# ID: svediakorp-gov2204
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,974
# sentences: 2,286
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. ål'ij:ts Nåd. Proposition, JH 47.
19 §.
Har fastighet, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare ock då om
hvardera fastighetsandelens ansvarighet för det intecknade beloppet och om sättet för
försäljning, lag, so s; om liera fastigheter i 18 § sagdt är.
21 §•
Har gäldenär ej betalt; läte borgenär förnya inteckningen, första gången inom
tio år, sedan den beviljades, och ytterligare inom tio år från hvarje förnyelse. Inteckning,
som så förnyad varder, ege förmånsrätt, elter ty i 16 § sagdt är. Försummas
förnyelsen; vare inteckningen förfallen, ändå att, inom tid, som nu ar sagd,
gäldenärens egendom blifvit till konkurs afträdd, eller borgenären låtit sådan åtgärd
med inteckningen vidtagas, som i 24 § mom. 5 sägs.
23 §.
Då inteckning förnyas skall; uppvise borgenär inför Rätten i hufvudskrift den
handling, hvarå inteckningen beviljad ur, och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen derå;
stånde ock borgenär fritt, all inför annan llnder-Rält inteckningshandlingen förete:
den Ratt lute, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen
innehåller med dag och årtal, då den ulgafs, af hvilken Rätt inteckningen
beviljad är, med dag och årtal, då det skedde och då inteckningen förnyades, om det
skett: teckne ock bevis å handlingen, alt den, till vinnande af inteckningsförnyelse,
företedd varit: sedan ingifve borgenär protokollet deröfver till den Rätf, som inteckningen
beviljat, inom tid, som i 21 § sägs; och vare detta så giidt, sorn om
handlingen der företedd blifvit.
24 §.
Mom. i. Då gäldenär sitt skuldebref hos Rätten företer och således viser, att
ban skulden till fullo betalt; varde inteckningen dödad och sådant straxt å skulde
brefvet
tecknadt, så ock i protokollet skrifvet.
Mom. 2. Köpare till fastighet, hvilken antingen å ulrnätningsauktion, eller,
under konkurs, af borgenärer genom offentligt utrop såld är, och hvaruti inteckningar
finnas, till hvilkas gäldande köpesumman icke förslår, ege, så snart auktions
förrättningen
vunnit laga kraft, eller, i händelse al klander, lastställd blifvit, samt
köpesumman är inbetald, att derom af vederbörande exekutor eller syssloman erhålla
bevis. Köparen anmäle sig med detta, jemte gravationsbevis, hos domstolens ord
Bih.
lill R. Sl. Pral. 1850 öl 1851, 1 Sami, 1 Afd., 11 Hafi. 3
I
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. M 47.
förande i den ort, der fastigheten är belägen, och ordföranden åligge att genom anslag
å Rättens dörr oell kungörelse, hvilken genom köparens försorg bör frenne gånger
införas i allmänna tidningarne, kalla och förelägga de inteckningshafvare, som
antingen alldeles icke, eller endast till någon del fått sina inteckningar utur köpeskillingen
gnidna, att i stad inom en månad från den dag, kungörelsen i tidningarue
sista gången finnes införd, och å landet vid det ting, som först infaller, sedan
en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla, huruvida
emot deras inteckningars dödande kan vara något att påminna; börande domaren,
ehvad inteckningshafvarne då begagna rättigheten att varda hörda eller icke, och
jemväl utan hinder deraf, att original-inteckningshandlingarne icke uppvisas, angående
inleckningarnes dödande sig utlåta.
Morn. '6. Vill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas eller eljest
förändras eller till större eller mindre del dödas; uppvise då inteckningsbandlingen i
hufvudskrift för Rällen, och skrifve Rätten derå bevis om den åtgärd, som meddelad
varder, sedan den i protokollet tecknad är; ståude dock borgenären fritt att,
äfven i sådant ändamål, vid annan Under-Rätt förete handlingen, om han derå skriftligen
förklarar, i hvad mån inteckningen nedsättas, förändras eller dödas må, och
låte Rätten, då detta sker, handlingen med det förklarande i sitt inteckningsprotokoll
ordagrannt införas, teckne ock bevis å handlingen, att den så företedd varit:
sedan varde protokollet ingifvet till den Rätt, som inteckningen beviljat; och vare
det så gildt, som hade handlingen der företedd blifvit. Äro flera inteckningar i
samma egendom beviljade å samma dag, på grund af serskilda lika lydande hand
lingar,
och hafva, ifall inteckningarne förnyade blifvit, förnyelserna äfven å samma
dag skett; då må ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras eller dödas, utan
att den handling, hvarå inteckningen grundad är, i hufvudskrift företes för den Rätt,
som inteckningarne beviljat.
26 §.
Mom. 1. Nöjes man ej åtRättens beslut i dessa mål; bafve lof alt besvära sig
deröfver i Hof- Rätten inom den tid, som i 16 Kapitlet 1 § stadgas.
Mom. 2. Besvärar sig någon öfver beslut, hvarigenom Under-Rätt helt och
hållet eller lili någon del afslagit ansökning om intecknings beviljande eller bifallit
ansökning oin intecknings dödande, nedsättning eller förändring; vare då skyldig,
att, å landet sist å det lagtima ting, som infaller näst efter en månad, sedan tiden
för besvärens ingifvande i Öfver-Rätt utgick, och i stad inom en månad från nämnde
tid, till Under-Rätten inlemna bevis, att besvären till Öfver-Rättcn inkommit; och
varde det bevis i Under-Rättens inteckningsprotokoll intaget: försummar den, som
KongL Maj:ts Nåd. Proposition, Jtä 47.
19
besväral sig, att fullgöra hvad nu sagdt är, och ändras Under-Rättens beslut i högre
Rätt; ege den ändring ej annan verkan, än att inteckning, som derigenom beviljad
eller bibehållen blifvit, anses såsom vore den sökt å samma dag, beslutet örn ändringen
vid Under-Rätt företes,
samt att i öfrigt stadgas må, det denna författning skall träda i
verksamhet den dag, den varder allmänneligen kungjord, i afseende
på inteckning, som efter .den dag beviljas; inen ej förr än med den
1 Januari 1852, i fråga om inteckning, som före kungörandet beviljad
blifvit; dock att i de redan då inträffade händelser, att flera
fastigheter blifvit intecknade för odelad fordran, och någon bland dörn
häftar för serskild inteckning, som å samma tid med den odelade
eller efteråt tillkommit, de gjorde ändringarne i 18 och 19 §§ ej
må, till inskränkning af den rätt, som, enligt sagde <§<§, tillkommit
innehafvaren af den serskilda inteckningen, tillämpas förr än den 1
Januari 1857.
De uti Stats-Rådet och Högsta Domstolen i ärendet förda protokoll bifogas,
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Stockholms slott den 31 Januari 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Arender, hållet i Kongl. Majts Högsta
Domstol Tisdagen den 21 Januari 1851.
Närvarande:
Justitie-Råden: Bredberg,
Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky,
Schmidt,
Qviding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar.
Revisions-Sekreteraren Qvensel föredrog i underdånighet:
Kongl. Mnj:(s Nådiga remiss den 7 i denna månad, hvarigenom Högsta Dom
-
20
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition, M A7.
stolens utlåtande blifvit infordradt öfver ett af Hans Excellence, Herr Grefven och
Justitie-Statsminislern i underdånighet framstäldt, vid delta protokoll i afskrift fogadt,
förslag till nådig proposition till Rikets Ständer, angående ändring i vissa delar
af förordningen den 1 3 Juli 1818, rörande inteckning i fast egendom.
Högsta Domstolens flesta ledamöter tillstyrkte i underdånighet, alt den föreslagna
propositionen malte till Rikets Ständer affåtas, och hemställde i öfrigt, att för
den händelse författning, i enlighet med samma proposition komma att utfärdas, föreskrift
mätte meddelas, att sådan författning på en viss bestämd dag skall kungöras
öfver hela riket.
Justitie-Råden Grefve Snoilsky och Schmidt voro härifrån skiljaktige i fråga om
de föreslagna ändringarna i 18 och 19 af ifrågavarande förordning och afgåfvo
följande utlåtande, affättadt i öfverensstämmelse med hvad do yttrat till Högsta Domstolens
protokoll den 7 Februari 1849 i anledning af Rikets Ständers vid sistförilutna
riksmöte öfverlemnade förslag lill ny Inteckningslag.
»Från hvad Lagberedningens förslag i 18'—2S af 9 Kap. Jordabalken inne
håller,
är förevarande förslag afvikande derutinnan, alt l:o detsamma ej innefattar
det i Lagberedningens förslag förekommande stadgande, att hvad af de intecknade
fastigheterne hos gäldenären eller någon, som i hans ställe bör svara för gälden, kan
linnas qvar och ej är med serskild inteck ning belastad t, skall först gå i betalning,
och endast, i händelse fordringen ej kan derutur fullt utgå, återstoden falla öfriga fastigheterna
till last efter stadgade fördelningsgrunder. 2:o Lagberedningens förslag
bjuder, att, derest för det år, då inteckningen sökes, någon uppskattning ej finnes,
hvarefter bevillning för de intecknade fastigheterna utgöres, den så beskaffade uppskattning,
som näst dessförinnan gällande var, bör läggas till grund för ansvarighelsförhållandet
fastigheterne emellan, då ifrågavarande förslag deremot i nämnde fall antager
den uppskattning, som näst derefter sker, och <5:o Lagberedningen, men icke
förslaget upplager det stadgande, alt, om någon af de fastigheter, som äro belastade
med serskilda inteckningar, lemnar öfverskott, sedan dess ansvarighetsbelopp
af odelade fordringen jemte det, hvarföre samma fastighet kan serskildt vara intecknad,
blifvit guldet, och brist deremot uppstår för serskild inteckning i annan fastighet,
öfverskottet skall användas till fyllnad af bristen, under vilkor, Lagberedningens
förslag i 22 g 3 mom. närmare utvisar.
Då det är rättsenligt och billigt, att den, som gjort den intecknåde gälden,
till dess betalning lemnar don del af intecknade fastigheterna, hvaraf lian ännu är
innehafvare, förr än andra, som sedermera blifvit egare af öfriga fastigheterna, sättas
i nödvändighet att dertill upplåta sin egendom: då det i förslaget gjorda antagandet,
alt för visst fall såsom beräkningsgrund anse den uppskattning till bevillning, som
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, JVi 47.
21
sker näst efter inteckningsansökningen, synes icke kunna med rättsbegrepp stå väl
tillsamman, enär rättsförhållanden lära böra bestämmas efter hvad som finnes, då
de uppkomma, men icke af något, som sedermera kan inträffa; vid hvilket förhållande,
i händelse intecknad fastighet varder så styckad, att ansvarigheten för de
serskilda delarne blifver tvistig, tvisten bör i laga ordning efter formlig värdering
afdömas; och då hvad slutligen angår den 3:dje af ofvan anmärkte skiljaktigheter,
förslaget bibehåller solidaritetsprincipen i så måtto, som hvarje af de för odelad
fordran intecknade fastigheterna skall häfta icke allenast för bestämdt belopp af
samma fordran, utan ock för den brist, hvartill någon af de öfriga ej lemnar tillgång;
så alt den, som sedermera gifver försträckning mot serskild inteckning i en
af dessa egendomar, ej kan med full visshet beräkna, om densamma lemnar säkerhet
derför, ulan äfventyrar, att se denna minskad genom möjlig förändring i de andras
värden, och således den ersättning för detta äfventyr, som Lagberedningen i ofvan
anförde måtlo föreslagit, synes billig och desto mera antaglig, som innehafvaren af
serskild inteckning eger grundad anledning att njuta företräde till betalning framför
dem, som icke (ill gäldenärens egendom någon företrädesrätt innehafva; så ansågo
sislbernälde två Justitie-Råd, att, vid ifrågasatt förändring af lagstiftningen i dessa
ämnen, de af Lagberedningen föreslagna grunder borde, i stället för de uti förslaget
antagna, företrädesvis följas.
Ex protocollo,
C. P. A. Hallbäck.'
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Arender, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 31 Januari 1851.
] närvaro af:
Justitie-Stats-Ministern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre.
Stats Rådén: Fåhraeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt,
Justitie-Råden: Nordenstolpe,
Qviding.
Hans Excellens Herr Friherre Stjerneld och Stats-Rådet Grefve von Platen
anmäldes vara af sjukdom hindrade att detta Stats-Råd bivista.
sa
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 47.
Hans Excellens Herr Grefven och Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
Att,
sedan det i Stats—Rådet den 7 innevarande månad af Hans Excellens
framställda underdåniga förslag till Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående
ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, angående inteckning
i fast egendom, till följd af Kongl. Maj:ts då gifna Nådiga befallning, blifvit
öfverlemnadt till Högsta Domstolen, för att afgifva underdånigt utlåtande deröfver i
den ordning, 87 Regeringsformen föreskrifver; så bade, på sätt Högsta Domstolens
Protokoll den 21 i denna månad innehåller, Högsta Domstolens fleste ledamöter,
Justitie-Råden Bredberg, Nordenstolpe, Qviding, Hoffstedt och Gyllenhammar, i underdånighet
tillstyrkt, att den föreslagna Propositionen måtte till Rikets Ständer aflåtas
och i öfrigt hemställt, att, i händelse författning, i enlighet med samma Proposition,
komme att utfärdas, föreskrift måtte meddelas, att sådan författning på en viss dag
skall kungöras öfver hela Riket.
Enligt detta förslag, som nu i underdånighet upplästes, skulle följ inde paragrapher
i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, nemligen 14, 16 och 18 §§,
de bägge sistnämnde sådane de lyda i Kongl, kungörelsen den 20 Maj 1833, 19,
21, 23 och 24 §§, med det till sistnämnde § uti Kong! Förordningen den 18
December 1823 gjorda tillägg, erhålla följande förändrade lydelse:
14 §■
Är inteckning i egendom sökt, och dör sedan ägaren eller öfverlåter han egendomen
till annan man, pröfve ändock Rätten, om den inteckning beviljas må, sedan
arfvingarne eller nya ägaren hörda blifvit. Varder gäldenärs egendom, sedan inteckning
deri sökt är, till konkurs afträdd; pröfve ock Rätten ansökningen, och be
stämme
konkursdomstolen, bvad verkan inteckningen äga må, om den beviljas.
16 §
Mom. 1. Inteckning, som fastställd varder, gälle för borgenär med förmons
rätt,
som i 17 Kap. Handels-Balken skils, ifrån det Ting å landet samt den dag
i staden, han inteckningen vid laga Domstol sökt;
Ej må dock ränta å intecknad fordran tilläggas förmånsrätt, för flera än fre
år. Om ränta å intecknad fordran, då gäldenär afträd! sin egendom till samtelige
borgenärers förnöjande, stadgas i Konkurslagen.
Mom. 2. Borgenär, som innehafver inteckning, njute, så vidt för fulla gäldandet
af bans fordran nödigt, finnes, säkerhet i den intecknade egendomen till hela
Kongl. Maj is Nåd. Proposition, 47.
123
det belopp, hvarå inteckningen lyder, ändå alt fordringen ej till så stort belopp uppgått
eller afbetalning derå skett.
18 §■
Mom. 1. Äro flera fastigheter intecknade för samma fordran, utan att upp
gifvet
är, för hvad belopp eller de! deraf hvarje fastighet serskildt häftar; vare då
ansvarigheten för den odelade fordringen fastigheterna emellan beräknad efter förhållandet
af hvardera fastighetens serskilda värde till sammanlagda värdet af dem alla.
Mom. 2. Finnes ej, när inteckning i Hera fastigheter för odelad fordran beviljas,
visst värde å hvarje fastighet af gäldenären bestämdt och i den handling, som
intecknas, utsatt, då skall, för bestämmande af det förhållande, sorn i 1 esta Momentet
omtalas, hvardera fastighetens värde beräknas efter den uppskattning derå till
allmän bevillning, som var gällande året näst före det, då inteckningen söktes, eller,
derest sådan uppskattning för det år ej finnes, den, som efter sagde tid först
skedde.
Morn. 3. Skola, för gäldande af intecknad fordran, som odelad är, flera fastig
heter
försäljas, och häftar någon af dem för serskild inteckning, eller är någondera
kommen i serskild ägares hand; varde hvarje sådan fastighet till försäljning särskildt
utbjuden.
Morn. 4. Nu uppgår ej, vid försäljning efter 3:dje Momentet, sammanlagda
köpesumman för alla fastigheterna så högt, att den odelade fordringen fullt gäldas
kan; då skola, der ej innehafvare!) af den odelade fordringen annorledes åtuöjes,
alla fastigheterna på en gång ånyo utbjudas; gäldenär håfve ock rätt att fordra
sådan ny utbjudning af de fastigheter, sorn finnas i hans ego qvar. Ej skola dock
fastigheter i serskilda län eller städer, eller fastighet å landet och fastighet i stad
gå i en försäljning, der ej alla rättegande det medgifva, eller de fastigheter å landet,
som i serskildta län ligga, utgöra tillsammans en egendom.
Mom. 5. Gå ej fastigheterna, då de ånyo utbjudas på en gång, öfver det
belopp, som förut bjudet var vid försäljning af hvarje fastighet serskildt, stånde vid
första försäljningen läst: gå de högre; gäfle sista försäljningen, och varde öfverskottet
på de serskilda fastigheterna fördeladt efter den för hvardera bjudna köpeskillingen.
Mom. 6. Kan den, sorn för odelad fordran eger inteckning i flere fastigheter,
ur någondera fastighetens köpeskilling ej fullt utfå del belopp, hvarför fastigheten,
enligt l:sta Momentet, ansvarar, varde bristen på öfrige lästigheterne fördelad efter
det förhållande, som i samma Moment sägs. Saknas i någondera fastigheten tillgång
till gäldande af dess lott i bristen; falle den lott de öfrige fastigheterna likaledes
till last.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JVs A7.
Mom. 7. Äger någon för odelad fordran inteckning i (lera fastigheter, och
hafva andra borgenärer å samma tid eller senare låtit inteckna en eller flera af
dessa fastigheter; då må han ej låta sin inteckning i någondera fastigheten serskilt
dödas eller förfalla, utan att alla de, som i de öfrige fastigheterna äga lika eller
senare inteckningsrält, dertill samtyckt. Sker annorledes, njute han ej för ansvarighetsbelopp,
som å den från odelade inteckningen befriade fastigheten falla bordt,
efter thy i 1 och 6 Momenten sägs, annan rätt i de öfriga fastigheterna, än näst
efter sista inleckningshafvaren. Äro fastigheterna i serskilda egares händer, må ej
eller borgenär, som har den odelade inteckningen, låta densamma i någondera fastigheten
dödas eller förfalla, utan samtycke af de öfrige fastigheternas ägare. Sker
det, äge borgenären ej rätt att för den befriade fastighetens ansvarighetsbelopp hålla
sig lill de andra fastigheterna, med mindre egaren deraf sjelf gjort skulden, eller
densamma å sig tagit.
19 §.
Har fastighet, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare ock då om
hvardera fastighetsandelens ansvarighet för det intecknade beloppet och om sättet
för försäljning, lag, som om flera fastigheter i 18 § sagdt är.
21 §■
Har gäldenär ej betalt; läte borgenär förnya inteckningen, första gången inom
tio år, sedan den beviljades, och ytterligare inom tio år från hvarje förnyelse. Inteckning,
som så förnyad varder, äge förmånsrätt, efter thy i 16 § sagdt är. försummas
förnyelsen, vare inteckningen förfallen, ändå att, inom tid, sorn nu är sagd,
gäldenärens egendom blifvit till konkurs afträdd, eller borgenären låtit sådan åtgärd
med inteckningen vidtagas, som i 24 § 3 Mom. sägs.
23 §.
Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför Rätten i hufvudskrift den
handling, hvarå inteckningen beviljad är, och skrifve Rätten inleckningsförnyelsen
derå; stånde ock borgenär fritt att inför annan Under-Rätt inteckningshandlingen
förete.
Den Rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intagas
hvad handlingen innehåller, med dag och årtal, då den ulgafs, al hvilken Rätt inteckningen
beviljad är, med dag och årtal, då det skedde, och då inteckningen förnyades,
om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att deu till vinnande al intecknings
-
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, j\s 47.
25
teckningsförnyelse företedd varit. Sedan ingifva Borgenär Protokollet deröfver tili
den Rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 21 § sägs; och vare detta
så gildt, som om handlingen der företedd blifvit. - >
24 §•
Mom. 1. Då gäldenär sitt skuldebref bos Rätten företer och således viser,
att han skulden till fullo betalt; varde inteckningen dödad, och sådant straxt å
skuldebrefvet tecknadt, så ock i Protokollet skrifvet.
Mom. 2. Köpare tili fastighet, hvilken antingen å utmälningsauktion eller under
konkurs af borgenärer genom offentligt utrop såld är, och hvaruti inteckningar
finnas, till hvilkas gäldande köpesumman icke förslår, ege, så snart auktionsförrättningen
vunnit laga kraft, eller, i händelse af klander, fastställd blifvit, samt köpesumman
är inbetald, att derom af vederbörande exekutor eller syssloman erhålla
bevis. Köparen anmäle sig med detta, jemte gravationsbevis, hos Domstolens Ordförande
i den ort, der fastigheten är belägen, och Ordföranden åligge att genom
anslag å Rättens dörr, och kungörelse, hvilken genom köparens försorg bör Irenne
gånger införas i Allmänna Tidningarne, kalla och förelägga de inteckningshafvare,
som antingen alldeles icke eller endast till någon del fått sina inteckningar utur
köpeskillingen guidna, att i stad inom en månad från den dag, kungörelsen i Tidningarne
sista gången finnes införd, och å landet vid det Ting, som först infälle^
sedan en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla, huruvida
emot deras inteckningars dödande kan vara något att påminna. Börande domaren,
ehvad inteckningshafvarne då begagna rättigheten att varda hörde eller icke,
och jemväl ulan hinder deraf, att originalinteckningshandlingarne icke uppvisas, angående
inteckningarnes dödande sig utlåta
Mom. 3 Yill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas eller eljest
förändras eller till större elier mindre del dödas; uppvise då inteckningshandlingen i
hufvudskrift för Rätten, och skrifve Rätten derå bevis om den åtgärd, sorn meddelad
varder, sedan den i Protokollet tecknad ar; stånde dock borgenären fritt, alt
äfven i sådant ändamål vid annan Under-Rätt förete handlingen, om han derå
skriftligen förklarar i hvad mån inteckningen nedsättas, förändras eller dödas må;
och läte Rätten, då detta sker, handlingen med det förklarande i sitt inteckningsProtokoll
ordagrannt införas; teckne ock bevis å handlingen, att den så företedd
varit. Sedan varde Protokollet ingifvet till den Rätt, som inteckningen beviljat; och
vare det så gildt,' som hade handlingen der blifvit företedd. Aro flera inteckningar
i samma egendom beviljade å samma dag, på grund af särskilde lika lydande handBih.
lill R. St. Prot. 4850 & 1851. 4 Sami, 1 Afd., 14 Bdft. 4
26
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 47.
lingar; och hafva, i fall inteckningarne blifvit förnyade, förnyelserna äfven å samma
dag skett, dä må ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras eller dödas, utan
att den handling, hvarå inteckningen grundad är, i hufvudskrift företes för den Rätt,
sorn inteckningarne beviljat.
26 §.
Mom. 1. Nöjes man ej åt Rättens beslut i dessa mål, håfve lof att besvära
sig deröfver i Hofrätten inom den tid, som i 16 Kap. 1 § stadgas.
Mom. 2. Besvärar sig någon öfver beslut, hvarigenom Under-Rätt helt och
hållet eller lill någon del afslagit ansökning om intecknings beviljande eller bifallit
ansökning om intecknings dödande, nedsättning eller förändring; vare då skyldig att,
å landet sist å det Lagtima Ting, som infaller näst efter en månad sedan tiden för
besvärens ingifvande i Öfver-Rätt utgick, och i stad, inom en månad från nämnde
tid, till Under-Rätten inlemna bevis, att besvären till Ofver-Rätten inkommit; och
varde det bevis i Under-Rättens Inteckningsprotokoll intaget. Försummar den, som
besvärat sig, att fullgöra hvad nu sagdt är och ändras Under-Rättens beslut i högre
Rätt, ege den ändring ej annan verkan, än att inteckning, som derigenom beviljad
eller bibehållen blifvit, anses såsom vore den sökt å samma dag beslutet om ändringen
vid Under-Rätten företes.
I öfrigt skulle stadgas: att denna författning skall träda i verksamhet den dag,
den varder allmänligen kungjord, i afseende på inteckning, som efter den dag beviljas;
men ej förr än med den 1 Januari 1852, i fråga om inteckning, som -före
kungörandet beviljad blifvit; dock att i de redan då inträffade händelser, att flera
fastigheter blifvit intecknade för odelad fordran, och någon bland dem häftar för
särskild inteckning, som å samma tid med den odelade eller efteråt tillkommit, de
gjorda ändringarne i 18 och 19 §§ ej må, till inskränkning af den rätt, som en
ligt
sagde §§ tillkommit innehafvaren af den särskilda inteckningen, tillämpas förr
än den 1 Januari 1857.
Justitie—rådén Grefve Snoilsky och Schmidt hade härifrån varit skiljaktige i fråga
om de föreslagna ändringarne af 18 och 19 §§ af ofvannämnda förordning och
afgifvit följande utlåtande: »Från hvad Lagberedningens förslag i 18—25 §§ af 9
Kap. Jorda-Baiken innehåller är förevarande förslag afvikande derutinnan: att l:o
detsamma ej innefattar det i Lagberedningens förslag förekommande stadgande, att
hvad af de intecknade fastigheterna hos gäldenären eller någon, som i hans ställe bör
svara för gälden, kan finnas qvar och ej är med särskild inteckning belastadt, skall
först gå i betalning, och endast i händelse fordringen ej kan derutur fullt utgå,
återstoden falla öfrige fastigheterne till last efter stadgade fördelningsgrunder. 2:o
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, M 47. 27
Lagberedningens förslag bjuder alt, derest för det år, då inteckningen sökes, någon
uppskattning ej finnes, hvarefter bevillning för de intecknade fastigheterne utgöres,
den så beskaffade uppskattning, som näst derförinnan gällande var, bör läggas till
grund för ansvarighetsförhållandet fastigheterna emellan, då ifrågavarande förslag deremot
i nämnde fall antager den uppskattning, som näst derefter sker; och 3:o
Lagberedningen, men icke förslaget, upptager det stadgande att, om någon af de
fastigheter, som äro belastade med särskilda inteckningar, lemnar öfverskott, sedan
dess ansvarighetsbelopp af odelade fordringar, jemte det, hvarföre samma fastighet
kan särskildt vara intecknad, blifvit guldet, och brist deremot uppstår för särskild
inteckning i annan faslighet, öfverskottet skall användas till fyllnad af bristen, under
vilkor Lagberedningens förslag i 22 § 5 morn. närmare utvisar.
Då det är rättsenligt och billigt, att den, som gjort den intecknade gälden,
lill dess betalning lemnar den del af intecknade fastigheterna, hvaraf han ännu är
innehafvare, förr än andra, som sedermera blifvit egare af öfriga fastigheterna, sättas
i nödvändighet alt dertill upplåta sin egendom; då det i förslaget gjorda antagandet,
att, för visst fall, såsom beräkningsgrund anse den uppskattning till bevillning,
sorn sker näst efter inteckningsansökningen, synes icke kunna med rättsbegrepp stå
väl tillsamman, enär rättsförhållanden lära böra bestämmas efter hvad som finnes,
då de uppkomma, men icke af något, som sedermera kan inträffa; vid hvilket förhållande,
i händelse intecknad fastighet varder så styckad, att ansvarigheten för de
särskilda delarne blifver tvistig, tvisten bör i laga ordning efter formlig värdering
afdörnas. Och då, hvad slutligen angår den 3rdje af ofvan anmärkte skiljaktigheler,
förslaget bibehåller solidaritetsprincipen i så måtto, som hvarje af de för odelad fordran
intecknade fastigheterna skall häfta, icke allenast för bestämda belopp af samma
fordran, utan ock för den brist, hvartill någon af de öfriga ej lemnar tillgång,
så alt den, som sedermera gifver försträckning mot särskild inteckning i en af dessa
egendomar, ej kan med full visshet beräkna om densamma lemnar säkerhet derför,
utan äfventyrar att se denna minskad genom möjlig förändring i de andras värden
och således den ersättning för detta äfventyr, som Lagberedningen i ofvan anförda
måtto föreslagit, synes billig och desto mer antaglig, som innehafvaren af särskild
inteckning eger grundad anledning att njuta företräde till betalning framför dem,
som icke till gäldenärens egendom någon företrädesrätt innehafva; så ansågo sist be —
mälde Justitie-rråder, alt, vid ifrågasatt förändring af lagstiftningen i dessa ämnen,
de af lagberedningen föreslagna grunder borde, i stället för de uti förslaget antagna,
företrädesvis följas.
Kongl. Maj:t behagade, uppå tillstyrkande af Hans Excellens
Herr Juslitie-Stats-Ministern samt Stats-rådets öfriga Ledamöter,
Sif.
Kongl. Majas Nåd. Proposition, M 48
godkänna det af Herr Justitie-Stats-Ministern afgifna förslaget; i
öfverensstämmelse hvarmed nu uppläst och justerad proposition, sådan
den finnes bilagd detta protokoll, skulle till Rikets nu samlade
Ständer aflåtas.
Hvad angick tiden för kungörandet af författningen, så ansåg
Kongl. Majit med beslut derom böra anstå till ärendets slutliga hand>
läggning, efter det Rikets Ständers svar i ämnet blifvit afgifvet.
Ei protocollo,
C. P. A. Hallbäck,
M 48.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1831, kl. 9 f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
ändring får vissa orter af stadgandet uti 20 Kapitlet 6
§ Byggningabalken samt Kongl. Förordningen den 3 September
1735, om, tiden då damlucka skall vara öppnad;
Gifven Stockholms slolt den 31 Januari 1851.
Uti underdånig skrifvelse den 26 Juni 1848, (M 121), hafva Rikets Ständer
vid sislförflutna riksmöte anmält att, i anseende til! de olägenheter, hvilka inom
de norra orterna, såsom Norrbottens och Westerbottens län, der is lage qvar i
sjöar och åar till början af Juni månad, föranleddes deraf, att, jemlikt stadgandet i
20 Kap. 6 § Byggningabalken samt Kongl. Förordningen den 5 September 1753,
damlucka skall öppnas senast den 10 Maj hvarje år, genom iakttagande af hvilken
föreskrift skulle, till skada för enskilde, inträffa, dels att ängarne ej blefvo behöri -  gen vattnade, dels ock att sågverks- och qvarnegare ofta nödgades i förtid utsläppa
vattenförråden, så att verken icke vidare kunde bedrifvas, förslag hos Rikets Ständer
blifvit gjordt om det tillägg (ill åberopade lagens rum, att, inom förenämnda
län, damluckor icke böra öppnas före den 1 Juni hvarje år; hvarjemte Rikets Ständer
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes för utrönande deraf, huruvida
den ändring uti nu gällande stadgande om liden, då damlucka skall vara öppnad,
hvilken för Norr- och Westerbottens län sålunda blifvit föreslagen, i allmänhet kan
anses vara af behofve! påkallad, låta i nåder föranstalta, att undersökning härom af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 48.
29
vederbörande embetsmyndigheter anställdes, samt, derest förändrade föreskrifter härutinnan
för ofvannämnda län skulle pröfva» lämpliga, till Rikets nu församlade Ständer
nådigt förslag i ämnet aflåta.
Sedan, med anledning häraf, Kongl. Maj:t anbefallt Dess och Rikets KammarKoliegium
att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande, har be~
mälde Kollegium från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län infordrat yttranden, af innehåll,
dels att för Norr- och Westerbottens län den föreslagna förändringen ansetts vara
af stor fördel, så väl för jordbrukare, som vattenverksegare, enär, ty förutan, den
sena snösmältningen i Lappmarkerna hindrar tillgodogörande af flodvattnet för ängsvattning
och vattenverksdrift, dels alt, ehuru i Jemtlands län damluckor i allmänhet
ej äro brukliga, den föreslagna förändringen likväl är vorden ansedd äfven för det
länet tjenlig, och dels att deremot utsträckning af samma förändring till Gefleborgs
och Wesler-Nortlands län blifvit hufvudsakligen afstyrkt. Och bar Kammar-Kollegium,
på grund af hvad sålunda anmäldt och upplyst blifvit, i underdånighet tillstyrkt,
att tiden för damluckas öppnande måtte för Norrbottens, Westerbottens och
Jemtlands län bestämmas till den 1 Juni. der vatten kan åker eller äng skada.
Efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande, har Kongl. Maj:t tagit
detta ärende i öfvervägande; och vill, på grund af hvad i ofvanberörde måtto förekommit,
härmed föreslå Rikets Ständer:
alt hvad i 20 Kap. 6 § Byggningabalken, jemförd med Kongl,
förordningen den 3 September 1753, stadgas derom, att damlucka
skall öppnas den 10 Maj, der vatten kan åker eller äng skada, måtte,
beträffande Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands län, så ändras,
att tiden för damlucka# öppnande i omförmalda fall utsträckes lill den
1 Juni.
Be i Stats-Rådet och Högsta Domstolen i målet förde protokoll bifogas; och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 31 Januari 1851.
OSCA R.
G. A. Sparre.
30
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, M 48.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärender, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stochholms Slott den 31 Januari 1851.
Närvarande:
Justitie—Stats—Ministern, Hans Excellens Herr Grefve Sparre.
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt,
Justitie-Råden: Nordenstolpe,
Qviding.
Hans Excellens herr Friherre Stjerneld och Stats-Rådet Grefve v. Platen anmäldes
vara af sjukdom hindrade, att detta Stats-Råd bivista.
Hans Excellens herr Grefven och Justitie—Slals-NIinistern anmälte i underdånighet:
Förslag
till Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående ändring
i 20 Kap. 6 g Byggningabalken, öfver hvilket i Stats-Rådet den 7 innevarande
månad i underdånighet anmälda förslag Högsta Domstolens utlåtande då är
vordet infordradt.
Förslaget innehöll: att hvad i 20 Kap. 6 g Byggningabalken, jemförd med
Kongl. Förordningen den 3 September 175S, stadgas derom, att damlucka skall
öppnas den 10 Maj, der vatten kan åker eller äng skada, måtte, beträffande Norrbottens,
Westerbottens och Jemtlands län, så ändras, att tiden för damluckas öppnande,
i omförmälde fall, utsträckes till den 1 Juni.
På sätt Högsta Domstolens Protokoll den 21 i denna månad utvisar, hade
Högsta Domstolen i underdånighet tillstyrkt, att den föreslagna Propositionen måtte
till Rikets Ständer aflåtas.
Enligt Stats-Rådets hemställan, godkände Kongl. Maj:l ifrågavarande nu upplästa
nådiga Proposition, hvilken, sådan den finnes bifogad detta Protokoll, skulle
Rikets Ständer till antagande öfverlämnäs.
Ex protocollo,
C. P. A. Hallbäck.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, M 48.
51
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Ärender, hållet i Kongl. Maj.ts Högsta
Domstol, Tisdagen den 21 Januari 1851.
Närvarande:
Justitie-Råden: Bredberg,
Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky,
Schmidt,
Qviding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar.
Revisions-Sekreteraren Qvensel föredrog i underdånighet:
Kongl. Maj:ts Nådiga remiss den 7 i denna månad, hvarigenom Högsle Domstolens
utlåtande blifvit infordradt öfver ett af Hans Excellens, Herr Grefven och
Justitie-Statsministern, framstäldt, detta Protokoll bifogadt, underdånigt förslag till
Nådig Proposition till Rikets Ständer:
Att hvad i 20 Kap. 6 § Byggninga-Balken, jemförd med Förordningen den 3
September 1735, stadgas derom, att damlucka skall öppnas den 10 Maj, der vatten
kan åker eller äng skada, måtte, beträffande Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands
Län, så ändras, att liden för damluckas öppnande, i omförmälda fall, utsträckes
till den 1 Juni.
Högste Domstolen tillstyrkte i underdånighet, att den föreslagna
positionen måtte till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo,
C. P- A. Hallbäck.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1881.
Kongl. Maj:!» Nåd. Skrifve/»?. M 49.
I
JfS 49.
Ank. till Eip.-Ulsk. d, 1 Mars 1831, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj.ts nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständers Stats- Utskott,
angående åtgärder för verkställighet af beslutet om
indragning till statsverket af vissa arrenden af statens
egendomar, som äro till särskilda ändamål anvisade; Gifven
Stockholms Slott den 28 December 1850.
I enlighet med Kongl. Maj:ts, uli dess tili Rikets Ständer den 20 December
i847 aflåtne Nådiga Proposition, angående beskattningsväsendets samt uppbördsoch
redogörelseverkets förenklande, derom gjorda framställning, hafva Rilkels Slän*
der, pa sätt deras underdåniga skrifvelse den 22 Oktober 4818 innehåller, för
sin del bifallit, att alla arrenden af statens egendomar, som äro lill särskilda än^
damål anvisade, ma, i utbyte mot kontante anslag varda lill statsverket indragno,
med undantag likväl, dels af de till korpser och embetsman ansiagne boställen, i
afseende a hvilka Rikets Ständer ansett nu gällande författningar äfven framgent
böra tillämpas, dels af de fall, då arrendena skola in natura lill vissa inrättningars
underhållande utgöras.
Sedan, i anledning häraf, och jemlikt Rikets Ständers tillika gjorda begäran,
Kongl. Majit den 45 December 4848 anbefallt Dess och Rikets Kammar-Kolle
gium,
att i underdånighet inkomma med utredning ej mindre rörande beloppet af
de indelta räntor, som äro ifrågavarande statens egendomar åsal te, än äfven anga*
ende de arrenden, som för samma egendomar erläggas, beräknade efter föi hållandet
under sednast förflutne tio år, har Kammar-Kollegium, efter infordrande af de i
berörde afseende nödige uppgifter och uträkningar, i ämnet afgifvit det under den
20 innevarande månad inkomne underdåniga betänkande, som är vid denna nådiga
skrifvelse bilagd t, och hvaraf bland annat inhemtas, att Kollegium, vid verkställandet
af ofvanberörde utredning, uppå anförde skiil, ansett sig böra förbigå sådana kungsgårdar,
hemman och lägenheter, af hvilka arrendena, enligt Kongl. Brefvet den 24
Januari 4 837, antingen af Landshöfdiugar direkte uppbäras, eller skola till löne
regleringsfonden
för dem ingå; åtskilliga lägenheter, som äro ansiagne åt Kongl,
lustslott och stå under slottsförvaltningens disposition; och den del af arrendet för
Wisborgs kungsladugård i Gottlands Ian, som med 50 tunnor spanmål utgår lill
Wisby domkyrka, och hvilket anslag, enligt Rikets Ständers, år 4848, med bifall till
Bill. lill It. Sl. Prot. 1850 & 1851. 1 Samt., 1 Afd., 12 Hafi. 4
2
Kongl. M<ij:ts Nåd. Skrifvelse, JM 49.
Kongl. Maj:Is nådiga proposition vidtagne beslut, skall åt domkyrkan framgent bibehållas;
anmälande Kammar-Kollegium underdånigst, att de arrenden, hvilka nu kunde
till indragning ifrågakomma, utgjordes af: Adelsfane-boställen, indragne lill lnvalidhusfonden;
Jägeri-statens till Skogsplanterings-kassan indragne boställen och bohemman;
samt någre Kompagniechefs-bohemman och ett Kompagnieskrifvare-boslälle, indragne
till Kongl. Flottans kassa i Carlskrona, öfver hvilka alla hemman och lägenheter
Kammar Kollegium låtit upprätta den tabell, som är dess underdåniga betänkande
bifogad.
Och som, med afseende å hvad Kammar-Kollegium härvid i underdånighet
upplyst och anfört, Kongl. Maj:t funnit förberörde beslutade förändring icke kunna
ifrågakomma med andra arrenden än Kammar-Kollegium sålunda uppgifvit; men,
hvad beträffar de till Invalidhusfonden och Skogsplanteringskassan inflytande arrenden,
Kongl. Maj:t redan, i sammanhang med frågan om vissa lill serskilda inrättningar
och fonder anslagne inkomsters utbytande mot konlante anslag, lill Rikets
Ständer aflålit nådig proposition, om de i afseende derå erforderlige stadganden, i
följ 1 hvaraf någon vidare åtgärd å Kongl. Maj:ls sida med hänsigt lill nyssnämnde
arrenden icke är af nöden, vill Kongl. Maj:t nu, vidkommande de ofvan omförmälda,
till Flottans i Carlskrona kassa anvisade arrenden, hvilka, enligt Kamrnar-Kollegii
uppgift, med beräkning af medelinarkegängen för de tio sista åren, kunna upptagas
till 3,023 R:dr 42 sk. 3 rst. årligen, utom forsellön, sorn likväl, på sätt Kammar-Kollegium
upplyst, jemlikt de afslulade kontrakten, vid dessa arrendens erläggande
icke kan ifrågakomma, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att, till fullföljd
af hvad uti nu ifrågavarande ämne redan blifvit af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer beslutadt, sistomförmälde arrenden jemväl må till statsverket ingå, emot det
all Riksstalens femte hufvudtitels anslag till flottans underhåll tillökas med ett deremot
svarande belopp af tretusen (3,000) riksdaler banko.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
A. /'. Sandströmer.
KongI. åluj-.ls Nåd. Skrifvelse, M 49.
3
Utdrag af protokollet öfoer Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 28 December 1850.
Närvarande:
Justitie-Slatsministern, II. Ex. Herr Grefve Sparre.
Stats-råden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallcnstéen,
Gunther,
Genberg, och
Gripenstedt,
Chefen för Finans-departementet, Stats—rådet Sandströmer, föredrog i underdånighet:
-
2:o.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegii underdåniga skrifvelse af den S i
förlid ne månad, i fråga orri indragning till statsverket af sådane arrenden af statens
egendomar, sorn äro till serskilda ändamål anvisade.
Med afseende å hvad af Kammar-Kollegium blifvit anfördt och upplyst, ansåg
Stats-rådet den beslutade förändringen icke kunna ifrågakomma med andra arrenden,
än de, som inflyta för indragne Adelsfane-boslällen till Invalidhusfonden och
af Jägerislatens boställen till Skogsplanterings-kassan, äfvensom de, hvilka till Flottans
i Carlskrona kassa erläggas af några indragne Kompagniechefs-bohemman och
ett Kompagnieskrifvare-boställe; och då, hvad beträffade de til! Invalidhusfonden och
Skogsplanteringskassan inflytande arrenden, Kongl. Maj:t redan, i sammanhang med
frågan om vissa till serskilda inrättningar och fonder anslagne inkomsters utbytande
mot kontante anslag, till Rikets Ständer aflåtit nådig proposition om de i afseende
derå erforderlige stadganden, ansåg Stals—rådet någon vidare åtgärd i afseende derå
icke erforderlig, hvaremot, vidkommande ofvanontförmälde, till flottans i Carlskrona
kassa anvisade arrenden, hvilka, enligt Kammar-Kollegii uppgift, med beräkning af
medelmarkegången för do 10 sista åren, kunna upptagas till 3,02f> K:dr 42 sk. 3
4
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, JU SO.
rst. ärligen, ulorn forsellön, sorn likväl, vid det ef Kammar-Kollegium upplysta förhållande,
enligt de afslutade kontrokterne, vid dessa arrendens erläggande icke kan
ifrågakomma, Statsrådet i underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Majit genom Nådig
skrifvelse lill Rikets Ständers Siats-Utskott, måtte föreslå Rikets Ständer, att till
fullföljd af hvad uti nu ifrågavarande ämne redan blifvit af Kongl, Maj:t och Rikets
Ständer beslutad!, sist omförmälde arrenden mätte till Statsverket ingå, emot det att
femte hufvudtitelns anslag till flottans nybyggnad oell underhåll tillökas med ett deremot
svarande belopp af 5000 R:dr. Hvad Kamrnar-Kollegii underdåniga skrifvelse
i öfrigt innehöll, ansåg Statsrådet icke påkalla serskild pröfning.
Slutligen hemställde Stots—i ådel i underdånighet att, i öfverensstämmelse med
hvad nu blifvit y t Irad t, Nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats—Utskott måtte få
nflåtas i enlighet med nu, af föredragande Departements-Chefen, uppläst förslag,
som (innes delta protokoll bilagdt, samt alt Kamrnar-Kollegii skrifvelse, med åtföljande
uppgifter, måtte till Utskottet öfverlemnas, lill nödig upplysning vid handläggning
ej mindre af berörde skrifvelse, än ofvanomförmälde, redan aflålne nådiga Proposition.
Kongl. Maj:t behagade i Nåder bifalla hvad af Stats-rådet sålunda
blifvit i underdånighet föreslaget.
Ex protocollo,
Carl von Schantz.
M 50.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående föråndrade vilkor får återbetalningen af ett f. d.
Expeditions-Fogden C. J. Moritz beviljadt låneunderstöd
för sänkning af sjön Ökvattnet i Westerbottens lån; Gifven
Stockholms Slott den -1 Februari 1851.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl 2 c. m.
Genom elt, på grund af Kongl Majlis Nådiga skrifvelse den 25 September
1B 45, emellan Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, å Kronans vägnar,
och f. d Expeditionsfogden, Kronolänsmannen C. J. Moritz afslutadt kontrakt, har
bcmällc Moritz förbundit sig att, mot erhållande, från de vid 1840-1841 års
riksdag till valtenaftappningar afsalia medel, af dels ett direkt anslag, stort 3,534
Riksdaler 42 sk. 8 rst. och dels ett Låneunderstöd af 2000 R:dr, inom viss utsatt
Kongl. Maj:Is Nåd, Skrifvelse, J\t 50.
5
lid, halva, i öfverensstämmelse med Nådigsl Tustslälld arbetsplan, verkställt sänkningen
af ilen i Skellefteå socken af Westerbottens län belägna sjön Ökvattnet, sedan
densamma genom en damm blifvit afstängd från den närbelägna sjön Falmarksträsket.
1 anledning af entreprenörens sedermera gjorda underdåniga ansökning, alt,
enar sänkningen af Ökvattnet icke kunde verkställas utan de största svårigheter och
långt större kostnader, än som varit beräknade, med vidare fortsättning af detta
arbetsföretag måtte få anstå intilldess resultatet af en ifrågaställd sänkning af Falmarkslräsket
sig visat, har Kongl. Maj:t, efter erhållen upplysning att enda sättet
att fullborda sjön Ökvattnets aftappning vore att tillika sänka Falmarksträsket, hvilket
dock, i anseende till derom uppkommen rättegång med Bureå sågverksägare, ansågs
fiirst efter elt eller annat års förlopp kunna företagas, under den 4:de Februari
4848 i Nåder förklarat, att derest icke inom sistnämnde års slut aftappningen af
sjön Ökvattnet enligt någondera af de redan gillade planerne blifvit verkställd, entreprenören
skulle anses förpligtad alt inom tre år, räknade från 1848 års ingång,
med en tredjedel årligen återbetala hvad för samma arbete såsom direkt anslag af
statsmedel utgått, men att Kongl. Maj:t likväl, efter inhämtande i sådant fall, vid
sistnämnde års slut, af Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader under
dåniga
yttrande angående det skick, hvari frågan om Falmarksträskets sänkning sig
dä befunne, ville taga i Nådigt öfvervägande, huruvida och under hvad vilkor det
låneunderstöd, som för Ökvattnets aftappning utgått, finge, mot fortfarande borgenssäkerhet,
för delta ändamål än vidare begagnas.
Sedan derefter dels bemälde Styrelse under den 17 Januari 1849 i underdånighet
anina'), att någon åtgärd under loppet af år 1848 icke ägt rum till sjön
Ökvattnets utdikande, enligt någondera af de alternativt upprättade och sedermera
för anträffade naturhinder såsom icke verkställbara ansedde arbetsplaner, men att
Moritz som dittills afvakta! resolution angående tillstånd att sänka sjön Falmarksträsket,
förmodades komma alt snart vidtaga de för sjön Ökvattnets aftappning erforderliga
anstalter, enär Kongl. Majit genom Nödig Resolution den 6:te September
1848 ogillat och upphäft Dess Befailningshafvandes i Westerbottens Ian meddelade
beslut, hvarigenom uppkommen tvist om Falmarksträskets sänkning blifvit till häradssynerätls
bedömande bänskjulen, dels ock Moritz sjelf i underdånighet anhållit, alt
som frågan om Falmaiskträskets sänkning ännu vore på Kongl. Majlis Befailningshafvandes
hufvudsakliga bepröfvande beroende, det beviljade låneunderstödet finge
mot ställd borgen innestå, har Kongl. Majit Under den 26:le Januari 1849 i Nåder
förklarat, att aftappningen af sjön Ökvattnet, förmedelst Falmarksträskets sänkning,
borde vara inom en tid af två år påbörjad, vid äfventyr att eljest det för Ökvattnets
aftappning, i Riksgäldskontoret lyftade låneunderstöd af 2000 Ridr, konnne att
6
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, M SO.
derefter få återbetalas inom den kortare termin, Kongl. Maj:t då funne godt alt i
Nåder bestämma.
Uti en ytterligare skrift, hvilken Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
under den 4:Je sistlidne Januari till Kongl. Majit insand!, har Moritz i underdånighet
anfört, att ehuru frågan om Falmarskträskets sänkning blifvit afgjord
den 17:de September 1849, någon verkställighet af detta sänkningsföreiag ännu
icke ägt rum, emedan år 1830, då pä hösten arbetet skulle företagas, så starkt
regnväder inträffade, att vattnet, enligt ett af tvänne enskilde personer ulställdt bevis,
skall uppstigit två alnar öfver dess vanliga höjd; all Moritz, i följd af sina på
Okvattnets sänkning nedlagda, till ett belopp af mer än 3000 Ridr uppgifna kostnader,
nödgats försälja det honom tillhöriga hemman i Långviken, jemte större delen
af sin öfriga egendom; att det sedermera icke berott af honom, såsom icke jordägare,
att lägga band vid eller påskynda arbetet, samt alt, i händelse återbetalningsskyldighet
af lånet skulle komma i fråga, han blefve oförmögen att försörja sig och
sin familj; anhållande Moritz, på grund häraf, alt återbetalningen af meranämnde
lån måtte varda honom eftergifven, eller åtminstone att lånet finge på de redan
föreskrifna betalningsterminerne af honom återgäldas; och har styrelsen i afseende
härå i underdånighet anfört, alt som Moritz, ehuru förgäfves, på sänkningen af sjön
Ökvattnet nedlagt åtskilliga kostnader, hvilka dock, enligt hvad styrelsen hade anledning
förmoda, icke uppginge lill det af honom antydda belopp, och fastän de af
Moritz uppgifne förhållanden i afseende på hans förmögenhet och tillgångar icke
blifvit styrkte, det emellertid syntes billigt, att de möjligast lindriga ålerbelalningsterminer
blefve honom förunnade, styrelsen vid dessa förhållanden ansåg sig böra i
underdånighet tillstyrka, det honom mätte i Nåder varda tillåtet att, mot bibehållande
eller ställande af erforderlig borgen för återbetalningen, fullgöra denna på tio år,
räknadt från och med innevarande års början.
Kongl. Maj:!, som anser afskrifning af ifrågavarande lån icke böra medgifvas,
vill likväl, i betraktande af ofvan uppgifne omständigheter, härmed föreslå, att det
längre anstånd för återbetalningen af samma lån, hvarom Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader gjort underdånig framställning, må af Rikets Ständer varda
beviljadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Ulskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
J. F. fåhreus.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, JM 51.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är ender, hållet inför H. M. Konungen i
Stats- Rådet pä Stockholms Slott den 1 Februari 1851, hvarvid äfven
H. K. II. Kronprinsen var tillstädes.
Närvarande:
H E. Justitie-Stats—Ministerr». Herr Grefve Sparre.
Statsråden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallenstien,
Gunther,
Genberg, och
Gripenstedt.
Derefter uppläste Diparlements-Chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med förut fattade beslut uppsatta förslag tili Kongl. Maj:ls Nådiga skrifvelser till
Rikets Ständers Stals—Utskott, nemligen:
l:o. Angående förändrade vilkor för återbetalningen af ett f. d. Expeditionsfogden
C. J. Moritz beviljadt låneunderstöd för sänkning af sjön Ökvattnet i Westerbottens
län.
Och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, berörde
förslag, sådane de finnas detta protokoll bilagda, i Nåder gilla samt befalla, att, i
enlighet dermed, skrifvelser skulle till Stals-Utskottet expedieras.
Ex protocollo,
C. A. Schaléen.
M 51.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående ersättning till Landshöfdingen m. m F. O. Silfverstolpe,
för den af honom aftjenle begrafningshjelp; Gifven
Stockholms Slott den 1 Februari 1851.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 1 Mars 1831, kl. 2 e. m.
Uti en, den 10 December 1849, till Kongl. Maj:t ingifven skrift, bar Landshöfdingen
i Westmanlands Län, f. d. Stats-rådet, Riddaren af Kongl. Maj:ts Svärds
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 51.
Orden, F. O. Silfverstolpe, i underdånighet fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på de ekonomiska förluster, han nödgats vidkännas derigenom alt han, som,
vid inträdet i Statsrådet år 1844, måste lemna nästan alla de af honom hiltils
innehafde dels offentliga, dels enskilda befattningar, genom afskedstagande! från Statsrådsembetet
i April 1848, från och med påföljde Maj månad, och intill dess han
den 27 Februari 1849 i nåder utnämndes lill Landshöfding i Westmanländs län,
varit i saknad af all annan inkomst, an en årlig pension af 250 R:dr i Arméens
Pensionskassa och ett årligt arfvode af 500 ll:dr såsom Direktör i en enskild inrättning
i hufvudstaden, eller tillsammans 750 R:dr för år räknadt, och derefter,
enär Statsverket gjort anspråk på sex månaders begrafningshjelp och Arméens Pensionskassa
på 4 månaders vakans och liggetids besparing, icke skulle, under hela året
1849, få åtnjuta mera än rese- och taffelpenningar för 10 månader, hvartill komme
alt, som hans företrädare i landshöfdingembelet ägde fardag, efter landsrätt, å den så
kallade Kungsängen, hvilken blifvit, lill ett årligt belopp af 617 R:dr, inbegripen i
landshöfdingelönen, nämnde äng icke linge tillträdas förr än den 14 Mars 1851;
anhållande f. d. Statsrådet Silfverstolpe, med anledning af dessa förhållanden, och på
grund af åtskillige andre af honom åberopade skäl, alt någon ersättning till större
eller mindre del måtte honom i nåder beredas för den förlust han sålunda gjort,
och att, om annan utväg dertill icke funnes, han åtminstone måtte, lika med hvad
till förmån för (lere embetsman blifvit lid efter annan medgifvet, få antingen bibehålla
den del af landshöfdingelönen för år 1849. som skulle ingå såsom begrafningsbjelpsbesparing,
eller ock erhålla en deremot svarande gratifikation.
Kongl. Maj;t, som under den 15 sistlidne November till Rikets Ständer aflåtit
nådig proposition om upphörande af så kallad vakans- och förslags—ligget ids samt
begrafningshjelpsbesparingar, vill härhos till Rikets Ständers Stats-Utskott i nåder
öfverlemna förevarande underdåniga ansökan, i ändamål alt Rikets Ständer må serskildt
pröfva och afgöra, huruvida sökanden, på grund af uppgifne omständigheter,
må af allmänna medel undfå ersättning för den af honom afljenta och Statsverket
tillgodokomne, i närlagde förvandlingsuträkning till beloppet upplagen, begrafningshjelp
å landshöfdingelönen, emot vilkor att sterbhusets rättighet till begrafningshjelps
åtnjutande i stället försvinner.
Kongl. Maj:t förbliTver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, J>3 32.
9
Utdrag af 'protokollet ofver Civil- Ar enden, hullet inför 11. M. honungen »'
Statsrådet pä Stockholms Slott den 1 Februari 1851, hvarvid afven 11.
I{. 11. Kronprinsen var tillstädes.
'Närvarandc:
H. E. J ustitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre.
Stats-rudeu Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg, och
Gripenstedt.
Derefter uppläste Departements-Cbefenj lill justering följande, i öfverensstämmelse
med förut fattade beslut, uppsatta förslag, till Kongl. Maj:ts nådiga skrivelser
till Rikets Ständers Stats—Utskott, nemligen:
2:o. Angående ersättning till Landshöfdingen m. m. F. O. Silfverstolpe för
den af honom afljenta begrafningshjelp.
Och täcktes Kongl. Majit, i enlighet med Slats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag, sådanc' de finnas detta protokoll bilagde,
i nåder gilla samt befalla, att, i enlighet dermed, skrifvelse skulle till
Stats—Utskottet expedieras.
Ex prolocollo,
C. A. Schalén.
M 52.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 1 Slars ISSI, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Sldnders Stals- Utskott,
i anledning af framlidne Biskopen ofver Hernösands
stift, Boklor /. M. Franzéns efterlemnade enkas, Christina
Elisabelh Arvidssons, underdåniga ansökan om pension;
gifven Stockholms Slott den 1 Februari 1851.
Hos Kongl. Majit har aflidne biskopen doktor Franzéns efterlemnade enka,
Christina Elisabelh Arvidsson, i underdånighet anhållit, att som de tillgångar, hon
lith. till R. St. Prot. 1830 & 1831, 1 Sami., 1 Afd., 12 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 82.
för sin utkomst har att påräkna, icke äro tillräckliga att förskaffa henne den omvårdnad,
hennes höga ålder och försvagade helsa påkalla, Kongl. Maj:t, för att bereda
sökanden en, från näringsomsorger befriad, ålderdom, måtte hos Rikets Ständer göra
nådig framställning om beviljande af en årlig pension af Femhundrade Riksdaler
banko, att till sökanden i hennes återstående lifstid utgå; och som Kongl. Maj:t
ansett det vara svenska nationell värdigt att, genom beredandet af en mera sorgfri
ålderdom åt efterlefvande makan, egna en gärd af tacksamt minne åt den hädangångne
frejdade mannen, vill Kongl. Maj:t till Rikets Ständers behjertande härmed
öfverlemna enkan Franzéns förenämnde underdåniga ansökan.
Kongl. Maj:t förblifver. Rikets Ständers Siats-Utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Stockholm som ofvan.
OSCA R.
P. Genberg.
Utdrag af protokollet öfver Ecclesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 1 Februari 1851.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern, Grefve Sparre.
Stats-råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Departements-chefen, Stats-rådet Genberg, föredrog i underdånighet:
2:o.
Departement-schefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med förut
fattadt beslut, uppsatt förslag (ill Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-Gtskotl, i anledning af framlidne biskopen öfver Hernösands stift, doktor F.
M. Franzéns efterlemnade enkas, Christina Elisabeth Arvidssons, underdåniga ansö
kan
om pension;
och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan,
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, J\I 53.
fl
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder
gilla samt befalla, att, i öfverensstämmelse dermed, nämnde skrifvelse
skulle i vanlig ordning expedieras.
Ex protocollo,
C. E. Lide IL
M 53.
Kongl. Maj:t, som låtit Sig föredragas framlidne landshöfdingen i Elfsborgs
län, P. Sandelhjelms enkas, Sofhia Dorothea Zettermans, underdåniga ansökan om
nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer om beviljande åt henne af årlig
pension, vill, i betraktande af aflidne landshöfdingen Sandelhjelms mångåriga
tjenstetid, och derunder ådagalagda förtjenster samt härvid i öfrigt förekommande
bevekande omständigheter, härmed hafva till Rikets Ständers Stals-Utskott i nåder
öfverlemnat ifrågavarande underdåniga ansökan med dertill hörande handlingar, för
det afseende, hvartill Rikets Ständer må finna berörde förhållanden böra föranleda.
Stockholms Slott den 28 December 1850.
0 SCA R.
A. P. Sandströmer.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför //. M. Konungen
i Stats-rådet å Stockholms Slolt den 28 December 1850.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre.
Stats-råden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Chefen för linans-departementet, Stats-rådet Sandströmer, föredrog i underdånighet:
-
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, JVI 33.
17:o.
Framlidne landshöfdingen m. m. P. Sandelhjelms enkas, Sophia Dorothea Zettermans,
underdåniga ansökning, att då boet efter hennes aflidne man icke lemnat
någon behållning och de pensionsbelopp, hon, jemte en oförsörjd dotter, kunde varda
från Civilstatens pensionsinrällning tillerkänd, vore för deras utkomst alldeles otillräckliga,
Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer göra nådig framställning om
beviljande åt henne af årlig pension.
Stats-rådet hemställde i underdånighet, att Kongl. Maj:t, i betraktande
af aflidne landshöfdingen Sandelhjelms mångåriga tjenstetid samt derunder
ådagalagde förtjenster och härvid i öfrigt förekommande bevekande
omständigheter, måtte täckas till Rikets Ständers Stats-Ut—
skott öfverlemna ifrågavarande underdåniga ansökning med dertill
hörande handlingar för det afseende, som Rikets Ständer torde finna
berörde förhållanden böra föranleda.
Hvad Stats-rådet uti förestående mål underdånigst yttrat och hemställt, behagade
Kongl. Majit i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo,
Carl von Schantz.
STOCKHOLM, TRYCKT 110S JOIL BECKMAN, 1331.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, JK 54.
1
M 54.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Mars 1831, kl 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
upphdfvande af de i 24 § uti underråltelserne till nu gällande
Tulltaxa medgifna tull-lindringar samt om nedsättning
af lullumg ålder ne för kaffe och råsocker; Gifven
Stockholms Slott den 1 Februari 1851.
Sedan hos Kongl. Majit framställning blifvit gjord om upphäfvande af den,
till främjande af svenska sjöfarten på vissa aflägsnare länder, i 24 § af underrättelserne
lill 1848 års tulltaxa beviljade lindring i tullafgifter för varor, som
med svenska skepp till berörde länder utföras eller derifrån blifva på enahanda
sätt hit till riket införda; hafva Kongl. Majlis och Rikets Kommerse-kollegium samt
Kongl. Majits General-tullstyrelse, efter erhållen nådig befallning att sig yttra,
huruvida skäl må förefinnas att de ifrågaställa förändringarne vidtaga, och att dervid
tillika afgifva förslag till de stadganden, som i sådan händelse kunde anses
erforderliga, under den 9 December sistlidet år i detta ämne inkommit med utlåtande,
deruti kollegium och tullstyrelsen, efter utredning af de skäl, som från
början föranledt ifrågavarande tull-lindringars medgifvande, hufvudsakligen anfört:
att, ehuru nämnda tull-lindringar möjligen beredt någon tillökning i Sveriges exporthandel
utöfver den, som eljesf skulle egt rum, kollegium och tullstyrelsen
likväl ansåge denna tillökning icke stå i skäligt förhållande till den minskning i
tulluppbörden, hvilken af meranämnde lindringar varit en följd; att behofvet af
tull-lindringarnes bibehållande, såsom uppmuntran för direkt sjöfart på transatlantiska
orter, efter kollegii och tullstyrelsens tanka, i sednare tider betydligt förminskats,
sedan ingångna traktater fÖT svenska fartyg beredt ökade tillfällen till
fraktfart på åtskilliga aflägsna länder, och serdeles efter det genom Brittiska navigationsakten
af den 26 Juni 1849 svenska fartyg erhållit frihet att idka varutransport,
dels emellan Brittiska riket och dess kolonier, dels emellan nämnda rike
och andra främmande länder; att för öfrigt, efter kollegii och tullstyrelsens åsigt,
ifrågavarande tull-lindringar, oberäknad den förlust, som genom dem tillskyndats
tullkassan, jemväl bidragit att åt handeln gifva en konstlad riktning, enär nemligen
den svenska importören genom dem sättes utur tillfälle att från nederlagen å
de stora europeiska handelsplatserne, hvilka ofta erbjuda mera sorterade lager af
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 1 Sami., 1 Åfd., 15 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JYi 34.
kolonialvaror, än som å hvar och en af produktiousorterne kan vara alt tillgå,
serdeles på det sätt, denna handel för svensk räkning vanligen bedrifves, och stundom
till pris, som understiga de å sistnämnda ställen gällande, anskaffa dylika
varor, samt förmås att afhemta dem direkte från produktionsorterne, hvarest, i
följd af en mängd samtidigt inträffande ordres eller missgynnande skördar, varuprisen
ej sällan uppdrifvas till en höjd, som för importören kan medföra kännbar
förlust; att jemväl ett annat och hufvudsakligt skäl för tull-lindringarnes upphörande
förefunnes deri, att, i följd af afslutade reciprocitetstraktater, flere främmande
nationers fartyg numera jemväl äro berättigade att vid in- och utförsel
från och till transatlantiska orter i svensk hamn tillgodonjuta ofvanberörda förmåner;
hvarförutan, såsom ett med frågan om tull-lindringarnes borttagande i viss
mån likartadt förhållande, blifvit anmärkt, att det i England tillförene gällande
förbud emot Asiatiska, Afrikanska och Amerikanska varors införande till nämnde
land från Europeisk hamn numera, enligt Navigationsakten af den 26 Juni 1849,
till kraft och verkan upphört; samt att, hvad serskildt vidkommer de tull-lind ringar,
som vid utförsel af svenska produkter och tillverkningar ega rum, dessa lindringar,
i följd af de i sednare tider verkställda ansenliga nedsättningar i exporttullen
å rikets hufvudsukligaste utförselartiklar, numera förlorat nästan all betydenhet;
och hafva, på grund häraf, kollegium och tullstyrelsen i underdånighet tillstyrkt,
att meranämnde tull-lindringar, utan undantag, måtte upphöra, dock så att
denna förändring icke borde träda i verkställighet förr än från Och med året efter
det, hvarunder Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet varder kurigjordt, på det att
all menlig inverkan å förut inledda handelsexpeditioner till transatlantiska hamnar
må förekommas; hvarjemte och då, i händelse af bifall härtill, någon nedsättning
uti införselstullbeloppen å sådane varor, för hvilka tull-lindring hittills hufvudsakligen
egt rum, syntes blifva af omständigheterna påkallad, kollegium och tullstyrelsen
upplyst, att en nedsättning af 25 procent i nu gällande afgifter å kaffe
och socker sannolikt ej skulle förorsaka någon minskning i tullinkomster af dessa
varor.
Då nu Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning öfverlemnar denna fråga,
vill, med afseende å hvad Kommerse-kollegium och General-tullstyrelsen sålunda i
underdånighet upplyst och anfört, Kongl. Majit, hvad först vidkommer frågan om
tull-lindringarnes upphäfvande, härmed i nåder föreslå, att omförmälda, enligt 24
g i underrättelserne till 1848 års tulltaxa medgifna tull-lindringar, vid så väl införsel
från som utförsel till de i nyssnämnde § uppräknade orter, må för framtiden
upphöra, ej mindre för de med svenska fartyg in- eller utförda varor, än ock,
i följd deraf, för varor, in- eller utförda med sådane främmande fartyg, hvilkas
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, JVs 54.
3
laddningar i svensk hamn äro underkastade enahanda afgifter, som laddningar, tillhörande
inhemska fartyg; hvarvid dock, beträffande tiden, då ifrågavarande förändring
bör träda i verkställighet, Kongl. Majit, för att åt vederbörande trafikanter
lemna tillräckligt rådrum, anser berörda förändring höra först med 1853 års början
vidtaga.
Hvad derefter angår frågan, huruvida eller i hvad mån förändring uti nu
gällande tullbestämmelser för de varor, som hittills fått, med tillgodonjutande af
tull-lindring, från vissa adägsnare länder införas, må, i följd af en dylik förmåns
upphörande, för framtiden vara af behofvet påkallad, har Kongl. Majit, efter inhemtande
af de upplysningar, som innefattas i det vid förevarande ärendes behandling
inför Kongl. Majit i Stats-rådet denna dag hållna och vid denna nådiga proposition
bifogade protokoll, ansett någon nedsättning uti nu stadgade tullafgifter icke
böra för andra frän ofvannämnda aflägsnare länder inkommande varor vid detta
tillfälle komma i fråga, än för kaffe och socker, för hvilka båda artiklar, såsom
hufvudsakligen utgörande föremål för dylik import, en sådan nedsättning synes
vara, i händelse af tull-lindringarnes försvinnande, af behofvet påkallad; och Kongl.
Majit föreslår derföre i nåder, att, räknadt från och med den dag, då tull-lindringarne
komma att upphöra, tullafgifterne må utgå
för kaffe med tre (3) skillingar;
för socker:
Mascovad-, eller brunt och godt, ordinärt
Terres- och Tetes-, samt hvitt pudersocker med två (2) sk. 3 rst.
samt för »krossadt lump-, Havanna-, Terres-,
och andra till sockerhalten lika slag» . . . med fyra (4) skillingar
per skålpund.
Samtliga till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Rikets
Ständers Utskott, till hvilket detsamma varder af Rikets Ständer hänvisadt; och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
4
Kongl. M"j:ts Nåd. Proposition, M 34.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 1 Februari 1851.
Närvarande:
Justitie-Statsministern, H. Esc. Herr Grefve Sparre.
Stats-råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg, och
Gripenstedt,
Tillförordnade chefen för Finans-departementet Stats-rådet Gripenstedt, samfäldt
med chefen för Civil-departementet Stuts-rådet Fåhreeus, föredrog i underdånighet:
Kongl.
Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegii samt Kongl. Maj:ts General-tullstyrelses
gemensamt afgifna underdåniga utlåtande af den 9 sistlidne December, i
anledning af väckt fråga dels om upphäfvande af de, enligt 24 § af underrättelserne
till nu gällande tulltaxa, medgifna tull-lindringar vid varuinförsel från transatlantiska
hamnar, dels om afgiftsfri naturalisation af Engelska fartyg, sorn öfvergå
till svensk egendom.
T. f. Departements-chefen, Stats-rådet Gripenstedt, tillstyrkte i underdånighet,
att, hvad förut angick det ifrågaställa upphäfvandet af de, enligt 24 § i underrättelserna
till nu gällande tulltaxa, medgifna tull-lindringar, Kongl. Maj:t, med afseende
å hvad Kommerse-kollegium och General-tullstyrelsen underdånigst upplyst
och anfört, måtte täckas till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig proposition
derom, att, på sätt kollegium och tullstyrelsen i underdånighet hemställt,
omförmäldte lindringar vid så väl införsel från, som utförsel till de i nyssnämnde
§ uppräknade orter, må för framtiden upphöra, ej mindre för de med svenska
fartyg in- eller utförda varor, än ock, i följd deraf, för varor, in- eller utförda
med sådana främmande fartyg, hvilkas laddningar i svensk hamn äro underkastade
enahanda afgifter, som inhemska fartygs; hvarvid dock, beträffande tiden, då ifrå
-
Kongl. iluj:ts Nåd. Proposition, Jtä o4.
5
gavarande förändring borde träda i verkställighet, t. f. Departements-chefen, som
ansåg något längre rådrum i detta afseende, än hvad Kommerse-kollegium och
tullstyrelsen föreslagit, skäligen böra trafikanterne medgifvas, i underdånighet hemställde
att omförmälde förändring måtte först med 1853 års början vidtaga.
Vidkommande derefter frågan, huruvida eller i hvad mon förändring uti nu
gällande tullbestämmelser för de varor, som hittills fått, med tillgodonjutande af
tull—lindring, från vissa aflägsnare länder införas, må, i följd af en dylik förmåns
upphörande för framtiden vara af behofvet påkallad, anförde t. f. Departementschefen
i underdånighet, att, utom kaffe och socker, som utgjorde de vigtigaste
artiklarne för införseln med tull-lindring från transatlantiska hamnar, följande sålunda
införda varor, torde kunna i någon mån inverka på tulluppbörden, nemligen:
Bränvin, Arrac och Rum,
Hudar, torra och andra oberedda,
Peppar,
Risgryn,
The samt
Tobak, blad och stjelk;
att, enligt hvad t. f. Departements-chefen inhemtat, utaf dessa varor blifvit år
1848 infördt, i jemna tal.
med tull-lindring, utan tull-lindring.
Bränvin, Arrac .... K:r 158,000 . . . 55,000
Rum » 8,000 . . . 84,000
Hudar, torra och andra oberedda
S 1,374,000 . . . 2,239,000
Peppar » 167,000 . . . 127,000
Gryn, ris- och andra dvlika » 755,000 . . . 547,000
Thé \ . b 12,000 . . . 29,000
Tobak, blad » 1,468,000 . . . 721,000
» stjelk » 999,000 . . . 365,000
att, då de utan tull-lindring inkomne qvantiteter arrac och rum sålunda ej mycket
understego dem, som med sådan lindring förtullats, vore t. f. Departements-chefen
af den tanke, att, i händelse af berörde förmåns upphörande, den i gällande
tulltaxa bestämda afgift kunde för dessa artiklar oförminskad bibehållas, så vida ej
afgiften å cognac varder nedsatt; att, ehuru införselstullen å oberedda hudar
onekligen vore hög, t. f. Departements-chefen likväl vid det förhållande, att af
denna vara nära dubbelt så stor qvantitet blifvit utan tull-lindring, som med till
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 34,
godonjutande deraf under ofvariniimnde år införd, ansåg tull-lindringens upphörande
icke ensamt böra till nedsättning uti denna afgifts nuvarande belopp föranleda;
alt tull-lindringens upphörande ej heller syntes böra verka till nedsättning
i tullen å peppar, lika litet som för artikeln gryn, serdeles som, af de år 1848
med lindring förtullade 730,000 ffi risgryn, 638,000 % ankommit från Förenta
Staterna och således med tillgodonjutande af endast 13 procent i lindring; att nu
gällande allmänna tullbestämmelser för thé desto heldre syntes kunna bibehållas,
som införseln af denna vara utan tull-lindring år 1848 mer än dubbelt öfverstiga
den import deraf, som skett direkte från Ostindien; samt att, då nästan hela
de ([vantiteter tobaksblad och stjelk, som förenämnde år införtullats med lindring,
inkommit från Förenta Staterna och således mot endast 13 procent lägre afgifter
än de i taxan bestämda; hvarjemte, i afseende på denna artikel förekomme, att
densamma vore en af de vigtigare för tulluppbörden och dessutom svår att olofligen
införa, t. f. Departemets-chefen trodde skäl ej vara lör handen till nedsättning
uti den derför nu gällande tull, äfven om tull-lindringarne skulle försvinna;
och ansåg, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt samt enär de öfriga varor,
hvilka från transatlantiska orter inkommit, vore af föga eller ingen betydenhet
för tulluppbörden, t. f. Departements-chefen sig icke böra vid detta tillfälle föreslå
nedsättning uti nu stadgade tullafgifter med hänsigt till andra från ofvannämnda
aflägsnare länder inkommande varor, än kaffe och socker, för hvilka sistnämnde
2:ne artiklar, såsom hufvudsakligen utgörande föremål för dylik import,
t. f. Departements-chefen, i händelse af tull-lindringarnes försvinnande, deremot
trodde nedsättning uti nu stadgade införselsafgifter vara af behofvet påkallad; hemställande
t. f. Departements-chefen i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes till
Rikets Ständer göra nådig framställning om berörde afgifters bestämmande från
den tid, tull-lindringarne komme att upphöra, sålunda nemligen: å »kaffe» till tre
skillingar; å »Moscovad-, eller brunt och gult ordinärt Terres- och Tetes- samt
hvitt pudersocker», med 23 procent, eller till två skillingar tre runstycken; samt
å »krossadt lump-, Havanna- Terres- och andra till sockerhalten lika slag» till
fyra skillingar per skålpund.
Uti detta underdåniga yttrande instämde så väl Departements-chefen, Statsrådet
Fåhreeus, som Stats-rådets öfrige ledamöter.
Kongl. Maj:t behagade i nåder gilla och bifalla hvad Stats-rådet sålunda i
underdånighet yttrat och hemställt samt befallte, att nådig proposition, angående
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M SS.
7
upphiifvande af de uti 24 § af underrättelserna till nu gällande tull-taxa medgifna
tull-lindringar, skulle, i öfverensstämmelse med dertill uppsatt förslag, till
Rikets Ständer afgå, sådan den finnes protokollet bilagd.
Ex protocolio,
Carl von Schantz.
M 55.
Ank. till Exp.-tflsk. den 13 Mars 1831, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
försäljning och utbyte af Christianstads f. d. fästning tillhörande
mark; Gifven Stockholms Slolt den 31 Januari
1851.
Sedan Kongl. Majit under den 8 Februari 4847 i nåder förklarat, att Christianstad
skulle upphöra att räknas bland Rikets fästningar oell stadens innevånare
dereftér i underdånighet anhållit, att de utanför den afbrända vestliga delen af
staden befintliga fästningsverk, såsom hinderliga för en ändamålsenlig verkställighet
af Kongl. Majlis nådiga beslut om ny tomtreglering i Christianstad, finge utkastas
och till staden öfverlåtas, har Kongl. Majit, genom nådigt Bref af den 7 November
1848, lörordnat, att de ifrågaställa fästningsverken skulle raseras och derigenom
uppkommande tomtplatser åt staden tills vidare upplåtas emot erläggande
till kronan af årliga tomtören; äfvensom Kongl. Majit, under den 19 Februari
sistlidne år, vid slutlig pröfning af frågan om lämpligaste sättet för verkställande
af Christianstads fästnings rasering, i nåder beslutat, att så väl ofvannämnda verk,
som den fästningen tillhörande hufvudvall skola genom statens försorg och på dess
bekostnad raseras efter en viss af Kongl. Majit tillika fastställd plan, men att
deremot fästningens södra esplanad samt dess norra och södra utanverk med deri
befintlig stén, äfvensom den Allo tillhörande mark i vester och öster om fästningen,
böra i laga ordning uppmätas, graderas och värderas, för att derefter kunna
användas såsom vederlag för annan, kronan icke tillhörig, mark, som ansetts behöflig
till beredande af större utrymme för garnisonens i Christianstad årliga ölningar.
Vid sådant förhållande och då, utom de redan åt Christianstads innevånare
emot årliga tomtörens erläggande tills vidare upplåtna delar af fordna fästnings
-
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JU 55.
verken, genom de öfriga vallarnas och fästningsverkens rasering, ett betydligt utrymme
för stadens bebyggande samt nya gators och planteringars anläggande än
ytterligare uppkommer, och försäljningen af dertill tjenliga platser och sten påräknats
lemna tillgång till raserings-kostnadens betäckande, vill Kongl. Maj:t härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva, det de tomter och platser, som
genom Christianstads fästningsverks rasering dels redan uppkommit och dels un
der
raseringsarbetenas fortsättande hädanefter uppkomma samt för kronans behof
icke erfordras, må, sedan de erhållit den indelning och utstakning, hvartill den af
Kongl. Majit nådigst fastställda stadsplan föranleder, samt blifvit uppskattadfe och
värderade äfven med afseende på den grundmur och sten, som i dem förefinnes,
åt staden Christianstad under eganderätt, emot en för hvarje tomt eller plats, i
förhållande till dess sålunda åsätta uppskattningsvärde, bestämd lösen, öfverlemnas;
hvarjemte Kongl. Majit, enär för det i Christianstad förlagda Vendes Artilleriregementes
vapenöfningar funnits nödigt, att på den staden och byarne deromkring
tillhörande vestra fäladsmarken erhålla ett exercisfält och en skottlinea af
tillräcklig storlek, nu likaledes föreslår Rikets Ständer att medgifva, att, för så
vidt, efter pröfning af införväntadt underdånigt förslag till arealens bestämmande,
den mark, som i ersättning för garnisonens gamla skottlinea och exercisfält, dels
redan är och dels ytterligare kan varda kronan af vestra fäladsmarken tilldömd,
må befinnas för ändamålet otillräcklig, det bristande utrymmet må kronan tillvinnas
på det sätt, att till fäladsmarkens egare under eganderätt öfverlåtes så stor del af
kronans ofvanberörda, söder och norr om fästningen belägna, mark, som efter behörig
uppmätning och gradering kan finna den till utbyte deremot utsedda jordrymd
af fäladsmarken i värde motsvara.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. v. Hohenhausen.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. M 56.
9
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådet å Stochholms Slott den 31 Januari 1851.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre.
Stats-råden: Fåhraeus,
von Hohenhausen,
}Vallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Stats-rådet och Chefen för Landtförsvars-departementet, von Hohenhausen uppläste
till justering- ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut uppå Stats-rådets underdåniga
tillstyrkan fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Rikets Ständer, angående försäljning och utbyte af Christianstads
f. d. fästning tillhörande1 mark;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-rådets underdåniga hemställan,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt förordna, att, i öfverensstämmelse dermed,
Nådig Proposition skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. G. Arman.
Ni 56.
Ank. till Exp. Utsk. d. 15 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
åtskilliga för det nybildade Artilleri-Batteriet i Norrland
ifrågakomna ökade utgifter; Gifven Stockholms Slott den
31 Januari 1851.
Vid sista Riksdagen föreslog Kongl. Maj:t, uti aflåten Nådig Proposition, Rikets
då församlade Ständer, att, för upprättande af ett till de norra orternes i
Bih. till R. St. Prol. 1850 & 1851, 1 Sami., 1 Afä., 13 Haft. 2
10
Kongl. Majus Nåd. Proposition, M 86.
Riket försvar behöfligt ansedt Batteri värfvadt Fot—Artilleri, som skulle bestå af
en Kapiten, 2 Subaltern-Officerare, 3 Under-Officerare och 43 man Konstaplar,
Trumpetare och Artillerister, oberäknadt det för detsamma afsedda beväringsmanskap,
samt komma att förläggas antingen i Umeå eller i Hernösand, nödige medel,
förslagsvis beräknade för Batteriets första uppsättning till omkring 8,000
R:dr och för dess årliga underhåll m. m. till 6,693 R:dr 10 sk. allt banko, måtte
af dertill uppgifna tillgångar varda anvisade; och förmälde Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 13 Mars 1848, sig hafva funnit skäligt att, med bifall
till hvad Kongl. Maj:t uti ämnet i Nåder föreslagit, för egen del medgifva,
att kostnader för ifrågavarande Artilleri-Batteris första uppsättning samt årliga
utgifter för dess aflöning, underhåll, beklädnad och materiel finge bestridas dels
med vakans-afgifter för de rotar i Norrbottens Län, som till underhåll af en
Artilleritrupp hållas vakanta, och dels af Norrbottens Hästjägare-Sqvadrons fond,
äfvensom öfrige årlige kostnader för den nya truppen, såsom till dess inqvartering
och förseende med ved och lysningsämnen samt till lega och fourage för exer
cishästarne,
utgå af de till lika beskaffade utgifter afsedda anslag under Riks
Statens
fjerde Hufvudtitel.
Sedan Kongl. Maj:t derefter, af militära skäl, funnit lämpligast att till förläggningsort
för det nya Artilleri-Batteriet i Nåder utse staden Hernösand samt
sedermera, efter det nödiga förberedande åtgärder för Batteriets uppsättning blifvit
på Nådig befallning vidtagna, under den 16 Oktober 1849 i Nåder pröfvat
de härmed gemenskap egande frågor och fastställt stat för Batteriet, hvilket tilllika
förklarats skola tillhöra Svea Artilleri-Regemente, har meranämde Batteri
under loppet af sistlidne år blifvit fullständigt uppsatt och finnes nu å den för
detsamma utsedda Station förlagdt. Uppsättningens verkställande har dock funnits
erfordra åtskilliga utgifter, hvilka dels uti första planen till Batteriets blifvande
organisation ej tagits i beräkning och dels icke kunnat förutses, såsom föranledda
af lokala förhållanden å förläggningsorten, nemligen: tillökad anvärfningssumma,
som beräknats under förutsättning af blott 3 i stället för 6 års kapitulation; till
anskaffning af vissa nödiga befunna beklädnads- och andra persedlar; för den tili
större delen i Stockholm anvärfda truppens, jemte materiel, transport till Hernösand;
till inköp af lämpligt exercisfält för Batteriet, sedan det af Hernösands
innevånare erbjudna funnits icke kunna begagnas; för uppförande af en ändamålsenligare
ammunitionsbod än den föreslagna, samt till anskaffande af erforderliga
inventariepersedlar för en af behofvet påkallad matinrättning åt manskapet;
i följd hvaraf utgifterna för det nya Batteriets uppsättning i sjelfva verket
uppgått till ett sammanräknadt belopp af 9,842 R:dr 34 sk. banko, som, enligt
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JV° 36.
H
Kongl. Maj:ts dels förberörde dag och dels under den 18 Maj och 25 November
sistlidet år meddelade Nådiga beslut, fått utgå af otvannämnde, utaf Rikets Ständer
för ändamålet anvisade fond och hvartill ytterligare kommer den, ännu ej
till siffran kända kostnaden för reparation och inredning till tygbod af det s. k.
öfre Magasinshuset vid Hernösand, hvilket, såsom för Statsverket numera obehöfligt,
blifvit till nämnde behof åt Batteriet upplåtet. I afseende åter på utgifterne för
Batteriets årliga underhåll så har Kongl. Majit under nyssberörde dagar samt den
18 September och den 27 November förlidne år, uppå vederbörandes underdåniga
framställningar pröfvat skäligt att, utöfver den härför till utgående från Norrbottens
Hästjägare-Sqvadrons fond uti Batteriets stat bestämda summa 4,985 R:dr
18 sk. tills vidare i Nåder bevilja följande belopp, nemligen:
Tillökningsarfvode åt Batteriets Befälhafvare, hvartill, enär någon Kapiten icke vid
Regementet fanns disponibel, måst beordras en Löjtnant, hvilken, i anseende
tillden i Hernösand rådande dyrhet å lifsförnödenheter, ansetts icke kunna med
det i Staten för Batteri-Chefen bestådda arfvode 300 R:dr, utom lönen vid Regementet,
der hafva sin bergning .  R:dr 200: —
Tillökning i manskapets uti Staten till 6 sk. bestämda kontanta
aflöning, å 2 sk. per man om dagen, likaledes föranledd af
den högre lefnadskostnaden, tillhopa
Förhöjning utöfver Statspriset 6 R:dr per lunna å den, Underbefäl
och manskap bestådda, brödspanmål, som skall in natura
tillhandahållas, förslagsvis
Tillökning i beklädnadsanslaget i och för de å beklädnads-sta
ten
tillkomna persedlar, förslagsvis
Till hyra för Batteriets Rustkammare .........
Tili Dito för ett arrestrum
Till skjutsersättning och traktamente under resan från Stockholm
till Hernösand och tillbaka åt de för Batteriet afsedda 2:ne
Subaltern-Officerare, hvilkas tjenstgöring derstädes Kongl.
Maj;t föranlåtits att, med hänseende till svårigheten för dem
att med innehafvande ringa löner sig å förläggningsorten ständigt
uppehålla, tills vidare inskränka till exercistiden, förslagsvis
Traktamente för 3:ne månader åt den Subaltern-Officer, som
under den tid, Batteri-Befälhafvaren njuter semester, måste
vid Batteriet tjenstgöra
)>
318:
»
336:
))
62:
»
50:
))
50:
» 220: —
» 68: 21.
1£
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, M 56.
Till underhåll af de för manskapets matinrättning inköpte hus
gerådspersedlar
samt till anskaffande af nödig kokved . . » 100: —
Arfvode för den Läkare, som bestrider sjukvården vid Batteriet » 50: —
utgörande tillhopa B:co R:dr 1,455: 19.
hvilka tillökningar för närvarande af Krigs-Kollegium förskottsvis utbetalas utaf
under händer egande medel; och som Kongl. Maj:t funnit aila dessa utgiftsposter
vara för de uppgifna ändamålen oundgängligen behöfliga, äskar Kongl. Maj:t nu
af Rikets Ständer, att desamma må varda på Batteriets stat uppförda och för så
väl den förflutna, som kommande tiden anvisas till utgående från Norrbottens
Hästjägare-Sqvadrons fond, hvilken dertill lemnar full tillgång, äfvensom att, vid
sådant förhållande, af nämnda fond jemväl må utgå ej mindre de lönetillökningar,
som på grund af Kongl. Maj:ts, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, derom gjorda framställning kunna af Rikets Ständer för Batteriets
Subaltern-Officerare och Styckjunkare varda medgifna, än ock hvad utöfver i
Stat redan bestådda anslag må erfordras till bekostande af medikamenter åt sådane
Batteriets sjuke, som i kasernen vårdas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
• OSCAR.
c.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Arenden,
Konungen uti Stats-Rådet pä Stockholms Slott
När va ra n de:
H. E. Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre.
Stats-Råden Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Stats-Rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, von Hohenhausen,
uppläste till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkan fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga
v- Hohenhausen.
hållet inför Hans Maj:t
den 31 Januari 1851.
Kongl. Maj-.ls Nåd. Proposition, M 57.
15
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtskilliga för det nybildade Artilleri-Batteriet
i Norrland ifrågakomna ökade utgifter;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets underdåniga hemställan,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt förordna att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig
Proposition skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
C. G. Arman.
M 57.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Mars 1881," kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga svar uppå Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms
Slolt den 27 Februari 1851.
Jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flere af hufvudsaklig vigt,
ännu återstode att af Rikets Ständer vid nu pågående Riksdag handläggas, hafva
Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse af den 26 i denna månad hos Kongl.
Majit äskat, att Riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och
med den 1 nästkommande Mars.
Kongl. Majit har, i anledning häraf och på grund af stadgandet i 109 §
Regerings-Formen och 80 § Riksdags-Ordningen, velat i Nåder förklara, att Riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af En månad förlängas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
Under Kongl. Majlis
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering:
CARL.
G. A Sparre. J. F. Fåhraeus. C. v. Hohenhausen,
P. Brändström.
liih. lill R. St. Prol. 1850 & 1851. 1 Sami., 1 Afd., 13 Höft. 5
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, jr° 37.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärender hållet inför den under Hans Maj:t
Konungens frånvaro i Nåder tillförordnade Regering å Stockholms Slott
den 27 Februari 1851.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.
H. E. Justitie-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre.
Stats-Råden Fåhreeus och
von Hohenhausen.
Expeditions-Chefen Brändström föredrog i underdånighet, enligt erhållet förordnande,
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af den 26 innevarande månad,
deruti, jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flere af hufvudsaklig
vigt, ännu återstode att vid nu pågående Riksdag handlägga, Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t äskat, att Riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från
och med den 1 instundande,Mars;
Och fann Kongl. Regeringen, i öfverensstämmelse med hyad Kongl.
Maj:t i förevarande afseende behagat, under den 3 innevarande
månad, i Nåder tillåta, godt förklara, att Riksdagen må med den
sålunda äskade tiden af en månad förlängas; hvarom svar till Rikets
Ständer uti skrifvelse, sådan den i afskrift finnes vid protokollet
bilagd, komme att på vanligt sätt expedieras.
Ex protocollo
C. J. Oscar Alströmer.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. RECKMAN, 1831.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 58.
1
Nio 58.
Ånk. lill Eip.-Ulsk. den 15 Mars 1851, kl. 1 t. m.
lionel. Klajits
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,, om
tilldelande af pension frän Allmänna Indragnings-Staten
ät Direktören och Kommendanten vid Straff- och
Arbets-Inrättningen pä Långholmen, Majoren Nils Johan
Gjertz; Gifven Stokholms Slott den 27 Januari 1851.
Uli ansökning, som Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i underdånighet
öfverlemnat och förordat, har Majoren Gjertz anhållit, att då han, hvilken den 10 April
1839 blifvit förordnad till Direktör och Kommendant vid ofvannämnde straff- och arbetsinrättning,
men den sednare tiden fått, i anseende till sjuklighet, från utöfningen af samma
befattning åtnjuta ledighet, nu mera, efter hvad Läkare intygat, vore till helsan så försvagad,
att förhoppning icke funnes, det han skulle återfå förmåga att befattningen återtaga och fortfarande
bestrida, Kongl. Majit, ehuru Gjertz, såsom född den 3 November 1794, icke uppnått
sextiofem års ålder, likväl, med afseende å hans sjuklighetstillstånd och obemedlade
ställning, så ock derå, att han nära tolf år eller längre än den tid af tio år, som för pensions-rättighetens
tillgodonjutande vore stadgad, sin tjenstebefattning innehaft, i nåder täcktes
vidtaga åtgärd till hans förflyttning på indragningsstat med den pension af Ett Tusende
Riksdaler, som åt föreståndaren vid ifrågavarande inrättning blifvit anslagen.
I anledning häraf och på de grunder, som innefattas uti härvid fogade Stats-Rådsprotokoll
för denna dag öfver Justitie-departements-ärenden, vill Kongl. Majit i nåder härmedelst
föreslå Rikets Ständer, att Majoren Nils Johan Gjerts må, vid afskedstagandet från
Bih. till R. St. Prot. 1850 % 1851. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
2 Kongl. Maj:st Nåd. Skrifvelse, N:o 58.
omförmälde Direktörs- och Kommendants-beställning, tä på allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande utaf ett emot lönen svarande årligt pensionsbelopp af Ett Tusen (TOOO)
Riksdaler Banko; blifvande den underdåniga ansökningen och dertill hörande handlingar
Stats-utskottet tillställde, för att vid frågans behandling vara att tillgå.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 27 Januari 1851.
OSCAR.
O. A. SPARRE.
Utdrag af protokollet öfver Jiislitie-departcmenls-örenden, hållet inför
Hahn Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stochholms Slott den
27 Januari' 1851.
Närvarande:
.luslilie-Stats-.Ministern, Hans Esc. Hr Grefve Sparre,
Stals-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt.
Grefve von Platen.
Hans Excellens, Hr Grefven oell Juslitie-stats-ministern anmälde i underdånighet:
Den af Direktören vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen, Majoren Nils Johan
Gjertz i underdånighet gjorda ansökning, att, då sökanden, i anseende till iråkadt långvarigt
sjukdomstillstånd, hvari föga förbättring vore att hoppas, icke tilltrodde sig, att med erforderlig
drift och verksamhet sköta de honom åliggande göromål såsom Kommendant och
fängelse-föreståndare, men sökanden, ehuru han från April månad år 1839 bestridt samma
befattning, såsom född den 3 November 1791 och således icke 65 år gammal, ej vore berättigad
till afsked, med åtnjutande af pension, Kongl. Majit matte, med afseende å sökan
-
Kongl. Mujtts Nåd. Skrifvelse N:o 58. 3
dens sjuklighet och obemedlade ställning, täckas i nåder hos Rikets Ständer föreslå sökandens
öfverflvttande på pensions-stat, med rätt att erhålla den för berörde fängelse-föreståndare-befattning
bestämde pension, 1000 rdr banko årligen.
Vid ansökningen voro fogade tvänne af Doktor Vincent Lundberg, den 12 Oktober
1817 och den 3 Maj 1850, utgifna betyg, enligt hvilka sökanden lider af svår urinfistel,
som till icke ringa grad försämrats och krafterne förminskats, så att utsigten om ett möjligt
tillfrisknande numera äro långt sämre, än år 1847.
Styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarne, som insändt ofvanberörda ansökning,
har för egen del anfört, att, som styrelsen, under sednare delen af den tid af
mera än 11 år Major Gjerts innehaft den mödosamma Kommendants- och Direktörs-befattningen
vid fängelset å Långholmen, erfarit, att Gjertz, hvilken tid efter annan undfått tjenstledighet
för sin helsås förbättring, dä han åter inträdt i tjenst, genom den ansträngning,
som dermed är förenad, blifvit mer och mer försvagad och lidande, till följd hvaraf styrelsen
antog, att han icke vidare kan med den kraft och verksamhet, som förenämnde befattning
fordrar och Gjerts deruti tillförene ådagalagt, densamma förvalta, styrelsen ansåg sig
derföre böra å ansökningen tillstyrka Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Hans Excellens Hr Justitie-stats-ministern yttrade, att, då Majoren Gjertz, hvilken i
nära 12 år innehaft Direktörs- och Kommendants-befattningen vid stratf- och arbets-fängelSet
på JLångholmen, eller längre tid, än som i detta fall, enligt Kongl. Brefvet den 21 Maj
1811, erfordrades för hans öfverflvttande till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten,
men deremot icke uppnått den i samma Kongl. Bref för sådant öfverllyttande stadgade
ålder af sextiofem år, efter hvad upplyst är, berömligen förvaltat nämnde ansvarsfulla
och besvärliga befattning under en längre tid, samt uti Gjertz hälsotillstånd, enligt Läkarnes
intyg, icke kan förväntas sådan förbättring, att han blefve återställd till förmågan att kunna
behörigen förestå en fängelse-inrättning af det omfång och inflytande, som den ifrågavarande,
ansåg Hans Excellens, med synnerligt afseende å det Majoren Gjertz lemnade berömliga intyg,
sig böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte, med bifall till ansökningen,
täckas i nåder föreslå Rikets Ständer, att Majoren Gjerts, vid afskedstagande från omförmälde
Direktörs- och Kommendants-beställning, kunde få å allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande af ett mot lönen svarande årligt pensionsbelopp af 1000 rdr banko.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Propoiition, N:o 59.
Häruti instämde Stats-rådets öfrige ledamöter; och Kongl. Maj:t behagade i nåder
bifalla hvad sålunda blifvit i underdånighet tillstyrkt; hvarom skiifvelse,
sådan den nu till justering upplästes och finnes bilagd detta
protokoll, skulle genom Stats-utskottet Rikets Ständer meddelas.
In fidem Protocolli,
C. P. A. HALLBÄCK.
N:o 59.
Ank. till Eip.-Utsk. den 19 Mars 1851, kl. 2 l. m.
Kongl, lajits
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående de uti
ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling samt om förändring i nu gällande stadga/iden
i afseende pä irulelde räntors celi Kronotiondes utgörande
och de årliga markegångsprisens bestämmande;
Gifven Stockholms Slott den i Februari 1851.
Sedan, med anledning dels af de vid flere föregående riksdagar väckte frågor om
örändring i sättet och ordningen för grundskatternas utgörande, äfvensom om införande af
en med tillförlitligare kontroller förenad förenkling af uppbörds- och redogörelse-verken, dels
ock af de utaf Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag gjorda underdåniga framställningar,
angående de indelda räntornas indragning till stats-verket, de in natura bestämda
skatternas lösande efter medelpris, grundadt på flere föregående års markegång, jemte
förandrad tid och ordning för markegångs-sättningen m. m., Kongl. Majit, efter det en allmän
plan för beskattnings-väsendets samt uppbörds* och redovisnings-verkets fullständiga
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N.‘o 59. 5
Ordnande, med syftning alt i möjligaste måtte afhjelpa de härutinnan befintliga brister och olägenheter,
blifvit utaf serskilde för sådant ändamål utsedde kommitterade utarbetad och till Kongl.
Majlis nådiga pröfning öfverlemnad, uti nådig proposition till Kikets Ständer den 20 December
1847 framställt de förslag till ändringar i då gällande stadganden, angående sättet och ordningen
för grundskatternas beräkning och utgörande samt dessas, jemte öfriga utskylders, debitering,
uppbörd och redovisning, hvilka Kongl Majit för sin del ansett lämpliga och af beskaffenhet
att böra till Rikets Ständers pröfning hänskjutas, lillkännagåfvo Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 27 Oktober 1848, hurusom de, jemte instämmande i den af Kongl.
Majit yttrade åsigt, att någon allmän jemnkning af grundskatterna medelst mantalsräntan*
upphörande eller genom upphäfvande af den befrielse, som den privilegierade jorden i
större eller mindre mån åtnjuter i afseende på åtskilliga onera och besvär, utom de egentliga
grundskatterne och tionden, icke kunde, med iakttagande af rättvisa och billighet, ega
rum, funnit skäligt medgifva: att ordningen och sättet lör vinnande af skattemanna-rätt till
krono-rusthåll, säterier och bergsmanshemman, jemte andra sådana under åborätt upplåtna
kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Majlis Refallningshafvande antagas, finge,
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i nåder föreslagit, förändras: att den så kallade
Fahlu kungsgårdshjelp under vissa stadgade vilkor afskaflades; att räntorna för rusthållshemman,
äfvensom för de till båtsmanshåll indelda hemman i Blekinge och Kalmar Län,
hvilka räntor i sjelfva verket voro att jemnföra med statsanslag till rustningens upprätthållande,
borde framgent i jordeböckernes skatte-kolumn upptagas och i redogörelserne debiteras
men deremot också under vederbörlig anordnings-titel i räkenskaperne afföras: att
då krono- och kyrkotionden vore utsatt antingen i andra persedlar än spänmål, eller uti
andra sädesslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgöres, den tionde- afgift, hvarmed
nyssnämnde förhållande inträffade, måtte på föreslaget sätt förvandlas: att, med undantag
af de till korpser och embetsman anslagna boställen, i afseende å hvilka Rikets Ständer
ansågo nu gällande författningar framgent böra tillämpas, äfvensom af de fall, då arrendena
skola in natura till vissa inrättningars underhållande utgöras, alla arrenden af statens egendomar,
som äro till serskilda ändamål anvisade, skulle, i utbyte emot kontanta anslag, varda
till statsverket indragne; samt att den så kallade bågskatten i Herjeådalen komme för
framtiden att upphöra, emot det att mantaispenningarne af allmogen derstädes erlades med
ses skillingar banko af hvarje person; anmälande Rikets Ständer derjemte i underdånighet,
hurusom de dels, med instämmande uti den af Kongl. Majit yttrade åsigt i fråga om hvad
6 Kongl. Majlis Nåd■ Proposition, Nio 59.
ofvanbemälde kommitterade föreslagit, angående åtgärder till förenkling af sättet för ularrendering
af sådana statens egendomar, af hvilka arrende-afgifterne antingen inflyta til! statsverket,
eller aro för serskilda ändamål anvisade, ansett, att genom de föreskrifter, som uti
den förnyade författningen om utarrendering af kungsgårdar och andra kronolägenheter af
den 17 Juli 1817 blifvit meddelade, den förenkling redan vunnits i ularrenderings-åtgärderne
med statens egendomar, sorn af behof varit påkallad, och att följaktligen några förnyade
föreskrifter i detta ämne icke erfordrades; dels ock, på de af Kongl. Maj:t och kommitterade
anförde skäl, med frånträdande af den. uti underdånig skrifvelse den 18 April 1845,
utaf Rikets då församlade Ständer gjorda hemställan, att pröfnihgsrätten af besvär, sorn
kunde anföras emot markegångs-sättningarne, skulle för framtiden öfvertagas af Kammarkollegium
oell Stats-kontoret gemensamt, ansett en dylik pröfningsratt allt framgent böra af
Kammar-kollegium ensamt ulöfvas; hvaremot Rikets Ständer funnit sig icke kunna till Kongl.
Maj:ts nådiga proposition i öfriga delar lemna bifall.
De utaf Rikets Ständer sålunda uti serskilda, med den allmänna frågan om skadereglering
sammanhängande, ämnen fattade, af Kongl. Majrts nådiga framställning föranledda beslut,
om hvilkas verkställighet nödiga föreskrifter sedermera blifvit af Kongl. Majit meddelade, äro,
ehuru jemförelsevis, af underordnad vigt, likväl onekligen af den beskaffenhet, att större reda
och enkelhet i vissa delar af den kamerala lagstiftningen derigenom måste uppkomma; men
då de af Kongl. Majit väckta förslag, angående förändrade grunder för grundskatternas och
tiondens utgörande m. m., icke blifvit af Rikets Ständer bifallna, har det med ofvanberörde
nådiga proposition hufvudsakligen afsedda ändamål, beskattnings-väsendets samt uppbördsoeh
redogörelse-verkets förenkling, endast i ringa mån vunnits. Behofvet af en sådan förenkling,
sedan lång tid tillbaka insedt och erkändt, har emedlertid ytterligare gifvit sig tillkänna
uti serskilda vid sednaste riksdag gjorda underdåniga framställningar, dels afBorgareoch
Bonde-Slånden. åsyftande förnyad nådig propositions aflåtande i enlighet med Stats-utskotiets
afgifna yttrande i ämnet, dels af Preste-Ståndet, med underdånig anhållan, att framställning
angående beskattningsväsendets förenkling måtte ånyo till Rikets Ständer göras i
öfverensstämmelse med dé grunder, som innefattades uti ett vid Ståndets underdåniga skrifvelse
i sådant afseende bifogadt förslag; och Kongl. Majit, som trott den egentliga förklaringsgrunden
till Rikets Ständers vägran, att ingå på de utaf Kongl. Majit förut framställda
förslag, vara att söka uti farhågan att rubba förhållanden, hvilka under en längre lid fortfarit
och som sannolikt från början varit beräknade på gemensamma fördelar för både Staten
Kongl, Majlis Nådiga Prof. N.-o 5.9. 7
och den enskilde, har under sådana förhållanden funnit Sig pligtig taga ärendet i ytterligare
öfvervägande, samt dervid tillse, huruvida det icke må vara möjligt, att, utan upphäfvande
af de hufvudgrunder, som af ålder varit gällande i afseende på beräkningen och utgörandet
af de på hemman och lägenheter lagda grundskatter, samt utan betydligare rubbning af
bestående rättsförhållanden mellan räntetagare och räntegifvare, uti nuvarande beskattningssvstem
åstadkomma sådan förenkling, hvarigenom åtminstone de väsendtligaste olägenheter,
som af nämnde systems invecklade beskaffenhet härflyta, kunna för framtiden undanrödjas.
Kongl. Maj:t, som åt alla de på bedömmandet af förevarande fråga inverkande omständigheter
egnat den noggranna pröfning, som ämnets vigt påkallat, har dervid icke kunnat
undgå att inse, hurusom de olägenheter och brister, hvilka vidlåda det nuvarande beskattnings-
och uppbördsväsendetj äro både många och betydande. Att ett verkligt, stort
och oafvisligt samhälisbehof, som fordrar att afhjelpas, ligger till grund för de ofta förnyade
önskningarne i detta hänseende, Adagalägges jemväl deraf, att, alltsedan början af förra
århundradet, har, med undantag, af perioden från 1779 till 1809, sällan någon riksdag
inträffat, hvarunder fråga om ändring af de rörande skatternes utgörande utfärdade äldre
stadganden icke förekommit, äfvensom att deremellan framställningar i enahanda syftning
städse utgjort föremål dels för utredning och handläggning af serskilde kommittéer samt
rikets Kollegier, dels ock för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Då Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse
med Dess här ofvan yttrade åsigter, till den på Rikets Ständer ankommande
behandling ånyo öfverlemnar detta ärende, tvekar Kongl. Maj:t icke alt, såsom de hufvudsakligaste
bland de öfverklagade olägenheterne af nuvarande beskattningssystem, angifva dels
hela skatteväsendets högst invecklade beskaffenhet, i förening med ett vidlyftigt, för kontrollen
å så väl den skattskyldiges som statens sida, hinderligt sätt för skatternas debitering,
uppbörd och redovisning, dels uti de rörande det indelda löningssättet nu gällande
stadganden, hvilka uti sig innefatta möjlighet för de indelningsinnehafvare, som vilja sig deraf
begagna, att alltför högt uppdrifva räntornas lösningspris, och hvarigenom en obillig olikhet
uppstår emellan indelde räntegifvare och innehafvarne af sådana hemman, hvilkas räntor äro
kronan behållne, dels äfven den betydliga skiljaktighet, som eger rum uti skatternes belopp
under olika år, hvarigenom all säker beräkning i nämnde afseende göres omöjlig för så väl
staten, sorn den enskilde, och hvilken skiljaktighet är destomera menlig för de skattdragande,
som skatternes förhöjning alltid inträffar samtidigt med minskad afkastning af jordbruket
samt följaktligen står i omvändt förhållande till förmågan hos de skattskyldige att rän
-
8 Kongl. Majils Nådiga Prop. Nio 59.
torne utgöra. Till afhjelpande af dessa olägenheter böra alltså de åtgärder, sorn utaf Kongl.
Majit och Rikets Ständer ridtagas, förnämligast syfta; och enär för ernående af delta ända*
mål erfordras:
l;o. Förenkling af grundräntorna;
2:o. Ändring i sättet för de indelda hemmansräntornas- utgörande; samt
3:o. Förändrade grunder för markegångens bestämmande;
går Kongl. Maj:t att, uti nu nu uppgifna ordning, framställa de förslag, hvilka Kongl. Majrt
i berörde afseenden anser lämpliga och af behofvet påkallade.
/Ingående grundräntornas förenkling.
De mångfaldiga förslag, som under olika tider blifvit i detta hänseende framställda,
antaga, med få undantag, såsom medel till skaiteförenklingens verkställande, antingen att,
efter någon viss förvandlingsgrund, fastställa räntan till bestämdt och oföränderligt penningebelopp,
eller ock alt på ett eller annat sätt omsätta en räntepersedel till en annan, hvarigenom
dessa persedlars antal skulle reduceras till några få, hvilka sedan fortfarande skulle
lösas efler markegång. Äfven uti det af serskilde kommitterade år 1847 afgifna betänkande,
äro begge dessa utvägar uppgifna sålunda, att, för den händelse Kongl. Majit ej skulle
finna lämpligt föreslå fastställande af en fix penningeränta, det sednare alternativet, eller utbyte
af de många räntepersedlarne emot ett mindre antal, då måtte antagas och befordras
till verkställighet på det sätt, alt, sedan de räntor, som hittills varit i persedlar och tjenstbarheter
utsatte, blifvit efier medium af markegångsprisen för tjugu år uträknade, såsom
ränta i penningar skulle uppptagas ej mindre sammanlagda beloppet af hvad dittills på sådant
sätt, oberoende af markegång, blifvit godtgjordt, än äfven hvad af öfriga, efter markegång
förvandlade, andelen öfverstege fullt riksdalertal, dock med iakttagande, att vid summans
utförande mindre tal än skilling borde uteslutas, och återstoden af den efter markegång beräknade
ränteandelen förvandlas till det mindre antalet persedlar; att, till vinnande af möjligaste
enhet, lika persedlar för hela riket skulle bestämmas och dertill antagas spanmål och
smör med den proportion emellan berörde olika varupersedlar, att spanmålen motsvarade
ungefärligen två tredjedelar af värdebeloppet; samt att, på det en allmän grund för denna
förvandling måtte erhållas, för hvarje län skulle uträknas, huru stor qvantitet af nämnde per*
sedlar, sorn, efter faststäldt medelpris för tjugu år, belöpte på en riksdaler; dock att den
andel, som icke utan svåra bråk skulle kunna sålunda i persedlar beräknas, borde såsom
fyll
-
Kongl. Majit! Nåd. Proposition," N:o 59. 9
fyllnadspenningar i kontant upptagas. Ehuru Kongl. Majit, vid aflåtandet af Dess nådiga
proposition tili Rikets Ständer den 20 December 1847, yttrade den mening, att enkelhet i
räkenskaperne, lättad kontroll å så väl debitering, som uppbörd och redovisning samt möjligaste
inskränkning i de vid uppbördsverket anställde tjenstemäns antal, fullkomligast skulle
vinnas, om, eldigt det af kommitterade framställda första alternativ, förenklingen utsträcktes
ända derhän, att all på skattläggning grundad, i ordinarie räntan ingående persedelskatt blefve
till en gång för alla bestämd penningeränta förvandlad, ansåg Kongl. Majit lik\äl, med afseende
å de vigtiga betänkligheter, som härvid förekommo, samt uppå de uti samma nådiga
proposition utvecklade skäl, hemmansräntornas förvandling i penningar, åtminstone då
icke böra ifrågakomma; hvaremot ofvanberörde af kommitterade, såsom andra alternativ,
framställda förslag till ränteförenkling, medelst de uti räntan ingående flere persedlarnes förvandling
i spanmål och smör, utaf Kongl. Majit till Rikets Ständers pröfning och godkännande
öfverlemnades.
Emellertid hafva jemväl emot sistnämnde förslag anmärkningar icke uteblifvit, och det
kan ej heller bestridas, att omflyttningen af de många räntepersedlarne till ett mindre antal,
på det sätt, som uti berörde förslag blif\it ifrågastäldt, kunde komma ali uti de förutvarande
beskattningsförhållanderne medföra en sådan rubbning, som, så vidt framdeles inträffande
omständigheter kunna förutses och efter livad fordna tiders erfarenhet gifver anledning att
befara, möjligen skulle föranleda någon stegring i skattebeloppet, och således lända till de
skattskyldiges skada, hvilket åter hell och hållet strider emot åtgärdens ändamål; och forde
uti farhågan för en dylik skattebeloppets stegring äfven vara att igenfinna den väsendtligaste
orsaken, hvarför Rikets Ständer å sednaste Riksdag funno betänkligt, att till den gjorda
framställningen i denna del lemna bifall. Under sådana förhållanden anser sig Kongl. Majit
nu icke böra förnya omförmälte förslag i den allmännare utsträckning, som genom den förra
nådiga propositionen varit afsedd; men deremot har hos Kongl. Majit i betraktande kommit,
hurusom redan i äldre tider fråga varit väckt att, med oförändradt bibehållande af de
persedlar, hvilka uti grundräntan ingå såsom de hufvudsakligaste, förvandla alla öfriga
eller de så kallade småpersedlarne, efter ett visst medelpris, till penningar, som sedan skulle
med förut varande penningeräntan sammanslås. Då, efter hvad kändt är, sistnämnde eller de
så kallade småpersedlarne, hvilkas förvandling till ett bestämdt belopp i penningar här skulle
ifrågakomma, redan nu i allmänhet undergå ringa eller ingen förändring till sitt värde, och
liih. till R. St. Prof. 1860 1851. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. %
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
desamma för öfrigt lill störsfa delen äro af beskaffenhet att icke kunna in natura utgöras,
utan måste med penningar lösas, synes genom en sådan småpersedlarnes förvandling det
åsyftade ändamålet — en skstteförenkling —- kunna ernås, om också ej fullkomligt, likväl
i hufvudsaklig mån och vida lättare, än genom antagande af någotdera utaf de förut framställda
förslagen, helst denna åtgärd hade sin grund uti redan varande förhållanden, och
följaktligen någon rubbning af grundskatternas belopp i det hela, vare sig till förlust för
kronan eller de skattdragande, derigenom icke vore att befara.
Emot denna förenklingsmethod har visserligen den anmärkning velat göras, att derigenom
någon skiljaktighet i afseende å antalet och beskaffenheten af de i grundräntan ingående
persedlar, skulle komma att ega rum, ej mindre inom serskilda län, än inom olika
delar af samma provins: men, utom det att denna skiljaktighet i allmänhet ej torde blifva
serdeles betydlig, synes den i allt fall vara af mindre vigt i jemförelse med den fördel,
som i flere hänseenden kunde genom en sålunda tillvägabragt skatteförenkling åstadkommas.
Genom den på 1815 års räkenskaper grundade utredning af förhållandet inom åtskilliga län,
som uti bifogade Statsråds-protokoll finnes intagen, visar sig nemligen: att inom Elfsborgs
lände, jemte årliga penningar, uti grundräntan ingående persedlar af icke mindre än omkring 40
serskilda slag med ett, efter förenämnde års markegång beräknadt, i jemna tiotal utsatt
värde af 158,500 rdr, lämpligen skulle kunna reduceras til! ett antal af endast 3:ne, nemligen
spanmål, smör och dagsverken, hvilka persedlar, med tillägg af de årliga penningarne,
för nu ifrågavarande år motsvarat en summa af 153,910 rdr, hvadan sammanlagda värdet
å de persedlar, sorn skulle förvandlas i penningar, här endast komme ait uppgå till
4,590 rdr, utgörande icke fullt tre procent af hela grundräntebeloppet, oberäknadt tionden;
att uti Skaraborgs län, hvarest räntorna äro faststälda i ungefärligen enahanda persedlar,
som inom Elfsborgs län. de mindre persedlarnes förvandling skulle kunna efter samma
grunder och med samma resultat verkställas; att inom Kronobergs län, de serskilda slags
räntepersedlarne, hvilka derstädes förekomma till ungefärligen lika antal, som inom Elfsborgs
och Skaraborgs län och uppgå till ett sammanlagdt värde af 184,400 rdr, uti räntorne
ingående kontanta penningar 13,650 rdr deruti inberäknade, skulle, genom förvandling i
penningar af de mindre persedlarne, hvarå värdet år 1845 utgjort 12,570 rdr, motsvarande
omkring sex procent af hela giundräntebeloppet, tionden oberäknad, kunna reduceras till
sju hufvudpersediar, nemligen spanmål, smör, kött, fläsk, ved, hö och dagsverken; att uti
Örebro län, hvarest likaledes serskilda skaltetitlar förekomma till ungefärligen enahanda
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition. N:o 59. ii
bolytlande anta!, sorn inom förut omnämnda län, ifrågavarande räntepersedlar, med ett värde,
de årliga penningarne deri inberäknade, af 121,730 rdr, skulle, derest de mindre persedlarne,
hvilka, efter 1845 års markegång, motsvarat ett belopp af 9,080 rdr, förvandlades
i penningar, kunna inskränkas till följande 8 slags persedlar, som, med tillägg af de årliga
penningarne, uti räntorne ingått till ett sammanlagdt värde af 112,640 rdr, nemligen spannmål,
smör, fläsk, kött, ved, tackjern, hö och dagsverken; samt att de uti Upsala län till
ett antal af mer än trettio förekommande räntepersedlar af olika slag, hvarå värdet, penningarne
inberäknade, år 1845 uppgått till sammanlagdt 257,550 rdr, skulle, genom förvandling
i penningar af de till 10,740 rdr beräknade och sålunda till endast omkring 4j
procent af hela grundräntebeloppet, tionden oberäknad, uppgående småpersedlar, kunna inskränkas
till de fyra hufvudpersedlarne spannmål, smör, hö och dagsverken, hvilka för meranämnde
år uti räntorna ingått till ett sammanlagdt värde af 246,810 rdr; och då, genom
livad sålunda exempelvis blifvit anfördf, rörande förhållandet inom spridda län, det torde
vara ådagalagdt, att medelst alla mindre persedlars förvandling i penningar, samt ej mindre
reduktion under en allmännare rubrik af de hufvudpersedlar, som, ehuru af samma slag,
likväl förekomma under mångfaldiga olika arter och benämningar, än äfven sammanföring
till en summa af de nu på flera olika räntetitlar förekommande persedlar, hvilka
skulle komma att bibehållas, de mångfaldiga persedlar, som för närvarande uti Jordeboksoch
Hemmantals-räntorna ingå, till ett antal af 295 i den förra och 155 i den sednare,
lämpligen kunde inskränkas för hela riket till tio atolf hufvudpersedlar, hvaraf likväl icke
mer än tre, fyra å fem eller någon gång sju å åtta behöfde qvarstå för hvarje län eller
distrikt, så vill det synas, som en efter dessa grunder verkställd reglering skulle, utan att
medföra någon väsendtligare skiljaktighet i förhållandet mellan de olika länen, uti det nuvarande
beskattningsväsendet föranleda en lika betydlig, som af behofvet påkallad förenkling;
hvarförutan det icke bör lemnäs obemärkt, att, genom ett sådant sätt för skatteförenklingens
utförande, ingen kunde komma i sämre belägenhet än förr, utan det tast heldre blefve
tillfälle att vid hufvudpersedlarnes bestämmande göra afseende på de olika orternes serskilde
behof.
Vidkommande derefter frågan om fastställande af de persedlar, som skulle såsom hufvudräntor
bibehållas, så torde i delta afseende icke andra räntepersedlar böra antagas, än
sådane, hvilka dels till sitt värde årligen bestämmas genom markegångstaxa och sålunda antingen
utgå i penningar efter förvandling, eller levereras in natura, dels äro af beskaffenhet
12 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition, N:o 39.
att kunna tjena till grund för en skatteberäkning, dels ock i räntorna ingå till så betyd-»
lig qvantitet, att de icke, utan alltför stor rubbning i dessa räntors totalbelopp, kunna utelemnas.
I öfverensstämmelse härmed vill det väl synas, som ifrågavarande hufvudräntor
för hela riket lämpligen skulle kunna, efter olika förhållanden inom serskilda orter, bestämmas
endast till spanmål, dagsverken, smör, hö, kol, ved, kött, fläsk, tackjern samt strömming
och las; i hvilket fall, enär år 1815 nämnde persedlar till den qvantitet, som skulle
bibehållas i räntorne, ingått tiil ett sammanlagdt värde i rundt tal af 2,597,C00 rdr eller,
med tillägg af de årliga pennirigarne, till omkring 2,900,000 rdr; men öfriga persedlar deremot
endast motsvarat ett belopp af 144,000 rdr, förhållandet mellan de persedlar, som
skulle förvandlas, och dem, hvilka borde, såsom hufvudräntor, bibehållas, komme att blifva
såsom icke fullt 5 till 100. Men då emellertid, innan ett så beskaffadt slutligt bestämmande
af hufvudpersedlarne lämpligen kan ega rum, åtskilliga speciella utredningar och undersökningar
genom vederbörande lokalmyndigheter eller serskilde kommitterade äro, på sätt
bilagde Statsråds-protokoll utvisar, af nöden, hvarvid det torde böra lemnäs hemrnansinnehafvarne
tillfälle att, sjelfve eller genom fullmäktige, i detta ämne sig yttra, samt vederbörande
embetsverks underdåniga utlåtanden derefter jemväl måste inhemtas, anser Kongl.
Majit, att med hufvudräntornas fastställande för närvarande bör anstå, samt att endast grunderne
för skatteförenklingens verkställande nu böra bestämmas: och Kongl. Majit föreslår
alltså härmed, att, jemte det de i ordinarie räntan, så väl hvad beträffar den indelda, som
den kronan behållna andel deraf, ingående hufvudpersedlar på ofvan omförmälda sätt bibehållas,
de mindre betydliga eller så kallade småpersedlarne, hvilka äro beroende af markegång,
må efter ett, på grund af de nästföregående tjugu årens markegångar, faststäldt medelpris,
förvandlas i penningar till visst belopp; viljande, sedan Rikets Ständer härom meddelat
sitt beslut, Kongl. Majit, efter det nödiga upplysningar blifvit inhemtade samt vederbörande
embetsmyndigheter med underdåniga utlåtanden inkommit, till Rikets Ständer aflåta
ytterligare nådig proposition med hänsigt till bestämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka
böra till utgående på hittills vanligt sätt bibehållas.
Angående ändring i sättet för de indelda hemman sräntornas och
kron olion den s u t gör an de.
Uti Dess ofvanberörde nådiga proposition af den 20 Dec. 1847, yttrade Kongl. Majit
den åsigt, att ehuru det utaf serskilde kommitterade framställde förslag, rörande indragning
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 49. 13
till Statsverket, emot bestämda ersättningsbelopp i penningar, af de indelda löneanslag, som
direkte äro för vissa tjenster anvisade eller afsedde, voie ändamålsenligt för beredande af
bättre ordning oell större enkelhet i afseende å uppbörd och räkenskap; så förekomma likväl
häremot den betänklighet, att lönerne, serdeles inom militiae-staten, redan förut voro
för de fleste tjenstemän otillräckliga, hvarförutan hvad som blifvit anmärkt i fråga om förvandling
till penningar af statens behållna räntor, äfven måste vara gällande i afseende å
embets- och tjensternäns löner, hvilka, om den del deraf, Ilvars belopp hittills varit beroende
af varuvärdet, bestämdes till viss penningesumma och varuvärdena sedermera stego,
skulle blifva än mer otillräckliga för lefnadsbehofven, äfvensom den vigtiga omständighet ej
borde förbises, att statens tillgångar svårligen medgåfvo anvisande af den betydliga summa,
som skulle erfordras för utbetalning förskottsvis hvarje år, på sätt kommitterade hemställt,
af lösen för de till embets- och tjenstemanna-staterna anslagna löningsräntor och tionde, —
ett förskott, hvartill Rikets Ständer, då de vid 1841 och 1815 årens Riksdag beslöto indelningarnes
indragning emot ersättning efter en för tern år i sender bestämd rnedel-markegång,
— ej eller anvisat nödiga medel; och Kongl. Maj:t vore fördenskull samt med jemväl
hemtadt stöd utaf Rikets Ständers sistberörde beslut, af den tanke, att, med undantag af
Landt- och Skole-staterne, hvilkas löner voro föreslagna till omreglering, annan förändring i
hittills gällande stadganden i afseende å löne-indelningarne då icke borde komma i fråga,
än att desamma skulle vederbörande tillgodokomma efter enahanda grund, som för kronans
behållna räntor och tionde uti omförmälda nådiga proposition föreslogs, med serskild godtgörelse
af staten för forsel-lön, samt att först i den mån omreglering af lönerna vid sistberörde
stater, likasom vid Landt- och Skole-staterne, kunde komma att ske, det borde ankomma
på pröfning i hvarje serskildt fall, om, vid verkställighet af sådan reglering, förändring
skulle ega rum, så att löneanslagen en gång för alla bestämdes till visst belopp i penningar,
enligt de af kommitterade i detta afseende uppgifna grunder; äfvensom Kongl. Majit
ansåg lämpligast, att, intilldess dessa ränte- och tionde-anslag sålunda kunde, i mån af skeendo
löneregleringar, varda mot visst belopp i penningar utbytte, med uppbörden af samma
anslag komme att på dittills vanligt sätt förhållas, så att löneinnehafvarne, skulle ega att hvad
dem, efter stadgadej grunder, tillkomme, sjelfve eller genom egne vederbörande uppbördsman,
direkte af de skattskyldige uppbära.
Den öfvertygelse, som, beträffande den ifrågaställa indragningen till statsverket, emot
ersättning i penningar, af de lill vissa embets- och tjenstemän anvisade indelda löneanslag,
11 Kongl. Maj-.ti Nåd. Proposition, N:o S9.
blif\it uti ofvanberörde nådiga proposition uttryckt om en sådan åtgärds ändamålsenlighet
med hänsigt till beredande af bättre ordning och större enkelhet i afseende å såväl uppbörd,
som räkenskap, liar Kongl. Maj:t ej eller sedermera funnit skäl frånträda; och
ostridigt är, att en så beskaffad förändring i gällande stadganden, angående sältet för indelda
hemmans-räntors och tiondes utgörande, skulle leda till det vigtiga och önskvärda
ändamålet, att för framtiden helt och hållet undanrödja den hittills ofta och icke utan skäl
öfverklagade olikhet i afseende på beskattningen, hvaruti indeide räntegifvarne, vid jemförelse
med innehafvarne af sådane hemman, hvilkas räntor äro kronan behållna, sig befinna,
dels derigenom-, att löntagarne fortfarande äro berättigade att uppsäga räritorne och
hondén tili leverering in natura, hvilken rättighet kronan deremot sig afsagt; dels ock i
följd af den de indeide räntegifvarne ännu åliggande skyldighet att, då ränte- eller liondespanmålen
löses efter markegång, tillägga forsellön med iti sk. tunnan, hvarifrån åter, vid
erläggandet af de räntor och den tionde, som äro kronan behållna, räntegifvarne äro befriade.
1 öfverensstämmelse med denna åsigt har ock Kongl. Maj:t uti serskild till Rikets Ständer
den 15 sistlidne November aflåten nådig proposition, gjort framställning om vissa till serskilde
verk och inrättningar ingående uppbörders utbytande emot kontanta Statsanslag; och
torde äfven, i sammanhang med blifvande löneregleringar eller på grund af andra sig
företeende omständigheter, anledning framdeles förekomma till vidtagande af ytterligare
åtgärder i denna syftning, allt eftersom, vid pröfning för hvarje serskildt fall, kan finnas
lämpligt. Men om det sålunda, å ena sidan, ej kan förnekas, att de indelda lönings-anslagens
indragning till kronan emot kontant penninge-ersättning skulle, i den män sådant,
utan förnärmande af någons rätt och utan fara för vigtiga institutioners bestånd, kan ske,
i flera hänseenden medföra betydliga fördelar, anser Kongl. Maj:t likväl, å andra sidan,
de skäl, som, uti dess nådiga proposition af den 20 December 1847, blifvit anförde emot
indragning till kronan nu genast och på en gång af alla dylika lönings-anslag, fortfarande vara
af den vigt, att Kongl. Maj:t ej eller vid detta tillfälle kan en så beskaffad förändring föreslå1
För afhjelpande af de indeide räntegifvarnes billiga klagan i ofvanberörde hänseenden,
erbjuder sig emedlertid en annan utväg, som lämpligen torde kunna vidtagas. Den
består deruti, att genom borttagande af den indelnings-hafvarne nu tillkommande optionsrätt
till räntornes och tiondens utfordrande in natura samt genom befrielse för de indeide
räntegifvarne från skyldigheten att, i de fall, då ränte- och tionde-spanmålen för deras
hemman löses efter markegång, tillägga forsellön, försätta bemälte räntegifvare härutinnan
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 15
i lika belägenhet med innehafvarne af sådane hemman, hvilkas räntor äro kronan behållna.
En sådan förändring förutsätter likväl, så vida den ej skulle innebära en orättvisa emot
indelningshafvarne, det oeftergifliga vilkor, att desse hållas skadeslöse så väl för uppoffringen
af deras nu egande optionsrätt, som för den förlust, de finge vidkännas genom
upphörandet af forsellönen för den uti indelningarne ingående spanmål, då räntorne lösas
med penningar; och detta kan svårligen ske annorlunda, än genom Statens mellankomst.
Det torde alltså, till befordrande af det afsedda vigtiga ändamålet böra medgifva*, att i
händelse indelningshafvarne, genom ett af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fattadt beslut i
den syftning, som här blifvit ifrågastäldt, skulle gå i mistning af ofvanberörde nu egande
förmåner, de, såsom godtgörelse derför, af Statsverket årligen skola tillgodonjuta en ersättning,
motsvarande forsellönen till det belopp, som för närvarande (innes bestämdt, äfvensom
att, vid de tillfällen, då ränte- och tionde-gifvarne skulle ega att räntor och tionde in
natura leverera och sig af denna rätt begagnade, indelningshafvarne, i händelse de icke
vilja den indclda spanmålen på sådant sätt emottaga, då må, emot det att nämnde spanmål,
lika med kronans behållna räntor, till Statsverket ingår, för densamma af Statsverket
uppbära betalning efter det för året fastställda markegångspris; lärande dock, i händelse
ett sådant begifvande ä Statens sida skall kunna ega rum, det böra stadgas, dels ait räntegifvarnes
uppsägningstid skall vara inskränkt endast till spanmåi, med skyldighet för dem,
att under alla förhållanden erlägga kontant lösen för alla öfriga i räntorna ingående persedlar,
dels ock att, beträffande afrads- eller ränte-spanmålen, räntegifvarne skall åligga
samma forsel-skyldighct, som i afseende å tionde-spanmål redan finnes bestämd.
Vidkommande de räntor och tionde-anslag, hvilka tillgodonjutas i följd af vissa
hemman åtföljande besvär, såsom augmentsräntor, anslagen till gästgifveriet färjor och
färjekarlar samt postbönder och brefbärare, äfvensom de räntor och den tionde, som städer
åtnjuta, har väl Kongl. Majit, uti dess nådiga proposition den 20 December 1847,
gjort den, på Rikets åren 1841 och 1845 församlade Ständers hemställan samt serskilde
kommitterades tillstyrkande grundade, framställning, att så beskaffade räntor och tionde
måtte till Stats-verket indragas, emot ersättning genom kontanta penninge-anslag; men då
denna åsigt icke blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag godkänd och någon indragning
af andra indeida räntor nu ej ifiägaställes, finnér Kongl. Majit sig vid detta tillfälle
icke böra omförmälta förslag förnya. Deremot är Kongl. Majit af den tanke, att de
förändringar, som i afseende å sättet och grundernc för indeldc räntors och tii-ndes ut
-
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
görande kunna, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit vtlradt, varda stadgade,
böra jemväl å ifrågavarande, såsom godtgörelse för de vissa hemman åliggande besvär, anvisade
ränte- och tionde-anslag, vinna tillämpning, helst dermed icke åsyftas något afhändande
eller någon minskning i beloppet, af nämnde anslag, titan hufvudsakligen endast ett
närmare reglerande af ordningen för deras uppbörd till likhet med hvad beträffande kronans
räntor tinnes föreskrifvet, hvadan genom en dylik tillämpning å ifrågavarande ränteoch
tionde-anslag af de stadganden, som för räntors utgörande i allmänhet komma att
gälla, något rättsanspråk icke lärer kunna anses förnärmadt.
Genom antagande af ofvan antydda förändrade grunder för indelde, äfvensom til!
vissa serskilda ändamål anvisade grundräntors och tionde-anslags utgörande, blefve de olägenheter,
hvilka räntegifvarne nu få vidkännas i följd af det indelda löningssättets närvarande
beskaffenhet, hufvudsakligen undanröjde; och den skiljaktighet uti skatternes belopp
under olika år, som ofta och med skäl utgjort föremål för missbelåtenhet, skulle äfven i
väsendtligaste mån afhjelpas, om det i sammanhang härmed stadgades, att grundräntorna
och tionde-spanmålen skola lösas med penningar, efter ett på flere föregående års verkliga
priser grundadt medelpris, bestämdt antingen att gälla för någon viss längre tidrymd,
eller ock endast för ett år, efter hvars förlopp dylikt medelpris ånyo borde uträknas,
hvilket sednare måhända vore lämpligast, enär dels den stegring i medelpriset, som genom
några på hvarandra följande missvextär uppkommer, hastigare går tillbaka, då några goda
år derefter inträffa, dels ock den ersättning, som genom ett förhöjdt medelpris bör tillkomma
de indelningshafvare, hvilka förut tilläfventyrs fått beräkna sina löner efter ett lågt
värde, ofta kunde, derest medelpriset fastställdes för längre tid och ombyte af indelningshafvare
under tiden egde rum, gå i mistning af en sådan ersättning, hvilken i stället tillfölle
den person, som kommit i besittning af den tjenst, hvartill indelningen är anslagen.
Visserligen skulle det med införandet af ett dylikt medelpris åsyftade ändamål säkrast och
bäst vinnas, om dervid föreskrefs, att persedlarne ovillkorligen skulle lösas med penningar
och räntegifvarnes optionsrätt att leverera dem in natura följaktligen upphörde, helst
såsom säkert måste antagas, att, i annat fall, natura-leverering ständigt komme att ega rum,
då årets markegång understiger medelpriset, men deremot lösningsrätten alltid begagnas,
när ett motsatt förhållande inträffar; men dä, enligt hvad kändt är och genom flere vid
serskilda tillfällen gjorda underdåniga framställningar blifvit bestyrkt, ett fullkomligt och
ovilkorlig! upphörande af ali rätt till rfintornes och tiondens efbördande in natura, skulle
inom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Nio 59. 17
inom vissa orter af riket, i följd af saknade afsättnings tillfallen och de serskilda omständigheter
i öfrigt, sorn derstädes ega rum, kunna medföra betydliga svårigheter, lärer den
förmån i berörde afseende, hvilken räntegifvarne från de äldsta tider fått tillgodonjuta och
som så nära sammanhänger med hela vårt, på natura-prestationer grundade skatteväsende,
icke billigtvis kunna för framtiden dem helt och hållet betagas, utan ifrågavarande rättighet
äfven framgent i viss mån böra få fortfara, dock med den inskränkning, som här
ofvan blifvit antydd, eller att endast spanmål må till leverering in natura uppsägas, med
skyldighet för räntegifvarne, att i sådant fall forsla afradsspanmålen på enahanda sätt,
som i afseende å tionde spanmål finnes föreskrifvet: hvarförutan och enär det egentligen
skulle vara vid inträffande rika skördar, då en öfverproduktion utöfver orternes egna behof
uppkommer, eller, med andra ord,, då årets markegång är låg, som afrads-och tiondespanmålens
leverering in , natura egentligen kan vara af behofvet påkallad och komma i
fråga, densamma också hör inskränkas till de år, då markegången är lägre än det till
grund för persedelskatternes lösande fastställda medelpris; och torde det, tillförekommande
af förlust för så väl räntetagare som kronan, böra, såsom vilkor för bibehållandet af en
dylik optionsrätt, stadgas, att derest räntegifvarne, vid sådant tillfälle vilja begagna sin uppsägningsrätt
till spanmålens leverering in natura, de då skola vara pligtige att kontant
tillägga skillnaden i spanmålens värde efter års markegången och ofvannämnde medelpris.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder föreslå':
a) att alla de åt embets- och tjenstemän på lön indelde räntor och tiondeanslag, de allmänna
verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande dylika indelningar
och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär,
anvisade ränte- eller tionde-anslag, jemte de vissa städer tillerkände anslag af dylik
beskaffenhet, hvilka icke komma att till statsverket indragas, må, likasom de kronan behållna,
af räntegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje år för de nästförförfiutna
tio åren bestämdt, medelpris, utan rättighet för räntetagarne, att något af dessa anslag till
leverering in natura uppsäga; dock att för dem af nuvarande embets- och tjenstemän,
hvilka enligt fullmagter eller konstitutorialer äro i åtnjutande af så beskaffade löner, utan
att serskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmaglen eller konstitutorialet gjordt, förändringen
först vid deras afgång från embetet eller tjensten må träda i verkställighet, så
v ida de icke sjelfve, deröfver hörde, förklara sig önska, att den derförinnan må för sig gå;
liili. till 11, St. Prot. I Sami. 1 Afd. 11 Haft. 3
18 Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 59.
b) att räntetagarne för upphörandet af deras hittills åtnjutna optionsrätt till ränte- och
tionde-anslagens utfordrande in natura, och af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära
forsellön då lösen med penningar eger rum, hållas skadeslösa på det sätt, att de af statsverket
årligen erhålla ersättning för sistnämnde afgift till samma belopp, hvartill den för
närvarande af dem tillgodonjutes;
c) att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna och tionden till leverering
in natura må, så snart den i mom. litt. A. omförmälda förändring träder i verkställighet,
inskränkas endast till spanmål och till de år, då markegåogen är lägre än det
till grund för persedelskatternas lösande bestämda medelpriset, med skyldighet likväl för
räntegifvarne, att, vid spanmåls leverering in natura, erlägga skilnaden emellan spanmålens
värde efter årets markegång och det högre medelpriset;
d) att, i de fall, då, i afseende å den kronan icke behållna spanmål, räntegifvare åstunda
begagna sig af förenämnde uppsägnings rättighet, men räntetagaren icke vill spanmålen
emottaga, densamma, jemte hvad som enligt förestående mom. bör i kontant erläggas, må,
lika med kronans behållna spanmål, efter behörig uppsägning, få aflemnas till kronans
uppbördsman för att till Statsverket ingå, emot det att lösen för spanmålen, efter medelpriset,
af Statsverket tili vederbörande räntetagare utbetalas; börande den räntegifvarne
tillhörande forslingsskyldighet af tionde-spanmål jemväl i afseende å afrads- eller räntespanmål
dem åligga.
Derest hvad Kongl. Majit nu föreslagit vinner Rikets Ständers bifall, kommer Statsverket
att för forsellönens godtgörande vidkännas en årlig utgift, som enligt den af kommitlerade
uppgjorda beräkning, skulle utgöra omkring 60,000 rdr årligen; men då, under de
första åren efter förändringens ridtagande och innan alla löntagare på den samma ingått,
ersättningen på långt när icke kan komma att uppgå till berörde, förslagsvis beräknade, summa,
torde något serskildt anslag å stat nu icke behöfva anvisas, utan föreslår Kongl. Majit,
att fullmägtige i Riksgälds kontoret må erhålla föreskrift, att vid de årliga liqviderna emellan
Stats- och Riksgälds-verken, godtgöra Stats-kontoret det belopp, som, enligt den afslutade
Riks-hufvudboken, blifvit af sistnämnde verk i ersättning för ifrågavarande forsellön
förskottsvis utgifvet.
yfngäeiule ~ grundente Jor m<a-hegargsprisens bestämmande.
Med hänsigt ej mindre till bestämmande af det medelpris, hvarefter, i händelse af
Kongl. Maj: t-i Nåd. Proposition, N:o 59. 19
bifall till hvad bär ofvan blifvit föreslaget, lösen för räntor och tionde bör beräknas, än
äfven till beredande af den största möjliga öfverensstämmelse mellan markegångsprisen och
de uti markegångstaxan upptagna persedlars gångbara värde, äro dels ändringar dels närmare
bestämmelser uti de angående markegångs-sättningen nu gällande stadganden af behofvet
påkallade; och Kongl. Majit går nu att uppgifva de åtgärder, som i detta afseende
torde böra vidtagas.
Då markegångs-deputerades sammansättning och röstberäkning äro, genom 75 S
Regerings-formen, bestående, synes någon ändring häruti icke vid detta tillfälle böra ifrågakomma;
äfvensom och enär, i följd af den bibehållna uppsägningsrätten af ränte- och
tionde-spanmål m. m., det icke kan undvikas, att till rättelse vid persedlarnes leverering
verkställa markegångssättning före uppsägningstiden, Kongl. Majit anser vid hvad för närvarande,
angående tiden för deputerades sammanträde, finnes föreskrifvet, fortfarande
böra förblifva.
Vidkommande sättet och ordningen för bestämmandet af ofvannämnde medelpris
föreslår Kongl. Majit, att detta måtte utaf deputerade årligen verkställas på det sätt, att
sedan det i beräkningen ingående sista årets pris, på grund af priskuranter, som så väl
för städerna inom Länet eller markegångs distriktet, som för landet aflemnas, blifvit för
Oktober, November och December månader af det föregående samt Januari, Februari
och Mars månader af det löpande året faststäldt, detta pris sammanlägges med de för
nästförfiutna nio åren på enahanda sätt bestämda pris, eller för så vidt de ej hunnit sålunda
bestämmas, med markegångsprisen för samma år, hvarefter medium af dessa tio
års sammanslagna så beskaffade pris blifver årets medelpris. I afseende på de till ledning
för medelprisets bestämmande erforderliga priskuranter torde böra stadgas, dels att
desamma för städerna skola, i öfverensstämmelse med de under ofvannämnde sex månader
gällande torgprisen, af magistraterne upprättas och edeligen bestyrkas samt derefter
månadtligen till Läns-styrelsen insändas, dels ock att priskuranterne för landet, upptagande
det pris, som anses hafva varit det i allmänhet gällande under nästföregående sex
månader, skola årligen, vid »lutet af Mars månad, församlingsvis upprättas å socknestämma
samt af ordföranden aflemnas till Kronofogden, hvilken, jemte anteckning derom, i
händelse han i något fall anser annat pris hafva varit i orten allmänt gällande, äfvensom
vid utsättande af de vid marknaderne och andra afsättningsställen å landet gångbara pris?
öfver de sålunda för hela fögderiet inkomne uppgifterne författar sammandrag med utsatt
20 Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N.o 59.
medelpris: skolande slutligen Lands-kontoret af ifrågavarande priskuranter upprätta serskildt
sammandrag, i ändamål att för deputerade framläggas, med utsatt medelpris för liela
Länet, eller för hvarje markegångs-distrikt, då mer än ett sådant inom Länet förekommer.
Derefter anser Kongl. Majit det böra åligga deputerade att, i likhet med hvad för
närvarande eger rum. jemväl för året bestämma den markegång, efter hvilken så väl de,
som ej ingå på den föreslagna regleringen med medelpris, kornme att sig rätta, som äfven
kronan skulle ega att emottaga den spanmål, som blefve till leverering in natura uppsagd
; och torde i afseende på sättet och ordningen för bestämmandet af denna års-markegång,
äfvensom angående besvärs fullföljande i anledning af deputerades åtgärder, bittills
gällande föreskrifter böra tjena till efterrättelse.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
O S € A BB.
.1. A. GRIPENSTEDT.
Protokoll
ofver Finans-ärenden hållet inför Hans Majit honungen i närvaro
af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,, uti Stats-rådet å Stockholms
Slott den 1 Februari 1851.
Närvarande:
Hans Exo. Justitie-Stats-Ministern,
Hr Grefve Sparre, samt
Stals-Rådenl Fåhreeus,
v o n Holl e n h atis en,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg, och
Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 21
Sedan anmäldt blifvit, alt Hans Exe. Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Hr Frih.
Stjerneld samt Stats-Ilådct Grefve von Platen voro af sjukdom hindrade att i dag komma
tillstädes, föredrog tillförordnade Departements-chefen, Stats-rådet Gripenstedt, i underdånighet
frågan angående Beskattnings-väsendets samt Uppbörds- och Redogörelse-verkets förenkling;
i sammanhang hvarmed anmäldes:
aj) Särskilda underdåniga skrifvelser från Borgare- och Bonde-Stånden vid sistlidne riksdag
med anhållan, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta förnyad nådig proposition
i öfverensstämmelse med de af bemälde tvenne Riksstånd uti förevarande ämne fattade
beslut; och
b) Preste-Ståndets underdåniga skrifvelse med anhållan om förnyad nådig propositions aflåtande,
angående beskattnings-väsendets förenkling i enlighet med särskilda, af Ståndet nu i
underdånighet föreslagna, grunder.
Tillf. Departemets-chefen, Stats-rådet Gripenstedt, anförde i underdånighet:
”Det är Eders Majit xäl bekant, hurusom den vigtiga frågan om ett nödigt ordnande
af Rikets Kameral-lagstiftning under en lång följd af år varit föremål för Statsmakternas
uppmärksamhet. Sedan detta ärende, till vinnande af en fullständigare utredning, blifvit öfverlemnadt
lill en för sådant ändamål utsedd Kommitté, och denna inkommit med underdånigt
betänkande i ämnet, behagade Eders Majit också derom till Rikets sednast församlade
Ständer aflåta nådig proposition. De beslut, som med anledning häraf fattades, voro
visserligen af beskaffenhet, att leda till någon större reda och enkelhet i vissa delar af Beskattnings-
och Uppbörds-väsendet, men voro emedlertid af jemförelsevis underordnad vigt,
så alt de egentliga hufvudfrågorna derigenom icke bragtes till någon lösning. Ingenting kan
likväl tydligare, än frågans egen behandling under förflutna tider, ådagalägga, att ett verkligt,
stort och oafvisligt samhällsbehof, som fordrar att afhjelpas, i detta afseende förefinnes;
ty alltsedan början af förra århundradet, har, med undantag af perioden från 1779 till
1809, sällan någon Riksdag inträffat, då detta ämne ej förekommit, likasom detsamma deremellan
nästan oafbrutet varit föremål, dels för utredning och handläggning af Kommitéer
samt Rikets Kollegier, dels ock för Kongl. Majlis nådiga pröfning. Äfven vid sednaste Riksdag
gjordes i detta afseende underdåniga framställningar, såväl af Borgare- och Bonde-Stånden,
åsyftande förnyad nådig proposition i enlighet med dåvarande Stats-Utskotts afgifna ytt
-
22 Kongl. Maj:t* Nåd. Proposition, N'.o 5,9.
rande i ämnet, sorn ock af Preste-Ständet, med underdånig anhållan, att nådig proposition
ånyo måtte göras i öfverensstämmelse med de grunder, som af Ståndet i underdånighet
uppgåfvos; och ytterligare har vid denna riksdag Bonde-Ståndet åter inkommit med underdåniga
önskningar i samma syftning, som vid den sednaste. Alla dessa underdåniga skrifvelser
hafva redan förut varit inför Eders Maj:t anmälda, och de förslag, som deruti innefattas,
torde nu, i öfverensstämmelse med Eders Maj:ts nådiga beslut, komma att tagas i
betraktande vid pröfningen af frågan i dess särskilda delar.
Den naturligaste gången vid detta vidt omfattande ärendes förnyade behandling synes
mig vara, att först och främst för sig uppställa hvad som utgör det närvarande Beskattnings-systemets
förnämsta olägenheter, för alt sedan söka utfinna de lämpligaste medlen till
daras afhjelpande. Jag tvekar i detta afseende icke att såsom de hufvudsakligaste af nyssnämnde
olägenheter angifva: dels hela skatteväsendets högst invecklade beskaffenhet, i förening
med ett vidlyftigt, för kontroller å så väl den skattskyldiges som statens sida hinderlig!
sätt för skalternes debitering, uppbörd och redovisning: dels åtskilliga för det indelda löningssättet
nu gällande stadganden, hvilka uti sig innefatta möjlighet för de Indelnings-hafvare,
som vilja sig deraf begagna, att alltför högt uppdrifva räntornas lösningspris, och
hvarigenom en obillig olikhet uppslår emellan indelda räntegifvare och dem, hvilkas räntor
äro kronan behållne: dels äfven den betydliga skiljaktighet, som eger runi i skatternes belopp
under olika år, hvarigenom all säker beräkning i nämnde afseende göres omöjlig för
så väl staten som den enskilde, och hvilken skiljaktighet är desto mera menlig för de skattdragande,
som skatternas förhöjning alltid inträffar samtidigt med en minskad afkastning af
jordbruket, samt följaktligen ställer sig i ett omvändt förhållande till förmågan hos de skattskyldige
att räntorna utgöra.
Dessa äro, enligt min underdåniga mening, onekligen de vigtigaste bristerne, som
vidlåda vårt närvarande skatteväsende, till hvilkas afhjelpande alltså i främsta rummet de
åtgärder, som skola vidtagas, böra syfta; och enär för ernående af detta ändamål erfordras:
l:o förenkling af grundräntorna;
2:o ändringar i sättet för de indelda hemmansräntornas utgörande, samt
3:o förändrade grunder för markegångcns bestämmande;
så går jag nu att i nyss uppgifne ordning framställa de underdåniga förslag, som jag i berörde
afseenden anser lämpliga och af behofvet påkallade.
Kongl, Maj:t.i Nåd. Proposition. N--o 59.
23
Angående grundräntornas förenkling.
Det närvarande förhållandet med Sveriges grundskatter, äfvensom beliofvet af en
reglering i detla hänseende behöfver jag icke vidlyftigt inför Eders Maj:t utveckla. Jag har
redan haft tillfälle antyda, huru länge och ofta detla behof varit insett och gifvit sig tillkänna
ulan att man likväl hitintills lyckats afhjelpa detsamma. De mångfaldiga förslag till
grundräntornas förenkling, som under olika tider blifvit framställda, hafva emellertid alla,
med ganska få undantag, såsom medel dertill antagit: antingen att efter någon viss förvandlingsgrund
fastställa räntan till ett bestämdt, oföränderligt penningebelopp, eller ock, att på
ett eller annat vis omsätta en räntepersedel till en annan, hvarigenom dessa persedlar kunde
reduceras till några få, hvilka sedan fortfarande skulle lösas efter markegång.
Mellan dessa två alternativer, eller begge gemensamt, omvexla nästan uteslutande
alla de gjorda förslagen. Äfven uti det af särskilda lvommitterade år 1847 afgifna betänkande
äro begge dessa methoder uppgifna sålunda: att för den händelse Kongl. Maj:t ej
skulle finna lämpligt föreslå alla skatters bestämmande i en fix penningeränta, det sednare
alternativet, eller utbyte af de många räntepersedlarne mot ett mindre antal då måtte antagas.
Mot båda dessa utvägar att tillvägabringa den nödiga skatteförenklingen hafva likväl
anmärkningar blifvit framställda, hvilkas vigt svårligen kan förnekas. För min egen del är
jag visserligen, nu såsom förr, af den mening, att skattebidragens bestämmande och utgående
i penningar, med hänsigt till enkelhet och reda vid räkenskapsföring och uppbörd har
ett obestridligt företräde framför hvarje annan skattemethod: men med afseende å de vigliga
betänkligheter, som å andra sidan utan tvifvel kunna uppstå emot att nu på en gång hos
oss införa detta nya system, i stället för den gamla nationella grund, hvarpå hela vårt skatteväsende
sedan fordna tider hvilar och som så nära sammanhänger med många hos oss
egendomliga förhållanden, samt uppå de skäl, hvilka vidare finnas utvecklade i Eders Maj:ts
nådiga proposition den 20 December 1847, och som då bestämde Eders Maj:ts beslut att
ej godkänna denna utväg till grundräntornas förenkling, anser jag mig icke för närvarande
kunna ett dylikt förslag tillstyrka.
Äfven mot den andra af de omförmälde principerne för en ränteförenkling, eller att
omsätta de mångfaldiga persedlarne till några få, hvilken princip lades till grund för Eders
Mnj:ts nådiga proposition i ämnet vid sednaste riksdag, hafva anmärkningar icke uteblif\it.
Det kan ej heller bestridas, att en dylik omflyttning af räntepersedel' skulle kunna
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
medföra en betydlig rubbning i förut varande skalteförhållanden, och att denna rubbning,
så vidt framtida omständigheter kunna förutses, och så vidt fordna tiders erfarenhet må
tjena till någon ledning för omdömet, sannolikast torde komma att småningom medföra någon
stegring i skattebeloppet och således lända de skattskyldige till skada i stället för gagn,
hvilket äter helt och hållet strider mot åtgärdens ändamål. Någon farhåga i detta afseende
var måhända också förnämsta orsaken, hvarföre detta förslag vid föregående riksdag icke i
betydligare mån svnles vinna Rikets Ständers sympathier, eller af dem bifölls; ocii af dessa
skäl anser jag mig också icke böra i underdånighet tillstyrka Eders Maj:t att nu förnya
omförmälde förslag.
Äfven en förmedling af de begge nyssnämnde förenklings-methoderne har varit ifrågaställd
på det sätt, att hälften af grundräntornas belopp skulle en gång för alla fastställas
i penningar, och den ai dra hälften omsättas i spanmål ooh smör medelst den så kallade
skatte riksdalern. Man anför, såsom skäl för en sådan fördelning, att derigenom en billig
jemnvigt skulle åtsadkommas, enär den skatteförminskning, som kunde uppstå på den ena
hälften, skulle komma att motvägas af en motsvarande stegring å den andra. Men ehuru
denna idé må synas ligtig, såsom en allmän sats, inträffar likväl icke det påräknade resultatet
i verkligheten, så vida ej de befarade rubbningarne å båda sidor alldeles motsvara
hvarandra, hvilket efter all sannolikhet, likväl icke kommer att ega rum, ty omhvälfningar
i penningevärdet inträffa vanligtvis hastigt och i stor skala, då deremot varuprisernas allmänna
förändring endast sker småningom, och till ringare belopp. I betraktande häraf och
då dessutom den uppgifna grunden icke synes mig erbjuda någon fast stödjepunkt för framtida
förhållanden i detta afseende, finnér jag mig icke eller kunna biträda detta modifikalionsförslag.
Annu finnes likväl, enligt min underdåniga tanke, ett medel att tillvägabringa den
önskliga förenkligen i skatteväsendet, och om denna förenkling på sådant sätt också ej bragjes
lill sin högsta grad af fullkomlighet, skulle emedlertid de hufvudsakligaste olägenheterne
otvifvelaktigt derigenom blifva afhulpne. Förslaget, som redan i äldre tider varit påtänkt,
består deruti, att de persedlar, hvilka för hvarje ort ingå såsom de hufvudsakligaste i grundräntorna,
skola oförändrade bibehållas, men deremot alla de öfrige, eller de så kallade småpersedlarne
efter ett visst medelpris förvandlas lill penningar och sammanslås med den öfriga
penninge-räntan. Detta förslag synes mig i främsta rummet förtjena uppmärksamhet
derföre, att det icke upphäfver grunden för de beslående förhållanderne i detta afseende,
utan
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o .5.9.
35
utan tvertom, utgående från samma grund, egentligen blott afser att till enkelhet och reda
återföra det, som i dessa hänseenden nu mera blifvit föråldradt och otjenligt. Det är nemligen
kändt, att de så kallade små-persedlarne, hvilka nu vore i fråga att förvandlas till ett
bestämdt penningebelopp, enligt hvad jag närmare skall hafva nåden visa, dels endast ingå
till (en obetydlig andel af hela grundräntan, dels i allmänhet undergå ringa eller ingen förändring
till sitt pris, samt att största delen deraf aldrig kan utgöras in natura, utan måste
betalas i kontant; hvadan således åtgärdens idé är att endast reglera och förenkla hvad som
i sjelfva verket till stor del redan eger rum, och hvarigenom delta förslag också strängt
håller sig till sitt uppgifna ändamå — en skatteförenlding — utan att dermed äfventyra någon
rubbning, som förtjenar afseende, i skatternes belopp, vare sig till förlust för Kongl. Maj:t
och kronan, eller för de skattdragande. Man har visserligen velat invända mot detta förslag, att
detsamma, i afseende på resultalerne, skulle utfalla ojemnt, ej mindre vid jemförelse emellan
de särskilda Länen, utan ock inom olika delar af samma provins, samt att den förenkling,
som derigenom vunnes, icke skulle vara särdeles betydlig. Till bemötande af dessa inkast
torde det emellertid tillåtas mig att nu i underdånighet få uppgifva åtskilliga faktiska förhållanden,
hemtade ur 1845 års . räkenskaper, och ehuru jag är i tillfälle att för Eders
Maj:t framlägga speciella utredningar för alla de olika Lunen, äfvensom för de särskilda
fögderierna, anser jag likväl, till undvikande af alltför stor vidlyftighet, att uppgifterna kunna
inskränkas till 4 å 5 Län, exempelvis tagna i olika delar af riket, hvarigenom resultatet
i sin helhet ändock torde kunna temligen klart bedömas.
I Elfsborgs Län till exempel ingå, nu följande persedlar:
1 Jordeboks-räntan:
I Hemmantals-räntan:
Penningar,
Spanmål (flere slag)
Landtågs
gärden,
Penningar,
Spanmål ((lere slag),
Malt,
Mjöl,
Smör,
Ost,
Fläsk,
Byggningshjelp,
Salpeterhjelp,
Boskaps-penningar,
Skjutsfärds-penningar,
Dagsverks-penningar,
Bih. till R. St. Prof. 1850 dj' 1851. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 59.
Honung,
Laggilda oxar,
Städje-oxe,
Foder-oxe,
Ko,
Foder Ko,
Får,
Foder-svin,
Gäss, gödda,
Dito, ogödda,
Höns,
Ägg,
Torra gäddor,
Ål,
Ved,
Plankor,
Bräder (flere slag),
Stockar,
Näfver,
Vadmal,
Lingarn,
Lärft,
Notgarn,
Ljusgarn,
Säckar,
Jern,
Dagsverken,
Årliga hästar,
Kungshästar.
Talg,
Fårlår.
Humla
gärden
taxen-oxar
Boskaps-pennin
Presternes
utlagor
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 69. 27
Summan af alla dessa skatte-titlar uppgård jemna tiotal till 158,500 rdr.
Om nu, för detta Län, såsom oförändradt bibehållna hufvudpersedlar bestämdes en
dast följande 3, nemligen: spanmål, smör och dagsverken, hvilka ingå till följande värden
Spanmål • 53,410
Smör
45,430
Dagsverken 37,170
så visar sig, att dessa persedlar tillsammans med nuvarande penningar .... 17,900
utgöra summa
153,910
och att således värdet af alla de andra uppräknade persedlarne, som skulle förvandlas
i penningar, endast uppgår till sammanlagdt  4,590:
158,500:
eller till icke fullt 3 procent af hela grundräntan, oberäknadt tionden.
I Skaraborgs Län är förhållandet ungefärligen enahanda, som i Elfsborgs.
Summan af alla räntepersedlarnes värden uppgår derstädes till .... 183,080:
Bibehållas då såsom hufvudpersedlar
Spanmål  75,790:
Smör  47,440:
Dagsverken  35,250:
tillsammans med nuvarande penningar  19,530:
Summa 178,010:
så synes, att de förvandlade småpersedlarne belöpa till  5,070:
183,080:
eller till omkring 3 procent af grundräntan, oberäknadt tionden.
1 Kronobergs Lun förekomma följande persedlar:
i Jordeboks-räntan: i Hemmantals-räntan:
Landtågsgärden:
Penningar, Penningar,
Spanmål (flere slag), Spanmål (flera slag),
Malt, Smör,
Mjöl, Fläsk,
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 59.
Smör,
Kött,
Ost,
Talg,
Fläsk,
Humla,
Talg,
Oxe,
Humla,
Får,
Laggilda Oxar,
Gäss,
Foder-Oxe,
Höns,
Ko,
Ägg,
Får, gamla,
Hö,
Dito, unga,
Halm,
Gäss,
Byggningsbjelpen i pennin
Höns,
Salpeferhjelpen,
Ä crcr
DC?
Penningar,
Torr fisk,
Jord,
Ål,
Fårgödsel,
Torr Ål,
Aska,
Tjära,
Ved,
Bräder,
Halm,
Stockar,
Dagsverken,
Lin,
Boskaps-penningar,
Ltngarn,
Skjutsfärdspenningar,
Lärft,
Dagsverks-penningar:
Hampa,
Penningar,
Notslinga,
Okedagsverken,
Säckar,
Drängedags verken,
Jern,
Presternes utlagor:
Dagsverken,
Gärden-penningar,
Årliga Hästar,
Taxen-dito,
Kongshästar,
Oxar,
Kongshäst-ränta.
Boskaps-penningar.
Summan af dessa ränfe-persedlar uppgår till 184,400:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N.'o 59. 29
Om, för detta Län, såsom hufvudpersedlar bibehållas:
Spanmåi 41,100
Smör  23,640
*) Kött  12,240
Fläsk  7,740
Ved  7,030
**) Hö 18,280
Dagsverken 48,150
158,180
så utgöra dessa persedlars värden, tillsammans med nu utgående penningar . . 13,650
Summa 171,830
hvadan alla reducerade och förvandlade småpersedlar således uppgå till .... 12,570
184,400
eller till omkring 6 procent af hela grundräntan, oberäknadt tionden.
I Orebro Län ingå följande räntepersedlar:
i JordéboliS-rUntan: i HemmanUds-runtan ••
Penningar, Landlågsgärden:
Spanmåi (flere slag), ‘ Penningar,
Malt, Spanmåi (flere slag),
Mjöl (flere slag), Smör,
Smör, Fläsk,
Fläsk, Kött,
Talg, Talg,
Humle, Humla,
Oxe, Oxe,
Får, Får,
Lamm, Gäss,
Gäss, Höns,
*) Hvartill här äfven oxar, kor och får blifvit förvandlade.
**) Hvartill äfven halm blifvit förvandlad.
Kongl. Ma):Is Nåd. Proposition, N:o 59.
Höns,
Ägg,
Torr fisk,
Röding,
Åi,
Hö,
Ved,
Kol,
Bräder,
Stockar (flere slag),
Näfver,
Bast,
Lin,
Lingarn,
Hampfrö,
Tackjern,
Stångjern,
Osmundsjern,
Läkt, söm eller spik,
Hästskor,
Söm,
Limsten,
Dagsverken,
Årliga hästar,
Kungshästar,
Biskopshästar,
Fogdehästar.
Hö,
Halm,
Kol,
Bygningshjelpen, penningar,
Salpeterhjelpen, dito
Ärliga hjelpen:
Penningar,
Dagsverken (flere slag),
Aska,
Malm,
Ved (flere slag),
Katsespån,
Stockar (flere slag),
Näfver,
Hampa,
Notgarn,
Skjutsfärder,
Brukshjelpen:
Malm,
Osmundsjern,
Sågstockar,
Ved,
Hjelpedagsverken,
Boskaps-penningar,
Skjutsfärds-penningar,
Dagsverks-penningar:
Dagsverken (flere slag),
Kung Gustafs dagsverken,
Krut-ved,
Presternes utlagor:
Gärden penningar,
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition, N:o 5.9. 31
Gärden, Osmundsjern,
Tackjern,
Taxen penningar.
Summan af dessa räntepersedlar uppgår till  121,730:
Om, såsom hufvudpersedlar, i detta Län bibehållas:
Spanmål  32,280:
Smör  1,760:
Fläsk  2,950:
*) Kött  5,930;
Ved  6,360:
**) Tackjern  17,850.
Hö  12,650:
Dagsverken  21,960:
104,740:
så utgör dessa persedlars värde tillhopa med nu utgående penningar .... 7,900:
Summa 112,610:
och alla förvandlade små persedlar uppgå således till  9,090:
121,730:
eller till omkring 8 procent af hela grundräntan oberäknadt tionden.
Om jag nu, såsom det sista exemplet, får anföra Upsala Län, så ingå der följande
räntepersedlar;
i Jordeboks-räntan: i Hemmantals-räntan:
Penningar, Landtågsgärden:
Vind och Vask, Penningar,
Spanmål (flere slag), Spanmål (flere slag),
Smör, Smör,
Fläsk, Fläsk,
*) Hvartill äfven oxar, får och lam blifvit förvandlade.
**) Hvartill äfven osmundsjern och stångjern blifvit förvandladt,
Longi. Majits Nåd. Proposition, N:o 59.
Talg,
Humla,
Får,
Lam,
Gäss,
Höns,
A per
Vrak-lax,
Strömming,
Neijonögon,
Torr fisk,
Hö,
Ved,
Kol,
Bräder,
Stockar,
Gärdsle,
Bandstakar,
Näfver,
Lin,
Lingarn,
Lärft,
Hampa,
Osmundsjern,
Dagsverken,
Ärliga hästar,
Kungs-, dito
Summan af dessa räntepersedel’ uppgår till
Kött,
Talg,
Humla,
Oxe,
Får,
Gås,
Höns,
Ägg,
Hö,
Halm,
Byggningslijelpen,
Salpeterhjelpen,
Brukshjelpen,
Rustkammarhjelp,
Vinterkörslen,
Ekekörslen,
Vindekörningen,
Boskapspenningar,
Skjutsfärds- dito,
Dagsverks- dito:
Dagsverken, (flere slag)
Hjelpedagsverken,
Presternas utlagor:
Gärden,
Taxen,
Penningar,
Spanmål (flere slag),
Lam,
Boskapspenningar.
2-57,550:
Om
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 59. 33
Om såsom hufvudpersedlar i detta Län bibehållas:
Spanmål 189,010
Smör  5,730
Hö  11,130
Dagsverken
30,560
236,430
så utgör dessa persedlars värde tillhopa med nu utgående penningar .... 10,380
Summa 246,810
och alla förvandlade småpersedlar således tillsammans 10,740
257,550
eller omkring 4j procent af hela grundräntan, oberäknadt tionden.
Genom dessa exempel, hvaribland jag med afsigt valt några från de Län (Kronobergs
och Örebro,) der kameral-väsendet är sorn mest invecklad t, synes det mig vara klart,
att en skadereglering på de grunder, jag nu i underdånighet föreslagit, verkligen kan utföras,
icke allenast ledande till en ganska stor enkelhet, utan äfven medförande en jemlikhet
mellan de olika länen i afseende på beloppet af till penningar förvandlade persedlar, som
åtminstone ej vore mindre än den, som skulle kunna iakttagas, derest åtgärden ldefve grundad
på någon af de förut anförda methoderna.
Det lärer nemligen icke kunna nekas, att, om man genom förvandling af alla obetydligare
persedlar till penningar, och genom reduktion till endast ett slag af de hufvudräntor,
som, ehuru af samma natur, likväl förefinnas i mångfaldiga arter (så att t. ex. olika
slags dagsverken, ved, jern o. s. v. reduceras till blott cn sort — vissa slags kreatur förvandlas
till kött, der sådant kan vara nödigt, o. s. v.) samt genom sammanslagning till en
summa af de persedlar, som bibehållas, ehuru de för närvarande förekomma på flere olika
räntelitlar, kan komma till det resultat, att det nuvarande oformliga Svenska kameral-verket,
med sina 295 olika titlar i Jordeboks-räntan, och 155 serskilda beräkningsgrunder i
Mantalsränta!), inskränkes till högst 10 å 12 hufvudpersedlar för hela riket, hvaraf likväl
icke mera än 3, 4 å 5, eller någon gång 7 å 8 behöfde ingå för hvarje län eller distrikt;
så vofe väl detta en så väsendtlig förenkling, att den icke, efter mitt begrepp, med skäl
kan kallas obetydlig.
Bill. till II. St. Brot. 1850 étf 1851. 1 Sami. 1 Afd. Il Huft. 5
31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
Lika litet kan jag anse den andra anmärkningen, eller att systemet skulle medföra
stora olikheter mellan länen, vära giltig,-då det tvertom, enligt hvad jag nyss haft, tillfälle
att nämna och visa, vill synas, åtminstone mig, sorn om en dylik ojemnhet, just vid begagnandet
af denna method, genom ett väl beräknadt val af hufvUdpersédlarne för hvarje ort,
skulle kunna förekommas, kanske mera än på något af de andra föreslagna sätten; hvarförutan
det bör väl bemärkas, att genom en på dessa grunder utförd ränteförenkling, ingen
kan komma i sämre belägenhet än förut, men att deremot, medelst en klok lokalisering,
hvartill detta system lemnar tillfälle, möjlighet erbjuder sig att göra afseende på de olika orternas
serskilda behof.
Innan jag nu öfvergår lill den vigtiga frågan om bestämmandet af de persedlar, hvilka
såsom hufvudräntor böra bibehållas, torde Eders Majit nådigst tillåta mig att yttra några
ord angående naturen af de närvarande grundskatterna. Dessa kunna hänföras till tre olika
klasser: i:.6 sådane, som ursprungligen blifvit bestämda i penningar, och alltjemt oförändradt
sålunda utgjorts; 2:o sådane, som ursprungligen blifvit i persedlar bestämde, men
som utgå i penningar dels efter kronovärdi, dels efter kronovärdi med allerum tantum, dels
ock efter mångfaldiga andra förvandlihgsgrutlder, men till ett numera bestämdt och oföränderligt
belopp utan årlig förvandling; samt 3:o sådane, sorn ursprungligen blifvit bestämda
i persedlar, hvilka till sitt värde årligen bestämmas genom markégångs-taxå och sålunda
ännu utgå antingen i penningar efter förvandling eller levereras in natura. De persedlar,
som tillhöra denna sednare klass, dela sig emellertid i sådana, sorn kulina tjena till grund
för en skatteberäkning och sådane, som icke lämpligen kunna det.
Spanmål, smör, dagsverken, kött, ved t. ex. äro af den art, att ett någorlunda bestämdt
värde derå kan utsättas; men hvem kan deremot efter någon tegel bestämma priset
på en laggild oxe? hvem kan rätteligen afgöra, när en gås eller tiona kan anses afradsgild,
eller när stockar, bräder, (som nu i markegångs-taxan förekomma till 19 olika värden)
lärft, garn o. s. ,v. äro af antaglig beskaffenhet eller icke?
Det torde således vara tydligt, att de hufvudpersedlar, sorn skola bibehållas, icke
böra vara andra än sådane. som tillhöra den 3:dje klassens förstnämnda afdelning;, och sorn
der ingå till en så betydlig qvantitet, att de icke, utan alltför stor rubbning i persedelräntornas
totalvärde, kunna utlemnas.
På dessa grunder och med syftemål att uppnå den största möjliga jemlikhet emellan
de olika länen i afseende å beloppet af de persedlar, som i hvarje län skola förvandlas
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 35
till penningar, har jag uppgjort förslag till de hufvudpersedlar, som, enligt min (anka, borde
komma att bibehållas.
Om nu dessa förslagsvis beräknade hufvudpersedlar för alla länen sammanföras,
och deras värden till den qvantitet, som, enligt samma beräkning, skulle bibehållas, i runda
tal utsättas, så blir resultatet följande:
Spanmål Kdr 1,365,000: —
Dagsverken  „ 471,000: —
Smör
286,000: —
Hö
144,000: —
Kol „ 91,000: —
Ved ,
„ 79,000: —
Kött
„ 78,000: —
Fläsk
„ 43,000: —
Tackjern „ 25,000: —
Strömming och Lax „ 15,000: —
Summa Itdr 2,597,000: —
När härtill lägges det, som för närvarande utgår i penningar, så utgör hela den sammanlagda
summan omkring, 2,900,000 Kdr.
Hvad som nu genom alla de öfriga persedlarnes förvandling skulle tillkomma i penningar,
vore ej mera än 144,000 rdr och hela beloppet af denna till så stor förenkling ledande
reduktion uppgår följaktligen ej lill fullt 5 procent af grundräntan, hvilket väl icke,
enligt min tanke, skäligen bör kunna anses medföra någon farlig rubbning i det närvarande
skatteförhållandet.
Enligt hvad nyss blifvit nämndt, har jag visserligen uppgjort förslag till hufvudpersedlar
för de serskilda länen, hvaraf jag också haft nåden anföra några exempel, men jag
anser likväl valet af dessa persedlar i anseende till den lokalisering, som dervid bör iakttagas,
vara af den grannlaga natur, att detsamma icke nu bör definitivt bestämmas. Det kan nemligen
hända, att i ett eller annat län, der skatteförhålianderne inom dess serskilda delar äro
betydligt olika (såsom t. ex. Örebro län) det kunde vara nödigt att bestämma olika slags
hufvudräntor för vissa distrikter, äfvensom det också möjligen kan blifva skäl att på något
ställe, (såsom t. ex. Stora Kopparbergs län) der nästan alla räntor utgå i skogsprodukter,
hvilka mera än andra synas utsatta för en fortgående prisstegring, omflytta dessa hufvud
-
I
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^ N:o 59.
Jäntor i några andra persedlar; men allt detta fordrar speciella undersökningar och utredningar,
som af lokal-auktoriteterna eller af serskildt för sådant ändamål utsedde kommilterade
torde höra företagas, och hvarvid, enligt min tanka, orterna sjelfva, genom fullmäktige,
borde få tillfälle att yttra sig. Dessutom anser jag mig, såsom föredragande, skyldig
alt, innan ett så
inhemta vederbörande embetsverks underdåniga utlåtande, hvilket likväl icke synes mig böra
ske förr, än nyssnämnde upplysningar hunnit inkomma; och af dessa skäl finner jag mig
förhindrad, att vid detta tillfälle till Eders Maj:ts nådiga afgörande framlägga förslag lill
hufyudräntornas bestämda fastställande för de serskilda länen. Derigenom bör emellertid,
efter min underdåniga tanka, alldeles icke något hinder uppstå att nu framställa de uppgifna
grunderna för en skattereglering till Rikets Ständers bepröfvande, utan synes mig detta
tvertom ganska lämpligt, så mycket hellre, som tillräckliga uppgifter ej saknas för att kunna
bedöma systemet i sin helhet.
Jag får derföre nu i underdånighet föreslå:
att de i ordinarie räntan ingående hiifvudpersedlar, hvilka för hvarje ort skola framdeles
varda bestämda, må oförändrade bibehållas; men alt de mindre betydliga eller så kallade
småpersedlarne, hvilka äro beroende af markegång, efter ett på grund af de nästföregående
tjugu årens markegång faststäldt medelpris, förvandlas i penningar lill visst belopp, sorn med
öfrige i räntan ingående penningar sammanslås; samt att med bestämmandet af nyssnämnde
hufvudpersedlar får anslå, intilldess nödiga upplysningar blifvit inhemtade och vederbörande
embetsmyndigheter med underdånigt utlåtande inkommit, då ytterligare nådig proposition i
detta afseende bör till Rikets nästsammanträdande Ständer allålas.
Jag anhåller nu i underdånighet alt få öfvergå lill den andra af de uppgifna hufvufdfrågorna,
eller den angående:
Ändringar i sältet för de indeldé räntornas utgörande:
Likasom svårigheterna af hela skatteväsendets invecklade beskaffenhet länge varit insedde,
så hafva också de olägenheter, som onekligen medfölja det indelda löningssälfet i
sitt närvarande skick, genom de missbruk, hvartill detsamma kan gifva anledning och genom
den olikhet, sorn derigenom uppkommer mellan de skattskyldige, ofta varit öfverklagade
och förslag till deras afhjelpande hafva vid flere tillfällen blifvit framstälda. Medlen
att i detta hänseende bereda nödiga rättelser, synas mig emellertid, så länge persedelskatten
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 37
bibehålies, egentligen icke vara mer än tvenne. Det sökla ändamålet, eller att hindra missbruk
vid de indelda räntornas uppbärande och att åstadkomma likhet mellan indelde och icke
indelde ränte- och tiondegifvare, kan nämligen vinnas, antingen derigenom, att alla indelda
räntor och lionde-anslag indragas till statsverket mot ersättning i kontanta statsanslag, eller
ock derigenom, att alldeles samma vilkor komma att blifva gällande för uppbörden af de
räntor och den tionde, som äro indelde, som för uppbörden af kronans egna, behållna räntor
och tionde.
Hvad nu det första alternativet, eller de indelda räntornas indragning till slaten, vidkommer,
så har Eders Majit redan vid aflåtandet af Dess förra nådiga proposition i ämnet
behagat yttra den åsigt, att, ehuru en dylik åtgärd vore ändamålsenlig för beredande af bättre
ordning och större enkelhet i afseende å uppbörd och räkenskaper, så förekommer likväl
mot principens tillämpning i hela sin utsträckning åtskilliga vigtiga betänkligheter, hvilka i samma
nådiga proposition blifvit närmare utvecklade, och som bestämde Eders Majit att, med
undantag för Landt- och Skolstaterne, hvilkas löner då föreslogos till omreglering, icke
föreslå annan förändring i hittills gällande stadganden i afseende å löne-indelningärne, än att
desamma skulle vederbörande tillgodokomma efter enahanda grund, som för kronans behållna
räntor och tionde uti omförmälda nådiga proposition föreslogs, med serskildt godtgörelse
af staten för forsellönen.
Äfven vid denna riksdag har Eders Majit, uti serskild till Rikets Ständer den 15
sistlidne November aflåten nådig proposition, gjort framställning om vissa, till särskilda
verk och inrättningar ingående uppbörders utbytande emot kontanta statsanslag; och, full
komligt instämmande i denna Eders Majits nådiga åsigt om nyttan af dylika till ordning och
enkelhet i statsförvaltningen ledande indragningar till kronan af indelda ränte- och tiondeanslag,
der sådant, utan förnärmande af någons rätt och utan fara för vigtiga institutioners
bestånd, kari ega rum, anser jag likväl, å andra sidan, de förut åberopade betänkligheterna
mot en allmän indragning nu på en gång af alla indelda räntor och tionde vara af den
vigt, att jag icke kan tillstyrka Eders Majit vidtagandet af en sådan åtgärd, annat än måhända
framdeles i sammanhang med skeende löneregleringar, eller på grund af andra sig
möjligen företeende omständigheter, allt efter som vid pröfning af hvarje serskildt fall kan
finnas lämpligt.
Beträffande det andra af de angifna medlen att afhjelpa den öfverklagade olikheten
mellan indelde räntegifvare och dem, hvilkas räntor och tionde äro kronan behållne, så sy
-
38 Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, No 59.
nes mig deremot denna .utväg till vinnande af ändamålet utan några oöfvervinnerliga svårigheter
kunna begagnas. Den egentliga olikhet, som i detta afseende nu förefinnes, består
deruti, att den indelda löntagaren eger rätt att uppsäga räntor och tionde till leverering
in natura, hvilken rättighet kronan för sin del frånträdt; äfvensom att den indelda räntegifvaren,
då hans ränte- eller tiondespanmål löses efter markegång, är skyldig att, såsom ersättning
för forslingsbesväret, tillägga en forsellön af 16 sk. banko per tunna för råg och
korn, samt 12 sk. för bafra, hvilken forsellön blifvit för kronan behållna räntor och tionde
efterskänkt.
Till vinnande af likhet mellan alla skattdragande fordras således, att räntelagarnes nu
egande optionsrätt skulle försvinna, och att de indelda räntegifvarnes skyldighet att vid nyss
omförmälde tillfällen erlägga forsellön eftergifves. En sådan förändring förutsätter likväl,
för att ej innebära en orättvisa mot indelningshafvaren, dels att, genom vissa betryggande
stadganden, säkerhet beredes för fastställandet af ett rättvist och riktigt lösningspris, hvarefter
räntorna skola utgå; dels ock, att, när räntetagaren sålunda förlorar sin rättighet att,
vid de tillfällen, då sådant för honom vore fördelaktigt, uppsäga sina räntor till leverering
in natura, han icke eller, när ett motsatt förhållande inträffar, hädanefter skulle vara skyldig
att mottaga dessa persedlar in natura, utan alltid kunde påräkna att utfå deras värde i
kontant efter det fastställda lösningspriset; och sist att ersättning bereddes honom för den
forsellön, hvaraf han eljest skulle gå i mistning. Detta lärer emellertid icke kunna ske annorlunda
än genom statens mellankomst, och till befordrande af det afsedda vigtiga ändamålet
torde alltså böra medgifvas, att, i händelse indelningshafvarne genom ett af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer fattadt beslut skulle komma att förlora ofvanberörde nu egande
förmåner, de, såsom godtgörelse derför, af statsverket årligen skola tillgodonjuta en ersättning,
motsvarande forsellönen, till beloppet beräknad efter samma grund, som för närvarande
finnes bestämd, äfvensom att vid de tillfällen, då ränte- och tionde-gifvare skulle ega att
sina räntor och sin tionde in natura leverera, och sig af denna rätt begagnade, indelningshafvarne,
i händelse de icke vilja den indelda spanmålen på sådant sätt emottaga, då må,
emot det att nämnde spanmål, lika med kronans behållna räntor, till statsverket ingår, för
densamma af statsverket uppbära betalning efter det för året fastställda markegångspris; lärande
dock, i händelse ett sådant begifvande å statens sida skall ega rum, det böra stadgas,
dels att räntegifvarnes uppsägningsrätt skall vara inskränkt endast lill spanmål, med skyldighet
för dem alt erlägga kontant lösen för alla öfriga i räntorna ingående persedlar, dels
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 5.9. 39
ock att, beträffande afrads- eller räntespanmålen, räntegifvarne skall åligga samma forslingsskyldighet,
som i afseende å tiondespanmål redan finnes bestämd.
Den uppoffring, soto härigenom ådrages statsverket, är visserligen ej obetydlig;
men med hänsigt till det stora och nyttiga ändamål, som dermed åsyftas, tror jag likväl
icke, att densamma bör utgöra ett hinder för hela åtgärden. Enligt den utredning, som
af kommitterade i deras betänkande blifvit gjord i afseende på den ersättning för forsellön,
som skulle komma att utgå lör alla indelda och disponerade räntor och tiondeanslag,
så belöper sig denna till omkring 60.000 rdr; men dä under de första åren efter förändringens
vidtagande och innan alla löntagare på densamma iBgått, ersättningen på långt
när icke lärer komma att uppgå till berörde summa, torde något serskildt anslag å stat
nu icke behöfva för detta ändamål anvisas, utan medlen tills vidare böra af Riksgäldskontoret
utbetalas. Den föreslagna skyldigheten för staten att öfvertaga den indelda spanmål,
som till leverering in natura kan komma att uppsägas, och icke af räntetagarne sjelfva
mottagas, medför otvifvelaktigt också någon svårighet för statsverket, men vid betraktande
af huru jemförelsevis ringa qvantitet af kronans behållna afrads- och tiondespanmål,
som för närvarande levereras in natura, (den utgjorde i medeltal under åren 1835 — 1844
endast 5,932 tunnor af 60,942) torde det kunna antagas, att denna olägenhet icke skall
blifva af serdeles stor betydenhet, och det bör dessutom anmärkas, att i den mån, som
kommunikationsmedlen utvecklas och ökade afsättningstillfällen derigenom uppkomma, så
skall säkerligen också en dylik leverering in natura i framtiden alltmera komma att aftaga.
Ett ytterligare stöd för mitt underdåniga tillstyrkande, att Staten måtte åtaga sig denna
förbindelse, herntar jag för öfrigt deraf, att Rikets Ständer för sin del icke drogo i
betänkande att vid 1844 och 1845 årens riksdag besluta alla de indelda räntornas ingående
till statsverket.
Vidkommande de räntor och tiondeanslag, hvilka tillgodonjutas i följd af vissa
hemman åtföljande besvär, såsom augmentsräntor, anslagen till gästgifveriet färjor
och färjekarlar samt postbönder och brefbärare, äfvensom de räntor och den tionde, som
städer åtnjuta, så innehöll visserligen Eders Maj:ts nådiga proposition vid sistlidne riksdag,
i likhet med hvad Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag lör sin del beslutit
och kommitterade sedermera tillstyrkt, att så beskaffade räntor och tionde malte
till statsverket indragas emot ersättning af kontanta penningeanslag: men jag måste tillstå,
att jag för min underdåniga del anser tvifvelaktigt, huruvida en dylik indragning, som
40 Kongl. Majlts Nåd. Proposition, N:o 59.
på många ställen måhända blefve bemött af ränte-egarnes protester, skulle kunna utan deras
hörande och mot deras vilja, genom ett lagstiftningsbeslut dem åläggas, utan att den
egande-rätten derigenom i någon mån kunde anses för nära trädd; och jag skulle följaktligen
finna mig förhindrad att en dylik åtgärd tillstyrka.
Då nu likväl icke är fråga om någon indragning eller ett afhändande af dessa rän
tor
och tiondeanslag, hvaraf kronan mot vissa skyldigheter öfverlåtit dispositionen, ulan
blott att i afseende på sättet för deras utgörande och uppbörd bestämma samma grunder,
som skola komma att gälla för utgörandet och uppbörden af så väl kronans egna, som
alla andra indelda räntor och tionde, så anser jag mig på dessa grunder och med synnerligt
afseende derå, att redan förut så väl Eders Maj:t föreslagit, som Rikets Ständer för
sin del beslutit, hvad som obestridligen vore en vida större rubbning i dessa förhållanden,
eller räntornas indragning till statsverket mot ersättning i kontant, nu kunna tillstyrKa,
att de förändringar, som i afseende å sättet och grunderna för indelda räntors och
tiondes utgörande kunna vara stadgade, jemväl å ifrågavarande, såsom godtgörelse för vissa
hemman åliggande besvär, anvisade ränte- och tionde-anslag må tillämpas.
Genom antagande af ofvan antydde förändrade grunder för indelda, äfvensom till
vissa serskilda ändamål anvisade grundräntors och tiondeanslags utgörande, blefve otvifvelaktig!
de olägenheter, hvilka räntegifvarne nu fä vidkännas i följd af det indelda löningssättets
närvarande beskaffenhet, nästan helt och hållet undanröjda; och den skiljaktighet
i skatternas belopp under olika år, som ofta och med skäl utgjort föremål för missbelåtenhet,
skulle äfven i väsendtligaste mån blifva afhulpen, om det i sammanhang härmed
stadgades, att grundräntorna och tiondespanmålen skola lösas med penningar efter ett på
flere föregående års verkliga priser grundadt medelpris, bestämdt antingen att gälla för
någon viss längre tidrymd, eller ock endast för ett år, efter hvars belopp dylikt medelpris
ånyo borde uträknas, 1 valet mellan dessa alternativer kan det visserligen ej nekas,
att det förra medför någon större enkelhet i räkenskaperne, äfvensom det inom den
fastställda tiderymden bereder en fullständig likhet i skattebeloppet för de serskilda åren;
men deremot förekommer å andra sidan, dels att den stegring i medelpriset, som genom
några på hvarandra följande missväxtår uppstår, enligt den andra methoden hastigare går
tillbaka, då några goda år derefter inträffa, dels ock att den ersättning, som genom ett
förhöjdt medelpris bör tillgodokomma de indelningshafvare, hvilka förut tilläfventyrs fått
beräkna sina löner efter ett lågt värde, ofta kunde, derest medelpriset fastställdes för en
längre
Kongl. Majus Näll. Proposition, N:o 59. 41
längre tid och ombyte af indelningshafvare under tiden egde rum, gå i mistning af en sådan
ersättning, som då tillfölle en annan person; och af dessa skäl anser jag det vara
lämpligare, att ett nytt medelpris för hvarje år uträknas och bestämmes.
Utan tvifvel skulle det ändamål, som med införandet af ett dylikt medelpris åsyftas,
säkrast och enklast vara vunnet, orri dervid äfvén föreskrefs, alt räntepersedlarne ovilkorligen
enligt delta pris skulle lösas med penningar och räntegifvarnes optionsrätt att
leverera dem in natura följaktligen helt och hållet upphörde, helst såsom gifvet måste antagas,
att i annat fall natura-leverering ständigt kommer att ega rum, då årets markegång
understiger medelpriset, men deremot lösningsrätten alltid begagnas, när ett motsatt förhållande
inträffar.
Jag anser icke eller, att uppoffringen af denna optionsrätt vore för de räntegifvare,
hvilkas räntor äro indelde, mera än ett skäligt vederlag för de betydliga fördelar, som åt
dem beredas genom detta förslag; men att borttaga optionsrätten för dessa räntegifvare
och låta den qvarstå för dem, hvilkas räntor äro kronan behållne, och således ånyo inlägga
en olikhet dem emellan, skulle i sjelfva verket, du ändamålet just är att söka åstadkomma
jemlikhet, innefatta en sjelfmotsägelse, och kan derföre icke af mig i underdånighet
tillstyrkas. Att åter anbefalla optionsrättens totala försvinnande för alla räntegifvare
utan undantag, och sålunda äfven för dem, som icke egentligen kunde anses genom nu
föreslagna åtgärder vinna en motsvarande fördel, synes mig äfvenledes vara betänkligt, då
man tager i betraktande, huru urgammal denna rättighet är för de skattdragande och huru
nära den sammanhänger med hela vårt på naturaprestationer grundade skatteväsende.
Man kan dessutom icke neka, och det är genom flere, vid serskilda tillfällen till Eders
Maj:t gjorda underdåniga framställningar bekräftadt, att ett fullkomligt och o v i 1 k o rl i g t upphörande
af all rätt till räntornas och tiondens afbördande in natura skulle inom vissa orter
af riket, i följd af saknade afsättningstillfällen och de serskilda omständigheter i
öfrigt, som derstädes ega rum, för dessa orter troligen medföra ej obetydliga svårigheter.
Emellertid måste det å andra sidan medgifvas, att äfven för de orter, der dylika
mindre vanliga förhållanden förefinnas, måste det egentligen vara vid de tillfällen, då rika
skördar inträffa, och då derigenom en öfverproduktion utöfver orternas egna behof uppkommer,
hvartill afsättning saknas, som de uppgifna svårigheterna i någon högre grad
skulle ega rum, hvaraf följer, att det också endast är vid sådane tillfällen, eller med andra
Bilt. till 11. St. Brot. 1850 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. U Haft. 6
42 Kongl. Maj:Is Näll. Proposition, N:o 69.
ord, då årets markegång är låg, som det kan vara af större vigt, och af verkligt behof
pakalladt, att rättigheten till ränte- och tiondespanmålens leverering in natura qvarstår.
Efter öfvervägande af alla dessa på frågan inverkande omständigheter, har jag derföre
kommit till den slutsats, hvilken jag nu, såsom mitt underdåniga tillstyrkande, får
inför Eders Majit framställa, att den förmån, hvilken räntegifvarne från äldsta tider fått
tillgodonjuta, att utgöra vissa af hemmanens räntepersedlar, äfvensom tionden in natura,
icke billigtvis bör dem för framtiden belt och hullet betagas, utan att ifrågavarande rättighet
äfven framgent i viss mån må få fortfara; men att denna rättighet, i sammanhang
med de fördelar, som nu äro i fråga att i flere afseenden beredas de skattskyldige, kan
och bör inskränkas på sätt här ofvan blifvit antydt, eller så, att endast spanmål må till
leverering in natura uppsägas med skyldighet för räntegifvarne, att i sådant fall forsla afrads-spanmålen
på enahanda sätt, som för tiondespanmålen finnes föreskrifvet, äfvensom
att vid sådan leverering, hvilken endast får ega rum vid de tillfällen, då årets markegång
understiger det till grund för persedelskatternas lösande fastställda medelpris, till förekommande
af förlust för kronan och räntetagare, räntegifvarne skola vara pligtige att kontant
tillägga skillnaden emellan spanmålens värde, beräknadt efter årsmarkegången, och ofvannämnde
medelpris.
Om resultatet af alla de förslag, som jag nu, i afseende på ändring i sättet för de
indelda räntornas utgörande, haft nåden framställa, för åskådlighetens skull på ett ställe
sammanföras, så blir förhållandet i detta hänseende följande:
Rcintetagarcn kommer att frånträda sin optionsrätt till räntornas och tiondens utbekommande
in natura, men erhåller alltid lösen för dessa räntor, äfvensom för tionden,
i kontant efter de 10 sednaste årens medelpris med tillagd forsellön alla år.
Räntegifvarcn befrias från skyldigheten att efter uppsägning leverera räntor och
tionde in natura, äfvensom att vid deras lösande efter markegång erlägga forsellön, utan
eger hädanefter alltid rätt att, enligt medelpriset, lösa sina räntor utan forsellön, men får
likväl, när lian så önskar, leverera ränte- och tiondespanmålen in natura, efter årets markegångspris,
då detta understiger medelpriset, mot skyldighet att vid sådant tillfälle kontant
betala skillnaden emellan dessa pris.
Kronan utbetalar den forsellön, som tillkommer räntetagarne, och öfvertager äfven
den indelda ränte- och tiondespanmål, som uppsäges till leverering in natura, och icke af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 43
räntetagarne pä sådant sätt emottages, mot skyldighet, att för denna spanmål till räntetagarne
lemna ersättning i kontant efter årets markegång.
Det återstår nu för mig att i underdånighet yttra några ord angående den sista af
de uppställda hufvudfrågorna, eller om
Förändrade grunder för markegdhgens bestämmande.
Så länge en ömsesidig optionsrätt —• för räntegifvaren att leverera och för räntetagaren
att utbekomma de indelda ränte- och tionde-anslagen in natura — varit medgifven,
har denna rättighet icke allenast utgjort en verksam orsak, att en alltför ensidig markegångssättning
ej gerna kommit i fråga, utan den liar äfven kunnat begagnas såsom en
tillflykt att, derest rnarkegångspriset verkligen blifvit oriktigt bestämdt, undandraga sig
verkningarne deraf genom att antingen låta liqviden ske in natura eller betinga sig ett
billigare lösningspris.
Under sådana omständigheter har det också icke medfört några öfverdrifvet stora
olägenheter, att markegångssättningen blifvit verkställd på det sätt, som hittills varit vanligt.
Betydligt olika blir likväl förhållandet, i händelse optionsrätten, såsom nu är föreslaget,
kommer att å räntetagarnes sida helt och hållet upphöra, äfvensom att å räntegifvarnes
betydligt inskränkas, och det blir då ovedersägligen en angelägenhet af högsta vigt,
att det lösningspris, hvarefter persedelräntorna och tionden skola utgå, och som följaktligen
kommer att så väsendtligt inverka på lönernes och skatternas belopp, fastställes
efter mera bestämda grunder än, som äro gällande för nu skeende markegångssättningar.
Det vore visserligen önskligt, om man redan i sjelfva sättet och ordningen för markegångsdeputerades
utväljande kunde nedlägga några ytterligare garantier för ett rättvist och opartiskt
utförande af deras vigliga åliggande; men dervid förekommer, hvad som äfven vid
aflåtandet af Eders Majlis sednaste proposition i ämnet anmärktes, att, med hänsigt till
innehållet af 75 § Regeringsformen, några nya föreskrifter i detta afseende icke kunna
ifrågakomma förr, än nyssnämnda grundlagsbud i vederbörlig ordning blifvit ändradt; och
dä dessutom den närvarande markegångs-författningen redan stadgar, att, så vidt ske kan,
den ena hälften af deputerade skall utgöras af räntegifvare och den andra hälften af räntetagare
eller sådane tjensteinnehafvare, på beloppet af hvilkas löner markegångssättningen
bar inflytande, så torde åtminstone tills vidare vid nu gällande bestämmelser i detta fall
få förblifva. Destomera nödvändigt synes det emellertid vara, att genom fastställandet af
44 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 59.
i möjligaste matto bestämda grunder för deputerades åtgärder, söka, så vidt ske kan, göra
desamma oberoende af personernes enskilda åsigter, och detta ändamål torde otvifvelaktig!
till stor del också kunna vinnas, så snart man utgår från den grundsats, som redan
blifvit i underdånighet föreslagen, att persedlarnes lösningspris icke skall bestämmas efter
det värde, de för året anses ega, utan efter det medelvärde, som å dessa persedlar, under
de sista 10 åren, verkligen varit gällande.
Åtgärden förvandlar sig derigenom från ett bemödande, såsom för närvarande är
fallet, att, på grund af endast ofullständigt kända förhållanden, söka förutse hvad, som skall
blifva årets allmänna priser (hvilket naturligtvis, äfven med den bästa vilja, måste vara
ganska svårt och osäkert] till en enkel efterforskning af ett gifvet faktum —•. eller att finna
hvad, sorn under en viss förfluten tid verkligen utgjort det allmännast gällande priset
på de persedlar, som komma att i markegångstaxa!) bibehållas, och till ledning härför
torde alltid tillfyllestgörande och tillförlitliga uppgifter kunna beredas.
Det årspris, som sålunda skall sökas och bestämmas och hvilket kommer att vid
beräkningen af de sednaste 10 årens medelpris ingå i stället för det litte årets pris, som
uteslutes, bör likväl, enligt min underdåniga tanka, icke föreställa det pris, sorn kan anses
vara ett medium för hela det sista året, utan bör uttrycka det pris, hvartill de skattdragande
sjelfva verkligen kunna beräknas hafva fått afyttra sina effekter, i allmänhet
sker likväl detta, till den ojemförligt största delen, under de första 6 månaderna efter
skördens inbergande, eller under tiden från och med början af Oktober till och med slutet
af Mars, och jag anser derföre, att endast de pris, som under dessa 6 månader egt
rum, böra tagas i betraktande vid bestämmandet af det årspris, sorn skall ingå vid uträkningen
af medelpriset. I afseende på upprättandet af de pris-kuranter, som skola ligga
till grund för deputerades åtgärder, torde böra stadgas, att dylika pris-kuranter skola
från alla städer och köpingar inom länen, vid slutet af hvarje månad under den tid, som
nyss omförmäldes, till Konungens Befallningshafvande insändas, samt att dessa pris-kuranter,
innehållande uppgift på de torgpris, som under månadens lopp varit gällande, skola
af vederbörande Magistrater författas och edeligen bestyrkas, eller, i händelse sådan myndighet
ej finnes på stället, af Kronofogden i orten. Huruvida några pris-kuranter för
landsbygden böra upprättas eller ej, kan visserligen med skäl ifrågaställas, enär i allmänh
et inga andra priser derstädes kunna sägas vara stadgade, än de, sorn gälla i närmast begna
städer eller andra afsättningsorter.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition. N:o 59. 45
Härvid måste likväl lagus i betraktande, dels alt inom visssa markegångsdislrikter
fä eller inga städer finnas, dels ock alt å priskuranterne förekomma åtskilige effekter, som
icke hållas till salu i städerna; och under sådana omständigheter synes det mig ingalunda
vara billigt eller lämpligt att helt och hållet betaga landsorten tillfälle att få yttra sig öfver
en så vigtig angelägenhet sorn denna. Deremot torde det vara alldeles tillräckligt, om dylika
uppgifter från landsbyggden, upptagande de pris, som under förrherörde 6 månader anses
hafva varit de i allmänhet gångbara, endast en gång hvarje år, eller i slutet af Mars månad
inlemnas. Dessa å allmän sockenstämma upprättade pris-kuranter borde då afgifvas till
kronofogden, hvilken det skulle åligga att deraf göra sammandrag och jemte bifogad uppgift
på de pris, som varit gällande vid marknader och andra afsättningsställen inom fögderiet,
äfven anmärka de oriktigheter, som han anser vara begångna i socknarnas uppgifter.
Af hvad nu i underdånighet blifvit anfördt, vill det väl synas, sorn om den naturligaste
och lämpligaste tiden för depirterades sammanträde lill bestämmande af det medelpris,
sorn skall gälla för året, skulle vara straxt efter den förut angifna tidsperioden eller i April
månad; men då det emellertid blir nödvändigt att äfven hädanefter en vanlig markegångssättning
årligen kommer att ega rum, och att denna verkställes om hösten före uppsägningstiden,
så anser jag, i likhet med hvad kommitterade föreslagit, att, till undvikande al dubbla
förrättningar, medelprisets bestämmande ulan olägenhet kan uppskjutas till samma tid, hvilken
fortfarande torde böra förblifva den hittills brukliga eller början af November månad. 1
afseende på sättet eller ordningen för bestämmandet af denna årsmarkegång, efter hvilken så
väl de, som cj ingå på den föreslagna regleringen med medelpris, komma att sig rätta, som
ock kronan skulle ega att mottaga den spanmål, som blefve uppsagd till leverering in natura,
äfvensom angående besvärs fullföljande i anledning af deputerades åtgärder, äro, enligt
min underdåniga tanka, icke någrar nya föreskrifter af nöden; utan torde i dessa hänseenden
hitintills gällande stadganden böra tjena till efterrättelse.
Jag bar nu baft den nåden att i korthet redovisa för de grundsatser, sorn jag trott
böra följas vid den vigtiga och grannlaga frågan om skatteväsendets reglering; och jag har
i underdånighet uppgifvit de förslag, som jag i detta afseende anser böra till Rikets Ständer
framställas
Eders
Majrts sednsste nådiga proposition i ämnet upptog visserligen, i öfverensstämmelse
med kommitterades förslag, ett icke obetydligt antal, med en allmän skatte-reglering
sammanhängande frågor, dels angående förenklingar i vissa speciella fall, dels angående än
-
, 46 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, iV.-o 59.
(Iringar i kronoutskyldernas debitering, uppbörd och redovisning, hvilka nu ej blifvit vidrörda;
med då dessa frågor nästan alla äro i mera eller mindre mån beroende af den utgång,
som de nu afgifna förslagen komma att erhålla, och för öfrigt äro af jemförelsevis mindre
vigt, så hemställer jag i underdånighet, att förrberörde ämnen för närvarande icke måtte
upptagas till nådig pröfning, eller ingå i den nådiga propositionen till Rikets Ständer.
Uti delta underdåniga yttrande instämde Stats-råden Genberg, ron Hohenhausen och
Fåhreeus samt Hans Exc. Justitie-Stats-minislern Hr Grefve Sparre.
Stats-råden Wallensteen och Gunther instämde med föredraganden i fråga om så väl
markegångs-sättningen som sättet för räntors och tiondens utgörande, men voro af skiljaktig
mening angående räntornas förenkling och afgåfvo derom följande yttrandet
”1 fråga om ändamålsenligaste sältet att tillvägabringa en af alla såsom högst nödig
erkänd förenkling af vårt nuvarande invecklade beskattnings-väsende, anse vi föredragandens
nu framställda förslag att till oföränderligt penningebelopp förvandla endast de så kallade
småpersedlarne och reducera de öfrige persedelräntorna till ett färre antal, som skulle komma
att bestämmas olika efter olika län eller distrikter, icke vara af beskaffentet att kunna
af oss biträdas, helst detta förslag hv ilar på en grundsats, hvilken, utom det den i samma
mån reduktionen utsträkes för att ej göra de bibehållna persedlarne alltför många, lemnar
utrymme för samma anmärkningar, som blifvit gjorda emot alla andra på persedelutbyte
grundade förslag, derjemte i utförandet är beroende af en mängd efter lokalförhållanden
lämpade utredningar, hvilkas resultater väl icke på förhand kunna med säkerhet bedömas,
med hvilka dock, med fästadt afseende på de mångfaldigt olika förhållanden, som ega rum
icke blott mellan serskilda orter, utan äfven mellan serskilda hemman inom samma ort,
efter vår tanka, måste antagas dels medföra så många omgångar och stridigheter emellan
alla de serskilda intressen, som härvid fingo tillfälle att göra sig gällande, och dels leda till
så mycken ojemnhet mellan de skattdragande, att grundsatsen i sin tillämpning svårligen nu,
mera än tillförene, då förslag i enahanda syftning varit å bane, skulle kunna anses bringa
frågans lösning på ett tillfredsställande sätt till slut.
Den lättast verkställda och fullständigaste förenkling, som tillika leder till den lättaste
debitering och kontroll, är onekligen, på sätt jemväl blifvit yttradt i Kongl. Maj:ts vid sista
riksdagen till Rikets Ständer i ämnet aflåtna nådiga proposition, alla af markegång beroende
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59. 47
ränte-persedlars förvandling i penningar till ett en gäng för alla bestämdt belopp; och om
härmed förenades det villkor, att beloppet skulle beräknas i silfver samt räntorna alltid i
förhållande dertill efter nu gällande myntfot utgöras, så att deras värde för framtiden blefve
oberoende af möjligen återkommande omhvälfningar i myntvärdet, skulle säkerligen derigenom
den hufvudsakligaste betänkligheten mot en så beskaffad ränteförvandling vara undanröjd.
På grund häraf och med stöd af de skäl i öfrigt som kommitterade för skatteväsendets
förenkling i deras underdåniga betänkande af den 30 April 1847 fullständigt utvecklat,
skulle vi ej heller nu tveka att tillstyrka antagandet af nämnde förvandlingsgrund, om icke
frågans utgång vid sista riksdagen och den mera allmänt rådande opinionen, att man härigenom
skulle äfventyra en för statsverket vådlig framtida minskning i dess ordinarie inkomster,
lemnade föga hopp att på denna väg kunna komma till det åsyftade målet.
Men då man sålunda å ena sidan icke får förbise farhågan för en total förvandling
till penningar, såsom möjligen medförande en skatte-nedsättning, bör man ej heller lemna
utan afseende den å andra sidan yttrade farhågan för en skatteförhöjning, i händelse förenklingen
helt och hållet ginge ut på endast ett så beskaffadt persedelutbyte, som innefattades
i den ofvannämnde Kongl, propositionen. Såsom en af rättvisa och billighet påkallad
förmedling mellan dessa ömsesidiga farhågor, hafva vi alltså ansett oss böra biträda det förslag,
som i enahanda syftemål blifvit vid ärendets underdåniga föredragning den 11 sistlidne
November af dåvarande Chefen för Finans-departementet framstäldt, att nemligen, med bibehållande
i öfrigt af de grunder för skatteförenklingen, som redan förut blifvit af Eders Kongl.
Maj:t godkända och för Rikets Ständer framlagda, hälften af alla sådana räntor, som nu äro
till större eller mindre del beroende af markegång, må bestämmas att Utgå i spanmål och
smör och andra hälften i penningar till oföränderligt belopp. Endast genom antagande af
ett så beskaffadt förslag är man, efter vår tanka, i tillfälle att, i den stridiga frågan om statens
eller den enskilda skattdragandens skyldighet att vidkännas risken af alla mer eller
mindre hastiga förändringar i penningevärdet, ställa sig på en ståndpunkt af rättvisa och
jemlikhet, från hvilken alla ytterligare anspråk med lätthet kunna afvisas, under det fara är,
att man genom hvilka andra reduktionsförslag som helst, till följd af de partiella olikheter,
som dervid uppkomma, aldrig skall kunna lyckas alt lösa frågan annorlunda än högst för
någon kortare tid. I förening med skalteriksdalern medför delta förslag derjemte, framför
det af föredraganden nu framställda, flere andra väsendtliga fördelar, som icke böra förbises,
och bland hvilka vi torde få fästa uppmärksamheten på följande:
48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
alt, då vid verkställigheten komme att följas en allmän för alla lika gällande grund,
som endast fordrade uträkning, den ena hemmansinnehafvare:) icke kunde blifva mera
gynnad än den andra:
att således härvid ej heller kunde uppstå några stridigheter om sättet för utförandet;
att sedermera möjliga omvexlingar i varuprisen eller penningevärdet träffade alla lika,
i förhållande till deras hemmansräntor;
att, sedan lösningspiiset för skatteriksdalern blifvit i mån af deri ingående qvantum
spanmål och smör vid markegångs-sättningen bestämdt, man endast behöfde veta, huru många
skatteriksdalrar, jemte det oföränderliga kontanta heloppet, vore att beräkna för en
hemmansdel, en socken o. s. v. eller blifvit anslagna till viss löntagare, korps eller allmän
inrättning, för att med största lätthet kunna uträkna, huru mycket för hvarje i penningar
belöpte;
att i följd häraf lättnad i debiteringen af hemmansräntor samt i de till uppbörden
och kontrollen hörande göromål kunde vinnas i så hög grad, att, efter hvad i den Kongl,
propositionen vid sista riksdagen blifvit antaget, en besparing af ungefärligen 50,000 rdr årligen
skulle genom tjensters indragning kunna ernås;
och slutligen att, i händelse en allmännare öfvertygelse om vårt myntväsendes stabilitet
framdeles en gång hinner så stadga sig, att man icke vidare från befarade myntförsämringar
hemtar den förnämsta och egentliga betänkligheten emot antagande af den förvandlingsgrund,
som i öfrigt måste erkännas vara den mest ändamålsenliga, och man således
i framtiden skulle kunna komma öfverens om en förvandling i penningar af räntornas
hela belopp, en så beskaffad förändring med lätthet skulle kunna verkställas efter redan bestämda
grunder och utan behof af nya jordeböckers upprättande.
På grund af hvad vi sålunda anfört, anse vi oss böra i underdånighet hemställa, att
i fråga om ordinarie räntornas förenkling må till Rikets Ständer framställas följande förslag:
l:o att för alla hemman och lägenheter, hvilkas under flere titlar upptagne ordinarie räntor
redan utgå till bestämda oföränderliga belopp i penningar, räntorna utföras till ett för hvarje
hemman eller lägenhet sammanräknadt belopp i kontant, dock med uteslutande i slutsumman
af mindre tal än skilling;
2:o att för öfrige hemman och lägenheter, hvilkas räntor till större eller mindre del äro af
markegång beroende, räntorna skola uträknas, på sätt Kongl. Maj:ts vid sista riksdagen aflåtna
proposition inhehöll, endast med den skillnad, att medium af markegången för åren
1831
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 59. 49
1831—1850 tages till grund, hvarefter hvad af hvarje hemmans eller lägenhets ränta i fullt
riksdalertal närmast motsvarar hälften, utsättes såsom persedelskatt, samt återstoden utföres
såsom kontant oföränderlig ränta; börande förstnämnde andel af skatten för hvarje skatteriksdaler
bestämmas till viss qvantitet spanmål och smör efter de i Kongl. Maj:ts förra proposition
i ämnet upptagna grunder; dock att beräkningen af qvantiteterne sker med tillämpning
af medelmarkegången för ofvannämnda tid samt derefter af Kongl. Majtt fastställes; och
3:o att hvad förestående punkter innehålla, äfven må tillämpas i afseende å de presternes
utlagor, som i ordinarie räntan ingå.
Med verkställighet af ränteförvandlingen i Stora Kopparbergs län torde dock böra
uppskjutas, intilldess den väckta frågan om förändrad disposition af de hemmansräntor, hvilka
nu uppbäras af Fahlu Bergslag, blifvit afgjord.
Kongl. Majtt behagade i nåder gilla och bifalla hvad t. f. Departements-chefen
jemte Stats-rådets fleste ledamöter i underdånighet yttrat och hemställt, samt
befallte, att nådig proposition i ämnet skulle, i enlighet med dertill uppsatt förslag,
under denna dag till Rikets Ständer afgå, sådan den finnes protokollet bilagd.
In fidem protocolli
C. HALLBERG.
Bilt. till R. St. Prot. 1860 Sf 1851. 1 Sami. 1 Åfd. 14 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS H. MARCUS, 1851.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 60.
1
N:o 60
KONGL. MAJ:TS
Nådiga, Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående ersättning för omkostnader i anledning
af deras Kongl, Högheters, Kronprinsens
och Kronprinsessans förmälning. Gifven Stockholms
Slott den 1 Februari 1851.
Uti underdånigt Memorial af den 29 sistlidne Januari har Riksmarskalksembetet
anmält, att räkenskaperne öfver de i anledning af Deras Kongl. Högheters
Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning erforderliga utgifter numera blifvit afslutade,
samt att de i sådant afseende bestridda omkostnader uppgått till följande
belopp, nemligen:
eller tillsammans Banko R:dr 371,638: 46. 2.
Och har Riksmarskalks-embetet, jemte tillkännagifvande, att berörda kostnader
blifvit af Kongl. Maj:ts Hofförvaltning förskjutna, hemställt att, i öfverens
-
rtj Bosättningskostnad
b) Formälningskostnad
161,508: 13. 3.
21,861: 40. 3.
c) Uppsättning af stallet .... 110,420 : 3. 2.
dj Resekostnad . .
e) Serskilda kostnader
30,896: 17. 10.
46,952: 19. 8.
Bih. HU R. St. Prot. iS50 $' 185L 1 Sami., i Afd., i5 Hätt.
1
2 Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 60.
stymmelse med hvad vid föregående likartade tillfällen egt rum, Kongl. Maj:t måtte
af Rikets nu församlade Ständer äska ett anslag, motsvarande ofvannämnde af Kigl.
Hofförvaltningen förskottsvis utbetalda summa.
Då Kongl. Maj:t likväl är sinnad, att sjelf vidkännas de här ofvan under
Litt. b. c. d. och e. omnämnda, till ett sammanräknadt belopp af 210,130 ridr 32 sk.
11 r:st banko uppgående utgiftsposter, i följd hvaraf endast den under Litt. a. upptagne
summa af Etthundra sextioett tusen femhundra åtta (161,508) riksdaler 13 sk.
3 r:st. banko, som belöper för inredningen af Deras Kongl. Högheters Kronprinsens
och Kronprinsessans våning i Kongl. Slottet samt för bosättning och anskaffande af
sådane inventarie-perscdlar, hvilka finnas i behåll och äro att anse såsom statens
tillhörighet, till godtgörelse återstår; så vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder föreslå,
det Rikets Ständer må, till sistnämnde summas betäckande, nödiga medel anvisa.
De till denna fråga hörande handlingar varda härjemte lill Rikets Sländers
Stats-utskott öfverlemnade; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ls NäiL Skrifvelse, N:o 60. 3
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden} hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms
Slott den i Februari 185.1.
Närvarande:
Hans Excellens, Justilise-Statsministern, Herr Grefve Sparre, samt
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Tillförordnade Chefen för Finans-departementet, Stals-Rådet Gripenstedt
föredrog i underdånighet:
9:o.
Riksmarskalks-embetets underdåniga memorial af den 29 i förliden månad,
deruti, jemte öfverlemnande af räkenskaperne öfver de genom Kongl. Hofförvaltningen
bestridda utgifterne i och för DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans
förmälning, hvilka utgifter uppgingo till ett sammanräknadt belopp af 371,638 r:dr
46 sk. 2 r:st banko, deraf 161,508 r:dr 13 sk. 3 r:st för DD. KK. HH:s bosättning och
anskaffande af derför nödige inventariepersedlar m. m., Riksmarskalks-embetet i underdånighet
hemställt, att, då det hittills alltid varit vanligt, att de utgifter, som föranledts
af Kongl, eller Furstliga förmälningar, blifvit af allmänna medel bekostade,
Kongl. Maj:t måtte täckas af Rikets nu församlade Ständer äska det för betäckande
af ofvanomförmälde utgifter erfordeiliga belopp af 371,638 r:dr 46 sk. 2 r:st banko,
hvilken summa med icke mindre än 228,361 r;dr understege hvad lill beslridan
-
A Kongl. Uoj:t* Säd. Skrifvelse, 1To 60.
det af omkostnaderne för H. M. Konungens Egen Höga förmälning blifvit af 1823 års
Ständer anvisadt.
Sedan Hans Majit i Nåder förklarat Sig icke -välja ifrågasätta godtgörelse
för annan eller större del af dc med anledning af DD. KK. HH.
Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning bestridde omkostnader, än
den summa af 161,508 r:dr 13 sk. 3 rist., som belöpte för DD. KK. IIH.
bosättning eller till anskaffande af sådane inventariepersedlar, hvilka funnes
i behåll och voro att anse såsom statens tillhörighet, hvaremot
Hans Majit vore sinnad, att Sjelf vidkännas alla öfrige i och för förmälningen
bestridde utgifter, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet, det
Nådig Skrifvelse om anvisande af ofvanberörde Etthundra sextioentusen
femhundraåtta riksdaler 13 sk. 3 list banko måtte, i öfverensstämmelse
med dertill uppsatt förslag, som nu upplästes, varda till Rikets Ständers
Stats-utskott aflåten.
Detta Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl. Majit
i Nåder bifalla.
Ex Protocollo,
Carl von Schantz.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April 1851, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott rörande
anstånd med föreskrifven ränte- och
kapital-inbetalning å de till hamnbyggnaden
■vid staden Cimbrishamn beviljade lån af allmänna
medel. Gifven Stockholmsl Slott den 4
ApYil 1851.
Jemte anmälan, att Cimbrishamns år 1845 betydligt skadade hamnbyggnad
af storm och stark sjögång den 24 och 25 Oktober sistlidet år ytterligare lidit icke
obetydlig skada, och att, då intet hufvudsakligt kunnat sedan år 1848, af brist på
mode], till hamnbyggnadens fulländande åtgöras, för staden icke vore möjligt att fullgöra
stadgad inbetalningsskyldighet för de af statsmedel till hamnbyggnaden beviljade
lån, hafva Borgerskapets Äldste i Cimbrishamn uti ingifven skrift hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att åt
staden bevilja anstånd, till nästkommande lagtima riksdags slut, med den, å de till
hamnbyggnaden vid Cimbrishamn utaf allmänna medel beviljade tvenne serskilda lån
å tillsammans 30,000 r:dr banko, bestämda ränte- och kapital-afbetalning, som, enligt
Rikets Ständers vid 1844 och 1845 års samt 1848 årens riksdagar fattade beslut,
vid 1S50 års utgång bordo taga sin början.
6 Kongl. Majit» Nåd. Skri[ve!»e, N:o 6i.
Kongl. Maj:t som häröfver inhämtat styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
underdåniga utlåtande, vill, med nådigt förord, till Rikets Ständers
pröfning och afgörande i nåder hänskjuta Borgerskapets Äldstes i Cimbrishamn ofvannämnde
underdåniga ansökning om anstånd med den föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningen
å ifrågavarande 2:ne lån; i hvilket afseende samma ansökning,
jemte styrelsens tillstyrkande underdåniga utlåtande i ämnet, härhos till Rikets
Ständers Stats-utskott i nåder öfverlemnas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet j öfver Civil-År en den, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rudet å Stockholms Slott
den 4 ^pril i85u
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitiae-Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärenderne, Frih. Stierneld;
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 62.
7
Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhreeus uppläste slutligen till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 21 sistl. Mars fattade nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott,
rörande anstånd med föreskrifven ränte- och kapital-inbetalning å de till
hamnbyggnaden vid staden Cimbrishamn beviljade lån af allmänna medel.
Jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan täcktes Kongl. Majit i
Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befalla att, i enlighet med detsamma, Nådig skrifvelse skulle till
Rikets Ständers Stats-utskott expedieras.
Ex Protocollo,
Vollrath Ekström.
N:o 62.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 29 Apr. 1851, kl. 1 e. n.
KONGL. MAJ-.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
beredande af tillfälle för eli antal induslri-idkare
och arbetare att besöka industri-expositionen
i London; Gifven Stockholms Slolt den
ii April 185i.
Uti särskilde till Kongl. Majit ingifne skrifter,, har ett större antal industriidkare
och arbetare från åtskillige trakter af riket i underdånighet anhållit, att då
kännedomen om hvad inom de industriella yrkena blifvit bragt till största fullkomlig
-
Kongl. iloj:ts Säd. Skrifvelse, N:o 62.
het måste på ett kraftigt sätt bidraga till lyftning af den inhemska industrien, och
Sveriges näringsflit följaktligen skulle skörda vigtiga och betydelsefulla frukter genom
vunnen närmare bekantskap med den exposition af industriens från hela den
civiliserade verlden sammanbragte alster, hvilken i Englands hufvudstad för närvarande
förberedes, Kongl. Maj:t måtte täckas, med afseende härå, låta för de kunnigaste
och skickligaste bland Sveriges industri-idkare, handtverkare och arbetare bereda
tillfälle, att besöka nämnde Verlds-exposition, så mycket heldre som bemälde
samhällsklasser eljest, till följd af deras i allmänhet knappa vilkor, blefve derifrån
utestängde och således skulle gå miste om en undervisning, som aldrig tillförene
varit och sannolikt icke på länge, om ens någonsin, blefve för dem tillgänglig.
Af den sålunda utaf landets industri-idkare mera allmänt yttrade önskan,
att de ibland dem, som kunde hemta största nyttan af den ifrågaställa resan, måtte
dertill kunna påräkna understöd af allmänna medel) torde med någorlunda tillförlitlighet
kunna slutas, att om utväg bereddes åt ett visst antal af de mera utmärkte
bland industri-idkarne och deras arbetare att instundande sommar få företaga en
dylik resa och vistas någon, om än kortare, tid i London, åtskilliga fördelar för den
inhemska konstflilen häraf blefve att påräkna, enär derigenom tillfälle yppades för
samtlige desse personer att inhemta på hvilken ståndpunkt industrien i de flesta
civiliserade länder sig för närvarande befinna, och, genom åskådandet af de yppersta
alstren deraf, hos mången en väckelse torde gifvas för anlag, som eljest måhända
komme att sakna utveckling. Då emedlertid för vinnande af berörde ändamal
statens mellankomst synes oundgängligen erforderlig, hvadan också redan enskild
motion i ämnet, efter hvad till Kongl. Maj:ts kunskap kommit, blifvit hos Rikets
Ständer väckt, har Kongl. Majit, i den öfvertygelse alt de utgifter staten, i
sådant afseende, finge vidkännas, blefve nyttigt använde, varit betänkt att, derest
erforderlige medel härtill blifva af Rikets Ständer anvisade bereda lägenhet för ett
antal af omkring 70 slöjdidkare, handtverkare och arbetare från olika orter af riket,
att få med ett postverkets ångfartyg göra resan till och ifrån London samt derstädes
vistas 14 dagar under handledning af en eller flera i sådant hänseende tjenlige,
språkkunnige män, som kunde erhålla uppdrag att på resan medfölja. Efter uppgjord
beräkning skulle kostnaden för fartygets utredning och förseende med bränn
materi
-
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 69. 9
materialier jemte aflöning för befäl, machinister och manskap ur Kongl. Maj:ts Flotta,
äfvensom nödigt bidrag för passagerarnes underhåll under resedagarne och tvenne
veckors vistande i London, uppgå till omkring 12,000 R:dr Banko, och Kongl.
Maj:t vill, af sådan anledning, härmedelst hos Rikets Ständer äska, att nämnde belopp
af Tolf Tusen R:dr Banko må varda ställdt till Kongl. Maj:ts disposition, för
att, på sätt Kongl. Maj:t pröfvar lämpligast, till berörde ändamål användas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhraeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott
den u Jpril i85u
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stierneld.
Stats-Råden: Fåhraeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Eib. till R. St. Fröt. 1850 $ 1851. 1 Sami., 1 A/d., 15 Höft. 2
10, Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 62.
Departements-Chefcn, Stats-Rådet Fåhreeus föredrog i underdånighet, samfäldt
med tillförordnade Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet Gripenstedt:
De utaf Fabriks- och Handtverks-föreningar, Bildnings-cirklar och Arbetare-föreningar
samt ett betydligt antal slöjdidkare i hufvudstaden och åtskillige af
rikets öfrige städer ingifna flprfaldiga skrifter, alla innefattande underdånig anhållan,
att som, i anseende till de Svenska arbetarnes knappa vilkor, dot icke utan statens
mellankomst blefve för dem möjligt att besöka den exposition af industriens från
hela den civiliserade verlden sammanbragte alster, som den 1 instundande Maj liontine
att i London öppnas, Kongl. Majit måtte i nåder vidtaga lämpliga åtgärder för
att sätta kunnige och skicklige Svenske industri—idkare, handtverkare och arbetare
i tillfälle att, genom personlig närvaro: vid nämnde exposition, till fördel för den inhemska,
näringsfliten, taga kännedom om hvad som inom de industriella yrkena blifvit
bragt till största fullkomlighet.
I sammanhang härmed anmältes en af General-poststyrelsen, på nådig befallning,
den 28 sistlidne Mars afgifven kalkyl å den ungefärliga kostnad, hvarf 1,
Postångfartyget Nordsljernans utrustning samt en expedition med nämnde fartyg till
London på en månads tid, kunde komma att uppgå, äfvensom en af sakkunnige män
uppgjord beräkning å kostnads-beloppet för nödigt bidrag till underhållet under resan
och fjorton dagars vistande i London af det passagerare antal, som vid en sådan
exposition kunde medtagas.
Jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, beslöt Kongl. Majit, att
nådig skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle, i fråga
om medels anvisande för att bereda ett antal slöjdidkare, handtverkare
och arbetare från olika orter i riket tillfälle att besöka- ofVannämnde exposition,
till Rikets Ständers Statsutskott aflåtas.
In fidem,
C. 1 Oscar Alströmer.
Kongl. Majlis Md Proposition. Nio 63.
11
N:o 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April 1851, kl. 2 e. Q).
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Hospitalernas
förbättring och underhåll; Gifven
Stockholms Slott den 22 April 1851%
Vid profningen af de serskilta framställningar, sorn borde ingå i Kongl. Maj;ts,
vid början af innevarande riksdag, till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition om
slats-vcrkets tillstånd och behof, fästades Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på frågan
om behöfliga anslag såväl till underhåll, Sorn till utvidgning och förbättring afhospitalsanstalterna
i riket ; men sorn den på Rikets Ständers begäran utarbetade plan till
ifrågavarande förbättring vid nyssnämnde tidpunkt ännu var beroende på vederbörande
embetsmyndigheters förberedande pröfning, var Kongl. Maj:t då icke i tillfälle
att för Rikets Ständer uppgifva de behof, som i omförmälde afseende kunde af allmänna
medel påkalla bidrag, hvilket jemväl i det ofvanberörde proposition bifogade
protokollet öfver ecklcsiastik-ärenden för den 13 sistlidne November finnes anmärkt.
Sedan samtliga vederbörande numera inkommit med i ämnet infordrade utlåtanden
och handlingarne derefter, för att bereda Riks-ståndens medlemmar tillfälle att deraf
taga närmare kännedom, blifvit till större delen från trycket utgifna, samt slutligen,
under den 16 innevarande månad, en till planens fullständighet hörande ritning och
kostnadsberäkning för nybyggnad af hospitalet i Hernösand blifvit genom Serafimerordens-gillet
inlemnad, går Kongl. Majit nu att detta ärende för Rikets Ständer
framlägga.
12 Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 63.
Under sistförflutna riksdag hade åtskilliga framställningar hos Rikets Sländer
blifvit gjorda, angående förbättring af hospitals-anstalterna inom fäderneslandet. Vid
pröfningen af dithörande frågor hade Rikets då församlade Ständer vunnit den öfvertygelse,
att nämnde inrättningar, i sitt nuvarande skick, äro behäftade med flerfaldigt
brister; men Rikets Ständer hade derjemte insett, att dessa brister med meleher
mindre svårighet skulle i väsendtlig mån kunna afhjelpas, om, i stället för de
hittills mera partielt tillvägabragta, af inskränkta tillgångar beroende, förbättringar,
sådana komme att efter en för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas, samt
bestämda och fullständiga föreskrifter för förvaltningen i dess helhet meddelas. Erkännande
å ena sidan, att styrelsen öfver liospitalerna under de sednare åren sökt
efter bästa förmåga åstadkomma de förbättringar i afseende på vården af sinnessjuka,
som tillgångarne medgifvit, hade Rikets Ständer likväl å andra sidan icke
kunnat undgå finna, att vid berörde förbättringars tiilvägabringande, till följe af
bristande tillgångar, icke alltid kunnat begagnas de anvisningar till ett planmässigt
ordnande af dessa sjukvårdsanstalter enligt vetenskapliga grunder, hvilka i andra
länder redan lemnat lyckliga resultater, och således kunna gifva en säker ledning
för alt äfven här i landet ordna denna vigtiga del af helsovården. Af sådan anledning,
och då för befrämjandet af omförmälde ändamål Rikets Ständer funnit statens
mellankomst blifva vid den första förändringen nödvändig, hufvudsakligen i anseende
till de flera nya byggnader, hvilka för ett efter vetenskapliga grunder ordr.adt
system för de vansinnigas behandling, komma att erfordras, hafva Rikets Ständer uti
skrifvelse den 14 Augusti 1848 i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte genom
dertill skicklige, i ämnets serskilda delar sakkunnige, män låta upprätta förslag
till de förbättringar af hospitals-väsendet i Sverige, så i medicinskt som administrativt
hänseende, hvilka utan stats-verkets stora betungande kunde utföras, och befinnas
vara nödiga, samt att Kongl. Majit derefter måtte nådig proposition i ämnet till
Rikets Ständer aflåta.
Den vigtiga angelägenhet, hvilken Rikets Ständer sålunda förklarat sig beredvilliga
att med offentligt understöd befrämja, har redan förut varit föremål för
Kongl. Maj:ts nådiga omtanka. Af förekommen anledning hade Kongl. Majit under
år 1844 låtit genom sakkunnige män anställa undersökning till utrönande ej mindre
af de förbättringar, hvilka hospitalerna i riket i ett eller annat afseende kunde tarfva,
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, TY: o 63. 13
än ock af de utgifter, hvilka till utförande af sådana förbättringar, så vidt sig göra
lät utan statens vidare betungande, kunde erfordras, samt i hvad mån de under
Serafimer-ordens-gillets disposition ställda medel vore för hospitalernas årliga underhåll
tillräckliga; hvarefter, och sedan det af sådan anledning af serskildt tillförordnad
kommitté den 14 Oktober !844 afgifna betänkande jemte deröfver infordrade
utlåtanden blifvit hos Kongl. Maj:t anmäldt, i sammanhang med Serafimer-ordensgillets
underdåniga framställningar af den 1 Juni samma år och den 22 Maj 1847,
Kongl. Majit den 3 December sistnämnde år faun godt besluta, ibland annat, om aflåtande
af nådig proposition till Rikets då församlade Ständer angående serskidta
åtgärder till hospitals-fondens understödjande, och funno Rikets Ständer skäl att, på
sätt i underdåniga skrifvelsen den 2 Juni 1848 omförmäles,- till berörde framställning
lemna bifall.
Då Rikets Ständer sedermera, enligt hvad ofvan berördt är, under den 14
derpåföljande Augusti förklarat sig genom statens mellankomst, hufvudsakligen i afseende
på erforderliga nybyggnader, vilja befrämja en mera fullständig och omfattande
plan för hospitalernas förbättring, än som hittills med inskränkta tillgångar kunnat
genomföras, har Kongl. Maj:t, som med tillfredsställelse erfarit denna afsigt, så
mycket mindre kunnat anse den förut på nådig befallning gjorda utredningen af hithörande
frågor vara för det af Rikets Ständer afsedda ändamålet tillfyllestgörande,
som i förenämnde betänkande af den 14 Oktober 1844 förklarats, att kommitterade,
i saknad af ritningar och kostnadsförslag öfver nödiga nybyggnader och reparationer,
icke vore i tillfälle att ens förslagsvis uppgifva de kostnader, som till verkställigheten
deraf på en gång kunde erfordras. Vid sådant förhållande har Kongl.
Majit, med bifall till Rikets Ständers förenämnde begäran, funnit godt anbefalla sakkunnige
män att förslag och betänkande i ämnet utarbeta, jemte de för ändamålet
erforderliga byggnadsplaner och kostnadsberäkningar; och hafva utlåtanden i frågan
blifvit afgifna så väl af Serafimer-ordens-gillet som Öfvcr-inlendents-em betet,
hvarefter kommitterade fått tillfälle att med slutligt yttrande i anledning af nämnde
utlåtanden inkomma.
Kommitterade, som ansett det ligga utom gränsen för sitt uppdrag, att behandla
frågan om utvidgning och förbättring af dårhus-inrättningen vid Danviken,
hafva af sådan anledning i sina beräkningar hvarken upptagit det sannolika antalet
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 65.
af dithörande sinnessjuka, icke heller beloppet af den kostnad, som för beredande
af erforderligt utrymme åt detta antal kunde anses behöflig. Då likväl en för hela
riket gemensamt uppgjord plan för hospitalernas förbättring måste omfatta äfven
den för rikets hufvudstad och dess närmaste omgifning erforderliga hospitals-inrättning,
så bör den serskilta framställning, Öfver-ståthållare-embetet i sistnämnde afseende
med bifogad ritning och kostnadsförslag under den 7 sistlidne December ingifvit,
anses höra till fullständigheten af den plan, Rikets Ständer åsyftat.
Af förenämnde handlingar, så vidt de innebära, eller hafva sammanhang med
hvad Kongl. Maj:t för närvarande finner böra utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning och beslut, inhemtas hufvudsakligen, att, sedan kommitterade uttalat sin
åsigt om hospitalernas framtida bestämmelse och föreslagit de allmänna stadganden,
som i sådant afseende borde blifva gällande, så snart hospitalernas inre organisation
och utrymme medgifva deras tillämpning, kommitterade, för besvarande af frågan,
huru stort utrymme approximativt bör beräknas för dessa inrättningar tillsammans,
eller för hela riket, på anförda skäl antagit, att, sedan från beräkningen uteslutits
alla sådana personer, hvilka, enligt den föreslagna begränsningen af hospitalernas framtida
bestämmelse, ansetts utgöra föremål för fattigförsörjning eller annan för hospitalerna
främmande omvårdnad, antalet af de till hospitalsvård berättigade sinnessjuka
för hela riket, med undantag af hufvudstaden, sannolikt, kan beräknas till omkring
1000 personer; men då en allmän, af behofvet högt påkallad, förbättring i hospitalernas
inre organisation är i fråga, och det nuvarande utrymmet i allt fall är för iinga
för den inom dessa inrättningar redan befintliga personal, samt alltså utvidgning är
första vilkoret för den åsyftade förbättringen, och det icke föranleder till serdeles
tillökning i kostnad, om utvidgningen, då den ändå måste ske, göres något större,
än behofvet för ögonblicket kräfver, samt enär det slutligen är omöjligt att på förhand
så säkert beräkna antalet af sinnessjuka inom de olika provinserna och derefter
så noga afpassa fördelningen af utrymmet på de serskilta hospitalerna, att, äfven
med förutsättning af den uppgjorda beräkningens giltighet för öfrigt, icke trängsel
skulle kunna uppkomma å ett hospital, under det ett annat hade öfverflöd på
utrymme, så hafva kommitterade ansett, att hospitalerna tillsammanstagna nu böra
till omfånget beräknas för 1,200 patienter, utom dem, som å hufvudstadens hospital
komma att vårdas. Då dessa sednares antal i förenämnde serskilta förslag an
-
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 63'. 15
• ages komma att uppgå till 200, och inom Hernösands hospitals-distrikt, enligt hvad
Serafimer-ordens-gillet upplyst, finnas, utöfver det anlal, kommitlerade uppgifvit,
mer än 90 personer, som behöfva hospitalsvård, så lärer utrymme i allmänhet böra
beräknas för ett antal af omkring 1,500 personer. Den af Serafimer-ordens-gillet
gjorda anmärkning, att antalet, serdeles med afseende å framtiden, blifvit för lågt
beraknadt, undanrödjes hufvudsakligen genom biträdande af kommitterades åsigt, att,
om i en framtid de sinnessjukes antal så skulle ökas, att icke alla kunna behörigen
vårdas inom de befintliga hospitalerna, sedan dessa blifvit ordnade och utvidgadé, på
sätt förslaget innehåller, det i sådant fall icke bör komma i fråga att ytterligare
utvidga de redan färdiga inrättningarna, utan hvarje derefter erforderlig tillökning i
utrymme heldre beredas genom helt och hållet nya anläggningar; och hafva kommilterade
ansett, att en ny hospitals-anläggning i Carlstad, Christinehamn eller Örebro,
för emottagande af sinnessjuka från Wermlands, Nerikes och till en del från
Stora Kopparbergs län, vore deri åtgärd, som, på ettdera af angifna ställen och föträdesvis
det sistnämnda, borde, under nyssnämnda förutsättning, i främsta rummet
komma i fråga.
För ett ändamålsenligt ordnande af hospitals-väsendet fordras vidare att bestämma,
huru det för samtliga hospitalerna beräknade utrymmet bör mellan de serskilta
inrättningarna fördelas, huru mångå sådana erfordras, och hvar de böra vara
belägna. Då de flesta nu befintliga hospitaler äro temligen väl belägna för uppfyllandet
af sin bestämmelse, så vidt nemligen af det geografiska läget beror, och ett
afvikande från denna anordning skulle, gmom det framkallade behofvet af flera nya
hospitals-inrättningar, medföra allt för dryga utgifter, i synne>het, som de redan befintliga,
hvilka blifvit betydligt påkostade, ändå behöfde bibehållas, och, för att bringas
till full ändamålsenlighet, i allt fall tarfvade förändringar, som, ensamt företagna,
i och för sig komme att föranleda stor kostnad, hafva kommitterade, i betraktande
häraf, ansett sig vid besvarandet af sistnämnde fråga böra antaga, att alla nu
befintliga hospitaler, utom det i Nyköping och Malmö, böra bibehållas, samt på lämpligt
sätt utvidgas och förändras, hvarjemte i stället för det sistnämnda, ett nytt hospital
borde på annan mera lämplig plats inrättas. Hvad serskildt angar hospitalet
vid Danviken, så har, på sätt Öfver-ståthållare-embetets förenämnde underdåniga
framställning innehåller, långt för detta blifvit adagalagdt, att darhus-anstalten der—
16
Kongl. May.ls Nåd, Proposition, N:c 63.
städes icke uppfyller ändamålet med en kurativ-inrättning för sinnessjuka, och icke
heller kan å sin nuvarande lokal erhålla dertill erforderlig utvidgning och förbättring;
och har af sådan anledning fråga nu blifvit väckt att för ofvan antydda ändamål inlösa
en å Kongl. Djurgården belägen egendom och densamma med erforderliga nybyggnader
förse.
Med antagande således af ett total-utrymme å samtliga hospitalen för omkring
1,500 sinnessjuka, skulle detta antal, enligt det föregående, komma att på
följande sätt approximativt fördelas, nemligen vid:
l:o. Upsala hospital, afsedt för mottagande af sinnessjuka från
Upsala, Stockholms, Gefleborgs, Westmanlands och Stora
Kopparbergs län  £50:
Wadstena hospital, för Östergöthlands, Södermanlands, Nerikes,
samt östra delarne af Skaraborgs och Wermlands
län
Wexiö hospital, för Kronobergs, Jönköpings och Calmar län
Ett hospital för Malmöhus, Christianstads och Blekinge, samt
södra delen af Hallands län
Götheborgs hospital, för Götheborgs och Bohus län, norra Halland,
Elfsborgs samt vestra delarne af Skaraborgs och
Wermlands län
Hernösands hospital, för Norrbottens, Westerbottens, We
ster-Norrlands
och Jemtlands län
Ett hospital för hufvudstaden och dess närmaste omgifning
2: o.
3:o.
4:o.
5:o.
6:o.
7:0.
350:
150;
250:
150:
150
200
tillsammans 1,500:
hvartill kommer Wisby hospital med 10 till 15 platser för sinnessjuka på Gottland.
Enligt den nu gjorda fördelningen skulle Nyköpings hospital komma att upphöra, i
den mån hospitalet i Wadstena hinner utvidgas till mottagande af de sinnessjuka,
för hvilka det förstnämnda hittills varit afsedt.
Hvad nu närmast kommer i betraktande, är frågan om den förändring, hvar
och en bland de hospitals-inrättuingar, som skulle bibehållas, kommer att erfordra,
för att motsvara sin bestämmelse, serdeles såsom kurativ-anstalt, samt bringas till
det
Kongl. May.ts Kåd. Proposition, Kt.o 63. 17
det utrymme, hvilket för hvart och ett hospital blifvit beräknadt. Då svaretpå denna
fråga i betydlig mån är beroende af dessa inrättningars närvarande skick, hafva
kommitlerade i detta afseende ansett sig böra 1 allmänhet erinra, att i samtliga
hospitalen, för närvarande, nästan utan undantag, saknas utrymme för att på ändamålsenligt
sätt herbergera ens det sjukantal, som der redan linnes inlaget, och
att detta förhållande är så rnycket kännbarare, som de fleste från första anläggningen
varit så inrättade, att, äfven om sjukrummen varit mindre, afsöndring och
fördolning efter de sjukas olika kön och vilkor, sjukdomarnes art och grad, botlig—
het eller obotlighet, icke sedermera kunnat tillvägabringas, hvaraf olägenheterna
måste blifva större, i den mån sjukantalet ökas, då på samma gång uppsigten, ordningen
och de sjukes ändamålsenliga sysselsättning på ett för deras behandling
och återställande till hälsan högst menligt sätt försvåras och motverkas. I betraktande
af de fordringar, hvilka man i våra dagar med rätta anser en fullt ändamålsenlig
inrättning för sinnes-sjukas vård böra uppfylla, hafva kommitterade icke
lemnat oanmärkt, att undaurödjandet af förenämnde brister och olägenheter erfordrar
mycken omtanka och stora utgifter; och ehuru kommitterade hyst den öfvertygelse,
att Rikets Ständer, då de sjelfva tagit initiativet till en mera genomgripande
förbättring af hospitals-väsendet i landet, icke skola underlåta alt beredvilligt
anslå do medel, i saknad hvaraf, enligt Rikets Ständers eget medgifvande, denna
vigtiga del af helsovården hittills icke kunnat på ändamålsenligt sätt ordnas, hafva kommitteradc
likväl, för att i möjligaste måtto minska utgifterna, och för att icke löpa
fara att se hela planen till den så önskvärda förbättringen gå om intet, till följe af
de dermed förknippade kostnaders afskräckande belopp, sökt att, såvidt med ändamålets
vinnande varit förenligt, tillgodogöra hvad som redan finnes att tillgå, och
sålunda bemödat sig om alla de besparingar, hvilka, utan förbiseende af Rikets
Ständers uttalade afsigter och Kongl. Maj:ts, i öfverensstämmelse dermed, gifna föreskrifter
om förslag till ett systematiskt ordnande af hospitals-väsendet, kunnat
åstadkommas.
Med ledning af dessa grundsatser, hafva kommitterade, ibland annat, framlagt
följande upplysningar och förslag: Vid Upsala liospitals-inrättning, i närheten
af det så kallade nya hospitalet, behöfver en ytterligare hospitalsbyggnad uppföras,
Bih. tilt R. St. Trot. 1850 $ 1851. 1 Sami, 1 Aid., 15 Rätt. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Nio 63.
för beredande af det utrymme, som en tillökning af omkring 100 sjukplatser och de
sjukes ändamålsenliga afsöndring skulle erfordra; för hvilket ändamål nuvarande dårhus-byggnaden
jemväl tarfvade en förändrad iaredning; varande kostnaden, enligt
uppgjord ritning, af kommitterade förslagsvis beräknad till 112,000 R:dr b:ko; hvartill
komme 11,418 R:dr 32 sk. såsom ersättning till länets innevånare för aflätande
till hospitalet af den inom dess område belägna, länet tillhörande, lazaretts- och
kurhus-byggnaden. Vid anställd granskning har Öfver-intendents-embetet, på anförda
skäl, antagit, att kostnaden för ifrågavarande förändring och nybyggnad sannolikt
kommer att uppgå till högre belopp, än kommitterade beräknat, eller till
115,659 R.dr 24 sk. 4 r:st.
Wadstena hospital, ehuru i sednare tider betydligen både utvidgadt och förbättradt,
och med skäl numera ansedt såsom Sveriges bästa kurativ-inrältning för
sinnessjuka, behöfver likväl ytterligare en utvidgning från 250 till omkring 350 sjuk—
platser, hvilket med minsta kostnad anses kunna åstadkommas genom till- och påbyggnad
af det nu befintliga så kallade gamla hospitalet, hvilket sedermera, för vinnande
af fullständig afsöndring af de båda hufvud-afdeTningarna för man- och qvinkön,
skulle bestämmas uteslutande för detta sednare, hvaremot den förra klosterbyggnaden,
eller det nu så kallade „stora hospitalet", skulle ensamt upptagas af sjuka
af mankönet; utgörande kostnaden för denna förändring, enligt kommitterades
beräkning, 48,554 R:dr 32 sk. b:ko, men efter Öfver-intendents-embctets, 78,213
R:dr 40 sk.
Wexiö hospital, sorn med förfallna, högst otjcnliga trädbyggnader, eger
knappt utrymme för det befintliga till omkring 100 uppgående sjukantalet, och utan
någon möjlighet att klassificera de sjuka, vare sig med hänsyn till kön eller sjukdom,
anses af sådan anledning icke kunna komma i fråga att vid en åsyftad reorganisation
af hospitalen genom partiella förändringar iständsättas, utan böra antingen
indragas, eller helt och hållet ånyo uppföras; men då förstnämnde alternativ
skulle påkalla motsvarande nybyggnader vid andra hospitalcr, samt det i Wexiö icke
allenast har det mest lämpliga geografiska läge för anläggningen af en kurativanstalt
för sinnessjuka från de trenne vidsträckta län, hvilka utgöra dess distrikt,
Utan ock den nuvarande hospitals-egendomen erbjuder den förträffligaste lokal för
en sådan anläggning, hafva kommitterade, på dessa skäl, föreslagit, att i Wexiö
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 63. 19
måtte uppföras ett nytt hospitalshus för omkring 150 sinnessjuka, till planen uppfyllande
alla de fordringar, man nu för tiden gör sig af en ändamålsenlig byggnad
för sådane sjukes vård och behandlings och har kostnaden härtill, enligt uppgjord
ritning, blifvit af kommitterade förslagsvis beräknad till 118,851 R:dr 37 sk. 4 r:st,
af Öfver-intendents-embetet deremot till 127,568 R:dr 5 sk. 4 r:st.
Malmö hospital uppgifves vara illa lottadt i afseende på läge och utrymme.
Såsom beläget midt i staden och i en sumpig trakt deraf, på alla sidor omgifvet af
trånga gator och icke ens egande till sin disposition ett genom dessa afskiljdt qvarter,
utan till en icke ringa del närmast omslutet af enskildta boningshus, anses det
hafva det mest otjcnliga läge, som för en sådan inrättning kunnat väljas; hvadan
kommitterade, i betraktande jemväl deraf, att rummen äro låga, fuktiga och osunda,
vidhållit en förut yttrad åsigt om omöjligheten, att af den nuvarande hospitals-egendomen
i Malmö kunna bilda en enligt nutidens fordringar mot ändamålet svarande
inrättning för sinnessjukas behandling och vård, serdeles af den storlek, sorn här
vore behöflig. Till följe af dessa förhållanden, och under förutsättning, att en genomgripande
förbättring af hospitalen nu skulle komma att genomföras, hafva kommitterade
i underdånighet föreslagit Malmö hospitals förflyttning till annan mera
lämplig plats, i närheten af staden Lund, der en nybyggnad för ändamålet skulle,
förslagsvis, komma att kosta 250,000 R:dr, eller, enligt Öfver-intendents-cmbetets
beräkning, 289,553 R:dr 27 sk. 6 nst., allt b:ko; dock sorn denna nybyggnad icke
ansetts vara den åtgärd, hvilken i första rummet borde vidtagas, hafva kommitterade
alternativt föreslagit sådana förändringar vid hospitalet i Malmö, att detsamma
under tiden må någorlunda hjelpfigt kunna svara mot ändamålet, hvartill kostnaden,
i saknad af noggranna beräkningar, approximativt blifvit uppgifven till 10,000 R:dr b:ko.
Götheborgs hospital, som blifvit beräknadt för omkring 150 sjuka, har väl
•icke det fördelaktigaste läge; men kommitterade hafva dock, på anförda skäl och i
betraktande äf öfriga förhållanden, funnit denna omständighet icke vara af så afgörande
vigt, att den borde föranleda hospitalets förflyttning från dess nuvarande lokal
till en annan. För utvidgning och förändring af nuvarande hospitalet har kostnaden
blifvit beräknad till 100,000 R:dr b:ko, hvilken beräkning, så vidt den blifvit
/granskad hos Öfver-intendents-embetet, icke föranledt till någon anmärkning.
20 Kongl. Uay.ti Md. Propositioa, N:o C3.
Hvad angår Hernösands hospital, hafva kommitterade, som ansett det genom
Serafimer-ordens-gillets meddelade uppgifter numera vara ådagalagdt, att åtgärder
till afhjelpande af den derstädes redan uppkomna trängseln och deraf härflytande
olägenheter för sjukvården äro i hög grad påkallade, af sådan anledning i underdånighet
hemställt, att, vid den nådiga proposition, Kongl. Majit kunde finna för
gpdt att till Rikets Ständer, med hänsyn till hospitals-väsendets ordnande, aflåta,
Kongl. Majit jemväl måtte taga i betraktande hvad, som för utvidgningen af berörde
hospital erfordras efter den plan och kostnadsberäkning, som dessförinnan kunde genom
Serafimer-ordens-gillets försorg varda inlemnade. De handlingar, som i sådant
afseende nyligen inkommit, angifva såsom erforderlig en summa af 48,442 ridr 32
sk. banko, en beräkning, hvars tillförlitlighet dock ännu icko blifvit genom vederbörlig
granskning utrönd.
För den ifrågasatta nya hospitals-anläggningen vid hufvudstaden skulle kostnaden,
enligt uppgjord ritning och förslag, komma att uppgå till 329,933 ridr 12 sk.;
hvarförutan skulle erfordras till inköp af egendom å Kongl. Djurgården, 34,000 rdr,
samt till inventarier och sjukvårds-inrättningens första anordning 15,000 r:dr, eller
tillsammans, i jemnad summa, 379,000 r:dr, allt banko; varande, i fråga om utväg
för åstadkommande af denna kostnad, uppgifvet, hurusom någon tillgång dertill icke
vore att påräkna af Danvikshospitalsfonder och medel, utan äfventyraude af inrättningens
verksamhet och bestånd, helst, enligt hvad räkenskaperna utvisade, hospitalets
utgifter för en allt mer ökad personal hittills under vissa år till och med öfverstiga
inkomsterna; hvadan Öfver-ståthållare-embetet, för det önskvärda ändamålets
vinnande, funnit sig föranlåtet underdånigst anhålla, det Kongl. Maj:t måtte göra
nådig framställning till Rikets Ständer om anslående af förenämnde summa
379,000 r:dr, antingen på en gång, eller medelst årligt anslag af 22,740 rdr banko
i 37 och ett halft års tid till ränta och amortering å ett lån af förenämnde belopp.
Enligt ofvan anförda beräkningar, och med antagande af Öfver-intendentsembetets
förslag i de delar, som af bemälde embete undergått granskning, skölf®
kostnadenfför utförandet af ifrågavarande nybyggnader och förändringar komma att
uppgå vid
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 63. 21
Upsala hospital till .... 115,559: 24. 4.
Wadstena d:o d:o . . . . 78,213: 40. —
Wexiö d:o d:o . . . . 127,568: 5. 4.
Malmö d:o, reparationer . 10,000: — —
Lunds hospital, framdeles . 289,553: 27. 6.
Götheborgs hospital . . . 100,000: — —
Hernösands hospital . . . 48,442: 32. —
Stockholms hospital . . . 379,000: — —
1,148,437: 33. 2.
hvartill kommer, för komplettering
af inventarii- och persedel-förråden 16,000: — —
samt, eventuellt, för inlösen af lazarettsoch
kurhusbyggnaden vid Upsala
hospital . . .
11,418: 32. —
eller tillsammans 1,175,856: 17. 2.
hvarvid dock den erinran bör göras, dels att Öfver-intendents-embetet ansett kostnaderna
kunna nedsättas, om byggnadsföretagen upplåtas till verkställighet efter en
treprenad-auktion,
eller under lokal-tillsyn af sådana sakkunniga personer, som kånna
utvägarna på de serskilda orterna att för billigare priser erhålla dugliga materialier
och arbetsbiträden; dels ock alt vissa beräkningar ännu sakna den tillförlitlighet,
som af berörde embetsmyndighets granskning vore ätt förvänta.
Då, enligt hvad kändt är, hospitals-fonden numera icke har några kapitaltillgångar
att för ifrågavarande byggnadsföretag disponera, hafva kommitterade hemställt,
att serskildt, på flera år fördeladt, statsanslag måtte dertill af Rikets Ständer
äskas; men för beredande af någon tillgång, hvarigenom statens utgifter för hospitalens
förbättring framdeles, åtminstone till någon del, kunde minskas, hafva kommitterade,
på anförda skäl, framhållit ett redan förut väckt förslag, att, på sätt genom
ifådiga förordningen den 11 December 1766 i § 20 varit medgifvet, liospitalernas
hemman och lägenheter, såvidt bestämda gåfvobref eller testatorers uttryckta vilja
det icke förbjuda, måtte, der sådaut för hospitals-fonden funnes förmånligt, med full
22 Kongl. Majis Nåd. Proposition, N.o 63.
egande-rätt åt enskilda personer upplåtas mot erläggande af dels löseskilling, dels
oföränderlig, till hospitals-fonden i spannmål utgående, ränta, till det belopp, som vid
offentlig auktion genom högsta anbudet kunde erhållas, hvilken åtgärd, i kommitterades
tanka, skulle medföra, utom andra fördelar, äfven den, att genom försäljningen
ett icke obetydligt kapital kunde vinnas, hvilket vore att påräkna såsom bidrag
till hospitalens iståndsättande. Mot detta förslag har Serafimcr-ordens-gillet hufvudsakligen
anfört, att genom de försök, som under åren 1767 och 1769 blifvit gjorde,
att, med tillämpning af ofvan åberopade författning, ordna och förbättra hushållningen
vid hospitalerna, nära femtio hela hemman blifvit dessa inrättningar afhände mot en
ringa köpeskilling och en högst obetydlig ränta; hvaremot af samma hemman, om de
ännu funnes i hospitalernas ego, fonden säkerligen skulle haft en inkomst af flera
hundra tunnor spannmål årligen, utöfver hvad deraf nu erlägges; att liospitals-fonden
således genom denna åtgärd lidit en högst kännbar förlust, och att ytterligare
försäljning af hospitals-hemman blifvit genom Kongl. Brefvet den 7 December 1786
uttryckligen förbjuden; att, om försäljning af de återstående fastigheterna nu ändock
skulle ske, man visserligen kunde påräkna högre köpeskilling, än som förenämnde
år erlades för då afyttrade hemman; men att, om ock till en början årliga räntan af
köpeskillingen kunde motsvara arrendebeloppet, förhållandet efter några år skulle
blilva alldeles motsatt; att i alla händelser hospitals-fonden ginge miste om den tillökning
i årliga afgiften, som nu vid hvarje ny utarrendering vanligen är att påräkna;
hvartill komme, att, du försälj bingarne ej kunde ske på en gång, utan blott efter
liand, i den mån lägenheterna blcfve till arrende lediga, blott några få årligen skulle
komma alt afyttras, och följaktligen ej förr än efter många års förlopp något större
kapital vara att förvänta.
Beträffande frågan om hospitalens årliga underhall, med hvad till sjukvården,
den inre förvaltningen och ekonomien hörer, samt i hvad mån hospitals-fondens årliga
tillgångar kunna förslå till bestridandet af dertill erforderliga utgifter, hafva kommitteradc
dels lemnat en allmän öfversigt af de olika utgifts-titlarnes sannolika belopp,
sådane de för ett sjukantal af 1000 personer, och, oberäknadt utgifterne vid
hufvudstadens hospitals-inrättning, i framtiden skulle blifva efter hospitalens fulländade
reorganisation; dels gjort en uppskattning af inkomsterne, som, under förutsättning,
att hospitals-fonden varder vid samma inkomster bibehållen, och med in
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, A':o 63. 23
beräkning af ett framdeles förväntadt icke obetydligt belopp af patienternes årsafgifter,
skulle i det närmaste visa, att någon brist för framtiden, enligt kommitterades
tanka, icke vore att befara. Om än denna förmodan, som till nåeion del* »run
'
s o o
dar sig på förhållanden, hvilka ännu icke inträdt, skulle af framtida erfarenhet besannas,
så är dock hospitals-fondeu för närvarande, enligt hvad Serafimcr-ordens
gillct
upplyst, i behof af understöd för att kunna fullgöra sina förbindelser och betrygga
hospitalens verksamhet. Ordens-gillet har nemligen uti underd. skrifvelse
den 27 Maj Eiirlidet år förnyat sin först flera gånger hos Kongl. Maj:t gjorda anmälan
derom, att under de år, då markegångs-prisen å den till hospitals-fondeu anslagne
spannmål, som utgör det hufvudsakligaste af denna fonds inkomster, öro låga,
dessa inkomster icke förslå till de med hospitalens vidmakthållande förenade utgifter;
att sålunda, enligt räkenskaperna för år 1848, hospitals-fondens inkomster utgjorde
blott 94,21)3 r:dr 27 sk. 3 rst, men utgifterna deremot 118,326 r:dr 37 sk. 6
rst, hvadan för samma år uppkom en brist af ej mindre än r:dr 24,033 10 sk. 3 rst
allt banko; att de äfven under år 1849 låga spanmålsprisen påkallat underdånig anhållan
om ett förskott af 14,000 r:dr banko från Kongl. Majrts och rikets stats-kontor
till hospilals-fondens understödjande, hvilket belopp under innevarande år borde
återbetalas; att fortfarandet af låga spanmålspris kommer att medföra enahanda brist,
till hvars fyllande Serafimer-ordens-gillet saknar utväg; att i öfrigt hospitals-fondens
förlägenhet och behof af undsättning hufvudsakligen tillkommit dels derigenom, att
Ordens-gillet i följd af dess instruktion måst till Läns-lazarettens understödjande
i många år lemna högst betydliga bidrag, utgörande tillsammans 365,719 r:dr 2 sk.
4 rst, hvarmed åtskilliga lazaretter blifvit anlagde och de flesta till en början i det
närmaste varit underhållne, allt till lindring för länens innevånare uti den dem, enligt
författningarne, åliggande skyldigheten att sina lazarett på egen bekostnad anlägga
och underhålla; dels ock derigenom, att Kongl. Majit, uppå Rikets Ständers
mulen!. hemställan, den 13 November 1825 och den 29 Octoher 1828 anbefallt cenIral-hospitalers
inrättande, för hvilket ändamål hittills af hospitals-fonden utgått en
summa af 283,262 r:dr 47 sk. 9 rst, hvaraf följden blifvit, att fondens kapitaler, som
år 1825 ännu utgjorde r:dr 209,098 2 sk. 6 rst, numera äro medtagna; att i samma
mån anstalter vidlagi s lör de vansinniges omsorgslullare behandling å hospitalen,
dessa inrättningar jemväl blifvit allt mera anlitade, hvilket i samma mån förorsakat
24 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 63.
ökade utgifter; alt, ehuru, vid sislförflutne riksdag, utaf anslaget för fångvården 5000
r:dr banko årligen blifvit hospitals-foudcn tillagde, för underhåll och vård af vansinniga
brottslingar, samt genom Kongl, kungörelsen den 8 December 1847 någon förändring
till hospitalens framtida fördel blifvit i nåder anbefalld uti den förut bestämda
såkallade mcdgiften af förmögnare hospitalshjon, Ordens-gillet likväl, uppå anförda
ytterligare skäl, ansett fonden icke kunna för sitt ändamål vidmakthållas och betryggas
utan statens mellankomst, och fördenskull underdånigst anhållit om nådig
framställning lill Rikets nu församlade Ständer derom, att ett kreditiv eller förslagsanslag
å r:dr 25,000 banko om året, måtte åt Ordens-gillet anvisas, med rättighet
för Gillet att, då behofvet för hospitalen sådant påkallar, få inom nämnde belopp,
mot behörig rcdovisnings-skyldighet, lyfta och uppbära hvad för afhjelpande af samma
behof erfordras; varande anmärkt, att det nu begärda anslaget icke ens utgör 4
procent årlig ränta å de summor, Ordens-gillet för hospitalens förbättrande och lasarettens
understödjande måst från hospitals-fonden utbetala.
Härförutan har, uti serskild skrifvelse af den 16 September nästlidet år, Ordens-gillet
i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig proposition till Rikets nu
församlade Ständer, angående afskrifning af nedannämnda i hospitals-fondens räkenskaper
balanserade skulder, nemi.:
A) R:dr 2,291:80 sk. 10 rst. banko, utgörande förra Allmänna Magasins-fondens,
af Stats-kontorct nu meia öfvertagna, fordran hos Allmänna Hospitals- och Barnhusfonden
för oguldna omkostnader vid magasinering af sistnämnde fond tillhörig spanmål
från och med år 1825 till och med år 1829; i afseende å hvilket fordringsanspråk,
hvarom Ordens-gillet numera icke kunnat vinna annan upplysning, än som
innefattades i ett skrifvelsen bifogadt sammandrag af Allmänna Magasins-fondens
räkenskaper, Ordens-gillet i underdånighet åberopat det redan förut anmälda förhållande,
att, om än samma fordran till sin beskaffenhet och rigtighet numera kunde redas,
hospitals-fonden i allt fall saknar medel till dess gäldande;
B) R:dr 3,418: 16 sk. banko, utgörande upplupna obetalda räntan å ett uti
Salpeter-fonden för hospitalerna upptaget lån, stort 48,000 rdr samma mynt, hvars
afskrifning Rikets sednast församlade Ständer beviljat; i fråga om hvilken ränta Ordens-gillet
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om den förklaring af Rikets
Ständers
Kon<fl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 63. 25
Ständers beslut, angående lånets afskrifvande, att jemväl räntan vore under samma
beslut inbegripen; hvilken anhållan Kongl. Maj:t, efter infordradt utlåtande af kommittéer)
för Salpeter-ärendena, uti nåd. bref den 30 Januari 1849 förklarat Sig icke
kunna för det då närvarande bifalla; hvarefter Gillet, då tiden för nu pågående riksdag
tillstundade, sin underd. framställning i ämnet förnyat, och till stöd derför andragit,
hurusom, enär det vid sistförflutne riksdag fattade beslutet om kapitalbeloppets
afskrifning grundats på hospitals-fondens redan då ådagalagda oförmåga att
denna skuld betala, samt fondens tillgångar sedermera ingalunda ökats, densammas
förlägenhet skulle ytterligare försvåras, om från fonden nu uttoges ifrågavarande
ränta, hvilken till betydlig del tillkommit under den tid, som förflutit ifrån det afskrifning
af skulden hos Kongl. Maj:t begärdes, och tills den af Rikets Ständer beviljades;
samt
C) R:dr 14,000 banko, hvilka, uppå Serafimer-ordens-gillcts underdåniga anmälan
om hospitals-fondens förlägenhet för bestridande af oundgängliga utgifter,
blifvit, jemlikt nåd. brefvet den 25 Januari förlidet år, utaf Stats-kontoret af under
händer hafvande medel utbetalde såsom förskott och mot återbetalningsskyldighet;
i fråga hvarom Stats-kontoret, som öfver nu begärda afskrifningar blifvit hördt, uti
underd. utlåtande af den 23 sistlidue December erinrat, hurusom en blott och bar
afskrifning af sistberörde, endast såsom förskott mot framtida ersättning utanordnade,
belopp icke kan ega rum, enär stats-verket måste, på ett eller annat sätt, derför
beredas godtgörelse.
Hvad sålunda förekommit och handlingarne i öfrigt, beträffande förenämnde
frågor, innehålla, har Kongl. Maj:t i öfvervägande tagit; och vidkommande först frågan
om beredandet af medel för hospitalens Utvidgande och förbättring, på sätt kommitterade
föreslagit; så, enär hospitals-fondens egna tillgångar för närvarande icke
medgifva någon uppoffring för berörde ändamål, och den ifrågasatta försäljningen af
hospitalens hemman och lägenheter skulle i längden, enligt hvad Serafimer-ordensgillet
upplyst, blifva för fonden mindre förmånlig, återstår, för att vinna det åsyftade
ändamålet, ången annan utväg, än den Rikets Ständer genom anvisande af
stats-anslag kunna bereda. I sådant afseende är dock den ofvan uppgifna, för planens
fullständiga genomförande förslagsvis beräknade, summan mera betydlig, än att
iBih. lill R. St. Prof. 1S50 $ 1851. 1 Sami., i A/d., 15 Haft. 4
26 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 63.
Kongl. Majit för närvarande, då stats-verkets tillgångar för flera andra behof blifvit
tagna i anspråk, vill sätta i fråga, att Rikets Ständer, med godkännande af den
uppgjorda planen, skulle bevilja hela, eller ens någon betydligare del af förenämnde
belopp. Med afseende emedlertid s vigten och angelägenheten deraf, att den af
behofvet högt påkallade förbättringen af hospitalerna ju förr desto heldre må kunna
företagas, vill Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer föreslå, att, derest de finna tillgång
dertill nu kunna beredas, Rikets Ständer till en början bevilja hvad, som, enligt den
uppgjorda planen, erfordras för nybyggnad af Wexiö hospital, hvilket, enligt de upplysningar,
kommitterade meddelat, företrädesvis är i behof af utvidgning och förbättring;
och skalle alltså, i fall Rikets Ständer bifalla detta förslag, en summa af
wdr 127.500 banko böra för tiden intill nästa riksdag anvisas, att för berörde ändamål
i mån af behof utgå.
Hvad dernäst angår Serafimer-ordens-gillets underdåniga framställning om
anvisande af ett kreditiv eller förslagsanslag å 25,000 r:dr banko om året, att, i mån
af behof och mot redovisningsskyldighet, användas till hospitals-fondens understöd,
vill Kongl. Maj:t, med afseende å de skäl, Ordens-gillet härvid åberopat, hos Rikets
Ständer föreslå, att förenämnde belopp må för berörde ändamål på de af Ordens-gillet
uppgifna vilkor anvisas.
Beträffande slutligen Ordens-gillets underd. hemställan om utverkande af Rikets
Ständers bifall till eftergift och afskrifning af trenne hospitals-fondens ofvan
uppgifna skuldebelopp, vill Kongl. Majit hos Rikets Ständer föreslå, att de tvenne
förstnämnda, eller skulden till Allmänna Magasius-fonden r:dr 2,291: 30. 10., samt
den oguldna räntan till Salpeter-fonden ridr 3,413 r 16., allt banko, må afskrifvas;
hvaremot Kongl. Majit icke finner skäl till beviljande af den sökta afskrifningen af
det med 14,400 ridr banko utaf stats-verket uppburna förskott.
De till ärendet hörande handlingar, byggnadsplaner och kostnadsberäkningar
låter Kongl. Majit till vederbörande Utskott öfverlemna; och Kongl. Majit förblifvee
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
P, Genberg.
Kongl Majlis Nåd. Proposition, N:o 63.
27
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms
Slott den 23 April 18 Si.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Frih, Stierneld5
Stats-Råden: Fåhreeus,
ron Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve ton Platen.
Departements-chefen, Stats-rådet Genberg uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets nu församlade Ständer, angående hospitalernas
förbättring och underhåll.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan, berörde
förslag, sådant det finnes detta protokoll bifogadt, i nåder gilla,
samt förordna, att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer afgå.
In fidem,
G. Högland.
28
Kongl. Maj.h Nåd. Proposition, A:o 64.
N:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 April 1851, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständert angående provinsen
Jemtlands rotering; Gifven Stockholms
Slott den 22 April ISSI.
Uti nådig skrifvelse af den 24 Februari 1840 täcktes Kongl. Maj .t, med
framställning af hvad i afseende på frågan om lindring uti den hemmansegarne i
Jemtland åliggande roterings- och rustnings-skyldighet vid de tvenne nästföregående
riksdagarne förekommit, Rikets då församlade Ständer tillkännagifva, att Kongl.
Maj:t, som funnit det af Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag afgifna
förslag, rörande roteringen i provinsen, icke kunna af Kongl. Maj.t gillas och antagas,
enär sådant skulle leda till en för rikets försvar vådlig minskning i den uti de
norra orterna indelade, förut otillräckliga militärstyrka, vid detta förhållande ansåge
den definitiva regleringen af roterings- och rustnings-besväret i Jemtland böra verkställas
i öfverensstämmelse med de af Kongl. Maj:t redan gillade och Rikets Sländer
vid nyssberörda riksdag meddelade grunder, enligt hvilka vid Jemtlands Fältjägare-regementes
af Kongl. Majrt, under den 21 November 1827, provisoriskt från
1000 till 800 man nedsatta styrka tills vidare skulle förblifva samt landets roteringsbörda
åter lindras derigenom, att de förr roterade, men då vacanta hemmanen, äfvensom
all dittills oroterad, men ordinarie rotering underkastad jord, på uppgifvet,
sätt, indelades till knektehållet, hvarförutan till så väl roteringens som rustningens
i provinsen understödjande påräknades vissa föreslagna bidrag af stats-verket. De
sålunda framställda grunderna för ordncndet af ifrågavarande besvär biföllos dock ej
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, A:o 64. 29
af Rikets Ständer, hvilka deremot, uti skrifvelse af den 30 December 1840, hos
Kongl. Maj:t förnyade deras underdåniga anhållan, att, jemte det Jemtlands soldater
ålades samma skyldigheter, som kronans indelda manskap i det öfriga riket, roteringen
i nämnda provins måtte jernnäs till likhet med roteringen i det öfriga Sverige,
sedan hemmanens godhet, grundränta och öfriga utskylder blifvit emellan länen behörigen
jemförda och tagna i beräkning, hvarefter de nya hemman, som i Jemtland
tillkommo, fingo öka den gamla roteringen med ny, samt att dessa för Jemtlands
Fältjägare-regemente tillstyrkta vilkor jemväl måtte sträckas till Jemtlands Hästjägare-sqvadron,
så att rusthållarne vid denna sqvadron komme i åtnjutande af all
den lindring i deras hittills åliggande skyldigheter, som antingen redan blifvit eller
framdeles kunde varda rotehållarne inom provinsen beviljad; hvarjemte Rikets Ständer
förklarade, att roteringsförrättningen i Jemtland borde, såsom å andra orter, på
statens bekostnad verkställas samt, intilldess ny rotering efter de uppgifna grunderna
hunne inom provinsen komma till stånd, roteringen och rustningen derstädes
presteras, på sätt då egde ru.m.
I anledning häraf hemställde, uti infordradt underdånigt utlåtande, Krigsoch
Kammar-kollegierna om anbefallande af en allmän uppskattning af då varande
tillståndet inom provinsen och en derpå grundad ny rotering, hvilken borde verkställas
af en till sammansättningen jemväl föreslagen kommission, med ledning af
vissa, efter läns-styrelsens och afvittrings-domarens hörande, fastställda hufvudgrunder,
såsom areal-vidd af åker och äng, jemte foder-afkastning och antal kreatur,
som framfödas, utsäde och spanmåls-afkastning, odlings-lägenheter och andra förmåner,
som borde föreställa en soldat-rote eller ett rusthåll, med hänsigt i öfrigt
till hemmanens lindrigare beskattning i jemförelse med förhållandet inom andra orter,
samt med iakttagande tillika, att den lindring, som kunde varda stam-rotarne förunnad,
äfven blefve till strö-rotarne utsträckt; men att, derest den nya roteringen
skulle utfälla med sådan förminskning i nummer-styrkan, som Kongl. Maj:t pröfvade
oförenlig med fordringarne för landets försvar, Kongl, Maj:t måtte, efter pröfning af
dessa förhållanden, låta provinsens då varande indelning till rust- och kn#kte-håll
fortfara, intilldess Rikets Ständer anvisat nödige medel till försvars-verkets upprätthållande
på annat sätt inom berörda vidsträckta trakt af riket; hvarefter, och sedan
vederbörande general-befälhafvare likaledes blifvit i ämuet hörd, Kongl. Majit
30 Kongl. Maj:ts 1Säd. Proposition, N:o 6i.
medelst nådigt bref till bemälda kollegier af den 3 December 1842 förklarade, det
Kongl. Maj:t väl funnit betänkligt att medgifva någon nedsättning i Jemtlands fältjägare—regementes
styrka utöfver de 200 nummer, hvilka sedan år 1826 hållits vakanta
till understöd för de effektiva numren, men dock, i betraktande af de sedan
provinsens för 160 år tillbaka skedda indelning till underhållande af 100 ryttare och
1000 man fotfolk derstädes inträffade till ojemnhet i rustnings- och roterings-bördan
verkande förändringar i jordens odling och afkastning, ansett behofvet påkalla en
jemkning uti roterings-skyldighetens utgörande, samt fördenskull gillat kollegiernes
ofvanberörde förslag med dervid fästade förbehåll; i sammanhang hvarmed kollegierne,
för verkställigheten af all dittills, med ordinarie rustning eller rotering belagd jords
inom Jemtland omrotering, i nåder anbefalldes: att låta upprätta en jemförelse af
rustnings- och roterings-skyldighetens fördelning på jorden inom rikets serskilda
provinser, så uppställd och utvisande medium af den egovidd och de förmåner, som
till hvarje beridet eller oberidet nummers underhållande äro anslagna, att den af Rikets
Ständer äskade ledning för den nva roteringeus verkställande inom Jemtland
a *' o
derifrån måtte kanna hemtas; äfvensom att, efter %rederbörandes hörande, uppgöra
och till nådig pröfning i underdånighet anmäla ej mindre den nya roterings-grund,
hvilken, med hänseende derjemte till rustningen och roteringen i öfriga delar af riket,
borde för provinsen Jemtland antagas vid den uppskattning, som af dertill förordnad
kommission komme att förrättas, än ock förslag till instruktion för den ifrågavarande
kommissionen.
Sedan, till fullgörande af hvad sålunda blifvit i nåder befaldt, koliegierne från
Kongl. Maj:ts befallningshafvande uti Jemtland och de 19 öfrige rikets län, hvarest
ständigt rust- och roie-håll för arméen finnes inrättadt, infordrat nödige upplysningar,
anmälde koliegierne uti underdånig skrifvelse af den 28 April 1845: att, enligt
det emellan åren 1686 och 1699 tillkomna militie-verket i Jemtland, ett rusthåll vid
Ryttare-kompagniet i allmänhet skulle utgöras af 2:ne s. k. Rökar, men vid Dragonregementet,
som var skyldigt att tjena både till häst och till fots, samt först år 1770
förändrades till lätt infanteri, endast af en Rök, utom serskilda anslag i hemmansräntor
till aflöning för befäl och manskap, hvadan således i Jemtland aldrig funnits
rotering, utan endast rustning: att den år 1827 nådigst fastställde provisionella
rote-jemkningeu utvisade, att nämnda provins förr varit, Ryttare-kompaguiet obe
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 64. 31
räknadt, indelad till 1000 rotar med, efter i medeltal 2$ tunnland på roten, ett sani
manlagdt
skattetal af
2,732 tunnland.
hvadan, då derifrån afdrogos för de 200 rotar, som skulle
hållas vakanta
. 406£ —
återstode för 800 stamrotar
. . . 2,325 £ —
för hvilka understöd komme att utgå: af skattetalet
för de
200 vakanta rotarne
af förut oroterad jord ....
och för inqvarteringshemman . . . ,
• • • 105t 1.016 —
tillhopa 3,341^ tunnland.
hvaremot från deltagande i roteringen befriades för den hem-
manen åliggande inqvarteringsskyldigket . .
. . . 224'! —
och för postföring .............
• • • 2°t\ 243 —
i rund summa 3,585 tunnland,
så att medeltalet på roten blefve 4J tunnland eller gärdemantal, i följd af hvilken
jemkning samt Kongl, brefven den 11 Juni 1830 och den 13 Augusti 1831,
hvarigenom 200 af regementets rotar anslogos till en ny hästjägare-sqvadron, i
Jemtland borde finnas 200 man hästjägare och 600 man fotjägare utom de 200 vakanta
rotarna; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, uti afgifvet yttrande
af den 24 Maj 1843, dels antagit, att, med hänseende till skiljaktigheten inom
Jemtland i klimat och jordmån, hemmanen derstädes skulle efter vissa uppgifna
grunder kunna indelas i trenne klasser med olika jordrymd och åtföljande förmåner,
såsom erforderliga för att underhålla en soldat, samt att, då ett rusthåll beräknades
vara dubbelt så kostsamt som ett rotehåll, till underhållande af en ryttare med nummerhäst
skulle erfordras dubbelt af de för någon af de föreslagna klasserna bestämda
förmåner, dels ock, i afseende på roteringsförrättningen, hufvudsakligen föreslagit,
att i nya roteringen skulle upptagas alla hemman och lägenheter, som äro rotering
underkastade, derunder inbegripna angni erits-, inqvarterings- och posthemman,
hvilka sednare hemmans-innehafvare skulle erhålla ersättning från stats-verket, till
hvilket deremot alla till ruslhållen och rotarne hittills anslagna hemmans- och mi
-
32 Kongl. Maj:ls AV!£ Proposition, N:c 64.
litie-räntor, samt kontanta bidrag borde indragas; samt att, enligt de hos Kollegierna
öfver rustnings- och roterings-skyldigheten inom de öfriga 19 länen upprättade
och jemväl i underdånighet insända sammandrag, upptagande mantal, taxeringsvärde,
egorymd, utsäde, afkastning i spanmål och hö m. m., kreatur och räntor, i medeltal
funnes belöpa: på ett beridet rusthåll något mindre än 1T>2 mantal, på ett
rusthåll, tillhörande afsutet kavalleri, mantal och på ett rotehåll inom gammalt
infanteri något iner än lf mantal, samt årliga kostnaden, likaledes i medeltal, utgöra:
för ett rusthåll, vid beridet kavalleri 174 r:dr 4 r:st. och vid afsutet kavalleri 140
r:dr 39 sk. 5 r;st,, samt för ett rotehåll af gammalt infanteri 64 r:dr 2 sk. 2 r:st.,
allt b:ko; hvarjemte Kollegierne, hvad angick grunden, efter hvilken Jemtland borde
till ny rotering indelas, förmälde sig icke kunna understödja ofvanberörde år 1843
af Kongl. Maj:ts dåvarande Befallningshafvande afgifna förslag, emedan icke hemmantalet
och således ej heller klassifikationen emellan hemman kunde vid roteringens
bestämmande gagnas, utan endast åker till årligt utsäde samt äng för höafkastning,
i förhållande till vidd och beskaffenhet, jemte nödigt bete och skogsfång
borde, för likhets vinnande med rikets öfriga provinser, i roteringsgrunden ingå, dervid
dock herrligheter serskildt borde upptagas; hvadan Kollegierna i underdånighet
tillstyrkte, att räntorna från samteliga hemmanen i Jemtland årligen blefve anordnade
och afkortade, så att provinsens jord, såsom fullkomligt fri från all slags ordinarie
ränta, komme att ingå i rotering efter jordatal i likhet med jordatalet i rikets
öfriga provinser, der jorden, genom ordinarie räntornas anordning och afkortning, jemväl
såsom skattfri beräknad, enligt upprättadt och likaledes i underdånighet insändt
sammandrag, utgjorde i medeltal på en soldatrote i åker 4T^ tunnland årligt utsäde
och i äng 790^ lisp:d höskörd, oberäknadt skog och betesmark, men hvarvid, i anseende
till Jemtlands nordliga läge, åkern borde beräknas i första graden och ängen
i hårdvall, så alt, der så beskaffad åker och äng icke kunde anvisas, tuunlandstalet
ökades enligt skattläggningsgrunderna, hvarförutan herrligheter, såsom
qvarnar, sågar, fisken, skogseffekter till afsalu m. m., alltsammans utöfver husbehofvet,
borde upptagas serskildt i beräkning att roteras efter skattläggniugsgrunder till
motsvarighet af förestående jordatal; att jorden i Jemtland endast inroterades till
knektehåll, men icke indelades till rusthåll, under förbehåll, att, om kavalleri i nåder
-
Kdttjl. l\’å<l. Preposition, JV.o 64. 33
d-er pröfvades skola i provinsen inrättas, 2:ne rotehåll borde, såsom redan vid andra
hästjägare-spvadronen sig förhölle, sammansättas till utgörande af karl och lias',
Is varigenom vunnes en lindring mot det, öfriga Sverige, der 2:ne rotars onera öfverskjuta
livad till ett rusthållsnummer blifvit anslaget; alt de från Medelpad anslagna
räntor fortfarande till lindring i Jemtlands rotering disponerades, äfvensom räntan af
den i Krigs-Kollegium förvaltade, samma provins tillhöriga ieserv-medels-kassa på
det sätt, att denna kassa öfver'flyttades till provinsen och med namn al Jemtlands
allmänna kassa ställdes under förvaltning af en tillika föreslagen direktion, som hade
att använda inkomsterna efter de grunder, hvilka af indelnings-kommissioncn
borde föreslås; — att för öfrigt posthemman borde njuta befrielse från rotering för
det rotemantal, som motsvarade postförseln, de Gustafs och Carlbergs kopparverk
underlagda arbetshemman väl till rotemantal uppskattas, men deltagande i roteringen
för dem endast ifrågakomma för så vidt arbetsskyldigheten befunnes icke motsvara
roteringsbördan, samt med den skattlagda jord, hvars frihetstid icke tilländagått, förfaras
såsom i enahanda afseende blifvit för rotejemkningen vid Westerbottens regemente
föreskrifvet; att roteringen borde så uppgöras, att alla rotehåll komme att
bestå af stammar och att, så vidt möjligt vore, hvarje socken erhölle sitt särskilda
antal rotehåll, äfvensom att, efter verkställd omrotcring af provinsen, fältjägare-regementets
befrielse från arbets-kommenderingar ej vidare borde medgifvas; och underställde
Kollegierna slutligen Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, jemte åtskilliga andra
med roteringen gemenskap egande frågor, ett uppgjordt förslag till instruktion för
indclnings-kommissionen, hvilken äfven skulle få sig uppdraget att föreslå nytt knektekontrakt
för Jemtland samt att, i sammanhang med rotejemkningen, till extra rotering
indela den inom provinsen befintliga jord.
Med anledning af kollegiernas sålunda i ärendet afgifna underdåniga betänkande,
ingafs af då nyligen utnämnde landshöfdingen i länet till Kongl. Maj:t ett
underdånigt memorial, deri bland annat, anmärktes, att den af kollegierna föreslagna
rotcringsgrund icke hvilade på jemförelse med den rotering, som af hemman i
andra delar af riket verkligen utgöres, utan på beräkning af den rotering, hvilken
dessa hemman skulle kunna utgöra, om de, i stället att erlägga grundräntorna, derför
bestridde motsvarande soldatunderhåll, samt att alltså, i händelse samma förslag
Bi/i. lill R. St. Fröt.. 1850 $' {851. 1 SamL, i A/d., 15 Hatt. 5
34 Kongl Maj:Is Md. Proposition, N:o 64.
i nåder bifölles, och hemmanen ålades roterings-skyldighet efter den inom det öfriga
riket gällande roteringsgrund, emot befrielse från grundräntan, som i Jemtland
utgår utan förvandling med ett medelbelopp af 10 r:dr per mantal, provinsen skulle
blifva vida mer betungad än hittills, enär, då grundräntan i det öfriga Sverige utgjorde
i medeltal per rote 122 r:dr 11 sk. 4 rst hvarje hemman finge vidkännas ett
roteringsbesvär, som uti andra landskap motsvarade en flera gånger större skatt än
den grundränta, hemmanet nu drager, hvarförutan provinsen sålunda beröfvades förmånen
af sättet för grundräntornas liqviderande; hvadan och då vidare emot det af
förre landshöfdingen uppgifna förslag att grunda roteindelningen icke på hemmantal,
utan på uppskattning af hvarje roterings-skyldigt hemmans egor och dessas beskaffenhet,
förekomme, dels att, enär i Jemtland jordens odling varit tillbakahålleu
genom afvittringen och, allt efter som denna hunnit fastställas, olika fortgått, de
hemman, hvilkas odlingslågenheter redan i större eller mindre mån begagnats, skulle
af roteringen för all framtid drabbas hårdare än de hemman, hvilkas egare, under
förväntan på afvittringens slut, uppskjutit odlingsföretagen, dels ock att nyhemman
och ökeskatter för äldre hemman, som genom afvittringen tillkommit, icke lämpligen
kunde till rotering beräknas förrän frihetsåren lilländagått, enär roteringen rätteligen
borde efter egornas dåvarande beskaffenhet bestämmas, hvaraf åter uppslode svårighet
att berörda hemman, som funnes spridda i hela provinsen, till rotar sammansätta, äfvensom
att dessa i kompanierna inpassa, landshöfdingen på dessa med flera anförda
skäl ansåg den förestående roteringen böra grundas på hemmannens skattetal,
likväl med billig jemkning för bättre eller sämre hemman, och sådant desto hellre,
som Jemtland genom den då nyligen afslutade afvittringen, undergått en skattejemkning,
hvarigenom hemmannens egovälde blifvit, så vidt möjligt varit, bragt i
ett rättvist förhållande till skattetalet; dock att, om sålunda en rote i Jemtland, enligt
förhållandet uti rikets öfriga delar, i medeltal bestämdes till l|:dcls mantal,
deremot de räntor af 6 r:dr 32 sk. per rote, som hittills varit anslagna till understöd
för soldathållet i Jemtland, borde indragas, likasom augmentsräntorna till rusthållen
komme att upphöra, derest anloges, att ett rusthåll borde utgöras af 2:ne
soldatrotar; och skulle, enär, enligt en i landskontoret uppgjord beräkning, de då
roterings-skyldiga hemmanen utgjorde i fullt tal ... . 4,393 tunnlands skatt.
Transport 4,393 tunnlands skatt.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition, N:o 6t.
35
Transport 4,393 tunnlands skatt.
ökeskatter och nyhemman, som ännu ej ingått
och således uppkomme en sammanlagd tillgång af ... . 5,003 tunnlands skatt,
eller 833§ mantal, den roterings-skyldiga jorden, med tillämpning af nu ifrågaställda
roteringsgrund, endast lemna ett antal af högst 500 rotar. Till förekommande af
en så betydlig nedsättning i regementets styrka, föreslog landshöfdingen, att de
understöd af hemmansräntor m. m., sorn rust- och rotehållare hittills åtnjutit, äfven
framgent måtte komma dem till godo, så att ett ringare jordatal för hvarje rote
blefve erforderligt; i hvilket afseende landshöfdingen anmälde, att, då nämnda bidrag
årligen uppginge till 10,935 r:dr 5 sk. 1 r:st banko, och roteringskostnaden i
Jemtland, under de då sednast förflutna åren, utgjort i medeltal 24 r:dr 21 sk. 2j rsf.,
berörda tillgångar alltså, om de antoges till jemt 25 r.dr, motsvarande underhållskostnaden
för 437 rotar,
så att, då härtill lades förut beräknade  500 —
antalet blefve  937 rotar,
som fördelade på 5000 tunnland skatt, gjorde i det närmaste 5| tunnland skatt per
rote, men syntes utan olägenhet kunna jemkas till 5 tunnland skatt per rote i medeltal,
hvarigenom erhölles 1000 rotar, eller, om 2 rotar beräknades för hvarje rusthåll,
lika styrka som för närvarande, samt emellertid för provinsen uppkomme den lindring
i roteringsbördan, att då nu 800 rotar underhållas af tillhopa 3,341 J tunnland,
hvarvid i medeltal beräknats 4^ tunnland med kontant bidrag af
6 r:dr 32 sk. per rote, samt 100 hästjägare vid l:sta sqvadronen af 436| —
eller något mer än 4| tunnland för hvarje rusthåll, med understöd af 21 r:dr i augmenfsräntor
m. m., så skulle roteringen framgent komma att besörjas af 1,222 tunnland
mera än hittills, och alla rotarne blifva stamrotar, så att hvarje delegare finge
vidkännas lika börda; hvarjemte, i anseende till delaktigheten i löneanslaget för
jemväl de vid sednaste rote-jemkningen indragna 200 man och alla reserv-medelskassans
inkomster, å hvarje rote komrne att belöpa ett kontant årligt understöd af
i skatt, innehöllo
samt inqvartorings- och posthemmanen antogos äfven
skola i roteringen ingå med
367
243
So Kongl. Maj.ts K dd. Proposition, K:o 6i.
nära 11 r:dr banko; och hemställde landshöfdingen vidare i underdånighet, att,, till
afhjelpande, så vidt möjligt vöre, af den ojemnhet i bördor, sorn, antingen rotoringsgrundcn
bestämdes efter ägorymd eller hemmantal, ändock ej kunde förekommas,
alla efter nyssberörde förslag för roteringen i Jemtland påräknade tillgångar finge
ingå i en gemensam kassa, deraf alla sådana kostnader, som rotehållarne borde vidkännas,
utom hvad hvarje rote oundgängligen tillhörde att besörja, såsom torps anskaffande
och underhåll, eller i brist deraf utgående Ion, klefve bestridda, dock så,
att till soldatlega och hästuppköp endast ett visst, kostnaden icke fullt motsvarande
belopp finge uppbäras, äfvensom att de tillskott, hvilka det ålåge rotehållarne att
utgöra till bestridande af utgifter, hv artill kassans inkomster funnes icke förslå, fördelades
på samtlige roterings-skytdiga hemman efter deras taxerings-värde, sä att
denna del af roterings-besväret alltid utginge i förhållande till hemmanens verkliga
godhet.
Efter öfvervägande af hvad sålunda af vederbörande underdånigst anfördt
och hemställdt blifvit,, samt för öfrigt i ärendet förekommit, behagade Kongl. Majit
under den 22 Maj 1846 i nåder besluta och förordna::
l:o att en ny allmän indelning af den ordinarie rotering underkastade jorden
inom provinsen Jemtland skulle verkställas samt den, i afbidan på afvittiingens
afshitande, uppskjutne extra roteringen af privilegierad jord i sammanhang dermed
företagas;
2:o att all inom provinsen befintlig jord skulle beläggas med rotering, antingen
ordinarie eller extra, endast med de undantag, som vid den rikets flesta öfriga
län öfvergångna rotering af förut icke roterad jord, i allmänhet varit medgifua;
hvadan all annan än den sålunda undantagna eller extra rotering underkastade jord
och således äfven nuvarande rusthålls- oell ängom en ts-hem man, inqvarterings-hemmannen
samt sådane ännu icke i skatt ingångna hemman och lägenheter, hvilka
funnes vara skyldiga att vid frihets-tidens slut utgöra rotering, skulle indelas till
ordinarie rotar;
3:o att den jord, som sålunda komme att med ordinarie rotering beläggas,
skulle indelas till 200 rusthållsnummer och för öfrigt till rotehåll;
4:o att beträffande de grunder, enligt hvilka rustnings-och roterings-skyldigheten
i Jemtland borde utgöras, så emedan, i förhållande till egovidd och öfriga
Kongl. Majlis Säd. rrofoskion, A:o 64. 37
förmåner jemte beräknad afkastning, som, efter hvad utredt vöre,, i medeltal funnes
till en soldatrote i rikets öfriga provinser, de egor och förmåner, som, enligt skattfäggningsmethoden
för Jemtland, motsvara lf:dels mantal eller lö tunnland skatt derstädes,
i allmänhet kunde, med afseende jemväl å det ringare beloppet såväl af utskylderna
som af roterings-kostnaden, anses fullt tillräckliga för att i Jemtland bilda
en soldatrote, men härvid ock borde komma i betraktande, att, enligt indelningsverket
i nämnde provins, för rustningens och roteringens utgörande äro anslagna,
dels af' dervarande hemmans grundräntor omkring 7,900 r:dr, dels ock hemmans-räntor
inom Medelpad till ett belopp af ungefär 1,800 r:dr, äfvensom af räntan å den s.
k reserv-medels-kassan kunde påräknas ett årligt bidrag af minst 1,200, r:dr, eller
sammanräknadt ungefärligen 11,000 r:dr, så att, enär det rotering undeikastade skattetalet
inom provinsen kunde, efter afdrag af posthemmanen, antagas uppgå till 4,980
tunnland, med beräknande af hvad, vid fördelning af nyssberörda 11,000 r:dr, på hvarje
tunnland skatt i årligt understöd belöper samt i förhållande till den för en soldatrote
i Jemtland vanliga kostnad, öjulels tunnland skatt eller |:dels mantal i allmänhet
kunde utgöra en rote, det skulle såsom grand för ifrågavarande nya indelning
till rust- och soldat-håll iakttagas, att, jemte det omförmälda räntor och bidrag borde
till understöd vid rustningens och roteringens utgörande utgå för så vidt som de
ickp korame att erfordras till ersättning åt nuvarande inqyartcriugstagate, för öfrigt
skulle till en soldatrote beräknas den egovuld och andra förmåner, som eficr skattläggningsmcthoden
för Jemtland motsvarade |-:dels gärdemantal eller Sadels tunnland
skatt, men att, efter undersökning rörande hvarje hemmans godhet, dervid alla
slags odlingslägenheter samt skog, fiske och andra herrligheter och inrättningar af
alla slag, hvilka i hemmanens skattläggning äro inbegripne eller, efter ortens skattläggningsmetod
böra vid ordentlig skattläggning afses, skulle i beräkning ingå, sagde
rotemantal finge ökas eller minskas i förhållande till hemmanens sämre eller bättre
beskaffenhet; och som den med rustningen förenade kostnad kunde anses uppgå till
dubbelt det belopp, som blifvit beräknadt för en soldatrote, så borde ett rusthåll bestå
af lika egor och förmåner, som efter ofvan anförda grunder motsvarade tvenne
soldatrotar;
5:o a) att, vid indelningens verkställande, rotarne skulle så sammansättas,
att redan i skatt ingångne hemman och lägenheter komme att bilda serskilda, från
38 Kongl. Maj:ts AVM. Proposition, N:o 64.
de ännu icke i skatt ingångne hemmanen och lägenheterna afskilda rotar, s åvid t sådant
kunde ske utan att hindra sammansättningen till hela rotar äfven af dessa sistnämnde,
då de komme att utgöra effektiv rotering, enär alltid i främsta rummet borde
tillses, att framdeles, när indelningen i sin helhet komme till verkställighet, så
många fullständiga rotar som möjligt crhölles;
b) att likaledes, så vidt med iakttagande af nyssberörda vilkor ske kunde,
ännu icke i skatt ingångna roteringsskyldiga hemman oell lägenheter blefve serskildt
i rotar indelade;
c) att om, vid verkställande af hvad i nästförestående 2:ne moment förordnats,
uppkomme rotedelar, hvilka icke kunde bringas till fullständiga rotar förr, än i
den mån frihetstiden för ännu icke i skatt ingångna hemman och lägenheter löpte
till ända, sådana rotedelar borde, såvidt sig göra lät, förenas att interimsvis utgöra
en rote, men att, der hinder häremot mötte, vacanceafgift, svarande emot åliggande
andel i roteringskostnaden, i stället påföras och sålunda användas, dels att innehafvare
af annan dylik rotedel, som kunde åtaga sig att under tiden in natura utgöra
rotering både för egen rotedel och för hvad som bruste i fullt rotemantal, deraf undfinge
ersättning, svarande emot bristen, dels ock att, då innehafvare af rotedel, som
utgöres af ännu ieke i skatt ingången jord, ville roterings-skyldigheten genast fullgöra,
och fullständig rote såmedelst kunde bildas, ersättning för den på sådan rotedel
belöpande andel af roterings-kostnaden af nämnde vakans-afgift crhölles;
d) att alla öfverblifvande rotedelar, hvilka icke kunde sammansättas till hela
rotar, borde till erläggande af vakans-afgift uppföras;
e) att, i sammanhang med hemmanens indelande i rotar, den blifvande indelnings-kommissionen
jemväl borde, efter vederbörande hemmansegares hörande,
toresia de rotar, som lämpligast kunde till rusthåll sammanläggas för att gemensamt
underhålla karl och häst, hvarvid utbyte af nuvarande rusthåll emot andra hemman
kunde få ega rum;
f) att hvarje soldat eller ryttare borde af roten eller rusthållet förses helst
med torp eller, om det ej kunde ske, med deremot svarande tillökning i andra löneförmåner;
och skulle i förra fallet, när roten bestode af flere hemmansdelar, den, som
ej tillsläppte egor till torpet, i stället erlägga planpenningar;
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 64. 39
g) att föreskrifterna rörande ordinarie roteringen äfven skulle gälla vid indelningen
till extra rotering, så vidt de härå kunde ega tillämpning och, med iakttagande,
att något serskildt bidrag icke för extra rotar vore att påräkna, hvadan
alltså en extra rote i medeltal komnic att utgöras af de egor, förmåner och hcrrlighctcr,
som motsvarade 1-J:dels mantal eller 10 tunnlands skattg
h) att fullständiga rotcringslängder borde upprättas, utvisande ej mindre indelningens
beskaffenhet sedan den i alla delar kommit till verkställighet och fullbordan,
än ock förhållandet under öfvergångstiden;
i) att i afseende på de Gustafs och Carlbergs kopparverk anslagna hemman
borde närmare undersökas, huruvida deras arbetsskyldighet motsvarade roteringsbördan,
med åliggande för dessa hemman att för hvad de häruti kunde brista
tills vidare endast rolevakans-afgift erlägga; men att, i händelse arbetsskyldigheten
skulle i en framtid komma att upphöra, rotering utgöra enligt de grunder, som då
kunde varda stadgade;
Och blef uppå dessa hufvudgrunder nådig instruktion utfärdad för den enligt
Krigs- och Kammar-Kollegiernas förslag sammansatta indelnings-kommissionen, åt
hvilken för öfrigt äfven i nåder uppdrogs att, efter inhemtade nödiga upplysningar
jemte rust- och rotehållarnes yttranden, uppgöra förslag ej mindre till knekte-kontrakt
med bestämmelser i alla af Kollegierna uppgifna omständigheter och under iakttagande,
att manskapet, som komme att vidkännas lika skyldigheter med annat
indeldt manskap, jemväl komme i åtnjutande af enahanda förmåner, än ock rörande
sammansättningen af styrelsen för den kassa, till hvilken de för rustningen och roteringen
anvisade serskilda bidrag borde ingå, äfvensom i afseende på de föreskrifter,
som angående förvaltningen af medlen kunde anses nödiga; vid pröfning af hvilka
förslag, deröfver, hvad knekte-kontraktet anginge, rust- och rote-hållare borde
genom utsedda ombud inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande höras, Kongl. Majit
ville i nåder bestämma under hvad vilkor den under namn af Jemtlands reserv-medels-kassa
bildade fond med dertill anslagna bidrag må till styrelsens öfver den nya
allmänna kassan förvaltning öfverlemnas.
Med ledning af dessa jemte de i den utfärdade nådiga instruktionen i öfrigt
meddelade speciella föreskrifter blef, efter nödiga förberedande åtgärder, provinsen
Jemtlands förnyade indelning till rustning och rotering af den dertill nådigst förord
-
40 Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition, N:o 6i.
nade kommission under Sien 1846 och 1847 fullständigt verkställd; hvarefter Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, såsom kommissionens ordförande., under den 23
Oktober 1847 i underdånighet afgaf, jemte öfverlemnande af kommissionens protokoll
och roteringslängderna rn. fl. ärendet rörande handlingar, den i instruktionen anbefallda
berättelse om hela roteringsförrättningen och sedermera jemväl utlåtanden
öfver de i anledning af förrättningen anförda underdåniga besvär. Åf nyssberörda
berättelse, deri utförligt redogöres för tillämpningen af de nådigst föreskrifna roteringsgrunderna,
inhemtas i afseende på resultatet af förrättningen, att af provinsens
till hemmantal satta roteringsskyldiga jord, sedan 106 tunnland deraf extra roterats,
endast 4,933 tunnland funnits höra ordinarie rotering utgöra, hvilken nedsättning i
skattetalet emot hvad före roteringsförrättningen var beräknadt förorsakats af medgifna
förmedlingar, men att, då åtskilliga till mantal ännu icke satta lägenheter tillkommit
och i roteringen ingått, ändock 925 hela rotar erhållits, af hvilka 400 blifvit
indelade till 200 rusthåll och de öfriga 525 till infanteri, deri doek inbegripna 37 rotar,
till större delen sammansatta af hemman, som äro Gustafs och Carlbergs kopparverk
med arbete anslagna och, enligt hvad i nåder blifvit förordnad!, tillsvidare endast
skola utgöra vakans-afgift; äfvensom vidare förmäles, huruledes genom den
kommissionen uppdragna undersökning rörande den sistnämnda hemman, hvilka nu
äro från rotering befriade, rätteligen utöfver arbetsskyldigheten åliggande roteringsbörda
utrönt vore, att dessa hemman, uppgående tillsammans till 161 tunnland skatt,
blifvit kopparverket, emot åliggande för dess intressenter att betala hemmanens så
väl kronan behållna som indelta räntor, anslagna till utgörande af kol, ved, körslor
och dagsverken, men att af dessa skyldigheter, med intressenternas begifvande nu
endast återstå malmkörslorna, hvilka utgöras emot en ersättning till adelar af det i
orten gällande pris, hvadan och då hemmansräntorna för 5i tunnland, eller det för
en rote bestämda skattetal, efter afdrag af afradspenningarne i medeltal utgjorde 11
r:dr 20 sk. 6 rist., som ersättas med arbete, hvilket annars skulle betalas med 50
procent derutöfver, arbetsskyldigheten ej kunde för hvarje rote uppskattas högre än
till 5 r:dr 34 sk. 3 rist., under det rotevakans-afgiften belöpte till omkring 25 r.dr
per rote, samt att de ifrågavarande hemmanens egare icke heller bestridt sin skyldighet
att vidkännas rotering för hvad i denna börda för hemmanen bruste; hemställande
-
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, A: o 63. 41
ställande emellertid Kongl. Maj:ts befallningshafvande, huruvida icke, då statens räntor
i allmänhet ej borde få af enskilda personer disponeras, och allmogen derigenom
sättas i beroende af dem, Kongl. Maj;t skulle i nåder finna lämpligt förordna, att
med kopparverkets intressenter uppgjordes den öfverenskommelse, att de, emot skälig
kapitalersättning afstode från vidare tillgodonjutande af omförmälda arbets-skyldighet,
i följd hvaraf den deraf för hemmansegarne härflytande serskilda börda försvunne,
och de endast komme att erlägga sina hemmansrantor till det belopp jordeboken
bestämmer, äfvensom sålunda de 37 rotar, uti hvilka arbetshemmanen äro
indelade, blefve såsom effektiva att påräkna. Föröfrigt anmälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande:
att,
sedan de roterings-skyldigas yttranden i de delar sådant erfordrats, under
förrättningen blifvit inhämtade, hade indelnings-kommissionen', jemlikt föreskriften
i dess instruktion, upprättat nytt knektekontrakt för provinsen, hvarvid
kommissionen i fråga om soldaternes förmåner, hufvudsakligen följt det förslag till
sådant kontrakt, som vid 1825 års rotejemkning uppgjordes, hvarefter sedermera
de roterings-skyldigas i laga ordning utvalde ombud, vid hållet sammanträde inför
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, blifvit öfver förslaget hörda, och, under taeksamt
erkännande af den lindring uti roteringsbesväret, sorn genom de för nya roteringen
stadgade och följda grunder, provinsen tillskyndas, berörda kontrakt antagit, och, för
den händelse att det blefve af Kongl. .Maj: t i Nåder fastställdt, på provinsens vägnar
underskrifvit, sådant det ock blifvit till Kongl. Maj:t i underdånighet insändt, ehuruväl,
i afseende på rotelingsgrunden, ej mindre inom åtskilliga socknar, än af några
få bland förrbemälde ombud, den önskan yttrats, att helst, emot afstående af det
kontanta understödet, linge beräknas i medeltal 10 tunnland skatt för hvarje rote;
att, då begge hästjägare-sqvadronerna hädanefter komme att underhållas efter
samma grunder sorn den sist uppsatta, eller så att till hvarje rusthåll blefveanslagna
2:ne rotar, samt således de rotar, som till kavalleri-underhåll voro indelade, icke
kunde, i likhet med hvad, och hittills vid andra sqvadronen iakttagits, i fråga om
anskaffning af bevärings- och remtygspersedlar underkastas andra förbindelser, än
som enligt författningarne med rotehåll följa, kommissionen alltså ansett sig böra i
knektekontrakt intaga det stadgande, att kronan bör bekosta bevärings- och remBih.
till 11 SI. Prot. IS50 $ 1851. 1 Sami., I Ajd., lo Iläll. 6
42 Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 64
lygspersedlarue, äfven för hästjägarne, samt. likasom i fråga om beklädnaden, med rotehållanie
till hälften deltaga uti kostnaden för sadelmunderingen;
att, ehuru, — i öfverensstämmelse med hvad för kavalleriet i allmänhet, funnes
föreskrifvet, uti det upprättade knekte-kontraktet blifvit intaget, det rusthåilarne skall
åligga att vid möten och mönstringar underhålla hästarne, och da roterings-skyldigas
ombud jemväl, medelst kontraktets underskrifvande, detta stadgande antar
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dock borde, enligt ombudens då gjorda begäran,
i underdånighet anmäla, och, på grund af billighet, äfven understödja deras anhållan,
att, då en dylik förbindelse hittills icke ålegat den af rotehåll sammansatta
2:dra sqvadronen, och begge sqvadronerna nu blefve efter samma grunder organiserade,
vederbörande måtte från omförmälde åliggande, varda i nåder fritagne;
att, fastän ostridigt syntes att, då i följd af den nya roteringen inom provinsen,
rusthåll i vanlig bemärkelse ej vidare komme att finnas, de hemman, som indelats i
sådana rotar, hvilka blefve til! hästjägares underhållande anslagna, icke mer än
andra roterade hemman, kunde vid försäljning underkastas de i dylika fall för rusthåll
bestämda serskilda afgifter till Wadstena krigsmanshus-kassa, det dock, till
undvikande af tvist i berörde hänseende, vore angeläget att härom i nåder förordnades:
at
t, såsom af det genom indelnings-kommissionens försorg uppgjorda, och af
de roterings-skyldiges ombud antagna, samt till Kongl. Majit i underdånighet insända
förslag til! reglemente för användandet och förvaltningen af de till roteringcns understödjande
anslagna medel inhemtades, i afseende på dessa medels användande
öfverenskommet vore, att manskapets lega, årliga kontanta lön och ersättning för
servis, anslag till anskaffning af nummerhäst, då sådan, utan rotehållarnes vållande,
dör eller kasseras, samt bidraget till beklädnad och sadelmundering skola, för gemensam
räkning, bestridas från den kassa, dit de till roteringens understödjande bestämda
anslag inflyta, hvarvid, om tillgångarne utöfver grundfonden, som aldrig får
rubbas, något år icke skulle dertill blifva tillräckliga, bristen skall fyllas af samtliga
roterings-skyldiga hemman, i mån af deras taxeringsvärde, dock att de rotar,
inom Underåkers, Åhre och Kalls socknar, som utgöras af hemman med arbe.tsskyldighet
till Gustafs och Carlbergs kopparverk, så länge de icke bestrida effektiv
rotering, utan erlägga vakans-afgift, årligen undfå så stor del af kassans, efter
Kongl. Majit» Nåd. Proposition, Nio 64. 43
afdrag af omkostnader, behållna inkomster, som i förhållande till hela roteantalet, på
dem hvardera belöper; oell hade, hvad angår de ifrågavarande medlens förvaltning,
kommissionen trott densamma lämpligast kunna uppdragas åt regementets beklädnadsdirektion,
vid dessa ärenders behandling förstäikt med ytterligare 2:ne ledamöter,
valde af de roterings-skyldiga, äfvensom att de för beklädnads-medlcns redovisning
gällande föreskrifter, i tillämpliga delar må iaktlagas jemväl för roterings-kassan, till hvars
styrelse, i K:gl. Maj:ts befallningshafvandes tanke, den under benämning af Jemtlands reservmedels-kassa
bildade fond borde öfverlemnas vid den tidpunkt, då nya roteringen
vidtager; att enär, i följd af de angående nya roteringen i nåder meddelade
stadganden, de förut till roteringens och rustningens understödjande anslagna s. k.
lönings- och augments-räntor dels i Jemtland och dels i Medelpad, äfvensom de
räntor inom sistnämnda provins, hvilka hittills ingått till Jemtlands reservmedelskassa,
efter nya roteringens vidtagande böra inflyta till den blifvande roterings-kassan,
alla dessa räntor, efter Kongl. Maj.ts befallningshafvandes åsigt, borde, till undvikande
af den omgång och det ökade besvär, sota skulle uppstå, derest desamma
serskildt till sistberörda kassa levererades och redovisades, till stats-verket indragas,
emot det att motsvarande anslag, hvilket, hvad de i Medelpad efter markegång utgående
räntor beträffade, kunde (ill visst belopp, efter medeltalet för bestämd t ide—
rymd, fastställas, blefve å stat anvisadt, att från länets ränteri till nämnda kassa
utbetalas;
att, jemlikt Kongl. Maj:ts under den 16 December 1846 meddelade nådiga
befallning, indelnings-kommissioneri upprättat förslag till de för fältjägares underhållande
afsedde rotars fördelning å fyra kompagnier, serskildt under närvarande förhållanden,
då åtskilliga rotar inom Underåkers, Åhre och Kalls socknar skola erlägga
vakans-afgift, och serskildt för den händelse, att desamma, genom upphörande
af deruti indelade hemmans arbetsskyldighct till Gustafs och Carlbergs kopparverk
komme att effektiv rotering utgöra, äfvensom kommissionen serskildt uppgjort fördelning
af de till rusthåll utsedda rotar, sådan kommissionen trott den lämpligast böra
emellan de begge sqvadronerna ega rum; samt slutligen
att, med anledning af det kommissionen jemväl i nåder gifna uppdrag att
uppgöra förslag till den ersättning indelningshafvare, som å nuvarande inqvarteringshemman
njuta husrum, böra derför undfå, sedan inqvarterings-förmånen, genom des
-
44 Kongl. May. Is Nåd. Proposition, N:o 64.
sa hemmans deltagande i roteringen, kommer att upphöra, kommissionen på grund
deraf, att vid 1825 års rotejemkning nämnda hemman för inqvarterings-besväret i
allmänhet befriades från half rotering, ansett sig böra i underdånighet föreslå, att
denna ersättning måtte bestämmas till half rotevakans-afgift, sådan den för hvarje
år blifver fastställd; och yttrade Kongl. Majrts befallningshafvande härvid, på uppgifna
skäl, den förmodan, att för närvarande ganska få, om någon skulle finnas till
omförmälda ersättning berättigade, men ansåg likväl, för det fall att sådan godtgörelse
funnes någon tillkomma, serskilda medel dertill, såsom ock i instruktionen afsetts,
böra vara anvisade.
Ofver denna roterings-förrättning och dermed sammanhang egande frågor afgåfvo,
till följd af erhållen nådig remiss å liandlingarne, Krigs- och Kammar-kollegierna
under den 7 November 4849 underdånigt betänkande, deruti de hufvudsakligen
instämde i indelnings-kommissionens uppfattning af roterings-grunderna och
alltså, under hemställan om åtskilliga mindre väsentliga ändringar och rättelser i det
upprättade roteringsverket, för öfrigt i underdånighet tillstyrkte nådigt gillande af
kommissionens vidtagna åtgärder och framställda förslag, i allmänhet äfven i hvad
desamma blifvit öfverklagade; äfvensom kollegierna, som förmält sig icke kunna understödja
det i de anförda underdåniga besvären öfver roterings-grunden gjorda och
af Kongl. Majrts befallningshafvande förordade yrkande, att Jemtlands soldater måtte
fortfarande varda från arbets-kommenderingar frikallade, samt jemväl ansett framställningen
om rotehållarnes befrielse från hästarnes underhåll nnder möten och mönstringar
endast böra i nåder bifallas med vilkor, att rotehållarne underhålla nummerhästarne
under marche till och från mönstrings- och mötes-platsen, deremot biträdt
öfriga af Kongl. Majrts befallningshafvande gjorda underdåniga hemställanden, hvarvid
kollegierna i underdånighet dels erinrat om nödvändigheten af serskilda anslag
till bestridande af de ökade utgifter i och för häst- och persedel-underhållet vid
liästjägare-korpsen, som genom nya roteringen föranleddes, dels ock anmält, att den
inkomst, Wadstena krigsmanshus-kassa under den sednast förflutna tiden hemtat af
de s. k. rusthålls- af- och lillträdes-afgifterna från Jemtland, i medeltal uppgått till
160 rrdr banko årligen, för hvilken inkomst, derför något vederlag icke rättvisligen
kunde utkräfvas af de gamla rusthåtlshemmanen inom provinsen, kollegierna ansett
ersättning böra nämnda kassa genom statsanslag beredas.
Kongl. Majus Md. Proposition, A’:o 64. 45
Vid pröfning af detta ärende har Kongl. Majit väl funnit, att, då Kongl.
Majit, vid meddelande af nådigt samtycke till Rikets Ständers under 1840 och 1841
urens riksdag fattade beslut, att, jemte det Jemtlands soldater ålades samma skyldigheter
som kronans indelta manskap i det öfriga riket, vare sig i krig eller, i hänseende
till arbetskommenderingar, under fredstid, provinsen skulle ånyo till rotering
indelas i likhet med hvad inom det öfriga riket eger rum, fästat det förbehåll, hvilket
äfven uti den under den 22 Maj 1846 utfärdade nådiga instruktion för kommitterade
till indelningens förrättande finnes intaget, att, derest denna nya indelning
skulle utfalla med en sådan förminskning i nummerstyrkan, som Kongl. Majit funne
oförenlig med fordringarna för landets försvar, Kongl. Majit då må låta provinsens
nu varande indelning fortfara, intill dess Rikets Ständer anvisat nödiga medel till försvarsverkets
uppehållande på annat sätt inom berörda vidsträckta trakt af riket, detta
förbehåll nu kunde af Kongl. Majit göras gällande, sedan, på sätt af roteringshandlingarna
sig visat, den verkställda roterings-förrättningen utfallit så, att enligt
densamma provinsen Jemtland, i stället för derstädes ursprungligen indelade 100 man
kavalleri och 1048 man dragoner eller infanteri, eller om 2 rotar för jemförelseus
skull beräknas på hvarje rusthåll och således kavalleriet antagas motsvara 200 man
infanteri, tillsammans 1248 man, nu skulle, oaktadt uti roteringen iutagits nära 1140
tunnland skatt eller omkring 180 mantal förut oroterad jord, komma att indelas till
blott 825 rotar, deiaf ytterligare en betydlig del icke kan på längre tid påräknas till
utgörande af effektiv rotering; men som likväl härvid förekommer, att den nya indelningen
blifvit utförd i öfverensstämmelse med den uti ofvanberörda nådiga instruktion
stadgade hufvudgrund, eller att i medeltal 5|:dels tunnland skatt borde ingå
i hvarje ny rote, samt antalet nya rotar med endast 12 understiger det före instruktionens
utfärdande beräknade, och denna nedsättning dessutom föranledts af de
jemkningar i skattetalet, kommitterade enligt samma instruktion bort vid indelningsförrättningen
iakttaga, har Kongl. Majit i nåder velat, för sin del, låta bero vid det
slut, hvartill kommitterade genom omförmälda förrättning kommit, så framt Rikets
Ständer, till hvilkas pröfning detta roteringsärende härmed i nåder öfverlemnas, å
sin sida finnas benägne att bevilja och till Kongl. Majits disposition ställa de medel,
som dels påräknats för den föreslagna nya indelningens verkställande och dels af
Kongl. Majit anses erforderliga för att i någon mån minska olägenheterna af den
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, A o 64.
betydliga nedsättning i manskapsstyrkan inom provinsen, som, på sätt ofvan för—
mäldt är, genom den nya indelningen föranledes, i hvilket afseende förslag komma
att här nedan till Rikets Ständer framställas; och har, vid omförmälda förhållande,
den af en del hemmansegare i Jemtland, uti anförda besvär öfver roteringsförrättningen,
väckta fråga om sådan ändring i den vid provinsens omrotering följda grund,
att roteringsbördan uteslutande blefve ålagd jorden, desto hellre fått förfalla, som på
sådant sätt rotarnas antal skulle ytterligare blifva betydligt nedsatt och för öfrigt
hemmansräntan af ålder i Jemtland varit till understöd för roteringsbesväret anvisade,
äfvensom den i anledning häraf gjorda framställningen om fortfarande befrielse
för kronans i nämnde provins indelade manskap från arbetskommenderingar af Kongl.
Majit lemnats utan nådigt afseende, enär berörda åliggande utgör ett af hufvudvilkoren,
under hvilka den nu åsyftade lindring i provinsens roteringsbörda af Kongl.
Majit och Rikets Ständer medgifvits; viljande Kongl. Majit tillika Rikets Ständer
härmed tillkännagifva, att Kongl. Majit äfven i öfrigt hufvudsakligen gillat hvad
Krigs- och Kammar-Kollegierna i afseende på så väl den verkställda roteringsförrättningen,
som det med provinsen Jemtlands vederbörligen utsedda ombud afslutade
knekte-kontrakt äfvensom det afgifna förslaget till reglemente för förvaltningen
af den blifvande rotenngskassan underdånigst yttrat och föreslagit.
Beträffande derefter de med detta ärende sammanhang egande serskilda frågor
och deribland först den om hästarnas underhåll vid Jemtlands hästjägare-korps;
så och då för framtiden underhållet af denna korps, likasom nu redan med dess
2:dra sqvadron eger rum, enligt det af indelnings-kommissionen, i stöd af dess instruktion,
uppgjorda förslag, icke kommer att grundas på egentlig rustning, som i
rikets öfriga delar förefinnes, utan på rotering sålunda, att två sammanlagda soldatrotar
gemensamt hålla karl och häst, har Kongl. Majit i nåder funnit skäligt att,
med bifall till den af provinsens ombud vid knekte-kontraktets underskrifvande framställda
och af dåvarande landshöfdingen i länet understödda begäran, för sin del
medgifva, att, ehuru genom 20 § i nämnda kontrakt de roteringsskyldige blifvit förbundna
att nummerhästarne under mönstringar och möten underhålla, de dock må
från detta åliggande fritagas, under vilkor, att hästarna under marchen till och från
mötes- eller mönstringsplatsen af dem underhållas; men som, i följd häraf, för hästarnas
underhållande och sjukvård å sjelfva mötes- och mönstringsplatsen kommer
Kongl. Maj'Is Nåd. Proposition, N:o 64. 47
att erfordras ett årligt anslag, uppgående enligt från Krigs-Koilegium infordrad uträkning
för 200 nummerhästar under regements- och 24 under befälsmötet sammanlagdt
till 1,940 r:dr b:ko h\artill någon disponibel tillgång icke förefinnes, får Kongl.
Majit nu i nåder af Rikets Ständer begära, att nämnda belopp må för ändamålet
varda anvisad t såsom förslagsanslag, helst prisen på fourage-artiklar bero af årsvexten
och således icke ständigt kunna blifva lika med de i omförniälda uträkning
antagna.
Likaledes och enär af enahanda skäl, sora i afseende på häst-underhållet
förekomma, kronan bör för den del af häst-jägare-korpsen, hvilken motsvarar den
nuvarande rusthålls-sqvadronen, ensam öfvertaga underhållet af bevärings,- remtygsoch
utrednings-persedlarna för manskapet och till hälften roed rotarna underhållet
af manskapets beklädnad och hästarnas sadelmundering, blifva till bestridande af de
härigenom föranledda utgifter nya anslag erforderliga. Enligt de uti Krigs-kollegium
uppgjorde uträkningar belöpa dessa utgifter för 100 nummer årligen till 1,219 rdr 34
sk. 1 rst banko; men då, i följd af den ifrågaställa förändringen i användandet af
de för nya roteringens understödjande afsedda medel, de, genom Kongl, brefvet den
13 Augusti 1831 till enahanda utgifter vid hästjägare-korpsens nu varande 2:dra
sqvadron bestämda tillgångar icke vidare blifva härför disponibla, samt föröfrigt tillförene
icke varit svarande emot behofvet, föranlåtes Kongl. Maj:t, vid sådant förhållande,
att nu af Rikets Ständer äska hvad till betäckande af de kronan, jemlikt
nya roteriugs-grunderna, åliggande utgifter för manskapets beklädnads,- bevärings,-  remtygs- och utrednings-persedlar samt hästarnas sadelmundcring vid hela Jemtlands
hästjägare-korps, efter Krigs-kollegii förberörda beräkning, årligen erfordras med tillhopa
2,439 r:dr 20 sk. 2 rst banko.
I afseende på de inom Jemtland utan förvandling utgående, för roteringens
uppehållande derstädes i framtiden påräknade hemmans-räntor, som i rundt tal upptagits
till 7,900 r:dr banko årligen, vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Rikets Ständer,
att samma räntor må, emot det att Rikets Ständer anvisa ett räntornas belopp fullt
motsvarande vederlag i penningar att till den blifvande roterings-kassan ingå, till
statsverket indragas; hvaremot Kongl. Maj:t icke funnit skäl i nåder medgifva indragning
af de från Medelpad nu dels till rusthålls-sqvadrenen af hästjägare-korpsen
och dels till Jemtlands reserv-medels-kassa anslagna augments- och hemmans-rän
-
48 Kongl, Majlis Nåd. Proposition, Nio 64.
tor 1 annat fall, än att vederlaget för dessa räntor, hvilka uppgifvits utgöra omkring
1,900 r:dr banko, årligen bestämmes på grund af markegångs-prisen under en viss
föregången tiderymd, på sätt uti Kongl. Maj:ts under den 15 sistlidne November till
Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition blifvit, rörande åtskilliga till allmänna verk
och inrättningar anslagna hemmans-räntor föreslaget.
Då, i följd af nya roteringen, de nu varande rusthållen i Jemtland komma
att blifva roterade och således icke kunna, mer än andra roterade hemman, vid ombyte
af egare genom köp, transport eller annan laglig afhandling underkastas de i
dylika fall för rusthåll uti gällande författningar bestämda särskilda afgifter till Wadstena
krigsmanshus-kassa, hvilka icke heller kunna till utgörande åläggas de, uti
rotar sorn äro afsedda till häst-jägares underhållande, indelade hemman, men nämnda
kassa, icke billigtvis genom omförmälda förändring i rusthållens natur bör förlora
den inkomst, som författnings-enligt henne hittills af berörda rusthåll tillflutit och
hvilken, efter hvad upplyst blifvit, under den sednast förflutna tiden i medeltal uppgått
till 160 r:dr banko årligen, har Kongl. Majit nu i nåder velat af Rikets Ständer
begära, att, derest icke det i ofvan åberopade nådiga proposition af den 15 Sistlidne
November föreslagne vederlag för Wadstena krigsmanshus-kassas hela nu egande
inkomst af rusthålls-afgifterna skulle af Rikets Ständer beviljas, förenämnda belopp
160 r:dr må, såsom ersättning för här ifrågavarande rusthålls af- och tillträdes—afgif—
ter, varda särskildt anvisadt, att berörda kassa årligen tillgodokomma från det år,
under hvilket den nya roteringen blifver införd.
Vidkommandde den väckta frågan om uppgörande af sådan öfverenskommelse
med intressenterna uti Gustafs- och Carlbergs kopparverk, hvarigenom, emot
någon till skäligt belopp jemkad kapital-ersättning åt intressenterna, de nämnda verk
anslagna hemman i Undersåkers, Åhre och Kalls socknar blefve från den, enligt hvad
indelnings-kommissionen utredt, dem ännu åliggande arbets-skyldighet till verket
befriade och således, jemte det hemmans-räntorna för dem erlades efter jordeboken,
kommc att effektiv rotering utgöra; så och enär dessa arbets-hemman blifvit tillika
med de i orten befintliga nyhemman och ökeskatter indelade till 37 fulla soldat-rotar,
hvilka, så länge arhetsskyldigheten till kopparverket fortfar, måste hållas vakanta,
men till förstärkande af den, då dessa rotar undantagas, till blott 488 nummer
-
Kongl. May.t» Nåd. Proposition, N:o 64 49
mer inskränkta Fältjägare-korpsen äro desto mer behöfliga, som de till större delea
kunna genast blifva effektiva, då deremot ett betydligt antal af de öfriga för korpsen
påräknade rotarna, i anseende till de uti dem indelade nyhemman med frihets-år,
ännu på längre tid ej kunna uppsätta manskap, anser Kongl. Maj:t såsom ett oeftergifligt
vilkor för orduande af försvarsverket i Jemtland efter de nya grunderna, att
den ifrågaställda öfverenskommelsen med kopparverkets interessenter om de verket
tillslagna hemmanens befrielse från arbets-skyldigheten snart tillvägabringas, samt har
derföre låtit med bemälde iuterressenter öppna underhandling till utrönande af vilkoren,
under hvilka de kunde vara benägne att på en dylik öfverenskommelse ingå. I anledning
häraf hafva bemälde interessenter numera skriftligen förklarat sig, vid det förhållande,
att, enligt hvad äfven roteringshandlingarne utvisade, ifrågavarande arbetsskyldighet
nu endast utgöres medelst malmforsling, hvilken skulle, om den vore frivillig, ersättas
med 50 procent utöfver det belopp, som uti räntor för de kopparverket underlagda
arbetshemman, tillhopa uppgående till 161 skatte-tunnland, för närvarande
från nämnda verk till Jemtlands Fältjägare-regemente årligen utgår med 355 r:dr 2
sk. 4 rst. banko, samt således hälften af denna summa, eller 177 r:dr 25 sk. 2 rst.
banko, kunde antagas utgöra den årliga besparing i utgift, som genom de omförmälda
hemmanens arbetsskyldighet kopparverket nu beredes, vara villige att emot en
kapital-ersättning, efter 4 procent på nyssberörda belopp 177 r:dr 25 sk. 2 rst., evalverad
till 4,438 r:dr 5 sk. 2 rst. banko, för all framtid afhända kopparverket rättigheten
till meranämnda arbetsskyldighet, hvars upphörande interessenterne derjemte
önskat få bestämdt att ega rum vid slutet af det år, under hvilket afhandlingen derom
kunde i vederbörlig ordning varda afslutad, då ock den begärda kapitalersättningen
skulle utfalla; och som Kongl. Maj:t funnit den af interessenterne följda grund
för denna ersättnings beräknande vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
vill Kongl. Maj:t härmed i nåder af Rikets Ständer begära, att ofvannämnda summa
4,438 r.dr 5 sk. 2 rst. banko må varda ställd till Kongl. Maj:ts disposition, för att,
efter det vederbörlig afhandling om arbetsskyldighetens eftergift afslutats, kopparverkets
intressenter, på sätt de begärt, tillhandahållas.
Som emedlertid, fastän sålunda de här förut omnämnda 37 rotarne blefve
effektive, den blifvande fältjägare-korpsen ändock ej kan uppbringas till högre numBih.
till R. St. Trot. 1S50 $ 1851. 1 Sami., 1 Afd., 15 Rätt. 7
50 Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition, N:o 64-.
merstyrka än 525 man, eller 75 man mindre, än det nuvarande Fältjägare-regementets
numerär, samt dessutom af berörde 525 man 50 för närvarande ej äro, i anseende
till återstående frihetsår för de i rotarna indelade nyhemman,, hvilkas innehafvare
vägrat att emot kontant ersättning under tiden rotering utgöra, såsom effektive
att påräkna, hvarförutan till aflönande af furirer, gevärshandtverkare och spel i nummer
erfordras ett betydligt antal rotar,, så att korpsens effektiva styrka påtagligen
blifver alltför otillräcklig såsom' stam för den Fältjägare-regementet nu tilldelade talrika
beväring, anser Kongl. Majit, att, till minskande af olägenheterna utaf den sålunda
genom nya roteringen föranledda nedsättning i korpsens nummerstyrka, nödigt
blifver, att förenämnda underbefäl,, handtverkare och spel kontant aflöiias, på det alfe
de dertill afsedda rotenummer må kunna med manskap tillsättas. De härför nödiga
medel tror Kongl. Majit lämpligen kunna beredas genom de besparingar, som, i följd
af Fältjägare-regementets reduktion, till korps, mäste i regementets nuvarande allöningstiUgångar
komma att uppstå; hvadan och då för öfrigt det öfver- och underbefäl,
sorn för den blifvande Fä!(jägare-korpsen kan af regementets nuvarande befälspersonal
varda bibehållet, kan förutses icke blifva disponibelt för de- Fältjägareregementet
nu åliggande årliga vapenöfningar med Vesternorrlands läns beväringsmanskap,
hvartill alltså serskildt befäl måste finnas att använda, samt vid sådant
förhållande möjligen ifrågakommer att för detta ändamål tills vidare bibehålla en del
af regementets qvarvarande befälspersonal, Kongl. Majit föranlåtes härmed förbehålla
Sig rättigheiten att för nyss uppgifna behof och i öfrigt för ordnande af försvarsverket
i Jemtland fritt och obehindradt disponera de å nuvarande Fältjägare-regementets
och Hästjägare-korpsens stater anvisade aflöuingstillgångar, för så vidt de genom
indragningar och afgång samt under iakttagande-af vederbörande löntagares rätt
kunna blifva disponibla, intilldess, efter det den nya roteringen och deraf följande
reorganisationer af Häst- och Fältjägare-korpserne hunnit ulföias, förslag tiri nya a'—
löningsstater för dessa korpser kunna Rikets Ständer tiil pröfning föreläggas.
Slutligen har Kongl. Majit härigenom velat meddela Rikets Ständer Sitt nådiga
beslut att, enligt hvad i underdånighet föreslaget blifvit,, till den direktion, sorn
kommer att besörja förvaltningen af Jemtlands blifvande roleringskassa, låta vid
den tidpunkt,, då provinsens nya rotering vidtager, till fond för nämnda kassa öfverlemna
den då. i Jemtlands, reservmedels-kassa befintliga kapitalbehållning..
Kongl. Maj.Is Nåd. Proposition, Pi:o 64. 51
De detta ärende rörande handlingar skola varda öfverlemnade till det Rikets
Ständers Utskott, som med dess handläggande kommer att få befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. v. Hohenhausen.
Utdrag af Protokollet öfver LandtJönsvar s-är enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms
Slott den 22 Jpril i85u
Närvarande:
Hans Excellens, Justilie-Statsministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stierneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Departements-chefen, Stats-rådet von Hohenhausen uppläste derefter till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets underdåniga
tillstyrkan, förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Rikets Ständer, angående provinsen Jemtlands rotering;
Och täcktes Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga hemställan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll vidfogadt, i nåder gilla
samt förordna, att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex Protocollo,
J. Ax. Torenstedl.
52
Kongl. MayJts Md. Skrifvelse, K:o 65.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Maj 1851, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständerf angående väckt
fråga om det i Kronans förråd befintliga äldrey
till krigsbruk oandvändbara, kruts omarbetande
till bergskrut; Gifven Stockholms Slolt
den 11 April 1851.
Sedan hos Kongl. Maj:t Dess och Rikets Krigs-kollegium, uti skrifvelse af
den 10 Maj 1849, i underdånighet hemställt, att, enär ej mindre i arméens, än ock
i flottans krutförråd funnes en större mängd krigskrut, tillverkadt före år 1831, efter
hvilken tid nya kontrakt med krutverksegarne ingingos och bättre arbetsmethoder
antogos, men detta äldre krut icke kunde anses användbart för krigsbehof eller
skarp-skjutning samt utgjorde för stora qvantiteter för att kunna till exercis eller
salutskott förbrukas och ej heller skulle kunna utan alltför betydlig prisnedsättning
begagnas vid bergverken, Kongl. Maj:t måtte i nåder tillåta, att allt före år 1831 tillverkadt
Svenskt krut, som i arméens och flottans krutmagasin förvarades, måtte vid
de förråden närmast liggande krutbruken få successive omarbetas till bergskrut, med
tillsättning af ny salpeter, der sådant fordrades, för att åt krutet gifva nödig styrka,
samt att kostnaden för det äldre krutéts omarbetning och för tillsatts af behöflig ny
salpeter, hvilken utgift jemte transportkostnaden från förråden till krutbruken förslagsvis
blifvit af kollegium beräknad till 5 r:dr per centner, måtte få för högst 1,200
centner om året af krutförsäljningsmedlen bestridas; så har Kongl. Maj:t, uti nådigt
Kongl. Majlis fiåd. Skrifvelse, N:o 65. 53
bref af den 22 Maj 1849, anbefallt förbemälde kollegium att till en början låta till
bergskrut omarbeta högst 1,200 centner af det uppgifna äldre krigskrutet och detsamma
med krigskrut af ny tillverkning ersätta samt kostnaden derför af under händer
hafvande medel förskottsvis bestrida; hvarefter, uppå kollegii anmälan om resultatet
af dessa åtgärder, Kongl. Maj:t ville rörande detta ämne fatta det nådiga
beslut, hvartill omständigheterna pröfvades föranleda.
Uti skrifvelse af den 13 sistlidne Februari har Krigs-kollegium i underdånighet
tillkännagifvit, att i följd af nyssberörda, kollegium gifna, nådiga befallning,
1,087 centner äldre styckekrut blifvit under loppet af år 1850 omarbetade till bergskrut,
hvarvid afdoftningen uppgått till 3,63 procent af det äldre styckekrutets vigt
samt kostnaden för omarbetningen till 4 r:dr 12 sk. för hvarje efter omarbetningen
erhållen centner bergskrut, hvartill kommer transportkostnaden, som för 1,200 centner
krut från Carlsborg till Åkers krutbruk utgjort 31 sk. 4 rst. per centner; hvarjemte
Kollegium anfört, att, då någon anmärkning emot användbarheten af det sålunda
omarbetade krutet icke förekommit, Kollegium, som på de i dess underdåniga
skrifvelse den 10 Maj 1849 anförda' skäl ansåge nödigt, att allt före år 1831 tillverkadt,
i kronans förråd befintligt, Svenskt krigskrut, utgörande tillsammans omkring
7,200 centner, på förberörde sätt omarbetades, trott sig ega full anledning i underdånighet
tillstyrka sådan omarbetning samt tillika hemställa om densammas skyndsamma
företagande, hvilket vore af så mycket större vigt, som svårigheten att bevara
detta i allmänhet illa arbetade störye krutparti, i följd af dess betydliga koksaltshalt,
ökades, ju äldre krutet blefve, samt dess förvarande i förråden, i anseende
till krutkärlens mindre goda beskaffenhet, dessutom vore med fara förknippadt.
I sammanhang härmed har inför Kongl. Majit blifvit i underdånighet anmäldt,
att, enligt från Krigs-kollegium infordrade upplysningar, det ifrågavarande äldre krutet
icke, i nu befintligt skick, kunde försäljas och icke heller anses ega högre värde,
än efter qvantiteten af den i krutet ingående salpeter, upptagen till 75 procent, då
således, efter inlösniugspnset, 5 ridr 32 sff. banko per lispund, för den rå salpetern,
krutets värde kunde uppskattas till 21 ridr 12 sk. banko per centner; hvadan, om
härtill lades den af Krigs-kollegium beräknade kostnad för samma kruts omarbetning
till bergskrut med 5 ridr i rundt tal per centner, det omarbetade krutet alltså
kunde antagas kosta kronan 26 ridr 12 sk. banko per centner och således, då kru
-
54 Kongl. MajUs Md. Skrifvelse, H:o 65.
tet försåldes såsom bergskrut å 37 r:dr bauko per centner, genom omarbetningen en
vinst af omkring 10 r:dr på hvarje centner blefve stats-verket beredd.
Genom hvad sålunda härvid förekommit har Kongl. Maj:t ansett det vara till
fullo utredt, att den föreslagna och nu på försök till en mindre del verkställda omarbetningen
af det ifrågavarande äldre krutet komme att tillskynda stats-verket en
betydlig fördel och att således skäl är för handen till omarbetningens vidare fullföljande;
hvarföre Kongl. Maj:t härmed vill af Rikets Ständer i nåder begära, att kostnaderna
för merberörda äldre kruts omarbetande till bergskrut, och således äfven hvad
för det på försök redan omarbetade krutpartiet blifvit utgifvet, må, i den mån arbetet
efter den uppgifna planen hinner fortgå, få af krutförsäljningsmedlen bestridas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCA R.
C. v. Hohenhausen.
Kongl. MajHs Md. Skrifvelse, A: o 85. 55
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet
infor Hans Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 11 April i85f.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherrei'Stierneldy
Stals-linden: Fåhrceu&r
von Hohenhauseny
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Gretve von Platen.
Chefen för Landtförsvars-departementet Stats-Rådet von Hohenhausen uppfäste
ett, jemlikt Kongl. Majas uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan den 18
nästlidne Mars fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till nådig skrifvelse till Rikets
Ständer, angående väckt fråga om det i kronans förråd befintliga äldre till krigsbruk
oandvändbara kruts omarbetande till bergskrut;
och täcktes Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga hemställan,
berörde förslag-, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla
samt befalla, att nådig skrifvelse, i öfverensstämmelse dermed, skulle till
Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo,
F. L. Tillander..
56
Kongl. May.ts Råd. Skrifvelse, iY;o 66.
N:o 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Maj 1851, kl. 4 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Sländers Stats-Utskott, i
anledning af Justitle-Rådet; Kommendören
med Stora Korset af Kongl. 31aj:is Nordstjerneorden
Nils Wilhelm Stråles underdåniga
ansökning om afsked med pension; Gifven
Stockholms Slott den 8 April 1851.
Justitie-rådet Stråle, hvilken, född den 16 April 1787, blifvit den 22 Juni
1803 i statens tjenst antagen och den 27 April 1826 befordrad till ledamot af Konungens
Högsta domstol, har, uti ingifven skrift, i underdånighet anhållit, att, då
han, enligt företedt läkarebetyg, i anseende till svår sjukdom, vore urståndsatt att
sin tjenstgöringsskyldighet i Högsta domstolen fullgöra, intill dess han, efter uppnådd
sextiofem års ålder, uti April månad nästkommande år blefve berättigad, att å allmänna
indragningsstaten uppföras, Kongl. Majit måtte täckas att, så fort ske kunde,
meddela sökanden afsked från Justitie-råds-embetet, med tillgodonjutande af den
pension, hvilken, enligt författningarne, skulle honom tillkomma, derest han fortfarit
med embetets utöfning till fyllda sextiofem års ålder.
Efter öfvervägande häraf, samt med afseende å det nit och den utmärkelse,
hvarmed Justie-rådet Stråle, hvilken icke långt ifrån ett halft sekel varit i rikets
tjenst
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, iV.o 66. 5?
tjenst anställd, derunder sina många och vigtiga embetsåligganden fullgjort, sednast
i 25 år såsom ledamot af Konungens Högsta domstol, vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande
till Rikets Ständers Stats-utskott af den underdåniga ansökningen, jemte
dervid fogade handlingar, i nåder föreslå Rikets Ständer, att,, i likhet med hvad i
dylikt fall tillförene blifvit medgifvct, Justitie-rådct Stråle, såsom, efter läkarens
intygande, af sjukdom hindrad, att sin tjenstgöring i Högsta domstolen fortsätta, intilldess
han, efter ett års förlopp, enligt författningarne blefve till pension berättigad,
må varda, så snart afsked blifvit honom beviljadt, å allmänna indragnings-staten
uppförd, att i sin återstående lifstid derifrån i pension åtnjuta ett emot Justitie-råds-lönen
svarande belopp, tre tusen (3000) r:dr biko, med tillökning efter riksmarkegångs-medelpris
för derunder begripne tvåhundra (200) tunnor spanmål.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 8 April 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Bi A, till R, St. Prol. 1S5Q jr iS5i. i Sami., i Afd., i5 Käft.
58
Kong!. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 66,
Utdrag af Protokollet ofver Justitie-depar tements-wr enden ^
hållet inför Hans Majit Konungen i Stats-råilet å
Stockholms Slott den 8 April i85i..
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsmiuistern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-miuistern. för Utrikes Ärendena, Herr Frih.. Stierneld'
Stats-Rådcn: Fåhreeus,
von Hohenhausen}
Wallensteen >
Gunther,
Genberg och
Grefve von Platen.
Hans Excellens, herr Justitie-stats-ministern anmälte i underdånighet en af
justitie-radet, kommendören med stora korset af Kongl. Maj:ts uordstjerne-orden,
Nils Wilhelm Stråle, ingifven skrift,, hvaruti justitie-rådet i underdånighet anmält,
att han, som hyst förhoppning att, enligt sin pligt, kunna fortsätta sin embetsmannabana
tili fyllda 65 ar, då hail kunde erhålla afsked med pension i enlighet med för—
fattningarne, numera såg denna förhoppning alldeles upphörd, då ej ällenäs* justitierådets
arbets-förmåga de 2:ne sednare åren betydligen, aftagit, utan ock en från yngre
åren grundlagd sjuklighet under na ler flut ne vimer urartat till en bröst-sjukdom,
sorn, i förening med kiaftcrnas aftagande, satt justitie-rådet aldeles, utur stånd
att begifva sig utom hus eller företaga något egentligt arbete; att väl, enligt skriften
bilagdt läkare-betyg, möjligt vöre, att till hösten någon arbetsförmåga kunde åStadkomma,
men att då det, i sådant täll, vöre justitie-rådets pligt att, enligt arbetsordningen
i Högsta domstolen, derstädes vara tjenstgörande September, Oktober, November
och December månader innevarande år,, samt Januari och Februari' måna
-
, Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 66. 59
der år 1852, och härtill komme, att justitie-rådet jemväl borde tjenstgör» påföljande
Mars och April månader, för att ersätta de ledamöter, som gjorde tjenst under hans
nuvarande sjuklighet, justitie-rådet icke kunde hysa något hopp, att, äfven med bästa
vilja, det skulle stå t hans förmåga att under nämnde tid vara tjenstgörande,
såsom främste ledamot i Högsta domstolen, och att således, derest justitie-rådet
k om me att qvarstå i tjenst till April månad nästa år, då justitie-rådet uppnådde @5
år, deraf säkerligen blcfve en följd, att de öfrige ledamöterne måste dela sig emellan
bans tjenste-åflggandcn, utan att derföre erhålla någon ersättning, hvilket ingalunda
kunde vara gynsamt. för ärendenas gång och i alla fall förekomme obilligt;
med afseende hvarå och då dessa olägenheter icke kunde förekommas annorlunda,
än genom justitie-rådets afskedstagande, så att han erhölle en efterträdare i embete!,
justitie-rådet, sorn, enligt aflemnad merit-förteckning, är född den 1'6 April 1787
saint blifvit den 22 Junii 1803 i statens tjenst antagen och den 27 April 1826 befordrad
till ledamot af Konungens Högsta domstol, i djupaste underdånighet anhållit,
att han, så fort ske kunde, måtte få taga afsked från sitt innehafvande justitie—
råds-embete, med bibehållande af den pension, som, enligt författningarne tilikomme
honopi, derest han fortfarit i embetet till fyllda 65 års ålder; hvarvid justitie-rådet,
då denna ansökan torde böra öfverlemnas till Rikets Ständers bifall, yttrat det hoppy
att Kongl. Majit täcktes i nåder beledsaga, densamma med Sitt förord.
Utvisande det åberopade läkarebetyget, att justitie-rådet Stråle lider af en
kronisk katharr med deraf beroende krampaktig andtäppa och emphysem i lungorna,
hvarigenom krafterne i betydlig grad medtagits, samt sedan flere år lidit af ros i
begge benen, hvilken endast genom fortsatt behandling kan hindras att utbryta i
svårläkta sårnader och jemväl klagar öfver tilltagande svaghet i ögonen, serdeles det
venstra, med hvilket ensamt han ej kan läsa eller skrifva; och att, om möjligen, genom
begagnande under den blidare årstiden, af en nödvändig brunns- eller badkur,
arbetsförmåga och krafter till hösten någorlunda kunna återvinnas, det dock är mycket
att befara., att, om justitie-rådet åter inträdde i utöfningen af sitt embete, krafternes
ansträngning snart skulle anya förvärra sjukdomen och göra den än svårare
att emotstå.
Med afseende å etet nit och den utmärkelse, hvarmed justitie-rådet Stråle,
hvilken icke långt ifrån ett halft sekel varit i'rikets tjenst anställd, derunder sina
60 Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 66.
många och vigtiga embetsåligganden fuligjort sednast i 25 år såsom ledamot af Konungens
Högsta domstol, hemställde Hans Excellens hr Justitie Stats-ministern i
underdånighet, det Kongl. Majit täcktes, med öfverlemnande till Rikets Ständers
Stats-utskott af den underdåniga ansökningen, jemte dervid fogade handlingar, i nåder
föreslå Rikets Ständer, att, i likhet med hvad i dylikt fall tillförene blifvit medgifvet,
justitie-rådet Stråle, såsom efter läkarens intygande af sjukdom hindrad, att
sin tjenstgöring i Högsta domstolen fortsätta, intill dess han, efter ett års förlopp,
enligt författningarne, blefve till pension berättigad, må varda, så snart afsked blifvit
honom beviljadt, på Allmänna indragnings-staten uppförd, att i sin återstående
lifstid derifrån i pension åtnjuta ett emot justitie-råds-lönen svarande belopp
3000 r:dr banko, med tillökning efter riksmarkegångs-medelpris för derunder begripne
200 tunnor spanmål;
hvilket, uppå tillstyrkan af Stats-rådets öfrige ledamöter, af Kongl.
Majit i nåder bifölls; och skulle skrifvelse härom, sådan den till justering
nu upplästes och finnes detta protokoll bilagd, till Rikets Ständers
Stats-utskott afgå.
In fidem,
A. L. Henrlin.
STOCKHOLM, f. d. Schultzer Boktrycken, 1851.
Kongl. yiaj:ts Md. Proposition, A': o 67.
N:o 67.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1851, kl. 6 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ändring
i vissa delar af föreskrifterna om rättegång
i Dom-Kapitel; Gifven Stockholms Slott
den 22 April 1851.
Kongl, förordningen den 11 Februari 1687 angående rätlcgångcn uti domkapitlen
innehåller, i afseende på domkapitlens sammansättning, uti 1 § bland annat:
att i Upsala domkapitel presiderar erkebiskopen och hans assessores äro professores
theologi»;; att sammaledes på andra orter, der akademier äro, presiderar biskopen
och professores theologi» äro hans assessores; att uti andra biskopsdömen presiderar
biskopen och hans ordinarie assessores äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores;
att biskoparne kunna, när nödtorften kräfver, kalla flere skicklige män sig till
råd och hjelp; att dervid måste aktas, att lektorerna eller rectores schöl» icke hindras
de stunder, som de böra läsa och undervisa ungdomen; att uti Kongl. Maj:ts
hofconsistorio är Kongl. Maj:ts Öfverhofpredikant prseses och har till bisittare Kongl.
Maj:ts hof- och lif-gardies- samt artolleriets predikanter; att, i fall desse sednare
vore med regementet på någon annan ort beordrade och prreses således ej heller
tillstädes, efterlåtes dem, som qvar äro, att i deras ställe bifoga sig andre skicklige
prestmän, när någon konsistorial-sak förekommer; och att uti Stockholms stads-consistorio
presiderar erkebiskopen, när han är tillstädes, men eljest kyrkoherden i StoBih.
till R. St. Prot. 1850 y tSöl. t Sami, l .l/rf., 16 lläjt. 1
2 Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 67.
ra kyrkan, som är ordinarius preeses, hvilkens assessores äro alla pastores uti hufvudkyrkorna
i staden och på malmame; varande genom Kongl, brefvet den 13 Juli
1799 stadgadt, att lectores både clerici och laici skola såväl uti ecclesiastique som
scholseärenden ega säte och stämma uti consistorio; hvarjemte, enligt serskilda stadgar,
pastorerna vid tyska eller Christinae församling i Götheborg och Skeppsholms
församling ega rätt till säte och stämma, de förre i domkapitlet i Götheborgs stift,
och de sednare uti hofkonsistorium.
Då Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär till samtlige konsistorier i riket och
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk den 6 Juli 1849 förordnat, att
gymnasium skall med lärdoms- och apologist-skola förenas till ett sammanhängande
läroverk, är en förändring af ofvananförda föreskrift, rörande sammansättningen af
domkapitel i stift, der akademi ej är, desto mera erforderlig, som, om än lärarne vid
det nya läroverket benämnas lektorer, det likväl icke är behöfligt eller lämpligt att
åt alla inrymma säte och stämma i domkapitlet.
Till en förändrad organisation af domkapitlen i allmänhet är väl förslag angifvet
af kyrkolags-kommittéen, men mot en fullständig pröfning af detta förslag,
jemte de af domkapitlen deremot gjorda anmärkningar, möter nu det hinder, att samma
förslag i väsendtlig mån sammanhänger med åtskilliga andra i förslaget till ny
kyrkolag väckta frågor, serdeles hvad angår föremålen för domkapitlens verksamhet,
hvilka frågor ännu ej hunnit beredas till slutligt företagande. Vid sådant förhållande
bör den förändring, som icke destomindrc nu måste ske, ej sträckas längre än
anledningen dertill oundgängligen kräfver. Häraf följer ej mindre, att domkapitlen i
universitets-stiften och konsistorierna i Stockholm må tillsvidare förblifva sammansatta
efter nu gällande föreskrifter, än äfven, att i de öfriga domkapitlen de nuvarande
ledamöter, hvilkas befattningar blifva oförändrade, böra såsom sjelfskrifna ledamöter
bibehållas; och vid en så beskaffad förändring, som nu är i fråga, synes
lämpligaste sättet, att fylla ledamöternas antal till fem, hvilket antal, vid jemförelse
af nuvarande förhållanden, kan anses tillräckligt, vara det, att läraren i theologien
vid läroverket i stifts-staden, och den bland öfrige lärarne derstädes, som är äldsta
prebendarie, jemväl blifva sjelfskrifna ledamöter och uti de, som derutöfver erfordras,
utnämnas af Kongl. Majit bland ordinarie presterna inom stiftet eller lärarne
vid läroverket i stifts-staden.
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition, N:o 67. 3
Vid förehafvande af detta ärende har Kongl. Maj:t tillika fästat uppmärksamhet
vid do föreskrifter, som nu finnas angående domfört antal ledamöter i domkapitel.
Ofvannämnda Kongl, förordning den 11 Februari, 1687 bestämmer i detta hänseende
i 3 §, att ledamot ej må förfallolös afhålla sig från de der påbjudna ordinarie
sammanträden, som skola ega rum Onsdagen i hvarje vecka från klockan 8 om morgonen
till middagen och, der sakerna så fordra, de följande dagarne på samma tid,
samt i 13 §, att alla konsistorial-saker, som utur kapitlen utfärdas, skola underskrifvas
af samtlige consistorialibus, likmätigt Kongl. Maj:ts derom utgångna befallning;
och genom Kongl, brefvet den 15 Juli 1752 är stadgadt, att konsistorium skall, när
något der förekommande ärende afslutas kan, bestå åtminstone af fyra ledamöter,
hvilka om slutet böra vara ense, samt att, när någon af de ordinarie ledamöter häfver
laga förfall eller ock är jäfaktig, hvarutinnan 13 kapitlet 1 § Rättegångsbalken
skall vara till efterlefnad, andra skickliga män må, enligt 1687 års förordning, kallas
att göra biträde till ett antal af sju, der ej förut fyra blifva om slutet ense.
Då domkapitel synes utan våda för säkerheten i ärendenas behandling kunna
antagas domfört med ringare antal ledamöter, hvarigenom den fördel vinnes, att
ledamöterna kunna öfverenskomma att turvis begagna ledighet från kapitelgöromålen,
till fromma för deras öfriga åligganden samt skyldigheten för samtliga ledamöterna
att underskrifva expeditionerna lätt vållar onödig omgång och tidsutdrägt, har Kongl.
Maj :t äfven i dessa delar funnit af nöden en lagförändring och ansett den kunna
ändamålsenligt tillvägabringas genom ett till samtliga domkapitlen och i tillämpliga
delar, äfven till konsistorierna i Stockholm utsträckt stadgande, närmande sig till
hvad kyrkolags-kommittécn i dess sednaste förslag till ny kyrkolag 7 kapitlet 13, 15
och 21 §§ föreslagit, rörande ordinarie sammanträden, domfört antal ledamöter, extra
ledamöters tillförordnande och expeditioners underskrifvande; på grund hvaraf
Kongl. Maj:t, efter Stats-rådets och Högsta Domstolens hörande, vill härmed föreslå
Rikets Ständer,
att, med ändring af 1, 3 och 13 §§ i Kongl, förordningen den 11 Februari
1687, angående rättegången i domkapitlen, samt med upphäfvande
af Kongl, brefvet den 15 Juli 1752 om domfört antal ledamöter i domkapitel,
och af Kongl, brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige
Kongl. Majus Nåd. Proposition, Nio 67.
lektorer vid gymnasium till säte och. stämma i.domkapitel antaga föl—
jande bestämmelser::
l:o Domkapitel i stift, déf universitet ej ä«,. skall bestå af biskop, som
förer ordet, och .fern ledamöter.. Sjelfskrifna ledamöter äro domprosten, det
sådan finnes, läraren i theologi vid. läroverket i stifts-sladen och den bland
öfriga lärarne derstädes, , sorn längsta tiden innehaft prehende-pastorat, så
ock i Götheborgs stift dé, enligt serskilda stadgar, till säte i domkapitlet
berättigade pastorerne-vid Christinae eller Tyska församlingen i Götheborg.
De ledamöter, som derutöfver fordras för fyllande af sagda antal, förordnas
af Konungen bland ordinarie presterna i. stiftet eller lärarne vid läroverket
i stifts-staden.
2:o Domkapitel sammanträde, så ofta ärendéna dét fördra och minst en
gång hvar annan vecka. Ej må domkapitel beslut fatta, der ej tre nät
äro. I frågor om upprättande af förslag till embeten elter tjensler eller
om tillsättande deraf, så ock i alla mål, der kapitlet utöfvar domsrätt, må
ej färre än fyra besluta, fnträffar jåf, som i Rättegångsbalken för domare
sägs, för så många ledamöter, att domkapitlet förty ej domfört är, eller
finnes eljest behöfiigt, att förordna annan till ledamot i stället för den,
som förfall fått, gore domkapitlet derom anmälan hos Konungen^ som då
bland stiftets presterskap eller lärarne vid stifts-stadens läroverk föroidnar
dem, som, i de af jäf eller förfall hindrades ställe, ledamöter af domkapitlet
vara må. Förekommer under tiden ärende, sorn ej tål uppskof,
intilldess Konungen förordnande meddelat; då må för handläggning af det
ärende den eller de ojäfviga ledamöter, som när äro, bland de män, hvilka,
efter hvad nu sagdt är, kunna-i damkapitel sitta, tillkalla så många,
som fordras att domfört antal fylla.
3:o Alla från domkapitel utgående expeditioner skola underskrifvas af
ordföranden och kontrasigneras af notarien.
4:o Hvad i 2 och 3 punkterna stadgas, galle ock, i hvad tillämpligt är,
för domkapitlen i universitets-stiften- och konsistorierna i Stockholm, i afseende
på hvilka för öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet finnes.
5;q Denna författning skall lända till efterrättelse från den 1 Maj 1852.
Kongl. Naj-.ts Näd.~ Pmj osi/ion, N:o 6T. 5
De tili Stats-rådet och Högsta Domstolen i ärendet förda protokoll bifogas,,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Stockholms Slolt den 2*2 April 1851.
OSCA R..
G. Al Sparr#*.
Utdrag af serskildt Protokoll öfver ett Justitie- ärende, hållet
uti Kongl, Majlis Högsta Domstol d. y Mars i85t.
N är v a r an d e:.
Justitie-Råden: Engelhart,
Nordenstolpe,.
Grefve Sparre
Schmidt,
Alexandersson,..
Hoffstedt och
Gyllenhammar.,
Revisions-sekreteraren Quensel anmälde i underdånighet, atty sedan Hans
Excellens hr. Justitie-Statsministern, efter öfverläggning med chefen för Ecklesiastikdepartementet,
låtit upprätta förslag till nådig proposition till" Rikets Ständer, angående
ändring i vissa delar af, föreskrifterna om rättegång i dom-kapitel, så hade,
vid underdånig anmälan.af samma förslag i Stats-rådet,,den 22hle nästlidne Januari,
Kongl, Majit, sorn funnit, att proposition om förändrade stadgande!! i ämnet borde,
v
G Kongl. Majlis Nåd. Proposition, A':o 67.
i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrifter, Rikets Ständer föreläggas, förordnat,
att Högsta Domstolens utlåtande öfver det uppgjorda förslaget skulle infordras;
och innehöll berörde förslag, hvilket upplästes, att, med ändring at 1, 3 och 13 §§.
i Kongl, förordningen den 11 Februari 1687, angående rättegången i domkapitel,
samt med upphäfvande af Kongl, brefvet den 15 Juli 1752, om domfört antal ledamöter
i domkapitel, och af Kongl, brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige
lektorer vid gymnasium till säte och stämma i domkapitel, måtte antagas följande
bestämmelser:
l:o Domkapitel j stift, der universitet ej är, skall bestå af biskop, som förer
ordet, och fem ledamöter. Sjelfskrifne ledamöter äro domprosten, der sådan finnes,
läraren i theologi vid läroverket i stiftstaden, och den bland öfrige lärarne derstädes,
som längsta tiden innehaft prebende-pastorat, så ock i Götheborgs stift de,
enligt serskilda stadgar, till säte i domkapitlet berättigade pastorerne vid Christin®
eller Tyska församlingen i Götheborg. De ledamöter, som derutöfver fordras för
fyllande af sagde antal, vardén, efter förslag af domkapitlet eller dess tillstädesvarande
medlemmar, utnämnde af Konungen bland ordinarie presterne i stiftet, eller
lärarne vid läroverket i stiftstaden.
2:o Domkapitel sammanträde, så ofta ärendena det fordra, och minst en
gång hvarannan vecka. Ej må domkapitel beslut fatta, der ej tre när äro. I frågor
om upprättande af förslag till embeten eller tjenster, eller om tillsättande deraf, så
ock i alla mål, der kapitlet utöfvar domsrätt, må ej färre än fyra besluta. Inträffar
förfall för ledamot; då skall anmälan derom göras i Hof-rätten, som förordnar ordinarie
prest i stiftet, eller lärare vid läroverket i stiftstaden, att i stället som ledamot
tjenstgöra. Samma lag vare, der ledamot är jäfvig, och domkapitlet förty varder ej
domfört. Förekommer ärende, som ej tål uppskof, intill dess Hof-rätten, i fall, som
nu sagda äro, hanne förordnande meddela; då må, för handläggning af det ärende,
den eller de ojäfvige ledamöter, som när äro, tillkalla så många bland ordinarie prester
i stiftet eller lärare vid läroverket i stiftstaden, som fordras att domfört antal
fylla.
3:o Alla från domkapitlet utgående expeditioner skola underskrifvas af ordföranden
och kontrasigneras af notarien.
Kongl. Majlis Råd. Proposition, JY:o 67. 7
4:o Hvad i 2:dra och 3:dje punkterna stadgadt är, galle ock, i hvad tillämpligt
är, för domkapitlen i universitets-stiften och konsistorierna i Stockholm, i afseende
på hvilka för öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet finnes.
Högsta Domstolens flesta ledamöter funno emot ifrågavarande förslag
icke något vara att erinra; men Justitie-rådet Alexandersson var härifrån
i så måtto skiljaktig, som han anmärkte dels vid l:sta mom. sista
punkten, att der förekommande orden: ‘■'•eller dess Hlhtädesvarande medlemmar*
syntes böra uteslutas, såsom varande i strid med 2:dra moni,;
dels ock vid 2:dra morn., att anmälan hos Hof-rätten om förfall icke
borde påbjudas så ovilkorligen, som i 4:de punkten skett, helst behofvet
deraf berodde af förfallets varaktighet och tillgången på domfört
antal ledamöter, äfvensom att det syntes böra vara Konungens höga
rätt, att om vikarie för den genom förfall eller jäf, möjligen under lång
tid, från tjenstgöring hindrade ledamoten förordna, utan hinder af hvad
här stadgas om Ilof-rätts behörighet, att förordnande i ämnet uppå anmälan
meddela.
In fidem
N. A. Heurlin.
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N.o 67.
'Utdrag af Protokollet öfver ett Justitie-departemcnts- och Ecklesiastik-departements-ärende,
hållet inför Hans M:t
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 22
jipril 18 Si.
I närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld■;
Stats-Råden: Fåhreeus,
ton Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt oell
Grefve von Platen.
Justitie-Råden: Grefve Sparre och
Alexandersson.
Efter föregången öfverläggning med chefen för Ecklesiastik-ilepartcmentsärenden,
anmälte Hans Excellens herr Justitie-Statsministern-, att, sedan, på sätt
protokollet öfver Justitie-departements- och Ecklesiastik-departements-ärenden den 27
Januari innevarande år innehåller, Kongl. Majit behagat infordra Högsta Domstolens
underdåniga utlåtande öfver ett då framlagdt förslag till nådig proposition till Rikets
nu församilade Ständer, angående ändring i vissa delar af föreskrifterna om rättegång
i domkapitel, så hade Högsta Domstolen nu afgifvit samma utlåtande öfver förslaget,
hvilket var af följande lydelse:
„Med ändring af lista, 3:dje och 13:de §§ i Kongl, förordningen den 11 Februari
1687, angående rättegången i domkapitel, samt med upphäfvande af Kong!,
brefvet den 15 Juli 1752, om domfört antal ledamöter i domkapitel, och af Kongl,
brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige lektorer vid gymnasium till säte
bch stämma i domkapitel, förordnas:
l:o
Kongl. -Majlis Nåd. Proposition, N:o 67.
9
l:o Domkapitel i stift, der universitet ej är, skall bestå af biskop, som förer
ordet, och fem ledamöter. Sjelfskrifne ledamöter äro domprosten, der sådan finnes,
läraren i theologie vid läroverket i stiftstaden och den bland öfrige lärarne derstädes,
sorn längsta tiden innehaft prebendepastorat, så ock i Götheborgs stift, de, enligt
särskilda stadgar, till säte i domkapitlet berättigade pastorerne vid Christinae eller
Tyska församlingen i Götheborg. De ledamöter, sorn derutöfver fordras för fyllande
af sagde antal, vardén efter förslag af domkapitlet eller dess tillstädesvarande
medlemmar utnämnde af Konungen bland ordinarie presterna i stiftet eller lärarne
vid läroverket i stiftstaden.
2:o Domkapitel sammanträde, så ofta ärenderna det fordra och minst en gång
hvarannan vecka. Ej må domkapitel beslut fatta, der ej tre när äro. I frågor
om upprättande af förslag till embeten eller tjenster, eller om tillsättande deraf, så
ock i alla mål, der kapitlet utöfvar, domsrätt, må ej färre än fyra besluta. Inträffar
förfall för ledamot, skall anmälan derom göras i Ilof-rätten, sorn förordnar ordinarie
prest i stiftet eller lärare vid läroverket i sliftstaden att i stället såsom ledamot tjenstgöra.
Samma lag vare, derest ledamot är jäfvig och domkapitlet förthy varder ej
domfört. Förekommer ärende, sorn ej tål uppskof, intill dess Hof-rätten i fall, sorn
nu sagde äro, hunne förordnande meddela; då må, för handläggning af det ärende,
den eller de ojäfvige ledamöter, som när äio, tillkalla så mångå bland ordinarie
prester i stiftet eiler lärare vid läroverket i stiftstaden, sorn fordras att domfört antal
fylla.
3:o Alla från domkapitel utgående expeditioner skola underskrifvas af ordföranden
och kontrasigneras af notarien.
4:o Hvad i 2:dra och 3:dje punkterna stadgadt är, galle pck, i hvad tillämpligt
är, för domkapitlen i universitetsstiften och konsistorierna i Stockholm, i afseende
på hvilka för öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet finnes.“
Högste Domstolens, fleste ledamöter hafva emot ifrågavarande förslag icke
funnit något vara att erinra; men justitie-rådet Alexandersson har varit i så måtto
Bih. till R. St. Prat. i$50 9 i85i. t Sami, 1 A/J., t6 Hafi. 2
10 f Kongl. Mai:Is JVåd. Proposition, N:o 67. )
skiljaktig, sorn han anmärkt, dels vid 1 momentet sista punkten, att der förekommande
orden „eller dess tillstädesvarande medlemmar11 syntes böra uteslutas, såsom
varande i strid med 2:dra momentet, dels ock vid 2:dra momentet, att anmälan hos
Hof-rätt om förfall icke borde påbjudas så ovilkorligen, som i 4:de punkten skett,
helst behofvet deraf berodde af förfallets varaktighet och tillgången på domfört antal
ledamöter, äfvensom att det syntes böra vara Konungens höga rätt, att om vikarie
för den genom förfall eller jäf, möjligen under lång tid, från tjenstgöring hindrade
ledamoten förordna, utan hinder af hvad här stadgas om Hof-rätts behörighet,
att förordnande i ämnet, uppå anmälan, meddela.
Hans Excellens herr Justitie-Statsministern hemställde, med anledning af de
utaf justitie-rådet Alexandersson gjorda erinringar, i underdånighet: att sednare delen
i Esta momentet äfvensom slutet af 2:dra momentet måtte erhålla följande lydelse:
Moment
1. Andra perioden: Be ledamöter, som derutöfver fordras för fyllande
af sagde antal, förordnas af Konungen Wand ordinarie presterne i stiftet eller lärarne
vid laroverket i stiftstaden; samt
Moment 2 sista perioden: efter orden „fyra besluta-1: Inträffar jäf, som i
Rättegångs-balken för domare sögs, för så många ledamöter, att domkapitlet förthy
ej domfört är, eller finnes eljest belvöfligt att förordna annan till ledamot i stället för
den, som förfall fått, gore domkapitlet derom anmälan hos Konungen, som då bland
stiftets presterskap eller lär.arne vid stiftstadens läroverk Förordnar dem, som i de af
jäf eller förfall hindrades ställe ledamöter af domkapitlet vara må. Förekommer under
tiden ärende, som ej tål uppskof, intilldess Konungen förordnande meddelat; då
må för handläggning af det äiendet,. den elfer de oja frige ledamöter, sorn när aro,
bland de män, hvilka efter hvad nu sagdt är, kunna i domkapitel sitta, lillhälle så
många, som fordras att domfört antal fylla-1.
Sluteligen hemställde Hans Excellens, att uii den författning, sorn i ämnet
komma att utfärdas, måtte bestämmas, att densamma skall lända till efterrättelse
från den 1 Maj nästkommande år 1852,
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 68. 11
Efter tillstyrkande af Stats-rådets öfrige ledamöter, beslöt Kongl. Maj.t,
att, enligt det afgifna förslaget och med de af Hans Excellens herr
justitie-stats-ministern deri tillstyrkta ändringar, nådig proposition, sådan
den finnes bilagd detta protokoll; skulle Rikets Ständer till antagande
öfverlemnas.
In fidem,
C. P. A. Hallbäck.
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1851, kl. 6 e. m.
KONGL MAJ-.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående eftergift
af Kronans rätt till Dana-arf efter vice
Länsmannen Peter Lök Rosl er, till förmån för
hans arfvingar; Gifven Stockholms Slott den
9 Maj 1851.
Uti en till Kongl. Maj.t i underdånighet ingifven skrift, har vice häradshöfdingen
Sten Drakenberg, såsom befullmäktigad! ombud för i Norrige vistande arfvingar
efter vice länsmannen Peter Lök Röster, förmält, att, sedan Röster den 20
Maj 1846 å Eknäs gård i Ytter Selö socken och Selebo härad af Södermanlands
1*2 Kongl; Maj:ts Nåd. Proposition, N:q 68.
län aflidit,, utan, att efterlemna, bröstarfvingar,. samt hans enka, Christina Nilsdotter,
den 5 Mars 1848 jemväl genom, döden algått, så hade, enär Rösters utom riket vistande,
vid hustruns frånfälle okände, arfvingar icke inom den i lag föreskrifna tid
af natt och år från dödsfallet vidtagit någon åtgärd för bevakande af deras afsrätt,
Advokat-fiskals-embetet i. Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium tilli 1850 års
sommartipg med Selebo härad instämt inspektoren F. A. Lindberger^ hvilken den It)
Maj 1849 blifvit af Ilärads-rätten till god man för de okände arfvingarne förordnad,
med påstående, att den del af qyarlåtenskapeu, sorn,, i händelse af laglig bevakning,
hort tillfalla Rösters arfvingar, måttet Kongl. Majit och Kronan såsom dana-arf tillerkännas;;
hvarefter bemälde liärads-rätt, genom utslag' den 30 November näst lidno Sr*
såsom dana-arf' tilldömt Kongl. Majit och Kronan den andel i qvarlåtenskapen efter
Röster och hans hustru, som bort hans arfvingar tillkomma, derest de i laga tid sin
rätt iakttagit; och har,, med anledning häraf, vice häradshöfdingen Drakenberg \ 11; de r-,
dånigst anhållit, det Kongl. Majit täcktes till Rikets nu församlade Ständer göra nådig
framställning, att berörde, andel i Rösters och hans hustrus qvarlåtenskap, utgörande,
enligt afgifven redovisning, ett belopp af femhundrafemtio e» riksdaler 29 sk. fiirst banko
måtto varda, till förmån för Rösters i torftiga omständigheter stadde arfvingar eftergifven.
Kongl. Majit har detta ärende i nådigt öfvervägande tagit; och då vice länsmannen
Rösters i Norrige vistande arfvingar såsom orsak till underlåtenheten alt inom.
o “
i. lag föreskrifveu tid deras arfsanspråk anmäla och bevaka, uppgifvit saknad kännedom,
af Rösters och hans hustrus inträffade död, hvarom underrättelse genom allmänna
tidningarne eller på annat sätt icke skall blifvit arfvingarne meddelad, vill Kongl. Majit,
med jemväl fästadt afseende å den medellösa ställning, hvari dessa arfvingar sig betinna,
härigenom föreslå Rikets, Ständer,, att Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf
iuå till sökandernes förmån efter gifvas.
De till denna fråga hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
Ilvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra,
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. MojUs Nåd. Proposition.,, N:a, 68*
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott
den g Maj i85u
Närvarande:
Han-s Exfefellehs, Jnstitie-Siatshiitiistérii Herr Grefve Sparre,
Hans. Ex cell ens, .Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr friherre Stjerne!dg
Stats-Råden: Fåhrens,
von Hohenhausen.,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
G ripe astedt och'
Grefve ton Elnien. .
T. fj chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt uppläste titl<
justering ett, i enlighet nied Kongl. Majlis nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående eftergift sf Kronans rätt till
dana-arf- efter vice länsmannen Peter Lök Rösler, till förmån för hans arfvingar.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,,
samt befalla, att nådig, proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer afg.å>
Ex protocollo,
Garl von Schödte.
14
Kongl. Maj:t-i Nåd. Proposition, A:o 69.
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Maj 1851, kl. 7 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande af
ny Vexel-Lag; gifven Stockholms Slott den 22
April 1851.
Under sistförflutna Riksmöte öfverlemnade Rikets Ständer tiR Kongl. Maj:ts
pröfning en af Rikets Ständer för deras del beslutad Lag för utrikes vexlar, hvilken
Kongl. Maj:t likväl, i anseende till åtskilliga förekomna anmärkningar, och deribland
jemväl den, att den föreslagna Lagen, i flera väsendtliga delar, skiljde sig från de
grunder för lagstiftningen om inrikes vexlar, som uti Lagen den 20 Maj 1835 blifvit
följda, fann Sig förhindrad att antaga; men Kongl. Maj:t gaf tillika Lagberedningen
befallning att uppgöra och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till allmän
Vexel-ordning, på det Kongl. Maj:t måtte sättas i tillfälle, att till Rikets nu församlade
Ständer aflåta nådig proposition om de för både inrikes och utrikes vexelhandeln
gemensamma lagbestämmelser, som kunde vara af behofvet påkaljade.
Lagberedningen har sedermera inkommit med ett så beskaffadt förslag; och
sedan Högsta Domstolen och Stats-rådet deröfver blifvit hörde, har Kongl. Maj:t
detsamma i öfvervägande tagit samt för Sin del godkänt, dock med vissa tillägg
och ändringar, hvartill grunderna finnas utvecklade uti bilagde Stats-råds protokoll.
Kongl. Majit vill alltså härmed föreslå Rikets Ständer, „att, med upphäfvande
af ej mindre Lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835, än äfven Vexel-slado-an
af den 21 Januari 1748, jemte alla öfriga hittills gällande författningar rörande den
Kongl. Moy.ts IS åd. Proposition, K:o 69. 15
utrikes vexelhandel, i hvad de icke angå sjelfva ordningen för köpslut af utrikes
vexlar och kontrollen derå, uti hvilka delar samma författningar, så vidt de icke här
nedan äro ändrade, böra fortfarande lända till efterrättelse, intill dess förändrade föreskrifter
derom, i sammanhang med ny Mäklare-ordning, kunna varda af Kongl. Maj:t
meddelade, antaga följande för både inrikes och utrikes vexlar gemensamma
Vexel-Lag.
i Kap.
Om vexels fonn och om vexelgifvares ansvarighet.
1 §
Vexel skall, för att kunna såsom grund.för vexel-rätt blifva gällande, innehålla
:
a) uppgift på orten hvarest och tiden när den utfärdas;
b) uttrycklig benämning af vexel;
e) dens namn, till hvilken eller hvars order vexeln skall betalas, kallad Vexel
tagare
(remittent);
d) den peuningesumma, som skall betalas;
c) deus namn, som skall inlösa vexeln, kallad godkännarc (trassat, acceptant);
f) orten hvarest godkännaren bor; den ort gälle som vexelns betalningsort, der
ej serskild betalningsort utsatt är;
g) tiden, då vexeln skall betalas;
h) dens underskrift, som vexeln utställer, kallad vexelgifvare (trassent).
2 §.
Vexel kan vara dragen på en person att betalas å annan ort, än der han
bor (domicilicrad vexel); den kan vara ställd att betalas till-vexelgifvaren sjelf
(vexel till egen order); den kan vara dragen att inlösas af vexelgifvaren sjelf på
annan ort (trasserad egen vexel, trasserad sola vexel; den kan vara utfärdad å annans
vägnar efter fullmakt (procura).
38 / Mangi. Maj:ta flåd. Proposition, 'Mm • 69.
Vexel Skall vara ställd att betalas å viss dag, eller vid uppvisandet (vid sigt,
å vista) eller viss tid efter uppvisandet (efter sigt) , eller viss tid efter utgifvandet
(å dato).
Är den penningesumma, som skall betalas, utsatt med både bokstäfver och
siffror, men till olika belopp; gällp det, som med bokstäfver utsatt är. Finnas flera
olika belopp utsatta, vare sig med bokstäfver, eller endast med siffror; galle det,
som minst är.
5$.
Vexelgifvare st&nde för vexelns godkännande och betalning; i ansvarighet
efter vexelrätt, till alla dem, sorn af vexeln blifva innehafvare.
>2 Kap.
Om Vexelkiip.
6 §.
Vexelköp kan slutas med eller utan mäklares biträde. ]
7§.
Vexelgifvare vare skyldig att, samma dag vexelslut skett, hålla den betingade
vexeln vexeltagaren tillhanda, så framt denne till afhemtaude deraf sig anmäler
och den öfverenskomna betalningen derför erlägger.
8 §.
Är vexel aflemnad, utan att vexeltagare derför erlagt betalning, på sätt aftaladt
varit, eller underlåter vexeltagaren att vexeln afhemta; då bör vexelgifvaren
senast å andra dagen efter den, då vexelslutet skedde, emot vexeltagaren protestera
-
Kongl. Maj:ts Md. Proposition, N:o 69. 17
ra och inom åtta dagar, räknade från samma tid, å honom taga stämning till den
domstol, sorn i 83 § sägs. Vexelgifvare, hvilken iakttagit hvad nu är sagdt, ege
att utbekomma sin fordran med samma rätt, som vexelfordran i allmänhet tillagd är;
men försummar han det, håfve då ej bättre rätt, än i annat skuldfordringsmål.
»§•
Då två eller flera exemplar af samma vexel utfärdas, vare det andra i ordningen,
äfvensom hvart och ett af de följande i vexeltagarens hand gällande, såsom
qvitto å erlagd betalning till vexelgifvaren. Å betalning för vexel, som i ett exemplar
utfärdas, erfordras icke annat qvitto än sjelfva vexeln.
10 §.
Hvar, söm i egenskap af syssloman, vexel upphandlar, stånde i ansvar derför,
att betalning till vexelgifvaren erlägges.
3 Kap.
Om öfverlåtelse af vexel.
11 §•
Vexel må öfverlåtas, ändå att rättighet dertill ej blifvit i vexeln, eller i öfverlåtelse
deraf, uttryckligen medgifven genom orden “till order* eller annorledes.
12 §.
Öfverlåtelse (indossament) skall innehålla;
dens namn, till hvilken vexeln' öfverlntes (iudossat), namnteckning af den, sorn
vexeln öfverlåter (in-dossant)-.
Vexel må ock öfverlåtas genom öfverlåtarens blotta namnteckning på vexelns
baksida (indossament in blanco); och stånde innehafvare fritt att blanco indossament
fylla, genom insättande af indossats namn.
Bill. till R. St. Prol. tS'50 f ISöt. I i Aid., tö Haft. 3
18 Kongl. Majlis. Nåd.. Proposition, N:o 69.
13 §.
Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln, eller å en afskrift deraf (copia),
eller. å. ett vid vexela eller afskriften häftadt blad (älonge)>
14 §.
Vexel kan öfverlåtas äfven till vexelgifvaren,. till godkännaren). eller till föregående
öfverlåtare,, och af dessa åter till andra.
15 §.
Hvar,, sorn vexel öfverlåter,. stånde för dess godkännande och betalning i ansvarighet,
efter vexelrätt, till alla dem,, som efter honom blifva deraf innehafvare, så
framt han ej i öfverlåielsen uttryckligen förbehållit sig att vara från ansvarighet fri.
16 §.
Har vexelgifvare i sjelfva vexeln uttryckligen förbudit öfverlåtelse deraf,
gifve öfverlåtelse, som ändå sker,, ingen vexelrätt. Innehåller en öfverlåtelse uttryckligt
förbud att vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå af den,, sorn vexeln
med det förbud erhöll,, håfven efter honom följande innehafvare mot den öfverlåtare
som förbudet gaf, ej vexelrätt.
17 §.
Öfverlåtelse,, sorn innehåller blött en fullmakt eller ett uppdrag “till inkassering“
eller dylikt (procura indossament), medföre ej äganderätt till vexeln, utan vare
sysslomannen endast behörig, att vidtaga erforderliga åtgärder till vexeliättens bevarande
af vexelsummans utsökande, och att densamma uppbära, så^ock att öfverlåta
vexeln genom nytt procura indossament..
4 Kap.
Omi vexels godkännande.
18 §.
Ärv vexel ställd att betalas å viss dag, eller viss tid efter lifgifvande!, ege
Kongl. May.ls Md. Proposition, N:o 69. 19
hvar, som vexeln i händer häfver, rätt att, när som helst före förfallotiden, densamma
lill godkännande förete, och att, der vexeln cj godkännes inom den i 20 § stadgade
tid, derföre protestera. ,
19 §.
Är vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, då vare innehafvaren,
vid förlust af sin vexelrätt mot öfverlåtare och vexelgifvaren, om de i Sverige bo,
skyldig att vexeln till godkännande förevisa inom tid, som dertill i vexeln föreskrifven
är, eller, der serskild föreskrift derom saknas, inom tre månader från utgifningsidagen,
om vexeln är dragen från en på annan inrikes ort, inom sex månader, om
den är dragen från eller på någon utrikes i Europa belägen ort, inom ett år, om den
är dragen från eller på någon ort utom Europa, med undantag af de å andra sidan
Goda Hopps-udden eller Cap Horn belägne orter, och inom aderton månader, om den
är dragen från eller på någon af sistnämnde orter.
Öfverlåtare, som i sin öfverlåtelse af sådan vexel viss förevisnings-tid föreskrifvit,
vare från vexel-ansvarighet fri, der den tid af innehafvare försummas.
20 §.
När vexel blifvit till godkännande förevist, skall bestämdt svar, jakande eller
nekande, afgifvas inom tjugofyra timmar derefter. Lemnäs ej svar inom den tid, anses
godkännande hafva blifvit vägradt. A helgedag må godkännande ej äskas.
21 §•
Godkännande ,af vexel skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens
namnteckning.
Är vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet ; då skall ock dagen utsättas,
å hvilken godkännandet sker: sätter ej godkännaren dagen ut, eller vägrar
han att vexeln. godkänna, vare innehafvaren, vid förlust af sin vexelrätt mot öfverlåtare
och vexelgifvaren, förpliktad att protestera inom den förevisnings-tid, som i
19 § sägs; och varde då vexelns förfallotid ifrån prötestfdagen beräknad: sker ej
protest, då skall förfallotiden mot godkännare, sorn sitt godkännande ej daterat, räknas
från sista dagen af den i 19 § stadgade förevisnings-tid.
20 Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 69.
22 §.
Drages vexel på bolagsfirma, då skall godkännandet ske medelst firmans
teckning; uraktlåles det ; vare innehafvaren, till bevarande af sin återgångs-talau efter
5 kap., skyldig att protestera, ändå att vexeln godkännes af en eller flera bolagsmän
i eget eller egna namn. Är eljest vexel på två eller flera personer dragen,
att betalas af antingen den ena eller den andra, då är anderas godkännande lika
gildt, som hade vexeln på honom ensam varit ställd.,
23 §.
Är vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren bor, och har ej
vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalningen å den andra orten skall erläggas;
sätte då godkännaren det ut i det godkännande, han å vexeln tecknar; gör han det
icke; varde det så ansedt, som hade han å sig sjelf gifvit anvisning till v ex eiris, inlösen
å betalnings-orten.
24 §.
Vexel bör godkännas efter dess lydelse, utan vilkor eller förbehåll; sker det
icke, anses godkännande vägradt, svare dock godkännaren för hvad hans afgifna
godkännande innebär. Ej vare honom förment att inskränka sitt godkännande till en
del af den i vexeln utsatta penningesumma.
25 §.
Godkännande må ej, sedan det å vexeln tecknadt är, återkallas.
26 § .
Hvar, som vexel godkännt, ansvara efter vexelrätt för dess betalning till innehafvaren
å förfallotiden.
Godkännaren vare, till följd af sitt godkännande, äfven vexelgifvaren ansvarig,
efter vexelrätt. Deremot håfve godkännaren ej vexelrätt emot vexelgifvaren.
27 §.
Vägrar den, å hvilken vexel blifvit dragen, att densamma godkänna, ändå
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 69. 21
att han gifvit Iof tili vexelns utställande; vare då skyldig till ersättning för den
kostnad och skada, vexelgifvaren genom sådan vägran tillskyndas.
5 Kap
Om atergångs-talan för uteblifvet eller osäkert godkännande.
28- §.
Varder vexel icke inom den i 20 § bestämda tid godkänd, elier sker godkännande
med vilkor eller förbehåll, eller inskränkes det till en del af vexelns belopp;
vare ihnehafvaren, sedan han derföre protesterat, berättigad att, emot protestens
aflemnande, af vexelgifvaren eller hvilken som helst bland öfverlåtarne, fordra
antaglig säkerhet för betalning å förfallotiden icke allona af den i vexeln utsatta pcnningesumma,
eller af dess återstod i fall vexeln för en del deraf blifvit godkänd, utan
och af de genom uteblifua eller ofullständiga godkännandet förorsakade kostnader.
29 §•
Öfverlåtare håfve, på grund af protesten för uteblifvet godkännande, likaledes
rätt att, emot protestens aflemnande, äska antaglig säkerhet af hvilken som helst
bland föregående öfverlåtare eller af vexelgifvaren.
30 §.
Vill den, å hvilken vexel dragen är, densamma efter protest godkänna, då
må innehafvaren ej vägra att godkännandet antaga, der vexeln ännu i hans värjo är
och godkännaren ersätter honom de genom protesten tillkomna kostnader. Sedan
godkännande skott, efter ty nu är sagdt, upphöre den rätt till säkerhet, som i 28
och 29 §§ stadgas.
31 §.
Har, innan vexel till betalning förfallen är, den, som vexeln. godkänt, kontmit
i konkurs-tillstånd eller vid utmätning befunnits sakna tillgång till gälcfs betalning,
och har han ej heller, när vexel-innehafvaren af sådan anledning det äskat,
tsällt antaglig säkerhet för vexelns inlösen å förfallotiden; vareu ock då, sedan för
-
22 Kongl. Möj:ts Md. Proposition, A':o 69.
hållandet blifvit genom protest bestyrkt, innehafvare och öfverlåtare afvexeln berättigade
att, emot aflemnande af protesten, äska säkerhet af föregående öfverlåtare
eller vexelgifvare!), såsom i 28 och 29 §§ sägs.
32 §.
Ej må man fordra säkerhet af öfverlåtare sedan den af vexel-gifvaren ställd
blifvit, ej heller af sednare öfverlåtare, då den af föregående öfverlåtare ställd år,
så framt det ej visas, att den redan ställda säkerheten ej är tillräcklig.
33 §.
Finnes vexeln i dens hand, som på grund af protest för uteblifvet godkännande
är berättigad till säkerhet efter 28 eller 29 §, och vill han ej med sådan säkerhet
åtnöjas; stånde honom fritt, att af den eller dem, som skolat säkerheten ställa,
genast fordra betalning för vexeln ut, jemte provision och kostnads-ersättning»
som i 46 § sägs; njute dock den betalande i detta fall afkortning å vexeksumman
för ränta derå, efter fern för hundrade om året, under den tid sorn vid liqviden kan
återstå till vexelns förut bestämda förfallotid.
34 §.
Äskar vexelns innehafvare säkerhet, och vill den, som är skyldig att säkerheten
ställa, heldre genast inlösa vexeln med vilkor, sorn i 33 ,§ sagda äro, stånde
ock det honom fritt.
6 Kap.
Om vexels förfallotid och betalning.
35 §.
Vexel skall å den tid inlösas, hvarå den till betalning förfallen är, < och egen
förty uppskofsdagar ej rum.
36 ;§.
Är tiden för betalning af vexel utsatt i visst antal dagar efter utgifvandet,
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, A’:o 69. “23
eller efter uppvisandet, vare den dag oräknad, då utgifvandet eller uppvisandet
skedde. Ar betalningstiden bestämd i vecka, månad eller år ef ler utgifvandet, eller
efter uppvisandet, lände till efterrättelse hvad om sådan lids beräkning L 94 § sägs.
37 §.
Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet (sigt), varde vid uppvisandet
inlöst. Om tiden, inom hvilken sådan vexel skall till betalning uppvisas och om påföljden
för uraktlåtenhet deraf, vare lag,, som om förevisning till godkännande af
vexel, den der lyder å viss tid efter sigt, i 19 § sagdt är.
38 §.
Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Ar det mynt inom
landet ej gångbart, då må vexelsumman gäldas uti inländskt mynt, efter det värde,
sorn å den ort, der betalningen erlägges, eller närmast derintill belägne vexelpiats,
för det utländska myntet gäller, vid den tid liqviden sker, enligt vexelkurs för vexlar,
sorn lyda å betalning vid uppvisandet, eller om sådan vexelkurs saknas, enligt
vexelkursen för vexlar, sorn äro ställda att betalas viss tid efter utgifvandet, med
tillägg i ty fall af ränta under sagda tid, efter fem för hundrade om. året.
39 §..
Är förfallotid inno, och varder godkänd vexel ej af godkännoren inlöst, då
den honom till betalning förevises, vare han skyldig att för hvad han enligt 38 ^
betala skall, gälda ränta efter sex för hundrade om året från den dag vexeln till
betalning honom förevistes; så ock att för de genom dröjsmålet innehafvaren åbragta
kostnader gifva full ersättning. Skall betalning ske efter vexelkurs, och har den
fallit sedan vexeln godkännaren till betalning förevistes,. varde den kurs beräknad,
som gällde när förevisandet skedde. Har innehafvaren dröjt med vexelns förevisande
och kursen derunder stigit, njute han ej högre kurs tillgodo än den, som
s allde vid förfallotiden.
40 §.
Vexcl-gäldenär vare ej skyldig betala, der ej vexeln till honom aflemnas och
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 69.
qvitteras. Är vexel utfärdad i flere exemplar, vare godkännaren ej skyldig erlägga
betalning, med mindre det exemplar till honom aflemnas, hvarå godkännandet finnes
tecknadt.
41 §.
Betalar ej godkännaren hela vexelsumman å förfallotiden, tage innehafvaren
emot hvad han får; och varde afbetalningen å vexeln tecknad, så ock serskildt
qvitto meddeladt, om det äskas.
42 §.
Viser innehafvare af vexel, genom öfverlåtelse in blanco, eller genom en
behörigen sammanhängande och till honom fortgående följd af öfverlåtelser, sig vara
vcxelns egare, då må godkännaren ej vägra att vexeln till honom betala. Innehafvare,
som sålunda styrker sin rätt till vexeln, vike ej för annan, som påstår sig
hafva bättre rätt dertill, så framt ej denna kan visa, att innehafvaren ej förvärfvat
vexeln i god tro.
Ej vare den, som skall vexel betala, förbunden att pröfva om öfverlåtelsorna
äro äkta.
7 Kap.
Om åter gång stal an får bristande betalning.
43 §.
Der vexelinnehafvare vill mot öfverlåtare eller vexelgifvaren bevara sin rätt
till återgångstalan för bristande betalning, skall han å förfallotiden, ehvad vexeln
förut blifvit godkänd eller ej, densamma till inlösen Uppvisa för den, å hvilken den
är dragen, och om denna då ej erlägger full betalning, derföre protestera sist å andra
dagen efter rätta betalningsdagen; utan så är, att protest för uteblifvetgodkännande
förut skett och vexelinnehafvaren hos öfverlåtare eller vexelgifvaren sökt betalning
-
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, A:o 69. 25
talning efter 33 §, i thy fall Vare ej nödigt alt ånyo vexeln uppvisa och protestera
såsom nu är sagdt.
44 §.
Ar vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren bor; åligge då
inneliafvaren att vexeln till inlösen uppvisa hos den, som å vexeln anvist blifvit att
betalningen fullgöra, eller, der sådan person ej å vexeln nämnd är, hos godkännaren
sjelf å den utsatta belalningsorten; får innehafvar en ej betalning eller kan kan han
ej å uppgifna orten träffa den, för hvilken vexeln der borde uppvisas; då skall han
å den ort protestera, vid äfventyr som i 43 § sägs: är den, som efter anvisningen
skall betala vexeln, annan man än godkännaren sjelf, och uraktlåter inneliafvaren att
mot den man protestera; vare sin vexelrätt äfven mot godkännaren förlustig.
45 §.
Återgångstalan för bristande betalning må anställas på en gång mot flere
eller alla vexelgäldenärer, eller serskildt mot hvilken som helst af dem; och vare
förthy inneliafvaren ej bunden vid öfverlåtelsernas ordning eller det val, han en gång
gjort.
46 §.
Innehafvare af en för bristande betalning protesterad vexel vare berättigad
till ersättning för den obetalda vexelsummau, jemte ränta derå efter sex för hundrade
om året från vexelns förfallotid, protest-kostnaden, postpenningar, mäklare-arfvode
och hvad han i öfrigt varit nödgad att å saken kosta, så ock provision till en
tredjedel för hundrade.
Är vexeln ställd i utländskt mynt; gånge med betalningen deraf i inländskt
mynt, som i 38 § sagdt är; dock att, i händelse kursen efter vexelns förfallotid fallit,
betalningen skall erläggas efter den kurs, som då var gällande.
47 §.
Öfverlåtare, som återgången vexel inlöst, ege rätt att af föregående öfverBih.
till R. St. Fröt. 1850 $ 1851. i Sami., i A/d., 16 Hä/t. 4
26
Kongl. Maj-ts Nåd. Proposition ^ No 69 i
låtare, eller af vexelgifvaren i ersättning bekomma hela det belopp, lian varit nödgad
ett betala, jemte ränta derå efter sex för hundrade om året ftån betalningsdagen och
bevisliga omkostnader, så ock provision till en tredjedel för hundrade.
48: §:
Den, mot hvilken återgångstalan väckes,.vare ej skyldig vexeln inlösa, der
den ej till honom aflemnas, jemte protesten och en qvitterad räkning öfver sökandens
omkostnader, i följd af, vexelns återgång.
8 Kap.
Om vexels godkännande eller betalning af annan ■nianf än den, pä lie tiken
den; egentligen är dragen.
49 §.
Finnes å vexel tecknad serskild anvisning till annan , man,, att vexeln å betalnings-orten
i nödfall godkänna (nödfälls-adress,', der den, ej godkännes af den,
på hvilken, den i första, rummet ställd är; vare innehafvaren skyldig att, efter protest
för den sednares uteblifna godkännande, jemväl äska godkännande af den, å
hvilken sådan anvisning lyder, och att låta svaret antecknas i förra protesten, eller
i ett bihang dertill.. Uraktlåter: han, det,, håfve ej rätt att söka säkerhet för uteblifvet
godkännande.
Äro nödfallsadresser gifna å flera,,gånge innehafvaren först till den, genom
hvilken de flesta vexelgäldenärer befrias.,
50 §.
Värder vexel; ej; godkänd af någon, bland dénq pås hvilka.) den är ställd, såsom
i 49 § sägs; stånde annan man fritt, sedan protest skett, att vexeln godkänna
till; heder för, vexelgifvaren, eller någon af öfverlåtarne.. Dock vare- vexelinnehafvaren
ej förbunden, att sådant godkännande antaga.
51 §;
Den, till hvars heder vexel godkännes, skall i; godkännandet å sjelfva vexeln
Kongl Mnj-.ts Nåd. Proposition, N:o 69. 27
uttryckligen nämnas', i annat fall skall sådant godkännande anses hafva skett till heder
för vexelgifvaren; godkännaren skall ock i ett bihang till protesten låta sitt godkännande
antecknas.
52 §.
Hvar, som annan till heder vexel godkänner, godtgöre innehafvaren de genom
protesten tillkomna kostnader, och öfversände protesten, jemte hillänget om godkännandet,
med första post, som afgår, efter den dag godkännandet skedde, eller,
der post ej går, annorledes utan dröjsmål, till den, för hvars heder vexeln godkändes.
Uraktlåter lian att sålunda derom underrätta; svare till skadan.
53 §.
Finnes ej i nödfallsadress utmärkt, af hvem den gifven är; gälle för den, som
på grund deraf vexeln godkänner, hvad om godkännare till heder i 51 och 52 §§ sägs.
54 §.
Godkännes vexel efter nödfallsadress, eller till heder; håfven då innehafvaren
och de öfverlåtare, som följa efter den, sorn adressen lemnat eller till hvars heder
godkännandet skett, ej rätt till åtcrgångs-talan för utcblifvet godkännande.
55 §.
Vill den, som vägrat godkänna vexel, sorn å honom dragen är, densamma
godkänna till heder för vexelgifvare^ vare lag, som i 30 § sägs.
56 §.
Hvar, som vexel godkänt efter thy i detta kap. sägs, stånde i lika ansvarighet,
som annan godkännare efter vexelrätt, för vexelns betalning till innehafvaren
och alla öfverlåtare, som följa efter den, på hvars anvisning eller till hvars heder
han vexeln godkännt, så framt vexeln med förut upptagen protest honom till betalning
företes inom tid, som i 58 § bestämmes.
57 §.
Har vexel blifvit i laga tid protesterad, derföre att den, å hvilken vexeln år
28 Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 69.
dragen, ej betalt, ståndc annan man fritt att, till heder för vexelgifvaren eller någon
öfverlåtare, betalningen erlägga, der han tillika ersätter de genom protesten tillkomna
kostnader; och varde den, till hvars heder betalningen sker, nämnd i det qvitto,
som å vexeln tecknas.
58 §.
Finnes nödfallsadress & en för bristande betalning protesterad vexel, eller är
godkännandet till heder å vexeln tecknadt, och lyder adressen eller godkännandet å
betalningsorten; vare innehafvaren förbunden att sist å andra dagen efter förfallodagen
vexeln, jemte den för bristande betalning förut upptagna protest, till betalning
uppvisa för den, å hvilken nödfallsadressen gifven ar, eller som godkännande till heder
tecknat, och att låta i protesten eller i ett bihang dertill intagas hvad vid sådant
uppvisande svaras eller eljest förekommer.
59 §.
Erbjuda sig flera att vexel efter protest betala; vare den närmast, som till
heder för vexelgifvaren och dernäst den, som till heder för äldre öfverlåtare betalning
erlägga vill; erbjuda sig flera att betala för samma person, håfve innehafvaren
valet dem emellan; dock om någon å vexeln anvist blifvit att den i nödfall betala
vare han dertill berättigad framför andra, som sig erbjuda att till heder för samma^
man vexeln inlösa. Skulle emellertid den, på hvilken vexeln är dragen och mot
hvilken protest för bristande betalning skett, erbjuda sig att samma betalning fullgöra,
vare han dertill berättigad.
60 §.
Uraktlåter innehafvare af vexel att den till betalning förete hos någon af
dem, som i 58 § omtalas, eller vägrar han emottaga betalning, som af annan, till heder,
erbjudes; vare han förlustig sin återgåugstalau mot den eller de vexelgäldenärer,
som genom betalningen skulle blifvit från ansvarighet befriade.
61 §•
Hvar, som betalt efter nödfallsadress eller till heder, såsom i detta kapitel
Kongl. Maj:ts Kärf. Proposition, K:o 69. 29
sägs, och som ersätter de genom protesten tillkomna kostnader, ege att fordra vexelns
och protestens utlemnande och att sedan, med innehafvarens rätt, söka sin ersättning
af vexelgifvaren och, der betalningen skett för öfverlåtare, af honom och dem,
som vexeln förut öfverlåtit; håfve ock mot den, på hvilken vexeln varit dragen, lika
rätt med förra innehafvare!!.
62 §.
Den, som med betalning mellankomma, ändå' att af vexeln eller protesten
tydligen skönjas kunnat, att annan, som betalning erbjudit, egt bättre rätt till vexelns
inlösande, håfve ingen återgångstalan mot den eller de vexelgäldenärer, som hade
blifvit befriade, om deii andra fått sitt betalningsaiibud uppfylla.
63 §.
Den, som efter uödfallsadress eller till heder vexel godkänt, men ftån betalning
hindras deraf, att annan förut betalt, vare berättigad att af den, som hetalt,
erhålla provision till en tredjedel för hundrade.
9 KaP
Om duplett och afskrift af vexel, sä ock huru förfaras ma, när vexel förkommer.
64 §.
Utgifvare af dragen vexel vare skyldig att, när vexeltagaren det äskar, till
honom öfverlemna vexeln i flera exemplar (dupletter), hvartdera utmärkande vexelns
ordning, såsom första, andra, tredje (prima, secunda,' tertia) och så vidare, men för
öfrigt lika lydande. Finnes ej i vexel utmärkt, att flera exemplar deraf utfärdade äro,
gäfle hvarje exemplar som sjelfständig vexel.
° L
Astundar sednare innehafvare duplett-exemplar af vexeln; ege han det Degära
af den, som vexeln till honom öfverlåtit, hvarefter denne har att gå tillbaka till
sin man, och så vidare, till dess sådan begäran hinner till vexelgifvaren, hvilken då
är skyldig att äskadt duplett-exemplar utgifva.
.'30 IKvngl. Maj:ts IVäd. Proposition, 'Mo 69. ’
65 §.
t
Äro flera exemplar af en vexel utgifna, och inlöses ettdera, varén de 'öfriga
kraftlösa. Vare dock den, som godkännt flera exemplar af samma vexel, skyldig
att inlösa^alla med hans godkännande försedda exemplar, som vid förfallotiden af
serskilda personer innehafvas. Den, sorn till serskilda personer öfverlåtit flera exemplar
af samma vexel, och alla senare öfverlåtare af dupletter, som vid betalningen
icke återlemnade blifvit, svaren ock efter vexelrätt för sin öfverlåtelse af hvarje sådant
exemplar.
66 §.
Är ett exemplar till godkännande afsändt; då skall, vid öfverlåtelse af de
andra exemplaren, å dem tecknas, i hvars hand det till godkännande afsända exemplaret
finnes. Den, sorn detsamma förvarar, vare förpligtad att det utlemna till den,
Sorn visar sig vara berättigad att det utfå.
67 §.
Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknadt är, i hvars hand det till godkännande
afsände exemplaret finnes, håfve ej rätt att anställa återgångstalan för uteblifvet
godkännande eller för bristande betalning, innan han genom protest ådagalagt,
att han ej kunnat utfå det till godkännande afsända exemplaret af den, sorn
detsamma förvarar, och att han ej heller å dupletten kunnat erhålla godkännande eller
betalning.
68 §.
Tages afskrift af vexel i ändamål att vexeln öfverlåta; då skall den afskrift
innefatta äfven de å vexeln redan befintliga öfverlåtelser och anteckningar, och varde
i afskriften anmärkt, huru långt den är afskrift, eller hvar original-öfverlåtelserne
vidtaga och hos hvem den afskrifna originalvexeln finnes.
69 §.
Hvar som originalvexeln förvarar, vare förpligtad att densamma utlemna
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 69. 31
till den, sorn visar sig vara rättmätig innehafvare af en med öfverlåtelse försedd afskrift.
Förhålles hufvudskriften; då vare afskriftens innehafvare berättigad att, sedan
han protesterat för vägradt utlemnande, anställa återgåugstalan mot de öfverlåtare,
hvilkas originak-öfveriåtelserr finnas på afskriften.
70 §.
Förkommer godkänd vexel;; ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten i betalningsorten
göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då; afskrift af samma
vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll,, som Rätten pröfvar nödig för vexelns
säkra igenkännande. Viser sökanden sannolik anledning, att vexeln verkligen förkornmit,
varde offentlig stämning af Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så
ock tre gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarne- införd,
hvarigenom* innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten uppvisa inom år
och dag, sedan stämningen i tidningarne sist infördes, om vexelh då var förfallen,
men eljest inom år och dag: från förfallotiden. Varder ej vexeln inom föreskrifven
tid uppvist,. och fullföljes derefter ansökningen,, gifve-Rätten utslag, hvarigenom
vexeln dödas.
71 §..
Då stämning,, sorn i 70 § sägs, blifvit i tidningarne tredje- gången införd,,
åligge det. godkännaren af den förkomna vexeln,. der lian sköldén vidgår eller derom
öfverbevisa»,-, att den, sedan förfallotiden inne är,, efter vexelrätt betala, tilli den, sorn;
med duplett eller på annat sätt styrker sin. rätt: att betalningen, uppbära, så framt
denne ställer antaglig säkerhet för återbetalningen,, om. vexeln ej varder genom
Rättens-; utslag- dödad.
io Kap..
Om Protest.,
72 §.
Protest skall verkställas mellan klockan nio förmiddagen och klockan sju ef
-
32 Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 69.
termiddagen, i stad genom Notarius Publicus eller Magistratsperson, och å landet antingen
genom kronofogde eller länsman i orten, eller genom Notarius Publicus eller
Magistratsperson från närmaste stad. Vid protest skall ojäfvigt och skrifkunnigt
vittne närvara.
73 §.
Öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande: ordagrann afskrift
af vexeln, med allt hvad derå finnes tecknadt; den sökandes anhållan eller
påstående; det svar derå gifves af den, mot hvilken protesteras, eller anmärkning,
att svar af honom ej erhållits, eller att han ej kunnat träffas; uppgift på orten,
hvarest och tiden när protesten sker, så ock förrättningsmannens och vittnets egenhändiga
underskrifter.
74 §.
Anträffas ej den, mot hvilken protesteras skall; varde protesten verkställd
vid hans bostad: kan underrättelse derom ej erhållas genom efterfrågan hos ortens
polismyndighet; varde förhållandet i protesten anmärkt. Vexelinnehafvaren vare ej
befriad från skyldigheten att protestera, fastän den, mot hvilken protesteras skall,
aflidit eller kommit i konkurstillstånd.
75 §.
Förrättningsman åligge att öfver verkställd protest förvara protokoll, så att
den, som det åstundar, må kunna del deraf få.
11 Kap.
Om vexels preskription.
76 §.
Vexelfordran skall mot godkännare bevakas genom stämning, som honom
bungöres inom tre år från vexelns förfallodag. Försummas det; håfve fordringsegaren
sin vexelrätt mot godkännaren förlorat.
O t*.
77 %
Kongl. Maj-.ls Nåd. Proposition, N:o 69.
33
77 §.
Innehafvare af en för bristande betalning i laga ordning protesterad vexel
håfve emot öfverlåtare och vexelgifvaren, om de i Sverige bo, förlorat sin återgångstalan,
så framt han icke den talan bevakar genom stämning, som kungöres inom
följande tid, räknad från vexelns förfallodag, nemligen: inom tre månader, om vexeln
var ställd att betalas inrikes, inom sex månader, om den var ställd att betalas i något
annat Europeiskt land, inom ett år, om den skulle betalas å någon ort utom
Europa, med undantag af de å andra sidan Goda Hoppsuddden eller Cap Horn belägna
orter, och inom aderton månader, om den skulle betalas å någon af sistnämnde
orter.
78 §.
Öfverlåtare, som inlöst en för bristande betalning i laga ordning protesterad
vexel, eller för sådan vexel blifvit sökt, håfve mot äldre öfverlåtare och vexelgifr aren,
om de i Sverige bo, förlorat sin återgångstalan, så fromt han icke den talan
bevakar geuom stämning, som kungöres inom följande tid, räknad från den dag han
betalt, om han, utan att vara stämd, erlagt betalning, men i annat fall räknad från
den dag, han fått del af stämning, nemligen: inom tre månader, om den, som eger
återgångstalan anställa, bor inrikes, inom sex månader, om han bor i annat Europeiskt
land, inom ett år, om han bor å någon ort utom Europa, med undantag af de å andra
sidan Goda Hoppsudden eller Cap Horn belägne orter, och inom aderton månader,
om han bor å någon af sistnämnde orter.
79 §.
Äro vexelgäldenärerne flera och försummar fordringsegaren att sin fordran hos
någondera bevaka, efter thy nu är sagdt; vare förlustig sin vexeltalan mot den, hos
hvilken han fordringen ej bevakat.
Bih. till B. St. Prat. {850 9 185i. { Sami., i A/d., {6 Höft.
5
34 Kongl. Majlis Nåd. Proposition, A:o 69.
12 Kap.
Om förhållandet Ull utländsk lag.
80 §.
I fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å utrikes ort med vexel vidtagas
bora, till utöfvande eller bevarande af vexelrätt, lände till efterrättelse hvad
genom lag eller sedvana å den ort vedertaget är.
81 §.
Ulländnings rätt att ingå vexclförbindelse varde pröfvad efter hans eget
lands lag; är han efter den oberättigad dertill, och åtager han sig sådan förbindelse
i Sverige; vare han derföre ansvarig, så vida han efter svensk lag egt bindande
aftal ingå.
82 §.
Giltigheten af hvarje ve® el förbindelses form vare pröfvad efter lagen å den
ort, der den tecknad är; men öfverensstämma utrikes tecknade vexel-förbindelscr
med svenska lagens fordringar; då vare de förbindelser, som sedan här i riket tecknas,
giltiga, ändå att de utländska rörö bristfälliga efter utländsk lag.
Träder svensk man i vcxelförbindelse med annan svensk man å utrikes ort
och iakttages dervid hvad svensk lag föreskrifver; vare förbindelsen giltig, ändå att
den ej öfverensstämmer med lagen å den ort, der förbindelsen tecknades.
13 Kap.
Om laga domstol och rättegång i vexelmål.
83 §.
Domstol i vexelmål vare Rådstufvu-rätt i den stad, der svaranden bor eller
anträffas, men om han å landet bor eller anträffas, Rådstufvu-rättcu i närmaste stad
derintill.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 69.
35
84 §.
Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexelgäldenärerne;
och stånde det i hang fria val, hvilken af dem han först stämma vill.
Stämning i vexelmål skall, der sökanden det åskar, meddelas till samma dag,
som den sökes, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att han kan före
rättegångstimmans slut sig infinna.
86 §.
Pröfvar rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet, att det genast
bifallas må, döme då till betalning, och förordne tillika, att, i brist dcrafj utmätning
och bysättning straxt ske må; dock skall för inrikes vexel, som blifvit för biistande
betalning protesterad, utmätning eller bysättniug mot vexelgifvaren eller öfverlåtare
ej verkställas förr, än tre dagar förflutit från det han bevisligen blifvit krafd.
87 §.
År målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen afgöras;
då må rätten, der käranden det äskar och omständigheterna pröfvas dertill
föranleda, ålägga svaranden att nedsätta penningar i allmänt ränteri dier ställa antaglig
pant eller borgen, eller att, der detta ej fullgöres, undergå bysättning till sakens
slut.
88 §.
Underrätts dom gånge i verkställighet, ändå att deremot vädjas; vare dock
den, som vunoit, skyldig att ställa borgen för hvad honom tiildömdt blifvit, der han
det lyfta vill.
89 §.
Vexelgäldenär ege begagna endatot sådane jåf eller invändningar, som äro
36 Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 69.
grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten, eller till hvilka han kan
vara befogad på grund af sitt omedelbara förhållande till käranden.
90 §.
Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han, att afseende
derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka, der den ej af vederpartcn
medgifves.
i4 Kap.
Allmänna bestämmelser.
91 §.
Vexelgäldenärer svaren, en för alla och alla för en, för sina förbindelser.
Har någon å vexel-förbindelse tecknat borgen (aval); stånde ock han och den eller
de, för hvilka han sådan förbindelse tecknat, i ansvarighet en för alla och alla
för en.
92 §.
Hvad i denna lag om dragen vexel stadgadt är, gälle äfven om vexel, som
är ställd att af vexelgifvaren sjelf betalas å utgifnings-orten eller å annan ort (egen
vexel, egen domicilierad vexel), dock med de undantag, som följa deraf, att utgifvare
af sådan vexel, tillika ansvarar såsom godkännare, och att serskildt godkännande af
sådan vexel ej erfordras.
93 §.
Förekomma på vexel falska underskrifter eller underskrifter af personer, de
der icke ega bindande aftal ingå; lände sådant ej till förändring i öfrige vexelgäldenärers
ansvarighet, hvilkas underskrifter äro riktiga och hvilka äro berättigade
att sådane aftal ingå. \
94 §.
Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag bestämmes, skall räknas ef
-
Kongl. Majlis Dåd. Proposition, Nio 69. 37
ter vecka, månad eller år, varde den dag för förfallo- eller slutdag ansedd, som genom
sitt namn i veckan eller sin nummer i månaden motsvarar den, från hvilken
tidräkningen börjas: börjas den på dag, mot hvilken ej någon svarar i den månad,
hvarunder räkningen slutas; varde sista dagen i den månad för förfallo- eller slutdag
ansedd; skall något ske midt i en månad; vare femtonde dagen i månaden
laga tid dertill.
95 §.
Infaller tid, då något efter denna lag fullgöras bör, å helgedag; varde det
nästa söcknedag derefter fullgjordt.
96 §.
Ilar vcxel-innehafvare förlorat talan efter vexelrätt, förthy att han uraktlåtit
något, som i denna lag vid sådant äfventyr föreskrifvet finnes; stånde honom dock
öppet att fordran, såsom i vanligt skuldfordringsmål, utsöka hos den vexclgäldenär,
som ej handlat i god tro, eller som, der fordringen förfölle, skulle göra en vinst till
fordringsegarens skada.
Kommando denna lag att gälla från den 1 Januari 1852 för allavexlar, som
derefter utgifvas.
De i Stats-rådet och Högsta Domstolen förda protokoll bifogas; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 22 Apiil 1851.
OSCAR.
G. A. Sparre.
38
Kongl. ilaj:ts Md. Proposition, A':o 69.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-ärender, hållet i Kongl.
Maj.ts Högsta Domstol den 14 Februari i85u
Närvarande:
Justitie-Råden: Bredberg,
Grefve Snoilsky,
Grefve Sparre}
Schmidt,
Alexandersson,
Hoffstedt och
Gyllenhammar.
Revisions-sekreterarcn Qvensel fortsatte i underdånighet den förlidne gårdag
började föredragningen af Lag-beredningens afgifna förslag till lag för inrikes och
utrikes vexlar, öfver hvilket förslag Högsta Domstolens underdåniga utlåtande blifvit
af Kongl. Maj:t i nåder infordradt; hvarefter Högsta Domstolen beslöt följande underdåniga
utlåtande:
5 §•
Högsta Domstolens fleste ledamöter ansågo det i denna § meddelade stadgande,
att “vexelgifvare är för vexelns godkännande och betalning ansvarig, efter
vexelrätt, till alla dem, som af vexeln blifvit innehafvare®, vara något för vidsträckt,
enär åtskilliga fall kunna inträffa, der ansvarigheten ej bör blifva så oinskränkt, som
förevarande stadgande antyder, t. ex. då öfverlåtelse af vexeln skett emot vexelgifvarens
förbud. Tydligare blefve derföre meningen af nämnde stadgande uttryckt,
om det affattades i dessa ordalag:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 69. 39
“Vexelgifvare stånde för vexelns godkännande och betalning i ansvarighet
efter vexelrätt, så framt ej annorlunda i denna lag stadgadt är.“
Justitie-rådet Schmidt yttrade, att då ifrågavarande § innehåller den allmänna
regeln, och de å serskilda ställen i förslaget sedermera förekommande stadganden,
hvilka, i en eller annan mån, härifrån äro afvikande, måste anses såsom undanlag,
de der tillämpas endast i de bestämda speciela fallen; ansåg Justitie-rådct
sig cj böra instämma i den emot förslaget i denna § gjorda anmärkning.
Justitie-rådct Alexandersson lemnade äfven denna § utan anmärkning.
I sammanhang med frågan om vexelgifvarens ansvarighet, tog Högsta Domstolen
i öfvervägande, huruvida, på sätt som skett uti förevarande förslag, att föreskrift
angående vexelköp borde från vexellagen uteslutas; i afseende hvarå Högsta
Domstolens fleste ledamöter, Justitie-råden Bredberg, Grefve Snoilshy, Grefve Sparre
och Gyllenhammar, förenade sig om det yttrande, att ehuru de af Lag-beredningen
anförda skäl för uteslutandet tvifvelsutan, ur theoretisk synpunkt, voro giltiga,
torde dock det har i landet rådande bruk, som, enligt sakkunniga personers intyg,
svårligen kan afskaffas, att prima vexeln aflcmnas innan betalning erlägges, fordra,
att vexelgifvaren, för sådant fall, berättigades till en strängare utsökningsrätt, än
den han, enligt bestämmelserna i nu gällande Handels- och Utsöknings-balkar, egde
begagna, i händelse hans fordran för vexel-valutan betraktades endast såsom
vanlig skuldfordran. Åtminstone vore förr än nyssnämnde balkar, eller exekutionsIagarne
i allmänhet blifvit öfversedde och erhållit den fullständighet, att alla stadganden
angående vexeislut kunde i vexellagen, der man hitintills funnit dem, anses
öfverflödige, omförmälle uteslutande för tidigt. På grund häraf hemställde bemälde
Justitie-råd, att ifrågavarande vexellag borde, i likhet med de nu gällande, gifva
nådige bestämmelser i nämnda afseende, och att dessa bestämmelser borde blifva i
hufvudsaklig likhet med dem, lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835 innehåller,
med det undantag likväl, hvilket instämmer med Rikets Ständers åsigt vid afgifvandet,
sistförflutne riksdag, af^förslag till lag för utrikes vexlar, att, för sådan ve
-
40 Kongl. Maj:ts Md. Proposition, A’: o 69.
xel, som utfärdas i ett exemplar, serskildt qvitto å betalningen icke erfordras5 och
kunde omförmälde bestämmelser lämpligast upptagas i ett serskildt kapitel, som borde
blifva det andra i ordningen och få denna lydelse:
“Om vexelköp.
6 §. Vexelköp kan slutas med eller utan mäklares biträde.
§. Vexelgifvare vare skyldig att, samma dag vexelslut skett, hålla den
betingade vexeln vexeltagaren tillhanda, så framt denne till afhemtande
deraf sig anmäler och den öfverenskomna betalningen derför erläo-ffer.
o BÖ
§. Är vexel aflemnad utan att vexeltagaren derför erlagt betalning på
sätt aftaladt varit, eller underlåter vexeltagaren att vexeln afhemta;
då bör vexelgifvaren sednast å andra dagen efter den, då vexelslutet
skedde, emot vexeltagaren protestera och inom åtta dagar, räknade
från samma tid, å honom taga stämning till den domstol, som i 82 §
sägs. Vexelgifvare, hvilken iakttagit hvad nu är sagdt, ege att utbekomma
sin fordran med samma rätt, som vexelfordran i allmänhet tillagd
är; men försummar lian det, bafve då ej båttre rätt, an i annat skuldfordrings-mnl.
§. Då två eller flera exemplar af samma vexel utfärdas, vare det andra
i ordningen, äfvensom hvart och ett af de följande, i vexeltagarens
hand gällande såsom qvitto å erlagd betalning till vexelgifvaren. Å
betalning för vexel, som i ett exemplar utfärdas, erfordras icke annat
qvitto, än sjelfva vexeln.
§. Hvar, som i egenskap af syssloman vexel upphandlar, stånde i ansvar
derför, att betalning till vexelgifvaren erlägges.“
Justitie-råden Schmidt, Alexandersson och Hoffstedt lemnade Lagberedningens
förslag i denna del utan anmärkning; och Justitie-rådet Alexandersson, under åberopande
af såväl Lagberedningens i detta ämne pag. 2 och 3, anförde grunder, sorn
äfven innehållet af 63 och 96 §§ af förslaget, tilläde:
“Måhända hade det hitintills kunnat vara ett behof för vexel-tagare, att äska
vexel innan liqvid hunnit uppgöras, emedan han, enligt 3 Art. 3 §. af 1748 års vexelstadga.
haft o vilkorligt åliggande, att med första post efter vcxelns utgifvande,
afsända
Kongl. Majlis Nåd, Proposition, A:o 69. 41
afsända densamma till accept, men efter förslaget skulle denna skyldighet för honom
upphöra; och, derest förslaget antages, betydde det således mindre, om med
vexels aflemnande fördröjes en eller annan dag, så nemligen, alt liqviden hinner samtidigt
dermed försiggå. Hvad serskildt vidkomme frågan om utsträckning af vexel
O
o ö Ö “
rätten äfven till det fall, att “vexeltagaren underlåtit vexeln afhemta;" så kunde Justitie-rådet
icke inse någon giltig orsak, hvarföre den, som ville på sådan grund
föra ersättnings-talan, skulle vara befriad från skyldighet att procedera efter allmänna
rättegångs-ordningen. Beträffande åter frågan angående föreskrifter derom, hvad
såsom qvitto på erlagd betalning för vexel må antagas, eller icke, så tycktes det
vara svårt att finna en giltig grund, hvarföre den, som bekommit en vexel, skulle,
framför den, hvilken erhållit en invisning eller ett skuldebref, böra presumeras hafva
fått handlingen utan valuta. En sådan presumtion torde icke kunna vara nödvändig
för vexelrörelsen i Sverige, mera än i andra länder; och det vore förmodligen
ej illa, om lagstiftningen, genom att frångå densamma, förmådde bidraga till rättelse
i ett här uppkommet menligt handelsbruk, att anse vid köpslut gjordt aftal om kontant
betalning kunna fullgöras med liqvid, som erlägges flera dagar efter varans
emottagande.
il §.
Enär det i första momentet af denna § gifna stadgande, att öfverlåtelse emot
uttryckligt förbud i sjelfva vexeln ej medför vexel-rätt ens emot öfverlåtaren, skulle
leda till den mindre rättvisa följd, att öfverlåtarens ställning blefve bättre da han
handlat emot aftal, än då hans åtgärd stålt i öfverensstämmelse dermed, och samma
stadgande dessutom ej låter väl förena sig med det i §:s sednare moment förekommande,
att öfverlåtelse, skedd emot förbud i föregående öfverlåtelse, ställer öfverlåtaren
i full ansvarighet; ansågo Högsta Domstolens fleste ledamöter förevarande
§ böra förändras till denna lydelse:
“Ilar vexelgifvare i sjelfva vexeln uttryckligen förbudit öfverlåtelse deraf,
eller innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud alt vexeln vidare öfverlåta; håfve öfverlåtelse,
som ändå sker, ej annan verkan emot den, som förbudet gaf, än sadan öfverlåtelse,
som omtalas i 12 §.“
Justitic-rådet Alexandersson yttrade: Hvar som utgifver eller öfverlater
Bih. till R. St. Fröt. 1S50 jr 1S5I. i Sami., i Afd., i6 Haft. 6
42 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 69.
vexel med det förbud, hvarom här sägs, således i bestämdt uttryckt afsigt att få,
i händelse af återgångstalan, uppgöra med en viss person, likasom den godkännare,
hvilken accepterat en sålunda inskränkt vexel, under förutsättning att få liqvidera
med viss person, må rättsenligen kunna befrias från vidsträcktare ansvarighet, än
den, hvari de häfta till ifrågavarande vissa person, och alltså, derest de hos honom
hafva qviltnings-rätt, ega att åberopa densamma äfven emot annan innehafvare af vexell],
så att sistnämnde innehafvare icke emot omförmälde vexel-gäldenärer åtnjuter
vidsträcktare vexel-rätt, än efter 12 §; men de åter, hvilka, oaktadt ifrågavarande
inskränkning, öfverlåtit vexeln, likasom den godkännare, hvilken accepterat, sedan
vexeln honom veterligen blifvit sålunda öfverlåten, eller ock förr, än någon öfverlåtares
förbehåll emot vidare transport tillkom, eller å sådant exemplar af vexeln,
deraf förbud emot öfverlåtelse» ej syntes, torde ej böra ega att anföra det gjorda
förbudet, med gällande verkan till egen befrielse.
I öfverensstämmelse med dessa grunder, hemställde Justitie-rådet, om icke
11 § kunde erhålla följande lydelse:
“Har vexelgifvare i sjelfva vexeln uttryckligen förbudit öfverlåtelse deraf, eller
innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att vexeln vidare öfverlåta, gifve öfverlåtelse,
som ändå sker, icke emot den, hvilken förbude.t gaf, och icke eller emot
godkännare, med mindre godkännandet finnes vara utan samband dermed teckuadt,
annan rätt, än som i 12 § syssloman tii!erkännes.“
Justitie-rådet Schmidt lemnade förslaget i denna § utan anmärkning.
13 och 14 §§.
Vid jemförelse emellan dessa §§ af hvilka endast den 14:de tillåter, att viss tid
får i vexeln bestämmas för densammas uppvisande till godkännande, ansågo Högsta
Domstolens flesta ledamöter den slutsats lätteligen kunna dragas, att vexelgifvare
eller öfverlåtare ej hade dylik rätt i afseende på sådana vexlar, som omtalas i 13 §.
Denna tydning bör likväl destoheldre förekommas, som äfven i afseende på vexelaffärer
rättsregeln, att förord bryter lag, eger full tillämpning, hvilket ock synes
hafva varit förslagets mening.
o O
Serskildt förekommer anmärkningsvärd!, att då stadgandet i 14 § endast har
afseende på vexlar, som inomlands utställas, saknas all bestämmelse, rörande uppvisningslid
för vexlar, som äro dragna utrikes. Väl kan det sägas, att i detta hän
-
Kongl Maj'.Is Nåd. Proposition, N:o 69. 43
seende länder till efterrättelse lagen i det land, der vexeln utfärdas; men då öfverlåtelser
kunna här i landet tecknas å sådana vexlar, bör ej den svenska vexellagen
låta på den utländska lagen bero, huruvida en inhemsk öfverlåtare skall om följderna
af sin ingångna förbindelse hållas i ovisshet oskäligt lång, måhända obegränsad
tid. Tvärtom synes öfverlåtarens anspråk på betryggande i detta fall vara af alldeles
enahanda beskaffenhet, som då vexeln är dragen från ort i Sverige på annan ort
i eller utom riket.
Dessa anmärkningar skulle lättast undanrödjas, om begge §§ sammanslogos
till en, af denna lydelse:
“Har i vexel, som i Sverige utgifves, förbehåll ej skett om viss tid för vexelns
uppvisande till godkännande, och är vexeln ställd att betalas å viss dag eller
viss lid efter utgifvandet; ege hvar, som vexeln i händer häfver, rätt att när som
helst före förfallotiden, densamma till godkännande förete, och att, der vexeln ej
godkännes, inom den i 16 § stadgade tid, derföre protestera: är vexeln ställd att
betalas viss tid efter uppvisandet; då vare innehafvaren, vid förlust af sin vexelrätt
mot öfverlåtare och vexelgifvare, skyldig att vexeln till godkännande förevisa inom
tre månader från utgifningsdagen, om vexeln skall betalas å inrikes ort, inom sex
månader om den skall betalas å annan ort inom Europa, inom ett år om den skall
betalas å någon ort utom Europa, med undantag af de å andra sidan Goda Hoppsudden
eller Cap Horn belägna orter, och inom aderton månader om vexeln skall betalas
å någon af sistnämnde orter.®
“Vexel, som å utläudsk ort är dragen att betalas i Sverige viss tid efter uppvisandet,
skall ock, till bevarande af återgångstalan på grund af öfverlåtelse, som i
Sverige skett, förevisas till godkännande inom sex månader från utgifningsdagen
om vexeln är utgifveu å ort inom Europa, inom ett år om den är utgifven å någon
ort utom Europa, med undantag af de å andra sidan Goda Hoppsudden eller Cap
Horn belägna orter, och inom aderton månader om vexeln är utgifven å någon af
sistnämnde orter: stadgar den utländska lag, som i öfrigt bör till sådan vexel lämpas,
kortare förevisningstid; varde den tid iakttagen, vid äfventyr som nu är sagdt.“
“Varder vexel, som är dragen emellan utrikes orter, att betalas viss tid efter
uppvisandet, här i riket öfverlåten; då skall, vid förlust af återgångstalan, på
grund af den öfverlåtelse, vexeln föie\isas till godkännande inom sex månader från
44 Kongl. Majlis Nild. Proposition, N:o 69.
utgifningsdagen, om både utgifuingsorten och betalningsorten äro inom Europa, men
eljest inom ett år från utgifningsdagen; och vare äfven i thy fall, angående iakttagande
af kortare förevisningstid, der sådan i utländsk lag stadgad finnes, gällande
hvad ofvan är sagdt.“
„öfverlåtare, som i sin öfverlåtelse af vexel viss förevisningstid föreskrifvit,
vare från vexel-ansvarighet fri, der den tid af innehafvare försummas.“
Justitie-rådet Alexandersson var härifrån skiljaktig, och yttrade:
a) hvad angår 13 §.
Blotta besittningen af vexel, äfven utan öfverlåtelse, måste göra tillfyllest
för utöfvande af den rätt, hvarom här sägs, nemligen att presentera vexeln till godkännande
och, med gällande verkan, för vägrad accept protestera, men ordenr “hvar
som vexeln i händer hafver“ kunde möjligen, om ej meningen genom ett tillägg närmare
bestämmes, anses liktydiga med de på andra ställen nyttjade ordalag “innehafvare
af vexel“, och således tolkas på det sätt, som skulle redan för blotta uppvisandet
erfordras legitimation genom öfverlåtelse, hvilket ej kunde antagas vara förslagets
afsigt.
För öfrigt syntes omförmälte, på vexels blotta besittning grundade rättighet
icke böra inskränkas till vexlar, som äro ställda att betalas å viss dag eller viss tid
efter utgifvandet, utan äfven böra ruedgifvas i afseende på de vexlar, som lyda å betalning
efter uppvisandet, således gälla ora vexlar i allmänhet.
I det afseende åter, att 13 § icke, lika med 14 §, innefattar tillåtelse, att i
vexel gifva serskild föreskrift om viss tid för uppvisning till godkännande, lemnade
Justitie-rådet förslaget utan anmärkning, helst 13 § endast stadgar behörighet, icke
någon skyldighet, och således har ett helt annat syftemål, än 14
och b) angående 14 §.
Enär såväl sjelfva tidsbestämmelserna i denna §, som ock Lagberedningens
motiver, ådagalade, att här menas endast vexlar, som utgifvas i Sverige, syntes äfven
redaktionen böra detta förhållande utmärka; och på det ej lag i ämnet må saknas i afseende
på vexlar, som kunna utgifvas i den Svensk-Vestiudiska besittningen Barthelemy,
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 69. 45
för hvilka de här gifna tidsbestämmelserna icke äro tillämpliga, torde eli tillägg böra göras
om sådana vexlar. Härvid syntes blott en enda preskriptionstid behöfva utsättas,
såsom i 19 § af Tyska Vexelstadgan skett för de på betalning efter uppvisandet
ställda vexlar i allmänhet; och detta så mycket heldre, som all olikhet i tiden för
uppvisandet till godkännande väl äfven hos oss kunde försvinna, såvida man ej ville
bibehålla en serskild kortare termin för de så kallade inländska vexlarne, som dragas
från en till annan ort inom Sverige.
Ur dessa synpunkter fann Juslitie-rådet sig böra hemställa:.
1:o. Att 13 § kunde erhålla följande lydelse:
“En hvar, sorn, med eller utan öfverlåtelse, vexel i händer häfver, ege rätt
att densamma till godkännande förete, och att, der vexeln ej godkännes inom den i
16 § stadgade tid, derföre protestera.®
2:o. Att början af 14 § må tyda:.
“Ar i Sverige utgifven vexel &c.
samt 3:o. att i 14 § ett nytt moment, näst efter det första, må tilläggas, af
följande innehåll:
“Är i S:t Barthelemy utgifven vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet;
vare ianehafvaren, vid förlust af sin vexelrätt emot öfverlåtare och utgifva
ren,
skyldig att vexeln till godkännande förevisa, der ej tid härför i vexeln föreskrif
ves,
inom aderton månader från utgifningsdagen.“
Juslitie-rådet Schmidt lemnade ifrågavarande §§ i förslaget utan anmärkning.
15 §
Om ock det här förekommande stadgandet, att den sorn anmodas att å vexel
söka godkännande, men ej vill uppdraget emottaga, skall med första post vexeln
återsända, vid äfventyr att anses hafva uppdraget sig åtagit och att stånda derför
i ansvarighet såsom syssloman, kunde utan våda bibehållas för utrikes vexlar, med
hvilka sannolikt endast affärsvanda köpmän, hvilkas tysta bifall kunde förutsättas,
fingo i detta hänseende att skaffa; skulle dock utsträckning af stadgandet äfven till
inrikes vexlar lätt kunna för olägenheter blottställa andra personer, som hvarken voro
hugade att emottaga uppdrag af ifrågavarande beskaffenhet, eller egde erforderlig
bekantskap med vexelrörelsen eller vana vid brefvexling rörande penningeförhållanden.
Högsta Domstolen ansåg derföre §:s redaktion böra förändras till likjiet med
46 Kongl. Majds Nåd. Proposition, No 69.
10 § i lagen för inrikes vexlar af den 20 Maj 1835, helst stadgandet derigenom
runne närmare öfverensstämmelse med den allmänna grund, som, i afseende på oinbudsmannaskap,
är uttryckt i 18 kapitlet 1 § Ilandels-balken.
25 §.
För att icke, genom begagnande af olika uttryck om samma sak, möjligen
gifva anledning till missförstånd, ansåg Högsta Domstolen, alt här, likasom i 24 §,
borde heta: „emot protestens aflemnande".
23 §.
Lemnades af Högsta Domstolens flesta ledamöter utan anmärkning.
Justitie-rådet Alexandersson, åter förmälde: det han för sin del funne förslaget
böra så förstås, att sedan, på en fordringsegares yrkande, säkerhet blifvit
ställd, annan rättsegande kan väcka talan om samma säkerhets qvarstående äfven
för sin räkning, och att, i fall detta skett,, det icke längre får bero af första sökanden
ensam, att säkerheten eftergifva; men Justitie-rådet trodde likväl nyttigt vara,
att den nu möjligen förekommande anledning till en annan tolkning undanröjdes genom
en jemkning af redaktionen, och hemställde fördenskull, om icke, i stället för
orden „efter hvars påstående säkerheten ställd blifvit*, kunde sägas: „som säkerheten
äskat".
Bemälde Justitie-råd erinrade äfven, det. han ansåg bchöfligt, att lagen upptoge
något stadgande, som för den, hvilken ställt säkerhet, underlättar möjligheten,
att få densamma, utan onödigt och menligt dröjsmål, återlyfta. Förslaget upptog redan
ett förhållande, hvarunder denna rättighet inträdde, nemligen efter sådant godkännande,
hvarom sägs i 26 §. Härtill kunde utom all fråga läggas de fall, då betalning
mellankommit eller den, som å säkerheten gjort anspråk, förlorat sin vexelrätt
emot honom, som säkerheten ställt. Men det syntes icke vara nog alt stanna
härvid. När säkerheten blifvit ställd för flere öfverlåtare, så, emedan hvarje sådan,
hvilken inlöst eller blifvit stämd för en, i anseende till bristande betalning, protesterad
vexel, hade rådrum, som kunde uppgå till aderton månader, för återgångstalan
emot fångesman, enligt 77 §, hvilket gäller genom hela serien af öfverlåtelser, kun
-
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, N:o 69. 47
de följaktligen den, sorn ställt säkerheten, nödgas låta den qvarstå i mångå år, ja
möjligen hela tio åren och derutöfver, om icke en serskild kort fatalietid tillägges,
såsom vilkor för det här ifrågavarande säkerhetsanspråkets bevarande; en bestämmelse,
hvilken hade desto mera skäl för sig, sorn emot vidtagande af behöfliga förändringar
roed säkerhetens värd, eller utbyte deraf, hinder kunna möta från svårigheten
att finna de rätta vederpart erne och få dem hörde. Justitie-rådet hemställde
således, om icke, vid slutet af denna §, eller ännu heldre vid slutet af detta kapitel,
ett stadgande i nära likhet med 28 § af Tyska Vexel-stadgan kunde tilläggas
af följande innehåll:
„Ställd säkerhet, hvarom sägs i detta kapitel, återgår, likasom efter 26 §
sista morn., så äfven i de händelser: om betalning af vexeln mellankommit; om den,
hvilken gjort anspråk på säkerheten, förlorat sin vexel-rätt emot honom, som säkerheten
ställt; samt om han, hvilken lemnat säkerheten, ej blifvit af den, som anspråk
derå gjort, i laga ordn ng stämd om betalning för vexeln, inom år och dag efter
förfa!lotidcn.“
38 §.
Enär förbudet i denna § för godkännaren, att betala vexeln före förfallotiden,
ej synes stå väl tillsammans med den honom i 9 § gifna tillåtelse att såsom indossat
förvärfva vexeln, och motsvarigt stadgande ej finnes i lagen för inrikes vexlar
eller i Rikets Ständers vid sistlidna riksdag aflåtna förslag; ansågo Högsta Domstolens
flesta ledamöter den 38 § böra uteslutas.
Uti denna anmärkning deltog icke Justitie-rådet Schmidt.
45 §.
Denna § antager, såsom hufvudstol för öfverlåtares regressfordran, hvad han,
enligt 44 §, betalt, eller vexelsumman med ränta, kostnader och provision till en
tredjedel af hundrade. Det kan likväl hända, att öfverlåtaren måst, enligt främmande
lands lag, betala högre, t. ex. en half procent i provision. Han bör då vara berättigad
att inräkna äfven den i liufvudstolen; och Högsta Domstolen fann derföre,
att meningen skulle klarare uttryckas, om orden »enligt 44 § betalt“, förändrades till
»varit nödgad att betala."
48 Kongl. Maj.l» Md. Proposition, K:o 69.
47 §.
Såviilt ändamålet med denna § är att stadga det den, som infriar en protesterad
vexel, ej eger att för sin godtgörelse hålla sig till efterföljande öfverlåtare,
synes §:n öfverflödig, enär sådant tydligt följer af 5 och 10§§; hvarföre, då vexeln,'
så vida icke utstrykning eller påteckning derå utmärker, att den af öfverlåtare är
betald, måste, oaktadt sådan betalning skett, medföra vexel-rätt emot såväl yngre
som äldre öfverlåtare, för ny innehafvare, om han år i god tro, Högsta Domstolens
flesta ledamöter ansågo denna § böra utgå; uti hvilken anmärkning likväl Justitie
rådet
Schmidt icke deltog.
58 §.
Med afseende å första momentets innehåll, såsom endast angående protesterad
vexels inlösen lill heder för vexelgifvare och öfverlåtare, befarade Högsta Domstolen,
att sista momentet efter dess nu föreslagna lydelse, kunde så missförstås,
att den, på hvilken vexeln är dragen, och mot hvilken protest för bristande betalning
skett, skulle, vid täflan emelian flera, som vilie inlösa till heder för någondera
af förenämnde personer, ovilkorligen hafva företräde, äfven om haus så beskaffade
anbud afsåg en yngre vexel-gäldenär, än den, för hvilken medtäflare sig anmälte;
och då meningen icke syntes kunna vara sådan, utan endast den, att, i fall han, mot
hvilken protesten för bristande betalning skett, omsider erbjöd sig att den förut vägrade
betalningen då mera fullgöra, för egen räkning, så att vexeln dödades, han då
vore härtill berättigad, utan hinder af annans anbud att inlösa endast lill heder; hemställde
Högsta Domstolen, om icke sista momentet kunde förändras sålunda:
„Skulle emellertid för bristande betalning skett, erbjuda sig att
samma betalning fullgöra; vare han dertill berättigad*4.
79 §.
För utöfvande eller bevarande af vexelrätt inom Sverige böra visserligen äfven
utomlands vidtagas de åtgärder, Svenska lagen fordrar; men i afseende på sättet
att vidtaga dem må gälla lag och sedvana å den ort, der de skola ske. I enlighet
-
I
Kongl. MajUs Md. Proposition, N:o 69. 49
lighet härmed ansågo Högsla domstolens flesta ledamöter redaktionen af 79 § böra
så förändras: „I fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å utrikes ort med vexel
vidtagas &c.“
Justitie-rådet Schmidt lemnade förslaget i denna § utan anmärkning.
89 §.
På det tillåtelsen, alt få styrka beskaffenheten af lag eller sedvana å utrikes
ort icke måtte kunna begagnas såsom förevändning, för att oskäligt uppehålla
och fördröja vexelmåls slut, ansågo Justitie-råden Bredberg och Grefve Snoilshy, i
öfverensstämmelse med hvad af Högsta Domstolens flesta ledamöter, vid granskning
utaf Rikets Ständers, under sistlidne riksdag, afgifna förslag till ny vexellag, blifvit
erinradt, böra vid slutet af denna § tilläggas: „Äskar part rådrum att sådan bevisning
åstadkomma; pröfve rätten, om det må anses erforderligt, och förelägge i thy
fall kort lämplig tid, hvarinom bevisen företes skola."
Högsta Domstolens öfrige ledamöter lemnade denna § utan anmärkning.
95 §.
De i slutet af denna § förekommande orden: “rikta sig på fordringsegarens
bekostnad14, trodde Högsta Domstolens flesta ledamöter böra, för att närmare uttrycka
meningen, förändras till: “göra en vinst till fordringsegarens skada."
Uti denna erinran deltogo icke Justitie-råden Schmidt och Alexandersson.
% §.
Enligt Justitie-råden Bredbergs, Grefve Snoilskys, Grefve Sparres och Gyllenhammars
mening, borde denna § utgå, såsom en följd af hvad de i fråga om vexel-kontraktet
yttrat.
Bih. till fl. St. Prot. 1850 9 1851. i Sami., i Aid., it Hält. 7
50 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 69'.
I öfrigt erinrade Högsta Domstolen, att, i den man, de nu gjorda anmärkningar
godkändes, ändringar borde ske i kapitel- och paragraf-följden, hvilka ändringar
jemväl borde iakttagas vid de på serskilda ställen förekommande citationer
af eller hänvisningar till andra §§.
Vidare hemställde Högsta Domstolen, dels att, i händelse ny lag för inrikes
och utrikes vexlar antages, ej mindre vexelstadgan den 21 Januari 1748 samt hithörande
författningar och Kongl, bref, nemligen förordningen den 12 Juni 1816,
Kongl, kungörelserna den 7 Augusti 1816 och den 7 Maj 1817, Kongl, brefven dea
5 November 1817 och 22 Mars 1821, samt Kongl, kungörelsen den 27 Augusti 1828,
än äfven lagen för inrikes vexlar den 20:de Maj 1835, mätte upphäfvas, dels ock
att, till undvikande af förvecklingar, som kunna uppkomma genom för hastig till—
lämpning af de nya stadganderne, någon viss tid från den nya lagens kungörande
måtte bestämmas för dess trädande i verksamhet, och att sådant kungörande måtte
ske på en dag öfver liela riket.
Då i ofvannämnde förslag icke igenfinnes hvad 1748 års vexelstadga och öfriga
angående vexelrörelsen utkomna författningar innehålla rörande mäklares befattning,
men dessa tjenstemän fortfarande torde komma alt om biträde i vexelhandel
anlitas, hvarvid, i händelse förslaget antages såsom lag, andra föreskrifter
i följd deraf kunna finnas af nöden, än som innefattas i det förslag
till ordning för Handels- och Skeppsmäklare, hvilket år 1836, af dåvarande
stats-sekretaren för handels- och finans-ärenderne blifvit till Kongl. Maj:ts pröfning
liemstäldt, och hvaröfver Högsta Domstolen, till åtlydnad af Kongl. Maj:ts nådiga
befallning den 14 Juni 1838 afgifvit underdånigt utlåtande; ansåg Högsta Domstolen
sig böra hemställa, att, derest ny vexellag blifvit utfärdad, samtididigt dermed må
fastställas serskild mäklare-ordning, innehållande, i afseende på sagde tjenstemän»
åtgärder för vexelhandcln och öfrige tjenstcpligter, de reglementariska och andra föreskrifter,
som finnas erforderliga.
I sistnämnde hänseende var likväl Justitie-rådet Alexandersson skiljaktig,
och trodde nu ifrågavarande lagstiftning ej stå i det sammanhang med frågan om
ny Mäldare-ordning, att utfärdandet af ny vexellag behöfde uppskjutas af sådan
orsak. Ex Protocollo,
F. Edelstam..
Kongl. Maj'.t a Md. Proposition, Ä:o 69.
51
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden„
hållet inför Hans M:t Konungen i Stats-rådet den
22 Jpril i85i.
I närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld;
Stats-Råden: Fåhraus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Justitie-Råden: Grefve Sparre och
Alexandersson.
Hans Excellens herr Justitie-stats-ministem anmälte i underdånighet lagberedningens
på Kongl. Maj:ts nådiga befallning utarbetade förslag till gemensam lag
för både inrikes och utrikes vexlar, öfver hvilket förslag, som med tillhörande motiver
blifvit tryckt, och hvaraf ett exemplar finnes detta protokoll bilagdt, Högsta
domstolen infordradt underdånigt utlåtande afgifvit.
Sedan Hans Excellens redogjort för lagförslagets innehåll, upplästes Högsta
domstolens berörda utlåtande af den 14 sistlidne Februari, så lydande:
(Se Högsta domstolens protokoll).
Efter det de sålunda i Högsta domstolen framställda anmärkningarne hvar
för sig blifvit föremål för öfverläggning och kommit under öfvervägande, yttrade
52 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o C9.
Hans Excellens herr Justitie-stats-ministern, att han med instämmande till vissa delar
i hvad af Högsta domstolen eller dess flesta ledamöter blifvit anmärkt, derjemte
för egen del funnit anledning förekomma till åtskilliga andra erinringar emot lagberedningens
förslag, hvilket han alltså ansåg böra förändras och rättas i följande
punkter.
l:o. På de af Högsta domstolens flesta ledamöter anförda skäl borde ett
serskildt kapitel om vexelköp med de bestämmelser nämnde ledamöter föreslagit, i
lagen intagas och samma kapitel blifva i ordningen det andra, äfvensom i sammanhang
härmed 96 § i förslaget borde utgå.
2:o. För att fjortonde § jemförd med den 33:dje, skulle kunna anses upp
fylla
sitt ändamål, att betrygga svenska vexelgäldenärer mot äfventyret af en alltför
länge fortfarande ansvarighet för så kallade sigtvexlar, vore väl, på sätt Högsta
domstolens flesta ledamöter anmärkt, angeläget, att den i 14 § bestämda preskriptionstid
för så beskaffade vexlars förevisande hos trassaten finge tillämpning jemväl
på utrikes ifrån dragne vexlar, som här i landet blifvit indosserade; men då,
enligt vexelrättens natur, hvarje vexelgäldenär är pligtig att ansvara för sin ingångna
förbindelse, oberoende af den ansvarighet, som af öfriga vexelgäldenärerua kan
utkräfvas, och en öfverlåtares ansvarsskyldighet således i alla händelser syntes
böra mötas efter lagen i det land, der öfverlåtelsen skett, fann Hans Excellens sig
icke kunna instämma med Högsta domstolens flesta ledamöter om behofvet af serskildt
stadgande för det fall, att öfverlåtelse i Sverige skett af vexel, som blifvit
dragen från ett land, der lagen tillläfveniyrs kunde bestämma en kortare preskriptionstid
för vexelns förevisande, helst der svenska öfverlåtaren ändock hade tillfälle
att skydda sig mot allt äfventyr af ett dylikt förhållande genom begagnande af
den honom medgifna rättigheten att i sin öfverlåtelse sjelf förordna om annan förevisningstid,
än den af svenska lagen i allmänhet betämda.
På grund häraf skulle 14 § 1 mom. lämpligast kunna erhålla följande
lydelse:
„Är vexel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet; då vare innehafvaren,
vid förlust af sin vexelrätt mot öfverlåtare och vexelgifvaren, om de i Sverige
bo, skyldig att vexeln till godkännande förevisa inom tid, som dertill i vexeln föreSkrifven^är,
eller, der serskild föreskrift derom saknas, inom tre månader från ut
-
Kongl. Majlis Md. Proposition, Nio 69. 53
gifningsdagen om vexeln är dragen från en på annan inrikes ort, inom sex månader
om den är dragen från eller på någon utrikes i Europa belägen ort, inom ett år
om den är dragen från eller på någon ort utom Europa, med undantag af de å andra
sidan Goda Ilopps-udden eller Cap Horn belägna orter, och inom aderton månader
om den är dragen från eller på någon af sistnämnda orter.11
3:o. Med afseende å hvad Högsta domstolen vid 15 § anmärkt, och då
samma § äfven med den föreslagna förändring i redaktion till likhet med 10 § i nu
gällande inrikes vexellagen, hvarken syntes höra under vexelrätten, eller innefattade
annat, än hvad allmänna lagen redan stadgade för syssloman, borde 15 § ur förslaget
helt och hållet utgå.
4:o. Då det i 23 § intagna nya stadgande om skyldighet för hvar och en,
på hvilken vexel blifvit dragen, att densamma godkänna, så framt lian, när godkännandet
äskas, innehar tillgång, som vexelgifvaren är berättigad att å vexelns förfallotid
utfordra, lätteligen skulle kunna af fordringsägare begagnas såsom medel att
tvinga sina galdenärer till strängare betalningsvilkor, än de sig åtagit, fann Hans
Excellens betänkligt att tillstyrka antagande af ett så beskaffadt stadgande, och ansåg
alltså nämnde § i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad hittills varit föreskrifvet,
böra inskränkas till följande lydelse:
„Vägrar den, å hvilken vexel blifvit dragen,.att densamma godkänna, ändå
att han gifvit lof till vexelns utställande; vare då skyldig till ersättning för den
kostnad och skada, vexelgifvaren genom sådan vägran tillskyndas.*
5:o. Till förenklande af redaktionen i 28 §, utan att minska tydligheten eller
fullständighet en af dess innehåll, kunde denna § erhålla sådan lydelse:
„Ej må man fordra säkerket af öfverlåtare sedan den af vexelgifvaren ställd
blifvit, eller af sednare öfverlåtare, då den af föregående öfverlåtare ställd är, så
framt det ej vises, att den redan ställda säkerheten ej är tillräcklig.11
6:o. l>å vexelinnehafvaren begagnar den i 29 § honom lemnade rättighet
att före vexelns förfallotid i återgångsväg söka betalning i stället för säkerhet, fordrade
rättvisan, att den betalande får njuta afdrag å vexelsumman för ränta derå
under den tid, som vid liqviden ännu kan återstå till vexelns förut bestämda förfallotid,
på sätt 1748 års vexelstadga jemväl innehölle* Hvad härom funnes intaget i
54 Kongl. Moj:Is Nid. Proposition, N.o 69.
44 § af Lagberedningens förslag, med hänsyn endast till vexlar i utländskt mynt, borde
derföre, såsom allmän regel för alla vexlar, intagas i 29 §, och slutet deraf erhålla
följande förändrade lydelse:
— — »S tån de honom fritt att af den eller dem, som skolat säkerheten
ställa, genast fordra betalning för vexeln ut, jemte provision och kostnadsersättning,
som i 44 § sägs: njute dock den betalande i detta fall afkortning å vexel
summan
för ränta derå, efter fem för hundrade om året under den tid, som vid li
qviden
kan återstå till vexelns förut bestämda förfallotid.“
Och borde i sammanhang härmed i 30 § orden: »såsom hade protest för bristande
betalning skett®, utbytas mot orden: »med vilkor, som i 29 § sagde äro.®
7:o. Jemte det redaktionen i 34 § »yntes hafva blifvit i någon mån inveck
lad
och förvillande derigenom, att ordet »förfallotiden® icke på alla ställen, der det i
§ förekomme, betecknade samma tid, vore det jemväl nödigt, vid jemförelse af 34:de,
35:te och 44:de §§, att tillse, huruvida de af Lagberedningen antagna grunderne för
kursberäkning, då vexel i utländskt mynt skall med inländskt betalas, kunde såsom
fullt giltiga och ändamålsenliga anses. I likhet med hvad hittills varit stadgadt, innchölie
förslaget olika beräkningsgrunder, då betalningen erlägges af godkäunaren
eller af någon bland öfriga vexelgäldenärer. I förra fallet fastställdes såsom norm
den vid förfallotiden gällande kursen, och vid det sednare den kurs, som gälde vid
vexelns utgifvande, dock med iakttagande i båda fallen af vissa undantagsfall, i
hvilka beräkningen egde rum efter den kurs, som gäller, när liqviden sker. Men
detta system vore icke allenast i tillämpningen inveckladt och förenadt med åtskilliga
svårigheter, serdeles då betalningen utsökes hos någon bland öfverlåtarne, utan
det hvilade äfven på den i sjelfva grunden felaktiga principen, att, vid anställd återgåugstalan,
vexelköpet skall anses återgånget och håfvet. Då vexelinnehafvarens
rätt, ehvad han vänder sig mot godkännaren eller annan vexelgäldenär, alltid måste
vara densamma, nemligen att utfå det utländska myntet, hvarå vexeln lyder eller
dess dåvarande fulla värde i annat mynt, syntes det vara både lämpligare och mera
rättseuligt att, såsom allmän regel, fastställa, att betalningen skall erläggas efter
den kurs, som gäller, när liqviden sker, och att såsom undantag härifrån bestämma
skyldighet för den, genom hvars försummelse liqviden kan hafva blifvit fördröjd utöfver
rätta förfallotiden, att stå risken af kursens stigande eller fallande under ti
-
Kongl. MajtCs Md. Proposition, K.-o 69. 55
den. Med tillämpning häraf på såväl vexelinnehafvare, som godkännaren och öfriga
vexelgäldenärcr, ansåg Hans Excellens sig alltså för ofvannämnde §§ böra föreslå
följande förändrade redaktion:
34 §.
„Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Är det mynt inom
landet ej gångbart; då må vexelsumman gäldas uti inländskt mynt efter det värde,
som å den ort, der betalningen erlägges, eller närmast derintill belägna vcxelplats,
för det utländska myntet gäller, vid den tid liqviden sker, enligt vexelkurs för vexlar,
som lyda å betalning vid uppvisandet, eller, om sådan vexelkurs saknas, enligt
vexelkursen för vexlar, som äro ställde att betalas viss tid efter utgifvandet, med
tillägg i thy fall af ränta under sagda tid efter fem för hundrade om året."
35 §.
„Är förfallotid inne — full ersättning. Skall betalning ske efter ve
xelkurs,
och har den fallit, sedan vexeln godkännaren till betalning förevistes; varde
den kurs beräknad, som gälde när förevisandet skedde. Har innehafvaren dröjt med
vexelns förevisande och kursen derunder stigit; njute han ej högre kurs till godo,
än den, som gälde vid förfallotiden.“
44 § 2 mom.
„Är vexeln ställd i utländskt mynt; gånge med betalningen deraf i inländskt
mynt, som i 34 § sagdt är, dock att, i händelse kursen efter vexelns förfallotid fallit,
betalningen skall erläggas efter den kurs, som då var gällande.“
8:o. Ehuru stadgandet i 38 § öfverensstämde med hvad i en del utländska
vcxellagar funnes föreskrifvet, ansåg Hans Excellens likväl, på de af Högsta Domstolens
flesta ledamöter anförda skäl, och enär en dylik föreskrift, enligt sakkunnige
personers intyg, skulle innefatta ett för vexelrörelsen obeqvämt band på rättigheten
att öfverenskomma om tidigare betalning, än i vexeln blifvit utsatt, denna §
böra utgå.
56 Kongl. Maj ris Nåd. Proposition, lY:o 69.
9:o. Beträffande den i 42 § stadgade skyldigheten att man ifrån man underrätta
närmast föregående vexelgäldenär om vexelns utebiifna betalning, så enär
ett underlätet fullgörande af denna skyldighet, ändock icke skulle kunna hindra vexelns
innehafvare att om betalningen hålla sig till hvilken af gäldenärerne han behagade,
samt vid sådant förhållande fördelen af berörde stadgande, enligt hvad sakkunnige
personer intygat, icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna af den
mängd skadestånds-processer, som deraf kunde föranledas, serdeles med hänseende
till svårigheten att i hvarje fall kunna styrka, det den med posten afsända underrättelsen
till rätter man framkommit, syntes hela detta stadgande destoheldre böra
utgå, som det, så snart den såkallade hoppande regressen medgifves, rätteligen måste
öfveriemnas åt vexelgäldenärernes egen omtanka att göra sig förvissade om
vexelns öde, eller, genom anvisad nödfalls-adress, skydda sig mot äfventyret af ett
oförväntadt kraf i återgångsväg.
10:o. Med afseende å den i Högsta Domstolen yttrade farhågan, att 47 §
skulle kunua i tillämpningen leda till missförstånd, fann Hans Excellens, lika med
Högsta Domstolens flesta ledamöter, lämpligast, att denna § uteslöts.
ll:o. Som den i 82 och 83 §§ vexelinnehafvare medgifna optionsrätt, att
till forum för sin vexellalati välja domstolen i vexelns betalningsort och att till gemensamt
svaromål dit inkalla samtlige vexelgäldenärerne, dels icke kunde vinna
tillämpning på vexlar, som här i landet dragas på utrikes ort och dels, tillika med
hvad 83 § för öfrigt innehöll om skyldighet för flera gäldenärer att gemensamt svara
vid samma domstol, syntes innefatta ett af behofvet icke påkalladt nytt stadgande,
hvilket skulle komma att för gäldenärerne medföra vida större olägenhet, än fördel
för fordringsegaren, ansåg Hans Excellens det böra i dessa delar förblifva vid
hvad hittills varit stadgadt, och hemställde alltså, att nämnda §§ måtte erhålla följande
lydelse:
82 §.
^Domstol i vexelmål vare Rådstufvu-rätt i den stad, der svaranden bor eller
anträffas, men, om han & landet bor eller anträffas, Rådstufvu-rätten i närmaste stad
derintill.-
83 §
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, Nio 69. Öv
83 §.
„Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexelgälden&rcrne;
oell staude det i hans fria val, hvilken af dom han först stämma vill.*
Äfvensom i sammanhang härmed sednare punkten i 84 § såsom öfverflödig
borde utgå.
I öfrigt förklarade Hans Excellens herr Justitie-statsministern sig biträda
de af Högsta domstolen föreslagna smärre redaktions-förändringarne i 25:te, 45:te,
58:de, 79:de och 95:te §§:ne, samt aijsåg sig derjemte böra hemställa, att benämningen
Lag för inrikes och utrikes vexlar måtte utbytas emot det kortare uttrycket
Vexellag; och tillstyrkte Hans Excellens slutligen, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, att Kongl. Majit måtte täckas i nådig proposition föreslå Rikets Ständer,
att, med upphäfvande af ej mindre lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835, än
äfven vexelstadgan af den 21 Januari 1718, jemte alla öfriga hittills gällande författningar,
rörande den utrikes vexelhandel!), |i hvad de icke angå sjelfva ordningen
för köpslut af utrikes vexlar och kontrollen derå, uti hvilka delar samma författningar,
så vidt de icke genom den nya lagen blifvit ändrade, borde fortfarande lända
till efterrättelse, intill dess förändrade föreskrifter derom i sammanhang med ny Mäklare-ordning
kunde varda af Kongl. Maj:t meddelade, antaga en för både inrikes och
utrikes vexlar gemensam ny Vexellag, i öfverensstämmelse med Lagberedningens af~
gifna förslag och de förändringar deruti, hvarom nu blifvit af Hans Excellens hemstäldt;
äfvensom att härvid stadgas måtte, det den nya lagen skall gälla från den 1
Januari 1852 för alla vexlar, sorn derefter utgifvas.
Justitie-rådet grefve Sparre åberopade i underdånighet hvad han i Högsta
domstolen yttrat; och Justitie-rådet Alexandersson åberopade likaledes i underdånighet
hvad han i Högsta domstolen anfört, dels i den väckta frågan om ett nytt kapitel,
angående vexelköp, dels ock om lydelsen af 11, 13 och 14 §§ efter förslagets
nummerordning och om ett tillägg i förslagets 4:de kapitel, angående de fall, då
ställd säkerhet finge återgå, samt om ovilkorligt upphäfvande af vissa äldre författningar.
På Stats-rådets öfriga ledamöters tillstyrkande, behagade Kongl, Maj.t
Bih. till li. St. Brot. iS50 fy 1851. i Samt., i A/d., 16 Haji. 8
53
Kongl.
bifalla hvad Hans Excellens herr Justitic-statsministern uti ofvanberörde
måtto i underdånighet yttrat och hemställt; och förordnade Kongl.
Maj:t, att nådig proposition i ämnet skulle till Rikets Ständer allåtas af
sådant innehåll, som bilagan vid detta protokoll utvisar.
In fidem protocolli,
{ C. P. A. Hallbäck.
STOCKHOLM,t d. Schultze’» Boktryckeri, 1851.
Kongl. Maj:Is Md. Skrifvelse, iVro 70.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1851, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-XJlskott, i
fråga om anslag lill kyrko-byggnad i Knäreds
församling; Gifven Stockholms Slolt den 7
Maj 1851.
Hos Kongl. Majit har Knäreds församling i Hallands län underdånigst anhållit
om understöd af allmänna medel för uppförande af ny kyrko-byggnad. Då
församlingens gamla och till en del förfallna kyrka med afseende såväl å utrymme
som beskaffenhet befunnits icke längre kunna motsvara sitt ädamål, hade församlingen
för några år sedan, efter vidtagna förberedande åtgärder, gålt i författning om
uppförande af en ny, i öfverensstämmelse med dertill uppgjord och i vederbörlig ordning
stadfästad ritning. Men sedan det kostsamma och för socknens invånare i hög
»■råd betungande byggnads-företaget, vid slutet af September månad 1848, hunnit
nära sin fullbordan, blef församlingen genom olyckshändelse beröfvad nästan hela
frukten af sina ansträngningar, då den nya tempelbyggnaden, genom tornets instörtning,
till stor del förvandlades till en grushög. Genom denna olyckshändelse hac
församlingen blifvit försatt i en så mycket svårare belägenhet, som den, i hopp om
den nya byggnadens snara fulländning, redan förut hade till någon del låtit nedrifva
den gamla kyrkan, och sålunda nu befinner sig i saknad af ett passande och värdigt
rum för sin offentliga gudstjenst, på samma gång den icke eger förmåga att
Bih. till R. St. Fröt. 1850 $ 1851. 1 Sami., 1 Afd. 17 Haft. 1
2 Kongl. Moj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o TO.
bestrida de för ny kyrkobyggnad erforderliga kostnader. Under sådana förhållanden,
och då en mot kyrkans byggmästare och hans borgensmän påbörjad rättegång, som
syntes blifva långvarig, lemnade föga utsigt att för den gjorda förlusten vinna någon
ersättning, har församlingen, på sätt ofvan berördt är, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att af allmänna medel undfå så stor summa, att en ny kyrka dermed
kan uppföras.
Efter erhållen nådig befallning att afgifva underdånigt förslag å den kostnad,
som för nyssnämnde ändamål kan finnas erforderlig, har Kongl. Öfver-intendentsembetet,
uti underdånigt memorial af den 8 sistlidne April, omförmält, att, med ledning
af de i ansökningen meddelade upplysningar om den inträffade skadans beskaffenhet
och omfattning, bemälde embete ansett sig kunna antaga, att vid kyrkans
återuppbyggande åtminstone koret och östra delen, till hvilka olyckan icke sträckt
sig, kunna och böra bibehållas; att, under sådan förutsättning och med beräkning
derjemte, att den nedrasade byggnadens materialier äro till någon del användbara,
kostnaden för kyrkans fullbordande blifvit, på sätt bifogadt förslag utvisade, beräknad
att uppgå till 16,984 riksdaler 17 skill ingar banko, om församlingen, såsom vanligt,
utan ersättning fullgör dagsverken och körslor, men i annat fall till 6,724 riksdaler
samma mynt utöfver nyssnämnda summa.
Då meranämnda församling år 1845 för ifrågavarande kyrkobyggnad begärde
oell erhöll understöd genom kollekt och stambok öfver hela riket, vitsordades af vederbörande
embets-myndighcter, att socknens 59 ^ oförmedlade, till 43 förmedlade,
mantal voro fördelade på 274 åboer, jemte 16 jordtorpare; att folkmängden, uppgående
till 1,972 personer, vore i allmänhet obemedlad; att jordmånen, som vore af
svagaste beskaffenhet, på sin höjd lemnade en afkastning af tredje till fjerde kornet;
hvartill kommer, hvad den nu sednast ingifna ansökningen omförmäler, att församlingen
vid tiden för ifrågavarande kyrkobyggnad blifvit i flera afseenden beröfvad
fördelarne af ortens förnämsta näringsgren; att den under de tre sista åren i brandstods-ersättning
utbetalt mellan 5 å 6600 riksdaler banko, och att årliga bidrag måste
lemnäs till kyrko-kassan, hvars inkomster icke förslå att ens till tredjedelen betala
ränta å kassans till 5000 riksdaler banko redan uppgående skuld.
Desse förhållanden synas vara af beskaffenhet att i hög grad påkalla det
allmännas deltagande och bistånd; i anledning hvaraf Kongl. JVIaj:t, med öfverlem
-
Kongl. Maj:ts Md. Skrifvelse, K:o TO. . 3
nande af den underdåniga ansökningen, vill i nåder föreslå, att Rikets Ständer, som
icke sällan visat sig behjerta enskilda menigheters behof af understöd, må åt Knäreds
församling, för of%7an uppgifna ändamål, bevilja ett räntefritt lån af sexton tusende
riksdaler banko, med skyldighet för församlingen att fem år efter lånets erhållande
börja återbetalning deraf med så stort belopp årligen, som Rikets Ständer,
i betraktande af de i ansökningen åberopade omständigheter, kunna finna skäligt att
bestämma; hvarvid som vilkor dessutom torde böra ingå, att den ersättning, församlingen
för den gjorda förlusten möjligen kan i laglig väg erhålla, uteslutande må till
afbetalning af länet användas; varande af Kongl. Maj:t nådig befallning meddelad åt
Dess Justitie-kansler att tillse, om och i hvad mån någon felaktighet vid den fastställde
ritningens och dertill hörande kostnads-förslags uppgörande vållat den timade
olyckan, samt att, i sådant fall, vidtaga den laga åtgärd, hvartill omständigheterna
föranleda.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd oeh
ynnest välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
P. Genberg.
4
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N.o 10.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-är enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stat s-rådet å Stockholms
Slott den 7 Maj i85u.
Närvarande::
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld^
Stats-Råden: Fåhreeus•,
von Hohenhausen,
Wallensteen>
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Chefen för Ecklesiastik-departementet, Stats-rådet Genberg uppläste til! justering
underdåniga förslag till följande, af Kongl.. Maj:t förut beslutade, nådiga skrif—
velser till Rikets Ständers Slats-utskott; nemi:
2;o i fråga om anslag till kyrkobyggnad i Knäreds församling af Hallands län.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, och befallde att, i enlighet dermed, nådiga
skrifvelser, sådane de finnas detta protokoll bilagde, skulle till Rikets
Ständers Stats-utskott afgå.
Ex protocollo,.
Gust. Ribbing..
Kongl. Majlis Md. Skrifvelse, N\o Ii.
5
N:o TI.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1851, kl. % e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-UtskoW
angående utbetalning för åren 1848, 1849,
1830 och 1831 samt framgent af del vid 1847
och 1848 årens Riksdag beviljade bidrag till
en pensions-fond för Borgmästare i Släderne
utom Stockholm samt Kommissions-Landtmätare
jemte deras Enkor och Barn; Gifven Stockholms
Slott den 9 Maj 1831.
Sedan Kongl. Majit, medelst nådig proposition af den 11 Februari 1848, föreslagit
rikets då församlade Ständer, att de vid 1840 års riksdag, under förutsättning
af borgmästares i rikets Städer utom Stockholm samt kcmmissions-landtmätares
upptagande lill delaktighet i Civil-statens pensicns-inrättning, beviljade anslag
af tillhopa åtta tusende åtta hundrade r:dr, deraf beräknats 4000 r:dr för borgmästare
och 4,800 r:dr för kommissions-landtSiätEre, måtte, oaktadt så beskaffad delaktighet
icke kunnat bcmälde tjenstemän medgifvas, likväl för framtiden få utgå och,
såsom en serskild fond, utan all sammanblandning med Civil-statens pensions-inrättnings
tjenstemanna- samt enskilda enke- och pupill-fonder, stallas under direktionens
öfver samma inrättning förvaltning, för att genom direktionens försorg göras
fruktbärande, med skyldighet för direktionen, att af de dera inflytande räiitemedel,
6 Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 71.
jemte de från delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja borgmästares
i städerne utom Stockholm, äfvensom kommissions-Iandtmätares, samt de»
ras enkors och barns pensionering, på sätt och efter de grunder, som i sådant afseende
kunde varda bestämde, anmälte, till svar härå, Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 2 derpåföljde Juli, det Rikets Ständer beslutat att, såsom bidrag
till en sådan serskild pensions-fond, å riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af åtta
tusende åtta hundrade riksdaler, att till direktionen öfver Civil-statens pensions-inrättning
årligen utbetalas, emot skyldighet för direktionen, att af de å nämnde, genom
dess försorg förräntade, anslag inflytande räntemedel, jemte de från fondens
delegare ingående afgifter, ombesörja ifrågavarande pensionering, på sätt och efter
de grunder, som i sådant afseende blefvo af Kongl. Maj:tinåder bestämda, dock att
utbetalningen af ofvanberörda årliga anslag icke skulle beräknas och vidtaga förr än
från och med det år, hvarunder meranämnde serskilda pensions-inrättning af Kongl.
Maj:t förklarades vara i det skick, att densamma ansåges kunna, utan behof af vidare
statsanslag än det då beviljade, uppfylla de med inrättningen åsyftade ändamål.
Af livad sålunda blifvit beslutadt lemnade Kongl. Maj:t under den 30 Augusti
1848 direktionen öfver Civil-statens pensions-inrättning del, med befallning att,
med hänsigt till ifrågavarande serskilda pensions-anstalts bringande i verksamhet,
vidtaga de åtgärder, som kunde finnas erforderlige; och har, i anledning häraf, bemälde
direktion, jemte öfverlemnande af ett upprättadt förslag till reglemente för ofvanberörde
pensions-anstalt, uti underdånig skrifvelse den 30 sistlidne November,
fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå: att den kalkyl öfver anslagsbehofvet,
hvilken legat till grund för Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer
och som först blifvit framställd af Civil-statens år 1842 församlade fullmäktige, af
desse sednare uppgjorts, under förutsättning af borgmästares och kommissions-Iandtmätares
upptagande till delaktighet i Civil-statens pensions-inrättning; att af sådan
anledning icke för nu ifrågavarande serskilda pensions-inrättning beräknats någon
förvaltningskostnad, hvilken, då den nya inrättningen antogs skola införlifvas med
den redan befintliga pensions-anstalten, ansetts sammanfalla med den för denna sistnämnda
i allt fall förekommande förvaltningskostnaden eller åtminstone i högst obetydlig
mån öka densamma; att likväl, då frågan numera vore om inrättande af en
helt och ' ållet serskild pensionsanstalt, ett väsendtligen olika förhållande inträdt, e
-
Kongl. Moj:ls Nåd. Skri!velse, N:o Ti.
7
medan, i sådant fall, den tillökning i göromål, som genom förenämnde tjenstemannaklassers
pensionering alltid skolat uppkomma, medelst sjelfva serskildheten i så betydlig
mån stegrades, att den icke billigtvis kunde åläggas Civil-statens pensionsiiuättnings
tjenstemän utan vedergällning, hvarutan det blefve nödvändigt att öfver
den serskilda pensionsanstaltens förvaltning organisera en sjelfständig kontroll genom
serskilda revisorer och egne fullmägtige, livilke sednares verksamhet åtminstone
icke syntes kunna åstadkommas utan kostnad, äfven om årliga revisorers
granskningsåtgärder kunde erhållas för intet; att ehuru genom förrberörde
förökade arbetes öfvertagande af Civil-statens pensions-inrättnings tjenstemän
och förenande med deras tjensteåligganden, kostnaden dervid kunde betydligt
nedsättas mot hvad eljest skolat ifrågakomma, äfvensom utgifterne för kontrollen
kunde nedtvingas dels derigenom, att de årliga revisionerne, på sätt med andra
fonders granskning tillgår, verkställdes utan vedergällning, dels äfven genom nedsättning
af fullmäktiges antal och förkortning af deras arbetstid, dessa kostnader
dock icke kunde antagas lägre än till 1300 r:dr årligen; att för öfrigt, vid uppgörande
af ofvanomförmälde kalkyl, beräknats, det borgmästare och kommissionslandtmätare,
emot den stora fördelen af delaktighets vinnande i Civilstatens pensions-inrättning
och dess betydliga fonder, skulle erlägga retroaktiva årsafgifter för 30 år eller
från befordringsdagen, äfvensom befordringsafgift för redan längre tid innehafde
tjenster, för att sålunda komma i full likhet med inrättningens förutvarande delegare,
hvilket deremot, enär vid en ny peusions-uustalts stiftande, sjelfva anledningen
lill ett sådant vilkors bestämmande förfölle, nu icke gerna kunde fordras, hvadan
härigenom en brist uti de för pensioneringen afsedde tillgångarne uppkomme af
11,675 r:dr eller det kapital-belopp, som genom berörde afgifters samtidiga inbetalning
ansetts kunna vinnas; samt att, under sådane förhållanden, erfordrades dels
att, för möjligheten af ofvan uppgifne förvaltniDgs-kostnaders bestridande, ungefärligen
fyra års statsanslag kapitaliseras, dels att, till bildande af ett ersättnings-kapital
för förrberörde från den upprättade kalkylen uteslutne 11,675 r:dr, ungefärligen
års ytterligare anslag disponeras, genom hvilket allt pensioneringens begynnelse
skulle komma att fördröjas till inpå femte året, efter det statsanslag börjat till inrättningen
ingå; förmenande direktionen likväl nämnde olägenhet af ett flerårigt
dröjsmål med pensioneringens påbörjande kunna undanrödjas, derest direktionen fin
-
8 Kongl. Majlis Nåd. Skrifoelse, N:o 71.
ge på en gång från Riksgälds-kontoret uppbära sammanräknade beloppet af anslagen
för de trenne år, som kunde anses innefattade inom den statsreglering, hvilken
vid sistförflutna riksmöte verkställdes eller för åren 1848, 1849 och 1850, då på en
gång erhölles ett kapitel af 26,400 r:dr, som, utlånadt, mot 5 för hundrade, skulle
lemna en räntevinst, fullt tillräcklig för förvaltningskostnadernes bestridande, livart
jemte tillgång för ersättning af det från kalkylen uteslutne kapitalbeloppet 11,675
r:dr kunde beredas derigenom, att pensions-inrättningen icke öppnades till pensionering
förr, än summan ef ytterligare Ij- års statsanslag hunnit blifva räntebärande;
hvilken tidpunkt, under förutsättning, att innevarande års anslag finge lyftas sednast
under årets andra qvartal, syntes böra inträffa under loppet af år 1852.
Kongl. Majit, sorn tagit i nådigt öfvervägande hvad sålunda i detta ämne förekommit,
vill, i betraktande af hvad direktionen öfver Civilstatens pensions-inrättning
underdånigst anfört samt ned afseende å angelägenheten deraf, att ifrågavarande
pensionsanstirlt till förmån för Borgmästare i städerne utom Stockholm och Kommiseions-landtinätare
jemte deras enkor och bern må komma till stånd, härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att till bemäkie Direktion måtte, i ofvanomförmälde hänseende,
från Riksgälds-kontoret få på en gång utbetalas det af Rikets Ständer vid
sednaste riksmöte beviljade anslag af 8,800 ridt årligen för åren 1848, 1849, 1850
och 1851 med tillhopa trettiofem tusende två hundrade riksdaler banko samt att meranämnde
årliga anslag derefter framgent må af direktionen qvartalsvis få uppbäras,
allt mot förbindelse å direktionens sida, att, derest peosionsinrätiningen icke, efter
det nyssnämnde 8,800 r:dr jemte ännu ett tredjedels års statsanslag hunnit blifva
räntebärande, finnes redo till pensioneringens vidtagande, alla de uppburne medlen,
jemte den derå behållna räntevinsten, till Riksgälds-kontoret återbetala.
De till detta mål hörande handlingar bifogas härjemte; Och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständers [Stats-Utskott med all Kougl. nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
lUt
-
:
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 71.
9
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott
den g Maj i85i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre>
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld;
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
T. f. Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Gripenstedt, uppläste till
justering ett, i enlighet med Kongl. Älaj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, angående
utbetalning för åren 1848, 1849 och 1850 samt framgent af det vid 1847—1848
årens riksdag beviljade bidrag till en pensions-fond för borgmästare i städerne utom
Stockholm samt kommissions-landtmätare, jemte deras enkor och barn.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag och befallde, att nådig skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-utskott skulle, i enlighet dermed, afgå, sådan den
finnes detta protokoll bilagd.
Es protocollo
Carl von Schantz.
Bih. (ill R. St. trot. 1S50 $ ISSI. 1 Sami. 1 Afd. 17 Hafi. 2
10
[Kongl. Maj:l* Nåd. Skrifvelse, N:o T2.
N:o 72.
l Ack. till Eip.-Utsk. dea 17 Jani ISSI, kl. 2 e. a.
KONGL. MAJ:TS
IS ådig a Skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott, i
(råga om Irenne Kronan tillhöriga jordars
upplåtande till utvidgning af kyrkogården i
Calmar; Gifven Stockholms Slott den 27 Maj
1851.
Hos Kongl. Majit har Domkyrko-rådet i Calmar uti ingifven framställning
underdånigst anmält, att den för Calmar stads- och landsförsamlingar gemensamma
begrafningsplatsen med dess inskränkta utrymme numera, till följd af ökad folkmängd,
blifvit för sitt ändamål otillräcklig; i anledning hvaraf och då i stadens närhet
andra till begrafningsplats lämpliga ställen icke funnes, utom trenne invid gamla
kyrkogården belägne, Kongl. Majit och Kronan tillhörige, åkerlyckor, Domkyrkolådet,
på församliugarnes vägnar, underdånigst anhållit, att desse, på en ansökningen
bilagd karta med litt. B. C. D. betecknade lyckor, måtte till kyrkogårdens utvidgande
upplåtas.
Sedan församlingsboerna, i afseende å vilkoren för den begärda upplåtelsen,
å allmän sockenstämma den 10 sistlidne Juni uttryckt den önskan, att ifrågavarande
åkerlyckor, som för närvarande äro till enskilda personer utarrenderade, måtte utan
annan afgift, än för den nu löpande arrendetiden, åt församlingen upplåtas, eller
ock, om denna anhållan icke kunde vinna bifall, den nu utgående arrendesumman
måtte i nåder utsättas såsom en för alltid bestämd årlig afgäld, att af Domkyrkan
Kongl. Maj:ts Kåd. Skrifvelse, A: o 72.
11
till Kongl. Majit och Kronan erläggas, hafva magistraten i Calmar och Kongl. Majits
befallningshafvande i Calmar län, med vitsordande af uppgifna förhållanden, å ansökningen
tillstyrkt nådigt bifall; hvarefter Krigs- och Kammar-kollegiorne, uti afgifvet
gemensamt utlåtande af den 23 sistledne April, underdånigst upplyst, att af berörde,
till kyrkogårdens utvidgning föreslagne, mark, lyckan B. utaf 1 tunnland 8,3
kappland, är utarrenderad till den 1 Oktober 1859, mot årlig afgift af 3 r:dr 18 sk.;
att lyckan C af 1 tunnland 10 kappland, utgörande en del af de så kallade skansjordarne,
hvilka, tillsammans 28 tunnland, äro utarrenderade till den 14 Mars 1856
för 63 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, i förhållande till vidden motsvarar
2 tunnor 30,5 kappar årlig arrendeafgift, som bör i penningar beräknas till 17
r:dr 34 sk., och att lyckan D. af 1 tunnland 13,4 kappland blifvit, i följd af Krigskollegii
beslut den 12 December 1850, under arrende upplåten på tio års tid, med
besittningsrätt från den 1 Januari innevarande år, mot en årlig afgäld af 4 r:dr 8 sk.
Och hafva kollegierne derjemte, med afseende å de förhållanden, Domkyrko-rådet
framställt, och då omförmälte åkerlyckor, såsom belägne invid kyrkogården, vore
till dess utvidgning serdeles lämplige, samt icke för annat ändamål angelägnare
kunde erfordras, underdånigst tillstyrkt nådigt bifall till den begärda upplåtelsen på
följande vilkor:
l:o Att Kongl. Majit och Kronans dispositions-rätt öfver de 3:rre åkerlyckornc
genast öfvcrlåtes till församlingarne;
2:o att, så länge det om skansjorden nu afslutade arrende-kontrakt är gällande,
eller till den 14 Mars 1856, församlingarne böra ansvara, att den
till Kongl. Majit och Kronan för samma jordar utgående årliga arrendesumma
af 63 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, icke får
förminskas med mera än 2 tunnor 30,5 kappar, som motsvarar arrendet
för den vidd af 1 tunnland 10 kappland, lyckan litt. C. upptager bland
nämnde jordar;
3:o att den afgäld, hvarför de 3:ne åkerlyckorne äro på arrende öfverlåtne,
utgår oafkortad till Kongl. Majit och kronan intill slutet af det år,
hvarunder Kongl. Majits nådiga beslut om upplåtelsen utfärdas;
12 Kongl Moy.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 72.
4:o att församlingarne må för öfvertagandct och begagnandet af marken genast,
eller före gällande arrendetids förlopp, ega att med arrendatorerna
om afti adelsen öfverenskomma;
och som afgifterna för ofvannämnde tre åkerlyckor icke uppgå sammanräknadt till
högre belopp än 25 r:dr 12 sk. årligen, hafva Kollegierna, med hänseende till det
ändamål, hvarför jorden skulle komma att till församlingarne öfverlåtas, ansett mindre
lämpligt att till kronans fördel begagna församlingarnes anbud att för samma
jord, i fall den varder för det uppgifna behofvet till dem upplåten, erlägga årlig afgift;
hvadan Kollegiernc underdånigst hemställt, att upplåtelsen måtte utan sådan
ersättning beviljas.
Med fästadt afseende å hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t hos Rikets
Ständer härmed föreslå, att meranämnde kronan tillhörige trenne åkerlyckoi,
på de af Kollegierna uppgifna vilkor, må för ifrågavarande ändamål åt ofvanbemälde
församlingar, utan ersättning, upplåtas.
De till målet hörande handlingar låter Kongl. Maj:t härjemte bifoga; och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med ali Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSGAR.
P. Genberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, fl:o 72.
13
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik- Åren den, hållet
inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet ä Stock
holms
Slott den 27 Maj i85i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministcrn för Utrikes Ärendena, Hen Frih. Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Flaten.
Departements-chefeu uppläste (ill justering ett, i öfverensstämmelse med förut
fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-utskott, i fråga om trenne kronan tillhörige jordars upplåtande till utvidgning
af kyrkogården i Calmar;
Och täcktes Kongl, Maj:t, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan, berörda
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt
befalla, att, i enlighet dermed, skrifvelse skulle i vanlig ordning expedieras.
Ex Protocollo,
Alfred Ädelgren.
14
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N.o 73.
N:o 73.
Aab. till Exp..-Utsk. den 1? Juni ISSI, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förhöjd
skjutslega till Posthemmans-innehafvare
för vissa delar af Post färingen; Gifven Stockhomls
Slott den 30 Maj 1851.
Med anledning af vid scdnaste riksdag gjorda anmälanden om den tunga,
som med den vissa hemman i riket åliggande postföringsskyldighet numera är
förenad, hafva rikets då församlade Ständer, uti skrifvelse den 5 Augusti 1848, underdånigst
anfört, att då, till följd af ökad industri, tilltagande folkmängd, lättade
kommunikationer samt hvarjehanda andra förhållanden, antalet af de bref, paketer
och tidningar, som med posten fortskaffas, hvarje år tilltager, så att snart nog transporten
deraf måste medföra ett onus, vida öfverstigande det, som vid hemmanens
anslående till postskjutsen tagits i beräkning, och hvilket icke koninae att ersättas
genom den redan beviljade förhöjning i postskjutslegan, Rikets Ständer ansågo sådane
åtgärder böra vidtagas, att för framtiden antingen postskjuts-skyldigheten skiljes
från jordbruket, eller att detta besvär åtminstone icke hårdare än nu kommer de
skjutsskyldige till last; och anhöllo alltså Rikets Ständer i underdånighet, det Kongl.
Maj:t täcktes låta anställa undersökning, huruvida utan någon betydlig minskning i
den inkomst, staten för närvarande af postverket erhåller, postskjutsskyldigheten kunde,
genom postföringens bestridande medelst entrepenad eller på annat lämpligt
sätt, skiljas från jordbruket, emot åliggande för posthemmannen att fullgöra de onera,
hvarifrån de nu aro befriade, samt derefter och sedan vederbörande blifvit hörde
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 72. 15
till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet; men att Kongl. Majit derjemte,
oberoende af en sådan organisation af postväsendet, måtte anbefalla vidtagandet af
dc förändringar i afseende derå, hvilka, utan Rikets Ständers hörande, må kunna till—
vägabringas till lindring i omförmälte besvär, vare sig genom brefvens afsändande
med ångbåtar eller på annat tjenligt sätt.
Till följd af erhållen nådig befallning att med underdånigt utlåtande i förevarande
ämne till Kengl. Majit inkomma, har Kongl. Majits General-post-styrelse underdånigst
meddelat de upplysningar och beräkningar, som ansetts för frågans pröfning
erforderliga; hvarjemte Geueral-post-styrclsen, under vissa uppgifna vilkor, i
underdånighet tillstyrkt, att den postföring, som posthemmans-innehafvarne nu åligger,
måtte på de gästgifveri-skjutskyldige öfverflyttas, eller ock, derest sådant funnes
lämpligare, upplåtas på ackord eller beting, der sådant kan fås till lägre pris,
än den allmänt i orten gällande skjutslega.
Kongl. Majit, som derefter förehaft detta ärende till nådig pröfning, har, i
afseende på frågan om den större tunga, som numera är med postföriugen förenad,
jemförelsevis med hvad sorn varit förhållandet vid den tid, då posthemmannen
till detta ändamål anslogos, af Gcneral-post-styrelsens ofvanberörde, den 28 December
1849 afgifna, underdåniga utlåtande inhemtat: att under de förstföregångna femton
åren antalet af befordrade bref vid samtlige postkontoren i riket ökat sig frän
2,673,003 till 3,699,353 stycken, hvartill de år 1849 uppgått; att tyngden af befordrade
fribref endast vid Stockholms postkontor för en månad bestigit sig till 259,693
lod; att för närvarande från samma postkontor befordras tidningar och tryckta skrifter
till en vigt, för hvarje vecka, af mer än 7 skeppund, eller för året af omkring
375 skeppund, hvarförutan dylika försändningar från landsorterne dit ankomma till
en vigt för hvarje vecka, af 19 lispund eller af omkring 49 skeppund för året; samt att,
såsom följd häraf, de med ordinarie posterne eller med posthemmanskjuts befordrade
postväskor äro af den tyngd, att de endast med biträde af 5 å 6 starka karlar
kunna från postkontoret uttransporteras; och då folkmängdens årliga tillvext, i förening
med en ständigt tilltagande industri, göra behofvet af tätare postkommunikationer
med hvarje år allt mer kännbart, kan, på sätt General-post-slyrelsen äfven
yttrat, med full visshet antagas, att posternes tyngd för framtiden måste, i följd al
dessa förhållanden, än vidare ökas, hvartill för öfrigt ej mindre den genom Kongl.
{6 Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 72.
Majits nådiga kungörelse, .angående stämplade pappersafgiften af den 20 Oktober
1848 medgifna rättighet för utgifvare af brochyrer och periodiska skrifter att, emot
stämpelafgifts erläggande, få deras så beskaffade arbeten med posterne kringspridde,
än äfven nödvändigheten att, till beredande af större säkerhet emot de i sednare
tider ej sällan förekommande poströfverier, utsträcka antalet af postiljonsbeskickningar,
i icke ringa mån bidraga.
Att, under sådana förhållanden, lindring i post-skjutsnings-besväret är af
rättvisa och billighet påkallad, anser Kongl. Maj:t vara utom allt tvifvel, och behof»
vet deraf har jemväl gifvit sig tillkänna uti de tid efter annan till Kongl. Maj:t ingifna
klagoskrifter af posthemmasinnehafvare, hvilka sökt dels att från postföringen
varda helt och hållet befriade, dels ock att en emot det ökade besväret svarande
ersättning genom lämplig förhöjning af deu nu utgående skjutslegan måtte dem beredas.
Vidkommande åter de serskilda förslag, som till åstadkommande af en förändring
i omförmälte syftning, blifvit framställde dels af Rikets Ständer, angående
posts-skjuts-skyldighetens skiljande från jordbruket förmedelst upplåtande af postföringen
på entrepenad, dels af General-poststyrelsen till öfverflyttande på de gästgifveri-skjutsskyldige
af den posthemmans-innehafvarne nu åliggande postföring, så
finner Kongl. Majit icke skäl att till någotdera af desse förslag lemna nådigt bifall,
enär genom antagande, vare sig af det ena eller andra, olägenheter skulle uppkomma,
öfvervägande de fördelar, sorn i ett eller annat afseende deraf kunde vara ätt
förvänta. Vid bedömandet af den förstnämnde åtgärdens lämplighet måste nemligen
tagas i betraktande, att kostnaden för postföringens besörjande på entreprenad icke
kan, med någon sannolikhet, på förhand beräknas; att sådane post-skjuts-skyldige,
som i följd af deras hemmans läge vid mindre befarna vägar, hafva »ig ålagd en
jemförelsevis föga besvärlig postföring, för hvilken de genom den erhållna skjutslegan
kunna anses fullt godtgjorde, sannolikt icke skulle vilja på en dylik förändring
ingå; att Läns-styrelsernes och vederbörande kronobetjentes förut trägna göromål
skulle öfver höfvau ökas, derest serskilda entrepenad-auktioner komme att utlysas
för all den skjuts, som nu af posthemmans-innehafvare bestrides, och nya kontrakt
för hvarje station i riket derom afslutas; samt att den fördel af en ringare kostnad,
som
Kongl.
17
som till en början möjligen kunde genom postföringens öfverlåtande åt entreprenörer,
efter föregången auktion, postverket tillgodokomma, efter ali anledning blefvc
minskad eller tillintetgjord i den mån ett större antal dylika auktioner komme att
utlysas, och ett stigande åkerbruk gör allmogen mindre benägen att med folk och
dragare vara borta från sina hemman. Hvad åter den ifrågaställde öfverflyttningen
af postföringen på de gästgifveri-skjuts-skyldige beträtfar, så förekommer deremot:
att en så beskaffad öfverflyttning på de gästgifveri-skjuts-skyldige af det postheramans-innehafvarne
nu åliggande besvär svårligen torde kunna rättsenligt ega rum,
med mindre de förre dertill lenina sitt samtycke, äfvensom, efter all anledning, flera
af de sednare skulle, på ofvan uppgifne skäl, deremot protestera: att de gästgifveriskjuts-skyldige,
som icke äro pligtige att längre än 4 timmar vänta på till viss tid
tingad skjuls, måste, derest postföringen komme att af dem besörjas, dels serskildt
tillförbindas att äfven derutöfver afvakta posternes ankomst, dels anses berättigade
till vanliga värfningspenningar, som nu ej tillkomma posthemmatis-innehafvarne
hvilka vid sina gårdar invänta posterne; hvarförutan det kan inträffa, att vid extra
posters ankomst till gästgifvaregård, det hästantal, som derstädes skall vid anfordran
tillhandahållas, redan vore utgånget, hvarigenom hinder och uppehåll i postens
jemna gång vid flera tillfällen kunde vara att befara; att den större säkerket förpostens
vård, som i de fall, då postiljon ej åtföljer, nu förefinnes uti postböndernas
åliggande att autingen sjelfve medfölja posten eller ock dertill använda fullvuxne
och pålitlige personer, skulle komma att i betydlig mån minskas, enär vid gästgifveriskjutsen
ofta mindre gossar äro följaktige; att då posthemmans-innehafvarnc,
hvilka endast äro pligtige att föra posten och således ej hafva någon
annan skjutsningsskyldighet sig ålagd, med skäl kunna tillhållas att städse
till postens forslande begagna dugliga och uthvilade hästar, sådane deremot icke
alltid stå att erhålla vid gästgifvaregårdarne, der, i följd af den oftare återkommande
skjutsningen, hästarne, serdeles under höst- och vårtiderne, ej sällan äro dåliga
och utkörda; samt att den ökade kostnad, som genom öfverflyttning af all postföring
på de gästgifveriskjutsskyldige skulle uppkomma, och hvilken af General-poststyrelsen,
efter 23 sk. milen, beräknats till 28,000 r:dr om året, måste antagas uppgå
till ännu betydligare belopp i den mån skjutsningen varder på entreprenad uppm.
till K. St. Prot. 1850 $ 1851. i Sami., i Afd., 17 Ufl. 3
18 Kongl. MaJ.ts Nåd. Proposition, N:o 73.
låten, enär skjutslegan i sådant fall utgår på landet med 24 sk. och, i städerne
med 28 sk. för hvarje mil.
Då med afseende å hvad sålunda blifvit anfordt, Kongl. Maj:t icke finner
skäl att göra Nådig framställning hvarken om all postförings upplåtande på entreprenad,
eller om en allmän öfver-flyttning deraf på de gästgifveriskjutsskyldige, så
återstår att tillse, huruvida och på hvad sätt en af behofvet påkallad lindring i det
för en del posthemmansinnehafvare serdeles tryckande poslföringsbesvärct må kunna
dem beredas. I någon mån torde väl detta ändamål kunna befordras genom förändrad
posthemmans-indelning och anslående af andra hemman till de svagare posthemmanens
biträde vid postföringen, i den ordning f. d. Kansli-styrelsens och Kammar-kollegii
kungörelse der. 24 Januari 1827 innehåller; men den lämpligaste, om ej
för närvarande enda, utvägen till undanrödjande af posthemmansinnehafvarnes billiga
klagan synes emellertid vara, att öka skjutslegan för den postföring, som genom
postväsendets utveckling i sednare tider tillkommit, och hvilken kan anses utgöra
ett drygare besvär, än som vid posthemmansregleringen varit afsedt: kunnande likväl
den ej obetydliga kostnad, som härigenom uppkommer, icke för närvarande bestridas
af postverkets medel, hvilka redan äro tagna i anspråk för andra nödvändiga
ändamål, hvadan, för tillvägabringande af denna åtgärd, serskild tillgång måste
beredas; och vill, i öfverensstämmelse härmed, Kongl. Majit nu i nåder föreslå Rikets
Ständer, att medgifva postskjutslegans förhöjning med åtta skillingar milen för
hvarje häst:
a) för ali den postföring, som af posthemmensinnehafvarne utgöres utöfver
312 mil om året på helt mantal, och i förhållande derefter för större eller mindre
hemmansdelar;
b) för af posthemmansinnehafvarne fortskaffade extra poster; och
c) för den sedan år 1830 tillkomna dubbla postföring, som af dem, emot
gästgifvareskjutslega, bestrider;
hvarjemte och enär, vid uppgjord beräkning öfver den tillökade kostnad, som genom
postskjutslegans sålunda ifrågaställa förhöjning skulle uppkomma, samma kostnad
ansetts uppgå till 12,874 r:dr 5 sk. 8 r:st., Kongl. Majit härmed utaf Rikets Ständer
äskar anvisande på Riksgälds-kontoret af ett kreditiv å jemnt tretton tusen r:dr
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, 1V.0 73. 13
b:ko, att utaf General-post-styrelsen, i man af behof, för det afsedda ändamålet di
spoueras.
Med anledning af Rikets Ständers underdåniga framställning i fråga om vidtagande
af sådane förändringar i afseende på postväsendet, hvilka, utan Rikets Ständers
hörande, må kunna åvägabringas till lindring i postföringsbesväret, vare sig
genom brefvens afsändande med ångbåtar eller på annat sätt, vill Kongl. Maj:t härigenom
till Rikets Ständers kännedom meddela: att, enligt derom gifven nådig föreskrift,
alla ångbåtar, äfvensom uiligencer, äro försedde med brellådor för emottagande
af bref till de orter, emellan hvilka ångbåtarna och diligenserne färdas, hvarförutan
bref försändas med paketposten; att jemväl öfverenskommelse är träffad med
alla de ångbåtsrederier hvilkas fartyg, lika fort som posten eller fortare än densamma,
till bestämmelseorterne anlända, angående befordrande, dels kostnadsfritt, dels
emot en ringa afgift, af postverkets så väl väskor, som paketer; samt att följaktligen
alla de åtgärder, som för vinnande af ofvanberörde ändamål kunnat, utan alltför
stor kostnad för postverket och utan uppehåll vid brefbefordringen, ega rum, redan
blifvit vidtagne; hvarjemte enligt Kongl, brefvet den 3 December 1842, de föreskrifter,
hvilka, i afseende på den tyngd, som får lastas efter hvarje häst, äro i
och för gästgifveriskjuts gällande, äfven skola vid postföringen tjena till efterrättelse,
hvadan således de postskjutsskyldige redan äga rättighet att uppbära skjutslega
för hela det cntal hästar, som till posternas förskaffande är behöfligt och utgår.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad, och Kongl. Maj:t
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
20
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, filo 73.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-är ender, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott
den 3o Maj i85i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Tillförordnade chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående förhöjd
skjutslega till posthemmans-innehafvare för vissa delar af postfiöringen.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag och befallte, att nådig proposition skulle i öfverensstämmelse
dermed till Rikets Ständer under denna dag afgå, sådan den finnes
protokollet bilagd.
Ex Protocollo,
t. T. Fries.
Kongl. Uaj:ts A åd, Skrifvelse, Nit 74.
21
' N:o 74.
Ank. till Exp.-Ufsk. d. 23 Jani 1851, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJ-.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående den
tillökade Ordinarie Soldatr oteringen i Riket;
Gifven Haga Slott den 12 Juni ISSI.
Sedan Kongl. Majit under den 17 Oktober 1840 i Nåder behagat, jemte framställning
af hvad intilldess i afseende på den förut oroterade jordens inom Riket beläggande
med rotering tillgjordt blifvit, eller eljest förekommit, till Rikets då församlade
Ständers granskning och gillande, för deras del, öfverlemna de redan af
Kongl. Majit, för Dess del, gillade längder öfver den inom sex uppgifna län tillkomna
nya ordinarie soldatrotering, tillkännagåfvo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
af den 15 Juni 1841, att Rikets Ständer ansett sig böra uppskjuta med pröfning
och utlåtande öfver denna nya rotering, intilldess densamma hunnit öfver hela
riket försiggå, dervid Rikets Ständer tillika yttrade den önskan att uti ämnet i helt
få vid påföljande riksdag emottaga Kongl. Majits nådiga proposition; och meddelade
i anledning häraf Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse af den 2 Augusti 1844, Rikets
Ständer de hinder, som för uppfyllande af Rikets Ständers sålunda uttalade önskan
ännu mötte.
22 Kongl. MayJs A1’dd. Skrifvelse, A'.o 74.
Då emedlertid numera roleringsförrättniugarne inom alla de rikets län, der
soldatrotering eger rum, och berörda förrättningar kunnat i nåder anbefallas, hunnit
till slut bringas, samt de upprättade längderna öfver den af roterings-kommissioncrna
inom nedannämnda 13 län verkställda, af Krigs- och Kammar-kollegierna, efter
förutgången granskning och rättelse, i underdånighet tillstyrkta nya ordinarie soldatrotering
blifvit under äfven här nedan uppgifna dagar af Kongl. Maj:t, för Dess
del, i nåder godkända, har Kongl. Maj:t nu i nåder velat till Rikets Ständers granskning
och gillande, jemväl för deras del, härmed öfverlemna samma längder, enligt
hvilka tillkommit följande antal ordinarie soldatrotar, nemligen:
Hela rotar. Styckade rotar.
Stockholms län, enl. d. 28 Oktob. 1838 i nåder gillad längd — 1|
Westmanl.
d:o
n
„ 14 Sept.
1839
d:o
d:o
d:o
15
if n
Upsala
d:o
»
24 Jan.
1840
d:o
d:o
d:o
—
Södermanl.
d:o
99
v 24 Jan.
1840
d:o
d:o
d:o
23
5
8
Östergöthl.
d:o
99
V 20 Aug.
1840
d:o
d:o
d:o
62
Q_67? A
Jönköpings
d:o
99
„ 20 Aug.
1840
d:o
d:o
d:o
—
10-8-  I 2
Elfsborgs
d:o
99
„ 20 Sept.
1841
d:o
d:o
d:o
2
518 9
Calmar
d:o
99
„ 11 Jan.
1842
d:o
d:o
d:o
—
Ui
1 I 2
G. o. Bohus d:o
99
„ 11 Juni
1842
d:o
d:o
d:o
1
y 9
48
Gefleborgs
d:o
99
„ 25 Febr.
1843
d:o
d:o
d:o
75
1 9
2 +
Wermlands d:o
99
v 27 Mars
1843
d:o
d:o
d:o
59
Ar -68
Nerikes
d:o
99
„ 14 April
1815
d:o
d:o
d:o
58
°5Y6
Skaraborgs d:o
99
„ 18 Juli
1848
d:o
d:o
d:o
—
1 Oj R t
1U4QO
tillhopa 295
Och vill Kongl. Majit för öfrigt, jemte erinran derom att i Hallands, Blekinge, Gottlands
och Westernorrlands län endast båtsmanshåll utgöres, i nåder gifva Rikets
Ständer tillkänna:
att inom Kronobergs, Malmöhus och Christianstads län icke uppkommit
några nya ordinarie soldatrotar, hvarken hela eller styckade;
att vid den, på grund af Kongl. Maj:ts, i enlighet med Dess och Rikets
Ständers sammanstämmande beslut under den 23 April 1836 utfärdade nå
-
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, K:o T'/. 23
digs instruktion, inom Norrbottens och Westerbottens län verkställda, och,
efter föregången vederbörlig granskning, den 25 Augusti 1846 af Kongl.
Maj:t i nåder stadfästade provisionella jemkning af roteringen vid numera
Norrbottens och Westerbottens fältjägare-korpser all inom nämnda begge
län befintlig, ordinarie rotering underkastad, men förut oroterad jord blifvit
till gamla roteringens understödjande anslagen;
att deri inom Jemtland förefunna ordinarie roteringsskyldiga, men hittills
oroterade jorden påräknats att, i förening med den af ålder till rustning
och rotering indelade jord inom provinsen, utgöra effektiv rotering,
på sätt närmare inhemtas af Kongl. Majlis under den 22 sistlidne April
till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition, angående provinsens nyligen
verkställda omrotering; samt
att inom Stora Kopparbergs län den nya ordinarie roteringen, hvilken
genom nådiga brefvet den 21 September 1826 uppskjöts, intilldess de redan
då i länet pågående storskiftes- och egodelnings-förrättningarna blifvit
afslutade, hittills icke kunnat, enär nyssberörda hinder för roteringsförrättningen
ännu förefinnes, tili företagande i nåder anbefallas, hvadaii
alltså en längre tid måste komma att förflyta, innan resultatet af den blifvande
roterings-förrättningen derstädes kan Rikets Ständer meddelas, vid
hvilket förhållande och då således, med undantag för detta enda län, den
nya soldatroteringen inom hela riket är fulländad, skälig anledning icke
synes vara för hand att med den definitiva pröfningen af detta roteringsärende
längre låta anstå, helst en sådan pröfning, i hvad den tillkomna
nya båtsmans-roteringen angick, redan vid sista riksdagen egde rum.
Ofvanomförmälda roteringsiängder, äfvensom de handlingar, hvilka må finnas
för deras granskning blifva behöffiga, skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket ärendets handläggning varder uppdragen.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR.
C. v. Hohenhausen.
24 Kongl. MajUi Nåd. Skrifvelse, N:o 74.
Utdrag af Protokollet öfver Landiför svar s-är enden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-rädet å Haga Slott
den 12 Juni i85u
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens; Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld;
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Departements-chefen, Stats-rådet von Hohenhausen uppläste derefter till justering
ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets underdåniga
tillstyrkan fattade och näst härofvan intagne nådiga beslut uppsatt förslag till Kongl.
Majits nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående den tillökade ordinarie soldatroteringen
i riket;
Och täcktes Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-rådets underdåniga hemställan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll vidfogadt, i nåder gilla
samt förordna att nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo,
J. A. Jadrén.
N:o 75.
/
Kongl. Majlis Md. Proposition, JY:o 73.
Änk. till Exp.-Utsk. d. 23 Jani 1851, kl. 1 e. m.
'K.ö M GL, MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Mikels Ständer, angående väckt
fråga Om försäljning af en Kronan tillhörig
tomt i Malmö; Gifven Haga Slolt den 12 Ju~
ni 1851.
Sedan Kongl. Maj:ts och rikets Krigs-kollegium under den 16 Januari 1850
meddelat krögaren N. Joachimsson upplåtelse-bref å nyttjande-rätten för tio år till en
kronan tillhörig, vid Gröna gatan i Malmö stad belägen tomt om 25 alnars längd
och 23 alnars bredd, eller 575 qvadratalnars areal-innehåll emot en årlig tomtöresafgift
af 2 rst. banko för qvadrat-alnen, eller inalles 1 r:dr 47 sk. 10 rst. banko, samt
skyldighet att, vid arrendetidens slut eller när tomten af kronan behöfves, densamma
sex månader efter skedd uppsägning från kronans sida, afröjd och planerad utan
någon ersättning frånträda, har bemälde Joachimsson nu, uti en till Kongl. Maj:t ingi.
ven skrift, i underdånighet anhållit att få inköpa nämnde tomt, af skäl, att den
derå uppförda, sökanden tillhöriga, byggnad tarfvade en större reparation, hvilken
han dock ej vågade utföra i anseende till äfventyret att blifva från tomten uppsagd.
Och har derefter Krigs-kollegium, till följd af erhållen nådig befallning att sig i ämnet
utlåta, infordrat och numera till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat del*
ett anbud af Joachimsson att lösa berörde tomt efter 12 sk. banko qvadrat-alnen, del*
Bih. till R. St. Prot. 1S50 $ 1851. i Sami., i Afd., 17 Hält. 4
26 Kongl. May.Is Md. Proposition, K:o 75.
ock Magistratens i Malmö uppgift, att för en af staden Sr 1846 inköpt tomt, belä-.
gen i samma trakt som den nu ifrågavarande, då i lösen för qvadrat-alnen erlaggt»
6 sk. 1,8 rst. banko, på grund af hvilka upplysningar, och enär för öirigt chefen
för Ingeniör-korpsen, uti afgifvet ungerdånigt yttrande, förmält merberörde tomt,,
i anseende till dess belägenhet och inskränkta areal, icke kunna antagas någonsin
komma att för kronans räkning bebyggas, samt dessutom fortifikations-befälhafvareu
på stället särskildt förklarat att, honom veterligen vid sednast afslutade tomtköp
i förnämligare delar af staden lösen icke öfverstigit 12 sk. banko per qvadrat-aln,
kollegium ansett sig kunna den underdåniga ansökningen understödja.
Vid dessa sålunda utredda förhållanden har Kongl Maj:t i nåder ansett hin-.
der från statens sida icke möta för den ifrågaställde försäljningen af ofvannämnda
tomt samt vill derföre härmed föreslå Rikets Ständer att för deras del medgifva,
det samma tomt må åt krögaren Joachimsson under full eganderätt upplåtas emot
den af honom erbjudna lösen, hvilken, efter 12 sk. banko qvadrat-alnen, uppgår till
143 r:dr 36 sk. samma mynt.
Handlingarne i målet skola öfverlemnas till det Rikets Ständers Utskott, sont
med behandlingen af ärendet kommer att få befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest ståd--  »o välbevågen.]
Datum ut supra.
OSGAR.
€?. t. Bohtnhauten.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition J^K:o tS. V!
Utdrag af Protokollet öfver Lan dtjör sv ars- är ender, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-rädet 4 Haga Slott
den 12 Juni 1801.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Siats-Råden: Fåhreeus,
ivon Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripens‘edt och
Grefve von Platen<..
Departements-chefen Stats-rådet ron Hohenhausen uppläste derefter till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uppå Stats-rådets underdånig»
tillstyrkan, fattade och näst här ofvan intagna Nådiga beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående väckt fråga om för—
säljning af en Kronan tillhörig tomt i Malmö;
Och täcktes Kongl. Majit jemlikt Stats-rådets underdåniga hemställan,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll vidfogadt, i Nåder gilla
samt förordna, att Nådig proposition i enlighet dermed skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo,
J. A, J(edrin.
m
Kongl. Uaj:tt Nåd. Skrifvelst, N:o 76.
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Juni 1851, kl. 1 e. n.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Stander, angående understöd
åt Öj verste-Löjtnanten J. rÄ. Dunekers
Enka, Marla Charlotta EudorusGifven Haga
Slott den t2 Juni 1851.
Bland f. d. finska arméens utmärkte krigare under 1S08 och 1809 årens krig
emot Ryssland intages ett högt rum af Joachim Zachris Luncher, hvilken, vid krigets
utbrott kapiten och kompani-chef vid f. d. Sawolax fot-jägare-regemente, efter
att på ett serdeles ärofullt sätt hafva deltagit uti eller ledi flere allvarsamma
strider i hemlandet, slutligen, såsom öfverste-löjtnant och chef för regementets andra
fält-bataljon samt benådad med Kongl. Svärds-orden, under moderlandets försvar
stupade i affären vid Hörneforss den 5 Juli 1809. Hans enka, Maria Charlotta
Tuderus, har alltsedan lefvat i Finland uti knappa omständigheter, utan att under
tiden hafva njutit något understöd från det land, för hvilket mannen fallit; men
då behofven, vid hennes numera uppnådda ålder af 63 år, kännas mer tryckande,
har hon af sådan anledning, uti underdånig skrift, som åtföljes af betyg om så väl
hennes egen behöfvande ställning som mannens tjenste- och krigsmeriter, hos Kongl.
Maj:t anhållit, det henne måtte i nåder tilläggas den pension, hvartill lion efter gällande
författningar ansåges berättigad, räkuadt från mannens död, utan afseende på
hennes uraktlåtenhet att derom förut väcka anspråk, eller, om sådant ej kunde ega
rum, till det belopp Kongl. Majit nådigst för godt funne; hvarvid sökanden, för sin
om
-
Kongl. Maj:ls Md. Skrifvelse, A:o 16. 29
omförmälda ansöknings insändande vändt sig till Kongl. Maj:ls befallningshafvande i
Westerbottens län, hvilken, vid öfverlemnandet af densamma, utförligt andragit hvad
om aflidne öfverste-löjtnanten Duncker* bedrifter under ofvanberördc krig blifvit
kändt samt tillika under förutsättning att något understöd, lämpadt efter bemälde
öfverste-löjtnants förtjenster, icke skulle kunna hans enka af de till Kongl. Maj:ts
disposition ställda tillgångar i nåder beviljas, underdånigst hemställt, huruvida icke
Kongl. Maj:t skulle finna skäl förekomma att nådig framställning i ämnet till Rikets
nu församlade Ständer aflåta.
Vid öfvervägande häraf har Kongl. Majit i nåder funnit, att, om någon pension
af statsmedel författningsenligt skulle kunna aflidne öfverste-löjtnanten Dutickers
enka tillkomma, hvilket af de nu fö.etedda handlingarne icke kan bedömas,
beloppet deraf ändock blefve så ringa, att det icke komme alt stå i något förhållande
till den aflidnes förtjenster, hvarförutan något afseende på anspråket att utbekomma
pensionen för den tid af 42 år, hvarunder enkan deraf varit i saknad, icke
heller kunde fästas; och har Kongl. Majit på grund af desse omständigheter och
med serskildt afseende å öfverste-löjtnanten Dunckers i lifstiden ådagalagda sällsynta
militära förtjenster, utmärkta tapperhet och välförhållande velat härmed till
Rikets Ständers behjertande i nåder öfverlemna hans enkas omförmälda underdåniga
ansökning, samt dervid meddela Rikets Ständer den upplysning, att, enligt gällande
reglemente för arméens enke- och pupill-kassa, den för öfverste-löjtnantsenkor
bestämde pension uppgår lill ett belopp af 150 ridr biko årligen.
Förberörda ansökningshandlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers
Utskott, som erhåller uppdrag att ärendet handlägga,,
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCA R.
C. r. Hohenhausen.
Bih. till R. St. Prot. tS50 f i85l. 1 Senni, 1 Afd., *7 lläft.
»
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 76.
Utdrag af Protokollet öfver Landtför sv ar s-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rädet <5 Haga
Slott den 12 Juni i85t.
Närvär an d e:.
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhraus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Flaten.
Departements-chefen, Stats-rådet von Hohenhausen uppläste derefter till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets underdåniga
tillstyrkan, fattade och näst här ofvan intagna nådiga beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående understöd åt öfverstelöjtnanten
J. Z. Hunckers enka Maria Charlotta Tudenia,•
Och täcktes Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådets underdåniga hemställan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll vidfogadt, i nåder gilia
samt förordna, att nådig skrifvelse i enlighet dermed skulle till Riketes
Ständer afgå.
Ex Protocollo,
J. A. Jadrén.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851,
.Kongl. Maj Is Kåd. Skrifvelse, A. o 77.
I
;N:o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juli 1851, kl. 2 c. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, i
fråga om medel till fullbordande af Strömsholms
kanals ombyggnad; Gifven Stockholms
Slott den 18 Mars 1851.
Till Kongl. Maj:t liar Strömsholms nya kanal-bolag, enligt vid allmän bolagsstämma
fatladt beslut, genom dess direktion inkommit med underdånig framställning
rörande bolagets närvarande ställning och de orsaker, sorn, utan bolagets
eller direktionens vållande, skola densamma föranledt, med anförande dervid, bland
annat, att vid verkställigheten af Strömsholms kanal-ombyggnad öfverste-löjtnanten
ni. m. J. Edströms åren 1831—1833 haline undersökning, på grund hvaraf den af
honom föreslagna, af Kongl. Maj:t under den 27 Juli 1841 i nåder fastställda plan
för arbetet, med tillhörande kostnadsförslag, blifvit uppgjord, skall hafva befunnits i
hög grad felaktig, så väl i anseende till sjelfva markens antagna beskaffenhet, som
till de beräknade arbets-qvautitejerna samt åtgången af dagsverken och deras värden,
hvarigenom inträffat, att kostnaden för kanalens ombyggnad, sorn i samma förslag
alternativt beräknats till 1,266,784 eller ock 1,311,884 r:dr b:ko, numera och seBih.
till R- St. Prot. 1S50 $ i85l. 1 Sami., i A(d., 18 Hd/t. 1
2 Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N.o 77.
dau chefen för vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet, majoren B. W. Liljehöökr.
under åren 1846 och 1847, enligt uppdrag, verkställt ny undersökning i ämnet och
aflemnat med anledning deraf upprättade kartor^ betänkande och kostnadsförslag,
blifvit i enlighet dermed, ansedd uppgå till 1,925,886 r:dr b:ko, deraf för ännu återstående
arbeten sig belöpte 1,113,768 r:dr,. hvartill likväl borde tilläggas 45,000 r:dr
för åtskilliga af bolagets nuvarande öfver-mekanikus uppgifna behof, samt 202,602
rrdr för bolagets skuld af 46,800 r:dr och öfriga utgifter under den till 1859 års utgång
nu föreslagna, förlängda arbetstiden, hvadan alltså och under förutsättning att
kanalens utlopp i Mälaren blefve, såsom hittills, vid Strömsholm, det belopp, sorn
för utförandet ännu vore erforderligt, utgjorde 1,361,370 r:dr b:ko, hvilket, af upp--  gifna anledningar, likväl skulle vara det maximum, hvarutöfver de återstående kostnaderne
icke borde kunna sig bestiga; och har, med åberopande häraf och då, till
dessa utgifters bestridande, bolaget, uti redan beviljadt stats-anslag, inkomster till
1859 års slut och öfriga tillgångar, icke kunde påräkna större belopp än 601,600
r;dr, och således en brist af 759,770 r:dr b:ko komrae att uppstå, samt aktie-egarue
i bolaget, hvilka redan skola hafva tillskjutit 215,600 r:dr och derigenom för hittills
ombyggde ll-i slussar oell andre arbeten bekostat 139,313 r:dr 41 sk. 8 r:sf. mera,
än derå efter det fastställda förslaget belöpte, icke kunde, i strid mot 2 § uti de för
bolaget den 28 April 1842 i nåder utfärdade reglor, åläggas att utöfver redan å
hvarje aktie iubetalda 409 r:dr, utgöra något ytterligare tillskott och icke heller finge
kanal- och slussverket lagligen inteckna, i följd hvaraf det, i brist på säkerhet att
erbjuda, desto mindre vore tänkbart, att större eller mindre delen af de bristande
medlen skulle kunna i låneväg anskaffas, som bolagets framtida tillgångar, så vidt
de nu kunde beräknas, efter ombyggnadens fullbordande, icke syntes medgifva 5
procent ränta på utgifvande nya aktier eller skuldsedlar för mera än högst 124,000
r:dr, bolaget, vid dessa förhållanden, och då annan utväg lill arbetets fullbordande
icke funnits återstå, hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställt följande tre alternativa
förslag, nemligen:
l:o. Att Strömsholms kanal- och slussverk af staten må öfvertagas, mot
förbindelse å statens sida a) att inlösa de nu gällande 539 aktierue, till deras nominela
värde, 215,600 r:dr b:ko, med obligationer, bärande 3 procent årlig ränta till
1859 års slut, och derefter 5 procent årlig ränta, men med rättighet likväl för sta
-
Kongl. Majils Nåd. Skrifvelse, N.e 77. 3
"ten all desse obligationer, ef!er uppsägning, lili större eller mindre belopp, när sora
helst infria; b) att till 1859 års slut fullborda ombyggnaden af kanal- och slussverket,
i enlighet med den fastställda planen ; och c) att öfvertaga bolagets alla förbindelser
och skyldigheter, af hvilken beskaffenhet sorn helst, och således jemväl dengäld,
hvaruti bolaget häftar vid den tidpunkt, då öfverlåtelsen eger rum; eller ock
2:o. Att bolaget må tillförsäkras alt, utom de till och med år 1856 af Rikets
Ständer redan anslagna 50,000 r:dr om året, utaf Handels- och Sjöfarts-fonden
eller andra allmänna medel, under loppet af åren 1851 till och med 1858, utbekomma
en summa af högst 760,000 r:dr b:ko, deraf |:de!ar skulle utgöra nytt anslag utan
återbetalnings-skyldighet och |:del af bolaget återgäldas från och med år 1860,
medelst erläggande af 6,200 r:dr b:ko årligen, att användas till två procent i ränta
■och återstoden till amortering å samma fjerdedel af summan. Såsom vilkor för erhållande
af detta ytterligare statsbidrag skulle stadgas, att kanal-bolaget finge under
hela ombyggnadstiden fortfarande åtnöja sig med 3 procent i utdelning på aktierne
och efter ombyggnadstidens slut med 5 procent årligen, till dess berörde
skuld til! statsverket blifvit tili kapital och ränta fullt återgulden, äfvensom att i allt
fall, då §§ 6 och 10 i bolagets privilegium fortfore att ega gällande kraft, statsverket
komme att erhålla öfverskottet af framtida årliga nettobehållningen på kanalinkomsterna,
sedan bolaget undfått högst 15,000 r:dr eller omkring 7 procent på aktic-kapitalet;
hvaremot, för möjligheten att årligen från 1860 års början med säkerhet
kunna tillvägabringa inbetalningen af 6,200 r:dr till statsverket, den förändring i
§ 5 af så väl bolagets privilegium, som det emellan kronan och bolaget upprättade
kontrakt, erfordrades, att den summa, sorn, efter arbetets fullbordan, hvarje år skulle
afsättas till reparationsfond, borde minskas från 5000 till 3000 r.dr, under den tid,
som åtginge för amortering af bolagets skuld till statsverket, äfvensom, på det ombyggnadsarbetet
måtte kunna verkställas utan alltför stora olägenheter för trafiken
på kanalen och deraf följande rubbning uti inkomstberäkningen, den förändring i §
3 mom. b) af privilegium och kontraktet borde ega rum, att arbetstiden förlängdes
med tre år eller till 1859 års slut. För den händelse åter, att intetdera af dessa begge
alternativer blefve gilladt, har direktionen i underdånighet anhållit:
3:o. Att åt bolaget måtte anslås det till 1853 års slut, efter uppgjord beräkning,
erforderliga tillskott af 330,636 r:dr b:ko, att med uppgifna belopp för hvart
-
4 Kongl. Maj:ts Md. Skrifvelse, K:o 77.
dera af åren 1851, 1852 och 1853 utgå, mot förbindelse å bolagets sida att, på lika
sätt som ofvannämndt är, deraf återbetala en fjerdedel, utgörande 82,659 r:dr.
Uti häröfver den 7 sisllidne Januari afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader hufvudsakligen sig yttrat, att, enär
bolagets direktion, på sätt Rikets Ständer stadgat, genom med kronan ingånget
kontrakt, å bolagets vägnar, vöre förpligtadt att efter fastställda plauen verkställa
kanalens ombyggnad, utan att dertill af staten kunna påräkna ytterligare än redan
beviljadt bidrag, vid äfventyr för underlåtenhet deri, att all vidare utbetalning af
statsmedel komme att inställas och hvad deraf blifvit uppburet åter till I\ikets Ständers
riksgälds-kontor inbetalas, på en gång eller successivt, inom den tid, Kongl.
Maj:t funne godt derför bestämma, och härtill komme, att Strömsholms nya kanalbolag,
som, till säkerhet för åtagne förbindelsers uppfyllande, skolat Strömsholms
gamla kanal- och slussverk med alla dess tillhörigheter i fast och lös egendom till
statsverket öfverlemna, vid nämnda kontrakts afslutande syntes hafva efter fastställda
förslaget bordt vara beredt att utöfver statsbidraget, till kanal-byggnadens
verkställande, och således utom hvad som erfordrades för kanalens inlösning från
gamla bolaget, anskaffa 583,000 r:dr b:ko, följaktligen genom tillskjutandet, på sätt
direktionen uppgifvit, af endast 215,600 r:dr, ingalunda fullgjort allt hvad på det nya
bolaget ankommer, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader icke ansågo
sig böra i underdånighet förorda någondera af de tre alternativa framställningarne
för beredande af medel till arbetets fortsättning; hemställande Styrelsen likväl, i betraktande
af den prisstegring, som i åtskilliga hänseenden egt rum sedan Edströms
förslag år 1833 upprättades, och då det verkligen vore af serdeles vigt för rörelsen
inom en del af landet, att Strömsholms kanal så snart som möjligt blefve bragt i
det förbättrade skick, som vid anslagets meddelande till ombyggnaden åsyftats, att
Kongl. Majit, jemte beviljande af den ifrågasatta förlängningen af arbetstiden till
4859 års slut, måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om ett ytterligare
anslag till fortskyndande af raerbcrörde kanat-arbete,
Med afseende å hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i
underdånighet anfört, har Kongl. Maj:t funnit sig icke kunna lemna nådigt bifall till
någotdera alternativet af hvad Strömsholms nya kanal-bolag, beträffande utvägarne
för ombyggnads-arbetets fullbordande, i underdånighet hemställt; men då det är af
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 77; ÖA
synnerlig vigt för rörelsen inora en betydande del af landet, alt Strömsholms kanal
med det första varder satt i det förbättrade skick, sora vid meddelandet af anslaget
till ombyggnaden åsyftats, och handlingarne uppenbarligen utvisa, att byggnadsarbetena,
i anseende till stegrade arbetslöner och i vissa delar förhöjda material-priser,
omöjligen kunna fullbordas utan en väsendtlig tillökning i den kostnad, som enligt
öfverste-löjtnanten Edströms år 1833 upprättade och numera otillförlitligt, befunna-,
förslag togs i beräkning, när Rikets Ständer år 1841 anvisade statsanslaget för kanal-ombyggnaden,
samt dervid, bland andra vilkor, dels stadgade, att ombyggnadsarbetet
borde inom femton år af bolaget utföras, utan ätt ytterligare statsbidrag dertill
finge påräknas, och ali, efter arbetets fullbordan, 5000 r:dr årligen skulle till reparationsfonden
afsåttas, dels ock bestämde 15,000 r:dr årligen såsom maximum för
den ränta och utdelning på aktierna, som bolaget egde af kanal-inkomsten utbekomma,
efter det kanal- och slussbvggnaderne blifvit fullbordade, vill Kongl. Majit,
med bifogande af handlingarne i målet, härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att,
derest Rikets Ständer, på sådan grund, lika med Kongl. Majit, finna billigheten och
det allmännas fördel fordra, att de vilkor, som genom kontraktet blifvit bolaget ålagda,
må i ofvanberörda omständigheter kunna efter Kongl. Majlis bepröfvande förändras,
Kongl. Majit vore benägen att, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande,
huruvida för kanal-ombyggnaden enligt fastställd plan må kunna bolaget af
Handels- och Sjöfarts-fonden tilldelas ett ytterligare understöd, att under flere eller
färre af de återstående byggnadsåren successivt utgå med högst 50,000 riksdaler
årligen, mot de vilkor oCh förbindelser å bolagets sida, som Kongl. Majit kan finna
lämpligt ytterligare föreskrifva, til! betryggande deraf, att kanalbyggnads-arbetena
vederbörligen fullbordas inom den tid, som redan är eller i sammanhang med det nya
auslags-beslutet varder bestämd.
Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd ochi
ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
O S G A R.
J. F. Fåltwtt&i
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 77.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Flans
Maj.t Konungen i Stats-rådet A Stockholms Slott
den 18 Mars i85i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Slatsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Slutligen uppläste Dcpartemcnts-chefen, stats-rådet Fåhraus, till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag
till nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, i fråga om medel till
fullbordande af Strömsholms kanals ombyggnad;
Och täcktes Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådet» underdåniga tillstyrkande,
i nadcr gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla att, i enlighet dermed, nådig skrifvelse skulle till Rikets
Ständers Stats-utskott afgå.
Ex protocollo,
Carl Ekström.
longi, Moj:lt Udd. Skrifveri, A:o 78.
7
N:o 78,
Ank. till Exp.-Utsk. dea 3 Joli 1851, kl. 2' e. a. '§15
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer Stats-Utskott, angående
sökt garanti för fem procents ränta
under vissa år å kostnaderna för anläggning
af en jernväg emellan Fahlun och Gefle; Gifven
Stockholms Slott den 27 Maj 1851. j
Sedan, på bekostnad dels af Stora Kopparbergs berg-slag, dels af enskilda
personer i Gestrikland och Dalarne, en noggrann och fullständig undersökning blifvit
af kaptenen vid Kongl. Maj-.ts flottas mekaniska korps C. E. Nordström verkställd
till utrönande af sättet för och kostnaden vid åstadkommandet af en jernväg
.. i så vidt möjligt rät linie emellan städerne Fahlun och Gefle, samt derefter alternativa
kostnadsförslag, med tillhörande plankartor, profiler och detaljritningar afbemälde
kapten uppgjorts, enligt hvilka kostnaden för en lokomotiv-bana skulle uppgå till
Ä,400,000 r:dr banko och för en jernbana för hästkraft till 1,637,000 r:dr samma mynt,
så hafva landshöfdingen i Gefleborgs län, riddaren af Kongl. Maj:ts Svärdsorden,.
8 Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 7S.
L. 31. Lagerheim, geschwornern G. A. Lundhqvist, rådmannen E. D. Grape samt
bruksidkaren Th. Petré, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, med bifogande af berörde
kostnadsförslag och under åberopande af de väsendtliga fördelar, som en dylik
jernvägsariläggning skulle tillskynda nämnde tvänne provinser, serdeles Dalarne, genom
industriens lifvande i flerfaldig rigtning samt beredandet af utvägar att tillgodogöra
de högst betydliga tillgångar å mineralier och skogsprodukter, som för närvarande,
i anseende till transporternas svårighet och dyrhet, endast till en ringa del
kunna begagnas, äfvensom att förskaffa arbetsförtjenst och bergning åt Dalarnes vanlottade
allmoge, i underdånighet anhållit att, med afseende å den sålunda ådagalagda
bchöfligheten af en jernvägs-anläggning emellan Fahlun och Gefle, hvilken, äfven
med beräkning af blott en inskränkt del af den varuträsk, sorn redan eger rum
ifrån och lill Fahlun, syntes icke allenast kunna bära sig, utan troligen lemna en årlig
behållning af sju procent å anläggningskapitalet, Kongl. Maj:t måtte täckas till
Rikets Ständer aflåta nådig framställning derom:
l:o att, då denna anläggning, ehuru, efter ali sannolikhet, redan från början
vinstbringande, erfordrar en kostnad vida öfverstigande alla de enskilda krafter, som
här kunde komma i f.åga att, för dess sammanskjutande af egna medel, tagas i anspråk,
' „Rikets Ständer, såsom enda utvägen att bereda möjlighet åt ett blifvande
bolag att förskaffa sig anläggningskapitalet såsom lån emot låg ränta och årlig amortering,
måtte lemna state‘ns garanti antingen under 20 år, räknadt ifrån den tid, då
arbetet bevisligen tagit sin början, eller ock under 20 år från jernvägens fullbordande,
i hvilket sednare fall likväl do beräknade frenne byggnadsårens räntor ä 5 procent,
som, derest l.sta året 1,200,000 ndr, 2:dra året‘800,000 r:dr och 3:dje året
400,000 ndr komme alt utgå, sammanräknade utgjorde 280,000 r:dr, skulle tilläggas
kostnadssumman, hvarefter å totalbeloppet, eller 2,680,000 ndr, staten garanterade 5
procent under berörde tid, nemligen för hvad, efter afdrag af drift och underhållskostnad,
behållningen af rörelsen å banan, enligt afslutad och behörigen venficerad
hufvudbok, årligen kunde komma att understiga fern procent, i förra fallet af anläggningskapitalet,
2,400,000 r:dr, och i det sednare af 2,680,000 r:dr, d. v. s. för hvad
behållningen, efter nyssnämnda afdrag, årligen kunde understiga 120,000 r:dr, enligt
»det förra alternativet, eller 134,000 r:dr enligt det sednaresamt
2\o
Kongl. May.ls Nåd. Skrifvelse, A’:o TS. 9
2:o att del blifvande jernvägsbolaget måtte komma i åtnjutande af samina
skattefrihet, som blifvit beviljad Götha kanalbolag och andra dvlika bolag.
Med kännedom deraf, att hos llikets nu församlade Ständer enskild motiop i
ämnet blifvit, väckt, som för närvarande beror på Stats-utskottets handläggning, vill
Kongl. Maj:t härmed till bemälda Utskott öfverlemna ofvanberörde underdåniga ansökning
med tillhörande kartor och handlingar, jemte Styrelsens för allmänna vägnell
vattenbyggnader deröfver afgifna underdåniga utlåtande, på det Rikets Ständer
må komma i tillfälle att med erforderlig fullständighet taga målet i öfvervägande;
skolande Kongl. Majit, efter det Rikets Ständer meddelat deras beslut i äronet^ företaga
den pröfning af ärendet, hvartill å Kongl. Majits sida omständigheterna då
kunna föranleda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhrttut.
Bih. till R. S». Pret. 1850 $■ 185i. i Sami., 1 Afd., 18 Hdft.
t
10
Kongl: Maj;Is Nåd. Skrifvelse, It: o TS.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-cirenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet på Stockholms Slott
den 27 Maj 185i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Ilåden: Fåhreeus■,
IVallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Sedan — — — — — — föredrog Departementschefen,
stats-rådet Fåhreeus underdånigst — — — — — — —
24:o.
En af landshöfdingen i Gefleborgs län, L. M. Lagerheim, geschwornern G.
A. Lundhqvist, rådmannen E. D. Grape samt bruksidkaren Th. Petré till Kongl. Maj:t
ingifven skrift, deruti, sedan, på bekostnad dels af Stora Kopparbergs bergslag,, dels
af enskilde personer i Gestrikland och Dalarne, en noggrann och fullständig undersökning
blifvit af kaptenen vid flottans mekaniska korps C. E. Noi äström verkställd
till utrönande af sättet för och kostnaden vid åstadkommandet af en jernväg i så
vidt möjligt vore rät linea emellan städerne Fahlun och Gefle, samt derefter alternativa
kostnadsförslag med tillhörande plankartor, profiler och detaljritningar af be—
malde kapten uppgjorts, enligt hvilka kostnaden för en lokomotiv-bana skulle uppgåtill
2,400,000 r:dr b:ko, och för en jernbana för hästkraft till 1,637,600 r;dr saiamfc
Kongl. Maj.Is Md. Skrifvelse, A:o 11
mynt, ofvanbemälda personer, med bifogande af berörde kostnadsförslag och under
åberopande af de väsendtliga fördelar, som en dylik jernvägsanläggning skulle tillskynda
nämnde tvänne provinser, serdeles Dalarne, genom industriens lifvande i flerfaldig
rigtning samt beredandet af utvägar alt tillgodogöra de högst betydliga tillgångar
i mineralier och skogsprodukter, som för närvarande, i anseende till transporternes
svårighet och dyrhet, endast lill en ringare del kunna begagnas, äfvensom
att förskaffa arbetsförtjenst och bergning åt Dalarnes vanlottade allmoge, bland annat,
i underdånighet anhållit, att, med afseende å den sålunda ådagalagda behöfligheten
af en jernvägsanläggning emellan Fahlun och Gefle, hvilken, äfven med beräkning
af blott en inskränkt del af den varutrafik, som redan eger rum ifrån och
till Fahlun, syntes icke allenast kunna bära sig, ulan troligen lemna en årlig behållning
af sju procent å anläggningskapitalet, Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets
Ständer aflåta nådig framställning derom:
l:o att, då denna anläggning, ehuru, efter all sannolikhet, redan från början
vinstgifvande, erfordrar en kostnad, vida öfversligande alla de enskilda krafter, sot»
bär kunde komma i fråga att för dess sammanskjutande af egna medel tagas i anspråk
„Rikets Ständer, såsom enda utvägen att bereda möjlighet åt ett blifvande
bolag att förskaffa sig anläggningskapitalet såsom lån emot låg ränta och årlig amortering,
måtte lemna statens garanti antingen under tjugo år, räknadt från den tid, då
arbetet bevisligen tagit sin början, eller ock under tjugo år från jernvägens fullbordande,
i hvilket sednare fall likväl de beräknade trenne byggnadsårens räntor å ä
procent, som, derest första året 1,200,000 r:dr, andra året 800,000 r:dr och tredje
året 400,000 ndr komma att utgå, sammanräknade utgjorde 280,000 r:dr, skulle tilläggas
kostnadssumman, hvarefter å totalbeloppet, eller 2,680,000 r:dr, staten garanterade
fem procent under berörde tid, nemligen för hvad, efter afdrag af drift och underhållskostnad,
behållningen af rörelsen å banan, enligt afslutad och behörigen verificera
d hufvudbok, årligen kunde komma att understiga fem procent, i förra fallet
af anläggningskapitalet 2,400,000 r:dr, och i det sednare af 2,680,000 r:dr d. v. s. för
hvad behållningen, efter nyssnämnde afdrag, årligen kunde understiga 120,000 ndr
enligt det förra alternativet eller 134,000 r:dr, enligt det sednaresamt
2:o att det blifvande jernvägsbolaget måtte komma i åtnjutande af samma
»kattefrihet, som blifvit beviljad Götha kanalbolag och andra dylika bolag.
12 Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, A':o T8.
Uti häröfver den 19 sistlidne månad afgifvit underdånigt utlåtande har Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader hufvudsakligen anfört, — —
Med kännedom deraf, att hos Rikets Ständer enskild motion i ämnet blifvit
väckt, som för närvarande beror på Stats-utskottets handläggning, hemställde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte, genom nådig skrifvelse till bemälda Utskott, öfverlemna
den underdåniga ansökningen med tillhörande kartor och handlingar samt vägoch
vattenbyggnads-styrelsens underdåniga utlåtande, på det Rikets Ständer måtte
komma i tillfälle att med erforderlig fullständighet taga målet i öfvervägande; lärande
Kongl. Maj:t i nåder förklara sig vilja, efter det Rikets Ständer meddelat deras
beslut i ämnet, företaga den pröfning af ärendet, hvartill å Kongl. Maj:ts sida omständigheterna
då kunna föranleda.
Kongl. Maj:t täcktes i nåder gilla denna Stats-rådets underdåniga hemställan
och befallte, att, i enlighet dermed, skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-utskott, sådan den finnes protokollet bilagd, skulle expedieras.
Ex protocollo,
V. A. Schalén.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, Nu 79.
13
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Joli 1851, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJ-.TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott,
angående eftergift af den en del skattskyldige
inom Götheborgs fögderi af Götheborgs och
Bohus län ådömda ersättningsskyldighet, i följd
af förre Kronofogden C hr. Ö hboms balans;
Gifven Stockholms Stolt den 20 Juni 1851.
Sedan, i anledning af väckt påstående utaf Götheborgs och Bohus läns landskontor,
att de skattskyldige inom Götheborgs fögderi, hvilka vid den år 1837 anställda
restransakning befunnits hafva underlåtit att hos häradsskrifvaren söka annotation
å sina för år 1836 erlagde kronoutskylder, uppgående till ett sa mm anlagd t
belopp af 15,198 r:dr 41 sk. 5 r:st b.ko, måtte förpligtas, i mån af hvarderas skattebelopp,
deltaga i betäckande! af förre kronofogden Christoffer Ohboms återstående
uppbördsbrist, utgörande, enligt verkställd utredning, 7,800 r:dr 41 sk. 11 r:st banko,
Kongl. Maj:Is Befallningshafvande i nämnde län, genom utslag den 4 November 1847,
14 Kongl. Majlis Nåd.^Skri/velse, N.o 79.
förpliglat ifrågavarande skattskyldige att, i förhållande till de skattebelopp, sorn blifvit
dera hvardera påförde, enligt en utslaget bifogad uträknings- och redogörelselängd,
hvar för sig, deltaga i gäldandet af de 7,800 r:dr 41 sk. 11 r:st. b:ko, som
utgjorde förre kronofogden O hboms återstående balans; samt Kongl. Maj:ts och rikets
Kammar-rätt, hvarest omlörmälte beslut blifvit af de skattskyldige öfverklagadt,
medelst utslag den 3 December 1849, samma beslut hufvudsakligen fastställt; så hafva,
uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, ej mindre häradshöfdingen David Asplund,
å egne samt Lundby, Tufve, Tössbergs, Askims, Frölunda, Råda och Kollereds
socknars vägnar, än äfven riksdagsfullmäktigen Eric Christensson, såsom ombud
för vestra och östra Wisings samt Askims och Säfvedahls härader, i underdånighet
anhållit, att ofvanbemälde skattskyldige måtte från den dem ålagde betalningsskyldighet
af ifrågavarande balansmedel varda befriade; till stöd för hvilken
anhållan sökanderne i underdånighet anfört: dels att stadgandet om skaltskyldigcs
åliggande, att låta deras erhållna qvittenser å erlagde kronoutskylder med annotation
af häradsskrifvarne förse, endast vere gällande för de fall, då utskylderne af
dem omedelbarligen till kronofogden levereras, men deremot icke skulle ega tillämpning
då, såsom här vore händelsen, dessa medel, enligt kronofogdens ordres
och å hans vägnar, uppbäras af de honom underordnade kronobetjente, dels ock att
uppbörden, ehuru icke annoterad af häradsskrifvaren, i allt fall blifvit genom kronofogdens
räkenskaper Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillkännagifven, innan tide»
för länsmännen eller de skattskyldige var ute att låta qvittenserne annotera, hvadan
genom den skedda uraktlåtenheten någon skada för kronan icke uppkommit.
Öfver denna underdåniga ansökning har Kongl. Maj:t hört ej mindre Dess
Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län, som, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
å ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, än äfven Kammar-rätten, som ansett
sig böra underdånigst hemställa, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer göra nådig
framställning om befrielse för de skaltskyldige från ofvanberörde, dem ålagde
betalningsansvar.
Kongl. Majit har derefter tagit detta ärende under nådig pröfning, hvarvid
hos Kongl. Majit jemväl i betraktande kommit, hurusom, med anledning af vid sednaste
riksdag väckt fråga om "Eftergift af den ådörade ifrågavarande ersättningen i
följd af f. d. kronofogden Chr. Dhboms balans, Rikets då församlade Ständer, att
Kongl'. Moj\ls Nåd. Skrifvelse, N:o 791 45
akrifvclse af den 4 Mars 1848, underdånigst hemställt att, derest de skattskyldig»
blefvo genom laga kraftvunnet beslut ålagde, att gälda återstoden af nämnde balans,
och Kongl. Majit, i händelse de skattskyldige sedermera i nådeväg sökte befrielse
derifrån, skulle anse en eftergift vara af omständigheterne påkallad, Kongl.
Maj: t då måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, samt emellertid
låta med uttagandet Iros de skattskyldige af de dem till ersättande ådömde
belopp anstå, intilldess Rikets Ständer fått tillfälle att öfver den nådiga propo»rtionen
sig i underdånighet yttra; och då den i förfaltningarne gifne föreskrift för
skattskyldige, att med lräradsskrifvarnes annotation låta förse de öfver erlagde kronoutskylder
meddelade qvittenser, har för ändamål att kontrollera kronofogden i dess
uppbörd; men i förevarande fall den uppbördsbrist, för hvilken förre kronofogden
Öhbom, vid afgifvandet af summariska redogörelsen för 1836 års uppbörd inom Götheborgs
fögderi, befunnits häfta, svårligen kunnat till större eller mindre del förekommas,
äfven i händelse de skattskyldige, vid erläggandet af deras utskvlder för
nämnde år, berörde föreskrift iakttagit, finner Kongl. Majit det vara af billighet påkalladt,
att den dem, i följd af deras försummelse i omförmälte afseende, ålagd®
»kyldighet, att för andra gången betala samma utskylder, må varda eftergifven; vid
hvilket förhållande och enär för öfrigt, i anseende till den längre tid, som sedermera
förflutit, den kronan tillerkända godtgörelse endast till en del torde kunna utgå,
Kongl. Majit, med stöd jemväl af Rikets sednast församlade Ständers ofvanberörde
underdåniga hemställan, vill härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att ej mindre
förrbemälde sökande, än ock öfrige genom Kongl. Majlis Befallningshafvandes och
Kammar-Tättens i målet meddelte utslag betalningsskyldighet ålagde skattskyldige
måtte varda derifrån befriade; och har Kongl. Majit emellertid i nåder förordnat att,
under afbidan af det beslut, som utaf Rikets Ständer kan i ämnet varda meddeladt,
med indrifvandet af de ifrågavarande utskylderne må anstå.
De till detta millet hörande handlingar bifogas härjemte; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständers Slats-utskott med ali Kongl, nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripensfedf..
16
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 79.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i Stats-rädet ä Stockholms
Slott den 20 Juni i85i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stjerneld;
Stats-Råden: Fåhraeus,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
S. D. Tillförordnade Departemenls-chefen, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott, angående eftergift
af den en del skattskyldige inom Götheborgs fögderi af Götheborgs och Bohus län
ådömda ersättnings-skyldighet i följd af förre kronofogden Chr. Öhboms balans.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag och befallte, att nådig skrifvelse skulle, i enlighet dermed,
till Rikets Ständers Stats-utskott afgå, sådan den finnes protokollet bifogad.
Ex protocollo,
C. F. Smerling.'
N:o 80.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, A.o 80.
17
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Juli 1831, kl. 2 e. ra.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Ståts-utskott, i
fråga om bildande af en fond till understöd
för afskedade folkskolelärare; Gifven Stockholms
Slott den 7 Maj 1851.
Folkundervisningen har under de sednare åren blifvit af Rikets Ständer befrämjad
med en frikostighet och en omtanka, som obestridligen bära vittne om en
sann och ädel uppfattning af denna vigtiga angelägenhet. Folkskolan, som af dessa
gynnande tänkesätt redan vunnit betydliga fördelar, påkallar dock fortsatta prof af
en hägnande omvårdnad, om den unga planteringen skall i framtiden kunna utveckla
sig till en fruktbärande mognad. Ett förhållande, som för undervisningens framgång
är af synnerlig vigt, och hvarpå uppmärksamheten derföre i tid måste fästas, är
folkskolelärarens så väl framlida, som närvarande vilkor, och hans deraf beroende
ställning till både skolan och folket. Äro dessa vilkor icke förenade med vissheten
lith. till R. St. Prof 1850 f 1851. 1 Sami., i Afd., 18 Hd/t. 3
18 longi. Maj'.ii Nåd. Skrifvelse, N:o 80.
om en tarflig utkomst, ej blott under mannaårens pligtenliga arbete, utan äfven under
ålderdomens välförtjenta hvila, så löper undervisningen fara att antingen förlamas
genom lärarens aftynande håg för sitt kall, eller oek att försummas genom hans
nödtvungna försök att med lärare-befattningen förena andra sysselsättningar. Såsom
bidrag till den ännu tjenstgörande folkskolelärarens lönevilkor hafva Rikets
Ständer vid föregående riksmöten anvisat icke obetydliga anslag; men för den afskedade,
den af ålderdom eller sjuklighet orkeslöse läraren, torde vilkoren i de flesta
fall kunna anses vara inskränkta till det hårda och föga uppmuntrande valet
mellan nöden och fattigvården. Väl innehåller nådiga stadgan angående folkundervisningen
i riket af den 18 Juni 1842 uti 11 §:ns 2 moment, att då skollärare, som
sin tjenst oförvitligen förestått, genom ålderdom eller sjuklighet blir urståndsatl att
den ytterligare bestrida, och af sådant skäl måste entledigas, det af församlingens
och skolstyrelsens pröfning må bero, att, i mån af hans behof och den längre eller
kortare tid han tjenstgjort, såsom pension tillägga honom större eller mindre del af
den utaf församlingen anslagna lönen; men då löuevilkoren vid ifrågavarande befattningar
vanligen äro alltför ringa, för att medgifva någon delning, och mången
församling utan tvifvel skall finna det serdeles tryckande att utom lönen till tjenstgörande
läraren äfven utbetala pension åt en redan afgången, så kan ofvanberörde
medgifvande under en af dessa tvingande omständigheter ofta beroende pröfning
icke skäligen anses innebära en för skollärarens framtid nog säker eller nog lof—
vande utsigt. Församlingens välvilja för en skollärare, som deraf gjort sig förtjent,
kan väl icke betviflas; men om förmågan af ökade uppoffringar icke alltid är med
denna välvilja förenad, så lärer det kunna inträffa, att församlingen, i valet mellan
en föråldrad lärares bibehållande vid tjensten, och de ökade utgifter, som skulle
blifva en följd af hans afsked, icke alltid kan fästa tillbörligt afseende på undervisningens
behof af yngre och friskare krafter; men gör sig åter denna fordran gällande,
så torde den afskedade läraren med sin familj icke sällan fråu den möjligen
fruktlösa välviljan blifva hänvisad till den i fattigvårdsstadgan lagbestämda välgörenheten.
Att dessa å ena eller andra sidan mötande olägenheter icke kunna undgå
att på folkskolan och undervisningen utöfva ett högst menligt inflytande, lärer
svårligen kunna bestridas; men i detta medgifvande ligger tillika en uppmaning, att
i tid vara betänkt på medel och utvägar att förekomma dessa missförhållanden,.
Kongl. Moj-.ls Nåd. Skrifvelse, N:o 801 19
Under sisi förflutna riksdag fästade Kongl. Maj:t Rikets Ständers uppmärksamhet
på den synnerliga vigten deraf, att någon åtgärd blefve vidtagen, hvarigenom
folkskolelärare, efter viss tjenstetid och viss upphunnen lefnadsålder, kunde tillförsäkras
bestämd rättighet till understöd för deras återstående lifstid. För att befrämja
detta ändamål, hvartill besparingarne af de till folkskollärares aflöning beviljade
anslag, i förening med serskilda bidrag af församlingarne, syntes lämpligen kunna
användas, aflat Kongl. Maj:!, under den 7 December 1847, till|Rikets då församlade
Ständer nådig proposition af hufvudsakligt innehåll:
l:o att af besparingarne å de anslag, som vid föregående riksdagar blifvit af
Rikets Ständer ställda lill Kongl. Maj:ts disposition till understöd för folkskollärares
aflöning, måtte bildas en fond till pensionering af dylika lärare, som upphunnit
en ålder af minst 55 år, och, efter fulländad examen vid seminarium, minst 30 år
varit ordinarie lärare; samt
2:o all hvarje församling måtte åläggas alt lill denna fond årligen inbetala
en afgift af 3 r:dr banko, mot befrielse från skyldigheten att lemna pension åt skollärare,
som enligt första punkten vore dertill af fonden berättigad.
Rikets Ständers af nyssnämnde proposition föranledda underdåniga skrifvelse
den 18 Maj 1848 omförmäler, att Rikets Ständer, efter behörigt öfvervägande af
hvad i denna fråga förekommit, visserligen insett nyttan och behofvet af sådana åtgärders
vidtagande, hvarigenom å ena sidan skicklige personer, villige att egna sig
åt folkskolelärarens mödosamma kall, uppmuntrades dertill genom vissheten, att, vid
inträffande ålderdom eller sjuklighet och deraf föranledd oförmåga att dylik tjenst
fortfarande bestrida, icke komma i saknad af nödigt uppehälle för sin återstående
lefnad; och skolstyrelserna å andra sidan kunde sättas i tillfälle, att från undervisningen
skilja ålderstigna och dertill ej vidare tjenliga personer; men att Rikets Ständer
deremot, beträffande sättet för dylika pensions-inrättningars tillvägabringande, icke
funnit sig kunna biträda de åsigter, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts nådiga
proposition. I detta afseende hade hufvudsakligen blifvit anmärkt, att de statsmedel,
hvilka lill pensionsfondens bildande blifvit afsedda, ursprungligen af Rikets
Ständer anvisats till folkskolelärares aflöning och att följaktligen medgifvandet af
den föreslagna dispositionen skulle i sjelfva verket innebära anvisning af ett nytt
statsanslag till förstnämnde ändamål, hvilken åtgärd, vid dåvarande inskränkta me
-
20 Kongl: Majlis Nåd. Skrifvelse, Nio 80:
deltillgång, ansågs mindre lämplig; att, beträffande det från kommunernas sida påräknade
årliga bidrag, pensionsafgiftens bestämmande till enahanda belopp för hvarje
församling i riket, i betraktande af olikheten i folkmängd och välmåga,, icke vore
med billighet fullt öfverensstämmande;: att missförhållandet i detta afseende visserligen
komme att minskas eller försvinna,, om afgiften beräknades efter folkskolornas
antal, och till lika belopp på hvarje skola; men att anledning likväl vore atti
befara, det stadgandet om en från menigheternas sida till pensionsfonden ingående
viss årlig afgift icke i allmänhet skulle af församlingarne med belåtenhet mottagas::
att, med hänsigt till folkskolelärare-befattningens egenskap af kommunalbestyr, omsorgen
om dessa lärares pensionerande, äfvensom bildandet af serskilda, för detta
ändamål afsedda fonder, lämpligen borde öfverlämnäs åt församlingarue sjelfva, från
hvilka, i sådant fall, frivilliga bidrag, möjligen öfverstigande den föreslagna årsafgiften,
sannolikt kunde påräknas.
Under innevarande riksdag har denna angelägenhet genom enskild motion'
blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers ytterligare ompröfning. Någon benägenhet
för sakens framgång har dervid blifvit ådagalagd;, men i motsatt syltning;
har det sist anförda skälet å nyo gjort sig gällande, i förening med farhågan, att
den ifrågasatta pensioneringen skulle föranleda till en högst betungande utgift för
statsverket, som i allmänhet ej borde belastas med sådana kostnader,, hvilka bero af
kommunala förhållanden. Då saken således ännu icke vunnit en önskvärd utgång,
men formenligt måste komma under förnyad öfverläggning, vill Kongl. M j.t,. so n
fortfarande anser denna fråga vara af synnerlig vigt, till Rikets Ständers ompröfning
i nåder öfverlemna en förnyad framställning i ämnet, med iakttagande af de
jemkningar, som af Rikets Ständers uttalade åsigter föranledas, och som möjligen
torde i någon mån kunna undanrödja de betänkligheter, hvilka emot den föreslagna
åtgärden hittills förekommit.
Hvad således angår det i förenämnde proposition af Kongl. Majit påräknade
bidraget från kommunernas sida, vill Kongl. Majit, vid det af Rikets Ständer anmärkta
förhållande, att församlingarne i allmänhet torde dertill vara mindre benägna,
icke vidare föreslå, att någon skyldighet i detta afseende, vare sig församlingarne
eller skol-distrikten, ålägges. Någon förbindelse för skollärarne att genom årliga
afgifter lemna bidrag till ifrågavarande ändamål, bör icke heller komma i fråga.
Kongl. Maj.ts Md. Skrifvelse, A;o 60; 21
i& den billigtvis icke kan förenas med de knappa lönevilkor, dessa läraie för närvarande
åtnjta.
Den af Rikets Ständer yttrade åsigt, att folkskolelärare-befattningen vöre
att anse som ett kommunalbestyr, eger utan tvifvel sin riktighet, och bör i lagstiftningen
för folkskolan,, framgent såsom hittills,, ega sin tillämpning; men denna grund—
satts, sorn icke ansetts utgöra hinder för Rikets Ständers åtgärd att genom statsanslag
underlätta menrgheternas bemödanden för folkundervisningens tillvägabringande,
torde icke heller i förevarande fall blifva frånträdd genom lemnadl understöd för
ett ändamål, som hufvudsakligen afser undervisningens fördel, då det i lärarens förbättrade
vilkor och församlingens minskade tunga vill finna en borgen för den eues
fortfarande kärlek och nitälskan för sitt kall, och för den andres benägenhet
och välvilja för en läroinrättniug, som genom nämnde understöd sättes i tillfälle, att
framgent och oafbrutet fortsätta sin gagnande verksamhet, utan att från menigheternas
sida fordra nya eller ökade uppoffringar. Att förenämnde besparingars anvisning
till ifrågavarande ändamål i sjelfva verket vore detsamma, som att dertill
bevilja nytt statsanslag, måste visserligen medgifvas, ehuru något afseende dervid
torde kunna fästas på den omständigheten, att frågan egentligen blott angår en i
viss mån förändrad disposition af ett redan förut beviljadt anslag, lör så vidt det
ännu qvarstår odisponeradt. Del medgifves, att anmärkningen, det oaktadt, egde
sin fulla giltighet, om den nya dispositionen vore främmande föranslagets ursprungliga
bestämmelse; men då della anslag åsyftade en förbättring i lärarens vilkor utan
församlingens vidare betungande, och den nu väckta frågan hufvudsakligen går ut
på samma ändamål, så synes förändringen i formen icke vara af betydenhet, att
kunna u'göra hinder för att bibehålla sjelfva saken vid en redan förunnad förmån,
om än denna för tillfället skulle föranleda en annars icke ifrågakommaude statsutgift.
Under förutsättning, att någon folkskolelärare icke bör, med rättighet till
understöd, afskedas, innan han, efter genomgången scminarii-kurs enligt gällande
föreskrifter, tjenstgjort minst 30 år och upphunnit en lefnadsålder af minst 55, skulle
understöd i omförmälde afseende icke erfordras förr än omkring 20 år härefter.
De fall, då ett af fortfarande sjuklighet föranledt afsked kan framkalla tidigare behof,
torde jemförelsevis blifva mera fåtaliga. Om således redan nu en fond afsät
-
22 Kongl. Majus Nöd. Skrifvelse, N:o SO.
tes i ändamål att framdel s använda räntan deraf till ifrågavarande ändamål, så kan
fonden under tiden, genom räntans årliga läggande till kapitalet, uppbringas till betydligare
belopp. Besparingarue å de vid föregående riksdagar till folkundervisningens
befrämjande anvisade medel uppgifvas hafva vid innevarande års början uppgått
till 111,588 r:dr 34 sk. 1 r:st. b.ko, och torde vid årets slut utgöra omkring
116,000 r:dr samma mynt, så framt icke innan dess ännu opåräknade utbetalningar
af årets anslag komma att ega rum. Sistnämnde summa bör likväl icke till hela sitt
belopp tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål, dels emedan deruti ingå, utom
besparingarue å anslaget till folkskollärares aflöning, äfven, ehuru till ringare belopp,
andra för folkundervisningen bestämda anslag, hvilkas användande till bemälde lärares
understöd nu icke ifrågasättes; dels ock emedan det såsom besparing vid förstnämnde
tidpunkt uppgifna beloppet väl är vid den tiden outtaget, men icke derföre
helt och hållet odisponeradf. l)e till aflöning bestämda anslag torde emellertid, vid
innevarande års slut, kunna antagas lemna en besparing af minst 80,000 r:dr b:ko.
Om denna summa förräntas till 4 procent, och räntan, årligen tillagd kapitalet, jemväl
göres fruktbärande, så uppkommer, efter 20 år, ett belopp af 175,2110 r:dr, och
med 5 procent 212,284 r:dr; hvaraf räntan sedermera, i mån af behof, vore att använda
till årlig utdelning. I hvad mån denna tillgång allt framgent kommer att
motsvara behofvet, kan väl nu på förhand icke med säkerhet bedömas; men det följer
af sig sjelft, att beloppen af de blifvande understöden måste bestämmas med afseende
å då befintliga tillgångar. Någon förhoppning om dessa tillgångars framtida
förkofran utan statsverkets vidare betungande torde grundas på den af Rikets Ständer
yttrade förmodan, att frivilliga bidrag från församlingarne kunna i visst fall vara
att för ändamålet påräkna.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, vill Kongl. Maj:t hos Rikets Släudcr
föreslå, att den summa, som vid innevarande års slut finnes besparad af anslagen
till folkskolelärares aflöning, må under Riksgälds-kontorets vård och förvaltning
afsättas till eli fond, i ändamål att, på sätt förut nämndt är, bereda medel till
understöd åt sådane folkskolelärare, som till följd af ålderdom eller sjuklighet från
lärarebefattningen erhållit afsked; viljande Kongl. Maj:t framdeles, i samråd med Rikets
Ständer, beträffande detta ämne, meddela närmare föreskrifter.
Kongl. May.ts Md. Skrifvelse, Aro Sd. t3
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskot» med all Kongl, nåd
•ek ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR,?
P. Genberg.
Utdrag aj Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet på Stockholms
Slott den y Maj i85i.
Närvarande:
flans Excellens, Justitie-Stalsniinistern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern tor Utrikes Ärendena, Herr Frih. Stierneld.
Stats-Rådeu: Fåhreeus,
ron Hohenhausen,
Wallensteeny
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt och
Grefve von Platen.
Chefen för Ecklcsiastik-departementet Stats-rådet Genberg, uppläste tili ju-*
24 Kongl. Majit* Nåd. Skrifvelse, N:o 80.
stering underdåniga förslag till följande, af Kongl. Maj:t förut beslutade nådiga skrifve'ser
till Rikets Ständers S ats-utskott, nemligen.
l:o i fråga om bildande af en fond till understöd för afskedade folkskolelärare
;
Kongl. Majrt behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, och befallde, att, i enlighet dermed, nådiga
skrifvelser sådana de finnas detta protokoll bilagde, skulle till Rikets
Ständers Stats-utskott afgå.
Ex protocollo,
Gust. Ribbing.
N:o 81.
■Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, l\':o 81.
' N:o 81.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 9 Juli 1851, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse Ull Rikets Ständers Stats-Vtskotl,
angående restitution till de af KonvoJ-kassan
aftönade Embets- och Tjenstemän, för erlagd
bevillning å den del af deras aflöning m.
som utaf Norrska statens medel bestås; Gifven
S ockholms Stolt den 20 Juni 1851.
Jen e förmälan, hurusom, efter det Rikets åren 1844 och 1845 församlade
Ständer förklarat de tdl minister-statens embets- och tjenstemän utgående aflöningar
endast i den mån, Svenska statsverket dertill lemnade bidrag, böra och kunna
blifva föremål lör bevillning, Kongl. Maj:t ej allenast, genom nådigt bref af den 24
September 1847, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers berörda förklarande, förordnat
om ändring i det dittills vanliga debiteringssätt med afseende å bevillning
för ofvannämnde aflöningar, utan ock, enär både rättvisa mot enskilde och fstatens
Bih. lill B. SI. Fröt. 1850 1851. 1 Sami., 1 A/d., 18 Uä/t. 4
f 26 Kongl. Majlis Nåd. Skri/velse, N:o 81.
värdighet kräfde, att den sålunda för framtiden medgifna rättelse jemväl blefve till
den förflutna tiden utsträckt, härom vid sednaste riksdag aflåtit nådig proposition till
Rikets Ständer, hvilka, med godkännande af Kongl. Maj:ts nådiga framställning, bifallit,
att alla de vid utrikes beskickningar anställde embets- och tjenstemän, sorn
fått vidkännas högre bevillning för deras från och med år 1836 å minister-staten
uppburna aflöningar eller pensioner med mera, än för hvarje år belöpte å Sveriges
bidrag till samma stat i förhållande till det bidrag, som af konungariket Norrige dertill
lemnats, egde att hvad derutöfver vöre påfördt och erlagdt, efter anmälan, inom
viss tid och på sätt författuingarne i öfrigt föreskrefvo, återbekomma, utan hinder
deraf, att preskriptionstiden af tre år från det bevillningsmedlcn influtit, icke vore
iakttagen, eller af mellankomna, laga kraftvunna, beslut eller andra åtgärder, hafva,
med åberopadt stöd af de åsigter, sorn sålunda af Kongl. Majit och Rikets Ständer
blifvit uttryckta, angående billigheten deraf, att embets- och tjenstemän, hvilka
af de förenade rikena samfälldt uppbära aflöning eller traktamente, få tillgodonjuta
befrielse från bevillning» utgörande för den utaf konungariket Norrige bestridda andel
af deras aflöning m. m., åtskilige utaf konvoj-kassan aflönade tjenstemän, uti en
till Kongl. Majit ingifven skrift, underdånigst anhållit, det Kongl. Majit mätte täckas
dels i nåder förordna, att uti deras å nämnde kassa anvisade aflöningar, traktamenten
och pensioner m. m., Norrska medel skola anses för hvarje år hafva ingått och
ingå till den andel, som Norriges hela bidrag till konvoj-kassan för året utgör i förhållande
till Sveriges hela bidrag till samma kassa, samt att konvoj-kommissariatet
måtte erhålla nådig föreskrift, att inom behörig tid meddela Öfverslåthållare-embetet
uppgift å det aflönings-, traktameuts- och pensions-belopp, som af Sfenska statsverket,
enligt nyssnämnda beräkningsgrund, hvar och en af sökanderne, jemte öfrige
utaf konvoj-kassan aflönade eller pensionerade embets- och tjenstemän med flere, för
året tillkommer, dels ock antingen förklara sökanderne berättigade att, efter utredning,
som kunde varda af konvoj-kommissariatet, enligt enahanda grunder, uppgjord,
återbekomma hvad från och med 1836, för hvilket år bevillning å medel af nu ifrågavarande
beskaffenhet först erlades, intill närvarande tid af dem blifvit i sådant afseende
utbetaldt, eller, derest sådant icke kunde af Kongl Majit i nåder beviljas, till
Rikets nu församlade Ständer göra nådig framställning om medgifvande af restitution
af hvad utaf sökanderne blifvit erlagdt i bevillning för de af Norrska statsverket
Kongl. Maj:ts Nåd. Skri/velse, N:o 81. 27
till dem utbetalte aflöningar, traktamenten och pensioner; för hvilket ändamål sökanderne
i underdånighet bifogat ett upprättadt sammandrag öfver den bevillning,
som för åren 1836—1848 af de konvoj-kommissariatet underlydande tjenstemän blifvit
erlagd, äfvensom öfver förhållandet mellan hvartdera rikets årliga bidrag till konvoj—kassan
; utvisande berörde sammandrag, att det högsta belopp, sorn, i händelse
af bifall till sökandernes anhållan, komme att för den förflutna tiden restilueras, skulle
utgöra omkring 6,000 r:dr banko.
Efter det Kongl. Maj:ts ocdr Ilikets Kammar-rätt häröfver blifvit hörd och
uti afgifvet underdånigt utlåtande, tillstyrkt, det samma förmåner, som uti ifrågavarande
fall tillgodokommit minister-statens embets- och tjenstemän, jemväl måtte åt
samtlige de personer, hvilka af konvoj-kassan aflönas, eller deras länsinnehafvare
varda förunnade, har Kongl. Majit i nåder anbefallt Dess konvoj-kommissariat, att,
efter granskning af sökandernes meddelade uppgift, rörande beloppet af dels Svenska
och Norrska bidragen till konvoj-kassan under åren 1836 — 1848, dels den bevillning,
hvilken under samma tid blifvit af de, konvoj-kassan underlydande, tjenstemän
erlagd, och dels den andel deraf, som motsvarade Norrska bidraget, med yttrande
derom till Kongl. Majit inkomma; och har, till åtlydnad af denna nådiga befallning,
konvoj-kommissariatet, jemte tillkännagifvande, att de uti sökandernes ofvanberörde
uppgift utförda bidragen serskildt frän Sverige och serskildt från Norrige
till för begge rikena gemensamma utgifter, hufvudsakligen öfverensstämde med konvoj-kommissariatets
räkenskaper, undantagande för de år, då derunder utbetalde
kostnader till sjöexpeditioner med Svenska örlogsfartyg voro i uppgiften tiilagde,
ehuru icke tillhörande de gemensamma utgifterne, äfvensom att samma årliga proportion,
sorn förefunnes mellan de upptagne bidragen, vore iakttagen mellan den för
hvarje år utförda bevillning på det hela och den andel deraf, som ansetts hafva utgått
af Norrska medel; hvaremot konvoj-kommissariatet, i saknad af dertill erforderlige
handlingar, ej vore i tillfälle att noggrant bedöma, huruvida sökandernes beräkning
af nyssnämnda årliga bevillning vore fullt öfverensstämmande med det belopp,
som verkligen blifvit erlagdt, underdånigst öfverlemnat en uti konvoj-kommissarialets
kammar-kontor uppgjord förteckning på de bidrag, som åren 1836—1850 till
konvoj-kassan ingått, dels af Sverige och dels af Norrige, för gemensamma utgifter,
tillika med uträkning på den andel, sorn det Norrska bidraget utgör af liela årsbi
-
2^ Kongl. MajUs i\’åd. SkrifvelseN:o Si.
draget från begge rikena, samt sammandrag öfver beloppen af de löner och pensioner,
hvilka under förenämnde tid från konvoj-kassan utgått, jemte den bevillning,
sorn antagits derför belöpa; förmenande konvoj-kommissariatet något närmare bestämmande
af summan å den erlagda bevillningen och deraf beroende restitution ej
i förväg vara erforderligt, enär konvoj-kommissariatet förmodade, att, i händelse den
ifrågaställa restitutionen medgåfves, det borde få bero på serskild utredning i hvarje
fall, huru mycket som blifvit i bevillning erlagdt, hvarefter restitutionsbeloppet kunde
uträknas enligt det nu uppgifna förhållandet mellan Svenska och Norrska bidragen
till gemensamma utgifter.
Efter öfvervägande af hvad uti detta mål sålunda förekommit, har Kongl.
Majit, enär de skäl, hvilka legat, till grund för Dess under den 24 September 184?
meddelte nådiga beslut, angående befrielse för de vid Kongl. Majits beskickningar å
utrikes orter anställde embets- och tjenstemän från bevillning å den del af deras aflöning,
som af Norrska statens medel bestås, ära, under enahanda förhållanden, lika
gällande med hänsigt lill dc bevilluingsalgifter, som belöpa för aflöningen och pensioner
m. m. från konvoj-kassan, funnit samma förmåner, som uti omförmälte fall
blifvit ministerstatens embets- och tjenstemän tillerkände, jemväl böra de af konvojkassan
aflönad-e personer, eller deras rättsinnehafvare tillgodokomma; i följd hvaraf
Kongl. Majit, som ansett hvartdera af de förenade konungarikenas andel i sistbemälde
tjenstemäns aflönande icke kunna annorlunda bestämmas, än efter förhållandet
emellan det ena och andra rikets bidrag till konvoj-kassan på det hela, i nåder meddelat
vederbörande embetsmyndigheter de föreskrifter, hvilka, till beredande af rättelse
lör framtiden uti det hittills följda, emot nyssnämnde grunder stridande, debitenngssätt
i afseende på de af konvoj-kassan aflönade embets- och tjenstemäns bevillning,
funnits erforderliga.
liv. d åter beträffar fiågan om restitution af den bevillning, som utöfver proportionen
af Sveriges andel i den samfälda anslagssumman för konvoj-kassan redan
blifvit för deraf utgångne aflöniugar erlagd, så vill, med öfverlemnande af så väl ofvan
omförmälde, hos konvoj-kommissariatet uppgjorde, utredning, som öfrige handlingar
i målet, Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att, i likhet med
hvad för de vid Kongl. Majits beskickningar å utrikes orter anställde embets- och
tjen
-
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, Nio Si ^9
tjenstemän vid sednaste riksdag medgifvits, den bevillning, som från och med år
1836 intill närvarande tid blifvit för från konvoj-kassan uppburna traktamenten, åflo—
ningar och pensioner med mera erlagd utöfver hvad, enligt förfatl^ningarne, belöper
för Svenska statsverkets, i öfverensstämmelse med ofvan anförde grund, bestämda
andel i samma traktamenten och aflöningar m. m., må, utan hinder af något, rörande
dylik bevillning, meddeladt laga kraftvunnet beslut, eller någon i sådant hänseende
verkställd debitering, vederbörande embets- och tjenstemän, eller deras rättsinnehafvare
restitueras; i hvilket afseende anmälan om så beskaffad restitution torde böra
i behörig ordning göras inom natt och år efter det beslutet härom blifvit, genom
konvoj-kommissariatets försorg, i allmänna tidningarne kungjordt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-utskott med all Kongl, nåd och.
ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
/
OSCAR. r
J. Å. Gripenstedt
Bih. tilt K. St. Prol. iS50 f i85i. i Sorni., i A/d., 18 Båft, $,
‘t’’
90
Kongl. Majit» Kdd. Skrifvelse, Nio Si.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden , hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 20 Juni i85u
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Haus Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus•,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
S. D. Tillförordnade Departements-chefen, stats-rådet Gripenstedt, uppläste
till justering ett, i öfverenss kinmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Slats-utskott, angående restitution
till de af konvoj-kassan aflönade ernbets- och tjenstemän för erlagd bevillning
a den del af deras aflöning m. m., sorn utaf ATorrska statens medel bestås.
Kongl. Majit behagade, enligt slats-rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag och befallte, att nådig' skrifvelse skulle, i enlighet dermed,
till Rikets Ständers Stats-utskott afgå, sådan den finnes protokollet
bifogad.
Ex protocollo,
C. F. Smerling.
STOCKHOLM, t. d. Schultze’» Boktryckeri, 1851.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 82.
J
J\° 82.
Ank. till Exp.-Utsk. den i Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i anledning
af väckt fråga om förändrade lullbestämmelser för rafftneradt
Socker och Socker-Sirap; gifven Stockholms Slott
den QZidje Juli 1851.
Uti skrifvelse den 28:de i förlidne månad hafva Rikets Ständer i underdånighet
anmält, att, sedan till Rikets Ständers kännedom kommit, hurusom bland
de af Norrska Statsmakterne bifallna vilkor, hvarunder nuvarande egarne af Fredrikshalls
år 1817 privilegierade Socker-raffinaderi förklarat sig vilja från och
med den 1 Juli 1854 afstå privilegiet på godtgörelse af Stats-Kassan för erlagd
tull å allt det råsocker, som i Norrska fartyg från produktionsorterne införes och
vid nämnde raffinaderi förädlas, jemväl upptagits den förmån, att raffinaderiet, som
till den 1 Juli 1854 inskränkte sin import till 15,000,000 skålp. råsocker Norrsk
vigt, intill sagde tid undfinge, jemte full restitution af å råvarau erlagd tull, en
utförselpremie af en skilling specie per skålpund raffineradt Socker, som sjöledes
utföres, vare sig till Sverige eller utrikes ort, Rikets Ständer, med hänseende till
internationella tullbestämmelserne och den för råsocker här i Riket stadgade införselsafgift,
ansåge det vara mer än sannolikt, att nyssomförmälde exportpremie
kunde menligt inverka både på Sverska Statsverkets inkomst af råsockertullen och
på de inhemska Socker-raffinaderiernas bestånd vid täflan med det i Fredrikshall,
samt behof således vara för handen, att genom förändrade bestämmelser i Vår
tull-lagstiftning afvärja denna menliga inverkan, hvilket ändamål, enär, enligt Kongl.
Förordningen den 24 Maj 1825 med deruti sedermera beslutade ändringar och
tillägg, raffineradt Socker och Socker-Sirap äro medgifne till ömsesidig införsel
emellan Sverige och Norrige, i allmänhet emot half tull, Rikets Ständer trodde
lämpligast kunna vinnas derigenom, att raffineradt Socker och Socker-Sirap, som
sjövägen införas till Sverige från Norrige och tvärtom, tills vidare undantagas från
de artiklar, som, på grund af berörde Kongl. Förordning, äro vid införsel med
endast half tull belagde; och hafva Rikets Ständer alltså, med anledning af den
utförselpremie vid sjöväga export äfven till Sverige, hvarmed Socker-raffinaderiet
i Fredrikshall blifvit, såsom godtgörelse för indragning af dess privilegium, gynBih.
till R. St. Prol. 1830 & 81. 1 Sami., 1 A fä., 19 Haft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JYs Ii2
undt, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna, att raffmeradt
Socker samt Socker-Sirap, som sjöledes införes från det ena till det andra
af de förenade Rikena Sverige och Norrige, må från och med den l:ste innevarande
månad och tills vidare undantagas från den lindring tili hälften af i
allmänhet stadgad tull, som Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825 med deruti
sedermera beslutade förändringar och tillägg medgifva; hvarjemte, för den hcändelse
berörde underdåniga framställning icke skulle vinna Kongl. Maj:ts nådiga bifall,
Rikets Ständer berättigade Kongl. Maj:t att från och med den lisie i denna månaden
förhöja den nominella tullen å meranämnde artiklar, som från Norrige sjöledes
till Sverige införas, till det belopp, som Kongl. Majit kunde finna nödigt,
dock så, att den, jemlikt de Unionella Författningarne, utgående tull icke öfverstege
hvad i allmänhet är stadgadt, eller för raffineradt Socker S skillingar och
för Socker-Sirap, brun eller hvit, 3 skillingar skålpundet; hemställande Rikets
Stander-slutligen i underdånighet, att, derest icke heller detta sednare förslag klefve
i nåder bifallet, Kongl. Majit då täcktes, efter utfinnande af tjenligare utväg
att förekomma ifrågavarande menliga följder, till Rikets Ständer aflåta nådig proposition,
med förslag till de af Rikets Ständers beslut beroende åtgärder, som
Kongl. Majit kunde finna ändamålsenliga.
Derjemte hafva hos Kongl. Majit särskilda underdåniga framställningar blifvit
gjorda, dels af Sockerbruksidkarne i Götheborg D. Carnegie et C:o, Mattsson et
Braune, D. O. Franche och Oscar Ekman, dels af åtskillige Sockerfabrikanter i
Stockholm om åtgärders vidtagande till skydd för Svenska Sockerraffinerings-industrien
mot befaradt intrång genom införsel till Sverige af tillverkningar från det
i Fredrikshall privilegierade Sockerbruk; och har Kongl. Majit i ämnet hört dess
och Rikets Kommers-Kollegium samt General-Tullstyrelsen, hvilka embetsmyndigheter
uti gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande, yttrat den öfvertygelse, att
den, Fredrikshalls Sockerbruksbolag i ofvanberörde afseende beviljade, särskilda förmån,
måste verka icke allenast till skada för de Svenska Socker-raffinaderierne,
utan ock till minskning i tullinkomsten, enär genom införseln af raffineradt Socker
från Norrige emot lägre tull, dels införseln af dylikt Socker ifrån andra orter
blefve omöjlig, dels ock en minskad import af råsocker skulle förorsakas; i sammanhang
hvarmed Kollegium och Tullstyrelsen, som ansågo skyndsam rättelse i
nämnde missförhållande vara af omständigheterna påkallad, såsom utvägar, hvarigenom
det åsyftade ändamålet förmenats lämpligast och säkrast kunna vinnas, i underdånighet
uppgifvit, antingen att, på sätt Rikets Ständer äfven hemställt, ifrån
den vid Kongl. Förordningen af den 24 Maj 1825, angående Sveriges och Norriges
inbördes Handels- och Sjöfarts-förhållanden fogade förteckning Litt. C. ute
-
Kongl. Maj:Cs Nåd. Proposition, JVs 82.
3
slötos artiklarne »raffineradt Socker och Socker-Sirap»; eller, om Kongl. Maj:t
skulle finna betänkligt bifalla denna åtgärd, att vid införsel sjöledes af mer eller
mindre raffineradt Socker, tillverkadt i länder, der vid utförsel af sådant Socker
större fördel, i en eller annan form, är beviljad, än tullfrihet för råämnet eller
återställande af erlagd tull för detsamma, efter beräkning af minst 75 skålpund
raffinad utaf 100 skålpund rått Socker, den tull, som, enligt taxan eller särskilda
föreskrifter, eger rum, må förhöjas i det förhållande, att till densamma lägges den
vid utförseln åtnjutna större fördelens belopp; eller ock, derest ej heller detta
förslag godkändes, att den halfva tull, som, enligt Kongl. Förordningen af den
24 Maj 1825, vid införsel till Sverige sjöledes eger rum för i Norrige raffineradt
Socker i allmänhet, för det vid Fredrikshald raffinaderi tillverkade höjdes, ifrån
närvarande tid till den 1 Juli 1854, med ett belopp, svarande emot den utförselpremie,
som, utöfver tullfrihet för råämnet, redan blifvit eller tilläfventyrs ytterligare
kan blifva nämnde raffinaderi beviljad under samma tid, och under tidrymden
frän den 1 Juli 1854 till den 1 Juli 1857, med skillnaden emellan den
för utförselpremien under sistnämnde tid i Norrige antagna afkomstberäkning al
65 skålpund raffinad efter 100 skålp. rått Socker, och en afkomst, beräknad elter
75 skålp. af ett hundrade.
Kongl. Maj:t har tagit detta ärende i öfvervägande och vill, i anledning al
hvad sålunda förekommit samt med fästadt afseende på de skäl, hvilka i medföljande
Statsräds-Protokoll finnas anförde, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer,
att för de fall, dä införseln af raffineradt Socker hit i landet från Norrige eller
utrikes ort befrämjas genom derstädes beviljade export-premier, Kongl. Maj:t, lör
att kunna förekomma de för Svenska Sockerfabrikationen äfvensom för Statsverket,
menliga följderna af dylika premier, måtte bemyndigas, att, der sä nödigt
pröfvas, utöfver den, enligt gällande bestämmelser utgående införselstull, belägga
raffineradt Socker, som inkommer frän nyssantydda orter med en afgift, ungefärligen
motsvarande den premie, som utöfver medgifven tullrestitution för råsockret,
efter en afkomstberäkning af 75 procent, i en eller annan form redan är eller
framdeles kan varda beviljad.
De detta ärende rörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
hvars handläggning frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl Maj:t
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSGAR.
J. A. Gripenstedt,
4
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 82.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen
i Stads-Rådet å Stockholms Slott den 23 Juli 1851.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre.
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärenden, Herr Friherre
Stjerneld; samt
Stats-Råden: von Hohenhausen,
Wallenstien,
Gunther,
Genberg och
Gripenstedt.
Tillf. Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rädet Gripenstedt, föredrog i
underdånighet:
En från Rikets Ständer i underdånighet aflåten skrifvelse af den 28 i förliden
månad, angående förändrade tullbestämmelser för raffineradt Socker och Sockersirap,
med hänseende till särskild, Sockerraffinaderiet i Fredrikshall beviljad, förmon;
T. f. Departements-Chefen, Stats-Rådet Gripenstedt anförde i underdånighet:
Med anledning af Norrska Regeringens framställning till Fredrikshald Sockerbruksbolag
i fråga om upphörande af det privilegium å tullfri införsel å rått
socker, som blifvit Sockerraffinaderiet i nämnde Stad genom Kongl. Resolutionen
den 13 October 1817 beviljadt, förklarade Bolaget sig villigt att för framliden
från berörde förmån afstå under vilkor, bland annat, att under tiden från den 1
Januari 1851 till den 1 Juli 1854 Bolaget skulle få tullfritt införa tillsammans
15 millioner skålpund rått Socker, Norrsk vigt;
att under samma tidrymd Bolaget tillerkändes en utförselspremie af en skilling
specie per skålpund, Norrsk vigt, raffineradt Socker, som sjöledes utföres till
Sverige eller andra länder; samt
att Bolaget derefter under 3 år eller intill den 1 Juli 1857 finge tillgodonjuta
en utförselspremie af lika storlek, som den för införseln af rått socker under
denna tidrymd erlagda tull, beräknad efter 65 skålp. raffinad af 100 skålp. rått
Socker. Dessa vilkor hafva blifvit af Norrska Regeringen och Stortinget antagna;
i följd hvaraf, vid införsel till Sverige af Fredrikshald Sockerbruks-tillverkningar,
egarne af berörde Sockerbruk komma alt, jemte tillgodonjutande af den genom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 82.
5
Kongl. Kungörelsen den 24 Maj 1825 medgifna lägre tull, för hvarje skålpund
sålunda från Norrige exporteradt raffinad-socker af Norrska statsverket uppbära
en utförsels-premie af en skilling specie.
För att tillförlitligt kunna bedöma, huruvida eller i hvad mon den Fredrikshald
Bolag sålunda medgifna särskilda förmån kan bereda Bolaget möjlighet att
inom Sverige försälja raffineradt socker för lägre pris, än hvartill dylikt i Sverige
tillverkadt socker kan afyttras, och i följd deraf skulle komma att medföra fara
för de Svenska raffinaderiernas bestånd, är det nödvändigt att uppställa en jemnförelse
mellan de afgifter, som vid införsel till Sverige af Norrska socker-tillverkningar
erläggas, och de omkostnader, som belöpa för i Sverige beredt raffineradt
socker. Härvid befinnes, att förenämnde afgifter för ett skålpund v. v. Norrskt
toppsocker utgöra:
Införselstull, genom Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825 bestämd
till hälften af hvad, enligt Tulltaxan erlägges för dylik
vara, då den införes från andra länder än Norrige, under färj
-
sättning att nu gällande tullsats å raffineradt socker bibehålies
2 sk. 6,-
r:st.
Afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden
3,-
»
Tolag, efter medelberäkning af hvad för särskilda hamnar i Sverige
är faststäldt
3,-
»
Vågpenningar
0,5.
»
Stämpel-afgift, 1 pr. å tuilvärdet
1,9.
»
Hvartill komme utgift för frakt, assurans, packhus- och arbets-
penningar, magazinskostnad m. m. beräknadt endast för ungefär
hälften af den Norrska importen, enär en betydligare del af det
i Fredrikshall beredda sockret torde kunna antagas blifva från
nämnde stad direkte utfördt till afsättningsorterna, utan att först
behöfva uppläggas i Sverige, och således ej belastas med drygare
omkostnader i dessa hänseenden än Svenskt socker; tillhopa . . - 2,6. »
Uppgående alltså sammanlagda beloppet af berörde afgifter till . . 3 sk. 5,- r:st.
Omkostnaderne för hvarje skålpund i Sverige beredt socker af enahanda beskaffenhet
torde åter kunna beräknas sålunda:
Införselstull för råsockret, utgörande per skålpund 2 sk. 5,- r:st.
Afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden för d:o - 2,7. »
Tolag - 0,2. »
Vågpenningar  - 0,6. »
blilvandes således införselskostnaden för hvarje skålpund råsocker 2 sk. 6,5. r:st.
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JM 82.
eller, då härifrån afdrages thara-avans, som torde kunna autagas till - 0,8. r:st.
Men deremot tilläggas Hallstämplings—afgift V16 procent å värdet,
samt den ytterligare utgift, som uppkommer i och för denna
stämpling, ungefärligen
- 0,5. »
tillhopa 2 sk. 6,- r:st.
Och då vid jemförelse af de dels utaf Sockerfabrikauterna, dels af föreståndaren
för Teknologiska Institutet meddelade uppgifter angående beloppet af det
raffinerade socker, som af en viss qvantitet råsocker må vara att påräkna, det i
allmänhet torde kunna antagas, att råsockret efter dess mer eller mindre goda
beskaffenhet eller då blandade sorter deraf användas, lemnar en produkt i toppsocker
af omkring 75 k BO procent å det förbrukade råämnet, kan totalomkostnaden
för hvarje här i Riket beredt skålpund toppsocker beräknas, i förra fallet
eller vid en afkomst af 73 procent till 3 sk. 4 r:st. och i sednare fallet, eller
efter 80 procent till 3 sk. 1 ‘A r:st.
Enär sålunda, enligt förestående kalkyl, tillverkningskostnaden för Svenskt
toppsocker icke öfverskjuter, utan i någon, ehuru ringa, mån understiger summan
af de afgifter, hvarmed Norrskt socker af enahanda beskaffenhet belägges vid införsel
till Sverige, och då härtill kommer, att ehuru af det förbrukade råsockret
erhålles icke blott toppsocker, utan äfven derutöfver en viss qvantitet sirap, hvilken,
då afkomsten i toppsocker, såsom jag för min del anser riktigast, beräknas
till 73 skålpund af 400 skålpund råsocker, kan antagas uppgå till omkring 23
skålpund, i värde motsvarande 42 skålpund toppsocker, vid hvilket förhållande
kostnaden för ett skålpund Svenskt toppsocker måhända rättast bordt beräknas
efter en produkt af 87 procent af råsockret, då nämnde kostnad icke skulle uppgå
till mer än 2 sk. 40V2 r:st., i kalkylen likväl endast tagits i betraktande det
qvantum toppsocker, som verkligen beredes; så vill det synas, som skulle, derest
intet utförselspremium från Norrska sidan mellankommit, den Svenska sockerfabrikationen
kunna, utan äfventyr för dess bestånd, uthålla täflan med den Norrska.
Helt annorlunda blir likväl förhållandet, sedan en premie af en skilling specie
beviljats för hvarje skålpund till Sverige eller andra länder utfördt Norrskt räffinadsocker;
ty och då derigenom de belöpande afgifterna vid införsel till Sverige af
Norrskt socker minskas med ett belopp, motsvarande nämnde premie, som i Svenskt
mynt utgör 44 r:st. per skålpund, och berörde afgifter således i sjelfva verket
skulle komma att sammanlagdt uppgå till endast 2 sk. 6 r:st. per skålpund, eller
icke obetydligt mindre än de kalkylerade tillverkningskostnaderna för ett lika
qvantum Svenskt toppsocker, så innebär denna omständighet ©tvifvelaktigt en
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JM 82.
7
grundad anledning till farhåga för möjligheten af de Svenska Sockerraffinaderiernas
fortkomst och förkofran.
Vill man vidare betrakta, hvad inflytande en betydligare införsel af Norrskt
toppsocker, hvarigenom tillverkningen af Svenskt så beskaffadt socker, komme att
1 förhållande dertill minskas, skulle under de för denna vara nu gällande tullbestämmelser,
utöfva på Sveriges statsinkomster, så visar sig att, enligt ofvanstående
utredning, tullen jemte afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden för ett
skålp. till Sverige infördt Norrskt toppsocker endast utgöra tillhopa 2 sk. 9 rst., men
deremot det raffinerade socker, som i Sverige beredes, lemnar staten en inkomst i
tull samt afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden för hvarje skålp. infördt råsocker
2 sk. 5,7 rst. eller (då afkomsten beräknas till 75 proc.) för hvarje skålp. Svenskt
toppsocker 3 sk. 3,6 rst.
Svenska statsverket skulle alltså, i följd af en dylik sockerinförsel från Norrige,
komma att vidkännas en minskad inkomst af 6,6 rst. på hvarje skålpund, och
om den årliga införseln beräknats till 2 å 3 millioner skålp. toppsocker, hvartill
densamma skäligen torde kunna antagas, enär, enligt Bruksbolagets i Fredrikshall
egna kalkyler, hela tillverkningen derstädes skulle komma att uppgå till 4V2 millioner
skålp. om året, deraf dock endast 3V3:dels millioner prima sort, så blefve
förlusten i förra fallet nära 23,000 och i sednare händelsen omkring 34,000
R:dr Banko hvarje år.
Med hänsigt så väl till betryggande af de Svenska sockerraffinaderiernes bestånd,
som till förekommande af en dylik icke obetydlig förlust för Svenska statsverket,
anser jag följaktligen, lika med Rikets Ständer, någon lämplig åtgärd i
anledning af nu inträffade förhållanden böra vidtagas.
Beträffande de särskilda förslag, hvilka i sådant afseende blifvit af Rikets
Ständer framställde, finner jag deremot för min del betänkligt, att i underdånighet
tillstyrka antagandet af det förra alternativet, enligt hvilket raffineradt socker samt
sockersirap, som sjöledes införes från det ena till det andra af de förenade rikena,
skulle tillsvidare undantagas från de artiklar för hvilka lindring af i allmänhet
stadgad tull, enligt Kongl. Förordningen (jen 24 Maj 1825, medgifves. En så
beskaffad partiel förändring af ofvannämnde Förordning, hvilken år 1827 blifvit
såsom lag i Norrige antagen och befästad, torde nemligen icke utan ömsesidigt
begifvande böra ega rum; och ehuru, med anledning af derom väckt fråga, denna
förändring år 1847 å Norrska sidan ansågs önsklig, tror jag likväl att numera,
under helt och hållet olika förhållanden, en framställning i omförmäldte syftning
desto mindre skulle vinna framgång, som genom bifall dertill, det af Norriges
regering och storting med beviljandet af den ifrågavarande exportpremien åsyftade
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JYs 82.
ändamål, att kraftigt uppmuntra och befordra utförsel af Norrskt socker, skulle
motverkas eller alldeles tillintetgöras. En sadan framställning, om den skedde,
torde ock sannolikt framkalla anspråk från Norrska sidan på förändring af 1825
års förordning äfven hvad angår andra deruti omförmälde artiklar och sålunda
möjligen föranleda betydligare rubbning eller fullkomligt upphäfvande af nämnde
förordning, hvilket likväl, efter min förmening, sorgfälligt bör undvikas, helst sådant
skulle strida icke allenast mot det högre politiska ändamål, som bör sökas
i de begge folkens närmande till, men ej allägsnande från, hvarandra, utan äfven
mot de begge ländernas ömsesidiga materiella fördelar, hvarförutan, hvad särskildt
Sverige beträffar, ett dylikt upphäfvande otvifvelaktig! skulle medföra betänkliga
följder för dess jordbruk, för vissa delar af dess jerntillverkning samt dess husslöjd,
af hvilka näringars alster en icke obetydlig afsättning på Norrige eger rum,
till stor del beroende af de lindringar, som meranämnde förordning medgifver vid
handelsgemenskapen mellan de begge rikena.
Beträffande åter det utaf Rikets Ständer väckta sednare förslaget, som afser
förhöjning af den nominella tullen å raffineradt socker och sockersirap vid införsel
sjöledes från Norrige; så enär det äfven i andra länder kan inträffa, hvad som
händt i Norrige, att till uppmuntran af dessa länders egen sockerfabrikation särskilda
exportpremier varda beviljade, hvarigenom de beräkningar, hvarpå den
Svenska tulltaxan blifvit grundad, skulle upphäfvas, dess bestämmelser blifva kringgångna,
och en ökad import af utländskt socker gynnas på den svenska näringens
bekostnad, samt då det dessutom torde vara mindre lämpligt att vidtaga en alldeles
exceptionell åtgärd blott mot ett visst land, anser jag den rättighet, som utaf
Rikets Ständer blifvit Eders Kongl. Maj:t lemnad att förhöja införselstullen endast
för socker och sirap af Norrsk tillverkning, icke heller vara för ändamålet fullt
tillfyllestgörande.
Enligt min tanka bör det derföre vara öfverlemnadt åt Eders Kongl. Maj:t
att i allmänhet, då behof deraf göres, utöfver gällande införselstull, belägga allt
det socker, som införes, så väl från Norrige, som från sådana utrikes orter, der
premier för denna varas utförsel få tillgodonjutas, med en afgift som motsvarar
dessa premier, dock att det må ankomma på Eders Kongl. Maj:t att i öfverensstämmelse
med denna grundsats i ett lämpligt jemnt tal bestämma afgi 1'tens belopp;
och anser jag för öfrigt, enligt den utredning, som i det föregående blifvit
framlagd, att derest de å utrikes orter beviljade premier för export af Socker
sålunda motvägas, hvarigenom å Sveriges sida ingen rubbning sker i de normala
och påräknade internationella handelsbestämmelserna, utan endast den från andra
sidan hotade jemnvigten återställes, så är icke någon vidare förändring i den allmänna
-
Kongl, Majlis Nåd. Proposition. JVi 02.
9
manna tullbestämmelsen för Socker eller Sirap af behofvet påkallad: ankommande
emedlertid på Rikets Ständer, att om de skulle finna ett större skydd, än som
af en sådan partiell tullförhöjning uppkommer, böra den inhemska sockerfabrikationen
beredas, derå vid tullsatsens bestämmande fästa afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anlördt, tillstyrker jag i underdånighet det
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nu församlade Ständer göra nådig framställning
om bemyndigande för Eders Kongl. Maj:t alt, der så nödigt pröfvas,
utöfver den enligt gällande bestämmelser utgående införselstull, belägga raffineradt
socker, som inkommer från Norrige eller sådan utrikes ort der premium för export
af denna vara eger rum, med en afgift, ungefärligen motsvarande den premie,
som utöfver medgifveri tullrestitulion för råsockret efter en afkomst-beräkning
af 75 proc., i en eller annan form, redan är eller kan varda beviljad.
Med anledning af hvad Kommers-Kollegfum och General-Tullstyrelsen i deras
underdåniga utlåtande yttrat och hemställt, tillstyrker jag för öfrigt i underdånighet,
det General-Tullstyrelsen måtte erhålla nådig befallning att inkomma
med underdånigt förslag till sådana föreskrifter, hvarigenom missbruk af den uti
8 § af Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825 meddelade tillåtelse att vid resor
öfver gränsen mellan Sverige och Norrige tullfritt medföra 50 skålp. Socker må i
möjligaste måtto kunna förekommas; hvarjemte jag underdånigst hemställer det
Eders Kongl. Majit täcktes i nåder infordra bemalde Styrelses underdåniga Utlåtande,
om eller hvilka jemkningar i nu gällande bestämmelser angående drawback
eller tullrestitution vid utförsel af raffineradt Socker må vara af behofvet påkallade.
1 hvad tillförordnade Departements-Chefen sålunda tillstyrkt instämde Stats—
Rådets öfrige ledamöter; och
behagade Kongl. Majit, med bifall härtill, i nåder förklara, det nådig
proposition i ämnet skulle, i öfverensstämmelse med dertill af
tillförordnade Departements-Chefen uppläst förslag, till Rikets Ständer
afgå, sådan den finnes protokollet bilagd.
Ex Protocollo
C. Hallberg.
Hill. till B. St. Prof. 1850 «fc SI. I Sami.. 1 Afä., 19 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1831.
k
Ltdrag af Protokollet öfver Juslitie-departements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-rådct å Stockholms Slott
Onsdagen den 15 Maj 1850,
i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Siats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Stierneld,
Stafs-Råden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gunther,
Genberg,
Gripenstedt.
Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern anmälde i underdånighet:
att sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 20 Oktober 1848, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Andra Hufvudtitef, förmält, bland annat, att då Rikets
Ständer af inhemtade upplysningar fått anledning förmoda, att en bland de 3:ne Bvråchefs-befattningar,
för hvilka löner finnas uppförda å den för Justitie-deparlementefs Expedition
gällande stat, skulle utan olägenhet kunna indragas och de samtlige Ryrå-cheferne nu
åliggande göromål bestridas af 2:ne sådana embetsman; för hvilken förmodan Rikets Ständer
hemtat stöd af det förhållande, att ett Byrå-chefs-embete, som genom innehafvarens
befordran till högre befattning för nära 3 år sedan blifvit ledigt, då ännu icke vore återbesatt,
finge Rikets Ständer, som till oförändradt belopp uppfört då varande anslag för Justitie-departementets
Expedition, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nådigt öfvervägande
taga, huruvida icke sådana förändringar i afseende på nämnde expedition må kunna,
utan olägenhet för ärendenas gång, tillvägabringas, hvarigenom en utaf omförmälde tre
Byrå-chefs-befattningar kunde indragas och lönen antingen bespar?>s för statsverket, eller användas
för andra till denna hufvudtite! hänförliga, oundgängliga utgifter, i hvilket ämne RiBil.
N:ol till Kongl. Majits Prop. 1850 om Statsv, 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1
2 Kongl. May.ts Prop. om Statsverk. 1850.
kets Ständer vid nästa riksdag torde få emottaga nådig Proposition; så hade Kongl. Majit,
vid underd. föredragning af berörde skrifvelse i Stats-Rådet d. 7 Nov.1848, behagat i Nåder
förklara, att Rikets Ständers ofvan omförmälde framställning icke för det dåvarande erfordrade
någon åtgärd, utan skulle komma i öfvervägande då fråga uppstod om tillsättande af
nämnde Byrå-chefs-befattning, eller vid den Nådiga proposition, som till nästa Rikets Ständer,
i afseende å Riks-Statens Andra Hufvudtitel, kornme att framställas.
Med föranledande häraf och enär beredning och föredragning uti Högsta Domstolen
af de lagfrågor, som till den mot slutet af året infallande riksdagen kunde påkalla handläggning,
tvifvelsutan kommo att mera än hitintills taga i anspråk den, hvilka denna befattning
ålåge, ansåg Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern tiden vara inne att nämnde fråga
till Kongl. Maj:ts nådiga öfvervägande i underd. hemställa. Under loppet af år 1845 hade Expeditions-chefen
i Justitie-stats-expeditionen öfvertagit och sedermera oafbrutet utan serskild ersättning
bestridt ifrågavarande Ryrå-chefs befattning jemte Expeditoins-chefs-embetet. Men under
nämnde tid hade frågor af allmännare och uti hela lagväsendet mera ingripande beskaffenhet
icke till handläggning förekommit. I afseende härå visade sig nu ett förändradt förhållande.
Lag-beredningen, hv.ars förslag till allmän Straff-lag blifvit i Högsta Domstolen föredraget å den
tid omförmälde befattningar af olikapersoner förvaltades, komme tvifvelsutan! att snart fullända
sina arbeten. Denna Berednings serskilda förslag tilf Rättegångs-ordning i så väl civile
som criminelle mål samt till de fyra första Balkarne af Civil-lagen voro redan af trycket
utgifne och för afslutandet af förslaget till de öfrige Balkarne, hvartill texten blifvit genomgången,
återstod egentligen allenast författandet af motiverna, hvarmed Lag-beredningen för
det närvarande sysselsattes; derförutan hade blifvit utarbetade serskilda förslag till ny Sjölag
och till ny Kyrkolag, af hvilka det förra redan nu kunde till föredragning f Högsta
Domstolen slutligen anmälas och det sednare jemväl påkallade handläggning, så snart Consisioriernas
i ärendet infordrade utlåtanden, af hvilka de fleste inkommit, samtligen hunnit
afgifvas, dermed icke länge kunde dröja; äfvensom det borde förväntas, att det förslag till
ny Krigslag, hvilket vore under utarbetande af serskilda Kommitterade, blefve, efter Allmänna
Straff-lagens ordnande, ofördöjligen fulländadt och för vidare behandling till Justitiedepartementet
öfverlemnadt. Alla dessa ärenden, hvilka, utom öfriga förekommande lagfrågor,
dels redan och dels uti närmaste framtiden syntes erfordra handläggning af den,
som förestod ifrågavarande Byrå-chefs-embete, voro af det omfång och den vigt, att, i händelse
behandling af dem alla eller några flera af dem samtidigt ifrågakomme, sådant arbete
Kongl. May.ts Prop. om Statsverk. 1850. 3
uppenbarligen blefve öfver en mans höfva och minst lät sig förena med de serskilda åligganden
och tilltagande göromål, som Expeditions-chefen tillhöra, och bland hvilka de ärenden,
som rörde den ännu icke slutligen ordnade fångvården och fängelse-inrättningen, synnerligen
kräfde uppmärksamhet, forskning och omtanka. Begge dessa embetens förening i
en persons hand syntes ej eller vara ändamålsenlig. För deras bestridande erfordrades serskilda
egenskaper, och de, som för lagfrågornas beredning hufvudsakligen voro af nöden,
funnos icke alltid hos den, som företrädesvis voro lämplig för Expeditions-chefs-embetet.
Af ostridigt inflytande vore det äfven, att den, åt hvilken Byrå-chefs-befattningen uppdrogs,
kunde uteslutande egna tid och arbete åt inhemtande af kunskaper angående så ut- som inländska
lagar, samt, vid beredningen af de honom egentligen tillhörande ärenden, öfverlägga
och samråda med Expeditions-chefen, hvilken likväl borde vara oförhindrad att, när hans
öfriga göromål så medgåfvo, biträda med föredragning i Högsta Domstolen af dylika ärenden,
som för sådant ändamål af honom kunde öfvertagas. Och dessutom hade erfarenheten
visat det vara oundgängligen nödigt, att uti Jusiitie-stats-expeditionen vore tillfinnandes
en ordinarie embetsman, hvilken, i händelse af Expeditions-chefens afgång och förfall, genast
kunde i hans ställe inträda för ledningen af ärendenas gång inom Expeditionen.
På dessa grunder, och enär någon förändring i afseende å de två öfriga Byrå-chefsbefattningarne
inom Justitie-stats-expeditionen icke torde böra ifrågasättas, innan någondera
af deras innehafvare afgår, funne Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern sig sakna
anledning att för det närvarande i underd. föreslå någon reglering af ifrågavarande befattningar
i den syftning, hvarom Rikets Ständer hemställt, utan deremot böra i underd. tillstyrka,
att den lediga Byrå-chefs-befattningen i Justitie-stats-expeditionen, hvartill hörer beredning
och föredragning af lagfrågor, och hvilken under ledigheten blifvit bestridd af Expeditions-chefen,
nu måtte återbesättas, dock sä att Expeditions-chefen kunde ega att, när
hans öfriga göromål det tillåta, till föredragning uti Högsta Domstolen dylika ärenden om
händer taga; hemställande Hans Excellens, att, i händelse härtill lemnades nådigt bifall, Revisions-secreteraren
Jacob Anders Christoffer Qvensel, hvilken innehafver högre Revisionssekreterarelön,
men, jemligt Kongl. Majtts nådiga beslut den 14 November 1848, så länge
Qvensel är uti Lag-beredningen emot arfvode tjenstgörande, af nämnde sin lön till JustitieRevisions-expeditionens
extra lönetillgångar afstår hvad, som öfverskjnter 1,200 rdr, dem
han sjelf under liden får uppbära, måtte, med bibehållande af högre Revisions-sekreterare
-
4 Kongl. Majus Prop. om Statsverk. 1850.
lön, på sätt 4 § 2 mom. uti Instruktionen den 3:dje Juli 1840 stadgar, och under sagde,
vid hans förordnande till ledamot i Lag-beredningen bestämda vilkor nu varda förflyttad,
till omförmälde Revisions-sekreterare- och Byrå-chefs-embete.
Med bifall till hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern i ofvanberörde
måtto hemställt och deruti Statsrådets öfrige Ledamöter instämde,
täcktes Kongl. Maj:t, som i Nåder förklarade, det indragning af någotdera
utaf de tillsatte Byrå-chefs-embelena i Justitie-stats-expeditionen icke borde
ifrågakomma, innan ettdera af dem genom innehafvarens afgång varder
ledigt, nu förordna Revisions-sekreteraren Jacob Andreas Christoffer Qvensel
att under vilkor, som Hans Excellens Herr Justitie-statsministern föreslagit,
öfvertaga det uti Justitie-stats-expeditionen lediga Revisions-sekreterareoch
Byrå-chefs-embete, hvartill hörer beredning och föredragning i Högsta Domstolen
af der förekommande frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller
förklaring af lagar eller författningar; skolande likväl Expeditions-chefen uti
samma Expedition ega att, i fall. ofvan sagdt blifvit, föredragning af dylika
ärenden inför Högsta Domstolen bestrida.
Ex protocollo.
E. Helling.
Kongl. Majits Vrop:, om Statsverk. 1850.
5
Utdrag af serskildt Protokoll öfver Justitie-departements-ärenden,
hållet inför flans Majit Konungen uti Stats-rådet å Stockholms Slott
den 13\de November 1850.
Närvarande:
ans Excellens Herr Justitie-stats-ministern Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Stats-minisfern för Utrikes Ärendena, Friherre Stierneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
Sandströmer,
von Hohenhausen,
Wallensteen,
Gynther,
Genberg,
Gripenstedt,
Grefve dom Platen.
Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern anmälde i underdånighet nedannämnde
ämnen och frågor, som med Statsregleringen hade gemenskap, nemligen i afseende å:
l:o
Justitie-s tats-expeditionen.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1848, angående regleringen af utgifterne
under Riks-statens Andra Hufvudtitel, hade Rikets sednast församlade Ständer, utaf anförde
orsaker, begärt, det Kongl. Maj:t täcktes i nådigt öfvervägande taga, huruvida icke sådane
förändringar i afseende på Justitie-stats-expeditionen måtte kunna, utan olägenhet för ärendenas
behöriga gång, tillvägabringas, hvarigenom en af de på Expeditionens Stat uppförde
tre Byrå-chefsbefattningar kunde indragas och lönen antingen besparas för Stats-verket eller
användas för andra till nämnde Hufvudtitel hänförliga, oundgängliga utgifter: i hvilket ämne
Rikets Ständer anhöllo att vid nästinstundande riksdag få emottaga nådig Proposition.
Då vid underdånig anmälan af omförmälde framställning sednast den 15 Maj innevarande
år, Kongl. Maj:t, af skäl, som äro upptagna uti samma dags protokoll öfver,Justi
-
6 Kongl. May.ts Prop. om Statsverk. 1850.
tie-depertements-ärenden, icke funnit anledning att för det närvarande besluta någon reglering
af Byrå-chefs-befattningarne inom Justitie-stats-expeditionen i den syftning, hvarom
Rikets Ständer hemställt, utan deremot i Nåder behagat, med tillsättande af det derstädes
lediga Byrå-chefs-embete, hvartill hörer skyldighet att bereda och i Högsta Domstolen föredraga'
lagfrågor, förklara, det indragning af någotdera utaf öfrige Byrå-chefs-embetena uti
Expeditionen icke borde ifrågakomma, innan ettdera af dem, genom innehafvarens afgång,
varder ledigt, ansåg Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern sig böra i underdånighet
hemställa, att ett Utdrag af Stats-råds-protokollet för den 15 sistiidne Maj, i hvad nämnde
fråga rörer, finge, jemte Kongl. Majlis nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof, Rikets Ständer meddelas till upplysning om de grunder, af hvilka Kongl. Maj:ts
nådiga Beslut i ämnet blifvit föranledt: hvartill
Kongl. Majit, uppå tillstyrkande af Stats-rådets öfrige Ledamöter, lemnade
Nådigt bifall.
3:o
Hof-Ratterna.
a] Svea Hof-rätts underdåniga skrifvelse den 1 sistiidne Juni, deruti var anfördt:
”Då, efter det, till följd af Eders Kongl. Majits Nådiga Förordning den 18 April
nästlidet år, Lagmans- och Kämners-rätterna upphört, antalet af de mål, som blifvit hos
Hof-rätten fullföljde, i så betydlig mån ökats, att Hof-rätten, med dess nu varande sammansättning
och arbetsordning, ser sig urståndsatt att, utan längre dröjsmål, dem til! slut
befordra, och således, om rättelse härutinnan ej sker, anledning är att befara, det antalet
af på Hof-rättens pröfning beroende oafgjorda mål skall innan kort så tillvexa, att det med
ofvannämnde Författning afsedda ändamål, eller skyndsamhet i lagskipningens gång, skall
snarare motverkas än befordras, har Hof-rätten ansett det vara med dess pligt öfverensstämmande
att, jemte anmälande af ett sådant förhållande, tillika i underdånighet för Eders
Kongl. Majit framlägga Hof-rättens åsigt, huru den befarade olägenheten skulle kunna
ändamålsenligast undanrödjas.
Af de hos Hof-rätten förda anteckningar öfver instämda och vädjade saker, i hvilka
sistnämnde tillökning genom ofvanberörde lagförändring hufvudsakligast förekommit, inhemtas,
hurusom antalet af till Hof-rätten inkomna sådana mål uppgått, år 1846 till 611,
Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1850. 7
1847 till 776, och år 1848 till -597, år 1849 till 815 och redan under den tid af innevarande
år, som hitintills förflutit, till 600.
Ehuruväl antagas må, att antalet af dylika mål under kommande år ej skall blifva
lika stort, som i år, då mål genom vad fullföljts både från Lagmans- och Härads-rätterne,
torde dock, med afseende å den serdeles betydliga tillökningen, som under innevarande år
egt rum, utan fara för misstag kunna slutas, att de vädjade sakernes antal kommer att
blifva nära dubbelt, emot hvad under sednare åren varit fallet, och att följaktligen de
under året inkomma och afgjorda vädjade målen i det närmaste uppgått till lika antal, till
sådana måls handläggning komme att erfordras dubbel arbetstid emot förut. En sådan
tillökning i arbetstid har Hof-rätten likväl trott kunna beredas utan någon betydligare förstärkning
af nu varande Hof-rätts-ledamöters antal. Hof-rätten utgöres nemligen för närvarande
af President, vice President och tjugofyra ledamöter, hvilka sednare arbeta på
fyra divisioner med en ordförande och fem föredragande ledamöter på hvarje division.
På hvar och en af dessa divisioner handläggas under Hof-rättens sessioner vädjade och instämde
saker hvar fjerde vecka, så att alltiden af divisionerna är med sådana mål uteslutande
sysselsatt. Om nu Hof-rättens personal ökades med en ledamot och de tjugofem ledamöter,
hvaraf, utom Presidenten och vice Presidenten, Hof-rätten sålunda komme att bestå,
fördelades på fem divisioner med en ordförande och fyra föredragande på hvarje division,
skulle, då, med undantag af de vädjade målen, de öfrige ej fordrade mera tid för handläggning
än hittills, två divisioner, i stället för en, städse kunna sysselsättas med vädjade
och instämde saker, och följaktligen ett dubbelt antal sådana kunna medhinnas; och har
Hof-rätten ansett en förändring i den syftning, nu blifvit omförmäld, enklast och lättast leda
till det åsyftade målet, en i förhållande till de förökade göromålen ökad arbetstid, och har
derföre ansett sig böra nämnde förslag Eders Kongl, Maj:ts nådiga pröfning underställa.
Otvifvelaktigt skulle antagandet af berörde förslag åstadkomma en ej obetydlig tillökning
i Hof-rätts-redamöternes redan nu ganska dryga arbete. Utom det att hvarje ledamot
nemligen komme att deltaga i afgörandet af flere vädjade mål än förut, hvilka mål
oftast äro af den vidlyftighet och beskaffenhet i öfrigt, att deras handläggning erfordrar mera
tid och arbete, än de fleste andra mål, skulle derjemte hvarje föredragande vara pligtig att
utarbeta och föredraga en fjerdedel af alla referentmål på den division, der han kommer
att tjenstgöra, i stället för det hans föredragningsskyldighet hittills sträckt sig till endast en
femtedel af under året afgjorda sådana mål. Men Hof-rätteo anser det likväl vara högst
8 Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1S50.
sannolikt, att, oaktadt den sålunda skedda tillökningen, göromålen skulle kunna medhinnas,
så vida nemligen ledamöterne icke allenast fingo uteslutande använda sin tid till uppfyllande
af embetspligter, utan att behöfva uppoffra någon del deraf åt andra näringsomsorger, utan
äfven kunde för expeditionens besörjande påräkna erforderligt biträde af skicklige tjenstemän.
Ett sådant förhållande eger dock beklagligen nu icke rum. Det är nemligen en af Eders Kongl.
Maj:t säkert insedd sanning, att de löner, som nu äro anslagna åt Hof-rättens ledamöter
och betjening, icke allenast til beloppet understiga hvad andré embets- och tjenstemän i
lika grad åtnjuta, utan äfven, serdeles för dem, som ega familj, äro otillräckliga för uppfyllande
af de nödvändiga lefnadsbehofven. Det har således blifvit oundvikligt för en del af
dem, som ej ega enskild förmögenhet, att utom tjensten bereda sig utvägar till en tarflig
bergning, till vinnande hvaraf de varit nödsakade använda hela den ringa arbetslid, tjenstgölingen
lemnat dem öfrig. Utan att således öfvergifva hoppet att kunna anständigt försörja
sig och de sina, skulle dessa derföre ej kunna åtaga sig ett förökadt arbete i tjensten. Med
kännedom om Eders Kongl. Maj:ts omtanka för sina undersåters välgång och hysande den
förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t behjertar Hof-rättens ledamöters och betjenings vanlottade
ställning i afseende å lönevilkor, har Hof-rätten trott sig kunna begagna detta tillfälle
att underd:st hemställa om förbättring i dessa villkor, en hemställan, den Hof-rätten
förmodar nu så mycket hellre må kunna vinna Nådigt afseende, som derigenom äfven omförmäldte
hinder för antagande af ofvannämnde förslag till en förändrad arbets-ordning för
Hof-rätten skulle kunna undanrödjas, och andre kostnader för bestridande af de genom
Kämners-rätternas och Lagmans-rätternas upphörande för Hof-rätten tillökade göromål
undvikas.
I den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle i Nåder gilla de åsigter, Hof-rätten här
ofvan uttalat, får Hof-rätten i underd. föreslå en sådan tillämpning deraf, att Hof-Rätten
komme att bestå af följande ledamöter, nemligen: en President, en vice president, tio Hofrätts-råd,
af hvilka fem skulle blifva ordförande och fem vice ordförande, dessa fem sistnämnde
med föredragningsskyldighet tillika, samt femton assessorer.
Presidenten åtnjuter nu i lön 3771 och i taffelpenningar 1,000, tillhopa 4,771 rdr;
och, i öfverensstämmelse med nu varande Presidentens uttryckligen tillkännagifna önskan,
undviker Hof-rätten vid detta tillfälle föreslå någon tillökning i berörde löneanslag.
Vice presidentens lön utgör för närvarande 2,134 rdr, Hof-rätts-råds-lönen 1,920
rdr, utom för de nu varande två äldsta Hof-rätts-råden, som, i föjd af beräknadt högre
värde
Kongl. Maj:ts Prog. om Statsverk. 1850. 9
värde å den under lönen inbegripna spannemål, åtnjuta 2,040 r:dr, samt Assessorslönert
1,582 r:dr för alla, utom för den yngste, som har i lön 1,500 r:dr.
Då andre Kollegii-Ledamöter, efter nyligen skedd reglering, fått sig anslagen lön lill
2,600 r:dr, hvilket belopp äfven synes, med afseende å lefnadskostnaden i hufvudstaden,
vara oundgängligen erforderligt för en embetsman i denna samhällsställning, samt HofrättsLedamöternes
embetsåligganden torde vara lika både maktpåliggande och ansträngande, som
öfrige Kollegii-Ledamöters, vore väl med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att lönen
för alla Ledamöterne i Hofrätten bestämdes till nämnde belopp; men då, i anseende
till Hofrätts-Ledamöternes större antal, kostnaden för en sådan löne-reglering möjligen
skulle blifva för Statsverket alltför kännbar, har Hofrätten trott sig böra inskränka sin begäran
dertill, att lönerne för Hofrättens Ledamöter bestämdes efter trenne grader, för tio
Hofrätts-Råd till ett belopp, som motsvarade hvad Eders Kongl. Maj:t, på sätt här ofvan
blifvit nämndt, efter verkställd reglering fastställt såsom lön för andra Kollegii-ledamöter,
samt med iakttagande af enahanda proportion, som nu eger rum emellan Hofrättsråds- och
Assessors-lönerna, för de åtta äldre Assessorerne i förhållande derefter, och lör de sju
yngste, med bibehållande af samma proportion, till »ågot mindre belopp; äfvensom att vice
Presidents-lönen, efter enahanda grund, fastställdes till något högre belopp än den lön, som
må i nåder blifva Hofrätts-Råden tillagd.
Härvid torde böra erinras, att för närvarande å stat allenast finnas anslagne sex Hofrätts-Rådslöner
och att öfriga nu tjenstgörande två Hofrätts-Råd åtnjuta endast Assessorslön.
Detta förhållande qvarstår från den tid, då Hofrätten arbetade på tre divisioner och
således egde blott sex Hofrätts-Råd, men då sedermera förändrade omständigheter framkallat
behofvet af ett ökadt antal sådane embetsman, lärer det finnas angeläget, att HofrättsRåds-lönernes
antal, på sätt nu föreslaget blifvit, i öfverensstämmelse dermed ökas.
På sätt här ofvan är vordet i underdånighet yttradt, beror möjligheten för Hofrättens
Ledamöter att medhinna de ökade göromålen, vidare derpå, att erforderligt biträde för
expeditionen finnes att tillgå. Ett sådant biträde lärer dock icke vara att förvänta, så vida
icke antalet af Hofrättens Notarier förökas och desse tjenstemän förses med sådane inkomster,
att fullt skicklige personer kunna finnas hugade att nämnde beställningar emottaga.
Hofrätten eger nu två Protonotarier med 499 r:dr i lön och nio Notarier, af hvilka
åtta åtnjuta i lön 477 r:dr och den nionde tjenar för Kanslist-lön, som uppgår till endast
Bil. N:o 1. till K. Maj:ts B rop. om Statsverk. 1 Samt. 1 Afd. 1 Häft. 2
10 Kongl. Maj.ts Prop. om Statsverk. 1850.
315 r:dr. Om tjenstgöringen vid Hofrättens Protokoll skall kunna med erforderlig noggrannhet
af ordinarie tjenstemän fullgöras och ej, på sätt hittills varit fallet, till icke obetydlig
tunga för Ledamöterna, öfverlemnas till en stor del åt ovana och oerfarna extraordinarier,
har Hofrätten ansett minst tre Notarier för hvarje af Hofrättens Divisioner erfordras;
i följd hvaraf och då den skillnad, som i Protonotariernes och öfrige Notariers tjenstgöring
nu eger rum, synts Hofrätten lämpligen kunna upphöra, de nuvarande Notarierne*
antal skulle, för den händelse Hofrätten komme att fördelas på fem divisioner, behöfva ökas
med fyra; Och har Hofrätten trott, att, om Notarierne få äfven framdeles behålla de
sportler, som med deras tjenstgöring nu äro förenade, lönen för dem borde beräknas till
600 r:dr; äfvensom Hofrätten, med afseende så väl å nuvarande Kanslistlönens otillräcklighet,
som den tillökning i göromål, genom målens ökade antal, för Kanslisterne kommer
att uppstå, önskat, alt löneinkomsten för desse, sorn nu äro sju till antalet, kunde förhöjas
till åtminstone 400 r:dr för hvardera; Men då en löne—tillökning för Notarierne hvilar på
förutsättning, att Hofrätten skall kunna erhålla mera biträde af desse tjenstemän, än hittills
varit fallet, ett vilkor, hvars uppfyllande ej torde kunna af alla nuvarande Notarier påräknas,
samt Hofrätten, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse
till Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor yttrat, anser det vara lämpligast, att renskrifning
verkställes af e. o. tjenstemän emot arfvode och att således icke några ordinarie
befattningar, beräknade endast för biträde vid renskrifning, finnas, hvadan Hofrätten trott,
att Kanslist-tjensterna allt efter deras nuvarande ionehafvares afgång kunna indragas, har
Hofrätten föreställt sig, att den nu föreslagna löneförhöjningen ej för närvarande borde å
stat uppföras, utan anhåller i stället underdånigst, att ett anslag, motsvarande samma förhöjning,
hvilken, då icke i beräkning tages, att två af de nu varande Notarierne, i följd af
högre ersättning för den under lönen inbegripna spannemål, åtnjuta något större lön än
de öfrige, eller 514 r:dr hvardera, uppgår till 4,466 r:dr årligen, måtte tills vidare ställas
till Hofrättens disposition för användandet till arfvoden åt de tjenstemän, som för besörjande
af den ökade expeditionen komme att sysselsättas.
Då Hofrätten nu icke eger någon tjensteman, hvilken uteslutande åligger ordnandet
och vården af de till Hofrätten inkomna, och under årens lopp allt mer sig hopande, handlingar,
hvilkas förvarande, såsom nu sker, af flere tjenstemän, medför många olägenheter, har
Hofrätten länge insatt behofvet af en serskild tjensteman för sådant ändamål och anhåller derföre
nu underdånigst att lön på stat kunde varda beredd åt en Archivarie härstädes med 600 r:dr.
Kongl. Mnj.ts Prop. om Statsverk. 1850. 1 \
Hofrättens Sekreterares, Advokatfiskal», vice Advokatfiskal, Fiskalers och Aktuaries
löner äro til! beloppen vida understigande, hvad sådane tjenstemän vid andra verk åtnjuta
och synas ej heller i allmänhet motsvara, hvad bemälde tjenstemän i förhållande til! den
dem åliggande tjenstgörings beskaffenhet och vigt, borde kunna påräkna. Hofrätten har derföre
trott vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att desse tjenstemän jemväl
bereddes någon tillökning i deras lönevilkor och hemställer derföre i sådant afseende, underdånigst,
att Sekreteraren och Advokatfiskal, för hvilka lönerna utgöra, förden förre, efter
nu fastsfälldt pris å den under lönen inbegripna spannemål, 765, men efter den beräkning,
hvarefter nu varande innehafvaren af tjensten uppbär lönen 831 r:dr, och för den sednare
637 r:dr 24 sk., måtte tilläggas 1.000 r:dr hvardera; att vice Advokatfiskal, hvars lön
nu utgör 493 r:dr, måtte erhålla 800 r:dr och att lönen för Fiskalerne och Aktuarien, som
nu utgör 465 r:dr för Fiskalerne och 413 r:dr för Aktuarien, måtte bestämmas till 600 r:dr
för dem hvardera; varande berörda nu föreslagna belopp beräknade under förutsättning, att
ifrågavarande tjenstemän komme att bibehållas vid de sportler, som nu dem tillfalla.
Slutligen hemställer Hofrätten ock i underdånighet, att, på sätt vid andra embetsverk
skeft, dess vaktbetjenles lönevilkor kunde vinna sådan förbättring, att vaktmästaren, som
nu uppbär 195 r:dr årligen, kunde få förhöjning deruti till 333 r:dr 16 sk., samt Hofrättsposterne,
hvilka nu åtnjuta 141 r:dr, i stället erhölle 266 rtdr 32 sk. banko årligen.
Likasom Hofrätten vågar hoppas, att Eders Kongl. Majit i nåder skall behjerta billigheten
af de Önskningar, Hofrätten nu i underdånighet framställt, gör Hofrätten sig ock
förvissad, att Rikets Ständer, efter vunnen kännedom om angelägenheten af de nu begärda
löneanslagen, skola anse dem såsom en ringa uppoffring i jemförelse med den båtnad, som
genom dem skulle tillskyndas på samma gång den allmänna fagskipningen och ett i samhällsordningen
vigtigt embetsverk.”
Jemte denna underdåniga skrifvelse var insändt Hofrättens vid ärendets behandling
förde protokoll, upptagande de yttranden, som tre af Hofrättens ledamöter, de der varit
skiljaktige ifrån flertalets mening, för deras del afgifvit.
b) En från Advokatfiskal August Svalander vid Götha Hofrätt inkommen underdånig
ansökning, af innehåll: att genom indragning af Lagmans- öch Kämners-rätterna, sökanden
ginge i mistning af s. k. Dombokspenningar, till belopp af minst 157 r:dr 24 sk. om året;
att enär Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 29 November 1815 och den 27 Oktober 1820, företrädaren
i Advokaffiskalstjensten, Lagmannen O, Hedenstjerna fått sig beviljad ersättning
12 Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1850.
för mistade lika beskaffade sportler, sökanden ansåge sig kunna hoppas att jemväl erhålla
en dylik godtgörelse; att, äfven om berörde belopp sökanden i nåder beviljades, det likväl,
tillagdt hans qvarstående löningsförmåner, ingalunda vore tillräckligt att trygga existensen
för en så träget sysselsatt tjensteman som Advokatfiskalen; att löneförmånerna för Advokatfiskal,
hvars lön vid Hofrättens instiktande bestämdes lika med Hofrältsrådens, numera
i ett för allt utgjorde 1,509 rrdr 15 sk. 11 rst., hvarifrån borde frånräknas pensionsafgifter,
utskylder m. m. till belopp af 150 r:dr; att sökanden uppoffrat 20 sina bästa år i Statens
tjenst och nu vore, i följd af ansträngningar för beredande af utkomst för sig och de sina,
i ett försvagadt helsotillstånd; samt att, på grund af dessa och flera andra anförda skäl, sökanden
i underdånighet anhöll, att han ej mindre för de dombokspenningar och bötesandelar,
hvilka före hans tillträde af Advokatfiskalsbeställningsn gått förlorade, än äfven för de
dombokspenningar, som, genom indragningen af Lagmans-och Kämnersrätterne, komme att
upphöra, måtte af allmänna medel erhålla enahanda godtgörelse, som företrädaren ensamt
för den förstnämnda förlusten tillgodokommit med 750 r:dr årligen.
Götha Hofrätt, som ansökningen insändt, har dervid sig yttrat: att, då Hofrätten nogsamt
erfarit, hurusom Advokatfiskalens embetsgöromål årligen i betydlig mån tilltagit, då
deremot hans löneinkomster aftagit samt en ytterligare förlust i detta hänseende vore att
förutse, då Domstols-instantiernes antal med innevarande år blifvit minskadt, hvarigenom det
missförhållande, som redan egde rum emellan denne embetsmans löneförmåner och göromål,
än vidare måste ökas, finge Hofrätten, enär det vore af bogsta vigt, att Advokatfiskalen
blefve försedd med sådan lön, att hans ekonomiska ställning kunde vara oberoende,
hvilket åter innefattade säkerhet derför, att skicklige och lämplige personer städse kommo
att eftersträfva och kunde behålla detta embete, i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för afhjelpande af omförmälda missförhållande och således bereda
Hofrättens Advokatfiskal den löneinkomst, som skäligen motsvarade hans trägna och ansvarsfulla
åligganden.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret, som ansett sökanden icke
hafva egt skälig anledning begära att sättas i åtnjutande af hans företrädare i Advokatfiskalstjensten,
Lagmannen Hedenstjerna personligen beviljade sportel-ersättningen, 750 r:dr,
samt icke funnit skäl tillstyrka bifall å sökandens anhållan om godtgörelse för de dombokspenningar,
som han kunde, till följd af Lagmans- och Kämnersrätternes upphörande, komma
alt förlora, af anförda orsaker till Kongl. Maj:ts bepröfvande öfverlemnat, om nådi»
Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1850. 13
Proposition i fråga om förbättring af löneinkomsterne för Advokatfiskal i Götha Hofrätt
borde till Rikets nu sammanträdande Ständer aflåtas, eiler allmän lönereglering för Hofrätterne
verkställas, hvarförinnan partiella löningsfrågor icke syntes böra förekomma.
I sammanhang härmed utbad sig Hans Excellens att få i underdånighet föra till minnes,
hurusom vid und. föredragning den 13 April innevarande ar af såväl serskilde komitterades
den 6 Juni 1836 afgifna betänkande och förslag till ny Expeditionstaxa, sorn äfven flera
dermed gemenskap egande framställningar och deribland dels Presidenternes i Götha Hofrätt
och Hofrätten öfver Skåne och Blekinge serskilda underdåniga skrifvelser af den 10 och 20
Mars 1849, hvarjemte blifvit öfverlemnade vid samma Hofrätter anställde tjenstemäns underdåniga
ansökningarom förbättring af deras inkomster medelst förhöjning utaf nu gällande
expeditionstaxa, dels ock tjenstemännens vid Svea Hofrätt uti und. skrift den 3 Maj sistnämnde
år framställda enahanda begäran, Kongl. Maj:t, efter hvad i Statsråds-protokollet
öfver civil-ärenden för den 13 April närmare omförmäles, med förklarande, att ny expeditionstaxa
icke för det närvarande borde utfärdas, i nåder” befallt, att de från Rikets tre
Hofrätter inkomna framställningar och ansökningar om sportel-förhöjning för Hofrätternes
tjenstemän skulle till Justitie-Statsministern öfverlemnas, för att i Juslitie-departementet
undergå granskning och såmedelst till serskild underdånig föredragning beredas.
Af dessa handlingar, hvilka dock icke nu voro färdiga att till slutligt afgörande föredragas,
inhemtades likväl, att, som förbättring af de öfvermåttan små och otillräckliga löner,
hvilka af Hofrätternas tjenstemän innehafvas, vore, såsom ock Kongl. Maj-t, i anledning
af föregående ansökning, derom behagat i nåder förklara, af behofvet påkallad och
detta behof visade sig mera trängande, ju längre en allmän, hvarjehanda hinder underkastad,
lönereglering för Hofrätter och Styrelseverk samt desses förändrade organisation
kunde komma att fördröjas, men ändamålet syntes kunna, utan att ökade anslag
äskas, på annan väg beredas, Götha Hofrätts tjenstemän i und. anhållit, att expeditionstaxan,
i hvad den angår Hofrätter samt rikets Kollegier, måtte varda, i enlighet med dertill
uppgjordt och deras ansökning bilagdt förslag, ändrad och förhöjd, i hvilket fall för
Götha Hofrätts tjugofem ordinarie tjenstemän ansågs skola i sportelaflöning, så vida den
på förhand vore beräknelig, kunna beredas en tillökning af tillhopa omkring 2366 r:dr 32
sk. banko, på sätt deröfver författad och insänd tablå närmare utvisade; att tjenstemännen
så väl i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge som i Svea Hofrätt, under åberopande af de
uti nyssnämnde ansökning andragne omständigheter och på i öfrigt tillagde grunder, i den
-
14 Kongl. Maj:ts Prog. om Statsverk. 1860.
samma sig förenat, samt att jemväl Pi esidenterne i Götha och Skånska Hofrätterne, livar
för sig, 3 af dem insända ansökningar jemte förslaget tillstyrkt nådigt bifall, likväl med ‘föresiagne
ändringar i en del derutinnan antagne bestämmelser, samt under förbehåll, det
Hofrätterne skulle ega, att utan hinder af förut meddelde beslut, förordna om sportelinkomsternas
rättvisa fördelning emellan tjenstemännen i hvarje Hofrätt.
Af Hans Excellens anmäldes i öfrigt, att Statskontoret i dess underdåniga berättelse angående
Statsverkets tillstånd och behof, fästat uppmärksamheten derå, att sedan, jemlikt Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 9 Oktober 1849, de qvarvarande Lagmännens löneinkomster blifvit
till allmänna indragningsstaten förflyttade, följande, under Andra Hufvudtiteln och Hofrätternes
anslag uppförda, odisponerade Lagmanslöner borde från berörde hufvudtitel uteslutas,
nemligen:
A Svea Hofrätts anslag : penningar  2376: 32. —
Indelta räntor, kronovärdi  64: 29. 3.
Markegång på förslag : . . 467: 7. 3.
2843: 39. 3.
Ä Götha Hofrätts anslag: penningar  2176: 32. —
Å Hofrättens öfver Skåne och Blekinge d:o  544: 8. —
Tillsammans 5564: 31. 3.
Hans Excellens Herr Justitie-Sfatsministern yttrade:
”De flere gånger framställde, nu åter förnyade, önskningarna om förbättrade lönevilkor
för Hofrätternes ledamöter oell tjenstemän förtjena, efter mitt omdöme, att serdeles afses.
Så vida lagskipninges skall kunna af Öfverdomstolarne behörigen utöfvas, fordras oundvikligen,
att lefnadsvilkorpn för de der tjenstgörande icke förblifva så knappa, att farhågorna
för saknad af framtida tarflig bergning och för betuugandel af svåra näringsbekymmer under
trägen och mödosam tjenstgöring afskräcka män, med utmärktare lagkunskap, erfarenhet
och skicklighet, alt vid dessa domstolar söka anställning. Och får det missförhållande,
som för det närvarande eger rum emellan Hofrätts-ledamöternes aflöning och de vexande
anspråken på deras duglighet, arbetsnit och uteslutande egnande åt domaregöromålen, längre
tid fortfara, kan skäligen befaras, att sagde egenskaper, som böra af Öfverdomstolarne
företrädesvis innehafvas, snart nog torde komma att der blifva mera sällsynta, än nyttigt
och önskligt vore.
”Visserligen har det blifvit ifrågastäldt, att innan, eller åtminstone samtidigt med ord
-
Kongl. Maj:ts Prog. om Statsverk. 1850. 15
nandet af Hofrätternes aflöningsstater, borde tillses, om någon förändring i dessa verks nuvarande
organisation eller personal kunde tillvägabringas. En dylik förändring synes äfven
påkallas deraf, att, sedan till följd af Förordningen den 18 April 1849 Lagmans-, Kämners-
och Riddare-Synerätter upphört och Hofrätterne således afven i civila mål numera
utgöra andra Domstols-inslansen, antalet af der under sedermera förflutna tiden fullföljda
vademål ganska betydligt tilltagit och gifvit ytterligare tillökning åt de redan förut mycket
ansträngande göromålen, samt att detta förhållande, i händelse ! vademålens tillväxt, under
enahanda omständigheter, i öfrigt fortfar, tvifvelsutan skall, inom kort tid, genom hopande
uti Hofrätterne af oafgjorde mål skadligen inverka på lagskipningens jemna och obehindrade
gång. Men då någon efter sannolik beräkning uppgjord plan för Hofrätternes organisation
och antalet af der behöflige embets- och tjenstemän icke lämpligen kan eller bör grundas
på den erfarenhet i omförmälda afseende, som den efter Domstols-indragningen förflutna
alltför inskränkta tidrymden bibringat; samt denna vigtiga frågas tillfredsställande lösning i
viss mån beror dels af arbetssättet inom Hofrätten, som möjligen skulle kunna förenklas,
utan att den noggranhet och säkerhet, som vid målens behandling och afdömmande bör
förefinnas, dervid äfventyras, dels ock deraf huru stort antal ledamöter, som må erfordras,
för det att Hofrätt skall varadomför; så, ehuru jag varit betänkt på att i sistnämnde ämne
göra serskild underdånig framställning, anser jag likväl tidpunkten ännu icke vara inne att
i underdånighet hemställa om någon slags förändring uti Holrätternes nuvarande sammansättning
och personal.
"Emellertid och då, på ofvananförde grunder, synes betänkligt att, under afbidan deraf,
uppskjuta all åtgärd, hvarigenom vid Hofrätterna må kunna bibehållas och äfven framdeles fästas
större domare-dugligheter, såsom der synnerligen erforderlige, men detta vigtiga ändamål nu
icke lärer kunna ernås annorledes än genom sådan förbättring utaf aflöningsstaterne, som
äfven om förändring i organisationen och personalen ifrågakommer, icke kan anses blifva
för Statsverket onödigtvis betungande, finner jag, med hänsigt jemväl derå, alt framför ålit
innehafvarne af de äldre ledamots-platserne i Hofrätterne, der naturligen de fleste uppnå
målet för sin embetsmannaverksamhet, må tilläggas sådana inkomster, att de icke sättas
i nödvändighet att utom tjensten söka andra, nu böra i afseende å Hofrätternas aflöningsstater
till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande hemställa följande förslag:
"att, hvad Hofrätternes ledamöter angår, lönerne måtte förhöjas för vice Presidenten
till  2,800 r:dr,
16
Kongl. Maj:ts Prop. otti Statsverk. 1850.
Hofrätts-Råden till .
och för halfva Assessorsgraden i hvarje Hofrätt, i mån af ålder i tjensten
2,600 r:dr
till
. 2,000 „
. 1,600 „
men att för öfrige yngre Assessorer lönen bestämmes till
att af tjenstemännen Advokatfiskalen, såsom bland desse varande den, för hvilken, med
afseende så väl å denne tjenstemans nuvarande ringa inkomster, som derå, att någon högre
icke kan honom genom ändring af expeditions-taxan beredas, löneförbättring mest är af
behofvet påkallad, kunde i stat uppföras till lön af 1,200 r:dr;
att för Hofrätternes Sekreterare, som ega mera betydliga sportel-inkomster, lönen bestämmes
endast till 1,000 r:dr, ungefärligen motsvarande hvad de nu åtnjuta i lön, ljuspenningar,
andel i lösen för revisionshandlingar och kansli-gebuhr;
att i lönen tillägges vice Advokatfiskalen  800 r.dr
samt Fiskalerne, Protonotarierne eller förste Notarierne, Notarierne, Aktuarierne
och Registratorerne hvardera  600 r:dr;
att, då för Hofrätterne synes vara fördelaktigare, om kanslist-tjensterne indragas, emot det
att lönerne af Hofrätterna få användas till bekostande af nödig renskrifning för arfvoden,
någon tillökning i lönevilkoren för kanslisterne icke måtte ifrågakomma, utan att kanslist—
lönerne må, eftersom de blifva lediga, på nämnde sätt af Hofrätterne få användas;
att, till förbättrande af vaktbetjeningens serdeles ringa löner, desamma varda uppförde för
Vaktmästaren till
250 r:dr
och för Hofrätts-posterne till  200 r:dr;
och att, sedan genom ärendernes tilltagande i Hofrätterna, för deras oafbrutna gång, er
fordras
ökadt antal adjungerade ledamöter, likasom arfvoden till bestridande af utgifter
för de ökade göromålen i kanslien, serskilda anslag för dessa ändamål måtte uti staterna
upptagas, nämligen:
Till adjungerade ledamöter i Svea och Götha Hofrätter för hvardera 1,000 r:dr samt
i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 600 r:dr;
och till kansli-göromålens befordrande eller arfvoden åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente
för Svea och Götha Hofrätter hvardera  2,000 r:dr
och för Skånska Hofrätten
. . , . 800 r:dr:
i hvilket anslag dock borde anses vara inbegripet, hvad sorn hitintills utgått till extra ordinarier,
under benämning af ljus-penningar.
Så
-
Kongl. Maj.ts Prop. om Statsverk. 1850. 47
Såsom allmänna grunder för tillgodonjutande af nu föreslagne löneförhöjningar, har jag
antagit, hvad jag underd. hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte gilla, böra stadgas:
l:o Att för ordinarie embets- och tjenstemän ljuspenningar i lönerne inbegripas, samt
att, der löneförhöjning ej ifrågakommer, till lönen lägges hvad i ljuspenningar utgått.
2:o Att för dem, som åtnjuta löneförhöjning, äfven om de äro till embetet eller tjensten
utnämnde före år 1841, all beräkning af spannemål under lönen upphör, såvida icke,
efter hittills gällande grunder, innehafvande lön skulle öfverstiga hvad som blifvit föreslaget.
3:o Att den vid sistlidne risdag Hofrätterne beviljade ersättning för lösen af revisionshandlingar
indrages.
4:o Att i fall någon af de nuvarande tjenstemän, hvilka ega andel i sistnämnde lösen,
icke genom löneförhöjning skulle få samma andel ersatt, skilnaden skall utgå af de till
Kansli-göromålens gång anvisade medel.
5:o Att Hofrätternes Sekreterare, sedan de tillträdt den förhöjda lönen, icke vidare
skola ega rätt uppbära s. k. Kansli-gebuhr för fullmakter, konstitutorialer och afsked, för
hvilka lösen endast såsom för resolutioner böra erläggas.
6:0 Att Kongl. Brefvet den 24 Juli 1830, enligt hvilket en del af de Svea Hofrätt nu
tillslagne adjunktionsmedel utgå till Kansli-betjening, upphör att vara gällande.
7:o Att de af de nuvarande yngre Assessorerne i Hofrätterne, hvilka i lön och ljuspenningar
uppbära mera än 1,600 r:dr, skola, så länge de samma lön innehafva, ega ut
bekomma
skilnaden af anslaget till skrifmaterialier och expenser, derifrån ljuspennlngarne
hittills utgått.
8:0 Att vice Presidenterne i Svea och Götha Hofrätter skola, för tillgodonjutande af
den förhöjda lönen, vara pligtiga att, derest flere afdelningar än de nuvarande fyra i hvar
dera
Hofrätterne erfordras, å en sådan vara ordförande; samt
9:o Att de af Hofrätternes ledamöter, hvilka undfå förhöjd lön, skola vara underkaslade
de förändringar i Hofrätternes organisation, som kunna af den nästlidet år vidtagne
Domstols-förändringen föranledas, äfven om utflyttning till annan ort möjligen deraf
blefve en följd.
Derest detta af Eders Kongl. Maj:t nådigst gillas, föreslår jag underdånigst att såsom
löningsstat för Hofrätterne af Rikets Ständer måtte begäras följande belopp:
Bil. K.o 1. till K. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1 Samt 1 Afd. 1 Höft.
18 Kongl. Maj.ts Prop. oni Statsverk. 1850.
l:o för Svea Hofrätt:
1 President, lön (inbegripet ljuspenningar) 3,851:
taffelpenningar  1,000:
4,851:
1 vice President
2,800: — —
1 Hofrätts-Råd  2,600:
5 d:o d:o å 2,600 r:dr
13,000: — —
1 Assessor
2,000:
8 d:o å 2,000 r:dr  16,000:
1 yngre Assessor  1,600:
8 d:o d:o å 1,600 r:dr 12,800: — —
1 Sekreterare  1,000:
1 Advokatfiskal  1,200:
1 vice d:o
800:
1 Fiskal . > . .  600:
3 d:o ä 600 r.dr  1,800:
1 Protonotarie . : . .  600:
1 d:o d:o
600: — —
1 Notarie
600: —
7 d:o å 600 r.dr  4,200:
1 Aktuarie  600:
1 Registrator
600:
—
1 Kanslist (lön och ljuspenningar)  328: 16. —
7 d:o d:o d:o å 328: 16. . . 2,298: 16. —
1 Vaktmästare  250:
1 Hofrättspost .
. . . 200:
8 d.o d:o å 200 r:dr
. 1,600:
Till arfoden åt adjungerade ledamöter  1,000: —
„ bestridande af Kansli-görotnålens gång, samt arfvoden
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente
för flitig tjenstgöring  2,000:
Summa B:ko R:dr 75,927: 32. —
Kongl. MajUs Prop. om Statsverk. 1850. \ 9
2:o Götha Hofrätt:
i President (lön och ljuspenningar) . .' 3.851:
taffelpenningar  1,000:
4,851: — —
1 vice President (  2,800: — —
6 Hofrättsråd ä 2,600 r:dr  15,600: — —
9 Assessorer å 2,000 r:dr  18,000: — —
9 yngre d:o ä 1,600 r:dr  14,400: — —
1 Sekreterare
1,000: — —
1 Advokatfiskal  1,200: — —
1 vice d:o
800: — —
4 Fiskaler å 600 r:dr  2,400: — —
2 Protonotarier å 600 r:dr  1,200: — —
8 Notarier ä 600 r:dr
4,800: — —
1 Aktuarie  600: — —
1 Registrator
600: — —
8 Kanslister (lön och ljuspenningar) å 328: 16. . 2,626: 32.—
1 Vaktmästare  250: — —
5 Hofrättsposter å 200 r:dr  1,000: —
1 Läkare  60: • • ■ •
Adjnnktionsmedel  1,000: —
Till Kansli-göromål och extra ordinarier .... 2,000:
Summa D:ko R:dr 75,177: 32. —
samt 3:o Hofrätten öfver Skåne och Blekinge:
1 President (lön och ljuspenningar) . . 3,851: — —
taffelpenningar ...... 1,000:
—4,851:
2 Hofrättsråd å 2,600 r:dr 5,200: - -
3 Assessorer å 2,000
6,000: — —
3 yngre d:o å L,600 r:dr  4,800: —
1 Sekreterare
. 1,000: —
Transp. B:ko R:dr 21,851: — —
20 Kongl. Maj:ts Prop. om Statsverk. 1850.
Transp. B:ko R:dr 21,851: — -
1 Advokatfiskal
1,200: — —
2 Fiskaler å 600 r:dr  1,200: — —
1 Protonotarie  600: — —
2 Notarier å 600 r:dr  1,200: — —
1 Aktuarie . .'  600: — —
1 Registrator
. . . 600: — —
3 Kanslister (lön och ljuspenningar) å 328: 16. . 985: — —
1 Vaktmästare  250: — —
2 Hofrättsposter å 200 r:dr  400: — —
Adjunktions-medel  600: — —
Till Kausli-göromål och extra ordinarier .... 800: — —
Summa B:ko R:dr 30,286: — —
Då behofvet för alla tre Hofrätterne tillsammans således skulle blifva:
för Svea Hofrätt
75,927: 32. —
„ Götha d:o  75,177: 32. —
och „ Hofrätten öfver Skåne och Blekinge  30,286: — —
eller tillhopa B:ko R:dr 181,391: 16. - •
Men då nuvarande anslag på stat utgör:
146,174: 24. -
Dertill komma ljuspenningar, uppgående till:
för Svea Hofrätt 2,866: 32. —
6,086: 32. -,
med hvilken summa anslaget till skrifmaterialier och expenser
deremot kommer att minskas.
Summa B:ko R:dr 152,261: 8. —,
