# ID: svediakorp-gov2216
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,646
# sentences: 2,842
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
saima®! aaaMåaaaiä
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i stockholm
Åren 1850 oell 1851.
TREDJE SAMLIN GOM*
Konstitutions-111 sko ttets Memorial, Utlåtanden och lietänkanden.
i "■ y ' i
. V ' L-jjT ■ ,
‘ -• - - ■.• ■> •. '
rctii
i '
T
Konstitulions-Utskottets Memorial, N:o i.
i
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Dec. 1850, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, om ar frodén för CoustitutionsUtskottets
Cancellie.
Sedan Constitutions-Utskottet numera tillsatt sitt Cancellie, och dervid, utom den
i Riksdags-Ordningen för detsamma bestämda personal af en Secreterare och en Cancellist,
funnit för göromålens skyndsammare gång nödigt att, i likhet med hvad vid
föregående Riksdagar egt rum, antaga en Notarie och tvänne Cancellister, af hvilka
sistnämnda den ene likväl ej förr skulle anställas, än behofvet möjligen framdeles dertill
föranledde; får, med anledning af 24 §. 1 mom. Riksdags-Ordningen, Utskottet
hos Riks-Stånden vördsamt anhålla, att arfvoden för desse tjenstemän, enligt fastställda
grunder, måtte beviljas. Stockholm den 5 December 1850.
På Höglofliga Ridderskapets och Adelns På Högvördiga Preste-Ståndets
Ledmöters vägnar.
G. Lagerbjelke.
H. O. Holmström.
vagnar.
På Vällofliga Borgare-Ståndets]
På Hedervärda Bonde-Ståndets
vägnar.
vägnar.
A. M. Brinck.
Anders Ericsson.
J. J. Nordström.
Bih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 3 Sami. 1 Hätt.
2
Konslitutions-Utskottets Memorial, 2.
N:o 2.
Ank. till Exp. UUk. d. 6 Den. 1850, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, angående det nu hellande förslaget
till ng Riksdags-Ordning, jemte dervid fogad särskild
artikel, äfvensom, i sammanhang dermed, till ny
Rcgerings-form.
Bland de flera förslag till ändringar i nu gällande grundlagar, sorn af Rikets Höglofliga
Ständer vid sednast haline Riksdag, enligt 62 och 63 §§. Riksdags-Beslutet
den 24.0clobcr 1848, antogos att hvila på bordet till slutlig grundlagsenlig behandling
vid den nu ingångna, förekommer i främsta rummet Kongl. Maj:ts nådiga förslag till
ny Riksdags-Ordning, jemte dervid fogad särskild artikel, äfvensom, i sammanhang
dermed, tili ny Regeringsform; Och som detta förslag utgör ett helt för sig, på
hvars godkännande eller förkastande pröfningen af flera bland de andra hvilande förslagen
beror, har Constitutions-Utskottet ansett sig böra detsamma til! Rikets Ständers
afgörande särskildt öfverlemna.
Enligt anmälan från Rikets Ständers Riksgälds-Contor, finnas derstädes af ifrågavarande
förslag 1200 exemplar allaredan aftryckta; Och har Utskottet, för att förvissa
sig om aftryckens öfverensstämmelse med de höga original-handlingarne, låtit
genom en dertill utsedd Comité desamma granska, och dervid funnit uti aftrycken
endast de tryckfel förekomma, som här nedan upptagas och lill behörig rättelse anmälas.
Tryckfel:
I de tryckta exemplaren läses: / originalen läses:
Stals-Råds-prolokollet för den 1 Maj 1848,
sid. 3.
2:o, andra raden:
i frågan om Svenska etc. — i frågan om sättet för Svenska etc.
liomtilutions-V Iskottets Memorial, N:o 2.
Riksdags- Ordningen,
sid. 9, §. 16, mom. 1, rad. 2:
den afdelning, som väljes, etc.
sid. 12. § 31, moni. 4, rad. 2, 3:
före valet uppskattas etc.
sid. 16, § 49, mom. 1, rad. 3, 4:
— anledding, etc.
sid. 23, § 72, stycket 3, rad. 2:
— eller sora bör välja etc.
sid. 29, § 97, hänvisningen in margine:
II. O. §. 33,
sid. 31, § 105:
Utskottets expeditioner, etc.
sid. 31, § 107, stycket 1, rad. 1:
— kamare han tillhör,
sid. 36, § 125, råd. 5:
— den karaares beslut, etc.
sid. 38, § 135, stycket 2, rad 4:
— omröstning,
sid. 39, §. 136, stycket 1, rad. 1:
— skall Riksförsamlingen, etc.
Regering s-Formen:
sid. 60, §. 62, rad. 1:
•— af Stats- och Bevillnings-utskotten,
— den afdelning, som väljer etc,
— före valet uppskattats,
—- anledning,
— eller som eger välja, etc.
— R. 0. § 32.
— Utskotts expeditioner
— kamare han tillhörer,
— den kamare/ts beslut,
— omröstning,
— skall Riksförsamling,
— af Stats- och Bevillnings-utskotte/,
isning:
Bihang till Riks-Ståndens Protokoll, lil Sami. Const. Utsk. Mern. N:o 12.
Ridd. och Ad:s Prot. den 9 Juni 1848.
Presteståndets Prot. s. dag.
Borgare St. Prot. s. dag.
Bonde St. Prot. s. dag.
Stockholm, den 6 December 1850.
STOCKHOLM, F. d. Schultze^ Boktryckeri, 1850.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
N:o 3.
Ank. till Exp. Etsk. d. 16 Dec. 1850, kl. 2 e. m.
Memorial lill Rikets Ständer, angående ett af Herr Cassel
räckt och af Fällojliga Borgareståndet remitteradt Järs lag
om ytterligare uppskof med afgår andel af Kongl. Maj: Is af
gifna,
nu hvilanda nådiga Förslag till ny Riksdags- Ordning,
in. m.
Constitutions-Utskottet har förehaft ett genom remiss från Vällofliga Borgareståndet
inkommet, af Herr Cassel, med anledning af 81 § Regeringsformen, i
Ståndets plenum väckt förslag om uppskof till nästkommande riksdag med afgörande
af del, utaf Kongl. Majit till Rikets Ilögloflige Ständer under sednast hållna
riksdag ofverlcmnade och af Rikets Ständer då till slutlig grundlagsenlig behandling
vid nu sammankomna riksmöte antagna nådiga förslag till ny Riksdags-Ordning och
i sammanhang dermed till ny Regeringsform; men som till Constitutions-Utskottets
kännedom kommit, att såväl Höglofliga Ridderskapet och Adeln som Högvördiga
Presteståndet förehaft tvenne hos dessa Riks-Stånd väckta förslag af enahanda
syftning, som det ifrågavarande, och lemnat desamma utan afseende, anser Ut
skottet
i följd deraf det numera vara utan ändamål, att till Riks-Ständen med något
yttrande i anledning af samma förslag inkomma
och hemställer derföre vördsamt att detsamma måtte få anses såsom
förfallet.
Stockholm den 16 December 1850.
Reservationer:
Af Herr Brinck, som reserverade sig och beklagade den behandling, som
denna fråga rönt ej mindre inom Utskottet, än uti tvenne Riks-Stånd, af hvilken
behandling syntes det ringa hopp, som numera förefinnes, att la fosterlandets vigtigaste
fråga bragt till lyckligt slut;
Af Herr Ekholm: Emot den utgång, som den af Herr Cassel, med stöd af
81 § Regeringsformen, väckta motionen erfarit, hvilket hufvudsakligen berott
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 3 Samt. 2 Haft.
2
Ronstitutions-Utskotiets Memorial N:o 3.
deraf, att, enligt min uppfattning, tvenne Riks-Stånd vägrat densamma grundlagsenlig
åtgärd medelst dess omedelbara upptagande utan att hänskjuta motionen,
såsom onekligen utgörande en allmän och synnerligen vigtig fråga, i öfverensstämmelse
med 44 och 49 §§ Riksdags-Ordningen, till vederbörligt Utskott, får jag
nedlägga min vördsamma reservation.
Herrar Cassel, Berger, Sundler, f. d. Talmannen Anders Erikssonf. d.
vice Talmannen Nils Pehrsson, Anders Andersson och Pehr Sah'strim instämde
uti Herr Rrincks reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1850.
Konstitutium-Utskottets Memorial, N:o 4.
1
N:o 4.
å \
Ank. till Exp. Utsk. d. 10 Jan. 1851, kl 2 e. m.
»
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift å de från sednasle
Riksdag hvilande förslag till par liela ändringar i Grundlagarne.
Sedan genom tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut det af Kongl. Maj:t vid
sednaste riksdag afgifna och af Rikets Högloflige Ständer då till slutlig pröfning
vid nu ingångna riksmöte antagna Nådiga förslag till ny Riksdagsordning m. m.
förfallit, och det vilkor, med hvilket åtskilliga genom Konstitutions-Utskottet under
nästföregående riksdag afgifna förslag till partiela ändringar i Grundlagarne
af Rikets Ständer godkändes till behörig pröfning vid den riksdag, som nu är sammankommen,
alltså till kraft och verkan upphört, får Konstitutions-Utsk ttet härhos
till den åtgärd, Grundlagarne föreskrifva, vördsamt insända såväl dessa ändringsförslag,
som dem, hvilka utan sådant vilkor till hvilande antogos. De förra
äro på åtföljande bilaga upptagne sub N:is 1—8, de sednare sub N:is 9—11,
och allesamman äfven uti 63 § af sednaste riksdagsbeslut antecknade.
Stockholm den 7 Januari 1851.
Bih. till R. St:x Brot. 1850 & 1851. 3 Sami. 3 Heijl.
1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
Cirimdlags-äiiriring^s-förslag;,
af Rikets Höglofl. Ständer vid Riksdagen 1847—1848 antagna att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
1.
Förslag till ändring af (5(8 § Riks dags-Ordning en, rörande tiden för
Revisionerna af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-Kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Hakstla^s-Oremiiig-eii.
§ 68.
(Paragrafernas nuvarande lydelse)
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvart lor sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer, att emellan riksdagarne,
enligt af Riksens Ständer utfärdad instruktion,
öfverse och granska Statsverkets,
Bankens och Riksgälds-konlorets tillstånd,
styrelse och förvaltning; likväl, hvad Statsverket
angår, ulan rättighet att meddela
föreskrifter, eller förändringar besluta.
Desse Revisorer, som skola vara Sex af
(Föreslagna ändringar eller lillägg, utmärkta med
kursiv stil).
Riksens Ständer skola derjemte, i
den ordning, Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje riksdag förordna
om Revisorer, att, enligt af Riksens Ständer
utfärdad instruktion, öfverse och granska
Statsverkets, Bankens och Riksgäldskoutorets
tillstånd, styrelse och förvaltning;
likväl, hvad Statsverket angår, utan
rättighet att meddela föreskrifter, eller
förändringar besluta. Desse Revisorer skola
vara sex af hvarje Riksstånd, och, pä
Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
3
hvarje Riksstånd, bera emellan Riksdagarne
sammanträda så ofta, att hvarje Revision
må kunna omfatta tvänne års afslutade
räkenskaper, och tage derföre alltid Revisionsförrättningen
sin början den 15
September; skolande såväl Riksens Ständer,
som afgående Revisorer, i likstämmighet
härmed, utsätta tiden till nästpåföljande
Revision, till hvilken Revisorerne
böra af Konungen kallas. Och må ingen
Revision öfverskrida en tid af tre månader.
Med Revisorernas röstberäkning förhålles
enligt de uti 60 § utstakade grunder.
Konungens kallelse, hvarje år sammanträda.
Revisions-förrättningen bör alltid
taga sin början den 15 September och
omfatta de för år afslutade räkenskaper,
hvilka af föregående Revisorer icke
blifvit granskade. Ej må någon Revision
öfverskrida en tid af två månader.
Med Revisorernas röstberäkning forhålles
enligt de uti 66 § utstakade grunder.
Bihang till samtlige Riks-ståndens
protokoll, III Samlingen, Konstitutionsutskottets
Memorial Nrris 6, 7.
Ridderskapets och Adelns protokoll
för den 12 April 1848.
Preste-ståndcts protokoll för den 12
April 1848.
Borgareståndets protokoll för den
5 April 1848.
Ronde-siåndets protokoll för den 8
April 1848.
Förslag till ändring i 2—6 mom. 14 § och 22 § Riksdags- Ordningen,
rörande representations-iåittigheten för Fahlu Bergslag.
Rlksdags-Ordning-eia»
§ 14.
l:o Hufvudstaden Stockholm — — — l:o Hufvudstaden Stockholm —
årliga utskylder. — — årliga utskylder.
4
Konstitu tio tis- Utsko tte ts Memorial N-o 4.
2: o. De öfriga Rikets Städer äge
att sända fullmäktige af Stadens Borgare
eller Magistrats-personer, och Fahlu Bergslag
af Fjerdeparts-ägare, som tillika äro
brukande Bergsmän.
3:o. Valen skola ske inför Magistraten,
efter det å hvarje ort hittills
öfliga valsätt, deruti likväl ändring kan
äga rum, enär antingen någon Stads samtlige
valberättigade invånare, eller ock en
eller flere klasser bland dem, hos Konungen
anhålla om fastställande af en ny
valordning för staden, och Konungen, efter
vederbörandes hörande, finner skäl att
härtill samtycka. Då valen förrättas af
Borgerskapet samfäldt och icke af Elektorer,
beräknas rösterna, efter hvad hvar
och en af de väljande till staden skattar,
samt, för Fahlu Bergslag, efter Fjerdepartsgrufvedelarne.
Annorlunda, än genom
ordentlig omröstning med slutna sedlar,
af Borgerskapet eller af dess utsedde
Elektorer, må riksdags-fullmäktig
icke kallas.
4:o. Götheborg sände tre egna fullmäktige;
Städerna af första klassen hvardera
två; de af andra klassen, med rätt
att ställa Iva, hvardera minst en, samt
städerna af tredje klassen, äfvensom Fahlu
Bergslag, hvardera En fullmäktig. Städerna
af de öfriga klasserna äga att sända
hvardera en fullmäktig; dock med rättighet
att förena sig, två högst tre, om
en person, hvilken dock måste vara till
Riksdagsman vald för en af dessa städer, der
han sjelf Magistrats-person eller Borgare är.
2:o. De öfriga Rikets Städer ega
jemväl att sända fullmäktige af Stadens
Borgare eller Magistratsperson^1. Götheborg
sände tre egna fullmäktige; Städerne af
första klassen hvardera två; de af andra
klassen, med rätt att ställa två, hvardera
minst en; och Städerna af tredje klassen
hvardera en fullmäktig. Städerna af de
öfriga klasserna ega att sända hvardera
en fullmäktig, dock med rättighet att förena
sig, två, högst tre, om en person,
hvilken likväl måste vara till Riksdagsman
vald för en af dessa städer, der han
sjelf Magistratsperson eller Borgare är.
Riksdagsfullmäktig för stad af tredje klassen
må jemväl kunna tillika antaga fullmakt
för en annan stad af lägre klass.
3:o. Valen skola ske inför Magistraten
efter det å hvarje ort hittills öfliga
valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum,
enär antingen någon stads samtlige valberättigade
innevånare, eller ock en eller
flere klasser bland dem, hos Konungen anhålla
om fastställande af ny valordning
för Staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl att dertill
samtycka. Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer,
beräknas rösterna efter hvad hvar och en
af de väljande till staden skattar. Annorlunda,
än genom ordentlig omröstning med
slutna sedlar af Borgerskapet eller af dess
utsedde Elektorer, må Riksdags-fullmäktig
icke kallas.
4:o. Ingen må för Städerna till
Riksdagsman utses, som icke minst tre
konstitutions-Utskottels Memorial N:o 4.
5
Riksdagsfullmäktig för stad af Tredje
klassen må jemväl kunna tillika emottaga
fullmakt för en annan stad af lägre
klass.
5:o Ingen må för städerna till Riksdagsman
ulses, som icke, minst tre år
före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst, varit Magistratsperson eller Borgare
i staden, ej heller för Fahlu Bergslag
någon, som icke lika tid varit derstädes
brukande Bergsman ; och beräknas
denna tid, för Magistratsperson och
Borgare, från Tjenste- eller Borgare-edens
alläggande, samt för Bergsman, från den
dag, då han, genom Grafve-rättens beslut,
blifvit till bergsbruks idkande berättigad.
6:0 Utom Fahlu Bergslag —
efterrättelse uppläsas.
år före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst, varit Magistratsperson eller
Borgare i staden; och beräknas denna
tid från tjenste- eller borgare-edens afläggande.
5:o Fjerdeparlsegare i Fahlu Bergslag
äga att inom sig till Riksdagsman
i Borgare-ståndet utse en Fullmäktig,
som icke till annat Riksstånd hörer och
ej någon beställning i Rikets tjenst innehafver.
Valet verkställes på öfligt
sätt inför Magistraten i Fahlun, och rösterna
beräknas efter fjerdeparts grufvedelarne.
Ingen vare härvid valbar, som
icke i nämnde bergslag varit fjerdepartsegare
minst tre år före den dag, hvartill
Riksdagen blifvit pålyst, och är inom
Länet bosatt.
6:0 Utom Fahlu Bergslag — — —
efterrättelse uppläsas.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som i skall
hällas och tager sin början den . . . .
befullmäktigas härmed, efter föregånget
ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller
Akademi): (för Borgare-ståndet ifrån N.
N. stad, eller ifrån bergsbruken inom
N. N. valdistrikt): (för Bonde-ståndet,
boende och besuten å hemmanet N. N.
uti N. N. härad af N. N. län) att del
-
Full makterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: ”Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, sorn i skall
bållås och tager sin början den . . . .
befullmäktigas härmed, efter föregånget
ordentligt val, N. N. (för Preste-ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi)
: (för Borgare-ståndet ifrån N. N.
stad, eller från bergsbruken inom N. N.
valdistrikt): (för Bonde-ståndet, boende
och besuten å hemmanet N. N. uti N.
N. härad af N. N. län) att deltaga i
6
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 4.
taga i rådslagen och besluten om derstädes
förekommande ärenden, hvarvid han
ovilkorligen förpliglas, att ställa sig till
efterrättelse Sveriges Rikes besvurna Regerings-Form
af den 6 Juni 1809, jemte
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.” Fullmakterna underskrifvas:
Preste-ståndets, för Stiften och
Universiteten, af vederbörande Konsistorier,
och för Vetenskaps-akademien af
dess Prseses; Borgare-ståndets, för städerna,
af Magistraten och Äldste, för
bergsbruken, af valförrättandc Magistraten
inom hvarje distrikt, och för Fahlu
Bergslag, af Grufve-rätten och Bergslagens
Deputerade; samt för Bonde-ståndet
af Val förrättaren; börande tillika, för sistnämnde
Stånd, val-protokollet, af Elektorer
ne undertecknadl, medfölja samt, efter
fulländad granskning af fullmakterna,
till den valde återställas; och vare valförrättaren
skyldig, att val-protokollet, före
sin afresa från förrättningsstället utlemna.
rådslagen och besluten om derstädes förekommande
ärenden, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges Rikes besvurna Regeringsform
af den 6 Juni 1809, jemte
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
grundlagar.” Fullmakterna underskrifvas:
Preste-ståndets, för Stiften och Universiteten,
af vederbörande Konsistorier,
och för Vetenskaps-akademien af
dess Praeses; Borgare-ståndets, för städerna,
af Magistraten och Äldste, för
Fahlu Bergslag och för Bergsbruken, af
valförrättande Magistraten inom hvarje distrikt;
samt för Bonde-ståndet af valför
rättaren;
börande tillika — ; —
utlemna.
Bihang III, Konstitutions-Utskottets Memorial
N:is 14, 22
Riddcrskapet och Adelns protokoll för
den 15 Juni och 10 Juli 1848.
Preste-ståndets protokoll för den 17
Juni 1848.
Borgareståndets protokoll för den 17
Juni 1848.
Bondeståndets protokoll för den 17
Juni 1848.
Konstitulions-Utskottets Memorial, N.-o 4.
7
3.
Förslag till ändring af 52 § R. F. och 24 § R. 0., angående tillförordnande
af Ronde-ståndets Sekreterare.
ffegermgsformeu.
§ 52.
Landtmarskalk och Talmän för Borga- Landtmarskalk och Talmän för Borgare-
och Bonde-stånden samt Sekreterare re- och Bonde-stånden utnämne Konuiiför
Bonde-ståndet utnämne Konungen. Er- gen. Erkebiskop vare alltid Talman för
kebiskop vare alltid Talman för Preste- Preste-ståndet.
ståndet.
Hiksdags-Ordiiingen.
l:o Uti livart Stånd skall vara en Sekreterare,
som der före Protokollen och ansvare
för vården af ingifna handlingar, hos Ridderskapet
och Adeln, Riddarhus-sekreteraren,
hos Preste- och Borgare-stånden, de personer,
hvarom de sjelfve öfverenskomma, samt hos
Bonde-ståndet, en skicklig, lagfaren och i
landthushållningen kunnig man af ofrälse
stånd, den Konungen dertill förordnar.
Hvarje sekreterare tillhör, att allt det,
som förefaller och beslutes, ordentligen
1:o Uti hvart Stånd skall vara en
Sekreterare, som der förer protokollen och
ansvarar för vården af ingifna handlingar:
hos Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-sekreteraren,
och hos Preste-, Borgare- och
Bonde-stånden, de personer, om hvilka de
sjelfva öfverenskomma.
Hvarje Sekreterare tillhör, att allt det,
som förefaller och beslutes, ordentligen
och noggrann! uppteckna och för Ståndet
justera, samt, då antingen hela Ståndet
8
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
och noggrann t uppteckna och för Ståndet
justera, samt, då antingen hela Ståndet
eller någon Ledamot in pleno det
fordrar, protokollet uppläsa, äfvensom i
öfrigt alla protokoll, jemte utdragen deraf,
underskrifva; åliggande sekreteraren
för Bonde-standet särskildt, att biträda
Talmannen vid målens behandlande och
göra påminnelser, om något mot Grundlagarne
stridande skulle försökas; dock
utan att i Ståndet äga röst. Såväl Ståndens,
som Utskottens sekreterare, jemte
den under Riksdagar biträdande nödiga betjeningen
i Ståndens kanslier samt Riksens
Ständers Utskott, nj ute samma säkerhet med
Riksdagsmän, och erhålle vid Riksdagens slut
en efter göromålens vigt och mängd lämpad
vedergällning af statsmedlen, hvilken
af Stals-Utskottet, efter öfverläggning med
Landtmarskalken och Talmännen, föreslås
och, i sammanhang med den öfriga
statsregleringen, af Riksens Ständer bestämmes.
j Till nämnde betjening, hvilken
af Stånden sjelfva tillsättes, räknas
hos Ridderskapet och Adeln fyra kanslister,
i Preste-ståndet en notarie och två
kanslister, i Borgare-ståndet sammaledes,
och i Bonde-ståndet två notarier och fyra
kanslister. I hvartdera af Utskotten,
för hvarje division, en kanslist, hvilken,
jemLe sekreterarne, förordnes af Utskotten
sjelfva, med det undantag, som i 35
§ finnes stadgadt. Skulle i något Utskott
en talrikare betjening oundgängligen
tarfvas, anmäle Utskottet sådant hos
Ståndens plena, hvilka derom förordne.
eller någon ledamot in pleno det fordrar,
protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt alla
protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva.
Så väl Ståndens, som Utskottens
sekreterare — — — — derom
förordne.
2 mom. utgår.
Bihang III, Konstitutions-Utskottets memorial,
N:o 15.
Ridderskapet och Adelns protokoll folden
28 Juni 1848.
Preste-sländels protokoll för den 28
Juni 1848.
Borgare-ståndets protokoll för den 26
Juni 1848.
Bonde-slåndets protokoll för den 26
Juni 1848.
Konstitutions-Utskotteti Memorial, N:o 4.
2:o Bonde-ståndets Sekreterare lige att,
förr än han sitt Embete tillträder, följande
Ed inför Ståndet aflägga: ”Jag N. N.,
utnämnd och förordnad, att vid detta allmänna
Riksmöte vara det Hedervärda Bonde-Ståndets
Sekreterare, lofvar och svär,
vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att jag vill och skall med all min förmåga
iakttaga Konungamaktens och Riksens
Ständers rättigheter, i öfverensstämmelse
med den af Konung och Riksens
Ständer till efterlefnad antagne RegeringsForin
af den 6 Juni 1809. Jag skall
ock ställa mig till ovilkorlig efterrättelse
Rikets öfriga gällande Grundlagar, och ej
till det Hedervärda Bonde-Ståndets Protokoll,
utan min uttryckliga anmärkning
och reservation, föra eller föra låta, ännu
mindre lill expedierande befordra eller
befordra låta något, som emot de gällande
Grundlagar stridande är. Afven
skall jag, vid Riksdagsärendenas afgörande,
med goda råd och underrättelser,
samt upplysningar om hvars och ens lagliga
rättigheter och skyldigheter, Ståndets
Ledamöter tillhanda gå, samt med ali
min förmåga söka att bringa dessa ärenden
till ett med Grundlagarne instämmande
slut. Detta allt lofvar jag alt troligen
hålla: Så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ!”
Bih. till B. S:k Prot. 1850 & 1851. 3 Sami. 3 Haft.
10
Kanslitutions-Utskottels Memorial N:o 4.
4.
Förslag till ändringar i 53, 69, 70, 71 §§. Ii. F. och 31 §. R. O.,
angående åtskilliga B ernil nings-Utskottets åligganden.
Regeriiigs-Formen.
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
skola ärendena bereda. Sådana vid
hvarje Riksdag nödiga Utskott äro: Ett
Konstitutions-Utskott, att väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i Grundlagarne
och yttranden deröfver till Riksens
Ständer afgifva, samt att granska
de i Stats-Rådet förda protokoll; Ett Statsutskott,
att utreda och för Riksens Ständer
uppgifva Statsverkets och Riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning och behof;
Ett Bevillnings-Utskott, att föreslå 13cvillningens
fördelning; Ett Banco-Utskott,
att Öfverse Bankens styrelse och tillstånd
samt föreskrifter om Banco-forvaltningen
gifva; Ett Lag-Utskott, att utarbeta de
ifrån Riksens Ständers plena remitterade
förslag lill Civil-, Criminal- och KyrkoLagarne»
förbättring; samt Ett Allmänt
Besvärs- och Ekonomiskt Utskott, att, i
53.
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka
skola ärendena bereda. Sådana vid
hvarje Riksdag nödiga Utskott äro: Ett
Konstitutions-Utskott, att väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i Grundlagarne
och yttranden deröfver till Riksens
Ständer afgifva, samt att granska
de i Stats-Rådet förda protokoll; Ett Statsutskott,
att utreda och för Riksens Ständer
uppgifva Statsverkets och Riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning och behof;
Ett Bevillnings-Utskott, att behandla bevillningsfragar;
Ett Banko-Utskott, att
öfverse — — — — — deruti
föreslå.
Kojistitnlioiis-Ulskottcts Memorial, N.-o 4.
11
anledning af i Ständen väckta frågor, anmärka
brister i de Allmänna Hushållnings-Anstalterna
och förändringar deruti
föreslå.
§. 69.
Uppstå, antingen hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af
Riks-Stånden, betänkligheter att antaga
hvad Stats-Utskottet tillstyrkt uti det,
som rörer antingen Statens reglerande,
eller Beviilningens derefter lämpade hela
belopp, eller hvad till liiksgälds-Contorets
utgifter och inkomster hörer, eller
grunderna för Riksgälds-Contorets styrelse
och förvaltning, då böra de skäl anföras,
på hvilka sådana betänkligheter sig
stödja, samt meddelas Stats-Utskottet, som
derefter lage Ärendet under ytterligare
öfvervägande. Anser Stats-Utskottet sig
icke kunna afvika ifrån dess redan afgifna
yttrande, eller instämma uti Riksens Ständers
eller ett särskildt Stånds tankar, utnämne
då Utskottet Deputerade, som uti det
eller de Stånd, der betänkligheter uppkommit,
företräda och närmare upplysa
förhållandet. Förbi ifver något Stånd ändock
vid den mening, det förut fattat,
afgöres saken efter tre Stånds beslut.
Stadna två Stånd emot två, då skall StatsUtskottet
förökas med så många Ledamöter
af Riks-Stånden, i vanlig ordning valde,
alt de blifva Tretio af hvarje Stånd.
Detta särskilda Utskotts Ledamöter röste
sedermera samfäldt, med slutna sedlar, till
Uppstå, antingen hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af RiksStånden,
betänkligheter att antaga hvad
Stats-Utskottet tillstyrkt uti det, som
rörer antingen Statens reglerande, eller
Beviilningens derefter lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksgälds-Contorets
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Contorets styrelse och
förvaltning; afgöres saken efter tre Stånds
beslut. Förena sig icke minst tre Ständ
uti sammanstämmande beslut; då skall
Stats-Utskottet förökas med så många Ledamöter
af Riksstånden, i vanlig ordning
valde, att de blifva Trettio af hvarje
Stånd. Detta särskilda Utskotts Ledamöter
röste sedermera samfäldt, med slutna
sedlar, till ovilkorlig! antagande eller
förkastande af hvad Stats-Utskottet tillstyrkt,
blott i de frågor, hvarom RikStånden
varit af skiljaktiga tankar; kommande
de fleste sålunda röstandes mening
att gälla såsom Riksens Ständers
beslut. Till undvikande af paria vota
skall, vid omröstningen, förr än sedlarne
uppräknas, en ibland dem uttagas och förseglad
afläggas. Befinnas, vid de öfrigas
uppsummerande, rösterna lika delade,
må denna sedel öppnas och gifva utslå
-
12
Hons ti lulia n s - Uts k o (tets Memorial, N:o 4.
ovilkorligt antagande eller förkastande af
hvad Stats-Utskottel tillstyrkt, blott i de
frågor, hvarom Riks-Stånden varit af skiljaktiga
tankar; kommande de fleste sålunda
röstandes mening att gälla såsom
Riksens Ständers beslut. Till undvikande
af paria vota skall, vid omröstningen,
förr än sedlarne uppräknas, en ibland
dem uttagas och förseglad alläggas. Befinnas,
vid de öfrigas uppsummerande, rösterna
lika delade, må denna sedel öppnas
ooh gifva utslaget. Ar plurali teten
redan vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbruten genast förstöras.
get. Är pluraliteten redan vunnen, bör
den aflagda sedeln ouppbrulen genast förstöras.
. 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings-Utskott
åligge, att opåmint vid hvarje Riksdag
uppgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning,
hvarefter, och sedan summans belopp blifvit
faststäldt, Utskottet uppdrages, att,
med tillämpning af dessa grunder, författa
Förslag till Bevillningens utgörande.
Skolande allt, i den mån det medhinnes,
Riksens Ständers Plena underställas.
Riksens Ständers valda Beviilnings-Utskott
åligge, att bereda alla från Stånden
remitterade frågor, som angå förändring
uti föreskrifterna om bevilllningens utgörande;
all förslagsvis beräkna de blifvande
inkomsterna enligt de särskilda bevillningarne;
och att, sedan Statsverkets
behof äro utredda och bestämda, opåmint
föreslå sättet för bevillningens Ökande,
om det erfordras, eller dess minskande,
om sådant kan äga runi, och i sammanhang
dermed lill Riksens Ständer afgifva
förslag till bevillnings-stadga. Utskottet
ma derjemte uti bevillningsfråger
föreslå hvad del anser billigt och nyttigt.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
13
§• 71.
Yppar sig skiljaktighet emellan flere
af Riks-Stånden om dessa grunder, sätten
af deras tillämpning och Bevillningens fördelning
till utgörande, eller skulle, hvad
icke väntas bör, något Riks-Stånd allena
söka undandraga sig det deltagande uti den
fastställda Bevillnings-summan, som Bevillnings-Utskottet
föreslagit, då skall hvarje
Riks-Stånd, som ändring uti Bevillningsutskottets
Förslag åstundar, meddela de öfriga
sina skäl dertill, samt uppgifva det
sätt, på hvilket en sådan ändring må vinnas,
utan att ändamålet förfelas. Häröfver
höres Bevillnings-Utskottet, hvarefter
Riksens Ständer skola till afgörande företaga
den eller de frågor, om hvilka skiljaktighet
dem emellan uppstått. Bifalla
tre Stånd hvad emot Bevillnings-Utskottets
Förslag i en eller annan del anmärkt blifvit,
varde Förslaget i dessa delar förkastadt.
Afslå tre Stånd hvad ett särskildt
Stånd härutinnan yrkat, men detta ändock
vid sin mening förblifver, eller stanna två
Stånd emot två, då skall saken öfverlemnas
till afgörande, på det sätt 69 § föreskrifver,
åt Stats-Utskottet, förökadt till
ett sådant antal af Ledamöter, som der
bestämmes. Bifalla detta Utskotts fläste
ledamöter Bevillnings-Utskottets Förslag i
en eller flere af de delar, hvaruti Riksens
Ständer icke förut detsamma enhälligt
antagit, blifve detta Förslag härutinnan
med all kraft af Riksens Ständers
beslut gällande; förkasta de detsamma i
Förena sig icke samtliga Riksstånden
om grunderna för någon bevillning,
sättet för deras tillämpning, eller bevillningens
fördelning till utgörande; då
skall saken öfverlemnas till afgörande,
på det sätt 69 § föreskrifver, åt Statsutskottet,
förökadt till elt sådant antal af
ledamöter, som der bestämmes. Bifalla
detta Utskotts fleste ledamöter Bevillnings-utskoltets
förslag i en eller flere af
de delar, hvaruti Riksens Ständer icke
förut detsamma enhälligt antagit, blifve
detta förslag härutinnan med all kraft al
Riksens Ständers beslut gällande; förkasta
de detsamma i någon sådan del, då skall
det åligga Bevillnings-utskottet att föreslå
en annan fördelning, eller andra grunder
och sätt för utgörandet, blott af den andel
i bevillnings-summan, hvaruppå den förkastade
delen i Utskottets förra förslag har
afseende.
14
Komtitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
någon sådan del, då, äfvensom när det af
trenne Riks-Stånd blifvit lorkastadt, skall
det åligga Bevillnings-Utskottet, att föreslå
en annan fördelning eller andra grunder
och sätt för utgörandet, blott af den
andel i Bevillnings-summan, hvaruppå den
förkastade delen i Utskottets förra Förslag
liar afseende.
IRiksdags-Ordiiiiig-eii.
§ 31.
l:o. Bevillnings-Utskottet skall bestå
af Fyra tioåtta Ledamöter, valde från
särskilda och, så vidt möjligt är, från
alla Rikets Provinser. Detta Utskott åligge
att opåmint vid hvarje Riksdag uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande
bevillningens fördelning, hvarefter, och sedan
Bevillnings-summans belopp blifvit faststäldt,
det tillkommer Utskottet att, med
tillämpning af dessa grunder, författa Förslag
till Bevillningens utgörande; Skolande
allt, i den mån det medhinnes, Riksens
Ständers Plena underställas.
2:o. Yppar sig den i RegeringsFormens
71 § omförmälda skiljaktighet,
eller skulle något Stånd söka undandraga
sig det af Utskottet föreslagna deltagande
uti Bevillnings-beloppet, då skall, enär
skälen till den åstundade ändringen och
sätten till vinnande deraf blifvit uppgifna
och de öfriga Stånden meddelade, Bevillnings-Utskottet
deröfver höras, hvarefter
l:o. Bevillnings-Utskottet skall bestå
af fyratioåtta ledamöter, valde från
särskilda och, så vidt möjligt är, från
alla Rikets Provinser. Detta Utskott åligge
, att bereda alla från Stånden remitterade
frågor, som angå förändring
uti föreskrifterna om bevillnings utgörande;
att förslagsvis beräkna de blifvande
inkomsterna enligt de särskilda
bevillningarne; ock att, sedan Statsverkets
behof liro utredda och bestämda,
opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess
minskande, om sådant kan äga runi, och.
i sammanhang dermed till Riksens Ständer
afgifva förslag till bevillnings-stadga.
Utskottet må derjemte uti bevillnings*
frågor föreslå hvad det anser billigt
och nyttigt.
2:o. Yppar sig den i Regerings-formens
71 § omförmälda skiljaktighet; förfares
så som i berörde § stadgadt är: ålig
-
h o n s t itu t io ns- U/sk o t le Is Memorial N:o 4.
15
förfares såsom i berörde 71 § stadgadt
är; åliggande det Bevillnings-Utskottet,
då dess Förslag i en eller flera delar sålunda
blifvit förkastadt, att föreslå en annan
fördelning, eller andra grunder och
sätt för utgörandet blott af den andel i
Bevillnings-summan, hvaruppå den ogillade
delen i Utskottets förra Förslag bar afseende,
och förhålles, i händelse äfven en
sådan ny fördelning ej antages, på det
sätt ofvan föreskrifvet är.
gande det Bevillnings-utskottet, då dess
förslag, i en eller flera delar, blifvit förkastadt,
att föreslå en annan fördelning,
eller andra grunder och sätt för utgörandet
blott af den andel i bevillningssumman,
hvaruppå den ogillade delen i
Utskottets förra förslag har afseende, och
förhålles, i händelse äfven en sådan ny
fördelning ej antages, på det sätt ofvan
föreskrifvet är.
Bihang III, Konstitutions-utskottets
Memorial N:ris 16, 24, 30, 33.
Ridderskapet och Adelns protokoll
för den 28 Juni 1848.
Preste-ståndels protokoll för den 28
Juni 1848.
Borgare-ståndets protokoll för den
28 Juni 1848.
Bonde-ständets protokoll för den 28
Juni och 14 Juli 1848.
5.
Förslag till ändringar uti 53 och 56 §§ R. F. samt 33, 34, 49 och
51 §§ R. O., angående motioner.
Regerfiigs-Foriiien.
§. 53.
Riksens Ständer välje genast, sedan Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvilka riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvika
IG
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
skola Ärendena bereda. Sådane vid hvarje skola ärendena bereda. Sådana vid hvarje
Riksdag nödige Utskott äro: Ett Iionsti- riksdag nödiga Utskott äro: Ett Konstitutions-Utskott,
att väcka och upptaga frå- tutions-utskott, att väcka och upptaga frågor
rörande förändringar i Grundlagarne gor rörande förändringar i Grundlagarne
och yttranden deröfver till Riksens Stän- och yttranden deröfver till Riksens Ständer
afgifva, samt att granska de i Stats- der afgifva, samt att granska de i StatsRådet
förda protokoll; Ett StaLs-Utskott, rådet förda protokoll; Ett Stats-uLskott,
alt utreda och för Riksens Ständer upp- att utreda och för Riksens Ständer uppgifva
Stats-Verkets och Riksgälds-Verkets gifva Statsverkets och Riksgälds-verkets
tillstånd, förvaltning och behof; Ett Be- tillstånd, förvaltning och behof; Ett Be
villnings-Utskott,
att föreslå Bevillningens villnings-utskott, — —
fördelning; Ett Banko-Utskott, att öfverse —  — —
Bankens styrelse och tillstånd samt före-
skrifter om Banko-förvaltningen gifva; Ett —  —; Ett
Lag-Utskott, att utarbeta de ifrån Riksens Lag-utskott, att behandla de från Riksens
Ständers Plena remitterade Förslag till Ständers Plena remitterade förslag till
Civil-, Criminal- och Kyrkolagarnes för- Civil-, Criminal- och Kyrkolagarnes förbättring;
samt Ett Allmänt Besvärs- och bättring; samt Ett Allmänt Besvärs- och
Ekonomiskt Utskott, att, i anledning af Ekonomiskt Utskott, att behandla de från
i Stånden väckta frågor, anmärka brister Stånden remitterade frågor och förslag,
i de Allmänna Hushållnings-anstalterna och som angå de Allmänna Hushållnings-anförändringar
deruti föreslå. stalterna.
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej till ett
omedelbart afgörande der upptagas, utan
skola öfverlemnas till behörigt Utskott,
som äge, att dem utreda och deröfver
sig yttra, på sätt i Riksdags-Ordningen
föreskrifves.
Frågor om förändringar —
som ofvan sagdt är.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej till omedelbart
bifall der upptagas, utan skola,
derest de ej, såsom i Riksdags-ordningen
sägs, genast förfalla, öfverlemnas till
behörigt Utskott, som äger att öfver dem
sig yttra. Med Utskotls-utlätande förhålles,
på sätt i Riksdags-ordningen föreskrifves.
Frågor om förändringar —
som ofvan sagdt är.
Riks
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
17
lii ii sdsig’s-0 wiil isåsen.
§ 33. morn. 1.
l:o. Lag-Utskottet, bestående af sexton
Ledamöter, äger att, jemlikt 53 och
87 §§ af Regerings-Formen, utarbeta de
från Riksens Ständers Plena remitterade
Förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af allmän Civil-, Criminal-
och Kyrko-Lag, samt upptaga de i
sådana ämnen Riksens Ständer meddelade
Konungens Propositioner, eller i Riksens
Ständers Plena väckta frågor. Under Civil-
och Criminal-lag böra äfven förstås
de delar af Krigslagar och Författningar
rörande Krigsväsendet, som äga tillämpning
till Medborgare utom Krigs-Staten.
2:o. Lag-Utskottet inkomma.
l:o. Lag-Utskottet, bestående af sexton
ledamöter, äger att, jemlikt 53 och
87 §§ af Regerings-formen, behandla de
frun Riksens Ständers Plena remitterade
förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af Allmän Civil-, Criminal-
och Kyrko-Lag, samt upptaga de i
sådana ämnen Riksens Ständer meddelade
Konungens Propositioner och sig med tilleller
af styr hände deröfver utlåta; börande
tillika de skäl, som för Utskottets
mening ligga till grund, fullständigt
avföras. Under Civil- och Criminal-lag
böra äfven förstås de delar af Krigslagar
och Författningar rörande Krigsväsendet,
som äga tillämpning till Medborgare utom
Krigs-Staten.
2:o. Lag-Utskottet inkomma.
§ 34. mom. 1.
l:o. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
sammansatt af Fyratioåtta medlemmar,
skall, enligt 53 och 89 §§ Regerings-Formen,
samt i anledning af i Stånden
väckta frågor, anmärka brister i de
allmänna Hushållnings-anstalterna och förändringar
deruti föreslå, samt upptaga
Bik. litt II. St:s Prof., 1850 & 1851.
l:o. Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottet,
sammansatt af Fyratioåtta inedlemmar,
skall, enligt 53 och 89 §§ Regerfngs-formen,
behandla de från Stånden
remitterade frågor och förslag, som
röra allmänna hushållningen, eller förändring,
förklaring, upphäfvande eller stif3
Saint. 3 Haft. 3
18
Konslitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
alla hos Riksens Ständer uppkomna frågor
om förändring, förklaring och upphäfvande
af Lagar och Författningar, sorn
Rikets Allmänna Hushållning röra; om sådana
nya Lagars stiftande och om grunderna
för allmänna Inrättningar af alla
slag, ehvad de röra Uppfostrings- och
Undervisnings-Verken, Allmänna Fattigvården,
Landth ushållningen, Bergverken, m.m.
Riksens Ständer äge dock endast makt,
att i dessa ämnen besluta föreställningar
och önskningar, att hos Konungen anmälas.
Vill Konungen något ekonomiskt
Mål, gemensamt med Riksens Ständer, afgöra,
förfares dermed på sätt, som för
Lagfrågor är stadgadt.
2: o. Vilja Riksens Ständer
— — — — — — bör afgöras.
tande af dithörande lagar och författningar,
eller grunderna för allmänna inrättningar
af alla slag, ehvad de röra Uppfostrings-
och Undervisnings-verken, Allmänna
Fattigvården, Landth ushållningen,
Bergverken m. m. Riksens Ständer äge
dock endast makt, att i dessa ämnen besluta
föreställningar och önskningar att
hos Konungen anmälas. Vill Konungen
något ekonomiskt mål, gemensamt med
Riksens Ständer, afgöra, förfares dermed
på sätt, som för lagfrågor är stadgadt.
2:o. Vilja Riksens Ständer — —
bör afgöras.
§ 49 mom. 1.
1 :o. Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott
förvisar, ligga på hordet till nästa Plenum,
då Remiss bör ske; dock stånde
hvarje Ledamot öppet alt öfver samma
mål sig yttra, hvilket hans yttrande äfven
skall till Utskottet remitteras. Om
en genom mundtligt anförande gjord framställning
lägges på hordet, hör anförandet
till Protokollet dikteras och afskrift
deraf sednast i nästa Plenum till
bordet aflemnas. Uppstår fråga om eller
l:o. Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar,
ligga på hordet till nästa Plenum,
då remiss ovilkorligen bör ske, derest
frågan genom Konungens Proposition
tillkommit. Har frågan af någon Ståndets
Ledamot blifvit väckt sålunda, som
i 1 :a morn. 51 §. sägs, och understödjes
förslaget af minst fyra andra Ledamöter,
bör jemväl remiss dä ske. Färder
den ej sålunda understödd; då skall den,
såsom ock då den af Ståndet ogillas, sorn
Konstitutions-Uukottets Memorial N-o 4. 19
hvart remitteras bör, kan denna fråga förfallen anses. Uppstår fråga om elblott
för den Pleni-dagen läggas på bor- lar hvart remitteras bör, kan denna frådet;
men i nästa Plenum skall beslut ovä- ga blott för den Plenidagen läggas på
gerligen fattas. bordet; men i nästa Plenum skall beslut
2:o, 3:o och 4:o. ovägerligen fattas.
2:a, 3:e och 4:e mom. oförändrade.
§ 51, 1 mom
I en skrift böra ej flera mål af olika
beskaffenhet sammandragas. Icke eller må
ett Memorial, som flera än en Ledamot
underskrifva, emottagas, med mindre det
är tecknadt af Ståndets Ledamöter från
något Stift, Stad eller Län, och sådan
orts angelägenheter beträffar.
. (nytt moment)
l:o Hvarje motion skall skriftligen
uppsatt vara, och, då den åsyftar
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af Allmän Civil-, Criminaleller
Kyrko-Lag, med lwad dertill hörer,
eller af Förordningar och Stadgar, som
Rikets allmänna Hushållning, Inrättningar
och Förvaltning angå, innefatta,
för att kunna under åtgärd komma,
så väl bestämd ordalydelse af det eller de
stadganden, motionären föreslå vill, som
ock redogörelse för de grunder och skäl,
på hvilka han sitt förslag stödjer.
Undantag ege rum i de fall, då motionären
endast af ser underdånig anhållan
hos Konungen om framställning af något
förslag till Lag eller Förordning.
2:o. I en skrift angelägenheter
beträlfar.
Bihang III, Konstitutions-Utskottets
Memorial N:ris 17, 26, 30, 33.
Ridderskapets och Adelns protokoll
för den 28 Juni och 14 Juli 1848.
20
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
Preste-ståndets protokoll för den 28
Juni och 13 Juli 1848.
Borgare-ståndets protokoll för den
28 Juni och 13 Juli 1848.
Bonde-ståndets protokoll för den 28
Juni och 14 Juli 1848.
Förslag till ändring och tillägg i 36 och 43 §§ R. O., rörande
sammansatta Utskott.
Itiksdags-Orilninireii.
§
i:o. Utom förenämnda — — —
Konungens yttranden.
2:o. Stånden kunna
— — — — — — angelägenheter.
3:o. Skulle Riksens Ständer — ■—
— — — Constitutions-Utskottet.
4:o. Blifva göromålen —
— — — — — — förfalle frågan.
§
Skulle elt Utskott anse nödigt att,
till öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt, med annat eller andra Utskott
sammanträda, vare det tillåtet, på sätt
Utskotten öfverenskomma, antingen in Plenis,
eller fast heldre genom Deputerade.
36.
1, 2, 3, 4 mom. oförändrade.
5:o (nytt moment).
5:o. Finnér så sammansatt Utskott,
som i 43 § sägs, sig förstärkning behöfva-,
dä skola dertill af hvarje utaf
de uti det sammansatta ingående Utskotten
ytterligare toänne ledamöter af hvart
Stånd utses.
43.
Varder ärende af något Riksstånd
till flere Utskott remitteradt, eller anser
ett Utskott nödigt att, till öfverläggning
om något ärende af vigt, med annat eller
andra Utskott, sammanträda; då skola
från hvar Idera af de Utskott, som
honstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
21
Finner Banco-Utskottet de ämnen, hvilka
utgöra föremålen för dess sammanträde
med annat eller andra Utskott, vara af
sådan beskaffenhet, att de fordra Tysthetsed,
aflägge sammanträdande Ledamöter
af andra Utskott densamma. Emellan Hemliga
Utskottet och annat Utskott äge ej
sammanträde rum.
lill gemensam öfverläggning sammankomma
böra, Iva Ledamöter af hvarje
Stånd dertill utses. Finnes förstärkning
nödig; för hålles såsom i 5 morn
36 § sagdt är.
Sålunda sammansatt Utskott ege
rätt att betänkande i frågan till Rikets
Ständer afgifva, utan att Utskottens
öfrige ledamöter deri taga del. Finner
Banko-utskottet de ämnen, hvilka utgöra
föremålen för dess sammanträde med annat
eller andra Utskott, vara af sådan
beskaffenhet, att de fordra tysthetsed, aflägge
sammanträdande ledamöter af andra
Utskott densamma. Emellan Hemliga Utskottet
och annat Utskott ege ej sammanträde
rum.
Bihang III, Konstitutions-utskottets
Memorial N:ris 18, 24, 30, 33.
Ridderskapet och Adelns protokoll
den 28 Juni 1848.
Preste-ståndets protokoll den 28 Juni
1848.
Borgare-ståndets protokoll den 26
Juni 1848.
Bonde-slåndets protokoll den 28 Juni
och 14 Juli 1848.
22
Konstilutions-Utskottcts Memorial, N:o 4.
7.
Förslag till närmare bestämning af tiden f ör motioners afgifvande.
Riksdags-Ordningen.
§
Intet ärende må nedläggas utan Stan- Intet behörigen väckt ärende må
dets uttryckliga beslut. Ej eller må, nedläggas utan Ståndets beslut. Ej heller
med undantag af Grundlagsfrågor, nya äm- må, med undantag af Grundlagsfrågor,
nen af Riksdagsmän väckas, sedan En nya ämnen af Riksdagsman väckas, sedan
månad från Riksdagens början, enligt 27 § Jjorton dagar tilländalupit från den dag,
tilländalupit, så vida icke sådana frågor Konungen, enligt 27 §., afgifvit Sin
af redan fattade beslut, eller redan upp- Proposition angående Statsverkets tilltaga».
ärenden, eller under Riksdagen inträf- stånd och behof, så vida icke sådane
fande händelser, omedelbarligen föranledas, frågor af redan fattade beslut, eller redan
upptagne ärenden, eller under Riksdagen
inträffade händelser, omedelbarligen
föranledas.
Bihang, III Konstitutions-utskottets
Memorial N:ris 19, 25, 30, 33.
Bidderskapet ock Adelns protokoll
den 28 Juni och 14 Juli 1848.
Presle-ståndets protokoll den 28 Juni
och 13 Juli 1848.
Borgare-ståndets protokoll den 26
Juni och 13 Juli 1848.
Bonde-slåndets protokoll den 28 Juni
och 14 Juli 1848.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
23
§.
Förslag till 'ändringar och tillägg uti 56 och 81 §§ Regerings-Formen,
samt 1 mom. 29 §, 3 mom. 49 § och 73 § Riksdags-Ordningen,
rörande behandlingen af frågor om ändring i Grundlagarne.
Regerings-Formen.
å 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej till ett
omedelbart afgörande der upptagas, utan
skola öfverlemnas till behörigt Utskott,
som äge, att dem utreda och deröfver sig
yttra, på sätt i Riksdags-Ordningen föreskrifves.
Frågor om förändringar af Stadganden
i Grundlagarne varda på följande sätt
behandlade: Tillstyrker Konstitutions-Utskottet
hvad en Riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit, eller Utlåter
sig Utskottet med till- eller afstyrkande
å en af Konungen i lika ändamål
gjord Proposition; varde Utskottets yttrande
vid samma Riksdag öfverlemnadt
till Riksens Ständer, hvilka vid densamma
må derom kunna öfverlägga; men
icke vid densamma besluta. Göras i Riksens
Ständers Plena icke några anmärkningar
emot Konstitutions-Utskottets yttrande;
hvile detsamma såsom ett Riksens
Ständers Utlåtande, hvaröfver först vid
N:o 1.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas
— — — — — Riksdags-Ordningen
föreskrifves.
(Det derefter följande skulle utgå).
Konstitutions- UIsko t tets Memorial, N:o 4.
nästa Riksdag, och då endast med »fa eller
BfeK skall kunna beslutas, och galle då
föreskriften i 75 § Riksdags-Ordningen.
Göras åter i Riks-Ståndens Plena emot
Utskottets yttrande anmärkningar; blifve
de, hvilka hvarje Riks-Stånd särskildt förklarar
utgöra dess gemensamma tankar,
till Iionstitutions-Utskottet hänvisade. Utskottet
åligge då, att samtliga Riks-Ståndens
tankar till ett heltutlåtande i möjligaste måtto
sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtliga
Riks-Ståndens behandlande anmäla.
Förena sig derefter samtliga Riks-Stånden
om ett enahanda utlåtande, hvile det
till slutligt antagande eller förkastande
på tid och sätt, som ofvan föreskrifna
äro. Blifva åter något Stånds
tankar i någon eller några delar skiljaktiga
från de öfrigas, och samma Stånd
sig icke efter de öfriga fogar; varde Konstitutions-Ulskottet,
genom val af Riks-Ståndens
Plena, till slutlig jemkning förstärkt
till ett antal af Tjugu personer af hvarje
Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning,
skiljaktigheterna förena, och det dymedelst
fullständigt beredda utlåtande hvile sedan
till Riksens Ständers afgörande, som ofvan
sagdt är.
§ 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets öf- Denna Regerings-Form samt Rikets Öfriga
Grundlagar kunna icke ändras eller riga Grundlagar kunna icke ändras eller
UPP
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
upphäfvas, utan genom Konungens oell
alla Riks-Ståndens sammanstämmande beslut.
Ej ina frågor derom uti Ståndens
Plena väckas, utan anmälas de hos Riksens
Ständers vid hvarje Riksdag valda
Konstitutions-Utskott. Delta Utskott, hvars
pligt det vara skall att Grundlagarnc granska,
äger rätt att hos Riksens Ständer
föreslå de ändringar deruti, som det anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa. Riksens Ständer må
icke å den Riksdag, då Utskottet någon
sådan ändring föreslår, utan fiirst å den
nästföljande, derom besluta. Blifva dä
alla Riks-Stånden om ändringen ense, ofverl
emile de Förslaget derom till Konungen,
genom deras Talmän, med begäran,
att Konungen ville Sitt bifall dertill gifva.
Konungen inhemte hela Stats-Rådets
lankar deröfver, tage sedan Sitt beslut
och meddele Riksens Ständer ä Riks-Salen
Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka han icke samtycker till deras
åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå
någon ändring i Grundlagarne, höre
Hail Stats-Rådet och öfverlemne sedan Sin
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar
deröfver, till Riksens Ständer, som genast,
utan att 0111 denna Proposition förut öfverlägga,
uppdrage Konslitutions-Utskottet,
att sitt utlåtande derom lill Riksens
Ständer afgifva.
Tillstyrker Utskottet hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa Riksdag,
Bih. till II. St. Prol. 1850 & 1851. 3
upphäfvas, utan genom Konungens och
alla Riks-Ståndens sammanstämmande beslut.
Ej må frågor derom uti Ståndens
Plena väckas, ulan anmälas de bos Riksens
Ständers vid hvarje Riksdag valda
Konstilutions-Utskott. Detta Utskott, hvars
pligt det vara skall att Grundlagarne granska,
äger rätt att hos Riksens Ständer
föreslå de ändringar deruti, som det anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga
alt verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring,
det Konslilulions-Utskottet ogillat,
for/alle. Förslag till. ändring i
Grundlag, sorn Utskottet sjelfmant, eller
uppå derom af Riksdagsman väckt
fråga, till Riksens Ständer öfverlemnar,
skall, oni intet däremot från något Riksstånd
anmärkes, förblifva hvilanda till
nästföljande Riksdag och då af Riksens
Ständer af göras. Får der förslaget af
något Stånd ej genast, oförändradi, godkänd
l, skall det lill Konstitutions-Utskottet
återförvisas med do dervid gjorda
anmärkningar.
Del förslag, Utskottet, till svar derå.
framlägger, lige Standen antingen förkasta,
eller, med eller ulan förändring,
godkänna. Godkännes förslaget af minst
Irenne Riks-Stånd; förblifve det hvilande
lill näs/påföljande Riksdag. Förkastas
del af minst Irenne Riks-Stånd; förfalle.
Godkännes del af tveinne Stånd,
men förkastas af de tvä öfriga,• da
skall Konstitulions-Utskoltet, genom val
Samt. 3 Haft. 4
2(>
Konstitutions-Ulskottets Memorial, N.-o 4.
då Riksens Ständer skola sitt beslut derom
fatta. Afstyrkcr Utskottet Konungens
Proposition, då må Riksens Ständer genast
kunna antingen denna Proposition afslå
eller ock afgöra, att de vilja öfver
densamma å nästföljande Riksdag besluta;
Gällande i detta fall tre Stånds mening
och, om två Stånd stanna emot två,
deras, som beslutet uppskjutit. Men icke
må under någon förevändning Riksens
Ständer förr än å nästa Riksdag Propositionen
till bifall upptaga. Samtycka då
alla Riks-Stånden till Konungens Förslag,
begäre de dag, att på Riks-Salen få Riksens
Ständers bifall dertill afgifva. Antaga
icke Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen, och
aflemne Riksens Ständer sitt afslag med
skälen dertill skriftligen till Konungen genom
deras Talmän. Om vid Riksdag, då
Grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras,
ytterligare uppskof föreslås, må det ej äga
rum utan Konungens och alla fyra RiksStåndens
sammanstämmande beslut.
af Riks-Ståndens Plena förstärkt till ett
antal af tjugu personer af hvarje Stånd,
medelst samfäld omröstning afgöra, huruvida
förslaget må till nästföljande
Riksdag hvila eller icke.
Förena sig minst frenne Stånd om
förändring i en eller flera delar af
Utskottets förslag; hvile detsamma, sålunda
för ändradi, till nästa Riksdag.
Stanna tvä Stånd emot Iva i olika beslut
om de förändringar, sorn göras skola,
och sig, uppå Utskottets framställning,
efter hvarandra ej foga; af göres genom
omröstning, sorn af Utskottet föreslås,
uti förstärkt Konstitutions-Utskott, hvilken
förändrade ordalydelse skall hvilande
förblifva, eller, om ingen sådan godkännes,
alt all ändring i förslaget må
förfalla. Ilvilande förslag till grundlagsändring
äga Riks-Stånden vid näslpåföljande
Riksdag antingen ogilla, eller
oförändradl antaga. Antages förslaget;
varde det genom Ståndens Talmän
öfverlemnadt till Konungen, sorn sedan
Han deröfver inhemtat Stats-Rådets
tankar, tager Sitt beslut och meddelar
Riksens Ständer å Riks-Salen Sitt samtycke,
eller ock skälen för Sin vägran.
Vill Konungen bos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarne;
höre Han Stats-Rådet och öfverlemne sedan
Sin Proposition, jemte Stats-Rådets
tankar deröfver, till Riksens Ständer, som
genast, utan att om denna Proposition förut
öfverlägga, uppdrage Konstitutions-Utskottet,
att sitt utlåtande derom till Riksens
Kons ti tu tions-Utskotte ts Memorial, N.-o 4.
27
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit 5 hvile förslaget
till nästa Riksdag, då Riksens Ständer
skola sitt beslut derom fatta, oförkränkt
deras räll alt om förslaget genast sina
tankar yttra. Afstyrker Utskottet Konungens
Proposition; då må Riksens Ständer
genast kunna — — — — — —
sammanstämmande beslut.
Riksdags-Ordiiingen.
§ 29. mom. 1.
Konstitutions-Utskottet, som utgöres af Konstitutions-Utskottet, som utgöres af
Tjugufyra ledamöter, tillkommer att, i Tjugufyra ledamöter, tillkommer att, i
den ordning Regerings-Formen föreskrif- den ordning Regerings-Formen föreskrifver,
granska Rikets Grundlagar, samt ver, granska Rikets Grundlagar samt uppupptaga
frågor och till Plena afgifva för- laga frågor och till Plena afgifva förslagslag
om ändringar, förbättringar och för- om ändringar, förbättringar och förklaklaringar
deraf; hvaröfver Ståndens leda- ringar deraf; och förhålles dermed såsom
möter vare obetaget att in pleno yttra uti Regerings-Formens 81 § stadgadt är.
sina tankar, men Riksens Ständer ej förr, Då Utskottet icke funnit skäl att gilla
än å den nästföljande Riksdagen, må be- och till Riksens Ständers pröfning öfversluta.
Ofverlemnar Konungen åt Riksens lemna något förslag till ändring eller förStänder
någon Proposition rörande grund- klaring af Grundlagarne, som Utskottet
lagar, uppdrage Ständerna genast, utan af en Riksdagsman emottagit, vare Utatt
förut derom öfverlägga, åt Konstitu- skottet skyldigt, om författaren det yrtions-Utskottet,
att dess utlåtande afgif- kar, att meddela honom sitt yttrande med
va: och förhålles dermed, som i Regerings- tillstånd att detsamma, jemte förslaget,
Formens 81 § stadgadt är. Då Utskot- genom trycket allmänt göra, då han för
tet icke funnit skäl att gilla och till Rik- det sistnämndas innehåll sjelf i egenskap
sens Ständers pröfning öfverlemna något af författare må, enligt tryckfrihetslagen,
förslag till ändring- eller förklaring af ansvara.
28
Köns tihl tio ns-
Grundlagarne, som Utskottet af en Riksdagsman
emottagit, vare Utskottet skyldigt,
0111 författaren det yrkar, att meddela
honom sitt yttrande, med tillstånd
alt detsamma, jemte förslaget, genom
trycket allmänt göra, då lian för det sistnämndas
innehåll sjelf, i egenskap af förfaltare,
må enligt Tryckfrihcts-lagcn ansvara.
2:dra och 3:dje mom. 2:dra och 3:dje mom. oförändrade.
8 «
3:o Vid pröfningen i Ståndens Plena
af Ulskotts afgilna förslag, skall detsamma
först framställas till antagande eller
förkastande utan förändring. Göres dervid
anmärkning till förändring, oell linner
Ståndet ärendet tillfyllest utredt, må
ti 7
Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan
ändring blifvit uppgjordt, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast
eller, derest någon ledamot det äskar, i
annat Plenum besluta. Ar anmärkningen
af den beskaffenhet, att den anses fordra
närmare utredning, erhållc Utskottet af
samma anmärkning del, för att förslaget
derefter ytterligare granska och jemka.
När ett sålunda heredt förslag till Stånden
återkommer, varde det behandladt på
samma sätt, som här ofvan om Utskotts
första förslag stadgas, dock att ytterligare
remiss ej må äga rum.
mom. 3.
3:o Hela delta moment förblir o förän -  dradt.
Vid slutet deraf tillägges: Om grundlags-frågors
behandling är i 81 § liegerings-Formen
sär skildt stadgadt.
konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
29
§ 73.
Stadna Riks-stånden i sina beslut öfver
någon fråga uti hufvudsakligen eller
lill vissa delar skiljaktiga meningar, då
skall hvarje Stånds beslut genom protokolls-utdrag
remitteras till det Utskott,
som med målet befattning baft, hvilket
åligge, att meningarne, sa nära möjligt
är, sammanjemka och med förslag öfver
denna jemkning inkomma till Riksens Ständers
Plena, som öfver den yppade frågan
sedermera definitivt beslute. Skulle detta
försök till jemkning fruktlöst aflöpa,
utvälje Riksens Ständer i sina serskilda
Plena, genom allmän omröstning, till en
Nämnd att förstärka det Utskott, till
hvars handläggning målet hört, så att
ledamöterna blifva tretio af hvarje Stånd,
hvilka sam fälld t rösta, såsom 53 § ftireskrifver,
öfver den tvisliga frågan, och
äge att densamma med Riksens Ständers
rätt afgöra.
Paragraphens innehåll förblir oföräudradt.
Vid slutet deraf tillägges: Om behandlingen,
i dessa fall, af grundlagsfrågor
är i 81 § Regerings-Formen särskildt
stadgadt.
\:o 3.
Re ge rings-För men.
§ 56 mom. 2.
Frågor om förändringar af stadganden
i Grundlagarnc, sorn i Konstitutions-Utskottet
väckas, varda på följande sätt behandlade:
Tillstyrker Konstitutions-Utskottet
hvad en Riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit 5 varde Utskottets
yttrande derom vid samma Riksdag
öfvcrlemnadt till Riksens Ständer,
hvilka vid densamma må derom kunna
öfverlägga, men icke vid densamma besluta.
Göras i Riksens Ständers Plena
icke några anmärkningar emot Iionstitutions-Utskottets
yttrande: hvile detsamma,
såsom ett Riksens Ständers utlåtande,
hvaröfver först vid nästa Riksdag,
och då endast med «f a eller Mej skall
kunna beslutas, och gäfle då föreskriften
i 75 § Riksdags-Ordningen. Göras aler
Konstitutions- Uis kottets Memorial, N;o 4.
i Riks-Ståndens Plena emot Utskottets yttrande
anmärkningar; blifve de, hvilka
hvarje Riks-stånd särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Konstitutions-Utskottet
hänvisade. Utskottet
åligge då, att samtliga Riks-Ståndens tankar
till ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtliga Riksståndens
behandlande anmäla. Förena
sig derefter samtliga Riks-stånden om ett
enahanda utlåtande; hvile det till slutligt
antagande eller förkastande på tid och
sätt, som ofvan föreskrifna äro. Blifva
åter något Stånds tankar i någon eller
några delar skiljaktiga från de öfrigas,
och samma Stånd sig icke efter de öfriga
fogar; varde Konstitutions-Utskottet,
genom val af Riks-ståndens Plena, till
slutlig jemkning förstärkt till ett antal af
tjugu personer af hvarje Stånd, hvilka genom
samfäld omröstning skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda
utlåtande hvile sedan till Riksens
Ständers afgörande, som ofvan sagdt är.
§ 81 mom. 2
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarne, höre
Ilan Stats-Rådet och öfverlemne sedan
Sin Proposition, jemte Stats-Rådels tankar
deröfver, till Riksens Ständer, som
genast, utan att om denna Proposition förut
öfverlägga, uppdrage Konstitutions-Utskottet,
att sitt utlåtande derom lill Riksens
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
31
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit; hvile förslaget
till nästa Riksdag, då Riksens Ständer
skola sitt beslut derom fatta; oförkränkt
deras räll att om förslaget genast
sina tankar yttra. Afstyrker Utskottet
Konungens Proposition, då må Riksens
Ständer genast kunna antingen denna
Proposition afslå eller ock afgöra, att
de vilja öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; gällande i detta fall tre
Stånds mening och, om två Stånd stanna
emot två, deras, som beslutet uppskjutit.
Men icke må under någon förevändning
Riksens Ständer förr än å nästa Riksdag
Propositionen till bifall upptaga. Samtycka
då alla Riks-stånden till Konungens
förslag, begäre de dag, att på Riks-salen
fa Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Antaga icke Riks-Stånden samfäldt Konungens
Proposition, vare den afslagen, och
aflemne Riksens Ständer sitt afslag med
skälen dertill skriftligen till Konungen
genom deras Talmän. Om vid Riksdag,
då Grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras,
ytterligare uppskof föreslås, må det
ej ega rum utan Konungens och alla
fyra Riks-ståndens sammanstämmande beslut.
Anm. I händelse förslaget sub N:o 1
af Rikets Ständer antages, kommer förslaget
sub N:o 2 att förfalla. Förkastas
N:o 1, kommer förslaget sub N:o 2 under
slutlig pröfning.
32
Konstitutions-UUkotlets Memorial AT:o k.
Bihang III Konstitulions-Utskottets memorial
N:ris 21, 29, 32, 33.
Ridderskapel och Adelns protokoll den
10 och 31 Julii 1848.
Preste-ståndets protokoll den 10 och
29 Julii 1848.
Borgareståndets protokoll den 12 och
29 Julii 1848.
Bonde-sländets protokoll den 12 och
29 Julii 1848.
9.
Förslag till ett tillägg till 72 § Regerings-Formen.
ÄeiferiM^s-l^näieii,
§ 72.
Riksens Ständers Bank förblifver hä- Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter,
sorn den hittills varit, under Rik- danefter, som den hittills varit, under Riksens
Ständers egen garanti och värd, så sens Ständers egen >garanti och vård, sa
att den ostörd må förvaltas af de Full- att den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,
hvarje Stånd dertill förordnar, mäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och Regie- efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvilka redan gjorde äro eller vi- mentén, hvilka redan gjorda äro, eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna; dare af Riksens Ständer göras kunna,
ägande Riksens Ständer allena rätt att ge- Riksens Ständer allena äga rätt att genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt nom Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. i Riket må erkännas. Dessa sedlar sko
la,
vid anfordran, efter deras lydelse,
af Bunken med silfver inlösas.
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 4.
33
Bihang III, Konstitutions-Utskottels memorial,
N:s 5, 8, 13, 28, 33.
Ridderskapet och Adelns protokoll för
den 5 April, 26 Juni och 22 Juli 1848.
Preste-slåndets protokoll för den 12
April, 21 Juni och 23 Juli 1848.
Borgareståndets protokoll för den 5
April och 17 Juni 1848.
Bonde-slåndets protokoll för den 1 April,
15 Maj och 17 Juni 1848.
10.
Förslag lill ändringar och tillägg uti 11 mom. 1 § TryckfrihetsFörordningen,
rörande ajlemnande af Exemplar af tryckpressens
alster till åtskilliga Embetsverk och allmänna Bibliotheker.
TrjckfriSiets-Förordisf iigen.
§ 1. moni. 11.
Af allt hvad som tryckes vare Boktryc- Af allt hvad som tryckes, ehvad det
karen pligtig, att från upplagan aftaga är genom bokpress, stentryck, eller anoch
utan betalning aflemna så många exem- norledes, och som bok eller skrift ulplar,
att Justitke-Statsministern, de under gifves, vare boktryckaren eller egaren
Riket lydande Universiteter, Kongl. Bi- af pressen pligtig såväl att från upplabliotheket,
Riks-arkivet och Vetenskaps- gan aftaga så många exemplar, att Juakademien
erhålla ett hvardera. Ar nå- stitke-Statsminislern, de under Riket lygot
verk åtfoljdt af kostsammare plancher, dande Universiteter, Kongl. Bibliotheket,
må sådane dock endast för Kongl. Biblio- Riks-archivetoch Vetenskaps-akademien ertheket
ovilkorligen aflemnas. hålla ett hvardera, sorn ock att dessa
exemplar, med undantag af Jas lil urStatsministerns,
hvarom i 2 morn. 4 §
Bih. till R. St-.s Brot., 1850 & 1851. 3 Samt. 3 Haft. 5
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.
sägs, utan betalning aflemna och insända
antingen till Riks-archivet, eller omedelbart
till dem, de tillfalla. Ar något
verk åtföljdt af plancher, sorn detsamma
i ett eller annat afseende förtydliga eller
förklara; dä skola ock plane kerna
jemte verket sammaledes utan betalning
insändas. Vederbörande skall hvad om
exemplarens insändande nu är sagdlfullgöra,
då han i Stockholm bor, inom sex
månader, och, dä han annorstädes är
bosatt, inom ett är frän den dag, boken
eller skriften ulgafs. Försummar han
det; bote tretiotre Riksdaler sexton skillingar,
och fullgöra, ej dess mindre, hrad
nu föreskrifvet är.
Bihang lil Konstitutions-Utskottets memorial
N:o 23.
Ridder skåpet och Adelns protokoll för
den 14 Juli 1848.
Presle-ständets protokoll för den 13
Juli 1848.
Borgareståndets protokoll för den 13
Juli 1848.
Bonde-ständets protokoll för den 14
Juli 1848.
Konstilutions-Uiskottets Memorial N:o 4.
35
11.
Förslag till ett tillägg i 28 § Reg erings-Formen, angående befordran
af utländske män till vissa embeten och tjenster.
Regerings-Formen.
§• 28.
Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske män till
alla de embeten och tjenster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter derå utfärdar
; dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådana hittills
ägt rum; Vare likväl Konungen obetaget,
att uti militära embeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men
icke till kommendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras börd.
Till civile embetsmän inom Riket och till
Domare må sådane män endast nämnas,
som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje Departements-Chef skall föredraga
och expediera alla ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och
afsked, till och från embeten och tjenster,
vid de verk och stater, som under Departementet
höra.
7¥:o 1.
Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske män till
alla de embeten och tjenster inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter derå utfärdar;
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådane hittills
ägt runi.
Till beställningar vid Universiteten
och andra inrättningar för vetenskap
eller skön konst må Konungen ock, efter
vederbörandes hörande, eller uppå
deras framställning, kunna kalla och
befordra utländske män af utmärkt förtjenst.
Konungen vare likaledes obetagen,
att uti Militära Embeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men
icke till Kommendanter i fästningarne. Konungen
fäste vid alla befordringar afseende
endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd. Till
Civile Embetsmän inom Riket och till Domare
må sådane män endast nämnas, eller,
pä sätt ofvan sagdt är, inkallas,
som äro af den rena Evangeliska läran.
Departementet höra.
Konstitutions-Utsi: otids Memorial N:o 4.
Xm 2.
Anm. I händelse att förslaget N:o 1
blifver antaget, skulle derefter förslaget
N:o 2 komma under pröfning. Delta förslag
består af ett tillägg till N:o 1, innehfillande
följande ord: äfvensom lill läkare-beställningar,
som skulle inforas omedelbart
efter orden: ”skön konst;"” i följd
hvaraf, derest ock N:o 2 godkännes, 28
§ Regeringsformen skulle erhålla följande
lydelse:
Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske män till
alla de embeten oell tj ens ter inom Riket,
högre och lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter derå utfärdar;
dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådane hittills
ägt rum. Till beställningar vid Universiteten
och andra inrättningar för vetenskap
eller skön konst, äfvensom till läkarebeställningar,
må Konungen ock, efter vederböra/!
des hörande, eller uppå der as framställning,
kunna kalla och befordra utländske
män af utmärkt förtjenst. Konungen
vare likaledes obetaget, att uti Militära
Embeten nyttja utländske män af sällsynt
skicklighet, men icke till Kommendanter i
fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, men icke på deras
hörd. Till Civile Embetsmän inom Riket
och till Domare må sådane män endast
nämnas, eller, pä sätt ofvan sagdt
är, inkallas, som äro af den rena Evangeliska
-
Ronstitutions-Uukotteis Memorial N:o 4.
37
geliska läran. Hvarje Departements-Chef
skall föredraga oell expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån
embeten och tjenster, vid de verk och
stater, som under Departementet höra.
Bihang III, Konstilutions-Utskottets memorial
N:o 27.
Ridderskapet och Adelns protokoll för
den 25 Juli 1848.
Preste-sländets protokoll för den 22
Juli 1848.
Borgare-ståndets protokoll för den 22
Juli 1848.
Bonde-ståndets protokoll för den 25
Juli 1848.
Bih. till B. St:* Brot., 1850 & 1851. 3 Sami. 3 Haft.
0
9
STOCKHOLM, tryckt ros isaac marcus, 18
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
I
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. d. 30 Jan. 1851, kl. 2 e. ra.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift å de af samtlige
Riks-stånden vid innevarande Riksdag godkände grundlags ändring
sförslag.
Sedan Rikets llögloll. Ständer den 25 sistlidne Januari lill pröfning förehaft
de förslag till partiella ändringar i Grundlagarne, hvilka från nästföregående
Riksdag voro hvilande och uti Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4 finnas anmälde,
samt Utskottet genom Utdrag af Riks Ståndens Protokoll för nyssnämnde
dag erhållit del af Ståndens angående dessa förslag fattade beslut, får Utskottet
härigenom vördsamt anmäla, att, med bibehållande af den nummerföljd, i hvilken
samma förslag uti memorialet N:o 4 äro uppgifne, samtlige Riks-stånden
godkänt och antagit:
N:o 2. Förslag till ändring af 2—5 mom. 14 § och 22 § Riksdags-Ordningcn,
rörande representations-rättigheten för Fahlu Bergslag5
]N:o 3. Förslag till ändring af 52 § Regerings-Formen och 24 § Riksdagsordningen,
angående tillförordnande af Bonde-ståndets Sekreterare; och
N:o 9. Förslag till ett tillägg till 72 § Regerings-Formen, om inlösen af RiksBankens
sedlar;
hvaremot alla de öfriga förslagen, till följd af ett eller annat Riks-stånds beslut,
förfallit.
Stockholm den 30 Januari 1851.
lith. till B. St:s Prot., 1850 & 1851. 3 Sami. 4 Iläft.
1
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
N:o G.
Ank. till Exped.-Utsk. den 7 April -185-1, kl. \ e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående verkställd granskning af de uti
Statsrådet förda protokoll.
Konstitutions-utskottet har numera afslutat den granskning af de uti Statsrådet
förda protokoll, hvilken det, enligt Grundlagarnes föreskrift, ålegat detsamma
att verkställa.
De protokoll, som för denna granskning varit föremål, äro:
Protokollen öfver Justitie- och Justitie-departements-ärenden, samt ärenden,
gemensamma för två eller flere departementer, från och med den 24 November
1847 till och med den 27 November 1850;
Protokollen öfver Vlrikes-departemenls-ärenden, från och med den 17 December
1847 till och med den 13 November 1850;
Protokollen öfver Landlförsvars-departemenls-ärenden, från och med den 3
December 1847 till och med den 27 Oktober 1850;
Protokollen öfver Sjöförsvars-departements-ärenden, från och med den 3 December
1847 till och med den 25 November 1850;
Protokollen öfver Civil-departements-ärenden, från och med den 2 December
1847 till och med den 21 November 1850;
Protokollen öfver Finans-departemenls-ärenden, från och med den 2 December
1847 till och med den 25 November 1850;
Protokollen öfver Ecclesiaslik-deparlemenls-ärenden, från och med den 3 December
1847 till och med den 25 November 1850; och
på de uti 105 § R. F. fastställde grunder, åtskilliga af protokollen, angående
ministerieila ärenden och kommandomål.
Utskottet har vid denna granskning icke funnit något af de uti dessa protokoll
förekommande råd och tillstyrkanden af Konungens rådgifvare i afseende å
vidtagne regeringsbeslut gifva anledning till den åtgärd, som 106 § R. F. och
29 § R. O. under de förutsättningar, hvilka der bestämmas, föreskrifvit.
Deremot och hvad angår de synpunkter, ur hvilka, till följd af 107 § R. F.
och 29 § R. O., det äfven varit Utskottets skyldighet att granska och bedöma
det handlingssätt, Konungens rådgifvare vid utöfningen af sitt rådgifvarekall iakttagit,
har Utskottet ansett sig ega skäl till anmärkningar angående rådgifvareåtgärderna
uti följande ärenden:
Bih. till R. St. Prat. -1850 & -183U 5 Sami. 5 Haft. t
2
Konstitutivns-Utskottets Memorial, N:o 6.
A
; it; . :'.J- h . ■>
Angående disposition af anslaget för fångars vård och underhåll till
inredande af ett straff-fängelse inom Warbergs f. d. fästning.
Enligt protokollet öfver blandadt justitie-departements-, landtförsvars- och
finans-ärende, hållet inför II. Majit Konungen uti Statsrådet i Malmö den 11 Juli
1848, hade Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket i underdånighet
anmält, att, sedan Kongl. Majit, i anledning af nämnde Styrelses år 1846 gjorda
underdåniga framställning om behof af nytt fängelse till inrymmande af det under
sednare åren ökade antal lifslidsfångar af mankön, icke funnit skäl bifalla Styrelsens
förslag om inrättande af sådant fängelse å Kungsholms fästning eller å Leckö
slott, men deremot befallt Styrelsen att inkomma med underdånigt förslag lill in
redande
af Warbergs förra fästningsfängelse och utvidgandet af fängelset i Landskrona
för berörde ändamål, så hade, till fullgörande af denna nådiga befallning,
fullständiga ritningar och kostnadsförslag öfver nödiga byggnads- och reparationsarbeten
för inredande af fängelset i Warberg, med bland annat 30 celler, blifvit
upprättade, för hvilkas utförande kostnaderna voro beräknade till 36,000 Riksdaler
banko, att fördelas till utbetalning i vissa delar på trenne år, det första år 1848,
det andra år 1849, det tredje år 1850; hvarjemte nämnda Styrelse, med öfverlemnande
af berörde ritningar och förslag, i underdånighet hemställt, att, ehuru
densamma icke ännu då var beredd att afgifva förslag om utvidgande af fängelset
i Landskrona, Kongl. Majit likväl, med afseende derå, att alla för lifstidsfångar
bestämda fängelser redan voro med fångar uppfyllde, måtte läckas frågan om fästningsfängelsets
i Warberg inredande för ändamålet till serskild pröfning upplaga.
Sedan Krigskollegium och Statskontoret utlåtande afgifvit öfver åtskilliga andra
till saken hörande omständigheter, förevar frågan, i afseende å nämnda punkter,
till afgörande i Statsrådet ofvanomförmälda dog, hvarvid, uppå underdånig tillstyrkan
af Statsrådets då närvarande ledamöter, II. Exc. Herr Statsministern för
utrikes ärendena, Friherre Stjerneld, samt Ilerrar Statsråden Sandströmer, von
Hohenhausen och Genberg, beslöts, att, med bifall till Fångvårdsstyrelsens förslag,
kostnaderna för inredande af ett straff-fängelse inom Warbergs f. d. fästning skulle
i den ordning, Styrelsen hemställt, utgå af anslaget å andra hufvudtiteln för fångars
vård och underhåll, och de nödiga arbetena, så fort ske kunde, sältas i
verkställighet.
Då det å andra hufvudtiteln upptagna anslag för fångars vård och underhåll
är ett förslags-anslag, som icke för annat, än det vid dess be
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
viljande bestämda ändamål bör kunna användas; då bland de statsbehof,
som med detta anslag skola betäckas, behöfliga kostnader hvarken
för byggande af nya fängelser eller ny-inredande af gamla blifvit afsedde,
och härtill kommer, att, som Rikets Ständer till riksdag voro församlade,
den tid, frågan om iståndsättande af omförmälda fängelse i
Warberg till slutlig pröfning i Statsrådet föredrogs, en proposition till
Ständerna om beviljande af erforderliga medel för detta behof, derest
annan vederbörlig tillgång saknades, så mycket hellre hade bordt Konungen
i underdånighet föreslås, såsom den rätta utvägen för ändamålets
vinnande, som ej heller något väsendtligt uppehåll uti det behöfligt
ansedda arbetets utförande derigenom bade uppkommit, enär kostnaderne
derför voro på tre års serie beräknade; har Utskottet på
dessa skäl ansett sig böra rådgifvare-åtgärden i afseende å detta ären-*
de Rikets högloflige Ständer vördsamt tillkännagifva,
II.
*
Angående indrifvande af böter, ådömde Norrska undersåler af Svensk
domstol.
Uti protokollen öfver finans-ärenden för den tid, till hvilken Utskottets granskning
denna gång sträckt sig, hafva åtskilliga underdåniga förfrågningar förekommit,
huru förhållas borde med böter och vitén, lill hvilka Norrske undersåter blifvit af
Svensk domstol skyldige kände, men som sedermera icke kunnat indrifvas i anseende
dertill, att de sakfällde från riket sig begifvit, utan att dessförinnan hafva
böterne erlagt.
Sålunda hade en sådan förfrågan, enligt Finans-departementets protokoll för
den 18 Februari 1848, från Kongl. Kammarrätten inkommit i anledning deraf,
att vid granskningen af Wermlands läns landsbok för år 1843 och kronoräkenskaperna
för Norr-Sysslets fögderi, det befunnits, att, sedan fyra namngifne Norrske
undersåter blifvit för skogsåverkan inom Svenska gränsen af vederbörande häradsrätt
dömde att böta hvardera 240 Rdr, eller tillsammans 960 Rdr, och, vid sedermera
begärd utsökning af dessa medel hos de sakfällde i Norrige, Amtmannen
i Hedemarkens arnt förmält sig icke kunna bötesbeloppen uttaga, emedan de bötfällde
voro, såsom orden lydde, ”uvillige at betale,” Landshöfdinge-embetet i berörde
län, genom resolution af deu 13 September 1844, under åberopande af
Kongl. Rrefvet den 10 Augusti 1825, förklarat, det skulle vid sådant förhållande
dessa bötesbelopp ur räkenskaperna afFöras.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
En annan sådan förfrågan hade Kammarrätten framställt, i anledning af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Götheborgs och Bohus län under den 25 Februari
1847 meddelade resolution derom, att de vitesböter, 6 Rdr 32 sk., som vid
1845 års sommarting med Tanums och Bullarens härader blifvit en Norrsk man
ådömde, och hvilka denne sedermera, enligt derom ingånget tillkännagivande från
vederbörande embetsmyndighet i Norrige, förklarat sig ej vara sinnad att erlägga,
skulle, med stöd af Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1825, i kronoräkenskaperna
afskrifvas.
Enligt Finans-departementets protokoll för den 21 December 1849, hade ytterligare
en dylik förfrågan till Kongl. Maj:t inkommit från Dess Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län, med anledning af ett vid vintertinget med Malungs
och Lima socknar år 1847 afdömdt mål, rörande olofligt limmerhygge inom sistnämnde
socken af tvänne Norrske män, som af häradsrätten blifvit fällde att utgifva
försutet vite, 6 Rdr 32 sk. hvardera, men sedermera, då böterna hos dem
genom Amtmannen i Hedemarkens arnt utfordrades, enligt utdrag ur saköreslängden
för Vester-Dahls fögderi, vägrat betalning, under förklarande, att den för dem
presenterade handling icke vore af exekutiv kraft; hvarjemte vid detta ärende förekommit,
att, sedan häradsrättens utslag blifvit bemälde Amtman för ytterligare verkställighet
tillsändt, denne embetsman uti svar till Konungens Befallningshafvande
förklarat sig icke kunna vidtaga någon åtgärd för böternas indrifvande, sedan så
lång tid från utslagets datum förflutit.
Uti ofvananförda nådiga Bref af den 10 Augusti 1825, meddeladt Kammarkollegium,
Kommerse-kollegium och åtskiliige andra embetsverk, har Kongl. Maj:t
i nåder behagat förordna, att, intilldess en lag till bestämmande af exekutionsförfattningarnes
ömsesidiga tillämpning i Sverige och Norrige kunde blifva i behörig
ordning beslutad och utfärdad, med indrifvande af böter och vitén, som vid
Svensk domstol blifvit Norrmän ådömde, borde till alla delar förhållas i öfverensstämmelse
med hvad före Sveriges och Norriges förening, enligt då gällande författningar,
blifvit iakttaget; men som något allmänt stadgande rörande dessa frågor
icke funnits vara till efterrättelse kungjordt, hade af sådan anledning Kammarrätten,
hvilken emedlertid förordnat, att böterna uti de två förstnämnda af ofvanberörde
fall åter skulle uti räkenskaperna uppdebiteras, samt Konungens Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs län ansett sig böra omförmälda förhållande
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla till det förordnande, som för dessa och
andra dylika mål kunde i nåder pröfvas lämpligt.
Vid pröfningen af förstnämnde tvänne ärenden den 18 Februari 1848 behagade
Kongl. Maj:t, uppå tillstyrkande af de Statsrådets ledamöter, som då voro
tillstädes, II. Exc. Herr Grefve Posse, H. Exc. Herr Friherre Ihre, samt Statsrå
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6. 5
de» Herr Friherre Stael von Holstein, Herr Munthe, Herr Friherre Peyron, Herr
Silfverstolpe, Herr Waern, Herr Friherre Gyllengranat, Herr Faxe och Herr
Fåhraeus, i nåder förklara, att förenämnde bötesbelopp skulle i kronoräkenskaperna
balanseras, samt att det på vederbörande skulle ankomma att, i den mån tillfälle
dertill yppades, de om böterna gifne utslagen till verkställighet befordra; och,
i hufvudsaken lika lydande härmed, har ock det beslut utfallit, som uppå Statsrådets
tilstyrkande i nåder meddelades, då det tredje af ofvananförda mål den 21
December 1849 till afgörande förekom och hvaruti såsom rådgifvare deltogo H.
Exc. Justitie-statsministern Herr Grefve Sparre, H. Exc. Statsministern för utrikes
ärendena Herr Friherre Stjerneld, samt Statsråden Herr Fåhreeus, Herr Sandströmer,
Herr von Hohenhausen, Herr Wallensteen, Herr Gunther, Herr Genberg,
Herr Gripenstedt och Herr Grefve von Platen.
Nu anmärkta ärenden har Utskottet ansett förtjena serskild uppmärksamhet
på den grund, att de ådagalägga en ganska betänklig brist
uti regleringen af erforderliga bestämmelser angående rättsförhållandena
emellan de förenade rikenas ömsesidiga bebyggare. Det samband, som
emellan dessa riken eger rum, icke blott genom politisk union, utan
ock såsom varande grannstater med en i midten af deras kontinent
löpande långsträckt gräns, måste, i samma män som de gemensamma
intressena utveckla sig, framkalla allt flere och mångfaldigare förbindelser
och likaledes äfven konflikter. Häraf alstras rättsfrågor af flerfaldig
art, i hvilka endast lagarne blifva skiljodomare. De utslag och
domar, som i sådane mål mellan parter från hvartdera riket meddelas,
kunna väl endast bestämmas efter det rikes lag, der de afkunnas;
men om den rätt, de fastställa, skall blifva full verklighet, måste exekutiv
kraft vara dem tillerkänd inom hvartdera rikets område på ett
sätt, som utesluter tidsutdrägt och omgång och med säkerhet befordrar
del genom domen erkända rätta till sitt mål, verkställighet och
efterrättelse. Rättsskipningen får eljest skenet af betydelselöshet och
vanmagt, och, i stället för att befordra, bidrager den sålunda till att
undergräfva grannsämja och vänskap mellan brödrafolken. Åtskilliga
Europeiska stater finnas, hvilkas lagar en gång för alla berättigat domaren
att åt utslag och domar af icke kriminel natur, utfärdade i
främmande land, mot inhemsk eller utländsk, i landet boende, man,
äfvensom åt fordringsanspråk, grundade på domar i brottmål, meddela
exeqvatur utan annan af domaren företagen pröfning, än att domen är
verklig och ej strider mot landets positiva intressen eller offentliga
rätt. Ett än större antal andra stater hafva i sina lagar erkänt
6
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV.o fi.
samma grundsats med förbehåll af reciprocitet; och uti Norra Amerikas
union är det så väl i Konstitutions-akten stadgadt, som sedermera
genom en Kongress-akt af den 26 Maj 1790 närmare bestämdt, att
domar, gifne i en af de till federationen hörande stater, skola ega
fullt gällande kraft äfven i de andra. Dessa grundsatser, antagne positivt
med en eller annan modifikation i de fleste civiliserade länder, äro
en följd icke allenast af ömsesidig nytta och vänskap staterna emellan,
utan ock af rättvisans egen natur, som utan afseende på de former,
under hvilka hon skipas, till sina grundbegrepp öfver allt i civiliserade
länder måste vara sig lik; och har derföre äfven erkännandet af deras
allmänna giltighet uti den nyare tidens folkrätt blifvit af de utmärktaste
rättslärde yrkadt såsom en rättsfordran i sig sjelf. Bland de få länder
i Europa, der dessa grundsatser hvarken enligt lag eller praxis ännu
erkännas, befinna sig Sverige och Norrige. Ehuru förenade genom
politisk union, stå de dock i afseende å sina internationella rättsförhållanden
till hvarandra ännu på en så främmande fot, att icke ens
frågorna om den exekutiva kraften af ömsesidiga, till den enskilda rättens
område hörande, domar blifvit genom bestämda öfverenskommelser
reglerade. Till ett skyndsamt företagande af en ej blott till dessa,
utan ock till alla andra af unionsförhållandet föranledda frågor, sträckt
reglering, synes det Utskottet, som hade här ofvan anförda frenne
frågomål bordt gifva förnyad anledning; men då Statsråds-protokollen
hvarken för ofvannämnde eller andra till granskningstiden hörande dagar
innehålla någon upplysning derom, att Konungens rådgifvare rörande
dessa vigtiga samhällsintressen framställt något råd eller tillstyrkande,
har Utskottet ansett sig böra detta förhållande hos Rikets högloll.
Ständer vördsamt tillkännagifva.
III.
Angående tillämpningen af föreskrifterna rörande Beväringsmanskapets
vapenöfningar.
I följd af Kongl. Maj:ts under den 18 November 1847 till Rikets Ständer
aflåtna nådiga proposition „(N:o 20) om åtskilliga förändringar uti gällande föreskrifter
om Beväringsmanskapets vapenöfningar och tjenstgöring, hade hos Rikets
Ständer öfver detta ämne öfverläggningar egt rum, hvilkas resultat Ständerne uti
underdånig skrifvelse af den 8 Juli 1848, N:o 124, Kongl. Majit tillkännagåfvo,
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
7
och på grund hvaraf Kongl. Majit derefter utfärdade Dess nådiga Kungörelse af
den 13 Februari 1849, angående ändringar och tillägg i Kongl. Kungörelsen den
27 Oktober 1812, om utskrifningssätlet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet,
samt Dess nådiga Förordning angående allmänna beväringsmanskapets
mönstringar och öfningsmöten, likaledes af den 13 Februari 1849.
Med afseende å sättet, huruledes de nya föreskrifterna blifvit i vissa punkter
(illämpade, har nu Nils Andersson, riksdagsfullmäktig från Christianstads län, efter
att inom sitt Stånd hafva tillkännagifvit anledning vara till anmärkning mot Konungens
rådgifvare i kommandomål, Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet,
och derå erhållit remiss lill Konstilutions-utskottet, uti ett till Utskottet
öfverlemnadt memorial anmärkt, att, då Rikets Ständer, ehuru de å ena sidan,
på sätt omförmälda underdåniga skrifvelse N:o 124 innehåller, bifallit förslaget i
lista punkten om beväringsmanskapets fördelande på stående, så väl indelda som
värfvade, stamtrupper af landtarméen och vissa dels värfvade, dels indelda sjötrupper,
likväl å den andra, med ogillande af förslaget i 2idra, 3idje och 4:de punkterna
vidkommande de delar, som angingo utsträckning af tiden för vapenöfningarne,
inkallande af blott en viss del af första beväringsklassen årligen till sådana
öfningar, m. m., förklarat sin åsigt och önskan vara, alt med beväringsmanskapets
uttagande till vapenöfningar dädanefter som dittills borde förhållas, det med afseende
å allt detta hos menige man på landsbygden väckt både förundran och
missnöje, då redan år 1849 förändradt öfningssätt för beväringsmanskapet i vissa
bygder infördes, och detta under året 1850 till än flere orter utsträcktes, samt
derigenom icke blott för enskilde, utan ock för staten ökade kostnader föranleddes;
och som befallningen härom utgått i kommandoväg, har Nils Andersson på
sådan grund ansett sig böra mot Konungens Rådgifvare i kommandomål rigta sin
anmärkning rörande dessa afvikelser från Rikets Ständers beslut och de år 1812
af Konung och Ständer fastställda grundvilkor för beväringsmanskapets inrättande.
Då det i Stats-rådet öfver blandadt Landt- och Sjöförsvars-ärende den 13
Februari 1849 förda protokoll, hvarest förekomma de rådslag och tillstyrkanden,
som föregingo utfärdandet af Kongl. Kungörelsen och Förordningen af samma dag
rörande det nya förhållandet med Bevärings-manskapets öfningar, icke innefattar
något, som lemnade upplysning om de anmärkta punkterne, har Utskottet begärt
och undfått del af de generalordres för åren 1849 och 1850, hvarigenom närmare
föreskrifter om bevärings-öfningarne enligt det nya systemet blifvit meddelade.
Den första af dessa ordres, daterad den 31 December 1849, bestämmer, enligt
uppgjorda listor, närmare de områden, från hvilka samtlige regementer och korpser
skulle erhålla sitt beväringsmanskap-; den andra, daterad den 15 April 1850,
innehåller de föreskrifter, som skulle lända till efterrättelse vid beväringens inkal
-
Konstitvtions-Ut skot tels Memorial, N:o 6.
lande och förskickande till de bestämda öfningsplatserna m. m. Jemte dessa handlingar
har Utskottet dessutom fått sig tillsänd afskrift af en under den 15 Februari
detta år utfärdad General-ordre, hvilken, med afseende å vunnen erfarenhet
under första året om olämpligheten af de nja bevärings-områdena, anbefaller uti
dem, genom bestämmande af kortare afstånd från öfningsplatserna, betydliga ändringar
till fördel för beväringsmanskapet.
I anseende till det obestämda i sjelfva den faktiska omständighet, som utgör
föremålet för riksdagsfullmäktigen Nils Anderssons anmärkning, har väl någon egentlig
pröfning deraf icke kunnat ega rum; men Utskottet har likväl fästat sin
uppmärksamhet vid de följder, som af de nya beväringsområdenas ordnande uppkommit
i så måtto, att beväringsynglingar derigenom, såsom de insända handlingarne
utvisa, blifvit till öfningsplatser flerestädes på betydligt afstånd från deras
respektive län förskickade och införlifvade med regementen af annat vapen i andra
län.
Till upplysning härom må här exempelvis anföras kommenderingarne för år
1850 af beväringsmanskap: från Westmanlands, Östergöthlands och Nyköpings län
till Stockholm; från Kronobergs län till Christianstad; från Jönköpings län till
Calmare län; från Hallands län till Westgöta-Dahls, Skaraborgs och Elfsborgs
regementen; och från Malmöhus län till Wendes artilleri i Christianstad; samt
för år 1851: från Upsala län till Svea Lifgarde; från Hallands län till Jönköpings
regemente; från Kronobergs och Jönköpings län till Calmare regemente; från
Stockholms län till Uplands regemente; från Westmanlands län till Uplands regemente;
från Stora Kopparbergs län till Westmanlands regemente; och från
Wermlands län till Nerikes regemente.
Och, då Rikets Ständer uti sitt, uppå Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om beväringsmanskapet under den 8 Juli 1848 aflåtna underdåniga
svar, tillkännagifva, uti hvilka punkter de funnit skäl att de föreslagna
ändringarne godkänna; då deruti icke ingått något medgifvande, det
skulle beväringsynglingar kunna, emot hvad hittills ölligt varit och Rikets
Ständer genom sitt förbehåll, att, utom i de medgifna punkterna,
förhållandet måtte förblifva vid det gamla, äfven afsett, kallas till vapenöfningar
från ett län till annat; då sådant likväl nu skett, och derigenom
flerestädes ett för allmogen och andra tryckande förhållande
uppkommit, i anseende till den förlängda tid för de beväringsskvldiges
bortovaro, de kostnader och öfrige olägenheter, som marcherne till
de aflägsna öfningsplatserna m. m. förorsakat; har Utskottet ansett
Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet, såsom tillika
rådgifvare i kommandomål, hafva uti nämnde afseenden tillämpat of
vanan
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
9
vananförda Kongl. Kungörelse och Förordning af den 13 Februari
1849 på ett sätt, som afvikit från Rikets Ständers förenämnde beslut,
och får alltså detta förhållande Rikets Höglofl. Ständer vördsamt tillkännagifva.
IV.
Angående beräkningen af tiden för det Kommendanten å Waxholms fästning,
Majoren Åkerstein ådömda suspensionsstraff.
Herr G. M. Stjernsvärd, ledamot af Ridderskapet och Adeln, har, sedan han
inför sitt Stånd anmält anledning till anmärkning mot Statsrådet och Chefen för
Landtförsvars-departementet samt derå erhållit vederbörlig remiss, uti aflemnadt
memorial uppgifvit föremålet för anmärkningen vara: l:o den generalordre, hvarigenom
förordnadt blifvit, att den tid af fyra månader, under hvilken Kommendanten
å Waxholms fästning, dji varande Majoren, Riddaren af Kongl. Svärdsorden,
Nils Harald Joachim Åkerstein, för ett honom till last taget tjenstefel,
blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga utslag af den 6 December 1849 dömd att med
förlust af lönen varda från sin kommendantsbefattning suspenderad, skulle retroaktivt
beräknas från den 1 Januari 1850; och 2:o den befordran till Öfverstelöjtnant,
hvarmed Majoren Åkerstein, fyra dagar efter suspensionstidens utgång,
enligt nyssnämnde beräkning, blifvit hugnad; hemställande Herr Stjernsvärd till Utskottet,
huruvida icke förstnämnde omständighet innebure ett mot lag stridande
förfarande, och anmärkande i afseende å den sednare, att berörde befordran, såsom
han uttrycker sig, “utmärker sig icke allenast genom en disharmoni emellan
regeringsmakten och lagskipningen, utan utgör nära nog en opposition mot lagen,
ett gyckel med dess tillämpning, hvarföre anmärkaren tyckes, att Statsrådet och
Chefen för Landtförsvars-departementet, sä väl i följd af denna befattning, som det
härmed förenade rådgifvarekall i kommandoväg för arméen, ådragit sig ett drygt
ansvar* , hvilket Herr Stjernsvärd förmodar böra bestämmas enligt 106 §
R. F.
Till vinnande af närmare upplysning rörande första punkten, har Utskottet
begärt och undfått del af de i kommandoväg utfärdade handlingar, som angå beräkningen
af tiden för nämnde suspensionsstraff, och deraf inhemtat: att då Kommendanten
å Waxholms fästning, Majoren Åkerstein, genom Kongl. Maj:ts omförmälde
nådiga utslag af den 6 December 1849, dömdes till fyra månaders suspension
från kommendants-befattningen jemte förlust af lönen för samma tid, han var
Bih. till R. St. Prot. -IS50 & -iS5L 5 Sami. 5 Håft. 2
^0
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV.-o 6.
i åtnjutande af tjenstfrihet, honom beviljad den 25 Maj 1849 först för fem månader
och sedermera förlängd den 30 Oktober 1849 på ytterligare fem månader,
samt således tilländalupen den 30 Mars 1850; att Krigshofrätten uti skrifvelse af
den 17 Januari 1850 anmodat General-befälhafvaren i 4:de militär-distriktet att
befordra utslaget till verkställighet; att i anledning deraf ordre från General-befälhafvaren
under den 1 Februari (och således ej den 8:de, såsom Herr Stjernsvärd
uppgifvit) afgått till Majoren Åkerstein att sig från utöfning af kommendantsbefattningen
afhålla under fyra månaders tid, räknad från samma dag, eller den 1
Februari; att Majoren Åkerstein under den 27 Februari till Kongl. Majit ingått
med underdånig ansökan, att suspensionstiden måtte, uppå anförde skäl, få beräknas
från samma dag, utslaget föll, i stället för den genom generalbefälsordre bestämda
dag; och att genom generalordre, daterad den 12- Mars 1850 och undertecknad,
på nådigste befallning, af Chefen för Landtförsvarsdepartementet, härå
det svar meddelats, att Kongl. Majit, som icke funnit skäl att till Majoren Akersteins
underdåniga anhållan lemna nådigt bifall, likväl, med afseende derå, att Majoren
Åkerstein, i följd af vunnen tjenstledighet, icke var i utöfning af kommendantsbefattningen,
då ifrågavarande utslag i annat fall skolat i vederbörlig ordning befordras
till verkställighet, i nåder tillåtit, att den tid af fyra månader, under hvilka
Majoren Åkerstein skulle från tjenst och lön vara suspenderad, måtte beräknas
från den 1 Januari 1850; af hvilket allt följer, att en månad af den permissionstid,
Majoren Åkerstein allaredan såsom sådan begagnat, blifvit, honom lill godo,
afräknad på suspensionstiden, efter det denna i följd af generalbefälsordre af den
1 Februari redan tagit sin början och nära halfannan månad fortgått.
Då nämnde beräkningsgrund, hvilken i sjelfva verket innehåller en förkortning
af strafftiden, och till sin princip icke förändras derigenom,
att den sakfällde under tiden närmast före utslagets befordrande till
verkställighet åtnjöt honom på begäran beviljad tjenstledighet, icke kan
betraktas såsom en följd af Konungslig nåd, alldenstund frågan derom
icke blifvit i den ordning, 25 $ R. F. lör nådefrågor föreskrifver,
utan deremot i kommandoväg behandlad och afgjord; anser Utskottet
rådgifvareåtgärden i afseende å detta ärende innefatta ett lörbiseende
af verkställande maktens befogenhet och pligt i förhållande till domaremakten,
och får alltså denna anmärkning Rikets Höglofl. Ständer vördsammeligen
tillkännagifva.
Hvad angår andra anmärkningspunkten, eller frågan om Majoren Åkersteins
befordran till Ofverstelöjtnant i arméen, så finnes af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden,
fördt i Statsrådet den 4 Maj 1850, att denna befordran egt rum
Konstitutions-Utskottets Memorial, Avo 6.
på tillstyrkande af samtlige Statsrådets ledamöter, sedan Majoren Åkerstein» suspension
tilländalupit;
Och som det är Kongl. Maj:ts grundlagsenliga prerogativ att med befordran
hugna en såsom förtjent ansedd Officer, utan att detta lider
någon inskränkning derigenom, att den sålunda belönade kunnat för
något tjenstefel tillförene hafva varit till ansvar fälld, har Utskottet
ansett denna del af anmärkningen icke förtjena afseende.
V.
Angående upplåtande af boställen åt Departeménts-cheferne.
Sedan Statsrådets organisation uti departementer under riksdagen år 1840
blifvit beslutad, hade Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse of den 17 Mars samma år,
hos Rikets Ständer gjort framställning, bland annat, om behofvet af bestämd reglering
af lönevilkoren för Departements-cheferne, samt Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 5 derpåföljande Augusti, N:o 55, derå afgifvit underdånigt
svar, hvaruti de, utom annat, i afseende å uppkommen fråga, huruvida de nye
Departements-cheferne borde, i likhet med hvad för utrikes Statsministern redan
då egde rum, med boställen förses, förklarat sig då icke hafva funnit lämpligt att
i närmare pröfning deraf ingå, men deremot i underdånighet anhållit, alt Kongl.
Majit måtte täckas, efter anbefald och verkstähl undersökning af de omständigheter,
som på bedömande af tvenne i nämnde hänseende uppgifna förslags företräde
framför hvarandra och sättet för deras utförande kunde inverka, till Rikets Ständer
vid nästföljande riksdag öfverlemna nådig proposition i ämnet, på det Rikets
Ständer mätte komma i tillfälle att frågan i närmare öfvervägande taga.
Vid granskningen af Finans-protokollet för den 29 September 1848 har Utskottet
likväl nu funnit, att, enligt serskilda nådiga beslut af samma dag, i underdånighet
tillstyrkta af Konungens Rådgifvare, H. Exc. Justitiaj-Statsministern, H.
Exc. Statsministern för utrikes ärendena, samt Statsråden Herr Fåhreeus, Herr
Sandströmer, Herr von Hohenhausen, Herr Wallensteen, Herr Gunther, Herr
Genberg och Herr Gripenstedt, boställen för trenne (3ine) Departements-chefer
uti kronan tillhörige hus tills vidare blifvit upplåtne, utan alt Rikets Ständer, enligt
deras år 1840 framställda underdåniga anhållan, om frågan i dess helhet ännu
fått tillfälle att sig yttra;
Och då denna regeringsåtgärd icke hvilar på något Rikets Ständers
beslut, som tillerkänt förmånen af boställen åt Departements-cheferne
och godkänt omnämnde disposition af kronans för andra ändamål af
-
\2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
sedda lägenheter, finnér Utskottet sig böra detta förhållande hos Rikets
Höglofl. Ständer tillkännagifva.
VI.
Angående clt Fält-lygmästaren Thestrup tillagdt arfvode från besparingarne
på anslaget för artilleriet.
Från hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en derstädes
af Johannes Nilsson, Riksdagsfullmäktig från Malmöhus län, mot Statsrådet och
Chefen för Landlförsvars-departementct anmäld anledning till anmärkning, hvilken
sedermera inför Utskottet uppgifvits angå ett från besparingarne på anslagen för
artilleriet utgående arfvode till Öfverste-lieutenanten N. G. Thestrup i och för hans
uppdrag, att såsom tillförordnad Fält-tygmästare i stället för General-fält-tygmästaren
taga säte och stämma i Krigs-kollegium, och hvarom anmärkaren yttrat, att
då, sedan General-fält-tygmästare-embetet den 6 November 1849 blifvit åt dess
nuvarande innehafvare anförtrodt, Öfverste-lieutenanten Thestrup erhållit förordnande,
att tills vidare såsom ständig ledamot, på General-fält-tygmästarens vägnar,
deltaga uti alla i nämnde Kollegium förekommande, artilleriet rörande, göromål,
och nuvarande General-fält-tygmästaren, enligt Kongl. Brefvet den 4 December
1849, undfått Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse att, på sätt honom lämpligast syntes,
till artilleri-vapnets nytta använda de General-fält-tygmästare-embetet åtföljande löneinkomster,
så hade det Öfverste-lieutenanten Thestrup i omförmälda egenskap beviljade
arfvode i främsta rummet bordt från nämnde lönebelopp afdragas och derigenom
förekommas, att af artilleri-vapnets för andra ändamål bestämda anslag, medel
dertill, mot Rikets Ständers om statsmedlens disposition fattade beslut, skulle
hemtas.
På sätt protokollet öfver landtförsvars-ärenden för den 11 December 1849
innehåller, förordnades Öfverste-lieutenanten Thestrup, hvilken redan under sednast
afgångne General-fält-tygmästarens tjenstetid haft enahanda uppdrag, att tills vidare
såsom ständig ledamot i Krigskollegium deltaga i de artilleriet rörande göromål,
mot åtnjutande af det genom Kongl. Brefvet den 5 Mars 1846 bestämda arfvode,
hvilket, enligt derom inhemtad upplysning från Krigskollegium, uppgår till 1,200
Rdr banko årligen.
Vid pröfningen häraf har Utskottet ansett nämnde arfvode, derest det
af omständigheterna varit påkalladt, helst hafva bordt utgå från den på
omförmäldte sätt disponerade General-fält-tygmästare-lönen, och att föredraganden
för Landtförsvars-departementet vid sitt tillstyrkande af de
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
45
' regeringsbeslut, af hvilka omförmälda, Öfverste-lieutenanten Thestrup
gifna, förordnande och den nu tillåtna dispositionen af General-falttygmästare-lönen
hlefvo en följd, rätteligen bordt på den anmärkta
omständigheten fästa vederbörlig uppmärksamhet. Uraktlåtenheten häraf
får Utskottet fördenskull härigenom vördsamt tillkännagifva hos Kikets
Höglofl. Ständer.
Utom de ärenden, om hvilka Konstitutions-utskottet nu gjort anmälan, hafva
äfven andra förekommit, dem Utskottet väl icke funnit vara af den beskaffenhet,
att de med hänsyn till 107 § R. F. förtjente tagas under pröfning, men dock nog
anmärkningsvärde, att Utskottet ansett sig böra om dem hos Rikets Ständer göra
vördsam framställning. Till denna har Utskottet trott sig vara befogadt, ej allenast
med anledning af de föredömen af enahanda syftning, som Konstitutions-utskottet
vid riksdagarne 1815, 1818, 1823 och 1828 gifvit, utan ock på grund af 37 S
2 mom. R. O., hvars bokstafliga lydelse Utskottet ansett dertill berättiga detsamma.
De ärenden af nämnda beskaffenhet, Utskottet på dessa skäl hos Rikets höglofl.
Ständer vördsamt får framställa, äi;o följande:
B.
i.
Åtskilliga regeringsbeslut i frågor om beviljande af Svensk medborgare*
rätt åt utländske män, som derom ansökt.
För den tid, Utskottets granskningsrätt denna gång omfattar, hafva uti protokollen
för Justitie-departements-ärenden en betydlig mängd ansökningar af utländske
män om Svensk medborgarerätt förekommit, hvilka uppå rådgifvarnes tillstyrkande
blifvit i nåder bifallne, dels med, dels utan förbehåll af skyldighet för
sökanderne att, innan de i behörig ordning såsom Svenske medborgare kunde
upptagas, ådagalägga, att de från sina förra nationalitels- och undersåtlighetsförhållanden
blifvit behörigen frikallade. Ehuru det olika förfarandet härvid kan förklaras
genom de serskilda omständigheter, som bestämde beskaffenheten af hvarje
enskildt fall, har det dock fästat Utskottets uppmärksamhet i anseende dertill, att
närmare bestämmelser om vilkoren för naturalisation i lagarne saknas, så behöflige
de än äro i ganska många afseenden.
Rättigheten att utflytta är väl numera af den nyare statsrätten i de liesta länder
erkänd såsom en allmän medborgerlig rätt; men den är dock likaledes i de
Konstitutionsutskottets Memorial, .V.o 6.
Hesta bunden, dels vid vissa förbehåll, som förpligta utvandraren att dessförinnan
ådagalägga sig hafva uppfyllt vissa serskilda skyldigheter mot moderlandet, dels
vid vissa andra iakttagelser, som hafva till ändamål att göra ulllyttningen såsom
ett faktum- bestyrkt. För det land, der utländsk man söker medborgarerätt, är
det således redan på dessa grunder af vigt att, innan den beviljas, fordra bevis,
att han från sitt förra undersåtlighetsförhållande är fri. Men för en sådan fordran
gifvas derjemte tlere andra skäl, utgående från landets egna intressen. Det
ömsesidiga band af skydd och trohet, sorn förenar undersåten med sitt moderland
och dess regent, kan, derest ej detsamma uttryckeligt och formligt blifvit
löst, lätteligen leda till svåra förvecklingar, om den förre, bosatt i främmande land,
af en eller annan anledning finner det för sig nyttigt att åberopa sitt moderlands
skydd, och den sednare, på grund af politiska eller andra intressen, anser det
lämpligt, att med skäl eller oskäl uppträda till hans försvar. Exempel på förvecklingar
af denna beskaffenhet mellan nationerna finnas från alla tider, och icke minst
från den nyaste. Politisk klokhet har fördenskull i de flesta länder gjort frågorna
om utländsk mans naturalisation till föremål för en ordnad lagstiftning; men då i
Sverige bestämda reglor i detta afseende ännu icke äro i lag fastställde, har Utskottet
ansett sig böra vördsamt hemställa, huruvida icke Rikets höglofl. Ständer
kunde finna lämpligt, att uti afgående skrifvelse hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att för framtiden Svensk medborgarerätt ej må utländsk man beviljas förr än
han ordentligen visat sig vara från sitt förra undersåtlighetsförhållande frikaliad,
eller ock genom afgifven skriftlig förbindelse afsagt sig alla sin förra nationalitets
politiska förmåner och rättigheter.
II.
Meddelad stadfästelse å reglorne för ett sä kalladt varu-anskäffhingsbolag
inom Lagunda och Hagunda härader i Upsala län, samt
för Svanå bruksbolag i Westerås län.
Enligt protokollet öfver Civil-departementets ärenden för den 20 April 1850,
bade direktionen för ett så kalladt varu-anskaffnings-bolag, som på aktier bildat
sig inom Lagunda och Hagunda härader i Upsala län, hos Kongl. Majit, på grund
af förordningen om aktiebolag af den 6 Oktober 1848, i underdånighet anhållit
om nådig stadfästelse å de af bolaget antagna reglor. Bolaget hade blifvit stiftadt
bland nämnda häraders landthushållare i ändamål att bereda befolkningen inom den
del af Upland, som af dessa härader utgöres, tillfälle att för billigare priser, än
dittills, inköpa sina oundgängeliga förnödenhets-artiklar. Denna befolkning hade
Konstitutions-Utskottets Memorial, JV:o 6.
haft för sed, att, snart sagdt uteslutande, inköpa dessa artiklar från de närliggande
provinsstäderna, men dervid, i följd af de omättligt höga priser, till hvilka varorne
höilos fale, fått vidkännas betydliga olägenheter och förluster. Salt strömming,
som inköptes eller tillbyttes emot spannemål från skärgårdsfiskare i Roslagen, stöde
25 å 40 procent högre i pris, än det, hvartill den såldes i Stockholm. Salt, sill,
torrfisk, tjära, kalk och bräder köptes helst i städerna Upsala och Enköping, men
lil! orimligt höga priser, i synnerhet då köpet skedde på kredit till hösten, att betalas
med spannemål, hvilken då vid försäljning nedtryckes 14 å 2 Rdr, samt
stundom än mer, under de gällande priser i Stockholm.
Bolagets plan var fördenskull att vid den nämnda härader genomlöpande Örsunds
å, der ortens fyra kommunikations-vägar och lastage-plats på ett ställe förenades,
anlägga en varu-anskaffnings-rörelse med artiklarne salt, saltad och torr fisk,
tjära, kalk, plank, bräder, jern, jerneffekter och jordbruksredskap, sålunda, att dessa
varor genom bolagets försorg skulle uppköpas i större partier från Stockholm eller
produktions-orterna och hållas de efterfrågande, efter förut gjord reqvisition, tillhanda
i utbyte mot spannemål, eller dess värde, eller andra varor, hvarvid spannemålen
skulle kunna betalas något högre eller jemnare, än hvad i provins-staderna
för densamma erlades, och derigenom, i förening med kortare transportväg
för varorne, väseudtliga fördelar beredas ortens jordbrukare och befolkning.
Då ifrågavarande varu-anskaffning komme att ske efter reqvisition endast för
bolagsmännens räkning och således varuförsäljning uti handelsbod eller å öppen
plats icke att ega rum, hade Konungens Befallningshafvande i Upsala län, som pä
denna grund ansåg Ilandels-ordningen af den 22 December 1846 icke lägga hinder
i vägen för bolagets organisation, i underdånighet förordat nådig stadfästelse å
bolagets reglor; och behagade Kongl. Maj:t den sökta stadfästelsen meddela, sedan
föredraganden, Chefen för Civil-departementet en sådan, såsom icke mot lag
stridande, tillstyrkt, och fyra af Statsrådets ledamöter deruti instämt.
Hans Excellens Hr Justitie-statsministern och jemte honom fyra andra af
Statsrådets ledamöter hade härvid yttrat en motsatt mening, och ansett den, enligt
1 § i förordningen om aktie-bolag, Konungen tillkommande rättighet, att äfven afstå
stadfästelse å aktie-bolagsreglor, icke böra inskränkas endast till de fall, då
sådane reglor funnes vara i strid med föreskrifterna i nämnda Kongl, förordning,
utan borde dervid bland annat äfven tagas i öfvervägande, huruvida det af ett bolag
omfattade ändamål är sådant, att tlere personers förenade krafter och förmögenhet
för dess förverkligande må erfordras, emedan i motsatt fall någon nödvändighet
för staten ej vore för handen att tillåta obetydliga bolag att, med undantag från
hvad allmänna lagen om bolag förmår, ställa sig under det skydd mot borgenärers
kraf, som aktie-bolags-lagen medgifver; och då ett sådant fall i afseende å
46
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
ifrågavarande holag nu vore för handen, alldenstund detsamma ej hade till ändamål
annat, än att förskaffa tvänne mindre härader vissa förnödenheter för bättre
pris, än hvartill de förut i närmaste städer kunde uppköpas, samt härtill ännu
komme, att ett så beskaffadt, bolagets direktion gifvet, mäklare-uppdrag ganska
lätt kunde urarta till verklig varuförsäljning, stridande mot Kongl, förordningen
den 22 December 1846, innebure allt detta skäl att den å bolagsreglorne sökta
stadfåstelsen icke bevilja.
Vid öfvervägande af hvad sålunda, angående rätta förståndet af rättigheten
att å aktie-bolag erhålla stadfästelse, förekommit, har Utskottet
ansett det vara af vigt att bringa frågan till Rikets Ständers kännedom.
Det vigtiga prerogativ, aktie-bolags-lagen medgifvit bolag, ställda
på aktier, framför de uti 15 kap. Handels-Balken omtalade solidariska
bolag, deruti, att delegarne i de förra ej äro förbundne till ansvar
för bolagets skulder med mera, än en hvar insatt, torde väl rätteligen
icke kunna betraktas annorledes, än såsom ett från den allmänna regeln
om gälds betalning medgifvet undantag, hvars rättsgrund ligger i
den vid aktie-bolag af lagen förutsatta serskilda omständigheten, att det
icke är delegarne, utan en v ald styrelse, som med fullt bindande kraft
handlar och svarar i bolagets namn, och leder alla dess företag med
det en gång för alla (derest ej ny öfverenskommelse träffas) bestämde,
genom aktier inbragta, kapitalbeloppet. Men en så beskaffad förening
förutsätter företag och alfärer i stort uti handel och industri, och kan
ej gerna afse dessa flerfaldiga spekulationer i smått, som hvarken erfordra
synnerlig insigt eller synnerligt stora kapitaler. Då likväl om
aktie-bolags materiela föremål närmare bestämmelser uti förordningen
af den 6 Oktober 1848 icke förekomma, kan detta ej annat än anses
såsom en brist, som synes vara förtjent af lagstiftande maktens uppmärksamhet
; och hvad serskildt angår omförmälda bolag inom Lagunda
och Hagunda härader, der Örsunds bro och de flesta andra trakter
mom häraderna ligga på kortare afstånd än tre mil från någon af
angränsande städer, så synes än mindre det med oftanämnda förordnings
af Rikets Ständer åsyftade ändamål vara öfverensstämmande, att,
så snart två eller flere bilda ett på aktier ställdt handelsbolag, hvars
reglor uppställas i enlighet med samma förordnings föreskrifter, stadfästelse
å dem bör följa, om än sjelfva bolagets verksamhet i öfrigt
stöde i strid med hvad eljest om handels idkande i allmänhet stadgadt
är.
Hvad
Konstitutions-Vt skottets Memorial, N:o 6.
\n
Hvad angår Svanå bruks aktie-bolag, inhemtas af protokollet öfver civil-ärenden
för den 10 Juli 1850, att bolaget, då det i underdånighet ansökte om stadfästelse
på sina reglor, uppgifvit sitt ändamål vara, att genom tillskjutna medel i
utbyte mot aktier inköpa och med tillräckligt förlags-kapital sköta Svanå bruk med
dertill hörande, uti salubref af den 28 Augusti 1848 uppräknade, hemman och
lägenheter. Sedan Högsta Domstolen, häröfver hörd, underdånigt utlåtande afgifvit
och dervid endast yttrat sig om de ingifna reglornas öfverensstämmelse med
aktie-bolags-lagen, hade i Statsrådet till öfverläggning förekommit frågan, huruvida
nämnda lag kunde anses vara tillämplig äfven på sådane bolag, hvilkas syftemål
hufvudsakligast afsåge eganderätt till fast egendom och dess brukande. Enligt
allmän lag borde egaren till fast egendom vara offentligen uppgifven och känd;
men på aktie-bolag, som förvaltades af en styrelse, vore denna regel icke användlig.
I nyare tider hade väl undantag från regeln i så måtto egt rum, att bolag,
inrättade på aktier för industriela ändamål, såsom exempelvis kanalbojagen och åtskilliga
större fabriksbolag, erhållit fasta på köp af fastighet; men sådane fastighets-inköp
vore rätteligen att betraktas såsom medel för hufvudändamålet, icke såsom
hufvudsak i sig sjelf. Öfverflyttande af eganderätten till jord eller jordegendomar
från enskilde personer på boiagsfirmor, skulle dessutom snart kunna göra
besittning af fastighet lika rörlig, som den af lösegendom, och borde aldraminst
staten medverka till ett sådant jordegendomarnes rörlig-görande, samt följaktligen
icke annorledes än undantagsvis befrämja uppkomsten af dylika förhållanden. Aktiebolag
vore förnämligast lämpliga för större industriela företag, till hvilkas bedrifvande
från början erfordrades större kapitaler, som, öfverstigande enskilda personers
förmåga, lättast genom mindre sammanskott af många kunde åstadkommas;
och de serskilda förhållanden, der äfven inköp af fast egendom blefve för sådane
bolag ett behof; inträffade i synnerhet då hufvudändamålet vore anläggande af
kanaler, jernvägar, större fabriker m. m., hvartill äfven jord och fastighet såsom
medel behöfdes.
Då likväl hvad Svanå bruks-bolag vidkomme, inköpet af fastigheten med tillhörande
lägenheter och inventarier erfordrat den betydliga summan af 600,000
Rdr banko; då, i följd af flere jernverksegares iråkade obestånd, en mängd jernverk
eller delar deri blifvit till försäljning utbjudne, och sådant tycktes antyda, att
jernverksrörelsen, åtminstone flerestädes, för att kunna med fördel drifvas, äfven
vore i behof af den betydligare kapitalstyrka, som genom bildande af större bolag
vinnes och hvarigenom tillverkningskostnaden nedsättes; då en förlägenhet af sådan
beskaffenhet, om än, såsom man borde förmoda, endast tillfällig, likväl syntes
påkalla medgifvanden, som eljest icke borde ifrågakomma, så hade på dessa skäl,
Bill. till R. St. Brot. -1850 & tS5t. a Sami. b Haft 5
ÅS
Konstitutions-Utskottets Memorial, iY.o 6.
och då bolagets reglor äfven föreskrefve, att aktie-brefven skulle ställas på viss
man och af styrelsen i serskild bok inregistreras, Konungens rådgifvare i underdånighet
tillstyrkt, det måtte stadfästelse å Svanå bruks aktie-bolags reglor, enligt
förordningen af den 6 Oktober 1848, beviljas.
Af denna framställning följer, att Konungens rådgifvare, ehuru de tillstyrkt
stadfästelse å reglorne för Svanå bruks aktie-bolag med afseende å dervid förekomna
serskilda skäl, likväl icke i allmänhet ansett bildandet af aktie-bolag för
inköp ech brukande af jordegendom vara med statens fördelar i allo öfverensstämmande.
För en sådan åsigt kunde ännu åtskilliga skäl tilläggas. Hufvudanledningen
för bildande af aktie-bolag är sammanbringande af en större kapitalstyrka
för ett lukrativt företag, för hvilket i dess början, eller då företaget skall grundläggas,
hvarken i materialier eller i produkter något egendomsvärde ännu finnes,
som kunde för bolaget på grund al real-credit underlätta möjligheten att anskaffa
penningemedel. Personal-crediten i form af utställda aktier på mindre summor,
blir derföre här en naturlig utväg för delta ändamål, och det af lag aktie-bolag
medgifna privilegium, att deltagare ej ansvarar för mer af bolagets skulder, än han
insatt, är ytterligare ett medel i samma syftning. Men om ändamålet med bildande
af ett aktie-bolag är inköp af jordegendom och jordbruk, uppstår ett annat
förhållande. Sjelfva jorden, såsom sådan, är redan det bästa fundament för realcredit,
och för att under ett sådant förhållande kunna anskaffa erforderliga penningemedel,
är aktie-bolags-privilegiet så mycket mindre behöfligt. som inteckningshvpotheket
redan Irån början här är att tillgå. Om således ock jord-inköpet, enligt
allmän lag, ansåges vara tillåtligt på ett aktie-bolags firma, ehuru specifikt
namngifna köpare ej förekomma, följer dock deraf ej, att aktie-bolags-privilegiet
rörande gälds betalning borde tillkomma äfven ett sådant bolag. Bildande af aktiebolag
för nu nämnda ändamål har dessutom andra ganska betänkliga sidor. Genom
den kapitalstyrka, de förmå sammanbringa till sin disposition, skulle stora
jordegendomsmassor kunna hopas i deras händer, hvaraf verkningarne på förhand
knappt kunna beräknas. Serskildt för jordbruket såsom sådant kunde de måhända
blifva välgörande, ehuru ock lika lätt skadliga, då den sjelfegande brukarens
omsorger här icke kunde omedelbart ingripa; men på de bemödanden för folkets
sedliga höjning, som lagstiftningen hittills sökt utveckla genom underlättande af
tillfällen till förvärfvande af sjelfegande, mindre jordlotter och jordbruk, på den
gamla, samhället genomgående, odalmanna-principen, med ett ord, skulle de, derest
aktie-bolag till större antal med ifrågavarande syftemål sålunda uppmuntrades att
organisera sig, sannolikast snart komma att utöfva en icke fördelaktig inflytelse.
De smärre jordegarne skulle då lätt kunna förvandlas först till landboer, sedan
till legobrukare; jorden, i stället för att vara ett föremål för den omsorg, som
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 6.
•I»
icke skyr mödan för framtida frukter, skulle blifva en vara, hvars värde bestämdes
af ögonblickets konjunkturer; och frågan blir alltså, huruvida under de ändamål,
som afsågos med stiftandet af lagen om aktie-bolag, hvilken mera ur formel
än materiel synpunkt behandlat hithörande ämnen, äfven nu anförda förhållanden
kommit i behörigt öfvervägande.
Det är på dessa skäl, som Utskottet ansett sig böra, jemte anmälan
om anförda tvänne fall af aktie-bolags-lagens tillämpning, hos Rikets
Höglofl. Ständer vördsamt hemställa, huruvida Rikets Ständer i anledning
häraf kunde finna lämpligt, att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om behofvet af närmare bestämningar rörande de
ändamål, för hvilka aktie-bolag må stiftas.
III.
Beslutet om raserande af Christianstads fästningsverk.
Sedan Kongl. Majit under den 8 Februari 1847 beslutat, att Christianstad
från och med samma dag skulle upphöra att räknas till rikets fästningar, och under
den 19 i samma månad i följd deraf befallt, att förslag till fästningsverkens
rasering och stadens förvandlande till öppen garnisons-ort skulle efter vederbörandes
hörande uppgöras, har frågan om raseringen med alla dithörande omständigheter
den 19 Februari 1850, efter hvad af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för samma dag inhemtas, uti Statsrådet till slutligt afgörande förevarit,
och dervid förordnadt blifvit, så väl att raseringen skulle på statens bekostnad
verkställas inom viss tid, som huruledes den derigenom uppkommande lediga mark
skulle användas dels till exercis- och målskjutnings-fält för den i staden förlagda
garnison, dels för stadens behof.
Konstitutions-utskottet, som äfven emottagit en i ämnet af Hr Stjernsvärd,
G. 31., anmäld anmärkning, har serskildt fästat sin uppmärksamhet vid detta faktum,
såsom ett exempel på ett förhållande, som, ehuru det angår ett af rikets
vigtigaste intressen, likväl icke är i afseende å sin administrativa behandlingsform i
grundlag närmare bestämdt. Då på ena sidan alla kronans lägenheter, större eller
mindre, som på ett eller annat sätt kunna medföra någon inkomst eller annan
fiskalisk fördel för kronan, enligt 77 § R. F. skola förvaltas efter grunder, dem
Rikets Ständer bestämt, och icke kunna utan deras samtycke kronan afhändas,
saknas på den andra närmare bestämmelser om den dispositionsrätt, regeringen
tillkommer öfver kronans fästningar. Uppstår behof af att anlägga ny fästning,
måste frågorna om dertill nödig mark, så vida denna är kronans, och om medel
för fästningens uppbyggande i öfrigt till Rikets Ständers pröfning och beslut hän
-
20
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
skjutas; men då, på en eller annan grund, en fullfärdig fästning icke mer befinnes
för sitt ändamål vara behöflig, anses åtgärderna för dess rasering och anslag
af dertill erfordeliga medel ankomma ensamt på ett regeringsbeslut, af hvilket en
del, eller befallningen om tasering, fattas och utfärdas i kommandoväg, och den
andra delen, eller frågan om de erforderliga penningemedlen, afgöres i Statsrådet.
Denna behandlingsform för så beskaffade ärenden, synes förtjena uppmärksamhet,
ej allenast i anseende dertill, att den icke synes lemna tillräcklig säkerhet för den
omsorgsfulla pröfning, som borde föregå ett regeringsbeslut uti en för rikets försvar
så vigtig fråga, som den om bibehållande eller raserande af en fästning, utan
ock, emedan uti ärendet ingå frågor äfven om disposition af medel 'för raseringens
verkställande och om användande af den derigenom uppkommande lediga, kronan
tillhörande mark. Att frågor om en fästnings raserande under krigstid likväl torde
böra ur annan synpunkt betraktas, kan ej förbises, emedan omständigheterna då
kunna fordra snabba beslut och skyndsam verkställighet; men för fredstid synes
frågans behandlingsform kunna annorledes ordnas;
och får Utskottet, jemte anmälan härom, på dessa skäl hos Rikets
Höglofl. Ständer vördsamt hemställa, huruvida icke Rikets Ständer
kunde finna lämpligt, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra framställning
derom, att raserande under fredstid af någon bland rikets
fästningar ej måtte företagas, innan Rikets Ständer öfver frågan och
hvad dermed sammanhänger blifvit hörde.
Det återstår för Utskottet att meddela det slut, till hvilket Utskottet kommit
vid pröfningen af de serskilda anmärknings-anledningar, som, utom de i det föregående
anförda, till Utskottets behandling blifvit i vederbörlig ordning öfverlemnade.
Sådane anledningar till anmärkning hafva blifvit anmälde:
c.
I.
Af Rikets Ständers Stals-utskott mot Statsrådet och Cliefen för Sjöförsvars-departementet.
Vid granskningen af Rikets Ständers år 1849 församlade Revisorers berättelse,
angående verkställd revision af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1846 och 1847, hade Stats-utskottet serskildt fastat sin uppmärksamhet vid
en af Revisorerne gjord anmälan derom, att, sedan Sjömans-föreningen i Dram
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
2\
rnen, genom Norrska Marin-departementet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att två fyrar måtte varda uppförde å svenska ön Koster eller å någon annan
af de derintill belägna öar vid svenska kusten, samt Kongl. Förvaltningen af
Sjöärendena uti infordradt utlåtande hemställt, att, i anseende till den stora fördel,
som genom de ifrågaställda fyrbyggnaderne skulle tillskyndas norrska sjöfarten
framför den svenska, antingen endast en fyr måtte anbringas å ön Koster,
samt ytterligare en fyr på ön Fterder på norrska sidan, eller ock två fyrar uppföras
på ön Koster, men med förbehåll att hvartdera af de förenade rikena skulle
vidkännas så väl nybyggnads- som årliga underhållskostnaden för en af båda fyrarne,
hvilken kostnad, enligt hvad Kongl. Förvaltningen derjemte upplyst, skulle
uppgå, för nybyggnaden till minst 28 å 30,000 Rdr, och för årliga underhållet
till 2,000 Rdr; så hade, efter det vederbörande norrska embetsmyndigheter uti
inlordradt ytterligare utlåtande, förklarat stora svårigheter komma att möta inrättandet
af två fyrar på ön Faerder, men anbringande af två fyrar på ön Koster
deremot blifva af nytta för svenska sjöfarten, om ock den norrska deraf komme
att draga ännu större fördel, Kongl. Majit, uti nådigt bref af den 15 Maj 1846,
i nåder bifallit uppbyggande af två fyrar på ön Koster, samt förordnat, att, då
hvarje Iand i allmänhet bekostade och underhölle de å dess kuster befintliga lyrar,
utan afseende på de större fördelar, som af dem kunde tillskyndas andra nationer,
uppförandet af dessa fyrar skulle i den mån tillgångarne det medgåfve och
sedan de allaredan beslutade fyrbyggnaderne på ön Gottland blifvit fullbordade,
företagas, och kostnaderne för så väl byggnaderna, som fyrarnes framtida underhåll
bestridas genom de för rikets fyr- och lots-inrättning anvisade medel.
Revisorerne hade gjort anmärkning härom i anseende dertill, att då anhållan
om dessa fyrars uppförande utgått från norrska sidan, och de af Kongl. Förvaltningen
för Sjöärendena framställde tvänne alternativer, åsyftande norrska statsverkets
deltagande i kostnaderna, vore så billiga, att hinder för enderas antagande
från norrska sidan skäligen icke bordt kunna möta, helst i Revisorernes tanke en
af fyrarne lika val och med samma verkan kunnat uppföras å Faerder eller någon
annan af närbelägna norrska öar, hade åtminstone byggnads- och underhållskostnaden
för dessa fyrar icke bordt drabba svenska fyr- och lots-inrättningen, hvars
medel vore fullt behöflige för fullbordandet af andra å svenska kusten erforderliga
fyrbyggnader.
Stats-Utskottet har rörande detta ärende dessutom, enligt för detsamma tillgängliga
handlingar, uppgifvit, att sedan Kongl. Majit under den 17 Mars 1848
förordnat, det borde båda fyrarne blifva stillastående och till dem begagnas så
kallade lentille-apparater af 3:dje ordningen med stadigt sken (å feu fixe), så hade,
uppå Norrska Marin-departementets underdåniga anhållan, att en af fyrarne
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
måtte förändras till blänkfyr, Kongl. Maj:t, under den 6 Juli 1849, med bifall
till denna anhållan, sådan ändring anbefallt, hvaraf en ny, approximativt beräknad
kostnad af 5000 riksdaler uppkommit, utom en genom Kongl. Brefvet den 23
Oktober 1849 entreprenören af fyrbyggnaden tillerkänd ersättning, stor 1000 riksdaler,
för rubbning af kontraktsvilkoren.
Stats-utskottet, som lika med Rikets Ständers revisorer, ansåg att, derest
lämplig plats för meranämnde fyrar nödvändigt hade bordt å svenska kusten utses,
— hvilket dock, med afseende å hvad i saken förekommit, icke kunde anses vara
ådagalagdt —, deraf likväl ej bordt följa, att kostnaderne för denna från norrska
sidan föreslagna och för dess sjöfart företrädesvis gagneliga fyrbåksanläggning
och dess framtida underhållande skulle ensamt drabba svenska statsverket, helst
fyringsmedlens otillräcklighet för Sveriges egna behof visat sig äfven deruti, att
flere i de norra länen behöfliga fyrbåksanläggningar i brist af tillgångar ännu ej
kunnat tillvägabringas, har, på dessa grunder och då sålunda en större undfallenhet
för anspråken från Norrige egt rum, än som med tillbörligt afseeende på
Sveriges sannskyldiga nytta och fördel är förenligt, ansett sig, med stöd af 30 §
2 mom. R. O. böra detta ärende, jemte anmärkning mot kontrasignanten af ofvanåberopadc
Kongl. Bref af den 15 Maj 1846, till Konstitutions-utskottet öfverlemna
för den åtgärd, hvartill sakens beskaffenhet kunde föranleda.
Konstitutions-utskottet, som från Sjöförsvars-departementet på begäran erhållit
ytterligare upplysningar i ämnet, har derigenom inhemtat, att kostnaden för nybyggnaden
af två fyrar på Nord-Koster, enligt räkenskaperna, uppgår till 45,919
riksdaler 47 sk. 7 rst., hvaraf på tvenne lentille-apparater sig belöpa 21,590 riksdaler
eller 10,795 på hvardera, och omkring 5000 riksdaler för en blänkfvrsapparat
med utvexlingsverk, samt att kostnaden för uppassning vid en blänkfyr för
året är något mindre, än för uppassningen vid en fast fyr; i följd hvaraf och då,
genom den anbefallda förändringen af ena lentillen till blänkfyr, denna lentille är
såsom kronans tillhörighet för andra dess behof disponibel, en minskning i kostnaderne
för fyrarne på Koster, ur denna synpunkt, genom förändringen uppkommit.
Efter inhemtande af dessa upplysningar, har Utskottet tagit ärendet under
pröfning; och ehuru, hvad hufvudsaken angår, Utskottet finner de
af Stats-utskottet yttrade åsigter icke sakna grund; dock, som den
rådgifvareåtgärd, hvilken på sätt anfördt är, utgör föremålet för ifrågavarande
anmärkning, ligger långt utom tiden för Utskottets nuvarande
gransknings- och pröfningsrätt, finnér Utskottet vid sådant förhållande
den af Stats-utskottet anmälda anmärkning icke kunna vidare
till någon åtgärd föranleda.
Konstitutions-UtsliAjttets Memorial, N:o 6.
23
II.
Af Johan Johansson, Riksdagsfullmäktig från Örebro län, mot Statsrådet
och Chefen för Civil-departemcnlet.
Anmärkningen är rigtad mot de efter sednaste riksdag dels i utkomna Förordningar,
dels annorledes meddelade Regeringsbeslut, som angå rättigheten för
den så kallade Traktörs-societeten i Stockholm att utminutera bränvin. Desse
Traktörer, som enligt äldre författningar med, burskapsrätt idkat sin rörelse, skulle,,
efter anmärkarens påstående, till följd af Kongl Reglementet den 23 November
1770, vara berättigade, att utan inskränkning till tid hålla sina lokaler öppna för
“bättre och sämre gäster“ och äfven för gästerna tillhandahålla bränvin, samt deremot
pligtige att deltaga i borgerlig tunga och andra burskap åtföljande skyldigheter.
, Med afseende härpå hade vid sednaste riksdag Rikets Ständer uti sitt underdåniga
förslag till Förordning med förändrade föreskrifter angående försäljning
af bränvin intagit en $ af den lydelse, att rättigheten att i stad försälja bränvin
i minut skulle, med undantag af de städer, för hvilkas minuteringsråttighet serskilda
privilegier voro utfärdade, genom vederbörlig Magistrats försorg utbjudas på
auktion för högst tre år i sänder. Genom detta Rikets Ständers beslut hade traktörerne
i hufvudstaden, der serskilda privilegier för dem finnas, bordt blifva i sina
borgerliga rättigheter betryggade. Sådant hade likväl ej förhållandet blifvit. Väl.
nämndes ej ännu uti Kongl. Förordningen af den 13 Oktober 1848, som bland
annat fastställer vilkoren för bränvins-försäljning, traktörerne i hufvudstaden bland
dem, hvilka skulle underkastas den i 58 § bestämda utminuteringsafgift. Men
genom de föreskrifter rörande bränvinsförsäljning i minut, som genom Öfverståthållare-embetets
på Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 6 Juli 1849 grundade Kungörelse
för hufvudstaden, fastställdes, hade, då äfven traktörerna derigenom underkastades
den i 2 och 9 §§ stadgade minimi-afgift, en olaglig inskränkning skett i
dessas ytterligare genom Kongl. Grefven af den 18 September 1837 och den 20
Februari 1838 försäkrade rättigheter; och då traktörs-societeten, i anledning häraf,
först hos Ofverståthållare-embetet och sedan hos Kongl. Maj:t sökt upphörande
af nyssnämnda Öfverståthållare-embetets föreskrifter och berättigande för nuvarande
traktörer samt deras enkor att utan inskränkande vilkor, på grund af sitt
burskap, få, med befrielse från minimiafgiften, idka sin rörelse, men, genom Kongl.
Maj:t$ den 11 Januari 1850 härå meddelade resolution, det blifvit lemnadt i traktörernas
val att antingen åtaga sig minimi-afgiften i likhet med andra försäljare af
bränvin, eller ock inskränkas uti sin utminuteringsrätt till den tid, som för dem
härförinnan varit bestämd, så hade derigenom ett betänkligt ingrepp blilvit gjordt
24
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
i svenska folkets rätt, att genom Rikets Ständer sig allena beskatta; hvarföre rådgifvare-åtgärden
vid sistnämnda regeringsbeslut bordé med all grundlagens stränghet
behandlas.
Konstitutions-utskottet har tagit detta ärende under pröfning, och dervid funnit:
att de af anmärkaren såsom Rikets Ständers citerade ord i deras underdåniga
förslag till Förordning om bränvinsbränning och försäljning, väl förekomma i Bevillnings-,
Lag- och Ekonomi-utskottens utlåtande N:o 1 vid sednaste riksdag, men
deremot, efter äterremiss, blilvit uteslutna af dessa Utskott sjelfve i deras förnyade
utlåtande, och ej heller sedermera af Rikets Ständer i nämnda deras förslag intagna
; att, hvad angår de sersilkda “privilegier1', traktörerne i Stockholm skulle
innehafva i afseende å utminutering af bränvin, dessa traktörer, enligt 1770 års
reglemente, endast ega rätt att utminutera bränvin i förening med mat, hvilket,
enligt Kongl. Resolutionerne den 4 Juli 1790 och 27 Oktober 1813, bör så
förstås, att försäljning af bränvin jemte mat, får ske endast under måltidstimmarne,
hvilka timmar åter genom Öfverståthållare-embetets kungörelse den 4 Juli
1817 blifvit bestämda till två timmar hvarje morgon, middag och qväll; att på
traktörs-societetens underdåniga anhållan om upphäfvande af denna kungörelse,
Kongl. Majit under den 17 November 1837 förklarat, att de näringsidkare, som
ville åtaga sig en serskild så kallad arrendeafgift, skulle vara berättigade att hålla
asina gästrum öppna hela dagen igenom; att, i stället för denna arrende-afgift, nu
den s. k. minimi-afgiften inträdt; att således för de traktörer, som icke vilja er
lägga
minimi-afgiften, ingen inskränkning skett i den rättighet, de före arrendeafgiftens
erläggande åtnjutit; att deremot ett utvidgande deraf egt rum, då måltidstimmarne
för middag nu blifvit bestämda till trenne; och att Magistraten och
Borgerskapets Äldste uti sitt öfver ämnet afgifna underdåniga utlåtande af den 30
November 1849 erkännt, att föreskrifterna om måltidstimmarne äro blott ordningsstadgar,
hvilka det tillkommer polis-myndigheterne att föreskrifva.
Vid detta förhållande, och då sålunda anmärkarens påståenden visat
sig vara i allo obefogade, har Utskottet förklarat anmärkningen böra
förfalla.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
25
lil.
Aj Herr G. M. Stjernsvärd, ledamot af Ridder skåpet och Adeln, mot
Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet och öfrige
rådgifvare.
Herr Stjernsvärd har, utom de i det föregående anförda, anmält följande anmärkningar
:
1. Angående rådgifvare-åtgärderna i afseende å de regeringsbeslut, genom
hvilka General-majoren och Kommendören af Dalström blifvit i nåder förordnad
att vara på en gång landshöfding och militär-befälhafvare på Gottland. Ilr Stjernsvärd,
som anser dessa beslut strida mot 46 § K. F., hvilken stadgar, att “ingen
generaI-guvernörFmå inom riket förordnas", förklarar, det lagstiftarens mening, att
den civila och militära myndigheten icke hos en och samma person skall få förenas,
genom detta grundlagsbud vore så tydeligen uttalad, att något missförstånd
deraf icke kunde ega rum; och då det icke heller kunde bestridas, att en landshöfding,
som tillika är militär-befälhafvare, uti sin person förenar så väl den civila,
som den militära myndigheten, och alltså egde i sin hand den vådliga magt, grundlagen
förbjuder, så vore en uppenbar öfverträdelse af grundlagens bud genom berörde
förordnande för Herr af Dalström begången, och hade Herr Stjernsvärd
fördenskull icke dragit i betänkande att yrka, det borde föredragande Statsrådet
och Chefen för Landtförsvars-departementet, som kontrasignerat nämnde förordnande,
"samt öfrige rådgifvare, som beslutet tillstvrkt, ställas till ansvar enligt 106
Si R. F.
Likväl, då, utom det att Herr af Dalström icke blifvit till generalguvernör
nämnd, Herr Stjernsvärds deduktion uti sjelfva utgångspunkten
besväras af det fel, att dervid uti begreppet general-guvernör inlägges
en betydelse, som väsendtligen detsamma ej tillkommer, alldenstund,
likasom uti officiela handlingar från de tider, då general-guvernörer
inom riket regelmässigt tillsattes, orden guvernör och landshöfding
uttryckte samma begrepp, betydelsen af general-guvernör då och
sedermera ej var annan, än den af ölver-landshöfding eller landshöfding
öfver flere landshöfdingedömen, utan att omedelbart öfverbefäl öfver
militärstyrkan inom general-guvernörens provins med denna eljest
vidtomfattande embetsbefattning nödvändigt skulle vara förenadt, ehuru
under en tid, då den civila och militära verkställighets-förvaltningen ännu
ej voro bestämdt afskiljda, 'sådant oftare egde rum; då anförda
Bih. till R. St. Prof. ^50 & -f 85-1. 5 Sami. 5 Haft. 4
26
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
betydelse af ifrågakomna ord dessutom äfven icke otydligt angifves genom
sammanhanget emellan båda perioderna i 46 § R. F.; då dea
tolkning af delta begrepp, anmärkaren uppställt, alitsa endast är subjektiv,
tilldess den rätta i vederbörlig ordning bestämmes, och hela
deduktionen således grundas på en vilkorlig förutsättning5 har Utskottet,
som härvid ej ens ansett sig böra framhålla den ekonomiska vinst
för kronan, som föreningen af ifrågakomne befattningar på Gottland
medförer, pröfvat rättvist vara, att lemna anmärkningen utan vidare
afseende.
2. Angående åtskilige under åren 1848—1850 inträffade befordringar inom
militär-staten, hvilka, till antalet tolf, Herr Stjernsvärd specifikt uppgifvit och icke
funnit öfverensstämma med de i 28 § R. F. och uti gällande författningar i öfrigt
bestämda grunder för militärbefordran; anmärkande Herr Stjernsvärd, bland
annat, såsom företrädesvis vådlig den omständigheten, att “icke allenast regementschefers
förslag vid befordringen lemnats utan allt afseende, utan äfven en., person
vid ett visst namngifvet regemente, den regements-chefen troligen icke utan skäl
förbigått, just varit den, som blifvit befordrad11.
Utskottet, som i allmänhet anser det betänkligt att ingå i pröfning af
skälen för de inom regeringen beslutade' befordringar, eller göra sig
till ett organ för anmärkningar i de befordringsärenden, en och annan
ståndsledamot valt till föremål för sin beifran, och dessutom, med afseende
å 90 § R. F., icke heller finnér sig dertill vara berättigadt i
andra fall, än der 28 § R. F. pröfvades uppenbarligen vara förbisedd,
har vid serskildt företagen granskning af de statsråds-protokoll, der de
af Herr Stjernsvärd anmärkta befordringsärenden förekomma, funnit befordringarne
i de flesta fall hafva skett i öfverensstämmelse med vederbörande
regemens-chefers eller general-befäls förslag, och i öfrigt
ej heller något hafva dervid förekommit, som kunde gifva stöd åt en
grundlagsenlig anmärkning.
3. Angående general-majoren och kommendören von Arbins entledigande från
general-fålttygmästare-embetet; förklarande Herr Stjernsvärd sig anmärka detta, emedan
han hade anledning till den förmodan, att vid entledigandet icke så tillgått,
som 8, 9 och 35 §§ Regeringsformen föreskrifva.
Konstitutions-utskottet, som uti de till frågan hörande statsråds-protokoll
icke funnit denna förmodan bekräftad, har ansett anmärkningen
böra förfalla.,
4. Angående .det förhållande, att afkastningen af lägenheten Humlegården i
Stockholm ännu är förbehållen general-fålttygmästaren..
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
27
Då, på sätt Herr Stjernsvärd uppgifver, denna afkastning, genom Kongl, brefvet
den 15 Februari 1820, tillädes innehafvaren af general-fälttygmästare-embetet,
dels till boställe, dels tili underhåll af hans tjenstebästar, under det lian sig i hufvudstaden
uppehöll, åtnjöt lian ännu ej lön på stat.
3Ien sedan vid 1830 års riksdag lön samt taffel- och fouragerings-penningar
honom blifvit anslagne, utan att dervid något nämndes om afkastningen af Humlegarden,
har deraf den följd uppkommit, att innehafvaren af nämnde embete åtnjuter
af statsverket så väl fouragerings-penningar, som underhåll för sina tjenstehästar
in natura. Detta förhållande, äfvensom att, ehuru Humlegården är en kronans
tillhörighet, dess afkastning dock ej finnes inräknad uti den i 58 § 11. F.
föreskrifna uppgift öfver statsverkets inkomster, har Herr Stjernsvärd funnit anmärkningsvärd!,
och anmält det till grundlagsenlig påföljd för chefen för landtförsvarsdepartementet
och öfrige ledamöter af statsrådet.
Konstitutions utskottet, som uti de nu granskade statsråds-protokoller
icke funnit något, som till denna fråga hörde, har ansett anmärkningen
böra förfalla.
5. Under åberopande af 60 § R. F., som förbjuder förpaktande af kronans
inkomster och fastställande af monopolier till vinning för kronan, korporationer eller
enskilde personer, har Herr Stjernsvärd ytterligare gjort till föremål för anmärkning
den omständigheten, att tvenne officerare, hörande till Konungens adjutantskorps,
genom chefen för landtförsvars-departementet blifvit berättigade att från
trycket utgifva det af en kommitté utarbetade och den 24 Mars 1848 fastställda
nya exercis-reglementet, 2 delar, mot vilkor att få uppbära inkomsten af dess försäljning
efter bestämdt pris, 32 sk. bko, för hvarje del i fast omslag, som till
regementen och korpser reqvirerades, samt 40 sk. bko för exemplar i bokhandeln.
Herr Stjernsvärd beräknar, att, derest detta reglemente för statsverkets räkning
blifvit upplagdt och försåldt, en behållning af omkring 4000 rdr bko deraf
hade statsverket tillfallit, men hvilken, såsom Herr Stjernsvärd anmärker, genom
nämnde, chefens för landtförsvars-departementet egenmäktiga, till vinning för enskilda
personer vidtagna förfarande, nu för detsamma skall hafva gått förlorad.
Då den anmärkta åtgärden icke innefattar något, som kunde gifva Utskottet
inom dess kompetens anledning till grundlagsenlig anmärkning
mot chefen för landtförsvars-departementet, har Utskottet ansett anmärkningen
böra förfalla.
6. Angående det regeringsbeslut, hvarigenom Herr Stjcrnsvärds underdåniga
ansökan att få afgifva förklaring öfver Rikets Ständers revisorers rörande militärförfattningsarbetet
gjorda anmärkning, blifvit afslagen.
28
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Protokollet öfver landlförsvarsärenden för den 13 Mars 1850 innehåller baroni,
att, då Kongl. Maj:t i afseende å Rikets Ständers revisorers ifrågavarande
anmärkning redan i nåder anbefallt den åtgärd, ärendet påkallat, funne Kongl.
Majit sökandens underdåniga skrift icke kunna till något ytterligare förfogande derutinnan
föranleda 5
Och har Utskottet, som vid rådgifvare-åtgärden i afseende å detta beslut
icke funnit något anmärkningsvärd^ samt ej anser det tillkomma
sig att ingå i pröfning af hvad Herr Stjernsvärd till sakens belysning
i öfrigt anfört, förklarat anmärkningen böra förfalla.
7. Angående rådgifvarens i kommandomål uraktlåtenhet att afhjelpa den sedan
20 år rådande bristen på tillgång af tjenstgörings-reglemente för arméen, hvilket
Herr Stjernsvärd anser vara så mycket behöfligare, som “det vore det enda medlet
till att vidmakthålla en med helsosamma frukter förenad krigslydnad och ett
icke förslafvande samband emellan hvarje länk i den militära hierarkien4'.
Konstitutions-utskottet har icke funnit denna anmärkning kunna till någon
åtgärd från dess sida föranleda.
8. Angående det sätt, hvarpå Herr Sljcrnsvärds underdåniga ansökning om
afsked från hans beställning såsom kapten vid Södra Skånska infanteri-regementet
blifvit behandlad, innan den till afgörande föredrogs
Kännande hela obehaget utaf alt beröra ett förhållande, som angår honom
sjelf, är det af pligt mot det allmänna och för att för andra i en framtid förekomma
förnyande af den olagliga behandling, han rönt, som Herr Stjernsvärd ansett
sig böra framlägga denna anmärkning. Herr Stjernsvärd hade den 21 Maj
1850 inlemnat sin underdåniga afskedsansökan. Denna återsändes, med förklarande
af departements-chefen, att den, såsom icke uti föreskrifven form affattad, ej kunde
mottagas. Orsaken härtill var, att ansökningsskriften upptog detaljerade motiver
för sökandens beslut att anhålla om afsked. Herr Stjernsvärd har till sitt arimärkningsmemorial
fogat afskrift af ansökningen och derjemte bilagt afskrift af
Kongl, brefvet den 17 Juni 1817, samt af en § ur tjenstgörings-rcglementet,
hvilka innehålla föreskrifterna om hvad officerares afskedsansökningar få upptaga,
nemligen “helt enkelt och bestämdt frågan om afsked och om pension af arméens
pensionskassa, då sökanden dertill anser sig berättigad44. Herr Sljcrnsvärds afskedsansökning
deremot motiveras på skäl, som sättas i sammanhang med Kongl.
Maj:ts beslut om upphörande af mililär-författningssamlings-arbetet, hvarvid Herr
Stjernsvärd haft befattning.
Konstitutions-utskottet har fördenskull ansett denna Herr Stjernsvärds
anmärkning icke kunna vinna något afseende.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
29
IV.
Af Herr P. E. Winge, ledamot af Borgare-ståndet, mot Statsrådet och
Chefen för landtförsvars-departementet och öfrige ledamöter af Statsrådet.
Anmärkningen angar rådgifvarnes ätgärd vid Kongl. Maj:ts beslut att inställa
fortgången af militär-författningssamlings-arbetet. Anmärkaren anser detta arbete
hafva varit af hög vigt för förvaltningen af arméens angelägenheter, och Konungens
rådgifvare hafva förbisett rikets sannskyldiga nytta, såvida de tillstyrkt dess
upphörande. Serskildt rigtas anmärkningen mot chefen för landtförsvars-departementet,
med tillsats af flere beskyllningar, bland annat, för att hafva tillstyrkt befrielse
frän arbetets fortsättande för den ena af redaktörerne, oaktadt den andres
protest, och att genom maktspråk hafva upphäft öfverenskommelser med den andra,
oaktadt erbjudna nya vilkor.
Konstitutions-utskottet har, vid granskningen af protokollet öfver Iandtförsvars-ärenden
för den 11 December 1849, hvarest denna fråga är
intagen, icke funnit Konungens rådgifvares tillstyrkanden i ärendet gifva
anledning till någon anmärkning.
V.
Af Friherre A. W. Stjernstedt, ledamot af Ridderskapet och Adeln, och
Doktor Chr. Stenhammar, ledamot af Preste-ståndet, mot Statsrådet
och Chefen för Finans-departementet.
Anmärkningen angår behandlingen af frågan om Lappmarks Ecklesiastikverks
medel och deras utgörande. Sedan Kongl. Kansli-styrelsen, under hvars vård oell
förvaltning Lappmarks Ecklesiastikverks medel varit ställde, blifvit indragen, behagade
Kongl. Majit vid riksdagen 1834—1835 föreslå Rikets Ständer, att de Lappmarks
Ecclesiastikverk anslagne räntor och andra inkomster skulle till statsverket
indragas och genom anslag på riksstaten ersättas, samt nämnde Ecklesiastikverks
samlade kapital, uppgående till omkring 74,000 riksdaler, öfverlemnas till Riksgäldskontoret
mot årlig ränta. På sätt, som upplyses af Rikets Ständers skrifvelse
för samma riksdag N:o 177, lemnade Rikets Ständer, för sin del, härtill sitt bifall,
och bestämde för Lappska Ecklesiastikverket en förslagssumma af 7,000 riksdaler,
af hvilka 4,000 riksdaler beräknades såsom ersättning för indragen ordinarie
ränta och 3,000 riksdaler såsom intressemedel på det till Riksgälds-kontoret
aflemnade kapital. Af Stats-utskottets utlåtande undersamma riksdag N:o 88, jern
-
50
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 6.
fördt med dess efter återremiss afgifna sednare utlåtande i ämnet sub N:o 221,
vore att inhemta, alt lill grund för beräkningen af nämnde ersättningssumma lades
Ecklesiastikverkets inkomster af ordinarie ränta, upptagne efter den för år 1832
afslutade Rikshufvudboken lill 4,117 riksdaler 23 sk. 11 rst.; hvarjemte den upplysning
då meddelades, att bland Lappska Ecklesiastikverkets inkomster äfven förekommo
149 1/2 tunnor tiondespanmål, hvilka uti hufvudboken voro upp- och afförde
med kronovärde å 36 sk. per tunna. Dessa, såsom utgående in natura till löntagarne,
hade derföre icke uti beräkningen af ersättningssumman, 4,000 riksdaler,
ingått. Lappska Ecklesiastikverket hade dessutom ännu en inkomst af 24 1/2 tunnor
spanmål, utgående från Skytteska donationsfonden till underhåll af fri-elever
vid Lycksele skola, och dessa tunnor hade likaledes, såsom härflytande från privat
donation och således ej föremål för indragning, hvarken blifvit omnämnde uti utlåtandet
N:o 88, eller ingått uti beräkningen af nämnda ersättningssumma. Det
sålunda från indragning och ersättning undantagna spanmålsbeloppet utgjorde alltså
efter dessa grunder 174 tunnor.
Enligt ofvannämnda Rikets Ständers underdåniga skrifvelse sub N:o 177, skulle
Lappmarks Ecklesiastikverks på omförmälda sätt bestämda, af ersättningsanslaget
för indragna hemmansräntor, årlig ränta på det till Riksgälds-kontorets förvaltning
öfverlemnade kapital, och insamlade årliga kollektmedel bestående inkomster ställas
under Kongl. Statskontorets förvaltning 3 och i öfverensstämmelse med allt detta
vore det ock, som Kongl. Maj:ts till direktionen öfver Lappmarks Ecklesiastikverk
under den 28 November 1835 (Författn.-Saml. 1835 N:o 77) aflåtna nådiga bref
meddelade de närmare föreskrifterna angående dessa af Konung och Ständer vidtagna
beslut, samt utom annat förordnade, att “de af Lappmarks Ecklesiastikverks
tillgångar åt visse pastorer och skollärare med flere såsom aflöning af ålder anslagne
174 tunnor spanmål, nemligen i Westerbottens län 54 1/2 tunnor, i Jemtlands
län 40 och från Arnäs kvrkoherberge i Westernorrlands län 79 1/2 tunnor,
hvilka oafbrutet varit innehafvarne in natura försäkrade, skulle på hittills vanligt
sätt utgå och af samma läns styrelser som hiittills redovisas“; upplysande den
närmast efter utfärdandet af detta Kongl, bref upprättade, i Kongl. Statskontoret
förvarade, hufvudbok öfver Lappmarks Ecklesiastikverk för år 1835, huruledes
ifrågavarande belopp var fördeladt.
Detta förhållande oaktadt förekomme likväl nu uti Kongl. Maj:ts vid innevarande
riksdag aflåtna nådiga proposition (N:o 27), angående serskilda till åtskilliga
förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande mot statsanslag, under 12:te punkten:
Lappmarks Ecklesiastikverks medel, det meddelande: att Kongl. Maj:t funnit
godt i nåder förordna, att 54 ly2 tunnor spanmål, anslagne till skolmästaren och
fri-eleverne vid skolan i Lycksele, skulle bland statsverkets inkomster upptagas och
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
51
godtgöras pä enahanda sätt, som öfrige å ifrågavarande stat uppförde dylike anslag,
hvilket förordnande äfven blifvit Stats-kontoret till efterrättelse delgifvet den
11 sistlidne November, eller samma dag, Kongl. Maj:ts nyssnämnda nådiga proposition
är daterad; och, så vidt slutas kunde af det propositionen åtföljande Statsråds-protokoll
öfver finans-ärenden, synas grunderna för detta nådiga förordnande
hafva varit: att, till följd af hvad vid riksdagen 1834—1835 skulle blifvit beslutadt,
numera å riksstaten ej förekomme något af hemmansräntor eller spannemål
bestående anslag för Lappmarks Ecklesiastikverk; att af ofvannämnde, i Kongl.
Brefvet den 28 November 1835 till utgående in natura reserverade, 174 tunnor,
nu mera endast de Lycksele skola anslagne 54* tunnor in natura utginge; och
att indragning till statsverket af äfven detta anslag utgjorde en fullföljd af besluten
vid 1834—1835 års riksdag. Huru litet detta likväl öfverensstämde med det
verkliga förhållandet, bevisades ej allenast af hvad härom ofvan är anfördt, utan
ock deraf, att nuvarande riksdags Stats-utskott uti sitt utlåtande N:o 51, Litt. A,
funnit sig föranlåtet att angående detta ärende upplysa, att af de i Kongl. Brefvet
den 28 November 1835 till disposition in natura bibehållne 174 tunnor spannemål,
icke allenast nyssnämnda 541 tunnor, utan ock de öfrige 1191 tunnorna
oförändradt in natura utgått, på sätt krono-räkenskaperna närmare utvisade; hvarutom
icke förgätas borde, att, då i de orter, åt hvilkas pastorer och skollärare
denna spanmåls-lön in natura är anslagen, flerestädes icke ens någon spanmål
produceras, nödvändigheten att låta denna lön in natura utgå vore så mycket mer
i ögonen fallande.
Emot Statsrådet och Chefen för Finans-departementet hafva alltså på dessa
skäl Friherre Stjernstedt och Doktor Stenhammar grundat sina anmärkningar, så
väl för det bemälde Statsråd origtigt inför Kongl. Majit uppgifvit, att 1191 tunnor
af det i Kongl. Brefvet den 28 November 1835 till disposition in natura bibehållne,
Lappmarks Ecklesiastikverk tillhörande, spanmålsbelopp allaredan upphört att
in natura utgå, som för hans tillstyrkande, att äfven återstoden, 541 tunnor,
hvaraf 30 tunnor voro anslagne skolmästaren i Lycksele och 241 tunnor utgjordes
från Skytteska donations-fonden till underhåll af fri-elever vid samma skola,
måtte, tvärtemot Kongl. Maj:ts och Rikets Ständer 1834 fattade beslut, till statsverket
indragas; hvarutom Friherre Stjernstedt anmärkl det origtiga uti ärendets
formella behandling, i thv att detsamma, ehuru rätteligen tillhörande Ecklesiastikdepartementets
beredning, blifvit af Chefen för Finans-departementet beredt och
föredraget, samt att föredraganden, emot föreskriften i 10 § R. F., uraktlåtit att
i behörig ordning dessförinnan infordra utlåtande i ämnet af vederbörande embetsverk
och bland dessa serskildt Konsistorium i Hernösand, som företrädesvis i ämnet
hade kunnat meddela upplysningar, genom hvilka de i Kongl. Maj:ts aflåtna
52
Konstitutions-Ut skottets Memorial, N:o 6.
nådiga proposition N:o 27 förekommande, pä origtiga uppgifter grundade, misstag
lätt hade kunnat undvikas.
Konstitutionsutskottet har tagit allt detta under pröfning; och då,
vid jemförelsen af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid riksdagen
1834—1835 aflåtna nådiga proposition om indragning till statsverket
af Lappmarks Ecklesiastikverks ”räntor och andra inkomster” och Statsutskottets
vid samma riksdag öfver frågan afgifna utlåtande N:o 88,
ingen inskränkning finnes vara gjord uti förslagets omfattning; då ej
mindre de nu ifrågaställde 174 tunnor spanmål, än alla öfriga Lappska
Ecklesiastikverkets räntor och inkomster förut voro ställda under
förvaltning af Kongl. Kansli-styrelsen, hvars upphäfvande var en af anledningarne
till förslaget om sagde inkomsters indragning till statsverket;
då Stats-utskottets i utlåtandet N:o 88 afgifna utredning af verkets
inkomster grundas på 1826 och 1832 års räkenskaper, hvilka
upptaga så väl verkets kronotionde, som, under titel: ”Lycksele räntor,
” inkomsterna af de Skytteska donations-räntorna, hvaraf otvunget
synes följa, att denna utredning afsåg Ecklesiastikverkets samtlige inkomster;
då det belopp, som genom indragningen tillföll statsverket
och borde genom motsvarande anslag i penningar Ecklesiastikverket
ersättas, är af Stats-utskottet beräknadt efter summan af inkomsterna
för är 1832, såsom de i räkenskaperna förekomma, och således bör
antagas hafva utgjort ersättning för alla uti samma summa inbegripna
inkomster; då detta äfven bestyrkes af Stats-utskottets uppå återremissen
af betänkandet N:o 88 afgifna nya betänkande N:o 221, hvarmedelst
de vid återremisseri, angående indragningen af så väl kronobonden
som donations-räntorna gjorda anmärkningar besvarades och bifall
till det förra betänkandet tillstyrktes; då detta betänkande sedermera
blifvit af Rikets Ständer godkändt och lagdt till grund för deras
underdåniga skrifvelse N:o 177; fördenskull, och då den omständigheten,
att genom den i Kongl. Brefvet den 28 November 1835
meddelade föreskriften om hvad vid indragningen borde iakttagas, 174
tunnor disponerades att framdeles såsom dittills utgå in natura, icke
kan anses utgöra för Kongl. Maj:t ett hinder att, efter ytterligare förändrade
omständigheter, emot ersättning uti penningar indraga äfven
dessa, helst denna verkställighets-åtgärd af Rikets Ständer år 1834
bifölls och redan då såsom genast verkställbar afsågs; finner Koristitutions-utskottet
Statsrådets och Chefens för Finans-departementet
under
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
35
underdåniga tillstyrkande af beslutet om indragning af de 54i tunnor,
om hvilka i Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 27 förmäles, icke
kunna till någon anmärkning föranleda, ehuru Departements-chefens
inför Kongl. Majit i underdånighet meddelade uppgift derom, att af
ifrågavarande 174 tunnor redan derförinnan 1191 tunnor skulle hafva
upphört att in natura utgå, torde grunda sig på ett misstag.
Stockholm den 31 Mars 1851.
Reservationer äro afgifne af:
Herr Grefve Lagerbjelke, som reserverade sig emot memorialets 3:dje, 5:te
och 6:te anmärkningspunkter.
Herr Tersmeden: ”Ehuru flere Riksdagars erfarenhet ådagalagt omöjligheten
af att inom Utskottet göra i tillämpning gällande en mera allmän och med stiftarenas
mening säkert mera öfverensstämmande uppfattning af Grundlagens bud, uttryckt
i R. F:s 107 §, får jag dock förnya min vid en föregående Riksdag i
samma syfte gjorda reservation i afseende å anmälan af åtskilliga mindre vigtiga
anmärkningar, hvilka aldrig hos en oväldig och sansad representation kunna verka
till den påföljd, denna lag, i afseende å Konungens rådgifvare, antyder, som ett
straff för ett verkligt förbiseende af rikets sannskyldiga nytta eller för, uti embe
tets
utöfning bristande nit och skicklighet. Ej heller under den nu af omstän
digheterne
och praxis införda tillämpning af 4enna §, har jag kunnat biträda de
här gjorda anmärkningar, med undantag af den rörande oindrifne böter för, af
norrske gränsboer, föröfvade lagöfverträdelser, — och denna blott så vidt anmärkningen
ej rörer rådgifvare, som före utöfningen af Ständernas granskningsskyldighet
begärt och erhållit nådigt afsked från sitt embete —; och får jag för denna
min reservation åberopa de af flere ledamöter anförda skäl. Derjemte anser jag
Utskottet hafva gjort en till sina möjliga följder vådlig lagtolkning, då det med
stöd af R. 0:s 37 §:s negativa bud, ansett sig kunna förorda underdåniga framställningar,
hvilka synas innebära förklädda anmärkningar.
Herr af Petersens: Högloflige Konstitutions-utskottet har beslutat, att för
Rikets Ständer, med tillämpning af 107 § Regeringsformen, anmäla åtskilliga af
Statsrådet och föredraganden för Landtförsvars-departementet vidtagne åtgärder,
såsom skulle rikets sannskyldiga nytta dervid ej hafva blifvit iakttagen och Statsrådet
ej med oväld, nit, skicklighet och drift sitt lörtroende-embete utöfvat; och
då jag ej kunnat biträda denna mening, får jag deremot nedlägga min reservation,
med andragande af motiverna derför:
Jlik. till R. St. Prot. -IS50 & H83U 3 Sami. 5 Haft. 3
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
En anmärkning rörer ett t. f. Fält-tygmästaren Thestrup tillagdt arfvode såsom
artilleri-ledamot i Krigs-kollegium, hvilket Utskottets majoritet ansett böra
utgå af den för General-fiilt-tygmästaren bestämda lön och ej, som nu skett, tagas
af besparingarne å 4:de Hufvud-titelns anslag för artilleriet. Redan uti Kongl.
Brefvet af den 5 .Mars 1846 är likväl bestämdt, så väl att detta arfvode skall
utgå och just på detta sättet. Saken har således oanmärkt redan passerat ett
Konstitutions-utskott. Arfvodet har ock på lika sätt utgått både före och efter
1846. Artilleri-ledamoten i Krigs-kollegium är af göromål så öfverhopad, att han
omöjligen medhinner mera, hvadan billigt synes vara, att ett arfvode för denna
trägna befattning utgifves. Då härtill kommer, att ingen skillnad i dispositionsrätten
skäligen kan göras mellan de s. k. allmänna besparingarne på 4-de Hufvudtiteln
och de besparingar, som uppkomma å vissa afdelningar inom samma titel,
hvilka Kongl. Maj:t utan åtskillnad eger att till titelns föremål disponera; samt att
General-fält-tygmästaren ej kan förvägras rättigheten att sjelf disponera öfver sina,
befattningen tillagde emolumentcr, hvilka dessutom, hvad allmänt kändt är, och i
Statsråds-protokollet af den 4 December 1849 omnämnes, användas till ”nyttiga
ändamål för artilleri-vapnet”; — så, och af dessa skäl, vågar jag vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer täckas låta denna anmärkning, såsom efter mitt förmenande
högst obefogad, förfalla.
En annan anmärkning mot samma föredragande och Departements-chef alser,
att en origtighet skulle vara begången deruti, att beväringsynglingarne, för undergående
af exercis vid de olika vapnen af stamtrupper, blifvit dragne ur ett län till
ett annat. Denna anmärkning förfaller dock, efter mitt förmenande, genast då
man oväldigt jemför Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid sistlidne Riksdag i
detta ämne med Kongl. Maj:ts derpå grundade allmänna Kungörelse, och dessutom
besinnar, att uti Bevärings-stadgan af den 27 Oktober 1812 ej ett enda ord förekommer
om beväringsmanskapets exercis inom länet; och då härtill kommer, att
bevärings-exercisen på samma sätt hittills utgjorts; att t. ex. beväring från Upsala
och Stockholms län 1816 exercerades vid Uplands regimente; att vid Södermanlands
regimente samma år exercerades beväring både från Nyköpings län och
Stockholms stad; att Jönköpings, Kronobergs och Calmare läns beväring 1817
öfvades vid Calmare regimente, och att på sådant sätt tillgått från 1813 till innevarande
tid, då 1848 års beväring från så väl Westerås, som Fahlu län, exercerades
vid Westmanlands regimente, så finnes tydeligen, att beväringen kan exerceras
äfven utom det län, elit den hörer. Anmärknings-anledningen synes mig således
äfven här varit, lindrigast sagdt, obefogad, och torde böra förfalla.
Dernäst följer den anmärkning Utskottets majoritet funnit sig emot samma
rådgifvare föranlåten göra i afseende å den retroaktiva tid, Öfverste-löjtnant Aker
-
Konst itu tions-Ut skottets Memorial, N:o 6.
55
stein falt beräkna i honom ådömd fyra månaders suspension från tjenst och lön.
Denna till utseendet grava anmärkning kan måhända ur synnerligt sträng juridisk
synpunkt icke synas sakna skäl, ehuru, så vidt jag kan fatta, rikets ”sannskyldiga
nytta’ för detta enstaka fall ej varit i någon måtto äfventyrad. Mig synes, att
hufvudsaken här blifvit iakttagen, nemligen: att bestraffningen verkeligen och obestrideligen
gått i verkställighet, enär Öfverste-löjtnant Åkerstein under 4 månaders
tid hvarken gjort tjenst eller uppburit lön, hvadan jag tror att anmärkningen äfven
i denna punkt bör förfalla.
Friherre Lagerfelt, som reserverade sig emot memorialets l:sta, 3:dje, 4:de,
5:te och 6:te anmarkningspunkter.
Herr Professor Lindgren: I. Angående arfvodet åt Öfverste Thestrup, i egenskap
af Fält-tygmästare.u
Af alla de anmärknings-anledningar, dem Utskottets majoritet beslutat, att,
med stöd af 107 § Regeringsformen, för Rikets Ständer tillkännagifva, har jag
funnit denna vara den aldraminst befogade; hvarföre jag emot densamma mig reserverar,
under åberopande af följande motskäl:
l:o Emedan, äfven när General-fält-tygmästare-tjensten af privat person innehades,
hvilken då den, tjensten å stat anslagna, lönen oafkortad uppbar, ett arfvode
af betydligt högre belopp än det nuvarande från enahanda besparings-fond utgick
till den man, som, i ordinarie General-fålt-tygmästarens ställe, fyllde ledamots-platsen
i Kongl. Krigs-kollegium och bestridde öfrige till Fält-tygmästare-befattningen
hörande göromål, utan att detta förhållande, så vidt jag har mig bekant, fv.stat
något föregående Konstitulions-utskotts uppmärksamhet;
2:o Emedan H. K. K. Kronprinsen, efter att, vid General-fält-tygmästarebefattningens
emottagande, för sin egen höga person hafva afsagt sig de vanlige
löne-emolumenterne, med Hans Maj:t Konungens nådiga tillstånd, förbehållit sig
fri dispositionsrätt af den å stat anslagne lönen till förmån för just samma vapen,
från hvilkets besparingar arfvodet till Fält-tygmästaren blifvit genom den öfverklagade
regerings-åtgärden anvisadt; hvadan, i sjelfva verket, alldeles enahanda förhållande
inträdt, som man önskat hade egt rum, eller att arfvodet först afdragits
från General-fält-tvgmästare-lönen, innan denna till förmån för besagde vapen nådigt
disponerades;
3:o Emedan, i händelse oftanämnde tjenst ej blifvit af dess nuvarande höge
innehafvare emottagen, utan åt någon enskild person uppdragen, hvilken tvifvelsutan
derföre sjelf uppburit lönen, enahanda arfvode måst, såsom alltid tillförene
skett, till Fält-tygmästaren utgå, vare sig af artilleri-vapnets enskilda, eller af 4:de
Hufvud-titelns allmänna besparingar, utan att någon ersättning artilleri-vapnet eller
Hufvudtiteln derföre, i sådant fall, hade tillgodokommit.
56
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o G,
Häruti instämde: Friherre Cederström, Herr Doktor broman, Prosten Ljungdahl
och Prosten Tegnér, suppleant.
II. Emot Utskottets befogenhet att, med stöd af 37 § Riksdags-ordningen,
ingå lill Rikets Ständer med förslag till underdåniga skrifvelser;
”Rörande Utskottets befogenhet att, med stöd af 37 § Riksdags-ordningen,
ingå till Rikets Ständer med tillstyrkan om vidtagande af nödiga åtgärder för att
för framtiden vinna rättelse i sådana förhållanden, som, under granskningen af
Statsrådets protokoller, fästat Utskottets uppmärksamhet, utan att dock vara af beskaffenhet
att, enligt Utskottets förmenande, böra föranleda till något sådant tillkännagivande,
hvarom Regeringsformens 107 § handlar, har min mening ^arit
skiljaktig från majoritetens; hvadan jag ock icke ansett mig kunna biträda något
i sådan syftning afgifvet tillstyrkande. Jag kan nemligen icke föreställa mig, att,
då det i 2:dra mom. af den åberopade paragrafen heter: “Intet Utskott, Konstitutions-
och Ranko-utskotten allena undantagne, vare berättigadt att väcka frågor
“till afgörande i Riksens Ständers plena, eller att upptaga andra ämnen, än de
“från plena remitterade“, meningen med undantaget, så vida detta afser Konstitutions-utskottet,
är någon annan, än att åt delta Utskott bevara den rättighet, som
i den föregående 29 § i samma' grundlag blifvit åt detsamma tillagd, att till Ståndens
flena afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar af rikets
grundlagar. Hade lagstiftarena baft för afsigt att åt detta Utskott inrymma en sä
vidsträckt motionsrätt, som den man nu lyckats, att, med en, efter hvad mig synes,
på ingen objektiv grund hvilande tydning af en mellanmening i 37 ^, åt det
samma vindicera, så hade en sådan Utskottets rätt tvifvelsutan blifvit upptagen i
den 29 §, hvilken har för uteslutande syfte att uppdraga och bestämma gränsorna
för Konstitutions-utskottets hela verksamhet. Att en lika beskaffad uppfattning
och tillämpning af 37 § Riksdags-ordningen vid några föregående riksdagar lyckats
att göra sig inom Konstitutions-utskottet gällande, är mig icke obekant; men
jag har, detta oaktadt, icke kunnat öfvertygas om dess grundlagsenlighet; hvarföre
jag deremot mig reserverar, under förhoppning att Rikets Ständer måtte såsom med
grundlagens anda och mening icke fullt öfverensstämmande, anse hvarje Utskottets
tillgörande med åberopande af denna paragraf, såsom tilläggande Utskottet någon
annan motionsrätt än den, som i 29 § Riksdags-ordningen innehålles, och följaktligen
underkänna de tre på denna förmenta befogenhet grundade förslag till underdåniga
skrilvelser, hvilka i detta betänkande finnas af Utskottet framlagde, och
hvilka endast på sådant sätt hade i behörig ordning tillkommit, om de, med anledning
af inom riksstånden väckte och remitterade motioner, hade från Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskottet emanerat.
Kon st il u tions-Utskottets Memorial, iV.o 6.
57
Häruti instämde: Herr Grefve Lagerbjelke, friherre Cederström, doktor Broman
och prosten Ljungdahl
III. Emot Utskottets beslut, rörande Friherre A. W. Stjernstedt och Herr
Doktor Chr. Stenhammars anmärkningsanledningar;
”Den regeringsåtgärd, som föranledt Herr Baron Stjcrnstedts och Herr Doktor
Stenhammars till höglofl. Utskottet behörigen remitterade anmärkningsmemorialer
mot Konungens rådgifvare i finans-ärenden, har förefallit mig så eftertänklig,
att jag ansett de gjorda anmärkningarne böra från Utskottets sida påkalla tillämpning
af 106 § i Regeringsformen. Att samma mening äfven omfattats af nära
halfva utskottspersonalen, derom vittnade utgången af den inom Utskottet rörande
detta ärende anställda votering, vid hvilken den friande pluraliteten utgjordes af en
enda röst. Sedan dock nu, till följe deraf, anmärkningsaniedningarne förfallit, återstår
för mig blott att emot beslutet afgifva min reservation, hvilken jag grundar
på följande, i min tanka obestridliga, sakförhållande.
När 1834—35 årens Ständer för sin del beslöto att de, under dåvarande
kansli-styrelsens disposition ställde, Ecklesiastikverket i Lappmarken tillhörige, hemmansräntor
och andra inkomster skulle till statsverket indragas, och mot kontant
förslagsanslag utbytas, voro i detta beslut för ingen del afsedde de 174 tunnor
spanmål, som af ålder utgått till åtskillige pastorer i Lappmarken, äfvensom till
skolmästaren och fri-eleverna vid Lycksele skola (se Riksens Ständers för sistnämnde
riksdag underdåniga skrifvelse i Exped.-utskoltets mern. N:o 177, och samma
riksdags Stats-utskotts memorialer N:ris 88 och 221); hvilket förhållande dessutom
ovedersägligen styrkes af Kongl. Maj:ts, med anledning af Ständernas omförmalda
underd. skrifvelse, under den 28 November 1835 utfärdade nådiga bref,
hvaruti, rörande ifrågavarande spanmålsbelopps fortsatta utgående in natura, stadgas
“ ali de af Lappmarks Ecklesiastikverks tillgångar ål visse pastorer och skollärrare
med flere, såsom aflöning, af ålder anslagne 174 tunnor spanmål, nemli“gen
i Westerbottens lån 54 1/2 tunnor, i Jemtlands län 40 och från Arnäs
“kyrkoherberge i Westernorrlands län 79 1/2 tunnor, hvilka oafbrutet varit in“nehafvarne
in natura försäkrade,'böra, på hittills vanligt sätt, utgå, och af sam“ma
läns styrelser, sorn hittills, rcdovisas“.
Af delta utdrag ur 1835 års kungabref, som ännu den dag, då den öfverklagade
regeringsåtgärden vidtogs, eller den 11 November 1850, var fullt gällande,
sättes nu utom allt tvifvel, att besagde 174 tunnor ända till den dagen oafkortade
utgått; hvaraf följer, att den af chefen för finans-departementet, vid ärendets
föredragning inför Konungen, lemnade uppgift, att af dessa tunnor redan 119
1/2 skulle hafva upphört att utgöras in natura, varit emot verkliga förhållandet
stridande; hvartill ytterligare kommer, att han åt 1834 års Ständers heslut inför
58
Konstitutions-Ut skot tets Memorial, N:o 6.
Konungen lemnat den godtyckliga tolkningen, att alla bemälde 174 tunnor skulle
deri hafva varit till indragning föreslagne, och sålunda indirekt gifvit vid handen
att 1835 års kungabref stått i öppen strid mot detta beslut.
Då nu på dessa sanningsvidriga prmmisser, att nemligen redan 1834 års
Ständer skulle hafva beslutat oftanämnde 174 tunnors indragning till statsverket,
och att af dessa redan 119 1/2 tunnor nu skulle hafva upphört att utgå in natura,
föredradanden — utan att förut, sin pligt enligt 10 § i Regeringsformen
likmätigt, hafva från vederbörande embetsverk, hvilka här synts hafva bordt vara
Kongl. Statskontoret, Hernösands Konsistorium och vederbörande Landshöfdingeembete,
nödiga upplysningar inhemtat, — har tillstyrkt Kongl. Majit att besluta
indragningen af de såsom återstående uppgifna 54 1/2 tunnorna, ett beslut, det
Konungen icke egde att, utan Ständernas hörande, fatta, synes han mig genom
denna sin rådgifvareåtgärd hafva gjort sig förfallen till det ansvar, 106 § Regeringsformen
fastställer; och beklagar jag, att ej, sanningen till ära, denna min åsigt
blifvit af det höglofl. Utskottets majoritet delad“.
Häruti instämde: Herr Grefve Lagerbjelke, Friherre Cederström, Herr Tersmeden,
doktor Jlroman och prosten Tegnér.
Herr Biskop' Hallström:
“I viss mening kunde den reservation, som jag härmed vördsamligen anmäler,
sträcka sig med fullt fog ut till alla de tillkännagifvanden, som i nu afgående
memorial frambäras till Rikets Ständer under åberopande af Regeringsformens 107
§. Ty ehuru jag, i egenskap af ledamot i Konstitutions-utskottet, icke kunnat
alldeles tillsluta ögonen för det anmärkningsvårda, som i rådslagen rörande en eller
annan regeringsåtgärd velat sig förete, så har jag dock å andra sidan icke der
förmått uppdaga ostridiga vittnesbörd om den svårare uraktfåtenhet eller den brist,
som i förbemälte § afses, men väl anledning till sådana framställningar, hvilka,
utan allt klander af person, blott åsyftande för framtiden någon rättelse i sak, och
till hvilka jag förmenar Konstitutions-utskottet vara så väl hänvisadt, som ock fullt
befogadt i och genom det prerogativ, som blifvit samma Utskott tillerkändt i R.
0:s 37 § 2 mom. Frågan, huruvida detta berättigande borde af Utskottet begagnas,
då granskningen af statsrådets protokoller kunde dertill möjligen föranleda,
kom ock tidigt under bepröfvande, och den framgång, som härvid tillföll den jakande
meningen, väckte — jag må ej öfverskyla min förmätna villa — hos mig
verkligen en förmodan, att såmedelst skulle, snart sagdt för de flesta fall, ett icke
otjenligt temperament vara inbragt: hvarjemte det förekom mig klart, att den lagbundna
frihetens sak icke eller skulle deruppå förlora, att den i görligaste måtto
lösrycktes från personliga afseenden, de der dock understundom kunna så lätt, pä
ett eller annat vis, förvilla och besticka omdömet. Men länge dröjde det icke,
K (institut io ns- Ut skottets Memorial, N:o 6.
39
förr än berörde af mig tillstyrkte medelväg — denna var den vid 1815 års riksdag
gängse benämningen — förlorades alltmer ur sigte, och vid tillämpningen dukade
min medlande åsigt lätt under för det från motsatta båll rigtade anfallet af
så väl den strängare mening, för hvilken oförnekligen en grund låter sig finna i
R. F:s 107 §, som ock denna lenare, hvilken under ogillande af mitt sätt att låta
grundlagens ordaförstånd i sin enkla betydelse gälla, älskade framför allt, att ej
öfvergifva den tysta bana, som i detta hänseende, dock icke utan föregången strid,
af Konstitutions-utskottet beträddes år 1834. Då man emellertid från denna sida
icke baft ospardt, alt oftare förespegla, huruledes dessa framställningar, som Utskottet
med hemtadt stöd af R. 0:s 37 § beslutar att inför riksstånden förebringa,
svårligen kunde till någon den ringaste åtgärd föranleda •— en förutsägelse, som
åter jag förmenar lämpa sig med vida bättre rätt till de tillkännagifvanden, som
göras efter R. F:s 107 § — då man likaledes låtit mig nogsamt förstå, att, om
än min åsigt icke saknade en grund i den döda bokstafven, den dock skulle illa
öfverensstämma med grundlagens inneboende anda, sådan den numera isynnerhet
vunnit insteg hos Rikets Ständer, så tillåter jag mig, i en fråga af så stor vigt,
att närmare belysa förhållandet, såsom jag det uppfattat.
Jemlikt ordagranna innehållet af R. 0:s 37 $ 2 mom. är Konstitutions- likasom
Banko-utskottet undantagsvis “berättigadt, att väcka frågor till afgörande i
Riksens Ständers plena, eller alt upptaga andra ämnen än de från plena remitterade11
: och denna serskilda rätt synes mig alltså hvarken kunna förnekas, eller
böra af Utskottet lemnäs obegagnad. Men, invänder man, här afses uppenbarligen
inga andra frågor och framställningar, än de som härflyta ur de för Utskottet i
R. 0:s 29 § bestämda funktioner, och äro der redan förut uppgifna. Likväl, om
i detta inkast läge en sanning, och således meningen blott vore, att ånyo upprepa,
hvad annorstädes blifvit Utskottet såsom en rätt och pligt ombetrodt, huru må
då låta sig förklara, att besagde rätt kunnat frånkännas Revillnings-utskottet, hvilket
ju enligt ej mindre R. F:s 70 än R. 0:s 31 §, har i främsta rummet det
åliggande, att opåmint vid hvarje riksdag uppgifva de allmänna grunderna för den
blifvande bevillningens fördelning! För min del tvekar jag icke, att underkänna berörde
från R. 0:s 29 § nog egenvilligt dragna limitation, såsom obehörig, så länge
i R. F:s 83 § qvarstå oförändrade de orden: Efter grundlagarnes ordalydelse
skola de i hvarje serskilt fall tillämpas. Men ville man icke dess mindre låta invändningen
gälla äoda derhän, att denna grundlagens föreskrift lemnades för en
stund å sido, genom hvilka prof af sund tolkningskonst må likväl till egentlig öfverensstämmelse
kunna bringas och sins emellan förlikas de skiljaktigheter, som i
kraft af de begagnade helt olika uttrycken, ändock förefinnas emellan oftanämnde
moment och R. 0:s 29 § ?
40
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 0.
När under granskningen af Statsrådets protokoller Konstitutions-uiskottet anmärker,
att icke rikets sannskyldiga nytta blifvit iakttagen i de afgifne rådslagen,
eller ock att någon föredragande brustit uti oväld, nit, skicklighet och drift, då
skall Utskottet, till fullgörande af hvad bemälte 29 § bjuder, sådant för Rikets
Ständer tillkännagifva. Likaledes när frågor i detta ämne väckas i Riksens Ständers
plena, måste Utskottet först deröfver höras, för att förhållandet behörigen
utreda. Men hvarken i ena eller andra fallet kan Utskottet rätteligen sägas värka
en fråga lill afgörande i Riksens Ständers plena. Frågan om påföljden ligger alldeles
utom Utskottets befogenhet, och är uti Grundlagen uttryckligen förbehållen
Riksens Ständer. Detta torde, efter hvad jag förmenar, vara numera en af alla
erkänd sanning.
När åter, jemlikt samma 29 §, Konstilutions-utskottet afgifver förslag till
ändringar, förbättringar och förklaringar af rikets Grundlagar, väcker oförnekligen
Utskottet frågor, men icke till omedelbart afgörande, af de då församlade Ständerna,
hvilka det fastmer är uttryckligen förnekadt att derom besluta: och när
samma frågor åter vid påföljande riksdag till afgörande förekomma, kunna de väl
icke sägas väckta af det då fungerade Konstitutions-utskottet. Det vill således äfven
härutaf falla sig någorlunda klari, att endast i högst oegentlig mening låta
ordalagen i ofta åberopade moment hänföra sig till R. 0:s" 29 §, och att de, såsom
innefattande en serskilt förmånsrätt, väl hafva någon högre och vidsträcktare
betydelse.
Gemenligen plägar ock ett gällande vittnesbörd hemtas från historiska data,
och i detta hänseende är utaf befinteliga protokoller och handlingar ännu att intaga,
huru som dylika framställningar, utan ringaste hänsyftning till klander emot
Konungens rådgifvare, finnas redan vid 1815 års riksdag vedertagne, och ansågos
då vara ”en följd af Utskottets yttranderätt”. Män sutto på den tiden uti
Utskottet, hvilka icke blott redan lagt en närmare hand vid Konstitutionens utbildande,
utan ock med oförtruten omsorg deruppå fortfarande arbetade: och de
måste fördenskull tänkas med dess anda väl förtrogne. Såsom ett bevis häruppå
torde ock kunna anföras, att af de ledamöter, hvilka godkände inträdet på nämnde
medelväg, tvänne sedermera, inom särskilla stånd, intagit talmansstolen samt en
sin plats inom Konungens Statsråd. Oförryckt iakttogs ock af påföljande Konstitutions-utskott
detta gifne föredöme, så att likartade ”hemställanden i observationsmål,
der ej fulla skäl förekomma till ansvar efter R. F:s 107 §,” ingåfvos
till Riksens Ständer vid 1818, 1823 och 1828 årens riksdagar under åberopande
af R. 0:s 37 §. 2 mom. Först vid liksdagen 1834 kommo dessa utur bruk.
Men med rätta torde åt en ännu aflägsen framtid böra öfverlemnas, att bedöma,
huru
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
huruvida sinnena voro då mera fattade af den anda, som med helsa och lif genomtränger
den konstitutionella samhällskroppen, eller om dess eld redan i någon
måtto förkolnat. — Att åter vid riksdagen 1840 bemälde så kallade medelväg icke
beträddes, dertill äro skälen väl icke i då afgifna décharge-betänkande framlagda,
inen de torde icke destomindre kunna derutur upphemtas.
Sluteligen hvad saken i sig sjelf vidkommer, har jag i sanning svårt att inse,
huru någon på fullt alfvar och med verklig benägenhet må vilja hålla fast vid
detta sednare, i 16 år följda, men af inga i ljuset framlagda, kända motiver
rättfärdigade bruk, som i sträng slutföljd vill ju ändock innebära, att icke någon
större eller mindre felaktighet, icke ens den ringaste uraktlåtenhet vid regeringsärendenas
behandling skulle kunna till Riksens Ständers kännedom framdragas,
med mindre, att dertill borde fogas — en personlig tillvitelse. Icke kan detta
bruk hafva sin grund i en sund lagstiftning! Det ligger fastmer något oädelt i
detta förfarande, som just derföre icke kan vara det rätta och det sanna. Så
vidt min uppfattning förmått sträcka sig, är ock opinionen derom fullkomligen ense,
att den åtgärd, som i It. F:s 107 § medgifves Rikets Ständer, icke må i otid
vidtagas, utan fast hellre för högst sällsporda fall besparas. Men en vidare reningsprocess
synes mig af nöden och det allmänna tänkesättet böra fortskrida till den
mognad och utbildning, att ock erkännes det billiga, rätta, såsom ock det lagoch
författningsenliga deri, att, om någon tillstyrkt regeringsåtgärd skulle förekomma
det granskande Utskottet icke vara till fullaste mått i öfverensstämmelse med
önskningarne för samhällets väl eller den fria författningens friaste anspråk, samma
Utskott då ingalunda, för att kunna härå fästa en tillbörlig uppmärksamhet, och
med hänsigt till framdeles inträffande enahanda fall tillvägabringa någon rättelse,
må finna all annan utväg spärrad, och hafva intet val, blott den ovilkorliga förpligtelsen,
att mot en eller flera af Konungens rådgifvare uppträda med en officiell
angifvelse, hvilken, om än mera en tom form, än verklig mening till yrkande af
ansvar, derigenom, rädes jag, blott desto snarare ikläder sig skenet af ett förhatligt
klanderbegär, eller ett föga behörigt missfirmande. I sanning, jag skulle icke
tro, att frihetens sak behöfde på detta vis fläckas.
A en annan sida, och sedan ett friare statsskick redan öfver 40 år hunnit i
sinnena fästa sig, lärer svårligen något det ringaste tvifvel kunna derom höja sig,
att Svithiods folk är obetaget, att fritt, men vördnadsfullt yttra sig öfver de åtgärder,
Styrelsen vidtager. Denna rätt har af fordno tillhört detta lands inbyggare,
och är, menar jag, likasom all annan yttranderätt, än mindre i våra dagar förnekad.
Men ju mer civilisationen inträdt, desto mindre bör det kunna med densamma
och dess lagstiftande grundsatser vara förenligt, att i oträngda mål infläta
Bih. till R. St. Prof. 1850 <Ji I85U 3 Sami. 5 Haft. 6
42
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
ett mer eller mindre bestämdt klander, så att detsamma kunde förutan tvekan
fästas äfven vid motiverna till de allmänna mått och steg, som finnas tillstyrkta.
Ännu mer, den politiska friheten synes mig icke deruppå vinna, att den offenteliga
uppmärksamheten drages ifrån sak på person, från det väsendtliga till det mera
tillfälliga, från det allmänna till det enskildta. I någon mån vill dock saken alltid
företrädesvis uttaga sin tillständiga rätt. Så åtminstone skulle jag vara benägen
att tyda det faktum, att, om öfver någon tillstyrkt regeringsåtgärd en mörkare
skugga velat tilläfventyrs sänka sig, Riksens Ständer gerna, någon kunde säga af
en inneboende frihets drift, sett samma åtgärd i sitt sannskyldiga ljus framhafd,
men icke någonsin, efter hvad jag kan minnas, tillåtit sig att beträda den bana,
som är för dem vidare öppen. Likväl tvekar jag, om ej härvid må hafva i någon
mån inverkat den i mer eller mindre sanning uppfattade föreställning, att icke för
någon gren al administrationen en tätare omvexling af konseljens ledamöter vill i
sig sjelf vara önskvärd. Men om nu så är, hvarföre icke i allmänhet, och då
icke ett strängare förfarande af serskilta omständigheter påkallas, låta det anmärkta
förhållandet, sådant det förekommit Konstitutions-utskottet, förtjena uppmärksamhet
och för framtiden kräfva rättelse, framställas för Riksens Ständer, i sin enkla,
nakna betydenhet, alltså förutan några personliga tillsatser, likasom hade hittills
icke förnekade egenskaper af oväld, nit, skicklighet och drift, eller ett behörigt
afseende å rikets sannskyldiga nytta i hast försvunnit? — Eller skulle väl någon
i dessa personliga hänsyftningar vilja finna en afledare, och att de kunde möjligen
tjena såsom en fjettra, hämmande en befarad öfverdrift? — Motsatsen låter dock
äfven tänka sig; och tillika är ju den fara nära för handen, att igenom dessa
oegentliga, stundom ock nog främmande tillägg, utöfvas en störande och vilseledande
inverkan på den lugna utvecklingen af vår fria författning, som — oförskymdt
af de blotta utanverken: kontroller och ansvarighet — har till sitt väsendes
sanna syftemål, att igenom ett framkalladt och uttaladt national-medvetande
bilda emellan styrande och styrde en innerlig lefvande förening, der fördenskull,
icke utan missförstånd och våda, en skranka kunde uppställas för en i sådan syftning
framburen hemställan. — I sjelfva verket förmår ingen konstgjord damm i
längden hämma den af friheten och ljuset osynligt ledda samhällsutvecklingens gifna
rigtning och gång. Äfven för ifrågavarande ringare fall kan svårligen den återhållande
kraften någorstädes finnas, om den icke blifvit funnen och är nedlagd i
det pröfvande Utskottets sans, måtta och urskiljning.
Men medan ofvan betecknade, nu sextonåriga, bruk uppväxt och åsigterna
derefter alltmer lämpat sig, har, genom ett inre i sjelfva verket nödvändigt sammanhang,
inträffat, att Konstitutions-utskottets yttre anseende alltmer aftagit, dess
traditionella betydenhet i märkelig mån försvunnit, och man ansett dess bestäm
-
Konstitutions-utskottets Memorial, N:o 6.
melse och hufvudsakliga funktion vara, att granskande uppsöka personliga anmärkningsanledningar,
eller utreda andra likartade, som från Riksens Ständers plena
blifvit remitterade. Till denna verksamhet, föga behaglig, än mindre afundsvärd,
skulle riksdagers främsta Utskott vara för en längre tid och i första hand utaf
Grundlagen i vrångt sinne förvisadt! I sanning vet jag icke, om ej härigenom en
nog ovänlig dager är hardt nära att falla öfver vår statsförfattning, likasom hade
der helt andra verkande krafter vunnit inrymme, än de, som utgöra själen i hvarje
förening, och böra äfvenväl genomtränga hvarje organisation af samhälle: frihet och
kärlek. Men det tycker jag mig med nog visshet finna, att berörde af mig icke
delade åsigt slagit djupa rötter, enär i icke få uppställda och offentliggjorda representationsförslag
jag ser Konstitutions-utskottets namn utplånadt, och i stället infördt
antingen ett Gransknings-utskott, eller en Gransknings-nämnd, för att såmedelst
än uttrycksfullare beteckna, att den verksamhet, sorn förelägges Riksens
Ständers främsta afdelning, bör vara •— ett fiskaliskt arbete, och dess uppdrag,
att dels uti svårare fall förordna om ett juridiskt aktorat, dels uti andra sjelf
utföra en art, om jag så får säga, af moraliskt. Annorlunda har jag tänkt mig
Konstitutions-utskottets bestämmelse: dess pligt och dess ära. Detta Utskott tillhör,
att upprätthålla, värna, tyda, granska, förbättra, utbilda den samhällsförfattning,
sorn velat åt Sveriges folk försäkra ett rum bland de fria folken, och ansetts
till sina grunddrag ega det värde, att de borde med all omsorg omhuldas,
och fördenskull, så ofta Rikets Ständer sammankommo, med pröfvande varsamhet
och lugn renas, utföras i allt större fullständighet och i enlighet med den fortskridande
tidens fordringar. Häruppå tyda Utskottets funktioner, sådane de uppgifvas,
icke blott i R. 0;s 29 § 1 och 2 morn., utan jemväl i R. 0:s 37 § 2
mom. samt §§:ne 55, 44, 36 i R. O., tillika med 29 §:s 3 mom. Härom
tala äfven dess betydelsefulla namn, och icke minst den plats, som det fått intaga
ibland riksdagens Utskott. Dess utmärkta kall är, meo voto, att under begag
nande
af alla de medel, som Grundlagen äfven såsom serskildta prerogativer det
tillerkänt, alltså genom förordnande om laga tilltal inför Riksrätt, offenteligt uttalade
omdömen och anmärkningar, skiljedomar i vissa riksdagstvister, grundlagsförbåttringar
och ändringsförslag, såsom ock — hvad minst borde kunna ifrågastållas
— genom ändamålsenliga framställningar till afgörande i Riksens Ständers
plena, tillse och vaka deröfver, att Konstitutionen må varda en lefvande sanning.
I öfvertygelse, att hvad jag här framställt, innefattar en sanning, har jag ej
kunnat afhålla mig ifrån att den uttrycka, vissj att, om så är som jag menar det,
skall deröfver framdeles falla en gynnsammare dager.
Hvad ytterst beträffar de serskilta momenter, hvari detta memorial sig förr
delar, så har, sedan min ofvansagde hänsyftning icke låtit sig utföra, det icke va?
Konstitutions-utskottets Memorial, N:o 6.
rit för mig görligt, att helt och hållet ansluta mig hvarken till den stränghet i
äsigter och omdömen, som förmått göra sig understundom gällande, ej eller till
den mildhet, som synts mig å andra sidan nära att löpa ut i den rigtning, der den
konstitutionella samhällsformens alfvar står i fara att förflygtigas, och vår redan
hårdt tadlade ståndsförfattning äfventyras att ytterligare misskännas, såsom skulle
den sakna den spänstighet och energie, som icke kan saknas i ett friskt lif. Jag
har, gående, efter mitt sinne, ånyo en medelväg, biträdt de anmärkningar, som
förefinnas under N:ris I, 2 och 4, hvaremot jag i afseende å de 3:ne öfriga förnyar
min reservation. De skäl, som härvid uppå mig inverkat, blifva, efter hvad
jag förmodar, af andra reservanter i tillräckligt ljus framlagda.
Af de på grund af R. 0:s 37 § 2 mom. gjorda hemställanden, som till
Riksens Ständers upplysta afgörande öfverlemnas, har jag, som icke tvekat att
deltaga i det till ordningen första och sista deribland, icke deremot trott mig lika
befogad att ingå på det medlersta eller andra. Frågan är nemligen der till sin
natur egentligen blott ekonomisk och civil, icke konstitutionell, således ej eller
liggande inom Konstitutions-utskottets värjo. Men jag erkänner fullkomligt vigten
och betydenheten af den gjorda framställningen, i synnerhet sådan den blifvit i
memorialet lyckligen utvecklad, och vill äfven, efter närmare eftersinning, medgifva,
att den icke saknar sin politiska betydelse, så vida som lagen för aktie-bolag, i
det skick den befinnes och blifvit tillämpad, öppnar en rymlig dörr för till namnet
alldeles okände utlänningar, att komma i besittning af Sveriges jord och dess
bördiga malmfält."
Herr Domprosten Reuterdahl: ”Min inom Konstitutions-utskottet vid 2:ne
föregående riksdagar yttrade mening, att 107 § Reg. F:n endast bör tillämpas i
högst vigtiga, allmänna frågor och afse det hela af de Kongl, rådgifvarnes åtgärder
och tillstyrkanden, bör jag vid förevarande tillfälle vidhålla. I olikhet dermed
har Konstitutions-utskottet uppsökt några enskilta mål, inlåtit sig i ett bedömande
af den behandling, dessa erhållit och på hvart och ett af dem tillämpat nämnde
grundlagsparagraph. Häruti har jag icke ansett mig kunna instämma. Hvaremot
jag icke heller, sedan 107 §:n var på enskilta mål tillämpad, och 106 §:n icke
ansetts böra tillämpas, kunnat anse något annat total-omdöme böra om Konungens
rådgifvare uttalas, än det, sorn redan kunde vara uttryckt genom redovisningen för
omförmälte enskilta mål.
Icke heller i omdömena om dessa mål har jag kunnat deltaga. I afseende
på dem anmärkes:
Vid det 1 :$la: Att inredning och någon nybyggnad för straff-fångars förvarande
å Warbergs f. d. fästning var af det högsta behof påkallad, medgifves enhälligt;
Till så beskaffadt arbete var icke nybyggnads-anslaget till läns- och hä
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
45
radsfängelser bestämdt. Knappt tillräckligt för eget ändamål, hade det ej anmärkningsfritt
kunnat användas till ett annat. För Styrelsen fanns ingen annan utväg,
än att antingen anlita det under den rymliga titeln: fångars vård och underhåll
beviljade förslags-anslaget, eller ock att låta ett stort antal straff-fångar sakna den
nödiga vården. Att Konungens rådgifvare tillstyrkt den förstnämnda åtgärden, kan
jag så mycket mindre finna anmärkningsvärdt, som anslag af samma beskaffenhet
förut utan klander blifvit användt till liknande ändamål. Att hänskjuta ärendet till
Rikets Ständer, hvilka vid afgörandet voro församlade, var icke af sakens beskaffenhet
påkalladt och skulle hafva varit detsamma, som att lemna det under en
längre framtid oafgjordt. Målet förekom till afgörande i Malmö den 11 Juli 1848.
Riksdagen led vid denna tid till sitt slut. Regleringen af statens utgifter hade
genomgått sina hufvudstadier. Behandlandet af en ny utgiftsfråga skulle hafva
upptagit betydlig tid, och derigenom vållat kostnader måhända större, än de af
arbetet erfordrade. Deremot kräfde den för fångarne nödvändiga vården skyndsamhet.
Att detta kraf inom Konungens Statsråd vann afseende, kan jag icke
finna klandervärdt.
Vid 2:dra målet: I anmärkningen angående underlätet indrifvande af böter,
ådömda norrska undersåter af svensk domstol, skulle jag hafva deltagit, om ett
sådant indrifvande varit möjligt, utan en föregående reglering af en del ännu icke
fullt bestämda unionella förhållanden, eller om en sådan reglering kunnat ske när
som helst och utan allt hänseende till den med Sverige unerade statens önskningar
och anspråk. Då förhållandet är ett annat och den nämnda regleringen erfordrar
den största grannlagenhet och varsamhet, hvartill kommer, att de oindrifna
böterna, för den tid, som af närvarande Konstitutions-utskott får afses, utgöra
mycket obetydliga penningebelopp, har jag måst afhålla mig från allt deltagande i
anmärkningen.
Vid 3:dje målet: Till last lägges chefen för landtförsvarsdepartementet och
Konungens rådgifvare i kommandomål, att beväringsynglingar blifvit kallade till
vapenöfningar från ett län till annat, hvilket Rikets Ständer icke skola hafva
medgifvit. Häremot vill jag hafva anmärkt, att Rikets Ständer ingalunda förbehållit
beväringsskyldige rättighet, alt dessa skulle inom sina län få undergå vapenöfningar.
Med samma skäl, som man fordrar vapenöfningarnes anställande inom de
respektive länen, kan detta fordras inom häraderne, socknarne, byarne. Icke heller
utom dessa har öfvandet i vapen af Ständerna blifvit medgifvet. För de beväringsskyldiges
förmenta rätt att inom sina län få i vapen öfvas, kan icke ens
äldre ordning åberopas. Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812 innehåller i
detta hänseende blott följande: Beväringsmanskapet skall antingen införlifvas med
indelda arméen eller med båtsmanshållet, eller ock utgöra serskilta korpser under
46
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
serskilt befäl. Fästes en noggrannare uppmärksamhet på Rikets Ständers sednaste
beslut, uttryckt i den underdåniga skrifvelsen den 8 Juli 1848, så finnes detta
beslut derutinnan innebära ett antagande af Kongl. Maj:ts nåd. proposition, att beväringsmanskapet
skulle med stamtrupper, så väl värfvade som indelde, förenas, att
vissa områden af landet skulle utgöra områden för arméens och vissa andra för
flottans behof, samt att mönsterherren skulle vara berättigad att utse, hvilka bevåringsskyldige
skulle tilldelas artilleriet, kavalleriet eller sapör-depoterna inom beväringsområdena;
men derutinnan ett afslag, att öfningstidcn skulle utsträckas till 31
dagar, att blott en del af lista klassen årligen skulle till öfningar inkallas, och att
antalet af de till denna öfning årligen inkallade skulle inskränkas till 14,525 man,
jemte några andra härmed sammanhängande bestämmelser. Om orten för vapenöfningarnes
anställande förekommer ingen föreskrift. Således är genom intet Rikets
Ständers förbehåll Konungens rättighet att hvar som helst anbefalla vapenöfningar
för beväringen inskränkt. Då beväringen får förenas med stamtrupperna,
och då den skall öfvas ej blott till infanteri-, utan äfven till artilleri-, kavalleri- och
sappörtjenst, men denna öfning icke Jean ega rum i alla län, följer häraf en nödvändighet
att förskicka någon del af bevärings-ynglingarne på längre afstånd från
deras hem. Af de general-ordres för sednare år, som Konstitutions-utskottet haft
tillfälle att se, visar sig tydligt, att detta afstånd alltjemt blifvit förminskadt och att
de bevärings-skyldiges beqvämlighet och fördelar i möjligaste måtto tagits i betraktande.
Jag finner således icke den ringaste anledning till anmärkning mot
hvad Konungens rådgifvare i detta hänseende tillgjort.
Vid 4:de målet: Den tjenstledighet, som åt Majoren och Riddaren Åkerstein
var beviljad, skulle tilländagå den 30 Mars 1850. Då general-befälhafvaren i 4:de
militär-distriktet förordnade, att den bemälde Major ådömda suspension skulle taga
sin början med den lista Februari nämnde år, förvandlades den återstående tjenstledigheten
till suspension. Något annat skedde icke, n då Kongl. Majit, på radgifvarnes
tillstyrkande, och med hänseende till Major Alcersteins ansökan, föreskref,
att suspensionen skulle redan den 1 Januari 1850 anses hafva tagit sin början.
En sådan förvandling, i och för sig icke för militärbefäl otillåten, har sin tydliga
förklaring i krigsförvaltningens behof att icke alltför länge sakna en duglig militärtjenstemans
verksamhet. På det till förlust af visst lönebelopp bestämda ansvaret
för tjenstefel har bestämmelsen af tiden för suspensionens begynnelse icke det ringaste
inflytande
Vid 5:te målet: Då endast sådana statens lägenheter, som för tillfället voro
lediga, upplätos till boställen åt Departements-cheferna, och då upplåtandet blott
skedde tills vidare och intilldess frågan kunde blifva afgjord, anser jag anmärkningen
i formelt hänseende sakna erforderlig grund. Än mera ogrundad måste
Konst itutions-Vt skottets Memorial, N:o 6.
M
den anses, om man med en departements-chefs samhällsställning och lefnadsbehof
sammanhåller hans löneinkomster.
Vid 6:te målet: Hvad, som af Konu igens rådgifvare tillstyrktes, har sin fulla
motsvarighet i hvad som tillförene utan klander skett och kan så mycket mindre
sägas vara i strid med det behöriga, som inga andra medel anlitades, än dem,
Kongl. Maj:t har rätt att använda. Att arfvode för den ifrågavarande befattningen
icke blott af omständigheterna påkallades, utan ock, så vidt befattningen skulle
skötas, hvilket nu lika så litet som tillförene lät sig göras genom generalfålttygmästare-tjenstens
ordinarie innehafvare, var alldeles oundvikligt, visar sig af ärendets
hela beskaffenhet. Jag har således ej kunnat deltaga i den mot rådgifvareåtgärden
gjorda anmärkning.
Mot den rättighet, Konstitutions-utskottet ansett sig ega att på grund af 37
§ 2 mom. II. O. hos Rikets Ständer göra anmälan om regeringsärenden, som
väl icke funnits vara af den beskaffenhet, att de med hänsyn till 107 § R. F.
kunnat tagas under pröfning, men dock i någon mån anmärkningsvärda, måste jag
mig serskildt reservera, dervid till alla delar åberopande hvad af Herr Professor
Lindgren anföres".
Uti denna reservation instämde Friherre Cederström i afseende å Usta, 3:dje
5:te och 6:te; Professor Lindgren i 2:dra, 3:dje och 5:te; Doktor Broman i Usta,
2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te; Prosten Ljungdahl i Usta, 2:dra och 5:te samt Prosten
Tegnér i 3:dje ech 4:de punkterna.
Friherre Adlercreutz:
“37 § R. O. berättigar icke Utskottet, i min tanka, att för Rikets Ständer
anmäla ett i Statsrådet fattadt beslut, som det funnit mindre lämpligt, och att med
anledning deraf föreslå rättelse för framtiden. Denna § förbjuder hvarje Utskott,
med undantag endast af Konstitutions- och Banko-utskotten, att väcka frågor till
afgörande i Riksens Ständers plena, och detta undantag kan, för Konstitutionsutskottet,
endast hafva afseende på dess rätt enligt 29 § R. O. och 81 § R. F.
att taga initiativet, då det anser någon förändring eller förklaring af grundlagarne
behöflig. Jag reserverar mig således mot alla de punkter, som åberopa denna §.
107 § R. F. berättigar Utskottet att pröfva, om Statsrådets ledamöter i sina rådslag
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller om föredraganden med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, och har derigenom gifvit Konstitutions-utskottet
en hög bestämmelse, ett dyrbart förtroende; men Utskottet förbiser
denna bestämmelse och missbrukar detta förtroende, om det för Riksens
Ständer anmäler saker af ringa eller ingen vigt, och som det sjelft icke anser kunna
föranleda till den påföljd, denna § förutsätter. Af sådan beskaffenhet anser jag
anmärkningarne, som Usta, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te punkterna omförmäla, och
48
Konstitutions-Utskottets Memorial, IV:o 6.
företer dessutom anmärkningspunkten N:o 3 den besynnerliga omständighet, att
en Konungens rådgifvare ställes till ansvar för en åtgärd, vidtagen i full öfverensstämmelse
med ett af Konung och Ständer vid sista riksdag gemensamt fattadt beslut.
Af dessa skäl reserverar jag mig emot lista, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te anmärkningspunkterna
—■ och instämmer, hvad den 2:dra angår, i Herr Tersmedens
anförande, samt med Doktor Reuterdahl i lista, 3:dje, 5:te och 6ite“.
Herr Biskop Holmström, som icke biträd! någondera af de nu hos Rikets
Ständer, enligt 107 § R. F., anmälda anmärkningspunkter, har förklarat sig till
alla delar instämma i Domprosten Rcuterdahls reservation, äfvensom i den af Kapiten
af Petersens och Professoren Lindgren emot en del af dessa punkter framlagda
motbevisning. Likaså delade Biskopen den af sistnämnde reservant utvecklade
mening om Konstitutions-utskottets obefogenhet, att, med åberopadt stöd af
37 § 2 mom. R. O., utöfver instruktionen i lista mom. af 29 § uti samma
grundlag utsträcka sin motionsrätt. — Hvad de 3:ne mot Konungens rådgifvare i
kommandomål riglade anmärkningspunkterne serskildt beträffar, ville Biskopen tillägga,
det han ansett dém äfven af det formella skäl obefogade, att denne rådgifvare,
ehuru nämnd i 106 § R. F., icke finnes i 107 $ upptagen, — ett bevis,
att den konstitutionella ansvarigheten för rådslag i kommando-ärender, till hvilkas
bedömande vissa speciella, i Riksens Ständers utskott sällan befintliga, insigter erfordras,
af grundlagens stiftare ansetts tillhöra endast riksrätts lagenliga pröfning,
icke en ofta nog vanskelig opinions domslut. Såsom auktoritet för denna åsigt
kunde åberopas en utmärkt grundlags-forskares, frami, grefve C. G. Spens’ reservation
mot Konstitutions-utskottets memorial Nio 13 vid 1840 års riksdag. —
Slutligen tillkännagaf Biskopen, det han, ehuru instämmande i den af Professor
Lindgren tillkännagifna mening om beskaffenheten och grundlagsenliga påföljden af
den utaf Friherre A. W. Stjernstedt och Doktor Chr. Stenhammar till Utskottet
remitterade anmärknings-anledning, likväl tvekat om sin grundlagsenliga rätt att med
reservation i ett af Utskottet underkändi anmärknings-ärende till Rikets Ständer
ingå. Deremot fann Biskopen det vara så väl emot andan af 107 § 11. F., som
emot det i 4:de momentet 2:dra §in Tryckfrihetslagen stadgade undantaget från
tryckning af statsrådets protokoll, uppenbart stridande att sådane anmärkningar,
hvilka endast inom Utskottet väckte der förfallit, reservationsvis hos Rikets Ständer
anmäla.
Uti hvad Herr Biskop Holmström i slutet af sin reservation anfört, i afseende
å sådana anmärkningar, som blifvit inom Utskottet väckta och der förfallit, instämde
Friherrarne Adlercreutz och Cederström, Biskop Hallström och Professor
Lindgren.
Herr
Konst i t u Hons-Utskottets Memorial, N;o 6.
49
Herr Billström:
<lDå den åt Konstitutions-utskoltet uppdragna granskning af Konungens rådgifvares
handlingssätt har till ändamål, att Rikets Ständer må kunna bedöma, huruvida
dessa rådgifvare böra hos Konungen anmälas till entledigande från deras
embeten, bar jag ansett och anser, att Utskottet bordt, i likhet med hvad Rikets
Ständers öfriga Utskott rörande dem tillhörande ärenden iakttaga, meddela ett bestämdt
omdöme öfver rådgifvarnes hela verksamhet, för beredande af enhet i ämnets
behandling hos de serskildta Stånden och till ledning för Sländernas slutliga
pröfning af frågan. Ett dylikt allmänt omdöme är, efter min tanka, så mycket
mer behöfligt, som icke blott de serskilta anmärkningar, hvilka blifvit framställda
i anledning af Konungens rådgifvares tillgöranden i vissa uppgifna fall, böra vid
frågans slutliga afgörande komma under betraktande. Ständernas beslut beror derjemte
till hufvudsaklig del af rådgifvarnes ådagalagda nit för befordrandet af de
för nationen vigtigaste reformer; helst, i annat fall, en fullkomlig overksamhet i
dessa hänseenden å rådgifvarnes sida, skulle vara det säkraste medlet att förblifva
i ostördt åtnjutande al ett förtroende, som de aldrig gjort sig mödan att förvärfva.
Om än Rikets Ständer äro i tillfälle att inse, det nationen, genom regeringens underlåtenhet
att behandla landets vigtigaste angelägenheter, alitjemnt qvarhålles i ett
tillstånd, som hindrar dess fortskridande i materiell och ideell utveckling, så eger
dock icke Utskottet att undandraga sig att, beträffande rådgifvarnes förfarande, i
sagde hänseende meddela yttrande. Ständerna kunna ej heller annorledes erfara,
huruvida rådgifvarne, hvar för sig, sökt att inför thronen göra gällande nationens
billiga anspråk på förbättringar, såsom i representationssättet, i lagstiftningens olika
grenar, i försvarsverket, i sättet för skatternas utgörande och mera dylikt.
Jemte det jag, på grund häraf, reserverar mig mot Utskottets beslut, i följd
hvaraf Utskottet underlåtit att på ofvanomförmälde sätt fullgöra den åt Utskottet
uppdragna granskning, anmäler jag tillika reservation deremot, att Utskottet ogillat
de anmärkningsanledningar, som hos Utskottet förekommit rörande Konungens rådgifvares
handlingssätt i nedannämnde hänseenden.
i:o Litt. A punkten IV i Utskottets memorial. Beträffande Majoren och
Riddaren N. 11. Akersteins utnämning till Öfverste-löjtnant i arméen.
Till denna befordran har hos Kongl. Majit chefen för landtförsvars-departementet,
jemväl såsom chef för Konungens general-stab, understödd af Statsrådets
öfrige ledamöter, anmält Majoren Åkerstein under en tid, då det honom för begånget
tjenstefel ådömda suspensionsstraff icke kunnat vara utståndet, derest Högsta
domstolens meddeldta utslag blifvit i laglig ordning verkstäldt ehuruväl, i följd
af departemrnts-chefens på nådig befallning utfärdade general-ordres, suspensions?-  Bih. till R. St. Prot. 4850 & 4854. 5 Sami. 5 Hiift. 7
50
Konst it ut ions-Ut skot tets Memorial, N:o 6.
tiden fått retroaktivt beräknas, så att den hunnit förflyta fyra dagar, innan berörde
befordringsanmälan hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjordes.
2:o Litt. B punkten lil mom. 2 t Utskottets memorial.
Hvad angår flere andra befordringar till militär-embeten, synnerligast sådana,
från hvilka icke, utan ransakning och dom, afsättning kan ega rum.
Föredragande Statsrådet och chefen för landtförsvars-departementet, som i dylika
mål icke sällan tillstyrkt frånträdande af ej mindre vederbörande regementschefs,
än ock general-befälhafvarens lemnade serskilta förord, har för dessa sina
tillstyrkanden icke uppgifvit något skäl och, så vidt utredas kunnat, icke i slika
befordringsfrågor följt någon allmän, från godtycke synbarligen skiljd, princip. I
motsatts till hvad Utskottets pluralitet härom i memorialet yttrat, finner jag, för
min del, vida mer betänkligt att lemna ett så beskaffadt förhållande utan uppmärksamhet,
än att derom hos Rikets Ständer göra anmälan.
3:o Litt. B punkten III morn. 5 i memorialet.
Den omständigheten, att dispositionen af förlagsrätten till det på statens bekostnad
af en kommitté utarbetade exercis-reglemente för regementerna lill fot icke
finnes grundad på något regeringsbeslut, utan i stället skett genom ett af chefen
för landtförsvars-departementet den 2 Juni 1848 utfärdadt s. k^ Circulair, kan,
efter mitt förmenande, icke fritaga departements-chefens berörde åtgärd från den
pröfning, Konstitutions-utskottet grundlagsenlig! tillkommer. Begagnandet af den
form, departements-chefen sålunda valt, skalle eljest, i många fall, helt och hållet
paralysera Utskottets granskningsrätt. Tvertom lärer departements-chefens tillgörande
i denna del befinnas i dubbelt hänseende anmärkningsvärd!. Först, hvad
formen vidkommer, derigenom, att han undandragit frågan regeringens pröfning,
och, såsom det vill synas, af egen makt och myndighet deri fattat beslut, samt
vidare derutinnan, att ett på statens bekostnad åstadkommet, för arméens befäl erforderligt,
arbete blifvit åt enskilte personer öfverlåtet, utan att motsvarande ersättning
och möjligen äfven uppkommande öfverskott, som genom arbetets försäljning
kunnat statsverket beredas, blifvit detsamma tillförsäkradt.
4:o I afseende på Litt. B punkten lil morn, 6 i memorialet.
Enär de af Rikets Ständers revisorer framställda anmärkningar i afseende på
militär-författnings-samlingen ostridigt närmast rörde utgifvaren af nämnde författnings-samling,
kapitenen Stjernsvärd, lärer häraf tydligen följa, — hvad med allmänna
ärendens vanliga och rätta behandling jemväl öfverensstämmer, —- att kapiten
Stjernsvärds förklaring i anledning af de gjorda anmärkningarne bordt i
främsta rummet infordras, hvilket dock föredragande Statsrådet och chefen för
landtförsvars-departementet, oaktadt derom serskildt gjord hemställan, åsidosatt.
Konstitutions-Utskuttets Memorial, IV:o 6.
51
5:o Vid Litt. C punkten IV i memorialet.
Emot rådgifvare-åtgärden vid beslutet att inställa fortgången af militär-författningssamlings-arbetet,
förekommer likaledes det, enligt mitt omdöme, anmärkningsvärda
förhållande, att utgifvaren deraf ej lemnats tillfälle att i ämnet sig yttra, förinnan
detta, på Rikets Ständers begäran vidtagna, författningssamlings-arbete tvärt
afbröts.
6:0 Så väl enligt den för Kongl. Krigs-kollegium gällande äldre instruktion,
som äfven i följd af bemälde embetsverks sednaste organisation, fastställd den 6
November 1849, åligger general-fälttygmästaren att vara ledamot i sagde kollegium,
hvilken ledamotsbefattning tvifvelsutan utgör ett civilt embete. Då nu H. K.
H. Kronprinsen, under förberörde dag, blifvit till general-fälttygmästare i nåder
utnämnd, utan att dervid, rörande ledamots-befattningen i Kongl. Krigs-kollegium,
är vordet serskildt förordnadt, vill det synas som skulle, vid detta tillfälle, stadgandet
i 45' § R. F. icke hafva blifvit af Konungens rådgifvare behörigen iakttaget,
derpå Konstitutions-utskottet, efter min tanka, bordt fästa närmare uppmärksamhet.
7:o Enligt protokollet öfver landtförsvars-ärenden den 13 Maj 1850, har föredragande
departements-chefen tillstyrkt, att kostnaden för nästförutgångne år verkställd
uppsättning och reparation af Kongl, fältborgen å Ladugårdsgärdet skulle
från förenade mötes-passevolansfonden utbetalas. Men då nämnde fond icke är
för dylika ändamål bestämd, har jag trott, att denna rådgifvareåtgärd bordt af Utskottet
hos Rikets Ständer anmälas.
8:0 Sedan Förvaltningen af sjö-ärendena gjort hemställan derom, att ett betydligt
antal, för kronan oanvändbara och derföre kasserade, gevär och pistoler
finge å utlyst offentlig auktion försäljas, har, uppå föredragning af chefen för sjöförsvars-departementet
den 13 November 1849, Statsrådet tillstyrkt en sådan försäljning,
efter att de ifrågakomne vapnen, i likhet med hvad som eger rum med
kasserade kanoner, först blifvit gjorda obrukbara.
Med afseende å den gifna förlust, som för statsverket uppkommer, förmedelst
kasserade vapens sönderslående innan de föryttras, och hvarigenom deras värde till
största delen går förloradt, borde, om ej annat, omtankan för en bättre hushållning
hafva förmått Utskottet att om berörde förfaringssätt göra anmälan hos Rikets
Ständer, till åstadkommande af rättelse deri för framtiden.
9:o Då det af Konstitutions-utskottet vid sistförflutne riksdag uti dess memorial
N:o 4 hos Rikets Ständer anmäldta ärende rörande norrska korvetten Örnens
deltagande med åtskilliga svenska örlogsfartyg uti en expedition till Medelhafvet
åren 1837 och 1838, ännu icke blifvit bragdt till slut, hade Utskottet icke bordt
underlåta, alt detta långvariga dröjsmål med afgörandet af en vigtig fråga, deri
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
ingår on annan sådan, härrörande äfven från Sveriges och Norriges unionelia förhållanden,
nemligen om norrska statsverkets bidrag till Konvoy-kassan, och hvilken
sednare fråga, så vidt utrönas kunnat, icke heller blifvit slutligen reglerad,
hos Rikets nu församlade Ständer tillkännagifva.
Jemnlikt det i Statsrådet förda protokoll, har chefen för civil-departementet
den 25 Maj 1849 inför Kongl. Maj:t föredragit frågan om ersättning för korvetten
Örnens deltagande i Medelhafs-expeditionen, hvaröfver norrska regeringen då
afgifvit ytterligare utlåtande; men ärendets slutliga handläggning har dock än vidare
fått anstå.
10:o Rörande valet af riksdagsman för staden Skellefteå till nu pågåeende
riksdag, har, uppå förfrågan af Konungens Befallningshafvande i Westerbottens län,
den under Hans Maj:t Konungens frånvaro i nåder t. f. regering, enligt protokollet
öfver civil-ärenden den 21 Augusti 1850, förklarat, att de åligganden vid besagde
val, hvilka jemnlikt 14 § R. 0. skolat tillhöra magistraten, derest staden
varit med sådan försedd, i stället borde af kronofogden i orten fullgöras.
Detta förklarande, i enlighet hvarmed valförrättningen och hvad dit hörer försiggått,
afviker uppenbarligen icke allenast från den åberopade grundlagsparagraphens
tydliga innehåli, utan äfven från stadgandet i 22 § R. 0., alt riksdagsmannafullmakter
för städerna skola af magistraten och äldste underskrifvas. Med
föranledande häraf har ock den af kronofogden utfärdade fullmakten blifvit af
Borgare-ståndet underkänd; hvadan nu omförmälde regeringsåtgärd icke bordt utan
anmärkning lemnäs.
liro För vidtagande af åtskilliga ändringar i gällande föreskrifter angående
skjutsningsbestyrets utgörande, hade Rikets sednast församlade Ständer i skrifvelse
den 15 April 1848 hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning, med anledning
hvaraf Konungens samtelige befallningshafvande jemte Kammar-kollegium blifvit
i ämnet hörde och utlåtanden afgifvit. Vid detta ärendes föredragning af chefen
för civil-departementet den 2 Mars 1850, fann Statsrådet sig, i följd af Rikets
Ständers berörde skrifvelse, icke böra tillstyrka någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
Ett så undvikande behandlingssätt af en på hela landet och serdeles på jordbruksnäringen
inflytelse egande fråga, deråt Rikets Ständer egnat oaflåtlig uppmärksamhet,
vittnar ingalunda om det nit och den drift hos Konungens rådgifvare,
som åt dem skulle bereda representationens förtroende och erkänsla; hvarföre förhållandet
härutinnan ej bordt lemnäs oanmäldt.
12:o Utan afseende derå, att Konstitutions-utskollet vid nästförflutna riksdag
mot Konungens rådgifvare anmärkt åtgärden alt hafva tillstyrkt utfärdandet af
Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846, angående enskilda banker, hvilken icke
allenast uti åtskilliga, till civil-lagstiftningen hänförlige, delar befunnits afvikande
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
från det af Rikets Ständer vid 1844—1845 årens riksdag för deras del antagne,
tili Kongl. Maj:ts höga stadfästelse öfverlemnade förslag till ”Lag för enskilda
banker”, utan äfven innefattat tillägg uti Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824, hvilken sednare författning, genom 6 och 7 §§ine af lagen för Rikets
Ständers Bank, erhållit egenskapen af civil-Iag, hafva, med förbiseende derjemte af
Rikets Ständers i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 Juni 1848 uttryckta
önskan, att penninge-rörelsen i landet måtte ordnas på sådant sätt, att
privatbankerue i framtiden må kunna upphöra, Konungens rådgifvare efter chefens
för finans-departementet föredragning inför Kongl. Majit i Statsrådet den 30 Oktober
1850 af inkomne ansökningar från delegare uti de i riket stiftade enskilda
banker, om nådigt tillstånd att åtminstone intill den 1 Juli 1852 fortfarande få
* utgifva egna sedlar å minst 31 Rdr banko, härtill tillstyrkt bifall i så måtto, att
den i först åberopade Kongl. Kungörelse bestämda tid för privatbankerne att utgifva
sedlar å mindre valör än 61 Rdr finge utsträckas till den 1 Januari 18525
hvaremot likväl en af Statsrådets ledamöter på anförda skäl sig reserverat.
Om nu än medgifvas bör, att en hastigare indragning af privatbankernas sedlar
å den mindre valören af 31 Rdr, under den för handen varande penningeställningen
i landet, möjligen skulle kunnat inverka menligt på allmänna rörelsen,
hvilket dock genom andra, i behörig tid vidtagne, utvägar, torde stått alt förebygga
5 så lärer häraf likväl icke kunna hemtas något giltigt stöd för den angifna
rådgifvare-åtgärden, för så vidt Rikets Ständers rätt att deltaga i lagstiftningen
derigenom blifvit för nära trädd, samt Ständernas vid de tvänne sistförflutne riksdagarne
hos Kongl. Majit gjorda framställningar om inskränkning i privatbankernes
lånerörelse, hvaråt stadgandet i den nu mera ändrade 8 § i Kongl. Kungörelsen
den 9 Januari 1846 äfven måste anses syfta, icke saknat tillbörlig grund. För
min del har jag, i nyssnämnde hänseende, funnit den omförmälda rådgifvare-åtgärden
anmärkningsvärd, och fördenskull ansett densamma hafva bordt af Konstitutions-utskottet
hos Rikets Ständer anmälas.”
Herr Brinck instämde med Herr Billström uti hvad han i lista, 2idra, 3idje,
7:de, Side, lOide, 1 lite och 12:te punkterne af sin reservation anfört, och ville
derjemte hafva tdlkännagifvit, det han ansåg Utskottet icke hafva bordt eller vara
befogadt att, på sätt som nu i memorialet skett, uti 3:ne serskilda punkter till
Rikets Ständer göra anmälanden enligt 37 § R. 0. Dessa 3ine punkter hade
deremot, i hans tanka, bordt hänföras under 107 §:n R. F.
Herr Cassel förklarade, det han instämde i Herr Billströms reservation, så
väl i afseende på Utskottets beslut, att icke ett generellt omdöme öfver Konungens
rådgifvare» åtgärder sedan sistförflutna riksdag afgifva, som ock uti lista,
6:te, 7:de, 9:de, lOide och llite punkterna af densamma.
54
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV.o 6.
Herr Berger: ”Sorn jag icke varit närvarande, då de flesta af de beslut, på
hvilka Herr Billslröms reservation har afseende, blifvit fattade, har jag endast att
förena mig uti berörde reservation, så vidt den rörer det Utskottets beslut, i följd
hvaraf Utskottet uraktlåtit att afgifva ett allmänt omdöme öfver Konungens rådgifvares
åtgärder sedan förliden riksdag”.
Herr Björck, Suppleant, instämde uti Herr Billslröms reservation, med undantag
af hvad som uti 4:de, 5:te, 7:de, 8:de och 12:te punkterna af densamma
blifvit anfördt.
Herr Sundler: ”Under förklarande, att jag, i anseende till sjukdom, icke
deltagit i första anmärkningspunkten, rörande Warbergs fästnings inredande till
cellfängelse, får jag instämma i den af Herr Billström ingifna reservation, med
undantag af hvad densamma innefattar i Usta, 2:dra, 4:de, 5:te och 12:te punkterna,
samt dessutom tillägga, att jag ansett, det anmälan mot rådgifvaren i ecklesiastik-ärender
bordt ske i åtskilliga beslut angående elementar-skolornas organisation
och invecklade förening med real-skolorna, hvarigenom förre Statsrådet
Silfver stolpes välgrundade förslag till en del blifvit frångådt; hvilket föranledt en
oreda i skolväsendet, till ringa båtnad för undervisningens framgång.”
Peter Petersson, Suppleant, instämde i 2:dra, 4:de, 5:te, 7:de. 8:de, 9:de
och 1 l:te;
Oscar Carlsson, Suppleant, i lista, 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 7:de, 8:de, 9:de,
ll:te och 12:te; samt
Pehr Hansson, Suppleant, i 2:dra, 4:de, 5:te, 7:de, 8:de, 9:de, ll:te och
12:te punkterna af Herr Billslröms reservation.”
Pehr Sahlström: ”Efter instämmande uti ingressen samt punkterna N:ris 2,4,
5, 7, 8, 9, 11 och 12 af den reservation, som af Herr Billström blifvit vid Konstitutions-utskottets
betänkande N:o 6 framställd, anser jag mig föranlåten enskilt
anmärka den vidsträckta tydning, Utskottet gifvit åt 25 § Reg.-Formen, rörande
Konungens rätt att återgifva till kronan förverkadt gods, och med hvilken tydning
Utskottet ansett förenligt, att Konungen äfven må eftergifva de fattiges andel i
böter för olofligen utöfvad bränvinsbränning. Då jag egt och sökt utveckla en
motsatt öfvertygelse, samt trott, att ifrågavarande bötesandelar, lika med dem, som
tillfalla åklagare, icke bordt eller kunnat, på grund af Konungens rådgifvares tillstyrkande,
eftergifvas, får jag mot Utskottets behandling af denna fråga mig vördsamt
reservera.”
Uti hvad denna reservation i afseende å tydningen af 25 § R. F. innehåller,
förenade sig Herr Brinck, Peter Petersson, Oscar Carlsson och Pehr Hansson.
Herr Ekholm: ”Med flere af det Höglofl. Utskottets ledamöter delar jag den
åsigt, grundande sig på någon erfarenhet om gagnlösheten af Utskottets mödo
-
Konstitutions-UtsAottets Memorial, N:o 6.
55
samma gransknings-arbete, att den method, som dervid blifvit iakttagen, hvarken
instämt med grundlagsstiftarnes mening eiler leder till det åsyftade ändamålet. Meningen
har tvifvelsutan varit, att igenom en trogen skildring af rådgifvarepersonalens
åtgärder under den tidrymd, som varit föremål för granskningen, hvilken
kunnat med ledning af Statsrådets protokoller åstadkommas, representationen skulle
lörsättas i tillfälle att bedöma karakteren af de rådslag, som föranledt Styrelsens
beslut och handlingar. Det kan, för åvägabringandet häraf, visserligen icke göra
tillfyllest, alt några enstaka beslut utmärkas, hvilka, hvar för sig betraktade, hvarken
äro af någon serdeles anmärkningsvärd beskaffenhet, eller kunna bereda ett
sådant omdöme, som 107 § Regeringsformen förutsätter. Jag har således för
min del ansett, att Konstitutions-utskottet företrädesvis bordt fästa sig vid de vigtigare
förhållanden, hvilka utgöra de förnämsta momenterna i Styrelsens väsende,
och hvarifrån bidragen skola hemtas till dess framtida historik. Utur denna synpunkt
sedt, hade Utskottet icke bordt i främsta rummet förbigå rikets förhållande
till utrikes makter, i anseende till det hotade fredslugnet, som under den närmaste
tidrymden varit på väg att störas, och i afseende hvarå en redogörelse varit
så mycket nödigare för Rikets Ständer, som dylika förhållanden här mera än annorstädes
hemliggöras och undandragas offentlig diskussion. Med hänsigt till inre
vigtiga förhållanden intaga frågorna om lagstiftningens förbättrande, skatteförenklingen,
allmänna undervisnings-anstalternas reorganisation, ända ifrån universiteterna,
allmänna försvars-anstalternas utbildande, handels- och tull-lagarues förbättrande
m. m. ett så vigtigt rum och sysselsätta allmänna uppmärksamheten till den grad,
att för hvad Konungens rådgifvare i dessa afseenden tillgjort eller underlåtit,,
representationen med fog kan fordra redogörelse. Man hade då fått tillfälle att
erfara, huruvida representationen i sjelfva verket gillar den retrograda rigtning i
somliga fall och passivitet i andra, som man trott sig hafva bemärkt vara rådande,
äfvensom för rådgifvarne sjelfva är lika angeläget försäkra sig om det förtroende
och stöd, de hade att hos representationen påräkna, i händelse de kunnat tillstyrka
Konungen, att uppgifva förut bekända och iakttagna grundsatser. Derhos
skulle det tilläfventyrs icke befinnas vara representationen likgiltigt att erfara de
motiver och principer, som vid befordringar till högre civila, ecklesiastika och
militära embeten sökt att inför thronen göra sig gällande. Det töcken, hvilket
omsväfvar alla dessa förhållanden, har efter min uppfattning icke blifvit af Höglofl.
Konstitutions-utskottet skingradt, men då grannlagenheten förbjuder att uppenbara
enskilda iakttagelser, nödgas jag inskränka mig att beklaga, att de få anmärkningspunkter,
som igenom omröstningarnes slump kommit lill Rikets Ständers kännedom,
hvarken kunna bära vittnesbörd om någon systematisk forskning uti Statsrådets
protokoller eller bibringa Rikets Ständer all den kännedom, som varit er
-
5g Konstitutions-Ut skottets Memorial, N:o 6.
forderlig för tillämpning af de grundlagsbestämmelser, detta sä kallade dechargebetänkande
äberopar.”
F. d. Talmannen Anders Eriksson och ./. ./. Rutberg tillkännagåfvo, att, enär
de, såsom frånvarande, icke deltagit i behandlingen af de ärenden, som uti detta
memorial förekomma, de i följd deraf icke ansugo sig befogade, att vid detsamma
reservationer afgifva.
STOCKHOLM, 1851.
J. A. WALLDÉN.
Konstitutions-Utskottets Memorial, iV.o 7.
1
N:o 7.
Ant. till Exp.-Utsk. den 24 April 1851, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till åtskilliga
ändringar i Grundlagarne.
Sedan det förslag till representationens ombildning, som från sednaste
riksdag hvilade på Riks-stnndens bord, vid dess Under den innevarande förelagna
slutliga pröfning fallit, hafva nya förslag uti samma ämne af åtskiilige riksdagsmän
blifvit till Konstitutions-utskottet öfverlemnade för den åtgärd, som enligt Grundlag
Utskottet tillkommer.
Sådane förslag hafva blifvit ingifne af:
l:o. Herr StjernsvärdG. M., åsyftande ändringar uti de delar af Riksdagsordningen,
som innefatta riksförsamlingens bildande;
2:o. Johan Johansson från örebro län, A. M. Uhr, Pehr Pehrsson från Örebro
län och Tobias Lind från Röhus län, hvilka inlemnat ett i Örebro i Juni 1850
uppgjordt förslag till ny Regeringsform och ny Vallag;
3:o Herr Liljenstolpe, A. F,, om inrymmande af de orepresenterade i de
nuvarande Stånden;
4:o D:r J. H. Thomander, innefattande ändringar uti Riksdags-Ordningen
och Regeringsformen;
5:o. Herr ton Hartmansdorff, Äng., ett förslag till Svenska Folkrepresentationens
ombildning;
6:o. Herr ton Ekensteén, Fredr., innefattande ändringar och tillägg i Regeringsformen
ech Riksdags-Ordningen; och af
7:o. Herr Grefve Lagerbjelke, Gustaf, om åtskilliga ändringar i Riksdagsordningen
och Regeringsformen.
Bland dessa förslag, hvilka alla serskildt varit föremål för Utskottets
Bih. lill R. St. Prot. IS50 $ I85i. 3 Samt. 6 Höft. 1
2 Konslitutiom-Utskottets Memorial, N:o 7.
granskning, har Utskottet efter omröstning beslutat, att till Rikets häglof!. Ständer
ingå med det, som af Grefve Lagerbjelke blifvit framlagdt. Konslitutions-utskottet
har bestämt sig derför af flere skal, hemtade från den position, den vigtiga representationsfrågan
för närvarande intager. Denna fråga, som under en följd af år varitVöremål
för mångfaldiga önskningar och förslag, har småningom, ifrån att vara en
fråga om reform af vissa förhållanden inom representationen, höjt sig till en fråga
om allmänna politiska principer. Kommen till denna punkt, har densamma, likasom
andra politiska tvistefrågor, hvilka kastat sig öfver på theoriernas fält, förirrat sig
uti öfverdrifter, och under ifvern af försvaret för ömsesidiga meningar och ideer synes
man hafva glömt vilkoren för dessas verkställbarhet inom det verkliga lifvet.
Till sådana vilkor höra, framför allt då frågan gäller politiska reformer, sammanjemukniug
oell förmedling af de motsatta åsigterne och ömsesidig samverkan, i stället
för splittrade bearbetningar, samt, såsom alltid, möjligheten att med full klarhet
och öfverskådning beräkna följderna för samhällets välfärd af de förändringar, man
beslutar. Det första af dessa vilkor blir möjligt derigenom, att man å båda sidor
gifver noggrann akt på de punkter, om hvilka alla äro ense; det sednare åter derigenom,
att reformerna införas stegvis. Man kommer sålunda icke allenast säkrare,
utan ock hastigare till det goda målet, hvilket uti samhället icke kan vara att söka
på en gång verkliggöra uti fullaste utsträckning alla följderna af vissa allmänna begrepp,
utan deremot det, som allmänt erkännes vara nyttigt och nödigt för den tid,
som är, och i laglig ordning låter verkställa sig. Det bör dessutom härvid ej glömmas,
att uti hvarje lag ligger fröet till en ny, som framkallas af de nya förhållanden,
hvilka genom den redan antagna lagen utvecklas; och detta är framåtskridandets
naturliga ordning, y
Hittills hafva, hvad representations-reformen beträffar, de fyrfaldiga förslag,
som till ombildning af representationen blifvit uppgjorda och antagna att hvila,
alla vid den slutliga pröfningen fallit genom deras beslut, hvilka det lagligen tillkom
att desamma behandla, ehuruväl önskningarne för en reform icke destomindre fortlefva,
och, såsom äfven kan slutas af de flere förslag dertill, som lill Utskottet inkommit,
ännu synas vara lika lifliga. Dessa företeelser torde utan tvifvel hafva sin
naturliga förklaringsgrund deruti, att förstberörde förslag, som i sin helhet skulle afgöras,
upptagit äfven sådane punkter, om hvilka meningarne, långt ifrån att stäm
-
Konstilutions-Vt skottets Memorial, N:o T. 3
ina öfverens, ännu befunno sig i liflig strid 5 och om så är, hvilket knappt torde
kunna betviflas, synes ej heller anledning vara för handen, att, så länge dessa meningsstrider
ännu fortfara, förslag med i grunden samma syftning, som de hittills
afslagnes, för närvarande skulle komma att röna större framgång.
Emedlertid torde dessa omständigheter icke kunna anses innebära tillräckliga
o “
skäl att förneka vederbörlig uppmärksamhet äfven åt sådana förslag, hvilkas syftning
är att endast söka tillvägabringa reformer uti de punkter, om hvilkas behof af
ändringar alla meningar redan hunnit förena sig. Det kunde dervid visa sig, att
utgångs-punkler äfven på denna väg finnas för ett framåtskridande, genom hvilket
förbättringar kunde åstadkommas, som i betydlig mån skulle bidraga till uudanrödjande
af de hinder, hvilka 1111 försvåra den stora frågans lösning. Utan afseende på
tvisten om de principer, som ligga uti frågorna om stånds-val, klass-val, samfälda
val eller allmänna val, synas alla meningar hafva förenat sig derom, att för närvarande
orepresenterade medborgare finnas, åt hvilka, medelst någon modifikation af
de grunder, som nu bestämma valrätten, rum inom representationen rättvisligen borde
beredas. Afven hvad nuvarande arbetsordning vidkommer, torde alla instämma
deruti, att den vållar långsamhet och splittring vid ärendenas behandling, och att
åstadkommande af möjlig förbättring i detta afseende vore i hög grad önskvärdt,
äfven såsom ett medel att i sin mån afhjelpa de från det nuvarande arbetssättet
härflytande olägenheter, som icke minst lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig
lösning af de stora frågorna. En tredje punkt, hvarom meningarne likaledes torde
vara odelade, är det nyttiga uti ett för representationen beredt tillfälle att, omedelbart
genom Konungens uti represeutanternes hus närvarande rådgifvare, få emottaga
önskliga upplysningar och med dem sålunda ega direkt kommunikation. En
fjerde punkt, hvaruti icke mindre en temmeligen allmän likstämmighet i meningarne
synes råda, är behofvet af en reform uti Utskotts-bildningen, och i synnerhet af ändringar
uti de för besluts fattande nu gällande föreskrifter, i följd af hvilka förstärkta
Utskotts tillsättande blir en nödvändighet.
Det af grefve Lagerbjelke nu framlagda förslag inskränker sig till ändringar
förnämligast uti nu nämnda förhållanden, och skulle, om det för sig kunde vinna Rikets
Ständers bifall, utan tvifvel medföra för det hela flerfaldiga fördelar i den syftning,
som här ofvan är antydd.
4 Konslilutions-V Iskot tels Memorial, JV:o 7.
I afseende å de nu orepresenterade, innehåller detta förslag, att det uti en
persons egenskap af cmbets- eller tjensteman nu liggande hinder för hans valrätt
och valbarhet skulle upphöra, och han få tillgodonjuta dessa rättigheter, såvida han
i öfrigt innehade Ae för desamma erforderliga qyalifikationcr; att dessutom alla medlemmar
af de lärda akademierna inom riket, samt lärare vid elementar-läroverken,
äfven såsom sådane, skulle undfå enahanda rättigheter; och att i allmänhet ej mindre
alla hemmansegare och andre sjelfständige hemmans-innehafvare på landsbygden,
än alla husegare uti städerne, samt icke burskap egande sjelfständige näringsidkare
skulle till valrätt och valbarhot blifva berättigade. Genom hela representationens
ordnande till en Riks-nämnd, söker förslaget åstadkomma så väl tillfälle för gemensamma
öfverläggningar emellan samtlige riksdagsmän, som en enklare och för utrönande
af den verkliga pluralitetens mening lämpligare ordning för allmänna frågors
afgörande; hvarjemte såväl derigenom som genom de bibehållna Ståndens för vissa
fäll afgörande skiljodom behofvet af förstärkta Utskott likaså skulle försvinna. Hvad
i öfrigt angar aibets-ordningen, hänvisar förslaget densamma till rcglemcntering genom
serskild lag, uti hvilken nödiga ändringar, till följd af hvad erfarenheten kunde
komma att gifva vid handen, lättare kunde lilfvägabringas, än i den ordning, stiftande
af grundlag erfordrade.
Vidkommande de för riksdagsmanna-valens förrättande erforderliga föreskrifter,
hänvisas de tili serskilda, af hvarje Stånd för sig antagna och af Konungen
fastställda, ordningar. Detta system är, hvad de tre första Stånden beträffar, af nu
gällande grundlagar allaredan erkändt, och skulle nu utsträckas äfven till det fjerde.
De ändringar, grundlagarne i öfrigt genom ifrågavarande förslag undörgått,
äro hufvudsakligen sådane, som af do anförda hufvudpunkternas antagande skulle
blifva en följd; och är följaktligen dessa grundlagars gamla ordalydelse oförändradt
bibehållen i alla de delar, på hvilka förslagets nya punkter icke utöfvat någon direkt
inverkan.
Med afseende å allt detta, får Konstilulions-utskottet alitsa till Rikets
Häglof!. Ständer för grundlagsenlig behandling vördsamt öfverlemna bilagde
förslag till vissa ändringar i grundlagarne.
Stockholm den 15 April 1851.
Ko nstilutions-Vtskottets Memorial, Ar o 7.
5
Riksdags-Ordningen.
§§ 1—10 i nu gällande R. O.
blifva oförändrade.
§ 11 $ V K- O.)
l:o. Med ffc i 2 § omförmälda förskrifter fö#Sfffs*bestammandet af skyldighet
en för vederbörande korporationer eller enrljetsmän att, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än, vid lagtima riksdag, sista riksdagsbeslutet, och, vid
urtima riksdag, sjelfva kallelsen, besörja, det valen till riksdagsmän i laglig ordning
och vid ansvar med all skyndsamhet verkställas; tillhörande det vederbörande valförrättare
att om sådana valförrättningar, å cmbetets vägnar, föranstalta, med serskild
föreskrift från Landshöfdingarne, att samma dag, då i kyrkorne riksdagskallelsen
kungöres, skall soeknestämma till nästföljande söndag, för elektorsval af allmogen,
utlysas. Skaile uti en elier — — — för Bonde-ståndet.
2:o. Om tiden för — — — eller ock, enligt l&Vgeringsformens 87 §,
de i densamma — •— — underrätta.
%
% 12 (§ 12 R. 0.) +
i:o. Riksdagsmän för de å Riddarhuset introducerade ätter väljas af dem,
sorn enligt Riddarhus-ordningen dertill berättigade liro.
2:o. De egare och fideikommiss-innehafvare af i mantal satt jord, hvilka till
ofrälse stand höra och på grund af konglig fullmagt innehafva eller förut innehaft
tjenst å Rikets slät, tälje inom sig, distriktsvis, riksdagsmän.
3: o. De, enligt l:a och 2:a momenterna af denna fy, valde riksdagsmän utgöra
vid riksdag, Ridderskapet och Adeln, och skola till antal vara sjutiofem, bland
hvilka sextio väljas af dem, som enligt l:a momentet,, och femton af deni, som enligt
2:a momentet valberättigade åro.
4:o. Valen förrättas i enlighet med den Riddar hus-ordning, som af Ridde»
skapel och Adeln antagen och af Konungen giUad och faststäld är.
6
Konstilutions-Utskottels Memorial, A’:o 7.
§ 13 (§ 13 R. 0.)
l:o. Pi ■ester, som i kyrkans tjenst ordinarie beställning innehafva, tälje inom
sig, distriktsvis, riksdagsmän.
2:o. De vid de offentliga läroverken anstälde lärare och tjenstemän, som för
sina befattningar presterlig befordringsrätt åtnjuta, lärare vid Universiteterne och de
3:o. De riksdagsmän, som, enligt l:a och 2:a momenterne af denna J", valde
iiro, utgöra, vid riksdag, Preste-ståndet, och skola till antal vara sjutiofem, bland
hvilka sextio vädjas af deni, som enligt ira momentet, och femton af dem, som enligt
2;a momentet valrätt ega.
4:o. Valen förrättas i enlighet med den Ordning, som af Ståndet antagen
osli af Konungen gillad och faststäld är.
l;o. Idkare af borgerlig näring, handel, fabrik, handtverk, eller annat till
borgerliga näringar räknadt yrke, egare och fideikommiss-innehafvare af hus eller
foin/r^rd* eller köping, egare och fideikommiss-innehafvare af bergsbruk, samt magistratsper
söner i städer ne, vmje inom sig, distriktsvis, de riksdagsmän, som, vid riksdag,
Borgare-slåndet utgöra. Desse riksdagsmän skola lill antal vara sjutiofem.
2:o. Valen förrättas inför vederbörande Magistrater i enlighet med den Ordning,
som af Ståndet antagen och af Konungen gillad och faststäld är. Den, som
enligt § § 12 och 13 valrätt eger, vare ej berättigad att uti val enligt denna §
l:o. Till riksdagsmän af Bonde-ståndet välje allmogen inom sig hemmansegare,
hvilka inom något af de uti valet deltagande Härader boende och besulne äro
ledamöter af Svenska, Vetenskaps- samt Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademier
na, hvilka icke *plit_gmia?t grund v
vis, riksdagsmän. * * j
§ 14 (§ 14 R. O.)
deltaga.
% 15 (§ 15 R. 0.)
och ej till annat Riksstånd höra. Samma rätt som hemmansegare ege ock fideikom
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, JV:o 7. 7
miss-innehafvare och den kronohemmans-åbo, som med stadgad åborätt hemmanet
innehafver.
2:o. Riksdagsmän af Bonde-ståndet skola till antal vara sjutio fem, och väljas
inför vederbörande Härads-rätter, i enlighet med den Ordning, som af Ståndet'
antagen och af Konungen gillad och faststäld är.
§ 16 (§ 16 R. 0.)
Underlåter Valfördelning att riksdagsman ställa, vare förfallen till det vite,
Ståndet pröfvar skäligt utsätta; skolande ett sådant — — — — Ståndets
kassa.
§ 17 (§ 17 R. 0.)
l:o. Uti riksdagsmannaval — — — — — protokollet.
2:o. ^ id alla — — — dem emellan. Dör den valde, eller bevisar han
laga förfall, eller blifver han till Landtmarskalk eller Talman utsedd, anställes nytt
val. Riksdagsman, som vald blifvit, må ej utan lagliga hinder kunna sig derifrån
undandraga, och njute han af statsmedlen underhåll och resekostnad. Beloppet häraf
bestämmes genom serskild lag, hvilken i samma ordning, sorn allmän lag, antages
och fastställes. , . -
§ 18 i nu gällande R. 0.
blifver oförändrad.
§ 19 (§ 19 R. 0.)
Förmenar någon — — — utelemnas. Klaganden ingifve, inom åtta dagar
derefter, i Stockholm till Ofver-ståthällare-embetet, och i landsorterne till Konungens
befallningshafvande i det län, der valet förrältadt blifvit, sina besvär, stälda till
Konungen, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt upptagas och afgöras; och
åligge Ofver-stålhållaren samt Konungens befallningshafvande att dessa besvär, jemte
tillhörande handlingar och rederbörandes af honom, inom den för hvarje ort brukliga
och möjligen kortaste tid, infordrade förklaring, derefter skyndsamt dit öfversända.
8 Konslilutions-UtsJcotlets Memorial, A’:o 7.
§§ 20, 21 i nu gällando R. 0.
blifva oförändrado.
§ 22 (§ 22 R. 0 )
Fullmagterne börä; för att vara gällando, lyda sålunda: „Till den lagtima (urtima)
riksdag, som i . . . . skall hållas och tager sin början den .... befullmägtigas
härmed, efter föregånget ordentligt val, N. N. (för Ridderskapel och
Adeln); (för Preste -slän det) ,• Qför Borgareståndet); {för Bondeståndet) att deltaga
i rådslagen och besluten — — — gällande grundlagar.* Fullmagterne un
derskrifvas
af vederbörande valförrättare; börande tillika för Bondeståndet-, valprotokollet,
af elektorerne undertecknad!, medfölja, samt, efter fulländad granskning af
fullmagterna, till den valde återställas; och vare valförrättaren skyldig att valprotokollet,
före sin afresa från valförrättnings-stället, utlemna.
§ 23 (ny paragraf).
De trehundrade män, som till riksdagsmän valde är o, utgöra Riksens Ständer,
och skola till öfverläggning och beslut sammanträda, dels gemensamt såsom Riksnämnd,
dels serskildt såsom Riksstånd, hvarje Stånd för sig.
§ 24 (§ 23 R. 0.)
l:o. Sedan hvarje Stånd, vid riksdagens böljan, på behörigt sätt blifvit
konstitueradt, och derom hos Konungen anmälan gjord, utnämne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapel och Adeln, samt Talmän för Preste-, Borgare- och Bondestånden.
När Landtmarskalk eller Talmän under riksdagen af sjukdom eller andra
anmälda laga förfall hindras att föra ordet, företrädes deras ställen af vice Talmän,
hvilka likaledes vid riksdagens början af Konungen utnämnas. Under det Stånden
samlas/och innan deras Talmän förorduade äro, föres tillsvidare ordet af den äldste
närvarande ledamoten. Då, i händelse af underlåten kallelse af Stats-rådet, de i
10.de
nämna Landtmarskalk, samt Preste-, Borgare- och Bonde-stånden, hvart för signina
Talmän, Sammaledes utnämnas i berörde fall vice Talmännen.
2.0.
Konstitutions-Utskottett Memorial, AV o 7. 9
2:o. Dä Landtmarskalk och Talmän för Riks-stånden af Konungen nämnd
blifvit, forordne han ock Talman och vice Talman för Riks-nämnden. I de fall, dä
Stånden sjelfva, enligt l:a momentet af denna §, sina Talmän och vice Talmän nämna,
tillkomma samma rätt Riks-nämnden.
3:o. Landtmarskalk och Talmän aflägge — — — — — Bondeståndet,
Riks-nämnden — — — lif och själ.
4.0. De i — — — — företräda.
§ 25 (§ 24 R. O.)
Hvarje Riksstånd, såsom ock Riks-nämnden, eger utse och förordna sin sekreterare,
hvilken för protokollets förande ansvara bör. Uti protokollet skall nogg
vannt antecknas hvad, med hänsyn till riksdagsärendena, inom Ståndet eller Riksnämnden
förefaller och beslutes. Protokollet skall inför Ståndet eller Riks-nämnden
justeras, och af sekreteraren underskrifvas. Utgående protokolls-utdrag skola ock
af sekreteraren underskrifne vara.
Dea betjening, hvarje Riksstånd äfvensom Riks-nämnden i öfrigt unser för
sig under riksdag behöflig, må Landtmarskalk och Talmän, hvar inom sin afdelning,
jemte fyra af Ståndet eller Nämnden dertill utsedde ledamöter, efter samråd med sekreteraren,
tillsätta.
Den betjening, Gransknings-nämnden för sig under riksdagen finner nödig,
liUsättes af Nämnden.
De sålunda anställde tjenstemän och betjente njute under riksdag samma säkerhet
och skydd, som riksdagsmän, och erhålle från statsmedlen en efter göromålens
vigt och mängd lämpad vedergällning, den Riksens Ständer i sammanhang
med den öfriga statsregleringen ega bestämma.
%% 26, 27.
till innehållet lika lydande med §§ 25, 28 R. 0.
§ 28 (§ 27 R. 0.)
l:o. Konungen läte, inom åtta dagar efter det riksdagen, enligt förestående
27:de §, öppnad blifvit, afgifva och uti Riks-nämndens plenum genom en ledamot af
Bih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 3 Samt, 6 Baft. 2
10 Konstitulicms-UtskoUets Memorial, A: o l.
Stats-rådet tillställa, Riksens Ständer proposition örn Stats-verkets tillstånd och behof,
jemte förslag rörande sättet att genom Bevillning ar. fylla hvad staten utö/ver de ordinarie
inkomsterna erfordrar. Riksdagens början räknas alltid från den dag, då
berörde proposition uti Riks-nämnden emottagen blifvit.
2:o. Propositioner rörande Grundlagars eller öfrige lagars och ekonomiska
författningars stiftande eller förändring, jemte andra mål, dem Konungen under riksdagens
lopp vill Ständerna meddela, tillställas likaledes, genom en ledamot af Statsrådet,
Riks-nämnden i dess plenum. Jemte alla propositioner från Konungen till
Riksens Ständer, böra Stats-rådets och, i lagfrågor, äfven Högsta Domstolens, deröfver
lemnade yttranden tillika meddelas; kunnande likväl Riksens Ständer, då Statsrådets
yttranden angå hemliga mål, endast förvänta del af dess till- elier afstyrkande.
§ 29 (§ 28 R. O.)
Huruledes de Utskott utses skola, hvilka med anledning antingen a f Konungens
;propositioner-, eller af de genom riksdagsmän väckta motioner, eller af andra sköl, må
af Riks-nämnden för ordnas till att frågorna utreda eller förslag tilt lag eller förordning
uppgöra-, derom, samt om del, som vid val af ordförande och. kansli-betjening
i sådana Utskott iakttagas bör, stadgas uti riksdagens Arlels-ordning, om hvars antagande,
ändring eller upphäfvande gälle hvad om stiftande af allmän lag föresknfvet
är.
§ 30 (§. 29 R. O.)
l:o. Inom åtta dagar efter det riksdagen öppnad blifvit, tillsättes en Gransknings-nämnd,
hvilken skall utgöras af tjugufyra ledamöter, sex af hvarje Stånd, utsedda,
på sätt Ståndet tjenligast finner.
2:o. Granskning s-nämnden åiigge, att äska de uti Stats-rådet förda protokoll,
utom dem, som angå ministeriela ärenden och kommando-mål, hvilka endast i hvad som
rörer allmänt kända och af Nämnden uppgifna händelser må kunna fördras. Finner Nämnden
■— — då skall Gransknings-nämnden ställa •— inför Riks-rätten. Skulle Nämnden anmärka
förtroende-embete utöfvat, ege Nämnden då att sådant för Ståndens plena
(tillkännagifva, hvilka blifvit gjord. Frågor i detta ämne kunna i Ståndens plena
KonstUutions-Vtsköllets Memorial, N:o 7.
11
väckas, men icke af Riksens Ständer afgöras förr, än Gransknings-nämnden deröfver
blifvit hörd. När frågor uti Ståndens plena väckas — — — — begäres till
Gransknings-nämnden, inför hvilken — — — verkställas. Under Riksens Stän
ders
ötverläggningar om sådana frågor, äfvensom i Gransknings-nämndens yttranden
— — — underställas. Befinnes, att Riksens Ständers Revisorer emot Konungens
rådgifvare framställt anmärkningar; då skola dessa anmärkningar upptagas till handläggning
af Gransknings-nämnden i sammanhang med granskningen af Stats-rådspro
fokollen.
3.0. Då olika meningar emellan Riks-stånden uppstå rörande Grundlagens
rätta tillämpning uti de delar, som angå den formela behandlingen af någon vid
riksdagen förevarande fråga, och Stånden icke genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheleme
afgöra; ege då Gransknings-nämnden att, med Riksens Ständers rätt,
uti forinfrågan besluta.
§§ 30, 31, 32, 33, 34 uti nu gällande R. 0.
skulle utgå.
§ 31 (§ 35 R. O.)
Åskar Konungen af Riksens Ständer, alt serskild Nämnd utses må till att
med Honom öfverlägga om ärenden, hvilka Han pröfvar böra hemliga hållas; då skola
Riksens Ständer, på sätt om Gransknings-nämnden i 30 § sågs, utse en hemlig
Nämnd, som utgöres af Irenne ledamöter från hvarje Ståndj dock håfve denna Nämnd
ej magt att fatta något beslut, utan endast att till Konungen afgifva yttranden öfver
de mål, Konungen densamma meddelar. Betjening i denna Nämnd förordnas af
Konungen.
§ 32 (§ 36 mom. 2 R. 0.)
t '
ifo&s-ståndcn kunna, der dem O nyttigt synes, nedsätta, hvart för sig,* sitt
Utskott till upptagande af deras enskilda besvär och angelägenheter.
§ 37 uti nu gällande R. 0.
skulle utgå.
12 Konslilvtions-Utskottets Memorial, 1Y:o 7.
[§ 33 (§ 38 R. 0.)
Alla omröstningar i Nämnd eller Utskott skola ske per capita mellan samtliga
ledamöterna, utan afseende på Stånd. Då votering med — — — genast
förstöras. t»
§ 34 (§ 39 R. 0.)
I alla Riksens Ständers Nämnder, med undanlag af Riks-nämnden, före den
bland Riddersliapets och Adelns närvarande fullmäktige ordet, som, enligt Riddarhusordningen,
dertill berättigad är.
§ 40 uti nu gällande R. 0.
skulle utgå.
§ 35 (§ 41 R. O.)
Stats-rådets och Högsta domstolens ledamöter kunna ej säte och stämma i
sina Stånds eller Riks-nämndens plena förnekas, när de, enligt hvad hvarje Stånds
serskilda Ordningar stadga, dertill berättigade äro. Ledamot af Slafs-rådel, hvilken
icke år till riksdagsman vald, ege likaledes tillträde i Riks-nämnden, och vare berättigad
att uti öfverläggningarne, men icke uti besluten, del tagaj dock må ej Stats-rådets
ledamöter, då dem enligt Regerings-formen uppdraget är, att med Konungslig
makt och rätt styra, ej eller omyndig Konungs förmyndare, öfvervara Riksens Ständers
öfverläggningar eller beslut. Till de nämnder, hvilka utses af Riksstånden medelst
val, såsom ock till Riks-nämndens Utskott, vare ledamot af Slats-rädet eller
Justitie-räd hvarken valbar eller valberättigad; ej eller vare den, af hvilken Riksens
Ständer omedelbart kunna redo och ansvar fordra, valbar eller berättigad till val af
Utskott, der redovisning för hans egna embets-åtgärder förekomma kan. Ber sä
händer, att nugot mål förekommer, som någon riksdagsman personligen röret; då må
han väl, der han ledamot är, under öfverläggningarna ordet erhålla, men ege ej rätt
atti beslutet del taga.
§ 36 (§ 42 R. 0.)
Finner Gransknings-nämnden eller Utskott — — — omedelbarligen meddela.
Konstitutious-Ulskotlets Memorial, H:o T.
13
§ -13 uti nu gällande R. 0.
skulle utgå.
§ 3? (§ 44 R. 0.)
Allmänna frågor, med hvilka sådana förstås, som kunna eller böra komma
under samtliga Riks-ståndens öfverläggning och pröfning efter Stånd, må ej till afgörande
i Riks-nämnden företagas, innan Utskott deröfver betänkande afgifvit; dock
må en af riksdagsman väckt fråga kunna, titan föregående hänvisning lill Utskott, af
Riks-nämnden nedläggas, derest den, som frågan vackt, det önskar, eller tvåtredjedelar
af Nämndens närvarande ledamöter det besluta.
% 38 (§ 45 R. O.)
Landtmarskalk och Talmän, hvar för sitt Stånd, så ock Talmannen i Riksnämnden,
vare berättigade att utfärda kallelse till plena; deltaga uti målens beredande
till föredragning; föredraga ärendena uti Ståndet eller Riks-nämnden-, upptaga,
framställa och reda de yttrade meningar«e; göra propositioner och vidmagthålla ordning
vid sammankomsterna, allt efter de föreskrifter, som här nedanföre stadgas;
men ej skola de någon röst uti öfverläggningen eller vid votering ega, eller kunna
något annat föreslå än hvad, som fordras till verkställighet af redan fattade beslut,
eller af det, Grundlagarne, eller andra för riksdagsärendenas behandling gällande
Ordningar föreskrifva.
§ 39 (§ 46 R. 0.)
Ståndens plena böra — — — hvilken så bestämmas bör, att Nämndernas
och Utskottens vanliga sammanträden icke derigenom hindras. Ej må plenum
i Stånd hållas samma tid, som för sammanträde i Riks-nämnden utsatt är-, ej eller må
annan Nämnd eller något Utskott liktidigt med plenum i Ständ eller i Riks-nämnden
sammanträda. Till plenum i Stånd eller i Riks-nämnden för påföljande dag, må anslag
sednare ej ske, än kl. 6 e. m.; och till sammankomst i utman Nämnd eller Utskott
ej sednare, än kl. 8 e. m. den föregående dagen. Landtmarskalk eller Talman
håfve ej magt att utan Ståndets eller Riks-nämndens samtycke åtskilja ett plenum.
14 Konstitutions-Vt&iwttel* Memorial, N:o 7.
§ 40 (§ 47 R. O.)
Uti plena föredragas ärendena i den ordning, de inkommit\ så framt ej Stån -  det eller Riks-nämnden derom annorlunda förordna; börande Landtmarskalken och
— — — i närvaro utaf en af hvarje Stånd och fyra af Riks-nämnden utsedde
ledamöter, helst sådane, som vid någon föregående riksdag riksdagsmän varit, samt
med biträde af Ståndens och Riks-nämndens sekreterare, dagen förut i serskildt runi
å Riddarhuset sins emellan öfverenskomma om följande dagens föredragningsämnen,
hvilka, då de skola uti Stånden behandlas, böra, så vidt möjligt är, hos dem alla
samtidigt handläggas.
§ 41 <§ 48 R. O.)
Föredragningsämnen äro dessa och inga andra: / Mvks-nämnden: 1) Konungens
propositioner och skrifvelser; 2) Riksdagsmäns inom Nämnden väckta motioner och
förslag; 3) Utskotts-betänkanden och förslag; 4) Ärenden, som genom protokollsutdrag
från Stånden blifvit Riks-nämnden meddelade. I Stånden: 1) Nämndernas eller Ståndets
enskilda Utskotts-betänkanden och förslag •, 2) Riksdagsmans inom Ståndet väckta
motioner och förslag angående Ståndets enskilda angelägenheter.
§ 42 (§ 49 R. O.)
l:o. Hvar och en allmän fråga, som i Riks-nämnden första gången förekommer,
skall, så vida ej Nämnden enhälligt densamma genast till Utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan remiss bör ske, derest ej frågans
nedläggande beslutesj dock stånde hvarje ledamot öppet att öfver samma mål sig
yttra. Uppstår fråga om, eller hvart, remitteras bör; må denna fråga blott för den
plenidagen kunna på bordet läggas, men j nästa plenum skall beslut ovägerligen
fattas.
2:o. Då betänkande från Utskott till Riks-nämnden mkommit, blifve det
efter första uppläsandet liggande på bordet. Vid nästa föredragning må detsamma,
på flere ledamöters förenade begäran, ehvad öfverläggning egt rum eller ej, åter
kunna bordläggas; men då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande
företagas. Lag samma vare om handläggning i Stånden af Nämndernas meddelanden,
förslag och betänkanden.
Konstitutions-Utskottets Memorial, K:o T. 15
Hvar och en fråga af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom preliminära
hcmställanden och förfrågningar må genast kunna afgöras, så villa den eller de ej
af någon Ståndets eller Riks-nämndena ledamot begäras på bordet Uti Ståndens
och Riks-nämndens kanslier böta alltid finnas en öppen förteckning öfver alla på
bordet lagde mål, med dertill hörande akter och handlingar,
3:o. Vid pröfningen i Riks-nämndens plena af Utskotts afgifna förslag,
skall detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan förändring.
Göres dervid anmärkning till förändring, och finner Nämnden ärendet tillfyllest utred
t : må Nämnden, sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit uppgjordt, om
dess antagande eller förkastande besluta. Är anmärkningen af den beskaffenhet, att
närmare utredning anses behöflig, då skall Utskottet af samma anmärkning erhålla
del, för att förslaget derefter ytterligare granska och jemka. När ett sålunda bereth,
förslag Ull Rike-nämnden återkommer, varde det behandladt på samma sätt, sorn
här ofvan om Utskotts första förslag stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må
ega rum.
4:o. Vid pröfningen i Slån dens plena af Nämnds afgifna förslag, skall
detsamma framställas till antagande eller förkastande utan förändring.
§ 43 (§ 50 R. 0.)
Hvarje Stånds eller Rik s-nämndens ledamot ege rätt — — — allt, som
sriom Ståndet eliel' Nämnden sig tilldrager. Hvar och en — — — pröfve Stån
det
eller Nämnden, huruvida den ledamot, som sig sålunda förgått, må af Land t marskalken
eiler Talmannen —• — enligt 69 § — förfalla.
§ 44 (§ 51 R O.)
I en skrift — — — beträffar.
§ 52 uti nu gällande R 0.'
skulle utgå.
§ 45 (§ 53 R. 0.)
När ett ämne slutligen skall afgöras, böra alla dertill hörande handlingan
16 Konslitulions-Utskottels Memorial, N:o 7.
uppläsas, så framt någon ledamot sådant åstundar. Ej må något — — — huruvida
Ståndet eller Riks-nämnden anser — — — genast förstöras.
§ 46 (§ 54 R. O.)
Då uti Riks-nämnden proposition till fattande af ett definitivt beslut öfver
en Konungens framställning, eller ett betänkande, eller en annorledes väckt fråga
är — — — blifvit med Ja och Nej besvarad.
Har lagförslag•, som flera afdelningar eller paragrafer innehåller, blifvit efter
afdelning eller paragraf under öfverläggning taget, och beslut först Öfver hvarje paragraf
för sig fattadt; då skall förslaget derefter till antagande eller förkastande i
sin helhet framställas.
Hvad i denna § här ofvan stadgadt är, galle i tillämplige delar äfven för
Stånden.
% 47 (§ 55 R. O.)
Landtmarskalk eller Talman må ej kunna vägra proposition, utom i det fall,
att han finner en väckt fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes lydelse; börande
han förut hafva skälen till sitt vägrande anfört. Skulle ej Ståndet eller Riksnämnden
med honom instämma i begreppet härom, utan ändock yrka proposition;
ege han förklara öfverläggningen hvilande, och förvises målet till Granskningsnämnden,
hvilken åligge — — — — enlighet med Grundlagen. Hvad Granskning
s-nämnden — — — — så godt synes, till Gransknings-nämnden, som bör
honom sitt yttrande deröfver meddela, och vare han berättigad detsamma, jemte motionen,
genom tryck allmänt göra, i hvilken händelse han för den sistnämndas innehåll
sjelf, i egenskap af författare, må lagligen ansvara.
§ 48 (§ 56 R. O.)
Riksdagsman ege rätt att uti Riks-nämnden framställa motioner och förslag.
Sedan fjorton dagar från riksdagens början, enligt 28 §., tilländalupit, må likväl nya
frågor af riksdagsman icke väckas kunna, utan så vida de af redan fattade beslut,
eller
Konstitutions Utskottets Memorial, A:o 7. 17
eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffade händelser omedelbarligen
föranledas.
I Stånden må ej väckas motioner eller förslag angående allmänna frågor, titan
endast sådune, som Ståndets enskilda besvär och angelägenheter röra.
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets eller Riks-Nämndens uttryckliga
beslut,
§ 49 (§ 57 R. O.)
Det beslut öfver en allmän fråga, som Riks-Nämnden fattat, skall genom protokollsutdrag
meddelas Stånden. Beslut, hvaruti Stånden stadnat, skola på enahanda
sätt meddelas så väl de öfriga Stånden, sorn Riks-Nämnden. Vill ledamot, som ej
uti beslutet instämt, sin serskilda mening hos Stånden eller Riks-Nämnden anmäla,
stånde det honom fritt, genom serskildt memorial eller dictamen till protokollet,
hvilket bör protokollsutdraget åtfölja, så framt han de för kommunikationen och protokollet
nödiga exemplaren deraf till sekreteraren aflemnar. Lag samma vare, då
remiss eller betänkande från Stånd, Nämnd eller Utskott afgår; dock må ej i något
fall utlåtande eller beslut genom enskild ledamots eller minoritetens protest eller reservation
uppehålla*.
§ 50 (§ 58 R. O.)
Vid justering — — — — uppkommer. Utur ett protokoll må vid ju
steringen,
med Ståndets eller Riks-Nämndens bifall — — — — sig grundar.
§ 51 (§ 59 R. O.)
De uti Stånd eller Riks-Nämnden förda protokoll, samt öfriga riksdagshandlingar,
skola på statens bekostnad från trycket utgifvas till de delar, Riksens Ständer
förordna.
§ 52 (§ 60 R. O.)
De framställningar till Konungen, dem Riksens Ständer beslutat, äfvensom
Riks-Ståndens svar på Konungens till dem aflålna förslag, skola genom skrifvelser till
Konungen aflemnas.
Bih. till R. St. Prot. iS50 $ 1851. 3 Sami. 6 Baft. 3
18
Då val lill
Konstitutions-Utskottet) Memorial, Ä:o 7.
§ 53 (§ 61 R. 0.)
— — — — anslälles enligt det i 45 § beskrifna —
— liändelso, som i 86 § af Regeringsformen -
§ 54 (§ 62 R. 0.)
Skola Riksens Ständer — — — — —
— är vald.
ställes, på sätt i 45 § stadgas,
först den
afhört den i 27 § omförmälda
jemlikt 45 § denna fråga — — — — kunna tillsättas.
§ 55 (§ 63 R. O.)
l:o. Till följe af Regeringsformens 88 § skola — — — — bemälde
Grundlags 94 § till dess — — — fullgöra.
2:o. Denne — — — i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ som genom
.— — — — anställes, med iakttagande af hvad 45 § om lika rösters — — —
— åter väljas.
3:o. Justitie-Ombudsmannen — — — genom 103 § af — — — Justie-Kanslcr.
4:o. Elektorcrnc — — — — utöfvas.
§ 56 (§ 64 R. 0.)
Vid hvarje riksdag — — — — brott, hvarom Regeringsformens 94 §
handlar — — — ordning, Regeringsformens 89 § och denna Riksdagsordnings 33
§ föreskrifva — — — — uteslutne; och gånge derefter, sorni Regeringsformens
95 § vidare föreskrifves.
Till Tryckfrihetens vård — — — — — enligt det i 53, 54 och 55 §§
föreskrifna sätt — — — behörig man.
§ 57 (§ 65 R. 0.)
§ 58 (§ 66 R. 0.)
Riksens Ständer välje — — — — befattning tillträde Dem åligger
Konsliluliom-Utskottets Memorial, A’:o 7. 19
att, jemlikt det reglemente, som ett dertill enligt 29 § valdt Utskott vid hvarje riksdag
utfärda bör, förvalta — — — .— afgörande röst.
§ 59
blifver lika lydande med § 67 i nu gällande R. 0.
§ 60 (§ 68 R. 0.)
Derjemte skola —r■ ■=- — — — — förhålles enligt de uti 58 § utstakade
grunder.
§ 61
blifver lika lydande med § 69 uti nu gällande R. 0.
§ 62 (§ 70 R. 0.)
i:o. Till fullmäktige — — — — föranstalta.
2:o. Fullmäktige och — — — — säkerhet, som 102 och 103 §§ af
Regeringsformen riksdagsmän tillägga.
§ 63
blifver lika lydande med § 71 uti nu gällande R. 0.
§ 64 (§ 72 R. 0.)
Ingen expedition Öfver något Riksens Ständers bealutmåutgå förr, än densamma
blifvit, enligt Riks-Nämndens förslag, uti Stånden behörigen justerad och undejskrifveö.
För uppsättande och expedierande af Riksens Ständers skrifvelser och
beslut samt af riksdag s-be slutet, tillsättes af Riks-Nämnden ett Utskott i den ordning,
som i 29 $ sägs. I detta Utskott ege en ledamot af S/als-Rädet, den Konungen dertill
förordnar, rättighet att öfvervara riksdags-beslutets justering i de delar deraf, som
röra Konungens yttranden. De från samtlige Ständer utgående akter och handlingar
undertecknas af Landtmarskalken och Talmännen allena, dock undantagande riksdags-beslutet,
hvilket af samtliga Riksens Ständer underskrifves och beseglas. Öfrige
expeditioner underskrifvas af Landtmarskalken, Talmannen eller Ordföranden.
§ 73 uti nu gällande R, 0.
skulle utgå.
•20
Konstitulions-Utskottets Memorial, 2Y:o 7.
| 65 (§ 74 R. O)
De allmänna — — — — underskrift utfärdas.
§ 66 (§ 75 R. O.)
l:o. Riks-Nämnden bör i den man ärendena utarbetade blifva, till Ständens
plena hemställa de beslut, i hvilka Nämnden stannat öfver allmänna frågor. Utan sådan
hemställan skall Riks-Nämndens beslut såsom Riksens Ständers anses, då väckt förslag
blifvit af Riks-Nämnden nedlagdt eller afslaget, och då sådan fråga, som enligt tre
Stånds mening af göres, blifvit af Riks-Nämnden bifallen ulan omröstning, eller med en
pluralitet, sorn utgör minst tvåtredjedelar af de röstandes antal.
2;o. Såsom Riksens Ständers beslut i alla de ärenden, om halka ej annorlunda
stadgadt är, galle tre Stånds mening. Stanna tva Stand mot tva uti beslut
öfver Riks-Nämndens hemställan af frågor, som angå beloppet af statsreglering och
bevillning, eller Bankens och Riksgälds-Konlorets förvaltning, inkomster och utgifter,
eller andra frågor, hvilka till följd af förut fattade beslut icke kunna förfalla', da
skall den mening gällande blifva, som med Nämndens öfverensstämmer. Der sa händer,
att öfver andra frågor två Stånd uti beslut stanna mot två, förfalle fragan och
lörblifve vid det, som tillförene stadgadt varit.
3:o. Allmän fråga, som i följd af deröfver fattadl beslut blifvit nedlagd eller
afslagen, eller förfallit, må ej kunna vid samma riksdag å nyo väckas eller upptagas.
§ 67 (§ 76 R. O.)
Allt hvad Riksens Ständer — — — —; dock bör, oaktadt den af
Riksens Ständers Revisorer förrättade — — — — tillkommer.
§ 68 (§ 77 R. O.)
Blifver någon Riksdagsman — — — — — då skall sådant, enligt 103
§ Regeringsformen, såsom — — — — våldföra Riksens Ständer, deras Nämn
der
eller Utskott, eller — — — sådant jemlikt Regeringsformens 102 § ansedt
— — — beifra låta.
%
Konslilutions-l]Iskottets memorial, teo 7. 21
§ 69 (§ 78 R. 0.)
Ej må Riksdagsman någon tid kunna under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas,
för dess gerningar och yttranden uti Stånd, Nämnd eller Utskott, utan att
det — — — — instämt. Tage sig dock ingen häraf anledning till frikallelse från
det författare-ansvar, som 47 § af denna Riksdags-ordtiing utsätter. Men öfverfaller
någon inom Stand, Nämnd eller Utskott den andre — — — — något tjenstehjon.
% 70 (§ 79 R. 0.)
Ingen lagligen kallad och vald riksdagsman må kunna af hvad anledning
som helst förmenas att riksdagen bivista; dock gälle under krigstider undantag härutinnan
för militär-personer, då de i rikets tjenst af Konungen beordras.
Ej må riksdagsman fiån riksdags-orteu afresa, eller från riksdags-öfverläggningawie
sig afhålla, med mindre han dertill undfått tillåitelse, på sätt uti riksdagens
Arbets-ordning föreskrifves. Utan synnerliga skäl må ej längre ledighet än för tre
veckors tid beviljas. — Huru förhållas bör, då ledamot flera än tre gånger å rad från
sammanträde sig utan laga förfall afhållil, derom stadgas uti riksdagens Arbetsordning.
§ 71 (§ 80 R. 0.)
Riksdag må ej räcka längre, än tre månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-verkets tillstånd och behof Riksens- Ständer underrättelse meddela.
Skulle likväl — — — gånge, som i Regeringsformens 101 § stadgadt är —
— — — sådant begära.
§ 72 (§ 81 R. 0.)
Då riksdag — — — — hemförlofve Ständerna.
§ 73 *
blifver lika lydande med 82 § i nu gällande R. 0.
22
0
KonslUutions-Vtskottets Memorial, N:o 7.
Regerings-Formen.
%
Ingressen.
Vi efterskrifnc — — — — öfriga Grundlagar, hvilka i 77 § af denna
— — stadga:
§§ 1—7 i nu gällande fl. F.
oförändrade.
§ 8 (§ 8 R. F.)
Ej må Konungen fartta något beslut i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör,
derest icke minst tre af Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande, tillstädes äro.
Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade föredragningslistor,
i Stats-Rådet förekomma och rikets allmänna styrelse röra. Sådane äro: Frågor
och förslag om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag, om
nya allmänna lagars eider författningars vidtagande; om upphäfvande och förändring
af de förut gällande; om nya allmänna inrättningar uti särskilda styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet,
§ 9 {§ 9 R. F.)
Uti alla mål — — — <— påföljd, hvarom i 08 och 99 §§ vidare stagas
— — — beslut fatta.
§ 10 (§ 10 R. F.)
• * o
Innan ärendena hos Konungen i Stats-Rådet föredragas, skola de, genom
nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk, af den Föredragande
beredas. Vill Konungen lill Riksens Ständer aflåta förslag till stiftande, ändring
Konstilulions-Vtskottets Mémorial, A’w 7. 23
eller upphö/vande af allmän civil-, criminal- eller kyrkolag, eller hafva Riksens Ständer
underställt Konungen dylikt af dem antaget förslag, bör Högsta Domstolens yttrande
inhemtas, innan Konungen sitt beslut fattar.
§§ 11, 12 i nu gällande R. F.
blifva oförändrade.
§ 13 (§ 13 R. F.)
Vill Konungen -»■ — — — med den ansvarighet 89 § bestämmer — —
— nyttigast finner.
§§ 14—38 i nu gällande R. F.
blifva oförändrade.
§ 39 (§ 39 R. F.)
V ill Konungen — — — — ur riket blifver, derom varder i § 83 stadgadt.
§§ 40—51 i nu gällande R. F.
blifva oförändrade.
§§ 52, 53 och 54 i nu gällande R. F.
utgå.
§ 52 (§ 55 R. F.)
Ej må Riksens Ständer i Konungens öfvervaro öfver något ämne besluta.
Andra Riksens Ständers Afdelningar, än hemliga Nämnden, kunna icke inför Konungen
några öfverläggningar hålla.
§ 56 i nu gällande R. F.
utgår.
§ 53.
Till innehållet lika lydande med § 57 R. F.
Konslitutions-Ulskottets Memorial, A':o 7.
§ 54 (§ 58 R. F.)
Vid hvarje riksdag late Konungen uppvisa Stats-verkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder. Skulle genom traktater
med fremmande Makter några medel riket tillflyta, skall för dem på lika sått redovisas.
§ 55 (§ 59 R. F.)
Efter Rikets och Stats-verkets tillstånd och behof låte Konungen till Riksens
Ständers öfverläggning framställa hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomster, och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas.
§§ 56-57.
Till innehållet lika lydande med §§ 60, 61 R. F.
§ 58 (§ 62 R. F.)
Sedan Stats-verkets behof blifvit af Riksens Ständer pröfvade, ankomme
det på Riksens Ständer att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt att tilllika
fastställa, huru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål användas,
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti Riks-Staten anslå.
§§ 59, 60, 61.
Till innehållet lika lydande med §§ 63, 64, 65 R. F.
§ 62 (§ 66 R. F.)
Riksens Ständers Riksgälds-Kontor förblifver, såsom hittills, under Riksens
Ständers styrelse, inseende och förvaltning; och då Riksens Ständer åtagit sig ansvar
för den rikets gäld, Kontoret ombesörjer, så komma Riksens Ständer att genom
särskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld, till
ränta och kapital, oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder bibehållen och vårdad.
§§ 63-64
Konstitutions-Utskottets Memorial, AVo 7.
25
§§ 63—84
lika lydaude med §§ 67, 68[,R. F.
§§ 69, 70 och 71 i nu gällande R. F.
skulle utgå.
§§ 65—73
lika lydande med §§ 72—80 R. F.
§ 74 (§ 81 R. F.)
l:o. Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphiifvande af Grundlag
behandlas, med här nedan stadgade undantag, på sätt uti Riksdags- Ordningen angående
allmänna frågors behandling föreskrifvet är.
Grundlagsförslag må ej å samma riksdag, vid hvilken det blifvit väckt, kunna
slutligen antagas, eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, hvilket
till näst påföljande riksdag hvila skall, för att då, utan någon ändring, ånyo af Stånden
pröfvas. Varder förslaget dervid, medelst alla fyra Ståndens sammanstämmande
bifall, antaget,* blifve det Riksens Ständers beslut. Förslag, som ordagrant och i sin
helhet då icke af samtliga Stånden antages, förfalle.
När Grundlagsförslag af Konungen meddeladt är; ege Riks-Nåmnden rätt att
det till hvilande antaga.
Beslut öfver hvilande Grundlags-förslag må ej å den riksdag, vid hvilken det
till slutligt afgörande företagas bör, till annan riksdag uppskjutas, utan afl alla fyra
Stånden derom ense liro, och Konungen dertill samtyckt.
2:o. Riksens Ständers beslut, rörande stiftande, ändring, förklaring eller npphäfvande
af Grundlag skall, der Konungen icke beslutet Sjelf föreslagit, underställas
Hans stadfästelse. Är sådan stadfästelse före riksdagens slut icke af Konungen meddelad
och ^Riksens Ständer iillkännagifven, anses Han hafva Sin stadfästelse vägrat.
§ 75 (§ 82 R. F.)
Hvad, till stiftande," ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag, uti nu
Bih. lill R. St. Prot. 1S50 y 1851. 3 Sami. 6 Höft. 4
26
Konslitutions-Ulskottels Memorial, ft:o T.
föreskrifvcn ordning, Riksens Ständer enhälligt beslutat och Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och Riksens Ständer enhälligt antagit, ege kraft af Grundlag,
§ 76 (§ 83 R. F.)
Ej må Grundlag stiftas,"ändras, förklaras eller tipphäfcas, utan på.' det sätt,
som genom nös/föregående tvenne §§ stadgadt är. Efter deras ordalydelse skola de
i hvarje serskildt fall tillämpas.
§ 84 uti nu gällande R. F.
skulle utgå.
§§ 77-78.
lika lydande med §§ 85— 86 R. F
§
79 (§ 87 R. F.)
Riksens Ständer ega gemensamt med Konungen makt att stifta allmän civil—
och criminal,- samt kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
Ej må Konungen utan Riksens Ständers samtycke, och icke Ständerna utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal afskaffa. Under civil- och criminal-lag böra
äfven förstås de delar af Krigs-lagar och författningar rörande Krigs-täsendet, som
ega tillämpning till medborgare utom Krigsstaten.
Kan Konungen icke förr, än. Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela
sitt beslut, vare Han oförhindrad att föro nästföljande riksdags öppnande, förslaget
ordagrannt bifalla och allmän kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit.
§ 80.
lika lydande med § 88 R. F.
§ 81 (§ 89 R. F.)
Uti frågor om förändring, förklaring och upphäfvande af lagar och författningar,
som Rikets allmänna hushållning röra, om sådana nya lagars stiftande, samt
om grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, ege Riksens Ständer icke makt
Konstitutions- Utskottets Memorial, K;o 7. 27
att annat eller mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen
anmälas, och hvarå Konungen, sedan Stats-Rådet deröfver blifvit hördt, gore det
afseende Han för Riket nyttigt finner. Vill Konungen — — — — lagfrågor är
stadgadt
§ 82 (§ 90 R. F.)
Under Riksens Ständers eller deras Afdelning ars Öfverläggningar och pröfning
— — — — — författning eller inrättning.
§§ 83-86.
lika lydande med §§ 91—94 R. F.
§ 87 (§ 95 R. F.)
Om, emot förmodan, Stats-Rådet underläte att i de fall, föregående 83, 85
och 86 §§ omförmäla, Riksens Ständer genast sammankalla, då åligge det — —
— — — — — hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
§ 88.
lika lydande med § 96 R. F.
§ 89 (§ 97 R. F.)
Denna Riksens Ständers — — — — — med iakttagande af hvad 33
§ af Riksdags-ordningen om lika rösters — — — dertill åter väljas.
§§ 90-94.
lika lydande med §§ 98—102 R. F.
§ 95 (§ 103 R. F.)
Vid hvarje riksdag — — — — — den ordning 89 § föreskrifver —
— halfva belopp.
§ 97 105 R. F.)
Riksens Ständers Gransknings-Nämnd ege att äska de protokoll, sorn uti
— — — af Nämnden uppgifna — må kunna fordras.
28 Konslilulions-Utskottets Memorial, N:o T.
§ 98 (§ 106 R. F)
Finnér Gransknings-Nämnden af dessa protokoll, att någon— — — — — —
— å ett Konungens beslut vägra, då skall Gransknings-Nämnden ställa en sådan
under tilltal af Justitie-Ombudsmannen inför Riks-Rätten, hvaruti, istället för Statsliåd,
fyra de äldsta Justitie-Råd i dessa tall komma att säte taga, och gånge härmed,
som i 93 och 94 §§ om tilltal emot Högsta Domstolen föreskrifves. Då
Siats-Rådets ledamöter — — — — fastställd varder.
§ 99 (§ 107 R. F.)
Skulle Gransknings-Nämnden anmärka, att Stats-Rådets ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon Föredragande icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, ege då Nämnden att sådant
tillkännagifva för Riks-Stånden, hvilka, om de finna Rikets väl det kräfva, kunna
hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan att Han ville ur Stats-Rådet o«h
ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Frågor i detta ämne kunna uti Ståndens plena väckas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förrän Gransknings-Nämnden deröfver blifvit hörd. Under Riksens Ständers
öfverläggningar derom, skola icke Konungens beslut i mål, som röra enskilda personers
eller corporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens‘ nämnas, ännu
mindre någon Riksens Ständers pröfning underställas.
§ 100.
lika lydande med § 108 R. Fr
§ 101 (109 R. F.)
Ej ”må riksdag längre räcka, än trenne månader från den dag, då Konungen
låtit om Statsverkets tillstånd och behof Rikets Ständer underrätta. Skulle likväl
— — —• — — — — Bevillnings-förordniitg på sådan grund uppgöra och
utfärda.
§ 102 (§ 110 R. F).
Ingen riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för dess
Konstitutiom-Utskottels Memorial, iV;o T. 29
gerningar och yttranden uti Stånd, Nämnd eller Utskott, utan alt det Stånd, till
hvilket han hörer, sådant tillåtit genom ett uttryckligt beslut, deruti femsjeltedelar
af Ståndets vid omröstningen in pleno tillstädesvarande ledamöter instämt. Ej
eller skall någon riksdagsman kunna förvisas från den ort, der riksdag hålles.
Skulle någon enskild man eller någon corps, militär eller civil, eller ock någon
menighet af hvad namn den vara må, antingen af egen drift eller med anledning
af befallning, försöka att våldföra Riksens Ständer, deras Nämnder eller Utskott, eller
någon enskid riksdagsman, eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut,
vare sådant ansedt som förräderi, och ankomme på Riksens Ständer att slika förbrytelser
i laga ordning beifra låta.
§ 103-106
lika lydande med § lil—114 R. F.
30
Konstitutions-Vtskollels Memorial, JV:o 7.
Successions-Ordningen.
§2.
Dör Konung i Sverige utan att på sätt och med vilkor 41
och 85 §§ af Regerings-formen — — — — förmyndare för den omyndige
Konungen, på sätt i 86 % af Regerings-formen — — — — till Regeringen.
öfriga §§ oförändrade.
Tryckfrihets-FÖrordningen.
Ingressen :
Vi CARL med — — — — håfve Vi, i kraft af den, enligt 77 § i
Regeringsformen — — härefter följer:
Vi efterskrifne — — — berörda Grundlags 78 §: att med — — —
förordna följande:
§ 2, mom. 4, stycket 2.
Vid föregående tillåtelse skola följande — — — — — protokoll och
handlingar, eller Riks-Ståndens, eller Riksens Ständers Nämnders> eller Banko- och
Riksgälds-verkens, eller Revisorers öfver Banko- och Riksgälds-verken — — —
icke uppenbara.
§ 5, mom. 14.
Skulle den — — i anledning af 100 § Regeringsformen — — —
Högsta Domstolen.
För öfrigt oförändrad.
Konstilutions-Utskottets Memorial, liw 7.
31
Jemnförande
Den föreslagna Riksdags- ordningen. |
§§ 1—10.
§ 11.
§ 12.
§ 13.
S 14.
§ 15.
§ 16.
§ 17.
§ 18.
§ 19.
§§ 20, 21.
% 22.
§ 23, ny paragraf.
§ 24.
§ 25.
26, 27.
§ 28.
§ 29.
§ 30.
§ 31.
§ 32.
§ 33.
§ 34.
§ 35.
§ 36.
öfversigt.
Den nu gällande Riksdags-ordningen.
§§ 1—10.
§ 11.
§ 12.
§ 13.
§ 14.
§ 15.
§ 16.
§ 17.
§ 18.
§ 19.
§§ 20, 21.
§ 22.
§ 23.
§ 24.
§§ 25, 26.
§ 27.
§ 28.
§ 29.
§§ 30, 31, 32, 33, 34 skulle utgå.
§ 35.
§ 36, moni. 2.
§ 37 skulle utgå.
§ 38.
§ 39.
§ 40 skulle utgå.
§ 41.
g 42.
3*2
§ 37.
§ 38.
§ 39.
§ 40.
§ 41.
§ 42.
§ 43.
§ 44.
§ 45.
§ 40.
§ 47.
§ 48.
§ 49.
§ 50.
§ 51.
§ 52.
§§ 53, 54, 55, 56, 57.
§ 58.
§§ 59, 60, 61, 62, 63.
§ 64.
§ 65.
§ 66.
§ 67.
§ 68.
§ 69.
§ 70.
§ 71.
§ 72.
Konslilulions-Vtshollels Memorial, N:o 7.
§ 43 skulle utgå.
§ 44.
§ 45.
§ 46.
§ 47.
§ 48.
§ 49.
§ 50.
§ 51.
§ 52 skulle utgå.
§ 53.
§ 54.
§ 55.
§ 56.
§ 57.
§ 58.
§ 59.
§ 60.
§§ 61, 62, 63, 64, 65.
§ 66.
§§ 67, 68, 69, 70, 71.
§ 7*2.
§ 73 skulle utgå.
§ 74.
§ 75.
§ 76.
§ 77.
§ 78.
§ 79.
§ 80.
§ 81.
Regerings
-
Konstitutions-Uti koltets Memorial, K:o T.
Regerings-För men.
Den föreslagna.
§§ 1—7.
§ 8.
§ 9.
§ 10.
§§ 11-51.
§ 52.
§ 53.
§ 54.
S 55.
§§ 56, 57.
§ 58.
§§ 59, 60, 61
§ 62.
§§ 63, 64.
§§ 65—73.
§ 74.
§ 75.
§ 76.
S§ 77, 78.
§ 79.
§ 80.
§ 81.
§ 82.
§§ 83-86.
Bi/i. lill H.
Den nu gällande.
§§ 1-7.
§8.
§ 9.
§ 10.
§ 11—51.
§§ 52, 53 och 54 skulle utgå.
S 55.
§ 56 skulle utgå.
§ 57.
§ 58.
§ 59.
§§ 60, 61.
§ 62.
iS 63, 64, 65.
§ 66.
§S 67, 68.
S§ 69, 70, 71 skulle utgå.
72—80.
§ 81.
§ 82.
§ 83.
§ 84 skulle utgå.
§§ 85, 86.
§ 87.
§ 88.
§ 89.
§ 90.
. iS 91—94.
St. Prat. 1850 f IS51. 3 Sami. 6 Hä/t.
34
KmstUuti&ns- Utskottets Memorial, N:o T.
87.
§ 95.
88—96.
§§ 96-104.
97.
§ 105.
98.
§ 106.
99.
§ 107.
100.
§ 108.
101.
§ 109.
102.
§ 110.
103—106.
§§ 111 — 114.
Rättelse:
Ingressen till Riksdags-Ordningen:
Orden: “till följe af 85 § i Regeringsformen*
ändras till: — till följe af 77 § i Regeringsformen;
och orden: “jemte öfriga i dess 85 § uppnämnda Gsundlagar“y
till: jemte Öfriga i dess 77 § uppnämnda Grundlagar.
STOCKHOLM, f. d. Schultzén Boktryckeri, 1851.
Rättelser.
Konstitutions- Utskottets MemorialN:o 7.
(Haft. 6).
Sid. 17, r. 2 nedifr. st. Riks-Ståndens,
läs: Riksens Ständers;
— 27, mellan § 95 (§ 103 R. F.) och § 97 (§ 105 R. F.), insattes:
§ 96, likalydande med § 104 uti nu gällande R. F.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 185L
Konstitutions-Utskottets Memorial, M 7.
i
RESERVATIONER
äro afgifne:
af herr Brinck:
»Det af Utskottet nu antagna förslag till jemkningar och förändringar uti
värt närvarande representationssätt, med bibehållande af serskilda Stånd och val
inom dessa, öfverensstämmer icke — jag vågar bestämdt förklara det — med nationens
eller tidens fordringar. Det är uti Ståndsindelningen orsakerne finnas till
allt det missförstånd, uppehåll och oordning uti ärendernes gång, likasom till de
tvister Stånden emellan, hvilka ofta vållat söndringar och split, samt skakat samhällets
grundvalar. Det är samma ståndsindelning med sina skiljda intressen, som
varit och skall, så länge den bibehålles, förblifva ett oöfverstigligt hinder för genomförande
af statsskickets reformerande i andra hänseenden, såsom: medelst antagandet
af ny civil-, kriminal- och kyrkolag, reorganiserandet af embets- och
läroverken, landt- och sjöförsvaret, ordnandet af skatteväsendet, tull-lagstiftningen,
skjutsbestyren med flere djupt ingripande statsekonomiska frågor. Och utom dessas
tillfredsställande lösning, skall svenska nationen icke kunna ernå den moraliska,
Härdfria styrka, icke kunna tillgodogöra sig de naturens rika skatter, som, oaktadt
vårt lands afskiljda läge, sätta henne i tillfälle att täfla med andra nationer i vetenskap,
handel och slöjder, och såmedelst betrygga vårt sjelfbestånd, vår ära,
trefnad och lycka. Af dessa skäl och med begagnande af den rätt jag mig förbehållit,
är det jag härjemte såsom min reservation till Utskottets betänkande,
bifogar förslag till ny vallag, riksdagsordning och regeringsform, jemte en dervid
fogad serskild artikel, hvilka förslag äro byggde på de principer, dem Konungen
i sin vid sista riksmötet afgifna nådiga proposition uti ämnet erkänt och nationen
hyllar.
Slutligen får jag reservera mig emot de af Utskottet begagnade motiver till
det genom nu justerade memorial framlagda förslag till partiela ändringar i grundlagarne.
»
Bih. till R. St- Prot. 1830 & 1831. 3 Sami., 7 Bäfi.
i
9
Konslilulions-UlskoUets Memorial. M 7.
F örslag
till
Rederi nyform.
§ i
Sveriges
rike skall styras af en Konung, och vara ett arfrike med den arfsföljd,
som i Successions-ordningen är stadgad.
§ 2.
Konungen skall alltid vara af den rena Evangeliska läran, sådan som den
uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Upsala mötes beslut af år
1393 antagen och förkl är.
§ 3.
Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad; hans gerningar vare mot
allt åtal fredade.
§ 4-
Konungen eger att allena styra riket på det sätt, denna Regeringsform föreskrifver;
inhemte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd
af ett Statsråd, hvartill Konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige
och allmänt aktade, infödde svenske män af den rena Evangeliska läran.
§ 5.
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, hvilka ega att alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter
af Statsrådet.
§ 6.
Af Statsrådets ledamöter skola sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen :
Justitie-Statsministern, för Justitie-departementet;
Statsministern för Utrikes ärendena, för Utrikes-departementet;
Konslilulions-UtskoUels Memorial, JYs 7,
3
en chef och föredragande Statsråd för Landtförsvarsdepartementet, hvilken
tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen;
en för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i
kommandomål för flottan;
en för Civil-departementet;
en för Finans-departementet; samt
en för Ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af
Konungen, genom en serskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.
Bland de tre Statsråden utan departement, böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
§ 7-
Alla regerings-ärenden, med undantag af sådana, som i li och 15 §§ om
förmälas,
skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.
§ 8-
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Statsrådet böras bör,
derest icke minst tre af Statsråden, utom vederbörande föredragande, tillstädes äro.
Statsrådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning, sorn, efter dem förut meddelade föredragningslistor,
i Statsrådet förekomma och rikets allmänna styrelse röra. Sådana äro:
frågor och förslag om nya allmänna författningars vidtagande; om upphäfvande och
förändring af de förut gällande; om nya allmänna inrättningar uti serskilda styrelsens
grenar, med flere af dylik beskaffenhet.
§ 9.
Uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall protokoll föras.
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen,
till den påföljd, hvarom i 86 och 87 §§ vidare stadgas, ovilkorligen till proto
kollet
sina meningar yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena besluta.
Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut
vore uppenbarligen stridande mot rikets Grundlag, eller allmän lag, åligge det då
Statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra. Den som ej serskild
mening till protokollet anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han
styrkt Konungen att det beslut fatta.
4
konstilutions-Ulskoltcts Memorial, JV? 7.
§ 10.
Innan ärendena hos Konungen i Statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga
upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk, af den föredragande
beredas.
§ H
Ministeriela mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande till
främmande makter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt, honom
lämpligast synes. Statsministern för utrikes ärendena tillhör, att dessa mål inför
Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af någon annan Statsrådets ledamot.
Är Statsministern frånvarande, föredrage den Statsrådets ledamot, som Konungen
äfven i detta fall tillkalle. Sedan Konungen af dessa embetsmän inhemtat till
protokoll anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen, i deras närvaro,
besluten; åliggande det den dertill serskildt förordnade, att protokollet föra.
Af sådana beslut må Konungen låta till Statsrådets kunskap komma, hvad honom
nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af denna riksstyrelsens gren måtte
hos Statsrådet finnas.
§ 12-
Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå,
sedan han, enligt föregående §, deröfver hört Statsministern för utrikes ärendena
och någon annan tillkallad Statsrådets ledamot.
§ 13-
Vill Konungen börja krig eller sluta fred, kalle då till ett utomordentligt
Statsråd, Statsrådets samtlige ledamöter, framställe för dem de skäl och omständigheter,
som härvid till öfvervägande förekomma, samt äske deröfver deras
yttranden, hvilka de skola, hvar för sig, med den ansvarighet 87 § bestämmer,
till protokollet afgifva. Konungen ege derefter makt att fatta och utföra det beslut,
som han för riket nyttigast finner.
§ 14-
Öfver rikets krigsmakt till lands och sjös eger Konungen högsta befälet.
§ is.
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap af Högste
befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen besörjer, må
Konslitutions-UtskoUets Memorial, M 7.
5
Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra i närvaro af den bland krigsdepartementens
chefer, till hvars departement ärendet hörer. Honom åligge, vid
ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de företag Konungen
besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer,
föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet Konungen
medelst sin höga påskrift besanne. Finner nämnde embetsman dessa företag
vara af en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utlöra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla, till
ett Krigsråd deröfver, tvenne eller flere af de närvarande högre militära embetsmän;
Konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, å
Krigsrådets till protokoll anförda tankar, göra det afseende, honom godt synes.
§ 16.
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta tilt lif, ära, personlig frihet
eller välfärd, utan lian lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända
eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning,
Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller
störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga
låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han
derigenom icke störer samhällets lugn eller allmäu förargelse åstadkommer. Konungen
läte en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer
och lyder.
§ 17-
Konungens domsrätt skall uppdragas tolf af honom utnämnde lagkunnige män,
hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti domare-embeten må
nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas
Justitieråd, och utgöra Konungens Högsta domstol.
§ 18.
Denna Högsta domstol tillkommer det äfven att upptaga och afgöra alla
ansökningar, att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är.
§ 19.
Inkomma till Konungen ifrån domstolar och embetsmän förfrågningar om la
-
6
KonslituUons-Ulskollels Memorial, J\s 7.
gens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, ege ock Högsta
domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.
§ 20.
Uti fredstider skola de mål, som från Krigsdomstolarne dragas under Konungens
pröfning, uti Högsta domstolen företagas och afgöras. Tvenne militärpersoner
af högre grad, dem Konungen härtill utser och förordnar, böra med domarejäf
och ansvar, och utan serskildt arfvode, sådana mål i Högsta domstolen
öfvervara och deröfver rösta, dock må domarenas antal icke öfverstiga åtta.
Under krig förhålles härmed efter krigsartiklarne.
§ 21.
Konungen eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
han för godt finnér att i Högsta domstolen öfvervara. Alla frågor om förklaringar
öfver lagen skola hos Konungen anmälas och dess röster deruti inhemtas och beräknas,
änskönt han icke i Högsta domstolens öfverläggningar derom deltagit.
§ 22.
Uti Högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,
så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense. Öfver vigtigare saker
skola minst sju dömma. Ej må flere än åtta ledamöter på en gång tjenstgörande
vara.
§ 23.
Alla Högsta domstolens beslut utfärdas i Konungens namn och med dess
höga underskrift eller under dess sekret.
§ 24.
Uti Konungens nedre Justitie-revision skola justitie-ärendena beredas till
föredragning och afgörande i Högsta domstolen,
§ 25.
Konungen eger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva fira,
och till kronan förverkadt gods; dock må öfver ansökningar derom Högsta domstolen
höras och Konungen sina beslut uti Statsrådet fatta. På den brottslige
skall sedermera ankomma att emottaga den nåd, Konungen honom förunnat, eller
undergå det straff, hvartill han blifvit dömd.
KonstiluUons-Utskottcls Memorial, JM 7.
7
§ 26.
Då justitie-ärenden i Statsrådet föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern
och två Statsråd, två af Högsta domstolens ledamöter dem öfvervara, med
den skyldighet att till protokollet sig yttra, som 9 § föreskrifver.
§ 27.
Till Justitie—kansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig
man, som i domarevärf varit nyttjad. Honom, såsom Konungens högste ombudsman,
äligge förnämligast, att föra eller genom de under honom ställda fiskaler,
låta föra Konungens talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt
att, å Konungens vägnar, hafva tillsyn öfver rättvisans handhafvande, och i sådan
egenskap beifra fel, som af domare och embetsmän begångna blifva.
§ 28.
Konungen eger att i Statsrådet utnämna och befordra infödde svenske män
till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana hittills egt rum; äfven utländske män af
sällsynt skicklighet må, under iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning i
allmänhet stadgade vilkor, kunna kallas och befordras till lärare- och läkarebeställningar,
äfvensom till militära embeten, men icke till kommendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras börd. Till civila embetsmän inom riket
och till domare må endast sådane män nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran. Konungen likväl obetaget, att till vetenskapliga beställningar nämna
män äfven af annan trosbekännelse. Hvarje departementschef skall föredraga och
expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden, tjenstledighet och afsked,
till och ifrån embeten och tjenster, vid de verk och stater, som under de
partementet
höra.
§ 29.
Till Ärkebiskop och Biskopar, med hvilkas val förhålles efter förra vanligheten,
utnämne Konungen en af de tre, som föreslagne blifvit.
% 30.
Konungen eger att, på det sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherde-beställ
-
8
KonslUulions-UtskoUets Memorial, M 7.
ningar i regala pastorater. De så kallade konsistoriel gäll vare vid deras valrätt
bibehållna.
§ 31.
Städernas borgerskap åtnjute framgent den rättighet de hitintills innehaft,
att till borgmästare-tjenster föreslå trenne behörige män, då Konungen en af dem
utnämne. På lika sätt förhålles med rådmäns- och magistrats-sekreteraresysslorna
i Stockholm.
§ 32.
Sändebud hos främmande makter och tjenstemän vid beskickningarne namne
Konungen i Statsministerns för utrikes ärendena och någon annan tillkallad Statsråds-ledamots
närvaro.
§ 33.
Enär sådane sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Statsrådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet och
förtjenster. Ege de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar till andra tjenster
och embeten, underdåniga påminnelser göra.
§ 34.
Statministrarne innehafva rikets högsta värdighet, och Statsråden den närmaste
derintill. Statsminister eller Statsråd må icke tillika annat embete utöfva, ej
eller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat embete innehafva
eller utöfva.
§ 35.
Statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för kollegier eller i dessas ställe
inrättade verk, Justitiekansleren, cheferne för tullstyrelsen och för postverket, expeditionschefer
i stats-departementen, öfver-ståthållaren, under-ståthållaren och politie-mästaren
i hufvudstaden, landshöfdingar och ståthållare, — — — fältmarskalkar,
generaler och amiraler af alla grader, general-adjutanter, stabs-adjutanter,
kommendanter i fästningarne, öfverstar för regementerna, secundcheferna för gardesregementerna
till häst och fot samt öfverstelöjtnanter vid lifregemenls-brigaden,
cheferne för artilleriet, fortifikations-, fältmatnings- och sjömätnings-väsendet, ministrar,
sändebud och agenter för handeln hos främmande makter, samt de embetsoch
tjenstemän, som uti Konungens kabinett för utrikes brefvexlingen och vid
beskick
-
Konslitutions-Vtskoltets Memorial, Jfl 7.
9
beskickningarne nyttjas, hafva Förtroende-sysslor, hvarifrån Konungen må dem
entlediga, när han pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådana
beslut i Statsrådet, hvars ledamöter vare skyldige att deremot göra underdåniga
föreställningar, om de finna sig dertill skäl ega.
§ 36.
De, som bekläda Domare-embeten, så högre som lägre, samt alle andre embets-
och tjenstemän, än de i föregående § nämnde, kunna icke, utan medelst
ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor af Konungen afsättas, ej eller,
utan efter egna ansökningar, till andra tjenster befordras eller flvttas.
§ 37.
Konungen eger, att i adeligt stånd upphöja män, som, genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjenster, gjort sig af Konungen och riket
synnerligen förtjerite. Konungen må jemväl, såsom belöning- för stora och utmärkta
förtjenster, tilldela adelsmän friherrlig och friherrar greflig värdighet. Ej
må adelskap, eller friherrlig eiler greflig värdighet, som hädanefter förlänas, tilllalla
llere, än den, hvilken adlad eller upphöjd blifvit och, efter hans död, i rätt
nedstigande led efter led, hans äldste manlige bröstarfvinge af äldsta grenen, samt,
efter dennas utgång, stamlädrens närmaste manlige afkomling, af då lefvande äldsta
slägtgren, och så vidare. Om, genom arf, adeligt stånd tillfaller den, som
redan blifvit deruti sjelf upphöjd, eller genom närmare arf insatt, upphöre hans
eget adelskap, så framt detta icke är af högre värdighet, i hvilken händelse stamfadrens
adelskap ölvergår till närmaste slägtgren. Finnes ingen sådan, utslockne
ätten. Förklaras någon sitt adelskap förlustig, tillfaller detsamma den, som dertill,
enligt här stadgade grunder, närmast berättigad är.
§ 38.
Alla ifrån Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i kommandomål,
skola, för att blifva gällande, vara försedda med Konungens underskrilt
och kontrasignation af vederbörande föredragande, som vare ansvarig, att
de instämma med deröfver förda protokoll. Föreskrifter och erinringar om verkställighet
af utfärdade beslut må af departementschef omedelbarligen kunna till
vederbörande expedieras. Skulle den föredragande finna något Konungens beslut
vara stridande emot denna regeringsform, gore han derom i Statsrådet föreställning;
yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas, vare det då
Btli. till R. St. Prot. 1850 <fc 1851. 3 Sami., 7 Haft. 2
10
Konslitulions^Utskottcts Memorial, M 7.
den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation derå vägra, samt
nedlägge han i följd deraf sitt embete, hvilket han icke må återtaga förr än Riksförsamlingen
hans förhållande pröfvat och gillat. Emedlertid vare han vid sin
lön och öfriga tjensten åtföljande inkomster bibehållen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele han Statsrådet in
pleno denna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med
rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga makten, så länge han utom sina riken
vistas, ulan före Statsrådet, under sådan Konungens frånvaro, regeringen i hans
namn, med all den rätt, som denna regeringsform Konungen tillägger; dock må
ej Statsrådet någonsin adeligt stånd och värdighet förläna, eller lill grefligt och
friherrligt stånd upphöja, eller riddare-värdighet utdela; äfvensom alla lediga syslor
endast tills vidare kunna förvaltas af dem, sora Statsrådet dertill förordnar.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf månader ur riket blifver,
derom varder i 50 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att han icke regerings-ärendena vårdar, förvalte
Statsrådet styrelsen, på det sätt, som i föregående § bestämmes.
§ 41
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres styrelsen af Statsrådet med konungslig makt och
myndighet i Konungens namn, intilldess Riksförsamlingen sammankommer, och den
förmyndarestyrelse, Riksförsamlingen lörordnar, regeringen lillträdt, ställande sig
Statsrådet denna regeringsform till ovillkorlig efterlefnad.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket arfsrätten till
riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven Statsrådet regeringen
med konungslig makt och myndighet, intilldess Riksförsamlingen hinner sammankomma,
ett nytt Konungahus utkora och den valde Konungen regeringen tiilträdt.
Uti alla de läll, hvarom föregående fyra §§ handla, skola Statsrådets samtlige
ledamöter vara närvarande och rösta.
Konstilutions-Ulskoltets Memorial, M 7.
11
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till konungariket
Norrige reser, förordne tre ledamöter af Statsrådet, under den ordförande, sorn han,
antingen ibland prinsar af sitt hus eller ibland Statsrådets ledamöter, serskildt nämner,
att föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen
då sjelf afgör, förhälles på det sätt, som 8 § stadgar.
§ 44.
Hvarken Svea rikes Kronprins och Arffurste eller Prinsar af det Konungsliga
huset skola hafva något lif-geding eller civilt embete; dock kunna efter gammalt
bruk titlar af hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rättighet
till de landskap, hvilkas namn de bära.
§ 45.
Landet skall förblifva indeladt i höfdingdömen under den vanliga landtregeringen.
Ingen Generalguvernör inom riket må hädanefter förordnas.
§ 46.
Rikets Hofrätter och alla andra domstolar skola efter lag och laga stadgar
döma; Rikets kollegier, landtregeringen tillika med alla andro verk samt högre
och lägre embetsman, skola förvalta de dem åliggande sysslor och värf, enligt de
instruktioner, reglementen och föreskrifter, som redan gifna äro eller framdeles
kunna gifvas, lyda Konungens bud och befallningar och räcka hvarandra handen
till fullgörande deraf och af allt hvad rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande de
Konungen i laga ordning ansvarige, om något utaf dem underlåtes och försummas
eller olagligen behandlas.
§ 47.
Konungens hof står under dess enskilda styrelse; kunnande han häruti förordna
som honom godt synes. Alla beställningar vid sitt hof må Konungen efter
behag tillsätta och derifrån afsätta.
§ 48.
Riksförsamlingen, som utöfvar svenska folkets representationsrätt, sammanträder
till lagtima riksdag hvartannat år, den 15 November, eller, om helgdag
då inträffar, dagen derefter.
12
KonslUutions-Utskottels Memorial, Jll 7.
Konungen är dock obetaget att mellan lagtima riksdagar kalla Riksförsamlingen
till urtima riksdag, då han så nödigt finnér.
Riksförsamlingen sammanträder på två kamrar: den första oell den andra.
Antalet af Riksförsamlingens ledamöter är i första kammaren Etthundratjugu
och i andra kammaren Etlhundrafemtio, hvilka tillsättas genom val, pä sätt i Vallagen
stadgadt är.
§ 49.
Riksdagarue skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes framträngande,
eller pest, eller andra lika vigtiga hinder, göra det omöjligt eller för
Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätter då, efter samråd
med Riksförsamlingens fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret, en annan
ort, der Riksförsamlingen bör sammanträda, och kallar den, genom offentlig kungörelse,
dit på bestämd tid.
§ so.
I den händelse, att Konungen, efter företagen resa, utöfver tolf månader ur
riket blifver, åligger Statsrådet att, genom öppet påbud, Riksförsamlingen till riksdag
sammankalla; och skall kallelsen inom femton dagar efter berörde tids förlopp
uti hufvudstadens kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras.
Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men han ändock icke till riket återkommit,
tager Riksförsamlingen den författning om rikets styrelse, hvilken den
nyttigast finner.
§ 51
Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att
han längre tid, än tolf månader, med regeringsärendena sig icke befattat.
§ 52.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utlärde Statsrådet kallelse
till riksdag, hvilken kallelse inom femton dagar elter Konungens död skall i
hufvudstadens kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket, kungöras. Riksförsamlingen
eger, utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående
riksstyrelsen, att, på sätt Riksdagsordningen stadgar, förordna en, tre eller
fem förmyndare, som, under Konungens minderårighet, må i hans namn regeringen
efter denna grundlag utöfva.
Konstiiulions-Vtskottets Memorial, M 7.
13
§ S3J
Skulle deri olyckliga händelse inträffa, att den Konungaätt, hvilken arfsrätten
till riket uppdragen är, pä manliga sidan utginge, åligger Statsrådet att, inom
deu i nästföregående § stadgade lid efter den siste Konungens död, Riksförsamlingen
till riksdag sammankalla. Riksförsamlingen skall da ett nytt Konungahus
utkora, med derefter lämpad Successionsordning, men med bibehållande af Rikets
öfriga grundlagar.
§ S4.
Derest, emot förmodan, Statsrådet i något af de fall, om hvilka i 50, 52
och 53 §§ stadgadt är, underlåter att Riksförsamlingen genast sammankalla, skola
rikets Hofrätter vara lorpligtade att, genom offentliga kungörelser, underrättelse
härom meddela, samt anbefalla vederbörande, som åligga att Elektors- och Riksdagsmannaval
förrätta, att sådana val genast utsätta, på det Riksförsamlingen måtte
sammankomma, att sin och rikets rätt iakttaga och skydda.
Underlåter embetsman hvad honom enligt denna § åligger, ansvare han med
embetets förlust.
§ 35.
Då Riksförsamlingen till urtima riksdag kallas, bör sammanträdet icke utsättas
tidigare, än till femtionde dagen från den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor
kungöres.
För sådan riksdag, som i 50, 51, 52 och 53 §§ omtalas, må Riksförsamlingen
ej kallas till någon dag tidigare, än den femtionde, ej eller till någon sednare,
än den sextionde efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
När riksdagskallelse skett, på sätt i 54 § omförmäles, sammanträder Riksförsamlingen
å sextionde dagen efter den, då Statsrådet sist bort kallelsen i hufvudstadens
kyrkor kungöra låta.
§ 56.
Derest, då något af de i 50, 51, 52 och 53 §§ omförmälda fall inträffar,
Riksförsamlingen är å lagtima riksdag samlad, eller tiden för sådan riksdags början
inom nittio dagar tillstundar, skall kallelse till urtima riksdag icke ega rum.
§ 37.
Medan Riksförsamlingen samlad är, att beslut lätta eller val förrätta, i något
af de fall, som i 50, 51, 52 och 53 §§ omtalas, må ej främmande sände
-
14
Konsiitutions-UtskoUels Memorial, J\? 7.
bud, eller deras medfölje, ä riksdagsorten sig uppehålla, utan anvises dem annan
minst tio mil derifrån belägen vistelseort; och må de ej återkomma, ej eller utländske
sändebud i landet inlåtas, förr än Riksförsamlingen om riksstyrelsen förordnat,
förmyndare utsett eller Thronföljare valt, och styrelsen blifvit af den tillförordnade
regeringen, de utsedde förmyndarne eller den nye Konungeu emottagen.
§ 58.
Vid hvarje riksdags början, så snart anmälan skett, att nksdagsmanna-fullmakterna
undergått den i Riksdagsordningen föreskrifva granskning, utnämner
Konungen bland hvardera kammarens ledamöter dess talman och vice talman.
Angående Riksförsamlingens bildande i öfrigt, så ock om formerna för riksdagsärendenas
beredning och vidare behandling, är i Riksdagsordningen stadgadt.
§ 59.
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksförsamlingen
allena.
S 60.
Å hvarje lagtima riksdag låter Konungen, inom åtta dagar efter riksdagens
öppnande, till Riksförsamlingen afgå proposition om Statsverkets tillstånd och behof,
hvilken äfven bör innefatta förslag, rörande sättet att genom bevillningar fylla
hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar. Vill Konungen å urtima
riksdag sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda stadgande.
§ 61.
För Riksförsamlingens Stats- och Revillnings-utskott låter Konungen uppvisa
Statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och
skulder. Derest, genom traktater med främmande makter, några medel riket tillflyta,
skall för dem på lika sätt redovisas.
§ 62.
Sedan Statsverkets behof blifvit af Stals- och Bevillnings-utskotten uppgifne
samt af Riksförsamlingen pröfvade och godkände, ankommer på Riksförsamlingen
att en deremot svarande bevillning sig åtaga, samt att tillika fastställa, huru serskilda
summor deraf skola till serskildta ändamål användas, och dessa summor
under bestämda hufvudtitlar i riksstaten anslå.
Konslilutions-Utskottels Memorial, M 7,
15
§ 63-
Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvenne serskilda tillräckliga summor
anslås och till utbetalning å Riksgäldskontoret anvisas: den ena att vara tillgänglig,
då Konungen till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, sedan hela Statsrådets tankar deröfver blifvit, inhemtade, finner den vara
oundvikligen nödig; den andra att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan
han hela Statsrådet hört och Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens
förseglade anordning å sistnämnde summa brytas, eller summan al fullmäktige
i Riksgäldskontoret utbetalas, förr än riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§ 64.
Till Be vi Ilningar räknas tull- och accismedien, postmedlen, stämplade pap
persafgiften, brännvinsbrännings-afgiften, och hvad Riksförsamlingen dessutom serskildt
hvarje riksdag såsom bevillning sig åtager.
Ej må några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
kunna utan Riksförsamlingens samtycke förhöjas, tullen å inkommande och utgående
spanmål allena undantagen. Ej heller må Konungen statens inkomster förpakta
eller, till vinning för sig och kronan eller enskilde personer och korporationer,
några monopolier fastställa.
§ 65.
Alla afgifter, som Riksförsamlingen under de i föregående § nämnde titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af
Riksförsamlingen fastställd varder.
§ 66.
Så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt
är, under namn af extra ordinarie utlagor eller beviilningar till statsverket
af Riksförsamlingen anslås, skola vara under Konungens disposition, att till de af
Riksförsamlingen pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas.
Dessa medel må icke annorlunda användas, än faststäldt blifvit; varande Statsrådets
ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega rum, utan att till
protokollet föreställning deremot göra, samt anföra hvad Riksförsamlingen i denna
del förordnat.
16
Konslitulions-Utskoltels Memorial, M 7.
§ 67.
Riksgäldskontoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse, förvaltning och
inseende; och emedan Svenska folket genom sinn representanter åtagit sig ansvar
för den gäld, som kontoret ombesörjer, åligger Riksförsamlingen, sedan vederbörande
utskott öfver kontorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom bevillning
tillskjuta de medel, hvilka för betalande af denna gäld, tiii ränta och hufvudstol,
oumbärliga finnas, så alt rikets kredit varder bibehållen och vårdad.
De till riksgäldsverket hörande och dit anslagna medel må icke under någon
förevändning, eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas, eller användas
till andra behof, än Riksförsamlingnn bestämt. Allt förordnande, som deremot
strider, vare kraftlöst.
Ej må något Konungens ombud i Riksgäldskontoret bevista fullmäktiges
sammankomster oftare, än då fullmäktige åstunda att med sådant ombud öfverlägga.
§ 68.
Sveriges rikes Rank förblifver under Svenska folkets egen garanti och dess
representanters vård, så att den ostörd må kunna förvaltas af de fullmäktige, som
Riksförsamlingen dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställas; egande Riksförsamlingen
allena rätt att genom Ranken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.
Dessa sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse, af Banken med silfver
inlösas.
§ 69.
Inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap, penningar eller varor, må,
utan Riksförsamlingens fria vilja och i stadgad ordning gifna samtycke, påbjudas,
uppbäras eller fordras.
§ 70.
Konungen eger ej makt att fordra någon annan gärd till utförande af ett
uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan
blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg, när de serskilda orter,
der detta tåg sker, icke förmå trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna
gärd skall dock genast med penningar af statsmedlen de levererande betalas efter
fastställda markegångspriser och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp.
Konstilutions-Utskollels Memorial, JYI 7.
17
lopp. Den må icke äskas för trupper, som å någon ort blifvit förlagda eller
under krigsrörelser nyttjas, då trupperna böra utur dertill samlade magasiner eller
förråd med deras behof förses.
§ 71.
De årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade, valde på
sätt genom serskild lag stadgas. Hvad desse, i afseende på markegångssättningen,
fastställa, tjenar till efterlefnad, såvida ej ändring deruti i behörig ordning
sökes och vinnes.
§ 72,
Utan Riksförsamlingens samtycke kan Konungen icke lån, in- eller utrikes,
göra, eller riket med gäld belasta.
§ 73.
Kungsgårdar och kungs-ladugårdar, med dertill lydande hemman och lägenheter,
kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stnIlängar, laxfisken och
andra kronans fisken, samt kronans öfriga lägenheter, må Konungen icke utan
Riksförsamlingens samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva eller på
annat sätt kronan afhända.
De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen föreskrifver; dock att
de personer och menigheter, som efter hittills gällande författningar, sådana kronans
tillhörigheter innehafva eller nyttja, ma njuta laglig rätt derå till godo, samt
att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter
nuvarande eller framdeles blifvande författningar, kunna till skatte försäljas.
§ 74.
Ej må någon del af riket kunna derifrån söndras genom försäljning, förpantning,
gåfva eller å annat dylikt sätt.
§ 75.
Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oförkränkt.
§ 7fi.
Krigsmakten till häst och fot, så väl som båtsmanshållet af rotering och indelning
förblifver vid de med landet och städerne upprättade kontrakter och in
Bih.
till K. St. Brot. 1850 & 1851. 5 Sami., 7 Haft. 5
18
Konstitulions-Ulskottels Memorial, M 7.
delningsverk, hvilka lill deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konungen
och Riksförsamlingen linna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra;
kunnande ingen ny eller tillökad rotering, utan genom Konungens och Riksförsamlingens
sammanstämmande beslut, tillkomma.
§ 77.
Ej må grundlag stiftas, ändras eller upphäfvas, utan Konungens och två
lagtima riksdagars beslut, i den ordning här nedan sägs.
Sedan å lagtima riksdag Konstitutions-utskottet öfver Konungens eller riksdagsmans
förslag i grundlagsfråga sig yttrat, beslute derom Riksförsamlingens
kamrar hvar för sig, på sätt Riksdagsordningen stadgar; dock må utskott eller
kammare ej i Konungens förslag ändring göra.
Åsämjas kamrarne om beslutet, eller har ett Konungens förslag vunnit endera
kammarens bifall, eller har Konstitutions-utskottet tillstyrkt och endera kammaren
gillat förslag, blifve det hvilande till nästa lagtima riksdag, då det skall
ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda kamrarne, medelst bifall af
mera än hälften utaf hvarderas samtliga ledamöter, antaget, blifver det Riksförsamlingens
beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller;
ägande kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut
öfver hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, utan att Konungen och
båda kamrarne om uppskof ense äro.
Riksförsamlingens beslut i grundlagsfrågor, väckta af Konungen, skola hos
Honom anmälas, på sätt Riksdagsordningen föreskrilver. Varder hvilande förslag,
som riksdagsman afgifvit, af båda kamrarne antaget, skall detta Riksförsamlingens
beslut Konungen underställas. Konungen inhemtar då, före riksdagens upphörande,
hela Stats-rådets tankar i ämnet, och meddelar Riksförsamlingen på rikssalen
sin sanktion, eller de orsaker, för hvilka Han beslutet ej godkänner.
Hvad till ändring af grundlagarne uti nu föreskrifven ordning Konungen
föreslagit och Riksförsamlingen antagit, eller Riksförsamlingen beslutat och Konungen
gillat, eger kraft af grundlag.
Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne stadgas, utan
på det sätt, som för ändringar i dem, enligt denna §, iakttagas bör- Efter deras
ordalydelse skola grundlagarne i hvarje serskildt fall tillämpas
§ 78.
Såsom grundlagar skola anses denna Regeringsform, Riksdagsordningen, Vallagen,
Successionsordningen af den 26 September 1810 och Tryckfrihetsförord
-
Konslilulions-UlslioUets Memorial, M 7.
19
ningen af den 16 Juli 1812, med de förändringar i samma förordning, hvilka
sedan blifvit fastställda. Hvad i Successionsordningen och Tryckfrihetsförordningen
i afseende å Rikets Ständer blifvit stadgadt och omförmäldt, skall hädanefter
på Riksförsamlingen tillämpas.
§ 79.
Med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan några af den
offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall
kunna derför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att
bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
§ 80.
Riksförsamlingen eger, gemensamt med Konungen, makt att stifta allmän
civil-, kriminal- och kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
Under civil- och kriminal-lag inbegripas äfven de delar af krigslagar och
författningar rörande krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare utom
krigsstaten.
Ej må Konungen utan Riksförsamlingens samtycke, och icke Riksförsamlingen
utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Aflåter Konungen till Riksförsamlingen förslag till ny lag, eller till gammal
lags upphäfvande eller förändring, skall Riksförsamlingen deröfver, på sätt Riksdagsordningen
stadgar, besluta och meddela Konungen sitt samtycke eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konungen blifvit framstäldt,
underställes Riksförsamlingens beslut Konungen, som eger att gilla det eller, om
Man ej finnér det ordagrannt antagligt, gifver Riksförsamlingen tillkänna de orsaker,
för hvilka Han förslaget icke godkänner. Derest Konungen under riksdagens
fortgång sitt beslut fattar, meddelas Hans svar Riksförsamlingen å rikssalen. Kan
Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut,
är Han obehindrad att, före nästföljande riksdags öppnande, förslaget ordagrannt
bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit,
och bör Konungen då underrätta Riksförsamlingen å nästa riksdag om de skäl,
som hindrat förslagets antagande.
Yill Konungen till Riksförsamlingen allåta sådant förslag, som i denna §
omtalas, eller har Riksförsamlingen underställt Konungen dylikt af Riksförsamlingen
antaget förslag, bör Konungen, innan Han sitt beslut fattar, inhemta Statsrådets
och Högsta Domstolens yttrande.
20
Konstitutions utskottets Memorial, M 7.
Med förklaring öfver civil- och kriminal- samt kyrkolag förhålles, som med
sädan lags stiftande. De förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar
nm lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol emellan riksdagarne
gifver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter de icke längre gälla,
eller af domstolarne iakttagas eller åberopas må.
§ 81.
I hvad som rörer rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag, ehvad de höra till allmänna uppfostrings- och undervisningsverken,
allmänna fattigvården, landthushållningen, bergverken, eller annat
sådant, eger Konungen lagstiftande makt. Vill Konungen åt Riksförsamlingen
öfverlemna, alt gemensamt med Honom afgöra något, som rikets allmänna styrelse
i dessa delar angår, då förfares dermed, på sätt om lagfrågor stadgadt är.
På riksdagsmans förslag eger Riksförsamlingen, under iakttagande af hvad
Riksdagsordningen föreskrifver, rätt att i mål, som denna § omhandlar, så ock i
hvad annat ämne sorn helst, besluta och till Konungen öfverlemna framställningar
och önskningar; ankommande på Konungen att, sedan Stats-rådet blifvit bordt,
derå göra det afseende, Han för riket nyttigast finner.
§ 82.
Riksförsamlingen förordnar, å hvarje lagtima riksdag, en för lagkunskap och
utmärkt redlighet känd man, att, såsom dess Justitie-ombudsman, efter den instruktion,
Riksförsamlingen för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver iagarnes efterlefnad
af domare och embetsmän, samt att vid vederbörliga domstolar i laga ordning
tilltala dem, som uti sina embetens utöfning af väld, mannamån eller annan
orsak någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter behörigen
fullgöra; varande han dock i allt underkastad samma ansvar och pligt, som allmän
lag och rättegångsordning för åklagare utstaka.
Justitie-ombudsman väljes, pä sätt Riksdagsordningen stadgar; och bör dervid
jemväl utses en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras, att
honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle med döden
afgå.
Riksförsamlingens Justitie-ombudsman må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, nedre Justitie-revisionens, Hofrätternas, Kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars öfverläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttra, samt ega tillgång till
alla domstolars, kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens
Konstitutions-Ulsliollels Memorial, M 7.
21
embetsman i allmänhet skola vara skyldige att lemna justitie-ombudsmannen laglig
handräckning, samt alla fiskaler att medelst aktioners utförande honom biträda,
dä han det äskar.
k hvarje lagtima riksdag åligger justitie-ombudsmannen att till Riksförsamlingen
aflemna en allmän redogörelse för sin embetsförvaltning, samt att deruti
utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnes och författningarnes brister
och uppgifva förslag till deras förbättring. Han är ock skyldig, att mellan
riksdagarne årligen ett utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket kungöra.
Justitie-ombudsmannen njuter under sin tjenstetid, så väl mellan som under
riksdagarne, tillgodo samma säkerhet för sin person och tjenstebefattning, som för
riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses, så läuge han embetet innehafver,
i alla afseenden lika med Konungens justitie-kansler.
§ K3.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Högsta domstolen,
eller af dess ledamöter en eller lieie, funnes hafva al egennytta, vrångvisa
eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig
frihet, ära eller egendom, är Riksförsamlingens justitie-ombudsman pligtig,
äfvensom Konungens justitie-kansler berättigad, att vid den rikets domstol, som här
nedanföre bestämmes, den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets
lag befordra.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant läll bestå af presidenten
uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken i riksrätten förer ordet, fvra de
äldsta Statsråd, presidenterne uti alla rikets kollegier, högste befälhafvaren öfver
de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för den
vid hufvudstaden förlagda eskadern af rikets Ilotta, tvenne de äldsta råd i Svea
hofrätt, och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.
Då antingen justitie-kansleren eller justitie-ombudsmannen finnér sig befogad,
att Högsta domstolen samfäldt eller serskildt dess ledamöter inför Riksrätten tilltala,
äske han hos presidenten i Svea hofrätt, såsom Riksrättens ordförande, laglig
kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i Hofrätten foge
derefter anstalt om Riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet
vidare i laglig ordning behandla. Skulle emot förmodan han detta underlåta, eller
någon af öfrige förenämnde embetsmän undandraga sig att uti Riksrätten deltaga,
stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till lagligt
ansvar. Hafva en eller flere af Riksrättens ledamöter laga förfall eller finnes
22
Konstitutions-Utskottets Memorial, M 7.
emot någon af dem laga jäf, vare ändock rätten domför, om tolf deruti sitta. Är
presidenten i Hofrätten af laga förfall eller jäf hindrad, företräde den äldste i
tjensten varande kollegii-presidenten hans ställe.
Denna domstol eger, sedan ransakningen fulländad är, och domen efter lag
fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen håfve makt att sådan dom
ändra; Konungen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig
till den dömdes återinsättande i rikets tjenst.
§ 84.
Riksförsamlingen väljer, ä hvarje lagtima riksdag, på sätt Riksdagsordningen
löreskrifver, en nämnd, som eger att dömma, huruvida Högsta domstolens samt
lige
ledamöter gjort sig förljente att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa
af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom föregående § handlar,
likväl kunde anses böra från utöfuingen af Konungens domsrätt skiljas. Denna
nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans. I den ordning, som för
omröstningar inom utskott är genom riksdagsordningen stadgad, rösta samtlige ledamöterne
man för man, med slutna sedlar, öfver den frågan: skall omröstning
anställas till uteslutande af någon bland Högsta domstolens ledamöter? Besvaras
denna fråga enhälligt eller af de liesta rösterna med nej, blifve då Högsta domstolens
samtlige ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med ja, så uppgöre hvar
och en af nämnden en sluten lista på dem af Högsta domstolens ledamöter, flere
eller färre, som han anser böra entledigas. De tre ibland dessa, som då fått det
största antal af röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning,
hvarvid två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem1, som skola anses
vara ifrån Riksförsamlingens förtroende uteslutne. Blifve han eller de derefter af
Konungen, på Riksförsamlingens härom skeende anmälan, från embetet genom nådigt
afsked skiijde. Dock tiilägge Konungen honom, eller dem hvardera, en ärlig
pension till lönens halfva belopp.
Ej må Riksförsamlingen ingå i någon serskild pröfning af Högsta domstolens
beslut, ej eller må i nämnden någon allmän öfverläggning derom förefalla.
§ 8S.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen, på sätt i Riksdagsordningen
är stadgadt, revisorer, att, enligt serskild instruktion, granska statsverkets,
Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, likväl, hvad
statsverket angår, utan rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättnin
-
Konstilutions-Ulskoltets Memorial, M 7.
23
gen, till hvilken revisoreme böra af Konungen kallas, tager årligen sin början den
15 September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två
månaders tid vara fullbordad.
Vid granskning af statsverkets räkenskaper, böra revisoreme efterse, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet
af de hufvudtitlar, hvilka uti nästförflutna riksdags statsreglering blifvit fastställda,
samt om de äro grundade på behörigen upprättade stater, eller å Konungens med
vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar och styrkta med behöriga q vit—
tenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, emot Riksförsamlingens beslut, någon
af de till en hufvudtitel anslagna summor befinnas dragen till annat ändamål,
än som under hufvudtiteln hörer, eller något af Riksförsamlingen faslställdt anslag
vara öfverskridet, skola revisoreme, i sin berättelse till Riksförsamlingen,
härom göra anmärkning mot den embetsman, som anordningen kontrasignera!.
De anmärkningar, som revisoreme finna sig befogade att framställa, skola,
sedan förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande lagtima riksdag öfverlemnas
till vederbörande utskotts granskning och vidare behandling.
§ 86.
Hvarje lagtima riksdags gransknings-ulskott eger att äska de i Konungens
Statsråd förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden
och kommandomål, hvilka endast i det, som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser, må kunna fordras.
Efter tagen kännedom af förenämnde protokoll, tillkommer utskottet att afgifva
utlåtande, ej mindre öfver anmärkningar, som inom någondera af Riksförsamlingens
kamrar tilläfventyrs blifvit emot ledamöter af Statsrådet i och för utöfningen
af deras rådgifvarekall väckta, än ock öfver de anmärkningar, som Riksförsamlingens
revisorer af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, kunna i
deras berättelse hafva emot Konungens rådgifvare framställt.
Finner utskottet härvid, att någon Statsrådets ledamot, eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar mot
sådana öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som
38 § af denna Regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, då skall utskottet ställa den Konungens rådgifvare, mot hvilken anmärkning
skett, under tilltal af justitie-ombudsmannen inför Riksrätt, hvaruti, för
24
Konstitutions Utskottets Memorial, M 7.
sådan händelse, i stället för Statsråd, fyra de äldste justitieråd, komma att säte
taga; och fortares härvid i öfrigt, på sätt i 83 § om tilltal emot Högsta domstolen
föreskrifves. Då Konungens rådgifvare finnas hafva, på sätt ofvanberördt
är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem Riksrätlen efter allmän lag och den
ansvarighetslag, som för detta ändamål blifvit af Konungen och svenska folkets
representanter antagen.
§ 87.
Skulle gransknings-utskottet anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, eger utskottet sådant tillkännagifva
för Riksförsamlingen, som, i fall den finner rikets väl det kräfva, kan
hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och Irån
embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
§ 88.
Allt 1 ivad Riksförsamlingen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
skall anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny till
ansvarighet förbindande granskning af sednare Riksförsamling i samma mål vara
tillåten. Dock bör, oaktadt den af Riksförsamlingens revisorer förrättade allmänna
öfversigt af statsmedlens användande, det. åligga vederbörande tjenstemän att verkställa
den serskilda revision, som dem i kraft af deras tjenstebefattning tillkommer.
S 89.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, på
sätt Riksdagsordningen stadgar, förordna sex för kunskaper och lärdom kände män,
jemte justitie-ombudsmannen, som tillkommer att biand dem föra ordet. Desse
kommitterade, af hvilka två utom justitie-ombudsmannen skola vara lagfarne, ega
sådan befattning att, i händelse någon författare eller boktryckare, innan tryckningen,
sjelf öfverlemnar till dem en skrift och begär deras yttrande, huruvida
åtal derå, efter tryckfrihetsförordningen, kan ega rum, skola justitie-ombudsmannen
och minst trenne kommitterade, hvaraf en lagfaren, ett slikt yttrande skriftligen
afgifva. Förklara de deruti, att skriften må tryckas, vare då både författare och
boktryckare från allt ansvar frie och figge det å kommitterade.
§ 90.
Konstitutions-Ulskollels Memorial, M 7.
25
§ 90.
Ej må lagtima riksdag, utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
beslut, upplösas, innan fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till
kamrarne öfverlemna sin proposition om Statsverkets tillstånd och behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när han så för godt finner.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat, eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, skola förutvarande riksstat och bevillning
lortfara, till dess hvad Riksförsamlingen härutinnan å ny riksdag beslutar går i
verkställighet. Ar åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen
icke om fördelningen deraf ense, då skola, efter den fastställda bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående riksdag blifvit fördelad, de i den sista
bevillningsförordningen stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas; tillkommande
i slikt fall Riksförsamlingens fullmäktige i banken och Riksgäldskontoret att
en ny bevillningsordning på sådan grund uppgöra och utfärda;
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§ 91.
Taxeringsman, som Riksförsamlingens bevillningsföreskrifter å dess vägnar tilllämpa,
skola ej för debitering eller taxering kunna till något ansvar ställas.
§ 92.
De bland de fordna Riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter,
hvilka varit oberoende af den Stånden förut tillkommande representationsrätt,
och således icke med denna upphört, kunna ej utan genom Konungens och båda
kamrarnes sammanstämmande beslut, förändras eller upphälvas, — icke heller nya
ståndsprivilegier på annat sätt meddelas.
Serskild Artikel,
till iakttagande vid det riksmöte, då den foreslagne Riksdags-ord
ningen
varder af Konungen och Rikets Ständer slutligen an
tagen,
äfvensom derefter till nästa riksdag.
§ *
Å den riksdag, då ofvanstående Riksdagsordning varder af Konungen och
Bih. till R. st. Brot. 1850 ct 1851. 3 Sami., 7 Haft. 4
26
Konstitutions-Utskottets Memorial, M 7.
Rikets Ständer antagen och fastställd, utsätta Rikets Ständer tiden för Riksförsamlingens
första lagtima sammanträde.
§ 2.
Rikets Ständer upprätta, under samma riksdag, den reglementariska ordningsstadga,
som kan för riksdagsgöromålen och ordningen vid riksdagarne anses till
iakttagande, jemte grundlagarnes föreskrifter, nödig.
§ 3-
Å samma riksdag tillkommer Rikets Ständer:
a) att besluta, huru många ledamöter i Riksförsamlingens andra kammare
hvart läns röstberättigade på landet skola utse vid elektorernes och de omedel
bart
väljandes gemensamma val;
b) att fastställa indelningen af rikets sjuttio valkretsar för riksdagsmannaval
till andra kammaren genom endast elektorer;
c) att förordna, huru det antal riksdagsmän i andra kammaren, som rikets
städer ega utse, skall på dem fördelas, och i sammanhang dermed huru städerne
skola indelas i valdistrikter;
d) att på rikets samtlige län och Stockholms stad fördela det bestämda antalet
ledamöter i Riksförsamlingens första kammare; och
e) att bestämma de arfvoden och den resekostnads-ersättning, som riksdagsmännen
å nästföljande lagtima riksdag, enligt § 90 Riksdagsordningen, må af
statsmedel tillkomma.
§ 4-
Sedan det för första kammaren bestämda antal ledamöter blifvit på valdistrikten
fördeladt, skola Rikets Ständer besluta, i hvad ordning inom de serskilda
valdistrikten, första kammarens ledamöter skola vid början af andra eller tredje
riksdagen derefter afgå, så att, enligt 5 § Riksdagsordningen, vid hvartdera tillfället
utgår en tredjedel af kammarens hela antal. Om detta beslut göres af Ri
kets
Ständer hos Konungen anmälan, för att, jemte erinran om de i Riksdagsordningen
föreskrifna åtgärder för valens verkställande i behörig tid före nästa
riksdag, genom Konungens Refallningshafvande meddelas vederbörande valnämnder,
hvilka då skola till fullo tillsätta det antal ledamöter i första kammaren, som för
valdistriktet belöper, och tillika, der desse ledamöter äro flere, besluta om ordningen
dem emellan för afgång vid påföljande riksdagar, efter bvad af Rikets
Ständer blifvit för distriktet bestämdt.
KonsUtutions-Utskoltets Memorial, M 7.
27
§ 3.
De val, sorn enligt den nya Riksdagsordningen böra af Riksförsamlingen å
hvarje riksdag förrättas, skola af Rikets Ständer vid deras sista riksmöte verkställas
på det sätt, att, der serskilde valmän eller valnämnder erfordras, dessa tillsättas
till en fjerdedel af hvartdera Riksståndet, och att revisorer till stadgadt
antal, samt för hvarje revisionsår åtta suppleanter, i och för granskningen af
Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
omedelbart genom Riksstånden väljas, till en fjerdedel af hvartdera; börande, i
afseende på valbarheten i ena och andra fallet, iakttagas hvad i nämnde Riksdagsordning
stadgadt är.
De förordnanden, som till följd af dessa val varda af Rikets Ständer utfärdade,
skola gälla med samma kraft och verkan, som den nya Riksdagsordningen
tillerkänner Riksförsamlingens förordnanden i lika fall.
Förslag
till
Vallag'.
Allmänna bestämmelser.
% *•
Riksförsamlingens alla ledamöter tillsättas genom val, på sätt i denna lag sägs.
§ 2-
De Etthundratjugu ledamöter, hvilka, enligt Riksdagsordningens 4:de §, utgöra
Riksförsamlingens första kammare, utses genom valnämnder, en i hvarje län
och en i Stockholms stad, tillsatta på det sätt här nedan stadgas.
§ 3-
Andra kammaren utgöres, enligt Riksdagsordningens 4:de §, af Etthundrafemtio
ledamöter.
Af de Etthundratjugu ledamöter, som landsbygden eger att i denna kammare
insätta, utses sjuttio genom elektorer, och femtio genom samma elektorer
gemensamt med de omedelbara valmän, som omtalas i 14 § af denna lag.
Valen till kammarens öfriga trettio ledamöter, hvilka tillsättas af städerne,
28
Konstitulions-UtskoUets Memorial, JSs 7.
ske antingen omedelbart eller ock af elektorer i förening med omedelbart väljan
de,
på sätt i 14 och lä §§ sägs.
§ 4.
Huru första kammarens ledamöter skola fördelas på länen och Stockholms
stad, samt andra kammarens ledamöter på länen och städerne, äfvensom huru länen
skola, för tillsättning af de sjuttio ledamöter, hvilka böra genom elektorer
utses, indelas i lika många valkretsar, derom stadgas i serskild lag, som ej må
ändras utan genom Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande beslut.
Valrätt.
§ S.
Valrätt tillkommer, med nedan stadgade undantag, hvarje svensk man, som
uppnått 23 års ålder och antingen:
a) eger, eller med stadgad åborätt eller såsom fideikommiss innehafver läst
egendom, till visst mantal salt, eller annan fust egendom eller bergsbruk, som för
bevillnings erläggande är uppskattad till minst 300 R:dr på landsbygden eller
minst 430 R:dr i stad; eller ock
b) efter kontrakt, som icke kan af jordegaren godtyckligt uppsägas, lör lifstid
eller minst tre är arrenderar eller brukar och minst ett år löre valet sålunda
innehaft läst egendom på landet till visst mantal satt, eller för bevillnings erläg
gande
uppskattad till minst 300 R:dr; eller ock
c) idkar handel, lähriksrörelse, handtverk eller annat yrke, derför bevillning
till staten blifvit honom under nästföregående året påförd; eller ock
d) är embets- eller tjensteman med ordinarie syssla eller ständig aflöning,
eller från sådan beställning med pensionsrätt algått; eller ock
e) såsom ledamot tillhörer någon af de i hufvudstaden inrättade Kongl, akademier,
eller vid universitets-fakultet förvärfvat doktors- eller magister-grad.
§ 6.
Delegare i bolag, som är grundadt på aktier, ställda till innehafvaren, äro i
denna egenskap ej valberättigade. Andra bolagsdelegare må, i förhållande till
hvarderas styrkta andel i bolagets fasta egendom eller uppskattade årliga inkomst,
utöfva valrätt under de vilkor och i den ordning, som för annan fastighetsegare
eller näringsidkare äro föreskrifna.
Konslilulions-Utskollels Memorial, JM 7.
29
§ 7-
Ej må valrätt tillkomma:
a) den, som icke vid valet eger och minst i tre sednast förflutna år innehaft
svensk medborgarerätt;
b) den, som, ehuru 23 år gammal, befinnes under förmynderskap;
c) den, som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och icke kan
styrka sig hafva dem godtgjort, eller i laga ordning blifvit från deras kraf befriad;
d) den, som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval mot vedergällning
afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfvat andras;
e) den, som blifvit dömd förlustig medborgerligt förtroende eller rätt att
föra andras talan, eller förklarats ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas;
f) den, som blifvit för groft och vanfrejdande brott sakfälld eller derför är
i häkte inmanad eller under framtiden ställd.
§ 8.
Valrätt för yrke må ej utofvas af någon, som är i annans enskilda tjenst
eller ständiga arbete anställd, ej heller af den, som försörjer sig endast med tillfälligt
arbete hos andra personer.
§ 9-
För syssla såsom vaktbetjent eller för dermed jemnförlig befattning må valrätt
ej utöfvas.
§ io.
I val till elektorer ega alla röstberättigade att deltaga.
§ H
Omedelbara valmän på landsbygden äro:
l:o de, som ega eller med stadgad åborätt, eller såsom fideikommiss, innehafva
i mantal satt fast egendom, uppgående till minst ett helt hemman, eller
annan fast egendom eller bergsbruk, uppskattad till minst 8,000 R:dr;
2:o de, som arrendera i mantal satt fast egendom, uppgående till minst fyra
hela hemman, eller annan fast egendom eller bergsbruk, uppskattad till minst
32,000 R:dr;
3:o de idkare af handel, fabr i ksrörelse, handtverk eller annat yrke, hvilka
skatta för årlig inkomst af minst 800 R:dr;
4:o de embets- eller tjenstemän, som af embetet eller tjensten åtnjuta i upp
-
30
Konslilutions-Ulsholtets Memorial, JVs 7.
skattad ärlig inkomst minst 800 R.dr, så ock de, som med rättighet till pension
afgått från embete eller tjenst, hvaraf de sådan inkomst njutit.
§ *2-
Vid beräkning af hemmantal efter denna lag, vare, der förmedling skett, förmedlade
hemmantalet gällande.
Då beräkning sker efter Riksdaler, skall dermed förstås Riksdaler Riksgäldssedlar.
§ 13
Vid val för landsbygden eger hvarje valberättigad blott En röst.
§ 14.
I de städer, der omedelbar valrätt hittills egt rum, skola valen äfven hädanefter
omedelbart ulöfvas, dervid de valberätligades röster beräknas sålunda:
För bevillning af till och med En Riksdaler, påförd under uästförutgångne
året för egendom eller inkomst, räknas En röst, och för hvarje Riksdaler derutöfver
ytterligare En röst till och med Fyratio Riksdaler. Högre bevillningsbelopp
må dock ej till mera än F"yratio röster berättiga.
§ is
I de städer, som hittills valt riksdagsmän genom elektorer, kommer valet att
utöfvas:
dels genom elektorer, hvilkas antal bestämmes till En för hvart hundrade af
stadens hela folkmängd. I dessa val deltaga alla stadens röstberättigade innevå
nare,
hvardera med En röst;
dels också omedelbart af dem, som
a) ega fast egendom, uppskattad i värde till minst 8,000 R:dr;
b) idka handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat yrke med uppskattad
årlig inkomst af minst 800 R:dr;
c) innehafva embete eller tjenst, deraf årliga inkomsten är uppskattad till
minst 800 R:dr.
Valet sker af eleklorerne och de omedelbara valmännen gemensamt, dervid
de alla ega lika röst.
§ 16-
I stad må valsätt förändras ifrån det i 14 till det i 15 § föreskrifna, eller
tvärtom, då stadens röstberättigade innevånare sådant besluta efter den grund,
som den förre af dessa §§ stadgar, och Riksförsamlingen beslutet gillar.
Konslilutions-Ulskottets Memorial, JYs 7.
31
§ 17
Rösträtt må ej tillkomma annan valberättigad än den, som vid tillfället personligen
sig inställer.
Valbarhet.
§ 18.
Valbar till elektor för väljande af riksdagsman i andra kammaren är en
hvar valberättigad, som eger rösträtt inom det pastorat, för hvilket, eller i den
stad, der elektorsvalet sker.
§ 19-
Valbar till riksdagsman i andra kammaren är hvar och en valberättigad, som
bekänner sig till Evangelisk-Lutherska eller Reformerta läran. Riksdagsman lör
landsbygd skall dock vara röstegande inom det distrikt eller det län, för hvilket
valet sker, och riksdagsman för stad röstegande inom staden eller der flere städer
äro förenade till ett valdistrikt, inom en af dem.
§ 20.
Valbar till ledamot i de valnämnder, som ega att utse ledamöterne i första
kammaren, är en hvar inom länet boende, som till riksdagsman i andra kamma
ren
valbar är.
§ 21
Valbar till riksdagsman i första kammaren är hvar och en till riksdagsman
i andra kammaren valbar, äfven om han ej eger rösträtt inom dét distrikt, för
hvilket valet sker; dock skall han, året förr än valet hålles, hafva uppnått 35
8rs ålder.
§ 22.
Derest riksdagsman försättes i omyndighetstillstånd, eller nödgas sin egendom
till borgenärer afstå, eller varder förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval mot
vedergällning afgifvit sin röst, eller på sådant sätt värfvat andras, eller varder
dömd förlustig embete eller medborgerligt förtroende, eller för vanfrejdande brott
sakfälles eller ställes under framtiden, skall hans riksdagsmanna-befattning genast
upphöra.
32
Konstitutions-Ulskottets Memorial, M 7.
§ 23.
Den, som riksdagsmanna-befaltning innehaft, kan dertill åter väljas, om lian
då valbar är.
Valsätt.
§ 24.
Hvar och en eger utöfva den valrätt honom tillkommer, för egendom, der
egendomen är belägen; för näringsinkomst, der han för yrket skattar, och valrätt
efter annan grund, der han är mantalsskrifven.
§ 25.
Alla val till elektorer, till ledamöter i valnämnd och till riksdagsmän i andra
kammaren, så väl på landsbygden som i städerne, ske muntligt och öppet.
§ 26.
För val af elektorer skall på landsbygden hvarje socken utgöra serskildt valdistrikt.
Vilja liera socknar, som till samma pastorat höra, förena sig om samfäldt
elektorsval, stånde det dem fritt.
Antalet af elektorer bestämmes så, att en elektor utses då socknens hela
folkmängd icke uppgår till ett tusende, två för lulla l,000:de intill 1,500 o. s. v.
en för hvarje 500:de.
Finner valförsamlingen så nödigt, må den, då elektorsval sker och på enahanda
sätt, utse suppleant, för att, i händelse af elektors förfall, i dennes befattning
inträda.
Elektors- och suppleantval verkställas i socknestämma, hvars ordförande är
valförrättare.
§ 27.
De i näslförestående § omnämnde elektorer sammanträda länsvis å gemensam
valort, då lör hvarje krets densammas elektorer utse En riksdagsman.
§ 28.
Sedan elektorerne förrättat de efter 27 § dem serskildt tillkommande val,
skola samtlige elektorerne sammanträda med de omedelbara valmännen inom länet,
för att gemensamt med dem och i en omröstning välja det antal riksdagsmän,
som genom sådant val skall för länet utses, enligt den i 3 § omtalade fördelning.
Elek
-
Konstilulions-Ulskotlels Memorial, M 7.
33
Elektor, som derjemte omedelbar valman är, eger, vid riksdagsmannaval enligt
denna §, dock ej mera än En röst.
§ 29.
Den ort, hvarest riksdagsmannaval efter 27 och 28 §§ skall verkställas, har
Konungens Befallningshafvande i länet att utsätta så nära länets medelpunkt, som
lämpligen ske kan.
Valförrättare är den domhafvande å landet, inom hvars domsaga valorten är
belägen, eljer om till valort är utsedd stad, hvartill gränsa flera domsagor, den
domhafvande i en af dessa domsagor, som hofrätten på Konungens Befallningshafvandes
anmälan dertill förordnar.
§ 30.
De liesta rösterna bestämma utgången af valen till ledamöter i andra kammaren.
Hafva (lere erhållit lika många röster, och valet derigenom är oafgjordt,
skall dem emellan genom ny omröstning skiljas. Skulle äfven då lika röstetal
emellan två eller flere inträffa, anställes lottning.
Sedan hvartdera riksdagsmannavalet för landsbygden skett, förrättas vid samma
tillfälle, efter de serskilda valsätten, val till lika många suppleanter.
Suppleanter för de riksdagsmän, hvilka väljas enligt 28 §, inträda i kammaren
i den ordning erhållet röstetal bestämmer. Vid lika röster afgöres företrädet
genom lottning.
§ ålstad,
som utgör eget valdistrikt, och der valrätt utöfvas endast omedelbart,
må, der så nödigt finnes, fördelas i valkretsar, hvarom Konungens Befallningshafvande,
efter Magistratens hörande, eger förordna. Hvarje sådan krets förses med
en valbyrå, inför hvilken hvarje inom valkretsen valberättigad röstar på så stort
antal personer, som motsvarar det för hela staden bestämda antal riksdagsmän.
Valförrättningarue skola vid dessa valbyråer samtidigt företagas. De dervid förda
omröstningsprotokoll samlas i stadens hufvudbyrå, hvarest genom sammanräkning
skall utrönas hvilken eller hvilka personer genom Hesta rösterna blifvit till riksdagsmän
för staden utsedde.
§ 32.
I stad, som utgör eget valdistrikt, och der riksdagsmannavalet är öfverlåtet
åt elektorer och omedelbart röstegande, på sätt 15 § bestämmer, kan för elek—
Bih. till B. St. Prot. 1830 & 1851. 3 Sami., 7 Haft. 5
34
Konstilutions-Utskotlels Memorial, M 7.
torsvul samma indelning uti valkretsar ske, som i nästförestående § är för riksdagsmannaval
medgifven; men elektorerne och de omedelbart röstegande skola derefter
sammanträda till gemensamt val, dä hvar och en af de väljande röstar på
lika mänga personer, som antalet är af de riksdagsmän, staden skall tillsätta.
§ 33.
Vid val i stad till elektor eller till riksdagsman i andra kammaren skall
Magistratens ordförande vara valförrättare.
Är stad i flera valkretsar fördelad, för val till antingen elektor eller riksdagsman,
åligger valförrättningen vid hufvudbyrån Magistratens ordförande och vid
hvarje af de öfriga valbyråerne, en annan ledamot af Magistraten.
§ 34.
Då valdistrikt består af flera städer, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
tillkommer Konungens Befallningshafvande i det eller de län, der dessa städer
äro belägna, att utse en af dem till valdistriktets hufvudort.
I de till gemensamt valdistrikt hörande städer skall riksdagsmannaval liktidigt
anställas å dag, som Konungens Befallningshafvande i det län, der hufvudorten
är belägen, utsätter. Valprotokollet, fullständigt utvisande huru och på
hvilka rösterna fallit, skall till den valförrättande i hufvudorten ofördröjligen insändas
af valförrättarne i distriktets öfriga släder. Den valförrättande i hufvudorten
skall då, efter samtliga valprotokollerna, sammanräkna de röster, hvarje under
omröstning kommen person inom distriktet undfått, samt förklara den af
dessa, som erhållit högsta röstantalet, vara till riksdagsman för valdistriktet
utsedd.
§ 33.
Om stad, som eger att utse riksdagsman både genom elektorer och omedelbart
väljande, är förenad i valdistrikt med stad, som utöfvar sin valrätt endast
omedelbart, skall i förstnämnde stad den bevillning för egendom och inkomst, som
nästförutgångne året blifvit påförd alla röstberättigade, sammanräknas; dock att
- det belopp, hvarmed bevillningen för någon öfverskjuter Fyratio R:dr, uteslutes.
Den vid sådan sammanräkning erhållna summan delas lika på hela antalet af stadens
elektorer och omedelbare valmän, och qvoten visar huru stort röstetal hvar
och en i valet deltagande anses hafva afgifvit.
Konstitutions-Utskoltets Memorial, M 7.
35
§ 36.
Till den valnämnd, som har att verkställa riksdagsmannaval till Första kammaren,
skall, sedan riksdagsmän i Andra kammaren blifvit, enligt 27 och 28 §<K,
valde, vid samma tillfälle för landsbygden utses Tjugufyra ledamöter, på det sätt att
samtlige elektorerna gemensamt och i en omröstning välja Tolf, och omedelbara
valmän på enahanda sätt äfvenledes Tolf.
Den eller de städer inom länet, som hafva egen Jurisdiktion, utse, efter samma
grund, som de välja riksdagsmän, Sex ledamöter i nämnden, om folkmängden i
länets städer utgör minst Sex Tusen, och Tre om den ej dertill uppgår.
Efter hvardera af förenämnde val utses suppleanter till en tredjedel af de ordinarie
ledamöternas antal, att ingå i den ordning de röster erhållit.
Valprotokollerne ej mindre för städerne än för landet insändas till Konungens
Befallningshafvande, som låter valet i länet allmänneligen kungöras.
§ 57.
Stockholms stads riksdagsmän i Första kammaren utses genom en valnämnd af
Fyratioåtta personer, af hvilka stadens serskilda valkretsar hafva att bland stadens
innevånare, efter samina grund, som gäller för riksdagsmannavalen, välja hvardera
lika antal.
§ 58.
Ledamöterna i de valnämnder, som i nästförestående 2:ne §§ omförmälas,
qvarstå i sin befattning under Två år och böra sålunda äfven återbesätta de ledigheter
i Första kammaren, som under tiden genom dödsfall eller af annan anledning
kunna uppstå.
Varder ledamot af valnämnd till riksdagsman utsedd, upphör hans förstberörde
befattning.
§ 39.
Då val till ledamot i Första kammaren bör anställas, skall valnämnden på
Konungens Befallningshafvandes kallelse, i residensstaden eller å annat lämpligt ställe
inom länet sammanträda. Vid valförrättningen förer den af nämndens ledamöter
ordet, som nämnden dertill utser.
§ 40.
Ledamöterna i valnämnd skola rösta muntligt och öppet och ega hvardera lika
röst. Då valnämnd har att vid samma tillfälle tillsätta flere riksdagsmän, röstas för
hela antalet på en gång.
36
Konstitutions utskottets Memorial, M 7.
En hvar, pä hvilken vid första omröstningen flere an hälften af nämndens
samtlige ledamöter röstat, skall anses vara till riksdagsman vald. Har, vid denna
omröstning, det antal, som bör väljas, icke blifvit till fullo tillsatt, skall för återstoden
af detta antal ånyo omröstas. Varder äfven vid denna omröstning rösterne
så delade emellan flere personer att icke sådan pluralitet vinnes, som här ofvan är
sagd, skal], för tillsättning af återstående ledigheterne, den, som undfått de flesta
rösterna, blifva föremål för uv omröstning. Vinner denne icke heller då sådan pluralitet,
skall den, som näst honom erhållit flesta rösterna, underkastas enahanda
omröstning, och, i händelse af lika utgång för denne, de öfrige, som röster undfått,
hvar efter annan, i den ordning flertalet af röster på dem fallit. Inträffar den händelse,
att två eller flere personer, öfver hvilka röstas bör, undfått lika röstetal, skall
först votering företagas om den ordning, hvaruti de böra till omröstning framställas.
Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit ofvanlöreskrifne
pluralitet, bör slutlig omröstning anställas öfver alla dem, som vid
den andra omröstningen blifvit satta i fråga; och skall den, som då erhållit de
flesta rösterna, anses behörigen vald. Vid lika röster under denna sista omröstning,
afgöres valet genom lottning.
§ 41.
Det valdistrikt, som har blott En ledamot i Första kammaren, skall anställa
nytt val hvart Sjette år eller näst före hvar tredje lagtima riksdag; det, sorn har
två ledamöter, skall välja ånyo till två lagtima riksdagar af tre; det, som har tre
ledamöter, skall välja ånyo hvartannat år, eller en ledamot till hvar lagtima riksdag;
och det, som har fyra ledamöter, skall välja en ledamot till hvardera af två lagtima
riksdagar och Iva ledamöter till den tredje o. s. v.
§ 42.
Hos Konungen göres af Riksförsamlingen vid hvarje riksdags slut anmälan om
de ledigheter i Första kammaren, som skola till påföljande lagtima riksdag genom
val fyllas; till följd hvaraf Konungen förständiga!' Dess Befallningshafvande i länen
och i Slockholm att föranstalta om valens verkställande.
Riksförsamlingen gore äfven hos Konungen anmälan orri de ledigheter bland
riksdagsmän i båda kamrarue, som under riksdag inträffa och innan dess slut böra
fyllas, och Konungen anbefaller med anledning deraf Dess Befallningshafvande att
ombesörja det nya val hållas eller suppleanter inkallas.
Ledigheter i båda kainrarne, som genom dödsfall eller annorledes emellan riksdagar
inträffa, skola serskildt för återstoden af den tid, som afgångne riksdagsmän
Konslitutions-Utskoltets Memorial, M 7.
37
egt att befattningen innehafva, fyllas på sätt här förut är sagdt, hvarom Konungens
Befallningshafvande har att förordna.
§ 43.
De tjenstemän, som skattskrifning verkställa, åligger hvar i sin ort det år, då
lagtima riksdag inträffar, äfvensom när Konungen till urtima riksdag anbefallt nya
val, att efter sednaste skattskrifnings- och taxeringslängder uppgöra noggranna och
fullständiga serskilda förteckningar för landsbygden dels å alla, som röstberättigade
äro, och dels å dem, som ega omedelbar valrätt: — och skola röstlängderne upprättas
å de förstnämnde för hvarje Socken eller under landets Jurisdiktion lydande
stadsförsamling, samt å de sistnämnde för hvarje fögderi.
För städerna skall, der valen ske endast omedelbart, utsättas hvars och ens
röstetal, och, der rösträtten utöfvas både genom elektorer och omedelbart, serskild
längd uppgöras å de omedelbara valmännen.
Röstlängder, som för lagtima riksdag upprättas, skola derjemte i serskild kolumn
upptaga alla röstberättigade, som nästförutgångne året fyllt 35 år och således
äro till ledamöter i Första kammaren valbare.
Inom Maj månads slut det år, då lagtima riksdag inträffar och, när Konungen
till urtima riksdag påbjudit nya val, inom två veckor efter kungörandet af sådant
påbud, skall röstlängd aflemnas, för dem på landsbygden, som böra utöfva sin valrätt
genom elektorer, till vederbörande Kyrkoherde, och för stad med egen Jurisdiktion
till Magistraten. Kommer ej röstlängd inom tid, som nu sagd är, skall
Kyrkoherden eller Magistraten sådant ofördröjligen anmäla hos Konungens Befallningshafvande,
som då genast fogar anstalt, alt den aflemnad varder.
Röstlängder öfver dem, som på landet äro berättigade alt i omedelbart val
deltaga, skola inom lid, som förut nämnd är, insändas till Konungens Befallningshafvande,
för att derefter öfverlemnas till den Domhafvande, af hvilken valet bör
förrättas.
§ 44.
Då röstlängd för elektorsval på landet samt för elektors- och riksdagsmannaval
i stad kommit vederbörande Ky rkoherde eller Magistrat tillhanda, skall Kyrkoherden
eller Magistraten ofördröjligen inom distriktet kungöra, att längden under fjorton
dagars tid finnes tillgänglig för dem, som åstunda att densamma granska.
Röstlängderne för omedelbara val på landet skall Konungens Befallningshafvande
allmänligen i länet kungöra, och derjemte tillkännagifva, att dessa längder under
fjorton dagars tid före valet skola för ytterligare granskning finnas alt tillgå hos
38
Konslitutions-Utsliollels Memorial, JM 7.
den Domhafvande, till hvilken, enligt 43 <§, Konungens Befallningshafvande bör dem
öfverlemna.
§ 45-
Elektorsval, der det föreskiifvet är, skall hållas minst Åtta dagar före riksdagsmannaval.
Kungörelse om elektorsvalet skall Kyrkoherde på landet eller Magistrat
i stad utfärda och låta i pastoratets eller stadens kyrkor uppläsas minst fjorton dagar
förut, om lagtima riksdag, och minst Åtta dagar förut om urtima riksdag förestår.
Skulle i någon socken offentlig Gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungö
relsen
uppläsas bör, skull vederbörande kronobetjent, på presterskapets anmodan,
kungörelsen skyndsamt från gård lill gård kringsända.
Vill någon göra anmärkning vid den röstlängd till elektorsval, som i 44 §
omtalas, varde anmärkningen framstäld innan valet börjas och pröfvad af de röstegande,
hvilka anmärkningen ej rörer. Gillas den, rättas röstlängden derefter.
Efter elektorsval skall ordföranden utskrifva och med sitt namn styrka utdrag
af valprotokollet, hvilket såsom fullmakt för riksdagsmannaval^ meddelas den eller
dem, som fått sig elektorsbefattuingen uppdragen.
§ 46.
Val till riksdagsmän i Andra kammaren skall, för lagtima riksdag, hållas i
förra hälften af Augusti månad det år, då riksdagen begynner. Har Konungen för
urtima riksdag anbefallt nya val, skola de hållas så snart ske kan.
Valen skola i landsdistrikt minst Trettio och i stadsdistrikt minst Fjorton dagar
förut, om lagtima riksdag förestår, samt för urtima riksdag minst Fjorton dagar
förut på landet och minst Åtta dagar förut i stad kungöras.
Kungörelsen skall valförrättaren utfärda och låta uppläsa på samma dag i alla
valdistriktets kyrkor. Är inom distriktet kyrka, der Gudstjenst ej förrättas den dag
kungörelsen uppläsas bör, förbålles såsom i näslförestående § om kungörelses kringsändande
är stadgadt.
§ 47.
Vid riksdagsmannaval till Andra kammaren, vare sig på landet eller i stad,
skall valförrättaren biträdas af fyra före valets början utsedda personer, hvilka det
åligger att deltaga i rösternas sammanräkning, i pröfningen angående de afsägelser
af riksdagsmanna-uppdrag, som möjligen vid sjelfva valtillfället anmälas, samt i afgörandet
af andra frågor, som i och för valet kunna förekomma. De hafva, vid
besluts fattande, hvardera lika röst med valförrättaren. Till befattningen må de af
valförrättaren bland närvarande valmän utses, så framt icke någon af valmännen
Konslitutions-UtskoUels Memorial, M 7.
39
påyrkar deras tillsättning genom val, i hvilket fall sådant verkställes af tillstädesvarande
valmän medelst omröstning, hvarvid alla ega lika röst.
Yill någon vid val, deri omedelbara valmän deltaga, göra anmärkning vid den
röstlängd för de omedelbara valmännen, som i 44 § omtalas, varde anmärkningen
framställd innan valet börjas och pröfvad på sätt nu är sagdt om frågor i allmänhet,
som vid val förekomma. Gillas anmärkningen, rättas röstlängden derefter.
§ 48.
Valet till den Nämnd, som för Stockholm bör tillsätta ledamöter i Första
kammaren, verkställes å serskild dag i sednare hälften af Augusti månad det år, då
lagtima riksdag inträffar.
§ '<9
Val till riksdagsmän i Första kammaren förrättas i September månad det år,
då lagtima riksdag inträffar.
§ 50.
De Nämnder, som välja riksdagsmän till Första kammaren, ega jemväl meddela
beslut uppå afsägelser af dylik befattning, när sådane anmälas, vare sig innan tiden
för den valde är inne att i befattningen inträda eller mellan riksdagarne, under den
tid, för hvilken han blifvit vald.
§ 51.
Ofver hvarje valförrättning skall protokoll föras: vid riksdagsmannaval till Första
kammaren, af den tjensteman, Konungens Befallningshafvande dertill förordnar,
samt, vid val till Andra kammaren, af valförrättaren. Protokollet justeras vid förrättningens
slut och påtecknas, till bevis derom, af minst två bland valmännen.
Protokoll och handlingar, som till valförrättningen höra, skola förvaras, lör val
till Första kammaren, af Konungens Befallningshafvande och, för val till Andra kammaren,
af valförrättande Domhafvande:! eller Magistraten.
§ 52.
Är frånvarande vald till elektor, eller till ledamot i valnämnd, eller till riksdagsman,
eller till suppleant för någon af dessa; skall ordföranden eller valförrättaren
honom derom utan dröjsmål underrätta.
§ 53.
Biksdagsman, som vald blifvit, må ej godtyckligen kunna sig från befattningen
undandraga.
40
Konstitulions-Ulskotlets Memori £. M 7.
Såsom giltiga skäl för afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag skola anses:
l:o de hinder allmänna Lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver Sextio år;
5:o att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat Tre riksdagar.
§ 54.
Är någon mod åtgärd vid valförrättning missnöjd, må han hos Konungens Befallningshafvande
i valorten anföra besvär. Ilan skall för sådant ändamål af ordföranden
eller valförrättaren äska behörigt protokollsutdrag, hvilket, genast eller inom
högst två dagar derefter, bör till klaganden utlemnas. Klaganden må sedermera,
inom Åtta dagar efter det beslutet fattades, ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande,
som genast infordrar vederbörandes förklaring inom den för hvarje
ort brukliga kortaste tid och, efter förklaringens inhändigande, sist inom nästa dags
utgång sitt utslag i målet meddelar. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag
missnöjde eger att, inom Åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens
Befallningshafvande inlemna sina besvär, ställda till Konungen. Åliggande Konungens
Befallningshafvande att dessa besvär, jemte egen och vederbörandes förklaringar,
till Konungen ofördröjligen insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt
upplagas och afgöras.
§ 55.
Derest någon vid samma tid varder vald till ledamot i endera kammaren för
liera distrikter, eller ledamot i Andra kammaren varder till ledamot i den Första
utsedd, må på den valde ankomma att bestämma, hvilketdera valet han antager.
Dock åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande i distriktet, der han
blifvit vald men uppdraget ej mottagit, härom göra skyndsam anmälan.
§ 56.
Uti riksdagsmannaval må icke någon embets- eller tjensteman obehörigen inverka.
Den det gör, miste sysslan.
Beträdes någon annan att genom löften eller hotelser hafva stört valfriheten,
straffas han på sätt allmän Lag bjuder.
§ 57.
Vid val må ej andra vara tillstädes, än de, som i valet deltaga, och den eller
de embets- och tjenstemän, som med förrättningen hafva befattning.
§ 58.
Konslitutinns-Utskotlets Memorial, JM 7.
41
§ *8-
Riksdagsmanna-fullmaklerna underskrifvas och utfärdas ofördröjligen, för ledamot
i Första kammaren af ordföranden och minst Fyra medlemmar i den Nämnd,
som verkställt valet, och för ledamot i Andra kammaren af valförrättaren och de
honom till biträde vid valet utsedde valmän.
Fullmakterna böra hafva följande lydelse:
Till Första kammaren.
»I kraft af föregånget riksdagsmannaval inom N. N. Län (eller Stockholms stad)
varder N. N. härmed befullmäktigad att i Sex ar, räknade från nästinstundande riksdags
början (eller — vid serskildt inträffad ledighet — intill den år — inträffande
lagtima riksdag) vara ledamot i Riksförsamlingens Första kammare.» (Ort och tid).
Till Andra kammaren.
»Vid denna dag anstäldt val i N. N. Län f(i N. N. stad) (för N. N. städer)]
har N. N. [(af elektorerne) (af elektorerne och de omedelbara valmännen gemensamt)]
blifvit tili ledamot i Riksförsamlingens Andra kammare utsedd för den lagtima
riksdag, som ar utsatt att hålfas i N. N. och alt den — — — taga sin
början; äfvensom för den eller de urtima riksdagar, som innan nästföljande lagtima
riksdag kunna komma att hållas, så framt ej Konungen till sådan urtima riksdag
anbefaller i bela riket nya val: och varder till bevis och fullmakt delta meddeladt.»
(Ort och tid).
§ 89.
Suppleant, som i ordinarie ledamots ställe inträder i riksdagsmannabefattniugen,
skall dertill styrka sin behörighet genom utdrag af valprotokollet.
Förfall för ordinarie riksdagsman eller för företrädesrätt-egande suppleant profves
af kammaren, enligt 9 § R. O.
§ 60.
De tjensteman, på hvilka röstlängders upprättande ankommer, så ock valförrättare,
som det tillhörer att hålla elektorsval eller val till riksdagsmän i Andra kammaren,
skola, äfvensom Konungens Refallningshafvande, vid underlåtenhet af hvad
dem, enligt denna grundlag, åligger, ansvara såsom för tjenstefel.
ttih. till R. St. Prol. 18.H0 & 1#S1. 5 Sami., 7 77a/t. 6
42
Konstitutions-Utskottets Memorial, M 7.
§ 61-
Riksdagsman, som icke i rätt tid sig inställer, skall vara sitt riksdagsmannaarvode
för den tid han uteblifver, förlustig och, så vida ej laga förfall visas kan,
till Statsverket böta ett lika belopp.
§ 62.
Under riksdags lopp må riksdagsman ej kunna från sin befattning afgå utan
styrkt laga hinder och bifall af den kammare, hvartill han hörer.
F örslag
till
Riks <lags-Or Aning*.
Allmänna bestämmelser.
% 1
Svenska folkets representationsrätt utöfvas af Riksförsamlingen, hvilken, i kraft
af rikets Regeringsform, till lagtima riksdag sammankommer hvartannat år, den 13
November, eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter.
§ 2.
Till urtima riksdag kallas Riksförsamlingen då Konungen så nödigt finner, äfvensom
vid de utomordentliga fall, hvarom i Regeringsformens 50:de, 51:sta, S2:dra
och 53:dje §§ förmäles; dock må vid urtima riksdag förekomma endast det eller
de allmänna ärenden, som föranledt riksdagen, eller af Konungen eljest för Riksförsamlingen
framläggas, samt hvad med dessa ärenden slår i oskiljaktigt sammanhang.
Inträffar lagtima riksdag innan urtima riksdag slutad är, varder urtima riksdag
upplöst.
§ 3-
Riksförsamlingen sammanträder på tvänne kamrar, den första och den andra.
§ 4-
Ledamöterne af Riksförsamlingen benämnas riksdagman. Deras antal äro i
första kammaren etthundratjugu och i andra kammaren etthundrafemtio.
Konslitutions-Utskollets Memorial, M 7.
43
§ 5.
Förslå kammarens ledamöter väljas för trenne lagtima och deremellan inträffande
urtima riksdagar. De skola till en tredjedel för hvarje lagtima riksdag afgå
och med nya val ersättas.
§ 6.
Andra kammarens ledamöter väljas för hvarje lagtima riksdag. Dessa val gälla
äfven för urtima riksdag, som innan nästföljande lagtima kan inträffa; Konungen
likväl obetaget att till urtima riksdag anbefalla nya val.
Landsbygden, hvartill äfven räknas köpingar och städer, som icke hafva egen
jurisdiktion, väljer etthundratjugu, och de städer, som hafva egen jurisdiktion, öfrige
trettio ledamöter i denna kammare.
§ 7.
Riksförsamlingens ledamöter väljas efter de grunder och på det sätt, som i
serskild Vallag äro föresluifna.
Riksdags början.
§ 8.
Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendens framträngande,
eller pest, eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för
Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt
Regeringsformen i § 49 stadgar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.
§ 9.
Riksdagsmännen skola dagen efter den, hvartill riksdagen utsatt är, inför Justitie-statsministern,
eller den Konungen i hans ställe förordnar, sina fullmakter lill
granskning uppvisa, hvarvid tre bland Riksförsamlingens ledamöter i rikets bank och
tre af fullmäktige i riksgäldskontoret böra vara tillstädes. Fullmakternas granskning,
hvars föremål är att undersöka, huruvida de blifvit i föreskrifven form utfärdade,
skall sist inom fyra dagar vara fulländad.
Hvardera kammaren tillkommer sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets
utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, än ock för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna grund
-
u
Konslitulions-Utsholtels Memorial, M 7.
lag, anmärkning feger rum. I sednare fallet bör frågan, så framt den är ostridig,
afgöras af kammaren, men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvisas.
§ 10.
Så snart riksdagsmanna-fullmakterne undergått den i 1 mom. af nästförutstående
§ föreskrifna granskning, bör derom hos Konungen anmälan göras af
Justitie-statsministern eller den i hans ställe förordnad är. Konungen utnämner
då, bland hvardera kammarens ledamöter, dess talman och vice talman.
Talmännen och vice talmännen aflägga inför Konungen följande ed:
»Jag N. N., utnämnd och förordnad, att vid detta riksmöte vara talman (vice
talman) i Riksförsamlingens första (andra) kammare, lofvar och svär, vid Gud och
Hans heliga evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och
försvara Konungamakten och Riksförsamlingens rättigheter, i öfverensstämmelse med
rikets Regeringsform. Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad rikets öfriga
grundlagar. Detta allt lofvar jag troget bålla, så sannt mig Gud hjelpe tili lif
och själ.»
Då, vid något af de fall, 50:de, 52:dra och 53:dje §§ Regeringsformen omförmäla,
Riksförsamlingen, endast på de i samma grundlags S4:de § nämnde vederhörandes
kallelse, till riksdag sammanträder, eger hvardera kammaren att bland sina
ledamöter välja talman och vice talman, hvilka inför kammaren aflägga den föreskrifne
eden.
§ 11
Hvardera kammaren eger utse och förordna sin sekreterare.
Den betjening, som hvardera kammaren i öfrigt för sig under riksdagen anser
nödig, skall af talmannen och två af kammaren dertill utsedde ledamöter, efter
samråd med sekreteraren, tillsättas.
§ 12-
Konungen låter, genom en härold, utlysa tiden, dä riksdagen öppnas skall,
sist till åttonde dagen efter den, som ar till riksdagens början bestämd. Riksförsamlingens
ledamöter skola då, sedan gudstjenst för dem hållen är, sammankomma
på rikssalen. Der förer Konungen sjelf, eller, då Han så för godt finnér, någon
af Stals-ministrarue ordet och meddelar Riksförsamlingen berättelse om hvad i rikets
styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit. Första kammarens talman träder
derefter inför Konungen och framför Riksförsamlingens underdåniga vördnad.
Konslitulions-Utskottels Memorial, M 7.
45
Tillsättning af Utskott.
§ 13
Å hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter riksdagens öppnande,
tillsättas:
Ett Gransknings-utskott;
Ett Lag-utskott;
Ett Stats- och Bevilluings—utskott;
och ett Banko-utskott.
Gransknings-utskottet skall bestå af tjugu, Lag-utskottet af sexton, Stats- och
Bevillnings-utskottet af tjugufyra och Banko-utskottet af aderton ledamöter.
Då fråga i Riksförsamlingen af Konungen, eller i endera kammaren af riksdagsman
väckes att stifta, andra eller upphäfva grundlag, skall, för sådan frågas behandling,
äfven tillsättas ett Konstitutions-utskott, bestående af tolf ledamöter.
Alla dessa utskott väljes lill halfva antalet från hvardera kammaren.
§ 14.
Derest i någondera kammaren väckes fråga, som icke tillhörer ofvan uppräknade
utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts yttrande deröfver erfordras,
skall, för frågans beredande, ett serskildt tillfälligt utskott, bestående af fem
ledamöter, inom kammaren tillsättas; kammaren dock obelaget att, under det ett
eller (lera sålunda utsedda serskilda utskott äro i verksamhet, till något af dem
hänskjuta, med föremålet för dess tillsättning likartade frågor, som sedermera inom
kammaren blifvit väckta.
§ 13-
Å urtima riksdag skola flera utskott ej bildas, än som erfordras för beredning
af det eller de ärenden, hvilka då förekomma. '
§ 16-
Ledamöterne i utskotten skola tillsättas genom elektorer, hvilka, vid början af
hvarje riksdag, medelst val utses till ett antal af tjugufem i hvardera kammaren;
tillkommande hvardera kammarens elektorer, ej allenast att vid utskottens första
bildande, invälja i dem det antal ledamöter, som på kammaren belöper, utan äfven
att, under riksdagen, genom nya val fylla de ledigheter, som i utskotten kunna
bland kammarens ledamöter inträffa.
Hvardera kammarens elektorer välja inom sig ordförande.
46
Konslitulions-Utskottets Memorial, JYs 7.
§ 17
Utskotts-elektorerne skola, vid fullgörande af dem åliggande förrättningar, vara
fulltalige. Fördenskull böra suppleanter, till det antal kamrarne ega att bestämma,
utses för att, när förfall för elektorer inträffa, i deras befattning inträda.
§ 18-
Stats-råds ledamot må icke deltaga i val af utskotts-elektorer, ocb kan ej heller
till ledamot i utskott väljas.
Justitieråd må icke väljas till ledamot i utskott.
Den, af hvilken Riksförsamlingen kan omedelbart fordra redo och ansvar, må
ej deltaga i val till utskotts-elektorer eller till elektor utses, men är dock valbar
till ledamot i utskott, der redovisning för haus egna embetsåtgärder icke kan förekomma.
§ 18.
Ledamöterne i utskotten utse genom val inom sig ordförande och vice ordförande.
Intilldess sådant val försiggått, skall förpligtelse» att sammankalla utskott, bildadi
genom val från begge kamrarne, äfvensom ordförandet i sådant utskott, tillkomma
den ledamot, som första kammarens elektorer på sin vallista gifvit främsta
rummet. I utskott, sammansatt af ledamöter blott från endera kammaren, skall detta
åliggande tillhöra den ledamot, hvilken denua kammares elektorer på deras vallista
först uppfört.
§ 20.
1 de tillfälliga utskotten skola ledamöterne inom sig, för hvarje serskildt mål,
utse en föredragande, hvilken det derjemte åligger att skriftligen uppsätta utskottets
yttrande i ämnet.
§ 21-
I de ständiga utskotten tillsättes sekreterare af ordföranden, gemensamt med
vice ordföranden och en tredje ledamot, som af utskotlet dertill blifvit utsedd. På
lika sätt, men efter samråd med sekreteraren, antages dessa utskotts öfriga betjening.
Om göromålen i Konstitulions-utskoltet påkalla biträde af betjening, hvarom
utskottet sjelf eger att besluta, skall tillsättningen ske på ofvannämnde sätt.
§ 22.
Derest göromålen inom något utskott så ökas, alt de anses ej kunna med det
vanliga antalet af ledamöter bestridas, må det stå utskottet fritt att anhålla om för
-
Knnstäulions-Utskottets Memorial, M 7.
47
stärkning; ankommande dock beviljandet deraf pä kamrarnes sammanstämmande beslut,
derest utskottet, som förstärkningen begär, består af ledamöter från dem hegge,
men i annat fall på den kammare, af hvilket utskottet blifvit tillsalt.
§ 25.
Nar utskottsledamot, genom förfall hindras att sin befattning utöfva, skall af
vederbörande elektorer en suppleant utses att ledamotsbefattningcn i utskottet under
tiden fullgöra.
§ 24.
Då ledamot af utskott två gånger å rad från utskottets sammanträden, utan
laga förfall, sig afhållit, bör ordföranden sådant bos vederbörande kammare anmäla,
på det annan ledamot i utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
2
Arendernas beredning.
§ 25.
Alla utskott skola inom fyra dagar från den, då de tillsatta blifvit, sammanträda
och sätta sig i verksamhet. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de
yttranden, som på dem ankomma.
% 26.
Gransknings-utskottet åligger att äska de i Konungens Stats-råd förda protokoll,
mod undantag af dem, som angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka
endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras.
Efter tagen kännedom af dessa protokoll, skall utskottet afgifva utlåtande ej mindre
öfver anmärkningar, som inom någondera af Riksförsamlingens kamrar tilläfventyrs
blifvit emot ledamöter af Stals—rådet, i och för utöfningen af deras rådgifvarekali,
väckta, än ock öfver de anmärkningar, som Riksförsamlingens revisorer af statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning, kunna i deras berättelse hafva emot Konungens
rådgifvare framställt.
Finner utskottet härvid, att någon Statsråds-ledamot, eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konungen råd
gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådana öfverträdelse^
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 § af Rege
-
48
Kanst ilut iöns-Utskottets Memorial, M 7.
ringsformen förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, skall utskottet,
enligt 86 § Regeringsformen, ställa den, emot hvilken sådan anmärkning
förekommit, under tilltal inför riksrätt och målet för detta ändamål till Justitieombudsmannen
öfverlemna.
Derest Gransknings-utskottet skulle anmärka, att Stats—rådets ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, eger utskottet att hos Riksförsamlingen
göra sådan anmälan, som i 87 § Regeringsformen omförmäles.
Skulle Gransknings-utskottet finna anledning att emot någon för statsutgifterne
redovisande tjensteman yrka laga ansvar, må frågan af Riksförsamlingen kunna hos
Konungen anmälas; men ej må sådan tjensteman personligen inför utskottet eller
Riksförsamlingen till ansvar ställas, ej heller utskottet i klander af Konungens anordningar
ingå.
§ 27.
Lag-utskottet har att afgifva yttranden öfver de från kamrarne dit hänvisade
förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminaloch
kyrkolag, äfvensom till förklaring af grundlag; börande under civil- och kriminallag
äfven inbegripas de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
Det tillhörer ock J.ag-utskottet att granska Justitie-ombudsmannens till hvarje
lagtima riksdag afgifna allmänna redogörelse och årsberättelser, äfvensom hans embetsdiarier
och registratur, samt att med utlåtande deröfver till Riksförsamlingen inkomma.
§ 28.
Stats- och Bevillnings-utskottet åligger att, efter delfående af Konungens i
afseende på statsreglering och bevillning afgifna förslag, utreda och föreslå så väl
Statsverkets inkomster och utgifter, som den till de sednares bestridande nödiga
bevillnings belopp och fördelning; att yttra sig öfver de inom kamrarne väckta frågor,
som med statsregleringen eller bevillningen ega gemenskap; samt att behandla
frågor rörande Riksgäldskontorets förvaltning, inkomster och utgifter.
§ 29.
Banko-utskottet tillhörer att undersöka riksbankens styrelse och tillstånd, samt
att hos kamrarne föreslå och i mai, för hvilka utskottet fått, sig sådan makt af Riksförsamlingen
uppdragen, sjelf gifva föreskrifter om bankens förvaltning.
§ 30.
Konstilalions-Utskoltcts Memorial, JYI 7.
49
§ 30.
Då vackt fråga om stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag föranledt
tillsättning af Konslitutions-utskott, skall delta utskott med utlåtande öfver frågan lill
kamrarne inkotpma.
§ 31-
Gransknings- och Banko-utskotten, sahil, i frågor rörande Riksgäldskontorets
förvaltning, jemväl Slats- och Bevillnings—uIskotlet, må jemväl omedelbart väcka frågor
till afgörande i kamrarne.
§ 32.
När utskott finner sig behöfva af någon Konungens embetsman, eller af embetsverk,
inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger utskottet att, genom
sin ordförande, hos den Statsrådets ledamot, som Konungen dertill vid hvarje riksdag
förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande om de äskade underrättelsernas
meddelande. Detta förfarande erfordras dock ej i afseende på Statskontoret
samt Banko- och Riksgäldsverken, hvilka, i frågor om redovisning af medel,
böra alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.
Utskott må jemväl om ärenden, som äro under dess behandling, inhemta upplysning
af enskilde medborgare.
§ 33.
Derest utskottet anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende, med annat
utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på sätt utskotten derom
öfverenskomma.
§ 34.
Utskott må ej hålla öfverläggningar inför Konungen, ej eller inför Statsrådets
ledamöter i de fall, då dem, enligt regeringsformen, uppdraget är att med konungslig
makt och rätt stvra.
S 35.
Talmännen eller de, som deras ställen företräda, skola ega tillträde i utskotten,
dock utan att i öfverläggningar eller beslut deltaga. I utskott, der tysthetsed
fordras, böra de sådan ed aflägga.
§ 36.
Utskott må icke fatta beslut, derest ej minst tre fjerdedelar af ledamöternes
antal äro tillstädes.
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 5 Sami., 7 Haft. 7
KonslUutions-Ulshollets Memorial, JU T.
§ 37.
Då inom ulskolt omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid
uttagas oell förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna vid sammanräknandet
befinnas lika delade.
Hvarje närvarande ledamot är pligtig att i utskottets omröstning deltaga, så
framt han icke är af laga jäf hindrad.
Ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att i protokollsuldrag
jemte utskottets betänkande lemna kamrarne del af sin skiljaktiga mening, som
i sådant läll bör till utskottets protokoll skriftligen afgifvas. Dock må utskottets
betänkande härigenom icke uppehållas.
§ 38.
Utskottets expeditioner underskrifvas af ordföranden.
?
Arendernes behandling i kamrarne.
§ 39.
Å hvarje lagtima riksdag låter Konungen inom åtta dagar efter riksdagens öppnande,
jemlikt 60 § Regeringsformen, till Riksförsamlingen afgå proposition om statsverkets
tillstånd och behof, innefattande äfven förslag, rörande sättet att genom bevillningar
fylla hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar. Vill Konungen
å urtima riksdag sådan proposition aflåta, gäller derför enahanda stadgande.
Skrivelser och propositioner i andra mål, än här ofvan nämnda, må Konungen,
när Han under riksdagens lopp så för godt linner, Riksförsamlingen meddela.
Konungens skrivelser och propositioner lill Riksförsamlingen tillställas begge
kamrarne genom en Statsrådets ledamot. De böra alltid vara åtföljde af Statsrådets
samt i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal-
och kyrkolag, jemväl af Högsta domstolens yttrande.
§ 40.
Förslag må af riksdagsman, i den kammare han tillhör, framställas inom loppet
af tre veckor från den dag, då Konungen afgifvit sin proposition om statsverkets
tillstånd och behof. Sedermera må, med undantag af grundlagsförslag, nya frågor
icke kunna af riksdagsman väckas, utan så vida de af redan inom någondera kammaren
fattadt beslut, eller upptaget ärende, eller annan under riksdagen inträffad händelse,
omedelbarligen föranledas.
Konslilulions-Ulskotlels Memorial, JVs 7.
51
Af riksdagsman gjord motion bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas och,
då den angår stiftande eller ändring af lag eller allmän författning, jemväl innehålla
förslag till dess ordalydelse.
I en skrift må ej liera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
§ 41.
Föredragningsämnen i katnrarne äro:
l:o. Konungens skrifvelser och propositioner;
2:o. Riksdagsmäns inom ena eller andra kammaren framställda förslag;
5:o. Utskotts förslag och betänkanden;
4:o. Mål, som genom protokollsutdrag den ena kammaren af den andra
meddelas.
§ 42.
Allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma' under
begge kamrarnes öfverläggning och pröfning, må ej till afgörande i kammare företagas,
innan utskott deröfver yttrande afgifvit.
Dock må af riksdagsman väckt fråga kunna, utan föregående hänvisning till
utskott, af kammare nedläggas, om den, som frågan väckt, det medgifver, eller två
tredjedelar af kammarens närvarande ledamöter sådant besluta.
§ 45.
I händelse, vid kammares sammanträde, fråga af riksdagsman väckes, att Statsrådet,
eller någon dess ledamot, eller föredragande, sitt embete på obehörigt sätt
utöfvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas: »Det är anledning lill anmärk
ning
emot Statsrådet (den eller den ledamoten eller föredraganden), hvarom remiss
begäres till gransknings-utskottet, inför hvilket anledningen skal! uppgifvas.» Sådan
remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
§ 44.
Under Riksförsamlingens eller dess aldelningars öfverläggningar och pröfning
må icke i annat fall, eller på annat sätt, än grundlagarne föreskrifva, komma frågor
om embets- och tjenstemäns till- eller afsättande, regerings- och domaremakternas
beslut, resolutioner och utslag, enskilde medborgares och korporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.
§ 45.
Hvar och en allmän fråga, som i kammare första gången förekommer, skall, så
52
KonslitulionsUtslcollcts Memorial, JYs 7.
framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet
till nästa sammanträde, då sådan hänvisning, derest frågan ej blifvit nedlagd, skall
ske. Hvarje ledamot eger öfver målet afgifva yttrande, hvilket skall till utskottet
åtfölja.
Fråga, om eller till hvilket utskott ett mål hänvisas hör, må, vid det sammanträde
då den uppstår, kunna läggas på bordet, men skall vid det nästföljande ovilkorligen
afgöras.
§ 4(i.
Utskotts betänkande öfver fråga af allmän beskaffenhet skall, ehvad utskottet
är af endera kammaren eller af håda tillsatt, i begge kamrarne för ärendets afgörande
föredragas.
Konstitutions- och Lag-utskottens betänkande!) skola först föredragas i Första
kammaren; betänkanden från kamrarnes öfriga gemensamma utskott, först i
Andra kammaren, och betänkande från utskott, som blott den ena kammaren tillsatt,
förs! i denna.
§ 47.
Då betänkande från utskott inkommit, skall målet efter första föredragningen
hvila pä bordet. Efter nästa föredragning, ehvad öfverläggning egt rum eller icke,
må del, på flere ledamöters förenade begäran, åter blifva hvilande. Men då saken
tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.
Frågor af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast afgöras, derest icke någon kammarens ledamot
bordläggning begär.
§ 48.
Vid kammares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt atl, stående och från
sin plats, lill protokollet fiitt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning
komma, och om laglighelen af allt, som inom kammaren sig tilldrager. Hvar
och en yttrar sig öfver ett ämne i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad
blifvit. Ej må någon tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck. Sker det, eger kammaren
pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af talmannen erhålla
tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör till laga domstols behandling
öfverlemnas, eller ock alldeles förfalla.
§ 49.
När ett ämne skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas,
så framt någon kammarens ledamot sådant äskar.
Konslitulions-Ulskollets Memorial, JYs 7.
53
Ej må något mål, deri öfverläggning egt ruin, till slutligt afgörande företagas,
förr än talmannen inhemtat, huruvida kammaren anser öfverläggningen fulländad; hörande
derefter proposition framställas.
Sedan talmannen förklarat, om han funnit propositionen med ja eller nej besvarad,
skall dervid bero, så vida ej minst tre ledamöter begära votering, hvilken
då ej må dem förvägras; en hvar i öfrigt obelaget att låta sin serskilda mening i
protokollet antecknas.
Ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Då voteras skall, bör voterings-proposition, jemte tydlig kontra-proposition,
genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas.
Proposition må ej göras, om votering skall ega runi, ej eller omröstning derom
tillåtas.
Vid omröstningarne, som alltid skola ske med tryckta och omärkta, enkla,
slutna och hoprullade sedlar, beräknar hvarje ledamot en röst. Till undvikande af
lika röstetal för ja och nej, skall i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, talmannen
vid hvarje omröstning, förr än sedlarne uppräknas, en bland dem uttaga och
genast förseglad aflägga. Om, vid sammanräknandet af de öfrige sedlarne, rösterna
befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öjapnas och afgöra beslutet.
§ 50.
Ej må någon af kamrarne, vid allmän frågas afgörande, fatta beslut, derest
icke mera an hälften af ledamöternes antal är närvarande.
§ Si.
Då ett föredragningsämne till slutligt afgörande förekommer, bör, der frågan
kan blifva föremål för bifall eller afslag, talmans första proposition lyda på bifall.
Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen
gjorda, hör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör
serskild proposition å hvardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskrifven.
§ S2.
Talman må ej vägra proposition, utom när han finner en i kammaren af någon
dess ledamot väckt fråga bokstafligen strida mot grundlags lydelse; och bör han
då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest kammaren med honom i begreppet
härom ej instämmer, utan ändock yrkar proposition, skall han ega att förklara öfverläggningen
hvilande. Målet förvises då till Lag-utskottet, hvilket det åligger
54
Konsliludons-Ulskotlcls Memorial, ,V, 7.'
att ofördröjligen inkomma med moliveradt och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med grundlagen; — börande utskottet, vid sådan frågas afgörande,
vara fulltaligt.
Å hvad Lag-utskottet förklarat icke vara mot grundlag stridande, kan proposition
sedermera ej vägras.
§ S3.
Beslut, sorn kammare i allmän fråga fattat, skall medkammaren, genom utdrag
af protokollet, delgifvas. Har målet varit af utskott handlagdt, skall ock detta om
beslutet genom protokollsutdrag underrättas.
Derest ledamot, som i kammares beslut ej instämt, vill sin serskilda tanka hos
med-kammaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt fall
sin skiljaktiga mening- skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom protokollsutdrag
medkammaren delgifves, Dock må icke i något fall beslutets expedierande
kunna af sådant skäl uppehållas.
§ Skirman
två dagar förflutit, sedan ett af utskott handlagdt mål blifvit afgjordt i
ena kammaren, må det ej i medkammaren till pröfning företagas.
§ SS.
Då någon af kamrarne gillar ett betänkande eller förslag, som medkammaren
förut godkänt, utgör det Riksförsamlingens beslut.
§ S6.
När en allmän fråga, hvaröfver utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer,
eger kammaren att antingen geuast, med bifall till betänkandet, eller utan afseende
å hvad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterli
gare
utredning, målet till utskottet återförvisa.
Stadna kamrarne i olika beslut sålunda, att den ena antager och den andra
afslår utskottets förslag, skall frågan, utom i de fall, nästföljande Tre §§ upptaga,
anses förkastad och för den riksdagen hafva förfallit. Derest den kammare, som
saken först behandlar, med förändring antager utskottets förslag, eller fattar deraf
oberoende beslut, eger medkammaren, om den icke vill i berörde förändring eller
beslut instämma, att, sedan utskottet, der så nödigt finnes, blifvit ytterligare hördt,
frågan för sin del afgöra, hvarefter målet skall ånyo till den förra kammaren öf~
verlemnas, hvilken då har att utan förändring antaga eller ock afslå hvad den kam
-
KonslUutions-UlskoUets Memorial, M 7.
55
mare, som sednare handlagt målet, beslutat. ] sistnämnda händelse förfaller frågan,
med undantag, som nästföljande Tre §§ utvisa.
§ 57.
Förslag till stiftande, ändring eller uppbäfvande af grundlag, hvarom fråga endast
vid lagtima riksdag må väckas, skall, sedan det blifvit af Konstitutions-utskoltet
handlagdt, kunna å samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas.
Förslag förkastas, der ej antingen: '
a) Kamrarne om beslutet åsämjas; eller
b) förslaget är af Konungen väckt qch vunnit endera kammarens bifall;
eller ock
c) förslaget blifvit af Konstitutions-utskoltet tillstyrkt och af endera kammaren
gillad t.
Förslag, som ej förkastats, blifver hvilande till nästa lagtima riksdag, då det
skall ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda kamrarne, medelst bifall af
mer än hälften utaf hvarderas samtlige ledamöter, antaget, blifver det Riksförsamlingens
beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller; egande kamrarne
ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande
förslag intill annan riksdag uppskjutas, utan att Konungen och båda kamrarne om
uppskof ense äro.
§ 58.
Derest något förslag till stiftande, ändring, förklaring eller uppbäfvande af civil-,
kriminal- och kyrkolag, sedan det vid Två på hvarannan följande riksdagar genom
endera kammarens afslag förfallit, under Tredje riksdagen oförändradt åter förekommer,
och detsamma äfven då af blott endera kammaren antages, skall deröfver sålunda
omröstns, alt, i båda kamrarne, den kammares beslut, som bifallit förslaget,
utgör ja-, och den kammares, sorn förkastat detsamma, utgör nej-proposition; kommande
det, som dervid erhåller flesta rösterna, att gälla såsom Riksförsamlingens
beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster, skall i Första
kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse do öfrige sammanräknade
rösterna utfalla lika, öppnas och afgör frågan.
§ 59.
När i fråga, rörande ordinarie statsinkomsternes beräkning, statsutgifter eller
bevillning, eller angående Riksbankens eller Riksgäldskontorets förvaltning, inkomster
och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts för
-
56
Konstitutions-Utskollets Memorial, JVs 7.
slag varda sammanjemkade, skall till Irågans afgörande deröfver omröslas, på sätt i
nästföregående § är stadgadt.
§ 60.
Riksförsamlingen eller dess kamrar jnå icke i Konungens närvaro öfver något
ämne rådpläga eller besluta.
§ 61.
Uti Riksförsamlingens båda kamrar eger en hvar af Statsrådets ledamöter tillträde,
med rättighet att deltaga i öfverläggningarne, men ej i besluten, der han ej
kammarens ledamot är. Dock må .ej Statsrådets ledamöter, i de fall, då dem, enligt
regeringsformen, uppdraget är att med konungslig makt och rätt styra, ej eller
omyndig Konungs förmyndare, öfvervara kamrarnes öfverläggningar och beslut.
§ 62.
1 mål, som personligen rörer någon ledamot i kammare, må han väl öfverläggningarne,
men ej beslutet, öfvervara.
§ 65.
Talmannen, eller, i händelse af förfall för dem, vice talmännen, åligger att,
hvar för sin kammare, utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena derstädes
föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade meningarne, att göra propositioner
för besluts fattande och att vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt
efter de föreskrifter, denna grundlag innehåller. De, som talmansbefattningen utöfva,
hafva dock sjelfva ingen röst vid beslutens fattande och kunna ej eller något
annat föreslå, än hvad som erfordras till verkställighet af grundlagarne, af kamrarnes
serskildta beslut och af de reglementariska stadganden, som för arbetsordningen
vid riksdagarne blifvit af Riksförsamlingen antagne.
Talman eger ej makt att, utan kammarens samtycke, något dess sammanträde
afsluta.
§ 6U
För protokollsföring i kamrarne ansvarar hvardera kammarens sekreterare. Uti
protokollet bör noga antecknas, hvad i hänseende till riksdagsärendena inom kammaren
förefaller och beslutes. Det skall inför kammaren justeras och, likasom de utgående
protokollsutdragen, af sekreteraren underskrilvas.
§ 65.
Konstitutions-Utskottets Memorial, JYs 7.
57
§ 65.
Vid justering af protokoll eller protokollsutdrag kan ett beslut ingalunda andras,
men väl sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet tillkommer.
Utur ett protokoll må vid justeringen, med kammarens bifall och den talandes begifvande,
uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning, som deraf följt; dock
kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
§ 66.
Riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut fattats inom den kammare,
han tillhörer, skall ega rätt att derefter till protokollet anmäla, att han i berörde
beslut icke deltagit, men ej hafva makt att tala å de närvarandes beslut.
§ 67.
Då val till Konung eller tbronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, bestående
af Sextiofyra personer, utaf hvilka riksförsamlingens båda kamrar, genom
sluten omröstning, bland sina ledamöter utse hvardera Trettiotvå, med uppdrag att,
vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarne, bestämma valet.
Dagen efter; sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarna till val af Konung
eller thronföljare. Förenas kamrarne om en och samma person, är han att som
uthorad anse: i annat läll afgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under
omröstning andra, än de Två, som i kamrarne erhållit flesta rösterna; egande
ingendera kammaren att flere än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter,
hvilka i och för denna befattning ej må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i
kamrarne, sammanträda dagen efter den, då valet i kamrarne förrättadt är, och
skiljas ej åt, förr än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen sker per capita
och med slutna sedlar, deraf en, före uppräknandet, förseglad aflägges. Den af de
båda under omröstning komna personerna, på hvilken då inom nämnden de flesta
rösterna falla, är behörigen vald.
I den händelse, som 53 § Regeringsformen omförmäler, skall nämnden väljas
inom Tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksförsamlingens sammankomst
utsatt.
§ 68.
Skall tillsättning ske af förmyndare för omyndig Konung, sammanträder Riksförsamlingen
sist dagen efter den, då riksdagen blifvit å rikssalen öppnad, och utser
en nämnd af Sextiofyra personer, utaf hvilka hvardera kammaren, genom sluten
Bih. till R. St. Prot. 1830 Cfc 1831. 3 Sami., 7 Haft. 8
58
Konstitulions-Ulskollets Memorial, M 7.
omröstning, bland sina ledamöter väljer Trottiotvå. Denna nämnd röstar per capita
om de af Riksförsamlingen till antalet bestämda förmyndare, som skola vara antingen
En, Tre eller Fem. Hvarje ledamot af nämnden upptecknar å en sluten vallista
de män, dem han anser förtroendet värdige, och så många, att de med en
person öfverstiga det af Riksförsamlingen bestämda antalet. Af dem, som dervid
kommit i åtanka, ställes först den, som liesta rösterna erhållit, under ny omröstning,
då nämndens pluralitet gifver utslaget. På samma sätt förfares med den, som näst
honom af de Heste blifvit kallad, o. s. v., tilldess det föreskrifna antalet af förmyndare
blifvit nppfyldt; kunnande ej nämnden åtskiljas, förr än valet fulländadt är;
och gäller detta val såsom Riksförsamlingens beslut.
Om så händer, alt kamrarne ej inom Tre dagar, sedan riksdagen blifvit å rikssalen
öppnad, om förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till
lika antal, som angående nämnden här ofvan sagdt är, ett serskildt utskott, att medelst
omröstning per capita denna fråga, med samma kraft och verkan, som Riksförsamlingens
beslut, inom Två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda nämnden,
likaledes inom Två dagar, hafva valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet,
inom Sju dagars förlopp från riksdagens öppnande å rikssalen, må vara
verkstäldt.
§ 69.
Till följd af Regeringsformen § 82, skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima
riksdag, förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att, såsom
riksförsamlingens ombud, hafva tillsyn öfver lagarues efterlefnad af domare och embetsman,
samt att inför den riksrätt, som i bemälde grundlags 83 § till dess inrättning
och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar i laga ordning
tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af väld, mannamån eller annan
orsak hafva någon olaglighet begått, eller underlåtit att sina embetspligter behörigen
fullgöra.
Denna Riksförsamlingens justitie-ombudsman, hvars rättigheter och åligganden
ytterligare så väl i Regeringsformen som genom serskild instruktion utstakas, väljes
af Fyratioålta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera kammaren inom sig
utser Tjugufyra. Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda samma
dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas, förr än valet är fulländadt, skola
först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig uppgifva den man, som de anse
böra komma under omröstning. Falla dervid rösterna lill mer än hälften på en
man, är han behörigen vald. Varda åter rösterna så delade mellan flera, alt sådan
full pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna
Jfonslili/tions-Ulskotlets Memorial, Jt? 7.
59
sedlar till antagande af deri, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages,
af den, som näst honom utaf de fleste valmännen blifvit kallad, o. s. v.
Inträffar den händelse, att två eller flere personer, öfver hvilka röstas bör, undfått
lika röstetal, skall först votering företagas om den ordning, hvaruti de böra till omröstning
framställas. Skulle, sedan alla oinröstningarne sålunda försiggått, likväl ingen
hafva erhållit ofvan föreskrifna pluralitet, bör ny omröstning anställas Öfver alla
dem, som vid den första blifvit satte i fråga, och skall den, som då erhåller de
flesta rösterna, anses behörigen vald. Enär någon, af de i denna ordning under
omröstning ställde, blifvit af valmännens pluralitet antagen, upphör valförrättningen,
och varder lian af Riksförsamlingen förordnad. Den, åt hvilken detta embete blifvit
anförtrodt, kan vid följande riksdagar i nu föreskrifven ordning dertill åter väljas.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då justitie-ombudsman utses, och på enahanda
sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denne embetsman erfordras,
för alt honom efterträda, i läll han, innan nästföljande lagtima riksdag, skulle
med döden afgå.
I händelse justitie-ombudsmannen vid samma riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksförsamlingen
genast den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle justitie-ombudsmannens
utsedde efterträdare, under pågående riksdag, afsäga sig det
erhållna förtroendet, eller i justitie-ombudsmans-embetet insättas, eller med döden
afgå, ulväljes, på ofvan stadgadt sätt, en annan behörig man i hans ställe.
§ 70.
Å hvarje lagtima riksdag skola Fyralioåtta medlemmar af Riksförsamlingen,
nemligen inom hvardera kammaren Tjugufyra, genom sluten omröstning utväljas till
en nämnd, som, i den ordning 84 § Regeringsformen stadgar, eger att döma, huruvida
Högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall
bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel eller brott, hvarom
Regeringsformens 83 § handlar, likväl kunde anses böra från utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas.
§ 71.
Till tryckfrihetens vård skall Riksförsamlingen, å hvarje lagtima riksdag, förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände män, jemte justitie-ombudsmannen, som
bland dem förer ordet. Desse koinmitterade, af hvilka Två utom justitie-ombudsmannen
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom Tjugufyra valmän, af
hvilka hvardera kammaren inom sig utser Tolf.
60
Konstitutions- Utskottets Memorial, M 7.
Afgår mellan riksdagarne någon bland kommitterade, välja de öfrige till det
lediga rummet en behörig man.
§ 72.
Riksförsamlingen väljer, å hvarje lagtima riksdag, sina fullmäktige i rikets
bank, lill ett antal af Sju, genom Fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera kammaren
inom sig utser Tjugufyra. Dessa fullmäktige åligger att, jemlikt serskildt reglemente,
förvalta Bankens medel och tillhörigheter. Valet till Bankofullmäktige sker
medelst slutna sedlar sålunda, att först utses den, som bland fullmäktige skall blifva
ordförande, och sedan de öfrige Sex; tillkommande fullmäktige att sjelfve bland
sig välja en vice ordförande, alt föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar;
egande ordföranden afgörande röst, derest i frågor, som hos fullmäktige komma
under omröstning, rösterna för tvenne skiljaktiga meningar utfalla lika.
§ 73.
Riksförsamlingens fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilka böra vara Fem, väljas,
å lagtima riksdagar, af samma valmän och på enahanda sätt, som nästföregående
§ löreskrifver; gällande äfven i afseende på ordförande och vice ordförande lika
stadgande för fullmäktige i Riksgäldskontoret, som för Bankofullmäktige, enligt nämnde
§, eger rum.
§ 74.
Å hvarje lagtima riksdag förordnar Riksförsamlingen revisorer till ett antal af
Tolf för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera kammaren utses, att, enligt
Regeringsformen och serskild instruktion, granska Statsverkets, Riksbankens och
Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta
ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början den
15 September eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två
månaders tid vara fullbordad.
Revisorerne välja sjelfve inom sig ordförande, hvilken tillkommer afgörande
röst, derest, vid omröstning bland revisorerne, rösterna för tvenne skiljaktiga meningar
utfalla lika.
De anmärkningar, som revisorerne finna sig befogade att i sin berättelse till
Riksförsamlingen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, å nästföljande
lagtima riksdag öfverlemnas till vederbörande utskotts granskning och vidare
behandling.
Konstilulions-Ulskottets Memorial, M 7,
61
§ 73.
Till fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret samt til! revisorer af Statsverkets,
Bankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, skola ej
andra väljas, än sådane, som kunna vara riksdagsmän och ledamöter af utskott. Ej
eller må till revisor utses den, som vid något af dessa verk är redovisande eller
löntagande.
§ 76.
På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige och revisorer, enligt förestående
fyra §§, utses, tillsättas jemväl suppleanter, alt, vid inträffande förfall för
de förra, träda i deras ställen, nemligen för fullmäktige i Riksbanken Tre suppleanter,
för fullmäktige i Riksgäldskontoret Två, och för hvarje års revisorer Sex, hvilka
sistnämnde väljas till halfva antalet af hvardera kammaren.
§ 77.
Riksförsamlingens nämnder och valmän utse sjelfve bland sig sina ordförande.
§ 78.
Vid alla tillfällen, då personer komma under omröstning, iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från all tvetydighet i anseende till personernes namn, som
från oriktighet i anseende till deras antal.
Meddelande af Riksförsamlingens beslut.
§ 79.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksförsamlingen besluter, skola, äfvensom
svaren på hans till Riksförsamlingen aflätne förslag, genom skrilvelser till
Konungen atlemnas.
A Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
uppbäfvande af grundlag, eller af allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag, skola Riksförsamlingens
svar, derest beslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på Rikssalen,
å dag, som Konuugen utsätter, öfverlemnas.
§ 80.
Ingen expedition öfver något Riksförsamlingens beslut må utgå, förr än den
blifvit i kamrarne justerad och behörigen underskrifven.
62
Konslilulions-Ulskollets Memorial, JV' 7.
I mål, som blifvit af något bland de stiindiga utskotten handlamde, skola från
Riksförsamlingen utgående skrivelser uppsattas och expedieras af kansliet hos det
utskott, som ärendet beredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för begge karnrarné gemensamma
skrifvelse!', äfvensom af riksdagsbeslutet, besörjes genom ett serskildt Riksförsamlingens
kansli, under inseende af två inom första och två inom andra kammaren dertill
utsedda ledamöter, hvilka jemväl, tillika med kamrarnes talmän och vice talmän,
tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksförsamlingen anser för
detta kansli erforderlige; egande den ledamot af Statsrådet, som Konungen dertill
förordnar, rättighet att öfvervara riksdagsbeslutets justering i de delar, som röra
Konungens yttranden.
Riksdagsbeslutet skall af Riksförsamlingens ledamöter underskrifvas och beseglas.
Öfrige från Riksförsamlingen utgående expeditioner undertecknas endast af
talmännen.
§ Bl
l)e
allmänna stadgar och förordningar, hvarom Konungen och Riksförsamlingen
under riksdag gemensamt beslutat, skola dock endast i Konungens namn och med
Dess underskrift utfärdas.
§ 82.
De i Riksförsamlingens kamrar förda protokoller samt öfriga riksdagshandlingar
skola, på statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare
fullständigt och prolokollerne i den mån, kamrarne hvar för sig förordna.
Riksdagens afslutande.
% 85.
Ej må lagtima riksdag, utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
beslut, upplösas, innan Fyra månader förflutit från den dag, då Konungen låtit till
kamrarne öfverlemna Sin proposition om statsverkets tillstånd och behof. Efter
denna tid eger Konungen makt att riksdagen upplösa, när Han så för godt finner.
Derest, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen icke staten reglerat eller ny bevillning
till bestämdt belopp sig åtagit, förhålles, såsom i 90 § Regeringsformen för
slikt fall stadgadt är.
Urtima riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
Konstitutions utskottets Memorial, M 7.
63
§ 84.
Då riksdag fulländad är, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad
gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter, under talmännens anförande, på rikssalen
och framföra, genom första kammarens talman, till Konungen sin tacksamhet och
sina välönskningar, hvarefter riksdagsbeslutet uppläses. Konungen förklarar deruppå
sjelf, eller genom någon af Statsministrarne, riksdagen vara afslutad och hemförlofvar
Riksförsamlingen.
Riksdagsmans personliga rättigheter.
§ 85.
Riksförsamlingens ledamöter kunna, i utöfningen 3f deras riksdagsmannabefattning,
icke bindas af andra föreskrifter än rikets grundlagar och de för riksdagsärender
behandling gällande ordningsstadganden.
§ 86.
Yarder riksdagsman, under påstående riksdag, eller under resa till eller från
riksdagen, med ord eller gerning ofredad af den, som känner, att han i sådant
ärende stadd är, eller sedan han sjelf det lillkännagifvit, eller varder han efter riksdagen,
för riksdagsgöromålens skull, så behandlad, skall sådant enligt, allmän lag
anses och straffas.
Skulle någon enskild man, eller någon korps, militär eller civil, eller ock
någon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift, eller med an -  ledning af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, eller dess afdelningar,
eller störa friheten i deras öfverläggningar och beslut, skall sådant anses som förräderi;
ankommande på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga ordning beifra
låta.
§ 87.
Ej må någon för sina gerningar eller yttranden, i egenskap af riksdagsman,
kunna under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas, utan att den kammare, till hvilken
han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fern sjettedelar
af kammarens, vid omröstningen tillstädesvarande, ledamöter instämt; egande dock
ingen att häraf taga sig anledning till frikallelse från författare-ansvar enligt Tryckfrihetsförordningen.
Men öfverfaller någon, inom Riksförsamlingen eller dess afdelningar,
den andre med hugg och slag, eller nyttjar emot honom vapen, häfver
64
Konslitutions-Utskottets Memorial, JU 7.
den angripande förverkat lifvet, ock må han, utan att vidare njuta riksdagsmannaskydd,
till behörig domstol öfverlemnas.
Bcskylies riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej kunna i häkte
inmanas förr än, efter anställd ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder; gällande likväl, om han cfler domstolens kallelse
sig ej inställer, hvad allmänna lagen i slikt fall stadgar.
Ej må riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller, under påslående riksdag,
för skuld insättas. Dock skall hans egendom ej vara från laga utmätning frikallad.
Icke heller kan någon riksdagsman ifrån annan ort, medan han för riksdagens
skull sig å riksdagsorten uppehåller, utom i ofvan omförmäldta svårare fall, dragas
derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den tiden sig
der åsamkat.
§ 88.
Ingen riksdagsman må kunna förmenas alt riksdagen bivista; dock gäller under
krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de i rikets tjenst af Konungen
beordras.
§ 89.
Riksdagsman må ej från riksdagsorten afresa, eller från riksdagsöfverliiggningarne
sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom protokollsutdrag, tillåtelse af den
kammare, hvartill han hörer. Är han ledamot i utskott, skall han först derstädes
anmäla sig till ledighets erhållande, och derefter gifva sin åstundan i kammaren tillkänna;
börande, i fall ledigheten beviljas, en suppleant utses att under tiden intaga
hans plats i utskottet. Utan synnerliga skäl må ej längre ledighet, än för tre veckors
tid, beviljas.
Den, som utan lof från riksdagsorten afreser, eller utöfver undfången tillåtelse
från riksdagen uteblifver, skall ansvara, på sätt 61 § Yahagen för likartadt fall
stadgar.
§ 90-
Af statsmedel skola arfvoden till högst en och en half Riksdaler silfver Specie
om dagen utgå till Riksförsamlingens samtlige ledamöter, äfvensom resekostnads-ersättning
åt de riksdagsmän, sorn icke äro i riksdagsorten bosatte. För hvarje lagtima
riksdag anordnas dessa arfvoden och ersättningar till de belopp, sorn å föregående
lagtima riksdag blifvit bestämde, och hvilka äfven böra gälla för urtima
riksdag, som under mellantiden inträffar.
§ 91-
Konslilulions-Ulskollels Memorial. M 7.
65
§ 91-
Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret samt Riksförsamlingens revisorer
kunna ej, i och för deras befattning, emottaga befallningar, utan af Riksförsamlingen
och i enlighet med dess instruktioner; ej heller till ansvar och redo ställas,
utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning. De njuta för sina gerningar
och yttranden, under samma befattning, den säkerhet, som riksdagsmän, enligt
denna grundlag, tillkommer.
% 92.
De hos Riksförsamlingen eller dess afdelningar anställde tjenstemän och betjente
njuta, under riksdagen, samma säkerhet som riksdagsmän, och erhålla af statsmedlen
en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning, som af Riksförsamlingen
för hvarje riksdag bestämmes.»
Uti Herr Brinc/cs reservation instämde Herrar Cassel och Berger.
Af Riksdagsfullmäktigen Per Sahlström:
»1 anledning deraf, att jag, vid pröfningen af det numera underkända Kongl.
Maj:ts förslag till förändrad representation, för min del gillat samma förslag, samt
då jag har all anledning antaga, det hvarje nytt förslag i denna syftning kommer
att gå miste om dess ändamål, och blott verka till uppskjutande af denna angelägna
reform, till en långt aflägsen tid, hvilket icke utgår från de grundsatser, eller omfattar
de principer, som i ofvannämnde Kongl, förslag voro lagda till grund för
representationens skeende ombiidning, får jag för min del förklara, det jag ansluter
mig till den reservation och det förslag, som af några af vällofl. Borgareståndets
ledamöter inom utskottet, genom Herr Brinck, ingifvits, hvilket jag är öfvertygad, att
detta sistnämnda förslag närmast uppfyller den med borgerligt tänkande och upplysta
delens af nationen förhoppningar, och således kan ega hopp att varda såsom
sådant gilladt.»
Rik. lill R St. Prot tJtSO & 18S1. 5 Sorni 7 Haft.
9
\
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, ISSI.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 1
Af Riksdagsfullmäktige!) Bengt Gudmundsson:
“Öfvertygad, att det förslag till ny Riksdagsordning, som Höglo-tTiga Konstitutionsutskottet
nu beslutat att till Riksstånden öfverlemna, icke skulle kunna afhjelpa de hufvudsakligaste
brister och olägenheter, som ståndprincipens bibehållande i, national-representationen
måste medföra, kan jag ej biträda detsamma. Dessa äro nemligen icke endast
att tillskrifva de visserligen olämpliga och tunga formerna. Vida mera- härflyta de
från den söndrande anda, hvilken är oskiljaktig från ståndsväsendet. Det är denna anda,
som beklagligen alltför länge vållat vårt fäderneslands svaghet, genom svårigheterna såväl
för Regeringen som Folket att göra en allmännare och tidsenligare anda gällande i vårt
samhällsskick. Genom en del hittills orepresenterade klassers inblandande i de nuvarande
Rikssstånden, skulle förhållandet på det hela blifva detsamma som hittills. Den af stridiga
intressen vållade splittring, som nu råder emellan Riksstånden och der vållar i de vigtiga—
ste frågor skiljaktigheter, som icke kunna till allmänt väl sammanjemkas, densamma skall
förblifva hos de ståndsvis valde representanlerna; och försöket att mildra inflytelsen deraf,
genom representanternes fördelning på ett rum, samt genom lemnad rätt åt en öfvervägande
pluralitet att kunna någon gång besegra två Stånds motstånd, skall påtagligen leda
till intet resultat. Sällan, eller någonsin skall, i de folkets välfärds-angelägenheter, som
egentligen äro af största vigt att få opartiskt och upplyst behandlade, en sådan pluralitet
kunna i den föreslagna Riksnämnden uppstå, och således skall allt komma att ändock bero
på de fyra Ståndens serskilda omröstningar, hvilka skola sannolikast blifva så mycket ensidigare,
som sjelfva den nya föreslagna formen snarare förstärker än försvagar de stridiga
intressena.
Då jag sålunda ansett mig skyldig mitt fosterland och mine medborgare, att bestrida
den föreslagna förändringen, men tillika icke ansett mig böra i hela dess vidd söka göra
gällande de principer för en representations-reform, hvilka jag, såsom ledamot af Konstitutions-utskottet,
vid 1844 — 1845 och 1847—-1848 årens riksdagar hyllat och hvilka då äfven
af mitt Stånd blifvit delade, är det min skyldighet att framlägga motiverna derför. I
det förslag, jag 1845 afgaf och 1848 åter, med några obetydliga förändringar, framställde,
och hvilka då af Bondeståndet förklarades “utgöra Ståndets gemensamma lankar“, hade jag
ansett mig böra förena den enkla form för sjelfva representationens sammansättning, hvilken
medgaf ett stort antal val-distrikter, utan att allt för mycket stegra antalet af repreBih.
till R. St, Prof. 1850 §■ 1851. 3 Sami. 8 Haft. 1
2 Konstitutions-Utskottels Memorial, V.-o 7.
sentanterne och derigenom fördyra representationens kostnad, med bibehållandet af en, såväl
för borgare som allmoge hittills vanlig röstskala, hvilken jag dock sökte göra så litet
inskränkande principen af allmän valrätt, som med tidsförhållandena och allmänna öfvertygelsen
ansågs förenligt. Huruvida denna åsigts antagande hade kunnat blifva nvltigt för
Svenska folket, lemnar jag åt en hvars bättre omdöme. Det troliga Sr, att hvad derigenom
kunnat vinnas till lugnande och tillfredsställande af de utom Stårids-representationen befintlige,
och inom densamma under obelåtenhet verkande elementer, har uleblifvit, liksom
äfven hvad genom formernas enkelhet och andans allmänlighet kunnat på samma gång
gifvit folket och regeringen större och enigare krafter att bereda landets väl. Under tiden
hafva likväl såväl allmänna tänkesättet om lämpligaste representations-formen, som
anspråken på ett ännu fullständigare erkännande af den, lika mycket ur kristlig som stulsrättsenlig
synpunkt, dyrbara persontighets-principen, gjort sig alltmera gällande. Genom
Reform-sällskapernas, isynnerhet det så kallade allmänna Reformmötets i Orebro nitiska
bemödanden, och genom fosterländske upplyste mäns nedlagde arbeten, har reform-saken
gått fram i opinionen och grundsattser blifvit allmännare antagne, hvilka förr eller sednare
måste mäktigt inverka på denna stora frågas slutliga lösning. Att pröfva dessa grunder,
att öfvertyga sig om deras rättvisa och ändamålsenlighet, att öfverväga, till hvad grad de
kunna och böra tillämpas under utvecklingen af vårt samhällslif, se der hvad som är
hvarje rättskaffens riksdagsmans pligt emot fosterland och medborgare! Jag har bemödat
mig derom! Jag har funnit mig böra i mycket instämma i dessa åsigter. Och vid betraktandet
af förhållandena; vid den uppmuntrande erfarenheten, att pluraliteten af mitt
stånd, villigt ansluter sig till de hufvudsakligaste grunderna i det till Utskottet ingifna,
men af Utskottets pluralitet förkastade så kallade Orebro-förslaget; och i den öfvertygelsen,
att det nämnde förslaget ändock eger de största sympatierna hos de flesta folkklasser,
hvilka med förhoppning vänta af oss ett nitiskt beredande af representations-förändring,
har jag ansett mig, med vidhållande af det förslagets principer, böra såsom min reservation
afgifva ett förslag till ny Regeringsform och Val-lag.
De deri föreslagne förändringar i det allmänna Reformmötets förslag, som icke inskränka
sig lill blotta obetydliga redaktions-förändringar, och hvilkas anledningar en hvar
vid jemförelsen lätt sjelf inser, äro hufvudsakligen följande:
l:o. Att lagtima riksdag endast borde utsättas till hvart tredje år. Ett rådrum torde
ännu en tid behöfvos, dels för Hegeringen, att kunna utföra de reformer, för hvilkas be
-
Ko n s tihtlio ns- lits k o Hets Memorial, N:o 7. 3
slutande egentligen en ny representationsform är behöflig och] önskvärd; och detta utfö
rande,
om det skall kunna utveckla några följder och rätt bedömmas, bör hafva någon tid
att verka, så alt de ögonblickliga offer och enskilta olägenheter, vanligen hvarje större förändring
i samhällsförhållandena medför, ej må genast framkalla reaktion och återtagne beslut;
dels på det att nationen må inse verkningarne af sjelfva det nya representationssättet;
och slutligen riksdagsterminerna infalla någorlunda samtidigt med norrska representationens
sammanträden.
2:o. Att, i följd af den tre-ånga mellantiden af riksdagarne, landstinget utväljes för
sex år, eller för allenast Iva lagtima riksdagar och de urtima, som under tiden kunna ifrågakomma.
Jag bar, då mina ståndsbröder ryckas hafva öfvergifvit den enklare och
säkerligen eljest ändamålsenliga principen att, i likhet med norska stortinget, endast bilda
representationen lill öfverläggning i två afdelningar, genom val inom sig vid riksdagens
början, irott mig böra antaga det sätt att bilda landstinget, hvilket såväl Borgare- och
Bondestånden godkände 1840 och 1844, som äfven det allmänna Reformmötet antagit i
sitt förslag. Det är i all min öfvertygelse bättre, än att antaga olika val i landet för en
serskild kammare. Huru man vill ställa dessa, aflägsnar man sig från den enda, sanna
och rätta principen för national-ombudens utväljande, hvilken måste vara, att desse blifva
de bäste, de dugligaste, de, som ega det väljande folkets största och allmännaste förtroende,
(ienom olika val intvirigas man tili godtyckliga stadganden och kategorier, qvalifikationer
eller andra, jag vågar kalla det upptåg, för att få utseende af djup beräkning öfver intressenas
jemvigt, m n lemnande just derigenom nationens angelägenheter, till de enskilta
intressenas djerfva spel. Huru man än vill försöka att ordna dessa olikheter i en hvar
sjelfständig medborgares naturligt jemlika valrätt, skall ett allmännare missnöje deraf uppstå,
hvilket tillintetgör allt det goda, som med den representativa statsformen åsyftas; och
alla de tillställningar och uträkningar, jag ännu hört och sett i denna väg , hafva befästa t
min öfvertygelse, alt det enda rätta och för vårt folk önskvärda är ett enkelt och uppriktigt
användande af den samfälda valprincipen, för älla, som i sin egenskap af fria, sjelfständiga
och till statens samt familjernas uppehåll bidragande män, ega naturlig 'rätt att
välja de ombud, som skola uttala folkets behof och önskningar, samt bevaka dess rätt och
bästa. Allt har öfvertygat mig, att, om ett enkelt och jemlikt valsätt stadgas för de allmänna
valen i landet, skäll man i de sålunda utvalde säkrast finna de bästa, de klokaste
oell de med personliga förhållan lena bäst bekanta valmän till den för flera år valda ser
-
\ Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 7.
skilta afdelningen; ty dessa folkvalda representanter skola kunna utföra äfven det uppdraget
med full sakkännedom, och då de öppet välja personerna, handla de under en kontroll
af folket, hvilken måste ännu mera betrygga valens fördelaktighet för hela landet.
Jag hav endast trott mig, i följdriktighet med folktingets val serskildt från städer och
landsbygd, böra betrygga städernas valde representanter att äfven få välja för sig ett bestämdt
antal till landstinget, på det ej möjligen dessa i minoritet skulle se ingen enda
der representera rikets släder.
Hvad, Val-lagen angår, har jag icke kunnat öfvertyga mig, att det ännu vore lämpligt
utsträcka rösträtten alldeles så långt, som Orebro-förslaget. Jag värderar det ädla i
Reform-mötets motiver. Jag hoppas, att den tid ej är aflägsen, då rösträtten skall kunna
ännu mera utsträckas, än jag nu vågar föreslå. Jag skulle vara färdig, att villigt lemna
rösträtt äfven åt krigsmakten, då den är i sina hemvist och kan handla fritt efter sin individuella
öfvertygelse; och jag skulle gerna önskat att medgifva den åt torparen och sjelfva
tjenstekarlen, då förhållandena sådant tillåta. Men innan regering och folk, genom en
sann, upplyst, opartisk och enig folkrepresentation, fått i endrägt ordna de väsendtligaste
nödige förbättringar i vårt stats- och samfunds-lif; innan krigslagarne ställt krigsmannen i
allt det medborgerliga förhållande, som är förenligt med hans pligt mot fosterlandet; innan
folkundervisningens välgerningar hunnit spridas till nationens stora massa och ställt en
hvar i det oberoende tillstånd, att kunna med förstånd och urskiljning afhandla om sin tid
och sin arbetskraft; innan tjenstehjonsstadgan blifvit lika betryggande för tjenaren som för
husbonden; innan, med ett ord, alla de af borgarens och bondens flit och omtanka nu uppehållna
militär- arbets- och tjenare-klasserna kunnat vinna den sjelfständighet och upplysning,
som, på samma gång de göra dem mera oberoende, äfven ingifva dem ett större förförtroende
till landets lagar och öfverhet och en större kärlek eller tillit till de andra folkklasserna
: och delta kan omöjligt uppnås, utan att en ny representationsform lemnar tillfälle
åt de samhället nu uppehållande krafter, att med full frihet och omtanka bereda
öfvergången: innan dess, kan min röst aldrig gifvas till en så utsträckt valrätt, att sjelfva
öfvergången, förhastad och omogen, långt ifrån alt lugna och betrygga, skulle snarare blifva
ett medel till förstöring af de ringa garantier, vi ännu ega för de samhälls-bördorna
hufvudsakligt bärande klassernas inflytelse på lagstiftningen och beskattningen.
Utur denna öfvertygelse härflyta de förändringar, jag gjort i allmänna Reformmötets
Val-lag: en val-lag, som jag vill önska i en framtid må kunna blifva svenska folkets,
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. ö
fastän försigtigheten nu bjuder, att ej i allt antaga densamma. Dessa förändringar afse
nemligen, att ännu inga andra arrendatorer oell jordtorpare böra få rösträtt, än de, sorn
genom minst tre års kontrakter äro betryggade i sin besittning; att gemenskapen af arméen
och flottan samt så kallad vaktbetjening icke ännu må utöfva rösträtt, annat än i de
fall, då de ega fast egendom; att jemte tjenstehjon äfven stattorpare tills vidare uteslutas;
samt att de, som under sista åren njutit understöd af fattigvården, men detsamma ej återgäldat,
icke få i val deltaga.
Äfven har jag föreslagit, att de nuvarande fyra riksstånden skulle för den första riksdagen
få tillsätta hela landstinget, då nya val-lagen göres gällande till folktings-valen, för
att lemna dem en behöflig inflytelse på den närmaste tidens lagstiftnings-åtgärder.
Det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, som mitt vördsamma förslag är följande
:
Förslag' till Regeringsform.
i.
Sveriges Rikes Regeringssätt.
§ 1. Sveriges Rike skall styras af en konung och vara ett arfrike. Ej må någon R.
del från detta rike söndras genom försäljning, förpantning, gåfva eller på annat dylikt sätt. R.
§ 2. Tbronföljden skall vara nedstigande och agnatisk, sådan som den finnes stadgad R
uti Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§ 3. Svenska folkets till riksdag grundlagsenlig! valda ombud kallas riksdagsmän; församlade
till riksdag utgöra de riksförsamlingen.
§ 4. Grundlagar äro: denna regeringsform, lagen om val till folktinget, successions- R.
ordningen af den 26 September 1810 och tryckfrihets-förordningen af den 16 Juli 1812,
med de förändringar i samma förordning, hvilka sedermera blifvit fastställda, eller hädanefter
kunna fastställas. Hvad i successions-ordningen och i tryckfrihets-förordningen i afseende
å Rikets Ständer blifvit stadgadt och omförmäldt, skall hädanefter på riksförsamlingen
tillämpas. Ej må någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne stadgas, r,
utan på det sätt, som enligt 135 § iakttagas bör. Efter sin ordalydelse skola de i hvarje
serskildt fall tillämpas.
. F. § 1.
F. § 78.
. F. § 1.
F. § 85.
F. § 83.
G
Konsittutions- Utskottets Memorial, N:o 7.
II.
R. F. § 3.
R. F. § 2.
R. F. § 41.
R. 0. § 62.
R. F. § 94.
R. F. § 91.
R. 0. § 4.
R. F. § 92.
R. 0. § 5.
R. F. § 16.
Statsmakternas rättigheter och ömsesidiga förhållanden.
§ 5. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad : Hans gerningar vare mot
allt åtal fredade.
§ 6. Konungen skall alltid vara af den rena Evangeliska läran, sådan som den uti den
oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsäla mötes beslut af år 1593 antagen och
förklarad är.
§ 7. Konung vare myndig vid fyllda aderton år.
§ 8. Då konung dör och thronföljaren ännu omyndig är, äge riksförsamlingen, utan afseende
på något den aflidne konungens testamente angående riksstyrelsen, att förordna en,
tre eller fem förmyndare, som, intill dess konungen myndig blifver, må regeringen i hans
namn efter denna grundlag utöfva.
§ 9. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den konungaätt, hvilken arfsrätten till
riket uppdragen blifvit, på manliga sidan utginge, skall riksförsamlingen ny konung utkora,
med bibehållande af rikets grundlagar.
§ 10. I den händelse, att konungen efter företagen resa utöfver tolf månader ur de förenade
rikena Sverige och Norge blifver; äge riksförsamlingen, sedan konungen blifvit om
riksförsamlingens sammanträde och dess anledning underrättad, men ändock icke till de
förenade rikena återkommit, alt taga den författning om rikets styrelse, hvilken riksförsamlingen
nyttigast finnér.
§ 11. Om konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att han längre tid än tolf månader
med regeringsärendena sig icke befattat, förordne riksförsamlingen om rikets styrelse,
såsom i föregående g sägs.
§ 12. Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och oiäft hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta, till lif, ära, personlig frihet eller välfärd
utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar
föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till annan
förvisa; ingen förmena att sig genom sitt arbete Iofligen försörja; ingens samvete tvinga
eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid fri utöfning af sin religion, så vidt han
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 7
derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen
late en hrar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder,
§ 13. Konungen skall skydda och upprätthålla allmän tryckfrihet, hvarmed förstås hvarje r
Svensk mans rättighet att, utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva
skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
och att icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag,
gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
§ 14. Konnugen äger att styra riket på det säll, denna regeringsform föreskrifver; inhem- r
te dock, i de fall här nedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett Statsråd, hvartill Konungen
kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde Svenske
män af den rena Evangeliska läran.
§ 15. Konungen äger att hörja krig och sluta fred, samt att i afhandlingar och förbund r.
med främmande makter ingå.
§ 16. Ofver rikets krigsmakt till lands och sjös äger Konungen högsta befälet. r.
§ 17. Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva ära och r,
lill kronan förverkadt gods. På den brottslige skall sedermera ankomma, att emottaga den
nåd, Konungen honom förunnat, eller Undergå det straff, hvartill han blifvit dömd.
§ 18. Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, så ock hvad under namn af extra-ordi- r.
narie utlagor eller bevillningar till Statsverket och Riksförsamlingen anslås, äger Konungen
att till de af Riksförsamlingen pröfvade behof och efter upprättad stat anordna; varande
Statsrådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse ifrån denna äga rum, utan att lill
protokollet föreställning deremot göra samt anföra hvad Riksförsamlingen i denna del förordnat.
§ 19. Till bevillningar räknas tull- och accis-medlen, postmedlen, stämplade pappers- r.
afgiften, bränneri-medlen, samt hvad Riksförsamlingen dessutom särskildt, vid hvarje riksdag,
såsom bevillning sig åtager. Dessa afgifter skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp ny bevillning af Riksförsamlingen fastställd blifver.
§ 20. Vid hvarje lagtima riksdag läte Konungen uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess r.
delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder. Skulle, genom traktater, med
främmande makter, några medel riket tillfalla; då skal! ock för dem på lika sätt redovisas, r.
1 sammanhang härmed läte konungen för Riksförsamlingen framställa statens behof i alla
F. § 86.
F. § 4.
F. § 12.
§ 13.
F. § 14.
F. § 25.
F. § 64.
§ 65.1
F. § 60.
§ 61.
F. § 58.
§ 59.
0. § 30.
R. F. § 57.
R. F. § 62.
R. F, § 63.
R. F. § 73.
R. F. § 60.
R. F. § 76.
R. F. § 74.
R. F. § 77,
8 Konstitutions-Utskotlets Memorial, A:o 7.
dess delar, oell huru dessa behof genom beskattning må fyllas. Läte derjemte framlägga
fullständigt förslag till ny riksstat.
§ 21. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af Riksförsamlingen allena.
§ 22. Sedan slatsverkets behof blifvit af Riksförsamlingen pröfvade, ankommer det på
Riksförsamlingen, att en deremot svarande beskattning fastställa samt tillika förordna, huru
särskilda summor skola till särskilda ändamål användas, och att dessa summor under bestämda
hufvudtitlar i riksstaten anslå.
§ 23. Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvänne särskilde tillräcklige summor anslås
och till utbetalning å Riksgälds-kontoret anvisas: den ena att vara tillgänglig, då Konungen
till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela
Statsrådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig; den andra,
att, vid infallande krig af Konungen lyftas, sedan Han hela Statsrådet hört och Riksförsamlingen
sammankallat. Riksförsamlingens förseglade anordning å sistnämnda summa
må ej förr brytas eller summan utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§ 24. Inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap, penningar eller varor må, utan
Riksförsamlingens samtycke, påbjudas, uppbäras eller fordras. Ej heller må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksförsamlingens samtycke, förhöjas,
tullen å inkommande och utgående spanmål allena undantagen.
§ 25. Utan Riksförsamlingens samtycke kan Konungen icke lån in- eller utrikes göra
eller riket med någon gäld belasta,
§ 26. Konungen äge ej makt alt fordra någon annan gärd, till utförande af ett uppkommet
krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en landsort kan blifva erforderligt
till krigsfolks underhållande under tåg eller marsch, när de särskilda orter, der detta tåg
sker, icke förmå trupperna med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall dock genast med
penningar af statsmedlen de lefvererande betalas efter fastställda markegångspriser och med
förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den må icke äskas för trupper, som å någon
ort blifva förlagde eller under krigsrörelser nyttjas, då trupperna böra utur dertill samlade
magasiner eller förråd med sina behof förses. Huru (Je årliga markegångstaxorna
skola upprättas, derom skall i särskild lag förordnas.
§ 27- Kungsgårdar och kungsladugårdar med dertill lydande hemman och lägenheter,
lifonoT
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 9
bronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar, laxfisken och andra kronans
fisken, samt kronans öfriga lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens samtycke
genom försäljning, förpantning- eller gåfva, eller på något annat sätt, kronan afhända. De
skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen föreskrifver; dock att de personer och
menigheter, som, efter hittills gällande författningar, sådane kronans tillhörigheter nu innehafva
eller nyttja, må njuta laglig rätt derå tillgodo, samt att odlingar eller odlingsbar mark
å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter nuvarande eller framdeles blifvande författningar,
kunna till skatte försäljas.
§ 28. Krigsmakten till häst och fot såväl som båtsmanshållet af rotering och indelning R. F. § 80.
förblifver vid de med landet och städerna upprättade kontrakter och indelningsverk, hvilka
till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess konungen och riksförsamlingen finna
nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eller tillökad rotering,
utan genom Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande beslut, tillkomma.
§ 29. Konungen må ej statens inkomster förpakta eller till vinning för sig, kronan R. F. § 60.
eller enskilda personer och korporationer, några monopolier fastställa.
§ 30. Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig tili förhöjning R. F. § 79.
eller afslag, må äga rum utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet att låta slå
mynt dock oförkränkt.
§ 31. Riksgälds-kontoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse, inseende och för- R. F. §66.
vältning; och som Riksförsamlingen ansvarar för den rikets gäld, som kontoret ombesörjer
åligger det Riksförsamlingen, sedan Stats-utskottet öfver kontorets tillstånd och behof sig
utlåtit, att anvisa de medel, hvilka för betalande af denna gäld, till ränta och kapital, oumbärlige
finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad,
§ 32. De till Riksgälds-verket hörande och dit anslagne medel må icke under någon R. F. § 68.
förevändning eller med hvad villkor, som helst, derifiån ryckas eller användas till andra
behof, än Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande, som deremot strider, vare kraftlöst.
§ 33. Ej må något Konungens ombud i Riksgälds-kontoret bevista fullmäktiges sam- R. F. § 67.
mankomster oftare, än då fullmäktige åstunda att med sådant ombud öfverlägga.
§ 34. Sveriges rikes bank förblifver under Riksförsamlingens garanti och vård, så att r, f. § 72
den ostörd må förvaltas af de fullmäktige, som Riksförsamlingen dertill förordnar, efter de
Bin. till B. St. Prot, 1850 §• 1851. 3 Sami. 8 Höft. 2
R. F. § 87,
88, 89.
R. 0. § 33,
34.
R. F. § 114.
R. F. § 5.
R. F. § 6.
\ 0 Konstitutions-Wtskottets Memorial, N:o 7.
ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksförsamlingen
göras kunna; egande Riksförsamlingen allena rätt att genom banken utgifva sedlar,
som för mynt i riket må erkännas.
§ 35. Lagstiftande makten tillhörer Konungen och Riksförsamlingen gemensamt. I
hvad som rörer rikets allmänna hushållning och grunderna för allmänna inrättningar af alla
slag, ehvad de höra till allmänna uppfostrings- och undervisnings-verken, allmänna fattigvården,
landthushållningen, bergverken, handeln eller näringarne, ege konungen att emellan
riksdagarne utfärda förordningar, hvilka, för att fortfarande blifva gällande såsom lag, böra
vid nästpåföljande riksdags början underställas Riksförsamlingens pröfning och godkännande.
Ogillas de af Riksförsamlingen, upphöra de att vara gällande samt må sedan icke af domstolarne
iakttagas eller åberopas.
§ 36. De privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, som för de fordna riksstånden
för närvarande gälla och ej genom denna regeringsform upphört, må ej af Konungen,
utan Riksförsamlingens samtycke ändras eller upphäfvas.
III.
Styrelse och Lagskipning.
§ 37. Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, hvilka ega att alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af Statsrådet.
§ 38. Af Statsrådets ledamöter skola sju vara chefer, hvar för sitt departement,
nemligen :
Justitie-statsministern, för Justitie-departementet;
Statsministern för utrikes ärendena, för Utrikes-departementet;
En chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet, hvilken tillika vare
Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen;
En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommando
mål för flottan ;
En för Civil-departementet;
En för Finans-departementet, samt
En för Ecklesiastik-deparlementet.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. \ \
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes af Konungen,
genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord, stadga.
Bland de tre Statsråden utan departement böra minst två hafva förvaltat civil be
ställning.
§ 39. Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 52 och 54 §§ omför- R
mälas, skola inför Konungen i statsrådet föredragas och der afgöras. Uti alla mål, som R
hos Konungen i statsrådet förekomma, skall protokoll föras. Statsrådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 150 och 151 §§
vidare stadgas, ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara; Konungen dock
förbehållet att allena besluta.
§ 40. Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver statsrådet höras bör, R,
derest icke minst tre af statsråden, utom vederbörande föredragande, tillstädes äro. Statsrådets
samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla mål af synnerlig
vigt och omfattning, som, efter dem förut meddelade föredragningslistor, i statsrådet
förekomma och rikets allmänna styrelse röra. Sådane äro: frågor och förslag om nya
allmänna författningars vidtagande; om upphäfvande och förändring af de förut gällande:
örn nya allmänna inrättningar uti särskilda styrelsens grenar; med flere af dylik beskaffenhet.
§ 41. Vill Konungen börja krig eller sluta fred, kalle då Slatsrådets samtlige leda- R.
möter, framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande förekomma,
samt äske deröfver deras yttranden, hvilka de skola hvar för sig, med den ansvarighet
151 § bestämmer, till protokollet afgifva. Konungen ege derefter makt att fatta och
utföra det beslut, som Han för riket nyttigast finnér.
§ 42. Innan ärendena nos Konungen i statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga R.
upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk, af den föredragande beredas.
§ 43. Ofver alla ansökningar om nåd, som hos Konungen göras efter 17 §, varde R.
Högsta Domstolen hörd, innan Konungen sitt beslut i statsrådet fattar.
§ 44. I alla sådana frågor, som angå allmän civil-, kriminal- eller kyrko-lag, derun- R,
der inbegripne de delar af krigs-lagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega R
tillämpning till medborgare utom krigs-staten, inhemte Konungen Högsta Domstolens tankar,
innan proposition till Riksförsamlingen framstälies, eller stadfästelse å dess beslut
meddelas.
■ F. § 7.
■ F. § 9.
. F. § 8.
F. § 13.
F. § 10.
F. § 25.
F. § 87.
0. § 33.
12 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
R. F. § 26. § 45. Då justitieärenden i statsrådet föredragas, skola, jemte Justitie-statsministern och
två Statsråd, två af Högsta Domstolens ledamöter dem öfvervara, med den skyldighet att
till protokollet sig yttra, som 39 § föreskrifver.
R. F. § 9. § 46. Skulle någonsin den oförmodade händelsen inträffa, att Konungens beslut vore
uppenbarligen stridande emot rikets grundlag eller allmän lag, åligge det då Statsrådets
ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra. Den, som ej särskild mening till protokollet
anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det beslut
fatta.
R. F. § 39. § 47. Vill Konungen utom de förenade rikena Sverige och Norge resa, meddele Han
Statsrådets samtlige ledamöter, efter ty om andra mål af synnerlig vigt i 40 § sagdt är,
denna sin föresats och inhemle deras tankar deröfver. Beslutar Konungen derefter sådan
resa och den verkställer, befatte sig ej med rikets styrelse eller utöfve den konungsliga
makten, så länge han utom dessa riken vistas, utan före Statsrådet, under sådan Konungens
frånvaro, regeringen i Hans namn, med all den rätt, som denna regeringsform
Konungen tillägger; dock må ej Statsrådet annorlunda än tills vidare kunna förordna om
lediga sysslor. Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf månader ur de
förenade rikena blifver, derom är i 10 § stadgadt.
R. F. § 40. § 48. Blifver Konungen så sjuk, att Han icke regeringsärendena vårdar, förvalte
Statsrådet styrelsen på det sätt, som i föregående § bestämmes.
R. F. § 41. § 49. Dör Konung, medan thronföljaren ännu omyndig är, föres styrelsen af Stats
rådet
med konungslig makt och myndighet i Konungens namn, intilldess Riksförsamlingen
sammankommer, och den förmyndare-styrelse, Riksförsamlingen förordnar, regeringen tillträdt;
ställande sig Statsrådet denna regeringsform till ovilkorlig efterlefnad.
R. F. § 42. § 50. Skulle den olyckan tima, att hela konungahuset, inom hvilket arfsrätten till
riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven Statsrådet regeringen med konungslig
makt och myndighet, intilldess Riksförsamlingery hinner sammankomma, ny Konung
utkora, och den valde Konungen regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§ bandia, skola Statsrådets samtlige ledamöter
vara närvarande och rösta.
R. F. § 43. § 51. Går Konungen i fält, eller reser till aflägsnare inrikes orter eller till konunga
riket
Norge, förordne tre ledamöter af Statsrådet, under den ordförande, som Han, antingen
ibland Prinsar af sitt hus eller ibland Statsrådets ledamöter serskildt nämner, att föra
Konstitutions-Utshottets Memorial, N:o 7. 13
regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förhålles
på det sätt, som 40 § stadgar.
§ 52. Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande till R. F. § 11.
främmande makter, må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt, Honom lämpligast
«ynes. Statsministern för utrikes ärendena tillhör, att dessa mål inför Konungen föredraga
och anmäla, i närvaro af någon annan Statsrådets ledamot. Ar Stats-ministern frånvarande,
föredrage den Statsrådets ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan
Konungen af desse embetsman inhemtat till protokoll anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige,
fatte Konungen, i deras närvaro, besluten; åliggande det den dertill serskilt förordnade
att protokollet föra. Af sådana beslut må Konungen låta till Statsrådets kunskap
komma, hvad Honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af denna riksstyrelsens
gren måtte hos Statsrådet finnas.
§ 53. Vill Konungen afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, höre r. f. § 12.
deröfver, enligt föregående §, Statsministern för utrikes ärendena och någon annan tillkallad
Statsrådets ledamot.
§ 54. Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap af högste R. F. § 15.
befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen besörjer, och hvilkas
omfång skall bestämmas genom serskild lag, må Konungen, då Han sjelf förer riksstyrelsen,
afgöra i närvaro af den bland Krigs-departementens chefer, till hvars departement
ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver
de företag, Konungen besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut
öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet
Konungen medelst Sin höga påskrift besanne. Finner nämnde embetsman dessa företag
vara af en vådlig rigtning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel
att dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla, till ett krigsråd deröfver,
tvänne eller flere af de närvarande högre militäre embetsman; Konungen dock obetaget,
att å denna tillstyrkan och, der den bifalles, å krigsrådets lill protokoll anförda tankar göra
det afseende, Honom godt synes.
§ 55. Alla från Konungen utgående expeditioner och befallningar, ut^m i kommando- r, f. § 38.
mål, skola, för att blifva gällande, vara försedde med Konungens underskrift och kontrasignation
af vederbörande föredragande, som vare ansvarig, att de instämma med deröfver
förda protokoll. Förekrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade beslut må af
14 Konstitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 7.
departements-chef omedelbarligen kunna till vederbörande expedieras. Skulle den föredragande
finna något Konungens beslut vara stridande emot denna regeringsform, gore han
derom i statsrådet föreställning: yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall ut
färdas,
vare det då den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation derå
vägra, och nedlägge han, i följd deraf, sitt embete, hvilket han icke må återtaga förr, än
Riksförsamlingen hans förhållande pröfvat och gillat. Under tiden vare han vid sin lön och
öfriga tjensten åtföljande inkomster bibehållen.
K F. § 28 § Konungen eger att i Statsrådet utnämna och befordra infödde Svenske
män till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar; dock böra vederbörande förut med förslag
hafva inkommit, der sådana hittills egt rum; vare likväl Konungen obetaget, att uti
militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, dock icke till kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst
oell skicklighet, men icke å deras börd. Till civile embets- och tjenstemän inom
riket och till domare må endast sådane män nämnas, som äro af den rena evangeliska
läran. Hvaije departementschef skall föredraga och expediera alla ärenden, som angå be
fordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked till och ifrån embeten och tjenster vid
de verk och stater, som under departementet höra.
R. F. § 29, § 57. Till de embeten och tjenster, hvilka hittills blifvit tillsatte inom förslag, ut
r30,
31. nämne Konungen en af de tre, som föreslagne blifvit. Med förslagens upprättande förhålles
efter hvad genom serskild lag bestämmes. Kyrkoherdebeställningar i regala pastorater
tillsätte Konungen på sätt förr öfiigt varit. Konsistoriela gäll vare vid sin valrätt bi
behållne.
R. F. $ 33. § Enär sådane sysslor, till hvilka förslag blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Statsrådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet och förtjenster.
Ege de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar till andra tjenster och embeten
underdåniga påminnelser göra.
R. F. § 32. § 59. Sändebud hos främmande makter, och tjenstemän vid beskickningarne, nämne
Konungen i Statsministerns för utrikes ärendena och någon annan tillkallad Slatsråds-leda»
mots närvaro.
r p § 45i § 60. Hvarken Svea rikes Kronprins och Arffurste eller Prinsar af det konungsliga
huset skola hafva något lifgeding eller civilt embete; doek kunna efter gammalt bruk titlar
Konstitntions-Utskotlets Memorial, N:o 7. \ 5
af hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rättighet till de landskap, hvilkas
namn de bära.
§ 61. Konungens hof står under Hans enskilda styrelse; kunnande Han deruti för- r,
ordna som Honom godt synes. Alla beställningar vid sitt hof må Konungen efter behag
tillsätta och derifrån afsätta.
§ 62. Statsministrarne innehafva rikets högsta värdighet, och Statsråden den närmaste R
derintill. Statsminister eller Statsråd må icke tillika annat embete utöfva, ej heller några
inkomster deraf uppbära.
§ 63. Statsrådets ledamöter, Presidenter och Chefer för kollegier eller i dessas ställe j;
inrättade verk, Justitiekansleren, Cheferne för Tullstyrelsen och för Postverket, Expeditionschefer
i Statsdepartementen, Ofverståthållaren, Underståthållaren och Polismästaren i hufvudstaden,
Landshöfdingar, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler af alla grader, Generaladjutanter,
Kommendanter i fäslningarne, Chefer för regementen och korpser, Sekundcheferna
för gardesregementerna till häst och fot samt vid lifregementets korpser, Ministrar,
Sändebud och Agenter för handeln hos främmande makter, samt de embets- och tjenstemän,
som uti Konungens kabinett för utrikes brefvexiingen och vid beskickningarne nyttjas,
hafva förtroende-sysslor, från hvilka Konungen må dem entlediga, när Han pröfvar rikets
tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i statsrådet, hvars ledamöter
vare skyldiga att deremot göra underdåniga föreställningar, om de finna sig dertill skäl ega.
§ 64. De, som bekläda domareembeten, så högre som lägre, samt alla andre em- p
bets- och tjenstemän, än de i föregående § nämnde, kunna icke, utan medelst ransakning
och dom, ifrån sina innehafvaride sysslor af Konungen afsättas, ej heller, utan efter egna
ansökningar, till andra tjenster befordras eller flyttas.
§ 65. Landet skall förblifva indelad t i höfdingdömen under den vanliga landtregerin- p
gen. Den civila och militära myndigheten må inom landtregeringen icke hos samma embetsman
förenas.
§ 66. Konungens domsrätt skall uppdragas åt tolf af honom utnämnde lagkunnige R
män, hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti domareembeten må
nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas Justitieråd
och utgöra Konungens högsta domstol. Justitieråd må icke tillika annat embete innehafva
eller utöfva.
F. § 48.
F. § 34.
F. § 35.
F. § 36.
V
F. § 46.
F. § 17.
R. F. § 18.
R. F. § 20.
R. F. § 19.
R. K. 5 21.
R. F. § 22.
R. F. 5 24.
R. F. 5 23.
^ F. $ 47.
16 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
§ 67. Denna högsta domstol tillkommer det äfven att upptaga och afgöra alla ansökningar,
att Konungen må bryta dom åter, som vunnit lag-a kraft, eller återställa laga
tid, som försuten är.
§ 68. Uti fredstider skola de mål, som från krigsdomstolarne dragas under Konungens
pröfning, uti Högsta domstolen företagas och afgöras. Tvänne mililärpersonér af
högre grad, dem Konungen dertill utser och förordnar, böra med domarejäf och ansvar,
och utan särskildt arfvode, sådana mål i Högsta domstolen öfvervara och deröfver rösta;
dock må domarenas antal icke öfverstiga åtta. Under krig förhålles härmed efter krigs—
artiklarne.
§ 69. Inkomma till Konungen ifrån domstolar och embetsman förfrågningar om lagens
rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, ege ock Högsta domstolen
att sålunda sökta förklaringar gifva; riksförsamlingen dock obetaget att sådana förklaringar
ogilla, hvarefter de icke längre vare gällande eller af domstolar iakttagas eller åberopas
må.
§ 70. Konungen eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
Han för godt finnér att i Högsta domstolen öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver
lagen skola hos Konungen anmälas och Hans röster deruti inhemtas och beräknas, änskönt
Han icke i Högsta domstolens öfverläggningar derom deltagit.
§ 71. Uti Högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,
så ock af fyra, der alla fyra äro om beslutet ense. Ofver vigtigare saker skola^minst sju
döma. Ej må flere än åtta ledamöter på en gång tjenstgörande vara.
§ 72. Uti Konungens nedre Justitie-revision skola justitieärendena beredas till föredragning
och afgörande i Högsta domstolen.
§ 73. Alla Högsta domstolens beslut utfärdas i Konungens namn och med Hans höga
underskrift eller under Hans sekret.
§ 74. Alla domstolar skola efter lag och laga stadgar döma; alla embetsverk samt
högre och lägre embetsman skola förvalta de dem åliggande sysslor och värf, enligt de
instruktioner, reglementen och föreskrifter, som redan gifna äro eller framdeles kunna gifvas;
lyda Konungens bud och befallningar och räcka hvarandra handen till fullgörande deraf
och af allt hvad rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande de Konungen i laga ordning
ansvarige, om något qif de<W undeplåtes och försummas eller olagligen behandlas.
§ 75,
Konstitution sltskottets Memorial, N:o 7. 17
§ 75. Till Justitiekansler må konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväldig man, R. F. § 27.
som i dornarevärl varit nyttjad. Honom, såsom Konungens högste ombudsman, åligge förnämligast,
att föra eller genom de under de honom ställda fiskaler låta föra Konungens talan
i mål, som röra allmän säkeihet och kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hafva
tillsyn öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra fel, som af domare och
embetsmän begångne blifva.
§ 76. Riksförsamlingen skall ock, på sätt i 40 § stadgas, förordna en för lagkunskap p p. § 96.
och utmärkt redlighet känd man, att, såsom dess Justitie-ombudsman, efter den instruk- R. 0. § 63.
tion, riksförsamlingen utfärdar, hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare och embetsmål),
samt att vid vederbörliga domstolar och i laga ordning tilltala dem, som uti sina
embetens utöfning af väld, mannamån aller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit
att sina embetspligter behörigen fullgöra; varande han dock underkastad samma ansvar
och pligt, sorn allmän lag och rättegångsordning för åklagare utstaka. Justitie-ombudsman
anses, så länge han embetet innehafver, i alla afseenden lika med Konungens Justitiekansler.
§ 77. Riksförsamlingens justitie-ombudsman skall hafva tillgång till alla domstolars, r, p. § 99.
kollegiers och embetsverks protokoll och handlingar; och må äfven, när han det nödigt
anser, kunna öfvervara Högsta domstolens, nedre Justitie-revisionens, Hofrätternas, Kollegiernas
eller i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars öfverläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttia. Konungens embetsman i allmänhet
vare skyldige att lemna justilie-ombudsmannen laga handräckning, samt alla fiskaler
att, medelst aktioners utförande, honom bitr ada, då han det äskar.
§ 78. Justitie-ombudsmannen åligge, att vid hvarje lagtima riksdag till riksförsam-r. p. § iqo.
lingen aflemna och genom trycket kungöra en redogörelse för sin förvaltning af det honom
anförtrodda embete, samt att deruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka iagarnes
och författningarnes brister och uppgifva förslag till deras förbättring. Särskildt uppgifve
han ock, hvilka åtgärder nästföregående Riksförsamlings beslut, framställningar eller
önskningar föranledt.
§ 79. Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att antingen Konungens Högsta dom-R. F. § 101.
stol, eller af dess ledamöter, en eller flere, lunnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet,
så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda och
llili. till K. St. Fröt. 1850 §' 1851. 3 Sami. 8 Iläft. 3
18 KonslUions■ Utskottets Memorial, N:o 7.
behörigen styrkta för hällande; mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, öra eller egendom,
vare Riksförsamlingens justitie-ombudsman pligtig äfvensom Konungens Justitie-kansler
berättigad, att vid den riksrätt, sorn i följande § bestämmes, den felaktige under tilltal
ställa och lill ansvar efter rikets lag befordra Har Riksförsamlingens Gransknings-utskott,
på sätt i 150 § sägs, beslutat åtal mot någon af Konungens rådgifvare, skall sådant åtal
vid riksrätt af justitie-ombudsmannen utföras.
R. F. § 102. § 80. Domna riksrätt skall bestå af aderton medlemmar, nemligen: presidenten »ch
tre de äldste ledamöter af Svea hofrätt, tre de äldste af Götha hofrätt, två de äldste af
hofrätten öfver Skåne och Blekinge, och nio af landstinget valde lagfarne och i domare-värf
nyttjade män. Då åtal inför riksrätt skall anställas, äske justitie-kanslern eller justitieombudsmannen
hos presidenten i Svea hofrätt, hvilken vare riksrättens ordförande, laglig
kallelse å den eller dem, som tilltalas skola. Presidenten i hofrätten foge derefter anstalt
om riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla.
Skulle, mot förmodan, han detta underlåta, eller någon af öfrige ledamöter undandraga
sig att uti riksrätten deltaga, stånde de, såsom för uppsåtlig försummelse af annan
embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en eller llere af riksrättens ledamöter laga för
fall,
eller finnes emot någon af dem laga jäf, vare ändock rätten domför, om tolf deruti
sitta. Är presidenten i hofrätten af laga förfall eller jäl hindrad, välje rätten inom sig
ordförande. Denna riksrätt äge, sedan ransakningen fulländad är, att döma efter allmän
lag och, hvad statsrådets medlemmar angår, äfven efter den ansvarighetslag, sem för dem
särskildt finnes utfärdad. Domen skall derefter för öppna dörrar afkunnas. Ingen håfve
makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke ina
sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets tjenst.
<
R.0.§66,69. §81. Riksförsamlingens fullmäktige uti Riks-banken och Riksgälds-kontoret förvalte
dessa verk efter de instruktioner, Riksförsamlingen dem meddelar, och tillträde sina befattningar
medan Riksförsamlingen ännu samlad är.
K. 0. § 68. § Riksförsamlingens revisorer äge att, efter följande § af denna regerings-form
oell den instruktion, som Riksförsamlingen meddelar, öfverse och granska stats-verkets,
Riks-bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl, hvad statsveiket
angår, utan rättighet att meddela föreskrifter, eller förändringar besluta. Hvarje
revisions-förrättning skall omfatta ett års afslutade räkenskaper, taga årligen sin början den
Konstitutions-Ut sköttets Memorial, N:o 7. 19
15 September eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag derefter, och inom åtta veckors
tid vara fullbordad.
§ 83. Vrid granskningen af stats-verkets räkenskaper böra Riksförsamlingens revisorer R.
efterse, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet
af de hufvudtitlar, hvilka uti nästförllutne riksdags statsreglering blifvit fastställda, och
huruvida de äro grundade på behörigen upprättade stater, eller å Konungens med vederbö
lig kontrasignation utfärdade anordningar och styrkta med behöriga qvittenser af dem, som
medlen emottagit. Skulle, emot Riksförsamlingens beslut, pågon af de till en hufvudtitel
anslagne summor befinnas dragen till annat ändamål, än som under hufvudliteln hörer,
eller något af Riksförsamlingen faststäldt anslag Tara öfverskridet, skola revisorerne,
i sin berättelse till Riksförsamlingen, härom göra anmärkning emot den embetsman, som
anordningen kontrasignera!. De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade att
framställa, skola, sedan förklaringar di röfver inkommit, å nästföljande lagtima riksdag öfverlemnas
till vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling.
g 84. Riksförsamlingens fullmäktige och revisorer må i och för sin befattning inga R.
föreskrifter emottaga, ulan af Riksförsamlingen allena och i enlighet med dess instruktioner;
icke heller till ansvar och redo ställas, utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga
ordning.
IV.
Riksdags- Ordning.
i.
Kallelse till Riksdag.
§ 85. Riksförsamlingen skall, i kraft af denna regeringsform och utan särskid kallelse, r.
till lagtima riksdag sammanträda hvart tredje år den 15 November, eller om helgedag dåtR.
inträffar, å nästa söcknedag derefter.
§ 86. Konungen vare obetaget, att emellan de tider, då lagtima riksdagar hållas, kalla R.
Riksförsamlingen till urtima riksdag, att öfverlägga och besluta i ämnen, som Han finner för r.
n0dt att för den framställa.
ö
§ 87. I den händelse, hvarom uti § 10 sägs, alt Konungen efter företagen resa utöf- r.
ver tolf månadei ur de förenade rikena Sverige och Norge blifver, åligge Statsrådet att ge- r.
0. § 30.
0. § 70.
F. § 49.
0. § 2.
F. § 49.
0. § 2.
F. § 91.
0. § 4.
R. F. § 92.
R. 0. § 5.
R. F. § 93.
R. 0. § 6.
R. F. § 94.
R. 0. § 7.
R. F. § 95.
R. 0. § 10.
R. F.' § 51.
R. 0. § 9.
R. F. § 95.
R. 0 § 10.
R. F. § 50.
R. 0. § 3
20 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
nom öppet påbud, Riksförsamlingen till urtima riksdag sammankalla; och varde kallelsen
inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens kyrkor och skyndsamligen
i öfriga delar af riket kungjord.
g 88. Om Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att Han längre tid än tolf
månader med regeringsärendena sig icke befattat, kalle äfven Statsrådet till riksdag, så som
i föregående § sägs.
§ 89. Då Konung dör och thronföljaren ännu omyndig är, ulfärde Statsrådet riksdagskallelse
och late densamma inom femton dagar efter Konungens död i hufvudstadens
kyrkor, och skyndsamligen i öfriga delar af riket kungöras.
§ 90. Utdör Konunga-ätt på manliga sidan, vare ock då lag om Riksförsamligens
sammankallande, som i föregående § sägs.
§ 91 Underlåter Statsrådet alt i något af de fall, sorn i 87, 88, 89 och 90 §§ sagde
äro, Riksförsamlingen inom föreskrifveu tid sammankalla; åligge det Riksförsamlingens fullmäktige
i Banken oell Riksgälds-kontoret, att ovilkorligen och utan ringaste dröjsmål riksdagskallelse
utfärda, på det Riksförsamlingen måtte sammankomma, att sin och rikets rätt
iakttaga och skydda.
§ 92. I de fall, då Konungen eller Statsrådet sammankallar Riksförsamlingen, fastställes
tiden lill riksdagens begynnelse efter trettionde och inom femtionde dagen från den,
då kallelsen blifver uti hufvudstadens kyrkor kungjord. Riksdag, till hvilken Riksförsamlingens
fullmäktige i Riks-banken och Riksgälds-kontoret kallelse utfärdat, skall sammanträda
å femtionde dagen efter den, då Statsrådet sist bort kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra
låta.
§ 93. Derest Riksförsamlingen är å lagtima riksdag samlad, eller tiden lör sådan
riksdags början inom femtio dagar tillstundar, då något af de i 87, 88 och 89 §§ omtalade
fall inträffa, må kallelse till urtima riksdag icke utfärdas.
§ 94. Riksdngarne skola hållas i rikets hufvudstad, ulom i de fall, då fiendes framträngande,
eller pest, eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för riksförsamlingens
frihet och säkerhet vådligt. I sådane fall må Konungen, efter samråd med riksförsamlingens
fullmäklige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, en anmn riksdagsort utsätta
och kungöra.
Konslilutions-ltskottets Memorial, N:o 7. 21
2.
Riksförsamling-ens sammansättning.
§ 95. Riksförsamlingen utgöres af tvänne afdelningar: Folk-tinget och Lands-tinget.
§ 96. Till folk-tingel väljas, på sätt i serskild val-lag föreskrifvet är, ett hundradetjugo
riksdagsmän för hvarje lagtima riksdag: och vare valen gällande ej blott för den
riksdag, ulan äfven för urtima riksdagar, der sådane komma att hållas, innan ny lagtima
riksdag inträffar.
§ 97. Lands-tinget skall utgöras af sextio ledamöter, hvilka af folk-tinget väljas fölen
tid af sex år och af hvilka hälften hvart tredje år ombytas.
Vid hvarje lagtima riksdags slut skall folk-tinget, inom sig eller ock ibland andra, som
efter val-lagen till riksdagsmän valbare äro och som fyllt tretiofem års ålder, medelst öppen
omröstning utvälja trettio män: städernas riksdagsmän för sig, sex, och landsbygdens
för sig, tjugofyra, att vid nästpåföljande två lagtima, samt under tiden förefallande urtima
riksdagar såsom riksdagsmän i lands-tinget inträda. Vid samma riksdag må dock den
icke kunna återväljas, som då utur lands-tinget utträda bör. Om valets utgång varde underrättelse
genast meddelad åt lands-tinget, hvilket ofördröjligen skall kallelsebref till de
valde utfärda, och galle om vald mans skyldighet, alt kallelsen emottaga, hvad i val-lagen
för annan riksdagsman stagdadt är. Dör ledamot af lands-tinget, eller inträffa förhållanden,
hvilka tills vidare eller för alltid beröfva honom sin valbarhet, eller styrker han sig
af laga förfall hindrad att riksdagsmannakallet bibehålla, eller begär han på andra uppgifna
skäl att före bestämd tid få sin befattning nedlägga, och lands-tinget en sådan begäran bifaller;
anställe då folk-tinget, så fort ske kan, val till en sådan tillfällig ledighets fyllande,
och träde den sålunda valde ur lands tinget å samma tid, på hvilken den afgå skolat, i
hvars ställe han inträdt.
3.
Riksdags öppnande och afslutande.
§ 98. Å nästa dag efter riksdagens början skola de riksdagsmän, som till folk-tinget
valde blifvit, inför den äldste af Högsta Domstolens ledamöter, som icke af laga förfall
hindras, samt Riksförsamlingens fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, sina full
-
R. F. § 53.
r. o. § •»:
K. 0. $ 26.
R. F. § 109.
R. 0. $ 80.
R. 0. § 81.t
22 Konstitutions-Utskotlets Memorial, Av» 7.
makter till granskning ippvisa. Vid denna granskning, hvilken sist inom tre dagar bör
vara fulländad, skall undersökas, huruvida fullmakterna i föreskrifva form blifvit utfärdade.
Folk-tinget ege derefter pröfva såväl da anmärkningar, hvilka emot fullmakterna blifvit under
granskningen gjorde, så ock frågor angående riksdagsmans behörighet, hvilka inom folktinget
kunna förekomma. Saknar folk-tinget nödiga upplysningar, infordre sådana; äska
ock, der nödigt finnes, undersökning vid laga domstol, hvilken äfven bör upptaga alla frågor
om fällande till något i vallagen utsatt ansvar. Den, som fullmakt uppvisat, utöfvar
sin riksdagsmans-befattning. intilldess han blifvit förklarad dertill obehörig.
§ 99. Samma dag skall lands-tinget sammanträda, dess ledamöter låta sig anteckna
och sina kallelsebref förete. Yppas frågor om ledamots behörighet, afgöre dem landstinget,
som eger att infordra upplysningar, der så nödigt finnes.
§ 100. Sedan riksdagsfullmakterna blifvit granskade och kallelsebref uppvisade, utvälje
tingen, hvart inom sig, talmän och vice talmän. Innan dessa val skett, skall den i
hvardera tinget till lefnadsåren äldste riksdagsmannen derstädes föra ordet. Lands-tingets
talman vare äfven talman vid de tillfällen, då riksförsamlingen samfäldt handlar eller beslutar.
Tingen ege att, hvart för sig, utse sina sekreterare, så ock annan betjening, som
nödig finnes.
§ 101. Konungen beslämme och late offentligen kungöra dagen, då riksdagen öppnas
skall. Å den dag, hvilken icke må utsättas sednare än åtta dagar efter riksdagens
början, skola Riksförsamlingens ledamöter, sedan gudstjenst med dem hållen är, sammankomma
på rikssalen. Der före Konungen, eller den af Statsministrarne, som Han dertill
förordnar, ordet till Riksförsamlingen, och läte den afhöra berättelse om hvad i rikets
styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit.
§ 102. F.j må lagtima riksdag, utan Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut, kunna upp'ösas förr än fyra månader efter den dag, då Konungen till folktinget
öfverlemnat sin proposition om statsverkets tillstånd och behof. Efter denna tid
ege Konungen makt alt upplösa riksdagen, när Han så för godt finner. Urtima riksdag
kan Konungen när som helst upplösa. Sammankommer lagtima riksdag, innan urtima riks
dag
slutad är, vare den sistnämnde äfven då upplöst.
§ 103. Då riksdag fulländad är, iufiruie sig, på Konungens kallelse och efter förrättad
gudstjenst, Riksförsamlingens ledamöter på rikssalen; riksdagsbeslutet uppläses; hvaref
-
KonstUutions-UtskoMels Memorial, N:o 7. 53
ter Konungen sjelf eller genom någon af Statsministrarne förklarar riksdagen vara afslutad
och hemförlofvar Riksförsamlingen.
4.
Riksförsamlijngens sammankomster. '
§ 104. Talmännen eller, då de laga förfall hafva, vice talmännen ega att, hvar för|R. o. §S 46,
sitt ting, utfärda kallelse lill sammankomster. Talman ege ej makt att, utan riksförsamlings 46.
eller vederbörande tings samtycke, någonderas sammanträde afsluta. Intet ärende kan i
riksförsamlingen e/ler i någondera af dess afdelningar till afgörande företagas, der icke öfver
hälften af vid riksdagen närvarande medlemmar tillstädes äro.
§ 105. Riksförsamlingen och dess afdelningar skola, utom i de mål, som i 138 och
151 §§ omtalas, för öppna dörrar hålla sina öfverläggningar.
§ 106. Riksförsamlingen, dess Afdelningar eller Utskott må icke i Konungens när- R. F. $ 55.
varö öfver något ämne rådpläga eller besluta.
§ 107. Uti Riksförsamlingen eller dess afdelningar ege Statsrådets ledamöter tillträde,
och vare berättigade att, såsom om riksdagsmän stadgadt är, deltaga i öfverläggningarne;
dock må de icke deltaga uti besluten, derest de ej afdelningens ledamöter äro.
§ 108. Den ordning, som i riksförsamlingen, dess afdelningar och utskott iakttagas
bör, och i denna regeringsform icke finnes närmare bestämd, ege riksförsamlingen sjelf att,
på sätt den godt finnér, fastställa och i en ordningsstadga sammanfatta. Ej må dock något
i sådan ordningsstadga införas, som mot denna regeringsform eller andra gällande lagar
strider. Ändringar och tillägg, hvilka riksförsamlingen sedan kan finna nödigt att
ordningsstadgan göra, må icke såsom gällande anses förr än riksdagen efter den, på hvilken
de antagne blifvit.
5.
Riksdags frågors väckande och beredning.
§ 109. Konungen eger göra riksförsamlingen propositiener i alla de mål, Han för
godt finnér. Sådane propositioner skola i folktinget aflemnas af den Statsrådets ledamot, till
hvilkens departement ärendet hörer, och vare alltid Statsrådets yttrande i saken propoei
-
R. 0. § 51.
R. 0. § 56.
R. 0. §§
44, 56.
R. F. § 49.
R. F. § 53.
R. 0. §§ 28,
34, 36.
24 honstitutions-Utskottets Memorial, No 7.
tionen föraktligt, så ock Högsta domstolens i de frågor, som i 44 § omförmälas. Koi ungens
proposition om statsverkets tillstånd och behof skall aflemna®, antingen å den dag, då
riksdagen, enligt 101 §, öppnas, eller sednast inom åtta dagar derefter.
§ 110. Hvarje riksdagsman äge, inom det ting, der han säte och stämma har, att
göra motioner om ändring eller tillägg i lagar eller författningar, eller om andra mål, som
till riksförsamlingens åtgärd höra. Sådana motioner skola skriftligen författas och, då de
angå lagfrågor, innehålla förslag till lags ordalydelse. Ej må i en skrift flera mål af olika
beskaffenhet sammandragas, eller ett memorial, som flera än en riksdagsman underskrifvit,
emottagas, med mindre det är undertecknadt af riksdagsmännen från ett län eller en stad
och sådan orts angelägenheter beträffar.
§ lil. Riksdagsman må ej motion göra, sedan tre veckor förflutit efter riksdagens
öppnande, der ej motionen af redan fattadt beslut eller redan upptaget ärende, eller af
händelse, som under riksdagen inträffat, omedelbarligen föranledes.
§ 112. Propositioner eller motioner må icke till omedelbar öfverläggning eller pröfning
företagas, utan skola förvisas tili vederbörliga Utskott, som hafva att målen utreda, och
med betänkanderi derölver inkomma. Dock må af riksdagsman framställd motion, utan hänvisning
till utskott, kunna nedläggas, när den, som motionen gjort, det medgifver, eller
minst tre fjerdedelar af tings närvarande ledamöter sådant besluta.
§ 113. När proposition eller motion första gången i ling förekommer, skall den,
så framt ej tinget enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa
sammanträde, då sådan hänvisning, derest frågan ej blifver nedlagd, ovilkorligen bör ske.
Stånde hvarje ledamot fritt, att i målet sig yttra, och varde hans yttrande äfven till Utskottet
hänvisadt.
§ 114. A hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande, riksförsamlingens
ständiga utskott tillsättas. Desse äro: ett Lag-utskott, ett Stats-utskott, ett
Banko utskott och ett Gransknings-utskolt. Väckes under riksdagens lopp fråga, som icke
tillhör något af dessa utskotts behandling, men är af beskaffenhet, alt utskotts yttrande öfver
tlen erfordras, då skall för dess beredande ett särskildt tillfälligt utskott tillsättas; och
må, när ett eller flere sådane utskott äro i verksamhet, till något af dem kunna hänvisas
äfven sedermera väckta frågor, som med föremålet för dess tillsättning likartade äro. 4
urtima riksdag skola ej andre Utskott tillsättas, än då nödige finnas.
§ U5,
Konstitutions- tJIs kottets Memorial, N:o 7. 25
§ 115. Lag-utskottet skall granska justitie-ombudsmannens afgifna redogörelse, äfvensom
hans einbetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver till riksförsamlingen
inkomma. Detta utskott skall ock afgifva yttranden öfver dit hänvisade förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag, eller af allmän, civil-, krimmaleller
kyrkolag.
§ 116. Stats-utskoltet skall till riksförsamlingen afgifva utlåtande öfver Konungens
proposition om statsverkets tillstånd och behof, samt det densamma åtföljande förslag till
ny riksstat; och sedan riksförsamlingen fastställt bevillningens belopp, föreslå dess fördelning.
Utskottet åligge äfven att inkomma med betänkande öfver Riksförsamlingens revisorers
berättelse om lliksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Dessutom skall
Stats-utskottet yttra sig öfver alla dit hänvisade frågor, som angå statsregleringen, bevillningen
eller Riksgälds-kontoret.
§ 117. Banko-utskottet skall afgifva berättelse om Riksbankens styrelse och tillstånd,
samt föreslå, eller, på grund af uppdrag från Riksförsamlingen, gifva föreskrifter om samma
Banks förvaltning. Detta utskott vare ock skyldigt att afgifva utlåtande öfver dit hänvisade
förslag rörande Riksbanken.
§ 118. Gransknings-utskottet skall granska Statsrådets protokoll och Riksförsamlingens
revisorers berättelse om statsverkets tillstånd,' styrelse och förvaltning på sätt i 148,
150 — 152 §§ vidare ,stadgas.
§ 119. Lag-utskottet skall bestå af tolf ledamöter, Stats-utskottet af tjugufvra, Bankoutskottet
af aderton, Gransknings-utskottet af aderton och de tillfälliga utskotten af så många,
sorn Riksförsamlingen vid hvarje serskildt fall nödigt aktar; Riksförsamlingen dock obeget
att, när göromålens mängd sådant kräfver, antalet förstärka.
Till alla utskott välje hvardera tinget inom sig ledamöter, och ege alltid landstinget
att utse en tredjedel och folktinget två tredjedelar af det bestämda antalet.
§ 120. Ej må statsråd eller justitie-kansler i utskott eller val till utskott deltaga;
ej heller någon, af hvilken Riksförsamlingen kan fordra redo och ansvar, inväljas i utskott,
der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma.
§ 121. Utskotten välje, hvart inom sig, ordförande och vice ordförande; intilldess
detta skett, före den äldste ledamoten ordet. De ständiga Utskotten utse hvar för sig
Bih. till R. St. Prot. 1850 § 1851. 3 Sami. 8 Haft. 4
R. 0. § 3-3.
R. F. § 70.
R. 0. §§
30, 31.
R. 0. § 32.
R. 0. 5 41.
R. 0. § 39.
R. 0. S 24.
R. 0. § 42.
R. 0. § 45.
R. 0. § 50.
26 Konstitutions-I '/slottets Memorial, N:o 7.
sekreterare och annan betjening, sorn nödig finnes; i de tillfälliga vilje ledamöterna ibland
sig lör hvarje särskildt inål en föredragande, hvilken det åligge, alt protokoll (öra och Utskotts-betdnkandell
uppsätta.
§ 122. Ej må Utskott latta beslut, der ej minst tre fjerdedelar af ledamöterna tillstädes
äro.
§ 123. Finner Riksförsamlingens afdelning eller utskott sig behöfva af någon Konungens
embetsman, eller af allmänt verk, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, begäre
genom sin ordförande bos den Statsrådets ledamot, Konungen vid hvarje riksdag
dertill förordnar, Konungens befallning till vederbörande, alt de äskade upplysningarne
meddela. Stats-kontoret vare deci; skyldigt, att i frågor om sjellva redovisningen af medlen,
alla äskade underrättelser utan sådan befallning meddela. Verk, som under Riksförsamlingens
egen förvaltning slår, skall inför afdelning eller vederbörande utskott, på
dess begäran, skyndsamt redovisa för allt, som verket rörer. Riksförsamlingens afdelning
eller utskott ege jemväl rätt att af enskilda Svenske män infordra upplysningar uti
mål, sorn till dess behandling höra.
§ 124. Utskotts-bctänkande skall alltid till folktinget först aflemnas.
6.
Riksdagsärendenas pröfning af Riksförsamlingen
och dess a fdelningar.
§ 125. Talmännen skola föredraga målen, upptaga, reda och framställa de yttrade
meningarne, göra propositioner för besluts fattande och vidmakthålla ordning vid sammankomsterna;
allt på sätt denna Regeringsform och vidtagen ordningsstadga föreskrifva. Talman
må icke deltaga i öfverläggning eller omröstning, med det undantag, som i 129 och
147 §§ sägs, och icke heller något annat föreslå, än det som erfordras till verkställighet
af grundlagarne, af Riksförsamlingens eller dess afdelningars beslut och af ordningsstadgan.
§ 126. Hvarje Riksdagsman ege rätt, att till protokollet fritt tala och utlåta sig i
alla frågor, som under öfverläggning komma, och om lagligheten af allt, som förefaller
inom den Riksförsamlingens afdelning, till hvilken han hörer. En hvar ytlre sig i den
Konstilutlons-ltskottets Memorial, N:o 7. 27
ordning, lian deilill sig anmält och uppropad blilver. Ingen tilläte sig personlig förolämpning.
$ 127. Ej ina beslut fattas förr, än talman inhemtat, huruvida tinget anser öfver- R. 0. § 53.
läggningen fulländad. Besvaras denna fråga med ja, varde proposition till beslut upprätlad
och just”! ad. Propositionen skall inrättas efter ty som öfverläggningen föranleder.
Innef.ltar målet liera delar, eller varder det under öfverläggningen i flera delar skiljdt, då
skall proposition öfver hvarje del serskildt göras.
§ 1.8. Besvaras propositionen med allmänt ja, må väl erinringar dervid i tjenliga R. 0. § 53.
ordalag göras, men ingen försöka, att beslutet genom ny öfverläggning upprifva. Besvaras
propositionen medja, blandad! med några nej, eller tvärtom, och begäres ej formlig votering
af dem, som öfverröstade äro; vare ock då saken afgjord, och må de öfverröstade,
om dem så godt synes, få sina särskilda meningar i protokollet intagna, när de dem skriftligen
aflemna.
§ 129. Begäres af en eller flera formlig votering, då skall voterings-proposition, R. o. § 53.
med tydlig kontra-proposition, genast författas, justeras och anslås, samt voteringen straxt
derefter försiggå; och må proposition ej göras, om votering ske skall, ej heller någon votering
derom tillåtas. Votering verkställes öppet, med ja eller nej, efter upprop, på sätt
ordningssladgan närmare bestämmer. Blifva rösterna för ja och nej lika många, då, men
ej eljest, lägge talmannen sin röst för endera sidan till, att dem emellan skilja.
§ 130 Ej må någon deltaga i votering, då målet personligen rörer honom sjelf eller R. 0. § 41.
den, som med honom är i sådan skyldskap eller svågerskap, som efter lag utgör domarejäf.
Finnes så beskaffad! deltagande hafva egt rum, vare voteringen ogild, i fall vid nästa
sammanträde styrkes, att den kunnat af den jäfviges röst bero. Hvad nu sagdt är, gälle,
ehvad del beslut, som i målet lättas skulle, rörer preliminärfråga eller hufvudsak.
§ 131. Vid justeringen kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådane tillägg göras, r, o. § §8.
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justering, med tingets
bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning,
som deraf följt; dock kunna icke sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen
sig grundar.
§ 132. Sedan folk-tinget från Utskott fått emottaga utlåtande öfver proposition eller
motion, samt sitt beslut fattat, varde det till lands-tinget öfverlemnadt. Innefattar folktingets
beslut godkännande af proposition eller motion, med eller utan ändring, och lands
-
28 Konstitutions-Utskoltets Memorial, N:o 7.
tinget samma beslut oförändradt antager, vare det såsom riksförsamlingens beslut gällande;
antager lands-tinget det icke, varde det med afslag eller ändring till folk-finget återvisadt.
Folk-tinget företage då målet till ny öfverläggning och ege sedan att antingen lands-tingets
beslut oförändradt antaga, hvilket i sadan händelse blifve gällande, som ofvan är sagdt, eller
att sitt eget beslut, med eller utan ändring, tili lands-tinget ånyo öfverlemna. Antager
då lands-tinget, efter förnyad ompröfning, folk-tingels beslut oförändradt, blifve det såsom
riksförsamlingens gällande; antager lands-tinget det icke, varde frågan till riksförsamlingen
hänskjuten. Ankomme dock på folk-tinget att låta frågan förfalla, derest lands-tinget dess
beslut helt och hållet förkastat. Innefattar folk-tingets först afgifna beslut afslag å proposition
eller motion, ege då lands-tinget rätt att på uppgifne skäl proposition eller motion
upptaga och till folk-tinget med eller utan ändring återvisa, och förfares med frågan så,
som ofvan är sagdt; så att folk-tinget ege att lands-tingets beslut antaga, eller med afslag
eller ändring återlemna, lands-tinget att denna ändring godkänna, eller sitt beslut, med eller
utan ändring, vidblifva och till folk-tinget ånyo förvisa; hvarefter folk-tinget måste antingen
lands-tingets beslut oförändradt godkänna, eller låta frågan på riksförsamlingens beslut
bero. Ankomme dock i detta fall på lands-tinget, att låta frågan förfalla, derest folktinget
dess beslut helt och hållet förkastat. Vid riksförsamlingens sammanträde må väl
öfverläggning ega rum, men ingen ändring i någotdera (ingels beslut vidtagas. Då omröstas
skall, utgöre folk-tingets beslut ja-propositionen och lands-tingets nej-proposition,
och blifve det beslut såsom riksförsamlingens gällande, om hvilket de liesta rösterna sig
förena. Huru grundlags-, beskattnings- och ordnings-frågor skola behandlas, derom är i
108, 135 och 136 §§ stadgadt.
R. 0. § 49. § 133. Betänkanden, som från Utskott inkommit, folk-tingets beslut, som till lands
tinget
öfverlemnade äro, så ock lands-tingets återremisser till folk-tinget, skola efter första
uppläsandet minst tre dagar ligga på bordet, innan frågan företages i det ting, dit den öfverlemnad
blifvit. Den kan, vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning då egt rum eller
ej, på flere ledamöters förenade begäran, åter blifva hvilande; men då saken tredje gången
förekommer, skall den under pröfning tagas.
R. F. § 87. § 134. Har Riksförsamligen fattat beslut om stiftande eller upphäfvande, förändring
R 0 § 74 e"er förklaring af a"man- •ag'» eller i annat ämne, som enligt denna regeringsform, af
Konungen med Riksförsamlingens samtycke afgöras bör, varde beslutet af lands-tingets
taleman till Konungen öfverlemnadt Gillar Konungen beslutet, underrättes derom Riks
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 29
församlingen, och varde det, i Hans namn och med Hans underskrift, offentligen kungjordt.
Gillar Han det icke, gifves Riksförsamlingen tillkänna de orsaker, för hvilka det icke kunnat
godkännas ; och må samma fråga under den riksdag icke ånyo upptagas. Kan Konungen
icke, medan Riksförsamlingen samlad är, sitt svar afgifva, ege Han, före nästföljande
riksdags öppnande, beslutet bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej, vare frågan
förfallen, och läte Konungen å nästa riksdag underrätta Riksförsamlingen om de skäl, som
beslutets godkännande hindrat. Då Konungen stadfästar Riksförsamlingens beslut, må ej
något deruti ändras, tilläggas eller uteslutas.
§ 135. Ar genom Riksförsamlingens beslut, på sätt i 134 § stadgas, förslag gjordt R
till ändring eller tillägg i någon af rikets grundlagar, då skall det förslag, utan vidare åtgärd,
hvila till nästa lagtima riksdag, och varde emellertid genom trvck allmänheten kun- p
gjordt. Vid nästa lagtima riksdag tage Riksförsamlingens båda afdelningar, hvar i sin ordning,
förslaget åter uti öfvervägande, och röste deröfver med ja och nej, utan att kunna
någon ändring deri göra. Antages det då i båda afdelningarne; varde det öfverlemnadt
till Konungens sanktion, såsom i 134 § sägs: antages det icke, hvile frågan till nästa lagtima
riksdag, då hela Riksförsamlingen skall sammmanträda och den afgöra; och blifve det
beslut såsom Riksförsamlingens gällande, om hvilket minst tvåtredjedelar af de röstande
ense äro. Antages förslaget då, varde det Konungen understäldt, såsom ofvan sagdt är:
antages det icke, förfalle frågan. Är grundlagsfråga af Konungen väckt, varde den hvilande,
derest en af Riksförsamlingens afdelningar förslaget bifaller. Ej må Utskott eller
Riksförsamling eller någon af dess afdelningar uti Konungens förslag ändring eller tillägg
göra. Väckes förslag till sådan ändring, och detsamma i den ordning, som angående lagfrågor
stadgadt är, af Riksförsamlingen godkännes; då må anmälan derom ske hos Konungen,
som derå gör det afseende Han för godt finner, meu läte Sitt svar komma Riksförsamlingen
ofördröjligen tillhanda. Bifaller Konungen Riksförsamlingens hemställan, hvile
då Konungens förslag med sålunda medgifven förändring till påföljande riksdag, till den
behandling förut är föreskrifven för hvilande grundlagsfrågor. Har Riksförsamlingen i
dennna ordning förslaget bifallit, så är det lag. Ej må förslag till ändring eller tillägg i
grundlag å annan än lagtima riksdag göras.
§ 136. Frågor, som angå riksstatens reglering, bevillningens belopp eller fördelning, 3
Riksgäldskontorets och Riksbankens inkomster eller utgifter, må icke förfalla: utan skola,
derest Riksförsamlingens afdelningar uti sådana fatta olika beslut, och besluten icke, på sätt
• F. §§ 56,
81.
• 0. §§ 29,
75.
F. §§ 69,
71.
. 0. §§ 30,
31.
R. ¥. § 109.
R. 0. § 80.
R. 0. §§ 61,
62.
R. 0. § 8.
R. F. §5 97,
98.
’R. 0. $ 03.
30 Ko n st il ut io n s - Lits k u Itets Memorial, N:o 7.
i 132 § föreskrifves, kunna sammanjemkas, ovilkorligen hänskjutas lil! Riksförsamlingens
samfälda afgörande.
§ 137. Der så oförmodadt hämla skulle, att, när riksdagen upplöses, Riksförsamlingen
icke hade staten reglerat, eller någon ny bevillning lill bestämdt belopp sig åtagit; då
skall den förra statsregleringen oell bevillningen fortfara intill nästa riksdag. Ar åter bevillningens
liela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen icke om fördelningen deraf ense,
då skola, efter den fastställda bcvillnings-summans förhållande till den, som vid föregåenda
riksdag blifvit fördelad, de i den ssta bevillningslörordningen stadgade artiklar jemlikt ökas
eller minskas; och uppdrage Riksförsamlingen sina fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret
att en ny bevillningsförordning på sådan grund uppgöra och utfärda.
§ 138. Val till Konung eller Thron följare skall af Riksförsamlingen samfäldt och med
slutna sedlar förrältas, och vare den vald, som mer än hälften af de afgifna rösterna erhållit.
Lag samma vare om val till Föimyndare, att under Konungs minderårighet regeringen
föra; dock att Riksförsamlingen förut, och sednast fem dager innan valet sker, gegenom
de fleste rösterna bestämmer förmyndarnes antal. Vid dessa tillfallen iakttages för
öfrigt, hvad riksakten af den 31 Juli och den 6 Augusti 1815 i 3 och 8 §§ föreskrifver.
Då Riksförsamlingen, enligt denna Regeringsforms 9, 10 och 11 §§, skall om riksstyrelsen
förordna, förfares likasom vid förmyndare-val.
§ 139. Medan Riksförsamlingen samlad är att beslut fatta eller val förrätta, i något
af uti föregående § emförmalda fal1, må ej främmande sändebud eller deras medfölje å
riksdagsorten sig uppehålla, utan varde annan, minst tio mil derifrån belägen, vistelseort
dem anvisad; och må de ej återkomma, ej heller utländska sändebud i landet inlåtas, förr
än Riksförsamlingen om riksstyrelsen förordnat, Förmyndare utsett eller Thronföljare valt,
och styrelsen blifvit »f den nye Konungen, de utsedde Förmyndarne eller den tillförordnade
Regeringen emottagen.
§ 140. Val till Juslitie-ombudsman skall anställas vid hvar tredje lagtima riksdag af
Riksförsamlingen samfäldt; och vare den vald, som, på sätt 147 § föreskrifver, mer än
hälften af de afgifna rösterna erhållit. Vid samma tillfälle, eller sednast på nästa helgfria
dag derefter, utses på enahanda sått en man alt Justitie-ombudsmanndn efterträda, ifall han
inom tre år skulle med döden afgå. I den händelse, att Justitie-ombudsman vid samma
riksdag, han vald blifvit, det erhållna förtroendet sig afsäger eller med döden afgår, insätta
Riksförsamlingen genast i embetet den man, som till hans efterträdare utsedd blifvit.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 31
Skulle Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare, under påstående riksdag, sig det erhållna
förtroendet afsäga, eller i Justitie-ombudsmans-embetet insättas, eller med döden
afgå, välje då Riksförsamlingen, på ofvan stadgade sätt, en behörig man i hans ställe.
Infräffar något af dessa fall emellan riksdagarne, utse Riksförsamlingens fullmäktige i Riksbanken
och Riksgäldskontoret en man att embetet förvalta, intilldess Riksförsamlingen
nästa gång sammanträder.
§ 141. Till ledamöter i den Tryckfrihets-kommitté, om hvars åliggande i Tryckfri- r,
hetslagen stadgas, och i hvilken justite-ombudsmannen är ordförande, välje Iliksförsamlin- r.
gen samfäldt vid hvarje lagtima riksdag sex lör kunskaper och lärdom kände män, på det
satt, att först två lagfarne utses och sedan fyra andra, utan afseende på sådan kunskap.
Afgår emellan riksdagarne någon af kommitténs ledamöter, ege kommittén utse en behörig
man, att det lediga rummet intaga.
§ 142. Vid hvarje lagtima riksdag välje Riksförsamlingen, hvar afdelning för' sig, F
fullmäktige att Riksbanken och att Riksgälds-kontoret förvalta. Desse fullmäktige skola
i hvardera verket vara nio, af hvilka landstinget utser tre och folktinget sex. Valen skola
så tidigt anställas, att de fullmäktige kunna sina befattningar tillträda, medan Riksförsamlingen
samlad är.
§ 143. Riksförsamlingen välje ock, vid hvarje lagtima riksdag, hvar afdelning för sig, j>
de revisorer, som i 82 § omtalas. Af dessa revisorer, hvilka till antalet skola vara aderton,
utser lands—tinget sex och folk-tinget tolf.
§ 144. Vid samma tillfälle, som fullmäktige och revisorer väljas, efter hvad i före- r_
gående sagdt är, skola på enahanda sätt suppleanter utses, att träda i de förras ställe,
•m desse blifva af laga förfall hindrade att de dem uppdragne befattningar emottaga
och utöfva.
§ 145. Till fullmäktig, revisor eller suppleant må ingen väljas, som icke till riksdags- r.
man och utskotts-ledamot valbar är; ej heller någon, som vid något verk, hvilket skall
förvaltas eller granskas, är redovisande eller löntagande.
§ 146. Alla i denna Regeringsform föreskrifne val, de undantagne, om hvilka i 138 § r.
stadgas, skola verkställas genom öppen omröstning, derest icke minst en tredjedel af de
röstande sluten omröstning yrka. Sådant yrkande må dock icke äga rum vid val till ledamöter
i lands-tinget. Vid sluten omröstning gälle inga andra sedlar, än de som äro enklä,
slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydigt i anseende till personernas
F. § 108,
0. § 65.
I. O. §§
66, 67.
0. § 68.
0. § 69.
0. § 70.
0. § 71.
32 ' Konsittutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
namn, som från origtighet i anseende till deras antal. Ar genom likhet i röstetal valfråga
oafgjord, skall mellan dem, som lika röster erhållit, genom lottning skiljas. Börjad valförrättning
må icke uppskjutas, utan fullföljes, till dess den fulländad är.
§ 147. Vid sådant val, för hvars giltighet fordras, att minst hälften af de afgifna rösterna
skola sammanstämma, skall hvarje väljande först rösta på så många, som väljas skola.
Falla dervid rösterna, lill mer än hälften af de röstandes antal, på en eller flera, vare han
-eller de behörigen valde. Erhåller ingen det erforderliga röstetalet, eller är det antal icke
fyldt, som väljas skall; då anställes serskild omröstning med ja och nej öfver den, som
de flesta rösterna erhållit, utan att vald blifva ; derefter, der så behöfves, öfver den, som
näst honom röster erhållit, och i den ordning vidare, till dess det erforderliga antalet
fyldt är, eller dessa serskilda omröstningar äio slutade. Skulle så inträda, att två eller
flera, öfver hvilka serskildt röstas bör, vid den första omröstningen undfått lika röster,
företages först votering om den ordning, i hvilken de till särskild omröstning framställas
må. Vid dessa serskilda omröstningar ege ordförande, i fall af lika röstetal, utslagsröst,
derest omröstning öppen är: derest den är sluten, skall han, förrän sedlarne uppräknas,
en af dem uttaga och förseglad aflägga. Befmnes, vid de öfrigas uppsummerande, rösterna
lika delade, varde denna sedel öppnad och gifve utslag : är utslag redan vunnet, skall han
genast ouppbruten förstöras. Är öfver alla dem, som röster erhållit, sålunda röstadt, sorti
ofvan sägs, och det erforderliga antalet ändock icke fyldt; varde då omröstning på en gång
företagen öfver alla dem, som röster erhållit utan att valde blifva, och galle i det fall
högsta röstetal, ehvad det större eller ringare är.
7.
Riksförsamlingens granskningsrätt.
R. F. S 105. § 148. Vid hvarje lagtima riksdag åligge det Riksförsamlingens Gransknings-utskott,
p. 0. § 29. att äska de i statsrådet sedan sista riksdags öppnande förda protokoll, utom dem, som
angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer allmänt
kända eller af utskottet uppgifna händelser må kunna fordras. Riksförsamlingen öfverlemne
till Gransknings-utskottet de i 82 och 83 §§ omnämnde revisorers berättelse om statsyerkets
tillstånd, styrelse och förvaltning och hänvise dit alla anmärkningar emot statsrådets,
Konstitiilions-Utskottets Memorial, N:o 7. 33
dets, någon dess ledamots, eller föredragandes embetsutöfning, hvilka af riksdagsman väckas.
Öfver dessa protokoll, denna berättelse och dessa anmärkningar, afgifve Gransknings-utskottet
utlåtande.
§ 149. Då inom någon af Riksförsamlingens afdelningar, sådan anmärkning, som i R. 0. § 29.
föregående § omtalas, blifver framställd, böra dervid följande ordalag och inga andra
nyttjas: ”det är anledning till anmärkning emot statsrådet, eller den och den ledamoten,
eller föredraganden, hvarom remiss begäres till Gransknings-utskottet, inför hvilket anledningen
skall uppgifvas”. Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
§ 150. Finner Gransknings-utskottet, att någon statsrådpts ledamot, eller någon förR. p. § fo6.
tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konungen råd r, o. § 29.
gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, eller underlåtit alt göra föresläilningar mot sådana öfverträdelser, eller
dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller häfver den
föredragande underlåtit att, i de fall, som 55 § af denna regeringsform förutsätter, sin
kontrasignation å ett konungens beslut vägra, då skall Gransknings-utskottet ställa en sådan
under tilltal af justitie-ombudsmannen inför den riksrätt, som i 80 § bestämmes.
§ 151. Skulle Gransknings-utskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt, eller r p g jq?
en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets r o § 29
sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
förtroendeembete utöfvat, ege då utskottet att sådant tillkännagifva för Riksförsamlingen,
som, i fall den finner rikets väl det kräfva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan,
att Han ville ur statsrådet och från embetet skilja den eller dem, emot hvilka an
märkning
blifvit gjord.
§ 152. Skulle Gransknings-utskottet finna anledning att emot någon för statsutgifter- r, o. § 30.
na redovisande embets- eller tjensteman yrka laga ansvar, må frågan af Riksförsamlingen
kunna hos Konungen anmälas; men ej må sådan embets- eller tjensteman personligen inför
Utskottet eller Riksförsamlingen till ansvar ställas, ej heller Utskottet i klander af Konungens
anordningar ingå.
§ 153. Allt, hvad Riksförsamlingen efter granskning godkänt eller lemuat oanmärkt, r, o. § 76.
Bin. (ill R. St. Prof. 1850 $ 1851. 3 Sami. 8 Haft. 5
31 Koiwtilutions- Utskottets Memorial, iV.-o 7.
skall anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, oell ingen ny, t.II ansvarighet
förbindande granskning af sednare Riksförsamling i samma mål vara tillåten. Dock
b«.r, oaktadt den af Riksförsamlingens utskott eller revisorer tagna allmänna öfversigt a{
statsmedlens användande, det åligga vederbörande tjenstemän att verkställa den serskilda
revision, som dem i kraft af deras tjenstebefattning tillkommer.
R. F. §§ § 154. Under Riksförsamlingens, dess afdelningars och utskotts öfverläggningar och
90, 107. pröfning må icke, uti något annat fall eller på något annat sätt, än denna regeringsform
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embets- och tjenstemän.* till- eller afsättande,
regerings- och domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning.
R. F. § 103. § 155. Vid hvarje lagtima riksdag skola Riksföramlingens afdelningar hvar inom sig
R. 0. § 64. utvälja, lands-tinget femton och folk-tinget trettio riksdagsmän, hvilka samma dag, valet
skett, sammanträda, för att, såsom opinionsnämnd, dömma huruvida Högsta domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af
dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom 79 och 80 §§ handla, likväl kunde
anses böra från utöfoingen af konungens domsrätt skiljas. Denna nämnd träder samma
dag, den blifvit vald, tillsammans. Nämndens samtlige ledamöter röste först, man för man,
öfver den frågan: "skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland Högsta domstolens
ledamöter?” Besvaras denna fråga enhälligt idler af de flesta rösterna med n<j,
eller stanna lika många nej mot lika många ja, blifve då Högsta domstolens samtlige ledamöter
bibehållna. Besvaras den åter med ja, uppgöre då hvar och en af nämnden en
sluten lista på dem af Högsta domstolens ledamöter, (lere eller färre, som han anser böra
entledigas. De tre ibland dessa, som då fått det största antal af röster emot sig, ställas
hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två tredjedelar af lösterna fordras emot
den eller dem, som skola anses vara ftån Riksförsamlingens förtroende uteslutne. Blifve
han eller de derefter af Konungen, på Riksförsamlingens härom skeende anmälan, ifrån
rmbelet genom nådigt afsked skiljde. Dock tillägge Konungen honom eller dem hvardera
en årlig pension till lönens halfva belopp. Ingen allmän öfverläggning må uti opinionsnämnden
förefalla
Konstifutwns-Utskotlels Memorial, N:o 7. 35
8.
Riksdagaärendettas expedition.
§ 156. För att uppsätta såväl de expeditioner, som under riksdagen af båda tingen R.
gemensamt utfärdas, som äfven sjelfva riksdagsbeslutet, skall ett Riksförsamlingens kansli R
tillstättas och ställas under inseende af talmännen och några andra af och inom hvardera
tinget utsedda ledamöter. Den ledamot af Statsrådet, som Konungen dertill förordnar, ege
rätt att derstädes öfvervara riksdagsbeslutets justering i de delar, som röra Konungens
yttranden. Riksdagsbeslutet skall af Riksförsamlingens samtliga ledamöter underskrifvas;
öfrige från Riksförsamlingen utgående expeditioner endast af talmännen.
§ 157. De i Riksförsamlingen och dess afdelningar förda protokoll och öfrige riks- Rdagshandlingar
skola, på statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare
fullständigt, och protokollen i den mån Riksförsamling och dess afdelningar hvar för
sig förordna.
9.
Riksdagsmäns och Riksförsamlingens tjenstemäns
personliga rättigheter.
§ 158. Skulle någon enskild man, eller någon corps, militär eller civil, eller ock någon
menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift eller med anledning af r,
befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, dess Afdelningar eller Utskott, eller störa
friheten i deras öfverläggning^ och beslut; vare sådant ansedt som förräderi, och ankomme
på Riksförsamlingen alt slika förbrytelser i laga ordning beifra låta.
§ 159. ingen Riksdagsman må kunna, af hvad anledning som helst, förmenas att R,
Riksdagen bevista: gällö dock härutinnan undantag för militärpersoner, då de under krigs- R
tid i rikets tjenst af Konungen beordras.
§ 160. Varder Riksdagsman under påstående riksdag, eller under resa till eller från R
riksdagen, med ord eller gerning ofredad af den, som känner, att han i sådant ärende
stadd är, eller sedan han sjelf det tillkännagifvit, eller varder han efter riksdagen, för
riksdagsgöromålens skull, si behandlad: då skall sådant såsom edsöresbrott anses och
straffas.
0. $ 36.
0. § 72.
0. § 59.
F. § 110.
0. § 77.
F, § 110.
0. § 79.
F. § lil.
0. § 77.
36 KonsHtutions-Utskotlets Memorial, N:o 7.
R F § 110. § 161. Ej må någon kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för sina ger
ningar
eller yttranden i egenskap af riksdagsman, utan att den Riksförsamlingens afdelning,
till hvilken han hörer, sådant tillåter, genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar
af afdelningens vid omröstningen tillstädesvarande ledamöter instämt; tage sig dock ingen
häraf anledning till frikallelse från författare-ansvar enligt Tryckfrihetsförordningon. Ofverfaller
någon, inom Riksförsamlingen eller dess afdelningar, den andre med hugg och slag,
skall sådant som edsöresbrott anses och straffas. Nyttjas dervid vapen, straffes derutöfver
med ett års fängelse. Den, som sådant våld begår, skall, utan att vidare njuta riksdagsmannaskydd,
till behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman för någon grof
missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas, förr än efter anställd ransakning domaren
sådant skäligt pröfvat, såvida han ej å bar gerning funnen varder: gälle likväl, om han efter
domstolens kallelse sig ej inställer, hvad allmänna lagen i slikt fall stadgar. Ej må
Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller, under påslående riksdag, för skuld insättas;
vare dock hans egendom ej från laga utmätning frikallad. Ej må någon Riksdagsman
ifrån annan ort, medan han för riksdagens skull sig å riksdags-orten uppehåller, utom i
ofvan omförmälda svårare fall, dragas derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld,
som han under den tiden sig der åsamkat.
R 0 § 03 ® 162. Riksförsamlingens Justitie-ombudsman tillgodonjute, såväl under som emellan
riksdagarue, samma säkerhet för sin person och tjenstebefattning, som i 1GO och 161 §§
R. 0. § 70. |.„r |{j|iscjagSmjjn stadgad är. Riksförsamlingens fullmäktige och revisorer åtnjuta för sina
R. 0. § 24. gerningar och yttranden i och för sina befattningar, samt de hos Riksförsamlingen eller
dess Afdelningar och Utskott anställde sekreterare jemte kanslibetjening, under riksdag,
samma säkerhet, som riksdagsmän i allmänhet tillkommer.
R F § 113 ® Taxeringsman, som Riksförsamlingens bevillnings-föreskrifter ä dess vägnar
tillämpa, skola ej för debitering eller taxering kunn3 till något ansvar ställas.
§ 164. Riksdagsman njute af statsmedlen ersättning för resekostnad, så ock lämpligt
dagtraktamente, hvilket vid hvar tredje lagtima riksdag af Riksförsamlingen fastställes för
de riksdagar som derpå följa.
\
Konstitulions-Utskottels Memorial, N:o 7. 37
Särskild artikel.
Huru den första Riksförsamlingens Lands-ting
skall väljas oell afgå.
Vid den riksdag, då Konungen antagit denna Regeringsform jemte Lagen om val till
Riksförsamlingen, välje Rikets Ständer, hvarje Riksstånd för sig, inom eller utom ståndet,
(emton män, hvilka, enligt Val-lagens 9 §, äro valbara, att vid den riksdag, då Riksförsamlingen
första gången sammankommer, i lands-tinget inträda.
I början af sistnämde riksdag, fylle folk-tinget genom val de ledigheter, som ibland
de, enligt föregående, af Riksstånden valde medlemmar kunnat uppstå. Vid samma riksdags
slut och innan folk-tinget skall enligt § 97 välja nya ledamöter i lands-tinget bestämmes,
genom lottning mellan landstingets samtlige medlemmar, de trettio ledamöter,
hvilka då böra afgå.
Förslag till Val-lag.
§ i. De etthundradetjugo Riksdagsmän, hvilka, enligt regeringsformens 96:te §
utgöra folk-tinget, skola utses genom elektorer ifrån rikets städer och landsbygd, till
hvilken sistnämnda äfven räknas köpingar och sådana städer, som icke hafva egen jurisdiktion.
§ 2. Rikets städer ega utse tjugofyra och rikets landsbygd nittiosex Riksdagsmän.
Desse fördelas emellan städer och emellan län, i förhållande till folkmängden, på sätt denna
val-lag bifogade fördelnings-längder utvisa. Dessa fördelnings-längder skall Riksförsamlingen
å hvar femte lagtima riksdag granska och der så nödigt finnes, rätta. Sålunda rättad
fördelnings-längd varder till Konungen öfverlemnad, med anhållan att han densamma
må stadfästa samt kungöra låta.
38 KonsUluttons-Utskottets Memorial. N:o 7.
§ 8. Stad, som egor så stor folkmängd, att deri är berättigad sända en eller flera
Riksdagsmän, må icke mef annan stad till ett valdistrikt förenäs. Öfrige städer skola till
valdistrikter fördelas, på dd sätt, att hvarje distrikt utväljer en Riksdagsman. I fördolningslängden
bestämmes hvilken stod. inom hvarje sådant val-distrikt, skall vara val-crl.
§ 4. Hvarje län skall indelas i lika många val-distrikt, som de riksdagsmän äro,
hvilka för länet till folk-tinget väljas skola; och varde vid den indelning iakttaget, att folkmängden
för hvarje distrikt bestämmes I det närmaste lika. Indelningen verkslälies och
kungöres af Konungens Befallningshafvande så tidigt, att den varder allmänneligen känd,
innan valen utsättas. Då den en gång gjord är, stånda den fast, utan att behöfva för
hvarje nytt val kungöras, intilldess Riksförsamlingen uti de i 2 § omförmäide fördelningslängder
någon ändring gör. Hvarje distrikt inom länet varder med ordningsnummer t>trndrkt
och ege utse en Riksdagsman."
§ 5. För val af Elektorer skall på landet hvarje socken utgöra särskildt val-distrikt.
Såsom särskild socken anses landsbygd, som med stad utgör en socken. Vilja flera socknar,
som till samma pastorat höra, förena sig om samfäldt elektors-väl, stånde det dem
fritt, utom i de fall, ett lands-sockcn är med stads-socken till ett pastorat förenad. Socken
som i flera län belägen är, räknas i afseende på elektors- och riksdagsmanna-val tiH
det län, hvarest sockenkyrkan 3r belägen.
§ 6. Uti stad, som eget val-distrikt utgör, skola elektorer väljas socknevis. Öfrige
städer vare hvar för sig val-distrikt för elektars-val.
i
§ 7. Rösträtt vid elektors-val tillkommer, med de undantag som i 10 och 11 §§
stadgas, hvarje svensk man, som fyllt ljuguett år och sedan minst ett år varit i val-distriktet
mantalsskrifven.
§ 8. Valbar till elektor är, med de undantag som i 10 och 11 §§ stadgas, hvarje
svensk raan sorn fyllt tjugufem år och i val-distriktet är mantalsskrifven.
§ 9. Valbar lill riksdagsman för stad eller stads—distrikt ät, med de undantag som i
10 och 11 §§ stadgas, hvarje svensk man, som fyllt tjugufem år.
Valbar till riksdagsman för landt—distrikt är, med ofvannämnde undantag, hvarje »venst
man, som fyllt tjugufem år och Sr mantalsskrifven inom det län, till hvilket distriktet
hörer.
Konstitutions-Ltskottels Memorial, N:o 7. 39
Don som till ledamot af lands-tinget utsedd är, må ej till ledamot i folk-tinget
väljas.
§ 10. Ej må rösträtt utöfvas af:
a) gemenskapen vid rikets landt- och sjö-försvar, samt allmänna och enskilda verks ech
korporationers vaktbetjening, såvida icke någon deribland innehafver fast egendom, då
han må sin rösträtt utöfva der egendomen är belägen;
b) arrendator eller jordtorpare, då hans kontrakt icke är för minst tre år gällande, samt
utan hans eget samtycke eller kontraktbrott före den utsatta tidens förlopp kan
häfvas;
c) Ingstad! tjenstehjon eller stattorpare;
d) den som icke, under sista året, inom valdistriktet erlagt silia utskylder till staten och
staden eller socknen;
e) den som under något af de tre sista åren njutit sådant understöd af offentliga fattigvården,
hvilket icke blifvit återgäldadt; eller
f) står under förmynderskap; eller
g) sin egendom till borgenärers förnöjande afträdt och icke gitter visa, att han i laga ordning
blifvit från deras kraf befriad; eller
Ii) genom laga kraftvunnen dom för groft och vanfrejdande brott är under framtiden
ställd; eller
ii icke minst under de tre senast förflutna åren innehaft Svensk medborgarerält; eller
/f) står i främmande makts tjenst; eller
l) eger medborgarerätt i främmande land.
§ 11. Den som genom laga kraftvunnen dom blifvit förklarad ovärdig medborgeligt
förtroende, eller att föra andras talan, eller att i rikets tjenst vidare nyttjas, eller blifvit
för groft och vanfräjdande brott sakfälld, håfve sin rösträtt för alltid förverkat. Lag samma
vare om den, som blifvit förvunnen att vid elektors- eller riksdagsmannaval hafva emot vedergällning
afgifvit sin röst eller på sådant sätt värfvat andras.
§ 12. För socken å landet väljes en elektor, der de röstegandes antal icke öfverstiger
100; två, der antalet stiger öfver 100, men icke öfver 200; tre, der det stiger öfver
200, men icke öfver 300; och så vidare.
40 Konstulions- Utskottets Memorial, N:o !i.
§ 13. I stad väljes en elektor för 50 röstegande, och derunder; två, der antalet stiger
öfver 50, men ej öfver 100: tre, der det stiger öfver 100, men ej öfver 150, oell
så vidare.
§ 14. De tjenstemän, som mantalsskrifningar verkställa, skola, hvar i sin ort, inom
Juni månads slut hvarje år lill vederbörande Kyrkoherde insända en, efter sednaste mantalsski
ifning, för hvarje socken uppgjord förteckning å alla dem, som enligt 7 § röstegande
vid elektors-val äro. Uti denna förteckning skola de män särskildt utmärkas, hvilka till
Elektorer eller Riksdagsmän valbare äro.
§ 15. Då den förteckning ankommit, som i föregående § omtalas, utfärde Kyrkoherden
ofördröjligen kallelse till allmän stämma med samtlige röstegande, för alt förteckningen
granska.
Före stämman skall under minst fjorton dagars tid förteckningen vid sockenkyrka tillhandahållas
en hvar, sorn vill af densamma taga kännedom.
Vid stämman ege hvarje röstegande, att emot förteckningen framställa anmärkningar,
hvilka skola i protokoll antecknas och af Kyrkoherden samt fyra af de närvarande utsedde
män pröfvas. Godkännes anmärkning, skall förteckning derefter rättas.
När granskningen blifvit fulländad, uppläses den rättade förteckningen och sedan den
blifvit godkänd, bestämmes det antal elektorer, som för socknen väljas skall. Protokollet
justeras, och såväl det som förteckningen, hvilken skall gälla såsom röstlängd vid blifvande
elektors-val,
närvarande röstegande. Den öfversändes derefter till vederbörande valförrättare.
§ 16. Val af Elektorer förrättas för socken å landet af socknenämnd och för stad af
stadsrätt, å den tid och ort, som af desse valförrättare utsättas och, på sätt om andra
allmänna påbud stadgadt är, odentligen kungöras.
§ 17. Då Elektois-val skall förrättas, varde hvarje röstegande uppropad i den ord^
ning röstlängden honom upptager och afgifve uti sluten, enkel och omärkt sedel sin röst
på det antal af Elektorer, som för distriktet väljas skall. Röstegande, som laga förfall
styrker, ege i försegladt omslag röst-sedel insända; dock må detta omslag icke brytas,
derest det icke är försedt med tydlig, af insändaren sjelf undertecknad, så lydande påskrift:
”JJndertecknads röst till elektors-valef i N. N, den (datum och årtal)” och denna påskrifts
rik
-
Konslilutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 41
riktighet är af tvänne godkände män bestyrkt. Röstsedel, som lyder på annat tal af män,
än väljas skall, eller innehåller benämning, som oriktig eller tvetydig är, eller uppgifver
person, som ej valbar är, vare ogild.
§ 18. Vill röstegande under valet emot annans behörighet att rösta göra anmärkning,
som vid granskningsstämma icke förekommit; varde anmärkningen framställd, då den uppropas,
hvilkens behörighet ifrågasättes, och pröfve val-förrättarne anmärkningen, innan
valet fortgår. Annan anmärkning emot röstlängd må vid val-förrättningen icke upptagas.
§ 19. Efter slutad omröstning skola rösterna sammanräknas, och den eller de, som
de fleste erhållit, till elektorer nämnas. Hafva flera undfått lika röstetal och är valet
derigenom oafgjordt, blifve dem emellan gpnom lottning skiljdt. Sedan elektorer valde
äro, skola, vid samma tillfälle och på samma sätt, lika många suppleanter utses.
§ 20. Fullmakter för elektorer och suppleanter skola vid valförrättningens slut genast
utfärdas af sådan lydelse:
“Vid i dag anstäldt val till elektor (elektorer) för N. N. socken (stad), att deltaga i
riksdagsmanna-val för nästinstundande lagtima riksdag, har till elektor (förste suppleant,
andre suppleant o. s. v.) blifvit utsedd N. N.; hvarå detta, i öfverensstämmelse med valprotokollet,
till bevis och fullmakt länder. (Ort och tid).“
Fullmakterna skola af val-förrättarne undertecknas och de valde ofördröjligen tillställas.
Aro en eller flera af val-förrättarne sjelfve till elektorer eller suppleanter valde, varde
deras fullmakter underskrifne af lika många bland de öfrige, som i valet deltagit.
Valprotokoll och röstlängd må ofördröjligen insändas till den stadsrätt eller domhafvande,
som eger riksdagsmannaval i distriktet förrätta.
§.21. Elektor eller suppleant fortfare i sin befattning, intilldess kallelse til! nytt elek
tors-val
för nästa lagtima riksdag blifvit utfärdad.
§ 22. Riksdagsmannaval å landet skall förrättas af den domhafvande, till hvars domsaga
valdistriktet hörer; omfattar distrikt flera domsagor eller delar af sådana, vare då den
domhafvande inom distriktet valförrättare, hvilken embetet längst innehaft Val-ort och ti
Hih.
till R. St. Prof. 1850 # 1851. 3 Sami. 8 Rafi. 6
42 Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 7.
den för valrts början skall af valförrättare» utsättas, och, pä sätt om andra allmänna påbud
stadgadt är, offentligen kungöras.
§ 23. Riksdagsmannaval för stad, som eget val-distrikt utgör, skall förrättas af stadsrätten
derstädes; och för städer, som till ett valdistrikt förenade äro, af stads-rätlen i den
stad, hvilken, på sätt i 3 § stadgas, lill valort utsedd blifvit. Valförrättare utsatte och
läte i stad eller städer kungöra tiden för valets början och stället, der det skall förrättas.
§ 24. Vid valförrättningens början skola elektorernas fullmakter granskas och dervid
förekommande anmärkningar pröfvas och afgöras, i stad af stads-rätten, å landet af valförrättande
domhafvande» jemte sex män, hvilka elektorerne ibland sig välja; och gälle, då
skiljaktiga meningar uppstå, de flesta rösterna för beslut.
§ 25. Sedan denna granskning fulländad är, företages omröstning. Hvarje elektor,
hvilkens fullmakt godkänd blifvit, skall, i den ordning han uppropas, till protokollet framlemna
en val-sedel af följande lydelse:
“Vid riksdagsmannavalel den (datum och årtal) för (valdistrikt) röstar undertecknad
på N. N. (Ort och datum).
(Underskrift)^.
Sedan alla val-sedlar blifvit afgifne, uppläsas de ljudeligen, och antecknas såväl den
väljandes som den valdes namn i val-protokollet. Är elektor borta, då han första gång
uppropas, varde nytt upprop anstäldt, sedan de öfrige röstat; den då ej är tillstädes, håfve
sin rösträtt vid det valet förlorat och suppleant må nu, vid delta andra upprop, i hans
ställe rösta.
§ 26. I stad, som eger utse flera riksdagsmän, skal! valet ske för hela staden gemensamt
och hvarje elektors röst-sedel upptaga så många namn, som talet på stadens
riksdagsmän är satt till.
Är stad inom sammansatt val-distrikt så aflägsen från val-ort, att dess elektorer icke
skäligen kunna åläggas att vid val-förrättningen tillstädes vara, hvilket de röstegande vid
elektors-valets början ege att pröfva och afgöra; ingifve då elektorerna sina röst-sedlar uti
förseglade och med elektorns namn påtecknade omslag till stads-rätten i den siad, för
hvilken de valde blifvit; och åligge döt denna stads-rätt att röstsedlarne i rättan tid in
-
I
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 43
sanda till stads-rätien i val-orten, hvarest de skola vid valförrättningen öppnas, sedan de
tillstädesvarande elektorerna sina röster afgifvit.
§ 27. Den, som de flesta rösterna erhållit, vare till riksdagsman vald. Hafva (lera
erhållit lika många röster och valet derigenom är oafgjord!, skall deni emellan genom ny
omröstning skiljas; skulle äfven då lika röstetal emellan två eller flera inträffa, anställes
lottning. Sudan riksdagsmanna-val verkstäldt är, förrättas vid samma tillfälle, på samma sätt
och lill samma antal, suppleant-val.
§ 28. Vid valförrättningens slut skola fullmakter för riksdagsman och suppleant genast
utfärdas, af sådan lydelse:
“Vid i dag anstäldt riksdagsmanna-val för Irsta (2:dra, 3:dje, o. s. ».) val-distriktet i
N. N. län (för staden N. N. eller städerna N. N.) har till riksdagsman (Suppleant) blifvit
utvald N. N., hvarå detta till bevis och fullmakt länder. (Ort och tid.)“.
Fullmakterna undertecknas i stad af stads-rätten, å landet af valförrättande domhafvanden,
och de sex i 22 § omtalade män, och skola de valde ofördröjligen tillställas.
§ 29. Riksdagsmannaval skola öfver hela riket förrättas den 15 September det år, då
lagtima riksdag öppnas skall, eller, om söndag då inträffar, nästa söcknedag. Elektorsval
må icke anställas senare än åtta dagar före riksdagsmannavalet.
Kallelse till riksdagsmannaval kungöres minst en månad, och lill elektorsval minst
fjorton dagar, innan de skola hållas.
§ 30. All valrätt, så väl till riksdagsman som till elektor, utöfvas mpd enkel röst.
g 31. Ofver hvarje valförrättning skall protokoll föras och vid förrältningens slut justeras
samt till bevis derom af minst tre röstegande påtecknas. Varar förrättningen längre
än en dag, varde protokollet för hvarje dag särskildt afslutadt och underskrifvet. Proto
koll
och öfrige handlingar, som till valförrättningen höra, skola förvaras af vederbörande
domhafvande eller stadsrätt.
§ 32. Den, som till elektor eller riksdagsman vald är, vare alltid pligtig att kallelsen
emottaga, der ej för honom laga förfall inträffar. Såsom giltiga skäl för afsägelse från
riksdagsmannauppdrag gälle äfven, att den valde fyllt sextio år eller såsom riksdagsman
tre riksdagar bevistat. Afgår någon elektor eller riksdagsman, träde i hans ställe dem
44 Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
suppleant, som etter röstetalet närmast är; och åligge honom, som förfall häfver, att delta
ofördröjligen för valförrättaren styrka.
§ 33. Är någon för flere valdistrikt till riksdagsman utsedd, skall han ofördröjligen
bestämma, för hvilket distrikt han vill kallelsen emottaga; och träde för annat distrikt, der
han vald blifvit, suppleant i hans ställe.
§ 34. Inträffar förfall äfven för suppleant eller för alla, der'flere valda äro; då skall
nytt riksdagsmannaval förrättas, till fyllande af de rum, som lediga blifvit.
§ 35. Underlåter embets- eller tjensteman att, i föreskrifven tid och ordning, iakttaga
hvad honom efter denna lag åligger; straffes efter omständigheterna med böter, suspension
eller tjenstens förlust.
§ 36. Söker embets- eller tjensteman att, med lockande, tubbande eller hot, obehörigen
verka på val, som i denna lag omtalas; miste embetet eller tjensten. Gör det
annan, straffes efter allmän lag.
§ 37. Vid val må ej andra tillstädesvara, än de, som i valet deltaga, samt den eller
de embetsman, som med förrättningen hafva befattning.
§ 38. Iliksdagsman, som icke i rätter tid vid riksdagen sig inställer, skall vara sitt
dagtraktamente för den tid han uteblifver förlustig, och, såvida laga förfall ej visas kan, till
statsverket böta ett lika belopp.
§ 39. Riksdagsman må i utöfningen af sin riksdagsmannabefattning icke bindas af
andra föreskrifter än rikets grundlagar.
§ 40. Är någon med åtgärd vid röstlängds granskning eller valförrättning missnöjd,
må han hos Konungens befallningshafvande i valorten anföra besvär. Han skall för sådant
ändamål af ordföranden eller valförrättaren äska behörigt protokolls-utdrag, hvilket
genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas. Klaganden må sedermera
inom åtta dagar, efter det beslut fattades, ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,
som genast infordrar vederbörandes förklaring inom den för hvarje ort
brukliga kortaste tid, och, efter förklaringens inhändigande, sist inom nästa dags utgång sitt
utslag i målet meddelar.
Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjd är, ege att, inom åtta dagar
efter deraf erhållen del, till Konungens belaliningshafvande inlemna sina lill Konungen
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 45
ställde besvär; åliggande Konungens befallningshafvande att dessa besvär, jemte egen och
vederbörandes förklaringar, till Konungen ofördröjligen insända, för att, i dess Högsta
domstol, skyndsamt upptagas och afgöras.
Ej må besvär, som ofvan sagde äro, anföras af annan än den, som i granskningsstäm
ma
eller val deltagit, eller vid val under omröstning varit, eller genom beslut, som vid
granskningsstämma eller val fattadt är, från utöfning af rösträtt blifvit utesluten."
Stockho'™ den 11 April 1851.
H- Gudmundsson.
Andei-s Ericsson förenar sig med Ii. Gudmundsson;
äfven undertecknad förenar sig med Bengt Gudmundsson
Per Hansson.
E. M. Falck yttrade:
“Ehuru icke närvarande i egenskap af suppleant, då utskottets pluralitet antog sitt förslag,
får jag likväl nu, såsom suppleant i utskottet, då memorialet derom justeras, tillkännagifva,
att, om jag hade varit närvarande, jag skulle hafva förenat mig tili här ofvanstående
reservationsförslag.”
46 Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o T.
Förslag1
tili
i Riksdagsmännens fördelning mellan Länen*).
Län.
Folkmängd
1840.
Antal
Ombud.
Stockholms Län
105,573
e
Upsala •
78,782
3.
Södermanlands
105.072
3.
Östergöthlands
184,848
6.
Jönköpings
143,300
5.
Kronobergs
119,112
4.
Kalmare
173,041
6.
Gottlands
37.418
2.
Blekinge
77,659
3.
Christianstads
159,220
5.
Malmöhus
194,190
6.
Hallands
88,689
3.
Götheborgs och Bohus
13<f,383
5.
Elfsborgs
209.572
7.
173,867
6.
Wermlands
189.611
6.
Nerikes
118,342
4.
Westmanlands
82,199
3.
Kopparbergs
132,421
4.
Gefleborgs
98,144
3.
Wester-Norrlands
81,637
3.
Jemtlands
45,310
2.
Westerbottens
55,895
2.
Norrbottens . . . ■
44,456
2.
Summa
2,835,741
96.
*) Om landsbygdens 96 riksdagsmän fördelas pä dess folkmängd (2,835,741), så erhålles en riksdagsman
för ungefär 30,000 innevånare. Sedan hvarje län erhållit en riksdagsman för hvarje fullt 30,000-  tal af sin folkmängd, så återstå 16 riksdagsmannaplatser, hvilka blifvit gifna åt de län, der öfverskottet
öfver jemna 30-tuseutal varit störst, eller der särskilde förhållanden påkalla en tillökning.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7. 47
Förslag
tili
Riksdagsmännens fördelning mellan Städerna.
3^1"^
il il'
• a O a.
Folkmängd
1840.
Antal
Omliml.
1
Stockholm
—
84,161
7.
2
Götheborg
i —
21,021
2.
3
Norrköping
—
12,829
1.
4
Sundsvall, valort
2,075
5
Hernösand
2.163
28
Umeå
1.269
bl
Piteå
1,172
58
Luleå
1,139
9
Hudiksvall
1,926
14
Söderhamn
1,590
33
Östhammar
561
34
Öregrund
592
40
Norrtelge
1,077
13,564
1.
5
Gefle, valort
8,137
10
Fahlun .... ’
4,161
10
Hedemora
1,007
10
Säther
552
13,857
1.
6
Strengnäs, valort
1,127
8
Nyköping
3.486
3
Eskilstuna
3,260
7
Arboga
2,013
7
Köping
1,483
4
Södertelge
1,156
Transport
145,432
12.
48
I
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
Transport
145,432
12.
3
Thorshälla
596
2
Mariefred
560
7
Trosa
529
14,210
1.
7
Linköping, valort
4,767
4
Wadstena
1,952
11
1,700
9
Wimmerby
1,521
4
Söderköping
1,145
3
Skeninge
1,084
8
Grenna
735
12,904
1.
8
Kalmar, valort , . . ,
5,964
Wisby
4,157
Westervik
3.550
13,671
1.
9
Carlskrona, valort
12,456
9
Sölvesborg
1,284
13,740
1.
10
Christianstad, valort ... : . . . .
4,540
6
Carlshamn
4,408
7
Ystad
4.155
13,103
1.
11
Malmö, valort
10.203
8
Cimbritshamn
1,046
3
Skanör och Falsterbo
847
12,096
1.
12
Landskrona, valort
3,800
3
Lund
5,264
2
Helsingborg
3,211
12,275
1.
13
Warberg, valort
1,660
8
Borås
2,378
21
Wexiö
2.342
7
Halmstad
. . . .
2,257
12
Engelholm
1,074
Transport
237,431
19.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 7.
49
Transport
237,431
19.
9
Laholm
993
3
Falkenberg
862
5
Kungsbacka
473
12,039
1.
14
Wennersborg, valort . .
2,623
3
Uddevalla ......
3,576
6
Lidköping
2,081
8
1,450
12
1,302
9
943
6
Kongelf .......
749
12,724
1.
15
Falköping, valort . . .
586
6
Jönköping
4,742
3
1,638
7
Mariestad
1,609
5
Ulricehamn
7
Alingsås
1,267
3
652
5
Hjo
615
12,437
1.
16
Christinehamn, valort
1,721
7
4,227
4
3,108
6
Philipstad
1,106
10
960
10
776
9
756
12,654
1.
17
Enköping, valort . . .
. •
1,309
4
5,203
3
3,414
4
3,385
13,311
1.
Summa
300,596
24.
Bih. till II. St. Brot. 1850 § 1851, 3 Sami. 8 Höft, 7
50 Konstitutions-Ulskottels Memorial, N:o 7.
Af Herr Ekholm:
”Sedan det vid detta riksmötes början visade sig, att den sfi kallade konservativa fraktionen
inom landet icke var till några eftergifter benägen, utan det af Kongl. M>j:t framlagda
förslaget till ny Regeringsform och Vallag, hvilket onekligen innebar alla erforderliga
garantier för de konservativa elementerna i staten, det oaktadt förkastades, har all utsigt
till förmedling emellan de söndrade partierna nästan blifvit stängd. Under sådana förhållanden
skulle det å min sida innebära ett förräderi emot mina egna tänkesätt och den i
landet rådande mycket öfverlägsna opinionen, att biträda ett förslag, som åsyftade att ännu
mera förstärka den olideliga ståndsinstitutionen. Då jag således måste neka mitt understöd
till det af Höglofl. Utskottets majoritet erbjudna förslaget, men tillika mäste beklaga,
att de liberalt sinnade medlemmarne af Borgare- och Bo-nde-stånden inom Utskottet icke
kunnat förena sig om en gemensam reservation, återstår för mig endast den förhoppning,
att få r sinom tid ansluta mig till de gemensamma tankar, som efter den vigtiga frågans
behandling i de respektive stånden torde blifva antagne i den syftning, sorn de serskilda
reservationerna innehålla.”
Uti Herr Ekholms reservation instämde Herr Sundler.
Herr Billström tillkännagaf, alt han, som af sjukdom varit hindrad att bevista Utskottets
sammanträde vid det tillfälle, då det nu justerade förslaget af Utskottets pluralitet
antogs, skulle, om han då varit närvarande, nu hafva instämt uti den reservation
Herr Ekholm afgifvit, och ville han derjemte hafva anmärkt, att han för sin del ej i allo
kunde gilla de allmänna satser och reflexioner, hvilka uti Utskottets memorial finnas
uttryckta.
Förre vice Talmannen Nils Pehrsson yttrade: att han likaledes varit af sjukdom
hindrad att Utskottets sammanträde bevista, då det nu justerade förslaget af Utskottet
antogs, samt att, cm han då varit tillstädes, han nu skulle hafva uti Herr Ekholms reservation
instämt.
Af Riksdagsfullmäktigen Petter Pettersson:
”Det af Herr Grefve^ Lagerbjelke till Höglofliga Konstilutions-utskottet inlemnade och
af pluraliteten till grundlagsenlig behandling antagna Represenlalions-förslag, anser jag
Konstitutions-Utskottets Memorial, K; o 7. g 4
icke i allo kunna uppfylla nationens önskan 'och behof. De reservationer som redan
blifvit inlemnade från ledamöter af Borgaie- och Bonde-slånden hafva hvar för sig sina
stora förljenster, torde hända ock brister; men då dessa blifva sammanjemkade är att
förmoda, att något helt till nationens belåtenhet kan antagas. Såsom kännare af de olika
åsigter, som komma att göra sig gällande vid sakens behandling inom Riksstånden,
och för att undvika att gå desamma i förväg, får jag på detta sätt för närvarande, fullfölja
min redan förut muntligen anmälda reservation emot det nu antagna förslaget.”
Stockholm den 15 April 1851.
STOCKHOLM. Östlund <fc Bedling, 4 851.
Konstitutions-U t s ko tifts Memorial, N:o 8,
1
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Maj 1851, kl. 12 nödd.
Memorial lill Rikets Ständer, med förs1 a o till
ändring af 68 § /?. 0., rörande liden för revisionerna
af Sfafs-rerkefs, Bankens och Riksgälds-konlorels
nilsland m. m.
Genom memorial af den 20 Mars 1848, N:o 8, föreslog Konstitutions-nlskottet
vid sednaste riksdag uti 68 § Riksdagsordningen en ändring, som afsåg bestämmande
af annan lid för anställande af de uti denna § föreskrifna revisioner till
öfverseende och granskning af Stats-verkets, Bankens och Riksgälds-kontorots tillstånd,
styrelse och förvaltning. Detta förslag, som vid samma riksdag antogs att
hvila till grundlagsenlig behandling, har väl vid dess slutliga pröfning under nu löpande
riksmöte fallit i följd deraf, att detsamma af ett riksstånd afslogs; men den
fråga, det berörde, har, med anledning af derom inkommen motion, likväl ånyo blifvit
inom Utskottet till pröfning upptagen. Då den i 68 § R. O. fastställda tid för Rikets
Ständers revisorers sammanträden mellan riksdagarne utgick från förutsättning
af de sistnämndas periodiska inträffande hvarje femte år, såsom förhållandet var till
och med år 1844; men detta sammanhang mellan tiden för riksdagarne och tiden för
revisionerna numera blifvit förändradt i följd af det år 1845 af Konung och Ständer
fattade beslut, enligt hvilket Rikets Ständer skola hvarje tredje år sammankomma;
så hade, till förekommande af de olägenheter och förvecklingar, hvilka genom nämn
-
Bih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 3 Sami., 9 Haft.
2 Konstitulions-Utskottets Memorial, N:o 8.
da förändring lättaie än förr kunde inträffa i de händelser, då riksdag under pågående
revision infaller och revisorerne vid sådant fall böra med sin förrättning upphöra
och öfverlemna sina arbeten ofulländade tiii Stats- och Banko-utskottcn, föregående
riksdags Konstitutions-utskott, som derjemte tog i öfvervägande, att revisionerna
kunde med så mycket större uppmärksamhet och noggrannhet verkställas,
ju närmare den tids-period, de omfattade,.lage till sjelfva förrättningen, ansett nyttigt
och ändamålsenligt vara, att ifrågavarande granskning af Stats-verkets, Bankens
och Riksgälds-koutorets tillstånd, Styrelse och förvaltning blefve, med inskränkning
af tiden för revisorernes sammanvaro från tre till två månader, hvarje år anställd,
och fördenskull till Rikets Ständer öfverlemnat ett i sådan syftning affaltadt förslag.
Vid denna frågas på ofvannämnda grund nu företagna ytterligare pröfning,
har nuvarande Konstitutions-utskott funnit anförda skal för den föreslagna förändringen
af lide» för Rikets Ständers revisorers sammanträden vara af den beskaffenhet,
ali de ånyo förtjente all, jemte det förslag, till hvilket de gifvit anledning, tagas
under öfvervägande, helst härtill kommer, att förslaget, vid dess behandling under
nu löpande riksdag, allaredan blifvit af trenne riksstånd gilladt och godkändt, och
anledning alltså är alt förmoda, att det Stånd, som då ogillade detsamma, torde låta
sina betänkligheter dervid falla, sedan numera ådagalagdt blifvit, att den föreslagna
ändringen understödjes af en så betydlig majoritet inom representationen.
På dessa grunder får Konstitutions-utskottet alltså till Rikets höglofliga Ständers
grutnilagseiiliga behandling öfverlemna följande förslag till förändrad lydelse af
Riksdags- Ordningens
68 Jf.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje riksdag förordna om revisorer, att, enligt af Riksens Ständer
utfärdad instruktion, öfverse och granska Stats-verkets, Bankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl, hvad Stats-verket angår, utan
rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar besluta. Desse revisorer skola
vara sex af hvarje riksstånd, och böra, på Konungens kallelse, hvarje år samman
-
lionstilHtions-Utskottets Memorial, N:o 8. 3
träda. Revisions-förrältningen skall alltid taga sin början den 15 September och omfatta
de för år afslutade räkenskaper, hvilka af föregående revisorer icke granskade
blifvit. Ej må någon revision öfverskrida en tid af två månader. Med revisorernes
röstberäkning förhålles enligt de uti 66 § utstakade grunder.
Stockholm den 13 Maj 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Konstitutions-Utskottets Memorial, il'o 9.
1
i\:o 0.
Aok. till Exp.-Utsk. den 3 Juli 1851, kl. 3 e. tn.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändringar
och tillägg i 28 $ Regeringsformen.
i.
Ehuruväl det genom sednaste riksdags Konstitufions-utskott, uti memorial af
den 10 Juli 1848, N:o 27, till Rikets Ständers pröfning framlagda förslag till sådan
ändring af 28 § Regeringsformen, hvarigenom befordran af utländska män till åtskilliga
embeten och tjenster skulle blifva medgifven, vid dess slutliga behandling
under nu pågående riksmöte förföll, visar likväl den inom Riks-stånden derom förehafda
diskussion, att anledningen till afslaget hos pluraliteten egentligen icke var
ett underkännande af förslagets piincip, utan fastmer den tvetydighet, som ansågs
ligga uti den af förslagets mellanperioder, hvilken hade afseende på inkallad utländsk
mans trosbekännelse och, uppå serskild framställning af en bland Utskottets ledamöter,
uti förslaget, i följd af beslut vid dess justering, hade blifvit tillagd.
Då nu inom Konstilutions-utskottet fråga ånyo blifvit väckt om behöfligheten
af någon modifikation af den uti nämnda § fastställda grundsats, enligt hvilken
till civila embeten och tjenster i allmänhet endast infödda svenska män kunna befordras,
har Utskottet ansett sig ega så mycket större anledning att upptaga ämnet
till ny pröfning, som nämnda diskussion gifver grund för den förmodan, att öfvertyga,
lill R. St. Prat. IS50 * ISSI. 3 Samt., 10 Häft. 1
2 Konalilutions-Ulskollets Memorial, N:o 9.
gelsen om gagneligheten utaf, att äfven till börden utländska män uti en del civila
embeten må kunna anställas, numera inom representationen vunnit större utrymme,
än resultatet af de derom vid flera föregående riksdagar framställda förslag visat
densamma förut hafva egt.
Ifrågavarande politiska grundsats, först positivt uttalad genom de akter, hvilka
hade till ändamål att noggrannare reglera de ömsesidiga politiska förhållandena
under den union, som mellan de tre Nordiska rikena i slutet af 14:de seklet hade
blifvit stiftad, och derifrån intagen i 15:de seklets allmänna landslag, har väl sedermera
alltid ansetts utgöra ett vigtigt moment uti Sveriges statsrätt och äfven derföre
ingått såsom regel uti de lagar, genom hvilka regeringsmagtens befogenhet och
medborgarnes politiska qualifikationer under olika tider bestämdes; men derjemte visar
sig härvid, dels att sjelfva regeln stundom beledsagades af väsendtligt modifieerande
tillägg, dels att under vissa, för Sveriges inre utveckling betydelsefulla tidsperioder,
dess tillämpning fillbakasattes för högre statsintressens kraf.
Sålunda, då exempelvis denna regel upptogs uti 1772 års regeringsform och
utländska män från anställande i rikets tjenst derigenom i allmänhet uteslötos. tillädes
likväl: „om de icke kunna genom lysande och stora egenskaper göra riket stor
heder och märkligt gagn“, och utgjorde äfven denna åsigt grunden för regeringsmagtens
handlingssätt under sjuttonde seklet, då det, vida mer än sedermera, var
brukligt att i statens tjenst anställa utländska män, hvilka dels vid högskolorna, dels
inom administrationen, dels såsom krigare och statsmän deltogo uti det aibete för
landets inre utveckling, som i många hänseenden utmärkte detta tidehvarf.
Då de män, som år 1809 utarbetade den regeringsform, som nu är grundlag,
åter i densamma för behörigheten att kunna i statens tjenst användas uppställde
såsom vilkor egenskapen att vara i landet född och deruti ej gjorde annan modifikation,
än i afseende å militära embeten, kommendantsplatserna i fästningarne dock
undantagne, bör likväl detta mera tillskrifvas ett af de trängande omständigheter,
under hvilka samma grundlag uppsattes, vålladt förbiseende, än en bestämd åsigt
om principens politiska oeftergiflighet i alla afseenden; hvilket äfven deraf kan inhemtas
Och anses såsom bevisadt att, icke fullt Irenne månader efter regeringsformens
antagande, det enligt densamma först tillsatta Konstitutions-utskott, i hvilket
flera af dessa män såsom ledamöter då sutto, genom memorial af den 23 Augusti,
KonslHulion ?- Viskattets Memorial, N:o 9. 3
till Rikets Stander öfverlemuade ett förslag till ytterligare modifikationer af merananinde
regel sålunda, att Konungen skulle vaia obetaget att “till sysslor vid akademierna
befordra utländska män af utmärkta kunskaper och fortjenster och att af
utlänningar likaledes i tjenst antaga språk- och exercilie-mäslare samt idkare af de
fria konsterna11; ett förslag, som likväl vid dess slutliga pröfning under riksdagen
år 1812 lika litet, sorn något af de sedermera vid flera sednare riksdagar framlagda
modifikationsförslag i samma rigtning, lyckades tillvinna sig Rikets Ständers
bifall.
Likasom i allmänhet lagar af rent politisk syftning till sitt innehåll närmast
bestämmas af de under tiden för deras tillkomst öfvervägande statsintressen, hvilkas
upprätthållande eller befordrande man genom dem önskar befrämja, så är det
ock utom tvifvel, att de allt undantag uteslutande ordalag, i hvilka ifrågavarande lag
först affattades, närmast böra tillskrifvas den vigt, man under den fordna unionstiden
fann sig ega skäl att fästa dervid, att ledningen af rikets inre förvaltning och
angelägenheter icke måtte blifva öfverlemnad åt främmande män antingen från de
öfriga unionsstaterna eller andra länder. Men ganska naturligt framställer sig härvid
den fråga, huruvida numera, sedan alla dessa förhållanden längesedan upphört,
och sedan civilisationen uti sitt evigt fortgående arbete skridit mer än fyra sekler
framåt, tillintetgjort så många nationela fördomar, ställt så många förut oklara förhållanden
uti sannare dager, utvecklat så många nya anledningar till vänlig beröring
och samverkan mellan nationerna, och förbundit dem genom 'vetenskapernas
för dem alla gemensamma intressen, det ännu i allo må kunna antagas öfverensstämma
med statens sanna och välförstådda bästa, att oförändradt bibehålla en lag,
som, då den hindrar staten att i sin tjenst använda kunskapsrika män af utländsk
börd, äfven hindrar denna att för sina behof och ändamål disponera öfver eljest tillgängliga,
utmärkta krafter, endast derföre, att deras innehafvare vid sin födelsetirama
icke knnde räknas till svenske män.
Söker man efter någon allmän grund för denna lag, kan en sådan väl icke
antagas vara annan än angelägenheten deraf, att embetsmannen, för att på ett frukbringande
sätt kunna uppfylla sitt kall, bör vid landets seder och nationela lif vara
fullt förtrogen; och ostridigt är, att, om han inom landet växt upp och erhållit hela
sin uppfostran, han ock, under vanliga förhållanden, måste hafva vunnit denna dju
-
4 KonsHlutions-Ulskollets Memorial', N:o 9.
pare kännedom, sorn gör honom skicklig att bättre än främlingen klart fatla och riktigt
bedöma en mängd företeelser inom det allmänna och enskilda lifvet. Men då
lagen, såsom hufvudvilkor för en persons behörighet att kunna till statens embeten
befordras, endast föreskri iver, att han skall vara infödd svensk man, och således fäster
hufvudvigten vid födelselimman, är det uppenbart, att det ändamål, lagen måste
antagas åsyfta, derigenom visserligen ännu icke är garanterad!, åtminstone ej i
de fall, der infödd svensk marn tillbragt hela liden för sin uppfostran utrikes. leks
mindre klart är, att en person, som, ehuru född utrikes af utländska föräldrar, från
sina spädare år lefvat och åtnjutit hela sin uppfostran här i landet, enligt fegen»
egen förutsättning måste antagas hafva vunnit om landets seder och nationela lif
en vida mognare kännedom, än den förre. Härtill kommer, att en sådan omfattande
kännedom af en man med bildning och uppodlad omdömesförmåga äfven vid mognare
år genom en längre tids vistelse i landet kan förvärfva», isynnerhet om han till
inhemtande deraf uppmanas genom en så driftig anledning, som bosättning; ock
alla dessa omständigheter tillsammans berättiga fördenskull till den allmänna
anmärkning om ifrågavarande lag, att densamma, såsom stadgande pn em
gång för mycket och för litet, hvarken fullt befordrar sitt åsyftade ändamål eller i
öfrigt uti alla afseenden numera motsvarar statens högre intressen.
Sistnämnda anmärkning gäller isynnerhet de flere arter af statstjenst, i afseende
å hvilka indigenatsprincipens tillämpning efter dess positiva ordalydelse
skulle gå längre uti inskränkning, än som öfverensstämde med dess antagne grund
och motiv. Statens omedelbara tjenst erfordrar många arter af andens och talenternas
produktiva verksamhet och embetsman anställas för mångfaldigt olika ändamål.
Be speciela kunskaper och egenskaper, statens tjenare inom de för dem anvisad#
olika kretsar för offentlig verksamhet böra ega och tillämpa;, måste förthy ock serskildt
bestämmas efter den olika beskaffenheten af dessa ändamål. Domaren och
administratören behöfva special-insigter af annan art, än de embetsman,, sorn anstäf—
las i tjenster, hvilkas ändamål är att upprätthålla, utbreda och befordra den allmänna
undervisningen, den vetenskapliga odlingen, kunskap och färdighet i tekniska
konster och slöjder. Då det, bland annat, för de förre är af hög vigt, att serskildt
innehafva djup kännedom om alla de egna förhållanden, som åt folket och landet
gifva det egendomliga skaplynne, som är dessas utmärkande tillhörighet,, befinna sig
SansHlutions-VtsKotlels UTemoricti, /T.o 31. g
deremot de sednare uti en kathegori, inom hvilken de,, om ock egande en mindre omfattande
bekantskap med landets egendomliga seder och lif, icke dess mindre till
fäderneslandets högsta båtnad kunna använda frukterna af sin skicklighet och sina
insigter, i samma mån så mveket mer fruktbringande, ju djupare deras insigter äro,
och ju klarare oell bestämdare de förmå framställa och utreda vetenskapens och
konstens, högsta frågor.
Men det. är icke alltid, som uti alla vetandets och konstens utgreningar de
skickligaste ®ch bäste äro att finna uti eget land, under det att det alltid vore godt
att kunna anställa de bäste. Det är en följd af den kosmopolitiska tendens, som åt
konsten och vetenskapen af sjelfva verldsordningen är bestämd, och den menskli»a
kulturens utvecklingsbana är en fortsatt bekräftelse derpå, att hennes ledare och befordrare
tillhöra alla länder, och att, då under inflytelsen af den de yttre omständigheternas
och förhållandenas makt, som uti ett visst land rigtar tänkarens blick och
vetenskapsmannens forskningar åt något visst serskildt håll, den ena vetenskapen
derstädes bryter nya banor och,gör nya upptäckter, lika beskaffade krafter i annan
rigtning åt andra vetenskaper i andra länder gifva en icke mindre hög lyftning och
Btvcekling. Men hvad konsten och vetenskapen såsom resultater af sina arbeten
och forskningar sålunda framlägga, utgör icke mer något visst lands tillhörighet; det
är en gärd åt hela den civiliserade verlden; en gärd, hvaraf intet samhälle, utan att
gå tillbaka, saklöst kan försumma att tillegna sig sin andel och nyttiggöra den för
sina behof; och sålunda är det, som mellan vetenskaperna och deras idkare, samt
genom dessa, mellan alla civiliserade samhällen en af alla politiska och nationela
gränser oberoende vexelförbindelse uppkommer, som för kulturens jemna fortskridande
kan sägas vara en naturlag, inför hvilken alla de inskränkande hinder, en eller
annan stat deremot sökt eller söker uppställa, förr eller sednare måste vika tillbaka.
Det finnes alltså ej något verkligen giltigt skäl, hvarföre ett samhälle, der
dess behof så fordra och omständigheterna det i öfrigt tillåta, icke skulle vilja för
vetenskap, konst och högre tekniska inrättningar tillegna sig utmärkta förmågor
från främmande land, då sådana ej äro att tillgå i hemlandet, eller tillbakavisa dem
endast på grund af deras börd. Serskildt gäller detta om idkarne af de exakta vetenskaperna,
som vanligen uti större och rikare samhällen, der deras försök och forskningar
kunna understödjas medelst rikare anslag, tidigare pläga uppnå en högre ut—
6 Konstitutions-Utskottet» Memorial, N:o 9.
recklinff. För en mindre stat måste det fördenskull vara en sann fördel att kunna
tillegna sia;-en eller annan af sådana män.
Ö “
I Norrige har grundlagen medgifvit undantag från indigenats-principen för
lärare vid universitetet och de larda skolorna, för läkare och för konsuler på främmande
orter, samt derjemte erkäunt att alia naturaliserade och alla utom riket födde,
hvilka under tio år varit såsom Norrske undersåter i riket bosatte, kunna till hvilket
embete som helst befordras. I andia länder, der indigenats-principen för åtnjutande
af fulla medborgerliga rättigheter äfven såsom lag i allmänhet är antagen, är den
likaledes i väsendtlig mån modificerad genom serskilda bestämmelser uti Iagarne angående
naturalisation af utländske män. Så länge deremot indigenats-principen i
Svensk grundlag qvarstår i den omfattning, att Konungen derigenom är betaget, att,
der statens intresse och behof så skulle fordra, inkalla och till embeten och tjenster
vid universitcterna samt andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst befordra
utländska män af utmärkt förtjenst, utgör detta ett med civilisationens intressen
oförenligt stadgande, serskildt anmärkningsvärdt äfven ur den synpunkt, att^ då
i Sverige nära nog ali stadig offentlig verksamhet i statens tjenst förutsätter ett på
förhand bestämdt embete eller beställning med en efter serskildta lagar reglerad aflöning,
fast anställning på annan grund knappt kan ega rum.
Då Ronstitutions-utskottet, vid öfvervägande af allt detta, funnit godt och
nyttigt att härutinnan föreslå de här nedan uppgifne ändringar, har det likväl ansett
de theologiska lärostolarne vid universitcterna af samma skäl, som domare-embetcn
och andra, till den egentliga förvaltningen hörande, civila embeten, böra från ändrings-förslaget
undantagas.
Men utom det hinder mot utländska mäns anställande i statens tjenst, som
är en följd af indigenats-principen, finnes ännu, i visst hänseende, ett annat uti det
stadgande, som vill att den anställare skall bekänna den evangelisk-lutherska
läran. För anställande af in- eller utländsk man i militär-tjenst, är likväl
detta vilkor ej föreskrifvet; och Utskottet hyser den öfvertygelse, att Sverige,
ej mer än andra länder, hvilka, i betraktande af det gagn, samhället kan tillskyndas
genom användande i dess tjenst af in- eller utländska män, utmärkta för
skicklighet och talent i vetenskap, konst eller slöjd, icke gjort någon viss kyrkas
trosbekännelse till ett vilkor derför, skall hafva något att befara af ett lika beskaf
-
Konslilulions-Utskottels Memorial, N:o 9. 7
fädt medgifvande. Dock har Utskottet ansett lärarebeställningarne inom de theologiska
och juridiska fakulteterna böra härifrån utgöra ett undantag, i anseende dertill,
att de läroämnen, som tillhöra dessa fakulteter, med statskyrkan inom vårt land
hafva ett vida närmare samband, än lärostolarne inom de två andra fakulteterna.
På dessa grunder får Utskottet härmedelst vördsamt föreslå, att Rikets höglofliga
Ständer måtte såsom hvilande till slutlig pröfning vid nästkommande riksdag
antaga följande förändrade lydelse af
Regeringsformens
28 §.
Konungen eger att i Stats-rådet utnämna och befordra infödde, svenske män
till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro
af den egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hafva inkommit, der sådane hittills egt rum.
Konungen vare likväl obetaget att, efter vederbörandes hörande, eller
uppå deras framställning, lill leir ar ehefattning ar vid universiteterna, de
theologiska lärarefjensterna likväl undanlagne, såsom ock till lärare- och
andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skört
konst, äfvensom till livarebefull ning ar kalla och befordra äfven utländska
män of utmärkt förtjenst. Likaledes må Konungen kunna uti militära
embeten nyttja utländska män af sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter
i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras
börd.
Till civile embetsman inom riket och till domare må sådane män endast nämnas,
som äro af den rena evangeliska läran. Lag samma vare om de
//teologiska och juridiska lärare-beställningarna vid universiteterna ;
men lill andra lärarebeställningar vid universiteterna, samt lill lärarebeställningar
och andra tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, äfvensom till läk ar ebefattning ar, må äfven bekännare af
annan troslära, än den rena evangeliska, nämnas kunna. Hvarje — —
— — Departementet höra.
S Konslitulions-Utskottels Memoria7, N:o 9.
För den händelse ater, att Ilikets Ständer icke skulle finna skäl att antaga
de delar af nu framlagda förslag, sorn afse trosbekännelsen, men deremot
godkänna det framställda förslaget lill de delar, som åsyfta modifikationer
uti indigenatslagen, får Utskottet framlägga ett så lydande förslag till
ändring uti ifrågavarande
28 § . R F.
Konungen eger att — — — hittills egt rum. Konungen vare likväl ©-
betaget att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning,
Ull lärarebefattningar vid universi/eterna, de theologiska lär ar etjeustenia
likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar vid
undra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skon konst; äfvensom till läkarebefattningar
kalla och befordra äfven utländska män af utmärkt
förtjenst, de der den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära embeten nyttja utländske män af sällsynt
skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarne. Konungen faste,
vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till civile embetsman inom riket och
till domare må sådane män endast nämnas, som äro af den rena evangeliska
läran. Hvarje — — — —. Departementet hörer.
II.
I sammanhang med ofvanstående förslag, men dock oberoende deraf, har
Konstitutions-utskottet ock under öfvervägande tagit en hos detsamma om utländska
mans naturalisation i allmänhet väckt fråga. En del af de motiver, s®m för nästföregående
förslag äro anförda, förmedla detta sammanhang; men naturalisationsfrågans
större omfattning och inverkan göra det angeläget att underkasta densamma
en sjelfständig pröfning.
Ehuruväl det i allmänhet är en följd af hvarje stats sjelfständighet och suveränitet,
att hvar och en, som uppehåller sig inom dess område, också är underkastad!
-
'Konsti:-trlwm VtskatteH Memorial, ,V:o 9. 9
kastad dess magt och fö bunden lill lydnad för dess Ingar, utgår dock en persons
medborgerliga ställning 'ill samhället fran andia gunder. Denna beror af hans pohl
iska nationalitet, hvilken aler beror af haus egenskap, alt vara antingen en samdr
aliel s inföding eller derstädes naturalisera!!, och grundlägger det undersåtlighetsförhållande
till staten, sein bestämmer hans medbo: gei liga rättigheter och pligter.
Det gällde länge såsom en allmänt vedertagen grundsats inom en stor del Europeiska
samhällen, att allena det faktum att vara född uti ett land, vare sig af inhemska
eller utländska föräldrar, medförde infödings egenskap och rätt. Orsaken dertill
låg uti förhållanden, hvilkas utredning nu ligger utom frågan. Denna grundsats är
ännu vid kraft i vissa länder, såsom t. e.\. England och kan således af den derstädes
äfven af utländska föräldrar födde såsom en förmån tagas i anspråk. I andra
länder deremot har man i en sednare tid, utgående från en högre, med blodförraudtskapens
i naturen grumlade ordning och samhällenas sjelfbestånd mera öfverensstämmande
åsigt, ställt frågan på personlig grund, och, under erkännande af blodets
oupplösliga band, antagit barnet vara inföding i det laud, hvars undersåte fadren
vid dess födelsetimma var, och således, utan afseende på, om dess födelseort
låg utom eller inom landets gräns. Enligt denna grundsats är det således fadrens
politiska nationalitet, som bestämmer barnets, om det är af äkta börd, men deremot
modrens, om barnet är oäkta; och om det är ett hittebarn, tillhör det det land, der
det anträffades, derest annat förhållande ej kan utredas. Hustru följer, för öfrigt,
sin mans stånd och vilkor och dessa blifva äfven oförändrade för enkan. Att det
fer den sednare af nämnde tväuse grundsatser, som vid bestämmande af begreppet
inföding enligt svensk rätt alltid varit den rådande, torde ej vara tvifvel underkastadt,
om än denna tolkning ej vore fullt förenlig med grundlagens ord, tagna endast
efter bökstafven. Denna uppfattning öfverensstämmer i allo med blodstörvandtskapens
i det svenska odalmanuasystemet i så många afseenden hyllade anspråk,
och styrkes ock af hvad allmänna lagen, angående åtskilliga hithörande frågor, i 2 §
VII kap. och 7 § XV kap. Ä. B. innehåller och förmår; utvisande likväl dessa lagrum,
att rätteligen icke födelsetimman eller födelseorten, utan deremot aflelsen är
den tidpunkt, hvarpå barnets, genom fadrens bestämda, svenska nationalitet ankommer.
De, som ej kunna inbegripas under nu omnämnde kathegori, äro således utBih.
till R. Sl. Pret. 1850 f 1851. 3 Sami., 10 Hä/t. 2
10 Konslilulinns-Vtskollets Memorial, Ä:o 9.
länningar, till hvilka dessutom, enligt 7 § XV kap. Ä. B., äfven de ursprungliga infödingar
räknas, som från riket frivilligt och formligen utflyttat, Vidkommande nu
utländska män, är naturalisation den enda grund, på hvilken medborgarerätt inom
riket af dem kan förvärfvas. Under de tider, då till industriens och handelns befordran
utlänningar på flerfaldigt sätt uppmuntrades att såsom idkare af dessa yrken
nedsätta sig i landet, medförde likväl en sådan kallelse för dem, som i följd
deraf inkommo, ännu ej någon egentlig medborgarerätt. För vinnande af en sådan
erfordrades antingeu serskild af Konungen meddelad naturalisation, eller ock burskap,
sökt och förvärfvadt i den ordning, författningarne bestämt. Tilldeladt burskap
ansågs således alltså den tiden äfven såsom en form för naturalisation; men
hvilken likväl numera icke eger rum, sedan i nyare tider stadgadt blifvit, att burskap
åt utlänning icke får beviljas utan Kongl. Maj:ls dertill lemnade samtycke.
Hvad angår den närmare förening med samhället, som förvärfvande af fast
egendom inom dess område naturligen innebär, utgjorde det länge en grundsats, att
ingen kunde ega och besitta fast egendom i landet, ulan att ock härstädes sätta
sig neder att bygga och bo; och denna inflyttning, på anförda grund, utgjorde således
äfven en form för naturalisation. Häraf följde ock, att en sådan klass af undersåter
till half en, hvilken i andra länder under namn af forenser utbildat sig derigenom,
att ett fremmande lands undersåter blifvit berättigade att ega och besitta
jordegendom i annat land än det, de personligen tillhöra, i allmänhet var obekant
för svensk statsrätt, till dess att i nyare tider, genom Kongl, kungörelsen den 3 Oktober
1829, förordnadt blef, att “utländsk undersåte, som icke erhållit svensk medborgarerätt,
ieke kan anses vara berättigad att i riket fast egendom förvärfva och
besitta, utan att han dertill undfått Kongl. Majrts nådiga tillstånd*, hvarförutan lagfart
å fastigheten ej bör beviljas; ett förordnande, som för det första bekräftar det
äldre förhållandet såsom regel, för det andra gör tillkomsten af forensiska undersåter
möjlig och upphäfvcr i sådana fall det samband, som derförinnan borde ega rum
emellan den fasta egendomens och dess egares nationalitet.
Der åter, af annan anledning, än någon af de ofvannämnda, utländsk man
Önskade att såsom Svensk medborgare blifva upptagen, utgjorde medgifvandet deraf
en handling, som ankom på Kongl. Maj:ts pröfning och beslut; och som, på sätt i
ået föregående är anmärkt, numera i hvarje fall fråga om utlännings naturalisation
Konslilulions-Utskottets Memorial, N:o 9. fl
bor till Kongl. Maj:ts afgörande hänskjutas, utgör detta den enda giltiga form, hvar-,
under en sådan för närvarande kan ega rum.
De rättigheter, naturaliserade medborgare enligt nu gällande lagar inom riket
förvärfva, äro emellertid uti ett och annat afseende inskränktare än de, infödingar
åtnjuta. Denna olikhet, som genom grundlagen är fastställd, afser företrädesvis det
förhållande, att, såsom i första stycket af detta vördsamma memorial är framställdt,
endast infödingar till civila embeten och tjensfer inom riket kunna befordras. Konstitutions-utskottet
har ock, i sammanhang dermed, anmärkt, att ett ovilkorligt vidmagthållande
af denna regel likväl så mycket mindre synes vara oeftergifligt, som
en längre tids bosättning inora landet med allt skäl bör kunna anses jemna denna
skillnad emellan den infödde och den naturaliserade medborgaren, utom det att vissa
civila embeten och tjenster äro af den beskaffenhet, att de, äfven utan en sådan, mea,
ej dessmindre till verkligt gagn för landet, kunna åt män af utländsk börd anförtros.
I Norrige, så väl som de flesta andra europeiska länder, är ock den grundsatts
allmänt erkänd och positivt fastställd, att en längre tids oafbruten bosättning
inom landet berättigar utlänning, som söker naturalisation, till samma politiska rättigheter
och förmåner, som den infödde eger. I Norrige förekommer dessutom det
serskilda förhållande att, jemte det tio års bosättning i landet såsom Norrsk medborgare
medför fulla politiska rättigheter utan någon ytterligare ansökning, naturalisation,
meddelad i form af en lagstiftningsakt af Storthinget, medför samma förmån,
utan något annat vilkor än det, som måhända för tillfället kan bestämmas.
Uti nu anförda omständigheter och hvad deraf följer, har Utskottet ansett ieke
ovigtiga skäl förekomma för behöfligheten af närmare bestämmelser, angående na^
turalisationens framtida verkningar och, i sammanhang dermed, äfven om vilkoren för
beviljande af en sådan. Ytterligare skäl för denna frågas reglering genom lag anser
Utskottet de talrikare inflyttningar af utländske män, hvilka i nyare tider egt
rum, naturligen gifva vid handen, helst sådane utan tvifvel framdeles ännu oftare
skola ifrågakomma, ju mer vexelförbindelsen emellan folken tilltager i liflighet och
styrka, i följd af alla de medel, vår tids uppfinningar erbjuda nationerna att närma
sig till hvarandra och förena sig uti intellectuel och industriel täflan. Kapitalerna oell
taienterna,. de mägtigaste hafs t ängerna för denna täflan, kunna ej annat än, vara väl»
12
Kmslitulions-Ulskollels Memorial, N:o 0.
kortina öfverallt, der de för sin verksamhet söka ett rum; och uti sitt välförstadda
intresse är det endast ett ordnande af deras inträde, som samhällena härvid på förhand
hafva att. reglera.
De vilkor, som för beviljande af naturalisation kunde finnas nödiga att bestämma,
anser Utskottet likväl lämpligast böra intagas uti en serskild, af Konung
och Ständer gemensamt stiftad lag, och att uti grundlagen skulle ingå endast ett
stadgande om naturalisationer såsom ett Konungens prrerogativ, att utöfvas i öfverensstämmelse
med nämnda lag. Vilkorens innehåll tillhör principenligt icke grundlag,
och representationens medverkan vid detsammas bestämmande är, enligt våra
lagstiftningsformer, till fullo bevarad derigenom, att ifrågavarande lag erhåller egenskapen
af civillag. På dessa skäl är det fördenskull ock, som Utskottet icke ansett
sig böra med förslag till sådana vilkor i sammanhang härmed inkomma, utan öfverlemnar
frågan derom till deras åtgärd, som det vederbör, sedan afgjordt är, huruvida
det till saken hörande grundlagsstadgandet vinner Konungens och Ständernas
bifall;
Och får, i följd af allt detta, Utskottet härigenom till grundlagsenlig behandling
vördsamt föreslå, att ett moment sub N:o 2 måtte uti 28 § regeringsformen intagas
och erhålla följande lydelse.*
l:o — — — — — — — — — — —
2:o Konungen ege att genom naturalisation till Svensk medborgare upptaga
utländsk man i den ordning och under de vilkor, som uti serskild
derom af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas. Sålunda
naturaliserad utlänning njute samma rättigheter och förmåner, som
infödd Svensk man.
Stockholm den 1 Juli 1851.
Reser
-
Konslilulions- Viskottets Memorial, A’;o 9.
t3
Reservationer:
Mot N:o 1 af detta förslag:
Biskopen Holmström reserverade sig emot det moment af förevarande
förslag, som medgifver inkallande af främmande univcrsitets-lärare, utan afseende
pa trosbekännelsen, med undantog endast för de thcologiska och juridiska
fakulteterne. Äfven medicine och filosofie professorer, om man ock ej vill kalla dem
civile embetsman, vore dock ledamöter af de akademiska konsistorierne, och i denna
egenskap domare, om hvilka grundlagen redan bjuder, att de skola bekänna “den
rena evangeliska läran.“ Detta fordras ock för afläggande af den för embets- och
tjenstemän förcskrifne ed, hvarförutan ett akademiskt rektorat ej eller får tillträdas.
Dessutom vore det, för statskyrkans helgd och det nya slägtets religiösa bildning,
af en icke Tinga vigt, att samtlige lärare så vid de högre, som lägre undervisningsverken,
förelysa ungdomen i vördnad för den gemensamrria bekännelsen, genom deltagande
i de offentliga religionsöfningarne. På dessa och flera skäl afstyrktc biskopen
antagande af detta moment utaf Utskottets förslag.
Med biskopen Holmström instämde friherre Gyllenstjerna, friherre Adlercreutz,
herr Tersmeden, doktor Broman, domprosten Reuterdahl och prosten Ljungdahl.
Mot N:o II
anmäldes reservation af herrar Ekholm och Billström, hvilka ansågo att vilkcren för
fremlingars naturalisation i Sverige borde i grundlagen intagas. Uti denna reserva-..
tion instämde riksdagsfullmäktige!) Pehr Sahlström.
R-iksdagsfullmägtige Nils Persson, Bengt Gudmundsson och Peter Petersson
ville hafva anmärkt, att de, såsom för tillfället frånvarande, icke deltagit uti besluten..
Bih, lill R. St. trot. iS50 g tS5i, 3 Sami, 10 Haft.
STOCKHOLM, f. d. SckuUze’s Boktryckeri,
Konstitutions Utskottets Memorial, .1? 10.
1
M 10.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juli 1831, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Ständermed betänkande i anledning af
anmärkning arne vid Memorialet M 7, innehållande förslag
till åtskilliga ändringar i grundlag aime.
Genom protokolls-utdrag, daterade den 27, 28 och 31 Maj, har Konstitutionsutskottet
erhållit del af de anmärkningar, dem de serskilda Riksstånden, vid ölverläggningarne
om Utskottets, uti Memorialet JVs 7, framställda, förslag till åtskilliga
ändringar i grundlagarne, hvart för sig förklarat utgöra de gemensamma
tankar, hvilka till Utskottets ytterligare behandling skulle hänvisas.
De af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i sådant afseende gjorda
anmärkningar hafva till ändamål att söka tillvägabringa ändringar uti en och annan
del af nämnda förslag.
Borgare- och Bonde-Ståndens till Utskottet remitterade gemensamma tankar
innehålla deremot ett tillkännagifvande,
från Borgare-Ståndet, att Ståndet såsom sin gemensamma tanke antagit det
af herr Brinch såsom reservation till Utskottets Memorial .M 7 aflemnade förslag,
dock med följande ändringar:
Nytt moment: Den, som rösträtt, enligt Litt. E. af S § tillgodokommer,
men icke under nästförutgångna året blifvit påförd bevillning för egendom eller
inkomst, eller hvars bevillning understigit 10 R:dr, eger att vid valet beräkna
10 röster.
Uti Vallagen.
§
§ IS.
c) innehafva embete eller tjenst,
% 41
— — Nytt val hvart nionde år — — välja ånyo hvart tredje år.
Bih. till B. St. Prat. 1850 & 1851. 3 Sami., 11 Haft.
1
2
Konstilulions-Utskoltets Memorial, JYs 10.
§ 58.
— — — — Fullmakterna.
Till första Kammaren.
— I kraft — — att i nio år — —
Uti Riksdagsordningen.
% *
Svenska folkets — — sammankomma hvart tredje år
Uti Regeringsformen.
§ 48.
Riksförsamlingen — — lagtima riksdag hvart tredje år;
och från Bonde-Ståndet, att åter detta Stånd såsom sin gemensamma tanke antagit
det representationsförslag, som riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson likaledes
såsom reservation till nyssnämnda Memorial afgifvit, dock med den ändring
att i § 140 orden »hvar tredje lagtima riksdag», skulle förändras till »hvarje lagtima
riksdag».
Då den, angående anmärkningar af ifrågavarande beskaffenhet, enligt 56 §
Regeringsformen Utskottet åliggande skyldighet att samtliga Riksståndens tankar
till ett helt utlåtande i möjligaste måtto förena, endast blir möjlig att efterko.n^
ma, när den grundfråga, till hvilken de olika Riksståndens serskilda gemensamma
tankar hänföra sig, för dessa alla utgör ett gemensamt substrat; rnen sådant icke
nu var förhållandet, enär på ena sidan för Ridderskapets och Adelns samt PresteStåndets
anmärkningar Utskottets förslag ligger till grund, men, deremot på andra
sidan, Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet hänvisat helt andra, hvilka till
principer och enskildheter icke allenast med Utskottets förslag äro helt olika, utan
ock sinsemellan uti många väsendtliga stycken på det bestämdaste afvika från
hvarandra; kunde någon sammanjemkning af meranämnda gemensamma tankar till
ett helt utlåtande här’ id icke verkställas.
När derefter in an Utskottet fråga uppstod om att i öfrigt skrida till sammanjemkning
uti de gemensamma tankarne af de förenliga anmärkningarne och att
anmäla de derigenom sig företeende oförenliga skiljaktigheterne, föreslogs först,
att vidtaga denna åtgärd med de två första Ståndens till samma grundlråga sig
hänförande gemensamma tankar, och sedan denna proposition genom anställd votering
blifvit afslagen, begärdes, med anledning af hvad under discussionen bland
Konstilutions-Ulskollels Memorial, M 10.
3
annat förekommit, att proposition derom skulle göras, att som sammanjemkning
af samtliga Riksståndens, hvart för sig, afgifna gemensamma tankar tili ett helt
utlåtande icke kunde verkställas, Utskottet måtte besluta, att detsamma, som för
det närvarande icke vid saken kunde något vidare tillgöra, skulle detta förhållande
Rikets Ständer tillkännagifva. Häremot föreslogs såsom contraproposition att sammanjemkning
borde försökas serskildt emellan Ridderskapets och Adelns samt
Preste-Ståndets, och serskildt emellan Borgare- och Bonde-Ståndens, hvart för sig,
afgifna gemensamma tankar; och, sedan den sednare af dessa propositioner, efter
anställd omröstning, för sig erhållit öfvervägande röstetal, företogs i följd deraf
ett sådant försök så väl i afseende å de två första som de två andra Ståndens
återremisser.
Resultatet af detta försök, hvad angår de två första Ståndens anmärkningar,
får Utskottet här nedan tillkännagifva. Hvad deremot vidkommer resultatet af
försöket i afseende å Borgare- och Bonde-Ståndens olika förslag, får Utskottet
anmäla att, sedan någon tid blifvit lemnad till öfverläggningar för nämnda ändamål,
framställdes förslag derom, att sammanjemkningen skulle begynua med de
punkter uti hvartdera förslaget, som beröra de två Kamrnrnes förhållande till hvarandra,
emedan frågorna härom vore af synnerlig vigt och inverkan på en mängd
andra till saken hörande momenter. Efter förd discussion och sedan proposition
i enlighet dermed till Utskottets afgörande blifvit framställd, beslöts med betydligt
öfvervägande röstetal, det skulle Utskottet, som icke fann ifrågaställa sammanjemkning
kunna ske,
hos Rikets Ständer tillkännagifva att, ehuruväl uti Borgare- och
Bonde-Ståndens serskilda förslag åtskilliga beröringspunkter förekomma,
Utskottet dock funnit de oförenliga skiljaktigheterna til!
principer och utveckling i allmänhet vara sådane att dessa förslag
till något gemensamt helt icke kunde sammanbringas.
Återstår således för Utskottet, att vördsamt meddela Rikets Ständer resultatet
af den sammanjemkning, som emellan Ridderskapets och Adelns samt PresteStåndets
vid Utskottets förslag gjorda anmärkningar egt rum:
Ridderskapet och Adeln har anmärkt:
l:o att i första momentet af Riksdagsordningens 12 §, enligt den i Memorialet
M 7 uppställda nummerföljd, ordet »distriktvis» borde införas.
Utskottet, som icke funnit denna anmärkning stå i strid med Pre
ste-Ståndets
tankar, har efterkommit hvad sålunda blifvit begärdt,
2:o att i 15 § R. 0. ordet »allmoge» borde utgå och §:n begynna sålunda:
»Till riksdagsmän af Bonde-Ståndet välje inom sig hemmansegare», o. s. v.
4
Konslilulions-Ulskollets Memorial, Jfö 10
Då ordet »allmoge», sedan århundraden begaguadt och äfven uti
nu gällande Riksdagsordning användt för att uttrycka karakteren
af den medborgareklass, Bonde-Ståndet representerar, nu ej mer
än förr bör kunna föranleda till missförstånd, får Utskottet hos
Ridderskapet och Adeln vördsamt hemställa, att Ståndet måtte
frångå denna sin anmärkning och åtnöjas med den redaktionsförändring,
hvilken Utskottet i början af 15:de § gjort under förmodan,
att den skall motsvara det ändamål Ståndet med anmärkningen
afselt.
3:o Att uti första momentet af 3(i § R. O. de sista orden borde utbytas
mot dessa: »på sätt i den för Ståndet gällande arbetsordning stadgadt är».
Då Gransknings- eller, såsom den numera är föreslagen att heta,
Constitutions-Nämnden, enligt Utskottets af Ståndet i denna del
gillade förslag, omedelbart borde tillsättas af Stånden, har Utskottet
funnit lämpligast, alt sättet för valet af de uti denna Nämnd
ingående ledamöter borde i ståndsordningarne bestämmas; och har
i enlighet härmed berörde § i denna del blifvit ändrad.
4:o att uti 66 § R. O. borde intagas ett stadgande, som skulle bestämma
det antal ledamöter, hvilket i Riks-Nämnden borde vara tillstädes för dennas behörighet
att öfver något ärende besluta; en anmärkning, som äfven Preste-Ståndet
sålunda uttryckt, att under 33 § ett stadgande skulle införas, för att bestämma
det antal ledamöter af hvarje Riks-Stånd, som uti Riks-Nämnden minst borde
vara närvarande, på det Nämnden skulle kunna anses befogad att fatta beslut i
de mål, densamma med Riksens Ständers rätt egde afgöra.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar under öfvervägande i ett
sammanhang. Att allmänhet bestämma ett för besluts fattande nödigt
minimi-antal närvarande ledamöter, har Utskottet, ehuru det
icke alldeles förbisett, att äfven en och annan olägenhet deraf någon
gång kunde uppstå, likväl ansett för sig ega öfvervägande skäl
ur den synpunkt, att derigenom säkerhet kunde vinnas derom, att
beslutet utgår såsom ett resultat af en utaf Riks-Nämndens pluralitet
förehafd öfverläggning ej mindre om de ärenden, RiksNämnden
skulle ega att afgöra med Rikets Ständers rätt, än om
alla andra till dess behandling hänvisade frågor, och att således detta
beslut verkligen blefve ett uttryck af en mångsidigare pröfning;
och är fördenskull i öfverensstämmelse härmed och i enlighet med
Ridderskapets och Adelns framställning ett stadgande härom, dock
Kdnslilutions-Utskottels Memorial, M 10,
5
ej under 66:te, utan under 33:dje § R. O., intaget, utsättande
minimi-autalet tiii Riks-Närandens absoluta pluralitet.
Hvad deremot angår Preste-Ståndets förslag, att minimi-antalet
borde bestämmas äfven med serskild hänsyn till ledamöterna af de
olika Stånden, synes detsamma så mycket mindre på goda grunder
kunna stödjas, som ändamålet med Riks-Nämndens bildande
bland annat just är, att till en enda rådslående och i vissa fall
beslutande församling sammanföra de serskilda Stånden, och sålunda
gifva åt besluten en rigtning, som från dem, så vidt ske
kan, skulle aflägsna de möjliga inverkningar från speciela ståndsintressen,
öfver hvilka nu, mer eller mindre välgrundadt, klagan
icke sällan förspörjes; och hemställer Utskottet alltså till PresteStåndet,
att det måtte sin anmärkning i denna del frånträda.
3:o att ett uti 76 § Regeringsformen förekommande tryckfel borde rättas;
och har denna rättelse egt rum.
Preste-Ståndet för sin del har, utom den allaredan anförda, ytterligare till
Utskottet hänvisat följande anmärkningar:
l:o att under 12, 13, 14, 13 §§ R. O. hufvudgrunder för ej mindre valrätt
än valbarhet inom hvarje Riks-Stånd borde införas.
Det af Utskottet framlagda förslag utgår från förutsättning af
ståndsval och bestämmer i allmänhet att de uti hvarje af berörde §§
nämnde valberättigade skulle vara förbundne alt välja »inom sig».
Häraf följer, att sjelfva hufvudgrunderna för så väl valrätt som valbarhet
sålunda i sjelfva verket redan äro uppgifna, och att hvad för öfrigt
uti ståndsordningarne skulle ingå mera hörer till utvecklingen
af dessa hufvudgrunder och sättet för valens verkställande, än tili
hufvudprincipen rörande valrätt och valbarhet. På denna grund
har Utskottet ansett sig icke kunna gå Preste-Ståndets önskan i
allmänhet annorledes till mötes, än såsom redan uti förslaget
egt rum; men då, vidkommande de valberättigade inom universiteterna,
den i Memorialet JVs 7 intagna redaktionen befunnits vara
i behof af noggrannare bestämning, har en sådan nu uti § 43
blifvit gjord i nära öfverensstämmelse med hvad för det närvarande
angående denna valkategori är stadgadt.
Ett ytterligare närmande till Preste-Ståndets önskan förmodar
Utskottet innefattas deruti, att de föreslagna Ståndsordningarne, sedan
de första gångeu uppgjorde, antagne och fastställde blifvit,
6
Konslilulions-Ulskollets Memorial, M 10.
lillades en större stabilitet än sora blefve en följd, derest en under
en riksdag beslutad ändring genast kunde vinna bindande kraft;
och har Utskottet på enahanda skäl, sora nu gällande grundlag antagit,
då den för vissa frågor föreskrifvit beslutets bordläggning till
nästa riksdag, för att då oförändradt ånyo tagas under pröfning,
ansett samma förfarande äfven vid beslut om ändringar i ståndsordningarne
böra iakttagas, och förslag härom under 4:de mom.
12 § R. 0. fördenskull nu intagit.
2:o att, då ståndsprincipen bibehåiles såsom grund för nationalrepresentationen,
riksdagsmännens underhäll och resekostnad borde af de väljande utgöras och
i enlighet härmed hithörande punkt uti 2 mom. 17 § R. O. ändras.
Denna anmärkning har Utskottet sålunda efterkommit, att på anförda
ställe orden »af statsmedlen» blifvit utbytta mot »af dem,
som äro berättigade att välja».
3:o att Usta mom. 28 g R. O. borde bringas i öfverensstämmelse med den
föreslagna 55 § i Regeringsformen.
Utskottet har, genom införande uti 55 g Regeringsformen af orden:
»börande derjemte förslag om sättet för dessa beviilningars
utgörande framställningen åtfölja», sökt efterkomma Ståndets önskan
i denna punkt.
4:o att ett stadgande om Utskottens bildande Ståndsvis, med lika antal ledamöter
från hvarje Stånd, borde uti grundlag ingå, och att i följd deraf tillses
borde, huruvida icke 50, 31, 32, 33 och 54 §§ i nu gällande R. 0. må kunna
till vissa hufvudbestämmelser i grundlag bibehållas.
Med afseende å de redan tillförene anförda skäl, på hvilka Utskottet
ansett bildande af Utskott till beredande af förekommande
frågor så mycket mer kunna uppfylla sitt ändamål, ju mera obunden
Riks-Nämnden vore att vid valet af de sakkunnige män, som
med ett ärendes beredning skulle taga befattning, lämpa sitt val
efter frågan, och då härtill kommer att hithörande föreskrifter rätteligen
hafva sin plats uti arbetsordningen, hvilken äfven skulle
ega kraft af lag, men derigenom att densamma skulle komma att
såsom civillag behandlas, lättare kunde bringas i öfverensstämmelse
med de af erfarenheten anvisade nödiga förbättringar, än om ändringar
deruti borde underkastas de omgångar, stiftande af grundlag
förutsätter, får Utskottet till Högvördiga Preste-Ståndet hemställa,
huruvida detsamma icke kunde finna lämpligt att frånträda
Konstitutions-Utslcoltels Memorial, M 10.
7
dessa sina, med Ridderskapets ocb Adelns svårligen förenliga, gemensamma
tankar.
5:o att i stället för Grcmsknings-Nämnd benämningen Constäutions-Utskott
borde bibehållas jemte alla de åt detta Utskott för det närvarande tilldelade funktioner,
och att sista punkten i 2:dra momentet af 30 § R. 0. borde utgå.
På sätt den åt 30 § R. 0. nu gifna lydelse utvisar, har Utskottet
funnit skäligt denna anmärkning efterkomma, med undantag
likväl af den föreslagna benämningen, för hvilken uttrycket Constitutions-Nämnd
nu blifvit antaget, emedan denna afdelning af representationen
till sin grundprincip utgör en Nämnd, som med Rikets
Ständers rätt uti vissa fall skulle ega att besluta, och endast
i fråga om beredning af de från Riks-Nämnden hänvisade grundlagsförslag
nu, enligt Preste-Ståndets af Utskottet biträdda
framställning, skulle komma att funktionera såsom Utskott. — Då
sista punkten af 2:dra mom. äfven lämpligen kau finna rum uti
den för riksdagen utkommande arbetsordning, är den nu från förslaget
till Riksdags-Ordning utesluten.
6:o att 40 § uti nu gällande Riksdags-Ordning borde bibehållas.
Då gagnet af denna §, som lernnar Landtmarskalk och Talmän
tillträde i Utskotten, dock utan rättighet att taga del uti dessas
öfveriäggningar och beslut, i allmänhet icke synes vara af synnerlig
betydelse, och torde rätteligen höra till arbetsordningen, hemställes
till Preste-Ståndet, att det måtte låta denna, af Ridderskapet
och Adelu icke framställda anmärkning, falla.
7:o att uti Usta momentet af 66 § R. O. stadgas borde, det alla af Riks
Nämnden
med Riksens Ständers rätt fattade beslut, ehvad de gälde afslag eller
bifall till väckta förslag, erfordrade minst en pluralitet af tvåtredjedelar bland de
röstande.
Utskottet har icke kunnat efterkomma denna anmärkning i annat
afseende, än i fråga om afslag i vissa fall å Konungens proposi
tioner;
och på det alla de frågor, öfver hvilka Riks-Nämnden skulle
ega att med Rikets Ständers rätt besluta, på ett ställe mätte vara
att finna, har tredje punkten i 74 § Regerings-Formen, rörande
Riks-Nämndens rätt att med enkel majoritet till hvilande antaga
Konungens grundlagspropositioner, äfven blifvit upptagen under 1
8
Konslilutions-Utskoltels Memorial, M 10.
morn. 66 § R, O.; hemställande Utskottet i öfrigt, att PresteStåndet
måtte låta vid den af Utskottet i omförmälda måtto företagna
ändring bero.
8:o att innehållet, af lista mom. 74 § Reg.-Formen borde bringas i öfverensstämmelse
med 50 § R. 0.
Utskottet har ansett annan ändring i den föreslagna 74 § Reg.-  Formen icke kunna ega rum, än den omflyttning, hvarom under
7:de punkten förmäles, och hemställer, huruvida icke Preste-Ståndet,
vid ytterligare öfvervägande af frågan, kunde finna skäl att
låta anmärkningen förfalla.
9:o att till förtydligande af ett och annat ställe någon redaktionsförändring
måtte företagas;
och har Utskottet, i följd häraf, infört en och annan redaktionsförändring.
Hvad sålunda i frågan förekommit och af Utskottet dervid blifvit så i det
ena som det andra afseende tillgjordt, får Utskottet härigenom
hos Rikets Högloft. Ständer till grundlagsenlig behandling vördsamt
anmäla.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att då Utskottet icke till sitt uti Memorialet
J\fs 7 afgifna förslag fogat någon serskild artikel angående hvad i den
händelse, att förslaget blefve såsom grundlag antaget, iakttagas borde vid den
riksdag, sådant komme att inträffa, detta föranledis deraf att, som förslaget, sedan det
af Rikets Ständer blifvit godkändt, bör Kongl. Maj:ts höga pröfning och sanktion
underställas, något behof af en sådan artikel nu, då förslaget icke från Konungen,
utan från Konstitutions-Utskottet utgått, ej är förhanden; och får Utskottet dessutom i
sammanhang härmed erinra, att det på hvarje Stånd ankommer att sä afpassa tiden
för uppgörande af sina Ståndsordningar, likasom på Rikets Ständer att uppgöra förslag
till riksdagens arbetsordning, att dessa måtte kunna till Kongl. Majrts stad
fästelse
insändas samtidigt med sjelfva förslaget.
De ändringar, som uti det jemte Memorialet JVs 7 afgifna förslag, i enlighet
med förestående redogörelse, blifvit gjorde, innefattas uti nedanstående redaktion
af de till samroanjemnkningsfrågan hörande paragrafer, hvilka alltså med denna
lydelse skulle uti det först afgifna förslaget införas efter dettas nummerföljd, i stället
för de motsvarande äldre.
Riks
-
lionslitulions-Ulskoltels Memorial, M 10.
Q
Riksdags-Ortliiiiigeu.
§ 12 (§ 12 R. O.)
l:o Riksdagsmän för de å Riddarhuset introducerade atter utses genom val,
distriktvis, af dem, hvilka dertill berättigade äro, efter den Riddarhusordning, som i
enlighet med denna grundlag upprättas.
2:o De egare och fideikommissinnehafvare af i mantal satt jord, hvilka till
ofrälse stånd höra, men på grund af Kongl, fullmakt innehafva eller förut innehaft
tjenst å Rikets stat, väljen likaledes inom sig, distriktvis, riksdagsmän.
3:o De riksdagsmän, som, enligt ofvanstående l:a och 2:dra momenter valde
äro, utgöra, vid riksdag, Ridderskapet och Adeln, och skola till antal vara sjuttiofem,
bland hvilka sextio väljas af dem, som enligt l:a momentet, och femton af
dem, som enligt andra momentet valrätt ega.
4;o Valen förrättas i enlighet med Riddarhusordningen, hvilken, för att bindande
kraft ega, af Ridderskapet och Adeln antagen och af Konungen gillad och
fastställd vara bör. Ej må uti denna eller någon af de i 13, 14 och 15 §§
nämnda Ståndsordningar ändring annorledes företagas kunna, än till följd af vederbörande
Riksstånds derom under tvänne riksdagar å rad fattade likalydande beslut,
det Konungen godkänt.
§ 15 (§ 13 R. 0.)
l:o Prester, som i kyrkans tjenst ordinarie beställning innehafva, väljen inom
sig, distriktvis, riksdagsmän.
2:o De vid offentliga läroverken anstälde ordinarie lärare, hvilka för sina befattningar
presterlig befordringsrätt åtnjuta: ordinarie och extraordinarie Professorer,
Adjunkter och Docenter vid Universiteterna, Räntmästare och Sekreterare der
städes samt de bland Universitet er nas öfriga tjenstemän, som presterlig befordringsrätt
för sina befattningar innehafva: äfvensom de ledamöter af Svenska-, Vetenskapssamt
Vitterhets-, Historie- och Antigvitets- Akademierna, hvilka icke pä annan grund
valrätt ega, väljen likaledes inom sig, distriktvis, riksdagsmän.
3:o De riksdagsmän, som enligt ofvanstående l:a och 2:dra momenter valde
äro, utgöra, vid riksdag, Preste- Ståndet, och skola till antal vara sjuttiofem, bland
hvilka sextio väljas af dem, som enligt l:a momentet, och femton af dem, som enligt
2:dra momentet valrätt ega.
4:o Valen förrättas i enlighet med den ordning, som af Ståndet antagen och
af Konungen gillad och faststäld är.
Bih. till K. St. Pral. 1850 & 1851. 5 Sami., 11 Höft. 2
10
Konstitutions-Utsholtets Memorial, M 40.
§ 14 (§ 14 R. O.)
i:o Idkare af borgerlig näring, såsom handel, fabrik, handtverk eller annat
till borgerliga näringar räknadt yrke; egare och fideikommissinnehafvare af hus eller
tomt i stad eller köping: egare och fideikommissinnehafvare af bergsbruk, samt magistrat
sper söner i städerna väljen inom sig, distriktvis, riksdagsmän. Dessa riksdagsmän
utgöra, vid riksdag, Borgare-Ståndet, och skola till antal vara sjuttiofem.
2:o Valen förrättas inför vederbörande magistrater i enlighet med den ordning,
som af Ståndet antagen, och af Konungen gillad och faststäld är. Den, som enligt
12:e eller 13:e § valrätt eger, vare ej berättigad alt uti val, på grund af denna
§, taga del.
§ 15 (§ lä R. O.)
l:o Hemmansegare bland allmogen, hvilka inom något af de uti valet deltagande
härader boende och besutne äro och ej till annat Riksstånd höra, väljen inom
sig riksdagsmän till Bonde-Ståndet. Samma rätt, som hemmansegare, ege ock fi
deikommissinnehafvare
af i mantal satt jord och den kronohemmansåbo, som med
stadgad åborätt hemmanet innehafver.
2:o Riksdagsmän af Bonde-Ståndet skola till antal vara sjuttiofem. Valen
förrättas inför Domhafvande i vederbörande domsagor i enlighet med den ordning,
som af Ståndet antagen och af Konungen gillad och faststäld är.
§ 17 (§ 17 R. O.)
l:o Uti riksdagsmannaval — — — — protokollet.
2:o Vid alla — — — — dem emellan. Dör den valde eller bevisar han
laga förfall, eller blifver han till Landtmarkalk eller Talman utsedd, anställes nytt
val. Riksdagsman, som vald blifvit, mä ej utan laga hinder kunna sig derifrån
undandraga, och njutc han af dem, som äro berättigade att välja, underhåll och
resekostnad. Beloppet häraf bestämmes uti hvarje stånds serskilda ordning.
§ 50 (§ 29 R. O.)
1:0 Inom åtta dagar efter riksdagens öppnande tillsättes en Constitutions
Nämnd,
hvilken skall utgöras af tjugofyra ledamöter, sex af hvarje stånd, utsedda
på sätt i ståndsordningen föreskrifves.
2:o Conslitutions-Nämnden åligge att äska de uti Slats-Rädet förda Protokoll,
utom dem, som anga ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka endast
i hvad som rörer allmänt kända och af Nämnden uppgifna händelser må kunna
Konslilulions-Ulskoltets Memorial, M 10.
11
fordras. Finner Gonstitutions-Nämnden — — — — då skall ConstitutionsNämnden
ställa — — — inför Riksrätten. Skulle Nämnden anmärka — — —
utöfvat, ege Nämnden då att sådant Ståndens Plena tillkännagifva, hvilka— — —
blifvit gjord. Frågor i detta ämne kunna i Ståndens Plena väckas, men icke af
Riksens Ständer afgöras förr, än Constitutions-Nämnden deröfver blifvit hörd. När
frågor uti Ständens Plena väckas — — — — begäres till Constitutions-Nämnden,
inför hvilken — — — — verkställas. Under Riksens Ständers öfverlägg
ningar
om sådana frågor, äfvensom i Constitutions-Nämndens yttranden —
underställas.
3:o Då olika meningar emellan Riks-Stånden uppstå rörande grundlagens rätta
tillämpning uti de delar, som angå den formela behandlingen af någon vid riksdagen
förevarande fråga, och Stånden icke genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheterna
afgöra; ege Constitutions-Nämnden att, med Riksens Ständers rätt, uti
formfrågan besluta.
4:o Constitutions-Nämnden ege ock rätt att hos Riks-Nämnden föreslå de
ändringar uti grundlagarne, som den anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa. Låter Konungen till Riks-Nämnden någon proposition rörande grundlagarna
afgifva; då skall den öfverlemnas till Constitutions-Nämnden, som deröfver
bör med betänkande inkomma. Lag samma vare om grundlagsförslag, som af
riksdagsman inom Riks-Nämnden väckes, såvida remiss derå beviljas. ConstitutionsNämndens
betänkande i grundlagsfrågor skall såsom ett Utskottsbetänkande behandlas
%
53 (§ 58 R. O.)
Alla omröstningar i Nämnd eller Utskott skola ske per capita emellan samtliga
ledamöterna utan afseende på stånd. Då votering — — — — genast
förstöres. Ej må Riks-Nämnden lagligen kunna öfver något ärende beslut fatta,
derest icke minst Etthundradefemtioen af dess ledamöter tillstädes äro.
§ 57 (§ 44 R. O.)
Allmänna frågor, med hvilka sådana förstås, som kunna eller böra komma
under samtliga Riks-Ståndens öfverläggning och pröfning efter Stånd, må ej till afgörande
i Riks-Nämnden företagas, innan Utskott, eller i grundlagsfrågor, Constitutions-Nämnden,
deröfver betänkande afgifvit; dock må en af riksdagsman väckt
fråga kunna omedelbart af Riks-Nämnden nedläggas, derest den, som frågan
väckt, det önskar, eller tvåtredjedelar af Nämndens närvarande ledamöter det
besluta.
12
Konslilutions-Ulskotlets Memorial, M 10.
§ 41 (§ 48 R. O.)
Föredragningsämnen äro dessa och inga andra: I Riks-Nämnden: l:o Ko*
nungens propositioner och skrifvelser; 2:o Riksdagsmäns inom Nämnden väckta motioner
och förslag; 5:o Frän Utskott eller från Constitutions-Nämnden inkomna
betänkandcn och förslag; 4:o Ärenden, som genom protokollsutdrag från Ständen
blifvit Riks-Nämnden meddelade; I Stånden: l:o Nämndernas eller Ståndets enskilda
Utskottts betänkanden och förslag; 2:o Riksdagsmäns inom Ståndet väckta motioner
och förslag angående Ståndets enskilda angelägenheter.
§ 42 (§ 49 R. O.)
l:o Hvar och en allmän fråga som i Riks-Nämnden första gången förekommer,
skall, så vida ej Nämnden enhälligt densamma genast till Utskott, eller, då
den grundlagsfråga är, till Constitutions-Nämnden, förvisar, ligga på bordet till
nästa sammanträde, då sådan remiss bör ske, derest ej frågans nedläggande beslutes;
dock stånde hvarje ledamot öppet att öfver samma mål sig yUra. Uppstår
fråga om, eller hvart» remitteras bör; må denna fråga blott för den plenidagen
kunna på bordet läggas, men i nästa plenum skall beslut ovägerligen fattas.
2:o, 3:o och 4:o mom. lika med de motsvarande i Mern. M 7.
§ 46 (§ 54 R. 0.)
Då uti Riks-Nämnden proposition till fattande af definitivt beslut öfver en
Konungens framställning, eller ett betänkande eller en annorledes väckt fråga är
— — — — blifvit med Ja och Nej besvarad.
Idar lagförslag, som flera afdelning ar eller paragrafer innehåller, blifvit efter
afdelning eller paragraf under öfverläggning taget och beslut först öfver hvarje afdelning
eller paragraf för sig fattadt; då skall förslaget i enlighet med samma beslut
derefter till antagande eller förkastande i dess helhet framställas.
Hvad i denna § här ofvan stadgas gälle, i tillämpliga delar, äfven för Stånden,
§ 66 (§ 74 R. O.)
l:o Riks-Nämnden bör, i den mån ärendena utarbetade blifva, till Ståndens
plena hemställa de beslut, i hvilka Nämnden stannat öfver allmänna frågor. Utan
sådan hemställan skall Riks-Nämndens beslut såsom Riksens Ständers anses, då väckt
förslag af Riks-Nämnden nedlägges eller af slås, dä någon af Konungen af gifven
grundlagsproposition till hvilande antages, och då sådan fråga, som enligt tre Stånds
mening afgöres, blifvit af Riks-Nämnden bifallen antingen utan omröstning, eller
med en pluralitet, som utgör minst tvåtredjedelar af de röstandes antal. För afslag,
utan hemställan till Stunden, å Konungens propositioner, erfordras likväl att
Konstitutions-Ulskottcts Memorial, JYi 10.
13
minst tvåtredjedelar af de röstande uti beslut derom sig förenat, såvida afslaget ej
på beslut utan omröstning grundas.
2:o Såsom Riksens Ständers beslut i alla ärenden, med undantag af dem, om
hvilka uti 74 och 106 §§ Regeringsformen annorlunda stadgadt är, galle tre Stånds
mening. Stanna två Stånd emot två uti beslut öfver Riks-Nämndens hemställan af
frågor, som angå beloppet af statsreglering och bevillning, eller Bankens och Riksgäldskontorets
förvaltning, inkomster och utgifter, eller andra frågor, hvilka, tillföljd
af förut fattade beslut, icke kunna förfalla; då skall den mening gällande blifva, som med
Nämndens öfverensstämmer. Der sä händer, att öfver andra frågor två Stånd uti
beslut stanna mot två, förfalle frågan och förblifve vid det, som tillförene stadgadt
varit.
3:o Allmän fråga, som i följd af derom fattadt beslut blifvit nedlagd eller afslagen,
eller förfallit, må ej kunna vid samma riksdag ånyo väckas eller upptagas.
Regeringsformen.
% 55 (§ 59 R. F.)
Efter Rikets och Statsverkets tillstånd och behof läte Konungen till Riksens
Ständers öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna,
och hvilka behof genom bevillningar skola fyllas; börande derjemte förslag
om sättet för dessa bevillningars utgörande framställningen åtfölja.
§ 74 (§ 81 R. F.)
l:o Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag
behandlas, med här nedan stadgade undantag, på sätt uti Riksdagsordningen angående
allmänna frågors behandling föreskrifvet är.
Grundlagsförslag må ej å samma riksdag, vid hvilken det blifvit väckt, kunna
slutligen antagas, eller bifallas i vidsträcktare män, än såsom ett förslag, hvilket
till nästpuföljande riksdag hvila skall, för att dä, utan någon ändring, å nyo af
Stånden pröfvas. Varder förslaget dervid, medelst alla fyra Ståndens sammanstämmande
bifall, antaget; blifve det Rikets Ständers beslut. Förslag, som ordagrannt
och i sin helhet då icke af samtliga Stånden antages, förfalle.
Beslut öfver hellande grundlagsförslag må ej å den riksdag, vid hvilken förslaget
till slutligt afgörande företagas bör, till annan riksdag uppskjutas, utan att
alla fyra Stånden derom ense äro och Konungen dertill samtyckt.
2:o Riksens Ständers beslut, rörande stiftande, ändring, förklaring eller upp
hörande
af grundlag skall, der Konungen icke beslutet sjelf föreslagit, underställas
14
Konslitulions-VtskoUets Memorial, M 10.
Hans stadfästelse. Är sådan stadfästelse före riksdagens slut icke af Konungen
meddelad och Riksens Ständer tillkännagifven, anses Han hafva Sin stadfästelse vägrat
och förslaget hafva förfallit.
Anm. Då benämningen Gransknings-Nämnd numera blifvit mot ConstitutionsNämnd
utbytt, kommer denna ändring att införas uti alla de paragrafer af Memorialet
JVs 7, der det förra uttrycket är användt.
Dessutom anmälas till rättelse följande tryckfel i nämnda Memorial:
R. O. § 24, mom. 1, rad. 2: »derom bos Konungen anmälan gjord»; bör
vara: derom hos Konungen anmälan gjort — — —
R. O. § 24, mom. 2, första raden: »af Konungen nämnd»; bör vara: af Ko
nungen
nämnde — — —
R. O. § 42, mom. 2, andra stycket, fjerde raden: »böra»; bör vara: bör.
R. F. § 76, andra raden: »Efter deras ordalydelse skola de» —; bör vara:
Efter dess ordalydelse skall den — — —
Stockholm den 4 Juli 1851.
Reservationer af:
Herr Biskop Holmström: Ehuru jag finner det sammanjemkningsförsök emellan
Riks-Ståndens, till Konstitutions-Utskottet remitterade, s. k. gemensamma tankar,
hvilket nu för Rikets Ständer framlägges, svårligen hafva kunnat leda till annat
slut, än det nu framställda, måste jag dock, för prejudikatets skull, reservera mig
mot den väg, på hvilken Utskottets pluralitet kommit till detta utlåtandes resultat.
Första steget på denna väg var att underkänna propositionen om sammanjemkningens
verkställande, på sätt 56 § R. F. föreskrifter, endast mellan de anmärkningar,
som rörde Utskottets förslag i Memorialet JV° 7, hvilka anmärkningar
voro af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet gjorde, och derjemte, enligt
samma grundlagsföreskrift, anmäla de oförenliga skiljaktigheter, som förefunnos
mellan Borgare- och Bonde-Ståndens både från Utskottets helt och hållet a f v i—
kande och sinsemellan högst skiljaktiga förslag. Dernäst omröstades mellan den
propositionen: att ingen sammanjemkning försöka, enär alla skiljaktigheterne icke
kunde till nett helt utlåtanden sammanbringas, och kontrapropositionen: att försöka
tvenne serskilda jemkningar, nemi. serskildt mellan Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståudets, och serskildt mellan Borgare- och Bonde-Ståndens gemensamma
Konstilulions-UlskoUets Memorial, M 10.
15
tankar. Den sednare propositionen segrade vid omröstningen och skulle, derest
beslutet kunnat genomföras, hafva frambragt till Ståndens pröfning 2:ne, hvarandra
alldeles motsatta, förslag, i strid emot ofvan anförda grundlags-paragraf, som
bjuder sammanjemkning till ett utlåtande. Utgången visade, hvad som tycktes
hafva kunnat förutses, att endast de anmärkningar, som hade ett gemensamt substrat,
nemi. Utskottets förslag, kunde underkastas den af Riksdags-Ordningen föreskrifna
sammanjemknings-operationen och då denna naturligtvis först företogs
mellan de förenliga anmärkningspunkterna och det sedermera började sammanjemknings-arbetet
mellan de i sjelfva principerna stridiga förslagen genast strandade
emot sakens ogörlighet; har deraf blifvit en följd, att den aldraförst genom votering
undertryckta meningen — att endast försöka den möjliga sammanjemkningen
och anmäla omöjligheterna — dock slutligen synes hafva blifvit af Utskottet
adopterad och således gifvit anledning till klander för upprifvet beslut. Detta hade
kunnat undvikas genom ett motsatt förfarande ifrån sjelfva början, hvarigenom ock
grundlagens helgd hvarken i slut-resultatet, eller i den preliminära behandlingen,
— föremålet för denna reservation, — skulle hafva kommit till korta.
Uti denna reservation instämde Domprosten Reuterdahl.
Herr Biskop Hallström: Den föreskrift, hvilken Utskottet vid sin i före
stående
Memorial framlagda förhandling haft att ställa sig lill efterrättelse, återfinnes
i Regerings-Formens S6 § och är af följande lydelse: »Utskottet åligge då,
attt samtelige Riks-Ståndens tankar till ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
och om oförenliga skiljaktigheter förefinnas, dem derjemte till samtelige
Riks-Ståndens behandlande anmäla». Det vill häraf, åtminstone för mig, vara
till fullo klart, att l:o hvad som skall sammanjemkas, är samtelige Riks-Ståndens
tankar, 2:o att denna sammanjemkning af samtelige Riks-Ståndens tankar skall
bilda ett helt utlåtande, och utföras i möjligaste måtto, samt 3:o att, om oförenliga
slciljaliligheter förefinnas, dessa skola derjemte till samtelige Riks-Ståndens behandlande
anmälas. I enlighet härmed, och sedan Utskottets ledamöter enhälligt
och förutan strid sig derom förenat, att en sammanjemkning af samtelige RiksStåndens
yttrade gemensamma tankar låta i förevarande fall sig icke verkställa,
har den mening, som jag omfattat och sökt göra gällande, varit, att för Utskottet
icke återstod någon annan grundlagsenlig åtgärd, än att besagde förhållande tillkännagifva
och de oförenliga skiljaktigheterna derjemte till samtelige Riks-Ståndens
behandlande anmäla. En annan mening hade likväl redan derförinnan uppträdt
och framställt såsom Utskottets grundlagsenliga åliggande, att med det förut afgifna
grundlagsändriugsförslaget i möjligaste måtto sammanjemka hvad som låte sig
dermed förena, alltså Ridderskapets och Adelns, samt Preste-Ståndets dervid ytt
-
16
KonsUlulions-VtskoUels Memorial, M 10.
rade gemensamma tankar: och denna mening, som anryckte med en snart samlad
och sluten styrka af 11 röster, gjorde sig plats, till dess den omsider, vid anställd
omröstning, dukade under. Den hade emellertid, genom sin ensidighet, framkallat
och födt en annan ensidighet, i kraft hvaraf en tredje mening uppstod,
och yrkade, att så väl Ilidderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets tankar ä
ena sidan borde i möjligaste måtto sammanjemkas, som ock å andra en lika sammanjemkning
ega rum emellan Borgare- och Bonde-Ståndens yttrade gemensamma
tankar: och för detta skickligt inledda dubbelförbund föll den mening, som jag
tillhört och tillhör och den jag läser uttryckt i Grundlagens ofvan anförda ord. —
Väl har, i följd af omständigheternas tvingande makt, Utskottet icke i yttersta stunden
förmått alldeles lösgöra sig från den åsigt, jag antydt och äfven sökt framhålla,
såsom den enda rätta, med Grundlagen öfverensstämmande. Men nogsamt
framlyser ur nu ingående utlåtande, att det förfarande, Utskottet följt och iakttagit,
från början till slut, icke haft till syfte den sammanjemkning, Grundlagen bestämdt
föreskrifver, eller den af samtelige Riks-Ståndens yttrade gemensamma tankar,
utan fast mera varit inne på en helt främmande bana. Det är tid, att Rikets
Ständer deröfver uttala ett omdöme. De ord, jag anfört, om RegeringsFormens
S6 §, lemna svårligen rum för ett missförstånd. Bien af högsta vigt är,
att Grundlagarnes ordalydelse, så i detta, som andra fall, hålles i sin tillbörliga
helgd och icke i ringaste måtto förvändes. En Nemesis står, såsom det vill synas,
annars nära tillhands: och dröjer den än, uteblifver den visst icke, utan framträder,
då dess stund kommer, måhända då och der man det minst förväntar. Här
gäller det dessutom en stor och maktpåliggande grundsats: den nemligen, att all
grundlagsstiftning måste i sig sjelf uttrycka ett inom representationens samtelige
fördelningar allmänt rådande gemensamt tänkesätt, och all grundlag hafva sin grund
och sitt fäste i den af nationens ombud uttalade allmänna opinionen, och sålunda
kunna med lätthet foga sig in i det som med rätta förljenar att nämnas nationens
medvetande. Erkännandet af denna grundsats skall leda till dess efterföljd:
och denna i sin ordning bära rikliga frukter. Den skall, i det den försätter vår,
såsom jag befarar, mer än vederbör misskända, ofta äfven förtydda Grundlag i
skydd för djerft framkastade ändringsförslag, gifva åt densamma en önskvärd ökad
stabilitet, och jemväl i någon mån från våra riksmöten afhålla dessa endast vid
smärre förefallande skiljaktigheter ändamålsenliga förstärkta Konstitutions-Utskott,
på hvilka vi under senare tider blifvit oftare inledda, stundom utan djupare begrundande
af Grundlagarnes föreskrift, stundom ock derigenom, att man funnit
det svårt och tryckande att bindas af Grundlagens blotta ord, och låta dess ordalydelse
-
Konslilulions-UlskoUels Memorial, M 10.
17
dalydelse, i sitt enkla, men icke desto mindre med goda grunder öfverensstämmande,
skick, lända till skyldig efterrättelse.
Herr Professor Lindgren ville hafva anmärkt, det han, som under fjorton dagar
åtnjutit tjenstledighet från riksdagsgöromålen, icke varit i Utskottet tillstädes
vid fattande af de beslut, som ligga till grund för detta Memorial.
Herr Brinck: Genom Utskottets förfarande, på sätt detta Memorial utvisar,
har Utskottet emot 56 §:ns i R. F. tydliga ord undertryckt de af tvänne Riksstånd
hvart för sig uttalade gemensamma tankar, nemligen de Riks-Stånd, hvilka
äro nationens valda ombud och sålunda dess egentliga representanter; ett förfarande,
som ännu mera styrker behofvet af förändring uti vårt representationssätt;
och mot hvilket förfarande jag får anmäla min reservation.
Riksdagsfullmäktigen Pehr Sahlström: Då jag inom Utskottet varit af den
åsigt, att en verklig sammanjemkning af de gemensamma tankar och förslag till
representationens ombildning, som af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit till Utskottets
behandling hänvisade, kunnat och bordt ega rum, samt att, om en sådan
icke lyckats att i allo genomföra, Utskottet dock ålegat att framställa skiljaktigheterne
och låta desamma åtföljas af inbjudningar till nyssnämnde Stånd att sig i
dessa delar förena, på det att votering emellan de båda hufvudförslagen sedermera
kunnat anställas; så har, vid det förhållande att en dylik sammanjemkning
och förening nu alldeles uteblifvit, jag icke kunnat finna det Utskottet härigenom
fullgjort dess uti 56 § R. F. föreskrifna skyldighet, hvarföre jag ser mig
föranlåten att mot nu anmärkta uraktlåtenhet anmäla min reservation. Likaledes,
och för möjligheten af ett framtida antagande af det förslag Utskottets pluralitet
adopterat, hade jag trott mig kunna förvänta, att erfarenheten och politisk klokhet
erfordrat, att i detsamma blifvit införda mera rättvisa bestämmelser än som
skett, och deribland hvad angår Utskottens och den s. k. Riks-Nämndens sammansättning
och personal, samt att dervid i öfvervägande bordt komma, så väl de
nuvarande ståndsklassernas som de orepresenterades antal och förmögenhetsvilkor,
som, hvad Bonde-Ståndet serskildt beträffar, enligt offentliggjorda beräkningar för
år 1845 utgjorde: i förra fallet omkring 190,000 oberoende husfäder med en
sammanräknad fastighetsförmögenhet af nära 162 millioner R:dr, och således i ena
hänseendet vida öfverstigande alla de öfriga samhällsklassernas sjelfständiga personal
och i det andra utgörande nära hälften af samtliga klassernas fasta förmögenhet,
oberäknade de högst olika skattebidrag och andra onera, hvilka, jemförelsevis
till de öfriga, af allmoge-klassen utgå.
Detta af Utskottet förbisedda förhållande, ehuru det icke inverkar på min
Bih. lill R. St. Prot. I!!o0 & 18S1. 5 Sami., 11 Hafl. 3
18
Konstitulions-Ulskotlels Memorial, Jtä 10.
långt för detta uttalade öfvertygelse om nyttan och företrädet af den allmänna —
eller som man hellre vill — samfäldta valrätten, hvilken icke afser förmögenheten
utan endast den redbarhet, de kunskaper och förtjenster som berättiga till ett allmännare
förtroende, synes mig antyda: det Utskottet icke påräknat serdeles framgång
för sitt förslag hos de samhällsklasser, hvaraf Staten hämtar dess hufvudsakliga
styrka, utan blott åsyftar sakens framåtskjutande; hvadan jag mot detta förfarande,
som vanställer det allmännare rättsbegreppet, förlänger samhällets lidanden
och förlamar dess verksamhet, äfven måste nedlägga min reservation.
Behandlingssättet af den betydelsefulla representationsfrågan under denna riksdag,
har således föranledt dertill: att uti det af Utskottets majoritet antagna förslaget,
ståndsformationen kunnat åter framträda med en öfverlägsenhet, hvilken
synes ignorera och förbise så väl att Regeringen redan afgifvit förslag till en mera
tids- och ändamålsenlig representation, hufvudsakligen grundad på de principer
som Borgare- och Bonde-Stånden nu velat godkänna och förtydliga, som äfven att
en större fosterländskt sinnad del af nationen sannolikt numera förlorat det förtroende
för nuvarande representation, som densamma kunnat ega under en af politiska
skakningar mindre oroad tid än den närvarande; och dessa icke emotsägbara
förhållanden hade efter min tanka bordt föranleda Utskottet till den beslutsammare
handling att, med mindre afseende på häfdvunna fördelar för vissa klasser
och korporationer, än å det helas sammanhållning, välfärd och bestånd under
tidens kommande okända skiften, för samtid och efterverld söka ådagalägga, det
Utskottet kunnat det stora och maktpåliggande värfvet uppfatta och fullkomligen
utföra.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS 40H. BECKMAN, 1881,
Rättelser i Konstitutions- Utskottets Memorial, n:o 9:
Sid. 7, rad. 14 nedifrån, står: lärarebefattningar, läs: läkarebefaltningm.
— 13, — 12 uppifrån, står: nya läs: unga
Frel. t 5 <3 B4/t‘
STOCKHOLM, f. d. Schultze’» Boktryckeri, 1851.
Konslitutions-UlskolleU Memorial, A’: o //.
1
N:o 11.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring
i 39 §. Riksdags-Ordningen, angående val af Ordförande
i Utskott.
Riksdagsfullmäktige!! Henrik Andersson från Örebro län har uti en
till Konstitutions-Utskottet ingifven motion föreslagit, att 39 §. Riksdagsordningen,
som föreskrifver, att uti alla Rikets Ständers Utskott den bland
Ridderskapet och Adelns närvarande Fullmäktige bör föra ordet, som enligt
Riddarhus-Ordningen dertill är berättigad, matte sålunda ändras, att
derigenom hvarje Utskott skulle bemyndigas att utse sin Ordförande genom
val bland sina ledamöter; anförande härvid motionären, att, ehuru han icke
betviflade, det Ridderskapet och Adeln vid val af sina ledamöter i Utskotten
äfven fästade behörigt afseende på förmåga och skicklighet hos dem,
sorn derstädes komme att öfvertaga Ordförande-platserna, erfarenheten likväl
visat, att, då i följd af än den ena, än den andra ledamotens af nämnde
Riks-stånd bortresa eller annat hinder att oafbrutet deltaga i Riksdags-ärenderna,
täta ombyten af Ordförande inom Utskotten icke kunnat undvikas,
Ordförande-befattningarne äfven derigenom tillfallit personer, som, ehuru i
öfrigt högst aktningsvärde, icke egt tillräcklig förmåga att desamma bestrida,
under det att inom Utskotten andre ledamöter funnits, som för dessa
befattningar varit fullt lämplige.
Ifrågavarande, Ridderskapet och Adeln förbehållna, prerogativ leder sitt
upphof ifrån de tider, under hvilka detta Stånd, företrädesvis representerande
inom fäderneslandet den högre politiska bildningen, och uti alla statsförvaltningens
grenar i följd deraf intagande de högre platserna, äfven inom
representationen på denna grund naturligen ansågs böra förvalta de befattningar,
som serskildt afsågo riksdagsärendenas beredning till slutligt afgöi’ande
uti Stånden. Härtill kommer ej allenast, att Adeln då inom samhället
framför andra medborgareklasser innehade flere andra företräden och
rättigheter, utan ock att åtskilliga riksdags-ärenden funnos, som ej ens lågo
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 3 Sami. 13 Höft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o ii.
under alla Riks-ståndens kompetens. Dessa förhållanden hafva emedlertid
småningom undergått väsendtliga förändringar, och jemnlikhet i rättigheter
de serskilda Riks-stånden emellan har alltmer gjort sig gällande såväl inom,
som utom representationen. Upphörandet af nämnde prerogativ för Adeln
står i öfverensstämmelse med denna grundsats. Val af Ordförande innebure
ock i sin mån ett medel att förekomma, alt den honom tillkommande
makt ej må kunna missbrukas för ett eller annat partis intressen; och de
af motionären framställda olägenheter, som härflyta från de täta ombyten
af Ordförande, hvilka isynnerhet under de sednare tiderna af riksdagens
fortgång inträffa, utgöra äfven icke ovigtiga skäl för en förändring uti ifrågavarande
stadgande, hvilket dessutom synes vara mindre välheräknadt, äfven
ur den synpunkten, att Ridderskapet och Adelns elektorer, om än lifvade
af önskan, att med den samvetsgrannaste urskiljning tillvägagå vid valet af
Utskottsledamöler och af dem, som der skola intaga Ordförandernes stolar,
likväl, till följd af Riddarhus-Ordningens bestämmelser i detta hänseende,
uti icke ringa mån äro hindrade, alt dervid allena låta sin öfvertygelse om
personernas skicklighet afgöra valet.
Ivonstitutions-Utskottet har, i betraktande häraf, funnit sig ega skäl att
biträda motionärens förslag, hvilket i hufvudsaken, för öfrigt, öfverensstämrner
med det, sorn Konstilulions-Utskottet vid 1840 års riksdag i samma
fråga framlade, och som vid den slutliga pröfningen under riksdagen 1844
väl afslogs, men blott af ett Riks-stånd.
Men då Utskottet sålunda för sin del godkänt förslaget, hvad ordförande-platserna
i Utskotten vidkommer, har det ej kunnat förbise, att äfven
andra delegationer af Riks-stånden linnas, inom hvilka enahanda förhållande
med Ordförande-platserna eger rum, och samma skäl, som tala för en
förändrad ordning i det ena afseendet, böra alltså leda till samma följd äfven
i det andra; helst inom vissa af dessa delegationer, nemligen Bankens
och Riksgäldskontorets Fullmäktige, Ordföranden under vissa förhållanden eger
den afgörande rösten. Hvad sistnämnde delegationer angår, har Utskottet
derjemte anselt ändamålsenligt vara, att val af Ordförande hvarje år egde
rum, de väljande likväl obetaget att den afgående Ordföranden omvälja; och
får, på nu anförda grunder, alltså till Rikets Höglofliga Ständer för grundlagsenlig
behandling öfverlemna följande förslag till förändrad lydelse af
Riksdags-Ordningens
39 §.
Riksens Ständers Utskott, Utskotts-AJ delningar, Nämnder
och Revisorer ege att genom val, hvilket med
Konslitutions-Ulskottets Memorial, &.’0 H.
o
slutna sedlar förrättas bör, inom sig utse Ordförande.
Lag samma vare för Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret,
dock säj att inom deni val af Ordjörande
efter hvarje års förlopp ånyo företagas skall. Innan
val skett, såsom ock dä Ordföranden för något tillfälle
icke är tillstädes, före främste närvarande ledamoten
af Ridderskapet och Adeln ordet. Ar Ordföranden utöfver
en vecka förhindrad att sin befattning bestrida;
ankomme pä de väljande att nytt val anställa. Ordförande
i Utskottet före ock ordet, då Utskottet förstärkes.
Anm Skulle likväl det af Utskottet uti meni. Nods 7 och 10 framlagda
förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne blifva slutligen antaget,
kom me i följd deraf ofvanstående förslag att förfalla.
Stockholm den 18 Juli 1851.
Reservationer anmäldes af
Herr Rosensvärd, Biskop Holmström, Professor Lindgren, Kontraktsprosten
Tegnér, Domprosten Reuterdahl och Prosten Ljungdahl.
Herr Stjerngranat tillkännagaf, det han vid beslutets fattande icke
i Utskottet tillstädes.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
