# ID: svediakorp-gov2218
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 97,386
# sentences: 2,195
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
saima®! di omtala ronäs
PROTOKOLL
VID
Iiaftiinn llikiihi^en i §tockliolm
Åren 1850 oell 185!,
F.JEItllE 8l?l!i\C;K5.
12 A fdel m i lishen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
vQi&m Marn»
'
'
Stals-Utskotlets Memorial, M:is 1 och 2. 1
M 1.
Ank. lill Exp.-utsk. d. 30 Nov. 1830, kl. 1 e. m.
Stats-Utskottet, som denna dag fått emottaga Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, har, enär, jemlikt 27 § i Riksdagsordningen,
riksdagens början räknas från den dag, högstberörde nådiga Proposition aflemnas,
skolat sådant i nämnde afseende anmäla; blifvande härjemte ett exemplar af densamma
hvarje Riksstånd tillstäildt samt Expeditions-Utskottet anmodadt att skyndsamt
gå i författning om tryckningen af nämnde Proposition med tillhörande bilagor.
Stockholm den 30 November 1830.
På Riddersk. och Adelns På Preste-ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
C. 0. Palmstjerna. C. I. Heurlin.
På Borgare-ståndets På Bonde-ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
J. F. Gråå. N. Strindlund.
C. N. Rathsman.
M 2.
Ank. till Exp.-utsk. d. 2 llec., kl. 1 e m.
Memorial om tillökad betjening vid Utskottet.
Stats-Utskottet, som, i likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum,
fördelat sig på 3 afdelningar och i öfverensstämmelse med 24 § i Riksdagsordningen
antagit en Sekreterare och 3 Kanslister, anser sig, i anseende till mängden
och beskaffenheten af de till Utskottets handläggning hörande mål, såsom innefattande
både Statsverkets och Riksgälds-kontorets ärenden, böra hos Rikets
Ständer hemställa,
»om icke det må tillåtas Utskottet att, för göromålens skyndsamma
»och behöriga behandling, ytterligare antaga en Sekreterare för
»Riksgäldsverkets ärenden, en Kamererare samt två Notarier»
Stockholm den 2 December 1830.
Bih. lill R. Sl. Trot. 18S0 & 18S1. 4 Sami. 1 Afd. 1 Baft.
1
2
Stats-Ulskoltels Memorial, M 3.
JVs 3.
Ank. till Esp.-utsk. d .9 Dec. 1850, kl. 2 e. m.
Memorial, med den till Rikets nu församlade Stander af Full
mäktige
i Riksgäldskontoret afgifna Berättelse.
(R:gs Afdeln.)
Stats-Utskottet, sorn emottagit och sedermera genomgått den af Fullmäktige i
Riksgäldskontoret, enligt 177 § i det för detta verk gällande Reglemente, afgifna
Berättelse angående kontorets ställning och förvaltning sedan början af 1847 och
1848 års riksdag, får härmedelst, på sätt vid förutgångne riksdagar iakttagits,
denna Berättelse till Rikets Höglotl. Ständers kännedom öfverlemna.
Stockholm den 9 December 1850.
Slats-Ulskollcls Memorial, M 3.
3
Berättelse till Rikets innevarande år 1850 församlade Ständer,
angående Riksgäldskontorets ställning och förvaltning sedan början
af 1847 och 1848 års riksdag.
Uti Fullmäktiges i Riksgäldskontoret till Rikets sednast församlade Ständer afgifna
Berättelse uppgafs detta verks ställning, enligt de för åren 18 44, 1845 och 1846
afslutade räkenskaperne, och redogjordes för verkets förvaltning under tiden ifrån
den 10 Juli 1844 till och med den 26 November 1847. Den Berättelse, Fullmäktige
nu, till fullgörande af föreskriften i 177 § utaf gällande Reglemente för
Riksgäldskontoret, härmed få afgifva, kommer derföre att omfatta åren 1847, 1848
och 1849, för hvilka kontorets hufvudböcker äro afslutade, samt att upptaga förhållandet
med förvaltningen ifrån den 26 November 1847 till och med den 15
i denna månad. Då likväl Rikets Ständers år 1849 församlade Revisorer, hvilka
genomgått och granskat såväl räkenskaperna som Fullmäktiges förvaltningsåtgärder
under större delen af denna lid, derom till Rikets Ständer afgifvit fullständig Berättelse,
torde det tillåtas Fullmäktige att, till undvikande af allt för stor vidlyftighet,
nu, på sätt tillförene egt rum, få i de flesta fall, så vidt de ligga inom
tiden för Revisorernes besagde Berättelse, hänvisa till hvad den och dertill hörande
Bilagor innehålla, till upplysning om ej mindre Riksgäldskontorets skulder och tillgångar
samt inkomster och utgifter, än de åtgärder af större vigt och inflytelse,
som vid kontorets förvaltning under samma tidrymd blifvit vidtagne, hvaremot
Fullmäktige skola utförligare framlägga hvad, som i Riksgäldskontorets förvaltning,
efter sista revisionen, sig tilldragit, med iakttagande dervid af den ordning, hvartill
J§§:s nummerföljd i nu gällande Reglemente föranleder.
Riksgäldskontorets skulder,
(§§ 2—20 i 1848 års Reglemente).
Räkenskaperna utvisa, att kontorets skulder, med undantag af de inom linien
bokförda, å nedannämnda tider utgjorts af följande belopp, nämligen:
4
Slats-Utskoltets Memorial, 3.
Löpande med
ränta.
Upplupna
räntor.
Räntefria.
För utelöpan-  de kopparpo-  tetter.
Summa skuld.
[ten 5
1 t).c. 1846
4,109.781
33
8
26,170
46 1 9
816,212
31
2
74,241
47
6
5,026,407
17
1
))
» 1847
3,993,031
14
7
27,328
91 2
737,477
32
7
74,001
47
6
4,832,056
37
10
»
» 1848
1,880,690
7
8
39,106
7 11
1,800,073
4
3
73.815
13
6
6,793,684
33
6
J)
i 849
4,382,628
43
7
28,672
4g| 6
2,931,452
41
9
73,628
31
6
7,416,383
13
4
Vid jemförelse emellan dessa skuldbelopp, ådagalägges, att:
Skulden ökats under år 1848 med R:dr 1,961,647: 45. 8.
och under år 1849 med .... 622,698: 27. 10.
eller under dessa 2:ne år med tillsammans R:dr 2,584,346: 25. 6.
hvaremot skulden minskats under år 1847 med .... 194,370: 27. 3.
hvadan alltså på det liela en tillökning i Riksgäldskontorets
skulder skeit under åren 1847—1849 med Banko R:dr 2,389,975: 46. 3.
deraf tillökningen utgjort: i räntebärande
skulder ...... R:dr 272,847: 7. 11.
och i räntefria skulder .... 2,117,128: 38. 4.
S:r Rictr 2,389,975: 46. 3.
Orsaken till denna betydliga tillökning under de 2:ne sistförllutna åren, men
synnerligast ar 1848 uti den räntefria skulden ligger, på sätt i sednaste RevisionsBerättelse
(pag. 36) utförligt omförmäles, hufvudsakligen deruti, att, till följd af det
utaf Rikets Ständer vid sistförfluten riksdag löreskrifna nya bokföringssätt. hvilket
med år 1848 började tillämpas, samma års kapitalräkning påförts icke allenast allt
hvad, som vid 1847 års slut fanns i Riksgäldskontoret innestående af de å detta
verk såsom anslag utan återbetaluingsskyldighet redan anvisade summor, utan ock
de till visst belopp bestämda nya eller fortsatta anslag, sorn under sista riksdag
anvisades att under år 1848 utgå; och igenfinnes anledningen, hvarföre den räntebärande
skulden blifvit förökad, hufvudsakligast uti den af Rikets Ständer år 1848
beslutade och samma år till större delen verkställda upplåning för krigsrustningskostnadernas
bestridande; för hvilken upplåning längre fram kommer att redovisas.
Angående de under innevarande år 1850 uti Riksgäldskontorets ställning
timade förändringar, kan någon på afslutade räkenskaper grundad upplysning icke
meddelas; men Fullmäktige anse sig dock böra anmäla, att, enligt Kommissariatets
Berättelse för årets första hälft, Kontorets skulder efter 1849 års utgång ytterligare
ökats, så att de den 30 Juni 1850 uppgingo till R:dr 8,026,983: 38. —
hvaraf räntebärande R:dr 3,843,792: 42. 10.
samt räntefria
4,183,190: 43. 2.
Ilidr 8,026,983: 38. --
Stats-Utskollels Memorial, M 3.
5
Ve inom linien bokförda skulderna, som vid 1846 års slut utgjorde 4,278,787
R:dr 3 sk. 3 rst., uppgingo vid 1849 års utgång till 4,486,133 R:dr 37 sk. 3
rst. och hafva således under cle år, denna Berättelse omfattar, ökats med 207,366
R:dr 32 sk., nämligen 10,000 R:dr från Kongl. Statskontoret levererade äldre
depositionsmedel och 197,366 R:dr 32 sk. af Riksgäldskontoret deponerade, men
derefter, jemlikt hvad af 1847 års Revisionsberättelse (pag. 30—32) närmare iuhemtas,
återlyftade medel för fullgörande af dom i Baumanska kronofordringstvisten.
Under sistlidet år hafva Fullmäktige fått emottaga de, genom Kongl. Maj:ts
nådiga löranstaltande, återbekomua, uti ofvanäberopade Revisionsberättelse, sidan
30, uppräknade hufvudförbindelser och garantier samt partial-obligationer rörande
de, för Svenska Statsverkets räkning, i Holland upptagna så kallade ärfteliga lån.
Då alla för dessa under 1780- och 1790:talen upptagne elier omsatta lån utfärdade
hufvudförbindelser, äfvensom alla af Kongl. Statskontoret eller Riksgäldskontoret
för desamma utgifna serskilda obligationer, befunnos bland de sålunda återställda
lånehandlingarna, hafva Fullmäktige egt den tillfredsställelsen att kunna i
Riksgäldskontorets sednast afslutade hufvudbok afskrifva de i detta verks räkenskaper,
under mer än ett halft århundrade, såsom utelöpande balanserade obligationerna
för omförmälde lån, hvilka obligationers sammanlagda kapitalbelopp uppgick
till en summa af ej mindre än 6,000,000 Riksdaler Holländsk Courant.
På sätt Fullmäktige uti Berättelsen till Rikets åren 1847 och 1848 församlade
Ständer anmälde, hade tillämpning af stadgandet i reglementets 2 §, angående
preskriptionstid för åtskilliga \ Riksgäldskontorets räkenskaper balanserade äldre
skuldposter, tillsammans 4,918 R:dr 33 sk. 3 rst., då icke kunnat ifrågakomma,
och fortfar ännu samma förhållande, såsom af 1849 års Revisionsberättelse (pag.
31) närmare upplyses.
Någon dessa skulder rörande obligation eller annan dylik handling har ej
eller, under den sedan sista riksdag förflutna tid, blifvit till Riksgäldskontoret ingifven
eller derstädes företedd.
Utaf Riksgäldskontorets under den 30 September 1841 utgifna 968 stycken
obligationer för Statsverkets du återstående skuld, i anledning af Rikets Ständers
Banks försträckningar till 1808 och 1809 års krigskostnader, hafva under de
frenne sistförllutna åren, ytterligare 66 stycken obligationer, N:ris 133—198, å
ett samrnanräknadt kapitalbelopp af 264,000 R:dr blifvit infriade; och utgöra de
ännu icke inlösta obligationerna 770 stycken, motsvarande ett skuldkapital af
3,080,000 R:dr.
6
Stals-Utskottets Memorial, M 5.
Den under nämnde 3:ne år, jemlikt Reglementets S:te <§, af Riksgäldskontoret
till Ranken utbetalda 4 procents ränta å ofvanberörde skuld har utgjort
390,720 R:dr.
Af den å serskild räkning i Rikets Ständers Rank innestående behållning för
invexlande af de från Riksgäldskontoret utgilna kopparskiljemyntspoletter hafva dylika
poletter nedannämnde år blifvit invexlade, nämligen:
Under år 1847 för Banko R:dr 240: — motsvarande riksgälds 360.
» 1848 » 186: 32 » » 280.
» 1849 » 186: 32 » « 280.
Summa Banko R:dr 613: 16 motsvarande riksgälds 920.
och då under den föregångne tiden, eller åren 1836—1846, dylik invexling skett
till belopp af
" 3,393: 3. —
uppgick följaktligen, vid 1849 års slut, bela invexlirigen af denna
myntsort till  R:gs R:dr 4,313: 5. —
hvadan af de utgifna poletterua 114,936: 2. 3. vid sistnämnde
tid återstodo  R:gs R:dr 110,442: 47. 3.
motsvarande i bankomynt R:dr 73,628: 31. 6.
Invexiingen under innevarande är till och med den 13 i denne månad har
uppgått till Banko R:dr 160 eller R:gs R:dr 240.
Fonden för Hjelmare kanals och slussverks underhållande har genom upp
lupna
räntor ökat sig:
Under år 1847 med
1,033: 13. 7.
» » 1848 »  1,108: 4. 3.
» » 1849 »
1,163: 23. 10.
eller med tillsammans R:dr 3,326: 43. 10.
så att denna fond, som vid 1846 års slut utgjorde . . . 21,106: 24. 4.
nu uppgår till R:dr 24,433: 20. 2.
I afseende å det Reglemente för utlåningen af fondens räntemedel, hvilket,
efter dertill af Kanal-Direktionen afgilvet förslag, bör af Kongl. Majit fastställas
och utfärdas, få Fullmäktige anmäla, att, sedan Kongl. Majit, på sätt i 1849 års
Revisionsberättelse (sid. 34—33) uppgifves, under den 16 Maj 1848 förklarat
Slals-Ulskoltels Memoria!. JW 5.
7
sig icke kunna gilla ett af direktionen då uppgjordt förslag till sådant Reglemente,
har direktionen till Kongl. Maj:t inkommit med nytt förslag i ämnet, hvilket,
till följd af derå erhållen nådig remiss, är på utlåtande från Riksgälds-kontoret
beroende.
Enär, genom stadgandet i Reglementets 12 §, Riksgälds-kontoret fått sig
ålagdt att till och med år 1856 för Strömsholms kanals och slussverks ombyggnad
årligen utbetala 50,000 r:dr samt att, så länge sådant för beredande af tillgång
till dessa utbetalningar erfordrades, göra fruktbar den till ombyggnaden anvisade
fond, ursprungligen å 600,000 r:dr, hafva åtskilliga Riksgälds-kontoret tillhörige
räntebärande obligationer blifvit för detta ändamål afsatta; hvarefter vid
anslagets utbetalning så tillgått, att dertill hvarje gång i första rummet användts
hvad, som af de innestående räntemedlen jemnt motsvarade vissa obligationers
kapitalbelopp samt derefter ett så stort antal obligationer, som till fyllande af
bristen i den anordnade utbetalnings-summan erfordrades. Genom ett sådant begagnande
af de upplupna räntorna, hade utaf hela det för ofvannämnda kanals
och slussverks ombyggnad beviljade Statsanslag r:dr 750,000.
under åren 1842 och 1848 kunnat utbetalas tillsammans . » 550,000.
utan att den derför afsatta fondens kapitalbelopp behöft anlitas
med mera än 222,000 r:dr. Denna fonds vid 1848 års slut.
återstående kapital utgjorde således 578,000 r:dr, hvarförutan den
härå upplupna, dittills obegagnade, räntan uppgick till 17,555 r:dr.
Följaktligen öfversteg, vid sagde tidpunkt, det statsanslag,
som ännu för Riksgälds-kontoret återstod att utbetala, eller r:dr 400,000.
det då innestående kapital- och räntebeloppet
» 595,555.
med endast r:dr 4,665.
hvilken brist, genom ytterligare upplöpande räntor, redan i April månad 1849
var betäckt. Sedan det med stadgandet om ifrågavarande fonds förräntande afsedda
ändamål, eller beredandet af full tillgång för hela anslagets utbetalning,
sålunda uppnåtts, har, i öfverensstämmelse med l:a punkten af Reglementets 12
§, all vidare förräntning af denna fond upphört samt återstoden af densammas
kapital- och räntebelopp, i likhet med öfriga härstädes innestående anslagssummor,
uti Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagits bland detta verks räntefria skulder.
— Efter den i början af innevarande år verkställda utbetalning af 1850
års anslagssumma för ofvannämnde kanalbyggnad, utgör hela det återstående statsanslaget
500,000 ndr.
8
Stats-Ulskottets Memorial, M 5.
Den, enligt Rikets Ständers beslut vid 1828—1830 firs riksdag samt Kongl.
Förordningen den 28 Oktober sistnämnde är, till Riksgälds-kontoret levererade
och härstädes innestäende lösen för ä kronoskatte-jorden växande ekar, hvars belopp
vid början af är 1847 utgjorde:
i kapital r:dr 181,563: 35. 8.
och upplupna räntor . u 4,389:34. ® ^5 933. 22 5
har sedermera ökats dels genom ytterligare influten
dylik lösen:
under år
1847 . . r:dr 1,250: 8.11.
1848 . . » 1,408:11. 1.
1849 . . » 1,438:35.11.
dels genom den ränta, hvilken
Riksgäldskontoret, jemlikt Reglementets
13 §, skall godt
göra
ekeplanterings-kassan,
uppgäende:
för år
1847 till r:dr 7,262: 26. 5.
1848 » » 7,512: 26. 9.
1849 » » 7,368: 42. 7.
4,097: 7.11,
21,943,47. 9.
“ ao,U41. /. 8 QH 994-3Q j
deremot har minskning skett genom följande, till utgifter för
ekeplanteringarne reqvirerade och utbetalde summor, nemligen:
under
år
1847 . .
3,333: 16
»
»
1848
1,000: —
»
»
1849 . .
1,000: —
5,333: 16.
så att behållningen af de till Riksgälds-kontoret influtne eke
skogsmedel
utgjorde vid 1849 års slut ..... r:dr 206,661: 14. 1,
deraf kapital r:dr 185,660: 43. 7.
och upplupna räntor » 21,000: 18, 6. 206 661-14 1
Denna behållning har under innevarande års lopp ytterligare
ökat sig med den derunder upplupna ränta samt influten eke
skogs-^
-
Sluts Ulskollels Memorial, JYs 5.
9
skogslösen, hvilken sednare, intill den 16 i denna månad, uppgår
till ett belopp af  r:dr 1,453:30. 10.
Af den vid Kongl. f. d. Nummer-Lotteri-inrättningens upphörande till Riksgälds—kon
toret aflemnade s k. Brudgåfvofpnå äro, enligt Reglementets 15 brudgåfvovinster
med följande belopp utbetalde, nemligen:
under år 1847
. r:dr 433: 16.
» » 1848 ......... » 333: 16.
» » 1849
» 500: —
Summa r:dr 1,266: 52.
Nämnde fond, som vid dess ailemnade till Riksgälds-koutorel år 1842 utgjorde
27,802 r:dr 18 sk. 7 rst. och vid 1846 års slut, genom de, under föregångna
åren, utgifne brudgåfvovinster, minskats till . . . r:dr 22,835: 34. 7.
hade således, till följd af förberörde, under åren 1847—1849
å fonden skedda utbetalningar » 1,266: 32.—
vid 1849 urs utgång blifvit ytterligare förminskad till . r:dr 21,569: 2. 7.
hvaraf under innevarande år utgifvits » 200: — —r
Någon utbetalning utaf de, enligt Reglementets 16 ifrån Kongl. Statskontoret
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade depositions—medel 70,000 r:dr har,
under åren 1846—1849, icke ifrågakommit.
Af de uti 17 § omförmälde 5,154 r:dr 10 sk. 4 rst., hvilka varit inne?
slutna uti öfverblifne bref och blifvit från Postverket till Riksgälds-kontoret öfverlemnade,
äro endast 2 r:dr 32 sk. till Postverket åter utgifne, sedan veder?
börande sin eganderätt till dessa medel behörigen styrkt.
• O OJ
På sätt som närmare inhemtas af Revisions-berättelseis (pag. 52), hafva Fullmäktige
hos Stockholms Borgerskaps Enkhus-direktion förgäfves erbjudit annan
säkerhet för det under nämnde direktions förvaltning ställda, uti Reglementets 18
§ omförmälda, kapital, som är intecknadt uti det till lokal för Riksarkivet numera
upplåtna hus.
Bih. lill R. St. Prol. 1830 & 1831. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft.]
2
10
Stats-Utskottcls Memorial, M 3.
Riksgdlds-kon torets fordringar.
m 21—so).
Enligt riikeuskaperne utgjorde Riksgiildskontorets fordringar och öfriga tillgångar,
med undantag af de inom linien bokförde och med uteslutande af värdet å
kontorets hus, vid nedannämnde tidpunkter följande belopp, nemligen:
Löpande
med ränla.
Upplupna
räntor.
För närvaran-  de räntefria.
men efter viss
tid räntebä-  rande.
Allt framgent
räntefria.
Behållning å
Räkningen M
2, i Rikets
Ständers Bank
(förRiksgälds-  sedlars och
Koppar-pol-  letters inväx-  lande).
Summa
Fordringar.
Den 51 Dec.
1 846
2.340,666
5
10
49,062
3.3
10
377,869
33
11
2,740,832
45
3
349,461
15
6
6,237,892
34
6
» »
1847
1,633,309
13
3
40,969
.38
7
618,918
42
1
2,412,386
39
11
.349,221
13
6
3,074,806
3
4
» »
1848
1,444,892
27
9
33,978
2
6
708,039
36
1
4,107,680
41
1
72,399
12
10
6,369,210
24
3
» »
1849
2,060,489
28
1
30,078
13
9
709,360
6
9
4,661,330
31
10
72,412
28
10
7,85.3,691
13
3
Då nu dessa totalsummor med hvarandra jemföras, visar sig att:
Kontorets fordringar ökats under år
1848 med . . . r.dr 1,294,404: 20. 11.
och under år 1849 med ...» 1,184,480: 37. —
eller under dessa år med tillsammans r:dr 2,478,885: 9. 11.
men deremot minskats under år 1847 med .... » 1,183,086: 31. 2.
hvaraf ädagalägges, att Riksgäldskontorets fordringar på det
hela, under åren 1847—1849, ökats med .... r.dr 1,29S,798: 26. 9.
Räkenskaperna gifva väl vid handen, att under åren 1847—1849 tillökningen
utgjort:
å de efter viss tid räntebärande fordrin
garne
. r:dr 131,490: 20 10.
och å de allt framgent räntefria . » 1,644,484: 31. 8.
eller å båda slagen tillsammans r:dr 1,773,873: 4. 6.
men, å andra sidan, hafva de räntebärande fordringarne, hvilka
vid 1846 års slut uppgingo till . r:dr 2,340,666: 3. 10.
under år 1847 och 1848, men hufvud
Transport
2,340,666: 3. 10. 1,775,973: 4. 6.
Slats -Utskottets Memorial, JM 5.
Transport 2,340,666: 5. 10. 1,775,973: 4. 6
sakligast under sistnämnde är, blifvit så
betydligt förminskade, att de, äfven med
inberäknande af hvad som utaf dessa
slags fordringar åter tillkommit, under
1849, vid det årets slut endast utgjorde
r:dr 2,060,489; 28. 1.
skillnaden måste alltså ifrån ofvanberörda
tillökningsbelopp aldragas med . . r:dr 480,176: 25. 9.
dä den summa erhålles, hvarmed samtliga fordringarue, på
sätt uppgifvet är, förökats, eller r:dr 1,295,798: 26. 9.
Tillökningen uti de efter viss tid räntebärande fordringarne härleder sig ifrån
de, eller den tid, Fullmäktiges sednaste berättelse till Rikets Ständer afgafs, från
Riksgäldskontoret utbetalda lån till städerna Åmål, Christianstad, Götheborg och
Sölfvitsborg samt Christinehamns stads- och Warnums landsförsamlingar, äfvensom
till menigheter och enskildte personer för vattenaltappnings-arbeten; och har den
betydligare tillökningen uti de allt framgent räntefria fordringarne förnämligast
sin grund så väl uti det här förut omnämnda förändrade bokföringssätt, enligt
hvilket allmänna bevillningen för åren 1848 och 1849 uti samma års hufvudbÖcker
uppdebiterats med dess uti gällande bevillningsförordning beräknade belopp,
som äfven uti uppdebiteringen af utgifne medel till krigsrustnings-kostnadernes
bestridande, likasom af lyftade medel å mindre Ured i ti vet samt å kred it i vet till
Garnisonsförstärkningen i hufvudstaden år 1848.
Förminskningen uti de räntebärande fordringarne har åter uppkommit: genom
influtne afbetalningar å åtskilliga till städer, menigheter och enskilde personer meddelade
byggnads-, odlings- m. 11. lån; genom den redan i Fullmäktiges berättelse
till Rikets sednast församlade Ständer omnämnda inbetalning af lånet till Pantlåneinrättningen
i Stockholm samt genom erhållen liqvid för uppköpta eller belånade
obligationer.
Sedan, jemlikt Rikets Ständers vid sista riksdag meddelade beslut, af dea
vid 1823Jars utgång utaf Rankens medel afsatta fond för inväxling af Riksgäldssedel-
ochäKopparskiljemyuts-poilelter, lill nämnde verk återgått så stor del, som
för Riksgäldssedlarnes inväxling, enligt den derför utfärdade preskriptionsföi falt ning,
icke vidare erfordrades, så utgjorde behållningen af denna fond vid 1849 årsslut
12
SMs-UlskoUa Memorial, JW 3.
72,412 r:dr 28 sk. 10 rst. Detta belopp understiger med 1,2!6 r:dr 2 sk. 8
rst. totalsumman af de vid samma tid, enligt räkenskaperna, utelöpande Koppar
skiljemyntspolletlerna,
7.’5,628 r.dr 31 sk. 6 rst., emedan, enligt Rikets Ständers
medgifvande vid 1847 och 1848 års riksdag, riksgäldssediar, motsvarande nyssnämnda
skillnad, eller 1,216 r:dr 2 sk. 8 rst. banko, oaktadt företedde efter den
för sådana sedlars inlösande bestämda preskriptionstid, blifvit utaf behållningen för
in växling af Kopparskiljémynlspolléttérna infriade.
Riksgäldskontorets samtliga fordringar, utgörande, på sätt i det föregående
är omförmäldt, vid 1849 års sint r:dr 7,353.691: 13. 3.
hafva, efter hvad af kommissariatets till Fullmäktige afgifna
berättelse, angående kontorets ställning den 30 sistlidne Juni,
närmare inhemtås, under de 6 förslå monaderna af detta år
Ökats med  1,274,689: 38. 6.
så att de den 30 nästlidne Juni utgjorde ... r:dr 8,828,381: 3. 9.
hvaraf
I :o. Räntebärande r:dr 2,581,249: 29. 11.
nemligen:
för Riksgäldskontorets räkning uppköpta
eller belånade obligationer
r:dr .... 1,385,050:
samt fordringar för
utgifna låneunderstöd
. . .1,196,199:29.11.
och 2:o rantefria r:dr 6,247,131: 21. 10.
hufvudsakligen bestående af: Riksgäldskontorets för innevarande år beräknade andel,
954,000 r:dr, af den vid 1845 års början befintliga bankovinst; allmänna bevillningen
för 1850 ! ,836,685 r:dr 28 sk. 7 rst.; återstående fordran för de till
1848 års krigsrustningskostnader utbetalde kreditivmedel, hvilken fordrans belopp
utgjorde 954,537 r:dr 18 sk. 5 rst.; fordringar för Iyftade mede) å andra kreditiver,
391,099 r:dr 34 sk. 8 rst.; restantier å 1849 års krigsrustningsafgift
jemte samma afgift för år 1850, 308,301 r:dr 14 sk. ! rst, samt behållning å
Riksgäldskontorets bankoräkning 1, 1,185,220 r:dr 17 sk 6 rst.
Stals-Ulskoltets Memorial, M 3.
13
De inom linien bokförda tillgängarne, som vid 1846 års utgång utgjorde
r:dr  1,758,355: 38. 5.
utbalanserades i 1848 års hufvudbok med  1,713,568: — 11.
och hafva således under åren 1847 —1849 minskats med r:dr 44,787: 37. 6.
hvilken förminskning sålunda uppkommit, att städerna Ystads och Malmös kasernbyggnadslån
blifvit dels afskrifvet, dels upptaget bland öfriga på vanligt sätt bokförda
tillgångar med tillsammans .... .... r:dr 57,173: 38. 1.
och att en inbetalning skett å det vid 1854 och 1835 års
riksdag anvisade mindre kreditiv med 32,107: 13. 7.
Summa 69,284: 3. 8.
hvaremot bland ifrågavarande tillgångär uppdebiterats de för
kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader verkställde utbetalningar
under åren 1847—1849  24,496: 14. 2.
utgörande således minskningen
r:dr 44,787: 37. 6.
Vid jemförelse emellan Riksgäldskontorets skulder samt tillgångar och fordringar,
deruti icke inberäknadt hvarken värdet af kontorets hus eller hvad som
finnes inom linien bokfördt, visar sig följande förhållande:
Skulder.
Tillgångar.
Tillgångar utöfver
skulder.
Skulder utöfver
tillgångar.
Oen 51
Dec.
1646
5,020,407
17
1
6,257,892
34
6
1,251,485
17
5
.—.
» »
»
1847
4,852.056
57
10
5,074,806
3
4
242,769
15
6
—
—
)> »
»
1848
6,793,684
55
6
6,569,210
24
5
—
—
424,474
11
3
»
1849
7,416,385
15
4
7,555,691
15
5
157,507
45
11
—
—
Då Riksgäldskontoret,
enli
g1
hvad häraf
åda
galägges,
vic
1848 års
utgång
icke allenast användt dess vid 1846 årsslut egande öfverskott r:dr 1,231,485: 17. 5.
utan jemväl, utöfver tillgångarne, utgifvit  424,474:11.3.
så utvisar dessa summors sammanlagda belopp .... r:dr 1,655,959: 28 8.
den försämring i kontorets financiella ställning, som, jemlikt räkenskaperna, uppstått
under åren 1847 och 1848. Anledningen till det resultat, som, vid jern
-
14
Stals-Vtskollels Memorial, M 3.
förandet af 1846 och 1848 års räkenskaper, sålunda visar sig, är uti Revisionsberättelsen
(pag. 36) utförligare omförmäld, hvadan Fullmäktige torde fä hänvisa
till de derstädes härom lemnade upplysningar.
Riksgäldskontorets ställning har deremot under år 1849 så vida förbättrats,
att kontoret vid det årets utgång egde tillgångar utöfver skulder till ett belopp
af 137,307 r:dr 43 sk. 11 rst.; ådagaläggande kommissariatets förut åberopade
berättelse, att denna förbättring under första halfåret 1850 ytterligare fortgått,
enär kontorets tillgångar den 30 sistlidne Juni öfverstego skuldbeloppet med
861,397 r:dr 13 sk. 9 rst.
Riksgäldskontorets kapitalfordringar för de lån, hvarom Reglementets 21, 22,
25, 37, 39, 40, 41, 42, 47 och 49 §§ handla, hafva under åren 1847 —
1849 blifvit minskade med följande derå afbetalda summor, hvarjemte å dessa lån
upplupna räntor, under samma tid, influtit med nedanstående belopp nemligen:
Kapitalinbetalning.
Ränteinbetalning.
För
lånet till fullbordande af Bibliolheks-bygg-  naden vid Upsala Akademi
3,000
3,061
32
»
(Detta låns återstod utgjorde vid 1849
års slut 32,000 r:dr.)
Dito lill Carlstads stifts Domkapitel för ut-  vidgandet af läroverken i nämnde stad . .
740
35
717
45
»
(Återstod vid 1849 års slut 7,259
r:dr 13 sk.)
Dito till Carlskrona stads pastorat
1,030
4
10
769
45
2
»
(Återstod vid 1849 års slut 10,339
r:dr 29 sk. 2 rst.)
Dito till staden Malmö för uppförande af
kasern- och stallbyggnad för den der för-  lagda garnison
853
16
1,280
»
(Vid 1849 års slut återstod 15,360
r:dr.)
Dito till Fyr- och Båkinrättningarnes för-  bättrande
16,620
13
5
11,379
32
7
(Återstod vid 1849 års slut 75,277
r.dr 26 sk 9 rst.)
Stals-Ulskollels Memorial, M 3.
15
För lånet till staden Ystad för hamnbyggnaden
derstädes
(Återstod vid 1849 års slut 10,063
r:dr 22 sk. 3 rst.)
» Dito till Malmö för dervarande hamns förbättrande
(Återstod vid 1849 års slut 13,000.)
» Dito till Landskrona stad för iständsättande
af hamnen derstädes
(Återstod vid 1849 års slut 6,833 r:dr
16 sk.)
» Dito till Linköpings stad för dervarande
hamnbyggnad
. .
(Återstod vid 1849 års slut 16,237
r:dr 33 sk. 9 rst.)
och för det vid 1840 och 1841 års riksdag till
ett belopp af 154,957 r:dr 26 sk. 4 rst.
beviljade lån för inlösande af de med åtskilliga
Landshöfdinge-beställningar förenade
ackorder, af hvilket lån dock endast 151,000
r:dr utgått
(Återstod vid 1849 års slut 122,076
r:dr 5 sk. 5 rst.)
1,136
15,000
1,500
1,449
13,423
25
42
1,079
2,250
1,550
15,971
41 7
47
41
Å de till städerna Norrköping, Borås, Öregrund, Wenersborg, Söderhamn och
Wexiö, efter derstädes timade eldsvådor, från Riksgäldskontoret meddelade, uti
Reglementets 26, 27, 28, 29, 30 och 31 §§ omförmälde byggnadslån, äfvensom
å lånen till förslag åt handtverkare och andra näringsidkare i Wexiö och Amål,
eldigt Reglementets 35 och 36 §§, hafva under åren 1847—1849 följande kapital-
och ränteinbetalningar blifvit verkställde, nemligen:
å det staden Norrköping efter 1822 års eldsvåda tilldelade lån å 200,000 r:dr:
under år 1847 kapitalinbetalning 9,674: 46. 4. ränteinbetalning 2,689: 37. 10.
» » 1848 dito 10,807: 4. 1. dito 2,517: — 3.
» »> 1849 dito 10,385:59.11. dito 2,014:41.10.
eller tillsammans i kapitalin bet. 50,867:42. 4., ränteinbetalning 7,021: 31. 11.
Länets återstod den 51 December 1849 54,689 r:dr 22 sk. 5 rst.)
16 Slals-Ulskollets Memorial, J\1 3.
Å de till återuppbyggande af staden Borås, efter 1822 och 1827 årens
eldsvådor, beviljade lån, hvaraf för det äldre å 100,000 r:dr erlägges 3 procent
och för det yngre å 85,000 r:dr 4 procents årlig ränta
Kapitalinbetalning Ränteinbetalning
å 3-proc.-lånet. å 4-proc.-lånet. å 3-proc.-Iänet. å 4-proc.-lånet.
under år 1847 1,579: 37^6. 1,591744^5. 498: 26. — 1,951?327 2.
» » 1848 6,966: 22. 10. 3,054: 13. 5. 2,558: 25. 2. 4,078: 45. 2.
» » 1849 4,916: 5. 2. 1,917: 1. 2. 1,590: 42. 10. 2,362: 14. 3.
eller tillsammans
kapitalinbetalningar.
. . .13,262:17. 6. 6,563:10.10.
ränteinbetalningar 4,647:46. — 8 392:43. 7.
(Den 31 December 1849 återstod å 3-procentsIånet 43,050: 6. 10.)
( s. d. dito dito å 4-procents d:o 66,264: 4 2. 1.)
Å det vid 1828—1830 års riksdag beviljade räntefria län å 5,000 r:dr för
återuppförande af staden Öregrunds år 1829 nedbrunna allmänna byggnader:
under år 1847 kapitalinbetalning r:dr 250.
» » 1848 dito
» 250.
» » 1849 dito  » 250.
eller tillsammans kapitalinbetalning r:dr 750.
(Af lånet återstod den 31 December 1849 2,500 r:dr.)
Å staden Wenersborgs vid 1834 och 1835 års riksdag erhållna byggnadslån
150,000 r:dr, i anledning af den staden, förstnämnde år, öfvergångna eldsvåda:
under år 1847 kapitalinbetalning 2,295: 45. 11. ränteinbetalning 5,069: 38. 6.
» » 1848 dito 2,987:37. 3. dito 4,650:12. 5.
» » 1849 dito 4,552: 17. 11. dito 5,565: 5. 3.
.eller tillsammans kapitalinbetalning 9>836: 5. 1. ränteinbetalning 15,283: 8. 2.
(Lånets återstod den 31 December 1849 119,929: 7. 3.)
Å det staden Söderhamn, till dess allmänna byggnaders återuppförande, efter
1835 års eldsvåda, vid riksdagen 1840 beviljade lån af 12,000 r:dr:
under år 1847 kapitalinbetalning 421: 7. 2. ränteinbetalning 418: 40. 10.
» » 1848 dito 437:47. 9. dito 402: — 3.
» » 1849 dito 455: 24. 9. dito 384:23. 3.
eller tillsammans kapitalinbetalning 1,314: 31. 8. ränteinbetalning 1,205: 16. 4.
(Lånets återstod den 31 December 1849, 9,156 r:dr 29 sk 5 rst.
Å det
Slals-Ulskollels Memorial, Jtä 3.
17
Å det staden Wexiö, efter 1838 års eldsvåda, tilldelade byggnadslån, 100,000
r:dr, deraf 79,400 återbetaltes utaf brandskade-ersättningen efter den eldsvåda,
hvaraf samma stad år 1843 å nyo hemsöktes:
under år 1847 kapitalinbet. r:dr 420: 11. 6., ränteinbet. r:dr 817: 46. 6.
» » 1849 dito » 437: 2. 4. dito » 798: 45. 8.
eller tillsammans kapitalinb. r:dr 857: 13. 10., ränteinbet. r:dr 1,616: 44. 2.
(Lånets återstod den 51 December 1849, 19,558 r:dr 34 sk. 2 rst. De
under år 1849 influtna 437 r:dr 2 sk. 4 rst. utgöra inbetalning för 1848 och
har inbetalningen för år 1849 ingått under innevarande år.)
Å det till förlag åt handtverkare och andra näringsidkare i Wexiö, efter
1843 års eldsvåda, utaf Kongl. Maj:t beviljade och till utgående af mindre kreditivet
anvisade lån 30,000 r:dr, hvilket enligt Kongl Maj:ts och Rikets Ständers
under sista Riksdag fattade beslut, numera skall till Riksgälds-kontoret omedelbart
återbetalas:
under år 1848 kapitalinbet. r:dr 6,000: — ränteinbet. r:dr 1,710: — —
» » 1849 d:o » 3,559: 7. 11. d:o » 838: 40. 1.
eller tillsammans kapitalinbet. r:dr 9,559: 7. 11., ränteinbet. r:dr 2,548: 40. 1.
(Lånets återstod den 31 December 1849 — 20,440 r:dr 40 sk. 1 rst.).
samt slutligen å det förlagslån, som efter 1846 års eldsvåda, med likaledes å
mindre kreditivet lyflade 10,000 r:dr, tilldelades åtskillige bland Åmåls stads
handlande och näringsidkare, och hvilket, till följd af Rikets Ständers beslut vid
1847 —1848 års Riksdag, jemväl bör till Riksgälds-kontoret kontant inbetalas:
under år 1848 kapitalinbet. r:dr 3,800: — ränteinbet.
» » 1849 d:o » 1,963: 16. d:o r:dr 351: 16. —
eller tillsammans kapitalinbet. r:dr 5,763: 16. ränteinbet. r:dr 351: 16. —
Lånets återstod vid 1849 urs slut — 4,256 r:dr 52 sk.).
Fullmäktige, som ansett dessa upplysningar i afseende å ofvanomförmäldte
byggnads- och förlagslån här böra meddelas, få i öfrigt hänvisa till den fullständigare
utredning angående dessa låns beskaffenhet samt derför stadgade betalningsvilkor,
hvilken igenfinnes uti 1849 års Revisions-berättelse (pag. 13—19).
För öfrigt hafva under ifrågavarande 5:ne år kapital- och ränte-inbetalningar
å nedannämnde från Riksgälds-kontoret utbekomne lån blifvit verkställda med följande
belopp, nemligen:
Rih. lill It St. Prat. 1850 & 1851. i Sami., 1 Afd., 1 Haft. 3
18
Slals-Utskollets Memorial, M 5.
Kapital- Ränteinbetalning.
inbetalning.
å lånet till vattenaflappningar vid Negelstena r:dr 26: 19. 1. 65: 8. 11.
(återstod vid 1849 års slut 1,406: 44. 11.)
» lånet till aftappning af Bo- och Galierås
sjöarne
(återstod vid 1849 års slut 3,337: 43. 2.)
>» lånet till uttappning af Sandbysjön .
(återstod vid 1849 års slut 2,924 r:dr).
» lånet till sänkning af sjön Tåkern (sammanslagna
kapital- och ränte-inbetalnin
gar)
(återstod d. 51 Dec. 1849 19,985: 45.1.)
» lånet till upprensning af Tollereds å
(återstod d. 51 Dec. 1849 2,081: 43. 11.)
» lånet till upprensning af vattendraget genom
Mösa, Rud och Hesslinge sjöar till
Ekavik
(återstod d. 51 Dec. 1849 4,000 r:dr).
Hvad serskildt angår , det staden Wexiö efter 1845 års eldsvåda beviljade
byggnadslån å 240,000 r:dr, så har Byggnads-komitéen, till följd af stadgandet i
Reglementets 52 § 12 morn., i sistlidne Juli månad insändt en af komitéen
upprättad genfiral - liqvidation, utvisande att, af lånebeloppet 240,000 r:dr, 215,800
r:dr blifvit för nya byggnaders uppförande utgifne till fastighetsegare inom nämnde
stad emot derför utfärdade och intecknade, till Riksgälds-kontoret insände skuldebref
samt att, efter det 20,000 r:dr blifvit afsatle för uppförande af stadens rådhusbyggnad,
återstoden 6,200 r:dr, i afbidan på Kongl. Maj:ts nådiga beslut i anledning
af komitéens underdåniga ansökning om förlängd utlåningstid, är vorden
reserverad, under förbindelse för komitéen att derför erlägga 5 procents ränta.
Denna liqvidation kan dock ej af Fullmäktige slutligen granskas och godkännas,
innan Rikets Ständer meddelat sina beslut, rörande några med lånemedlens användande
och redovisande gemenskap egande frågor, som komma att Rikets Ständer
underställas.
Riksgäldskontoret ålagda utbetalningar.
(§§ 51—124 i 1848 års Reglemente).
Utaf de Extra Statsregleringen vid 1840—41 ars Riksdag tillhörande utbetalningar,
som ännu icke voro verkställda då Fullmäktige afgåfvo sin berättelse
142: 4. 10. 222: 9. 2.
76:
74: —
» 5,215: 25. 4. — — —
» 51: 18. 1 55: 15. 11.
204: 21. 4,
Slals-Ulskollels Memorial, JH 3.
19
till Rikets sednast församlade Ständer, eller den 26 November 1847, hafva derefter,
tili och med den 15 i denna månad, följande summor, i öfverensstämmelse
med härom meddelade föreskrifter, blifvit ifrån Riksgälds-kontoret reqvirerade och
anordnade, nemligen:
A) utaf anslaget till fängelsernes ombyggnad
och förändrade inredning (Reglementets
51 §)  175,179: 17. i 5
» dito för Ljusne elfs upprensning (§52.
1 mom.) .
600: — —
» dito för hamnbyggnaden i Wisby
(42 § 3 mom. i 1845 års Regi.) 4,000: — —
» dito för en hamnanläggning vid Åhus
(44 § i 1845 års och 52 § 2
mom. i 1848 års Regi.) .... 5,000: — —
» dito till omläggning och förbättring
af allmänna landsvägarne i Riket (52
§ 5 mom  15 510: 44. 10
» dito för valteriaftappningar m. m. inom
Norr- och Westerbottens, Westernorrlands,
Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län samt Elfdals,
Frvksdals och Jösse härader i Wermland
(52 § 5 mom.) 19,291: 10. —
» dito för dito inom öfriga delar af
riket (52 § 6 mom.) .... 1,946: 3. 8.
» dito de för Emåns upprensning anslagna,
men till andra odlingsföretag
disponerade medel (52 § 7 mom.) 4,299: — —
» dito för aflöning åt lärare och underhåll
för elever vid Skeppsbyggeriinstitutet
i Carlskrona (54 §.) . . 5,457: 37. 4.
» dito för uppförande af kyrkor och
inköp af ett prestboställe inom Carlstads
stifts Finnmarker (55 §.) . . 6,000: — —
» återstoden af anslaget för Riksarchivets
flyttning m. m. (50 § i 1845
års Reglemente)  318: 12. 11.
Transport 235,602: 30.
20
Slals-lflskoClets Memorial, JM 3.
Transport
ersättning till Garnisons-skolan i
Christianstad för förlorad inkomst
af s k. portpenningar
(36 §)
r:dr
understöd till Rotehållare vid Westerbottens
f. d. Fältjägare-regemente,
motsvarande det belopp,
som för åren 1840—1846
såsom rotefrihets-afgift af nyhemman
i Norrbottens och Westerbottens
län till Statsverket
influtit (37 §)....
ersättning till Postverket för den
vederbörande posthemmansinnehafvare
tillerkända förhöjning i
postskjutslegan (59 §) .
af hvilka anslag m.m. utanordnats:
under Dec.
månad 1847 r:dr 9,75 7: 37. I !.
år 1848 » 106,198: 5 6. 3.
år 1849 » 122.332: 23. 10.
år 1830
t. o. m. d.
13 Nov. . » 23,230: 7. 6.
» 263,698: 37. 6.
B) Utaf (änet för hamnanläggning
vid Åhus (44 § i 1843 års
Reglemente)
» det till Emåns upprensning anvisade,
men dertill icke begagnade
Statsbidrag (43 § i 1843
och 52 § 7 mom. i 1848 års
Reglemente)
» lånet för myraftappningar på
Gottland, till Medinge myrs ut
-
233,602: 30. 8.
720: — —
» 10,456: 40. 5.
” 16,919: 14. 5. 263,698:37
» 20,000: — —*
» 15,331: 42. —
Transport
35,351: 42. —
263,698: 37
Stots Utskottets Memorial, M 3.
21
Transport
dikning (412 § 8 mom. i 1845
års Reglemente)
r:dr 2,870:
35,351: 42. — 263,698: 37. 6.
38,221: 42. —
Summa r:dr 301,920: 31: 6.
af hvilka lönebidrag utanordnats:
år 1848
» 1849
»
»
29,932: 24 —
5,419: 18. —
» 1850 till och med den 15
November
»
2,870. —
S:a r:dr 38,221: 42. —
Enligt J/ullmäktiges vid sednaste Riksdags början afgifna
Berättelse (pag 17), utgjorde de dessförinnan, till följd af
1840—1841 års Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret verkställda
enahanda utgifter  3,657.209: 9. 11.
och hafva således af ifrågavarande låne- och anslagsmedel till
och med den 15 November 1850 blifvit utbetalde tillsammans 3,939,129: 41. 5.
1 afseende å ofvanomförmälde lån för utdikningen af Medinge myr på Gottland
förekommer det serskilda förhållande, att den person, Prosten P. Wallgren,
åt hvilken lånet genom Kongl. Brefvet den 23 Mars 1849 blifvit i nåder beviljad
t, icke är egare hvarken till något af de hemman, hvilkas jord genom utdikningen
kommer att ökas eller förbättras, ej heller till den derigenom tillökade och
förbättrade jorden. Sådant oaktadt, har likväl låntagaren, genom sin för lånet afgifna
och med derför af Fullmäktige faststäldt formulär öfverensstämmande skuldsedel,
förbundit sig och blifvande innehafvare af nyssnämnde jord att fullgöra de
för detta och andra dylika lån föreskrifna betalningsvilkor. Likaså innehöll skuldförbindelsen
de af Rikets Ständer, under 1844 och 1845 samt 1847 och 1848
års Riksdagar, meddelade stadganden, rörande lånets fördelning mellan de betalningsskvldige
hemmanen samt de årliga ränte- och kapitalinbetalningarnas antecknande
i jordeboken och utgående jemte de samma hemman åliggande allmänna
utskylder. Såsom grund för nu anförda åtagande och medgifvande har låntagaren,
tillika med skuldförbindelsen, aflemnat ett utaf 4 serskilda ägare till några
af omförmäide hemman honom meddeladt bemyndigande att tillförbinda dem och
blifvande ägare till samma hemman att, efter en i bemyndigandet utsatt fördelning,
under den för hela lånets, jemte den derå stadgade räntans liqviderande, erforderliga
tid, vederbörligen verkställa de årliga inbetalningarna såsom ett dessa
22
Stats-Utskoltets Memorial, M 3.
hemman under samma tid åliggande allmänt onus. Härvid undföll det visserligen
ingalunda Fullmäktiges uppmärksamhet, att betalningsansvaret för ifrågavarande lån,
skulle, enligt bemyndigandet, allenast komma att vidlåda en del af de hemman,
hvilka den genom odlingsföretaget förbättrade eller tillkomna jorden tillhörde; men
som, enligt hvad redan är anfördt, ett med de i förevarande afseende gilha stadganden
ordagrant öfverensstämmande betalningssätt blifvit i skuldförbindelsen ulfäst,
och Riksgälds-kontoret dessutom emottagit en af 6 personer ingången, utaf
Kongl. Maj:t i nåder godkänd, solidarisk borgen för samma förbindelses uppfyllande,
hvarigenom detta verks säkerhet medelst de allemnade lånehandlingarna vore
till fullo betryggad, samt det dessutom hade visat sig icke vara för låntagaren
möjligt, att närmare än som skett efterkomma de i förevarande hänseende meddelade
bestämmelser, hvadan ett fortsatt yrkande af desammas noggrannare iakttagande
skulle hafva satt låntagaren ur stånd att utbekomma det honom tillerkända
lån och således äfven att fullfölja ett arbetsföretag, hvilket Kongl. Majit
pröfvat för det allmänna fördelaktigt och derföre ansett böra med Statens medel
understödjas, så hafva Fullmäktige, i betraktande af alla dessa omständigheter, bifallit
utbetalningen af detta lån, hvilket Fullmäktige ansett sig böra på detta sätt
hos Rikets Ständer anmäla.
1 öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer meddelade föreskrifter, hafva
af de, under 1844 och 1845 ars Riksdag såsom tillfälliga Statsutgifter beviljade
och till utgående från Riksgäldskontoret anvisade anslags- och lönesummor följande
belopp blifvit utanordnade ifrån den dag Fullmäktiges sednaste berättelse till Rikets
Ständer afgafs samt till och med den 15 innevarande November, nemligen:
A) Till aflöning och expenser för Lagberedningens ledamöter och sekreterare (60
§ i 1845 och 71 § i 1848 års Reglemente)
r:dr 3,300: — —
» liqviderande af kostnaden för
tryckning och inbindning utaf
förslagen till Giftermåls-, Ärfda-,
Jorda- och Byggninga-Balkarne
(60 § i 1845, 71 § i 1848
års Regi.) ,, 2,275: 46. 4.
för lindring i rustnings- och ro
Transport
5,575: 46. 4.
Slals-Ulskollels Memorial, M 5.
Transport 5,575: 46. 4.
teringsbesväret i Jemtland (<§
62 i 1845 ars Regi.) . r:dr 4,000: — —
till arfvoden för lärare vid Artilleri-läroverket
å Mariaeberg i
de ämnen, som tillhöra Civil—
ingeniörer(65 § i 1845 års Regi.) » 4,000: — —
för utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar (§
66 i 1845 och § 61 i 1848
ärs Regi.) » 25,815: 38. 8.
» anläggning af nya samt förbättrande
eller orniäggning af
backiga och mindre goda vägar
(§ 67 i 1845 och § 62
i 1848 ärs Reglemente) . . » 73,409: 36. 10.
till hamnbyggnaden vid Lidköping
(§ 70 i 1845 års Regi.) » 21,187: 24. —
» ersättning till Statsverket för
förskjutna kostnader för ön St.
Darlhelemys förvaltning (§ 81
i 1845 års Reglemente) . . » 8,698: 5. 6.
» inlösen af 300 exemplar af
Svenska Fornskriftsällskapets
för åren 1846, 1847 och
1848 utgifna Samlingar (§ 86
i 1815 års Reglemente) . . » 2,100: — —
» understöd för allmänna fattig
-
vården (,§ 88 i 1845 års Regi.)
))
9,700:
23
2.
hvaraf utgått:
under December månad 1847
»
7,267:
6.
8.
» » » 1848
»
100,670:
34.
8.
» » » 1849
))
33,243:
10.
11.
» år 1850
till och med den 15 Novemb.
))
10,306:
26.
3.
S:gr
r:dr
151,487:
30.
6.
Transport
24
Slals-Ulskolteis Memorial, JYl 3.
Transport 151,487: 30. 6.
B) Utaf lånemedlen till vattenaftappningar
af sanka trakter och sjöar
(§ 61 i 1848 års Reglem.) r:dr 2,320: — —
» lånet till Götheborgs hamnbyggnad
(§ 63 i 1848 års
Reglemente)
» dito för Christinehamns Stads
och Warnums landsförsamlings
kyrkobyggnad (§ 68 i 1848
års Reglemente) .....
deraf blifvit utanordnadt:
>» år 1848
» år 1849
» år 1850 till och med den
» 15 November
S:gr r:dr 59 520: — —
Enär, enligt Fullmäktiges berättelse till Rikets Ständer
vid sista Riksdag (pag. 19) ,af ifrågavarande medel före den
26 November 1847, då berättelsen afgafs, blifvit anordnade 2,771,199: 2. 7.
utgör alltså hvad intill den 16 i denna månad af 1844 och
1845 års låne- och anslagsmedel utassignerats tillsammans 2,982,006: 33. 1.
Utaf de under 1847 och 1848 års Riksdag såsom tillfälliga Statsutgifter be
viljade
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade anslags- och lönesummor
hafva följande belopp, i öfverensstämmelse med 54 § samt 69—105 §§ uti
nu gällande Reglemente, under tiden ifrån den 26 November 1847 till och med
den 15 i denna månad, blifvit af Fullmäktige anordnade och i stadgad ordning
utaf Riksgälds-kontorets medel utbetalde, nemligen:
A) Af anslaget för Skeppsbyggeriinstitutet
i Carlskrona (Reglementets
54 §) r:dr 3,464: 10. —
Dito för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens Hofhållning (70 §) » 56,250: — —
Transport 59,714: 4 0. —
Dito till
» 42,000: — —
» 15,000: — — 59,320: — —
Summa r:dr 210,807: 30. (T
» 15,110: — —
» 30,100: — —
» 14,110: — —
Ståls-Utskottets Memorial, M 3.
25
Transp 59,714: 10. —
Åf anslaget till arfvoden och expenser
för Lagberedningen (71 §) r:dr 32,061: 21. 6.
Dito till uppförande af fängelser
efter Cellsyslcmet (72 <§) . » 200,000: — —
Dito för Försvarsverket till lands
(73 §) » 653,530: — —
Dito för ersättning till Kongl.
Krigs-Kollegium för förskott
till inköpande af Kasern- och
Stallbyggnad för Garnisonen i
Ystad (74 §) » 2,223: 15 6.
Dito för Försvarsverket till sjös,
(75 §) » 462,260: — —
Dito till aflöning för Styrelsen
öfver allmänna Väg- och Vat
tenbygguader
(76 § 1 morn.) » 26,858: 16. —
Dito till rese- och undersökniugskostnader
samt expenser för
allmänna arbeten (76 § 2 mom.) » 30,000: — —
Dito till arfvode åt lärare för
Civil-Ingeniörers bildande vid
Mariaebergs Läroverk, 1848 och
1849 års anslag (76 <§ 3 mom.) » 2,000 — —
Dito till stipendier för Civil—
Ingeniörs-elever vid Marite
bergs
Läroverk, samma års anslag
(76 § 4 mom.) ...» 2,000: — —
Dito för amortering af ett för
Linköpings hamnbyggnad och
Stångåns upprensning upptaget
lån (77 §) » 3,240: - —
Dito för hamnbyggnaden vid
Lidköping återstoden (78 §) . » 21,187: 24. —
Dito för omläggning af nya och
Transp. 1,496,074: 39. —
Bih. lill R. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 1 Haft.
26
Stals-Utskotlcts Memorial, Jtä 3
Transport 1,496,074: 39. —
förbättrande eller omläggning
af backiga eller eljest mindre
goda vägar (81 §).... r:dr 36,330: 13. —
Af anslaget för slöjdexpositioners
befrämjande (83 §).... » 3,000: — —
Dito för premier vid Landfbruksmöten
ät egare af kreatur
utaf utmärktare slag (86 §) » 3,000: — —
Dito till restitution af en del
utaf den för ären 1841 —1846
päförde och utgjorde grundräntan
utaf utmarken eller den
s. k. Alfvaren pä Öland (87 §) » 36,446: 16. 7.
Dito till liqviderande af köpeskillingen
för Kongl. Mynt- och
Kontroll-verkens nya lokal samt
kostnaden för dessa verks flyttning
(88 §) » 30,000: — —
Dito till förekommande af slottsbyggnadens
i Wadstena ytterligare
förfall (89 <§) ...» 8,000: — —
Dito till bestridande af de för ön
S:t Barthelemys förvaltning erforderliga
kostnader under ären
1848 och 1849 (90 §) . . » 13,091: 13 9.
Dito för reparationer och bokhyllors
uppsättande i några
rum af Riks-Archivets hus m. m.
(92 § 1 inom ) » 600: — —
Anslaget för fullbordande af den
o
åt Kongl. Vitterhets-, Historieoch
Antiqvitets-Akademien upplätna
lokals inredning samt
flyttning af denna Akademis
samlingar (92 § 2 mom.) . » 4,000: — —
Transport 1,632,342: 36. 4.
Sluts-Utskollets Memorial, JV§ 3.
27
Transport 1,652,342: 36. 4
Utaf anslaget för Natioual-Museibyggnaden
(93 §) . . . . r:dr 40,000: — —
Anslaget för inköpande af Ingeniören
Wahlbergs till Naturhistoriska
Riks-museum försålda
samlingar af naturalier (94 §) » 7,000: — —
Dito för ombyggandet af Veterinär-inrättningens
i hufvudsta
den
smedja (93 <§).... » 1,241: 16. —
Dito för bebyggandet af Prestbostället
inom Bogens kapellförsamling
uli Gunnarskogs samt
inom Lekvattnets kapellförsamling
uti Fryksände socken i
Vermland (96 §) » 5,600: — —-
Dito för den fattigvård, som bör
af Staten bekostas, för år 1848
(98 §) » 10,000: — —
Dito till Kongl. Serafimer-Lazarettets
ersättande för minskad
inkomst af Tolag å Finska
varor, 1849 och 1830
ars anslag (99 §) . . . . » 9,000: — —
af hvilka anslagsmedel utanordnats:
under år 1848 .... » 130,336: 31. 6
» » 1849 ... » 356,370: 8. 4
» » 1830 till och med
den 15 November ...» 1,019,477: 12. 6
S:a r:dr 1,726,384: 4. 4
B) Utaf lånet till staden Westerås
för hamnens derstädes förbättrande
(79 § 1 mom.) ...» 20,000: — —
Dito till staden Wadstena för
hamnanläggningen derstädes (79
§ 2 mom) » 32,000: — —
Transport 111,714 10.
1,726,384: 4. 4.
28
Stals-Ulshnilets Memorial, JY§ 5.
Transport 32,000: — —
Utaf länet till staden Warberg,
ytterligare understöd för hamnanläggningen
derstädes (79 § 3
morn.) r:dr 15,000: — —
Dito till staden Christinehamn
för uppmuddring af hamnen
och segelrännan vid samma stad
(79 § 4 mom.) » 24,000: — —
Dito till anläggning af jernväg
emellan staden Christinehamn
och Sjöändans lastageplats (79
§ 5 mom.) ...... » 66,606: 32. —
Dito till förestående reparation
af Linköpings Domkyrka (102 §) » 20,000: — —
Dito för återuppbyggande af den
i Juni månad 1847 nedbrunna
del af staden Christianstad (103§) » 100,000: — —
Dito till förlag åt Handlande
och Näringsidkare i staden
Christianstad (104 §) . . . » 10,000: — — 287,666: 32.
Summa r:dr 2,014,050: 36. 4.
af hvdka lönebidrag utanordnats:
under år 1848 .... » 46,666: 32. —
» » 1849 .... » 141,666: 32. —
» » 1850 till och med
den 15 Nov » 99,333: 16. —
S:a r:dr 287,666: 32. —
Enligt de här nu meddelade uppgifter, äro från Riksgälds-kontoret utbetalde:
af 1840—£841 års lane- och anslagsmedel r:dr 3,939,129: 41. 5.
» 1844—1845 » d:o d:o » 2,982,006: 33. 1.
» jl847—1848 » d:o d:o » 2,014,050: 36. 4.
och hafva följaktligen från den tid dylika medel först
anvisades till och med den 13 i denna månad utgått
tillsammans » 8.935,186: 14. 10.
SlaU-UlskoUets Memorial, M 3.
29
På sätt Revisorerne u t i sin Berättelse, sid. 55— 56, uppgifvit, hafva Fullmäktige,
i början af sistlidet år, genom afgående cirkulärbref anmodat Kongl. Maj:ts
vederbörande Befallningshafvande om vidtagandet af erforderliga och på dem ankommande
åtgärder för verkställigheten af Rikets Ständers under de 2:ne sednaste riksdagarna
fattade samt af Kongl. Maj:t, under den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848, allmänt kungjorda beslut, angående återbelalningssätlet för de lån, sorn
till befrämjande af odlingsföretag medelst myrutdikningar och andra vattenaflappningar
blifvit menigheter eller enskilde personer beviljade och från Riksgälds-kontoret
utbetalda. Derjemte hafva Kongl. Majits Befallningshafvande, genom samma cirku
lärbref,
blifvit anmodade att utaf de enskilde personer, hvilka redan före utfärdandet
af 1848 års kungörelse utbekommit dylika låneunderstöd, infordra bestämda yttranden,
huruvida de önskade, alt ofvanomföi malde ansvarighets- och betalningssätt, i
öfverensstämmelse med denna kungörelses innehåll, jemväl blefve å dem tilldelade lån
tillämpad).
Till upplysning och ledning vid fördelningen och bestämmandet af den hvarje
hemman eller hemmansdel åliggande betalningsskyldighet för ifrågavarande lån, äfvensom
vid de årliga inbetalningarnas antecknande i jordaboken, hafva Fullmäktige tillika
meddelat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en, i sådant hänseende, uti tabellarisk
form uppgjord och till Fullmäktige insänd serdeles fullständig handling rörande enahanda
återbetalning af del lån, som blifvit beviljadt för sänkningen af sjön Tåkern
inon> Östergöthlands Län.
Sedermera hafva väl Fullmäktige från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i några
Län fått mottaga deras resolutioner med tillhörande handlingar, rörande ett
och annat af de för odlingsföretag inom dessa Län utbetalda låneunderstöd; men då
häraf så mycket mindre kunnat inhemtas, huruvida ansvarighets- och betalningsskyldigheten
för de erhållna lånen blifvit på alla de hemman och hemmansdelar,
hvilka genom arbetsföretagen erhållit ny eller förbättrad jord, fördelad, sorn densamma
syntes endast vara påford de hemman och hemmansdelar, hvilka för sådant
ändamål blifvit af låneinnehafvarne uppgifna, hafva Fullmäktige, för betryggandet af
Riksgälds-kontorels säkerhet för låne- och räntebeloppens vederbörliga inbetalning
saint med jemväl fästad! afseende å inteckningshafvares eller andra personers af
ifrågavarande fördelnings behöriga verkställighet möjligen beroende rätt, funnit sig
föranlåtne att, under iakttagande af de å Kongl. Majrts Belällningshafvandes resolutioner
meddelade besvärshänvisningar. låta, å Riksgäids-konlorets vägnar, öfverklaga
samma resolutioner, med yrkande, att dessa mål mätte varda till Kongl. Majlis
Befallningshafvande återförvisade, på det att vedeibörlig utredning af vidden och
beskaffenheten af den förbättrade eller tillkomna jord, hvart och ett betalningsskyl —
30
Stats-Ulskollels Memorial, 3.
digt hemman, lill följd af odlingsföretaget, erhållit eller komma att erhålla, måtte
föregå, innan det derefter lämpade sammanlagde ränte- och kapital-afbetalningsbelopp,
som bör, för lånets liqviderande, årligen af samma hemman utgöras, varder i stadgad
ordning bestämdt och faststäldt, samt derefter i jordehoken antecknadt.
Med afseende ä det, vid valtenaftappnings- och vägförbättrings—företags understödjande,
genom bidrag af allmänna medel, under sednare riksdagar stadgade och
i kontrakterne om dessa företags utförande intagne vilkor, att de rnenigbeler, bolag
eller enskilde personer, som erhållit sådane understöd, borde inom derför utsatt tid
hafva fullbordat dessa arbeten, vid äfventyr, att Kongl. Maj:f, i annat fall, egde låta
inställa all vidare utbetalning af de beviljade anslagen eller låneunderstöden, samt
återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet; och då de sålunda återfordrade medlen,
enligt Riksgälds-kontorets Reglemente, skulle till detta Yerk inbetalas, hafva
Fullmäktige, tid efter annan, till Kongl. Maj:t ingått med underdånig anmälan om
en mängd dylika arbetsföretag, som, efter hvad för Fullmäktige blifvit tillkännagifvet,
vid derå anställda besigtningar, icke kunnat godkännas, eller, enligt till Fullmäktige
ingilna handlingar, icke blifvit fullbordade inom den för deras utförande antingen
i kontrakterne fastställde eller eljest stadgade tid.
Efter dessa sålunda gjorda anmälanden, hafva Fullmäktige, genom ankomna
Kongl. Bref eller meddelanden från vederbörande Regerings-departement, erhållit
underrättelse om Kongl. Maj:ts nådiga beslut rörande alla af Fullmäktige i underdånighet
uppgifne arbetsföretag; varande, till följd af Kongl. Maj:ls härom medde
lade
serskilda beslut, dels samma arbetsföretag, oaktadt afvikelserne från de fastställde
arbetsplanerne, i nåder godkända, dels terminerna för arbetenas slutliga utförande
och afsynande förlängda och dels de af allmänna medel beviljade bidragen
förminskade eller till hela sitt belopp indragna eller också återfordrade, med åläggande
för vederbörande att de förverkade låne- och anslagssummorna till Riksgäldskontoret
inom vissa bestämda lidpunkter inbetala.
De anslags- och lånemedel, som, till följd af Kongl. Maj:ls i nu anförda hänseenden
fattade och, sedan sisllidne riksdags början, Fullmäktige tillkännagifna beslut,
blifvit för Riksgälds-kontoret besparade eller af Kongl. Majit återfordrade, hafva
utgjort följande belopp, nemligen:
l:o å den vid 1840 —1841 årens riksdag till Kongl. Maj:ls disposition ställda
anslagssumma för allmänna landsvägarnes förbättring . . . r:dr 414: 25: 4.
2:o å den till vattenaftappningar inom norra och nordvestra de
larne
af riket, vid samma riksdag anslagne summa ...» 7,900: 23. 8.
Tiansport 8,315: 1. —
Stats Utskottets Memorial, JM 3. 31
Transport 8,133: 1. —
3:o å de för enahanda arbeten inom Rikets öfriga delar da anvisade
medel
3,014: 8.  >
4.o å den utaf Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständer
för myrutdikningar och andra vattenaftappningar beviljade anslags-
och lånesumma  1,904: — —
och 5:o å det belopp, sistbemälde Ständer anslagit för vägför
bättringar
5,896: 32. —•
tillsammans r:dr 19,169: 41 —■
Af anslagen för Folkundervisningen hafva, under den tid denna Rerätlelse omfattar,
följande belopp blifvit utbetalde, nemligen:
för de till Folkskolelärares bildande inrättade Seminarier, på grund af 106 § 2
mom. samt 107 § 2 mom.
under år 1848  r:dr 10,200
» » 1849  » 6,633
» » 1850  » 10,300
16. —
27,133: 16. —
till Stipendier åt Elever vid Folkskolelärare-seminarierna, enligt
106 § 4:de mom. samt 107 § 3:dje mom.
under år 1848  r:dr 15,641: 32. —
» » 1849 ..... » 14,483: 16. —
v ’> 1850 . . . . , » 12,900: — —- 43026-
för Folkskolelärares aflönande, jemlikt 106 § 5 och 6 mom.
samt 107 § 1 mom.
under år 1848  r:dr 8,169: — 7.
» » 1849
» 8,241: 41. 1.
» » 1«60
» 5,585: 27. 5. 21,996: 21. 1.
Summa r:dr 92,154: 37. 1.
Efter den 26 November 1847, då Fullmäktige afgåfvo sin sednaste Rerättelse
till Rikets Ständer, är, till och med den 15 i denna månad, ifrån Riksgälds-kontoret
ulbetaldt till liqviderande af kostnader:
32
Stats-Utskollets Memorial, M 3.
lör Riksdagen 1847 och 1848  ndr 233.456: 31. 10.
» (lilo 1844 och 1845  » 1,172: 24. —
samt för den under 1840 och 1841 års riksdag sammankallade
Riksrätt ............ » 2.371: 32. —
Summa r.dr 237,000: 39. 10.
De under samina lid af Riksgälds-kontorets medel bestridda kostnader i följd
af Rikets Ständers Revisorers sammanträden åren 1847 och 1849 hafva uppgått
till 8,798 r:dr 12 sk.
Till aflöning för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman samt den hos honom och
Tryckfrihets—Kommittéen anställda Kansli- och Yaktbetjening, äfvensom till kostnader
för Justitie-Ombudsmannens embetsresor samt expenser vid dess och T ryckfri—
bets-Kommittéens Expeditioner, jemte arfvode till den, i f. d. Juslitie-Ombudsmannen
C■ L. Landius ställe,' adjungerade Ledamot i Kongl. Svea Hofrätt, är på grund
af 98 och 99 §§ i 1845 års och 110 § i nu gällande Reglemente utbetaldt,
år 1847 under December månad . R:dr 1,565: 25. —
» 1848 » » » . . » 7,516: 45.—
» 1849 » » » . . » 7,551: 23. —
» 1850 » » » « 6,047: 30. 2. ^2 681" 27 2
Utaf den, enligt 101 § i 1845 och 112 § i 1848 års Reglemente, till
Statsbehofvens fyllande anvisade ärliga summa, har, i enlighet med Kongl. Statskontorets
reqvisitioner, från Riksgälds-kontoret blifvit utbetaldt:
för år 1847
j December månad samma år återstoden af årets
anslag  , r:dr 425,360:
för är 1848
under Mars, Juli, September och December månader
samma år  1,000,000:
under Mars och September 1849 325,360: 1 525,360’
för år 1849
under December månad samma år . . 600,000:
Transport 600,000: 1,750,720:
samt under
Stuts-Ulskollcls Memorial, M 3.
33
Transport 600,000: 1,730,720:
samt under Februari, Mars och September
månader år 1830, återstoden 718,530: j gjg 530'
för år 1850
under September månad  200,000
Summa r.dr 3,269,250: —
Utöfver dessa för Statsbehofvens fyllande anvisade belopp,
hafva, på sätt uti Revisions-Berättelsen (pag. 69—70) omförmäles,
för ersättande af bristerna i de på Riks-Staten uppförde
Förslagsanslag, under åren 1848 och 1849, nedannämnde summor
blifvit till Kongl. Stats-kontoret utbetalde, enligt uppgjorda
och på 1845 och 1846 års Riksbufvudböcker grundade liqvider,
nemligen:
enligt liqviden för år
1845 .... r:dr 70,391: 4. 9.
och enligt dito för år
!846 ... » 202,444: 41.— 272,835: 45. 9.
hvarjemte Kongl. Stats-kontoret, jemlikt Rikets
Ständers derom serskildt meddelade
beslut, förde, under åren 1843,1844 och
1845, uppkomna brister å det under RiksStatens
8:de Hufvudtitei uppförda anslag till
lön för Biskopen på Gottland erhållit ersättning
med • . 1,575: 40. 11. 274,209: 38. 8.
Summa r:dr 5,543,459: 38: 8.
Utaf de på Riksgälds-kontoret anvisade Kredit iver är, under den lid denna
Berättelse omfattar, utbetaldt:
å det s. k. Mindre Kreditivet, enligt 119 §
under år 1848 i Decemher månad r:dr 150,000:
» » 1849 i November d:o » 100,000:
1850 i November d:o » 200,000:
»
450.000: —
Transport 450.000:
Hill till R. Sl. Prut. 1830 & 1831 i Sami., 1 Afl}.. 1 Härt.
34
Stals-Utskoltets Memorial, M 3.
Transport 450,000: — —
å Kreditivet för Krigsrustnings-kostnadernas bestridande
(121 §)
under år 1848  r:dr 1,500,000:
» » 1849
» 250,000:
» » 1850  80,000. 1,830,000: — —
§ Krediti vet för förstärkning af garnisonen i hufvudstaden
år 1848 (122 §)
under samina år ,
å Kreditivet för inhemska fårsköiselns och ullproduktionens
befrämjande (123 §)
under år 1848 ....... r:dr 35,390:
» » 1849  » 46,160:
» » 1850  » 47,270:
å Kreditivet till underlättande och befrämjande af ackords
regleringen
inom Arméen (124 ,§)
under år 1848
således å de på Riksgälds-kontoret anvisade Kreditiver lyftadt
tillsammans r:dr 2,559,500: 26. 8.
hvaremot Riksgälds-kontoret dels å dessa, dels å de före år
1848 lyftade kreditivmedel återbekommit:
från Kongl. Stats- Kontoret :
utaf de, år 1838, å dåvarande Mindre Kreditiv lyftade
medel till Garnisonsförstärkning i hufvudstaden samma år,
under år 1849 r:dr 32,107: 13. 7.
af de för spanmålsundsättningar
lyftade medel å det
vid 1844 och 1845 års
Riksdag anvisade Mindre
Kreditiv:
under år 1848 . . 250,000:
utaf det serskilda Kreditivet
för garnisonsförstärknin
-
150,000:
128,820:
680: 26. 8.
Transport 282.107: 13. 7.
2,559,500: 26. 8.
Stals-Utskoltets Memorial, M 3.
35
Transport 282,107: 13. 7. 2,559,500: 26. 8.
gen i hulvudstaden år
1848,
under år 1850 . . 35,000: — — 317 107- 13 7
från Direktionen öfver Arméens PensionsKassa:
å
Kreditivet för befrämjande af ackordsregleringen
inom Arméen,
under år 1849
5,000: — —
samt från Kongl. Kommers-Kollegium:
å Kreditivet för férskötselns och ullproduktionens
befrämjande:
under år 1847 i December månad r:dr 500:
» » 1848 i » » » 35,590:
» » 1849 i » » » 36,240:
» » 1850 i » » » 44,010: 416340-
och har utaf den i sammanhang med allmänna
bevillningen uttaxerade krigsrustningsafgift ingått:
under
år 1849 för 1848
med  305,359: 12. 6.
under år 1850 för
1848, 1849 och 1850 312,013: 43. 2. 6i 7 g7g. 7 8
efter afdrag af samtliga dessa sålunda influtna återbetalningar r:dr 1,055,820: 21. 3.
uppgå Riksgälds-kontorets utgifter i anledning af de å detta
Yerk anvisade kreditiver till r:dr 1,503,680: 5. 5.
Utom ofvanberörde återbetalningar å lyftade kredilivmedel, hafva jemväl i an
ledning
af en utaf Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, vid granskning af
Femte Hufvudtitelns räkenskaper för åren 1846 och 1847, gjord anmärkning och
till följd al Kongl. Maj:ts derefter, Förvaltningen af Sjöärendena, genom nådigt Bref
den 13 sistlidne Mars, meddelade föreskrift, ifrån detta Embetsverk, under April
månad delta år, blifvit till Riksgälds-kontoret återbetaldc 4,099 r:dr 19 sk. 7 rst.
ä det före 1840 —1841 års Riksdag lyftade och sedermera inom linien i räkenskaperna
upptagna kreditiv för en vattenledning till Carlskrona.
36
Slals-Utskollels Memorial, JM 3.
Hvad särskildt angar det, enligt Reglementets 121 §, anvisade Kreditiv för
bestridande af 1848 års krigsrustningskoslnader och det, Fullmäktige lemnade, uppdrag
alt genom upplåning anskaffa dertill nödiga medel; så och jemte det Fullmäktige
hänvisa till de utförligare uppgifter, som utaf Rikets Ständers Revisorer uti
deras Berättelse (pag. 52—54) blifvit meddelade, ej mindre om Fullmäktiges tillgöranden
i anledning af berörda uppdrag under år 1849 intill medlet af September
månad 1849, än om de för upplåningen af Riksgälds-kontoret ulgifna obligationers
beskaffenhet och deras belopp, hafva Fullmäktige ansett sig här endast behöfva
anmäla de af Fullmäktige, efter nämnde tid, vidtagna åtgärder i afseende å
ifrågavarande upplåning.
Då, enligt en i slutet af Oktober månad 1849 upprättad förslagsberäkning,
Riksgälds-kontorets fi na n ci el la ställning befanns sådan, att kontoret, under påföljande
års vår och sommar, kunde, äfven om inlösen af alla della verks utelöpande 4*/>
procents obligationer vid den tiden verkställdes, utöfver hvad dertill erfordrades, påräkna
ett öfverskott af 700,000 r:dr och enär kontoret dessutom, till bestridande
af dess oförutsedda utgifter, hade att påräkna den kontanta tillgång, sorn kontoret
vore i tillfälle att bereda sig medelst uppsägning eller försäljning al andra Verks
och Inrättningars, kontoret tillhöriga, räntebärande obligationer, funno Fullmäktige,
på grund af Reglementets 160 <§ samt i öfverensstämmelse med hvad Rikets sednast
församlade Ständer yttrat och förklarat, i fråga om de för 1848 års krigsrustningskostnader,
genom Riksgälds-kontoret, upplånade medel, sig böra använda de
sålunda befintliga tillgångarna för besagde obligationers infriande. Fullmäktige beslöto
derföre, under den 26 i ofvanberörde Oktober månad, att på stadgadt sätt uppsäga
samtliga, af detta Verk dan 10 Juni sistnämnde år ulgifna, obligationer med 4l/2
procents årlig ränta eller hela obligalions-serien D. å tillsammans 500,000 r:dr.
Vidare och sedan Fullmäktige, i medlet af sistlidne Augusti månad, inhemtat
tillförlitlig underrättelse derom alt, i enlighet med den då nyligen afslutade liqviden
om Stats-verkets öfverskotler och besparingar för år 1848, Riksgälds-kontoret snart
hade att af samma års behållna öfverskotter från Kongl. Stats-kontoret förvänta något
öfver 650,000 r:dr, hvilket betydliga kontanta belopp hvarken af Rikets Ständer
var beräknadt och anvisadt för bestridande af några Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar,
ej heller behöfde afsättas och tillhandahållas för något särskildt föremål, så
alt deraf kunde, med tillämpning af Reglementets 121 och 160 §§, användas erforderlige
medel lili liqviderande af Riksgälds-kontorets återstående, ännu räntebärande
kapitalskuld i anledning af ofvanomförmälte upplåning; beslöto Fullmäktige,
under den 16 sistlidne Augusti, att på föreskrifvet salt uppsäga samtliga af Riksgälds-kontoret
för denna skuld utfärdade och förut icke infriade eller uppsagda obli
-
Stats-Ulskottels Memorial, M 5.
37
gationer, dervid tiil underlättande af ränteberäkningen vid obligationernas inlösande
och för bokföringens förenklande, tiden för deras infriande utsattes till samma dag,
eller till den 10 nästkommande December, då räntekuponerna för nu löpande halfår
komme att förfalla till betalning, hvarjemte och fastän alla 3-procents-obligationer,
eller de till serien A hörande, kunde uppsägas lill inlösen, efter 14 dagars förlopp,
Fullmäktige dock för dessa obligationer bestämde enahanda förfallodag, som för öfriga
nu ifrågavarande obligationer, helst äfven de obligations-innehafvare, som endast
tillgodonjulit 3 procents årlig ränta och sjelfva icke begagnat sig af dem medgifna
uppsägningsrätten, skäligen syntes böra erhålla samma tillfälle, som innehafvarne af
Riksgälds-kontorets obligationer med högre ränta, att nämligen någon tid innan ränteberäkningen
för obligationerne upphörde, kunna på annat sätt bereda sig ränteafkastning
af de, emot sådana obligationer, Riksgälds-kontoret försträckta summor.
Dessutom och till beredande af den räntebesparing för Riksgälds-verket, som, utan
förnärmande af vederbörande obligations-innehafvares rätt eller skäliga anspråk, kunde
åstadkommas, medgåfvo Fullmäktige omedelbar inlösen af alla nu uppsagda obligationer,
hvilkas innehafvare önskade att för desamma erhålla liqvid, utan alt derföre
behöfva afvakta uppsägningstidens utgång; och har, hvad Fullmäktige sålunda beslutat,
blifvit genom lidningarne allmänheten kungjordt.
Utaf de till lånet för bestridande af 1848 års krigsruslnings-kostnader hörande
obligationer hafva, till och med den 15 i denna månad, blifvit af Riksgälds-konto
-
ret inlösta:
af Serien A (med 3 procents ränta och 14 dagars uppsägningstid) r:dr 213,500
af serien B (med 4 procents ränta, uppsägbara efter ett års förlopp) » 30,750
af serien C (med 4 procents ränta, uppsägbara efter 2 års förlopp) » 3,000
af serien D (med 4Y> procents ränta, uppsägbara efter 3 års förlopp) » 499,750
af den serskilda serien E (utgifna till Rikets Ständers Bank och
ställda att infrias å viss, uti obligationerna utsatt, förfallodag) . » 400,000
Summa inlösta obligationer r:dr 1,147,000
och utgjorde ofvannämnde dag de utelöpande obligationerna följande belopp, nämligen
af serien A r:dr 88,500
» » B . .
» 209,250
» » C » 82,250
» » 1) » 250
Summa utelöpande obligationer r:dr 380,250
Med afräkning af de vid obligationernas utbekommande derå redan upplupna,
och af långifvarne godfgjorda, räntor, hafva de ränteutgifter Riksgälds-kontoret för
38
Stals-Utskollets Memorial, M 3
till 1848 års krigsrustningskostnader upplånta medel fått vidkännas, utgjort följande
belopp, nämligen:
under år 1848  r:dr 17,197: 46. 4.
» » 1849  » 40,123: — 4.
» » 1830 till och med den 13 innevarande månad » 22,283: 29. —
Summa r:dr 79,606: 27. 8.
Då nu härtill lägges den upplupna räntan å en, redan den 10
sistlidne Maj förfallen, men ännu icke till inlösen företedd
obligation  4: 33. —
samt den till alla de öfriga obligationernas förfallodag,
den 10 i nästa månad, å dem upp
löpande
ränta  8,400: 4. — jj ^
visar sig att, efter ofvannämnde afdrag, de med ifrågavarande
upplåning förenade ränteutgifter uppgå till ett sammanräknadt
belopp af r:dr 88,011: 16. 8.
Härvid bör dock erinras, att denna summa kan komma att i någon, fastän
ringa, mån minskas genom besparandet af räntan mellan inlösnings- och förfallodagarne
å dem bland sednast uppsagda obligationer, som, under den korta tid, de
ännu äro räntebärande, kunna varda till inlösen anmälda.
Enligt Riksgälds-kontorets afslutade räkenskaper för åren 1847—1849, hafva
detta verks samtliga utgifter, oberäknadt den under 1847 och 1848 godtgjorda
kredit i v-skuld till Rikets Ständers Bank uppgått:
under år 1847 till r:di
» » 1848 » »
» » 1849 » »
3,577,795:
29. 4.
4.648,548:
22. 6.
4,103,426:
21. 6.
12,329,770: 25. 4
Januari med
Okto-
3,545,623: 5. 5
uppkommer en utgiftssumma af r:dr 13,875,393: 50. 9.
De vid sist hållna trenne riksdagar till utgående anvisade, men den 15 innevarande
November ännu icke utanordnade, anslag och lån utgöra, efter afdrag af
uppkomna besparingar, följande belopp, nämligen:
Slats Utskottets Memorial, M 5.
Enligt
1848 års
Anvisade vid
r i
k s
dagen
fteglem.
1840 —
g. m.
1841
1844—
1845.
1847—
1848.
12
Utaf den för ombyggnad af
Strömsholms kanal och
slussverk anslagna sum-  ma, att utgå med 50,000
r:dr årligen
300,000
—
51. 1
» anslaget till häradshäk-  tenas ombyggnad och
förseende med celler . .
98,500
—
51 5
» dito till fängelsebyggna-  der i rikets städer, utom
Stockholm
130,000
—
.
_
52 2
» dito till hamnanläggning
o Ou O
vid Åhus
10,000
52. 3.
Af anslaget till omläggning
och förbättring af all-  männa landsvägarne i
Riket
3,010
39
10
52. 4.
» dito till anläggning af en
väg emellan Öfver- och
Neder-Calix socknar . .
1,750
—
—
52. 5.
» dito till vattenaftappnin-  gar inom norra länen .
14.728
25
52. 6.
» dito till dito inom mel-  lersta och södra delarne
af riket
416
32
52. 7.
» lånet och anslagssumman
för Emåns upprensning,
eller andra odlingsföre-
tag inom dito dito . . .
4,449
6
—
52. 8.
» lånet för mvrutdikningar
på Gottland
7.330
—
—
54.
» anslaget för Skeppsbyg-  geri-institatet i Carls-
40
Stals-Ulskollels Memorial, M 3.
1848 ars
Regleni.
36.
61
62. a.
62 b.
64.
63.
66.
67
krona (5.353: 16 årligen
så länge nu varande
statsreglering fortfar} . .
Af anslaget till ersättning åt
garnisons-skolan i Christianstad
för förlorade så
kallade postpenningar.
» den för utdikning oell
aftappning af sanka trakter
och sjöar anvisade
låne- och anslagssumma
» anslaget till strömrensningar
och smärre hamnbyggnader
» dito till anläggning af
nya samt förbättrande
eller omläggning af backiga
eller mindre goda
dito till upprensning af
Söderhamns skärgård .
lånet för Götheborgs
hamn-byggnad, hvilket
skall utgå med 14,000
r:dr årligen
» anslaget för utarbetandet
och ordnandet af kapitenen
B. Cronstrands
samlingar angående den
fordna Egyptiska byggnadskonsten
» anslaget till inköpande af
Anvisade vid riksdagen
1840—1841. 1844—1843. 1847—1848
240
3,389
3,666
13,030
1,000
98,000
2,000
43
32
10
6,333
38
500 Ex
-
Stals-Ulskoltels Memorial, JM 3.
41
Enligt
1848 års
Reglem.
§■ ,n-
Anvisade vic
riks
dagen
1840—
1841.
1844—
1843.
1847—
1848.
300 exemplar af Sven-
ska Fornskrift - sällska-
pets årliga samlingar . .
—
—
600
—
—
—
68
Af lånet för kyrkobyggna-
den i Christinehamn . .
—
—
10,000
—
—
—
—
70.
» anslaget till Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens hof-
hållning för åren 1830
93.750
71.
» dito till aflöning och ex-
penser till Lagberednin-
gen
5,873
—
71. 2.
» dito till tryckningskost-
nader för Lagberednin-
gens arbeten
—
—
—
2,427
4
6
72.
» dito till uppförande af
fängelser efter cellsyste-
met (för år 1831) . . .
100,000
—
—
73. 10.
» dito till förstärkning af
Beväringsmanskapets re-
servförråd
—
—,—
—
—,
80,000
—
76. 1.
» dito till aflöning åt sty-
relsen öfver Allmänna
Väg- och Vattenbygg-
nader
—
2,441
32
—
76. 3.
» dito till arfvode för lä-
rare vid Mariebergs lä-
roverk i civil—ingeniörer
tillhörande kunskapsäm-  nen .......
1,000
76. 4.
» dito till stipendier åt
elever vid dito dito . .
—
—
—
1,000
—
Bill lill R. St. Prat. 1830 & 1831. 4 Sami, 1 Afcl., 1 Höft. 6
42
St<ils Utskottets Memorial, JH 3.
Enligt
\ n visade v i c
ri
k sd a celi
4S4H års
Reglem.
§• m-
1840—
1841.
1844—
1845.
1847—1850.
80.
Af lånet för iståndsättandet
af vågbrylaren och upp-  muddring af hamnen vid
Wisby
25,000
81.
» anslaget till anläggning
af nya samt förbättrande
eller omläggning af bac-  kiga eller eljest mindre
goda vägar
—
—
—
—
43,669
35
—
84.
Bidraget till underhållande
af Navigationsskolan i
Stockholm och de der-  vid anställde lärares af-
löning
—
—
—
5,600
—
-—
91.
Anslaget till kostnader för
utskrifning af registratur
inom Kongl. Kansliets
afdelningar
—
—
—
—
6,000
—
92.
Af anslaget till reparation
och uppsättande af bok-  hyllor i några runi af
Riksarkivets hus . . .
2,066
32
93.
» dito till National-musei-  byggnaden ^återstoden af
den till utgående från
Riksgälds-kontoret anvi-
säde summa)
30,000
150,000
96. 1.
Anslaget till inköp af bo-  ställe åt predikanten i
Lekvattnets Kapell-för-  samling inom Fryksän-
des socken i Wermland
dito till befrämjande af goda
1,000
97.
Slals-Utskollels Memorial, JM 5.
43
Enligt
Anvisade vid
riks
dagen
1«/<1! års
Reglem g. m.
1840—
1841.
4 844—
1845.
1847—1848.
läroböckers förfat-
tande för allmogen
—
—
—
—
1,000
—
—
99.
Af anslaget lill Serafi-  mer-lazarettets er-  sättande för min
skad tolag å Finska
varor, 4,500 r:dr
ärligen under nu
gällande statsregle-
•
106. 1 & 2
107. 2.
\ r'»g
(dito till Folkskolelä-
—
—
4,500
' rare-seminarierna,
beräknadt till och
106. 4.
107 3.
med 1851 års slut
| dito till stipendier åt
elever vid samma
500
1,100
12,233
46
106. 5 & 6.
seminarier d:o d:o
>dito till folkskolelära-
—
—
156
32
12,000
107. 1.
res aflönande d:o d:o
44,619 4 6
10
39875
39
11
53,317
24
—
Summa r:dr;615,544 23| 8|225,040
2
-
609,416
37
6
Följaktligen återstå till utbetalning utål' anslag och lån, anvisade:
vid 1840 och 4841 års riksdag. . r:dr 615,544. 23. 8.
d:o d:o vid 4844 och 1845 års d:o » 225,040: 2. —
d:o d:o vid 4 847 och 1848 års d:o » 609,416: 37. 6.
Tillsammans r:dr 1,450,001: 4 5. 2
Hvarförutan Riksgäldskontoret äfven har sig ålagdt: enligt Reglementets 57 §, att
utbetala den till statsverket influtne rotefrihetsafgift utaf nyhemman inom Westerbottens
län; enligt 58 §, att godtgöra kostnaderna för knektekontrakternas samlande
och utgifvande från trycket; enligt 90 §, att ersätta de utgifter för kolonien
S:t Bartbelemys förvaltning under detta år, som icke af koloniens inkomster
hetäckes; samt jemlikt 100 och 101 §§, att årligen utbetala 8,800 r.dr såsom
44
Sluls-Ulskolltls Memorial, JVs 3.
bidrag till en serskild fond för pensionering af Borgmästare i rikets städer utom
Stockholm samt Kommissions-landtmätarne, och likaledes årligen högst 22,000 r:dr
till beredande af utväg för Arméens pensionskassa att fortfarande bestrida pensioneringen
vid nämnde kassa.
Hiksgalds-kontorets inkomster och de till detta verk serskildt
anslog ne. tillgångar.
(§§ 125—145 i 1848 års Reglemente,)
Med hänvisning till den uti sednaste Revisions-berättelse (pag. 43—44) intagna
utredning öfver förhållandet med den under åren 1847 och 1848 influtna
allmänna bevillningen, hafva Fullmäktige ansett sig böra såsom fortsättning af
denna utredning meddela följande:
Enligt hvad åberopade berättelse utvisar, hade, såsom allmän bevillning för
år 1846, efter afdrag af utbetalda restitutioner jemte godtgjorde taxeringskostnader
inom Stockholms stad, men med tillägg af de under de tre första qvartalerna
år 1849 lefvererade restantier för föregående åren, till Riksgäldskontoret influtit,
eller vid derstädes skedde ränteliqvider innehållits. . r:dr 1,817,558: 14. 8
hvartill bör läggas den bevillning, hvilken för 1846 och
föregående åren influtit under sista qvartalet af år
1849  » 3,440: 47. 6.
utgörande således sammanlagda inkomsten af 1846 års
bevillning r:dr 1,820,999: 14. 2.
hvilket belopp öfverstiger den i 1845 års bevillningsförordning,
för året beräknade bevillningssumma . , » 1,730,000: — —
med r:dr 90,999: 14. 2.
Utaf 1847 års bevillning hade, enligt revisionsberättelsen,
efter enahanda afdrag, dels influtit, dels innehållits tillsammans
r:dr 1,838,412: 44. 1.
och då härtill lägges hvad af samma års
bevillning ytterligare ingått, nemligen:
under 4:e qvartalet 1849 1,209:40.11.
samt under Januari med
Transport 1,209: 4(T 1 i 1,838,41^: 44.1, ~~~~
St ils-Ulska(tels Memorial, JYi 5.
45
Transport 1,209:40. U. 1,838,412:44. 1.
September månader innevarande
år 1850 . 4,456:27. 3. g ggg. gy g
uppgår 1847 års influtna bevillning till r:dr 1.844,079: 16. 3.
hvilket belopp öfverstiger samma års beräknade bevill
ningssumma
» 1,730,000: — —
med banko r:dr 114,079: 16. 3.
Allmänna bevillningen för är 1848 har, efter afdrag af de under besagde år
utaf Riksgälds-kontorets medel förskottsvis godtgjorde taxeringskostnader inom
Stockholms stad, influtit:
under år 1848 med r:dr 59,057:14, 9.
häruti inberäknade arfsoch
testaments-bevillningsafgifter
samt hvad
vid ränteliqvider innehållits;
och
under år 1849 med 1,806,814: 7. — 1 865 871-21 9
och om härtill läggas, under de 3:ne förllutna
qvartalen af innevarande år, för
1848 ytterligare influtne .... 18,774:28.11. 1884 646- 2 8
visar sig således att, utöfver den för 1848 beräknade bevill
ningssumma
1,730,000: — —
uppkommit ett öfverskott af r:dr 154,646: 2. 8.
Af allmänna bevillningen för är 1849 åter hafva, efter afdrag af en verkställd
restitution samt ofvanomförmälte taxeringskostnader, influtit:
under sistlidet år, med inberiikning af då erlagda arfs- och
testaments-bevillnings-algifter samt innehållen räntebevill
ning
r:dr 104,950: 12. 6.
och under de förflutna 3:ne qvartalen
af innevarande år ... » 1,843,064: 25. 7. 1 948014: 38 1
hvarigenom då bevillningssumman för dr 1849 beräknats
till  1,850,000:
uppkommit ett öfverskott af r:dr 98,014: 38. 1
46
Stats-Utskottets Memorial. Jtä 5.
Sammanräknade beloppet af den under hvartdera af nedannämnde år till
Riksgälds-kontoret influtna eller med ränteliqvider innehållna bevillning har uppgått:
år
1847 till r:dr 1,829,445: 42. 7.
» 1848 » » 1,866,711: 14. 4.
» 1849 » » 1,945,930: 20. 1.
således tillsammans under alla tre åren » 5,642,087: 29. —
och om härifrån afdragas kostnaderna för bevillningstaxeringen
i Stockholms stad samt restituerad bevillning
» 41,821: 30 5.
af hvilket sistnämnde belopp för åtskilliga å ministerstaten
uppförda löner och traktamenten m. m. utgått
24,359 r:dr 9 sk. 7 rst. under sistlidet år, så visar
sig att Riksgälds-kontoret utaf den, under åren
1847—1849, influtna bevillningen haft en behållen
inkomst af » 5,600,265: 46. 7
Uti ofvan uppgifna belopp af influten allmän bevillning ingå arfs- och testaments-bevillnings-afgifter,
influtna:
under år 1847 med . r:dr 38,963: 38. —
» » 1848 ...... » 51,977: 1. 4.
» » 1849 » » 102,846: 42. 10
så att denna del af allmänna bevillningen under besagde
trenne år ökat Riksgälds-kontorets inkomster
med
>, 193.787: 34. 2.
Den till 300,000 r:dr beräknade, under år 1849 influtna krigsrustningsafgift
för 1848 har uppgått till 305,359 r:dr 12 sk. 6 rst, och är dylik afgift under
de förflutna trenne qvartalen af innevarande år levererad för är 1848 med 7,268
r:dr 21 sk. 1 rst. och för år 1849 med 304,570 r:dr 22 sk 7 rst., äfvensom
för innevarande är med 174 r:dr 47 sk. 6 rst.
Af giften för stämpling af spelkort har uppgått till följande belopp, nemligen,
urtder år 1847 .... r:dr 52,564. 21. 1.
Transport .32,564: 21. 1,
Stals-Ulskollels Memorial, M 3.
47
Transport 32,364: 21. 1.
» » 1848 .... >, 31,478: 11. 8.
» » 1849 .... » 30,370: 6. 10. 412’ 39 7
men då, under samma tid, från Riksgälds-kontoret utbetalts:
Barnhusens och andra fromma stiftelsers
andelar af ifrågavarande afgift . . . r:dr 18,047: 42. —
samt kostnader för kortkonvoluts tillverkning
m. m » 18,686: 43. 10. 36 734- 37 10
har Riksgälds-kontorets behållna inkomst af denna afgift, un-
der besagde trenne år, utgjort endast 37,678: 1. 9.
Under tiden ifrån den 1 Januari till och med den 13 innevarande Novem
ber
har dylik afgift influtit med 23,428 r:dr 12 sk. 2 rst., hvaremot under
denna tid stämplingskostnader samt fromma stiftelsernas andelar af sistlidet års afgift
blifvit godtgjorda med 10,314 r:dr.
Riksgälds-kontorets inkomst utaf afgiften för stämpling af tidningar har
utgjort :
under år 1847 .... r:dr 16,374: 44. 4.
» » 1848 . . . . » 20,630: 17. 3.
» » 1849 . . . . » 20,997: 32. 5.
eller för dessa trenne år tillsammans r:dr 38,002: 46. 2
hvaraf, efter afdrag af kostnaderna vid denna stämpling » 6,500: — —
kontoret tillgodokommit en behållning af r:dr 51,502: 46. 2;
och har under innevarande år, till och med den 15 i denna månad, enahanda
afgift ingått med 20,618 r:dr 9 sk. 4 rst, deraf utgifvits för stämplingskostnad
2,117 r.dr 21 sk. 4 rst.
Såsom köpeskillingar för till skatte försålda kronohemman och lägenheter hafva
följande belopp till Riksgälds-kontoret influtit:
under år 1847 . .  r:dr 6,518: 6. 3.
» » 1848  » 6,789: 14. 1.
» » 1849  » 3,249: 42. 10.
eller tillsammans r:dr 16,557: 15. 2.
48
Slals-Ulskotlets Memorial, JVs 3
Kontorets inkomst af sådane medel har, ifrån den 1 Januari till och med den
15 innevarande November, uppgått till 5,215 r:dr 12 sk. 5 rst.
De uti 130 § af Riksgälds-kontorets1 reglemente omförmälda observationsmedel
hafva utgjort:
under år 1847  r.dr 6,569: 10. —
» » 1848  • . . » 5,862: 2. 10.
» » 1849  » 5,126: 22. 2.
eller tillsammans r:dr 17,557: 35. —
hvilka, efter afdrag af de, enligt Reglementets 149 §, ifrån
detta Verk, under besagde år, utanordnade observations
och
indrifningsarfvoden » 5,052: 45. 2.
gifvit en behållning af r:dr 12,504: 37. 10;
varande af dessa slags medel, under tiden ifrån den 1 Januari till och med den
15 November innevarande år, ytterligare influtna 5,188 r:dr 29 sk. 9 rst., hvaremot
i observations- och uppbördsarfvoden utgifvits 505 r:dr 1 sk.
Om Riksgälds-kontorets här ofvan omförmälda inkomster under åren 1847—
1849 jemföras med enahanda inkomster under 1844—1846, så visar sig förhållandet
dem emellan under dessa 2:ne perioder sålunda, nemligen:
Allmän
Kortstämp-
Tidnings
Skatte-köpe-
Observations-
Bevillning.
lingsafgifter.
stämplings-
afgift.
skillingar.
medel.
1847—1849 . . .
5,649,087129
-
94,412 j 391 7
58,002
46
2
16,557
15
2
17,557
35
—
1844—1846 . . .
6,051,9821 26
80,280112 | 3
32,915
47
7
14,316
11
—
34,596
23
10
tligen ökad inkomst ,med
1_
—
14,1321271 4
25,086
46
7
2,241
4
2
—
—
minslcad inkomst med
409,894145
1
—
—
—
—
17,038
36
10
De vid sednaste Riksdag Riksgälds-kontore anslagna serskilda tillgångar hafva
detta Verk tillgodokommit, nemligen:
under år 1848, enligt 133 §, ytterligare levererade äldre
depositionsmedel r:dr 10,000: — —
Transport
10,000: — —
samma år
Slats-Utskottels Memorial, M 3.
49
Transport 10,000: — —
samma år, enligt 134 § 1 mom. behållning å de till
1813 och 1814 års krigsskulders liqvide
rande
anslagna medel r:dr 859: 2. 2.
samma år, enligt 134 § 2 mom. dito af anslaget till
inköp af Landshöfdingeresidens-byggnader » 2,357: 16. 10.
samma år, enligt 135 §, deponerade medel för undsättningar
i missväxtår r:dr 200,000: — —
under år 1849 d:o d:o d:o » 450,000: — — qqq.
samma år, enligt 137 §, utaf salpeterfondens samlade
kapitalbehållning r:dr 200,000: — —
under år 1848. Banko-diskontens samt Stockholms Handels-
och Närings-diskonts äfvensom
Malmö Låne-kontors Reservfonder vid
1844 års slut » 419,422: 4. 8.
under 1848—1849, enligt 158 §, utaf den sedan 1845
års början upplupna bankovinst för hvardera
året 954,000 r:dr » 1,908,000: — —
hvarjemte Riksgälds-kontoret, under åren 1847—1849, enligt 132 §, utaf Manufaktur-Diskontens
vinstmedel erhållit 42,000 r:dr.
Enligt de, på grund af Rikshufvudböckerne för åren 1847 och 1848, upprättade
liqvider, aflemnade till Riksgälds-kontoret, den förra i Oktober månad
1849 och den sednare, eller liqviden för 1848, uti September månad innevarande
år, har Riksgälds-kontoret fått från Kongl. Stats-kontoret emottaga, såsom öfversköller
å Statsverkets inkomster samt besparingar ä förslagsanslagen:
för år 1847  r:dr 71,034: 4. 2.
och för år 1848  » 660,865: 20. 2.
tillsammans r:dr 751,899: 24. 4.
hvilken inkomst för Riksgälds-kontoret
visserligen till siffran synes ganska betydlig;
men om man beräknar att,
på sätt i sista] Revisions-berättelsen
Transport 731,899: 24. 4.
Bih. lill B. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afä., 1 Hafi. 7
50
Stats-Utskollels Memorial, M 3.
Transport 751,899: 24. 4.
(pag. 69—70) omförmäles, Riksgäldskontoret
förut ersatt Kongl. Statskontoret
uppkomna brister i förslagsanslagen
:
för år 1843 med rrdr 486,391: 4. 9.
deraf 416,000 r:dr redan i Decembermånad
1.846 förskottsvis utbetaldes;
och för år 1846  » 202,444: 41. — 688,853: 43. 9.
så utgör endast skillnaden r:dr 43,063: 26. 7.
det belopp, hvarmed Riksgälds-kontorets kapital-tillgång blifvit, genom berörde levereringssumma,
i verkligheten förökad.
Uti liqviden för år 1843 hade, utom ofvanberörde brister, Riksgälds-kontoret
jemväl blifvit till ersättande påfördt det belopp, hvarmed öfverskotterna å Statsverkets
inkomster understego de å samma öfverskotter anvisade utgifter, eller
5,737 r:dr 21 sk. 3 rst.; och få Fullmäktige, till upplysning om deras i anledning
häraf vidtagne åtgärd, åberopa hvad sista Revisions-berättelsen (pag. 70—71)
i detta ämne innehåller.
Riksgälds-kontorets samtliga inkomster
hafva utgjort:
under år 1847  r:dr 5,635,848: — 9.
» » 1848  » 5,652,592: 13. 3.
» » 1849  » 4,700,966: 44. 11. 14,009,407: 10. 11.
och ifrån den 1 Januari till och med deri 1 Nov. 1850 3,177,968: 16. 5.
17,187,575: 27. 2.
hvaremot utgifterna, enligt hvad ofvan är anfördt, uppgått
till r:dr 15,875,393: 50. 9.
då således inkomsterna öfverstigit utgifterna med ...» 1,311,981: 44. 5.
Vid jemförelse emellan inkomsterna och utgifterna för hvarje år serskildt, visar
sig, att de sednare öfverstego de förra under de 10 förflutna månaderna af år
Slals-Ulskottels Memorial, M 3.
51
1830 med r:dr 367,634: 37. 2.
hvaremot inkomsterna öfver st ego utgifterna
under år 1847 med » 78,032: 19. 3.
» » 1848
» 1,004,043: 38. 9.
och 1849 » » 397,340: 23. 3.
Under den tid, som förflutit, sedan Fullmäktige afgåfvo sin Berättelse till Rikets
sednast församlade Ständer, har det, enligt Reglementets 142 §, för Riksgälds-kontorets
utgifter beviljade räntefria Kreditiv å Rikets Ständers Bank varit
begagnadt under följande perioder, nemligen:
år 1847 intill samma års slut;
år 1848 från årets början till medlet af April, och vid slutet af Oktober
till början af November, äfvensom under några dagar af December, hvarefter
ifrågavarande Kreditiv, för ett mindre belopp, endast varit anlitadt vid slutet
af sistlidne September månad, då Kongl. Stats-kontoret, i och för liqviderandet af
1848 års öfverskotter å Statsverkets inkomst, reqvirerade en större summa af innestående
statsfyllnadsmedel; och ådagalägger detta förhållande ytterligare den sedan
sista riksdag vunna förbättring i kontorets iinanciella ställning, hvarigenom detta
verks tillgångar kunnat, under åren 1849 och 1850, till betydligare belopp göras
fruktbärande och allmänna rörelsen tillhandahållas.
Under åren 1847 och 1848 har något uppköp af räntebärande obligationer
för Riksgälds-kontorets räkning icke egt rum. Förräntning af kontorets kontanta
behållning har likväl fortgått under dessa år genom obligationer, hvilka af kontoret
förut varit inköpta; och om förhållandet såväl dermed som med de under år
1849 ytterligare skedde obligationsuppköp äro af Rikets Ständers Revisorer, uti
deras sednast afgifna berättelse, (pag. 31—32 och 75—75) så fullständiga uppgifter
meddelade, att för Fullmäktige nu endast återstår att anmäla, hvad i förevarande
hänseende blifvit af Fullmäktige tillgjordt efter den tid, nämnde revisionsberättelse
omfattar.
1 början af sistlidne April månad befanns, vid då uppgjord beräkning, att
Riksgälds-kontorets inkomster och kontanta behållning, serdeles under våren och
sommaren innevarande år, skulle betydligt öfverskjuta de utbetalningar, som syn
-
52
Slats-Ulskollels Memorial, JM 5.
tes kunna ifrågakomma att af detta Verks medel under året bestridas; och då en
del af detta öfverskott följaktligen kunde och enligt Rikets Ständers föreskrift
borde allmänna rörelsen tillhandahållas, uppstod, vid Fullmäktiges sammankomst
den 12 i nyssberörde April månad, fråga, huruvida detsamma, för sådant ändamål
och till beredande af ökad räntevinst eller besparing för Riksgälds-kontoret, borde
användas antingen till uppköp och belåning af räntebärande papper, på sätt i
Reglementets 139 och 141 §§ stadgas, eller till ytterligare inlösen af Riksgälds—
kontorets, under åren 1848 och 1849 utgifna, obligationer. Emot denna sednare
åtgärd förekom likväl, att den kontanta tillgång, som, utöfver Riksgälds-kontorets
påräknade utgifter, kunde till allmänna rörelsens underlättande från detta verk
utgifvas, icke utgjorde något egentligt kapitalöfverskott, utan framdeles komme att
erfordras dels för möjligen förefallande utbetalningar utaf härstädes deponerade
undsättningsmedel och dels för tillhandahållandet af sådana på Riksgälds-kontoret
vid förflutna riksdagar anvisade anslagssummor, som, efter 1831 års ingång, sannolikt
blefve lyftade, hvarföre Fullmäktige beslöto att, i öfverensstämmelse med
stadgandet i ofvanberörde §§, tills vidare, medelst uppköp eller belåning af de i
samma gg uppräknade hypotheksföreningars och andra inrättningars räntebärande
obligationer, förränta ifrågavarande behållning till det belopp, som under obligationsuppköpens
och belåningens fortgång kunde, med hänsigt till sig då företeende
omständigheter och förhållanden, af Fullmäktige bestämmas; hvarjemte Fullmäktige
stadgade, att några obligationer med lägre ränta än 4'/2 procent icke
komme att uppköpas, äfvensom att alla obligationer med besagde räntefot borde
vara antingen redan uppsagda eller utlottade eller ock när som helst här i hufvudstaden
hos vederbörande obligationsutgifvare eller deras ombud uppsägbara till
inlösen, efter minst en och högst sex månader; om hvilket beslut allmänheten genom
kungörelser i Tidningarne blifvit underrättad.
Till följd af och i öfverensstämmelse med Fullmäktiges nu anförda, samt enahanda
den 18 Maj 1849 fattade och af Revisorerna omförmälde beslut, hafva utaf
nya Trollhätte kanalbolag, Bruksegares Hypotheks-kassa, Skånska och Östgötha samt
Smålands och Hallands Hypotbeksföreningar utfärdade obligationer å nedannämnde
belopp blifvit för Riksgälds-kontorets räkning uppköpta, nemligen :
under år 1849:
5-procents-obIigationer å
och 4V2 procents dito å
r:dr 182,000:
samt under innevarande år intill den 13 September, då all ytterligare
förräntning af Riksgälds-kontorets kontanta behållning tills vidare inställdes:
Slals-Ulskollets Memorial, JYi 3.
53
5-procents-obligationer å r:dr 28,000:
ocb -i'/2 procents dito å r:dr 530,530: 379 ggg.
tillsammans under begge åren uppköpta obligationer r:dr 1,015,550:
Derjemte hafva under samma tid, emot hypotbek af nämnde Hypotheks-föreningars
och Inrättningars obligationer samt 5 procents årlig
ränta, följande summor utaf Riksgälds-kontorets behållning blifvit allmänna
rörelsen tillhandahållna och för Riksgälds-kontorets räkning förräntade,
nemligen:
under år 1849  r:dr 279,400:
samt under innevarande år 1850  » 2,500: 031 900-
summa förräntade medel till följd af ofvanberörde beslut r:dr 1,297,450:
Under den sedan sista riksdags början förflutna tid har någon uppsägning af
Riksgälds-kontoret tillhöriga räntebärande obligationer icke skett, å detta Verks vägnar,
deremot hafva obligationsulgifvarne uppsagt samt, efter tilländagången uppsägningstid,
låtit infria här nedan uppgifna belopp utaf samma obligationer, nemligen:
under December 1847  ndr 179,900
» år 1848
<225,250
» år 1849
162,000
» är 1850 intill den 15 i denna månad .... » 158,000
tillsammans r:dr 725,150:
varande äfvenledes alla, emot hypotbek af dylika obligationer, under omförmälde
tidrymd, från Riksgälds-kontoret utgifna lån, vederbörligen återbetalde.
Elter afdrag af den vid obligationernas uppköpande redan upplupna och då af
Riksgälds-kontoret förskottsvis betalda samt detta Verk sedermera ersatta ränta, har,
sedan 1’ullmäktige afgåfvo sin Rerättelse till Rikets sednast församlade Ständer, den
genom räntebärande obligationers uppköpande eller belånande för Riksgälds-kontoret
uppkomna räntevinst utgjort:
från den 26 November 1847 till samma års slut . r:dr 4,087: 24. —
under år 1848
44,112: 29.
» » 4849
37,880: 30. 5.
» » 1850 intill den 15 i denna månad ... » 42,482: 27. 5.
eller tillsammans r:dr 128,563: 14. 10.
Transport 128,563: 14. 10.
54
Slals-Ulskotlels Memorial, JVs 5.
Transport 128,363: 14. 10.
Då nu til! denna ränlevinst lägges den i nyssberörde Berättelse
uppgifna enahanda behållna ränteinkomst . . ' . . . 602,433: 38. 6.
visar sig, att Riksgälds-kontorets vinst genom den, sedan 1840
och 1841 års riksdag, verkställda förräntning af dess för förestående
utgifter icke erforderliga kontanta behållning, uppgått till
icke mindre än r:dr 731,019: 3. 4.
Häruti är likväl inberäknad all intill medlet af April 1849 upplupen ränta,
130,000 r:dr, å fonden för Strömsholms kanals- och slussverks ombyggnad.
Vid nedannämnde tidpunkter utgjordes de för Riksgälds-kontorets räkning uppköpta
och detta Verk tillhöriga obligationer af:
Vid 1847
års slut.
Vid 1848
års slut.
Vid 1849
års slut.
Vid medlet af
November må-  nad 1850.
Nya Trollhätte Kanal-  bolags
med 5 procents ränta
26,000
6,000
8,000
33,000
Bruksegares Hypolheks-  kassas
med 4V2 proc. ränta
248,000
152,000
Skånska Ilypotheks-för-  eniugens
med 5 procents ränta
50,000
» 4V2 proc. dito
838,230
—
—
653,000
—
—
657,000
—
—
857,000
—
Östgötha Hypotheks-för-  enings
med 3 procents ränta
112,000
112,000
» 4 Vs proc. dito
22,000
—
—
22,000
—
-
22,000
—
-
172,000
—
Smålands och Hallands
Ilypotheks-föreningars
med 4l/s proc. ränta
41,000
47,550
» 3 procents dito
—
—
—
—
18,000
—
—
3,000
—
Summa
906,250
-i
-
681,000
—
-
1,156,000
—
—
1,376,550
-
—
Slals-Utskollels Memorial? M 3.
55
Uppbörden och. redovisningen af de till Riksgalds-kontoret ingående
Bevillnings- rn. fl. medel.
(SS 144-154.)
Generalsammandragen öfver allmänna Bevillningen för åren 1845 —1848 hafva,
likasom de årliga utdragen ur Riksgälds-kontorets räkenskaper för åren 1847—1849,
blifvit i föreskrifven ordning upprättade och till trycket befordrade; kommande dessa
sammandrag att utdelas till Ledamöterne af Stats- och Bevillnings-Utskotten.
De uti Reglementets 152 § omförmälda årliga liqvider med Statsverket hafva
på föreskrifvet sätt blifvit i Biksgälds-kontoret uppgjorda och, efter deras godkännande
af Fullmäktige, Stats-kontoret tillställda.
Vid granskningen af 1848 års liqvid, hvaruti Statsverket fått sig påfördt ett
belopp af 24,537 r:dr 27 sk. 9 r:st., dels såsom ränta å Riksgälds-kontorets obligationer
för upplånta mede! i anseende till utbetalningar af Kreditivet för 1848
års krigsrustningskostnader, och dels såsom förskottsvis ersatta taxeringskostuader, har
Kongl. Stats-kontoret, som i öfrigt godkänt liqviden, härvid anmärkt, att någon
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift om en sådan påföring i Statsverkets räkenskaper icke
blifvit Kongl. Stats-kontoret meddelad.
Uti svar af den 27 Juli 1849 å berörde anmärkning, fästade Fullmäktige
Kongl. Stats-kontorels uppmärksamhet derå: alt, enligt Rikets Ständers beslut samt
Kongl, kungörelsen den 3 November 1848, det till 300,000 r:dr årligen beräknade
serskilta skattebidrag, som till krigsrustningskostnaders gäldande borde för sagde och
påföljande år utgå, vore anvisadt för att ej allenast godtgöra de för nyssnämnde
kostnader erforderliga medel, utan äfven ersätta upplöpande räntor för hvad som, i
anseende till dessa medels utbetalande, måst af Riksgalds-kontoret, medelst upplåning,
anskaffas; att jemlikt högstberörde författning samma godtgörelse, som i afseende å
allmänna Bevillningen vore bestämd, blifvit beviljad för debiteringen, uppbörden och
redovisningen af detta serskilta skattebidrag; att fördenskull och då hela beloppet äf
det till utgående för år 1848 anvisade, fastän först under år 1849 influtna, skattebidrag
redan i förstnämnde års räkenskaper blifvit afräknadt å den utaf Kongl.
Stats-kontoret reqvirerade och utbekomna kreditivsumman, de intill samma års slut
upplupna räntor för de af Riksgälds-kontoret för denna summas utbetalning upplånade
medel, äfvensom de för berörde skattebidrags uttaxering inom Stockholms stad
belöpande och af Riksgälds-kontoret förskottsvis godtgjorda arfvoden m. m. deremot
56
Stals-Ulskottels Memorial, M 3.
borde tilläggas det utbetalda samt uti 1848 års räkenskaper och liqvid Kongl. Statskontoret
påförda kreditivbelopp, belst dessa räntor och taxeringskostnader, enligt of
vanåberopade
kungörelse, skulle utaf årets skattebidrag ersättas.
Enahanda anmärkning, som den här ofvan omförmälda, har sedermera af Kongl.
Stats-kontoret blifvit gjord äfven vid 1849 års liqvid, men då Fullmäktige trodde
sig, genom nu anförda yttrande, hafva nöjaktigt upplyst det anmärkta förhållandet,
ansågo Fullmäktige den förnyade anmärkningen icke föranleda någon åtgärd från
Fullmäktiges sida.
Styrelsen öfver Riksgalds-kontoret.
(§S 155-174.)
Inom den af Riks-Stånden vid sista riksdag till Riksgälds-kontorets Styrelse
utsedda personal, har den förändring timat, att, sedan Fullmäktigen Erik Norberg
den 18 sistlidne Januari med döden afgått, Riksdagsfullmäktigen från Östergöthlands
län, Gustaf Pettersson inträdt såsom Fullmäktig i Riksgälds-kontoret.
Af de för Fullmäktige utsedde Suppleanter hafva endast förbemälde Gustaf
Pettersson och Riksdagsfullmäktigen Erik Carlsson varit till tjenstgöring inkallade.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers under sednaste riksdag derom meddelade
beslut och föreskrifter, hafva de på gårdsplatsen mellan Riksgälds-kontorets
hus och Riddarholms-kanalen tillförene uppförda uthus blifvit försålda och nedrifna,
hvarjemte källarhvalfven under det norra uthuset försetts med en ändamålsenlig betäckning
samt nedgångstrappan till dessa hvalf, äfvensom till källaren under förstnämnde
hus, flyttats in uti samma hus. Likaledes har största delen af sagde gårdsplats
blifvit jernnad och besådd med gräsfrö. Men den slutliga planeringen af denna
plats, jemte anläggningen af en vid Riddarholmskanalen, i stället för det nuvarande
förfallna planket, nödvändig strandmur, hafva Fullmäktige ansett böra uppskjutas, i
afvaktan på afgörandet af numera väckta frågor och framställda förslag, antingen om
kanalens betäckning för uppförandet af en ny bro mellan staden och norrmalm, eiler
ock om en gatas anläggning långs efter vestra sidan af samma kanal; varande, af
enahanda anledning, den vid sednaste riksdag jemväl ifrågasatta trädplantering å rneranämnda
gårdsplats ännu icke verkställd.
Till
Slals-Ulskotlels Memorial, J\i 3.
57
Till följd af föreskriften uti 166 § i 1843 och 178 § i 1848 års Reglemente,
hafva Fullmäktige föranstaltat om tryckning och utdelning af Rikets Ständers
åren 1847 och 1849 församlade Revisorers Berättelser, angående Stats- och Riksgäldsverken,
jemte de, i anledning af dessa Berättelser, afgifna samt Fullmäktige
tillställda förklaringar och utlåtanden; och skall det för utdelning bland Riks—Ståndens
ledamöter erforderliga antal exemplar af samma Berättelser varda till Ståndskanslierna
aflemnadt.
Enligt föreskriften i Reglementets 179 §, äro, genom Fullmäktiges försorg,
tryck- och skrifpapper samt öfriga skrifmaterialier och effekter upphandlade för behofvet
under nu pågående riksdag, och hafva likaledes, till följd af stadgandet i
samma §, kontrakter blifvit afslutade om tryckning af Bihanget till Riks-Slåndens
protokoller.
Under iakttagande af de serskilda föreskrifter och bestämmelser, som till Fullmäktiges
efterrättelse blifvit meddelade, hafva Fullmäktige gått i författning om bildandet
af det arkiv eller bibliolhek, som, enligt Rikets Ständers under sednaste riksdag
fattade beslut, borde inrättas inom Rikets Ständers hus och bestå af tryckta
äldre och nyare riksdagshandlingar samt lag- och författnings-samlingar, jemte andra
hithörande skrifter. Bland de mångfaldiga, för verkställigheten af sagde beslut, under
mellantiden sedan sistlidne riksdag, vidtagna åtgärder, anse sig Fullmäktige, här endast
böra anmäla, att Fullmäktige hos Kongl. Maj:l i underdånighet anhållit, dels att
de dupplett-exemplar af förordningar och andra till detta arkivs föremål hörande
tryckta böcker och handlingar, som funnos i Kongl. Bibliotheket här i hufvudstaden
och utan olägenhet eller afsaknad för detsamma kunde undvaras, måtte, efter verkställd
undersökning och utgallring, varda för arkivets räkning till Riksgälds-kontoret
öfverleinnade, och dels att de embetsmyndigheter och tjenstemän, som hade eller
komme att hafva under sin vård sådana till arkivets ändamål hänförliga böcker och
skrifter i juridiska, statistiska eller financiella ämnen, som antingen redan vore eller
framdeles blefve på allmän bekostnad från trycket utgifna, måtte erhålla nådig befallning
alt tili arkivet aflåta och för dess räkning tillställa Riksgälds-kontoret ett
fullständigt exemplar af alla dylika böcker ooh handlingar.
Sedan Kongl. Maj:t i nåder täckts bifalla dessa Fullmäktiges underdåniga framställningar
samt meddela vederbörande dermed öfverensstämmande föreskrifter, hafva
Fullmäktige från åtskilliga allmänna embetsverk och inrättningar här i hufvudstaden
liih. lill li. St. Prol. 1850 & 1851. i Sami., 1 Åfd., 1 Haft. 8
58
Sluls-Utslcotlcls Memorial, M 3.
fått emottaga vigliga och nödvändiga bidrag för arkivets bildande. Deremot hafva
de författningar och öfriga handlingar, som för arkivets räkning frän Kongl. Bibliotheket
utaf dervarande dupplettexemplar erhållits, icke varit af någon väsendtligare
nytta eller något större värde för arkivet, och sålunda icke motsvarat hvad Fullmäktige,
på grund af ej mindre sednaste riksdags Stals-Utskott meddelade uppgifter,
än de upplysningar, Fullmäktige, kort efter riksdagens slut, inhemtat, trott arkivet
hafva alt från nämnde bibliothek påräkna.
Till uppställning af de för ifrågavarande arkiv anskaffade böcker och handlingar,
hafva Fullmäktige anvisat och låtit inreda ett större, med Expedilions-Utskottets
lokal sammanhängande rum på nedra botten af Rikets Ständers hus med ingång från
samma förstuga, som leder till de ofrälse Riks-Ståndens samt Stats-Utskottets ses
sions-
och kanslirum; varande de böcker, som för arkivets räkning hittills kunnat
anskaffas, uti derstädes anbragta bokskåp uppställda, sedan desamma, der så erfordrats,
blifvit i nya band inbundna samt ordet: liiksdags-Arkivet intryckt på hvarje
bands rygg eller yttre sida.
Det förslag till reglor och stadganden för arkivets begagnande, som Fullmäktige
vid sednaste riksdag fingo sig uppdraget att uppgöra samt underställa Rikets
nu församlade Ständers pröfning och fastställelse, kommer alt till det blifvande Stats—
Utskottet ademnas och skola den öfver arkivet upprättade katalog samt dertill hörande
handlingar Expeditions-Ulskottet tillställas.
Beträffande de på Riksgalds-kontorets aflöningsstat uppförda tjenster, så anse
Fullmäktige sig böra upplysa, att, sedan enligt Rikets Ständers vid 1840 och 1841
års riksdag vidtagna beslut, lönen för dåvarande Referendarien vid Riksgälds-kontorets
kommissariat, 1080 r:dr, blifvit på interims-aflöningsslat uppförd, samt i stället
på ordinarie aflöningsstaten upptagits lön för en Notarie, alt tillträdas efter Referendariens
afgång, har, till följd af denne sednare tjenstemans i sistlidne Juni månad
timade död, ordinarie staten numera i sin helhet vunnit tillämpning.
1 afseende å f. d. General-Assislans-kontorets expectansstat har endast den
förändring inträffat, alt, genom kammardrängen P. Blombergs död, samma stat
minskats med 203 ndr.
Slutligen få Fullmäktige anmäla, det Fullmäktige beslutat att serskildt underställa
Rikets Ständers pröfning och afgörande Fullmäktiges yttranden och förslag rörande
följande ämnen, nemligen:
Slals-Dlskoltels Memorial, JM 5.
59
i fråga om kostnadsfritt utlemnande från Banken af 4 st. derstädes för Riksgälds-
kontorets räkning deponerade packkistor;
i anledning af Vaktmästaren H. Wallins anhållan om arfvode för utdelning af
de, efter sednaste riksdags slut, tryckta häften utaf bihanget till Riks-Ståndens protokoll
;
angående upplåtandet af lokal i Riksgälds-kontorets hus åt Direktionen för
ränte- och kapital-försäkringsanstaltcn inom Stockholms stad och län;
angående räntevilkoren för det Apothekaren R. F. Apiarie utaf Byggnads-kommittéen
i Wexiö meddelade lån;
angående anslaget för inköp af boställe åt Predikanten uti Lekvattnets kapellförsamling
;
angående förändring i sättet för penninge-insättningars verkställande i Rikets
Ständers Bank, samt om behofvet af ökadt anslag till gratifikationer, derest återgång
till förra insättnings-ordningen icke bifalles;
angående befattningen med emottagandet, vården och utdelningen af de tryckta
riksdagshandlingarne; samt
angående arfvode till Kommissarien Arehn för bestyret med tillhandahållande af
skrifmaterialier m. m. under nu pågående riksdag.
De af Riksgälds-kontorets Kommissariat och Ombudsman, enligt föreskriften i
Reglementets 177 §, afgifna Berättelser få Fullmäktige härjemte till Rikets Höglofl.
Ständers Stats-Utskott öfverlemna. Stockholm den 29 November 1850.
G. LAGERBJELKE. C. PRINTZENSKÖLD. P. BRÅKENHJELM.
N. H. SELANDER.
L. W. LOHMAN.
Er. DELIN.
G. HOLM.
And. BERG.
A. M. BRINGK.
J. A. ZETTERBERG. Jon. PERSSON.
G. PETERSSON.
(L. S.)
6". O. Vougt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 18S0,
Stats-Utskottets Memorial, N:o 4.
N:o 4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 19 Dec. 1850, kl. 7 e. m.
Memorial, angående bestridandet af kostnaderna för innevarande
Riksdag.
(Rgs Afd.)
Efter erhållen remiss å en inom Ridderskapet och Adeln af Herr von Troil,
Samuel Gustaf \ väckt motion angående de för innevarande Riksdag erforderliga utgifters
omedelbara utbetalning af Riksgälds-kontoret, har Stats-utskoltet, enär hvad
i afseende på dessa utgifters bestridande under sednare riksmöten varit stadgadt
och iakttaget, visat sig ändamålsenligt och tillfyllestgörande, ansett sig böra föreslå,
att Rikets nu församlade Ständer mätte, i öfverensstämmelse dermed, stadga
och förordna:
l:o att alla på Rikets Ständers beslut grundade utgifter för nuvarande
Riksdag må utgå af Riksgälds-kontorets härtill disponibla medel
och, under behörigt iakttagande af samma beslut, omedelbart från
detta verk till vederbörande utbetalas 5
2:o att likaledes sådane af denna Riksdag föranledda utgifter, sorn, i
anseende till deras föremål eller beskaffenhet och i likhet med hvad
under Rikets Ständers sednaste sammmanvaro ägde rum, dels redan
blifvit, dels framdeles under Riksdagens lopp varda af Kongl. Majit
i nåder godkända och å Kongl. Stats-kontoret anvisade, må, efter
erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför aflemnade
verifikations-handlingar, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-konloret
godtgöras;
3:o att, beträffande serskildt utbetalningarne af de Riks-ståndens och
Utskottens Sekreterare samt kansli- och vaktbetjening tillerkända
arfvoden och traktamenten, dessa utbetalningar må verkställas i
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 4.
enlighet med specifika uppgifter å bemiilde betjening, undertecknade,
för Riks-stånden, af hvarje Stånds Talman, och för Utskotten,
af hvarje Utskotts Ordförande 5 och
4:o att då tillfälliga utgifter, som till Riksdags-kostnaderna måste
hänföras, inom Riksstånden eller Utskotten förekomma, räkningarne
derå höra, före desammas liqviderande af Riksgälds-kontoret, vara
attesterade af vederbörande Talman eller Utskotts-ordförande.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad nu blifvit af Utskottet
föreslaget, får Utskottet derjemte hemställa:
att Rikets Ständers beslut angående Riksdags-utgifternas besörjande
och godtgörande af Riksgälds-kontoret, måtte varda hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt, äfvensom att Utskottet, för
samma hesluts verkställande, måtte få sig uppdraget meddela Fullmäktige
underrättelse, ej mindre om hvad Rikets Ständer uti ifrågavarande
hänseende nu komma att besluta och förordna, än ock
om de serskilda beslut och föreskrifter, som Rikets Ständer, i
riksdagskostnaderna rörande frågor, framdeles kunna finna för
godt meddela.
Stockholm den 19 December 1850.
Stals- Utskottets Memorial, N:o 5.
3
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. d. 19 Dec. 1850, kl. 7 e. m.
Memorial, angående godtgörande af Län dimarskalkens och
Talmännens ökade riksdags-kostnader.
(Rgs Afd.)
Inom Ridderskapet oell Adeln har Herr von Troil, Samuel Gustaf, och inom
Borgareståndet Herr Gråå hemställt, att Stats-utskottet måtte lill Riksstånden inkomma
med yttrande och förslag i afseende på den Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän tillkommande ersättning för deras ökade riksdagsutgifter och kostnader
såsom Riksståndens ordförande.
Med anledning af dessa framställningar och då utöfningen af de Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän uppdragna maktpåliggande befattningar obestridligen
mäste för deras innehafvare medföra vida betydligare kostnader, än dem Som de
eljest i egenskap af riksdagsmän behöfde vidkännas, anser Utskottet dessa ökade
kostnader vid innevarande riksdag, på samma sätt som under förflutna riksmöten,
höra af allmänna medel ersättas; hvadan Utskottet, under antagande att någon
egentlig representationsskyldighet för Riksståndens ordförande ej heller under Rikets
Ständers sammanvaro vid denna riksdag ifrågakommcr, anser enahanda ersättningsbelopp,
som under sednast förflutna 3:ne riksdagar varit för samma ändamål
bestämdt, jemväl nu böra fastställas; och får Utskottet alltså hemställa:
att Rikets Ständer, såsom godtgörelse för de Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän i denna egenskap åliggande ökade riksdagskostnader,
må bevilja för hvar och en af dem ett anslag, i ett
för allt, af Fyrahundra Riksdaler i månaden, att utgå från riksdagens
början och till dess slut.
Stockholm den 19 December 1850.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1850.
Stats-Utskottets Memorial. N:o (i.
N:o d.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 20 Dec. 1850. kl. 2 e. ni.
fr
Memorial, med förslag till stadganden angående RiksdagsArkivets
vårdande och begagnande.
(Rgs A/d.)
Jemte det Rikets sednast församlade Ständer beslöto, att ett serskildt Arkiv,
bestående af tryckta äldre och nyare Riksdagshandling-ar samt Författningar och
Lagsamlingar, äfvensom andra hithörande böcker och skrifter, skulle inom Rikets
Ständers hus inrättas, för att till upplysningars erhållande vara att tillgå för
Representationens medlemmar och de vid Riksdagarna anställda tjenstemän, förordnades,
att, under tiden mellan Rikets Ständers sammanvaro, borde uppsigten
öfver Arkivet och ansvaret för detsammas vårdande tills vidare åligga den bland
Riksgälds-Kontorets Kommissarier, som, emot åtnjutande af fria boningsrum i
nämnde hus, skall hafva tillsyn öfver detsamma och der hefinteliga inventarier,
samt att under Riksdagarna Expeditions-Utskottet borde åt någon bland sina tjenstemän
uppdraga bestyret med vården af Arkivet samt dervarande böckers tillhandahållande,
hvilken tjensteman skulle, efter föregångna inventeringar, Arkivet emottaga och
aflemna. Beträffande åter sättet och vilkoren för begagnandet af den Arkivet tillhörande
boksamling, så fingo Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret sig uppdraget att
låta uppgöra och vid innevarande Riksdags början underställa Rikets Ständers
pröfning och fastställelse förslag till sådana reglor och stadganden för Arkivets
framtida begagnande, genom hvilkas iakttagande ej allenast förskingringen af derstädes
förvarade handlingar förekommes, utan äfven samma handlingar alltid blefve
att tillgå, då de för upplysningars erhållande behöfde anlitas.
Till följd af detta uppdrag, hafva bemälde Fullmäktige, hvilka, enligt hvad
deras nyligen afgifna Riksdagsberättelse innehåller, gått i författning om alla på
dem beroende åtgärder för anskaffningen af de för Arkivets bildande erforderliga
höcker och handlingar, låtit upprätta och till Stats-Utskottet, för att af Rikets
Ständer pröfvas och fastställas, öfverlemnat härvid bilagda förslag till Stadganden
för Riksdags-Arkivets vårdande och begagnande.
Rih. till R. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 A fri. 3 Höft.
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 6.
Vid anställd granskning af de föreskrifter och bestämmelser, detta förslag
innehåller, och desammas jern förande med de beslut, Rikets sednast församlade
Ständer meddelat i afseende på vårdandet och begagnandet af ofvan omförmähla,
numera inrättade, Arkiv eller Bibliothek, har Utskottet funnit de föreslagna Stadgandena
fullkomligt öfverensstämmande med dessa beslut; hvadan och då genom
samma stadgandens noggranna efterlefnad de af nyssbemälde Ständer dermed åsyftade
ändamål, eller Arkivets framtida bibehållande i oförskingradt skick samt dertill
hörande böckers och handlingars oafbrutna tillgänglighet för dem, som ega
att deraf sig begagna, synas på ett tillfredsställande sätt blifva uppfyllda, Utskottet
får hemställa och tillstyrka:
att 1111 ifrågavarande Stadganden må af Rikets Ständer godkännas
och lill vederbörlig efterrättelse fastställas;
skolande Utskottet, i läll denna framställning bifälles, derom underrätta Fullmäktige
i Riksgälds-Kontoret, på det att Riksdags-Arkivet, efter dess behöriga aflemnande
och inventering, må ofördröjligen kunna öppnas till begagnande för det
ändamål, som med Rikets Ständers beslut om detsammas inrättande afsågs.
Stockholm den 20 December 1850.
Stats-Utskottets Memorial, Ar:o G.
3
S T A I) G A N D E N
FÖR
lil8@4Si^lllfIS8
VÅRDANDE OCH BEGAGNANDE.
l:o.
De med Riksdags-Arkivets behöriga vårdande samt tillhandahållandet af dervarande
böcker och handlingar förenade åligganden besörjas, under Rikets Ständers
sammanvaro, af någon bland de hos Expeditions-Utskottet anställde tjenstemän
och, mellan Riksdagarne, af den Kommissarie vid Riksgälds-Kontoret, hvilken
har vården om Rikets Ständers hus och der befintliga inventarier sig anförtrodd.
2: o.
Den tjensteman, som af Expeditions-Utskottet blifvit till Arkivets Föreståndare
utsedd, åligger, utom andra af nämnde Utskott honom uppdragne göromål
:
att, efter föregången inventering, under sin värd emottaga alla till Arkivet hörande
böcker och handlingar;
att noga tillse och vaka deröfver, att ingen bok eller handling vid dess begagnande
skadas, blifver defekt eller förkommer:
att under de timmar, då Arkivet skall för Riksdagsmän samt de hos Riks-Stånden
och Utskotten anställde tjenstemän vara tillgängligt, oafbrutet uppehålla sig
i den för Arkivet anvisade lokal;
4 Stats-Uiskotlels Memorial, N:o 6.
att, efter derom erhållen anmodan, framtaga den eller de i Arkivet befintliga
böcker och handlingar, hvilka härtill berättigade personer önska begagna;
att meddela underrättelse om de Arkivet tillhörande böcker och handlingar, som
anses kunna innehålla erforderliga upplysningar i de af bemälde personer
uppgifna ämnen;
att affordra samt anteckna och vårda de förbindelser, som vid utlåning från Arkivet
böra afgifvas för de ullånta böckernas återställande;
att, derest utlånad bok inom utsatt tid icke varder återlemnad, sådant genast hos
Expeditions-Utskottet skriftligen anmäla för den åtgärd, som kan erfordras,
för att fa den vid samma boks utlåning afgifna förbindelse behörigen fullgjord;
att
uppbära och redovisa de medel, hvilka, på sätt här nedan stadgas, kunna
för ersättandet af utlånade, men icke återställda böckers värde varda erlagda
eller innehållna, samt för dessa medel, såvidt möjligt är, andra dylika exemplar
af de saknade böckerna åt Arkivet ofördröjligen anskaffa; och
att, då hans befattning med Arkivet upphör, ersätta värdet af de böcker och
andra handlingar, som vid då skeende inventering saknas och ej med behöriga
utlåningsqvittenser kunna redovisas, eller, såsom forkomna, redan blifvit
i föreskrifven ordning ersatta.
3:o,
Så länge Riksdagen fortfar, skall den för Arkivet upplåtna lokal hållas öppen
hvarje söckendag, förmiddagarna från kl. 10 till 2 samt eftermiddagarna från kl.
4 till 6; egande hvar och en Riksdagsman samt hvarje hos Riks-Stånden eller
Utskotten anställd tjensteman att under dessa timmar begagna den i nämnde lokal
förvarade boksamling; dock får någon bok eller handling dervid icke från Arkivrummet
uttagas.
4:o.
De Arkivet tillhörande tryckta böcker få derifrån endast utlånas för RiksStåndens,
Utskottens eller Utskotts-afdelningarnes räkning. För sådan utlåning
Stats-Utskottets Memorial, N:o 6.
5
erfordras serskild förbindelse i afseende på de utlånade böckernas återställande till
Arkivet inom viss bestämd tid, hvilken ej får öfverstiga fjorton dagar. Denna
förbindelse, hvilken skall undertecknas af Sekreterare eller Notarie hos det Stånd,
Utskott eller Afdelning, för hvars räkning utlåningen sker, bör vara af följande
Ivdelse:
Från Riksdags-Arkivet har underteknad för räkning,
till låns bekommit , för hvilken boks (hvilka
böckers) återställande inom dagar härefter, i samma skick boken
(böckerna) nu emottagits, underteknad härigenom förbinder sig
ansvara, vid påföljd att, i motsatt fall, genast antingen anskaffa
och till Riksdags-Arkivet aflemna ett annat komplett (andra kompletta)
och i lika band inbundet (inbundna) exemplar af omför
mälde
bok (böcker), eller ock kontant ersätta densammas (desam
mas)
i foreskrifven ordning bestämda värde. Stockholm den
18 .
5:o.
Bok eller handling, som genom utlåning eller annorledes under Riksdagen
för Arkivet förkommit eller skadats, skall ersättas efter det i bokhandeln gällande
pris, med tillägg af inbindningskostnaden. Skulle den förkomna eller skadade
boken eller handlingen uti boklådorna icke finnas att tillgå eller för visst pris ej
kunna annorstädes erhållas, bestämmes ersättningsbeloppet utaf 2:ne sakkunnige
personer, af hvilka den ene utses af Expeditions-Utskottet och den andre af
Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret.
6:o.
Efter erhållen underrättelse, att utlånad bok icke blifvit inom derför bestämd
tid till Arkivet återställd, eger Expeditions-Utskottet vidtaga den åtgärd, som Utskottet
anser nödig och lämplig för att förmå den för boken ansvarige tjensteman
att] densamma i oskadadt skick till Arkivet återställa, eller ock sin ersättningsskyldighet
vederbörligen fullgöra5 ankommande det på Utskottet att, genom den
fl Stats* Utskottets Memoria!, N:o 6.
person, som af Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret har utbetalningen af Riksdagskoslnadsmedlen
sig uppdragen, låta utaf den ersättningsskyldige tjenstemannens
näst utfallande arfvode eller traktamente innehålla det belopp, som af denne, jemlikt
ofvanstående moment, bör till godtgörande af den saknade bokens värde utgifvas.
7:o.
Till ytterligare säkerhet, att den här ofvan stadgade ersättning för värdet
af utlånade, men ej återställda, böcker icke i något fall må uteblifva, böra de
tjenstemän, hvilka ega att Arkivet tillhöriga böcker utlåna, innan sista andelen
af deras arfvoden eller traktamenten utaf Riksdagskostnadsmedlen utbetalas, inför
den Riksgälds-Kontorets tjensteman, som denna utbetalning besörjer, med bevis
från Arkivets Föreståndare styrka, att de icke häfta för någon från utlåning af
Arkivets böcker härflytande förbindelse.
8:0.
När vid Riksdagens slut vården af Arkivet, efter derstädes anställd inventering,
emottages utaf vederbörande Kommissarie vid Riksgälds-Kontoret, böra till
honom öfverlemnas förbindelserna för de böcker, som dessförinnan icke blifvit
återställda, hvarefter bemälde tjensteman åligger att vaka öfver dessas återlemnande
i oskadadt skick, eller utbekommandet af den ersättning, hvartill de för
samma böcker ansvarige tjenstemän, enligt hvad här ofvan är stadgadt, gjort sig
förfallen. Innan nyssnämnde inventering försiggått samt Arkivets Föreståndare
för sig gjort behörig redo, må sista andelen af det honom utaf Riksdagskostnadsmedlen
tillkommande arfvode eller traktamente ej utbetalas.
9:o.
Då Rikets Ständers Revisorer äro församlade, hålles Arkivets boksamling för
dem tillgänglig, på det sätt och vid de tider, som Fullmäktige, efter derom af
Revisorerne gjord framställning, ega att bestämma. Vid ifrågavarande utlåning
för Revisorernes eller deras afdelningars räkning, förhålles på enahanda sätt, som då
Arkivet tillhörige böcker behöfva af Utskotten eller Utskotts-afdelningarnc utlånas.
STOCKHOLM, tryckt iios isaac marcus, 1850.
Stats-Utsk. Memorial N:ris 7 och 8, samt Utllåtande N:o 9.
I
N:o 7.
Ank. till Exp.-utsk. d. 20 Dec. 1850 kl. 2 e. m.
Memorial.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å en af Nils
Jeppsson från Malmöhus Län väckt motion, angående förtydligande af Kongl. Brefvet den
4 December 1S30, rörande Brefbärings-skyldigheten; men då Stats-utskottet anser denna
fråga icke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdagsordningen,
förenämnde motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade
§ öfverensstämmande.
Stockholm den 20 December 1850.
N:o 8.
Ank. till Exp.-utsk. d. 20 Dcc. 1850 kl. 2 e. m.
Memorial.
Det är anledning till anmärkning emot Föredragande Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet,
hvarom remiss begäres till Konstitutions-utskottet, inför hvilket anledningarna
uppgifvas skola.
Stockholm den 19 December 1850.
N:o 9.
Ank. till Exp.utsk. d. 20 Dec. 1850 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, angående
medels anvisande till Topografiska Korpsens arbeten samt
till fortsättning af de pågående fästningsbyggnaderne ander nästkommande
är.
CU. A.)
Jemte tillkännagifvande, att de af Rikets Ständer vid sist hållne riksdag till utgörande
under åren 1848, 1849 och 1850, med en tredjedel årligen, anvisade extra anslag under
Bih. till R. St. Prol. 18-50—51. 4 Sami. 1. Afd. 4. Htift. 1
2 Stats-Utsk. Utlåtande N:o 9.
fjerde Hufvudtiteln till Topografiska korpsens arbeten 36,000 rdr och till fortsättande af
fästningsbvggnaderne vid Carlsborg, Waxholm, Carlsten och Carlskrona 405,000 rdr, blifvit,
i anseende till berörde arbetens oafbrutna fortgång under nämnde tidrymd, så anlitade,
att, vid slutet af innevarande år, några medel icke funnes till dessa arbetens fortsättande,
har Kongl. Maj:t, som uti Dess till Stats-utskottet öfverlemnade nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, bland andra anslag för Landtförsvaret för de 3 nästkommande
åren, äskat till Topografiska korpsen 36,000 rdr samt till fortsättande af fästningsbyggnaderna
vid Carlsborg 150,000 rdr, vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona, att af Kongl. Maj:t
efter omständigheterna fördelas, tillsammans 315.000 rdr, uti till Stats-utskottet aflåten
nådig Skrifvelse af den 4 i denna månad, funnit Sig föranlåten att. enär den del af de
äskade anslagen, hviken belöper för nästa år, bör, för arbetsplanens uppgörande, vara bestämd
vid årets början, då riks-staten åter icke kan hafva hunnit i sin helhet uppgöras,
serskildt af Rikets Ständer begära, att de för ifrågavarande behof under år 1851 erforderliga
anslag måtte, oberoende af den allmänna statsregleringen, varda med 12,000 rdr till Topografiska
korpsens arbeten, med 50,000 rdr till Carlsborgs fästningsbyggnad och med
105,000 rdr till öfrige ofvanomförmälda fästningsbyggnads-arbeten, så tidigt anvisade,att dessa
angelägna .arbeten icke för bristande medel måtte, till skada för det allmänna, behöfva afbrytas,
samt derigenom, hvad serskildt anginge fästningsbyggnaderne, tillfälle saknas till
sysselsättande af det Krono-arbetsmanskap, hvilket vore afsedt att vid dem användas.
Vidkommande det för Topografiska korpsen äskade anslag, deröfver Utskottet nu
får sig utlåta, så och då Rikets sednast församlade Ständer till nämnde föremål beviljat ett
anslag till lika belopp med hvad Kongl. Maj:t nu äskat, anser sig Utskottet, utan att på
förhand ingå i någon pröfning, om och huruvida det för Topografiska korpsens arbeten för
de 3 påföljande åren begärda anslag må ega rum, med hänsigt till det väsendtliga gagn och
den allmänna nytta, ifrågavarande arbeten rnedfört, och hvilka eljest skulle i brist på anslag
med detta års slut upphöra, för närvarande böra till dessa arbetens fortsättning under nästa
år hemställa,
det Rikets Ständer måtte, till bestridande af kostnader för Topografiska
korpsens arbeten, anvisa för år 1851 ett belopp af 12,000 rdr, att af
Rikgälds-kontoret utbetalas.
Stats-Utsk. Utlåtande N:o 10. 3
Beträffande åter de anslag, Kongl. Maj:t i Dess hogstberörde Skrifvelse i öfrigt
äskat, kommer Utskottet att deröfver afgifva serskildta utlåtanden.
Stockholm den 19 December 1850.
N:o 10.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 20 l)ec. 1850 kl. e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is nådiga Proposition, angående
åtgärder för uppförande af en byggnad emellan Carl XIlP.s
Torg och Operahuset i Stockholm.
(U. A.)
Frun samtelige Risk-stånden har Stats-utskottet erhållit remiss å Kongl. Majlis den
15 uästiidne November i förestående ämne till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition.
Enligt densamma har Kongl. Majit behagat förklara, att redan vid sednast hällne
riksdag Kongl. Majit, uti Sin då aflemnade Proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
omförmält, det fråga uppstått om uppförande af en större byggnad å den plats i hufvudstaden,
som är belägen emellan Carl Xlllts torg och Operahuset, men då för tiden upptogs
af vanprydande trädbodar, hvilka nu mera blifvit nedrifna. Vid nådig pröfning af det för
platsens bebyggande uppgjorde förslag, beräknadt derpå, att byggnaden skulle inredas dels
till butiker och dels till boningslägenheter, samt kostnaden, åtminstone till någon del, betäckas
genom upplånte eller af Staten förskjutne medel, hvilka borde efter hand återgäldas
genom inflytande hyresafgifter för uthyrde lägenheter, ansåg Kongl. Majtt, i händelse denna
tomt blefve genom Statens försorg bebyggd, det vara mindre lämpligt, att sådant skedde
med syftemål att hufvudsakligen använda samma byggnad lill uthyrning, för att genom hyresafkastning
betacka en genom lån eller förskotter bestridd byggnadskostnad, hvadan Kongl.
Majtt trodde, att, innan dylika åtgärder vidtoges, det i främsta rummet borde tillses, huruvida
byggnaden icke kunde för allmänna behof vara nödig och användbar, samt om det ej blefve
möjligt att, utan lån eller Statens betungande med serskildta anslag, bereda tillgångar till företagets
utförande.
I sådant afseende hade hos Kongl. Majtt förekommit, att tvenne embetsverk, som
äro inrymda uti serskildta, ifrån de öfriga embetsverken aflägset belägna, byggnader, nemligen
Sundhets-Kollegium och General-Landtmäteri-kontoret, lämpligen kunde förflyttas till den
ifrågaställda nya byggnaden, hvarigenom de hus, som af dem nu begagnades och äro belägna,
det ena uti det inre af staden, på alla sidor omgifvet af enskildes egendomar, och det
4 Stats-Utsk. Utlåtande N:o 10.
andra,' vid Carl XlII:s torg, blefve umbärlige samt kunde försäljas, hvarvid, jemlikt Ofverlntendents-embetets
uppskattning å egendomarne, kunde påräknas i köpeskilling, för Snndhetskollegii
hus 41,666 rdr 32 sk. och för General-Landtmäteri-kontorets omkring 30,000 rdr.
Härförutan har Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad derå, att för närvarande saknas
samlings- eller klubbrum för Rikets Ständer, för hvilket ändamål lokaler måste förhyras
och hvarför kostnaden vid sist hällne riksdag uppgått till emellan 5,000 och 6,000 rdr b:ko,
samt att de försök, som blifvit gjorda för erhållande af en sådan lokal, hvaruti alla Ståndens
klubbrum kunde bringas i förening, misslyckats, men hvilket behof skulle kunna fyllas
genom användande dertill af någon del af ifrågavarande byggnad, äfvensom, i händelse representationssättet
förändrades och i sådant fall ny ändamålsenlig lokal för representationen
erfordrades, tillfälle till beredande deraf kunde, derest sådant funnes lämpligt, likaledes erhållas
i sammanhang med merberörde tillernade byggnad. Skulle åter ett dylikt användande
af större eller mindre del af oftanämnde byggnad icke ifrågakomma för nationalrepresentationens
behof, kunde utrymme derstädes beredas för ej mindre embetslokal åt Stockholms
Läns-styrelse, som nu begagnar sådan uti det Staten tillhörige f. d. Preisiska huset vid
Drottninggatan, än boställen åt de ernbetsmän, som hafva dylika lägenheter uti sagde hus åt
sig upplåtne, hvarigenom samma hus, hvilket af Ofver-Intendents-embetet blifvit uppskattadt
till omkring 80,000 rdr, äfven kunde försäljas.
Vidare hade ock, i afseende på tillgångar för ifrågavarande byggnad, Kongl. Maj:f
inhemtat, att, sedan Rikets Ständer vid förlidne riksdag medgifvit, att f. d. Hofbageri-egendomen
här i staden finge försäljas och köpeskillingen derför användas till nya myntbyggnadens
uppförande, hade myntverkets ställning blifvit så förbättrad, att den befintliga behållningen
af verkets egna medel kunde godtgöra äfven den del af bvggnadskostnaden, hvartill
berörde köpeskilling, som uppgått till 16,666 rdr 32 sk. b:ko, blifvit använd, i följd hvaraf
samma köpeskilling numera kunde öfverflyttas till anslaget för byggnad och underhåll af de
publika husen i Stockholm, dit den, såsom influten för en såld byggnad i hufvudstaden,
hörer, och således blifva för nu ifrågavarande ändamål disponibel.
Med afseende å den förändrade plan för oftanämnda nya byggnads användande,
som, på sätt förberördt är, ifrågakommit, har ock Kongl. Majit låtit genom Öfver-Intendents-embetet
uppgöra nytt förslag, inskränkt för närvarande till hufvudfasadeu åt Carl
Xlllts torg och flygeln åt strömmen, hvaremot frågaa om plan för uppförandet af den del
utaf byggnaden, som komme att blifva belägen vid Jocobs torg, ansetts böra anstå, intilldess
Stats-Utsli. Utlåtande N:o 10.
sig visat, om Rikets Ständer möjligen skulle önska att för representationens behof taga
denna del af bvggnadsplatsen i anspråk; och beräknades kostnaden för den sålunda nu ifrågaställa
delen af byggnaden, som innefattar det hufvudsakligaste deraf, till 247,000 rdr,
hvaruti likväl en del af inredningskostnaden för öfra stora våningen icke inginge. Nämnde
belopp] öfverstege väl betydligt de tillgångar af försäljningsmedel för byggnader, som, enligt
hvad förut vore omförmäldt, ansetts kunna blifva för ändamålet påräkneliga; men Kongl.
Maj:t förmodade, att genom noggrann hushållning med de för kronans hus och byggnader i
hufvudstaden å sjunde hufvudtiteln anslagrie medel samt omsorgsfullt anordnande af arbeten,
som dermed skola bekostas, utväg kunde beredas att, efter hand, af detta anslag använda
medel, äfven för nu ifrågavarande byggnadsföretag, hvarjemte tillfälle förefunnes att dertill
jemväl anvisa någon del af befintliga besparingar å nyssnämnde hufvudtitel.
Då, enligt hvad sålunda i det föregående är vordet framstäldt, det skulle blifva
möjligt att, utan lån eller serskilda anslag, åstadkomma nu ifrågavarande byggnad, hvarigenom,
utom den nytta, det allmänna komme att hemta, den derför afsedda plats, som, i anseende
till sitt läge, icke lämpligen borde af staten lemnäs obebyggd och i det skick, hvaruti
den nu befinnes, blefve använd på ett serdeles passande och till prydnad för hufvudsta
den
ledande sätt, ansåg Kongl. Maj:t Sig skäligen kunna antaga, att Rikets Ständer, under
sådane förhållanden, icke skulle vara obenägna att, i hvad på dem ankomme, medverka till
den uppgjorda planens utförande, samt Staten för de byggnader, hvilkas försäljning borde
ifrågakomma, skulle erhålla full ersättning uti den nya byggnaden, hvilken komme att i värde
vida öfverstiga de nyssnämnde, samt lemna nödigt utrymme icke blott för de behof, hvartill
dessa nu äro använda, utan äfven för andra ändamål. Med föranledande af allt detta har
Kongl. Majit behagat föreslå Rikets Ständer :
Att Kongl. Maj:t må ega att, för utförandet af nu ifrågastälda byggnadsföretag, försälja
icke allenast de åt Sundhets-kotlegium och General-Iandtmäteri-kontoret nu upplåtne
hus, utan ock, derest omständigheterna sådant föranleda och medgifva, det så kallade Preigiska
huset vid Drottninggatan här i staden, samt de inflytande köpeskiilingarne för nämnde
ändamål använda, under vilkor, att för de behof, hvartill desse byggnader nu äro upplåtne,
erforderliga lokaler varda anvisade, antingen uti den nya byggnaden, eller, derest någon omflyttning
skulle finnas erférdcriig, uti andra kronans byggnader, samt att, emot det att den
del af kostnaden för nya mynthusbyggnaden, hvartill, enligt Rikets Ständers vid sednasle riksdagen
leranade begifvande, köpeskillingen för försålde f. d. hofbageri-egendomen blifvit an
-
6 Stats-Utsk. Utlåtande N:o 10.
vänd, varder af myntverkets tillgångar godtgjord, berörde köpeskilling får ingå till anslaget för
byggnader och reparationer i hufvudstaden, för'att sålunda kunna till nu föreslagna byggnadsföretag
disponeras; hvarjemte, i den händelse högstberörde framställning bifölles, Kongl. Majit ville
erbjuda Rikets Ständer att till gemensamma klubb- och samlingsrum uti den först tiilämnade
delen af den nya byggnaden, eller fasaden ät Carl XIIIis torg och södra flygeln, använda
hela öfversta våningen, hvilken Kongl. Majit förmodade blifva för detta ändamål tillräcklig,
under vilkor likväl, att, sedan huset med alla nödiga mellanväggar blifvit uppfördt och med
fönster försedt, Rikets Ständer serskildt bekosta våningens inredning i öfrigt, jemte rummens
framtida underhåll, i hvilka afseenden Kongl. Majit täckts till Rikets Ständer öfverlemna att
nödiga föreskrifter meddela.
Stats-utskottet, som äfven fått emottaga de till detta ärende hörande handlingar jemte
ritningar, har tagit detsamma, tillika med de hos hedervärda Bondeståndet vid den nådiga
Propositionens föredragning derstädes i ämnet afgifna yttranden, i noggrannt öfvervägande, hvarvid
Utskottet icke lemnat utan uppmärksamhet den prydnad, som den till uppförande i nåder
föreslagna byggnad skulle för hufvudstaden medföra; men då Utskottet icke kunnat förbise,
dels att, om äfven Rikets Ständer medgåfve försäljningen af de dertill föreslagne Kronans
hus samt den derför förväntade köpeskilling komme att till det fulla påräknade beloppet
erläggas, en betydlig brist i de för denna nybyggnad afsedda tillgångar likväl skulle uppstå,
hvilken af andra Statsverkets medel behöfde fyllas; dels att Kongl. General-landtmäterikontorets
hus, hvars försäljning i nåder föreslagits, eger, såsom fristående vid en öppen plats,
ett för sitt ändamål högst fördelaktigt läge, och således, i Utskottets tanke, icke kan utan
mehn afyttras; dels att de tillgångar, som påräknats af köpeskillingen för försålde f. d. Hofbageri-egendomen
samt af besparingar på Sjunde Hufvudtiteln, äro alltför ringa, för att Staten
i beräkning derpå skulle begynna en så betydlig byggnad, som den ifrågavarande, samt
slutligen att Staten redan inlåtit sig i stora och kostsamma byggnadsföretag, hvilka medtagit
dryga anslagssummor samt erfordra till deras fortsättning och fullbordan ytterligare för Statsverket
betungande anslag, hvilka ock af Kongl. Majit blifvit utaf Rikets nu församlade Ständer
äskade, anser på dessa skäl Utskottet sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att bifalla Kongl. Majits i högslberörda
Proposition gjorda nådiga framställning.
Stockholms den 19 December 1850.
Stats-Utsh. Utlåtande N:o 11.
7
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Dec. 1850, kl. 2 c. m.
Utlåtande, angående medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaden
vid Carlsborg under nästkommande år.
(U. A.)
U Ii lill Stats-utskottet aflåten nådig skrifvelse liar, under förmälan, att de vid sista
riksdagen till utgående under åren 1848, 1849 och 1850, med en tredjedel årligen, anvisade
extra anslag under fjerde Ilufvudtiteln till fortsättande af fästningsbyggnaderne vid
Carlsborg, Waxholm, Carlsten och Carlskrona, sammanlagdt 405,000 rdr, i följd af dessa
arbetens oafbrutna fortgång medtagits så, att vid slutet af innevarande år medel för ifrågavarande
byggnader icke vidare funnes att tillgå, Kongl. Majit, som uti Dess till Utskottet
öfverlemnade nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, bland andra anslag
för Landtförsvaret för de 3 nästkommande åren, äskat 150,000 rdr till fortsättande af fästningsbyggnaderne
vid Carlsborg, hvarom nu endast är fråga, likväl funnit Sig föranlåten
att, enär den del af anslaget, som belöper sig för år 1851, bör för arbetsplanens uppgörande
vara bestämd vid årets början, då riks-statens reglering icke kan hafva hunnit i sin
helhet afgöras, begära, att det för ifrågavarande behof under år 1851 erforderliga anslag
måtte, oberoende af den allmänna stats-regleringen, varda, med 50,000 rdr till Carlsborgs
fästningsbyggnad, så tidigt anvisadt, att dessa angelägna arbeten icke för bristande medel
skola, till skada för det allmänna, behöfva afbrytas, samt derigenom tillfälle saknas till sysselsättande
af det krono-arbetsmanskap, som är afsedt att vid fästningsbyggnaderne användas.
Som ett afbrott i de vid denna fästning pågående arbeten tilläfventyrs skulle, oberäknadt
andra olägenheter, medföra svårighet alt på lämpligt sätt sysselsätta det dervid
använda krono-arbetsmanskap, har Utskottet, utan att nu ingå i hufvudsakligt bedömande
af frågan, om och till hvad belopp anslag för ofvanberörde föremål må anses böra vid State—
regleringens uppgörande bestämmas, funnit sig, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer
vid sist hällne riksdag pröfvade nödigt för ifrågavarande ändamål anslå, och på det
8 Stats-Ut sk. Utlåtande N:o ii.
dessa fästningsarbete!! måtte oafbrutet efter hittills följde arbetsplan kunna fortgå, böra
tillstyrka,
att, intilldess Rikets Ständer blifva i tillfälle att rörande de i detta hänseende
äskade anslag för nästkommande 3 år meddela definitivt beslut,
Rikets Ständer måtte, till bestridande af kostnader för Carlsborgs fästningsbyggnad,
anvisa, för år 1851, 30,000 rdr, att från Riksgälds-kontoret
utbetalas.
Stockholm den 20 December 1850.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS H. MARCUS, 1850.
Stals-Utshottets Memorial, N:o i2.
1
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Dcc. tS50, kl. 12 midd.
Memorial, angående förskott å aflöningen för den hos
Riks-stånden och Utskotten anställde betjening.
(RGS Afd.)
Under erinran om stadgandet i Riksdags-ordningens 24:de §, angående föreslåendet
och bestämmandet af vedergällningen för den, under riksdagarne, hos Riksstånden
och Utskotten biträdande betjening, hafva Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän, uti tvänne serskilda till Stats-utskottet aflåtna skrifvelser af den 16:de innevarande
månad, hemställt, att, då flera bland de till tjenstgöring under denna riksdag
antagne personer torde, innan aflöningen för dem kan enligt åberopade grundlags
stadgande i sammanhang med stats-regleringen varda bestämd, behöfva komma
i åtnjutande af någon del utaf denna aflöning, följande för månad och från hvars
och ens inträde i tjenstgöring beräknade belopp må, på sätt under föregångna riksdagar
medgifvits, få, såsom aflönings-förskott, efter slutet af hvarje månad utbeta
las,
nemi.:
Hos Ridderskapet och Adeln:
till Riddarhus-sekreteraren
. . Rdr 200: —
7 äldste Kanslister eller Notarier, hvardera
90: —
6 andre Kanslister, hvardera
60: —
Hos Preste-Ståndet:
till Sekreteraren
200: —
2 Notarier, hvardera
90: —
»
7 Kanslister, hvardera
60: —
Hos Borgare-Ståndet:
till Sekreteraren
200: —
n
4 Notarier, hvardera
90: —
»
8 Kanslister, hvardera
60: —
Bih. till R. St. Prot. i850 $ 1S5L 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
2
Stats-Vlskoltets Memorial, 1V:o 12.
Hos Bonde-Ståndet:
till
Sekreteraren
Rdr
266:
32. —
}>
4 Notarier, hvardera
tt
90:
n
14 Kanslister, hvardera
Hos Utskotten:
v
60:
till
Sekreteraren i Stats-Utskottet
n
133:
16. —
r>
Sekreteraren i de öfriga Utskotten, äfvensom Sekreteraren i
Stats-Utskottet för Riksgäldsverket rörande ärenden, hvardera
tt
116: 32. —
Notarierne i Stats-Utskottet samt den derstädes anställde Ka-
mererare, hvardera
tt
80
)>
Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera
tt
70
It
Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera
. .
tt
60
V
Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera
tt
50
varande derjemte, i afseende på vaktbetjellingen, uti samma skrifvelser serskildt
föreslaget, att aflöningen ej mindre för den hos Riks-stånden anställda vaktbetjening,
utgörande hos Ridderskapet och Adeln 6, hos Preste-ståndet 4, hos Borgareståndet
6, och hos Bonde-ståndet 5 personer, än äfven för enahanda betjening hos
Utskotten, må vid denna riksdag, likasom vid flera förflutna riksmöten, nu genast
definitivt bestämmas och fastställas till 1 rdr 16 sk. om dagen för hvarje vaktbetjent
samt beräknas från tjenstgöringens början och få utgå vid slutet af hvarje månad.
I öfverensstämmelse med hvad af Rikets Ständer under de i sednare tider
hållna riksdagar medgifvits samt nu blifvit af Herr Landtmarskalken och Herrar
Talmän föreslaget, anser sig Stats-Utskottet böra tillstyrka,
att vissa, för månad bestämda, förskott å den, enligt 1 mom. af Riksdagsordningens
24 §, tjenstemännen i Riks-ståndens Kanslier samt hos
Utskotten tillkommande aflöning, jemväl under innevarande riksdag, må,
efter slutet af hvarje månad, få till vederbörande utbetalas;
hvarjemte Utskottet, i fråga om dessa förskotts föreslagna belopp, hvilka för alla
här ofvan uppräknade tjenstemän öfverensstämma med hvad i afräkning å den slutligen
bestämda aflöningen fick af den under sednaste riksdag anställda tjenstemannapersonal
förskottsvis uppbäras, likaledes får tillstyrka,
att nu ifrågavarande förskott må utgå med de belopp, som af Hr Landtmarskalken
och Herrar Talmän blifvit föreslagna och uti detta Memorial
äro uppgifna;
Stats-Utshottets Memorial, N:o i2. 3
anseende sig Utskottet härvid böra upplysningsvis erinra, att den vid sednaste riksdag
beviljade och nu äfven tillstyrkta förhöjning uti aflönings-förskottet för Bondeståndets
Sekreterare, i jemförelse med hvad för Sekreterarne hos de öfriga Riksstånden
blifvit föreslaget, grundar sig derpå, att den förre, hvilken icke, såsom de
sednare, är bosatt här i hufvudstaden, följaktligen måste för sin tjenstgöring under
riksdagen vidkännas serskilda hyres- och ökade lefnads-kostnader.
Ilvad åter beträffar afiöningen för den till vaktgöring och uppassning hos
Riksstånden och Utskotten anställde vaktbetjening, så och med stöd af de skäl, sorn
under flera föregångne riksdagar i afseende på enahanda aflöning gjort sig gällande
samt föranledt Rikets Ständers då fattade beslut, enligt hvilka vedergällningen
för nyssbemälde betjening redan vid riksdagarnes början blifvit fastställd att utgå
med samma belopp, som nu föreslagits, får Utskottet jemväl tillstyrka bifall till Herr
Landtmarskalkens och Herrar Talmäns härom afgifne förslag och alltså äfvenledes
hemställa,
att dagtraktamentet för de hos Riks-stånden och Utskotten under denna
riksdag anställda vaktbetjenter må bestämmas till ett belopp af En
Riksdaler Sexton Skilling för hvar och en af dem samt efter hvarje
månads slut få utbetalas.
Beträffande tiden för beräknandet af samtlige här omförmälde aflönings-förskott
och dagtraktamenten för Kansli- och Vaktbetjeningen vid denna riksdag, får
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad föreslaget blifvit, slutligen tillstyrka,
att dessa förskott och traktamenten må utgå och beräknas från och med
den dag, vederbörande i tjenstgöring inträdt;
Och skall Utskottet, för bestämmandet af den tid, då meranämnde aflöning kommer
att upphöra, äfvensom för afgörandet af öfriga med denna aflönings utbetalning
gemenskap egande frågor, göra erforderlige framställningar i sammanhang med det
förslag angående aflöningens slutliga fastställande, som det åligger Utskottet att före
riksdagens slut uppgöra och Rikets Ständer underställa. Stockholm den 24 December
1850.
STOCKHOLM, F. d. Schultze’s Boktryckeri, 1850.
Stats-U/skottels Utlåtande, N:o 13.
1
N:o 13
Ank. lill Exp.Ulsk. d. 27 Dec. 1850, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga skrifvelse,
angående medels anvisande till fortsättning af fäslningsbyggnaderne
vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona under
nästkommande år.
(U. A.)
Under förmälan att de af Rikets Ständer vid sist hällne riksdag till utgörande
under åren 1848, 1849 och 1850, nied ;rdel årligen, anvisade extra
anslag å Fjerde Hufvudtiteln, till fortsättande af fästnings-arbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona blifvit, i anseende till berörde arbetens
oafbrutna fortgång under nämnde tidrymd, så anlitade, att vid slutet af innevarande
år, någre medel icke funnes till dessa arbetens fortsättande, bar
Kongl. Majit, med nådigt åberopande af dess till Stats-Utskottet öfverlemna -  de nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof, deruti Kong’.
Majit äskat, bland andra anslag för Landtförsvaret, 315,000 ridr att af Kongl.
Majit efter omständigheterna fördelas för ifrågavarande fästningsbyggnadcr
under de tre nästkommande åren, uti till Stats-Utskottet aflåten nådig skrifvelse
af den 4 i denna månad, funnit sig föranlåten, att, enär den del af
det äskade anslaget, som belöper för nästa år bör, för arbetsplanens uppgörande,
vara bestämd vid årets början, då Riks-staten åter i sin helhet icke
kan hafva hunnit uppgöras, serskildt af Rikets Ständer begära, att det för
ifrågavarande behof under år 1851 erforderliga anslag måtte, oberoende af
den allmänna Statsregleringen, varda med 105,000 ridr så tidigt anvisadt, att
dessa angelägna arbeten icke, för bristande medel, måtte, till skada för det
allmänna, behöfva afbrytas, samt derigenom tillfälle saknas till sysselsättande
af det krono-arbetsmanskap, hvilket vore afsedt att vid dem användas.
Då, enligt de upplysningar Utskottet sig förskaffat, den väsendtligaste delen
af fästningsbyggnaderna vid Carlsten och Carlskrona äro fullbordade samt
endast några mindre arbeten återstå, och således de stora anslag, som för
dessa fästningsbyggnaders verkställande blifvit vid senast hållna riksdag beviljade,
icke numera kunde anses vara till samma belopp af behofvet oundgängligen
påkallade, finnér, med hänsigt härtill och med afseende å det mindre
lith. till II. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. G lläft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.
lämpliga deri, att på förhand och innan kännedom vunnits oin Statsverkets
så väl inkomster som företrädesvis nödvändiga utgifter, förorda anslag, Utskottet
sig icke kunna för närvarande tillstyrka beviljandet af det utaf Kongl.
Majit till ifrågavarande 3:ne fästningsbyggnader begärde anslag, utan hemställer,
att intill dess Rikets Ständer blifva i tillfälle att rörande de i detta
hänseende äskade statsmedel för nästkommande 3:ne år fatta definitivt beslut,
Rikets Ständer måtte, till utgående från Riksgälds-kontoret,
anvisa för år 1851, till fästningsbyggnaderna vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona 75,000 r:dr, att af Kongl.
Majit efter omständigheterna fördelas.
Stockholm den 24 December 1850.
Reservationer:
Af Friherre Palmstjerna:
“Uti Utskottets beslut, att ej för år 1851 tillstyrka enahanda anslag till
fästningsarbetena vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona, som senast församlade
Rikets Ständer pröfvade nödigt för nämde ändamål anvisa att årligen
utgå, kan jag ingalunda instämma, helst ej allenast mindre arbeten, utan
ganska hufvudsakliga vid Carlsten återstå. Fullbordandet af dessa fästningar
är af alla ansedt vara angeläget; alla känna, att kostnaderne härtill blifva
större ju längre tiden för fulländningen genom förminskade års-anslag utdrages;
alla känna, att Statsverkets tillgångar, ehuru knappa, likväl ej begränsas
inom nu tillstyrkte 75,000 ridr, utan att 30,000 derutöfver kunna disponeras.
En hvar önskar ock alt se rikets gränsbefästningar fullbordade med det
snaraste. Under sådana förhållanden inser jag intet skäl att inskränka ifrågavarande
anslag till en mindre summa än de af Kongl. Majit begärde 105,000
ridr, i öfverensstämmelse med rikets senast församlade Ständers beslut, och
till orubbad fortsättning af de deruppå grundade arbetsplaner för nu ingående
året.“
Häruti instämde Herrar Bildt, af Rännens, biskop Heurlin, prosten Arosenius,
doktor Stenhammar, prostarne Qviding, Tellbom och Berlin.
Af Herr von Troil:
“Emot ofvannämnde, med 18 röster emot 17, fattade beslut, måste jag
mig reservera.
Så länge vid Sveriges statsreglering det egna och i många afseenden
olämpliga förhållande eger rum, att en del utgifter (de ordinarie) bestämmas
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o /3.
.3
för en viss termin, under det andra (de extra-ordinarie utgifterna) uppgöras
för en tidigare och med den förra icke öfverensstämmande tidrymd, så
länge blifver styrelsen alltid nödsakad, att redan vid representationens första
sammanträde begära en supplementar-kredit, på det åtskilliga med den extra
statsregleringen afsedda, vigtiga arbeten ej må afstanna. Derigenom försättes
äfven det Utskott, som i första band bör behandla dessa frågor, i den
obehagliga nödvändighet, att nödgas yttra sig öfver dem, ulan sammanhang
med den öfriga statsregleringen. Under sådana förhållanden är jag långt ifrån
att misskänna deras afsigter, som, med mig i detta hänseende olika tänkande,
tveka att, oförberedde, bevilja hela det äskade årsanslaget. Jag tror
likväl att både klokhet och riktig statshushållning borde bjuda, att tili dess
den nya statsregleringen blifvit fastställd, medgifva fortfarandet af dylika anslag
, på det sätt och till det belopp, de af föregående Ständer blifvit bestämde.
Kan och vill man sedermera icke medgifva deras fortfarande för den
kommande tiden, välan! så vidtag då de förändringar, som äro af statens
tillgångar eller andra omständigheter påkallade; men tvinga icke, genom en
förtidig nedsättning i anslagen, eller genom obestämdhet i afseende på deras
slutliga belopp, Styrelsen att förändra redan uppgjorda arbetsplaner eller
uppskjuta dessas definitiva bestämmande. Första vilkoret för en ändamålsenlig
hushållning är att på förband känna den medeltillgång, hvaröfver man
har att förfoga. Deruppå beror inköp af materialier, accorders uppgörande,
arbetares antagande, m. m. d. Motsatsen leder till misshushållning, och då
jag är fiende till sådan, under hvad form den än må framställa sig, heintar
jag derutaf en förnyad anledning att emot det nu fattade beslutet nedlägga
min reservation.“
Häruti instämde Grefve Mörner, Friherre Stjernstedt, Herrar af Puke.
von Celsing och Arrhenius; samt
Af Lektor 'Wallman'.
”Då jag borde bestämma mig för det större eller mindre anslag till
befästningar ne vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona, hvarom inom Utskottet
skiljaktiga meningar yppats, har jag icke ansett mig kunna undanskjuta
hufvudfrågan, af hvilken mitt omdöme väsendtligt måste blifva beroende.
Jag har derföre sökt göra mig reda för vigten, beskaffenheten och
omfattningen af de arbeten, Kongl. Maj:ts nådiga proposition afser; och får i
korthet anföra de motiver, på hvilka jag grundar min från Utskottets majoritet
afvikande öfvertygelse, att det af Kongl. Majit äskade förskott för
nästkommande år, beräknadt i öfverensstämmelse med Rikets senast församlade
4
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.
Stånders beslut, icke kan nedsättas utan afbrott i arbetet och förändring i
sjelfva arbetsplanen, hvilka, i händelse af oförutsedda brytningar i den rörliga
europeiska politiken, möjligen kunde blifva menliga för rikets säkerhet och
alltid skola leda till ökade statsutgifter. Enligt de upplysningar jag emottagit,
är hufvudfästningen vid Waxho/men icke fullt färdig och, såsom Statsutskottet
i utlåtandet N:o 71 vid 1844 års riksdag vitsordat, de gamla murarne
bristfälliga och i ett eller annat afseende odugliga. Af dessa måste årligen
så mycket nedbrytas, som under ett påföljande arbetsår kan iståndsät—
tas. På Rindön, hvilken enligt den antagna planen måste befästas, såsom
vilkor för möjligheten att försvara Waxholm, är utom sprängning i klippan
och det 1848 uppförda provisoriska blockhuset, egentligen intet vidgjordt.
Carlsten utgöres, efter den för liera år sedan godkända planen, af en hufvudfästning
och tvenne strandh atter ier, af hvilka endast den förra är fullbordad,
men de senare, hvilkas oumbärlighet, såsom skydd för örlogshamnen
och i krigstider äfven för koopvardie-fartyg, som der behöfva inlöpa, är erkänd,
och utom hvilka hela fästningen Ur ett ofullständigt arbete, högst
svaga, ofullständiga och i behof af ombyggnad; således på intet sätt i det
skick, att de motsvara dermed afsedda högst vigtiga ändamål. Vid Carlskrona
är Kungsholmen färdig, men de öfriga sjö- och landtbefästningarne,
som tillhöra ett fullständigt försvar af de dyrbara anläggningarne och förråderna
vid denna flottans förnämsta station, ofullbordade; arbetet vid ifrågavarande
fästningar, af hvilka Waxholm är en förmur mot grannen i öster och
Carlsten, anlagdt vid inloppet till Kattegatt, rikets enda befästade punkt vid
denna vigtiga kust, är således icke, såsom Utskottet antager, nära sin full
bordan.
I afseende på de relativa kostnaderna för dylika arbeten, är det obestridligt,
att de minskas eller förhöjas i mån af den drift, hvarmed en klokt
och omtänksamt uppgjord arbetsplan kan fullföljas, samt att hvarje afbrott
eller förändring dervid måste medföra förlust, och således är en misshushållning
med statens medel.
Den detaljerade arbetsplanen uppgöres till en stor del redan föregående
år för ett följande; kontrakten med privata arbetare, hvilkas antal vid Waxholm
uppgår till närmare hundrade, afslutas om hösten och om moderata priser
å leveranserna skola erhållas, är nödigt, att leverantörerne på förhand
kunna beräkna behofvet och afsättningen. Den prisstegring, som i motsatt
fall lätt inträffar, kan t. ex. på tegel, hvaraf millioner stvcken årligen behöf
vas,
uppgå ända till 10 r:dr på tusendel.
En förändring i planen för dessa fästningsarbete!], om den. vid definitif
pröfning af ärendet, skulle finnas af Statsverkets bristande tillgångar oundviklig!
påkallad och med rikets säkerhet förenlig, kan för kommande år utan
Stats-Utskottets Utlåtande, Pko 13.
ä
misshushållning verkslällas, men för den tid, i den Kongliga propositionen
afses, icke utan betänkliga olägenheter och förluster. I stället för att, ulen
tillräckliga skäl för ett sådant beslut, till ett godtyckligt belopp nedsätta det
fordrade förskottet, bode Utskottet, efter min tanka, om det icke ansett
sig kunna i dess helhet bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition, bordt tillstyrka
för år 1851 ett förslags-anslag tilt det belopp Kongl. Maj. t för arbetets
oa förut na fortgång äskat, men att för de 2: ne nästföljande åren anslaget
endast kommer att utgöra skillnaden mellan det anslag, som Rikets Ständer
komma att för nämnde fästningsbyggnader under de 3:ne åren 1851, 52 och
1853 anvisa och den summa Stals-Utskottet nu, för året 1851, såsom förslagsanslag
tillstyrkt
Jag vet att värdera den patriotiska dygd, som medlar mellan administrationen
och de skattdragande, och jag skall icke blifva ders siste, att yrka besparingar,
när de äro förenliga med rikets säkerhet, välstånd och förkofran;
men jag har af historien lärt, alt intet folk, som varit värdigt sin sjelfständighet,
dagtingat med sig sjelf om medlen för dess upprätthållande. Jag
skulle också mycket beklaga, om de tider återkommo, då rikets sjelfständighet
och högre intressen underordnades dagens inre politik.”
Bih. m /«’. St. Frel: 18*9 $ ISSI. 4 Sand. 1 Af i. 6 Baft. 2
STOCKHOLM. Östlund & Berlikg, 4850.
Stats-Utskottets Memorial, N:is 14 {{'15.
N:o 14.
i
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Jan. 1851, kl. half 2 e. m.
Memorial.
Till Stats-utskottet har Högvördiga Preste-ståndet remitterat en af Lektor
D. Söderberg väckt motion, hvaruti blifvit hemställdt, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, att en undersökning måtte ske rörande anläggandet af en Fyrbåk
på nordvestra udden af Gottska Sandön; men som likartade frågor i allmänhet
behandlas af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet, och denna, åtminstone för
närvarande, icke inverkar på Stats-verkets inkomster eller utgifter, har Utskottet,
med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, ansett berörda motion icke tillhöra
dess handläggning, utan böra återlemna» för den åtgärd, Rikets Ständer finna med
åberopade § öfverensstämmande. Stockholm den 2 Januari 1851.
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 1851, kl. half 2 e. m.
Memorial.
Från Hedervärda Bonde-ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å en af
Johannes JoJiansson från Jönköpings län väckt motion, angående inrättande af ett
Post-kontor vid Säthälla gästgifvaregård i nämnde län; men då Stats-utskottet anser
denna fråga icke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3
mom. Riksdags-ordningen, förenämnde motion återlemna för den åtgärd, Rikets Ständer
finna med åberopade § öfverensstämmande. Stockholm den 2 Januari 1851.
Bi/i. lill R. St. Prot. iS50 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 7 Hd/t.
1
2
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 16.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 1851, kl. half 2 e. m.
Memorial, angående Riksgälds-kontoret affordrad depositionsafgift
före återställandet af infriade och
derefter i Rikets Ständers Bank deponerade obligationer.
(RG:S Afd.)
Uti skrifvelse till Stats-utskottet, hafva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret anmält,
hurusom Fullmäktige, sedan hufvudförbindelserna för de fordna Svenska Statslånen
i Holland numera blifvit till Riksgälds-kontoret återställda, låtit, genom kontorets
kommissariat, från Rikets Ständers Bank återfordra en mängd för längre tid
tillbaka infriade och, enligt 3:ne serskilda depositionsbevis af den 23 Augusti och 16
December 1828 samt den 17 Maj 1830, af Banken till förvar emottagna Partial-obligationer
för ej mindre nämnde statslån, än det af Riksgälds-kontoret, jemnlikt dess
äfven återbekomna hufvudförbindelser, år 1802 i Leipzig upptagna lån, men hvilka
obligationer vederbörande tjenstemän, likasom Bankens Under-styrelse, vägrat återlemna,
innan depositions-afgiften för de 4 packkistor, deruti obligationerna voro inneslutna,
blifvit erlagd med ett, till slutet af Augusti månad 1849 beräknadt, belopp
af 1,241 rdr 16 sk.; varande af Under-styrelsen, såsom grund för denna afgifts påförande
och erläggande, åberopad en, med anledning af Rikets Ständers vid 1828—1830
års riksdag fattade beslut om dylik afgift för derefter i Banken deponeradt gods,
under den 5 Juni 1830 af Bankens kommissariat utfärdad samt i Post- och Inrikestidningarne
införd kungörelse, innehållande: „att egarne af sådana deposita, som då
“redan vore eller innan den 1 Juli samma år blefve i Bankens vård nedsatta, egde
„att, före påföljande årets ingång, emot depositions-bevisens aflemnande, hos Banken
„sina tillhörigheter uttaga, derest de icke ville underkasta sig den stadgade afgif„ten;„
hvarförutan Under-styrelsen erinrat om det i 8 § 12 kap. Handelsbalken förekommande
stadgande, att hyra för det rum, deruti nedsatt gods förvaras, bör gälldas
förr, än godset återgifves. Efter erhållen kännedom om den med sagde belopp
Stats-Utshollels Memorial, Avo 16. 3
Riksgälds-kontoret afifordrade dcpositions-afgift, hade Fullmäktige i detta verk vändt
sig till Banko-fullmäktige med yrkande om vederbörandes förständigande att, emot
återb®kommandet af depositions-bevisen, utlemna de Riksgälds-kontoret tillhöriga
och af Banken till förvar emottagna lånehandlingarna, hvarvid förstbemäldeFullmäktige
förklarade sig så mycket mindre kunna erkänna, det Riksgälds-kontoret vore
skyldigt att den ifrågaställde deposilions-afgiften erlägga, som någon dylik afgift
till Banken för derstädes till förvar mottaget „flyttbart gods,, icke var påbjuden, när
de nu återfordrade packkistorna deponerades. Derjemte och under bestridande af
här ofvan åberopade lagstadgandes tillämplighet å den deposition, hvarom nu vore
fråga, erinrades afFullmäktige, att Rikets Ständer, då de vid riksdagen 1830 beslöto,
att „för framtiden,, afgift skulle till Banken utgöras för så kallade deposita, icke
föreskrefvo, att denna afgift skulle utgå för sådana deposita, som Banken redan
kostnadsfritt,, emottagit; att, enligt Rikets Ständers nyssberörde beslut, hvarje deposition
borde vid dess inlemnande till Banken uppmätas samt afgiftens belopp uträknas
och uti depositions-beviset införas: att vid mottagningen af de Riksgäldskontoret
tillhöriga packkistorna hvarken någon uppmätning deraf skett eller i de nu
utfärdade depositions-bevisen något annat vilkor för de deponerade kistornas utbekommande
föreskrifvits, än återställandet af samma bevis; att Banken, derest den icke
velat längre kostnadsfritt förvara dessa kistor, naturligtvis varit i tillfälle, att när
som helst Riksgälds-kontoret, såsom uppgifven och vederbörligen anteknad egare
till desamma, derom underrätta; att vid sådant förhållande stadgandet i 8 § 12 kap.
Handels-balken, angående deponentens tillsägande om det deponerade godsets afhemtning,
ingalunda kunde anses, å Bankens sida, iakttaget genom ofvanomförmäldte,
i tidningarna införda, tillkännagifvande, hvilket ej heller innefattade den af Rikets
Ständer föreskrifna upplysning om depositions-afgiftens belopp; samt att för öfrigt
något kraf eller anspråk å den nu ifrågaställa månadtliga afgiften, den der, till en
betydlig de!, vore beräknad för meia än 10 år tillbaka, icke förr än vid det deponerade
godsets återfordrande blifvit hos Riksgälds-kontoret anmäldt. Men som Banko-fullmäktige,
uti sitt svar å den härom till dem a flatna skrifvelse, tillkännagåfvo,
att de ansåge sig af Rikets Ständers uti omföimälde hänseende meddelade föreskrifter
förhindrade att befria Riksgälds-kontoret från erläggandet af den för oftanämnde
packkistor belöpande depositions-afgift; så hade Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
funnit sig föranlåtne hänskjuta förevarande fråga till Rikets Ständers afgörande, der
-
4 Stats-Vtskottets Memorial, N:o 47.
vid Fullmäktige hemställt, att Banko-styrelseu måtte erhålla föreskrift, att till Riksgälds-kontoret
låta kostnadsfritt utlemna detta verks nu ifrågavarande tillhörighet.
I betraktande af de skäl, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret anfört för sitt yrkande,
att Riksgälds-kontoret, utan annat vilkor, än depositions-bevisen innehålla,
måtte återbekomma de af Banken till förvar emottagna partial-obligationerna, och
då det synes mindre lämpligt, att Rikets Ständers ena verk skulle behöfva erlägga
afgift till det andra för vårdandet och förvarandet af handlingar, som till betryggande
af det allmännas säkerhet blifvit af det förra verket hos det sednare deponerade,
anser sig Stats-utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer må förklara och förordna, att de i Bankens vård befintliga,
Riksgälds-kontoret tillhöriga, fyra packkistor, deruti oftanämnda
handlingar blifvit inlagda, böra, emot depositions-bevisens återställande,
utan afgift, från Banken till Riksgälds-kontoret utlemnas; hvarom Banko-utskottet,
derest denna framställning varder af Rikets Ständer bifallen,
torde, för verkställigheten af Rikets Ständers sålunda meddelade beslut,
genom utdrag af Riks-ståndens protokoll, underrättas. Stockholm
den 2 Januari 1851.
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Jan. 1851, kl. half 2 e. m.
Memorial, angående hyresfri upplåtelse af ett rum i Riksgälds-konforets
lius för härvarande Ränte- och
Kapital-försäkringsanstalt.
(RG:S Afd )1 O
Efter derom af direktionen för Ränte- och Ivapital-försäkringsanstalten inom
Stockholms stad och län, i början af nyssförlidet år, gjord anhållan, hafva Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret medgifvit, att ett i jordvåningen af kontorets hus beläget
och
Stals-V[skottes Memorial, fl:o 17. 5
och från öfriga i samma våning befintliga lägenheter afskiljdt rum, hvilket, sedan de
dittills der förvarade tryckta äldre revisionsberättelser och räkenskapsutdrag, jemte
åtskilliga Kongl. f. d. Nummer-lotteriet samt fordna General-assistans-kontoret och
f. d. Filial-diskonterna rörande handlingar och räkenskaper, blifvit till annan lokal
inom nämnde hus förflyttade, kunde af Riksgälds-kontoret utan olägenhet eller afsaknad
undvaras, finge tills vidare af bemälde direktion, utan hyra eller afgift, begagnas
till kontorslokal, hvilken förmåns beviljande för den förste här i riket bildade
ränte- och kapital-försäkringsanstalt Fullmäktige ansågo öfverensstämma med den
åsigt och i sin mån befrämja det syftemål, som föranledt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 26 Mars 1845, deruti Rikets Ständer erkänt vigten och angelägenheten
deraf, att dylika inrättningar, hvilkas fördelaktighet i både allmänt och
enskildt hänseende erfarenheten inom andra länder vitsordat, äfven härstädes blefve
tillvägabragte.
Jemte anmälandet af den sålunda tills vidare medgifna hyresfria upplåtelsen
af ofvannämnde rum, dervid för öfrigt fästats det vilkor, att ränte- och kapital-försäkringsanstaltens
direktion, utan anspråk på framtida ersättning af Riksgälds-kontoret,
borde bestrida kostnaderna för rummets erforderliga reparation, m. m., hafva
Fullmäktige uti skrifvelse till Stats-utskottet hemställt, att samma rum, såvida det
efter innevarande riksdag icke komme att för Riksgälds-kont orets egen räkning eller
annat allmänt ändamål behöfvas, må fortfarande af merbemälde ränte- och kapilalförsäkrings-anstalt
få hyresfritt begagnas. Och har Stats-utskottet, med anledning
af denna hemställan och vid de af Fullmäktige uppgifna förhållanden, ansett
sig böra tillstyrka,
att omförmälde rum fortfarande må af ränte- och kapital-försäkringsanstalten
inom Stockholms stad och län hyresfritt få tills vidare begagnas,
dock med Fullmäktige i Riksgälds-kontoret förbehållen rätt att, när dc så
för godt finna, samma rum återtaga. Stockholm den 2 Januari 1851.
Bih. till R. SI. Brot. 1850 y 1S51. 4 Sami. i Afd. 7 Hafi.
STOCKHOLM; F. d. Schults»’» Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 18.
1
N:o 18.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Jan. 1851, kl. 6 e. m.
Memorial:
Till Stats-utskottet har Hedervärda Bondeståndet remitterat en af Anders
Nilsson från Hallands Län väckt motion, angående vidtagande af sådana åtgärder,
som kunna tillförsäkra åboer å så kallade Stomhemman en tryggare besittningsrätt
å dessa hemman; men då Stats-utskottet anser denna fråga, såsom icke
inverkande på Statsverkets inkomster eller utgifter, ej tillhöra dess handläggning,
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda motion
återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 7 Januari 1851.
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Jan. 1851, kl. 6. e. m.
Uttalande, i anledning af väckt motion om anslag af Statsmedel
till uppförande af en Stenbro öfver Skellefteå eif.
(U. A.)
Till Stats-utskottet har Hedervärda Bondeståndet remitterat en af Riksdagsfullmäktigen
Johan Westermark från Westerbottens Län väckt motion, deruti han
Bih. lill R. St;s Brot., 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afl. 8 Haft. 1
2
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 20.
anhållit, att, då den öfver Skellefteå eif invid Skellefteå kyrka byggda 529 alnar
långa träbro, försedd med 19 bro-kar och 14 isbrytare, i anseende till oupphörliga
reparationer, kostade i årligt underhåll högst betydliga summor, hvartill den för
öfverfarten fastställda bro-taxa lemnade ringa tillskott, samt fråga uppstått om berörda
bros ombyggande af sten, men nämnda socken, hvilken med ett skattetal af
endast 185 mantal på en areal af lika storlek med Uplands, ålåge att, utom ifrågavarande
bro, underhålla allmänna vägar till en längd af 24 mil, samt bygga
och vidmakthålla en mängd stora och kostsamma broar öfver de flera elfvar som
genomskuro socknen, saknade förmåga att bestrida de kostnader som den tillämnade
ombyggnaden erfordrade, Rikets Ständer måtte för detta ändamål bevilja ett
anslag af 41,587 R:dr 16 sk. banko.
Enär, enligt gällande författningar, alla som å landet hemman eg a eller bruka,
äro skyldiga att vägar rödja och broar bygga, anser Utskottet, om äfven detta
allmänna besvär understundom skulle för de byggnadsskyldige medföra ej obetydlig
tunga, hvari lindring kunde vara önskvärd, Statsverkets tillgångar dock icke
medgifva att till bekostande af byggnadsföretag utaf den beskaffenhet som ifrågavarande,
bevilja anslag, utan får å förevarande motion
afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 7 Januari 1851.
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk d. 7 Jan. 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag af Kronotionde
till Askersunds Stadsför samlings kyrka.
(U. A.)
Från Vällofliga Rorgare-ståndet har till Stats-utskottet blifvit remitterad en
af Herr G. 0. Sundblad väckt motion, deruti han anhållit, att som Askersunds
stad, hvilken vid dess grundläggning i medlet af 1600-talet, uti ecklesiastikt hän
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N.-o 20.
3
seende skiljdes ifrån den, staden till större delen omgifvande, landsförsamlingen af
samma namn och sedermera utgjort ett serskildt pastorat, alltid för sin kyrkokassa
saknat förmanen af sådant krono-tionde-anslag, som under benämning af vinoch
byggnads-säd tillgodonjötes af de fleste bland Rikets församlingar, och hvaraf
den känbaia olägenhet för ifrågavarande mindre församling uppstått, att någon kyrko-kassa
af betydenhet der icke kunnat samlas, hvilket åter haft till följd att nödiga
befunna reparationer å kyrkan måst antingen bekostas af stadens, för andra
behof afsedda enskildta kassa, eller ock uppskjutas, alldenstund församlingens mestadels
obemedlade invånare, utgörande endast något öfver 1000 personer, icke
kunnat åtaga sig att genom serskildt uttaxerade afgifter fylla det ifrågasatta behofvet,
Rikets Ständer måtte, med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt och med
afseende derå, att alla öfriga städer i Örebro Län åtnjöte årligt anslag af vinoch
byggnads-säd, nemligen: Örebro åtta tunnor, Lindesberg fem och Nora tre
tunnor, oaktadt dessa städer äro förenade med betydliga landt- och bergs-församlingar,
bevilja Askersunds stadsförsamlings kyrka ett årligt krono-tionde-anslag af
6 å 8 tunnor spanmål, såsom vin- och byggnads-säd.
Som, enligt hvad kronans räkenskaper innehålla, Askersunds stadsförsamlings
kyrka fått sig anslagna 2 tunnor 21,3 kappar Råg och 1 tunna 10,7 kappar Korn,
eller tillsammans 4 tunnor spanmål, och vid sådant förhållande kyrkan är i hufvudsaklig
mån uti åtnjutande af den fördel motionären åsyftat alt åt densamma bereda,
finner Utskottet sig böra hemställa, att ifrågavarande motion
varder af Rikets Ständer lemnad utan afseende.
Stockholm den 7 Januari 1851.
4
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 21.
N:o 21.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Jan. 1851, kl. 6 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lönetillokning ät
■Härads-skrifvaren Bjoerklund på Öland.
U. A.
Uti en hos hedervärda Bonde-Ståndet väckt, och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Riksdagsfullmäktigen Anders Nilsson från Kalmar Län, under förmälan att
af de 6,000 R:dr, som vid 1844 och 1845 årens Riksdag blifvit beviljade till
förbättring uti Kronofogdars och Härads-skrifvares lönevilkor, hade Kronofogden i
Ölands norra Mot fått sig tillagd en årlig lönetillokning af 126 R:dr, men deremot
Härads-skrifvaren i samma fögderi, U. E. H. Bjoerklund, icke erhållit den
ringaste löneförbättring, anhållit, att, enär den förre med en oindeld lön af 85
R:dr bekommit 126 R:dr, Rikets Ständer för den sednare, som ej egde mer än
55 R:dr i oindeld lön, och svaga, på flera ställen belägna, bohemmansdelar samt,
efter den beräkningsgrund som för Kronofogden blifvit följd, hort undfå 81 R:dr
24 sk. årligen, derom Bjoerklund hos Kongl. Majit förgäfves gjort underdåniga
framställningar, ville anslå dels 489 R:dr, såsom ersättning under de sednast
förflutna 6 åren, dels 81 R:dr 24 sk. att årligen, från och med det innevarande,
till honom utgå.
Då det vid 1844 och 1845 årens Riksdag beviljade, och vid sednaste statsrcgleringen
jemväl uppförda reservations anslag af 6,000 R:dr blifvit stäldt till
Kongl. Majrts Nådiga disposition, att användas till arfvoden åt de Kronofogdar
och Härads-skrifvare, hvilka vore i mesta behof af förbättring i sina aflöningsvilkor,
samt det således ankommer på Kongl Maj:ts Nådiga pröfning om och i
hvad mån den ene eller andre af landtstats-tjenstemännen företrädesvis hör komma
i åtnjutande af ifrågavarande anslag, hemställer Utskottet:
att berörde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Januari 1851.
STOCKHOLM, tryckt nos isaac marcus, issi.
Stata-Utskoltets Memorial, N:o 22 och Utlåtande N:o 23.
1
N: o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Memorial.
'Ull Stats-utskottct har Hedervärda Bonde-ståndet remitterat en af Peter
Mårtensson från Jönköpings län väckt motion, angående nedsättning och likformighet
i postporto’t öfver hela riket; men då Utskottet anser denna fråga icke tillhöra
dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen,
förenämnde motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade
§ öfverensstämmande. Stockholm den 15 Januari 1851.
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, om befrielse
för Rusthållare att erlägga mötesp asser olans
för indelda kavalleriets hästar.
(U. A.)
Till Stats-utskottet hafva blifvit remitterade 2:ne i Hedervärda Bonde-ståndet
af Riksdagsfullmäktige Pehr Nilsson från Christianstads län och Jöns Mänsson
från Malmöhus Ian gemensamt samt af Daniel Danielsson från Jönköpings län väckto
motioner, deruti, under åberopande ej mindre af den hårda tunga, rustningsbesväret
medförde, än ock af den grundsats, att utgifterne för armeens öfning, såsom en för
rikets innebyggare gemensam angelägenhet, borde bestridas af statsanslag och icke
hvila på den jordbrukande klassen allena, motionärerne föreslagit, att mötespassevolansen
för indelda kavalleriets hästar måtte försvinna, hvarförutan Daniel Danielsson
anhållit om upphörande af den ansvarsskyldighet, rusthållarne nu hade sig ålagd i
Bih. lill R. SL Fröt. iS50 9 iS5t. 4 Sami i Af<L 9 Baft.
■> - . y
\
2 Slats-Vtskottets Utlåtande, A’:o 24.
och för rustningen, sedan mönstergild karl med häst och mundering blifvit tilt kommendering
ailemnad.
Vid betraktande deraf, att rusthållen åtnjuta befrielse från grundränta å rusthållsstammen
samt dessutom tillgodonjuta mer och mindre betydliga augmentsräntor,
äfvensom med fästadt afseende å den betydliga lindring i skattebördor, hvilken
vid 1840—1841 årens riksdag blifvit rusthållare förunnad, medelst den af Kongl..
Majit och Rikets Ständer då medgifna befrielse för mötespassevolansens utgörande
för manskapets underhåll, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
att de i berörde motioner gjorde framställningar icke måtte till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm den 15 Januari 1851.
N:o24.
Ank. till Exp. Utsk. den 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till
byggande af en flottbro öfver D aleif ven.
(U. A.)
Hedervärda Bonde-ståndet har till Stats-utskottet remitterat en af Ribsdagsfullmäktigen
Erik Andersson från stora Kopparbergs län väckt motion, deruti han,,
under förmälan af den olägenhet och våda, som för närvarande vore förenade med
farten å färja öfver den del af Dalelfven, som löper förbi Gustafs sockenkyrka, till
förekommande hvaraf en flottbro vore af behofvet högeligen påkallad, anhållit, att,,
då nämnde socken, bestående af endast något öfver 55 mantal, saknade erforderligt
byggnadsvirke samt beboddes af högt beskattade och i knappa omständigheter stadde
åboer, hvilka icke mäktade bekosta nämnde brobyggnad, Rikets Ständer måtte
såsom bidrag dertill bevilja hälften af den i upprättadt kostnadsförslag upptagna
summa 7127 rdr 36 sk. rgs, eller ett anslag af 2 å 3000 rdr banko.
Då skyldigheten att vägar rödja och broar bygga åligger alla, som å landet
hemman ega, och ifrågavarande brobyggnad icke är af den allmänna beskaffenhet, att
staten kan anses böra dertill bidraga, saknar Utskottet skäl
Stats-Vtskotlels Utlåtande, N:o 25. 3
att å förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers bifall. Stockholm d.
15 Januari 1851.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
VHatande, i anledning af väckt motion om gratifikation
åt Kronofogden, Assessor en Morén.
(U. A.)
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitte,
iad motion har Riksdagsfuilmäktigen Jan Ersson från Upsala län föreslagit, att Kronofogden
i andra fögderiet af nämnde län, Assessoren A. G. Morén, hvilken under
utöfuingen af sin tjenstebefattning skall hafva tillskyndat Stats-verket betydligt
ökad inkomst af Nyqvarns qvarn och bro, och städse ådagalagt nit och oegennytta,
samt nu vid en framskriden ålder, med försvagad hälsa, vore, i följd af åbragta förluster,
stadd i knappa omständigheter, måtte, såsom ett lämpligt vedermäle af Rikets
Ständers erkänsla och välvilja, undfå antingen för en gång 4000 rdr bko, eller
ock en årlig pension af 400 rdr samma mynt.
Utskottet, som anser det mindre lämpligt att på en enskild motionärs framställning
ingå i pröfning af Assessoren Moréns förtjenster, hvilka Utskottet, utan
att vilja desamma i någon mån underkänna, icke är i tillfälle att bedömma, håller
före, att en synnerligen skicklig och nitisk tjensteman, utom den tillfredsställelse,
medvetandet af uppfyllda pligter medför, ej går miste om den belöning, som Kongl.
Maj:t i nåder kan finna ett utmärkt välförhållande i Statens tjenst förtjena, och får
Utskottet alltså tillstyrka,
att hvad, uti ifrågavarande motion blifvit föreslaget icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm den 15 Januari 1851.
4
Slats-Vtskollets Utlåtande, N:o 26.
Anfe. till Esp.-Utsk. d. 15 Jan. 1S51 kl. 1 e. ra.
Utlåtande, med anledning af Kongl. May.ts Nådiga Proposition,
angående utbyte af en del utaf den
för Götha Artilleri-regementes äldre stallbyggnad
i Götheborg upplåtna tomtplats emot en
annan derstädes belägen nämnde stad UUIiörrg
lägenhet.
(I. A.)
Med anledning deraf, att, sedan Kongl Maj:t genom Nådigt bref den 18
Februari 1848 tillåtit, alt till byggnadsplats för ett då tillåmnadt nytt sjukhus i suden
Götheborg finge användas bastionen Carolus Dux af Götheborgs f. d. fästning,
det i afseende å den utsedda byggnadsplatsens omgifning förekommit, att denna
plats angränsades af det tomtqvarter, som år ISIS blifvit af Götheborgs stad kostuadsfritt
upplåtet till stall-bvggnad för Götha Artilleri-regemente, och hvilket qvarter
till mer än hälften, eller den näst intill sjukhustomten belägna rymden, begagnades
till upplag för spillningen från nämnde regementes stallar, samt direktionen för det
numera under byggnad varande sjukhuset, som ansett, att den osunda utdunstningen
från det på omförmälda ställe befintliga spiltnings-upplag, ofelbart korame att menligt
inverka på sjuk-personalens hälsovård, fördenskull hos Magistraten i Götheborg
gjort framställning om anvisande af annan plats för spilluingeus uppläggande, har
bemälde magistrat, på grund af vederbörligen erhållet uppdrag, under den 1 Februari
1850, uti en af Kongl. Majrts befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län insänd
och förordad skrift, i underdånighet anhållit, att den del af förenämuda, at Götha
artilleri-Regemcnte år 1818 öfverlåtua, tomt-qvarter, hvilken närmast gränsade intill
sjukhusets område och hittills varit begagnad för uppläggande af spillningen från
berörde regementes stall, samt, enligt en af magistraten aflemnad charta, innehölle
114 J- alnars längd och 25 alnars bredd eller en areal af 2,920 qvadratalnar, måtte
till Götheborgs stad återlemnas, emot det att staden i utbyte skulle åt kronan, för
regementets behof i nyssberörde hänseende, upplåta en dertill lämpligare ansedd tomt
-
Stats-Vtskottels Utlåtande, K:o 26. 5
plats af enahanda rymd, innehållande 73 alnars längd och 40 alnars bredd samt belägen
emellan regementets begge stallar, Larmgatan, Artilleri-platsen och Vallmuren;
Iwarjemte Magistraten hemställt, att, i händelse det sålunda föreslagna tomtbytet
blefve i nåder bifallet, detsamma finge ega rum efter förloppet af ett år, vid
hvilken tid sist omnämnda tomtplats, som då var utarrenderad, kunde af staden
disponeras.
Sedan Kongl. Krigs-kollegium under den 20 Juni 1850, efter det chefen för
Götha artilleri-regemente, äfvensom Fortifikations-befälhafvaren i Götheborg hörde
blifvit, med underdånigt utlåtande i frågau inkommit, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus län, med anledning af hvad Kongl Krigskollegium
i ämnet anfört, under den 21 September samma år insändt ett af magistraten
den 7 i samma månad nfgifvet underdånigt yttrande, deruti magistraten, å
stadens vägnar, ytterligare medgifvit, att, i enlighet med förbemälde regementschefs
af Krigs-kollegium understödda begäran, den emellan Götha artilleri-regementes
äldre stall och nuvarande upplagsplatsen för gödselsamlingen anlagda gränd eller
gata finge till 12 alnars bredd utläggas; så har, vid sådant förhållande, och då
Götheborgs stad, endast för att åt det tillämnade nya sjukhuset derstädes bereda
en lämplig omgifning, föreslagit det omförmälda tomtebytet, och dervid i stället för
den af Götha artilleri-regemente nu begagnade, för det ena stallet serdeles olämp1
gt belägna, plats till gödsel-upplag, erbjudit en tomt af lika areal, men af högre
varde, samt derutöfver ytterligare medgifvit, att den plats, som af Kronan skulle
afstås, finge, enligt regements-chefens begäran, minskas med hvad, sora erfordras för
att kunna till 12 alnars bredd utlägga den bakom det äldre artilleri-stallet befintliga
gränd eller gata, Kongl. Maj:l uti aflåten nådig preposition, som blifvit från samtlige
Riks-stånden till Utskottet remitterad, behagat föreslå Rikets Ständer att till
det ifrågaställa tomtutbytet emellan Kronan och staden Götheborg, uppå ofvanberörde
af stadens magistrat föreslagna och medgifna vilkor, samtycka.
Då, på sätt den nådiga propositionen, samt dertill hörande handlingar i öfrigt
upplysa, såväl Kongl. Majit och Kronan, som staden Götheborg af ifrågavarande
tomtutbyte hemta ömsesidig fördel, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att dertill lemna bifall.
Stockholm den 15 Januari 1851.
6
Stats-Ulskottets Utlåtande, 1S:o 27.
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. d. 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition,
angående eftergift af ett Kronan tillfället
dana-arf efter aflidne Postmästaren A.
Wallvik.
(I. A.)
Sedan hos Kongl. Maj:t Fattigvårds-styrelsen i köpingen Trelleborg underdånigst
anhållit, att, sorn Postmästaren derstädes Adolf Wallvik i December månad
1847 utan kände arfvingar med döden afgått, samt, efter i behörig ordning utfärdad
kallelse, icke heller några arfvingar sig anmält, vid hvilket förhållande Wallviks behållna
qvarlåtenskap kom me att såsom dana-arf tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan,
berörde behållning, utgörande, enligt verkställd utredning, en summa af 143 rdr 25
sk. 6 rst banko, måtte, med afseende å den betydliga fattigförsörjning, hvarmed Trelleborgs
samhälle vore betungadt, och i följd hvaraf dess medlemmar sett sig nödsakade
att, för beredande af erforderligt utrymme, uppföra ett nytt fattighus, varda anslagen
till bidrag vid uppförande af berörde fattighus eller till de fattiges försörjning
derstädes; så har Kongl. Maj:t, efter att häröfver hafva inhemtat Dess befallningshafvandes
i Malmöhus län underdåniga utlåtande, vid betraktande af de omständigheter,
som rörande köpingen Trelleborgs fattigvård blifvit i underdånighet
upplysta, uti en till Rikets Ständer aflåten och från samtlige Riks-ståuden till Utskottet
remitterad nådig proposition, behagat föreslå, att Kronans rätt till omförmälde
dana-arf måtte på nämnde köping, till förmån för dess fattigvård, öfverlåtas.
På de skäl, den nådiga propositionen innehåller och med afseende å beloppets
obetydlighet, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer
att, med bifall till högstberörde nådiga proposition, medgifva, det må
Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf till förmån för köpingen Trelleborgs
fattigvård efterskänkas. Stockholm den 15 Januari 1851.
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o 28.
7
N: o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds Kådiga proposition,
angående eftergift af ett Kronan tillfallet
dana-arf efter enkan Helena Maria Hansdotter.
Cl. a.)
Efter det Malmö stads äldste, uti en genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län insänd underdånig ansökning, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
i nåder tillerkänna nämnde stads fattig-arbets-inrättning det belopp af 291 rdr
28 sk. 11 | rst banko, hvilket, såsom dana-arf efter arbetskarlen Anders Pettersons
enka, Helena Maria Hansdotter, Kronan tillfallit, samt i följd deraf tillåta fattigvårdsstyrelsen
att omförmäldta belopp lyfta, hvilken ansökning Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med afseende å den talrika fattigpersonal, nämnde samhälle eger att försörja,
med sitt underdåniga förord understödt; så har Kongl. Maj:t, med fästadt afseende
å hvad Dess befallningshafvande sålunda anfört, uti en till Rikets Ständer
aflåtcn och från samtlige Riks-stånden till Utskottet remitterad proposition behagat
föreslå, att Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf måtte till förmån för fattigvården
i Malmö stad eftergifvas.
Med anledning häraf och då, utom hvad Kongl. Maj:t i Sin nådiga proposition
behagat anföra, äfven förekommer, att, genom kolerafarsotens härjande i Malmö
förlidet år, dess fattigvård blifvit i betydlig mån betungad samt ett större antal värnlösa
barn fallit allmänna fattigförsörjningen till last, finner Utskottet sig hafva så
mycket mera skäl tillstyrka Rikets Ständer
att, med bifall till den nådiga Propositionen, för Malmö stads fattigvård
efterskänkta kronans rätt till ifrågavarande dana-arfs-medel. Stockholm
den 15 Januari 1851. »
8
Slats-Utskotlets Utlåtande, N:o 29.
N:o 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 15 Jan. 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga propo
sition,
angående eftergift af ett Kronan tillfället
dana-arf efter husmannen Nils Hansson
Modig.
(L A.)
Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län i underdånighet
anmält en af fattigvårds-styrelsen i Sallerups socken och Oxie härad af nämnde
län framställd anhållan, att, som husmannen Nils Hansson Modig i östra Kattarp
af nämnde socken utan arfvingar aflidit, samt, af sådan anledning, Oxie Häradsrätt
genom utslag den 4 Februari 1850 förklarat, det behållningen af den allidnes qvarlåtenskap,
uppgående enligt verkställd utredning till 127 R:dr 20 sk. 2 rst banko,
borde såsom dana-arf Kronan tillfalla, Kronans rätt till berörde arfsmedel måtte till
förmån för Sallerups fattigvård efterskänkas, helst Nils Hansson Modig i lifstiden
skall hafva yttrat den afsigt att på nämnde sockens fattigkassa öfverlemna den
egendom, som vid hans död kunde finnas efter honom i behåll, hvarom ock^ vittnen
inför Ilärads-rätten blifvit afhörda, ehuru det uppgifna förhållandet icke kunnat till—
räckligen styrkas; så har Kongl. Maj:t, med afseende å härvid förekomna omständigheter,
uti aflåten nådig proposition, som af samtlige Riks-stånden blifvit till
Utskottet remitterad, behagat föreslå, att statens rätt till ifrågavarande dana-arf
måtte på fattigvården i Sallerup öfverlåtas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, samt med afseende å beloppets
mindre betydenhet, får Utskottet tillstyrka
bifall till högstberörda nådiga Proposition. Stockholm den 15 Januari
1851.
STOCKHOLM, F. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Slals-Ulshollels Ullålande, M SO.
1
JYz 30.
Ant. lill Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Stånders år 1849 församlade
Revisorers Rerdltelse angående verkställd granskning af
Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillståndstyrelse och förvaltning åren 1846 och
1847.
(J. A.)
Samtlige Riks-Stånden hafva till Stats-Utskottet remitterat ofvannämnda Revisions-Rerättelse
tillika med vederbörande förvaltande verks och myndigheters i
anledning deraf till Kongl. Majit afgifne underdåniga förklaringar; och får Utskottet,
efter tagen kännedom af dessa handlingar samt inhemtande af de upp
lysningar,
som i öfrigt för ärendernas utredning funnits erforderliga, härmedelst
underställa Rikets Ständers vidare pröfning sådane uti Revisions-Berättelsen förekommande
ämnen, hvilka Utskottet ansett från dess sida påkalla yttrande.
Kongl. Stats-Kontoret.
§ 1.
(Rev.-Ber. pag. 2. Förkl. pag. 183.)
Beträffande det af Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag, åt dåvarande t. f.
Stats-Kommissarien N. A. Fredin lemnade uppdrag att uppgöra formulärer, så väl
till ny Rikshufvudbok efter en mera enkel och ändamålsenlig plan, som till Hufvudbok
för Kongl. Stats-kontoret, har Stats-Utskottet inhemtat, att underdåniga
förslag till berörde formulärer blifvit till Kongl. Majit af t. f. Stats-Kommissarien
Fredin aflemnade, samt att Kongl. Majit under den 50 September sistlidet år remitterat
formuläret till hufvudbok för Kongl. Stats-kontoret till samma embetsverks
utlåtande, hvilket under den 18 påföljde December blifvit i underdånighet
afgifvct, hvaremot det tili Kongl. Stnts-kontorets och Kongl. Kammar-rättens gemensamma
utlåtande under deri 10 Januari 1850 i nåder remitterade förslag tili
formulär för Rikshufvudboken för närvarande är på det sist nämnde embetsverketi
granskning beroende.
Bih. lill R. St. Prol. 1830, 1831. 4 Sam!., 1 Afä., 10 Hafi. 1
Slats-Ulskollcls Utlåtande, M 30.
§ 2.
(Rev.-Ber. pag. 10. Förkl. pag. 194.)
Revisorerne hafva anmärkt, att pä grund af Kongl. Brefvet den 4 Februari
1846, af de på öde Hufvudlitelns afdelning för jordbruket, handeln och näringarne
anvisade medel till befrämjande af handel och sjöfart, under berörde år utgått
6,946 R:dr 5 sk. såsom bidrag i och för uppförandet af en häng- eller en
så kallad stegbro af jern öfver Fyris-å inom Upsala stad, hvilken utgift, som
hufvudsakligen afsett nämnde stads enskilda nytta och beqvämlighet samt, enligt
det nådiga Brefvet, egentligen varit föranledd af behofvet att under året 1846
lemna Länets af nästföregående årets missvext lidande innevånare arbetsförtjenst,
Revisorerne ansett icke hafva bordt drabba ofvanberörde allmänna statsanslag.
Utskottet, som delar Revisorernes berörde åsigt, får alltså hemställa,
det Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse,
med begäran, att dylika utgifter icke vidare mätte anvisas å de på 6:te
Flufvudtiteln för jordbruket, handeln och näringarne anslagne medel.
§ 3.
(Rev.-Ber. pag. 10. Förkl. pag. 194.)
I afseende å redovisningen af det utaf Rikets Ständer, vid 1844 och 1845
årens riksdag, å Riks-statens 6:te Hufvudtitel för sockenkartors upprättande uppförda
reservationsanslag af 3,000 R:dr, hvilka medel, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga
Bref af den 12 December 1845, af Kongl. Stats-kontoret, uppå Qfver-direktörens
för Landtmäteriet, i mån af behof skeende reqvisitioner, till bemälde Öfverdirektör
utbetalas, hafva Revisorerne anmält, att af räkenskaperne väl erhållits
kännedom om de utbetalningar å anslaget, som af Kongl. Stats-kontoret blifvit
gjorda, jemte beloppet af behållningarne derstädes vid revisionsårens slut,
utgörande vid 1847 års utgång 3,000 R:dr; men att deremot någon serskild
redovisning för anslaget icke funnes i Rikshufvudboken intagen, deraf jemväl kunde
synas, huru stor behållning vid sagde tid möjligen varit i Landtmäteri-kontoret
innestående.
Som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den
9 Mars 1850, med anledning af Revisorernes berörde anmärkning, anbefallt Kongl.
Stats-kontoret att hädanefter uti Rikshufvudboken i serskild Generalräkning med
General-Landtmäteri-kontoret upptaga redovisningen för anslaget till sockenkartors
upprättande, lärer vid sådant förhållande Revisorernes ifrågavarande anmälan
icke påkalla någon vidare åtgärd.
Stats-Utskoltels Utlåtande, JH 30.
3
Karta-SigiIlata- Verket.
% 4-
(Rev.-Ber. pag. 19. FÖrkl. pag. 184.)
1 anledning af Revisorernes anmälan rörande de uti Hufvudboken upptagna
äldre propriebalanser, deraf tvenne yppats redan på 1790:talet, den ena å 140
R:dr 7 sk. efter förre Landskamereraren Brantström, och den andra å 218 R:dr
3 sk. efter Häradshöfdingen Brandberg, hvilka balansposter ännu skola vara beroende,
den förra på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Nerike Län, och den sednare
på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Stora Kopparbergs Län åtgärd, har
Utskottet, med afseende å den särdeles långa tidsrymd, som erfordrats för utredningen
af åtskilliga utaf dessa balansmål, ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse,
med begäran, att vederbörande embetsmyndigheter måtte i nåder anbefallas,
att de ifrågavarande balansmålen till slutligt afgörande förhjelpa,
på det att de balanserade medlen måtte antingen varda indrifna eller
till afskrifning befordrade.
Kongl. Mynt- och Kontroll-Verken.
§ S.
(Rev.-Ber. pag. 21. Förkl. pag. 191.)
I afseende å den af Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens riksdag väckta
fråga om utfärdande af förnyadt Reglemente för Mynt- och Kontroll-verken samt
ny Kontroll-Stadga, till hvilka författningar underdåniga förslag blifvit af Kongl.
Stats-kontoret den 30 Juni 1843 afgifna, har Utskottet inhemtat, att ifrågava
rande
förslag fortfarande äro på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.
§ 6.
(Rev.-Ber. pag 22. Förkl. pag. 191.)
Revisorerne, som under granskningen af Kontroll-verkets räkenskaper funnit,
att det skulle leda till en hastigare öfversigt af verkets ställning och sålunda bereda
lättnad för granskningsarbetet vid kommande revisioner, om en särskild hufvudräkning
jemväl upprättades, omfattande gemensamt de i Stockholm och landsorterna
influtna Kontrollstämpel-medel, hafva derföre hemställt att en sådan räkning
måtte komma att uppgöras.
4
Slals-Ulslcoltels Utlåtande, JK 30.
Enligt hvad den underdåniga förklaringen upplyser, har formulär till en s§
beskaffad hufvudräkning som Revisorerne föreslagit, blifvit uppgjordt, och är detsamma,
efter undergången granskning i Kongl. Stats-kontoret, numera af Kongl.
Maj:t i nåder fastställdt; hvilket Utskottet får till Rikets Stander anmäla.
F. d. allmänna Magasins-fonden.
§ 7.
(Rev.-Ber. pag. 2!!. Förkl. pag. 109.)
Som Kongl. Stats-kontoret uti den afgifna underdåniga förklaringen öfver
Revisorernes erinran om påskyndandet af fondens slutliga utredning, upplyst, att
den vid fonden anställda Tjt nstemannen blifvit anbefalld att inom Mars månads
utgång sistlidet år hafva 1849 års Hufvudbok alslutad samt räkenskaperna och
handlingarna aflemnade till allmänna Magasins-kontoret, hvilket det derefter skulle
åligga att, utan någon särskild kostnad för Staten, den slutliga utredningen verkställa,
får Utskottet, som tillika inhemtat, att Kongl. Stats-kontorets berörda föreläggande
blifvit fullgjordt och förenämnda Hufvudbok till Kongl. Kammar-rättens
pröfning öfverlemnad, hemställa, att Revisorernes ifrågavarande erinran vid sådant
förhållande
icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Kongl. Post- Verket.
§ B.
(Rev.-Ber. pag. 56. Förkl. pag. 196.)
Med anmälan, att vid jemförelse af Post-verkets inkomster och utgifter un
der
år 1847 en brist uppställ af 18.696 R:dr 46 sk. 11 r:st., hafva Revisorerne
ansett sig böra hemställa, det åtgärder måtte vidtagas, ledande till minskning
i Post-verkets ärliga utgifter för vissa föremål, i hvilket afseende Revisorerne
föreslagit, att det till Bolaget för Diiigence-lnrättningen emellan Stockholm, Götheborg
och Helsingborg med 8,000 R:dr utgående årliga understöd af postmedlen
måtte nedsättas, äfvensom minskning i de årliga förlusterna på den med Postverket
förenade Paketpost-inrättning beredas derigenom, att paketposten upphörde
att gå under sommarmånaderna, eller åtminstone att denna post, hvilken fortskaffas
öfver Norrköping och Jönköping till de södra orterne, under berörde årstid
från Stockholm med ångfartyg befordrades direkte lill Jönköping, i stället att,
Stats-Ulskoltels Utlåtande, JYs 50.
5
såsom nu sker, afsiindas sjöledes till Norrköping och derifrån landvågen till Jönköping
Uti
häröfver afgifven förklaring har General-Post-Styrelsen, under omförmälande
af de flere omständigheter, hvilka förorsakat det mindre förmånliga förhållandet
emellan inkomster och utgifter år 1847, dels upplyst, att väckt fråga
om minskning af understödet för Diligence-inrättniugen vore på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning beroende, dels visat, att den af Revisorerne föreslagne indragning
af paket-posten under sommarmånaderne, eller samma posts försändande sjövägen
emellan Stockholm och Jönköping icke skulle leda till det dermed åsyftade ändamål;
vid hvilket förhållande och då Utskottet derjemte inhemtat, att Kongl. Majit
under den 22 Januari sistlidet år i nåder förordnat att understödet af postmedlen
för Diligcnce-im ättningen skulle under åren 1851, 1852 och 1853 utgå med
endast 6,000 R:dr årligen, Utskottet hemställer
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
§ 9.
(Rev.-Ber. pag. 57. Förkl. pag. 198.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att för år 1847 en kostnad af icke mindre
än 13,942 R:dr 46 sk. 4 r:st. blifvit använd för postförbindelsen genom
ångfartyget Activ emellan fasta landet och Gottland, utan att likväl sättet, hvarpå
denna postkommunikation egt rum, skall motsvarat de mest billiga anspråk från
allmänhetens sida; hvarjemte Revisorerne, som ansett berörde betydliga utgift till
en del hafva härrört deraf, att entreprenad-auktion icke hållits lör verkställandet
af åtskilliga arbeten, såsom målning m. m., tillika anmält att, sedan Kongl. Maj:t
uppå Öfver-Postdirektörs-embetels underdåniga hemställan, uti nådigt Bref den
10 J uni 1846 bifallit, att det, Öfver-Postdirektörens boställe i posthuset tillhörande,
stall med vagnshus finge, emot en viss kontant ersättning till boställsinnehafvare^
förändras och inredas lill lokal för Stockholms Paketpostkontor, dertill
kostnaden, enligt upprättadt förslag, skulle uppgå till 666 R:dr 32 sk., hade
likväl, enligt hvad räkenskaperne utvisa, kostnaden för berörde arbete, hvilket utan
föregången entreprenad-auktion blifvit verkställdt, utgjort 945 R:dr 35 sk.
Som General-Poststyrelsen, uti förklaringen, bland annat uppgifvit, alt det
icke, hvad Post-verket beträffade, vore stadgadt, att förefallande reparationsarbeten
skola å entreprenad-auktion till verkställighet utbjudas, har, af sådan anledning
och då Utskottet anser, det de föreskrifter angående upphandlingars och större
arbetens verkställande efter föregången entreprenad-auktion, hvilka för andra ali
-
0
Siats-Utskottets Utlåtande, Jtf 50.
manna verk äro gällande, jemväl böra, då sådant utan olägenhet kan ske, lända
General-Poststyrelsen till efterrättelse, Utskottet funnit sig icke sakna anledning
tillstyrka
det Rikets Ständer ville aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, att
Kongl. Majit täcktes meddela General-Poststyrelsen föreskrift, att upphandlingar,
nybyggnader och reparationer för Post-verkets räkning skola,
då sådant utan olägenhet låter sig göra, å entreprenad-auktion till
verkställighet utbjudas.
Beträffande Revisorernes anmärkning emot det sätt, hvarpå postkommunikationen
genom ångfartyget Activ egt rum, får Utskottet upplysa, alt, enligt med
enskild person numera afslutadt kontrakt, postkommunikationeu emellan fasta landet
och Gottland kommer att under minst sex månader hvarje år ombesörjas af
ett dertill tjenligt och i behörig ordning godkändt ångfartyg, hvilket sednast vid
sjöfartens början 1832 skall vara färdigt och utrustadt, för att ti il nämnde fart
begagnas.
§ 10.
(Rev.-Ber. pag. 57.)
I afseende å Post-verkets af Revisorerne omförmälda, åren 1813, 1816 och
1817 tillkomna fordran hos Norrska Stats-verket, 16,483 R:dr 4 sk. 2 r:st., har
Utskottet inhemtat, att Kongl Majit under den 30 Oktober sistlidet år, i nåder
förordnat, att, med afdrag för genfordringar från Norriges sida, det belopp, som
från Norrska Post-verket skall, till följd af förberörde fordringsanspråk, till Svenska
Post-verket utbetalas, kommer att utgöra 8,798 Ridr 4 sk. 11 rist.
Kongl. Sundhets-Kollegium.
% 11
(Itev.-Ber. pag. 59. Förkl. pag. 254.)
Med anmälan att uti Räkenskaperne balanserats vid 1847 års slut, såsom
Sundhets-Kollegii fordringar i Länen för meddelade förskotter till bestridande af
rese- och traktamentskostnader vid, af vederbörande Läkare verkställda, Medicolegala
besigtningar, ett sammanlagdt belopp af 8,900 Ridr 8 sk. 11 rist., af hvilka
förskotter en stor del utgått för längre tid tillbaka och deribland ett redan år
1824, hafva Revisorerne framställt angelägenheten af att nödiga åtgärder vidtagas,
hvarigenom dessa äldre förskotter varda antingen indrifne eller i laga ordning afskrifne.
Slals-Ulskollcls Utlåtande, JY° 30.
7
Då, enligt hvad den afgifne underdåniga förklaringen utvisar, Kongl. Sundhets-Kollegium,
elter erhållen del af anmärkningen, ytterligare vidtagit alla de åtgärder
för de utestående balansernes indrifvande, som på Kollegium ankommit,
och ifrågavarande balansposters snara ingående eller afskrifning således är att
emotse, hemställer Utskottet,
att vid hvad sålunda förekommit måtte för närvarande få bero.
Kongl. Konvoj-Kommissariatet.
Sveriges och Norriges gemensamma Fond.
§ 12.
(Rev. Ber. pag. 49. förkl. pag. 201.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att det af
föregående Revisorer anmärkta missförhållande emellan Svenska bidraget till denna
Fond och det tillskott, som från Norrska Statsverket till densamma utgår, jemväl
under revisionsåren fortfarit; med omförmälande derjämte, att Rikets Ständer den
8 September 1848 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att nödige åtgärder
mätte vidtagas för tillvägabringandet af en sådan reglering af Norrska Statens
andel i de samfälda kostnaderne för Svenska och Norrska handelns skyddande,
som med rättvisa och billighet öfverensstämde.
Rörande detta ämne har Utskottet af tillgänglige handlingar inhämtat, att
Norrska Statsverkets bidrag till de förenade Rikenas gemensamma Handels- och
Sjöfarts-Fond under de första 14 åren efter föreningen utgjort endast 14 procent
af hela utgiftssumman; att ehuru samma bidrag från år 1833, då det nedsattes
från 25,000 till 15,000 Norrska Speciedaler, fortfarande utgått till sistnämnde
belopp, förhållandet likväl, dels derigenom att de gemensamma utgifterne
de sednare åren minskats och dels till följd af Norrska myntets ökade värde,
småningom i den mån förbättrats, att detsamma motsvarar proportionen emellan
2 och 5 eller ungefärligen förhållandet emellan rikenas folkmängd: att någon
bestämd norm för båda rikenas deltagande i de gemensamma utgifterne aldrig
varit stadgad, hvarigenom inträffat, att Norrska bidragets proportion till hela utgiftssumman
varierat emellan 14 till 29 procent deraf, samt att samma bidrag
under de sista 17 åren utgjort oförändradt 15,000 Speciedaler, oaktadt utgifts—
beloppen under de serskilde åren varit betydligt olika. Vid de flere tillfällen, då
en lämpligare och mera billig fördelning af desse utgifter varit under öfverläggning,
har fråga egentligen uppstått derom, huruvida Rikena borde bidraga efter
It
Slats-Ulskotlets Utlåtande, Jtf 30.
folkmängden eller efter lästetalet af deras'på aflägsnare farvatten gående fartyg.
Af dessa tvenne olika beräkningsgrunder, anser Utskottet för sin del den, som
hemlas från proportionen af Rikenas folkmängd icke) vara med billighet öfverensstämmande,
då, enligt) hvad kändt är, sjöfarten utsör Norriges hufvudnäring, och
detta rike således jemförelsevis åtnjuter större fördelar af de för de gemensamma
utgifterne från Konvoj-Kassan utgående medel; hvaremot Utskottet funnit den af
Konvoj-Kommissariatet (lere gånger föreslagna beräkningsgrund vara den rättaste,
nemligen att hvart rike bidrager efter lästetalet af de fartyg, som beseglat farvattnen
på andra sidan Cap Finisterre, och att således, enär dessa fartygs drägtighet
uppgifvits utgöra för Sverige 45,000 och för Norrige 50,000 läster, Norriges
bidrag borde bestämmas till 2/5 af hela den gemensamma utgiftssumman.
Med anledning häraf och då Utskottet tillika erhållit den upplysning, att
grunderna för de båda Rikenas ömsesidiga bidrag till alla förekommande unionella
Statsutgifter komma att af Kongl. Maj:t vid Nådig pröfning af det förslag UnionsKommittéen
i sådant afseende afgifvit, i ett sammanhang bestämmas, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att, uti till Kongl. Maj:t allåtande underdånig Skrifvelse, för deras del
tillkännagifva den åsigt, att, vid det förestående bestämmandet af beräkningsgrunden
för de förenade Rikenas ömsesidiga bidrag till KonvojKassans
gemensamma utgifter, såsom sådan måtte antagas, icke Rikenas
folkmängd, utan lästetalet af de fartyg, hvilka under en viss tidrymd
beseglat farvattnen på andra sidan Cap Finisterre.
§ 13.
(Rev. Ber. pag. 49. Fork), pag. 20i.)
Derjemte hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å det
serskilda missförhållande emellan Sveriges och Norriges omkostnader för handelns
och sjöfartens skyddande, alt då till bestridande af utgifter för sjöexpeditioner
till handelns betryggande för båda Rikena gemensamt årligen från Sveriges enskilda
Fond utgått 20,000 R:dr, utom de betydligare summor, hvilka derutöfver
stundom för större expeditioner utgifvits, Norrige dock för berörde ändamål blott
någon gång utsändt ett eller annat fartyg.
Rörande denna fråga har Utskottet inbegärt nödige ansedde upplysningar,
efter inhemtande hvaraf Utskottet skall, i händelse desamma dertill föranleda, serskildt
utlåtande i ämnet afgifva.
Kongl.
Slals-Ulsliotlels Utlåtande, M 30.
9
Kongl. Krigs-Kollegium.
Artilleri-Afdelningen.
(Ordinarie Anslaget).
§ 14.
(Rev.-Ber. pag. SI. Förkl. pag. 203.)
I afseende å den emot formen för denna Afdelnings Hufvudböcker af Revisorerne
framställda anmärkning, att, ehuru de för båda revisionsåren af Kongl.
l\laj:t för Afdelningen i nåder fastställda Stater, sluta, hvardera med ett totalbelopp
af 190,000 R:dr, denna summa likväl icke blifvit till sitt hela belopp uti fiufvudböckerna
upptagen såsom inkomst af statsanslag, har Utskottet erhållit den
upplysning, att, till följd af Kongl. Krigs-Kollegii fastställda nya organisation, förslag
till förändrad gemensam Hufvudbok för hela Kollegium blifvit upprättadt
och till vederbörande Embetsverks pröfning öfverlemnadt; i följd hvaraf och då
således rättelse jemväl i den nu anmärkta omständigheten är att förvänta, Utskottet
hemställer
att ifrågavarande anmärkning må förfalla.
§ 13-
(Rev.-Ber. pag. 31. Förkl. pag. 206.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att, ehuru Kongl. Majit uti nyssberörde
Stater fördelat den årliga anslagssumman och anvisat bestämda belopp för hvarje
utgiftstitel, hade likväl de verkliga utgifterne för året dels öfverstigit dels understigit
de uti Staterne för de särskilda utgiftstitlarne anvisade summor med så
betydliga belopp, att t. ex. utgifterne under båda revisionsåren för nybyggnader
och reparationer tillhopa utgjort endast 22,911 R:dr 46 sk. 11 rst., ehuru denna
utgiftstitel uti staterna för samma år blifvit uppförd till 56,044 R:dr 37 sk.,
samt utgifterne för gevärsbehof under samma tid utgjort endast 50,522 R:dr 38
sk. 6 rst., oaktadt staterna anvisat 61,819 R:dr 27 sk.; hvaremot utgifterna
under åtskilliga andra titlar betydligt öfverskridit de dertill anslagna belopp.
Ehuru Utskottet, lika med Revisorerne finner, det utgifterne å en del af
Artiileri-Afdelningens olika titlar i alltför väsendtlig mån afvikit från de af
Kollegium föreslagne och af Kongl. Maj:t fastställda Staterna, får likväl Utskottet,
på grund af hvad den afgifna underdåniga förklaringen innehåller, hemställa
att ifrågavarande erinran icke må till någon åtgärd föranleda.
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 10 Haft. 2
10
Stais Utskottets Utlåtande, Jtä 30
For ti/ications-Afdelningen.
(Extra anslaget.)
§ 16.
(Rev.-Ber. pag. 60. Förkl. pag. 200.)
Beträffande f. d. Fortifications-Redogöraren å Carlsborgs fästning, K. N. Hallströms
år 1839 yppade, till 28,713 R:dr 41 sk. 8 rst. uppgående balans, hafva
Revisorerne anmält, att detta ärende fortfarande vore på Kongl. Kammarrättens
pröfning beroende och således befunne sig i samma skick, som vid 1847 års
Stats-Revision.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Kammarrätten numera genom
utslag af den 11 Juni sistlidet år fastställt Kongl. Krigs-Kollegii utslag af den
28 December 1846, hvarigenom ifrågavarande balans blifvit till ofvanberörde belopp
bestämd, och då balansmålets snara ofslutande således är att emotse, hemställer
Utskottet, att denna fråga
icke för närvarande må till någon åtgärd från Rikets Ständers sida föranleda.
§ 17-
(Rev.-Ber. pag. 60. Förkl. pag. 208.)
Den emot formen för Fortifications-afdelningens räkenskap för de å extra
statsanslaget anvisade medel, af Revisorerne gjorda erinran, att samma räkenskap
bordt vara inrättad med serskilda konti för hvarje af de olika föremålen, lärer,
på enahanda skäl, som här ofvanföre i afseende å anmärkning vid Artilleri—afdelningens
räkenskap under 14 g blifvit anfördt,
likaledes få förfalla.
Utrednings-afdelningen,
§ 18-
(Rev.-Ber. pag. 77. Förkl. pag. 214.)
Efter omförmälande af en från Militärförfattnings-byråen till Revisorerne iemnad
uppgift å hvad sorn, sedan den 10 Oktober 1847 från trycket utkommit, så
val af det större arbetet: »Samling af gällande Författningar rörande arméen, dess
styrelse och förvaltning», som af det mindre: oStadganden rörande rotehållaren ock
Slals-Utskottcls Ullålande, JYs 50.
Ii
soldaten vid de indelle Infanteri-Regementernen, hafva Revisorerne, som från Kongl.
Stats-kontoret inhemtat, det ofvannämnde arbeten kostat statsverket omkring
31,000 R:dr, oberäknadt ett förskott af circa 4,000 R:dr, yttrat den åsigt, att
då endast färre delar al arbetet årligen utkomma, syntes detsamma icke motsvara
den alltlör dryga kostnaden; hvadan Revisorerne ansåge sig böra hemställa, det
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, för så vidt
Kongl. Majit i nåder funne nödigt och nyttigt att detta arbete oafbrutet bör
lortsättas, de blifvande arfvodena måtte bestämmas efter arbetets beskaffenhet.
Enligt hvad upplyst blifvit, har Kongl. Majit redan under den 11 December
1849, i betraktande deraf, alt arbetet med den ifrågavarande Militärförfattnings—
Samlingens utgifvande, hvilket redan fortfarit tre år utöfver den i Kongl. Rrefvet
den 8 Augusti 1844 derför utsatta tid, likväl icke ännu fortskridit så långt, att
någon approximativt tillförlitlig, än mindre bestämd, uppgift kunnat lemnäs, när
detsamma slutligen skulle hinna fullbordas; samt att detta arbete, som fortgått
alltsedan år 1837, men hvars färdiga delar icke torde utgöra hälften af det hela,
redan kostat staten, enligt hvad upplyst blifvit, en summa af mera än 31,000
Ridr och, i fall det skulle fullföljas på samma sätt som ditintills, otvifvelaktigt
komme att uppgå till ett kostnadsbelopp, hvilket ingalunda stöde i ett skäligt
förhållande till arbetets allmänna nytta, i Nådigt Bref till Kongl. Krigs-Kollegium
förklarat, att Författnings-Samlirigens utgifvande icke längre än till 1849 års slut
finge fortfara på de i ofvanåberopade Kongl. Bref den 8 Augusti 1844 stadgade
vilkor, samt att Krigs-Kollegium skulle vara betänkt på utväg, huru det ofullbordade
arbetet med författningssamlingen må kunna på annat lämpligt och för staten
mindre kostsamt sätt till slut bringas och derom, då tillfälle dertill yppades,
hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan; vid hvilket förhållande
Revisorernas ifrågavarande hemställan icke lärer påkalla någon åtgärd.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en af Herr Stjernsvärd, Gustaf
Mauritz väckt och frän Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad motion,
deruti, efter omförmälan, det Redaktionen af Militärförfattnings-Samlingen
skall saknat tillfälle att få öfver Revisorernes ofvanberörde anmärkning i vanlig
ordning förklaring afgifva, Herr Stjernsvärd, i egenskap af f. d. medarbetare i
nämuda Redaktion, bland annat, hufvudsakligen anfört, att anmärkningen skulle
grunda sig på oriktiga uppgifter rörande kostnaderne för ifrågavarande författ
ningssamling,
till bestyrkande hvaraf blifvit motionen bifogade åtskillige uppgifter
från vederbörande tjenstemän i Kongl. Stats-kontoret och Kongl. KrigsKollegium,
enligt hvilka uppgifter förbemälda kostnader skulle, i stället för det
af Revisorerne uppgifna belopp af circa 33,000 Ridr, uppgå till endast 29,822
12
Stals-Ulskollets Ullålande, JM 50.
R:dr 21 sk. 6 rst.; att statsverkets utgifter för tiden från den 1 Oktober
1844 tiil den 12 December .1849, eiler under den tid arbetet lemnat någon
synlig produkt och utförts af den vid anmärkningstiilfället varande Redaktionen,
utgjort 13,010 R:dr 4 sk. 6 rst.; att om från denna summa vidare af
drages
värdet af statsverkets exemplar utaf Författnings-samlingens serskilda titlar,
utgörande, enligt det i Nåder fastställda försäljningspriset, 12,693 R:dr 40
sk., statsverkets egentliga utgift skulle inskränka sig till 314 R:dr 12 sk. 6
rst.; samt att, under förutsättning att arbetet blefve fortsatt efter den fastställda
planen, de nu oförsålda exemplaren af de utgifna ti tiar ne skulle, sedan
arbetet blifvit fulländadt och derefter årligen kompletteradt med utkommande
författningar, kunna efter hand försäljas och således tiil och med i framtiden
lemna statsverket någon behållning; hvaremot, om arbetet nu afstadnade
eiler planen förändrades, de redan utgifna titlarne skulle blifva utan allt värde
och staten tillskyndas en bestämd förlust af 10,000 R:dr; med anledning hvaraf
och under åberopande af åtskilliga utaf Kongl. Krigs-Kollegii t. f. President, under
hvars öfverinseende arbetet med Författnings-samlingen varit ställdt, till Kongl. Maj:t
afgifne, motionen i transsumt bifogade underdåniga utlåtanden, deruti så väl nyttan
i allmänhet af det ifrågavarande arbetet, som det sätt, hvarpå detsamma blifvit
efter den fastställda planen Utfördt, på det fördelaktigaste vitsordats, motionären
anhållit, att Stats-Utskottet, i sammanhang med granskningen af Revisionsberättelsen,
måtte föreslå Rikets Ständer, att, med ogillande af Revisorernes anmärkning
i denna del, hos Kongl. Maj:t anhålla, att Militärförfattnings-samIings —
arbetet måtte efter samma plan som hittills fortgå och på lämpligt sätt på
skyndas.
Utskottet, som med anledning af hvad sålunda förekommit, anställt jemförelse
emellan de, rörande kostnaden för Militärförfattnings-samlingens Redaktions-byrå,
af Rerisorerne lemnade uppgifter och den af Herr Stjernsvärd deröfver gjorda beräkning,
har dervid funnit, att hufvudsakliga skillnaden uppkommit deraf, att den
sistnämnde icke bland utgifterne upptagit de af Revisionen omförmälde 4,000
R:dr, utgörande kostnaden för det mindre arbetet: Sladganden rörande Rotehållaren
och Soldaten vid de indelte Infariteri-Regementerne, hvilket belopp likväl, i
Utskottets tanka, blifvit af Revisorerne rätteligen upptaget, då fråga var om Militärförfattnings-byråen
i sin helhet. Den i öfrigt anmärkta skiljaktigheten har, efter
anställd undersökning, befunnits härröra deraf, att ersättningen till statsverket, för
tryckning af 1,000 exemplar utaf de utkomne titlarne af Författnings-samlingen,
utaf Herr Stjernsvärd uppgifvits skola utgöra 1,926 R:dr 20 sk, 10 r:st., ehuru
densamma vid anmärkningstiilfället befanns uppgå till allenast 1,287 R dr 41 sk.
Sluls-Ulskollets Utlåtande, JVs 30.
13
B rst., alldenstund 2:ne åberopade poster å 264 R:dr 11 sk. 2 rst. och 374
R:dr 16 sk. tillhöra år 1830, och således tiden efter Revisorernes sammanvaro;
hvadan utgiften vid Revisionsberättelsens afgifvande rätteligen utgjorde 30,461
R:dr 8 rst.
Hvad derefter beträffar Motionärens förslag, att Militärförfattnings-samlingen
måtte fortsättas efter samma plan, som hittills blifvit följd, så har Utskottet, oaktadt
de af sakkunnig person lemnade fördelaktiga vitsord, så väl om arbetets
gagnelighet, som om det sätt, hvarpå detsamma efter fastställd plan blifvit utlördt,
likväl icke ansett sig ega nog sakkännedom, för att, i strid med den uppfattning
af ämnet, som legat till grund för Kongl. Maj:ts ofvanåberopade nådiga
beslut, kunna uttala något bestämdt omdöme om fördelen af arbetets fortsättande
företrädesvis efter den hittills följda planen; hvadan och då Kongl. Maj:t, i sammanhang
med beslutet om upphörandet af Författnings-samlingens utgifvande, enligt
dittills följd plan, redan, på sätt ofvan omförmäldt är, i nåder anbefallt Kongl.
Krigs-Kollegium, att vara betänkt på utväg, huru det ofullbordade arbetet må
kunna på annat lämpligt och för staten mindre kostsamt sätt till slut bringas,
Utskottet, enär ämnet också torde vara af beskaffenhet, att lämpligast i administrativ
väg behandlas, hemställer
att Herr Stjernsvärds ifrågavarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Militice Bostdlls-kassan.
§ 19.
(Rev.-Ber. pag. 78 och följ. Förkl. pag. 213.)
Öfver hvad Revisorerne angående berörde Kassa yttrat, kommer Utskottet
att framdeles afgifva serskildt utlåtande.
Landlfdrsvcirs-Departementets Kommando-Expedition.
§ 20.
(Rev.-Ber. pag. 83. Förkl. pag. 221.)
Med anledning deraf, att från den 1 April 4846 utgått en summa af 600
R:dr årligen, såsom hyra för en af Expeditionen till embetsrum begagnad större
våning, hafva Revisorerne, på det statsverket icke måtte alltför länge betungas
med denna dryga hyreskostnad, hemställt, att mot verkliga behofvet svarande embetsrum
för denna Expedition, måtte med snaraste varda i kronans hus utsedda.
14
Slals-Utskollels Utlåtande, M 3 .
Som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Expeditionen numera erhållit embetsrum
i det s. k. Kanslihuset, och redan dit inflyttat
lärer någon åtgärd i detta hänseende icke erfordras.
§ 21.
(Rev.-Ber. pag. 89 oell Förkl. pag. 222.')
Vidare hafva Revisorerne anmärkt att under åren 1846 och 1847 prenumerationen
å svenska tidningar varit hos denna Expedition nog långt utsträckt,
eller det ena året till 5 och det andra till 6 serskilda, inom hufvudstaden utkommande,
tidningsblad: att under hvartdera året 12 R:dr blifvit utbetalda för hemtning
af tidningar, änskönt för uppassuing vid Expeditionen funnits anställd en
vaktmästare med årligt arfvode af 200 R:dr: att år 1846 blifvit uppköpta 7 st.
rehnshudar, samt år 1847 för förfärdigande af brefkuverter utbetalda 41 R:dr
19 sk. 11 rst., oberäknadt det dertill använda papper o. s. v., hvaraf följt, att
utgifterna vid Expeditionen, under ifrågavarande båda år, icke blott medtagit den
från år 1845 hos densamma innestående behållning af expensmedel 330 R:dr 37
sk. 11 rst. jemte årsanslagen af dylika medel, utan ock derutöfver erfordrat en
summa af 106 R:dr 38 sk. 9 rst., som i 1847 års räkenskaper utbalanseras såsom
skuld; å hvilket förhållande Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet,
enär, om dylika utgifter vunne häfd inom embetsverken, expensmedlen skulle
blifva än mera otillräckliga än hittills.
Ehuru Utskottet icke funnit den öfver dessa anmärkningar afgifna underdåniga
förklaring fullt nöjaktig, hemställer Utskottet likväl
det Rikets Ständer ville låta för denna gång dervid bero.
2
Kongl. Förvaltningen af Sjå-Arendena.
§ 22.
(Rev.-Ber. pag. 96. Förkl. pag. 227.)
Jemte erinran, att den af föregående Revisorer anmärkta ofullständighet i
Kongl. Förvaltningens af Sjö-Ärenderne hufvudböcker, att desamma ej innefattade
en så fullständig redogörelse för de af Kongl. Förvaltningen och Flottans stationer,
samt Lotsverket bestridda utgifter, att deraf kunnat utrönas, i hvad mån
desamma öfverensstämde med anslaget för sjöförsvaret och de från föregående år
deraf reserverade eller eljest disponibla tillgångar, äfven förefunnes i räkenska
-
Slats-Vlskoltels Utlåtande, JYs 30.
15
perne för nu ifrågavarande revisionsår, hafva Revisorerne tillika anmält, att upprättadt
förslag till nytt hufvudboksformulär vore på Kongl. Majits nådiga pröfning
beroende.
Sedan, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Majit under den 4 sistlidne
December i nåder fastställt berörde förslag till nytt hufvudboksformulär, lärer Revisorernes
ifrågavarande erinran
icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 25.
(Rev.-Ber. pag. 06. Förkl. pag. 227.)
Derjemte hafva Revisorerne erinrat, att så väl Stationernes som Lots-verkets
Hufvudböcker sakna inventarie- eller material-konti, ehuru dessa voro desto mera
behöfliga, som det utan dylika konti ej blefve möjligt att utröna verkliga kostnaden
för verkställda byggnader elier andra arbetsföretag, jemte det att af sådane
konti vunnes icke allenast vida fullständigare kontroll å sjelfva bokföringen, utan
ock den fördel, att värdet å behållna inventarier och materialier vid hvarje års
slut blefve uti räkenskaperne synligt; hvadan Revisorerne ansett det vara angeläget,
att efter verkställd värdering af de Flottans stationer och Lotsverket tillhöriga
inventarier och materialier, värdet derå uti Hufvudböckerna till redovisning
å behöriga konti uppfördes.
Ehuru Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärenderna, uti den afgifna underdåniga
förklaringen, anfört, att förteckningar öfver Flottans stationer och Lotsverket tillhöriga
fastigheter, inventarier och effekter med deras värde i penningar, för att
uti hufvudböckerne till redovisning å behöriga konti uppföras, hvad Flottans stationer
anginge, omöjligen skulle kunna åstadkommas, äfven med en mångdubbelt
större tjenstemannapersonal, än den stationerna ega, och likaledes vore overkställbar
vid lots- och fyringsväsendet, har likväl Utskottet, som lika med Revisorerne
finnér nödige kontroller i ofvan omförmälde hänseenden vara af synnerlig vigt,
ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det måtte Kongl. Förvaltningen
af Sjö-ärenderne i nåder anbefallas föranstalta, antingen att
uti Stationernes och Lotsverkets hufvudböcker behöriga inventarie- och
material-konti varda upprättade, eller ock att andra sådane åtgärder
varda vidtagna, som kunna leda till vinnande af nödig kontroll i afseende
å kronans tillgångar uti inventarier och materialier.
IG
Slals-Utskotlels Utlåtande, M 30.
§ 24.
(Rev.-Ber. pag. 97. Förkl. pag. 227.)
Revisorernes anmärkning, att Kongl. Förvaltningens och Stationernes liafvud—
böcker äfven sakna konti, som utvisa, huruvida brist eller öfverskott uppkommit
å de för hvarje särskildt föremål anvisade medel, lärer af samma skäl, som ofvanföre
under 22 § blifvit anfördt,
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 23.
(Rev.-Bcr. pag. 98. Förkl. pag. 229.)
Jemte omförmälande att, under titel: »Rikets Ständers Riksgäldskontor medel
til! kostnader för en vattenledning till Carlskrona», en besparing af 4,099
R:dr 19 sk. 7 r:st. under en längre följd af år i räkenskaperne in- och utbalanserats,
om orsaken hvartill tillgängliga handlingar icke lemnat någon upplysning,
hafva Revisorerne hemställt, att berörde summa, om den icke för det afsedda
ändamålet erfordrades, måtte till Riksgäldskontoret öfverlemnas.
Då, på sätt den underdåniga förklaringen upplyser, Kongl. Förvaltningen af
Sjö-ärenderna underställt Kongl. Majrts nådiga pröfning, huruvida ifrågavarande
belopp, återstående å det af Rikets Ständer vid 1854 och 1833 årens riksdag
för en vattenledning till Carlskrona beviljade extra anslag, 83,333 R:dr 1F>
sk., hvaraf för jernrören m. m. till vattenledningen utbetalts 79,233 R:dr 44 sk.
3 r:st., borde, såsom afsedt för vattenledningens fullföljande, fortfarande i räkenskaperna
balanseras eller om, på sätt Revisorerne hemställt, beloppet skulle tili
Riksgäldskontoret återbetalas, samt Utskottet numera inhemtat, att Kongl Maj:t,
genom nådigt Bref af den 13 Mars sistlidne år anbefallt Kongl. Förvaltningen
att till Riksgäldskontoret inbetala ofvanberörda balanserade belopp, 4,099 R:dr 19
sk. 7 r:st., hvilket derefter blifvit till Riksgäldskontoret inlevereradt,
lärer något vidare åtgörande härvid icke erfordras.
Lots- och Fyrings-Ver/iet.
§ 26.
(Rev.-Ber. pag, 104. Förkl. pag. 227.)
Revisorerne hafva anmält, att sedan Sjömansföreningen i Drammen, genom
Norrska Marin-Departementet hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att två
fyrar
Stats Utskottets Utlåtande, A? 50.
17
fyrar måtte varda uppförda å Svenska ön Koster eller å någon af de derintill
belägna öar vid Svenska kusten, samt Kongl. Förvaltningen af Sjö-Arenderne uti
infordradt underdånigt utlåtande hemställt att, i anseende till den större fördel,
jemförelsevis till Sverige, som genom de ifrågastälide fyrbyggnaderne komme att
den Norrska sjöfarten tillskyndas, antingen endast en fyr måtte anbringas på ön
Koster, samt ytterligare en fyr uppföras å Faerder på Norrska sidan, eller ock
att två fyrar å ön Koster linge uppbyggas, men att hvartdera af de förenade
Rikena skulle bestrida en af de båda fyrarnes så väl nybyggnads- som årliga
underhållskostnad; hvarjemte Kongl. Förvaltningen i underdånighet upplyst, att
kostnaden för hvar och en af dessa fyrar komme att uppgå till minst 28 å
30,000 R:dr, samt årliga underhållet till 2000 R:dr, så hade Kongl. Maj:t uti
nådigt Bref af den 13 Maj 1846, enär, enligt inhemtade upplysningar från vederbörande
Norrska Embetsmyndigheter, stora svårigheter mötte för två fyrars
uppförande å Faerder, samt anbringandet af två fyrar å ön Koster ofelbart blefve
af nytta för Svenska sjöfarten, om ock den Norrska deraf komme att draga ännu
större fördel, i nåder bifallit, att 2:ne fyrar finge uppbyggas på ön Koster, samt
förordnat, att, då hvarje land i allmänhet bekostade och underhölle de å dess
kuster befintliga fyrar, utan afseende å de större fördelar, som af dem andra
nationer möjligen tillskyndades, byggnaden af nu ifrågaställda två fyrar skulle i
den mån tillgångarne det medgåfve och sedan de redan i nåder beslutade fyrbyggnaderne
på Gottland blifvit fullbordade, företagas, samt att kostnaden ej mindre
derför, än för dessa fyrars framtida underhåll, borde bestridas af de för Rikets
fyr- och lotsinrättning anvisade medel; hvarvid Revisorerne erinrat, att då
Norrska undersåter sökt att få ifrågavarande 2:ne fyrar uppförda, samt Norrska
sjöfarten af desamma komme att draga större fördel än den Svenska, syntes de
af Kongl. Förvaltningen af Sjö-Arenderne i det afgifna underdåniga utlåtandet
framställda 2:ne alternativer, åsyftande Norrska Statsverkets deltagande i kost
naderne,
vara af den billiga beskaffenhet, att hinder för det enas eller andras
antagande från Norrska sidan skäligen icke kunnat möta, hvadan Revisorerne, i
hvilkas tanke en af fyrarne kunnat uppföras å Faerder eller någon annan af de
närbelägna Norrska öarne, ansett sig böra å förhållandet fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, under förmenande, det Svenska fyr- och lots-inrattningen bordt
åtminstone fritagas från skyldigheten att bygga och underhålla den ena af ifrågavarande
fyrar, helst berörde inrättnings medel vore fullt behöfiiga för andra å
Svenska kusten varande nödige fyrbvggnaders fullbordande.
Bih. till R. St. Prol. 1850 tfc 1851. 4 Sami., 1 Afd., 10 Haft.
5
Slata-Ulsholtcls Utlåtande, JW 50.
Hörande detta ämne liar Utskottet derjemte af tillgänglige handlingar inhemtat
att, sedan Kongl. Majit, uppå Förvaltningens af Sjö-Arenderne derom
gjorda underdåniga framställning, under den 17 Mars 1848 förklarat, det begge
ifrågavarande fyrar borde blifva stillastående och tillika i nåder bifallit, att till
begagnande vid desamma finge från Frankrike införskrifvas Lentille Apparater af
3:dje ordningen å feu fixe, samt under den 26 Maj samma år i nåder fastställt
ritningarne på de 2:ne fyrtorn, som borde å ön Koster uppföras, så hade, uppå
Norrska Marin-Departementets underdåniga anhållan att en af berörde fyrar måtte
förändras till så kallad blänkfyr, Kongl. Majit under den 6 Juli 1849 till denna
underdåniga anhållan lemnat nådigt bifall; varande kostnaden för denna förändring
approximativt beriiknad till 5,000 Hulr Banco, jemte det att Entreprenören af
fyrbyggnaden blifvit genom Kongl. Brefvet den 23 Oclober 1849 tillerkänd
en ersättning af 1,000 Ridr för rubbning of kontraktsvilkoren. Instämmande
uti do af Revisorerne yttrade åsigter, har Utskottet, sorn med stöd af 30 § 2
mom. Riksdags-Ordningen ifrågavarande ärende till Constitutions-Utskotlets behandling
öfverlemnat, tillika ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla att, så länge Svenska
fyringsväsendet ej uppnått den för landets eget linhof erforderliga fullständighet,
de s. k. lots- och fyringsmedlen måtte användas till sådane
föremål, som i främsta rummet afse Sveriges nytta och fördel.
Kongl. Styrelsen ofver Fängelser och Arbels-inrättningar i Riket.
% 27.
(Rev.-Ber. pag. 114. Förkl. pag. 242.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, sedan,
med anledning af Styrelsens Ordförandes hos Kongl. Majit gjorda framställning
om behofvet af en skicklig Läkares biträde vid behandlingen af de mångfaldiga ärender,
sorn rörde fånghelsovården, Regements-läkaren vid Jemtlands Fältjägare-Regemente,
Doctor C. A. Wetterbergh, blifvit den 17 Oktober 1845 i nåder förordnad
att, utan rättighet till något arfvode, hvarpå han icke heller gjort anspråk,
Styrelsen från och med 1846 biträda i hvad till helsovården inom fängelserna och
arbetsinrättningarne hörde, hade Styrelsen, uti sitt den 12 November 1847 afgifna
underdåniga förslag til! inkomst- och utgifts-stater för år 1848, för bemälde
Läkare föreslagit ett årligt arfvode af 400 Ridr för så väl 1847, som år
1848; hvarefter Kongl. Majit, uti nådigt Bref den 17 December 1847, väl för
-
Ståls-Utskottets Utlåtande, M 50.
19
klarat, att, enär Doctor Wetterbergh blifvit till ifrågavarande befattning antagen,
med vilkor, att han icke finge något arfvode derföre åtnjuta, sådant icke kunde
för den tid, som då förflutit, honom tilldelas; men deremot, med afseende å så
val detta uppdrags beskaffenhet, som angelägenheten deraf, att det förblifver åt
skicklig och lämplig person anförtrodt, i nåder tillåtit, att det för samma läkare
äskade arfvode skulle för år 1848 i Staten upptagas med 400 R:dr, och hafva
Revisorerne ansett en särskild läkare inom Styrelsen icke vara behöllig, då vid
behandlingen af de till fånghelsovården hörande ärender Styrelsen vore i tillfälle
att af de vid Norra och Södra Korrektions-inrättningarne i hufvudstaden anställde
läkare erhålla nödiga upplysningar, äfvensom att i vigtigare frågor inhemta
Kongl. Sundhets-kollegii yttrande.
Med anledning häraf har Fångvårds-styrclsen uti den afgifna underdåniga
förklaringen anfört, det Styrelsen ansåge sig hafva varit och ännu vara i behof af biträde
utaf ert läkare, som, med större anseende såsom sådan, förenar speciel kännedom
af fängelset, icke allenast för att åstadkomma nödig enhet i sjukvården
inom fängelserna och för att uppgöra en allmän statistik deröfver, utan fastmera,
på det Styrelsen måtte ega lätt tillgäng å upplysningar och råd i liera frågor af
ekonomisk och disciplinär beskaffenhet, der Styrelsen har till uppgift att finna den
smala väg, som går emellan, å ena sidan, behofvet att iakttaga erforderlig sparsamhet
och stränghet med fångarnes behandling och, ä den andra, pligten att ej
öfverskrida mensklighetens fordringar.
Utskottet, som visserligen icke är i tillfälle att med full tillförlitlighet bedöma
det ifrågavarande ämnet, hyser likväl den förmodan, att anställandet af särskildt
läkarebiträde inom Styrelsen egentligen varit af behofvet påkalladt för första
ordnandet af de flera, en förändrad organisation af fångvården rörande ämnen,
hvilka under de sednare åren utgjort föremål för Styrelsens verksamhet och omtanka,
samt att följaktligen, efter dessa frågors lösning, det ifrågavarande läkarearfvodet
skulle kunna indragas, för hvilken åsigt Utskottet hemtat ytterligare stöd
af yttrandet i förklaringen, det Styrelsen ännu vore i behof af ifrågavarande läkarebiträde;
hvadan Utskottet, med fästadt afseende å angelägenheten af alt sådane
anvisningar å det högst betydliga fångvårdsanslaget, hvilka utan olägenhet
kunna undvikas, måtte, så snart som möjligt, upphöra, ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer
att till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, det
Kongl. Maj:t, vid fastställande af framtida aflönings-stater för Fångvårdsstyrelsen,
täcktes laga i nådigt öfvervägande, om icke anställandet af en
särskild läkare inom Styrelsen kunde undvikas.
20
Siats-Utskottets Utlåtande, M 50.
§ 28.
(Rev.-Ber. pag. 113. ForkI. pag. 245.)
Emot fåugarnes sysselsättning vid Norra Korrektions-inrättniugen hafva Revisorerne
anmärkt, att de för enskildes rakning der fullgjorda arbeten af finare
väfnad, sömnad och dylikt blifvit verkställde för lägre löner, än den frie arbetaren
af qvinnokönet måste för sin lifnäring sig betinga, hvilket icke syntes fullt öfverensstämma
med de grunder, dem Kongl. Majit, genom nådigt Bref af den 22
December 1846 för arbeten inom fängelserna föreskrifvit; hvarföre Revisorerne
ansett önskligt, om Styrelsen kunde bestämma arbetet så, att dess lön i möjligaste
målto närmade sig det belopp, hvartill den fria arbetarens skäligen bör
uppskattas.
Då, med anledning häraf, Styrelsen uti förklaringen upplyst, att arbetslönen
för ifrågavarande sömnad, sedan är 1847, redan blifvit så förhöjd, att den för en
sömmerska, som ådagalägger skicklighet och ansträngd flit, samt dymedelst verkställer
fullt öfverpensum, uppgår ända till 32 sk. banko för dag, samt att den
personal, som med detta arbetsslag blifvit sysselsatt under år 1849, i medeltal ej
utgjort mer än 22 dagligen, lärer vid sådant numera upplyst förhållande
Revisorernes ifrågavarande anmärkning få förfalla.
§ 29.
(Rev.-Ber. pag. 119. Förkl. pag. 243.)
Jemte omförmälande af de förändringar Fångvårdsanstalternas spisorduingar
undergått, hafva Revisorerne uti berättelsen intagit åtskillige af de utspisningsstater,
hvilka under de sednare åren varit till efterlefnad gällande, och får Utskottet
jemväl, till Rikets Ständers kännedom, har meddela de af Kongl. Majit
under den 27 November 1849 i nåder fastställda nya fångutspisningsstater.
tltspisnmgs- Stater.
a) för Straff- och Arbetsfångar på bestämd tid
af Mankön.
För vecka.
Vinter.
(Okt.-Mars)
Sommar.
(April —Sept.
14 skålp.
2% »
14 skålp.
2% »
Rågmjöl, sammanmalet.
Kornmjöl, skrädt ....
1 »
7/s »
Arter
6 jumfrur.
IS jumfr.
*/6 kappe
'/. »
4 jumfrur.
7 lod.
7 lod.
3/, skålp.
% >,
3/s skålp.
»
l‘/s »
Sill eller Strömming . .
1 Zs »
8 lod.
8 lod.
b) för Straff- och Arbetsfångar
af Qvinkön.
För vecka.
Bröd,mjukt
Rågmjöl,sammanmalet.
Kornmjöl, skrädt . . . .
Arter
Potäter
Kålrötter
Surkål
Svagdricka
Smör
. . .
Sylta
Färskt Kött
Salt Kött
» Fläsk
Sill eller Strömming . .
Salt
7 skålp.
a ys »
*■'/,„ »
3 jumfrur.
'/s happe.
!/3 »
Vinter.
(Okt.-Mars)
3 jumfrur.
7 lod.
7 lod.
3/s »
% skålp.
3/s »
% »
“/»S »
%2 ®
1 »
1 »
S lod.
4 lod.
Sommar.
(April—Sept.)
7 skålp.
2% »
Vs »
11 jumfr.
för Länsfängelserna.
För vecka.
Bröd,mjukt .
Rågmjöl .
Kornmjöl
Arter . .
Potäter. .
Kålrötter
Surkål . .
Sur Mjölk
Färskt Kött
Salt Kött
» Fläsk
Sill. . . .
Salt . . .
Vinter.
(Okt.-Mars)
7% skålp.
2'/s »
.1 »
4 jumfrur.
'/é happe.
4 jumfrur.
21 »
21 jumfr.
% skålp.
'/4 skålp.
Z2 »
*/« »
»
°/32 U
% »
% »
'A »
% »
Sommar.
(April—Sept.)
skålp.
/s
10 jumfr.
22
Slals-Utskollets Utlåtande, JY§ 30.
Salpeter-Fonden.
§ 30.
(Rev.-Ber. pag. 153. Förkl. pag. 247.)
Af räkenskaperna hade Revisorerne inhemtat, att salpetertillverkningen inom
Riket under revisionsåren icke på långt när motsvarat behofvet af denna vara,
hvilken derföre till betydliga belopp måst från utrikes ort införskrifvas; med anledning
hvaraf och dä nämnde tillverkning utgör en af jordbrukets vigtigare binäringar,
särdeles i Westerbottens, Norrbottens och Kronobergs Län, samt sal
petern
såsom hufvudsakliga råämnet för kruttillverkningen, icke, i händelse af
krig, kan vara att från främmande lunder påräkna, Revisorerne, hvilka ansett anledningen
till denna näringsgrens låga ståndpunkt i betydlig mån kunna sökas i det
stadgade inlösningspriset, hvilket icke gjorde denna handtering nog lönande för
landlmannen, föreslagit en förhöjning efter hand till 6 R:dr 52 sk. banko lispundet,
hvartill Revisorerne ansett fonden ega tillräckliga tillgångar, ehuru vid sednaste
riksdag dels det årliga anslaget blifvit nedsatt från 194,000 R:dr till 180,000
R:dr, dels fonden minskats både genom medgifven afskrifning af en hos Hospitalsfonden
egande fordran å 48,000 R:dr oell genom anvisade 200,000 R:dr till
bestridande af tillfälliga utgifter; varande slutligen framställning af Revisorerne
gjord om ytterligare åtgärders vidtagande, ä Statens sida, för spridande af större
skicklighet i näringens bedrifvande.
Enligt hvad upplyst blifvit, hafva under de sednare åren åtskilliga åtgärder
blifvit vidtagne för denna näringsgrens upphjelpande, såsom tryckta skrifters spridande
för bibringande af nödig kännedom om näringens ändamålsenliga bedrifvande,
samt räntefria låns utgifvande för salpeterladors uppbyggande m. m. Från
Salpeterlonden hafva, till följd af Kongl. Majrls nådiga Bref den 25 Januari 1842,
i sistberörde ändamål utgifvits omkring 300,000 R:dr uti 750 särskilta lån, af
hvilka till 1849 års slut endast 12 st. blifvit indrifne, af anledning alt medlen
icke användts för behofvet eller att ladorne icke blifvit tillbörligen skötte; och
då dessa åtgärder, lill följd af denna näringsgrens beskaffenhet, ännu icke kunnat
tilt sina resultater fullständigt bedömas, vore ock för närvarande och innan man
erlarit ändamålsenligheten af hvad redan åtgjordt blifvit, mindre lämpligt, att ytterligare
åtgärder i samma syftning vidtaga.
Under sådana förhållanden och enär den föreslagna förhöjningen af nu gällande
inlösningspris, hvilket redan betydligt öfverstiger denna varas värde å utrikes
ort, skulle komma att alltför myckel försvåra kontrollerne emot olollig införsel
af utländsk salpeter, jemte det alt, i händelse inlösningspriset sedermera af
Stals-Utskottets Utlåtande, Af 30.
23
en eller annan orsak Ster mäste nedsättas, den osäkerhet i beräkningar, som i
allmänhet af dylika förändringar uppkommer, mäste menligt inverka jemväl på
denna industri, Utskottet af sådan anledning och då Kommittéen lör salpeterärenderna
ansett fondens tillgångar i en framtid möjligen blifva för en dylik förhöjning
otillräcklige, finnér sig böra tillstyrka,
att Revisorernes berörde hemställan icke för närvarande må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Härigenom anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat de af Lector D. Söderberg
och af riksdagsfullmäktige Herrman Öbom fran Norrbottens Län samt Johan
Westermark från Westerbottens Län, med hvilken sig förenat Peter Gabrielsson
från Kronobergs Län, i samma ämne väckte motioner, jemte vid dessas remitterande
i Riksstånden afgifne llere yttranden.
§ 31.
(Rcv.-Ber. pag. 134. Förki. pag. 248.)
Beträffande, den af Revisorerne gjorda anmärkning, att transportkostnaden för
så väl inhemsk, som utländsk salpeter under revisionsåren varit högre, än som
vederbordt, dels derigenom, att salpetern ej alltid blifvit förd till det uppbördsställena
närmast belägna krutbruk, dels emedan sjötransport af salpeter icke företrädesvis
blifvit begagnad, då sådant kunnat ske, så, ehuru Utskottet icke funnit
den häröfver afgifna förklaring fullt tillfredsställande, hemställer Utskottet likväl
att dervid må för denna gång få bero.
Ofver-Ståthållare-Embetets kanslis räkenskaper.
§ 32.
(Rev.-Ber. pag. 153. Fork], pag. 2C3.)
Då, så vidt af räkenskaperna kunnat inhemtas, Kronan icke under revisionsåren
uppburit någon hyra för den vid Carl XIILs torg belägna s. k. Arsenalsbyggnaden,
ehuru, efter hvad kändt vore, denna byggnad under en viss tid af
hvartdera året varit till enskild persons begagnande upplåten, hafva Revisorerne
ansett sig icke böra lemna detta förhållande oanmäldt, hälst dylik afgäld under
ifrågavarande ar blifvit erlagd för andra, Staten tillhöriga, mindre lägenheter vid
nämnde torg, hvilka jemväl varit till private personer upplåtna.
I afseende härå har Utskottet inhemtat, att Kongl. Majit, genom nådig Resolution
af den 16 April 1825, lemnat Medicinae Doctorn Johan Hedenborg rät
-
24
Slals-Utshotlets Utlåtande, JVt 50.
tighet att för en inrättning till beredande och begagnande af artificiella mineralvatten
tills vidare begagna ifrågavarande byggnad, emot skyldighet att byggnaden
vidmakthålla, hvarefter denna upplåtelse blifvit på Professoren och Riddaren af
Kongl. Nordstjerne-Orden Carl Gustaf Mosander transporterad; att sedan af åtskilliga
anledningar anstånd med fullgörandet af underhållsskyldigheten blifvit
lemnadt, Kongl. IV1aj:t, uti nådigt Bref till Öfver-Intendents-Embetet af den 6
.luli 1849, förklarat, att den Professoren Mosander medgifna disposition öfver
omförmälde byggnad ej längre komme att fortfara; att det anstånd med fullgörandet
af honom åliggande underhållsskyldighet, som genom Kongl. Bref den
13 April 1847 blifvit medgifvet, skulle upphöra, och att således, i händelse vid
byggnadens afträdande något i berörde hänseende funnes vara försummadt, det på
Kongl. Öfver-Intendents-Embetet ankomme att, för beredande af ersättning, erforderliga
åtgärder i laga ordning vidtaga; att Professor Mosander, under den rättegång,
som för utbekommande af den efter anställd syn lill 2,960 R:dr 5 sk. 6
rst. bestämda husröteersättning vid Stockholms Rådhusrätt blifvit anhängiggjord,
derstädes förevisat afskrift af ett utaf Kongl. Maj:t den 2 Februari 1827 till
H. K. H. Kronprinsen, såsom Befälhafvare för Lif- och Hustrupperne, aflåtet nådigt
Bref, innehållande, bland annat, att Arsenalsbyggnaden skulle, för att vintertiden
begagnas till exercislokal, upplåtas till Konungens Svea och Andra LifGardes
Regementers disposition från den 1 Oktober till den 1 Maj årligen, samt
att af sådan anledning egaren till dervarande vatlentillredningsapparat helt och
hållet befriades från underhållandet af den del af byggnaden, som utgjordes af
salongen; att sedan Rådstugurätten, genom Dom den 13 Augusti 1850, på anförda
skäl och med åberopande af sistomförmälda Kongl. Bref, ogillat fordringsanspråket,
Kongl. Öfver-Intendents -Embete!, som, efter dåmera erhållen kännedom
af Kongl. Brefvet den 2 Februari 1827, icke ansåg sig ega anledning att om
husrötemålcts vidare fullföljd föranstalta, genom Utslag af den 17 September sistlidet
år, som af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt under den 5 pålöljde November
blifvit läststiildt, förordnat, det skulle merberörde fordringsanspråk uti
1850 års räkenskaper öfver Statsanslaget för kronans byggnader i hufvudstaden
afskrifvas; samt slutligen alt Kongl. Maj:t, uti ofvanåberopade nådiga Bref af den
6 Juli 1849, tillika anbefallt Kongl. Öfver-Intendents-Embetet att, genom kungörelser
i allmänna tidningarna, utbjuda den s. k. Arsenalsbyggnaden till begagnande
under vissa i nåder stadgade vilkor; hvilket Utskottet ansett sig böra till
Rikets Ständers kännedom anmäla.
§ 35.
Slals-Ulskntlels Utlåtande, M 30.
28
S 33.
(Rev.-Rer. pag. 158. Förkl. pag. 268.)
Revisorerne hafva anmält, att under revisionsåren, likasom under föregående
år utbetalningar från Allmänna lndragnings-Staten egt rum af 1000 R:dr årligen
lill hyra för de af Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli begagnade Embetsrum uti
den s. k. Westinska egendomen, ehuru Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens
Riksdag i underdånighet anhållit, att, till besparing af nämnde hyresmedel, tjenlig
lokal måtte uti någon af kronans i hufvudstaden varande byggnader upplåtas till
begagnande såsom embetsrum för Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Öfver-Ståthållare-Embetet anfört,
det någon annan upplysning härutinnan icke vore erforderlig, än att sådan
lägenhet för Kansliets inrymmande vore under byggnad; hvarjemte Utskottet inhemtat,
att Kongl. Majit under den 4 September 1845, efter det Öfver-Intendents-Embetet
infordradt underdånigt utlåtande afgifvit, i nåder funnit någon åtgärd
till beredande af hyresfri embetslokal åt Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli
för det då närvarande icke kunna vidtagas.
Som med den af Öfver-Ståthållare-Embetet omförmälda, under byggnad varande
lägenhet för Kansliets inrymmande, lärer afses ett Staden tillhörigt, vid
Myn tgatan beläget hus, hvarest embetslokal för så väl Polis-Kammaren som ÖfverStåthållare-Embetets
Kansli skall vara under inredning, men Utskottet icke har
sig bekant, huruvida den af Rikets Ständer afsedda besparing af hyresutgift derigenom
kommer att ega rum, får Utskottet vid sådant förhållande tillstyrka Rikets
Ständer
att med förnyande af deras förut gjorda begäran, hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att till besparing af ofvannämnda, utaf Allmänna
Indragningsstaten utgående, hyresmedel, tjenlig lokal till embetsrum för
Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli må uti någon af Kronans uti hufvudstaden
varande byggnader upplåtas.
§ 34.
(Rev.-Ber. pag. 136. Förkl. pag. 268.)
Af en särskild redogörelse, bifogad 1846 års Räkenskaper, hade Revisorerne
inhemtat, att, sedan Kongl. Majit uti nådigt Bref den 27 October 1845 till beredande
af erforderlig tillgång på spanmål i hufvudstaden, af allmänna medel i nåder
anvisat ett förskottsanslag af 100,000 Ridr att genom Öfver-Ståthållare-Embetet,
Bih. lill R. St. Pral. 1880 & 1881. 4 Sami., 1 Afd., 10 Haft. 4
26
Slals-Ulskottels Ullålande, J\l 50.
för omförmälda ändamål, under vissa vilkor användas till räntefria lån åt köpmän
i Stockholm, hvilka förbundo sig att från utrikes orter införskaffa råg eller rågmjöl,
tillsammans SS,000 R:dr till Öfver-Ståthållare-Embetets disposition af Kongl.
Stats-Kontoret anordnats, samt att denna summa blifvit, sedan 39,590 R:dr användts
för det afsedda behofvet, den 2 Mars 1846 till Kongl. Stats-Kontoret
återlevererad; hvarförutan af redogörelsen upplystes, att, på grund af Kongl. Brefvet
den 7 Januari nyssnämnde år, ett sammanlagdt belopp af 6,230 R:dr 13 sk.
6 rst. särskildt blifvit af Kongl. Stats-Kontoret anordnadt, såsom ersättning för
bogsering af fartyg, lastade med spanmål och bestämda till hamnar vid Mälaren,
samt hyra för rnagasinsrum till upplag af spanmål och mjöl för hufvudstadens
behof, hvilka medel, enligt hvad Revisorerne af Kongl. Stats-Kontorets Räkenskaper
inhemtat, blifvit ersatte af spanmålskreditivfonden; med omförmälande hvaraf
Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet så väl på det ovanliga i sättet
för spanmålens upphandling, som på den omständigheten att räkningen icke lemnar
upplysning huruvida Stats-Verket erhållit ersättning för ofvannämde 6,230
R:dr 13 sk. 6 rst.
Som ifrågavarande åtgärder blifvit vidtagne för afböjande af en till följd af
1843 års missvext befarad hungersnöd så väl i hufvudstaden som i angränsande
provinser, och den anmärkta utgiften af 6,230 R:dr 13 sk. 6 rst. måhända varit
af nödvändigheten påkallad, för att i anseende till den framskridna årstiden med
erforderlig skyndsamhet vinna det åsyftade ändamålet, hemställer Utskottet
att ifrågavarande anmärkning må under sådane förhållanden få förfalla.
§ 3S.
(Rev.-Ber. pag. 157. Förkl. pag. 266.)
1 afseende ä Revisorernes anmärkning att upplysning saknas om de 394
R:dr 23 sk. 8 rst., hvilka skola qvarstå af framlidne Öfver-Ståthållaren Grefve
Törnflychts balans, 335 R:dr 26 sk. 8 rst,; samt att en post å 625 R:dr balanseras
under rubrik: för intresseräkning, utan att af räkeuskaperne upplystes, från
hvilka kapitaler densamma influtit, bar Öfver-Ståthållare-Embetet, jemte meddelande
af åtskilliga upplysningar om dessa från 1700-talet i riikenskaperne balanserade
poster, uti förklaringen tillika anmält, att dessa balansbelopp, efter dåmera
vunnen fullständig utredning, skulle komma alt, på sätt Rikets Ständers
Revisorer tillförene tillstyrkt, till afskrifning befordras.
Som ifrågavarande balansposter utgjort föremål för flere föregående StatsRevisioners
uppmärksamhet, och Öfver-Ståthållare-Embetet redan i förklaringar
öfver 1841 och 1843 årens Revisorers anmärkningar i berörde hänseenden, upp
-
Stals-Utskoltcls Utlåtande, JYs 50.
27
gifvit, att dessa balansbelopp skulle med det snaraste till afskrifning anmälas,
men sådant likväl ännu icke skett, bar Utskottet ansett sig böra tillstyrka Rikets
Ständer
att uti allåtande underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla Öfver-Ståthållare-Embetet att tillse, det ifrågavarande balansposter
ofördröjligen varda till afskrifning i behörig ordning anmälda.
Kongl. Landtbruks-Akademien.
§ 36.
(Rev-Ber. pag. 140.)
Med anledning af Revisorernas anmälan, att Kongl. Landtbruks-Akademiens
räkenskaper icke undergått granskning i Kongl. Kammarrätten, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan det
Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift att, i likhet med hvad för öfriga
Allmänna Verk och Inrättningar är stadgadt, Kongl. Landtbruks-Akademiens
räkenskaper varda, för gransknings undergående, till Kongl. Kammarrätten
öfverlemnade.
Kongl. Serafimer- Ordens- Gillet.
(Allmänna Hospitals- och Barnhus-Fonden.)
§ 37.
(Rev.-Ber. pag. 158. Förkl. pag. 279.)
Af Revisorerne är anmärkt, alt, enligt hvad Räkenskaperna utvisade, den af
ifrågavarande fond till de särskilda Länen utgående andel i så kallad uppfostringshjelp
blifvit inom Länen fördelad efter olika grunder. Så hade t. ex. inom Skaraborgs
Län de erhållna medlen af Läns-Styrelsen utdelats till några få Pastorater
med lika belopp till hvartdera, dervid, såsom det syntes, Läns-Styrelsen följt en
viss ordning församlingarna emellan, utan att taga i betraktande deras större
eller mindre folkmängd eller olika behof af understöd, jemte det att någon föreskrift
icke syntes hafva blifvit leinnad af Läns-Styrelsen, angående fördelningen af
dessa medel, för hvilkas användande till det afsedda ändamålet, i flera fall icke
funnes andra verificationer räkenskaperna bilagda, än vederbörande Pastorers qvittenser
å de mottagna beloppen. I några Lån hade fördelningen af ifrågavarande
Stals-Utskollcls Utlåtande, M 30.
medel verkställts af Hospitals-Sysslomännen och i andra Län äter blifvit bestämd
af Läns-Styrelsen efter pröfning af inkomna, utaf vederbörandes vitsord om bebofvet
åtföljda ansökningar om erhållande af dylikt understöd, hvilket sistnämnda
förfaringssätt Revisorerne ansett lämpligast och derföre hemställt, alt åtgärder
mätte vidtagas, hvarigenom samma grunder för medlens fördelning koinme att
mom alla Länen följas.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen har, efter omförmälande af
de, rörande ifrågavarande medels utdelning, gällande föreskrifter, med iakttagande
af hvilka fördelningen skulle hafva skett på det sätt, Revisorerna ansett lämpligast,
Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet tillika anfört, att, sedan genom Revisorernes
berättelse Ordens-Gillels uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att utdelningen af
uppfostringsmedlen i Skaraborgs Län skett efter helt andra grunder, än som blifvit
i enlighet med 7 § Kongl. Instruktionen för Serafimer-Ordens-Gillet af den
28 April 1791 till efterlefnad föreskrifno, särskild skrifvelse skulle till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nyssnämnde Län afgå, med erinran att ställa sig berörde
föreskrifter till efterrättelse.
Men då Revisorerne uppgifvit, att äfven uti andra, än det endast exempelvis
nämuda, Skaraborgs Län, olikheter i sättet för utdelningen af ifrågavarande
medel egt rum, och det således lör vinnande af enhet härutinnan, är nödigt att
Kongl. Majits samtlige Befallningshafvande erinras om iakttagande af det i berörde
hänseende stadgade förfaringssätt, tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes
anbefalla Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet, att uti aflåtande skrifvelse erinra
vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvande om iakttagande af
de i afseende å fördelningen af nämnde uppfostringsmedel genom OrdensGillet
meddelade föreskrifter.
§• 38.
(Rev.-Ber. pag. läll.)
I afseende å det af Revisorerne omförmälda, al Kongl. Majit under den 6
Juli 1849, i nåder anbefallda utarbetande af nytt förslag till förbättringar af
Ilospitalsväsendet, har Utskottet inhemtat, att den för sådant ändamål i nåder
tillförordnade komité under den 21 Augusti sistlidet år till Kongl. Majit i underdånighet
aflenmat uppgjordt förslag i ämnet; hvilket Utskottet ansett sig böra
lill Rikets Ständers kännedom anmäla.
Slals-Utskollels Ullålande, JY? 30
29
Danviks Hospital.
%. 39.
(Rev.-Ber. pag. 163. Förkl. pag. 236.)
Med anledning af Revisorernes anmälan, att icke någon berättelse om Hospitalets
förvaltning under revisionsåren blifvit Revisorerne meddelade, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det måtte Direktionen
öfver Danviks Hospital undfå nådig befallning att, till ledning och upplysning
vid framtida statsrevisioner, jemte räkenskaperna äfven afgifva
Berättelse öfver Hospitalets förvaltning under de år Re\isionen omfattar
Stockholms Allmänna Barnhus.
% 40.
(Rev.-Ber. pag. 168. Förkl. pag. 237.)
Med anmälan att, såsom ersättning för bestyret med utdelningen af de losterlöner,
som halfårsvis utgå till underhåll af barn utom barnhuset, utbetalas årligen
till åtskilliga stift, åt Presterskapet 2 R-.dr och åt Konsistorii-Notarien 16 sk.
för hvarje barn, samt att berörde ersättning, som uppgått år 1846 till 2115
R:dr 32 sk., och 1847 till 2816 Rdr 16 sk., i medeltal uttgjort omkring tio
procent af de sålunda utdelade fosterlönerna, hafva Revisorerne ansett denna ersättning
böra för framtiden inskränkas till ett belopp, ungefärligen motsvarande
de utan tvifvel ringa kostnader, som kunna vara med utdelningsbestyret förenade.
Den del af ifrågavarande utgift, som tillkommer Konsistorii-Notarierne för
deras besvär med medlens emottagande och afsändande till Pastorerne anser Utskottet
fortfarande böra utgå; men då de till Presterskapet för tillsynen öfver
barnhusbarnens behandling årligen utgående 2 R:dr för hvarje barn, ehuru utgörande,
såsom ersättning betraktade, ett alltför ringa belopp, likväl för Barnhusfonden
sammanlagdt uppgå lill en kännbar årlig utgift, har Utskottet, som är för—
vissadt att ifrågavarande bestyr af Presterskapet betraktas såsom ett embetsåliggande,
ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Direktionen öfver
Stockholms Allmänna Barnhus måtte i nåder förständigas, att någon
vidare utbetalning af ofvanberörde, Presterskapet tillagda ersättning af
2 R:dr för hvarje barnhusbarn, icke hädanefter må ega rum.
30
Stats-Utskoltets Utlåtande, M 30.
§ 41.
(Rev.-Ber. pag. 168. Förkl. pag. 237.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå att för större
delen af utbetalde fosterlöner icke funnes någon annan verifikation räkenskapen
bilagd. än en af inrättningens Kamererare, som tillika är Kassör, undertecknad
så kallad »underhållsspecial», upptagande barnens namn och nummer samt de särskilda
underhållsutdelningarne för hvarje barn; varande endast de genom Presterskapet
verkställda utbetalningarne, hvilka knappt uppgå till en tredjedel af hela
utgiftssumman, med vederbörandes qvittenser i behörig ordning verificerade.
Med afseende sä väl å hvad den afgifna underdåniga förklaringen innehåller,
som hufvudsakligen derå, att fråga om ny organisation af Barnhus-inrättningen
nyligen hos Kongl. Maj:t till pröfning förevarit, hemställer Utskottet,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke för närvarande må föranleda
till någon åtgärd.
O “
§ 42.
(Rev.-Ber. pag 169. Förkl. pag. 239.)
Vidare hafva Revisorerne anmält, att under revisionsåren blifvit vid Barnhuset
verkställde åtskilliga byggnadsarbeten, för hvilka kostnaderne uppgått till
sammans till 64,407 R:dr 19 sk. 2 rst.; att af dessa byggnader en till tvätt-,
tork- och badinrättning afsedd, fästat Revisorernes synnerliga uppmärksamhet, enär
kostnaden för densamma, ehuru, enligt upprältadt förslag, beräknad till omkring
16,000 R:dr, vid 1847 års utgång uppgått till 31,953 R:dr 31 sk. 2 rst., utom
de efter nyssnämnde tidpunkt å detta arbete nedlagda ytterligare kostnader; samt
att Revisorerne, som tagit den dåmera fullbordade byggnaden i ögonsigte och af
räkenskaperne funnit kostnaderne derföre ganska dryga, ansett sig böra uttala den
öfvertygelse, att större sparsamhet och omtanke kunnat vid ifrågavarande byggnads
uppförande iakttagas.
1 sammanhang härmed hafva Revisorerne omförmält, hurusom Barnhusets
tillgångar i kontanta penningar, fordringar, utlånta medel och förskotter, hvilka
vid 1846 års början uppgingo till 357,795 R:dr 12 sk. 3 rst., under revisionsåren
minskats med 63,638 R:dr 46 sk. 4 rst., oaktadt Barnhuset under samma
tid, utom de årliga inkomsterna, fått uppbära gåfvo- och testamentsmedel till ett
sammarilagdt belopp af 6,344 R:dr 21 sk. 4 rst. samt dana-arfsmedel med 23,638
R:dr 1 sk. 4 rst., hvilket ofördelaktiga resultat hufvudsakligen härrört af ofvan
omförmälda kostsamma byggnadsföretag, men visar äfven, att, efter afräkning af
Slats-Utsknttets Ullålande, M 30.
31
kostnaderna för dessa arbeten, inrättningens utgifter under ifrågavarande år ändock
betydligt öfverstigit dess inkomster, sedan likväl från dessa sednare afdragits
ofvanberörde till inrättningen influtne gåfvo- och teslaments- samt danaarfsmedel.
Utskottet har med bekymmer funnit, att under de två år revisionen omfattat,
oaktadt tillfälliga inkomster af gåfvo-, teslaments- och dana-arfsmedel till
ett sammanräknadt belopp af 32,202 R:dr 22 sk. B rst., Barnhusets fonder ändock
förminskats med ej mindre än 63,658 R:dr 46 sk. 4 rst., och att, om
samma hushållningssätt än vidare lortfore, deraf blefve en oundviklig följd att
denna för hela Riket och i synnerhet för Stockholms stad vigtiga barmhertighetsinrättning
snart urståndsattes att uppfylla de med densamma afsedda ändamål.
Vidare har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t den 26 Oktober 1849 i nåder
förordnat en kommitté för att undersöka förhållandet inom Barnhuset och uppgöra
förslag till dess reorganisation, äfvensom att kommitterades underdåniga Betänkande
i ämnet nyligen blifvit af Kongl. Maj:t i nåder pröfvadt och handlingarne
i målet till Jusfitie-Kanslers-Embetet öfverlemnade.
Vid sådant förhållande anser Utskottet de af Revisorerne framlagda anmärkningsvärda
förhållanden
för närvarande icke böra föranleda till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida.
Utskottet, som fått emottaga remiss å riksdagsfullmäktigen Per Bengtssons
från Calmar Län motion, deruti N. Magnusson från samma Län och Lars Magnus
Knutsson från Östergöthlands Län instämt, om ansvar å den eller dem, som genom
försummelse eller förseelse tillskyndat Barnhuset förlust, får, enär, såsom ofvanberördt
är, handlingarna blifvit till Justitie-Kanslers-Embetel öfverlemnade, hemställa
att nämnde motion måtte få förfalla.
Lunds Kongl. Universitet.
§ ^3-
(Rev.-Ber. pag. 172. Fork!, pag. 267.)
Revisorerne hafva anmärkt, att båda årens hufvudböcker sakna hänvisningar
till de bifogade verifikationerne, hvarigenom granskningen i ej ringa mån försvårats,
och ehuru Utskottet icke funnit den af vederbörande afgifna förklaring nöjaktig,
hemställer Utskottet likväl
det må dervid få bero,
32
Stals-Utshnttels Utlåtande, M 30
Konsistorierna.
§ 44.
(Rev.-Ber. pag. 174.)
I afseende å Revisorernes anmälan angående Rikets sednast församlade Ständers,
hos Kongl Maj:t i underdånighet gjorda hemställan om formulärers upprättande
till efterrättelse i afseende på Konsistoriernas algifvande räkenskaper, har
Uskottet inhemtat att Kongl. Stats-kontoret, till följd af nådig befallning den 30
sistlidne Oktober, till Kongl. Maj:! inkommit med förslag till omlörmälde formulärer.
Kongl, och Hvitfeldtska Stipendii-fonden.
% 45.
(Rev.-Ber. pag. 170. Förkl. Bil. Litt A.)
Som Kuratorernes öfver Stipendii-fonden underdåniga förklaring öfver Revisorernes
anmärkningar vid fondens räkenskaper för åren 1846 och 1847 till
Kongl. Majit inkommit, sedan Revisorernes Berättelse med dertill hörande förklaringar
blifvit till trycket befordrad, varder denna af Kongl. Majit till Utskottet i
nåder öfverlemnade förklaring härhos bifogad. (Litt. A.)
§ 46.
(Rev.-Ber. pag. 177.)
I afseende å det till Kongl. Majit den 3 Januari 1849 inkomna, af Kuratorerne
öfver Stipendii-fonden upprättade underdåniga förslag till instruktion för
inrättningens styrelse och till reglemente för utlåningen af dess medel, har Utskottet
inhemtat, att, sedan delta förslag, i sammanhang med en af hedervärda
Bondeståndet vid nästlidne Riksdag gjord underdånig framställning, angående försäljning
till skatte af åtskillige Hvitfeldtska Stipendii-inrättningens hemman, blifvit
till Kongl. Kammar-Kollegium remilteradt och bemälde Kollegium den 5 sistlidne
November med underdånigt utlåtande i ämnet inkommit, ärendet för närvarande
är på Kongl. Majlis nådiga pröfning beroende.
§ 47.
(Rev.-Ber. pag. 177.)
Vid granskningen af räkenskaperne hafva Revisorerne erinrat:
Ilo
Slals-Ulsliollels Ullålande, JYi 50.
33
l:o att, i likhet med hvad vid 1847 års Statsrevision blifvit anmärkt, jemväl
för nu ifrågavarande revisionsår de af Stipendii-fonden utgifna lån blifvit uti
kapitalräkningen upptagna, å ena sidan, såsom uppbörd, och å den andra, såsom
utgift, till följd hvaraf från de under dessa titlar utförda hufvudsummor måste
afskiljas hvad som deraf utgör utlånta medel, för att kunna utröna beloppen af
de verkliga inkomsterna och utgifterna; och hafva Revisorerne ansett rättelse härutinnan
lämpligast tillvägabringas dymedelst att för hvarje låntagare uti hufvudboken
inrättas särskildt konto, hvarå upptagas i debet så väl de vid årets början
bland fondens fordringar inbalanserade, som de under årets lopp ytterligare utgifne
och uti kassaräkningen afförda, utlånta medel, jemte derå upplöpande räntor,
samt i kredit, bevillningsafdrag, der sådant eger rum, och skeende afbetalningar
samt låntagarens vid årets slut balanserade skuld;
2:o att uti hvartdera årets hufvudbok blifvit sammanförde inkomster och utgifter,
tillhörande både det löpande och följande året, äfvensom att räkenskaperne
blifvit alltför sent afslutade, nemligen 1846 års först den 23 Juli 1848 och
1847 års den 51 Mars 1849, hvarföre Revisorerne hemställt, att vederbörande
måtte erhålla föreskrift derom, att redovisningen bör omfatta en viss bestämd tidrymd,
helst kalenderår, samt att räkenskaperna inom möjligast korta tid derefter
afslutas;
5:o att bland utgifterna blifvit i räkenskaperna afförda så val utbetalda kronoutskylder
för gymnasii-hemmansåboer, hvilka till gäldande deraf saknat tillgång,
som ock kostnader för åtskilliga stipendii-inrättningen rörande och vid revisionsårens
utgång, så vidt utrönas kunnat, oafgjorda rättegångar, hvilka belopp deremot
bordt uti räkenskaperne balanseras, intilldess sig visat, huruvida ersättning
derför kunnat stipendii-fonden beredas;
4:o att fondens kontanta behållningar vid begge revisionsårens slut uppgått
till betydliga belopp, hvaraf Revisorerne hemtat anledning till den erinran, att
hvad af fondens kontanta tillgångar icke erfordras för de löpande utgifterne, borde,
sä vidt möjligt är, genom utlåning göras fruktbärande.
Instämmande uti de af Revisorerne i omförmälde hänseenden yttrade åsigter,
får Utskottet, som af förklaringen inhemtat att Kongl. Kammar-rätten den 3 Ok
tober
1849 föreskrifvit, att räkenskaperne skola till Kongl. Kammar-rätten insändas
före utgången af December månad året näst efter det, som räkenskaperne
omfatta, men i öfrigt ej kunnat godkänna de af kuratorerne öfver stipendii-fonden
i dessa ämnen afgilne förklaringar, tillstyrka,
att Rikets Ständer ville uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes förständiga bemälde kuratorer, att för framtiden
Bih. till R. St. Prol. 1839 & 1851. 4 Sami.. 1 Afd., 10 Höft. 5
34
Stals-Ulskollels Utlåtande, M 30.
låta upprätta redogörelsen i enlighet med den af Revisorerne föreslagna
metod; att räkenskaperna böra omfatta en viss tidrymd helst kalenderår;
att sådane kostnader, hvilka fonden kan komma att af en eller annan
anledning förskjuta, böra uti räkenskaperna såsom förskotter balanseras,
intilldess sig visat, huruvida ersättning derför kunnat fonden beredas;
samt slutligen att kuratorerne noga tillse, att hvad af fondens kontanta
tillgångar icke erfordras till de löpande utgifterne genom utlåning göres
fruktbärande.
§ 48.
(Rev.-Ber. pag. 178.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att, ehuru Kongl. Maj:t uti nådigt Bref
af den 28 December 1847 förhöjt det gymnasii-fogden för extra resor uti sli—
pendiifondens angelägenheter förut beviljade anslag af 100 R:dr till 250 R:dr om
året, »dock utan rätt för honom till vidare ersättningsanspråk för resor i hvilka
ärender det vara måtte» af fondens medel likväl blifvit utöfver berörde anslag utbetalde
resekostnads-ersättningar till personer, hvilka vid serskilda tillfällen, efter
uppdrag af gymnasiifogden, utan Ofverstyrelsens bemyndigande, i dennes ställe inrättningens
rätt bevakat.
Ehuru Utskottet för sin del icke anser kuratorernes häröfver afgifna förklaring
nöjaktig, hemställer Utskottet likväl
att dervid må för denna gång få bero.
Expensmedels-räkningarne.
(Rev.-Ber. pag. 179. Förkl. pag. 184.)
§ 49.
I likhet med hvad vid föregående Revisioner anmärkts hafva sednast församlade
Revisorer funnit att inom flere uppgifne Embetsverk iakttagits mindre sparsamhet
dels vid prenumeration å tidningar och dels vid inköp af kalendrar.
Då den i anledning häraf afgifna förklaring innehåller, att de tidningar,
hvarå prenumeration skett, vore behöflige samt att antalet af dessa blifvit för år
1850 minskadt, så långt varit möjligt, hvaremot någon minskning i antalet af
kalendrarne, som för en embetsman oundgängligen erfordrades och ej kostade serdeles
mycket, icke kunnat ega rum, torde vid det sålunda upplysta förhållandet
Revisorernes berörde anmärkning få förfalla.
Slals-Utskollets Utlåtande, JYi 50.
35
Anseende Utskottet sig härmed hafva besvarat Riksdagsfullmäktigen Tobias
Linds från Götheborgs och Bohus län, i ämnet afgifna och till Utskottet från hedervärda
Bondeståndet remitterade motion.
§ so.
(Rev.-Ber. pag. 179.)
Jemte anmälan att bland utgifterna å anslagen till skrifmaterialier och expenser
m. m. förekommit i (lera verks och inrättningars räkenskaper utbetalda
arfvoden till tjenstemän i Postverket och Rikets Ständers Bank, hafva Revisorerne
å detta förhållande fästet Rikets Ständers uppmärksamhet, enär dessa arfvoden
utgått såsom vedergällning för sådana göromål, som synas hafva bordt af ifrågavarande
tjenstemän å tjenstens vägnar bestridas.
I sammanhang med förändrad lönereglering för Postverket, har Kongl. Maj:t
under den 21 November 1849, i afseende å de gratifikationer, hvilka ditintills
lill Fribrefsskrifvaren från allmänna verk utgått, för fullgörande af hans bestyr
vid fribrefvens expedierande, i nåder förordnat att utbetalande af sådana gratifikationer
från och med påföljande år 1850 icke vidare finge ega rum; och då det,
i Utskottets tanka, icke heller är med god ordning förenligt, att statens verk utbetala
gratifikationer till tjenstemän inom Rikets Ständers Bank för bestyr, hvilka
tillhöra deras tjensteåligganden, tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om vederbörandes förständigande,
att dylika utbetalningar icke för framtiden få ega rum.
IS 51.
Hvad Revisorerne för öfrigt anmält och erinrat, har Utskottet funnit dels genom
vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels icke
vara af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Slockholm den 15 Januari 1851.
Reservation
vid § 12.
Af Herr von Troil: »emot förslaget att till Kongl. Majit aflåta en underdånig
skrifvelse med tillkännagifvande, att Rikets Ständer för deras del anse rätta beräkningsgrunden
för de förenade rikenas ömsesidiga bidrag till konvojkassans
gemensamma utgifter böra bestämmas, icke efter rikenas folkmängd utan efter
36
Slats-Utskoltels Utlåtande, JU 30.
lästetalet af de fartyg som besegla farvattnen på andra sidan Cap Finisterre, nödgas
jag mig reservera.
Om de unionella bidragen — de som erfordras till bestridande af för båda
rikena gemensamma utgifter — inskränkte sig endast till sådana frågor, som med
handeln ega gemenskap, vore utan tvifvel grundsatsen rigtig, ehuru jag befarar att
den vid tillämpningen blefve förknippad med så många svårigheter, att man snart
åter nödgades utbyta densamma emot en annan, mindre täta förändringar underkastad,
beräkningsgrund. Men nu utgöra handelsförhållandena endast en ringa och
relativt obetydlig del af de många frågor, som varit föremål för Unions-kommit
téens
öfverläggningar. De kunna och böra derföre icke enskildt behandlas, utan
sammanhang med de öfriga. Ej eller kan man rimligtvis begära, att vid de ömsesidiga
bidragens bestämmande, olika beräkningsgrunder skola antagas för olika
frågor. En norm måste vara gällande för dem alla. Hvad då det ena riket förlorar
i ett fall, kan det vinna i ett annat, och endast på sådant sätt kunna de
missförstånd nationerna emellan förebyggas, som eljest så lätt uppkomma, då
hvarje bidrag för sig väges med guldvigt.
Detta i afseende på frågan i sin allmänlighet. Hvad nu den föreslagna underdåniga
skrifvelsen serskildt beträffar, synes det mig att man till dess afgifvande
ej kunde välja en mera olämplig tidpunkt än denna, då det fordom med så mycket
skäl öfverklagade missförhållandet blifvit afhjelpt — icke, jag medgifver det,
genom ökade bidrag ifrån Noriges sida — men derigenom alt Regeringen så reglerat
de gemensamma omkostnaderna, att dessa för år 1850 i rundt tal uppgått
till endast 136,758 R:dr, hvaraf Norige tillskjutit 40,000 R:dr.
Då derjemte Kongl. Maj:t enligt meddeladt statsrådsprotokoll, under den 4
Maj 1850 förklarat, att grunderna för de båda rikenas ömsesidiga bidrag till alla
förekommande unionella statsutgifter lämpligast böra i ett sammanhang bestämmas
och att frågan derom vore beroende på pröfningen af det förslag Unionskommittéen
i sådant afseende afgifvit och hvilket Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande
sedan detsamma hunnit genom Justitie-departementet till föredragning
beredas — finner jag för min de! intet skäl nu vara till en dylik skrifvelses afgifvande».
Häruti instämde Friherre Palmstjerna, Herrar Lagerhjelm och af Puke, biskop
Heurlin, prosten Schram, kontraktsprosten Forsell, domprosten Ahlstrand,
doktorerne Stenhammar, Gumcelius och Annerstedt samt prosten Berlin■
Slals-Utskoltets Utlåtande, Jt? 50.
37
Litt. A.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
1850 den 2 Augusti, anm. inför Kongl, Regeringen.
Genom nådig Remiss af den 23 sisllidne Januari har Eders Kongl. Maj:!,
i anledning af hvad Rikets Ständers Revisorer uti afgifven berättelse anfört, rörande
Kongl, och Hvitfeldtska stipendiifondens räkenskaper för åren 1846 och
1847, i nåder behagat infordra kuratorernas öfver denna fond underdåniga utlåtande,
hvilket alltså kuratorerne nu få underdånigst afgifva.
§ 1-
Hvad den här gjorda anmälan beträffar, eller att Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-Kollegium, vid berättelsens afgifvande, ännu icke inkommit med
det af Eders Kongl. Maj:t i nåder infordrade underdåniga utlåtande, angående det
af kuratorerne upprättade underdåniga förslag till instruktion för inrättningens
styrelse och till reglemente för utlåning af dess medel, täcktes Eders Kongl. Maj:t
nådigst finna, att endast berörda Kongl. Kollegium är behörigt att meddela upplysning
i afseende på anmälda förhållandet.
§ 2-
I afseende på bokslutet för ofvannämnde år, hafva Revisorerne, likstämmigt
med hvad vid 1847 års statsrevision blifvit anmärkt, funnit att de utgifna lånen
uti kapital-räkningarna upptagits, på ena sidan såsom uppbörd och å den andra
såsom utgift, hvarföre Revisorerne, till utredande af beloppen utaf verkliga inkomsterna
och utgifterna, måst, från de under dessa titlar utförda hufvudsummor,
afskilja hvad som deraf utgör utlånade medel, hvilket förhållande föranledt Revisorerne
ej allenast till det yttrande, att kuratorerne syntes icke hafva insett,
huru rättelse uti anmärkta hänseendet kunde åstadkommas, utan ock till det förslag,
att uti hufvudboken särskildt konto för hvarje låntagare måtte uppläggas.
Då kuratornes den 12 Januari 1848 afgifna underdåniga utlåtande öfver
1847 års stats-revisions anmärkningar synes icke hafva varit nog öfvertygande,
torde Eders Kongl. Maj:t nådigst tillåta kuratorerne, att nu underdånigst anföra:
För ett boksluts uppställande finnas många metoder; men i allmänhet har
den ansetts såsom bäst, hvilken varit enklast och mest fattlig för hvem som
helst. Den hittills under loppet af mångfaldiga år följda och af Eders Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammarrätt godkända method är ock af sådan beskaffenhet,
hvilket bäst ådagalägges utaf sjelfva räkenskapen; ty uti densamma finnes, för år
38
Slals-Ulskottets Utlåtande, M 30.
1846, under pag. 43 uti Landtränteri-räkningen, 7,153 R:dr 16 sk. afförda
såsom utgifne lån, och samma summa uti restantie-räkningen pag. 34 återdebiterad,
och derefter behörigen redovisad uti utgående balansen. Lika förhållande
är det ock med de uti 1847 års bok pag. 47 uti Landtränteri-räkningen afförde
och pag. 38 uti Restantie-räkningeu återdebiterade lån 1,666 R:dr 32 sk. Vidare
finnes ej allenast uti bokslutets utgående balans, innefattande Special-, Restantie-
och Landtränteri-räkningarnes gemensamma balans, utan ock uti den
vid bokslutet fogade balans-förklaring, en närmare redogörelse så väl för de utgifne
lånen, särskildt för hvarje låntagare, som för stipendiifondens fordringar i
öfrigt.
Kuratorerne, som ansett betänkligt, att göra ändringar uti formerne af ett
hittills godkändt sätt för räkenskaps-bokens afslutande, kunna likväl icke undgå
medgifva, att en förenkling kan, och till och med bör ske; men denna vinnes
icke, enligt Revisorernes förslag, genom uppläggandet af särskilda konti för hvarje
låntagare i bokslutets så kallade öfverdrags-räkning, ty sådant skulle endast öka
besväret vid bokslutets uppgörande äfvensom vid granskningen af detsamma, enär
balanserne uti Låntagarnes konti ändock skulle öfverföras på sjelfva bokslutets
utgående balans, och derifrån, i en summa, på kapital-räkningen. Enligt kuratorernes
åsigt bör förenklingen på det sätt tillvägabringa», att de utgifne lånen,
i stället för att, såsom hittills skett, öfverföras från Landtränteri-räkningen på
bokslutets öfverdragsräknings extra utgiftskonto, hädanefter inkarteras från förstnämnda
räkning på de uti restantie-räkningens debet, såsom tillkommen uppbörd,
upptagne utlånte medel. Härigenom skall den i kapitalräkningens debet uppförda
extra utgiftssumma minskas med samma belopp, som uti kapitalräkningens Credit
upptages under titel: tillkommen uppbörd, hvilken titel då, i afseende på lånetransaktionerne,
kommer aldeles att försvinna; och sådan lärer väl Rikets Ständers
Revisorers mening vara, hvilken icke eller synes så origtig, enär, till exempel,
enligt 1847 års räkenskapsbok, den tillkomne uppbörden, såsom skenbar, skulle
försvinna med 1,666 R:dr 32 sk., hvaremot extra ulgifternes belopp 3,050 R:dr
43 sk. 2 rst. minskades till hvad de i verkligheten utgjorde, eller 1,364 R:dr
15 sk. 2 rst. banko. Förhållandet ändras visserligen icke genom en slik åtgärd,
men kuratorerne anse sig emellertid böra vidtaga densamma, då nästa bokslut
uppgöres, och förmoda att denna förenkling skall godkännas af Eders Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammarrätt.
§ 3-
Hvad uti denna § är vordet anmärkt, att uti hvartdera årets hufvudbok inkomster
och utgifter, tillhörande både det löpande och följande året, blifvit sam
-
Slats-Ulskollels Utlåtande, Jt/s 30.
39
manförde, föranleder endast till den underdåniga erinran, att specialräkningen upptager
det löpande, eller redogörelseårets inkomster och utgifter, samt restantieräkningen
allt hvad som mäste till föregående år hänföras; men för något följande
år har uti räkenskapen för det år, redogörelsen afsett, aldrig blifvit upptaget
hvarken inkomt eller utgift; och beträffande vidare anmärkningen, att räkenskaperne
blifvit för sent afslutade, har Kongl. Kammar-rätten en gång för alla
föreskrifvit, att de skola vara till Kongl. Kammar-rätten insände före slutet af
April månad andra året efter det, för hvilket räkenskapen afgifves; hvilket ock
iakttagits för år 1847, men icke för år 1846, då, i anseende till dröjsmål å
Gymnasii-fogdens sida, räkenskapen icke kunnat afslutas förr än i Juli månad
1848; kommande, i anledning af hvad Kongl. Kammar-rätten uti skrifvelse till
Kuratorerne den 3 sistlidne Oktober föreslagit, räkenskapen hädanefter att uppgöras
och till Kongl. Kammar-rätten insändas före utgången af December månad
året näst efter det, som räkenskapen omfattar.
§ 4.
Då Stipendiikassan måst, uppå reqvisition af Konungens Befallningshafvande
i Länet, utbetala kronoutskylder för gymnasii-hemmansåboer, som, vid anställde
utmätningar, befunnits dertill sakna tillgång, eller kassan fått vidkännas kostnader
för något stipendii-inrättningen rörande mål, hafva dessa utgifter rätteligen blifvit,
under behöriga titlar, genast i räkenskaperne afskrifne; hvaremot då dessa
utgifter på ett eller annat sätt stipendiikassan godtgjorts, de blifvit i vederbörlig
ordning åter debiterade; och anse Kuratorerne sådane utgifters balanserande såsom
förskotter vara alldeles olämpligt, helst, beträffande utskylderne, de icke åter
gäldas
af dem, för hvilka de kunde anses vara förskjutne, utan utsökas hos de
skattskvldige åboernes löftesmän; och angående rättegångskostnaderna, hvilka hufvudsakligen
bestått i stämnings- och kommunikationskostnader, lösen af protokoller
och ersättningar till vittnen i skogsåverkansmål, som gymnasiifogden måst
instämma, samt någon gång i arvoden till extra domare, det skulle föranledt tili
onödig vidlyftighet, att i räkenskaperna balansera hvarje dylik, oftast obetydlig,
utgift, intilldess sig visat, huruvida ersättning derför kunnat stipendii-fonden beredas;
då, i sådant fall, icke något balanseradt förskott finge afskrifvas, utan efter
beslut, underställdt Kongl. Kammar-rättens pröfning.
§ 5-
Så vidt möjligt varit, att, emot nöjaktig säkerhet, utlåna stipendiifondens
dertill användbara medel, hafva Kuratorerne sådant alltid iakttagit.
40
Ståts-Utskottets Utlåtande, JYli 50.
§ 6-
Enär de utbetalningar, som för ifrågavarande tvänne år, utöfver det gymnasiifogden,
beviljade ordinarie resekostnadsanslag, skett till personer, hvilka vid särskilda
tillfällen, efter uppdrag af gymnasiifogden, stipendii-inrättningens rätt bevakat,
ägt rum, i följd deraf, att han af andra samtidigt inträffade tjenstförrättningar
varit förhindrad, att vid berörda tillfällen sjelf föra inrättningens talan,
anse Kuratorerne, hvilkas förordnanden för gymnasii-fogden, att vid Domstolar
och landtmäteriförrättningar med mera, såsom gymnasii-ombud, bevaka stipendiikassans
rätt, alltid, på det omgång och uppehåll må undvikas, innefattar, det han,
i händelse af laga förfall, har att dertill utse annan behörig person, Revisorerne
hafva saknat befogenhet till anmärkning emot dessa högst obetydliga utgifter af
omkring Tio Riksdaler Banko för begge åren; och ehuru Eders Kongl. Majtts
Nådiga Bref den 28 December 1847, hvarigenom gymnasii-fogdens resekostnadsanslag,
blifvit förhöjdt från 100 Riksdaler till 250 Riksdaler Banko om året,
innefattar, det han icke äger rätt till vidare ersättningsanspråk för resor, i hvilka
ärender det vara måtte, anse Kuratorerne dock häraf icke följa, att gymnasiifogden
sjelf skall bekosta det ombud, som han, vid något serskildt inträffande
fall, måste, i anseende till laga förhinder, i sitt ställe beordra.
§ 7-
Uppå Kuratorernes hemställan, uti underdånig skrifvelse den 28 September
1847. att då gymnasii-befallningsmannen G. Schiller, som, enligt Kuratorernes
den 3 Juni 1845 meddeldta och af Eders Kongl. Maj:t under den 27 nästföljde
Januari i nåder fastställda utslag, förklarats böra, för emot honom anmärkte
tjenstefel, vid vederbörlige domstolar undergå ransakning. Men emedlertid och
intilldess detta åtal kunde genom laga dom slutligen varda pröfvadt, blifvit ifrån
gymnasii-fogdetjensten suspenderad, under tiden uppbar ej allenast hälften af den
tjensten åtföljande ordinarie lön, 50 tunnor, och boställs-vederlag 40 tunnor korn,
utan äfven hela afkastningen eller arrendet af det gymnasii-fogden in natura tilldelade
% hemman Boställe, 100 Riksdaler Rgstsedlar, hvaremot förre kronofogden
C. Bratt, som förordnats att tills vidare bestrida gymnasii-fogdebefattningen,
hvarmed ban ännu fortfar, derföre tillgodonjöt endast andra hälften af lönen
och boställsvederlaget, tillhopa 45 tunnor stridt korn om året, efter markegångspris,
jemte extra ordinarie inkomsterne af tjensten och anslaget till resekostnadsersättning,
men dessa löneförmåner hvarken motsvarade de med ifrågavarande befattning
förenade många och ansvarsfulla bestyr, eller satte Bratt i tillfälle att,
. • utan
Slals-Utskollets Utlåtande, M 50.
41
utan bekymmer för sin bergning, åt tjensteutöfningen egna erforderlig drift och
uppmärksamhet, samt han ännu en längre tid kunde komma att gymnasii-fogdetjensten
bestrida, helst Schiller borde för sina tjenstefel lagforas vid liera Häradsrätter
inom länet och alltså ovisst vore, när åtalet kunde varda slutligen prof—
vadt och suspensionen komme att upphöra, det måtte den, under Schillers suspension
tillförordnade gymnasii-fogden få af stipendiikassan årligen uppbära ett
särskildt arfvode af 300 R:dr B:ko, hvilket arfvode nära nog motsvarade hälften
af gymnasii-fogdens årliga ordinarie inkomst; har Eders Kongl. Maj:t uti nådig
skrifvelse till Kuratorerna den 28 December 1847 behagat till denna underdåniga
hemställan lemna nådigt bifall; hvilket, äfvensom att åtalet emot Befallningsmannen
Schiller blifvit afslutadt vid Oroust och Tjörns Häradsrätt, men nyligen till vidare
fullföljd, börjats vid Tunge, Sotenäs, Sörbygdens och Stångenäs Häradsrätt, Kura
torerne
ansett sig böra, i anledning af anmärkningen i denna §, underdånigst
yttra.
Kuratorerne, som härjemte återställa remisshandlingarne, framhärda med djupaste
undersåtlig vördnad, trohet och nit.
Stormäktigste Allernådigste Konung. Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och
tropligtigste tjenare och undersåter A. Bruhn. Ekman.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar Carl Engelblom. Johan Lagerbjelke. —
Joh. Brusevitz. Götheborg den 20 Juni 1850.
Bih. till R. St. Prol. 1880 & 1881. 4 Sami., 1 Afd. 10 Haft.
0
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Stats-Utskottets Memorial N:o 31 och Uti. N:o 32.
h
\:o 31.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Memorial.
lill Stats-Utskottet har Hedervärda Bondeståndet remitterat en af Riksdagsfullmäktijen
Anders Olsson från Jemtlands län inom bemälda Riksstånd väckt motion om befrielse
från erläggande af den hälft utaf skydds-afgiften, som till Statsverket ingår; men
då Utskottet anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af
44 § 3 mom. Riksdagsordningen, förenämnde motion återlemna, för den åtgärd Rikets
Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 7 Februari 1851.
]%:© 33.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 8 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af vinoch
byggnads-säd till Sofia Magdalena Kyrka i Dalarna.
IV. A.)
Uti en hos Hedervärda Bondeståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
bär Riksdagsfullmäktigen Matts Matisson från Stora Kopparbergs län, med hvilken
Lars Olsson från samma län sig förenat, anhållit, att då Sofia Magdalena församlings
Kyrka i Dalarne, hvilken alltsedan denna församling skiijdes från Mora församling och erhöll
nådigt tillstånd att utgöra särskildt pastorat, varit i saknad af vin- och byggnads-säd,
•ch socknen, bestående af endast 15 § hemman, hittills ensam, utan allmänt understöd,
fått vidkännas alla utgiftar så väl till kyrkans underhåll som pastors aflöning, Rikets St-änItih.
till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33.
der måtte, i likhet med hvad för andra Kyrkor blifvit beviljadt, åt Sofia Magdalena Kyrka
anvisa ett årligt anslag kronotionde såsom vin- och byggnads-säd.
Enligt de upplysningar Utskottet sig förskaffat, åtnjuter Mora församling under benämning
vin- och byggnads-säd ett årligt anslag af 26 tunnor spanmål, och då det vill
synas Utskottet som en lämplig fördelning af detta icke obetydliga anslag bort (ill Sofia
Magdalena församlings förmån ega rum vid det tillfälle dessa församlingar från hvarandra
skiljdes, anser Utskottet sig för närvarande
. till ifrågavarande motion icke böra tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 7 Februari 1851.
N:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om gratifikation åt
förre Landsfiskalen H. J. Laurell.
(U. A.)
Uti en, inom Hedervärda Bondeståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad, motion
har Riksdagsfullmäktigen Jöns Månsson från Malmöhus län anfört: att, sedan Stadsfiskalen
i Malmö, Herman Julius Laurell, hvilken — i egenskap af Landsfiskal i Stockholms län
vid Domstol tilltalat och yrkat ansvar dels å Bryggaren C. A. Schmiedte för bränvinstillverkning
utöfver tillåten tid, och Schmiedte genom nådigt Utslag den 6 Juli 1836 blifvit
dömd att derför böta 1,350 r:dr banko och varda förlustig bränvins-redskapen jemte det tillverkade
bränvinet, men af nåd ej mindre återfått denna redskap samt värdet af bränvinet,
än ock förunnats eftergift af de ådömda böterne, med undantag af 200 r:dr banko, som
skulle tillfalla Laurell såsom åklagare i målet; dels ock å Bryggaren O. J. Arenander samt
Sysslomännen i dennes gäldbundna bo för enahanda förseelse, hvarföre ock så väl bemälde
Arenander som Sysslomännen medelst nådigt Utslag don 28 September 1839 blifvit bötfällde
till ett belopp af 1,650 r:dr jemte förlust af den begagnade bränvinsredskapen,
ehuru äfven dessa personer sedermera af nåd förskonats från utgifvandet af de dem å
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 34. 3
dömde böterna samt Kronans andel i den förbrutna redskapen; — hos Kongl. Majit i
underdånighet sökt att blifva hugnad med någon gratifikation, motsvarande de målsegareandelar
af böter och förbrutet gods, hvaraf han sålunda gått miste, så hade Kongl. Majit,
under den 15 Januari 1846 förklarat Sig icke finna skäl att den gjorda ansökningen i nåder
bifalla. Med föranledande häraf och då det icke vore billigt att Laurell, som i 14 år
med nit och duglighet bestridt den alldeles lönlösa Landsfiskalsljensten i Stockholms län,
skulle förlora sin lagliga och af Kongl. Majit i domstolsväg honom tilldömda rätt, har motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt Laurell, af allmänna medel, anslå en gratifikation,
motsvarande åtminstone hans andel af de bötesmedel, som honom fiångått eller,
etter afdrag af de 200 ridr som Schmiedte blifvit ålagd att utgifva, 1,800 ndr banko eller
någon del deraf.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, anser så mycket större betänkligheter
möta för statsmedels anvisande till ifrågavarande ändamål, som det torde kunna antagas,
att en sådan åtgärd skulle framkalla enahanda anspråk af flere andra personer; på
grund hvaraf och då en, med motionärens ifrågavarande framställning, likartad begäran
blifvit af Laurell i underdånighet gjord, men af Kongl. Majit i nåder afslagen, har Utskottet
funnit sig
icke kunna till motionen tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 7 Februari 1851.
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Landshöfdingesälets
i Götheborgs och Bohus län förflyttande tdl Uddevalla.
(V. A.)
Med föranledande af de många och isynnerhet för allmogen särdeles ogynsamma förhållanden
som uppkomme deraf att sätet för Länsstyrelsen i Götheborgs och Bohus län
% Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.
>oro förlagdt utom länet och hvarigenom inträffade att de i länets noidligaste delar besatt»
personer, hvilka behöfde kommunicera sig med Länsstyrelsen, måste färdas ända tilt 18 i
19 mil, äfvensom att Landshöfdingen hindrades att så ofta som fördelaktigt vore, sjelf öfvervara
åtskilliga påbjudna sammanträden med länets innevånare, hvarförutan Statsverket
tillskyndades betydliga kostnader genom ransaknings-fångars forslande lång väg fram oell
åter från och till Länshäktet och ransakningsslällena, har, till afböjande af nu omnämnd*
jemte flera andra olägenheter samt till beredande af besparing för Statsverket, Riksdagsfullmäktigen
Olaus Eriksson från merberörde län uti afgifven och af Hedervärda Bondeståudet
till Stats-Utskottet remitterad motion föreslagit, dels att Landshöfdingesätet i Götheborg
måtte förläggas till Uddevalla, dels ock att, för inköp af tomter till uppbyggande
derå af residenshus och länshäkte, derstädes nödige medel måtte anvisas.
I sammanhang härmed har Utskotlet tagit kännedom af ett vid motionens remitterande
inom ofvanbemä'te Riksstånd afgifvet yttrande utaf Riksdagsfullmäktige!) från samma
län E. Christensson, hvilken, jemte vitsordande af den fördel, som genom den föreslagna
flyttningen af Landshöfdingeresidenset skulle tillskyndas en del af länets innevånare,
deremot påstått att samma flyttning skulle åstadkomma ett motsatt förhållande för södra
delen af länet, i betraktande hvaraf Erik Christensson hemställt, ”att intilldess en allmä*
rpglering i hela riket länen emellan kunde tillvägabringas, hvarigenom ett och annat lön
troligen skulle kunna iDdragas, någon förflyttning af residenset i Götheborg icke mått*
tillstyrkas.”
Då Utskottet för sin del anser staden Götheborg, i ansende till dess läge och b*-  tydenhet, fortfarande böra utgöra säte för ortens Länsstyrelse och en flyttning deraf till
Uddevalla nödvändigt måste blifva förknippad med betydliga utgifter för Statsverket, uta»
att det dermed åsyftade ändamålet skulle vinnas, finnér, på grund så väl häraf, som ock
med afseende derå alt samma förslag blifvit väckt vid 2:ne föregående riksdagar utan att
tillvinna sig Rikets Ständers bifall, Utskottet sig böra hemställa,
att förenämnde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 7 Februari 1851.
Sfals-Utskottets Utlåtande N:o 35.
*
S:o 55.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 8 Febr. 1851, kl. 10 t. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om förhöjning i dagtraktamente
m. m. för Gottlands National-Beväring.
(.0. A.)
Stats-Utskottet har frän Hedervärda Bondeståndet erhåflit remiss å en af Riksdagsfullmäktige»
Ingemund Odin från Gottlands län inom bemälda riksstånd väckt motion, i
i hvilken Jacob Lindbxj ifrån samma län instämt, hvaruti, jemte förmälan hurusom den
del af manskapet b'and Gottlands National-Beväring, hvilken bildade Jägarestyrkan och
sam tillsammans med Wisby bevärings-ariilleri vanligtvis uppginge till omkring 4000 man,
ander den lid af 6 dagar, in- och utryckningsdagarne oberäknade, då denna trupp till vapenöfning
kompani- eller bataljonsvis årligen vore sammandragen, i traktamente endast erhölIe8sk.
för hvarje af dessa dagar eller11 R:dr för hela mötet, hvaremot beväringeu på fasta
landet, utom 4 sk. såsom beklädnadspennrngar, åtnjöto 12 sk. i underhåll per dag, motionären,
till afhjelpande af detta missförhållande och då lefnadskosfnaden ej vore billigare
på Gottland än i Sveriges öfriga provinser, anhållit, att Gottlands nationalbevärings vapenskyldiga
manskap och underbefäl utan lön måtte vid uppfordran till vapenöfningar hädanefter
få, i dagtraktamente, tobaks-och beklädnadspenningar, åtnjuta lika rätt med beväringsskyldige
på fasta landet; till hvilken begärans bifallande skälig anledning så mycket heldre
förefunnes, som, utan anledning af den vid national-beväringens stiftande ingångna konvention,
jägarestyrkan numera anlagt uniform och sammandroges ifrån sina kompani-exer•is-platser,
ehuru dessa båda omständigheter icke äro i konventionen föreskrifna.
Utskottet har tagit motionärens berörde framställning i öfvervägande; och, hvad först
vidkommer den begärda förhöjningen i underhållet för Gottlands national-beväring under
exercis-tiden, finnér Utskottet densamma vara grundad på billighet och rättvisa; och får
Wtskottet af sådan orsak tillstyrka
Rikets Ständer att genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anhålla, att vid beväringsmanskapets öfningar på Gottland de beväringsskyldige
derstädes måtte ålnjuta ett underhåll motsvarande det
6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
som beväringsmanskapet uti Rikets öfriga provinser under vapenöfningarne
undfå.
Beträffande åter beklädnadsersätlningen, så, enär skyldighet att vara försedd med uniform
icke åligger de beväringsskyldige, samt synnerlig slitning af beklädnaden ej synes
kunna ifrågakomma hvarken under de få dagar vapenöfningarne pågå eller under de i allmänhet
korta marcherna till och ifrån mötet, anser Utskottet
någon åtgärd för della ändamål icke böra af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 7 Februari 1851.
\:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
i fråga om ersättning till Handels- och Sjöfartsfonden för
förskjutna medel lill slafvarnes friköpande å S:l Barthelemy.
(v. A.)
Sedan Kongl. Majit uti nådig skrifvelse till Rikets sednast församlade Ständers Statsutskott
af den 31 Mars 1848, jemte meddelande af de åtgärder, som blifvit i och för fri—
köpandet af slafvarna å ön S:t Barthelemy vidtagna, til! Sikets Ständer i nåder öfverlem-.
nät att bestämma, huruledes Handels- och Sjöfartsfonden, som genom tillhandahållande af
de för ändamålet erforderliga summor fått vidkännas en utgift af tillsammans 119,760 ll:dr
1.9 sk. svenskt banko, måtte för detta förskott undfå ersättning, samt Rikets Ständer till underdånigt
svar härå, uti skrifvelse den 21 Juni berörde år, anmält, att, som statens för det då
närvarande disponibla tillgångar icke medgåfvo godtgörandet al ifrågavarande betydliga förskottssumma,
Rikets Ständer funnit densamma böra uti räkenskaperna balanceras till den
-
Stats-Utsko/tets Utlåtande N:o 37. 7
na riksdag, d§ Rikets Ständer finge tillfälle att rörande ersättandet deraf, sig vidare utlåta;
så bär Kongl. Majit genom till Rikets nu församlade Ständer aflåten och till Ståts-Utskottet
remitterad nådig Proposition behagat detta ärende till Ständerna ånyo öfverlemna.
Då, i likhet med hvad nästlidne riksdag ägde rum, Stats-verkels tillgångar äro, i förhållande
till de många och vigtiga behofven, nog knappa, i följd hvaraf handels- och sjöfertsfondens
fordran för slafvarnes friköpande å ön S:t Barthelemy nu, likasom då, icke
kan utan olägenhet godtgöras; så och i betraktande deraf att skuldens fortsatta balanserande
i räkenskaperna synes mindre lämpligt, enär tillgångar och behof för Stats-verket
äfven vid blifvande riksmöten icke torde motsvara hvarandra, har Utskottet, • som inhem
tat
att berörde fonds tillgångar, vid 1845 års slut utgörande 611,048 R.-dr 38 sk. 7 rist,
uppgingo den 31 December 1849 till 1,042,897 Ridr 29 sk. 2 rist, och att dess inkom
ster
de sednare åren betydligt öfverstigit utgifterna, ansett fonden skäligen kunna vidkännas
en utgift, sådan som den ifrågavarande, äfven om denj icke egentligen skulle tillhöra
fondens ändamål, hvadan Utskottet trott sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte medgifvande, för deras del, af skuldens
afskrifniag i Convoy-kommissariatets räkenskaper, måtte, genom underdånig
skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes
meddela nådigt tillstånd för summans afförande, samt anbefalla
vederbörande att om verkställighet deraf gå i författning.
Stockholm den 7 Februari 1851,
TV:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 23.
(V. A.)
Från Bonde-Slåndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss å sitt under N:o_23 afgifna
Utlåtande i anledning af väckta motioner, om befrielse för Rusthållare att erlägga mötespasse
-
8 Stals-Utskottets Utlåtande N:o 38.
Tölans för indelda kavalleriets hästar; men sorn, enligt ankomna Piotokolls-uldrag, berörd»
Utlåtande blifvit af de trenne öfriga Riksstånden bifallit, har Utskottet funnit sig icke kunna,
emot stadgandet i 75 § Riksdagsordningen, taga vidare befattning med förevarande, af
Rikets Ständer sålunda afgjorda, ärende.
Stockholm den 7 Februari 1851.
A:o U8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851, kl. 10 f. m
Utlåtande, i anledning af erhullne åter-r ernts ser å Betänkandet
N:o 13, angående medels anvisande lill fortsättning
af Fästning sbyggnader ne vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona
under år 1851.
IU. A.)
Enligt aflåtne Protokolls-utdrag hafva Ridderskapet och Adeln samt Presleslåndet till
Stats-Utskettet åter-remifterat dess, under N:o 13 afgifne, af Borgare- och Bondestånden
bifallne, betänkande, hvaruti Utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ls, uti nådig skrifvelse
deri 4:de December förlidet Ar, framställda begäran om ett anslag för innevarande år af
105,000 r:dr till fortsättning af fäslningsbyggnaderne vid Waxholm, Carlstén och Carlskrona,
hemställt att Rikets Ständer måtte, till utgående från Riksgälds-Kontoret, anvisa
för detta år till nyssnämnde ändamål 75,000 r:dr, att af Kongl. Ma:jt efter omständigheksrne
fördelas.
Inom de Riksstånd, som beviljat åter-remiss, hafva, såsom skäl härför hufvudsakligen
blifvit anfördt, att Utskottets uppgift att den väsendtligaste delen af fästningsbyggnaderne
vid Carlstén och Carlskrona vore fullbordade och endast några mindre arbeten återstode,
icke öfverensstämde med verkliga förhållandet, emedan vid den förra saknades strandbatterier,
utom hvilka hela fästningen vore ett ofullständigt arbete och icke motsvarade det dermed
sfsedda ändamål, samt vid den sednare vore ofullbordade ej mindre nödige sjö- och
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 38. 9
landt-befästningar, än äfven erforderliga krulraagasiner; att den uppgjorda och hittills
följda arbetsplan för ifrågavarande fästningsbvggnader stödde sig på elt beräknadt årligt
anslag af 105,000 r:dr, i följd hvaraf en nedsättning i detsamma skulle föranleda ändring
i samma plan, hvarigenom flera olägenheter komme att uppslå; att både klokhet och en
riktig statshushållning bjödo, att åtminstone icke för innevarande år förminska berörde anslag,
utan heldre, om vid statsregleringens uppgörande skulle visa sig att Statens tillgångar
icke medgifva anslaget oafkortad!, det då må blifva nedsatt för åren 1852 och 1853,
samt slutligen att det åter-remitterade betänkandet befunnes dunkelt och tvetydigt, så att
deraf icke kunde med visshet slutas huruvida de af Utskottet tillstyrkte 75,000 r:dr endast
vore att anse såsom elt förskotts-anslag, som vid statsregleringens definitiva uppgörande
kunde förhöjas till det af Kongl. Majit äskade, och af Rikets Ständer vid föregående riksdagar
beviljade, belopp.
Då emellertid, på sätt ofvanberördt är, (vänne Riksstånd bifallit ifrågavarande betänkande,
har
Utskottet ansett sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 7 Februari 1851.
K:o
Alik. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen åter-remiss å Utlåtandet
N:o 20, angående ett wising till Askersunds Kyrka.
CU. A.)
Sedan Stats-Utskottet uti sitt, den 7 sistlidrie Januari under N:o 20 »fgifna, Utlåtande
äfstyrkt begärdt anslag af krono-tionde till Askersunds stadsförsamlings Kyrka, på den
§ru»d, att Kyrkan förut vore i åtnjutande af sådan förmån, hafva samtlige Riksstånden
åter-rernitlerat detta utlåtande, enär det vore Askersunds /andsförsamling och icke stadsBih.
till R. St. fröt. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 11 Håff. %
10 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 39.
församling, åt hvilken de i bsrörde Utlåtande om förmälda fyra tunnor spanmål blifvit
anslagne.
Jemte tillkännagifvande, att den oriktiga uppgift, som rörande detta anslag blifvit af
Utskottet meddelad, härledt sig från en otydlighet i Länets räkenskaper, får Utskottet,
som företagit detta ärende till förnyad öfverläggning, anföra: att då det krono-tiondeanslag,
som förut varit anvisadt åt Askersunds stads- och landsförsamlingar, men nu utgår
endast till sistnämnde församling, är så obetydligt, att någon fördelning deraf icke
synes med skäl kunnat ifrågasättas vid det tillfälle dessa församlingar från hvarannan skiljdes,
och Askersunds stadsförsamling, som består af endast omkring 1000, mestadels obemedlade,
innevånare, således måste anses vara i behof af det sökta understödet, finner
Utskottet, med hänsigt härtill, och i betraktande deraf att alla öfriga städer uti Örebro
län för sina Kyrkor åtnjuta årligt anslag af vin- och byggnads-säd, sig icke sakna skäl
hemställa,
att Rikets Ständer måtte, i likhet med hvad för Nora stads Kyrka
finnes anvisadt, bevilja Askersunds stadsförsamling ett anslag af Tre
tunnor spanmål, att, såsom vin- och byggnads-säd för Kyrkan, i
penningar, efter länets markegångspris årligen utgå.
Stockholm den 7 Februari 1851.
H:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående utbyte af indragna Fjer dinfismansb o stället Mylinge
emot Klockarebostället Klintorp i Östergöthlands län.
(A A.)
Sedan, efter samtidigt inträffad ledighet af numera indragna Krono-fjerdingsmansfeostället
Mylinge N:o 2 och Klockarebostället Klintorp, hyartdera om J mantal och be
-
Stats-Vlskottets Utlåtande N:o 40. \\
lägna, det förra i Östra Hargs samt det sednare i Törnevalla socken af Åkerbo härad och
Östergöthlands län, Östra Hargs församling, åt hvars Klockare Klintorp, ehuru liggande
utom församlingen och pastoratet, hittills varit såsom boställe anslaget, hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet anmält den önskan att, medelst byte med Kronan, i stället komma
i besittning af hemmanet Mylinge, hvilket, med afseende å dess läge, vore till boställe
för församlingens Organist, som hädanefter tillika komme att vara lärare i socknens folkskola,
vida lämpligare, än det på mer än en half mils afstånd från Östra Hargs Kyrka belägna
Klintorp, har Kongl. Maj:ts och ltikets Kammar-Collegium, hvarest ärendet blifvit
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäldt, efter verkställda uppskattningar och värderingar
å så väl alla hus och byggnader, som egor och förmåner vid ifrågavarande 2:ne hemman,
samt efter det behörig skattläggnings-undersökning försiggått till utrönande af det
hemmantal och den ränta, hvartill jorden vid hvartdera hemmanet borde efter skattläggningsgrunder
uppskattas, i underdånighet öfverlemnat frågan till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning;
och enär hemmanen till godhet och förmåner i det närmaste motsvarade hvarandra
hvilket bevisades deraf att vid ofvanberörde skattläggnings-undersökning hemmantalet för
båda hemmanen uppgått till enahanda storlek af § mantal, och skilnaden emellan de beräknade
räntorna utgjort endast 10 skillingar 10 runstycken, har Kollegium, lika med öfrige
vederbörande, underdånigst tillstyrkt att, medelst nådigt bifall till det sökta bytet,
Östra Hargs församling måtte beredas tillfälle att få sin Organist och Folkskolelärare bosatt
inom socknen, till förmån både för honom och barna-undervisningen.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit uti, till Rikets Ständer
allåten, och från samtlige Riksstånden till Stats-Utskottet remitterad, proposition, behagat
föreslå, att det för närvarande till boställe åt Klockaren i Östra Hargs församling anslagna
J- mantal Klintorp måtte, på sätt församlingen begäit, få emot f. d. Krono-fjerdingsmansbostället
\ mantal Mylinge utbytas, under vilkor af ömsesidig öfver fly Ilning af hvartdera
hemmanets utskylder sålunda, att Klintorp kommer alt ulgöra så väl den Kronan nu
behållna del af Mylinge hemmansränta 8 skillingar, som den indelta delen deraf 5 r:dr 32
sk. 4 rst., hvilken, såsom ännu på indragningsstat utgående till fjerdingsmännen i Linköpings
fögderi, tills vidare borde erläggas till bemäide fjerdingsman, men, i mån af deras afgång,
till kronan; att detta hemman likaledes utgör den nu af Mylinge utgående krono-tionde
1 tunna 8 kappar spanmål samt öfverläder sistnämnda hemmans rotering, med undantag
af dithörande söldattorp, som skulle kon ma att qvarligga på Mylinge egor; att Mylinge
\t Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4i.
deremot utgör Kronans behållna ränta af Klintorps utgjord, 2 runstycken, och kro*«-  honde 1 tunna spantnål, men i öfrigt innehafves räntefritt af boställsinneliafvaren , samt på
sina egor bibehåller ftrenämnda soldattorp, som dock bör af roten underhållas oell brukas;
och slutligen att väghållning, presträttigheter jemte alla öfriga allmänna och kommunala
besvär oell ulskylder bibehållas vid hvartdera hemmanet, som bör afträdas enligt skeende
laga af- och tillträdessvn, med åbyggnader och stängsel m. m, i laga skick, samt med behörigen
verkstäldt trädesbruk och höstutsäde, hvarefter Klintorp bör genom Kammar-Collegii
försorg i vanlig ordning för Kronans räkning utarrenderas.
Som, enligt hvad utredt blifvit, Staten icke tillskyndas någon förlust genom det föreslagna
utbytet af ifrågavarande hemmansdelar, anser Utskottet, med afseende å det dermed
åsyftade nyttiga ändamål, sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att under ofvanberörde vilkor dertill samtycka.
Stockholm den 7 Februari 185J.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjord framställning angående,
Riksdagskostnadernas förminskande.
(Ugs-Afd.)
Efter meddelandet af några uppgifter rörande kostnaderne för sednast förflutna riksdag
samt anställd jemförelse emellan dessa kostnaders belopp för hvartdera af de serskilda
Riksstånden, har Prosten Setterblad, uti en inom Presteståndet gjord, och, jemte deraf
föranledda yttranden, till Stats-Utskottet remitterad framställning, fästat uppmärksamhet å
den ansenliga tillgång, som genom minskning i Riksdagskostnaderne skulle komma att beredas
och kunna användas för flera uppgifna, äfvensom mångfaldiga andra, angelägna föremål,
dertill Rikets Ständer, i saknad af erforderliga medel, hittills icke kunnat bevilja begärda
orh af behofven påkallade, understöd.
Mats-Utskottets Utlåtande N:o 42. 41
Bä motionäsen hvarken uppgifvit det satt, hvarigenom den önskade minskningen uti
ifrågavarande kostnader, enligt hans åsigt, skulle kunna tillvägabringas, eller föreslagit
stågra särskilda åtgärder och beslut, sorn för det ås\flade ändamålets vinnande borde vidtagas,
så anser sig Utskottet, under erinran om de,' lill beredande af minskning i trycknings»
kostnaderne samt utgifterne för skrifmaterialier och andra under riksdagarne erforderliga
effekter, redan af 1810 och 1841 års Ständer meddelade och derefter före hvarje riksdags
början iakttagne föreskrifter föranlåtit hemställa,
att bär ofvan omförmälda framställning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stoskholm den 7 Februari 1851.
j\T:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående föreslagen ersättning för arrendatorns
af förre Löjtnantsbostället Tydje Stom lidna förlust genom
vattenflöde under 1845 års sommar.
(.Rgs-Afd.)
Rendeståndet har till Stats-Utskottet remitterat en af Riksdagsfullmäktigen Arwid
Arwidsson från Elfsborgs län väckt motion, innefattande den framställning, att Rikets
Ständer måtte bevilja ett stats-anslag af 1333 r:dr 16 sk. för ersättandet af den skada och
förlust, hvilken Kyrkovärden Gustaf Olsson i Thomasbohl, såsom dåvarande arrendator af
förra Löjtnantsbostället Tydje Stom i Tydje socken af Tossbo härad och nämnde län, hdit
genom en under sommaren 18-15 inträffad vatten-öfversvämning, dervid större delen af
den på boställets inegor växande gröda alldeles förstördes; vid hvilken motion åtskiiiige
handlingar blifvit fogade, hvaraf Utskottet inhemtat, att bemälde arrendator, i anseende till
dea betryckta ställning, deruti han genom 1845 års felslagna skörd blifvit försatt, hos
14 Stats-Utskottels Utlåtande No 43.
Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om något understöd; att sedan Landshöfdingeembete!
i länet, uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande, väl vitsordat den uppgifna
förlusten och sökandens behof af understöd, inen derjemte yttrat, att hans svåra ekonomiska
belägenhet hufvudsakligen måste tillskrifvas ett alltför högt arrende, Kongl. Maj:t funnit
något särskildt understöd af allmänna medel icke kunna Gustaf Olsson beviljas; samt
alt han numera, emot en viss ersättning, afträdt och på annan person öfverlåtit arrendet
af förenämnde boställe.
Utskottet anser de förhållanden, som motionären uppgifvit, och genom åberopade
handlingar sökt styrka, icke utgöra anledning för Rikets Ständer att bevilja något serskildt
anslag till godtgörande af en tillfällig förlust, hvilken innehafvaren af ett sedermera frånträdt
boställs-arrende fått vidkännas; hvadan Utskottet hemställer,
att den härom gjorde framställning icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm dee 7 Februari 1851.
N:o 43.
Anis. lill Exp.-Utsls. d. 8 Fikr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående gjord framställning om ett räntefrilt
lån till Häradsskrifv ar en P. J. Ödman.
(.Rgs-Afd.)
Till Stats-Utskottet har Bondeståndet remitterat en derstädes af Riksdagsfullmäktigen
Erik Carlsson från Stockholms län väckt motion, deruti blifvit föreslaget, alt ett räntefritt
lån å 4,000 r:dr, emot borgen af vederhäftiga personer och hela låne-summans återbetalning
efter 10 års förlopp, måtte, utaf allmänna medel, beviljas Häradsskrifvaren P. J.
Odman, hvilken, enligt motionen bifogade handlingar, å sitt, i Söderby Carls socken af
Lyhundra härad och nämnde län belägna, boställe Ahlby, § mantal, till äng och åker upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 43. 15
odlat en jordrymd af 47 tunnland, till största delen bestående af kärrmark och mossar,
samt dessutom till boställets förbättrande verkställt åtskilliga byggnader jemte andra arbeten,
och hvilken persons ekonomiska ställning, i anseende till dessa, med upplånta medel
utförda, odlings- och byggnadsarbeten, de der medfört en kostnad af omkiing 4,000 r:dr,
påkallade det för honom nu föreslagna understöd.
Då de af motionären omförmälda odlingar och förbättringar redan blifvit fullbordade
och då något ytterligare odlings- eller annat för det allmänna gagnande företag, som genom
sagde låns beviljande skulle komma att utföras, icke ens blifvit uppgifvet, hemställer
Utsnottet,
att Rikets Ständer å denna motion icke må fästa äågot afseende.
Stockholm den 7 Februari 1851.
STOCKHOLM. Ös-Miim» & Bbiu.ikg, 4851.
Stals-Ulskottets Utlåtande, N:o 4 4.
1
K:o M.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 12 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående utbetalning
af stadgad ersättning utaf allmänna
medel till vittnen i brottmål, dä den tilltalade
saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet icke
kan honom åläggas.
(U. A.)
Ehuruväl genom Kongl, kungörelsen af den 20 November 1845, blifvit stadgadt,
att den, sorn, åberopad till vittne i brottmål, inställde sig vid domstol, belägen
på minst 3 mils afstånd från vittnets hemvist, borde, derest vittnet det äskade och
domaren pröfvade sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel för dess
resekostnad och uppehälle för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid
domstolen erfordrades, i de händelser, då den tilltalade antingen icke kunde till ansvar
dömas eller sakfälld saknade tillgång att ersättningen utgifva, hade dock den
loide!, som med högstberörde kungörelse åsyftats, hufvudsakligen förfelats genom
de omvägar och kostnader, som vore förknippade med utbekommande af ifrågavarande
ersättning; af hvilken anledning, samt på det att den mening, som med omförmälte
Nådiga kungörelse vore afsedd, måtte kunna verkliggöras, Friherre Palmstjerna,
C. O., uti en hos högloft. Ridderskapet och Adeln väckt, samt till Statsutskottet
remitterad motion, föreslagit, att den ersättning af allmänna medel till vittnen
i brottmål, hvilken af förste domstol bestämdes, måtte utbetalas af kronofogden
i det fögderi, der ransakning i målet egt rum, som beloppet sedermera hos den sakfällde
uttager, och att detsamma, derest tillgång saknas, anordnas af Konungens befallningshafvande,
samt under behörig titel bland stats-utgifterne afföres.
Bih. till B. St. Prat. 1850 f 1851. 4 Sami. 1 Aid. 12 Höft. 1
2 Stat ^-Utskottets Utlåtande, IV:o 44.
Stats-utskottet, som ansett sig icke böra lemna utau afseende de med nu
fastställde sätt för ifrågavarande ersättnings utbekommande förenade olägenheter,
hvaribland Utskottet får anföra, att, för utfående af oftanämnde ersättning vittnet
måste antingen sjelf begifva sig till läne-residenset, eller anlita ombud, på landskontoret
förete eller låta förete utdrag af domstolens utslag, anskaffa och förevisa
intyg, efter föregången undersökning af vederbörande kronobetjent, derom att den
sakfällde saknar tillgång, afbida brottmålets slutliga afgörande i högre instans, hvarunder
tiden för ersättningskrafvets anställande ofta kan tilländalöpa, samt att, då
slutligen vittnet är boende aflägse eller utom det län, hvarest ransakningen försiggått,
så väl svårigheterne som kostnaderne så ökas, att desse sednare lätt kunna,
om ej öfverstiga sjelfva ersättningsbeloppet, åtminstone medtaga största delen deraf,
biträder den af motionären gjorda framställning och får i följd deraf hemställa,
att Rikets Ständer ville besluta, att den ersättning af allmänna medel
till vittnen i brottmål, hvilken af första domstol bestämmes, må, oberoende
af målets fullföljd i högre rätt, eller skedd underställning af under-rätts
utslag, till vittnet uppå dess anmälan förskottsvis utbelalas, å
landet af kronofogden i det fögderi, der ransakningen hållits samt i städerne,
utom Stockholm, af magistraten; hvarefter, sedan genom slutligt
utslag blifvit bestämdt, hvem gäldandet af denne kostnad åligger, vederbörande
exsekutor har att, derest någon varder skyldig känd att förskottet
till staten återgälda, detsamma hos denne uttaga, men, om tillgång
saknas, kommer den redan utbetalda ersättningen att af Konungens befallningshafvande,
författningarne likmätigt, under behörig litel uti stats
räkenskaperne
afföras; skolande, hvad Stockholms stad angår, ersätt
ningsmedlen
direkte af Kongl, stals-kontoret utbetalas.
Stockholm den 10 Februari 1851.
Slals-Utskotlets Utlåtande, N:o 45.
3
N:o 45.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
VHatande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående uteslutande ur kronans fordeböcker
och räkenskaper, dels af fisken, som
åtfölja vissa hemman, dels af sådane, till utarrendering
af sedda, kronofisken, å hvilka vid
flera förnyade auktioner arrende-anbud icke
kunnat erhållas.
(I. A.)
Samtlige Riksstånden hafva till Stats-utskottet remitterat högstberörde nådiga
Proposition, deruti tillkännagifves, att, sedan Rikets år 1841 församlade Ständer,
uti skrifvelse den 20 Januari berörde år, hos Kongl BIaj:t dels i underdånighet
anmält, hurusom, af anförde skäl, Rikets Ständer för deras del beslutat, att, med
undantag af de större laxfiskena, alla öfriga kronan tillhöriga, utarrenderade fiskeh,
efter det ränta, lämpad efter förut erlagdt arrende, blifvit dem åsatt, skulle, i den
mån de om dem afslutade arrenden upphörde, på auktion till den högstbjudande under
skaltemanna-rätt försäljas, dels ock anhållit, att, derest några fisken skulle vara
af den dåliga beskaffenhet, att de icke kunde till ränta skattläggas och köpare dertill
erhållas, Kongl. Majit täcktes, till Rikets Ständer, framställa nådig proposition,
huru med sådané fisken borde förhållas; så har, efter vederbörandes hörande och
sedan en af Kongl. Majit redan förut serskildt anbefalld utredning angående kronoflskena
i sammanhang dermed blifvit afgifven, allmän reglering i afseende å dessa
fisken blifvit af Kongl. Majit beslutad.
4 Stals-Ulskoltets Utlåtande, N.o 45.
Jemte det Kongl. Majit, som funnit ej mindre de större laxfiskena, än ock
de betydligare strömmings-fiskena böra för kronans räkning bibehållas och enligt
hittills gällande föreskrifter utarrenderas, dervid förklarat, att, med undantag dels af
nämnde fisken, dels ock af skäl-fisken, hvilka, derest de icke äro skattlagde, eller
för vissa behof serskildt disponerade, böra, i den mån om dem gällande arrendekontrakter
tilländagå, på grund af 1 kap. 8 §. i 1766 års Fiskeri-stadga, till allmänt
begagnande frigifvas och ifrån jordeböckerna afföras, alla öfriga för närvarande utarrenderade
fisken, för så vidt icke i något fal! serskildt derom blifvit stadgadt, skola,
i öfverensstämmelse med derom meddelade föreskrifter, under skattemannarätt försäljas,
har Kongl. Majit tillika i nåder förordnat, att i afseende å alla fisken, som af
ålder eller på grund af serskilda resolutioner, emot bestämd taxa eller afgift, begagnas
af vissa hemmans innehafvare, byalag eller menigheter, eller äro tjenstemän
till begagnande upplåtne, vederbörande skola för framtiden bibehållas vid deraf nu
egande dispositions-rätt, så vida den icke är till vissa år bestämd, i hvilket fall,
efter samma tids förlopp, skulle förfaras, på sätt angående utarrenderade fisken blifvit
stadgadt; och då det bidroge till vinnande af förenkling i jordeböckerne och
räkenskaperne, om de af dessa fisken, som sålunda fortfarande komma att åtfölja
vissa hemman, likväl med undantag för de endast på vissa år upplåtna, finge med
samma hemman helt och hållet förenas och ifrån jordeböckerna, såsom serskilda
lägenheter uteslutas, emot det att för dem nu bestämda taxor eller afgifter tilläggas
hemmanens räntor, så har Kongl. Majit nu behagat föreslå Rikets Ständer, att en
dylik förändring måtte få vidtagas.
I öfrigt har Kongl. Majit föreskrifvit, att sådana fisken, som äro obefintliga,
eller blifvit i behörig ordning utdömde, eller ingått i hemmans skattläggning, eller
ock, enligt anställda syner, befunnits odugliga och således icke vidare kunna begagnas,
böra från jordeböckerna afföras; och då det tillika förekommit, att åtskilliga af
de till utarrendering afsedda fisken, fastän icke sistberörde förhållande med dem
inträffat, likväl äro af sådan beskaffenhet, att vid flere förnyade auktioner anbud
derå icke erhållits, hvadan de för närvarande finnas obegagnade; så och enär, under
dylika omständigheter, det vore utan ändamål och olämpligt att dem skattlägga
och till försäljning utbjuda, har Kongl. Majit, med föranledande jemväl af Rikets
Ständers derom gjorda begäran, behagat föreslå Rikets Ständer, att de fisken, med
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 45. 5
hvilka sisth eröide förhållande eger rum, jemväl må, efter behörig utredning och
pröfning, ur jordeböckerna få afföras.
Utskottet har, efter tagen kännedom af hvad i detta ämne vid 1840—41
årens riksdag förekommit, inhemtat, att de af Kongl. Majit i ofvanomförmälde hänseende
vidtagne åtgärder, hufvudsakligen öfverensstämma med hvad Rikets Ständer
för deras del beslutat; och då Utskottet funnit hvad i öfrigt föreslaget blifvit,
leda till förenkling i räkenskaperne, samt till undvikande af de många bestyr, hvilka
i och för utarrenderandet af ifrågavarande obetydliga lägenheter, endast upptaga
vederbörande auktoriteters och kronobetjenings tid, utan att tillskynda staten någon
motsvarande fördel, tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
att bifalla hvad Kongl. Majit uti den nådiga propositionen föreslagit.
Slockholm den 10 Februari 1851. \
Reservation
af Grefve M örne r, C. G.
6
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o 46.
IN: o 46.
Ank. till Exp.-Utsk. don 12 Febr. ISSI, kl. 10 f. m.
ZJllåtande, i anledning af väckt motion, angående be
frielse
för Utsockne-frälsehemmanen i Halland
från skgldigheten att erlägga rote-vakans
(I.
A.)
Uti en från hedervärda Bonde-ståndet till Slats-utskottet remitterad motion
har Riksdags-fullmäktigen David Andersson från Hallands län, med hvilken sig förenat
Riksdags-fulhnäktige Bengt Gudmundsson och Anders Nilsson från samma
län, omförmält, hurusom vid sistlidne riksdag utsockne-frälsehemmanen i Halland
blifvit genom ett förhastadt beslut och i strid med erkända rättigheter förklarade
skyldige till ordinarie rotering samt ålagda en ständig rote-vakansafgift; af hvilken
anledning motionären, under anförande af de flera skäl, på grund hvaraf ifrågavarande
beslut måste anses vara oriktigt tillkommet och oförenligt med Rikets Ständers
förut gifua och af Kongl. Maj:t stadfästade försäkringar till de uti nämnde provins
varande egare af ulsockne-frälsejorden, anhållit, att Rikets Ständer, efter förnyad
pröfning af förhållandet med de, utsockue-frälset i Halland af ålderdillerkände,
rättigheter och skyldigheter, i fråga om denna jords roterande, ytterligare måtte förklara
hvad de i deras underdåniga skrifvelse den 13 Februari 1841 förklarat, nemligen,
att dessa utsockne-frälseheminan icke äro skyldige att utgöra ordinarie rote
ring;
samt i följd deraf besluta, att den, dessa hemman vid sista riksdag ålagda, vakans-afgift,
till två tredjedelar af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båtsman
efter gällande beräkningsgrunder i länet uppgår, må från och med år 1851
upphöra, samt dessa hemman hädanefter endast anses skyldige att extra rotering
utgöra.
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 46. 7
I afseende å ifrågavarande ämne får Utskottet hänvisa till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottens sistlidne riksdag afgifna Utlåtanden N:ris
22 och 63, hvilka innehålla en utförlig utredning af frågan; och som några nya skäl
nu icke blifvit anförda, hvilka icke vid ärendets pröfning under förra riksdagen tagits
i betraktande, samt denna serdeles invecklade fråga, i Utskottets tanka, vid
nämnde tillfälle afgjordes på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande sätt,
anser Utskottet olämpligt att nu åter ingå i förnyad pröfning af de flera skäl, hvilka
för de olika åsigtcrna kunna å eea och andra^sidan åberopas, hvadan Utskottet
hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikeis Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 Februari 1851.
Reservationer:
Af herrar Bildt, D. G., Celsing, L. G. och TVarn, C. F.
Af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län: „U(i detta beslut har
jag icke kunnat instämma, och att saken varit tvetydig, synes af de många olika
beslut, sorn tid efter annan varit fattade, att roferings-sfcyldigheten ålagts utsocknefrälsejoiden
i Kalland vid sistförflulne riksdag genom beslut i Förstärkt Stats-utskott,
bevisar ingalunda rättvisan deraf, och det skäl, att nuvarande Ständer ej böra upprifva
ett af förta Ständer lattadt beslut,
af motionärens så tydligt utredda förhållande rörande frälsejordens i Halland rätt
till befrielse från ordinär rotering, utan tvertom hade; Utskottet, efter mitt förmenande,
just vid denna riksdag bott låta sig angeläget rara rälta de fel, en föregående
låtit komma sig till last.®
Af David Andersson från Hallands län: „Då jag går att reservera mig
emot det ©förväntade beslut, hvartill Utskottets majoritet i denna fråga kommit,
borde jag kunna hoppas, att icke behöfva åter upprepa alla de mångfaldiga
skäl, sorn göra detta beslut orättvist och förkastligt. Be hafva blifvit temJigen
fullständigt meddelade i min vördsamma motion; de hafva sedan mer än
8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
hundra år blifvit förebringade inom Riks-stånden, och landets förvaltnings-mvndigheter
samt regering; de hafva redan 1756 framkallat en Konungs och Ständers gemensamma
förklaring, att Hallands utsockne, frälsehemman, (på grund af det med
provinsen år 1726 afslulade, samt af Kongl. Maj:t år 1739 stadfästade, kontrakt,
hvari endast krono- och kronoskatte-hemman ålades båtsmansroteringen), rskul!e
då och för framtiden bibehållas vid utskrifnings-penningars utgörande i stället för
rotering;“ de hafva blifvit af Regering och Ständer erkända, då, sedan dessa utskrifnings-penningar
i öfver 50 år utgått, befrielse för deras erläggande först egde rum
under krigen 1808 och 1S09, då landtvärn och vargering uppsattes, och sedan extra
roteringsmanskap, år 1811; de hafva högtidligt erkänts af Rikets Ständer, då Ständerna
1812 förklarade: „att, som all frihet från utskrifning upphört, genom den af
Konung och Ständer nu vidtagna förändring i ulskrifningssättet för det allmänna
beväringsmanskapet, samt all oroterad jord derefter komme att extra roteras, ifrågavarande
utskrifningspenningar borde upphöra, och således icke vidare bland stats-verkets
inkomster upptagas;* ett beslut, som ock genom Kongl, brefvet den 25 Maj 1813
stadfästades och förordnades; de hafva vidare godkänts, då Rikets Ständer i deras
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 11 Maj 1815 yrkade, "att i fall sådane utskiifnings-penningar,
för år 1812, och den derefter förflutna tid blifvit uppburna, de skulle
vederbörande återställas, samt befrielsen från utskrifnings-penhingarnes utgörande
meddelas;* de hafva erkänts genom Rikets Ständers skrifvelse den 13 Februari
1841, och hemmanen blifvit förklarade ricke skyldige att utgöra ordinarie rotering:*
och ännu i denna stund visar den gällande bevillnings-förordniugen i § 22, att för
utsockne frälsehemman i Halland betalas en serskild bevillning med Tre rdr 11 sk.,
såsom motsvarande den ränta, hvilken eljest skulle utgöras i yrustnings-persedlarj
hvilket ytterligare visar, att dessa hemman aldrig bordt anses ordinarie rotering underkastade.
Deremot är och förblifver det en osannfärdig framställning, att den, år 1810beslutade
och af Kongl. Maj:t fastställda, extra ro/erings-skyldigheten blott skulle angå den så
kallade ,,privilegierade jorden.* Delta ord finnes ej hvarken i 1810 års beslut eller 1811
års förordning om den då oroterade jordens extra roterande; och om äfven så vore,
att endast privilegierad jord skulle vara derefter från ordinarie rotering befriad och
extra rotering underkastad, så är det till och med en orättvisa, att utsockne-friilse
kunnat
Stals-Vtskollets Utlåtande, K'o 46. 9
kunnat i detta afseende såsom icke privilegierad anses, emedan den frihet, som 10
§ af llidderskapets och Adelns privilegier år 1723 erkänner för denna slags jord
billigtvis bör af den åtnjutas, äfven sedan den genom, i lag tillåtne, köpeafhandlingar
öfvergått i ofrälsemäns händer.
Då nian likväl, så väl vid förra riksdagen, som äfven nu, ser dessa förhållanden
vanställda, för att dels försvara den godtyckliga åtgärd, hvarigenom regeringsmakten
rubbat alla föregående Regeringars och Ständers gemensamma beslut, angående
dessa hemman, dels anskaffa mera penningar till försvarsanslagen, som aldrig
kunna blifva tillräckliga, och för hvilkas fyllande allmänt väl och enskild rätt synas
ämnade att uppoffras, nödgas jag ännu en gång fästa Riksståndens uppmärksamhet
på dessa många och ovedersägliga skäl. Jag gör det utan hopp att kunna rädda,
så att säga, en hel provins (ty här är fråga om öfver 1,100 hemman) från en olaglig
beskattning, ty jag vet, att man i denna tid och från vissa håll icke gör afseende
hvaiken på lidandet eller missnöjet, blott man kan under och genom söndring
och splittring uppnå sitt mål. Men jag gör det för att underställa den allmänna
känslan och rättsbegreppet, hvart det skall leda, om, 'på detta sätt, ingenting i samhället
blir heligt. Vi hafva vid sista riksdag sett, huru, sedan de två stånd, som
denna beskattning egentligen rörde, nemligen Adeln och Bonde-ståndet, yrkat på
helgdeu af fordna Konungars och Ständers beslut, Preste- och Borgare-stånden pålagt
utsockne frälset den deremot stridande beskattningen, genom en till och med
utan laglig form tillkommen votering i förstärkt Utskott. Vi hafva sett på det viset
icke Riks-ståndens pluralitet, utan en tillfällig omröstning afgöra frågan om en ny
roteringsbörda, hvilken 80 § Regeringsformen uttryckligen säger icke må kunna ålaggas,
utan Konungs och Ständers gemensamma beslut. Jag vill blott ställa till de
värda Riks-stånden den frågan, hvar då gränsen skall blifva för folkets lidande, om
man på detta sätt skall, liksom af skadeglädje, stånd mot stånd, klass mot klass,
söka nedtrycka hvarannan; och jag tror mig, med anledning af diskussionen inom
det högvördiga Preste-ståndet vid sista riksdagen i denna fråga, böra yttra den öfvertygelse,
att liksom man då behandlade den utan afseende på Regerings och
Riksdagsbesluts helgd och grundlagens anda, kan den stund komma, då de andra
stånden på samma sätt behandla Presterskapets löne- och skatteförliållanden; lemnande
i öfrigt åt Borgare-ståndets rättskänsla att vid denna angelägenhets afgöranBih.
till R. St. Prof. 1850 ty 1851. 4 Sami. i Afd. 12 Hä/t. 2
10 Slals-V Iskottets Utlåtande, N:o 4-6.
de ådagalägga huruvida det säkert tillräckligt utvecklade begreppet om det rättseuliga
i Halländska utsockne frälsejordens befrielse från ordinarie rotering, äfven nu
skall vika för liknöjdheten om den jordbrukande befolkningens bördor.
Af Måns Mänsson i Calmare län. Af alla jurister, alla domare har den, enligt
svensk lag, välgrundade principen gjort sig gällande, att om en fråga synes otydlig
och outredd, bör den utredas innan dom fålles, äro å båda sidor lika bevis,
gälle den främst, som svaranden fria; ty domaren äger häldre att befria än fålla; i
öfverensstämmande med detta hälsosamma lagstadgande har Sveriges jurister hitintills
dömt; men höglofl. Stats-utskoltets majoritet tyckes beträda en helt motsatt
bana.
Så väl en del af de utmärkt skickliga jurister, hvilka uti öfverläggningarne
deltogo, som ock en del af de öfrige ledamöteme inom Utskottet yttrade, utan förbehåll,
alt man hade fullt ut lika skäl att befria Hallands utsockne frälsehemman för
ordinarie rotering, som man hade skäl att pålägga dem någon ordinarie rotering;
allt detta oaktadt fällde de rättslärde den dom att Halländska utsockne frälsehemman
böra betala ordinarie rotering. På hvad grund? Jo på den grand, att Rikets
Ständer vid förliden riksdag grundat sitt beslut på en enskild mans reservation: på
sådant sätt tydas Iagarne nu då det är fråga om att hålla privilegier i helgd, hvilka
tillhöra Hallands menigheter; häraf ser man alt den principen gör sig gällande
än i dag, att det är personen som skall tillegnas privilegier och icke jorden. Skulle
detta Stats-utskoltets beslut vinna Rikets Ständers bifall, kan man, för konseqvenseus
skull, icke komma ifrån att ålägga jord, af hvad beskaffenhet och natur den vara
må, ordinarie rotering, „eja vore vi der“ — men när den dagen varder kommande
får man höra ett annat ljud i skällan, som man säger. Ridderskapet och Adelns
privilegier, Presterskapets privilegier och att menigheten icke har andra privilegier
än de stående grundskatterne samt kroppsstralfen.
Då frågan är uti så tvetydigt skick som visadt är, får jag tillstyrka ali Rikets
höglofl. Ständer fatta enahanda beslut i denna sak som vid 1840 och 1844 årens
riksdag.
Af Christen Andersson från Malmöhus län, Anders Gustafsson från Östergöthlands
län och Per Persson från Örebro län.
Stats VIskotleU Utlåtande, A’:o 47.
11
N:o 47.
Auk. lill Exp.-Utsk. den 12 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående eftergift af Kronans rätt till
dana-arf efter enkan B, H. Sandelin.
(I. A.)
Sedan Norrtelje stads magistrat och äldste uti en, genom Kongl. Maj.ts befallningshafvande
i Stockholms län till Kongl. Majit insänd och förordad skrift, i underdånighet
anhållit alt, då enkan Brita Helena Sandelin, som varit i nämnde stad
bosatt, den 16 November 1846 utan kände arfvingar aflidit, samt oaktadt i Post- och
Inrikes Tidningarue införd behörig kallelse någon arfvinge icke låtit sig afhöra, hvarföre
all anledning vore, att af qvarlåtenskapen, som, enligt förrättad bouppteckning
utgjorde en behållen summa i fast och löst af 5,574 ridr 21 sk. 10 rst. banko, den
del deraf, som efter fullgörandet af åtskilige, utaf enkan Sandelin i lifstiden gjorda
testameutariska dispositioner, tillsammans uppgående till 1,615 ridr banko eller, om
några bland dispositionerna, på sätt ifrågaställdt blifvit, i riksgäldsmynt beräknades,
till 1,448 ridr 16 sk., kunde blifva öfrig, komme att till följd af stadganderne i Ärfdabalkens
15 kapitel, såsom dana-arf anses, Kongl. Majit måtte täckas, med behjertande
af de svåra bekymmer, hvaruti Norrtelje stad i afseende på dess fattigvård sig
befunne, härledande sig från den betydliga tunga, staden måste vidkännas genom
underhållandet af fattiga enkor och barn efter arbetarne vid det numera nedlagda
gevärs-faktoriet, äfvensom från det större behof af fattighjelp, hvartill den af faktoriets
upphörande vållade minskning i arbetsförtjenst för stadens innevånare föranledt,
i nåder medgifva att kronans rätt till omförmälda dana-arf, med derå upplupen
eller upplöpande ränta, blefve efterskänkt och till Norrtelje stads församlings fattigvård
öfverlåten; så har Kongl. Majit i betraktande af de omständigheter, som, rörande
staden Norrteljes fattigvård blifvit upplyste, behagat, uti till Rikets Staude!
12 Stais-Viskottets Utlåtande, l\’:o 47.
aflåten och från samtlige Riks-ståuden till Utskottet remitterad proposition föreslå,
att kronans rätt till ofvanomförmälda dana-arf må på Norrtelje stad till förmån för dess
fattigvård öfverlåtas, under förbehåll att det sålunda erhållande kapitalet orubbadt
bevaras och endast dess afkastning till det afsedda ändamålet användes.
I afseende å denna fråga har Utskottet inhemtat, att 2:ne personer från
Finland, hvilka uppgifvit sig vara aflidna enkan Sundelins närmaste arfvingar, väckt
anspråk på hennes qvarlåtenskap, samt att rättegång härom ännu är på domstols
pröfning beroende; och då, vid sådant förhållande, ovisst är, huruvida merbemälta enkas
qvarlåtenskap innehar egenskapen af dana-arf, får Utskottet hemställa:
att Rikets Ständer måtte, till svar å förrberörde nådiga proposition, i
underdånighet förklara sig icke kunna till hvad deruti blifvit föreslaget
lemna bifall.
Stockholm den 11 Februari 1851.
Reservationer:
Af grefve Mörner•, C. G. „Af de, jemte Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
proposition, till Stats-utskottct öfverlcmnadc handlingar inhemtas: att Norrtelje gevärs-faktori
blifvit för kronans räkning anlagdt omkring år 1620 och sedermera ända
till 1760-talet enskildt tillhört kronan och bedrifvits för dess räkning; att ehuru faktoriet
med tillhörande byggnader och inrättningar sistnämnde tid till privat man försåldes,
härvid dock fästades det vilkor, att gevär för kronans räkning skulle der
fortfarande tillverkas, och egande-rätten till ej mindre vattenfallet, deri faktori-verket
fanns uppfördt, än äfven sjelfva tomterne och den jord, som i öfrigt tillvdde
faktoriet, förbehållas kronan; och att då, med Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse, faktoriets
förbindelse att åt kronan tillverka gevär år 1842 upphört och faktori-egaren
derjemte erhållit tillåtelse, att inköpa äfven vattenfallet jemte faktori-tomlerne och
jorden, faktori-egaren, hvilken under den förutgångna tiden städse ensam vidkänts
kostnaden för faktori-personalens fattig-försörjning, vid faktoriets upphörande, någon
tid fortfarit att gifva de behöfvande bland arbetarne samt deras enkor och barn
årligt understöd; men att efter egendomens, ifrån faktori-egaren skedda, försäljning
Stats- Utskottets Utlåtande, fV:o 47.
13
detta understöd upphört, hvarefter tungan af den talrika arbetslösa faktori-personalens
underhållande fallit på Norrtelje fåtaliga och ej särdeles välmående samhälle;
att till följd häraf de årliga kostnaderne för fattigförsörjningen i staden snart fördubblats
och sedermera varit i ett ständigt stigande, så att desamma för år 1848
ansetts skola komma att öfverskjuta 1000 r:dr banko, hvarföre den fördel, som erfordrades
för personer, som förut tillhört faktori-personalen, utgjort 598 r:dr 16 sk.
banko; samt att genom denna förhöjning i fattigförsörjnings-kostnaden icke allenast
fattig-kassans förut hopsparade tillgångar blifvit i det närmaste medtagna, utan ock
den årliga taxeringen till fyllnad af bristen kommit att utgöra mera än dubbla beloppet
af stadens årliga bevillning till staten. Vid sådant förhållande och då Norrtelje
stad icke allenast kommit att utan eget förvållande sakna det tillfälle till arbetsförtjenst
för sina invånare, hvilket faktoriet lemnat, utan ock fått vidkännas en
från statens förut vidtagne åtgärder sig härledande ökad fattigförsörjning, har jag
för min del ansett skäl icke vara för handen, att i afseende på Norrtelje stad göra
ett undantag från den under sednare tider i allmänhet följda grundsats, att låta menigheterne
såsom bidrag till deras fattigförsörjning, behålla sådana mindre betydliga
belopp, som i egenskap af dana-arf efter medlemmar af menigheterne eljest skulle
tillfalla kronan; af sådan anledning och enär fråga endast blifvit väckt om eftergifvande
af kronans rätt till det nu ifrågavarande dana-arfvet, har jag trott mig utan
äfventyr kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, eller åtminstone
försäkra Norrtelje stad, att, intill dess frågan om bättre rätt till förenämnde arf
blifvit i laga ordning afgjord, få fortfarande ulan hinder från statens sida på sätt
Kongl. Majit för den förflutna tiden medgifvit, förvalta och uppbära räntan af arfsbeloppet.
“
Häruti instämde herr Norin.
Af friherre Stjernstedt, A. W.: ,.Emot Utskottets här ofvan fattade beslut
får jag mig reservera; icke derföre som skulle Utskottet hafva saknat anledning
att afslå Kongl. Majits nådiga proposition i ämnet, hvarå jag nu icke lägger hufvudsaklig
vigt, utan emedan jag icke kan godkänna motivet, som legat till grund för
bestämmande af detta afslag. En del af Utskottets ledamöter ansågo nämligen att
då tvist vore anhänggigjord derom, att den ifrågavarande qvarlåtenskapen icke skulle
vara af dana-arfs natur, utan dels på grund af testamente dels såsom arf borde
till enskilde personer öfvergå, det icke heller skulle vara lämpligt att Rikets Stan
-
14 Stals-Ulskotlets Utlåtande, A':o 4T.
der under sådana förhållanden „för närvarande* beslöte, huru med samma qvarlåtenskap
skulle förfogas, så länge kronans rätt dertill ännu icke vore bestämd. Andra
ledamöter åter, som ausågo summan för stor för att af staten bortskänkas, önskade
afslag å den Kongl, propositionen; och då de, som i frågans outredda skick endast
ville hafva dess afgörande tills vidare uppskjuten, medgåfvo borttagande af de orden
„för närvarande44 i Utskottets hemställan, blef derigenom ett bestämdt afsläg å
Kongl, propositionen af Utskottet antaget såsom dess förslag till Rikets Ständers
beslut. Jag deremot ansåg och anser att Rikets Ständer borde betrakta dessa ofta
återkommande dana-arfsfrågor, så snart afsigten vore att de derunder begripne medel
till kommuner eller enskilde skulle efterskänkas, såsom varande af obestämd
och rättstvist städse underkastad natur, hvadan ock besluten derom, enär i dylika
fall säkerhet emot framtida rättsanspråk snart sagdt aldrig kan erhållas, borde affattas
så vilkorliga, att staten aldrig kunde komma kännas skyldig att i händelse af
uppburne medels återbäring, ersätta hvarken kapital eller ränta, utau att sadant ilinge
den kommun eller person, som samma medel mot vederhäftig borgen emottagit.
Härigenom skulle vinnas den fördel, att medel, som nu i tvifvelaktiga fall, eller da
rättstvist uppstått, skulle komma att till räntekammaren inlefvereras och salunda
ligga ofruktbärande, skulle, om Rikets Ständer alltid"då de ville efterskänka kronans
rätt, i hvarje sådant fall förblifva räntebärande under den eller de personers
vård och ansvar, till hvilka de blifvit vilkorligen skänkte.44
Stats-U Iskottets Utlåtande, TY: o 4S.
15
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande angående ett föreslaget förklarande i fråga
om National-museibgggnaden och det dertill
beviljade anslag.
(RG:S. Afd.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion
har Riksdags-fullmäkligen Ola Månsson från Christianstads län, med uppgifven anledning
af det sätt, på hvilket den, för uppförandet af ett National-museum, utaf
Rikets Ständer vid riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade anslagssumma af 500,000
r:dr hittills blifvit använd, och delta byggnadsföretag påbörjats, föreslagit, att ett förklarande
måtte meddelas, derigenom dels skulle föreskrifvas, att nämnde företag hädanefter
borde fullföljas med mera omtanka och hushållsaktighet, dels tillkännagifvas,
att något vidare tillskott för detsamma icke vore att af Rikets Ständer påräkna.
l>å, utöfver de förut till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för National-museibvggna-den
ställda allmänna medel, utgörande tillsammans 250,000 r:dr någon ytterligare
anvisning under innevarande riksdag ej ifrågakomma, anser sig Utskottet icke
befogadt ingå i någon serskild granskning och undersökning angående det hittills
lyftade anslags-beloppets användande, helst motionären icke ens uppgifvit i hvilket
hänseende den förmenta misshushållningen skall hafva egt rum. Utskottet far alltså
hemställa,
att något afseende å denna motion icke måtte fästas.
Stockholm den 11 Februari 1851.
16
Stali-Utsåottets Utlåtande, K.0 49.
N:o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande angående ett för Staden Halmstad begärdi
amorteringslån af 4,533 r.dr i6 sk.
(RG:S Afd.)
I egenskap af ombud för staden Halmstad, har, efter mottaget uppdrag, herr
B. Hjort uti en af Borgare-ståndet till Stats-utskottet remitterad motion anhållit, att
nämnde stads innevånare, hvilka, genom uppförandet af nya prestgårds- och folkskole-byggnader
samt en med nämnde skola förenad slöjdskola åsamkat sig hårdt
tryckande skulder, måtte, emot lindriga betalningsvilkor, af Rikets Ständers Banks
eller Riksgälds-kontorets medel, erhålla ett amorteringslån å 4,533 r:dr 16 sk., innehållande
ett, af motionären åberopadt och aflemnadt, sockenstämmo-protokoll, att
Halmstads församling, som under de sednast förflutna fem åren uppfört omförmälde,
för ett sammanräknadt belopp af 13,600 ndr brandförsäkrade byggnader, önskade att
å desamma undfå tvenne bankolån, motsvarande en tredjedel af byggnadernes brandförsäkringsvärde,
för hvilka lån, de der i saknad af åtkomsthandlingar icke kunde i
vanlig ordning utbekommas, församlingens medlemmar ville ikläda sig solidarisk ansvarighet.
Utskottet finner icke någon anledning för Rikets Ständer att bevilja nyssnämnde
församling ett serskildt låneunderstöd af allmänna medel för liqviderandet af
de skulder, församlingen sig ådragit för uppförandet af byggnader, hvilka utan dylikt
understöd blifvit företagna och kunnat fullbordas samt till största delen måste
hänföras till den, församlingen åliggande, laga byggnadsskyldighet. Utskottet får alltså
hemställa,
att Rikets Ständer å denna motion icke må fästa afseende.
Stockholm den 11 Februari 1851.
N:o 50.
Slats-Utshollets Utlåtande, A':o 50.
17
N:o50.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående tvenne serskilda, jör inköp af
prestboställe inom Lekvattnets Kapellförsamling
i Wermland, beviljade anslag.
(RG:S Afd.)
Under 1840 och 1841 sirs riksdag, beviljades och anvisades på Riksgäldskontoret
ett extra statsanslag af 6,000 r:dr för kyrkors uppförande och inköp af ett
prestboställe inom Wermlands finnmark, hvilken anslagssumma vid sistförflutna riksdags
slut ännu var i Riksgälds-kontoret innestående; hvadan densamma, bland återstående
utgifter till följd af extra statsregleringen vid förstnämnde riksdag, blef upp
tagen
uti det för detta verks förvaltning sednast utfärdade reglemente, hvars 55 §
eger följande lydelse: „Dct extra statsanslag af 6,000 r:dr, som vid riksdagen åren
„1840 och 1841 beviljades, för uppförande af kyrkor inom den Carlstads stift tillhöyrande
finnmark, äfvensom för inköpandet af boställe för en prestman derstädes,
„skall fortfarande af Riksgälds-kontoret tillhandahållas, för att till dessa ändamål
»enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas". Men dessutom och i öfverensstämmelse
med de under sistförflutna riksdag meddelade beslut, hvarigenom Rikets
Ständer beviljat åtskilliga, af Kongl. Majk i nåder äskade, anslag för kyrkoväsendets
ordnande inom de tvenne nya kapellförsamlingar, som under namn af Bogens
och Lekvattnets kapellag blifvit bildade uti nordvestra delen af Wermland, finnes
uti 96 § af samma reglemente stadgadt: att den för inköp af boställe åt predikanten
i sistnämnde eller Lekvattnets kapellförsamling anslagna summa af 1,000 r:dr, likasom
de för bebyggandet af samma boställe och ett prestboställe inom Bogens kapellförsamling
anvisade medel, »böra af Riksgälds-kontoret, enligt Kongl. Maj:ts nåpiga
disposition och förordnande, utbetalas".
Bi/i. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 3
18 Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 50.
Med erinran om de af Rikets Ständer sålunda beviljade anslag och meddelade
reglementariska sladganden, hafva fullmäktige i Riksgälds-koiitoret hos Statsutskottet
anmält här nedan, i fråga om föremålen för omförmälde tvenne anslagssummor,
anmärkta förhållande:
Enligt det af Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag fattade beslut,
afsågos med det då beviljade anslaget af 6,000 r:dr tvenne serskilda föremål, nemligen:
uppförandet af kyrkor och inköp af ett prestboställe inom Wermlands finnmark.
Sedermera hade Rikets Ständer, under seduaste riksdag, för sistnämnde föremål
anslagit ett belopp af 1,000 r:dr, utan att, så vidt Riksgälds-kontorets regle
mente
visade, genom det sednare anslagets beviljande, någon tillökning i den, för
samma föremål förut disponibla, anslagssumman medgafs eller någon förändring i
beslutet om densammas användande stadgades. Utaf det protokollsutdrag olver
Ecklesiastik-ärenden, som var bifogadt Kongl. Maj:ls nådiga proposition angående
Stats-verkets tillstånd och behof vid sistförflutna riksdag, inhemtades visserligen
att, för verkställigheten af förslaget angående ifrågavarande tvenne kapellförsamlingars
bildande, skulle oundgängligen erfordras ej allenast först omförmälda extra anslagssumma,
utan äfven, jemte årliga statsbidrag för kappellpredikanternes och kyrkobetjeningens
aflöning, serskilda anslag för en gång till inköp af boställe för predikanten
i Lekvattnets kapell och till bebyggande af detta boställe, samt den mindre
hemmansdel, som genom gåfva af enskild person blifvit upplåten till predikantboställe
inom Bogens kapellag; men både uti detta protokolls-utdrag och uti dea
Kongl, propositionen, äfvensom uti Stats-utskottets utlåtande angående regleringen
af utgifterna under riksstatens 8:de hufvudtitel, var sammanstämmande uppgifvet, att
hela anslaget vid 1840 och 1841 års riksdag blifvit beviljadt till kapellens uppbyggande,
ehuruväl Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 9 Juni sistnämnde
år, i likhet med 17 § af samma års reglemente för Riksgälds-kontoret, uttryckligen
innehöll, att Rikets Ständer beviljat och ställt detta anslagsbelopp till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition ej blott för uppförande af kyrkor, utan också för inköp af ett
prestboställe. Vid jemuförelse emellan nu åberopade handlingar, ville det alltså synas,
sorn för ett och samma föremål eller inköpandet af det inom Lekvattnets församling
erforderliga kapellpredikants-boställe, tvenne serskilda, i samma reglemente
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade summor blifvit ställda till Kongl.
Maj :ts nådiga disposition, utan att den först anvisade, men derefter icke lyftadc, an
-
Stats-VIskottets Utlåtande, A: o 50. 19
anslagssumman tagits i beräkning då det andra anslaget af Rikets Ständer beviljades.
I sammanhang med den sålunda, angående det till endel gemensamma föremålet
för meranämnde tvenne anslagssummor gjorda framställning, hafva fullmäktige
jemväl anmält, att fullmäktige, efter erhållen, och på Kongl. Maj:ts nådiga bref
af den 19 September 1849 grundad, samt med ordalydelsen af reglementets 55 §
fullkomligt öfverensstämmande reqvisition, under Juni månad sistlidet år, låtit till
StaSs-kontoret utbetala hela det äldre anslaget.; hvarförutan fullmäktige, enligtnys#-  bemälde embetsverks, på samma Kongl. Bref jemväl grundade reqvisitioner, utanordnat
den med sistförflutna riksdag anslagna summa af 5,600 r:dr för bebyggandet
af presteboställena inom både Lekvattnets och Bogens kapellförsamlingar. Mea
beträffande den sedermera, likaledes genom Stats-kontoret reqvirerade serskilda
anslags-summan för inköpet af förstnämnde församlings presteboställe, hade fullmäktige,
före utbetalningen deraf, ansett det i afseende på delta anslag förekomna
förhållande, böra närmare utredas; och hade fullmäktige derföre härom gjort underdånig
anmälan hos Kongl. Majit, hvarefter Kongl. Majit täckts låta tillställa fullmäktige
ej mindre en afskrift af Kongl, brefvet den 19 September 1849, till Kongl.
Majlis Befallningshafvande r Wermlands län och konsistorium i Carlstad, angående
oflanämnde tvänne kapellförsamlingars bildande, än de till Kongl. Majit härom inkomna
handlingar; och hafva fullmäktige, som efter sin, angående förevarande fråga
hos Stats-utskottet gjorda anmälan, fått emottaga dessa handlingar, desamma
jemväl till Utskottet öfverlemnat.
Enligt hvad Utskottet, vid tagen kännedom om innehållet af nyssberörda
handlingar, funnit, synes den omständigheten, att det under riksdagen åren 1840
och 1841 beviljade anslag, afsåg både uppförandet af kyrkor och inköp af prestboställe,
redan vara förbisedd vid de förberedande åtgärder, som, med anledning af
detta anslag blifvit, på Kongl. Majits nådiga befallning, genom vedeibörande embetsmyndighet
er föreskrifne; hradan hela anslagssumman, till lika belopp mellan
hvardera kapellförsamlingen fördelad, härvid tagits i beräkning ensamt för kapellens
uppbyggande, och ett serskildt statsanslag för det erforderliga inköpet af en lägenhet
till boställe för predikanten inom den ena församlingen, uppgifvits såsom cvilkorligen
nödvändigt för kapellagens bildande. Då nu detta af samtlige vederbörande
förordade, samt af Kongl. Majit i nåder äskade anslag, blifvit vid. sednaste
20 Slals-Utskoltets Utlåtande, N.o 50.
*
riksdag, enligt dåvarande Stats-utskotts tillstyrkan, af Rikets Ständer beviljadt,
och då de, för kapellbyggnadernas uppförande i enlighet med fastställde ritningar
erforderliga kostnader, vida öfverstiga den anslagssumma, Rikets åren 1840 ock
1841 församlade Ständer beviljat, hvarföre Kongl. Majk funnit sig föranlåten i nåder
medgifva, att de härtill, utöfver denna anslagssumma, samt kapellagens naturaprestationer
m. m., erforderliga medel må genom kollekt och stambok öfver hela
riket insamlas; får Utskottet hemställa,
att det i Riksgälds-kontoret ännu innestående anslaget af 1000 r:dr
för inköp af boställe åt kapellpredikanten inom Lekvattnets nya församling
i Wermland jemväl må, i öfverensstämmelse med härom förut
meddelat stadgande, utaf detta verk utbetalas.
Stockholm deu 11 Februari 1851.
^STOCKHOLM, f. d. Schultze’* Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskotlets Utlåtande, N.-o 51.
1
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utskottet d. 18 Febr. kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående beräkningen af Stats-verkets inkomster.
(1. A.)
Jemlikt föreskriften uti 30 §. 1 mom. Riksdags-Ordningen, får Stuts-Utskottet,
efter lagen kännedom af Kongl. Majtts nådiga proposition om Stats-verkets
tillstånd och behof, jemte Kongl. Stats-kontorets i detta ämne aflåtna underdåniga
skrifvelse, och sedan utredning jemväl blifvit verkställd af hvad under
åren 1844 till och med 1848 till Stats-verket influtit, härmedelst till Rikets
Ständers pröfning öfverlemna förslag till Stats-verkets inkomsters beräknande i Riksstaten
för år 1852 och följande år, intilldess den vid nästa riksdag skeende statsreglering
hlifver gällande: hvarvid Utskottet jemväl i öfvervägande tagit så väl
det af Riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands Län till Utskottet
remitterade anförande, rörande statsregleringen, i hvad detsamma angår af,
skaffande af Hemman tals-räntan och Mantalspenningarne, som ock åtskilliga andra
i sammanhang härmed uti hedervärda Bonde-ståndet afgifna yttranden.
Utskottet har genom remiss från Riks-Ständen likaledes fått emottaga flera
motioner om grundskatternas förenkling och vissa iudelda räntors indragning till
Stats-verket, emot ersättning genom anslag i penningar $ men dä, äfven under
förutsättning, att dessa förslag skulle af Rikets Ständer antagas och af Kongl.
Maj:t bifallas, dermed icke lärer afses att åstadkomma hvarken förhöjning eller
förminskning uti skatternes belopp, utan endast förändring uti räntepersedlarnes
mängd eller deras utbyte emot kontanta penningar i stället för leverering in natura,
och ifrågasatte skattelorenkling således ej skulle komma att, i någon vä
B/h.
till J{. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 13 käft. " t
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
sendtlig män verka till rubbning af stats-inkomsternas beräkning i det liela, ehuru
måhända föranleda en eller annan summas öfverföring ifrån en till annan inkomst-titel;
så har Utskottet ansett sig oförhindradt att för Rikets Ständer framlägga
ofvanherörda förslag till beräkning af Stats-verkets ordinarie inkomster för
nästkommande trenne år. Underlåtenheten deraf skulle haft till påföljd, antingen
att inkomstbetänkandets afgifvande blifvit uppskjutet, tilldess riksdagen alltför
långt framskridit, eller ock att endast en del af de till ordinarie statsinkomsterna
hörande titlar nu blifvit till Rikets Ständers fastställelse öfverlemnade.
Utskottet har trott sig så mycket mindre berättigadt att vidtaga någon
af dessa utvägar, som det derigenom skulle ibland sina åligganden hafva
åsidosatt det enda, som i Regerings-formens 53:djc §. linnes föreskrifvet
och det första, hvarom 30 §. Riksdagsordningen handlar, nemligen: ”att utreda
och för Rikets Ständer uppgifva Stats- och Riksgälds-verkens tillstånd, förvaltning
och behof.” Men på det att de förändringar i inkomstberäkningen, hvartill
förenämnde motioner möjligen kunna föranleda, må blifva iakttagna vid riksstatens
slutliga uppgörande, hemställer Utskottet,
att för den händelse skatteförenklingsfrågan skulle af Rikets
Ständer under innevarande riksdag bifallas samt förändrin
gen
så tidigt Sättas i verket, att dess tillämpning komme
alt inverka på de ordinarie inkomsterna under något eller
några af de år, nu skeende stats-reglering omfattar, Rikets
Ständers godkännande af den framlagda inkomstberäkningen
ej må lägga hinder i vägen för verkställigheten af de be
slut,
hvilka i skatteförenklingsfrågan kunna komma att fattas
eller för den förändrade beräkning af inkomsternes belopp,
som deraf kan blifva en följd.
För .att lemna en klar öfversigt af Utskottets framställde beräkningar och
de förhållanden, hvilka grundlagt desamma, har Utskottet, på sätt tillförne iakttagits,
låtit upprätta närlagde Tabell, deruti för hvarje irikomsl-titel finnes uppgifvet
hvad, som vid sistförflutne riksdag påräknades, inkomsternes belopp under
åren 1844 till oell med 1848, jemte medium deraf, de uti Kongl. Maj:ts nådiga
proposition och Kongl. Stats-kontorets förberörde underdåniga skrifvelse upptagne
summor och slutligen hvad Utskottet nu till beräknande föreslår.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
3
Ordinarie eller ständige Inkomster.
l:o Ordinarie räntan..
Den del häraf, som är indrid att utgå till vissa personer, stater och inrättningar,
samt i medeltal under åren från och med 1844 till och med 1848 utgjort
1,843,394 Il:dr, har af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen till enahanda belopp,
som vid sednaste statsreglering blifvit beräknadt, eller 1,762,000 R:dr$ och då
ett högre eller lägre värde å denna ränta, så länge densamma fortfar att vara indeld,
medför hvarken öfverskott eller brist uti statsberäkningen på det hela, anser
Utskottet denna inkomst äfven nu kunna upptagas till . . 1,762,000: --
Anm.: I händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Ut
skottet
föreslagit i bilagde, under denna dag afgifne, utlåtande
litt. A. 2:dra, 3:dje, 7:de, 8:de, 9:de och
10:de punkterna, kommer denna summa att minskas
med 65,300 R:dr 6 rst. (eller i rundt tal med 65,000).
Den till Statsverket inflytande andelen af ordinarie räntan
beräknades vid sednaste statsreglering till 575,000 R:dr
och har uppgått:
Och som medium häraf utgör 590,816 R:dr, anser Utskottet
denna del af ordinarie räntan, hvilken af Kongl. Maj:t
blifvit uppförd till 575,000 R:dr, kunna upptagas till . . 585,000:
Ar 1844 till . .
. . R:dr 572,113:
. 1845
» 1846
. 1847
. 1848
570,311:
593,131:
607,701:
610,827:
Transport 2,347,000:
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
Transport 2,347,000
2:o Afrads-spanmålen
sorn är kronan behållen, beräknades vid sista riksdagen till
41,725 tunnor, och har, enligt sednast afslutade Riks-hufvudbok,
eller för år 1848, utgjort 42,804 tunnor, hvaruti
likväl ingå 1,182 tunnor hafre, hvilken anses blott innefatta
halfva värdet emot råg och korn. I enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, utföres derföre den förra beräkningen
eller 41,725 tunnor å 6 R:dr, med  250,350
Anin.: Derest Rikets Ständer bifalla, hvad Utskottet föresla
git
i 2:dra, 3:dje, 7:de, 8:de, 9:de och 10:de punkterna
af Bilagan litt. A., kommer statsverkets inkomst
af afrads-spanmålen och af den i föregående punkt omförmälda,
kronan behållna, andel af ordinarie räntan att
ökas med ett sammanlagdt belopp af 73,657 R:dr 39
sk. 1 rst.
3: o T ionde-sp a n m ä len.
De af denna tionde-spanmål till vissa personer, stater
och inrättningar utgående indelningar, beräknades vid sednaste
statsreglering till ett värde af 634,170 R:dr; och har
utgjort:
Ar 1844
. 1845
» 1846
* 1847
» 1848
531,010: —
815,822: —
898,649: —
808,531: —
634,353: —
eller i medeltal 737,673 R:dr; och då en högre eller lägre
värdeberäkning häraf icke verkar förhöjning eller minskning
i statsverkets behållna tillgångar, så länge densamma fortfar
att vara indeldt, hemställer Utskottet, att denna del af tion
-
Transport 2,597,350:
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Transport
den ma, i enlighet med Kongl. Majrts nådiga förslag, upplagas
lill enahanda belopp, som vid sednaste riksdag, eller
105,695 tunnor, ä 6 II:dr tunnan
Anm.: Så framt Bilagan litt. A. vinner Rikets Ständers biT
fall i 2:dra, 3:dje, 7:de och 8:de punkterna, skall ofvannämnde
belopp minskas med 1,196 tunnor 28 kappar
spanmål, motsvarande 7,181 R:dr 12 sk. (eller närmast
derintill varande rundt tal).
I afseende på den kronan behållna andelen af tionden,
har Utskottet inhemtat, att, under nedannämnda fem år, debiterade
total-uppbörden af nämnde tionde, enligt Riks-hufvudböckerna,
utgjort i tunnetal .
hvaraf den indelda delen
uppgått till .
och återstå således .
eller den qvantitet spanmål,
som vid föregående
statsregleringar
ansetts motsvara kronan
behållna delen af
tionden.
Då emedlertid, enligt
Utskottets tanka, från
debiterade tunnetalet bör
afräknas jemväl den spanmål
, som, under titel:
Ordinarie afkortning,
minskat inkomsten med
1844. 1845. 1846. 1847. 1848.
125,889. 125,844. 125,915. 125,890. 125,795.
105,885. 105,862. 106,024. 106,158. 106,151.
20,004. 19,982. 19,889. 19,752. 19,662.
5,042. 5,050. 2,881. 2,876. 2.621.
2,597,350
634,170
blifver verkliga behållningen
endast . . 16,962. 16,932. 17,008. 16,856. 17,041.
Transport 3,231,520:
6
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Transport 3,231,520
På grund häraf finnér Utskottet sig böra tillstyrka, att
den statsverket behållna inkomsten af kronotionde nu upptages
till 17,000 tunnor, derå förslags värdet, å 6 R:dr tunnan,
utgör  102,000
I sammanhang härmed får Utskottet upplysa, att Kongl.
Maj:t, uti till Kammar-kollegium den 20 December 1847 aflåtet
nådigt bref, meddelat föreskrift om upphörande eller uteslutande
ur kronans räkenskaper af s. k. ordinarie afkortningar;
hvadan ock, på sätt ofvanföre är visadt, desammas belopp
i kronotionde redan år 1848 ansenligt nedgått, och utgjorde
då under nedannämnde titlar:
T:r.
kpr.
Adeliga och säteri-friheter ....
. . 495.
24,1.
Allmogens friheter
. . 604.
3,—
Uppodlings-lrihet
. . —
fi-
Everdeliga donationer
. . 9.
10,7.
Förläning på lifstid
. . 5.
—,6.
Förläning på behaglig tid .
. . 72.
14,—
Köpte gods och räntor
. . 836.
17,8.
Förbytte Fernman och räntor .
. . 155.
23,3.
Förmedlade hemman och räntor
. . 25.
6,3.
Förarrenderade hemman och lägenheter
. . 61.
18,4.
Förvandlade hemman och räntor .
. . 32.1.
.31,5.
Obefintlige hemman och lägenheter .
—
2 —
Ödeshemman och lägenheter
. . 7.
5,8.
Rågar å indragen förlänings-spanmål .
. . 5.
—.fr-
Kungliga slott och Kungsgårdar . .
. . 20.
as,—
S:a 2,621.
1,2.
Anm.: I händelse af bifall till 2:dra, 3:dje, 7:de och 8:de
punkterna af Bilagan litt. A., kommer beloppet att ökas
med 1,196 tunnor 28 kappar spanmål, motsvarande
7,181 R:dr 12 sk.
Transport 3,333,520:
Stats-UIskottets Utlåtande, N;o 51.
Transport 3,333,520:
4: o Tionde-spanmäls lösen efter bestämda priser
beräknades vid sista statsregleringen till 4,800 R:dr, och bar
ingått:
för år 1844 med R:dr 4,897:
» » 1845
4,566:
» » 1846
4,493:
»• » 1847
4,226:
» » 1848
4,137:
och som medium häraf utgör 4,464 R:dr, torde denna inkomst
höra, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga proposi
-
tion, utföras med
5:o Arrende-medel af kungsgårdar och andra
kronolägenheter.
Af denna inkomst, som vid sista statsregleringen upptogs
till 23,000 R:dr i penningar och 14,500 tunnor spanmål,
å 6 R:dr tunnan, 87,000 R:dr, eller tillsammans
110,000 R:dr, har under följande år till statsverket influtit
i penningar:
År 1844
24,520:
» 1845
35,000:
» 1846
6,485:
» 1847
15,181:
. 1848 . . *  24,793:
samt uti spanmål:
år 1844  T:r 15,484.
1845
1846
1847
1848
15,639.
15,567.
16,420.
15,471.
Transport
4,400:
3,337,920:
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
Transport R:dr ,3,337,920:
eller i medeltal 21,196 R:dr i penningar och 15,716 tunnor
spanmäl; varande, enligt hvad Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen
uppgifvit, det låga medium af inkomsten genom
penninge-arrenden en följd deraf, att år 1846, i anseende till
den då inträffade svaga skörd, anstånd medgifvits flera arrendatorer;
hvadan inkomsten sedermera ingått hland restantier;
och torde vid sådant förhållande denna titel kunna utföras med:
Penningar
. 23,000:
15,000 tunnor spanmål å 6 R:dr . . . 90,000:
Anmärkning: I händelse af Rikets Ständers bifall till
Utskottets förslag i 7:de och 8:de punkterna af bilagde, under
denna dag afgifna, utlåtande Lit. A., kommerdenna summa
att ytterligare ökas med 12,000 R:dr.
113,000:
6:o Siljver-tionde, Myntarelön och Slagskatt.
10,712
6,607
13,871
Denna inkomst, hvilken vid sistlidne riksdag upptogs till
10.000 R:dr och nu blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen till
9.000 R:dr, har utgjort:
år 1844
9,376: — —
» 1845  ^ .
»1846
» 1847
»1848
8,546:
Som medium häraf utgör 9,822 R:dr, torde denna inkomst
kunna utföras med
7:o Koppar-räntan.
som vid sistlidne riksdag beräknades till 380 Skif. el
ler
i penningar, efter ett värde af 130 R:dr S/A/.:det, till
9,500:
Transport R:dr 3,460,420:
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Transport R:dr 3,460,420:
49,400 R:dr, är uti den Kongl. Propositionen föreslagen till
450 Sk//. å 130 R:dr eller 58,500 ll:dr och har utgjort:
Ar 1844 ... 380 Sk//., sålde till R:dr 48,775:
» 1845 . . . 469 » 57,58f :
» 1846 ... 465 » » . » 62,436:
» 1847 ... 486 » » » » 65,997; -
» 1848 . . . 55S » » , > 68,254: -— —
eller i medeltal 472 Sk//, samt medium af försäljningspriset
60,610 R:dr.
Som denna inkomst under förenämnde tid varit i jemnt
stigande och 1 tskottet jemväl inhemtat, att densamma för år
1849 utgjort omkring 600 Sk//., hemställer Utskottet, att
koppar-räntan må beräknas till 500 Sk//, efter ett värde af
130 R:dr Sk//.:det eller
65,000:
Anmärkning: Med anledning af en från Hedervärda Bonde-ståndet
till Utskottet remitterad, af Riksdags-fullmäktige
Johan Andersson, Lars Olson, Anders Ersson och Erik,
Andersson, alla från Stora Kopparbergs län, väckt motion
angående, bland annat, koppar-räntans nedsättande i stora
Kopparbergs bergslag, kommer Utskottet att framdeles afgifva
serskildt utlåtande, hvilket Utskottet ansett sig böra anmäla,
leir den händelse, att Rikets Ständers blifvande beslut
i frågan möjligen skulle komma att inverka på beräkningen
af denna inkomst-titel.'
8:o Tionde- och Hammarskatts-jerti.
Det förra eller Tion
Ar 1844 . . . •
» 1845 ....
» 1846 . . . .
» 1847 ....
» 1848 . . . .
e-tackjernet bar utgjort:
16,105: Sk//.
7,515: —
8,681: —
9,266: —
9,490: —
Transport R:dr 3,525,420:
Bill. lill R. St:s Erot., 1850 & 1851. 4 Sami. 1 A/d. 13 Haft.
to
Stats-Utskottets Utlåtande, X:o 51.
Transport R:dr 3,525,420:
Sedan Rikets Ständer vid 1844 års riksdag, i anseende
till den ofördelaktiga ställning, hvaruti tackjern till verk -  ningen sig då befann, medgifvit, att tionde-afgiften finge från
och med 1845, intilldess den vid påföljande riksdag blifvande
statsreglering vidtoge, utgöras med hälften af förut utgående
belopp, hafva Rikets Ständer vid sistlidne riksdag funnit
det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att,
då konjunkturer ne för tack jerns-till verkningen sedermera förbättrats,
den i beskattningen beviljade nedsättningen borde
upphöra, sedan orsaken, som vållat densamma, försvunnit;
men då en hastigare återgång till den före nedsättningen utgående
afgift skulle kunna kännbarare än som vederborde
drabba tackjerns-tillverkarne, beslöto Rikets Ständer, att ifrågavarande
afgift, från och med 1849, intilldess den vid påföljande
riksdag blifvande stats-reglering komme till verkställighet,
skulle förhöjas med endast 50 procent utöfver dåvarande
nedsalta belopp. Ehuru således, med afseende derå, att
konjunkturcrne fortfarande varit för tackjerns-tillverkningen
gynnsamma, fråga nu skulle kunna uppstå om tionde-afgiftens
återgång till sitt fordna belopp, anser likväl Utskottet liden
dertill ännu icke vara inne, då i betraktande tages den mindre
gynnsamma ställning, hvaruti bergshandteringen i sin helhet
sig för närvarande befinner, samt en afgift, lagd på tackjernet,
egentligen drabbar den redan förut hårdt beskattade
stångjernstillverkningen, hvilken länge befunnit sig i en föga
vinstgifvande belägenhet; hvadan Utskottet hemställer, alt nu
ifrågavarande afgift må fortfarande intill nästa statsreglering
utgå med samma belopp, hvartill den vid sista riksdag bestämdes;
kommande alltså tionde-tackjernet att, i enlighet med
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, upptagas till 12,000 Sk'//., hvilka
efter ett värde af 5 R:dr 32 sk. S/.'//.:det utföras med 68,000:
hvarjemte Utskottet tillstyrker Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t, efter utredning
af förhållanderna i afseende å bergshand-
Transport R:dr 3,593,420:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Transport R:dr 3,593,420:
teringens ställning, samt efter nådig pröfning,
huruvida tionde-tackjerns-afgiften
skulle kunna till sitt förra belopp förhöjas,
täcktes lill Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition i ämnet.
Beträffande åter hammarskatts-, stång- och ämnes jernet,
hvilket vid sednaste statsreglering beräknades till 6,000 Sktl
efter ett värde af 14 R:dr Skt(.'Aét med 84,000 R:dr, så
utgjort:
5,823:
har densamma
År 1844 ....
. 1845 ....
« 1846 ....
« 1847 ....
. 1848 ....
eller i medeltal 6,015 Sm.
inkomst, på sätt Kongl. Ma
hållas vid 6,000 Sm. å 14
5,958
sm.
6,134
6,047
. . . . 6,114
hvadan beräkningen af denna
l i nåder
r:dr eller
föreslagit, torde bibe
-
84,000
9:o Alun-tionden,
som vid sista statsregleringen beräknades till 500 r:dr, har
uppgått:
År 1844 till r:dr 561: —
. 1845 «  « 581: —
. 1846 «
« 612: —
« 1847 «  « 536: —
. 1848 «  « 554: —
eller i medeltal 569 r:dr.
Denna inkomst upptages, i enlighet med den nådiga propositionen,
till oförändradt belopp af
500
Transport R:dr 3,677,920
12 Stats~Utskottets Utlåtande, N;o 51.
Transport R:dr 3,677,920
10:o Sv aJ‘v eIb r uli s - tio n den,
innefattande jemväl viktriol och rödfärg, upptogs vid sisla
statsregleringen till 600 r:dr, och har utgjort:
År 1844
612:
» 1845
430:
» 1846
821:
» 1847
770:— —
» 1848
840: — •—
deraf medium utgör 695 r:drj hvadan densamma upptages
oförändrad till
... . . • 600
ll:o Mantalspenningarne•,
som vid sista statsregleringen beräknades till 336,000 r:dr,
hafva utgjort:
År 1844
336,603:
» 1845
337,906:
» 1846
342,662: —
» 1847
345,466:
» 1848
351,470:
hvaraf medium utgör 342,821 r:dr; och har Kongl,
uti den nådiga propositionen beräknat denna inkomst till
345,000 r:dr; men då densamma under förenämnde tid varit
uti jemnt stigande och redan år 1848 uppgått till 351,470
r:dr, har Utskottet ansett den kunna med säkerhet upptagas till
Maj: t
350,000
12:o Gerningsören
af handtverkare på landet,
som Utskottet Uti bilagde, under, denna dag afgifne utlåtande,
litt. A 19:de punkten, tillstyrkt bifall till hvad Kongl.
Transport R:dr 4,028,520
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 51.
Transport R:dr 4,028,520:
Majit i afseende ä denna inkomst-titels upphörande i nåder
föreslagit, liar denna titel blifvit från beräkningen af statsverkets
inkomster utesluten.
13:o Bötesmedlen
beräknades vid sista statsregleringen till 35,000 R:dr, och
hafva utgjort:
År 1844
35,316:
. 1845
35,863:
» 1846
35,865:
» 1847
40,407:
» 1848
37,349:
deraf medium utgör 36,960 R:dr; och torde, på sätt Kongl.
Majit, föreslagit, upptagas till oförändradt belopp 35,000
14:o K av a l ler i-reg em en teline s lilis tvakans-spanmål
beräknades vid sednaste. statsregleringen till 22,250 tunnor,
med ett värde efter 6 R:dr tunnan, af 133,500 11:dr 5 och
som uti denna inkomst, utgående på grund af emellan kronan
och rustbållarne upprättade kontrakter, någon rubbning
icke är att emotse under den tid, nu förestående statsreglering
kommer att omfatta, upptages densamma till oförändradt
belopp  133,500:
Anin.: I händelse af Rikets Ständers bifall till Utskottets
förslag i lista punkten mom. b. och c, af bilagde under
denna dag afgifne utlåtande litt. A., komma bär att
införas 2:ne nya inkomst-titlar:
Four age-afgift for indeldla kavalleriet 32,300: och
Tross-passevolans-afgifC 17,680 R:dr.
Transport R:dr 4,197,020:
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Transport R:dr 4,197,020:
15:o Ständiga Rote-vakansafgifter
utgöras för 385 nummer af Skånska infanteri-regementerne
med 2,310 tunnor spanmål, som ä 6 R:dr tunnan utföras
med
13,860:
16:o Tillfälliga Rotevakans- och möles-afgifter,
som vid sista statsregleringen beräknades till 5,000 R:dr,
hafva utgjort:
År 1844
4,884:
» 1845
4,155:
. 1846
4,251:
» 1847  • . 4,467:
♦ 1848
4,612:
deraf medium utgör 4,474 R:dr.
Då inkomsten beror af markegångsprisen och är obestämd,
torde densamma, i enlighet med den nådiga propositionen,
icke böra upptagas högre än till
4,500
17:o Rolef rihels-afgift af oroterad, men ordinarie
rotering underkastad jord.
Denna afgift, som i stället för den förra rotcfrihetsbevillningen
tillgodokommer försvarsverket och erlägges med
ett belopp, fullt motsvarande roteringsbesväret, uppfördes vid
sista statsregleringen till 27,000 R:dr, och har uppgått:
År 1844 till  24,998:
» 1845
29,851:
» 1846  29,736:
Transport R:dr 4,215,380
Stats-Utskottets Utlåtande, .X.o 51.
Ar 1847
« 1848
Transport R:dr 4,215,380:
28,671:
36,045: — —
och då medium häraf utgör 29,860 r:dr, lärer, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, denna inkomst kunna beräknas
till . . .  28,000:
Som, på sätt Utskottets, under N:o 46,
nfgifna Utlåtande utvisar, Utskottet icke
kunnat tillstyrka bifall till Riksdagsfullmägtigcn
David Anderssons från Hallands
Län motion, angående Halländska utsockne
frälsehemmanens befrielse från dem vid sistlidne
riksdag ålagda rote-vakans-afgift, hemställer
Utskottet, att denna afgift, sorn lämpligast
torde böra uppföras under förevarande
inkomst litel, måtte, enär den först
med år 1849 vidtagit, beräknas likasom
vid förra stats-regleringen till .... 10,000: — —
Och ulföres således under ofvanstående titel  38,000:
18. B äts mansvakans-a fgiften,
utgående af ständiga och tillfälliga vakanser vid båtsmanshållet
och beroende dels af markegångsprisen, dels af större och
mindre antal vakanser, beräknades vid sista riksdag lill 30,000
r:dr och har utgjort:
Ar 1844
. 1845
« 1846
« 1847
« 1848
Enär medium häraf utgör 33,889 r:dr, torde beräkningen
af denna inkomst, på sätt Kongl. Maj:t jemväl föreslagit,
kunna ökas till
32,000:
Transport R:dr 4,285,380:
16
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
19.
Transport R:dr 4,285,380:
Krut- och salpeter-för sälj ning svie del.
vid sednaste statsreglering beräknade till 95,000 r:dr, hafva
utgjort:
År 1844  "• 99,955:
« 1845
91,924:
« 1846
108,756: — —
« 1847
125,890:
« 1848
126,729:
eller i medeltal 110,651 r:dr.
Då denna inkomst under de sednare åren visat sig vara
i stigande, anser Utskottet densamma, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, kunna uppföras till
20. Kontrolls tämpel-medlen
beräknades vid sista statsreglering till 10,000 r:dr och hafva
ingått:
År 1844 med . .
« 1845 . . .
1846 . . .
1847 . . .
1848 . . .
Och som medium
9,491
9,838
10,530
12,093
12,964:
r:dr, torde den
-
häraf utgör 10,983
na inkomst, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
kunna höjas till ....
105,000:
10,500:
21. Bak- och loismedlen,
hvilka vid sista stats-regleringen beräknades till 75,000 r:dr,
hafva utgjort:
År 1844
78,223:
. 1845
92,841:
Transport R:dr 4,400,880:
Stats-lhskottcts Utlåtande, N:o 51.
Transport R:dr 4,400,880:
Ar 1846
97,183:
« 18/(7 96,293:
« 18/(8
. . . 85,460:
Ehuru medium häraf ulgör 90,000 r:dr, torde likväl
denna inkomst, såsom beroende af sjöfartens större eller mindre
liflighet och således till sitt belopp obestämd, icke höra
upptagas högre än lill det af Kongl. Maj:t föreslagna
beIoPP *
85,000:
Danska fyringstnedlen,
bestående i ersättning för underhållande af fyrbåkarne å Skånska
kusten och utgående med 10,000 r:dr Ramb. banko, hvilka
vid sistlidne riksdag upptogos till 26,600 r:dr Svenskt
banko och för år 1848 utgjort 27,240 r:dr, torde, enligt
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, bibehållas vid förra beräkningen
med
26,600:
23. Ersättning af konnoj-kommissariatetför aflöning
af Svenska och Norrska beskickningen
i Turkiet,
beräkKades vid sista statsregleringen till 14,800 r:dr. Ehuru
denna inkomst år 1848 utgjort 15,008 r:dr, lärer densamma
likväl nu icke böra uppföras tili högre belopp än . 14,800:
24. Observationsmedel,
upptagna vid sista riksdagen till 10,000 r:dr, hafva utgjort
År 1844
24,363: — —
Transport R:dr 4,527,280:
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 13 haft.
I
18 Ståts-Utskottets Utlåtande, N-.o 51.
Transport R:dr 4,527,280:
År 1845
15,089:
« 1846
15,487:
« 1847
15,608:
. 1848
13,353:
Och som medium häraf uppgår till 16,780 r:dr, anser
Utskottet denna inkomst, oaktadt dess obestämda beskaffenhet,
kunna, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, upptagas, efter förhöjd
beräkning, till
14,000:
25. Extra medel och uppbörder.
Dessa medel ökades vid sistlidne riksdag med 6,000
r:dr, hvilka förut hänförts under den då, såsom alltför obestämd,
uteslutna titeln: Ersättningar, samt beräknades till
18,000 r:dr, och torde, i enlighet med den Kongl, propositionen,
kunna fortfarande uppföras med  18,000:
26. Intresse-medel,
bestående af ränta å Lappmarks Ecclesiastikverks fond, hafva,
under åren 1844—1848 uppgått lill 3,359 r:dr årligen,
utom för år 1846, då de utgjort 3,383 r:dr; hvadan desamma
lära till oförändradt belopp här bibehållas med . . . 3,300:
Restan lier,
beräknade vid sista stats-regleringen till 155,000 r:dr, hafva
utgjort:
för är 1844
287,410:
« « 1845
176,396: — —
« « 1846
288,527:  .
Transport R:dr 4,562,580:
Stals-Uttkottets Utlåtande, N:o 51.
19
Transport R:dr 4,562,580:
för ar 1847
315,056:
« . 1848
189,838:
eller i medeltal 251,445 r:dr; men i anseende till obestämdheten
af denna inkomst, deruti för några af ofvannämnde år
ingått arrendemedel, som, i följd af inträffad missvext, icke å
utsatt lid influtit, torde denna inkomsttitel, i enlighet med
hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, icke kunna beräknas
högre än till
180,000:
Summa ordinarie inkomster och restantier 4,742,580:
Extra ordinarie Inkomster.
i
Sorn det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer
afgifva förslag rörande beräkning af dessa inkomster, men sådant ännu icke
kunnat ske, är Stats-Utskottet ej i tillfälle att, i sammanhang med beräknandet
af Stats-verkets ordinarie intrader, uppgifva beloppet af de medel, hvilka under
benämning af extra ordinarie inkomster äro att påräkna j utan får i afseende å
dem endast meddela underrättelse om de serskilda belopp, hvartill desamma blifvit,
vid sednaste statsreglering, beräknade och för åren ifrån och med 1844 till och
med 1848 erlagde, jemte medium deraf, samt af Kongl. Maj:t, enligt Dess nådiga
proposition, till upptagande föreslagne.
27. Tull-medlen.
Bruttoinkomsten af dessa medel beräknades vid sista stals-regleringen till
4,075,000 r:dr och har uppgått:
År 1844 till  3,395,747:
. 1845
3,663,013:
. 1846
4,113,932:
20 Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 51,
År 1847 till  4,352,506:
« 1848 « ..... 4,868,434: —. —
eller i medeltal 4,078,726 r:dr; och då, efter hvad Kongl. Maj:t tillkännagifvit,
ifrågavarande inkomst för år 1849 lemnat' en nettohehållning af 4,201,586 r:dr
15 sk. 5 r:st, hvaraf likväl 27,266 r:dr 26 sk. utgjort tull för inkommen
spanmål, samt inkomsten sålunda visat sig vara i jemnt stigande, har Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer, att tullmedlen måtte beräknas till ett bruttobelopp
af 4,400,000 r:dr, då, efter afdrag af ulgifterne för Tullverkets aflöningsstat
och öfrige omkostnader,- förslagsvis upptagne till 800,000 r:dr, stats-verkets
netto-inkomst skulle blifva 3,600,000 r:dr.
28. Salu-accis af S läder ne.
Denna inkomst beräknades vid sistlidne riksdag till 3,000 r:dr, och har för
år 1848 utgjort 3,082 r:dr.
Af anledning, att, bland de städer, som vid förra statsregleringen deltogo i
denna afgifts utgörande, städerne Calmar, Lindesberg, Upsala, Wisby och Carlshamn
blifvit, på grund af derstädes medgifven försäljning af bröd, kött och dricka
från erläggande af denna afgift befriade, och då en dylik befrielse för andra städer,
innan nästa slats-reglering vidtager, jemväl kunde komma att ega rum, har denna
inkomst-titel blifvit i den nådiga propositionen föreslagen att beräknas till endast
2,000 r:dr.
29. Po s Imedlen,
Vid sednaste statsreglering upptagne till 600,000 r:dr, hvaraf såsom Statsverkets
netto-inkomst 115,000 r:dr, samt till Postverkets stat och omkostnader
485,000 r:dr, hafva utgjort, brutto:
för år 1844
609,474:
« « 1845 . . . . . 622,071:
« * 1846
625,531:
« « 1847
637,751: — —
« « 1848 . .... . 662,174: — —
eller i medelia! 631,400 r:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
21
Då härvid förekommit, att, bland Postverkets inkomster hittills ingått postporto
för tullverkets brefvexling, hvilket porto år 1849 utgjorde något mer än
16,000 r:dr, men Kongl. Maj:t ansett det vara håde lämpligt och ledande till
större enkelhet, om tullverket, lika med andra förvaltningar, erhölle fribrefsrätt,
haf Kongl. Maj:t, för att kunna derom förordna, täckts föreslå Rikets Ständer,
att Post-verkels bidrag till Stals-verket måtte nedsättas till 100,000 r:dr, för
hvilken minskning godtgörelse till fullo erhölles genom besparad utgift och följaktligen
ökad behållning af tullmedlen. Dock har Kongl. Maj: t, äfven med förutsättning
af en dylik minskning uti poslinkomsterne, ansett desamma kunna beräknas
till samma bruttobelopp, som vid förra stats-regleringen, eller till 600,000 r:dr.
I fråga om beräkningen af Stats-.verkets behållna inkomst af postmedlen, äfvensom
om den i nåder föreslagna fribrefsrätten för Tullverket, kommer Utskottet
att framdeles afgifva serskildt utlåtande.
30. K a r t a-S ig il la t a-m edlen,
hvilka vid sista statsregleringen upptogos till 550,000 r:dr, hafva influtit:
för år 1844 med .... 529,877:
» » 1845
503,565:
» » 1846
552,894:
» » 1847
622,505:
» . 1848
604,671:
eller i medeltal 562,702 r:dr; och då inkomsten, som år 1849 uppgått lill öfver
623,000 R:dr, i följd af skärpta kontroller i afseende ä karteringen af köpe-
och fastebref m. 11. handlingar, kunde anses vara i stigande, har Kongl. Maj:t
föreslagit, att denna inkomsttitel måtte beräknas till 580,000 r:dr.
31. Br än n vins-a fg t fl en,
som vid 1848 ars stats-reglering beräknades lill 700,000 r;dr, har utgjort:
för år 1844 . . . . . . 685,652:
'« « 1845
580,131:
« « 1846 . ... . . 529,425:
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 51.
för år 1847
485,403:
« « 1848
534,491:
hvaraf medium utgör 563,020 r:dr; och då denna inkomst, med tillämpning af
den författning om brännvinsbränningen, som vid sisla riksdagen antogs, enligt 1849
års summariska räkning, bestigit sig till 648,869 r:dr, har Kongl. Maj:t ansett
denna inkomst kunna upptagas till 650,000 r:dr.
Enligt de af Utskottet nu föreslagna beräkningar, skulle således Stats-verkels
Ordinarie Inkomster och Restantier utgöra  4,742,580: —
Vid sisla slatsregleringen beräknades samma inkomster
till  4,668,380:
Derest Rikets Ständer bifalla Utskottets nu framställda
förslag till beräkning af Statsverkets ordinarie inkomster
och restantier, skulle alltså desamma öfverskjuta det i nu
gällande Riks-stat beräknade belopp af enahanda inkomster
med  74,200:
Stockholm den 14 Februari 1851.
Reservationer
vid Usta, 2:dra och 3:dje punkterna, angående Ordinarie räntan, Afrads-spanmålen
och Tionde-spanmålen: t
af Herrar Gråå, Grape, Petré, Lindström, Nordvall, Hörnstein, Wedberg
samt Riksdagsfullmäktige Carl Ersson från Westerås län, Lars Rasmusson från
Götheborgs och Bohus län, David Andersson från Hallands län, Christen Andersson
från Malmöhus län, Måns Månsson från Calmar län, Anders Gustafsson
från Östergöthlands län, Per Persson från Örebro län och Anders Eriksson
från Stora Kopparbergs län, hvilka åberopad* Iukomst-afdelningcns förslag till Betänkande,
i dessa punkter så lydande:
S ta ts- Ut iko t te ts Utlåtande, N.-o 51.
23
”Ordinarie eller ständige lnkomster,
i:o Ordinarie räntan.
Under denna titel hafva, vid föregående statsregleringar, upptagits och beräknats
de skatter och utskylder, hvilka, utom afrads-spanmålen och krono-tionden,
enligt länens Jordeböcker skola utgå af den skattskyldiga jorden samt åtskilliga
verk och inrättningar m. m., varande uti den vid sednaste riksdag fastställda
riksstat ordinarie räntan upptagen med följande belopp, nämligen:
den häraf till åtskilliga stater, verk och inrättningar anvisade andel, utgörande
efter kronovärde 335,066 R:dr 33 sk. 3 rst. med en förslagsvis beräknad
summa af R:dr 1,762,000: — —
samt den öfriga till statsverket direkte inflytande delen utaf
ordinarie räntan, med  575,000: — •—
R:dr 2,337,000:
Enär förevarande inkomst-titel och isynnerhet bibehållandet eller förändringen
af den, vid riksstaternas uppgörande, hittills iakttagne fördelning och uppställning
af det beräknade inkomstbeloppet bero utaf de beslut, Rikets nu församlade Ständer
komma att fatta, med anledning så väl af den nådiga proposition, hvilken angående
beskattningsväsendet samt uppbörds- och redovisningssättets förenklande är
att förvänta och de i detta ämne inom Riksstånden väckta motioner, som ock med
afseende å Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 27, hvaröfver Utskottet uti bilagda
utlåtande litt A. under denna dag afgifvit serskildt yttrande, så har Utskottet,
som ansett sig icke böra uppskjuta statsregleringens företagande, intilldess sagde
nådiga propositioner och motioner hunnit i grundlagsenlig ordning behandlas,
funnit sig för närvarande desto mindre kunna föreslå slutlig fastställelse af de summor,
hvartill ordinarie räntans dels indelda, dels kronan behållna belopp bör i den
nya riksstaten uppföras, som Rikets Ständer härigenom möjligen skulle kunna anse
sig förhindrade att sedermera under innevarande riksdag vidtaga de beslut och
åtgärder, framställningarne angående skatteförenklingen och dermed sammanhängande
frågor vid dessas pröfning och afgörande finnas föranleda. Utskottet måste derföre
nu inskränka sig till här ofvan meddelade uppgift å den i nu gällande riksstat
förekommande inkomstberäkning, hvars bibehållande vid denna statsreglering
Kongl. Maj:t i Dess nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof
24 Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 51.
föreslagit, med tillkännagifvande, att den till statsverket inflytande andel af meraniimnde
ränta utgjort: ,
för år 1844 . . . . . . 572,113:
.» » 1845
570,311:
* » 1846
593,131:
» » 1847
607,701: — —
» » 1848
. 610,827:
eller i medeltal årligen 590,816.
2:o /!/'/:(/ds-spanmålen.
Emot fastställandet af ett visst belopp såsom Statsverkets inkomst utaf den
sp anmäl, hvilken ingår uti de kronan behållna Jordcboks- och hemmantals-räntorna,
förekomma för närvarande och innan skatteförenklingsfrågan blifvit behandlad
enahanda förhållanden och betänkligheter, som i afseende å bestämmandet af ordinarie
räntans framtida belopp redan äro uppgifne. Utskottet anser sig således,
under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, för närvarande endast böra
upplysningsvis meddela, att afrads-spanmålen, hvars årliga qvantitet, i anseende
till nya hemmans och lägenheters skattläggning eller förut skattlagdas förmedling,
under sednare tider undergått någon, fastän mindre betydlig, förändring, uti 1848
års riksboksslut är upptagen till 41,725 tunnor, med ett efter 6 R:dr tunnan beräknadt
sammanlagdt värde af 250,350 R:dr, samt att Kongl. Magt, oaktadt sagde
spanmäl, enligt sednast afslutade rikshufvudbok, utgjorde 42,804 tunnor, likväl
med afseende å den omständigheten att häruti ingingo 1,182 tunnor Haffa,
föreslagit den hittills fastställda beräkningens oförändrade bibehållande.
3:o Kronotionde-spanmälm.
Vid sednaste statsreglering upptogs och beräknades den, för vissa tjenster,
stater och inrättningar indelda, tionde-spanmålen till
105,695 tunnor med ett värde af . 634,170 R:dr.
och den oindelda eller
för Statsverkets räkning
inflytande Konden
till .... 20,000 tunnor med dito af ... 120,000 »
eller tillsammans till 125,695 t:r med ett sainmanräknadt värde af 754,170 R:dr.
Stats-UIskottets Utlåtande, N.-o 51.
25
Enligt rikshufvudböckerna har penningevärdet af den indeldta kronotionde'
spanmålen uppgått till följande belopp, nemligen:
för år 1844
531,010:
1845
815,822
» . 1840
89S,G49:
» - 1847
808,531:
» » 1848
634,353:
ocdi således för dessa fem år till ett årligt medelbelopp af 737,673.
Värdet af den Öfriga kronotionde-spanmålen har åter, enligt samma hufvudböcker,
under besagde tidrymd utgjort:
för år 1844
98,145
- » 1845
155,240:
» » 1846
167,524:
» » 1847
167,442:
» » 1848
120,974: — —
deraf medium utgör 141,865 R:dr.
Kongl. Majit, som uti förrberörde nådiga proposition upptagit den indeldä
kronotiondens penningevärdc till oförändradt belopp ,eller R:dr . 634,170:
bar deremot, enär Statsverkets behållna andel af tiondc-spanmålen
för år 1848 endast utgjort 19,662 tunnor, föreslagit,
att densamma vid denna riksdags statsreglering
icke måtte beräknas högre än till 19,500 tunnor, med
117,000:
ett värde efter 6 R:dr tunnan, af
Då den nu ifrågaställda förenklingen af beskattnings- och; uppbörds-väsendet
jemväl omfattar kronotionde-spanmålen, har Utskottet, i öfverensstämmelse med d«
äsigter, som i fråga om ordinarie räntans och afrads-spanmålens beräkning hos
Utskottet gjort sig gällande, vid ofvan anförda, äfven på kronotiondens penningevärde
och fördelning inverkande förhållanden, ansett sig ej heller för det närvarande
böra tillstyrka eller föreslå Rikets Ständer något definitivt beslut angående
denna inkomst-titel.”
al Herr IVtern: ”Emot de i Stats-utskottets utlåtande angående beräk
ningen
af Statsverkets inkomster gjorda förslag till fastställelse af beloppen utaf
de Irenne första inkomsttitlarna: ordinarie räntan, afradsspanmålen och kronotionBih.
till 11. St:s Prat., 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 4
26
Siats-Utskottets Utlåtande, JY.-o 51.
den, likasom emot den hemställan Utskottet gjort, att ett godkännande af den nu
framlagda inkomstberäkningen under vissa omständigheter ej skall lägga hinder i
vägen för framtida förändringar derutaf, får jag mig reservera.
Jag har nämligen ansett det såsom en för Stats-utskottet oeftergiflig pligt
att antingen, vare sig före eller i sammanhang med den begärda fastställelse!!
af inkomstberäkningen, för Rikets Ständer framlägga, utreda och till- eller afstyrka,
alla de förslag, hvilka åsyfta, eller kunna till sina följder föranleda förändringar
af inkomsternas belopp, eller också, örn det, såsom nu varit fallet,
befunnes, att flera af dessa förslåg äro sådane, att deras fullständiga utredning
skulle fordra en betydlig tidsutdrägt och att de endast afsågo förändringar
uti några få inkomst-titlar, då för Rikets Ständer anmäla detta förhållande
och blott tillstyrka fastställandet af beloppen utaf de titlar, i afseende på hvilka
det vore Utskottet möjligt att fullständigt utreda derpå inverkande förhållanden,
men deremot i afseende på de öfriga anhålla, att med hvarje beslut måtte anstå,
tillsdess att alla behöfliga upplysningar kunde erhållas och Utskottet med ytterligare
betänkande inkomma.
Utskottets pluralitet har likväl varit af en annan tanka och det åligger
mig dedore nu att angifva de skäl, på grund af hvilka jag anser Utskottets
tillstyrkanden vara olämpliga, och, om de af Rikets Ständer godkännas, blifva af
väsendliga olägenheter åtföljda.
Jag reserverar mig emot de af Utskottets pluralitet fattade besluten:
l:o. Emedan jag anser Utskottet ej liafra tillräckligt uppfattat storleken
och vigten utaf de förändringar, i afseende på beräkningen af inkomsternas
belopp, hvilka mäste blifva en följd af grundskatternas ifrågasatta förenkling
och de indelta räntornas samt kronotiondens indragande till Statsverket.
Utskottet yttrar nemligen härom, att, då hvarken förhöjning eller minskning
uti skatternas belopp lärer afses utan endast en förändring uti räntepersedlarnes
mängd eller deras utbyte emot kontanta penningar i stället för deras leverering
in natura, så skulle denna förenkling ej kunna komma att i någon väsendtlig
mån verka till rubbning af statsinkomsternas beräkning i det hela, ehuru
den måhända skulle föranleda en eller annan summas öfverföring ifrån en till
annan inkomst-titel, men förbiser dervid först och främst att verkligen flera motioner
blifvit väckta om skatters upphäfvande eller afskaffande, hvarom mera här
nedan, och för det andra att skatternas höjning eller minskning ej är det enda,
sorn kan inverka på beräkningen af deras belopp, utan att denna beräknings
resultater nödvändigtvis äfven mäste vara beroende af de grunder, hvilka för
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
27
densamma blifvit fastställda eller antagna, och uti hvilka hvarje förändring mäste
inverka på heloppet.
Sistnämnda förhållande inträlfar, så snart en öfverflyttning sker från den
indclda andelen af den ordinarie räntan och kronobonden till den Kronan behållna.
Den sednare, eller den kronan behållna andelen, beräknas nämligen efter medium
af hvad den under tio föregående år utgjort, d. v. s. så nära det verkliga
förhållandet som möjligt, och den förra deremot efter ett förslagsvis uppg jordt
markegångsvärde, vida under dess verkliga belopp. Uti detta värde behöfver
likväl, så länge indelningarne qvarstå orubbade, aldrig någon förändring vidtagas,
enär hela det indelda beloppet förekommer så väl bland utgifterne som inkomsterne
och en uti bådadera till följd af olika varuvärden uppkommande förhöjning eller förminskning
ej det ringåste inverkar på Riksslaten. Men dä, pä sätt uti motionerna
om beskattnings-väsendets förenkling blifvit föreslaget, indelda räntor och kronotionde
indragas och ersättas med kontanta statsanslag, inträffar ett motsatt förhållande,
ty ersättningarne mäste naturligtvis beräknas och i Riksstat uppföras till
det belopp, de indelda anslagen i verkligheten utgjort och ej till det belopp, hvartill
de i den föregående Riksstaten finnas upptagne. Om då ej den förut indelda, men
efter indragningen kronan behållna andelen af räntan eller tionden bland inkomsterne
i den nya riksstaten upptagas till högre belopp, än uti den gamla, så skall derigenom
ovilkorligen en balans emellan beräknade utgifter och inkomster uppsta,
hvilken balans ej på annat sätt kan betäckas, än genom förhöjning af den så kallade
statsfyllnads-summan eiler den summa, med hvilken Riksgälds-kontoret, af den dit inflytande
allmänna bevillningen, bidrager till fyllnad af Statsverkets behof.
Jag förbiser härvid ej, att hela inkomst-betänkandet, äfvensom inkomsternas
i Riks-staten uppförda belopp, endast är en beräkning, och att om någon inkomsttitel
blir för lågt upptagen, derigenom uppstående öfverskotter tillfalla Riksgäldskontoret,
hvars ställning således ej till följd af en sådan felaktig beräkning försämras,
men deremot uppstår af en på detta sätt onödigtvis uppkommen, förhöjning
af statsfyllnads-summan en annan, och efter mitt förmenande ganska betydlig
olägenhet, nemligen att, då äfven Riksgälds-kontorets uppskattade inkomster och
utgifter måste hringas lill likhet, hvarje tillökning uti de sednare måste föranleda
antingen en tillökning uti de förra d. v. s. den allmänna bevillningens höjande,
eller också en minskning uti de, för andra utgifter, såsom för allmänna arbeten
ecb dylikt, disponibla och vid denna riksdag redan förut nog knappa tillgångarne.
Den af Utskottet såsom temligen likgiltig ansedda öfverföringen af en summa
från en till annan inkomst-titel är derföre icke utan vigt och ett förbiseende
28
S ta ti- (Jti ko tte ti Utlåtande, N: o 51.
dervid af de för olika inkomst-titlar brukliga olika beräkningsgrunder icke utan
olägenhet. Den skillnad, som derigenom kan uppkomma, är ej heller till beloppet
obetydlig. En uppskattning deraf erhålles af de tvenne första anmärkningarne
i afseende på verkningarne af Rikets Ständers antagande af de i hillänget till
Inkomst-betänkandet Litt. A. gjorda förslag. Det synes af dessa anmärkningar,
att, enligt de af Utskottets Kamrerare gjorda beräkningar, en föfverflyttning från
den indelda andelen af den ordinarie räntan af 65,300 R:dr medför en förhöjning
uti beloppen af den Kronan behållna andelen och Afrads-spanmålen af 73,657 R:dr
eller en tillökning på det hela af 8,357 R:dr, d. v. s. öfver 12 procent af det
indragna beloppet.
2:o Emedan Utskottet, med undantag af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om de lill vissa förvaltande embetsverk anvisade inkomsters utbytande ernof
Stats-anslag och Bengt Gudmundssons från Hallands län motion om hemmantals
räntans af skaff ande, hell och håltet underlåtit att taga i öfvervägande
något af de öfriga förslag lill grundräntornas upp häfvande, förminskande
eller öfver fly Ilande, hvilka, oberoende af deri egentligen så kallade s katte-förenklings
frågan, blifvit dels af Kongl. Maj', t i Dess nådiga Propositioner framställda^
dels af enskilde motionärer väckta.
Dessa förslag äro:
a) De i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
pä de olika bufvudtitlarne förekommande förslag om indelda räntors utbytande
emot kontanta anslag och indragande till Stats-verket; uppgående dessa räntor
till ett belopp af 8,463 R:dr.
b) Det i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anslag för beredande af rättelse
uti beräknandet af salpeter-hjelpen inom vissa provinser, såsom redan vilkorligt
fattadt, tillkännagifna nådiga beslut om en förändrad tillämpning uti föreskrifterna
för nämnda gärds utgörande, hvarigenom en minskning i den ordinarie
räntan skulle uppstå af 31,779 R:dr.
c) De i Bonde-ståndet af Magnus Månsson frän Östergöthlands län, Ephraim
Larsson från Elfsborgs län och Måns Månsson fran Kalmare län väckta motioner
om hemmantalsräntans upphörande eller afskaffande.
På Stats-Utkottets afdelningar hafva några af dessa förslag redan blifvit behandlade
och af respektive afdelningar ansetts böra afstyrkas, men detta förhållande
upphäfver, enligt mitt förmenande, alldeles icke Stats-Utskottets skyldighet
att i sammanhang med ett förslag till fastställande nu genast af inkomst-titlarnes
beräkning för Rikets Ständer framlägga dem.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 51.
29
R:o Emedan .sådana vilkorliga beslut, sorn det af Utskottet i dess preliminära
hemställan tillstyrkta, liro för grundlagen fremmande och således icke
komma direkte under något af dess sladganden, hvaraf följden åter mäste blifva
alt, om Riks-stånden sednare skulle, i afseende på dess betydelse eller i någon
dermed sammanhängande fråga stadna uti olika beslut, tvekan, om votering
i förstärkt Utskott skall ega rum eller ej, troligen uppslår och, örn sådan
votering af tvenne Stånd äskas och af tvenne Stånd nekas, måste föranleda
den split och oenighet emellan Riks-strinden, hvaraf partihatet hemlat sin
största näring och ej blott riksdags-arbetet för Stånden sjelfva förbittras, utan
äfven hvarje möjlighet för deni att till ett för fosterlandet lyckligt slut befordra
de maktpåliggande frågor, de fått sig anförtrodda, förqväfccs.
Utskottets pluralitet har ej förbisett vådan af, att skatteförenklings-reformén och
de i sammanhang dermed slående frågor göras till föremål för parti-strider, och
den hemställan, Utskottet gjort, att nu förslagna beslut ej skola vara ovilkorliga,
utan, om man derom blir öfverens, kunna ändras, är ett uttryck af pluralitctens
åsigter om bästa sättet att förebygga dessa strider, men då, efter mitt förmenande,
denna väg ej leder till, utan från det åsyftade målet, måste jag äfven af sådan
orsak mot förevarande betänkande reservera mig.
Jag anser Rikets Ständer böra ålägga Siats-Utskottet att skyndsamt inkomma
med fullständiga utlåtanden öfver alla de till Utskottet remitterade frågor,
hvilka åsyfta förändring uti beräkningen af stats-inkomsterne, eller derpå kunna
inverka, och att, intilldess sådant skett, uppskjuta hvarje fastställande af beloppen
utaf de trenne titlar, i afseende på hvilka sådane förändringar väl blifvit ifrågasatte,
men ännu ej af Utskottet till sin ändamålsenlighet utredda.”
Häruti instämde Herr Norin, som tillika upptog, såsom sin reservation, Inkomstafdelningens
förestående förslag till betänkande angående ordinarie räntan, afradsspanmålen
och lionde-spanmålen.
Firl 'dillie punkten: Tionde- och Hammarskatts-jern af Kontrakts-prosten Forssell:
”Mot Utskottets uppgjorda beräkning af tackjernstionden måste jag anföra
min reservation. Jag anser nämligen tiden åtminstone nu vara inne att återföra
densamma till det lagliga belopp, den före 1844 års riksdag alltid egt. Som
bekant är, blef då, med bifall till derom för enskilda delar af riket gjorda motioner,
medgifven en allmän nedsättning deri ända lill hälften. Sådant skedde till
30
Stats-UtskoUeis Utlåtande, N:o 51.
följd af dåvarande synnerligen ogynsamma konjunkturer för tackjernstillverkningen,
och med uttryckligt förklarande, alt nedsättningen gällde ”endast för tiden, intilldess
nästa statsreglering träder i verksamhet, då Ständerna blifva i tillfälle
”att med hänsigt till förhållandena bestämma, huruvida ifrågavarande nedsättning
”må anses böra fortfara”. Då denna Statsreglering år 1848 företogs, erkände
Ständerna tackjernstillverkningens konjunkturer vara väsendtligen förbättrade och
så fördelaktiga, som producenten skäligen kunde begära, samt förklarade derföre
med ”billighet och rättvisa fullt öfverensstämmande”, att den i beskattningen a
näringen beviljade lindring skulle upphöra. Endast för alt ej åstadkomma en för
hastig återgång till det förra beloppet, stadnade man vid 50 procents förhöjning
af den scdnaste beskattningen eller vid l af hvad, som ansetts med rättvisa och
billighet enligt, dock med bestämdt tillägg, att detta skulle gälla endast, intilldess
vid nästa Riksdag, blifvande Statsreglering träder i verksamhet. Denna tid är
nu kommen, näringens konjunkturer äro, enligt Stats-Utskottets eget medgifvande,
”fortfarande gynnsamma”, oell statens behof kräfva nu som förr allas fulla deltagande
i de gemensamma skattebördorna. Man borde således icke, såsom nu skott,
hafva sökt skäl för ytterligare uppskof med den i så fullt mått behöriga åtgärden
uti stångjernstillverkningens närvarande ”föga vinstgifvande belägenhet”. Tillverkningarne
af tackjern och stångjern äro af hvarandra så oskiljaktigt beroende,
att den förras erkända fördelaktiga stallning måste fullt lugna all fruktan lör den
sednares förlägenhet, i händelse'den ifrågavarande förhöjningen vidtages och derigenom
det förhållande återinträder, som är det enda lag-enliga. Hvad förhöjningen,
skulle verka, är en tillökning i tionden från 12,000 till 16,000 Sk//.
Ilen förökade skatt af 4,000 Sk/f som derigenom blefve lagd på tackjernstillverkningen
skulle, fördelad på hela årliga produktionen, uppgående minst till
600,000 Sk/f föröka priserna derå med endast omkring 2 sk. för hvart Sk/f och
visserligen icke, äfven om den komme att, mot all sannolikhet, i tillämpningen
uteslutande drabba stångjernsproducenten, så försvåra hans rörelse, att deraf, såsom
nu skett, betänklighet må hemtas mot vidtagande af ett beslut, som icke
innebär annat, än återförande af en grundskatt till det mot andra utskylder afpassade
belopp, den af ålder egt”.
I denna reservation instämde Friherre Stjernstedt Aug. Wilh.
af Doktor Stenhammar'. ”Jemte det jag instämmer i Prosten Forssells
reservationer rörande beräkningen af tackjerns-räntan, reserverar jag mig tillika
mot den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen. Den är icke föranledd
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
31
af någon, till Stats-Utskottet remitterad, motion. Den påkallas desto mindre af
någon jernhandteringens verkliga förlägenhet, som konjunkturen för tackjernstillverkningen
erkännes vara gynnande, och stångjerns-tillverkningens påstådda,
mindre vinstgifvande, belägenhet måste tillskrifvas en tillfällig konjunktur, hvilkens
snara förändring är att motse, vid inträdande lugnare tider, såvidt den icke heror
af idkarnes senfärdighet att tillegna sig förbättrade tillverkningsmethoder. De
flesta andra näringar lida äfven af konjunkturens omvexlingar. Det skulle billigt
väcka förundran, om, vid något dess ogynsammare skifte, de framträdde med anspråk,
att deras ställning måtte göras till föremål för serskild undersökning, åsyftande
att utveckla lindring i den på dem hvilande beskattningen. Det föreslagna innehållet
af den underdåniga skrifvelsen fördöljer icke, att dess syfte är sådant. Innan
nästkommande Stats-reglerings-period kunna de förhållanden, hvilka nu föregifvas
föranleda den äskade undersökningen, hafva förändrat sig till näringens fördel 5 de
äro ej eller nu sådane, att den hotas med något förfall. Jag anser derföre Rikets
Ständer ej böra besvära Kongl. Maj:t med den opåkallade och öfverflödiga
skrifvelsen, så mycket mera som idkarne af jernhandteringen äro i tillfälle, om
näringens ställning det erfordrade, genom sina fullmäktige hos Kongl. Maj:t frambära
sina åligganden, innan Rikets Ständer sammanträda till nästkommande riksdag.”
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1851
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
1
litlåtande, i anledning af Kongl. Maj:tu Kådiga Proposition, angående
serskilda till åtskilliga förvaltande Verk anvisade inkomsters utbytande
emot Statsanslag.
ci. A.)
Samtlige Riks-Stånden hafva till Stats-utskottets utlåtande remitterat högstberörde
Nådiga Proposition, (intagen under N:o 27 i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-Ståndcns
Protokoll), hvaraf inhemtas, att, sedan Rikets Ständer, vid 1823 års Riksdag, i sammanhang
med frågan om förändrad reglering i vissa delar af Uppbörds- och Redogörelseverket,
framställt det förslag, att, med undantag af de till Riksgälds-kontoret ingående bevillnings-medel,
all Krono-uppbörd, skatt och afgift af hvad benämning som helst, borde,
till vinnande af enhet i förvaltnings-svstemet, samt ordning och enkelhet i räkenskaperna,
ingå till Statsverkets kassor, för att sedan, med bibehållande af benämningen, och till bestämda
belopp, disponeras af Kongl. Majrts och Rikets Stats-kontor, dels till Stats-verkets
direkta utgifter och dels till de förvaltande Verkens förmån ,sådan den dem hittills tillgodokommit,
hvilket allt skulle i Rikshufvudboken upptagas och redovisas; samt Kongl. Majit,
efter inhemtande af vederbörande Embets-verks yttranden, till Rikets Ständers Stats-utskott
vid 1828, 1829 och 1830 årens riksdag öfverlemnat handlingarne uti detta mål, hade Rikets
Ständer, uti skrifvelse den 9 Mars sistnämnde år, i underdånighet anmält, att Rikets
Ständer ansågo det vara af obestridlig nytta och ej allenast ledande till enhet och större
ordning vid uppbörden af skattebidragen, utan äfven till lättnad och bättre kontroll vid deras
redovisning, om alla medel, med undantag af Riksgäidsmedlen, blefvo till ett och samma
ställe inlevererade och redovisade, hvarigenom de mångfaldiga redogörelser, hvilka uppbördsmännen
dittills ålegat afgifva till dc serskilda Verken, skulle till det mesta komma att
upphöra, och hela deras redovisning för allmänna Statsbidragen innefattas endast uti en
räkning; hvarjemte, beträffande den ersättning, som de förvaltande Verken skulle tillkomma
för hvad till Statsverket sålunda direkte ingick, och hvilken ersättning borde antingen utgöras
af behållningen utaf de inflytande, ifrågavarande Verk tillhörande, inkomsterna, eller
Bih. till II. St. Prof. 1850—51, 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
af bestämda årsansiag, grundade på ett medium af dessa inkomster under de sednare
åren, Rikets Ständer yttrade, att de, som af anförda skäl icke kunde medgifva det första
af dessa tvenne alternativer, deremot ansågo det andra alternativet eller de serskilda Verkens
förseende med årliga anslag böra tillerkännas ett afgjordt företräde, såsom medförande
de hufvudsakliga fördelar, att medlens förvaltning och redovisning blefve enkel och lätt;
att de förvaltande Verken, enär deras uppbörd blefve förvandlad från många spridda och
stundom till beloppet mycket föränderliga inkomst-titlar till ett bestämdt års-anslag, sattes
i tillfälle att på förhand och till beloppet noga beräkna sina tillgångar och kunde lämpa
sin hushållning derefter; att Uppbördsmännen i orterne blefvo befriade från det icke obetydliga
besväret att afgifva redogörelser till många förvaltande Verk; och att dessa Verks
omsorger med uppbördens emottagande från landsorterne samt densammas kontrollerande
och granskande komme att upphöra, hvilket borde bereda besparing i deras förvaltningskostnader;
äfvensom Rikets Ständer, för att vid bestämmandet af dessa anslag, så mycket
säkrare närma sig den summa, hvilken borde tillkomma hvart och ett af de serskilda Verken,
och dymedelt trygga så väl dem, som Statsverket för möjligen befarade förluster,
funno lämpligt, att penningar samt indelda räntornas kronovärde och spannemålens tunnetal,
der sådant förekomme, serskildt borde, en gång för alla, såsom bestämda anslag uppföras,
dock sä, att i afseende å de prisförändringar, som räntepersedlar och spanmål voro underkastade,
ett medeltal af de välden, hvartill indelda räntor och spanmål under de sista
fem åren till Statsverket ingått, borde vid hvarje ny Statsreglering tagas till grund för bestämmandet
af de pris derå, som för de följande åren intill vidtagandet af nästa Statsreglering
skulle de serskilda Verken tillgodokomma; och anförde Rikets Ständer vidare, hurusom,
med hänsigt till bestämmandet af de Verks medel, som i följd häraf lämpligen ansågos
kunna direkte till Statsverket ingå, en noggrann utredning om beskaffenheten af dessa
Verks inkomster borde tillvägabringas för utrönande af de belopp, hvilka, såsom årliga anslag,
i stället skulle dem tillkomma, hvarvid vore att iakttaga, att kapitaler och intressen
samt tillhörige eller donerade fastigheter, hvaraf afkastning erhölles, skulle undantagas,
och icke komma till någon beräkning, enär sådane vore att anse såsom enskild förmögenhet
eller tillhörighet, hvarmed statsbestvret icke borde hafva att sig befatta; hvarjemte Rikets
Ständer slutligen hemställde, att, derest Statsverket sålunda komme att öfvertaga åtskillige
förvaltande Verks inkomster, en reglering jemväl måtte, i sammanhang med undersökningen
om desammas beskaffenhet, varda vidtagen af de uppbördstitlar, hvaraf ifrågavarande
Ståts-Utskottets Ulätande, N:o 51, Litt. A. 8
Verks inkomster utgöras, till befrämjande deraf, att de på ett mer ändamålsenligt sätt och
icke, såsom nu eger rum, under mångfaldigt olika benämningar debiteras, så att när, till
exempel, böter förekomma å flera Verks medel, sådane alltid måtte tillsammans endast
å ett ställe upptagas.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad sålunda förekommit, under den 20
April 1830 anbefallt Dess och Rikets Stats-kontor att, efter det vederbörande förvaltande
Verk blifvit hörde, sig i underdånighet yttra, angående den af Rikets Ständer i ofvanberörde
måtto föreslagna reglering samt i hvad mån och på hvad sätt densamma lämpligast
skulle kunna tillvägabringas, afgaf Stats-kontoret, under den 30 Oktober 1834, dess underdåniga
yttrande i ämnet, dervid Stats-kontoret, efter att hafva från de förvaltande Verk,
hvilkas inkomster syntes kunna blifva föremål för den ifrågaställda regleringen, infordrat sådane
uppgifter, som Rikets Ständer ansett för ärendets pröfning erforderliga och hvilka uppgifter
upptogo så väl förhållandet med inkomsterna för då sednast förflutna tio år, sorn afkortningar
derå, jemte de i och för uppbörds-bestyret och kontrollen belöpande kostnader
under samma tid, i underdånighet anförde, att, enär inträffade alltför höga eller alltför låga
markegångspris under sednaste fem år knnde lemna ett medelpris, som verkade menligt
antingen för Statsverket eller för de förvaltande Verken, Stats-kontoret ansåg, det ett medium
för tio år företrädesvis borde begagnas vid uppgörandet af ifrågavarande förslags-beräkningar,
helst detsamma måste anses innebära ett resultat, som mer närmade sig till
det rätta, hvadan äfven, der det låtit sig göra, den af Stats-kontoret uppgjorda beräkning
vore grundad på förhållandena under den längre tidrymden; hvarjemte Stats-kontoret, som
i öfrigt instämde uti den af Rikets Ständer yttrade åsigt, att all krono-uppbörd, skatt och
afgift, af hvad namn den vara må, borde ingå till Stats-verkets kassor, likväl ansåg det
härvid af Rikets Ständer ifrågaställda undantag af de till Riksgälds-kontoret inflytande beviilnings-medlen
icke vara lämpligt eller af behofvet påkalladt.
Vidare hade Kongl. Majit i ämnet hört de till uppgörande af förslag i afseende å
skatteväsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande serskildt utsedda kommitterade,
hvilka uti afgifvet underdånigt utlåtande den 31 Maj 1847 hufvudsakligen biträdt
det af Rikets Ständer framställda förslag, samt, med bifogande af utredning utaf hvart
och ett Verks inkomster, i underdånighet föreslagit de af dessa inkomsters serskilda beskaffenhet
föranledda bestämmelser och stadganden rörande desammas framtida uppbärande
och redovisande.
i Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SJ, Litt. A.
Kongl. Maj:t, som derefter tagit uti öfvervägande hvad Rikets Ständer i förutnämnde
hänseende underdånigst hemställt, jemte hvad i anledning deraf så väl Stats-kontoret
och öfrige vederbörande, som ofvanbemälde kommitteraöe anfört, har, uti den nu aflåtna
Nådiga Propositionen, täckts förklara, det Kongl. Majit funne den utaf Rikets Ständer, i
deras den 9 Mars 1830 förnyade underdåniga framställning yttrade åsigt om fördelarne
deraf, att alia allmänna medel å ett och samma ställe levererades och redovisades, vara
på goda skäl grundad. Ehuru, sedan berörde framställning gjordes, det i afseende å vissa
afgifter, anslagne till åtskilliga under Krigs-Kollegii förvaltning ställda kassor, blifvit förordnadt,
att de skola uti allmänna kronoräkenskaperna fastän under serskilda titlar, intagas,
och medlen levereras till Stats-kontoret, för att derifrån till Krigs-Kollegium anordnas,
vore likväl, äfven i fråga om dessa medel, derigenom hvad med ifrågavarande framställning
åsyftats, endast tiil någon del vunnet; och då en förändring i ofvanberörde syftning
skulle i väsendtlig mån bidraga till förenkling af förvaltningsbestyren samt, i följd
deraf, jemväl medverka till förminskning af tjenstemanna-personalen, ansåge Kongl. Majit
densamma böra utföras så vidsträckt, som sådant, efter pröfning af de i afseende å hvarje
uppbördstitel förekommande omständigheter, låter sig göra; dock att, på sätt Rikets Ständer
jemväl yttrat, dervid icke borde ifrågakomma serskilda fonders kapitaler och intressen
eller arrenden af dem tillhörande egendomar, äfvensom, hvad anginge vissa inrättningars
inkomster af böter, Kongl. Majit funne frågan derom böra anstå till behandling i sammanhang
med ifrågaställd allmän reglering angående alla böters ingående till Staten.
I afseende å sättet för de serskilda fondernes och inrättningarnes godtgörande för
sådane dem nu tillflytande inkomster, som skulle komma att till Stats-verket öfverflyttas,
har Kongl. Majit, lika med Rikets Ständer, ansett, att, om de åsyftade fördelarna skola
vinnas, ersättningen borde meddelas genom anvisande af bestämda anslag, i hvilket fall
Kongl. Majit likväl, enär berörde inkomster nu äro af Stats-regleringeu oberoende, ville
vid förändringen hafva fästat enahanda vilkor, som då mötespassevolancen emot Statsanslag
upphäldes, eller att, om de anslag, hvilka sålunda, i öfverensstämmelse med Kongl.
Majlis nu gjorda framställningar, kunna varda anvisade, utan Kongl. Majits nådiga samtycke,
af Rikets Ständer förändras, det då skulle ankomma på Kongl. Majit att förordna,
det förstnämnde inkomster ånyo skola enligt nu gällande stadganden uppbäras.
Till undanrödjande af de betänkligheter, hvilka i sistberörde hänseende skulle kunna
uppstå emot vidtagandet af de föreslagna förändringarna, har Utskottet, innan de serskilda
Stats-Utshottets Utlåtande, N<o åi, Litt. ,4. 5
förslagen till pröfning förelagas, ansell sig böra, för den händelse att Rikets Ständer skulle
bifalla hvad Kongl. Majit i nåder föreslagit, hemställa,
att dervid tillika lemnäs det medgifvande, att, derest vid en blifvande
riksdag de ersättningsanslag, hvilka nu kunna varda anvisade, utan Kongl.
Majlts nådiga samtycke borttagas eller förändras, det då må ankomma på
Kongl. Maj:t att förordna, det de ifrågavarande inkomsterna ånyo skola
enligt nu gällande stadganden uppbäras
Utskottet har, med all den noggrannhet, ärendets vigt fordrat, tagit detsamma i
öfvervägande, och går nu att öfver de serskilda förslagen sig utlåta, dervid följande samma
ordning, som uti den nådiga Propositionen är vorden i afseende å de olika ämnenas behandling
iakttagen.
i;o. Pässevolance-mcdlcn.
a). Mötes-Passevolance-afgiften har redan, enligt Rikets Ständers beslut vid 1840
och 1841 årens riksdag, med förstnämnde år upphört, och ett årligt anslag af 186,669
R:dr blifvit å Riks-staten uppfördt, till bestridande af kostnaderne för indelda arméens
underhåll och sjukvård under möten, marcher och mönstringar; hvadan, i afseende å denna
afgift
någon åtgärd numera icke erfordras.
b). Four åge-Pass ev olane en har Kongl. Maj:t ansett utan olägenhet kunna bland
Stats-verkets inkomster ingå, emot anvisande af motsvarande kontant anslag. Som denna
afgift icke förrän efter mötes-passevolansens upphörande finnes i Rikshufvud-boken serskildt
upptagen, hade Stats-kontorets uppgift endast omfattat förhållandet dermed för åtta
år, under hvilken tid afgiften utgjort per medium 32,330 R:dr 11 sk.; hvadan Kongl.
Majit föreslagit, att å Riks-staten bland Stats-verkets inkomster borde, under titel: Fou»
rage-afgift vid indelda Kavalleriet upptagas i rundt tal 32,300 R:dr, hvilket belopp sedermera,
enär uppbörden komme att blifva beroende af fourage-priserne, borde vid framtida
0 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 5/, Litt. A.
Stats-regleringar derefter jemkas. Såsom uppbörds-arfvode och remisslage å dessa medel
utgå för' närvarande procent, utgörande för förstnämnde summa 363 R:dr 31 sk.
2 rst., hvilket belopp ''följaktligen borde vid ersättningens bestämmande afräknas. Om,
med iakttagande häraf, det blifvande ersättnings-anslaget blefve vid hvarje Stats-reglering
fastställdt efter medium af uppbörden under viss föregående tid, skulle väl fonden på det
hela komma att; åtnjuta enahanda belopp, hvartill dess inkomster, efter nu gällande uppbördssätt,
kunde uppgå; men då emedlertid svårighet möjligen skulle uppstå derigenom,
att, under någon-period, i följd af större stegring utaf fourage-priserne, fouragerings-kostnaderi
blefve större, än det efter förhållandet under en föregående tidrymd lämpade anslaget
utgjorde, liar Kongl. Maj:t i Kader föreslagit, att, på det, utan all förlust för Statsverket,
en dylik olägenhet måtte förekommas, ersättningen för hvarje år tili Fourage-passevoiance-fonden
måtte utgå med värdet å sammanlagda qvantiteten af de fourage-persedlar,
som vederbörande rusthållare skola aflemna eller liqvidera, beräknadt för hvarje län
efter länets markegång, med afdrag likväl ifrån beloppet af 1^ procent; och borde fördenskull
anslaget såsom förslags-anslag uppföras.
I afseende å ifrågavarande afgifts uppbärande för Stais-verkets räkning har Kongl.
Maj:t täckts föreslå följande bestämmelser: »
a), att det årliga bidrag, som de rustande vid indelda Kavalleriet, enligt nu gällande
stadganden, skola utgöra för ryttarhästarnes utfodring under möten, marcher och
väntningar, bör för alla de rusthåll, hvilkas samtliga delegare förklara sig villige att på en
sådan förändring ingå, kontant erläggas med ett, för fern år i sender, efter medium af de
tio nästföregående årens markegång för orten, bestämdt pris å de fourage-persedlar, för
hvilka afgiften bör beräknas;
b), att för de rusthåll, hvilkas delegare icke medgifva berörde förändring, nu gällande
stadganden om rätt till leverering in natura samt om afgiftens beräknande fortfarande
skola tjena till efterrättelse, hvarvid, der Severing eger rum, värdet af det in natura
aflemnade, beräknadt efter den markegång, som annars för afgiften skolat tagas till
grund, bör Fourage-passevolanee-fonden påföras, i afräkning å det för samma fond anvisade
anslag; och
c)j att den för hvarje är belöpande kontanta fourage-afgiften bör till hela sitt belopp
erläggas vid uppbördsstämma!» för samma års kronoutskylder; i följd hvaraf det år,
Stats-Ltskottets Utlåtande, N:o .51, Litt. A. 7
då förändringen vidtager, första hälften af årets afgift icke .skulle komma att. enligt nu
gällande föreskrifter, i sammanhang med föregående årens utskvlder uppbäras.
Ifrågavarande afgift utgöres för närvarande af hvarje helt rusthåll med 25 L® hö,
1 tunna hafre och 5 IM råghalm eiler dessa persedlars värde efter Länets markegångspris
för det nästföregångna året; och äro från samma afgift befriade ej mindre de rusthåll,
hvaraf vacance-afgift utgöres, än ock de till hingsthållning anslagna rusthållsnummer.
Uppbörden verkställes en gång om året eller vid samma tillfälle, som den öfriga kronouppbörden,
hvarvid den belöpande fourage-passevolance-afgiften för sednare hälften af det
sistförflutna och förra hälften af det pågående året erlägges. De af Kronofogdarne i Landtränterierne
levererade afgifterne insändas derefter (ill Kongl. Stats-kontoret, som utassignerar
medlen till Kongl. Krigs-kollegium.
Som Utskottet funnit det af Kongl. Majit föreslagna föiändrade uppbördssätt medföra
en betydlig lindring uti det, med ifrågavarande afgifts debiterande och redovisande nu
förenade, besvär, och förändringen kan till vägabringas utan någon förlust för Stats-verket,
eller olägenhet för de skattskyldige, har Utskottet ansett sig böra i hufvudsaken tillstyrka
bilall till hvad Kongl. Majit i berörde hänseende föreslagit;, dock finner Utskottet, att åtskilliga
olägenheter för de rustande skulle kunna uppkomma, i händelse den kontanta ersättningen
för rusthålls-innehafvarnes årliga bidrag komme att utgå med ett, för fem år i
sender efter medium af de tio nästföregående årens markegång bestämdt pris, helst, om
under en längre följd af år fourage-priserne varit mycket höga, den, efter dessa års medélpris,
beräknade högre afgift likväl skulle komma att, tili de skattskyldiges obilliga betungande,
under påföljande fem år oförändradt fortfara, fastän priserne under sistnämnde
tid betydligt och måhända till hälften nedgått, samt sålunda den minskning i afgiftsbeloppet,
hvilken borde blifva en följd af fourage-prisernes fallande, icke komma den til! godo,
som blott på kortare tid innehaft ett, ifrågavarande afgift underkastadt, hemman, men,
vid de fem årens förlopp, detsamma afträde, hvaremot, om afgiflen för hvarje år uträknades
efter föregående 10 års medium, densamma alltid mera närmade sig fourage-persedlarnes
gångbara pris och blefve mer jemnt och lika fördelad på hvarje år, så att omvexlingarne
uti dess belopp voro föga kännbara. Derjemte har den bestämmelse, sorn.
i afseende på afgiftens uppbärande för Stats-verkefs räkning blifvit föreslagen,'eller att
förändring skulle ega rum endast för de rusthåll, hvilkas samtlige delegare förklarade siri
villige ett derpå ingå, äfvenledes synts Utskottet mindre lämplig, enär det kunde inträffa,
8 Stals-Utskottets Utlåtande, N:o SI, Litt. A.
att en delegare med obetydlig andel i rusthållet skulle kunna lägga hinder i vägen för
förändringens tillvägabringande, oaktadt öfrige delegare dertill vore benägne; hvadan Ut*
skottet, i likhet med hvad Rikets Ständer vid sistlidne riksdag, i fråga om båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af kronan, beslutat, anser, att, om pluraliteten af rusthålls-intressenterne,
beräknad efter hvarderas andel i rusthållet, vill till förändringen samtycka, den*
samma då må försiggå; och hemställer Utskottet, på dessa skäl,
att Rikets Ständer måtte besluta:
i:o att Fourage-passevolance-afgiften hädanefter skall, i sammanhang
med den allmänna Krono-uppbörden, redovisas och bland Stats-verkets
inkomster med 32,300 Rdr i Riks-staten uppföras under titel: "Fourage-afgift
för indehla Kavallerietsamt att, med afdrag af Uppbördsprovisionens
ungefärliga belopp, såsom ersättning till Fourage-passevolancefonden,
ett förslags-anslag af 32,000 Rdr må uppföras på 4:de Hufvudtiteln,
att utgå, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit; och
2:o att det årliga bidrag, som de rustande vid indelda Kavalleriet,
enligt nu gällande stadganden, skola utgöra för ryttarhästarnes utfodring,
möten, marscher och mönstringar, skall för alla de rusthåll, der pluraliteten
af intressenterne, beräknad efter hvarderas andel i rusthållet, ingår
på den ifrågavarande förändringen, kontant erläggas med ett, årligen,
efter medium af de tio nästföregående årens markegång för orten, bestämdt
pris.
e). Trosspassevolance-afgiften. Som Kongl. Maj:t ansett denna afgift jemväl lämpligen
kunna bland Stats-inkomsteme upptagas, med undantag endast af hvad som erlägges
af de rustande vid Bohus Läns södra batalion, hvilken sednare afgift, på grund af
Kongl. Brefvet den 14 November 1842, försvinner, i den mån dåvarande Kompagni-chefer,
hvilka blifvit försäkrade om densammas uppbärande, från sinaftjenster afgå, hvadan nämnde
afgift, så länge den fortfar, borde serskildt i stadgad ordning uppbäras och till KrigsKollegium
levereras; har Kongl. Maj:t, enär afgiften för öfrige korpser utgör 17,682 Rdr
24 sk., behagat föreslå, att bland Stats-verkets inkomster, under benämning, Trosspaesevolance-afgtft
måtte upptagas i rundt tal 17,680 Rdr, och motsvarande belopp å 4:de Hufvudtiteln
uppföras såsom anslag till trossens underhållande under fred ; hvilken förändring
likväl
Stals-Utslcottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A. 9
likväl icke skulle komma att medföra rubbning af nu gällande stadganden rörande de serskilda
eller ökade bidrag, som för trossens fortskaffande eller underhållande i krigstid vid
vissa regementen böra af rusthållarne utgöras.
Denna afgift utgår, enligt åren 1775, 1776, 1777 och 1783 afslutade kontrakter,
med bestämda kontanta bidrag vid nuvarande indelda Kavalleri-korpser och det, i sednare
tider till Infanteri förvandlade Kavalleri, med undantag af de i Jemtland belägna rusthåll.
Beträffande tiden och stället för trosspassevolans-medlens uppbärande och redovisande
m. m., så gälla härom samma stadganden, som i afseende å fourage-passevolans-afgiften;
hvadan Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad rörande sistberörde afgift
blifvit i nästföregående punkt hemstäldt, tillstyrker Rikets Ständer att, med bifall till hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, besluta,
det ifrågavarande, till Trosspassevolans-fonden hittills ingående afgift må
under titel: Trosspassevolans-afgift upptagas bland Stats-verkets inkomster
med 17,680 Rdr och samma belopp uppföras ä 4:de Hufvud-titeln såsom
anslag till trossens underhållande under fred.
2.:o. Militie-iioställs-Massan.
Denna kassas nuvarande inkomster af reservhemmans-räntor och tionde samt säteri-frihetsmedel
äro jemväl ar Kongl. Majit i Nåder föreslagne att utbytas emot anslag å
Riks-staten; varande å nu gällande Riks-stat räntorna upptagna till ett kronovärde af
2,010 Rdr 20 sk. 2 rst., med förslagsvis beräknadt markegångsvärde af 11,573 Rdr 16
sk. samt spanmålen uppförd till 306 tunnor, beräknade till 1,836 Rdr; Och har Kongl.
Maj:t alltså ansett nämnde räntor och tionde böra ingå bland Stats-verkets behållna inkomster
af dessa Titlar och följaktligen beräkningen deraf med motsvarande belopp ökas.
Då kassans inkomst af berörde medel, med tillägg af observationsmedlen, utgjort per medium
14,957 Rdr 23 sk. 3 rst., skulle således, om tionden, hvars lösen icke är afskiljd,
endast beräknas efter statspris eller 6 Rdr tunnan med 1,836 Rdr, på ordinarie räntan
belöpa 13,121 Rdr 23 sk. 3 rst. Hvad åter beträffade Säterifrihets-afgifterne, hvilka erläggas
af innehafvarne utaf åtskilliga till boställen anslagna frälsehemman, så ansåg Kongl.
Majit deremot, med afseende å deras obetydliga belopp, eller tillhopa i medeltal endast
Bilt. till Ii St. Prot. 1S50—51. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
26 Rdr 35 sk. 2 rst., bibehållandet af en dylik inkomst-titel vara mindre lämpligt; hvadan
Kongl. Majrt i Nåder behagat föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva dess upphörande
vid den tidpunkt, då nu ifrågaställda förändring skulle komma att vidtaga.
Då, i afseende å bestämmandet af det ersättnings-förslag, som till Militie-boställskassan
bör anvisas, förekomme, hvad hemmansräntorna och tionden beträffade, att dessa
äro af varuvärdenas möjliga omvexling beroende, hvadan ersättningen för denna del af
inkomsterne syntes böra så bestämmas, att den kunde, efter nämnde värdens förändring,
lämpas, har Kongl. Maj:t täckts föreslå, att berörde ersättning måtte beräknas sålunda :
a) att sedan, hvad de Militie-boställs-kassan tillslagna hemmansräntor angår, desamma
blifvit uträknade efter medelmarkegången för de sednaste tjugu åren, och dervid serskildt
bestämdt, huru stor del deraf, som inom hvarje markegångssättnings-distrikt af
markegång berott, denna sednare del af räntorna utbytes emot en, efter nämnde medelmarkegång,
deremot svarande qvantitet spanmål af samma slag, som tionden inom di
striktet
och hvilken spanmälsqvantitet sedermera tages till grund för den årliga ersättningen
samt godtgöres, på sätt här efteråt förmäles, hvaremot för den öfriga delen af räntorna,
jemte forsellönen för så väl deruti inbegripen spanmål som tiondespanmålen, bestämmes
ett kontant, oföränderligt, årligt anslag; samt
b) att ej mindre det i föregående moment omförmälde spanmåls-anslag, som, i
stället för den utaf markegång beroende andelen af hemmansräntorna, skulle blifva fast
stäldt,
än ock den anslagna tionde-spanmålen, årligen godtgöras efter enahanda beräkning,
som ligger till grund för liqviderändet af kronans behållna tionde-spanmål inom di
striktet.
Beträffande serskildt säteri-frihetsmedlen, så har Kongl. Maj:t behagat föreslå, att
de måtte godtgöras medelst tillökning i det kontanta anslaget, af jemt 26 Rdr; Och då,
med tillägg af dessa 26 Rdr jemte observationsmedlen, hemmansräntorna och tionden uppgått
i medeltal till 14,984 Rdr 10 sk. 5 rst., hvarifrån dock borde afdragas provisioner,
remisslage och restitutioner, utgörande per medium 96 Rdr 36 sk. 7 rst., ansåge Kongl.
Maj:t, att, för närvarande borde, till godtgörande af den ersättning, som, efter förutnämnde
grunder, kan för nämnde kassa belöpa, anvisas ett förslags-anslag af 14,900 Rdr; hvaremot
Kongh Majtt funne någon förändring med kassans öfrige inkomster icke böra
vidtagas.
Enligt hvad Utskottet af handlingarne inhemtat rörande tillkomsten och uppbör
-
Stats-Uukottcts Utlåtande, N:o SI, Litt. A. ii
den af de Militie-Boställs-kassan anslagna inkomster, hvilka nu äro i fråga att utbyta*
emot kontanta anslag, utgå desamma under följande titlar:
a) Räntor af de till Officers-boställens förseende med karaktershus och källare vid
indelningsverkets upprättande, anslagne s. k. reserv-hemman till ett visst bestämdt antal
vid hvarje regemente;
b) Säterifrihets-afgifter af åtskillige till boställen vid 8 serskilda regementen anslagna
frälsehemman; samt
c) Kronotionde, bestående af vissa tunnor af den för indelda Arméen anvisade tionde-spanmål,
utgående i Ostergötlands och Jönköpings Län; skolande dessa räntor och medel
af Uppbördsmännen till Landtränterierna levereras och, från hvarandra afskiljde i specialräkningarne,
serskildt redovisas, samt medlen från Landtränierierne till Kongl. Räntekammaren
öfversändas, för att derefter af Kongl. Stats-kontoret Kongl. Krigs-Kollegium tillhandahållas.
Hvad nu först beträffar förslaget angående Säterifrihets-afgifternes upphörande, så
har Utskottet, med afseende å det obetydliga belopp, hvartill de uppgå, lika med Kongl.
Maj:t, funnit deras beräknande bland Stats-verkets inkomster mindre lämpligt och
tillstyrker derföre Rikets Ständer att medgifva, det dessa afgifter hädanefter
må upphöra och de skattskyldige efterskänkas.
Vidkommande derefter ofvanberörde inkomsters utbytande emot kontanta årliga anslag,
så, enär genom det föreslagna sättet för ersättnings-anslagens bestämmande någon
förlust för kassan icke kan uppkomma och förändringen icke heller kommer att på förhål
landet
emellan Stats-verkets inkomster och utgifter hafva annat inflytande, än att den forsellön,
från erläggande hvaraf de skattskyldige genom ränte- och tionde-spanmålens indragning
till Kronan, befrias, i någon mån ökar den kontanta ersättningen utöfver det belopp,
som bland Stats-verkets inkomster under sistberörde titlar sålunda komme att ingå, har
Utskottet icke tvekat att biträda ifrågavarande till uppbörds-sättets förenkling ledande och
på de skattskyldiges rätt icke i något hänseende menligt inverkande förslag; hvadan
Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. •Maj:t
föreslagit, besluta,
l:o ätt från den, vissa Stater, Verk och Inrättningar anslagna delen
af den Ordinarie räntan afdrages det belopp, hvartill nämnde kas
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
sas räntor efter hittills följdt beräkningssätt blifvit i förslagsvis kalkyleradt
markegångsvärde upptaget eller 11,573 rdr 16 sk.; samt den Stats-verket
behållna delen af nämnde vänta, nu vanligen beräknad efter 5 föregående
års medium af hvad denna inkomst utgjort, deremot ökas med’ett, det verkliga
värdet närmare motsvarande, belopp af 13,121 rdr 23 sk. 3 -r:st., eller
samma summa, som den Nådiga Propositionen upptager; äfvensom att den,
med 306 tunnor och ett värde af 1,836 rdr, Kassan anvisade tionde, öfverflyttas
från den vissa Stater, Verk och Inrättningar anslagna tiondespanmålen
till den Kronan behållna delen af samma spanmål; hvaremot
ett kontant förslags-anslag af 14,900 rdr bör, under titel: Militie-Bostallskassan,
ersättning för indragna hemmansräntor, tio de och säteri-frihets-afgifter,
å 4:de Hufvudtiteln uppföras i stället för det å samma Hufvudtitel
för denna kassa nu upptagna anslag af indelda räntor och krono-tionde;
2:o att det årliga ersättnings-anslaget måtte bestämmas på följande sätt:
a) att sedan, hvad hemmansräntor nu beträffar, den del deraf, sorn inom
hvarje markegångssättnings-distrikt pä markegång berott, blifvit uträknad efter
medel-markegången för de sista 20 åren, utbytes denna del af räntorna emot en
efter medel-markegången för samma tid, deremot svarande qvantitet spanmål
af samma slag, som tionden inom distriktet, och hvilken spanmåls qvantitet, en
gång för alla bestämd, sedermera tages till grund för den årliga kontanta ersättningen
till kassan för denna del af räntorne samt godtgöres, på sätt här nedan
förmäles; hvaremot för den öfriga delen af räntorne, d. v. s. penningarne
samt de i penningar till oföränderligt belopp utgående räntorne, jemte forsellönen'för
så väl tiondespanmålen, som den i hemmansräntorne inbegripna
spanmål, bestämmes ett kontant oföränderligt årligt anslag; samt
b) att ej mindre det i föregående moment omförmälda spanmåls-anslag,
som i stället för den af markegång beroende andelen af hemmansräntorne
skulle blifva faststäldt, än ock den anslagna tiondespanmålen, årligen godtgöres
kassan efter enahanda beräkning, som ligger till grund för liqviderandet
af .Kronans behållna tiondespanmål inom distriktet; hvarefter värdet
af dessa sammanslagna spanmåls-qvantiteter, med tillägg af förrberörde
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 51, Litt. 13
oföränderliga, kontanta årliga anslag, kommer att utgöra kassans för året
belöpande ersättning för ifrågavarande, till Statsverket indragna, inkomster.
3:o. Wadsteina. M.rig's»i«iiisSiiis-kassas miedel.
Beträffande denna kassas inkomster, liar Kongl. Majit i öfverensstämmelse med
Inad i det föregående af den Nådiga Propositionen är vordet i allmänhet vttradt, funnij.
någon förändring icke böra ega rum med Arrende- och Bötesmedel, hvilka jemväl hädanefter
borde, på vanligt sätt, kassan tillgodokomma; hvaremot Kongl. Majit ansett nedannämnde
inkomster vara af beskaffenhet, att lämpligen kunna blifva föremål för den ifrågaställde indragningen,
i utbyte mot ä stat uppförda kontanta anslag; och hade, enligt den verkställda
utredningen, dessa inkomster utgjort i medeltal för tio år:
af de såkallade Aldre Medlen:
Hemmans-räntor rdr 25,819: 16. 6.
Fyrationde-spanmål
7,007: 5. 3.
Rus thålls-afgifter „ 39,958: 4. 10.
Under öfrige titlar, nemligen:
Avancements-penningar, Inskrifnings-penningar,
Sventjenare-afgift, Afskeds-penningar,
Afgift för gåfvor, förläningar och pensioner,
Afgift för ärftliga värdigheter samt
Observations-m edel och Extra Uppbörd,
tillhopa
5,677: le. — 7§ 4@f 4g 7.
samt af de så kallade Ny are Medlen
En-per-mille-afgift  „ 23,987: 33. 7.
Under öfriga titlar, nemligen:
Burskaps-afgifter, Afgifter för utnämningar
till Rikets högsta värdigheter samtordensvärdigheter,
O bservations-medel och Extra
UPPbörd » 1,151: 46. 9. 25 139. 32 4-
Summa rdr 103,601: 27.11
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o .5/, Litt. A.
Transport 103,601: 27, 11.
hvarifrån likväl borde dragas afkortningar, provisioner, remisslage och
restitu tioner
af äldre medlen
2,865: 11. 10.
„ nyare d:o
-179: 4. 4. 2.
då återstoden utgör rdr 100,257: 11. 9-
Då, vid bestämmandet af ersättningen för ifrågavarande medel serskildt afseende
syntes böra fästas å den omständighet, att hemmans-räntorne och Hondén äro af varuvärdenas
möjliga omvexling beroende, har Kongl. Maj:t ansett ersättningen för denna del af
inkomsterna, på sätt från Arméens pensions-kassas sida, med hänsigt till dess andel i Krigsmanshus-kassans
äldre inkomster, jemväl blifvit yrkadt, böra så bestämmas, att den kan efter
nämnde värden lämpas; och har Kongl. Majit alltså täckts föreslå, dels att ifrågavarande
hemmans-räntor mätte, till den del, de utgå efter markegångs-förvandling, utbytas emot
spanmals-anslag samt, jemte tionden, Krigsmanshus-kassan ersättas efter enahanda grunder,
som för godtgörande af Milite-boställs-kassans lika beskaffade inkomster nu blifvit af
Kongl. Maj:t uppgifne, dels ock, då hemmans-räntorna uppgingo i medeltal till 25,819 rdr
16 sk. 6 r:st. och tionde-spanmälen till 7,007 rdr 5 sk. 3 r:st., att för denna del af er
sättningen
måtte uppföras ett förslagsanslag af 32,800 rdr.
Hvad dernäst beträffar ersättnings-anslaget för Rusthålls- och En-per-mille-afgifterne,
så, enär den från Stats-kontoret ademnade uppgift utvisade, alt, för de sednaste fem åren
af den tid, uppgiften omfattar, berörde inkomster varit betydligen ökade samt i medeltal
utgjort, under den’ förra titeln 42,249 rdr O sk. 11 r:st. och under den sednare 26,089
rdr 3 sk. 1 r:st. samt under sådana omständigheter billigheten syntes fordra, att ersättningen
bestämmes efter förhållandet under dessa fem år, har Kongl. Maj:t behagat föreslå,
att såsom ersättnings-anslag må uppföras, i runda tal, för Rusthålls-afgifterne 42,200 rdr, och
för En-per-mille-afgiften 26,100 rdr, äfvensom att det måtte förklaras, att dessa anslag i
framtiden kunna och böra blifva föremål för jemkning, i den mån sig visar, att värdet af
såld egendom förändrats, emot hvad som varit förhållandet under den period, hvars resultater
tagas till grund för ersättningens bestämmande.
För de Öfrige, till indragning föreslagne, inkoms t erne, har Kongl. Maj:t deremot ansett
ersättningen nu genast kunna bestämmas till oföränderliga belopp, hvarvid de förut
omförmälde afdrag lämpligen kunde ega rum; hvadan och då summan af berörde inkom
-
Stals-Utslioltets Utlåtande, No .5/, Litt. A.
15
af äldre medel. af nyare medel.
ster utgör i medeltal rdr 5,677: 17. — 1,151: 46. 9.
samt de poster, som, på sätt ofvan nämndt är,
Kongl. Majit ansett böra derifrån afdragas, uppgå
till „ 2,865: 11. 10. 479: 4. 4.
och det återstående beloppet således blefve . . „ 2,812: 5. 2. 672: 42. 5.
denna del af ersättningen borde fastställas till . „ 2,800: — 666: 32. —
Till följd af hvad sålunda är vordet af Kongl. Majit framstäldt, skulle ersättnings-anslagen
till Wadstena Krigsmanshus-kassa komma att utgöra:
För äldre medel:
Hemmans-räntor och Tionde förslagsvis . rdr 32,800: — —
Rusthålis-afgifterne „ 42,200: — —
Öfrige inkomster „ 2,800
77,800:
För nyare medel:
En-per-mille-afgiften „ 26,100: — —
Öfrige inkomster „ 666: 32. — 2Q 76g- 30
eller tillsammans rdr 104,566: 32. —
och skulle det derefter åligga Wadstena krigsmanshuskassa att, i stadgad ordning, godtgöra
ej mindre arméens pensionskassa dess andel af de äldre medlen, än ock Amiralitetskrigsmanskassans
andel af En-per-mille-afgiften; anseende Kongl. Maj:t för öfrigt böra på
serskildt bestämmande, efter förutgången utredning kassorne emellan, sedermera bero, om
sistnämnde 2:ne kassors andelar i ersättningssummorne må utbrytas och serskildt för dessa
kassor å Riks-Staten uppföras.
Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer att, efter vidtagandet af ofvanomförmälde
förändring, de till Wadstena krigsmanshuskassa nu anvisade hemmansräntor och
tiondespanmål skulle komma att ingå bland Statsverkets behållna inkomster under dessa
titlar, och beräkningen derefter jemkas.
\idkommande
bärande för Statens räkning; så enär inskrifningspenningarne och Sventjenare-afgifteme, som
af arméens gemenskap vid antagandet erläggas, samt afskedspenningarne, hvilka jemväl i
vissa fall af samma gemenskap betalas, ej kunna beräknas till mer än omkring 220 R:dr
16 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
ärligen, har Kongl. Majit ansett dylik inkomst, föranledande uppbörd och redovisning från
samtlige regementen, med skäl kunna eftergifvas, och soldaterne från berörde afgifters
erläggande befrias; äfvensom föreskriften i Kongl. Förordningen den 31 December 1689
om afgift till krigsmans huskassan af vissa gåfvor och pensioner, syntes kunna upphäfvas,
enär, efter de i sednare tider meddelde förklaringar, tillämpning deraf i högst få fall ifrågakomme,
hvadan ock, enligt uppgjord beräkning, i medeltal för tio år, endast 3 Rldr
36 sk. 3 rst. under denna titel kassan tillflutit; och ville Kongl. Majit alltså föreslå Rikets
Ständer, det nyssnämnde 3:ne afgiftstitlar måtte för framtiden upphöra.
Beträffande slutligen Avancementspenningarne, Rusthålls af- och tillträdes-afgifterne,
En-per-mille-afgiften, Rurskaps-afgiften samt afgifterne för ärftliga och ordensvärdigheter,
äfvensom för utnämningar till Rikets högsta värdighet, har Kongl. Majit fästat Rikets Ständers
upppmärksamhet derå, att uppbörden af dessa inkomster medförde betydligt besvär
och vidlyftighet, i anseende till de mångfaldiga serskilda redovisningar, som deraf föranledas;
i hvilket afseende, hvad serskildt En-per-mille-afgiften angår, är anmärkt, hurusom
för uppbörden deraf erfordras, att vederbörande Domhafvande skola, på grund af lagfartsprotokollerne,
för hvarje ting meddela förteckningar å dervid första gången uppbudne
fastighetsköp, hvarefter de belöpande afgifterne, som icke kunna å debetsedlarne uppföras,
blifva föremål för serskild debitering och uppbörd. Allt det uppbörds- och redovis
ningsbestyr, som för ofvanuppräknade afgifter nu erfordras, kunde emellertid, enligt Kongl.
Majlts tanka, undvikas, samt Staten ändock beredas enahanda inkomst, derest, pä sätt
kommitterade för beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande,
äfvensom Stats-kontoret hemställt, motsvarande förhöjning egde rum i den kartasigillata,
hvarmed de handlingar, som erfordras vid alla de tillfällen, då ofvanomförmälde
afgifter ifrågakomma, skola förses, samt alltså stadgadesI att, i de fall, då avancementspenningar
till Wadstena krigsmanshus böra erläggas, karta-sigillata å fullmakterne med
lika belopp skulle förhöjas; att hvad som motsvarar Rusthålls- och En-per-mille-afgifterne,
borde tilläggas vid kartering af köpebrefven; att kartering af burbref ökades med Burskapsafgifterne
och att afgifterne för vissa värdigheter jemväl utbyttes emot högre karta-sigillata
å diplomerne; och då en dylik förändring skulle medföra serdeles betydlig lättnad, samt
Rikets Ständer jemväl serskildt begärt, att, derest Statsverket komme att öfvertaga åtkillige
Verks inkomster, en reglering af de titlar, hvarunder desamma utgöras, måtte vidtagas
till
Stafs-Utskottels Utlåtande, N:o 51, Litt. A■ 17
till befrämjande deraf, att de på ett ändamålsenligare sätt kunna varda debiterade, har
Kongl. Maj:t öfverlemnat till Rikets Ständer, att om förenämnde förändring besluta, hvarvid,
till ledning för beräkningen af den tillökning i karta-sigillata inkomsten, som deraf
skulle blifva en följd, Kongl. Maj:t ansett sig böra meddela, att uppbörden under ofvannämnde
titlar utgjort, af Rusthålls- och En-per-mille-afgifterne, beräknade i medeltal för
fem år, på sätt i det föregående varit omförmäldt, 68,338 R:dr 13 sk. och af öfrige afgifter
(i medeltal för tio år) 1,282 Rdr 31 sk. 10 rst., eller tillhopa 72,620 R:dr 44
sk. 10 rst.
Utaf de i den Kongl, propositionen åberopade handlingar, har Utskottet, angående
uppbörds- och redovisnings-sättet i allmänhet af Wadstena krigsmanshuskassas inkomster,
hufvudsakligen inhemtat, dels att, till följd af Kongl, brefvet den 17 December 1831,
kassans inkomster, utom räntor för utlånte kapitaler, nu mera skola, i sammanhang med
allmänna kronouppbörden, uppbäras och redovisas af kronans uppbördsman samt i landsorten
levereras till vederbörande Landtränteri, hvarifrån medlen sedermera, jemte enahanda
uppbörd inom Stockholms Stad, ingå till Räntekammaren och derifrån slutligen till Krigskollegium,
dels ock, att Wadstena krigsmanshuskassas så kallade ''äldre" och "nyare" medel
mäste uti räkenskaperne åtskiljas, af skäl, att arméens pensionskassa genom Kongl,
brefvet och förordningen den 10 Januari 1757 blifvit berättigad erhålla ftdelar af krigsmanshuskassans
inkomster, men deremot uti Kongl, kungörelsen den 23 Januari 1811 förklarats
icke ega delaktighet i de tillökade inkomster, som vid 1809 och 1810 årens riksdag
blefvo krigsmanshuskassan tillerkände.
Angående tillkomsten och beskaffenheten af de Wadstena krigsmanshuskassa tilldelade
inkomster, som nu äro föreslagna att emot statsanslag utbytas, har Utskottet ansett nödigt
meddela följande upplysningar:
A) De äldre medlen.
l:o Hemmansräntor, eller jordeboks och hemmantals-räntorne utaf:
a) Donationsgods, som något öfverstiga 150 mantal och utgöras af dels de, jemlikt
Drottning Christinas donationsbref af den 12 November 1646 och Konung Carl XI:» *f
Bih. till R. St. Prot. 1S50—ål. 4 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 3
18 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
den 23 Januari 1883 förlänte, fastän sedermera till största delen under skatterätt försålde
hemman och lägenheter inom Östergöthlands, Kronobergs, Skaraborgs och Elfsborgs Län,
samt dels någre utaf private personer donerade hemman och hemmansräntor;
b) Beneficiehemman, hvilka, bestående af 15 mantal vid Lif-Regementet och 10
mantal vid hvart och ett af de öfrige Regementerne, vid indelningsverkets inrättande, anvisades
till underhåll för de militärpersoner, som ej kunde å krigsrnanshuset intagas.
2:o Fyrationde-spanmål, eller hvar 40:de tunna af kronobonden inom Östergöthland,
Westergöthland, Småland och Öland, enligt Kongl, kungörelsen den 31 December 1689.
3:o Rusthållsafgifter, hvilka enligt Kongl. Förordningen den 9 Maj 1826, vid afoch
tillträde af Rusthåll vid så väl det beridna, som afsutna kavalleriet, skola, utan afseende
på hemmansnaturen, utgöras sålunda, att för egande — eller åborätt till rusthåll, vid
alla ombyten af rusthållare, erlägges såsom tillträdesafgift 1 R:dr för helt mantal och i
förhållande derefter för rusthållsdelar, som icke understiga |:dels mantal, samt att, med
undantag endast af de fall, då Rusthåll genom arfs- eller giftorätt öfvergår till förre innehafvarens
slägt, under benämning afträdesafgift betalas en procent antingen af köpe- eller
transportsumman eller, då sådan icke är bestämd, af Rusthållets taxeringsvärde samt, då
Rusthåll bytes mot Rusthåll, endast å den utsätta mellangiften; varande tillträdaren ansvarig
för ej mindre tillträdes- än afträdes-afgifternas erläggande.
4: o Avancementspenningar, först påbudne genom Kongl, kungörelsen den 31 December
1689, erläggas nu mera, likmätigt Kongl, kungörelsen den 25 Januari 1811, af
så väl militära som öfrige stater, vid befordringar, transporter och löneförhöjningar, för
fullmakter med en procent och för konstitutorialer eller förordnanden tills vidare med en
half procent å atlöningen. Från dessa afgifter är dock tjenstemannapersonalen uti Rikets
Ständers Embetsverk befriad* hvarförutan afgifterne vid befordringar inom Kongl. Flottans
Stater och Kongl. Bergs-kollegium samt af Stockholms och Götheborgs Städers embetsoch
tjenstemän äro till andre inrättningar upplåtne.
5:o Inskrifningspenningar, som vid indelta Infanteriet och samtlige värfvade Regementen
skola utaf hvar och en af manskapet, vid inskrifningen i rullorna, erläggas med
16 sk.
6:o Sventjemre-afgift, utgående till belopp af 8 sk. för hvar och en af gemenskapen
då han antages vid de till Kavalleri indeldla Regementen; dock beräknas vid Bohus
läns Regimente denna afgift till endast 4 sk.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A. 19
7:o Af skedspenningar, hvilka med 8 sk. utgöras af hvar och en utaf manskapet vid
arméen, "som för hemmansbruk eller andre omständigheter’’, på egen begäran, undfår
afsked.
8:o Afgifter af gåfvor, förluningar, donationer och pensioner.
Uti Kongl. Förordningen den 31 December 1689 stadgades, att till krigsmanshuset
skulle erläggas för gåfvor i kontant 5 procent deraf, samt i gods och räntor 8 procent
af den årliga räntans belopp, för konfirmationer å länsrätt en procent af jordeboks- och
mantalsräntan samt för donationer på lifstidsfriheter i ett för allt 2 procent; varande dock
genom Kongl, brefvet den 29 Oktober 1828 förklaradt, att förberörde stadganden äro
tillämplige endast för sådane gåfvor, som af Kongl. Maj:t och kronan föräras.
Från skyldigheten att betala den uti Kongl, resolutionen den 30 Mars 1690, i ett
för allt till fem procent af pensionsbeloppet, bestämda afgift till krigsmanshuskassan äro,
genom Kongl, brefvet den 5 Juli 1826, pensionstagare numera frikallade.
9:o Afgifter för ärftliga värdigheter bestämdes genom Kongl. Förordningen den 31
December 1689 till 300 daler för grefvebref, 150 daler för friherrebref och 40 daler för
sköldebref; och beräknas efter 3 daler silfvermynt på riksdalern.
10:o Observationsmedel, som inflyta i anledning af gjorda anmärkningar, under revision
af redogörelserne för krigsmanshusets äldre medel.
lito Extra uppbörd, bestående af sådana tillfälliga och i allmänhet obetydliga poster,
som uti räkenskaperne ej finnas tilUnågon viss uppbördstitel tydligen hänförde.
B) De nyare medlen.
Dessa medel, som enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 28 April
1810 blifvit Wadstena Krigsmanshus-kassa anslagne, utgå, i öfverensstämmelse med Kongl,
kungörelsen den 23 Januari 1811, sålunda:
l:o En-per-mille-afgift vid köp af fast egendom, med undantag af rusthåll samt de
till båtsmansindelningen anslagna hemman och lägenheter inom Blekinge och Södra Möre
härad. Denna afgift beräknas å köpesumman och fördelas lika mellan säljare och köpare,
hvilken senare ansvarar för utgörandet deraf; varande, genom Kongl, brefvet den 23
Juli 1831, utaf behållna inkomsten £:del tillerkänd Amiralitets-krigsmanskassan.
2:o Bur skap s-afgift, hvilken för hvar och en, som i stad erhåller burskap, bör
vara erlagd innan burbrefvet får utfärdas, och utgöres sålunda:
I Stockholm och Götheborg .
„ l:sta klassens städer
„ 2:dra w „ . .
55 3:dje B n
» 4:de „ „ • •
„ 5:te „ 55 •
20 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o ål, Litt. A.
Af handtverkare. Af andre burskapssökande.
. — 24. —
. 20. — — 40. —
. — 16. — — 32. —
. — 12. — — 24. -
. — 8. — — 16. —
3:o Afgifter för utnämningar till Rikets högsta värdigheter samt ordensvärdigheter,
nemligen:
till Rikets högsta värdighet (]En af Rikets Herrar} Rdr 33: 16
# Serafimerriddare «...
25: —
„ Kommendörer med stora korset af Svärds- och Wasa-orden samt Kommendörer
af Nordstjerne-orden
46: —
,, Kommendörer af Svärds- och Wasa-orden „ 10: —
samt till Riddare, utom af Svärds-ordens stora kors, hvilka äro från afgift frie „ 2: —
4:o Observationsmedel, hvilka tillfalla Krigsmanshuset, i följd af anmärkningar vid
räkenskaperna öfver dess nyare medel.
5:o Extra uppbörd, af enahanda beskaffenhet, som de under samma titel bland de
äldre medlen här ofvan omförmälde inkomster.
Inseende vigten och angelägenheten deraf, att Wadstena Krigsmanshus-kassas nuvarande
många och olikartade inkomster, hvilka både vid uppbörd, bokföring och kontroll
förorsaka mycken vidlyftighet, varda på ett enklare sätt debiterade, uppburna och
redovisade, har Utskottet jemväl funnit, att vid ärendets behandling vederbörligt afseende
å så väl kronans som kassans rätt blifvit fästad, enär de i Nåder föreslagna förändringarna
icke uti beloppet af kassans närvarande inkomster åstadkomma annan egentlig rubbning
än den, som i allt fall blefve en följd af förändrade varupriser, samt ej heller komma
att på de skattskyldiges förhållande till staten, inverka annorlunda än att, på sätt som för
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A. 21
kronans behållna spanmål redan egt rum, forsellönen å den till kassan indelta spanmålen
eftergifves; Och då för öfrigt genom dessa förändringar vinnes den fördel, att i Riks-staten
blir på ett ställe synligt hvad Stats-verket till kassan bidrager, och att densammas inkomster
vida lättare än tillförene kunna på förhand beräknas, får Utskottet, med lemnad
uppmärksamhet tillika' derå, att Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag, enligt
underdånig skrifvelse N:o 150, såsom ersättning för den till kassan förut anvisade centonalafgift,
å stat uppfört ett årligt anslag, härmedelst tillstyrka Rikets Ständer att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, besluta:
l:o, Att ersättningen för Wadstena Krigsmanshus-kassa nu anvisade
hemmans-räntor och kronotionde bestämmes på enahanda sätt, som
här ofvan i afseende å godtgörandet af Militie-boställs-kassans lika beskaffade
inkomster blifvit af Utskottet föreslaget, samt att för detta ändamål
ett förslags-anslag af 32,800 Rdr varder å stat uppfördt;
2:o. Att såsom anslag å stat anvisas till ersättning för Rusthållsafgifterna
42,200 Rdr och för En-per-mille-afgifterna 26,t00 Rdr, med förklarande
derjemte, att dessa ersättnings-anslag i framtiden kunna och böra
blifva föremål för jemkning, i den mohn det visar sig, att värdet af såld
fast egendom förändrats, emot hvad som varit förhållandet under den period,
hvars resultater äro tagna till grund för ersättningens bestämmande,
och hvarom nödig upplysning kan beredas genom de till vederbörande
Hofrätter ingående lagfarts-protokoller, vid hvilka ena hälften af det stämplade
papper, hvarmed köpebrefven för lagfarna fastigheter böra vara försedda,
skola bifogas;
3:o. Att för de öfriga till indragning ifrågaställa inkomsterna,
med iakttagande af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna afdrag, ersättningen nu
definitivt fastställes, och sålunda å stat anvisas:
för de äldre medlen  2,800: — —
och för de nyare dito  666: 32. —
med tillhopa Rdr 3,466: 32. —
4: o Att det belopp, hvartill det å rikstatens 9:de Hufvudtitel, för
Wadstena Krigsmanshus-kassa förut uppförda penninge-anslag kan blif
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 5/, Litt. A.
va bestämdt, förhöjes med ofvanomförmälde nya kontanta statsanslag, un
der titel:
Ersättning för kassans förut innehafde:
Äldre Medel:
Hemmans-räntor och Kronotionde,
förslagsanslag . rdr
Rusthålls-afgifter .... „
Öfrige indragne inkomster „
Nyare Medel:
En-per-mille-afgift ... „
Öfrige indragne inkomster „
eller tillsammans rdr 101,566: 32. —
hvaraf såväl Arméens Pensions-kassa, som Amiralitets-krigsmans-kassan
böra erhålla de dem, enligt författningarne, tillkommande andelar.
I afseende på Kongl. Maj:ts nådiga tillkännagifvande, att på serskildt
bestämmande, efter förutgången utredning, skulle komma att bero, huruvida
Arméens Pensions- och Amiralitets-krigsmans-kassornas andelar i
dessa ersättningssummor må utbrytas och serskildt för dessa kassor å Riksstaten
uppföras, lärer någon åtgärd från Rikets Ständers sida för närvarande
icke erfordras.
5:o Att de, enligt nu gällande Riksstat, Wadstena Krigsmanhuskassa
anslagna indelta räntor, med ett kronovärde af 3,890 rdr 27 sk. 7
r:st. och förslagsvis beräknadt markegångsvärde af 24,992 rdr 32 sk.;
äfvensom 884 tunnor 16 kappar kronotionde-spanmål, kalkylerade till ett
värde af 5,307 rdr, från utgiftsstaten uteslutas, samt från den i riksstaten,
såsom indeld, beräknade andel af statsverkets inkomster utaf ordinarie räntan
och tionde-spanmålen afdrages; men att deremot, vid bestämmandet af
statsverkets behållne inkomster under dessa titlar tages i beräkning å
ordinarie räntan förberörde kronovärde samt den mot verkliga beloppet af
markegången närmare svarande, uti den Kongl. Propositionen upptagna
summan 25,819 rdr 16 sk. 6 r:st., och å tionde-spanmålen nyssnämnda
32,800: —
42,200: —
2,800: —
.77,800:
26,100:
666: 32. —
.26,766: 32.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A. 23
spanmåls-qvantitet, med derå, efter 6 rdr tunnan, belöpande förslagsvärde
5,307 rdr.
6:o Att de, pågrund af Kongl. Förordningen den 31 December 1(589,
Kongl. Brefvet den 23 Januari 1725, Kongl. Resolutionen den 10 Augusti
1726 och Kongl. Brefvet den 20 Januari 1737, af arméens gemenskap nu
utgående, Wadstena Krigsmansbus-kassa tillförsäkrade, Inskrifningspenningar,
Sventjenare-afgift och Afskeds-penningar må eftergifvas och manskapet
från erläggande af dessa för Staten obetydliga, men för manskapet
dock betungande afgifter befrias; äfvensom att föreskriften i Kongl. Förordningen
den 31 December 1689, o n afgift till Krigsmanshus-kassan för
gåfvor i kontant samt gods och räntor, för konfirmationer å länsrätt och
för donationer å lifstidsfriheter må för framtiden upphäfvas.
7:o Att med uppbörden af nedannämnde, Wadstena Krigsmanshuskassa
nu tillflvtande, inkomster skall förhållas sålunda, att i de fall, då till
kassan böra erläggas avancements-penningar, en deremot svarande förhöjning
i karta-sigillata-beloppet ä fullmakter, konstitutorialer och förordnanden
iakttages; att vid de tillfällen, då, enligt nu gällande författningar, rusthålls-
och En-per-mille-afgifter skola till kassan betalas, stämpladt papper
till ett mot dessa afgifter svarande värde bilägges de handlingar, hvarå
egande- eller åborätt till fast egendom sig grundar; att karteringen af burbref
kommer att ökas med de belopp burskaps-afgifterne utgöra; samt att
afgifterne till kassan för utnämningar till Rikets högsta värdighet, äfvensom
ärftliga och ordens-värdigheter böra utbytas emot högre karta-sigillata å
diplomerne; och att slutligen, såsom följd af allt detta, till Bevillningsutskottet
öfverlemnas, dels att med förslag till närmare bestämmelser, i
och för verkställigheten häraf, till Rikets Ständer inkomma, dels ock att,
vid kalkylerandet af beloppet utaf karta-sigillata-inkomsten, taga i beräkning
den deruti således uppkommande tillökning.
24 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
4:o. AE8Bii'4fiIitGi§-Iisig-§issaii!§!i«3§saia§ medel.
Under åberopande deraf, att i afseende ä de till denna kassa ingående af- oell tillträdes-afgifler
för Rusthåll, avancements-penningar och inskrifnings-penningar gäller hvad
uti den Nådiga Propositionen blifvit framstäldt, angående Wadstena Krigsmanshus-kassas
lika beskaffade inkomster, har Kongl. Maj:t dels ansett Amiralitets-Krigsmanskassan böra,
emot afträdande af rättigheter till dessa afgifter, tilldelas kontant anslag, dels ock föreslagit
enahanda förändrings vidtagande jemväl med kassan tillfallande passagerare-afgifter.
Enär Amiralitets Krigsmanskassans inkomst af En-per-mille-afgifterne utgör viss andel
af det belopp^Wadstena Krigsmanshus-kassa uti dylika afgifter uppbär, har Kongl. Majit
funnit serskild framställning derom icke erfordras; hvarförutan, i fråga om Vakans- och
Liggetids- samt Nådårs-besparingarne, Kongl. Majit åberopat Dess i detta ämne serskildt
aflåtna Nådiga Proposition.
Vidkommande åter kassans öfrige inkomster, har Kongl. Majit ansett desamma böra
bibehållas oförändrade, enligt derom nu gällande stadganden.
Beträffande ersättningens bestämmande för de till indragning föreslagne inkomster, så
enär serskildt i afseende å Rusthålls-afgifterne förekomme, hurusom i senare tider blifvit
utredt, att desamma förut icke varit med behörig noggrannhet påförde och beräknade, hvadan
ock betydliga efterräkningar i anmärkningsväg uppstått, i följd hvaraf, och sedan ytterligare
föreskrifter angående uppbörden och redovisningen af dessa afgifter blifvit meddelade
genom Kongl. Kungörelsen den ii November 1842, inkomsten under de följande
åren betydligen stigit, har Kongl. Majit, vid sådant förhållande, ansett ersättningen för densamma
ej kunna beräknas efter medeltalet för de tio åren 1839—1848, som de aflemnade
uppgifterne i allmänhet omfatta, och alltså föreslagit, att på grund af det för de sednaste fem
åren af denna tidrymd uträknade medium af 9,636 rdr 27 sk. 6 rst., ersättningen för ifrågavarande
inkomst-titel måtte bestämmas till 9,633 rdr.16 sk. med förklarande derjemte att, så framt kassans
styrelse framdeles kan ådagalägga, att, genom fortfarandet af nu gällande afgift, högre inkomst
skulle för kassan hafva uppkommit,'och hvarom nödig upplysning kunde beredas genom de till vederbörande
Hof-Rätter ingående lagfarts-protokoller, vid hvilka ena hälften af det stämplade
papper,
Stats-litskottets Utlåtande, N:o 57, Litt. A. 25
papper, hvarmed köpebrefven för lagfarne fastigheter böra vara försedde, skola bifogas, serskildt
kommer att afgöras, hvad förhöjning i samma ersättningsanslag kan finnas böra ega
rum. För de öfriga afgifterna, sorn borde blifva föremål för serskilda anslag, eller passagerare-afgifterne,
avancements-penningarne och inskrifnings-penningarne, hvaraf medeltalet för
ofvannämnde tio år utgjort 2734 rdr 13 sk. 5 rst., har Kongl. Maj:t behagat föreslå ersättningen
till 2733 rdr 16 sk.; och skulle sammanlagda ersättningsanslaget alltså blifva
12,366 rdr 32 sk.
1 fråga sedermera om berörde afgifters framtida uppbärande för Statens räkning,
har Kongl. Majrt föreslagit Rikets Ständer: att inskrifnings-penningarne, i medeltal uppgående
till endast 198 rdr 37 sk. 4 rst. årligen, måtte, i likhet med hvad i afseende å enahanda
afgift till Wadstena Krigsmanshus-kassa är vordet i nåder framslälldt, eftergifvas och
upptagandet deraf således upphöra; att avancementspenningarna samt af- och tillträdes-afgifterna
måtte utbytas emot tillökt karta-sigillata å vederbörliga handlingar, på lika sätt, som,
angående enahanda afgifter till Wadstena krigsmanshus-kassa blifvit af Kongl. Majrt uppgifvet.
samt att likaledes passagerare-afgifterne måtte upphäfvas, emot det att, i de fall, då
dessa afgifter skola utgöras, passen med ökad karta-sigillata till motsvarande belopp beläggas;
och hade dessa 3:ne inkomst-titlar i medeltal uppgått till 12,172 rdr 3 sk. 7 rst.
Af de till den Kongl, propositionen hörande handlingar har Utskottet, beträffande
kassans till utbyte mot statsanslag ifrågasatte inkomster, inhemtat:
l:o Att af- och tillträdes-afgifterne, genom Kongl. Brefvet den 6 December 1782
kassan tillerkända, skola för de under båtsmans-indelningen inom Blekinge samt Södra Möre
härad af Kalmar Län hörande rusthåll beräknas och utgöras i likhet med Wadstena Krigsmanshus-kassas
lika beskaffade inkomster af rusthåll i andra delar af riket; skolande, likmäktigt
Kongl, kungörelsen den 14 November 1842, den angående afgifterne till sistnämnda
kassa i nåder utfärdade förordning af den 9 Maj 1826 i tillämpliga delar äfven lända till
efterrättelse i afseende å de till Amiralitets-Krigsmanskassan ingående rusthålls-afgifter,
hvilka således af kronans uppbördsman upptagas och redovisas.
2:o Att avancements-penningarne, eller befordringsafgift af militär-, civil- och ecklesiastik-staterne
vid Kongl. Flottan, fastställdes genom Kongl. Förordningen den 11 Maj
Bih. till R. St. Prot. 1850—57. 4 Sami. 1 Afd 14 Häft. 4
26 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 5/, Litt, *4.
1696 till 2 procent af den lön, hvartill befordran erhölls. Denna afgift utgår ännu vid
nämnda stater med samma belopp, oaktadt, enligt Kongl, kungörelsen den 25 Januari 1844,
befordrings-afgifterne till Wadstena Krigsmanshus-kassa blifvit nedsatte. Dock beräknas
ifrågavarande afgift för Lotsålderrnän och Fyrmästare allenast efter deni tillfallande pensioner.
3:o Att inslcrifningspenningarne, som vid antagandet erläggas, utgöra för mästerlotsar
24 sk., sekundlotsar 12 sk. samt lör all gemenskap vid flottan och daglönare vid
kronans varf 16 sk. Inskrifningspenningar af båtsmän, kanonierer och marinsoldater skola
utaf kompagni-cheferne uppbäras och kassan tillsändas.
4:o Att Passagear e-afgifterne betalas af personer, som erhålla pass till utrikes orter;
men att de, som resa i kronans ärenden samt utfattige personer och minderårige barn äro
derifrån befriade. Dessa afgifter anslogos till krigsmanskassan genom Kongl. Brefvet den
29 Maj 1798 och bestämdes derefter uti Kongl. Förordningen den 17 Juni 1801 till 16 sk.
för manspersoner och 8 sk. för qvinspersoner, med undantag för gesäller, betjenter och
allmoge samt deras hustrur, hvilka skulle erlägga blott hälften af det för andre stadgade
belopp.
Enär utaf ofvan uppräknade inkomster de 3:ne förstnämnde äro af samma beskaffenhet
och utgöras efter hufvudsakligen enahanda grunder, som de under dylika benämningar
till Wadstena Krigsmanshus-kassa anvisade medel, hvilkas indragande till Statsverket,
emot ersättning af årliga anslag, Utskottet här ofvan tillstyrkt, samt, hvad passagerare-afgifterne
betrallär, uppbörden och redovisningen deraf måste från många spridda håll samlas,
och tillförlitlig kontroll derå, om den äfven kan åstadkommas, dock för sa väl kassans styrelse
som vederbörande uppbördsman åstadkommer ett icke ringa besvär, sorn genom den
ifrågaställa förändringen kunde undvikas: samt då slutligen den till kassan tillförne ingående
Centonal-afgiften redan vid 1834 och 1835 årens riksdag, enligt Rikets Ständers då
aflåtna underdåniga skrifvelse N:o 150, blifvit emot årligt Stats-anslag utbytt, lår Utskottet
härmedelst tillstyrka Rikets Ständer:
l;o Att Amiralitets-Krigsmans-kassan, emot afträdande af sin rätt
till uppbärande af rusthålls-afgifter, måtte undfå ett kontant årligt ersätt
ningsanslag
af 9,633 rdr 16 sk., med förklarande, att, så framt kassans styrerse
framdeles kan ådagalägga, att, genom fortfarande af nu gällande af
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 61. Litt. A. 27
gifter, högre inkomst skulle för kassan hafva uppkommit, och hvarom nödig
upplysning kan beredas genom de till vederbörande Hofrätter ingående lagfartsprotokoller,
serskildt kommer att afgöras, till hvad belopp förhöjning å
samma ersättningsanslag må ega rum.
2:o Att likaledes, emot afträdande af rättigheten att upptaga Avencements-penningar,
Inskrifnings-penningar och Passagerare-afgifter, AmiralitetsKrigsmans-kassan
måtte, såsom ersättning derför, erhålla ett bestämdt kontant
Stats-anslag af 27,333 rdr 16 sk. årligen.
3:o Att den summa, hvartill det för Amiralitets-Krigsmans-kassan å
9:de Hufvudtiteln i öfrigt uppförde anslag kan varda faststäldt, förhöjes med
ofvantillstvrkte nya anslag, hvilka böra i Staten uppföras under titel:
Amiralitets-Krigsmans-kassan:
Ersättning för kassans förut innehafde:
Rusthålls-afgifter
9,633: 16. —
Öfrige indragne inkomster  2,733: 16. ,—
eller tillhopa Rdr 12,366: 32. —
4:o Att de till Amiralitets-Krigsmans-kassan inflytande inskrifningspenningar,
såsom obetydlige för Kronan, men likväl betungande för dem, som
skola denna afgift erlägga, måtte eftergifvas och upptagandet deraf således
upphöra.
5:o Att nedannämnde till Amiralitets-Krigsmans-kassan anslagne inkomster
skola för Stats-verkets räkning uppbäras sålunda, att i de fall, då
avencements-penningar böra till kassan utgå, tillökning kommer att ega rum
i karta-sigillata-beloppet å fullmakter, konstitutorialer och förordnanden;
att vid alla de tillfällen, då, enligt nu gällande stadganden, rusthålls-afgifter
skola till Amiralitets-Krigsmans-kassan erläggas, stämpladt papper till ett
mot dessa afgifter svarande belopp bilägges de handlingar, hvarå egande
eller
åbo-rätt till rusthåll sig grundar och att passagerare-afgifterne böra
utbytas mot förhöjd karta-sigillata å pass till utrikes orter; samt slutligen
att i sammanhang härmed Bevillnings-Utskottet må erhålla uppdrag, dels atj
till Rikets Ständer inkomma med förslag till närmare föreskrifter i och för
verkställighet häraf, dels att, vid upprättandet af kalkyl öfver Stats-verkets
38
Stats-UUkotteU Utlåtande, N:o 5/, Litt. A.
behållne inkomst af karta-sigillata-medel, taga i beräkning den nu i frågakomne
tillökning derå.
5:o Anuéens Peiislons-kassas medel.
6:o Clvil-§taten$ Pensions-Inrättnings-medel.
I afseende å förstnämnde kassas andel i Wadstena Krigsinanshus-kassas inkomster,
får Utskottet åberopa hvad här öfvan rörande sistnämnde kassas medel blifvit yttrad t; och
kommer Utskottet att afgifva serskildt utlåtande öfver det af Kongl. Maj:t i serskild nådig
proposition väckta förslag om indragning af Pensions-inrättningarnes rätt till åtnjutande af
vissa löBbesparingar, i utbyte emot bestämda anslag.
7:o Iiivalidhnsfondens Medel.
De till denna fond nu anslagne inkomster, bestående af f. d. Adelsfahne- Regementets
indelningar och boställsarrenden har Kongl. Maj:t jemväl ansett böra ingå till
Statsverket, emot det att motsvarande anslag till fonden anvisas; och hade fondens nyssberörde
inkomster, sedan afkortningar och remisslage afräknats. uppgått i medeltal för
tio år till 25,228 rdr 21 sk. 9 r:st., hvarjemte åtskilliga hemmansräntor samt fyra boställen,
som vid 1848 års utgång ännu innehades af indelningshafvare vid f. d. Adeisfahneregementet,
äfvenledes skola, i den mån de blifvit eller blifva lediga, till fonden ingå;
varande berörde hemmansräntor uti nyssnämnde års räkenskaper upptagne till ett markegångsvärde
af 2,293 rdr 42 sk. 5 r:st.
Enär Invalidhus-fonden utgör en stiftelse af enahanda beskaffenhet med Wadstena
Krigsmanhus-kassa och är afsedd att, med dertill anslagna tillgångar, besörja de utgifter,
hvartill den blifvit beräknad, borde, i Kongl. Maj:ts tanka, den nu ifrågakommande
ersättningen för fondens hemmansräntor blifva utaf varuvärdenas möjliga omvexling beroende,
och räntorne alltså, till den del de utgå efter markegångsförvandling, utbytas emot
spanmålsanslag, allt i öfverensstämmelse med hvad i fråga om godtgörandet af Militieboställs-kassans
och Wadstena Krigsmanshus-kassas indelda hemmansräntor blifvit af Kongl.
Majit uppgifvet.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A. 29
Beträffande serskildt boställsarrendena, så, och efter det Rikets sednast församlade
Ständer bifallit Kongl. Majlts då gjorda framställning om indragning till Statsverket af
så beskaffade airenden, emot kontanta anslag, har Kongl. Maj:t ansett dylikt anslag
till godtgörande af de till denna fond nu anvisade arrenden böra, med tillämpning af
hvad angående ersättningen för räntorne blifvit framstäldt, utgå till ett belopp, motsvarande
hvad dessa arrenden för hvarje år utgöra, då den spanmål, hvaruti desamma äro
bestämda, beräknas efter enahanda grund, som ersättningen för ofvannämnde i utbyte mot
hemmansräntorne föreslagne spanmålsanslag. Då indragningen till Invalidhusfonden af
ofvanberörde räntor och arrenden skett successive, i mån af innehafvarnes afgång, och
säker ledning för ersättningens beräknande således ej kunnat hemtas från förhållandet
med inkornsternasi belopp under den tid, den afgifne utredningen deröfver omfattar, har
Kongl. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, att, jemte föreskrift, det ersättningsanslaget
skall bestämmas för redan indragne räntor och arrenden i enlighet med hvad här ofvan
är antvdt, och för dem, som ytterligare varda indragne, tillökas med hvad derför efter
enahanda grund belöper, detsamma för närvarande och intilldess beloppet sålunda kan
blifva slutligen fastställdt, må uppföras såsom förslagsanslag, lämpadt efter ofvannämnde
medelinkomst eller till 25,200 rdr.
Då, till följd af en så beskaffad förändring, som nu blifvit i nåder föreslagen, de
till Invalidhusfondenfanslagne hemmansräntor och arrendeafgifter borde bland Statsverkets
behållna inkomster beräknas, har Kongl. Majit täckts meddela den upplysning, attutisednaste
Riksstaten de till fonden då indragne indelningar upptagas: hemmansräntor till ett
kronovärde af 2,419 rdr 9 sk. 6 rist., med ett markegångsvärde af 14,986 rdr 14 sk. 6
rist. samt 4 tunnor 12 kappar Kronotionde-spanmål, beräknade till 26 rldr 12 sk. Då
uti räkenskaperna så väl indelningarne, som arrendemedlen i de flesta fall äro sammanförda,
hade icke utan speciel utredning kunnat åtskiljas, hvad inkomsterna under den ena
och andra af dessa titlar verkligen utgjort; men i afseende å den beräkning af förhöjningen
uti Statsverkets inkomster, som genom nämnde förändring skulle ega rum, och under
antagande, att hemmansräntorna uppgått till något högre belopp, än de uti Riksstaten
kalkylerats, syntes det ofvanuppgifna inkomstbeloppet, som, enligt Kongl. Majlts nådiga
åsigt, torde böra beräknas till 25,200 rdr, kunna fördelas sålunda, att å ordinarie räntan
upptagas 16,200 rdr och å arrende-medlen 9000 rdr.
30 Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
Angående uppkomsten af och ändamålet med denna fond, samt redovisningen och
dispositionen af densamma, liar Utskottet af tillgängliga handlingar erhållit och trott sig
böra meddela följande upplysningar.
Med anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtne nådiga proposition, biföllo Rikets
Ständer vid 1812 års riksdag, att Adelsfahne-regementets indelningar, hvilkas indragande
till Statsverket blifvit vid 1809 och 1810 årens riksmöte beslutad, skulle vid innehafvarnes
afgång få användas för inrättande af ett Invalidhus, dertill ett af Kongl, slotten finge
användas. För verkställighet häraf förordnades, genom Kongl. Brefvet den 28 Juli 1812,
att alla ledigblifvande boställen och indelda räntor vid nämnde Regemente komme att anslås
till underhåll af en Invalidinrättning, för hvilken sedermera Ulriksdahls slott till lokal
anvisades.
Sedan derefter Rikets Ständer, uti underdåniga skrifvelser af den 18 November
1840 (Nio 137) och den 22 Februari 1845 (Nio 114) hos Kongl. Majit anhållit, att Invalidinrättningen
å Ulriksdahl måtte upplösas, och nådig proposition till Rikets Ständer
aflåtas om användande af Invalidhusfondens tillgångar på ett sätt, hvarmed det med dessa
medel åsyftade ändamål kunde befrämjas, hade Kongl. Majit täckts gifva Rikets sednast
församlade Ständer tillkänna, att förberedande åtgärd till den ifrågasatte förändringen
blifvit vidtagen, samt derjemte i nåder förklarat, hurusom det vore angeläget att städse
ega nödiga medel för att åt sådane afskedade och i behof stadde krigsmän, för hvilka
Invalidinrättningen varit afsedd, på annat sätt bereda vård och underhåll, i hvilket afseende
Kongl. Majit ansett pensionerna kunna bestämmas till 200 rdr för Officer, 133 rdr 16
sk. för Underofficer och 80 rdr för Korporal eller soldat; så hafva, med anledning deraf,
Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 2 Juni 1848 (Nio 93), lemnat bifall
till det af Kongl. Majit tillika gjorda förbehåll, att de till nämnde inrättning anslagne hernmansräntor,
äfvensom fondens samlade kapital, fortfarande såsom hittills, finge förblifva
till Kongl. Majlts nådiga disposition.
Efter det sedermera den slutliga upplösningen af Invalidinrättningen i Ulriksdahl
blifvit den 5 Juni 1849 i nåder beslutad, har Kongl. Majit den 18 December nyssnämnde
år i nåder förordnat, dels att Direktionens öfver Invalidinrättningen dittills åliggande förvaltning
af Invalidhusfondens tillgångar skulle med samma års slut upphöra, samt denna
förvaltning och dermed sammanhang egande bestyr från och med år 1850 af Krigskollegium
öfvertagas, dels att då förnämsta syftemålet vore, att befrämja fondens tillvext, så
Stats-Utslcottets Utlåtande, No 51, Litt. A. 31
att, vid möjligt utbrott af ett krig, erforderliga tillgångar ej måtte saknas till de pensioner
och underhåll, som då blifva af nöden, fördenskull endast en mindre del af fondens
årliga inkomster emedlertid må användas, och att derföre, sedan derifrån afdragits förvaltningskostnaden
samt beviljade pensioner och underhåll, hvad derefter öfverblifver skall
jemte det samlade kapitalet förräntas, dels ock att för sistnämnde år en summa af 10,000
Rdr finge disponeras och så fördelas, att i förhållande till personalen belöpte sig på arméen
73 och på flottan 27 procent.
Invalidhusfondens medel, som uppbäras och redovisas i sammanhang med den allmänna
kronouppbörden, fastän under sin serskilda titel, levereras genom Landtränterierna
till Räntkammaren och derifrån till Krigs-kollegium.
Enär de till denna fond anslagna hemmansräntor jemte kronotionde redan vid
1844 och 1845 årens riksdag blifvit å allmänna indragningsstaten öfverflyttade och Rikets
sednast församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse N:o 236, redan beslutat, att, med
undantag af de till korpser och embetsman anvisade boställen, äfvensom de arrenden,
hvilka skola till vissa inrättningars underhållande utgöras, alla arrenden af Statens egendomar,
som äro till serskilda ändamål anslagne, böra, i utbyte mot kontante anslag, till
Statsverket indragas, samt härtill kommer, att Invalidhusfonden är af hufvudsakligen enahanda
beskaffenhet som Wadstena Krigsmanshuskassa, har Utskottet, med åberopande af
dess tillstyrkande här ofvan i fråga om militiaeboställs- och Wadstena Krigsmanshus-kassorne,
funnit sig böra, i enlighet med Kongl. Maj:ts' nådiga förslag, hos Rikets Ständer
hemställa:
l:o Att, i likhet med hvad angående utbyte af militiee-boställs-kassans in»
deida hemmansräntor och tionde-spannmål här ofvan blifvit föreslaget,
ersättningen för de till Invalidhusfonden nu anvisade inkomster af ej mindre
indelda räntor än boställs-arrenden bestämmes sålunda, att den del deraf,
som utgår efter markegångsförvandling, utbytes mot spanmåls-anslag, hvil
-
Stats-Utskotteti Utlåtande, N:o 61, Litt. A.
ket, beträffande arrendena, beräknas efter de arrendebelopp, som vid förändringens
vidtagande äro fastställda, och att för detta spannmåls-anslag,
med tillägg af tionde-spanmålen, ersättningen årligen godtgöres kassan
efter enahanda beräkning, som ligger till grund för liqviderandet af kronans
behållna tionde-spannmål inom hvarje markegångssättnings-distrikt;
hvaremot för den del af förenämnde inkomster, som icke är af markegångspris
beroende, jemte forsellönen å den i hemmansräntor eller tiondefonden
anslagna spanmål, ersättningen genast definitivt bestämmes till
visst kontant belopp, att likaledes årligen utgå.
2:o Att för de hemmansräntor och boställen, som framdeles varda indragna,
ersättningen kommer att på enahanda sätt fastställas, efter förhållandet under
de vid indragningen nästförflutna 20 år, hvarvid, i fråga om boställena,
det arrende, som vid blifvande auktion varder bestämdt, bör tagas till
rättelse.
3:o Att å 9:de Hulvudtitelns afdelning för pensions-staterna uppföres under
titel: ”Invalidhusfonden” ett kontant förslags-anslag af 25,200 Rdr, hvaremot
de uti allmänna indragningsstatens anslag inbegripna, till denna fond
indelda räntor, i kronovärde 2,419 Rdr 9 sk. 6 rst. och efter markegång
14,986 Rdr 14 sk. 6 rst., samt indeld spanmål 4 tunnor 12 kappar, beräknade
efter 6 Rdr tunnan till 26 Rdr 12 sk., från utgiftsstaten uteslutas,
och således afdragas jemväl från den i Riksstaten såsom indeld beräknade
andel af Statsverkets inkomst utaf ordinarie räntan och tionde spanmålen,
samt att, vid bestämmandet af Statsverkets behållna inkomster, i
beräkning tages en mot verkliga beloppet ungefärligen svarande tillökning,
nemligen: å ordinarie-räntan 16,200 Rdr, å tionde-spannmålen 4. tunnor
12 kappar, med värde af 26 Rdr 12 sk., samt å arrende-medlen 9,000 Rdr.
Stat s-U(shott ete Utlåtande, N:o SJ, Litt. A.
33
8:0. Skogsplanterings-kassans medel.
De till denna kassa nu anvisade inkomster af indragne indelningar och boställen,
har Kongl. Maj:t funnit böra, på sätt hemstäldt blifvit, till Stats-verkets disposition återgå,
och deremot svarande kontant anslag för Skogsplanterings-kassans utgifter anvisas, likväl
under dervid fästadt vilkor, att Kongl. Maj:t, derest så nödigt finnes, eger för Jägeri-staten
åter disponera indragna boställen, emot det att beloppet af derför bestämda arrenden,
beräknadt, sä vidt persedlar deruti ingå, efter dessas medelvärde för nästförutgångne tio
år, från samma anslag afräknas, och således kommer Stats-verket till godo. De öfriga
inkomsterne, såsom härflytande från skogarnes förvaltning och således mycket föränderliga,
kunde deremot, i Kongl. Maj:ts tanka, icke lämpligen blifva föremål för ett dylikt
utbyte; och hvad angår frågan derom, huruvida de ändock, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers år 1845 framställda begäran, böra upptagas på Riks-staten, emot det att
derå uppföres allt hvad, som erfordras för ej mindre Jägeri-statens aflöning, än till öfriga
utgifter, som af denna kassa böra bestridas, så, enär den reglering af Skogs- och Jägeristaten,
som blifver en följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdagen lemnade bifall till
Kongl. Majtts framställning om allmänningarnes ställande under publik vård, ännu icke
hunnit fullbordas, och den väckta frågan om uppförande å stat af Jägeri-statens hela aflöning
således ännu icke kunde till afgörande förekomma, har Kongl. Maj:t funnit äfven
förstnämnde fråga böra till behandling i sammanhang dermed uppskjutas.
Enligt den från Stats-kontorct lemnade uppgift, hade Skogsplanterings-kassans inkomster
af hemmansräntor och boslälls-arrenden under åren 1839—18-18 utgjort i medeltal
10,897 Rdr 17 sk. 1 rst., hvarjemte vid 1848 års slut af qvarstående personal å förra
Jägeri-staten ännu innehades åtskilliga löne-anslag och boställs-arrenden, hvilka, för så vidt
boställena äro till utarrendering afsedda, jemväl skulle, i den mohn de äro eller blifva lediga,
på tillförene stadgadt sätt kassan tillflyta. I fråga om bestämmandet af ersättningen
för ofvannämnde till Skogsplanterings-kassan anslagne räntor och arrenden, har Kongl.
Maj:t, då, vid det förhållande, att den verkställde indragningen skett successive i mohn
af yppad ledighet, äfven i afseende å de berörde inkomster, som redan till kassan ingå,
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft. g
31 Stats-Utekottets Utlåtande, Nto SI, Litt. A.
tillförlitlig ledning icke vunnes af uppbörds-beloppet under en viss förfluten tidrymd, i
Nåder föreslagit, det Rikets Ständer ville stadga, att densamma, för redan till kassan indragne
hemmans-räntor och arrenden, skall fastställas till ett kontant belopp, motsvarande
hvad samma räntor, jemte de för boställena nu utgående arrenden utgöra, efter medelmarkcgång
för sednaste tio år, med tillagd forsellön för spanmålen, samt att för de räntor,
som hädanefter indragas, ersättningen måtte beräknas efter samma grund, dervid, i
fråga om arrendena, det belopp, som genom auktion bestämmes, borde tagas till rättelse.
Till godtgörande af den Nådigst föreslagne ersättningen, har Kongl. Maj:t ansett, att, för
närvarande och intill dess beloppet kan definitivt bestämmas, ett förslags-anslag af 11,000
Rdr borde anvisas.
Med hänsigt till beräknandet af de indelningar och boställsarenden, som, i utbyte
mot ofvan omförmälde anslag, skulle vid en blifvande statsreglering indragas, har Kongl.
Majtt täckts meddela, att, af det å 7:de Hufvud-titeln uppförde anslag för Jägeri-staten,
den del, som till Skogsplanterings-kassan bordt ingå, uti den under år 1850 upprättad*
Special-stat beräknats till kontant 1,031 Rdr 25 sk. 1 rst., hemmans-räntor med kronovärde
af 1,013 Rdr 19 sk. 4 rst., efter markegång uppskattade till 7,181 Rdr 47 sk. 4
rst., samt 2 tunnor spanmål med värde af 12 Rdr. Hvad dessa löne-anslag verkligen utgjort,
hade icke utan närmare utredning kunnat upplysas, enär indelningarne och arrenmedlen
i allmänhet äro uti räkenskaperne sammanförde; men som emedlertid beloppet
deraf kunde antagas hafva varit något högre, än i Riksstaten beräknats, har Kongl. Majit
ansett, att vid den ofvanuppgifne inkomst-summans fördelning emellan ordinarie räntan
och arrende-medlen, med beloppets beräknande till jemnt 11,000 Rdr, borde upptagas
under den förra titeln, 8,000 Rdr och under den sednare 3,000 Rdr.
Af tillgänglige handlingar har Utskottet, beträffande Skogsplanteringskassans medel
i allmänhet, inhemtat bland annat, att sedan, till följd af Kongl. Förordningen den 1 Augusti
1805, denna kassa först blifvit bildad och åtskilliga inkomster sedermera tid efter
annan blifvit densamma anslagne, har Kongl. Majit uti cirkulär af den 25 April 1825 i
Nåder föreskrifvit, att de uti Landtränterierne då innestående, äfvensom dädanefter indy
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51, Litt. A. 35
tande skogsplanterhgsmedel borde på enahanda sätt som statsmedel, ofördröjligen öfversändas
till Stats-kontoret, hvadan ock dessa medel sedermera blifvit såväl i Länens Landsböcker,
som Rikshufvudboken serskildt redovisade och af Kongl. Stats-kontoret förvaltade;
och har Kongl. Maj:t vidare den 4 Debember 1845 i nåder förordnat, att skogsplanteringskassans
öfverskottsmedel böra, till beredande af ränteinkomst för kassan, genom Statskontorets
försorg utlånas.
Sedan derefter Rikets Ständer, uti skrifvelse af den 8 Februari 1845 (N:o 87),
med anledning af deras Revisorers anmälan derom, att utöfver det å Riks-Statens 7:de
Hufvudtitel uppförde anslag för Jägeristaten, lönefyllnad för samma stat tillhörande personer
utgått af skogsplanteringsmedlen, underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta
fullständigt utreda förhållandet med skogsplanteringskassans tillgångar och inkomster, samt
hvad deraf för Jägeristatens aflöning m. fl. erforderliga kostnader tagits i beräkning, och
sedermera vid derpå följande riksdag aflåta nådig proposition om dessa inkomsters och
utgifters uppförande å sina behöriga titlar, hafva Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse
af den 14 Augusti 1848 (N:o 170), bifallit Kongl. Maj:ts derom i nåder framställda
förslag, dels att, då nödigt finnes, att i och för vissa åtgärder, för att å allmännings-skogarne
tillvägabringa en ordnad och ändamålsenlig skogshushållning, anbefalla biträde af
skogsinstitutets lärare-och elever, utgifterne dervid få af skogsplanterings-kassans medel
bestridas, dels ock att kostnaden för den bevakande personalens aflöning med kontante
anslag må, under stadgade vilkor, af samma medel godtgöras.
Vidkommande serskildt de till indragning emot statsanslag nu ifrågavarande inkomster,
har Utskottet erhållit den upplysning, att, med undantag af de boställen, som
för Jägare- och skogs-betjeningen borde framgent bibehållas, blifvit genom Kongl, cirkuläret
den 4 Maj 1833 till skogsplanteringskassan anslagne såsom tillgång för nämnde betjenings
aflönande, alla för allmänningarnes vårdande disponerade hemman och lägenheter samt indelte
och oindelta löner, så snart desamma, med bibehållande af dåvarande innehafvares
rätt, kunde till kassan indragas; hvarefter uti Kongl. Brefvet den 19 Mars 1836, i sammanhang
med reglering af Skogs- och Jägeri-staten, stadgades, att, så snart den dertill
hörande, utaf Kronan aflönta personal blifvit med lämpliga boställen och bohemman försedd,
skulle alla till nyssnämnde personal förut anslagne indelningar, boställsräntorne undantagne,
jemte arrendena för alla vid regleringen icke disponerade boställen och bohemman,
till Skogsplanterings-kassan ingå.
38 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SI, Litt. A.
Enligt en från Kongl. Stats-kontoret Utskottet meddelad utredning, grundad ])å de
från Konungens Befallningshafvande sednast aflemnade uppgifter, hade vid nästiidet års
slut af de å 7:de hufvudlitelns anslag för Jägeristaten upptagne indelda räntor, blifvit till
Skogsplanterings-kassan indraget ett sammanlagdt belopp af 1,067 R:dr 20 sk. 3 rst. i
kronovärde och 7,535 R:dr 42 sk. efter markegång på förslag, så att de indelda räntor,
som af förra Jägeristaten då hibehöllos, uppgingo till endast 244 R:dr 28 sk. 9 rst. i kronovärde
och 1646 R:dr 38 sk. efter markegångsvärde.
Ehuruväl den ytterligare reglering af Skogs- och Jägeri-staten, som, enligt hvad
Kongl. Maj:t i nåder gifvit tillkänna, blifver en följd af Rikets sednast församlade Ständers
uti underdånig skrifvelse (jN:o 170) meddelade beslut, ännu icke är fullbordad, och den
af Skogsplanterings-kassan utgående aflöning således ej kan å stat uppföras, så enär dock,
med anledning af föreskriften i Kong). Brefvet den 19 Mars 1836, större delen af det till
aflöning för den förra Jägeri-staten anvisade anslag redan till skogsplantejings-kassan indragits,
och kassan successive öfvertagit samt fortfarande kommer att bestrida kostnaden
för den nya Skogs- och Jägeristatens ailönande med kontanta penningar, synes den tidpunkt
nu vara inne, då till en början åtminstone den del af kassans inkomster, som består
af indelningar och arrenden, lämpligen böra mot kontant anslag utbytas, helst kassan
förvaltas och dess rätt bevakas utaf samma auktoriteter, under hvilkas vård och inseende
öfrige statsmedel äro ställde. Då vidare Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse af
den 22 Oktober 1848 (N:o 236) beslutat, att, endast med vissa undantag, alla arrenden
af Statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade, skola i utbyte mot kontanta
anslag till Statsverket indragas, har Utskottet ansett sig böra, hufvudsakligen i enlighet
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, hos Rikets Ständer hemställa:
l:o Att de till Skogsplanterings-kassan från Jägeristaten redan indragne
löningsanslag och boställsarrenden måtte till Statsverkets disposition
återgå, emot det att kassan undfår ett kontant ersättningsanslag, sålunda
beräknadt, att för den del af dessa inkomster, som äro utaf markegång
beroende, ersättningen fastställes till ett oföränderligt kontant belopp,
motsvarande värdet af så väl atlöningsanslagen, som de för boställena vid
indragningen till Statsverket bestämde arrenden, efter medium af marke*
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SJ, Litt. A. 87
gången för då sednast förflutne tio år, hvartill lägges beloppet af ej mindre
de aflöningsanslag och arrenden, som kunna vara i kontanta penningar
fastställde, än ock stadgad forsellön å den i hemmansräntor eller
tionde-kassan tillkommande spanmål.
2:o Att de aflöningsanslag, som framdeles skola från förre Jägeristaten
till Skogsplanterings-kassan ingå, äfvensom de boställen, hvilka äro
till utarrendering för kassans räkning afsedda, men af nyssnämnda Stat
ännu innehafvas, jemväl måtte, i mohn af irmehafvarnes afgång, till Statsverket
indragas, samt, på lika sätt som i nästföregående punkt är föreslaget,
Skogsplanterings-kassans ersättning derför fastställas, hvarvid, i fråga om
boställena, det arrende, som vid blifvande auktion kan varda bestämdt,
bör tagas till rättelse.
3:o Att, till godtgörande af den, efter ofvannämnde grunder,
Skogsplanteringskassan tillkommande ersättning, för närvarande och intilldess
beloppet kan definitivt bestämmas, ett kontant förslags anslag af 11,000
rdr må under titel ’’Skogsp!anterings-kassan, ersättning för hemmansräntor
och arrenden m. m.”, å Riks-statens 7:de hufvudtitel uppföras.
4:o Att Rikets Ständer för sin del medgifva det af Kongl. Maj:t, vid
hörofvan i l:sta och 2:dra punkterna tillstyrkta indragning, fästade vilkor,
alt, derest så nödigt finnes, Kongl. Maj:t eger för Jägeristaten åter disponera
de från Skogsplanterings-kassan indragne boställen, emot det att från
anslaget (ill nämnde kassa skola afräknas och Statsverket således tillgodokomma
de för sådana boställen bestämda arrendebelopp, beräknade, för
så vidt persedlar deruti ingå, efter dessas medelmarkegångsvärde för då
nästförutgångne tio år.
5:o Att de till Skogsplanterings-kassan från Jägeristaten redan
indragne indelda räntor, utgörande i kronovärde 1,067 Rdr 20 sk. 3 rstoch
efter markegång beräknade till 7,535 Rdr 42 sk. samt 2 tunnor tionde»panmål,
med värde af 12 Rdr, måtte afdragas, ej mindre från 7:de hufvudtitelns
anslag för Jägeristaten, än ock från den uti riksstaten såsom indeld
beräknade andel af Statsverkets inkomster utaf ordinarie räntan och
tionde-spanmålen samt att, vid bestämmandet af Kronans behållne inkom
-
38 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
ster, måtte i beräkning tagas en mot verkliga beloppet ungefärligen svarande
tillökning å ordinarie räntan af 8000 Rdr, å tiondespanmålen af 2
tunnor, med värde af 12 Rdr, samt å arrendemedlen af 3000 R:dr.
9:o. SfröttisliolBBES Stuteri-mcdel.
Som Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med den uti Dess till Rikets sednast församlade
Ständer aflåtna nådiga Proposition angående beskattningsväsendet, antagna och
af Rikets Ständer godkända grundsats, att indragning till Statsverket af sådane till vissa
inrättningar anslagna arrenden, som äro bestämda uti persedlar, erforderliga för dessa inrättningar,
icke böra ega rum, funnit utbyte af arrendena för de till Strömsholms Stuteri
anslagne hemman, enär dessa arrenden hufvudsakligen utgöras i fourage-persedlar, som
för Stuteriet begagnas, icke böra ifrågakomma, men deremot ansett lämpligt, att lösen för
de Stuteriet anslagne dagsverken återginge till Statsverket och upptoges bland dess behållna
räntor, emot det att Stuteriet, i likhet med hvad, som iakttogs, då åtskilige hemmans-innehafvare
vid 1831 och 1835 årens riksdag ifrån dem åliggande dagsverksskyldighet
till Stuteriet befriades, så har Kongl. Majit nu behagat föreslå, att, enär lösen för förstnämnde
dagsverken i medeltal utgjort 8546 rdr 6 sk. 7 rst., ett belopp af 8546 rdr 32 sk.
måtte läggas till ofvanberörde redan anvisade ersättning, utgörande 2120 rdr, hvarigenom
Stuteriets anslag, hvilket ingår uti det å Riksstatens 6:te Hufvndtitel uppförda anslag tilt
Hästafvelns förbättrande skulle komma att i kontant blifva 10,666 rdr 32 sk.; varande de
tili indragning sålunda föreslagna dagsverken uti nyssnämnde anslag å nuvarande Riksstat
beräknade i Kronovärde till 871 rdr 45 sk. 7 rst., med ett markegångs-värde af 6183
rdr 12 sk.
Utom de för hemmans-arrenden, och för försålde hästar m. m., Stuteriet tillkommande
inkomster, samt de s. k. betäcknings-medlen, hvarom nu icke är fråga, ingår jemväl
lösen för åtskillige Stuteriet anslagne ränte-dagsverken inom Westerås och Orebro
Län. Sedan Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag befriat Krono- och Kronohemmans-inneliafvarne
inom Snäfringe, Åkerbo och Fellingsbro Härader från skyldigheten
att erlägga den Stuteriet tillerkända lösen för de i fordna tider dem ålagda 4827|J hjelpedagsverken,
hvaremot ett ersättningsanslag af 2120 rdr blifvit Stuteriet beviljadt, utgår nu
Stats-Utskottete Utlåtande, N-.o SI, Litt. A. 39
mera dylik lösen till Stuteriets kassa endast för 18,896§ dagsverken; och utgöres denna
lösen af de skattskyldige i sammanhang med öfrige hemmans-räntor, men redovisas serskildt
af uppbördsmannen samt levereras för Stuteriets räkning till Landtränterierne.
Under åberopande af de utaf Utskottet här ofvan i detta betänkande anförde skäl
för så beskaffade förändringar, som den nu ifrågavarande, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
besluta, att den till Stuteriet anvisade, tinder 6:te Hufvudtitelns anslag
”tilt Hästafvelns förbättrande” inbegripne dagsverkslösen måtte med
ett Kronovärde af 874 rdr 45 sk. 7 rist. och ett markegångsvärde af 6183
rdr 12 sk. från utgiftsstaten uteslutas samt afdragas från den i Riks-sta
ten
såsom indeld beräknade andel utaf Statsverkets inkomst af ordinarie
ränta; men att deremot, vid bestämmandet af Statsverkets behållna inkomst
under samma titel, tagas i beräkning förberörde Kronovärde samt den mot
verkliga beloppet af inkomsten närmare svarande, i den nådiga Propositionen
upptagna summan 8,546 rdr 6 sk. 7 r:st; samt att för Stuteriet
anvisas ett kontant ersättnings-anslag af 8,546 rdr 32 sk., hvarigenom de
hittills, såsom dagsverks-ersättning, Stuteriet tilldelade. Statsmedel, 2,120
rdr, som äro inbegripne i Stuteriets redan egande, å 6:e Hufvudtiteln uppförda,
kontanta anslag, 6,120 rdr, komma att ökas till 10,666 rdr 32 sk.
och fortfarande innefattas under det, å nämnde Hufvudtitel, under rubrik
”Hästafvelns förbättrande” uppförde anslag.
i O o. Flyinge Stuteris medel.
Med tillkännagifvande, det Kongl. Maj:t ansett annan förändring i afseende å dessa
medel icke böra ifrågakomma, än att den lösen, som för de så kallade Hofveri-dagsverkena
årligen skall efter markegångspris erläggas, för framtiden inginge bland Statsverkets inkomster,
emot det att till Stuteriet anvisades ett deremot svarande anslag, samt att på
enahanda sätt borde förfaras med de ränte-dagsverken, hvilka äro Stuteriet anslagna och
uti det å Riks-statens 6:te Hufvudtitel under rubriken: ”Hästafvelns förbättrande” för Stuteriet
uppförda anslag, upptages till 4 rdr 4 sk. i Kronovärdi, med ett markegångsvärde
40 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 61, Litt. A.
af 28 rdr 28 sk., som således borde från Riks-staten uteslutas, har Kongl. Majit i nåder
föreslagit, att en dylik förändring måtte vidtagas samt att, då den till Stuteriet influtna
dagsverkslösen i medeltal utgjort 1,970 rdr 40 sk. 9 rist., ersättningsanslaget måtte bestämmas
till 1,975 rdr40 sk., hvarigenom, enär Stuteriet under nyssnämnde titel förut åtnjuter,
såsom godtgörelse för upphörd dagsverksskyldighet, ett belopp af 1,584 rdr 8 sk.,
Stuteriet skulle komma att å Stot erhålla ett sammanlagdt anslag af 3,560 rdr.
Af den nådiga Propositionen tillhörande handlingar, har Utskottet inhemtat, alf,
sedan vid 1812 års riksdag Flyinge och Dalby Kungsgårdar blifvit öfverlemnade till Kongl.
Maj:ts disposition, för att till en Stuteri-inrättning användas, hade, enligt Rikets Ständers
derom vid 1817 och 1818 årens riksdag förnyade begäran, undersökning rörande förhållandet
med de allmogen åliggande dagsverken till nämnde Kungsgårdar blifvit verkstäld,
hvarvid utreddes, att desamma voro af 2:ne slag, nemligen dels sådana, som emot afkortning
af hemmans- och halfva termins-skatten, under namn af hofveri, utgingo från de
Kungsgårdarne närmast belägna Dalby och Sandby socknar, dels ock sådana, som, emot
vedergällning och fri förtäring, utaf Krono- och Kronoskatte-allmogen inom Torna, Bara, Harjagers,
Rönnebergs, Onsjö, Frosta och Färs Härader utgjordes; att sednast anförda dagsverksskyldighet,
enligt Rikets Ständers beslut, blifvit, genom Kongl. Brefvet den 23 Maj 1823,
eftergifven, hvaremot såsom ersättning för sålunda eftergifne 4,752]j dagsverken ett årligt
anslag af 1,584 rdr 8 sk. för Flyinge Stuteri vid samma års Statsreglering beviljades;
samt slutligen att de återstående s. k. Hofveri-dagsverkena numera lösas efter markegångspris,
hvilken lösen uppbäres af Kronofogden i orten och inlevereras till Länets ränteri,
för att sedermera derifrån till Chefen för Stuteriet utanordnas.
I likhet med hvad Utskottet i nästföregående punkt angående Strömsholms Stuteris
medel hemställt, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer mätte, med bifall till hvad Kongl. Majit i nåder föreslagit,
besluta,
Ilo att de under 6:te Hufvudtitelns anslag till Hästafvetns förbättrande
inbegripna, Stuteriet anvisade ränte-dagsverken med ett kronovärde
af 4 rdr 4 sk. och ett markegångsvärde af 28 rdr 28 sk. fran utgiftsstaten
uteslutas samt afdragas från den i Riks-staten såsom indeld beräknade
andel utaf Statsverkets inkomst af ordinarie räntan; men att deremot
-
Stats-ltskottets Utlåtande, Nto 31, Litt. A. 41
emot vid bestämmande af Statsverkets behållna inkomst under denna titel
tagas i beräkning det uti den Kongl. Propositionen till 1,970 rdr 40 sk. 9
rist uppgifna medium af markegångsvärdet för så väl förrberörde räntedagsverken,
som de uti Riksstaten tillförene icke upptagna så kallade Hofveri-dagsverken;
2lo
att, såsom ersättning för den till Kronan sålunda indragna
dagsverkslösen, för Stuteriet anvisas ett kontant anslag af 1,975 rdr 40
sk., hvarigenom det å Gite Hufvudtiteln Stuteriet förut tillagda anslag 1584
rdr 8 sk. kommer att ökas till jemnt 3,560 rdr, och fortfarande inbegripas
under det å nämnde Hufvudtitel under rubrik ”Hästafvelns förbättrande” uppförda
anslag.
H o §i>inl3iisme<t!cii.
Sorn dessa medel redan blifvit tili Statsverket indragna och upptagas i Rikshufvudboken
biand inkomster i Riksstaten ej påräknade, så att i detta afseende någon åtgärd
numera icke erfordrades, och de böter för olofligt spel, hvilka förr ingått under denna
uppbördstitel, nu upptagas bland öfriga bötesmedel, har Kongl. Majit, i afseende å dessa
medel, som numera bestå endast af den afgift, som Komedianter och Lindansare m. fl.
böra erlägga med 16 sk. för hvarje af dem gifven representation, samt en obetydlig
afgift af Krögare, Kaffehus- och Spisqvartersidkare och Källarmästare i Städerna utom Stockholm
och Götheborg, utgörande 5 sk. 4 rst. för de förstnämnde och 10 sk. 8 rst. för
öfrige här uppräknade näringsidkare, i nåder funnit, att, då alla de, som utgöra nämnde
afgifter, tillika erlägga bevillning, det hvarken vore behötligt eller lämpligt att bibehålla
ifrågavarande serskilda uppbördstitel, hvars medelbelopp endast utgjort 376 Rdr 14 sk.
6 rst., hvaraf 5 Rdr 11 sk. 9 rst. gått till afkortning, så att behållna inkomsten utgjort
371 Rdr 2 sk. 9 rst.; hvadan Kongl. Majit behagat föreslå, att omförmälda obetydliga
afgift måtte upphöra, helst Rikets Ständer, derest sådant skulle anses nödigt, vöre i tillfälle
bestämma en motsvarande förhöjning uti bevillnings-afgifterne för dem, som nu böra
densamma erlägga.
Bih. till R. St. Prat. 1S30—51. 4 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 6
42 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 5l, Litt. A.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer ville besluta, att ifrågavarande uppbördstitel må försvinna,
samt de derunder inbegripna ofvanomförmälda afgifter upphöra.
l2:o Lappsiuirhs S^cblesiastifeverfes medel.
Jemte omförmälande, alt, sedan Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag beslutat,
att Lappmarks ecklesiastikverks hemmansräntor och intressemedel skulle bland
Stats-verkets inkomster beräknas och upptagas, samt utgifterne genom Kongl. Stats-kontoret
bestridas af derföre å stat uppfördt kontant förslagsanslag, och Kongl. Maj:t derefter,
under den 28 November 1835, för verkställighet deraf, meddelat nödig föreskrift, numera
icke å Riks-staten förekomme något af hemmans-räntor eller spanmål bestående anslag
för detta ändamål, men att, enligt hvad specialstaten utvisade, 30 tunnor kronotionde dock
ännu utginge till skolmästaren i Lycksele, äfvensom till underhåll af fri-elever vid nämnde
skola voro anslagne 24j tunnor spanmål, utgående af de så kallade Skytteska hemmanen,
hvilka, i följd af ofvannämnde beslut och Kongl. Maj:ts nyssberörde föreskrift, genom
Kammar-kollegii försorg utarrenderas, ■—• har Kongl. Maj:t i nåder förklarat, att, då numera
endast nämnde spanmålsanslag utgå af de 174 tunnor, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts
förutnämnda nådiga beslut, skulle fortfarande bibehållas till disposition in natura, Kongl.
Maj:t funnit godt att, till fullföljd af Rikets Ständers redan fattade beslut, nu i nåder förordna,
att jemväl berörde spanmålsanvisningar in natura skola upphöra och samma spanmål
bland Stats-verkets inkomster upptagas, i likhet med hvad i öfrigt år 1835 föreskrefs,
emot det att samma spanmålsqvantiteter derefter godtgöras på enahanda sätt, som öfrige
å nu ifrågavarande stat uppförde dylika anslag; ' dock att denna förändring, hvad skolmästarens
aflöning anginge, icke komme att vidtaga förr, än den nuvarande innehafvaren
af tjensten afgår eller förklarar sig dermed höjd.
Då, enligt hvad sålunda är vordet i nåder tillkännagifvet och ett till Kongl. Stats
kontoret
den 11 November 1850 aflåtet nådigt Bref jemväl innehåller, Kongl. Maj:t redan
fattat beslut i afseende å indragningen af de 54.j tunnor spanmål, som äro anslagne till
skolmästaren och frieleverna vid Lycksele skola, anser Utskottet någon åtgärd ej kunna
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 51, Litt. A. 43
af Utskottet föreslås. Uti Kongl. Majrts nådiga Proposition och nyssnämnde nädiga Bref,
yttras emellertid, att för Lappmarks Ecklesiastik-verk numera icke förekommer å Riksstaten
något spanmålsanslag; men då häraf möjligen skulle kunna dragas den slutsats,
att återstoden af de i Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 28 November 1835 omförmälde, till
disposition in natura bibehållne 174 tunnor spanmål eller, sedan förstberörde 54j tunnor
afräknats, 119j tunnor, numera icke fortfarande utgår, har Utskottet trott sig böra upplysningsvis
meddela, att förhållandet icke är i allo sådant, enär kronoräkenskaperna visa,
att å tiondespanmålen blifvit, under titel Clereci-staten, afförde till pastorerne i Fölinge,
Hede och Gelivare, tillsammans 70 tunnor
att å ordinarie räntan under titel: Lappmarks ecklesiastikverk afförts till underhåll
af fri-elever vid Lycksele skola 24£ dito
hvilka 24^ tunnor utgå af Skytteska donationshemmanen, hvars öfriga räntor
äro indragna till kronan;
att af de, enligt utredning i Stats-utskottets utlåtande n:o 88 vid 1834
—'1835 årens riksdag, från Arnäs kyrkoherberge såsom inkomst påräknade, i
statens räkenskaper ej serskildt synlige 79^ tunnor, fortfarande utgå, enligt
specialstaten för Lappmarks Ecklesiastik-verk, till Skolmästaren i Lycksele . . 30 dito
hvaremot i afseende å återstoden 49^ dito
som, jemlikt 1835 års hufvudbok, bordt tillkomma pastorerne i Dorothea, Fredrika,
Wilhelmina och Stensele församlingar, full visshet, om spanmålen utgår
in natura eller ej, icke kunnat vinnas.
Summa 174 tunnor
Vidare har Kongl. Maj:t, i afseende å de till Lappmarks Ecklesiastik-verks anslag
ingående kollektmedel, hvilka, efter afdrag af uppbördsprovisioner, i medeltal lemnat en
behållen inkomst af 1,393 Rdr 29 sk. 3 rst., i nåder förklarat, det Kongl. Maj:t funne
det vara mindre lämpligt att, sedan en serskild fond för Lappmarks Ecklesiastik-verk
numera icke finnes, utan dess inkomster ingå till Stats-verket, bibehålla en dylik inkomsttitel,
som derjemte, utom bestyret med kollekt i hvarje af rikets kyrkor, erfordrade serskild
redovisning och leverering af alla dessa insamlingar, hvaraf besvär och skriftvexling
förorsakades; med afseende hvarå och då inkomsten vore alltför ringa att motsvara
dessa olägenheter, Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, att upptagandet af ifrågavarande kollektmedel
mätte upphöra och deremot det å Riks-statens 8:de hufvudtitel uppförda förslags
-
44
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 5/, Litt. A.
anslag för Lappmarks Ecklesiastik-verk med elt deremot ungefärligen Svarande belopp af
På de af Kongl. Majit nådigst anförde skäl tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit sålunda, i afseende å Kohektmedlen,
föreslagit.
i3o. Allmaänna Hospitals- oell Barnhus-medlen,
i 4:o. Panvihs Mospilals-medel.
15:o. Stochholms Allmänna Barnhus-medcl.
16:o. Upsala Akademie» medel.
17:o. ffiimds Akademies medel•18:o.
Dom-filLapit leus och Stochholms Konststorii
-
Då, hvad anginge allmänna Hospitals- och Barnhus-medlon, särskilde kommitterade,
som blifvit af Kongl. Majit förordnade att afgifva underdånigt yttrande, angående ordnande
af hospitalerne i riket, i sammanhang med frågan om dessa inrättningars förvaltning,
äfven väckt fråga om förändring med uppbörden af dit anslagne inkomster, och detta
ärende utgjorde föremål för serskild behandling, samt, hvad beträffade frågan i allmänhet
om indragning till Statsverket af de bland ofvan uppräknade medel ingående indelda räntor
och tionde, densamma, med afseende å dessa anslags beskaffenhet, bör blifva beroende
af det beslut, som kan varda fattadt angående beskattriingsväsendets förenklande,
hvarom Kongl. Majit vore betänkt att göra serskild framställning, har Kongl. Majit ansett
hvad angående uppbörden af ifrågavarande medel blifvit framställdt, för närvarande icke
påkalla åtgärd.
Hvad deremot serskildt beträffade de till Upsala Akademi anslagna mantalspenningar
af de å Akademi-hemmanen skattskrifne personer; så, enär denna inkomst, hvilken,
efter afdrag af mantalsskrifnings-provisionen, i medeltal för åren 1839—1848 utgjort 600
rdr 20 sk. 3 rist., lämpligast synes böra, likasom de öfrige manfalspennihgarne, till Statsverket
inflyta, har Kongl. Majit täckts föreslå, att en sådan åtgärd måtte vidtagas, samt
medel
Ståts-Utskottets Utlåtande, No 31, Litt. A. 45
i stället ett ärligt anslag af 600 rdr för Akademien anvisas och det förslagsanslag af 620
rdr, hvartill de nu anvisade manfälspenningarne äro å Riksstatens Stde Hufvudtitel beräknade,
i enlighet dermed förändras.
Och som Utskottet funnit hvad sålunda i nåder föreslaget blifvit, leda till ordning
ecb enkelhet i redovisningsbestyret, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte dertill lemna bifall.
i 9:o. Grerningsörcn.
Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse den 4 Mars ISIS, i underdånighet anmält, att
de, ehuru vidblifvande den af Rikets år 1844 församlade Ständer yttrade åsigt om fördelarna
af den förenkling och lättnad i uppbörds- och redovisningsväsendet, som skulle
uppkomma deraf, att gerningsörena, som erläggas med 16 sk. banko af hvarje å landet
bosatt gerningsman eller sockenhandtverkare, i stället att upptagas under serskild rubrik
bland statens ordinarie inkomster, blefvo debiterade och uppburna i sammanhang med de
bevillningsafgifter, handtverkarne på landet i allt fall äro underkastade, — likväl, enär
den ersättning, som vid sådant förhållande skulle tillfalla vissa städer, som hade rättighet
att åtnjuta serskilda andelar af berörde gerningsören, blefve en utgift, hvilken Statsverket
allt framgent finge vidkännas, då deremot, om gerningsörena bibehöllos vid den
beräkningsgrund, hvarefter de för närvarande ingå och sedermera, till en del, på vederbörande
städer fördelades, anledning vore att förmoda, det denna städernas inkomst småningom
blefve förminskad och slutligen upphörde, allt eftersom gerningsmännens antal, i
följd af förändrade förhållanden inom näringarne, aftoge och försvunne, — på dessa skäl
funnit, att ifrågavarande afgift fortfarande borde under serskild inkomsttitel upptagas; så
har Kongl. Maj:t, som i nådigt öfvervägande tagit, huruvida icke, medelst annan grund
för ersättningens bestämmande, de med förändringen åsyftade fördelar skulle kunna vinnas,
utan den af Rikets Ständer anmärkta olägenhet, nu i nåder förnyat Dess förut gjorda
nådiga framställning om gerningsörenas upphörande såsom serskild uppbördstitel, samt
dervid föreslagit, det stadgas måtte, att den hvarje stad derför tillkommande ersättning
bör för hvarje år uträknas efter antalet af de gerningsmän eller sockenhandtverkare, af
hvilkas gerningsören staden, i händelse denna afgift fortfore, skulle hafva egt att större
eller mindre andel tillgodonjuta, och att, efter de uträkningar, som på sådan grund af
Lands-kontoren upprättas, ersättningen bör från Ränterierne utbetalas och utgå af det
46 Stats-Utskottets Utlåtande, iV:o •?/, Litt. A.
belopp, som för den, städerne nu tillkommande, andel af ifrågavarande medel är såsom
förslagsanslag inbegripet i det på 7:de Hufvudtiteln uppförda anslag till städers friheter.
I afseende å förhållandet med ifrågavarande inkomsttitel, får Utskottet hänvisa till
Stats-utskottets Betänkande vid sistlidne riksdag N:o 37 bilagan Lit. C., hvilket innehåller
en utförlig utredning rörande samma inkomst, och hvaraf bland annat inhemtas, att
medelbeloppet af den vissa städer tillkommande andel i gerningsörena utgjort 584 Rdr.
Då genom det af Kongl. Maj:t nu föreslagna sätt för bestämmandet af ersättningen
till städerna fullständig garanti vinnes derför, att denna ersättning hvarken kommer att
öfver- eller understiga det belopp, hvartill den skolat utgå, i händelse berörde inkomst
fortfarande enligt nu gällande stadgande!) uppburits, och således det enda hinder, som
hittills legat i vägen för den af Kongl. Majit och Rikets Ständer redan gillade förändringens
verkställande, blifvit undanröjdt, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer måtte besluta, att gerningsörena icke vidare skola såsom
serskild uppbördstilel bland Statsverkets inkomster upptagas, samt
att den åtskilliga städer tillkommande andel deraf skall dem ersättas, på
sätt Kongl. Majit i nåder föreslagit, äfvensom att de under nämnde in
komsttitel
inbegripna afgifter hädanefter skola vederbörande handtverkare
påföras samt uppbäras i sammanhang med allmänna bevillningen.
Och torde i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet sålunda tillstyrkt,
Bevillnings-Utskottet af beslutet erhålla del, för behörigt iakttagande vid upprättande af
förslag till Bevillningsförordning.
20:o. IPerEiBissions- och JL,egopass-«tfgilter.
Då dessa afgifter, hvilka erläggas af båtsmän vid erhållandet af permission eller legopass,
i medeltal icke uppgått till mer än 14 Rdr 35 sk. 6 rst., hvilket belopp förekommit
till redovisning uti 8 serskilda ränteriers räkenskaper, har Kongl. Majit, som funnit
en dylik uppbördstitel icke böra vidare bibehållas, täckts föreslå Rikets Ständer, att densamma
måtte få försvinna och båtsmännen från den ifrågavarande afgiften befrias.
Med afseende å det besyär, som är förenadt med uppbörden och redovisningen af
ifrågavarande obetydliga afgift, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti
3 och 4 punkterne här ofvan rörande lika beskaffade afgifter hemställt, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit sålunda i nåder föreslagit.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
47
2 l o Folbskole-atgiftcrne.
I sammanhang med frågan om vidtagandet af åtgärder, hvarigenom förenkling uti
uppbörden och redovisandet af sådane afgifter, som till vissa behof äro anslagna, må kunna
beredas samt upprättandet af serskilda redogörelser för dylika medel undvikas, hade Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet jemväl blifvit fästad å den serdeles vidlyftighet och deraf uppkommande
betydliga tillökning uti göromål för kronans uppbördsman och länens Landskontor,
som föranledes af nu gällande stadganden angående Folkskole-tigifternes debitering och redovisande.
Enligt dessa föreskrifter bör hvarje församling åtnjuta de afgifter, som erläggas af personer,
hvilka inom församlingarne äro skattskrifne, hvarigenom det ock blifvit nödigt att, på
sätt Kongl, kungörelsen deri 13 Mars 1846 innehåller, i afseende å afgifternas redovisande
meddela sådane föreskrifter, att serskilda uträkningar skola upprättas å afgiftens belopp inom
hvarje församling, samt att redogörelserne skola utvisa, hvad deraf för hvarje församling
blifvit levereradt eller finnes utestående; börande redogörelserna uppgöras in dupplo, för att,
jemte de uträkningar, hvarpå desamma sig grunda, komma skolstyrelserna tillhanda, samt
redovisning för afgifterne föröfrigt intagas, uti special-räkningarne, bland diverse verks medel.
Då antalet af församlingar i riket uppgår till omkring 2,300, visar sig häraf, hvilken betydlig
mängd serskilda redovisningar och utredningar, som för berörde afgift erfordras: och besvärligheten
deraf ökas ytterligare derigenom, att restantierne måste för hvarje olika församling
utredas och balanseras, hvadan ingen af de många nuvarande serskilda uppbörderne
medför så mycket redovisningsbesvär, som den ifrågavarande.
Kongl. Maj:t, som derför ansett det vara af stor vigt att kunna undanrödja den betydliga
tillökning uti detta besvär för kronans uppbördsman och Landskontoren, som genom
ofvanberörde föreskrifter uppkommit, har, såsom lämpligast och mest betryggande för
hvarje församlings rätt, i nåder föreslagit, att den för hvarje Län å landet inflytande Folkskole-afgift
må årligen fördelas å de serskilda församlingarne i förhållande till antalet af
inom dem mantals- och skattskrifne personer. Hvad åter beträffade afgiften i städerne, så
enär beloppet deraf för hvarje stad serskildt redovisas, har Kongl. Maj:t ansett städerne
böra fortfarande utbekomma hvad för dem hvardera influtit; dock att, i händelse inom
någon stad fördelning emellan olika församlingar bör ega rum, den då efter nyssnämnda
grund verkställes; och skulle genom antagandet af ett dylikt fördelnings-sätt de nu erforderliga
serskilda redogörelserne för berörde medel komma att undvikas, och den redovisning
48 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Litt. A.
för totalsumman, som bör ingå uti hvarje uppbördsförvaltnings special-räkning blifva tillfyllestgörande,
hvadan således jemväl i afseende å ifrågavarande medels redovisande nödig förenkling
kunde vara tillvägabragt.
Utskottet, sorn tagit ifrågavarande förslag i noga öfvervägande, har icke funnft detsamma
medföra någon betydlig lättnad uti uppbördsmännens redovisningsbestyr, men deremot
åstadkomma ett ökadt arbete för Lands-kontoren, äfvensom att en och annan församlings
rätt till denna kommunal-afgift skulle, ehuru i mindre mån, kunna äfventyras; och anser
Utskottet sig derföre böra till Rikets Ständer hemställa, att
Rikets Ständer icke måtte bifalla ifrågavarande Kongl. Majlis nådiga
proposition.
Slutligen har Kongl. Majit omförmält, att utom de till serskilda verk och inrättningar
ingående medel, om hvilkas öfvertagande af Stats-verket, emot anvisande af kontanta
ersättnings-anslag fråga, nu förevarit, hade jemväl af Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse
den 9 Mars 1830, blifvit med hänseende till en så beskaffad förändrings vidtagande,
uppgifne följande, nemligen:
Jagt-Kasse-medel;
Jemtlands Läns allmänna sammanskotts-medel;
Konvoj- eller Handels- och Sjöfarts-fondens medel;
men att, med afseende derå, att de under förstnämnde 2lne titlar inflytande medel egentligen
äro af kommunal beskaffenhet och å de serskilda förhållanden, sorn i afseende å Konvoj-
eller Handels- och Sjöfarts-fondens medel och dispositionen deraf förekomma, Kongl.
Majit ansett en sådan förändring, sorn nu är afsedd, med förutnämnde medel icke lämpligen
böra ifrågakomma; hvilket Utskottet ansett sig böra Rikets Ständer meddela.
Utskottet får tillika bifoga Tabeller, hvilka utvisa de förändringar, söm, i händelse
af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet i detta utlåtande föreslagit, komma att i afseende
å indelda räntor, kronotionde och flera andra Slats-verkets inkomster ega rum, samt de
belopp, hvilka derigenom komma att utöfver förut gifna kontanta anslag å Riks-Staten nu
uppföras i penningar, äfvensom en kalkyl, hvilken utreder den minskning i Stats-verkets
inkomster, som skulle blifva en följd af de nu föreslagna förändringarne.
Stockholm den 14 Februari 1851.
STOCKHOLM, TRVCKT HOS N. HARCUS, 1851.
T A B E L L E R
till Bilagan Litt. t. vid Siats-utskottets Utlåtande N:o 51.
Iso.
i händelse at Rikets Ständers bifall till Stats-utskottets förenämnde Utlåtande, komma, i afseende å indelda räntor och Kronotionde med flere andra
Statsverkets inkomster, följande förändringar att äga rum, nämligen:
För Militie-boställskassan
« Wadstena Krigsmanshus-kassa
« Invalidhus-fonden
>1 Skogsplanterings-kassan,
enligt Kongl. Maj:ts Proposition  7,181: 47- \-
enligt sednare uppgifter tillkomne  353: 42. S.
« Strömsholms Stuteri
« Flyinge Stuteri
Summa
Indragningar
af den del, som är, till diverse Stater, Verk
Inrättningar anslagen.
Indelta Räntor.
11,573
24,992
14,986
7,535
6,183
28
65,300
16
32
14
42
12
28
Indelt spannmål.
Mått.
Värde.
Öfverflyttningar
till den del, som är Kronan behållen.
Indelta Räntor.
Indelt Spanmål.
Mått.
Värde.
Summ a.
Ökning.
306
884
4
16
12
1,836
5,307
26
l •>
12
13,121
25,819
16,200
8,000
8,546 6
1,970140
23
16
306
884
4
1,196|28| 7,181|1‘
73,657139) 1| 1,196
16
12
1,836
5,307
26
12
12
28j 7,181)12
72,481: 12. 6.
80,839: 3. 1.
Tillkommer å inkomsterne:
ning a
Arrendemedel
för Invalidlius-fonden  9,000
Tor Skogsplanterings-kassan  3,000. —
Fourage-afgift af Indelta Kavalleriet
Trosspassevolans-afgift ....
men afgår genom borttagande af
Gernings-ören
S:r
Anm. Ofvanstående tillökningar torde få jemkas så att slutsumman blir rundt tal. v _ __
llärlorutan bör tillkomma den Cliartce-Sigillatce-afgifl, som Rikets Ständer kunna besluta såsom ersättning för, till Wadstena Krigsmanshus-kassa
42,249: 9. 11.
* ] ‘ ’ ‘ ‘ ’ ‘ ’
26,089: 3. 1.
4,282: 31. 10. 72.fi20: 44. 10.
förut ingående, Rusthållsafgifter
En per mille-afgift
Öfrige afgifter
till Amiralitets Krigsmans-kassan
förut ingående Rusthälls-afgitter
Öfrige afgifter (2,734: 13. 5. efter afdrag af inskrifnings-penningar, 198: 37. 4)
9,636: 27. 6.
2,535: 24. 1. 12.|72: 3. 7.
S:r
Afgå
Summa
1,548
826
1,213
464
2,362
1,942
8,357
12,000
32,300
17,680
70,337
84,793
155,130
1,500
153,630
7
32
33
6
42
12
38
38
39
39
Minskning.
1,500
1.500
1.500
&:o.
Genom den föreslagna förändringen komma följande belopp att, utöfver förut gifne kontanta anslag, å Riksstaten nu uppföras i penningar, nämligen under
4:<le lin fvucttitelia,
Fouragering vid Indelta Kavalleriet, Fprslagsanslag
Till Trossens underhåll
• • • • • •
Militie-boställskassan: Ersättning för reservhemmans räntor och kronotionde m. m., börslagsanslag
i»:te ISufYiifltiteli»,
Hustafoelns Förbättrande: _ , , .
Strömsholms Stuteri: Ersättning för dagsverken (utöfver förut anslagne^ ~,1~0 R:dr)
Flyinge Stuteri: Ersättning för dagsverken (utöfver förut anslagne 1,584: 8.)
hvilken summa dock torde få jämnas till rundt tal, då anslaget på Riksstaten uppföres.
t:de SI ii i vud titeln,
Skogsplanterings-kassan: Ersättning för Hemmans-räntor och arrenden m. m., börslagsanslag
8:de Hiifvudtiteln,
Lappmarks Ecclesiastik-Ver k: , „ . „
Reservations- och Förslagsanslaget 6,200 R:dr ökas med ett belopp, motsvarande de till upphörande föreslagne hollektmedlen
9:de Itufi iidtitelii,
IVadstena Krigsmanshus-kassa:
Ersättningar för äldre medel.
Kassans förut innehafde hemmans-räntor och kronotionde: börslagsanslag
Rusthålls-afgifter
samt öfrige indragne inkomster
Ersättningar för nyare medel:
En per mille afgift
Öfrige indragne inkomster
32,000
17,680
14,900
8,546: 32. —
1,975: 40. —
r'
32,800: — —
42,200: — —
2,800: —
.77,800:
26,100: — —
6,666: 32. —
.26,766: 32.
Amiralitets Krigsmans-kassan :
Ersättning för Rusthållsafgifter
Dito för öfrige indragne inkomster
Invalidhus-fonden:
Ersättning för indragne hemmans-räntor och arrenden: börslagsanslag
9,633: 16. —
2,733: 16. —
.104,566: 32.
.12,366: 32. —
25,200: — —
.64,580: —
.10,522: 24. —
11,000:
1,400: — —
.142,133: 16. —
S:a 229,635: 40. —
D cuiot" sf^år å
8:de Hufvucltitelli: Skillnaden emellan det för Upsala Akademi hittills uppförde förslagsanslag af Mantalspenningar
620:
och det belopp, som nu kommer att såsom bestämdt anslag upptagas,  600: ~
Anm. Äfvenså uteslutas från Riksstatens Hufvudtitlar de & Tab. 1 upptagne Indelta räntor och spanmål.
.20: —
Summa 229,615: 40. —
3:o.
Slut-Kalkyl.
Om, från Tillökningen i kontanta utgifts-anslagen
• •
afräknas hvad som förut varit å Riksstat såsom indeldt uppfördt, och nu indragits
och med återstoden
jemföres de förökade inkomsternes belopp
visar sig en skillnad i tillgångarne af
hvilken på följande sätt uppstår:
a Fourage-afgiften: skillnaden emellan tillgång
och utgift
• Militie-boställskassan: Utgifts-anslag . . . . • • • • •
samt Statsverkets behållne andel af indelta räntor etc.
samt Statsverkets behållne andel af indelta räntor och spannmål 31,126: 16. 6.
och ersättning genom Charta?-SigilIatce-bevillnin«
Invalidhus-fondens utgifts-anslag . . .
samt Statsverkets behållne andel af indelta räntor och spanmal
och ersättning i arrendemedel
72,620: 44. 10.
16,226: 12. —
9,000: — —
Amiralitets-krigsinans-kassans utgifts-anslag ••••;■
samt ersättning genom Chartce-Sigillatm-bevillning
« Skogsplanterings-kassan: Utgifts-anslaget
samt Statsverkets behållne andel af indelta räntor och spanmål
och ersättning i arrendemedel
« Strömsholms Stuteri: Utgifts-anslag
samt Statsverkets behållne indelningar
8,012:
3,000:
Flyinge Stuteri: Utgifts-anslag
samt Statsverkets behållne indelningar
32,300:
32,000:
■
14,900:
14,957:
23.
3.
104,566:
32.
103,747:
13.
4.
25,200:
—
—
25,226:
12.
—
12,366:
12,172:
32.
3.
7.
11,000:
—
—
11,012:
—
—
8,546:
8,546:
32.
6.
7.
1,975:
1,970:
40.
40.
9.
å de till Upsala Akademi anslagne mantalspenningar
genom Gerningsörenas upphörande såsom Statsmedel
•
genom tillökning i Lappmarks Ecclesiastik-verks anslag utan motsvarande inkomstberäkning
Tillgångar
minskning,
nes
819. 18. 8.
194: 28.
25. 5.
4: 47. 3.
1,500:
återstår
3,503: 36.
1,500: —
6.
hvaraf dock Gerningsören torde komma att utgå såsom allmän Bevillning med
erkliga minskningen utgör
2,003: 36. 6.
ökning.
300: — —
57: 23. 3.
26: 12.
12: —
20: — —
S:r
3,919: 23.
9.
415: 35.
3.
afgår
415: 35.
3.
415: 35.
3.
229,615: 40. —
72,481: 12. 6
157,134: 27. 6.
153,630: 39. —
3,503: 36. 6.
så att den VwMig# uiiuwunngcii
Hvad Statsverket egentligen efterskänker utgöres af Militie-boställs-kassans inkomster, sateri-frihetsmedel
Wadstena Krigsmanshus-kassas.dito: Inskrifnings- och afskeds-penningar
afgift af gåfvor och pensioner
Amiralitets-Krigsmans-kassans dito: Inskrifnings-penningar
Spinnhusmedel . .
Lappmarks Ecclesiastik-verks medel *
Permissions och Lcgopass-afgifter
samt Forssel-lön å 1,196 t:r 28 kappar indelt spanmål.
__
STOCKHOLM, TRYCKT HOS I. MARCUS 1851.
220: —
3: 36.
26:
35.
2.
223:
36.
—-
198:
37.
4.
371:
2.
9.
1,393:
29.
3.
14:
35.
6.
2,228:
32.
—
» :r .
' ' • ' *
,
.
OOtipf
1
1
I
I
i
1
.
,M tt i
■
......
. .■ I
f
.  '-V. : " M‘ -■» • '
(i- .~f, :H(:1
j mtyiluwa i efilolqqsrJ un n ttlsuvtatvÅ (uål^ in*:oi WioJ; ,JU »; rsim-u?\ :r? .<• ,>*
:000tll
:t,.
:t: 0, :i
i
. :
.<»* t
» . • * *■ • > *
...... -v il t,m .11. • iJun- l tim • .  , I , . i . - .
• . . hUi ■ !1! lil»
\ ■ .01 :«W .‘i
.■ . :»0K.Si '
•. i&nsnVuixWiH %$•> i\yÄv'*A\
.
nalbwnliolloH on^fitasTo) obasTötlqqu Hil oi> ohmruvrioui ,qij«M «•
•. »»••<,«»W.O, ‘ V'
I (VI' !:-i ‘.«'l *’i.::iu l:' -  vAv. uiA :;ilmoii iMÄ floo •ioj|>iii-8n«niiiiad -»1/1.donni
. . . •loJninoJm 'iiifiinbiii «$Wlr. Jim;»
:labom ov- ■'« *»$ lE^ninJJfri'
. ' . , . . ' , M ; i • >q ••••}
; . . . -jDjHifoJni ‘II . ^ i • i Kl
I
I
- - —- :0UHfA\„
.01 :8f.l
Ji- n:rt
:0S
:
•. WttAitA “V VV;V v.y.
T H-i ;.i
• . • - • -i - • . . . . ••> no. ii ‘.bils Cird
*.v u\,-' \Wv
.m ,vvm• ij| :flobimifl tino -m w jsiiMiatl uijjinbui -lift ^ninJ.r
li guiiino») a ' ii i-!. In ^Bleneis^ftla^n abiÖ-tfqu ;)Jiil »naim;- .• “
. . . : < i- Ml : '■ • 1 - ; " ' Ai •
M .o^ :«;id(ess
..'i :I8»\SA
.oa
.
Ii m M - i ai
.-n liliij
— :00a
.fi .85 :tr.
‘i II ‘i t ’*.! fl i; § i ji T
:0<*fSP.
:000(£f.
(HK?.; f
• S lii M
.i: .01 lil l i ■ - :
.Of .is u*:."a;
■
■ ■' v ..
—
.i
:< -i
‘Minimi» f. •jt,!lt;!,1 ilmi l*; |«,1 ;; Sfi .,!••.! r:]• ! ; <Mf.j
|> • ■ ■ . . '’■■■■:. ii.;; .. ■ V;
.
.82 0-
E . :
.r.:;!;
i-.; -A . i
TABELL ÖFVER STATS-VERKETS INKOMSTER.
N:o
Påräknade Inkomster enligt
1849 års Riks-Stat.
Räkenskaperne upplaga för åren
Medium
för åren
Kongl. Stats-  Kontorels
Kongl. Maj:ts
Nådiga Propo-  sition be-
Siats-Utskottets Förslag.
Ordinarie Inkomster.
R:dr.
1844.
18 45.
1840.
1847.
1848.
1811—1818.
Förslag.
räknar
*
1
Ordinarie Ränta j Indelt
1,762,001
1,573,739
1,948,487
2,011,419
1,943,195
1,740,128
1,843,394
1,762,000
1,762,000
1,762,000
(Behållen
575,001
572,113
570,311
593,131
607,701
610,827
590,816
575,000
575,000
• • • • ■ • •
585,000
2
Afrads-Spanmål
250,350
213,233
330,555
383,462
346,198
266,268
307,923
250,350
250,350
41,725 Tunnor å (5 R:dr
250,3501
3
Tionde Spanmål j ^
105,695 Tunnorå 6 R:di
■ 634,170
531,010
815,822
898,649
808,531
634,353
737,673
634,170
634,170
105,695 Tunnor å 6 R:dr
634,170
| Behållen
20,000 Tunnorå6R:di
120*000
98,145
155,240
167,524
167,442
120,974
141,865
129,000
117,000
17,000 Tunnor ä 6 ll:dr
102,000
4
Tionde Spanmålslösen efter bestämda priser -
4,800
4,897
4,566
4,493
4,22(5
4,137
4,464
4,400
4,400
4,400
5
(Penningar
Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter . . . ]
( Spanmål
14,500 Tunnor å 6 R:di
23,0011
87,000
24,520
83,530
35,000
81,093
6,485
141,845
15,181
133,648
24,793
98,018
21,196
107,627
23.000
90.000
23.000
90.000
15,000 Tunnor å 6 R:dr
23.000
90.000
6
Silfver-Tionde, Myntarelön och Slagskatt
3,750 Sp. R:dr å 128 s
10,000
9,376
10,712
6,607
13,871
8,546
9,822
9,000
9,000
9,500
7
380 Skif. å 130 R:di
49,400
48,775
57,586
62,436
65,997
68,254
60,610
58,500
58,500
500 sm å 130 R:dr
65,000
8
Tionde- och Hammarskattsiern | „ '.
J (Stångjern
12.000 SMÅ å 5| R:dr
6.000 SÅSA å 14 R:dr
68,000
84,000
79,395
72,702
45,831
90,966
61,209
97,252
75,039
84,891
63,649
92,292
65,025
87,621
68,000
84,000
68,000
84,000
12,000 S/AA. å 5* R:dr
6,000 sm å 14 R:dr
68,000
84,000
9
Alun Tionde . . . ’
500
561
581
612
536
554
569
500
500
500
10
Svafvelbruks-Tionde
600
612
430
821
770
840
695
600
600
600
11
Mantalspenningar
336,000
336,603
337,906
342,662
345,466
351,470
342,821
345,000
345,000
350,000
12
Gernings-Oren
1,500
1 755
1,776
1,827
1,874
1,868
1,820
1,700
föreslagne att upphöra.
13
Bötes-Medel
35,000
35,316
35,863
35,865
40,407
37,349
36,960
35,000
35,000
35,000
14
Kavalleri-Regimenternes Hästvakans-Spanmål
22,250 Tunnor å 6 R:dr
133,500
108,772
185,095
207,349
188,340
141,216
166,154
133,500
133,500
22,250 Tunnor å 6 R:dr
133,500
15
Ständige Rotevakans-afgifter vid Skånska Infanteri-Regimenterne . . . . .
2,310 Tunnor å 6 R:dr
13,860
11,514
18,377
20,954
17,687
13,576
16,422
13,860
13,860
2,310 Tunnor å 6 R:dr
13,860
16
Tillfullige Rotevakans- och Mötes-afgifter
5,000
4,884
4,155
4,251
4,467
4,612
4,474
4,500
4,500
4,500
17
18
Rotefrihetsafgift af oroterad, men ordinarie rotering underkastad, jord .
Rotevakans-afgifter af utsockne Frälsehemman i Halland
Båtsmans Vakans-afgift
10,000
24,998
29,851
29,736
28,671
36,045
29,860
28,000
10,000
32,000
28,000
10,000
32,000
| • •••-•• •
38,000
19
36,665
32,629
34,853
33,840
31,456
33,889
32,000
20
Krut- och Salpeterforsäljningsmcdel
99,955
91,924
108,756
125,890
126,729
110,651
105,000
105,000
105,000
21
Konlroll-Stämpet-Medel
10,000
9,491
9,838
10,530
12,093
12,964
10,983
90,000
10,500
85,000
10,500
85,000
10,500
85,000
22
Båk- och Lotsmedel
75,000
78,223
92,841
97,183
96,293
85,^60
23
Danska Fyrings-Medel
26,600
27,240
27,240
26,600
26,600
26,600
24
Ersättning af Konvoy-Koinmissariatct för aflöning af Svenska och Norrska Be-
skickningen i Turkiet  .
14,800
10,000
15,008
13,353
15,008
16,780
14,800
14,000
14,800
14,000
14,800
14,000
25
Observations-Medel
24,363
15,089
15,487
15,608
26
Extra Medel och Uppbörder
18,000
5,688
17,270
12,770
20,789
7,548
12,813
18,000
18,000
18,000
27
intresse-Medel
3,300
3,359
3,359
3,383
3,359
3,359
3,364
3,300
3,300
3,300
28
287,410
176,396
288,527
315,056
189,838
251,445
180,000
180,000
180,000
S:r Ordinarie Inkomster och Restantier .
4,668,380
1
4,749,280
4,735,580
Summa
4,742,580
Extraordinarie Inkomster.
t
5'" T 11 M d 1 ^ ^ Tullverkets Stat och öfrige omkostnader
( Statsverkets netto inkomst af Sjötullsmedel
Saluaccis af Städerne .
4,075,000
3,395,747
3,663,013
4,113,932
4,352,506
4,868,434
4,078,726
4,300,000
4,400,000
3,000
10,967
10,883
10,856
10,878
3,082
9,333
3,000
2,000
^ost ]\je([ei {™ Postverkets Stat och öfrige omkostnader
( Statsverkets Nettoinkomst af Postmedel
600,000
609,474
622,071
625,531
637,751
662,174
631,400
600,000
600,000
-
^hartse-Sigillatae medel ....
550,000
529,877
503,565
552,894
622,505
604,671
562,702
560,000
580,000
Irännvins-Afgift
700,000
685,652
580,131
529,425
485,403
534,491
563,020
650,000
650,000
S:r Extraordinarie Inkomster ...
5,928,000
6,113,000
6,232,000
1
Summa . .
10,596,380
10,862,280
|10,967,580
Här till Stats- Utskottets 1850 & 1851, Betänk. IS:o 51. Litt. A,
i
-
1
■
• '
.
•
■
.
■
V )
•
_
.
_ „ . ,
1
-
j
,
.
'
\ . ii . . . . .
«
. ■ .
. . "... •
......
....... ■ ■ : ■ • - •
...... W'x
... :* . . ''.'^1*0 i.. I
~ ■ ■ ~
"
Imr /•
*
,
.
.
. . . . . . ,
. >. .
HHi PHP PH 1111' Wi •
.
.
‘
• s
V Ii (i -j r
■ ■ . ■ .
'
...... , ■
.
.
.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 51, Bil. Litt. A.
1
Reservationer:
Vid ingressen:
Af Grefve Märner, C. G. „För pröfningen af en fråga utaf den invecklade
och grannlaga beskaffenhet, sorn den uti förestående betänkande afhandlade, har
det synts mig serdeles maktpåliggande, att ärendet skulle vara till alia dess delar
fullständigt utredt. Då nu deremot härvid förekommit, att, oaktadt de förändrade
förhållanden, sorn på sednare tider inträffat, icke något af de förvaltande verk, hvilkas
inkomster blifvit ifrågasatte alt emot statsanslag utbytas, är vordet i ämnet
hördt sedan år 1833, med undantag endast af Kongl. Statskontoret, som, uppå åtskillige
af herr Statsrådet Sandströmer till nämnde embetsverk muntligen framställde
frågor, afgifvit till Statskontorets protokoll uppfattade svar, och dervid tillika tillompröfning
öfverlemna!, ^huruvida icke lämpligt vore, att, innan nådig proposition till
Rikets Ständer aflåtes, vederbörande verk äfven hördes öfver komiterades förslag
och i afseende å.beloppet af de inkomster, verken under de sednare 10 åren tillflutit“,
har detta förhållande gifvit Inkomst-afdelningen anledning uti ingressen till förevarande
betänkande föreslå en mening af följande lydelse: „Vid tagen kännedom
af de den nådiga propositionen tillhörande handlingar har Utskottet inhemtaf, att de
förvaltande verk och inrättningar, hvilkas inkomster skulle komma att emot bestämda
anslag utbytas, icke blifvit sedan år 1833 i ämnet hörde och således icke varit i
tillfälle att öfver det numera förändrade förslaget sig yttra, hvadan Utskottet saknat
de upplysningar, som för sakens fullständiga utredning kunnat vara af nöden.
En sådan upplysning om den behandling, frågorne rönt före deras öfverlemnande till
Rikets Ständers granskning, som uti nyssnämnde mening innefattas, har emedlertid
Utskottets pluralitet ansett för Rikets Ständer öfverflödig, men då det, enligt min
åsigt, är Utskottets pligt att så fullständigt, som ske kan, och saken kräfver, för
Rikets Ständer framlägga hvad uti densamma förekommit, har jag ej kunnat undgå
att emot pluralitetens beslut i denna del mig reservera, desto helre, som de misstag,
hvilka upptäckts hafva insmugit sig i den Kongl, propositionen, nogsamt ådagalagt,
Bill. lill R. St. Pral. 1350 §' 1351. 4 Samt. 1 Afd. 15 Hält.
2
Stals-Vtskoltets Utlåtande, N:o 5t, Bil. Litt. A.
att embetsverkens hörande uti förevarande ärende tilläfventyrs icke kunnat vara utan
nytta.®
Häruti instämde friherre Stjernstedt, Au/f. Wilh., och doktor Sfenhummur.
Vid 1, 2 och 7 punkterna:
Af herr Wann : „Emot Siats-utskottets utlåtande i anledning af Kongl. Maj:t&
nådiga proposition angående serskilda tiil åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters
utbytande emot statsanslag, får jag mig i här nedan uppgifne punkter reservera.
De ändamål, som med nu föreslagna betydliga förändringar uti uppbörds- och
redogörelse-verket afses, äro enhet i förvaltnings-systemet, samt ordning och enkelhet
i räkenskaperna, men dessa ändamål och de med deras vinnande åsyftade
fördelar, nemligen: större lättnad vid skattebidragens uppbärande, bättre kontroll vid
deras redovisning, möjlighet för de förvaltande verken att på förhand kunna noga
beräkna sina tillgångar och derefter lämpa sin hushållning, samt icke minst en för
Konung och Ständer underlättad öfversigt af Statsverkets tillstånd och behof, uppnås,
enligt mitt förmenande, icke på det sätt, Utskottet föreslagit. Det är derför oundgängligen
nödvändigt, ej blott att uppbörden af ifrågavarande medel sker i sammanhang
med uppbärandet af Statsverkets öfriga inkomster, utan äfven att de ersättningar,
hvilka emot deras indragning till kronan, tillkomma de förvaltande embetsverken,
blifva på ett enkelt, redigt och lätt öfverskådlig! sätt till dem anordnade
och i Riksstaten uppförda. Dessa vilkor kunna endast genom bestämda årliga anslag
i kontant uppfyllas, men Stats-utskottet tillstyrker i stället för sådana i de flesta
fall meddelandet af förslagsanslag, hvilka skulle blifva beroende af varuvärdenas
omvexling och årligen beräknas efter ombylliga och för serskilda län eller markegångs-distrikt
olika markegångsvärden. Serdeles inveckladt är i detta afseende det
i Usta punkten af utlåtandet föreslagna beräkningssättet för det ersättnings-anslag,
hvilket i utbyte mot fourage-afgifterne skulle tillkomma Fourage-passevolans-fonden.
För att, på sätt Utskottet föreslår, bestämma detta anslag, blir det nödvändigt att
årligen utröna rusthållens antal inom hvarje län, och de förändringar deruti, som till
följd af flere ruslhållares ingående på den föreslagna förändringen kan hafva uppstått,
dermed multiplicera qvantiteten af hvar och en af de fourage-persedlar, hvarje
helt rusthåll skall liqvidera, och härmed åter för hvarje persedel dess markegångs
-
Slals-Ulskottels tillåtande, No 51, Bil. Litt. A, 3
värde inom länet, samt slutligen sammanlägga beloppen för alla de län, uti hvilka
rusthåll äro befintliga och från summan afdraga 1 i;dels procent, såsom motsvarande
provision och remisslage. Vida bättre skulle det vara, om vid hvarje statsreglering
medium af hvad Fourage-passevolans-afgiften under tio föregående år qtgjort, efter
afdrag af 1 i;dels procent för provision och remisslage, uppfördes såsom ett bestämdt
anslag att i kontant till Fourage-passevolans-fonden utgå. Det skäl, som
emot ändamålsenligheten af detta enkla beräkningssätt finnes uti Stats-utskottets
utlåtande intaget, eller att svårighet möjligen kunde uppstå derigenom, att under någon
period, i följd af större stegring utaffourage-priserna, fouragerings-kostnaderna
blefvo större, än det efter förhållandet under en föregående tidrymd lämpade anslaget
utgjorde, kan jag så mycket mindre tillerkänna någon vigt, som indelda arméens
nya mötesfond, till hvilken fourage-afgifterne ingå, enligt de två sednaste Revisionsberättelserne,
såsom tillgångar från föregående år, haft uti sina räkenskaper balanserade,
i runda tal 1844, 101,159 r:dr; 1845, 76,139 r:dr; 1846, 105,712 r:dr; 1847,
143,021 r:dr; och 1848, 125,741 r:dr; deraf kontant vid 1844 års slut 18,899 r:dr; vid
1^45 års slut 30,253 r:dr; vid 1846 års slut 14,101 r:dr oell vid 1847 års slut 39,826
r:dr; samt således icke gerna kan komma i förlägenhet till följd af den olikhet, olika
varuvärden skulle kunna föranleda uti en till 32,000 r:dr uppskattad årlig inkomst.
Under en längre följd af år blir naturligtvis förhållandet precist detsamma, antingen
anslaget bestämmes för hvarje år olika, eller för hvarje statsreglering efter tio års
medium af hvad inkomsten utgjort.
För Militic-boställs-kassan,' Wadstena Krigsmanshus-kassa, med de kassor,
som af dess inkomster! hafva andelar, samt Invalidhus-fonden, föreslår Statsutskottet
förslags-anslag, hvilka skulle bero af olika varu-värden, och för hvarje år
uträknas efter de olika markegångs-värdena inom alla de markegångs-sättningsdistrikt,
från hvilka dessa kassor nu draga på markegång beroende inkomster. Bestämda
penninge-anslag skulle utan tvifvel för alla dessa kassor vara vida ändamålsenligare,
men det inträffar likväl, i afseende på Krigsmans-medlen, det serskilda
förhållande, att de kassor, som dela dess inkomster, äro bildade genom afgifter af
enskilda, hvilka emot dem hafva rätts-anspråk, samt att de till indragning ifrågasatta
räntorna utgå af donations- och benificie-hemman. Serskildta skäl finnas derföre
möjligen att, i afseende på dessa pensions-kassor, utan ringaste förändring, bifalla
Kongl. Maj:ts nådiga proposition och Stats-utskottets derpå grundade förslag,
4 Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 5t, Bil. Litt. A.
men i afseende på Militie-boställs-kassan och Invalidhus-fonden, hvilka äro uteslutande
bildade af allmänna medel, finnas ingalunda några skäl att i stället för bestämda
anslag bevilja och på Riks-stat uppföra nya förslags-anslag. Någon derigenom
uppstående förlust för kassorna kan så mycket mindre ifrågakomma, som
de föreslagise äro beräkuade efter medium af hvad inkomsterne under tjugu år utgjort
och dervid intet afdrag egt rum för de kostnader och förluster, hvilka kassorna
för uppbörden, vården och försäljningen af in natura levererad spanmål måst vidkännas
och hvilka af Stats-kontoret så högt uppskattas, att detta embetsverk för
Militie-boställs-kassan, hvars inkomster af detsamma beräknades till 11,663 r:dr, endast
tillstyrkt ett bestämdt kontant anslag af 11,000 r:dr.
Äfven för Skogs-planterings-kassan har Stats-utskottet tillstyrkt ett förslagsanslag,
men då orsaken dertill är, att det belopp, till hvilket ersättningen för denna
kassa fråntagna inkomster bör uppgå, nu icke kan definilift bestämmas, är deremot
icke vid denna riksdag något att invända.
Emot de förslag, Utskottet i afseendejpå uppbörden för Stats-verkets räkning
af nu indragne räntor och afgifter tillstyrkt, har jag endast i afseende på fourageafgifterne
alt anmäla min reservation. Utskottet har nemligen, i olikhet med Kongl.
Majits i öfrigt hufvudsakligen följda proposition, tillstyrkt, att de afgifter, hvilka af
rusthållaroe böra erläggas, skola icke för fem år i sender, utan årligen beräknas efter
medium af tio föregående år, men jag anser denna förändring icke leda till förenkling
och dessutom stå i strid med hvad Kongl. Maj:t vid sistförfiutne riksdag,
i afseende på skatte-väsendets förenkling, föreslog, och då såväl af Stats-utskottet
tillstyrktes, som äfven af Borgare- och Bonde-stånden bifölls. En förändring synes
mig icke påkallad och måste, såsom prejudikat emot den större frågans lyckliga
lösning, ogillas.
Jag anser Rikets Ständer böra:
i afseende på forsla punkten af utlåtandet om Fourage-passevolans-afgifterne,
stadga, att dessa afgifter af de rusthållare, hvilka derpå, på sätt Utskottet föreslår,
ingå, skola kontant erläggas med ett för fem år i sender, efter medium af dc tio
näst föregående årens markegång för orten, bestämdt pris å de fourage-perscdlar,
för hvilka afgiften bör beräknas; och
i afseende på första, undra och sjunde punkterna, besluta bestämda årliga statsanslag
att i kontant utgå till samma belopp, som Utskottet såsom förslags-anslag
Stats-Utskotlels Utlåtande, Ä:o 51, Lil. Litt» 5
tillstyrker, nemligen i ersättning till Fourage-passevolans-fondeu 32,000 r:dr, till Mi~
litie-boställs-kassan 14,800 r:dr och till Invalidhus-fonden 25,200 r:dr; af hvilka det
förstnämnda för framtiden bör vid hvarje Stats-reglering beräknas efter medium af
Fourage-afgiftens belopp under tio nästföregående år, med afdrag afl £ procent,
och de öfriga vid nu uppförda belopp bibehållas.14
Häruti instämde herrar Grape, Petré, Hörnstein, Norin och Wedberg, samt
Riksdagsfullmäktige Carl Ersson från Westerås län, David Andersson från Hallands
län och Anders Ericsson från stora Kopparbergs län.
Vid punkterne 2 och 7:
Af herr Gråå: „Då det otvifvelaktig! skulle leda till förenkling i redovisning
och räkenskaper, om, ibland de många förslags-anslag, som nu blifvit af Stals-utskottet
tillstyrkta, åtminstone de, med hvilka sådant utan ringaste olägenhet kunde
ske, utbyttes emot bestämda anslag, har jag i öfverensstämmelse härmed ansett de
för Militie-boställskassan och Invalidhus-fonden såsom förslags-anslag tillstyrkte
summor böra såsom bestämda anslag i Riksstaten uppföras. Något slags rättsanspråk,
vare sig från enskild person eller korporation, har till hinder för en sådan
åtgärd destoraindre kunnat åberopas, som densamma endast komme att innefatta en,
efter min åsigt, lämplig reglering emellan staten tillhöriga, ehuru under skilda förvaliningar
ställda, kassor. Jag reserverar mig således emot hvad Stats-utskottet
uti 2:dra och 7:de punkterna af dess utlåtande tillstyrkt och anser Utskottet hafva
bort föreslå Rikets Ständer att, i stället för de tvänne förslagsanslag, hvarom nu är
fråga, uti Riksstaten uppföra, såsom bestämda anslag, för Militie-boställskassan på
fjerde hufvudtiteln 14,800 r:dr och för Invalidhus-fonden på nionde liufvudtiteln
25,200 r:dr banko.44
Vid 12 punkten:
Af doktor Stenhammar: „I Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 27, 12
punkten: Lappmarks ecklesiastikverks medel, anföres, såsom grund för indragning till
Statsverket af de Lycksele skola anslagne 54 J tunnor spanmål, att nu mera endast
nämnde spanmålsanslag utgår af de 174 tunnor, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
beslut under den 28 November 1835, skulle fortfarande bibehållas till disposition in
natura. Stats-utskottet har icke kunnat undgå att upplysa Rikets Ständer om den
irring, som härvid förelupit, i så måtto, som dessa 174 tunnor verkligen intill när
-
6 Stats-V tskoltels U> låtande, N:0 Si, Bil. Litt. A.
varande tid in natura utgått och ingen del af dem varit til! Statsverket indragen.
Jag liar ansett Stats-utskottet vara pligtigt att, jemte denna upplysning, tillika föreslå
llikels Ständer åtgärder att bereda rättelse i den indragning af ofvannämnda
54 £ tunnor, som af en sådan irring blifvit föranledd, och reserverar mig mot Utskottets
vägran att föreslå ilikets Ständer en underdånig skrifvelse i denna syftning.
Utan alt nu fästa uppmärksamhet vid de flera anmärkningsvärda omständigheter,
hvilka i denna punkt af Kongl. Maj:ts nådiga proposition förekomma, anser
jag mig dock till Rikets Ständers närmare begrundande böra hemställa, huru verkställigheten
af Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, att de 54 -* tunnor, som varit Lycksele
skolverk anslagne, „skola godtgöras på enahanda sätt som öfrige å Lappmarks
ecklesiastikverks stat uppförde dylika anslag," må kunna tillvägabringas, då upplyst
är, alt dylika anslag å Lappmarks ecklesiastikverks stat fortfarande utgå in natura,
och något sådant anslag icke tillförene blifvit godfgjordt med kontant anslag. Sättet
för godtgörandet lärer blifva temligen svårt att utfinna, då den norm, efter hvilken
det skulle bestämmas, icke finnes till. Jag hemtar häraf ytterligare anledning till
mitt yrkande, att Stats-utskottet behöft taga denna punkt i noggrannare öfvervägande
och ej lemna oafgjordt, huru den ofvan anförda irringen må kunna rättas, eller
om rättelse emot förmodan skulle vägras, huru godtgörelsen må bestämmas och å
Riksstaten uppföras."
Uti denna reservation instämde friherre Stjernstedt, A. IV., herr Lagerhjelm,
P., biskop Heurlin, prosten Schram, kontraktsprosten Forssell, doktor Annerstedt,
samt prostavne Tellbom och Berlin.
Vid 21 punkten; '
Af herr Norin, som upptog såsom sin reservation inkomst-afdelningens förslag
till betänkande i denna punkt, så lydande:
„Utskottet, som tagit Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag i noga öfvervägande,
har funnit detsamma medföra betydlig lättnad uti uppbördsmännens redovisningsbestyr,
utan att församlingarnes rätt derigenom i något hänseende åfventyras,
enär uppbördsmännen äro underkastade enahanda kontroll i afseende å denna, som
den öfriga delen af kronouppbörden. Den enda betänklighet, som skulle kunna uppstå
emot förslaget, vore, att afkortningarne derigenom skulle komma att, i förhållande
till folkmängden, drabba lika alla församlingarne inom länet, samt en och annan
Slalt-VIskollek Utlåtande, iV:o 5/, Bil. Lill. A.
7
i ekonomiskt hänseende bättre lottad församling, hvarest följaktligen afkortningarne
voro mindre, således icke fullt utbekomma det inom församlingen uppburna beloppet,
hvaremot de församlingar, hvilka hade flera fattiga, skulle erhålla något mer, än
hvad afgiften derstädes utgjort; men som olikheterne i berörde hänseende inom
»amma län icke kunna vara serdeles stora, måste den derigenom uppkomna minskning
för en och annan församling blifva af ett alltför ringa belopp, för att kunna lagas
i beräkning vid betraktande af de med den ifrågaställde förändringen förenade
fördelar.
Utskottet tillstyrker alltså Rikets Ständer att lemna bifall till hvad Kongl.
Mnj:t, i afseende å ett förändradt redovisningssätt för Folkskole-afgifterne, i nåder
föreslagit.*
- STOCKHOLM, f. d. Schultze’» Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, \:o 52,
I
Ö2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1851 kl. 10 f. m.
*
Utlåtande, i anledning af väckt Motion om anslag af Kronotionde
till Lekvattnets Kapellförsamling i Wermland.
IV. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning har Hedeivärda Bondeståndet remitterat en af Riksdagsfullmäktige!)
Nils Andersson från Wermlands län väckt motion, deruti blifvit hemstäldt,
att Rikets Stunder måtte Q stat låta anvisa 2 tunnor kronotionde-spanmål såsom
vin- och byggnadssäd ät den i nordvestra dehn af Fryksände socken och nämnde län år
1849 nybildade Lekvattnets kapell-församling; varande till stöd för motionen anfördt, att
det obetydliga anslag af omkring 3 tunnor spanmål, sora till förenämnde ändamål ulginge
till Fryksände kyrka, vore väl behöfligt för denna folkrika, af omkring 6,000 personer bestående,
församling, äfvensom att den andel deraf, som, i förhållande till folkmängden, möjligen
kunde tillerkännas kapellförsamlingen, blefve för densamma alldeles otillräcklig, enär
innevånarnes antal derstädes endast utgjorde omkring 1,000 personer.
I betraktande af förberörda nybildade kapellförsamlings kända medellöshet, finner Utskottet
sig ega grundad anledning understödja motionärens framställning, och får alltså tillstyrka
,
att Rikets Ständer måtte åt Lekvattnets kapellförsamling anvisa ett
anslag af 2 tunnor strid krono-spanmål, enligt för orten gällande
tionde-stadga, att, under benämning vin- och byggnidssäd, i penningar
efter länets markegångspris årligen utgå.
Stockholm den 11 Februari 1851.
Bill. till II. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft.
\
%
Stuls-ltskottels VHatande. N:o 55.
A:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Frår. 1851 kl. 10 f. m
Utlåtande,
i anledning af väckt Motion om anslag af allmänna
medel lör befrämjande af en forskningsresa lill
Island. •
(.ä. A.)
Jrmle erinran, hurusom Island vore det enda land, der Sveriges, Norriges och Dannemarks
fordna skaplynne ännu lefde i folkets seder och institutioner, nr. na., samt med afseende
å den stora vigt, detta ställe egde för anställande af forskningar rörande vårt lands
uräldsta förhållanden, har herr S. G. Wenerberg, uti en hos Vällofliga Borgareståndet
väckt och till Utskottet remitterad motion, föreslagit, att Rikets Ständer måtte, medelst ett
anslag af 1,333 r:dr 16 sk. banko, befrämja företagandet af en forskningsresa till detta
för Sverige i så många hänseenden intressanta Iand, samt att verkställigheten af ett dylikt
uppdrag måtte anförtros åt Paslors-adjunkten vid Finska församlingen i Stockholm, A. E.
Holmberg, hvilken, dels genom utgifvande af tvänne förtjenstfulla arbeten, Bohus läns
historia och Skandinaviens hällristningar, dels genom en, på egen bekostnad, år 1849 företagen
vetenskaplig resa till Schweitz, dokumenterat sig såsom en för ifrågavarande ändamål
serdeles passande person.
Utskottet, som icke är i tillfälle att bedömma, hvarken huruvida den föreslagna forskningsresan
är af den allmänna vigt, att serskildt anslag bör till densammas utförande anvisas,
och än mindre hvilken person kan anses vara företrädesvis lämplig att på statens bekostnad
företaga den ifrågaställa resan, får erinra, att, om Kongl. Maj:t skulle i nåder linna
en resa i uppgifna ändamål böra från Statens sida understödjas, medel dertill icke lära
saknas, enär på 8:de Hufvudtiteln af nu gällande Riksstat finnes uppfördt ett anslag af
10,400 r:dr till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande; hvadan Utskottet,
utan att misskänna hvarken ändamålet med motionen elier förtjensterne hos den
person, som är föreslagen att verkställa förenämnde resa, anser sig
icke böra tillstyrka Rikets Ständer att lemna något serskildt anslag
till ifrågavarande ändamål.
Stockholm den 20 Febtuari 1951.
Stafs-Utskottets 'Utlåtande, N:o 54.
3
Ii: o 54.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 21 Fehr. 1S51, kl. f0- f. m,
Utlåtande, i anledning af väckt Mation om ytterligare förräntning
eller utbetalning på en gång af det återstående
anslaget för Strömsholms kanals och slussverks ombyggnad.
(Ii g ds Afd.)
Under åberopande af Rikets Ständers, vid riksdagen åren 1840 och 1841, fattade beslut,
att, utaf Riksgäldskontoret då egande ocb för extra statsregleringen vid samma riksdag
afsedda tillgångar, en summa af 600,000 r:dr borde afsättas och förräntas, för att, jemte
upplöpande räntor, tinder 15 års lid, användas till utbetalning af 50,000 r:dr årligen för
ombyggnaden af Strömsholms kanal oell slussverk, samt efter tillika meddelad upplysning,
alt, genom denna byggnadsfonds förräntande emot dels 4, dels 4J procents obligationer, densammas
belopp, med tillägg af upplupne räntor, redan i April månad 1849 motsvarade hela
ulbetalningssumman för de då återstående sju åren, hvarföre Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
beslutat, det all vidare ränteberäkning å sagde medel då skulle upphöra, har herr P. J.
Lagergren, uti en hos Borgareståndet väckt motion, hemställt, alt, enär byggnadsfondens
konto, derest beräkningen af 4^ procents ränta å de, vid slutet af 1849 och följande år,
efter års-anslagens utbetalning, återstående kapitalsummorna fått fortfara, skulle egt en behållning
af 68,775 r:dr, sedan alla årens anslag blifvit utbetalda, Rikets Sländer, som vid
beviljandet af anslaget för omförmälda stora arbetsföretag ingalunda beräknat, att någon
tillgång för Statsverket genom anslagssummans förräntning skulle uppkomma, utan sannolikt,
ifall framställning derom blifvit gjord, tillåtit vederbörande Byggnads-direktion att, under
föreskrifne villkor och kontroller, verkställa denna förräntning,' nu måtte besluta:
antingen att den ränta, som, efter 4i procent, från den 19 April 1819 upplupit och fortfarande
komme att upplöpa å de, till fond för det årliga anslaget till nämnde kanals och
slussverks byggnad, i Riksgälds-kontoret afsatta obligationer, skall ofvannämnde konto godt—
göras, intilldess Rikets Ständer framdeles härom annorlunda förfoga; eller ock att Fu mäk*
4 Stais-Utskottets Utlåtande, N;o 54.
lige i Riksgälds-kontoret skola ega att till Strömsholms nya kanalbolags-direktion öfverlemna
nämnde fonds, efter utbetalningen at 1851 ars anslag, återstående kapital-belopp, jern-*
te influten ränta å 4^ procent från sagde dag, efter dittills följda bokfö ringsgrunder, för att
af kanal-direktionen utlånas och förräntas mot minst 4i. procents årlig rät.ta samt vilkor:
l:o att de säkerhets handlingar, som utaf direktionen erbjudas, varda af Fullmäktige i
lliksgölds—kontoret godkända) 2:o att dessa säkerhetshandlirigar, intilldess de efter uppsägning
infrias, förblifva Under Riksgälds-kontorets vård; och 3:o att, af nämnde kapitaloch
räntefond, direktionen, innan Rikets "Ständer derom annorlunda beslut!!, ej får i stadgad
ordning lyfta mer än 50,000 r:dr årligen från och med år 1852.
Efter erhållen remiss å ofvanstående motion, jemte de i anledning deraf inom Borgareståndet
afgifna yttranden, finnér Stats-Utskottet sig föranlåtet emot de af motionärön
gjorda framställningar erinra: att med stadgandet angående fdrräntningen af den vid 1840
och 1841 års riksdag, för Strömsholms kanal och slussverks ombyggnad disponerade summa,
enligt Rikets Ständers härom då meddelade beslut, endast afsågs att bereda full tillgång för
den Riksgälds-kontoret under 15 års tid ålagde utbetalning af 50,000 r:dr årligen ; att derföre,
vid föreskriften om ifrågavarande byggnadsfonds fortsätta förräntning uti de, för nyssnämnde
verk under 1844 och 1845 samt 1847 och 1818 års riksdagar utfärdade, reglementen,
uttryckligen tillagts den inskränkande bestämmelsen: "så tidt sådant för beredandet
af tillgång till dessa utbetalningar erfordras"; samt att hela den återstående
anslagssummans utbetalande på en gång, innan kanalbyggnaden blifvit fullbordad, skulle
strida ej allenast emot de, vid anslagets beviljande, stadgade vilkor, enligt hvilka endast en
viss andel deraf borde under hela byggnadstiden årligen kanalbolagets direktion tillhandahållas,
ritan äfven emot den, vid andra dylika statsbidrags anvisande, under sednare riksdagarne
i allmänhet iakttagna grundsats, att desamme endast suedessift eller i mån af arbetsföretagens
fortgång få lyftas. Då nu härtill kommer, att lika litet sorn en mindre ränte-afkastning,
än den, hvilken erfordrats för betäckande af skillnaden emellan det afsatta
kapitalet samt de årliga anslagssummornas sammanlagda belopp, kunnat förminska Strömsholms
kanalbolags rätt att i stadgad ordning utbekomma hela det beviljade statsanslaget,
lika litet har det nu inträffade motsatta förhållandet kunnat föranleda något grundadt anspråk
af bolaget på detta anslags förökande utöfver dess ursprungligen bestämda belopp;
så och enär den af motionären alternatift föreslagna utbetalningen af meranämde anslags
hela återstod skulle, med hänsigt till Riksgälds-kontorets nu disponibla tillgångar, medföra
Stats- Usko Hets ('//ätande, No Jo. ö
samma verkan som ett, ränte-afkastuingen af denna återstod motsvarande, nytt anslag, anser
sig Utskotfet bora hemställa,
alt ingendera af ofvanberörde framställningar mä af Rikets Sländer
bifallas.
Stockholm den 20 Februari 1851.
X:o 5.5.
Ank. lill Fvp.MJtsk. d. 21 Febr. 1S51 kl. 10 f. lii.
tillåtande, angående anstånd med. den stadgade årliga
ränte- och kapital-inbetalningen å lånet för Skolhusets <■
Nyköping utvidgning och reparation.
(tigs Afd.)
Med erinran om de af Rikets Ständer, vid riksdagen åren 1844 och 1845, fastställda
betalningsvilkor för det då beviljade och af Strengnäs stifts domkapitel sistnämnde år från
Riksgäldskontoret ulbekomma låh af 3,000 r:dr till utvidgande och reparerande af det
hus, söm af högre lärdoms- och apologist-skolan i Nyköping begagnades, har, i uppeifven
egenskap af detta läroverks eforus, och efter samråd med nämnde slifts konsistorii ledamöt.
V, biskop Holmström inom presteståndet Väckt en till Stats-Utskottet remitterad motion
derom, alt den, vid sagde låns beviljande, medgifna ränte- och kapital-betalningsfrihet un
der
5 år efter låne-sutnmans lyftning matte, i anseende till den bekymmersamma ställning,
deruti stiftets läroverks byggnadskassa för närvarande sig befunne, varda under ytterligare
fem års tid förlängd. Denna kassa, hvars enda inkomst, utom en obetydlig kollekt uti
stiftets kyrkor, Utgjordes af ett års behållning vid de ecclesiastika lägenheter, hvilkas innehafvare
med döden afginge utan att efterlemna enka eller barn, som till det så kallade pri vile—
gii-nådåret Voro berättigade, hade nemligen under de sednast förflutna fem åren härigenom
icke ens erhållit erforderlig tillgång för amorteringen af en kassans äldre akuld; an
-
6 S/als- Utskottets Vtlåtandé, N:o 55.
malande motionären derjemte, att konsistorium vä! hos Kongl. Maj: t i underdånighet anhållit,
att någon del af reservationerna å det vid sednaste riksdag beviljade anslag till förbättrad
aflöning för lärarne vid elementar-läroverken måtte anvisas lill gäldande af ofvannämnda
byggnadskassas skulder; men härå hade erhållits det svar, att Rikets Ständer icke
rnedglfvit, det de för elementar-läroverken bestämda anslag finge till sådant ändamål användas,
samt att andra dertill disponibla medel icke funnos att tillgå. Vidare har motionären
upplyst, att genom nyligen inträffad ledighet af ett bland stiftets förmånligare pastorat tillgång
förmodligen komroe att erhållas för amorterandet af åtminstone en betydligare del
utaf byggnadskassans ifrågavarande skuld; hvarjemte han anfört, atl, i händelse det nu begärda
betalnings-anståndet beviljades, skulle kassan, efter all anledning, sedermera ulan ny
skuldsättning kunna fullgöra den föreskrifna årliga inbetalningen af en femtedel utaf lånesumman
samt tillika erlägga den till 3 procent åriigen bestämda ränta.
Vid de af herr biskop Holmström, i bär ofvan uppgifna egenskap, anmälda och upplysta
förhållanden och med afseende å ej mindre det föremål, för hvilket meranämnde lån
blifvit beviljadt, än det mindre betydliga belopp, hvarmed detsamma utgått, samt den, jemförelsevis
med betalnings-terminerna för andra, genom Riksgälds-kontoret utgifna byggnadslån,
korta tidervnid, som vid lånets beviljande blifvit för dess återbetalning bestämd, anser
sig Utskottet ega anledning hemställa:
att Rikets Ständer, under härvid fästadt förbehåll, att Strengnäs stifts
Konsistorium,, å stiftets läroverks byggnads-kassas vägnar, fortfarande
ansvarar för rönte- och kapital-inbetalningarnes behöriga verkställighet,
måtte, i afseende på vidtagandet af den förut stadgade årliga
betalnings-skyldigheten för det lån, som bemälte Konsistorium
för skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation år 1845 från
Riksgälds-kontoret utbekommit, bevilja räntefrilt anstånd under
ytterligare fem års tid och således intilldess tio år från lånesummans
lyftning förflutit.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Reservation af Herrar Vxrn och Petré.
Stais-1'/skottets Utlåtande, No 50.
1
i%5© C?•
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående ifrägaställdt låne-understöd för staden
Eskilstuna.
(tigs Ard.)
Med uppgifven anledning af de betydliga understöd af allmanna medel, flera landsorter
och släder erhållit såsom dels anslag utan återbetalnings—skyldighet, dels lån mot fördelaktiga
betalnings vilkor, har herr P. E. Winge, i egenskap af riksdagsombnd för staden
Eskilstuna, uti en al Borgareståndet till Stats-Utskoltet remitterad motion framfört och
förordat nämnde slads borgerskaps och öfriga innevånares anhållan, att Rikets Ständer,
med afseende å stads-kassans betryckta ställning oell den skuldsättning, densamma måst
sig ådraga för uppförandet af ett nytt Rådhus, inköpandet af kronans fordna vattenverk
samt verkställandet af dam- och bro-jemte andra byggnader, målte bevilja nämnde stad ett
lån å 10,000 r:dr emot 3 procents ränta och 2 procents årlig kapital-afbetalning; varande,
-jemte denna motion, åtskilliga handlingar Utskottet tillställda, hvilka utvisa, att Eskilstuna
stad, genom de i motionen uppgifna byggnadsföretag och der omförmälde vattenverks inköp,
för närvarande är skuldsatt för ett belopp af nära 19,500 r:dr, samt att stadskassans
utgifter under de tvänne sednast förflutna åren öfverstigit dess inkomster.
Enär det låne-understöd, hvarom förestående motion handlar, så vidt af densamma
och dervid bilagde handlingar kan inhemtas, icke blifvit begärdt eller erfordras, för att derigenom
sätta ofvannämnda stad i tillfälle att utföra något för detta samhälle nödvändigt,
samt för det allmänna vigtigt och gagnande byggnads-arbete eller annat större förelag, som
utan sådant understöd icke kan åstadkommas, och då statens för mångfalldiga angelägna
allmänna föremål afsedda och behölliga tillgångar ingalunda synas böra användas till beredande
af lindring i betalningsvillkoren för de skulder, en eller annan kommun, utan att
vara hemsökt af några serskilda olyckshändelser, sig åsamkat, saknar Utskottet anledning att
understödja ifrågavarande framställning, utan får deremot hemställa ,
att Rikets Ständer till densamma icke må lemna bifall.
Stockholm d. 20 Februari 1851.
8
Stats-Utsko/le/s Uttalande, \:o 57
\:« 57.
Ank. till Exp.-lllsk. d. 21 Febr. 1851, kl. 10 f. m,
Uttalande, angående sökt anstånd med ränte- och kapitalafbetalning
en å det för återuppbyggandet af Conradfors
Bruk i Wermland beviljade lån.
(tigs-Afd)
Uti en lios Bondeståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, har Riksdagsfullniäktigen
Nils Andersson frän Wermlands län, efter erhållet uppdrag, föreslagit,
att 3:ne års ytterligare anstånd med ränte- och kapital-inbetalningarne å det lån af 30,000
r:dr, Bruksegaren Conrad Fitinghoff under 1844—1845 års riksdag erhöll för återuppförandet
af de genom en våldsam vattenöfversvämning förstörda byggnaderna vid dét af
honom anlagda Conradsfors bruk i Östmarks socken af nämnde län, måtte af Rikets Ständer
beviljas, med afseende å de fördelar, denna bruks-anläggning medfört för invånarne i
den aflägsna och vanlottade landsort, der densamma genom en enskild persons kraftfulla
verksamhet blifvit tillvägabragt, samt med behjertande af de ytterligare förluster och olyckor,
brukets anläggare fått vidkännas under den, sedan lånets beviljande, förflutna tid, derunder
ett med tackjern lastadt fartyg sjunkit och en storbåt gått förlorad, samt den vid
bruket uppförda smedja och sedermera älven ladugårdsbyggnaden nedbrunnit.
Med anledning af denna motion anser sig Utskottet böra upplysa: att ifrågavarande
lån, enligt de derför bestämda betalningsvilkor, sedan detsamma till 1849 års slut fått
räntefritt innehafves, bör liqvideras genom inbetalning till Riksgäldskontoret af sex procent
årligen å det ursprungliga lånebeloppet, dervid skall beräknas tre procents ränta för det
återstående kapitalet, samt öfverskotta anses såsom kapilal-afbetalning; att under sednaste
riksdag framställning skedde om eftergift af den föreskrifna räntan, men å hvilken framställning
Rikets då församlade Ständer förklarade sig icke kunna fästa afseende; samt att
Fullmäktige i Riksgäldskontoret, efter derom gjord anhållan och emot ställd säkerhet för
återuppbyggandet af den, i September månad nästlidet år, till större delen nedbrunna
stång
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 58. 9
stångjerns- och manufaktur-smedja, hvilken var brandförsäkrad till ett belopp af 15,861
r:dr 16 sk., medgifvit den för denna brandskada belöpande ersättningssummas utbetalning
samt afskrifning å det till Riksgäldskontoret, jemte andra handlingar rörande omförmälda
lån, aflemnade brandbref.
Utskottet, som, lika med sednaste Riksdags Stats-Utskott, icke finner anledning att understödja
eller tillstyrka någon eftergift eller lindring i de vid ifrågavarande låns beviljande
fastställda, för låntagaren särdeles fördelaktiga, betalningsvilkor, får derföre hemställa,
att jemväl den vid innevarande riksdag om en sådan lindring gjorda
framställning må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 Februari 1851.
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående sökt arfvode för utdelning af de, ef
ter
sistförflutna Riksdags slut; tryckta häften af Bihanget
till Riksståndens 'protokoll.
(tigs. Afd.)
Enligt hvad Fullmägtige i Riksgälds-kontoret förStats-utskottet anmält, har vaktmästaren
hos Förvaltningen af Sjöärendena H. Wallin, hvilken uti enahanda egenskap varit
anställd och tjenstgjort hos Expeditions-utskottet under sednast förflutna riksdag, uti en till
Fullmägtige ingifven skrift anhållit örn ett arfvode af sextiosex r:dr 32 sk. för utdelningen
och allemnandet på anvisade ställen af de Bihanget till Riksståndens Protokoll vid samma
riksdag tillhörande, men först efter riksdagens slut tryckte handlingar; till stöd för hvilken
anhållan följande, behörigen styrkta och vitsordade, förhållande blifvit hos Fullmägtige anförde,
nemligen att sökanden, såsom arfvode för enahanda bestyr efter 1840 och 1841 års
Bih. till R. St. Prot. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2
40 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 58.
riksdags slut, då den återstående korrekturläsningen af Bihanget besörjdes genom en af
Expeditions-utskottet utsedd tjensteman, fick utaf Riksdagskostnadsmedlen uppbära ett sammanräknadt
belopp af 296 r:dr; att vaktmästaren vid Justitie-Ombudsmannens och tryckfrihets-kommittéens
expeditioner, hvilken biträdde med utdelningen af de efter slutet af
1844 och 1845 årens riksdag tryckte dylika handlingar, derför jemväl erhöll ett serskildt
arfvode, som utaf dessa expeditioners expensmedel utbetaldes; att ehuru det sökanden, i
egenskap af vaktmästare hos Expeditions-utskottet, tillerkända dagtraktamente upphörde med
Oktober månad 1848, han, härom anmodad, likväl fortsatte alt kringbära och utdela derefter
från trycket utgifna häften af Bihanget, ända till den 30 Juli 1849; samt att han, efter
denna utdelnings behöriga fullgörande, hos Tryckfrihets-kommittéen, som besörjde samma
handlingars tryckning, anhöll om utbekommande af ofvannämnde arfvode, men hvars
belopp kommittéen förklarade det ej tillkomma sig att bestämma och om hvars utbetalning
kommittéen således ansåg sig ej heller ega att besluta. Med anledning af Wallins sedermera,
på sätt redan är anfördt, hos Fullmägtige gjorde ansökning, hafva Fullmägtige, enär
de af Rikets Ständer, enligt 108 § i Riksgälds-kontorets reglemente, Fullmägtige till iakttagande
vid riksdags-kostnadernes bestridande meddelade föreskrifter icke innefattade något
stadgande, som berättigade dem att låta utbetala serskild ersättning för besväret med mer
berörde
handlingars utdelning, funnit sig icke kunna det sökta arfvode! bevilja; dock hafva
Fullmägtige, då sökanden, efter erhållet uppdrag, behörigen verkställt denna utdelning och
derigenom onekligen förvärfvat anspråk på vedergällning för det biträde, hvarmed han sålunda
under en längre tid tillhandagått, till Stats-utskottets pröfning öfverlemnat ifrågavarande
ansökning, med tillhörande bilagor; och hafva Fullmägtige derjemte fästat Utskottets
uppmärksamhet på behofvet af vederbörligt stadgande angående godtgörelsen för besörjandet
af den förestående utdelningen af de handlingar, som tillhöra Bihanget till Protokollen,
vid denna riksdag och först efter riksdagens slut kunna från trycket utgifvas.
Lika med Fullmägtige, anser Utskottet vaktmästaren Wallin vid här anförda förhållanden
berättigad till någon serskild vedergällning för omförmälde, åt honom uppdragna,
samt, enligt hvad styrkt blifvit, vederbörligen fullgjorda bestyr; och då någon anmärkning
hvarken från Tryckfrihets-kommittéens eller Fullmägtiges sida blifvit gjord emot beloppef
af det utaf Wallin begärda arfvode, samt den serskilda gratifikation, som af Tryckfrihetskommittéen,
för enahanda utdelnings verkställande efter 1844 och 1845 års riksdag, då’
densamma endast fortfor under en tid af något mer än 3 månader, tillerkändes den ho*
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 58. \\
kommittéen anställde vaktmästare, utgjorde 45 r:dr, har Utskottet, som icke är i tillfälle
bedöma det nu äskade arfvodes-beloppets förhållande till det besvär och den tidspillan,
meranämnda tryckta handlingars utdelning efter sistförflutna riksdag medfört, ansett sig böra
tillstyrka,
att ett arfvode af sextiosex r:dr 32 sk. må, såsom vedergällning för
denna utdelnings verkställande, i likhet med andra kostnader för
samma riksdag, af Riksgälds-kontoret ulbetalas.
Beträffande derefter det af Fullmägtige anmälde behofvet af serskildt stadgande i afseende
på godtgörelsen för utdelningen af de häften eller delar af Bihanget till Riksståndens
protokoll, som efter innevarande riksdags slut varda tryckta, så får Utskottet hemställa,
att ett belopp af femtio r:dr må, enligt Tryckfrihets-kommittéens
disposition, pä samma sätt, som öfriga utgifter för denna riksdag,
genom Riksgälds-kontoret utbetalas för verkställandet af ifrågavarande
handlingars utdelning, sedan bestyret med desammas tryckning af
bemälde Kommitté öfvertagits.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Reservation af Friherre Stjernstedt, A. W. ”Emot Utskottets förevarande tillstyrkande
får jag mig reservera. Den ifrågasatta summan är visserligen högst obetylig, men, ut
gående
från den princip att Rikets Ständer böra sjelfve städse iakttaga all nödig sparsamhet,
likasom de fordra att samma grundsats af andra statsmagten bör iakttagas, anser jag
att i detta fall något undantag från regeln icke är lämplig, alldrahelst jag tror att Riksgäldskontorets
vaktbetjenings-personal är fullkomligen tillräcklig, för att hafva kunnat utan serskild
ersättning bestrida det ifrågavarande bestyret med Riksdags-Bihangets utdelning.”
12
Stats- Utskottets Memorial, N:o 59.
H:o 59.
Ank. (ill Exp.-Utsk. d. 21 Febr. 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, angående serskilda arfvoden för utbetalningen af
riksdagskoslnaderna samt granskningen af derå afgifna
räkningar och reqvisitioner.
(ögs Afl.)
Sedan Rikets Ständer förordnat, att alla utgifter och kostnader för innevarande riksdag
skola af Riksgälds-kontoret omedelbart bestridas, har, enligt hvad dervarande Fullmägtige
hos Stats—Utskottet anmält, en af Kommissarierne vid nämnde verk fått sig uppdraget att
under serskildt föreskrifoa kontroller, på eget ansvar ombesörja dessa utbetalningar sam
att för de utbetalda medlen afgifva fullständig redovisning; hvarförutan det blifvit ålagdt
kammaren i Riksgälds-kontorets Revisions-kontor, att ej allenast granska alla, riksdagskostnaderna
rörande reqvisitioner och räkningar, utan äfven, till utbetalningarnes kontrollerande,
föra serskilda anteckningar öfver alla dylika af honom granskade och godkända
handlingar. Men som de uppdrag, bemälde tjenstemän sålunda erhållit, icke skulle egentligen
tillhöra deras tjenstebefattningar, och ej kunna af dem fullgöras, med mindre sådana
tjenstegöromål, som icke behöfde förrättas under de bestämda tjenstgöringstimmarne, lades
åsido, då ofvannämnde utbetalningar ifrågakomme, hafva Fullmägtige hemställt, att en efter
de med dessa utbetalningar förenade åliggandens ansvarsfulla och tidsödande beskaffenhet
någorlunda lämpad ersättning för desamma måtte varda anvisad; i hvilket afseende Fullmägtige
upplyst: att den tjensteman i Stats-kontoret, hvilken under 1823 års riksdag besörjde enahanda
liqvider, åtnjöt ett efter tre r:dr om dagen beräknadt arfvode, eller för hela riksdagen
993 r:dr; att de Riksgälds-kontorets tjenstemän, åt hvilka ifrågavarande bestyr under
nästpåföljde eller 1828, 1829 och 1830 års riksdag var uppdraget, derför erhöll ett
sammanlagdt belopp af 675 r:dr; att fastän liqviderna, som förut skedde genom assigneringar
på Banken, under de följande riksdagarne måste verkställas med kontanta penningar,
blefvo arfvodena då nedsatta, nemligen: vid 1834 och 1835 samt 1840 och 1841 års riksdagar,
till 266 r:dr 32 sk. för utbetalningarne och till 133 r:dr 16 sk. för räkningarnes
Stais-Utskottets Memorial, N:o 59. 13
granskning, samt vid de begge sednaste riksdagarne till 200 r:dr för det förra och till 100
r:dr för det sednare bestyret. Under åberopande af hvad Fullmägtige uti sina vid sistnämnde
tvenne riksdagar hos dåvarande Stats-utskott gjorda framställningar yttrat, att den då bestämda
vedergällningen, hvilken icke ens utgjorde tillräcklig ersättning för möjliga missräkningar,
ingalunda motsvarade det besvär oell det ansvar, som verkställigheten jemte
bokförandet och redovisandet af de mångå, under och efter hvarje riksdag förekommande,
större och mindre liqvider, å tillsammans 2 ä 300,000 r:dr, måste medföra, hafva Fullmägtige
föreslagit, att denna vedergällning vid innevarande riksdag måtte förhöjas samt bestämmas
i förhållande till riksdagens längd och få beräknas efter ett belopp af 66 r:dr 32 sk.
för hvarje månad, hvilket skulle efter Fullmägtiges pröfning, emellan förbemälde tvenne
tjenstemän fördelas, samt utgå från och med nyssförlidne Januari månads början, till och
med utgången af månaden näst efter den, under hvilken riksdagen slutas.
Då det enligt ej mindre Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente, än den för tjenstemännen
vid detta verk utfärdade tjenstgörings-ordning, åligger dervarande Kommissarier
alf, i öfverensstämmelse med Fullmägtiges beslut, verkställa alla Riksgälds-kontoret ålagda
utbetalningar, och då det härvid förefallande revisions-arbete, jemlikt reglementet, skall
besörjas af den i Revisions-kontoret anställde kamrerare, kan Utskottet icke instämma uti
Fullmägtiges yttrade åsigt, att de uppdrag en bland Kommissarierne samt nyssbemähle
Kamrerare, med hänsigt till nu ifrågavarande utbetalningar erhållit, icke egentligen tillhöra
deras vid Riksgälds-kontoret innehafvande tjenstebefattningar Dock, som serskilda arfvoden
för enahanda uppdrag under föregående riksdagar varit af Rikets Ständer beviljade, så
synes, på samma skäl, sorn då gjort sig gällande, jemväl en dylik vedergällning för meranämnde
göromål under nu- pågående riksdag böra tillerkännas de tvenne tjenstemän, hvilka
skola desamma bestrida; men Utskottet finnér sig icke ega någon giltig anledning, att tillstyrka
hvarken förändring i det förut iakttagna beräkningssättet för denna vedergällning, eller
förhöjning i dess af Rikets Ständer vid de begge sednaste riksdagarne bestämda belopp.
Utskottet får således hemställa,
att Rikets Ständer må bevilja ett arfvode af Tvåhundrade riksdaler
för deri tjensteman vid Riksgälds-kontoret, sorn fått sig uppdraget
verkställa utbetalningame för denna riksdag samt upprätta redogörelsen
för riksdagskostnaderna, äfvensom ett arfvode af Etthundrade
riksdaler för den tjensteman vid samma verk, hvilken det åligger att
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60.
granska reqvisitionerna och räkningärne i afseende på dessa kostnader.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Reservation:
Herr Bildt, D. G. reserverade sig deremot, att Stats-utskoltet, sedan det uttalat den
åsigt, att verkställandet af ifrågavarande utbetalningar utgjorde ett tjensteåliggande för Riksgälds-kontorets
kommissarier, icke bestämdt uttryckt, att det nu tillstyrkta ersättnings-beloppet
utgjorde så kallade missräknings-penningar, utan benämnt detsamma arfvode.
2V:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående upphörande af ljuspenningar för Embets-
och Tjenstemän samt Extra-Ordin arter.
<iV. A.)
Uti Kongl. Maj:ts till Stats-Utskottet aflåtna nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, har Kongl. Maj:t behagat tillkännagifva, att vid de regleringar af åtskilliga
embetsverk, som under de sednare åren blifvit beslutade, Kongl. Maj:t ansett i flera
hänseenden ändamålsenligast och till förenkling ledande, om med ljuspenningarne, hvilka
enabets- och tjenstemän samt betjening, enligt hittills gällande stadganden, åtnjuta, och
som utgjort föremål för serskilda uträkningar, den förändring blefve vidtagen, att desamma
för alla ordinarie inräknades uti lönerna, samt för de extra ordinarie, på sätt jemväl
Rikets Ständers år 1845 församlade revisorer föreslagit, indrages, emot det att anslag,
motsvarande hvad för sistnämnde ändamål i medeltal under sis.tförflutna fem år till hvarje
embetsmyndighet utgått, blefve ställde till vederbörande verks disposition, för att användas
till gratifikationer åt sådana extra ordinarie, som för flit och skicklighet sig utmärkt. Då
^n dylik förändring icke skulle medföra någon tillökning uti de för ifrågavarande ändamål
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 60. \ 5
förekomne utgifter, har Kongl. Maj:t täckts föreslå Rikets Ständer att, för verkställighet
deraf, medgifva att ifrån de å hvarje Hufvudtitel uppförda anslag till skrifmaterialier, ved
och ljus, hvaraf ljuspenningar hittills utgått, till de serskilde löningsstaterna öfverflvttades,
hvad som motsvarade dels de, ljuspenningar,j som för ordinarie personalen, enligt nu gällande
beräkning, böra utgå, dels medelbeloppet af hvad för de extra ordinarie i medeltal
för de sista fem åren blifvit utbetaldt, dock med jemkning till lämpliga summor.
I sammanhang med förevarande nådiga framställning, har Utskottet till pröfning förehaft
en af Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson från Hallands län i hedervärda
Bondeståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, deruti flera af nämnde Riksstånds
ledamöter instämt, och hvaruti, bland annat, föreslagits, att några extra ordinarie tjenstemän
icke måtte antagas.
Hvad nu först angår de till ordinarie embets- och tjenstemän anslagna ljuspenningar,
så skulle, i händelse de ordinaries löner ökades med ljuspenningarnes belopp, detta medföra
tillökning i de pensioner, som dessa tjenstemän vid afskedstagande! böra under vissa
vilkor åtnjuta på indragningsstaten och hvarigenom Statsverket betungades utan någon motsvarande
vinst.
Beträffande åter de extra ordinarie tjenstemännen skulle förlusten af de ljuspenningar
de författningarne likmätigt nu åtnjuta, betaga dessa tjenstemän den enda uppmuntran vfd
inträdet på embetsmannabanan, desamma hittills tillgodokommit, och dessutom på visst sätt
vara en orättvisa mot redan antagna extra ordinarier, hvarförutan genom ljuspenningarnes
upphörande det uppkomna beloppet till gratifikationer blefve olika inom olika embetsverk,
och för Stats-Expeditionerne samt Bergscollegium alltför ringa för det afsedda ändamålet,
att nemligen belöna ådagalagd flit och skicklighet, samt gratifikationers utdelande, såsom
till en del beroende på förmäns välvilja, måhända medföra missbelåtenhet. Då Kongl.
Maj:t dessutom äger, på annat och mera verksamt sätt, dels genom arbetsordningar för
embetsverken meddela föreskrifter, i afseende på de vilkor hvarunder extra ordinarier må
bibehållas vid rättigheten att ljuspenningar uppbära, dels ock slutligen genom dessa tjenstemäns
befordrande till tjenster på stat, att framkalla skicklighet och flit samt dessa egenskaper
belöna, finner Utskottet på grund häraf, och enär genom den ifrågaställa förändringen
någon besparing icke skulle tillskyndas Statsverket, sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till det uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition
framställda förslag till disposition af ljuspenningarne.
Stockholm den 21 Februari 1851.
16
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 60.
Reservationer:
af Herr von Troil, S. G. "Att den af Kongl. Maj:t föreslagna förändring med ljuspenningar
är till sin grundsals riktig, såsom'ledande ej blott till göromålens påskyndande vid de
tillfällen, då extra ordinarie tjenstemäns arbetsförmåga behöfver i någon väsendtligare mån
anlitas, än äfven till en rättvisare belöning än efter nu gällande föreskrifter, för dem bland
desse sednare, sorn utmärka sig för flit och skicklighet, lärer väl af ingen kunna bestridas. Utskottet
har likväl trott sig böra hos Rikets Ständer afstyrka bifall till den nådiga propositionen,
på grund af de svårigheter eller rättare ojemnheter, som visat sig vid dess tillämpning— och
att sådana förefinnas derigenom, att det vederlag för till extra ordinarier utgående ljuspenningar,
som borde hvarje verk tilldelas är lämpadt ej efter verkens behof, utan efter medeltalet
af de extra ordinarie tjenstemännens antal under sednaste fem år, kan ej förnekas.
Så visar sig t. ex. att Civil-, Finans-, Ecklesiastik- och Landtförsvars-Departementernes
expeditioner med en tjenstemannapersonal på ordinarie stat af 13 å 14 personer hvardera,
skulle erhålla endast r:dr266: 32, 293: 16, 226: 32 och 233 : 16, Justitie-departements-expeditionen
r:dr 93: 16, Sjöförsvars-departementets expedition r:dr 26: 32 och Bergskollegium
mod 14 ordinarie tjenstemän 40 r:dr, då Förvaltningen af Sjöärendena, hvars göromål väl
ej kunna jemföras med Statsexpeditionernas, skulle bekomma 340 r:dr, Justitie-revisionsexpeditionen
med 25 ordinarie tjenstemän 1,066: 32, Svea Hofrätt med 57 d:o 1,000 rdr,
Kammarkollegium med 38 d:o 1573: 16, Kammarrätten med 55 d:o 966: 32 o. s. v. —
Dessa ojemnheter äro en följd deraf, att de extra ordinarie tjenstemännens antal inom de
olika verken ingalunda varit lämpadt efter göromålens mängd och beskaffenhet, utan berott
endast af slumpen och af den förkärlek eller den utsigt till befordran, som vid inträdet
på tjenstemanna-banan föranledt de från akademierne utexaminerade unge män, att företrädesvis
söka inträda inom det ena eller andra af dessa verk. Det nu utgående beloppet
af ljuspenningar kan derföre icke lämpligen tagas till grund för ett stadigvarande och
på stat uppfördt anslag till uppmuntran för ådagalagd flit och skicklighet. Grunden för
ett dylikt anslag bör vara behofvet, d. v. s. göromålens mängd och vigt, och detta kan
blott af Kongl. Maj:t beräknas, med den allmänna öfversigt af samtlige embetsverkens
ställning, som af styrelsen kan förväntas. Men om dessa förhållanden äfven af mig måste
medgifvas, så kan jag likväl icke tillerkänna dem tillräcklig vigt, att deruppå grunda ett
fullkomlist
V '
Stals-Ulskottets Utlåtande, N:o 60. i 7
fullkomligt afstvrkande af hvad Kongl. Maj:I behagat föreslå, och jag nödgas af sådan
anledning underställa Rikets Ständer min enskifta åsigt af denna fråga.
Då man undantager Tullverket, Postverket och Fångvårdsstyrelsen, för hvilka, genom
senaste organisationer, den ifrågasatte regleringen redan blifvit verkställd, uppgår beloppet
af ljuspenningar för öfriga embetsverks extra-ordinarie tjenstemän till icke fullt 10,000 rdr.
Jag anser derföre, att Rikets Ständer, med förklaring, att det af Kongl. Maj:t gjorda förslag
ej kan föranleda någon förändring uti den riksstat, som vid innevarande riksdag uppgöres,
likväl borde i aflåten underdånig skrifvelse tillkännagifva:
a) att de, för deras del, medgifva, att ljuspenningarne må, vid skeende löneregleringar
för de ordinarie Ijenstemännen, försvinna och inbegripas under lönerne;
b) att Kongl. Majit ville lill näst sammanträdande Ständer afgifva förslag till förändradt
användande af de ljuspenningar, som lill extra-ordinarie tjenstemän utgå, gruridadt på hvarje
Stats-expeditioris, Kollegii, Hofrätts eller embetsverks verkliga behof, och under vilkor,
att hela den summa, som till gratifikationers utdelande skulle anslås, ej finge öfverstiga 10,000
r:dr eller det belopp, hvartill ljuspenningarne för extra-ordinarie tjenstemän nu ungefärligen
uppgå, då Tullverket, Postverket och Fångvårdsstyrelsen ej tagas i betraktande;
c) att de nuvarande extra-ordinarier tilldelade ljuspenningar ina för dem personligen
bibehållas och gratifikations-medlen således icke blifva disponibla förr, än i den mån extraordinarierne
afgå;
d) att hädanefter ingen extra ordinarie embetsman blir berättigad alf, på sätt hittills
egt rum, uppbära ljuspenningar och att de i detta hänseende utgifna författningarna till
kraft och verkan upphäfvas;
ej att Rikets fetänder medgifva, att Kongl. Majit må intill nästa riksdag tillåta vederbörande
embetsverk, Kollegier och Hofrätter att såsom gratifikationer till lönlösa tjenstemän
använda hvad af extra-ordinariernes nu utgående ljuspenningar kan genom afgång
blifva dispooibcdt; dock utan rättighet att, derest sammanlagda beloppet af dessa ljuspenningar
öfverstiger hvad som vid den sluslig-a regleringen kan blifva för hvarje verk fastställdt,
då ega anspråk på öfverskottets fortfarande användande.”
Häruti instämde Herrar Nordvall och Norin.
Af Herr Lagerhjelm, P. ”Bifall till Kongl. Majits proposition, med tillägg, att Kongl.
Maj-t skulle ega att fördela ljuspenningarne emellan de serskilda verken.”
Bih. tiU R. St. Prof. IS50 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
18 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 60.
Af Herr af Harmens, H. 0. och Doktorerne Stenhammar, Gumalius samt Kontraktsprosten
Forssell.
Af Herr IKaern. "Uti S,tals-utskottets afstyrkande af den utaf Kongl. Majit föreslagna
förändring i afseende på
mig deremot reservera.
Den ringa nytta, som nu med dessa ljuspenningar ernås, och de mariga missbruk,
hvartill de gifva anledning, äro allmänt bekante förhållanden och hafva äfven inom Utskottet
blifvit vitsofdade och erkände. Någon vidare utredning af dem torde således icke vara
af nöden och jag öfvergår derföre genast till beslridande af de af Utskottet emot den föreslagne
förändringens lämplighet förebragta skäl.
Utskottet anför rörande den föreslagna ökningen af de ordinarie embetsmännens löner
med de belopp, hvartill ljuspenningarne hittills för dem utgått, att härigenom en tillökning
skulle uppkomma uti de pensioner, desse tjenstemän äro berättigade att vid afskedstagandet
på Indragningsstat åtnjuta och att Statsverket på detta sätt skulle betungas, utan att någon
motsvarande vinst deraf uppstode. Men Utskottet glömmer dervid, att den vinst, som
med denna förändring åsyftas, visserligen icke direkt är någon förbättring uti Statsbestyrens
gång, men väl en derpå alltid inverkande och i Sverige i ailä afseenden serdeles behöflig
förenkling af räkenskapernas form, äfvensom att det betungande, Statsverket genom de förhöjda
pensionerna kommer att vidkännas, blir mer än ersatt genom liktidigt med föiändringen
inträffande förhöjning uti den bevillning, som al embetsmännen erlägges och vid hvars
bestämmande ljuspenningarne hittills aldrig tagits i betraktande, enär de alltid ansetts vara
bland de från bevillning fritagne expenser inberäknade.
Hvad derefter de extra ordinarie tjenstemännen angår, så kan jag icke i likhet med
Utskottet anse den nuvarande fördelningen (på hvilken visad flit och arbetsförmåga äro
utan allt inflytande) för dem innebära någon lämplig uppmuntran; ej heller fruktar jag den
missbelåtenhet, som kan uppstå hos desse tjenstemän till följd deraf, att deras lönevilkor
blifva beroende af storleken af det af dem förrättade arbete; och någon orättvisa eller
mannamån synes mig dervid icke vara att befara, enär medlen, enligt Kongl. Majtts nådiga
proposition, ingalunda skola öfverlemnas tili några enskildta personer att af dera godtyckligt
fördelas, utan skola ”blifva ställda till vederbörande verks disposition”, d. v. s, i likhet med
rattstvister och öfriga frågor blifva i vanlig ordning föredragne och afgjorde. I motsatts
mot Utskottet tror jag också, att en verklig besparing skulle i. framtiden af föråndringen
*
S/ats-lJtskottels Utlåtande, N:o 60. 19
uppslå, ly ehuru någon minskning af på stat uppförda anslag ej blifvit ifrågasatt, är det
likväl att hoppas, att, sedan medel lör anförde ändamål blifvit ställde till embelsverkens dis
position,
de nu så vanliga gratifikationerna af öfverskotter och besparingar på hufvudtitlarne
skola, om ej upphöra, åtminstone betydligt förminskas.
Giltigheten af ett utaf de af Utskottet anförde skälen, nemligen den olikhet, som emellan
olika embetsverk skulle komma att ega rum, kan emellertid icke nekas, ty mängden
af de unge män, som inom något embetsverk anmält sig till tjenstgöring är visserligen icke
någon säker mätare på storleken af det arbete och behofvet af hjelp till dess förrättande,
•som inom verket kan förefinnas. Men detta inkast bör icke blifva något hinder för en i öfrigt
nyttig reforms införande, ty dels kan det, om Kongl. Maj:ts proposition antages och till
följd deraf ojemnheter skulle uppstå, icke förutsättas, att denna omständighet skulle undgå
Rikets Sländers härnäst sammanträdande Revisorers uppmärksamhet och på grund af deras
anmärkningar blifva vid nästa statsreglering rättade; dels finnes icke något hinder för
Rikets Ständer att ställa hela den begärda summan till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att
i mån af behof emellan embetsverken fördelas. Dock synes mig, att, om sistnämnde alternativ
skulle föredragas, Rikets Ständer tillika borde ingå till Kongl. Maj.t med underdånig
anhållan om nådig proposition i ämnet till nästa riksdag* för att då kunna på vederbörande
stater uppföra de olika anslagen.”
Uti denna reservation hafva Herrar Grape, Petré och Lindström instämt.
STOCKHOLM. Östlunb & Berling, 1851.
Slats-Ulshottets Utlåtande, M 61.
1
JW 61.
Ank. till F-xp.-Utsk. d. 86 Febr. 4831, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-Kontorets förvaltning under den
sedan början af 1847 och 1848 års riksdag förflutna
tid.
(Rgs Afd.)
Efter erhållna remisser å Rikets Ständers, år 1849 församlade, Revisorers
berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, har
Stats-Utskottet genomgått denna berättelse samt tagit närmare kännedom om de
omständigheter och förhållanden, hvilka föranledt deruti förekommande serskilda
yttranden och framställningar; hvarjemte Utskottet, till följd af dess, i grundlagarne
föreskrifna, åligganden, granskat både de af Revisorerne omförmälda och de efter
revisionstiden vidtagna åtgärder, i afseende på nämnde verks styrelse och förvaltning,
dervid Utskottet genomläst alla hos Fullmäktige förda protokoll från den
dag, hvarmed Revisorernes protokolls-granskning slutade, samt till och med den
29 November nästlidet år, eller den dag, under hvilken Fullmäktiges berättelse till
Rikets Ständer vid innevarande riksdag är afgifven; och får Utskottet, i ett sammanhang,
meddela sitt utlåtande angående de af Revisorerne anförda förhållanden
och gjorda framställningar, samt afgifva sin berättelse och sina yttranden om hvad,
som under den nu fortsatta granskningen af förvaltningsfitgärderna vid Riksgäldskontoret
förekommit.
4:o.
Angående de till åtskilliga nedbrunna städers återuppbyggande beviljade låneunderstöd
(Sid.
47 i Revisionsberättelsen).
Under granskningen af de serskilda räkenskaperna rörande städerna Norrköpings,
Borås, Wenersborgs och Wexiös byggnadslån, hade den mindre ordentligvet
och noggrannhet, hvarmed de föreskrifna årliga ränte- och kapital-inbetalningarne
å dessa lån, till en betydlig del, blifvit verkställde, ådragit sig Revisorernes
uppmärksamhet, helst härigenom den tid, inom hvilken lånen borde vara till fullo
återbetalda, förlängdes, samt både bokförings- och revisionsarbetet i hög grad förökades
och försvårades. Derjemte hade det förekommit Revisorerne anmärkningsvärdt,
att åratal förbigått, innan slutlig godtgörelse erhållits för utskrifna och af
Bill. lill R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 17 Haft. 1
2
Slals-Utskottets Utlåtande, Jtä 61.
Riksgäldskontoret, till förvarande af dess inteckningssäkerhet, förskottsvis inbetalda
extra brandförsäkringsafgifter. För öfrigt hafva Revisorerne förklarat sig instämma
i den utaf 18-43 års Revisorer uttalade åsigt, angående nödvändigheten af en
framtida förändring i det, från och med 1823 års riksdag, vid dylika byggnadslåns
beviljande, stadgade liqvidations- och bokföringssätt, dervid Revisorerne yttrat:
att det i flera hänseenden syntes för det allmänna vara af synnerlig vigt, att, vid
framdeles ifrågakommande låneunderstöd för nedbrunna städers återuppbyggande,
samma vilkor stadgades, som under sednaste riksdag bestämdes för staden Christianstads
byggnadslån, eller att vederbörande myndighet skall, å stadens vägnar, åtaga
sig ansvaret för och bestyret med hela lånesummans återbetalning, så att Riksgäldskontoret,
såsom långifvare, hvarken för lånemedlens bokföring och bevakning,
eller för liqvidernas verkställande, behöfde taga befattning med de serskilda låneiunehafvarnes
skuldförbindelser jemte dertill hörande intecknings- och öfriga säkerhetshandlingar;
och hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å
angelägenheten deraf, att sådana vilkor för framtiden varda föreskrifna.
För att vinna närmare upplysning om de af Revisorerne uppgifna förhållanden
och för att erhålla ytterligare ledning för bedömandet, om och i hvad mån
den anmärkta mindre ordentligheten vid omförmälda liqviders verkställande kunde
härleda sig från fördröjdt eller uraktlåtet iakttagande af de, med hänsigt till dessa
liqvider, Riksgäldskontoret tillhörande åligganden, har Utskottet tagit kännedom
om de räkenskaper och andra handlingar, som utvisa, när de föreskrifna inbetalningarne
bordt ske och huru desamma blifvit verkställda, samt hvilka åtgärder uti
ifrågavarande hänseende å Riksgäldskontorets sida vidtagits. Härvid har Utskottet
så mycket mindre funnit anledning till någon erinran, hvad Riksgäldskontorets tillgöranden
beträffar, som erfarenheten visat, att strängare utsöknings- och indrifningsåtgärder
vid flera tillfällen medfört den påföljd, att Riksgäldskontoret blifvit egare
af de utmätte egendomarne, hvilka, sedan de, för bevakandet af kontorets inteckningsrätt,
måst vid utmätnings-auktionerna för detta Verks räkning inropas, icke
utan svårighet eller förlust för detsamma kunnat åter försäljas. Vidkommande
åter vederbörande låneinnehafvares mindre noggranna fullgörande af deras betalningsskyldighet,
så har Utskottet, vid den anställda undersökningen, funnit Revisorernes
yttrande väl grundadt, i afseende på liqviderna för städerne Norrköpings,
Borås och Wenersborgs byggnadslån. Utskottet har dessutom, under läsningen
af Fullmäktiges protokoll, erhållit ökade anledningar att instämma uti den af Revisorerne
yttrade åsigt om nödvändigheten af förändrade stadganden rörande ansvarigheten
och liqvidationssättet för de byggnadslån, hvilka, i anseende till inträffade
eldsvådor, hädanefter kunna varda deraf hemsökta städer beviljade, äfven
-
