga
arfvoden å tillhopa 350 Ridr af försäljnings- samt arrende-, jord-, skylds- och tomtöres-medlen,
vid korpsen nu anställde redogörare, samt på det att de åt korpsens
sekreterare, kanslist och vaktmästare på nyssberörde medel med tillsammans 620
Ridr årligen anvisade lönetillökningsarfvoden, likaledes mätte blifva på ordinarie stat
uppförda, har Kongl. Majit i nåder äskat, att det härtill erforderliga fyllnadsbelopp,
454 Ridr 40 sk., utöfver en å statsanslaget för korpsen befintlig odisponerad tillgång
af 663 Ridr 8 sk. banko, varder af Rikets Ständer anvisadt.
4
Stats-Ulskottels Utlåtande, JV§ 85.
Med afseende på den fåtaliga personal, hvaraf ifrågavarande korps består, anser
Utskottet, att för densamma icke, såsom vid arméens öfriga regementer och korpser,
något egentligt behof af en serskild på stat aflönad regementsskrifvare förefinnes,
hvilken åsigt äfven vinner stöd deraf, att, så vidt Utskottet har sig bekant, någon
olägenhet icke försports deraf, att en dylik tjensteman hitintills ej varit vid merbe
rörde
korps anställd; hvadan, under sådana förhållanden, Utskottet linner sig
icke böra tillstyrka Rikets Ständer alt bevilja omförmälde af Kongl.
Majit i nåder äskade anslag.
8:0. Vidare och i anledning af nådigt beslut, att, med innevarande års början,
all befattning med fästningsbyggnaderne och försvarsanläggningarne vid Carlskrona,
jemte underhållet deraf, skulle från befälhafvande Amiralen och honom underlydande
stater återflyttas till Krigs-kollegium, som sedermera egde att dermed förfara, på
sätt Kollegium förut, i afseende på rikets öfriga fästningar, hade sig i nåder upp
draget,
samt i följd häraf en material-bokhållare behöfdes till biträde åt fortifikationsbefälhafvaren
i Carlskrona, har Kongl. Majit begärt, alt nämnde bokhållarelön, hvilken,
då den på nådig befallning år 1820 af Ingeniör-korpsen afstods, uppgick till ett
belopp af 320 Ridr, med derunder begripna 20 tunnor spannmål, motsvarande den
aflöning, som i sednare tider varit fortilikalions-redogöraren i Carlskrona bestådd,
måtte från S:te till 4:de Hufvudtiteln öfverilvttas, och med 320 Ridr tilläggas statsanslaget
för lngeniörkorpsen.
Af de upplysningar, Utskottet förskaffat sig i detta ämne, har Utskottet inhemtat:
att, sedan befattningen med fästningsbyggnaderne vid Carlskrona öfvertagits af
befälhafvande Amiralen, förklarades genom nådigt Bref den 26 Oktober 1820, att
den å lngeniörkorpsens stat uppförde materialbokbållarelön, 500 Ridr, med derunder
inbegripne 20 tunnor spannmål, skulle öfverflyttas å örlogsflottans stat; att, enligt hvad
Kongl. Brefvet den 17 September 1847 innehåller, nämnde materialförvaltareljenst
år 1836 blifvit indragen, samt de befattningen tillhörande göromål efter år 1844
förrättade utaf en afskedad kammarskrifvare, emot åtnjutande af den för materialförvaltaren
å fästningsbyggnads-stalen bestådde skrifvarhjelp af 100 Ridr; men att
denne person på begäran sedermera derifrån entledigades, utan att någon lämplig
sökande, i anseende till det ringa arfvodet, anmält sig hugad att densamma bestrida;
att, i följd häraf, befälhafvande Amiralen hos Kongl. Majit hemställt, alt för
merbemälde befattning mätte beviljas ett arfvode af 300 Ridr att utgå, så länge
befattningen befunnes nödvändig; att Kongl. Majit genom sistberörda nådiga Bref
förordnat, att arfvodet för ifrågavarande uppbördsmanna-befattning borde förhöjas lill
300 Ridr samt tillåtit, att det för en sådan förhöjning erforderliga belopp 200 Ridr
Slats-Utskottels Utlåtande, JM 83.
5
finge, så länge fästningsbyggnaden på Kungsholmen fortfore, af Förvaltningen af Sjöärendena
utbetalas af under händer hafvande medel, hvilken utbetalning vid hvarje års
slut skulle hos Kongl. Maj:t lill ersättning i underdånighet anmälas, samt slutligen att
sistberörde belopp utgått af det å 5:le Hufvudtiteln upptagna anslag till oförutsedda
utgifter, och återstående 100 R:dr af extra statsanslaget till fästningsbyggnaderna.
Då af hvad sålunda blifvit utaf Utskottet anfördt, synes, att någon lön till en
materialbokhållare för fästningsverken vid Carlskrona icke varit alltsedan år 1836 å
stat uppförd, äfvensom att sjelfva befattningen kommer att upphöra, då nämnde arbeten
blifvit fullbordade, hvilket i en icke aflägsen framtid är att emotse, finner Utskottet,
alt lön för ifrågavarande befattning icke bör å stat uppföras samt följaktligen
fråga om lönens upptagande å den ena eller andra Hufvudtiteln förfalla, hvadan Utskottet
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning i detta ämne, hemställer,
att förenämnde belopp, 300 Ridr, måtte såsom arfvode till en materialbokhållare
vid Kungsholms fästning utbetalas af extra anslaget
till fästningsbyggnaderne vid Carlskrona.
6:o. Oaktadt vid sist hållna riksdag Rikets Ständer, på anförda skäl, funnit
sig icke kunna bevilja af Kongl. Maj:t då äskadt årligt anslag af 3.6-10 R:dr, tili
uppsättande af en föreslagen serskild Ingeniör trupp, hvilken, utom nödigt befäl och
underbefäl, borde bestå af 60 man värfvade sappörer och påräknad alt utgöra stam
åt det beväringsmanskap, som kunde finnas Ijenligt att densamma tilldelas, har Kongl.
Maj:t likväl ansett behofvet af sådana trupper för Svenska arméen, hvilken ensam
bland Europas krigshärar saknade dem, vara så oafvisligt, att Kongl. Majit deraf
föranlålits att å nyo upptaga denna fråga, och i följd deraf i nåder föreslagit Rikets
nu församlade Ständer, att till underhållet af ett sappörkompani af 120 man, under
befäl af en kapten, 2 löjtnanter, 1 underlöjtnant och 3 underkonduktörer, fördeladt
i 2 sappör-, 1 minör- och 3 ponlonier-afdelningar, bevilja ett årligt anslag af
17,600 R:dr, deraf Kongl. Majit ansåge eli belopp af 3,911 R:dr, eller hvad som
beräknats vara erforderligt för truppens beklädnad, böra afskiljas och tilläggas anslaget
lill försvarsverket i allmänhet, samt återstoden 13,586 Ridr sammanföras
med anslaget för ingeniörkorpsen, hvilken åter, då den, i händelse högst berörde förslag
bifölles, komme att med trupp förses, lämpligen kunde under rubriken värfvade
arméen upptagas, hvarjemte Kongl. Majit behagat begära Rikets Ständers medgifvande,
ali till bestridande af koslnaderne för det ifrågaställa sappörkompaniets första uppsättning,
hvilka beräknats uppgå lill ett belopp af 16,560 Ridr, mätte användas första
årets underhålls-anslag för kompaniet, hvarigenom beviljandet af serskildt anslag härtill
kunde undvikas.
6
Slals-Utskollets Utlåtande, M 85»
Ehuru Utskottet erkänner den nytta, som, genom en serskild ingeniörtrupps
bildande, skulle kunna åstadkommas, har dock Utskottet, med afseende dels på statens
inskränkta tillgångar, hvilka lill högst betydlig del medtagas till bestridande af
utgifterna under denna Hufvudtitel, dels på det egendomliga förhållande, att manskapet
vid den Svenska indelda arméen, i anseende till dess vanliga sysselsättningar,
lätteligen torde kunna bibringas erforderlig öfning för uppfyllandet af de åligganden,
sorn tillhöra en ingeniörtrupp, samt dels derpå, att vid arméens flesta regementen
så kallade timmermän äro anställde, hvilka redan äro vande vid en del fältarbeten
och derför vid sådanas utförande kunna tjena till förmän, ansett en serskild och
värfvad dylik korps' bildande icke vara af oundgängligt behof påkalladt. Utskottet
får alltså
afstyrka Rikets Ständers bifall å det af Kongl. Majrt för bildande
och underhållande af en serskild ingeniörtrupp äskade anslag.
Hafvande Utskottet härmed besvarat de i detta ämne af Riksdagsfullmäktigen
Bengt Gudmundsson m. fl. i förenämnde motion gjorde framställningar.
7:o. 1 påföljd af Utskottets, med föranledande af Kongl. Maj:ts derom fram
ställde
nådiga förslag, gjorda tillstyrkande, att det å Fångvårds-anslagct under 2:dra
Hufvudtiteln uppförda aflöningsbelopp 829 R:dr för läkare- och själa-vård m rn.
vid Carlshamns kastell, Dalarö skans och Waxholms fästning måtte till 4 Hufvudtiteln
öfverflyltas, hemställer Utskottet,
att berörde aflöningsbelopp varder tillagdt anslaget tili Kommendantsstaten,
hvarunder detsamma lämpligast lärer kunna hänföras, och
hvilket sistnämnde anslag alltså torde förhöjas från 6,765 R:dr 16
sk., som det för närvarande utgör, lill 7,594 R:dr 16 sk.
8:o. Uti afgifvet underdånigt betänkande har Sundhets-kollegium förmält, hurusom
angelägenheten fordrade, att, genom beredande af bättre löner åt Fälltläkare
korpsen
i allmänhet och bildande af åtskilliga högre platser inom densamma, äfvensom
medelst tilldelande af förhöjd grad för visse andre beställningar och deraf föl
jande
högre traktamenten vid kommenderingar, söka uppmuntra yngre läkare till inträde
i korpsen och qvarstannandc dervid, samt sålunda förekomma den fullkomliga
upplösning, hvarmed nämnde korps hotades, derest de för handen varande förhållanden
finge fortfara; hvarjemte Kollegium af sådan anledning hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt: dels att den ledamot i meranämnde Kollegium, som föredroge
de arméens sjukvård rörande ärenden, skulle blifva Chef för Fältläkare-korpsen, antingen
under denna benämning eller den af Generalfältläkare, samt tillika erhålla
säte och stämma i Krigs-kollegium, när militära sjukvårdsärenden der förekomma,
Siats-Utskottets Utlåtande, M 83.
1
emot åtnjutande derför af ett serskildt arfvode å 720 R:dr; dels att för de fem
fältläkarne i militärdistrikten måtte anslås serskilda löner ä 1000 R:dr hvardera,
eller tillhopa 5,000 R:dr, hvarifrån dock skulle afgå de för fältläkare under generalitels-staten
redan bestådda 600 R:dr; dels att regementsläkarelönen vid Kronprinsens
hussar-regemente måtte höjas till 630 R:dr, och enahanda lön vid Wermlands
fältjägare-regemente till 500 B:dr, samt för öfrigt lönerne för 1 bataljonsläkare
vid hvarje regemente, äfvensom vid kavalleriets korpser, hvilka skulle benämnas
förste bataljonsläkare, höjas till 400 R:dr, hvilka löneförbättringar skulle belöpa
sig för värfvade arméen till 1,336 R:dr och för indeldta arméen till 3,750 R:dr;
samt dels slutligen att de nu åt 2:ne underläkare vid allmänna garnisons-sjukhuset
disponerade fältläkares pensionär-arfvoden, å 175 R:dr bvartdera, måtte till sitt
ursprungliga ändamål användas och i stället motsvarande belopp till de 2:ne sjukhusläkarnes
aflönande erhållas med 350 R:dr, hvarförutan gradförhållandena inom korpsen
och de serskilda gradernas deraf beroende pensionsrätt skulle på tillika uppgifvet
sätt ordnas.
Kongl. Maj:t, som hufvudsakligen gillat de grunder, på hvilka Sundhets-kollegium
stödt sitt omförmälda förslag, och tillika funnit nyttan deraf, att till uppmuntran för
Fältläkarekorpsens utmärktare medlemmar, fåltläkarebeställningarne förses med högre
löner, har dock, med hänseende till de jemförelsevis mer angelägna behof, för hvilka
nya anslag erfordras, för närvarande icke velat ifrågaställa beviljandet af den för
fältläkarne föreslagna löneförhöjning å tillhopa 4,400 R:dr; hvaremot Kongl Maj:!,
jemte begäran af Rikets Ständers medgifvande dertill, att de bataljonsläkare, hvilkas
löner äro afsedda att förhöjas till 400 R:dr, få, efter 8 års oafbruten tjenstgöring,
med sådan lön på allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande af enahanda
löneförhöjning af 50 procent, som för närvarande under sådäne förhållanden är bataljonsläkare
med nu fastställda löner tillförsäkrad, af Rikets Ständer äskat 6,150
R:dr till öfriga bär ofvan uppgifne aflöningar och löneförbättringar; hvarjemte Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit, att de häraf för läkarne vid urméens regementer och korpser
samt vid allmänna garnisonssjukhuset afsedda lönebelopp måtte fördelas på vederbörliga
anslag under Hufvudtiteln och endast den för Fältläkarekorpsens chef beräknade
aflöning upptagas serskilt under ny rubrik af Fältläkare-staten, under hvilken
äfven det i nu gällande riksstat serskildt uppförde resestipendium för militärläkare,
likasom från generaliletsstaten 5 fältläkare-arfvoden å tillhopa 500 R:dr lämpligen
kunde öfverflvttas.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda täckts föreslå, har Utskottet i öfvervägande tagit, och
a) beträffande först framställningen, att den tillämnade chefen för Fältläkarekorpsen
skulle för sitt deltagande i Krigs-kollegii öfverläggningar och beslut i mi
-
8
Stals-Utskotlels Utlåtande, JM 85.
litära sjukvårdsärenden, tillgodonjuta ett serskildt arfvode af 720 R:dr, så och alldenstund
under fredstid bemälde kollegii hufvudsakliga åtgärder i afseende å sjukvården
inom arméen inskränker sig till anskaffning och underhåll af sjukhus vid
regementernes mötesplatser och exercis-sqvadrons-inrättningar, samt jemlikt nådigt
Bref af den 7 Februari nästlidet år direkta bestyret med sjukvårdsmaterielens underhåll
och komplettering, efter fastställd plan, blifvit öfverflyttad från Krigs-kollegium
till regementernas och korpsernas provianterings-direktioner, som fått sig anvisade
härtill erforderliga tillökningar i mötes- och exercis-sqvadrons-anslagen, lärer inom
merberörde kollegium någon sysselsättning för den tillernade chefen för fältläkare —
korpsen icke förefinnas, helst då Kongl. Maj:t kan behöfva inhemta yttranden i afseende
på förändringar i arméens sjukvårdsmateriel och spisordning m. m., dylika
ärenden torde af Krigs- och Sundhels-kollegierne böra gemensamt behandlas, hvadan
Utskottet förmodar en serskild läkares deltagande i Krigs—kollegii öfverläggningar
och beslut icke vara af något oundgängligt behof föranledt samt i följd deraf
något arfvode icke eller böra ifrågakomma, utan får Utskottet
afstyrka bifall å hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende i nåder
föreslagit.
b) Vidkommande derefter det af Kongl. Maj:t begärda anslag af 5,080 R:dr
till löneförbättringar åt 2 Regements- och åtskillige Bataljons-läkare samt uppförande
på allmänna indragningsstaten af 50 proc. löneförhöjning för de sednare efter
åtta års oafbruten tjenstgöring, så har XJtskottet funnit, att de ringa löneförmåner,
som bestås fältläkarekorpsen i allmänhet och Bataljonsläkarne i synnerhet, icke kunna
uppmuntra unge läkare att söka anställning vid denna korps, och tror Utskottet, att
i denna omständigheten en hufvudsaklig orsak bör sökas till det bekymmersamma
förhållande, alt ett så stort antal militärläkarebefaltningar för närvarande stå vakanta
i brist på sökande, ett förhållande som icke allenast högst menligt måste inverka
på arméens sjukvård, utan ock medföra de mest betänkliga vådor för helsovården i
allmänhet, enär, då vid uppkommande farsoter ett större behof af läkare inträdt,
sädane icke, oansedt de mest frikostiga erbjudanden af ersättning, varit att tillgå,
Utskottet anser derföre såsom en pligt att, i hvad på detsamma ankommer, söka afhjelpa
dessa olägenheter, och får af sådan orsak tillstyrka
Rikets Ständer att bevilja ett årligt anslag af 4,700 R:dr till löneförbättring
åt en Bataljonsläkare vid hvarje regemente och korps, på
sätt och under vilkor i öfrigt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit.
c) Anseende Utskottet deremot den af Kongl. Maj:t för en Regementsläkare
vid Kronprinsens Hussar- och en vid Wermlands Fältjägare-regementen äskade löne
-
Stals-Utskottcts Utlåtande, JVe 85.
9
förhöjning icke vara af behofvet oafvisligen påkallad, emedan den förre af dessa
läkare med innehafvande lön af 430 R:dr, lärer kunna anses vara skäligen vedergäld,
samt den sednares tjenstebefattning snart torde upphöra, i följd af Utskottets
tillstyrkande om sistnämnde regementes successiva indragning, hvadan Utskottet
afstyrker Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts i denna del gjorda
nådiga framställning.
d) I afseende på de till aflöning åt 2:ne underläkare vid allmänna garnisonssjukhuset
disponerade 2:ne fältläkare-pensioners användande lill det med dem ursprungligen
afsedda ändamål, samt anvisande i stället af ett motsvarande belopp af
350 R:d r; så och enär Sundhets-kollegium uti dess ofvanberörde underdåniga betänkande
upplyst, att antalet af pensionärerne icke kunnat fyllas, lärer vid sådant
förhållande ifrågavarande pensioner icke för närvarande erfordras för deras ursprungliga
ändamål, utan tills vidare kunna disponeras till aflöning åt bemälde 2:ne underläkare,
i följd hvaraf
beviljandet af de ifrågaställa 350 R:dr nu lärer kunna undvikas.
e) Hvad Kongl. Maj:t behagat föreslå rörande fördelning på vederbörliga anslag
under Hufvudtiteln af lönerna för läkarne vid arméens regementer och korpser
samt vid allmänna garnizonssjukhuset, äfvensom upptagande serskildt under ny rubrik,
Fältläkarestaten af den för fältläkarekorpsens chef beräknade aflöning m. m.,
torde i följd af hvad Utskottet här ofvan vtlrat,
få förfalla.
Anseende Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat hvad i förevarande ämne blifvit
af riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands län m. fl. i rnerberörde
motion anfördt.
Indelta arméen.
9:o. Enligt hvad Kongl. Maj:t i nåder täckts tillkännagifva, bestämdes bland
annat, genom den år 1833 fastställda lönereglering för arméen, att, sedan öfversteindelningen
vid f. d. adelsfane-regementet, hvilken då innehades af f. d. Generaladjutanten
för arméen m. m. herr grefve M. Björnstjerna, hunne blifva ledig, de
under denna indelning inbegripna boställena Engsholmen och Borghaga skulle, i utbyte
emot andra för löneregleringen disponerade boställen, indragas till statsverket,
samt af indelta räntorna tillfalla:
Lif-regementets Grenadier-korps .... 1,042: 9. 2.
Uplands regemente  2,096: 43. 3.
Södermanlands regemente  1,060: — —
Bih. lill R. St. Pral. 1850 tfc 1851, 4 Sami., 1 Afd., 27 Höft. 2
10
Stats-Ulskoltets Utlåtande, JU 85.
och förklarades derefter och sednast genom KongJ. Bref den 10 Juli 1840, uppå
vederbörandes underdåniga framställningar om de med räntornas uppbörd förenade
svårigheter, alt berörde belopp skulle, från den tid räntorne blefve genom indel—
ningshafvarens afgång disponibla för statsverket, till nämnde korps och regementen
kontant utbetalas. 1 följd af Hans Exc. grefve Björnstjernas den 6 Oktober 1847
inträffade död har ock ifrågavarande öfverste-indelning blifvit indragen; och hafva de
omförtnälda, derunder inbegripna boställena, i uppskattningsvärde upptagna till 915
R:dr, äfven blifvit lill statsverket öfverlemnade, hvaremot, i följd af Kongl. Maj:ls
efter skedd närmare utredning rörande dispositionen af indelningens återstod, under
den 2 Maj 1849 meddelade nådiga förordnande, denna återstod, i uppskattadt värde
utgörande 5,792 R:dr 10 sk. 1 rst., blifvit bland statsverkets inkomster under serskild
titel upptagen och sedermera med influtna verkliga beloppet öfverförd till
4:de Hufvudtitelns besparingar, af hvilka utgå merberörde åt Lif-regementets Grenadier-korps,
Uplands och Södermanlands regementen tillförsäkrade anslagsbelopp
med tillhopa i kontant 4,199 R:dr 4 sk. 5 rst., och hvad derefter af indelningen
öfverblifver, användes till bestridande af det, tillförene på nyssnämnde Hufvudtitels
anslag till oförutsedda behof, åt t. f. presidenten i Krigs-kollegium anvisade årliga
arfvode af 2,000 R:dr banko, hvilket, för så vidt det ej sålunda kan betäckas, fort
farande
af nyssämnde anslag anordnas.
Med anledning af hvad Statskontoret, till förenklande af det invecklade förhållande,
som med uppbörden och redovisningen af ifrågavarande indelning egde
rum, i underdånighet hemställt, har Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå, att hela
återstoden af samma indelning måtte till statsverket indragas, under förbehåll, att
Rikets Ständer ville, såsom vederlag derför, anvisa icke allenast ofvannämnde åt
merberörde korps och regementen tillförsäkrade ersättningsbelopp, med tillhopa 4,199
R:dr 4 sk. 5 rst. banko, utan äfven 2,000 R:dr samma mynt till arfvode åt presidenten
i Krigs-kollegium, samt uppföra dessa summor under vederbörliga anslag
på Hufvudtiteln.
Utskottet, som icke kan finna att någon fördel skulle vinnas genom den af
Kongl. Maj:t föreslagna förändring rörande ifrågavarande chefsindelning, hemställer
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
10:o. I enlighet med hvad Rikets sednast församlade Ständer medgifvit och
hvarom Kongl. Maj:t jemväl nu erinrat, tillstyrker Utskottet,
att öfverskottet af de indelning sränt or, som förut ingått ensamt till
rusthållare vid södra bataljonen af Bohusläns regemente, må fortfa
-
Slats-Ulskoltels Utlåtande, Jlf 83.
11
rande ställas till Kongl. Maj:ts disposition till betäckande af de kostnader,
sorn för statsverket uppkommit genom nämnde bataljons förändring
tills vidare till likhet med roteradt infanteri.
ll:o. Ehuru Rikets sednast församlade Ständer icke funnit godt bevilja det
af Kongl. Maj:t då äskade anslag till inrättande af instruktions-kompanier för indelta
infanteriet, har Kongl. Maj:t likväl funnit sig föranlåten att, på det för in
delta
arméens infanteri och jägare-trupper måtte kunna tillvägabringas en rekrytundervisning
af omkring tre månaders tid, af Rikets Ständer nu begära till berörde
ändamål 37,300 R:dr, deraf 33,000 R:dr till personalens underhåll, samt 2,300
R:dr för vidmakthållande af nödige säng- och husgerådspersedlar m. m., äfvensom
för en gång till dessa persedlars anskaffning en rund summa af 24,000 R:dr. Till
stöd för denna förnyade nådiga begäran är vordet åberopadl de i ämnet förut anförda
skäl, hvartill blifvit lagdt, att indelta infanteriet, utan den rekrytbildning, som
med instruktions-kompanierna är afsedd, ständigt skulle förblifva till större eller
mindre dei i otjenstbart skick, emedan med den korta öfningstid, som de nuvarande
rekrytmötena lemna, åtgå två ofta tre år, innan karlen kan, fullt exercerad,
i kompaniets led insättas och hvilket förhållande, enär ej sällan, efter undergången
generalmönstring, femtedelen af regementets uummerstyrka står vakant, sålunda fortfore
i tvenne påföljande år, för att åter vidtaga det tredje.
Att rekrytens fullständiga danande till duglig soldat, innan han ingår uti tjenstgöring
jemte sina äldre kamrater, utgör sjelfva grundvalen för arméeus tjenstbarhet
måste af hvar och en erkännas, äfvensom att en fullständig soldat-bildning af manskapet
vid indelta infanteri-regementerne är så mycket nödvändigare, sorn denna del
af arméen hufvudsakligen utgör den stam, hvarmed en vida talrikare styrka beväringsmanskap
i behofvets stund skall förenas och hvarest detta unga och oerfarna
manskap bör finna skickliga och med sina åligganden förtroliga ledare, så väl i striden
mot rikets fiender, som under de mödor och försakelser, hvilka åtfölja kriget.
Men för att hos soldaten utbilda förmågan att motsvara dessa anspråk, erfordras
långvarigare öfning uti rekrytskolau än för närvarande kan ega rum utan alltför
kännbar minskning uti de tillgångar, hvilka äro anslagne till regementernes öfning
och alltför mycken inskränkning uti den tid, som dertill är så väl behöflig; helst
det under fälttågen bepröfvade och vid längre kommenderingar använde gamla manskapet
småningom afgått och efterträdts af yngre, för hvars fullständigare öfning
behöfliga medel ej varit att tillgå. Utskottet anser derföre nödigt att nu bereda
utväg för vinnandet af förenämnde angelägna och för fäderneslandet så ytterst vigtiga
ändamål, och tillstyrker således
12
Slals-Utskottets Ullålande, M 83.
att de af Kongl. Maj:t för inrättande af instruktions-kompanier vid
indelta infanteriet nu äskade anslag, tillsammans 37,500 R:dr årligen,
nemligen för personalens underhåll 35,000 R:dr, samt för sängoch
husgerådspersedlars m. m. vidmakthållande 2,500 R:dr, må af
Rikets Ständer till uppförande å stat anvisas, äfvensom att, på sätt
Kongl. Majit jemväl begärt, kostnaderna för anskaffningen af ofvanberörde
säng- och husgerådspersedlar m. m. för instruktions-kompanierna
må få bestridas af första årsanslaget för dessa kompaniers
underhåll.
Varande härmed besvarade riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundssons från Hallands
län m. II. ledamöters inom Bondeståndet i denna fråga gjorda och i merberörde
motion intagne framställning.
12:o. Då utgifterna å det till ersättning för utöfver markegångspriset förhöjd
betalning till inqvarteringsgifvare för dagportioner vid indelda regementernes
marcher lill och från möten, i nu gällande riksstat med 9,000 R:dr uppförde reservationsanslag
utgjort under åren 1844 till och med 1848 i medeltal blott
5,663 R:dr 37 sk. 3 rst. årligen, samt vid sistnämnde års slut de reserverade
besparingarne å anslaget uppgått till 38,280 R:dr 40 sk. 11 rst., har Kongl.
Majit täckts föreslå Rikets Ständer, att berörde reservationsanslag måtte nedsättas
lill 6,000 Ridr årligen, med förbehåll alt, på det bristande tillgång för de med
detta anslag afsedda utgifter icke skulle äfventyras, de derå vid nu gällande stats —
reglerings lilländagående befintliga reservationer förblifva till Kongl. Majits disposition
för andamålet qvarstående.
Till hvad Kongl. Majit sålunda i nåder föreslagit
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
Värfvade arméen.
13:o. Med anledning af det vid garnizonsregementerna i Stockholm anställde
presterskaps, på anförda skäl gjorda och af vederbörande embetsmyndigheter förordade
underdåniga framställningar, att, till någon ersättning för den genom Kongl.
Cirkulärbrefvet den 6 Oktober 1842, dem frånkände högre tjensteårsberäkning,
hugnas med dels löneförbättring och dels nya löner, har Kongl. Majit i nåder funnit
skäligt, att Begementspaslorerne vid så väl förenämnde regementen, som de utom
Stockholm förlagda Götha och Wendes artilleriregementen, komme i åtnjutande af
enahanda löneförmåner, sorn doras vederlikar vid flottan redan uppbure, samt för
vinnande af denna fördel behagat af Rikets Ständer äska en lönetillökning för hvardera
af 200 Ridr, utgörande för sex regementspastorer ett sammanräknadt belopp
Stals-Utskottets Ullålande, f 85.
13
af 1,200 R:dr, deraf 600 R:dt belöpte sig för gardesregémenterne 6cb återstoden
för artilieriregementerne.
Som det lärer få antagas, att de vid flottan anställde pastorer hafva i och för
sina embeten en trägnare sysselsättning än deras vederlikar vid garnisonsregementerne,
måste, vid sådant förhållande, en olikhet dem emellan i löneförmåner vara
med både rättvisa och billighet öfverensstämmande; och då i betraktande tages, alt
den större ledighet ifrån embefsgöromål som regernentspastorerne åtnjuta, lemna dem
tillfälle att med sina egentliga tjenster förena andra befattningar, samt oaktadt den
förmån af förhöjd tjenstårsberäkning, som genom högstberörde nådiga cirkulär dem
frångått, någon brist på duglige sökande till ifrågavarande regementspastors-beställningar
icke, sfi vidt Utskottet bar sig bekant, försports, eger Utskottet skäl
afstyrka Rikets Ständers bifall å det af Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende äskade anslag.
14:o I följd deraf, att vid 1840 och 1841 årens riksdag nödiga anslag
vägrades för en behöflig ansedd förändring uti Svea och Andra lifgardes-regementernas
organisation, blefvo vid den derefter nådigst anbefallda reglering af regementernas
löner, de förut befintliga musikdirektörerna äfvensom sergeanterna ställda på
indragning, med skyldighet likväl, att intill afgång tjenstgöra. Sfi länge de sålunda
indragne personerne qvarstodo såsom tjenstgörande, betydde denna eventuela indragning
mindre, men i den män afgång bland dem inträffat, hafva olägenheterna deraf
blifvit för regeinenterna allt mera känbara; och då i följd af tirnad afgång underofficerarnes
antal vid kompanierne i allmänhet nu mera vore inskränkt till endast 2,
eller 1 fahnjunkare och 1 furir pä hvarje kompani, hvarmed, utom det alt sådant
vore stridande emot all militärisk organisation, ordningen inom kompanierna omöjligen
kunde i längden bibehållas, har Kongl. Maj:t, pfi
regementen derom gjorda underdåniga framställningar, funnit sig föranlåten, att af
Rikets Ständer äska löneanslag för 8 sergeanter vid hvartdera af merberörda regementen
eller 1 per kompani, ä 186 R:dr för hvarje, elier för 16 sergeanter till
hopa,
2,976 R:dr att med hälften deraf eller 1,488 R:dr hvartdera regementets anslog
påföras.
Vid flera föregående riksdagar hafva Rikets Ständer fått emottaga framställningar
om ökade anslag till gardesregementerne; dessa framställningar hafva bos
Ständerna rönt mer och mindre framgång. Till ådagaläggande deraf torde Utskottet
få omnämna, att vid 1828, 1829 och 1830 årens riksdag, bevrjades tillökning i
anslagen för Svea lifgarde med S,390 R:dr, och för Andra lifgardet med 5,SOO
R:dr, till förbättrande hufvudsakligen af underbefälets löner, samt mathållningen för
truppen, hvarjemte Rikets Ständer uti deras derom lill Kongl. Maj:t aflåtna under
-
14
Slats-Ulskotlets Utlåtande, M 85.
dåniga skrifvelse yttrade den anhållan, att hvad tillökningen i det högre befälets löner
angick, utväg dertill måtte beredas genom någon minskning i befälets personal.
Enligt de för gardesregementerna sedermera år 1831 fastställde interimsstater, grundade
på den förändrade organisation, Kongl. Majit till befordrande af deras tjenstbarhet
funnit nödigt vidtaga, erfordrades, efter hvad den till Rikets år 1834 församlade
Ständer aflåtna proposition innehåller, för hvardera af lifgardes-regementerne
till fot en ytterligare förhöjning af 5,866 R:dr 27 sk. i anslaget, hvilken dock, såsom
hufvudsakligen afseende tillökning i befälets löner, icke af Rikets Ständer bifölls.
Vid den nästpåföljande riksdagen åren 1840 och 1841 äskade Kongl. Maj:t
lill samma föremål enahanda tillökningsbelopp, hvilket Rikets Ständer äfven då ansågo
sig, med åberopande af nyss anförde skäl, icke böra bevilja. 1 följd af dessa
vägrade anslag, blef en ny lönereglering inom gardesregementerne nödig och äfven
i nåder anbefalld, då, på sätt redan är vordet omnämndt, sergeantsgraden ställdes på
indragning.
Rikets Ständer anvisade likväl vid sistnämnde riksdag ett nytt anslag pä 800
R:dr för hvardera af ifrågavarande regementen att i mån af sergeanternas successiva
afgång, utgå såsom gratifikationer till 16 distinklionskorporaler med 50 R:dr åt dem
hvardera, hvarefter Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 6 April 1842 i nåder medgaf
chefsembelena rättighet att disponera gratifikationsmedlen dels till löneförbättring
åt vid regementerne anställde furirer, dels till gratifikationer åt distinktions —
korporaler i underofficers tjenstgöring och vice korporaler.
Då på hvarje kompani finnas 2:ne underofficerare, hvilket synes vara tillräckligt
för vården om beklädnads- och remtygspersedlar m. m., och den närmaste tillsynen
öfver manskapet bör af dem, med det verksamma biträde som af distinktionskor—
poralerne och vice korporalerne är att påräkna, utan svårighet kunna handhafvas,
anser Utskottet någon tillökning af underofficerare för dessa regementer icke behöfvas,
utan hemställer
att Rikets Ständer icke måtte bevilja det af Kongl. Majit för ifrågavarande
ändamål begärda anslag.
Och anser sig Utskottet härmed hafva besvarat ej mindre herr Winges hos vällofliga
Rorgareståndet väckte motion, innefattande, bland annat, förslag om indragning af
lifgardesregementerna, än äfven riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundssons från Hallands
län med ilera ledamöters af hedervärda Bondeståndet afgifna memorial i ämnet.
l5:o. Kongl. Majits nådiga framställning angående Wermlands fältjägareregemente,
har Utskottet icke kunnat understödja, utan ansett detta regemente böra
successivt indragas; och hvarom Utskottet redan afgifvit serskildt utlåtande, N:o 67.
16:o. Sedan Hans Kongl, Höghet Kronprinsen i egenskap af generalfälttyg
-
Siats-Utskottets Utlåtande, M 85.
15
mästare och chef för artilleriet, af förekomne anledningar och på anförda skäl hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt om en allmän löneförbättring för artilleriregementets
befäls- och haudtverkarepersonal, hvartill ett belopp af 53,510 R:dr
banko årligen beräknats blifva erforderligt, så har Kongl. Maj:t, som väl ansett de
föreslagna lönetillökningarne kunna i allmänhet vara för löntagarnes fulla bergning
behöfliga, dock funnit den för behofvens afbjelpande föreslagna summan alltför betydlig,
och af sådan orsak af Rikets Ständer nu endast äskat för artilleriregementerna
följande löneförbättringar, nemligen:
för 3 regementschefer ä 200 R:dr  600 R:dr.
16 regementsofficerare » 200 »
3,200 »
8 depotkapilener » 100
800
22 yngre dito » 200
4,400
— 5,200 »
60 löjtnanter » 40 R:dr  2,400 »
60 underlöjtnanter » 60 »
3,600 »
3 regementsskrivare » 70 » .
210 »
50 styckjunkare » 47 »
2,350 »
18 tygstatsmästare » 57 »  1,026
24 tygstatsgesäller » 37 »  888
30 gevärshandtverkare» 47 »  1,410 3524 »
med rättighet för handtverkspersonalen att fortfarande bibehålla nu under lönerna
inbegripen spanmål, utgörande alltså den äskade summan 20,884 R:dr, hvarifrån
dock borde afgå de för 1 löjtnant, 1 underlöjtnant och 1 styckjunkare belöpande
löneförbättringar med 147 R:dr, hvilket belopp, enär denna personal vore anställd
vid artilleribatteriet i Norrland, borde påföras Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond,
då återstoden belöpte sig till 20,737 R:dr.
Enligt hvad af det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition fogade Statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden inhemtas, har, på uppdrag af H. K. H. Kronprinsen,
general-fälttygmästaren och chefen för artilleriet, artilleri—komilén algifvit underdånigt
betänkande i fråga om anledningarne dertill alt officersplatserna vid artilleriet,
mindre än de vid andra vapen, eftersökas; dervid komitöen, som ansett orsaken
till berörda för artillerivapnet menliga förhållande böra hufvudsakligen sökas i otillräckligheten
i befälets lönevilkor i allmänhet, hvilket bäst visade sig genom deras
sammanställande med befälets löner vid lifgardesregementerne till fots, hvilka regementer
i afseende på tjenstgöringsförhållandena komme artilleriet närmast, underdånigst
föreslagit en allmän förhöjning af artilleribefälets löner, så att dessa, med de
jemkningar i beloppen, hvartill skiljaktigheterna i artilleriets organisation föranledde,*
16
Siats-Utskottets Utlåtande, 83.
blefve lika med dem, som äro de nämnde gardesregementernes befäl bestådda, varande
i sådant hänseende af komitéen hemstäiidt: att då sekundcheferna vid lif
gardesregementerna
till fot åtnjöte en sammanräknad löneinkomst af 4,100 R:dr,
ehuru dessa regementens officerskorpser hvardera lill antalet utgjorde blott hälften
emot ett artilleriregementes, chefernes för sistnämnde regementen måtte ökas med
560 K:dr, eller till 4,360 Rrdr, då lönetillökningen för de 3:ne cheferne blefve
1,680 R:dr; att, jemte det artilleriets 13 majorer, till likhet med hvad vid Norska
artilleriet eger rum, upphöjdes lill öfverslelöjtnanter, hvarigenom majorsgraden komme
att försvinna och öfverstelöjtnanterne blefve 16, dessas löner måtte, för alt blifva
ungefärligen lika med öfverstelöjtnanternes vid gardesregementerna, från 1,920 Rrdr,
som de nu med fouragemedlen inberäknade utgöra, höjas till 2,770 R:dr, eller med
850 R:dr hvardera, hvilken förhöjning skulle för 16 öfverstelöjtnanter utgöra 13,600
R:dr; att kapitenslönerna af högre klassen, nu uppgående till 1,280 Rrdr måtte
ökas till 1,400 R:dr, eller med 120 R:dr hvardera, som för 32 kapitener erfordrade
ett årligt anslag af 3,840 R:dr, hvarförutan borde åt de förslagsvis lill 12
upptagne kapitener med högre lön, som ej äro kompani- eller batlerichefer, beviljas
hvardera i ersättning för kompanireveny 400 R:dr, eller tillsammans 4,800 R:dr;
att, jemte det depotkapitens- och yngre kapitensplatserna sammansloges till en klass,
under benämning af yngre kapitener, lönerna, som nu utgöra för de förre 640 Rrdr,
och för de sednare 540 Rrdr, måtte till 900 R:dr förhöjas, med skyldighet för
depotkapitenerne att vidkännas lika accordsränta med nuvarande yngre kapitener;
utgörande förhöjningen för 22 yngre kapitener å 360 R:dr 7,920 och för 8 depotkapitener
å 260 R:dr 2,080, hvarifrån borde afgå för accordsräntorne 433 R:dr,
eller tillhopa 9,567 R:dr, börande af den förhöjda aflöningen 800 R:dr blifva lön
och 100 R:dr anses såsom tjenstgöringspenningar; alt löjlnanternes löner, nu bestämda
till 480 R:dr mätte blifva lika med löjtnanternes vid gardesregementerna
till fot, eller 540 R:dr, och således förhöjas med 60 R:dr hvardera, som för 60
löjtnanter belöper sig lill 3,600 R:dr;
att underlöjtnanternes löner, som nu utgå med 320 R:dr, måtte bringas icke blott
till likhet med deras vederlikars vid gardesregementerna, utan med hänseende till
den högre kurs, de förre måste vid artilleriläroverket genomgå, ännu derutöfver
ökas med 80 R:dr eller till jemna 400 R:dr hvardera, då således för 60 underlöjtnanter
å 80 Rrdr, skulle fordras en lönetillökning af 4,800 R:dr;
att artilleriets 3 regementsskrifvare, för att komma i lika vilkor med förvallarne vid
artilleriförråden, måtte i stället för nu bestådda 530 R;dr erhålla i lön på stat 600
Rrdr hvardera, samt efter 10 års tjenstetid 150 Rrdr; hvilken löneförhöjning i medeltal
skulle utgöra för hvarje, 220 Rrdr, och för alla 3,660 Rrdr.
att
Siats-Ulsknllels Ullålande, M 83.
ii
att styckjunkare, som hu åtnjuta i lön 253 R:dr, jemte 3 tunnor spanmål in natura
å 6 R:dr tunnan, och i beklädnadshjelp 70 R:dr, måtte hugnas med en tillökning
i lönen af 47 R:dr, utgörande för 56, 2,632 R:dr;
att de 3 regementstrumpetarne, hvilka nu uppbära i lön 203 R:dr och för öfrigt
samma förmåner, som styckjunkarne, måtte komma i åtnjutande af lika löner med
dem, som blifvit för dessa sednare föreslagne;
att sergeanternes löner, nu utgörande, utom spanmål och beklädnadshjelp, 4 63 R:dr,
måtte ökas till 492 R:dr;
att divisionstrumpetarne, hvilkas löner, utom spanmål och beklädnadshjelp, bestiger sig
till 453 R:dr, måtte erhålla lika löner med sergeanterne;
att de 3 hofslagarne eller hästläkarne, hvilka nu åtnjuta enahanda aflöningsförmåner,
som sergeanterne, kunde, emot indragning af beklädnadshjelpen, bekomma
hvardera i lön 400 R:dr; hvarjemte kommittén slutligen föreslagit, att, till förbättring
i gemenskapens vilkor, åt densamma måtte, utom så kallad tobaksskiliing i
kontant, beredas nödtorftigt underhåll medelst fastställande af en för alla garnisonsorter
lika natura-portion, så alt manskapets underhåll blefve oberoende af tillfälliga
och lokala skiljaktigheter i priset å iefnadsförnödenheterna. Hvad kommittén sålunda
i ena och andra hänseendet hemställt och föreslagit, har Hans Kongl. Höghet Generalfälttygrnästaren
lill alla delar i underdånighet tillstyrkt; äfvensom Hans Kongl. Höghet,
med anledning af de alltför ringa löuevilkor, tygstatens handtverkare åtnjuta, och
hvarigenom svårighet uppslår att dem vid artilleriet qvarhålla, underdånigst hemställt
om en behöflig förbättring jemväl i dessa handtverkares aflöning och, såsom lämplig
grund för bestämmandet deraf, föreslagit den daglön, de ifrågavarande handtverkarne
hittills åtnjutit under öfverbetingsarbeten, eller då denna utfallit olika inom samma
grad vid olika yrken, såsom faliet varit med gesällerne, den minsta daglönen inom
graden, deraf de, emot fortfarande skyldighet att förmiddagarne arbeta på kronans
verkstäder, borde såsom lön åtnjuta halfva beloppet, utan afdrag för helgdagar eller
sjukdom, helst sådant, serdeles för den gifte arbetaren, komme att medföra ekonomiskt
obestånd, och skulle, efter uppgifven beräkningsgrund, lönerna, spanmålen in
beräknad,
alltså blifva för en
tygmästare  197: 34. —
tygstatsgesäll  454: 42. 8
gevärshandtverkare
182: 24. —
Bih. lill R. St. Prol. 1850 & 1851. i Sami., 1 Afd., 27 Haft.
3
18 Ståls-Utskottets Utlåtande, 8S.
hvadan tillökningen i jemna Riksdalertal komme att utgöra
för 18 tygmästare ä 80 R:dr 1,140: — —
» 24 tygstalsgesäller a 57 R:dr  1,368: — — och
» 29 gevärshandtverkare ä 75 R:dr 2,173: — —
eller tillhopa R:dr 4,983: — —
Utom dessa underdåniga framställningar, hvilka, medelst åberopade statsrådsprotokoll,
kommit till Utskottets kännedom, har Utskottet jemväl fått i ämnet emottaga
följande inom Höglofliga Ridderskapet oell Adeln samt Hedervärda Bondeståndet
väckta och till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
1:q af Herr Edenhjelm, Gillis, hvilken, med vitsordande af det förtjenstfulla i artilleri-kommitténs
förenämnda afgifna betänkande, ansett de deri föreslagna lönetillökningar
vara för lågt upptagna, och af sådan orsak hemställt, alt å staten
för artilleriet lönerna måtte uppföras till följande belopp, för
en regements-chef 4,300: — —
» major eller öfverstelöjtnant  3,000: — —
» äldre kapiten
2,000: — —
» depot- eller yngre kapiten  1,000: — —
» löjtnant  666: 32. —
» underlöjtnant, lika med hvad kommitlerade föreslagit, eller 400: — —
» regementspastor  1,000: — —
» regementsläkare  1,000: — —
» regementsskrifvare  1,000: —- —
» styckjunkare, en regeméntstrumpetare, en hästläkare eller
hofslagare, hvardera, utom bröd och beklädnad, . . . 350: — —
» sergeant och en divisions-trumpetare, hvardera . . 250: — —
» batteri trumpetare  75: — —
» afdelningstrumpetare .
20: — —
» förste konstapel  66: 32. —
» andre d:o
33: 16. —
samt för en artillerist 8 sk. om dagen.
2:o af riksdagsfullmäktigen Erik Christensson från Götheborgs och Bohus Län, som
föreslagit, att tygskrifvarnes löner, som nu utgjorde 160 R:dr, måtte förhöjas
med 140 R:dr, eller till lika belopp med styckjunkarnes, med hvilka de kunde
anses vara vederlikar; samt
3:o af riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands län, hvarmed flera
af Hedervärda Bondeståndets ledamöter instämt, uti hvilken motion blifvit, med
Stals-Utskollets Uttalande, Jfs liS.
19
erkännande af de lägre officersgradernas behof af löneförbättring, föreslaget, att
någon förhöjning i det högre befälets löner icke varder beviljad, utan att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:t frambära den underdåniga önskan, att
Kongl. Maj:t, genom förminskande af det högre befälets antal, samt besparade
löners användande till förbättring af det lägre befälets lönevilkor, äfvensom genom
minskade anspråk på sistnämnde befäls kunskapsmålt i delar, som ej röra
vapnet, ville afhjelpa de missförhållanden, som nu framkallat svårigheten att
komplettera det för tjenstgöringcn nödiga befäl vid artilleriet, med förklarande
derjemte af Rikets Ständer, att de för närvarande icke kunna bevilja annat än
ett under reorganisationstiden interimistiskt anslag till tjenstgöringspenningar för
löjtnanter och underlöjtnanter, som förrätta tjenst vid regemcnterna, af 100
R:dr för hvardera, men att för alla öfriga och för dom, som, till följd af andra
tjensteförrättningar, erhålla serskilda arlvoden, Rikets Ständer anse sig icke
kunna något anslå; börande Rikets Ständer derjemte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om afgifvande af nådig proposition om en sådan reorganisation,
att ändamålet, utan vidare uppoffring af staten, må kunna vinnas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet till pröfning i ett sammanhang företagit;
samt anser sig till en början böra omnämna, att den i artilleri-kommitténs
merberörde betänkande förekommande uppgift, alt lönen för hvardera af de
kapitenerne skulle utgöra endast 540 R:dr, icke öfverensstämmer med de för artilleriet
fastställde stater, enligt hvilka samma lön bestiger sig till 5B0 R:dr, deraf
dock 40 R:dr utgör förhöjning i gamla förslagspriset, 6 R:dr tunnan, å under
lönen inbegripne 4 tunnor spamnål, hvilken förhöjning å i R:dr tunnan blifvit i
lönen, vid dess upptagande i stat, inberäknad.
Vidkommande sjelfva saken, så och enär den ofördelaktiga belägenhet, hvaruti
artilleriet sig befinner, icke kan anses härflyta från tillfälliga eller snart öfvergåendeorsaker,
utan tvärtom har sin grund i ett verkligt missförhållande emellan artilleribefälets,
särdeles det lägres, lönevilkor och dem, som tillkomma officerare af andra
vapen, har Utskottet, i den mån statens inskränkta tillgångar det medgifva, funnit
sig böra, till afbjelpande af detta tillstånd, som, om det längre komme att fortfara,
tvifvelsutan skulle på artilleriets tjenstbarhet utöfva ett högst menligt inflytande, föreslå
Rikets Ständer att bevilja någon förhöjning i aflöningen, så väl för befälet, som
för de vid tygstaten anställde handtverkare. Då de underdåniga framställningar, som
i delta hänseende blifvit gjorda, om ock förtjenle af synnerlig uppmärksamhet, icke
lyckats i allo tillvinna sig Kongl. Maj:ts nådiga bifall, har Utskottet, sorn anser den
föreslagna förhöjningen i det högre befälets eller regeménlsofficerarues löner icke
vara af behofvet oundgängligen påkalladt, trott sig i Kongl, Majrls nådiga proposi
-
20
Stals-Ulskotlels Utlåtande, M 8S.
tion finna den säkraste ledningen för bedömandet af det belopp, som till förbättring
i det öfriga befälets samt tygstats-bandtverkarnes löner tarfvas, hvadan Utskottet
fördenskull får
tillstyrka liikets Ständer att, med undantag af hvad för regements
cheferne
och regemenls-officerarne blifvit hegardt, bevilja det anslag,
sorn, på sätt ofvan är vordet omförmäldt, Kongl, Majit i förevarande
bänseendo för öfrigt äskat.
17:o. 1 afseende på Gottlands National-beväring bar, med föranledande af
militärbefälhafvarens å nämnde ö derom gjorda underdåniga framställning, Kongl.
Majit i nåder begärt, att följande anslag måtte af Rikets Ständer beviljas, nemligen:
för de 2:ne batteri-cheferne vid nämnde beväring» artilleri, arfvodes
förhöjningar
å 100 Ridr med tillhopa 200: — —
för sekreteraren vid samma beväring, lönetillökning . . 33: 16. —
» fällkamereraren derstädes 83: 16. —
» tygförvaltaren d:o
. 50: — —
» sjukhus-inspektoren
33: 16. — 200-
till lega för exercishästar åt beväringens artilleri 294: — —
eller tillhopa R:dr 694: — —
Som af det den nådiga propositionen bilagde Statsråds-protokoll öfver landtförs
varsiärendcr inhämtas, alt ifrågavarande 2 batteri-chefer, ehuru deras befattningar
fordra serskild bildning och med dem är förenad skyldighet, att under uppbörds
manna-ansvar
vårda batteriernas fällmateriel och af sådan anledning hafva sin bostad
i Wisby, likväl icke, utom lönen 200 R:dr, åtnjuta annan vedergällning, än ett arfvode
af 100 R:dr hvardera;
att, till befrämjande af fältartilleriets användbarhet i beliofvets stund, årligen
erfordras 294 R:dr, till lega af 94 hästar till anspann för 4 pjeser vid h arje
batteri under 3:ne dagars exercis;
alt Sekreterarens aflöning endast utgör 166 R:dr 32 sk.; Fältkamererarens,
som tillika är kassör, 250 R:dr; Tygförvaltarens 250, samt Sjukhus-inspektorens
166 R:dr 32 sk., (inner Utskottet sig ega skäl
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
afseende äskat.
Och anser Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat lektor D. Söderbergs
hos högvördige Presteståndet väckte motion, afseende anslag lill lega för exercishästar
åt beväriogs—artilleriet.
SialsUlskotlels Utlåtande, JW 33.
21
Materielen.
18:o. Enär å 4:de Hufvudtitein medel ej funnes anvisade till bestridande af
bekläduads-slitnings-ersättning för de kommenderingar utur indelda arméen, hvilkas
underhåll af nämnde Hufvudtitel bekostades, bar Kongl. Maj:t täckts ånyo begära
Rikets Ständers medgifvande dertill, att, så länge anslaget till lifmundering för indelda
infanteriet lemnar behållningar, desamma måtte användas till godtgörande af
omförmälda bekläduadsslitning, äfvensom hvad derefter kan öfverblifva till fyllande af
andra beklädnadsbehof, som för indelda arméen kunna yppas.
Till Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga framställning
tilJstyrkes Rikets Ständers bifall.
Diverse anslag.
49:o. Då vid flere föregående riksdagar Rikets Ständer medgifvit, att besparingarne
å anslaget till durchmarch-kostnadcr linge användas till bestridande af de
bestämda understöden för Lifgardes-regementernas matinrättningar, så vidt anslaget
till oförutsedda utgifter ej härtill lemnade tillgång, samt vid sistlidne riksdag jemväl
bifallit, att underhållet af de kommenderingar utur indelda arméen, som i nåder
beordrades lill garnisons-ljenstgöring på fästningar och gränsorter, likaledes finge af
berörde besparingar bekostas, har Kongl. Maj:t behagat föreslå, att ifrågavarande
reservationer varda än vidare för samma ändamål anlitade; hvarjemte Kongl. Majit,
som, enligt nådigt tillkännagifvande, stundom funnit Sig. i anseende till högt uppstegrade
priser å de i soldatportionon ingående proviantartiklar, föranlåten alt, på
det manskapet ej måtte blottställas för brist på nödigt underhåll, ej endast för de
i Stockholm förlagde regementer, utan äfven för de i landsortsstäderne garnisonerande
trupper, i nåder bevilja, efter omständigheterna lämpade, tillökningar utöfver
hvad af Rikets Ständer blifvit i sådant afseende anslaget, täckts begära Rikets Ständers
medgifvande, alt, när Kongl. Majit framdeles kan finna nödigt alt tilldela värfvadt
manskap någon förhöjning i bidraget till natura-portionen, merberörde reservationer,
för så vidt andra medel ej finnas för det yppade beholvet- alt disponera,
måtte jemväl för sådant behof användas, under det af Rikets Ständer, i fråga om de
deraf för Lifgardes-regementernes mathållning utgående understöd, gjorda förbehåll.
På de af Kongl. Majit i nåder anförde skäl, hemställer Utskottet,
att reservationerne å anslaget till durchmarch-kostnader, må, under
iakttagande af omförmälde förbehåll, der sådant kan ifrågakomma,
för de af Kongl, Majit nu uppgifna behof disponeras.
22
Slats-Vlskoiicls tillåtande, M 8S.
20:o. Utskottet, hvats åliggande, enligt i mom. af § 30 uti Riksdagsordningen,
det är, att utreda statsverkets tillstånd och behof, har, vid granskningen af förhållandet
med det på denna Hufvudtitel, under rubrik: Ackords-förskolter och ersättningar,
uppförda reservalions-anslag af 6,000 R:dr, funnit de häruppå gjorda
reservationer vid 1849 års utgång hafva uppgått till en summa af 14,745: 24,
hvarå, under loppet af år 1850, ej några anordningar hafva egt rum, och lärer
någon fråga om utbetalning från denna fond ej heller för närvarande vara väckt.
Med tillägg af anslagen för sistlidet år och det innevarande, kommer tillgången för
ifrågavarande ändamål alt uppgå till 26,745: 24; hvaremot det förmodade behofvet
inskränker sig till vissa tjenslemähs rätt att framdeles bekomma ersättning för erlagde
ackorder, till sammanlagdt belopp af 4,086: 46. 8, förutom möjligen sådane
mindre betydliga ersättningar, som kunna ifrågakomma för den fordna Lifdrabanlkorpsen,
samt de, hvilka kunna blifva en följd af den föreslagna successiva indragningen
utaf Wermlands Fältjägare-regemente.
Reservationerne på detta anslag lemna således full tillgång till de utbetalningar,
hvilka intill nästa statsreglering kunna ifrågakomma att deraf göras, hvarföre
Utskottet tillstyrker Rikets Ständer,
att vid nu skeende statsreglering utesluta hittills på denna Hufvudtitel
uppförda anslag af 6,000 R:dr för ackords-förskotter och ersättningar;
och
vill Utskottet, sedan Rikets Ständer fattat sitt beslut i afseende på Wermlands
Fältjägare-regemente, tillse, huruvida skäl kunna förefinnas, att föreslå Rikets Ständer
vidtaga någon åtgärd i afseende å förenämnde reserverade behållning.
21:o. I påföljd 'af Kongl. Maj:ts allmänna förslag om förändrad reglering i
afseende på de så kallade ljuspenningarne, har Kongl. Maj:t ansett, att från anslagen
till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus borde till lönestaterua för
de till denna Hufvudtitel hörande embetsverk öfverföras ett emot ljuspenningarne
svarande belopp, hvarmed nämnde anslag följaktligen skulle minskas.
Med tillämpning af Utskottets afstyrkande uti utlåtandet J\k 60, får Utskottet
hemställa,
att Kongl. Maj:ts berörde nådiga framställning må förfalla och an
slagen
till skrifmaterialier, expenser samt ved och ljus m. m , oförändradt
på riksstaten uppföras.
22:o. Till Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att rubriken oförutsedda utgifter
förändras till benämning extra utgifter,
tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
Stats-Ulshollels Ullålande, Jt? 83.
23
25:o. Uti öfriga till denna Hufvudlitel hörande anslag har någon förändring
hvarken af Kongl. Maj:l blifvit i nåder äskad eller eljest ifrågakornmit, hvadan desamma
uti bilagde tabell upptagits till samma belopp, som vid sistnämnde riksdag
bestämdes.
24:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkande M SI,
angående beräkningen af statsverkets inkomster tillstyrkt, i afseende på indelda räntor
och ttondén, föreslår Utskottet,
alt Rikets Ständers godkännande af denna Hufvudlitel med bifogade
tabell, icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut,
Rikets nu församlade Ständer kunna fatta i fråga om allmän förenkling
af indelta räntorna och tionden, eller deras i mer eller mindre
mån skeende indragning till statsverket.
Stockholm den 11 Mars 1851.
Reservationer:
af herr Fahlhem: »Sedan herr kapiten Stjernsvärds motion, angående landt
försvaret,
ej blifvit af höglofliga Utskottet i sammanhang med denna Hufvudlitel
granskad och besvarad, och då jag i vissa punkter af nämnde motion instämmer,
hvilka jag äfven inför Utskottet anfört, så anhåller jag, att nedanstående förslag måtte
få, såsom min reservation, åtfölja betänkandet till Rikets Ständers pröfning.»
Partiella förändringar af landtförsvaret jemte deraf föranledda besparingar.
4:de Hufvudtiteln.
G ener ålit et et.
Uti en militär-organisation, hvarest trupperne ständigt äro tjenstgörande, kan
dylika ständigt inspekterande och kontrollerande chefs-myndigheter, såsom våra Gener
al-h ef älhaf v are, vara af nöden. Uti en militär-organisation åter, hvarest massan
(de indelde trupperne) under loppet af 11 t,:delar af året äro å rotarne förlagde och
således icke äro annorlunda att anse än såsom arbetare, der äro ständige Generalbefälhafvare
icke allenast onyltige, utan de utgöra äfven en menligt ingripande mellanlänk
emellan de, enligt författningarne, ensamt ansvarige regements- och korpscheferne
och krigs-öfverstyrelsen. Talande bevis deruppå, alt, under närvarande
24
Slats-Utskotiels Utlåtande, JM 88.
förhållanden, ifrågavarande chefs-platser äro onödige, äro: alt en General-bofälhafvare
(den sjette) utan roen kunnat indragas; att en annan general-befälhafvare-befattning
icke änsetts trägnare och mera maktpåliggande, än att densamma kunnat förenas med
den ständig tjenstgöring erfordrande Presidents-befattningen i Krigs-kollegium, samt
slutligen, alt man icke längesedan sett General-befälhafvaren öfver de i Jemtland,
Wester- och Norrbotten förlagda regemente!' ständigt bebo Stockholm, samt General-befälhafvaren
öfver Westgötha-regementerne bebo Upsala. Att kontrollerande
och inspekterande myndigheter böra finnas för infanteriet likaväl som dylika linnas
för kavalleriet, artilleriet och ingeniörväsendet, bestrides icke; men dels kan deras
antal vara inskränktare, än de nuvarande General-befälhafvarne, dels bör deras aflöningsförhållanden
icke innehålla den slags skjuts- och traktaments-entreprenad, som
för det närvarande är fallet, derigenom alt så väl skjuts- som traktaments-ersättningen
utgår lika för alla, antingen de resa mycket eller litet, eller ens resa något
alls. Det menliga i ett dylikt afiöningssätt erfordrar inga komrnentarier för dem,
som afse någon vigt vid tjenstebefattningen. Derigenom att General-befälhafvarne
förvandlas till General inspektörer och årligen ombyta de korpser, de under sommaröfningarne
skola inspektera och mönstra, blifva de genom en häraf föranledd
vidsträcktare jemförelse bättre i tillfälle, än nuvarande, ständigt samma korpser inspekterande,
General-befälhafvare, att bedömma skiljaktigheterna emellan korpsernas
instruktion &c. Förändringen af General-befälhafvarne lill General-inspektörer för
infanteriet, är i öfrigt icke något annat, än att för detta vapen åstadkomma detsamma,
som redan eger rum för de öfrige, samt att aflysa några, under närvarande
förhållanden varande, uteslutande sinekur-befattningar. Att skilja skjuts- ocb tråk—
taments-ersättningen från lönen är icke annat än hvad rättvisan och den med tjensten
afsedda nyttan krafyer.
Närvarande Förhållandet.
Generalitetets stat . . . R:dr 54,700:
Häruti ingår: för hvardera af
de 5 General-befälhafvarne: lön
3,000 R:dr; furage- och taffelpenningar
5,000 R:dr, utan rättighet
till skjuts- och traktaments
Transport
R:ko R:dr 54,700:
ersätt
-
Föreslagne Förhållandet.
3:ne General-inspektörer för infanteriet,
hvardera lön 3,000 R:dr; samt furageoch
taffelpenningar 1,500 R:dr eller
4,500 R:dr. . . . . . 13,500:
1 General-inspektör för kavalleriet
d:o d:o  4,500:
Transport B:ko R:dr 18,000:
1 Ge
-
Stats-Utskottets Utlåtande, JVS 85,
25
Transport B:ko R:dr 54,700. Transport B.ko R:dr 48,000.
ersättning under embelsresor; för
Kavalleri-inspektören, General-fälltygmästaren
och Fortifikalions-generalen,
hvardera: lön 3,000 R:dr,
furage och taffelpenningar 1,500
R:dr; för 6 förste adjutanter, hvardera
400 R:dr; för 5 andre adjutanter,
hvardera 300 R;dr; för 5
distriktsläkare (hvilka bortgå med General-befälhafvaroe),
hvardera 400
R:dr; slutligen lill förhöjning af öfverste-pensionerne,
men hvilket blir
obehöflig!, då deras antal minskas
till hälften, 6,000 R:dr.
Summa B:ko R:dr 54,700. Summa B:ko B:dr 28,200.
Besparing 26,500 R.dr.
lndelda arméen.
Uti vår militär—organisation är intet förhållande mera planlöst och mera förenadt med
uppenbar misshushållning med statens medel, än den närvarande korps-indelningen vid indelda
infanteriet och kavalleriet. Sålunda finner man vid infanteriet sjelfsländiga korpser, med en
varierande effektiv af 1,126, 1,082, 1,079, 982, 888, 883, 810, 790, 745, 743, 686,
556, 445, 401 och 334 man, hvaraf t. ex. den korps, som utgöres af 1,126 man (Ira
Lifgrenadiererna), eger alldeles lika antal befäl med den, som utgöres af 686 man (Nerikes
regemente). Vid kavalleriet åter varierar effektiven ifrån 890 till 450, 445 och 180 man,
och hvaraf t. ex. den korps, som utgöres af 890 man (Skånska hussarcrne), eger aldeles lika
antal regementsbefäl som den korps, hvilken utgöres af 445 man (Smålands hussarer). Nu
lärer väl ingen vilja bestrida, alt den enda rätta måttstock, hvarefter befälets (officerarnes)
antal vid en trupp bör bestämmas, är i första rummet efter det antal soldater (stridande),
hvaraf truppen består; i det andra, efter de olika taktiska formationer (manöver-enheter),
som en trupp kan komma att utgöra. Förhållandet i förenämnde hänseende är naturligtvis
olika inom olika vapen, men inom ett och samma vapen bör ingen anledning till olikhet uppstå.
Således bör antalet soldater vid hvarje pluton, kompani, bataljon och brigad (regemente
är ingen manöver-enhet; bör ej heller vara någon administrativ enhet) vara lika inom bela inBih.
lill R. St Prot. 1850 & 4851. 4 Sami, 1 Afd., 27 Baft. 4
1 General-fälttygmästare d:o d:o . 4,500.
1 Fortifikalions-general d:o d:o. . 4,500.
3:ne Infanteri-inspektions-adjutanter,
hvardera 400 R:dr  1,200.
Obs. att kavalleri-inspektören
endast har 1 adjutant på stat och
mer behöfva icke infanteri-inspektörerne.
26
Siats-Utskottets Utlåtande, As 8!i.
fanteriet; på samma sätt vid hvarje trupp, sqvadron, bataljon och brigad inom hela kavalleriet.
Ytterligai e böra do minsta manöver-enheterna (plutonen vid infanteriet och truppen vid kavalleriet)
göras så tali ika, som erfarenheten visat, att de böra vara, samt hvarje bataljon bestå af
samma antal kompanier (sqvadronor) och hvarje brigad af samma antal bataljoner. Tilivägagår
man på detta sätt, finner man genast, huru stort antal officerare af hvarje grad (med olika
befälsfunklion) som erfordras. Ehuru allt hvad här blifvit anfördt, icke i någon del kan bestridas,
hvarken tili sin rättsgrund eller till sin skedda tillämpning i andra arméer, så spåras
nära nog ingen skymt dertill i utförandet inom vår armée. Vid infanteriet variera plutonerna
ifrån 46 man till 28, således kompanierne ifrån 138 man till 84, eller hataljonerne ifrån
552 man (ill 334. Vidare företer infanteriet, t. ex. vid 1:a Lifgrenadier-regementet 2:ne
Majorer (3:dje Majoren eller den projekterade Bevärings-bataljons-befälhafvaren är icke tagen
i beräkning) på 1,126 man och samma antal Majorer vid t. ox. Norrbottens Fältjägare-korps
på 334 rnan (korps-befälhafvaren är icke annat än Major, då truppen icke utgör mer än bataljon,
och dertill den till antalet minsta bataljonen i hela Europa). Vidare finner man vid
en korps, en Öfverste rned tillhörande stab för 1,126 man; vid en annan, en Öfverste med
samma stab för 686 man. Går man till kavalleriet, så finner man visserligen alla sqvadroner
i det närmaste lika till antalet, men deremot vid en korps, bataljonen bestå af 5 sqvadroner;
vid en annan, ena bataljonen af 3:ne och den andra af 2:ne sqvadroner. Vidare finner man
vid en korps, 1 Öfverste och 2 Majorer med tillhörande stab för 890 man; vid en annan,
1 Öfverste och 2 Majorer med samma stab för 445 man. Är detta plan? eller är det ett
påtagligt bortslösande med statsmedlen? Ingen med minsta anspråk på vanligt sundt omdöme
kan tveka i svaret! Icke heller bör någon, dessa åsigter må i öfrigt vara hvilka som helst,
tveka att medgifva, att en af hehofvet påkallad, med rikets sannskyldiga nytta öfverensstämmande,
förändring är af nöden med hänseende till indelda arméens korps-indelning. Såsem
utgångspunkt för densamma, bar jag antagit hvad i formationsväg dels taktiken, dels förhållandet
inom utländska arméer gifver vid handen. Således bar jag inom infanteriet antagit,
att kompaniet icke får understiga 100 man stamlrupper, tillökt på krigsfot med 100 man
beväringsmanskap. Bataljonen på fredsfot, till det minsta den kan vara, eller minst 400 man;
på krigsfot det största den i vanligaste fall är, eller omkring 800 man. Brigaden (2:ne träffen)
den minsta möjliga den kan vara, eller 4 bataljoner. Vid kavalleriet har sqvadronen på
fredsfot antagits till samma nummerstyrka, som för det närvarande, för att på krigsfot tillökas
med beväringsmanskap efter behofvet. Bataljonens sqvadronsantal lika med Lifgardets till bäst
(vår sednaste kavalleri-organisation) eller 4 sqvadroner och brigaden till 4 bataljoner.
Efter förenämnde upplysande inledning öfvergår jag till:
l:o Infanteriet.
Indelda infanteriet utgöres för närvarande af 913 officerare och 21,299 man effektivt
manskap, fördelade i 24 regementer och korpser, hvilka tillsammanlagdt bestå af 44 bataljo
-
Slals-Utskollels Utlåtande, Jt/s 85.
27
ner. Efter nedan föresiagne förändring skulle indelda infanteriet utgöras af 1,036 officerare
och 24,148 man effektivt manskap, fördelade i 14 brigader, hvardera utgörande 4 bataljoner,
eller tillsammanlagdt 66 bataljoner. Således 123 officerare och 2,849 man mer än för närvarande;
allt mot en kostnad, som, detta oaktadt, med icke mindre än 79,807 R:dr Banko
understiger den närvarande. Lönerne äro upptagne lill oförändradt belopp enligt nu gällande
stater.
Närvarande förhållandet.
Officerare.
l:o. Regements- och Korps-chefer.
20 Regements-chefer å 3,6001l:dr 72,000.
4 Korps—chefer . . . ä 2,600 » 10,000.
24
2:o. Bataljons-chefer.
20 Förste Majorer . . ä 1,800 » 36.000.
24 Andre Majorer . . ä 1,200 » 28,800.
44
3:o. Majorer utan bataljon.
19 Tredje Majorer . . ä 1,000 » 19,000.
4:o. Adjutanter.
24 Reg:s-qv8rtermästare ä 700 » 16,800.
24 Förste Adjutanter. . ä 400 » 9,600.
20 Andre » . ä 300 » 6,000.
68
3:o. Kompani-chefer.
176 Kaptener å 800 » 140,800.
6:o. Kaptener utan kompani.
82 Andre Kaptener . . a 600 » 41,000.
Föreslagna förhållandet.
Officerare.
1:o. Korps-chefer.
14 Brigad-chefer . . . å 3,600 K:dr 60,400.
14
2:o. Bataljons-chefer.
14 Förste Majorer . ä 1,800 » 26,200.
42 Andre Majorer . . ä 1,200 » 60,400.
3:o. Majorer utan bataljon.
Obehöllige, sedan bestämdt
blifvit, att beväringen med
stammen skall förenas.
4:o. Adjutanter.
14 Reg:s-qvartermästare ä 700 » 9,800.
66 Adjutanter ä 400 » 22,400.
~7Ö
6:o. Kompani-chefer.
224 Kaptener a 800 » 179,200.
6:o. Kaptener utan kompani.
Obehöllige, sedan bestämdt
blifvit, alt beväringen med
Stammen skall förenas.
Transport R:dr 380,000.
Transport R:dr 337,400,
28
Stats-Utskotlets Ullålande, JYs 85.
Transport R.dr 380,000.
7:o. Subaltern-officerare.
176 Förste Löjtnanter . . h 350
148 Andre » . . ä 300
176 Under- » . . ä 200
61,600.
44,400.
35,200.
500
Summa Officerare 913.
Civile Tjenstemän.
22 Regements-pastorer
ä
300
»
6,600.
24
Regements-läkare . .
å
700
»
16,800.
40
Bataljons-läkare. . .
ä
250
»
10,000.
24
Regemenls-auditörer
ä
500
»
12,000.
24
Regements-sk rifvare
ä
750
»
19,000.
24
Reg:s-kommissarier
å
400
»
9,600.
37
Mönsterskrifvare . .
ä
200
»
7,400.
195
Under-officer ar
e.
44
Bataljons-adjutanter .
ä
200
»
8,800-
176
Fanjunkare
ä
240
»
42,240-
22
Wäblar
ä
200
»
4,400.
224
Sergeanter
ä
160
»
35,840.
352
Fourirer
ä
80
»
28,160.
Avgifter för 517 vakante
till lönefyllnad anslagne
nummerä 50
818.
Musiken.
24 Regem:«-trumslagare ä 250
Afgifter för 849 vakante till
musikens underhållande an.
a 50
slagne nummer
» 25,850.
» 6,000.
» 42,450.
Transport R:dr 337,400
7:o. Subaltern- officerare.
224 Förste Löjtnanter . a 350
224 Andre » . å 300
224 Under- » . ä 200
» 77,700.
» 67,200.
» 44,800.
672
Summa Officerare 1,036.
Civile Tjenstemän.
14 Brigad-pastorer
14 Brigad-läkare. .
56 Bataljonsläkare
14 Brigad-auditörer
14 Brigad-skrifvare
14 Brigad-kommissarier
ä 300
å 700
å 250
å 500
a 750
ä 400
126.
Musiken.
14 Musik-direktörer . .
14 Brigad-trumslagare.
Under-officerare.
56 Bataljons-adjutanter. å 200
224 Fanjunkare ..... å 240
14 Wablar ä 200
Obs. att de indragne Under
officerarne
äro ersatte medelst
korporaler.
294.
4,200.
9,800.
14,000.
7,000.
10,500.
5,600.
11,200.
53,760.
2,800.
ä 250
ä 120
112 Haulboister ä 120
56 Bataljonstrumslagare h 66: 32
» 3,500.
» 1,680.
» 13,440.
» 3,733.
Transport R:dr 796,340. 196.
Transport R:dr 668,313.
Stals-Utskotlels Utlåtande, JK 83.
29
Transport R:dr 796,540. Transport R.dr
Gevärshandtverkare. Gevärshandtverkare.
Afgifter för 90 till gevärs- 14 Gevärshandtverkare . . ä 120
handverkare anslagne N:r ä 30 » 4,500.
Effektivt manskap. Effektivt manskap.
l:o. Korpor aler. l:o. Korporalen.
1,040 Korporaler ä 30 R:dr utom 1,792 Korporaler ä 30 R:dr utom
rotelön  31,200. rotelön »
I 040 1,792 Vice Korporaler å !5R:dr
utom rotelön »
3,584.
2:o. Soldater. 2:o‘ Soldater'
19,411 Soldater, Volontärer och 17’043 “a“* utgörande återstoden
T- .. . ... af det för närvarande effek
i
immerman rotelon.
tiva manskapet
517 hittills till lönefyllnad åt underofficerare
anslagne, hädanefter
till rekrytering af
sedde
nummer
849 hittills till musikens underhållande
anslagne, hädanefter
till rekrytering afsedde n:r
90 hittills lill gevärshandtverkare
anslagne, hädanefter till rekrytering
afsedde nummer .
9 hittills till hingsthållning anslagne,
hädanefter till rekrytering
afsedde nummer . .
4 vid Kronobergs regemente
hittills vakante, hädanefter till
rekrytering afsedde nummer
20,451 N:r, Transport R:dr 832,040. 22,096 N:r, Transport R:dr
668,313.
» 1,680.
45,760.
26,880.
rotelön.
rotelön.
rotelön.
rotelön.
rotelön.
rotelön.
740,633.
30
Slals-Utskotlels Utlåtande, Jtfi 83.
20,451 N:r. Transport R:dr 832,040. 22,096 N:r. Transport R:dr 740,633.
90 vid Norrbottens fältjägare
korps
hittills d:o d:o d:o rotelön.
590 vid Skånska Infanteriregeinenternavakante,
hädanefter
till rekrytering,afsedda nummer.
Som vakansafgiften
ingår till Statsverket, utföres
den härmed  13,860.
200 i Jemtland belägne, hädanefter
till infanteri afsedda,
för det närvarande 100 man
kavalleri utgörande, rotehållsnummer
rotelön.
405 för närvarande kavalleri utgörande,
men hädanefter till
infanteri afsedde rusthålls—
nummer rotelön.
295 nummer ny ordinarie rotering,
hvilka för det närvarande
erlägga vakansafgift,
men hädanefter äro afsedda
att såsom infanteri rekrytera.
Som vakansafgiften ingår till
Statsverket, upplages den
här såsom utgift ä 50 R:dr
per nummer  14,750.
20,451. 23,476.
3:o. Spel. 3:o. Spel.
848 trumslagareoch spel i nummer rotelön. 672 Trumslagare och Spel i num
S:a
Effektivt manskap 21,299 man. mer, (3 per kompani). . rotelön.
Summa Effektivt manskap 24,148
(cirka 108 man per kompani).
21,299 N;r. Tranport R:dr 832,040. 24,148 N:r. Transport R:dr 769,243.
21,299 N:r. Transport R:dr 832,040
Antalet vakante nummer.
l:o af rust- o.rotehållsreg:a.
317 nummer lill löne,fyllnad för
Underofficera re.
849 nummer til! musikens underhållande.
90 nummer til! aflönandel af
gevärshandtverkare.
9 nummer lill hingstbållning.
4 » vid Kronobergs re
gemente.
3 nummer vid Dalregementet
ali ersättas vid inbrytande
krig.
nummer vid Norrbottens regemente.
nummer vid Skånska infanteriregementerna
(för statens
Stats-Utskottets Utlåtande, M 85. 31
24,148 N:r. Transport R:dr 769,243.
Antalet vakante nummer.
räkning),
nummer vid Jemtlands fältjägareregemente
till understöd
för rotehållet i Jemtland.
2:o. Ny ordinarie rotering.
nummer för statens räkning.
Af rust- och rotehållsregem.
248 nummer vid Jemtlands fältjägareregemente
till understöd
för rotehållet i Jemtland.
5 nummer vid Dalregementet
att ersättas vid inbrytande
krig.
90
390
248
2,200.
293
S;a kostnad för infanteriet 852.040.
2,493 nummer, hvilka tillsammanlagde
med summan
effektivt manskap (21,299
man), utgör 23,794 man,
eller summan af indelda
infanteriets och nya ordinarie
roteringens lfa plan.
23,794 N:r.
Summa kostnad
för infanteriet 769,243.
Nummer, hvilka tillsammanlagde
med summan
effektivt manskap,
1(24,148 man) utgör
124,399 man eller indelda
/infanteriets och nya or''tdinarie
roteringens l:a ~
-1 Jplan, jemte de från kaF
val leri till infanteri förvandlade
405 rusthållsi
och 200 rothåltsnummer.
Besparing . . 62,797 R:dr.
hvartill ytterligare
kommer Statsverket
Transport R:dr 832,040. 24,399 N:r.
Transport R:dr 769,243.
32
St als-Ut skottets Utlåtande, M 83.
24,399 N:r. Transport R:dr 769,243.
tillgodokommande
2,833 t:or hästvakans-spanmål
å 6
Rtdr per tunna för
föreslagen förvandling
af405 kavalleriN:r
till infanteri . . 17,010.
S:a besparing  79,807.
Mot infanteriets föreslagna korpsindelning må man icke invända, hvarken alt det icke
går an, att till en och samma korps förena manskap af rust- och rothållsnalur, ty detta förhållande
utgör icke något annat än det, som redan eger rum vid Bohusläns regemente, hvarest
den ena (södra) bataljon är af rusthålls- och den andra (norra) bataljonen af rotbållsnatur;
ej eller att det icke går an, att till en och samma korps förena manskap från olika
län, ty af infanteriets närvarande 24 korpser äro icke mindre än 12 sammansatta af manskap
från dels 2:nc dels 3:ne län.
2:o. Kavalleriet.
lndelda kavalleriet utgöres för närvarande af 167 officerare och 5,411 man effektivt
manskap, fördelade i 6 olika korpser, hvilka tillsammanlagdt bestå af 10 bataljoner. Enligt
den här nedan föreslagna korpsindelning, skulle indelda kavalleriet komma att bestå af
148 officerare och 5,200 man effektivt manskap, fördelade i 2:ne brigader, hvardera utgörande
4 bataljoner eller 16 sqvadroner; således blott 19 officerare och 211 man effektivt
manskap mindre än för närvarande, men mot en kostnad, som med icke mindre än 105,185
R:dr banko understiger den närvarande. De nuvarande lönerna äro upptagne i enlighet med
de serskilda slaterne; de föreslagne, i enlighet med staterne för Skånska kavalleriregementerne.
Närvarande Förhållandet. Föreslagna Förhållandet.
Officerare. Officerare.
l:o. Korps-chefer. l:o. Korps-chefer.
3 Öfverstar ä 4,500 R:dr 13,500. 2 Öfverstar (Brigad
2
dito å 4,200 » 8,400. chefer) å 4,200 » 8,400.
5. N:r. Transport R:dr 21,900. 2. N;r. Transport R:dr 8,400.
2:o Ba- 2;o J?a
-
Slats-Ulskollets Ullålande, Afl 88.
33
Transport R:dr 21,900.
2:o. Bataljons-chefer.
3
Förste
Majorer . .
ä
2,500
»
7,500.
2
Förste
Majorer . .
ä
2,200
»
4,400.
1
Andre
Major . . . .
ä
2,000
»
2,000.
2
dito
dito . . . .
ä
1,900
»
3,800.
2
dito
dito . . . .
å
1,600
»
3,200.
iö7
3:o. Adjutanter.
2
R:gts-qvartermästare å 1,100
»
2,200.
1
dito
dito . .
å
1,000
»
1,000.
2
dito
dito . .
å
800
»
1,600.
2
Förste
Adjutanter .
å
800
»
1,600.
1
dito
dito . .
å
700
»
700.
2
dito
dito . .
ä
650
»
1,300.
2
Andre
Adjutanter .
å
600
»
1,200.
1
dito
dito . .
å
500
»
500.
2
dito
dito . .
ä
450
»
900.
lä
4:o. Stallmästare.
ä Reg.-stallmästare . . ä 400 » 2,000.
ä:o. Sqvadrons-chefer.
ä Ryttmästare . . . . ä 1,700 » 8,ä00.
S dito å 1,600 >, 8,000.
5 dito h 1,400 » 7,000.
22 dito a 1,300 » 28,600.
W.
6:o. Ryttmästare utan Sqvadron.
1
Andre
Ryttmästare å 1,150 »
1,150.
1
dito
dito
å 1,100 »
1,100.
1
dito
dito
å 900 »
900.
4
dito
dito
å 800 »
3,200.
N:r.
Transport R.dr 114,250.
hih. Ull R.
St. Prot. 18S0 & 1881. 4
Transport R:dr 8,400.
2:o. Rataljons-chefer.
2 Förste Majorer . . å 2,200 » 4,400.
6 Andre Majorer . . ä 1,600 » 9,600.
87
3:o. Adjutanter.
2 R.gts-qvarlermästare å 800 » 1,600.
8 Adjutanter ä 650 » 5,200.
10.
4:o. Stallmästare.
Indragas, i enlighet med hvad
för det närvarande vid flere
regementen egt rum.
5:o. Sqvadrons- chefer.
32 Ryttmästare. . . . ä 1,300 » 41,600.
32.
6:o. Ryttmästare utan Sqvadron.
Indragas såsom obehöfliga.
Transport R:dr 70,800,
Sami., 1 Afd., 27 Haft. 5
54
Stats-Ulskottets Utlåtande, M 83. »
Transport R:dr 114,230. Transport R:dr 70,800.
7:o. Subaltern-officer are. 7:o. Subaltern-officerare.
5
Förste
Löjtnanter, k
850
»
4,250.
32
Förste Löjtnanter . k
650 »
20,800-
5
dito
dito . . ä
800
»
4,000.
32
Andre dito . å
500 »
16,000.
5
dito
dito . . a
700
»
3,500.
32
Under- dito . k
450 »
14,400.
22
dito
dito . . a
650
»
14,300.
2
Andre
Löjtnanter, å
750
»
1,500.
2
dito
dito . . ä
700
»
1,400.
2
dito
dito . . å
550
»
1,100.
8
dito
dito . . k
500
»
4,000.
5
Under-Löjtnanter. å
600
»
3,000.
5
dito
dito . . k
560
»
2,800.
5
dito
dito . . a
500
»
2,500.
22
dito
dito . . å
450
»
9,900.
88. 96.
S:a Oflicerare 167. S:a Officerare 148.
Civile Tjenstemän. Civile Tjenstemän.
5
Regem.-auditörer .
k
500 »
2,500
2
Brigad-auditörer . . ä
500
1,000.
5
Regem.-pastorer .
å
300 »
1,500.
2
Brigad-pastorer
. . å
300
600.
5
Regem.-läkare . .
k
700 »
3,500.
2
Brigad-läkare .
. . k
700
1,400.
7 Bataljons-läkare .
a
250 »
1,750.
8 Bataljons-läkare
. . k
250
2,000.
3
Veterinär-läkare .
k
200 »
600.
2
Yeterinär-läkare
. . k
500
1,000.
2
dito dito
a
500 »
1,000.
2
Brigad-skrifvare
. . k
500
1,000.
1
dito dito
k
70 »
70.
2
Brigad-kommissarier ä
400
800.
3
Regem.-skrifvare .
a
750 »
2,250.
2
dito dito
a
500 »
1,000.
4
Reg.-kommissarier
a
400 ),
1,600.
8
Mönsterskrifvare .
ä
200 »
1,600.
5.
2CL
Under-officerare.
Under-officerare.
7
Fanjunkare . . . .
k
250 »
9,250.
32 Fanjunkare . .
. . a
400 »
12,800.
1
Sergeanter . . . .
k
200 »
22,200.
2
Väblar ....
200 »
400.
Afgiften för 148
till
Under-
Obs. att de i
ndragne
Under-
Transpo
rt R.dr
215,320.
Transport R:dr
143,000.
Slats-Ulskollets Utlåtande, Jis 83.
35
Transport R:dr
officersaflöning anslagno nummer
å 150 R:dr
148.
Musiken.
35 Stabstrumpetare ä 200 »
Afgiften för 35 till Stabs—
trumpetares aflönande anslagne
N:r å 150 R:dr . .
Dito för 52 vakante till musikens
underhållande anslagne
nummer ä 150 R:dr .
Musikens underhåll vid Lifregementets
dragonkorps. .
"357
Handtverkare.
6 Sadelmakare. . . ä 150 »
5 Pistolsmeder. . . ä 150 »
215,320.
22,200.
7,000.
4,250.
7,800.
600.
900-
750
11.
Effektivt manskap.
l:o. Korporaler.
111 Korporaler å 15 R:dr utom
nurnmerlön
lil.
1,665.
2:o. Kavallerister.
3,189 Kavallerister och Volontärer, nummerlön.
Transport R.dr 143,000.
officerarne äro ersatte medelst
korporaler.
34.
Musiken.
2 Rrigad-trumpetare ä 400 »
8 Bataljons
-
dito
800.
å 350 » 2,800.
3,189 N:r.
Transport R:dr 260,485,
10.
Handtverkare.
8 Sadelmakare ... ä 150 » 1,200.
2 Pistolsmeder ... ä 150 » 300,
Ttu
Effektivt manskap.
l:o. Korporaler.
160 Korporaler ä 30 Rrdrutom
nummerlön  4,800.
160 Vice-korporaler h 1.5 R:dr
utom nummerlön  2,400.
320.
2:o. Kavallerister.
2,490 man, utgörande återstoden af
de för närvarande effektiva
kavalleristerna nummerlön.
148 hittills till lönefyllnad åt Underofficerare
ansiagne, hädanefter
lill rekrytering afsedde
nummer nummerlön.
2,658 N:r. Transport R:dr 155,300
36
Stals-Ulskottets Ullålande, M 85.
3,189 N:r.
Transport R:dr 260,485.
3,189.
3:o. Spelet74
Sqvadrons-trumpetare . . . nutnmerlön.
4:o. Hofsmeder.
37 Hofsmeder nummoilöu.
3,411 S:a effektivt manskap.
Antalet Vakante nummer.
148 N:r tili lönefyllnad för Underofficerare.
35 » till dito dito för Stabstrumpetare,
till musikens underhållande.
52
59
294
till Kronohingstars under
-
tillsammanlagde
hållande
hvilka,
med summa effektivt
manskap, (3,411) utgör
indelda kavalleriets prima
plan (3,705.)
Summa kostnad R;ko R:dr 260,485.
2,638 N:r. Transport R:dr 155,300.
35 hittills till Stabstrumpetare
anslagne, hädanefter tili rekrytering
afsedde nummer . . nummerlön.
52 hittills till musikens underhållande
anslagne, hädanefter
till rekrytering afsedde
nummer nummerlön.
59 hittills till kronohingstars underhållande
anslagne, hädanefter
till rekrytering afsedde
nummer nummerlön.
2,784.
3:o. Spelet.
64 Sqvadrons-trumpetare . . . nummerlön.
4:o. Hofsmeder.
32 Hofsmeder nummerlön.
3,200 S:a effektivt manskap. Lägges
härtill 505 lill infanteri
afsedde kavallerinummer, erhålles
kavalleriets prima plan
eller 3,705 nummer.
Antalet Vakante nummer.
Finnas inga.
Summa kostnad B:ko R:dr 155,300.
Besparing B:ko R:dr 105,185.
Stats-Utskoltets Utlåtande, JVi 88.
37
Af indelda kavalleriets närvarande 6 korpser äro 2:ne förlagde hvardera uti 2:ne län,
2:ne uti 3:ne och i uti icke mindre än 4 län. Efter den föreslagna korpsindelningen blefve
förhållandet ungefär enahanda; således linnes i detta afseende ingen anledning till anmärkning.
Angående den föreslagna förvandlingen från kavalleri till infanteri, torde det vara lämpligt att
meddela, huru jag föreställt mig att densamma borde verkställas. Jag skulle nemligen tro, att
af det närvarande kavalleriet borde följande nummer afsitta, nemligen : 400 nummer af Skåuska
kavalleri-regementerne eiler de 4 närmast Småländska gränsen belägna sqvadronerne; 300 nummer
af Smålands hussar-regernente, eiler detsamma, som hela regementet; 3 nummer af Lifregementets
dragoner, eller de nummer, som i Gefleborgs län äro förlagde; slutligen 200 nummer
af Jemtlands Hästjägare, eller båda sqvadronerne; Summa afsittande nummer: 1,103.
Af detta antal borde likväl icke mer än 303 nummer genast afsitta och de öfrige 600
numren icke förr än på samma gång, som ett lika antal af f. d. Westgötha kavalleri-regemente
till kavalleri åter förvandlades.
Värf vade Arméen.
Lifgardes-regementerne till fots.
Som ingen fråga blifvit väckt eller lärer komma att väckas med hopp om framgång, om
den slående härens förökande, men detta, hvad infanteriet angår, likväl, enligt föregående, egt
rum med icke mindre än 123 officerare och 2,849 man effektivt manskap utöfver hvad som
för närvarande finnes, så borde väl en giltig anledning hafva uppstått icke allenast till fot
gardernas,
utan äfven till Lifbevärings-regementets, Hallands infanteri-bataljons och Wermlands
fältjäg ares indragning; och hvaraf följden skulle blifva en besparing af icke mindre än 400,000
R.dr. Detta oaktadt inskränker jag mig för det närvarande, hvad fotgarderne angå, att påyrka,
det dessa 2:ne regementer, på de välgrundade skäl, som redan i det föregående blifvit
anförda måtte blifva till en korps (brigad) sammanslagne. Vid beräkningen af lönerne hafva
de närvarande aflöningsstaterne blifvit lagde till grund.
Närvarande förhållandet.
Officerare.
l:o. Sekund-chefer.
2 Öfverstar å 4,100 R.dr 8,200.
2:o. Balaljons-chefer.
2 Förste Majorer. . ä 2,920 » 3,840.
4 N:r Transport R:dr 14,040.
F öreslagne förhållandet.
Officerare.
l:o. Sekund-chefer.
1 Öfverste (Rrigad
chef)
k 4,100 R:dr 4,100,
2:o. Balaljons-chefer.
1 Förste Major ... k 2,920 » 2,920.
2 N:r. Transport R:dr 7,020.
38
Stats-Ulskollets Utlåtande, Ji? 8ä.
Transport
R:dr
14,040.
Transport
R.dr
7,020.
2
Andre Majorer . . ä 2,720.
»
5,440.
3 Andre Majorer . . ä 2,720
»
8,160.
~T.
T
3:o. Adjutanter.
3:o. Adjutanter.
2 Regemenls-Qvarter-
1 Regements-Qvarter-
mästare å 880
»
1,760.
mästare å 880:
»
880.
2
Förste Adjutanter . å 660
»
1,320.
4 Adjutanter ä 500:
»
2,000
2
Andre dito . . ä 500
»
1,000.
IT
"IT
4:o. Kompani-chefer.
4:o. Kompani-chefer.
12
Kaptener ä 1,480
»
17,760.
16 Kaptener ..... å 1,480:
»
23,680.
4 Kaptener å 1,450: »
5,800.
16
TfT
5:o. Subaltern-officerare.
5:o. Subaltern-officerare.
16
Förste Löjtnanter. . ä 540
R.dr
8,640.
16 Förste Löjtnanter. . å 540:
R:dr
8,640.
16
Andre dito . . ä 430
»
6,880.
16 Andre dito . . å 430:
»
6,880.
16
Under- dito . . ä 380
»
6,080.
16 Under- dito . . å 380:
»
6,080.
487
487
S:a officerare 76.
S:a officerare 74.
6:o. Civile tjenstemän.
6:o. Civile tjenstemän.
2
Regements-pastorer. ä 430
R:dr
860.
1 Brigad-pastor . . . . å 430
R:dr
430.
2
Regements-Auditörer ä 480
»
960.
1 Dito Auditör ... a 480
»
480.
2
Regemenfs-Läkare . ä 515
»
1,030.
1 Dito Läkare. ... ä 515
»
515.
4
Bataljons- dito . . ä 270
»
1,080.
4 Bataljons dito . . . . å 270
»
1,080.
2
Regementsskrifvare . ä 590
»
1,180.
i Brigad-skrifvare . . . å 590
»
590.
4
Mönsterskrifvare . . ä 186
»
744.
167
~87
Under-officer are.
Under-officerare
2 Första Bataljons-adju-
4 Bataljons-adjutanter å 346:
»
1,384.
tanter å 346
»
692
16 Fanjunkare ä 346:
»
5,536.
2
Andra dito dito . . ä 306
»
612.
1 Väbel å 206:
»
206.
16 Fanjunkare ii 346
»
5,536.
Obs. att de irulragne Underc
Hice-
2
Yäblar a 206
»
412.
rarne äro ersatte medelst
kor-
16
Fourirer a 146
»
2,336.
poraler.
387
Transport R.dr
84,162.
21. Transport R:dr
73,561.
Stats-Ulskoltets Utlåtande, M 85.
Transport R.dr 84,162.
Musiken.
2 Regements-trumsla
gare
ä 206: » 412.
16 Hautboister ä 186: » 2,976.
187
Effektive nummer.
l:o. Korporalen.
32 Distinktions-korporaler ä 110
R:dr, oberäknadt gardistun
derhållet
» 3,320.
64 Korporaler å 60 dito dito » 3,840.
967
2:o. Gardister.
1,436 Gardister, underhållet oförändradt.
3:o. Spel.
32 Trumslagare å 12 R:dr
oberäknadt gardisturider
hållet
. . .
48 Hornblåsare å 12: d:o d:o
4:o. Handtverkare.
4 Gevärshandtverkare å 48 Rdr,
oberäknadt gardistunderhållet
4 Öfverliminerinän ä 12 R:dr,
oberäknadt gardistunderhållet
s7~
S:a effektive nummer 1,640.
S:a kostnad B:ko R:dr 96,110.
Transport R:dr 73,561.
Musiken.
1 Brigad-trumslagare . å 206 R:dr 206.
8 Hautboister å 186 » 1,488.
“97
Effektive nummer.
1 :o. Korporaler.
64 Distinktions-korporaler å
110 R:dr, oberäknadt
gardistunderhållet .... » 7,040.
64 Korporaler å 60: d:o d:o » 3,840.
128".
2:o. Gardister.
1,460 Gardister, underhållet oförändradt.
3:o. Spel.
32 Trumslagare å 12 R:dr,
oberäknadt gardistunder
bållet
. .
16 Hornblåsare å 12: d:o d:o
4:o. Handtverkare.
2 Gevärshandtverkare ä48Rdr,
oberäknadt gardistunderhållet
2 Öfvertimmerman å 12 R:dr,
oberäknadt gardistunderhållet
~4~
S;a effektive nummer 1,640.
S:a kostnad B;ko R:dr 86,831.
S:a besparing 9,279 R:dr.
Oberäknadt denna besparing å statsmedlen,
medför äfven den föreslagna förändringen en
årlig besparing för Stockholms stads inqvarteringsgifvare
af circa 1,600 R:dr.
384.
576.
192
48
384.
192.
96.
24.
40
Slats-Utskotlett Utlåtande, Jfé 83.
Wermlands Fältjägare-Regemente.
Sedan indelda infanteriets sä val officerare sorn manskap erhållit en högst betydlig tillökning,
finnes intet skäl för bibehållandet af en korps med sä defekt organisation, som Wermlands
fältjägare, hvarföre detta regemente föresläs att helt och hållet indragas.
Närvarande förhällandet. Föreslagna för häll ande t.
Wermlands fältjägare-regemente, Regementet indrages.
enligt riksstaten R:dr 23,684: 16. Besparing 25,684 R:dr 16 sk.
30 officerare; 588 effektivt manskap.
Bevar ingen.
1 :o. Lifbevärings-regementet.
Af samma skäl, som föranledt den föreslagna indragningen af Wermlands fältjägareregemente,
föreslås äfven indragning af lifbevärings-regementet.
Närvarande förhållandet. Föreslagna förhållandet.
Lifbevärings-regementet, enligt Regementet indrages.
riksstaten R:dr 21,174: 16. Besparing 21,174 R:dr 16 sk.
30 officerare, 1 korporal.
2:o. Hallands Infanteri-bataljon.
Af samma skäl, som ofvan blifvit anfördt, föreslås äfven indragning af Hallands infanteri-bataljon.
Närvarande förhållandet. Föreslagna förhållandet.
Hallands infanteri-bataljon, en- Bataljonen indrages.
ligt riksstaten R:dr 3,560: — Besparing 3,560 R:dr.
7 officerare.
3:o. Allmänna beväringsmanskapets vapenöfning ar.
Svårligen lärer någon med förhållandet pä minsta sätt förtrogen finnas, som på allvar
hyser den öfvertygelsen, alt beväringsmanskapets nuvarande 12 dagars årliga exercisöfningar i
någon mån uppfylla sitt afsedda ändamål, nemligen: ali bibringa beväringsmanskapet den vapenkunnighet
och manöverfärdighet, att det i behofvets stund, med hopp om framgång, kan
användas
Slals Utskollels Utlåtande, M 85.
41
användas mot rikets fiender. Visserligen linnas personer, sorn bemöda sig om alt få allmänheten
att tro, det förenämnde öfningar, ehuru ofullständiga de än äro, likväl icke allenast
borttaga fruktan för militäryrket, utan äfven gifva en moralisk lyftning och en viss tillförsigt
till egne krafter åt befolkningen, samt vänjer densanuna vid lydnad för andras bud. Ja! personer
finnas till och med, som äro nog oförsynla påstå, att alla dessa egenskaper blifva eu
ovillkorlig följd af blotta beväringsjackans pådragning. Uti deras blinda ifver att försvara en
felaktig institution, förglömma de dock, att, enligt historiens vittnesbörd, har ingen nation visat
sig mindre frukta krigaryrket, än den Svenska, och ingen anledning finnes för den skymfinnebärande
förmodan, att den närvarande generationen i delta afseende skulle vanslägtas från
fräjdade förfäder; att folkets afsky för inträdet i det fordna landtvärnet—tvillingbroder till den
närvarande beväringen — ingalunda föranleddes af fruktan för krigarviket, ulan endast af en naturlig
motvilja för det gräsliga öde, som oskickligheten, band i hand ined förräderiet, beredde
landels söner, och, hvilket Gud måtte förbjuda blifva beväringens lott, när det för densamma en
gång kommer ali gälla; att vilkoret för sann moralisk lyftning och tillförsigt till egna krafter,
är förvärfvandet af deremot svarande egenskaper, hvilka med hänseende till krigaren, mäste bestå
uti något helt annat än det, allt värde saknande, som beväringsynglingen för del närvarande
inhämtar under mötestiden; att, med högst få undantag, alla beväringsynglingar antingen äro
tjenstehjon eller uti en af andra beroende samhällsställning; således att lydnaden för andras
bud hvarken före eller efter vapenöfningarne blir främmande för dem; slutligen alt det värde,
som uteslutande hämtar sin näring från kläderne, de må vara eller icke vara försedda med
galloner, är utan ringaste betydenhet. För min del är jag af den bestämda öfvertygelse, ali
de enda påföljderne af beväringsmanskapets närvarande vapenöfningar, äro de högst betydliga
utgiflerne för slaten, samt de ganska svåra olägenheterna för folket, utan att likväl i ringaste
mån medföra, hvad som med desamma afses, eller åtminstone borde afses.
Under dylika förhållanden, och i betraktande synnerligast derutaf, att för den vigtiga och
framförallt nödiga fordringen på en soldat, eller den att äga skjutfärdighet, ingenting åtgöres
eller kan åtgöras under våra korta, men likväl kostsamma beväringsmölen, bar jag ansett mig
böra bestrida allt anslag till beväringsmanskapets närvarande öfningsmölen, och i stället föreslå:
att alla beväringsskyldige uti l:a klassen årligen mätte sammanträda socknevis, för att, under
loppet af 6 dagar, under ledning af indelda arméens befäl och underbefäl uteslutande öfvas
i laddning och målskjutning, under hvilken tid hvarje beväriogsyngling erhåller ersättning för
proviant med 12 sk. per dag, samt gevär och ammunition af kronan, men ingen beklädnad
eller ersättning för egna kläders begagnande. Att under så väl de närvarande så kallade vapenöfningarne,
som under de föreslagna målskjutnings-öfningarne bestå beväringen uniform,
utgör, enligt min tanke, en den största misshushållning med statsmedlen. Må man derföre
lemna uniformsväsendet i denna del å sido, och i stället sysselsätta sig med reservförråders
Bih. Ull R. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 27 Baft. 6
42
Stals-Utsknttets Utlåtande, M 83.
bildande, för att, i händelse af krig, kunna bekläda och utreda arméen, utan en alltför stor
och på en gång erforderlig kostnad. De icke obetydliga besparingar ä fjerde Hufvudliteln,
som genom förenämnda af mig föreslagna förändring skulle åstadkommas, synas af efterföljande.
De böra icke af lättsinne bortkastas, synnerligast som jag är öfvertygad, att hvarje, sundt omdöme
ägande, sin öfvertygelse fritt och oförstäldt uttalande, person skall medgifva, att hvarje
uteslutande skjutfärdighet ägande beväringsyngling har, såsom soldat i ledet, mot fienden vida
högre värde, än beväringsyrigiingen på den ståndpunkt han nu efter genomgångna 12 dagars
vapenöfningar sig befinner.
Det närvarande förhållandet.
Allmänna beväringsmanskapets
vapenöfningar och mönstringar
enligt riksslalen . . . R:dr 120,000:
Obs. Erfarenheten har visat att
detta anslag, som utgöres af
ett förslagsanslag, aldrig varit
tillräckligt. För det närvarande
lär det öfverskridits med
icke mindre än 100,000 R:dr.
Summa förslagsanslag B:ko R:dr 120,000:
Det föreslagna förhållandet.
Mönstringskoslnaderne lika med
de närvarande eller . . . R:dr 9,000: —-  Provianlersältning för 20,000
man beväring under 6 dagar,
å 12 sk. per man om
dagen eller 1 R:dr 24 sk. » 30,000: —
Ammunitionskostnader för
20,000 man, 48 skott per
man, å 1 R:dr » 20,000: —
Skottaflors underhåll » 1,333:
Proviantersättning för 5,000
korporaler, soldater och
spel, af indelda arméen under
6 dagars skjutöfning, å
12 sk. per man dagligen
eller 1 R:dr 24 sk. . . . » 7,500:
16.
Summa förslagsanslag B:ko R:dr 67,833: 16.
Besparing förslagsvis 52.166: 32 sk.
Materielen.
l:o. Försvarsverket i allmänhet eller Krigs-kollegii Deparlemeiter.
På grund af de i det föregående föreslagna indragningar uppstå härå följande be^-  sparingar: •
Stats-Utskollels Utlåtande, A? IS3.
43
Det närvarande förhållandel.
Wermlands fältjägare-regem:e R.dr 12,780
Lifbevärings-regeinentet ...» 2,483
Hallands infanteri-bataljon . . » 1,067
Beväringsmanskapets beklädnad » 43,000
Till bär ospecificerade ändamål » 608,286
Summa B:ko R:dr 669,616
Det föreslagna förhållandet.
Till här ospecificerade ändamål
oförändradt Rd:r 608,286: 24.
24.
24.
Summa B:ko R:dr 608,286: 24.
Besparing 61,330 R:dr.
2:o. lnqvarteringskostnader i Slockholm.
Af samma anledning, som föregående, uppstå härvid följande besparingar:
Det närvarande förhållandet. Det föreslagna förhållandet.
Lifbevärings-regernentet . . . R:dr 3,600
Till här ospecificerade ändamål » 8,400
Summa B:ko R:dr 12,000
— Till här ospecificerade ändamål
— oförändradt R:dr 8,400:
Summa B:ko R.dr 8,400:
Besparing 3,600 R.dr.
3:o. lnqvarteringskostnader i landsortcrne.
Af samma anledning, som föregående, uppstå härå följande besparingar:
Det närvarande förhållandet. Det föreslagna förhållandet.
Wermlands fältjägare-regem:c R:dr 1,300
Till här ospecificerade ändamål » 22,300
Summa B:ko R:dr 24,000
— Till här ospecificerade ändamål
— oförändradt ....... . R.dr 22,300:
Summa B:ko R:dr 22,500:
Besparing 1,500 R:dr.
Rekapitulation af besparingarne.
Generalitetel  26,500
Indelda infanteriet  79,957
D:o kavalleriet 103,185
Fotgardes-regementerue 9,279
Wermlands fältjägare-regemente  25,684
Lifbevärings-regernentet 21,174
Transport B:ko R:dr 267,779
16.
16.
32.
44
Stals-Ulskotlets Ullålande, J\t 8S.
Transport B.kn R:dr 267,779: 32.
Hallands Infanteri-bataljon  3,360: —
Beväringsmanskapets vapenöfningar  52,166: 32.
Försvarsverket i allmänhet eller Krigs-Kollegii
Departementer
. 61,330: —
Inqvarteringskostnader
i Stockholm .
. . 3,600: —
Dito
i Landsorterne .
. . 1,500: —
Summa B:ko
R:dr 389,936: 16;
Vid 3 punkten:
Af Herr Waern.
Vid 6 punkten:
Af Herr von Troil, S. G.
Af Friherre Stjernstedt, A. W.: »Mot det af Stats-Utskottet fattade beslut, att afstyrka
Rikets Ständers bifall till det af Kongl. Maj:t för bildande och underhållande
af en särskild ingeniörtrupp äskade anslag, äfvensom mot de skäl, hvarpå Utskottet
grundar nämnde afslytkande, får jag, med hufvudsaklig ledning af den utaf Chefen
för lngeniör-korpsen afgifna, Utskottet delgifna, promemoria, rörande uppsättandet
af en Ingeniörtrupp, mig härmed reservera:
l:o Emedan den fortgående behandlingen af frågan, såsom icke ny, utan under
snart ett hundrade år föremål lör statsmakternas pröfning, hvarvid mångfaldiga
försök blifvit gjorda alt afgöra densamma i enlighet med hvad nu sednast af
Kongl. Maj:t blifvit föreslaget, bäst visar hvad vigt dervid varit och fortfarande är
fästad t;
2:o emedan alla på europeiskt sätt organiserade krigshärar, med undanlag af
Sverige oell Norrige, sedan lång lid tillbaka, ega särskildt bildade och i egna korpser
förenade Ingcniörtrupper;
3:o emedan föreställningen att den indelta arméens manskap, jemte de vid de
flesta regemenler anställde så kallade timmermän, skulle, vid krigs utbrott, kunna
sammandragas och då ersätta heisten af en under freden särskildt bildad Ingeniörtrupp,
enligt min öfvertygelse är en irring, uppkommen af obekantskap om den verksamhet,
sorn i fäll är ifrågavarande trupp tilldelad; och slutligen
4:o emedan all krigserfarenhet och krigens historia varnande framställer de
vådor, som skulle blifva en ovilkorlig följd af underlåtenhet, att under freden hilda
ifrågavarande trupp, och att det silfver, man så girigt i detta afseende insparar under
freden, måste vid utbrytande krig af landets i striden utgående söner liqvideras,
jemte hög ränta, med blod, och kanske med förlorade provinser.
Stats-Ulskottels Utlåtande, Jfö 85.
45
Behofvet för Svenska Arméen af Ingeniörtrupper och deni tillhörande broslagnings-materiel
bar redan under århundraden gjort sig gällande och delvis blifvit
afhulpet.
Gustaf den II Adolf förde med arméen i Tyskland rörliga pontoner, för att
hastigt bereda arméens öfvergång öfver floderne. Ofta betjenade han sig af lätta
båtar i denna afsigt och lät vid Stettin bygga sådana.
Under Carl XII:s krig medfördes stundom pontoner, och då ingen broslagningstross
var för handen fick arméen dyrt plikta derföre.
Under den tid, då maktegande Ständer hushållade ensamt med Statens medel,
ansågos ifrågavarande trupper så vigtiga, att man ej ville undandraga arméen fördelen
af deras egande. Bevis derpå finnas förvarade på flera ställen i Sekreta Ut^
skottets protokoller, hvaribland endast må tillåtas mig få nämna 1747 års Sekreta
Utskotts svar på Konungens proposition i krigsärender, deri det heter all: »För
»öfrigt lärer ock Eders Kongl. Maj:t i nåder täckas anbefalla vederbörande alt om
»Sappörers inrättande vid artilleriet på det sätt besörja, som Sekrela Utskottet un»der
den 9 Juni sistlidet år tillstyrkt, på det en så angelägen inrättning, hvilken
»aldrig uti Svenska arméen varit införd, mätte komma i gång till Bikets nytta vid
»förefallande tillfällen.»
År 1752, vid beslutet om uppsättandet af 4,000 man värfvade trupper i
Finland, förekom åter frågan om Ingeniörtruppers organisation, och i Sckreta Utskottets
defensions deputatious protokoll för den 1 April nämnde år yttras: »Att i
öfvervägande af pionnierers nödvändighet och nytta vid fortifikation, hemställes om
icke af förenämde i Finland nödiga 4,000 man värfvade Regementer, ett Regemente
må till pionnierer inrättas och brukas.»
År 1778 uppsattes, sedan kriget med Preussen påmint om behofvet deraf,
genom Furst Hessensteins försorg, en Pionnierkorps i Stralsund af 200 man med 2
öfver- och 4 underbefäl. Bestämmelserna för denna korps innehållas i Kongl.
Brefvet den 22 Januari samma år. Nämnde trupp bibehölls till dess den, med
Pommerns intagande af Fransmännen, upplöstes genom Kongl. Bref den 6 November
1807. De få spridda öfverlefvorne deraf begagnades dock vid befästandet
af Stralsund år 1813, hvarvid deras öfning och vana vid fältarbeten kom väl till
nytta för vårt dervid okunniga både befäl och manskap.
Genom nådigt Bref den 7 Augusti 1789 anbefalldes Krigs-Kollegium att
låta upprätta ett Pontonkompani och utfärda instruktion för detsamma; hvilket
äfven verkställdes samma år.
På grund af Kongl. Bref af den 9 November 1791 upprättades passevolans
kontrakt för uppsättandet af 150 man pionnierer å Sveaborg.
46
Stats-Ulskottets Utlåtande, M 83.
År 1794 uppsattes å samma fästning en annan ingeniörtrupp, under namn
af Valldrängar, 400 man stark; men denna trupp blef, till följe af illa beräknad
sammansättning, aldrig rätt duglig, och indrogs efter Irenne års förlopp.
Dä Finska kriget år 1808 utbröt, insåg man genast bebölligheten af ingeniörtrupper
vid arméen och i brist af under freden bildade dylika, mäste desamma nu
nydanas. Af General-Ordres den 26 April sistnämnde år synes att Generalen Friherre
Armfelt inrättat en så kallad Arbels-korps, hvilken, enligt samma GeneralOrdres,
vann Kongl. Maj:ts bifall; och ville Kongl. Maj:t »framdeles i nåder för—
»ordna om denna korps organisation, då underdånig rapport inkommit om den nytta
»den medfört och hvad i dess sammansättning erfarenheten kunde vid handen gifva
»behöfva jemkas.» Den af General Armfelt föreslagne plan fastställdes medlertid.
Genom Kongl. Bref af den 26 April 1808, fastställdes korpsen att bestå af:
En minör- och pontonnier-korps med
i Underlöjtnant, 2 Sergeanter, 4 Korporaler, 4 Arbelsmästare, 10 Minorer.
Pontonniererne skulle uttagas af matroser och sjömän, som kunna ro m. m.;
1 handtverk skompani: 1 Underlöjtnant, 2 Sergeanter, 4 Korporaler, 4 Arbetsmästare,
34 Timmermän och Snickare, 6 Smeder;
2 Sappörkompanier, hvardera af 1 Underlöjtnant, 2 Sergeanter, 4 Korporalen
44 Sappörer och Skansgräfvare;
Officerarne och Underofficerarne skulle vara beridne och erhålla bäst af kronan.
Korpsen ställdes under fortifikationens befäl.
Då kriget utbröt år 1812 bemärktes bristen på ingeniörtrupper och tillhörande
materiel. Anskaffandet deraf anbefalldes och penningar felades ej heller; men
det visade sig då, hvad alla lider gifvit vid handen, att sedan krigsrörelserna börjat,
saknas tid och tillfälle att gifva sådana slags trupper den bildning och öfning, som
ferfordras, om de skola blifva dugliga och användbara. Också egde de till sappöroch
pontonnierljenst anvisade kompanier, under otillräckligt och om deras tjenstgöring
alldeles okunnigt befäl, endast ett obehörigt namn af dylika trupper och de
för arméen i Tyskland af raskt och dugligt sjöfolk uppsatte tvenne pontonnierkom
panier,
utan militärisk bildning, utan öfning och materiel, voro alldeles icke i skick
att fullgöra hvad man af detta vapenslag har rätt alt fordra.
Ehuru kriget i Tyskland, åren 1813 och 1814, fördes i ett för marscher och
rörelser särdeles gynsaml land, och på ett för Svenska hären så till sägandes beqvämt
sätt, måste lika fullt Svenska arméen vid alla tillfällen, der dugliga ingeniör
trupper
voro af nöden, läna sådana frän de förbundna härarnc.
För den Svenska hären mot Norrige, som, sammandragen åren 1813 och 1814,
bade lid att bereda sig på det slutliga infallet i detta land, var tiden afven till
-
Sluts-Utskottets Utlåtande, M 83.
47
räcklig alt, med hufvudsakligaste afseende å Svinesunds öfvergång, upprätta en pontonniertrupp,
som icke allenast tillverkade den dertill behöfliga bryggutredning, utan
äfven blef fullkomligt öfvad och för sitt ändamål bildad. Befälet hade. en i allmänhet
saknad lid, att, efter krigsförklaringens afgifvande, dana och öfva denna trupp,
ty Sverige var den anfallande. Denna trupp upplöstes och försvann vid fredens
afslutande.
Sådant är förhållandet och erfarenheten från föregående tidehvarf. Ett tredjedels
sekel har förflutit i djup fred, hvarunder fält-ingeniör-väsendet vid Europas
alla öfriga arméer med stora steg framgått; men Sverige står, när kriget nästa
gång allvarligt hotar, ännu qvar med samma brist, samma förhållanden och återvinner
samma erfarenhet, som torde blifva bittrare i den mån svalget emellan fiendens
och vår egen utbildning i dessa krigskonstens delar under tiden vidgats.
Då den föreställning synes hos mången fortfara, att bristen på särskild, under
freden bildad och öfvad ingeniörlrupp skall vid krigets början beqvämt kunna fyllas
genom regementstimmermännens sammandragande, kan icke vara olämpligt alt åter
uppräkna de skäl, som tala emot denna nödfallsåtgärd.
Dessa äro:
l:o Att indelda infanteriet, sorn skall i sina leder upptaga och krigsbilda beväringen,
är redan dertill väl fåtaligt; alltså vore det både illa beräknadt och farligt,
att just vid krigets utbrott ytterligare nedsätta dess styrka genom gamla och inöf—
vade soldaters borttagande ur infanteriet, för att af dem bilda ett annat slags trupp,
för hvars tjenstgöring de äro mer eller mindre rekryter.
2:o Att timmermännen aldrig kunna erhålla tillräcklig undervisning och öfning,
i följd hvaraf de, vid krigets början ännu sjelfva rekryter, saknande både begrepp
och färdighet i det dem åligger, äro icke allenast för egen del föga eller intet tjenst—
hare, utan äfven alldeles otjenlige till stam för den beväring de borde bland sig
upptaga och vid undervisningen föregå. Bristen på undervisning och duglighet har
tvenne orsaker: först, att timmermännens sammandragande till öfningar under *'ng
enior officer ares ledning, i följd af regementernes spridda lägen och stora afstånd
samt deraf föranledd kostnad och andra olägenheter, svårligen lärer kunna påräknas
alla år, tvertom mycket sällan; deras bildning lill ingeniörsoldater kommer således
hufvudsakligen att öfverlemnas åt deras eget befäl, som dertill icke egnat sig och
för sjelfva saken icke kan hafva särdeles intresse, då det sjelf icke får gagn och
ära af den möda det derpå nedlägger, utan måste betrakta dessa soldater, hvilka
det vid krigets utbrott mister, såsom för sig och regementet främmande, ett förhållande,
som icke kan befrämja hvarken undervisningen eller tillsynen; vidare, att
det är i allmänhet svårt och i de flesta fall omöjligt, alt bibringa denna spridda och
48
Stals-Utsliotlets Utlåtande, JYi 85.
sällan sammandragne trupp erforderlig vana och färdighet alt handtera, vårda och
föra den tjenstgöringen tillhörande materiel och utredning, hvilket likväl utgör ett
hufvudsakligt vilkor för truppens tjenstbarhet.
3:o Att då regementerne icke få behålla sina timmermän under fälttågen, sådane
soldater komma att dertill företrädesvis utses, som regementerne helst vilja
skilja sig vid; och alt följaktligen den sålunda uppsatte ingeniörlruppen, som borde
ega aktning och anseende, för att vid arbetena kunna ställas såsom passande föresyn
och ledare för andra trupper, blir ett föremål för missaktning inom hela arméen,
som deri endast ser samlingen af de soldater, den ratat och utgallrat.
4:o Att, om det äfven skulle lyckas förmå regementerne alt till timmermän
utse fullkomligt dugligt folk, måste dock en, från alla landskap och regementer med
olika anda och vanor, under ett för och med dem obekant befäl, så sammankommen
trupp, som derjemte är medveten om sin mindre färdighet i det nya yrket,
befinnas i rekryt-tillstånd och fordra en längre tid att erhålla den sammanhållighet
och fasthet, som den så väl hade behöft ega genast, både för alt fullgöra den mångsidiga
tjenst, den åligger, och för att deri kunna nöjaktigt föregå och bilda den beväring,
som ovilkorligen måste anslås till antalets fyllande äfven i detta truppslag, i
synnerhet när en större del af Svenska hären sättes på krigsfot; ty om ock hvarje
infanteribataljon afgifver till och med 8 timmermän, så blir det samfälda antalet,
cirka 350 man, likväl alldeles otillräckligt för krigsrörelser i vidsträcktare och frånskiljda
landskap.
5:o Då på' grund af ofvan anförde skäl svårligen kan bestridas, att regementernes
timmermän, äfven om de äro dugtiga soldater vid arméens sättande på krigsfot,
ändå icke blifva annat än mer eller mindre duglige ingeniör-rekryter, hvilka för
sin bestämmelse skola då först organiseras; och man, ibågkommande de många omsorger,
hvilka krigsutredningen af ett redan under freden fullständigt utbildadl vapen
påkallar, betänker att, jemte organisationen, sammanhållningen och utbildningen af
denna ingeniörtrupp, materielen tillika skall utredas i krigs- och marschfärdigt stånd,
samt införlifvas med den för det mesta, om icke helt och hållet, derför främmande
truppen, så faller det sig temligen klart att, äfven med förutsatt särdeles förmåga
hos befälet, någon färdig och duglig ingeniörtrupp icke kan påräknas vid fälttågs
början, samt att en efter omständigheterne mer eller mindre lång tid derefter förlöper,
innan af en sådan sammansättning pålitliga pionnierer och pontouierer kunna
tillskapas, hvilket troligtvis icke heller under fälttåget medhinnes.
Ehuru det således är ett stort misstag att föreställa sig, att regementernes timmermäns
sammandragande skulle vid krigets utbrott kunna fylla bristen på fullständigt
uppsatte ingeniörtrupper, är dock, med vilkor att timmermännen under fälttågen
-
Stals-Utskotlets Ullålande, JYs 85.
49
gen stanna qvar vid regementerne, deras undervisning och handledning i fältarbeten
till stor nytta och bör uppdrifvas och utsträckas så vidt ske kan. Ty utom det
gagn och biträde de vid otaliga tillfällen kunna lemna regementerne sjelfva, när dessa
öro i behof af ingeniörsoldatens arbetsfärdighet, bildas de derigenom till duglige och
skicklige förgångsmän för egna kamrater, när dessas handräckning vid stora arbeten
tagas i anspråk, der de blifva ypperliga biträden åt ingeniörsoldaterne och förskaffa
dessa ledighet att med all kraft bedrifva de arbeten, som erfordra egentlig handtverksfärdighet
och större öfning.
Sverige kan derföre icke undgå att förr eller sednare anskaffa ordentliga ingeniörtrupper,
hvaraf hela det militära Europa längesedan erkänt behofvet. Med den
erfarenhet 1848 års händelser efterlemnat, huru oväntadt och oberäkneligt länder
kunna af krigen öfverrumplas, är det en större pligt, att icke onödigtvis längre uppskjuta
anskaffningen.
Utskottet synes, i motiverne för sitt afslag, velat antyda att en värfvad ingeniörtrupp
icke skulle vara af oundgängligt behof påkallad. Kanske innebär detta
en förmodan att en del af vårt indeida infanteri skulle kunna orgauiseras i och för
ifrågavarande ändamål. I detta afseende nödgas jag vara af en motsatt tanka.
Indeida infanteriet, såsom nyss blifvit sagdt, redan alltför fåtaligt för alt kunna
upplaga den beväring, hvarmed, vid infallande krig, arméens leder äro ämnade att
förstärkas, skulle ännu mindre kunna motsvara denna sin dyrbara bestämmelse genom
flera kompaniers borttagande till andra ändamål.
Danandet af en ingeniörtrupp fordrar derjemte en jemn öfning under större
delen af året; manskapet, såsom varande till största antalet handtverkare, eller lärlingar,
böra siädse Sysselsättas med sina handtverk, under liderna mellan de större
öfningarne och exerciserne; att såluuda under nära hela året skilja soldaten från hus
och hem, samt familj, skulle blifva alltför stor orättvisa mot de soldater, hvilka, genom
större handtverksskicklighet kommenderade till ingeniörkoipsen, sålunda finge
mera än sina mindre skickliga kamrater vara underkastade detta onus. Hvad för
öfrigt beträffar den farhåga man synes ega, att genom organiserandet af en ny värf
vad
korps, skulle tillskapas ännu flere tiggare af derifrån utgående soldater, så skulle
jag tro motsatsen eller att denna korps skulle tilldana lika många nyttiga medborgare,
som antalet af de soldater, hvilka efter uttjenad kapitulation derifrån afginge;
ty det uttjenade manskapet bör, såsom kunnige handtverkare, hvartill alla inläras,
alltid kunna pårakua en ökad utväg till vinstgifvande arbetsförtjenst inom landsorterne,
dit det återgår, och sålunda gagna det allmänna på samma gång de för sig
och de sina kunna bereda en sorgfri ålderdom.
Bih. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami, 1 Afd., 27 Haft. 7
50
Siats-Utskottets Utlåtande, JYs 85.
Det skulle upptaga för mycket utrymme att framdraga de många bevis historien
företer på de olycklige följderna af att ej hafva under freden förberedt och
låtit arméen åtföljas i krig af särskildt danade ingeniörtrupper med tillhörande bryggtross.
Ett enda exempel må tillåtas mig anföra, emedan det borde vara afskräckande
för den giriga åsigten att spara allt hvad sparas kan, utan omdöme, i hvad
som rörer försvarsverket; och besannar hvad jag redan i början af denna reservation
tog mig friheten yttra, att den uti ifrågavarande hänseende gjorda besparing
är en blodspenning, som fosterlandets försvarare måste in natura på slagfälten
utbetala.
Det är om en af Sveriges olycksdagar, den 10 Juli 1709, jag måste påminna.
Svenska arméen, sammanlagdt 20,000 man, blef slagen vid Pultawa och tillbakaträngdes
till Dniepr, der Worskla infaller i den förra floden. Arméen hade i slaget
endast förlorat .4,200 man, och 200 man saknades. Modlös, utmattad, utan krut
och utan bly uppnådde lemningarne af den stoltaste här, som Sverige uppsatt, flodens
strand: inga farlcoster voro att tillgå, man saknade alla materialier att slå en
brygga, eller timra flottor; ställningen var förtviflad, all räddning omöjlig. De fleste
bland soldaterne gjorde fruktlösa försök att komma öfver Dniepern, och hvarvid flere
hundrade drunknade. Utom 500 man, hvarmed Konung Carl Xll lyckades komma
öfver, blef den öfriga arméen, cirka 14,600 man, Ryska krigsfångar. Hade man
träffat anstalter till öfvergång, så hade det varit en möjlighet att med 15,000 man,
som återstod efter slagtningen vid Pultawa, uppnå Pohlen genom Podolien eller
Moldau.
På de skäl jag här sökt, så fullständigt ämnets vigt kräfver, framlägga, vågar
jag hoppas att de respektive Riksstånden måtte återremittera Stats-Utskottels betänkande
i denna punkt, med förklarande derjemte, att de bifalla det anslag å ordinarie
Stat, som Kongl. Maj:t i och för uppsättandet och underhållandet af ingeniörtrupp
i nåder äskat.n
Af Herrar Bildt, D. G., och Lagerhjelm, P.
Vid 11 punkten:
Af Herrar Gråå, Warn, Berg, Fahlhem, Lindström, Nordvall, Norin och Wedberg
samt riksdagsfullmäktige Strindlund från Wester-Norrlands Län, Mats Persson
från Stockholms Län, David Andersson från Hallands Län, Lars Rasmusson från
Götheborgs och Röhus Län, Christen Andersson fran Malmöhus Län. Anders Gustafsson
från Östergöthlands Län, Per Persson från Örebro Län, Anders Ersson från
Stora Kopparbergs Län och Johannes Olsson från Wermlands Län, hvilka åberopade
Utgifts-Afdelningens förslag till utlåtande, hvilket förslag var af följande lydelse:
»Erkännande nyttan och ändamålsenligheten af de ifrågaställa instruktionskompa
-
Siats-Utskottets Utlåtande, M 85.
51
nierne, anser Utskottet likväl Statsverkets tillgångar icke, utan åsidosättande af andra,
mera magtpåliggande behof, medgifva anvisandet af det för ifrågavarande föremål
äskade nya anslag, helst utväg till betäckande af de i forberörde hänseende såsom
erforderlige uppgifna kostnader torde kunna beredas genom en förändrad disposition
af 4 Hufvudtitelns redan egande tillgångar. I betraktande häraf finnér Utskottet
sig icke kunna tillstyrka beviljandet af ofvannämnda uti Kongl. Maj:ts
nådiga proposition äskade anslag.»
Vid 13:de punkten:
Af lektor Wallman: »Emot Utskottets beslut att afstyrka bifall till den kongliga
propositionen, rörande förhöjd aflöning åt regementspastorerne vid de i hufvudstasfen
förlagda garnisonsregementerna, får jag på följande grunder mig reservera:
l:o. Regementspastorerne vid hufvudstadens garnisonsregementer åtnjuta i årlig
lön, de så kallade inqvarteringspenningarne inberäknade, 471 R:dr 5 sk. 4 rst,
men äro deremot underkastade en under hela årot oafbruten, i (lera hänseenden
trägen och ansvarsfull tjenstgöring vid garnisonsförsamiingar, hvilka i folkmängd icke
eftergifva flera af rikets pastorater. Denna löneinkomst måste anses alldeles otillräcklig
för en familjs anständiga bergning på ett ställe, der lefnadskostnaderna äro
högre, än på andra orter inom riket.
2:o. Ända till 1842 hafva dessa tjenstemän i förhöjd tjenstårsberäkning och
genom denna öppnad utsigt till skyndsammare befordran baft en ersättning för den
otillräckliga aflöningen, men genom Kongl, cirkulärbrefvet af den 6 Oktober 1842,
har denna förmon för alla derefter till ifrågavarande tjenster befordrade alldeles upphört,
utan att lönerne, såsom förhållandet varit i analoga fall, t. ex. vid elementarläroverken,
blifvit förhöjda.
3:o. Yid den lönereglering, hvilken sednast år 1845 egde rum för flottan,
förhöjdes regementspastorernes aflöning vid hufvudstadens station från 300 till 600
R:dr, jemte boställsrum i kronans hus. Man torde kunna antaga, alt denna löneförhöjning
hufvudsakligt föranleddes af högstberörde Kongl, bref, hvarigenom flottans
ecklesiaslike tjenstemän för framtiden gått i mistning af den förhöjda tjenstårsberäkningen.
Det synes hvarken förenligt med billighet eller öfverensstämmande med
den i allmänhet vid sådana regleringar antagna grundsats att innehafvare af lika
tjenstegrad böra åtnjuta lika förmoner, att tjenstemän i samma tjenstegrad, med
fullkomligt likartad verksamhet och på samma ort anställde äro i afseende på vil -  koren för sin utkomst och bergning till den grad olika lottade.
4:o. Regementspastorerne äro, enligt Kongl, brefvet till generaladjutanten för
arméen den 17 Mars 1837, i tjenstegrad lika med kapilener, men i lönevilkor
jcmförliga endast med lägre ordinarie tjenstemän inom militärståndet, hvilka dess
-
52
Stais-Utskottets Utlåtande, M 83.
utom vanligen långt tidigare och roed inskränktare kunskapsprof, än de, som för
befordran till regementspastorer fordras, erhålla sin tjenstegrad.
5:o. Då Utskottet tillstyrkt flere, till en del icke obetydliga, förhöjningar på Fjerde
hufvudtiteln, synes det ringa anslaget af 800 R.dr för en af behof och rättvisa
lika påkallad förbättring af ifrågavarande tjenstemäns lönevilkor icke bordt föranleda
synnerliga betänkligheter. Ett bifall lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition i sistberörde
afseende skulle innefatta en förklaring af Riksens Ständer, att vigten af det
religiösa elementet vid landets försvar icke är förbisedt, och att man verkligen önskar
vid arméen ett presterskap, som kan utan näringsomsorger odelad egna sin
tjenstemannaverksamhet åt eu religionsvård,1 icke sällan af den mest grannlaga och
maktpåliggande beskaffenhet.»
Jag har mig förhållandet vid Götha och Vendes-artilleriregementen icke tillräckligt
bekant, för att våga till der anställde regementspastorer utsträcka min reservation,
men förmodar, att hvad jag haft äran anföra, torde i hufvudsaken vara äfven
till dem tillämpligt.»
Häruti instämde herr prosten Forssell.
Vid 16:de punkten:
Af grefve Mörner, C. G., i hvad anginge löneförhöjning åt regementsskrivare
vid artilleriet.
Af herr Bildt, D. G»Oaktadt jag är fullt öfvertvgad derom, att hvar och
en af artilleriets befäl med tacksamhet eikänner de sympatbier Utskottet genom detta
dess utlåtande uttalat för artillerivapnets betryckta ställning, så nödgas jag dock reservera
mig emot det beslut Utskottet härutinnan fattat, alldenstund jag anser att de före
slagna
löneförbättringarne ingalunda äro tillräckliga för alt kunna afhjelpa de olägenheter
man velat undanrödja.
Artilleriets tjenstbarhet bestämmes hufvudsakligast derigenom, att tillgång finnes
på dugligt befäl, enär den dyrbara malerielens användande i fält, så väl hvad
kanonernas placerande, som deras rigtning, ammunitionens utväljande m. m, omedelbart
beror af befälet, hvarföre ock detsamma Utgör den egentligen stridande delen
af vapnet. Brist p? dugliga officerare gör således delta verksamma vapen otjenstbart,
synnerligast som artilleriofficerare ej kunna vid krigets utbrott ersättas genom
officerare från andra vapen, enär dessa måste sakna den speciela bildning för vap
net
som erfordras och hvilken ej kan, utan längre erfarenhet och förberedande studier,
erhållas. Artilleribefälets antal bestämmes af kanonernes antal, och dessas åter,
hvad det fasta försvaret beträffar, af fästningarnes antal och deras bestycknings-planer,
och hvad det rörliga landtförsvaret vidkommer af krigslheaterns och krigshärens
beskaffenhet, på så sätt, att artilleriet ansetts kunna vara mindre talrikt i kuperad
Slals-Vtskoltets Utlåtande, JYI 83.
53
krigsort och vid en öfvad samt krigsvand armée. Erfarenheten har med afseende
härå bestämt gränsorne för förhållandet från 2 till 4 kanoner på hvar l,000:de
man infanteri. På sednare tider har likväl artilleriet blifvit ändå mera talrikt. Vårt
fädernesland, visserligen kuperadt, men deremot egande en krigshär till sitt försvar,
som är sammansatt af en jemförelsevis ringa stam, borde ej, om frågän härom endast
kunde betraktas från militärisk synpunkt, ega eu svagare artilleristyrka än den
som beräknas efter 3 kanoner på hvar l,000:de man, men skulle likväl, om detta
förhållande bestämdes till endast 2 kanoner, behöfva fältkanoner till ett antal vida
öfverstigande 200 stycken.
Jag har velat förutsända dessa få ord, för att i korthet antyda omöjligheten
af, att, med iakttagande af statens sanna fördel, minska det nuvarande fältartilleriets
styrka, som ej nppgår till mer än 128 kanoner, och för att på förhand häntyda
derpå att, då vårt artilleri är organiserade med hänseende till nödigt befäl för dessa
fältstycken och de befintliga fästnings-artillerikompanierne, det är med artilleriets
tjenstbarhet oförenligt, att ega flera officersbeställningar vakanta.
Innan jag ingår i någon pröfning af Utskottets förslag, torde det äfven vara
nödvändigt att besvara följande frågor:
l:o. Är artilleriets ställning för närvarande sådan, att några åtgärder böra
vidtagas för att kunna hålla det i tjenEtbart skick?
Ja! ty under de sednare åren hafva vakanserne oupphörligen ökat sig, och det
så, alt då, år 1845, inga sådana funnos, så uppgingo deras antal 1846 till I, 1847
till 3, 1848 lill 8, J 849 lill 15, 1850 till 20 och nu i Mars 1851 till 23 styc
ken,
3:ne vakanta yngre kapitenslöner, hvilka äro anslagne till Mariebergs läroverk,
oberäknade; läggas de till, så uppgår för närvarande vakansernes antal till 26 stycken.
Kommer ingen hjelp emellan, så ligger vapnets upplösning tydligen för hvar
och ens ögon, som ser några år framåt. — Vakanserne äro beräknade vid hösteliden
för de förflutna åren och under sammanräknande af officerspersonalen vid alla
tre artilleriregementerne.
2:o. Hvilka äro orsakerne till delta vakansernas ökande, och hvilka åtgärder
kunna vidtagas för att undanrödja dem?
Orsakerne äro snart funna. Då man inom de flesta af Europas öfriga arméer,
med fästadt afseende på den ständiga tjenstgöring och de ansträngande studier,
som fordras af artilleriofficern, ansett sig böra, för att kunna försäkra sig om
tillgång på dugliga officerssujetter, tilldela artilleriofficerarne en, mot tjensteåliggandena
svarande belöning u(i hastigare befordran och bättre lönevilkor, så har deremot
inom vårt fädernesland artilleriofficern, i motsats häremot, blifvit i båda dessa afseenden
vanlottad. Hvad underligt då, om ingen klok och omtänksam yngling viii ingå
54
Slalt-Ulskottets Utlåtande, JW 83.
som officer på ett vapen, der han emotser sträng tjenstgöring och allvarsamma studier,
utan att derföre ens komma i de vilkor som han varit uti, om han ingått på
ett vapen der man egt mindre fordringar på honom. Alla jemförelser blifva ofullständiga,
och ega i sig sjelfva någonting förhatligt, men de kunna ej undvikas, emedan
man måste äga något mått att mäta efter, när man vill bedöma en sak. —
Arlilleri-kommillén bar i sitt betänkande fullständigt visat huru vanlottad artilleriofficern
är, så väl i det ena som det andra afseende!, och då detta betänkande genom
en enskild riksdagsmans, general Edenhjelms, nit för den goda saken, blifvit
tryckt och bland de respektive riksståndens medlemmar utdeladt, torde det vara
öfverflödigt att mycket orda om den saken. Ett enda exempel härpå anhåller jag
dock att få citera ur kommitténs utlåtande. Inom armén i allmänhet är sannolikheten
alt vinna befordran öfver majors-värdighet som 18 till 1, vid artilleriet deremot
ungefärligen som 29 till I, d. v. s. utaf 18 st. utaf arméens officerare kan
1 äga hopp att vinna en sådan befordran, då inom artilleriet det endast är 1 bland
29 som kan äga samma hopp! Inom de öfrige genikorpserne äger ett sådant missförhållande
ej rum. Vid ingeniör-korpsen är sannolikheten för att vinna samma
befordran, ungefärligen som 9:1 och vid topografiska korpsen som 6: 1.
De åtgärder som behöfvas för att undanrödja de verkande orsakerna till artilleriets
upplösning äro således att gifva befälet ett lättare avancement och bättre
lönevilkor.
Befordringslagarne ligga emellertid utom fältet för Rikets Ständers tillgörande
och äro ej af den väsentliga vigt att jag behöfver ingå i något vidare yttrande
uti denna grannlaga fråga. Likväl ber jag att få nämna, att de ej äro så utan all
vigt, hvilket kan bäst synas deraf, att då, vid artilleriets organisation 1830, en
mängd nya platser bildades och således ett temporärt hastigare avancement uppstod,
så sökte sig en mängd ynglingar in på vapnet, oaktadt de usla lönerna, i den förhoppning,
att det goda avancementet skulle fortfara och gifva dem ersättning för
svältkuren; att de bedragit sig och derför nu få lida, tjenar efterkommande till ett
varnande exempel. Detta för dessa officerare olyckliga misstag är emellertid orsaken,
hvarföre artilleriet kunnat hållas komplett under följden af några år.
Af hvad jag nu haft äran anföra, synes, att artilleriets ställning, för närvarande
är sådan, genom det stora antalet vakanta officers-beställningar, att, om hjelp
ej, härför snart mellankommer, det med stora steg nalkas sin totala upplösning.
Äfvensom att botemedlet mot denna, för det allmänna vådliga, undergång af artillerivapnet,
hvarken kan vara eller egentligen är något annat, än att, genom förbättrade
lönevilkor, bereda en hjelplig utkomst för dess befäl Det återstår således nu att
Stats-Vtskotlets Utlåtande, M 83.
Undersöka, huruvida hvad Utskottet härutinnan föreslagit ar för ändamålets vinnande
tillräckligt.
Hvad först regements-officerarne beträffar, yttrar Utskottet, att det »anser den
föreslagna löneförhöjningen i det högre befälets löner icke vara af behofvet oundgängeligen
påkalladt» och har således ej ansett sig, ej en gång i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit föreslagit, böra för dem föreslå någon löneförhöjning. Om
det ock skulle vara en sanning, att det högre befälet i allmänhet är jemförelsevis
bättre lönadt än det lägre, så är dock, om man fäster sig vid de omkostnader,
som alltid äro förenade med en högre rang och gör ett billigt afseende derpå att
en lång tjenstemannabana och större duglighet böra förtjena någon pekuniär uppmuntran,
detta ingalunda är förhållandet vid artilleriet.
Af den, min reservation, under Litt. A, bifogade, af regementsskrifvaren vid
Svea artilleri-regemente upprättade uppgift på officerarnes vid delta regemente behållne
löne-inkomster, inhemtas alt regements-chefen äger i behållning 3,382 R:dr
16 sk. 10 rst. —• Artilleri-kommittén har härutinnan föreslagit en tillökning af
560 R:dr och Kongl. Maj:t en af 200 R:dr. Enligt kommitténs förslag skulle
chefen således erhålla i behållning 3,942 R:dr 16. 10. Och efter Kongl. Majits
en summa af 3,582 Rdr 16. 10. — Regements-chefen har representations-skyldighet
för en korps af circa 80 personer och skyldighet alt hålla sig ridhästar och
att 3,942 R:dr, med fästadt afseende på dessa oundgängeliga utgifter, ej kan lemna
ett öfverskott till chefens och hans familjs underhållande, som tål vid någon nedsättning,
torde väl vara svårt alt bestrida. Det, den nådiga propositionen bifogade
Statsråds-protokollet upplyser, att orsaken, hvarför Kongl. Majit föreslagit en så
betydlig nedsättning i hvad kommittén hemställt, varit den, att artilleriregements»
cheferna efter kommitténs förslag skulle få 260 R:dr mer än fotgardesregementscheferne;
om man ej fäster sig vid denna jemförelse, hvilken likväl i allmänhet visar
att gardes-regementerne oaktadt deras svaga löner äro vida bättre lottade än
artilleriet, Uftan vid sjelfva summans belopp och de utgifter chefen är tvungen att
vidkännas, så lärer det ej kunna förnekas att kommittén haft goda skäl för sitt förslag,
enär lönen icke blefve större än att chefen utan skuldsättning finge en högst
tarflig utkomst. — Ehuru lUskollet ej velat tillstyrka någon förhöjning i chefens
lönevilkor, vågar jag likväl hoppas att Rikets Ständer skola, med erkännande af
billigheten uti kommitténs förslag, på grund deraf bereda åt innehafvarne af dessa
vigtiga tjenster en af behofvet högt påkallad löneförhöjning.
Om artilleriets regements-chefer äga en knapp aflöning, så äga likväl majorerne
en jemförelsevis ändå mindre, och om man undantager de yngre och depöt-kapteoerne,
så finnes ingen grad inom artilleriet, som är med afseende å tjenslens be
-
56
Stals-Utskollels Utlåtande, Jtä 85.
skaflfenhet och tiden för dess ernående, sämre lottad än regements-officeraren vid artilleriet.
Den redan omnämnda, härhos bifogade, uppgiften utvisar att öfverstelöjlnanter
äga i behållning 1,534 R:dr 36 sk. och majorer 1,561 R:dr 30 sk.
Kommer man nu derjemte ihåg, att dessa officerare äro tvungna att hålla sig ridhäst,
hvilket kostar minst 300 Ridr, så återstår ett saldo af 1,250 R:dr. Otillräckligheten
af denna summa är alltför mycket i ögonen fallande, för att behöfva
några kommentarier. Att den af Kongl. Maj:t föreslagna lönetillökningen af 200
R:dr skulle vara tillräcklig, d. v. s. att lönen derigenom skulle komma att svara
mot lefnadsbehofven hos de jemförelsevis få af artilleriets officerare som, efter en
circa 30:årig tjenstemannabana, uppnå denna plats och vanligtvis äro familjefäder,
torde med skäl kunna bet villas, hvarföre jag hoppas att Rikets Ständer instämma
deri, alt det vore med rättvisa oell billighet öfverensstämmande, alt åt artilleriets
regements-officerare tilldela den löneförhöjning kommittén föreslagit eller 850 R:dr.
För de äldre kaptenerne har Kongl. Majit ej föreslagit någon löneförhöjning,
men kommittén har på anförde skäl i underdånighet hemställt, att de kaptener som
tillika äro batteri- eller kompani-chefer måtte erhålla en förhöjning af 120 R:dr
och de öfrige af 520 R:dr. Men ehuru Kongl. Majit, under förklarande, att de
af kommittén föreslagna löneförhöjningarne i allmänhet voro för löntagarnes bergning
behöflige, icke ansett sig, med afseende å summans betydlighet, böra föreslå
Rikets Ständer hvad kommittén hemställt, torde dock, vid betraktande deraf att
denna lön utgör målet för de flesta artilleri-officerarnes sträfvanden, och att de först
uppnå den efter en circa 27:årig tjenstemannabana, jemte iakttagande deraf, alt den
nu varande lönen för ifrågavarande kaptener (se bifogade uppgift) ej lemnar innehafvaren
en större behållning än 1,028 Ridr 24 sk., billigheten kräfva, att Rikets
Ständer med afseende å den nu varande lönens otillräcklighet för de oundgängligaste
lefnadsbehofven, bevilja den af kommittén föreslagna lönetillökningen.
Hvad nu löneförhöjningarne för det befäl beträffar, som Utskottet ansett böra
erhålla några sådane, så har Utskottet, hvilket ansett sig »i Kongl. Majits Nådiga
»proposition finna den säkraste ledningen för bedömmandet af det belopp, som till
»förbättringar i det öfriga befälets samt tygstats-handtverkarnes löner tarfvas», tillstyrkt
hvad Kongl. Majit för dem föreslagit.
Enligt detta tillstyrkande skulle depöt- och yngre kaptener erhålla, de förra
en löneförhöjning af 100 R:dr och de sednare en af 200 Ridr, hvarigenom, då
(se den bifogade uppgiften härå) behållningen för depöt-kaptener för närvarande är
602 Ridr 42 sk. och för de yngre kaptenerne 505 Ridr, deras blifvande behållning
skulle uppgå till circa 700 Ridr. Kommittén har föreslagit att depöt-kaptenerne
skulle
Slals-Ulslcollets Ullålande, M 85.
57
skulle erhålla en förhöjning af 260 R:dr, och att de yngre kaptenerne skulle få
320 R:dr eller att de skulle erhålla i behållen lön en summa af circa 850 R:dr.
Om man nu härvid täger i betraktande, att artilleri-officern först efter en omkring
20:årig subaltern-tjenstgöring och vid circa 40 lefnadsår uppnår denna plats, och
att han under dessa 20 år haft, om äfven kommitténs föreslagna löneförhöjning för
subaltern-officerare skulle vinna Rikets Ständers bifall, en lön som varit alldeles
otillräcklig för de tarfligaste anspråk, så hemställer jag vördsamt, om den af Utskottet
tillstyrkta lönen är sådan, att den är en billig ersättning för alla de ansträngande
fordringar, man äger pä artilleri-officern och om den i någon mån kan uppmuntra
kloke och på sin framtid tänkande ynglingar tfll att söka inträde på artilleriet?
Jag tror det ej och anser att hvad kommittén föreslagit är så billigt,
aå jag vågar hysa den säkra förhoppning, alt Rikets Ständer gifva sitt bifall lill
kommitténs förslag härutinnan.
För löjtnanter har Utskottet tillstyrkt en förhöjning af 40 R:dr, och för underlöjtnanter
af 60 R:dr. 1 behållen lön hafva de förra 434 R:dr 42 sk. och de
sednare 297 R:dr 12 sk. Kommittén har föreslagit för dessa officersgrader en
förhöjning som med 20 R:dr öfversliger den af Utskottet tillstyrkta. Hvarföre nedsättning
blifvit gjord uti den'"af kommittén föreslagna, magra förböjningen kan iag
för min del ej fatta. Visserligen upplyser det bifogade Statsråds-protokollet alt nedsättningen
skett med afseende å gjord jemförelse med gardes-officerarnes löner, men
när dessa äro så små att obemedlade officerare endast hafva valet mellan skuldsättning
och svält, så torde en vunnen likhet i aflöning med gardes-officerare i
dessa grader för artilleri-officern vara af föga båtnad. Det är måhända likgiltigt
om Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet tillstyrkt eller hvad artilleri-kommittén i
underdånighet hemställt angående ifrågavarande förhöjningar, emedan dylika löneförhöjningar
ej kunna inverka på artilleriets betryckta ställning. Men då, sorn jag
vågar hoppas, kommitténs förslag i sin helhet vinner Rikets Ständers bifall och
subaltern-officerarne i sådan händelse åtminstone skulle ega hopp om att, när de
en gång hunno lill kaplensgraden, få en lön som medgåfve lifsbergning, så vågar
jag äfven hemställa, om ej Rikets Ständer för subaltern-officerarne skulle vilja be-'
vilja den löneförhöjning kommittén föreslagit.
För Styckjunkare och Regementsskrifvare har hvad kommittén hemställt vunnit
nådigt bilall och af Utskottet blifvit tillstyrkt. Men de af kommittén föreslagne
löneförhöjningarne för Regements- och Divisions-trumpetare, Sergeanter och Hofslagare
hafva ej tillvunnit sig Kongl. Maj:ts nådiga bifall, enär de redan hafva ungefärligen
samma vilkor som deras vederlikar vid den öfriga arméen. Ehuru således
m. lill R. Sl. Prot. 1350 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 27 Haft. 8
5S
Slals-Ulsliollets Ullålande, M 3S.
Kongl. Maj:t sorn det vill synas af Statsrådsprotokollet, med afseende å skedd jemförelse,
ej ansett sig kunna, utan att afven föreslå löneförbättringar för den öfriga
värfVade arméens underbefäl, göra Rikets Ständer förslag härom, så äro likväl de
knappa vilkor, hvilka äro tilldelade desse, för vapnets tjenstbarhet vigliga ehuru
lägre befälsplatser, för väl kända, för att jag ej skulle ega hopp om, att Rikets
Ständer äfven i denna del vilja bifalla hvad kommittéen i underdånighet hemställt.
Efter förmåga och under ständig fruktan att blifva för vidlyftig har jag nu
fulländat granskningen af Utskottets utlåtande. Och den uppmärksamme betraktaren
af förhållandena skall ej underlåta alt finna, att hvad artilleri-kommrttéen föreslagit
är det minsta, som kan uppfylla ändamålet, som här är artillerivapnets upprätthållande.
För egen del hyser jag den öfvertygelsen alt de löneförbättringar genenil
Edenhjelm i sin motion föreslagit, pä grund af den erfarenhet han samlat under sin
långa och utmärkta tjenstemannabana, äro vida bättre svarande mot tjensternas beskaffenhet,
än de af kommittéen föreslagne, men då de äro högre och hans motion
ej undergått officiel granskning, har jag ej vågat att derpå grunda några jemförelser.
Under förhoppning alt Rikets Ständer ej rygga tillbaka 'för en utgift när rättvisa
och billighet i förening med statens fördel fordrar den, hoppas jag att Rikets
Ständer återremittera denna punkt under förklarande deraf, alt Stats-Utskottet bör
till dem inkomma med förslag till löneförbättring för artilleriets befäl i öfverensstämmelse
med hvad artilleri-kommittéen i underdånighet hemställt.»
Och af herr Waern, som ansåg Stats-Utskottet hafva bort tillstyrka den löneförhöjning,
hvilken uti Kongl. Majlis nådiga Proposition blifvit för regements-officerare
begärd. .
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, ISSI.
Litt. A.
Uppgift å behållna Lörle-lnkomster för ne dann ämn de | b est alin in fjär vid Svea
Artilleri-Regemente enligt för 1851 gällande Stat.
Behållen Lön.
R:dr
sk.
rst.
öfverste och Chef: Lön .
2,800:
—
—
Taffelpenningar . .
500
: —
—
Fouragemedel
500
—
—
3,800:
Afgår Lönbevillning
90
45,
2.
Accords-ränta
270
—
—
Arméens Pensions-Kassa
56: 56.
—
417:
31,
2.
5,382
16
lil
Öfverste-Löjlnant: Lön .........
1,200
—
—
Kompani-revenue ,
600
—
—
Fouragemedel
120
—
—
1,920:
Afgår Lönebevillning ] ....
54
—
—
Accords-ränta
270
—
—
Amcens Pensions-Kassa .
41
12.
—
365:
12.
1,554
56
Major: Lön
1,200
—
—
Kompani-revenue
600
—
—
Fonragemedel
120
—
—
1,920:
Afgår Lönbevillning
54
Accords-ränta
270
—
—
Arméens Pensions-Kassa
54
18.
—
358:
18.
1,561
50
Stats-UlslioUels (Jllålande,
[Slals-Ulskollets Ullålande, M 85.
Äldre Kapten: Lön
Kompani-revenue .
Afgär Lönbevillning
Accords-riinta
Arméens Pensions-Kassa
Depot-Kapten: Lön
Afgår Lönbevillning
Arméens Pensions-Kassa
Yngre Kapten: Lön
Afgår Lönbevillning
Aceords-rånta .
Arméens Pensions-Kassa
Löjtnant: Lön
Afgår Lönbevillning
Accords-ränta1
Arméens Pensions-Kassa
Under-Löjtnant: Lön
Afgår Lönbevillning
Accords-ränta
Arméens Pensions-Kassa
o
•o
680: —
600: —
<26
108
<27: 24
10:
27:
7
40
27
24
24
■8; -  22: 24
17: 50
3: -
9:
10: 56. -
1,280:
<23!: 24.
640:
37:
24. —
580:
— —
73:
-
480:
45:
6. —
320:
— —
22:
56. —
Heliällen Lön.
Kalr sk. rst.
1,028
602
303
434
297
24
42
12
Stockholm den 13 Mars 1831.
K. No rieck.
Anm. A dessa behållna~löner afgå en mängd smärre afdrag, såsom till musik-kassan, reg:ts-kassan m. ni.
Fjerde II u
1849 års Riksstat
anslår
S:mn
7,000
IS,805
4 850
27,176
54,700
22,911
12,426
2,800
2,015
6,765
<58.296
31,320
1,333
16
16
16
227,399 — —
S:ma
Trpt
1,521,847
13,409
37,500
186,669
9.000
16
1,768,4261101 4
66,192
62,971
85,659
85,769
33
27
22
22
25,684 16
2,322,l02|36j
I^andtfiirsvars-Departementet.
»
Departement s-Chefen.
Lön
Taffelpenningar
2,500.
Departementets Kansli-Expedition. .
Expeditions-Chefen <  3,000:
Öfrige Embets- och Tjenstemän  12,805: 16.
Departementets Kommando-Expedition
Krigs-Kollegium
Topografiska Korpsen
Artilleri-Staben
Ölver-Kommendants-Expeditionen i Stockholm
Kommendants-Staten
6,765: 16.
Tillkommer: från 2:dra Hufvud-Titeln öfverflyttade Löner för Predikanter,
Läkare och Vaktmästare vid åtskillige Fästningar 829: -—■
Krigs-Akademien
Allmänna Garnisons-Sjukhuset
Rese-Stipendium för Militär-Läkare
Sana
Eudelia Armeen.
Kavalleri- och Infanteri-Regimenterne.
Penningar, förra anslaget  214,489: 10. 4.
Tillökning för Bataillons-Läkare . . . 3,750:—•—218 239- 10 4.
Indelta räntor och Indelt Spanmål, 1849 års anslag .arn .fiÉÉa — — — —
Militfe-Boställs-Kassans Reserv-hemmansräntor . .
Exercitie-Sqvadronernes underhåll. Reservations-anslag
Instruktions-kompanier
Möteskostnader, Reservations-anslag  -
Ersättning för utöfver Markegångspris förhöjd betalning till Inqvarleringsgifvare för Dagportioner
vid Indelta Regimenternes marcher till och från Möten, Reservations-anslag
(nedsatt)
S:ma
Viirlvaile Arméen.
Lif-Gardet till häst.
Penningar: 1849 års anslag ...•••••• 60,492: 33. 6.
Tillkommer: Löneförhöjning för 1 Bataillons-Läkare 130: (;o 622: 33. 6.
Oindelt Spanmål. 1849 års anslag
5,700:
Kronprinsens Hussar-Regim ente.
Penningar: 1849 års anslag
51,289: 27. 6.
Tillkommer: Löneförhöjning för 1 Bataillons-Läkare 140:  51 429- °7 6
Oindelt Spanmål, 1849 års anslag
11,682: —■ —
Svea Lif-Garde.
Penningar: 1849 års anslag
. 75,495: 22. 6.
Tillkommer: Löneförhöjning för 1 Bataillons-Läkare 130: 75,625- 2° 6
Oindelt Spanmål, 1849 års anslag  10,164:
Andra Lif-Gardet.
Penningar: 1849 års anslag .,  75,605: 22. 6.
Tillkommer: Löneförhöjning för 1 Bataillons-Läkare 130:  75 735: 22. 6.
Oindelt Spanmål, 1849 års anslag  10,164:
Wermlands Fält-Jägare-Regimente
Transport
I
1
fvnd-Titeln.
F ö
r
slag
t i
1 1
b 1
i f
vand
e
R i k s
Stat.
Indelda räntor.
S p
a n
m S 1.
Penning
ar.
In de 1 d.
1
Oi nd el d.
Summa
Banco
Kronovärde.
'
Markegå
ng.
Mått.
Värde förslagsvis
å 6 R:dr T:n.
Mått.
Viirde förslagsvis
ä 6 R:dr T:n.
7000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7000
—
15,805
16
15,805
16
4,850
—■
—
—
„ ,,
—
—
4,850
—
—
27,176
—
—
—
—
—
—
27,176
—
—
54,700
—
—
—
—
—
54,700
—
—
22,911
8
—
—
—
—
22,911
8
—
12,426
—
—
.
—
12,426
—
—
2,800
—
—
—
—
2,800
—
—
2,015
—
—
,
—
—
—
—
2,015
—
—
7,594
16
i
7,594
16
38,250
—
6
30
46
40
—
—-
—
—
—
38,296
40
—
31,320
—.
—
—
—
31,320
—
—
1,333
16
—
—
—
1,333
16
—
228,181
«
-
6
301
-
46
40
—
—
-
—
—
228,228
—
52
20
1,484,646
11,573
19 798
16
11 8 701
653
16
3,921
A *»07
42
4
2,010
2
16
—
306
1,836
—
—
—
13,409
16
37,500
—
—
—
—
—
—
—
—
37,500
—
—
37,500
—
—
—
—
—
—
—
37,500
—
186,669
■—
—
—
—
—
—
—
——
—
—
186,669
—
6000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6000
—
—
485,908
10
41257,866
4
s
4,196,220
-
20,104
16
120,627
—
653
16
3,921
—
—
1,806,676
10
4
60,622
33
6
—
—
—
—
950
—
5,700
—
—
66,322
35
6
51,429
75,625
27
22
1,947
1,694
11,682
10,164
63,111
85,789
27
22
6
6
6
6
—
—
—
—
—
—
—
—
75,735
22
6
1,694
10,164
85,899
22
6
25,684
16
—
—
—
—
—
—
—
—
25,684
| 16
1 —
1,003,186| 44
I ^
237,872
|54
5|1,196,266
40
—
20,104
16|120,627
1-
]-
j 6,958
| 16
| 41,631
1-
I-
12,361,711
| 36
1 4
1849 års Riksstat
anslår.
2,322,102
391,943
28,000
17,190
132,000
5000
56
900,411
24
6
21,174
34,897
16
57
4
3,560
120,000
179,652
S
4
669,616
24
—
71.000
12.000
24.000
180,000
19.000
—
—
975,616
24
23.000
20.000
6,666
900
6000
4,300
2,627
43,000
52
47
10
110,694 i 31110
4,162,180!—]—
Värfvatle Armén,
Svea, Götha och Wendes Artilleri-Regimenter, R eser v a tio n s- a n s 1 a g.
Penningar, 1849 års anslag  347,444: 46. 6.
Tillkommer: för 8 Depöt-Kapitener . å 100 R:dr 800:
» 22 Yngre Kapitener å 200 » 4,400:
Transport
» 60 Lieutnanter
60 Under-Lieutnanter ä
3 Regimeutsskrilvare å
30 Styckjunkare . . . å
18 Tygstatsmästare . å
24 Tygstatsgesäller . å
30 Gevärshandtverkare å
40
60
70
47
37
37
47
2,400
3,600
210
2,330
1,026
888
1,410
Summa 17,084
hvarifrån dock bör afgå:
för 1 Lieutnant, 1 Under-Lieutnant och
1 Styckjunkare belöpande Löneförbättringar,
hvilka af Norrbottens HästjägareSqvadrons-Fond
utbetalas
147:
16,937:
420:
364,801: 46. 6.
samt för 3 Bataillons-Läkare, Lönetillökning å 140 R:dr
Oindelt Spanmål, 1849 års anslag  44,499: —
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering, skoning, m. m. .
Lega för hästar till Artilleriets exercis
Fouragering för värfvade Kavalleriets och Artilleriets hästar, Förslags-anslaj
Fouragering af Artilleriets legda hästar, Reservations-anslag ....
Beväringen.
ma
Lif-Bevärings-Regimentet
Gottlands National-Bevliring, 1849 års anslag  34,897:57. 4.
Tillkommer: Löneförhöjningar  * . 694:
Hallands Beväring
Bevärings-manskapets Vapenöfningar, Förslags-anslag
S:ma
Materielen.
Försvars-Verket till lands i allmänhet eller Krigs-KoIIegii-pepartementer, hvarunder äfven inbegripas
Indelta räntor för Åkers Krut-Bruk och Husqvarna Gevärs-Faktori, Reserva
-
tions-anslag
Lifinundering för indelta Infanteriet
Inqvarterings-kostnader i Stockholm, Förslags-anslag .
Inqvarterings-kostnader i Landsorterne, Förslags-anslag
Salpeter-uppköp
Ved och Ljus för Fästnings- och Garnisons-orter . . ,
S:ma
Diverse Ansia»,
Spanmals-upphandlings och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag • • ,
Rese- och Traktaments-kostnader, Förslags-anslag
Rese- och Traktaments-kostnader för Städernes Magistratspersoner och Borgare vid besigtnin
gar,
Förslags-anslag
Ackordsförskotter och ersättningar (anslaget upphör).
Skrifmaterialier och Expenser somt Ved och Ljus för Krigs-Kollegium m. fl. Verk . . . .
Skrifmaterialier och Expenser för Departementets Kansli-Expedition, Förslags-anslag . .
Extra utgifter
S:ma
Summa
Anm. I händelse af Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets Utlåtande M 31 komma
följande belopp att afgå: å ofvanstående Indelta räntor, kronov. 2,010: 20. 2.
Markegång .... 11,373: 16. —
Indelt Spanmål T:r . 306: — —
med Förslagsvärde 1,836: — —
men penninge-anslagen att. ökas med tillsammans 64.380 R:dr, som hit öfverflytta*.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Indel
da räntor.
S p
a n m å 1
Penningar.
Summa
Kronovärde.
Markegång.
Mått.
Värde förslagsvis
å 6 R:dr T:n.
Mått.
Värde förslagsvis
å 6 R:dr T:n.
1,003,186
44
4
257,872
5
1,196,266
40
—
20,104
16
120,627
6,958
16
41,631
2,361,711
36
4
364,801
28,000
46
6
7,416
16
44,499
409,300
28,000
17,190
132,000
3000
46
0
2,865
17,190
132,000
5000
-
—
—
—
—
—
—
—
•—
—
—
—
—
818,899
24
C
-
-
-
-
16,566
16
99,599
918,298
24
6
21,174
35,591
3,560
120,000
16
57
21,174
35,591
5,560
120,000
16
37
4
_
— |
1
— 1
i
—
I
180,526
- i
— |
— |
“I
- 1
-1
- 1
-1
-1
1
-1
-
—
-
180,526
4
669,226
52
55
5
11
389
40
!
669,616
24
71.000
12.000
71.000
12.000
_
—
—
—
—
24.000
180,000
19.000
24.000
180,000
19.000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
975,226
52
-
55
5
11
589
40
—
1 -
-
-
-
-
—
-
975,616
24
—
25,000
1
25,000
20,000
—
——.
—
—
—
—
20,000
6,666
52
—
—
—
—
—
6,666
52
—
900
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
900
—
4,500
2,627
4,500
2,627
47
10
47
10
45,000
i
—
—
—
—
—
—
—
!—
45,000
—
—
104,694
51
10
1-
-
1-
1 -
-
-
1-
1-
1 -
1-
104,694
51
I 10
2,793,236
1 16| —
j257,927jö8
4|1,196,656
52
—
20,104
16
120,627
| —
1-
117,220
1-
| 103,320
i
1
(4,213,840
1-
I—
%
Stats-Utskottets Utlåtande, X:o 86.
1
N:o 86.
Ank. till Exp. Utsk. den 15 Mars 1851, kl. 9 f. nt.
Utlåtande, angående regleringen af utgifteme under Riksstatens
Femte Hufvudtitel.
(U. A.)
Denna hufvudtitel, som innefattar anslagen för Sj oför svar s-departemenlel,
fastställdes vid sisthallne Riksdag lill 1,429,240 R:dr, deraf penningar 1,326,769
R:dr, indelta räntor och spanmål utförde till 45,951 R:dr samt spanmål in natura
9,420 tunnor, upptagen, enligt förslagsvärde, till 56,520 R:dr.
Vid föregående Riksdagar har Kongl. Maj:t behagat för Rikets Ständer förklara,
att väsendliga förändringar erfordrades för sjöförsvarets ordnande pä ett
ändamålsenligt sätt; och uti Kongl. Maj:ts, till Rikets sednast församlade Ständer
aflåtna, nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, täcktes Kongl. Maj:t
jemväl tillkännagifva, att en allmän plan för fullständigare ordnande af försvaret
till sj ös blifvit utarbetad och af Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd, men att, enär
statsverkets då varande tillgångar icke medgåfve utbetalning af alla, för utförandet
af denna plan erforderliga, anslag, Kongl. Majit inskränkte Sig till begäran
om beviljande af de anslags-summor, hvilka Kongl. Majit, dels såsom tillökning i
hufvudtitelns ständiga utgifter, dels till utgående för viss tid, funnit vara af behofvet
mest påkallade.
Enligt nämnde, för Rikets Ständer i sammandrag då framställda plan skulle
flottan komma att bestå af ångskepp, ångfregatter, ångkorvetter, ång-hogseringsfartyg
och seglande fregatter, 8 af hvardera slaget, 8 seglande korvetter eller
hriggar, 8 skonertar och mindre exercis-fartyg, 8 mörsare-fartyg, 16 chefs-far"
Bih. litt It. Sl:s Prof., 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afd. 28 Haft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.-o 86.
tyg, 72 kanonslupar och 120 kanonjollar; men i saknad af behöriga kostnadsförslag
och detaljerad framställning af sältet för planens utförande, kunde Rikets
Ständer i dess bedömande vidare sig icke inlåta, än att Ständerna funno densamma
till väsendlig del hero på förutsättningar, hvilka ännu icke hunnit genom en
längre eller fullständigare erfarenhet pröfvas, hvadan Rikets Ständer, utan att
ingå i frågan om statsmedels användande till ångskepp eller ångfregatter, inskränkte
sig till beviljande af de oundgängligaste anslag för sådana utgifter till sjöförsvaret,
som vöre mindre beroende af skiljaktiga meningar rörande sjelfva Pörsvarsplanen.
Uti den nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, hvilken Kongl.
Maj:t behagat vid innevarande Riksdag aflåta, hafva väsendliga förändringar blifvit
föreslagna, så väl i afseende på flottans organisation, som ock rörande en de!
anslags öfverflyttande från den ordinarie till extra statsregleringen samt deras fördelning
och upptagande under andra rubriker å riks-staten, än hittills varit iakttaget,
och skall Utskottet i hvarje fall, der dylik förändring blifvit i nåder äskad,
derom göra behörig framställning.
Det statsråds-protokoll af den 13 November nästlidel år, som är vordet högstberörde
proposition bifogadt, samt åtföljdt af ett serskildt, utaf departements-chefen
afgifvel och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning understäldt memorial, framställa flottans
närvarande tillstånd, samt upptaga den nya plan för dess organisation, så väl till
fartyg, materiel och personal, som dess öfning och ordnande i detalj. Öppenheten
af denna departements-chefens framställning, fullständigheten i utarbetningen af
den uppgjorda planen och deruti uttryckta grundsats, att den materiel och personal,
som finnes, bör vara i fullkomlig ordning och tillräckligt öfvad samt allt färdigt
att, vid påkommande krig, kunna, utan dröjsmål kraftfullt uppträda till fäderneslandets
forsvar, erkännas med tillfredsställelse af Utskottet, som dymedelst erhållit
en förut saknad ledning för bedömandet af statsbehofven på denna hufvudtitel.
Utskottet har ock tagit berörde framställning uti noggrannt öfvervägande
vid pröfningen af de frågor, Kongl. Majit täckts till Rikets Ständers afgörande
hemställa, och skall Utskottet, i den ordning ämnena föranleda, deröfver sig
utlåta.
Afl 'önings-s laterna.
l:o Uti nu gällande riksstat upptages å titeln materielen, med rubrik: ”Flottans
underhåll och nybyggnad” ett anslag af (300,497 R:dr 28 sk.
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 86. 3
Då den form, som hittills varit stadgad för denna hufvudtitels stat, lätteli
gen
skulle kunna föranleda den åsigt, att förenämnde, till flottans nybyggnad och
underhåll anslagna, summa finge uteslutande begagnas till anskaffande och underhåll
af krigsfartyg, förbättring af etablissementer och förstärkning af sådana förråder,
som för krigs-materielen behöfdes, men så icke vore förhållandet, enär un
der
detta anslag funnes upptagne följande utgifts-poster, nemligen:
a) Extra- och Expektans-staten R:dr 9,393: — —
b) arfvode för undervisnings meddelande i praktisk astronomi
m. m. åt kadetter och under-officerare . . . 500: — —
c) arfvode at tygmästaren vid Drottningsskär . . . 182: 24. —
d) arfvode till posthafvande sjuk-olficern på sjukhuset i
Carlskrona  60: — —
e) beklädnad åt mariner, matroser, kanonierer och skeppsgossar,
enligt medelpris  60,160: — —
f) skeppsgossarnes inkasernering, dito  3,568: 36. —
g) applikations-skolan i Carlskrona  1,000: — —
tillsammans utgörande 74,864: 12. —
har Kongl. Maj:t ansett, att dessa poster, hvilka icke egde gemenskap med flottans
underhåll och nybyggnad eller förrådens förstärkning, borde från anslaget lill
materielen skiljas, och de under litt. b och g förekommande summor öfverföras
till rubriken ”utgifter lill diverse behof” under titeln ”diverse anslag” samt återstoden
73,364 R:dr 12 sk. öfverflyttas till anslaget för ”aflönings-sta/erna”.
Med undantag af de, under litt. a upptagna, 9,393 R:dr, om hvilka serskildt
är stadgadt, att de, i mån af expektanters afgång, åter komma att användas för
deras ursprungliga ändamål, finner Utskottet, lika med Kongl. Maj:t, att de här
ofvan upptagna utgiftsposter icke höra belasta anslaget till flottans underhåll och
nybyggnad 5 men Utskottet delar icke den åsigt, att de under litt. e upptagna
60,160 R:dr lämpligast kunna öfverflyttas till aflönings-staterna, utan håller tore
att det länder till mera reda och sammanhang om ifrågavarande beklädnadskos tnader
bibehållas under titeln materielen och uppföras näst efter ”båtsmännens beklädnad”
under egen rubrik, ”beklädnad åt mariner, kanonierer, matroser och
skeppsgossar’’, hvaremot Utskottet anser öfrige omnämnda utgiftsposter böra, i
enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, förflyttas, och hemställer:
det Rikets Ständer ville bifalla, att de här ofvan, under litt.
c, d och f, upptagna summor måtte öfverföras till ”ajVOuings
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande, I\:o 86.
staterne,” de under litt. 1) och g till titeln ”diverse anslag*’
med rubrik ”för diverse behof ’ samt de under litt. e bibe
hållas
under titeln malerielen men upptagas under egen rubrik.
2:o. Enligt hvad förberörde, af Kongl. Maj: t i nåder åberopade, Stats-Råds
protokoll innehåller, skulle båtsmanshållets försummade militär-organisation, diseiplinering
och öfning vara den hufvudsakligaste och ett skyndsamt afhjelpande mest
påkallande bristen inom flottans personal. Att lemna denna stamtrupp, utgörande
nära 6,000 man, och kostande Staten en icke obetydlig summa uti det af brist
på organisation otjenstbara skick, hvari den sig nu befinner, kunde icke stå till
sammans
med ett rätt användande af rikets försvarskrafter. Till afhjelpande af
denna brist erfordrades, för att erhålla tillräckligt befäl att på truppen fördelas, en
ökning i flottans officer s-per sonal, i hvilket hänseende Kongl. Majit äskat att anslaget
till flottans aflöning måtte erhålla följande tillökningar nemligen:
lön för 4 Commendörer å 2,680:  10,720: — —
« 1 Kapten  1,250: — —
« 12 Kapten-löjtnanter å 840:  10,080: — -—
« 5 Premier-löjtnanter å 430:  2,150: — —
« 25 Sekund-löjtnanter å 250:  6,250: — —
Enär denna tillökning i antalet af officerare föranledes af den föreslagna förändringen
i flottans organisation, som, derest den af Rikets Ständer godkännes,
likväl endast, enligt den uppgjorda planen, kommer alt småningom försiggå, och
för verkställigheten erfordrar en flerårig tidsutdrägt, i början hvaraf det icke kan
vara nödigt att anställa ett så betydligen ökadt antal officerare, beräknadt på fulla
behofvet efter fullbordad organisation, finner Utskottet, vid sådant förhållande, sig böra
afstyrka Rikets Ständer att för närvarande bifalla hvad Kongl.
Majit i förevarande fall i nåder föreslagit.
3:o. Vidare bar Kongl. Majit, för att så väl kunna minska under-officerarnes
antal och derigenom något förbättra deras högst svaga löne-inkoinster och tillika
vid båtsmanshållet bereda tillgång på nödigt underbefäl, som nu alldeles saknades
och hvartill flottans under-officerare skulle användas, samt derjemte befordra tjenstens
bättre gång på det så kallade yttre sjöförsvarets fartyg, behagat föreslå, att
den förhöjda aflöning, som gifves ett antal af 46 matroser, hvilka under benämningen
af Under-officer s-korporaler, vore å Carlskrona station placerade, kunde
utsträckas till 100, hvilka med en förändrad benämning af lista klass matroser
måtte erhålla:
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 8(5.
70 man; 8 sk. per dag, tillsammans  4,258: 16. —
30 d:o; 4 sk. d:o d:o .... .... 912: 24. —
Summa r:dr 5,170: 40. —
hvarifrån skulle afgå den förhöjning som nu enligt stat bestås
46 man å 4 sk
1,399 8. -—
då såsom förhöjd aflöning till lista klass matroser återstode 3,771 r:dr 32 sk.
På grund af de utaf Kongl. Majit sålunda anförde skäl, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bevilja det till uppgifne ändamål
äskade anslag 3,771 r:dr 32 sk.
4:o. Dä det vore beräknadt, att inom båtsmans-korpsen bilda kanon-kommendörer
för yttre (eller seglande) sjöförsvarets fartyg samt korporaler till den del
af beväringen, som på skärgårds-flottan skulle användas, så bar ett, i förhållande
till behofvet bestämdt, antal, i förra afseendet artilleri-båtsmän och i det sednare
vice korporaler blifvit beräknade alt för dessa ändamål danas, hvilka, när de vunnit
approbation och befunnes fortfarande äga den konduit, som gjorde dem passande
att fylla dessa inom flottan maktpåliggande befattningar, ansetts böra till belöning
och uppmuntran tilldelas ett serskildt årligt arfvode; och har Kongl. Majit af
sådan anledning täckts begära ett anslag af 8,106 r:dr 32 sk., att med 6 r:dr 32
sk. till hvarje artilleri-båtsman och vice korporal, utgörande ett antal af 1,216
man, utdelas.
Enär fördelen för flottan alt äga ifrågaställde artilleri-båtsmän och vice korporaler
icke kan bestridas samt det för dem föreslagna årliga arfvode är med billighet
Öfverensstämmande, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständer att bevilja det i förevarande hänseende äskade
anslag 8,106 r:dr 32 sk.
5:o. Enligt omförmälde plan skulle alla flottans fasta corpser gifvas en så
dan
organisation, som för bildandet af militär-trupp vore af nöden samt således de
dervid anställde ordinarie korporaler komma att bestrida lika trägna och vigtiga
befattningar som korporalerna vid arméen; i följd hvaraf deras löneförmoner borde
regleras någorlunda i öfverensstämmelse med de sednares, hvadan ock en förhöjning
i förenämnde korporalers arfvoden till 25 r:dr för livar och en af dem, blifvit
af Kongl. Majit i nåder föreslagen, utgörande för
227 Båtsmans-korporaler å 7 ridr  1,589:
9 Matros- d:o å 9: 38
. 88: 6. —
8 Kanonier- d:o å 5:  40: — —
eller tillhopa r:dr 1,717: 6: —
G
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
Med afseende dels derå att likhet i skyldigheter och åligganden bör medföra
likhet i vilkor, dels å det nödiga biträde kompani-cheferne kunna, vid tillsynen af
båtsmans kompanierna, förvänta af ifrågavarande korporaler, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville, på sätt Kongl. Majit föreslagit till
nämnde ändamål bevilja ett anslag af 1,717 r:dr G sk.
6:0. Enär åt de under-oflicerare, hvilka skulle placeras på båtsmanshållet, som
borde indelas i 32 kompanier med tvänne under-officerare på hvardera, måste för
reseturer inom deras fördelning på kompaniet anvisas resepenningar, har Kongl.
Majit dertill begärt 50 ridr per man, som för 64 under-officerare gör 3,200 ridr,
dock med iakttagande, att, då endast genom erfarenhet visshet kunde vinnas huruvida
denna, måhända nog lågt beräknade, ersättning blefve tillräcklig, summan
måtte såsom förslags-anslag anvisas.
Under-officerares placerande på båtsmanskompanierne anser Utskottet icke medföra
de dermed åsyftade fördelar, utan snarare tvärtom orsaka flera olägenheter.
Att den för så väl belal som manskap nödiga öfning icke förvärfvas annorstädes
än vid stationerna och till sjös, lärer ej kunna förnekas. Genom under-officerarnes
längre vistande inom båtsmans-kompanierne, skulle likväl desse personer dragas
från sitt egentliga yrke och derigenom småningom försämras i tjenstbarhet.
Det biträde för Rompani-Cheferne, vid tillsynen öfver de på rotarne förlagde båtsmännen,
förmodar Utskottet kunna erhållas af korporalerne lika om ej noggrannare
och säkrare än af under-officerare, helst den nu åt korporalerne föreslagna lönetillökning
inger ett grundadt anspråk på en större verksamhet å deras sida. Den nu
äskade utgiften komme således, enligt Utskottets tanka, icke att motsvara det
dermed afsedda ändamål, och Utskottet får fördenskull
afstyrka Rikets Ständers bifall å Kongl. Majits i förevarande
hänseende gjorda nådiga framställning.
7:o. Som skärgårds-flottans rörelser anbefaldes genom hornsignaler, men någon
åtgärd för alt instruera och öfva signalister icke funnes vidtagen, har Kongl.
Majit ansett nödigt att afhjelpa denna brist och att sådant kunde, i anseende till
denna flottas närvarande inskränkta styrka åstadkommas genom anställande på stat
af 4 hautbois ter med en lön
för hvardera af  250: — —
eller tillsammans  1,000: — —
utom 12 tunnor spanmål, hvartill tillgång funnes
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 86
7
7 stabs-signalister med lön ... . 62: 44. —
beklädnad 46: — —
således åt hvardera  108: 44. 762: 20. —
utom 21 T:r spannmål, som redan vore tillgänglig;; hvarjemte
ett antal af 40 signalister bland båtsmännen skulle
kunna instrueras till signalblåsning. Till arfvode så väl
åt dessa, å 12 R:dr per man, och åt 6 båtsmans signalistkorporaler
å 25 II: dr per man, erfodrades åt de forre 480: —
och åt de sednare  150: — 630: — —
äfvensom till en Musik-Direktör, som hade ledningen af
det hela sig anförtrodd, behöfdes  333: 16. —
eller tillsammans  2,725: 36. —
R:dr; hvilket belopp Kongl. Maj:t äskat mätte varda af Rikets Ständer anvisadt.
Då antagandet af en Musik-Direktör på stat och bildandet af en talrikare
Musikkorps synes vara af mindre väsendtligt behof för flottans tjenstbarhet, anser
Utskottet sig böra afstyrka
Rikets Ständer att bevilja det anslag Kongl. Maj:t till ifrågavarande
föremål äskat.
8:o Då Amiralitets Krigsmans-Kassans tillgångar för pensionerande af flottans
befäl och underbefäl vid afgång ur tjensten, vore så anlitade, att någon
pension till redan varande expektanter och än vidare afgående icke på längre tid
kunde lemnäs, under det flottans officersrulla upptoge ett betydligt antal af äldre,
otjenstbara, officerare, hvilka således, urståndsätta att lemna tjensten, af brist pä
tillgång för sitt uppehälle, måste hämta detta, till statens’ och tjenstens stora
skada från de medel som äro beräknade till underhåll af ett fullt verksamt befäl,
samt härtill komme, att Rikets Ständer redan vid ett föregående likartadt fall,
funnit nödigt afhjelpa deraf uppkommande olägenheter, genom anvisande af medel
till en extra och expektans-stat, hvars belopp per medium årligen intill närvarande
tid belastat staten med en summa af 33,452 R:dr och 82 T:r spannmål in
natura, men på hvilken, då anslagen i man af afgång minskades, nu återstode endast
9,393 R:dr; så har Kongl. Maj:t täckts af Rikets Ständer äska, till bildande
af en så kallad reserv-stat för flottans officerare och under officerare, ett årligt
anslag af 33,333 R:dr 16 sk. hvaraf likväl, med beräkning af att den nu
varande extra och expektans-staten fortfarande komme att utgå med förenämnde
belopp, 9,393 R:dr, en ökning i anslaget för detta ändamål erfordrades af blott
23,940 R:dr 16 sk.
8
Stats-Utsi; o t tets Utlåtande, N-o 86.
I afseende på detta ämne liar Cliefen för sjöförsvars-departementet, uti sitt
bär ofvan omförmälda underdåniga memorial anfort, bland annat; att vid förslaget
om ökning i befälets antal hade en samvetsgrann sammanställning af behofvet i
krig med livad tjenstgöringeii i fred oundgängligen kräfde, iigt runi, på det att
den ordinarie staten icke i någon man måtte betungas med underhållet af en öfverflödig
personal, hvaraf följde att tjensten, om den rätt skulle skötas, fordrade
att denna personal lnölles aktiv; att tjenstgöringen vore så noggrant fördelad emellan
hvarje af befälets och underbefälets medlemmar, samt dessas antal så knappt
beräknadt, att bibehållandet på aktiv stat af sådana, som af ålder eller sjuklighet
saknade förmåga att sköta sin tjenst, skulle, på det känbaraste, komma att visa ett
skadligt inflytande; att det fordrades en lång tid att bilda skickliga sjö-oliicerare,
framför allt dem, som skola bekläda de ansvarsfullare befälsplatserna, samt att personalen
måste under freden undervisas uti tjenstens olika delar, men hvilken öfning
och undervisning blefve, under ledning af ett föråldradt, med sin ställning
missnöjdt och för sin tjenst likgiltigt, befäl, ofullständig och ändamålslös till stor
och oersättlig förlust för det allmänna; att den enda nu befintliga utväg lill ordinarie
statens lättande från bördan af en, genom ålder och bräckligheter otjenstbar
befäls- och underbefäls personal vöre den af tjensteinännen sjelfva, med något biträde
af staten bildade, amiralitets krigsmans-kassan; att det förhållande, sorn nu
ägde rum, i afseende på denna kassas oförmåga att pensionera den dertill berättigade
stora personal, hade äfven tillförene inträffat, hvadan till afhjelpande deraf
bildades år 1824 en så kallad interims-stat, å hvilken, ibland andra, 79 officerare
öfverfördes från ordinarie staten med ett anslag af 48,260 R:dr samt derunder
begripne 1,660 tunnor spannmål, hvarvid utom andra, fästades det vilkor att,
i mån utaf afgång, de besparade medlen skulle återgå till anslaget för flottans
materiel, frän hvilken de, till förlust flir denna beståndsdel af sjöförsvaret då logos,
och ännu till deras återstående belopp måste tagas; att för tillfället ändamålet
väl då vanns, ehuru med en ganska betydlig kostnad, och skulle inflytelsen af
åtgärden förblifvit vida verksammare, i fall anslaget, om än minskadt, blifvit permanent,
så att i mån utaf afgång på denna stat, vakanserna fatt fyllas genom öfveråriga
från den aktiva staten; att genom det, under sednaste 25 åren följda,
system, som kostat staten i medium årligen 33,452 R:dr utom spannmålen, hade
man nu kommit till samma resultat, som da indragnings-staten bildades, — eller
behofvet att förnya åtgärden; alt de från aktiv-stat afgående, men af Statsmedel
underhållna tjenstemän horde vara förpligtade att vid större rustningar i fred, då
behofvet
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 8G.
9
behofvet sådant kräfde, samt ovilkorligen vid inträffande krig, inställa sig, på derom
gifna ordres, vid den flottans station, der de hufvudsakligen varit placerade,
tor alt bestrida sådan tjenstgöring i land, hvartill de kunde finnas användbara,
hvarigenom staten icke gick miste om den nytta, sorn af erfarne, fastän i öfrigt
mindre aktive, officerare, vore att påräkna och hvilken fördel staten icke borde
afsäga sig; att densamma vunnes genom ifrågavarande förslag med mindre uppoffring
så väl i pekuniärt som i öfriga för tjensten högst vigtiga afseenden, än
hvad de till aktiv tjenstgöring mindre tjenlige officerares qvarstående på ordinarie
stat skulle förorsaka, och detta med förenande af den enskildes rätt och billiga
anspråk, då han ä sin sida, med åtnjutande från statsmedel af samma inkomst,
som genom pension kunnat vinnas, egde frihet alt bestämma sin vistelseort och
öfriga ekonomiska förhållanden efter beqvämlighet, samt endast vid förutnämnda
undantagsfall rycktes från den mot nöden tryggande hvila, hvartill lång och oförvitlig
tjenst samt möjligen stora förtjenster emot fäderneslandet berättigade; och
slutligen att, då ledighet till pension vid amiralitets-krigsmans-kassan yppade sig,
skulle sedermera dit öfverflyttas fran reserv-staten de mest orkeslöse, med fullkomlig
befrielse från alla anspråk å statens sida på tjenstgöring.
Utskottet, som väl instämmer i nyss framställda asigter om nyttan och ändamålsenligheten
af en reserv-stat för flottans befäl, kan dock icke biträda det i ämnet
afgifna förslag i hela dess vidd, emedan Utskottet anser, att, om än nämnde
stat till en början skulle komma att hardt anlitas, anslaget dock till hela det
äskade beloppet sedermera icke erfordrades, utan tror Utskottet en mindre summa
vara tillräcklig för uppnåendet af det åsyftade ändamålet och hvilken summa kunde,
efter Utskottets tanke, bestämmas lill 16,666 R:dr 32 sk. Utskottet tillstyrker
fördenskull,
att, oberoende af omförmälde 9,393 R:dr, hvilka, jemlikt serskiite
föreskrifter och vilkor, utgå från anslaget till flottans
underhåll och nybyggnad, dit de, i mån af expektanters
småningom skeende afgång, besparade medlen återfalla, Rikets
Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 10,666 R:dr 32
sk., att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas
till bildande af en reserv-stat för flottan; för öfverflyttning
till hvilken reserv-stat de föreskrifter rörande ålder och tjenstetid,
sorn för närvarande för rättighet till pension äro gällande,
äfven böra tjena till rättesnöre.
Bih. till R. St.-s Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afä. 28 Haft. 2
10
Stals-Utskottets Utlåtande, N.o 86.
9:o. \ id 1817 och 1818 arens riksdag beslöto Rikets dä församlade Stän
der,
alt den ärliga inkomst lill Amiralitets-krigsinans-kassan, som under namn
af last- och arni penningar frän Pomern influtit, men genom Pomerns afträdande
kassan frängått, skulle af staten bestäs och af sådan orsak ett bclojii» af 3,000
R:dr, hvartill nämnde intrad uppgifvits, på riks-staten uppföras.
Enligt räkenskaperna ingår ock under benämning ”ersättning tili amiralitetskrigsmans-kassan”
nyssnämnde summa uti anslaget lill Förvaltningen af Sjö-ärendena
samt aflönings-staterna vid flottans stationer i Carlskrona, Stockholm och
Götheborg.
Enär de af statsmedel beviljade bidrag för pensions-kassorna blifvit uppförda
å riks-stalens nionde bufvudtitel, hvarest för amiralitets-krigsmans-kassan
äfven finnes upptaget ett anslag af 0,000 R:dr såsom ersättning för förlorad centonal-afgift,
har Utskottet ansett det leda till ordning och reda i räkenskaperna,
att kassans bidrag från staten uppföras pä ett ställe, och får fördenskull
hemställa,
10:o. Mot vilkor,jalt 4 ordinerade Skollärare, nu innehafvande i lön tillsammans
1,400 R:dr, afsäga sig dubbel tjenstårsberäkning, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att såsom ersättning för denna afsägelse mätte anvisas ett belopp af 666
R:dr 32 sk., och tillstyrker Utskottet
11 :o Som flottans nuvarande ordinarie Fältläkare-korps, bestående af
att merberörde ersättningsbelopp 3,000 R:dr måtte afskiljas från
anslaget till Förvaltningen af Sjö-ärendena samt aflönings-staterna
vid flottans stationer i Carlskrona, Stockholm och Götheborg,
och i stället tilläggas det å nionde hufvudtiteln för
amiralitets-krigsmans-kassan upptagne anslag, som följaktligen
med berörde 3,000 R:dr komme att ökas.
Rikets Ständer att till hvardera af förenämnde Skollärare, som
afstå från sin förhöjda tjenstårsberäkning, bevilja en årlig
ersättning af 166 R:dr 32 sk., att årligen från allmänna indragnings-staten
utgå, så länge desamma vid nyssberörde befattningar
qvarstå.
1 Öfverfält-läkare med lön
1 Regements- dito » »
1 dito dito » »
7 Bataljons- dito » » å 410 R:dr
5 Stipendiater » » å 160 R:dr
800: 6.400 R:dr
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
11
vöre otillräcklig- för sjukvården på stationerna samt vid flottans exercis-expeditioner,
och den vigtiga helsovården om hord, ett väsendtligt vilkor för flottans tjenstbarhet
i krig erfordrade för att bringas uti ett efter nordiska klimatets egendomliga
förhållanden afpassadt system, att den fasta läkare-korpsen vore tillräcklig
att åtminstone till någon del bestrida tjenstgöringen på krigsfartygen och derigenom
”både samla erfarenhet och låta dess frukter komma vapnet till godo,” hvilket
med en ständigt ombytt läkare-personal icke kunde åstadkommas; har Kongl.
Maj:t ansett nödigt, att ifrågavarande läkare-personal bestämdes till
1 Fältläkare med lön .
1,200: — —
3 Regements-läkare å 800
2,400:
G Förste bataljonsläkare å 400
2,400: — —
3 Andra dito dito å 250
750: — —
10 Stipendiater å 150
1,500: — —
med rättighet att efter 8 års berömlig tjenstgöring erhålla en
förhöjning, förste bataljons-läkaren af 200 och andra dito af 125,
hvilken förhöjning förslagsvis beräknats för 2 förste och 1 andre
bataljonsläkare till
525: — —
eller tillsammans 8,775 R:dr
som följaktligen öfverskjuler det nu varande anslaget till medicinal-staten med
2,375 R:dr; med hvilket sistnämnde belopp Kongl. Maj:t äskat att samma stat
måtte tillökas.
Af dessa utaf Kongl. Maj:t i nåder anförda skäl föranlåtes Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att såsom tillökning i läkare-korpsens
vid flottan stat 6,400 R:dr bevilja ett årligt anslag af
2,375 R:dr.
Anm.: Om Rikets Ständer godkänna hvad af Utskottet sålunda i det föregåen
de
blifvit hemstäldt, skulle, genom dels öfverflyttning af äldre och dels anvisande
af nya anslag denna hufvudrubrik erhålla en tillökning al 37,969
R:dr 10 sk.
Materie len.
12: o. Flottans underhäll och nybyggnad. Utom de, på sätt här ofvan
finnes omförmäldt, af Kongl. Maj:t föreslagna öfverflyttningar från gamla anslaget
606,497 R:dr 28 sk. å denna underrubrik till hufvudrubriken Ajlönings-stater
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 86.
ne, liar Kongl. Majit ansett ifrån sistnämnde anslag jemväl borde afgå och å lmfvudrubriken
”diverse anslag”, serskildt uppföras:
a) för sjukvård R:dr 26,100:
b) » skrifmaterialier, ved och ljus för flottans stationer . 18,000: — —
c) » diverse behof  11,350: — —
tillsammans 55,450: — —
Instämmande i Kongl. Maj:ts högstberörde förslag, får Utskottet, som anser
det under litt. b) upptagna anslag böra, i likhet med hvad eger rum i afseende
på likartade anslag på öfrige hufvudtitlarne, böra uppföras såsom förslags-anslag,
hemställa,
att Rikets Ständer ville, med iakttagande af nyssnämnde vilkor,
medgifva den af Kongl. Maj:t nu ifrågakomna öfver
föring.
13:o Genom de föreslagna öfverflytlningarna skulle å nuvarande anslaget för
flottans nybyggnad och underhåll, enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition, återstå
477,683 R:dr 16 sk.; men då vissa behof, för hvilka detta anslag vore afsedt,
såsom nybyggnad och förråds förstärkning, äro af den beskaffenhet, att de, såsom
icke varande af permanent egenskap, kunde utgöra föremål för tillfälliga eller extra
anslag; så har Kongl. Maj:t ansett, att samma anslag, äfven med beräkning'af
derå erforderliga nya anvisningar till förhöjd aflöning för handtverkare och
timmermän af 2,933 R:dr, och tillökning uti uppfordrade båtsmansstyrkans portion
s-pris, med 12,105 R:dr 40 sk., hvilka båda belopp Kongl. Maj:t äskat
måtte af Rikets Ständer beviljas, kunde bestämmas till endast 384,249 R:dr 40
sk., och hädanefter upptagas under benämning: flottans underhäll; hvarigenom
skulle, å hvad som återstode efter den ifrågaställa öfverflyttningen till andra rubriker,
uppkomma en nedsättning i anslaget af 93,433 R:dr 24 sk.
a) Beträffande förhöjningen i aflöningarne till handtverks- och timmermansstalen,
så enär nödvändigheten att i kronans tjenst bibehålla duglige arbetare,
men, enligt hvad utredt blifvit, detta ändamål icke vinnes, så vidt icke aflöningen
för dem förböjes, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständer alt bevilja det i berörde hänseende äskade anslag
2,933 R:dr.
b) Vidkommande derefter tillökningen i 'portionspriset för den uppfordrade
bätsmansstyrkan, så och da af ofvan åberopade statsråds-protokoll inhemtas, att,
oaktadt alla försök, det icke hade lyckats att med den nuvarande portions-skillin
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N-o 86.
13
gen af 6 sk. banko, utom brödet, gifva den ofta till strängt arbete på stationen
använde båtsmannen tillräcklig föda; af sådan orsak hade Kongl. Maj:t blifvit
föranlåten, att, till afbjelpande af detta missförhållande, tillfälligt höja portionspriset,
hvarigenom en inskränkning måst göras på denna hufvudtitels redan förut
knappa tillgångar.
Enligt Kongl. Maj:ts tanka vore det visserligen principenligt, att, då staten
är pligtig alt, under båtsmannens uppfordring, förse honom med föda, en viss
stat bestämdes, hvilken, utan afseende å priserne på proviant, borde in natura
utgå. Såsom en medelväg emellan denna för staten kostsamma och den närvarande,
mot båtsmannen obilliga, åtgärden, har Kongl. Maj:t ansett, att till grund
för portionsprisets beräkning kunde antagas en stat, motsvarande delar af den,
som nu å kronans fartyg bestodes, så reducerad af det skäl, att flere af de artiklar,
hvaraf spisordningen till sjös bestode, kunde i land utbytas emot mindre
kostsamma och dock lika närande födoämnen; hvarjemte och enär kostnaden afen
portion, enligt spisordningen ombord, i medeltal finge antagas, brödet inberäknadt,
lill 12 sk., skulle portionspriset i land på stationen kunna beräknas till 9 sk.,
samt således, då brödet, som lemnades in natura, afräknades med 2 sk., kontant
utfalla med 7 sk., att användas till anskaffande af den nödigt ansedda portionen i
förhållande till de olika priser, som på stationerne kunde vara gängse; i följd
hvaraf skulle uti det nuvarande portionspriset erfordras en förhöjning af 1 sk., som
utgör, för 1,592 man, hvilka i medeltal på stationerna tjenstgöra, 12,105 R:dr
40 sk.; hvilket belopp Kongl. Maj:t ock äskat måtte af Ständerna beviljas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka
Rikets Ständer att bevilja det anslag af 12,105 R:dr 40 sk.,
hvarom Kongl. Majit gjort nådig framställning.
c) Inom Utskottet bar fråga blifvit väckt, att de vid flottan anställde 200
jungman äfven måtte komma i åtnjutande af den för båtsmännen af Utskottet
tillstyrkta portionsskilling. Utskottet anser, att, då jungmännen äro i lika behof
som båtsmännen af den för de sistnämnde äskade förhöjning, både rättvisa och
billighet fordra, alt äfven jungmännen blifva af en dylik förmån delaktige; hvadan
Utskottet hemställer,
att den för detta ändamål erforderliga summa, 1,520 R:dr
40 sk., måtte af Rikets Ständer beviljas och på denna titels
aflöningsstat uppföras.
14
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 8(5.
(I) Hvad angår den af Kongl. Majit, på sätt här ofvan i 13:de punkten finnes
omförmäldt, ifrågasatta delning af det under rubriken Flottans underhall och
nybyggnad upptagna anslag, hvaraf, sedan ifrån beloppet, som å nu gällande riksstat
är uppfördt, afräknats de till andra rubriker af Kongl. Majit föreslagna öfver
flyttningar,
återstoden skulle, enligt Kongl. Majits beräkning, utgöra 477,683
Ridr 10 sk., af hvilken återstod kunde bestämmas en summa af 384,249 Ridr
40 sk., att, under egen titel flottans underhåll, å riksstaten uppföras, samt uti
den sålunda i gamla anslaget lill flottans underhåll och nybyggnad uppkomma en
nedsättning af 93,433 Ridr 24 sk., så bar Utskottet funnit sig böra i så måtto
biträda Kongl. Majits berörde nådiga framställning, att Utskottet ansett rubriken
flottans underhåll och nybyggnad böra delas i 2:ne, deraf den ena kunde benämnas
flottans underhäll och den andra flottans nybyggnad; i följd hvaraf och efter
pröfning af de summor, Utskottet ansett sig böra föreslå till den ena eller
andra af dessa rubriker, Utskottet, enligt hvars förestående förslag det gamla anslaget,
under rubriken flottans underhåll och nybyggnad, blifvit beräknad till
502,115 Ridr 8 sk., föranlåtes att till Rikets Ständer hemställa,
1: o att den i nu gällande riksstat upptagna rubrik flottans underhåll
och nybyggnad måtte delas i 2:ne och benämnas den
ena: flottans under half samt den andra i flottans nybyggnad;
2:o att under den förra, eller flottans underhåll mätte uppföras
ett årligt anslag af 394,115 Ridr 8 sk., derunder inberäk
nade
3,000 tunnor spanmål efter förslagspris 18,000 Ridr
samt de till expektant-staten för närvarande utgående 9,393
Ridr $ och
3:o att under rubriken flottans nybyggnad upptages ä riksstaten
ett årligt anslag af 108,000 Ridr.
14:o. Vidare bär Kongl .Majit begärt rättighet att, vid de tillfällen, då stegradt
pris på proviant-artiklar gjorde den föreslagna förböjda portionsskilJingen otillräcklig,
la, af det på 4:de hufvudtiteln uppförda anslag till durchmarch-kostnader,
disponera det belopp, som erfordrades till fyllnad i idelar af den portion,
som för sjökommenderadt manskap vore fastställd och hvartill det varit afsedt
att genom den nu äskade tillökningen i anslaget, böja portionsskillingen.
Äfven till denna nådiga framställning tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
15
15:o. I afseende pä det serskilda anslaget af 9,000 r:dr till båtsmännens
förseende med köjer och tucken, liar Kongl. Maj:t täckts förklara, att, då medel för
dylika utgifter vöre under rubriken ”förrådsförstärkning” af Kongl. Majit inberäknade
uti det till flottans materiel äskade extra anslag, förstnämnda serskilda anslag
icke erfordrades, utan borde från staten uteslutas.
Enär de uppgifter, som å extra statsregleringen anvisas, icke kunna anses af
permanent egenskap samt följaktligen äro underkastade betydliga omvexlingar; men
den bär ifrågavarande utgiften måste utgå jemlikt med rotehållarne om passevolansen
upprättade kontrakter, hvilkas uppfyllande icke får äfventyras, som dock
skulle kunna inträffa, derest anslaget blefve af tillfällig natur, så hemställer Utskottet,
att anslaget af 9,000 r:dr till båtsmannens förseende med
köjer och täcken, måtte, på sätt hittills egt rum, fä äfven
nu å riks-staten såsom ordinarie anslag uppföras.
16:o. Oaktadt Rikets Ständer, som vid sisthållna riksdag, ansågo, att
staten borde under vissa vilkor öfvertaga bålkmansbeklädnaden, för sådant ändamål
beviljade ett förslags-anslag af högst 28,000 r:dr, hade likväl erfarenheten
visat, att detta anslag varit otillräckligt, hvadan Kongl. Majit begärt, att berörde
anslag malle, under förut stadgade vilkor, förhöjas med 14,000 ridr och en ordinarie
stat uppföras till 42,000 ridr.
Då, på grund af Rikets Ständers åtagande angående passevolansen, statsverket
måste vidkännas de utgifter, som dermed äro förknippade, och af den utredning,
som Förvaltningen af Sjö-ärendena uti den 29 Oktober nästlidet år afgifvet
underdånigt utlåtande meddelat, visar sig, att till ifrågavarande utgifters bestridande
erfordras ett lillökadt belopp af 14,000 ridr, hemställer Utskottet,
alt Rikets Ständer ville, under förut stadgade villkor, anvisa
sistnämnde summa, att, med tillägg af de vid sisla riksdagen
beviljade 28,000 ridr, å riks-staten uppföras såsom förslagsanslag
med högst 42,000 ridr.
Enligt hvad af närlagde tabell inhemtas, har å ny titel i beklädnad ål mariner,
kanoniere/*, matroser och skeppsgossar, blifvit å riks-staten uppförde 60,100
ridr, hvilka, förut inbegripna i anslaget under titel ”flottans underhåll och mjbyggnadf
derifrån öfverförts.
16
Ståts-Utskottets Utlåtande, A :o 86.
Diverse anslag.
17:o. Uti anslaget till exercis för flottans bemanning har Kongl. Maj:t ansett
erfordras en tillökning af 49,475 r:dr.
Att den flottans personal, sorn finnes, hålles öfvad, anser Utskottet vara af
sådan vigt, att de kostnader, som dertill erfordras, icke kunna utan synnerlig våda
undvikas; och då kändt är, att endast ett ringa antal af flottans bemanning med hittills
varande anslag kunnat meddelas behöflig öfning till sjös, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
begäran, förhöja anslaget till exercis för flottans bemanning
med 49,475 r:dr.
18:o. I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställer
Utskottet,
att denna hufvudtitels anslag till oförutsedda utgifter malte,
i likhet med hvad vid 4:de hufvudtiteln föreslagits, upptagas
under rubrik: extra utgifter.
A hufvudrubriken diverse anslag har Utskottet upptagit 3:ne nya titlar:
för sjukvård, för diverse behof och flir skrifmaterialier, ved och ljus JÖr flottans
stationer, samt, enligt 12:te punkten, uppfört under den forsta 26,100
R:dr, under den andra 11,350 R:dr och den tredje 18,000 R:dr, hvilka anslagssummor
äro vordne öfverflyttade från titeln: ”Flottans underhåll och nybyggnad”.
19:o 1 påföljd af Kongl. Maj:ts allmänna förslag om förändrad reglering i
afseende på de sä kallade ljuspenningar ne, har Kongl. Maj: t ansett, att frän anslagen
till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus borde till lönestaterna
för de till denna hufvudtitel hörande embetsverk öfverföras ett emot ljuspenningarne
svarande belopp, hvarmed nämnde anslag följaktligen skulle minskas.
Med tillämpning af Utskottets afstyrkande uti utlåtandet N:o 60, får Utskottet
hemställa,
att Kongl. Maj:ts berörde nådiga framställning må förfalla.
För Handeln.
20:o Med anledning af den utaf Kongl. Maj:t vid inkomsternas beräkning
föreslagna förhöjning i lots- och bak-medlen, har Kongl. Maj:t, under förutsättning
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
17
ning, att hela beloppet af denna inkomst fortfarande får för lotseri- och fyringsstaterna
användas, ansett en motsvarande tillökning uti dessa böra uppföras med
10,000 Ii:dr.
Som Utskottet uti sitt, under N:o 51, afgifna betänkande om statsverkets
inkomster, beräknat en förhöjning af 10,000 R:dr uti inkomst af ifrågavarande
medel, finner sig Utskottet jemväl böra
tillstyrka, att i utgifternc till lotseri- och fyrings-staterne samma
förhöjning af 10,000 R:dr äfven varder iakttagen.
21 :o Öfriga under denna hufvudtitel uppförda summor, deruti någon förändring
icke ifrågakommit, hafva, till enahanda belopp som vid sistlidne riksdag,
blifvit å deri detta utlåtande bilagde tabell litt. A föreslagna, med undantag af den
till slutsummans jemnande vidtagna förhöjning af 38 R:dr 10 sk. i förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser för departementets kansli-expedition.
22:o I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkande N:o 51,
angående beräkning af statsverkets inkomster, tillstyrkt, i afseende på indelda
räntor och Hondén, föreslår Utskottet,
att Rikets Ständers godkännande af denna hufvudtitel, med
bifogade tabell, icke må lägga hinder i vägen för verkställandet
af de beslut, Rikets nu församlade Ständer kunna fatta,
i fråga om allmän förenkling af indelda räntorna och tionden,
eller deras i mer eller mindre mån skeende indragning
till statsverket.
Stockholm den 11 Mars 1851.
Reservationer:
Vid ingressen och 13 punkten.
Af Herr Bildt, D. G.: ”Emot Utskottets beslut att uti ingressen till dess
utlåtande öfver reglerandet af utgifterne under riksstatens 5:te hufvudtitel, uttala
Bilt. litt R. St:s Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 AJd. 28 Haji. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
sitt gillande öfver det sätt, pa hvilket Departements-chefen gjort framslällning om
{lottans tillstånd och behof och hans i anledning deraf uppgjorda organisationsplan,
får jag mig reservera. — Jag anser nemligen, att det ej tillkommer Stats-utskottet
att, vare sig gillande eller klandrande, uttala något omdöme öfver det sätt,
på hvilket någon af Konungens Rådgifvare uppfyllt sitt åliggande.”
”Oaktadt jag för min del ingalunda har lör afsigt alt, genom denna reservation,
underkänna den förmåga och verksamhet, den n. v. chefen för Sjöförsvars-departementet
utvecklat, utan gerna vill, om det ej anses förmätet, såsom min enskilda
åsigt underskrifva Utskottets uttalade omdöme, finner jag dock vådan af
den väg, Utskottet härutinnan beträdt, vara alltför stor, för att med tystnad förbigås.
Får man berömma, får man ock klandra, och om Stats-utskoltet erhåller,
genom praxis, denna rättighet att uttala sitt omdöme öfver det sätt, på hvilket
Konungens Rådgifvare uppfylla sina pligter, så hemställer jag till hvar och
ens eftertanke, hvarthän det skulle leda, om Stats-utskottet, helst under tider af
politiska brytningar, företoge sig att, vid de olika hufvudtitlarnes uppgörande, än
berömma än klandra vederbörande Departements-chefer, och således de facto ingripa
på fältet för Konstitutions-utskottets verksamhet.”
”Likaledes reserverar jag mig mot Utskottets förslag att sönderdela det förut
på ordinarie stat uppförda anslag till ”Flottans underhåll och nybyggnad,” enär
jag icke kan finna det vara med riktig hushållning öfverensstämmande att dela
en summa, som icke är större, än att Departements-chefen i sin underdåniga rapport
föreslagit en ännu större, ensamt till underhåll, och då det derjemte är erkändt,
att materielens förfallna skick uppkommit genom otillräckligheten af anslaget
till flottans underhåll.”
Utaf Herr af Puke, F. M.: ”Emot Utskottets uti ingressen till detta be
tänkande
lika ovanliga, som det vill synas olämpliga förfarande, att uttrycka sin
tillfredsställelse med Chefens för Sjöförsvars-departementet förslag till ordnande
af 5:te hufvudliteln, får jag reservera mig, dels emedan jag ej anser det tillkomma
detta Utskott, att yttra hvarken loford eller klander öfver det sätt, hvarpå
en Departements-chef fullgör sina åligganden, dels emedan jag icke, i likhet med
Utskottet, kan finna mig hafva af Departements-chefens framställning erhållit ”en
förut saknad ledning” för bedömandet af stats-behofven på denna hufvudtitel.”
”Likaledes måste jag reservera mig emot Utskottets beslut att, i motsatts
till hvad utgifts-aldelningen föreslagit och hvad hitintills varit vanligt, dela det
förut på ordinarie stat uppförda anslaget till ”flottans underhäll och nybyggnad”
uti 2:ne delar, hvaraf till flottans underhåll endast upptagits 394,115 R:dr 8 sk.
Stats-Utskotta ta Utlåtande, N:o 86.
19
samt resten eller 108,000 R:dr till nybyggnad. Dä man besinnar den mängd af
utgifter, som erfordras för underhåll af flottans 3:ne varf och stationer, samtlige
fartyg, samt komplettering af deras inventarier, m. fl. utgifter, som hitintills belastat
denna utgifts-titel, så inses lätt otillräckligheten af detta anslag, sä vida man
ej anser en större eller mindre del af det, som nu linnes, kunna och bura lemnäs
utan underhåll. I Kongl Maj:ts nådiga proposition uppgifves väl, att flottans
underhåll kan bestämmas lill endast 384,249 R:dr 40 sk., men någon upplysning,
huru detta resultat vunnits, har jag ej funnit uti motiveringen till det förslag,
hvaraf Utskottet förklarat sig hafva erhållit ”en förut saknad ledning” för
bedömandet af statsbehofven på denna hufvudtilel. Uti sin underdåniga rapport
angifver Departements-chefen en summa af 538,075 R:dr såsom erforderlig till
flottans underhåll, och förklarar derjemte hufvudorsaken till malerielens förfallna
skick ligga deruti, att anslaget till underhåll icke varit lämpadt efter hehofvet.
Då nu anslaget till underhåll ”kunnat bestämmas” till vida mindre än förut, men
deremot denna minskning af anslag icke blir annat än en omföring, enär betydligare
summor äro äskade i och för nybyggnad, så eger detta utseende af att hafva
skett icke för besparings skull, utan för att kunna så snart som möjligt blifva
qvitt allt, som påminner om, att Sverige egt en flotta.”
Uti 2:a punkten af denna reservation instämde Friherre Klinkowström.
Vid 8:de punkten:
Af Grefve Mörner, C. G.: ”Med min röst har jag biträdt förslaget om bil
dandet
af en så kallad reservstat, men i afseende på de af Utskottet för öfverflyttning
till reserv-staten föreslagna vilkor har jag varit af skiljaktig mening.
Då herr Departements-chefen, uti sin till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga rapport,
ådagalagt, att ändamålet med reserv-staten borde egentligen vara, att å
densamma bereda plats för officerare inom kapten-löjtnants och högre grader, äfvensom
för under-officerare, och tillika föreslagit, att i reglementarisk väg borde
stadgas såväl de grunder, enligt hvilka en öfverflyttning till denna stat fran den
aktiva staten skulle vid viss ålder kunna ega runi, som äfven de vilkor, hvilka
dervid skulle åtnjutas, har hvad Herr Departements-chefen sålunda framställt och
föreslagit synts mig lemna Utskottet den bästa vägledning i afseende på hvad,
som varit att till Rikets Ständer hemställa, på det å ena sidan det med reservstatens
bildande åsyftade ändamål icke måtte förfelas, och å den andra den för
närvarande visserligen icke i ringaste mån hotande, men dock icke för alla tider
otänkbara möjligheten af väld, mannamån eller godtycke måtte afböjas. Mitt förslag
har varit, att Rikets Ständer, jemte beviljande af ett årligt anslag af 16,666
20
Stats-Utskottets Utlåtande, N-o 86.
R:dr 32 sk. Banko till bildande af en reserv-stat vid flottan, tillika skulle till
Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes,
innan reserv-staten träder i verkställighet, utfärda nådigt reglemente angående
sättet och vilkoren flir officerares och under-officerares öfvergång å merherörde
stat, hvarvid enahanda föreskrifter rörande alder och tjenstetid, som för närvarande
äro gällande för rättighet till pension från amiralitets-krigsmans-kassan, borde
tjena till efterrättelse”.
af Herr Lagerhjelm P.
Utaf Herr af Harmens: ”Den tilliikning, Kongl. Majit begärt i flottans befäl”
för att militäriskt organisera båtsmanshället och den dertill anslagna beväring”
förekommer i 2:dra punkten af detta betänkande, der Utskottet, på uppgifna skäl,
icke funnit anledning tillstyrka bifall till den nådiga propositionen. Orsaken, hvarföre
en sådan mening vann pluralitet i Utskottet, bör ieke i ringa mån lillskrifvas
den utsigt, som då förefanns, att genom en ändamålsenlig reservstat få ett,
till antalet ökadt och mera tjenstbart, befäl i det hela, . hvaraf reserv-statens personal
skulle vara pligtig att ”vid större rustningar i fredstid och alltid vid krig”,
inträda i tjenstgöring. Jemte ärliga anslaget 16,666j R:dr hade afdelningen
dervid fästat följande vilkor:
”Hvarjemte Utskottet får till förekommande deraf, att irriga föreställningar
om ock ogrundade anspråk på rättigheten att å ifrågavarande stat öfverflyttas
må gifva anledning till densammas missbrukande, hemställa,
det Rikets Ständer ville till Kongl. Majit aflåta underdånig
skrifvelse, med begäran, att Kongl. Majit täcktes, innan reservstaten
träder i verkställighet, utfärda nådigt reglemente, angående
sättet och vilkoren för officerares öfvergång å merberörde
stat”.
Men som de vilkor, hvilka Stats-utskottet nu föreslagit för inträde uti ifrågavarande
reserv-stat, om de af Rikets Ständer godkännas, i sjelfva verket icke
innefatta annat än aLt förvandla densamma till pensions-stat, hvarest inträde vinnes,
nästan på samma grunder som i den nu befintliga, så anser jag hufvudändamålet
med den begärda reserv-staten vara alldeles förfeladt, och vågar derföre
vördsamt föreslå Rikets Ständer alt bifalla hvad afdelningen här ofvan framställt,
såsom varande fullkomligt betryggande för enskild rätt och derjemte mera öfverensstämmande
med statens fördel och billiga anspråk på någon tjenstbarhet hos
reserv-statens personal”.
Häruti instämde Herr Norin.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 86.
21
Af Herrar Werrn, Grape, Lindström, Fahlhem och Wedberg, som ansågo,
”det vilkor, Utskottet för öfverflyttning till reservstaten föreslagit, eller att dervid
samma föreskrifter rörande ålder och tjenstetid skulle tjena till rättesnöre, som för
närvarande för rätt till pension äro gällande, skola i väsendtlig mån tillintetgöra det
ändamål, som med den föreslagna reserv-staten afses.”
Vid 10 punkten.
Af Lektor Wallman: ”Kongl, propositionen föreslår på flottans ordinarie
stat en lönetillökning af tillsammans 666 r:dr 32 sk. åt 4 ordinerade skollärare
”mot afsägande af dubbel tjenstårsberäkning.” Ordalagen äro visserligen ej
mindre i den nådiga propositionen, än det åtföljande Statsråds-protokollet något obestämda;
men då ifrågavarande löneförhöjning är upptagen såsom ständigt anslag a
5:te hufvudtiteln, och ej på indragnings-staten å 9:de hufvudtileln, så bar afsiglen
tydligen varit att åt innehafvarne af dessa tjenster för framliden bereda ersättning
för den upphörda förhöjda tjenstårsberäkningen. Så bade också utgiftsafdelningen
uppfattat Kongl. Maj:ts proposition och uppfort den begärda summan
å 5:te hufvudtitelns ordinarie stat; men med några rösters pluralitet ändrades detta
tillstyrkande af Stats-ulskottet. Emot det sednare beslutet reserverar jag mig
i öfverensstämmelse med afdelningens förslag, och jag kan dervid icke undertrycka
min öfvertygelse, att denna förknappning, på några svagt lönade skollärares bekostnad,
är så mycket mindre lämplig, som ifrågavarande tjenstemän ändå icke skulle
komma att åtnjuta högre aflöning än 533: 16. hvardera, eller förmoner föga afundsvärda,
i betraktande af deras trägna och mödosamma, samt för samhället maktpåliggande,
befattning.”
Häruti instämde Herrar Lindström och Wedberg.
Vid 13 punkten Litt. d.
Af Grefve Mörner, C. G.: ”Utskottets beslut att nu fördela anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, och serskildt utsätta, huru mycket som skall användas
till underhållet, och huru mycket som må gå till nybyggnad, har jag ej kunnat
biträda, emedan jag af en sådan fördelning föreställt mig flere olägenheter möjligen
kunna uppstå, men svårligen några öfvervägande fördelar. Hå man tänker
sig, att under benämningen underhåll måste förstås icke blott alt reparera de nuvarande
farlygs-skråfven, utan att vidmakthålla sjelfva Jloltan, med allt hvad
dertill hörer, så sammanlöper gränsen emellan nybyggnad och underhäll så nära,
att den i många fall torde blifva svår att noggrannt bestämma, men, om äfven en
22
Stats-Utskoltcts Utlåtande, N:o 86.
sådan gränslinie kan med full noggrannhet uppdragas, så vill det dock synas mig
påtagligt, att, innan man utsätter, hvartill den årliga underhållskostnaden bör uppgå,
så måste man fiirst vara ense om hvad, sorn skall underhållas. Att till
följd af de beslut, som i detta hänseende kunna blifva fattade, underhålls-kostnaden
kan komma att uppgå till högst olika belopp, utvisa de serskilda beräkningar,
som Herr Departements-chefen, uti sin till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
rapport, uppgjort med afseende på flottans olika sammansättning. Då nu ej
ens Stats-utskottet, än mindre Rikets Ständer pröfvat de angående flottans nya
organisation, i fråga om materialen uppgjorda förslagen, har det velat förefalla mig
allt för tidigt, att a priori och innan en sådan pröfning föregått, uppgöra den omnämnda
fördelningen. Men, om en sådan fördelning nu skolat ske, har jag trott,
att den hade hort grundas på de redan för hand varande förhållanden; och i detta
hänseende lemnar den åberopade underdåniga rapporten (sidan 141) den upplysning,
att för underhållet af den nu befintliga materielen erfordras årligen 538,075
r:dr banko. Enligt Herr Departements-chefens beräkning, är således icke något
att från det nuvarande anslaget afskilja till nybyggnad, så vida den redan befintliga
materielen skall bibehållas, utan uppkommer den af honom beräknade förminskade
underhållskostnaden hufvudsakligen genom förändring, och, i vissa fall,
förminskning af materielen, såsom t. ex. om man vill med en kostnad af 800,000
r:dr till svåra fregatter nedhugga 3 linieskepp, under rubriken nybyggnad upptaga
189,790 r:dr till underhåll af fregatterne Josephine och Chapman samt korvetten
Najaden i hjelpligt skick under 10 år, och utrangera fartyg, beräknade att
vid denna operation lemna i behållning ett minimi-belopp af 500,000 r:dr (se sidorna
147—149 i rapporten). Herr Departements-chefen säger (sid. il40): ”Nå”gon
kraftigare bevisning af otillräckligheten utaf de anslagna medlen till underhållande
af den materiel, vi hittills ansetts böra ega, kan ej framställas, än att
”endast för underhållet, om 3 skepp kunnat förvaras i docka, som hittills ej varit
”fallet, erfordrades, såsom förut är visadt, årligen .... 433,720: — —
”hvartill bör läggas underhållet af 4 linieskepp, då dessas
”antal utgjort 10 i stället för af mig beräknade 6 . 104,353: — —
”Summa, till underhållet behöfligt, banko R:dr  538,073: — —
”hvaremot per medium under 20 år till både nybyggnad och underhåll endast
”kunnat användas, då extra anslagen inberäknas, en summa af banko R:dr 489,162.
”Skillnaden tillkännager en brist i underhållet af minst 49,000 R:dr banko årli”gen,
hvarigenom materielens förfallna skick lätt förklaras”. Att nu på förhand
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 86.
23
genom ett tilläfventyrs förhastadt beslut nedsätta den, efter hvad sålunda utredt
blifvit, redan otillräckliga underhållssumman, och dymedelst göra det onda, ännu
värre, har ej synts mig med statens sannskyldiga intresse förenligt, utan skulle
jag, för den händelse, att det ansåges serskildt böra utsättas, hvad som skall få
användas till nybyggnad, och hvad, som bör påräknas till underhåll, vilja för min
enskilda del hemställa, att Rikets Ständer, jemte uppförande å stat af hela den
föreslagna summan 502,115 R:dr 8 sk., tillika uppdraga åt Stats-utskottet, att,
sedan Rikets Ständer fattat deras beslut i afseende på de till ordnande af flottans
materiel framställda förslag, inkomma till Ständerna med yttrande om lämpligaste
fördelningen af nyssnämnde summa, då Rikets Ständer sedermera med större säkerhet
kunna pröfva frågan”.
Af Herr Riskop thurlin och Lektor IVallman.
V; ■ i ’' ■ ■ t = nf ••Ui! ii ' V\\ .);j ■
■i-i, ,'iW> ■ ’ !■■"< "i'- »! •■■■ !■'■" ,ii( iduli!» v i'! .hr ; - :.*' '.livlifet
ii v- .. - :., , . ;,: >: .
STOCKHOLM, tryckt iios isaac marcus 1851.
F E »1 T E HUFVUD-T1 T E L N.
1849 års Riks-Stat
anslår
7,000
7,971 32 —
1,520
494,761 8 —
45,643 16
606,497 28
9,000
28,000
643,497 28 —
90.00
20.00
3,333 16 —
2,500
1,105 12 —
10,000-
126,938 28 —
101,907 32 —
1,429,240]
§j & f ilrmvars- Departementet •
Aflöning s‘81 ater ne,
Departeraents-Chefen
Lön
4,500: — -
Taffelpenningar
2,500: — -
Departementets Kanzli-Expedition
Expeditions-Chefen •  3,000:
Öfrige Embets- och Tjenstemän .
4,971: 32.
Departementets Kommando-Expedition
Förvaltningen af Sjöärendena samt Aflönings-Statcrne vid Flottans Stationer i Carlskrona, Stockholm
och Götheborg.
Penningar, hirra anslaget  456,241: 8. —
afgår till 9:de Hufvud-Titcln, Amiralilets-KrigsmansKassan
anslagen Ersättning för förlorade Last- och
Arm-penningar ... *  3,000: -
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar.
7,000
7,971
1,520
S:a 453,241: 8.
Tillkommer:
förhöjd afgift åt forsta klassens matroser (nytt anslag) . . . 3,771: 32. —
arfvode åt artilleri-båtsmän och vice-korporaler (nytt anslag) . 8,106: 32. —
Förhöjdt arfvode åt Båtsmans-, kanonier- och matroskorporalcr
(nytt anslag) 1,717: 6. —
Skeppsgossarnes inkasernering (öfverflyttning från underhalls
ans/aget)
Tillökning i Jungmans portionspris (nytt anslag) ....
För förändring af Flottans Medicinal-Stat (nytt anslag) . . .
Arfvode åt Tygmästaren på Drottningskär (öfverflyttning frän
underhållsanslag)
Dito åt en Sjukhus-ofliccr på Sjukhuset i Carlskrona (öfverflyttning
från dito)
Reserv-stat för flottans befäl och under-hefäl (nytt anslag) . 16,666: 32. —210* 18
Oindelt spanmål, lika med 1849 års anslag, 6,420 T:r å 6 Rtdr förslagsvis 38,520: — —
Båtsmans-Indelningen
3,568: 36. —
1,520: 40. —
2,375:
182: 24. —
60:
flatericlen.
Af förra anslaget till Flottans underhåll och nybyggnads penningar 588,497: 28. —
Afgår: till förvaltningen af sjöärendena stat (sorn ofvan)
för skeppsgossarnes i Carlskrona inkasernering 3,568: 36. —
arfvode åt Tygmästaren på Drottningskär 182: 24. —
Dito åt en sjukhus-officer i Carlskrona 60: — —
S:a 3,811: 12.—
Beklädnadsanslag, hvilket här nedanföre
upptages  60,160:
Skrifmaterialier m.m. för Flottans stationer, d:o 18,000:
För sjukvård dito dito 26,100:
För diverse behof dito dito 11,350:  119 421* 12
S:a 469,076: 16. —
Tillkommer:
Förhöjd aflöning för handtverkare och timmermän
(nytt anslag)  2,933:
Tillökning i uppfordrade båtsmäns portionspris
(nytt ansi.)
12,105: 40.—i^Qgg. /jQ
Häraf upptages under litel Flottans Nybyggnad här nedan
Återstår och uppföres såsom
Flottans underhäll
S:a 484,115: 8. —
. 108,000:
Penningar
376,115: 8.-  18,000:
Oindeld Spanmål, 1849 års anslag 3000 T:r, förslagsvis d 6 R:dr . .
Flottans Nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer oeh täcken
Båtsmännens beklädnad, förslagsanslag högst  28,000:
Förhöjning dito högst (nytt anslag)
14,000:
Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser och Skeppsgossar
(Från förra underhållsanslaget hitflylladl)
■
491,210
Summa
Diverse anslag.
Exercis af Flottans Bemanning, 1849 års anslag  90,000:
förhöjning, nytt dito
49,475:
Spanmåls-Upphandlings- och Bageri-kostnader
För Sjukvård (från underhålls-staten hitflyttadt)
För Diverse behof (dito dito)
Rese- och Traktaments-penningar, (förslagsanslag)
Skrifmaterialier och Expenser samt ved och ljus för Förvaltningen af Sjöärendena och Departementets
Kommando-Expedition
Skrifmaterialier och Expenser samt ved och ljus för Departementets Kanzli-Expedition (,förslagsanslag)
Skrifmaterialier och Expenser samt ved och ljus för Flottans Stationer, (fran underhålls-staten hitflyttadt)
Förslagsanslag
Extra Utgifter
• • •
Summa
För Handeln.
Lotscri- och Fyrings-Staterne.
Penningar: 1849 års anslag
101,600:
Tillökning genom nytt anslag, motsvarande ökad inkomst 10,000:
Indelta Räntor upptagas till samma belopp som uti 1849 års Riks-Stat .
111,600:
307: 32. —
Summa
376,115
108,000
9,000
42,000
60,160
595,275
139,475
20,000
26,100
11,350
3,333
2,500
1,143
18,000
10,000
32
18
16
231,901
111,600
38
Indelta räntor.
Kronovärdi.
Markegång på
Förslag.
Oindelt spannmål.
Mått.
Värde på Förslag
å 0 11:dr.
Summa
Banko.
14,599
58
47
45,643
12
1,446,479
14,658] 12
307
2 45,951
16
6,420
3000
32—
3,000
—|—| 9,420
38,520
18,000
18,000
56,520|
7,000
7,971
1,520
32
529,730
45,643
394,115
108,000
9,000
42,000
60,160
613,275
139,475
20,000
26,100
11,350
3,333
2,500
1,143
18,000
10,000
is
ie
-
16-
99
231,901 38
111,907 32
1,548,950-
Ilör lill Stals-Utskottds Utlåtande, 1850 & 1851, N:o 86. Litt. A.
Stals-Utsknllels Utlåtande, M 87.
1
m 87.
Ank. till Esp.-Utsk. d. 27 Mars 1831, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen uf utgifterna under Riksstat ens
Sjette Hufvudtitel.
(U. A.)
Den nu gällande riksstat för sjette Hufvudtitein, som innefattar anslagen
för Civil-departementet, upplager en summa af 863,330 R:dr, hvaraf penningar
348,682 R:dr 16 sk., med derunder inbegripne 10,041 % tunnor spannmål, indelda
räntor efter markegång, på förslag 293,689 R:dr 32 sk., indeld spannmål
16,939 R:dr och oindeld dito 3,999 R:dr.
De flera förändringar, som i afseende på denna Hufvudtitel ifrågakommit,
dels med anledning af Kongl. Majits nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof, dels i följd af enskilda motioner eller andra förhållanden, skola nedanföre
omförmälas i den ordning anslagen å riksstaten förekomma.
l:o. Bergs-kollegium: Sedan Kongl. Majit, efter hållen undersökning för utredande
af frågan, huruvida en förändrad organisation af Rergs- och Kommersekollegierna,
med afseende på den minskning och förenkling af deras göromål, som
blifvit en följd af Kongl, förordningarne den 17 April 1828, om upphörande af
styrelseverkens domsrätt i der uppräknade tviste-, brott- och utsökningsmål, af
Kongl, förordningen den 27 April 1846, om stångjernssmidet och den gröfre
jernförädlingen, äfvensom af Handels- samt Fabriks- och Handtverksordningarne
den 22 December samma år, kunde vara af omständigheterne påkallad, i ändamål
att åt förvaltningen bereda större enkelhet och kraft, funnit hufvudgrunden
af kollegial sammansättning för nämnde embetsverk lämpligen böra utbytas emot
en, nämnde ändamål befrämjande organisation, likformig med General-tullstyrelsens
eller styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader, hade Kongl. Majit ock vid
sist hällne riksdag afgifvit nådigt förslag om merbemälte embetsverks förändrade
organisation, samt vilkoret) för densammas tillvägabringande; men som Rikets
Ständer på anförde skäl ansett sig icke böra bifalla hvad uti högstberörde nådiga
proposition blifvit föreslaget, blefvo de för meranämnde kollegier uppförda anslagssummor
i nu gällande riksstat bibehållne till oförändrade belopp.
Ehuru den sålunda ifrågakomne ombildningen af Rergs-kollegium förfallit, anser
dock Utskottet att det ringa antal mål, som nu mera tillhöra detta embetsBili.
lill R. St. Prot. 1850 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 29 Häfl. 1
2
Stals-Utsholtets Utlåtande, JfS 87.
verks pröfning och afgörande kan tillåta en förminskning uti detsammas embetsoch
tjenstemannapersonal, samt dymedelst en besparing statsverket beredas. Att
sådant låter sig göra, utan men för ärendernas behöriga gång, sluter Utskottet
deraf, att för närvarande (lere embeten och tjenster inom kollegium stå vakanta.
Men då det icke tillkommer Stats-Utskottet att inlåta sig uti organisationsfrågor,
bar Utskottet, likmätigt sin pligt att tillse det all möjlig sparsamhet iakttages uti
statens utgifter, funnit sig föranlåtet hemställa
att anslaget till Bergs-kollegium, nu utgörande 16,895 R:dr, mätte
nedsättas med 3,504 R:dr; och således anslaget till merberörde
kollegium med bergslags-staterne vid nu förestående statsreglering
icke uppföras till högre belopp än 28,443 R:dr 43 sk. 4 rst.
I sammanhang härmed får Utskottet jemväl
tillstyrka Rikets Ständer att uti »flätande underdånig skrifvelse,
dels öfverlemna till Kongl. Maj:ts bepröfvande att vidtaga den in
dragning
uti Bergs-kollegii tjenstemannapersonal, som i följd af
nyss hemställde nedsättning i anslagssumman kan blifva nödvändig
och utan olägenhet låter sig verkställas, dels anhålla att Kongl.
Maj: t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
proposition om den förändrade reglering af bergslagsstaterne, som
af omständigheterna kan påkallas.
Landtmäteristaten.
2:o. Uti det å nu gällande riksstat uppförde löneanslag 30,442 R:dr 8 sk.
för nämnde stat, har någon förändring icke blifvit af Kongl. Maj:t ifrågaställd,
hvaremot Utskottet fått emottaga 2:ne inom hedervärda Bondeståndet väckta motioner,
deruti blifvit föreslaget:
af riksdagsfullmäktigen Johan Bergström från Stora Kopparbergs län, att då den
stora vigt landtmäteriet utöfvade på jordbrukets uppkomst och förkofran fordrade
att chefen för detta verk vore så allönad att han kumle egna sin verksamhet odelad
åt embetets åligganden och icke behöfva anse detsamma såsom en öfvergångsplats,
hvilken blott en kort tid innehades, hvarunder tillfälle saknades alt systematiskt
genomföra de förbättringar, som af behofvet påkallades, men denne cmbetsmans
löneinkomster, oaktadt han innehade chefskapet för den talrikaste tjenstemannakorps
i riket, uppginge endast till 2,000 R:dr, och således vida understege
hans vederlikars, af hvilka General-Post-Direktören och General-Tull-Direktören
hade i löneförmåner, taflfelpenningarne inberäknade, den förre 4,000 R:dr
och den sednare 6,000 R:dr, Öfver-Direktören vid landtmäteriet måtte, under
Stals-Ulskoltels Utlåtande, .V 67.
3
vilkor att icke samtidigt få bestrida annan tjenst, aflönas lika med chefen för
postverket, eller tilldelas den löneförbättring Rikets Ständer kunde anse med rättvisa
och billighet öfverensstämmande;
af Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län, att, som lönen för sekreteraren
i landtmäteri-kontoret utgjorde, utom några obetydliga sportler, endast
1,074 R:dr banko, densamma mätte förhöjas till 1,600 R:dr; till stöd hvarför motionären
huf\udsakligen anfört, att berörde befattning icke vore jemförlig med
sekreteraretjensterne inom kollegierne och andra centrala styrelseverk, enär i desse
sekreteraren endast är expeditionshafvande, men icke deltager i rådslagen och än
mindre för besluten ansvarar, hvaremot landtmäteri-sekreteraren är både expeditionshafvande
och ansvarig rådgifvare samt förenar således i sin befattning sekreterarens
och ledamotens i andra verk åligganden; att ifrågavarande tjensteman
måste ega både full insigt uti kontorets alla göromål, samt nog karaktersfasthet
att ej låta sina åsigter, i händelse de från chefens äro skiljaktiga, undertryckas,
om än reservationsrättens utöfning skulle vara med obehag förenad.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; och
a) vidkommande först den för Ofver-direktören begärda löneförhöjning, så
enär Rikets vid 1840—1841 årens riksdag församlade Ständer, i anledning af
Kongl. Maj:ts derom då framställda nådiga förslag, fastställt för General-landtma
terikontoret
en förhöjd aflöningsstat, enligt hvilken Ofver direktörens lön, som
förut utgjort 1,600 R:dr, uppgår, utom förmonen af boställsrum, till 2,000 R:dr
med derunder inbegripne 152 tunnor spanmål, samt det måste hafva berott på
den nu varande Ofver-direktörens eget godtfinnande att söka och emottaga berörde
embete med de löneförmåner som för detsamma äro bestämda, finnér Utskottet,
då några förökade åligganden icke, så vidt Utskottet har sig bekant, tillkommit
under dennes korta embetsförvaltning, hvilka kunna skäligen framkalla anspråk
på förhöjda löneförmåner, sig böra hemställa,
att hvad af enskild motionär blifvit i detta ämne föreslaget, icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
b) Beträffande derefter den för landtmäteri-sekreteraren föreslagna löneförbättring,
så anser Utskottet, med åberopande af Rikets sednast församlade Ständers
beslut, enligt hvilket Ständerna, på anförda skäl, funnit sig icke böra bifalla Kongl.
Maj:ts då gjorda förslag att landtmäteristaten måtte ökas med 200 R:dr till beredande
af godtgörelse åt nämnde tjensteman för tillökade göromål, sig nu icke
heller böra tillstyrka
Rikets Ständer, att bevilja den för sekreteraren vid General-landtmåteri-kontoret
föreslagna löneförhöjning.
4
Stals-Ulskollels Ullålande, M 87.
öfver ståt hållar e-Embet et.
3:o. Vid pröfning af Öfverståthållare-Embetels, i underdånig skrifvelse den
9 Juli näsllidet år gjorda framställningar om behofvet af en förbättrad lönereglering
för bemälde embetes kansli, har Kongl. Maj:t, enligt hvad Dess nådiga propo
sition
innehåller, väl erkänt billigheten af samtliga ifrågasatta löneförhöjningar,
men dock funnit sig nu endast böra förnya sin vid sednaste riksdag gjorda hemställan
att å staten måtte uppföras följande nya löner, nemligen:
a) för ytterligare 4 exsekutionsbetjente, å 108 R:dr 16 sk. 433: 16.
b) för en kanslist till biträde åt fogaten  300: —
c) för 2 undervaktmästare, hvilka å stat nu åtnjuta endast 89
R:dr lön, hvardera en tillökning af 50 R.dr  100: —
och d) för 4 vaktknektar vid gäldstugan, hvilka å ordinarie
stat innehafva 54 R:dr 8 sk., hvardera en tillökning å 53
R:dr 24 sk  214: —
Summa 1,047: 16.
Enär det egentligen åligger städerne i allmänhet, att bestrida de kostnader,
som med exsekutionsväsendet derstädes äro förknippade; men det oaktadt Stockholms
stad af Statsverket åtnjuter betydliga bidrag till detta föremål, anser Utskottet
sig icke kunna häruti tillstyrka någon tillökning, utan får derföre hemställa
att
Rikets Ständer icke måtte bifalla Kongl. Maj:ts förnyade framställning
i förevarande ämne.
Landtstaten.
4:o. Sedan, i enlighet med Rikets sednast församlade Ständers beslut, den
så kallade Fahlu kungsgårds hjelp, blifvit, genom Kongl, brefvet den 18 Maj 1849
från och med nämnde är alskafTad emot samtidigt försvinnande af derför medgifven
lindring i bevillningen, men med iakttagande att för den del af räntan, som
vore nu mera Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön och till embetsrummens
eldning anslagen, utgörande 462j§| lass ved, och i slaten upptagen till
635 R:dr 32 sk. 5 rst., hvaraf 86 R:dr 32 sk. såsom värdet af 16 famnar björk—
och 8 famnar alved årligen beräknats för embetsrummens uppeldning och återstoden
ingått i LandshöPdingens lön med 549 R:dr 5 rst., ersättning skulle Landshöfdingen
lemnäs efter årlig markegång och, intill dess anslag dertill kunde varda
å stat anvisadt, utgå af öfverskotten å Statsverkets inkomster, har Kongl. Majit
Slals-Utskoltels Ullålande, M 87.
5
behagat nu föreslå Rikets Ständer, att dessa 549 R:dr 3 rst. må, såsom kontant
lönebelopp, på staten för Landshöfdinge-aflöningeu upptagas, emot det att förenämnde
635 R:dr 32 sk. 5 rst, såsom inbegripna i den indragna räntan, i stället
från staten försvunne och hvarigenom en minskning af 86 R:dr 32 sk. i titelns
anslagssumma uppkomme.
Åt livad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit
tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
5:o. Till Statsutskottets behandling hafva blifvit remitterade 2:ne motioner,
väckte, den ene hos höglofliga Ridderskapet och Adeln af herr Hedenstjerna, O-,
och den andra inom hedervärda Bondeståndet af riksdagsfullmäktigen Pehr Byström
från Jemtlands län.
Uti den förra af dessa motioner har blifvit anfördt, hurusom en väsentlig
brist i länsstyrelsernes organisation i så måtto förefunnes, alt vid Landskanslierna
saknades någon på stat anställd tjensteman med förmåga och skyldighet, att dels
vid expedierandet af derstädes förekommande mångartade och vigtiga göromål,
med einbetsmanna-ansvar biträda Landssekreteraren, dels ock företräda dennes
ställe, då han af jäf, sjukdom eller embetsresor m. m. vore hindrad att embetet
sjelf förrätta. Denna brist blcfve känbarare i samma mån, som göromålen vid
Landskanslierna ökades i följd af statsskickets utveckling och folkmassans tillväxt,
och behofvet af en sådan tjenstemans anställande, hvarom nu är fråga, hade äfven
af Rikets Ständer blifvit erkändt, ehuru någre löneanslag icke kunnat, i anseende
till statens knappa tillgångar, dertill anvisas. Häraf hade blifvit en följd att Landssekreterarne
nödgats sjelfva aflöna de dem biträdande Länsnolarierne, hvilken uppoffring
blefve för de förre i samma mån betungande, som deras inkomster förminskades,
hvilket i sednare tiden i hög grad inträffat på gruud af flere allmänt
kända förhållanden. Genom tillsättande af ordinarie Länsnotarier skulle skickliga
ämnen till Landssekreterare erhållas, och desse sednare beredas tillfälle att förskaffa
sig den specielare kännedom om länet, hvilken ej kuude på embetsrummet
inhemtas.
På dessa med flera andragna skäl har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
mätte anslå 600 R:dr banko till lön åt en Länsnotarie inom hvarje län, med
rättighet för Kongl Maj:t att i nåder meddela speciela föreskrifter om ifrågavarande
tjenstemäns tillsättning och tjenstgöring m. m. Af den sednare motionären,
eller riksdagsfullmäktigen Byström, har, under förmälan att Kongl, förordningen
den 1 Juni 1830, angående fjerdingsmans åligganden och skyldigheter icke motsvarade
dc förhoppningar och önskningar Bondeståndet deraf förväntat, emedan
berörde åligganden tillhörde den egentliga kronobetjeningen som derför aflönades,
6
Stats-Ulskoltets Utlåtande, M 87.
blifvit föreslaget, att, derest fjerdingsmännen icke kuude befrias från ålit sysslande
af polisnatur, dem måtte tillerkännas en årlig ersättning af minst 50 R:dr banko.
De sålunda gjorda framställningar har Utskottet tagit i öfvervägande; och
a) angående först Länsnolariers anställande på stat och deras lörseende med lön,
sä enär, enligt hvad af det vid Kongl. Maj:ts nådiga pioposition om Statsverkets
tillstånd och behof fogade Stutsiåds—protokoll öfver civilärender den 13 November
förlidet år, inhemtas, fråga om lönereglering för landtstaten, jemte dermed sammanhang
egande ämnen är pä Kongl. Majtts nådiga pröfning beroende, anser Utskottet,
i ärendets närvarande skick
sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad motionären i förevarande
hänseende föreslagit.
b) Hvad åter vidkommer begäran om anvisandet af löner åt fjerdingsmännen,
får Utskottet erinra, att Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens riksdag beslutat
att fjerdingsmanslönerna borde vid dåvarande innehafvares afgång indragas,
samt berörde befattning betraktas såsom ett municipalsysslande, derför någon ersättning
af statsmedel icke bör ega rum; och anser Utskottet fördenskull icke
skäl att i Rikets Ständers så nyligen fattade beslut föreslå någon förändring, utan
hemställer
att motionärens framställning i detta ämne icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Gästgifvares friheter.
6:o. Som erfarenheten bekräftat, att någon entreprenad icke kunnat tillvägabringas
hvarken vid Kappeleds gästgifvaregård i Willstads socken och Westbo
härad af Jönköpings län, eller vid Norrlida gästgifvaregård i Båraryds socken af
samma härad, men desse hemman, hvilka hafva gästgifveriskyldigheten sig ålagd,
äro af serdeles svag beskaffenhet, har Kongl. Majit funnit sig föranlåten, att al
Rikets Ständer äska att ett årligt understöd för ifrågavarande gästgifverier måtte ä
stat uppföras, nemligen
för % mantal Kappeled  06: 32 —
och för V» mantal Norrlida 80: — —
eller tillhopa 146: 32. —
hvaremot en för närvarande odisponerad tillgång af 50 R:dr 45 sk. 8 rst å in
delda
anslaget på denna titel, kunde indragas.
Af det, den nådiga propositionen bifogade, Statsrådsprotokoll inhemtas, att
Kongl. Majit vid sist hällne riksdag i nåder begärt, alt till understöd för den,
Stats Utskottets Utlåtande, Jfs 87.
7
åboerne 8 förstnämnde hemman, genom Kongl, brefvet den 25 Maj 1838 ålagde
gästgifverihällning, mätte 8 stat uppföras ett Srligt anslag af 66 R:dr 32 sk., hvilket
belopp blifvit hvarje är fr8n och med 1842 af extra utgiftsmedlen anvisadt; men
hvilken nådign begäran Rikets sednast församlade Ständer icke bifallit af det skäl,
att ovisst vore huruvida icke entreprenad för skjutsningens bestridande vid Kappeleds
gästgilvaregärd kunde tillvägabringas och ähoerne 8 ifrägavarande hemman
såmedelst befrias från den tunga, hvilken de af gästgifveri-hållningen mäste vidkännas
; samt att, i följd häraf, försök till skjutsentreprenads åstadkommande äfven
blifvit anstäldt, hvilket dock fruktlöst aflupit, emedan någon spekulant vid auktionstillfället
sig icke infunnit. Beträffande kronoskattehemmanet Norrlida, % mantal
innehåller åberopade Statsrådsprotokoll, alt detsamma blifvit, medelst Kongl.
Resolution den t Februari 1841, anslaget till ständigt gästgifveri emellan de äldre
gästgifvaregårdarne Öreryd och Gisslaved på allmänna landsvägen emellan Jönköping
och Halland; att egaren till ifrågavarande hemman uti en till Konungens
Befallningshafvande i länet år i 848 ingifven skrift anhållit, att som han icke,
utan att äfventyra egen undergång och hemmanets förfallande i ödesmål, kunde med
gästgifveribållningen och dermed förenade besvär fortfara, såvida lindring och understöd
icke blefve honom beviljad t, och det vid anställda försök icke lyckats att
få skjutsningsbesväret vid Norrlida upplåtet på entreprenad, i anseende till ortens
svaghet och stationens aflägsenhet från andra hemman, Norrlida måtte icke allenast
befrias från den hemmanet nu åliggande soldatrotering, utan jemväl få sig tillagd
vanlig vakansafgift för % mantal, hvarigenom detsamma i likhet med andra gästgifverier
finge njuta förmån af roteringsfrihet för ett helt mantal, samt dessutom af kronans behållna
hemmansräntor i orten eller andra allmänna medel erhålla ett understöd af omkring
80 R:dr banko; efter det undersökning om förhållandet vid vederbörlig domstol
egt rum, hade Konungens Befallningshafvande i länet, uti underdånig skrifvelse,
den 21 Juli 1849, med öfverlemnande af ofvanberörde ansökning och öliiga till
ärendet hörande handlingar, rnfört, att enär hästars underhållande i en så vanlottad
ort som Westbo härad, måste falla sig ovanligt tungt, äfvensom resandes
förplägning med de få tillgångar dertill, som orten erbjöde, lemnade en ganska
ringa behållning, funne Konungens Befallningshafvande sig böra vitsorda behofvet
af understöd för meranämnde hemman; men som hvarken några kronans behållna
räntor funnes att härtill anslå eller roteringsfrihet numera kunde hemmanet Norrlida
beredas, ansåge Konungens Befallningshafvande sig böra i underdånighet föreslå,
att egaren af gästgifveriet derstädes måtte tilldelas ett årligt penningeunderstöd
af högst 80 R:dr banko; uti hvilken underdåniga hemställan, Kongl.
Kammarkollegium, i ämnet hördt, instämt.
8
Stats-Utslcottets Utlåtande, M 87.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuruväl
enligt gällande författningar icke något hemman eger undandraga sig skyldigheten
af gästgifverihållning, när den anses nödig, fordrar dock billigheten, att, på de ställen,
der denna för allmänna ändamål ålagda skyldighet blifver för åboerne så betungande,
att deras bestånd derigenom undergräfves, staten kommer vederbörande
till hjelp med det understöd som skäligt pröfvas; och då det belopp Kongl. Majit,
på sätt ofvan är vordet omförmäldt, föreslagit till gästgifveriets uppehållande vid
Kappelled och Norrlida icke synes vara för högt beräknadt, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts i berörde hänseende gjorda
nådiga framställning.
Jordbruket, handeln och naringarne.
a) Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
7:o. 1 ändamål att det å kungsladugården Ultuna i Upsala län inrättade
landtbruksinstitut måtte kunna försättas och underhållas i sådant skick, att de för
svenska jordbruket deraf påräknade fördelar blefve att med säkerhet förvänta, biföllo
Rikets Ständer vid sednaste riksdag, att, till understöd för nämnde institut,
ett årligt anslag af 4,000 R:dr finge under den tid, för hvilken den då verkställde
stats-reglering komme att blifva gällande, fortfarande utgå, under vilkor att
minst 6 elever och ett lika antal lärlingar vid institutet kostnadsfritt uuderhölles
och njöte undervisning. Att detta anslag likväl befunnits otillräckligt för åstadkommande
af hvad för institutets fortgående utveckling och förkofran erlordrades,
har institutets styrelse, uti underdånig skrifvelse af den 50 September förlidet år,
för Kongl. Maj:t ådagalagt samt tillika i underdånighet anhållit om aflåtande af
nådig proposition till Rikets nu församlade Ständer om anslagets förhöjning till
8,000 R:dr, emot förbindelse för institutet att hålla 24 frilärlingar och 4 frielever;
i följd hvaraf Kongl. Maj:t ock, med nådigt åberopande af de skal, som merbemälte
styrelse anfört, täckts föreslå Rikets Ständer, att det årliga anslaget för
Ultuna landtbruksinstitut måtte, emot förbehåll af de ökade förbindelser för institutet,
hvilka såsom vilkor erbjudits, hädanefter utgå med 8,000 R:dr, samt således
anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar att ökas
med 4,000 R:dr.
Uti styrelsens nyssnämnde underdåniga skrifvelse förekommer, att nämnde
institut, hvilket såsom vilkor för uppbärande af det åt institutet beviljade årliga
anslag af 4,000 R:dr banko fått sig ålagdt att emottaga och underhålla
sex
Slats-Utshollets Utlåtande, M 87.
9
sex fri-elever samt ett lika antal fri~liirlingar, frän och med Oktober månad
1849, då institutet trädde i full verksamhet, icke allenast iakttagit nämnde vilkor,
utan äfven derutöfver lemnat inträde ät 18 betalande lärlingar och 20 betalande
elever, oberäknadt dem, som med stöd af 33 § i de för institutet år
1846 i nåder utfärdade stadgar, erhållit tillstånd alt såsom extra-elever af undervisningen
sig begagna; att antalet al sökande så väl till elevs- som lärlingsplatserna
vid institutet varit betydligt större, än utrymmet medgifvit alt derstädes
emottaga; hvilket förhållande synnerligast inträffat i afseende på platserna för
fri-lärlingar; att som likväl med sistnämnde klass af lärjungar hufvudsakligen af~
såges att dana duglige och skicklige arbetare, hvilket sällan eller aldrig lyckades
med andra än sådane, som från yngre åren blifvit vande vid jordbruksarbete, vore
det, i styrelsens tanke, af stor vigt att få vid institutet så ordnadt, att goda och
skickliga ämnen tili lärlingar icke behöfde derifrån utestängas genom att af dem
fordra en årsafgift, som gjorde det för flertalet af obemedlade ynglingar omöjligt
att kunna vinna inträde derstädes; att styrelsen derför ansåge, att ändamålet med
institutets verksamhet än mer skulle befrämjas, om ej blott 6, utan alla landt—
brukslärlingar befriades från årsafgifts erläggande, hvaremot frielevsplatserna lämpligen
syntes kunna inskränkas från 6 till 4; att genom § 1 i ofvan åberopade
nådiga stadgar, institutet fått sig anbefallt, att »bibringa dem, som detsamma begagna,
de kunskaper, så i theoretiskt som praktiskt hänseende, hvilka erfordras för
ett landtbruks rätta skötsel» och att, »för vinnande af detta mål, följa landtbrukets
utveckling och framsteg äfven i andra länder samt genom försök pröfva och tilllämpa
hvad som för Sverige kan vara användbart»; men att detta stora och vigliga
syfte icke kunde uppnås förr än institutet blefve satt i tillfälle ej mindre att
anställa fullständig lärarepersonal i alla de ämnen, hvaruti, enligt stadgarne, undervisning
borde af särskilte lärare lemnäs, än ock att efter hand anskaffa dels
ett bibliothek, innefattande åtminstone det hufvudsakligaste af den utländska landtbrukslitteraturnn,
dels ock flere för undervisningen i agrikultur-kemi och fysik,
nödiga instrumenter, jemte samlingar af åkerbruks- och andra redskaps modeller
m. m.
Härjemte har Utskottet af tillgängliga handlingar inhemtat, att för uppförande
af byggnader i och för undervisningen samt för inrymmandet af lärare och
lärjungar, institutet utbetalt en summa af 29,705 R:dr 4 sk. 3 rst., som, sammanräknad
med hvad institutet utlagt för inventarier, utgjorde ett belopp af 62.599
R:dr 32 sk. 11 rst., hvilket till någon del blifvit anskaffadt genom skuldsättning
hos enskild person.
Bih. lill R. Sl. Prol. 1850 1851. 4 Soini., 1 Afd., 29 Häft. 2
10
Slats-Utshottets Utlåtande, Jtl 127.
Enär sålunda blifvit ådagalagdt, att de af Rikets Ständer, vid sist hällne riksdag,
beviljade -4,000 R:dr till Ultuna landtbruksinstitut icke varit tillräcklige till
denna läroinrättnings försättande och underhållande i sådant skick, att densamma
kunde, såsom vederborde, verka för det ändamål, som med dess stiftelse afsetts,
samt det är lör landels förnämsta modernäring af största vigt, att ifrågavarande
landtbruksinstitut icke måtte, af bristande tillgångar för oundgängeliga behof, hämmas
i sin utveckling, utan tvärtom så fulländas, att det kraftigt kan inverka på
jordbrukets förkofran, finner Utskottet sig äga skäl
tillstyrka Rikets Ständer att, emot förbindelse för institutet att
hålla 24 friliirlingar och 4 frielever, bevilja den för landtbruksinstitutet
af Kongl. Maj:t äskade förhöjning i anslaget, som alltså
hädanefter skulle komma att utgå med 8,000 R:dr.
Hvarjemte Utskottet, som anser det icke vara med god ordning öfverensstämmande,
att en statens inrättning häftar i skuld hos enskild person, får hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
att styrelsen öfver merberörde landtbruksinstitut varder i nåder
lörständigad, att för framtiden undvika större utgifter, än tillgångarne
medgifva.
8:o. Äfvenledes har Kongl. Maj:t, med afseende å de för landets jordbruk
fördelaktiga resultater, som uppkommit genom tillvaron af landtbruksinstitut^ vid
Degeberg i Skaraborgs län, föreslagit, att å den riksstat, som vid pågående riksdag
kommer att upprättas, enahanda anslag som hittills, eller 10,000 R:dr, mätte
för nämnde institut uppföras.
Som ifrågavarande landtbruksinstitut, hvars för jordbruket gagneliga verksamhet
länge varit erkänd, framgent är i behof af förenämnde utaf Rikets Ständer
vid 1840 och 1841 årens riksdag först beviljade statsbidrag, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, till understöd för landtbruksinstitutet
vid Degeberg anvisa ett ärligt anslag af 10,000 R:dr, att fortfarande
utgå under den tid, för hvilken nu förestående stats-reglering
blifver gällande.
9:o. Vidare har Kongl. Maj:t, med nådigt åberopande af vuunen erfarenhet
derom, att de inom särskilda provinser inrättade lägre landtbruksskolor, hvilkas
antal nu mera utgjorde 10, icke kunde utöfva åsyftad verksamhet med mindre
statsbidrag än 2000 R:dr för hvardera, begärt att totalanslaget för dessa skolor
måtte förhöjas till 20,000, att utgå med 2,000 R:dr för hvardera, under vilkor
Stals-Ulskollels Ullålande, JU (!7.
11
att lärokursen bestämdes till 2:ne år samt att 12 friplatser funnes vid hvardera
skolan.
Af merberörde, den nådiga propositionen bifogade, statsråds-protokoll, har
Utskoltet inhemtat, att Landtbruks-akademiens förvaltningskommitté, som blifvit
anbefalld att afgifva utlåtande öfver från åtskilliga Konungens Befallningshafvande
och Hushållningssällskaper till Kongl. Majit, under loppet af nästlidet år, inkomna
underdåniga ansökningar om förhöjning i statsbidraget till merbesagde skolor, på
anförde skäl, berörda ansökningar förordat, samt hemställt, att anslaget för hvarje
af dessa skolor måtte förhöjas till 2,000 R:dr.
Då, enligt hvad sålunda är vordet upplyst, det ringa anslaget af 1,000
R:dr, som till de lägre landtbruksskolorna utgått, icke varit tillräckligt för de
sammas
ordnande på ett fullt nöjaktigt sätt, samt nyttan och gagnet af dylika
tillämpningsskolor, egentligen afseende bildandet af skicklige jordbrukare, allmänt
erkännas, anser Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till det af Kongl. Majit för de
lägre landtbruksskolorna nu äskade anslag 10,000 Ridr, utöfver den
förut beviljade lika summa, att utgå med högst 1,000 Ridrs tillökning
för hvardera af ifrågavarande skolor, hvilka Kongl. Majit
finner uppfylla ändamålet att lemna en fullt tillfredsställande undervisning
åt minst 12 frilärlingar årligen, beroende af Kongl.
Majit, att i händelse besparingar å detta anslag uppkomma, använda
sådana besparingar för bildandet af ytterligare en landtbruksskola
i något af de nordligare länen.
10:o. I sammanhang med detta ärende har Utskottet till pröfning förehaft
en af riksdagsfullmäktigen Nils Larsson från Jemtlands län, inom Hedervärda Bondeståndet
väckt och till Utskottet remitterad motion, innefattande begäran att ett
statsbidrag af 2,000 Ridr måtte beviljas för inrättande och underhållande af en
landtbruksskola i Jemtland, hvarest beholvet synnerligen påkallade en dylik läroanstalt,
emedan provinsens aflägsenhet af SO å 70 mil från de orter, der iandtbruksskolor
funnes, förbjöde detta läns allmoge att besöka dessa, för jordbruket
gagneliga inrättningar, i följd hvaraf nämnde allmoge vore inskränkt till kännedomen
af det inom orten från ålder vanliga jordbruk, som, med få undantag, befunne
sig på en mindre fördelaktig ståndpunkt.
De för Jemtland egendomliga naturförhållanden föranleda, enligt Utskottets
tanka, ett från andra orter så olika jordbruk, att en sådan landtbruksskola, som
de hittills i riket inrättade, ej torde vara för denna provins ändamålsenlig, hvadan
Utskottet tillstyrker,
12
Stals-Ulskotlcls (Jllålande, Jtf 87.
att motionärens berörda framställning icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
liro. Med anledning af inom Utskottet väckt fråga, att Rikets Ständers
revisorer borde lemnäs tillfälle att granska användandet af de lill undervisningsanstalterna
för jordbruk och landtmannanäringar beviljade anslag, bar Utskottet
ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrivelse anhålla, det
täcktes Kongl. Majit till vederbörande meddela nådig befallning, att
räkenskaperna öfver Landtbruksinstitut^ vid Ultuna, äfvensom de
af direktionerne för öfrige landtbruksskolor afgifvande årliga berättelser,
varda till Rikets Ständers revisorer ölverlemnade.
b) Befrämjandet i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
12:o. Med fästadt afseende å Svenska Trädgårdsföreningens nyttiga verksamhet
har Kongl. Majit behagat föreslå, att för den tid, hvarunder nu uppgörande
statsreglering förblifver gällande, nämnde förening må, till understöd för sin elevskola,
fortfarande få uppbära ett årligt anslag af 1,333 R:dr 16 sk., mot enahanda
vilkor, som hittills, nemligen, att föreningen, så vidt ske kan, verkställer
utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare och, jemte
behörig redovisning för berörde medel, till landtbruksakademien afgifver berättelse
om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen njuta undervisning, äfvensom rörande
verkställd utdelning af fruktträd samt om öfrige föremål för Föreningens
verksamhet.
I afseende på merbesagde förening har Utskottet inhemtat, att densamma i
18 år oafbrutet sökt sprida håg för trädgårdsodlingen inom fäderneslandet och
under de sednare åren, förmedelst det årliga anslaget af 1,333 R:dr 16 sk., som
Rikets Ständer beviljat till understöd åt föreningens elevskola, blifvit saM i tillfälle,
ej allenast att utvidga sin elevskola, vid hvilken från början af 1847 intill
September månad förledet år lemnats kostnadsfri undervisning åt 39 elever, deraf
större delen redan antagits lill trädgårdsmästare hos enskilde, utan ock att verkställa
utdelning af 3,380 fruktträd samt ett större antal andra nyttiga växter åt
mindre bemedlade jordbrukare i riket; att föreningen, i stadgad ordning, till landtbruksakademien
aflemnat redogörelser öfver anslagen under åren 1847, 1848 och
1849, samt sluteligen, att utan nu ifrågavarande statsbidrag, föreningen hvarken
kunde ändamålsenligt vidmakthålla omförmälda läroanstalt för danandet af skicklige
trädgårdsmästare, eiler tillvägabringa en större odling af fruktträd och plantor för
kostnadsfri utdelning, hvartill förberedande åtgärder redan vore vidtagne.
Slals-Utskottets Utlåtande, M 87.
13
Enär således de för åtnjutande af detta anslag föreskrifne vilkoren blifvit
fullgjorde, samt ifrågavarande undervisningsanstalt, som på den inhemska trädgårdsskötselns
utveckling utöfvat ett gagneligt inflytande, är för sitt framtida bestånd i
behof al samma fortfarande statsbidrag, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, på sätt och under förbehåll Kongl. Maj:t
föreslagit, anvisa, till understöd för trädgårdsföreningens i Stockholm
elevskola, ett årligt anslag af i,333 R:dr 16 sk.
13:o. Öfver den af Herr Bjuhr inom Vällolliga Borgareståndet väckte och
till Stats-Utskoltet remitterade motion, deruti blifvit föreslaget, att Rikets Ständer
måtte bevilja anslag till agronomers bildning och anställning, i ändamål att tillhandagå
den jordbrukande klassen med nödige upplysningar i och för den inom
fäderneslandet påbörjade ängsvattnings- eller ängsöfversilnings-kulturen, kommer
Utskottet alt framdeles afgifva utlåtande.
14:o. Till Stats-Utskottets handläggning hafva blifvit remitterade 4 serskilda,
inom Riksstånden väckta motioner; nemligen hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
af Grefve Liljencrantz, G. F.; hos Högvördige Presteståndet af biskop Bergman,
med hvilken doktorerne Grafström, Säve och Sandberg samt prosten Almqvist sig
förenat; hos Vällofl. Borgareståndet af Herr Ekenman; och hos Hedervärda BondeStåndet
af riksdagsfullmäktige!! Nils Larsson från Jemtlands län.
Uti dessa motioner har blifvit anfördi, att, på inbjudning af Jönköpings lans
Hushållningssällskap, hade någre för allmänt väl nitälskande personer från skilda
delar af riket, samrnanträdt här i hufvudstaden, i ändamål att verka för sedlig
och materiel förkofran bland den stora massan af Svenska folket. Under öfverläggningarne
i detta ämne beslöts först, att bilda ett sällskap, utsträckt öfver hela
riket, och hvars ledamöter genom goda råd, efterdöme!! och verksamt biträde
skulle söka upphjelpa den sjunkande moraliteten samt förekomma de vanligaste
anledningarne lill en tryckande fattigdom; men då spridda krafter verkade svagare
än samlade, och nya organisationer alltid hade sina svårigheter samt vänligen
fordrade betydligare uppoffringar och längre tid för alt komma till stånd, trodde
man det vara vida bättre att ansluta sig till de af Regeringen för likartade ändamål
inom hvarje län stiftade hushållningssällskaper samt söka alt inom och
genom dem befrämja en mera utsträckt och lifvad verksamhet i detta syfte. Till
lörekommande af lekamlig nöd bland den arbetande klassen behöfde allestädes införas
passande binäringar, inrättas ränteförsäkringsanslalter, sparkassor och dylikt,
samt på ett ändamålsenligt sätt ordnas de för jordbruket och de obesutnes
bergning menliga förhållanden, som egde rum emellan jordegare å ena sidan, samt
landtbonde!*, torpare och arrendatorer å den andra. Allt detta kunde och borde
14
Stuls-Utskottets Utlåtande, Jtl 87.
vara föremål för hushållningssällskapernas omtanke, och inom deni skulle, enligt
motionärernes tanke, män med nit och förmåga att verka i denna riktning icke
saknas, blott de dertill egde nödige medel. Saknaden af penningar borde alltså
afhjelpas, så vida hushållningssällskaperna skola kunna uppfylla sin bestämmelse,
hvilken blefve allt högre och vidsträcktare, ju mera samhällsförhållandena mångfaldigades.
För främjandet af sedlig och materiel förkofran samt andre dermed
sammanhang egande ändamål, hafva bemälte motionärer föreslagit, att Rikets Ständer
ville bevilja ett årligt anslag af 1000 R:dr för hvarje hushållningssällskap i
do större länen och i proportion derefter i de mindre.
Ehuru Utskottet till fullo uppskattar värdet af hvarje förkofran i sedligt och
materielt hänseende, har Utskottet likväl icke kunnat dela motionärernes åsigt att
detta vigtiga mål uppnås på den väg, som i motionerna blifvit uppgifven. Medlen,
hvarigenom sedlighet framkallas, vårdas och främjas, äro, i Utskottets tanka, icke
af den natur, att de kunna genom större eller mindre penningeanslag beredas,
utan torde böra sökas i presterskapets samvetsgranna utöfning af dess kall, samt
i det verksamma föredöme, som en moralisk vandel lemnar, hvilket åter icke kan
utgöra något direkt föremål för hushållningssällskapernas verksamhet.
I afseende på den materiella förkofran, som mo ionärerne velat åstadkomma
genom det begärda anslaget till berörde sällskaper, som dymedelst skulle komma
i tillfälle att utöfva en större verksamhet än hittills, så torde, vid bedömandet af
denna fråga, det icke få lemnäs ur sigte, att hushållningssällskapen, enligt Utskottets
förmenande, äro kommunalinrättningar, omfattande hela län, hvilkas förseende
med statsanslag måhända snarare skulle menligt än fördelaktigt inverka
på den medborgerliga anda, som stiftat sällskaperne och den fria verksamhet hvaraf
de böra lilvas. På grund häraf, anser Utskottet sig äga skäl tillstyrka,
att ifrågavarande motioner varda af Rikets Ständer lemnade utan
afseende.
15:o. Härförutan har UtskoUet fått i nyssberörde ämne emottaga ett i hedervärda
Rondeståndet algil vet och till Utskottet remitteradt memorial, deruti riksdagsfullmäktigen
Petter Pettersson från Jönköpings län, föreslagit att, till uppmuntran
och belöning åt de jordbrukare, som uppföra varaktig stängsel, anlägga vägar,
aftappa vatten m. m., Rikets Ständer mätte till hvarje hushålls-sällskaps i riket
disposition anvisa 2,000 R:dr.
Med åberopande af hvad Utskottet i föregående punkt yttrat angående anslag
till länens hushållningssällskaper, hemställer Utskottet,
att berörde motion icke måtte lill någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stals-Utskottets Utlåtande, M 87.
i r»
16:o. Uti en till Stats-Utskottet från hedervärda Bondeståndet remitterad,
derstädes af riksdagsfullmäktigen Herrman Öbom från Norrbottens län väckt motion,
har blifvit föreslagit:
l:o att Rikets Ständer måtte anvisa en lämplig summa såsom praemium åt
den, hvilken inom viss tid och enligt Kongl. Larultbruksakademiens bedömande,
författade på erfarenhet grundade, samt kort och enkelt framställda upplysningar
om det ändamålsenligaste sättet att bruka jorden och drifva boskapsskötseln, hvilka
upplysningar sedermera skulle till visst antal exemplar tryckas och af hushållningssällskapen
bland den jordbrukande allmänheten utdelas.
2:o att i de län, der laridtbruksskolor saknades, ett årligt anslag måtte beviljas
åt en agronom, sorn vore skyldig att åtminstone en gång om året kring -  resa länet för att meddela allmogen undervisning, enligt af landtbruksakademien,
på hushållningssällskapernas förslag, upprättad instruktion
3:o alt i de län, der salpedersjuderi-styresmän och understyresmän finnas,
dessa befattningar mätte indragas och de derför utgående arfvoden användas till
aflöning åt nämnde agronom, sorti äfven borde, på begäran, lemna undervisning i
salpedernäringen; och
4:o att om de nu framställda förslug icke kunde i hela deras omfattning
vinna Rikets Ständers bifall, ett anslag af åtminstone 1,000 R:dr måtte medgifvas
att lill nästa riksdag utgå till en agronom, som skulle anställas i Norrbottens
län.
Utskottet, som anser de af motionären uppgifna föremål icke vara af den
vigt, att serskilde anslag derför böra ifrågakomma, får fördenskull
å berörde framställning afstyrka Rikets Ständers bifall.
c). Hästafvelns förbättrande.
17:o. Från höglofliga Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottet blifvit
remitteradt en af herr Lind af Hageby, C. A., väckt motion, deruti grefve af
Ugglas, L, och friherre Toll instämt, innefattande begäran, att då inom fäderneslandet
icke funnes möjlighet för unga kavalleriofficerare att erhålla undervisning i
manégeridning, Rikets Ständer ville bevilja ett. årligt anslag af 4,000 R:dr till
lön åt 2:ne Stallmästare, hvilka borde stationeras, den ene vid Strömsholm, och
den andre vid Ottenby stuterier, för att meddela kavalleriofficerare undervisning
i ridkonsten.
Som statens tillgångar erfordras till fyllande af angelägnare behof, än det nu
ifrågavarande, afstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall å berörde motion.
16
Slals-Ulskottets Utlåtande, M 87.
d). Undervisningsanstalter för slöjderna
18:o.
Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och
behof, har Kongl. Maj:t behagat, angående detta ämne yttra: att i samma mån,
som Sveriges industri, i följd af landets härdare klimat, långa vintrar, aflägsenhet
från mera befolkade länder och mindre fullkomnade kommunikationsmedel, befunne
sig på en lägre ståndpunkt än flere andra länders, framstode äfven behofvet deraf,
att, medelst en väl ordnad teknisk undervisning, dels bereda de inhemska näringsidkarne
tillfälle att förvärfva kännedom om naturprodukterna och deras egenskaper,
jemte förmånligaste sättet, alt genom inre och yttre förändring bringa dem
till afsättliga varor på verldsmarknaden, dels ock underlätta deras bemödanden att
genom kunskaper, smak och färdighet vinna en ersättning för de förmåner, naturen
i rikare mån tilldelat andra länder. Dessa försök att höja den inhemska
industrien borde, enligt Kongl. Majrts åsigt, icke blifva utan framgång, då hufvudelementerna
för all industri lyckligtvis funnes i temligen rikt mått inom fäderneslandet
och hvarken materialier eller krafter till deras förädling saknades, enär
landet omfattar stora odlingsbara trakter, rika berg, vidsträckta skogar och talrika
vattenfall samt Sveriges invånare i hög grad ega naturligt förstånd och fallenhet
för mekaniska yrken.
Efter den organisation teknologiska institutet i Stockholm nyligen un
dergått,
.hade undervisningen vid detta högre läroverk fortgått på ett tillfredsställande
sätt och institutet visat sig till fullo motsvara de fordringar, som, i förhållande
till det för samma läroverk förut beviljade årliga anslag, billiglvis kunde
derå framställas. Om emedlertid denna högskola för den tekniska bildningen skulle
kulma medföra ali dermed åsyftad nytta och icke längre nödgas bibehålla sin
nuvarande isolerade ställning, fordrades i främsta rummet, att för de ynglingar,
hvilka egnade sig ät fabriks- och handtverksyrkena, tillfälle måtte beredas att vid
serskilda inom landet spridda, men efter en gemensam plan organiserade lägre
tekniska undervisningsverk inhemta de för inträde i teknologiska institutet föreskrifna
kunskaper, för hvilket ändamåls vinnande de nu befintlige lägre tekniska
läroanstalterna, nemligen Chalmerska slöjdskolan i Götheborg och Svenska slöjdföreningens
skola i Stockholm, fastän båda af obestridlig nytta, icke gjorde tillfyllest.
De försök sorn, ehuru utan framgång, blifvit å flere andra ställen gjorda
för inrättande af tekniska undervisningsverk, ådagalade emedlertid, att intresse inom
landet icke saknades för sådana företag, som åsyfta, att för den talrika klass, hvilken
antingen skall ingå eller redan ingått i näringarne, tillvägabringa en rikhaltigare
och ändamålsenligare undervisning, än den som hittills blifvit dem meddelad
vid
Stals-Ut skottets Utlåtande, JV? 87,
17
vid de allmänna liigre läroverken; och åtskilliga andra företeelser antydde derjemte,
att de arbetande klasserna, som hittills i allmänhet varit i saknad af en ordentlig
undervisning, insett bebofvel deraf och sökt, så godt de kunnat, förskaffa sig insigter
och bildning. Det vore under sådana omständigheter och då de här i landet
redan befintlige tekniska undervisningsanstalter saknade inbördes sammanhang,
som rätta tidpunkten nu syntes Kongl. Maj:t vara inne, att åstadkomma nödig
enhet dem emellan, samt ordna den tekniska undervisningen efter en hela riket
omfattande plan, hvarigenom ifrågavarande läroanstalter kunde medföra åsyftad
nytta och vedergälla de af staten och enskilde derå nedlagde kostnader. Detta
mål ansåge Kongl. Maj:t säkrast ernåddes genom inrättandet af tekniska elementarskolor,
hvarest åtminstone till en början ynglingar kunde, sedan de genomgått den
lägre folkskolan, kostnadsfritt inhemta de allmänna kunskaper, som för dem, hvilka
egnade sig åt de industriela yrkena, oundgängligen erfordrades i matematik, linearritning,
frihandteckning och modellering, mekanik jemte mekanisk teknologi, maehinarbete,
fysik, kemi med mineralogi och eeologi, språk, historia och geografi,
botanik och zoologi, bokföring och handelsvetenskap. En dylik skola borde alltså
vara ett helt för sig, i det industriidkare!! hör finge en visserligen mindre omfattande,
meri dock, så vidt ske kunde, allmän teoretisk och praktisk bildning.
För erhållande af en sådan, vore, bland mycket annat, de insigter i matematik
och lefvande språk, som fordrades vid inträde i teknologiska institutet, oumbärliga,
hvadan alltså utgångne elever, sorn det åstundade, borde från den tekniska elementarskolan
kunna direkte afgå till nämnde institut. Då i elementarskolorne minst
2 års oafbrutet studium erfordrades lill inhemtande af de första grunderna för
en allmän teknisk bildning, kunde dessa skolor således icke med någon egentlig
förmån begagnas af andre elever, än sådane, som odeladt finge egna sin tid åt
ett dylikt studium; men enär det dock vore nödvändigt, hvilket äfven ådagalagts
af den begärlighet, hvarmed tillfället till undervisnings erhållande i Svenska Slöjdföreningens
härvarande skola, blifvit af så väl äldre som yngre slöjdidkare omfattadt,
att, serdeles i de större städerna, redan i arbete eller lära anställde personer,
som sakna teknisk bildning, egde tillfälle, så vidt deras knappa tid medgåfve,
till inhemtande af undervisning i linearritning, frihandteckning, modellering,
stilskrifning samt de första grunderna af mekanik, naturlära, aritmetik och geometri,
ansåge Kongl. Maj:t, att en för sådant ändamål ordnad söndags- och aftonskola
för slöjdidkare borde vara med den tekniska elementarskolan förenad. Som
likväl den stad, der en dylik söndags- och aftonskola vore inrättad, nästan uteslutande
hade fördelen deraf, syntes det vara billigt, att staden sjelf bekostade
Bih. lill R. Sl. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 29 Hafi. S
18
Slats-Ulskollels Ullålande, M 87.
denna undervisning, som liimpligast torde kunna ske under ledning af föreståndaren
för dervarande tekniska elementarskola och med begagnande af samma lokal,
samt, så vidt sig göra läte, äfven af denna skolas lärare, enligt med dem träffad
enskild öfverenskommelse. Hvad undantagsvis hufvudstaden beträffade, funné Kongl.
Majt, med hänsigt till dervarande talrika klass af yngre slöjdidkare och deraf
föranledda större behof af en så beskaffad undervisning, som i allmänhet utgör
föremål för en söndags- och aftonskola, det vara af serdeles vigt, alt ett statsanslag
af 2,000 R:dr fortfarande utginge till en dylik skola, ehvad den stöde
under närmaste tillsyn af Svenska Slöjdlöreniugen eller sammansloges med en
blifvande teknisk elementarskola i Stockholm.
På grund af allt detta har Kongl. Maj:t behagat föreslå Rikets Ständer
a) att nuvarande årliga anslag till teknologiska institutet måtte fortfarande
utgå;
b) alt till inrättande och underhållande af företrädesvis i Stockholm och Malmö,
eller ock efter Kongl. Maj:ts bepröfvande, i andre dertill passande städer, af 2:ne
tekniska elementarskolor jemte dermed förenade söndags- och a/Von-skolor, Rikets
Ständer måtte på anslaget till undervisnings-anstalte‘r för slöjderna bevilja ett årligt
belopp af 6,600 R:dr för hvardera elementarskolan, eller tillsammans 13,200
R:dr, under vilkor, att den stad, der en dylik skola inrättas, åtager sig att för
densamma bekosta nödig lokal jemte inredning och uppvärmning samt bord och
bänkar;
c) att de tekniska elementarskolorna, för hvilka reglemente komme att af
Kongl Maj:t i nåder utfärdas, blefve, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande. ställde under
inseende antingen under något embetsverk eller af en serskild i nåder tillförordnad
styrelse;
d) att Kongl. Maj:t berättigas att, till anskaffande af erforderliga läroapparater
för de tekniska elementarskolorna, använda första årets statsanslag för dessa
skolor; samt
e) att ett årligt anslag af 2,000 R:dr må fortfarande utgå till Svenska Slöjdföreningens
i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola, under vilkor, att Stockholms
stad tillhandahåller tjenlig lokal för skolan och att densamma, såsom hittills,
står under tillsyn af Kommerse-kollegium eller det embetsverk, sorn i dess ställe
kan varda iurättadt, eller ock, att. derest Svenska Slöjdföreningen med Stockholms
stad träffar öfverenskommelse om slöjdföreningens skolas sammanslående med en
blifvande teknisk elementarskola i hufvudstaden, nämnde årliga anslag af 2,000
R:dr då öfverflyttas till den söndags- och aftonskola, som med berörde tekniska
elementarskola kommer att stå i förbindelse.
Stals-Utskollets Utlåtande, M 87,
19
Innan Utskottet utlåter sig öfver de af Kongl. Maj:t sålunda gjorda nådiga
framställningar, anser Utskottet sig böra omförmäla åtskilliga i ämnet, inom Vällofliga
Borgareståndet väckte och till Utskottet remitterade, motioner, på det Utskottet
må komma i tillfälle att i ett sammanhang afgifva de yttranden, hvartill
omständigheterna föranleda.
De antydde motionerne äro:
l:o. Af Herr Gustafsson, som yrkat, att ett statsanslag 6,500 R:dr måtte
företrädesvis beviljas Svenska Slöjdföreningen till dess i hufvudstaden inrättade
söndags- och aftonskola, som derigenom kunde utvidgas med en högre afdelning,
der undervisning skulle meddelas till det omfång, att eleverne kunde vinna inträde
vid teknologiska institutet.
Till stöd för detta yrkande är af motionären anfördt, att, sedan Slöjdföreningens
direktion hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställt behofvet af berörde
anslag, i ändamål att kunna vid skolan inrätta en högre afdelning för undervis
ning
åt dem, som önskade inträde i teknologiska institutet eller annat högre tekniskt
läroverk, och hvilken högre afdelning för öfrigt borde stå i samband med
söndags- och aftonskolan, så att eleverne kunde samtidigt från den ena besöka den
andra, hade det afstyrkande utlåtande, som både föreståndaren för nämnda institut
och Kommerse-kollegium afgifvit öfver denna direktionens underdåniga begäran, ledt
derhän, att direktionens framställning blifvit i den nådiga propositionen sönderdelad
i 2'ne frågor, nemligen en om söndags- och aftonskola, och en om teknisk elementarskola,
att, om statens tillgångar icke medgåfve, att på en gång inrätta båda
dessa skolor, behofvet och rättvisan fordrade den förra skolan framför den sednare,
som, ehuru den bure namnet af teknisk, dock icke mottoge dem, hvilka egentligen
och närmast hade behof af denna undervisning, eller de, som redan vore
sysselsatte i handtverk och fabriker; att dessa, i Stockholm utgörande, enligt officiel
uppgift, 4,425 handtverksgesäller och lärlingar, egde rättvisare anspråk på
statens omvårdnad och bekostande af en skola för deras räkning, än de, som
ännu icke inträdt i näringarne och kanske icke eller komme att göra det, sedan
de fått kunskaper, som vore nyttiga öfver allt i lifvet; att detta anspråks uppfyllande
nu berodde på godtycket hos kommunen, eller kommunens förmåga, att
bekosta en tillräckligt omfattande söndags- och aftonskola, då deremot ynglingar,
som icke kände behofvet af de tekniska kunskaperna, blefve af staten omhuldade
med en skola, som kostade för 50 lika mycket, som en söndags- och aftonskola
för 200; att från hela riket besöktes Stockholm för att lära handtverk, hvadan
följakteligen största behofvet här funnes att erhålla teknisk kunskap, efter inhemtande
hvaraf och genomgångna läroår, största delen af denna ungdom sprede sig
20
Stals-Ulskoltets Utlåtande, M 87.
åt landsorten, hvarigenom hufvudstaden icke mera hade någon tjenst af dem, men
deremot landet i sin helhet uppheintade fördelen af den upplysning inom handtverksklassen,
som genom slöjdskolor vunnits, liksom af det förbättrade jordbruk,
som åstadkommits genom undervisningen i landtbruksskolorria, hvilka med rätta
af staten bekostades, ehuru de serskildt tillhörde landet; att skillnaden emellan de
af Kongl.1 Maj:t föreslagna tekniska skolorna och det teknologiska institutet vore
obetydlig, ty vid jemförelse af de läroämnen, som högstberörde proposition upptoge
för de förra och de, som, enligt sednaste instruktion för teknologiska institutet,
vore för detsamma bestämda, visar sig skillnaden icke större, än att båda läroverkens
undervisningsämnen kunde upptagas i ett läroverk och båda motsvaras af
det redan befintliga teknologiska institutet, intill dess detsamma besöktes af ett
större antal elever, än som vöre afsedt med institutets nuvarande anslag; samt
slutligen att fullständiga tekniska söndags- och aftonskolor för fabriks- och handtverksarbetare
vöre af behofvet långt mera påkallade än tekniska elementarskolor
samt följaktligen borde i första rummet med statsmedel understödjas.
2:o. Af herr Bergman, hvilken anhållit, att Chalmerska slöjdskolan i Götheborg
mätte från och med innevarande års början erhålla ett med 3,000 R:dr
ökadt årligt anslag, så att hela anslagssumman uppginge till det ursprungligen vid
1834 års riksdag begärda belopp 7,000 R:dr; för hvilket afseende blifvit andraget,
att, i mån af skolans ständigt fortgående utvidgning, läroämnenas större omfattning
och lärarnes mer och rner ökade göromål, hade behofvet af större penningetillgång
till årliga utgifter, till aflöningar, materialier, underhåll af byggnader,
anskaffande och vidmakthållande af vetenskaplig materiel, kemiska laborationskostnader
m. m. blifvit alltmer känbart; att för denna högre teknologiska läroanstalt
erfordrades dessutom en förberedande eller elementar-afdelning, i hvilken äfven
handtverksgesäller och lärlingar samt ynglingar med inskränktare förkunskaper om
söndagarne före och efter gudstjensten, äfvensom på några hvardagsaftnar kunde erhålla
undervisning i geometri, skrif- och ritkonst, historia, geografi m. m.; att en
sådan skola hittills af slöjdföreningen i Götheborg blifvit genom enskilda bidrag
bekostad, men hvilka snart torde upphöra och dermed sjelfva skolan, hvadan motionären
hemställde, att utaf det af Kongl. Majit för tekniska elementarskolor
äskade anslag 13,200 R:dr, en mindre del 3,000 R:dr beviljades Chalmerska
slöjdskolan för inrättandet af en förberedande afdelning eller söndags- och aftonskola.
3:o. Af herr vice talman Halling, som, jemte yrkande af bifall till Kongl.
Maj:ts här ofvan under litt. b intagna nådiga framställning, omförmält, att i Malmö
ett nybygdt 3-våniogs stenhus, innehållande 18 boningsrum, kök och öfriga lä
-
Siats-Utskottet» Utlåtande, M 87.
21
genheter samt tillhörande serskild tomt för nödiga tillbyggnader, redan blifvit af
staden inköpt lör 14,533 R:dr 16 sk. banko, samt dessutom genom frivilliga bidrag
sammanskjutna för husets fullkomnande 3,000 R:dr samma mynt, jemte det
af stadens jordegendom blifvit anslagen en årlig inkomst af omkring 75 tunnor
spanmål, hvarigenom utvägar äro vordne på förhand beredde både för den tillernade
tekniska elementarskolans emottagande och bildandet i sammanhang dermed
af en söndags- och aftonskola.
4:o. Af herr Palander är föreslaget, att, till inrättande af en slöjdskola i
Carlskrona, som hade 185 handtverksmästare med 480 arbetare, Rikets Ständer
måtte bevilja ett anslag af 2,000 å 2,500 R:dr; och
5:o af herr Ekenman har begäran blifvit framställd om anslag af allmänna
medel till en teknisk elementarskola i Carlshamn, äfvensom i de flera städer, der
behof deraf kunde göra sig gällande och hvarest tjenlig lokal med väggfast inredning
m. m. af staden bestodes.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i noggrant öfvervägande; och
l:o. beträffande Kongl. Maj:ts nådiga framställning, alt det för Teknologiska
Institutet å nu gällande riksstat uppförda anslag 14,100 R:dr fortfarande må utgå,
tillstyrkes dertill Rikets Ständers bifall.
2:o. Vidkommande sedermera frågan om äskadt anslag till inrättande af
tekniska elementarskolor, jemte dermed förenade söndags- och aftonskolor, företrädesvis
i Stockholm och Malmö, får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att undervisning
i åtskillige läroämnen, som i de föreslagne tekniska skolorne skulle
förekomma, meddelas i de redan befintliga allmänna läroverken, hvilka, med afseende
bland annat på den mer och mer framhållne vigten af undervisnings bibringande
i de så kallade realämnena, blifvit helt nyligen, med stora kostnader,
omorganiserade, men hvaraf verkan ännu icke kunnat hinna visa sig. Att under
sådane förhållanden tillstyrka inrättandet af flere nya kostsamma läroanstalter, i
åtskilliga väsendtliga hänseenden likartade med redan befintliga, tror Utskottet icke
vara af verkligt behof påkalladt eller förenligt med en noggrann hushållning med
statens medel. Hvad Stockholm serskildt angår, så finnes i denna stad ej mindre
ett teknologiskt institut, hvarest en högre teknisk undervisning meddelas, än
ock en teknisk söndags- och aftonskola, som, ehuru en enskild stiftelse och ställd
under enskild vård, likväl af allmänna medel åtnjuter bidrag, och hvilken skola
på ett förtjenstfullt sätt motsvarat det med densammas inrättande företrädesvis
afsedda ändamål, nemligen att bibringa personer, som redan ingått i näringarne
de kunskaper, som för ett fullkomligare utöfvande af deras yrken erfordras. En
undervisning i rent tekniska ämnen, åsyftande alt med nytta kunna begagna un
-
22
Siats-Utskottets Utlåtande, Ms 87.
dervisningen vid teknologiska institutet, anser Utskottet deremot behöflig och lär
den med mindre kostnader för staten kunna beredas, om antingen teknologiska
institutet utvidgades med en förberedande klass, eller Svenska Slöjdföreningens
skola tillökades med en högre afdelning, hvarest undervisning meddelades till det
omfång, att elever, som densamma genomgått, kunde vinna inträde vid teknologiska
institutet.
PS grund af hvad nu anförts, afstyrker Utskottet
a) Rikets Ständer att bevilja, så väl de af Kongl. Majit, som af
enskilde motionärer äskade anslag till inrättande af tekniska elementarskolor.
Men då Utskottet föreställer sig, att de insigter i rent tekniska ämnen, som
äro behöflige för alt med nytta kunna begagna undervisningen vid teknologiska
institutet, lämpligen skulle kunna meddelas vid Svenika Slöjdföreningent söndagsoeh
aftontkola, om den genom tillökadt bidrag af statsmedel blefve satt i tillfälle
att utvidga siri verksamhet, hemställer Utskottet,
b) att Rikets Ständer ville, jemte medgifvande, att det anslag af
2,000 R:dr, som Svenska Slöjdföreningens söndags- och aftonskola
redan åtnjuter, får, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning, fortfarande å riksstaten uppföras för samma
Slöjdförenings skola, bevilja ett ytterligare årligt bidrag af 2,000
R:dr, att jemväl utgå under den tid, nu uppgörande statsreglering
omfattar.
Och anser Utskottet sig härmed hafva besvarat herr vice talman Hallinge,
herrar Gustafssons, Palanders och Ekenmans förenämnde motioner.
Sto. I följd af Utskottets yttrande i förestående 2:dra moment, lära Kongl.
Maj:ts under litt c och d gjorda nådiga framställningar
få förfalla.
4:o. Beträffande slutligen Chalmerska slöjdskolan i Götheborg, så och enär
denria läroanstalt eger en betydlig donerad fond, hvaraf afkomsten, med tillägg af
bidraget från statsverket, utgör något öfver 7,000 R:dr, samt underhållandet af
den med slöjdskolan förenade söndags- och aftonskola, lärer hädanefter som hittills
böra ankomma på stadens egen försorg, har Utskottet funnit det anslag, herr
Bergman uti sin omförmälde motion begärt, icke erfordras lill hela det af honom
ifrågasatta belopp, utan lämpligen kunna nedsättas till 1,000 R:dr; hvilken summa
Utskottet anser behöflig till bestridande af de ökade utgifter, som blifvit en följd
af slöjdskolans utvidgade verksamhet. Utskottet tillstyrker fördenskull,
Stats-Utskntlets Utlåtande, Jl? 87.
23
att Rikets Ständer må i anslaget till Chalmerska slöjdskolan i Gö- i
theborg bifalla en årlig tillökning af 1,000 R:dr.
e) Undervisningsanstalter för handel och sjöfart.
19;o. Under yttrad åsigt, att, som aflidne Grosshandlaren Abr. Rydberg,
genom år 185-i upprättadt testamente, till inrättande af en navigationsskola i Stock -  holm anslagit en betydligare summa, och de derå inflytande räntemedlen utgjorde
mer än tillräcklig tillgång för underhållandet af en fullständig och ändamålsenligt
ordnad navigationsskola, staten icke skäligen borde vidare betungas med någon
utgift för navigations-undervisningen i hufvudstaden, hade Rikets sednast försam
lade
Ständer, jemte anhållan, det Kongl. Maj:t måtte i nåder vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom berörde testamentsmedel kunde till dermed afsedt ändamål
blifva använda, i underdånighet tillkännagifvit, att det då varande årliga anslaget
för Stockholms navigationsskola 2,800 R:dr komme att upphöra, när den beslutade
nya Statsregleringen trädde i verkställighet, men att Rikets Ständer, på det
undervisningen vid skolan ej måtte behöfva afbrytas, ville å Riksgälds-kontoret
anvisa en summa af 5,600, lör att, efter beräkning af 2,800 R:dr årligen, från
1849 års början tills vidare och intill dess Rydbergska donationsmedlen blefve
för ändamålet att tillgå, förskottsvis disponeras till skolans underhåll, dock under
förbehåll af framtida ersättning från nämnde testamentsmedel. Sedan, efter hvad
Kongl. Maj:t behagat i den nådiga Propositionen tillkännagifva, den Direktion,
som, jemlikt nämnde testamente, egt att för det afsedda ändamålet anordna Ryd -  bergska donationen, blifvit öfver Rikets Ständers berörde framställning hörd, hade
direktionen i underdånighet anmält, att som den af Staten bekostade navigationsskolan
i Stockholm egentligen afsåge att genom undervisning i theoretiska kunskaper
bilda skicklige sjökaptener och styrmän, under det att, för ynglingar med
håg och fallenhet för sjölifvet, de största svårigheter merendels mötte att vinna
tillfälle tjll sina anlags utbildande i det praktiska af detta yrke, direktionen på
grund deraf ansett, att Rydbergs stiftelse kunde gagna i en riktning, som hvarken
vore stridande emot eller intiängde inom den för Statens navigationsskola utstakade
verksamhet och derföre beslutet, att donationsmedlen skulle användas för
unga personers undervisande i det praktiska af sjömansyrket lör de delar, sorn
tillhörde jungman, matroser, båtsmän, segelmakare m. fl., som egentligast förstås
under benämningen sjömän, äfvensom i följd deraf vidtagit anstalter för »öfvandet»
af en praktisk sjömansskola, tilläggande direktionen, att den, med orubbadt bibehållande
af grundfonden, ämnude att, i den mån tillgångarne medgåfve, alltmera
24
Stats-Utskottets Utlåtande, JM 87.
utvidga stiftelsen uti den antydda praktiska riktningen, men deremot ansåge sig
icke kunna, ulan ett i laga lorm tillkommet domslut, till slaten afträda och för
andra föremål, än som efter direktionens uppfattning brist med testators afsigt öfverensståmde,
använda större eller mindre del af fonden. Med afseende å hvad
direktionen sålunda anfört, hade Kongl. Maj:t, som jemväl inhemtat Kommerskollegii
och Justitie-kanslers-embetets underdåniga yttranden i ämnet, funnit någon
åtgärd för närvarande icke kunna eller böra vidtagas, för att, emot direktionens
bestridande, göra ifrågavarande enskilda stiftelses tillgångar disponibla för
underhåll af den hittills med allmänna medel bekostade navigationsskolan i Stockholm,
helst direktionen, sä länge denna skola varit att tillgå och befunnits motsvara
det dermed åsyftade ändamålet, att till bildande af skicklige öfver- och
under-befälhafvare på handelsfartyg, bibringa nödiga teoretiska insigter i navigation,
icke kunde anses hafva saknat skälig anledning att uteslutande använda den
Rydbergska Stiftelsen till inrättande af en praktisk undervisningsanstalt för matroser
och jungman m. fl. personer, som ville egna sig åt de lägre graderna af sjömansyrket;
men som Kongl. Maj:t likväl ansett nödigt, att någre föreskrifter meddelades
till vinnande af närmare kontroll öfver de donerade medlens användande
för dermed afsedt ändamål, hade Kongl. Maj:t för stiftelsen fastställt nådigt reglemente.
Med omnämnande af hvad sålunda förekommit, äfvensom att, enär Fullmäktige
i Riksgäldskontoret ansett sig, i saknad af garanti för ersättning från Rydbergska
donationsmedlen, icke kunna utanordna 1849 och 1850 årens anslag för Stockholms
navigationsskola, Kongl. Maj:t anbefallt Statskontoret att de fastställda års
behofven
förskottsvis utbetala, har Kongl. Majt:t behagat nu föreslå, att å anslaget
till undervisningsanstaller för handel och sjöfart måtte åter varda uppfördt det för
Stockholms navigationsskola förut bestämda årliga belopp 2,800 R:dr.
Enär Rikets Ständers beslut, vid sistlidne riksdag, blott afsåg att förskjuta,
hvad som under 2:ne år erfordrades för den inrättade navigationsskolans oafbrulna
gång, intill dess Rydbergska donationsmedlen hunnit för af stiftaren bestämda
ändamål disponeras, men Rikets Ständer ingalunda hade för afsigt att fortfarande
med statsanslag understödja en inrättning, för hvars behof tillräckliga medel syntes
på annat sätt vara att tillgå; samt någre skäl att nu vidtaga annan och motsatt
åtgärd sedermera ej tillkommit, anser sig Utskottet böra
afstyrka Rikets Ständer att lemna bifall till ifrågavarande anslag
för Stockholms navigationsskola, under den lid nu skeende stats
reglering
omfattar.
Men
Stats-Ulskolléts Utlåtande, M 87.
25
Men pä det att undervisningen vid skolan icke må behöfva genast afbrytas,
och de dervid anställda lärare icke, oförberedda, ,gå miste om sina, för året påräknade
löneförmäner, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer ville för innevarande år till navigationsskolan
i Stockholm anvisa ett belopp 2,800 R:dr, att från Riksgäldskontoret
utgå.
I sammanhang härmed tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer ville medgifva, att de af Stats-kontoret åren
1849 och 1850 förskottsvis för ifrågavarande föremål utbetalde
5,600 R:dr varda af Riksgäldskontorets medel ersatte.
20:o. Med anledning af direktionernas för navigationssholorne i Stochholm,
Götheborg, Gefle, Malmö och Hernösand, gjorda, af Kommerse-kollegium understödda,
ansökningar om ökadt anslag för nämnde skolor, har Kongl. Maj:t jemväl
behagat föreslå, att staten för samma skolor målte erhålla följande tillökning,
nemligen:
till förhöjning i arfvodet för underläraren vid Stockholms
navigationsskola  200: —
» arfvode åt en 2:dre underlärare vid samma skola . . 400: —
under vilkor att offentliga föreläsningar vid skolan i
de delar af allmänna fysiken, som hafva sammanhang
med navigationsvetenskapen, varda från medlet af Oktober
till medlet af December, samt från medlet af
Januari till slutet af Mars, hällne af den ena underläraren
en timma dagligen, eller 2:ne timmar hvarannan
dag;
» förhöjning i arfvodet för läraren i skeppsbyggeri vid
samma skola från 200 till 300
100: —
» förhöjning i Stockholms navigationsskolas årsanslag till
instrumentaliers, kartors, böckers och möblers underhåll
och förökande m. m. från 300 till 600 . . 300: —
» förhöjning i arfvodet för underläraren vid Göthehorgs
navigationsskola från 200 till 400
200: —
» arfvode för undervisnings meddelande vid sistnämnde
navigationsskola i läran om ångmachiners konstruktion
och behandling  200: —
Transport R:dr 1,400:
Bih. Ull R. St. Prol. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 29 Haft.
20
Stals-Ulshnllels Ullålande, JM 87.
Transport R:dr 1,400: —
till förhöjning i arfvodet för underläraren vid Gelle navigationsskola
frän 200 till 333: 16
133: 16.
» \ d:o d:o för d:o vid Malmö navigationsskola från
200 till 333: 16  133: 16.
» d:o d:o för d:o vid Hernösands navigationsskola
från 200 till 300
100: — 1.766: 32.
Då de städer, inom hvilka navigationsskolorne äro inrättade, i första rummet
hämta nytta af deras tillvaro och verksamhet, anser Utskottet, att det bör vara
en kommunens angelägenhet, att för dessa läroanstalter vidkännas de mindre kostnader,
som kunna erfordras utöfver de större af staten beviljade summor; och
får Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till det af Kongl. Maj:t för navigationsskolorne
äskade tillökade anslag.
21:o. Från Borgareståndet har Utskottet erhållit remiss å 2:ne inom bemälde
Riksstånd väckta motioner, den ena af Herr Palander, som föreslagit att
Rikets Ständer måtte anvisa statsmedel till inrättande af en navigationsskola i
Carlskrona; och den andra af Herr Maechel, hvilken, under förmälan hurusom tillväxten
af skeppsrörelsen i Westervik varit under de sednare 3 åren ganska betydlig,
enär staden 1847 blott hade 37 fartyg, till sammanräknadt belopp af 2,532
läster, hvaremot fartygsantalet förlidet år uppgick till 50, med en drägtighet al
3,453 läster, af hvilka fartyg 26 seglade på Norra och Södra Amerikas farvatten,
begärt af Rikets Ständer ett tillräckligt anslag för inrättandet och underhållandet
O O O
af en navigationsskola i Westervik.
a) Då den skeppsfart, som i Carlskrona bedrifves, icke är af den betydenhet
att en navigationsskola derstädes synes vara af behofvet påkallad, samt dessutom
tillfälle till inhemtande af sådan undervisning, som uti en dylik skola meddelas,
icke nu saknas i nämnde stad, hemställer Utskottet, att motionärens berörde
framställning
icke må tillvinna sig Rikets Ständers bifall.
b) I afseende på Westervik företer sig väl det förhållande, att skeppsrörelsen
derstädes, på de sednare 3 åren, så tillväxt, att densamma ökats med omkring en
tredjedel emot hvad den vid 1847 års slut utgjorde, samt vidsträcktheten af stadens
sjöfart öfverstiger flere af de städers, der navigationsskolor blifvit på allmän
bekostnad inrättade; men enär en undervisningsanstalt af ifrågavarande slag redan
finnes anlagd i Calmar, på ett afstånd af endast 17 å 18 mil från Westervik,
Stals-Vlskotlets Ullålande, JYI 87.
27
anser Utskottet sig böra vidblifva Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade
beslut i samma ämne, och
alstyrker fördenskull bifall å hvad i sistberörde motion blifvit
föreslaget.
22:o. I betraktande af de fördelar, som tillskyndas de inhemska rederierna
genom skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, för hvilket, sedan det, jemlikt Rikets
Ständers önskan, år 1849 flyttats från kofferdivarfvet till Kongl, flottans varf,
nödigt reglemente blifvit utfärdadt, har Kongl. Maj:t föreslagit, att det för berörde
institut nu från Riksgäldskontoret utgående årliga anslag af 3,333 R:dr 16 sk.,
måtte under den tid, nu uppgörande statsreglering omfattar, än vidare fortfara,
med rättighet för Kongl. Majit att använda nämnde årliga belopp till lärares af
lönande,
elevers underhåll och andre för institutet erforderliga utgifter.
Till hvad Kongl. Majit i berörde hänseende föreslagit,
tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
Och anser Utskottet sig härmed hafva besvarat en af Herr Rosenblad, B.,
hos Ridderskapet och Adeln väckt och til! Utskottet remitterad motion, deruti,
bland annat, blifvit föreslaget, att ifrågavarande anslag måtte från extra till ordinarie
stat öfverflyttas.
23:o. För den händelse Rikets Ständer skulle bevilja ofvan omförmälda af
Kongl. Majit föreslagna, såsom nödiga ansedda, förhöjningar i de å Riksstatens
6:te Hulvudtitel uppförda anslagssummor till undervisningsanstalter för jordbruket,
slöjderna och sjöfarten, uppgående till ett sammanräknadt belopp al 28,966 Ridr
32 sk., utom det till återuppförande erforderliga anslaget 2,800 Ridr för navigationsskolan
i Stockholm, har Kongl. Majit, för att i någon mån bereda tillgång
för dessa tillökningar å Riksstaten, föreslagit, att nedsättning i följande anslag ä
samma Hufvudtitel mätte äga rum, nemligen: till befrämjande i allmänhet af handel
och sjöfart med 9,000 Ridr, och till befrämjande i allmänhet af bergsbruket
med 3,000, eller tillsammans 12,000 Ridr.
Som Utskottet icke kunnat tillstyrka Rikets Ständers bifall å de ifrågavarande
förhöjda anslag, hvarom Kongl. Majit gjort nådig framställning, samt de anslag,
i hvilkas belopp Kongl. Majit nu ifrågasatt nedsättning, äro anvisade till föremål
af allmänt nyttig egenskap, finnér Utskottet sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall å Kongl. Majlis ifrågavarande
nådiga framställning.
24:o. Uti det under titeln jordförluster genom kanal- och väganläggningar
å Riksstaten uppförde förslagsanslag 6,669 Ridr 16 sk., ingå indelda räntor efter
förslags-maikegång till ett belopp af 3,669 Ridr 16 sk.
28
Stals-Utskollets Utlåtande, M 87.
Enär det, enligt Utskottets tanka, skulle leda till enkelhet i Kronans räkenskaper,
om berörde indelningar utbyttes mot kontanta anslag, men någon framställning
derom icke förekommit uti Kongl. Maj:ts till Rikets nu församlade Ständer
aflåtna nådiga Proposition, angående serskilda till åtskilliga förvaltande verk
anvisade inkomsters utbytande emot statsanslag, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville uti afgående skrifvelse i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj.t, efter utredning af dessa räntors beskaffenhet,
täcktes til! Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
proposition i ämnet.
28:o. Herr Rosenblad har uti sin förenämnde motion föreslagit, alt följande
anslag måtte öfverflyttas från extra till ordinarie stat, nemligen:
а) Aflöning för Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader jemte dermed
införlifvade Väg- och Vattenbyggnadskorps . . . . R:dr 12,900.
б) Rese- och Undersökningskostoader samt expenser för allmänna
arbeten  12,000.
e) Arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskaper,
som tillhöra Civi 1—ingeniörer  1,000.
d) Stipendier till elever vid nämnde läroverk i dessa kunskapsämnen
1,000.
«) Premier för kreatur af ädlare slag vid laudtbruksmöten . . 1,000 och
f) Till Slöjd-expositioners befrämjande
1,000.
Då en del af förenämnde poster för närvarande öro af tillfällig egenskap,
och deras öfverflvttande på ordinarie stat skulle ganska betydligt tillöka de ordinarie
utgifterna, anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka
Rikets Ständers bifall å motionärens berörda förslag.
26:o. Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts allmänna förslag, angående förändrad
reglering med de till embets- och tjenstemän samt betjening nu utgående ljuspenningar,
har Kongl. Maj:t begärt, att från detta förslags-anslag måtte öfverflyttas
till de på denna hufvudtite! upptagna embetsverks aflönings-stater ett sam
manlagdt
belopp af 3,210 R:dr.
Med åberopande af Utskottets uti Utlåtandet N:o 60 gjorda afslyrkande, angående
ljuspenningarnes indragande, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts berörde nådiga framställning må förfalla.
27:o. Reträffande i öfrigt de under 6:te Hufvudtiteln upptagna utgiftssummor,
så har någon anledning icke förekommit att deruti tillstyrka någon förändring;
hvadan desamma, enligt den vid delta utlåtande bi (agde tabell, blifvit
Stais Utskottets Utlåtande, Jt? 87.
29
föreslagna till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag bestämdes, med undantag
af den tillökning utaf 4 R:dr 45 sk. 8 rst., som, för slutsummans jemnande,
funnits böra ega rum i försiags-anslaget till skrifmaterialier och expenser. Anseende
Utskottet sig härmed hafva besvarat Riksdagsfullmäktigen Johannes Nilssons
fran Götheborgs och Röhus Län inom Hedervärda Rondeständet väckta motion,
om fortfarande af det å nu gällande riksstat uppförde anslag af 5,000 R:dr till
fiskeri-näringens understöd.
28:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess betänkande Ns 51,
angående beräkningen af statsverkets inkomster, tillstyrkt i afseende på indelda
räntor och tionden, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständers godkännande af denna hufvudtitel med bifogade
tabell icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de
beslut, Rikets Ständer kunna fatta i fråga om allmän förenkling
af indelda räntorna och tionden, eller deras i mer eller mindre
mån skeende indragning till statsverket.
Stockholm den 24 Mars 1851.
Reservationer:
Vid l:sta punkten, angående Bergs-kollegium:
Af Gref ve Mörner, C. G. »Till d en af Utskottet i denna punkt föreslagne
nedsättning af 3,504 R:dr i anslaget för Kongl. Bergs-kollegium har jag, med
afseende på det outredda skick, hvaruti frågan om nämnde embetsverks blifvande
organisation sig för närvarande befinner, trott fullgiltig anledning nu icke hafva
förekommit; men då special-staterne för år 1849 och 1850 utvisa, att å Bergskollegii
stat följande belopp en längre tid varit och ännu äro odisponerade, nemligen:
af lönen till 1 Bergmästare uti Stora Kopparbergs Bergslag, förhöjning för
derunder begripne 37 tunnor spanmå! ä 1 R:dr, enligt Kongl. Brefvet den 21
September 1839, 37 R:dr, lön för 1 vägare i Wik uti Öster- och Vester-Bergslagen
hvilken lön, enligt Kongl. Brefvet den 15 November 1826, besparas statsverket,
75 R.dr 32 sk., lön för en Bergsfogde vid Lovers Alunbruk, hvilken, enligt
Kongl. Brefvet den 24 October 1837, äfven besparas till Statsverket, för att
vid framdeles skeende reglering af Bergslags-staten användas, 28 R:dr 16 sk., samt
lön åt 1 Bergsfogde vid Alunbruket i Skåne, 196 R:dr 32 sk. eller tillsammans
337 R:dr 24 sk., samt dessutom blifvit upplyst, att ett Bergsrådsembete är ledigt,
hvaraf lönen dels användes till förhöjning i de återstående 2 Bergsrådens lönevilkor,
dels ock lil! statsverket besparas, har jag trott, alt, utun äfventyr för möj
-
30
Stais Utskottets Utlåtande, M 87.
ligheten af Bergs-kollegii fortsatta verksamhet, en nedsättning i anslaget skulle
kunna ske. motsvarande de odisponerade medlen 337 R:dr 24 sk. samt en Bergsrådslön,
4752 R:dr, eller tillsammans 2,089 R:dr 24 sk. banko.»
Af Herr Lagerhjelm, P. »Bergs-kollegium består af en tillförordnad President
och 2 Ledamöter, summa 3 personer, sedan den vakanta rfidslÖnen af Kongl.
Maj:t blifvit dels anslagen för tillökning i de 2:ne rådslönerne, dels indragen till
statsverket. Om nu Utskottets beslut att indraga en mot PresidentslÖHen svarande
summa skulle vinna laga kraft, komme alltså detta Kollegium att bestå af
blott 2 ledamöter. Utskottet har, under erkännande af sin obehörighet att ingå
i organisation af rikets embeten och tjenster, hvarken utvecklat sin åsigt, huru
dess beslut öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts nådiga instruktion tor Verket, eller
ådagalagt, huru de mål skola till slut förhjelpas, vid hvilkas handläggning de
qvarvarande 2:ne ledamöterna stanna i olika tankar. Detta Utskottets förfarande
synes mig innebära ej blott en organisation, som icke tillkommer Utskottet, utan
derjemte en organisation, hvarigenom handläggningen af de ärenden, som ännu tillhöra
detta verk, kunde blifva omöjlig. Jag reserverar mig derföre
l:o. emedan Utskottet, utan föranledande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
eller af någon riksdagsmans motion, ingått i organisationen af ett embetsverk;
2:o. emedan denna organisation icke medgifver ärendenas oal brutna gång,
utan innebär möjligheten af deras afstannande.»
Vid 5:te punkten, Morn 6, angående Fjerdingsmännen:
Af Herr af Harmens: »Vid beslutets lättande om Riksdagslullmäktigen Byströms
motion yrkades inom Utskottpt, att denna fråga borde behandlas gemensamt
med Ekonomi-utskottet, men denna begäran afslogs med 24 röster mot 43,
ehuru motionen äfven innehåller sådana ämnen, hvilkas behandling uteslutande
tillhör sistnämnde Utskott. Det hade dessutom varit så mycket lämpligare att bifalla
minoritetens yrkande, sorn det icke var för Utskottet obekant, att frågan om
sättet för fjerdingsmanstjenslens utöfning just är under öfverläggning i Ekonomiutskottet,
till följe af den klagan, som lill Rikets Ständer blifvit framförd från
alla delar af riket, genom allmogens fullmäktige i Bondeståndet. Den tunga, som
genom Kongl. Förordningen af den 4 Juni 4850 blifvit lagd på större delen al
jorden i landet, är i sig sjelf så tryckande och så främmande för bestyr af kommunal
beskaffenhet, att, då motion blifvit väckt att genom statens mellankomst utverka
någon lindring i denna pålaga, borde icke tillfället försummas att fullständigt
lösa frågan genom Stats- och Ekonomi-utskottens gemensamma bemödanden.
Om denna nu gjorda framställning vinner understöd hos Rikets Ständer, torde blif
-
Stals-Ulskoltets Utlåtande, M 87.
31
va nödigt, att denna punkt återremitteras, för att af Stats-utskottet behandlas
gemensamt med Ekonomi-utskottet».
Häruti instämde Grefve Mörner, C. G. och Herr Bildt, D. G. samt Riksdagsfullmäktige
Matts Persson frän Stockholms Län, Carl Ersson från West
manlands
Län, David Andersson från Hallands Län och Christen Andersson från
Malmöhus Län.
Vid 7:de punkten, Ultuna landtbruksinstitut:
Af grefve Mörner, C. G. »Emot Utskottets beslut att tillstyrka förminskning
af antalet utaf fri-elever vid institutet ifrån 6 till 4 på samma gång, som anslaget
är vordet höjdt ifrån 4,000 till 8,000 R:dr, får jag mig reservera.
Vid inrättandet af Ultuna landtbruksinstitut ansågs det såsom en icke ovigtig
fördel, att, i anseende tili institutets belägenhet i granskapet af en universitetsstad,
ynglingar med mera bildning, men med tilläfventyrs otera inskränkta förmögenhetsvilkor,
skulle kunna finnas hugade att vid institutet söka undervisning, men då,
genom den nu föreslagna förändringen, institutets verksamhet, sådan densamma
komme att af staten blifva utstakad, skulle egentligen utgå på att bilda ämnen
till Rättare, befarar jag, att det hufvudsakliga ändamålet med den vid Ultuna inrättade
högre landtbruksskola kan komma att i väsendtlig mån förfelas. Man har
visserligen invändt, att betalande elever skulle komma att fortfarande vid institutet
emottagas, men dels utgör iakttagandet häraf icke något vilkor för det ifrågasatta
statsanslagets t i ilgodonj utande, dels följer icke af det omnämnda förhållandet,
att institutet kan komma att begagnas af sådane, i mera torftiga omständigheter
stadde ynglingar ur de bildade klasserna, för hvilka fri-elevsplatserna blifvit afsedda,
serdeles som den afgift, hvilken af betalande elever vid Ultuna institut fordras,
icke är obetydlig, då den jemföres med hvad som betalas vid andra inrättningar,
t. ex. vid Carlberg. Till följd häraf . och enär vid de redan befintliga
lägre landtbruksskolorne ett jemförelsevis rikligt tillfälle finnes för rättare-lärlingar
att erhålla den för dem erforderliga daning, hvaremot icke vid alla dessa skolor
så kallade elever emottagas, har jag trott antalet af fri-elever vid Ultuna böra
bibehållas oförminskadt. Någon obillighet torde äfven så mycket mindre kunna
anses ligga uti vidhållandet af detta vilkor, som detsamma blifvit af institutets
styrelse sjelf erbjudet vid 1847 och 1848 års riksdag i sammanhang med framställningen
om erhållande af det vid nyssnämnde riksdag beviljade anslag af 4,000
R:dr, och, enligt den af styrelsen då uppgjorda beräkning öfver kostnaden för betalande
rättare-lärlingar, för hvar och en sådan skulle erfordras 50 R:dr om året,
hvilket för den nu föreslagna tillökningen af 18 rättare-lärlingar skulle göra en
32
Stats-Ut skottets Utlåtande, M 87.
årlig statsutgift af 900 R:dr behöflig, men årlig tillökning i anslaget af 4,000
R:dr blifvit begärd och af Utskottet tillstyrkt.»
Häruti instämde herr Nordvall.
Vid 18:de punkten, mom. 2, litt. a, angående inrättande af tekniska skolor:
Af friherre Palmstjerna och herr Bildt, D. G., samt af Harmens, H. O.
Af herr Lagerhjelm, P. »Närvarande tid är en öfvergångstid. äfven i afseende
på industriens ställning till vetenskapen. I fordna dagar var det uppfinningen
eller händelsen blott, som gaf fart och utveckling åt näringarne, hvilka
kemien till stor del hade att tacka för sitt kunskapsförråd. Nu deremot har
vetenskapen vuxit modern öfver axlarne och utbredt sitt förråd af användbara kunskaper
med sådan rikedom, att resultaterne gifvit upphof åt en ny vetenskap:
teknologien. Alla civiliserade folk hafva täfla t om att tillgodogöra dess lärdomar,
för att derigenom göra naturens alster och nationalarbetet mera vigligt på verldsmarknaden.
Sverige äfvenså. Ett fjerdedels århundrade har förflutit, sedan teknologiska
institutet i Stockholm erhöll sitt anslag af Rikets Ständer. Då Kongl.
Majrt hörde Yetenskaps-Akademien öfver institutets organisation, yttrade den,
»att det icke gåfves något mera ändamålsenligt och i längden
mindre kostsamt sätt att försäkra näringarnes stigande utveckling
för den väsendtliga del, som de bero af vetenskapernas biträde
samt af en utöfver den vanliga omedelbara handläggningen påkallad
serskild konstfärdighet, än att på en pun&t och efter hand
pd flera punkter i riket formera så beskaffade undervisnings- och
rådfÖrings-anstalter, som den ifrågavarande.»
Man ser, att Vetenskaps-akademien redan då förutsåg behofvet och nyttan
af (lere undervisningsverk i teknisk riktning, och Kongl. Maj:t har nu funnit tiden
vara inne (se Departements-chefens yttrande i Statsråds-protokollet pag. 17).
Stats-Utskottet har dock kommit till ett annat resultat, hvaremot jag reserverar
mig på följande grunder.
Att tidpunkten är kommen för utvidgandet af tekniska läroanstalter äfven
i Sverige, antydes dels af en mängd enskilda och kommunala framställningar i
ämnet, dels af de arbetande folk-klassernas väckta kunskapsbegär, dels ändtligeu
af de energiska åtgärder, alla civiliserade nationer vidtagit, utaf hvilkas varu—ti11-  verkningar Sverige icke kan vara eller förblifva oberoende. De arbetande klasserna
inom Sverige äro nu väckta på de fördelar, på den lyftning, som kunskapen
förmår att meddela åt det råa arbetet. De längta efter delaktighet af den
kraft, intelligensen förmår att gifva dem. Må denna längtan ställas tillfreds, och
man
Stals-Ulshollcls Utlåtande, M 87.
33
man har St detta ädla reformbegär gifvit en rigtning, som på en och samma gång
stödjer den allmänna ordningen och ger arbetaren en högre, moralisk lyftning.
På dessa förenade skäl har jag ansett tiden vara inne att stifta en ny teknisk
läroanstalt i södra delen af riket, på den ort Kongl. Maj:t finnér mest lämplig.
Jag tager för afgjordt, att anläggningen sker i stad, hvarest allmänt läroverk re
dan
finnes, hvaraf följer att flere af de läroämnen, hvilka äro afsedda i den af
Departements-chefen beräknade undervisningen, kunna inhemtas uti statens allmänna
läroverk, såsom mathematik, botanik, zoologi, språk, historia och geografi.
Ett årsanslag af 3,000 R:dr banko torde derföre vara tillräckligt för detta ändamål.
»
Af herr Fähraeus, 0. J. »Emot det, med endast en rösts pluralitet fattade
beslut, att afstyrka allt afseende å Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande
af medel till inrättande af tekniska elementarskolor, får jag mig reservera
på följande grunder:
Staten har i sjelfva verket icke grundlagt mer än en enda teknisk läroanstalt,
ehuru bidrag någon tid lemnats åt 2:ne andra, som genom enskildes försorg
och uppoffringar stiftats. Af dessa sednare, är den ena, eller Stockholms
Slöjdförenings skola, afsedd för redan vid handtverk fästade personer inom kom
munen,
och är i följd deraf, äfven med afseende å läroämnena, af ett inskränktare
omfång. Undantages således denna, har i Sverige, efter anläggandet af de 2:ne
sedan åren 1826 och 1828 befintliga, eller under nära V4 århundrade, någon
teknisk undervisnings-anstalt icke tillkommit. Under denna tidrymd har andra
länders industriella verksamhet, synnerligast i de delar, som bero af mekaniska
eller i allmänhet tekniska färdigheter, gjort jätteframsteg. Om vi, i anseende till
ringare kapitalstyrka, icke kunna i vissa näringsgrenar hålla jemna steg med
dessa länder, så böra vi dock icke vara likgiltiga för verkningarne af att blifva
alltför långt efter. Här är icke blott fråga om täflan med den utländska konstflitens
alster på verldsmarknaden; det gäller äfven, oberoende deraf, näringslifvets
utveckling inom oss sjelfva och inflytandet deraf på nationalvälmågan. Men konstflitens
befrämjande beror framför allt af kunskaper; och då ingen uppoffring är
mera produktif än den, som göres för dylikt föremål, anser jag det vara en missförstådd
hushållningsgrundsats att tillbaka hålla hvarje medel dertill, som statens
tillgångar möjligen kunna medgifva. I hvarje civiliseradt land är ordnandet af de
allmänna uppfostrings- och undervisnings-anstalterna — och härtill måste de ifrågavarande
ovedersägligen vara att hänföra — en statens angelägenhet. Försummas
något deraf, är det ett fel antingen af styrelsen eller af representationen. Sedan
Bih. lill. R. St. Prof. i 830 & 1831. A Sami., 1 Afd.. 29 Haft. 3
34
Slals-Ulskollels (Jllålande, M 87.
den förra afgifvit förslag i ämnet, beror det af den sednare, om hon vill och kan
taga stillaståendet på sitt moraliska ansvar. Liksom jag anser det ostridigt, alt
ifrågavarande läroanstalter i det hufvudsakliga, eller allt sorn rörer de tekniska
och dermed närmast sammanhängande kunskapsarterna, omöjligen kunna med de
allmänna skolorna förenas, utan måste, på samma sätt som undervisningsanstalterna
för jordbruk, för fria konsterna, för krigsyrket o. s. v. vara fristående, tror jag
det vara angeläget, att berörde läroanstalter varda inom landet fördelade så, att
intetdera af de mera befolkade landskapen varder från dem alla alltför långt aflägset.
Många utmärktare naturanlag skulle eljest blifva ouppodlade och för samhället
förlorade. Då jag, med hänsigt till för handen varande omständigheter,
velat inskränka mig till det mest angelägna, har jag derför ansett medel böra
företrädesvis anslås för en teknisk elementarskolas inrättande inom rikets sydligaste
landskap. I betraktande derjemte af att en del af de ilrågaställda läroämnena
borde kunna vid de allmänna skolorna inhemtas, och att, i mån deraf,
någon nedsättning uti det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition beräknade anslagsbelopp
synts kunna ega rum, har jag röstat för det tillstyrkande, att ett anslag af 5,000
Ridr årligen måtte anvisas till inrättande af en teknisk elementarskola i Malmö
eller någon annan i Sveriges sydligaste landskap belägen stad, som Kongl. Maj:t
kan finna dertill lämplig, med det af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor, att den stad,
der nämnde skola inrättas, åtager sig att för densamma bekosta nödig lokal, jemte
inredning och uppvärmning deraf, samt bord och bänkar; hvarvid jag för öfrigt
ansett de vid sådana anslags beviljande vanliga bestämmelser böra ega rum, att
reglemente för ifrågavarande skol-anstalt och dess förvaltning bör af Kongl. Majit
utfärdas, och att Kongl. Majit må berättigas att, till anskaffande af de för skolan
erforderliga apparater, instrumeritalier och böcker, använda första årets statsanslag.
»
Häruti instämde Herrar Waern, Grape, Lindström och Norin;
samt af Prosten Schram, Herrar Gråa och Nordvall samt riksdagsfullmäktige!)
Christen Andersson från Malmöhus län.
Vid 18 punkten, moni. 2, litt. b. angående anslag för Svenska Slöjdföreningens
söndags- och afton-skola.
Af Friherre Palmstjerna och Grefve Mörner, C. G.
Af Herr Lagerhjelm, P. »Utgifts—afdelningen hade tillstyrkt 2000 Ridr Rico
»till Kongl. Majits nådiga disposition antingen till nämnde skolas utvidgande, eller
»till inrättandet af en förberedande afdelning, inom det teknologiska institutet.
»Då Slöjdföreningen är en privat inrättning, beroende på årsafgifters erläggande af
»ledamöterna, och således i saknad af den garanti för kommunens tillskott, som
Slals-Ulskollcls Utlåtande, 87.
35
»ensamt kari försäkra inrättningens bestånd, samt jag i öfrigt gillar utgifts-afdel»ningens
betänkande får jag upptaga det såsom min reservation.»
Af Herr af Harmens och Doktor Stenhammar.
Vid 18:de punkten, mom. 4 angående förhöjning i anslaget till Chalmerska
slöjdskolan i Götheborg.
Af riksdagsfullmäktige!) Per Persson från Örebro län.
Vid 19:de punkten i fråga om anslag till navigationsskolan i Stockholm.
Af Herrar Bildt, Fåhreeus och Wcern.
Af Herr Gråå, J. F: »Genom beslut af Rikets Ständer vid 1840—41 årens
»riksdag bestämdes, att, emot det vissa föreskrifna vilkor, hvaribland anskaffande
»af nödig lokal, fullgjordes, skulle, bland andra städer, äfven Stockholm, till be»stridande
af kostnaderne för en navigationsskolas underhållande, årligen få upp»bära
ett belopp af 2,800 R:dr Banko. Visserligen beviljades detta anslag, lika»som
en mängd andra, endast för den tid, då uppgjorde statsreglering omfattade;
»men summan biel' icke dess mindre vid nästföljande riksdag, till fortsatt utgående,
»anvisad. Innan 1847—48 årens riksmöte inträffade, hade likväl blifvit kändt,
»att genom ett af dåmera aflidne Grosshandlande!) Air. Rydberg upprättadt testa»mente,
en betydlig penningesumma blifvit för ett likartadt ändamål anslagen. Un»der
förutsättning, att den sålunda testamenterade summan skulle för den i Stocksholm
inrättade navigationsskolan blifva disponibel, beviljade Rikets sednast för—
»samlade Ständer endast vilkorligen och för 2 år det till skolan ditintills årligen
»utgångna bidragets fortfarande. Emedlertid har nu inträffat, att, oaktadt försök
»blifvit gjordt, att till den i Stockholm inrättade navigationsskolan få använda de
»af Grosshandlanden Rydberg testamenterade medlen, det hinder derför mött, att
»den Direktion, sorn jertulikt testamentet, ägt att disponera öfver Rydbergska do»nationsmedlen,
förklarat, att, då Direktionen beslutat använda dessa medel i an»nan
rigtning, än som blifvit afsedd med den af staten inrättade navigationsskolan,
»nemligen till undervisande af unga personer i det praktiska af sjömansyrket, för
»de delar, som tillhöra jungman, matroser, båtsmän, med flere, äfvensom i följd
»deraf vidtagit anstalter för inrättandet af en praktisk sjömansskola, Direktionen,
»mod orubbadt bibehållande af grundfonden, ämnade, att, i den mån tillgångarne
»medgåfve, allt mera utvidga stiftelsen uti den antydda praktiska rigtningen,j men
»deremot ansåge sig icke kunna, ulan ett i laga form tillkommet domslut, till
»staten afträda, och för andra föremål, än som efter Direktionens uppfattning, bäst
»med testators afsigt öfverensstämde, använda större eller mindre del af fonden.»
»Då nu Stats-utskottet, oaktadt den fullt utredda omöjligheten, att för den
»i hufvudstaden inrättade navigationsskolan kunna disponera någon del af de Ryd
-
Siats-Utskottets Utlåtande, JU 87.
»bergska donationsmedlen, likväl icke tillstyrkt mera än ett års anslag till skolans
»vidmakthållande, befarar jag, att efter detta årets utgång, Direktionen öfver
»samma skola nödgas, i brist af medel till lärarnes aflöning, inställa undervisnin»gen.
Stockholms stad har dock, i förlitande på helgden af Rikets Ständers be»slut,
att, emot tillhandahållande af nödig lokal, få åtnjuta det stadgade anslaget
»till skolan, låtit med högst betydlig kostnad anskaffa och iordningställa en sådan
»lokal. Att anslaget, då det först beviljades, endast bestämdes att utgå för viss
»tid, var naturligt, emedan det dij icke kunde beräknas längre än till den näst»följande
statsregleringen. Men att detta anslag, såsom nu skett, skulle indragas,
»torde ingen kunnat i förväg föreställa sig, helst någon antydan derom icke i
»det första beslutet förekom. Den åtgärd, som å navigationsskoie-direktionens sida
»kunnat vidtagas, för erhållande af de Rydbergska donationsmedlen, har ägt rum,
»men, på sätt Kongl, Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
»behof utvisar, har försöket åcke lyckats; och, att genom rättegångs anställande,
»något skulle vinnas, är alldeles osannolikt, då Kongl. Maj:t, efter Kommers-kollegii
»och Justitiekanslers-embetets hörande, funnit någon åtgärd i sådant hänseende
»icke kunna, eller böra, vidtagas. Vid detta förhållande anser jag Stats-utskottet,
»både ur rättvisans och billighetens synpunkt, hafva bort tillstyrka Rikets Ständer
»att, under hela den tid nu förestående statsreglering omfattar, bevilja fortfarandet
»af anslaget till Stockholms navigationsskola, med 2,800 R:dr Banko årligen;
»hvadan jag emot Utskottets nu afgifne förslag mig reserverar.»
Vid 20:de punkten, angående förhöjning i arfvodet för lärarne vid navigationsskolorna
i Götheborg, Gefle, Malmö och Hernösand:
af Herrar Fåhraus, Grape och Norin.
Vid 21 :a punkten, angående navigationsskolas inrättande i Westervik :
Af Lektor Wallman.
Af Herr Warn, som ansåg Rikets Ständer böra till en navigationsskola i
Westervik bevilja ett anslag af 700 R:dr årligen, emot vilkor, att staden bekostar
de för skolan erforderlige hus och byggnader, samt att, om staden ej inom
viss föreskrifven tid denna skyldighet fullgör, frågan om anslag må förfalla.
Af Herrar Lindström, Norin och Wedberg, hvilka tillstyrkte beviljandet1 al
ett anslag för inrättande af navigationsskola i Westervik, enär denna stad till
näringsfång hufvudsakligen hade handel och sjöfart, och exporten derstädes varit i
jemn progression, samt skeppsfarten så tillvuxit, att på 2:ne år lästetalet blifvit
med en tredjedel tillökt, äfvensom de 50 fartyg, hvarmed sjöfarten från denna
stad
Slals-Uttliollels Ullåtund<‘, JH 87.
37
stad nu idkades, till större delen besökte’ transatlantiska hamnar. Att sålunda
denna stad, i förhållande till de städer, hvarest navigationsskolor redan 1'unnos] inrättade,
vore i stort behof af en bildnings—anstalt för sjömän kunde icke bestridas;
och fyllandet af detta behof vore så mycket svårare, som undervisning i sjömansyrket
nu mäste, med stora kostnader, sökas antingen i det 17 mi! från Westervik
belägna Calmar eller ock i Wisby, till hvilken sednare ort öfverfarten väl
icke vore serdeles kostsam, men hvarest vistandet dock ofta medförde den olägenhet,
att återvändandet till hemorten icke kunde ske så tidigt på våren, som erfordrades
för att erhålla plats på de för året på längre resor utgående fartyg.
Bill. lill H. SI. Prot. 1830 Jc 1851. 4 Sami., 1 Afd., 29 Haft.
I
6
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 1851
Sjette
II
S:ma
1849 års Riksstat
anslår.
18,000
—
7,000
—
—
17,624
52
—
31,917
45
4
20.144
2,450
—
30,412
8
3.000
—
—
34,561
28
10
19.222
11
4
22.484
14
5
13.620
22
5
22,824
9
9
7.106
52
11
18,393
41
7
8 749
27
19,077
59
—
16.819
27
9
13.215
9
3
9,575
6
5
14,260
40
9
13.059
55
5
21,518
28
6
19,788
19
1
15.039
34
f*
ti
16.777
24
—
20,683
25
9
24,189
44
9
19.817
15
7
18,608
12,355
52
13,964
41
1
12 315
9
9
6,000
—
10,866
16
140
1-
375,585
2
5
Civil-Departementet.
3 k
Stats-Räden utan Departementer
Lön
Taffelpenningar
Departements-Chefen:
Lön
Taffelpenningar ....
Departementets expedition: Expeditions-Chefen
Öfrige Ernbets- och Tjenstemän .
Stats-Rådets Waktmästare
Bergs-Kollegium med Bergslags-staterne
Kommerse-Kollegium
Ta belt-Kommissionen
Landtmäleri-staten. löner ....
För sockenkartors upprättande, reservations
Öfverståthållare- Embetet . .
i Upsala . .
» Stockholms .
» Södermanlands
» Östergöthlands
» Gottlands
» Kalmar .
» Blekinge
» Jönköpings .
» Kronobergs .
» Christianstads
» Malmöhus
» Hallands .
» Götheborgs och
» Elfsborgs .
4 300:
1,300:
6,000: —
4,300:
2,500:
5.000:
14
424:
200:
52. —
anslag
» Skaraborgs
Nerikes ....
Wermlands .
Westmanlands . .
Koppai bergs
Penninge-anslaget,
Jndelda räntor: af
Afgår: vedbrand
Emhetsrummen
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
lika med 1849 års
1849 års anslag
för Residenset och
17,200: 8.
86: 52.
Indelt! spanmål, 1849 års
anslag
4,887: 24. 5.
17.113:
2,102:
Gefleborgs
Län
ij:o »
]):o » Westernorrlands d:o .
» Jemtlands . • d:o
l):o » Westerbottens d:o .
D:o » Norrbottens . d:o
Löneförhöjning för Lands-staterne . -
Gastgilvares friheter.
Penningar, 1849 års anslag . . .
Ökas med
Indelda räntor: från 1849 års anslag
Afgå odisponerade ....
Indeld spanmål, 1849 års anslag
färjor och färjekarlar
346: 1.
146: 52.
6.
492: 33. 6.
10,316: 17.
50: 45.
10,465:
3:
1». 10.
45. —
S:ma
Tillhör Stals-Utskottels Utlåtande 1850 & 1851 .11 87.
\
■#
fVud-Tftel si.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
s
) an må 1.
Penningar.
mueiua r a n i o r.
Indeld.
Oindeld.
Summa
Banko.
Kronovärdi.
Markegång.
Mått.
Värde förslag
å 6 It:dr.
svis
Mått.
Varde förslagsvis
å 6 R:dr.
18,000
18,000
7,000
7,000
17,624
28.413
20,144
2,450
20,560
52
17,624
28,413
20,144
2,450
30,412
15
4
—
—
—
—
—
40
1,594
11
8
9,831
16
-
—
—
_
8
_
3.000
—
—
—
—
__
—
—
—
3,000
34.561
28
10
—
—
—
—
—
—
—
—
34.561
1 28
10
2,086
5
4
2,425
10
11
17,136
8
—
—
—
—
—
—
—
19.222
11
4
2,848
2.322
15
0
2,775
1.599
19.611
11/298
46
16
11
4
OA
22,481
13,620
5
6
1
14
22
3
5
2.334
3.696
41
10
9
2,899
482
57
52
7
20,489
3410
16
22
22,824
7.106
11
—
—
—
.
32
11
4.932
5.916
5.312
4,984
5
12
6
20
1,905
10
K
13,461
56
7
18393
8,749
19,077
16,819
13 215
41
7
472
7
2,833
13
8
10
1,948
1,675
11
15763
11,833
52
6
j
39
27
1
11
598
25
2.392
—
—
500
—
3,000
9
/.Oi*
24
5
' ———
"
—
■
9
3
9,575
3 901
4,188
0
9 375
14.260
13,059
6
46
55
1.466
1,510
9
7
11
6
10.559
4,708
41
21
9
4
9
5
20
11
615
25
3,682
55
—
80
480
4.551
7
4
2.401
16
8
16 967
21
2
—
—
—
—
—
—
21.5 S 8
28
6
4 425
4.398
5 090
57
27
44
«
O
16
45
42
4
15.158
10.6 i 1
11,629
29
g
11
11
2
54
204
19.788
15,039
16 777
19
54
24
1
0
10
1,505
1,645
11
1
18
9
17
57
9
—
-—
—- ,
3,444
10
7
2,459
59
5
17/239
15
2
20,683
25
9
4.807
2
5
2.575
25
4
17,113
24
4
350
12
2,102
12
24,103
12
9
7.000
20
1
1.815
43
11
12,816
57
6
—
—
—
—
—
—
—
19.817
15
7
6.454
29
1
1,204
47
5
8.514
9
11
606
17
5,639
9
—
—
—
-—
—
18.608
—
—
9,461
47
11
444
4
8
2,465
58
1
71
10
427
42
—
—
—
—
12,355
52
6 151
29
10
1.105
57
1
7,813
11
5
—
—
—
—
—
—
13 964
41
1
10.256
52
4
291
15
9
2,058
25
5
—
—
—
—
—
12.315
9
9
6,000
6,000
492
55
6
1,889
21
6
10,465
19
10
21
3
45
10,962
2
4
—
55
44
8
123
6
—
2
26
16
42
—
—
—
—
J40
—
284,291
6
4
59,578 |
59 j
1|
268,9341
461
5
2,5501
15,180 J
-i
—i
6141
—!
5,6841
—i
-1
572,090
4i
9
1849 års Riksstat
anslår.
Trpt
S:ma
S:ma
S:ma
375,583
2
3
42,000
46,000
—
8,000
—
26,000
5,000
10,333
16
—
26,526
40
—
20,200
■
12,561
24
9,300
—
19,000
—
3,800
—
—
20,953
19
ii
5,000
—
6,669
16
Jordbruket, Handeln och KTäringarne.
Transp.
£39,344 191 11
16,400
6,000
6.000
23
28,400 23
863,330! —
Skiften och afvittringar  ^ . . . .
Ulflvttningshjelp efter laga skiften, Förslagsanslag
Vägar och kommunikationer
Undervisningsanstalter för Jordbruk och Landtmanna-Niiringar:
Förra anslaget
26,000: — —
Ökas: för Ulltuna Landtbruksinstitut  4,000: — -—
» » öfrige Landtbruks-skolorne, tillsammans . 10,000: — — 14,000-
Odlingshjelp m. m. för Krono-nybyggare, Förslagsanslag
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmanna-näringar
Hästafvelns förbättrande
Undervisningsanstalter för Slöjderne, 1849 års anslag  20,200: — —
Förhöjning: för Chalmersska skolan ...... 1.000: — —
» » Slöjdföreningens skola ..... 2,000: — — 3,000-
Befrämjande i allmänhet af Slöjderne
Undervisningsanstalter för Handel och Sjöfart .
Befrämjande i allmänhet af Handel och Sjöfart
Undervisningsanstalter för Bergsbruket
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket -
Fiskeri-näringens understöd
Jordförluster genom Kanal- och Väg-anläggningar, Förslagsanslag
■ii.,,- n S:ma
Diverse Anslag,
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus,
Förslagsanslag: 1849 års anslag 16,400: 23. s. okas för jemnande af Ilufvudtitelns
slutsumma
Rese- och Iraktaments-penningar, Förslagsanslag
Extra utgifter .
S:ma
Summa
Anm. I händelse af Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets Utlåtande
JVt 51, komma från anslaget till Hästafvelns befrämjande att afgå
indelda räntor .
6,211: 40. —
men anslaget af penningar för samma ändamål att deremot ökas
med
10,822: 24. —.
■
Förslag
till b
if
vande
R
k s
-Stat.
lili
Span må 1.
Penningar.
ema räntor.
Indeld.
Oindeld.
Summa
Kronovärdi.
Markegång.
Matt.
Värde förslagsvis
ä 6 R:dr.
Mått.
Värde förslagsvis
å 6 JR:dr.
,284,291
6
4
59,578
59
1
268,934
46
3
2,550
—
15,180
—
—
614
—
3,684
—
372,090
4
9
42,000
42,000
46.000
8,000
40.000
3,000
10,333
20.000
46.000
8,000
40.000
3,000
10,533
26,526
16
16
40
879
1
7
6,211
40
—
—
—
52
16
315
—
—
—
23,200
23,200
12,000
—
79
50
—
561
24
12,561
24
9,500
19,000
3,800
5.000
5.000
5,000
9,500
19,000
3,800
20,955
5,000
6,669
2,265
43
h
15,953
19
11
19
11
267
24
11
1,890
16
296
16
1,779
16
16
10
&£
16
04 &
i
are :ii
1 J
1»//J
1
11
16,405
6,000
6,000
25
16,405
6,000
6,000
25
A
1
28,403
j 25
4
I
1
i
1
28,403
Li3
Li
1
1
1
1
...
1
1
'
1 -1
562,329
j 43
I «
| 42,868
j 44
| 11
| 295,552
1 2
1 4
j 2,826
| 16
| 16,9591-
1—
666
| 16
3,999| —
1-
876,840| —
1-
Slals-Utsltollcls Utlåtande, 88.
1
M 88.
Ank. till Exp.-Utsk. d. SS Mars 1831, kl. 10 f. ra.
Utlåtande, angående reglering af utgifterna under Riks-Statens
Sjunde Hufvudtitel.
(U. A.)
För denna hufvudtitel, som innefattar anslagen till Finans-departementet, upp
-
tager nu gällande Riks-stat:
penningar . . . •  1,723,263: — —
indelda räntor i kronovärdi 3,905 R:dr 12 sk. 6 rst., med
förslagsvis beräknadt markegångsvärde af ..... 23,640: — —
indeld spanmål 156 tunnor 16 kappar, upptagna efter 6 R:dr
tunnan till  939: — —
oindeld spanmål 18 tunnor ä d:o  108: — —
aller tillsammans R:dr 1,749,950: — —
De föreslagna jemkningar och förändrade bestämmelser i afseende på anslagen
till denna hufvudtitel skola här efteråt på behöriga ställen omförmälas.
Kammar-kollegium och Kammar-rätten.
l:o Uppå af Kongl. Majit derom gjord framställning, blefvo vid sednaste statsreglering
fyllnadsanslag till de för Kammar-kollegium och Kammar-rätten år 1841
fastställde interims-staler fortfarande af Rikets Ständer anvisade med 7,532 R:dr
31 sk. 11 rst. för det förra och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för det sednare af
dessa embetsverk, hvilka fyllnadsanslag dock, med hänsigt till embetsverkens reorganisation,
beviljades endast att ulga såsom arfvoden under den tid, nu gällande statsreglering
omfattar. Då emellertid, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förklarande, förslag
till förändrad reglering med ifrågavarande embetsverk icke kunnat uppgöras, såsom,
bland annat, beroende af de beslut, som kunna fattas vid slutlig pröfning af frågan,
angående skatteväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling, har Kongl.
Majit velat i anledning häraf nu endast föreslå, att omförmälde, till fyllnad i Kammar-koilegii
och Kammar-rättens interims-stater erforderliga, anslag måtte till fortsatt
utbetalning under förut bestämda vilkor anvisas.
ISih. lill R. Sl. Prol. 1830 å 1831, 4 Sami., 1 Afd., 50 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, M 88.
Enär behofvet af detta vid 3:ne föregående riksdagar medgifna fyllnadsanslag
visat sig fortfara, får Utskottet
tillstyrka, att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i denna
del föreslagit, ifrågavarande anslag, 7,532 R:dr 31 sk. 11 rst. till
Kammar-kollegium och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för Kammarrätten,
må af Rikets Ständer anvisas, att, emot förut stadgade vilkor,
fortfarande utgå under den tid, för hvilken nu skeende stats-reglering
blifver gällande.
Stats-kontoret.
2:o Under åberopande af hvad det vid den nådiga Propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof bifogade protokoll öfver Finans-ärenden af den 19
Oktober nästlidet år innehåller rörande den af Kongl. Maj:t fastställda nya organisation
af Stats-kontoret, samt på det att de hittills under olika titlar utgångna anslag
till aflönande af detta verks embets- och tjenstemän måtte blifva å ett ställe
sammanförde, har Kongl. Maj:t behagat förelä, att, enär för nämnde ändamål erfordrades
40,170 R:dr 32 sk. och dertill lades nuvarande kontanta anslaget för kronomagazinen
och vågstaterna 10,336 R:dr 32 sk., anslaget för Stats-kontoret med
kronomagazinen, samt med vågstaterna i Falun och Avesta måtte uppföras till
56,507 R:dr 16 sk. Då härifrån afräknades: a) nu utgående statsanslaget, efter afdrag
af den kammarskrifvarelön å Statskontorets stat, 438 R:dr, som, enligt hvad
förut, vid fråga om reglering af fjerde bufvudtiteln, blifvit i nåder föreslaget, skulle
till Krigs-köllegium öfverflyltas eller 42,096 R:dr 32 sk.; b) det å sjunde hufvud—
titeln serskildt uppförde anslag till aflöning för chartaB-sigillatae-verket, hvilket anslag
Kongl. Maj:t nu begärt måtte öfvert] y t tas till Stats-kontorets stat med 5,516 R:dr;
samt c) hvad till ljuspenningar för verkets personal utgått af anslaget till skrifmaterialier
och expenser, hvilket belopp 2000 R:dr Kongl. Maj:t ansett böra till aIIö—
ningsanslaget. öfverföras, skulle under denna titel på slaten uppkomma en tillökning
af 8,894 R:dr 32 sk., hvilken tillökning likväl komine att godtgöras: dels derigenom
att, då den å Stats-kontorets nya stat uppförda personal vore beräknad jemväl
för handläggning af de ärenden, som tillhöra verkets nuvarande magazins-departement,
hvars aflöning, ehuru af fortfarande egenskap, qvarstått å allmänna indragnings-staten,
af berörde anslag borde tili förstnämnde stat öfverflyltas 5,621 R:dr
32 sk., dels ock genom besparing å anslaget till chartaj-sigillatae-omkoslnader af 473
R:dr och af det till Kongl. Räntmästaren utgångne remisslage 2,800 R:dr, eller tillsammans
8,894 R:dr 52 sk., hvarjemte i följd af regleringen skulle komma att der
-
Slats-UlskoUels Utlåtande, JU, 88.
3
utöfver besparas 3,482 R:dr 32 sk. årligen, som, under serskildta titlar, för besörjande
af verkets göromål utgått, hvaribland den efter ofvannåmnde öfverflvttning af
en del utaf allmänna magazins-departementets aflönings-anslag uppkommande återstod
af samina anslag eller 820 R:dr, som för närvarande, borde å allmänna indragnings-staten
qvarstå, men, sedan nuvarande personalen afgått eller blifvit å nya staten
öfverflyttad, ifrån samma stat uteslutas.
Af del i nåder åberopade Statsråds—protokoll bar Utskottet inhemtat, att, sedan
Kongl. Maj:t, genom Chefen'för Finans-departementet, anbefallt Stats-kontoret
att till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till en efter nu varande förhållanden
lämpad lönereglering för nämnde embetsverk, med iakttagande dervid af de
utaf Kongl. Maj:t vid dylika regleringar af andra verk i nåder fastställde grunder,
nemligen, att personalen, så vidt möjligt vore, borde inskränkas, under förutsättning,
alt verkets ordinarie ernbets- och tjenstemän icke finge innehafva andra publika befattningar,
emot det alt lönerna så bestämdes, att de letnnade tjensteinnehafvarne
tillgång til! skälig bergning; att hittills serskildt utgående så kallade ljuspenningar
kotnme att inräknas uti lönerna och att ordinarie tjenstemän icke skulle afses uteslutande
för renskrifningsgöromål, utan erforderliga anslag beräknas lill arfvoden för
sådane extra ordinarie tjenstemän, som dermed borde biträda; så hade, till fullgörande
af denna nådiga befallning, Stats-kontoret, jemte förmälan, hurusom, för det
åsyftade ändamålets vinnande åtskilliga ändringar uti nu gällande föreskrifter, angående
sättet för vissa ärendens behandling, syntes vara af behofvet påkallade, i sådant
afseende underdånigst hemställt: att protokollsföringen hos Stats-kontoret, hvilken
hittills varit besörjd af 2:ne Notarier, måtte för framtiden uppdragas åt de hos
Stats-kontoret anställde kanslister, att af dem alternerande besörjas emot derför serskildt
bestämda lämpliga arfvoden; att enär Advokal-fiskalens åligganden nu mera
icke vore af det omfång, att en person deraf hade sysselsättning, men ett juridiskt
ombud för verket likväl oundgängligen erfordrades, ett arfvode af 600 R:dr måtte
uti den blifvande slaten uppföras, för alt, till besörjande af de göromål, som hittills
ålegat Advokat-fiskalen, utaf Stats-kontoret till en Ombudsman disponeras; att,
emot det lönen för en bokhållare och en kammarskrifvare från det nuvarande allmänna
magazins-kontoret öfverllyttades till Expeditions-karnererare-kontoret, åt sistnämnde
kontor, som borde erhålla förändrad benämning af Kammar-kontoret, jemväl
mätte uppdragas den befattning med magazins-ärendena, som hittills ålegat allmänna
magazins-kontoret; att Memorial-bokhållare-göromålen, som förut tillhört
Riksboksluts-kontoret, äfvensom cbarUe-sigillatae-ärendena, hvilka hufvudsakligen skulle
komma att bestå af kassörens uppbörd af chartae-sigillatiB jemte kontroll-boks förande
deröfver af Memorial-bokhållaren, likaledes matte af Kammar-kontoret öfvertagas;
4
Stats-Ulskottels Utlåtande, Jt? 88.
att, jemte det till fortskyndande af Rikshufvudbokens afslulning, en kammarskrifvare
i Boksluts-kontoret finge, i stället för den derstädes nu anställde bokhållare, å
staten uppföras, den till sistnämnde kontor hörande Slats-bokbållaren, hvilken Statskontoret
ansett böra hädanefter benämnas Kammarförvandt, mätte biträda vid Riksbufvudbokens
upprättande och de kontoret i öfrigt tillhörande gijrornål, samt att antingen
uti gällande föreskrifter angående de åligganden, som för närvarande tillhöra
departementet för allmänna magazinsärendena, måtte stadgas den förändring, att redovisning
för magazinsmedlen m. rn. borde af länsstyrelserna afgifvas till Kammarrätten,
hvarigenom den serskilda hufvudboken öfver dessa medel, hvilken inom de-*
partementel afslutas, skulle kunna upphöra, samt, i händelse kontrollen öfver spanmålsundsättningsmedlen
fortfarande borde af Stats-kontoret utöfvas, hufvudboken deröfver
i Kammar-kontoret upprättas. I afseende på lönerna öfverlemnade Stals-kontoret
till Kongl. Majrts nådiga pröfning, huruvida icke desamma kunde bestämmas
till efter nu varande prisförhållanden och tidens fordringar lämpade belopp, sålunda,
att Stats-kommissarier erhölle 2,600 R:dr, Räntmästare, Sekreterare och Kamererare
1,800 R:dr, Registrator, Kammarförvandter och Kassören för uppbörden af stämpladt
papper, äfvensom Bokhållare 1,200 R:dr, Kanslister och Kammarskrifvare 600
R:dr, samt af vaktbetjeningen: Vaktmästaren 366 R:dr 32 sk. och Kammar-drängarne
300 R:dr, hvarjemte Stats-kontoret ansett följande serskilda arfvoden böra i
nåder beviljas, nemligen: för Räntmästarrie 800 R:dr hvardera, såsom godtgörelse
för remisslage vid penningars afsäudande, hvilket hädanefter ej skulle ega rum; för
kassören vid uppbörden af stämpladt papper -400 i ersättning dels för den missräkning,
sorn vid nämnde uppbörd kunde förekomma, dels för tillförene uppburen
provision å samma uppbörd; till de extra ordinarie tjenstemän, som biträdde med
renskrifning i kansliet *400 R:dr och i de begge kontoren till enahanda belopp eller
400 R:dr för hvardera kontoret, samt en emot de till extra ordinarie tjenstemän
och betjente hittills utbetalde ljuspenningarne ungefärligen svarande summa af 900
R:dr, att användas till gratifikationer åt skicklige och flitige extra ordinarier i allmänhet.
Vidare bade Stats-kontoret, på det att tillgång till den sålunda ifrågaställa
tillökningen i lönerne måtte, utan förhöjning i nu varande statsanslag för delta embetsverk
med underlydande, kontor, kunna beredas, och i öfverensstämmelse med
hvad i det föregående blifvit, angående göromålens ordnande anfördt, i underdånighet
tillstyrkt att nedannämnde befattningar måtte indragas, nemi.
Inom kansliet: Advokat-fiskalsljensten och de 2:rie Notarietjensterna, hvarvid
Stats-kontoret dock ansett det arfvode af 438 R:dr årligen, som den ene Notarien
egde uppbära, måtte under den tid, nu gällande statsreglering omfattar, utgå;
Stats-Utskoltets Utlåtande, Jtä 88.
5
i det nuvarande Expeditions-kärner erar e-kontoret ■ 2:ne Kammarskrifvareljensler, utom
den så beskaffade befattning, för hvilken lönen, enligt Kongl. Brefvet den 6 November
1849, angående lönereglering för Krigs-kollegium, af detta kollegium disponerades
och hvilken lön således icke kunde vid nu ifrågavarande reglering lagas i beräkning;
uti Riksboksluts-kontoret, en bokhållaretjenst;
i Chartce-Sigillatce-kontoret, Kamereraretjensten och 2:ne Kainmarskrifvareljenster,
samt
inom Magazins-departementet. den serskilda iedamolsbefattningen för allmänna
Ma gazins-ärendens föredragning, Kamererare- och Revisorstjensterne, Kanslisttjensten
och en Kammarskrifvareijenst, hvarefter ärendenas föredragning skulle besörjas af en
Stats-kommissarie samt Kanslistgöromålen öfverffyttas på Stats-kontorels Kansli och
de kamerala öfvergå lill Kammar-kontoret, till hvilket departement återstående 2:ne
tjenstemän således skulle förflyttas.
I öfverensstämmelse härmed hade Slals-kontoret underdånigst hemställt, alt aflöningsstaten
för ifrågavarande embetsverk måtte för framtiden bestämmas sålunda:
I President, lön  .... 3,504: —
Taffelpenningar
. 1,000: —
3 Stats-kommissarier ä 2,600:  7,800: —■
Kansliet.
1 Sekreterare  1,800:
1 Registrator och Aktuarie  1,200:
1 Ombudsman, arfvode  600:
3 Kanslister å 600:  1,800:
Arfvoden för protokollsföringen ä 200 R:dr till hvardera 600:
Arfvoden till extra biträden  400: g 400'
Kammar-kontoret.
1 Kamererare
1,800:
1 Kammarförvandt  1,200:
1 Memorial-bokhållare  1,200:
i Bokhållare för magazins-ärendena  1,200:
1 Kassör för stämplade pappers-uppbörden, lön . . . 1,200:
arfvode . . 400: j (jqq.
ä Kammarskrifvare, hvaraf en för magazins-ärendena ä 600: . 3,000:
Arfvoden till extra biträden  400: jq^oO-
Transport 29,104: —
6
Stats-Vlsknllels Ullålande, M 88,
Transport 29,104:
Riksboksluts-kontoret.
1 Kamererare
1,800
1 Kammarförvandt
• 1,200
5 Kammarskrifvare ä 600:  3,000
Arfvoden till extra biträden 400
Ränte-kammar en.
1 Räntmästare, lön 1,800
arfvode 800
dito
I
lön 1,800
arfvode 800
2,600:
2,600
1,200
6,400:
1 Bokhållare
1 Kammarskrifvare 600
Till gratifikationer åt verkets extra ordinarie tjenstemän, ett belopp
ungefärligen motsvarande hvad, under namn af ljuspenningar, hittills årligen
till dem anordnats eller
Vaktbetjeningen.
1 Vaktmästare  366: 52.
8 Kammardrängar ä 300:
2,400: —
7,000:
900:
2,766: 52.
Summa R:dr Banko 46,170: 52.
Till bestridande af denna utgift hade Stats-kontoret ansett böra beräknas hvad,
som för närvarande tilli embets- och ijenstemännen jemte vaktbetjeningen nu utginge,
enligt stat och serskilda i nåder meddelade sladganden, nemligen:
a) enligt Stats-konlorets ordinarie stat, efter afdrag likväl af den Kammarskrifvarelön,
som skulle komma att till Krigs-kollegii stal öfverflutas . . 31,760: —
b) jemlikt staten för Chartse—SigillattE—verket, oberäkuadl 97 B:dr, som
af vaktmästare-lönen årligen besparades
3,316: —
c) enligt staten för allmänna Magazins-departementet 6,442: —
d) Ljuspenningar, nemligen för ordinarie embtils- och tjenstemän samt
vaktbetjenle, efter nu gällande beräkningsgrund .... 1,192:
och för extra ordinarie tjenstemän samt betjente, efter 5 års
m
ediu
m
900:
2,092:
Transport 43,810:
ålats-Vtskottets Utlåtande, M 88. 7
Transport 43,810: —
e) Remisslago-ersättning för Räntmästarne efter 5 års medium . . . 2,793: —
f) Chartae-Sigillatae-Kassörens provision, beräknad endast efler 4 års medium,
enär genom Kongl. Maj:ls nådiga Rref den 17 September
1846 en förändrad beräkningsgrund derför blifvit faslställd . . . 473: —
g) Det belopp, som af sjunde hufvudtitelns besparingar årligen ulgått
för Riksboksluts-kontoret  1.200: —
h) Reloppel af de gratifikationer, hvilka årligen medgifvifs extra ordi
narie
tjenstemän för flitig tjenstgöring och bestridda ordinarie befattningar
per medium för 5 år  716: —
i) Så kallade statsskrifnings-arfvoden, efter 3 års medium .... 226: —
k) samt slutligen det arfved esbo lopp, sorn, enligt Kongl. Brefvet den
28 November 1835, af Protokolls sekreteraren A. Homan årligen
uppbäres för biträde vid handläggning af ärenden, rörande aflöning
m. m. för ecklesiastik-verket i Lappmarken, hvilket framdeles, då
Homan afgår, syntes kunna Statsverket besparas genom göromålens
förflyttning till det i underdånighet föreslagna Kammar-kontoret . 433: 16.
Summa R:dr Banko 49,653: 16.
och skulle allså, enär den af Stats-kontoret föreslagna staten upploge endast 46,170
R:dr 32 sk., men till aflöningens bestridande hittills utgått nyssnämnde belopp
49,653 R:dr 16 sk., uppkomma en besparing af 3,482 R:dr 32 sk.
Hvad Stats-kontoret sålunda hemställt och tillstyrkt bar Kongl. Majit, jerrdikt
Dess den 19 Oktober nästlidet år till bemälde embetsverk afiåtna nådiga Bref, behagat
angående den föreslagna personalen gilla och fastställa saint i afseende på lönebeloppen
godkänt desamma, ined endast den förändring, att för tjänstemännen i
2:dra och 3:dje graderna lönerna må uppföras, för de förre till 1,000 R:dr och för
de sednare till 1,600 R:dr, samt skillnaden anvisas att utgå såsom arfvoden, hvarjemte
Kongl. Majit, ehuru fullständig tillämpning af Stats-kontorets nya stat, icke
kunde ega rum förr, än Rikets Ständer inedgifvit öfverllvttning till staten af det till
fyllnad i allöningsanslaget erforderliga belopp, likväl, på det att den nya organisationen,
forså vidt sådant, med användande af redan anvisade och till Kongl. Majlis
disposition för detta ändamål ställda anslag, läte sig göra, matte kunna tilivägabringas,
pröfvat skäligt i nåder förordna, att nämnde stat skulle, i fråga om verkets organisation
och personalens reglerande, från och med innevarande års början tillämpas
till den del ocb i den ordning, som hinder derför icke möter af redan befintliga,
med fullmakt försedde embets- ocb tjenstemäns samt hetjentes rätt att vid,innohafvande
tjenster och löneförmåner varda bibehållna samt med iakttagande dervid
8
Siats-Utskottets Utlåtande, M 88.
tillika, att, i afbidan af Rikets Ständers beslut och intill dess Kongl. Maj:t derom
vidare förordnat, någon förändring med magazins-departementets embels- och tjenstemän
samt vaktbetjening jemte deras aflönings-anslag, äfvensom med den Notariebefattning,
för hvilken Rikets Ständer beviljat serskilt anslag, så länge nuvarande
statsreglering giiller, icke borde ega rum.
I afseende på dispositionen af de nja lönerna och tillgångarne derför, har
Kongl. Majrt jemväl behagat meddela den föreskrift, att sedan, enligt hvad stadgadt;
blifvit angående magazins-departementets personal och aflöning, ifrån de å nja staten
uppförda löner afdragits, dels å anslaget för ledamöterne, den till föredraganden
för magazins-ärendena utgående aflöning af 1,732 R.dr samt å anslaget till Kanslisterne,
den aflöning af 438 R:dr, Kanslisten i magazins-deparlementet åtnjöte, dels
ock de löner, som under förutsättning af magazins-kontorets indragning äro vordne
beräknade för en Bokhållare med 1.200 R:dr, en Kammarskrifvare med 600 R:dr
samt en Vaktmästare med 300 R:dr, och hvilka, vid ofvannämnde förhållande, tills
vidare icke ifrågakomme, borde för den öfriga personalen iakttagas:
a) att å anslaget lill remisslage, emot upphörande af hvad Räntmästarne uti sådan
inkomst åtnjutit, såsom ersättning derför skulle utgå hvad desse tjenstemän, utöfver
nu innehafvande löner, borde undfå eller  2,572:
b) att å anslaget till aflöning för Chartse-Sigillatae-verket anvisades:
för Kainmarförvandten i Kammar-kontoret  1,200:
» Kassören 1,116:
» en Kammarskrifvare i nämnde kontor  600:
» 2:ne Vaktmästare  600: 551g.
c) att å anslaget tili Chartae-Sigillatae-omkostnader borde, emot upphörande
af den Kassören tillagda provision, utgå' såsom arfvode och aflöningsfvII—
nåd för denne tjensteman
484:
d) att de till arfvoden för extra biträden i kansliet och kontoret beräknade 1,200:
äfvensom e) det till gratifikationer för extraordinarier afsedda  900:
hvilka belopp, i det närmaste motsvarande de hittills utgående, men genom den nja
regleringen försvinnande ijuspenningarne, borde för innevarande år utbetalas af 7:de
hufvudlitelns besparingar, hvarefter Kongl. Maj:t ville meddela det vidare beslut
derom, som kunde af omständigheterna påkallas; samt
f) att till öfriga aflöningen användes det ä Riks-slalen derför uppförde anslag af
31,760 R.dr; dock att, enär detta icke blefve fullt tillräckligt för fjllande af de å
nja staten upptagne aflöningar, hvarom Kongl. Maj.t icke något serskildt stad
gat,
utan en brist af 1,448 R.dr 32 sk. dervid uppstode, frågan, huru i anledning
-
Stati-Ulskotlefs Utlåtande, M 83.
9
ledning deraf, med fördelningen af nämnde anslag måtte förfaras, finge bero på pröfning
af den interims-stat, som för detta år kommis att upprättas; börande för öfrigt,
intilldess tillämpning af nya lönestaten i sin helhet kunde varda påbjuden, för
hvarje tjenstegrad icke utgå såsom lön mer, än hvad gamla staten under sådan rubrik
upptager, samt återstoden, enligt nya staten, utbetalas såsom arfvode.
Jemlikt merberörde nådiga Bref bar Kongl. Majrt, angående vilkoren för den
nya löneregleringen, i öfrigt stadgat:
l:o Alt Stats-kontorets embels- och tjenstemän icke tillika få innehafva annan
publik tjenstebefattning, så vida icke sådan af dem redan erhållits, i hvilket fall de,
utan hinder af detta stadgande, ega att dervid qvarstå, intilldess de i Stats-kontoret
undfå lönetillökning, motsvarande de med sådan befattning förenade löneförmåner,
eller ock tjenst i annan grad, än de nu på stat i sistbemälde embetsverk innehade,
hvilken föreskrift dock icke gällde ombudsmannen, såsom icke innehafvande
ordinarie tjenst, utan endast ett serskildt uppdrag emot arfvode;
2:o att, då ljuspenningarne vore för den ordinarie personalen i de nya lönerne
inberäknade, samt hvad extra ordinarie tjenstemännen och betjente anginge, ett deremot
svarande anslag i den nya slaten beräknadt, att till gratifikationer användas,
desamme, ifrån och med nästa år, icke borde Stats-kontorets personal tillgodokomma,
med undantag endast för de embets- och tjenstemän, som icke komme i åtnjutande
af deremot svarande tillökning i deras för närvarande i Stats-kontoret egande lönevilkor,
och hvilka, så länge detta förhållande egde ruin, vid ljuspenningars tillgodonjutande,
enligt nu gällande stadganden, skulle bibehållas; börande jemväl Ränlmästarnes
remisslage och den Kassören i Chartee-Sigillatee—kontoret anslagna provision,
från och med nyssnämnde tid upphöra; samt
3:o att för de fullmakter och konstitutorialer, sorn af Stats-kontoret utfärdades,
kansligeblihr, beräknad efter lönebeloppet, icke vidare borde utgå, utan lösen erläggas,
i likhet med hvad för resolutioner vore bestämdt, äfvensom för de kontrakt,
hvilka af Stats kontoret uppgjordes, någon lösen icke finge beräknas.
Genom oftanämnde nådiga Bref har Stats-kontoret äfven undfått befallning att,
under iakttagande af hvad serskildt angående nuvarande magazins-departementet blifvit
förordnadt, i afseende på återbesättandet i öfrigt af sådana lediga tjenstår vid
berörde embetsverk, som å den nya staten vore uppförda, vidtaga författningsenliga
åtgärder, äfvensom att, sedan sig sålunda visat, om och hvilka af Stats-kontorets nu
varande ordinarie embets- och tjenstemannapersonal samt vaktbeljening derefter qvarstode
utöfver hvad nya staten upptager, uppgöra och till Kongl. Maj:l insända underdånigt
förslag till interims-stat för år 1851, lämpad efter don jemkning uti de
Bih. lill B. St. Prot. 1830 & 1831. I Sami., 1 Afd., 30 Haft. 2
10
Stals-Uttkottets Utlåtande, M 88.
för framtiden beräknade lönerna, sorn, dels i följd deraf, dels på grund af ofvanomförmälde
brist uti de för sistlidne år disponible lönetillgångarne, af behofvet påkallades,
på det att de anvisade anslagen icke måtte öfverskridas.
Beträffande sättet för handläggning af de på Statskontorets behandling ankommande
ärenden, rörande Mynt- och Kontroll-verken, så har Kongl. Majit funnit
pröfningen deraf böra ega rum i sammanhang med den på Kongl. Majits nådiga
afgörande beroende frågan om nya reglementen för dessa verk, hvaremellertid Kongl.
Majit funnit godt i nåder förordna, att nu gällande föreskrifter i della hänseende
böra tillsvidare lända till efterrättelse.
Slutligen har Statskontoret blifvit i nåder förständigadt, att till Kongl. Majit
inkomma med förnvadt, efter den nya organisationen lämpadt, förslag till instruktion
för Statskontoret, i afbidan hvarå Kongl. Majit ansett serskilt nådigt beslut icke erfordras,
angående de åligganden, som borde tillhöra Kammarförvandten i Riksbokssluts-kontoret
samt huru med framtida afslutande af hufvudbok för spanmåls-undsättningsmedlen
måtte förhållas, i hvilka hänseenden nödiga föreskrifter borde i Statskontorets
arbets-ordning bestämmas.
Hvad Kongl. Majit sålunda uti Dess nådiga proposition föreslagit, jemte hvad
i öfrigt härvid förekommit och med frågan om Statskontorets nya reglering eger
sammanhang, har Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande, tillika med de förhållanden,
hvilka på detta embetsverks organisation och göromål omedelbarligen skola inverka.
Det har då ej kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet, att flera på Konungs
och Ständers beslut beroende vigtigare omständigheter ännu föranleda till någon
ovisshet uti bedömandet af mängden utaf de göromål, hvilka framgent komma
alt tillhöra Statskontoret, äfvensom i någon mån om deras beskaffenhet. Den af
Kongl. Majit afgifna nådiga propositionen, angående de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling samt om förändring uti indelda räntors
och kronotiondes utgörande, uti hvilket ämne dessutom flera till betydliga förändringar
föranledande motioner äro väckta och till Utskottets handläggning remitterade,
torde möjligen åstadkomma en annan reglering, än den, som nu blifvit ifrågasatt
för Statskontorets serskilda afdelningar och vid dem anställde tjenstemäns befattning
med de ärenden, sorn röra uppbördsverket och magazins-ärendene. Lika
ledes
torde den förändring uti formuläret för Rikshufvudboken, som är ifrågaställd
och som ännu ej undergått slutlig pröfning, kunna föranleda ett förändradt behof
af tjenstemän uti Riksboksluts-kontoret.
Under dessa omständigheter, anser Utskottet icke fullt lämpligt, att en definitiv
reglering af Statskontorets organisation nu fastställes till bestämdt anlal tjenste
-
Stals-UlskoUels Ullålande, M 88.
11
män, fördelade till vissa bestämda befattningar och med en förhöjning uti lönevil
kor, som Rikets Ständer icke godkänt. Utskottet inser likväl nödvändigheten deraf,
att de medel, som erfordras för ärendenas oafbrulna gång, måste finnas till Kongl.
Majrls nådiga disposition och att ej någon inskränkning uti hvad Kongl. Maj:t härtill
funnit nödigt för närvarande bör ega ruin, såvida sådant kan ske inom för ändamålet
hittills afsedda tillgångar. Enär desse tillgångar, så vidt de af Rikets Ständer
för ifrågavarande behof blifvit anvisade, bestå af Statskontorets anslag på stat
32,198 R:dr, förutom ljuspenningar och remisslage, hvilka uti Kongl. Maj.ts nådiga
proposition äro beräknade lill 4,892 R:dr, men rätteligen utgöra blott 4,887 R:dr,
Chartte-Sigillatffi-verkets aflönings-anslag på stal 3,516 R:dr, förutom provision 473
R:dr och de till Magazins-kontorets tjenstemän på Allmänna Jndragningsstaten uppförde
6,442 R:dr samt med af Kongl. Maj:t utaf besparingar och andra medel anvisade
2,375 R:dr 16 sk., tillsammans utgöra en summa af 50,091 R:dr 16 sk.,
överskjutande det af Kongl. Maj;t för ändamålet uppgifna behof af 46,170 R:dr
32 sk. med 3,920 R:dr 32 sk.; anser Utskottet, alt Rikets Ständers åtgärd för
närvarande torde böra inskränka sig lill att medgifva fortfarande användandet af så
stor del af det på Allmänna Indragnings-slaten för under Statskontoret hörande
Allmänna Magazinskontoret anslagne belopp, sorn, enligt förestående beräkning, till
Statskontorets aflöning erfordras utöfver andre i detta afseende använde eller uppgifna
tillgångar. Då hela detta belopp nu utgör 6,442 R:dr, men öfverskotta i
tillgång,ir 3,920: 32, uppgår således den för nyssnämnde behof erforderliga summan
till 2,521 R:dr 16 sk. Dessa medel blifva dock ej disponibla förr, än i den
mån nu vid Allmänna Magazins-kontoret anställde tjenstemän från sina ionehafvande
befattningar afgått och de överskjutande 3,920 R:dr 32 sk. till statsverket hunnit
besparas.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet ofvan anfört, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, utan alt antaga Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
i hvad den angår Statskontorets lönereglering, måtte medgifva,
att Kongl. Maj:t af de på Allmänna Indragnings-staten för närva
rande
till aflöning åt tjpnsternännen vid Allmänna Magazinskontoret
anvisade 6,442 R.dr, sedan 3,920 R:dr 32 sk. deraf kunnat efter
afgående tjenstemän statsverket besparas, må ega att tillsvidare, för
de till Statskontorets handläggning hörande ärendens oafbrutna gång,
använda återstående i mån af afgång disponibla blifvande 2,521
R:dr 16 sk., samt alt de för aflöning vid Chailre-Sigillataj—verket på
riksstat uppförde 3,516 R:dr må blifva qvarstående under hittills
varande rubrik.
12
Stats Utskottets Utlåtande, Jtl 88.
I öfverensstämmelse barmed ar förra anslaget för Statskontoret oförändradt
uppfördt på Riksslaten till sitt förut varande belopp.
Char tce-sigi/latw-ver ket.
3io Enär, enligt Kongl. Majlis förslag, det till löningar å Riks-staten uppförde
anslag 5,816 R:dr skulle komma alt i Stats-konlorets löne-anslag ingå, ansåge Kongl.
Majit, att detsamma icke borde vidare serskildt upplagas, äfvensom att, ehuru, i följd
af nämnde embetsverks lönereglering, utgifterna å anslaget till chartae sigillatae-om
kostnader,
i gällande stat beräknadt till 70,000 Ridr, komme att minska; med hvad,
som motsvarar deraf utgången provision till kassören i chartee-sigillatae-verket med
473 Ridr, denna obetydliga minskning icke måtte föranleda någon förändring i
nämnde förslags-anslag, utan detsamma beräknas till enahanda belopp sorn hittills.
I påföljd af Utskottets i föregående punkt gjorda framställning, afslyrker Ut
skottet
hvad
Kongl. Majit, sålunda behagat föreslå och hemställer, att dessa
anslag måtte fortfarande å riks-staten oförändradt uppföras med
73,316 Ridr.
Ofver-Intendent s-Embet et.
4:o Då Kongl. Museum, för hvilket ett anslag af 1,670 Ridr 32 sk. för
närvarande funnes uppfördt å åttonde hufvudtiteln, hörde under bemälde embete, ansåge
Kongl. Majit lämpligast, alt berörde anslag öfverflyttades till sjunde hufvudtiteln
och sammansloges med det der för Öfver-intendents-embelet upptagna anslag, som
följaktligen skulle erhålla en tillökning af 1,670 Ridr 32 sk.
Som ifrågavarande öfverflyttning leder lill Veda och ordning i räkenskaperna,
tillsl yrkes,
att Rikets Ständer dertill lemna bifall.
Post-verket.
S.o I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit, vid beräkningen af stals-verkets
inkomster behagat anföra, angående nedsättning med 15,000 Ridr uti postverkets
bidrag till slaten, emot beviljande af portofrihet för lull—verkets brefväxling,
och då postverkets inkomster ändock upptagits till enahanda belopp, som vid sednaste
statsreglering, så och under förutsättning, att för postverket fortfarande finge
användas öfverskottet af postmedlen, sedan bidraget till staten deraf utgått, har Kongl.
Majit hemställt, att, i följd häraf, motsvarande förhöjning i beräkningen af ulgifisanslaget
mätte varda iakttagen.
Slals-Utskottets Utlåtande, JU 88.
13
• Med hänsigt til! svårigheten att å begagnandet af fribrefs-rätten vid ett så vidlyftigt
förvaltningsverk kunna handhafva erforderlig kontroll, och då den redan dryga
poslföringen möjligen än mera kunde betungas, anser Utskottet, enär ingen fördel
för tullverket, men väl olägenheter för postverket, skulle af förändringen uppkomma,
sig böra afstyrka
Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ls bögstberörde framställning.
I sammanhang härmed tillstyrker Utskottet,
att vid nu skeende stats-reglering postverkets kontanta stats-anslag
malte oförändradt uppföras till 48S,000 R:dr och statsverket ega
att fortfarande af poslmedlen påräkna en behållen inkomst af 113,000
R:dr samt blifvande öfverskott, såsom hittills, af Kongl. Maj:t kunna
disponeras till bestridande af kostnader för post-anstalternes utvidgande
eller förbättring.
Förslags-anslaget till lyshållning m. fl. utgifter för Kronans hus i Stochkolm.
6:o Som Kongl. Maj:t, i sammanhang med nådigt förslag till reglering af utgifterna
under Riks-statens första hufvudtitel, gjort framställning om öfverflyttning till
nämnde titel af 613 R:dr, såsom kostnad för lys- och renhållningen samt sotningen,
jemte dermed sammanhang egande utgifter, för H. K. H. Prins Gustafs palats, har
Kongl. Majit ansett, att förenämnde förslagsanslag böra minskas med ett emot sagde
kostnad svarande belopp eller i rundt tal 600 R:dr.
Till en dylik minskning, som Utskottet iakttagit vid förslagsanslagets uppförande
å bifogade tabell,
tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
Anslagen till byggnader och reparationer i Stochholm och landsorterne, äfvensom
för magasinsbyggnader, så i hufvudstaden som i landsorterne.
7:o Med afseende å de olägenheter, som, efter hvad erfarenheten ådagalagt,
de förut gällande stadganden angående befattningen med underhållet med Kronans
hus och byggnader i landsorterne samt dispositionen och redovisandet af derför
anslagne medel medfört, likasom svårigheterne alt, under sådane omständigheter,
handhafva en fullständig och tillförlitlig kontroll å de befintliga tillgångarne, har, enligt
nådigt tillkännagifvande, Kong1. Maj:t, sorn ansett dessa olägenheter lämpligast
kunna undanrödjas derigenom, att bestyret med såväl tillgångarnes fördelning, som
deras förvaltande och redovisande, förenades hos en embetsmyndighet, på sätt rörande
anslaget för underhållet af Kronans hus och byggnader i hufvudstaden vore
14
Stats-Utskoltels Utlåtande, J\s 88,
föreskrifvet, under den 6 Mars 1849 förordna!, att den jemväl förut åt Kammarkollegium
uppdragna befattning med kronans i civilt ändamål anslagne hus och byggnader
i landsorterna, hvilka icke voro linder annat embetsverks tillsyn ställde, samt
handläggning af administrativa frågor, angående nybyggnad och underhåll af dessa
hus och byggnader, jemte nödige inventariers anskaffande, skulle af Ofver-intendentsembetet
öfvertagas; äfvensom och enär det ansetts leda till större enhet i förvaltningen
samt medföra Herö väsendtliga fördelar, om Ofver-intendents-embetet likaledes
erhölle den befattning med underhållet af kronans magazinsbyggnader så i Stockholm
sorn i iandsorlernc, hvilken tillförene ålegat Stats-kontoret, Kongl. Maj:t, genom serskildt
beslut af den 19 Oktober sistlidet år, i nåder befallt, att sistnämnde befattning
skulle ifrån och tned början af innevarande år på Ofver-intendents-embetet
öfverflytias ; och då vid sådant förhållande det vöre mindre lämpligt och endast ledande
till större vidlyftighet att fortfarande hafva anslagen lill magazinsbyggnader afskiljde
fråu dem, som å 7:de hufvud!iteln äro uppförde för kronans öfriga hus och
byggnader, har Kongl. Majit föreslagit, att dessa anslag måtte sammanföras, serskildt
för hufvudstaden och serskildt för landsorterna, samt att desamma måtte få såsom
reservations-anslag anses, börande dock ifrån anslaget för hus och byggnader i landsorterna
afdragas de 4,000 R:dr, som hittills deraf utgått till fängelsebyggnaders underhåll
och nu, enligt hvad i sammanhang med förslaget till reglering af utgifterna under
andra hufvudtiteln blifvit ifrågastäldl, skulle till berörde hufvudtite! öfverflyttas.
Hvad serskildt beträffade de för underhåll af kronans hus och byggnader i
landsorterne uti riks-staten upptagne indelda anslag, så ansåge Kongl. Maj:t, att af
desamma borde uteslutas ej mindre de räntor med kronovärdi af 5 R:dr 30 sk.
5 rst. eller markegångsvärde af 39 R:dr 20 sk. 11 rsl., som vore för högt upptagne,
än ock, sedan Fahlu Kungsgårds-hjelp numera upphört, det för nämnde
kungsgård beräknade anslag af 173 R:dr 19 sk. 1 rst. i kronovärdi med 314 Ridr
42 sk. 1 rst. efter markegångsvärde. Äfvenledes har Kongl. Maj:t täckts föreslå,
att de för Runna qvarndam, Kungsladan vid Rankhyttan och Ornäs loftbyggnad anvisade
anslag af indelda räntor till kronovärdi af 13 R:dr 37 sk. med markegångsvärde
af 96 R:dr 19 sk. samt anslaget till Kungsladan vid Isala af 30 kappar
kronotionde, beräknade till ett värde af 3 R:dr 30 sk., måtte försvinna, emot det
att af anslaget till underhåll af kronans hus och byggnader i landsorten till vederbörande
kontant utbetalas de derför belöpande ersättningar; börande för sådant ändamål
nyssnämnde anslag ökas i kontant med 96 R:dr 32 sk.
Enligt nämnde af Kongl. Majit ifrågasatte förändringar, skulle anslagen lill byggnader
och reparationer komma alt utgöra:
i
Stats-Utskotlets Utlåtande, JYi 88.
15
för Slockholm  32,000 och
för landsorterna  40,233: 46.
hvaremot de båda anslagen för inagazinsbyggnader, äfvensom de å anslaget till byggnader
i landsorterne nu uppförde indelde räntor af spanrnäl, i värde beräknade till
436 R:dr 4 6 sk , borde uteslutas.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit
tillstyrker Utskottet att Rikets Ständer ville bifalla.
Andaget till remisslage.
8:o 1 följd af hvad, i sammanhang med frågan om Stats-konlorets organisation,
Kongl. Maj:t hemställt, angående upptagande å nämnde embetsverks stat af er -  sättning för Kongl. Ränlmiistarnes remisslage, skulle serskildt anslag derför ej vidare
erfordras och således anslaget till remisslage med motsvarande belopp förminskas;
men då, oaktadt denna utgift i medeltal utgjort 2,793 R:dr, nämnde förslagsanslag
för detta ändamål blott upptagit 4,300 R:dr, ansåg Kongl. Maj:t endast sistnämnde
belopp kunna från anslaget afdragas.
Som Utskottet icke kunnat, tillstyrka Rikets Ständers bifall å den föreslagna omorganisationen
af Stats-kontoret och de för densammas genomförande äskade öfverflyllningar
till Stats-kontorets nya stat, får Utskottet tillstyrka,
att någon nedsättning uti nu ifrågavarande anslag icke måtte ega
rum, utan detsamma fortfarande upptagas till enahanda belopp, sorn
å nu gällande riks-stat är uppfördt.
9:o Enär förslags-anslaget till mantalsshrifnings-provision, upptaget till 40,500
R:dr, icke varit tillräckligt till bestridande af dermed afsedde utgifter, får Utskottet
hemställa,
att nämnde förslagsanslag måtte ökas med 2,500 R:dr och således
å riks-staten uppföras med 43,000 R:dr.
40:o I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts allmänna förslag, angående förändrad
reglering med de till erobets- och tjenstemän samt betjening nu utgående
ljuspenningar, har Kongl. Maj:t begärt, att från detta förslagsanslag måtte öfverflyt—
tas till de på denna hufvud-titel upptagne embetsverks aflönings-stater ett sammanlagdt
belopp af 7.676 R:dr 32 sk.
Med åberopande af Utskottets uti Utlåtandet JM 60 gjorda afstyrkande, angående
ljuspenningarnes indragande, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts berörde nådiga framställning må förfalla.
16
Stats-UtskoUets Utlåtande, JYl 88.
ll:o Beträffande i öfrigt de under 7:de hufvudtiteln upptagne utgiftssummor,
har någon anledning icke förekommit att deruti tillstyrka någon förändring; hvadan
desamma, enligt den vid detta Utlåtande bilagde tabell, blifvit föreslagne till enahanda
belopp, som vid sisllidne riksdag bestämdes; utom den förhöjning af 9 R:dr,
som för slutsummans jemnande funnits böra ega rum i förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser.
12:o 1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti dess Betänkande JV2 51, angående
beräkningen af stals-verkets inkomster, tillstyrkt i afseende på indelda räntor
och tionden, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständers godkännande af denna hufvud-titel med bifogade
Tabell icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut,
Rikets Ständer kunna fatta i fråga oin allmän förenkling af indelda
räntorna och tionden, eller deras i mera eller mindre mån skeende
indragning till statsverket.
Stockholm den 27 Mars 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
ii j ii 11 cl e SI 11 f v ii (1 - T I t e I n.
1849 års Riksstat
anslår
S:ma
7,000
15,024
39,288
42,642
73,516
17,728
49,384
10,545
485,279
800,000
10,601
4,000
30,000
2,000
36,593
8,000
29,806
2,000
3,500
10,000
10,500
543
4.000
1.000
20,000
31,000
6,000
52
52
16
52
51
1,749,9501 —
Finaiis-Departein ontel.
Departements-Chefen.
Lön  4,500:
Taffelpenningar
2,500:
\ " — —
..
Departementets Expedition.
Expeditions-Chefen
5,000:
Öfrige Embets- och Tjenstemän  12,024: 52. —
Kammar-Kollegium
Stats-Kontoret med Krono-Magasinerne samt Yåg-Staterne i Fahlun och Avesta . .
Chartce-Sigillatce-Verket.
3,516: —
Chartaj-Sigillatae-Omkostnader, Förslags-anslag  70,000: —
Löningar
Mynt- och Kontroll-Verken.
Löningar  7,428: 16. —
Till Myntets drift och underhåll  8,000:
Omkostnader för Kontroll-Verket, Förslags-anslag  2,300:
Kammar-Rätten
Öfver-Intendents-Embetet, 1849 års anslag
från 8:de IIufvud-Titeln h i Iföres Kongl. Musei förra anslag
Post-Verket (Kontanta anslaget på förslag, att af Postmedlen direkte utgå)
Tull-Verket (Förslags-anslag att af Tullmedlen direkte utgå) ....
Jägeri-Staten
Lyshållning m. fl. Utgifter för Kronans publike lius i Stockholm
Förslagsanslag, enl. 1849 års Riks-Stat
minskas genom öfverflyttning till 1:a IIufvud-Titeln (Prins Gust. Palats)
10,543:
1,670: 52. —
1,000:
600:
Byggnader och reparationer i Stockholm (Magasins-byggnader i Stockholm derunder inbegripne)
Reserv a tions-anslag '
Byggnader och reparationer i landsorterne (Magasins-byggnader i landsoiterne derunder inbegripne)
R eser va tions-a nslag
Af Kontanta anslaget efter 1849 års Riks-Stat, tillsammans • • • 44,156: 52. —
hafva till 2:dra IIufvud-Titeln öfverflyttats, som härifrån afgå . • 4,000:
Ökning enl. Kongl. Maj:ts Proposition, Kontant
S:ma 40,136: 52.
• • 96: 52.
Anm. Indelda Räntor och Indeld Spanmål försvinna från Slaten.
Städers friheter, Förslags-anslag. . •
Rprcrs-effekter. Förslå es-a nsl n
Transportkostnad för Stats-Verkets Bergs-effekter, Förslags-anslag
Remisslage, Förslags-anslag
Observations- och Uppbörds-procenter, Förslags-anslag
Mantalsskrifnings-provision, Förslags-anslag: 1849 års  10,500: —
Ökas med
2,500: —
Tionde-Profvare
Restitutioner, Förslags-anslag
.
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser m. m. Förslags-ansia;
Extra Utgifter
Theatern
Kong’
Anm
-
Summa
1 händelse af Rikets Ständers bifall till Stats-Utskoltets Utlåtande JVk 51, Litt. A.
afgå från Jägeri-Statens anslag: Indelda Räntor (förslagsvis) .... 7,535:42.
Indeld Spanmål, 2 T:r d:o .... 12:
7,547: 42. —
Försl
till blifvand
Riks-Stat.
Penningar.
Indelda räntor.
7000
15,024
39,288
42,534
73,516
17,728
49,384
12,213
485.000
800.000
1,407
3,400
32,000
40,233
15,700
2.000
3,500
10,000
13.000
4.000
1.000
20,009
31.000
6,000
52
52
16
52
16
51
Kronovärdi.
59
1,512
2,560
25
1
46
Markegång på
förslag.
245
9,182
52
13,763
50
Spanmål.
Indeld.
Mått.
Värde förslagsvis
å 6 R:dr.
57
90
16
36
12
342
543
18
Oi nd e I d.
Mått.
18
Värde förslagsvis
å 6 R:dr.
108
Summa
Banko.
7000
15,024
39,288
42,642
73,516
17,728
49,384
12,213
485,279
800,000
10,601
3,400
32,000
40,233
29,806
2,000
3,500
10,000
13.000
543
4.000
1.000
20,009
31.000
6,000
52
52
16
52
52
16
51
1,724,939| 161 — | 5,7121 221 —| 23,189jl4|— | 155|l8| 933 | 18j — | 18
108 |—|—11,749,1701 — |
men tillkomma för Skogsplanterings-Kassan
Utir till Slals-Utsk. Utlåtande, 18.50 .t 1851, JY,» 88.
j 1,000:
Slätt-Utskott {Jtf&land?, M 89.
i
JW 89.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 April 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående reglering af utgifter ne under Riksslatens
Åttonde Hufmdtitel.
(II. A.)
Vid sist hällne riksdag uppfördes under denna hufvudlitel, sorn innefattar anslagen
till Ecklesiastik-departementet,
Penningar R:dr 478.726.
Indelda räntor i kronovärdi, 27,868 Rrdr 36 sk. 8 rst, utfördt efter
förslagsmarkegång med .
. 152,798
Indeld spanmål 81,704 tunnor 16 kappar, förslagsvis ä 6 R:dr lin 490,227.
Oindeld spanmål 3,891 tunnor 16 kappar, förslagsvis efter 6 Rrdr trn 23,349
eller tillsammans Rrdr 1,145,100.
I afseende på 8:de hufyudtiteln hafva, i följd af dels Kongl. Majlis nådiga
proposition om statsverkets tillstånd och behof, dels enskilda motioner eller andre
omständigheter, nedannämnde förändringar ifrågakommit.
Kongl. liibliotheket.
l:o. Till Stats-Utskoltet hafva blifvit remitterade 2:ne motioner, väckte, den
ene hos högloflige Ridderskapet och Acfeln af grefve Sparre, Erik, samt den andre
inom högvördige Prästeståndet af doktor Wattin, med hvilken doktor A. Nordström
pph lektor Wallman instämt, cjeruti, under förmälan, hurusom Kongl, biblioteket,
dels genom förhöjde anslag lill bokinköp, dels i föjjd af enskilda donationer, så tillvext
och allmänhetens flitiga begagnande deraf i samma mån tilltagit, att de der
anställde tjepstemännens göromål i den grad förökats, att det med deras yttersta
bemödanden icke bjefve möjligt att, ulan biträde, vidmakthålla behörig ordning inom
de ständigt ökade och värdefulla samlingarne samt fortsätta verksamheten i den
började nödvändiga riktningen, föreslagits, alt lön till lika belopp, som aktuarien i
Riksarkivet och protokollssekrelerarne i stats-expeditionerne åtnjöle, eller 1,200 Rrdr,
måtte å stat pppföjas för en vice bibliothekarie, hvilken befattning förut funnits,
men vid 1809 års riksdag blifvit indragen.
Bih. lill R. St. fröt. lftoO & lttSl. 4 Simi., i Afd.. 31 Haft. 1
2
Stals-Utskottets Utlåtande, JYs 89.
Enär Rikets sednast församlade Ständer ansett sig icke kunna bifalla Kongl.
Maj:ts då gjorda begäran om enahanda anslag till samma föremål, har Utskottet,
som föreställer sig, att det åsyftade ändamålet med en vice bibliothekaries anställande
torde ernås, utan att en dylik tjenst på stat inrättas, trott sig icke böra understödja
de af enskilde motionärer derom nu gjorde framställningar, hvadan Utskottet
får, i likhet med hvad vid sistlidne riksdag egde rnrri, hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att af det för Kongl, bibliothekets
materiela behof anvisade statsanslag ett belopp af högst 1,200
R:dr må, så länge sådant af behofvet påkallas, årligen användas till
arfvoden åt den för bibliothekets ordnande erforderliga tjeustemannapersonal.
Klereci-staten.
2:o. Enligt nådigt lillkännagifvande, har Kongl. Maj:t den 29 Maj 1848 förklarat
prosten öfver Lysings kontrakt af Linköpings stift berättigad, att från och
med 1846 komma i åtnjutande af prostetunna för Trehörna nybildade pastorat,
samt den 29 Juli 1849 tillagt prosten öfver Westerbottens 4:de kontrakt enahanda
förmån, från och med 1846 för Pajala pastorat, äfvensom under den 16 Augusti
nasllidet år beviljat prosten öfver Wäne kontrakt i Skara stift rättighet till prostetunna
för hvartdera af de nybildade pastoraten Främmestad och Näs från och med
1847; i följd hvaraf Kongl. Maj:t föreslagit, att ifrågavarande spanmålsbelopp måtte
på stat uppföras med tillsammans 4 tunnor.
Då berörde nådiga framställning är grundad på ett redan lagligen pröfvadt förhållande,
tillstyrkes å densamma Rikets Ständers bifall.
3:o. För att bereda konsistorii-notarierne i riket ersätlning för den förmån,
hvilken de, till följd af Kongl. Maj:ts beslut om den lörhöjda tjenstårsberäkningens
upphörande, komme att förlora, har Kongl Majrt äskat, att såsom lönetillökning åt
bemälde tjenstemän vid Stockholms stads och samtlige stillens konsistorier, måtte på
ordinarie stat uppföras ett belopp af 2,340 R:dr, att med 180 R:dr till hvardera
utgå ifrån den tid, förhöjda tjenstår vid ifrågavarande befattningar, genom innebafvares
afgåug eller frivilliga afsägelse, komma att upphöra.
1 sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en hos högvördige
Presleståndet af biskop Hallström, med hvilken biskoparne Holmström, Heurlin och
Bergman samt prosten Melander instämt, vackt motion, deruti, bland annat, hvarom
nu icke är fråga, blifvit föreslaget, all, då den lönetillökning af 180 R:dr, som
Slals-Ulskollets Utlåtande, JYg 89,
8
Kongl. Majit äskat för hvardera af kousistorii-notarierne, såsom ersättning för förlorad
förmån af förböjd tjenstårsberäkning, vore alltför ringa, bemälde tjenstemän
måtte erhålla löneförbättring äf åtminstone 300 Ridr, hvarigenom deras ordinarie
lön ändock icke uppginge till det belopp, hvaraf yngste läraren vid elementarläro
verken
genast kommer i åtnjutande.
Som, enligt hvad det den nådiga propositionen följaktiga Statsråds—protokoll
öfver ecklesiastik-ärenden utvisar, det af Kongl. Maj:t begärda belopp till löneförbättring
åt konsistorii-nolarierne blifvit af vederbörande i underdånighet föreslaget,
samt således torde fä - anses såsom en tillräcklig ersättning åt nämnde tjenstemän
för den dtrn frångångna förhöjda tjenstårsberäkningen, finner, vid sådant förhållande,
Utskottet den ifrågaställda lönetillökningen icke böra medgifvas i vidsträcktare mån,
än Kongl. Maj:t äskat, och hemställer fördenskull, med afstyrkande af motionärens i
ämnet gjorda framställning,
det Rikets Ständer ville till notarierne vid Stockholms stads och
samtlige stiftens konsistorier bevilja, såsom ersättning för förlorad
förhöjd tjenstårsberäkning, en lönetillökning af 180 R:dr till hvardera,
att utgå från den lid, som förhöjda tjenstårsberäkningen upphör,
samt att för sådant ändamål ett förslagsanslag af högst 2,340
R:dr mätte å stat uppföras.
4:o. Uti en hos högvördige Presteståndet väckt motion har pastor primarius
doktor Pettersson, hvarmed doktor Wallin instämt, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anvisa åt amanuensen vid Stockholms stads-konsistorium en årlig lön af 180
R:dr, så att han kunde komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som vid
sistlidne riksdag beviljades amanuenserne vid stifts-konsistorierne.
Enär Kongl. Majit, i Dess till Rikets seduast församlade Ständer aflåtne proposition
om anslag till löner åt sistnämnde tjenstemän, icke ifrågasatt en dylik förmån
för amanuensen vid Stockholms stads-konsistorium, samt motionärens derom då
gjorda framställning icke rönt framgång, anser Utskottet några förändrade förhållanden
sedermera icke hafva tillkommit, föranledande till ändring uti det vid sista riksdagen
fattade beslut uti ifrågavarande ämne, hvadan Utskottet tillstyrker,
att förrberörde motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
S:o. 1 rån hedervärda Bondeståndet har till Slats-Ulskottel blifvit reinitleradt
ett af riksdagsfullmäktige!! Olof Larsson från Gefleborgs län afgilvet memorial, deruti
han begärt, att Rikets Ständer ville anvisa ett anslag af 135 R:dr 16 sk. i 13 åi
4
Stats-Ulskoltets Utlåtande, jk 89.
och 66 R:dr 32 sk. i påföljande i 3 år, att utgå till aflöning åt en predikant vid
Hellbo kapell i Bollnas socken.
Af memorialet bifogade handlingar har Utskottet inhemtat, att, sedan egaren
till Anneforss bruk hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, alt den vid bruket
anställde predikant måtte tillåtas att, efter eget begifvande och träffad serskild
öfverenskommelse, vid den undWr bruket lydande Hellbo mäsugh, hvarest ett bönehus
blifvit, med understöd af bruksegaren, mCn hufvudsakligen på den i trakten bosatte
befolkningens ömkostnad, uppbyggdt, förrätta gudstjenst de sön- och helgedagar,
brukspredikanten vöre ledig från dylika embetsgörömål vid Anneforss, bade Kohgl.
Majit, efter vederbörandes hörande, genom nådig resolution af den 27 Augusti 1843
tili denna underdåniga anhållan femhat bifall.
Ehuru antalet af de masugnen härbbehde personer lärer, enligt motionärens
uppgift, utgöra mer än 400, och aflägsenheten från sockfenkyrkan gör ej mindre
gudstjensts hällande vid Hellbo, än äfveh en serskild prestmans anställning derstädes
önskvärd, likväl och soiia vederbörande embetsYnyndigheter icke blifvit öfver
denna sednare fråga hörde och sig yttrat, anser Utskottet’, i ärendets så outredda
skick, sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall å motionärens berörde framställning.
Universiteten.
Uti den nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och bbhöf, bar Kongl.
Majit äskat för universitetens behof följandé anslag på ordinarie stat, nemil
till universitets-bibliotheket i Upsala Ridr  1,500.
» kemiska institutionen vid hniversitetet i Lund  500.
» botaniska institutionen derstädes '  300.
» stipendier åt yngre akademiske lärare, 2,000 Ridr vid hvartdera universitetet,
tillsammans  4,000.
» stipendier åt medellöse theologi® studiosi, 1,000 Ridr vid hvartdera
universitetet, tillsammans  2,000.
» lönefyllnad åt Kalsenianske professorn vid Upsala universitet .... 600.
» lönefyllnad åt bibliothekarie!) vid universitetet i Lund
800.
Vid pröfningen af dessa ämnen har Utskottet tillika tagit i öfvervägande åtskilliga
inom så väl högloflige Ridderskapet och Adeln som högvördige Presteståndet
väckta och lill Utskottets behandling remitterado motioner, hvilka skola omförmälas
vid de frågor, hvartill desamma närmast äro hänförliga, hvarigenom Utskottet kommer
i tillfälle att i ett sammanhang afgifva de yttranden, hvartill omständigheterne
föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande, JU 89.
5
6:0. Univ er sitet sbibliotheket i Upsala.
Uti en af Professor Carlsson hos Högvördige Presteståndet väckt motion, deruti
flere af Ståndets ledamöter instämt, har, bland annat, blifvit hegardt, alt anslaget
för Upsala universitetsbibliothek, deri Kongl. Majit äskat en förhöjning af 1,800
R:dr, måtte bestämmas till 6000 R:dr. I sådant afseende är hufvudsakligen anfördt,
att ingen institution vore för ett universitet af större vigt än dess bibliothek. Den
beröring med den öfriga vetenskapliga verlden, som derigenom underhölles, vore ett
oundgängligt vilkor för ett friskt vetenskapligt lif. De flesta vetenskaper hvilade på
en grund af faktiska kunskaper, hvilkas förråd genom fortsatta forskningar i alla
länder oupphörligen tillväxte och utan hvilkas tillegnande ingen kunde uppehålla sig
på den ståndpunkt, vetenskapen för det närvarande intoge. Förlorade läraren sammanhanget
med denna, så upphörde han att vara en länk i den oafbrutet fortgående
vetenskapens kedja. Återvände den sökande vetenskapsmannen ifrån det offentliga
bokförrådet, utan alt hafva funnit de hjelpmedel, hvilkas tillvaro han kände och
hvilkas begagnande ban behöfde för sitt arbete, så kunde denna nedslående erfarenhet
icke annat än nedstämma hans mod och inverkade förlamande på hans undervisning.
Då ifrågavarande bibliothek under en mängd af år icke egt större årligt
anslag än 3,700 R:dr, deraf en betydlig del användts lill böckers inbindning och
andre materiela behof, visade sig för en hvar, huru otillräckligt detta anslag vöre
lill bokinköp för ett vetenskapligt institut med 24 ordinarie professioner, helst nutidens
vetenskapliga litteratur i alla sina utgreningar växt till ett oerhördt omfång,
hvadan motionären ansåg, att det för bibliotheket anvisade anslag borde förhöjas med
6000 R:dr, hvilken summa ock blifvit till detta ändamål af Consistorium Academicum
begärd och af H. K. H,, Universitetens kansler, i underdånighet förordad, j
För alt kunna bedömma behofvet utaf det sålunda ifrågasatta anslaget, torde
böra tagas i öfvervägande, huruvida bibliotheket kan med dess nu varande inkomster
uppfylla sin bestämmelse. Om det icke torde kunna bestridas, att häruti ingår, såsom
en väsendtlig beståndsdel, tillhandahållandet af det bästa utaf främmande län
ders
litterära alster, lärer deraf följa, att sådane icke få saknas, så framt ändamålet
med bibliotheket skall uppnås. De stora, snart sagdt årligen skeende, framsteg inom
det menskliga vetandets mångfaldiga områden hafva på sednare tider åstadkommit
en oerhörd mängd af vetenskapliga arbeten, samt de serskilda diskiplinerne derigenom
erhållit en egen högst betydlig litteratur, som ökas i samma mån, som vetenskaperna
vidga sig. Att känna och ega tillgång till denna litteratur, är för universitetsläraren
icke blott ett behof, utan en ren nödvändighet, så vida han skall kunna
löija med sin respektive vetenskaps utveckling och, såsom vederbör, befinna sig på
6
Stals-Utskollets Utlåtande, Jis 89,
höjden af densamma; men då hans svaga löneinkomster, knappast tiilräcklige för
uppfyllandet af lefnadsbehofven, icke i de fleste fall lemna något öfverskott till inköp
af dyrbarare böcker, måste det offentliga bibliotheket komma hans litterära behof
till hjelp, då de tillgångar, universitetsbibliotheket i Upsala för detta ändamål
kan disponera, inflytande dels från statsanslag, dels från donationer och testamenterade
fonder, dels genom tillskott af universitetets egna medel samt dels sluteligen
genom afgifter vid studerandes inskrifning, vid prornotioner och befordringar, icke
uppgå lill mer än ett sammauräknadt belopp af omkring 3,700 Rdr, lärer en hvar
finna, huru otillräcklig denna summa är. Vid bestämmandet åter af det belopp, som
bibliotheket behöfver för att kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt fullgöra
sin förbindelse, bar Utskottet icke velat hemlat ledning för sitt omdöme från hvad
främmande länder i dylikt fall anvisat åt sine offentliga bibliotheker, väl vetande, att
Sveriges knappa tillgångar icke tillåta att följa utlandets föredömen i detta hänseende,
utan har Utskottet, med omnämnande, att universitetet i Christiania åtnjuter i årligt
anslag 10,666 R:dr 52 sk., ansett sig kunna såsom en lämplig jemförelsepunkt
åberopa det belopp af 8000 R:dr, som Rikets Ständer beviljat för Kongl. Ribliotheket
i Stockholm, oaktadt der äfven andra offentliga bibliotheker dela förbindelsen alt
gå den bildade allmänhetens vetenskapliga anspråk till mötes. Ehuru följaktligen
universitetsbibliotheket i Upsala har behof af större anslag, än det Kongl, bibliotheket,
har dock Utskottet, för att likhet må iakttagas emellan bidragen af allmänna
medel till dessa vetenskapliga inrättningar, samt på det att Upsala bibliothek må sättas
i tillfälle att med mera fullständighet följa velenskapernes i allmänhet och företrädesvis
naturvelenskapernes utveckling i främmande länder, trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville till bokinköp för universitetsbibliotheket i
Upsala bevilja och å nu upprättande riksstat uppföra ett tillökadt
årligt anslag af 4,300 Rdr.
7:o. Kemiska institutionen vid universitetet i Lund.
Sorn utredt blifvit, att den till kemiska laboratorium vid nyssnämnde universitet
nu utgående summa 600 Rdr befunnits otillräcklig för underhåll af materielen och
för bestridande af alla förbrukningskostnader, på samma gång sorn den måste tagas
i anspråk för att hålla mineralsamlingen åtminstone i det skick, som för föreläsningarne
oundgängligen erfordrades, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer utt bifalla den tillökning af 500 R:dr, som Kongl.
Majit, på satt ofvan blifvit omnämndt, till berörde föremål äskat.
Stats-Utskollels Utlåtande, M 89.
9
8:0. Botaniska institutionen vid universitetet i Lund.
Enär ett museum med herbarier, frö- och fruktsamlingar är för den botaniska
Undervisningen af synnerligt behof, alldenstund läraren i detta ämne, med den begränsning
läseterminerna ega, icke har tillfälle alt för sina föreläsningar begagna
lefvande växter under längre tid än högst 4 månader af året och för den öfriga
tiden är hänvisad till herbarier och samlingar, finner Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall å det af Kongl. Majit, för botaniska institutionen
vid sistnämnde universitet, begärde förhöjda anslag af 500 Rdr,
9:o. Stipendier åt yngre akademiske lärare.
Utom hvad Kongl. Majit, på sätt ofvan blifvit ömförmäldt, föreslagit i detta
ämne, har Professoren Carlsson uti sin förrberörde motion hemställt, att, oberoende
af det anslag, Kongl. Majit äskat, Rikets Ständer måtte höja adjunktslönerna vid
Upsala universitet till 1000 Ridr, samt i sådant afseende bevilja ett årligt anslag af
6000 Ridr. Till stöd för denna hemställan har motionären andragit, att, då det
läge en synnerlig vigt på utbildningen af anlagen hos de yngre akademiske lärarne,
hvilka framdeles skulle ingripa i utvecklingen af fäderneslandets andliga kultur, borde
staten tillse, att dessa unga krafter, dels under sin blomningstid skyddades för yttre
nöd, dels äfven vunne erforderlig styrka och utveckling genom öppnadt tillfälle lill
en ändamålsenlig verksamhet. Jemförde man de yngre akademiske lärarnes ställning
med andre tjenstemäns, funne man lätt, hvilket missförhållande egde rum. En docent
inträdde vanligen i tjenst sednare än de, som inginge på andra banor. Den
förberedelse, som för honom erfordrades för alt vinna detta inträde, vore både långvarigare
och mödosammare samt följakteligen äfven dyrare än för de fleste andra.
Såsom docent innehade han inga löneförmåner. De enda fördelar, som varit docenterne
tillagde, hafva bestått uti, dels en, efter 3 års tjenstgöring vid universitetet,
oinskränkt ansökningsrätt till lärarebeställningar vid rikets gymnasier, dels en för de
äldste bland dem förhöjd presterlig tjenstårsberäkning. Dessa fördelar hade redan
försvunnit, sedan genom Kongl. Cirkuläret af den 6 Juli 1849 indigenatsrätten
blifvit upphäfd. samt den förhöjda tjenstårsberäkningen, jemlikt Kongl. Cirkuläret den
26 Oktober förlidet år, upphört. Utsigten till befordran vid universitetet vore således
det enda, som återstode och den docent kunde anse sig lycklig, som efter 8 å
10 års docenttid erbölle en adjunktur. De ekonomiska förmånerne vid dessa befattningar
vore dock ej större än 63 tunnor spanmål, som, efter beräkning af 7
Rdr tunnan, uppginge till 453 Ridr i penningar, hvartill komme värdet af anslagen
Stats-Utskottets Utlåtande, M 89.
ved 12 R:dr eller tillsammans 467 R:dr. De 10 äldste bland adjunkferne åtnjöte
visserligen en löneförbättring, men hvilken icke utgjorde mer än 100 R:dr, hvadan
således 567 R:dr för somlige och 467 för andre, eller föga mer än en kopist i
Konungens kansli åtnjuter, vore den årliga inkomst, som bestodes akademi-adjunkterne,
hvilka, i följd af de fordringar, som göras på dessa tjenster, för det mesta
befunne sig i den lefnadsålder, då en man vanligen inträder i familjförhållanden,
samt dertill måste lefva på en af de dyraste orter i riket och dessutom använda
en icke ringa del af sine tillgångar för bokinköp. På denna punkt blefve adjunkten
ofta qvarstående 10, ja 20 år och derutöfver, emedan de platser, till hvilka hvar
och en af dem kunde vinna befordran, vore så ytterst få.
Dessa förhållanden hade ^tädse varit j hög grad gqmärkningsvärda, men hvad
som gjorde, att de för närvarande mera än förut påkalla förbättring, vore de förändringar
som uppkommit genom den vid sista riksdag beviljade tillökningen i lärarnes
vid elementarläroverken löner. Den yngste läraren vid ett dylikt läroverk
åtnjöte nu mera i lön 600 R:dr, eller mer än hvad akademi-adjunkten, innehafvaren
af nast den högsta läraregraden vid universitetet, kunde påräkna. A.tt en nyss promoverad
magister, efter aflagd examen, och ofta skuldsatt för en lång studenttids
utgifter, heldre än alt ingå i ett elementarläroverk, med erhållande genast af 600
R:drs lön, från hvilken han stege i tur, skulle qvarstanna vid universitetet, för att,
efter en sannolikt mångårig lönlös docenttid, erhålla en adjunktslön, lägre än hvad
han genast kunde efter sin examen undfå, vore en uppoffring, som man af den
varmaste kärlek för vetenskapen icke kqnde förvänta. Följden måste alltså blifva
fara för universitetet alt icke mera erhålla några yngre lärare.
Med åberopande af hvad motionären salunda anfört, har Professoren Agardh
Uti hos Högvördige Presteståndet väckt serskild motion, anhållit, att adjunktslönerne
uti de verldslige fakulteterne vid universitetet i Lund måtte blifva förhöjda lill lika
belopp eller 1000 Rdr, som för dem vid Upsala universitet blifvit föreslaget, och
att Rikets Ständer ville i sådant hänseende bevilja en erforderlig summa af 5,500 Rdr.
Då nu Utskottet går att utlåta sig öfver så väl de af Kongl. Maj:t som enskilde
motionärer i detta ämne gjorde framställningar, får Utskottet till en början
erinra, alt fråga om understöd för yngre universitets-lärare varit å bane vid föregående
riksdagar, då Rikets Ständer väl erkänt billigheten af de i detta hänseende
väckte anspråk, men icke kunnat bifalla desamma i anseende till statsverkets knappa
tillgångar. Ehuru sålunda för tillfället undanskjutna, hafva de likväl, grundade uti ett
allt mer och mer oafvisligt behof, blifvit ånyo framkallade och tillfredsställandet deraf
förbundet med universitetens mest maktpåliggande intresse. Utskottet har ock åt
denna fråga egnat all den uppmärksamhet, ärendets vigt kräfver, samt dervid funnit,
att
Stats-Utskoltets Utlåtande, M 89.
9
att icke blott rättvisan fordrar, att de yngre universitets-lärarne erhålla ersättning
för de förmåner, dem, på sätt ofvan blifvit, omförmäldt, frångått, utan äfven alt
grundad farhåga är för handen, att, om de missförhållanden, som nu ega rum, icke
snart, afhjelpas, och anslag beviljas åt ifrågavarande tjenstemän, universiteten i en
icke aflägsen framtid torde komma alt sakna lämplige personer för sina lärostolar.
Om deremot yngre, med ovanligare anlag utrustade, universitets-lärare, medelst un-*
derstöd af statsmedel, sattes i tillfälle att vid universitetet qvarstanna, vore sådant
af synnerlig vigt, med hänsigt icke allenast till universitetets omedelbara behof och
nytta, ulan ock till den vetenskapliga bildningens allmännare anspråk på uppmuntran
och befordringsmedel. Utan allmänt understöd skulle desse yngre lärare i de
flesta fall nödgas, för bristande utkomst, afbryta en verksamhet, hvaruti de eljest kunnat
med framgång fortfara och gagna, och sedan lönerna vid elemenlar-läroverken
blifvit af Rikets sednast församlade Ständer betydligt förbättrade, hade ny anledning
för yngre lärare vid universitetet uppkommit att vid de lägre läroverken söka anställning,
hvarigenom ökad svårighet för universiteten att fästa dem vid sig uppstått.
Den fördel, som genom förhöjde lönevilkor tillskyndats skollärarne, ulöfvade
alltså på universiteten ett menligt inflytande, och om sagde löneförbättring skall
medföra den fördel, Rikets Ständer dermed åsyftat, och icke i stallet fortfarande utgöra
ett hinder för den högre intelligensens utveckling, blir det en nödvändighet
att anvisa medel, genom hvilkas tillgodonjutande det varder möjligt för män med
utmärktare anlag och kunskaper, att söka anställning vid universiteten, samt der
qvarstanna, och icke nödgas för näringsomsorger öfvergifva vetenskapens tjenst.
Att universitetens fördel oundgängligen kräfver, att stålmedel anvisas lill understöd
åt yngre utmärkte akademi-lärare, tror Utskottet vara tillfullo ådagalagdt,
äfvensom Utskottet finner rättvisan fordra, att akademi-adjunkterne undfå ersättning
för deras mistade förhöjda tjenstårsberäkning. Yid bestämmandet åter af de
i dessa hänseenden erforderliga belopp, anser Utskottet den summa, Kongl. Maj:t i
förra fallet föreslagit, vara för ändamålet behöflig, samt i afseende på ersättningen
till adjunkterne, — i hvilkas Verksamhet ea utvidgning torde vara för den akade
miska
undervisningen förmånlig, — den beräkningsgrund, som för konsistorii-notarierne
blifvit följd, äfven här böra iakttagas. Utskottet får fördenskull hemställa,
a) att Rikets Ständer ville till stipendier åt utmärkte yngre akademiske
lärare vid hvartdera universitetet bevilja att årligt anslag af
2,000 R:dr, eller tillsammans 4,000 R:dr, att, efter förslag af
vederbörande fakulteter och consistorii academici utlåtande, af kansleren
utdelas;
Bih. lill B, St. Pral. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd. Sl Baft. 2
10
Slats-Utskoltets Utlåtande, M 89.
b) att Rikets Ständer må, såsom ersättning för rnistad förhöjd tjenst—
årsberäkning, bevilja för hvardera af de 29 akademi-adjunkterne i de
verldsliga fakulteterne årligen 180 R:dr, eller på förslag 8,220 R:dr,
emot skyldighet för desse lärare, alt offentligen föreläsa eller bestrida
annan deremot svarande, efter olika förhållanden och behof
lämpad, tjenstgöring.
10:o. Stipendier åt medellöse theologiw studiosi.
Sedan H. K. H., universitetens kansler, hos Kongl. Maj:t förordat de akademiska
konsistoriernas underdåniga framställningar, enligt hvilka skulle behöfvas till
stipendier åt medellöse theologie studerande vid Upsala universitet 2,000 R:dr samt
till stipendier åt medellöse studerande i allmänhet vid universitetet i Lund 1,000
R:dr, till den fördelning emellan fakulteterna, som i nåder kunde bestämmas, har
Kongl. Maj:t, såsom ofvan blifvit omförmäldt, äskat ett anslag af 2,000 R:dr, alt,
till lika fördelning emellan universiteten, användas till stipendier åt medellöse theologi®
studiosi. De i sådant hänseende af vederbörande anförde omständigheter, hvilka,
enligt hvad det vid den nådiga propositionen bifogade Stalsråds-protokol! innehåller,
kommit i betraktande, voro hufvudsakligen: att de studerande, som. egnade sig åt
presterliga kallet, tillhörde, med få undantag, samhällets mest obemedlade klasser; alt
di; för den presterliga bildningen i nyare lider meddelade föreskrifter gjorde en längre
tids vistelse vid universitetet nödvändig, hvarigenom ett missförhållande uppkommit
-emellan antalet af dem, som söka inträde i presteslåndet, och det stora antal prester,
som församlingarnes tjenst kräfde; att de, som i Upsala studerade till prestexamen,
sällan kunde komma i åtnjutande af de vid universitetet af enskilde stiftade stipendier,
hvilka vanligen tillföllo äldre och med större kunskaper försedde studerande;
samt slutligen, att theologiska fakulteten vid sistnämnde universitet icke egde andra
tillgångar att använda till understöd för bemälde studerande, än 20 Kongl, stipendier
ä 52 R:dr hvartdera, samt 4 riksstatens stipendier ä 100 R:dr.
Enär en grundlig presterlig bildning är af största vigt för både kyrkan och
staten, samt förvärfvande! af en sådan erfordrar längre tid och i följd deraf större
kostnader än förr dertill oundgängligen behöft användas, och hvilka sednares bestridande
merendels öfverstiger de medellöse studerandernes förmåga, anser Utskottet sig
ega skäl
tillstyrka Rikets Ständers bifall å det anslag, Kongl. Majit i förevarande
hänseende äskat.
Slals-Ulskollels Utlåtandef M 89.
11
ll:o. Angående lönefyllnad åt Kalsenianske Professoren vid Upsala universitet.
I afseende på detta ämne inbemtas af de Utskottet tillhandakomne handlingar,
att som beloppet af den berörde profession tillfallande lön uppginge, då räntan å
donationsfonden och universitetets tillskott sammanräknades, lill endast 621 R:dr
32 sk. banko, under det att de öfrige professors-lönerne inom theologiska fakulteten
kunde, efter olika spanmålspriser, beräknas till 1,233 R:dr 16 sk. ä 1,353 R:dr
16 sk., hade akademiska konsistorium begärt, att ifrågavarande professorslön måtte
förhöjas med ett belopp af 600 R:dr, hvartill oek H. K. H., universitetets kansler,
tillstyrkt nådigt bifall.
Då enligt gällande lönereglering vore bestämdt, att yngste professorn inom theologiska
fakulteten skulle uppbära den Kalsenianska lönen, och lönecirkulationen inom
fakulteten omfattade endast fyra larareplatser, kunde häraf lätteligen inträffa, alt den
efter fullmakten yngste professoren under största delen af sin lefnad finge åtnöjas
med nämnde ringa lön, hvilket förhållande åter kunde menligt inverka på de theologiska
lärostolarnas värdiga besättande. Utskottet får fördenskull, och med hänsigt
dertill, att lika åligganden fordra lika aflöning,
tillstyrka Rikets Ständer att bevilja det af Kongl. Maj:t till lönefyllnad
åt Kalsenianske professoren vid Upsala universitet äskade årliga
belopp af 600 R:dr.
12:o. Angående lönefyllnad åt Bibliothekarien vid universitetet i Lund
I
anledning af consistorii academici i Lund, på anförde skäl gjorde begäran,
att de vid bibliotheket derstädes anställde tjenstemäns löner måtte tillökas, nemligen
bibliothekariens, hvilken för närvarande utgjorde endast 800 R:dr, med ett lika be
lopp,
vice bibliothekariens, uppgående till blott 400 R:dr, med 500 R:dr, samt Usta
och 2:dra amanuensernes, hvilka icke bestege sig till mer än 250 för den förre,
och 200 R:dr för den sednare, med tillsammans 350 R:dr, hade H. K. H., universitetets
kansler, uti underdånigt memorial, tillstyrkt, att det för nämnde föremål
begärda belopp 1,350 R:dr, måtte i nåder beviljas, med den inskränkning, att, om
hela denna summa icke kunde bifallas, förbättring i bibliothekariens lön företrädesvis
mätte ega rum; hvarefter Kongl, Maj:t ock till Rikets Ständer gjo>l i ämnet den
framställning, som här ofvan i 6.ie punkten blifvit omnämnd.
I sammanhang härmed har professoren Agardh uti sin förrberörde motion föreslagit,
att Rikets Ständer måtte, i enlighet med consistorii academici nyss omför
mälde,
af H. K. II. kansleren förordade, hemställan,. anvisa såsom en billig ersättning
12
Stats-Utskoltets Utlåtande, Jii 89.
för den upphörda förhöjda (jenslårsberäkningen, en årlig summa af S30 R:dr till
nödig löneförbättring åt bibliothekets tjenstemän, med undantag af bibliothekarien.
Då, genom bibliothekets ständigt växande samlingar, bibliotbekariens göromål
blifvit så förökade, att han åt dem måste egna sin tid odeladt, och i följd deraf
nu icke kan, såsom förr egt rum, tillika innehafva annan tjenst, finnér Utskottet,
med hänsigt derjemte till ifrågavarande befattnings vigt och de egenskaper, som innchafvaren
deraf måste besitta, sig böra hemställa,
att Rikets Ständer må, till lönefyllnad åt bibliothekarien vid universitetet
i Lund, anvisa ett årligt belopp af 800 R:dr;
anseende Utskottet sig deremot
icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall å motionärens framställning
om lönetillökning åt bibliothekets öfrige tjenstemän.
13:o. Uti en annan af professoren Agardh bos högvördige Presteståndet väckt
och till Stats-utskottet remitterad motion, har alternativt blifvit föreslaget, dels att,
såsom en billig ersättning för förlorade löneförmåner, samt för att bereda universitetslärarna
en tarflig bergning, Rikets Ständer ville bevilja en lönefyllnad af 300 R:dr
åt hvardera af de 13 professorerne inom verldsliga fakulteterne vid universitetet i
Lund, samt åt de 5 inom samma fakulteter vid Upsala universitet, hvilka icke vore
i åtnjutande af en sådan lönetillökning, och ej innehade praebende-pastorat, dels att,
om statens tillgångar icke medgåfve en sådan lönefyllnad åt alla nu omnämnde professorer,
den åtminstone måtte förunnas de 8 äldste inom berörde fakulteter vid
Lunds universitet, hvilka ej fått sig någon löneförhöjning tillagd.
Till stöd för denna anhållan har motionären hufvudsakligen anfört, att, enligt
den för sistnämnde universitet år 1770 fastställde löningsslaf, utgjorde lönen för
hvardera af dåvarande 12 professorer 300 tunnor spanmål, ett praebende-pastorat,
eller arrendet af ett helt mantal praebende-hemman, uppgående till ISO å 2-iO tunnor,
samt dessutom vissa andelar i akademiens åker och ängsmark. Dessa förhållanden
förändrades genom den år 1807 uppgjorde stat. Flere nya lärostolar blefvo
då inrättade, och till deras innehafvares allönande anskaffades medel genom att förminska
de äldre professors-lönerne. De menliga följderna af denna lönenedsättning,
i förening med under de sista 20 åren till nära SO procent stegrade lefnadskostnader,
hafva icke uteblifvit. Under det man öfverallt annorstädes trängdes på embetsmannabanan,
och den utnämnande auktoriteten hade skäl alt beklaga sig öfver
ett för stort antal sökande till en ledig syssla, stöde vid universiteten den ena lärostolen
efter den andra ledig, af brist på kompetente sökande, till ådagaläggande
hvaraf exempelvis blifvit anfördt, att för närvarande vore i Upsala 2 professioner,
Stals-Utskoltels Ullålande, M 89.
13
en juridisk och en medicinsk, samt i Lund äfven 2:ne, nemligen den anatomiska
på 4:de och en juridisk på 40:de året, af denna anledning vakante. Ett komplett
förslag hade under de sista 20 åren hört till undantagen vid Lunds akademi, hvilken
omständighet föranledt ett förut öfverflödigt Kongl, bref af den 23 November
1842, hvarigenom konsistorium blifvit ålagdt att, i händelse ej 3 kompetente sökande
sig anmälde, ingå med förfrågan till kansleren, huruvida förslag borde upprättas
eller ej, på det Kongl. Maj:t vid utnämnandet icke måtte varda inskränkt i
sin grundlagsenliga rätt att välja bland 3:ne.
Vid öfvervägande häraf, har Utskottet icke lemnat utan uppmärksamhet, att en
universitets-lärare, då han erhållit en lärostol i sin vetenskap, hunnit spetsen af
sin bana, hvarinom icke finnes någon högre grad, hvartill befordran kunde vinnas.
Att denna högsta lärareplats, som vanligtvis icke uppnås utan stora ansträngningar
och uppoffringar, samt först vid en mera framskriden ålder, bör lemna sin innehafvare
en tillräcklig och anständig bergning, torde icke kunna bestridas, utan åsidosättande
af billighetens fordran och vetenskapens sannskyldiga intresse. Rikets
Ständer hafva äfven, med erkännande deraf, sökt, i mån af statens tillgångar, afhjelpa
de mest framstående behofven, och i sådant hänseende vid 1840 och 1841
årens riksdag anvisat medel, hvarigenom de 6 äldste professorerne i de verldsliga
fakulteterna undfmgo en löneförbättring af 300 R:dr hvardera; hvarefter vid 1844
och 1845 årens riksdag ytterligare beviljades ett anslag af 3,000 R:dr till likartad
löneförhöjning åt 10 professorer i nämnde fakulteter vid universitetet i Upsala.
För att bereda Lunds akademi en lika förmån, äskade Kongl. Majit af Rikets sist
församlade Ständer ett anslag af 2,400 R:dr, att användas till ökning af endast 8
professorslöner inom de verldsliga fakulteterna, emedan inom den filosofiska tvenne
praebenden voro å stat beräknade; men med afseende ej mindre derå, att hel professorslön
vid sistnämnde universitet med 75 tunnor spanmål öfversköle sådan lön
vid det i Upsala, samt att under de då nästföregående åren spanmålsprisen i Skåne
varit höga, än ock å statsverkets inskränkta tillgångar, funno Ständerne sig då icke
kunna bifalla det äskade anslaget.
Den fördel, Professorerne i Lund ega framför sine vederlikar i Upsala, att nemligen
hafva under lönerne en större qvantitet spanmål, torde fullt motvägas, dels af
det fastare högre pris, de sednare erhålla för sin spanmål, dels ock af förmånen
utaf boställsrum eller hyreshjelp, samt ved in natura, hvaraf desse äro i åtnjutande.
Vid en opartisk beräkning af de ömsesidiga löneinkomsterne, grundad på medelprisen
under de 3 sednasle åren å de båda universitetens försålde löningsspanmål, utfaller
jemnförelsen ingalunda lill nackdel för Upsala akademi, och det lärer vid sådant
förhållande få antagas, alt de skäl, som föranledt beslutet i denna fråga vid
14
Stats-Utskotlets Utlåtande, JU 89.
sistlidne riksdag, nu mera icke förelinnas, hvadan Utskottet, med tillämpning af den
förut uttalade grundsatsen, att lika åligganden förtjena lika aflöning, samt med åberopande
af bvad i öfrigt blifvit anfördt, anser sig böra understödja motionärens sednare
alternativa förslag, och hemställer,
det Rikets Ständer måtte å stat uppföra ett belopp af 2,400 R:dr,
att såsom lönefyllnad med 300 R:dr utgå till hvardera af de 8
till de verIdsliga fakulteterna hörande, å Lunds universitets stat
uppförde, Professorer, hvilka äro närmast i ordningen efter de sex,
som redan en sådan erhållit; men med uteslutande af dem, som
innehafva prebenden eller åtnjuta andre deras tjenst åtföljande löneförmåner,
som motsvara den ifrågavarande tillökningen.
14:o. Professor Carlsson har uti sin oftaberörde motion slutligen hemställt, att
Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 6,000 R:dr till inrättande af 3:ne
nya professioner vid Upsala universitet, nemi. två i använd kemi och en uti zoo
logi;
hvarjemte Herr Lagerhjelm, Puti en hos högl. Ridderskapet och Adeln väckt
och (ill Utskottet remitterad motion, likaledes gjort framställning om inrättande af
2:ne kemiska lärostolar vid nämnde universitet, samt tillika föreslagit, att Rikets
Ständer måtte dels anvisa för en gång 12,000 R:dr till första uppsättning af in
strumenter
och tillbehör för det kemiska laboratorium, som Kongl. Maj:t uti den
nådiga propositionen ifrågaställa dels bifalla ett årligt anslag af 1,200 R:dr att användas
till 4 vid sagde laboratorium behöflige biträdande underlärare.
För att ådagalägga behofvet af de 2:ne kemiska professionernes inrättande,
hvaraf den ene, under benämning af physiologisk, omfattande kemiens tillämpning
på växt- och djurlifvet samt farmacien, och den andre, benämnd geologisk, hvars
föremål borde vara geologi, mineralogi och de vetenskapliga grunderne för jernbandteringen,
hafva motionärerne hufvudsakligen yttrat, att, så framt universitetet
skulle utgöra en medelpunkt för landets intellektuella bildning, vore det oundgängligt,
att en utvidgning af dess läroområde egde rum, i samma mån som dels de serskilda
vetenskaperna utvidgade sig eller nya uppväxte, dels samhällslifvets utveckling
kräfde bistånd af vetenskapens tillämpning; att den kemiska vetenskapen i nyare
tider vunnit en allt större utveckling och en så vidsträckt, ännu i början af delta
århundrade knappast förmodad tillämpning äfven på hela omfånget af den organiska
naturen, att det nu mera vore omöjligt för en enda person att så omfatta alla de
serskilda riktningarne af kemiens undersökningar, att han i dem alla kunde på ett
fullt tillfredsställande sätt vägleda alla dem, som, nu eller framdeles, i ökad mängd
för vetenskapens, industriens oell jordbrukets serskilda ändamål sökte utbildning i
kemisk insigt och experimenlering; att ingen vetenskap ulöfvade på det industriela
Stats-Utskottets Utlåtande, JU 89.
15
lifvet cn mägtigare inverkan än den ifrågavarande, hvarföre de kostnader, sorn för
densammas fullständiga bibringande användes, skulle staten mångdubbelt! godtgöras
genom den stigande utvecklingen i bergshandteringen, jordbruket och näringarne samt
deraf ökad national-välmåga; att vid universitetet måste finnas en bildningsanstalt
för de lärare i den kemiska vetenskapen, hvilka i allt större myckenhet erfordrades
för bergsskolor, landtbruksskolor, tekniska och slöjdskolor; samt att Upsala universitet,
i anseende lill dess närbelägenhel till hufvudstaden och rikets betydligaste
bergverks-dislrikter, företrädesvis egnade sig till medelpunkt för ett sådant studium,
och sluteligen, alt alla främmande civiliserade nationer, under erkännande af de kemiska
vetenskapernes oskattbara praktiska nytta, icke tvekat att bevilja anslag för
deras befordrande och utbredande af insigter i dem, samt för detta ändamål inrättat
vid de Heste universiteten 3, men vid några ända till 7 lärostolar.
1 afseende på nyttan och nödvändigheten af den föreslagna zoologiska professionen,
är anfördt: att de öfriga naturvetenskapernas studium vore i hög grad beroende
af zoologien, hvars resultater egde äfven för den nyare medicinen en stor
vigt, alt Upsala universitet, hvarifrån Linné spridl öfver naturforskningen ett högt
ljus, troligen vore det enda i Europa, der ett helt naturens rike saknade en tolk,
samt slutligen, att, genom saknad af ifrågavarande lärostol, en betydande och kännbar
lucka i organisationen af hela den akademiska undervisningen måste uppstå.
Att naturvetenskaperna utöfva en genomgripande inverkan på ej allenast bildningen
i allmänhet, utan ock på det praktiska lifvets olika yrken och förhållanden,
lärer icke kunna förnekas, äfvensom att den kemiska vetenskapen nu mera vunnit
deli utsträckning, att en enda lärare för densamma vid högskolorna ej mera kan
motsvara vetenskapens egna fordringar, än mindre de anspråk, samhället gör på hans
undervisning och spridande af kemiska insigter. De kemiska vetenskapernes äfvensom
zoologiens oskattbara nytta har i främmande länder blifvit praktiskt erkänd
genom inrättandet af enskilde lärostolar för hvarje af dessa vetenskaper. Enahanda
har förhållandet icke varit i Sverige, hvarest vid Upsala universitet det missförhållande
eger rum, att ingen undervisning meddelas uti växt- och djur-kemi samt
ingen serskild profession finnes uti zoologi, oaktadt dessa kunskapsarters vigliga
tillämpning, serdeles på åkerbruk och medicin, länge varit insedt och vid föregående
riksdagar äfven föranledt framställningar till afhjelpande af den anmärkta bristen.
Utskottet anser derföre motionärernes i sådant hänseende gjorda förenämnde förslag
vara förtjente af synnerlig uppmärksamhet samt föreställer sig, ali det behof, som
dermed velat fyllas, kan till någon del afhjelpas genom användandet af lönen vid en
nyligen ledigblifven lärostol inom medicinska fakulteten, så vida det göres för Kongl.
Maj:t möjligt, att skilja undervisningen uti materia medica, med hvad dertill hörer,
16
Stats-Utskottets Utlåtande, M 89.
från undervisningen uti de egentliga så kallade naturvetenskaperna och förena densamma
med växt- och djur-kemien. Om en sådan, nu endast antydd, fördelning
kan verkställas, hvarom det icke tillkommer Utskottet alt inlåta sig i någon pröfning,
blir det, efter Utskottets tanka, möjligt att afhjelpa det öfverklagade behofvet,
genom inrättandet af endast 2:ne professioner, nemligen en i kemi och en i zoologi.
Af desse förekomne omständigheter finner Utskottet sig icke kunna i vidsträcktare
mån understödja motionärernes framställningar, än att Utskottet, för att
bereda undervisning vid Upsala universitet, så väl uti den rena kemien och dess
tillämpning på jordbruk och bergsbruk, som uti zoologi, tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 2,000 R:dr för inrättande
af en ny kemisk profession och ett af 2,000 R:dr för
inrättandet af en profession uti zoologi vid universitetet i Upsala,
att åtnjutas i tur med de öfrige professors-löner uti de verldslige
fakulteterne.
15:o. Utskottet har jemväl tagit i öfvervägande 2:ne från Högvördiga Presteståndet
lill Utskottet remitterade motioner, deruti blifvit föreslaget:
a) af Doktor Grafström, med hvilken Prosten Ljungdahl instämt, att oaktadt
de moderna språken i närvarande tid, dels i anseende till sin rika litteratur, sorn
genom utmärkte skalder och vetenskapsmän ernått lill sin vidd en omväxling, som
öfverträffar och till sitt innehåll en fulländning, som tällar med forntidens mest berömda
qvarlefvor, dels genom sin alltmer och mer påträngande oumbärlighet i det
dagliga samfundslifvet och sin stora praktiska nytta, intoge bland bildningsmedlen en
plats, som man hitintills åt dem ej velat tillerkänna, hade man likväl icke åt vigten
af en fullständig undervisning i dessa språk vid Upsala universitet egnat en behörig
uppmärksamhet. Visserligen funnes vid nämnde universitet en e. o. Professor i mo
dern
litteratur, hvilken innehade språkmästarens i Tyska och Italienska språken lön,
samt en e. o. Adjunkt i Franska och Engelska språken, med den lön, läraren i
samma språk förut tillkommit, men desse akademiske lärare hade ingen examensrätt,
hvarigenom kontroll saknades, huruvida de personer, som, efter vid universitetet undergången
philosophiae candidat-examen, anställdes såsom lärare vid elementar-läroverken,
egde nödiga kunskaper i de moderna språken, hvilka vid de lägre undervisnings-anstallerna
och synnerligast i de så kallade realskolorne, till väsendtlig del inginge
uti undervisningen. Till afhjelpande af den sålunda anmärkte brist är af motionären
hemsläldt, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af i 000 R:dr,
hvarigenom, jemte användande af de redan befintlige 2:ne språkmästare-lönerna, kunde
inrättas en ordinarie profession i de moderna språken, med vanlig föreiäsniogs
skyl
-
Stais Utskottets Utlåtande, M 89.
17
skyldighet och hvars ämne med examensrättighet skulle ingå bland de öfrige, som
erfordrades för undergående af filosofie kandidat-examen, och derjemte en adjunktur
i den moderna litteraturen, med samma rättigheter och skyldigheter som
öfrige den filosofiska fakultetens adjunkter.
b) Af Prosten Tellbom, att för den vid Upsala universitet år 1845 anställde
extra ordinarie Professor i moderna litteraturen, mätte, utöfver de löneförmåner han
såsom språklärare innehar, beviljas ett. årligt anslag af 800 R:dr, mot förbindelse
för honom alt hålla fyra offentliga föreläsningar i hvarje vecka.
Utskottet, som tillika tagit kännedom om de yttranden, hvilka inom Presteståndet
föregått remitterandet af dessa motioner, har visserligen icke förbisett att bildandet
af en profession i moderna språk vid Upsala akademi skulle för den vetenskapliga
utvecklingen inom fäderneslandet vara fördelaktigt, men då inrättandet af nya lärostolar
nära sammanhänger med de på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende förslag
till förbättrade lagar för universiteten och desses dermed i samband stående
förändrade organisation, anser Utskottet sig icke kunna, under sådane förhållanden,
annat än
afstyrka Rikets Ständers bifall å hvad motionärerne så i ena som
andra hänseendet hemställt och föreslagit. '
16:o. Och anser Utskottet, i följd af hvad här ofvan, under rubriken universiteten
blifvit tillstyrkt, hernstäldt och föreslaget, det af Riksdagsfullmäktigen Bengt
Gudmundsson från Hallands län, med hvilken flere af Hedervärda Bondeståndets le -  damöter instämt, uti ett i berörde riksstånd afgifvet och till Statsutskottet rernitterädt
memorial, bland annat hvarom nu icke är fråga, gjorda förslag, nemligen att
de praktiska fakulteterna, vid så väl Upsala, som Lunds universiteter, måtte förflyttas
till hufvudstaden, samt anslagen till de samma endast gifvas med det vilkor, att
en sådan förflyttning egde rum, samt en motsvarande utbrytning af universitetens
fonder och årsinkomster af Kongl. Maj:t anbefalldes för att dermed förse de praktiska
högre läroverk, som i hufvudstaden inrättades,
kunna förfalla.
Elementar yär overken.
47:o. Från Vällofliga Borgareståndet har till Statsutskottet blifvit remitterad
en af Herr Bjuhr väckt motion, deri, under åberopande af 2:ne inom nämnde Stånd
vid nästförflutne Riksdag i samma syftning framställde motioner, äskas ett statsanslag
lill förökning af lärares a/lönande vid Umeå och Piteå skolor, i likhet med och
till samma belopp, som Frösö Elementarskola för närvarande åtnjuter, under vilkor
Bih. till R. St. Prol. 1850 cfc 1851. 4 Sami., 1 Afd., 31 Häft. 3
18
Stals-Ulslioltels Ullålande, JW 89.
alt skolomes lärare skulle förbinda sig att bestrida undervisningen för lärjungarnes
undergående af fullständig student-examen. Såsom skäl till del begärda anslaget
anföres innevånarnes i de nordligaste länen lifligt uttryckta önskan i detta hänseende,
föranledd af de stora afstånden ifrån Hernösands fullständiga Elemenlar-läroverk och
derigenom uppkommande stora svårighet och kostnad för föräldrar, att bereda sine
barn en för afgång till universitetet tillräcklig undervisning.
Utskottet förbiser icke vigten af de utaf motionären åberopade förhållanden,
men får å andra sidan ej lemna oanmärkt, att fyra fullständiga Elementar-läroverk
för ett stift af omkring 250,000 innevånare, skulle taga statens tillgångar val mycket
i anspråk; och då Rikets Ständer så nyligen som vid sednaste Riksdag lemnat
ett förhöjdt anslag af 90,000 K:dr för Elementar-läroverkens ordnande samt Kongl.
Maj:t, vid en skeende definitiv reglering af desse läroverk visserligen kommer att
lemna allt tillbörligt afseende åt lokala behof, så vida de äro förenliga med samhällets
i det hela rättmätiga fordringar, tillstyrker Utskottet,
att ofvanberörde motion icke mätte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
18:o. Uti em inom Högvördiga Presteståndet af Doktor Stenhammar väckt
och till Statsutskottet remitterad motion, om anslag lill förökade löner för lärarne i
naturvetenskaperna vid rikets Elementar-läroverk, har blifvit anfördt: hurusom det
torde få tagas för afgjordt, att naturvetenskaperna utgöra ett lill den allmänna bildningen
hörande väsendtligt läroämne, som icke vid Elementar undervisningen må försummas,
äfvensom att hvar och en lärare bör njuta en aflöning, som är tillräcklig
för de nödvändigaste lefnadsbebofven. Det förra syntes man hafva erkänt, då den
af Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag föreslagna stat för fullständiga Elementarläroverk
upptager en lärare i naturvetenskap; men deremot alldeles förgätit det sednare,
då man för denne lärare bestämt en lön af 150 R:dr. Man kunde förklara
ett sådant förhållande endast af en traditionel åsigt, att undervisningen i naturvetenskap
vore ett föga väsendtligt bihang till den öfriga Elementar-undervisningen,
hvilket, såsom ett extra besvär, af någon bland lärarne kunde för ett mindre arf
vode
ombesörjas. En sådan förening måste dock i de liesta fall blifva skadlig för
undervisningen i någotdera kunskapsämnet. Visserligen borde naturvetenskapen icke
upptaga så vidsträckt utrymme, att andra vigtiga undervisningsämnen skulle för densamma
vika tillbaka. Det antal lärotimmar, som, åtminstone vid de flesta högre
Elementar-läroverk, redan är deråt lemnadt, vore någorlunda tillräckligt. Man borde
likväl besinna, att lärotimmarne inom denna kunskapsgren icke finge inskränkas till
lärorummet, utan mäste fortsättas ute på fältet i naturens egen lärosal, och att
denna undervisning torde blifva af desto högre varde, ju mera formen för undervis
-
Sluls.Utskottets Utlåtande, Jtä 89.
19
ningen i åtskilliga andra läroämnen, syntes sträfva att skilja sig från allt konkret
och förirra sig i det för ungdomssinnet främmande abstrakta. Under förmodan, att
läraren i naturvetenskap kunde förtjena att jemföras med de ringast lönade lärare
vid Elementar-Iäroverken, har motionären hemställt, att Rikets Ständer mätte åt hvar
och en lärare i naturvetenskap vid fullständiga läroverk anslå eh lön af 600 R.dr
banko, och hade Biskop Bergman, Professor Wahlberg, Lektor Wallman och Prosten
J. Söderberg motionen understöd!, den sistnämnde med tillägg, att han önskade lä~
rame i så väl naturvetenskap, som lefvande språk, ställda uti fullkomlig likhet med
Öfrige lärare inom läroverket.
Lika med motionären, anser Utskottet att man numera icke beböfver söka bevis
derför, att naturvetenskapen icke allenast utgör ett bland de väsendtligaste och
ädlaste bildningsmedel, utan äfven att dess stora vigt för näring och industri af alla
slag berättigar densamma till en väsendtlig plats bland de undervisningsämnen, hvilka
hvarken kunna eller böra försummas vid Elementar-Iäroverken, om de skola uppfylla
det kraf, som ej mera låter sig afvisas. Naturvetenskapen beböfver vid hvarje
fullständigt läroverk sin egen man, och denne måste aflönas i förhållande till undervisningsämnets
vigt och det arbete, man af honom kräfver. Utskottet hyser intet
tvifvel derom, att, vid den väntade regleringen af våra Elementar-läroverk, denna
grundsats skall vinna fullt afseende; att i en utkommande skol lag varder bestämdt,
hvilket rum naturvetenskapens studium bör inlaga i undervisningens kedja och att
lärarnes aflöning blifver i förhållande dertill bestämd. Del penningebelopp, sorn
skulle behöfvas för att från ISO till 600 R:dr fylla lönerna för lärarue i naturvetenskapen
vid samtlige fullständiga Elementar-läroverk, utgör 5,930 R:dr; men della
minskas derigenom, att, pä åtskilliga, ställen, läraren i denna kunskapsgren redan
erhållit löneförhöjning. Vid 18S0 års slut funuos å det af Rikets Ständer vid näsllidne
riksdag beviljade anslag för Elementar-Iäroverken 36,820 R:dr 38 sk. -i rst.
reserverade, hvartill kommer beloppet af inflytande terminsafgifter, hvilket ännu icke
kan med noggrannhet beräknas. För den närmaste framliden kan således någon
förlägenhet om medel för det nu uppgifna ändamålet icke uppkomma. En ytterligare
besparing, tillräcklig måhända för hela behofvet, torde äfven snart nog kunna
beredas. Om, nemligen för de yngste bland hädanefter tillträdande lärare, lönevilkoren
nedsättas lill 400 R:dr banko, synes en sådan summa böra motsvara alla
billiga anspråk; och sökande till platser med denna mindre lön, men med utsigt att,
i sin tur, blifva af en högre delaktige, skola visserligen icke komma att saknas.
På grund häraf tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla alt, intilldess slutlig
reglering af läroverken varder i nåder beslutad och i verket satt,
20
Slats-Ulskottels Utlåtande, JK 89.
vid hvarje fullständigt Elemenlar-läroverk, hvarest en motsvarande
löneförhöjning icke redan blifvit beredd, årliga lönen för läraren i
naturvetenskap förhöjes till 600 R:dr banko, samt alt, derest Kongl.
Maj: t skulle tinna skäl i nåder härtill lemna Sitt bifall, lönen för
den yngste af de lärare, som hädanefter antagas, måtte, der ej lokala
förhållanden skulle göra undantag härifrån nödigt, bestämmas
till ett belopp af -400 R:dr banko för året.
19:o. Till Statsutskottet hafva följande inom Hedervärda Bondeståndet väckte
motioner blifvit remitterade, åsyftande dels borttagande och dels nedsättning i bestämda
terminsafgiften för lärjungar vid rikets Elementar-läroverk:
a) af Riksdagsfullmäkligen Johan Andersson från Stora Kopparbergs län, som,
på grund deraf, att staten bör uteslutande bekosta offentliga undervisningsanstalterna
och alt den nu bestämda terminsafgiften är till den grad tung, att mången mindre
bemedlad familjfader sett sig nödsakad, att för densamme taga sine söner från skolorne,
yrkar att hela afgiften måtte försvinna;
b) af Riksdagsfullmäktige!! Anders Olofsson från Jemtlands län, som, på likartade
skäl, föreslår, att enär den studerande ungdomens föräldrar kunna indelas i
bemedlade, mindre bemedlade och obemedlade, så borde den första af dessa afdelningar
betala hela den nu påbjudna terminsafgiften, den andra endast hälften och
den tredje alldeles befrias; yrkande motionären derjemte, alt då svårligen mera än
hälften af högsta skolafgiflens belopp, beräknad på hela antalet af lärjungar, torde
komma e.tt till statsverket ingå, denna proportion för Norrland och de landskap, der
oftare missväxter inträffa och afståndet till skolorna är oerhördt långt, ytterligare
borde nedsättas lill Vs af högsta afgift;
c) af Riksdagsfullmäktigen A. W. Svartling från Östergöthlands län, som, under
åberopande af de svårigheter, som möta vid bestämmandet af hvilka bland skolungdomen,
som skola från terminsafgift befrias; af det tryckande för mindre bemedlade
föräldrar i afgiflens ei läggande, föreslår, att rikets nu församlade Ständer
ville höja det vid näsllidne riksdag å Riksstatens 8:de hufvudtitel för Elemenlar-läroverken
uppförda anslag med ytterligare en behöflig summa, så att antingen hela afgiften
kunde upphöra eller åtminstone nedsättas till omkring 2 R:dr banko.
Onekligen är det en vacker tanke, alt staten bör kostnadsfritt erbjuda undervisning
åt hvem som söker bildningens frukter; det kan ej heller bestridas att nu
bestämda terminsafgift kan falla sig tryckande för mången familjfader, som kämpar
med knappa tillgångar, utan alt dock vara så medellös, alt befrielse derifrån kan
ko'mma i fråga, likasom denna befrielse gör vederbörande ephorer, inspektörer och
rektorer myckel bekymmer och svårligen kan aflöpa, ulan ojemnhet och missnöje å
Stals-Utskoltets Utlåtande, Jtä 89.
21
någon sida. Till undanrödjande åtminstone i någon mån äf dessa olägenheter samt,
så vidt sådant låter sig verkställas utan en alltför stor uppoffring för närvarande å
statens sida, hvilken för bestridande af de vid sistlidne riksdag beviljade betydliga
lönctillökningar för lärarne vid elementar-läroverken påräknat såsom bidrag dertill
af inflytande skolafgift ett ej obetydligt belopp, som Utskottet anser kunna upptagas
till omkring 30,000 R:dr, har Utskottet ansett sig böra i så måtto biträda motionärernes
i ämnet gjorde framställningar, att Utskottet funnit berörde skolafgift lämpligen
kunna nedsättas från 5 till 3 R:dr, samt att ett anslag beviljas till godgörande
af en del utgifter, som genom terminsafgiften hittills påräknats kunna fyllas.
Utskottet tillstyrker således,
alt Rikets Ständer ville medgifva, att den vid sista riksdagen till 3
R:dr bestämda skolafgift får nedsättas till 3 R:dr i terminen, med
iakttagande för öfrigt af förut stadgade vilkor, samt att Rikets Ständer
bevilja ett årligt anslag af 12,000 R:dr till bestridande af så
dano
utgifter, som varit ämnade att af den högre terminsafgiften
bctäckas.
20:o. Från höglodige Ridderskapet och Adeln samt högvördige Presleståndet
bar Utskottet undfått remiss å 2:ne motioner, den ena af friherre Stjernstedt, A.
JK., och den andra af vice talmannen, biskop Holmström,- Uti den förra af dessa
motioner bar blifvit föreslaget, alt som Strengnäs elementar-läroverk för närvarande
egde ganska betydliga och i många afscenden värderika samlingar, omfattande ej
mindre dess af omkring 13,000 volumer och 8,000 disputationer bestående serdeles
dyrbara bibliothek, hvilket, ehuru icke doteradt med mera än 100 å 120
R:dr årlig inkomst, likväl vore i ständigt tillvexande, än äfven ett vackert museum
af däggdjur, foglar och fiskar, i sprit inlagda amfibier, anatomiska preparater, en
rik sandig af insekter och crustäceer, snäckor, musslor och petrifikater samt mineralier,
större herbarier, äfvensom mynt och medaljer i silfver och guld till flere
tusen riksdalers värde, men aldeles saknade medel att kunna behörigen vårda och
underhålla samt bereda lämpligt utrymme åt samlingarne, Rikets Ständer måtte, i
betraktande af ifrågavarande samlingars betydenhet och den nytta, hvilken de, ändamålsenligt
vårdade, kunde lemna ej blott läroverket ulan äfven den vetenskapliga
forskningen i allmänhet, bevilja, för nu antydda ändamål, ett årligt anslag af 200
R:dr banko, att utgå på sätt och med det vilkor Rikets Ständer kunde finna skäligt
bestämma, samt att dessutom, i anseende dertill att 13 tunnor spanmål, hvilka
varit donerade lill arfvode åt medicinae och historiee naturalis lektorn vid läroverket
i Strengnäs, i hans egenskap af bibliothekarie derstädes, blifvit, vid sednaste lönereg
-
22
Stais-Utskottets Utlåtande, M 89,
leringar och enligt af Kongl. Maj:t fastställd öfvergångs-slat, inbegripne i den honom,
såsom lektor, tillagde lönetillökning, hvarigenom sålunda lön för bibliothekarien
saknades, Rikets Ständer jemväl ville afhjelpa detta behof och, i sådant hänseende,
anslå en årlig lönefyllnadssumma af 200 R:dr till läraren i naturalhistorien vid
ifrågavarande läroverk, ål hvilken vården af de omnämnde samlingarne vore anförtrodd.
— Uti den sednare motionen har, på enahanda skäl, blifvit hemsthldt, att,
till fyllande utaf hvardera af dessa behof, måtte anslås ett belopp af 100 lill 200
R:dr banko årligen, eller ock ett deremot svarande kapital, att ställas under stiftsstyrelsens
förvaltning och redovisning.
Utskottet, sorn erhållit tillförlitlig underrättelse om vidden och dyrbarheten af de
i Strengnäs befintlige samlingar, måste erkänna vigten och behofvet af de äskade anslagen
för deras underhåll och vård. Men då denna fråga sammanhänger med de
fullständiga läroverkens i allmänhet behof af anslag för materielen, om undervisningen,
åtminstone i vissa kunskapsarter, skall kunna erhålla tillräcklig utsträckning och
åskådlighet, samt nödig väckelse till vetenskapligt intresse gifvas; så och enär derjemte
det vid sednaste riksdag beviljade anslag för elementar-läroverken och den vid
samma tillfälle beslutade terminsafgiften varit afsedde, att bereda tillgång äfven för
detta ändamål; men ännu icke är utrönt hvarken behofvets storlek eller terminsafgifternes
påräkneliga årliga totalsumma, anser sig Utskottet förhindradt,
att för närvarande tillstyrka bifall lill molionärernes förslag.
21 :o. Uti en hos högvördiga Presteståndet väckt och till Stats—Utskottet remitterad
motion, har lektor Wallman, med hvilken doktor Broman, professor Wahlberg
samt prostarne Cnattingius och Arosenius instämt, anfört hurusom den obetydliga
lön af 261 R:dr 18 sk , som tilikomme bibliothekarien vid Linköpings gymnasii-
och stiftsbibliothek, hvilket, näst de båda universitetens samt hufvudsta
dens
tvenne stora bibliotheker, är af fäderneslandets boksamlingar icke blott tiil
antalet den rikaste ulan äfven den dyrbaraste, vore alldeles otillräcklig för en Ijenstetnans
anständiga bergning, hvarigenom äfven inträffade att en person, utrustad med
de egenskaper, som för denna trägna och ansvarsfulla befattning, hvarmed undervisningsskvldighet
vid gymnasium vore förenad, erfordrades, icke ville eller kunde
af nödig omtanka för sin utkomst qvarstanna vid befattningen, hvilken, sedan lönerne
vid elementar-läroverken blifvit förhöjde lill ett belopp al 600 R:dr för den
yngste läraren, någon behörigen qvalificerad person icke ville, till stor förlägenhet
för stiftsstyrelsen, åtaga sig.
Af sådan anledning och då landets större lärdomsskaller vore att anse såsom
«u nationalegendom, hvilken behöfde tillsyn och vård, har motionären begärt för
Stat s-Ot skottets Ullålande, M 8!).
23
bibliothekarie!) vid ifrågavarande bibliotbek en årlig löneförhöjning af 266 R:dr
52 sk.
Vid sisllidne riksdag äskade Kongl. Majit till samma föremål enahanda belopp,
men Rikets Ständer ansågo sig då icke kunna dertill lemna bifall, emedan Ständerna
föreställde sig att personer icke skulle saknas, som ville åtaga sig ifrågavarande
bibliotheksbefattning; den undervisningsskyldighet, som dermed är förenad,
torde vid regleringen af läroverket i Linköping kunna bereda bibliothekarien, utöfver
de inkomster lian såsom sådan innehafver, någon andel utaf det för elementarläroverken
anvisade anslag, och Utskottet
afstyrker derföre den förnyade framställningen om löneförhöjning åt
bémälde bibliothekarie.
22:o. Från högvördige Prästeståndet har Utskottet erhållit remiss å en af
doktor Abr. Nordström väckt motion, deruti föreslagits »alt vid hvarje fullständigt
elemenlar-läroverk i riket, — de i Stockholm och universitetsstäderna undanlagne,—
bibliolhekerne måtte sättas i tillfälle, alt blifva försedde med de värderikaste arbeten
i alla de ämnen, som vid dessa läroverk föredragas, i första rummet tillgänglige
för lärarne, men derjemte äfven afsedde att gagna såsom bildningsmedel för
hela den kringliggande orten, samt all för sådant ändamål, Rikets Ständer måtte till
hvarje sådant bibliothek bevilja ett årligt statsanslag af 500 R:dr R:ko till bokinköp,
utan afdrag för de obetydliga tillgångar läroverken förut kunna ega.» Denna
uppoffring af några lusen R:dr blefve, enligt motionärens åsigt, å statens sida oafvislig,
då den betraktades såsom eli nödvändigt medel för höjandet af den allmänna
bildningen inom fäderneslandet, den blefve en hederssak, då den ställdes i jemförelse
med hvad sorn i utlandet gjordes för bildandet och ökandet af offentliga bibliotheker.
Enär statens tillgångar tagas i anspråk för vigtigare ändamål
afstyrkes bifall till det af motionären i sådant hänseende begärde
anslag.
23:o. Till Stats-Utskottet har blifvit remitterad en hos högloflige Ridder
skapet
och Adeln af herr Tham, Casper Wolrath, vackt motion, deruti han, under
förmälan hurusom akademi-adjunkten Ramström, uti en af honom i hufvudstaden
inrättad läroanstalt sökt åstadkomma en förmedling imellan de båda skolsystemerna,
nemligen det aldre på klassläsning grundade och del nyare med fri flyttning förenade
vexelundervisningssyslemet, föreslagit, att ett till nästa riksdag fortfarande årligt
anslag af 2,000 R:dr B:ko måtte beviljas för adjunkten Ramströms läroinrält—
ning, samt detta anslag, efter Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande, utgå af de medel
24
Slats-Ulskotteis Ull ålande, M 89.
Rikets Ständer anordnat för läroverken och undervisningen. En statsutgift för detta
ndamål hade, enligt motionärens förmenande, så mycket mera skäl för sig, som,
derest enhet i läromethoderne kunde genom Ramströms bemödande lillvägabringas,
ett något mindre antal lärare erfordrades och således en årlig icke obetydlig lönebesparing
kunna beredas genom den lärda liniens och real-liniens förening.
Efter hvad till Utskottets kännedom kommit, har akademi-adjunkten Ramström
i den under namn af Stockholms Lyceum och Realgymnasium af honom inrättade
undervisningsanstalt, dels sökt bringa till förening äldre och yngre skolmethoder, genom
begagnande af de fördelar, som hvarje method kunnat erbjuda, dels ock tillämpat
egna rön i denna väg. Medelst uppoffring af enskild förmögenhet, och en flerårig
nitisk verksamhet, med försakande af tillfällen till befordran, hade adjunkten
Ramström lyckats att efterhand åt denna läroinrättning gifva en sådan utbildning,
att från densamma, efter genomgången lärokurs, utexaminerats en mängd utmärktare
lärjungar, af hvilka de som ernat beträda den lärda eller tjenstemannabanan, omedelbart
till akademien afgått.
En skola, der detta vigtiga resultat vunnits, synes visserligen vara förljent af
uppmärksamhet; men då samma skola helt och hållet är en privat anstalt, utan allmän
kontroll och till sitt bestånd icke garanterad, ulan egentligen beroende på stiftarens,
deråt egnade fortsatta verksamhet, lärer det vara mindre lämpligt, alt för en
dylik undervisningsanstalt bevilja årligt anslag af allmänna medel, Utskottet hemställer
derföre,
alt motionärens förrberörde förslag icke måtte af Rikets Stander bifallas.
Fulkskolorne.
24;o. Såsom ersättning till garnisonsskolan i Christianstad för den afgift, som under
namn af portpenningar fordom till samma skola utgått, bade årligen, alltsedan
1841, från Riksgäldskontoret blifvit utbetalJt 240 R:dr banko; men då detta belopp
icke vore någon förändring underkastadt, och allt framgent borde fortfara, har
Kongl. Maj:t föreslagit att detsamma måtte å stat uppföras med 240 R:dr.
Till berörde nådiga förslag tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
23:o. Uti en hos högvördige Presteståndet väckt och till Statsutskottet remitterad
motion har Prosten Lagergren begärt att Rikets Ständer ville bevilja ett
årligt anslag af 3000 Rdr för inrättandet af en normalskala för fruntimmer sunder -  visningen i riket; hvarjemte motionären uppgjort förslag lill stat för den tiliernade
under
-
f
Stais-Utskottets Utlåtande, Ai 89.
25
Undervisningsanstalten, för hvilken, med beräkning af minst SO elever, betalande
hvardera i årsafgift 33 R:dr 16 sk. B:ko, inkomsterne, statsanslaget inbegripet, kalkylerats
till 4,666 R:dr 32 sk., varande utgifterna äfven till samma belopp upptagne.
Utskottet bar tagit delta förslag i öfvervägande, dervid Utskottet icke i ringaste
mån underkänt vigten och värdet af en bildad uppfostran för qvinnor. Huruvida
åter staten, med erkännande af sin pligt att sörja för det uppväxande slägtets sedliga
och intellektuela uppfostran, är förbunden att bekosta undervisningsanstalter för
bibringande af högre insigter, samt konster och färdigheter åt dess qvinnoungdom,
torde bero på åsigten om qvinnans bestämmelse och den plats hon är ämnad att i
samhället inlaga. Hvad som för den ena mcdborgareklassen är nödigt, är för den
andre öfverflödigt och måhända onjltigt. Örn en undervisningsanstalt för bildande af
lärarinnor för fruntimmer, hvilket motionären hufvudsakligen afser, skall af allmänna
medel bekostas, måste för iakttagande af rättvisa, fördelarne deraf vara allmänna;
men då större delen af landets innevånare icke kunna, af lätt insedda orsaker, hemta
nytta af en dylik läroinrättning, som endast blefve de så kallade högre klasserne till
båtnad, lärer det böra ankomma på deras försorg att, utan det allmännas betungande,
vidkännas de utgifter, som för erhållande af en mera förfinad qvinnouppfoslran
eifordras. Utskottet
tillstyrker fördenskull, alt berörde motion icke eller nu måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
26:o. Från högvördige Presteståndet bar Statsutskottet undfått remiss fi en
af lektor Söderberg väckt motion, hvaruti ban, jemte utförlig famställning. om fördelen,
nyttan och behofvet af allmänna flickskolor, föreslagit, att till inrättande af
sådana på 30 uppgifna ställen, Rikets Ständer måtte anvisa ett ärligt anslag af 41,333
R:dr 16 sk., hvaruti äfven vore inberäknad kostnaden för en normalskola i faufvudstaden
för bildande af lärarinnor.
Erkännande det välvilliga i motionens syftning, anser dock Utskottet statens tillgångar
icke medgifva det begärda anslaget, hvadan Utskottet
derå afstyrker Rikets Ständers bifall.
27:o. Till Statsutskottet bar vällofliga Borgareståndet remitterat en af herr
Sundler väckt motion, innefattande framställning att ett årligt anslag af 10 R:dr
banko, måtte af statsmedel tilldelas hvarje socken i riket till inrättande af socken
bibliotheker,
der allmogen samt andre församlingens innebyggare, sorn sådant åstundade,
kunde utan afgift till låns bekomma tjenlige böcker, hvilkas inköpande skoldirektionerne
egde bestämma, men utlåningen deraf ombesörjas af folkskolläraren.
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. i Sami, 1 Afd. 51 Hält. 4
2G
Stats Utskottets Utlåtande, M 89.
Då det lärer böra ankomma på församlingarnes skoldirektioner, att på egen
bokostnad anskaffa de böcker, hvaraf de kunna anse sig vara i behof, finner Utskottet
något bidrag af allmänna medel till dylikt föremål icke böra ifrågakomma, utan
hemställer
att berörde motion lemnäs utan afseende.
Medicinal-Staten.
28:o. För anställande af tvenne nya provincialläkare, hvilka, enligt hvad vederbörande
upplyst, vore af behofvet påkallade, den ene för Ölands norra Mot, och
den andre för södra delen af Götheborgs och Bobus län, bar Kongl. Maj:t föreslagit
att till aflöning, 432 R:dr 24 sk. åt dem hvardera, måtte på stat uppföras
865 R:dr.
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit
tillstyrkes Rikets Ständers bifall.
2f):o. Uti serskilda från hedervärda Bondeståndet till Statsutskottet remitterade
motioner hafva förslag blifvit väckte:
a) af riksdagsfullmäktige Olaus Eriksson och Tobias Lind, hvilka äskat ett årligt
anslag af 450 R:dr lill lön ål en provincialläkare, som borde anställas i södra
delen af norra Bobus län;
b) af riksdagsfullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings län, om tillsättande
och aflönande af en provincialläkare inom Östra härad al nämnde län;
c) af förrbemälde Olaus Eriksson, om tillförordnande af en extra provincialläkare
för Stångenäs och Sotenäs härader med station vid Lysekihl.
Utskottet, som på grund af motionärernes uppgifter icke är i tillfälle att bedöma
verkliga behofvet af de läkare, om hvilkas tillsättande de gjort framställning,
föreställer sig likväl, alt då i Jönköpings län redan finnas A provincialläkare, samt
inrättandet af en ny dylik beställning inom Bohus län blifvit i föregående punkt
tillstyrkt, de billiga anspråken på läkarevård inom ifrågavarande distrikter kunna vara
tillfredsställde, och hemställer fördenskull
att förrberörde motioner icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
30:o. Statsutskottet bar erhållit remiss å en i väilofliga Borgareståndet af herr
Köllerström väckt motion, deruti lian föreslagit, alt vederbörande provincialläkare
måtte förklaras berättigade, att af statens medel njuta godtgörelse för rese- och
Slats-Ulikollcls Utlåtande, .Is 89.
27
traktamenlskostnader, i öfverensstämmelse med gällande författningar för hvarje resa
de nödgas göra till utfattige sjuka och skadade, som dem derom anlita.
Enär vid smittosamma sjukdomar vederbörande läkares resekostnad redan, enligt
gällande författningar, ersättes af statsmedel, och i öfrigt tillfällig sjukvård måste
blifva föremål för enskild omtanka eller kommunens försorg,
afstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall å hvad motionären sålunda
föreslagit.
31 :o. Till Stats-ulskottet har välloflige Borgareståndet jemväl remitterat en af
herr Berger väckt motion, innefattande begäran att Rikets Ständer ville medgifva ett
årligt anslag af 300 R:dr till aflönande af en extra provincialläkare med station i
Atorp i Wisnums härad och Wermlands län.
Jemte omförmälande deraf att Åtorp vore beläget vid stora vägen emellan Örebro
och Christinehamn i en folkrik ort på ett afstånd af B mil från Carlstad, och
9 mil från Philipsstad hvarest provincialläkare voro stationerade, har motionären till
Utskottet ingifvit ett utdrag af Sundhetskollegii protokoll för den 13 Mars innevarande
år, deraf inhemtades, att, i anledniug af motionärens begäran om kollegii vitsord,
angående nyttan och behofvet af en extra provincialläkares anställande inom
nämnde härad, kollegium förklarat, att, med hänsyn ej mindre till ortens folklikhet
och afstånd från stad, än ock till de inom densamma belägna jernbruk, erkände
kollegium behofvet af en läkare inom merberörde härad, på grund hvaraf kollegium
ock, redan år 1817 i underdånighet föreslagit, och Kongl. Majit den 16 December
samma år i nåder bifallit, att en af de vid Nerikes regemente anställde bataljonsläkare,
derstädes borde stationeras, hvilket dock, med stöd af Kongl, brefvet den 23
November 1824, icke egt turn, i anledning af den förutsedda svårigheten för dåvarande
innehafvaren att inom orten (inna nödtorftig bergning, hvarefter, vid inträffad
ledighet, ingen kompetent sökande sig lill denna tjenst anmält.
Då behofvet af en ifrågaställd extra provincialläkares anställande vid Åtorp således
blifvit behörigen vilsordadt, föranlåtes Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att till aflöning åt densamme anvisa ett årligt
belopp af 230 R:dr.
32:o. Enär det årliga statsanslag af 1,000 R:dr banko, som vid hvardera af
de båda sednaste riksdagarne blifvit beviljadt att intill den derpå följande utgå till
det i bufvudstaden inrättade och för rikets apothekare-bildning bestämda Pharmaceutiska
institut, under vilkor att apolhekssocieteteu med ett lika belopp skulle till
denna undervisningsanstalt bidraga, för ifrågavarande instituts framlida bestånd och
28
Stats-Utsliottets Utlåtande, M 89.
förkofran vore alldeles oundgängligen nödigt, hade Sundhetskollegium, på hemställan af
apothekare-socielelens direktion, vitsorda!, så val att apothekare-societeten fullgjort det
vilkor, sorn densamma ålegat för ifrågavarande anslags tillgodonjulande, som ock att det
pharmaceutiska institutet i dess vidgade verksamhet på ett utmärkt sätt främjat
apothekare-bildningen, hvars ostörda fortgång vore beroende af detta läroverks uppehållande,
har kollegium hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om nådig framställning
till Rikets nu församlade Sländer, angående fortfarandet af ofvanberörde
anslag under enahanda vilkor, som hittills varit i detta afseende bestämdt.
Då af det den nådiga propositionen bilagde Statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärender
inhemlas att Kongl. Maj:t, på departementschefens hemställan bifallit denna
Sundhelskollegii underdåniga framställning, har Utskottet, ehuru i högstberörde proposition
ej något derom finnes omnämndt, likväl funnit sig böra, på af Sundhetskollegium
anförde skäl, tillstyrka
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 1,000 R:dr
att, under den tid, för hvilken nu förestående statsreglering blefve
gällande, och emot förut stadgade vilkor fortfarande utgå för den i
Stockholm stiftade pharmaceutiska läroanstalt.
Carolinska medico-chirurgiska institutet.
53:o. Med afseende å viglen, att för helsö våiden och läkarebildningen inom fäderneslandet,
fortfarande upprätthålla den kliniska undervisningen i barnsjukdomar, har
Kongl. Maj:t föreslagit, att det arfvode, sorn å Carolinska medico-chirurgiska institutets
stat, för den tid nu gällande statsreglering omfattar, blifvit beviljadt åt en pro
fessor
i kliniken för nämnde sjukdomar, fortfarande måtte å samma stat bibehållas.
Utskottet hemställer,-
att Rikets Ständer måtte såsom arfvode för en professor i klinikeu
för barnsjukdomar vid Carolinska medico-chirurgiska institutet, bevilja
ett årligt anslag af 1,600 R:dr, att, på förut stadgade vilkor,
fortfarande utgå, under den tid för hvilken nu förestående statsreglering
blifver gällande.
Orthopediska institutet.
34:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att, då orthopediska institutet, för att fortsätta
sin gagnande verksamhet, framgent är i behof af det understöd, 1,500 R:dr,
som Rikets Ständer åt denna inrättning lemnat, samma understöd, malte, på förut
Stals-Ulskotlets Utlåtande, Jtl 89
29
bestämda vilkor, få utgå under den tid, för hvilken nu skeende statsregleringcn
eppgöres.
Till denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning
lillstyrkes Rikets Sländers bifall.
Hvaremot med föranledande af den af pastor primarius doktor Pettersson inom
bögvördiga Presteståndet väcka motion, deruti vice talmannen biskop Holmström instämt,
att för betryggande af institutets existens och nödvändiga utveckling af dess
samhällsgagnande verksamhet, Rikets Ständer måtte förhöja anslagssumman med 1,000
R:dr, Utskottet icke anser sig kunna
tillstyrka Rikets Ständer att utöfver hvad Kongl. Maj:t för institutet
äskat, bevilja någon tillökning i bidraget af statsmedlen.
Witterhets- Historie- och Antiqvitets-akadenticn.
33:o. Sedan Rikets Ständer vid sistförflulne riksmöte i anslaget för Witterhets- historie
och antiqvitets-akademien beviljat en tillökning af 1,333 R:dr 16 sk., att under
tiden för den då uppgjorde statsreglering utgå, har Kongl. Maj:t, sedan upplyst blifvit
att denna tillökning allt framgent är för akademien behöflig, nu föreslagit, att
förenämnde belopp mätte varda på ordinarie stat uppfördt.
På de i den nådiga propositionen bilagde Statsrådsprotokoll öfver ecklesiaslikärender,
anfördo skäl tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall å Kongl. Majlis högstberörde framställning.
Naturhistoriska Riksmuseum.
36:o. Uti en hos vällofliga RorgaTeståndet väckt och till Statsutskottet remitterad motion,
har herr Sundin anfört, hurusom bland de vetenskapsmän, åt hvilka riksmusei
dyrbara samlingar äro anförtrodde, endast en, nemligen förste zoologie-intendenten,
ålnjöte sådane lönevilkor, 1,600 R:dr, att en man af högre kunskaper kunde anses
dermed någorlunda vedergäld och mot bekymren för utkomst tryggad, hvaremot
de -4 öfrige, hvilkas åligganden icke äro mindre vigtiga, af staten blott erhålla 600
R:dr hvardera, en summa lika med lägsta skollärarelön vid de allmänna läroverken,
ehuru till dessa intendentsplatser erfordrades män af den utmärktaste vetenskapliga
förtjenst landel kunde erbjuda, och att män med erforderligo egenskaper för desse
befallningar kunnat vinnas, derför hade man tillfälligheten att tacka, men huru länge
desse vetenskapsmän qvarslannade på sina platser vore osäkert, emedan de, så svagt
adönade, sannolikt skulle när helst tillfälle dertill yppades, söka andre förmånligare
30
Stals-Utskotlets Utlåtande, Jtf 89.
anställningar; ett förhållande som icke kunde annat än menligt inverka på förenämnde
institutions utveckling och framgång.
Med hänsigt härtill har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville förhöja
det årliga statsanslaget för hvardera af de 4 ofvannämnde intendenterne vid naturhistoriska
riksmuseum från 600 till 1,333 R:dr 16 sk. eller tillsammans 2,933 R:dr
16 sk., på det ej blott en vigtig statsinstitution må för framtiden vara tillförsäkrad skicklige
vårdare, utan äfven de män, genom hvilkas nit och kunskaper denna institution
ensamt kan hoppas bibehålla sitt rättvist vunna anseende, sjelfve åtnjuta en
välförtjent lön och uppmuntran.
Yid öfvervägande af hvad motionären sålunda framställt har Utskottet icke kunnat
förbise, att de löner, som ifrågavarande vetenskapsmän uppbära, icke motsvara
vigten af de befattningar, för hvilka de utgå. De i Riksmuseum förvarade dyrbara
samlingar, betydligt tillökade genom gfifvor af meranämnde intendenter, äro Staten
tillhörige, i följd hvaraf det ock lärer vara en statens pligt att draga försorg derom,
att de personer, hvilka fått sig anförtrodt tillsynen och vården deraf, blifva så
aflönade, alt de icke nödgas, af omtanka för sin utkomst, lemna en befattning, till
hvars fullgörande erfordras den högsta vetenskapliga bildning, men hvaraf innehafva
ren icke eger nödtorftig bergning. Till afhjelpande af detta missförhållande, som,
om det längre får fortfara, säkerligen kommer att medföra stora olägenheter, har
Utskottet ansett sig böra i så måtto understödja berörde motion, att Utskottet
tillstyrker det Rikets Ständer ville till löne-förbällring åt de, vid
Naturhistoriska Riksmuseum anställde, 4 intendenter, hvilka i lön nu
åtnjuta endast 600 R:dr, bevilja ett årligt anslag af 1,600 R:dr att
med 400 R:dr till dem hvardera utgå.
Kongl. Museum.
37:o. Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Grefve Mörner, O. G., samt
Friherre Bennet, C. F., äfvensom inom Högvördiga Presleståndet, Prosten Quiding,
uti 3:ne serskilda motioner, hvilka blifvit lill Stats—utskottet remitterade, på anförde
skäl, hvar för sig, föreslagit, alt Rikets Ständer måtte ställa till Kongl. Majrls förfogande
ett årligt anslag af 6,000 R:dr B:ko att derför hos utmärkta inhemska
konstnärer beställa konstalster så väl lill uppställande i de allmänna samlingarne, som
till prydnad i kyrkor och andra allmänna byggnader, efter af inenigheterne gjorde
anmälanden och efter Kongl. Majlis pröfning; hvarjemte Grefve Mörner tillika hemställt
att detta auslag måtto fördelas på följande sätt, nemi.
