# ID: svediakorp-gov2210
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 96,656
# sentences: 2,232
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


25
(lera ledamöter, blifva desse naturligen äfven ledamöter af polisstyrelsen. I
alla städer måste finnas stationerade kronofogde oell länsman. Den förre kail
lämpligen vara ordförande i stadens poliskammare, och den senare stadsfiskal.
Vore stadens nämndeman blott en; så valdes ännu en person, för att jemte
honom vara ledamot af poliskammaren. De municipalsammankomster, som nu
af stadens invånare hållas inför magistraten, skulle dels kunna ske inför poliskammaren,
och dels, i vigtigare ämnen, inför häradsrätten vid tingen, som
i hvarje stad komme att hållas.
Genom städernes intagande i planen kan imedlertid deras lagskipning
icke blifva lika permanent, som den hittills genom rådstufvudagar i hvarje
vecka varit. Utom polismålen, om hvilkas behandling nu är tält, kunna
dock städernes lagskipningsärenden i allmänhet ej vara mera brådskande än
landets. Och i stad ej mindre än på landet blir den större skyndsamheten i
sakens alslutande en fullgod ersättning för hvad som genom permanentsens
uppoffrande förloras i sakens början, enär man med första domen kommer
att hinna lika långt, som hittills med den andra, och vida snarare, än denna
nu kan erhållas. Det är en sats, som varit missbrukad och derföre fallit i
misskredit, men det oaktadt innehåller sanning, att tillfället till för mycken
brådska i anklagelsers och tvisters anställande icke alltid är helsosamt; men
åtminstone ela bör uppehållet vara drägligt, när det icke är sjelfva den slut
liga
upprättelsen, utan endast dess första påkallande, sorn fördröjes. Angående
permauentsen åberopar jag för öfrigt det förut tryckta underdåniga utlåtande,
hvari jag med Lagberedningens pluralitet instämt, öfver frågan om domstolarnes
organisation, och hvarigenom de alltför täta domstolssammanträdena
på landet blifvit afstyrkta.
En följd af gemensama domstolar för land och stad är, att äfven rättegångsordningen
för begge bör blifva i alla delar gemensam. Dertill hörer, att
tiderne för lagfart, stämning om börd, jemknings sökande i arfskifte, bevakande
af äktenskapsförord, blifva för land och stad desamma.
Den verkliga olägenhet, som måste träffa alla städer utom dem, i hvilka
landstingsrätterne sitta, förekommer i vexel- och sjörättsmål samt i hyresoch
ulliyttningsmål, der det fordras skyndsam åtgärd af första instantsen och
verkställighet af dess beslut, utan hinder af klagan. Det bör derföre i dessa
mål stå käranden fritt att, utan afbidan af ting, omedelbart anlita landstingsrätten.
Och då inskränker sig olägenheten dertill, att parlerne kunna få ett
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. till 1850 års riksdag. d
-
26
stycke väg att färdas. Ty den afdelning, sorn på inställelsedagen siller, bör
kunna utan dröjsmål saken upptaga och handlägga.
För de större städerna, och synnerligen för hufvudstaden, blir säkerligen
nämndemanstjensten motbjudande, tilldess man småningom hunnit vänja sig
vid detta vigtigaste och mest hedrande af alla municipala bestyr. Imedlertid
kan härmed må hända förhållas på lika sätt, som förut med beväringsskyldigheten
tillgått, nemligen att den, sorn skyldigheten drabbar, står fritt att i
sitt ställe anskaffa en vikarie.
I hufvudstaden blir dock alltid en modifikation oundviklig. Sjelfva benämningen
af den föreslagna öfverrätten passar här icke. Mellanskofven från
ling till ting få icke vara hela sju veckor långa. Då hela öfverrältsdistriktet
här utgöres af en enda stad; kan ock utan olägenhet omvexlingen imellan
öfverrätts- och stadsrätts sessioner ske vida oftare. En öfverrättens afdelning
behöfver hvarje gång ej hålla längre sammankomst än två veckor, hvarpå kan
följa en pleni- och expeditionsvecka, så att hvarje omgång af båda afdelningarnes
sessioner upptager sex veckor. Stadsrättssessionerne räcka då äfven
hvarje gång två veckor, med fyra veckors mellanskof. Sex veckor efter det
hvarje sak är utagerad, skall då dom deri utfalla, hvilken här får emottagas
omedelbarligen inför öfverrätten, och hvaremot vädjas under Högsta
Domstolen.
Härmed äro icke alla planens detaljer uppgjorda; men det väsendlliga
deraf torde vara så vida utredt, att öfriga detaljer blifva deraf gifna följder.
För omdömet öfver planens ändamålsenlighet erfordras dock ännu att betrakta
densamma i förhållande till högsta instantsen. Kan den antagas, utan att
Högste Domstolen blir alltför mycket öfverhopad af göromål? Hvilka försigtighetsmått
äro deremot att påtänka? Kan Högste Domstolen då bibehållas i dess
varande skick? Och är detta, i all händelse, möjligt? — I svaret på dessa
frågor ingår jemväl allt, hvad som hörer till sättet och vilkoren för talans fullföljande
emot en domstols beslut, öfvergången från en lägre instants till en högre.
Hvad först angår iakttagande af den härtill föreskrifna fatalietid, erbjuder
sig en kanhända icke likgiltig fördel af min plan. Domars ulgifvande
efter anslag är ett för parters rätt vådligt förfarande. Att dagligen efterspana
anslag, utan att veta, huru många månader det ännu kan dröja, är att förspilla
oberäknelig tid, under ständig oro att ändock förbise det fatala anslaget.
27
I öfverrätt och stadsdomslol, der målen afgöras, när som helst, är sakers bevakande
i delta afseende högst förhatligt. Domstol»rne gå parter tillhanda
med kallelser, hvartill de icke äro förpligtade; men om dessa af vaklbetjeningen
försummas, eller en part icke träffas, eller ett ombud, som får kallelsen,
glömmer sig; så kan partens rätt vara ohjelpiigen förlorad.
Den förevarande planen lemnar tillfälle att undgå denna olägenhet. Alla
domar, som af landstings- eller öfverrätt meddelas, böra utgifvas endast vid
sessionernes slut. I mål från stads- eller häradsrätt kungöras dessa domar
vid början af nästa stads-eller häradsting, der parterne då okallade infinna sig
att afhöra och emotta dom, så framt icke någon påyrkar att dessförinnan få
uttaga den hos landstingsrätten; i hvilket fall dock derigenom ingen ändring
sker i fatalietiden, som alltid räknas från första dagen af nästa stads- eller
hä radsting.
Icke behöfvas två fatalietider, en för att hos den domstol, som dömt,
anmäla missnöje, och en för att fullfölja detta hos högre rätt. För närvarande
lärer det vara, noga räknadt, fyra grader af fatalier att genomgå, innan
man kommer från hofrätt till Högsta Domstolen: 1) missnöjets anmälande,
2) penningars erläggande lill lösen för protokoller, 3) företeende af bevis om
doms fullgörande, af qvitto på nämnde lösen och af borgen för kostnad och
skada (tre särskilda fullgöranden, hvartdera vid fatiliepåföljd, således rätteligen
tre särskilda fatalieäfventyr) samt ändtligen 4) fullföljandet bos Justitia Revisionen
— hvart för sig vid talans förlust. Lagförslaget minskar visserligen
talet af dessa äfventyr, men icke till ett enda, utan lill två, nemligen en anmälan
inom 20 dagar och sedan fullföljande inom dertill bestämd tid.
Med två bevakningstider inträffar försummelse lättare, än med en; och detta
kan möjligen ingå i afsigten — åtminstone har det troligen förut så gjort. Men en
sådan afsigt är icke konseqvent med den liberalitet, som råder i lagförslaget; och
för min del instämmer jag icke deri. Det är nödvändigt att genom fatalier
bereda säkerhet åt den vinnande; men dertill behöfves icke att mångdubbla
äfventyret för den lappande. Således en tid, icke för knapp att medhinna
beredelsen, icke just afmätt efter afståndens miltal, med en dags tillökning
eller mera för hvarje mil, men ej heller längre, än som för ändamålet tarfvas.
Vid landsting eller stads- eller häradsting, efter eget val, må man kunna anmäla
sig, att erhålla underrättelse om hvad till talans fullföljande mot gifven
dom erfordras, äfvensom att, efter fullgörandet häraf, sådant ådagalägga och
deröfver erhålla bevis, som fredar mot anmärkning om försummelse. Men
vill den missnöjde ej begagna en sådan fördel; icke bör derföre honom beta
-
28
gas hans rätt att fullfölja saken; och må han då på inställelsedagen eller dessförinnan
hos Konungen visa, att hvad lag föreskriiver, är fullgjoidt. Motparten
bör i allt fall, utan stämning eller kommunikation, vara skyldig att
inom den i lag förelagda lid svara, 0111 han det åslundar. Endast denna lid
alt svara behöfver honom föreläggas, ingalunda en förutgående fatalietid att
inställa sig till vadinlagans emottagande.
Doms fullgörande, såsom vilkor för talan i högre räll, är det bästa af
alla band på kitsligheten och orättrådigheten i rättegångars fullföljande. Detta
vilkor har i lagförslaget försvunnit, enär man ansett tillräckligt, att dom går
i verkställighet, utan hinder af klagan. Häri har jag ej kunnat instämma.
Utmätning på en öfverklagad dom kan väl icke gå lättare, än på en laga
kraftvunnen. Men huru dervid afböja underslef af en orättrådig gäldenär?
Eller hvad orätt vederfares väl denne dermed, att han skall sjelf hälla sin
bouppteckning och besvärja den, i fall han säger sig icke kunna betala? Hvarföre
icke begagna det kraftigaste af alla medel att härtill förmå honom, nemligen
hans egen fördel, att få sin sak ytterligare pröfvad? Hvad annat beröfvar
man honom dermed, än undflygter och tidsutdrägt? Huru ofta dessutom
är det icke, som tillgångar finnas eller skaffas, när krediten ännu kan dermed
räddas, men deremot all möjlig oförmåga ådagalägges, så snart utmätning
skall pågå och krediten följaktligen ramlar? Och huru ökas icke den gäckade
fordringsägarens förluster, när han skali bekosta lagsökning, kallelser, utmätningsmans
resor, slutligen borgenärers sammankallande, endast för alt utröna,
all han ingenting kan få! Hvarföre icke, i alla de fall, då det kan ske, låta
gäldenären sjelf hafva omaket att styrka, det han ingen ting äger?
Vadepenningar — revisionsskilling — äro också i lagförslaget afskaffade;
men ej heller deruti kan jag instämma. I den ursprungliga, af benämningen
utmärkta betydelsen, finnas vadepenningar icke mer. Domaren håller ej mer
vad med den rättsökande, att domen skall bestå; och de tvista ej mer med
hvarannan inför högre rätt. Men när man funnit olämpligheten häraf; har
man, såsom vanligt, gått till motsatta ytterligheten, låtit den rättsökande ensam
betala vadepenning, och skänkt den åt domaren, ehvad hans dom ändrades
eller ej. Nu föreslås, Lill botande af denna orimlighet, all vadepennings
upphörande. En medelväg fanns dock, redan använd: den, att icke
ovilkorligen skänka vadepenningen åt domaren, men ej heller efterskänka den
åt en utan fog klagande. Det är om revisionsskillingen, som nu på detta
sätt är stadgadt. Den får återtagas, om domen ändras, men tillfaller hofrätten,
om Konunegii gillar dess dom.
29
Vid granskning af lagförslagets detaljer återkommer jag, på sitt ställe,
lill detta ämne. Hvad som här behöfde antydas, var endast, att jag icke utan
vederlag kan tillstyrka afskaflände af den motvigt mot oskälig klagan, som
ligger uti re\isionsskillingen, och hvilken synes mig alldeles behöflig för sitt
ändamål, enär dess borttagande utan jemngodt vederlag undanrödjer ett kraftigt
hinder för Högsta Domstolens besvärande med onödiga göromål.
Frågan om summa appellabilis, hvilken från lagförslaget äfven är utesluten,
har förekommit mig mera betänklig. Dervid kan nemligen icke nekas,
att rättigheten till litet är jemngod med rättigheten till mycket. Med iakttagande
af allt, hvad som rätteligen bör blifva vilkor för en saks fullföljande
å högsta ort, borde också tillräcklig motvigt emot småsakers framdragande
vara gifven — för dem, som kunna uppfylla dessa vilkor. Men står vägen
för dessa till högsta ort öppen, ulan afseende på klagoämnels ringhet; så
måste denna väg stå lika öppen för den obemedlade, som ej kan uppfylla
vilkoren; och då uppkommer fråga, huruvida sådant later sig göra. En högste
domstol, lika tillgänglig som den lägste, för alla obetydliga anspråk af
deni, som kunna, ocb dem, som icke kunna fullgöra dermed förknippade vilkor,
behöfde den icke blifva så talrik, att dess aflöning blefve en oskälig
tyngd för det skattdragande samhället?
Skulle då den rättsökande hafva särdeles fog till klagan, i fall han måste
nöja sig med en lägre domslols beslut i frågor af mindre betydenhet? Om tre
eller lein lagfarne män såsom domare pröfva en tvist angående värdet af
femtio riksdaler i silfver eller en kriminalfråga af ingen svårare art, än att
ansvaret stannade vid hälften så mycket i böter, och om denna pröfning förklaras
vara den högsta, sorn samhället för dylika mål består; bör väl detta
anses för detsamma, sorn att neka rättvisa åt den lidande? Detta kan jag lika
litet antaga, som jag skulle befara, att domrarne i mål, der de visste sitt beslut
vara oåterkalleligt, kunde tillåta sig att förfara med mindre sorgfällighet,
än i andra. Tvertom heräknar jag med visshet i dessa mål en ökad, i stället
för en minskad sorgfällighet; och jag tror det vara helsosamt, att hvar och en,
som är domare, någon gång får tillfälle alt i fullt mått erfara, hvad hanskall
och lians samvete gälla. Att aldrig vara domare utan appell, är icke att i
sjelfva verket någonsin vara domare.
En modifikation, äfven häruti, strider dock för ingen del mot min åsigt.
Om summa appellabilis i tvistemål bestämmes till femtio silfverriksdaler, och
i brottmål till böter af hälften så stort belopp; så böra dock dessa belopp
icke utan åtskillnad gälla för fattig och rik rättsökande. De böra gälla för
30
dem, som efter bevillningstaxering skatta för en större årlig inkomst, än
femtio R:dr i silfver, men för andra nedsättas till hälften.
Men äfven med dessa återhållande medel, summa appellabilis, doms fullgörande
och en penningenedsättning, svarande mot revisionsskillingen, (om än
bestämd för annat ändamål än denna) väntar jag mot min plan det inkast,
att Högste Domstolen blir för mycket anlitad — om än icke, såsom inan
måste befara, detta anlitande kommer att blifva mera behöfligt. Den fråga,
som bär framställer sig, synes då vara, hvilketdera må för troligare antagas,
antingen alt de domstolar, lagförslaget tillstyrker, utan dessa återhållande
medel, skola bättre lyckas, än domstolar efter förevarande plan, med dessa
medel, att så med slut afhjelpa rältegångsärendena, att ej ett alltför stort antal
deraf kommer att på högsta ort fullföljas. Men om härvid fördelen skulle
visa sig på min sida; så uppslår deraf en annan fråga, nemligen huruvida
denna fördel icke skulle vända sig åt motsidan, i fall de återhållande medlen
användes med den i lagförslaget uppgjorda organisation.
En instants, säger man, förslår mindre än två, att mätta trätlystnaden.
Två sammanstämmande domar ingifva den orättrådiga, som tappat, mera farhåga
för fullföljandet, än en dom kan göra. I en dom, gifven i första instants,
kan naturligen förutsättas mera misstag, än i en af andra instantsen,
efter det de tvistande fått i tvenne omgångar utlöma sin skarpsinnighet och
en domstols beslut deröfver genomgått pröfning. Man skall således, heter del,
oundvikligen komma att mer söka Konungen emot domslut, gifna af en ensam
instants, än emot dem, som utfallit hos två inslantser.
Så borde det vara, om än icke alltid så är, i de fall, der begge instantsernes
domar sammanstämma. I motsatt fall uppstår från deras skiljaktighet
Ivertom ett skäl att med dem icke åtnöjas. Inträffar nu det senare ungefär
lika ofta, sorn det förra, i mål af den tvistiga beskaffenhet, att rimligen ett
fullföljande kan äga rum; så blir det följaktligen vanskligt att afgöra, antingen
flertalet af instantser motverkar eller befrämjar sakernes fortgång till högsta
ort. Hvad som häruti bestämmer den rättsökandens beslut, kan för öfrigt
icke vara antalet af de domstolar, hans sak redan genomgått, eller de kostnader,
den redan medfört; utan troligen komma härvid i betraktande endast
två omständigheter, den möjliga utsigten att något vinna, och de svårigheter,
som fullföljandet medförer. Svårigheterna uppskattar en hvar efter sina vilkor.
Hoppet om vinst grundar sig stundom på graden af insigt i sjelfva saken och
förtroendet till dem, som skola döma, men oftare på en förutgående, egen
eller andras erfarenhet, hvarigenom framgång eller motgång blir sannolik. Ju
31
mera man sett en domstols beslut upphäfvas af högre rätt, desto lättare skall
man äfven tro sig sjelf kunna vinna ändring i samma domstols beslut; och
tvertom, ju oftare man sett dem fastställas, dess mer skall man misströsta
om framgången af sin egen klagan.
Grunden till sådan förhoppning eller misströstan kan således ligga i de
domstolars beskaffenhet, mot hvilkas domar man vädjar, men kan också ligga
i den domstols beskaffenhet, till hvilken man vädjar. Kan man icke efter
förnuftsgrund, lagkunskap, förutgångna exempel, beräkna den dom, man har
på högsta ort att vänta; så vädjar man troligen lika mycket (eller klagar lika
ofta) emot de bästa domar, som emot de sämsta. Sådant kunde förhållandet
vara, att på denna väg lika litet kunde hämtas vitsord om en förbättring,
som om en försämring af våra domstolar. Får jag åter förutsätta hos högsta instantsen
en lagskipning, sådan den bör der förväntas, och har jag haft något
skäl att förmoda värdet af de domstolar, jag föreslår, jemngodt med hofrätternes;
så ser jag ingen anledning att befara talrikare vad mot deras domar
derföre, att de döma i första instauls.
I början af deras verksamhet, medan ännu förtroendet till deras domar
förnämligast berodde af fördom, kunde det visserligen hända, att dessa domar
komme att skattas lägre än hofrälternes, och derföre blefve oftare öfverklagade.
Men har jag icke bedragit mig i föreställningen om de fördelar, jag
uti hela planen sökt; så skulle denna fördom ej kunna blifva annat än hastigt
öfvergående. Ty sanningen synes mig fordra att erkänna, det hofrätternes
domar för närvarande icke stå i högre anseende, än som kan förnuftigtvis
lemna rum för täflan åt andra med lika sakkunniga ledamöter försedda domstolar,
och att sakkunskapen eller den sorgfälliga pröfningen skulle i de nya
domstolarna blifva mindre, än för närvarande i hofrätterna, torde icke vara
skäl att förutsätta.
Jag antager derföre också, att hofrätterne i deras varande skick, eller i
det derifrån icke väsendtligen skiljaktiga, som lagförslaget innehåller, fullt ut
lika mycket, som de domstolar, till hvilka jag uppgjort planen, föranleda
behofvet af återhållande medel mot illa öfverlagd, oskälig klagan å högsta ort.
Och jag tror icke, att någon domstols organisation, huru lyckad den än måtte
vara eller blifva, skall göra dessa försigtighetsmått öfverflödiga, genom hvilkas
afskaffande vägen till rättvisans högsta ort lemnäs utan allt återhåll öppen.
Det intrång i rättvisan, som må anses ligga deri, att denna väg till dess högsta
instants ej så utan allt vilkor öppen lemnäs, tror jag icke vara möjligt att
undvika; men detta intrång synes mig vara så drägligt, som ske kan, då
32
vilkoren äro af den beskaffenhet, att ingen, som äger välgrundad öfvertygelse
om sin rätt, lärer finna sig ur stånd att uppfylla dem, eller derigenom
någon ting förlorar i det fall, att utgången rättfärdigar denna öfvertygelse.
Hvad som, i all händelse, måste förutses, är att göromålens mängd i
Högsta Domstolen kommer att öka sig. Då otillräckligheten af dess personal
för de redan varande göromålen är gifven; kan deraf ej annat följa, än att
Domstolen behöfver förstärkas; och ändamålet uppnäs ej på annat sätt, än
att personalen blir tillräcklig för två afdelningar. I stället för 12 ledamöter,
hvaraf blott 7 i sänder göra tjenst, behöfvas 18 ledamöter, af hvilka
4 njuta ledighet, och 14 på två afdelningar göra tjenst. Den ena kan sysselsätta
sig med brottmålen; och så vida dessa icke upptaga hela tiden,
kunna bland tvistemål väljas vissa klasser, såsom skiftesmål, jordatvister,
att påföras denna afdelning, hvarigenom undvikes den befarade olägenheten,
att stridiga beslut skulle härröra från lika måls handläggning på särskilda
afdelningar. Denna i all händelse nödiga förändring, utan hvilken aldraminst
lagförslagets rättegångsordning skulle kunna gå i fullbordan, blefve
väl ej heller genom den af mig uppgifna planens utförande umbärlig; men
åtminstone har jag ingen anledning att befara, det den icke äfven då blefve
tillräcklig.
I den stora hufvudfrågan, om domstolarnes organisation och verksamhet,
återstår dock ännu att taga i betraktande en punkt af största vigt, frågan
om den tillgång på kandidater till domare, som genom planens utförande
vore att förvänta. Skulle icke brist på tillfälle till bildning för domareyrket
uppstå genom den nu befintliga hofrättsbetjeningens afskaffånde
och genom underrälternes minskade verkningskrets, der unge lagkarlar nu
göra sina lärospån, såsom biträdande de ständiga domrarna eller för dem
vikarierande?
På samma grund, som jag ansett föreningen af underrätts och hofrätts
göromål fördelaktig för sjelfva domarens bildning och hans embetes handhafvande,
betraktar jag äfven det enskilda biträdet hos en på detta sätt
sysselsatt domare eller vikarierandet för honom såsom den rätta skolan för
en kandidat till domarebefattningen. För de biträdande öppnas nemligen
tillfälle att bevista både underrätts och landstingsrätts sammanträden, att
vid
33
vid beggedera sysselsätta sig med protokolls loring, uppsättning och expedierande
af beslut, således att följa målens gång från och med parternes
första inställelse för rätta till och med domstolens slutliga öfverläggning och
omröstning, samt att förvärfva skicklighet i de olika arter af skrifningsarbete,
som till tjenstgöringen höra.
Att examinera och inskrifva auskultanter, kan uppdragas åt de föreslagna
domstolarna, i fall det anses behöfligt. Rätta qvalifikationen består väl
uti de akademiska kunskapsprofven; och det öfriga syftar egentligen endast
pä den subordination, som gäller för auskultanterna, såsom stående under
hofrätternes ”lyclno och inseende”. Det väsendtliga torde dock endast vara,
att sedan fullgoda examensbetyg blifvit företedda, anställas i arbete under
domstolens inseende; hvarefter befordringsrätten beror af de skicklighetsprof,
som alläggas.
Såsom skola för praktisk lagfarenhet synes mig arbetssättet vid dessa
domstolar böra kunna blifva ändamålsenligt. Under det afvexlande arbetet vid
stads- eiler härads- och landsting inhämtas ärendernes behandling ifrån början
af parternes hörande, tilldess domen är utfärdad. Den som följt undersökningen
och biträdt att uppfatta densamma i protokoll, är vid afhörandet
af öfverläggningen till dom förberedd att äfven fatta de meningar,
som i ämnet yttras. Vid föredragningen af en sådan undersökning erfar åhöraren,
som den öfvervarit, dess möjliga brister och utvägarna till dylika bristers
undvikande. Årbetsfärdighet och tankekraft öfvas samfäldt på helt annat
sätt, än när man antingen endast vid ting, under ständig brådska, sammansluifver
protokoller och sådana beslut, som med föga eller ingen öfverläggning
kunna åstadkommas, eller ock i hofrätten endast, efter ofullständigt afhörande
af handlingarnes läsning, afhörer omröstningar öfver okända ämnen
och inskränker sin åtgärd till att i protokoll och domsrubrik afskrifva stämningspåståenden
och underrätters beslut samt i dom pluraliteten af de meningar,
man efter ledamoternes egna uppsatser antecknat.
Den så mycket öfverklagade långsamheten i hofrätter och kollegiala domstolar,
hvilken ej kan varaktigt afhjelpas under deras nuvarande arbetssätt, skall
af sig sjelf försvinna genom en bestämd föredragningstid, förenad med den
ledighet, som efter fulländande af hvarje termins (sessions) arbete inom förloppet
af dertill bestådd tid blir öfrig; och detta förhållande uppkommer
genom en föreskrift, att vid hvarje session de anhängiga målen afslutas
Jusi.-Ombudsmans E-mb.-Berdllelsc till 1850 års riksdag. 5
34
eller formligt beslut om uppskof på anförda skäl fattas; hvarefter det definitifva
eller uppskofsbeslutet meddelas parterna å nästa härads-eller stadsting.
En från arbetssättet oskiljaktig olägenhet, men dock mindre och ej
större, än hvad förut varit, är att uppskof med ransakning öfver häktad
person kan räcka från ena sessionens slut till den andras början, d. v. s.
under sju veckors lid, så framt man icke vill låta målet öfvergå från den
afdelning, sorn slutar, till den, som i stället då börjar sin sammankomst;
men i allt fall är olägenheten mindre, än den af en ransakuings uppehållande,
som nu från hofrätt återförvisas till underrätt, der blotta expeditions-,
brefvexlings- och fångforslingstiden lätt kan blifva lika lång.
Det må ej vara en likgiltig anmärkning, att en vigtig del af det populära
elementet i domstolsorganismen är bibehållet derigenom, att nämnden
fortfar att utöfva sitt inflytande på den del af förhandlingarna, i hvilken
någon egentlig fördel af dess lokalkännedom och personliga bekantskaper
kan påräknas, d. v. s. på tvistemålens och de ringare brottmålens undersökande,
på förmyndareärenden, lagfarter, inteckningar. En annan populär
fördel ligger öppen uti det interesse, som en mera bildad publik kan
finna i afförande af de brotlmåls-ransakningar, hvilka vid landstingsrätt
omedelbarligen hållas. Då desse domstolar residera i betydligare städer;
kan viii alla märkligare mål påräknas ett auditorium af stadens notabiliteter
jemte den vid domstolen arbetande personal af unga lagkarlar; och en sådan
mera betydande offentlighet af dessa rättegångar bör bidraga till deras
sorgfälliga behandling. Det torde icke nekas, att en reform i detta afseende är
af vigt, i fall man antager, att vådan af så svåra anklagelser, som medföra frihetens
förlust, är obilligt stor inför så beskaffade domstolar, som underrätterne
nu lätteligen kunna vara (och som de i lagförslaget väsendtligen bibehållas.)
En vigtig fördel för brottmåls utredande måste det blifva, att den domstol,
som svarar mot nu varande öfverrätt, får se inför sig personligen framställda
alla dem, som för svårare brott tilltalas. Det är en i Lagberedningens
motifver till juryinrättningen med rätta anmärkt olägenhet, att ”i de
"'högre domstolarna de sista besluten i alla svårare mål skola fällas af do”mare,
främmande för den anklagades lefnadsförhållanden, kännande honom
”endast sådan som han blifvit af andra tecknad i de papper, ur hvilka grun”derne
för domsluten skola hämtas, och helt och hållet afslängda från den
”möjlighet att intränga i bevisningeus sanning och rätta betydelse, som blott
”genom tillfället att med egna sinnen upphitta, hvad under ransakningen
”förekommer, står att ernå”. Detta har synts mig vara det mest talande
35
skälet för juryinrättningen, (hvilken jag dock ej kan tillstyrka); och jag har
trott den förnämsta verkliga fördelen af denna inrättning vara vunnen, då
en högre domstol erhåller samma omedelbara del af ransakningen *), som hos
jury skulle äga rum.
En svårighet uppstår i afseende på underrätternes arkifver. Skola nemligen
sådana finnas endast vid landstingsrätten; så möter hinder för inteckningsärendens,
kanske ock lagfarters och förmynderskaps handläggande vid
underrätterna. Rätta utvägen torde vara, att protokollerne öfver dessa mål
föras in duplo, och för hvarje ting ena exemplaret aflemnas i landstings
rättens,
men det andra i underrättens arkif. Domböckerne åter qvarstanna
endast i det förra. Skulle domaren behöfva att medhafva lill hvarje stadsoch
häradsting domboken för det föregående; så blir dess transporterande
icke något synnerligt besvär.
Tingsresornes omak för domrarne blir visserligen icke ringa, men åtminstone
drägligare, än det för häradshöfdingarna nu är, helst med beräkning
äfven af alla resor på urtima ting. Att lefva på tingställenas värdshus tre, fyra
månader af året, kan i synnerhet för äldre män vara olägligt. Härvid kan
man imedlertid hafva ett val. Den som finner det bättre att anlita resi
dentsstadens
värdshus, söker sig tillfälle till bosättning nära tingsstället och
lefver hemma hos sig hela den tid, som icke upptages vid landstinget, nemligen
sju veckor i qvartalet. Denna utväg torde föredragas af den, som
älskar landtlifvet och behöfver lefva mera sparsamt. Båda alternatifven kunna
visserligen hafva sitt obehag, men åtminstone mindre än det, sorn nu åtföljer
tingslifvet i de större domsagorna.
Frågan om regleringens detaljer och sättet att utföra den måste för öfrigt
alternatift behandlas, dels nemligen under förutsättning af stadsrätternes
afskalfande, och dels under den af deras bibehållande. Med den förra
må början göras.
De domare, som finnas i statens tjenst, skulle kanhända kunna betraktas
såsom skyldige att i egenskap af ledamöter ingå i de nya domstolarna,
under vilkor af löneinkomster, jemngoda med dem de innehafva. Men skyldigheten
torde här föga behöfva komma i fråga; ty utom några få de fördelaktigaste
domsagornes innehafvare, skulle utan tvifvel samtlige öfver- och
underrätters domare blifva rätt belåtne att utbyta dels sin ängsliga tjenstgöring
och dels sina sämre löne vilkor emot den bättre belägenhet, som i
*) Åtminstone genom två ransakande ledamöter.
36
båda hänseenden erbjudes. Indragningsstalen skall föga behöfva att belastas
med andra än Presidenters och vice Presidenters samt några få af de äldre
hofrätts-ledamöternes pensionerande, och möjligen några ersättningsbelopp för
minskade inkomster till nämnde innehafvare af de största domsagorna.
En fördel, som bör förbehållas åt nu varande domaretjensters innehafvare,
hvilka ingå i de nya domstolarna, är att på indragningsstat vid afskedstagande
åtnjuta samma vilkor, som genom bibehållande af förut innehafda
tjenster skulle tillkommit dem, så framt nemligen dessa vilkor varit
bättre, än dem de nya tjensternes indragningsstat kan komma att erbjuda.
Troligen måste denna sednare blifva knapp, möjligtvis inskränkt till hvad
som kommer att anslås i kontant lön *). Dock torde en sådan rätt till afskedstagande
med bibehållen lön blifva lika litet begagnad, som den hittills
varit det af häradshöfdingar (i fall nemligen sportelsystemet bibehålles).
Yid regleringen blir således att påräkna följande tillgång på ledamöter:
Hofrätternes ledamöter utom presidenter och vice presidenter . . 51.
Häradshöfdingarne
94-.
Af 83 borgmästare öfverblifva 10 och användas 73.
m
Då nu hvardera domstolen bestås en sekreterare och en fiskal; finnes
härigenom plats för de öfverblifna borgmästarna och dessutom för 40 personer,
som böra tagas bland litterata rådmän och hofrätternes betjening.
Af denna betjening återstår då ett betydligt antal personer, kanhända omkring
40, hvilka måste föras på indragningsstat. Men ersättning tili staten
för denna utgift skulle kunna tagas från innehållning på de löner, som
genom inträde i domstolarna tillfalla de nu minst lönta borgmästare, hvilka
emot de sålunda åt hofrättsbetjenle bibehållna löneersättningar borde äga att
påkalla dessa personers biträde i expeditionsgöromålen. Rådmän, som ej tilläfventyrs
blifva använde, måste behålla de afsina städer bestådda inkomster.
Besväret häraf, såsom en qvarlefva af städernes gamla lagskipningskostnader,
bestridda af dem sjelfva till vida större belopp, blir dock för städerna icke
något nytt betungande, och försvinner efter icke alltför lång tids förlopp.
Det andra alternatifvet för inrättningens verkställande är bibehållandet
'af städernes varande domstolar. På förnuftsskäl lärer detta bibehållande icke
kunna stödjas. Om dessa i allmänhet illa lönta och alltför litet sysselsatta
*) Här nedan beräknad till endast 532 R:dr.
37
domstolars ursprungliga bestämmelse varit att skydda städerna och deras invånare;
så blef denna bestämmelse öfverflödig från den stund, hofrätlerna
uppdrogs att vara deras öfverdomare, och derigenom erkändes, att allmän
rättvisa borde städerna lika med landet vederfaras. Privilegierad domsrätt bör
nu mera åsyfta blott speciella föremål för lagskipningen; och sådana äro
icke föremålen för stadsdomstolarnes handläggning. Deras privilegierade lagskipning
är endast ett betungande för städerna sjelfva. De fleste af dem äro
icke nog bemedlade att kunna utan kännbar olägenhet bekosta underhållet
af egna domstolar med försvarlig aflöning; och deras domstolsprivilegium,
som säkerligen aldrig tillskyndat dem någon fördel, står endast i sin mån
till hinder för städernes uppkomst. Litterala rådmän saknas alldeles i
mindre städer; och de handtverkare eller handlande, som göra rådmanstjenst,
förvärfva vanligen så liten insigt och erfarenhet i domareyrket, att
deras biträde föga kan vara af större värde än nämndemäns, ehuru de utöfva
personlig rösträtt lika med ordföranden, från hvars mening de i allmänhet
ej kunna afvika. Utan bitjenster eller enskilda kommissioner kunna
borgmästarne i de flesta fall hvarken vara bergade eller sysselsatte.
Allt väl öfvervägadt, torde det alltså vara uppenbart, att städerne blifva
lika belåtna med upphörandet af deras nu varande jurisdiktion, som borgmästarne
höra blifva det med emottagande af ledamotskap uti de nya domstolarna,
i utbyte mot sina innehafvande obetydliga tjenster, helst de vid
detta utbyte alltid kunna få till sin tjenstgöringsort behålla den stad (med
kringliggande land, i fall staden ensam ej utgör hel domsaga) der de befinna
sig bosatta och som de haft under sin styrelse.
Men skall det icke destomindre så ske, att egen domstol måste bibehållas
för hvarje stad, äfven om den har i folkmängd endast en femtiondedel,
ja en hundradedel af den största nu varande domsaga på landet*); åt
-
År 1830 hade
Östersund
445
invånare.
»
))
))
Säther
»
))
»
»
Trosa
582
»
))
»
»
Maria fred
575
»
»
))
))
Thorshälla
519
»
)>
»
)>
Östhammar i
»
»
»
)»
Öregrund
583
»
»
))
))
Sigtuna
349
»
»
))
))
Falköping
»
))
))
»
Hjo
544
»
38
minstone må då häraf icke följa, att en bättre domstolsinrättning för hela
Sverige i öfrigt, för mer än nio tiondedelar af dess folkmängd*) skall förkastas.
Hvad som genom städernes undantagande från regleringen behöfver
deri ändras, består icke i annat, än att de påräknade 83 borgmästarne
skola ersättas, bland hvilka 73 skulle blifvit ledamöter och 10 fått andra i
regleringen ingående befattningar. Härtill användas då af hofrättsbetjenin
gen,
hvilka eljest icke fatt plats, troligen minst 28.
och bristen måste fyllas med sökande ungefär 55.
83^
Det är redan sagdt, att landstingsrätterne komma, genom detta alternatif,
att för städerna blifva öfverrätter, der besvärs- och vademål skola
fullföljas och så behandlas, som nu i hofrätterna sker, men att brott, som
röra häktad person, äfven från stad, likafullt skola upptagas omedelbarligen
i landstingsrätt. Städernes ransakningshäkten blifva följaktligen, äfven med
delta alternatif, öfverflödiga. De häkten, som för stadspolisen kunna vara
af nöden, ingå härvid icke i beräkningen.
Det återstår att betrakta den fmanciella sidan af planen. Först den frågan:
hvad kostar det att utföra denna plan? Men sedan också en annan:
hvad kostar det att icke utföra den?
Då fråga således först är att beräkna hela aflöningsbehofvet för den af
mig föreslagna tjenstepersonal, och jemföra detsamma med hvad domstolsinrättningen
nu kostar; bör dock först tagas i beräkning ett förhållande,
som oundvikligen tillstundar, i fall hofrätterne qvarblifva utan annan ombildning,
än den lagförslaget innehåller. I ett sådant skick synes nemligen
oundvikligt, ej blott alt förstärka deras personal, utan ock att förhöja aflöningarna.
Ledamöternes antal behöfver minst ökas med en tredjedel, eller
från 56 (inberäknade 3 presidenter och 2 vice presidenter) till 74. Medeltalet
af deras löner kan ej blifva mindre än 3000 R:dr banco. Staten för
ledamöterna uppstiger då från 125,000 till 222,000 R:dr; och då betjenin
-
» » » Kungsbacka  456 invånare.
» » » Falsterbo 180 »
» » » Skanör
499 »
Jönåkers, Rönö m. fl. häraders domsaga i Södermanland hade
då en folknumer af 61,937.
*) 3 millioner mot 280,000.
39
gens personal och dess inkomster böra i samma mån okas; kommer dess aflöning
ali från ungefär 21,000 stiga till kanhända 35,000 R:dr. Dessutom
ökas i någon mån äfven expensmedlen. Hela beloppet af hofrätternes stat
måste således uppstegras ungefärligen med 111,000 R:dr *).
Hvad nu min plan beträffar, skall anspråket kanhända synas stort, i
fall de domares inkomster tagas till norm, hvilka hittills äro de ende, som
kunna sägas af tjernsten hafva full bergning. Dessa inkomster, häradshöfdingarnes,
torde kunna öfver hufvud skattas till något mindre än 3000 R:dr
banco. Detta belopp är visserligen högt, i förhållande till embetsmäns aflöning
i allmänhet, hvarföre också häradshöfdingetjensterne äro de, sorn
mest af alla domareplatser eftersträfvas. Men det torde dock icke vara rådligt
att genom försämring af dessa domares vilkor sätta dem ur stånd att
lefva af tjernsten, då de i allmänhet hvarken äro i tillfälle att förskaffa sig
andra inkomstgifvaude befattningar eller äga tid öfrig för deras skötande **).
De nödiga inkomsterne uppgå då för 226 domare, hvaraf dock icke
mer än 218 torde behöfva genast tillsättas, till . . . R:dr 678,000: — —
Sekreterare, fiskal och vaktbeljening kosta vid hvardera
domstolen 4000 R:dr eller vid alla 25 domstolarna » 100,000: — —
så att sammanlagda behofvet är R:dr 778,000: — —
Af Justitiä departementets anslag eller 2:dra hufvudtiteln lärer hittills hafva
till hofr ätter, lagmän och häradshöfd ingar utgått nära***) R:dr 200,000: — —
Lagmäns och häradshöfdingars boställen, bestående
af 63^ mantal och uppskattade år 1817 till 326,293
R:dr, kunna säljas troligen för denna summa, hvaraf
5 procents ränta utgör
» 16,315: — —
hvarefter återstår en brist af » 561,685: — -
R:dr .778,000: - -
') Efter nu mera vunnen kännedom af Kongl. Svea Hofrätts förslag till ny organisation
af denna Hofrätt, har jag deraf endast funnit mig föranlåten till den anmärkning,
alt Hofrätlens arbetsstyrka ej lärer ökas genom dess fördelning på fem i stället för
fyra divisioner, då de föredragande och expedierande ledamöterne i begge fallen blifva
jemnt lika många eller tjugu.
**) Härvid torde jag få erinra om de i sista berättelsen förekommande anmärkningar i
anledning af fördelade domsagor (sid. 170 o. följ.),
***) 1 stället för den här följda beräkning af lagmännens inkomster, hvilken tillkom derigenom,
att den uppgjordes före lagmansrätternes afskaffande, borde nu upptagas en
40
Huru denna brist förhåller sig till de sportler, hvilka hittills ulgått
vid de domstolar, som skola med de 113 a ersättas, lärer svårligen med någon
bestämdhet stå att utreda. De uti Justitiädepartementet samlade officiella
uppgifter öfver inkomsterna vid rikets domsagor äro så vida ofullständiga,
att deribland saknas underrättelser från 3:ne domsagor; men för
de öfriga gifva beloppen sammanräknade en summa af sportler 320,674 R:dr,
hvartill för de felande domsagorna torde kunna läggas ett beräknadt belopp
af 11,000 R:dr, då totalsumman blir  331,674: — —
Af 11 lagmän torde hvardera i medeltal hafva uppburit
1000 eller tillsammans
Om medeltalet vid rådstufvurätterna är 300 R.dr; så
utgör det för 83 sådana
Har hvarje kämnersrätt haft 200; så uppgår detta för
30 rätter lill
Vid bergstingsrätter, slottsrätter och borgrätter har tilläfventyrs
tillsammans uppburits
Hofrätternes sportler, fördelade imellan minst 60 delägare,
torde uppgå till 300 R:dr på dem hvardera eller tillsammans
till
Och visar sig således, i händelse af sportelsystemets bibehållande,
med oförändrade taxor, ett återstående behof af 165,111: — —
561,685: — -
Utöfver hvad här beräknas att hafva i sportler utgått vid alla de domstolar,
som de nya äro ämnade att ersätta, skulle då, för behofvets fyllande
med sportelinkomst, erfordras en stegring i taxorna, hvilken kunde inbringa
165,000 R:dr.
Det lärer böra antagas, att målens antal blir ungefär lika med det,
som vid samtliga domstolar af första instantsen hittills förekommit, och att
således, i fall dessas sporteltaxa bibehölles, inkomsten deraf blefve lika med
summan af de för häradsrätter och rådstufvurätter här upptagna belopp,
ökadt med någon förslagssumma för hofrätterna, i afseende på mål, som hos
dem omedelbarligen upptagas, samt för bergstingsrätterna, hvilken förslagssumma
må antagas till 4500 R:dr. Dessa samtliga här nämnda belopp, upp
gående
kostnadsberäkning för hofrätternes förstärkande, så vidt detta till lagmansrätternes
ersättande blir nödigt; men dä jag härtill icke finnér mig i tillfälle, har jag nödgats
låta den gjorda beräkningen qvarstå, för att ej utan ersättning borttaga den.
11,000: - -  24,900: - -  6,000: - -  5,000: - -
18,000: - -
41
gående i rundt tal till 361,000 R:dr, vore då det högsta, sorn kunde påräknas
i sportelinkomst efter en föga högre taxa, än häradsrättens nu varande,
hvarifrån dock måste afdragas de i ofvannämnde officiella uppgifter
beräknade omkostnader för tjenslgöringen med sammanlagde 130,000 R:dr
så att behållningen utgör endast 231,000, samt häradsrättens taxa alltså behöfde
förhöjas i viet förhållande, som 231,000 har till den erforderliga summan
561,685; och då detta förhållande är det af 1 R:dr till 2 R:dr 20 sk.;
blefve förhöjningen utöfver häradsrättens nuvarande taxa 1 R:dr 20 sk. på
hvarje riksdaler.
Härvid möter det inkast, att sportlerne bestå icke endast i lösen för
rätLegångsexpeditioner, och att om de, som genom vållande till rättegångar
skaffa domstolarna sysselsättning, kunna tåla att högre beskattas genom
stegrad sporteltaxa, förhöjningen dock för ingen del bör drabba fastebref,
gravationsbevis, bouppteckningar, hvaraf domhafvande och sportelägare likväl
nu draga största inkomsten, men som heldre borde från all dylik pålaga
befrias, än få den förhöjd. Detta inkast, hvars vigtighet jag för ingen
del bestrider, träffar icke den delen af sportelinkomsterna, hvilken jag trott
mig böra taga i försvar, såsom utgörande en drifkraft för lagskipningsarbetets
gång, och att således planen härutinnan ej rubbas derigenom, att alla
sportler, som icke utgöra lösen för protokoller och domslut, afskaffas. I
min beräkning ingår bär visserligen förhöjning äfven på de öfriga sportlerna,
men detta endast för att visa det belopp, hvartill de behöfde förhöjas,
för att fylla bristen i domrarnes aflöning. Om behofvet af denna fyllnad
medgifves, och staten åtager sig att bekosta den; så kan till en början den
utväg vidtagas, att förhöjningen i lösen för uppbud, fastebref, bouppteckningar
m. m. godtgöres de betalande genom motsvarande minskning i det
stämplade papper, hvarmed dessa handlingar skola förses.
Då dessutom härvid förekommer, att de sportler, som tillhöra denna
senare art, äro de, som utfalla mest ojemnt på olika orter och mer än protokolls-
och domslösen medföra skiljaktighet i förmånerna imellan särskilda
domsagor, oberoende af tjenstgöringsarbetets mängd; visar sig en fördel af
den förevarande planen uti det tillfälle, som erbjuder sig, att inom hvarje
län eller domstolsdistrikt afhjelpa denna ojemnhet i fördelar. Ty det kan
utan svårighet föreskrifvas, att de sportler, som icke äro lösen för protokoller
och domar, tillfalla domstolen gemensamt och för hela landstingsdislriktet
delas jemnt imellan samtliga domrarna. Häraf följer ock, att om
Just.-Ombudsmans Emb.-Berält. lill 1850 års riksdag. 6
42
denna inkomst upphörer och med statsanslag ersättes, samma anslag kommer
att likaledes imellan domrarna jemnt fördelas.
I ofvanstående sportelberäkning förutsattes stadsdomstolarnes afskaffande,
till hvilkas försvar städernes privilegier möjligen åberopas, ehuru städernes
fördel häruti ej synes med privilegierna öfverensstämma. Jag bör
således antaga möjligheten af dessa domstolars bibehållande,- och deraf uppkommer
väl olägenhet, men dock ingen väsendtlig rubbning i planen. Städernes
domstolar, antingen sådane de nu äro, eller sådane de efter lagförslaget
blifva, kunna obehindradt underordnas de här föreslagna nya, såsom
öfverrätter. Då måste städerne äfven framgent ej blott bekosta sin lagskipning,
utan ock hafva egna ransakningshäktet!. I landstingsrätternes aflöning
uppkommer, genom bibehållande af stadsdomstolarna, endast bristen af de
sportler, som från städerna äro beräknade, med d0,900 R:dr, hvaraf dock
någon del ersättes med expeditionslösen i de mål, som från stadsdomstolarna
dragas under landstingsrätternes pröfning. Efter afdrag häraf uppginge
bristen, fördelad på samtliga domrarna, lill föga mer än 100 R:dr på
hvardera, och borde således icke föranleda någon ändring i sporteltaxa!!.
Ofvan omtalte förhöjning af taxan, hvarigenom den handling, som nu
i häradsrätt löses med 1 R:dr, uppstegras lill 2 R:dr 20 sk., synes mig
icke betänklig. ' Med vilkor, att den af staten godtgöres, på sätt här är föreslaget,
så vidt den drabbar andra handlingar än protokolls- och domslösen
i rättegångsmål, kommer den endast deni till last, som i stället att nu
tappa vid häradsrätt, rådstufvurätt eller bergstingsrätt ooh dermed låta sig
nöja, tappa sin sak hos landstingsrätten. De åter, som nu anlita två instantser,
skulle hafva vinst på att i stället lösa en enda dom, hvilken äfven
efter den förhöjda taxan ej kostade lika mycket, sorn de två med oundvikliga
öfriga utgifter vid öfverrätten nu kosta. De förres talan kan dock anses
i allmänhet så uppenbart obefogad, att de skäligen bordt taga sig till vara
för sin förlust; och de senare hafva besparing ej blott i utgifter, ulan ock i tid.
Efter ofvanstående beräkning skulle statsverkets bidrag till Justitia statens
aflöning, utom Högsta Domstolens och Justitia revisionens, ej behöfva
upptagas högre än till de 200,000 R:dr, som ungefär utgöra, hvad dertill
varit anslaget*), och räntan af boställena 16,000 R:dr, tillsammans 216,000
R:dr, utom den genom nedsättning i vissa handlingars kartering uppkom
*)
Hvaremot, i händelse af ingen annan förändring, än den lagförslaget åsyftar, detta
anslag, genom hofrätternes oundvikliga förstärkning, måste komma att ökas med ett
belopp, som här ofvan är beräknadt lill 111,000 R:dr.
43
mande brist i stämpladt papper, hvars belopp jag ej kail i förväg beräkna.
Sedan häraf blifvit använda 100,000 R:dr tili domstolarnes betjening; återstode
i kontant lön lill hvarje ledamot ej mer än 532 R:dr. — Blir åter
sportelsystemet afskafladt; så måste, utöfver nämnde 216,000 R:dr, på stat
uppföras 561,685 R:dr, för hvilka ersättning lärer komma att beräknas i
sportler, uppburna genom stämpladt papper eller annorledes.
Med anskaffande af residentshus åt de nya domstolarna skulle staten
belastas. Så vida två af dem komma att sitta i Stockholm, en för staden
och en för Stockholms län; blir det tillsammans fyra, som dels der och
dels i Jönköping och Christianstad kunna begagna de nu varande hofrättshusen.
Åt de öfriga 21 skulle byggnader troligen behöfva a liska Ifås eller
åtminstone inredas*); och dertill kunna endast användas de tillgångar, som
ligga i det minskade behofvet af häradstingshus, hvilkas antal torde öfverstiga
300, hvaraf endast så många behöfva bibehållas, som tingsställen blifva
flera än städerna, enär alla städer äro sjelfskrifua tingsställen, och deras
rådstufvubyggnader, så vida sladsdomstolarne afskalfas, blifva användbara
till tingshus. Om statens rätt att så använda både rådstufvorna och tingshusen
bör tvist, ej uppstå, då dessa byggnader ej mer behöfvas för de ändamål,
som med dem varit afsedda och för hvilket staten kan fordra deras
bibehållande på menigheternes bekostnad.
Äfven om stadsdomstolarne bibehållas, blifva ej flera än 208 tingshus
behöfliga — tio nemligen afräknade för hufvudstaden; oell föryltringen af
omkring 100 tingshus — de blifva ännu 83 derutöfver, örn städerna ingå i
planen — betäcker åtminstone någon del af kostnaderna för husrum åt 21
nya domstolar, sådana planen upptager. Men i qvittning på dessa kostnader
går härförutan en besparing af vida större betydenhet: besparingen i
fängelsebyggnader. Då alla brottmål, som angå häktade personer, företagas
omedelbarligen hos länsdomstolarna — hvilket låter sig göra, äfven om
sladsrätterne bibehållas — ; behöfva fångar aldrig för ransakning forslas till
andra orter än länshäktena; och alla andra ransakningshäkten blifva öfvertlödiga,
således äfven alla nu å landet befintliga häradshäkten användbara lika
med tingshusen till afdrag på kostnaden för landstingrätternes residentshus.
Om det ändamål skall vinnas, för hvilket cellbyggnader till ransakningshäkten
användas; så måste man i möjligaste måtto undvika fångarnes
*) I Upsala slott och äfven i några andra till landshöfdinge residentser använda slott,
vore troligen godt tillfälle att inreda runi för landslingsrätter.
44
forslande under ransakningstiden. Skall den häktade lagforas vid underrätt;
då bör der äfven finnas häkte, så att han ej förr flyttas från stället, än
ransakningen är slutad. Derföre är ock nied planen till ny reglering af
domsagorna förenad en sådan plan till reglering af ransakningshäktet!, att i
hvarje domsaga skall vid tingsstället linnas ett cellhäkte för så många fångar,
som på en gång vid domstolen äro tilltalade, och hvilka alla skola i
detta häkte qvarblifva från ransakningens början till dess slut.
Att beräkna antalet af celler, som för detta ändamål behöfvas, kan icke
med noggrannhet låta sig göra. De fångar, som hittills finnas förvarade i
länshäkten och större kronohäkten, skulle vid förslagets realiserande komma
att fördela sig imellan dessa och de nya domsagohäktena. I länshäktena
qvarblefve alla de, hvilkas ransakning vid underrätten vore slutad, men berodde
af högre rätts pröfning; och endast de öfrige komme att sitta i underrätternes
häkten. Nu kan det likväl hända, att hela det till en domsaga
hörande fångantal, som på detta sätt oftast finnes fördeladt, någon
gång sammanstöter odeladt i domsagohäktet, och deremot en annan gång
tinnes församladt endast i länshäktet. På båda dessa ställen måste således
finnas plats för hela antalet.
I länshäktena är dock föränderligheten minskad derigenom, att icke
alla underrätter på en gång kunna dit aflemna hela sitt antal af fångar
eller på en gäng derifrån uttaga hela antalet. Emot de fångar, som från
den ena inkomma, utbytas nemligen de, som vid samma tid utföras till en
annan. Cellernes antal i länshäktena kan således onekligen något minskas,
i fall förslaget till cellfängelser vid underrätterna går i fullbordan. I dessa
senare åter blir det nödvändigt, att på alla ställen linnas så många celler,
att alle de domsagan tillhörande fångar kunna der på en gång emottagas.
Och dessa fångars antal får icke vara knappt beräknadt, utan fullt så stort,
som det högst kan blifva.
Så kan det icke vara beräknadt uti förslaget till domsagornes reglering,
då hela antalet af celler i underrätternes häkten der uppgår endast till 2,081,
men antalet af ransakningsfångar på en gång, sådant det för hela riket dessförinnan
och hittintills veterligen högst varit, eller i April månad 1846,
uppgått till 2,391 *). Äfven detta sednare tal är dock ostridigt här för
*) Upptaget i min berättelse för år 1848 på den månadsvis uppgjorda förteckningen
(sid. 81) ehuru December månads antal blifvit i sammandraget på föregående sida
genom misstag i stället utfördt.
45
ringa; ty summan af hvad fångantalet för alla rikets orter samtidigt högst
varit är icke lika med summan af de högsta fångantalen på hvarje ort.
Vöre beräkningen i regleringsförslaget gjord efter dessa i hvarje ort dittills
inträffade högsta antal af fångar; så skulle den oundvikligen hafva uppstigit
till vida högre belopp. Och då det är uppenbart, att fängelsebyggnaderne,
för att motsvara behofvet, måste rätta sig efter högsta behofvet på hvarje
ställe; kan häraf ej annat följa, än att ändamålet förfelas, om icke de ransakningsfängelser,
som vid underrätterna skola anläggas, komma att innehålla
ett vida större antal af celler, än de i förslaget beräknade. Ofelbart
måste det öfver hufvud ökas minst med 50 procent, och får således icke
blifva mindre än 3,000.
Den minskning, som derigenom uppkommer, i antalet af behölliga celler
uti länshäktena, torde svårligen kunna beräknas; Och sannolikt blir den så
obetydlig, att någon egentlig inskränkning i planen för de ännu återstående
länshäkte-byggnader ej kan derpå grundas*). Det synes mig således afgjordt,
att om genom domstolsinrättningen alla ransakningshäkten vid underrätterna
blifva öfverflödiga, hela kostnaden för dessa häktens uppbyggande och underhåll
kan anses för ren besparing. Denna kostnad, uppgående endast för
nybyggnaden troligen till tre millioner R:dr banco, är dä först och främst
den vinst, som måste uppkomma af brottmålsransakningarnes med häktade
personer förflyttande till länsresidentserna, der länshäktena allena då behöfva
för ransakningsfångarna begagnas.
Näst efter denna vinst kommer besparingen af fångvård vid underrätternes
nya häkten. Dessas antal, enligt regleringsförslaget, skulle blifva
132, och medeltalet af cellerna i hvartdera således nära 16, men efter verk
liga
behofvet troligen 23. Vid våra häradshäkten har hittills ej behöfts annan
fångvård, än den en häradstjenare eller profoss på hvarje ställe åstadkommit
för en eller högst ett par dagar, som fångar hvarje gång kunnat
hafva att i häktet tillbringa, och hvarvid fångvaktaren stått under tillsyn
af en såsom åklagare närvarande länsman. Annan anstalt blir påtagligen
nödig, när fångar möjligen komma att qvarsitta ända till flera månader.
Att erhålla en pålitlig och jemnt vakande tillsyn öfver hvart och ett af
alla dessa häkten, synes mig blifva så svårt, att jag derom alldeles misströstar.
Utan en sådan tillsyn kan förfarandet vid häktena blifva högligen
ändamåls vidrigt, och kostnaderne för fångbevakningen illa använda. Men
*) De redan byggda lära icke vara beräknade på någon sådan minskning.
46
för alt endast betrakta frågan om kostnaderna; så lärer det vara ostridigl,
att på hvarje ställe behöfves mer än en fångvaktare, och att den person,
som skall iiafva ansvaret för husets vård och fångarnes skötsel, måste vara
lönt i förhållande till vigten af sin befattning. Ty utan tvifvel är detta en
vigtig befattning, utöfvad utan sådan kontroll, som vid länshäkten kan äga
rum; och allt underslef i utöfningen deraf är af den menligaste verkan.
Korteligen: denna fångvård skulle lätt kunna komma att kosta sina
hundratusen R:dr årligen, hvarmed ingen ting af kostnaderna vid länshäktena
sparas.
Den vanvård, som i allt fall är att befara vid fångarnes bevakning i
tingshäktena, upphäfver hela gagnet af cellfängelsets bruk i egenskap af ransakningshäkte,
eller gör detta gagn så osäkert och tillfälligt, att de derpå
använda kostnader kunna blifva i det. närmaste ändamålslösa. Dessutom befarar
jag, att allmänna säkerheten i orterna skulle komma att alltför mycket
äfventyras genom grofva brottslingars långvariga qvarhällande i mindre starka
och mindre väl bevakade häkten. Då man ej sällan ser fångar rymma frun
fästningar; skulle det säkerligen blifva eftertänkligt att i hela landet hafva
kanhända hvartannat tings- och rådstufvuhäkte ständigt befolkade med dylika
fångar, ofta genom långvarigt fängelselif och förut verkställda rymningar
inöfvade i äfventyr. Fruktansvärclt skulle häraf uppstå allmän osäkerhet
och farhåga.
Emot de här anförda financiella fördelar af arrestantransakningarnes
förflyttande till länsresidentserna framställer sig en financiell svårighet, som
onekligen är af stor vigt. Från större delen af länet blir vägen till ransakningsorten
för de rättsökande betydligt längre, än till nuvarande häradsting
eller de i lagförslaget tillstyrkta landsrätternes sessionsorter. Åklagare
och målsägare, som böra öfvervara ransakningarna, och vittnen, som behöfva
dertill kallas, få oftast längre resor att göra; hvarföre billigheten kan
fordra, att deras ökade kostnader, så vidt ersättning för dem hos den tilltalade
ej kan vinnas, blifva af staten godtgjorde. Om vid bestämmande af
en sådan ersättning den grund antages, att parter och vittnen i mål af denna
beskaffenhet böra på egen bekostnad färdas en viss väglängd, svarande mot sådana
resor i allmänhet inom häradet, t. ex. två mils väg, och godlgörelse erhålles
endast för hvad man rest derutöfver; så kan visserligen icke destomindre ofta
ett betydligt ersättningsbelopp upkomma; men sammanlagda synas mig alla
dessa ersättningar dock icke kunna gå upp emot allt, hvad derpå är att qvitta,
dels uti de redan omtalta besparingarna af fängelsebyggnader och fångvårds
-
47
kostnad, och dels i fångforsling, hvilken nu kostar staten så myckel, och
äfven genom realiserande af förslaget om fångarnes förvarande vid underrätt
under ransakningstiden ej skulle kunna nedsättas till ett belopp, som
icke vida öfverstege, hvad denna kostnad koni me att blifva, när fångarne
genast insattes i länshäktet och der qvarblefve, tilldess de vore slutligen
dömde.
Vid underrätterna kunde de nemligen, i allt fall, icke längre qvarstanna,
än ransakningen der påginge; hvarefter de, vid alla händelser af
besvär eller underställning, måste afsändas till länshäktet, och derifrån vid
inträffande återförvisningar, till underrätterna återkomma; äfvensom de alltid,
efter erhållen slutlig dom, hvarigenom fängelsestraff blifvit ålagd t,
måste försändas till länshäktet dels för straffets undergående derstädes, och
dels i åtskilliga fall för vidare afsändande till fästning eller annan straflort.
All denna forsling imellan underrätt och länshäkte försvinner, då länshäktet
blir länets enda ransakningshäkte. Men jag tror mig bafva största anledning
att befara, det skillnaden blir ännu mycket större eller nära enahanda
som skillnaden med nuvarande förhållande. Ty äfven sedan kostbara
cellhäkten finnas uppförda vid underrätterna och en fångvård der anställd,
befarar jag, att fångarnes qvarhållande derstädes under längre tid icke later
sig göra, och att således, vid inträffande längre uppehåll i ransakningarna,
fångarne måste till annan säkrare förvaringsort, således i allmänhet till länshäktet,
transportéras.
Fördelen af minskad fångforsling kommer imedlertid icke statsverket
ensamt till godo, och räknas således ej lill sitt fulla belopp, i fall endast
statsverkets fördel afses. 11 vad fångförare derpå vinna, blir dock äfven för
staten en vinst, så vida mot fångforslingen svarande friheter kunna försvinna.
Men för öfrigt har jag ännu icke räknat allt, hvad staten vinner
på besparandet af en instants i arrestantmålens handläggning, och hvartill
äfven måste hänföras, hvad fångar nu kosta i underhåll under den tid, som
åtgår för besvär och underställningar från första till andra instanisen, eller
återförvisningar från den senare till ny ransaknings anställande, hvilket allt
undvikes, när första instantsen i dessa måls behandling försvinner.
Utom dessa förhållanden, som hafva inflytande på statens fmancer, måste
dock en annan financiell sida af ämnet betraktas, nemligen den, som
rörer hvarje rättsökande. Denna kommer att framträda uti några mera a 11-
männna reflexioner, hvarmed mitt arbete i ämnet skall slutas.
48
Att förändringar i domstolsiinrättningen behöfvas, tyckes allmänna tänkesättet
hafva antagit. Rättegångarnes långsamhet, som utgör ett allmänt
klagoämne, tiliskrifves naturligtvis domstolarnes beskaffenhet. Denna klagans
afhjelpande är i lagförslaget åsyftad med häradsrätternes ombildande
till s. k. permanenta landsrätter; oell denna förändring utgör nu mera, sedan
lagmansrätter och kämnersrätter redan försvunnit, den förnämsta bland
de utvägar, som för detta ändamål blifvit i lagförslaget påtänkta. Mellantiden
imellan de lagtima tingen är följaktligen betraktad såsom det egentliga
hindret för en större skyndsamhet i rättegångarna. I denna åsigt kan
jag icke instämma; och jag skulle, äfven i allt fall, svårligen kunna föreställa
mig, att det föreslagna medlet till olägenhetens afhjelpande, nemligen
att göra domstolarna på landet permanenta, vore användbart. Jag qvarstår
vid den mening i detta ämne, som jag i Lagberedningen biträdde, och hvilken
uttalas i det derifrån år 1842 afgifna underdåniga utlåtande om domstolarnes
organisation.
Denna mening går derpå ut, att verkligen permanenta domstolar på
landet ej skulle vara gagneliga, och att det är just derföre, som de icke
blifvit eller kunnat blifva införda. På landet, der inställelse vid domstolen
för de liesta rättsökande medförer besväret af en resa och deraf följande
längre tidsspillan, är det en verklig angelägenhet, att icke oupphörligen vara
blottställd för dylikt besvär, att äga vissa behöfliga mellantider, då man
icke kan dermed oroas. Dessa tider kallades i gamla lagarna fredstider,
freder, om hvilkas åtnjutande allmogen tyckes hafva varit ej mindre angelägen,
än om sjelfva tingen. De veckoting, som i lagförslagets motifver åberopas
ur gamla lagarna, voro säkert aldrig ämnade alt göra intrång i freden
under de årstider, som icke voro tingsterminer.
I stället för verkligen permanenta tingsrätter, innehåller nu lagförslaget
endast nio särskilda ting årligen, under namn af allmänna rättegångsdagar,
med fyra veckors mellanskof, men med fortsättning af sessionerna hvarje
gång på nästföljande dagar, tilldess alla målen förevarit. Under de tider
af året, då ting icke sålunda hålles hvar fjerde måndag och följande dagar,
skola dock urtima ting, på hvarje rättsökandes begäran, kunna när som
helst beviljas. Onekligen får således den förfördelade, som önskar hastig
upprättelse, oftare än nu tillfälle att lagföra sin motståndare, äfven utan att
begära urtima ting. Men om detta kan vara en fördel för den, som har
verkligt fog att anlita rättvisan; så är det deremot ingalunda fördelaktigt för
en
49
en fredlig medborgare att kunna så tätt och ofta utan fog oroas af en trätlysten
vedersakare. Äfven nu kan detta ske genom urtima ting; men deras
kostsamhet och omvägen att i tvistemål söka tillstånd dertill i hofrätten
äro icke olämpliga hinder för lättsinnigheten i anfall; och största delen af
dem, som nödgas tvista vid lagtima tingen, njuta dock dessimellan fred för
sådana anfall.
Redan de nio allmänna rättegångsdagarne, som i sjelfva verket äro lika
många särskilda lagtima ting, till hvilka man kan stämmas, kosta nämnden
aderton tingsresor om året, i stället för de sex, som nu till och från lagtima
tingen behöfvas i de orter, der ting oftast hålles. Dermed blir dock
nämnden icke befriad från lönlösa resor äfven till urtima ting eller särskilda
rättegångsdagar för brottmål. Denna ökade besvärlighet af nämndemanstjensten
måste blifva en kännbar olägenhet, hvilken vid lagförslagets
pröfning ej kan lemnäs ur sigte; hvaraf följer, att min plan deremot bör
räknas lill godo, det resorne för lagtima ting blifva endast åtta om året,
och urtima tingen i brottmål försvinna. För andra urtima ting uppstår ej
annorlunda hinder, än att, i anseende till ständige domhafvandens sysselsättning
vid landstingsrätten imellan liderna för lagtima häradsting, säi’skild
domare oflast måste lill urtima tingens hållande förordnas; men häri ligger
ingen olägenhet, då sådana urtima ting i allt fall bekostas af sökanden, och
kostnaden icke ökas derigenom, att särskild domare förordnas.
En svår bristfällighet i min plan vore det, om den ledde tillförminskning
i den lätta tillgänglighet, som hos våra domstolar med så mycket skäl
värderas. Men sådant kan ju icke påstås, då ej allenast lagtima tingens antal,
i stället att minskas, blir ökadt från högst tre till fyra, utan ock tingslagen
blifva öfver hufvud föga större, än de hittills varit, — större än små,
men mindre än de stora häraderne •— och således en hvar kommer i tillfälle
att besöka tinget, samt personligen der bevaka sin sak, hvarigenom deix
ock är hos landstingsrätten bevakad, och sjelfva denna domstols dom kommer
honom tillhanda vid nästföljande häradsting.
Om man ej får denna dom lika hastigt, som man kumxat få häradsrättens
utslag; sä utfaller den dock skyndsamare, än hofrättens dom, mot
hvilken den svarar, hittills möjligen kunnat utfalla — att räkna från sakens
början. Ibland länkbara inkast finnes visserligen äfven det, att i obetydliga
saker, dem den rättsökande ämnat låta bero vid underrätts beslut, han
nu skall tvingas att anlita en högre rätt, hvilket ej kan aflöpa utan större
Jusl.-Ombudsmans Emb.-Berätt. till 1850 års riksdag. 7
50
kostnad. Detta inkast måste så vida medgifvas, som det blir oundvikligt att,
enligt hvad här också är beräknadt, stadga protokolls- och domslösen högre,
än den hittills varit hos underrätterna. Men denna högre kostnad blir en
olägenhet endast under förutsättning af ett under nu varande förhållanden förut
fatladt beslut att vid underrättens åtgärd låta bero; men på fullbordan af ett
sådant beslut lärer dock föga kunna räknas; och blir man genom ett eller
annat misstag hos underrätten nödsökad att söka högre rätt, i trots af sin
föresats; så blifva både besvär och kostnad vid begge instantserna sammanlagda
oundvikligen större, än de kunna blifva genom högre lösen för underrätts protokoll
och landstingsrätts dom, sådana de i planen bär upptagas.
I de fall åter, då parterne, efter sakens utförande, skulle åsämjas att låta
den pröfvas af härads- eller stadsrätten såsom domare utan appell, vore förhållandet
enahanda, som det nu kan vara, om och när parter vid underrätt
vilja träffa ett sådant åsämjande. Och hvad fattiga rättsökande beträffar, hvilka
redan den fördelen är förunnad att gratis utbekomma domstolarnes expeditioner;
så är denna fördel för dem enahanda, oberoende af domstolarnes förändrade
organisation. De vinna blott en ny derigenom, alt de ej iner få
så många domstolar att gratis anlita.
För göromålens gång och undvikande af onödiga, staten betungande kostnader
är det redan omtalta, mycket omtvistade sportelsystemet i min tanka
nödvändigt, men icke mer oumbärligt för min plan, än för hvilken annan
som helst. Alt imellan landstingsrältens ledamöter jemnt fördela arbetet, då
en hvar af dem såsom domhafvande anvisades ett visst distrikt, vore hvarken
mer eller mindre svårt, än att eljest vid reglering af domsagors omfång förskaffa
hvarje domhafvande lika mycket göromål. Välgrundad klagan öfver olikheten
måste i ena och andra fallet uppstå, så snart aflöningen i penningar
bestämmes. Deremot försvinner all skälig anledning lill klagan, när större
delen af inkomsterna beslår i sportler, hvilka rätta sig efter arbetet. Då eftersträfva!’
fast heldre en hvar den arbetsamaste tjensten. Men går det an
att afskaffa sportlerna vid häradsrätter, sådana som de nuvarande, eller vid
landsrätter, sådana de i lagförslaget förekomma; så kunna sportler ulan tvifvel
äfvenså väl umbäras i domstolar, inrättade efter den bär uppgjorda planen.
Hvad denna plan i öfrigt har emot sig, såsom vidt utseende och sådan,
att dess verkställighet fordrar genomgripande åtgärder, hvilka förutsätta enhällig
och verksam öfvertygelse om dess vigt och gagnelighet, det har visserligen
icke undfallit mig. Att efter långvarigt öfvervägande betänkligheterne
51
hos mig sjelf försvunnit, berättigar mig icke till förlitande på rigtigheten af
min tanka, och än mindre till förhoppning om dess gillande. Men om jag i
någon punkt kan vara säker på grunderna för min öfvertygelse; så är det i
den här förevarande. Ty derpå tror jag mig vara säker, att planens antagande
icke skulle leda till financiella uppoffringar. De nya kostnader, den
komrae att medföra, härröra nemligen dels från uppbyggandet af 21 nya residentshus,
bestigande sig kanhända, efter 50,000 R:dr för hvartdera, till en
kapitalutgift af  1,050,000: — —
och dels från ersättningar till parter och vittnen, för hvad deras ökade resekostnader
komma alt öfverskjuta besparingen i fångforslingskoslnad. Beloppet
af ett sådant öfverskott kan visserligen icke beräknas; men det torde väl icke
komma att blifva större, än beloppet af nu utgående fångforslingskostnader,
hvilket, enligt Kongl. Fångvårdsstyrelsens sista årsberättelse, uppgått till
140,994 R:dr; och jag föreställer mig således, att Justitiä-departementet skulle
genom den förevarande planens antagande kunna komma att belastas med lika
mycket under nu i fråga varande rubrik.
Men på dessa kostnader, dels i kapital eller en gång för alla . 1,050,000: — —
och dels i fortfarande årlig utgift , . . 141,000: — —
har jag att qvitta, nemligen
dels öfverflödiga minst 100 tingshus och lika många häradshäkten, hvilka
visserligen kunna vara af ringa värde, och således må upptagas endast efter
100 R:dr hvartdera till kapitalbelopp  20,000: — —
dels besparing af minst 145 nya cellhäkten, tillsammans innehållande
ett icke mindre antal än 3,000 celler, och således
beräknade att kosta efter 1,000 R:dr för hvarje cell . . . 3,000,000: — —
tillsammans kapital  3,020,000: — —
dels sparad bevakningskostnad vid alla dessa häkten, skattad
vid hvartdera till minst 500 R:dr eller en årlig utgift
af  72,500:
dels ock besparing af den eljest oundvikliga
förhöjningen i Hofrätternes årliga anslag . . 111,000: — —
tillsammans fortfarande årlig utgift .... 183,500: — —
således, efter afdrag af ökade kostnader, en återstod af besparing
i kapitalutgift  1,970,000: — —
och i fortfarande årlig utgift  49,500: — —
52
Härmed hoppas jag nu äfven den senare af de uppställda frågorna vara
besvarad: hvad den framlagda planens förkastande måste komma att kosta.
Jag är härigenom öfvertygad, att de tillämnade och så högst önskans värda
förbättringarne i fängelse- och straffsystem ej ens skola kunna upphinna sitt
första nödvändiga stadium, en förbättrad anstalt för ransakningsfångars förvarande,
om denna anstalt måste förenas med ända till 150 ransakningsdomstolar,
försedda med hvar sitt häkte till fångarnes förvarande under större eller
mindre del af ransakningstiden. Härifrån är det, som jag hämtat det vigtigaste
motifvet bland dem, som bestämt mig till framläggande af mitt välmenta
förslag.
De delar af lagförslaget, som här kommit i fråga, äro härmed granskade
endast i afseende på domstolsinrättningen. Hvad som dervid blifvit anfördt
om rättegångssättet i de delar, som närmast sammanhänga med domstolsinrättningen,
innehåller icke fullständig granskning af lagförslaget; och hvad
häruti felar, bör här tilläggas, innan jag öfvergår till andra ämnen.
Jag har betraktat frågorna om summa appellabilis, och om öfriga vilkor
för högre rätts anlitande, under de förhållanden, som från mitt förslag härflyta.
Hvad jag härom yttrat, är icke lämpligt till den organisation, lagförslaget
innehåller.
Summa appellabilis, om den vid talans fullföljande från en underrätt ens
bör komma i fråga, måste der blifva lägre, än vid öfvergång från en domstol,
som står närmast under den högsta. Vid underrätt kan jag dock icke
föreslå att åter upptaga summa appellabilis, sedan den en gång försvunnit.
Det är först vid klagan öfver hofrätts dom, som jag anser den vara oundgänglig.
Deri borde då rätteligen vara högre, än den jag bragt i fråga vid
klagan öfver landstingsrätts dom; men delta torde dock icke vara behöfligt.
De skäl, jag för dess tillstyrkande anfört, gälla deremot ungefär lika äfven vid
öfvergång från hofrätt.
I fråga om doms fullgörande *) härleda sig ökade svårigheter från de tre
"instantserna. Först blir fråga, huruvida underrätts dom, innan den vunnit
laga kraft, skall fullgöras, eller ens vara verkställbar. Lagförslaget medgifver
delta senare endast för vissa arter af tvistemål, hvilka anses mest brådskande.
Men går det an i dessa mål; så kan icke gerna linnas giltigt skäl, hvarföre
*) L. F. Rb. 2 del. kap. 33.
53
del icke skulle äfven i andra mål gå an. Deremot tyckes om rättvisan i denna
fråga något tvifvel svårligen kunna uppstå. Af de tvistande skall endera vara
i besittning af det omtvistade; och det kan ju icke bestridas, att dertill finnes
mera behörighet hos den, som har en dom för sig, än hos den, som har en
dom emot sig. Det enda giltiga undantaget är det fall, som gäller äfven vid
vädjande från hofrätt, att klagan öfver domen blefve onyttig, sedan den gått
i verkställighet; och det måste, i allt annat fall, vara en angelägenhet af vigt,
att den tappande icke uti undvikandet af verkställighet finner ett motif till
obefogadt fullföljande af tvisten och ett förlängdt tillfälle att undansnilla sina
tillgångar.
Häraf följer, alt än mindre någon tvekan må uppstå om verkställbarhet
af hofrätts dom, som med underrätts sammanstämmer. När deremot hofrätten
upphäfver underrätts dom, måste fråga blifva, antingen all rätt till doms
fullbordan, vid sådant förhållande, skall förfalla och redan meddelad verkställighet
återgå, eller hofrältens dom i stället för underrättens bör i fullbordan
ställas. Lagförslaget besvarar denna fråga på det sätt, att i mål, der
verkställighet följt på underrätlens dom, äfven hofrättens deremot stridande
dom skall verkställas, men att i andra mål hvarken den ena eller andra går
i fullbordan. Om nu, enligt hvad jag förmenar, lika bör förfaras med alla
mål, och således alla underrätts-domar vara verkställbara; så inser jag väl
icke, att härifrån uppkommer något ökadt skäl att låta verkställa äfven alla
hofrättsdomar, som icke med underrätts sammanstämma. Men då jag antagit
för grundsats, alt öfverklagad dom bör efterlefvas, lill dess den blir ändrad;
måste jag anse det olämpligt att annorlunda förfara med en hofrätts dom derföre,
att den är stridande mot underrättens. Efterlefnaden af den sednare
kan ej skäligen få fortfara, i strid med den förra. Således bör, efter min tanka,
den, som i öfverrätt vunnit, äga att, utan hinder af sakens fullföljande hos
Högsta Domstolen, erhålla verkställighet å öfverrättens dom, ehvad den öfverensstämmer
med underrätlens eller icke, så framt ej ändringssökandet derigenom
blir onyttigt.
Att verkställigheten bör ske genom omant fullgörande af dom, såsom vilkor
för talans fullföljande, har jag ansett nödvändigt på redan anförda grunder.
Lagkommitteens motifver för borttagande af ett sådant vilkor åberopas äfven
af Lagberedningen, men hafva synts mig vara bland de mest misslyckade.
De gå ut på ingen ting mindre, än att bevisa, det ”stadgandet om doms fullgörande
verkar snarare emot än för det ändamålet, att den vinnande skall
”utan uppehåll komma i åtnjutande af sin rätt och den tappande sättas i den
54
”belägenhet, att han ej drager fördel af sakens oskäliga fullföljande”. Möjligen
kan ett eller annat exempel visas, då frågan, huruvida dom varit rätteligen
fullgjord, led t till ”invicklade och långvariga tvister”, sådana som i motifverna
beskrifvas; men dessa fall hafva dock varit och måste alltid blifva ganska få,
af det naturliga skäl, att å ena sidan den fullgörandes (den tappandes) egen
fördel fordrar att icke genom brist i fullgörandet äfventyra hinder för sin talans
upptagande, och å andra sidan den vinnande endast skulle tillskynda
sig sjelf förlust, om han, i stället att begagna lyftningsfördelen och försäkra
sig om besittningen af hvad han vunnit,' föreloge sig att utan skäl klandra
fullgörandet. Hvad erfarenheten, tvertemot Lagkornmitteens uppgift, ådagalagt
är, att i allmänhet, och med så få undantag, som troligen ifrån någon regel
äro möjliga, föreskriflerne om doms fullgörande blifvit rätteligen iakttagna.
Det i fråga varande stadgandet om doms fullgörande har således visserligen
icke verkat snarare emot än för ändamålet, utan det har tvertom ofelbart
verkat rätt kraftigt för sitt ändamål; och genom dess samverkan med
öfriga för samma ändamål gifna föreskrifter är det, som obefogad klagan öfver
domstolars beslut blifvit hållen inom hittills iakttagna skrankor. Att
mången sådan klagan icke destomindre blifvit förd, har visserligen visat sig;
men man har ju af hindrens verksamhet ej kunnat begära mer, än att i allmänhet
endast sådan klagan blifvit fullföljd, om hvars framgång den klagande
gjort sig någon förhoppning. Det är härutinnan, som förhållandet måste ändra
sig, i den mån de helsosama hindren borttagas. Lika säkert, som man
hittills i allmänhet klagat endast i hopp om framgång (när man ej kunnat
klaga utan prästanda), lika säkert skall man då klaga, ”för att draga fördel
af sakens oskäliga fullföljande och ”hindra den vinnande att utan uppehåll
komma i åtnjutande af sin rätt”. Alla de hinder, som deremot kunna i vägen
läggas vid utmätningsförsök och åtgärder lill tvungen verkställighet, äro
för väl kända, att behöfva här upprepas. Öfver onödighelen af dessa omvägar,
och allt det ökade lidande, som den vinnande derigenom tillskyndas, i
stället att besväret med skäl drabbar den tappande sjelf, när lian skall fullgöra
eller dertill styrka sin oförmögenhet, har jag yttrat min tanka.
Lagkornmitteens uttryck, att den öfverklagade domen ”helt enkelt går i
”verkställighet, lika oinskränkt och på enahanda sätt, som om den hade vunnit
laga kraft”, mäste tagas i ganska inskränkt bemärkelse, när det sättes i
förening med de ord, som omedelbart följa, att nemligen detta sker ”med
”vilkor i allmänhet, att den, som yrkar ett sådant verkställande, skall sätta
55
”vederhäftig borgen för del skadestånd eller den återbäring, hvartill han kan
”kännås skyldig, i fall domen sedermera upphäfves”. Ty detta är en ganska
väsendtlig inskränkning af verkställigheten, jemförelsevis med den, som äger
rum, när domen vunnit laga kraft; och vill den vinnande icke blottställa sig
för en alltför äfventyrlig efterräkning, i händelse domen ändras; så måste
verkställigheten inskränka sig till just jemnt sådan, som den hittills å icke
laga kraftvunna domar kunnat meddelas, och hvilken lagen icke funnit utesluta
behofvet af doms fullgörande genom omant utgifvande af hvad dömdt
är, såsom vilkor for anlitande af högre rätt
I sammanhang härmed står en särskild, privilegierad utväg till rättegångsmissbruk,
den s. k. låttigdomsvägen eller rättigheten att, utan doms fullgörande
och utan att ställa säkerhet för motpartens skadeslöshet, likasom utan
skyldighet alt gälda lösen för handlingar, eller erlägga vadepenningar eller
revisionsskilling, genom alla instantser utföra hvilken talan som helst — en
rättighet, som tillkommer den obemedlade sakägaren och missbrukas ända
derhän, att i den verkliga sakägarens ställe, när denne är bemedlad, uppträder
en transportinnehafvare af hans talan, hvilken kan styrka sin medellöshet
och sålunda begagnar fattigdomens privilegium. Att på detta sätt allt försök
till återhåll i rättegångsmissbruket kan gäckas, är uppenbart.
När en verkligen obemedlad person uppträder för en sak, som i sjelfva
verket är hans egen; böra honom visserligen icke föreläggas vilkor, hvilkas
omöjlighet blefve för honom enahanda med ett förbud att söka sin rätt. Men
huruvida hans talan verkligen är hans egen, och icke öfverlåten af rätta sakägaren
under förbehåll och vilkor, som berättiga denne att, elter tvistens slut,
åter inträda i sin afstådda rätt, är ofta icke lätt att utröna; och knappast kan
derom någon annan forskning anställas, än att fordra ed så väl af den synliga
sakägaren, som af den person, hvars talan han antingen under rättegången
eller inom viss kort tid dessförinnan genom öfverlåtelse åtkommit, att den
förre talar för sin egen och ingen annans räkning, och alt den senare icke
förbehållit sig att af sakens ulgång njuta någon fördel, allt vid äfventyr, att
fatligdomsfördelen eljest för transportinnehafvaren går förlorad.
Huru beskaffad den säkerhet bör vara, som vid öfvergång från lägre till
högre rätt skall af den klagande ställas för den kostnad och skada, han i och
för fullföljandet kan dömas skyldig alt gälda, är en fråga, som synes mig
böra ställas i sammanhang med frågan om någon utväg till ersättning för det
ålerhållsmedel, som nu ligger i revisionsskillingen och hvars afskaffande utan
vederlag jag redan förklarat mig icke kunna tillstyrka. Om det ej mer anses
56
lämpligt, att en afgift för sakens fullföljande nedsättes, för alt, i händelse af
den öfverklagade domens fastställande, tillfalla domaren sjelf, som dömt; så
kan det åtminstone icke vara olämpligt, att en anstalt vidtages för ett hittills
alltför litet befrämjadt, för att icke säga alltför litet behjertadt, ändamål, den
vinnande partens skadeslöshållande, och att denna anstalt blir ett återhållsmedel
för obefogad klagan.
Frågan om skyldighet att gälda rättegångskostnad är ett ämne af icke
iinga svårigheter, och jag torde kunna hoppas ursäkt, i fall ett försök till dess
utredande icke utan någon vidlyftighet kan åstadkommas. — Att noga utröna
de kostnader, som verkligen blifvit använda på en rättegångs utförande, är
för domaren sällan möjligt; och ännu svårare är oftast att afgöra, huru mycket
af den verkligen använda kostnaden varit behöfligt och alltså bör åläggas
den tappande att godtgöra. Vid sådant förhållande har man antagit för regel,
att heldre tilldöma för litet än för mycket; och beloppet blir i allmänhet
så ringa, att föga någon vinnande befinner sig verkligen skadeslös. Antingen rättegångarnes
tal härigenom ökas eller minskas, torde vara vanskligt att afgöra,
då rättvisan, i samma mån den blir mindre afskräckande för den orättrådiga
och han deraf uppmuntras att djerfvare göra henne motstånd, deremot måste
blifva mindre lofvande för hvar och en, som på henne äger grundade anspråk,
och således denne i lika mån från hennes anlitande afhållas.
Så vida det imedlertid ostridigt är en rättvisans fordran, att den vinnande
blir skadeslös, och det för sannolikt bör antagas, att rättvisans befrämjande
snarare skall minska än öka tvisternes antal, men i all händelse lagstiftarens
pligt är att främja rätt; uppstår ingen tvekan derom, att skadestånd,
och derigenom oafkortadt utbekommande af hvad som förklaras vara
rättmätigt anspårk, bör den vinnande beredas, så vidt ske kan. Jemkningen
på bans kostnader och förluster bör såsom regel förkastas. Men om detta erkännes,
och man derjemte finnér, att en absolut noggrannhet är omöjlig att
åstadkomma; så blir ju ej annan utväg öfrig, än att, med bibehållande af det
absolut rätta till ögonmärke, ombyta billighetsregeln och, i fall af ovisshet,
blottställa sig att bevilja för mycket heldre än för litet.
Utom sådana kostnader, på hvilka taxa bör vara gifven, såsom expeditionslösen,
skjutslega, dagtraktamente, för hvilka ersättningen således är lätt
att bestämma, förekomma andra, om hvilka omdömet, till hvad belopp de
må hafva varit behöfliga, ofta ej kan byggas på bestämd grund. Om t. ex.
vittnen kallas utöfver behof, eller om besigtningar, sakkunniga mäns undersök
-
57
sökningar eller värderingar utan behof användas; så är det ofta svårt att efteråt
afgöra, huruvida behofvet kunnat i förväg bedömas. Svårast af allt är
dock frågan om behöfligheten af rättegångsbiträde, i afseende nemligen på
målets tvistiga beskaffenhet, på tvistämnets högre eller lägre värde, på graden
af sakägarens egen skicklighet till sakeus utförande.
Men fastän fullkomligen bestämda föreskrifter i ämnet ej äro möjliga;
bör man likväl kunna komma verkligheten så nära, att i hvarje fall kan utsättas
ett belopp, icke lägre än hvad som behöft påkostas målets utförande,
utan att dock obilligt uppstegras öfver det bästa pris, som stålt att erhålla.
En tariff bör kunna uppgöras, innehållande: a) för hvarje instants ett visst
belopp, hvartill kostnaden för ett måls utförande vid samma instants måste
skattas, utan afseende på tvistens penningevärde, parlernes personlighet, deras
boningsort, deras behof af biträde, sakens vidlyftighet och invicklade beskaffenhet
samt b) det tillägg, som med afseende på hvardera af dessa omständigheter
bör göras. Enligt en sådan tariff kunde det åligga så väl underrätt,
som öfverrätt, när missnöje mot någonderas dom anmältes, att utsätta, hvad
som minst i kostnadsersättning till den vädjandes motpart borde utgå, i fall
målet fullföljdes och ändring i motvädjade domen icke vunnes. Om då
stadgades, att detta belopp, i fall af sådan utgång, borde ovilkorligen tilldömas
vid domens fastställande, alltid med' tillägg ej blott af skadestånd för
särskilda genom rättegången vållade förluster, utan ock af en förhöjning i ersättningsbeloppet
för rättegångskostnaden, svarande mot hvad som utöfver ta
riffen
kunde visas hafva blifvit verkligen påkostadt och varit behöfligt; så
skulle äfven det stadgande kunna tilläggas, att nämnde uppskattade belopp
(med uteslutande af tilläggen), sådant det i motvädjade domen vore bestämdt,
måste af den vädjande före fullföljandet nedsättas i allmänt förvar, med vilkor
att icke kunna återtagas i annat fall, än om domen underginge ändring,
och att eljest få af den vinnande motparten lyftas.
Vid uppgörande af tariffen är det dels penningevärdet och dels tvistämnets
invicklade beskaffenhet, som bestämmer behofvet af biträde till sakens
utförande. När detta behof antages vara för hand; bör afseende hvarken på
parternes personlighet eller aflägsenheten af deras boningsort behöfvas, så vida
deras egen närvaro blir öfverflödig; utan frågan härom hänförer sig då väsendtligen,
om ej uteslutande, till den grund, hvarefter biträdets aflöning må
kunna billigtvis bestämmas. Låter det först och främst bestämma sig, när
behofvet af ett sådant biträde är för hand?
Jusi.-Ombudsmans Emb.-JJeräll. till 1850 års riksdag. 8
58
Att pröfva detta behof är i många fall omöjligt för någon annan än den,
sorn erfar det. Af sakens beskaffenhet kan endast bedömas, huru nacken
lagkunskap som fordras till dess utförande, men icke, huruvida denna kunskap
hos sakägaren finnes. Endast af sakens beskaffenhet måste det således
bero, huruvida kostnaden till fullmäktigs användande skall anses erforderlig.
Men när behofvet anses vara för hand, och fullmäktig (synligt biträde) likväl
icke begagnas; skall väl sakägarens kostnadsanspråk deraf bero? Är lian ej, såsom
då sjelf antagligen lagkunnig, att anse berättigad till enahanda vedergällning
åt sig sjelf, som lian kunnat fordra åt sitt ombud? Derom synes mig
föga tvifvel äga rum. Hvad åter angår vedergällningens belopp; så kan det,
som verkligen utgifves, omöjligen tjena till måttstock för en motparts ersättningsskyldighet.
Först och främst låter det utgifna beloppet svårligen bevisa
sig; och än mindre kan det tjena till måttstock för ett billigt anspråk. Imedlertid
torde det, med någon sakkännedom, icke blifva så alldeles omöjligt att
komma till en billighetsgrund för beräkningen. Sker åter detta; så bör deraf
icke osannolikt följa, att äfven i verkligheten sakförarearfvoden reglera sig
efter den tariff, som uppställes, och kostnaderne således äfven i denna del ej
komma att i allmänhet öfverstiga, hvad som verkligen godtgöres.
Från dessa reflexioner kan jag ej komma till annan slutföljd, än att ehuru
fullkomligen bestämda föreskrifter om rättegångskostnad ej kunna gifvas, likväl
i hvarje fall bör kunna stadgas ett belopp, som närmast inträffar med
hvad målets utförande behöft kosta, men också icke i något fall obilligt stegras
utöfver hvad det i sjelfva verket kostat. Man fastställer först minimibeloppet
i hvarje instants, utan afseende på sakens beskaffenhet, såsom exempelvis
vid underrätt till 2 R:dr, vid öfverrätt till 8 — och vid Högsta Domstolen
till 16 R:dr, allt i silfver. Härutöfver stiger således icke ersättningen
i andra fall, än då särskild anledning till stegring förekommer; och i denna
godtgörelse inbegripes äfven fullmäktigs arfvode i öfverrätt och hos Högsta
Domstolen, i hvilka instantser rättegångsbiträde alltid bör förutsättas behöflig!,
då deremot vid underrätt detta beror af tvistämnets penningevärde och sakens
beskaffenhet. Den senare kan för hvarje fall endast af domaren urskiljas,
åt hvilken alltså måste lemnäs att derefter bestämma fullmäktigsarfvodet.
Men i förhållande till tvistens penningebelopp kan lagen utsätta arfvode! till
viss procent af den omtvistade summan efter en tariff, hvari procenten går i
aftagande förhållande till summans förökning; och hvad efter en sådan tariff
belöper på det i fråga varande målet, bör lilldömas den vinnande, ehvad han
verkligen nyttjat ombud eller ej. Om t. ex, minsta beloppet, hvarå afseende
59
härvid fastes, vore 400 R:dr i silfver; så kunde arfvodesbeloppet blifva 3
procent, ända till dess tvistens föremål uppg inge till 8000 R:dr silfver, men
2 procent för nästa 8000 R:dr o. s. v. Af ett sådant arfvodesbelopp borde
t. ex. en tredjedel påföras för sakens utförande i underrätt, en tredjedel för
fullföljandet i öfverrätt, och en tredjedel för det hos Högsta Domstolen. Vid
en viss höjd af tvistesumman kunde afseendet på sakens invicklade beskaffenhet
försvinna.
Så vida nu dessa grunder antagas för bestämmande af rättegångskostnads
ersättning; bör ett stadgande införas om skyldighet att före tiden till talans
fullföljande i vädjad sak nedsätta minimibeloppet af denna ersättning, under
vilkor, som redan äro nämnda. Utan ett sådant vederlag kan jag icke tillstyrka
revisionsskillingens afskaffande. Men utom det stora ändamålet att härigenom
sätta gräns för oskäligt tvistande, skulle genom detta medel vinnas ett
icke mindre vigtigt ändamål, att skaffa de trätlystnes ohemult angripna vedersakare
så nära fullgod ersättning, som möjligt, för deras åtvungna kostnader
och förluster.
Intetdera af’ dessa ändamål tror jag möjligen uppnås, utan bestämda lagbud
af den ari, jag föreslagit. Jag kan icke tillegna mig den öfvertygelse,
som i lagförslagets motifver yttras, att ”obefogad fullföljd af rättegångar skall
”hämmas derigenom, att den, som slutligen tappar saken, utan all förskoning
”förpligtas att godLgöra sin vinnande vederparts rättegångskostnad, och derjemte,
sedan det är gifvet, att han utan skäl dragit saken från en dom”stol
till en annan, dömes lill rättmätig hot för detta ofog”. Lika litet hä
O
O
danefter, som hittills, inser jag någon grund alt hoppas vare sig ett sådant
förpligtande, eller sådana bestraffningar, eller så beskaffade verkningar deraf.
Ty sjelfva domarens samvetsgrannhet sätter sig deremot, så länge alltsammans
ankommer på hans pröfning. Endast lagen kan här utan orättvisa göra, hvad
domaren eljest icke med rättvisa kan. Det äfventyr, lagen utstakar, förorättar
icke. Men är det icke i förväg utstakadt; skall det först efteråt, genom
godtfinnande bestämmas; så blir det sällan eller aldrig rättvist, och derföre
sällan eller aldrig ådömdt. Det går med skadestånd och kostnadsersättning,
såsom det skulle gå med revisionsskillingen, i fall det berodde af pröfning,
huruvida den hurde tillfalla de domare, som dömt. Oftast skulle den ofelbart
dem frånkännas, änskönt domen gillades, emedan den klagande dock icke
utan allt fog klandrat den. Och likväl torde de fleste rältskunnige vara ense,
att föreskriften om revisionskilling och dess ovilkorliga förlorande, när dom
fastställes, ej hvilar på rättsvidrig grund.
60
Äfven i lagförslaget*) har funnits nödigt att utmärka vissa fall, der
qvittning af rättegångskostnad eller afprutning på dess fulla belopp måste
billigtvis äga rum. Det är sannt, att häribland icke upptagas de fali, dåden,
som tappar i högre rätt, förut vunnit och derföre, enligt 1111 gällande lag,
undgår kostnadsersättningen till sin vederpart; och det må vara rättvist,
ehuru hårdt, att denna lag upphäfves. Men så länge det måste ankomma på
domaren att pröfva beloppet af hvad den vinnande ”trängd varit att å rät”tegången
kosta”, är domaren i tillfälle att nedsätta den vinnandes anspråk;
och den domstol, som upphäfver en eller två domar i saken, skall af sjelfva
grannlagenheten finna sig uppmanad att begagna pröfningsrätten, för att
jemka. Skall deremot, äfven vid detta förhållande, den vinnande verkligen
anses äga lika rättmätigt anspråk, som om han genom alla instaiitserna vunnit;
så torde äfven för detta ändamål föga någon annan utväg vara verksam
än den här föreslagna, att utan pröfning följa en tariff.
En sådan stränghet mot den, som i en eller två instantser vunnit, kan
hafva sin betänklighet. I en mörk och tvetydig sak, hvilken hos Högsta
Domstolen t. ex. genom paria vota utfaller till fördel för den, som i de lägre
instantserna haft alla röster emot sig, inser jag ingen synnerlig obillighet deri,
att vinsten minskas med de omkostnader, den vållat, att den tappandes förlust
må anses tillräcklig, utan att han äfven betalar, hvad det kostat motståndaren
att tillskynda honom den, d. v. s. att ”hvar känner sin kostnad”,
såsom del hittills heter i lagen. Åtminstone när det skrefs, ansågs säkerligen
detta billigt. Hvarföre det nu ej mer skulle vara det, är mig icke gifvet
alt förslå.
Hvad åter klokheten i delta lagbuds upphäfvande beträffar; så har jag
ej annat kunnat finna, än alt man misstager sig, i fall man tror sig genom
ett sådant upphäfvande afstyra obefogadt fullföljande af rättegångar. Det leder
till motsatsen; och just deri låg tvifvelsutan ett bidragande motif till antagande
af det lagbud, som nu skall afskaffas. Nedlägger man icke en tvetydig
sak derföre, att man vet sig åtminstone förlora, hvad man påkostar den,
om man än slutligen vinner; icke nedlägger man den derföre, att man, vid
slutlig framgång, äfven återfår expenserna. Tvertom, i fall den är af ringa
vigt, afstår man ofta från fullföljandet, sedan man en eller två gånger tappat,
emedan man vet, att om man ock skulle slutligen vinna, man likväl förlorar
expenserna, särdeles när dessa kunna öfverstiga värdet af sjelfva saken. Det
*) Rb. 1 del. kap. 27: 2, 3.
61
kail således påräknas, all rätt många obetydliga tvisler, hvilka hittills i följd
af lagen om expensernes qvittning afslannat, blifva ända till bögsla ort fulltöljda,
när denna qvittning upphörer.
Al bestraffningen för rättegångmissbruk synes mig ej heller vara att förvänta
särdeles gagn, huru sträng denna bestraffning än må stadgas, enär någon
mera bestämd föreskrift hvarken blifvit föreslagen eller troligen kan tillstyrkas,
än alt ansvaret drabbar, icke för hvarje ogilladt påslående, utan blott
i de fall, då klagan pröfvas vara förd ”utan skälig anledning”. En så be
skaffad
föreskrift saknas ej heller nu; och dess sällsynta tillämpning torde
härleda sig från giltiga skäl, hvilka icke genom en lag förändring upphäfvas.
Skulle man åter börja att strängare förfara; så komme ock många af de bestraffande
besluten att öfverklagas; och vid pröfning af sådan klagan blefve
hela rättegångens granskning oflasl lika nödvändig och lika besvärande, som i
fall hufvudsaken varit fullföljd, men visserligen ofta svårare atl pröfva, än
sjelfva hufvudsaken i sådant fall skulle varit (i den mån denna nemligen då
blifvit af parterna fullständigare utredd). Stränghetens ändamål vore härmed
till icke ringa del förfeladt. Men denna stränghet måste dessutom alltid förefalla
domaren betänklig, när han känner behofvet af fördragsamhet mot imiga
1’ättsbegrepp, och således är obenägen alt i dessa finna elak vilja. Jag tror,
att den förhoppning, som lagförslagets motifver bygga på den s k. ”rättmätiga
”boten för den utan skäl klagandes ofog”, hvilar på lös grund och kommer att
i ganska ringa mån bekräfta sig.
Det är i sammanhang med domstolsinrättningen, som jag behandlat detta
ämne, emedan jag ej kunnat skilja mig från den öfvertygelsen, att om inga
andra hinder för domstolarnes obefogade anlitande skola finnas, än deni lagförslaget
innehåller, också domstolsinrättningen måste derefter lämpas, och att
en sådan, som tillstyrkes i lagförslaget, omöjligen då kan för ändamålet blifva
tillräcklig. Huru den borde organiseras, för alt blifva det, har jag ej förmått
uttänka; och hvad en sådan skulle komma att kosta samhället, är jag lika
litet i stånd att beräkna.
Innan jag lemnar frågan om domstolsinrättningen, har jag att yttra mig
öfver förslaget till Jury, hvilken nu af Lagberedningens pluralitet förordas,
ehuru stunden till juryinrättningens införande förmodas kunna inträffa något
senare, än antagandet af lagförslaget i det hela; hvarföre kapitlet om detta
ämne blifvit i alternatifver uppstäldt. Om jag likväl icke bör lemna utan
62
uppmärksamhet den af Lagberedningen yttrade tanka, att tiden, du antagandet
kan komma i fråga, närmat sig med större och snabbare steg, än man
väntat; så bör jag finna destomer angeläget, att uttalandet af betänkligheterna
emot antagandet icke dröjer.
Att rättegången infor jurjr vanligast är muntlig (utom den svenska tryckfrihetsrältegången,
hvilken föres skriftligen), lärer icke kunna bestridas Men
när förordandet af jury stödjes icke blott på fördelen af det muntliga rättegångssättet,
utan ock på den satsen, att hela den ackusatoriska rättegångsformen,
af hvilken muntlighet skulle vara en väsentlig beståndsdel, i Sverige
vore inskränkt lill de lägre domstolarna allena, under det man i de högre
hittills åtnöjdes med ett vidlyftigt, sällan väl ford t och aldrig fullt tillförlitligt
skrifveri; då förgäter man sjelfva det väsendtliga i begreppet om den
ackusatoriska rättegångsformen. Ty hvarken är muntligheten deruti väsendtlig
eller skriftligheten derifrån utesluten. Lyckligtvis är kriminalproceduren
hos våra underrätter hvarken mera rent ackusatorisk, än rättvisan kräfver,
eller mer inqvisitorisk, än rättvisan medgifver, men också ingalunda uteslutande
muntlig. Just hos öfverrätterna, der den nära nog uteslutande är skriftlig,
är den också mest oblandadt ackusarorisk. För att göra sig klart begrepp
om de fördelar, juryinrättningen lofvar, är det således nödigt att icke dervid
förblanda muntlig procedur med ackusatorisk eller föreställa sig, att den senare
med deraf härflytande fördelar försvunnit i och med detsamma, som ett
skriftligt rättegångssätt blifvit infördt.
Men det är någon ting helt annat, än blott ett ackusatoriskt rättegångssätt,
som här åsyftas med jury. Utom delta och det inqvisitoriska, gilves
det nemligen ännu ett tredje rättegångssätt, det 'populära, som derjemte obehindradt
kan vara rent inq visitoriskt, rent ackusatoriskt eller hafva större eller
mindre tillblandning af det ena eller andra. Detta, det populära elementet i
kriminalproceduren, är det, som genom jury skall göras verksamt, och hvars
inflytelse dessförutan tilläfventyrs icke i lika hög grad kan vinnas. Derföre
också ulan tvifvel är det, som till juryns fördel åberopas denna (blott en och
annan ej längesedan förbehållna) ”aning, som nu mera öfvergålt till fullt
”medvetande, hvilket gjort sig gällande i allmänna tänkesättet och uttalat sig
”i folkens röst”. Huru folkens röst gör sig gällande, är mer än väl bekant.
Hinner man öfvertyga svenska folket, att dess välfärd fordrar juryinrättning,
och denna så från massan utgående, som lagförslaget vill hafva den; utan tvifvel
blir då folkets röst verksam, och inskränker sig ej att fordra juryns införande;
utan de, som leda folket, vinna ett helt nytt och rymligt fält för sitt
63
inflytande genom folkets röst, det stora falt, sorn elen lagliga domaremakten ela
afträder åt en dömande folkmakt, utöfvad af domare, på hvilkas bildningsgrad
fordringarue, efter] moget öfvervägande, skola inskränkas till konsten att läsa
och skrifva.
I delta, likasom i så många andra fall, der man af välment nit för friheten
påyrkar imdanrödjande af nödvändiga, men misskända vilkor för hennes
tillvarelse, blottställer man sig att sålunda komma till ett mål, som man
för ingen elei önskat.
Uti ett länge förslafvadt samhälle, der man, äfven under kulturens framsteg,
stått under en domaremakt, inkräktad af samma den starkares rätt, som
förtrycker allt, kan man viel fjältrarnes afskakande känna sig lycklig att återgå
till detta bruk från samhällets barndomstillstånd, alt låta folket i stadsporten,
såsom hos Israeliterna, eller folket på tinget, såsom hos våra förfäder,
utöfva domaremakt. Och sedan man under sådana omständigheter en gång åt
folket återeröfrat denna makt, och derefter fått den genom mer eller mindre
lyckade modifikationer undandragen stora massans välde; och sedan man sålunda
länge seti den utöfvas och aldrig erfarit möjligheten eller verkningarna af
en god lagskipning henne förutan; kan man fortfara att föreställa sig den såsom
oumbärlig för friheten. Men dömer man ej annorlunda hos ett folk, som under
frihet öfvergålt från sitt barndomstillstånds rättegångssätt till en pä rättsgrunder
byggd, genom lagkunskap utbildad och under lagen ställd lagskipning; så synes
man mig försaka tron på inhemsk och egen erfarenhet, för att öfverlemna sig
åt förtroendet till oerfarnas opinioner, visserligen af folkledarnes pluralitet allmänt
antagna och öfver den bildade verlden vidsträckt utbredda, högt utropade,
men icke derigenom tillförlitligare, än så många andra fri hetsopinioner,
som genom samhällens upplösning nedbryta alla vilkor för frihetens tillvarelse.
Säkerligen var det aldrig folket i massa, som försvarade friheten, om det
ej leddes af annan klokhet, än sin egen. Att sätta det i rörelse, är ej redligt,
så länge icke dessförutan allt är förloradt; ty om denna rörelse icke stannar,
der man önskade; så är derigenom allt förloradt; och man kan dock aldrig
veta, hvar denna rörelse stannar. Nu vill ju införandet af en juryinrättning
med jurymän, som kunna tagas ur folkmassan, ulan högre bildning, än konsten
att läsa och skrifva, och som väljas af folkmassan sjelf, ingen ling annat säga,
än öfverlemnandet af dornaremaktens vigtigaste och farligaste befattning åt den
minst odlade delen af folket. Och så fort denna hinner erfara, hvad en sådan
makt har att innebära, skall den icke dröja att deraf göra ett bruk, om
hvars verkningar till en början ej torde behöfva sägas mer, än att de skola
64
försäkra den obemedlade mängdens medlemmar om skydd mot hvarje anklagelse
af dem, som befinna sig i något bättre vilkor.
Icke är det derhän, som lagförslagets upphofsman velat komma — jag
vet det mer än väl; jag säger blott, att det är derhän, som deras förslag
måste leda. Utan tvifvel bör man hålla dem räkning för den ganska väl
o
^
grundade omtanken, att icke i andra fall tillstädja hänvisning till jurv, än
der den tilltalade befinnes så förvunnen, att han ej kan af domaren frikännas;
ty denna synes mig vara meningen af de kanhända dock mindre klart
uttryckta föreskrifterna; och till klart uttryck af denna mening böra de i annat
fall bringas (enligt hvad jag redan i min sista berättelse vid frågan om
tryckfrihetsjury yttrat). Derigenom är den oskyldige tryggad, och juryns
möjliga missbruk inskränka sig till obefogade frikännelse!’ — med undantag
nemligen, såsom billigt, af de fall, der den tilltalade inför rätta bekännt, i
hvilka fall domstolen skulle äga att fälla utan jury.
Onekligen äro härmed försigtighetsmått träffade, som förtjena allt bifall.
Men icke är hela olägenheten dermed afhulpen. Ty de obefogade frikännelserne
återstå, hvilka i frågor, som röra allmän ordning och säkerhet, vore
destomer att befara, ju mera domsrätten folie i deras händer, som vid ordningens
undergång hade minst alt förlora. Och skulle än äfven denna olägenhet
försvinna; så qvarstår dock all Lid den frågan, för hvilket vigtigt ändamål
en inrättning då skall stiftas, hvaraf i allt fall olägenhet nog ej kan
undvikas. Hyser man en alltför välgrundad farhåga, att genom desnna inrättning
domsrätten faller i oskickliga händer, och finner man derföre nödigt att deraf
lemna så litet som möjligt; så låter del ju svårligen tänka sig, att det är för
gagnet af sjelfva domarebefaltningen, som hela anstalten kommit i fråga. Men
huru kan det vara för någon ting annat, än gagnet, som man tänker på dess
införande? Svaret på denna fråga ligger i betygandet deraf, att det är tidens
anda, att det är ”dagens lösen”, hvars kallelse man gör sig angelägen att
följa; det är de främmande mönstren, som man tror sig förpligtad att likna,
så kärt man vill undvika den för fäderneslandet förödmjukande skulden, alt
hafva ”skjutit ifrån sig, hvad den konstitutionella statsformens rätt förstådda
”grundsatser fordra”.
Derföre är det således, som vi skole ådraga oss alla olägenheterna af denna
främmande inrättning, då vi af dess fördelar, för hvilka de främmande
folken prisa den, ingen ling behöfve, ingen ting kunne tillegna oss, om vi ej
vilje i stället uppoffra fördelar af ostridigt företräde — då intet af de främmande
-
65
mande folken ägt eller för denna inrättning uppoffrat dylika fördelar — då
allt, hvad vi för sådana offer köpa, består i olägenheter, dem de främmande
folken ingalunda undgått att känna, och för hvilkas skull det ej kan vara,
som de antagit henne — olägenheter, hvilka dock säkerligen icke i lika mån
varit hos nå°ot folk kännbara, som de hos oss, i fall af förslagets antagan
O
.0.0
de, skulle blifva genom den obildade, lägsta folkklassens obehindrade inträde
i dornareembetet. Dessa olägenheter, jäsningsämnet i folkmassans sinne, uppäggandet
af ärelystnaden efter en befattning, för hvilken man saknar all duglighet,
depravationen af oiofliga inflytelser på råa sinnen i och för befattningens
utöfning, skola då för oss utgöra bevekelsegrunderna till anstaltens antagande,
eftersom de utgöra allt, hvad vi på densamma kunne vinna.
Alla dessa olägenheter, svarar man, utbilda dock folkandan, fortskynda
framskridandet, som är mer värdt, än allt hvad derpå förloras. Detta bildningsmedel
är imedlertid af sådan beskaffenhet, att det skulle sätta bildningen
i våda. Äfven den lagfarne domaren bildas genom utöfningen af sitt kall;
men icke må man derföre låta honom härmed börja sin bildning. I hvarje
väg är praktiken en skola; men icke börjar man derföre hvarje praktik utan
förberedande kunskap. Lemnar man domaremakt i folkets händer, utan inskränkning
till den del af folket, som i någon mån förstår att utöfva denna
makt; så bibringar man derigenom icke folket skicklighet att döma, utan snarare
skall folket döma så, att all skicklighet för detta yrke försvinner; och
det framskridande, den utbildning af folkandan, som i öfrigt härmed står att
vinna, äro visserligen icke af den art, att en statsklok eller en för sann frihet
nitälskande lagstiftning önskar framkalla dem.
En gång förut har jag, såsom Ledamot af Lagberedningen, yttrat mig i
detta ämne, och ansåg då ”juryinrättningen utgöra en högst vigtig integrerande
del af domstolsorganisationen, förnämligast egnad att göra benådnings”maklen
umbärlig. Så vida nemligen denna makt, innan den uppträdde i dess
”nu varande form, icke i samhället ägde någon ting annat motsvarigt, än
”juryinrättningen i dess förgångna, uråldriga skick; syntes mig ej heller benåd”ningsmakten
annorlunda kunna upphöra (i fall den en gång skall upphöra),
”än genom juryinrältningens återkomst, i en så mycket ädlare skepnad än
”fordom, som den måste grunda sig på en högre bildningsgrad och omfatta re”nare
åsikter af menniskans moraliska natur.”
O
”Utan all öfverspänd föreställning om den bildningspunkt, vid hvilken
”jurymäns domsrätt sålunda med fördel skulle kunna inträda, förmodade jag
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. Ull 1850 års riksdag. 9
66
”dock med temlig sannolikhet kunna antagas, att denna punkt i allmänhet
”ännu icke vore upphunnen af närvarande tids bildade folk, äfven om de an
”tagit
juryinrättningen och visade sig svartsjuka om dess bibehållande.”
Ty ”det syntes mig icke vara möjligt, att med den grad af bildning, som det
”stora antalet i närvarande tidehvarf ägde, tillgången på skickliga jurymän
”skulle i något land vara nog stor för att fylla behofvet.” — —
”Sjelfva föremålet för de edsvurnes befattning, att med skarpsinnighet och
”menniskokännedom afväga sannolikheterna i brottet och bevisningen, för att
”upptäcka — icke brottslighet, i brist af bevis, hvilket är otillbörligt, om än
”genom lagens ofullkomlighet tillåtet — men oskuld, der den finnes, i trots
”af bevis, utesluter möjligheten att hoppas skicklighet till denna befattning
”hos män tagna ur hopen, sådan den för närvarande finnes bland Europas
”äfven mest odlade folk; och den mängd af edsvurna, som tarfvas, kan dock
”icke anskaffas, utan att taga tillflygt till massan af folket. Men om denna
”skicklighet saknas; så kan af juryinrättningen ej annat blifva, än ett misslyc”kadt
försök, der okunnighet och fördomar inkräkta domaremaktens anseende
”och nedsätta dess värde; och den oskyldige skall i allmänhet mer bäfva, än
”den brottslige, att uppträda för dessa domstolar”.
Min tanka är ännu så vida oförändrad, att om en jury, så populärt inrättad,
som den i lagförslaget förekommer, någonsin skall kunna blifva användbar
utan alltför mycken skada, en vida högre bildning då hos det stora
antalet måste finnas, än som hittills uppenbarat sig. Jag bekänner dock nu
otvunget, att jag föga tror på möjligheten af en så hög bildningsgrad, som
härtill vore nödvändig, hos den talrikaste klassen af folket. Åtminstone visar
sig härom ingen förhoppning uti de till dagens demagogiska lösen hörande uppviglingar,
genom hvilka hos folket inpräglas endast anspråk och nit om rättigheter
af den beskaffenhet, att de under sin utöfning måste tillintetgöra sig
sjelfva, men afhålla från framskridandet i odling. Och äfven under odlingens
friaste tillväxt kan jag svårligen föreställa mig folkets lägsta afdelning på en
ståndpunkt, der den ägde tillräcklig upplysning för utöfningen af jurymanskapet
och nog känsla af moraliska band, nog interesse för allmänna ordningen,
för att kunna utan våda handhafva denna befattning. Efter de föreställningar
i ämnet, jag nu gör mig, kan jag således icke vänta mig någon kommande
tidpunkt, då jury med trygghet skulle kunna användas annorlunda,
än att den utsåges inom en med större interesse vid allmänna ordningen fästad
folkklass, de förmögnares, de högre bildades, de i samhällets tjenst anställdas.
67
Att stifta en jury af rent populära elementer, sä vidt dermed förslås äfven
de mest råa (bland dem, som kunna läsa och skrifva) synes mig för öfrigt
äfven derföre olämpligt, att den högsta domaremakts utöfvande genom
sådana individer ej kan undgå att väcka det mera upplysta samhällets motvilja
och förödmjukelse. Så vidt möjligt är, måste allmänna omdömet se upp
till sina domstolar, icke se ned på dem. Domstolarnes plats måste vara en
upphöjning i samhället, om eljest deras bestämmelse skall uppfyllas. Oförderfvad
af onaturliga uppviglingar, skall också folkmassan sjelf ej begära bättre,
än att se dom och rätt förkunnas af dem, som bättre förstå, än den enfaldige
arbetaren, hvilken aldrig af sig sjelf kommer på den tankan, att han är duglig
till domare. Så sinnad, som deremot arbetaren nu snart torde hinna att
hafva blifvit, under allt bemödande att hos honom inprägla tillit till hans
egen förmåga, såsom åtminstone jemngod med hvarje annan, om ej öfverlägsen
alla, vore det dock ej heller rådligt att företaga en stiftelse, från hvilken
massan skulle uteslutas. Men kan nu hvarken domarekallet någonsin åt folkmassan
öfverlemnas, eller för närvarande en inrättning stiftas, som komme att
utgöra en ny folkmakt, i hvilken massan ej skulle deltaga; så vill häraf följa, att
införandet af en juryinrättning i denna stund måste betraktas såsom omöjligt.
Äfven med åsidosättande af all betänklighet från denna sida, och med
gillande således af sjelfva syftemålet, visar dock lagförslaget, att dess utförande
bar svårigheter, om hvilkas olöslighet man tyckes kunna endast genom angifvande
på sjelfva förslaget bäst öfvertygas. Hvad jag härom i milt förra
yttrande anmärkte, äger i det närmaste oförändrad tillämpning på samma förslag
i dess ännu varande skick; ty de förändringar, det undergått hos Lagberedningen,
äro icke väsendtliga, om ej deruti, att jurymännens bildningsgrad, hvilken
af Lagkommilteen varit föreslagen att bestämmas till de allmänna kunskaper,
som utgöra högsta grad af undervisningsämnen i folkskolor, och hvilka kunskaper
äfven borde innehafvas af dem, som finge i val till jurymän deltaga,
blifvit nedsatt, enligt hvad redan är nämndt, lill intet annat kunskapsmått,
än att kunna läsa skrifvet och skrifva.
Hvar tredje månad skall juryting hållas i hvarje län, dervid öfverrätt
med jury sammanträder; och då det hålles annorstädes, än der öfverrälten
vanligen sitter, måste en eller flere bland öfverrättens ledamöter begifva sig dit.
Om desse icke utgöra domfört antal; så kallas ojäfvige underdomare i orten att
med dem sammanträda. Denna de ständiga domstolarnes och dornrarnes befattning
med jurytingen är, hvad som först förekommit mig anmärkningsvärdi.
Mitt yttrande härom i Lagberedningen innehåller: ”Om Hofrätterne ock, en
-
68
”ligt det af Lagkommitteen år 1815 afgifna underdåniga betänkande, fördelas
”i lika många särskilda domstolar som divisioner” (en fördelning, som Lagberedningen
ej fann sig kunna tillstyrka); ”så vore väl ändock meningen,
”att ungefär samma antal af ledamöter, som nu finnes, bör blifva tillräckligt;
”och detta antal i samtliga hofrätterna, oberäknade Presidenter och Vice Presidenter,
är i Svea hofrätt 23 (24), i Göta hofrätt 20 (nu äfven 24) och i
”hofrätten öfver Skåne och Blekinge 8, tillsammans 51 (nu 56) ledamöter,
”hvilka skulle hafva att dels föra ordet i de juryting, som hölles annorstädes,
”än i Hofrätternes residentsstäder, och i hvilka ting måste deltaga en eller
”flere, således minst en, af öfverrättens ledamöter, med biträde af tillkallade
”underdomare, och dels i hofrättsstäderna hålla juryting med fullsutten hofrätt.”
”Om Hofrätterne förblifva i deras varande skick; så är det blott för tre
”län och Stockholms stad, som jurytingen måste hållas af hofrätt med ordinarie
ledamöter; och härmed äro följaktligen 20 ledamöter upptagne. För
”de 21 län, som återslå, måste användas lika många (21) hofrättsledamö"ter,
så att i alla Hofrätterna tillsammans icke flere än 10” (eller nu, och
med inberäkning äfven af Presidenter och Vice Presidenter, 20) ”kunna
”vara öfrige vid de tider, då juryting i alla länen hållas; och af dessa finnas
”endast uti Göta Hofrätt så månge, som fordras att utgöra en division. — —
”Genom jurylingens utsättande på olika tider kan den i de två Hofrätterna eljest
”inträffande fullkomliga stagnationen undvikas; men afsaknaden i hofrättsleda”möternes
personal blir derigenom icke mindre, när hela året beräknas; och i
’’sitt öfriga arbete njuta de genom juryinrättningen ej någon minskning, då
”alla mål, som skola skjutas under jury, förut måste, efter underställning,
”vara af hofrätt pröfvade. — Skulle åter hofrätterne, enligt 1815 års förslag,
”befinnas utflyttade till lika antal med nu varande divisioner; så kan ej något
”juryting hållas, utan att hofrätten (öfverrällen) när dess ena ledamot der
”(vid jurytinget) förer ordet, kommer ur stånd att hålla sammanträde; och
”då finnes väl ingen bättre utväg, än alt samtlige ledamöterne på en gång
”användas vid jury tingen och hofrätternes (öfverrätternes) öfriga arbete imedlertid
hvilar. — — Då fyra juryting om året hållas, deraf hvartdera uppta”ger
3 eller 4 veckor; är det öfverhufvud blott fyra månader årligen, men
”också icke mindre, som hofrätternes öfriga arbete afstannar för jurytingen.”
”Att beräkningen af den sålunda förlorade tiden för h ofrät tsarbetet icke
”är öfverdrifven, tyckes visa sig deruti, att ehuru vissa juryting troligen kom”me
att upptaga mindre tid än fyra veckor, det dock ej sällan kunde hända,
”att flera vidlyftiga ransakningar vid ett ting sammanstötte och upptoge ännu
69
”längre tid, helst som de måste i hvarje mål hörjås ånyo, ulan att något al
”den vid underrätt hållna ransakning kunde läggas till grund för jurymännens
”dom. Då nu genom skyndsamare afslutande af ett eller flera juryting ej vunnes
”den komplettering af hofrätterna, som för återtagandet af deras arbete fordrades,
i fall andra juryting icke ännu vore slutade; torde beräkningen öfver
”det för hofrätlsarbetet vållade hinder ej kunna inskränkas till mindre tid, än
”den antydda. Men så vida dylika uppehåll i hofrätternes verksamhet icke äro
”förenliga med lagskipningens behof; måste den följd af anstalten också uppkomma,
att antingen hofrättsarbetet till en tredjedel årligen bestrides af adjungerade
ledamöter, eller ock tillförordnade ledamöter användas vid jury”tingen;
ocb i båda fallen måste staten bekosta ej blott de adjungerade leda”möternes
aflöning, utan ock livad som åtgår för deras eller de ordinarie
”ledamöternes resor.”
”Men svårigheten träffar ej blott hofrätterna, då i de 21 län, åt hvilka
”hofrätterne ej skulle komma att lemna mer än en ledamot för hvartdera,
”erfordrades 4 underdomare på hvarje ställe eller tillsammans 84 sådana, hvilka
"'det blefve nödvändigt att med vikarier ersätta dels vid jurytingen och dels i
”deras öfriga befattningar, äfvensom att med statens medel bestrida kostnaderna
”till deras resor.” Af svårigheten att sålunda fyra gånger om året hafva i
beredskap ej mindre än 125 vikarier för höfrättsledamöter och underdomare
har jag befarat en verklig förlägenhet, som någon gång ej ens torde stå att
afhjelpa; och jag har tillagt, att sådant ”knappast någonsin lärer låta sig göra,
”så framt behörigt afseende skall fästas på vikariernes duglighet. Ocb livad
”angar utgifterna; så måste dessa årligen ej blott beläcka ungefär 4 månaders
”aflöning åt vikarier för 41 (eller 42) höfrättsledamöter och för 84 underdo”mare,
ulan de komme derutöfver att ökas med den förhöjning i fångforslings”och
fångspisningskostnader, hvilken blefve en följd af ökade transporter och
”förlängdt häkte för större delen af de tilltalade” — — (helst när uppskof
inträffade, hvilka hvarje gång med hela tre månader förlängde fängelsetiden).
Jurymäns antal i hvarje län skulle blifva 300, vid hvilkas tillsättande
jag förut befarat ej mindre förlägenhet, än vid anskaffandet af ofvannämnde
125 vikarier för höfrättsledamöter ocb underdomare. Ännu är enligt
förslaget valbarheten inskränkt genom tjenstemäns uteslutande och genom befrielse
vid 60 års ålder från skyldigheten att emottaga uppdraget; hvaremot,
då vilkoret om kunskap i folkskolornes högsta undervisningsämnen nu försvunnit,
förlägenheten om tillgång på valbara onekligen derigenom blifvit af
-
70
hulpen, så att i stället sjelfva qvalifikationen nu ensam vore föremal för bekymmer.
Angående kostnaden för jurymännens inställelse vid tingen hade Lagkommitteen
föreslagit, att juryman, som derföre äskade betalning, skulle af
allmänna medel den njuta; men denna föreskrift har Lagberedningen uteslutit,
såsom icke tillhörande allmänna lagen. Att kostnaden måste komma att
utgå, kari dock icke betviflas, ehuru beloppet minskar sig genom nedsättning
i de vid tinget erforderliga jurumännens antal från 60 till 48. Då nu om
året komma att hållas 100 jury ting i hela riket, med 48 jurymän vid h vartdera;
blir det 4800 särskilda rese- och traktamentsräkningar, som komma att
liqvideras med allmänna medel. Beloppet af hvardera må nu endast uppgå
i medeltal till 50 R:dr, hvarvid det dock svårligen kan stanna, om det skall
motsvara resekostnad samt underhåll och tidsspillan under en månad; så uppstiger
icke dess mindre hela summan till 240,000 R:dr eller fullt ut, hvad
det skulle kosta att till skäligt belopp förhöja Högsta Domstolens och Hofrätternes
lönevilkor. Men hvad som med all denna kostnadsersättning icke afhjelpes,
är obelåtenheten hos alla dem, som mot sin vilja besväras med jurymannabefattningen.
Dessutom måste staten belastas med åklagares och vittnens ökade kostnader,
då inställelse vid juryting blir en ny skyldighet för åklagare, och vittnen
destomindre kunna utan ersättning dermed besväras, som de förut måst
likafullt höras vid underrätt och ofta blifvit då besvärade med resor, hvilkas
lönlöshet redan är föremål för missnöje.
Dessa anmärkningar, härledande sig endast från sjelfva den föreslagna
organisationen af juryinrättningen, hafva synts mig tillräckliga att visa, det
ett förslag till en sådan inrättning, om det någonsin skall gå i fullbordan,
åtminstone måste vara helt annorlunda inrättadt, än det nu i fråga varande,
hvars öfriga beskaffenhet jag derföre ansett öfverflödigt att närmare granska.
I sammanhang med frågan om jury, såsom en anstalt för den högsta
offentlighet och för folkelementets verksamhet i lagskipningen, står frågan om
offentlighet hos de ständiga domstolarna. Denna åter förhinder sig med en
annan af ännu mera genomgripande betydelse, nemligen frågan om skriftlig
eller muntlig rättegång, såsom den, hvaraf folkopinionens högsta verkan
på lagskipningen heror.
71
Om den högsta allmänna upplysning är den rätta domstolen öfver alla
samhällets angelägenheter; sä kunna icke opinionerne blott genom sitt största
möjliga utbredande utöfva fördelaktig verkan på dessa angelägenheter. Äfven
tryckfriheten kan så missbrukas, att de genom henne spridda opinioner öfverväldiga
upplysningen, och blifva allmänt rådande just derigenom, att de
missleda. Än mer kan sådant ske genom de offenlighetsmedel, som sträcka
sin verkan på folkmassan ännu längre ned, än till den egentligen läsande
stora allmänheten. Den kontroll öfver lagskipningen, som allmän upplysning
med skäl utöfvar och hvars välgörande verkan ej kan erhållas utan frihet att
i allmänt tryck granska domares åtgärder, får derföre icke öfvergå i hela folkmassans
händer, att utöfvas genom meningsyttringar inför domstolarna under
sjelfva ärendernes handläggning.
I ett land, der allmän tryckfrihet finnes, berättigad att fritt yttra sig
öfver allt hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, dömer
den offentliga granskningen med full rätt öfver domares och alla embetsmäns
offentliga handlingar, utan annat förbehåll, än att icke förnärma personerna
eller handlingsgrundernes moralitet och sanningen i förhållandena. Men till
verkställande af granskningens domar får ej anlitas annan handräckning, än
den som meddelas af allmänna omdömet sjelft. Man må ej befara, alt denna
verkställande makt är för svag. Hon behöfver intet understöd från styrkan.
Men hon får ej heller emottaga något sådant understöd. Det är icke genom
antal eller armstyrka, som sanningens kraft skall röja sig. Denna kraft följer
egna lagar, skilda fränden materiella naturens, och icke, såsom dessa, oemotståndliga
för ögonblicket, men dock ulan alltför långt dröjsmål oemotståndliga.
Offentlighet vid rättegång är hvarken förkastlig eller onödig, utan tvertom
nödvändig. Den bör dock hafva en gräns, för att icke blifva skadlig;
oell för bestämmande af denna gräns bör väl tagas i betraktande det ändamål,
som skall genom offentligheten befrämjas. Jag har föreställt mig detta
ändamål vunnet genom det tillträde för allmänheten, som från rättegångsförhandlingarna
utestänger all hemlighet, så vidt rättsökandes fördel och säkerhet
deraf bero *). Med denna mening Öfverensstämmer nu äfven lagförslaget,
ehuru grunderne till den förändring, förslaget i denna del undergått,
icke finnas i motifverna upptagne.
*) Betraktelser och Handlingar hörande till Reformen i Nät. repres.' och Allm. Lagen.
2 haft. s. 126 o. följ.
72
Äfven i frågan om den muntliga eller skriftliga rättegångens företräde
har jag trott mig finna sjelfva begreppet om tvistämnet icke vara bragt till
nöjaktig klarhet. Skulle med skriftlig rättegång förstås en sådan, hvarvid intet
talande ägde rum, och med muntlig åter en, som för sig ginge utan allt
skrifvande; så måste deraf följa, dels att svenska rättegångssättet för närvarande
hvarken i lägre eller högre instantser tillhörer någotdera af dessa motsatta
slag, och dels att knappast någonstädes, der skrifkonst allmänneligen
brukas, rättegångarne föras uteslutande blott på ettdera sättet. Olikhet härutinnan
kan dock finnas, till grund för olika benämning sålunda, att i ena
fallet allt, hvad som i saken förefaller och skall bos domaren vinna afseende,
måste vara i handlingarna upptecknadt, i hvilket fall rättegångssättet kan få
namn af skriftligt, men att deremot i det andra äfven muntliga anföranden,
utan att vara i handlingarna upptecknade, böra tjena till grund för domarens
utlåtande, i hvilket fall muntlig rättegång kan sägas vara för hand.
Det förra af dessa rättegångssätt är det, som i Sverige brukas, alltsedan
skrifkonsten här blef allmänt känd och användbar. Detta rättegångssätt synes
ock vara det enda, som är förenligt med parternes rätt och säkerhet. Genom
det andra åter öfverlemnas denna rätt och säkerhet alltför mycket åt förtroendet
till domaren, så vida af hans skicklighet i uppfattningen och hans öfriga
egenskaper beror, att allt, hvad parterne framställt, kommer i behörigt
öfvervägande. Sker då parternes muntliga föredrag längre tid före sakens slutliga
pröfning; så kan vid denna en större eller mindre del af de muntliga
framställningarna vara af domaren glömd. Inträffar åter pröfningen genast
efter det parterne äro muntligen hörde; så saknar domaren råderum att i behörigt
lugn och med mogen besinning göra sig reda för halten af parternes
andraganden, och fara är således, alt domaren förhastar sig.
Om nu saken skall på lika sätt behandlas genom flera instantser; så kail
det hända, och måste säkerligen ofta hända, att en part, som i första instantsens
dom ej finner afseende gjordt på hvad han der muntligen anfört, anser
sig behöfva derom i andra instantsen förebringa bevis; och rättegången invicklas
derigenom i svårigheter, som med JätLhet och säkerhet varit förebyggda,
i fall rättegångssättet fordrat, att allt, hvad hos första instantsen blifvit an förd t
och bordt i saken upptagas, hade funnits tecknadt i domstolens protokoll.
Andra svårigheter måste uppkomma genom behofvet af en större oratorisk
skicklighet i sakers utförande, särdeles vid öfverrätter, än som hos parter
och sakförare i allmänhet åtminstone här i landet förefinnes; och häraf åter
måste
73
mäste följden blifva, att mindre bemedlade parter antingen afstå från sina
sakers fullföljande, eller ock äfventyra att se utförandet deraf förfeladt och
misslyckadt genom oskickliga ombud å sin, och mera talangfullas användande
å motpartens sida.
Dessa och flera olägenheter hafva kommit i betraktande, när ämnet hos
Lagkommitteen bragtes å bane genom ett af tvenne Ledamöter uppgjordt förslag,
enligt hvilket ett så beskaffadt muntligt rättegångssätt skulle i öfverrätterna
införas, att sedan skriftvexling föregått och berättelse blifvit utfärdad,
med rättighet för parterna att deremot ingifva skriftliga anmärkningar, parterne
skulle kallas att sig inställa, om de ville vidare i saken höras; och
finge de då muntligen anföra allt, hvad de vidare aktade nödigt, men
icke skrift ingifvas; elter hvilket slutförhör ingen skulle hafva rätt att anstånd
njuta till ytterligare anförande eller till besvarande af hvad annan anfört.
Men detta förslag blef ej af Lagkommitteens pluralitet’"') gilladt, utan
är nu först af Lagberedningens pluralitet antaget; hvaremot likväl två Ledamöter
reserverat sig.
De skäl, hvarmed förslaget blifvit förfäktadt, hafva icke synts mig grundade.
Sjelfva ändamålet med pläderingen skulle vara icke framläggande af
bevis, hvilka redan förut borde vara förebragla, utan endast argumenterande
på dessa bevis. Men jag vet icke, hvarföre delta argumenterande skulle bättre
kunna ske muntligen än skriftligen, och hvarföre det således icke må införas
i parternes skrifter bredvid sjelfva bevisen, hvarpå siutledningarne skola
stödjas. Den bevisning, som ligger i detta härledande från faktiska bevisgrunder,
är ofta det svåraste och vigtigaste i sakens utförande; och angelägenheten
att dervid förfara med största noggrannhet kräfver enahanda noggrannhet
hos Domaren i uppfattningen af detta slags bevisning. För ingen
del kan domaren vara mera belåten att hämta den från ett muntligt föredrag,
O O
om än det fullkomligaste möjliga, än från en skrift, som är med hjelplig
skicklighet uppsatt. I allt fall skall ju allt, hvad som verkar på domarens
beslut, också synas i domen; och det måtte väl vara svårare, men icke lättare,
att rigtigt och säkert inflytta i domen, hvad man endast hört muntligen
föredragas, än hvad man ur partens skrift kan hämta.
En kärande, som har på detta sätt sig förbehållet att i skriftvexlingen
spara sjelfva utvicklingen af de bevis, han der åberopat, för att vid slutför
-
*) Då bestående äfven af s. k. granskande ledamöter.
Just-Ombudsmans Emb.-Berältdse lill 1850 års riksdag.
10
1%
höret muntligen dermed framkomma, äger härigenom i sin makt att, särdeles
med användande af öfverlägsen skicklighet, utöfva en alldeles oskälig
fördel öfver sin motståndare. Om han då framkommer med argumentationer,
som dittills varit för motparten okända, och tiden ej är händelsevis
så framskriden, att rådrum till morgondagen derigenom blir nödvändigt;
så måste motparten, derest han icke är utrustad med ovanlig skarpsinnighet,
oundvikligen blifva förlägen om punktligt uppfattande och besvarande
af allt, hvad han sålunda hört. Han skulle vid närmare eftersinnande
kunna hafva att anföra fullgiltiga motskäl; men brist på tid och besinning
sätter honom ur stånd att reda sig; och han måste således lemna sin sak
outredd. Låt vara, att en skarpsinnig och rättrådig domare deraf icke
hind ras att utforska saken. Men allmänheten, som afhörer förloppet, visar
sig öfvertygad, att den part, som i försvaret kom till korta, måste hafva
orätt; och bland denna allmänhet finnas tilläfventyrs dels anhängare af
motparten, de der icke spara åtbörder, utrop m. m., för alt imponera,
dels ock tjenslvillige tidningredaktörer, som hinna att offentliggöra den
allmänna meningens dom i saken, innan domstolen ännu fattat sitt beslut,
hvilket derefter, i följd häraf, kommer att upptagas med ovilja.
Det kan icke nekas, tror jag, att allt detta är för rättvisan mera menligt
än fördelaktigt.
Vältalighet inför rätta har troligen någon gång varit af god verkan,
jag bör ej tvifla derpå; men jag tviflar, att det goda, den uträttat, kan
komma i någon jemförelse med det onda, den gjort. Och jag tvcker mig
kunna vara förvissad, att det endast är genom rättegångssättets fel, som
vältalighetens fördelar kunna någonsin blifva för rättvisan behöfiiga. Jag
räknar Sverige till lycka, att pläderingen här är främmande; och det synes
mig uppenbart, att den skriftliga rättegången är rätta sättet att vinna alla
de fördelar, pläderingen möjligen kan medföra, utan att äfventyra någon af
hennes olägenheter. Våra rättegångsbruk må eljest tåla förbättring; men
icke kan jag förmoda, att annat än försämring skulle uppkomma genom införande
af den mest tvetydiga bland fördelarna i främmande länders rättegång.
Det är pläderingens afskaflande, som skulle, om ej allt bedrager,
förbättra de länders rättegångssätt, der den finnes, men icke dess införande,
som här bör eftersträfvas.
När man bestrider de vältaliga förvillelsernes möjligen menliga verkan
på domaren; vet jag icke, om meningen är, att en god vältalighet likväl
kan hafva fördelaktig verkan, eller att båda arterna äro lika kraftlösa. I
75
senare fallet vore ju ingenting vunnet med sakens antagande; och det förra
synes ligga i strid med kunskapsförmågans egenskaper. På de grunder, jag
anfört, förekommer mig deremot såsom afgjordt, att pläderingen måste vara
öfvervägande skadlig, så framt den icke är alldeles overksam och likgiltig.
Men om så är; då synes det mig lika afgjordt, att de kostnader, sorn derpå
användas och sorn måste blifva betydliga, äro förspillda. Dessa kostnader
bestå ej blott i de redan omtalta, som uppkomma från nödvändigheten
för de Hesta parter att uppsöka vältaliga sakförare, af hvilkas skicklighet
deras framgång, om icke verkligen beror, likväl måste af dem förmodas
bero, utan ock i den stora förlust af tid, som ej kan undvikas, och hvaraf
domstolen blir så uppehållen, att göromålen ej kunna medhinnas med den
domstolsorganisation, som eljest vore tillräcklig, och att öfverrätternes förstärkande
således blir särskildt derigenom oundvikligt — så framt icke alltsammans
stannar dervid, att hvarje mindre bemedlad sättes ur stånd att
fullfölja sin sak, och således ett helt annorlunda förderfligt hinder uppstår
för öfverrätters anlitande, än de hittills befintliga, hvilkas afskaffande lagförslaget
tillstyrker.
Den nästföljande bland de vigtigare frågor, i hvilka jag funnit nödigt
att yttra mig, är efter ordningen i lagförslaget*) frågan om röstberäkning i
domstolar. Nu gällande lag i detta ämne hvilar, efler min tanka, på'giltig
grund; men i utförandet synes den mig icke fullständig eller nog klar; och
ämnets åtskilliga svårigheter hafva fordrat en utredning, som jag förmodat
hittills vara ogjord och med hvilken jag ej kunnat blifva färdig utan nog
mycken utförlighet. Min ursäkt kan endast sökas i det interesse, som ämnet
måste väcka, när det med någon kännedom betraktas. Den afhandling
deröfver, som bär meddelas, är redigerad vid granskning af 1 kapitlet i
senare delen af lagförslagets rättegångsbalk och redan förut tryckt**). Jag införer
den här oförändrad:
Det gäller först att veta, hvad röstpluralitel i en domstol må i allmänhet
betyda, och sedan, huruvida förhållandet är enahanda eller skiljaktigt
i tvist och brottmål.
*) Rb. 1 del. kap. 8 §. 8 samt 2 del. I kap.
**) Betr. och Bandi, hörande till Ref. i Nät. repr. och Allm. Lagen 2 haft. s. 135 o. följ.
76
Pluralitetens beräknande beror af omröstningens beskaffenhet, och denna
af det ändamål, som dermed sökes. Det omröstas till dom. Vill man
i denna dom endast veta, hvem som skall vinna eller tappa, frias eller
fällas5 då kan omröstningen ske genom ballottering eller, i fall man vill
hafva den öppen, genom öppet utsägande af nej eller ja. Men då kommer
domen ej, såsom lagen nu bjuder, att ”fästas på skäl och lag”, och de röstande
får ej åläggas, såsom lagen äfven bjuder, att ”grunda hvar sin röst
”på lag och klara skäl”.
Dessa föreskrifter äro till sitt innehåll upptagna i lagförslaget; och deras
förkastande torde ej heller böra tillstyrkas. Men skola de bibehållas; så
måste vid omröstningar betraktas ej blott det slut, hvari hvarje röst utfaller,
utan ock den grund, hvarifrån den utgår. Flertalet af de röstande
kan sammanstämma i gillande eller ogillande af käromålet; men de kunna
stödja sina meningar på grunder, som icke sammanstämma, icke stå att
förenas; hälften af flertalet kan antaga en grund, som upphäfver den, hvarpå
andra hälften stödjer sin mening, fastän slutföljden (hvad i dom kallas
slutet) domslutet blir för båda meningarna gemensamt. Då nu dom skall
fästas på skäl, men för det gemensama slutet ej linnes något gemensamt
skäl; kan ej mer än ettdera af de stridiga skälen anföras; och då kunna ej
heller de röster räknas, som icke gilla detta skäl.
Under ett sådant förhållande med flertalet, kan en minoritet finnas,
hvars antal dock är öfverlägset hvardera af flertalets fraktioner; och denna
kan sammanstämma både i slutet och i dess grunder. Denna minoritet utgör
alltså majoritet i afseende på grunderna; och såvida slutet skall härflyta
från dessa; gifves ingen annan möjlighet, än att antaga det slut, som
härflyter från de sålunda genom majoritet öfvervägande grunderna. De öfverröslade
grundernes sammanträffande i gemensamt slut bevisar också icke
antaglighet en af detta slut, så vida dess giltighet måste bero af dess grunder,
men grunderne icke stå tillsammans med hvarandra, och ingendera af
dem har för sig så stort antal af röster, som minoritetens mening (följaktligen
ej heller någondera så stor presumtion om giltighet, som denna).
Sådan är lagens åsigt, då den om tvistemål förordnar, att det som
gäller är ”de flestas mening, som på en grund sig stödja, ändå att flera
”meningar äro, som af olika grunder komma”. Lagförslaget afviker från
denna åsigt, gör ingen skillnad imellan öfverensstämmelse i slut och öfverensstämmelse
i grunder, utan föreskrifver, att ”om särskilda meningar sam
-
77
”manstämma i en del, men ej i allt, de då skola till hvarannan jemkas,
”och det gälla för rättens beslut, hvari de fleste sammanstämma”.
Jag föreställer mig en skuldfordringstvist, hvari 7 ledamöter döma.
Två af dem förklara skuldsedeln falsk; två andra döma krafvet föråldradt;
de sammanstämma således i det slut, att fordringen skall ogillas. Men de
tre finna hvarken skuldebrefvet vara falskt eller krafvet föråldradt, utan
fastställa fordringen. Desse tre gifva således dom efter svensk lag, men icke
efter lagförslaget. Ty enligt detta måste antingen de fyra förklaras sammanstämma
i allt, då de sammanstämma i hela slutet, eller ock skola de anses sammanstämma
hlott i den del, som är slutet, och icke i den, som är grunderna;
och i sednare fallet skola de derutinnan sammanfogas genom jemnkning. Huru
skall denna jemnkning tillgå? Skall domen säga både att skuldebrefvet är falskt
och att krafvet är föråldrat? Oberäknad oförenligheten af dessa två domskäl i
en dom, kan det ju hända, att de, som anse krafvet föråldradt, och derföre
icke pröfva frågan om skuldebrefvets äkthet, ej heller ville förklara det
falskt, i fall de pröfvade den. De åter, som anse skuldebrefvet falskt,
kunna icke medgifva, att de ansett krafvet föråldradt, emedan de ej så ansett
det. Domen kan således icke genom denna sammanjemnkning motifveras,
”fästas på skäl och lag”. Man måste då tillgripa hlott ettdera af skälen
— och hvilkeldera? Det ena är af lika många röster ogilladt, som det
andra. Det återstår då troligen ingen möjlighet att efter flertalets i slutet
sammanstämmande mening motifvera en dom; den måste blifva omotifverad
eller ock blir af dessa flertalets röster ingen dom.
Jag föreställer mig likaledes en rågångstvist, der 7 ledamöter döma,
ibland hvilka två säga, att den å kärande sidan yrkade rågången är laglig
såsom urgammal, två deremot gilla den på grund af förlikning, men tre
förklara den på ingendera grunden giltig, utan döma till samfällighet. De
som ansett den urgammal, gilla icke förlikningen; de som antaga denna, erkänna
icke uråldrigheten; och ingen motifverad dom kan af deras sammanslagna
eller sammanjemnkade meningar uppställas, ehuru de i slutet äro
enahanda.
Deremot måste, med fullt skäl, de tre rösterne, som varit ense i grunden
för sin mening, utgöra majoritet i båda målen. De hafva i hvarje fall
ej mer än två röster emot sig; ty ehuru de, som i första exemplet dömt skuldebrefvet
föråldradt, möjligen äfven ansett det falskt; hafva de dock icke utsagt
denna mening (emedan den eljest skulle göra pluralitet, tillsammans
med de två öfriga); och deras röster kunna således icke motväga, men möj
-
78
ligen understödja de tre i frågan om äktheten. De sorn dömt det vara
falskt, hafva deremot förutsatt, att det icke var föråldradt, och således
deruti bestämdt understödt de tre ledamöternes mening. De åter, som i
andrå exemplet dömt rågången vara uråldrig, hafva i förlikningens ogillande
bestämdt understödt de tre rösterna; och de, sorn gillat förlikningen, hafva
icke yttrat sig oin uråhlrigheten, eller ock hafva de ogillat den, således i
förra fallet icke motvägt, och i det senare bestämdt understödt de tre
rösterna.
Ett annat förhållande uppstår, i fall dessa samma mål afgöras af fem
ledamöter, och ibland dessa yppa sig skiljaktiga meningar af samma art,
men så fördelade, att ingendera tillhörer mer än två ledamöter, ehuru de
tre Sammanstämma i ett gemensamt slut, äfvensom i fall det händer, att
af sju ledamöter tre förena sig om en grund, tre om en annan, och en blir
ensam om den tredje grunden, men deraf härleder samma slut, sorn tre af de
öfriga antagit. Skall äfven då den ledamoten, som är ensam om sina grunder,
icke kunna anses förstärka deras mening, med hvilka han sammanträffar i
ett gemensamt slut? och skall således den motsatta meningen råda, i fall
det är den, som af äldsta ledamoten yttras? — Så tror jag lagen böra rätteligen
förstås; men vid fråga om hvad som bör stadgas vore det kanhända
större skäl att anse den ensama rösten såsom en förstärkning till dem, med
hvilka den i slutet sammanstämmer, än att lägga större vigt på äldsta ledamotens
företräde.
Ännu ett fall kan förekomma, som hvarken efter lagen eller lagförslaget
låter lösa sig. Ibland sju ledamöter kunna tre och tre, eller bland
fem ledamöter två och två, vara ense, men den sjunde eller femte yttra en
särskild mening, som antingen blott i slutet eller ock hvarken till grunder
eller slut instämmer med någondera af de öfriga. Om nu denne sjunde
eller femte är ordföranden; huru förhåller sig då med majoriteten imellan
de tre mot tre eller två mot två? Skall företrädet lemnäs åt dem, bland
hvilka finnes den äldste ledamoten näst ordföranden? Denna utväg öfverensstämmer
med den ancieunetetsprincip, hvarpå ordförandens företräde är
grundadt; och efter denna principt hvilken jag trott mig icke kunna ogilla,
har jag således bordt tillstyrka, att i nu beskrifna fall den meningen skall
gälla, som af den äldsta näst ordföranden bifalles.
Imedlertid gifves det ett inkast, som skulle kunna tjena till försök att
göra lagförslagets uppställning användbar. Lagförslaget upptager i 1 RE 8:
4. det fall, att i hufvudsaken äro flera frågor, och föreskrifver, att dessa
79
då skola noga urskiljas och till öfverläggning och omröstning hvar för sig
uppställas i den ordning, som med sakens beskaffenhet instämmer. Denna
föreskrift skulle kunna så tillämpas, att med frågor förstodes ej blott särskilda
(materiella) tvistämnen eller slämningspunkter, utan ock särskilda åsigter
af hvarje ämne; och med tillämpning häraf på förevarande exempel
kunde det sägas, att omröstning bör föregå först i frågan om föråldring,
och sedan i frågan om skuldsedelns äkthet — först i frågan om rågångsforlikningens
bestånd, och sedan om rågångens uråldrighet. Men derigenom
måste hända, att de tre ledamöter, som ogilla anmärkningarna mot krafvel,
öfverrösta de två, som i hvarje fall gilla dessa anmärkningar, och att de
tre, som ogilla både förlikningen och rågångens uråldrighet, likaledes öfverrösta
de öfriga i hvardera af dessa två frågor, så att utgången i båda målen
blir densamma, som den vid tillämpning af lagens nu varande föreskrift
bör blifva.
Härvid möter likväl ej blott den ovisshet eller rent af godtycklighet,
som måste förutsättas i en så beskaffad tillämpning, då lagens innehåll vore
så obestämdt eller åtminstone otydligt, som det åberopade stället i lagförslaget;
utan det skulle troligen icke ens lyckas alt genom en bestämd föreskrift
vinna samma ändamål, som den varande lagen afser. Om med särskilda
frågor måste förstås särskilda äsigter af ett och samma tvistämne, och
öfver hvarje sådan åsigt skäll särskildt röstas; så kan hvarje domskäl, som
af en ledamot vid voteringen begagnas, komma att göras till föremål för en
egen omröstning. Det är lätt att i de uppgifna exemplen föreställa sig,
huru vid behandlingen af de särskilda frågorna, såsom af parterna framställda
tvistämnen, öfver hvilka hvart för sig röstas, likväl i hvardera frågan
uppstå skiljaktiga meningar om grunder för denna frågas afgörande, såsom
t. ex. att i afseende på föråldringen en del af ledamöterna anser den
bero af sjelfva skuldsedelns ålder, en annan del betraktar fordringens uppkomst,
och en tredje skiljer sig i afseende på preskriptionstidens rätta början.
Den ena af dessa meningar, som ogillar preskriptionen, antages af tre, men
af de öfriga två meningarna, som gilla den, bifalles hvardera af två ledamöter.
Då visar sig i föråldringsfrågan alldeles samma förhållande, som
förut anmärktes i hela tvistens afgörande; och utgången af denna särskilda
fråga kan lika litet genom motifveradt beslut uppställas, i fall rösterne ej
få betraktas efter grunderna, utan skola sammanföras efter det slut, hvari
de utfalla. Huru länge på detta sätt argumenterne upplösas i sina beståndsdelar,
och hvarje ny grad, såsom en ny fråga, göres till föremål för om
-
80
röstning; så måste, dock någon grad blifva den sista, i fall något slut på
öfverläggning och röstande skall vinnas; och så snart en fråga blir den sista,
och skall besvaras utan ytterligare upplösning i sina beståndsdelar, måste
omröstningssättet blifva det, sorn lagen nu föreskrifver, derest ett motifveradt
beslut skall genom omröstningen kunna åstadkommas.
Om rigtigheten af grunden för denna lagens föreskrift torde således föga
tvifvel kunna uppstå. Onekligen kunna i tillämpningen besynnerligheter
inträffa, hvilka föga i något ämne stå att förebygga. Det kunde t. ex. hända,
att bland fem eller sju ledamöter, sorn röstade, ingen med den andra
förenade sig i grunden för sin mening, men äldste ledamoten äfven i slutet
vore ensam, då deremot alle de öfrige förenade sig i ett motsatt slut. Det
skulle, i sådan händelse, förefalla besynnerligt, att de fyra eller sex rösterne,
som sammanstämde i ett slut, ej finge gälla mot den ensama, som
stadgade motsatsen; men då i sjelfva verket ingen öfverensstämmelse funnes
imellan dessa fyra eller sex röster, utan hvar för sig stöde ensam på sin
grund; vore ej helier någon anledning för hand att fästa större vigt vid
dem hvar för sig, än om cle- utfallit hvar i sitt särskilda resultat. Från
huru många falska förutsättningar en sats än må kunna härledas; så blir
devi dock derföre icke genom dessa härledningar mera grundad. Det är från
grundernes gemensamhet allena, som den större presumtionen om giltighet
i en af flera understödd sats uppkommer. Äldsta ledamotens röst är således
den enda majoritet, som kan i förevarande fall blifva gällande, så vida
den regel skall bibehållas, efter hvilken denna röst i allmänhet äger företräde.
Händelsen är imedlertid en besynnerlighet, som torde kunna hänföras
till dem, om hvilka det vid nu varande lags fastställande sades, att
de, '”såsom sällan förefallande, vore efter noga öfvervägande utelemnade”.
Att två röster, som i grunder och slut sammanstämma, äro afgörande mot
fem, som hvar på sin stridiga grund komma till ett gemensamt slut, derom
bör ingen tvekan uppstå.
Hvarje inkast emot det i fråga varande omröstningssättet måste slutligen
träffa den grundsats, ifrån hvilken det utgår, den, att J’all dom bör fä”stas
få skäl och lag”. Det är denna grundsats, som ej kan upprätthållas
genom något annat omröstningssätt. Och denna grundsats torde väl föga
behöfva försvaras. Utan skäl och lag gifves endast godtycke; och lagen har
ej orätt uppställt detta gent emot sin grundsats genom tillägget: ”och ej på
qodtyckoTy det gäller i sjelfva verket ingenting mindre, än valet imellan
godtycke
81
godtycke och lag. Att afhjelpa de verkliga eller inbillade olägenheter, som
någon gång kunna visa sig i tillämpningen af förevarande lag, låter icke
göra sig för bättre pris, än att afskaffa domars motifverande, hvilket åter
ej vill säga annat, än att öfverlemna rättvisan åt godtycket. Lagförslaget
vidkännes icke en sådan syftning; det bibehåller lagens ord, att i dom
skola tydligen utsättas de hufvudskål och den lag, hvarå slutet grundas
(Lf. Kap. 16 § 3); det nedrifver blott med ena handen, hvad det med den
andra uppbygger. Det märker icke, att omröstningssättet gör motifverandet
omöjligt.
Eller, i fall motsägelsen varit anad, skall den kanhända finna sin upplösning
i den der jemkningen, hvarom redan är nämdt? I de exempel,
som äro anförda, visar sig icke någon större möjlighet att ”till hvarannan
”jemnka” de meningar, hvilka gå ut på ett och samma slut, än att sammanjemka
dessa med den, som stannar i motsatt slut. Hvad som i de
förra ej behöfver sammanjemkas, är slutet, hvilket redan är gemensamt;
och det öfriga består endast af grunderna, hvilka upphäfva hvarandra, och
hvaraf intet qvarstår, i fall det stridiga skall bortjemkas. ”Vid sådan
”jemnkning” uppstår lätt det förutsatta ”tvifvelsmålet om hvad för rättens
”beslut hållas må”. Utvägen i denna brydsama belägenhet kan ej vara
mer än en: ”då skall ock derom röstas”. Detta ställe skulle kunna så förstås
(och måste nemligen efter bokstafven så förstås) att om ingen jemkning
stått att erhålla, också ingen röstning öfver det derigenom yppade
tvifvelsmål kan äga rum. Det oaktadt må dock antagas, att i något af de
framställda exemplen försök till jemkning skett och misslyckats, men att
man likväl ville skrida till röstning, för att få ett utslag. Hvarom skulle
man då rösta? — Om grunderna till krafvets ogillande eller rågångens fastställande.
— Dessa grunder låta i intetdera ämnet förlika sig. — Skulle man
uppkasta helt nya, på försök till antagande? — Nej, dem kunde man ej
ålägga sig att finna; man måste välja imellan de två stridiga meningar,
som blifvit yttrade, och rösta dem imellan. Ingendera af dem, som bekännt
sig till någon af dessa meningar, kunde öfvergifva den; och utslaget
måste således bero af de tre ledamöter, som ogillat båda meningarna. Desse
tre ledamöter skulle således välja, hvilkendera af två, i deras tanka falska
satser behagade dem mest eller misshagade dem minst; och af detta val
skulle sakens utgång bero! Desse ledamöter, som äfven nu afgjorde saken —
ensame, emedan de andres två motsatta meningar, som upphäfde hvaranJust.
-Ombudsmans Emb.-Berätl. lill 1850 års riksdag. lf
82
nan, ej kunde lagas i beräkning — skulle således afgöra, icke efter sin öfvertygelse,
icke på ”lag och klara skäl”, utan efter smak, d. v. s. godtycke.
Antithesen är då rigtig: det gifves emot ”skäl och lag” ej annat alternatif
än ”godtycke"’. Jemkningen vore här ett sådant.
Lagen känner icke detta jemkande i tvistemål. Den förutsätter dock
möjligheten af en sådan skiljaktighet, att ”stridighet varder, hvilket för de
”flestas mening hållas kan”, och säger, att ”då hör ock deröfver omröstas”.
Men denna omröstning är hvarken mer eller mindre, än ett nödvändigt
korrektif för den händelsen, att ledamöter skulle missförstå lagens föreskrift
om röstberäkningen, i hvilken händelse ingen annan utväg gifves, än pluraliteten,
för att söka afhjelpa missförståndet. Att denna utväg är någon ting
helt annat, än att förändra sjelfva rösterna, ”jemnka dem till hvarannan”,
kan troligen icke sättas i fråga.
Om ämnet härmed är utredt, i afseende på tvistemål; så måste frågan
vidare blifva, huruvida något särskildt för brottmål behöfver föreskrifvas.
— Här måste inrymmas den grundsats, hvilken hittills i svenska lagen står
med fulla bokstäfver utskrifvet! och äfven i lagförslaget, åtminstone i vissa
delar deraf, hyllas, fastän icke utsagd, den rättvisa och menskliga grundsatsen
för brottmålslagskipningen: domaren äger heldre fria än fälla. Den äger
tillämpning så väl i bevisningen, som i beräkningen af domares röster; och
då den nu först förekommer; kan jag ej undertrycka den frågan, om det
är rätt, att den icke skall i lagboken finnas utskrifven. Jag vet, att den
icke är en lag, endast ett lagens motif; men skall den derföre nödvändigt
uteslutas? Är den vetenskapliga konseqventsen så ofördragsam, att den stöter
sig på inflickandet af en så kort sentents, äfven om den är så helig och så
betydelsefull? Den är ju ett ordspråk i svenska folkets mun. Vore det icke
skada, örn detta ordspråk glömdes derföre, att det ej mer träffades i lagen,
sorn skall vara en ”bok för folket”? Denna urgamla regel, sådan den öfvergått
från förfäderna genom deras lag, utan tvifvel förberedd genom deras
förfäders tänkesätt; förty att domaren äger heldre fria, än fälla, förekommer
mig såsom införlifvad med nationaläran, såsom ett historiskt vittnesbörd,
att icke våld och godtycke, utan ett fritt och rättsinnadt folks vilja, skrifvit
våra lagar. Och på det man åtminstone icke af glömska må öfverträda
denna regel, när man en gång måhända frestas att ändra de stadganden,
som från densamma härflyta, hör den fortfara att i lagboken stå med fulla
bokstäfver utskrifven.
83
I tvistemål är det endast i afseende på bevisningen, som nämnde
grundsats (inner tillämpning enligt gällande lag, hvilken åter vid röstberäkningen
i dessa mål, i händelse af paria vota, låter äldsta ledamotens röst
afgöra så väl till kärandens, som till svarandens fördel. I brottmål skall
deremot svaranden endast genom öfvervägande antal af röster kunna fällas;
och äfven när han enhälligt fälles, men halfva antalet stadgar lindrigare
straff, än de öfrige, skall det lindrigare straffet ådömas, änskönt det strängare
voteras af äldsta ledamoten. Denna regel måste bibehållas i en rättegångsordning,
som skall ålägga domaren att heldre fria än fälla. Men fråga
är, huruvida icke äfven med denna regel skulle kunna förenas de föreskrifter
i öfrigt om röstberäkningen, som tillhöra tvistemål och redan blifvit här afhandlade.
— (Vid undersökning häraf är ännu icke fråga om sådana mål.
i hvilka enhällighet eller större öfvervigt af röster kan komma att finnas
nödig).
Skola rösternes grunder i brottmål, så väl som tvister, kunna tagas i
beräkning? Och skola de kunna afses likaså väl till den tilltalades skada,
som till hans fördel? Om ibland sju ledamöter tre befria på en gemensam
grund, — godkänna t. ex. en framställd motbevisning — men två fälla på
grund af en bevisning, som af de två öfriga ogillas, och desse åter fälla på
grund af en annan bevisning, som de förre två förkasta; bör då den tillta
lade
anses friad eller fälld? Om en svarande i tvistemål, vid enahanda förhållande,
befrias från käromålet; gifves det väl något skäl att frånkänna en
svarande i brottmål enahanda förmån? — I fall det deremot händer, att de
tre fälla på gemensam grund, men de öfrige, två och två, frikänna, på sär
skilda
grunder; månne den tilltalade då kan anses frikänd? — I fall af särskild
votering öfver hvarje af de stridiga befrielsegrunderna, bade dessa hvar
för sig kunnat blifva förkastade med fem röster emot två. Men deraf följer
icke, att någon af de fyra skulle gillat den grund, hvarpå de tre fällt.
Således bör utgången anses innefatta frikännelse.
Men det gifves i brottmål ett annat förhållande, der en person af alla
ledamöterna fälles, och det icke desto mindre kan sättas i fråga, huruvida
han verkligen må anses fälld. En mängd af vittnen kan vara hörd, af
hvilka vid en sådan pröfning af vittnesmålen, som Rb. 17: 20 föreskrifver,
tre ledamöter bland sju anse två vittnens utsagor så tillförlitliga, att de på
dem fälla, men förkasta alla de öfrigas utsago; två ledamöter godkänna två
andras, men förkasta alla de öfrigas, och ändtligen två ledamöter godkänna
ännu andra två vittnens, men ej något af de öfrigas intyganden. Fyra
84
hafva således ogillat den bevisning, hvarefter den tilltalade är fälld af de
tre, och fem ogillat hvardera af de bevisningar, efter hvilka två och två
hafva fällt. — I tvistemål skulle en svarande, som på detta sätt vore fälld
att betala, destomer anses dertill förpligtad, som han vore det, om ock de
fyra frikännt; och dom efter de tre ledamöternes mening borde således utfärdas.
Men huruvida en sådan röstberäkning är antaglig i brottmål, der
deras mening skall gälla, som fria den tilltalade, änskönt han af lika många
hilles, derom synes mycket tvifvel kunna uppstå. Fallet hörer dock tilläfventyrs
till de besynnerliga, om hvilka lag ej bör stiftas.
Hvad som gäller om flera meningar öfver fällande eller frikännelse,
bör äfven gälla om flera meningar öfver svårare eller lindrigare straff. När
således icke absolut pluralitet utan endast minoritet eller halfva antalet
dömt till det svårare straffet; bör frikännelse derifrån anses gifven, ehuru
pluraliteten äfven fällt och ådömt lindrigare straff. Men om pluraliteten
eller det halfva antalet, som dömer lindrigare, icke är ense, utan två döma
strängare, än de andra två; då uppstår fråga, hvilkendera af dessa senare
meningarna skall gälla. Får den strängaste meningen lemnäs utan afseende,
och endast de båda lindrigare mot hvarannan beräknas; så skall,
då rösterne dem imellan å båda sidor äro lika många, den lindrigaste meningen
gälla. Bör åter äfven den strängaste meningen tagas i beräkning; så
synes deraf följa, att den mening skall anses rådande, sorn ligger imellan
den strängaste och den lindrigaste. Denna mathematiska uppskattningsgrund
i ett moraliskt ämne har dock lagen icke ansett lämplig, utan åtnöjt sig
med den föreskriften, att ”deras röster skola gälla, som kunna närmast till
”hvarandra jemkas, och gå ut på det, som lindrigast är”. I lagförslaget
åter är frågan afskuren på del sätt, att ”om för hvardera meningen äro lika
”mångå röster, den mening skall gälla, som friar eller eljest lindrigast är,
”der ej, i fråga om strafftillämpningen, meningarne till hvarannan jemnkas
”kunna”.
Lagens föreskrift är så vida klar, att icke den strängaste meningen får
gälla; hvaraf följer, att de, som i del uppställda exemplet få sammanjemkas,
ej kunna vara andra, än de två meningar, hvilka, sammanlagda, utgjort
majoritet för den lindrigare. Huru jemkningen skall tillgå, och huruvida
deri något afseende får göras på minoritetens strängare mening, synes
svårligen kunna från ordalagen härledas. — Enligt lagförslaget deremot
måste den strängaste meningen blifva gällande, när denna är antagen af
flera ledamöter, än någondera af de öfriga, emedan den lindrigaste menin
-
85
gen endast då skall råda, när rösterne för hvardera äro lika många och
meningarne ej kunna till hvarannan jemkas. Vid jemkning åter skall
den lindrigaste meningens företräde försvinna*); och deraf synes ej annat
kunna följa, än att äfven en strängare mening, än den medlersta, kan blifva
gällande.
Lagförslagets antagande skulle således innebära afvikelse från grundsatsen,
att heldre fria än fälla; och den otydlighet i lagen, sorn gjort en så
stor svårighet vid dess tillämpning, vore härmed för ingen del afhulpen,
nemligen svårigheten att veta, huru sjelfva jemkningen skulle tillgå, och
huru derefter borde förhållas med utslagets motifverande, då de sammanjemkade
meningarne kunde stödja sig på olika grunder. Jag finnér ej
annan utväg att föreslå, än att förutsätta, det endera af de lindrigare meningarna
måste antagas, sådan den är, men att låta bero af en särskild omröstning,
hvilkendera meningen det skall blifva.
Vid förevarande § återstår ännu den i mina yttranden om straffsyste
met
antydda frågan om större röstpluralitet, såsom vilkor för fällande i
lifssaker och dem, som gälla lifstidsfängelse, (hvilket senare straff jag anser
hårdare än döden). Att en knapp pluralitet ej må vara tillräcklig, för att
döma till döden, synes en skälig samvetsgrannhet hos lagstiftaren fordra.
En missgerning, som ej är säkrare bevisad, än att en domare, som genomforskat
ransakningen, förklarar sig icke öfvertygad, bör ej kunna medföra
dödsstraff. Dödsdom bör således icke kunna gifvas utan enhällighet. Häraf
följer dock icke, att den, som af de flesta rösterna förklaras skyldig till
döden, skall kunna undgå allt straff. Han bör betraktas lika, som hade han
varit anklagad och fälld för ett brott, hvaröfver pluralitetens domsrätt gäller;
och det högsta straff bör honom ådömas, som denna ägt ålägga.
På detta försök till ämnets utredande grunda sig följande redaktionsförslag,
nemligen: l:o Till införande i nu gällande rättegångsbalk, i stället
för 23 kap. 3 §:
Kunna Ledamöter i andra domstolar ej alle om slutet ense varda; gånge dom
i saken efter thy, som de fleste säga. Der rösterne skiljaktiga äro och på hvar
dera
sidan lika många; gälle det, som den främste i Rätten bifaller. Ar den
främste i Rätten ensam af sin mening, men de öfrige på hvardera sidan lika månge;
gälle då den mening, som bifalles af den i Rätten närmast den främsta är.
*) (endast gälla, der jemnkning ej kan ske).
86
Nu kunna meningarne vara sålunda delade, att någre Ledamöter på en grund
förena sig om lika slut, men andre om etti annat slut sammanstämma, utan att
desse om grunden dertill sig imellan ense blifva; är o de röster flera, som på en
grund sig stödja, ån de, som från endera af de andra grunder utgå; stånde då
vid deras mening, som en och samma grund gilla, ändock att de andre sammanlagde
flere äro. Och thy skola tre röster, sorn på en grund om ett slut ense är o,
gälla mot fyra, som i ett slut sammanstämma, der två af dessa från en och två
från en annan grund komma. Så skola ock, der fem rösta, de tre rösterne, och
der sju rösta, de fyra rösterne icke gälla, ändock att de i slutet äro ense, der den
enås grund från de andras skiljaktig är, men den främste i Rätten med en annan
Ledamot, der fem rösta, eller med två, der sju rösta, på en grund i ett annat
slut instämmer.
2:o Till förevarande § *) af Rättegångsordningen för brottmål:
Uppkommer vid omröstning i Rätt, som af flera domare består, sådan skiljaktighet,
att rösterne på hvardera sidan äro lika munga; då skall den mening
gälla, som friar eller lindrigast är; förthy att Domaren äger heldre fria än fälla.
Nu kan så hända, alt Rättens Ledamöter falla på flera än två skiljaktiga meningar;
äro å ingendera sidan så många röster, de der på en grund sig stödja, att
den tilltalade derigenom, efter hvad i rättegångsbalken sagdt är, fälles eller frias,
eller afgjordt varder, hvad straff han undergå skall; gånge då ny omröstning imellan
de meningar, som lindrigast äro: och den, som då antagen varder, galle för
Rättens dom.
Ej må dödsstraff eller lifstidsfängelse ådömas, utan att alla rösterne ense äro.
Döma de flesta, men ej alla, till sådant straff; då skall det förvandlas i det fängelsestraff,
som näst efter lifstidsfängelse svårast är.
Härigenom hoppas jag anledningen till Hofratternes anmärkningar vara
undanröjd, så att ingen ovisshet må kunna uppkomma om utgången i de
fall, då ”af några ledamöter ansvar ålägges, af andra till värjemålsed dömes,
”och ändtligen andre frikänna’’. När omröstning sker imellan de två senare
meningarna, såsom de lindrigaste, måste utgången till fördel för endera
meningen blifva bestämd.
Till afhjelpande af den otydlighet i lagförslaget, sorn ligger deruti, att
enahanda föreskrift linnes för alla stridiga meningar, ehvad de äro liera
eller färre, att nemligen den frikännande eller lindrigaste skall gälla, när
lika många röster äro för hvardera, och hvarigenom skulle kunna hända,
*) Kap. 1 § 29 af Rb. 2 del. i Lagkommilteens förslag.
87
att två frikännande röster Liefve ovilkorligen gällande mot sex, hvilka alla
fällde, fastän två och två dömde olika strängt, har jag funnit den utvägen
lämplig, att bibehålla lagens ord ”på hvardera sidan lika många”, hvilka
utmärka, att föreskriften der endast angår två meningar.
Den föreslagna redaktionen innehåller för öfrigt, oberäknadt tillägget
om dödsstraffet och lifstidsfängelset, ingenting annat, än hvad som synes
mig ligga i lagens korta, men kanhända otydliga ord, från hvilka jag dock
uteslutit jemkningen, emedan jag trott denna vara dels overkställbar och dels
föranleda en ofta oundviklig godtycklighet, såsom följd af sjelfva begreppets
obestämdhet. Att lagens ord behöfva förklaras, är bestyrkt af den ovisshet,
som i tillämpningen öfverklagas; och samma behof framlyser än mera deruti,
att Lagkommitteen synes antingen hafva misstagit sig om deras betydelse
eller misskännt deras grund. För att icke afbryta sammanhanget,
har jag hittills sparat granskningen af lagförslagets motifver; hvarom derföre
nu slutligen något bör tilläggas.
Först och främst har Lagkommitteen från lagens stadgande om brottmål
hämtat, oell äfven i civilrättegången infört, föreställningen om särskilda
meningars jemkande till hvarannan, hvarom lagen i tvistemål icke talar,
och trott vid ett dylikt jemkande icke böra fästas afseende blott på de
grunder, som för hvarje mening blifvit uppgifne, emedan genom ett så beskaffad!
jemkningssätt ”stundom händt”, att meningar, som i det hufvudsakliga
(nemligen hvad slutet angår) sammanstämt och till antalet varit öfverlägsne,
ej fått utgöra dom derföre, att särskilda domskäl varit nyttjade.
— Så har verkligen händt i alla de fall, der lagen blifvit efterlefvad; ty
lagen har icke, lika med lagförslagets motifver, velat ”öfverlemna åt leda”möternes
egen urskillning att jemnka meningarna tillsammans”; och det är
icke i dejtta afseende, som lagen tillåtit en ny omröstning, ej för att, enligt
förslagsmotifvernes föreställningssätt, ”om så nödigt funnes, bestämma
”slutliga resultatet af öfverläggningarna”, utan för att afgöra, säger lagen,
”hvilket för de flestes mening hållas kan” — hvilket uttrycks betydelse
måste vara helt annan och hvarom redan är tält. — Lagen tillåter icke domaren
att i tvistemål frångå eller jemka sin mening, om ej hans egen öfvertygelse,
vid närmare eftersinnande, bjuder honom det; och om, vid omröstning
öfver skiljaktiga meningar, annorlunda händer; så har den rättsökande
talan mot resultatet af sådan omröstning, ej blott i afseende på
sjelfva saken, utan ock på den felaktiga röstberäkningen, hvilken, så vidt
den innefattar jemkning (välförståendes i tvistemål), bör af högre rätt än
-
88
lirås lill öfverensstämmelse med ledamöternes verkliga meningar, efter deras
grunder uppfattade, på sätt lagen förmår.
Hvad i motifverna derefter anföres om angelägenheten att skilja och
särskildt behandla särskilda frågor i hufvudsaken, äfvenså väl som att, oberoende
af hufvudsaken, afgöra rättegångsfrågor, är väl i och för sig sjelft
välgrundadt, men afhjelper dock icke den förevarande svårigheten. Det är
sannt, att man i en så beskaffad skulclfordringstvist, som den motifverne till
exempel upptaga, bör särskildt rösta öfver l:o frågan om försutten tid, 2:o
fordringens giltighet och 3:0 qvittuingsrätten; men detta hindrar icke, att
i hvardera af dessa frågor, likasom i de redan här ofvan exempelvis upptagna
lall, kunna användas olika grunder, och frågan om de olika röstberäkningssätten
således åter komma å bane.
Tre ledamöter kunna t. ex. förklara fordringen vara af den art, att
den åberopade preskriptionstiden ej kan derpå tillämpas — två säga, att
denna preskriptionstid är användbar, odi två, att icke denna, men väl en
annan preskriptionstid, som ingen af de öfriga antagit, må tillämpas. Fyra
rösta således för antagande af preskription och ogilla derigenom krafvet,
och blott af tre ogillas preskriptionen; men de tre, som döma efter en gemensam
grund, utgöra enligt lagen pluralitet (”slånde vid deras mening”).
Enligt förslagsmotifverna vet man deremot icke, livad som är pluralitet, om
icke de två stridiga minoriteternes röster få sammanläggas; i hvilket fall
endast deras sammanstämmande slut måste anföras utan motifvering, eller
också begge de stridande grunderne skola till domskäl upptagas, eller ändtligen
genom lottning eller annan godtycklig åtgärd afgöras, b vilkendera
grunden må äga uttränga den andra — så framt icke någondera af ledamöterna,
med eller mot sin öfvertygelse, jemkar sig till en annans mening,
d. v. s. frångår sin egen.
Imedlertid antager jag, att invändningen om försutten tid är afslagen,
och att fordringens giltighet skall pröfvas. Dervid yttra tre ledamöter,
att ehuru skuldsedeln är utgifven under omyndighetstillstånd; dock som
skulden sedan blifvit erkänd; så fastställes den till betalning — två förklara
detta erkännande obe vist, och två anse det väl be vist, men dock icke
bindande. De fyra, som sålunda befriat, utgöra efter lagen endast två särskilda
minoriteter, och de tre, som dömt till betalning, äro majoriteten,
hvars mening, stödd på gemensam grund, blir dom. Enligt förslagsmotifverna
skulle troligen de två minoriteterne sammanläggas till ogillande af
krafvet; men huru domen skulle motifveras, vore här lika oförklarligt, som
i förra
89
i förra frågan, då man ej kunde' säga, att skuldens erkännande vore obevist,
hvilket de två ledamöterne förnekade, och lika litet kunde säga, att
erkännandet ej vore bindande, hvilket de två andre för ingen del medgåfve.
Att ytterligare fullfölja kritiken af förevarande exempel, torde vara öfverflödigt.
Hvad som skulle visas, tyckes vara klart, nemligen att tvistens
upplösande i särskilda delar eller frågor, hvaraf den består, icke afhjelper
behofvet af den rationella, i lagen påbudna omröstningen, så länge den lag
ej afskaffås, hvilken bjuder, att dom skall fästas på skäl och lag. — Genom
ytterligare metafysisk upplösning af de särskilda tvistämnena skulle man väl
kunna ur nästan hvarje premiss, som hlefve föremål för olika meningar,
utdraga enklare beståndsdelar, för att deraf göra nya öfverläggnings- och
omröstningsämnen; men derigenom skulle blott kontroversen kunna oberäkneligen
utvidgas, utan att derföre med säkerhet uppnåddes postulatet af
numeriskt ostridig majoritet i de yttersta grunder, hvarpå beslutet skulle
byggas. Och så länge detta postulat ej står att realisera, blir det ej heller
möjligt att behandla domskälen såsom nya tvistefrågor, ända tilldess man
ej mer behöfver att beräkna rösterna efter deras grunder. Nödvändigheten
att från hvarannan afskilja tvistefrågorna, sådana de af parterna blifvit
framställda, är visserligen ostridig, såsom jag redan erkännt; men jag hoppas
det vara tydligt, att röstberäkningsgrunden icke derföre kan afskaffas,
utan att förstöra grunden, hvarefter domar skola uppsättas, när de böra
”fästas på skäl och lag, och ej på god tycko”.
Med den redan afhandlade frågan om muntlig rättegång sammanhänger
den fråga om hvad i domstolens protokoll må inflyta, hvaröfver skiljaktiga
meningar yppat sig vid ämnets behandling hos Lagkommitteen år 1821,
utan att det då väckta förslaget till ändring i närvarande förhållande vunnit
framgång; hvaremot detsamma hos Lagberedningen blifvit upptaget och
enhälligt bifallet *).
De skäl, som af en Ledamot i Lagkommitteen häremot blifvit anförda och
af samtlige de granskande Ledamöterne då biträdda, hafva synts nog giltiga.
Det vore icke lämpligt att angående protokollets form och uppställning meddela
annan föreskrift, än den, som innefattades i 14 kap. 6 § Rättegångs
-
*) Rb. 1 del. kap. 9 § 2.
Just-Ombudsmans Emb.-Berält. till 1850 års riksdag.
12
90
balken af 1734 års lag, att nemligen deruti borde upptagas, hvad af parterne
anfördes, som till saken rätteligen hörde. Det befarades, att genom
de föreslagna inskränkningarna protokollen i allmänhet skulle blifva ofullständiga
och föga upplysande samt anledningar gifvas till obehagliga och
tidspillande tvistigheter, ej mindre imellan parterna sjelfva, än imellan dem
och domaren, om hvad som kunde anses bindande eller bevisande i saken
och sålunda borde i protokollet anmärkas, eller icke. Både för parternes
säkerhet och domstolens egen upplysning syntes det vara ändamålsenligast
att, så vidt ske kunde, hafva saken utredd i alla dess delar, så väl i afseende
på bevisningen som tillämpningen deraf, på ett ställe och i ett sammanhang.
De ytterligare skäl, jag haft att anföra för nödvändigheten af protokollets
fullständighet, finnas här ofvan yttrade i frågan om muntlig rättegång.
Den skriftliga, som jag försvarar, kan ej förenas med de föreslagna uteslutningarna
från protokollet.
Att de s. k. ”inskrifningsprotokoll”, hvilka hos underrätterna skola föras,
i lagfarts-, intecknings-, förmynderskaps- m. fl. ärenden, måste skrifvas på
papper, öfversändt från öfverrätt och med dess sigill genomdraget uti tvefalda
exemplar, är ett stadgande i lagförslaget, hvari jag icke kan instämma *).
Syftningen deri måste vara att förebygga förfalskningar och underslef i dessa
protokoller. Så vidt jag kan påminna mig, har jag knappast någonsin hört
omtalas angifvelse mot domare för sådant underslef. Möjligtvis hör det icke
clestomindre förväntas; och den nya lagen torde sjelf genom sin blotta tillvarelse
göra sig behöflig. Men den har i allt fall med sig vissa svårigheter,
som föranlåta mig att önska dess uteblifvande, så länge behofvet icke
påkallat den, och äfven derefter, så vidt annan mindre bråksam och olämplig
utväg står att påfinna.
I öfverrätterna blir så mycken pappershandel att bedrifva och redovisa
— så mycket afsändningar med posten, som skola kontrolleras och lätt nog
kunna stundom försummas, till stor olägenhet för den, det drabbar — så
mycket betungande för kronans post med många tjocka paketer.
En god del af det papper, som sålunda forslas och hvaraf hälften äfven
till öfverrälten återforslas, kommer att obegagnadt förvaras i arkifven.
*) Kb. 1 del. kap. 9 § 8.
91
Ty antingen skola de genomdragna pappersvolumerna icke alltid blifva tillräckliga,
eller ock måste de tilltagas något drygare än beli of vet. Blott slumpvis
och sällan kan det hända, att de jemnt förbrukas. Således alltid något
papper förspildt, i allmänhet troligen rätt mycket — och lika mycket onödigt
rum för detta obegagnade papper upptaget i arkifven.
Visserligen blir det fördel för protokollisterna, som nu för tiden skrifva
på eget papper, att i stället få det af staten; men deraf torde blott uppväxa
anspråk att äfvenså väl af staten få papper för allt sitt öfriga behof;
och detta blefve dock ett förfogande, som jag för ingen del ville tillstyrka,
ej så mycket för uppoffriugens skull å statens sida, som fast mera för den
alldeles okontrollbara redovisningens skull och de frestelser till underslef,
som deraf måste följa.
Hvad lagen redan stadgar om genstämning, och den fördel, svaranden
dervid beviljas, af förkortad stämningstid, har lätt föranledt till det ogrundade
föreställningssätt, att genkäromål i sjelfva verket vore någonting annat,
än ett blott svaromål, ehuru vilkoret för genstämningsrätten är, att saken skall,
såsom lagen nu säger, vara ”densamma eller dermed gemenskap hafva”, hvilket i
lagförslaget*) upprepas i liktydiga ord och med tillägg: ”eller kan på utgången
deraf verka”. Ett sådant föreställningssätt har ledt derhän, att
den, som t. ex. blifvit stämd för gäld, men underlåtit att stämma om genfordran,
stundom ej fått denna senare pröfvad, änskönt den varit klar och
förfallen, och stundom blifvit på den grund afvisad, att för hans bestridda
genfordran, hvilken ej vore styrkt, vederpartens ostridiga fordran ej kunde
uppehållas, enär stämning om den förra icke ågålt.
I lagförslaget har nu ett steg blifvit taget till svarandens fördel genom
stadgande af ett visst fall, der ”den stämde äger att genkäromål utan särskild
”stämning utföra, då saken för rätta kommer”. Detta torde visa, att man
i sjelfva sakens utförande ej funnit någon rätts vidrighet, och tilläfventyrs
ej heller skulle underlåtit att taga steget fullt ut, i fall man icke skrupulerat
på angelägenheten af stämning såsom formalitet. Så vida likväl en
sådan ej synes kunna vara sitt eget ändamål; har jag för min del trott
mig finna, att genstämning för rättighet att utföra en talan, i samma sak,
hvarom är stämdi, eller en talan, som på utgången deraf verkar, vore i
*) B.b. 1 del. kap. 11 § 25.
92
hvarje fall öfverflödig, och att en sådan talan, förd af en svarande, ej bör
betraktas såsom någonting annat, än en svarandetalan, den han äger att
utan stämning föra.
Om den till exempel anförda genfordran är tvistig, och hufvudfordran
alltså ej må för densamma uppehållas; så bör detta lika litet ske efter ågången
genstämning, som en sådan förutan. Kan tvisten om den stridiga
genfordringen, på grund af genstämning, förblifva anhängig, när hufvudkäromålet
afgöres; så ser jag intet hinder, att ju samma förfarande må äga
rum äfven utan genstämning. Men hvilketdera som sker, är i ena fallet
hvarken mer eller mindre vigtigt, än i det andra. Det väsendtliga är, att
den gentalan, som utan uppehåll i motpartens rätt kan utföras, ej må onödigtvis
blifva afskuren, och ena partens ostridiga eller behörigen utredda
rätt således lemnad overksam eller dess utredande hindras, änskönt det
utan uppehåll kan ske, under det den andres anspråk bringas i fullbordan.
En formalitet, som enkom härtill är tjenlig, synes mig endast vara skadlig;
och jag tillstyrker derföre, att friheten till utförande af genkäromål
utan stämning förklaras alltid vara öppen.
Längre har min granskning af lagförslaget hittills ej kunnat sträckas.
Det arbete, hvarmed Lagberedningen efter Rättegångsbalkens tryckning varit
sysselsatt, hade ännu icke utkommit i tryck, när mitt granskningsarbete
måste upphöra.
Till de ämnen för lagstiftning, på hvilka jag redan förut i mina berättelser
tagit mig friheten att fästa läsares uppmärksamhet, och hvilkas vidare
behandling hos Rikets Höglofl. Ständer ankommer på derom skeende motioner,
har jag här imedlertid funnit mig böra lägga ännu ett, hvars vigt
synts mig åtminstone påkalla behjertande, om än en icke alltför länge dröjande
kraftig åtgärd troligen ännu endast är ett föremål för from önskan.
Det rörer skogarnes tillstånd i riket, hvaröfver jag är uppskrämd af farhågor,
för hvilka, i fall de äro grundlösa, skulden dock icke drabbar mig allena,
så vida de äro hämtade från officiella uppgifter af den största veterliga
sakkännare, som vårt land i detta ämne äger, och han har för dessa
uppgifter att vidkännas ansvaret.
Det är den tillförordnade Chefen for Skogsinstitutet, Hofjägmästaren och
Kommendören Herri, af Ström, som under den 30 April innevarande år uti
ett underdånigt utlåtande, i anledning af en Länsstyrelses till Kongl. Majit
93
afgifna underdåniga berättelse om hvad åtgjordt blifvit i följd af Kongl.
Maj:ts den 23 Mars 1849 allåtne Nådiga Cirkulärbref om förändrade föreskrifter
för häradsallmänningarnes förvaltning, framlagt resultatet af sina
forskningar öfver skogarnes tillstånd samt förhållandet imellan deras tillgångar
och det för band varande behofvet af skogseffekter. Han har vid
detta utlåtande bifogat en approximatif kalkyl öfver produktionen och förbrukningen
af skog i Sverige, enligt hvilken kalkyl åtgången af skogseffekter
skall så betydligt öfverstiga den tillgång, som med skogarnes bestånd, efter
nu allmänt brukligt hushållssält, kan afverkas, att för hvarje år uppstår en
brist af något mer än två millioner famnar, hvilken brist nu fylles med
öfverafverkningar, d. v. s. skogarnes ålitande utöfver den tillgång, som de
med fortfarande bestånd kunna lemna. Herr af Ström anser likväl skogarnes
afkastning kunna ökas genom förbättring i deras skötsel och sättet och ordningen
i användande af deras tillgångar, så att i stället för brist skulle
uppkomma öfverflöd och en stor mängd af trädvaror att till utländningen
aflåta.
Nämnde kåikul har blifvit ett motstycke till den från fordna dagar öfvergångna
fördom, som ännu af många hyllas, att Sverige är ett skogrikt
land, såsom det nemligen måste anses, när man föreställer sig, att skogar
finnas öfver landets hela jordyta, der de icke blifvit borthuggne, för att
gifva rum åt åker och äng. Enligt Hr af Ströms kåikul måste deremot rikedomen
synas mera inbillad än verklig. Det är i sanning ej för tidigt att
omsider gifva närmare akt på förhållandet.
Från Sveriges hela area  3,868,16 qv. mil.
afdrager Hr Ström sammanlagda vidden af kala fjäll, med
krymplingsskog bevuxna berg och sådana berg, der skogen
är oåtkomlig, med qv. m. 1,500,
de större insjöarna och kärren . . . . » » 497,97
samt åkrar, ängar och skoglösa hagar. . » » 246,80 2 24477 » »
hvarefter således återstår  1,623,39 qvadrat
mil,
som skulle utgöra den åtkomliga (till verklig skogsvext användbara)
skogsmarken. Men då inom skogarnes gränser finnes en mängd kärr och
smärre berghällar, hvilka äro alldeles ofruktbara, och som Hr Ström be
räknar
sammanlagda till minst en tredjedel af skogarnes vidd eller 500
qvadratinil: blir den verkliga behållningen endast 1,120 qvadratmil eller
något öfver 25,920,000 tunneland, utgörande hela den andel af Sveriges land
-
94
videl, hvarpå dock fullgod skog kunde uppdragas, ej allenast tillräcklig att
förse hela landet med alla dess många och stora behof, utan lemnande derutöfver
tillgång för en export, hvilken nu, sedan skogarne i sydligare länder
betydligen minskats och skogsvarornes pris derigenom stigit, skulle gifva
större vinst, än bruksrörelsen f. n. lemnar *), endast att skogarne på hela
denna area så sköttes, som de borde och kunde skötas.
Skogsafkastningen uppskattas, på grund af anställda rön, öfver hufvud
till 22 famnar om 100 kubikfot af tunnelandet. När dervid beräknas 100
årig återvexttid, hvilken i våra medlersta och södra orter skall vara den
vanliga (och hvaraf följer, att fråga endast är om barrskog) och således årligen
finnas att afverka 259,200 tunneland; skulle årsafkastningen blifva
5,700,000 famnar — nemligen efter skogarnes nu varande tillgångar, då
deremot väl skötta skogar skola kunna gifva 40 å 50, ja ända till 90 famnar
af tunnelandet, ehuru sådana skogar hos oss äro högst få emot dem,
som f. n. gifva endast 10 till 15 famnar.
Öfver den allmänna förbrukningen af skogsvaror erkänner Hr Ström
svårigheten att uppgöra tillförlitlig beräkning; men han uppgör dock en,
sorn han anser närma sig det rätta, och det på följande sätt:
Till bränsle i boningshus, en famn på personen  3,000,000.
(med anmärkning, att i Danmark räknas 11 famn på person).
» bruksrörelsen, för blåsning och utsmidning .af 600,000 SkU. jern 2,040,000.
» öfriga bergshandteringen samt småsmidet  720,000.
» bränvinsbränningen (22,000,000 kannors tillverkning) .... 360,000.
» tegelslageriet’  12,500.
» ångfartyg  20,000.
» ångmachiner på land
15,000.
» glas- och porslinsbruk  12,000.
» byggnad, stängsel och slöjd  1,400,000.
» export
175,700.
Summa famnar 7,755,200.
så alt efter afdrag af produktionssumman  5,700,000.
uppkommer den ofvan omlalla årliga bristen eller  2,055,200.
Hr Ström upptager det kända inkastet, att klagan öfver en sådan sko
-
garnes förstöring ljudit i hundrade år, och tillräckligt skog icke destomindre
*) Utan att nemligen i ringaste mån inskränka eller försvåra bruksrörelsen.
95
finnes. Han anmärker dervid, att stegrade priser likväl bevittna den tilltagande
skogsbrislen, och att en resande, som fäster uppmärksamhet på
skogarnes tillstånd, skall finna, huru med hvarje år den ena vackra skogen
efter den andra försvunnit, och på huru få ställen nya och täta skogar i
de afhuggnas ställe uppdragas. Han berättar om en tysk forstman, som för
några år sedan genomreste Sverige, för att bese de outtömliga svenska skogarna,
hvarom han hört talas, men hvars yttrande efter fulländad resa blef,
att ingenstädes i Sverige funnits någon sammanhängande skog, utom i nordligaste
delen af Wermeland och Dalarna, samt att på alla öfriga orter skogarne
voro utglesnade och afbrulna af hemman, byar och intagor, så att
man ej kunde färdas £ mil genom en sammanhängande skog. Hr Ström
anförer, såsom smärtande bevis på skogsförödelsen i Sverige, Svältorna *)
och Edsmären i Elfsborgs län, sandfälten i Skåne och Halland samt kusterna
i sistnämnde provins och Bohus län; alt på en i Elfsborgs län belägen
skog Kronomastspireskogen nu mera ej kan upptäckas en enda duglig sågblock,
än mindre mastspiror; att under loppet af de sista 30 åren också i
Upsala, Stockholms och Nyköpings län många vackra skogsparker försvunnit,
samt att nu i senare åren förödelsen sträckt sig äfven in uti de vackra östgötaskogarna.
Ett försök skall vid sista riksdag hafva skett (genom Hr af
Ströms egen motion) att genom lagstiftningens mellankomst få en gräns satt
för ödeläggelsen, men blifvit afslaget.
Från denna betraktelse öfvergår Hr Ström till uppmärksamhet på den
stora förmögenhetskälla, som skulle kunna vårt land beredas, derest, på sätt
några större skogsägare redan börjat, alle beflitade sig att få nya skogar att
uppväxa i de uthuggnas ställe. Med en omloppstid (återväxttiel) af 100 år
skulle ett tunneland väl skött skog kunna gifva 60 till 70 famnar samt med
en omloppstid af 140 till 150 år ännu mera i proportion och ett dyrbarare
virke. Herr Ström antyder på den forstlära, som han genom ett utgifvet
arbete för längre tid sedan bragt till allmän kännedom, och enligt
hvilken skogens afkrökning måste ske traktvis, efter ändamålsenlig indelning,
fröträd qvarltynnas på de afhuggna trakterna och de uppskjutande skogsplan-.
*) Likväl de minst vidsträckta af alla våra ödemarker, på sin höjd en half mil långa,
men uppfyllda af en ovanligt tätt hopad mängd af större sten, som i mannaminne
aldrig burit skog. Andra skoglösa hedar linnas i Westergötland af icke mindre
vidd, men mindre odugliga vare sig för skogsväxt eller odling. Edsmären är
mångdubbelt större.
96
Lorné, under nödig vård, på en gång öfver liela trakten jemnt och tätt
uppväxa, tilldess de behöfva gallring, som tid efter annan företages och
hvarvid er hålles en myckenhet unga skogsämnen, gradvis tjenliga till Lrägårdsspröt,
gärdselstör, humlestör, sparrar, kolning, ved o. s. v. ända tilldess
endast sköna, rätvuxna, qvistfria timmerträd qvarstå, att såsom sådana
användas eller ock lemnäs att ytterligare fullväxa för sågblocks- eller storverksbehof.
På detta sätt, säger nu Hr S., kämpa träden med hvarandra i
växten, så att af dem erhållas raka och qvistrena stammar, hvilka äfven
kunna på utländsk ort fördelaktigt afsättas.
Vinsten af en sådan afsättning beräknas af Hr S. så mycket säkrare,
som utlandet, på anförda grunder, hämtade från ökad förbrukning och äfven
der minskad afkastning, ovilkorligen måste komma i behof af tillförsel
i denna väg; och han skattar denna vinst, hvilken i framtiden, änskönt icke
genast, skulle genom skogarnes bättre skötsel tillfalla deras ägare, så betydlig,
att han tror den förtjena att ådagaläggas. Den ofvanberäknade jordrymden
25,920,000 tunneland, hvaraf Hr S. nu anser skördas på sin höjd
5,700,000 famnar årligen, skulle, efter hans tanka, väl skött, kunna för
hvarje tunneland i en omgång frambringa minst 50 famnar, så att hela skörden
för året blefve 12,960,000 famnar, och exporten kunde, i stället för 175,700
famnar, som den efter tullspecialerna för år 1848 utgjorde, uppgå till 2 å
3 millioner (rätteligen 5,200,000 eller =12,900,000—7,700,000). Värdet af
denna export, skattadt endast efter 8 sk. kubikfoten, i stället för 12 å 16
sk., ända till 40 sk., som skall vara vanliga priset, skulle således för 200
millioner kubitfot (lika med 2 millioner famnar) blifva 33^ millioner R:dr
banco (men för 500 millioner kubikfot eller 5 millioner famnar 83^ millioner
R:dr banco); och afsättning skulle säkerligen icke saknas vid den tid,
då våra skogar hunnit uppväxa till brukbarhet. (Härvid måste dock anmärkas,
att icke hela denna tillgång, om än befintlig, någonsin kommer att
föryttras. Skogsprodukternes efterfrågan, huru stor den ock må blifva,
kommer nemligen ej andra skogsägare till godo, än dem som icke af alltför
dyra transporter hindras att konkurrera. Så höga priser på trädvaror, att
tio mils landtransport skulle dermed betäckas, äro förmodligen aldrig att
förvänta).
Vid dessa kalkyler af Skogsinstitutets Chef kan naturligtvis intet annat
förtroende fästas, än det de äro ämnade att förtjena. De hafva bordt uppgöras,
och äro utan tvifvel grundade på den vidsträckta sakkännedom, som
bemälte
97
bemälte Chef under långvarig utöfning af sin tjenstebefattning haft tillfälle
att inhämta. Om deras resultat icke inträffar på siffran; så inträffar deraf
dock säkerligen tillräckligt, för att rättfärdiga stora farhågor och stora förhoppningar.
Mig synes först och främst inkastet om grundlösheten af den långvariga
klagan öfver skogsbrist icke vara tillräckligen undanröjdt genom de af Ifr
S. framställda argumenler; men jag tviflar icke derföre, alt ju dessa kunna
ytterligare förstärkas, och att denna klagan nu mera är verkligen grundad.
Del lärer väl icke kunna förnekas, att orter ännu i Sverige linnas, der skog
obegagnad förruttnar, i brist af tillfälle till dess nyttiga användande. Men
af dessa orters öfverflöd draga de skoglösa vidt aflägsne orterne ingen fördel.
Imedlertid har i allmänhet skogsbehofvet oemotsägligen stigit, och kan numera
icke jemföras med hvad det var endast för en mansålder tillbaka.
Smidesbeloppet vid bruken har stigit; sågverken äro utvidgade; ångmaschinernes
behof har tillkommit; skiftesförrättningar föranleda byskogars utödande;
stigande nyodlingar minska dem; förbrukningen af bränsle ökar sig,
i följd af de bemedlade klassernes stigande vällefnad och i sin mån äfven
genom folkökningen. Har nu skogstillgången redan i äldre tider ej varit
större, än att den, med det hittills följda hushällssätt, långt för detta börjat
aftaga; så tjockes det väl ej heller kunna dragas i tvifvelsmål, att minskningen
mäste fortgå, och det i ständig progression, derest icke genom något
nytt hushällssätt afkastningen kan förhöjas. Dessutom tyckas ju Hr S:s beräkningar
öfver konsumtionen ingalunda vara öfverdrifna; och hans uppskattning
af våra skogars produktion i deras varande skick mäste vara byggd
på en sådan mångfald af erfarenhetsrön, att den ej kail bet villas; likasom
hans topografiska kännedom af skogarnes verkligen befintliga bördiga vidd
bör kunna stödja sig på föga ovissa grunder. Med alla dessa förhålla uden
gifna, skulle man snarare tycka sig kunna umbära en ytterligare faktisk bekräftelse
genom åskådning af skogarnes tillstånd, än behöfva misstro sina
ögons vitsord, när man vid åskådningen tror sig iakttaga deras aflyning.
Men vid beräknande af skogskonsumtionen har Hr Ström förbigått ett
förfaringssätt, hvarigenom skog i vissa orter utödes och sorn, i fåll det kunde
till vidden af sin verkan uppskattas, skulle visa en ansenlig förökning i
den af Hr S. beräknade öfverafverkning. Svedjande ingår nemligen icke i
haus beräkningar; och den derigenom uppkommande skogskonsumtion kan
troligen ej heller närmare uppskattas. Men förödelsen deraf inskränker sig
Just-Ombudsmans Emb.-Berält. lill 1850 års riksdag. 11
98
icke till den förökade konsumtionen, hvaraf en del ingår i hemmanens husbehof
af ved och stängsel vi ike, dertill de svedda trädstammarnes qvarlefvor
användas. Den rätta förödelsen består deruti, att skogen nedhugges ung, och
innan den upphunnit tredjedelen eller fjerdedelen af sin fullväxt, och att genom
svedjebrännandet äfven mycket af jordytan förbrännes, hvaraf följer
minskning i dess bördighet. Skogrika landsorter, som på detta sätt handteras,
blifva efter hand skoglösa; och i dessa orter varseblifves troligen det största
aftagandet i skogstillgång. Svårast af allt är, att genom den afkastning, som
från svedjelanden hämtas i råggrödor, denna handtering bidrager att underhålla
en större befolkning, än som eljest skulle finna sin näring, och att denna
befolkning ej mer kan umbära svedjegrödorna. Hvilken framtid som härigenom
beredes, då slutligen ej blott all mogen skog, utan äfven sjelfva tillgången
på svedjeskog kommer att saknas, ligger dels utom folkets beräkning,
och dels kan för det trängande behofvet redan mångenstädes derpå intet afseende
göras.
Om nu likväl denna skogarnes förminskning, som af så många anledningar
synes vara obestridlig, ännu icke vore för hand; så gifves det i allt fall
ett skäl, hvarpå man kan vara förvissad, att den måste komma, derest ingen
ändring sker i närvarande förhållanden, och nemligen till dessa verkligen hörer
jemn afsättning med skogseffeklerna. Att skog skall säljas, så länge den
finnes och låter med fördel sälja sig, det torde utan våda för misstag kunna
förutsägas. Ganska sällan träffas bland svenska allmogen någon, som äger
skog och icke är benägen att deraf föryttra åtminstone så mycket, som han
icke ser sig till eget bruk för lifstiden behöfva. De få, som härutinnan tänka
på efterkommande och neka sig en erbuden vinst för dagen, måste vara ej
blott mera tänkande och om andras fördel bekymrade, än vanligt, utan ock mer
än vanligt väl lottade i ekonomiskt välstånd. Ej så sällan ser man spekulanter
för skogens skull köpa hemman, som deraf äga rik tillgång, derefter nedhugga
och föryttra skogen och slutligen låta hemmanet gå för det pris, som
kan erhållas — en spekulation, som merendels skall vara rätt vinstgifvande.
Mera lönande måste den blifva, ju mer priset på trädvaror stiger; och säkerligen
finnes i längden föga hopp, att ej ett sådant öde efterhand träffar stora
mängden af skogrika hemman.
Personer finnas tvifvelsutan, hvilkas tänkesätt hindra dem att inlåta sig
i en sådan spekulation, vare sig såsom köpare eller säljare — så vidt de i
den senare egenskapen äga kännedom af syftemålet. En och annan, äfven
bland allmogen, känner sig ock, af en viss helsosam fördom, obenägen att
99
genom afsalu af skog beröfva sitt ärfda hemman den prydnad, han är van
att se det bära, och blottställa sina efterkommande för brist. Exempel finnas,
att man häri går för långt, sparar skogen utöfver den ålder, då den
upphört att tillväxa i värde, och försummar derigenom att för densamma
bereda ersättning uti återväxt. Men dessa få undantag upphäfva icke den allmänna
regeln, enligt hvilken hos flertalet af menniskor vinningslystnaden för
dagen uteslutande bestämmer handlingssättet, i detta såsom i andra ämnen,
och måste i detta hafva den verkan, att Sveriges skogar försvinna, iden mån
tillfälle finnes till afsättning och detta tillfälle kan fritt begagnas.
Skogsafsättning uppkommer dessutom icke alltid genom skogsbrist. Priset
på ved i Skåne lärer aldrig kunna blifva så högt, att man dit forslar ved från
Jönköpings län. På sådant afstånd uthärdar den köpande, skoglösa orten ej
ens den stegring, som lockar till skogens utödande, än mindre en sådan stegring,
som skulle kunna föranleda spekulation på framtida afsättning och deraf
uppmuntrad skogsvård. Forslingskostnaden, som uppdrifver priset, ligger
nemligen ej mindre säljaren än köparen till last; och afståndets verkan på
priset hlir således ingen uppmuntran för skogsägaren, vare sig Lill mehn eller
gagn för skogens vård. Ett pris, som äfven härtill skulle förslå, komme att
öfverstiga de flesta afnämares förmåga, men komme deremot i allmänhet aldrig
att verkligen tillvägabringa någon skogshushållning, enär tvertom hos
flertalet af konkurrenter ett sådant pris skulle endast öka frestelsen att föryttra
på framtidens bekostnad.
Med denna utsigt för ögonen, kunna väl svårligen Sveriges lagstiftare
undgå att fråga sig, om då skogen i vårt land är en öfverflödsvara, den landets
inbyggare kunna utan afsaknad umbära. Man har ej ens under blidare
luftstreck kunnat så betrakta växtrikets största herrlighet. De naturkunnige
hafva funnit, alt när skogarne försvinna, ändrar sig sjelfva förhållandet
med nederbörden, regnet blir sparsamare och ali växtlighet aftager i följd
deraf. Skogar äro således fruktbarhetens naturliga skydd; och de vore för
detta ändamål oumbärliga, om än de icke behöfdes för uppbyggande och uppvärmande
af våra boningar.
Hittills äro lönande kolgrufvor i vårt land icke upptäckta. I många orter
finnas torfmossar, som gifva ett dåligt bränsle, men äro mycket tjenliga
till odling, hvarefter deras duglighet till bränsle upphörer. Dessutom finnas
de icke i alla orter; och der skog äfven saknas, ser man stundom sjelfva
bränntorf vet hemsläpas flera mils väg. Ville man nu ock spara alla torfmossar
från odling och förse från dem alla skoglösa med bränsle; så vore det
100
kanhända icke omöjligt alt ännu någon tid, efter det allmän skoglöshet inträdt,
bibehålla i Sverige en större eller mindre folknumer, förutsatt, att den
i öfrigt kunde förse sig med sina förnödenheter; men för brist på bränsle
skulle den dock förr eller senare, och på de flesta ställen säkerligen snart nog,
nödgas utvandra; tj torfmossarne, en gång förtärda, återväxa icke; och huruvida
derefter tillgång kunde vara att från utlandet köpa kol, är väl nu
svårt att afgöra, enär äfven kolen lära någon gång taga slut.
En enda säker tillflygt finnes: att vårda skog, som återväxer och aldrig
behöfver minskas. Huruvida dess afkastning kan utöfver behofvet uppdrifvas
till ett så ofantligt öfverskott, som Hr Ström beräknat, mäste jag naturligtvis
lemna derhän. Så mycket finner jag dock i denna beräkning antagligt, och
troligen redan genom erfarenhet besannadt af dem, som bragt i verkställighet
hans hushållsmethod, att skogsafkastuingen derigenom ökar sig i ganska betydlig
mån; och att den skall blifva för landets eget behof tillräcklig, derpå finner
jag mig icke behöfva tvifla. Då jag nu ej heller vet någon bättre, än
denna i ett främmande land redan så länge och med så stor framgång pröfvade
method; är det således på användandet af denna, som jag bordt fästa
min tanka. Om den skulle i uppfinningarnes tidehvarf eller i en framtid,
kunna öfverträffas af någon ännu fullkomligare; så bör jag dock hoppas, att
den imedlertid icke försämrar förhållandet eller kommer att ligga i vägen för
antagandet af den fullkomligaste möjliga, med hvars afbidande i allt fall icke
en alltjemt fortfarande overksamhet kan urskuldas.
Den fråga, sorn härvid först och främst åligger mig alt, efter förmåga,
söka utreda, är den, mot hvilken Hr af Ström klagar, alt hans motion vid
sista riksdag strandat: frågan om intrång i äganderätten, hvilken påstås vara
förnärmad, i fall en lag skulle hindra jordägaren att af sin skog göra det
bruk, honom godt synes, nedhugga den, i hvad ordning han vill, utöda den,
låta den återväxa eller icke. Med sådan rätt förmenas man hafva blifvit ägare
af sin skogsmark, ej mindre än af sin öfriga jord, hvilken man efter behag
kan odla eller låta ligga öde.
Jag hade deremot föreställt mig, att äganderätten till jord väl kunde
vara något mera inskränkt, men ingalunda vidsträcktare, än all annan äganderätt.
Och efter den här uppställda läran blefve den dock mera oinskränkt,
än någon annan. Ej ens en rik man har laglig rätt att utöfver en viss grad
förslösa eller uppsåtligen förstöra någon större del af sjelfva sin lösa egendom,
och kan derifrån hindras genom ett honom på tvunget omyndighetstillstånd.
Örn så kan inskränkas rättigheten till penningar och lösören af alla slag, än
-
101
skönt man sjelf förvärfvat eller frambragt dem; hvarföre skulle da någon dylik
inskränkning vara omöjlig endast i afseende på jord, den man åtminstone
icke sjelf frambragt och hvars bestämmelse ej kan inskränka sig till att tjena
endast dess nu varande innehafvare? Man irrar sig i rättsbegreppen, när man
begär en jordägamlerätt, som skulle vara oberoende af samhällets fördelar. All
rättighet till egendom är endast genom samhällsinrättningen tillkommen, och
hvilar på inga andra grunder, än dem samhället godkännt. Att erkänna en
äganderätt oberoende af samhället, vore att förneka detta senares tillvarelse.
Men att äganderätt till jord så väl som till allt annat är beroende af
samhället, vill säga, att samhället äger bestämma äganderättens gränser och
vilkor, och att dessa måste så ordnas, som samhällets behof och fördelar det
fordra. Om det icke låter med allmän fördel förena sig, att jord äges under
så ovilkorlig rätt, att dess ägare kan förstöra dess frukbarhet eller göra den
för längre eller kortare lid onyttig; så kan samhället genom lag förbjuda
ägaren att så behandla sin jord. Örn det länder till allmän skada, att jordägare
utöder sin skog, eller underlåter att den vårda och om dess återväxt
draga försorg; så kan lagen föreskrifva, till huru stor mängd skogen, der den
finnes, får förbrukas, huru den nedhuggna skogen skall genom återplantering
ersättas, planteringen fredas och skötas, huru på en egendom, der
skog saknas, jord skall till visst belopp afsätlas för att till skogs uppdragande
användas. Allt delta med ingen sämre rätt och behörighet, än det
lagstiftande samhället äger att jord inom sitt område med skatter och utskylder
belasta. Låt vara, att man förvärfvat sin jord fri från en sådan skogslag,
och tror jordens värde minskas genom dess införande. Så har man äf
ven
förvärfvat sin jord fii från dessa skatter och utskylder och får dess värde
genom deras påläggande oemotsägligen minskadt.
Svenska jorden bar till en del af ålder varit, och till en annan del i
senare tider efter band blifvit befriad från de nödiga inskränkningar i dispositionsrätten
öfver skog, utan hvilka en ändamålsenlig skogshushållning ej är
att påtänka. Att skogarne, denna förutan, gå förlorade, är hvad jag hoppas
i det föregående vara ådagalagdt. Behofvet af lagens medverkan dertill, fordom
af lagen vitsordadt, har nu mera, sedan lagens befattning dermed i det
närmaste upphört, blifvit bekräftadt af en bitter erfarenhet. Öm nu lagstiftningen
finner nödvändigheten att åter taga saken under sin hand; så blir frågan
om innehållet af den lag, som bör stiftas. Hvad är det, som i ämnet
behöfver stadgas och lämpligen stadgas kan?
102
Knappast skulle väl fråga någonsin hafva blifvit örn afskaffande af lagens
helsosama förmynderskap och ett handlöst öfverlemnande af alltsammans åt
den enskilda egennyttans förderfliga sjelfrådighet, om icke svårigheten att handhafva
lagen tillhandagått med alltför mycket skenfagra skäl för den meningen,
att i detta ämne ingen lag vore lämplig eller kunde åstadkomma annat, än
vanmäktiga försök, och häraf kom man på den tankan, att ämnet var ett sådant,
hvarmed lagstiftningen ej hade alt skaffa. Utan tvifvel äro också svårigheterne
stora; och ingenting vore naturligare, än att lemna dem derhän,
om ej ämnets vigt vore ännu större. Men att se fäderneslandet blottstäldt för
en icke mindre våda, än den, som här är i fråga, måste vara tilli äcklig
uppmuntran, att icke vika för svårigheterna, utan att hafva försökt, hvad mot
dem uträttas kan.
Jag kallade lagens gamla förmynderskap helsosamt. Jag mente, att det
var så till sin grund och sjelfva sitt väsende, icke att det så var i sin utöfning
eller sina stadganden. Hvad lagen innehöll, blef vanmäktigt, efter mångens
tanka derföre, att det var för mycket. Antingen är detta sannt derföre,
att allt var för mycket, och rätteligen ingen ting borde vara stadgadt, eller
ock är det ogrundadt; och då är troligen sanningen den, att lagen hade stadgat
för litet. Den hade kunnat blifva verksam, i fall den varit fullständig;
och genom sin ofullständighet blef den kraftlös.
Vare nu härmed huru som helst; i det skick, saken kommit, är det ett
vidt utseende företag att ens uttänka en lag, som skulle kunna bota det
onda; än svårare måste det blifva att bereda framgång och efterlefnad åt en
sådan lag. Jag har försökt att tänka mig grunddragen dertill, och fått dem
sådana, att deras framläggande vore hopplöst, så länge man ej hade att påräkna
en fast och enhällig öfvertygelse, att en lag i denna rigtning är för allmän
välfärd oundgänglig. Men denna öfvertygelse kommer säkerligen icke förr,
än förödelsen hunnit nog långt framskrida, för att ej mer af någon kunna
betviflas. Häraf har jag dock icke bordt låta afhålla mig att arbeta för en
sådan öfvertygelses förberedande. Och jag skall ännu tillägga några anmärkningar,
hvilka synas mig böra komma i betraktande, om och när verket en
gång skall företagas.
Till en icke ringa grad har en ändamålsenlig skogshushållning blifvit
försvårad genom vårt skiftesverk, särdeles efter enskiftenas införande. Skogshushållningen
fordrar nemligen, att i allmänhet, vid hvarje hemman eller
hemmansdel, som har egen åbo och ett eget afskildt ägoområde, afsättes och
fredas en viss skoggsvidd, svarande mot dess behof. Den beräkning, som er
-
103
fordras för att finna medelbeloppet af en sädan vidd, kan exempelvis ske efter
ett medeltal imellan den af Hr Ström uppskattade, nu varande allmänna
afkastningen, 22 famnar af tunneland, och den afkastning, som genom en
bättre skogshushållning bör i allmänhet erhållas, 50 till 60 famnar, således i
rundt tal 40 famnar af tunneland. I de orter, der återväxten fordrar 100
år, frambringas då af ett tunneland 40 famnar trädvaror (om 100 kub. fot)
på 100 år, eller 4 famnar på 10 år, eller 2 famnar på 5 år. För alt erhålla
2 famnar om året, behöfver man följaktligen 5 tunneland, för 10 f.
om året 25 tunneland, för 20 f. om året 50 tunneland. Så vida nu till
bränsle åtgår en famn för personen, och till byggnad, stängsel och slöjd hälften
så mycket, hvarigenom behofvet vid ett hemman, som bebos af 20 personer,
blir 30 famnar, måste vid ett sådant hemman finnas minst 75 tunneland
skog. En sådan skoggsvidd af duglig mark bör vid hemmanet vara utstakad
och till hygge indelad i 100 lika delar, hvaraf en del eller tunneland
får årligen afbrukas.
Tjugu personer utgöra bland allmogen fyra vanliga hushåll, hvilka således
vore belåtna med de här beräknade 75 tunneland skog; och i sambruk
för dessa lyra hushåll, utgörande vanliga befolkningen af ett helt mantal,
kunde en sådan skogsvidd lämpligen skötas. När åter genom skiften enstaka
egendomar tillskapas af så små hemmansdelar, att blott en åbo på en sådan
är besutten, och denne enstaka åbo erhåller endast fjerdedelen så stort utrymme
för skog, som det här för fyra åboer beräknade; vill det svårligen
låta sig göra att på detta lilla utrymme och med styrkan af ett så ringa
jordbruk vidtaga de nödiga åtgärderna, hägnads upprättande och underhållande,
indelningen till trakthuggning i 100 lotter; och denna svårighet ökar sig
för ännu mindre hemmansdelar och mindre skogslillgång. Ett åttondedels
mantal, såsom enstaka besuttenhet, skulle efter det framställda exemplet få
9-g tunneland skog alt freda, och 100:delen deraf eller 3 kappeland att årligen
afbruka. I mån af tegens litenhet måste ock den årliga afkastningen
o n t o . o
blifva ojemn, då icke hvarje minsta fläck af marken kan vara lika tätt beväxt
med lika stora träd. Utom det dryga besväret att hålla hägnad omkring
den lilla skogsparken, måste således den enstaka åbon vidkännas olägenheten
att stundom sakna en kanhända betydlig del af sitt årsbehof.
Vöre deremot byelagens och hemmanens skogar oskiftade; så skulle i
skogägande byar och hemman ingen hemmensdel finnas, som ej kunde ingå i
den blifvande anstalten. Hvarje skogssamfällighet finge då en gemensam,
efter dess tillgång och användningstiilfälle afpassad skogsmassa, der fällningar
104
och återplanteringar skedde samfäldt, och hvarje större eller mindre delägare
ulbekomme sin andel i den årliga tillgången. Hägnadsbesväret omkring skogen,
fördelt på alla, bletve lindrigt, och den årliga tillgången vore jemnare,
i den man fällningen hvarje år öfverginge en större vidd.
Nu åter måste en ganska stor mängd af utskiftade små hemmansdelar,
såsom innehafvande alldeles för små skogslotter, att kunna efter methoden
skötas, helt och hållet från anstalten uteslutas, och en ändamålsenlig skogshushållning
på dem anses overkställbar. I stället att hafva kunnat draga
nytta af sin lilla andel i den samfälda skogen, blifva de nu i sjelfva verket
innan kort skoglösa. Äfven de hemman, som vid en rigtig skogshushållnings
införande (i fall den en gång inträffar) ännu kunna befinnas äga en sammanhängande
skogsmark af nog stor vidd, för att deraf draga fördel, komma vid
ett icke större belopp, än det jag här för ett helt mantal af vanlig storlek
beräknat, att sakna en fördel, som på större vidd kan erhållas och är af
stor vigt, nemligen att kunna afsätta en särskild park, som indelas för längre
omloppstid och hvaraf kan hämtas gröfre virke till sågblockar och stor verksam
nen.
För att en gårig, i fall fråga derom uppstår, kunna fästa afseende på
dessa anmärkningar öfver följderna af vårt skadebringande skiftesverk, behöfde
jemväl, örn möjligt, en utväg upptäckas att i någon mån återställa de förhållanden,
som skiftesverket upphäft. Om likväl ett sådant återställande måste
för det mesta blifva omöjligt; så är det ock ej endast i detta ämne, som den
öfverdrifna enskiftningens menliga verkningar komma att förblifva obotliga.
Sjelfva vexelbruket, det enda hittills kända sätt att med största fördel drifva
jordbruk, och hvars befrämjande äfven varit uppgifvet såsom syftemål för
enskiftningen, blir overkställbar på alltför små ägovidder, och således på de
liesta utskiftade hemmansdelar, då det likväl lätteligen skulle låta verkställa
sig äfven på de minsta i byelag liggande besultenheter, derest byelaget skiftades
på ett för detta ändamål tjenligt sätt, och förblefve under gemensam
hägnad. Betets begagnande vid en liten hemmandel kostar en för dess åbo
alltför betungande hägnad, i stället att en för hela byelaget gemensam större
betesmark kunde begagnas med gemensam besparing i hägnadsbesväret eller,
ännu bättre, med användande af vallgång och all hägnads besparande. — Att
bestrida angelägenheten af skiften, är visst icke min mening. Men det hade
varit önskligt, att skifteslagarne utgått från verklig insigt i landthushållningen.
Jag
105
Jag tv ifla i- icke, att alla fördelar af dessa föi rättningar kunnat vinnas utan så
månsa och stora olägenheter, utan så obotliga skador.
w ö 7 O
Under afbidan af tiden för ett icke alldeles hopplöst lagförslag örn skogshushållningen,
skulle dock ett förslag, såsom mindre genomgripande kunna,
i fråga om skifteslagarnes tillämpning på enskilda hern man sskogar, möjligen
hafva en utsigt för sig. Det vore örn införande al den förändring, att hvarje
ännu oskiftad skog eller utmark må, der alle delägarne ej annorlunda åsäm
jas,
förblifva oskiftad, och hvarje delägare i en sådan lemnäs frihet att fordra
antagande af det i fråga varande skogshushållniugssäitet. Önskligt vöre, örn
härtill kunde lemnäs ej allenast vitsord åt den delägare, som sådant begärde,
utan ock den nödiga indelningens verkställande på allmän bekostnad. Endast
på få ställen torde det vara, som fråga härom kunde blifva; och det vore
ej blott skäl att genom uppmuntran i möjligaste måtto befrämja den goda
saken, ulan ock af högsta nytta, att på allt sätt söka framkalla efterdöme!!,
hvaraf enskild omtanka för dess framgång kunde väckas.
För öfrigt har jag trott mig böra tillstyrka, att eila skogar, sorn helt och
hållet eller i någon man stå under allmän vård, ovilkorligen och så fört ske
kan, regleras till förvaltning efter den i fråga varande methoden, ehvad de
återstående obetydliga kostnaderne dertill kunna bestridas med häradsboars
tillskott och skogsplanteringskassans medel, eller något anslag af allmänna medel
kan för ändamålet blifva nödigt.
Hvad vidare angar en vid sista riksdag väckt fråga om förbud mot de
lill allmän förargelse anställda totala nedlmggningar af hela skogstillgången vid
.skogrika hemman; sä bär jag lika litet mot detta, som emot hvarje annat
sätt att förstöra hemmanens skogar, kunnat uttänka något verksamt hinder
annorlunda, än att forst genom lag och deraf på hvaije ställe gjord tillämpning
bestämmes, huru mycken skog som vid hvarje hemman eller egendom,
bör finnas, och derefter likaledes varder utsatt, huru slör del af denna skog
ärligen må a (brukas. Ty föga skulle det gagna, om i stället ett förbud utfärdades
mot hela skogens ned fållning på en gång elier inom viss utstakad
lid, enär iakttagandet af ett sådant förbud kunde blifva endast ett uppskof,
efter hvars förlopp sköflingen ginge för sig, och en mindre brådstörtad afbrukning,
sorn dock alltjemt fortginge i större utsträckning, än skogens framlida
bestånd medgåfve, svårligen någonsin eller åtminstone i de flesta fall
| A
Jusl.-Ombudsmans Emb.-Berält. till 1850 års riksdag. ***
106
icke skulle kunna efter någon tillförlitlig grund kontrolleras, der ej en uppmätning
eller fördelning af skogen efter förevarande method för sig galt.
De skogar, som i allmänhet bäst vårdas, torde vara de, som begagnas
för bruk och bergverk, så vidt de nemligen tillhöra ägarna af sjelfva verken,
vid hvilka deras produkter användas. Hvad åter de skogar angår, från hvilka
kol till bergshandteringen köpas; så måste af frigifven handel med dessa
kol den verkan efter all sannolikhet uppstå, alt skogen medtages, i den män
ökad afsättning erbjuder sig. Vinningslystnaden för dagen kan nemligen här
lika litet som annorstädes förneka sig; och då tillfället här är bättre än annorstädes,
alt med fördel föryttra; finner man sig endast i en desto starkare
frestelse att glöma framtiden. Uppmuntrad af tällan imellan afnämare, till
följd af ökad smidesfrihet och utvidgad brukshandtering, bör således kolhandelns
frihet naturligen leda derhän, att köpekolsdistrikterne blifva de orter,
som skyndsamast utblottas på skog. Tillgången på kolnings ved eller så kallad
kolför skog uttömes först. Men der ingen sådan är qvar och ingen mila
iner kan brännas, drifver nöden att använda den uppväxande skogen till
svedjande, hvartill den ganska ung kan användas; och svedjandet lemnar sedan
intet rådrum för uppväxt ända till kolförhet. Så vidt bergshandteringen
beror af tillgång på köpekol, kan denna handtering, för ögonblicket uppdrifven
genom den ökade kolfångst, som härrört från utvidgad kolhandel, ej undgå
ett återfall till lägre ståndpunkt, än der den befann sig före den utvidgade
frihetens inträde. Huruvida någon ting redan nu kan i lagstiftningsväg företagas
till afböjande af den hotande faran, lärer ej ulan grundlig sakkännedom
kunna afgöras. Att hvad göras kan är af nöden, så mycket har förefallit
mig klart.
Träd varuhandeln, så vidt den rörer sig med bräder, bjelka r och spiror,
kan väl icke medtaga de hemmans husbehof, som lemna virket, så vida ett
hemmans hela skogstillgång ej lärer bestå af dertill utvuxna träd. Men för
en fortfarande tillgång kan äfven här icke umbäras sparsamhet med skogen
och vård om återväxt. Och svårligen lärer väl, med dessa skogar mer än
andra, exempel häraf finnas att framvisa. Att i vissa orter tillgången från
enskilda ägor nu mera börjat saknas, ville jag sluta deraf, att tillgrepp från
kronoskogarna i dessa orter yppat sig i vida större utsträckning än förut.
Blifva dessa tillgrepp icke hämmade; så kan tillgången på trädvaror till utförsel
derigenom väl någon tid underhållas, men kan dock, i brist af ali
omvårdnad om skogarna, säkerligen icke länge fortfara.
107
Från alla sidor nalkas den skogarnes fulländade undergång, som slutligen
skall frambringa den enhälliga öfvertjgelsen, att det onda ej får lemnäs
utan hjelp.
Ett lagstiftningsförslag, som jag ansett böra här upplagas, har hos mig
kommit i öfvervägande genom en lill mig ställd anmälan om de olika sätt,
domstolarne iakttaga vid behandlingen af mål, deruti en person tilltalas för
flera brott, af hvilka det ena är be lagd t med penningeböter, som skola vid
bristande tillgång förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, men å ett annat
bör tillämpas prygelstraff enligt krigsartiklarna; uti hvilka mål de fleste
krigsrätter samt Kongl. Krigshofrätlens fleste ledamöter dömt den brottslige
att i ena bot afstraffas med fängelse vid vatten och bröd; hvaremot Högste
Domstolen gillat den af minoriteten i Krigshofrätlen samt stundom af Krigsrätter
yttrade mening, enligt hvilken så beskaffade brott ansetts icke kunna
i ena bot annorlunda än med spö bestraffas.
Till stöd föi1 ådöniandet af fängelse vid vatten och bröd har endast blifvit
åberopadt, att denna bestraffning icke vore att anse för lindrigare än prygelstraff,
i följd hvaraf den förra straffarten, hvilken dessutom, jemlikt kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841, alltid borde äga rum, när penningeböter
skulle förvandlas, blifvit enligt 11 punkten i kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807 tillämpad. Häremot har dock blifvit anmärkt, att dä genom kongl.
Cirkuläret den 26 November 1812 prygel är salt i stället för spöstraff, som
i Krigsartiklarna för vissa brott stadgas, med denna lagförändring icke varit
åsyftadt att bereda den brottslige en lindrigare bestraffning, utan endast en
sådan, som i anseende Lill det om spöstraffet rådande begrepp vore att betrakta
såsom mindre vanärande för militärståndet; och förmentes alltså prygel
i afseende på arten böra skattas lika med spö. Att spö och prygel åter
vore ansedda svårare, än fängelse vid vatten och bröd, följde af grunderna i
5 kap. Straffbalken; hvarförutan vid Öfverdomstolarna dagligen förekomme ansökningar
om spöstraffs förvandling till fängelse vid vatten och bröd, samt
särskildt hos Krigshofrätten om prygels förvandling till nämnde slags fängelse,
då deremot troligen ej funnes exempel derpå, att förvandling af fängelse vid
vatten och bröd till spö eller prygel någonsin blifvit begärd. När nu det fall
inträffade, att påföljd i ena bot borde bestämmas för brottsligheter, hvaraf
någon del, enligt allmänna lagen, kunde försonas med penningeböter, de der
vid bristande tillgång nu mera, jemlikt 1841 års Kongl. Förordning, alltid
108
böra Förvandlas till fängelse vid vallen och bröd, men en annan del äler
vore belagd med prygelstraff, samt med skäl kunde i fråga sättas, huruvida
detta senare bör användas vid bestämmandet af bestraffning i ena Ibot å särskilda
förbrytelser, af hvilka någondera skall efier allmän lag bestraffas; syntes
följaktligen ej annan utväg vara alt tillgå, än att, enligt grunderna uti
78 § af 14 kap. krigsartiklarna, spöstraffet, i hvars ställe prygel endast vilkorligen
tillkommit, borde antagas såsom det, hvartill den brottslige gjort sig
i ena> bot förfallen, helst det uti 1812 års kongl. Cirkulär gifna stadgande om
de fall, då spöstraffet är i krigsartiklarna afskalfadt, icke kunde upphäfva de
i 11 punkten af 1807 års kongl. Förklaring lagde grunder för olika straffs
förvandling till ett enda, samt 1841 års kongl Förordning, hvilken efter
stadgandet om böters förvandling endast till fängelse vid vatten och bröd uttryckligen
förklarar någon ändring icke vara derigenom gjord i hvad 11 punkten
af 1807 års kongl. Förklaring föreskrifver angående uträkning och förvandling
af olika bestraffningar lill ett slags straff, således icke vore på här i fråga
varande fall tillämplig.
Om det nu borde antagas, att prygelstraffel är svårare än fängelse vid
vatten och bröd, och att, der det förra ej är användbart, spöstraff i stället
bör inträda; så ansåges skäl vara för band att, i fall af ofvannämnde beskaffenhet,
detta senare straff, såsom svårast, borde till åtlydnad af 1807 års
kongl. Förklaring den brottslige ådömas, men icke fängelse vid vatten och
bröd. Och hade denna åsigt blifvit bekräftad deraf, att Kongl. Majrt genom
Nådigt Utslag den 29 April 1848 uti likartadt fall förklarat en till andra
resan stöld, rymning och munderingspersedlars förskingring förvunnen person
skyldig att straffas med spö, ehuru han af Nåd undsluppit detta straffs fullbordan.
Då imedlertid, i anseende lill den i lagstiftningen sedan längre lid rådande
grundsats, att mer och iner undvika spöstraff, det syntes kunna antagas,
att nu i fråga varande förhållande varit af lagstiftande makten förbised.t;
har fråga blifvit framställd, om icke en med nämnde grundsats öfverensstämmande
förändring af gällande lag borde äga ruin, hvarigenom vid böters och
prygelstraffs sammanläggande i de fall, der böterne blifvit efter allmän lag
adomda och borde till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, det senare
straffet förklarades böra i ena bot användas.
Detta förslag har jag deslomindre bordt underlåta att hos R. H. Ständer
föredraga, som jag for min del instämmer i den tankan, att spöstraffets användande
ej mera är lämpligt i de händelser, för hvilka det i Krigsartiklarna
109
befi lines afskaffadt genom 1812 års kongl. Cirkulär. Deremot kan jag icke antaga
föreställningen om prygelstraffet, såsom lindrigare än fängelse viel vallen
och bröd, och följaktligen ej heller tillstyrka, att förvandlingen till det senare
äger mm, när böter, i vatten och bröd förvandlade, skola med prygel sammanläggas.
Då t ver tom otvifvelaktig! är, alt det förra eller fängelset vid vatten
och bröd skulle, såsom lindrigare, af den sak fa lide väljas framför prygelslraffet,
i händelse valet blefve honom lemnadl; måste ock häraf följa, att en
brottsling, som gjoi t sig skyldig till prygel, men visste, att i händelse han
föröfvade äfven ett sådant brott, som vore belagdt med penningeböter, lian
vid dessas sammanläggning med prygel linge båda straffen i ena bot förvandlade
till fängelse vid vatten och bröd,, skulle finna sig frestad att genom dylik
ytterligare brottslighet bereda sig ett lindrigare straff. Som nu lill prygelstraffets
undvikande, vid den i fråga varande förvandlingen, någon annan
anledning ej blifvit uppgifven, än att böter, ådömda efter allmän lag, ej borde
förvandlas i en art af kroppsstraff, hvilken endast i krigslagarna förekommer,
men jag vid denna betänklighet, i fråga örn en lagförändi ing, ej kunnat
fästa den vigt, alt jag derföre bordt tillstyrka ett alldeles olämpligt bestraffningssätt,
hvars verkan skulle komma att strida mot strafflagarnes ändamål
och föranleda till nya brott; så har jag stannat vid den tankan, att af de
i fråga varande straffen icke fängelset vid vatten och bröd, ulan prygelstraffet,
såsom det svårare, bör förklaras vara det, hvartill böterne vid här i fråga
varande förhållande böra förvandlas.
Såsom en uppenbar origlighet lärer det böra betraktas, alt då, enligt den
i kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 om ändring i 5 kap. 4 § Straffbalken
stadgade allmänna tariff för böters förvandling vid vatten och bröd,
det belopp af böter, som svarar mot nio par spö, eller 27 daler, skall i vatten
och bröd förvandlas till nio dagar, samma belopp af spö, stadgadt för
olofligt innehafvande af dyrk, förklaras genom en annan kongl. Förordning,
äfvenledes utgifven den 10 Juni 1841, motsvara tolf dagars fängelse vid
vatten och bröd. Den sålunda befintliga olikheten uti dessa båda, af Konung
och Ständer beslutna förordningar har sannolikt härrört deraf, att den tariff
eller så kallade tabell, som åtföljer den förra och hvari för hvarje dags tillökning
i fängelsetiden vid vatten och bröd utsättes det ökade bötesbelopp,
som deremot svarar, ännu icke varit upprättad, när Förordningen om bestraffning
för dyrks innehafvande redigerades, och att i denna således lids--
110
längden af fängelse vid vatten och bröd kom att utsättas efter Stiaffbaikens
5 kap. 4 §, i dess ursprungliga lydelse, hvilken imellan åtta och tolf dagars
fängelsetid icke innehåller någon afdelning, och således stadgar tolf dagars tid
för böter ifrån 25 till 40 daler.
I tillämpningen har denna olikhet vållat tvekan, huruvida det allmänna
och lindrigare stadgandet borde gälla framför den om ett särskildt brott gifna
speciella föreskriften; och då Kongl. Maj:Is Högste Domstol icke lärer tilltrott
sig att afhjelpa ovissheten genom en förklaring; har jag ansett min pligt vara
att anmärka förhållandet, på det nödig rättelse må kunna i lagstiftningsväg
vidtagas.
Uti min embetsberättelse för år 1848 (sid. 77 o. följ.) upptages förloppet
af ett förslag, som blifvit af Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar
ingifvet till Herr Justitia Stasministern, om förändring af föreskrifterna
angående de enligt 5 och 6 §§ i Kongl. Kungörelsen den 25 Oktober
1839 inkommande fångförteckningar; öfver hvilket förslag Kongl. Maj:t genom
Nådig Skrifvelse den 13 Mars 1849 meddelat Dess beslut, efter det så väl
Herr Justitia Kantsleren som jag blifvit i ämnet hörde.
Derefter bar Fångvårdsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 26 November
1849, med åberopande af nyssnämnde Nådiga Skrifvelse, såsom medgifvande,
att de långförteckningar, hvilka enligt ornförmälle §§ af 1839 ars
Kongl. Kungörelse skolat till Herr Justitiä Statsministern, Justitia Kantsleren
och Rikets Ständers Justitiä Ombudsman i särskilda exemplar afgilvas, dels
halfårsvis från korrektionsfängelserna och dels månadlligen från straffängelserna,
finge derefter afgifvas endast i ett exemplar tili gemensamt begagnande
för nämnde embetsmäns expeditioner, hemställt, det Kongl. Majit jemväl
måtte täckas, ej mindre för beredande af lindring i besväret för de tjenstemän
och betjente, hvilka det åligger att upprätta de förteckningar, som enligt 2,
3 och 4 §§ i 1839 års Nådiga Kungörelse skola från ransaknings-, polis- och
bysättningsfängelserna afgifvas, än äfven till besparing i kostnaden för papper
och tryckning, i Nåder tillåta, att samma förteckningar finge hädanefter upprättas
och afgifvas endast i ett exemplar; hvarjemte Styrelsen i underdånighet
föreslagit, att af de blanketter till i fråga varande fångförteckningar, som hos
Styrelsen tryckas, för att vederbörande tillhandahållas, måtte få utdelas erforderligt
antal jemväl för stads- och häradshäktena, i likhet med hvad för
läns- och kronohäktena 1111 äger rum.
lil
Del af Juslitiiikantslersembetel i delta ämne, på nådig befallning, afgifna
underdåniga jllrande, hvaröfver genom nådig remiss den 9 sistlidne Januari
äfven milt underdåniga utlåtande blifvit inlordradt, innehöll, att då de
i 2 <5 af 1839 års Kongl. Kungörelse ornförrnälta fångförleckningar skola undergå
granskning ej mindre bos vederbörande Hofrätt., dil alla tre exemplaren
först insändas, än ock hos JustitiäKantsleren och JuslitiäOmbudsmannen, som
i sådant afseende från Hofrätten erhålla hvar sitt exemplar af dessa förteckningar,
men hvarken JustitiäKantsleren eller Hofrätten kunde undvara dem
tilldelade exemplar, för att meddelas JustiliäOmbudsmansembetet, enär det
vid granskningen af dessa fångförteckningar vore nödigt att hafva tillgång till
sådana för flera år tillbaka, och samma förteckningar dessutom alltid måste
vara tillgängliga för meddelande af äskade upplysningar rörande häktade personer,
på hvilka upplysningars skyndsama erhållande anhängiga ärenders oafbrulna
handläggning ofta vore beroende; ansåge JustitiäKanslersembetet någon
minskning i det antal exemplar af i fråga varande fångförteckningar, som för
närvarande afgifves, icke lämpligen böra äga rum; hvadan den föreslagna förändi
ingen beträffande de i 2 § af 1839 års Kongl. Kungörelse omförmälte
fångfoi teckningar ej kunde tillstyrkas; likasom förändringen afstyrktes i afseende
på de förteckningar, som omnämnas i 3 §, då för granskning af dessa
förteckningar, hvaraf blott tvenne exemplar afgifvas, nemligen ett till JustitiäKantsleren
och ett till JuslitiäOmbudsmannen, jemväl erfordrades tillgång till
de aldie; hvaremot beträffande de i 4 § af Kongl. Kungörelsen omnämnde
förteckningar Öfver för gäld bysatte personer, ej något vore att erinra dervid,
att i fråga om dessa förteckningars utskrifvande och aflemnande finge förfaras
på samma sätt, som i afseende å de i 5 och 6 §§ (öreskrifna förteckningar nu
mera uti Kongl. Brefvet den 13 Mars 1849 funnes stadgadt.
Uti mitt underdåniga utlåtande anmärkte jag först en i Fångvårdsstyrelsens
underdåniga skrifvelse förelupen origtig uppgift om innehållet af 1849 års
Nådiga Skrifvelse, såsom skulle äfven de månadlligen från straffangelserna afgående
rapporter vara inbegripna bland de förteckningar, hvilkas afgifvande
endast i ett exemplar Kongl. Maj:t i Nåder medgifvit, ehuru om dessa rapporter
då ej ens fråga varit af Fångvårdsstyrelsen vackt, utan endast om halfårsförteckningarna
från allmänna arbets- och korrektions-inrättningarna samt de
förteckningar å straffångar, som för hvarje år till de i fråga varande Expeditionerna
insändas; och vore Fångvårdsstyrelsens förslag så äfven upptaget
och bifallet uti meranämnde nådiga Skrifvelse.
112
Likasom förra gången, bestridde jag afven nu bifall till förslaget, så vidt
det handlade om annat, än de först år 1831 påbudna årsberättelserna från
straffängelse!'. Dessa, såsom icke befintliga vid utfärdandet af 1880 års Justitia
Ombudsmans instruktion, vore ej heller inbegiipna under de fånglistor,
hvilka enligt denna böra till Justitia Ombudsmannen insändas, så beskaffade
som de, hvilka Justitia Kantsleren tillsändas; och deras försvinnande innebure
således ej heller en förändring i den rätt till fånglistors erhållande, som jag
var skyldig alt i underdånighet förfäkta. Deremot faun jag mig icke hafva
rätt att eftergifva anspråket på någon annan ari af fångförteckningar, så vida
de öfriga funnits före 1830 års instruktion och följaktligen vöre deri afsedda.
Jag instämde med JustiliäKaulslersembetel angående olägenheterna at
den begärda ändringen, hvad vissa slag af dessa förteckningar angick; men
iag ansåg mig böra utsträcka mitt underdåniga bestridande till dem alla, enär
I O Ö O > < O ^
jag trodde JustitiäOmbudsmaus instruktionen, i hvars stiftande Rikets Ständer
deltagit, icke ulan deras bifall kunna ändras; och jag kunde lika litet
medgifva, att någon art af fångförteckningar, hvilka ännu förtid re att komma
mig tillhanda, firine upphöra att. till R. S. Just. Ombudsman insändas, som
att aflemnandet af dem allesammans skulle, genom bifall till Fångvårdsstyrelsens
ansökning, upphöra. Denna underdåniga ansökning afsåge endast besväret
för de tjenstemän och betjente, hvilka förleckningarnes upprättande
åligger, samt kostnaderna för papper och tryckning. Men af detta skäl, i lall
det gällde, skulle hela besväret med fåugibrteckningais upprättande kunna
besparas, då det likväl utan tvifvel gåfves ett giltigt motif, hvarföre sådana
förteckningar en gång blifvit påbudna och hvarföre sedermera är förordnad!,
att de skola komma ej blott Kongl. Maj:ts Justitia Kanister, utan ock deli
embetsman tillhanda, ät hvilken af Rikets Ständer uppdrages tillsyn olver
embetsförvallning i allmänhet och fångvård i synnerhet. Detta motif antyddes
korteligen redan uti Kongl. Brefvet den 6 Mars 1788, att bestå uti förekommande
så väl af brottsliga personers lidande utöfver lagen genom ett långvarigt
fängelse, som af den dryga kostnad, statsverket till fångförtäring måste
vidkännas; och intetdera af dessa skäl hade i senare tider förlorat sin vigt
och betydelse. Omsorgen att förekomma äfven brottsliga personers lidande
utöfver lagei! genom långvarigt fängelse bade nu mera uttalat sig i Konungs
och Ständers gemensama förordnande, ätt förteckningarna öfver fångar ej
skola stanna hos Regeringens Embetsman allena, utan undergå granskning a t
hela den offentliga äklagaremaklen, sådan den utöfvas ej mindre å Konungens,
än å Sländernes vägnar.
Jag
113
Jag erinrade, att denna granskning är det mödosamaste af de göromål,
som åklagaremakten tillhöra, men förklarade, att om den oek vore än mera
betungande och tråkig än den är, jag dock icke skulle deraf förledas att önska
mig derifrån befriad. De täta anmärkningar, hvartill den föranledde,
vore icke alltid obetydliga. Det vore ej ens sällsynt, att dessa anmärkningar
slutades med ansvarspåföljd för domare och tjenstemän. Då sådant nu vore
förhållandet, under den llerfaldiga och allvarsama kontroll, fångförteckningarne
i så lång tid undergått och fortfara att undergå; ville häraf naturligen
följa, att kontrollen ej kunde vara öfverflödig, och att den förvaltning, som
nu så ofta gåfve anledning till grundade anmärkningar, tvifvelsutan skulle än
mera förtjena dem, i fall ingen anmärkning gjordes.
Slutligen upprepade jag min öfvertygelse, att det tillkomme Rikets Ständer
att bifalla eller afslå den lagförändring, som var i fråga. Jag insåg icke,
huru denna Ständernes rätt skulle tillintetgöras, så vida det ej kunde ske
med den lätt funna anmärkning, att ordalagen i 17 § af Just. Omb. instruktionen
efterlefdes, när till Just. Ombudsmannen insändes ”så beskaffade fång”listor
som de, hvilka Just. Kantsleren tillsändas”, ehvad dessa vore många
eller få. Då häraf skulle följa, att genom ett ekonomiskt förordnande af Kongl.
Majit kunde tillintetgöras hela betydelsen af det förbehåll, hvarigenom Ständerne
med Konungens bifall bestämt den största och vigtigaste delen af sin
Justitiä Ombudsmans verkningskrets; har jag icke funnit i fråga varande 17
§ kunna hafva något annat förnuftigt ordaförstånd, än att fånglistorne, så beskaffade
de voro, när instruktionen stiftades, skola fortfara att insändas till
Just. Ombudsmannen, om än Kongl. Majit skulle i Nåder förordna, att deras
insändande till Just. Kantsleren alldeles upphörde.
Kongl. Majits nådiga beslut i detta ämne är mig meddeladt genom Nådig
Skrifvelse af den 5 sistlidne Februari, af innehåll, att Kongl. Majit, med afseende
på hvad dels JustitiäKantslersembetet och dels jag i underdånighet anfört,
deraf behofvet af de i fråga varande fångförteckningarnes aflernnande i
lika antal exemplar som hiLtills blifvit ådagalagdt, icke funnit skäl lemna bifall
till den af Fångvårdsstyrelsen gjorda hemställan om samma förteckningars
afgifvande i blott ett exemplar; hvaremot Styrelsens underdåniga framställning,
att af tryckta blanketter till fångförteckningar må få utdelas erforderligt antal
exemplar äfven för stads- och häradshäktena, blefve af Kongl. Majit i Nåder
bifallen.
Just.-Ombudsmans Emb.-Berältelse till 1850 års riksdag.
15
114
Den likaledes uti 1848 års berättelse (sid. 59 o. följ.) upptagna, hos
Kongl. Maj:t af mig gjorda underdåniga hemställan, om rätta förståndet och
tillämpningen af gällande författningars föreskrifter angående sättet att förfara
vid ombyte af arrendatorer å kungsgårdar och andra under statens disposition
stående kronans landtegendomar, har nu mera, efter det Kongl. Kammarcollegium
deröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, kommit under Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, och det i ämnet fattade beslut blifvit bemälte Kongl.
Collegium meddeladt. uti Nådig Skrifvelse den 4 sistlidne Maj af innehåll, att
vid inträffande arrendeledighet å kungsgårdar eller andra, till utarrendering
för Kronans räkning genom Kongl. Collegii försorg afsedda lägenheter vederbörande
Länsslyrelser vid den tid och i den ordning, gällande författningar
stadga, samt utan särkild föreskrift från Kongl. Collegium, böra vidtaga de i
och för kungsgårdarnes eller lägenheternes förnyade utarrendering uti författningarna
anbefallda förberedande åtgärder, och dei’efter i sammanhang med
fullgörandet af hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 17 Juli 1847 innehåller
angående uppgörande af förslag till maximi- och minimi-arrendebelopp
jemte yttrande om varande arrendatorns eller hans hustrus och barns
rätt att arrendet bibehålla, jemväl afgifva förslag till arrendekontrakt, äfvensom
göra de framställningar i öfrigt, som med afseende å utarrenderingen
kunna finnas erforderliga; dock att derest fråga uppstår om lägenhetens indelning
i lotter, Länsstyrelserne, enär så beskaffad indelning genom landtmätare
är förenad med kostnader, skola inhämta Kongl. Collegii föreskrift, innan någon
åtgärd i omförmälte hänseende af dem vidtages.
Härmed har jag slutat, hvad jag haft att framställa i lagstiftningsfrågor;
och jag öfvergå!- till
IjatfsHipninyen.
Den är det vigtigaste, tror jag, sjelfva lagreformen icke undantagen —
utan att jag derföre i minsta måtto misskänner behofvet af lagarnes förbättring.
Denna är ett vilkor för samhällets välgång; och af ingen, som behjertar
dess angelägenheter, kan det således dragas i tvifvelsmål, af hvad vigt
det är, att de förslag, som göras till en sådan förbättring, må vara ändamålsenliga.
Den omtänksame medborgaren fruktar ej blott att förlora det
115
goda, sora finnes i lagarna, tilldess lian vet, att lian utbyter det mot ett
bättre. Ej ens sjelfva felen oell olägenheterna vill han se afhulpna förr, än
lian är fri från farhågan, att derigenom ännu svårare uppkomma.
Men hvad vigt som än må fästas vid lagreformen; lagskipningen är dock
af högre vigt. Dess företräde är af enahanda art, som sedeförädlingens företräde
framför all annan mensklig odling. Så mycket som dygd och goda seder
öfverträffa allt annat godt i lifvet, så mycket högre står rättvisans helgd
än allt annat godt i samhället. Derföre heter det ock med rätta, att god domare
är bättre än god lag — icke att han skall döma bättre, än lagen vill;
men om än lagen icke vore god; så är dock dess efterlefnad bättre, än den
bästa lag, som icke efterlefves.
Hvarken är lagen till något gagn, om den icke följes, eller kan man
dessförutan göra sig rätt klart begrepp om dess förtjenster eller brister.
Sjelfva begreppen om frihet och om sättet att befrämja henne vore icke
så mycken tvist underkastade, om en hvar af de tvistande insåge, att frihet
utan laglydnad är omöjlig; att ingen är fri, om ej alle vidkännas lagens tvång.
Hvarken njuter man af det bäst inrättade samhälle, vare sig frihet eller annan
fördel, eller inser och skattar man hela inrättningens värde, om icke dess
lagar med kraft och upplysning handhafvas.
De redan af mig granskade fall, i hvilka jag funnit fäderneslandets högsta
lagskipning hafva gifvit anledning till betydligare anmärkningar, äro hittills alltför
få, att kunna sammanlagde utgöra grund för ett omdöme om hela lagskipningens
tillstånd. Under förutsättning, att anmärkningarne ej kunna undaurödjas,
återstår dock att veta, huru de anmärkta fallen förhålla sig till behandlingen
af hela flertalet bland de ärenden, som varit föremål för lagskipningen,
för att kunna sluta till karakteren af dennas verksamhet. Men om
än en sådan slutledning ej kan blifva annat än vilkorlig, så länge de granskade
fallen endast äro få; den låter dock åtminstone icke alldeles undertrycka
sig; och från en blott vilkorlig förutsättning, att misstag af den art, som anmärkningarne
förebragt, inginge i karakteren af högsta lagskipningen, uppkommer
redan behofvet att undersöka, huruvida sjelfva inrättningarne må hafva
skuld i de klandrade företeelserna. Vissa iakttagelser i detta ämne hafva
synts mig böra i all händelse förutgå.
I afseende på måttet af arbete befinna sig Högsta Domstolens Ledamöter
icke i den belägenhet, som tjensten rätteligen erfordrar. Tjenstgöringstiden
116
för hvardera öfverhufvud utgör väl icke mer än sju månader om året, och således
saknas icke nödig ledighetstid; men arbetet går deremot oupphörligen
med för mycken brådska, och under de sju månader, hvarje Ledamot är
tjenstgörande, öfverhopas han af mer arbete, än som tillbörligen kan skötas.
Föredragningarne i Högsta Domstolen upptaga förmiddagarna och vanligen en
eftermiddag i veckan; och mängden af förekommande ärenden är sådan, att
besluten måste i de flesta af dem, som anses mindre vigtiga, fattas i största
hast. Handlingars läsning i de öfriga lemnar tillräcklig sysselsättning för
den tid, som af domstolssammankomsterna icke upptages. Göromålens mängd
är i tilltagande; och äfven utan förändring af nu gällande vilkor för Högsta
Domstolens anlitande, måste ofördröjligen den tid inträffa, då ej ens brådska
och öfveransträngning förslå till göromålens medhinnande. Endast genom
denna brådska lärer det imedlertid kunna förklaras, att öfverläggningarne så
ofta stanna vid delade meningar äfven i ämnen, hvaröfver de skulle tyckas
böra kunna förena sig. Ofelbart komme också detta, vid genomförda allvarliga
öfverläggningar, alt i vida flera fall inträffa; och uppenbart lärer vara, att
böttre domar borde deraf blifva frukten. Utan nödigt tidsutrymme är dock
detta icke möjligt.
Utan förökadt antal af ledamöter kunna denna menliga brådska i arbetet
och denna utsigt för en nära framtid icke undvikas; ty det kan ej ske annorlunda,
än att Domstolen arbetar i två afdelningar. Från 12 till 18 behöfver
ledamöternes antal för detta ändamål ökas. Om då hvardera afdelningen
arbetar med sju ledamöter; så komma fyra att skiftevis njuta ledighet
året om. Under sex månader af året kan dessutom en afdelning skiftevis
vara ledig, hvarigenom nio arbetsmånader belöpa på hvardera afdelningen.
Fördelas då dessa nio månader på nio ledamöter, likasom nu tolf månader på
tolf, af hvilka i båda fallen endast sju på en gång göra tjenst; så blifva hvarderas
arbetsmånader sju, eller lika många, som de nu äro; men summan af
begge afdelningarnes arbetstider, nio månader för hvardera, blir hälften större,
än den nu är. Af de sexmånader, då blott en afdelning sitter, och som kunna
väljas imellan medlet af April och medlet af Oktober, tillfalla då tre lediga
månader hvardera afdelningen. Här ofvan är redan anmärkt, huru jag tror
arbetet kunna imellan afdelningarna så fördelas efter ämnen, att mål af samma
slag icke komma att af olika afdelningar behandlas.
Men en sådan förändring är ensam icke tillräcklig att försätta Högsta
Domstolen i det skick, der uppfyllandet af dess bestämmelse kan påräknas.
Det ligger nemligen för öfrigt i sjelfva de till lagskipningen hörande inrätt
-
117
ningar ett grundfel, som motarbetar ändamålsenliga befordringar lill de högsta
domareplatserna, som vållar, att dessa befordringar måste oftare misslyckas,
än under gynnsamäre omständigheter borde kunna inträffa.
Värdige kandidater till dessa platser äro endast de förnämste bland dem,
som utmärkt sig i egenskap af domare eller rättslärde. Att desse må kunna
uppsökas och anställas, det bör, så vidt möjligt är, vara att påräkna. Men
hvad härtill erfordras, visar sig icke hafva kommit i betraktande under utvicklingen
af vår domstolsorganisation eller dermed sammanhängande inrättningar.
Jag liar förut antydt den menliga inflytelse på lagskipningen, som de
högre domstolarnes alltför knappa aflöning måste utöfva. Jag har anmärkt,
att när, i följd af lönevilkoren, ledamotskapet i öfverrätter eller till och med
Högsta Domstolen ej kan utan försakelse emottagas framför lägre domareplatser
eller enskilda befattningar, det också icke kan väntas, att den öfverlägsna
förmågan inom domarepersonalen skall komma på sin plats. Det är detta
hinder, som måste undanrödjas, derest icke den vigtigaste af all förbättring i
domareväsendet skall förblifva omöjlig. Min tanka härom bör nu närmare utvicklas
och redovisas.
Sannolikt har kraften af ett så materielt medel, som det här antydda,
för andliga förmögenheters försättande inom kretsen af deras tillbörliga verksamhet
hittills ej ens kommit i nog allvarligt betraktande; men ännu mindre
torde man hafva eftersinna! vigten af detta medels inflytande på sjelfva utvicklingen
af dessa andliga förmögenheter. Under det man sysselsatt sig med
de föregående kunskapsprofven, såsom nödvändiga att förhöja skickligheten hos
blifvande tjenstemän, och tyckes hafva väntat sig allt af dylika prof, torde
man knappast hafva föreställt sig, huru mycket af ändamålet som kunnat
vinnas genom det i fråga varande indirekta medlet och som följaktligen genom
dess åsidosättande gått förloradt. Bristen på förberedande bildning före
inträdet i tjenst må erkännas vara huru menlig som helst; så uppkommer
dock säkerligen ännu större skada deraf, att under tjenstens förrättande och
framstegen på tjenstemannabanan den täflan uteblifver, som är vilkoret för
skicklighetens fortgång till all den utbildning, hvaraf hon är mäktig.
På den juridiska embetsmannabana!} finnas för närvarande de flesta fördelaktiga
platser bland de lägsta. Endast få tjenster inom denna bana, och
ingen bland de högre domareplatserna, äro i detta afseende jemngoda med de
bättre domsagorna. Dessa äro derföre de, som företrädesvis sökas; och då de
i allmänhet måste tillfalla de skickligaste sökande; blir det endast undantags
-
118
vis, som sådane stanna på högre platser, och mest sällan händer, att de
sjelfve eftersträfva dem. Häraf ti lii ntetgöres den täflan, som borde lifva hela
domarepersonalen, att från lägre befattningar uppstiga till högre. På de förra
saknar skickligheten uppmuntran för sin fortgående utbildning, och saknar
bevekelsegrund för omtankan att vidare befordras.
Vore åter denna täflan lefvande, och högre domstolar således i allmänhet
rekruterades med urvalet af de skickligaste och mest förtjenta underdomare;
så tyckes det lätt att inse, huru stor vinsten måste blifva ej mindre för lägre än
för högre domstolar. Då härigenom också allt, hvad som förljente utmärkelse,
i allmänhet vore i sjelfva verket kändt såsom utmärkt; blefve både tillgången
på kompetenta kandidater för högre platser ymnigare och företrädet dem
imellan lätt att urskilja. I de flesta fall skulle förtjenst och duglighet, så
framt de eftersöktes, komma på sin plats.
Förhållandet kan deremot, under nu varande omständigheter, ej annorlunda
vara, än att den skicklighet, som finnes, dels icke sjelfmant framtränger och
begär att i högre verksamhet användas, dels äfven, i fall den kan uppsökas,
icke låter använda sig, utan ock att den rätta och högsta uppmuntran till
vidare utbildning uteblifver. Man kan ej annat vänta, så länge de bäst begåfvade
bland yngre tjenstsökande i domareväg, om ej deras företräde skall
lemnäs utan afseende, måste framför underlägsna medtäflare befordras omedelbarligen
till de fördelaktigaste tjenster, som i denna väg finnas. Dei’af blir
den oundvikliga följden, att till öfverrätternes ledamöter i allmänhet användas
endast de, som icke äga lika anspråk på tidig och fördelaktigare befordran.
Och då desse ledamöter sedermera i allmänhet äro de enda domare, som af
någon märklig fördel uppmanas att önska befordran till den så föga afundsvärda
justitiärådsbeställningen; måste deraf vidare följa — jag kan ej undanrödja
denna slutledning — att till nämnde befattning i allmänhet uppflyttas
domare, som icke genom anlagens och förtjensternes öfverlägsenhet voro ämnade
till högsta platsen.
Sjelfva den tillökning i antalet af Högsta Domstolens Ledamöter, hvilken
här blifvit bragt i förslag, har synts mig böra i sin mån bidraga att förhöja
den täflan, som hos domarepersonalen behöfver lifvas. 1 denna inlåta sig
desto färre, ju mera sällan dess högsta mål kan upphinnas. Det blir således
fördelaktigt, om det ringa antalet af de högsta domareplatserna förökas. Men
den förnämsta verkan i detta afseende skulle uppkomma genom den utväg,
som visar sig, till någon gränsbestämning för den hittills alldeles regellösa
kandidaturen till ledamotskap i Högsta Domstolen.
I
119
Det kan icke sägas, att en täflan om denna plats för närvarande äger
rum. Ingen vet sig derpå äga anspråk; och knappast kan den, på hvilken
åtankan faller, betrakta den annorlunda, än såsom en tillfällighet. Ett så
gränslöst utrymme för valen kan föga vara fördelaktigare, än den motsatta
ytterligheten, ett strängt genomfördt anciennetetssystem. Under närvarande
omständigheter är detta obegränsade utrymme den enda möjligheten. Med ett
annat aflöningssyslem kunde det deremot vara annorlunda.
Vöre ledamotskapet i öfverrätt ett föremål för underdomares önskan, och
följaktligen de skickligaste och mest förtjente underdomares befordran till ledamöter
i öfverätt sällan uteblefve; så skulle det till och med synas nära nog
oundvikligt, att ledamotsgraden i öfverrätt (med eller utan påföljande befordran
till annan beställning) blefve ett steg, som vid erhållande af ledamotskap
i Högsta Domstolen ej kunde öfverhoppas. — Icke derföre något vilkor
om anciennetet imellan dem, som vore eller varit ledamöter af öfverrätt.
Blott en så länge der fortsatt tjenstgöring, att man äfven i denna egenskap
hunnit utmärka sig. Svårigheten uppstår först vid fråga om en mätare på
utmärkelsen. Men denna svårighet är den allmänna, som ej i någon tjensteväg
uteblifver. Om och när en tillförlitlig mätare på förtjensten en gång
är funnen; skall den tvifvelsutan låta använda sig vid domares, ej mindre än
andra tjenstemäns befordran.
Imedlertid må det icke vara likgiltigt, om efter de förändringar, jag
här önskat, kandidaturen till högsta domareplatserna, ifrån alt vara dels fullkomligen
regellös och dels beröfvad alla bättre lottade domare, kunde ställas
på den fot, att hvar tredje eller hvar fjerde af öfverrätternes ledamöter (såsom
af deras nu varande antal skulle belöpa) eller blott hvar femte eller hvar
sjette (såsom efter Hofrätternes förstärkande förhållandet torde blifva) förnuftigtvis
hade att göra sig hopp att blifva ledamot af Högsta Domstolen. Ty det
kan väl icke nekas, att dermed en allvarlig täflan vore väckt hos öfverrätternes
ledamöter — välförståendes att befordringarne vore fördelaktiga så väl
från underdomare till öfverrältsledamot, som från sådan till ledamot af Högsta
Domstolen.
Det är i kostnaderna för aflöningen, sorn betänkligheten ligger. Här ofvan
är redan yttradt, hvad jag förmodar öfverrätternes nödvändiga förstärkande
och deras ledamöters tillbörliga aflönande kräfva. Den förstärkning af
Högsta Domstolen, jag här satt i fråga, skulle, med den löneförhöjning, som
dessutom är nödvändig, i stället för nu varande anslag medföra ett behof af:
120
18 Justitiärådslöner å 6000 R:dr banco  108,000: — —
12 Revisionssekreterarelöner ä 3000
36,000: — —
10 Protokollssekreterarelöner å 2000
20,000: — —
utom 12 Kantslisters och 12 Kopisters aflöning, enär dessas antal ej kan vara
mindre än föredragandernes. Tillökningen i dessa utgiftsposter blefve således
något mindre, än hvad Hofrätternes reformerande, enligt här ofvan uppgjorda
beräkning, skulle kräfva.
Äro dessa tillökningar, tillsammans ett par hundrade tusende riksdaler, i
justitiestatens anslagssumma ovilkorligen afskränkande; då visar sig för mig
icke någon utväg. Ej blott all tanka på möjlig förbättring aflägsnar sig då,
utan en fortgående försämring synes förestå. Säkerligen är det närvarande tillståndet
det bästa, som under förevarande omständigheter kan erhållas. Men
länge skall det icke bibehålla sig oförändradt, då göromålen, långt ifrån att
minskas, oundvikligen allt framgent måste ökas — äfven utan att, enligt lagförslaget,
vägen till högsta instantsens anlitande befrias från alla binder.
Det nu beskrifna befordringsväsende är icke bygdt på den bär ofvan
uppgjorda plan till de två första instantsernes sammansmältande. Af det förras
fördelar bibehåller sig, i fall den senare antages, icke någon annan fullständig,
än motifverne att eftersträfva högsta domareplatsen Den då mycket utvidgade
kretsen för kandidaturen till denna plats skulle blifva en mindre olägenhet
än den, att medlersta instantsen och med densamma äfven täflan om
dess platsers erhållande försvunne. Men om ock denna fördel ej kan fullt ersättas;
åtminstone synes en ej ringa vinst ligga deruti, att icke, såsom nu, de bättre
ämnena utgallras till lägre befattningar, vid hvilka deras fördel sedan bjuder
dem att qvarstanna. Dessutom återstår mig det hoppet, att uti den tjenstgöring,
planen åsyftar, skulle finnas nya och verksama motifver till de bättre
och de mera utmärkta anlagens utvickling, i sin mån ersättande de uppmuntringar,
som från förväntade fördelar hämtas. — Men om ock i förevarande
afseende valet imellan de båda i fråga bragta reformerna skulle blifva brydsamt;
så har jag blott destomindre bordt tveka att framlägga dem båda. Utsigten
tilljframgång torde i allt fall ej för den ena vara ljusare, än för den
andra. De genomgripande förändringarne i den ena, änskönt ledande till besparing,
och de stora kostnaderne i den andra komma sannolikt att framställa
mer än tillräckliga betänkligheter.
Hvad
121
Hvad fog imedlertid nationen må äga till belåtenhet med det varande
tillståndet, är den stora föreliggande frågan, den, lill hvars besvarande jag i
föregående berättelser sökt upphämta några för hand varande faktiska materialier.
Jag har redan anmärkt, att omdömet, sådant det på dessa kan byggas,
i anseende till deras ofullständighet, endast kan blifva vilkorligt; och då
jag går att för min del uttala ett sådant; kan min mening ej vara att hos
läsaren framkalla ett mera positift. Så vidt misstag af den beskaffenhet, jag
trott mig upptäcka, må hafva mera vanligen förekommit, är det, som förhållandet
kan derefter bedömas.
Öfver dessa misstags beskaffenhet är redan här ett omdöme fäldt, hvilket
säkerligen icke skall genom fortsatta iakttagelser förändras. ”Välmeningen”,
den skuldfria afsigten framlyser i allt. Af orena bevekelsegrulider skulle dylika
afvikelser icke ens varit möjliga. Från helt andra orsaker måste de hafva
härrört. Att denna viljans skuldfrihet tillhörer det första nödvändiga af
domarens egenskaper, derom kan ingen tvist uppstå; men ej ens hans moraliska
egenskaper äro härmed fulländade. De mäste uppenbara sig i en högre
lyftning och utbildning, som endast i ett mera abstrakt begrepp rätt uppfattas.
Att domaren måste vara oväldig, är lätt sagdt; och i bans yrke är
knappast någon så obevandrad, att han tror sig okunnig om de beståndsde
lar,
hvilka i denna domarens egenskap ingå. De olofliga bevekelsegrunder,
som utgöra väld, uppräknas i sjelfva domareeden; och ovälden består följaktligen
i frånvaro af vänskapens, ovänskapens och egennyttans förförelser. Och
likväl är det ett så långt afstånd från denna blott passifva oväld till den
sjelfsländiga kraft i viljan, hvaraf den sanna ovälden består — så långt afstånd,
som ifrån den viljelösa liknöjdheten om hvem som vinner eller förlorar,
till det sanna nitet för rättvisan.
Icke all väld är moraliskt fördömlig, så vida den moraliska halten af
hvarje handling beror af den handlandes upplysning. Det är med begreppet
om nytta, som begreppet om oväldens föremål omvexlar. Man tillåter sig
väld, der man i dess frånvaro ej ser något gagn. Rättvisan förekommer ej
alltid billig; och det är likväl så båldt, om domaren ej får vara det. För
sjelfva rättskänslan yppar sig t. ex. icke alltid med lätthet ett öfvertygande motif,
hvarföre den rikes gagnlösa rätt skall utkräfvas till den fattiges förderf —
hvarföre en sanning, om hvilken man är fullt förvissad, icke får göras gällande,
i brist af fullt bevis, då likväl de vigtigaste interessen deraf bero —
Jast.-Ombadsmans Emb.-Berdlt. Ull 1850 års riksdag. 16
122
hvarföre eu annan gång en förderflig sanning ej skall få öfverskylas Det
är icke hvarje domares lott alt i hvarje sådant fall inse det öfver all enskild
fördel upphöjda gagnet af den enda giltiga regelns efterlefnad, eller ens känna
sig tillfreds med sig sjelf, alt hafva befrämjat della gagn, med uppoffring af
det enskilda, omisskänneliga, som kunnat genom regelns öfverträdande uppkomma.
Icke k hvarje förhållande slår den sanningen lika klar, att billigheten
dock aldrig förr blir regel, än just när den blir lag; alt den ditintills,
oftast rätt svår alt utforska, lika lätt kan blifva obillig som orättvis, och således
offret åt henne lika gagnlöst, som olofligt, men att ingen vinst någonsin
uppgår mot vinsten af den lydnad, lagen ulkräfver, såsom det nödvändiga
vilkoret för helgden af allas rätt.
Felar domaren mot andra än dessa den abstrakta rättvisans bevekelsegrunder;
då finnas ej två meningar om beskaffenheten af hans felsteg; men
det är, såsom jag redan yttrat, icke om denna art deraf, som här behöfver
blifva fråga; ty den räder ej mer i svenska lagskipningen — man är ense
derom. En oegennyttig och välvillig anda är 1111 i denna lagskipning allmänt
rådande. Mig veterligen finnes bär ej mer någon domare misstänkt för falhet
— en misstanka, som likväl ännu i mannaminne icke så sällan spordes.
Omisskänneligen hafva bildning och förädling gått framåt; och hvad'som återstår
alt önska, utesluter icke tillfredsställelsen af hvad som redan är vunnet.
Men först och främst (så långt iakltagelserne räcka) återstår ännu att
lyfta oss till denna högre, ej blott passifva oväld, hvarom nyss är taladt och
sorn vittnar ej allenast om ren vilja, utan ock örn dess upplysta verksamhet
(energie). Rättvisans ide' synes knappast hafva ens i allmänhet uttagit sin
rätt; och huru litet delta ock må kunna utan allt undantag någonsin förväntas;
torde det dock icke vara en alltför svärmande förhoppning, alt härutinnan
hinna något längre, än vi hittills hunnit. Allt ankommer derpå, att
förmögenheler af högre lyftning råda i den högsta lagskipningen, sådana, som
med en ädlare kraft, än den af lös tpl u ra litet beroende, draga med sig de passifva
karaktererna — och bimotifverne (konsiderationerne) skola, om icke öfverallt
blifva overksama, åtminstone mera sällan göra sig gällande. Till den
renhet i uppsåt och den välvilja, som redan förefinnas, skall komma äfven
den lyftning af renare oväld, som ännu återstår att önska.
Sådant är det allmänna begrepp, jag kunnat göra mig om lagskipningens
tillstånd, enligt de rön, jag haft alt följa. Om dessas ofullständighet må än
en gång erinras, och om den våda af misstag, som deruti ligger. De slutledningar,
jag yågat, äro imedlertid framkallade icke blott af dessa fåtaliga
m
123
rön, utan fast mer af sjelfva reflexionen på domstolsinrältningarnes oundvikliga
verkningar. Det synes mig icke omöjligt, alt en rätt skarpsynt uppmärksamhet
härpå skulle, äfven ulan alla rön, hafva kommit till enahanda slutföljder.
Jag hoppades att icke behöfva urskulda friheten i de omdömen öfver
faktiska förhållanden, af hvilka dessa allmänna begrepp om tillståndet närmast
föranleddes. I detta hopp har jag sett mig bedragen. Att här företaga
ett sådant urskuldande, kan visserligen ådraga mig förebråelsen att hafva inlåtit
mig i en, periodiska pressen allena tillständig polemik. Men jag tror
mig icke böra låta denna förebråelse afhålla mig från ett yttrande, hvari jag
har att framlägga min tanka öfver hvad embelels rätt och pligt i detta afseende
tillhörer.
Det är mina omdömens frihet, jag har att försvara. De angå särskilda
företeelser i lagskipningen; och om de kunnat betraktas såsom sårande för
dem, hvilkas åtgärder de träffat; så har jag dock hvarken sett uppgifvas eller
vet jag sjelf med mig, att hvad jag genom dessa omdömen kunnat såra, varit
något annat, än anspråket på skicklighet. Men jag har ej kunnat förstå, huru
det vore möjligt att fredlysa della anspråk, med bibehållande af allmän granskningsrätt.
Efter det begrepp, jag i följd häraf gjort mig om omdömets frihet,
har jag trott mig kunna rent utsäga, när jag ansåg klar lag vara, utan elakt
uppsålt, öfverträdd, och äfven antyda de vådliga följder, som från fortsatta
afvikelser af enahanda art vore att befara. Så har jag likaledes tillåtit mig
att anmärka, det den enda förklaringsgrunden lill en uppenbar afvikelse från
en enskild stiftelsehandlings föreskrifter, med bibehållande af skyldig aktning
för tänkesätten hos de dömande, vore ett välment medlidande mot fattigdomen,
ti 1 lf redss Lä Icl t utan kännbar olägenhet för den rike vederparlen. Jag
trodde dessutom denna anmärkning, på samma gång den borde freda mot
otillbörliga insinuationer, också väsendtligen ingå i utvicklandet af ett sannfärdigt
begrepp om arlen af de ofullkomligheter, hvilka tillhörde karakteren
af den lagskipning, jag hade att granska. Och äfven denna anmärkning hav
jag beledsagat med en hänvisning lill de äfventyrliga följder, som från afvikelser
af enahanda beskaffenhet skulle kunna härröra.
Jag vet icke, hvarföre just dessa yttranden blifvit företrädesvis angripna,
då andra i samma berättelse finnas af icke mindre bestämdt innehåll derom,
att Högsta Domstolens förfarande stridde mot klar lag. Ej ens något af de
lall, der jag anmärkt afvikelse från lag, är annorlunda beskafiådt, än att, efter
min öfvertygelse, lagen varit klar och dess rälta förstånd otvifvelaktig!. Jag
förfäktar min rätt lill dessa yttranden; och jag förstår icke, att den kan
124
sältas i fråga annorlunda, än alt den allmänna fria yttranderätten i och med
detsamma är i fråga ställd.
Hvad mig blifvit till last fördt, är nemligen ingenting annat, än sjelfva
granskningens behörighet, d. v. s. bruket af omdömets frihet. Utan att
uppgifva något af mig begånget faktiskt misstag, eller försöka undanrödja
någon af de premisser, hvarpå de af mig fällda omdömen hvila, har man
vändt tadlet just mot dessa omdömen såsom sådana, velat i dem finna
oförrätter, änskönt på sanning grundade, betraktat dem såsom olofliga, änskönt
obestridligen rigtiga. Det är härom, som tvisten handlar.
Onekligen måste den anmärkningen, att hafva dömt emot klar lag, vara
för en domare sårande, och det i högre grad, ju högre plats domaren innehar.
Men icke blir denna anmärkning derföre alltid oloflig och förgriplig. Den
blir det, äfven om den i och för sig vore den mest befogade, derest den
framkastas i afsigt att förolämpa, eller uppställes såsom en lläck på domarens
karakter eller förfarande i allmänhet, utan tillämpning på uppgifna fel, hvari
lagstridigheten skall bestå. Men skulle all tillvitelse om olaglighet, begången
af domare, derföre vara straffbar och oloflig; då vore all kritik af domares
åtgärder, om icke alldeles omöjlig, dock åtminstone oanvändbar för alla de
fall, som mest påkallade klandret och genom hvilkas fredlysning laglig rätt
och säkerhet mest äfventyrades.
Skall nu allmän granskning vara möjlig, så mäste följaktligen gifvas en
frihet alt klandra äfven de mot klar lag stridande domslut, och ett sätt att
om deras lagstridighet utsäga sin mening, utan att göra sig saker till straffbar
förnärmelse. Men gifves härtill något ostraffligt sätt; så måste det vara
det, hvarigenom allt yttrande af ett omdöme är ostraffligt, nemligen framläggandet
af den verkliga handling, man bedömer, och omdömets inskränkande
till denna handling. På detta sätt, om eljest på något, måste det då äfven
vara, som det blir lofgifvet att bedöma domares förfarande; och vilkoret
derför är icke att undvika alla stränga omdömen, eller undvika att vidröra
fall, som påkalla sådana; utan vilkoret är, alt uppgifterne må vara sanna,
och endast omdömet fritt, men icke utsträckt till annat, än de uppgifna fallen,
icke till domarens person och handlingssätt, och icke utmärka någon
syftning att förklena eller förolämpa. Kan ett sådant sätt att granska och
bedöma lagskipning eller embetsutöfning i allmänhet förklaras olofligt och
förgripligt; då har jag gjort mig en alldeles falsk föreställning om en offentlig
yttranderätt, som skall kunna utöfva någon gagnelig kontroll öfver hvad i
125
samhället är mest angeläget alt kontrollera: allmänna ärendens förvaltning,
men deribland förnämligast lagskipningen.
Alt jag sjelf följt den regel, jag bär uppgifvit, lärer icke bestridas —
åtminstone har jag hittills icke varseblifvit det. Och om än i någon omständighet
motsagd, bar dock, mig veterligen, rigtigheten af de anmärkningar,
på hvilka jag grundat de omdömen, jag fällt, icke blifvit mött med något
annat försök till vederläggning, än som rört en och annan punkt i det ena
af de anmärkta särskilda målen; och dessa vederläggningsförsök torde väl
svårligen anses hafva undanröjt grunden för det hufvudsakliga omdömet i detta
mål. Men det torde dessutom vara föga tvist underkastadt, att omdömets
frihet, derest den skall äga rum, ej får bero af omdömets rigtighet. Det
alltid välgrundade omdömet blir svårligen någon dödligs lott; och vore det
endast detta, som friheten tillhörde; så kunde friheten väl knappast af
någon begagnas. Äfven det felande omdömet måste vara fritt, så länge det
förfar efter samma regel, efter hvilken allena äfven det välgrundade är ostraff
ligt.
Det är framför allt i detta ämne nödigt, att icke förvillas af obestämda
begrepp. Om å ena sidan det mest välgrundade omdöme, som utfaller menligt
öfver en persons karakter eller öfver en tjenstemans tjensteulöfning, är
olofligt och straffbart, när det framställes utan tillämpning på uppgifna åtgärder,
eller i skymflig och smädlig syftning; så måste å andra sidan det mest
grundfalska omdöme vara strafflöst, när det angår endast bestämda åtgärder,
och är sagdt i annan syftning, än att smäda eller skymfar
Den vigtiga skillnaden är, att i ena fallet karakteren, handlingsgrunderne,
personligheten angripas och de åhörare eiler läsare, som sätta tro till de
gjorda tillvitelserna, föranlåtas deraf alt anse den anfallne för en dålig menniska
— men alt i andra fallet honom ingenting svårare vederfares, än att
de, som tro, hvad emot honom uppgifves, betrakta honom såsom mindre
skicklig eller skarpsinnig, så framt de icke nöjas att anse honom helt enkelt
såsom för tillfället öfverraskad af ett misstag, ett förbiseende, en förvillelse,
hvaraf något tvifvelsmål för öfrigt om bans skicklighet eller rättsinnighet icke
skäligen uppkommer. Imedlertid är det utom allt tvifvel, att i ena fallet såsom
i det andra den tadlade eller klandrade oftast finner sig sårad och stundom
förolämpad. Skall detta undvikas; så måste äfven den befogade kritiken
bannlysas och, lika med smädelsen och skymfen, förklaras js t raff bar. I annat
fall måste egenkärleken lära att gifva sig tillfreds, så länge icke de moraliska
anspråken förnärmas; och man bör veta att skilja imellan de förolämpningar,
man hvarken är skyldig eller berättigad att tåla, och dem, man tager sig af
hvarje annan anledning. Ty finnér man sig af’ Idolia anmärkningar om misslag
lika förfördelad, sorn af förklenliga beskyllningar mot sin person och sitt
handlingssätt öfver hufvud; sa måste det komma deraf, att hederskänslan,
som kräfver rättmätig helgd åt rättsinnighet och karakterens värde, ej är ömtåligare,
än egenkärleken, som inbillar sig äga anspråk på ofelbarhet.
Bedrager jag mig icke i hela detta föreställningssätt om kritikens och den
offentliga yttranderättens frihet; så kan denna icke vara i fäderneslandet rnedgifven,
med mindre hvar man äger ostraffad yttra, hvad man fört mig till
last att hafva yttrat. Jag har således icke trott mig behöfva, och ej heller
försökt, alt åberopa någon åt min embetsbefattning enkom förlänad yttrandefrihet
eller granskningsrätt — endast att hvad hvar man deraf tillkom såsom
rättighet, kunde såsom ovilkorlig pligt mig i och för embetet åligga.
Skulle mig ater förmenas, hvad derutinnan står hvar och en enskild fritt; då
inser jag icke, på hvad sätt mitt åliggande kunde uppfyllas; och jag äger likväl
ej heller föreställa mig, att hvad instruktionen för min embetsutöfning
derom innehåller, är ord utan mening. Men så länge jag förbinder en mening
med dessa ord, kan jag också lika litet lyssna till det föreställningssätt,
jag jemväl sett framkastas, att min behörighet i och för den befattning, Rikets
Högloft. Ständer behagat mig uppdraga, ej skulle kunna sträcka sig vidare, än
Hufvud männens egen behörighet, hvilka det välförståendes icke tillkommer att
undersöka eller bedöma lagskipning och einbetsförvaltning i allmänhet, och
såledeles ej heller att häckla Högsta Domstolens åtgärder, hvilket dock jag
tillåtit mig. Häraf följer imedlertid icke blott, att jag bordt afhålla mig från
ett sådant häcklande, utan ock att hvarken någon åklagaremakt är mig anförtrodd
eller mig åligger att utreda lagskipningens tillstånd, emedan ingendera
af dessa befattningar kan af R. H. Ständer sjelfva utöfvas; och det följer äfven,
att Konstitutionsutskottet, såsom Deras deputerade, ej kan utföra befattningar,
till hvilka De sjelfve ej äro behörige.
Jag vet icke, hvem man kan hoppas att förvilla med så beskaffade framställningar;
men åtminstone lärer det icke lyckas med någon, som gjort sig
leda för betydelsen af en representatif samhällsförfattning, der sjelfva folkrepresentantens
uppdrag oundvikligen måste innefatta behörighet lill, hvad kommiltenterna
sjelfva icke tillkommer alt utföra. Hemligheten, lut så vara, är
den, att kommiltenterne likväl äga makt till, hvad de åt sina ombud uppdraga,
men blott icke finna lämpligt att omedelbarligen sjelfve dermed befatta
sig, och derföre afhändt sig denna befattning. I sådant fall måste förhållandet
äfven med R. II. Ständer vara enahanda, att De nemligen sjelfve
127
äga behörigheten till dessa befattningar, som de gifva i uppdrag åt sin Justitia
Ombudsman eller åt sitt Konstitutionsutskott, fastän det icke är lämpligt, att
Ständerne omedelbarligen utöfva samma befattningar; hvarföre de formligen
afsagt sig rättigheten dertill. Och da kunna således de genom grundlag och
instruktion gifna uppdragen icke på grund af deras Stiftares obehörighet tillintetgöras.
Man har icke sagt mig, huru man ville att utredningen af lagskipningens
tillstånd skulle bringas lill verkställighet, utan alt granska detta tillstånd äfven
i lagskipningens högsta instanis, eller huru en sådan granskning borde tillgå,
utan att tillåta sig omdömen öfver Högsta Domstolens åtgärder. Sjelf kan jag,
icke besvara någondera af dessa frågor; och dä jag aldraminst kunde inse, af
hvad orsak eller till hvad gagn det just skulle tillhöra utöfningen af en uttryckligen
ålagd granskningspligt, att afhålla sig från uttalande af anmärkningar
och omdömen, hvilka för öfrigt kunna af hvem som helst opåtalt yttras;
har jag ej heller kunnat tveka, hvad i detta afseende ålåg mig att göra. Men
lika litet kunde jag misskänna den gräns, som härvid borde iakttagas, och
som lika för alla är af allmän lag så utstakad, att den utan förfång af rättsbegrepp
medgifver hvarken utvidgning eller inskränkning. Ingenting annat
liar jag velat eller vågat tillåta mig, än hvad jag ansett vara inom denna
gräns hvar och en tillåtet. Jag vet icke, hvad sorn vållat, aLL man velat
finna den vara af mig öfverskriden, om det ej kommit från ren ovana vid
den offentliga kritik, hvarom fråga är.
Ty att denna, använd på lagskipningen, ännu icke här i landet gjort
stora framsteg, är en anmärkning, som föga lärer undfallit någon kännare af
vår litteratur. Också har af nämnde ovana uppkommit den följd, alt man
ännu förblandar med hvarandra de särskilda fälten för allmän granskning och
för lagligt åtal — likasom kunde man icke i en litterär eller vetenskaplig
undersökning finna en märklig (och hvarföre icke en grof?) villfarelse hafva
i lagskipningen förelupit, ulan att den, som upptäckte densamma, vore förbunden
att draga dess upphofsman för rätta, vid äfventyr att eljest icke våga
uttala sitt omdöme deröfver.
Icke allt, hvad jag inför allmänheten klandrat, har varit sådant, alt det
kunnat lagligen åtalas'3), och om annat deribland funnits, som kunnat det;
så har jag icke trott detta vara mera fredlyst derföre, att ett fritt yttrande der
-
*) För ett beslut, sorn innehåller frikännelse, kan nemligen Kongl. Maj:ts Högsta Dont
stol, enligt 101 § Regeringsformen, icke tilltalas.
128
öfver bättre behöfdes. Mea i motifveringen af detta yttrande bar jag iakttagit
den skillnad från motifveringen af en ansvarstalan, att jag anfört intet
skäl, hvarföre det anmärkta misstaget skulle läggas de dömande till last, såsom
härrörande vare sig från oförstånd, vårdslöshet eller uppsåt, men väl
anfört skäl, som undanröjde sjelfva misstankan för klandervärdt uppsåt.
Jag vågar tro, att vanan vid en oftare utöfvad så beskaffad offentlig kontroll
bör hafva något fördelaktigt inflytande på lagskipningen. Ty snart nog
måste man väl inse, alt föga annorlunda än på detta sätt de högre anspråken
kunna hos henne göras gällande, och att om detta ännu icke skett,
den bristande granskningen säkerligen har sin vigtiga del i skulden dertill.
De högre anspråken hos lagskipningen äro nemligen de, hvilkas tillfredsstäl
lande
icke kan genom åtal och straff framtvingas; och det är dessa anspråk,
som 'allmänna uppmärksamheten skall bevaka. Alt misstycka en sådan uppmärksamhet
under föregifvande, att den endast äger yrka laglig bestraffning
för hvad som är feladt, vill säga att föreställa sig, det domaren i embets
utöfning
ej vore underkastad någon annan förbindelse, än den som kan med
lagtvång ulkräfvas. Och likväl medgifves del ju vara någonting mer, som
tjenstens rätta handhafvande fordrar.
Frågan om behörigheten af den offentliga kritiken inom lagskipningens
område sammanfaller då med frågan om det allmännas rätt att fördra en
bättre lagskipning, än som endast genom farhågan för laga ansvar kan framtvingas.
Hvad som för ett sådant anspråk redan blifvit vunnet, har troligen
till en god del härflutit från denna kritiks åtminstone medgifna, om än sparsamt
utöfvade frihet. Äfven den förut icke sällan öfverklagade gröfre miss
förvaltningen
har lill ganska stor del vikit icke för åtal' och straff, men för
det allmänneligen öppnade tillfället alt gifva offentlighet åt all embetsåtgärd.
Att i den mån, en stigande upplysning kan utöfva en mera insigtsfull kontroll
öfver embets- och domareåtgärder, verkan deraf skall sträcka sig ett
steg längre och mera allmänt framkalla äfven en från större skicklighet och
sorgfällighet utgående förvaltning af domareembetet, derom synes allt skäl
till förhoppning vara för hand.
Ulan tvifvel har också denna förhoppning legat till grund för den ofta
åberopade föreskriften om ett utredande af lagskipningens tillstånd, som i
embetsberättelse!- bör inflyta, så vida lagstiftaren härmed vitsordat behofvet
af en bättre lagskipning, än som endast genom utöfning af åklagaremakten
kan lillvägabringas. Om än allt bruk af denna makt emot domare skulle en
dag
129
dag blifva öfverflödigt; så upphörde icke derföre behofvet att efterforska
lagskipningens tillstånd. Denna forskning saknar ej verkningskrets, så vida
bon icke glömer afståndet ifrån blott laglig skuldfrihet till en sannt pligtenlig
embelsutöfning, och anspråken på denna kunna ej längre åsidosättas,
när en gång deras tid är kommen. Af giltiga skäl kan deras uttalande allt
hittills hafva dröjt— försigtigheten härutinnan må visserligen icke klandras.
Men föreställde man sig, att det skulle för alltid uteblifva; då tyckes man
hvarken hafva kännt sakens natur eller bildningens för hand varande
Ståndpunkt.
Då jag, för befrämjande af mitt ändamål, bemödat mig att följa den
regel, jag för mig uppställt; har jag gjort, hvad jag förmått, för uppfyllande
af min pligt. Alt jag härmed skulle ådraga mig missnöje, har jag aldrig
kunnat tvifla. Men jag är ock öfvertygad, att missnöjet efter hand skall
stillas, i den mån vanan vid en tillbörlig kritik hinner bibringa eftersinnande
af dess nödvändighet och af skillnaden imellan dess för ali personlig
eller förklenande syftning främmande anmärkningar och de anfall på heder
och ära, hvilka man dermed ej utan djup okunnighet i ämnet förblandar —
i den mån man vänjer sig att skilja den obildade egenkärlekens anspråk på
ofelbarhet från den sanna hederskänslan, som ej kan undandraga sig pröfniugen
af sina möjliga misstag — i den mån utbytet af stridiga meningar
äfven i denna väg bildar sig till någon ting bättre, än ett utbyte af hätska
tillvitelser och rekriminationer. Och säkerligen skola härigenom äfven, så
fort omständigheterne det medgifva, misstagen blifva mera sällsynta, nit
och skicklighet växa och de strängare fordringarne hos domaren kunna mera
allmänt tillfredsställas.
Imedlertid vore det föga oväntadt, om mig till last fördes det försök,
sorn möjligen kan göras alt bringa de i fråga varande anmärkningarna under
diskussion kos R. H. Ständer vid handläggningen af min berättelse. Men om
man härmed söker bevisa, att sådana anmärkningar icke bordt af mig
göras; så framkallar man derigenom den slutföljd, att i berättelsen ej
borde finnas något, som icke kan komma under R. II. Ständers öfverläggningar;
och detta trälfar allt, hvad den innehåller, utom det, söm
angår lagförändringar. Just. Ombudsmannens berättelser skulle således icke
kunna innehålla någonting om lagskipning eller ulöfuingen af det honom
uppdragna åklagarekall. Men nödvändigheten att häröfver undvika diskusJust.
-Ombudsmans Emb.-Berält. till 1850 års riksdag. ^
130
sion är hvarken ny eller svårare, än etl sådant undvikande i hvarje ämne,
som ej får komma under R. II. Ständers öfverläggning.
I fortsättning af försöken att bidraga till utredande af lagskipningens
tillstånd har jag denna gång medhunnit att granska endast några få hos
Högsta Domstolen fattade beslut i ärenden, dem jag till en del sjelf gjort
anhängiga.
Den enligt förra berättelserna hos Kongl. Maj-.t af mig i underdånighet
väckte fråga angående det jäf mot domare, som härrörer från hans egenskap
af någondera partens vederdeloman, är af Kongl. Maj:ts Högsta Domstol nu
mera afgjord. Min underdåniga hemställan härom upplages uti min embetsberättelse
för år 1848 och innehåller de skäl, på hvilka jag ansåg en
lagförklaring i ämnet vara af nöden. Den 14 sisth Februari är till mig aflåten
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af innehåll, att som det af mig föreslagna
tillägg till 13 kap. 1 § Rättegångsbalken skulle utgöra ändring i samma
lagrum, detta tillägg ej kunde såsom lagförklaring meddelas.
Af detta nådiga beslut följer, att lagens mening icke af Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol anses öfverensstämma med det begrepp, jag derom framställt.
Jag har ej kunnat antaga såsom lagens mening, att jäf, som icke
gäller mot vittne, skulle kunna gälla mot domare, utan anmärkt, hurusom,
i fall domare vore jäfvig derföre, att han under en hos honom anhängig
rättegång blefve, på någondera partens angifvelse, tilltalad för emhetsfel
eller af parten stämd i tvistemål eller för brott utom embetet, det då läge
i hvarje illvillig sakägares välbehag att göra sin domare jäfvig i hvarje fall,
der rättegången blott så länge kunde uppehållas, alt råderum vore för
stämnings utverkande. Det har icke undfallit mig, att äfven genom lagens
tillämpning i enlighet med den mening, jag sålunda deraf fattat, olägenheter
kunna uppkomma; men jag har trott dessa olägenheter icke uppväga dem,
som skulle härröra från tillämpande af en jäfslag, hvarigenom domaremakten
i alltför mångå fall kunde efter en sakägares välbehag göras overksam.
Med detta begrepp om lagens mening och grund, har jag för min del
ej kunnat tveka att anse den böra sä tillämpas, som jag i underdånighet
anhållit att få den förklarad. Då nu, i brist af en sådan förklaring, det
visat sig, att denna mening i lagskipningen icke följes, och att intet hinder
således gifves för godkännande af jäf, hvarigenom rättegångars och embetsförrättningars
fortgång kan oberäkneligen och till största mehn för rättvisan
131
uppehållas; återstår blott den ut,viig tiil olägenhetens afhjelpande, alt ärendet
blifver i egenskap af lagstiftningsfråga behandladt.
Eli annan af mig i underdånighet föreslagen lagförklaring, för hvilken
äfvenledes redovisas uti 1848 års embetsberättelse, nemligen till utvicklande
af föreskrifterna i 18 kap. 1 § Ärfdabalken om testamentsbevakning, är ej
heller beviljad; utan har jag derå fått afslag genom Nådig Skrifvelse af den
14 Februari innevarande år.
I detta ämne ansåg jag mig hafva, enligt hvad ruin i nämnde berättelse
upptagna underdåniga skrifvelse innehåller, ådagalagt, att stridiga domslut
i tvenne alldeles enahanda frågor blifvit hos Kongl. Majit fattade. Att
Kongl. Maj:ts Högste Domstol funnit denna uppgift ogrundad och uppställt
skäl till dess vederläggande, inhämtas väl icke af den till mig aflåtne nådiga
Skrifvelse^ men som härom förekommit uppgift i en tidning; så har
jag funnit mig föranlåten att underrätta mig om förhållandet; och har jag,
efter erhållen del af Högsta Domstolens den 8 Juni 1849 afgifne uuderdåniga
utlåtande i ämnet, erfarit, det Högste Domstolen, för att undanrödja
den anledning, jag till min underdåniga hemställan hämtat från de olika
grunder, som blifvit följda i de två särskilda af mig omförmälta målen,
förklarat, att ”då uti den sist eller den 17 Febr. 1847 afdömda saken, deri
”käromålet gick derpå ut att, på grund af åberopadt testamente, tillvinna
”käranderna delaktighet i besittningsrätten till åtskilliga egendomar och an”dra
dermed förenade förmåner, Högste Domstolen icke ingått i pröfning,
”huruvida testamentet vore gällande eller icke, utan allenast derföre, att de
”af käranderna öfverklagade förhållanden ansetts förenliga med innehållet af
”den handling, hvarå käromålet var bygdt, ogillat kärandernes talan; för”modades
den anledning till min hemställan, som från Högsta Domstolens
”beslut i nämnde mål blifvit sökt, böra anses icke äga rum”. — Detta yttrande
af Konungens Högsta Domstol har icke mindre fästat min uppmärksamhet,
än den stridighet imellan tvenne beslut i lika beskaffade mål, som
jag uti min underdåniga hemställan trott mig hafva alt anmärka.
I begge dessa mål hade Hofrätten dömt endast öfver anmärkningen om
bristande bevakning af de testamenten, hvarpå käromålen grundade sig.
När det ena af dessa Hofrältens beslut kom under Högsta Domstolens skärskådan
år 1843; upptogs ej heller någon ting annat till pröfning, än
denna anmärkning, hvilken af Hofrätten var gillad och äfven af Kongl.
132
Majit gillades. Men i det andra målet, det som af Högsta Domstolen afgjordes
är 1847, pröfvades en helt annan fråga, hvilken icke undergått
Hofrättens pröfning, frågan om rätta förståndet af det testamente, som Hofrätten
äfven då ansett icke vara gällande, i brist af bevakning. Det ämne
deremot, uti hvilket allena Hofrätten dömt, tvisten om bevakningen, kom
ej till Högsta Domstolens pröfning, enligt hvad utlåtandet innehåller.
Att 1847 års nådiga Dom skall så förstås, vet jag nu af detta utlåtande.
Förut gjorde jag mig annat begrepp om meningen. Jag anmärkte väl
besynnerligheten deraf, att ett ämne, hvari Hofrätten icke dömt och parterne
icke tvistat, frågan om testamentets rätta förstånd och tillämpning,
kunde hos Kongl. Majit till omedelbar pröfning upptagas; men icke föreställde
jag mig tillika, att det ämne, om hvilket allena tvisten hos Kongl.
Majit handlat, såsom det enda, hvari Hofrätten dömt, skulle utan undanrödjande
af Hofrättens beslut vara af Högsta Domstolen förbigånget. Jag såg
väl, att något beslut deröfver icke uttryckligen utsädes i Domen; men jag
föreställde mig icke annat, än att det måste implicite deruti ligga, och vara
uttrj^ckt genom sjelfva öfvergången till den hufvudsakliga fråga, om hvilken
den nådiga Domen uttryckligen talar.
Äfven enligt den föreställning, jag sålunda gjorde mig om Högsta Domstolens
i fråga varande förfarande, innefattade detsamma ett rättegångsfel af
den för mig mest oväntade art. Ty till det första nödvändiga i rättegångsordningen
har jag ansett höra, att hos högre rätt, och särdeles hos Konungens
Högsta Domstol, ej förekomma andra ämnen, än som af föregående
domstol blifvit handlagda. Endast såsom undantag tillät lagen i 3 kap. 3
§ Rättegångsbalken, att ”om Häradsrätt skutit ett eller flera mål i någon
”sak up, eller gått något alldeles förbi, Lagman då ägde makt att dem uppdaga
och döma tillika med det, som Häradsrätten afgjort, om det beqväm’diga
ske kunde’’. Detta undantag är gjordt från den allmänna regeln: ”ej
”må Lagman ransaka och döma, utan the mål, som under honom vädjade
”äro”. Om Rådstufvurätt heter det sedan i 6 kap. 1 §, att den skall rätta
sig efter det, som i 3 kap. om lagvadda saker till Lagmansrätt stadgadt är.
För Hofrätt är undantaget icke stadgadt; och hos Kongl. Maj;t kan detsamma
destomindre gälla, som enligt 30 kap. 11 § Rättegångsbalken ej ens andra
bevis få hos Konungen läggas in, än de, som i Hofrätten eller hos Underdomaren
framtedde varit, utan så är, att de sedan fundne äro eller sådane,
att de ej kunnat förr vid handen vara — ett stadgande, sorn tydligen vore
omöjligt, i fall till och med ämnet, som pröfvas, linge vara nytt.
133
N
Men om ock hos Kongl. Maj:t skulle kunna följas flen nu anförda,
särskildt för Lagmansrätt och Rådstufvurätt gifua föreskrift; så hade den
dock till förevarande fall icke varit lämplig. Hvad som här af Kongl. Maj:t
i första instants upptogs till pröfning, var icke el t i saken hos Hofrätten
uppskjutet eller förbigånget mål, utan det var sjelfva hufvudsaken,-hvilken
Hofrätten ej åtkommit att pröfva, då käromåiets ogillande hos Hofrätten
skedde endast genom bifall till en peremtorisk invändning, att det till
grund för käromålet åberopade testamente ej vore rätteligen hevakadt och
alltså icke gällande. I den af Kongl. Maj:t nu i hela dess vidd afgjorda
hufvudsaken hade följaktligen Hofrätten icke dömt, och den blef hos Kongl.
Maj:t omedelbarligen och i första instants upptagen och profvad, utan all
anledning af ett i lagen för andra domstolar gjordt undantag, hvilket hvarken
är någonsin lämpligt till proceduren hos Högsta Domstolen, eller afser
ett sådant förhållande, som här förekom.
Detta rättegångsfel har jag i min underdåniga skrifvelse redan antydt.
Då förutsatte jag li k väl icke, att det ämne, sorn var af Hofrätten afgjordt
och som ensamt genom tappande partens klagan kommit under Kongl. Maj:ts
skärskådan, blifvit af Högsta Domstolen lemnadt utan pröfning. Som jag
tvertom antog motsatsen häraf; så var det på denna grund, jag uppgjorde
den slutledning, att enär, i fall Hofrättens beslut angående brist i téstamen
tsbe va kningen blifvit gilladt, hufvudfrågan dermed äfven varit afgjord,
ett beslut i denna fråga hos Kongl. Maj:t ej kunde äga rum, med mindre
Hofrättens beslut rörande bevakningen blifvit ogilladt och testamentet för
gällande ansedt.
Jag förmodar, att sakkännare skola instämma i denna slutledning;
och jag kan af sjelfva Högsta Domstolens utlåtande icke öfvertygas, att
någon annan utgång, än fastställelse af Hofrättens beslut i frågan orri
bevakningen, skulle hos Kongl. Majit hafva kommit i fråga, derest Hög
ste
Domstolen funnit skäl att gilla detta Hofrättens beslut. Imedlertid har
nu genom utlåtandet Högste Domstolen åtagit sig, såsom mig synes, ännu
ett, och väl ett större, än det redan anmärkta rättegångsfelet. Det ämne,
som var af Hofrätten afgjordt och genom ändringssökande i laglig ordning
kommit under Kongl. Majits skärskådan, har blifvit lemnadt utan pröfning,
oaktadt detsamma ej var af sådan beska (Fen het, att beslutet deri kunde, såsom
origtigt tillkommet eller till saken icke hörande, kasseras. Hade det vid
pröfningen fallit; så var icke dermed den utväg stängd, som nu vidtogs,
nemligen hufvudsakens omedelbara afgörande; och hade Hofrättsbeslutet
stätt fast; så var hufvudsaken dermed afgjord — just så, som den nu omedelbarligen
bl ef det.
Föga skall någon sakkunnig öfvertygas, att detta beslut, i fall det
vid pröfning funnits välgrundadt, icke skulle blifvit uttryckligen gilladt;
och lika oväntadt lärer det förekomma, att det icke blifvit pröfvadt, innan
hufvudsaken företogs. Att det varit under öfverläggning, bevisas der
med,
att vid omröstningen en Ledamot verkligen fastställt Hofrättens beslut.
Hade denne Ledamots mening segrat; månne då dess uttryckande i
domen skulle underlåtits? Sedan saken dermed varit afgjord; hvad annat
hade då funnits att i domen införa?
När åter denna mening icke segrade; blef beslutet en motsägelse mot
1843 års dom. Att då icke utsäga det, var att spara uttrycket af denna
motsägelse, hvilken dock tvifvelsutan varit underkastad vida mindre klander,
än det anmärkta förfarandet, att pröfva, hvad som icke var anhän
gigt,
och lemna oafgjordt det ämne, som var det enda anhängiga. Och det
ena och andra hade utan tvifvel undvikits, då efter den öppet utsagda afvikelsen
från 1843 års åsigt ej mer någon anledning funnits att spara den
återförvisning till Hofrätten, som lagen och en troligen aldrig öfverträdd
praxis fordrade, när hufvudsaken, som icke var af Hofrätten pröfvad, skulle
under pröfning komma.
Sedan nu genom undanrödjandet af de stridiga domslutens tillvarelse
sjelfva erfarenhetsbeviset för det i fråga varande behofvet af lagförklaring
försvunnit; hade ock tillfälle blifvit att betrakta 1843 års beslut såsom ännu
öfverensstämmande med Högsta Domstolens tanka om lagens mening. *) Deraf
följde, att den lagförklaring, jag i underdånighet föreslagit, ej heller kunde
meddelas. Högste Domstolen fann densamma vara ”stridande icke allenast
”emot tydliga innehållet af åberopade lagens rum” (18 kap. 1 § Ärfdabalken)
”enligt hvilket hvar som testamente fått, för att deraf komma i åtnjutande,
”åligger att detsamma till bevakning inför domaren förete, utan äfven emot
”hvad vid 1845 års riksdag, i anledning af då gjordt, men ogillad t förslag
”till stadgande uti enahanda syftning, som jag förordat, af Rikets Ständer
”enhälligt blifvit yttradt och antaget, i afseende på lagens mening och til 1-  ”ämpning i denna del; och borde, såsom Högste Domstolen jemväl iakttagit,
”undantag från samma nu gällande grundsats endast tillåtas i det fall, att
”testamentsgifvaren förordnat särskild exseeutor att vidtaga de åtgärder, som
”erfordras för att bringa testamentet till verkställighet och efterlefnad.’’
*) Ehuru dermed icke förklarades, ali samina mening ej sågs i 1847 års dorn.
135
Af grunderna för min ifrågavarande underdåniga hemställan bör jag
här ingenting upprepa, enär de finnas utförde i 184-8 års embetsberättelse.
Men till vidare förklarande af hufvudargumentet, att skyldigheten till testamentes
”uppvisande inför domaren”, ehuru ålagd ”hvar och en som något
”testamente fått häfver”, likväl icke hörer till klassen af dem, vid hvilkas
uppfyllande någonting ankommer på personen, får jag uu tillägga, att om
bland liera delägare i de genom ett testamente bestämda fördelar blott endera
fält detsamma i sin hand och det för domaren uppvisar, ett ytterligare
uppvisande, verkstäldt af hvarje bland öfriga testamentstagarna särskildt,
vore onyttigt för det af lagen angifna ändamål, så vida detta inskränker sig
lill blotta offentliggörandet; och jag har häraf ej kunnat annat sluta, än att
lagens föreskrift, ehuru omfattande hvarje testamentstagare, likväl måste
anses fullgjord, när uppvisandet skett, utan afseende på personen, som det
verkställt. Jag tror således, att i lagens mening och grund ej någon anledning
till den personliga bevakningsskyldigheten gifves, derest man icke
förutsätter, att med bevakningen skulle åsyftas ett tillkännagifvande af afsigten
att testamentet begagna. Men en sådan tolkning korn me att utgöra
införande af ett helt nytt lagbud, hvartill hvarken grund eller bokstaf i
lagen föranleder.
Lagens ord fordra, att testamentstagare skall testamentet för domaren
uppvisa eller, om han ej häfver det i handom, låta domaren veta, att testamente
till honom gjordt är; men icke att han skall i någotdera fallet
underrätta domaren, huruvida han vill begagna testamentet eller icke.
I ena fallet, såsom i det andra, uttryckes endast skyldighet att underrätta
domaren om testamentets innehåll eller, i brist deraf, om dess
tillvarelse. När, i förra fallet, en testamentstagare verkställt uppvisandet,
vore samma åtgärds upprepande af flera delägare i samma testamente, såsom
blott uppvisande, en alldeles öfverflödig åtgärd. Och det andra fallet,
eller att testamentstagare ej har testamentet i handom, kan icke innefattas
under det förhållande, att annan delägare deri förut uppvisat detsamma,
emedan testamentets tillvarelse, såsom dermed redan tillkännagifven, ej
mer beliöfver tillkännagifva!;'; hvaraf följer, att ej något återstår att åtgöra
för den, som icke har testamentet i handom, d. v. s. ingen försummelse
att begå, hvarigenom hans rätt skulle förloras.
Om ett anmälande af afsigten att begagna testamentet innehåller lagen
ingenting och fäster således ej heller dervid något villkor för rättigheten
till begagnandet. Genom uppfyllande af det vilkor, som verkligen föreläg
-
136
ges, om uppvisande och derpå följande delgifvande, blir arfvinge» underrättad,
att begagnandet kan äga rum, så framt han icke inom laga lid anställer
befogadt klander; och annan underrättelse äger han icke att fordra.
Visserligen, i fall man vid testamentets personliga bevakande fäster det
vilkor, att uppvisandet eljest icke gäller till bibehållande af testamentsrätten,
kan arfvinge» då lättare genom bevakningens försummande vinna
fördelar, och om dessa vunna fördelar äfven hämta underrättelse omedelbarligen
hos bevakningsdomslolen. Men hvarken sådana fördelar eller sådana
underrättelser kunna hafva ingått i lagens afsigt; och ingalunda äro
de af nöden till bevarande af någons lagliga rätt och säkerhet. Genom elt
bevakande, sådant lagen föreskrifver, d. v. s. uppvisande, och utan personligt
åliggande till inställelse eller till yrkande pä testamentsrätten, vet arfvinge»
väl endast, hvilka testamentstagare som kunna mot honom göra anspråk,
och icke, hvilka som verkligen ämna göra det. Men om de icke
hos honom alle opåmint derom anmäla sig; så har han dock sig öppet att
genom klandertalans anställande utröna, huru härmed sig förhåller; och
någon ginare väg härtill finnes honom icke lagligen anvisad; i brist hvaraf
jag icke vet, huru en sådan lagligen kan honom af domaren beredas.
I min underdåniga hemställan har jag tillkännagifvit, att jag stödde
min tanka äfven på lagens förutgående tillämpning hos våra domstolar, der
jag ej trodde det hafva varit brukligt, att ens i minnesböckerna anteckna,
hvem som lill bevakning uppvisat ett testamente; hvaraf foijer, att han än
mindre hehoft vara testamentstagare» sjelf eller af denne försedd med något
uppdrag, utom innehafvandet af sjelfva testamentet. — Öfver denna art
af autoritet för min mening har Kongl. Maj:ts Jlögsle Domstol icke yttrat
sig, men deremot åberopat en annan uti R. H. Ständers vid 18+5 års riksdag
fattade ofvan omformälte enhälliga beslut, i anledning af en motion i
enahanda syftning, som jag förordat.
Om jag häraf bör finna det visserligen icke tillkomma mig att vidare
förorda min mening; så är jag dock fullt förvissad, att hos R. H. Ständer
intet misstycke skall väckas af den frimodighet, hvarmed jag ansett mig
förpligtad att fullända redovisningen af denna min utan framgång förfäktade
mening. — Såsom lagsliflningsämne är frågan kanhända af mindre
vigt, såvida det nu kan påräknas, att lagskipningen i detta ämne ej mer
kommer att vackla. Hade det lyckats mig att vinna den lagförklaring,
jag föreslog; så hade mitt ändamål, ”ytterligare omvexliugars förebyggande
”och
137
"och vinnande af sammahang i lagskipningen”, gålt i fullbordan äfven i afseende
pä den närvarande lagskipningens sammanhang med den förflutna
tidens, hvilket i detta ämne är af desto större vigt, som frågor om tillämpning
af äldre testamenten ej sällan förekomma, och hevakningarnes bedömande
efter andra lagskipningsåsigter, än som rådde, när bevakningarne
skedde, vållar förluster och rubbningar i påräknade rättsförhållanden, hvilka
ej mer stå att förebygga. Men detta ändamål kan genom ingen lagstiftningsåtgärd
vinnas.
Kongl. Maj:ts åberopade Nådiga Skrifvelse i ämnet, gifven den 14 sistlidne
Februari, innehåller utan argumentation endast det besked, att då 1
och 3 punkterne af mitt förslag innefattade ändring och icke förklaring af
nu gällande lag, och någon särskild förklaring i fråga om det i 2 punkten
föreslagna icke vore erforderlig, samt 4 punkten, hvaruti tillstyrktes föreskrifter
beroende och föranledde af de föregående, ej heller kunde, der
dessa icke antoges, varda godkänd, Kongl. Maj:t icke funnit skäl att till
min hemställan lemna, bifall.
Hvad som således icke i den nådiga Skrifvelse!! influtit, men likväl
torde böra lända till efterrättelse i lagskipningen, är den till Högsta Domstolens
argumentation hörande här ofvan antecknade mening, att undantag
från lagens nu gällande grundsats om hvad testamentstagare hade att vid
bevakning iakttaga endast borde tillåtas i det fall, då testamentsgifvare!!
förordnat särskild exsekutor att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att
bringa testamente till verkställighet och efterlefnad. Att särskildt anmärka
denna mening, är för lagskipningen desto mer angeläget, som man eljest
från den vid bevakningen fästade skyldighet för testamentstagare!! att göra
mer, än blott besörja om uppvisande, skulle kunna sluta, att exsekutor eller
någon genom testamentet utnämnd vore obehörig att för testamentstagare
fullborda en bevakning. Om det är nog, att testamentet blir uppvisadt,
utan att någon talan af testamentstagare!! behöfver bevakas; dä är det visserligen
också nog, att exsekutor eller hvem som helst om uppvisandet besörjer.
Skall deremot en talan bevakas, ett påstående om testamentets giltighet
eller anmälan af föresats att det begagna anses innefattadt uti bevakningen;
då vill säkerligen häraf följa, att testamentet icke kan så till sägandes
bevaka sig sjelft, såsom händelsen är, om bevakning vidtages af exsekutor,
eller i följd af något testamen tsgifvarens föranstaltande, utan uppdrag
af testamentstagare, så vida exsekutorn då, lika med hvarje annan teJust.
-Ombudsmans Emb.-BeräU. till 1850 års riksdag. 18
138
stamentstagare, endast kan bevaka, hvad honom sjelf angar, nemligen sin
egenskap af exsekutor; hvaremot, om alle andre testamentstagare försumma
bevakningen, den följd af Högsta Domstolens grundsats tyckes vara gifven,
ett exsekutorns på sjelfva testamentet grundade uppträdande för att bevara
deras rätt lika litet kan verka, som något äfven i testamentet gifvet förordnande,
hvarigenom de flisades från beväringsskyldighet, skulle kunna verka
till denna skyldighets försvinnande. Imedlertid måste nu, jemlikt Högsta
Domstolens tillkännagifna praxis, en exsekutors hevakningsåtgärd hafva denna
verkan.
Vid utgifvande af sista berättelse är redan anmält, att Kongl. Maj:t,
genom Nådigt Utslag den 14 sistlidne Februari, uppå mina underdåniga besvär
öfver Kongl. Svea Hofrätts beslut rörande yrkadt ansvar å f. d. Öfverståthållaren
m. m. Herr Friherre J. W. Sprengtporten samt Polismästaren m. m.
Herr B. C. Bergman för uraktlåtna åtgärder till hämmande af oroligheterna
i hufvudstaden den 18 och 19 Mars 1848, förklarat skäl icke vara anfördt,
som kunde verka ändring i Hofrättens öfverklagade utslag, hvars beskaffenhet
jemte innehållet af de deröfver anförda underdåniga besvären inhämtas
af nämnde berättelse.
Då Kongl. Hofrättens utslag sålunda blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder
fastställdt utan all ändring eller tillägg; äger äfven i afseende på Kongl.
Maj:ts nådiga Utslag samma anmärkning rum, som jag redan i anledning
af Hofrättens gjort, att den talan, hvaröfver blifvit dömdt, icke öfverensslämmer
med den, som jag verkligen framställt. De gifna domsluten handla
om ”förfoganden och åtgärder”, hvilkas uraktlåtande jag skulle lagt de tilltalade
till last, men ”hvilkas ändamålsenlighet och verksamhet ej varit beboende
på deras egen förmåga att förutse och beräkna möjligen inträffande
'händelser” — och jag har likväl icke lagt dem till last ens någon åtgärds
försummande, hvars verksamhet eller ändamålsenlighet erfordrat förmåga
att förutse och beräkna annat, än hvad som dels redan hade inträffat och
dels så ögonskenligen måste förväntas, att ingen förnuftig åskådare kunde
derpå t vi tia. Då i domsluten omtalas försummande af ”åtgärder som be”rodde
pä tillfälliga och vexlande infall hos en i upplopp stadd folkhop";
åsyftade deremot min talan endast sådana åtgärders försummande, hvartill
fulla skäl redan handgripligen visat sig.
139
Att ett annat beslut skulle fallit, i händelse mitt påstående blifvit
upptaget, sådant jag det framställt, är hvad jag tillåtit mig att förmoda.
Js'u ansågs detta påstående icke innefatta tillvitelse ”att hafva öfverskridit
”eller underlåtit fullgöra någon i lag eller författning bestämdt stadgad eller
”i och för tillfället särskildt meddelad föreskrift.” Huruvida sådant inträffar
på det i beslutet afsedda förhållande, måste jag lemna derhän.
Att det icke inträffar på det af mig framställda förhållande, och att det således
icke är för detta, som lag saknas, det är, hvad jag trott mig skyldig
att anmärka.
Till den underlåtenhet, hvilken eljest icke skulle strida mot någon i
lag eller författning stadgad föreskrift, hörer det af mig anmärkta förhållande,
att när, vid åtalade tillfället, folkhopens rörelser redan voro derhän
komna, att ingen tvekan mera fanns om nödvändigheten att genom militäriskt
biträde använda våld mot våld, användandet deraf på Herr Öfverståthållarens
föranstaltande likväl dröjde minst en half tima, ehuru det icke
behöft dröja två minuter. Funnes verkligen ingen lag, hvarefter en sådan
underlåtenhet borde leda till ansvar; dä kan jag ännu ej annat finna, än
att polismakten äfven i rätt många andra fall skulle ansvarsfritt kunna
försumma skyldigheter, hvilka den dock ostridigt har att iakttaga, ehuru
till dem hvarken mer eller mindre uttryckligen af lag förpligtad, än till den
nu ifrågavarande.
Jag har härvid trott mig endast behöfva förutsätta ett gifvet åliggande
för Stockholms polisstyrelse att vaka öfver lugnets och säkerhetens vidmakthållande
i hufvudstaden; och ett sådant åliggande har jag ansett innefattad!
i sjelfva begreppet af en polisstyrelse, utom det alt uttryckliga löreskrifter
derom ingalunda saknas. Men att, örn så är, försummelsen af slikt åliggande
då hör ådraga ansvar, det har jag trott vara lika tillräckligen för
detta, som för andra dylika fall, stadgadt genom de för försummelser af
Konungens Befallningshafvande städse åberopade 9 kap. 5 § Utsökningsbalken
och 1 kap. 12 § Rättegångsbalken. Dessa lagrum har Kongl. Majit
nu, lika med Hofrätten, icke ansett tillämpliga; men jag har deslomindre
kunnat undgå att finna sådant oväntadt, som jag i andra fall, der än mindre
än i detta någon bestämd laglig föreskrift varit åsidosatt, ansvar efter
håda dessa lagrum eller blott efter det senare blifvit ådörndt.
Ett år förr, än ofvanstående mål afgjordes, förekom hos Kongl. Majit
ett annat, der en sådan tillämpning skedde, af ingen större anledning, än
här, så vida 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, der ansvar stadgas för domare,
140
som fäller orätt dom, ej skall hafva mer afseende på förvaltning af allmänna
medel, än på vården om allmän säkerhet. Detta förut afgjorda mål
företer dessutom i och för sig anledningar till allmän uppmärksamhet,
hvilken ock redan blifvit på detsamma fästad genom den periodiska pressen,
så att granskningen skäligen bör sträckas något längre, än till blotta jemförelsen
imellan de båda målen.
Länsstyrelsen uti ett af de län, som lidit af missväxt år 1844, hade
erhållit undsättningsmedel till ett belopp af 86,666 R:dr 32 sk., hvilka medel
Landshöfdingen låtit tili sig i särskilda förskott anordna, för att under
hans enskilda förvaltning till ändamålet användas. Föreskrifter om sättet
för dessa medels förvaltning voro vid deras beviljande icke gifna; och
Landshöfdingen, som utbekommit dem under loppet af Mars, April, Juni,
Juli, Augusti, September och November månader 1845, hade derefter blifvit
af Landskontoret i Januari och Februari månad 1846 påmint om redovisning
af en då ännu icke använd återstod, uppgående till 18,744 R:dr
(rätteligen 19,410 R:dr); hvarefter Landshöfdingeembetet uti skrifvelse till
Kongl. Kammarrätten den 12 Februari anmält, att detta belopp funnits
icke vara af Landshöfdingen redovisadt den 10 i samma månad, då extra
inventering blifvit förrättad i Landtränteriet.' men 7,800 R:dr deraf vore
den 12 Februari af Landshöfdingen lefvererade med tillkännagifvande, att
återstoden blifvit för uppköp af undsättningsspanmål disponerad.
Sedan Advokatfiskalserobetet i Kongl. Kammarrätten, af sådan anledning,
tilltalat Landshöfdingen för åsamkad uppbördsbalance af nämnde belopp
19,410 R:dr, samt Landshöfdingeembetet för medlens utanordnande;
så hade Kongl. Kammarrätten genom utslag den 30 December 1847 sig utlåtit,
oell på anförda skäl funnit ansvar för det åtalade förfarandet icke i
annat fall böra äga rum, än om Länsstyrelsen befunnes hafva utanordna!
förskotter utöfver hvad såsom behof skäligen kunde anses, eller eljest Kronans
säkerhet för medlens behöriga redovisning åsidosatt; i afseende hvarå
förekomme, att enligt Advokatfiskalsembetets på Landshöfdingéns redogörelse
af den 9 Dec. 1845 grundade utredningar och uppgifter, Landshöfdingen
sålunda vore beträdd med uppenbart åsidosättande af de pligter, honom
såsom Landshöfdinge tillhört, i afseende på vården af de under Länsstyrelsens
förvaltning ställde undsättningsmedlen, samt Landssekreteraren och
Landskamererare!! likaledes funnes hafva i sistnämnde hänseende i embetets
utöfning felat; Kongl. Kammarrätten alltså och i förmågo af 1 kap. 12 §
Rättegångsbalken dömde dels Landshöfdingen att böta det belopp, som mot
-
141
svarade hans såsom landshöfdinge innehafda lön för en månad, dels ock
Landssekreteraren och Landskamereraren alt hvar för sig höta 150 daler
s. m. med femtio R:dr banco, hvarjemte ej mindre Landshöfdingen kändes
skyldig att å de 19,410 R:dr banco, hvilka efter det han den 9 December
1845 afgifvit redogörelse för undsättningsmedlen varit hos honom obehörigen
innestående, till Kongl. Maj:l och Kronan utgifva ränta efter sex för
hundrade om året, räknadt från nyssnämnde dag till de dagar, då medlen
antingen medelst kontant lefverering eller genom de af Landshöfdingen,
fastän utan dertill hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt och erhållen tillåtelse,
gjorde spanmålsuppköp för undsättning efter senare års missväxt blifvit
af bonom redovisade, än äfven Landssekreteraren och Landskamereraren
förpligtades att för de sålunda ådömde räntemedlen, derest tillgång Lill desammas
gäldande skulle hos Landshöfdingen saknas, vara Kongl. Majit och
Kronan en för alla och alle för en ansvarige.
Uppå samtliga parternes häröfver förda klagan meddelade Kongl. Majit
den 2 Februari 1849 nådigt Ulslag af innehåll, vidkommande åtalet mot
Landshöfdingen, att ehuru, efter det Kongl. Majit, enligt särskilda skrifvelser
den 28 Januari, 12 Mars, 3 Juni och 15 Juli 1845, till Dess Befallningshafvandes
i länet disposition för anskaffande af utsädesspannemål och
till understöd i låneväg för behöfvande invånare i länet, i anledning af
derstädes inträffad missväxt, beviljat räntefria förskott från undsättningsfonden
till ett sammanräknadt belopp 86,666 Ridr 32 sk. banco, emot stadgad
återbetalningsskyldighet, samt Landshöfdingen, efter Landshöfdingeembetets
anordningar och mot framdeles skeende redovisning, fått beloppet
uppbära, Landshöfdingen, hvars redogörelseräkning af den 9 December 1845,
såsom hos honom innestående upptagit 18,744 Ridr 35 sk. 1 rst banco, i
så måtto vägrat att fullgöra den af Landskontoret i memorial den 27 Januari
1846 påfordrade återlefverering till Ränteriet af sålunda varande behållning,
som han förklara! sig först då hans förmenta uppdrag i anledning af undsättningsåtgärderna
vore fullbordadt, erkänna någon redovisningsskyldighet, och
sedermera hvarken förrän förhållandet blifvit hos Kammarrätten anmält och
qvarstad till Kongl. Majits och Kronans säkerhet lagd på hans egendom,
afgifvit slutlig redogörelse och det behållna beloppet till fullo återlefvererat,
eller förmått styrka sin uppgift, att äfven den i oniförmälte räkning af den 9
Dec. 1845 upptagne behållning då varit använd till sedermera återgången
spannemålsupphandling eller ens varit för sådan afsedd vidare, än beträffande
de derefter till vissa säljare afsände 3,500 Ridr samt till en annan
142
utbetaita 1,560 R:dr eller tillhopa 5,060 R:dr banco; likväl och enär Landshöfdingen,
oansedt dessa och öfriga i Kammarrättens utslag upptagne besvärande
omständigheter, emot sitt nekande icke vore öfvertygad att hafva
de af honom uppburne undsättningsmedlen till större eller mindre del tillgripit
och till sin nytta användt, ansåge Kongl. Majit balans i förevarande
fall ej hafva inträffat och något belopp i sådant afseende följaktligen icke
kunna fastställas; men emedan Landshöfdingen, med hvars åliggande i egenskap
af Landshöfding i länet, att hafva högsta inseendet deröfver, att berörde
Kongl. Maj:ts och Kronans medel förbiefve under allmän vård, intilldess
deras behöriga disposition för spannemåls anskaffande och låns meddelande
kunde äga rum, det icke varit förenligt, att Landshöfdingen, fastän
han ensam gått i befattning om de till undsättningen hörande åtgärder, och
emottagit mot redovisningsskyldighet inför de honom underlydande Landskamereraren
och Landssekreteraren samma medel till enskild förvaltning,
likväl låtit desse tjenstemän åt sig förskottsvis utanordna undsättningsbeloppet,
samt sålunda icke allenast undandragit medlen vederbörlig kontroll,
utan äfven beredt sig nya förskott, långt innan någon utgift förestått och
medan han af det redan uppburna innehaft betydliga behållningar, hvilket
för nyssnämnde befattnings fullgörande destomindre erfordrats, sorn om än,
efter hvad Landshöfdingen anmärkt, den iakttagna ordningen, att Ränteriets
medel i allmänhet skola uti Rikets Ständers bank insättas, ansett?
kunna leda till menligt uppehåll vid hastigt påkommet behof af utbetalning
utaf i fråga varande medel, den utväg stått öppen att hafva af deni enviss
för detta ändamål anordnad summa i Ränteriet innestående; äfvensom, på
sätt här ofvan är anfördt, Landshöfdingen vägrat att efterkomma det af behörig
embetsmyndighet för Kronans räkning gjorde påstående om återlefverering
till Landtränteriet af varande behållning; ty och då Landshöfdingen
i nu anmärkte delar svårare felat i embetets utöfning, än att felaktigheten
endast med penningeböter umgällas finge, pröfvade Kongl. Majit, med ändring
af öfverklagade utslaget, rättvist att jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken
döma Landshöfdingen att under en tid af tre månader mista sitt
embete såsom Landshöfdinge; hvaremot i fråga om hans skyldighet att erlägga
ränta å en del af i fråga varande medel, äfvensom hvad anginge dels
Advokatfiskalsembetets fullföljda talan emot Landskamererare!! och Landssekreteraren,
dels ock desse sistnämndes underdåniga klagan, Kongl. Majit
funné skäl icke vara å någondera sidan anförde, som kunde verka till ändring
i Kammarrättens utslag.
143
I den nådeansökning, hvarmed Landshöfdingen sedermera till Kongl.
Maj:t inkom, nekade han sig väl icke hafva felat; men han ville ådagalägga,
att han felat, utan att veta det. Han tillräknade sig derjemte såsom ett
fel att i sina underdåniga besvär ej tillfyllestgörande hafva vederlagt ett af
Kammarrättens domskäl, hvarpå han fann mycken vigt hafva blifvit lagd
och hvarpå han trodde det nådiga Utslaget hufvudsakligen stödja sig, nemligen
att han ansetts hafva den 9 December 1845 afgifvit redogörelse för
den honom åliggande förvaltning, och såsom följd deraf jemväl blifvit
ansedd skyldig att då redovisa för de kontanta medel, som hos honom innestodo.
Han anmärker derföre, att han den 9 Dec. 1845 icke hade afgifvit
någon redovisning. Han hade endast afgifvit en hvarken daterad
eller underskrifven summarisk förteckning jemte verifikationer till förvarande
i Landskontoret; och detta hade skett för att bestämma den prisfördelning,
som af den uttagne spannemålen borde äga rum, och för att i säkerhet till
Landskontoret inlemna säkerhetshandlingar. Till bestyrkande häraf bifogade
han afskrifter så väl af sjelfva förteckningen, hvilken endast upptager de för
hvarje s. k. station allemnade spannemålsqvantiteter och kontanta undsättningsmedel,
som ock af Landskontorets den 9 Dec. 1845 utgifua qvitto å
de dervid fogade verifikationer, bestående uti vederbörande församlingars
säkerhetshandlingar för de i förteckningen upptagne belopp dels i spannemål
och dels i kontanta penningar, samt ändtligen af en prisfördelning på
den under sommaren år 1845 uttagne undsältningsspannemål, med derå
tecknadt intyg af Undsättningskommilteens Revisorer, dateradt den 21 Februari
1846 och hvari räkenskaperne förklaras hafva befunnits öfverensstämmande
med bifogade verifikationer, prisfördelningen verkställd med
samvetsgrann urskillning och det hela vittnande om omtanka och god disposition,
hvarigenom spannemålen blifvit debiterad undsättningstagarna till
mycket låga priser.
Dessutom anmärkes i nämnde nådeansökning, att meningarne inom
Högsta Domstolen om Landshöfdingens straffbarhet varit så delade, att blott
genom en rösts pluralitet det ansvar blifvit förhöjdt, som Kammarrätten
ålagt; och äfven de röster, sorn utgjort pluraliteten och dömt strängast,
hade fritagit Landshöfdingen från den honom, tillvitade balance eller uppbördsbrist.
De öfrige tre Ledamöterne, som dömt lindrigare, ehuru de
sak fall t, hade ej heller funnit honom skyldig att gälda ränta å de i fråga
varande medlen, för hvilka ingen ränta var utfäst och ingen redovisningseller
återbäringstid förfallen. Skriften slutar med det yttrande, att om sö
-
144
kanclea felat, han dock hvarken afvetat sitt fei eller kunnat förebrå sig det;
och om detta kunde sägas utan straffbar okunnighet om någon gällande lag,
som varit på hans förhållande lämplig; så trodde han sig icke sakna allt fog
att af Kongl. Maj:ts Nåd hoppas full befrielse från allt i saken honom
ådömdt ansvar.
I stället för nåd fick Landshöfdingen sitt afsked utan ansökan, och genom
detta afsked, åberopadt i Kongl. Maj:ts Utslag på nådeansökningen den
20 Mars 1849, ansågs frågan om suspension förfalla; men i anseende till
förekomne bevekande omständigheter befriades, af gunst och nåd, Landshöfdingen
från ingifvande af den honom ådömde ränta. Att i utöfningen af
en landshöfdinges embete hafva svårare felat, än att felaktigheten må endast
med penningsböter umgällas, lärer väl också rätteligen kunna anses att
hafva förlorat anspråket att bibehållas på en så vigtig förtroendepost. Då
Kammarrättens lindrigare utslag och den ännu lindrigare mening, sorn hade
för sig den största möjliga minoritet af röster i Högsta Domstolen, ej ansågs
tillräckligen motifvera en benådning, utan den ådömda bestraffningen måste
gå i verkställighet; var således afsättningen kanhända oundviklig. Vigten
af de fyra stränga rösterna, som bestämde den tilltalade embetsmannens öde,
framlyser härigenom desto starkare.
Vid bemödandet aLt göra mig reda för rättsförhållandet i detta ömtåliga
ämne har jag ej kunnat undgå att fästa mig vid den vigt, som den
sakfällde lägger på sin anmärkning, att ingen redovisningsdag för honom
var inne den 9 December 1845, då han till Landskontoret aflemnade en
förteckning på, hvad lian ditintills användt af undsättningsmedlen, med bifogade
verifikationer på sina utgifter och vissa säkerhetshandlingar. Den
häri framträdande åsigt af ämnet, att anmärkningar öfver medlens förvaltning
först dä vore behöriga, när redovisningsskyldighet vore för hand och
antingen tid dertill försummad eller redovisningen felaktig, har efter nogasle
öfvervägande synts mig äga sin goda grund, i brist hvaraf jag ej ens
kan göra mig ett bestämdt begrepp om uppbörd och kontroll af allmänna
medel.
Enligt allmänna uppbördsförfattningar måste alla uppburna medel, som
icke finnas qvarliggande i Kronans kassa, kunna hvarje ögonblick redovisas.
Hvad som ej styrkes vara för sina -rätta ändamål utgifvet, måste alltid finnas
i kassan qvarliggande. Redovisningstiden efter allmänna uppbördsförfattningar
är således alltid för hand; och derföre äger kassabrist (balance)
rum,
145
rum, Så snart, vid inventering befinnes, att en deri saknad tillgång icke är
för sitt behof använd. Vore denna regel tillämplig på de bär i fråga varande
medel; så hade deli tilltalade Landshöfdingen ej bordt från balauce
frikännas, då medlen icke, hvad stund som helst, voro af honom antingen
lefvererade eller fullt redovisade. Ty hade de alltid bordt vara ettdera;
så var, i brist deraf, ba lauce för hand, ehvad det kunde eller icke kunde
visas, att medlen blifvit af Landshöfdingen tillgripna och lill hans nytta
använda.
Men det kan i detta afseende icke hafva förhållit sig alldeles lika med
de i fråga varande, som med uppbördsmedel i allmänhet. De voro beviljade
för ett behof, för hvilket de svårligen kunde på det sätt användas,
att ingen ting utlemnades annorlunda än mot full redovisning i samma
stund, utlemnandet skett*); och ehuru vid sjelfva beviljandet ingen ting
särskildt om tid eller sätt for redovisning var föreskrifvet; kunde dock
af sakens natur anses följa, att vid medlens förvaltning och redovisning
borde så forfaras, som för ändamålet bäst och lämpligast kunde vara. I öfvertygelse
härom yttrar den tilltalade sig hafva både i egenskap af Landsliöfdinge
och af Ordförande i länets Uudsättningskommitlé, med uppdrag af
öfriga ledamöterna att upphandla spannemål, funnit denna handel böra ske
i aflägsna orter och penningar dertill böra kunna efter behof och omständigheter
användas; och då Kongl. Statskontoret, som hade både dvlika ärenden
och rikets medel om händer, ej dragit i betänkande alt till honom
personligen utbetala de första förskotten; hade han ej kunnat föreställa sig,
att han felade, när han sedermera af sina underlydande begärde och utan
anmärkning erhöll enahanda förskott, som lian lill en början falt af den
honom öfverordnade myndigheten. Det hade förekommit honom såsom gifvet,
att så brukats och brukades i andra län, emedan det vore för sakens
utförande behötligt. De undsättningstagandes fördel hade omisskänneligeu
berott af hans enskilda verksamhet, i egenskap af deras ombud uti handelsföretag,
hvilka erfordrade både hemlighet och fri disposition af medel för
att lyckas; och kunde han ej någon forskottens uttagande förbjudande lag
eller författning; men genom Statskontorets åtgärd att till honom enskildt
*) Afsänduingen af medel (III en upphandling hade viii t. ex. genast kunnat med pnstbevis
styrkas; men dermed bade medlen icke varit redovisade, då det var sjelfva
upphandlingen och varans lefvererande, sorn skulle styrkas.
Jutt.-Ombudsmans Emb.-Berältelse lill 1850 års riksdag. 1*^
146
utlemna medlen ägde han anledning att förmoda, det han äfven finge dem
enskildt förvalta o. s. v.
Friheten alt på detta sätt förfara vid de beviljade undsättningsmedlens
användande förutsätter väl behof af någon särskild föreskrift om tid och
sätt för dessa medels redovisande. Men om ock en sadan föreskrift saknades;
kunde det dock möjligen synas naturligare att densamma afbida, än
att låta ändamålet för medlens beviljande förfelas. Åtminstone har det
förekommit mig ostridigt, att den tilltalade Landshöfilingens ställning sålunda
varit bekymmersam. Och om än hans föreställningssätt ej må linnas
antagligt; har det dock synts mig så nära ursäktligt, att hans derpå grundade
förfarande, så vida dermed ingen skada skedde, kunnat försonas med
det lindrigaste möjliga ansvar, om än icke lemnäs alldeles ostralfadt. Den
förlust af en månads lön, hvartill Kongl. Kammarrätten dömt, innefattade
säkerligen tillräcklig stränghet; och till skyldigheten att betala ränta på de
anmärkta medlen bar jag ej kunnat tinna någon anledning, dä dessa medel,
i fall de legat, såsom yrkadi blifvit, i Ränteriets förvar, icke gifvit någon
ränta, då Landshöfdingen är frikänd från beskyllningen att hafva dem tillgripit
eller till sin nytta an vändt och då ingen förelagd återbelalningstid
förflutit.
Denna mening, antagen af tre bland Högsta Domstolens Ledamöter,
synes mig således hafva varit den strängaste, som kunde hämtas från
en lag, hvilken föreskrifver val imellan strängare och lindrigare straff,
från och med embetets förlust för alltid till och med det ringaste belopp
af penningeböter, allt efter omständigheterna, och hvilken lag nemligen
(1 kap. 12 § Rättegångsbalken) använder dessa straffgrader på intet
ringare fel, än att hafva fällt orätt dom af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd.
Vid tillämpning af en sådan lag var säkerligen en månads landshöfdingelön
en icke ringa penningebot. för en förseelse af så obestämd, att
icke säga oegentlig halt, som den häri fråga varande. Vore del rätt tillämpning
af denna lag, att förklara en sådan förseelse vara svåra Le, än att den
må endast med penningeböter umgällas; dä vet jag icke, huru de verkligen
svåra fel skulle straffas, på hvilka samma lag måste finna tillämpning. Och
aldrig har lagen, då den lernnade åt domaren att välja imellan straffgraderna,
velat låta det ankomma på rent välbehag, att hardt straffa det ringa,
och lindrigt det grofva felsteget.
Slutligen återkommer jag till jemförelsen imellan den stränghet, som
vållade denna Landshöfd inges fall, och den frikännelse, som f. d. Öfverstå!-
147
hällaren Herr Friherre Sprengtporten fick åtnjuta. Ingendera fördes till last
att hafva öfvertriidt någon ”i lag eller författning bestämdt stadgad eller i
”och för tillfället särskildt meddelad föreskrift”; men dä Landshöfdingen
icke destomindre dömdes lill urbota ansvar, såsom den der felat mot sin
pligt att ”i egenskap af Landshöfding^ hafva högsta inseendet deröfver, att
”Kronans medel lörblefve under allmän vård, intilldess deras behöriga
”disposition kunde äga rum”; ansågs deremot Öfverståthållaren, genom de
försummelser, jag tillvitat honom och hvilkas verklighet aldrig förnekades,
icke hafva felat mot sin pligt att vårda hufvudstadens lugn och säkerhet.
Emot Landshöfdingen tillämpades 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, ehuru
visserligen icke mera speciell användbar på vanvård af allmänna medel, än
på uraktlåtenhet i de pligter, som tillhöra utöfningen af annan administratif
befattning; men emot Öfverståthållaren förklarades hvarken detta lagrum
eller 9 kap. 5 § Utsökniiigsbalken äga tillämpning, enär Öfverståthållaren
icke i sitt embete ”felat på något af de sätt, hvilka uti dessa lagrum rörande
Konungens Befällningshafvandes och domares felaktighet i embetet
”omförmälas”.
Likasom oftanämnde Landshöfdinge tillräknade sig såsom fel, att icke
hafva tillfyllestgörande vederlagt det domskäl, hvarpå han trodde sig hufvudsakligen
vara fälld, så mäste äfven jag förebrå mig att icke hafva förmått
på ett tillräckligen öfvertygande sätt bevisa min talan, för att i ett
ämne af så stor vigt erhålla ett sådant utslag, som kunnat verksamt bidraga
till skyddande af allmän ordning och säkerhet. Jag tröstar mig endast med
det hopp, alt om ännu en gång genom enahanda försummelse i dylik embetsutöfuing
skulle blifva nödigt att anlita domaremakten om ansvar å de
felande, bevisningen då skall bättre lyckas, och ändtligen blifva så klar,
att motgång ej mer är alt befara.
Till bidragen att utreda lagskipningens tillstånd hörer vidare i ordningen
att redovisa för de af Justitia Ombudsmans-embetet anställda åtal,
uppå hvilka utslag fallit under den tid, som efter sista årsberättelses utgifvande
förflutit.
Dervid har jag först att upptaga den talan, jag hos Kongl. Svea Hofrätt
låtit utföra, i anledning af gjord angifvelse derom, att sedan Stora Kopparbergs
bergslag vid allmän sammankomst inför Grufverätten i Fahlun den
16 Juli 1844
148
lagets entkilda verk förekommande stadgande, att lagtima bolagsstämma
borde bållås inför Grufverätten den 15 Juli hvarje år, skulle förändras sålunda,
att bolagsstämman komrne att hållas den andra helgefria lördagen i
Juli månad, utan att någon närmare bestämmelse blifvit meddelad om
stället för sammankomsten, än att densamma skulle äga rum i Fahlun, och
1815 års ordinarie bolagsstämma angående bergslagets enskilda verk hållits
utom Grufverätten; men Kongl. Bergscollegium, der vederbörande Bergsfiskal
anfört besvär öfver sä väl omfortnälta beslut, som de vid 1845 års
stämma vidtagne åtgärder, genom utslag den 7 Maj 184G, jemte förklarande,
alt tills vidare och intilldess annorlunda förorduades, Bergshauptmannen
och Grufverätten allena vore behörige att kallelser lill allmänna bergslagssammankomsterna
utfärda, samt alt följaktligen såsom i författningarna icke
tillåtna mäste anses sådana allmänna sammanträden med bergsmännen och
fjerdepartsägarna, hvilka i annan ordning utsattes eller utom Grufverätten
holles, tillika upphäft och ogillat ofvannämnde beslutade ändring af reglementet
för de enskilda verkens styrelse, äfvensom för kraftlösa förklarat de
tillgöranden och beslut vid 1845 års bolagssammaukomst, hvilka kunnat
angå Stora Kopparbergs bergslag i allmänhet eller Fahlu grufva och kopparverket;
hvaremot giltigheten af besluten i fråga om förvaltningen af de enskilda
verken ansetts endast böra på behörig domstols pröfning ankomma,
om och när klander deremot af den eller dem, som vederborde, i laga
ordning anhängiggjordes; Bergsfiskalsenibetet dess rätt dock förbehållen alt,
om några beslut skulle vara fattade eller dispositioner vidtagna, som på ett
eller annat sätt kunde föranleda skada eller afsaknad för sjelfva hufvudverket,
som vore Stora Kopparberget, derå föra särskild talan till ernående af
den rättelse, omsländigheterne påfordrade; samt Kongl. Bergscollegium derjemte
uti siirskilda skrifvelse!' till Grufverätten den 7 Maj 1848 anbefallt
bemäité Rätt att ofördröjligen utfärda och i tidningarna införa kallelse å
fjerdepartsägarna eller samtlige delägarna uti bergslaget lill allmän ordinarie
bolagsstämma inför Grufverätten den 15 påföljande Juli, tillika, på det alla
vederbörande mätte af Kongl. Collegii ofvannämnde utslag erhålla behörig
del lill sin efterrättelse, förständigat Grufverätten att genast låta utlysa allmän
extra bolagssammaukomst, då utslaget borde offentligen uppläsas och
Bergslagen sålunda delgifvas; så och efter det Grufverätten, meri anledning
häraf, genom utfärdade kungörelser kallat Bergslagsdelägarne dels till extra
sammankomst den 4 Juli 1846, för att få del af Kongl. Bergseoliegii utslag,
och dels lill lagtima bolagsstämma inför Grufverätten den 15 i samma må
-
149
nåd, men Styrelsen öfver de särskilda verken jemväl kallat delägarne till
allmän stämma angående nämnde verk oell Bergslagets enskilda angelägenheter
lill den 11 Juli å Bergslagets stora magasiushus i Fahlun, hade vid
Bergslagets extra sammanträde (leii 4 Juli, dervid endast fyra delägare, förande
talan för 23 fjerdeparter, sig infunnit, Geschwornern Lundhqvist,
hvilken i egenskap af tjenstförrättande Bergshauptman vid sammankomsten
fört ordet, sedan en af delägarna föreslagit, att den lill den 11 Juli utsatte
slämman matte inställas och införlifvas med den, som af Grufverätten blifvit
utlyst lill den 15 i samma månad, yttrat sig skola med särdeles glädje
uppfylla sin skyldighet att framställa proposition på nämnde förslag, och
derefter jemväl, fastän en annan af Rättens Ledamöter yttrat den åsigt,
att frågan icke kunde lill pröfning upptagas, då derom icke blifvit särskildt
lyst, en sådan proposition framställt, då förslaget blifvit af närvarande delägare
bifallet, hvarjemte delägarne på vidare proposition af Lundhqvist
beslulit, att Direktionen för de enskilda verken skulle förståndigas att
genast genom anslag å dess dörr underrätta Bergslagsdelägarne, att den af
Direktionen utlyste stämman blifvit inställd. Oell sedan Direktionen derefter
genom utdrag af protokollet blifvit underrättad om berörde beslut,
meli uti skrifvelse lill Bergslagets Revisorer tillkännagifva, att Direktionen,
som fann sig ovillkorligt förbunden att efterkomma 1844 års bolagsstämmobeslut,
icke kunnat fullgöra förständigande^ om återkallelse af
kungörelsen angående bolagsstämmans hållande den 11 Juli, utan ansåge,
att det då sammanträdande Bolaget borde, innan något annat ärende
företoges, besluta, huruvida den utlysta enskilda stämman skulle fortgå
eller införlifvas med den af Grufverätten utsatte, samt sistnämnde dag
den 11 Juli tillförordnade Bergstiskalen inför Grufverätten anmält, att
han till Kongl. Bergscollegium inberältat Direktionens förfarande att i
strid emot innehållet af Kongl. Collegii den 7 förutgångne Maj meddelte
utslag utlysa bolagsstämma att hållas utom Grufverätten, samt för sig
anhållit om förhållningsordres, och att Bergsfiskalen till svar derå erhållit
en skrifvelse af den ‘22 påfoljde Juni af innehåll, att Kongl. Collegium förväntade
sig, att Bergsfiskalsembetet å sin sida iakttoge, hvad dess embclspligt
fordrade, till upprätthållande af härutinnan stadgad ordning; har Geschwornern
Lundhqvist, hvilken då ännu varit tjenstförrättande Bergshauptman,
anmodat Grufverältens Ledamöter alt vara honom föl ja k lige till den
så kallade lilla magasinssalen, der, enligt hvad hos Lundhqvist skulle blifvit
anmält, den af Direktionen utlyste bolagsstämma skulle hållas; hvaref
-
150
ter Lundhqvist, åtföljd af Bergsrådmännen Falhem, Ihrman och Engström
samt tillförordnade Bergsfiskalen, begifvit sig till nämnde säl, der åtskilliga
fjerdepartsägare då varit församlade och hvarest Lundhqvist först tillfrågat
de närvarande, om de hade för afsigt alt hålla den af Direktionen utlysta
stämman, och då i anledning deraf blifvit genmält, att som stämman ännu
icke vore konstituerad och ordförande vald, frågan då ej kunde besvaras,
men att den sannolikt genast efter stämmans behöriga konstituerande skulle
till afgörande förekomma, vänligen uppmanat delägarne att, till undvikande
af vidare obehag, sjelfviIligt afstå från stämmans hållande, men då delägarne
det oaktadt vidhållit, hvad de förut yttrat, tagit plats vid ett i rummet
framstäldt bord och, under åberopande af förfaltuingarne, som förbjöde
idla bergslagssammånkomster utom Grufverätten, Kongl. Bergscollegii ofvan
Omförmälte utslag och Bergslagets beslut den 4- u 1 i, förklarat sig anse den
ifrågavarande slämman icke kunna hållas, och då häremot blifvit af några
bland delägarna anmärkt, alt Kongl. Bergscollegii utslag ännu ej vunnit
laga kraft och att Bergslagets åberopade beslut icke tillkommit i laga ordning,
tillagt, att sammankomsten vid laga ansvar upplöstes och förbjödes,
äfvensom vidare, då delägarne syntes ej vilja ställa sig nämnde förbud till
efterrättelse, att han för Kronans och Bergslagets säkerhet nödgades förklara,
att alla handlingar och räkenskaper, till stämman hörande och på bordet
befintliga, skulle förseglas och hos Grufverätten förvaras till den ordinarie
bolagsstämman iidor Grufverätten, då de skulle komma att i vanlig ordning
för Bergslaget föredragas; till följd hvaraf jemväl samma handlingar blifvit,
oaktadt erinran af delägarne, att handlingarne vore deras enskilda egendom,
på tillsägelse af Lundhqvist, utaf Bergsfiskalen förseglade, hvaruppå Lundhqvist,
med sig tagande handlingarna, återvändt till Grufverätten, der handlingarne
blifvit i Rättens kista nedlagde.
Vid den härefter den 15 Juli 1846 utsatte bolagsstämma inför Grufverätteu
hade ofvanberörde handlingar blifvit utur Rättens kista framtagne
och deras försegling bruten; men enär samtlige då närvarande delägare,
efter det framställd jäfsanmärkning emot Grufverättens Ordförande och Ledamöter
blifvit ogillad, ifrån sessionsrummet bortgått, hade stämman blifvit
upplöst, utan alt någon handlingarnes föredragning kommit i fråga;
hvarefter Grufverätten genom beslut den 18 i samma månad, uti hvilket
Geschwornern Lundhqvist samt Rådmännen Falhem, Ihrman och Engström
deltagit, förordnat, att omförmälte handlingar skulle förblifva hos Grufverätten
intill den bolagsstämma, om hvilken Rätten samma dag gjorde hem
-
151
ställan hos Kongl. Bergscollegium, då desamma, hvilka under tiden icke
linge för allmänheten vara tillgängliga, skulle för Bergslaget och Grufverätten
föredragas; men dä vid nämnde bolagsstämma, sorn inför Grufverätten
blifvit hållen den 9 och 10 påföljande September, dclägarne beslutit,
att endast vissa uppgifna ämnen skulle lill öfverläggning förekomma, hade
någon föredragning af de seqvestrerade handlingarna ej heller då ägt rum;
och sedan Rådmannen P. Linderholm derefter å Direktionens vägnar hos
Grufverättens Notarie anhållit om handlingarnes utbekommande, bade, i
anledning deraf Grufverättens Heste Ledamöter, Hendigen Lundhqvist,
Falhem, Ihrman och Engström, genom beslut dcu 23 September 1846 förklarat,
atjt ile seqvestrerade handlingarne skulle i enlighet med beslutet den
18 förutgångne Juli fortfarande hos Rätten förvaras, intilldess de inför
Bergslaget å bolagsstämma föredragits eller beslut om deras utlemnande
kunde från högre ort anlända; hvarefter och sedan Kongl. Bergscollegium,
der Direktionen anhållit om förständigande för Grufverälten att handlingarna
utlemna, remitterat berörde ansökning till Grufverälten, för att med
utlåtande deröfver skyndsamligen inkomma, Falhem, Ihrman och Engström
den 15 Maj 1847 förenat sig om det beslut, att i anseende dertill, att Geschwornern
Lundhqvist, som intill samma dag njutit tjenstledighet, ännu ej
derefter återkommit, behandlingen af målet skulle uppskjutas til! den 22 i
samma månad; å hvilken dag hesiutits utlåtande lill Kongl. Bergscollegium
af hufvudsakligt innehåll, att Grufverälten dä mera icke hade något emot,
att handlingarne till sökauderne utlemnudes; men sedan vid justering af
nämnde utlåtande ilen 29 förenämnde Maj Rådmannen Falhem andragit,
att, som då mera till hans kunskap kommit, det Direktionen för de enskilda
verken å nyo, utan anmälan hos Grufverätten, utlyst bolagsstämma,
Kongl. Bergscollegii uppmärksamhet alltså borde fästas på vigten, om ej
nödvändigheten för Grufverätten alt bibehålla och ej utlemna de seqvestrerade
handlingarna; hade Engström och Ihrman deruti instämt och jemte
Falhem förordnat, att en särkild skrifvelse i öfverensstämmelse med Falhems
omförmälte andragande skulle tillika med Rättens utlåtande lill Kongl.
Bergscollegium insändas; hvarjemte, efter det Kongl. Bergscollegium genom
resolution den 14 påföljande Juni, enär icke visadt vore, att någon formlig
ansökan om den meddelade seqvesterns häfvande och handlingarnes utlemnande
blifvit af Direktionen hos Grufverätten gjord, förklarat sig icke kunna
med målet taga befattning; samt Direktionen deruppå den 3 Juli 1847 hos
Grufverätten skriftligen anhållit om handlingarnes utbekommande, Grufve
-
152
rätten ytterligare genom beslut samma dag, deruti Lundhqvist, Falhem,
Ihrman och Engström deltagit, ansökningen afslagit; och hade handlingarne
först vid bolagsstämma den 15 i sistberörde månad blifvit till Bergslagsdelägarna
återställde.
Uti en till Justitie-Oinbudsmansembetet imedlertid den 18 Augusti 1846
ingifven skrift hafva åtskillige delägare uti Fahlu bergslag, bland annat med
omförmälan af Geschwornern Lundhqvists förfarande vid sammankomsterna
den 4 och 11 förutgångne Juli, anhållit, att genom anställande afåtal emot
Lundhqvist och de honom vid sistberörde tillfälle biträdande Bergsrådmän,
laglig upprättelse mätte Bergslaget meddelas; och efter det bemälte Geschworner
jemte Rådmännen Falhem, Ihrman och Engström blifvit öfver
denna angifvelse hörde samt dessas förklaring med påminnelser af angifvarna
bemött; har jag uti skrifvelse, till Advokalfiskalsembetet i Kongl. Svea
Hofrätt den 9 Juni 1848 ansett böra Geschwornern Lundhqvist till last
förås dess den 4 Juli 1846 vidtagna förfarande att uppmuntra de få då tillstäd
esvarande Fjerdepartsägarne att utöfver det ämne, hvars företagande
blifvit genom kungörelse utsatt, fatta beslut om förändring i behandlingssättet
af Bergslagets enskilda angelägenheter, enär det fast heldre ålegat honom
att göra föreställningar emot en slik obehörig utsträckning af de ti 11-  städeskomne Fjerdepartsägarnes åtgärder samt påminna om de frånvarandes
deraf beroende rätt; och har jag,< hvad angick uppträdet den 11 Juli, utan
afseende derå, att frågan, huruvida fjerdepartsägarne vore berättigade alt
för de angelägenheter, som rörde de enskilda verken, hålla särskilda bolagsstämmor
ulan Grufverälteu ännu ej blifvit slutligen afgjord och det således
kunde lemnäs derhän, huruvida sådana stämmor borde anses behöriga eller
derå fattade beslut vore for Bergslaget bindande, funnit det likväl böra för
ostridigt antagas, att desamma icke kunde hänföras till sådana olofiiga sammankomster,
till hvilkas afstyrande bordt vidtagas åtgärder af den beskaffenhet,
som Geschvornern Lundhqvist sig tillåtit och hvilka hvarken tillhört
den af honom utöfvade embetsbefaltning eller varit i och för sig behölliga,
helst de beslut, om hvilkas fattande hos det församlade Bergslaget
fråga var, hade kunnat, i händelse de kommit att innebära någon olaglighet,
undergå den rättelse, som i laglig ordning blifvit påkallad; att det således
vidare borde föras Lundhqvist till last att hafva på ofvan beskrifne
sätt auvändt sin embetsmyndighet till upplösande af Bergslagets sammanträde
samt dervid bemäktigat sig Bergslaget enskildt tillhöriga räkenskaper
och
153
och handlingar; äfvensom ej mindre Lundhqvist, än ock Rådmännen Falhem,
Ihrman och Engström gjort sig skyldige till ansvar derför, att berörde
handlingar derefter under mer än ett års tid blifvit fjerdepartsägarna
andanhållne; i anseende hvartill jag anmodat Advokatfiskalsembetet att för
de sålunda anmärkta embetsfel anhängiggöra och utföra laglig ansvarstalan
emot Lundhqvist, Falhem, Ihrman och Engström.
Efter häröfver inför Kongl. Hofrätten förd skriftvexling imellan Advokatfiskalsembetet
och de tilltalade samt angifvarne, hvilka derunder afstått från
anspråk på skadeersättning, bar Kongl. Hofrätten genom utslag den 15 Februari
innevarande år sig utlåtit, hvad först anginge åtalet emot Geschwornern
Lundhqvist, för det lian vid extra sammankomst med Bergslaget inför
Grufverätten den 4 Juli 1846, då Lundhqvist i egenskap af tillförordnad
Bergshauptman förde ordet, skall styrkt och uppmuntrat till beslut örn inställande
af den lill den 11 i samma månad utlyste bolagsstämma angående
Bergslagets enskilda verk och densammas införlifvande med den stämma, som
var af Grufverätten utsatt, att ehuru frågan om den utlysta bolagsstämmans
inställande icke uti kallelsen till sammankomsten varit omnämnd såsom föremål
för öfverläggning och således, jemlikt reglementet för styrelsen af de enskilda
verken, ej heller då bordt till pröfning förekomma; likväl och då
samma fråga, hvilken blifvit af en utaf bergslagsdelägarne vid sammankomsten
väckt, angått behandlingssättet af de enskilda verkens angelägenheter,
och således varit af beskaffenhet, att någon beslutanderätt derom Grufverätten
ej tillkommit, ansåge Kongl. Hofrätten Lundhqvists åtgärd alt, jemte det han
uttryckt sin enskilda tillfredsställelse öfver det väckta förslaget, derå framställa
proposition, icke kunna Lundhqvist såsom embetsfel till last föras; i
följd hvaraf han från åtalet i denna del befriades; hvaremot beträffande
Lundhqvists åtalade förfarande vid bergslagsdelägarnes sammankomst å den
så kallade lilla magasinssalen i Fahlun den 11 Juli 1846, Kongl. Hofrätten
funnit, att emedan, äfven om, sedan Kongl. Bergscollegium genom utslag den
7 förutgångne Maj förklarat, att Bergshauptmannen och Grufverätten allena
vore behörige alt kallelse till allmänna bergslagssammankomster utfärda, och
att de sammanträden med Bergsmännen och Fjerdepartsägarne, sorn i annan
ordning utsattes eller utom Grufverätten hölles, borde anses otillåtne, Fjerdepartsägarne,
pä sätt Lundhqvist förmenat, icke innan berörde utslag blifvit i
behörig ordning ändradt eller upphäfvet, skulle ägt att utom Grufverätten
hålla bolagsstämma äfven i fråga om ärenden, som Bergslagets enskilda verk
Just.-Ombudsmans Emb.-Beräll. till 1850 års riksdag. 20
154
rörde, Lundhqvist i sin egenskap af tillförordnad Bergshauptman i allt fall
icke haft någon i lag eller särskild författning grundad rätt, eller af Kongl.
Bergscollegii utslag samt lill Grufverätten och Bergsfiskalsembetet aflåtne skrifvelser
lagligen bordt hämta anledning att, på sätt som skett, då fjerdepartsägarne
sig till sådan stämma församlat, förbjuda och upplösa sammankomsten,
och än mindre att för sådant ändamål, emot fjerdeparlsägarnes bestridande,
bemäktiga sig och med seqvester belägga ofvanomförmälte, Bergslaget eller
särskilda dess delägare tillhöriga handlingar; ty och då Lundhqvist genom
berörde egenmäktiga förfarande sitt innehafvande embete missbrukat, men sådant,
med afseende a de skäl, Lundhqvist derför i sin förklaring åberopat,
måste tillskrifvas mera missförstånd om de skyldigheter, honom till följd af
embelet ålåge, än uppsåt att desamma öfverträda, funne Kongl. Hofrätten,
med anledning af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, skäligt döma Lundhqvist
att, för hvad honom sålunda till last kommit, böta 200 daler silfvermynt
med Sextiosex. R:dr 32 sk. banco; men vidkommande påslåendet om ansvar å
Lundhqvist jemte Bergsrådmännen Falhem, Ihrman och Engström, för det
de genom Grufverältens beslut den 18 Juli och den 23 September 1846
samt den 3 Juli 1847 skola »behörigen förhindrat Bergslaget att de seqvestrerade
handlingarna återbekomma, funne Kongl. Hofrätten val, alt sedan det
för samma handlingars beläggande med seqvester uppgifna ändamål eller bolagssammankomstens
upplösning vunnits, något hinder för handlingarnes återställande
ej lagligen bordt möta; men sorn vid det förhållande, att det af
Lundhqvist, såsom Bergshauptman, vid handlingarnes tagande i beslag, enligt
Grufverättens protokoll meddelade förordnande, att handlingarne skulle hos
Grufverätten förvaras, intilldess de blefve å bolagsstämma inför Grufverätten
Bergslaget föredragna, ej blifvit i vederbörlig ordning undanröjdt, Grufverätten
icke saknat ali anledning till nu i fråga varande beslut, samt fjerdepartsägarne
genom underlåtenhet att begagna sig af de dem erbjudna tillfällen att vid
bolagsstämmorna den 15 Juli och den 9 September 1846 låta de seqvestrerade
handlingarna sig föredragas till en del sjelfve vållat dröjsmålet med
handlingarnes återbekommande, derigenom ej heller, så vidt ulredt blifvit,
någon skada skett; alltså ansåge Kongl. Hofrätten något ansvar i berörde hän
O
o o
seende ej kunna Lundhqvist eller Bergsrådmännen ådömas; äfvensom Kongl.
Hofrätten funne de vidare af Ad vokalfiskalsembetet anmärkta åtgärder af Grufverälten,
att dels utöfver åtta dagar uppskjuta med afgifvande af infordradt
utlåtande öfver Direktionens hos Kongl. Bergscollegium gjorde ansökning om
ofia berörde handlingars ålerbekommande och dels, jemte insändande af be
-
155
rövde utlåtande till Kongl. Bergscollegium, tillika bifoga en skrifvelse af annat
innehåll än utlåtandet, om ock emot god ordning stridande, likväl ej vara
af beskaffenhet, alt ansvar såsom för embetstid derför måtte äga rum.
Vid delta utslag liar jag väl funnit mig kunna anmärka, alt frågan om
ansvar å Geschworner!! Lundhqvist för det han den 4 Juli tillstyrkt och
uppmuntrat till det då fattade olagliga beslut ej berodde af frågan om den beslutanderätt,
som Grulverätten i ämnet tillkommit eller icke, enär i allt fall
oslridigt är, att Lundhqvist såsom tillförordnad Bergshauptman vid tillfället
fört ordet i sammankomsten oell följaktligen i embelsutofning låtit komma
sig lill last det anmärkta felet, hvilket alltså ej kunnat annorlunda än såsom
embetsfel betraktas; äfvensom jag tror anledning hafva varit alt anmärka, det
tillförordnade Bergshauplmannens åtgärd, hvarigenom Grulverätten kommit i
besittning af de der förvarade handlingar, icke varit af den beskaffenhet, alt
något undanrödjande deraf erfordrats, lör att bemyndiga Grufveiällen till återställande
af dessa handlingar, hvilka emot deras ägares vilja Grulverätten ej
kunde äga alt låta hos sig för alltid qvarstanna. Men så vida dessa felaktigheter
icke voro af den vigt, alt de, särskildt för sig och utan den gröfre förbrytelsen,
hvilken genom Kongl. Hofrättens utslag blifvit bestraffad, bordt af
mig beifras, enär skada icke derigenom skett; har jag trott mig sakna fog att
öfverklaga detta Kongl. Hofrättens utslag, hvilket ej heller genom Geschwornern
Lundhqvists klagan kommit under högre pröfning.
Sedan Herr Lagmannen och Häradshöfdingen F. C. Pereswetoff Morath
med Walkebo Häradsrätt genom utslag den 17 Juli 1845 dömt Torparen
Isak Eriksson i Hultet att för åtskilliga dels med dels utan inbrott begångna
stölder af varor och persedlar till värde af 11 R:dr 16 sk. straffas med nitton
dagars fängelse vid vatten och bröd samt stå uppenbar kyrkoplikt, hvilken
bestraffning Isak Eriksson ock undergått, och vid granskning af detta utslag
hos Justitiä-Ombudsmansembetet blifvit anmärkt, att deraf ville synas, som
Häradsrätten vid fängelsestraffets bestämmande uträknat särskildt det antal
slraffdagar, hvilka motsvarade dels det i lag utsatta straff af nio par spö
för inbrottet och dels det stulnas värde, samt derefter sammanlagt de sålunda
funna dagalalen, men att denna beräkning af förvändlingsstraff vore stridande
mot de i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 stadgade grunder för särskilda
bestraffningars sammanläggande och förvandling i en bot samt skulle
obehörigen försvåra straffet, enär enligt Kongl. Förordningen den 10 Juni
1.56
1841 angående ändring af 4 § i 5 kap. StrafFbalken det penningebelopp, sora
motsvarade hvarje fängelsedag, vore ringare i de lägre straffgraderna än i de
högre; i följd hvaraf, vid förevarande fall, det emot straffet för inbrott nio
pär spö svarande belopp eller 27 daler bordt uppföras och sammanräknas
med det stulnas värde 11 R:dr 16 sk. eller 34 daler, och för den på detta
sätt uppko.inne summan sextioen daler i en bot sexton dagars fängelse vid
vatten och bröd ådömas; så har Herr Lagmannen Pereswetoff Morath, till
hvars yttrande dessa anmärkningar blifvit utställda, uti afgifven förklaring
deröfver andragit, att han lika litet uti det i fråga varande, som förut i enahanda
mål, ansett sig tillständigt att, emot lagens bestämda stadgande, följa
nya theorier vid densammas tillämpning; att någon grund för den i anmärkningarna
antydda nya lagtolkning icke kunde hämtas från den omständighet,
att beräkningen af vatten- och brödstraffet undergått förändring, enär förra
förhållandet varit med det nu rådande så vida lika, att fängelsestraffet ej
heller då motsvarade samma bötesbelopp i hvarje grad; att 11 punkten.i
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 ej afsett någon lindrigare bestraffning,
emedan såsom deråt syftande ej kunde anses hvarken stadgandet om de olika
straffens bestämmande till det svåraste slaget eller förbudet emot högsta
kroppspliktens ofverskridande, hvilket förbud egentligen vore en erinran om
innehållet af 5 kap. 2 § Straffbalken; att det i berörde Kongl. Förordning
intagne stadgande om olika straffs sammanräkning och förvandling icke ens
upphäft de då gällande grunder för förvandling af böter, såsom t. ex. den,
att tväböter skulle försonas med dubbelt fängelse vid vatten och bröd efter
enkla bötesbeloppet, än mindre tillåtit någon nedsättning af urbota straffen
genom att vid sammanräkningen antaga det dem motsvarande penningebelopp;
att sådan tillåtelse ej heller blifvit gifven uti de två andra Kongl. Förordningarna
af den 10 Juni 1841, hvilka blott handlade om en mera utsträckt förvandling
af böter till fängelse vid vatten och bröd samt om ny grund för
förvandling af tväböter och deras sammanräknande, men bibehölle 11 punkten
af förberörde Kongl. Förklaring vid sin fulla kraft; att när straffet för inbrott
är urbota och särskildt utstakadl samt Kongl. Förordningen den 10 Juni
1841, som tillät vatten- och brödstraffets användande vid första resan inbrott,
uttryckligen stadgade, att detta straff skulle motsvara spöstraffet, och 6 § i
40 kap. Missgerningsbalken dertill bjöde, att för sjelfva stölden skulle särskildt
pliktas, sä och då något undantag härutinnan ej blifvit gjordt, borde ock det
förra straffet tillämpas lika med det senare eller oafkortadt och oberoende af till
hvad annan bestraffning gerningsmannen i Öfrigt gjort sig förfallen, samt någon
annan lindring således icke komma i fråga än den, sorn vore en bestämd följd
af tillåtelsen att tillämpa det lättare ansedda straffet, samt att om lagstiftaren
vid utfärdande af förutnämnde Kongl. Förordning haft eller sedermera antagit
annan mening, densamma bordt genom behörigt påbud uttryckas.
Då jag ansett de af Herr Lagmannen sålunda yttrade begrepp om tillämpningen
af stadgandena i ofvannämnde punkt af 1807 års Kongl. Förklaring
icke vara med den uppenbara grunden för dessa stadganden förenliga; bar
jag den 11 November 184-8 öfverlemnat handlingarna till Advokatfiskalsembetet
i Kongl. Göta Hofrätt med uppdrag till åtals anställande emot Herr
Lagmannen; och sedan i följd deraf skriftvexling föregått; så har Kongl. Hofrätten
genom utslag den 19 sistl. Februari förklarat, att som den af Herr
Lagmannen vid bedömande af Isak Erikssons förbrytelser antagna tolkning af
11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 vore stridande emot
densammas tydliga mening och allmänna tillämpningen deraf, enligt hvilka
Isak Eliesson i förevarande fall bordt straffas med fängelse vid valten och
bröd endast i sexton dagar, och Isak Eriksson således genom Herr Lagmannens
felaktiga förfarande kommit att undergå så beskaffadt fängelse tre dagar
längre, än vederbordt; Kongl. Hofrätten alltså, jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken
samt Kongl. Brefvet den 11 December 1766, pröfvade rättvist
döma Herr Lagmannen Pereswetoff Morath att för berörda felaktighet böta
Sexton R:dr 32 sk. till treskiftes, samt att derförutan ersätta Kongl. Maj:t
och Kronan Isak Erikssons underhåll i käktet under omförmälte tre dagar
med 11 sk. banco; men som Isak Eriksson, (i saken hörd) ej fordrat godlgörelse
för sitt lidande, så har Kongl. Hofrätten ansett något yttrande derom
ej erfordras.
Detta utslag har, såsom icke öfverklagadt å någondera sidan, vunnit
laga kraft.
I anledning deraf, att Bräkne Häradsrätt den 2 December 1845 genom
särskilda utslag dömt Drängarna Håkan Andersson och Nils Andersson från
Svenstorp att, i saknad af böter till belopp af 88 R:dr 32 sk. för Håkan Andersson
och 74 R:dr 16 sk. lör Nils Andersson samt försutna vitén 6 R:dr
32 sk. för dem hvardera, straffas hvar för sig med. 28 dagars fängelse vid
vatten och bröd samt 14 dagars enkelt fängelse, hvilka bestraffningar, efter
hvad fånglistorne från Blekinge länshäkte för första qvartalet år 1846 utvisade,
Håkan Andersson och Nils Andersson från den 23 Januari lil! den 7
158
Mars undergått, har jag, enär sålunda olagligt förfarande ägt runi ej mindre
hos Häradsrätten, hvilken i stiid med sladgandtrna i 11 punkten af Kongl.
Foi klai ingen den 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827 genom
de två i (råga varande besluten ådömt Häkan Andersson och Nils Andersson
en bestraffning svårare, än den genom ett utslag bordt utstakas, eller med
fjorton dagars fängelse öfverskridande högsta kroppsplikt, än ock hos Konungens
Befallningshafvande, som utan iakttagande af hvad ofvan åberopade
1827 års Kongl. Bref om berättelses afgifvande till vederbörande Hofrätt löreskrifver,
åt Häradsrättens utslag meddelat verkställighet, uti skrifvelse den
13 Januari 184-9 anmodat Advokatliskalsembetet i Kongl. Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge att infor Kongl. Hofrätten emot ej allenast Regementsauditören
Vice Häradshöfdingen Th. Casper Ehrenborg, som i egenskap af
tillförordnad Domhafvande med Bräkne Häradsrätt fattat merberörde beslut,
utan ock emot Konungens Befallningshafvande i Blekinge län, sorn låtit samma
beslut till verkställighet befordras, derför anställa laga åtal; i följd hvaraf
Advokatfiskalembetet utfört sådant åtal ej mindre emot Regementsauditören
Ehrenborg, än Amiralitetsaudilören Göthe Trägårdh, hvilken förestått Landssekreleraretjenslen
i Blekinge län vid den lid, då åtalade verkställigheten af
förvandlingsbesluten ägt rum och varit af Länsstyrelsen den enda, mot hvilken
nu mera, sedan Landshöfdingen Friherre Nauckhoff aflidit, ansvarslalan
kunde föras; och har Auditören Ehrenborg, deröfver hörd, hufvudsakligen anfört,
att han efter uppsättande af protokoll i hvarje vid Häradsrätten handlagdt
mål genast deri författat utslag, samt således redan i sammanhang med
protokollet för den 25 September 1845, då målet afgjordes, skrifvit utslaget
angående Drängarna Nils Andersson och Håkan Andersson, hvilket äfven blifvit
å utslagsdagen den 2 December uppläst, men att Auditören, emedan domaregöromålen
sistnämnde dag varit särdeles öfverhopande, icke då vederbörande
Kronofogde inlemnade ansökning om förvandling af de i fråga varande
vitesböterna, erinrat sig, att Nils Andersson och Håkan Andersson genom ett
af de förut på dagen afkunnade många utslag blifvit dömde till högsta kroppsplikt;
äfvensom Auditören Trägårdh förmenat sill förfarande ehuru felaktigt,
dock icke böra blifva föremål för elt strängare bedömande, enär han under sin
tjenstetid i egenskap af tillförordnad Landssekreterare mångfaldiga gånger skall
hos Kongl. Hofrätten sökt förvandling i följd af olika beslut, och sådant desto
lättare en gång kunnat förbises, som en Landssekreterare omöjligen kunde
egna erforderlig tillsyn åt alla sina tjensteåligganden, utan i många delar måste
förlita sig på biträden; hvarefter Kongl. Hofrätten genom utslag den 15
159
sistlidne Februari funnit det förfarande, på grund af hvilket åtalet emot Regemenlsauditören
Ehrenborg väckts, icke vara af sådan beskaffenhet, att
Ehrenborg derföre kunde till laga ansvar eller ersättningsskyldighet fällas;
hvaremot Kongl. Hofrätten pröfvat rättvist på det salt bifalla Advokatfiskalens
i öfrigt framställda påstående, att Amiraliletsaudilören Trägårdh för dessådagalagde
felaktighet vid verkställigheten af i fråga varande förvandlingsbeslut
fälldes, jemlikt grunderna i 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, att böta Ålla R:dr
16 sk. banco till treskiftes, samt förpligtades alt ersätta Kongl. Maj:t och
Kronan Nils Anderssons och Håkan Anderssons fångförplägning under fjorton
dagar med Två R:dr 42 sk. 2 rst. banco; och jemte det Kongl. Hofrätten
låtit bero vid Nils Anderssons frånträdande af talan i målet, lemnades Håkan
Andersson öppet alt, i händelse af befogenhet, anställa talan om godtgörelse
för det Håkan Andersson, hvars vistelseort vore obekant och som derföre nu
ej kunnat anträffas, genom qvarhållandet i häkte under förenämnde lid möjligen
tillskyndade lidande.
I detta utslag har jag för min del ej funnit mig föranlåten att söka ändring;
och bar äfven den sak fä lide låtit vid samma utslag bero.
Vid granskning af fångförteckningar för Westerbottens län bar blifvit anmärkt,
att urtima Bergstingsrätt hållen vid Olofsforss bruk genom ulslag den
4 November 1845 dömt Bruksarbelarne Nils Netterqvist, Olof Ståhl och Jacob
Meijer att för tjufnad af jern med första resan inbrott undergå tjuguåtta
dagars fängelse vid vatten och bröd, oaktadt de olofligen lillgripne effekterne
blifvit värderade till endast Sex R:dr 42 sk. 8 rst. banco; och sedan jag genom
skrifvelse den 16 Okt. 1848 till Advokalfiskalsembelets i Kongl. Svea
Hofrätt åtgärd öfverlemnat att anställa åtal emot Bergstingsrättens Ordförande
Herr Bergmästaren Johan Lyman för berörde domslut; så bar vid utförande
af detta åtal Advokalfiskalsembelet andragil, att Bergstingsrättens ulslag, hvilket,
efter hvad deri förmälles, skulle grunda sig på Hammal smedsordningen
den 26 Augusti 1823, 40 kap. 6 § Missgeiningsbalken, 42 kap. 1 § och 61
kap. 1 § samma balk, 5 kap. 1 § Straffbalken, Kongl. Förordningen den 10
Juni 1841 samt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, dock befunnes stridande
emot dessa lagrum och författningar icke allenast deruti, att fastän de
i målet tilllalade begått särskilda förbrytelser, nemligen stöld och inbrott, och
11 punkten i nyssnämnde Kongl. Förklaring uttryckligen föreskrefve, alt i
sådant fall domaren borde först utsätta de olika straff, hvilka efter lag följde
160
å hvar gerning för sig, hvarom förbrytaren vore förvunnen, och sedermera
efter stadgade grunder uträkna och till en straff art förvandla de olika straffbestämmelserna,
utslaget likväl icke innehölle något yttrande om påföljden för
hvartdera af de särskilda brotten, och således icke heller lemnade upplysning
om de bestraffningar, hvilka de tilltalade blifvit dömde att i ena bot aftjena,
utan äfven och förnämligast deruti, att då enligt anförde lagrum och författningar
de tilltalade gjort sig skyldiga att för inbrottet hvardera straffas med
nio par spö eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd samt stölden
läge i tveböte, och vid förvandling af de särskilda bestraffningarna till fängelse
i ena bot dubbla värdet af det stulna eller Tretton R:dr 37 sk. 4 rst.
banco, utgörande något öfver 41 daler silfvermynt, jemte det belopp, som
motsvarade nio par spö, eller 27 daler, och således ett sammanräknadt belopp
af sextionio daler bordt tjena till grund for fängelsetidens bestämmande, men
sistnämnde daler tal motsvarade fängelse vid vatten och bröd endast i aderton
dagar, Bergstingsrätten, hvars utslag stadgade sådant fängelse i tjuguåtta dagar,
följaktligen dömt de tilltalade att för deras berörde förbrytelse undergå fängelse
vid vatten och bröd under 10 dagar längre, än rätteligen skolat äga rum; i
följd hvaraf Advokatfiskalsembetet yrkat, att då lagstridighelen af Bergstingsrättens
utslag i anmärkta delar vore uppenbar och tillika, enär utslaget kommit
till verkställighet, haft den påföljd, att de tilltalade undergått svårare
straff, än de efter lag förtjent, äfvensom Kongl. Maj:t och Kronan måst vidkännas
kostnad af fångarnes underhåll och vård i häktet den tid af tio dagar,
vatten- och brödstraffet genom det olagliga utslaget blifvit för hvar af dem
obehörigen förlängdt, Herr Bergmästaren Lyman, såsom för Bergstingsrättens
förfarande i målet ansvarig, måtte för i fråga varande lagstridiga domslut,
såsom vittnande om vårdslöshet eller okunnighet, varda förklarad skyldig att
jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken samt Kongl. Brefvet den 11 December
1766 böta 60 daler silfvermynt med Tjugu R:dr banco, ersätta Netterqvist,
Stål och Meijer för det dem tillskyndade lidande, derest de sådan ersättning
fordrade, samt godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan dess uti i fråga varande hänseende
hafde kostnad; öfver hvilket påstående Bergmästaren Lyman blifvit hörd,
och Kongl. Hofrätten derefter genom utslag den 26 sistlidne Februari sig
utlåtit, att som Bergstingsrättens ofvanberörde utslag vore, på sätt Advokatfisk
alsem betets memorial upptoge, origtigt och lagstridigt i så måtto, att jemte
det Bergstingsrätten underlåtit att utsätta de särskilda bestraffningar, som
motsvarade hvardera af de förbrytelser, bestående dels uti olofligt tillgrepp,
dels
161
dels uti inbrott, hvarom de sakfälde ansetts öfvertygade, Bergstingsrätten dömt
Netterqvist, Ståhl oell Meijer att för stöld af bruket tillhöriga jerneffekter
till värde af 6 R:dr 42 sk. 8 rst. banco jemte inbrott första resan, i stället
för adeiton dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarvid de sak fä I Ides bestraffning
af kroppsplikt, lätteligen uträknad, skolat stadna, undergå sådant
fängelse i tjugoåtta dagar, till följd af hvilket domslut de sakfällde jemväl
blifvit i häkte vid vatten och bröd qvarhållne tio dagar längre än vederbordt;
Kongl. Hofrätten alltså funne, det Bergstingsrättens Ordförande Bergmästaren
Lyman, för Bergstingsrättens ofvanberörde lagstridiga förfarande uti omförmälte
mål, gjort sig skyldig att jemlikt 1 kap. 12 § Rättegångsbalken böta sextio
daler silfvermynt med Tjugu R:dr banco, äfvensom att ersätta Kongl. Maj:t
och Kronan kostnaden för de tre sakfälldes underhåll i häktet under i fråga
varande tio dagar, uppgående till Fyra R:dr 23 sk. banco tillsammans; men
då Netterqvist, Ståbi och Meijer uti iufordradt skriftligt yttrande förklarat,
att de ej för det dem genom fängelsetidens obehöriga förlängning öfvergå ugne
lidande emot Bergmästaren Lyman gjorde något anspråk på ersättning, läte
Kongl. Hofrätten dervid bero.
Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt.
Sedan Torparne Anders Andersson och Erik Ersson i Brobacken, b vi Ike
varit dömde dels genom Kongl. Svea Hofrätts utslag den 24 Oktober 1845
att i brist af böter för skogsåverkan straffas med 28 dagars fängelse vid vatten
och bröd, dels ock genom Jösse Häradsrätts utslag den 22 Januari 1846
att i saknad af försutet vile hållas åtta dagar i fängelse, blifvit till Carlstads
länshäkte införpassade, för att på grund af förslberörde utslag undergå 28
dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken bestraffning de den 11 April
1846 börjat att utstå; så har Konungens Befallningshafvande i Wermelands
län, oaktadt Jösse Häradsrätts omförmälte utslag den 30 i sistnämnde månad
från Kronobetjent i Jösse härad jemväl för verkställighet af det stadgade förvandlingsstraffet
till Wermelands Landskantsli inkommit och det förhållande
sålunda inträffat, att de två utslag, hvarigenom Anders Andersson och Erik
Ersson ådömde böter blifvit till kroppsplikt förvandlade, på en gång förekommit
till verkställighet, samt Anders Anderssons och Erik Erssons bestraffning
följaktligen bordt blifva sådan, som densamma, ådömd genom eit utslag,
skolat af domaren utstakas, eller i förevarande fall till endast tjugoåtta dagars
Just.-Ombudsmans Emb.-Bcräll. till 1850 års riksdag. 21
162
fängelse vid vatten och bröd, likväl underlåtit att i enlighet med Kongl.
Brefvet den 26 Maj 1827 derom afgifva berättelse lill Kongl. Hofrätten och i
stället, efter det Auders Andersson och Erik Ersson den 8 Maj 1846 slutat
vatten- och bröd-straffet, befordrat dem till undergående af det medelst Jösse
Häradsrätts sagde utslag bestämda fängelsestraff.
I anledning häraf har jag den '7 April 1848 förordnat åtal emot Konungens
Befallningshafvande, hvilket åtal blifvit af Advokatfiskalsernbetet i Kongl.
Svea Hofrätt till en början anstäldt emot Herr Landshöfdingen och Riddaren
H. F. Oldewig samt Herr Landssekreteraren C. O. de Frese, men sedermera,
efter skedd anmälan, att tillförordnade Landskamererare!! F. Wångenberg
jemte Landssekreteraren de Frese uti nämnde åtgärd deltagit under den tid,
Herr Landshöfdingen Oldewig varit på embetsresa i länet stadd, med frånträdande
af den emot Herr Landshöfdingen väckte talan, fortsatt emot bemälte
Landssekreterare och tillförordnade Landskamererare, med påstående om böter
och skadestånd; och sedan vederbörande blifvit häröfver hörde; är Kongl.
Hofrättens utslag gifvet den 9 sistlidne April af innehåll, att enär, efter det
Herr Landshöfdingen Oldewig uppgifvit saint Landssekreteraren de Frese och
tillförordnade Landskamereraren Wångenberg vitsordat, att Herr Landshöfdingen
icke deltagit uti den såsom felaktig anmärkta åtgärd, att hafva utan
föregången anmälan hos Kongl. Hofrätten och afvaklan af dess beslut meddelat
föreskrift om verkställande af Jösse Häradsrätts i fråga varande utslag,
Advokatfiskalsernbetet förklarat sig frånträda den emot Herr Landshöfdingen
Oldewig i detta mål väckta talan, Kongl. Hofrätten läte dervid bero; men
att beträffande åtalet emot Landssekreteraren och tillförordnade Landskamereraren,
så alldenstund., efter det Konungens Befallningshafvande låtit intaga
Anders Andersson och Erik Ersson i Carlstad länshäkte till undergående af
det dem medelst Kongl. Hofrättens utslag ådömde straff af 28 dagars fängelse
vid vatten och bröd, Jösse Häradsrätts beslut, hvarigenom ett dem ålagdt
vite varit förvandladt lill åtta dagars fängelse, blifvit till Konungens Befallningshafvande
öfverlemnadt, och följaktligen, enär fråga om tillämpning af
sistnämnde beslut hos Exsekutor förekommit på samma gång, som Kongl. Hofrättens
berörde utslag var under verkställighet, samt den bestraffning, hvartill
Anders Andersson och Erik Ersson, i saknad af tillgång till sagde böter
och vite, gjort sig skyldige, icke i händelse bestraffningen skolat i ett sammanhang
utstakas, bordt emot Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 bestämmas
till vidare kroppsplikt, än tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd,
Konungens Befallningshafvande, jemlikt Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827,
163
ålegat att berättelse om förhållandet lill Kongl. Hofrätten afgifva och, innan
Jösse Häradsrätts förvandlingsbeslut tillämpades, Kongl. Hofrättens förordnande
i ämnet afvakta, men Konungens Befallningshafvande, med åsidosättande
häraf, befordrat Anders Andersson och Erik Ersson lill undergående
jemväl af det dem ådömda fängelsestraff, hvarigenom inträffat, att de blifvit
lill sådant straff i åtta dagar längre än vederbordt hällne; fördenskull pröfvade
Kongl. Hofrätten rättvist, det Landssekreteraren de Frese och tillförordnade
Landskamererare!! Wångenberg, hvilka medgifvit sig hafva deltagit
i den anmärkta åtgärden och följaktligen vore för det udagalagde felaktiga förfarandet
ansvarige, skulle jemlikt 9 kap. 5 § Utsökningsbalken och 1 kap. 12
§ Rättegångsbalken gemensamt böta femtio daler silfvermynt med Sexton R:dr
32 sk. banco, samt dessutom för Anders Anderssons och Erik Erssons underhåll
i häkte under åtta dagar till Kongl. Majit och Kronan i ersättning,
efter inkommen uträkning, erlägga Två R:dr 32 sk. nämnde mynt; hvaremot
och då Anders Andersson och Erik Ersson förklarat, att de icke fordrade
godtgörelse för det dem obehörigen tillskyndade lidande, något utlåtande i
denna del af målet icke erfordrades.
Öfver detta utslag är ej heller hos Kongl. Majit någon klagan förd.
Genom utslag den 29 April 1847 hade Kongl. Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge fällt Häradsskrifvare!! O. C. Möller att, för det han underlåtit inom
föreskrifven tid afgifva förklaring öfver de besvär, häktade förre Bokhållaren
S. E. Lundqvist hos Kongl. Hofrätten anfört öfver Harjagers Häradsrätts den
26 Nov. 1846 meddelade utslag, hvarigenom Lundqvist blifvit dömd till ansvar
för bedrägligt förfarande emot borgenärer, utgifva försutet vite 6 Ridr
32 sk. samt förelagt Möller jemte Nämndemannen Nils Olsson i Ströö att, så
framt de astundade varda i målet hörde, förklara sig öfver Lundqvist besvär
inom tre veckor efter det de erhölle cici af Kongl. Hofrättens berörde utslag,
hvilket genom Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län skulle dem emot
bevis och lösen tillställas; och hade Möller å egna och Nils Olssons vägnar
den 5 Juli 1847 fått emottaga samma utslag; hvarefter och när jag anmodat
Konungens Befallningshafvande att förklara anledningen till förelupna dröjsmålet
i afseende å utslagets delgifvande åt Möller, derom bevis först den 20
i sistnämnde månad kommit Konungens Befallningshafvande tillhanda, samt
Konungens Befallningshafvande begärt yttrande i ämnet af Magistraten i Lund,
dels blifvit upplyst, att Konungens Befallningshafvande med skrifvelse den 3
164
Maj 1847 afsändt utslaget till nämnde Magistrat, samt dagen derefter aflemnat
det till stadens tillförordnade Exsecutionsförvaltare G. J. Boström, hvilken
uppå Magistratens erinran, föranledd af Konungens Befallningshafvandes
påminnelser i bref den 19 påföljande Juli, dagen derpå till Magistraten inkommit
med bevis, att utslaget blifvit Möller tillstäldt, dels ock anmält af
Boström såsom anledning till dröjsmålet, att Möller en längre tid varit sysselsatt
med taxeringar på landet och följaktligen icke kunnat träffas i sitt
hemvist, hvarom Bostrom desto mindre ansett något tillkännagifvande hos
Magistraten behöflig!, som Konungens Befallningshafvandes först omförmälte
skrifvelse icke innehållit, att Kongl. Hofrättens utslag, derom Boström icke
tagit någon kännedom, angått häktad person eller att verkställigheten fordrade
särskild skyndsam åtgärd, samt af Magistraten, att först genom Konungens
Befallningshafvandes skrifvelse den 19 Juli 1847 Magistraten blifvit upplyst
derom, att Kongl. Hofrättens utslag, om hvars beskaffenhet ej heller Magistraten
tagit någon kunskap, rörde häktad person.
Då jag funnit det sålunda vara utredt, att i fråga varande kommunikatiousärende
under tiden från den 4 Maj till den 20 Juli 1847 varit på
Magistratens åtgärd beroende, och ansett de till urskuldande af anmärkta
dröjsmålet anförda skäl icke kunna godkännas; har jag genom skrifvelse den 3
Sept. 1849 anmodat Advokathskalsembetet i Kongl. Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge alt emot Magistraten för den i fråga ställde försummelsen, hvarigenom
häktad persons qvarhållande i häkte blifvit otillbörligen förlängd t, åtal
i laglig ordning anställa och utföra; och sedan detta för sig gått samt vederbörande
blifvit öfver Advokatfiskalsembetets påstående hörde; så har Kongl.
Hofrätten genom utslag den 3 sistiidne Maj sig utlåtit, ait som Magistraten,
hvilken den 4 Maj 1847 erhållit uppdrag af Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Malmöhus län att emot bevis tillställa Häradsskrifvare!) O. C. Möller Kongl.
Hofrättens utslag den 29 förutgångne April rörande, på sätt ock i utslaget
funnits anmärkt, häktad person, först den 20 påföljde Juli, sedan Magistraten
förstnämnde dag öfverlemna! utslaget till stadens Exsekutionsförvakare,
för att verkställa uppdraget, och derefter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
emottagit erinran i ämnet, aflemnat bevis, att utslaget blifvit Möller tillstäldt;
ty och då det dröjsmål, som sålunda fått öga rum, måst, enär giltig ursäkt
derföre icke kunnat visas, anses obehörigt samt tillräknas Magistraten, som
det ålegat tillse, det den underordnade Tjensteman, hvars biträde Magistraten
anlitade, i rätt tid fullgjorde omförmälte Magistraten gifna uppdrag; alltså
pröfvade Kongl. Hofrätten, ulan afseende derå, att förre Bokhållaren Lunrl
-
/
165
qvist afstålt från anspråk på ersättning och att Kongl. Maj:t, i anseende till
det långvariga häkte, Lundqvist under förehafd rättegång undergått, af Nåd
förunnat honom eftergift af ådömdt fängelsestraff, rättvist att för den bristande
uppmärksamhet å tjenstepligt, som i förberörde måtto läge Magistraten till
last, jemlikt grunderna i 9 kap. 5 § Utsökningsbalken och 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
döma Magistratens Ledamöter, Herr Borgmästaren och Riddaren
J. Bäckström, Rådmannen Vice Häradshöfdingen L. Billström och adjungerade
Ledamoten, Magistratssekreterare!!, Vice Häradshöfdingen J. Göransson,
att hvardera böta Atta R:dr 16 sk. banco till treskiftes; men någon ersättning
till Kongl. Maj:t och Kronan för den fångförplägning, Lundqvist under
uppgifven tid åtnjutit, funne Kongl. Hofrätten, vid det på grund af Kongl.
Maj:ts nådiga Utslag anmärkta förhållande, icke böra i fråga komma.
Delta utslag, hvilket jag för min del låtit vinna laga kraft, är ej heller
å delosidan öfverklaeadt.
O
Hos mig hade Riksdagsfullmäktige!! af Bondeståndet Erik Andersson i Nya
Dahla skriftligen angifvit, att uti ett till 1847 års sommarting med Gudhems
härad emot honom instämdt mål, der Handlanden i Fahlköping Rob. Bergmark
af Erik Andersson fordrat ersättning för bristande lefverering af ett
parti hafra, den senare för uteblifvande blifvit fälld dels till böter 32 sk.
vid första tinget och dels till två vitén å tillhopa tretton R:dr 16 sk. banco,
vid 1847 års bostel ing och 1848 års vinterting, oansedt han icke skall lill
godo njutit svarande parts rätt att varda ordentligen stämd, enär den af
Dom hafva nd ens ombud för stämningars utfärdande C. J. Otterström meddelle
kallelse varit utställd på den 10 Maj 1847 i stället för den 4 Maj, hvartill i
offentlig kungörelse Gudhems härads sommarting varit utsatt, och målet detta
oaktadt vid Häradsrätten företagits den 8 Maj eller två dagar tidigare, än i
stämningen varit bestämdt, samt Erik Andersson icke genom domstolens åtgärd
blifvit beredt tillfälle att få del af de uppskofsbeslut, hvarigenom berörde
vitén varit honom förelagda.
Efter erhållen del af denna angifvelse har vice Häradshöfdingen N. M.
Stedt, hvilken i egenskap af tillförordnad domhafvande förrättat de i fråga
varande tingen, lill mig afgifvit förklaring, hvaröfver Elik Andersson inkommit
med påminnelser samt deri anmärkt, att stämningen icke blifvit honom
tillställd af två personer eller emot bevis från honom sjelf, hvadan densammas
försittande förmentes icke hafva bordt till ansvar föranleda; och har jag,
166
efter lagen kännedom af .handlingarna, funnit anmärkningsvärdi, dels alt
Häradsrätten, enligt hvad dess protokoll för den 8 Maj 1847 visade, på intyg
af blott en person, Nämndemannen Jonas Andersson i Knapagården Dahla,
ansett Erik Andersson lagligen stämd, och dels att målet blifvit till handläggning
företaget två dagar före den i stämningen utsatta tid; hvarföre och
som ett dylikt förfarande icke blott stridde emot föreskriften i 11 kap. 7 §
Rättegångsbalken om beskaffenheten af giltigt stämningsbevis, utan ock förnärmade
svarandeparts rätt att icke å annan tid, än den i stämningen förelagda,
äfventyra sakens upptagande eller ansvar för försummad inställelse, jag uti
skrifvelse den 12 Oktober 1848 för åtal emot vice Häradshöfdingen Stedt remitterat
handlingarna till Advokatfiskalsembetet i Kongl. Göta Hofrätt, dervid
äfven Riksdagsmannen Erik Andersson borde lemnäs tillfälle att varda i
saken hörd och få sina påståenden framställa.
Vid detta atals utförande har Erik Andersson för sitt genom Häradsrättens
åtgärder iråkade lidande äskat godtgörelse efter förteckning med 24
R:dr 45 sk. banco, utom ränta å derunder inbegripne botes- och vitesbeloppen
14 R:dr, deni han den 6 Maj 1848 betalt; och har Advokatfiskalsembetet dels
yrkat, att vice Häradshöfdingen Stedt, för hvad jag räknat honom till last,
måtte efter 1 kap. 12 § Rättegångsbalken lill böter fållås, dels ock yttrat sig
öfver Erik Anderssons ersättningsanspråk sålunda, att emedan denne under
skriftvexlingen hos mig erkänt, det han blifvit i förberörde mål stämd till
Gudhems härads sommarting 1847, fastän dagen för tingets början varit i
stämningsresolutionen af den 9 April felaktigt utsatt till den 10 i stället för
den 4 Maj samma år, samt Erik Andersson alltså, ehuru honom icke bordt
ådömas böter för uppropsförsummelse å en dag före den i stämningen utsatta,
likväl jemlikt 41 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1S07
ålegat att, sedan han en gång fått till godo njuta laga stämning, uti allt
hvad sedan i saken förelupit utan vidare kallelse iakttaga, hvad lag stadgar
samt han eljest kunnat till bevakande af sin rätt finna vara för sig nödigt,
hvaraf följde, att Erik Anderssons uteblifvande från de paföljde höste- och
vinterlingen icke kom me Häradsrätten till last; ty och som dels Erik Anderssons
resekostnader vore obestyrkte, dels någon kostnad ej syntes hafva
drabbat honom för skriftvexlingen hos mig, enär han derunder i allt fall såsom
Riksdagsfullmäktig vistats i hufvudstaden, och dels Kongl. Hofrätlens utslag
i åtalet förmodades blifva honom tillstäldt utan annan kostnad, än sjelfva
lösen derför; så ansåge Advokatfiskalsembetet sig sakna fog alt understödja
Erik Anderssons ersättningsanspråk i vidare mån, än så vidt det rörde bö
-
167
terna för uteblifvande under första " tinget 32 sk., lösen för Häradsrättens
protokollsutdrag för den 8 Maj 1847 med postporto En R:dr 10 sk. och lösen
för Kongl. Hofrätlens utslag.
Sedan vice Häradshöfdingen Stedt blifvit öfver detta Advokatfiskalsembetets
påstående hörd och sig förklarat; har Kongl. Hofrätten genom utslag
den 3 sistlidne Juni sig i målet utlåtit; och livad först beträffade den omständighet,
att Häradsrätten antagit Erik Andersson hafva varit behörigen
stämd; så ehuru detta antagande grundats på intyg af endast en person och
således, då Erik Andersson icke lemnat skriftligt stämningsbetyg ifrån sig,
icke varit förenligt med föreskriften i 11 kap. 7 § Rättegångsbalken, sådan
den lyder i Kongl. Kungörelsen den 7 Januari 1830; dock som Erik Andersson
medgifvit, att han fått stämningen sig tillställd, och Erik Andersson,
såsom han i angifvelseskriften omförmält, icke med anledning af förelupet fel
vid stämningens delgifvande, utan i förmodan, att stämningsåtgärden innefattade
ett gyckel, uteblifvit från domstolen, den han likväl, efter hvad han
i påminnelseskriften uppgifvit, sökt å den dag, som i stämningen varit för
tingets början utsatt, men dervid Rättens sammanträden i och för ransakningsmålen
redan upphört; alltså funne Kongl. Hofrätten Häradsrättens berörde
antagande, fastän otillständigt, icke vara af sådan beskaffenhet, att annan påföljd
derför skäligen rnåLte äga rum, än att vice Häradshöfdingen Stedt om
origtigheten härutinnan erinrades.
Vidkommande dernäst anmärkningen, att målet vore till handläggning
förelaget två dagar före den i stämningen föresätta tid; så emedan Erik Andersson
blifvit, såsom vederbordt, stämd till tinget och icke till någon viss
dag deraf, ehuru i stämningsresolutionen af misstag influtit, att tinget skulle
börjas den 10 Maj i stället för den 4 i samma månad, enligt i länet utfärdad
lysning, om hvars innehåll Erik Andersson haft kännedom; ty och som
å sistnämnde dag Erik Andersson ålegat att sig vid Häradsrätten infinna, för
att afvakta besked, hvilken dag under tinget hans mål skulle förekomma lill
handläggning, men han sådant uraktlåtit och dymedelst sjelf vållat, att han,
som icke fått vidkännas någon påföljd för försummad inställelse vid upprop
första gången, blifvit för sin ute varö under tingens lopp till böter och vitén
fälld; alltså och alldenstund Domhafvandens stämningsombuds för vice Häradshöfdingen
Stedt obekanta misstag om tiden för tingets början icke kunde
läggas vice Häradshöfdingen till last; fördenskull pröfvade Kongl. Hofrätten
rättvist åtalet i denna del att ogilla.
168
Då jag med detta utslag ej kunnat åtnöjas; har jag deröfver anfört underdåniga
besvär, deri jag först anmärkt, att så vida, enligt Ho frät tens åsigt,
Häradsrätten icke ägt antaga, det Erik Andersson varit behörigen stämd,
häraf också syntes följa, att Häradsrätten felat ej blott i sjelfva antagandet af
stämningens behörighet, utan ock i de åtgärder, som på detta antagande
stöddes och dessförutan ej lagligen kunde äga rum. Vidare har jag ansett
frågan om sakens företagande hos Häradsrätten före den i stämningen utsatta tid
bero af en annan, nemligen huruvida den, som erhållit stämning till viss dag,
såsom begynnande ett lagtima ting, vöre skyldig att uti uppgiften på denna
dag förutsätta möjligt misstag i stämningen och derföre ur den offentliga
tingskungörelsen underrätta sig, om icke tinget tilläfventyrs komme att börjas
förr, än stämningen innehölle; och då jag ej kunnat inse anledningen lill
denna frågas bejakande; har jag häraf slutat, alt i förevarande fall Svaranden
ej varit skyldig att vid tinget inställa sig, när detta inträffade före den dag,
hvartill lian var stämd; att ett uppskof och ett vite, sorn vid sådant förhållande
beslötos, bordt den uteblifna svaranden kungöras, för att kunna mot
honom äga verkan, samt att Häradsrätten bordt antingen om sådant kungörande
meddela föreskrift, eller ock utan all åteärd afskrifva målet. När
detta icke skett, och stämningen i Svarandens frånvaro blifvit upptagen utan
fullständigt stämningsbevis, samt saken, utan kännedom af stämningen och
utan föreskrift örn kommunikation till Svaranden, blifvit uppskjuten först
med föreläggande af vite och derefter med fällande till sådant; bade Hofrätten,
efter min tanka, bordt ej allenast fälla Domhafvauden till lagligt ansvar,
utan ock döma honom att godtgöra, hvad Svaranden i böter och vitén
obehörigen förlorat.
Mina underdåniga besvär äro daterade den 9 sisth Juli; och det nådiga
beslut, som jag deröfver afvaktar, kommer att afgöra ett ämne, hvilket jag
tror icke vara utan vigt i rättegångsordningen.
Vid granskning af fånglistorna från Elfsborgs län hafva anmärkningar
förekommit dels derom, att ett af Kämnersrätten i Borås den 16 Augusti
184-5 meddeladt utslag, hvarigenom Pigan Anna Brita Nilsdotter varit dömd
alt för hustjufnad till värde af 3 R:dr 19 sk. böta eller, vid bristande tillgång
dertill, undergå sexton dagars fängelse vid valten och bröd, icke blifvit
till verkställighet befordradt, dels att häktade Drängen Anders Isaksson från
Grimma
-
169
G. immared, sedan lian vid Marks Häradsrätt undergått ransakning och, derifrån
förpassad, den 22 Juli 1846 till länshäktet ankommit, blifvit derstädes
qvarsittande lill den 8 nästföljande September, ehuru Domhafvandens i sagde
härad förpassning innehållit, att Anders Isaksson vore förvisad till vidare
ransakning vid Himble Häradsrätt, och han således bordt af Konungens Be
t
O O
fallningshafvande utan dröjsmål afsändas lill Hallands länshäkte, i hvilket fall
ransakningen vid Himble Häradsrätt skulle, efter det handlingarne från Marks
Häradsrätt redan den 11 Augusti samma år blifvit till Dotnhafvanden i Himble
härad öfversände, kunnat ungefärligen en månad tidigare, än som skett, företagas,
dels ock alt sedan häktade Johannes Andersson från Årbol den 11 December
1846 till länshäktet i Wenersborg inkommit, ulan att Konungens
Befallningshafvande om honom eller orsaken till hans häktande erhållit underrättelse
förr, än genom Kronolänsmannen A. Bergli mans skriftliga anmälan,
som inkommit den 4 Januari 1847 och hvarigenom Johannes Anderssons befordrande
till ransakning för begången stöld begärdes, Konungens Befallningshafvande
uraktlåtit ej allenast alt lagligen beifra vederbörande fångvaktmästares
försummelse att i behörig tid anmäla fångens ankomst och anledningen
dertill, utan äfven att anställa undersökning mot Kronolänsmannen Berghman
om orsaken till dröjsmålet med häktningens anmälande; och sedan dessa särskilda
anmärkningar blifvit Konungens Befallningshafvande meddelade samt
yttranden deröfver inkommit, hvarigenom jag ej funnit förhållandet nöjaktigt
förklaradt; så har jag under den 27 November 1848 uti skrifvelse anmodat Advokatfiskalsembetet
i Kongl. Göta Hofrätt att laga åtal i ämnet emot Konungens
Befallningshafvande anställa.
Sådant åtal har derefter inför bemälte Kongl. Hofrätt blifvit utfördt
emot Herr Landshöfdingen m. m P. Sandelhjelm och Herr Landssekreteraren
C. O. Almqvist, sorn i egenskap af Konungens Befallningshafvande vore till
de i fråga varande felaktigheterna skvldige; och efter det skriftvexling parterna
imellan härvid föregått, har Kongl. Hofrätten genom utslag den 29
Maj innevarande år sig utlåtit, att emedan beträffande första anmärkningspunkten
upplyst vore, det Pigan Anna Brita Nilsdotter under ransakningen
om det henne tillvitade tjufnadsbrott hållits förvarad i Borås stadshäkte, samt
Kämnersrätten i sitt utslag den 16 Augusti 1845, jemte det ansvar för hustjufnad
blifvit Anna Brita Nilsdotter ådömdt, äfven förordnat, att det bestämda
straffet af vatten och bröd icke finge verkställas förr, än ett år efter
hennes då nyligen förut inträffade nedkomst med ett barn, och att hon sjelf
Just.-Ombudsmans Emb.-Seräll. till 1850 års riksdag. 22
170
imedlertid finge vistas på fri fot, i följd hvaraf bon jemväl blifvit ur häktet
lösgifven; hvarefter Kämnersrättens berörde utslag ännu den 23 September
1848 icke funnits i Ilättens arkif förvarad t; ty och som, vid sådant förhållande,
det icke kunde antagas, att Kämnersrättens utslag, hvilket ostridigt
icke blifvit till Konungens Befallningshafvande för verkställighet öfverlemnadt,
kommit till Konungens Befallningshafvandes kunskap förr än i September år
1847, då Rikets Ständers Justiliä-Ombudsman af förekommen anledning begärt
upplysning, om och när utslaget vore till verkställighet befordradt; alltså
och då sedermera befunnits, att utslaget icke varit att tillgå i Kämnersrättens arkif,
samt Konungens Befallningshafvande nu mera, på sätt i dess förklaring
blifvit anmält, hade vidtagit åtgärder för utslagets verkställande, lunne Kongl.
Hofrätten någon sådan underlåtenhet eller försummelse i anmärkta hänseendet
icke ligga Konungens Befallningshafvande till last, att ansvar i denna del
af åtalet kunde Konungens Befallningshafvande ådömas.
Hvad deremot anginge öfriga anmärkningspunkterna; så enär den förpassning,
enligt hvilken Anders Isaksson från Grimmared den 22 Juli 1846
lill länshäktet i Wenersborg inkommit, varit af Domhafvande» i Marks härad
utfärdad och bestämdt innehållit, att Anders Isaksson blifvit förvisad till undergående
af vidare ransakning vid Himble Häradsrätt, hade det ålegat Konungens
Befallningshafvande att skyndsamt föranstalta om Anders Isakssons
afsändande till länshäktet inom Hallands Jan; och som Konungens Befallningshafvande
det oaktadt underlåtit sådant fullgöra förr än den 5 näslpåföljde
September, då, efter skriftvexling med Domhafvande!!, förpassning förfången
ändtligen expedierades, samt Konungens Befallningshafvandes förebärande,
att Konungens Befallningshafvande icke ansett sig befogad vidtaga någon åtgärd
för Anders Isakssons afforslande, innan Domhafvande!!, enligt i länet
allmänt vedertagen ordning, till Konungens Befallningshafvande inskickat Marks
Häradsrätts ransakningshandlingar angående Anders Isaksson eller i särskild
skrifvelse meddelat närmare besked om den nya ransakningsorten, destomindre
förtjente afseende, som Domhafvande!! härtill icke varit ovilkorligen förbunden,
utan enligt stadgandet i Kongl. Brefvet den 22 Maj 1816 ägt att.,
på sätt som skett, sedan Konungens Befallningshafvande genom förpassningen
erhållit fullständig underrättelse om den ort, dit fången borde afföras, omedelbarligen
öfversända handlingarna till Domhafvanden i Himble härad; alltså
och då Konungens Befallningshafvande följaktligen i detta fall sin pligt eftersatt
och derigenom förorsakat, att Anders Isaksson, såsom Advokatfiskals-embetet
anmärkt, minst en månads längre tid än vederbordt, uti Wenersborgs
17i
länshäkte qvarhållits, samt cien i öfrigt anmärkte omständigheten, att Johannes
Åndersson i Årbol blifvit intagen å länshäktet i Wenersborg och der fått
förblifva under en tid af tre veckor, utan att Konungens Befallningshafvande
derom erhållit ringaste underrättelse, synbarligen utmärkte, att Konungens Befallningshafvande,
som det tillkomme att öfver ordningens vidmakthållande
inom länshäktet hafva noggrann tillsyn, i detta hänseende icke med tillbörlig
noggrannhet fullgjort sina åligganden, helst den försummelse, som här blifvit
af underlydande tjenstemän begången, fått utan all anmärkning eller beifran
frän Konungens Befallningshafvandes sida aflöpa; pröfvade Kongl. Hofrätten,
med tillämpning af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma Herr Landshöfdingen
och Kommendören Sandelhjelm samt Landssekreteraren Almqvist
att för de fel, de sålunda såsom Konungens Befallningshafvande låtit komma
sig till last, böla hvar för sig sexton R:dr 32 sk. till treskiftes; hvarjemte
Herr Landshöfdingen och Landssekreteraren förpligtades att gemensamt ersätta
Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för Anders Isakssons underhåll i häktet
under trettio dagar af år 1846, hvilken kostnad, enligt vederbörandes uträkning,
uppginge till fyra R:dr 11 sk. 4 rst. banco.
I detta utslag, så vidt Konungens Befallningshafvande derigenom befrias
från ansvar för underlåten verkställighet af det Anna Brita Nilsdotter ådömde
straff, har jag funnit mig föranlåten att hos Kongl. Maj:t genom underdåniga
besvär söka ändring; och har jag dervid åberopat det förhållande, som uti
min skrifvelse till Advokatfiskalsembetet om åtalets anställande linnes upptaget,
nemligen att sedan Kämnersrätten dömt Anna Brita Nilsdotter lill omförmälte
straff, men derjemte föreskrifvit, att detta icke finge genast verkställas
samt att den sakfällda imedlertid skulle ställas på fri fot, JustitiäOmbudsmaunen
den 15 September 1847 af Konungens Befallningshafvande
bland annat begärt upplysning, om och när detta Kämnersrättens beslut
kommit tiil verkställighet; att då svar härpå ännu den 29 Augusti 1848 icke
fanns hafva ankommit, samt påminnelse derom då gjordes, jag först uti skrifvelse
af den 23 September s. å. från Konungens Befallningshafvande erhöll
det besked, att utslaget, hvilket icke funnes i Kämnersrättens arkif förvaradt,
förmodades ej heller hafva blifvit verkstäldt; och att sedan jag hos Konungens
Befallningshafvande anhållit om underrättelse, hvad åtgärd som blifvit
föranledd af en så beskaffad förmodan, Konungens Befallningshafvande den
11 November 1848 meddelat mig det svar, att då Anna Brita Nilsdotter
icke längre varit häktad, och utslagit icke funnits att tillgå, mindre till verkställighet
inkommit, Konungens Befallningshafvande icke ansett sig böra gä
172
mig i förväg med domarens anmälande till åtal, samt följaktligen hvarken
funnit eller funne lämpligt alt i sådant afseende åtgärd vidtaga.
A7id detta förhållande hade de åtgärder för utslagets verkställande, hvilka
Konungens Befallningshafvande anmält sig nu mera hafva vidtagit, icke behöft
dröja ända tilldess Konungens Befallningshafvande om deras nödvändighet
blef öfvertygad genom ett redan pågående åtal. Redan förr, än det anstånd,
som olagligen blifvit den sakfällda Anna Brita Kilsdotter beviljadt med
straffets undergående, lupit till ända, hvilket inträffade inom Augusti månad
1846, då således utslaget blef verkställbar^ hade innehållet af detta utslag
genom fånglistorna kommit till Konungens Befallningshafvandes kännedom.
Men om ock okunnighet om förhållandet kunnat det oaktadt äga rum; så hade
dock äfven denna ursäkt måst upphöra från den tid, då efterfrågan af Justitiä-Ombudsmannen
skedde, om och när utslaget kommit till verkställighet;
och till erhållande af detta utslag hade Konungens Befallningshafvande
ägt enahanda utväg, hvarigenom detsamma på Justitiä-Ombudsmannens begäran
framkommit och vid anstäldt åtal emot Käinnersrätten blifvit af mig
till Hofrättens Advokatfiskal öfverlernnadt. Nu hade likväl Konungens Befallningshafvande
ej ens efter erhållen påminnelse genom Justitiä-Ombudsmannens
efterfrågan härutinnan vidtagit någon åtgärd under hela det år, som förflutit
från denna efterfrågan i September månad 1847 till svaret af den 23 September
1848, då blott en förmodan yttrades, att utslaget icke vore verkstäldt;
och på en än ytterligare efterfrågan, hvad åtgärd som blifvit föranledd af en
så beskaffad förmodan, hade Konungens Befallningshafvande ännu i November
samma år icke haft att förmäla någon sådan åtgärd.
Då jag på dessa, vid åtalets anställande redan åberopade grunder trott
mig icke kunna låta bero vid Hofrättens förklarande, det någon sådan underlåtenhet
eller försummelse icke låge Konungens Befallningshafvande till last,
att ansvar derföre kunde ådömas; har jag således i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit, med ändring i Hofrättens utslag, täcktes i Nåder döma
Landshöfdingen och Landssekreteraren alt for den anmärkta försummelsen
lagligen ansvara.
O O
Uppå dessa underdåniga besvär, daterade den 9 sisllidne Juli, afvaktar
jag nådigt Utslag; och äro å delosidan ej några besvär öfver Hofrättens utslag
i underdånighet anförda.
173
Uli en till mig ingifven skrift hade förre Kronolänsmannen E. Westholm
anmält, att efter det, uppå en af Jacob Johansson i Trintendala genom
Westholm såsom ombud gjord ansökning och i följd af promotorial från
Konungens Befallningshafvande i Södermanlands län, en Jacob Johansson tillhörig
hos annan person innestäende fordran, i hufvudstol! 36 R:dr 26 sk.
riksgäldssedlar, blifvit hos gä Idena ren uttagen, och betalning för denna fordran
jemte ränta och umgälder i November månad 1841 lill Landskansliet i Nyköping
ankommit, dessa medel dock icke kunnat af Westholm såsom Jacob
Johanssons ombud utbekommas förr, än omkring tre år och nio månader derefter,
då Westholm omsider fått dem qvittera; hvarföre denne, som skulle
hafva för penningarnes erhållande nödgats använda åtskilliga resor och kostnader,
anhållit om sakens beifran, i afsigt alt få dervid fortsätta sitt ersätlningspåstående.
Af denna skrift hade jag lemnat del åt Landssekreteraren i
Nyköpings län Herr Lagmannen G. Engeström, hvilken uti deröfver afgifven
förklaring anfört: att omförmälte medel den 1 November 1841 inkommit till
Landskansliet i Nyköping, och samma dag blifvit utlemnade till Westholms
från längre tid tillbaka städse begagnade ombud Landskanlslisten Wretmark,
som med i fråga varande promotorialmål å Westholms vägnar haft bestyr,
och alt denne blifvit derom underrättad, då han i början af år 1842 å Landskansliet
först efterfrågat förhållandet, men alt då Wretmark imedlertid två
månader derefter aflidit och Herr Lagmannen erfarit omöjligheten alt bevisa,
det Westholm bekommit de medel, som blifvit lill Wretmark aflenmade,
Herr Lagmannen åtagit sig att lill Westholm betala allt, hvad i omförmälte
O O O 7
promotorialmål till Konungens Befallningshafvande ankommit, hvilket ock skett.
Vid della förhållande har jag ansett ligga Herr Lagmannen Engeström
till last, att han icke utan dröjsmål och omvägar låtit förmå sig att till Jacob
Johanssons ombud utgifva i fråga varande medel, hvilka i kapital, ränta
och umgälder tillsammans utgjort Fyratiotre R:dr 18 sk., samt Herr Lagmannen
derigenom hafva ådragit sig skyldighet alt till Jacob Johansson gälda ej
blott ränta å de qvarhållna medlen, utan ock ersättning för de besvär och
omkostnader, som Jacob Johansson eller hans ombud kunde visa sig hafva
varit nödsakad att för dessa medels utbekommande använda; hvarföre jag uli
skrifvelse till Advokatfiskalsembelel i Kongl. Svea Hofrätt den 12 September
1849 gifvit uppdrag till utförande af laga åtal emot Herr Lagmannen Engeström,
med yrkande af så väl laga ansvar för anmärkta felaktigheten i tjensten,
som äfven skyldighet att godtgöra fordringsägaren Jacob Johansson förlorad
ränta å dess kapitalfordran samt, hvad han för sina omförmälte kost
-
174
nader skäligen kunde hafva att fordra; och har Advokatfiskalsembetet vid utförande
af detta atal yrkat, att Herr Lagmannen och Landssekreteraren måtte
dömas att enligt 9 kap. 5 § Utsökningsmål ken och 1 kap. 12 § Rättegångsbalken
böta tjugu daler silfvermynt samt förpligtas ej mindre att till Jacob
Johansson å i fråga varande medel utgifva ränta efter fern för hundredet om
året från den dag, då efter medlens inflytande till Konungens Befallningshafvande
den 1 No v. 1841 Jacob Johansson första gången sjelf eller genom ombud
ä Landskansliet anmälte sig för att dem utbekomma, till den dag, då Jacob
Johanssons ombud funnes hafva samma medel utqvitterat, än äfven att godtgöra
Jacob Johansson för de kostnader, som genom Herr Lagmannens underlåtenhet
att medlen å rätt tid lill honom utlemna kunde hafva blifvit Jacob
Johansson tillskyndade.
Sedan Herr Lagmannen Engeström uti häröfver afgifven förklaring bland
annat anmärkt, att så vidt lian kunde erinra sig, hvarken Westholm eller
någon annan företett vederbörlig fullmakt till i fråga varande penningars lyftande
förr, än den dag Herr Lagmannen desamma af egna medel utbetalt;
så har Kongl. Hofrätten för målets utredande låtit genom Konungens Befallningshafvande
i Södermanlands län affordra Jacob Johansson skriftligt yttrande,
om han åstundade, att ofvanberörde ersättningsanspråk fullföljdes, samt
i sådan händelse velat lemna honom tillfälle att med sitt påstående i ämnet
inkomma; hvarigenom den upplysning vunnits, att merbemälle Jacob Johansson
rätteligen hetat Jacob Andersson och varit boende inom Kronobergs län,
derifrån Konungens Befallningshafvande öfverlemnat Kronofogden Hasselgreus
skrifvelse af innehåll, att Jacob Andersson, på sätt ett skrifvelsen bilagdt
prestbetyg utvisade, redan den 29 Maj 1844 genom döden afgått, samt att
hans Son Anders Jacobsson i Trintendala, som redan under Fadrens lifstid
öfverlagd dennes angelägenheter, förklarat, att han hvarken innehade några
handlingar, som kunde lemna utredning angående i fråga varande fordran,
elier ville fullfölja det af Westholm emot Herr Lagmannen Engeström anhängiggjorda
påstående, samt alt ofvanberörde af Westholm uppburne Fyratiotre
R:dr 18 sk. riksgäldssedel- icke kommit Jacob Andersson eller dennes
son tillhanda, utan af Westholm behållits.
* I detta skick har Kongl. Hofrätten genom utslag den 10 Juni innevarande
år, med åberopande af Herr Lagmannen Engeströms uti förklaringen
gjorda anmärkning derom, att Westholm till medlens lyftning ej företett vederbörlig
fullmakt förr, än vid det tillfälle, då Herr Lagmannen elern af
egna tillgångar utbetalt, förklarat, att som uti detta mål, emot hvad Herr
175
Lagmannen sålunda anmärkt, ej ens uppgifvet vore, att bemälte Jacob Andersson
någonsin sjelf infunnit sig för medlens lyftning, och ej visadt blifvit,
att Westholm vid något af de särskilda tillfällen derförinnan, då lian gjort
anhållan att få medlen för Jacob Anderssons räkning uttaga, baft att åberopa
sådan fullmakt, utan hvars företeende Westholm icke lagligen ägt att medlen
utfå; alltså och då vid sådant förhållande Westholm icke kunde anses hafva
iakttagit, hvad å Jacob Anderssons sida varit erforderligt, för att medlen tidigare,
än som skett, utbekomma, samt genom dröjsmålet med medlens utlemnande
fel eller försummelse vid embetets utöfning följaktligen icke folie
Landssekreteraren Herr Lagmannen Engeström till last, funne Kongl. Hofrätten
den emot Herr Lagmannen i målet väckte talan icke kunna bifallas.
Med detta utslag har jag låtit mig nöja, icke derföre, att jag anser Herr
Lagmannen Engeström hafva rätteligen förfarit, om än fullmakt för Sakägarens
ombud till medlens uppbärande ej företeddes förr, än lyftningen skedde,
enär fullmakt härtill ej förr kunde begagnas, än medlen voro att tillgå, men
dessa af Herr Lagmannen icke bevisligen förr blifvit erbudna, än då de efter
fullmakt lyftades af Westholm, helst Herr Lagmannen i stället allt ditintills
vägrat alt sin skyldighet lill penningarnes utbetalande uppfylla — utan jag
har derföre låtit utslaget vinna laga kraft, att till den utgång, saken fått,
syntes mig en giltig grund ligga uti rätta Sakägarens afstående från det förevarande
anspråket; och af detta skäl har äfven jag trott mig böra nedlägga
en talan, som hufvudsakligen åsyftade endast att åt Sakägaren skaffa godtgörelse
för hvad lian förlorat.
1 en till Justitiä-Ombudsmansembetet den 30 November 1843 ingifven
skrift hafva åtskillige hemmansägare inom Allbo härad af Kronobergs län klagat
deröfver, att ehuru, i anledning af Rikets Ständers vid 1829 års riksdag
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorde anhållan, det till allmän rättelse
måtte stadgas, att kronobrefbäringen inom de län, der denna skyldighet hemmansägarne
ålåge, icke finge oftare än två gånger i veckan utgöras på de dagar,
som af Konungens Befallningshafvande utsattes, så vida icke ärendets
vigt och angelägenhet gjorde undantag derifrån oundvikligt, såsom vid durchmarcher,
kungs- eller kronoskjutsningar, skallgång, skogseld och så vidare, i
hvilka fall brefven borde med ridande bud fortskaffas och, till förekommande
af missbruk, ärendets beskaffenhet jemväl i korthet och i allmänna ordalag
utanpå brefvet antecknas, samt alt Konungens Befallningshafvande borde, i
176
enlighet med dessa föreslagna grunder och efter socknarnes hörande, i ämnet
uppgöra reglering om kronobrefbäringen m. m., Kongl. Maj:t genom nådigt
Bref den 4 December 1830 meddelat förordnande i enlighet med dessa angifna
grunder och derjemte stadgat, att i de nämnde fall, då bref undantagsvis
beböfde å andra än fastställda postdagar forlskaffas, vederbörande tjenstemän,
som desamma afla tit, borde vid ansvar, såsom för tjenstefel, i korthet utanpå
detsamma anteckna innehållet, samt ehuru Rikets Ständer äfven sedermera vid
riksdagen år 1834, efter då förnyad klagan öfver förhållandet med denna besvärliga
postföringsskyldighet, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om
behörig verkställighet af hvad genom högstberörde nådiga bref förordnats;
skulle likväl inom Kronobergs län, under det att i flera andra län brefbäringen
vore väl ordnad och kontrollerad, hvarken någon sådan åtgärd hafva
blifvit vidtagen eller de af Kongl. Majt vid strängt ansvar påbudna iakttagelser
åtlydls, utan rådde der i länet godtycke i delta afseende, så att kronobrefbäringsskyldigheten
genom det laglösa sättet för dess begagnande utgjorde
ett af kronoskatte hemmanens värsta onera, såsom klaganderne med flera särskilda
uppgifter sökt visa.
Öfver denna klagoskrift har Konungens Befallningshafvande i Kronobergs
län den 15 April 1844 afgifvit utlåtande, deri bland annat aufördes, att
Kongl. Maj:ts åberopade nådiga Bref den 4 Dec. 1830 bifvit af Konungens
Befallningshafvande den 20 i samma månad kungjordt till allmänhetens efterrättelse,
och befallning derjemte gifven Kronofogdarna i länets fögderier att
inkomma med uppgift på de dagar, posterne af dem på brefbäringen expedierades;
att då, enligt de från Kronofogdarna härom sedermera inkomna, i afskrift
bifogade rapporter, daterade i December 1830 samt Januari och Februari
1831, brefbäi ingsskyldigheten blifvit ordnad på ett sätt, sorn så vidt möjligt
varit gjorde densamma i minsta mån för vederbörande betungande, oell någon
klagan sedermera icke försports, Konungens Befallningshafvande låtit bero
vid den af Kronofogdarna bestämda ordning för brefbäringens utgörande,
och att derest förment lagstridigt förhållande medelst missbruk vid brefbäringen
blifvit hos Konungens Befallningshafvande anmält, rättelse deruti skulle
hafva meddelats, utan behof af den förda klagan, hvilken, såsom obestämd,
fordrade närmare ut vickling, när, hvar och af hvem det öfverklagade missbruket
blifvit begånget.
Sedan klaganderne häremot inkommit med en ytterligare skrift, innefattande
anmärkningar vid Konungens Befallningshafvandes utlåtande, med
förnyadt
177
förnyadt yrkande om ansvar och ersättning för den underlåtenhet, som
Konungens Befallningshafvande låtit komma sig till last; så har, vid öfvervägande
af hvad sålunda förekommit och enär af handlingarna inhämtades,
att Konungens Befallningshafvande till följd af Kongl. Brefvet den 4 Dec.
1830 uti en den 20 i samma månad utfärdad kungörelse icke blolt meddelat
allmänheten underrättelse om Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, utan
äfven anbefallt samtliga Kronofogdarne att skyndsamligen inkomma med
uppgift på de dagar posterne af dem på brefbäringen expedierades, så att
Konungens Befallningshafvande derefter måtte komma i tillfälle att ärendet
vidare handlägga, men vid genomseende af alla de kungörelser, som jemlikt
Kongl. Brefvet den 16 September 1830 från Konungens Befallningshafvande
till Justitiä-Ombudsmans-Expeditionen inkommit, utom den förutnämnda,
icke kunnat upptäckas någon rörande detta ärende, och Konungens Befallningshafvande
i utlåtandet endast tillkännagifvit, att då, enligt de af Kronofogdarna
afgifna rapporter, kronobrefbäring blifvit på lämpligt sätt ordnad,
Konungens Befallningshafvande låtit vid den af Kronofogdarna bestämda
ordning bero, Justitiä-Ombudsmannen funnit sig föranlåten att uti skrifvelse
den 28 Februari 1845 begära ytterligare underrättelse, om och huruledes
Konungens Befallningshafvande, på sätt i dess kungörelse vore antydt,
vidare handlagt ärendet medelst vederbörandes hörande och utsättande derefter
af de dagar, högst två gånger i veckan, då den vanliga kronobrefbäriligen
måtte äga rum, och hvaraf äfven följde, att detta bestämmande,
orri ock Konungens Befallningshafvande funnit skäligt att låta bero vid
Kronofogdarnes uppgifter och förslag, hade bordt i behörig ordning blifva
de brefbäringsskyldiga kungjordt; hvarefter Landshöfdingeembetet i skrifvelse
den 12 Augusti 1845 meddelat det svar, att så vidt af derstädes befintliga
handlingar kunde inhämtas, någon vidare handläggning af ärendet
icke ägt rum, till följd af Kongl. Brefvet den 4 December 1830, än den
som uppgifvits uti Konungens Befallningshafvandes utlåtande, men att
Konungens Befallningshafvande då mera anbefallt Kronofogdarna att inkomma
med uppgift å kronobrefbäringsskyldige samt de dagar, då posterne
expedierades, på det Konungens Befallningshafvande måtte komma i tillfälle
att ärendet handlägga i öfverensstämmelse med sagde Kongl. Bref.
Derefter har Justitiä-Ombudsmannen i skrifvelse till Advokatfiskalsembetet
af den 18 November 1845 gifvit tillkänna, att enär uppenbart visade
sig, det Konungens Befallningshafvande, ända tilldess LandshöfdingeJusl.
-Ombudsmans Emb.-Bcräll. lill 1850 års riksdag. 23
178
embetets nyssnämnde skrifvelse afgafs, uraktlåtit att fullgöra 'de genom
1830 års Kongl. Bref meddelade föreskrifter, så att ärendet efter nära femton
års förlopp befunnits ännu i samma skick, sorn vid utfärdandet af
Konungens Befallningshafvandes Kungörelse den 20 December samma år,
samt lika otvifvelaktigt vore, att denna mångåriga underlåtenhet att verkställa
hvad Kongl. Maj:t förordnat, och att, på sätt som ske bordt, tillslut
bringa i fråga varande, för en icke ringa del af länets invånare vigtiga angelägenhet,
kunnat medföra de för brefbäringsskyldige menliga följder, hvaröfver
klagan blifvit förd; uppdroge Justitiä-Ombudsmaunen åt Advokatfiskalsembetet
att i denna del inför Kongl. Hofrätten, enligt förut angifna
grunder, emot Herr Landshöfdingen Grefve Mörner och Landssekreteraren
Lagmannen J. A. Leander, under hvilkas ernbetsutöfning anmärkte försummelsen
hufvudsakligen ägt rum, anställa och utföra den ansvarstalan, hvartill
lag och sakens beskaffenhet föranledde, och hvarvid klaganderna äfven
borde beredas tillfälle att närmare uppgifva och styrka sina ersättningsanspråk,
hvilka i den mån, de funnes befogade, borde af Advokatfiskalsembetet
understödjas.
Under utförandet af detta åtal har Lagmannen Leander med döden algått;
hvarefter Advokatfiskalsembetet den 4 Nov. 1846 hos Kongl. Hofrätten
hemställt, om icke åtalet emot honom kunde förfalla och endast emot Herr
Landshöfdingen Grefve Mörner detsamma fullföljt; och sedan vidare skriftvexling
samt vittnesförhör i målet föregått, derunder åtskillige bland klaganderna
nedlagt sin talan; har Kongl. Hofrätten uppå Advokatfiskalsembetets
hemställan anmodat Konungens Befallningshafvande att inför Kongl. Hofrätten
utreda, om och på hvad sätt kronobrefbäringen i länet då mera
blifvit slutligen reglerad; i anledning hvaraf Konungens Befallningshafvande
i utlåtande den 27 Oktober 1848 gifvit tillkänna, alt sedan, till följd af
den i länet utfärdade allmänna kungörelsen den 20 December 1830 Kronofogdarne
inkommit med rapporter om brefbäringens ordnande i sådant skick,
att imellan fogdekontoren, länsmännen och kyrkorna posten endast en gång
fram och en gång åter i hvarje vecka expedierades, med bestämda dagar så
väl för dess afhämtning å fogdekontoren som för dess återkomst, samt de
brefbäringsskyldige icke inkommit med klagan öfver någon härvid skedd afvikelse
från de offentliggjorda föreskrifterna i 1830 års Kongl. Bref; ärendets
vidare handläggning af Konungens Befallningshafvande icke blifvit ansedd
erforderlig, än den som sedermera varit föranledd af åtskilliga brefbäringsskyldiges
tid efter annan framställde ansökningar om befrielse eller lin
-
dring i detta onus genom detsammas förflyttning å andra hemman eller
sjelfva postgångens reglering i annan rigtning, derom, till följd af sjelfva
sakens natur, frågor ofta måste uppstå efter inträffade förändringar i Kronobetjeningens
bostadsorter, ombyte af fjerdingsman med mera, och hvilka
frågor då blifvit i vanlig ordning afgjorda med rätt för den dermed missnöjde
alt å ort som vederborde i Konungens Befallningshafvandes beslut
söka ändring och rättelse.
Uti slutligt memorial bär sedermera Advokatfiskalsembetet den 22 Oktober
1849 yttrat, att Herr Landshöfdingen Grefve Mörner i sin den 12
December 1846 afgifna förklaring väl uppgifvit, att sedan de i Konungens
Befallningshafvandes Kungörelse den 20 Dec. 1830 från Kronofogdarna infordrade
upplysningar till Konungens Befallningshafvande inkommit, Konungens
Befallningshafvande skulle hafva försländigat Kronofogdarna att låta
meddela de brefbäringsskyldiga, å hvilka dagar dem åiåge att kronoposten
fortställa; äfvensom Landshöfdingeembetet i sitt utlåtande af den 12 Aug.
1845 uppgifvit, att Konungens Befallningshafvande då å nyo anbefallt Kronofogdarna
att inkomma med uppgift å kronobrefbäringsskyldige samt de
dagar, då posterne expedierades, på det Konungens Befallningshafvande kunde
komma i tillfälle att ärendet handlägga i öfverensstämmelse med 1830 års
Kongl. Bref; men som Konungens Befallningshafvandes slutliga yttrande
under den 2'7 Oktober 1848 bestämdt innehölle, alt någon vidare handläggning
af ärendet än den, som omförmältes i Konungens Befallningshafvandes
utlåtande af den 15 April 1844, hvarken ägt rum eller ansetts erforderlig;
så nödgades Advokatfiskalsembetet antaga, att ofvannämnde uppgifter
icke med sanna förhållandet öfverensstämde; i följd hvaraf Advokatfiskalsembetet
ock, under åberopande af de grunder, Justitiä-Ombudsmannen
i sin skrifvelse till Advokatfiskalsembetet utvicklat, ansåge sig böra lägga
Herr Landshöfdingen Grefve Mörner till last, att den i Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 4 Dec. 1830 påbudna reglering af kronobrefbäriugsskyldigheten
inom Kronobergs län icke blifvit fullbordad under hela tiden från Mars
månads början år 1831 till början af Augusti 1845 eller under loppet af
fjorton år fem månader; likasom Advokatfiskalsembetet, på grund af hvad
under skriftvexlingen inför Kongl. Hofrätten förekommit, förmenade det
böra till last föras Herr Grefven och Landshöfdingen gemensamt med då
tillförordnade Landssekreteraren, nu mera Assessorn i Kongl. Göta Hofrätt
Herr C. W. Carlson, hvilken tjenstgjort såsom Landssekreterare i nämnde
län intill 1846 års slut, att berörde reglering blifvit ytterligare fördröjd ett år
180
och fem månader, samt Herr Grefven och Landshöfdingen gemensamt med
nu varande Landssekreteraren Herr Assessorn G. Lagerstråle, hvilken vid
1847 års början tillträdt Landssekreteraretjensten, att samma reglering ännu
vid slutet af Oktober 1848 eller efter förloppet af ytterligare ett år och
tio månader icke blifvit till slut befordrad; hvarföre Advokatfiskalsembetet
yrkade, att så väl Herr Landshöfdingen Grefve Mörner, som Assessorerne
Carlson och Lagerstråle, hvardera i den mån åsidosättandet af embetspligt
blifvit dem till last förd, malte dömas att böta det belopp, Kongl. Hofrätten
funne skäligt bestämma, samt Konungens Befallningshafvande dessutom
förpliglas vid laga ansvar att inom två månader från erhållen del af
Kongl. Hofrättens blifvande utslag fullgöra i fråga varande reglering och
derom till Kongl. Hofrätten afgifva berättelse; alt i afseende på den af klaganderna
fordrade ersättning, Advokatfiskalsembetet, på anförda grunder,
och med åberopande af hvad genom vittnen utredt blifvit, hemställt, om
icke den klaganderne Johan Svensson i Grännaforsa samt Anders Svensson,
Jonas Svensson, Andreas Johansson, Jonas Jacobsson, Jonas Johannesson och
Jonas Christofersson i Ryd tillkommande skadeersättning, sedan öfrige klagande
frånträdt sin talan, borde bestämmas till elfva skilling fem runstycken
banco för hvarje tionde vecka på hvarje af de förra innehafdt fjerdedels
mantal i Ryds by, räknadt för Jonas Christoferson och Jonas Johannesson
från och med år 1836 samt för Johan Svensson, Anders Svensson, Jonas
Svensson, Anders Johansson och Jonas Jacobsson från början af Mars månad
1831, äfvensom om icke denna ersättning borde utgöras af Herr Grefven
och Landshöfdingen ensam, så vidt den belupe för tiden från Mars månads
början 1831 till början af Augusti 1845, af Herr Grefven gemensamt med
Assessorn Carlsson från sistnämnde tid till 1846 års slut och af Herr Grefven
gemensamt med Assessorn Lagerstråle från 1847 års början tilldess
kronobrefbäringen i länet blifvit eller blefve genom vederbörligen kungjord t
beslut författningsenligt reglerad.
Häremot är, uti afgifna förklaringar, anfördt bland annat: af Herr Landshöfdingen
Grefve Mörner, att han i afseende på reglering af kronobrefbäringen
inom länet fortfarande ansåge åtgärderna, som skett, tillräckliga och
bestridde, på sådan och i öfrigt uppgifna grunder, de påståenden, Advokatfiskalsembetet
emot honom framställt; af Herr Assessorn Carlsson, att ehuru,
sedan Konungens Befallningshafvande låtit bero vid kronofogdarnes i afseende
på brefbäringen afgifne rapporter, någon vidare åtgärd, enligt Herr
Assessorns förmenande ej varit erforderlig, han likväl, efter det Justitia
-
181
Ombudsmannens skrifvelse af den 28 Februari 1845 till Konungens Befallningshafvande
ingått, vidtagit förberedande åtgärder till en allmän kungörelse
i ämnet, men att då, i följd af skedda ombyten bland kronobetjeningen
och andra förhållanden, åtskilliga ansökningar imedlertid blifvit hos
Konungens Befallningshafvande gjorda rörande förändringar på flera ställen
inom länet af förut bestämda marcherouter för brefbäringen, Herr Assessorn
trott, att med kungörelsens utfärdande borde anstå, tilldess nyssomförmälta
ärenden blifvit pröfvade, samt att någon sådan pröfning icke ägt rum, under
det Herr Assessorn bestridde Landssekreteraretjensten, hvarföre någon
hufvudsaklig åtgärd i ämnet icke af Herr Assessorn vidtogs; samt af Herr
Assessorn Lagerstråle, att han först genom Advokatfiskalsembetets slutpåstående,
som blifvit honom delgifvet den 12 sistlidne November, fått sig bekant
anmärkta förhållandet, och derefter redan den 30 i samma månad,
på sätt bifogadt utdrag af Landskansliets protokoll innehölle, för Herr Grefven
och Landshöfdingen väckt förslag om kungörande af de för kronobrefbäringen
bestämda dagar, men att Herr Grefven och Landshöfdingen ansett
omförmälta åtgärd icke vara af behofvet påkallad.
Genom slutligt utslag den 16 sistlidne Augusti har Kongl. Hofrätten
först i fråga om jäf emot ett afhördt vittne, Gabriel Christofersson i Norra
Grännaforssa, med åberopande af 1'7 kap. 7 § Rättegångsbalken förklarat,
att sorn ostridigt vore, det samma vittne vid den tid, då han sitt vittnesmål
afgaf, varit klaganden Johan Svenssons tjenstehjon, något vitsord icke
kunde detta vittnesmål tillerkännas, samt beträffande derefter hufvudsaken
sig utlåtit, att enär, vid det af Herr Assessorn Lagerstråle ådagalagda förhållande,
någon försummelse uti i fråga varande hänseende icke kunde föras
honom till last, han blefve från åtalet frikänd; likasom med afseende å
hvad Herr Assessorn Carlson i ofvanberörde måtte till sin befrielse anfört,
och då dessutom, i följd af den utaf Herr Landshöfdingen Grefve Mörner
fattade och vidhållne åsigt, att brefbäringen vore behörigen ordnad, det
skäligen kunde antagas, att om än andra åtgärder af Herr Assessorn vidtagits,
än dem han uppgifvit, sådant icke medfört åsyftad verkan, Kongl.
Hofrätten ansåge Advokatfiskalsembetets mot honom framställda påståenden
icke eller kunna bifallas; men emedan Herr Landshöfdingen Grefve Mörner till
last läge, att sedan kronofogdarne i länet, efter erhållet förständigande,
redan före slutet af Februari månad 1831 inkommit med uppgifter på de
dagar, posterne af dem på brefbäringen expedierades, Herr Landshöfdingen,
oansedt han genom de i anledning af klagandernes angifvelser vidtagne åt
-
182
gärder blifvit erinrad om det ofullständiga skick, hvari frågan om brefbäringens
reglerande sig befann, likväl allt sedermera underlåtit att åt ärendet
meddela den vidare handläggning, som med Kongl. Brefvet den 4 December
1830 varit öfverensstämmande och med Konungens Befallningshafvandes
den 20 i samma månad i ämnet utfärdade kungörelse påtagligen
åsyftats; ty pröfvade Kongl. Hofrätten, med tillämpning af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken,
rättvist döma Herr Landshöfdingen för omförmälte embetsförsummelse
att böta ett hundrade riksdaler till treskiftes; hvaremot Kongl.
Hofrätten destomindre funne skäl att lemna bifall åt Advokatfiskalsembetets
yrkande om föreläggande för Konungens Befallningshafvande att brefbäringen
i enlighet med omförmälle Kongl. Bref reglera, som förändrade stadganden
i afseende på densammas utgörande nu mera blifvit genom Kongl.
Cirkuläret den 30 November 1849 meddelade.
Som Peter Andersson i Ryd och Johan Johannesson i Sköldstad uti en
från dem jemte Olof Andersson och Johannes Magnusson i Ryd den 5 Nov.
1847 till Kongl. Hofrätten ingifven skrift frånträdt sin emot Herr Landshöfdingen
Grefve Mörner rigtade talan; lemnade Kongl. Hofrätten de två
förstnämndes sedermera fullföljde ersättningsanspråk utan något afseende;
och då all tillförlitlig grund saknades för bestämmande af det lidande, som
genom ofvannämnda försummelse tillskyndats dem af klaganderna, hvilka
angifvelsen behörigen fullföljt; kunde icke någon ersättning i detta hänseende
dem tilläggas, äfvensom, enär de ej förtecknat sina utgifter å målet,
Kongl. Hofrätten ansåge deras påstående om godtgörelse derför, emot stadgandet
i 21 kap. 1 § Rättegångsbalken, icke kunna i vidsträcktare mån bifallas,
än att Herr Landshöfdingen Grefve Mörner förpligtades att till dem
återgälda lösen för ett exemplar af Kongl. Hofrättens utslag med derå tecknadt
belopp; hvarförutan Herr Grefven skulle dels ersätta kostnaden för
den å Advokatfiskalsembetets vägnar tillförordnade Häradshöfdingen Bursies
o O
inställelse vid det i målet anställde vittnesförhör inför Wexiö Rådstufvurätt,
med det belopp, som af allmänna medel redan vore eller framdeles
kunde varda till honom utbetalt, dels ock vittnen Anders Magnusson i
Klinten och Salomon Johansson i Sköldstad med två R:dr till hvardera,
Peter Olof Magnusson i Sköldstad Germundgården med 3 R:dr samt Daniel
Andersson i Boatorp, Johan Ånström och Johannes Månsson i Moheda jemte
A. Medin och Daniel Svensson i Wegby med en R:dr 16 sk. till hvarje;
deremot de sju klaganderne (hvilkas talan blifvit upptagen) jemte Peter Andersson
i Ryd och Johan Johannesson i Sköldstad, hvilka med de förra på
-
183
fordrat (jäfvade) vittnet Gabriel Cbristoferssons hörande, förpligtades att
godtgöra denne för inställelsen vid Rådhusrätten i Wexiö med en R:dr 16
sk., allt banco.
Så vidt detta utslag angår Herr Assessorn Lagerstråle, har jag ansett
detsamma välgrundadt. Men i öfrigt har jag först och främst funnit mig
höra anmärka det befrielseskäl, som till Herr Assessorn Carlssons fördel
blifvit användt, icke af honom sjelf, men af Kongl. Hofrätten, nemligen att
i följd af den utaf Landshöfdingen fattade och vidhållna åsigt, att brefbäringen
vore behörigen ordnad, det skäligen må kunna antagas, att om än
andra åtgärder af Assessorn Carlsson vidtagits, än dem han uppgifvit, sådant
icke medfört åsyftad verkan. Skulle nemligen ett sådant antagande
kunna tillintetgöra den ansvarighet, som landssekreterare åligger, för åtgärder
och beslut, mot hvilka han icke reserverat sig, så syntes mig denna
ansvarighet svårligen någonsin kunna tillämpas, och följaktligen blifva i
sjelfva verket ingen.
De skäl, som i öfrigt blifvit åberopade för Assessorn Carlssons frikännande,
hafva ej heller förekommit mig grundade; och då jag dessutom trott
heslutet om skadestånd till de klagande icke höra lemnäs oklandradt; har
jag hos Kongl. Maj:t öfver Kongl. Hofrättens i fråga varande utslag anfört
underdåniga besvär; äfvensom Herr Landshöfdingen Grefve Mörner detta
utslag i underdånighet öfverklagat.
Sedan Kongl. Göta Hofrätt, enligt hvad min sista berättelse innehåller,
genom utslag den 20 Augusti 1849 afgjort aktionsmålet emot Konungens
Befallningshafvande i Östergötlands och Jönköpings län för anmärkt lagstridigt
förfarande emot Hökareenkan Helena Andersson, och besvär öfver detta
utslag blifvit hos Kongl. Maj:t i underdånighet anförda, dels af Advokatfiskalsembelet
i bemälte Kongl. Hofrätt, på min anmodan, i hvad utslaget
angick frikännelse för Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län, och
dels af Konungens Befallningshafvande i Östergötlands län, såsom genom
utslaget sakfälld; så har Kongl. Maj-.t medelst Nådigt Utslag den 14 sistlidne
Mars förklarat Sig finna skäl ej vara af någondera klaganden anfördt,
som kunde till ändring i öfverklagade utslaget föranleda.
184
Ett ärende, sorn utan lagskipningens mellankomst förfallit, har jag ansett
likväl böra här upptagas, enär deri förekommit en rättsfråga, hvaröfver
anledning till missförstånd visat sig hehöfva att för en annan gång
undanrödjas.
Genom tidningspressen hade jag erhållit kännedom om ett vid Danviks
hospitalsinrättning inträfladt, äfven vid besök på stället af mig iakttaget
förhållande, hvilket föranlät mig att uti skrifvelse den 10 September 1849
till Direktionen öfver berörde inrättning begära dess yttrande, huruvida
personer, som under föregifvande af sjukdom och sinnessvaghet på egen begäran
blifvit vid inrättningen emottagne, sedermera der allt framgent anses
kunna emot sin vilja qvarhållas, äfven efter det tillförlitligen utrönt blifvit,
det de hvarken äro med sjukdom eller sinnessvaghet behäftade.
Uti svar härå af den l4 i nämnde månad förmälle Direktionen, att
då, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion den 19 Augusti 1845 hospitalet
med dertill hörande dårhusinrättning hade till föremål ”att vårda obotliga
”dårar och sjuklingar, till läkarebehandling emottaga svagsinte samt herbergera
och underhålla krymplingar, åldrige, bräcklige, värnlöse fattige
”personer,” Direktionen för behörigt iakttagande af detta stadgande ansett
erforderligt orh såsom ett oeftergifligt vilkor för bifall till ansökning om
inträde å inrättningen, att den sökande med behörigt läkare- och prestbetyg
tillförlitligen styrkte, det lian befunne sig i sådana omständigheter, de
der, enligt högstberörde Instruktion, berättigade honom till inrättningens
omvårdnad, så att blotta föregifvandet i berörde måtto icke i något fall
kunde vinna afseende, äfvensom alt, Direktionen veterligen, dittills icke
inträffat, att någon å hospitalet eller dårhuset intagen person derstädes, i
följd af Direktionens beslut, emot sin vilja qvarhållits, sedan utrönt blifvit,
att vidare omvårdnad för honom vid inrättningen ej varit af nöden; vid
hvilket förhållande och då den händelse, som i strid härmed uti min
skrifvelse förutsattes, ej heller borde dädanefter befaras, vidare utlåtande
i anledning af samma förutsättning icke af Direktionen ansågs erforderligt.
Efter emottagande af detta svar trodde jag mig böra vidare i tillämpning
utföra den fråga, jag till Direktionen framställt, och anförde derföre i
ytterligare skrifvelse den 18 Oktober 1849, hurusom jag af ett inför Direktionen
den 29 Augusti s. å. hållet, offentligen genom tryck k tillgjordt protokoll
inhämtat, att en på Danviks hospital befintlig person, förre Tingsskrifvaren
August Theodor Widman, hvilken enligt vederbörande läkares
edeliga
185
edeliga intygande vore behäftad med fallandesot och deraf stundom mindre vetande,
blifvit på egen ansökning och emot en medgiftssumma af 600 R:dr banco
den 7 November 1843 intagen å hospitalet; att denne Widman redan i Februari
månad 1844 hos Direktionen begärt att från hospitalet blifva utskrifven
samt återfå den för honom erlagde medgiftssumma, men att Direktionen,
på grund af nämnde läkarebetyg, ansett sig icke kunna till en sådan
ansökan lemna bifall; hvarefter Widman i berörde afseende ingått med underdånig
ansökan till Kongl. Maj:t, som häröfver infordrat först Direktionens,
samt derefter Öfverståthållareembetets och vederbörandes underdåniga
utlåtande; dervid Direktionen förmält, att i anseende lill det vilda sinnelag,
Widman under sitt vistande i hospitalet visat, samt hans stora begifvenhet
på dryckenskap, Direktionen gerna skolat se, om Widman, öfver
hvars förflutna lefnad Kongl. Poliskammarens diarier lemnade ett ganska
ofördelaktigt vittnesbörd, kunde från hospitalet skiljas, men att så länge
han vore hospitalshjon vid Danviken och Hospitalsstyrelsen följaktligen
måste ansvara för hans vårdande derstädes, Direktionen ansåge oeftergilligen
nödigt att afhålla honom från besök utom hospitalets område, helst ett om
honom afgifvet läkarebetyg innehölle, att han hade fallandesot och deraf
stundom vore mindre vetande; och hade Öfverståthållareembetet öfverlemnat
Stockholms stads Justitiäcollegii och Förmyndarekammares yttrande,
hvaruti, sedan Widmans förre förmyndare, nu mera aflidne Lagmannen
Harlingsson upplyst, att Widman, sorn varit anklagad och straffad för särskilda
uppgifna brott, vöre af ett så obändigt lynne, att ingen enskild person
kunnat honom längre tid vårda, samt att han trenne särskilda gånger
varit å korrektionshus intagen, Justitiäcollegium, under vitsordande af hvad
om Widman sålunda anfördt blifvit, yttrat, att dä Collegium, med kännedom
om hans sjuklighet och oförmåga att sjelf till sin bergning bidraga
samt hans benägenhet för ett ostadigt och oordentligt lefnadssätt, hyste den
öfvertygelse, att både han sjelf och det allmänna skulle lida genom hans entledigande
från hospitalet, der han hade sitt tillräckliga underhåll, men hindrades
från möjligen tillämnade nya förseelser och brott, Collegium ansåge
sig böra afstyrka nådigt samtycke till Widmans underdåniga anhållan; och
hade Kongl. Majit uti nådig Skrifvelse till Öfverståthållareembetet den 31
Oktober 1844 meddelat det beslut, att Kongl. Majit, på grund af hvad sålunda
förekommit, icke för godt funnit att å i fråga varande ansökan fästa
något afseende. Imedlertid hade Hospitaisinspektoren anmält hos DirektioJust.
-Onibudsmans Emb.-Berättelse lill 1850 års riksdag. 24
186
nen, att Widman, alltsedan han på hospitalet intogs, visat ett ilsket och
vildsint uppförande samt haft bekantskap med och besök af illa kända och
för brott straffade personer; hvarföre Inspektoren, för bibehållande af nödig
ordning vid hospitalet och på grund af gällande instruktionen, den 14 Maj
1844 låtit Widman intagas uti ett af de enskilda, ljusa, låsta rum, hvilka
år 1842, enligt Direktionens beslut, å hospitalet för bibehållande af god ordning
inreddes, och hvarest Widman alltsedan njutit kost, underhåll och
vård; hvilken anmälan Direktionen den 19 Juli 1844 låtit i protokollet
införa.
De sålunda omförmälta förfoganden, för så vidt de grundade sig på
förutsättning af Widmans sinnessjukdom, hade visserligen synts mig vara i
sin ordning; men angående rigtigheten af denna förutsättning hade hos vederbörande
vid början af år 1845 tvifvelsmål uppstått, samt Widman, för
undersökande af hans helsö- och sinnestillstånd, blifvit förflyttad till dårhuset;
och sedan denna undersökning för sig gått, hade Öfverläkaren Doktor
Sonden den 10 November 1845 meddelat ett bevis häröfver, af innehåll:
”att Widman lika litet under flera månaders vistande på dårhuset
”röjt något tecken till vansinne, som han der eller på hospitalet haft något
”anfall af fallandesot, så att något skäl icke förefunnes att ytterligare qvarhålla
honom på dårhuset, derifrån han, såsom ägande förmåga af sitt för”nufts
bruk, blefve utskrifven.”
Sedan, i följd häraf, Widmans inspärrande på dårhuset i egenskap af
svagsint ej kunnat fortfara, men hans afstäugande från gemenskap med öfriga
hospitalshjonen likväl kommit i fråga på det sätt, att Inspektoren hos
Direktionen anmält, det Widman vore af så vildsint och våldsamt sinnelag,
at.l han ej utan särskild bevakning kunde vårdas i hospitalet; så hade Direktionen
under den 10 November 1845 fattat det beslut, att Widman
skulle jemte en annan person förflyttas till en särskild vid inrättningen befintlig
lokal, vid samma tillfälle anordnad ”för sådana å hospitalet intagna
”personer, hvilka gjort sig kända för mer eller mindre brottslighet samt
”vildt och obändigt sinnelag, eller visade benägenhet att fortsätta omgänge
”med illa kända och för brott straffade personer, för att der vårdas på ett,
”sätt, som betoge dem tillfälle att störa ordningen och lugnet på stället;”
och i denna lokal hade Widman alltsedan nämnde tid varit bosatt jemte
den andra personen i 3:ne rum, hvarifrån utgången varit öppen till en
särskild gård, kallad Sjögården, men ingen frihet till utvandring utom densamma
medgifven.
187
Vid detta förhållande yttrade jag mig icke hafva kunnat finna annat,
än att bemälte August Theodor Widman, på egen begäran emottagen vid
Danviks hospitalsinrättning, blifvit der qvarhållen emot sin vilja, äfven efter
det tillförlitligen varit utredt, det han hvarken vore behäftad med sjukdom
eller sinnessvaghet, såsom vid hans intagande blifvit föregifvet, och
att jag ej heller kunde finna, att verkan af detta förhållande i någon mån
förändrades genom det läkarebetyg, hvarmed föi’egifvandet varit styrkt, enär
ej ens verkligheten af den uppgifna kropps- och sinnessjukdomen skulle
hindrat, att efter dess försvinnande Widman bordt såsom frisk behandlas;
att hvad åter behandlingen anginge, jag dervid trott mig böra anmärka,
att hvarken den åberopade, för Direktionen utfärdade nådiga Instruktionen
eller, mig veteidigen, någon gällande lag tilläte, att en frisk och icke svagsint
person instängdes och emot sin vilja qvarhölles, vare sig på dårhus
eller annan barmhertighetsinrättning; att de mot Widman åberopade skäl
för en sådan behandling, hämtade från hans vildsinta och brottsliga uppförande,
säkerligen icke legat under Direktionens pröfning, utan bordt, i
händelse af fog, underkastas vederbörlig domstols skärskådan och beslut,
och att således Widman bordt af Direktionen ställas på fri fot, derest Direktionen
ej funnit sig föranlåten att å behörig ort anmäla honom till häktande
i egenskap af brottsling. Men jag utbad mig, innan vidare åtgärd i
ämnet af mig vidtoges, underrättelse, huruvida Direktionen funne godt att
emot Widman förfara, på sätt jag antydt, samt anmärkte derjemte, att i
allt fall tvistefrågor kunde uppstå, hvilka måste särskildt afgöras, dels huruvida
hospitalsinrättningen borde befrias från skyldighet att med Widmans
försörjning fortfara, och dels huruvida befrielse härifrån måste förenas med
skyldighet att återbära större eller mindre del af den för honom uppburna
medgiftssumma.
Häruppå meddelade Direktionen den 17 sistlidne December det svar,
att Widman, alltsedan hans underdåniga ansökan att varda från hospitalet
utskrifven blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut afslagen, icke förnyat
någon begäran i detta hänseende, ehuru han dertill erhållit uppmaningar
senast den 6 nästförulgångne Oktober, såsom ett bilagdt protokoll innehölle;
vid hvilket förhållande och då Widman emot den erlagde medgiftssumman
vöre berättigad att för sin återstående lifstid njuta vård och underhåll vid
hospitalet, Direktionen, i anseende till hans bestämda förklarande, att lian
icke ville från hospitalet entledigas, ansett sig icke kunna honom derifrau
skilja, och att, hvad anginge Widmans behandling inom inrättningen, Di
-
188
rektionen, enär 7 § af ofvanåberopade nådiga Instruktion stadgade, att ”af
”Direktionen beror att bestämma allt, hvad till bibehållande och främjande
”af god ordning och skick inom hospitalet lända kan och lämpligt pröfvas,”
funnit sig, på grund af detta stadgande, berättigad att åt Widman, hvars
våldsama och vildsinta sinnelag ej medgåfve bans vårdande i samma rum
med öfriga hospitalshjon, anvisa den bostad inom hospitalet, som då ännu
af honom begagnades, och hvarifrån fri utgång utom hospitalet under nödig
tillsyn flera gånger varit honom erbjuden, utan att han af en sådan tillåtelse
velat sig begagna, hvarom intyg från Ordningsmannen inom hospitalet
och förre Vaktmästaren vid dårhuset jemväl bifogades; förmodande Direktionen,
att jag, vid sålunda ådagalagda förhållanden, skulle finna, att
Direktionen hvarken emot Widmans vilja qvarhållit *) honom vid liospitalsinrättningen
eller emot honom annorlunda förfarit, än med gällande föreskrifter
varit öfverensstämmande.
Sedan jag genom utdraget af Direktionens åberopade den 6 Oktober
1849 förda protokoll erfarit, alt vid besök hos merbemälte Widman uti
dess bostad inom Danvikens lokal Direktionens Ordförande försäkrat honom,
det hans begäran att från hospitalet blifva utskrifven icke från Direktionens
sida skulle möta något hinder för bifall, men att Widman förklarat sig
icke vilja en sådan begäran framställa; trodde jag mig icke vidare kunna
betrakta Widman såsom emot sin vilja vid hospitalet qvarhållen, och således
någon anledning till ytterligare åtgärd i detta ärende för mig icke vara
för hand. — Sedermera lärer ock Widman hafva begagnat den honom erbudna
tillåtelsen att lemna hospitalet, och i sjelfva verket blifvit på fri
fot ställd.
Under anställda embetsresor har jag i år besökt delar af Stockholms,
Södermanlands, Upsala, Gefleborgs, Wester-Norrlands och Westerbottens
län, samt dervid inspekterat de förut af mig icke besökta Länsstyrelsernes
arkifver uti Hernösand och Umeå jemte så väl der, som i Gefle varande
länshäkten; äfvensom jag tagit i ögonsigte de i vägen belägna städers och
tingställens domstolsarkifver samt stads- och häradshäkten; och har jag dessutom
i Hernösand sträckt uppmärksamheten till dervarande Domkapitels
protokoller och handlingar.
*) Rätteligen: icke nu mera qvarliölle, ehuru förut qvarhållit.
189
Hvad jag pä alla dessa ställen iakttagit, är äfven nu antecknadt i
en deröfver förd särskild dagbok. Anmärkningar hafva icke sällan förekommit,
och föranledt åtgärder, deraf rättelser, såsom jag hoppas, i de flesta fall
skola följa, utan anlitande af lagligt tvång; och hafva anmärkningarne mestadels
varit af mindre betydenhet. De öfver embetsgöromålen förda registratur
och allmänna diarium upptaga äfven de åtgärder, sorn af anmärkningar
under resan varit föranledda. Angående fångvården hafva iakttagelserue
icke varit skiljaktiga från dem, som uti förra berättelserna äro antecknade.
I Gefle, hvarest det till länshäkte uppförda och i några års tid begagnade
cellfängelse äfven nu besöktes, visade sig fortfarande framgång af
den nya förvaringsmethodens begagnande. — I hufvudstadens fängelser har
jag äfven gjort besök, och vid den derstädes befintliga fångvård ej funnit
anledning till klandrande anmärkningar.
Till förändring i min öfvertygelse om fördelarna af det straffsystem,
hvars väsendtliga straffmedel utgöres af ensamhetsfängelse, har jag således
ej heller denna gång funnit någon anledning; och jag åberopar i detta ämne
äfven nu, hvad de förra berätlelserne derom innehålla. De till Kongl.
Fångvårdsstyrelsen för år 1849 inkomna berättelser från fångpredikanterna
vid de till länshäkten använda cellfängelser sammanstämma i vitsordande
af dessa fängelsers fördelaktiga verkan till fångarnes förbättrande. — Från
ett af dessa ställen heter det i berättelsen: fyra rånare, som efter få veckors
vistande i cell aflagt en sannfärdig bekännelse, och sedermera visat sig
hungrande att få höra och läsa Guds ord, skulle säkerligen ej så förhållit
sig, om de tillbragt tiden i något gemensamhelsfängelse. En mördare, som
till en början med yttersta liknöjdhet aflagt en ryslig berättelse om sin
gerning, utan ringaste tecken till ånger, undergick snart i sin cell en märklig
sinnesförändring, erfor den djupaste bedröfvelse, betraktar nu flitigt och
träget Guds ord, är lugn, beder, anropar Gud om nåd och barmhertighet.
— Från ett annat ställe, der cellfängelset blott ett år varit begagnadt: att
man redan på detta första år erfarit cellsystemets afgjorda inflytande till
förbättring; fången emottager vanligen med synbar fägnad predikantens besök
och afhörer med beredvillig uppmärksamhet hans tilltal; blott en enda
har efter 14 dagars vistande i ljus cell blifvit besynnerlig och oredig, men
innan kort återställd; obemärkt betraktade, hafva de fleste funnits sysselsatte
med läsning eller allvarligt begrundande; och de som haft arbete,
hafva alltid dermed varit flitigt upptagne. — Från ett annat intygas, att
flere, genom ensamheten förmådde att betrakta Guds ord, vaknat till all
-
190
varlig besinning; och oaktadt den förderfliga verkan af bräll vinets och krogarnes
förförelser på frigifna fångar, hafva återfall mindre ofta inträffat,
och fångarnes antal, ända sedan cellfängelset öppnades, allt mera aftagit. —
Från ett annat lemnäs blott det allmänna vitsord, att äfven detta år gifvit
tillfredsställande bevis på nyttan af ensamhetsfängelset. —■ Vid ett skola de
stora fördelarne af detta slags fängelse nu ock vara tillräckligen bevisade
bland mycket annat deraf, att fångpersonalen minskats; sällan återkommer
någon för brott straffad; men en länge bekant, i gamla fängelser förhärdad
olycklig, som qvarsitter, förmodas, af fruktan för lifstidsfästning, i det
längsta uthärda, ehuru han räknar cellen för ett ”helfvete” och Långholmen
jemförelsevis för ett ”himmelrike”; — med honom inträffar det egna, att
han förnekar försoningsläran och odödligheten. Man har hos fångarna
icke kunnat förmärka något menligt inflytande af vistelsen i cell hvarken
på deras kropps- eller själssinnen. — Det förmodas, vid ett annat, att förminskningen
af fångarnes antal redan under cellfängelsets första år, från 80
till 28, borde i första rummet tillskrilvas cellsystemet — en förmodan,
sorn dock torde vara förhastad. Dels anföras åtskilliga exempel af fångar,
hos hvilka under fängelsetiden föregått märkliga och någon gång oförmodade
förbättringar, och dels fratnställes, såsom bevis, huru ensamheten i fängelset
verkar afskräckande, händelsen med en fånge, dömd till 40 par spö, hvilken
väl ansåg sin dom vara alltför hård, men det oaktadt förklarade, alt
lian ej ville anföra besvär, emedan han ansåg det vara mindre stral! att
genast taga 40 par spö, är en längre tid i cellen afbida Hofrättens utslag,
äfven om det blefve mycket mildare än Häradsrättens. — Ändtligen anföras
från ett annat äfven nu exempel af de verkningar till förbättring, som
uppkommit från ensamhetsfängelsets användande på yngre fångar. Utom de
tre, sorn enligt föregående årets berättelse blifvit efter frigifniugen emottagne
i tjenst hos medlemmar af länets Fångvårdssällskap, omtalas nu tre andre,
af hvilka den ene erhållit tjenst inom ett angränsande län och den andre
hos en af nyssnämnde Sällskaps medlemmar samt den tredje blifvit genom
Sällskapets försorg anställd i handlverkarelära, och hvilka alla under det
förflutna året vunnit tillfredsställande vitsord öfver sitt uppförande. Dessutom
omtalas tvenne fångar, den ene vid 18 års ålder dömd för stöld till
tre års fästningsstraff', hvilket han af Kunglig Nåd på sin begäran, för att
kunna fullfölja sin började förbättring, fött till cellfängelse förvandladt, och
den andre 32 år gammal till döden dömd, men benådad under vilkor af
lifstidsfängelse, det han likaledes önskade att, för sin förbättrings skull,
191
utstå i ensam hetsfängelset; hvarföre lian om nådig tillåtelse härtill anhållit.
Fångpredikantens omdöme öfver cellfängelsets moraliska inflytande är, att
det på fångarna i allmänhet varit godt, och dess beskaffenhet särdeles egnad
att såsom ransakningsfängelse hämma spridandet af den moraliska smitta,
sorn genom fånglifvet mer och mer griper omkring sig.
Om nu genom denna fortgående erfarenhet den öfvertygelsen mer och
mer befästas, att hoppet om straffade brottslingars förbättring ej må öfvergifvas;
så bör ock hvarje upplyst medborgare i samma mån inse och behjerta
angelägenheten af det slags välgörenhetsinrättningar, som på några
orter i riket under namn af Fångvårdssällskap uppstått, och hvilkas föremål
är att bereda de frigifna brottslingarna utvägar att ärligt lefva och försörja
sig. Utan sådana anstalter är framgången af brottslingars förbättring
högst tillfällig och osäker, om icke för det mesta omöjlig; och detta föremål
för upplysta och välgörande medborgares verksamhet är således en bland
mensklighetens stora angelägenheter.
Angående omkostnaderna för Justiliä-Ombudsmansembetets förvaltning
hafva frågor uppkommit, hvaraf den ena genom besvär blifvit af mig dragen
under R. 11. Ständers pröfning och begge äro af den beskaffenhet, att
jag ansett mig böra dem till R. II. Ständers förordnande öfverlemna.
Den förra rörer användandet af det genom 110 § uti Riksgäldskontorets
nu gällande Reglemente beviljade anslag till bestridande af Justitiä-Ombudsmannens
resekostnader; hvarom jag bordt här endast i ödmjukhet åberopa
omförmälte besvär, såsom åsyftande ändring uti Herrar Fullmäktiges i Riksgäldskontoret
beslut, hvarigenom godtgörelse från besparing uppå ett påföljande
års anslag för ett af mig under föregående året gjordt förskott blifvit
mig vägradt, men derjemte ödmjukast hemställa till R. II. Ständers godtfinnande,
dels huruvida, i fall min tanka om rätta förståndet af Reglementets
föreskrift i ämnet icke skulle gillas, någon ändring i samma föreskrift
må finnas böra äga rum, till afhjelpande hädanefter af det hinder,
som nu uppstått för användande af anslagets fulla belopp till det dermed
afsedda ändamål, dels ock huruvida anledning må finnas att för framtiden
i någon mån förhöja det i fråga varande resekostnadsanslaget, hvilket under
nu varande högre taxor på skjutslega samt i allmänhet förhöjd lefnadskostnad
ej mera förslår för lika vidsträckta resor, som vid den tid, då enahanda
belopp först anslogs, kunde dermed bekostas. Då likväl behofvet af
192
resorna synes vara oförändradt; har jag till denna senare hemställan trott
mig äga desto mera anledning, som jag af erfarenhet funnit, att en resa till
någon af rikets mest aflägsna orter nu icke kan, utan årsanslagets öfverskridande,
företagas.
I besvären hade val ett tillägg kunnat anses behöfligt i anledning deraf,
att efter deras aflemnande Herrar Fullmägtige, vid anordnande af kostnadsförskottet
för innevarande års resor, afdragit det belopp 24 R:dr 6 sk. 4
rst., om hvars användande till afbetalning på mitt förskott fråga var, och
sålunda, utan hinder af besvären, satt i verkställighet Herrar Fullmäktiges
öfverklagade beslut. Men då verkan af denna åtgärd förfaller, i händelse
beslutet ogillas; har jag ansett tillräckligt att, endasL i motsatt fall, ödmjukast
hemställa till R. H. Ständers ynneslfulla förfogande, om icke Herrar
Fullmäktige i riksgäldskontoret det oaktadt må erhålla uppdrag att tilldela
mig godtgörelse för ofvanskrifna i 1849 års resekostnadsräkning mig lill
godo förda belopp 24 R:dr 6 sk. 4 rst. banco.
Den andra frågan, rörande öfriga eller egentligen så kallade expensemedlen,
bar yppat sig af den anledning, att sedan de till årligt förskott
enligt Reglementet bestämda 300 R:dr banco blifvit för innevarande år lyftade,
och, efter verkställd tryckning af sista årsberättelse, redovisade med
en behållning mig till godo, hvilken behållning jag begärt att från Riksgäldskontoret
utbekomma jemte nytt förskott till ytterligare under året förefallande
utgifters bestridande; så hafva Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret
genom skrifvelse den 19 sistl. April underrättat mig, att då endast
ett årligt belopp af 300 R:dr för det i fråga varande behofvet finge
utaf Riksgäldskontorels medel förskottsvis utanordnas, och hela den sålunda
för innevarande år anvisade summa redan blifvit utbetalt; Herrar Fullmäktige
icke kunde bifalla den begärda utbetalningen af ett ytterligare förskott
till omförmälte utgifter under detta års lopp; hvarförutan mig tilikännagafs,
dels att vid min redogörelses granskning någon anmärkning icke förekommit,
och dels att då, jemlikt Statsutskottets skrifvelse af den 30 April 1845,
mig borde godtgöras de ökade trycknings- och häftningskostnader, som komme
att förorsakas af Rikets då församlade Ständers beslut, att Just.-Ombudsmannens
derefter från trycket utgifna årliga embetsberättelse!’ jemväl borde
hvarje ordinarie domare på landet och hvarje stadsdomstol tillsändas, godtgörelse
för den genom detta beslut förorsakade ökning i trycknings- och
häftnings
-
193
häftningskostnader för min senaste embetsberättelse kunde af Riksgäldskontorets
medel erhållas.
Med uppgift af det belopp, hvartill jag ansåg denna tillökning i trycknings-
och häftningskostnad böra beräknas i förhållande till kostnaden af
hela upplagan, anhöll jag derefter hos Herrar Fullmäktige om utbekommande
af detta belopp, med hemställan derjemte, huruvida den i 110 § al Riksgäldskontorets
Reglemente meddelade föreskrift angående årliga förskott till
expenser vid Just.-Ombudsmans-expeditionen ansåges innefatta något hinder
deremot, att de medel, jag sjelf i och för utgifter, som från tjensten vore
oskiljaktiga, komme att förskjuta, godtgjordes af Riksgäldskontoret i den
mån, sådana utgifter behörigen styrktes vara verkställda.
Herrar Fullmäktiges härå den 17 sistlidne Maj allåtne svar innehåller,
dels att det belopp, hvartill tillökningen i trycknings- och häftningskostnad
ansågs rätteligen böra beräknas, finge till mig af Kommissariatet i föreskrifven
ordning utbetalas, och dels att, vidkommande frågan örn godtgörelse
för medel, som af mig kunde förskjutas, Herrar Fullmäktige ansåge sig endast
behöfva åberopa innehållet af sin förra skrifvelse samt den deri anförda
§ af Riksgäldskontorets Reglemente, enligt hvilken endast en summa af 300
R:dr årligen finge ’Jtill upphandling af skrifmaterialier samt andra expenser
”vid Justitiä-Ombudsmans- och Tryckfrihets-kommitteens Expeditioner” utaf
Riksgäldskontorets medel utanordnas.
Genom denna Reglementets tillämpning, hvilken jag ej öfverklagat,
enär jag trott mig finna den öfverensstämmande med ordalydelsen, har likväl
för mig uppkommit den olägenheten, att nödgas af egna medel förskjuta
utgifter, hvilka ostridigt tillhöra tjensten, och således icke utan dess åsidosättande
kunnat sparas. Min fordran kommer väl för närvarnde att försvinna
genom lyftning af nästa års förskottsanslag — i fall jag lefver, tilldess
detta anslag får uppbäras. Men utom det att denna tillfällighet är ett
vilkor för anslagets användande till nämnde behof, enär en efterträdare
torde finna sig hindrad att deraf gälda min fordran, kan äfven en annan
gång lätteligen hända, att ett kommande års oundgängliga utgifter, lika med
det föregåendes, öfverstiga anslaget, och således tjenstens innehafvares fordran
alltjemt växer, utan att slutligen någon tillgång till dess gäldande af
anslaget kan med visshet beräknas.
Juul.-Ombudsmans Emb.-Berått. till 1850 års riksdag. 23
194
Detta förhållande har jag derföre ansett mig icke böra lemna obemält,
på det R. H. Ständer må taga i öfvervägande, på hvad sätt detsamma
lämpligen bör afhjelpas, antingen genom förskottsanslagets förökande, eller
ock genom uppdrag åt Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret att, äfven
utöfver detta anslags belopp, godtgöra sådana af Justitiä-Ombudsmannen
förskjutna utgifter, som pröfvas hafva varit för tjenstens bestridande nödiga.
För fortgången af fånglistornes granskning samt handläggning af derifrån
härrörande anmärkningar har jag nödgats använda största delen af det
arbetsbiträde, sorn mig på stat bestås. Jag har således saknat mycket af
det biträde, som äfven i andra göromål så väl behöfdes, för att i vidsträcktare
mån befrämja det för embetets utöfning bestämda syftemål. Då jag
imedlertid funnit mig pligtig att på arbetet med fånglistorna företrädesvis
använda den tillgång på biträde, jag ägt; har ändock dermed icke kunnat
åstadkommas afhjelpande af den före min tjenstetid uppkomna och uti 1848
års berättelse (sid. 23) omförmälte balance, eller större minskning deri, än
att de fångförteckningar, som hittills hunnit granskas, ärode, som inkommit
från ransakningshäkten under Kongl. Svea Hofrätt för tiden intill den 1 Juli
1849, under Kongl. Göta Hofrätt till slutet af år 1848, samt under Kongl.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge till slutet af sistlidna år; de från fängelserna
under Kongl. Krigshofrättens jurisdiktion likaledes till slutet af år
1849; de från Poliskamrarna till slutet af Juni månad innevarande år; de
från bysättningshäktena och de från arbets- och korrektionshusen samt
kronoarbetskorpsen till samma tid; årsförteckningarne från fästningar och
tukthus lill slutet af år 1849 samt månadsförteckningarne derifrån intill
slutet af Juni månad innevarande år.
Att således balancens förökande kunnat undvikas, emot hvad jag eljest
hade förmodat, bör jag till någon del tillskrifva det bekanta lyckliga förhållande,
att under de sist förllutna åren fångpersonalen betydligen minskats,
hvarigenom äfven fångförteckningarnes vidd aftagit. Skulle detta förhållande
komma att fortfara; så kan visserligen förhoppning vara, att balancen
af ogranskade fånglistor efter hand försvinner, och granskningen
åter, såsom ske bör, hinner omedelbarligen för de sist inkomna qvartalsförteckningarna
företagas. Detta kan dock i allt fall icke hastigt inträffa, om
195
det än kunde antagas för säkert. Imedlertid måste härpå lika mycket sorn
hittills användas af det bestådda arbetsbiträdet, och öfriga göromålen fortfara
att lida af den brist på arbetskraft, hvaraf deras inskränkta omfattning
hittills varit en följd.
Någon af Konungens Högsta Domstol meddelad förklaring öfver lagen
har icke, till följd af 18 ^ i Juslitiä-Ombudsmansinstruktionen, blifvit mig
tillställd.
De i följd af Instruktionens 14 § från Kongl. Statsdepartementen inkomna
förteckningar öfver Rikets Ständers vid sista riksdag fattade beslut
och gjorda hemställningar, hvilka dels blifvit af Konungen gillade, utfärdade
och i verket ställda, och dels, af anförda skäl, icke ännu kunnat i
underdånighet föredragas eller i Nåder afgöras, åtfölja såsom bilaga denna
berättelse; och äro derefter, uti särskild bilaga, de ärenden upptagna, hvilka
uti nämnde förteckningar, såsom icke afgjorda, anmärkas.
Enligt Instruktionens 21 § hade jag vid riksdagens slut haft att från
Ståndens Kantslier förvänta en förteckning på sådana af Rikets Ständer i
allmänhet eller af Stånden hvart för sig eller af en hel landsort eller stad
under riksdagen andragna underdåniga besvär, som icke före riksdagens
slut hunnit att af Kongl. Majit afhjelpas; i anledning hvaraf det hade ålegat
mig att ej allenast i Kongl. Kantsliet emottaga de öfver besvären utfallande
Kongl. Resolutioner och låta dem Ståndens Kantslier tillställas, utan ock
att om afgörande!., der så fordrats, hos vederbörande föredragande påminnelser
göra. Men då den i fråga varande förteckningen icke blifvit tili
mig aflemnad, oaktadt derom skedda påminnelser; har någon åtgärd i ämnet
ej kunnat af mig vidtagas; och äro ej heller några Nådiga Resolutioner
på underdåniga besvär af omförmälte egenskap mig från Kongl. Statsdepartementen
till handa komna.
196
De af mig under embetsutöfningen vidtagna åtgärder, hvilka uti denna
och föregående berättelser icke omförmälas, hafva dels ej varit af den vigt,
att jag ansett dem böi-a deri anföras, och dels har handläggningen af de
ärenden, som för dem varit föremål, icke vid denna berättelses afslutande
så långt fortskridit, att deras offentliga redovisande bordt lämpligen ännu
äga rum. Dessa åtgärders beskaffenhet inhämtas af de embetsdiarier och
registratur, hvilka öfver hela embetsförvaltningen blifvit inom Expeditionen
förda och skola till Rikets Högloft. Ständers Lagutskott aflemnas.
Stockholm den 15 JS o vem ber 1850.
S. L. Theoreil.
N. A. Fröman.
Bilagor
till R. St. Justitiä-Ombudsmans Embetsberättelse den ■IS November 1850.
Uppgift
på Rikets Ständers under Riksdagen åren 1847 och 1848 a ti atna underdåniga
Skrifvelser, hvilka ankommit till Kongl. Justitie-Departementet, jemte anteckning
af de åtgärder, som i anledning deraf blifvit vidtagna.
i:o af den 12 Januari 1848, i fråga om användande af de å anslagen
till uppförande af cellfängelser uppkomne öfverskotter. (1. *).
1848 den l Februari i Statsrådet anmäld; och nådiga Bref i ämnet till
Statskontoret, Fångvårdsstyrelsen och Fullmäktige i Riksgäldskontoret expedierade.
2ko af den 12 Februari 1848, angående förnyadt anslag till Lagberedningen
(14).
1848 den 22 Februari i Statsrådet anmäld; och underrättelse om den underdåniga
skrifvelsen meddelad Statskontoret, Fullmäktige i Riksgäldskontoret
samt Lagberedningen.
éJ:o af den 16 Februari 1848, angående förändring i sättet för fångars
forslande (162).
Sedan Kongl. Majit, med anledning af ifrågavarande skrifvelse, den 24 Juli
1849 anbefallt Fångvårdsstyrelsen att låta anställa försök med fångars fortskaffande
till fots, har Styrelsen med utlåtande i ämnet inkommit; hvarefter
Kongl. Majit i Statsrådet den 6 Mars 1850 beslutit inställandet af
denna slags fångforsling.
4:o af den 4 Mars 1848, angående Fältkamreraren Canons Sterbhusdelegares
befriande från ådömd ersättningsskyldighet (29).
1848 den 16 Mars i Statsrådet anmäld, och nådigt Bref till Fångvårdsstyrelsen
expedierad!.
ig:o af den 11 Mars 1848, angående val af Justitiä-Ombudsman och
dess suppleant (84).
1848 den 24 Mars i Statsrådet anmäld och lagd till handlingarne.
*) Det i slutet af hvarje rubrik utsatta siffertal visar skrifvelsens numer i 10 Samlingen
af Bihanget till samtlige Riksståndens protokoll vid 1847 och 1848 årens
riksdag.
198
©:o af dea 11 Mars 1848, angående verkställd omröstning öfver
Högste Domstolens Ledamöter (33).
1848 den 24 Mars i Statsrådet anmäld och lagd till liandlingarne.
3-0 af den 15 April 1848, angående förändring i Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, rörande villkorliga utmätningsresolutioner i
vissa fall (58).
Rikets Ständers förslag bifölls i Statsrådet den 22 September 1848; hvarom
svar meddelades Rikets Ständer å Rikssalen den 6 påföljande Oktober, då
Förordning i ämnet utfärdades.
S:o af den 1 April 1848, angående förmånsrätt för förskott på till
försäljning lemnade varor (49).
Förslaget bifölls den 22 September 1848; och svar derom meddelades Rikets
Ständer å Rikssalen den 6 Oktober, då Förordning utfärdades.
fflo af den 1 April 1848, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition
om ändring i 1 § 9 mom. Tryckfrihetsförordningen (42).
1848 den 5 Maj i Statsrådet anmäld. Skrifvelsen lagd till liandlingarne.
flflflo af den 1 April 1848, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition
om ändring i 6, 15 och 43 §§ Regeringsformen (41).
1848 deu 5 Maj i Statsrådet anmäld. Skrifvelsen lagd till liandlingarne.
11:0 af den 1 April 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om ändringar i 17, 22 och 24 §§ Regeringsformen (40).
1848 den 5 Maj blef denna skrifvelse i Statsrådet anmäld och lagd till
liandlingarne.
fl 2:° af den 15 Mars 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts Proposition,
med förslag till Förordning angående handelsboks vitsord (39).
Rikets Ständers förslag blef i Statsrådet den 22 September 1848 bifallet;
hvarom svar meddelades Rikets Ständer å Rikssalen den 6 Oktober. S. d.
utfärdades Förordning i ämnet.
fl 3;o af den 17 Maj 1848, angående granskning af de i Statsrådet
förda protokoll (59).
1848 den 26 Maj i Statsrådet anmäld. Skrifvelsen lagd till liandlingarne.
fl4:o al den 27 Maj 1848, i fråga huruvida Kongl. Förordningen
den 19 Maj 1845, angående giftorätt och morgongåfva, eger retroaktiv
verkan eller ej (91).
Förslaget bifallet i Statsrådet deu 22 September 1848; hvarom svar meddeladt
Rikets Ständer å Rikssalen dea 6 påföljande Oktober. S. d. kungörelse
i ämnet utfärdad.
199
15:o af elen 2 Juni 1848, angående förklaring af 5 § i 16 kap. Jordabalken
(101).
Kongl. Majit har uti Statsrådet den 22 September 1848 ej lemnat bifall till
Rikets Ständers förslag; hvarom underrättelse blifvit meddelad Ständerne å
Rikssalen den 6 Oktober samma år.
16:o af den 2 Juni 1848, angående rättighet till pension för åtskilliga
vid fångvården antagne tjenstemän (100).
1848 den 20 Juni i Kongl. Regeringen anmäld; och Statskontoret samt
Fångvårdsstyrelsen genom nådiga Bref underrättade om innehållet af den
underdåniga skrifvelsen.
!?:o af den 2 Juni 1848, angående inskränkning af underdomares
skyldighet att renovera domböcker (102).
Rikets Ständers förslag blef den 22 September 1848 i Statsrådet bifallet;
hvarom Rikets Ständer underrättades å Rikssalen den 6 Oktober. S. d.
kungörelse i ämnet utfärdad.
O
18.0 af den 21 Juni 1848, angående ändring af 2 kap. 5 § Utsökningsbalken
och Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 (116).
Förslaget bifallet i Statsrådet den 22 September 1848 och svar derom meddeladt
Ständerna å Rikssalen den 6 Oktober, då förordning utfärdades.
19:0 af den 26 Juni 1848, i fråga om ändring af nu gällande stadgande
rörande tiden, då damlucka skall vara öppnad (121).
Den underdåniga skrifvelsen blef den 4 Juli 1848 i Kongl. Regeringen anmäld
och remitterad tili Kongl. Kammarcollegiurn, att, efter vederbörandes
hörande, inkomma med utlåtande. 1850 den 5 Mars inkom Collegii utlåtande
jemte yttranden af Kongl. Majlis Befallningshafvande i Gefleborgs,
Jemtlands, Wester-Norrlands, Wester- och Norrbottens Län; men sedermera
bar ärendet icke varit i Statsrådet behandladt.
29:0 af den 13 Juli 1848, angående vissa lagbestämmelser med afseende
på enskilda Banker (132).
1848 den 6 Oktober i Statsrådet anmäld och Förordning i ämnet under
samma dag utfärdad.
21:o af den 13 Juli 1848, angående lag om aktiebolag (133).
1848 den 6 Oktober i Statsrådet anmäld och Förordning i ämnet under
samma dag utfärdad.
22:0 af den 25 Juli 1848, angående upphörande af Kämners-, Lagmans-
och Riddaresynerälter (140).
200
Sedan Lagberedningen och Högste Domstolen blifvit i ämnet hörde, bifölls
det underdåniga förslaget i Statsrådel den 18 April 1849, och utfärdades
under samma dag nådig Förordning.
23:0 af den 25 Juli 1848, i anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga Förslag
till ny Riksdagsordning, m. m. (134).
1848 den 15 Augusti i Kongl. Regeringen anmäld och lagd till handlingarne.
»4:0 af den 29 Juli 1848, angående ytterligare anslag till uppförande
af cellfängelser m. m. (145).
1848 den 14 November i Statsrådet anmäld och nådiga Bref i ämnet till
vederbörande expedierade.
»5:0 af den 2 Augusti 1848, med förslag till ny Lag angående inteckning
i fast egendom (160).
Kongl. Maj:t har i Statsrådet den 18 April 1849 vägrat bifall å Ständernes
ifrågavarande förslag.
af den 14 Augusti 1848, med anhållan, att Rikets Ständer
måtte i lagstiftningen för Judarne i Riket få deltaga (169).
1849 den 18 April hlef denna skrifvelse af Justitiä-Statsministefn gemensamt
med Chefen för Civildepartementet föredragen Kongl. Maj:t, som förklarat
sig i nåder vilia för hvarje serskilt förekommande fall pröfva, hvad
afseende må fästas å Ständernes berörde hemställan.
»tf:o af den 4 September 1848, om uppförande på indragningsstat
af de med Lagmansembelena förenade löneinkomster (187).
Uppå gemensam föredragning af Cheferne för Justitia- och Financedeparlementena,
i Statsrådet afgjord den 9 Oktober 1849, och nådigt Bref i anledning
deraf till Statskontoret expedieradt.
28:o af den 4 September 1848, i fråga om upphäfvande af författningarne
angående 10:de pennings erläggande af arf, som föres utur
stad (189).
Berörde förslag i Statsrådet den 6 Februari 1849 i nåder antaget, och Förordning
under samma dag i ämnet utfärdad.
:o af den 8 September 1848, angående ändring af 17 kap. 4 och
5 §§ Ärfdabalken oell 8 kap. 3 § Jordabalken samt upphäfvande af
Kongl. Förordningen elen 19 Augusti 1762 (196).
1849 den 6 Februari i Statsrådet afslagen.
:0
\
201
30:o af den 8 September 1848, angående ändring i 17 kap. 2 §
Ärfdabalken (195).
Förslaget i Statsrådet den 6 Februari 1849 antaget och Förordning utfärdad.
31:o af den 16 September 1848, om ändringar i Kongl. Stadgan angående
försvarslösa och till allmänt arbete förfallne personer (201).
Sedan Fångvårdsstyrelsen häröfver blifvit hörd, har ärendet den 10 Februari
1849 remitterats till Justiliäkanslerens utlåtande, som dock ännu ej inkommit.
32:o af den 26 September 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts Pro
position
angående författning om förlagsinteckning (207).
1848 den 10 Oktober i Statsrådet anmäld. Skrifvelsen lagd lill handlingarne.
33:o af den 26 September 1848, angående skyldighet att låta intekna
vid köp om fast egendom gjordt förbehåll att, emot bestämd summa,
få densamma återlösa (210).
Förslaget blef den 6 Februari 1849 i Statsrådet antaget, och Förordning
samma dag i ämnet utfärdad.
34:0 af den 27 September 1848, angående förslag till lag mot upp
ror
och olofliga folksamlingar (209).
Nämnde förslag blef i Statsrådet den 6 Februari 1849 af Kongl. Majit gilladt
och Förordning i ämnet utfärdad.
35:o af den 26 September 1848, angående rättighet för Judar alt
vittna (208).
Nämnde förslag blef i Statsrådet den 6 Februari 1849 af Kongl. Majit gilladt
och Förordning i ämnet utfärdad.
36:o af den 26 Juni 1848, rörande uppläsande af kungörelser från
predikstolarne (120).
Uti SlatsRudet den 8 Maj 1849 bifölls i Nåder hvad, i afseende på sättet för
kungörelsers uppläsande uti kyrkorna, af Rikets Ständer blifvit föreslaget;
hvarom Förordning utfärdades samma dag; men den tillika väckta frågan om
stadgande af förbud mot uppbärande af betalning för vederbörandes befattning
med dylika kungörelser blef till Ecclesiastik-Departementets föredragning öfverlemnad.
3f:o af den 5 Oktober 1848, med förslag lill Lag för utrikes vexlar
(213).
Kongl. Majit har uti Statsrådet den 17 Juli 1850 icke lenina t bifall till Sländernes
ifrågavarande förslag, men anbefallt Lagberedningen att uppgöra och
9
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. till 1850 års riksdag.
202
till Kongl. Maj:l inkomma med eli nytt förslag, sorn skulle omfatta lag för
både inrikes och utrikes vexlar.
38:o af den 3 Oktober 1848, angående viss besvärstid, att iakttagas
vid klander emot syn, som af enskild person hålles med dess landbo
(214).
Ständernes förslag blef i Statsrådet den 6 Februari 1849 antaget och förordning
samma dag i ämnet utfärdad.
39af den 3 Oktober 1848, angående förklaring af 3 mom. i Kongl.
Kungörelsen den 18 December 1823, i afseende på brottmål, hvari
den tilltalade sakföres vid krigsrätt jemte flere andra Domstolar (215).
Ständernes förslag blef i Statsrådet den G Februari 1849 antaget och förordning
samma dag i ämnet utfärdad.
49'° af den 3 Oktober 1848, angående förändring af nu föreskrifna
/-» 'O O
borgenärsed (21 G).
Ständernes förslag blef i Statsrådet den 6 Februari 1849 antaget och förordning
samma dag i ämnet utfärdad.
41:o af den 22 Oktober 1848, angående rättelse af ett uti Rikets
Ständers under N:o 160, rörande inteckning i fast egendom, aflålna
underdåniga skrifvelse förelupet misstag (239).
Kongl. Maj:t har i Statsrådet den 18 April 1849 vägrat bifall å Ständernes
ifrågavarande förslag.
42**o af den 20 Oktober 1848, angående regleringen af utgifterne under
Riksstatens Andra Hufvudtitel (22G).
1848 den 7 November i Statsrådet anmäld och nådiga Bref i ämnet till vederbörande
Auktoriteter expedierade. Frågan om indragning af en Byråchefsplats
i Justitie-Stats-Expeditionen hvilande. Denna fråga blef i Statsrådet afgjord
den 15 Maj 1850.
4L3.‘o af flen 8 September 1848, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
åren 1845 celi 1847 afgifna Berättelser om granskning af Statsverkets
samt af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning, i hvad samma berättelse tillhört de under JustitieDeparternentet
hörande embetsverk, nemligen:
1) angående tiden för afgifvandet af Berättelsen om fångvården i
Riket samt dess befordrande till trycket;
2) om aflåtande lill Rikets nästkommande Ständer af nådig Proposition
med förslag till fullständig arfvodesstat för Fångvårdsstyrelsens
em bets- och tjenstemäns aflöning, med flere i och för fångvården nö
-
203
diga generella förvaltningskostnader, sa alt utgifterne för dessa ändamål
kunde skiljas från sådana utgifter A fångvårdsanslaget, hvilka
egentligen voro att betrakta såsom endast förslagsvis beräknade;
3) om vidtagande af ändamålsenliga åtgärder lör ett rätt användande
af fångars sä kallade flitpenningar; samt
4) angående möjlig nedsättning och förenkling af fångkosten (192).
Vid underdånig föredragning häraf i Statrådet den 16 Januari 1849, bar
Kongl. Maj:t, beträffande l:a punkten, beslutit, att Fångvårdsstyrelsens berättelse
må genom Styrelsens försorg årligen från trycket utgifvas, äfvensom
Styrelsen skulle erinras att för framtiden iakttaga, det Berättelsen, så vidt
görligt vore, för hvarje år aflemnades, innan det påföljande årets slut; samt
vidkommande 2:a punkten, anbefallt Styrelsen afgifva yttrande och förslag
i omförmälde hänseende, hvarmed Styrelsen jemväl inkommit den 3 Januari
innevarande år; och bar Kongl. Majit lem nät Styrelsen del af Rikets Ständers
i 3:dje punkten gjorda framställning, med förständigande för Styrelsen att vidtaga
sådana åtgärder, som, utan att fånge saknade nödig uppmuntran till flit
och arbetsamhet, likväl kunde verka, att af flitpenningarne större belopp
blefve för hans framtida behof besparadt.
Hvad slutligen beträffar 4:de punkten, så och efter det Kongl. Majit den
15 Februari 1849, i anledning af Fångvårdsstyrelsens framställning, anbefallt
Kongl. Sundhets-Collegium att inkomma med yttrande, huruvida, med iakttagande
af största besparing i kostnad och utan menliga påföljder för de till
tvångsarbete dömde fångars helsa, de i gällande utspisningsslater bestämda
födoämnen kunde till mängden inskränkas eller mot andra utbytas; så har
Sundhets-Collegium inkommit med utlåtande i frågan, hvilket blifvit till
Fångvårdsstyrelsen öfverlemnadt, för alt tjena lill ledning vid upprättande af
förslag till utspisningsstater för straff- och arbetsfångar.
Stockholm den 21 September 1850.
Abr. Bruncrona.
t. f. Arkivarie i Justitie-Stats-Expeditionen.
204
Uppgift å de Ärenden, hvilka till Kongl. Maj:t, genom Rikets Ständers
vid Riksdagen 1847 och 1848 aflåtne underdåniga Skrifvelser, inkommit, och
som tillhört Kongl. Utrikes Departementets underdåniga föredragning.
af den 8 April 1848, angående upphörande i vissa fall af Svenska
Kustallmogens i Skåne, Halland och Bohus län skyldighet att erlägga
tull i Öresund (51)
Underdånigst föredragen inför Kongl. Maj:t i Statsrådet den 2 Mars 1849.
Kongl. Majit behagade anbefalla, att framställning i ministeriel! väg hos
Kongl. Danska Regeringen borde göras, i ändamål att uti nu gällande stadganden
rörande Öresundska tullen söka utverka den förändring, som utgjorde
föremål för Rikets Ständers i detta afseende aflåtna underdåniga Skrifvelse.
Under den 29 Mars 1849 erhöll Kongl. Majits Minister vid Kongl. Danska
Hofvet befallning att uti detta afseende vidtaga ändamålsenliga åtgärder, och
att derom inleda underhandlingar med Kongl. Danska Regeringen. Omständigheterne,
som oaflåtligen fästat denna Regerings uppmärksamhet vid andre,
för densamma högst vigtiga föremål, hafva emedlertid för denna underhandling
varit missgynnande, och intet afgörande svar har ännu kunnat erhållas.
Emedlertid har Kongl Majits Beskickning i Köpenhamn nyligen erhållit förnyade
föreskrifter i ämnet.
45:o af den 15 Maj 1848, rörande utbekommande från Kongl. Danska
Räntekammare-Archivet af handlingar från 16:de och 17:de seklerne,
rörande provinserne Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län (73).
Underdånigst föredragen inför Kongl. Majit i Statsrådet den 2 Mars 1849.
Kongl. Majit pröfvade icke lämpligt att nu, efter så lång tids förlopp, affordra
Kongl. Danska Regeringen handlingar, som till följd af Fredstractaternes
i Roeskild och Köpenhamn innehåll bordt af Svenska Regeringen utbekommas,
och möjligen till någon del blifvit utlemnade, särdeles som dessa
handlingar, enligt hvad deröfver af förste Landtmätaren Falkman, på Kongl.
Majits Nådiga befallning, upprättad och till Kongl. Majit ingifven förteckning
utvisade, nu mera icke syntes för Svenske undersåter kunna vara af synnerlig
vigt; hvaremot Kongl. Majit förklarade Sig, i händelse af enskildtes anmälan
om behofs^et af dylika handlingar i något bestämdt uppgifvet ämne,
vilja, genom Dess Beskickning vid Kongl. Danska Hofvet, söka bereda dem
utväg, att af dessa handlingar, om de der kunna finnas, erhålla del.
*) Ordningsinimmei-n i denna och följande förteckningar, gående från början i en följd,
är tillsatt vid tryckningen.
205
46:o af den 20 October 1848, angående regleringen af utgifterne under
Riksstatens Tredje Hufvudlitel (227).
Underdåningst föredragen inför Kongl. Majit i Statsrådet den 24 November
1848.
Kongl. Maj:t behagade i Nåder anbefalla, att Statskontoret om innehållet af
Rikets Ständers förberörde Skrifvelse skulle erhålla vederbörligt förständigande.
Förteckning å Rikets Ständers vid 1847 och 1848 årens Riksdag till
Kongl. Majit, genom Dess Landtförsvars-Departements Kantsli-Expedition, aflåtna
underdåniga Skrifvelser jemte Kongl. Majits i anledning af dem fattade
beslut eller vid tagne åtgärder.
4£:o af den 12 Januari 1848, angående medels anvisande för Topografiska
Corpsens arbeten samt för fortsättning af fästningsbyggnaderne
under innevarande år (2).
1848 den 1 Februari föredragen och nödiga föreskrifter i följd deraf vederbörande
meddelade.
48:0 af den 16 Februari 1848, i anledning af Kongl. Majits Nådiga
Proposition, angående öfverlåtande till Malmö stad af mark, tillhörande
Malmö f. d. fästning (15).
1848 den 25 Februari föredragen och Krigscollegium örn Kongl. Majits och
Rikets Ständers sammanstämmande beslut för behörigt iakttagande förständigadt.
4&:o af d en 16 Febr. 1848, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition,
angående afskrifning af ett Majoren j. Weinbergs sterbhusdelägare
ådömdt ersättningsbelopp för en balance (16).
1848 den 25 Februari föredragen och Nådig befallning gifven om afskrifningen
verkställande i behörig ordning.
50o af den 4 Mars 1848, angående jordafsöndring från bostället
Selleberg till byggnadsplats för skolbus i Rackeby församling inom
Skaraborgs län (24).
1848 den 9 Maj föredragen och det af Kongl, Majit samfäldt med Rikets
Ständer i detta ärende fattade beslut vederbörande i Nåder delgifvet, jemte
befallning till Iiammar-collegium att tillse, det ifrågavarande jordrymd blifver,
under de för upplåtelsen af densamma stadgade vilkor, vid utgången af
det om Sellebergs boställe nu gällande arrende i behörig ordning till Rackeby
församling för all framtid upplåten.
200
JS.|:o a t dea 15 Mars 1848, angående bildandet af ett nytt Artilleribatteri
att förläggas i Norrland (37).
1849 den 2 Februari till slutlig pröfning föredragen, hvarvid, sedan Kongl.
Majit förut i commandoväg utsett staden Hernösand till Stationsort för omförmälde
Artilleri-batteri, i Nåder förordnades, att detsamma skulle med
1850 års ingång vara fullständigt organiseradt och med nödig materiel ra. m.
försedt, äfvensom de derför erforderlige åtgärder anbefalldes.
55sl:o af den 1 April 1848, angående Riksgälds-Contorels på Krigscollegium
öfverlåtna fordringar hos städerne Malmö och Ystad (48).
1848 den 9 Maj föredragen, och blef, med bifall till den af Rikets Ständer
i underdånighet föreslagna liqviden, Krigs-Collegium anbefaldt, att, sedan beloppet
af Collegii återstående fordran blifvit af Riksgälds-Contoret utbetaldt,
Malmö stads utgifne skuldförbindelse, behörigen transporterad, till samma
Conior återställa.
af elen 19 April 1848, angående medel till bestridande af kostnaderna
för den till hufvudstaden inkallade garnisonsförstärkning (65).
1848 den 4 Maj föredragen och nödiga föreskrifter vederbörande i Nåder
meddelade i alseende på de beviljade medlens lyftning, användande och redovisning.
S4l:o af den 15 Maj 1848, angående optionsrätt vid utarrendering al
militiä-boställen (69).
1850 den 2 October, sedan samtlige vederbörande blifvit hörde, slutligen föredragen;
dervid Kongl. Majit, på (örekomna skäl, fann den med Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse åsyftade liufvudsakliga förändring af Nådiga
Reglementet den 19 Juli 1832, rörande utarrendering af de under BoslällsDirectionernas
förvaltning ställda Militiä-boställen, icke vara af bebofvet påkallad,
men dock pröfvade lämpligt i Nåder förordna: att när utarrenderadt
Mil it iä-boställe å nyo skall under arrende upplåtas, och Boslälls-Directionen
finner med Lönings-fondens fördel mest öfverensstämmande, alt den förre arrendatorn
vid detsamma under förnyadt arrende bibehålies, emot erläggande
af hvad som, med afseende å boställets beskaffenhet, skäligen pröfvas deraf
kunna utgå, Boslälls-Directionen må äga att detsamma, utan hinder af hvad
i högstberörda Nådiga Reglemente är stadgadt angående dylika boställens utarrendering
genom auction, till förra arrendatorn, derest han minst i 5 år
förut innehaft bostället och detsamma derunder väl häfdat samt, inom viss af
Direclioneu förelagd lämplig tid, förklarat sig sådant åstunda, under förnyadt
arrende öfverlåta, emot det att han i årligt arrende erlägger det be
-
207
lopp, hvartill Boställs-Directionen, nied tillämpning af de i 6 § af nyssnämnda
Nådiga Reglemente stadgade grunder, pröfvat arrendet böra bestämmas;
dock att detta belopp i intet fall må understiga hvad, som under nästföregående
arrendetid blifvit erlagdt; hvarom Nådigt Circulär, till vederbörandes
efterrättelse, utfärdades.
®®:o af den 27 Maj 1848, angående Majoren G. Krooks ansökning
om godtgörelse för mistade löneinkomster (82).
1848 den 6 Juni föredragen, och Rikets Ständers beslut, som i Nåder gillades,
vederbörande till behörig verkställighet meddeladt.
af den 2 Juni 1848, i fråga om upphörande af Invalid-inrättningen
å Ulriksdal (93).
1849 den 2 Maj slutligen föredragen och nödige föreskrifter i Nåder gifna i
afseende på inrättningens upplösning.
o af den 2 Juni 1848, angående rotehållares skyldighet att infinna
sig vid roteringsliqvidations-möten (106).
1849 den 9 Oktober slutligen föredragen, hvarvid Kongl. Maj:t, beträffande
den rotehållarne vid Knektehållet i Westerbotten och Norrbotten hittills
åliggande skyldighet alt inställa sig vid de årliga roteringsliqvidations-mötena,
meddelade den Nådiga förklaring, att rotehållare skall anses förpligtad alt sjelf
eller genom ombud vid berörde sammankomster sig infinna endast i det fall,
att stridighet emellan rotehållare och soldat rörande liqviden af soldatens löneförmåner
uppstått.
af den 15 Juni 1848, dels i fråga om anslag för gevärstiliverkning,
dels rörande förvaltningen af Carl Gustafs Stads Gevärsfaclori
(109).
1848 den 10 Oclober föredragen och förrskrifter med hänsigt till de anslagna
medlens uttagande från Riksgäldsconloret vederbörande i Nåder meddelade;
hvarjemte, med anledning at hvad Rikets Ständer anfört rörande framtida
bedrifvande^ af arbetet vid Carl Gustafs Slads Gevärsfactori, General-FällTygmäslaren
anbefalldes att vid 1848 års slut och sedermera årligen till
Kongl. Maj:t inkomma med underdånig berättelse om ställningen vid factoriet
och hvilka arbeten under det nästförflutna året derstädes åstadkommits, på
det att Kongl. Maj:t sålunda måtte blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder i
afseende ä samma factori, hvartill omständigheterna kunde föranleda.
59:o af den 8 Juli 1848, angående förändrade grunder för beväringsmanskapets
tjenstgöring (124).
208
1848 elen 7 November föredragen, hvarvid Kongl. Maj:t i Nåder antog hvad
Rikets Ständer så i ena som andra hänseendet föreslagit; och blefvo i öfverensstämmelse
härmed författningar i ämnet utfärdade under den 13 Februari
1849.
af den 8 Juli 1848, angående roteringsbesväret för komministersbostället
Kåreslätt (125).
1848 den 18 Juli i Nåder remitterad till Krigs- och Kammarcollegiernes underdåniga
utlåtande; och under den 22 sistlidne Augusti nämnde Embetsverk
erinrade om skyndsamt fullgörande af hvad i den Nådiga remissen blifvit
föreskrifvet.
61:o af den 25 Juli 1848, angående ersättning till burskapsägande
handtverksmästare för biträde vid besigtningar m. m. för Kronans
räkning (144).
1849 den 2 Maj slutligen föredragen och bifallen samt Nådig Kungörelse utfärdad
samma dag.
af' den 2 Augusti 1848, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition angående rusthållarnes inom det s. k. Kungsörs län befrielse
från erläggande af lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras
ägande Stamhemman skola utgöras (152).
1848 den 17 Augusti föredragen; och förföll denna fråga i följd af Rikets
Ständers nu anmälda beslut, om hvilket förhållande vederbörande underrättades.
63:o af den 2 Augusti 1848, angående Slals-anslag till Arméens
Pensions-Cassa (156).
1848 den 28 November föredragen och erforderlige föreskrifter i anledning
deraf Direktionen öfver Arméens Pensions-Cassa i Nåder meddelade.
64:0 af den 2 Augusti 1848, angående inqvarteringsskyldigheten i
Stockholm (163).
1848 den 17 Augusti föredragen och Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm i
Nåder delgifven.
65:0 af den 19 Augusti 1848, angående en, med särskildt hänseende
till Götheborg, åsyftad ändring i vissa föreskrifter uti InqvarteringsOrdningen
för städerne utom Stockholm (175).
1850 den 8 Maj slutligen föredragen; Ock som, i följd af Kongl. Maj:ts den
24 Augusti 1847 meddelade förklarande, att Götheborgs stad vore pligtig att för
det manskap, sorn erhåller inqvartering i stadens hus, tillhandahålla service
in natura
209
iu natura, dea af Krigs-Collegiutn och Stats-Contoret väckta fråga örn
indragning af en del utaf den staden tillagda inqvarterings-tolag fått förfalla,
samt Kongl. Maj:t sedermera i öfverensstämmelse med Götheborgs Magistrats
och Borgerskaps underdåniga anhållan, genom Nådigt Bref den 18 Februari
1848 tillåtit, att af inqvarterings-lolagen en summa af 10,000 R:dr tills vidare
finge för annat ändamål användas, under vilkor att staden ansvarar derför,
att garnisonen behörigen tillhandahålies all den service, som bör af staden
utgöras, hvartill ock den öfriga delen af inqvarterings-lolagen beräknats
vara fullt tillräcklig, alltså och enär, i strid emot hvad Rikets Ständer, såsom
anledning till deras underdåniga anhållan, förutsatt, öfriga städer, hvilka,
enligt Kongl. Inqvarterings-Ordningen för städerne utom Stockholm, utgöra
inqvartering in natura emot derför bestämd ersättning, äfvenledes in natura
bestå hvad till servicen hörer, fann Kongl. Maj:t Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse nu icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.
af den 19 Augusti 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om tillåtelse för Banken och Riksgälds-Contoret att, i utbyte
mot nu innehafvande obligationer af Ärmeens accords-amorteringsfond,
emottaga nya sådana, stahla på förlängd inlösningstid (179).
1848 den 5 September föredragen, och erhöll Directionen öfver Armeens
Pensions-Cassa, till kännedom och efterrättelse, del af hvad i detta ämne
blifvit anmäldt.
@7:o af den 8 September 1848, i anledning af åren 1845 och 1847
verkstäld revision af Statsverkets m. fl. fonders förvaltning (192).
1848 den 13 October anmäld genom Finance-Departementet och meddelad
Landtförsvars-Departementet i nedan omförmäida punkter.
1848 den 21 November genom Landtförsvars-Departementet föredragen; och
a) blef, med hänsigt till den af Rikets Ständer medgifna afskrifningen af
det i denna punkt omförmäida förskott till nybyggnader vid Carl Gustafs
Stads Gevärs-Factori, Krigs-Collegium i Nåder anbefaldt tillse, att berörde
afskrifning blefve behörigen iakttagen.
b) 1 anledning af gjord hemställan om förenkling i räkenskapsföringen å
Krigs-Collegii Utrednings-Afdelning infordrades i Nåder bemälde Collegii utlåtande;
och föredrogs den 22 Maj 1849 samma utlåtande, hvari anmäldes,
att vederbörande Contor redan sjelfmant vidtagit och i 1846 och 1847 årens
hufvudböcker infört åtskilliga till förenkling ledande förändringar i det för
Utrednings-Afdelningen stadgade räkenskaps-formulairet, samt att 1846 års
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. lill 1850 års riksdag. 2 /
210
hufvudbok blifvit i Kammar-Rätten granskad utan anmärkning; vid hvilket
förhållande Kongl. Maj:t i Nåder lät vid hvad sålunda tillgjordt blifvit bero,
till dess Rikets Ständers snart sammanträdande Revisorer varit i tillfälle att
granska de nämnde årens hufvudböcker.
c) Comiterade för Salpeter-Ärenderne erhöllo, med föranledande af Rikets
Ständers framställning rörande utlåningen af salpeter-fondens medel, Nådig
befallning att afgifva underdånigt förslag till föreskrifter i afseende å sättet
ocb vilkoren för låns meddelande ur nämnde fond, på det att de af Rikets
Ständer anmärkte olägenheter för framtiden kunde förekommas; Och behagade
Kongl. Majit, efter pröfning af det i följd häraf från Comiterade inkomna förslag,
under den 9 Januari 1849 vidare i ämnet i Nåder förordna.
1848 den 21 November föredrogs jemväl genom Landt försvars-Depar temen tet
den uti Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse gjorda oell från
Finance-Departementet meddelade hemställan, det s. k. general-räkning öfver
Norrbottens Hästjägare Sqvadronsfond måtte uti Rikshufvudboken varda inlagen;
Och täcktes Kongl. Majit härtill i Nåder lemna bifall, hvilket Stats-Contoret
till efterrättelse meddelades.
m-.o af den 23 September 1848, angående dagtractamente för magi
strats-personer
m. fl. under syner och förrättningar för Kronans räk
ning,
hvilka fortvara allenast en dag (202).
1849 den 2 Maj slutligen föredragen; och bifölls Rikets Ständers underdåniga
framställning, hvarjemte kungörelse i ämnet under samma dag utfärdades.
f£ö>:o af den 20 October 1848, angående regleringen af utgifterna under
Riks-Statens 4:de Hufvud-Titel (210).
1848 den 7 November föredragen och vederbörande embetsverk derom i Nåder
försländigade lill behörig efterrättelse i hvad på dem ankomme, hvarjemte
erforderliga föreskrifter meddelades i afseende på användandet af de
särskilda anslagen.
£&:o af den 20 October 1848, angående bidrag af Salpeterfonden till
fyllande af åtskilliga Statsbehof (216).
1848 den 7 November föredragen, hvarvid Kongl. Majit, med gillande af Rikets
Ständers beslut, till vederbörande i Nåder aflat föreskrift om verkställigheten
deraf.
Stockholm i Kongl. .Landtförsvars-Departeinentets Canzli-Expeditionen den
31 October 1850.
M. G. von Schantz.
211
Förteckning på de af Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens Riksdag
till Kongl. Majt aflålna underdåniga skrifvelse!-, hvilka röra Kongl. Sjöförsvarsdepartementet,
med de i anledning af dessa skrifvelse!' vidtagna åtgärder.
af den 12 Januari 1848, angående anslag för fullbordande af
nya Dockbyggnaden i Carlskrona samt förändring af Flinllåsgevär till
gevär med slagkruts-antändning (3).
1848 den 25 Januari i underdånighet föredragen, samt bref om de beviljade
anslagen expedierade till vederbörandes kännedom och efterrättelse.
32:o af den 26 Januari 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående staden Marstrands utseende till etablissement för
västra sjöförsvaret (5).
1848 den 11 Februari i underdånighet anmäld och lagd till handlingarne.
*3:o af den 11 Mars 1848, angående eftergift af ett förre Landskamreraren
G. Sylvander till ersättning ådömdt belopp (32).
1848 den 31 Mars i underdånighet föredragen och bref om den beviljade afskrifningen
expedieradt till vederbörandes kännedom och efterrättelse.
f4:o af den 18 Maj 1848, angående rotering af en staden Lund tillhörande
jordlott (78).
1848 den 26 Maj i underdånighet föredragen, och den vidtagna roterings-åtgärden
vederbörande lill kännedom och efterrättelse meddelad.
75:o af den 18 Maj 1848, angående Fahlu stads Båtsmans-rotering (79).
1848 den 26 Maj i underdånighet föredragen, samt vederbörande om den
beslutade roterings-nedsättningen m. m. till kännedom och efterrättelse försländigade.
af den 27 Maj 1848, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
angående försäljning af den till det s. k. Hof-Jakt-vai fvet hörande
tomt (84).
1848 den 15 Juni i underdånighet anmäld, och beslöts verkställandet, genom
Flottans härvarande Stations-Befälhafvares försorg, af besigtning och värdering
af de på Hof-Jakt-varfvet befintliga hus och åbyggnader, jemte afgifvande
uppgift, hvilka af dem ansågos böra förflyttas lill varfvet på Skeppsholmen,
eller qvarstå i händelse af utarrendering, eller ock borde försäljas.
1849 den 25 October Besigtnings- och Värderings-Instrument äfvensom
ofvan berörde uppgifter inkomna, och målet den 29 i samma månad remitteradt
till Förvaltningens af Sjö-Ärendena underdåniga utlåtande.
212
1850 den 27 Mars samma utlåtande afgifvet, och den 29 påföljande April
från Stalions-Befälhafvaren ytterligare upplysningar infordrade rörande de på
Hof-Jakt-varfvet befintliga Fartygs antal och beskaffenhet m. m.
1850 den 8 Maj nämnde upplysningar inkomna; och målet 1850 den 22
Maj i underdånighet föredraget, hvarvid beslutits: att frågan om Hof-Jaktvarfvets
försäljning må förfalla; alt den del af Varfvets tomt, som icke redan,
enligt beslut af den 2 November 1847, blifvit åt stadens Drälsel-commission
uthyrd, skall, jemte de byggnader, hvilka icke för Flottans behof
böra bibehållas, i författningsenlig ordning utarrenderas, med ett års uppsägning,
samt med rättighet för arrendatorn att lösa de bj^ggnader han emottager,
men åliggande, i annat fall, att underhålla dem; att de för Flottan ej
nödiga byggnader, hvilka Arrendatorn ej åstundar begagna, skola på auction
försäljas; att de för Flottans behof bibehållna byggnader ställas under Stationens
vård; samt alt de Varfvets fartyg och båtar, som pröfvas böra bibehållas,
förflyttas till Skeppsholmen, likasom elen vid Varfvet hittills commenderade
bevaknings-personal, men de fartyg, hvilka icke behållas, på för Kronan förmånligaste
sätt försäljas.
fiko af den 27 Maj 1848, angående en Fyranläggning å skäret Skomakaren
eller Simpnäs Klubb (92).
1848 den 15 Juni i underdånighet anmäldt och remitteradt till Förvaltningen
af Sjö-Ärendena.
1849 den 15 Juni berörde utlåtande afgifvet; samt
1849 den 6 Juli i underdånighet föredraget, hvarvid beslutats och anbefaldts
uppförandet af en Ledfyr på skäret Näskubben, beläget söder om skäret
Simpnäsklubb.
f^:o af den 21 Juni, angående Båtsmans-beklädnadens öfvertagande
af Kronan, emot viss afgift af Rust- och Rotehållare (113).
1848 den 30 Juni Förvaltningen af Sjö-Ärendena i Nåder anbefalld att i anledning
häraf i underdånighet inkomma med nödiga uträkningar, förslag och
yttranden, hvilka
1848 den 28 Juli i underdånighet afgåfvos, hvarefter
1848 den 22 December Nådig Förordning i ämnet från trycket utgått, jemte
det särskildta förständiganden vederbörande meddelats.
V9:o af den 8 Juli 1848, angående Rotehållarnes i Bohus Län skyldighet
att förse sina Båtsmän med en månads uppfordringskost (123).
1848 den 18 Juli i underdånighet föredraget, samt vederbörande Embetsverk
och Kongl. Maj:ls Befallningshafvande under samma dag förständigade om
\
213
Rotehållarnes, i öfverensstämmelse med de båda Statsmagternas beslut, befrielse
från skyldigheten att utgöra ifrågavarande kost för Båtsmän, som derefter
antagas, hvilket beslut genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle Rotehållarne
delgifvas.
80:o af den 27 September 1848, angående den utsockne Frälsehemmanen
i Halland åliggande Roteringsskyldigliet (205).
1848 den 10 October i underdånighet föredragen, hvarvid i Nåder bifallits
hvad Rikets Ständer för deras del beslutat, hvarom vederbörande Embetsverk
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande under samma dag blifvit förständigade.
81:o af den 26 September 1848, angående fastställelse af Roteringsverken
för den tillökade Ordinarie Båtsmans-roteringen (206).
1848 den 10 October i underdånighet föredragen, samt bref under samma
dag till vederbörande expedierade.
82:o af den 20 October 1848, angående regleringen af utgifterna unRiksstalens
Femte Hufvudtitel (229).
1848 den 31 October i underdånighet föredragen och vederbörande delgifven;
varande i anledning deraf sedermera utfärdade stater, arbetsplaner och föreskrifter
så väl för de ordinarie Statsanslagen, som i allmänhet äfven för de
medel, hvilka för tillfälliga behof blifvit anvisade.
Stockholm af Kongl. Sjöförsvars-departementet den 8 November 1850.
C. Memander,
t. f. Exped.-Chef.
Förteckning på Rikets Ständers, vid 1847 och 1848 årens Riksdag, aflåtna
underdåniga Skrifvelse!-, hvilka ankommit till Kongl. Civil-departementet,
upptagande jemväl de i anledning af dessa skrifvelser vidtagna åtgärder.
m-.o af den 9 Februari 1848, angående vilkoren för det till fullbordande
af hamnanläggningen vid Götheborg beviljade lån (6).
1848 den 22 Februari i underdånighet anmäld i Statsrådet, då Kongl. Maj:t
befallde, att innehållet af denna Rikets Ständers Skrifvelse skulle Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till behörig kännedom och Direclionens
öfver Götheborgs Hamn- och Elfarbeten förständigande, meddelas.
m-.o af den 12 Februari 1848, angående Riksdagens förlängning på
en månad (12).
1848 den 15 Februari anmäld i Statsrådet, och bifallen.
214
Jen 16 Februari 1848, angående väckt fråga om Wåhla härads
förläggande från Westerås till Upsala län (19).
1848 den 29 Februari anmäld i Statsrådet och remitterad till Kammar-kollegium
med befallning att, efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala
och Westerås län, samt öfrige vederbörande, blifvit hörde, afgifva underdånigt
utlåtande i ämnet.
8<8:o af den 28 Februari 1848, angående Stapelstadsrätt för staden
Sölfvitsborg (20).
Vid underdånig föredragning häraf den 13 April 1850 har Kongl. Maj:t i betraktande
af hvad General-Tullstyrelsen i ämnet anfört, samt med afseende å
de af Kommers-Kollegium åberopade skäl, som lago till grund för Kongl.
Maj:ts den 13 Juni 1844 meddelade beslut uppå Sölfvitsborgs stads Äldstes
då ingifna ansökning i samma syftning, funnit Sig äfven nu sakna skäl att
Stapelstadsrätt för Sölfvitsborgs stad i nåder bevilja; och hvarom KommersKollegium
anbefalldes vederbörande underrätta.
81 :o af den 1 April 1848, med anhållan om ändringar i Rese-reglementet
(50).
Sedan, i anledning af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens Riksdag
gjorda underdåniga anhållan om så beskaffade ändringar i Rese-reglementet af
den 5 Juli 1827, som af behofvet påkallades, Kongl. Majit låtit genom Expeditions-cheferne
i Landt- och Sjöförsvars- samt Civil-departementen utarbeta
förslag till nytt Rese-reglemente, men vid ärendets föredragning den 7 April
1847 förklarat Sig vilja uppskjuta med afgörandet af denna fråga intill dess
bestämdare erfarenhet hunnit samlas om Entreprenad-skjuts-inrättningens verkningar,
samt om och i hvad mån detta system för skjutsningen kunde vinna
större utsträckning och för längre tid blifva bestående, har Kongl. Maj:t, efter
det jemväl Stats-Konloret afgifvit infordradt förslag till nytt Rese-reglemente,
enär de flesta, enligt Cirkulär-brefvet den 2 Augusti 1844, uppgjoi'da Entreprenad
skjutskontrakter blifvit, under loppet af år 1845, för endast fem års
tid afslutade, under den 13 April 1850, vid förnyad underdånig föredragning
af frågan om ändringar i Rese-reglementet, funnit godt att, genom Cirkulärbref
af samma dag, anbefalla samtlige Dess Befallningshafvande att, hvar och
en för sitt län, i nästkommande December månad, till Civil-departementet
afgifva berättelse om Entreprenad-skjuts-inrättningens dåvarande skick; och
skulle, under afvaktan af dessa upplysningar, med frågans definitiva pröfning
än vidare anstå.
215
m-.o af den 8 April 1848, angående vidtagande af åtgärder till Arbets-häst-racens
förbättrande inom Riket (52).
Då, enligt hvad Stuteri-Öfver-styrelsen i afgifvet underdånigt utlåtande anfört,
den afvel, som genom stuterierne åstadkommits, till en del vore såsom arbetshästar
fullt lämplig, och Rikets Sländers förevarande anhållan icke, med
förhanden varande tillgångar, kunde i vidsträcktare mån uppfyllas utan att
stuteriernes hufvudsakliga bestämmelse, främjandet af en till Svenska Kavalleriets
remontering tjenlig afvel, derigenom skulle förfelas, fann Kongl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 16 Augusti 1848, berörde af Rikets Ständer
gjorda framställning icke böra föranleda någon åtgärd.
@»:o af den 8 April 1848, angående utsedde Ledamöter i Hemliga
Utskottet (53).
1848 den 26 April anmäld i Statsrådet och lagd till handlingarne.
»©:o af den 15 April 1848, angående nedsättning i årliga AccordsAmorteringen
för Landshöfdingen i Wermlands län (55).
Om Rikets Ständers härvid anmälda beslut har Kongl. Majit, under den 1
Maj 1848, lill behörig efterrättelse förständigat Stats-Kontoret och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län.
»Ä:o af den 15 April 1848, om förändrade föreskrifter för skjutsningsbestyrets
utgörande (57).
1850 den 2 Mars i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t, vid betraktande
af hvad Kammar-Collegium, sedan Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
blifvit hörde, i afgifvet underdånigt utlåtande anfört, fann någon åtgärd, i
anledning af Rikets Ständers förevarande skrifvelse, icke böra vidtagas.
92:o af den 19 April 1848, angående utvidgande af rättigheten lill
Kyrkostugors uppförande inom Norr- och Westerbotten (66).
1 öfverensstämmelse med hvad Kammar-Collegium och öfrige vederbörande
tillstyrkt, har Kongl. Majit vid underdånig föredragning af Rikets Ständers
ifrågavarande anhållan den 9 November 1849 till densamma lemnat Nådigt
bifall; och anbefalldes Kammar-Collegium att, till kännedom och efterrättelse,
härom lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norr- och Westerbottens
län behörig del.
»3:o af den 19 April 1848, angående upphörande af Landlmäns
skyldighet att afskala och samla barken af till dem upplåtne Ekar (67).
Kongl. Majt har, med bifall till Rikets Ständers underdåniga anhållan, under
den 22. September 1848, härom utfärdat allmän Kungörelse.
216
94:0 af den 19 April 184-8, angående val af 2:ne Ledamöter i hemliga
Utskottet (68).
1848 den 27 April, i Statsrådet anmäld och lagd lill handlingarne.
95:0 af den 15 Maj 1848, angående ändringar af Patent-Förordningen
den 13 December 1834 (74).
1848 den 29 Maj i Statsrådet anmäld, då Kommers-Collegium erhöll nådig
befallning att häröfver afgifva underdånigt yttrande i sammanhang med det
förslag till förnyad Patent-Förordning, som det, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga
bref af den 27 Mars 1844, ålåg Collegium att utarbeta och till Kongl. Maj:t
afgifva.
Nämnde underdåniga förslag har den 16 innevarande månad från Kommers-Collegium
inkommit och den 30 October blifvit till Högsta Domstolens utlåtande
remitteradt.
9©:o al den 18 Maj 1848, angående Reseunderstöd åt Fabriks-arbetare
och handtverkare (81).
1848 den 22 September, i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t, på sätt
Dess under samma dag till Kommers-Collegium aflåtna, i Svensk Författnings-Samling
intagna nådiga skrifvelse närmare utvisar, förklarat Sig vilja,
enligt vissa uppgifne grunder, äfven framgent meddela skicklige fabriks- och
handt verksarbetare rese-underslöd af de till Manufakturernes befrämjande anslagne
medel eller de under Kommers-Collegii förvaltning ställde andelar af
Tull- och Konfiskationsmedlen.
9f:o af den 27 Maj 1848, angående granskning af de under Kommers-Collegii
förvaltning ställde fonder och medel (87).
I anledning af Rikets Ständers, i sammanhang härmed framställda underdåniga
anhållan om föreskrifters meddelande ej allenast angående behandlingen
och afgörandet af frågor om afskrifningar af Manufactur-Diskontens lånefordringar,
utan äfven rörande grunderna, som vid dylika afskrifningars beviljande
böra tillämpas, har Kongl. Maj:t, sedan Kommers-Collegium och Justitie-Canzleren
infordrade underdåniga utlåtanden afgifvit, under den 20
April 1849 i nåder fastställt vissa grunder för afskrifning af fordringar, som
tillkommit genom lån ur Manufactur-Diskonten eller någon af Ull-Diskonterne;
hvarjemte Kongl. Majit, genom nådigt bref af samma dag, infördt i Svensk
Förfaltnings-samling, bemyndigat Kommers-Collegium att, i enahanda ordning,
sorn uti Kongl. Förordningen den 11 December 1830 är för extra ordinarie
afskrifningar i allmänhet stadgad, frågor om afskrifning i Manufaktur
och
-
217
oell Ull-Diskonternes räkenskaper, med iakttagande af de i sådant afseende
nu af Kongl. Majit fastställde grunder, pröfva oell afgöra.
S§:o af den 27 Maj 1848, angående ändring i beräkningen af s. k.
Straffränta för lån ur Manufaktur-Diskonten (88).
Sedan Kommers-Collegium med infordradt underdånigt utlåtande häröfver inkommit,
liar Kongl. Majit under den 20 October 1848, med bifall till Rikets
Ständers förslag, låtit allmän Kungörelse härom utgå.
af den 27 Maj 1848, angående ändring af Kongl. Kungörelsen
den 5 Mars 1831 i fråga om tiden, då Auction å landet bör vara
slutad (90).
1848 den 28 September har allmän Kungörelse härom, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer hemställt, blifvit i nåder utfärdad.
3L©0:0 af den 29 Juli 1848 angående skyldighet för innehafvare af
Säterier m. fl. slags hemman att deltaga i Fjerdingsmansbestyret, samt
om utfärdande af Instruktion för Fjerdingsman (10.3).
1850 den 1 Juni i underdånighet anmäld i Statsrådet, då Kongl. Maj:t, sedan
Kammar-Collegium, beträffande frågan om förpligtelse för egare af hvad
slags hemman som helst att i utöfningen ef Fjerdingsmansbestyret deltaga,
eller om och hvilka undantag härutinnan må ega rum, anbefaldt underdånigt
Utlåtande afgifvit, fann Rikets Ständers härom gjorda anhållan, i det skick
densamma vid detta tillfälle kommit under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
icke kunna bifallas; hvaremot Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers i
sammanhang härmed framställda önskan om utfärdande af Reglementarisk
Författning i afseende på Fjerdingsmans tillsättning och tjensteåligganden,
öfver hvilken fråga Kongl. Maj:ls samtlige Befallningshafvande med infordrade
yttranden inkommit, behagat, under samma dag, till vederdörandes efterrättelse
utfärda nådig Stadga om Fjerdingsman.
JWifo af den 2 Juni 1848, om ändring i Kongl. Förordningen den
27 April 1846 angående Kolhandeln '104).
Med bifall til! Rikets Ständers härutinnan gjorda underdåniga framställning,
har Kongl. Majit, sedan Bergs-Collegium blifvit bordt, under den 22 Februari
1850 utfärdat allmän Förordning, angående upphörande af den i Kongl.
Förordningen den 27 April 1846 om Kolhandeln stadgade hembudsskytdighet.
flOS:o af den 2 Juni 1848, angående Embels- och Tjenslemäns rätt
till lön under tjenstledighet (105).
Just.-Ombudsmans Emb.-Berält. lill 1850 års riksdag. 28
218
Kongl. Majit har under den 11 Juli 1848 häröfver infordrat utlåtanden från
Hofrätterna, Collegierna, Öfver-Post-Direktörs-Embetet, General-Tullstyrelsen,
Öfver-Direktörs-Embetet vid Landtmäteriet samt Styrelsen öfver fängelser och
arbets-inrättningar.
Från någre bland betnälde embetsmyndigbeter saknas ännu yttrande
i ämnet.
103:o af den 2 Juni 1848, angående upphörande af Bergsfogdarnes
befattning med uppskattande af fast egendom i Bergslagen (107).
Sedan Kongl. Majit, efter det Bergs-Collegium samt Högsta Domstolen och
Justitie-Kansleren blifvit i ämnet hörde, med bifall till hvad Rikets Ständer
vid flera föregående Riksdagar hemställt, under den 5 Juni 1850, förordnat,
alt Bergstings-Rätterne, äfvensom den domsrätt, hvilken hittills tillkommit
de vid Sala och Stora Kopparberget befintlige Grufverätter, skola med år
1851 upphöra, har Kongl. Majit, jemväl under samma dag, anbefallt BergsCollegium
att, med föranledande häraf, inkomma med förnyad t underdånigt
Förslag till ordnande af Bergslagsstaten samt dervid anställde Tjenstemäns
befattningar och åligganden, i hvilket afseende Rikets Ständers ifrågavarande
skrifvelse blifvit till Bergs-Collegium öfvei leornad, för att vid berörde förslags
uppgörande tagas i öfvervägande.
304:0 af den 25 Juli 1848, angående meddelande af föreskrifter i
fråga om anläggning af anstalter för ängsvattning (141).
Vid föredragning häraf den 1 Juni 1849 har Kongl. Majit i nåder förklarat,
att Kongl. Majit ansåg någon tvekan icke böra uppstå om tillämpligheten,
äfven på ängsvattningsanstalter, af hvad i uppgifna hänseenden genom
de af Rikets Ständer åberopade lagstadganden jemte Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1824 redan blifvit om vattenverk i allmänhet föreskrifvet.
Hä rom afgick nådigt bref till Kamrnar-Collegium. Se Svensk Författningssamling
W:o 35 för år 1849.
lOS-'0 af den 29 Juli 1848, angående ersättning åt Boställsinnehafvare
för deltagande i vattena Rappnings- eller sjösänkningsföretag (14 6).
1849 den 6 Juli har Kongl. Majit i anledning af denna Rikets Ständers
framställning låtit utfärda allmän Förordning om deltagande i vattenafledningsföretag
för boställen och annan Staten tillhörig jord.
!06:o af den 29 Juli 1848, angående ändring i nu gällande Expeditons-Taxa
(147).
Kongl. Majit har, i anledning häraf, under den 13 April 1850, låtit utfärda
allmän Kungörelse, angående ändring i Expeditions-Taxan af den 15 Maj
219
1821. i hvad angår skjutsersäittning och dagtraktamente för Hofrätlernes ledamöter
och tjenstemän, samt Häradshöfdingar och Bergmästare.
lOtfio af den 29 Juli 1848, i anledning af gjord framställning oni
Calmar Läns fördelning i tvenne (148).
Kongl. Maj:t har, i anledning häraf, under elen 16 Augusti 1848, anbefallt
Kammar-Kollegium och Stats-Kontoret att, sedan Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
i Calmar län blifvit hörd, med underdånigt utlåtande och förslag
i afseende på verkställigheten af hvad med denna Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse afsågs, till Kongl. Maj:t inkomma.
Detta utlåtande är ännu icke afgifvet.
108:o af den 2 Augusti 1848, angående Extra statsanslag till före
mål
tillhörande Civil-Departementets handläggning (149).
Vid föredragning häraf hos Kongl. Maj:t den 16 Augusti 1848 beslöts, alt
transsumt af skrifvelsen i hvad den angick sådana frågor, som tillhörde Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader handläggning, skulle bemälde
Styrelse meddelas, med föreskrift att derom underrätta vederbörande samt
vidtaga de på Styrelsen ankommande åtgärder; hvarjemte bref skulle afgå till
Kommers-Kollegium, för vidtagande af den åtgärd, som i anledning af det
för slöjdexpositioners befrämjande beviljade anslag på bemälde Kollegium ankomme,
samt till Stats-Kontoret, rörande anslaget till premier åt egare af
kreatur utaf utmärklare race.
I afseende på användandet af det till bildande af' Civil-ingeniörer beviljade
fortfarande anslag, har Kongl. Maj:t under den 17 November 1848 till behörigt
iakttagande meddelat vederbörande nödige föreskrifter.
l©f|:o af den 2 Augusti 1848, angående låneunderstöd för istånd
sätlande
af Wisby hamnbyggnad (150).
Kongl. Maj:t beslöt den 16 Augusti 1848, att innehållet af denna skrifvelse
skulle Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader till kännedom ocb
vederbörandes underrättelse meddelas.
il#o af den 2 Augusti 1848, angående sältet, ordningen och vilkoren
för utbetalning af anslags- och lånebidrag till befrämjande af allmänna
arbeten (151).
Vid föredragning häraf den 16 Augusti 1848 beslöt Kongl. Majit, med antagande
af de vilkor, som vid de af Rikets Ständer till understöd för allmänna
arbeten beviljade anslags- och lånebelopp blifvit fästade, att afskrift af Rikets
Ständers skrifvelse i dessa delar skulle Styrelsen för allmänna väg- och val
-
220
tenbyggnader, till kännedom och efterrättelse samt vedei 'hörandes förständigande
meddelas.
Hvad särskildt angår Rikets Ständers i denna skrifvelse anmälda beslut,
att hvad genom Kongl. Kungörelsen den 13 Juni 1845 blifvit stadgadt rörande
sättet för återbetalning af lån utaf allmänna medel till korporationer
eller menigbeter, jemväl må utsträckas till lån af ifrågavarande beskaffenhet,
hvilka redan blifvit eller hädanefter kunde blifva enskilda personer meddelade,
har Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers förenämnde
beslut, under den 3 November 1848 låtit härom utfärda nådig kungörelse.
lilio af den 2 Augusti 1848, angående ändring i föreskrifter om
sättet för Fångars transporterande (162).
Kongl. Maj:t, sorn vid de af Kammar-Kollegium, uti infordradt underdånigt
utlåtande, anförde förhållanden, ansett Sig sakna giltiga skäl att bifalla Rikets
Ständers förslag till ändring af hvad genom Kongl. Brefvet den 7 Juli 1841
blifvit, enligt Rikets Ständers underdåninga anhållan, i nåder förord nåd t, har
i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid detta tillfälle för öfrigt begärt,
genom nådigt Cirkulärbref af den 27 April 1849 anbefallt Dess Befallningshafvande
att, der så lagligen ske kunde, genom uppgörande af Entreprenader
om Fångars forslande, söka bereda den utgiftsbesparing, som Rikets
Ständer åsyftat, eller åtminstone nedsättning i den fångforslingskostnad, sorn
hittills egt rum.
112:o af den 12 Augusti 1848, angående anstånd med återbetalningen
af det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn under 1840 och
1841 årens Riksdag beviljade lån (167).
1848 den 13 September i underdånighet anmäld i Statsrådet, och Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader anbefalld att vederbörande om detta
Rikets Ständers beslut underrätta.
af den 19 Augusti 1848, angående understöd från Statens sida
till anläggning af en Jernväg mellan Örebro och Hults lastageplats vid
Wenern (180).
1848 den 28 December i underdånighet anmäld i sammanhang med ÖfversteLöjtnanten
Grefve A. E. von Rosens underdåniga ansökning om nådigt privilegium
å en jernvägsanläggning mellan Örebro och Hult; hvarvid Kongl. Maj:t, med
hufvudsakligt gillande af hvad Rikets Ständer för deras del beslutat, fann
godt att genom nådigt privilegium oktroyeia det af Grefve von Rosen stiftade
bolag att, under namn af Kongl. Svenska och Engelska Aktie-bolaget för
221
jernvägen emellan Örebro och Hult, företaga och fullborda anläggningen af en
jernväg emellan nämnde tvänne orter, med vissa vilkor och förmåner.
114:0 af den 19 Augusti 1848, angående ändring i Handels- samt
Fabriks- och Handtverks-Ordningarne (181).
Sedan Kommers-Kollegium afgifvit anbefaldt underdånigt utlåtande öfver de
förslag i ämnet, hvilka dels Rikets Ständer, dels Stockholms Handels-Förening
och Handtverks-Föreningarne i några af Rikets städer i underdånighet framställt,
har Kogl. Maj:t, vid underdånig föredragning häraf den 18 Januari
1850, i nåder beslutat åtskilliga tillägg uti Handels-Ordningen jemte en ändring
i Fabriks- och Handtverks-Ordningen; hvarom allmän kungörelse, under
samma dag, utfärdades.
115:o af den 30 Augusti 1848, angående Lagbestämmelser rörande
Qvarnar och Sågverk, som med Ångkraft drifvas (184).
Vid underdånig föredragning af denna Rikets Ständers anhållan, har Kongl.
Maj:t, sedan Kammar-Kollegium i ämnet blifvit hördt, under den 18 Maj
1849 funnit godt i nåder förklara: att vid frågor om anläggning af Mjöl- och
Sågqvarnar, som drifvas med annan kraft än vatten eller väder och äro ämnade
att lill andras betjenande mot tull begagnas, äfvensom i afseende på
sättet och ordningen för dylika Tullmjölqvarnars skattläggning, de derå tillämpliga
föreskrifter, som i Lag och Författningar rörande Vatten- och Väder
qvarnar
förefinnas, böra lända till efterrättelse; och hvarom biet lill Kammar-Kollegium
och Cirkulär till samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
expedierades. Se Svensk Författnings-Samling för år 1849, N:o 34.
116:o af den 30 Augusti 1848, angående ändringar i nu gällande
bestämmelser rörande Stängsel-skyldigheten. (185).
1848 den 19 September remitterad till Högsta Domstolens utlåtande, hvilket
inkom den 8 Mars 1849. (Se tillägget)
114:o af den 4 September 1848, angående ett Låneunderstöd af
allmänna medel för hamnanläggningen vid Warberg (188).
Uti nådigt Bref af den 13 September 1848 anbefalldes Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader förständiga vederbörande att, derest de ville af
Lånet sig begagna, ställa sig derför gifne föreskrifter till efterrättelse.
af den 4 September 1848, med förslag till Förordning, angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af Bränvin (191).
1848 den 13 October i underdånighet anmäld i Statsrådet och allmän Förordning
utfärdad.
222
Ji©:o af den 8 September 1848, i anledning af åren 1845 och 1847
verkställd revision af Statsverkets m. fl. Fonders förvaltning (192).
1843 den 17 November anmäld i Statsrådet, då Kongl. Maj:t, i afseende på
Rikets Ständers anmärkningar, dels emot sättet att anordna beviljad godtgörelse
för omarbetning af genom vådeld förlorade skifteshandlingar, dels emot
anordning å Statsmedel af ersättning till Norrska Statsverket för inqvartering åt
Svenska Embetsman, som varit H. M. Konungen till Norrige följaktlige, fann godt
besluta, att dessa Rikets Ständers framställningar skulle tagas i nådigt öfvervä
O
O O
gande vid framdeles förekommande enahanda frågor. — När derefter fråga
uppstod om bestämmande af rese- och traktaments-ersättning åt de Embetsman,
hvilka sommaren 1849 skulle åtfölja II. M. Konungen på resan till
Norrige, behagade Kongl. Majrt den 6 Juli samma år i nåder förklara: att då
1827 års Rese-reglernente endast vore gällande för resor i tjensteärenden inom
Sverige, samt följaktligen vid tillfällen, då embets- och tjenstemän beordras
till resor i andra länder, särskilda bestämmelser, lämpade efter den olika
rese- och lefnadskostnaden derstädes, erfordrades, så och enär, efter hvad flera
tid efter annan till Stats-Kontoret afgifna räkningar utvisade, kostnaden för
hyrandet af rum i Christiania vore så dryg, att den för endast 2 till 3 rum
öfverstege eller nära nog fullt motsvarade det i berörde Reglemente för de
högre klasserna bestämda traktamente, fann Kongl. Maj:t, i betraktande jemväl
deraf, att lefnadskostnaden i öfrigt vore högre i Christiania än i Sveriges
städer, de embets- ooh tjenstemän, hvilka beordras till Christiania, icke kunna,
under närvarande förhållanden, tillförbindas att emot åtnjutande endast af
rese- och traktamentspenningar efter rese-reglementet, äfven bekosta sin inqvartering
derstädes; hvadan och då ej eller skäligen kunde ifrågasättas, att Norrska
Statsverket skulle bestrida denna kostnad, enär Svenska Statsverket ej behöfde
vidkännas någon utgift för Norrske embetsmäns inqvartering i Sverige,
Kongl. Majrt förordnade, att inqvarteringen i Christiania för de SlatsrådsLedamöler
samt andra embets- och tjenstemän, hvilka då korinne att på nådig
befallning dit afresa, skulle särskildt af allmänna medel bestås.
1 enlighet med hvad Rikets Ständer hemställt har Kongl. Majrt genom nådigt
Bref af den 17 November 1848 anbefallt Stuteri-Öfverstyrelsen att å
Styrelsens räkning i Rikets Ständers Bank insätta sin kassabehållning.
Vidkommande det af Rikets Ständer anmärkta förhållandet med Landtrnäteri-Direktören
Brandenburg, hvilken, ehuru utnämnd till Stads-Ingeniör i
Götheborg, icke dess mindre fått uppbära lön som Ingeniör vid GeneralLand
i mäteri-Kontoret, fann Kongl, Majrt, vid underdånig föredragning af denna
223
punkt af revisionsberättelsen den 12 Januari 1849 godt förklara, att vid det
af Öfver-Direktörs-einbetet vid Landtmäteriet, uti dess afgifne underdåniga
utlåtande, upplysta förhållande någon vidare åtgärd härvid icke erfordrades.
Beträffande Rikets Ständers anhållan om reglering i afseedde på Norrska
Statens andel i de samfälda kostnaderne för Svenska och Norrska handelns
skyddande, har Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning häraf den 4 Maj
1850, med särskildt fästadt afseende å beloppet af Norriges bidrag till andra
för de förenade Rikena gemensamma utgifter, i nåder förklarat att, enär
grunderna för de båda Rikenas ömsesidiga bidrag till alla förkommande unionella
Statsutgifter lämpligast böra i ett sammanhang bestämmas, och frågan
derom vore beroende på pröfningen af det förslag, Unions-Kommitteen i sådant
hänseende afgifvit, Kongl. Maj:t, som ville taga nämnda förslag i nådigt
öfvervägande, sedan detsamma hunnit genom Justitiä-departementet lill föredragning
beredas, fann någon åtgärd i det nu anmälda ärendet för närvarande
ej böra vidtagas.
1l2CD:o af den 16 September 1848, angående behofvet af särskilda
föreskrifter om skyldigheten att bygga och underhålla sådana vägar,
som i följd af laga skiften blifvit behöfliga (199).
Efter inhämtande af Högsta Domstolens underdåniga utlåtande, har Kongl.
Maj:t under den 29 Januari 1850 låtit allmän Förordning i ämnet utfärda.
121 :o af den 16 September 1848, angående ändring al 2:a Kap. 1 §
i Kongl. Stadgan om Skiftesverket i Riket den 4 Maj 1827 (200).
1849 den 23 November i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t, i betraktande
af hvad Högsta Domstolen, uti infordradt underdånigt utlåtande, rörande
detta ämne anmärkt, fann Rikets Ständers förevarande underdåniga förslag
om ändring i gällande Skiftesstadga icke böra bifallas.
122:0 af den 3 October 1848, angående ändringar i Kongl. Taxan
på arfvode för Landtmäleri-förrättningar den 18 October 1834 (217).
1850 den 15 Juni inkom Öfver-Direktören vid Landtmäteriet med infordradt
underdånigt vttrande i ämnet. (Se tillägget).
i23':o af den 14 October 1848, angående tillökning i Kredilivet för
Manufakturernes och Fabrikernes understöd (2l8).
Kongl. Maj:t har uti nådig skrifvelse af den 20 October 1848 meddelat Kommers-Kollegium
innehållet af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till
kännedom och efterrättelse.
124:o af den 19 October 1848, angående förändring i föreskrifterna
rörande utmätningsumgälder (221).
224
1848 den 3 November anmäld oell remitterad till Högsta Domstolens utlåtande,
hvilket ännu icke inkommit.
125:o af den 20 October 1848, angående Regleringen af Utgifterne
under Riks-Statens Sjetle Hufvud-Titel (230).
Genom särskilda nådiga bref af den 3 och 30 November 1848 samt den 23
Februari 1849 bar Kongl. Maj:t, om de af Rikets Ständer å denna HufvudTitel
beviljade anslag, till behörigt iakttagande dels lemna t vederbörande Embetsverk
underrättelse med befallning derjemte till Stats-Kontoret, att om de
i Landstaterne tillkomne förändringar vederbörande till efterrättelse förständiga,
dels ock i (ifrigt meddelat erforderliga föreskrifter, i afseende på användandet
af de särskilda anslagen.
1 enlighet med. Rikets Ständers derom gjorda framställning, bar Kongl.
Majit jemväl under den 23 Mars 1849 förordnat om Skeppsbyggeri-Instltutets
i Carlskrona förflyttning från Kofferdi-Skeppsvarfvet till Kongl. Majits Flottas
Varf derstädes, samt under den 30 November samma ur för nämnde Institut
utfärdat nådigt Reglemente.
Enär Rikets Ständer anvisat årligt Statsbidrag för ytterligare en lägre
Landtbruksskola i Riket, har Kongl. Majit, efter det Landtbruks-Akademien,
i fråga om valet af tjenlig ort för densamma, sig yttrat, under den 13 April
1849, i nåder godkänt ett till Kongl. Majit ingifvet Förslag till inrättande af
en dylik skola inom Örebro Län. Sorn Rikets Ständer, under yttrad åsigt, alt
de af aflidne Grosshandlaren A. Rydberg för inrättande af en Navigationsskola
i Stockholm testamenterade medel borde, i stället för Statsanslag, till
underhållande af den dervarande Navigationsskolan användas, beslutat att det
för nämnde skola å Stat uppförda årliga anslag af 2,800 Ridr skulle med år
1848 komma att upphöra, hvarvid Rikets Ständer likväl för hvardera afåren
1849 och 1850 å Riksgälds-Kontoret anvisat enahanda belopp att, intilldess
berörde Testamentsmedel blefve att tillgå, förskottsvis för nämnde skola disponeras,
under förbehåll af framtida ersättning från Rydbergska Testamentsfonden,
men Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, på grund af 84 § i det af
Rikets Ständers för Fullmägtige utfärdade Reglemente, vägrat utanordna ifrågavarande
på Riksgälds-Kontoret anvisade summa, derest icke framtida ersättning
för beloppet från meranämnde Testamentsfond vore att emotse; så har
Kongl. Majit, enär något påstående om sådan godtgörelse, i det skick denna
fråga, efter det Justitie-Kansleren i ämnet blifvit hörd, då visade sig, icke
lagligen kunde ega rum, genom nådigt bref al den 25 Maj 1849 anbefallt
■» Stats-Kontoret, att det för Stockholms Navigationsskola i stat bestämda belopp
af
225
af under liander varande medel förskottsvis qvartaliter utbetala, intilldess Rikets
Ständer vid nästa Riksdag komme i tillfälle att öfver ämnet definitivt
O
besluta.
Uppgift på Rikets Ständers vid lagtima Riksdagen åren 1847 och 1848
till Kongl. Majit och Dess Finans-departements-expedition inkomna underdåniga
skrifvelser och på de åtgärder, hvilka i anledning deraf egt rum.
126:0 af den 12 Januari 1848, angående Riksdagskostnadernes bestridande
genom Riksgälds-kontoret (4).
Härom har under den 18 Januari 1848 Statskontoret erhållit Nådigt förständigande
i afseende på reqvisition från Riksgäldskontoret af ersättning för
de utgifter i och för Riksdagen, hvilka till Statskontorets utbetalningsåtgärd
af Kongl. Majit blefve anvisade.
12 9:0 af den 9 Februari 1848, i fråga om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter Collega Scholle J. Ekelund (8).
128=0 ;|f den 9 Februari 1848, i fråga om eftergift af Kronan tillfallet
danaarf efter Hushållerskan Christina Bengtsson (9).
På sätt Rikets Ständer för deras de! medgifvit, har Kongl. Majit under den
18 Januari 1848 i Nåder bifallit, att eftergift af ifrågavarande arfsmedel
må till sökaudernes förmon ega rum.
129:o af den 9 Februari 1848, angående afskrifning af de till tomtreglering
inom städerna Wexiö, Åmål och Kongsbacka anvisade summor
af mindre Credit!vet (7).
Om detta Rikets Ständers beslut hafva under den 18 Februari 1848 så väl
Fullmägtige i Riksgäldskontoret som Statskontoret blifvit i Nåder förständigade.
13©:o af den 4 Mars 1848, i fråga om nedsättning uti den af
Stora Kopparbergs Bergslag utgående kopparräntan samt om upphörande
af kollefverering in natura tili Stora Kopparbergs Bergslag (22).
1 följd af hvad Hikets Ständer härvid förklarat har Kongl. Majit, under den
12 Maj 1848, i Nåder ansett denna fråga för det dåvarande förfalla.
131=0 af den 4 Mars 1848, i fråga om upphörande af de bland
Statsverkets inkomster upptagne Gerningsören (23).
Till följd af Rikets Ständers härvid anmälda beslut, har Kongl. Majit vid
underdånig föredragning af detta ärende den 31 Mars 1848 funnit den
Just.-Ombudsmans Emb.-BerrKtehe lill 1850 års riksdag. 29
226
väckta frågan om Gerningsörenas uteslutande från beräkningen af Statsverkets
inkomster förfalla.
132:0 af den 4 Mars 1848, om eftergift af Kronans rätt till danaarf
efter Trumpetaren M. Wippel (25).
På sätt och under de vilkor Kongl. Majit i Nåder föreslagit och Rikets
Ständer gillat, har Kronans rätt i berörde hänseende blifvit å Malmö stad
öfverlåten; hvarom Nådigt bref, under den 17 Mars 1848, till Kongl.
Majits Befallningshafvande i Malmöhus län aflåtits.
133=0 af den 4 Mars 1848, angående eftergift af ett Häradsskrifvaren
i Gefleborgs län J. E. Engström ådömdt ersättningsbelopp (26).
Rikets Ständers i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga framställning
i denna fråga fattade beslut har under den 17 Mars 1848 blifvit till behörig
kännedom och efterrättelse vederbörande meddeladl.
134.0 af den 4 Mars 1848, i anledning af väckt fråga, att ÖfverJägmästare-bostället
Gate måtte till Arvika köping öfverlåtas (28).
Denna skrifvelse, som den 31 Mars 1848 blifvit i underdånighet anmäld
och då ej fordrat åtgärd, har sedermera den 16 Mars 1849 å nyo förevarit
i sammanhang med Arvika köpings innevånares underdåniga ansökning jemte
Kammarkollegii, efter vederbörandes hörande, deröfver afgifna underdåniga
utlåtande, hvarvid Kongl. Mejit förklarat Sig vilja framdeles, uppå före
nästkommande Riksdag skeende förnyad anmälan, taga detta ärende under
Nådigt öfvervägande.
135=0 af den 4 Mars 1848, i fråga om eftergift af en del skattskyldige
innevånare inom Götheborgs och Bohus län ådömd ersättningsskyldighet
i följd af f. d. Kronofogden C. öhboms balauce (27).
Anmäld den 12 Maj 1848 och befanns då ej fordra åtgärd.
!3®:o af den 11 Mars 1848, angående ersättning för af Landtränteriet
i Götheborg och af vederbörande Redogörare förskjutne kostnader
i anledning af Choierafarsoten (30).
Rikets Ständers beslut att ifrågavarande förskotts belopp borde uti liqvid
emellan Riksgäldskontoret och Statskontoret angående öfverskotten å Statsverkets
inkomster till ersättning af Riksgäldskontoret upptagas, har under
den 31 Mars 1848 blifvit vederbörande till kännedom och efterrättelse
meddelad t.
H31f:o af elen 11 Mars 1848, i fråga om ytterligare räntefrihet och
anstånd med kapital-afbetalningarne för det till nya Rådhusbvggnaden
i Wexiö afsatte belopp af det staden beviljade byggnadslån (31).
227
Det af Rikets .Ständer härvid i underdånighet anmälda beslut har, under
den 31 Mars 1848, blifvit vederbörande till behörig efterrättelse delgifvet.
É38:o af *5 Mars 1848, angående godtgörandet af förskottsvis
utbetalade understöd i anledning af den år 1847 i Christianstad inträffade
eldsvåda (38).
Om hvad Rikets Ständer härvid beslutat, har Kongl. Maj:t, under den 12
Maj 1848, vederbörande tili behörigt iakttagande i Nåder förständigat.
139:o af den 24 Mars 1848, angående öfverflyttning till Riksgäldskontoret
af befattningen med ett åt Näringsidkare i Wexiö efter 1843
års eldsvåda beviljadt förlagslån (44).
Rikets Ständers i öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende i Nåder
föreslagits fattade beslut har, under den 12 Maj 1848, blifvit vederbörande
till behörig efterrättelse meddeladt.
miio af den 1 April 1848, angående praeskriptionstid för liqviderande
af åtskillige i Riksgäldskontorets Hufvudbok uppförda skuldposter
(47).
Med gillande af hvad Högsta Domstolen lika med Justitiä-Kantslers-embetet
uti infordrade utlåtanden öfver Rikets Ständers vid nästföregående Riksdag
aflåtne skrifvelse i samma ämne underdånigst anfört, har Kongl. Majit, under
den 8 December 1848, ansett frågan utgöra ett sådant lagstiftningsärende,
sorn enligt 87 § Regeringsformen bör behandlas, hvadan och då
Rikets Ständers beslut rörande ifrågakomne preskriptionstid tillkommit i annan
ordning än samma § föreskrifver, Kongl. Majit funnit detsamma icke
kunna bifallas.
141=0 af den 15 April 1848, angående upplåtande åt Ultuna Landtbruks-Institut
af kronoparken lilla Djurgården i Upsala län (54).
Hvad Rikets Ständer med föranledande af Kongl. Majits Nådiga framställning
i detta ärende beslutat, har, under den 12 Maj 1848, blifvit vederbörande
till behörig kännedom och efterrättelse meddeladt.
A4!®:0 af den 19 April 1848, angående tillämpningen i vissa delar
af sednast fastställda Statsreglering (64).
Om Rikets Ständers härvid afgifna förklarande har, under den 5 Maj 1848,
Statskontoret erhållit Nådigt förständigande.
A43=0 af den 19 April 1848 i fråga om afskrifning af en del utaf
de Hallands läns innevånare år 1846 beviljade undsättningsmedel (61).
Såsom en följd af hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet anfört, har
228
Kongl. Majit funnit den begärda afskrifningen icke kunna beviljas; hvarom
vederbörande blifvit, under den 12 Maj 1848, i Nåder förständigade.
144:0 af den 19 April 1848, angående lindring i en af Hemmanen
å ön Hven utgående afgäld (62).
Efter inhemtande af Kammarkollegii underdåniga utlåtande, har Kongl.
Majit om hvad rörande ifrågavarande ämne blifvit utaf Kongl. Majit och
Rikets Ständer beslutadt, under den 22 December 1848, bemälde Kolle
gium
till egen och vederbörandes underdåniga efterrättelse i Nåder förständiga!.
145:0 af den 19 April 1848, angående befrielse från bevillning för
den af Norska Statsmedlen utgående aflöning till Embets- oeh Tjenstemän
vid Kongl. Majits Beskickningar å utrikes ort (60).
Om Rikets Ständers härvid fattade beslut och hvad för verkställigheten deraf
borde iakttagas hafva, under den 12 Maj 1848, vederbörande blifvit i Nåder
förständigade.
!4®:0 af den 19 April 1848, i fråga om optionsrätt till arrenden
af kronofisken i Umeå Elf vid Klabböle och Sörforss Byar (63).
Denna underdåniga skrifvelse, som den 12 Maj 1848 i underdånighet föredrogs
och då ej påkallade åtgärd, har sedermera under den, 15 Juni 1849,
i sammanhang med Klabböle och Sörforss Byamäns i ämnet gjorda underdåniga
ansökning och Kammarkollegii, efter vederbörandes hörande, deröfver
afgifna underdåniga utlåtande, blifvit å nyo i underdånighet anmäld,
hvarvid, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer för deras
del medgifvit, den sökta optionsrätten tili arrende af ifrågavarande fisken
blifvit, under vissa vilkor, sökanderne i Nåder tillerkänd, och hvarom under
sistnämnde dag vederbörande erhållit Nådigt förständigande.
14£:o af den 13 Maj 1848, om anvisande af särskildt Crediliv till
betäckande af koslnaderne för erforderlige rustningar (76).
1 följd af hvad Rikets Ständer härvid beslutat, har, under den 23 Maj
1848, Statskontoret erhållit Nådig befallning att, i mon af behof, från
Riksgäldskontoret reqvirera hvad af ifrågavarande Creditiv erfordrades för
sådana utbetalningar, som, i öfverensstämmelse med de föreskrifter, hvilka
komma att särskildt i Nåder meddelas, borde deraf bestridas, och hvarom
Fullmägtige i Riksgäldskontoret jemväl i Nåder underrättats.
148=0 af den 15 Maj 1848, angående beviljad Creditivrätt i Rikets
Ständers Bank för Stockholms Stads Drätsel-kommission (71).
229
Härom har Kongl. Maj:t under den 29 Maj 1848 till Öfver-Ståthållare-embetel,
för vederbörandes förständigande, Nådigt bref aflåtit.
149:0 af den 15 Maj 1848, angående tillägg till 14 § 3 Art. af
Kongl. Instructionen för Skogs- och Jägeristaten af den 16 Mars
1838 (75).
Efter inhemtande af Kammarkollegii och t. f. Chefens för Skogs-institutet
underdåniga utlåtanden, har Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af
detta ärende den 19 Januari 1849, funnit det föreslagna tillägget icke vara
af nöden; meia deremot i Nåder meddelat åtskiilige för vinnande af det
åsyftade ändamålet erforderlige föreskrifter.
15©:o af den 15 Maj 1848, angående indragning af Svenska Postkontoret
i Hamburg (72).
Efter inhemtande af så väl Öfver-Post-Direktörs-embetets som Herr StatsMinisterns
för Utrikes Ärendena underdåniga utlåtanden, har Kongl. Majit,
som i sammanhang härmed till Nådig pröfning förehaft Rikets Ständers uti
deras underdåniga skrifvelse angående regleringen af Riksstatens 7:de Hufvudtitel
bland annat rörande Postverket gjorda framställning, om indragning
af Postkommissarie-tjensterna såväl i Hamburg som i Stralsund, under
den 12 Januari 1849, i Nåder bifallit hemställan om indragningen af Postkontoret
i Stralsund, men uppskjutit afgörande af frågan om indragning af
Postkontoret i Hamburg.
151:0 af den 18 Maj 1848, angående förändring i sättet för uttagande
från Kongl. Räntekammaren af de till vissa Verk anvisade
Statsanslag (77).
I anledning häraf hafva under den 29 Maj 1848 samtelige vederbörande erhållit
Nådigt förständigande att, endast i nion af behof, hos Statskontoret
reqvirera och lyfta de medel, hvilka från Statskontoret skola, för de enligt
stat och förordnanden erforderliga utgifter, de särskilda Embelsverken tillhandahållas.
152:0 af deli 18 Maj 1848, angående förvarande af en del utaf
Bankens redbarheter å Carlsborgs fästning (80).
Sedan ej mindre Chefen för Ingeniör-eorpsen än derefter Fullmägtige i
Banken med underdåniga utlåtanden inkommit, samt bemälde Chef, i anledning
af hvad Fullmägtige anfört, ytterligare infordradt yttrande i underdånighet
afgifvit, har Kongl. Majit, på grund af hvad härvid förekommit
och upplyst blifvit, under elen 9 Mars 1849, i Nåder gocltfunnit förordna,
att särskild ny byggnad borde för ifrågavarande ändamål å Carlsborg upp
-
I
230
föras samt det uppgifna kostnadsbeloppel, enligt i In ader bestämd fördelning
emellan Banken och Fästnings-byggnadsfonden, utgå med |:del årligen
under hvardera af åren 184-9, 1850 och 1851.
3153=0 af den 27 Maj 1848, angående godtgörelse eller afskrifning
af åtskilliga utaf Statskontoret af under händer hafvande medel bestridde
utgifter (86).
Hvad Rikets Ständer härvid förklarat och beslutat, har Kongl. Maj:t, under
den 7 Juni 1848 Statskontoret till behörig kännedom och efterrättelse i
Nåder meddelat.
154=o af den 27 Maj 1848, angående användandet af de under
Statskontorets förvaltning varande äldre depositionsmedel (85).
Rikets Ständers härvid i underdånighet anmälda, utaf Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning föranledda, beslut har, under den 7 Juni 1848, blifvit Statskontoret
och Fullmäglige i Riksgäldskontoret till behörigt iakttagande i Nåder
meddeladt.
!155:o af den 27 Maj 1848, i anledning af Kronobagaren P. Strömbergs
sökta befrielse från ådömd återbäring af beräknad provision å
brödbakning i Christianstads kronobageri (83).
Om Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
härvid anmälda beslut, hvarigenom eftergift af ifrågavarande ersättningsbelopp
blifvit Kronobagaren Strömberg beviljadt, hafva, under den
7 Juni 1848, vederbörande erhållit Nådigt förständigande.
151^0 af den 2 Juni 1848, angående Hemmans-inneliafvare å Öland
beviljad restitution af ränta eller skatt för utmark eller den s. k.
Alfva ren (96).
Rikets Ständers beslut om anvisning å Riksgäldskontoret af ett förslagsanslag
af 36,000 R:dr, att för den beviljade restitutionen under de af Kongl.
Majit i Nåder föreslagna vilkor användas, har under den 15 Juli 1848
blifvit vederbörande delgifvet, hvarefter ej mindre i afseende å dispositionen
af ifrågavarande restitutionsmedel, än äfven i anledning af förekommen
fråga om sättet och ordningen för medlens utbetalning, Kongl. Majit, under
den 6 October 1848 och den 13 April 1849, i Nåder meddelat vederbörande
erforderliga föreskrifter.
15^:o af den 2 Juni 1848 angående delaktighet i Civilstatens Pensions-inrättning
för Borgmästare i Rikets städer utom Stockholm,
äfvensom för Commissions-landtmätare (94).
231
Rikets Ständers härvid anmälda af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning föranledda
beslut har, under den 30 Augusti 1848, blifvit Directionen för
Civilstatens Pensions-inrättning meddeladt med förständigande att för ifrågavarande
särskilde pensionsanstalts bringande i verksamhet vidtaga erforderliga
åtgärder.
358:0 af den 2 Juni 184S, i fråga om upphörande af s. k. liggetid
och Nådårsbesparing vid tillträden af Embeten och Tjenster på Rikets
Stat (97).
Hvad Rikets Ständer uti förevarande fråga beslutat, har under den 15
Juni 1848 blifvit Stats-Cantoret till behörig kännedom i Nåder meddeladt
med befallning derjemte att låta verkställa och till Kongl. Majit inkomma
med den närmare utredning i afseende på vacance och förslagsliggetidsbesparingarne,
sorn af Rikets Ständer ansetts erforderliga och i saknad
hvaraf Rikets Ständer funnit sig icke kunna till Kongl. Majlis Nådiga framställning
i denna del lemna bifall.
Efter det Stats-Contoret, i anledning häraf, med utlåtande och uppgifter
inkommit, hafva derjemte nödige befunne upplysningar blifvit ifrån
Directionerne öfver Armeens Pensions-Cassa och Amiralitets-KrigsmansCassan
infordrade och jemväl aflemnade.
159:0 af den 2 Juni 1848, angående Assessoren J. A. Törnemans
berättigande att å allmänna Indragningsstaten bibehålla innehafvande
Commissarielön (98).
Om Rikets Ständers härvid anmälda, af Kongl. Majit i Nåder gillade beslut
har, under den 15 Juni 1848, Stats-Contoret blifvit till egen och vederbörandes
efterrättelse i Nåder förständigadt.
33M$:o af den 2 Juni 1848, angående tiden för revision af StatsBanco-
och Riksgälds verkens tillstånd, styrelse och förvaltning (99).
Härom har, under den 8 Juni 1849, allmän Nådig kungörelse utfärdats
och särskilda embetsskrifvelse!-, innefattande dels erinran till redan valde
Revisorer att sig inställa, dels föreskrifter om vals anställande blifvit i
vanlig ordning expedierade.
191:o af den 9 Juni 1848, angående ersättning till personer, hvilka
såsom krono-ombud äro tillstädes vid bevillnings-stämplingar af spelkort
(108).
Härom har, i sammanhang med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående
stämpling af spelkort och afgifter derför, allmän kungörelse, i öf
-
2.32
verensstämnielse med Rikets Ständers beslut, blifvit under den 17 September
1848 i Nåder utfärdad.
m&.o af den 21 Juni 1848, angående Folkskole-afgiftens fortsatta
utgörande, samt om närmare bestämmelser dervid (114).
Med gillande af Rikets Ständers härvid i underdånighet anmälda beslut,
har, under den 19 September 1848, allmän Nådig kungörelse i ämnet
utfärdats.
m&o af den 21 Juni 1848, angående upplåtelse af en Bostället
Fridened Brogården i Skaraborgs Län tillhörande jordrymd till lokal
för skolhusbyggnad och boningshus åt skolläraren (112).
Om hvad Rikets Ständer, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
härvid beslutat, hafva under den 6 Juli 1848 vederbörande erhållit
Nådigt förständigande.
1©4:0 af den 21 Juni 1848, i fråga om medel till iståndsättande
af publika byggnaderna å Öen St. Barthelemy, samt förhöjning i dervarande
Tjenstemäns aflönings-stat (110).
Rikets Ständers härvid anmälda beslut har under den 13 October 1848
blifvit vederbörande till kännedom och efterrättelse delgifvet med förklarande,
att i afseende på de anslagna medlens utbetalande borde förfaras i
likhet med hvad i enahanda afseende redan vore stadgadt.
!®5:0 af den 21 Juni 1848, i fråga om ersättning till Handels
och
Sjöfartsfonden för förskjutne medel till friköpande af slafvarne
på ön S:t Barthelemy (lil).
Rikets Ständers härvid anmälda beslut har, under den 26 September 1848,
blifvit Convoy-Commissariatet till kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladl.
— Hvarjemte Kongl. Maj-.t i Nåder förklarat Sig vilja vid nästblifvande
Riksdag göra förnyad Nådig framställning om beredande af ersättning
till Handels- och Sjöfartsfonden för ifrågavarande förskott.
l@@:o af den 21 Juni 1848, angående de staden Åmåls innevånare
beviljade Förlags- och Byggnadslån (117).
Om iakttagande af hvad Rikets Sänder, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
i denna fråga beslutat och angående de deraf föranledde verkställighetsåtgärderne,
hafva under den 6 Juli 1848 vederbörande blifvit i
Nåder förständigade.
JLlSf-.o af den 28 Juni 1848, i fråga om Privat-Bankernes framtida
upphörande (122).
1848
233
1848 den 27 Oclober i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t förklarade
Sig vilja framdeles laga de af Rikets Ständer härvid gjorda underdåniga
framställningar i Nådigt öfvervägande.
168:0 af den 26 Juni 1848, angående föreslagna jemkningar uti
det antagna Myntsystemet (119).
Vid underdånig föredragning häraf den 27 October 1848, har Kongl. Majit
förklarat Sig vilja framdeles under öfvervägande taga, hvad åtgärd som i anledning
häraf må finnas lämplig.
169:0 af den 21 Juni 1848, med förslag till ny författning angående
stämplade pappers-afgiften samt hvad vid kontrollen och upphörden
deraf iakttagas hör (115).
Efter inhemtande af Statskontorets underdåniga utlåtande, har Kongl. Majit,
under den 20 October 1848, i detta ämne låtit Nådig kungörelse utfärda.
I*«:0 af den 8 Juli 1848, angående upphörande af Skillingssedlars
utgifning frän Banken (127).
I anledning häraf har, under den 27 October 1848, Statskontoret blifvit i
Nåder anbefalldt att, jemte det samtlige Kongl. Majits Befallningshafvande
om detta Rikets Ständers beslut borde underrättas, föranstalta att silfvermynt
af de lägre valörerne framgent måtte blifva i Landtränterierna att
tillgå, för att vid derstädes förekommande liqvider och vexlingar begagnas.
1*1:0 af den 8 Juli 1848, angående stämpling af spelkort och afgift
en derför (126).
Anmäld den 17 September 1848, och allmän Nådig kungörelse, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, utfärdad.
l*2:o af den 13 Juli 1848, angående ett Byggnadslåns beviljande
åt staden Christianstad i följd af derstädes inträffad eldsvåda (131).
Hvad Rikets Ständer, med föranledande af Kongl Majits Nådiga framställning,
beträffande detta ärende beslutat, har under den 21 Juli 1848 blifvit
vederbörande till kännedom och efterrättelse i Nåder meddeladt.
l*3:o af den 25 Juli 1848, angående kostnaderna för inköpande af
ny lokal för Mynt- och Controllverken, samt för dessa Verks flyttning
m. m. (138).
Innehållet af Rikets Ständers uppå Kongl. Majits Nådiga Proposition i detta
ämne aflåtna underdåniga skrifvelse har, under den 10 Augusti 1848, blifvit
Statskontoret och Fullmägtige i Riksgäldskontoret till behörig kännedom
meddeladt och nödige verkstäUighetsåtgärder i sammanhang härmed i Nåder
anbefallde.
Just.-Ombudsmans Emb.-BeräU. till 1850 års riksdag. 30
234
13*4>o al den 25 Juli 1848, angående de uti Regeringsformens 63
§ föreskrifna Greditivsummor (135).
Rikets Ständers härvid anmälda beslut har, under den 10 Augusti 1848,
blifvit Statskontoret till behörig kännedom meddeladt.
175:0 af den 25 Juli 1848, om ändring i 22 § af Kongl. Förpassningsstadgan
den 15 Maj 1843 rörande sjöfarten emellan inrikes orter (139).
Vid pröfning af detta ärende den 4 Maj 1849, har Kongl. Maj:t, med afseende
å hvad General-Tullstyrelsen uti afgifvet utlåtande underdånigst upplyst
och anfört, icke funnit skäl att till Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga
framställning lemna Nådigt bifall.
176:o af den 25 Juli 1848, angående upphörande af afgiften till
underhållande af Götha Hofrätts hus (137).
Om detta Rikets Ständers af Kongl. Majit i Nåder gillade beslut har, under
den 3 November 1848, allmän Nådig kungörelse blifvit utfärdad.
177:0 af den 25 Juli 1848, angående afskrifning af arrendeskill
nads
ersättning, ådömd Sterbhusdelägarne efter Bonden Maths Andersson
i egenskap af Arrendator af indragna Bataljonspredikantsbostället
Forssa (136).
Efter inhemtande af Kammaikoilegii underdåniga utlåtande har, under den
22 December 1848, om detta Rikets Ständers af Kongl. Majit godkända beslut
bemälde Collegium blifvit, till behörig kännedom och vederbörandes
förständigande, i Nåder underrättadt.
178:o af den 2 Augusti 1848, angående en vilkorlig pension åL
Canslirådel O. Sundels Enka (155).
Med gillande af detta Rikets Ständers beslut har Kongl. Majit, under den
17 Augusti 1848, Statskontoret till behörig efterrättelse derom i Nåder förständigat.
139:o af den 2 Augusti 1848, i fråga om rättighet för Dahls Häradsboer
att erhålla utsyning af skogsfång å Ombergs Kronopark (153).
Sedan Kammarkollegium, efter vederbörandes hörande, häröfver afgifvit underdånigt
utlåtande, har, vid underdånig föredragning af hvad i detta ämne
förekommit, utsyning af ved från nämnde kronopark i Nåder beviljats på
sätt och under de vilkor som uti härom till Kammarkollegium aflåtet Nådigt
Bref af den 21 Mars 1850 blifvit bestämda.
180:0 af den 5 Augusti 1848, angående nytt arrende för Kronosäteriet
Boda i Skaraborgs Län (166).
Vid underdånig föredragning, den 13 Februari 1849, al denna Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, hvaröfver, efter vederbörandes hörande, Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs Län och Kammarkollegium underdåniga
utlåtanden afgifvit, har Kongl. Maj:t, enär arrendatorn af ofvannämnde
Kronosäteri icke bestämdt förklarat sin åstundan att, på sätt Rikets Ständer
medgifvit, frånträda arrendet, utan för dylikt afträdande framställt förbehåll
och vilkor, som icke blifvit af Rikets Ständer afsedde, funnit Rikets
Ständers i detta ämne gjorda framställning, vid sådant förhållande, icke
kunna till någon åtgärd föranleda.
181:o af den 5 Augusti 1848 i anledning af väckt fråga om befrielse
från eller lindring uti postskjutsen, om postskjutsens öfverlåtande
på entreprenad m. m. (165).
Efter inhemtande af Öfver-Postdirecleurs-embetets häröfver infordrade underdåninga
yttrande, har, vid underdånig föredragning af detta ärende den 4
Maj 1850, Kongl. Maj:t, med afseende ä den förändring i onera, som genom
postföringsskyldighetens upphörande skulle komma alt för posthemman ega
rum, i Nåder låtit anbefalla Kammarkollegium att med underdånigt utlåtande
skyndsamligen inkomma.
18^:0 af den 2 Augusti 1848 angående förändring i hemmansränta
ns utgörande af åtskilliga hemman å Wisingsö (161).
Sedan, till följd af Nådig remiss, samtelige vederbörande häröfver hörde
blifvit och Kammmarkollegium underdånigt utlåtande afgifvit, har Kongl.
Maj:t den 27 November 1849 detta ärende till Nådig pröfning förehaft, och
vid det dervid upplysta förhållande, att ifrågavarande hemmansräntor äro inberäknade
uti Landträntmästarens i Jönköpings Län å stat uppförda löningsförmåner,
funnit Rikets Ständers uti denna skrifvelse gjorde underdåniga
framställning för närvarande icke kunna bifallas.
183:o af deu 12 Augusti 1848, angående åtgärder för behöfvandes
undsättning under missväxtår (143).
Vid underdånig föredragning häraf den 6 October 1848, har Kongl. Maj:t,
med bifall till Rikets Ständers underdåniga hemställan om de odisponerade
undsättningsmedlens och de framdeles genom erlagde tullafgifter för spanmål
eller liqviderade undsättningsskulder inflytande medlens öfverlemnande
till Riksgäldskontoret för att, uppå skeende req v isi tioner, för dermed afsedde
ändamål Konst. Makt tillhandahållas, i ofris t till kännedom och ef
-
236
Nådig befallning att, om hvad Rikets Ständer i sistnämnde afseende stadgat,
samtelige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom aflåtande Cirkulärbref
förständiga.
184:o af den 12 Augusti 1848, angående präglande af kopparskiljemynt
å 4 sk. B:co valör (168).
Härom har Kongl. Maja, under den 8 December 1848, låtit utfärda allmän
Nådig Kungörelse samt särskildt i Nåder anbefallt Statskontoret, dels att gå
i författning om ifrågavarande nya kopparmynts förfärdigande, dels ock foga
anstalt derom, att detsamma må blifva i Randtränterierna att tillgå.
185=0 af den 19 Augusti 1848, angående bidrag af skogsplanterings
kassan
för befordrande af en förbättrad skogshushållning (178).
Efter inhemtande af t. f. Chefens för Skogs-institutet underdåniga yttrande,
bar, vid ärendets föredragning den 15 Maj 1849, Landtbruks-Academien
erhållit Nådig befallning att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, hvilket
den 29 påföljde October inkommit, (jfr. tillägg till förteckningen från Kongl.
Civildepartementet).
18&0 af den 14 Augusti 1848, angående af Rikets Ständer gjorda bestämmelser
i afseende på anslagen för tillfälliga Statsbehof (171).
Härom har, under den 8 September 1848, Statskontoret blifvit till behörig
kännedom och efterrättelse i Nåder förständigadt.
18*:o af den 14 Augusti 1848, i anledning af Kongl. Majas Nådiga
Proposition i fråga om skogsplanterings-kassan samt Härads-allmänningarne
i Riket (170).
Anmäld den 23 Mars 1849 och Nådiga föreskrifter, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikets Ständers, enligt Kongl. Majas Proposition, fattade beslut,
samtelige vederbörande Embetsmyndigheter meddelta.
188:o af den 8 September 1848, i fråga om nedsättning i utskyl
der
af skattlagde Qvarnar, då dessa genom anläggande af nya sådana
i någor måtto förnärmas (194).
Vid föredragning den 12 October 1849 af denna skrifvelse och af Kammarkollegii
deröfver infordrade underdåniga utlåtande, har Kongl. Maja i
Nåder belallt, att innan detta ärende till slutlig pröfning företages, bemäldte
Collegium skall låta uppgöra och med möjligaste skyndsamhet i underdånighet
inkomma med en utredning, som för hvarje Län utvisar antalet
al qvarnar, hvilka äro skattlagda och grundränta åsatte samt räntebe
loppet,
äfvensom huru många af dem äro till rustning eller knektehåll in
delade,
hvilken utredning den 12 sistlidne September från Collegium inkommit.
237
189:0 af den 8 September 1848, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers åren 1845 och 1847 afgifna Berättelser om verkställd
granskning af Statsverkets m. 11. fonders förvaltning (192).
1848 den 13 October i underdånighet anmäld, då beträffande de derutinnan
omformälda till Finance-departementets handläggning hörande ämnen,
särskilda åtgärder och beslul blifvit vidtagna på sätt som följer:
Rikets Ständers framställningar angående öfverlemnande till Riksgäldskontoret
af en bland reservationerna i Rikshufvudboken upptagen summa af
859 R:dr 2 sk. 2 rst.; angående afskrifning af de under åren före 1841 å
Riksstatens åtskillige Hufvudtitlar uppkomne brister, utgörande tillsammans
171,630 R:dr 25 sk. 7 rst.; angående uppdrag åt Statskommissarie!! Fredin
att såsom formulärer uppgöra dels en Rikshufvudbok efter ny method, dels
Hufvudbok med tillhörande Specialredogörelser öfver Statskontorets enskilda
rörelse samt angående tillhandahållande åt Rikets Ständers Revisorer af de
förvaltande Verkens journaler eller anteckningsböcker öfver influtne och utgifne
medel, hafva af Kongl. Maj:t blifvit bifallne och nödige verkställighetsåtgärder
i anledning deraf anbefallde.
Framställningarne dels i fråga om sättet för förskotters och låns upptagande
i Rikshufvudboken, dels att värden å fastigheter samt vissa inventarier
och materialier, som icke kunna till rörliga tillgånger räknas, måtte
från alla allmänna Verks redogörelser öfver sistnämnde tillgångar uteslutas,
har Kongl. Maj:t ansett icke förr än i sammanhang med pröfningen af förslaget
till nytt formulär för Rikshufvudboken böra till afgörande förekomma.
I anledning af framställningen om aflemnande till Riksgäldskontoret af en
sedan äldre åren befintlig behållning, 2,357 R:dr 16 sk. 10 rst., å anslaget
till Landshöfdingeresidencers inköp, har Kongl. Maj:t i Nåder infordrat Statskontorets
underdåniga utlåtande, efter inhemtande hvaraf, Kongl. Maj:t sedermera,
under den 24 November 1848, i Nåder förordnat, att ifrågavarande
summa borde, på sätt Rikets Ständer begärt, till Riksgäldskontoret
levereras.
Framställningen angående upprättande af nya räkenskapsformulärer för
de förvaltande Verken har Kongl. Majit i Nåder uppskjutit till framtida
pröfning, sedan ej mindre frågan om skalteförenklingen blifvit till slut bragt,
än äfven nytt formulär för Rikshufvudboken upprättadt.
Hvad Rikets Ständer anfört i fråga om utfärdande af nya Reglementen
för Mynt- och Controllverken äfvensom af ny Controllstadga, har Kongl.
Majit, enär härtill redan af vederbörande afgifna förslag komme att i un
-
238
derdånighet föredragas, funnit icke till någon särskild åtgärd föranleda.
För öfrigt har Kongl. Majit i Nåder befallt, alt transsumter af denna Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse borde de öfriga Statsdepartementen meddelas
för underdånig föredragning af återstående följande delar deraf, nemligen :
Genom Justitia-Departementet.
a) angående åtskilliga föreskrifter med afseende å den underdåniga berättelse
om fångvården, som af Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar
afgifves;
b) angående förslags upprättande till fullständig arfvodesslat för fångstyrelsens
Embets- och Tjenstemäns aflöning;
c) angående anmärkning i afseende å användandet af fångars s. k. flitpenningar;
samt
d) angående meddelandet af föreskrifter om fångkostens förenkling och
förminskande.
Genom Landtförsvars-Departementet.
a) angående afskrifning af ett utaf 1835—1839 arens extra Statsanslag
för Gevärstillverkning meddeladt samt till nybyggnader vid Carl Gustafs
stads Gevärsfaktori användt och i räkenskaperna balanceradt förskott af
32,156 R:dr 43 sk. 1 rst.;
b) angående föreskrifts meddelande om intagande i Rikshufvudboken af
s. k. Generalräkning öfver Norrbottens Hästjägares sqvadronsfond;
c) angående meddelande af föreskrifter till beredande af en enklare och
mera upplysande uppställning af Krigskollegii Utrednings-afdelnings räkenskaper;
samt
d') angående föreskrift om] vissa iakttagelser vid utlåningen af Saltpeterfondens
medel.
Genom Civil-Departementet.
а) angående hemställan, att nådegåfvor och likartade utbetalningar icke
må anvisas å de för visst ändamål afsedde förslagsanslagen, utan bestridas
af extra utgiftsmedlen;
б) angående vidtagande af åtgärder, hvarigenom utgifter för inqvartering
åt Svenska Embets- och Tjenstemän, sorn äro Hans Majit Konungen under
Dess vistande i Norrige löljaktige, må undvikas;
e) angående tillvägabringande af en på rättvisa och billighet grundad reglering
af Norrska statens andel i samfällda kostnaderna för Svenska och
Norrska handelns skyddande; samt
cl) angående Stuteri-öfverstyrelsens förständigande om insättning i Banken
af den för dagliga utgifterna icke erforderliga kassabehållningen.
Genom Ecclesicistik-Departementet.
a) angående åtgärders vidtagande för Veterinär-inrättningens uti Skara
försättande i ändamålsenligt skick m. ni.;
b) angående förordnande, att Seraphimer-Ordens-Gillets aflöningsstat må af
Kongl. Majit fastställas;
c) angående utfärdande af Instruktion för Kongl, och Hvitfeltska Stipendiifondens
styrelse samt Reglemente för utlåning af inrättningens medel;
d) angående afskrifning af åtskillige i Stockholms Allmänna Barnhus-inrättnings
räkenskaper balancerade fordringar; samt
e) angående formulärers upprättande till efterrättelse i afseende å Consistoriernes
afgifvande räkenskaper.
19«:0 af den 16 September 1818, i fråga om Presidenten af Billbergh
och Cantslirådet Valerius ådömdt ersättningsansvar i målel
rörande den efter aflidne Tullförvaltaren Finer yppade balans (197).
Med bifall till Rikets Ständers härvid i underdånighet anmäldta beslut, har
Kongl. Maj:t, under den 24 September 1848, härom till behörig kännedom
och efterrättelse vederbörande embetsmyndigheter i Nåder förständigat.
191:0 af den 23 September 1848, angående assurance-afgift för summor,
som under rekommendation med posten afsändas (186).
Efter irihemtande af Öfverpost-Direktörs-embetets underdåniga utlåtande,
har Kongl. Maj:t, med hufvudsakligt godkännande af Rikets Ständers beslut,
under den 15 Februari 1849 i Nåder låtit utfärda allmän Författning, ej
mindre i fråga örn nämnde assurance-afgift, än om allt hvad i öfrigt beträffande
rekommenderade breis afsändande med posterna iakttagas bör;
hvarjemte, i afseende å användandet och redovisandet af de inflytande assurancemedlen,
Öfverpost-Direklörs-embetet särskildt erhållit Nådigt förständigande.
19*0 af den 26 September 1848, angående eftergift i arrendet för
Mörrums Kronolaxfiske i Blekinge län (204).
Rikets Ständers härvid anmälda af Kongl. Majit i Nåder bifallna beslut har,
240
under den 13 October 1848, blifvit till kännedom oell efterrättelse samt
vederbörandes förständigande Kammarkollegium i Nåder meddeladt.
193=0 af den 26 September 1848, angående upphörande af den genom
1779 års Kammarkollegii Circulärbref ålagda skyldigheten för
den med Under-rätts utslag missnöjde att lösa flere än ett Diariibevis
(211).
Efter inhemtande af Statskontorets och Kammarrättens underdåniga yttranden,
har, vid föredragningen af delta ärende den 15 Maj 1849, jemväl
Justitiä-Kantslers-embetets underdåniga utlåtande blifvit i Nåder infordradt,
hvilket den 27 påföljande Juni inkommit.
194:o af den 3 Oktober 1848, angående Tullbevillningen (212).
195:o af den 19 Oktober 1848, med förteckningar å eventuella
tullbestämmelser (224).
Sedan Kommerskollegium och General-Tullstyrelsen med gemensamt infordradt
underdånigt utlåtande i anledning häraf inkommit, har Kongl. Maj:t,
under den 4 December 1848, i Nåder låtit utfärda ny Tulltaxa och särskildt
Kungörelse angående inskränkning uti Nederlagsrätten för Socker och
Sirup, samt, uti afgående Nådiga skrifvelser, dels förständigat Kommerskollegium
om förslags afgifvande till förändrad reglering med städernes tolag
och med den till skeppare och besättning å svenska fartyg utgående föringen,
dels General-Tullstyrelsen om afgifvande af förslag till förändrade bestämmelser
i afseende på beräkningen af nederlags-recognition, packhushyra
m. fl. afgifter och till en förnyad thara tariff; hvarjemte frågan om erforderliga
försigtighetsmått vid försäljning af arsenik och andra gifter blifvit
till Ecclesiaslik-departementets handläggning öfverlemnad samt protokollsutdrag
expedieradt till Utrikes departementet i afseende å öppnandet af underhandling
om rättighet att till Finland och Danmark tullfritt införa Svenska
höcker.
Sedermera har, efter inhemtande af General-Tnllstyrelsens förslag, Nådigt
beslut angående förnyad Thara tariff, under den 30 Mars 1849, meddelats,
och sedan utlåtanden såväl ifrån Kommerskollegium i frågorna om förändrad
reglering af städernas tolag och af den till skeppare och besättning å svenska
fartyg utgående föringen, som äfven från Herr Stats-Ministern för
Utrikes Ärendena, angående förloppet af underhandlingarne om rättighet
att till Finland och Danmark tullfritt införa Svenska höcker, inkommit,
hafva, med undantag af frågan om regleringen af städernas tolag, dessa
Ärenden
241
ärenden blifvit innevarande år i underdånighet anmälda, hvarvid Kongl.
Maj:t behagal uppsjkuta slutliga pröfningen af frågan angående föringen, samt
förklarat den om tullfri införsel till Finland och Danmark af Svenska höcker
höra förekomma i sammanhang med reglering af ny Tulltaxa.
lfl®:o af den 14 Oktober 1848, om utredning och bestämmande
af hvad med matlag eller rök hör förstås m. m. (219).
Med gillande af hvad Kammarkollegium uti häröfver infordradt utlåtande
underdånigst upplyst och anfört, har Kongl. Maj:t, vid föredragningen af
detta ärende den 13 April 1850, funnit Rikets Ständers framställning icke
till någon åtgärd föranleda.
19£:o af den 20 Oktober 1848, angående reglering af utgifterna
under Riksstatens Första Hufvud ti tel (225).
Innehållet af denna underdåniga skrifvelse har under den 3 November 1848
blifvit Statskontoret och Riks-Marskalks-embetet till kännedom och efterrättelse
i Nåder meddeladt.
Éfl®:o af den 20 Oktober 1848, angående reglering af utgifterna
under Riksstatens Sjunde Hufvudtitel (231).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutat, har under den 3 November 1848
blifvit Statskontoret och jemväl öfrige vederbörande Embetsverk, i hvad
dessa sistnämnde anginge, till behörig kännedom och efterrättelse i Nåder
meddeladt med förständigande derjemte för Kammarkollegium att, efter
Öfver-Intenrlents-embetets hörande, afgifva underdånigt förslag till användande
af de för Wadstena Slotts iståndsättande anslagna medel, samt för
Öfver-Post-Direktörs-embetel att inkomma med underdånigt utlåtande öfver
Rikets Ständers underdåniga framställningar om minskning elier upphörande
af åtskillige å Postverkets stat anvisade årliga utgifter.
Frågan örn reparation af Wadstena Slolt har sedermera, efter inhemtandet
af vederbörandes underdåniga yttranden och förslag, blifvit i Nåder afgjord,
och Bref härom expedierade till Öfver-Intendents-embetet och öfrige
vederbörande under den 25 Maj och 13 Juli 1850.
Beträffande Rikets Ständers framställning om minskning eller upphörande af
åtskilliga å Postverkets stal anvisade utgifter, så har, sedan Öfver-Post-Direktörs-embetet
i anledning häraf sig yttrat, Kongl. Maj:t i detta ärende, under
den 19 Januari 1849, fattat Nådigt beslut, och derom till bern aldie Embete
Nådig skrifvelse allätit.
Just.-Ombudsmans Emb.-Berält. lill 1850 års riksdag. dl
242
199=0 af dea 21 Oktober 1848, angående regleringen af Riksstatens
Nionde Hufvudtitel (233).
Om Rikets Ständers härvid anmälda beslut, och hvartill Kongl. Maj:t, i
hvad anginge de på grund af enskilda motioner inom Riksstånden beviljade
pensionsanslag, lemnat Nådigt bifall, har Kongl. Majit, under den 3 November
1848, låtit Statskontoret lill behörig kännedom och efterrättelse och
jemväl öfrige vederbörande Embetsmyndigheter, i hvad dem särskildt rörde,
i Nåder förständiga.
20®:o af den 22 Oktober 1848, angående beräkningen af Statsverkets
inkomster (242).
Med gillande af Rikets Ständers beslut om förhöjning uti den vid 1844 års
Riksdag nedsatte tionde-taekjerns-afgiften, bar Kongl. Majit, under den 3
November 1848, härom låtit Nådig kungörelse utfärda samt i öfrigt om innehållet
af denna underdåniga skrifvelse Statskontoret till kännedom och
efterrättelse i Nåder förständigat.
201:0 af den 22 Oktob. 1848, med författning om utgörande af särskilda
skattebidrag till gäldande af inne v. års krigsrustningskostnader (240).
1848 den 3 November i underdånighet anmäld och Kungörelse, på sätt
Rikets Ständer begärt, i Nåder utfärdad.
202=0 af den 22 Oktober 1848, angående öfverlemnande! till Kongl.
Majit af det. nya Reglementet för Riksgäldskontoret (243).
Föredragen den 3 November 1848 och fordrade ej åtgärd.
203:0 af den 22 Oktober 1848, angående fråga om uppbördsprovision
för Skepps-Ombudsmannen vid Stockholms Sjömanshus för redovisningen
af dithörande sjöfolks kronoutskylder (238).
Rikets Ständers härvid anmärkta beslut har, under den 3 November 1848,
blifvit Öfver-Ståthåilare-embetet till kännedom samt vederbörandes förständigande
i Nåder meddeladt.
o af den 22 Oktober 1848, i anledning af Kongl. Majits Nådiga
Proposition angående beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets
förenkling (236).
I anledning häraf hafva, beträffande de delar af den Nådiga propositionen,
hvilka af Rikets Ständer blifvit bifallna, följande verkställighetsåtgärder vidtagits;
nemligen:
l:o Om hvad i afseende å förvärfvandet af skattemannarätt till Kronohemman
blifvit stadgadt, har Kongl. Majit, under den 15 December 1848,
låtit allmän Nådig Kungörelse utfärda, samt särskildt i Nåder anbefalla
243
Kammarkollegium att besörja granskningen af de derutinnan omförmälda
uträkningarne samt med möjligaste skyndsamhet handlägga uppkommande
tvister om rättighet till skattelösen.
2:o Beträffande den under benämning af Fahlu Kungsgårdshjelp utgående
räntan, har Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, under den 18 Maj
1849 i Nåder förordnat, att denna ränta borde, från och med nämnde år,
afskafläs emot samtidigt upphörande af derför medgifven lindring i bevillningen;
hvarjemte Kongl. Majit, dels samma dag dels under den 22 Mars
1850, i Nåder anvisat ersättning åt nuvarande Landshöfdingen i Stora Kopparbergs
län och åt öfrige vederbörande för de dem anslagna andelar af
meranämnde ränta.
3:o Hvad som blifvit stadgadt angående förändrad beräkning af sådan
tionde, som är utsatt i andra persedlar, än hvaraf den i allmänhet i orten
utgöres, har under den 15 December 1848 blifvit Kammarkollegium tili
efterrättelse meddeladt med föreskrift, att förvandlingen borde grundas på
de uti Kongl. Majlis Nådiga Proposition afsedde medelmarkegångspris inom
Distriktet för åren 1824—1843, och verkställigheten så påskyndas, att, om
möjligt vore, den nya beräkningen måtte kunna i afseende å liondeu för år
1850 tillämpas och således, förrän debitering deraf ifrågakommer, vara bestämd.
4:o I anledning af Rikets Ständers beslut, att, enligt Kongl. Majlis Nådiga
Propositition, alla arrenden af Statens egendomar, som äro till särskilda
ändamål anvisade, med undantag likväl af de till Corpser och Embetsman
anslagna boställen samt de fall, då arrendena skola in natura till vissa Inrättningars
underhållande utgöras, må, i utbyte emot kontanta anslag, varda
till Statsverket indragna, har under den 15 December 1848 Kammarkollegium
erhållit Nådig befallning att skyndsamligen inkomma ej mindre med
den af Rikets Ständer begärda utredning rörande beloppet af de indelta
räntor, som äro åsatte de ifrågavarande Statens egendomar, än ock de arrenden,
som derför erläggas, beräknade efter förhållandet under de sednast
förflutna 10 åren.
5:o Vidkommande den så kallade Bågskatten i Herjeådalen bar Kongl.
Majit under den 15 December 1848 i Nåder förordnat, att densamma
borde, emot stadgad förhöjning i mantalspenningarne, upphöra. ■
För öfrigt bar Kongl. Majit, vid pröfningen i sammanhang härmed af särskildte
från Preste-, Borgare- och Bondestånden ingifna underdåniga skrifvelse!’,
i Nåder förklarat det böra blifva föremål för framdeles öfverlägg
-
244
ning, hvad framställning i förevarande fråga till Rikets nästsammanträdande
Ständer må finnas lämplig och af behofvet påkallad.
205:0 af den 22 Oktober 1848, med öfverlemnande af ny Bevillningsstadga
(244).
Medelst Nådig Kungörelse af den 10 November 1848 har ifrågavarande
Bevillningsstadga blifvit till allmän efterrättelse utfärdad.
2O©:0 af den 22 Oktober 1848, med öfverlemnande af upprättad
ny Riksstat (237).
Jemte det Riksstaten blifvit uti Nådigt Bref af den 17 November 1848
Statskontoret tillställd, för att lända till efterrättelse för år 1849 och påföljande
år, intilldess nästa Statsreglering vidtager, har Statskontoret i Nåder
förständigats om hvad Rikets Ständer i sammanhang härmed särskildt i underdånighet
anmält.
2©*:o af den 4 September 1848, med öfverlemnande af nytt Reglemente
för Bancoverkets styrelse och förvaltning (190).
Allmän Kungörelse, på sätt Rikets Ständer begärt, har beträffande stadgauderne
rörande Allmänhetens förhållande lill Banken blifvit, under den
15 December 1848, i Nåder utfärdad.
Stockholm den 1 Oktober 1850.
G. L. Munthe.
Förteckning på Rikets Ständers vid Riksdagen åren 1847 och 1848 till
Kongl. Maj:t i dess Ecclesiastik-departements expedition ingifna underdåniga
Skrifvelse!’, med uppgift ä de åtgärder, som i anledning af desamma
egt rum.
af den 16 Februari 1848, angående förändradt användande
af den 1 procent, som af Sterbhus i Wermland erlägges (17).
Kongl. Maj:t har den 30 sistlidne April förklarat, att hvad angår Philipstads
och Nyeds Bergslager, med användandet af ifrågavarande afgift korinne att,
på grund af hvad vederbörande upplyst, förhållas på sätt hittills egt rum,
men att, vidkommande öfriga delar af Länet, berörde afgift må församlingar
nes fattigvård Lillgodokomma, så vida icke dessa sjelfva önska och medgifva
dess fortfarande anslående till Lazarettet i Carlstad.
2©9:0 af den 28 Februari 1848, angående den till Skolorna i åtskilliga
städer inom Lunds Stift utgående Helgonskyldsspanmål (21).
245
Rikets Ständers i detta ämne fattade beslut har Kongl. Maj:t den 16 Mars
1848 meddelat Dess och Rikets Kammarkollegium till vederbörandes förständigande.
1 210=0 af den 24 Mars 1848, angående Kurhusafgiftens fortfarande
(45).
Härom har Kongl. Majit under den 17 November 1848 utfärdat allmän
Kungörelse.
211=0 af den 24 Mars 1848, angående reorganisation af Stockholms
Allmänna Barnhus (46).
Vid underdånig föredragning den 26 Oktober 1849, har Kongl. Majit i Nåder
förordnat en Kommitté till förslags afgifvande i fråga örn förändringar
i förvaltningen af Allmänna Barnhuset, öfver hvilket den 8 sistlidne Juni
afgifna förslag vederbörande Embetsmyndighets utlåtande den 14 sistlidne
September till Kongl. Majit inkommit.
213:0 af den 1 April 1848, angående återställande till Calmar
Domkyrka af arrendeinkomsterna af jordlägenheter, tillhörande Calmar
f. d. Fästning (43).
Kongl. Majit har den 17 November 1848 förklarat ifrågavarande underdåniga
framställning för det då närvarande icke till någon åtgärd föranleda.
213:o af den 15 April 1848, angående befrielse för hemmanet Fårhult
från utgifvande af s. k. Skohriästareskeppa (56).
Vid underdånig föredragning den 21 September 1850 har Kongl. Majit med
afseende å hvad vederbörande uti infordrade ullåtanden upplyst, förklarat
denna Rikets Ständers framställning icke föranleda tili någon åtgärd.
214:0 af den 15 Maj 1848, angående bildande af en fond till pen
sionering
af Folkskolelärare (70).
Kongl. Majit bar den 29 Maj 1848 förklarat Rikets Ständers i denna skrifvelse
gjorda underdåniga anmälan icke erfordra någon åtgärd.
215:0 angående förändradt siitt för utöfvande af församlingarnes
granskningsrätt öfver Pastorernes redovisning för kyrkornas medel (89).
Vid underdånig föredragning den 30 November 1849 har Kongl. Majit förklarat
ifrågavarande framställning icke föranleda någon åtgärd.
2S&0 al den 2 Juni 1848, angående serskilda åtgärder till Hospitalsfondens
understödjande (95).
Hvad Rikets Ständer beslutat, har Kongl. Majit den 18 Augusti 1848 mqd
delat
Seraphimer-Ordens-gillet till efterrättelse.
246
24f:o af den 26 Juni 1848, angående lån för Wexiö Domkyrka
samt Institutum Clinicum och Länslazarettet i Lund (118).
Om Rikets Ständers i denna fråga fattade beslut har Kongl. Majit den 18
Augusti 1848 förständigat vederbörande.
21&o af den 26 Juni 1848, om ändring i sättet för Kungörelsers
uppläsande från Predikstolarne (120).
Öfverlemnad till Justitiä-departementet.
2f©:0 af den 25 Juli 1848, angående närmare bestämmande af rättigheten
att kalla Huspredikanter (142).
Med bifall till hvad Rikets Ständer föreslagit, har Kongl. Majit den 30 November
1849 aflåtit Nådigt Cirkulär i ämnet till samteliga Gonsistorierna.
22@:o af den 2 Augusti 1848, angående reparation af Domkyrkan
i Linköping (157).
Kongl. Majit har den 18 Augusti 1848 härom förständigat vederbörande.
221:0 af den 2 Augusti 1848, angående anmärkt olagligt förfarande
utaf Curatorerne öfver Kongl, och Hvitfeldska Stipendii-inrättningen
(154),
Den 18 Augusti 1848 anmäld och remitterad till Justitiä-Canfslers-embetets
underdåniga utlåtande.
222:0 af den 5 Augusti 1848, angående anslag för utgifvande af
Läseböcker för Allmogen (164).
Den 16 Mars 1849 bar Kongl. Majit, med antagande af ifrågavarande anslag,
utsatt 2:ne belöningar af 500 Ridr Banco hvardera för författandet af de
bästa Läseböcker för Allmogen, hvarom Kungörelse blifvit i Post- och Inrikes-tidningar
införd.
223:0 af den 14 Augusti 1848, angående erforderliga förbättringar
af Hospitalsväsendet i Riket (172).
Kongl. Majit förordnade den 6 Juli 1849 en Komitte' för afgifvande af underdånigt
förslag i ämnet. Sedan detta förslag den 21 sistlidne Augusti inkommit,
hafva handlingarne den 9 nästlidne Oktober blifvit remitterade till
Öfver-Intendents-embetel.
224:0 af den 19 Augusti 1848, angående ändringar i stadgan rörande
folkundervisningen (176).
Vid underdånig föredragning den 21 December 1849, har Kongl. Majit, vidkommande
lia punkten i denna underdåniga skrifvelse, med bifall till hvad
Rikets Ständer föreslagit, derom låtit utfärda allmän Kungörelse, samt beträffande
2:a punkten jemväl bifallit Rikets Ständers derutinnan gjorda fram
-
247
ställning, derom vederbörande blifvit försländigade5 men hvad angår 3:e
punkten bar Kongl. Majit icke funnit skäl att för närvarande bifalla, hvad
Rikets Ständer derutinnan föreslagit.
225:0 af den 19 April 1848, angående utvidgad rättighet till kyrkostugors
uppförande inom Norr- och Westerbottens län (66).
Öfverlemnad till Civil-departementet.
226:0 af den 19 Augusti 1848, angående bildande af en Kommitté
för utarbetande af förslag till den medicinska undervisningens ordnande
(177).
Kongl. Majit har den 21 December 1849 förklarat, att denna fråga, såsom
egande sammanhang med det väckta och på förberedande åtgärd af Cantslersembetena
vid Rikets Universiteter ännu beroende förslag om revision af de
Academiske Constitutionerna, för det närvarande icke föranleda till någon
åtgärd.
22S':0 af den 26 Augusti 1848, angående ytterligare föreskrift i afseende
å ett Kapitenen Cronstrand beviljadt statsanslag (182).
Rikets Ständers härutinnan fattade beslut har Kongl. Majit den 22 September
1848 meddelat Dess Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Academi till
vederbörandes förständigande.
228:0 af den 26 Augusti 1848, angående upprättande af nytt sammandrag
af de allmänna Författningar, som böra från predikstolen
uppläsas (183).
Jugen åtgärd.
229=0 af den 8 September 1848, om uppmaning till församlingarne
att för kyrkornas räkning inköpa en af Comministern Beckman utgifven
Psalmhistoria (193).
Med bifall till hvad Rikets Ständer begärt, har Kongl. Majit den 12 December
1848 härom aflålit Nådigt Circulär till samteliga Consistorierna.
236:0 af den 18 September 1848, angående ändring i vissa delar
af Kongl. Förordningen om Fattigvården i Riket af den 25 Maj
1847 (198).
Sedan Kongl. Majits samtelige Befallningshafvande blifvit i ämnet hörde; har
Kongl. Majit den 29 sistlidne Maj förklarat Sig icke finna skäl att i anledning
af de utaf Rikets Ständer nu gjorda framställningar vidtaga någon åtgärd.
231:o af den 14 Oktober 1848, angående skyldighet för krigsfolk
att deltaga i byggnad och underhållande af kyrka med hvad dertill
hörer (220).
248
Kongl. Maj:t har under den 26 Oktober 1850 låtit utfärda allmän Kungörelse
i ämnet.
af den 17 Oktober 1848, om förändrad lydelse af 5 § i
Kongl. Förordningen angående socknestämmor den 29 Aug. 1843 (222).
Vid underdånig föredragning den 26 nästlidne Oktober liar Kongl. Majit
förklarat denna framställning icke föranleda någon åtgärd.
233:0 af den 18 Oktober 1848, om upprättande af 2:ne nya årgångar
Predikotexter (223).
Den 6 Juli 1849 har Kongl. Majit förordnat en Kommitté att i detta ämne
afgifva underdånigt förslag, hvilket den 15 sistlidne Augusti till Kongl.
Majit inkommit; hvarefter berörde förslag blifvit tryckt och den 21 påföljande
September till Consistorierna remilleradt.
234:0 af den 20 Oktober 1848, angående förändrad reglering af
Presterskapets och Kyrkobetjeningens löningssätt, samt om upphörande
af förhöjd tjenstårsberäkning (235).
Sedan Kongl. Majt den 27 Juli 1849 i Nå der anbefallt Consistorierna att
häröfver afgifva underdåniga utlåtanden, hvilka derefter till Kongl. Majit
inkommit, har Kongl. Majit den 19 sistlidne Juli jemväl infordrat Kammarkollegii
utlåtande i ämnet.
235:0 af den 20 Oktober 1848, angående reglering af utgifterna
under Riksstatens åttonde Hufvudtilet (232).
Kongl. Majit, som under den 17 November 1848 antagit de af Rikets Ständer
å denna Hufvudtilel beviljade anslag, har derom försländigat Statskontoret
och öfrige vederbörande.
Stockholm den 9 November 1850.
Th. Munch af Rosenschöld.
Tillägg uti förestående Förteckningar:
236:0 af den 19 Augusti 1848, angående bidrag af Skogsplanteringskassan
för befordrande af en förbättrad Skogshushållning (188).
Fortsättning från Nio 185.
Sedan denna skrifvelse, jemte Landtbruks-Akademiens och Chefens för Skogsinstitutet
deröfver afgifna underdåniga utlålanden blifvit under loppet af
Oktober 1850 från Finans- till Civil-departementet öfverlemnad, föredrogs
ärendet den 30 i nämnde månad inför Kongl. Majit, som, hvad angick
frågan
249
frågan om spridandet af tjenliga skrifter rörande en förbättrad skogshushållning,
fann någon åtgärd i anledning häraf ej vara af behofvet påkallad, enär
dylika skrifter redan förut äro öfverallt i Riket tillgänglige; hvaremot beträffande
de af Rikets Ständer i öfrigt föreslagna medel till uppmuntran för
skogsplantering och tillhandahållande i sådant ändamål af tjenliga trädfrön,
Kongl. Maj:L fann godt att genom Nådigt Cirkulär till Dess samtelige Befallningshafvande,
hvilket kommer att i Författnings-Samlingen intagas, i berörde
afseende meddela vissa stadganden.
23¥:o af den 30 Augusti 1848, angående ändringar i nu gällande
bestämmelser rörande Stängselskyldigheten (185). Fortsättning från
N:o 116.
Den 23 Oktober 1850 i underdånighet anmäld i sammanhang med Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 1 Mars 1841, angående förklaring öfver
§ 5 i Kongl. Förordningen den 9 Februari 1802 om Slängselskyldigheten ;
hvarvid beslöts Nådig Kungörelse om ändring och tillägg i nämnde Förordning.
af den 3 Oktober 1848, med förslag till förändrad redaktion
af §§ 22, 23 och 24 i Landtmäteritaxan den 18 Oktober 1834 (217).
Fortsättning från N:o 122.
Den 23 Oktober 1850 i underdånighet anmäld, och Nådig Kungörelse utfärdad
angående vilkoren i afseende på Landtmätares rätt att uppbära förskott å
arfvode för sådane förrättningar, som icke inom första året hinna afslutas.
23@:0 af den 8 September 1848, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers åren 1845 och 1847 afgifna Berättelser om verkstäld gransk
ning
af Statsverkets, m. fl. fonders förvaltning 192).
a) angående åtgärders vidtagande för Veterinär-inrättningens i Skara
försättande i ändamålsenligt skick m. m.
Sedan vederbörande blifvit hörde, har denna fråga den 13 innevarande månad
blifvit inför Kongl. Maj:t anmäld, men beslutet derom är ej ännu ju
steradt.
b) angående upphörande af Seraphimer-Ordens-gillets rätt alt utfärda
nya aflöningsstater.
Efter inhemtande af Seraphimer-Ordens-gillets utlåtande har Kongl. Maj:t den
26 Oktober 1849 i Nåder förklarat, alt det icke vidare må tillkomma Gillet
att, utan Kongl. Maj:ts Nådiga sanktion, lill efterlefnad fastställa nya aflö
ningsstater
39
Jusi-Ombudsmans
Emb.-JferäH. lill 1850 års riksdag. ,
250
c) angående utfärdande af Instruktion för Kongl, och Hvitfeldska
Stipendii-fondens Styrelse samt Reglemente för utlåning af Inrättningens
medel.
Den 3 Januari 1849 inkommo Curatorerne öfver nämnde Slipendii-inrättning
med förslag till Instruktion. Sedan detta blifvit i sammanhang med en af
Bondeståndet vid nästlidne Riksdag gjord underdånig framställning, angående
försäljning till skaLte af åtskilliga Hvitfeldska Stipendii-inrättningens hemman,
till Kongl. Kammarkollegium remitteradt, har bemälda Kollegium den 5 innevarande
månad med underdånigt utlåtande i ämnet inkommit.
d) angående afskrifning af åtskilliga i Stockholms Allmänna Barnhusinrättnings
räkenskaper balancerade fordringar.
Kongl. Maj:t har, vid underdånig föredragning den 27 Juli 1849, förklarat
Direktionen öfver Allmänna Barnhuset hafva sig obetaget, att i den ordning,
Författningarne föreskrifva, föranstalta om ifrågavarande ford ringsbelopps afskrifvande
ur Barnhusets räkenskaper.
e) angående formulärers upprättande lill efterrättelse i afseende på
Gottsi stöt Jernäs afgifvande räkenskaper.
Den 30 nästlidne Oktober har Kongl. Statskontoret, tili följd af Nådig befallning,
till Kongl. Maj.-t inkommit med underdånigt förslag till omförmälde
formulärer.
Båttelsei*.
N:o 3 härofvan motsvaras rätteligen af N:o IS bland underdåniga skrifvelscr i ofvannämnde 10:de Samling.
»69 » » » n » 22 8 » » » » » » »
»70 » » » » » 2 34 » » » » » » »
Förteckning- på de i föregående uppgift intagna, af R. II. Ständer fattade
beslut och gjorda hemställningar, hvilka icke blifvit i underdånighet föredragna
eller i Nåder afgjorda, med anteckning al’ den nummer och dag, hvarunder
Rikets Ständers skrifvelse i hvarje ämne förekommer i 10:de Samlingen af Bihanget
till Riksståndens Protokoll vid nämnde Riksdag, nemligen:
Hos Kongl. Justitiä-Departemenlet.
121 af den 26 Juni 1848, i fråga om ändring af nu gällande stadgande
rörande tiden, då damlucka skall vara öppnad.
251
mn af den 16 September 1848, om ändringar i Kongl. Stadgan angående
försvarslösa och till allmänt arbete förfallne personer.
Hos Kongl. Landtförsvars-Departementet.
135 af den 8 Juli 1848, angående roteringsbesväret för Komministersbostället
Kåreslätt.
Hos Kongl. Sjöförsvars-Departementet.
93 af den 27 Maj 1848, angående en Fyranläggning å skäret Skomakaren.
Hos Kongl. Civil-Departementet.
19 af den 16 Februari 1848, angående väckt fråga om Wåhla härads
förläggande från Westerås till Upsala län.
5© af den 1 April 1848, med anhållan om ändringar i Resereglementet.
24 af den 15 Maj 1848, angående ändringar af Patentförordningen den
18 December 1834.
1©5 af den 2 Juni 1848, angående Embets- och Tjenstemäns rätt till
lön under tjenstledighet.
102 af samma dag, angående upphörande af Bergsfogdarnes befattning
med uppskattande af fast egendom i Bergslagen.
tm af den 29 Juli 1848, i anledning af gjord framställning om Calmar
läns fördelning i tvenne.
331 af den 19 Oktober 1848, angående förändring i föreskrifterna rörande
u t m ä t n i ngsumgä Ider.
Hos Kongl. Finans-Departementet.
38 af den 4 Mars 1848, angående väckt fråga, att Öfvei jägmästarebostället
Gate måtte till Arvika Köping öfverlåtas.
23 af den 15 Maj 1848, angående indragning af Svenska Postkontoret
i Hamburg.
af samma dag, i fråga om så kallad liggetids- och nådårsbesparing
vid tillträde af embeten och tjenster på Rikets stat.
Il49 af den 26 Juni 1848, angående föreslagne jemnkningar uti det
antagna Myntsystemet.
252
122 af elen 28 Juni 1848, i fråga om Privatbankernes framtida upphörande.
165 af den 5 Augusti 1848, i anledning af väckt fråga om befrielse
från eller lindring uti postskjutsen, om postskjutsens öfverlåtande på entreprenad
rn. rn.
af den 19 Augusti 1848. angående bidrag af Skogsplanteringskassan
för befordrande af en förbättrad skogshushållning.
192 af den 8 September 1848, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
åren 1845 och 1847 afgifna berättelse om anställd granskning af Statsverkets
med flere fonders förvaltning — frågan af Kongl. Maj:t uppskjuten
till framtida pröfning (i uppgifna delar).
194 af den 8 September 1848, i fråga om nedsättning i utskylder af
skatllagde Qvarnar, då desse genom anläggande af nya sådana i någon måtto
förnärmas.
211 a f den 28 September 1848, angående upphörande af den genom
1779 års Kammarkollegii Circulärbref ålagde skyldighet för den med underrätts
utslag missnöjde att lösa flere än ett diariibevis.
212 och 224 af den 3 och 19 Oktober 1848, angående Tullbevillningen
samt förteckningar ä eventuella tullbestämmelser (i uppgifna delar).
236 af den 22 Oktober 1848, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse
verkets
förenkling (i vissa delar).
Hos Kongl. Kcclestastik-Departementet.
46 af den 24 Mars 1848, angående reorganisation af Stockholms Allmänna
Barnhus.
154 af den 2 Augusti 1848, angående anmärkt olagligt förfarande af
Curatorerne öfver Kongl, och Hvitfeldska Slipendii-inrättningen.
172 af den 14 Augusti 1848, angående erforderliga förbättringar af
Hospitalsväsendet i riket.
123 af den 26 Augusti 1848, angående upprättande af nytt sammandrag
af de allmänna författningar, som böra från predikstolen uppläsas.
223 af den 18 Oktober 1848, om upprättande af 2:ne nya årgångar
Predi kotexter.
253
235 af dea 20 Oktober 1848 angående förändrad reglering af Presterskapets
och Kyrkobetjeningens löningssätt, samt om upphörande af förhöjd
tjensteårsberäkning,
Tabell utvisande, hvarest åtgärderue i anledning af R. H. Ständers vid 1847
års Riksdag aflåtna, i 10:de Samlingen af Bihanget till Riksståndens Protokoll
för samma Riksdag införda skrifvelse!’ finnas upptagne i Statsdepartementens
afgifna Förteckningar, jemte Tillägget dertill.
(Första sifTcitalet betecknar skrifvelsens nummer i nyssberörda samling, oell det sednare talet nummern
i förenämnde Förteckningar eller Tillägg).
1.
1.
24.
50.
47.
140.
69.
54.
92.
77.
115.
169.
2.
47.
25.
132.
48.
52.
70.
214.
93.
56.
116.
18.
3.
71.
25.
133.
49.
8.
71.
148.
94-
157.
117.
166.
4.
126.
27.
135.
50.
87.
72.
150.
95.
216.
118.
217.
5.
72.
28.
134.
51.
44.
73.
45.
96.
156.
119.
168.
6.
83.
29.
4.
52.
88.
74.
95.
97.
158.
120.
218.
7.
129.
30.
136.
53.
89.
75.
149.
98.
159.
36.
8.
127.
31.
137.
54.
141.
76.
147.
99.
160.
121.
19.
9.
128.
32.
73.
55.
90.
77.
151.
100.
16.
122.
167.
10.
O)
33.
6.
56.
213.
78.
74.
101-
15.
123.
79.
11.
O)
34.
5.
57.
91.
79.
75.
lön-
17.
124.
59.
12.
oj
35.
«oj
58.
7.
80.
152.
lös.
100.
125.
60.
13.
84.
36.
OO)
59.
13.
81.
96.
104.
101.
126.
171.
14.
2.
37.
51.
60.
145.
82.
55.
105.
102.
127.
170.
15.
48.
38.
138.
61.
143.
83.
155.
106.
57.
128.
*)
16.
49.
39.
12.
62.
144.
84.
76.
107.
103.
129.
*)
*)
.17.
208.
40.
11.
63.
146.
85.
154.
108.
161.
130.
18.
3.
41.
10.
64.
142.
86.
153.
109.
58.
1.31.
172.
19.
85.
42.
9.
65.
53.
87.
97.
110.
164.
132.
20.
20.
86.
43.
212.
66.
92.
88.
98.
lil.
165.
133.
21.
21.
209.
44.
139.
>>
225.
89.
215.
112.
163.
134.
23.
22.
130.
45
210.
67.
93.
90.
99.
113.
78.
135.
174.
23.
131.
46.
211.
68.
94.
91.
14.
114.
162.
136.
177.
254
137.
176.
157.
220.
138.
173.
158.
°)
139.
175.
159.
«)
140.
22.
160.
25.
141.
104.
161.
182.
142.
219.
162.
lil.
143.
183.
163.
64.
144.
61.
164.
222.
145.
24.
165.
181.
146.
105.
166.
180.
147.
106.
167.
112.
148.
107.
168.
184.
149.
108.
169.
26.
150.
109.
170.
187.
151.
110.
171.
186.
152.
62.
172.
223.
153.
179.
173.
*)
154.
221.
174.
*)
155.
178.
175.
65.
156.
63.
176.
224.
177.
226.
192.
189.
178.
185.
J»
239.
5 j
236.
193.
229.
179.
66.
.194.
188.
180.
113.
195.
30.
181.
114.
196.
29.
182.
227.
197.
190.
183.
228.
198.
230.
184.
115.
199.
120.
185.
116.
200.
121.
11
237.
201.
31.
186.
191.
202.
68.
187.
27.
203.
0)
188.
117.
204.
192.
189.
28.
205.
80.
190.
207.
206.
81.
191.
118.
207.
32.
192.
43.
208.
35.
67.
209.
34.
11
119.
210.
33.
211.
193.
230.
125.
212.
194.
231.
198.
213.
37.
232.
235.
214.
38.
233.
199.
215.
39.
234.
70.
216.
4()f
235.
234.
217.
122.
236.
204.
5»
238.
237.
206.
218.
123.
238.
203.
219.
196.
239.
41.
220.
231.
240.
201.
221.
124.
241.
,
222.
232.
242.
200.
223.
233.
243.
202.
224.
195.
244.
205.
225.
197.
226.
42.
227.
46.
228.
69.
229.
82.
*) Skrifvelse, soin i anseende till återremiss ej blifvit under detta nummer expedierad.
**) Utfärdade förordnanden. .... ,
***) Angående förslag till författning om utgörandet af serskildt skattebidrag till gäldande
af 1848 års Krigsrustnings-kostnader.
TILL
it i k et s MMö y i ofl. S t ä n «l e r,
Berättelse
AF
Deras till Tryckfrihetens vård utsedde Komrnitlerade,
Af gifven vid lagtima Riksdagen i Stockholm ur 1850.
Då Kommitterade för tryckfrihetens vård nu gå att redogöra för det uppdrag,
de af Rikets Höglofl. Ständer emottagit, hafva de att anmäla den med
Kommitterades personal sålunda inträffade förändring, alt Herr Förste Expeditions-Sekreteraren
och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden J. G. Richert,
uti en vid Kommitterades första sammanträde den 27 Oktober 1848 ingifven
skrift, afsagt sig befattningen att vara ledamot af Tryckfrihets-Kommitteen,
och återställt det förordnande, sorn för honom i berörde egenskap af Rikets
Höglofl. Ständer var ulfärdadt, samt alt Kommitterade, i anledning deraf och
med stöd af 108 § i Regeringsformen, kallat Lektorn vid Stockholms Gymnasium,
Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden- Herr Jonas Lundstedt att det
bland Kommitterade sålunda ledigt blefna rum intaga.
Enligt 59 § Riksdagsordningen har det ålegat Kommitterade, att hafva
uppsigt öfver tryckningen dels af de vid slutet af sisla Riksdag ännu icke
från trycket utkomna handlingar, som skulle intagas i Bihanget till Riksståndens
protokoller, jemte det öfver berörde Bihang upprättade allmänna register,
dels ock af riksdagsbeslutet.
Sedan Kommitterade fått emottaga manuskript till nämnde tryckningsarbeten,
har det yppat sig, att något aftal ej blifvit af Rikets Höglofl, Ständers
Expeditions-Utskott slutadt angående tryckningen af Utskottets egna memorialer
samt af ofvanberörde allmänna register. Det har således tillkommit
Kommitterade alt härom besörja; och hafva Kommitterade vid uppgörande af
sådana aftal lyckats att betinga sig ett pris något understigande det, sorn vid
256
nästföregående Riksdag varit betalt. När derefter tryckningen af merbemälde
register skulle för sig gå, har fråga uppstått om olämpligheten af de fördetta
ändamål förut begagnade stilar oell sätt att beteckna data genom bråksiffror.
Man hade härvid anmärkt, att till följd af det knappa utrymmet, som önskan
att äga hillänget och registret deröfver i någorlunda lika format föranledt, så
fin sifferstil måst användas till detta tryck, att det icke ulan svårighet kunnat
läsas, hvaremot om nämnda data, då ärendena i de särskilda Stånden
förevarit, utmärktes med siffror, men månadernes namn med bokstäfver, trycket
vunne i redighet och läslighet. Då dessa anmärkningar funnits grundade
och de anmärkta olägenheterne kunnat undanrödja med högst obetjfölig förhöjning
i tryckningskostnaden, hafva Kommitterade derom gått i författning,
på sätt det af trycket utgångna arbetet visar.
I mån af tryckningens fortgång har utdelning af de tryckta exemplaren
i vanlig ordning blifvit verkställd. Den person, som härmed haft befattning
och som förut under Riksdagen varit af Expeditionsutskott dertill använd,
har sedermera hos Kommitterade äskat arfvode för den utdelning, han efter
Riksdagens slut ombesörjt, och hvilket icke lärer varit inberäknadt i den redan
under Riksdagen erhållna aflöningen; men enär de till Justitiä-Ombudsmansexpeditionen
och Tryckfrihetskommitteen anslagna expensmedcl, enligt Kommitterades
tanka, ej kunnat anses vara för ifrågavarande ändamål bestämda,
har något afseende å berörda ansökan ej kunnat fästas i annan måtto, än att
Kommitterade vitsordat, det utdelningen i behörig ordning blifvit fullgjord.
Under tryckningen af Riksdagsbeslutet hafva, på sätt förut öfligt varit,
två bland Kommitterade granskat de från redaktionen af Svensk Författningssamling
ankomna korrekturark; och har, efter sålunda skedd granskning,
nämnda beslut blifvit tryckt i Svensk Författnings-Samling för år 1848 N:o 57.
Några ärenden rörande Tryckfrihetens vård hafva icke hos Kommitterade
förekommit.
Hvilket allt till Rikets Höglofl. Ständer härmed vördsamligen inberättas.
Stockholm den 14 November 1850.
S. L. THEORELL.
B. E. HILDEBRAND. UHR. SUNDIN. L. M. ENBERG.
J. WALLIN. J. J. NORDSTRÖM. J. LUNDSTEDT.
N. Å. Fröman.
