# ID: svediakorp-gov2198
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,821
# sentences: 1,924
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utskotte/s Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
585
Särskild Förteckning
å Varor, som liro vid införsel tullfria.
Agat, oarbetad.
Alabaster, oarbetad.
Ambra.
Angelica.
Apotheksvaror, alla i Införsels-Tariffen ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af Apothekare eller dem, som erhållit Sundhets-Kollegii tillstånd
att med sådana varor idka handel, eller, efter Sundhets-Kollegii, VetenskapsAkademiens
eller vederbörande Universitets-Fakultets hörande, af Vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga inrättningar.
Bark, alla i Införsels-Tariffen ej specificerade slag.
Bast och Bastrep.
Bastmattor, inkommande såsom garnering eller emballage.
Ben: Elfen-, oarbetadt.
Hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt.
andra slag, rå och oarbetade, samt förmalda, eller s. k. Benmjöl.
Berberisrötter.
Bernsten, rå och oarbetad.
Bilder, alla slag, som utgöra konstnärsarbeten.
Bin, lefvande i kupor.
Blod, Kreaturs-, alla slag.
Blodiglar.
Blomsterlökar.
Bokstaf sstämplar, Boktryck- eller Stilar, förslitne och obrukbare, eller Stilskrot.
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata.
Bomull.
Brunsten.
Buskar.
Bih. lill fl. St.-s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 74
58() E.vpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
Böcker:
på främmande Sprak, samt Not- och Ritböcker.
på Svenska tryckta Biblar, gifna till Svenska Bibel-Sällskapet,
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då de reklameras af Författaren
eller Förläggaren, eller då två Besigtningsmän, af hvilka minst
en bör vara Boktryckare, intyga att böckerna äro i Sverige tryckta.
Caulsch.uk,
Coralie/', äkta, oarbetade.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget Tågvirke.
Dun, alla slag.
Emalj, i massa.
Fartyg, utländska, med tillbehör, som blifvit tagna under krig af Svenskt Örlogseller
Kapare-Fartyg och lagligen prisdömde.
Fisk, färsk.
Fiskskinn, oberedda.
Fjäder, ospritad.
Fjäll, Hvalfisk-, eller Ossa Sepia?.
Flintsten.
Flyttsaker:
såsom reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af vederbörande Tullkammare
finnas ej öfverstiga hans behof under resan; samt
om de inkomma för sådane Svenske Undersåters räkning, som varit å utrikes
ort bosatte och der betjenat sig af desamma, så framt de vid införseln,
på särskild anmälan af General-Tull-Styrelsen, pröfvas ej öfverstiga egarens
behof.
Foglar, lefvande.
Frö, alla slag, utom Kanarie-.
Färgmossa, alla slag.
Gips.
Gipssten.
Glas.
Buteljer, Burkar och Flaskor, på hvilka varor inkomma, och som icke, enligt
särskildt stadgande i Införsels-Tariffen, inbegripas uti vigten för tullberäkningen.
Kemiska.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, IS:o 197. 587
Glasgalla.
G las skärf eller Krasglas.
Glober.
Granaläppleskal.
Gräs, ej specificeradt.
Gräsmattor och Gräsrep till garnering och emballage.
Guld, oarbetadt.
Gutta Percha, oarbetadt.
Halm.
Hampa, ohäcklad.
Horn, oarbetadt eller raspadt.
Hummer.
Hvalraf eller Spermaceti.
Här, alla andra, ej specificerade, slag, än Häst- eller Tagel, samt Nöthår.
Hö.
Jord, Polér*.
Juveler, oinfättade eller infattade.
Kalksten.
Kardborrar eller Stråkardor.
Kartor.
Kläder, tillhöriga Sjöfarande eller Resande, när de äro synbart brakade, eller
af egarne sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof.
Kol, Träd-.
Kopparstick, Estamper och Lithograf er, som tillhöra tryckta arbeten.
Korkbark.
Kreatur:
Får och Baggar från alla Tyska Stater samt intill Vesterhafvet gränsand
orter.
Hingstar, Tjurar och Fargaltar.
Lera.
Lumpor.
Läster, till Skoarbeten.
Magnetsten, oinfattad.
Malm, ra och osmält, i Införsels-Tariffen ej specificerad.
Malmstuffer, lill Naturaliesamlingar.
Marienglas.
588 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
Marmor, oarbetad, eller i block.
Medaljer, alla slag.
Musi kaiier.
Muskus eller Desman.
Musslor, friska.
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar-.
Målningar och Ritningar, oinfattade.
Naturalier, till vetenskapliga samlingar.
Näfver.
Oljekakor.
Perlemor, oarbetad.
Per lo r, äkta, oinfattade eller infattade.
Pimps ten.
Plantor.
Platina, oarbetad eller arbetad.
Pozzolana.
Rus sins tjelkar.
Sand.
Serpentins ten, oarbetad.
Silfver, oarbetadt.
SY/Åe, rått, ofärgadt.
Skafgräs.
Sköldpadd, oarbetad.
Smergel.
Spillning, Affall och Span, ej specificerade.
Sten: Cornvalls-.
Eldfast.
Gjutstenar, samt Mergel- och Skilfersten till Stentryck.
Qvams tenar.
all annan, i Införsels-Tariffen ej specificerad, oarbetad eller i block.
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cindres, samt Kokes eller afsvaflade Stenkol,
Säckar, med varor fyllda, såsom emballage,
Tester eller Kratz.
Tonkabönor.
Trippel.
Träd, friska, alla slag.
Exp edit io ns- lits ko Hets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197. 589
Trädvaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget.
Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och andra ej specificerade sådana trädslag, som
växa inom landet.
Buxbom, Ceder, Ebenholtz och Pockenholtz.
Furu och Grantimmer:
otillhugget eller såghlockar.
Vagnar och Åkdon, som inom ett år före införseln bevisligen blifvit ur riket utförda,
utan att den i Tulltaxan medgifna tull-restitution dervid åtnjutits.
590 Expeditions- Utsko t tels Förslag till vnd. Skrifvelse, N:0 197.
II. Tariff för WJ
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rst.
Bark, Ek-
1
tunna
16
Ben, andra slag än Elfen- och Hvalfisk-:
oarbetade, krossade, samt förmalda eller s. k. Benmjöl
1
lisp.
3
Blodiglar
1
skalp.
4
Bly, oarbetadt, i tackor eller rallar
1
skepp:d
20
—
Dref
1
skepp:d
1
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 fam-  nars längd sönderhugget tågvirke
1
skepp:d
1
—
Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk:
oberedda:
torra
andra slag
1
1
skalp.
skålp.
2
1
Hummer
1
H0?
4
—
Jern:
gjutet:
Tack- och Ballast-
Bomber och Kulör, champlounerade till visst
mått och renfilade, Kanoner, Stycken, Nick-  hakar och Mörsare, stämplade och borrade,
samt finare och gröfre Lavetter ....
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
ostämplade och oborrade
Hällar öfver \\ tums tjocklek samt Lod och
Lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket . .
1 Skilt. stäp. v.
F
F
F
ör
4
ör
ör
I).
b.
b.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
591
Qvantitet
för tull-
Införselstull.
beräkningen.
Banko.
R:dr
sk.
PS t.
Jern:
gjutet:
Hällar af 1-jf tams tjocklek och derunder till
och med 1 tum, Lod och Lödjor till vigter
af 1 skeppunds vigt och derunder till \
skeppund
1 Skfl. stäp. v.
2
Kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulor
1 Sk fl. stäp. v.
2
Smidt eller valsadt:
Stång-, Platt-, J tum tjockt och deröfver, un-
der 12 tums bredd och öfver J tums fyrkant
1 Skfl. stäp. v.
4
Smältstycken
1 Skfl. stäp. v.
12
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
1 Skfl. stäp. v.
2
—
Kol, träd-
1 läst
40
Koppar.
ra
1 Skit. stäp. v.
18
36
gårad
1 Skfl. stäp. v.
32
Kopparskrot, eller gammal och brukad Koppar samt
Kopparaska
1 Skfl. stäp. v.
16
32
Lumpor
1 lisp.
—-—
12
Malm, rå och osmält, i Införsels-tariffen eller den dervid
fogade särskilda Varu-förteckning ej specificerad
F
ör
h.
Metaller, sammansatta:
oarbetade, alla slag
1 Skti. stäp. v.
32
Skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt,
alla slag
1 Sktt. stäp. v.
16
32
Spillning, affall och spån, ej specificerade
00 B:dr v.
10
Tjärperma eller Vraktjära .
1 lunna
44
592
Exp ed ilia ns- lils k otte ts Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 197.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.!
Banko.
Trädvaror :
U: (li-
sk.
rst.
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och andra ej speci-  ficerade sådane trädslag som växa inom landet
Furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar
tillhugget, ej specificeradt
100 R:dr v.
100 R:dr v.
100 R:dr v.
lo
25
10
Bandstakar
100 stycken
i
Bräder och Plankor, sågade af ek och ask .
Enträd och Enstafrar
100 R:dr v.
100 stycken
10
12
Gevärsstocks-ämnen
1 dussin
12
Handspaks-ämnen
1 dussin
4
Läkter, huggne eller täljde
1 tolft
—
10
sågade
1 tolft
—
0
Master, Bogspröt och Spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot från
storändan
1 stycke
2
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från stor-  ändan
1 stycke
1 slycke
20
12
derunder
Pump träd, oborrade; se Master och Spiror.
Ribbor, längre eller kortare
1 tolft
9
Anin. Vid export af Ribbor bör behörigen styrkas, att de
äro fyrkantiga och förfärdigade genom söndersågning
af större timmer; i hvilket afseende betyg öfver nämn-  da förhållande skola vid Tull-journalerne bifogas.
Sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 8
tum midtpå
1 stycke
8
Anm. Sparrar af furu och gran kunna utföras både liksidiga
och platta. Dimensionen af deras tjocklek bestämmes
efter fjerdedelen af deras total-omfång midtpå, så att
t. ex. en Sparre, som på två motsatta sidor innehål-  ler 10 tums tjocklek och på de öfriga endast G tums,
kommer att vid lullklarering behandlas lika med en
hvars alla fyra sidor tvärtöfver innehålla hvardera 8 tum.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
593
Qvantilet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rst.
Trädvaror:
Stäfver, lagg- och bolten-:
af till och med .34 verktums längd å de förra
och 22 verktums längd å de sednare:
af ek
120 stycken
120 stycken
3
af hok, furu eller gran
öfver 34 till och med 42 verktums längd å de
1
förra och 27 verktums längd å de sednare:
af ek
120 stycken
120 stycken
8
af bok, furu eller gran
derutöfver:
1
6
af ek
120 stycken
120 stycken
21
af bok, furu eller gran
Ved:
12
Björk
1 famn
1
24
—
Bok och Ek
1 famn
2
—
Alla andra slag
1 famn
36
Anm. Famnen beräknas till 4 alnars längd, 3 alnars höjd och
6 qvarters bredd.
Afträd eller ämnen till åror
1 par
1
Alla andra varor, än de i denna Tariff upptagna, äro vid utförsel tullfria.
Hih. till R. St. Prof. 1850 fc 1851. 10 Sami. 1 A/d.
594
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
III. Tariff för fcmMit-uppMaget
o c/i iran&i to-afyif(ten.
Minimi-qvanti-  tet Tor Kredit-  upplaget.
Qvantitet för
Transito-afgif-  tens beräkning
1500 skalp.
Anis ,
Aska, Pott-:
1 skålp.
700 lisp.
vällad eller oraffinerad
1 lisp.
200 lisp.
raffinerad eller kalcinerad ....
1 lisp.
10 skepp:d
Bly, oarbetadt
Brännvin:
1 skepprd
150 kannor
Genievre
1 kanna
150 kannor
Cognac
1 kanna
150 kannor
Kumm
1 kanna
150 kannor
Arrac
1 kanna
700 skalp.
Cacao
1 skålp.
1000 skålp.
Caffe
1 skålp.
400 skålp.
Canel och Cassia Lignea
1 skålp.
1000 skålp.
Corin ler
1 skålp.
1400 skalp.
Fenkol
Fisk:
1 skålp.
40 tunnor
saltad, Sill
1 tunna
300 lisp.
torr, Gråsidor eller Sey
Färger :
1 lisp.
1400 skålp.
Blyhvitt
1 skålp.
50 skålp.
Cochenille
1 skålp.
100 skålp.
Indigo
1 skålp.
Transito-afgift
Ilauko.
lydi
-
sk.
rsl.
1
2
20
10
10
10
10
9
/*%•
11
1 2
3
1
Expeditions-Utskottets Fö?'slag till und. Skrifvelse, N:o 197. 595
Minimi-qvantitet
för kreditupplaget.
■400 skålp.
150 skålp.
2000 skålp.
10 skepp:d
100 lisp.
1500 skålp.
20 tunnor
100 lisp.
100 lisp.
50 lisp.
300 skålp.
300 skålp.
900 skålp.
1000 skålp.
2000 skålp.
800 skålp.
2000 skålp.
2000 skålp.
2000 skålp.
100 tunnor
1800 skålp
1200 skalp.
Garn, Bomullso
fargo dt .
Turkiskt rödt
Gryn, utom af spannmål
Hampa, häcklad .
Humle .......
Ingefära, torr .
Kummin
Lin, ohäckladt . . .
häckladt
Ljus: Talg-
Vax-, gula . ' . . .
hvita och Spermaceti
Mandel
........
Olja: Bom- eller af Oliver
Hamp- .......
Peppar, alla slag
Plommon, Cathrin- och Sviskon .
Pommeransknoppar och Skal . .
Russin .........
Salt, Kok-
Socker :
Qvantitet för
Transito-afgiflens
beräkning.
Transito-afgift.
Banko.
Mascovad, eller brunt och
gult, ordinärt
Terres- och Tetes-, samt hvitt Pudersocker
........
Krossadt Lump- och Havana-Terres
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skepp: d
1 lisp.
1 skålp.
1 tunna
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 tunna
skålp.
skålp.
R:dr sk. rst.
16
2
.->96
Expeditions-UiskoItets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
Minimi-qvantitet
för Kreditupplaget.
100 tunnor
150 skålp.
100 tunnor
1200 skalp.
2400 skålp.
200 skålp.
120 kub. fot
500 skålp.
500 skålp.
200 kannor
100 kannor
Spannmål, omalen:
Korn
The
Tjära
Tobak:
Blad
Stjelkar
Knaster
Trädvaror:
Mahogony, oarbetadt, sågadt eller tillhugget
Ulf okammad och okardad:
grof Jutsk och Isländsk eller annan här
-
Fin:
med jemförlig
all annan
på fastager
på bouteljer
Qvantitet för
Transito-afgiftens
beräkning.
1 tunna
1 skålp.
1 tunna
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kub. fot
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna
1 kanna
Transito-afgift
Banko.
R:dr sk. rst.
QQ ■ toV
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
597
Underrättelser
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör.
§• I
Hvad
vid tullklarering af brutet skillingtal ej hinner lii! half skilling uteslutes,
och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger till
eller öfver en half.
§. 2.
Med de i Taxan förekommande vigtbestämraelser förstas viktualievigt, der
annan vigt icke särskildt är utsatt.
§. 3.
För alla varor, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande
tullen med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg utföras,
med femtio procent, utom i de fall, då, genom serskilda afhandfingar med
främmande makter, undantag härutinnan blifvit öfverenskomna.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar Kongl. Maj:ts och Rikets Kommersekollegium
Kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg här i Riket byggda, som för utländsk räkning köpas och utföras,
njuta i allmänhet lika rätt som inhemska, i hänseende till tullens beräknande för
de varor, som med dem första gången utskeppas.
§• 4.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och kronan utgöras af Svenska fartyg med
tolf, och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettio
-
598
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
sex skillingar banko för hvarje läst, beräknad efter Svenskt Mätarebref, samt
betalas hvarje gång, både vid inkommande och utgående ; dock, om ett inhemskt
eller med inhemska lika berättigad! främmande fartyg under loppet af ett kalenderår
gör (lere resor emellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa umgälder
för utgåendet allenast första resan, och vid förnyadt inkommande endast när
fartyget innehar last5 och må i detta hänseende jemväl såsom barlastade anses:
fartyg af 8 lästers drägtighet och derunder, som innehafver gods icke uppgående
till mer än hälften af dess drägtighet; fartyg öfver 8 till och med 50 lästers
drägtighet, som innehafver gods icke öfver 4 läster; fartyg af öfver 50 till och
med 100 lästers dräglighet, som innehafver gods icke öfver 6 läster samt fartyg
af öfver 100 lästers drägtighet, som innehafver gods icke öfver 8 läster; hvaremot,
då fartyg innehafver gods till större lästetal i förhållande till drägtigheten,
än hvad sålunda riu bestämdt är, detsamma bör anses såsom lastadt samt hel af
gift
erlägga.
§• 5-
o
l:o. A inkommande varor, som, enligt Taxan, förtullas efter vissa procent
af värdet, eller för hvilka olika tull efter olika värde eger rum, bör godsegaren
uppgifva inköpspriset, med tillägg af assurance, frakt och all annan derå
använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt, och å utgående varor
deras partipris i lastningsorlen. Godsegarens angifnings-inlaga å inkommande sådana
varor bör styrkas af faktura och connoissement, äfvensom assuranse-räkning,
dä försäkring tagen är. Vid saknad af faktura, förhålles enligt 31 §. af
Seglations-ordningen; och bör, då plakatstämpel å sådana varor begagnas, å denna
stämpel antecknas, efter hvilket värde varan blifvit förtullad.
2:o. När en vara sålunda blifvit till förtullning angifven, skall, genast
efter besigtningen, anslag å packhusdörren ovilkorligen ske, då hvar, som inom
tre söcknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, ege att varan inlösa,
så vidt anbudet uppgår till minst det angifna värdebeloppet, med tillägg af tio
procent, samt under vilkor, att summan ofördröjligen i tullkassan kontant nedsältes.
Anbud af sådan person, hvars vederhäftighet ej är tillförlitligen känd,
skall, på vederbörande tullljenstemans anfordran, beledsagas af antaglig borgen
för anbudets behöriga uppfyllande. Har inom anslagsliden, som räknas att fortfara
intill slutet af den för packhusförvaltningen bestämda arbetstid å tredje söcknedagen
från och med det anslaget skedde, någon till varans inlösande, på sätt
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
föreskrifvet är, sig icke anmält, må vid tullberäkningen efter angifningen komma
att bero, och varan, efter skedd klarering, af egaren disponeras; men eger inlösning
på förenämnda sätt rum, skola tullafgifterne efter det derigenom uppkomna
högre varuvärdet beräknas; och skall af inlösnings-summan, hvilken den, som
stadnar för högsta anbudet, åligger alt, sist innan klockan tolf nästföljande söcknedag
efter anslagstidens förlopp, i tullkassan nedsätta, varu-angifvaren genast
derefter utbekomma angifningsbeloppet, tillökadt med 10 procent, men öfverskotta,
om sådant eger rum, tillfalla kronan, och hälften ingå till det serskilda anslaget
för manufakturernes befrämjande, under iakttagande af hvad i Kongl Maj:ts
nådiga förordning till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor i sådant
hänseende stadgas.
§• 6-
Föreskrifterne i sednare momentet af nästföregående §. tillämpas icke å redskap,
machinerier och verktyg, som, med Kongl. Majrts och Rikets Kommersekollegii
tillåtelse, för inhemska näringar inkomma; icke heller å brukade flyttsaker
och resande tillhörige effekter, som icke utgöra handelsgods, och hvarmed
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§• 7.
På vederbörande fabriks- och handtverks-föreningar ankommer, alt utse en
eller flere personer i hvarje stapelstad, som ega att tillse, det de till hvarje förenings
yrke hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar förtullade,
och öfvervara alla stämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds frånvaro icke
hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
I de städer, dit grof ull får införas, tillkommer samma rättighet, i afseende
å denna artikel, äfven Schäleri-egare och Ull-producenter i Riket.
§• 8.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna till
utrikes ort tullfritt åter utföras.
(500
Expeditions-Utskotlets Förslag' till und. Ski'ifvelse, I\!:o 197.
§• 9.
Vid uppkommande tvist om en varas tullbarhet eller rätta art och benäm
ning,
må General-tullstyrelsen, dess instruktion likmätigt, ega att, sedan, der sä
erfordras, sakkunnige handlande eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan;
kunnande besvär öfver General-tullstyrelsens i dylika frågor fattade beslut bos
Kongl. Majit i underdånighet anföras endast af godsegaren. När en omtvistad
vara, som blifvit till förtullning i vederbörlig ordning angifven, befinnes vara
till införsel förbjuden, må det bero af Kongl. General-tullstyrelsen att bestämma,
huruvida, till följd af 1 och 2 §§. uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor, frågan skall öfverlemnas till
domstols pröfning och afgörande, eller om godsegaren må samma vara under
vanlig kontroll utur riket åter utföra.
§. 10.
Alla både inkommande och utgående varor, ehvad de förtullas efter bestämd
afgift eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola angifva»
till namn, art och beskaffenhet, antal, Svenskt mått, mål eller vigt, och, dä godset
efter värde förtullas eller är tullfritt, äfven värdet, samt på lika sätt i tulljournalerna
och persedels-extraklen upptagas. Om hvad i öfrigt vid varors an
gifning
och förtullning iakttagas bör, tjenar Seglations-ordningen till efterrättelse.
§. 11.
De varor, som ej om skeppsbord kunna genom Svenskt mätt, mål eller
vigt till qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde, till
tull-packhuset eller stadens vågar, för att der vägas eller mätas. Uppå ingifven
inlaga till tullkammaren, erhåller godsegaren räkning å den för varorna
belöpande tull, efter hvars erläggande han eger desamma fritt använda, på sätt
och med vilkor i öfrigt, som Seglations-ordningen och Nederlags-lorordningen bestämma.
§. 12.
Till handelns underlättande kommer så kalladt kredit-upplag eller anstånd
med tullafgifternas betalning för alla i tariffen i sådant afseende utmärkta varor,
till
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197. 601
till iler bestämda minimi-qvantiteter, att tills vidare ega rum uti städerne Stockholm,
Götheborg, Norrköping, Gefle, Carlskrona, Malmö, Calmar, Wisby, Westervik,
Uddevalla, Landskrona, Christianstad, Carlshamn, Ystad, Halmstad och
Helsingborg, under iakttagande af följande vilkor:
alt varorna uppläggas under tullkammarens, jemte egarens, lås och vård;
att egare af dessa varor få, emot utgörande af bela tullen, om de inom landet
försäljas, men endast mot transito-tull, då de bevisligen åter utföras, från
kredit-upplaget uttaga större eller mindre partier, dock icke under hälften af det
minsta, som får uppläggas;
att kredit-upplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset till
uppläggande angifvits; börande detsamma inom nämnde tid antingen åter utföras,
eller till fullo förlullas efter den tullberäkning, som var gällande då upplaget
skedde, vid påföljd, alt godset i annat fall för egarens räkning å auktion försäljes,
då belöpande införselstull och omkostnader å auktionssumman först afdragas
och återstoden tillställes godsegaren;
att gods må kunna transporteras från en stads kredit-upplag till en annans,
dock med kredit-tidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning
angafs;
alt varor må kunna afgiftsfritt öfverflyttas till kredit-upplag från nederlag,
med beräkning af kredit-tiden från angifningen till kredit-upplaget;
att varor må, efter anmälan hos Generall-tullstyrelsen, öfverflyttas från
kredit-upplaget på nederlag, emot erläggande af så väl transito-afgift, som inkommande
rekognition; samt
att genom kredit-upplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som Kongl. Maj:t redan i nåder förunnat vissa städer eller framdeles i nåder
förunnar andra.
§. 13.
För nya fabriks-anläggningar må erforderliga machiner tullfritt införas i de
fall, då sådane alldeles icke, eller ej till full godhet, vid inhemska machin-fabriker
tillverkas, eller ock från dem icke kunna inom lämplig tid erhållas; börande ansökning
härom i hvart särskildt fall göras hos .Kongl. Maj:ts och Rikets Kornmerse-kollegium,
som eger att, efter pröfning af ltehofvet och förekommande omständigheter,
tillstånd till sådan införsel meddela.
Bih. till H. St. Pro t. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 76
602 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
Redskap, machinerier och verktyg, som i öfrigt för inhemska näringar erfor'
dras, äfvensom till deras förfärdigande hehöfliga råämnen, må, efter vederbörande
slöjdidkares för tillfället hos Kommerse-kollegium gjorda ansökningar, med bemälte
Kollegii tillåtelse, införas emot tull, beräknad lill fem procent af värdet.
Slöjdevaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufaktur-varor, i Taxan ej
specificerade, hörande, såsom inventarier, till fartygs byggnad, tackling och utrustning,
men ej hänförliga till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar, må i
allmänhet införas emot tull, beräknad till tio procent af värdet. Tillverkas sådana
artiklar icke inom Riket, eller om de derstädes till mindre godhet åstadkommas,
eller icke utan hinder och tidsutdrägt kunna erhållas, må desamma, efter
serskild anmälan hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium, såsom
för redskap är stadgadt, införas mot en tullafgift uppgående, till fem procent
af värdet; hvarförutan egare af fartyg om minst 40 lästers drägtighet, som vid
Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade alt, sedan fartyget kommit i fallfärdigt
skick och sådant inför Kongl. General-tullstyrelsen styrkt blifvit, få uppå
tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta femtio procents restitution å belöpande
tull-umgälder för de skeppsförnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visar
hafva varit till fartygets tackling och utredning använda, och för sådant ändamål
från utrikes ort införda.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt från utrikes ort återvändande
fartyg blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i samma
fartygs bruk.
Varuprof i ringare qvantitet af hvart slag, äfvensom modeller, må, med
Kommerse-kollegii tillåtelse, tullfritt införas af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer
likartade tillverkningar.
§• 14.
Allt hvitt Socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke är
angifvet såsom Topp-, Candi- och Kaksocker, då införsel deraf får ega rum,
krossadt Lump- eller Havanna-Terres- eller annat under samma tullbestämning
hänförligt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige och ojäfvige personer,
i Tull-kammare- eller Packhusiuspektions-föreståndares närvaro. Yppas dervid olika
meningar om varans rätta beskaffenhet, hänskjutes frågan till General-tullstyrelsen,
då prof å Sockret jemväl bör insändas.
Expeditions-Utskotlcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197. 603
4
sk.
o
» 6 rst.
4
5
»
24
»
4
§• 15-
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund Topp-, Candi- och Kaksocker
» 1 skålpund krossadt Lumpsocker
» 1 skålpund Kardus- eller karfvad Tobak, äfvensom pressad
och rullad Tobak
» 1 skålpund Snus
» 1 stycke Packväf af Lin till minst 50 alnars längd
• 1 skålpund Bomullsväfnad af garn i finhet N:o 32 eller deröfver,
efter Engelsk beräkning
hvarvid iakttages:
l:o att, hvad Socker- och Tobaks-fabrikater samt Bomullsväfnader angår,
minst 100 skålpund af samma vara, och af Linneväfnad minst så många stycken,
att de tillsammans utgöra 500 alnars längd, skola till export angifvas
och pä en gång afsändas; och innefatta följaktligen föreskrifterna bär ofvan, angående
längden å hvart slycke, endast den grund, hvarefter beräkningen af premien
bör ske,
2:o att vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig
förpligtelse, afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är Svensk
tillverkning och af utländskt råämne, äfvensom om Bomullsväfnad, att den är
tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver, efter Engelsk
beräkning; kommande detta bevis att biläggas Tullkammare-journalen å den
tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:o alt varan, då den är stämpling underkastad, bör vara med behörig tillverknings-stämpel
försedd; och
4:o att utförseln verificeras, antingen genom intyg af Svensk Konsul eller
vice Konsul å lossningsorten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af
annan vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad, eller
ock, genom attest af vederbörande Tullbevaknings-tjensteman, om godsets bevakning
till öppen sjö i den mening, som 30 §. af gällande Nederlags-förordning
föreskri fver.
604
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
§. 16.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller till
inhemtande af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötullskammare
finnes, ma derstädes, utan skepps-umgälders erläggande, intaga
förfriskningar och anställa nödiga reparationer, samt jemväl, under iakttagande af
hvad Seglalions-ordningen föreskrifver, och efter behörig märkrullas afgifvande,
lossa större eller mindre del af sin last och inlaga fyllnad deri, utan att erlägga
tull eller annan afgift för mera, än som lossas eller lastas; men för fartyget belöpande
skepps-umgälder skola, med iakttagande af hvad ofvanstående 4 §. föreskrifver,
hetalas då lossning eller lastning eger rum. Dock må, under fart
fran en lill annan utländsk ort, Svenskt eller dermed lika berättigadt främmande
fartyg, utan sådana uingälders erläggande, kunna lossa så stor del af
innehafvande laddning, sorn icke öfverstiger fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet,
lör utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, sorn i Svensk hamn intagit en del al sin
laddning, må i annan Svensk hamn, der, enligt Seglations-ordningen, lastning får
ega rum, intaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges tull för hvad
lastadt blifvit. Då lossning eller lastning på flera ställen egt ruin, erläggas dock,
i öfverensstämmelse med nyss åberopade 4 §., skeppsumgälder endast å första
lossnings- eller lastningsslället, derom bevis på passet meddelas.
§. 17.
Skeppare vare skyldig att, på sätt Seglalions-ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet, vid den
påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörde förordning bestämmer, ocb må det
förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt,
befrias från tuli och andra afgifter i utlastningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvanliteter
Vin, Brännvin, Kaffe och Risgryn, nemligen:
För fartyg kommande från Östersjön, eller, till någon hanni i Halland
samt Götheborgs och Bohus län, från Nordsjö-orter samt Holland, England
och Franska Vester sjö-hamnar ne: 3 kannor Vin, 2 kannor Brännvin, 2
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, IS:a 197.
605
skålpund Kafle och 3 skålpund Risgryn, räknad pä hvarje person af Besättningens
och Passagerares antal j samt;
För fartyg kommande från orter utom Östersjön, med undantag af nyssnämnde
fart till Halland och Bohus län: 5 kannor Vin, 4 kannor Brännvin, 4
skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på enahanda sätt beräknadt.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Brännvin icke mot hvartannat
utbytes, så att den, sorn har mindre af den ene, ej får för sådan brist njuta ersättning
i den andra varan, äfvensom att hvad af dessa och öfriga nämnde proviantartiklar
öfverstiger en Skeppares ofvanföre bestämda förråd i utlastningsorten,
skall, om det är till införsel lofgifvet, ovilkorligen förtullas. Med det förbjudna
forfares på sätt angående dylikt gods finnes stadgadt.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisionsvaror öfverblifvit, må vid återkomsten tullfritt disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisionsförrådet icke under vistandet i Svensk
hamn om hord användes, må, derest det ej till qvarblifvande förtullas, med fartyget
åter utföras.
§. 18.
Nödigt förråd af lifsmedel för Skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper
i Svensk hamn, eller Jifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias från utförselstull
och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbehof tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som lill skeppets behof, i mån af dess storlek, kunna anses oundgängliga,
hvartill äfven må räknas 1 famn Ved, 1 tunna Tjära, J- tunna Beck, 2 stycken
år- och 4 stycken spak-ämnen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och
derunder.
Främmande fartyg må deremot ej heller till skeppsbehof intaga sådana förnödenheter,
utan erläggande af derför belöpande tullafgifter.
§. 19.
På det skeppare och besättningar å Svenska krafvel-fartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den Töring, som, uti Kongl. Maj:ts
år 1748 utfärdade reglemente, dem, lill uppmuntran, blifvit tillagd, skola skep
-
606 Exp editions- Ut sk o Itc Is Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 197.
pare och besättning vid den tullkammare, der lossning sker, af den tull, som
för fartygets medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto erhålla dess föring,
utgörande, vid fart från Östersjön, för en skeppare 1 Riksdaler 16 sk., for
en styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, så väl som gossar, hvardera
21 sk.: — från de vid Nordsjön, Kanalen och Atlantiska Hafvet belägna
Europeiska orter, för en skeppare Sju Riksdaler 9 sk. 5 för en styrman
Tre Riksdaler 28 sk.,, och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person Två Riksdaler
42 sk.; samt från Medelhafvet och Levanten och andra ajlägsnäre orter,
skepparen Nio Riksdaler, styrmannen Fyra Riksdaler 24 sk., och för hvardera
af den öfriga besättningen Tre Riksdaler 28 sk., allt Svenskt Banko; men
då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår till minst 50 Riksdaler Banko,
bestås skeppare och besättning ej någon föring, från hvilken förmån äfven inhemska
på klink byggda samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Vestersjöhamnar,
njute föring såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i
Svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor,
som annorstädes blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast
den mindre föringen.
§. 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera.
Anser godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i Införselstariffen
utsatta tull, må han äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af
Magistratsperson, med biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i
närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare, som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet,
för bevakande af kronans rätt, hesigtnings-åtgärden kontrollera.
Befinnes godset hafva under transporten undergått förskämning, skola besigtningsmännen
ej allenast härom utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga
lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i oskadadt skick. Derest
fog till anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar Tullkammareföreståndaren
sitt godkännande å besigtnings-instrumentet, som ej edsvurne besigtningsman
äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren later
sedermera, efter föregången kungörelse, på öppen auktion, i behörig ordning, försälja
hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande, att godset såsom å neder
-
Expeditions-Utslcoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
607
lag befintligt eller oförtulladt försäljes, Införseltullen för det, som, enligt Tariffen,
förtullas efter värde, beräknas efter fastställd tullprocent å auktions-priset, samt
för annat gods emot tarilfbestärnmelsen minskas i samma man, som auktionspriset
understiger det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde,
kommande behållna auktions-summan att, sedan belöpande tull blifvit erlagd,
godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet af bevisningen om varans
förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom angifnings-inlagan,
jemlikt 30 §. af gällande Seglationsordning, bör vara till tullkammaren
aflemnad, ansvare för tullafgifternas fulla erläggande, derest Iian icke
genom skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, afstär sin rätt till
den skadade varan, som då, medelst offentligt utrop, för kronans räkning, genom
Tullkammarens försorg försäljes.
Beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån komna
fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna icke
kunna, för befordrande till destinations-orten, åter intagas, eller om dessa till
Större eller mindre del finnas så sköskadade, att de till vidare försändning icke
utan äfventyr kunna användas, godsegare eller dess ombud må ega att godset
i den stapelstad, dit det beqvämligast må kunna föras, eller, om dess beskaffenhet
icke medgifver sådan transport, å landet i slrandnings-orten, efter föregången
kungörelse, genom offentlig auktion i vederbörlig ordning låta försälja;
2:o att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör
anställas, då strandningen skett inom stads område, af Magistratsperson, och i
annat fall af Kronofogden i orten eller annan behörig Kronobetjent, med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare,
som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande
af Kronans rätt, besigtnings-åtgärden kontrollera, och, om fog till anmärkning icke
förekommer, å besigtnings-instrumentet, som ej edsvurne förrättningsmän äro pligtige
att, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter
derom af Kongl. Majrts Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse; dock,
om någon vara befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande, något
längre uppskof med försäljningen icke kan ega rum, må denna, så snart kungörelse
derom i strandningsortens och närmaste stads kyrkor blifvit uppläst, verkställas;
börande i besigtnings-instrumentet, vid slik händelse, meddelas intyg så
G08
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
väl om bebofvet af cn skyndsammare försäljning, som om verkslällbarbeten af
godsets försändande, i försäljnings-ändainål, till stad;
4:o att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning
eller som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola, såsom fullgoda varor,
enligt tulltaxan förtullas, hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må förhållas,
såsom i l:sta mom. af denna §. stadgas.
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen öppet
lemnadt, att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller inom stadgad
preskriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren att, medelst en gemensam
inlaga, som inom fjorton dagar efter auktions-förrättningen bör, med bifogande
af auktions-protokollet, ingifvas och serskildt upplaga hvad till återutforsel
ämnadt är, å tullkammaren angifva hela det varuparti, som försåldt blifvit,
och att belöpande afgifler för detsamma inom den i Seglations-ordningen föreskrifna
tid inbetala, vid påföljd, som i sagde författning jemväl stadgas.
§. 21.
Den serskilda afgift, som utgår under benämning Afgift till Handels- och Sjöfarts-Jondcn,
uppbäres, jemte införselstullen, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
af den 19 Juni 1835 derom stadgar, eller Kongl. Maj:t finnér skäl att framdeles
i nåder förordna.
Städernas tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och skola, intill dess nu ifrågakomne förändrade grun
der
för deras utgörande varda stadgade, erläggas efter de för hvarje stad gällande
föreskrifter, hvarvid beräkningen bör ske efter de tullvärden, som dels i 1845
års tulltaxa och dels i härvid fogad serskild förteckning finnas upptagna. Varor,
som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförselstull, befrias jemväl från tolag
vid inkommande eller utgående.
Ull är från tolag fri, äfven vid införsel.
För nedannämnda varor, när de till Riket införas, skall tolagen beräknas,
på sätt som följer, nemligen:
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 197. 609
För Hampa till en fjerdedel, för Ankare och Kettingar till hälften, för
Bleck och Spik af koppar eller annan metall till fartygs förhydning till en
tredjedel, samt för Segelduk till tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
För Jern och Koppar samt deraf tillverkade effekter, må, vid export, tolag
ej beräknas till högre belopp än utförselslullen.
§. 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder
till efterrättelse Kongl. Maj:ts den 24 Maj 1825 utfärdade nådiga förordning
med de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i nåder beslutade och
kungjorda.
§. 24.
De Svenska sjöfarten på aflägsnare orter beviljade förmåner af lindring i
tull samt Handels- och Sjöfarts-afgifter, nemligen:
af 15 procent för Svenska produkter och tillverkningar vid direkt utförsel
till någon främmande koloni i Westindien samt för produkter och tillverkningar
derifrån och från länder, belägna på fasta landet af Amerika, norr om 25:te
graden nordlig latitud vid direkt införsel i Svenska skepp;
af 25 procent för Svenska produkter och tillverkningar, utförda i Sven
ska
skepp direkte till ön S:t Barthelemy, till orter å östra kusten af Amerikas
fasta land, söder om 25:te graden nordlig latitud, eller till Godahopps-udden, och
för dessa länders produkter och tillverkningar, derifrån direkte införda till Sverige
i Svenska skepp;
af 33] procent för Svenska produkter och tillverkningar, som i Svenska
skepp utföras direkte till orter på andra sidan Godahopps-udden, äfvensom till
hamnar å andra sidan Cap Horn, samt för dessa orters produkter och tillverkningar,
som direkte derifrån i Svenska skepp införas;
komma att fortfara lill och med 1852 års slut.
§. 25.
De serskilda traktater och afhandlingar, som med främmande makter blifvit
angående handelsförhållanden afslutade, tjena till behörig efterlefnad vid afgifters
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 77
610 Expcditioiis-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 197.
beräknande för fartyg och varor, under den tid, samma traktater och afhandlingar
äro gällande.
§• 26.
Enar uti denna tulltaxa tullvärden icke äro utsatta, så höra i alla de fall,
då enligt gällande stadganden, beräkning på dessa värden skall grundas, de tullvärden
som uti 1845 års tulltaxa samt härvid fogad serskild förteckning finnas
upptagne tjena till efterrättelse intilldess annorlunda varder förordnadt.
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197. 611
Förteckning på varu-artiklar, derå tullvärdena böra, jemte de i 1845 års
tulltaxa utsatta, tjena till efterrättelse med afseende på föreskrifterna i 22 och 26
§§ Tulltaxe-underrättelserna, angående beräkningen af Städernas tolag och andra efter
tullvärdet utgående allmänua afgilter.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Tullvärde.
K:dr
sk.
rst.
Beck
1 lisp.
40
Beckolja
1 lisp.
20
Bly, ej specificeradt, måladt eller lackeradt ....
1 skalp.
24
Bläck, skrif-
1 kanna
2
Broderade arbeten, af Guld eller Silfver
1 lod
1
32
Brodérduk, Marle och Stramalj:
af silke
af silke, med tillsatts af annat material ....
1 skålp.
1 skålp.
20
10
—
af papper
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
3
20
16
Brodérmönster
1 skålp.
20
Brännvin och Sprit, (från och med 1853 års början) .
1 kanna
2
Caulschuk, arbetad
1 skålp.
2
Coeffui'er
1 stycke
6
32
Flintor
1 skålp.
12
Frukter och Bär:
friska
1 tunna
4
torra
1 lisp.
3
16
Färglådor
1 skålp.
1
32
Glas, Fenster-
grönt
hvitt
1 lisp.
1 lisp.
2
2
24
32
612
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 197.
Qvantitet
för tull-
Tullvärde.
beräkningen.
R:dr
sk.
rst.
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varu-
emballage
1 skålp.
1
—
£
C-
O
pr
1
äkta
1 lod
1
—
oäkta
1 lod
4
Gulddragare-arbeten, af Guld eller Silfver:
Cantilller och Pailetter:
äkta eller halfäkta
1 lod
40
oäkta .
1 lod
25
—
Fransar, Galoner, Snören m. m.
äkta eller halfäkta
1 lod
1
32
—
oäkta
I lod
1
—
—
Gulla Percha, arbetad
i skålp.
2
Halsduksvalkar .
1 skålp.
9
32
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk, beredda:
finare skinn för tillverkning af handskar samt Port-
följ- och Etui-arbeten
1 skålp.
3
10
Pelsverk, oberedda:
Getskinn
1 skålp.
16
Hår- och Tagel-arbeten med infattning och lås . . .
1 skålp.
13
16
Hängslen och delar deraf:
af siden eller halfsiden
1 skålp.
6
andra slag
1 skålp.
2
Instrumentera musikaliska:
Speldosor .
1 stycke
6
32
Kimrök
1 skålp.
10
Kopparstick, Estamper och Lilhograficr
1 skålp.
20
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
Qvantitet
för tull-
Tullvärde.
beräkningen.
ll:dr
sk.
rst.
Leksaker eller Nurnbergerkram
1 skalp.
3
Metaller, sammansatta:
Marinmetall eller annan komposition i form af bleck
eller spik till förhydning af fartyg1
1 Skit.' stäp. v.
133
16
Messing:
utan beläggning med annan metall
1 skålp.
1
förgyld
1 skålp.
3
andra slag
1 skålp.
2
Oljor:
Bom- eller af Oliver:
i fat
1 skålp.
12
i flaskor, Bouteiller eller Krukor
1 skålp.
——
20
Hamp- och Palm-
1 skålp.
6
Lin- och Rof- samt andra ej specificerade slag
1 skölp.
8
—
Ris, oskalad eller Paddy
1 tunna
12
Salt, raffineradt
1 skålp.
2
8
Silfver, bok-
äkta
1 lod
15
oäkta
i lod
1
6
S komakar e-arbeten;
Becksöms- och s. k. Sjöstöflor
1 par
4
Sn örm ak ar arbeten:
af hel- och halfsiden
1 skålp.
20
andra slag
1 skålp.
4
—
Spännhalsdukar:
af hel- och halfsiden
1 skålp.
12
—
af andra tyger
1 skålp.
5
16
af läder
1 skålp.
2
—
G14
Expeditions■ Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, J\.-o 197.
Qvantitet
tor tull-
Tullvärde.
beräkningen.
K:dr
sk.
rst.
Sträng ar:
af metall
1 skålp.
1
andra slag
1 skålp.
10
Svampar, ätbara, alla slag
1 skålp.
1
—
Tran och Späck
1 lisp.
2
Vlif nador:
Helsiden:
Flor, Gaze, Tyll alla slag
1 skålp.
30
Linne- och Hamp-:
Mattväfnad af Hampa eller af Hampa i förening med
annat ej specificeradt ämne
1 skålp.
1
Zink, Tutanego och Spiauter, arbetad, målad eller lac-
kerad
1 skålp.
24
—
Expeditions-b tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
615
Förteckning ä de artiklar, för hvilka, såsom enligt Rikets Ständers förslag till
införsel förbudne, tullafgifter blifvit till nedan utförda belopp bestämde, för den händelse
att förbuden skulle af Kongl. Maj:t upphäfvas.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Inforselstull.
Bankn.
R :dr
sk.
rst.
Brännvin och Sprit:
af säd, potates eller andra jordfrukter:
alla andra slag (än Geniever, Holländsk) odistille-
radt eller distilleradt:
af till och med 12 graders styrka ....
1 kanna
32
deröfver
1 kanna
1
af frukt:
andra slag (än Konjak, Fransk):
af till och med 12 graders styrka ....
1 kanna
32
deröfver
1 kanna
1
Jern:
gjutet:
Tack- och barlast-, af bergmalm ....
1 Skit. stäp. v.
4
24
Dito dito af sjö- och myrmalm . .
1 Skil. stäp. v.
2
Smidt eller valsadt:
Stång-, Platt-, | tum tjockt och deröfver, un-
der 12 tums bredd, och öfver | tums fyrkant
1 Skit. stäp. v.
4
—
Band- och Platt-, under J tum tjocklek, bult-
och galler- samt sänksmide, rundt eller kan-
tigt, knipp- och fyrkant af | tum och der-
under, skär- och klippjern, saltpanneplåtar,
| tum tjocka och deröfver, samt af 12 tums
bredd och deröfver
1 Skit. stäp. v.
5
—
—
Plåtar:
oförtente under § tum tjocka:
af till och med 6 Lif. vigt stycket . . .
1 Skit. stäp. v.
8
24
616
Expeditions- Utsko l te Is Förslag till und. Skri/velse. N:o 197.
Kläder, gång-, linne- och säng-, ej specificerade:
Nya: andra slag (än af lill införsel lofgifna lyger)
Kori, spel-
Krnl
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad
Väfnader:
Helsiden:
Alngods:
Alla släta sidentyger, såsom Taft, Satin, Levantin,
eller af hvilken annan benämning som
helst, enfärgade, skiftande, rutiga eller randiga,
hvaruti någon inväfd blomma eller figur
icke befinnes
Shawlar, Shawletter och andra Dukar:
Alla andra slag (än de af Gaze eller annan
gles väfnad, af så kalladt Bourre de Soie samt
genom tryckning eller pressning fatjonerade)
ej mindre släta och enfärgade, än genom väfnadssättet
eller olika färgadt silke faponerade
Halfsiden, eller af silke till större eller mindre
del hlandadt med Bomull, Lin, Ull eller
andra ämnen:
Shawlar, Shawletter och andra Dukar af under
10 R:dr värde stycket
Bomulls-:
Alngods-:
Hvita:
Genom väfnadssättet släta, såsom Kaliko, Bomullslärft
m. fl. ........ .
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rsi.
100 II: dr v.
33
16
1 gross
1 skalp.
1 lisp.
15
1
32
1 skålp.
6
1 skålp.
7
—
100 R:dr v.
25
1 skålp.
1
5
4
Expeditions-Utskottets Förslug till und. Skrifvelse, N:o 197.
617
Viifuader:
Bomulls:-
Alngods:
Färgade:
Alla genom väfnadssättet släta:
Enfärgade
Väfda af olika färgadt garn
Tryckta eller pressade:
Andra slag (än filtar och öfriga sådana färgade,
sorn tilllbehandlas lika med hvita af
samma slag, samt i allmänhet alla tyger i
finhet öfver 80 trådar på tummen
ningen)
Shawlar, Shawletter och andra Dukar:
ran
-
Släta, af färgadt garn, större eller mindre,
färgad
Kamulls ränning och Kardulls in
-
dier
af större bredd än 6-1
samt tryckta, under 7 qvarters fyrkant, fransarne
oberäknade
Ylle-:
Alngods:
Boy . .
Flanell, af
slag,
qvarter
Kläde, Dråp, Halfkläde, Vadmal, Ratin och
Corderoy; äfvensom Casimir af andra färger
än hvitt, gult och rödt, eller af större bredd
än 6 qvarter
Halfylle- eller af Ull med blandning till minst hälften
af Bomull, Lin eller Hampa:
Alngods:
Flanell
Qvantitet
tor tull
beräknin&en.
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
R:dr sk. rst
32
37
21
36
36
36
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd.
78
618 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 197.
Qvantitet
för tull-
Införselstull.
beräkningen.
banko.
R:dr
sk.
rst.
Väjnader:
Halfylle-:
Alngods:
Shawlar, Shawlelter och andra Dukar af Ull,
eller Ull och Bomull tillsammans:
Under 6 R:dr 32 sk. värde stycket .
100 R:d vr.
33
16
Linn<?- och Ilainp-
Alngods:
Lärft, hvaraf en qvadrataln väger lill och med
1
3 lod
1 skalp.
5
—
-!
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 197.
619
Förteckning å de artiklar, för hvilka, såsom enligt Rikets Ständers förslag
lill utförsel förbudne, tullafgifter blifvit till nedan utförda belopp bestämda, för den
händelse att förbuden skulle af Kongl. Maj:t upphäfvas.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rst.
Jern:
Gjutet:
Tack- och Barlast, af Bergmalm
1 Skil. stäp. v.
4
24
Dito dito af Sjö- och Myrmalm .
1 Skil. stäp. v.
—-—
16
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
oslämplade och oborrade
1 Skil. stäp. v.
4
24
Hällar, öfver lt tums tjocklek, samt Lod och
Lödjor, öfver 1 Skfå. vigt stycket . . .
1 Skil. stad. v.
4
24
( 1 Skil. 1
Malm, rå och osmält, ej specificerad
1 tackj. v. om (
2
24
( 26LH. b. v. j
620 Expeditions-UIskotteIs Förslag lill and. Skrifvelse, N:o 198.
N:o 198.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 27 Aug. 1851.
Preste-Ståndet. den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående stämplade pappers
ajgiften
(Bevillnings-Utskottels
Bet:den m. m. N:ris 6, 17,
19, 24 samt Först. Stats-Utsk. Meni. N:o 322.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af Förslag till ny Författning angående stämplade pappersafgiftens
beräkning och utgörande från och med nästkommande år, På Rikets Ständer
underdånigst anhålla, att E. K. M:t täcktes låta lill efterrättelse kungöra
allmän Författning, i öfverensstämmelse med detta Förslag, som i nedannämnde
delar skiljer sig från nu gällande Charlse-sigillatm-Förordning, nemligen:
§• 4.
Då, jemlikt Kongl. Förordningen den 5 Juni 1830, Bergstings-rätter med innevarande
års slut komma att upphöra, samt Kämners-, Lagmans- och Riddaresynerätter,
på grund af Kongl. Kungörelsen den 18 April 1849, redan upphört, hafva
Rikets Ständer ansett dessa vid ifrågavarande §:s lista mom. under första, andra
och sjette afdeluingarne uppräknade embelsmyndigheter böra ur Författningen uteslutas.
Till följd af Rikets Ständers, i underdånig skrifvelse den 13 Augusti innevarande
år anmälda beslut, att de till Wadstena Krigsmanshus-kassa hittills inflytande
burskaps-afgifter samt de Amiralitets-Krigsmanshus-kassan tillfallande passagerare-afgifter
skulle utbytas mot högre charta-sigillata å borgarehref och pass,
har stadganden härom i 4 §:s 2 mom. blifvit infördt.
Expeditions-Uts köttets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 198.
621
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, att den i ofvannämnde §. punkten
3:o förekommande föreskrift, rörande chartering af bouppteckningar, genom sin
otydlighet gifvit anledning till en i sä måtto oriktig tillämpning, att beräkningen
af stämplade papperet för en boupptecknings-summa af t. ex. 10,000 R:dr icke
verkställts efter en stigande skala sålunda, att för hvarje fulla 100 R:dr till och
med 5,000 R:dr beräknats 8 sk., samt för hvarje 100 R:dr derutöfver till och
med 10,000 R:dr, 12 sk., utan att denna beräkning skett efter 12 sk. för hvarje
fulla 100 R:dr af hela summan, 10,000 R:dr, hvarigenom beloppet af chartan uppgått
till 25 R:dr i stället för 20 R:dr 40 sk.; och då Rikets Ständer ansett det
förstnämnda beräkningssättet vara med rättsgrunder mera öfverensstämmande, har
ett förtydligande af berörde stadgande, i enlighet dermed, funnits böra ega rum,
på sätt bilagda Förslag innehåller.
Vid granskning af ofvanberörde moment har jemväl förekommit, att, i händelse
afliden person på flera orter efterlemnat egendom, hvaröfver serskilda bouppteckningar
blifvit upprättade, saknar gällande författning allt stadgande om hvad
med behållna summan hör förstås, antingen sammanräknade behållningen eller den
serskilda, enligt hvarje bouppteckning. Till undvikande af villrådighet vid Författningens
tillämpning, synes det emedlertid vara af vigt, alt bestämd föreskrift
för omförmälde fall varder meddelad, och då, enligt Rikets Ständers lanka, förstnämnde
beräkningssätt öfverensstämmer med håde rättvisa och Författningens mening,
har ett nytt moment, innefattande stadgande i enlighet härmed, på sätt förslaget
innehåller, uti 3:dje punkten af ofvanberörde §. blifvit infördt.
Vidare har blifvit erinradt, att föreskriften i ofvannämnde §. punkten 3:o,
rörande fastebrefs chartering, innehölle trenne serskilda, i tillämpningen till olika
resultat ledande grunder för beräkningen af det stämplade papper, hvarmed ifrågavarande
handlingar skola förses, så aLt, om man nemligen följde den första af dessa
grunder; eller -\ af hvad för köpe- och bytesbref är stadgadt, chartan för ett fastebref,
der köpeskillingen utgjorde t. ex. 40 R:dr, skulle belöpa sig till 3 sk. och
enligt andra beräkningsgrunden, eller :dels procent af samma köpeskilling, till 4
sk. 10 r:st., hvaremot, enligt tariffen, cn tredje bestämmelse af 6 sk. uppkomme,
och då i följd häraf tvekan uppstått om hvilketdera stadgande förtjenade mesta vitsord,
har, med bibehållande såsom allmän grund för charteheloppens beräkning af
gällande föreskrift, det fastebref skola förses med charta-sigillata till en fjerdedel
al hvad för köpe- och bytesbref är stadgadt, den vid ifrågavarande moment befintliga
tariff erhållit en, i öfverensstämmelse med berörde allmänna grund, förändrad
uppställning, på sätt Författningsforslaget utvisar.
622 Expeditions-Utskottels Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 198.
Ehuru det otvifvelaktig^ är nied förevarande Författnings mening öfverensstämmande,
att testamenten af de kathegorier, hvilka, enlikt 36 §. Bevillningsförordningen,
äro från allmän bevillning fritagna, äfven böra befrias från den för
testamenten i allmänhet stadgade serskilda stämplade pappersafgift, har likväl af de
skiljaktiga uttryck, dessa bägge Författningar i berörde hänseende innehålla, tvekan
vid tillämpningen uppstått; hvadan, till undanrödjande af allt missförstånd derutinnan,
punkten c) under rubriken testamenten erhållit den med Bevillnings-förordningens
motsvariga stadgande öfverensstämmande lydelse, som Förslaget utvisar.
§•5.
Då Rikets Ständer, på sätt i ofvanberörde underdåniga skrifvelse den 13 Augusti
innevarande år är vordet anmält, baslutat utbytande af de till Wadstena
Krigsmanshuskassa hittills anslagna afgiftor för ärftliga och ordensvärdigheter samt
utnämningar till Rikets högsta värdigheter, äfvensom de nämnde kassa samt Amiralitets-Krigsmanskassan
nu tillfallande avaneementspenningar mot högre chartasigillata
å diplomer, fullmagter m. m., har sådant blifvit i 5 och 6 §§. af bisagde
Förslag iakttaget.
I fråga om kartering af fullmagter vid militärstaterne innehåller gällande författuing,
att beräkningen af chartan bör ske efter högsta lönen inom graden vid det
regemente eller den corps hvarinom befordran egt rum, antingen högre, lägre eller
ingen lön erhålles, men alt derefter alla transporter eller förändringar af löner inom
samma grad och regemente skola expedieras genom resolutioner, som beläggas med
stämpladt papper för kansligebiibr och sigillpenningar med 7 R:dr. Detta stadgande,
som står i strid med de för fullmagtens chartering i allmänhet gällande grunder
och synes hafva tillkommit endast för beredande af enklare kontroll öfver ifrågavarande
handlingars chartering, anse Rikets Ständer, enär det hvarken är rättvist
eller billigt att för en befordran i statens tjenst påföra afgifter, beräknade efter
en inkomst, som först framdeles och stundom aldrig kommer alt af den befordrade
tillgodonjutas, böra i så måtto förändras: att, om vid regemente eller corps
olika löner linnas inom samma grad, chartan lill fullmagten beräknas blott efter den
lön, som tillträdes; att, i händelse någon löntillökning icke eger rum, och fullmagten
sålunda endast medför de med högre tjenstegrad förknippade vigtigare tjenstepligter,
samma fullmagt bör, lika med fullmagter i arméen, beläggas med charta
efter staten för Kronprinsens Hussar-regemente; samt alt, när sedermera högre lön
inom samma grad erhålles, transport-resolutionen derom charteras efter beloppet af
löntillökningen. I öfverensstämmelse med hvilka åsigter 3:dje och 5:te momenten
Expeditions-UlskoHels Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 198.
623
under rubriken ”Fullmagter” samt 2:dra mom. under rubriken ”Transporter och
byten” uti 5 §. erhållit den förändrade lydelse Förslaget utvisar.
Uti samma §. bar till rubriken: ”Justitiekanslerens fullmagter” äfven blifvit
hänförde fullmagter för Stadsfiskaler i Stockholm; men då dessa fullmagter icke af
omförmälde embetsmyndighet, utan af Öfverståthållare-Embetet utfärdas samt således,
enligt 6 §, böra med stämpladt papper lill 5 procent af den tjensten åtföljande
lön förses, hafva Rikets Ständer ansett stadgandet om charteringen af fullmagter
för Stadsfiskaler i Stockholm böra ur ofvanberörde rubrik uteslutas.
§. 6.
Vid rubriken ”Konsistoriernas fullmagter å pastorat” hafva Rikets Ständer, som
anse nu befintliga föreskrift, att charlse-afgiften skall efter hemmantalet beräknas,
vara både obestämd och utan skäl afvikande från den för uppskattning af pastoratens
indrägtighet i allmänhet antagna grund, funnit den charta-sigillata, hvarmed
ifrågavarande fullmagter skola i stället för kansli-gebiihren beläggas, böra beräknas
efter pastoratens klassifikation, i enlighet hvarmed föreskrift blifvit i Författningen
införd.
Den uti denna §. å flera särskilda ställen förekommande Specifikation af miIilär-manskap:
”Ryttare, Dragoner, Soldater, Kronans Båtsmän samt Enrolleringsocli
Fördubblingsmanskap”, hafva Rikets Ständer funnit böra sammanfattas under
följande allmännare benämning: ”Soldater och Kronans Båtsmän, med flere af gemenskapen
vid militären”, äfvensom och då, enligt Rikets Ständers tanka, jemväl sådana
ansökningar, som hafva afseende å kommunala onera, böra från stämpladt papper
befrias, ett tillägg, i enlighet härmed, under rubriken ”Ansökningar”, i Förslaget
influtit.
Rubriken ”Konstitutorialcr, då lön eller arfvode icke åtföljer förordnandet” hafva
Rikets Ständer ansett böra sålunda närmare uttryckas: ”Konstitutorialcr och förordnanden,
så väl vid allmänna verk, som enskilda stiftelser, då lön eller arfvode
icke åtföljer”; äfvensom alt uti rubriken: Sockenslämmo- och Kyrkoråds-prolokoli
och utdrag derur” tillägg af ”Socken-nämnds” protokoll må införas.
Samt alt rubriken ”Testamenten” må erhålla den förändrade lydelse, här ofvan
under enahanda rubrik, punkten c) i 4 §. blifvit omförmäld.
624
Expeditions-Ulskotlets Förslag till urul. Skrifvelse, N:o 198.
§• 8-
I öfverenstämmelse med ofvan omnämnda förändring i tariffen för fastebrefs
chartering, bar den i 4:de punkten af 8 §. befintliga tariff för chartering af Köpe-,
Bytes- och Gåfvobref ansetts böra sålunda jemkas, att det lägsta charteringsbeloppet
bestämmes till 12 sk. för fastighetsvärden under 50 R:dr.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att uti nu gällande
Chart;e-Sigillat:e-förordning bestämd föreskrift saknas i afseende å charteringen af sådana
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref å fast egendom i Städerna och på landel, som
blifvit af den, hvilken först genom köp, byte eller gåfva bekommit fastigheten, medelst
ätecknad transport öfverlåtne på annan man. Då dessa handlingar således innefatta
två öfverlåtelse-aftal emellan serskilda personer, fastän afhandlingarne varit
å ett och samma papper skrifne, hade enligt hvad uppgifvit blifvit, vederbörande
kontrollanter yrkat och domstolarne äfven i de flesta fall förordnadt, att dylika handlingar
skulle förses med charta-sigillata, beräknad för hvardera köpet serskildt, men
denna åsigt hade likväl icke gjort sig gällande inom E. K. M:ts Högsta domstol,
som under loppet af sistförflutna år uti då förekommen fråga dömt, att den lagfartssökande
endast behöfde prestera charta för det sista köpet. Med anledning häraf och då
domare, enligt Charta-Sigillata-förordningens 14 §. 2 mom. äro vid botes- och ersättnings-ansvar
pligtige tillse, det alla till dem ingifne handlingar befinnas riktigt charterade,
har det blifvit föreslagit, alt författningens mening uti ifrågavarande hänseende
måtte varda förtydligad: Och då så beskaffade aftal, enligt Rikets Ständers
tanka, äro att betrakta såsom serskilda köpe-afhandlingar, anse Rikets Ständer dem
böra hvar för sig med den för köpebref stadgade charta-sigillata beläggas, hvadan
ett nytt moment, innefattande stadgande i berörde hänseende blifvit i förslaget
infördt, under 4:<1 e punkten af denna §.
På grund al Rikets Ständers beslut om utbyte mot stämpladt papper af den
till Wadstena-Krigsmanshuskassa hittills utgående en per mille-afgift, samt af de nämnde
Kassa och Amiralitets-Krigsmanskassan nu tillkommande rusthålls-afgifter, hava
föreskrifter i afseende härå blifvit i 8 §. intagna, äfvensom i 11 §. 12 mom.
influtit ett stadgande, åsyftande närmare kontroll öfver den rusthålls-afgifterne mot
svarande
chartering.
O
§. 10.
Då i betraktande deraf, att tidningar åtnjuta förmånen af portofritt förskaffande
med posten, det synes vara med billighet öfverensstämmande, att dessa skrifter,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 198.
625
ter, som på sednare tider betydligt tillväxt, så väl till antal, som upplagornas storlek
och formatens vidd, och derigenom i icke obetydlig grad betunga posterna, lemna
Staten någon mot berörde besvär mera svarande ersättning, än den nuvarande
Stämpelafgiften kan anses utgöra, hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl å
det högst ringa belopp, hvartill ifrågavarande afgift uppgår, jemförelsevis till hvad
i andra länder för tidningsstämpeln erlägges, ansett stämpelafgiften för tidningar böra
med Etthundra procent förhöjas; dock att denna förhöjning icke utsträckes
äfven till andra periodiska skrifter, för hvilka, såsom i allmänhet af mera vetenskapligt
eller litterärt innehåll, hittills stadgade afgift skäligen synes böra bibehållas,
hvarjemte och då det, i Rikets Ständers tanke, icke är med författningens
mening öfverenstämmande, att den så väl tidningar, som andra stämplade periodiska
skrifter medgifna befrielse från postporto-afgift skall ega rum i annat fall, än
då dessa skrifter från trycka i ngsor terne afsändas, Rikets Ständer, funnit ett förtydligande
härutinnan, på sätt förslaget innehåller, böra uti författningen inflyta.
§• 1L
lili 3:dje punkten af denna §. stadgas att domare eller andre, hvilka i och för
sina tjenstebefattningar emottaga skrifter och handlingar, böra, vid det i 14 §.
stadgade ansvar, tillse, att ingifna handlingar äro riktigt charterade och stämplarne
annullerade, på sätt 3 §. 6 mom. innehåller.
I följd af berörde föreskrift är således domaren eller tjenstemannen, som handlingar
emottager, nödsakad, att, i händelse något i omförmälde hänseende blifvit
af part försummadt, antingen vägra att så beskaffade handlingar emottaga eller ock
sjelf gå i författningen om charteringens behöriga fullgörande. Då i förra fallet äfventyr
för rättsökande genom förlust af fatalier kan uppkomma och i sednare fallet
domare måste vidkännas ett besvär, som utan motsvarande ersättning icke bör
honom påläggas, hafva, till förekommande af de genom ifrågavarande stadgande å
ena och andra sidan uppkommande olägenheter, Rikets Ständer funnit att i enlighet
med hvad 1835 års och äldre Cbarta^-Sigillatse-förordningar innehålla, ett så lydande
tillägg, som bilagde Förslag upptager, må vid 3 mom. af denna §. införas.
§. 16.
Såsom en följd af nyssberörde tillägg hafva Rikets Ständer ansett den i 16 §.
1 mom. näst efter orden ”det för ulöfningen af deras embeten erforderliga stämplade
papper” förekommande mellanmening: ”hvarvid likväl dylika reqvisitioner icke, hvarBih.
lill R. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 79
626
Etrp c di tio ns- U/skotte is Förslag till und. Skrifvelse, N;o 199.
ken i afseende å valörer eller qvantiteter, må utsträckas utöfver livad som erfordras för
sådane handlingar, som af de reqvirerande utfärdas; hörande vederbörande embetsmyndigheter,
då reqvisitioner af deras tjenstemän afgifvas, bestyrka, huruvida hvad
som reqvireras efter nämnde grunder kan anses erforderligt”, böra ur Författningen
uteslutas.
§. 17.
Af samma skäl hafva Rikets Ständer jämväl funnit de i denna §. mom. 1 sista
perioden förekommande orden: ”dock må hvad sålunda reqvireras icke annorlunda
än till dylikt behof, men ej till försäljning, användas”, böra ur författningen
utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Augusti 1851.
N:o 199.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 23 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående vilkor en för tillverkning
och f örsäljning af brännvin.
(Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ns Bet:de
N:ris 1, 3, 4 och 5, samt Först. Stats-Utsk:ts Mern. N:o 322.)
S. A. K.
Med öfverlemnandet af upprättadt förslag till Förordning, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af brännvin, få i afseende å de förändringar i nu
Expeditions-Utskottels Förslag• till und. Skrifvelse, N-o 199.
627
gällande författning som berörde förslag innehåller, Rikets Ständer underdånigst
anföra:
Då åtminstone bland allmogen, allmännast inträffar, att den anmälan till brännvinsbränning,
som, enligt 8 §. i Förordningen, bör ega rum vid de årliga mantalsskrifningarne,
sker muntligen, och ganska ofta verkställas genom ombud, efter
muntliga meddelanden, hvilket gör det angeläget för brännvinsbrännare, att kunna
så snart som möjligt och innan en felaktigt framförd eller oriktigt fattad anmälan
blottställer för åtal, inhemta huruledes den af honom eller å hans vägnar
gjorda anmälan blifvit af mantals- och skattskrifvaren antecknad, hafva Rikets Ständer
funnit nödigt att med utfärdandet af de i sista punkten af 10 §. uti förordningen
omförmälda förteckningar, hvilka skola i församlingens sockenstuga eller å
annat lämpligt ställe anslås, icke lemnäs anstånd ända till Januari månads utgång,
utan att mantals- och skattskrifvare varda förpligtigade att omedelbart efter hvarje
mantals- och skattskrifnings slut tillställa vederbörande kronobetjent berörde förteckningar,
samt att dessa skola, inom åtta dagar derefter anslås. Derjemte hafva
Rikets Ständer ansett det böra i §:n uttryckas, att de deri omförmälda andra förteckningar
skola ej blott upprättas, utan jemväl lill E. K. M.ts Refallningshafvande
insändas inom Januari månads utgång.
Enär det är af vigt att identiteten af stämplad brännvinsbrännings-redskap kan
vid derom yppad fråga, utredas, hafva Rikets Ständer ansett den föreskrift böra i
17 §. inflyta att, vid stämpling af sådan redskap, justeraren skall med stämplar utmärka
ej allenast initialbokstäfverna af sitt namn, årtalet då uppmätningen skett
och redskapens pannerymd, utan äfven ordningsnummern för året å den redskap,
som stamp]ingen undergår.
Då Rikets Ständer anse det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att innehafvare af hrännvinsbränningsredskap är från allt åtal, i afseende ä dess beskaffenhet
fri, derest den uppgift, han rörande densamma aflemnar vid mantalsskrifningen
eller på sätt 11 §. medgifver, är enlig med stämplingen och justerarens
betyg, samt redskapens kannerymd jemlikt samma stämpling och betyg icke öfverstiger
den, lill begagnande hvaraf innehafvaren är berättigad, bar i öfverenstämmelse
härmed 1 mom. af 20 §. blifvit förändradt, äfvensom i sista momentet
iaktagits den ändring, som ansetts böra häraf blifva en följd.
Sedan uti förordningens 23 §. blifvit meddelad den allmänna föreskrift, att
försegling skall verkställas af dem, på hvilka sådan ankommer, utan att panne-egaren
är lorpligtad sig derom anmäla, från hvilken föreskrift undantag eger rum
endast för de i 25 §. omnämnde serskilda fall, har dock genom det i 2 mom. af
628
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
26 §. använda ordet ”åstundar” anledning gifvits till det missförstånd, att det i
allmänhet skulle åligga innehafvarne af sådan större och tyngre lös redskap, som
icke utan svårighet kan från ort till annan forslas, att densamma till försegling
anmäla. Dels till undanrödjande af en sådan anledning til! missförstånd, dels ock
för att icke förseglare må blottställas för onödiga resor till sådana brännerier,
hvilkas redskap blifvit enligt 23 §. i allmänt förvar insatt, har 2 mom. i 26 §.
erhållit den nya redaktion förslaget utvisar.
Till ytterligare befrämjande af det med försegling af brännvinsbränningsredskap
åsyftade ändamål, nemligen förhindrande deraf, att innehafvare af sådan redskap må
densamma lill brännvinsbränning begagna under tid, då han dertill icke ur berättigad,
har jemväl 26 §:ns 3 mom. blifvit till sin lydelse förändradt.
I afseende å de i nuvarande författnings 28 §. stadgade grunder för beskattningen,
hafva Rikets Ständer ansett den förändring böra ega rum, att för i:a, 2:a,
3:de och 4:de klassernas redskap, då de till brännvinsbränning med ånga begagnas
skall erläggas den pannerymds-afgift, som uti nu gällande förordning, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af brännvin, finnes utsatt för 4:de klassens
med ånga drifna redskap, men beskattningen för 5:te klassens redskap, bibehållas
oförändrad; och hafva i öfverenstämmelse med detta beslut §§. 12, 13 och 28 erhållit
den förändrade lydelse förslaget innehåller.
Som den brännvinsbränning, hvilken efter af E. K. M. dertill meddeladt serskildt
tillstånd, får utöfvas i förening med pressjästberedning och hvarförutan denna
ej låter sig verkställa, med mindre än att antingen förlust skall uppstå för tillverkaren
eller ock priset på varan alltför mycket stegras för köparen, måste fortgå
året om, samt brännvinsbränning, när den får idkas under tid, då ej rättighet dertill
i allmänhet eger rum eller drank finnes att tillgå, bör förutsättas lemna större
vinst än eljest, har det tillägg skett i 28 §. att i fall, med vederbörligt tillstånd,
brännvinsbränning idkas i förening med pressjästberedning, pannerymds-afgiften
för brännvinsbränningen skall för sådan tid af året då den eljest icke är tillåten,
ökas med femtio procent.
Det i 32 §. af nu gällande förordning intagna stadgande, att en procent af
den summa, som genom brännvinsbeviilningen inflyter, skall innehållas och till StatsKontoret
ingå, för att, enligt hvad af E. K. M. efter Pröfnings-kommittéens förslag,
för hvarje län varder fastställd, användas till ersättning för de ökade besvär
och kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af denna bevillning äro förenade,
har, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, i sednare tider blifvit så tolkadt,
att en för debitering oeh redovisning af brännvinsbeviilningen bestämda ersättning
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 629
ansetts böra, icke såsom förut, beräknas å bevillningen för så väl försäljning
som tillverkning af brännvin, utan endast å bevillningen för tillverkning.
Då emedlertid något skäl ej förefinnes hvarföre de, hvilka lika mycket för
närvarande som tillförene, äro belastade med de besvär och kostnader, hvilka äro
förenade med debiteringen och redovisningen af ej allenast den bevillning, som erlägges
för tillverkningen, utan äfven den, som utgår för försäljningen af brännvin,
skulle nu mindre än förut vara förtjente af den vedergällning och ersättning,
sorn för sådana besvär och kostnader ursprungligen blifvit bestämd, hafva Rikets
Ständer ansett stadgandet böra ej allenast förflyttas till de allmännare bestämmelserna,
som förekomma i 6 artikeln af förordningen, utan ytterligare erhålla den redaktionsförändring,
som erfordras, för att än tydligare uttrycka, att den stadgade procenten
skall utgå af bevillningen för så väl tillverkning som försäljning af brännvin.
Enär omdistillering af brännvin endast innefattar en förädling af det råämne,
för tillverkning hvaraf den under namn af pannerymds-afgift bestämda skatt redan
utgått, och genom sådan förädling varan blifver användbar till flere ändamål samt
jemväl tjenlig till export, hafva Rikets Ständer, som inhemtat, att det stadgande
i 1 mom. af förordningens 33 §., hvarigenom åt Kommerse-Kollegium är uppdraget,
att i hvarje fall pröfva, huruvida och på hvad vilkor omdistillering af rått brännvin
må på andra tider, än de i 1 §♦ iofgifoa, eller för andra personer, än de till
brännvinsbränning berättigade, under serskild kontroll tillåtas, blifvit sålunda tillämpadt,
att erläggandet af ej allenast afgift efter Bevillnings-förordningen, utan jemväl
'pannerymds-afgift efter förevarande författning blifvit stadgadt såsom vilkor för utöfningen
af sålunda beviljad distilleringsrättighet, ansett det tillägg böra inflyta vid
slutet af nyssnämnda moment, att en annan afgift, än den Bevillnings-förordningen
för fabriksrörelse bestämmer, icke må åläggas den distillering, som i samma moment
sist omförmäles.
Dessutom hafva Rikets Ständer ansett dels till Ytterligare förekommande
«> o
deraf, att distilleringspanna må till brännvinsbränning begagnas, det stadgande böra i
33 §. införas, att i samma verk eller å samma egendom hvarest brännvinsbränning idkas,
endast en distilleringspanna af högst 6 kannors rymd må under den för brännvinsbränning
tlilåtna tiden, begagnas, och att i annat fall distilleringsredskapen skall enligt
28 §. sista mom. anses och beskattas, — dels att ordet ”Distilleringspannor” i början
af 33 §. 2 mom. bör, till momentets förtydligande, utbytas mot ”Distilleringspanna”,
— dels att till denna §. bör, med lämplig förändring i redaktionen, flyttas det
stadgande, som förekommer uti sista momentet af Förordningens 34 §., dit det
rätteligen icke hörer, — dels ock slutligen, till förekommande af det missförstånd,
630
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
att sådan rening af brännvin, sorn sker utan eid eller ånga, vore att hänföra till
distillering och alltså tillåten endast under de vilkor och förhållanden, hvarunder distillering
får ega rum, att i samma §. bör tilläggas det stadgande, att rening af
brännvin är hvar och en tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
I öfverensstämmelse med hvad uti 20 §. blifvit iakttaget, angående befrielse,
under vissa vilkor, för innehafvare af bränuvins-redskap från ansvar i afseende å
redskapens beskaffenhet, hafva Rikets Ständer ansett 34 §. angående oloflig brännvinsbränning,
böra sålunda ändras, att, i fall den uppgift, som rörande redskap blifvit
aflemnad vid mantalsskrifning eller då anmälan till brännvinsbränning eljest sker,
öfverensstämmer med pannans stämpel och justerarens betyg, samt jemväl är med
stadgandet i 3 §. förenlig, d. v. s. att den sålunda uppgifna pannerymden icke öfverstiger
den, till begagnande hvaraf bränvinnsbrännaren är berättigad, denne, om
uppgiften befinnes oriktig, icke må kunna till ansvar i sådant afseende fällas; dock
under det här tillika stadgade vilkor för den, som sådan redskap till brännvinsbränning
begagnat, att han ej om uppgiftens oriktighet bevisligen haft kännedom.
Derigenom att i sista momentet af 35 §. är stadgadt, att i de uti samma och
nästförutgående §. omförmälda fall af oloflig brännvinsbränning det i bränneriet vid
beslagstillfället befintliga brännvin jemte de kärl, hvari det förvaras, skola vara förbrutna,
kan inträffa, att brännvin, som väl tillkommit genom oloflig brännvinsbränning,
men vid beslagstillfället icke linnes i bränneriet, utan pa annat ställe å den
egendom, hvarå den olofliga brännvinsbränningen blifvit föröfvad, ej kan dömas förbrutet,
men sådant deremot inträffa med brännvin, som icke blifvit genom oloflig
bränvinsbränning tillverkadt, men råkar att vid beslagstillfället i bränneriet förvaras.
En föreskrift, som kan leda till en sådan följd, hafva Rikets Ständer ansett
icke böra bibehållas; hvaremot Rikets Ständer, icke förbiseende de svårigheter,
som, ifall ett stadgande, grundadt på en allmän presumtion, öfvergifves och ett sådant,
som medförer bevisningsskyldighet, i stället antages, stundom kunna i bevisningsväg
uppstå, funnit ifrågavarande moment höra så förändras, att uti de i stadgandet
omförmälda fall, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället
befindtliga brännvin, jemte de kärl, hvari det förvaras, skola vara förbrutna,
dock att från beslaget fritages den del af brännvinet, hvilken egaren gitter
styrka vara lofligen tillverkad.
Med hänseende till ofvan omförmälde föreskrift i 28 §., angående det sätt,
hvarpå brännvinsbränning, som idkas i förening med pressjästberedning, skall be
-
Expeditions-Ut skotte ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 631
skattas för deri tid af äret, dä brännvinsbränning eljest icke är tilläten, hafva
Rikets Ständer ansett det nya stadgande böra i 37 §. införas, att, i händelse den,
som med serskildt tillstånd idkar brännvinsbränning i förening med pressjästberedning,
skulle öfverträda eller icke uppfylla de vilkor, hvarunder tillståndet blifvit
lemnadt, han skall stralfas såsom för oloflig brännvinsbränning, enligt 34 §. och
dessutom böta Femhundra R:dr, samt vara den serskilda rättigheten till begagnande
af hrännvinsredskap förlustig.
Då i nu gällande författning ingenstädes finnes stadgadt ansvar för den, sorn,
då han, på grund af serskildt tillstånd, utöfvar distillering af rått brännvin, på det
sätt öfverskrider sin distillcringsrätt, att han nyttjar distilleringspannor till större
rymd eller antal, än tillåtet är, har i 37 §:ns 3 moni. ansvarsbestämmelse för
sådant fall blifvit införd.
Enär Rikets Ständer anse blotta innehafvandet af sådan brännvinsbrännings-redskap,
som i afseende på konstruktion och redskapsdelars proportionella storlek afviker
från hvad i 12 eller 13 §§. är föreskrifva, ej böra med ansvar beläggas,
hafva från 38 §. citationen af nämnde §§., äfvensom orden: »med undantag, på
grund af 16 §. af hvad om hattens rymd bestämmes» blifvit uteslutna; hvarjemte
Rikets Ständer trott 23 och 24 §§. icke böra här åberopas, enär, på sätt vid
26 §. redan är anmärkt, någon skyldighet att brännvinsbrännings-redskap till försegling
anmäla, ej eger runi uti något af de fall, sorn i dessa §§. afses.
I 41 §. hvilken innehåller, att om någon, som till brännvinsbränning eljest
berättigad är, tillverkar brännvin å sön- och helgedagar, han skall böta, utom hvad
allmän lag rörande Sabbatsbrott stadgar, serskildt 3 R:dr 16 sk, om han är berättigad
till brännvinsbränning i första eller andra klassen, och 10 R:dr, om han
anmält sig till brännvinsbränning i någon af de öfriga klasserna, hafva Rikets
Ständer funnit näst efter orden »rörande Sabbatsbrott stadgar» böra tilläggas:
för hvarje gång sådan förbrytelse sker, på det att icke den, som, genom fortsatt
brännvinsbränning under Hera helgedagar, vanhelgar Sabbaten, må kunna med
ett enda och enkelt bötesbelopp umgälla sina förbrytelser och sålunda lättare finna
sin uträkning att förbudet öfverträda.
Såsom obehöfliga, hafva uti 44 §. ordet »öppna» framför »farvägar» och ordet
»öppen» framför »gata» blifvit uteslutna.
Enär vid bedömande af det fall, att någon utan att vara till brännvinsminutering
berättigad, tillåtit sig sådan minutering å helgedag, olika åsigter hos domare
i så måtto gjort sig gällande, att en del domare ålagt ansvar efter 47 §. i
K32
Expediiions-Utskottets Furslag till and. Skrifvelse, N:o 199.
förordningen, men andra åter, hvilka ansett denna §. angå endast sådan oloflig
brännvinsminutering å helgedag, hvilken verkställes af gästgifvare eller annan till
brännvinsminutering berättigad person, ådömt ansvar efter förordningens 45 §. och
3 Kap. 6 §. Missgernings-Balken, hafva Rikets Ständer funnit nödigt att, till
beredande af mera enhet i lagskipningen, det tillägg bör uti 45 §. inflyta, att, i
händelse den der omnämnda förbrytelse, nemligen brännvinsminutering af den, som
till sådan icke är berättigad, sker å sön- eller annan helgedag, de i §. stadgade
böter skola fördubblas, dock så, alt de icke i något fall öfverstiga 40 R:dr.
Då det icke är med god ordning förenligt, att handel med brännvin i parti bedrifves
å helgedag, har af sådan orsak och till förtydligande tillika af redaktionen,
47 §. erhållit den förändrade lydelse förslaget utvisar.
På det att sådana personer, som icke äro till brännvinsminutering berättigade,
ej må, såsom stundom skall hafva inträffat, medelst föregifvande af uppdrag frän
dem, som till en sådan minutering erhållit tillståndsbref, samt medelst förevisande
utaf afskrifter, tagne af dessas tillståndsbref, bereda sig tillfälle att vid marknad
eller annan sammankomst, utan åtal verkställa brännvinsminutering, har i 48 §. det
tillägg skett, att, då vid marknad, auktion eller annan sammankomst brännvinsminutering
med serskildt tillstånd eger rum, den utminuterande alltid skall med Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillståndsbref i original vara försedd, vid äfventyr,
att minutering eljest såsom oloflig anses.
Uppställningen af 49 §. lydande sålunda: »Beträdes någon, under den lid han
är under tilltal för oloflig brännvinsförsäljning, med fortsättning af samma förbrytelse,
skall han för hvarje gång plikta det belopp, som för den olofliga brännvinsförsäljningen,
efter dess serskilda art och beskaffenhet, blifvit bestämdt, »skall,
efter hvad Rikets Ständer inhämtat, hafva föranledt sådan tillämpning af detta
stadgande, att den, som medan han stålt under åtal för oloflig brännvinsminutering,
vid serskilda tillfällen olofligen försålt brännvin, blifvit, då han derför på en gång
tilltalats, fälld att för hvarje tillfälle, då sådan försäljning skett, ja till och med
för hvarje serskild försäljning utgifva det för oloflig brännvinsminutering stadgade
bötesbeloppet, hvarigenom den bötessumma, som sålunda på en gång fidömts, kunnat
uppgå till ett ganska stort och i förhållande till naturen af de åtalade öfverträdelserna,
oskäligt belopp. Till förebyggande häraf för framtiden, är i förslaget,
efter orden »skall han för hvarje gång» tillagdt: »stämning derför uttages och honom
delgifves.»
Då
Exp editions-Utsko t leli Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
633
Då i mål angående oloflig försäljning af brännvin köpare icke alltid bör och
enligt allmän lag ej heller alltid skulle kunna anses för jäfvigt vittne, helst handeln
kan hafva skett under sådana omständigheter, att för köparen ali anledning
saknats till den förmodan, att den som försäljningen verkställt icke skulle varit
dertill berättigad, samt stadgandet i förordningens 55 §., att köpare ej ma till
vittne antagas i fråga om försäljning af det brännvin, han sig sjelf tilibandlat, följaktligen
är allt för ovilkorlig!;, hafva Rikets Ständer, som dessutom ansett hvad
t§:n innehåller uti ett ämne, som egentligen tillhör allmän lag och rättegångsordning,
ej lämpligen hafva sin plats uti en af ekonomisk natur varande författning,
sådan som den angående vilkoren för tillverkning och försäljning af brännvin, funnit
denna §. böra från förordningen utgå.
Till förtydligande af förordningens 57 §, (som alltså motsvarar i förslaget
den 56:te), hvilken §. innehåller, att allt hvad i samma författning finnes stadgadt,
om utminutering af brännvin skall gälla äfven för andra brända eller distillerade
spirituösa drycker, är, efter orden »brända och distillerade» tillagdt: in- eller utländska.
Med afseende derå, att gästgifverier finnas, de der på försäljning af spirituösa
drycker inbringa lika stor förtjenst som andra tillåtna näringsställen, för hvilka
den högre beskattningen bör ega rum, hafva Rikets Ständer ansett maximibeloppet
af den för sådan försäljning utgående bevillning, hvars bestämmande utgör föremål
för förevarande författning, böra i förordningens 58 §. (motsvarande i förslaget den
57:de) för gästgifverierna utsättas lill lika belopp eller Etthundra R:dr, som för de
öfriga näringsställena der är bestämdt.
Af Ven hafva Rikets Ständer funnit de i sista momentet af nyssnämnde §.
förekommande ord, ”vid marknader, regementsmöten, auktioner och andra sammankomster”,
böra utbytas emot följande, mera omfattande uttryck: då trupp är sammandragen,
vid marknad, auktion eller annan sammankomst.
Uti sista momentet af förordningens 59 §. (den 58:de i förslaget) är införd en
förändring, som varit en nödvändig följd af dem, som egt rum uti 20 och 34 §§.
af förordningen.
Enligt sista momenteL af förordningens 63 §., hvilket moment innehåller, att
till redskap, som anses förbrutne, räknas brännvinspanna med kittel, pannebröst,
hatt, pipor, slang och annan afkylningsredskap, mäskvärmare och rektifikationsredskap
samt hvad konstredskap som helst, dock ej till större del, än som olofligen nyttjas
eller innehafves, kunna för bränvinsbrännare, som tillverkat brännvin väl icke med
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Ajd. 80
634 Expeditions-UIskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 199.
större, men med annorlunda beskaffad redskap, än till begagnande hvaraf han var
lagligen berättigad, endast de delar af redskapen som är olagligen konstruerad,
förbrutna dömas. Då likväl den olagliga brännvinsbränningen icke låtit sig verkställa,
med mindre än att jemväl andra delar af redskapen dervid tillika blifvit
begagnade, och hvilka delar kunna vara just de, som egentligen hafva något värde,
hafva Rikets Ständer ansett orden ”sorn olofligen nyttjas eller innehafvas” böra
utbytas emot: som nyttjas vid förseelser eller olofligen innehafves; hvarjemte
till redaktionens förtydligande, ordet ”med” emellan ”brännvinspanna” och ”kittel”,
blifvit uteslutet.
För att icke behöfva att, såsom hittills skett, på hvarje ställe i författningen,
der något penninge-belopp förekommer, utsätta, alt det i bankomynt beräknas, har
vid slutet af densamma införts ett allmänt stadgande härom och har slutligen uti
det vid författningen fogade formulär till mätnings- och stämplings-bevis å brännvinsbränningsredskap
iakttagits den ändring, som bör blifva en följd af redaktionsforändringen
i 17 §.
Med anmälan om hvilket allt Rikets Ständer, få i underdånighet anhålla det
E. K. M:t täcktes bilagde förslag i nåder godkänna samt låta författning i enlighet
dermed till allmän efterrättelse utfärda, att gälla från och med 1852 års ingång.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Augusti 1851.
Expedition»-Utskottets Förslag till md. Skrifvelse, N.o 199. 635
Förslag till Förordning9 angående vllhoren
för tillverkning och försäljning
af Brännvin,
Forsta Artikeln.
Om Brännvinsbrännings-rättig heten.
§• l
Brännvinsbränning
af hvad tjenligt ämne sorn helst, skall med den pannerymd
samt emot de afgifter och öfriga vilkor, bär nedan föreskrifvas, vara tillåten
under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, November
oeh December, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställande
af denna tillverkning.
Den tid af året under hvilken brännvinsbränning är tillåten, indelas i tre
serskilda terminer af två månader i hvardera, nemligen:
Januari och Februari,
Mars och April, samt
November och December.
o
Astundar någon att börja brännvinsbränningen den 15 Oktober i stället för
den 1 November, må sådant efter derom hos Konungens Befallningshafvande gjord
anmälan, stå honom öppet, i hvilket fall den sista brännvinsbrännings-terminen af
året räknas från och med den 15 Oktober intill dea 15 December.
§. 2.
llättigheten till brännvinsbränning skall på landet åtfölja hemman och hemmansdelar,
med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild åbo försedda
utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller extra ordinarie rotering
deltaga eller vakansafgift utgöra, äfvensom icke roterade, men med serskild ränta
636
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
till kronan eller till innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt i städerne,
den till hvarje stads område hörande jord; dock tillkommer denna rättighet
icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till Trehundra Riksdaler, utom i
de händelser, som §§. 6 och 7 upptaga.
§• 3.
Den brännvins-pannerymd, hvarmed tillåtes att bränna, skall bestämmas efter
hemmanets, hemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1847 års
taxeringar, under iakttagande, att, såsom grund för brännvinsbrännings-rättigheten,
värdet af åbyggnaden ej får i taxationen ingå till högre belopp, än som motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde.
För hemman, hemmansdel, lägenhet eller stadsjord, i värde från och med
300 R:dr till och med 500 R:dr, må, kokrummet oberäknadt, begagnas en pannerymd
af 20 kannor,
[jr
ett värde
öfver 500
R:dr till
och
med 750
R:dr
25
kann
»
B
B
750
B
»
1,000
B
30
B
»
B
B
1,000
B
B
2,000
B
35
B
»
B
B
2,000
B
B
3,000
»
40
B
»
»
B
3,000
B
B
4,000
D
45
B
*
B
B
4,000
B
B
5,000
B
50
B
»
»
B
5,000
B
B
6,000
B
55
B
B
B
6,000
B
B
7,000
B
60
B
»
B
B
7,000
B
B
8,000
B
65
B
B
B
8,000
B
B
9,000
»
70
B
B
»
B
9,000
B
B
10,000
B
75
B
B
B
B
10,000
B
B
11,000
B
78
B
»
»
))
11,000
B
B
12,000
B
81
B
B
B
B
12,000
B
B
13,000
B
84
B
B
B
B
13,000
B
B
14,000
B
87
»
»
B
B
14,000
90
B
§• v
Mer än en brännvinspanna af 90 kannors rymd, eller flere pannor, hvilkas
sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt, må icke uti
ett verk eller å samma egendom nyttjas.
Expeditions-Utskotlets Föi'slag till und. Skrifvelse, N.-o 199. 637
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade konstbrännerier,
får sammanräknade kannetalet af alla dit hörande pannor, mäskvärmaren
oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed brännvinsbränning
med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje brännvinspanna om 40
kannors rymd och derunder, samt tre kannor dä pannerymden öfverstiger 40
kannor.
Brännvinsbrännings-redskap må icke, oberoende af innehafvande jord och utan
afgift, begagnas för åstadkommande af så kallad förbränna för ättiksfabrikör.
Innehafvare eller brukare af flera hemman, hemmansdelar eller lägenheter,
som lill brännvinsbränning berättigade äro och af innehafvarens folk och dragare
skötas, vare öppet lemnadt att, så vida hemmanet, hemmansdelen eller lägenheten
är försedd med egen ladugård, der utfordring sker, på hvardera af dessa egendomar
idka brännvinsbränning sned så stor panna, som emot jordvärdet svarar.
Skulle åter innehafvare eller brukare af flera till brännvinsbränning berättigade
hemman, hemmansdelar eller lägenheter, vilja på ett ställe utöfva brännvinstillverkningen
efter deras sammanslagna värde, vare sådant tillätet, under vilkor,
dels att dessa egendomar äro så belägne, att afståndet från det ställe der brännvinsbränningen
utöfvas, ifrån åbyggnad till åbyggnad räknadt, icke är längre än
en mil, dels att pannerymden i intet fall får öfverstiga det i §. 4 bestämda maximibelopp.
Brännvinsbrännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall förenas
med brännvinsbrännings-rättighet för jord i staderne, eller efter sammanräknadt
taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
På landet vare tvänne eller flere äboer å samma hemman eller å serskilda
hemmansdelar eller lägenheter, dä dessa äro inom samma socken och högst på
på en fjerdedels mils afstånd från hvarandra belägne, obetaget att, efter behörig
anmälan vid mantals- och skattskrifning^, och emot samfäldt erläggande af den
pa gemensamma brännvinsbrännings-redskapen belöpande afgift, sin brännvinsbrännings-rättighet
utöfva med en gemensam panna på den af dessa hemmansdelar
638 Expeditioiis-UtikotteU Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
eller lägenheter, sorn dertill uppgifves, hvilken panna dock aldrig ma öfverstiga
högstao tillåtna pannerymden.
Aboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet, som icke
uppgå till 300 R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper, som,
enligt §. 2, erfordras för rättigheten att utöfva brännvinsbränning, åtnjuta äfven
samma förmån, med vilkor alt det sammanslagna jordvärdet uppgår till minst
300 R:dr.
Brännvinsbränningsrättighet må ej å annor man öfverlåtas, utan i sammanhang
med jorden.
§. 7.
Af de flesta röstegande innevånarne i hvarje stad, der jorden tillhör staden,
ina det bero, att i den ordning, som uti hvarje stad för beslut om stadens inkomst
eller utgift iakttages, bestämma huruvida den brännvinsbränning, hvartill
staden efter värdet af de serskilda jordlotterna är berättigad, skall åt dessas innehafvare
upplåtas, eller för stadens gemensamma räkning utöfvas, och om brännvinsbränningen
skall ske med serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller
ock i ett eller flera sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna
värde; men i de städer, der jorden är med eganderätt fördelad på stadens
innevånare, må det ankomma på det beslut, sorn ibland dem af pluraliteten, beräknad
i mån af jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är blandadt,
skola enahanda grunder följas, likväl under förbehåll, att brännvinsbränning i stad
ej må utöfvas med panna af mindre rymd än trettio kannor, samt att, derest
Kongl. Majit ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda redan forordnat
eller framdeles förordnar, §. 4 af denna författning skall tjena till efterrättelse,
i afseende på den högsta pannerymd, som af sådana föreningar må begagnas,
börande för öfrigt, vid utöfningen af städernes brännvinsbrännings-rättighet
iakttagas, att de brännerier, som hädanefter anläggas, varda utom stadens
staket, på lämpligt afstånd från andra byggnader, uppförda i enlighet med stadens
Byggnads- eller Brandordning.
§. 8.
Vid de årliga mantalskrifningarne uppgifves såväl stället hvarest, som ock
det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka brännvinsbränn
-
Expeditions- Uts kotte ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 639
ningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det af justeraren asatte
kannetal, med utsättande af den klass, hvartill pannan, jemlikt justerarens hetyg,
hänfores, samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga; och vare
det en och hvar, lill brännvinsbränning berättigad, obetaget att anmäla sig till
brännvinsbränningens utöfvande, antingen för alla de till brännvinsbränning tillåtna
månader af året på en gång, eller för en eller två terminer deraf; skolande i
sednare fallet, bestämdt uppgifvas, hvilken eller hvilka terminer dertill begagnas;
och kommer afgiften för brännvinsbränningen att i förhållande derefter beräknas.
Ej vare skattskyldig förbunden att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplingsattest,
icke heller mätnings-betyg, undantagande å ostämplade tackjernspannor;
och ege han dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
med åliggande att för uppgiftens riktighet ansvara; dock bör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet af den pannerymd,
hvartill han sig anmält, som ock det fastighetsvärde, hvarefter brännvinsbränningen
får ega rum, till upplysning om den pannerymd, som på grund deraf
får begagnas.
Den mantalsskrifningen förrättar vare skyldig att, med afdrag, enligt §. 4,
af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna äro inmurade
eller lösa, med uteslutande af bråk i pannerymds-beräkningen.
§• 9.
Alla de pannor, som af någon till brännvinsbränning berättigad begagnas,
vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak eller å samma
egendom, skola väl, för nödig säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas,
men vid debiteringen bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag
af kokrum för pannerymden, och denna grund jemväl följas vid redogörelsen, i
afseende på pannerymden, sä väl af Taxerings-kommitéerne och Konungens Befallningshafvande,
sorn af Stats-kontoret; dock må den sålunda sammanslagna pannerymden
aldrig öfverstiga det i §. 4 bestämda maximi-belopp.
§• io.
Mantals- och skattskrifvarc skola omedelbart efter hvarje mantals- och skattskrifnings
slut och före afresan från förrättnings-stället, socknevis upprätta och till vederbörande
kronobetjente, för hvars och ens distrikt, aflemna förteckningar å alla dem, som
640 Expeditions-Utskottets Förslag lil/ and. Skrifvelse, N.-o 199.
sig till brännvinsbränning anmält, hvilka förteckningar, hvarå skall utsättas, hvilken
eller hvilka terminer brännvinsbränning af hvar och en utöfvas, pannerymden
och den klass, til! hvilken redskapen hänföres, samt huruvida den är inrättad att
drifvas med eld eller ånga, höra inom åtta dagar i församlingens socknestuga eller
å annat lämpligt ställe anslås. Dessutom åligge det mantals- och skattskrifvare
att, för hvarje mantals- och skattskrifning, inom Januari månads utgång insända
dylika förteckningar till Konungens Befallningshafvande, som bör deraf lemna vederbörande
dol för kontroll och eftersyn, och att inom samma tid låta enahanda
förteckningar tillställas dem, hvilka skola försegling af brännvinsbrännings-redskap
verkställa.
§. 11.
Den som berättigad till brännvinsbränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit eller ock anmält sig till mindre pannerymd, än hvartill
han egt rätt, må, om han sedermera åstundar brännvinsbränning för en del af
eller för hela värdet utöfva, antingen under hela den tillåtna tiden, eller under
någon af de i §. 8 omförmälda terminer, anmäla sig derom hos Konungens Befallningshafvande,
sorn eger att det sökta tillståndet meddela, så vida sökanden
styrker sig hafva behörigen till kronouppbördsmannen erlagdt belöpande pannerymds-afgift,
beräknad i förhållande till ofvannämnde tid.
A de tillstånds-resolutioner på tillverkning af brännvin, hvilka mellan mantalsskrifningarne
sålunda af Konungens Befallningshafvande utfärdas, skola dessa,
till rättelse vid afgiftsdebiteringen, låta vid hvart halförs utgång fögderivis upprätta
och tili vederbörande häradsskrifvare aflemna fullständiga förteckningar, innehållande
alla de uppgifter, som för afgifternes debitering äro af nöden.
Ändra Artikeln.
Om Brännvinsbrännings-redskapen.
§. 12.
Med enkel brännvinsbränningsredskap förstås en sådan, som består af en
panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkvl
nings
-
Exp e di tians- lils k o lie is Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
641
nings-redskap för den uppkommande brännvins-immans afkylande. Pannan får ega
hvad form som helst. Hatten, inberäknad löst eller fastsittande rör, som sammanbinder
pannan med afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, får icke, utan
med vilkor, som i §. 16 mom. 2 säges, innehålla mer än trefjerdedelar af pannans
rymd j och må lösa halsar ej för brännvinspannans förening med hatten användas.
Afkylningsredskap får bestå af pipor, slang eller kylare.
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid brännvinshrännings-redskap,
i hvilken mäsken, genom den fran pannan utgående ångan, förberedande uppvärmes,
så att, då den derefter slås eller tappas i brännvinspannan, uppkokningen
och således afverkningen sker fortare än eljest.
Mäskvärmaren vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men får ej
innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd, ej heller så inrättas, att
den åstadkommer någon rektifikation, med mindre sådan inrättning uppgifves såsom
rektifikations-apparat $ och må änga hvarken från brännvinspannan, eller på
hvad annat sätt som helst, insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna mäsken,
utan blott derigenom ledas medelst rör.
Med rektifikations-apparat förstås den del af brännvinshrännings-redskap, hvarigenom
en större eller mindre del af produktens vattenhalt afskiljes under sjelfva
brännvinsbränningen, så att afrinningen utkommer starkare eller mera sprithaltig,
än då en sådan inrättning icke begagnas. Rektifikations-apparat må bestå i klarkula,
tallriks-apparat, eller hvilken annan inrättning som helst, utgöra serskild
redskap, eller inneslutas i någon del af brännvinshrännings-redskapen.
§. 13.
Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskapsdelar, enskildt eller sammansatte,
uppkomma följande 4 klasser:
Första Klassen:
Enkel redskap.
Redskap i denna klass lar ej innehålla, ej heller till den fogas, någon inrättning,
som afser eller kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare till mäskens
förberedande uppvärmning, eller, såsom rektifikations-apparat, till klarning eller
så kallad rektifikation, utan måste afrinningen, för att blifva brännvin, omkokas i
samina panna.
Bih. till R. St.-s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 81
642
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 199.
Andra Klassen:
Består af enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje Klassen:
Består af enkel redskap med rektifkahons-apparal.
Fj erde Klassen:
Består af enkel redskap med både mäskvärmare och rcklif kahons-apparat;
hvartill kommer
Femte Klassen:
Innefattande all sadan redskap, vare sig- den så kallade pistoriska apparaten,
eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till någon af de föregående fyra
klasserna.
Vid brännvinstillverkning med redskap i hvardera af förestående fem klasser
ma parman drifvas genom eldens verkan, antingen omedelbart på pannan, eller
ock medelbart genom vattenånga från serskild panna, som antingen omgifver den
förra eller är ställd på större eller mindre afstånd från densamma.
För redskap, som drifves med ånga, gäller, hvad redskapens sammansättning
och förhållandet emellan dess serskilda delar vidkommer, ingen annan af de uti
§. 12 gifna föreskrifter, än de, som beträffande batt, rör och halsar uti 1 mom.
af samma §. förefinnas.
Vid redskap i första och andra klasserna får hvarken i mäskvärmaren eller
annorstädes lankrum inrättas, ej heller spritångorna, sedan de utgått frän hattröret,
ledas i uppåt gående riktning.
§. 14.
En hvar, som brännvinsbrännings-redskap tillverkat, vare vid bot af 33 R:dr
16 sk. skyldig, innan han samma redskap från sig lemnar, ej mindre att förse
panna och hatt, äfvensom då löst bröst, rektifikations-apparat eller mäskvärmare
tillhöra redskapen, dessa sistnämnde apparater, med stämpel af sitt namn, hemvist
och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade justerare, för hvilka tillverkaren noga bör
uppgifva redskapens beskaffenhet till alla dess delar. Missleder han dervid med
falsk uppgift, vare bot samma.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 190. 643
Dä förändring af brännvinsbrännings-redskap, genom nya bottnars eller af
tappningsrörs
insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af mäskvärmare
eller rektifikations-apparat, eller annorledes vidtages, skall redskapen ånyo
af justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo stämplas och den
förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings- och stämplings-bevis uttagas; och
vare den, som ändringen verkställt, skyldig att, på sätt och vid ansvar, som i
mom. 1 stadgas, om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
A brännvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, hör pannervmden och
hruksstämpeln, jemte årtalet, utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar för bruksegaren,
som ofvan stadgadt är.
§. 15.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller förut ej uppmätta
och stämplade brännvinshrännings-redskap, förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal af landtmätare eller justerare, och tilldele dem vissa
distrikt, lämpade efter hvars och ens hemvist; och vare för denna förrättning
sådan justerare lika ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas grannskap någon landtmätare icke är
boende, må till justerare för brännvinsbrännings-redskapens mätning och stämp
ling
en magistratsperson kunna antagas.
§. 16.
Brännvinspannor skola vid mätningen vara försedda med löst bröst, då sådant
linnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfriga tillbehör, som enligt
nästföljande §. äro underkastade stämpling. Pannans hela kubikinnehåll mätes
med vatten eller annat flytande ämne till öfversta kant eller läckande brädd.
Om halten är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning, än
ängröret, skall den vid mätningen påsättas och redskapen uppmätas till öfversta
luckans eller öppningens nedre kant, till så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten med ångrör skall äfven till hela sitt kubikinnehåll uppmätas och,
om den innehåller mer än tre fjerdedelar af pannans rymd, fyra sjundedeler af
öfverskotlet läggas till pannerymden. Den fals, som är ämnad att nedskjutas i
644 Expeditions- Utsko t te ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
pannan, ingar ej i mätningen till större del, än hvarmed den öfverstiger en och
en half tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd, med
afdrag af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tappen eller
vridhanen insättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
§. 17.
Med undantag af tackjernspannor, skall på alla pannor och dertill hörande hatt
eller stängselskifva, lösa hattrör, lösa pannebröst, rektifikations-apparater och mäskvärmare,
ehvad dessa sistnämnda äro af metall eller träd, justeraren å hvarje af
dessa delar med stämplar utmärka initial-bokstäfverna af sitt namn och årtalet,
då uppmätningen skett, nummerordningen för året å den redskap, som stämplingen
undergår, samt derjemte å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln
på panna anbringas å halsen eller dess öfversta del j på de öfriga ofvan uppräknade
delarne ä de ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
§. 18.
Justerare, som, för att mäta och stämpla brännvinsbrännings-redskap, kallas
från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derför af denne sistnämnde resekostnadsersättning
och arfvode, såsom för andra emhetsförrättningar. Kallas han åter till
uppmätning och stämpling af flere redskap på ett och samma ställe eller i by
eller socken, der flera redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna mälas
och stämplas, tillkommer honom resekostnads-ersältning och arfvode endast såsom
för en resa, jemte den serskilda betalning, som han bör erhålla dä mätning och
stämpling sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe, der
justeraren bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna, som
den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt bandtlangare-biträde
vid förrättningen må justeraren kunna af panne-egaren äska; men med behörigen
justerade och krönta målkäril bör han sig sjelf förse.
Utan serskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt bifogadt
formulär, så väl öfver mätning som stämpling; skolande betyget upptaga en
noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner, med utsättande
af den klass, hvartill redskapen hörer, samt huruvida den är inrättad
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 645
att drifvas med eld eller ånga; och skall han vid hvarje månads slut lemna Konungens
Befallningshafvande del af de betyg, som under månaden utfärdats.
§. 19.
Ej må, under något vilkor, annan del af brännvinshrännings-redskapen än
panna inmuras, hvarvid iakltages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig;
ej heller må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller
lödning.
§• 20.
Innehafvare af brännvinsbrännings-redskap vare från allt åtal i afseende pä
dess beskaffenhet fri, derest den uppgift, han rörande densamma aflemnat vid
mantalsskrifningen eller på sätt 11 §. medgifver, finnes vara i öfverensstämmelse
med stämplingen och justerarens betyg, samt redskapens kannerymd enligt samma
stämpling och betyg icke Öfverstiger den, till begagnande hvaraf innehafvaren är
berättigad. Har brännvinsbrännings-redskapen genom oriktigt betyg af justeraren
blifvit hänförd till lägre klass, än hvartill densamma rätteligen hörer, skall dock
redskapens innehafvare vid derom yppad fråga, för det löpande året påföras den
högre afgift, som för redskapens högre klass i tariffen finnes bestämd.
När brännvinsbrännings-redskap befinnes vara af större kannerymd, än stämplingen
och justerarens betyg innehålla, men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel
af den rymd, hvartill pannan sålunda är upptagen, och detta med skäl kan
anses hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare justeraren
fri från ansvar för felaktig stämpling och oriktigt betyg; och skall, i detta
fall, egaren debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans
ökade rymd föranleder, och redskapen genom hans försorg ånyo mätas och stämplas
innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, som uti §. 14 utstakas.
§■ 21.
Beträdes justerare att hafva orätt stämplat brännvinspannan eller i stämplingsbetyget
hänfört brännvinshrännings-redskapen till lägre klass, än hvartill den rätteligen
hörer, skall han böta 33 R:dr 16 sk. och derjemte dömas tjensten förlustig,
eller på längre eller kortare tid från utöfningen deraf skiljas, allt efter
646 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört af uppsåt, eller af större eller mindre
vårdslöshet.
Den som tillverkar brännvinsbrännings-redskap af större rymd, än den nu tillåtna,
utan att kunna styrka det redskapen är ämnad till export eller bestämd till inhemskt
bruk, på grund af Kongl. Majts serskildt gifna nådiga tillstånd, böle första gången
33 R:dr 16 sk., andra gången 66 R:dr 32 sk. och tredje gången 100 R:dr.
§. 22.
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof användas,
böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning, samt mätas och
stämplas, i likhet med hvad om brännvinspannor i allmänhet stadgadt är och under
enahanda ansvar.
§. 23.
Brännvinsbrännings-redskap skall ej blott under de för brännvinsbränning,
enligt §. 1 icke tillåtna månader, utan ock under den öfriga tid af året, för
hvilken Kongl. Maj:t tilläfventyrs kan finna för godt att brännvinsbränningen förbjuda,
alltid vara förseglad eller inlcinnad i allmänt förvaringsrum, som på landet
af församlingen i sockenstämma och i stad af Magistraten utses; dock må i städerna
endast de inmurade pannorna förblifva i enskildt förvar. Aflemnande af
brännvinsbrännings-redskap bör ske sist å andra söcknedag efter den, då rättigheten
att densamma begagna upphörer. Försegling verkställes af dom, på hvilken
sådan ankommer, utan alt panne-egaren är förpligtad att sig derom anmäla.
§. 24.
Äfven under den för brännvinsbränning lofgifna tid må brännvinsbränningsredskap
icke oförseglad af någon innehafvas den eller de terminer, för hvilken
lian till brännvinsbränning sig icke anmält, eller ej, på sätt §.11 omförmäler,
vederbörligt tillstånd dertill erhållit, utan gälle härvid hvad i förestående §. i afseende
å redskaps aflemnande eller försegling stadgadt är.
Hvad i denna och nästföregående §. stadgas, må dock ej tillämpas på ny
redskap, som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, som är under arbete
på kopparslagares verkstad.
Expeditions-Uiskoltets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 199. 647
Brännvinsbrännings-redskap, som finnes å kopparslagares eller annan tillverkares
verkstad eller i hans vård eller inlemnad i allmänt förvar, behöfver ej vara
förseglad; men om den derifrån flyttas, skall innehafvaren, om ban ej senast
inom åtta dagar derefter är berättigad att densamma begagna, den till försegling
anmäla. Detsamma iakttage den, som sig till brännvinsbränning anmält, men innehafver
flere brukbara brännvinsbrännings-redskap eller delar deraf, än han till
begagnande uppgifvit.
o
Astundar någon att, i stället för den redskap, som ban innebar och är berättigad
att bruka, fa begagna annan redskap, som han sig förskalfadt, vare della
tillåtet, så vida hans uppgift till mantalsskrifning berättigar honom alt sådan redskap
lå begagna, eller han bos Konungens Befallningshafvande dertill erhållit tillstånd;
åliggande honom dock, innan han får begagna den sednare redskapen, att
låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap, som han förut innehaft,
eller ock inför Magistraten eller kronobetjeningen styrka, att densamma
blifvit till brännvinsbränning obrukbar gjord, eller till annan person öfverlåten,
§. 26.
Försegling skal! sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst, hattar,
lösa pannebröst och afkylningsredskap sättas ur stånd att nyttjas, så att egaren
må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva fast bröst, till andra hushållsförnödenheter.
De till ångornas afkylning begagnade pipor, vare från försegling
fria.
Om försegling å landet ege Konungens Befallningshafvande att antyda vederbörande
kronobetjent eller andre af Konungens Befallningshafvande dertill förordnade
välkände personer, hvilka det, i följd deraf, skall åligga att, ulan föregången
anmälan af panne-egaren, med ledning af de till dem från vederbörande mantalsskrifvare
insända förteckningar samt, i serskilda fall, Konungens Befallningshafvandes
dem delgifne tillstånds-resolutioner, ofördröjligen, efter det brännvinsbrännings-rättigheten
för någon eller någre panne-egare inom hvarje distrikt upphört,
försegling af brännvins-redskap verkställa. I sådant afseende bör förseglaren,
i förut utfärdad kungörelse, för försegling bestämma tid och ställe inom distriktet,
då och hvarest en hvar, sorn önskar att emot den i sista momentet af
648
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
denna §. stadgade lägre afgift få sin lösa redskap förseglad, bör sig infinna
och redskapen medhafva. Ar redskap enligt 23 §. uti allmänt förvaringsrum insatt,
åligge det den, som samma redskap emottagit och i förvar häfver, att förteckning
derå upprätta och förseglaren tillhandahålla från den dag, då redskapen
enligt nyssnämnda §. skall vara aflemnad; och skall denna förteckning äfven upptaga
namn och hostad för egare af i förvar inlemnad redskap.
I stad lale Magistraten ombesörja förseglingen och förvarandet.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma trädes
uti borrade eller stampade fina hål och sedan, sträckt, öfver midten af pannans,
hattens, det lösa bröstets eller rörens öppning, hopknytes genom en linnelapp,
samt förseglas på båda ändarna med deras sigill, hvilka det blifvit anhefalldt att
denna förrättning verkställa.
Den lor materialierna till försegling åtgående kostnad kommer att af Kronans
medel från landträndterien förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af
Stats-kontoret meddelas emot behörig redo och räkning i landsboken; hvaremot
arfvode för förscglingsbestyret bekostas af panne-egaren, och utgår efter fcannerummet,
med en skilling för inmurad redskap med fast bröst, som å egarens hemvist
förseglas, äfvensom för all sådan lös redskap, som innehafvaren, enligt stadgandet
i föregående moment, låter försegla å stället, der den finnes, samt 6 r:st.
för öfrige sådane redskap, som till de af förseglaren utsatte mötesställen transporteras,
allt för hvarje kanna af pannans innehåll; dock må, vid dessa tillfällen,
rese- och traktaments-penningar af förseglaren icke beräknas.
§. 27.
De personer, som, enligt §. 58 ega att, i afseende på brännvins-hränning,
visitationer och beslag göra, vare berättigade, när de för kronans rätt och till
kontroll emot underslef anse sådant nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo
uppmäta förut uppmätt och stämplad brännvinspanna. Finnes dervid annat innehåll,
än stämpel och betyg utmärka, ansvare justeraren, som ofvan i §§. 15 och
21 sagdt är, och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen
deltagit.
Tredje
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, IS:o 199.
649
Tredje Artikeln.
Om bevillnings-afgifterne.
§. 28.
Med bibehållande af de i 28 §. af Kongl, förordningen den 13 Oktober 1848
antagna grunder för beskattningen af brännvinsbränning med sådan redskap, som
drifves omedelbarligen med eld, äfvensom af den brännvins-bränning, som idkas
med 5:te klassens med ånga drifna redskap, men med utsättande af en gemensam
och i likhet med den uti högstberörde Kongl. Förordning för 4:de klassens redskap,
som drifves med ånga, bestämd pannerymds-afgift för med ånga drifven redskap
i l:sta, 2:dra, 3:dje och 4:de klasserna, kommer skatten för brännvinsbränningen
att utgå efter nedanstående tariff, som bestämmer afgiften för hvarje
serskild klass af brännvinsbrännings-redskap under sex månaders bränningstid.
Tariff på panncrymds-afgiften.
X
p
O
Med eld.
Med ånga.
l:aklassen.
2:a klassen.
3:e klassen.
4:e klassen.
5:e klassen.
lia, 2:a, 3:e
el. 4:e klin.
5:e klassen.
Kii-
R:dr
sk.
K: dr
i k.
R: dr
sk.
K:dr
sk.
R:dr
sk.
Ridr
sk.
R:dr
sk.
IO
3
G
4
33
18
36
49
ii
225
240
480
11
3
21
5
33
23
34
61
5
247
24
264
528
12
3
36
6
36
29
12
74
12
270
288
576
13
4
3
7
44
35
16
88
31
292
24
312
624
14
4
18
9
8
41
47
104
16
315
_
336
672
15
4
33
10
28
49
11
121
15
337
24
360
720
16
5
15
11
47
56
47
139
23
360
384
768
17
6
1
13
26
65
16
158
46
382
24
408
816
18
6
36
15
9
74
12
179
34
405
432
864
19
7
24
17
45
83
34
201
35
427
24
456
912
20
8
16
18
36
93
36
225
450
480
—
960
Bih. lill R. St. Brot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 82
650 Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skri fralse, N:o 199.
s
o
B
Mod eld.
Med ånga.
l:a klassen.
£:a klassen.
3:e klassen.
4:e klassen.
5:e klassen.
l:a,2:a,
el. 4:e ki
3:e
:n.
5:e klassen. 1
R:r
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
21
9
8
21
7
104
16
236
12
47224
504
1,008
—1
22
10
4
23
34
115
24
247
24
495
528
1,056
■—j
2:1
11
1
26
21
127
10
258
36
517 24
552
1,104
—
24
11
47
29
12
139
23
270
540
576
1,152
25
13
1
32
12
152
17
281
12
562
24
600
1,200
26
14
3
35
16
165
35
292
24
585
—
624
1,248
27
15
9
38
29
179
34
303
36
607
24
648
1,296
28
16
16
41
47
194
12
315
630
—
672
1,344
29
17
24
45
26
209
16
326
12
652
24
696
1,392
30
18
36
49
11
225
337
24
675
720
1,440
31
20
16
53
2
232
24
348
36
697
24
744
1,488
32
21
47
56
47
240
360
720
768
1,536
33
23
34
61
5
247
24
371
12
742
24
792
—
1,584
34
25
24
65
16
255
382
24
765
—
816
1,632
35
27
16
69
36
262
24
393
36
787
24
840
1,680
—
36
29
12
74
12
270
405
810
864
1,728
—
37
31
10
78
46
277
24
416
12
83.2
24
888
.
1,776
38
33
11
83
34
285
427
24
855
912
'1,824
39
35
16
88
31
292
24
438
36
877
24
936
1,872
—
40
37
24
93
30
300
450
—
900
—
960
—
1,920
—
41
39
34
98
46
307
24
461
12
922
24
984
1,968
42
41
47
104
16
315
472
24
945
—
1,008
2,016
—
43
44
16
109
41
322
24
483
36
967
24
1,032
2,064
—
44
46
36
115
24
330
495
—
990
—
1,056
2,112
45
49
il
121
15
337
24
506
12
1,012
24
1,080
2,160
—
46
51
36
127
10
345
517
24
1,035
1,104
2,208
—
47
54
16
133
14
352
24
528
36
1,057
24
1,128
2,256
48
56
47
139
23
360
—
540
—
1,080
1,152
2,304
—
49
59
34
145
40
367
24
551
12
1,102
24
1,176
2,352
50
62
24
152
17
375
—
562
24
1,125
1,200
2,400
E.xp editions- Utsko t le Is Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 651
r
Med eld.
—r
Med ånga.
l:a klassen.
2:a klassen.
3:e klassen.
4:e klassen.
5:e klassen.
l:a, 2:a,
3:e
P-
el. 4:e kim.
K:r
11: de
sk.
R:dr
sk.
K:dr
sk.
R:dr
sk.
II: dr
sk.
11: dr
sk.
R:dr
sk.
51
65
16
'158
46
382
24
573
36
1,147
24
1,224
2,448
52
68
11
165
35
390
—
585
—
1,170
1,248
2,496
53
71
10
172
32
397
24
596
12
1,192
24
1,272
2,544
54
74
12
179
34
405
607
24
1,215
1,296
2,592
—
55
77
17
186
45
412
24
618
36
1,237
24
1,320
2,640
56
80
24
194
12
420
—
630
1,260
1,344
2,688
57
83
34
201
35
427
24
641
12
1,282
24
1,368
2,736
—
58
86
47
209
16
435
—
652
24
1,305
•—
1,392
2,784
—
59
90
16
217
4
442
24
663
36
1,327
24
1,416
2,832
.—-
00
93
36
225
450
675
1,350
■—
1,440
2,880
61
97
10
228
36
457
24
686
12
1,372
24
1,464
2,928
62
100
35
232
24
465
697
24
1,395
1,488
2,976
63
104
16
236
12
472
24
708
36
1,417
24
1,512
3,024
64
108
—
240
480
720
—
1,440
—
1,536
3,072
65
lil
35
243
36
487
24
731
12
1,462
24
1,560
3,120
66
115
24
247
24
495
742
24
1,485
—
1,584
3,168
07
119
16
251
12
502
24
753
36
1,507
24
1,608
3,216
68
123
11
255
510
765
1,530
1,632
3,264
69
127
10
258
36
517
24
776
12
1,552
24
1,656
3,312
70
131
12
262
24
525
787
24
1,575
—
1,680
3,360
71
135
16
266
12
532
24
798
36
1,597
24
1,704
3,408
72
139
23
270
540
810
1,620
'1,728
3,456
73
143
34
273
36
547
24
821
12
1,642
24
1,752
3,504
74
148
—
277
24
555
832
24
1,665
1,776
3,552
75
152
17
281
12
562
24
843
36
1,687
24
1,800
3,600
76
156
36
285
570
—
855
—
1,710
1,824
3,648
77
161
10
288
36
577
24
866
12
1,732
24
1,848
3,696
—
78
165
35
292
24
585
877
24
1,755
—
1,872
3,744
79
170
16
296
12
592
24
888
36
1,777
24
1,896
3,792
80
175
300
600
900
1,800
1,920
3,840
—
652 Expeditions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
Pannerymd.
Med eld.
Med ånga.
l:a klassen.
2:a klassen.
3:e klassen.
4:e klassen.
5:e klassen.
l:a,2:a,3:e
el. 4:e kl:n.
5:e klassen.
K:r
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
U:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
81
179
34
303
36
607
24
911
12
1,822
24
1,944
3,888
82
184
23
307
24
615
922
24
1,845
—
1,968
3,936
83
189
16
311
12
622
24
933
36
1,867
24
1,992
3,984
84
194
12
315
630
—
945
—
1,890
2,016
4,032
85
199
11
318
36
637
24
956
12
1,912
24
2,040
4,080
86
204
12
322
24
645
—
967
24
1,935
2,064
4,128
87
209
16
326
12
652
24
978
36
1,957
24
2,088
4,176
88
214
23
330
660
990
—
1,980
2,112
4,224
89
219
34
333
36
667
24
1,001
12
2,002
24
2,136
4,272
90
225
337
24
675
1,012
24
2,025
—
2,160
4,320
Brännvinsbränning må ej idkas ined pannor under 10 kannors rymd.
För dem, som anmäla sig att under kortare tid än sex månader utöfva
brännvinsbränning, blifver den i tariffen utförda afgift i förhållande till bränningstiden
förminskad.
Har någon erhållit serskildt tillstånd att, för beredning af pressjäst begagna
brännvinspanna under tid af året, när brännvins-bränning icke är i allmänhet
medgifven, och på grund deraf brännvinsbränning då idkar, erlägge för den tid
pannerymds-afgift förhöjd med 50 procent.
Då någon å en tomt, eller i en byggnad eller under samma tak eller å
samma egendom begagnar flera pannor till brännvinsbränning, hvilkas rymd enligt
§. 9 skall sammanslås för debiteringen, iakttages härvid dels att kokrummet icke
afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna pannerymden, dels att tillökning
i skatt för mäskvärmare eller rektifikations-apparat, eller anbringandet af
båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater begagnas.
Den sålunda uträknade afgiflen för sammanslagna pannerymden skall höjas med
33 J procent, om den är fördelad i 2:ne pannor; med 66 j, om den är delad i
3:ne; med 100 procent, om den är delad i 4; o. s. v.
Expeditions-Utskottets Förslag■ till und. Skrifvelse, N:o 199.
§. 29.
Skulle Kongl. Maj:t, ined anledning af stadgandet i §. 7 af denna författning,
för en eller flera städer tillåta större pannerymd än 90 kannor, ankommer
det på Kongl. Majit att, med ledning af här ofvan stadgade beskattningsgrunder,
bestämma den afgift, som för sådan brännvinsbrännings-redskap bör erläggas.
§. 30.
Den till brännvinsbränning berättigade, som ej åstundar utöfva den i §. 3
bestämda rättighet med så stor pannerymd, tariffen efter egendomsvärdet tillåter,
betale panneafgift endast i mån af den pannerymd, lian nyttjar.
§. 31.
I de händelser, då Kongl. Majit i nåder finne nödigt att, för längre eller
kortare tid, påbjuda brännvinsbränningens inställande, skall pannerymdsafgiften
förminskas med en sjettedel för hvarje månad, ett slikt förbud varar.
§. 32.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, ankommer
det på Kongl. Majit att, i förhållande till liden, hvarunder brännvinsbränningen
i följd deraf måst inställas, afkortning eller restitution af påförd eller erlagd
brännvinsbrännings-afgift bevilja. För vinnande af sådan afkortning eller restitution
bör ansökning derom, åtföljd af vederbörliga undersökningshandlingar om
olyckshändelsens tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Konungens Befallningshafvande
i länet, hvilken åligger att bandlingarne, jemte eget underdånigt utlåtande
i ämnet till Kongl. Majit insända.
§. 33.
Brännvinsdistillering vare, under den för brännvinsbränning, enligt §. 1, lofgifna
tid af året, tillåten för dem, som äro till brännvinsbränning berättigade, ankommande
det på Kommerse-kollegii pröfning i hvarje fall, huruvida och på hvad
vilkor omdistillering af rått brännvin må, på andra tider och för andra personer.
654
Expeditions-Utskoltels Förslug till und. Skrifvelse, N:o 199.
än de till brännvinsbränning berättigade, under serskild kontroll tillåtas; och må
annan afgift sådan distillering icke åläggas, än den, som Bevillnings-förordningen
för fabriksrörelse bestämmer.
I samma verk eller å samma egendom, hvarest brännvinsbränning idkas, må
dock, under den för sådan bränning tillåtna tiden, begagnas endast en distilleringspanna
af högst sex kannors rymd; kommande, i annat fall, redskapen att enligt 28 §.
sista mom. anses och beskattas.
Distilleringspanna af högst (5 kannors rymd, kokrummet inbegripet, må, utan
serskild afgift och beräkning, nyttjas på de vilkor och för den tid, som §. 1
omförmäler. Apothekare tillätes att för pharmaceutiska behof, utan serskild afgift
betjena sig af dist iI lerin "spannor, till högst 20 kannors rymd, oell der apotheksrörelsen
gör braket af flera pannor af nöden, må likväl, utan Kongl. Maj:ts serskilda
tillåtelse, ej öfver två sådana nyttjas, nemligen en på 20 och en på högst
12 kannor, utan allt afdrag af kokrummet.
Blifver brännvinsbränningen inställd, må dock den distillering, som med panna
af högst G kannors rymd, kokrummet inheräknadt, är tillåten för deni, hvilka
till brännvinsbränning äro berättigade, så ock den distillering, som på grund af
serskildt tillstånd utöfvas, obehindradt fortgå.
Rening af brännvin vare en hvar tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
Fjerde Äriil^eln.
Om ansvar för öfverträdelse af hvad rörande brännvinsbränning
förordnats.
§. 34.
Om någon till brännvinsbränning berättigad bränner eller distillerar brännvin
med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger rätt, eller
under tillverkningen, genom hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen
utöfver det kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra
utvägar Lil! brännvinsbränning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han ehvad
redskapen är hans egen eller andras, hvarje gång tvåfaldt det belopp, hvartill afgiften,
beräknad efter 6 månader för den dervid brukade brännvinsbränningsredskap,
efter behörig mätning, skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
G55
att när, efter sådan beräkning, böterna icke stiga till 16 R:dr 32 sk. förbrytaren
pliklfälles till detta minsta belopp.
Belrädes någon, som till brännvinsbränning ej är berättigad, eller icke behörigen
dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering af brännvin anställt
eller anställa låtit, böle ban tre gånger beloppet af afgiften, enligt här ofvan
stadgade beräkningsgrund; men om, efter sådan beräkning, böterna icke uppgå
till 25 R:dr, pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnda belopp.
Befinnes någon nyttja en eller flera brännvinspannor, som hvardera eller gemensamt
innehålla öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterne till tre
gånger afgiften för den högsta pannerymdeu, och dessutom till 15 R:dr för hvarje
överskjutande kannerum.
Ar den uppgift, som rörande redskapen blifvit aflemnad, öfverensstämmande
med pannans stämpel och justerarens betyg samt med stadgandet i 3 §. förenlig,
vare brännvinsbrännare, om uppgiften oriktig befinnes, från allt ansvar i sådant
afseende fri, så vida han ej om den oriktighet bevisligen haft kännedom.
§. 35.
I händelse brännvinsbränning, då densamma, enligt denna författning, icke
är tilläten, verkställes af någon, envad han dertill eljest vore berättigad eller icke,
bote ban fyra gånger beloppet af den afgift, som för den dervid nyttjade brännvinsbrännings-redskap,
om den lofligen varit brukad, skolat erläggas, efter samma
beräkningsgrund, som i nästföregående §. säges, likväl så att böterna icke må
understiga 33 R:dr 16 sk.
Den, som beträdes att tillverka brännvin under den tid, då brännvinsbrän
ningen,
för något serskildt fäll, blifvit af Kongl. Maj:t inställd, skall böta fem
gånger beloppet af afgiften, enligt ofvan stadgade beräkningsgrund; dock att böterna
icke må understiga 50 R:dr.
Nyttjar någon till brännvinsbränning, då den inställd är, redskap af större
rymd, än den högst tillåtna, straffas han serskildt derför, som i §. 34 säges.
Beträdes någon att utöfva brännvinsbränning med ostämplad redskap, skall
han derför, utom det ansvar, hvartill han, enligtdenna och nästföregående §., i öfrigt
Ian hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att böta 20 R:dr.
Uti alla i denna och nästföljande §. omförmälda fall vare de vid förseelsen
nyttjade redskap och det uti bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum, vid
beslagstillfallet befintliga brännvin, jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutne;
656 Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
gitter egaren styrka att någon del af det uti sådan lägenhet befintliga brännvin
är lofligen tillverkadt, blilVe dock denna del från beslaget fritagen; vare ock den,
soin tredje resan begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för tvä år förlustig
rättigheten att brännvin tillverka.
§. ,36.
Skulle någon, som, jemlikt §. 5, är berättigad att, på ett enda ställe, utöfva
brännvinstillverkning för flere, nära hvarandra belägne hemman och lägenheter,
beträdas att tillverka brännvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, vare lian förfallen till det ansvar, som i mom. 1 af §. .34 stadgas.
§. 37.
Belrädes någon, som idkar ättiksberedning, att inom de byggnader, som dertill
inrättade äro, eller med de pannor, som dertill begagnas, hafva tillverkat
brännvin, eller att hafva afyttrat förbränna eller så kallad lank, eller beträdes
Apothekare, eller den, som är lill omdistillering af brännvin, efter serskildt tillstånd,
berättigad, alt hafva missbrukat sin distilleringsrätt till brännvinsbränning,
skall han dömas att, utom ansvar för oloflig brännvinsbränning, enligt §. 34, böta
lista gången 500 R:dr, 2:dra gången 1,000 R:dr och 3:dje gången 1,500 R:dr;
vare ock i sistnämnde fal! rättigheten att ättiksberedning såsom fabriksnäring bedrifva,
Apothekare-privilegierna, eller rättigheten att omdistillera brännvin förverkade.
Har någon erhållit serskildt tillstånd att för beredning af pressjäst, begagna
brännvinspanna under tid, då brännvinsbränning icke är i allmänhet medgifven,
och på grund deraf brännvinsbränning under sådan tid idkar, men dervid öfverträder
eller icke uppfyller de vilkor, hvarunder tillståndet blifvit lemnadt, ansvare
såsom för oloflig brännvinsbränning efter 34 §., bote dessutom 500 R:dr
och vare den serskilda rättigheten till begagnande af brännvinsbrännings-redskap
förlustig.
Apothekare, som för pharmaceutiska behof nyttjar distilleringspannor till
större rymd eller antal, än tillåtet är, bote 50 R:dr. Lag samma vare för den,
som, då han på grund af serskildt tillstånd utöfvar distillering af rått brännvin,
sin distilleringsrättighet sålunda öfverskrider, och vare denna dessutom rättigheten
förlustig.
§. 38.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 657
§. 38.
Den innehafvare af brännvinsbrännings-redskap, som öfverträder hvad i §.
19 är föreskrifvet, bote hvarje gång han dermed beträdes, 16 R:dr 32 sk. Lag
samma vare för den som underlåter att till försegling anmäla sin brännvinsbrännings-redskap
då sådant ske bordt, efter hvad i §, 25 stadgas; dock att, om förbrytelsen
sker under den tid, då brännvinsbränning blifvit serskildt af Kongl.
Maj:t inställd, derför botes dubbelt; vare ock i alla ofvanberörde fall brännvinsbrännings-redskapen
förbrulen.
§. 39.
Har brännvinsbrännings- eller distillerings-redskap blifvit förseglad, och finnes
förseglingen sedan, under den tid, redskapen ej får begagnas, bruten, utan att
egaren gitter visa att sådant af våda eller utan hans vållande och vetskap skett,
bote han 50 R:dr, och vare den oförseglade redskapen, som bordt förseglad vara,
derjemte förverkad.
Kan ej utredas, af hvilken förseglingen blifvit bruten, och har egaren, eller,
i hans frånvaro, den, som i hans ställe satt är, inom två dagar efter erhållen
kunskap att brytning skett, derom gjort anmälan hos den, som öfver förseglingen
tillsyn eger; vare egaren ock i thy fall från ansvar fri; betale dock kostnaden
för redskapens försegling ånyo.
Varder annan öfvertygad att, utan egarens vetskap och samtycke, hafva förseglingen
brutit, bote som sagdt är och gälde redskapens värde, så ock kostnaden
för dess förnyade försegling.
§. 40.
För oloflig tillverkning eller distillering af brännvin, som med husbondes
vetskap utöfvas af hans hustru eller husfolk, skall husbonden ansvara likasom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord. Vare dock, äfven om vid sådan förbrytelse
husbonde icke kan om vetskap deraf öfvertygas, den olofligen nyttjade redskapen,
jemte tillverkningen och de käril, hvari den förvaras, lorbruten.
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 83
658
Exp edilia ns- Vin ko lie ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
§• 41-
Tillverkas brännvin af någon, som till brännvinsbränning eljest berättigad
är, å sön- och helgedagar, bote han, utom hvad allmän lag rörande sabbatsbrott
stadgar, för hvarje gång sådan förbrytelse sker, serskildt 3 R:dr 16 sk., om han
är berättigad till brännvinsbränning i l:sta eller 2:dra klassen, och 10 R:dr
om han anmält sig till brännvinsbränning i någon af de öfriga klasserna.
Feisite Artikeln.
Om brännvins för s/i/jning sami vilkoren och afgiflerna derför.
§. 42.
Vid rättigheten till försäljning af brännvin i allmänhet, så i stad som å landet,
är fästadt det vilkor, att förtäring deraf å försäljningsstället icke må tillåtas eller
ega rum, utom å gästgifvaregårdar, värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen,
på sätt och med de vilkor, här nedan stadgas.
§. 43.
Försäljning af brännvin under en kanna vare, så i stad som på landet, icke
lofgifven på andra ställen, än sådane gästgifvaregårdar, samt värdshus, källare
och andra tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen derjemte måste
vara att tillgå. Ar gästgifvarehållningen fördelad emellan flere åboer, tillkommer
nämnde rättighet endast den åbo, som efter tur gästgifveriet besörjer.
Jordbrukare må dock obehindradt kunna till underhafvande och sådane personer,
som hos dem förrätta arbete, försälja ett ringare qvantum, men icke under en
Ijerdedels kanna åt en hvar.
Konungens Refallningshafvande ega att, efter Magistratens och stadens Äldstes
hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga antal af värdshus,
källare, spisqvarter eller andra näringsställen, der, på sätt här ofvan stadgadt är,
brännvin må utminuteras, och hvilket antal bör vara så inskränkt, som möjligt
är; skolande Magistraten noga tillse, att till dylik näringsrätt antagas och bibe
-
Escpedilions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199. 659
hållas endast tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer, hvilka antingen ställa
borgen för skattens utgörande, eller densamma i Förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Konungens Befallningshafvande att å landet sparsamt
och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande Pastor och Socknemän, samt,
der så anses nödigt, äfven Häradsrätt blifvit hörde, meddela tjenlige, ordentlige
och välfrejdade personer tillstånd, under ofvannämnde vilkor, till enahanda försäljning
af brännvin, på obestämd tid, men icke utöfver ett år, å ett eller annat
ställe, vid segelled samt vid sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar,
allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen
fordrar, vid allmänna lands- och farvägar; och ege Konungens Befallningshafvande
derjemte att, vid förutvarande innehafvares afgång, eller då näringsrättigheten af
desse förverkas, eller på derom af Pastor och Socknemän gjord anmälan, efter
omständigheterna, omflytta eller indraga öfverflödiga värdshus, spisqvarter och andra
näringsställen. Pastor å landet vare pligtig alt hvarje år, vid Valborgsmässo-socknestämma,
inhemta Socknemännens yttrande, huruvida något värdshus,
spisqvarter eller annat näringsställe, med ofvannämnde minuleringsrältighet, inom
socknen bör indragas, och i sådan händelse göra anmälan derom hos Konungens
Befallningshafvande.
Om vid grufvor, större bruk och herregårdar samt manufakturier, värdshus
för resande erfordras, och rättighet åstundas att under förutnämnda vilkor der utminutera
brännvin, skall tillstånd för inrättande af dylika värdshus sökas hos Konungens
Befallningshafvande, som, efter Pastors och Socknemännens hörande, derom
förordnar.
Genom de i denna förordning gifna stadganden om brännvinsförsäljning afses
icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som distilleringsbolaget i Stockholm,
enligt kontrakt, tillkommer.
§. 44.
Brännvin må väl i hela fastager, större eller mindre, försäljas, men icke
utdelas eller utmätas å farvägar eller offentliga samlingsplatser på landet, i segelleder,
i ut- och landthamnar, samt vid stränder, ej heller å torg, i hamn
eller å gata inom stad. Den häremot bryter, bote 20 R:dr och blifve derjemte,
vid hvarje slikt fall, förlustig det brännvin, hvaraf utdelningen eller utmätandet
skett.
660 Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 199.
Till samma ansvar vare den förfallen, som å landsbygden far med brännvin
ifrån by till by eller från gård till gård, att dermed köpslaga.
§• 45.
Den, som i minut försäljer brännvin, utan att dertill vara berättigad, bote
lörsta gången 10 R:dr. Sker sådan förbrytelse andra gången, plikte lian 20
R:dr. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången, eller oftare, bote den tilltalade
hvarje gång 40 R:dr. Sker förbrytelsen å sön- eller annan helgedag, vare bot
dubbel; dock må den icke i något fall öfverstiga 40 R:dr. Är oloflig bränn
vinsförsäljning
af beskaffenhet att kunna hänföras till krogrörelse, bote förbrytaren
som ofvan i hvarje serskildt fall stadgadt är; och vare det i försäljningsrummet
befintliga brännvin, jemte de käril, hvaruti det finnes förvarad t, beslag underkastadt
och förverkadt.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som, utan att till brännvinsminutering
vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta brännvin må lill större eller
mindre del på stället förtäras.
Uti öppna salubodar och på apothek må icke brännvin med eller utan droguer
eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i minut utdelas, eller annor
lunda
tillhandahållas, vid ansvar, som för oloflig brännvinsminutering här ofvan
stadgadt är.
§• 46.
Gästgifvare, källare- och värdshusvärdar samt spisqvarters- eller näringsidkare,
som rättighet tili brännvinsminutering innehafva, skola, derest de försälja
brännvin, utan alt mat derjemte för den, det begär, finnes all tillgå, vara förfallne
till enahanda ansvar, som för oloflig brännvinsförsäljning här ofvan finnes
stadgadt.
§. 47.
Under sön- och andra helgedagar må brännvin ej försäljas i parti, och i
minut endast å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen vid måltider;
och böra alla minuteringsställen under gudstjensterna vara tillstängda. Bryter någon
häremot, plikte forsla gången 20 R:dr. Sker sådan förbrytelse andra gången
Exp etli tio ns- Uts kölle (s Förslag till und. Skrifvelse, N.o 199. 661
eller oftare, bote förbrytaren 40 R:dr hvarje gång 5 och vare med undantag af
gästgifvare, hvar, som är till brännvinsminutering berättigad, men tredje gången
sin minuteringsrätt, på sätt nu sagdt är, olagligen utöfvar, näringsrättigheten för
alltid förlustig.
§• 4S
Försäljer
någon, som icke innehafver rättighet till brännvinsminutering, eller
den, som dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider ål spisande gäster,
brännvin till en eller flera personer af den menighet, som är församlad vid ting,
uppbördsstäimnor, mantalsskrifning, mönstringar, auktioner, kronoskjutsningar, skallgångar
och andra sådane till större folksammankomster ledande förrättningar och
anstalter, höte han första gången 20 R:dr och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar
må ej heller under marknad brännvin i minut försäljas hos andra, än dem,
som antingen ega rättighet att på stället utminutera brännvin, eller dertill hädanefter
erhålla Konungens Befallningshafvandes i länet, serskildt för hvarje marknad,
meddelta tillståndsbref, och hvilkas antal alltid hör blifva så inskränkt, som behofvet
möjligen medgifver. Då vid marknad, auktion eiler annan sammankomst
brännvinsminutering med serskildt tillstånd eger rum, skall alltid den utminuterande
med af Konungens Befallningshafvande utfärdadt tillståndsbref i original
vara försedd, vid äfventyr, att minuteringen eljest såsom oloflig anses.
§. 49.
Beträdes någon, under den tid, lian är under tilltal för olollig brännvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han, för hvarje gång
stämning derföre uttages och honom delgifves, plikta det belopp, som för den
olofliga brännvinsförsäljningen, efter dess serskilda art och beskaffenhet, blifvit
bestämdt.
§. 50.
Den, som bevisligen försäljer brännvin till en person, hvilken redan är synbarligen
öfverlastad, bote 10 R:dr första resan, och sedermera 20 R:dr för hvarje
gång, sådan förbrytelse förnyas.
662
Expeditions-Utskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N:o 199.
§• 51.
A näringsställen i städerna skall, dä minuteringen af brännvin der är tillåten,
dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig brännvinsförsäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
På gästgifvaregårdar och andra tillåtna brännvinsminuteringsställen å landet
må, då brännvinsminutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke heller vara läst.
§. 52.
Ej må någon, som utminuterar brännvin, ega rätt till utbekommande af fordringar
för det brännvin, lian sålunda utlemnat på räkning eller kredit.
§. 53.
För oloflig brännvinsförsäljning, som med husbondes vetskap verkställes af
bans hustru, husfolk eller i hans arbete antagne personer, skall lian ansvara, såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.
§. 54.
Hvad till förekommande af oloflig brännvinsförsäljning är förordnadt, må icke
tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande beflilhafvares eller
kronobetjenings vetskap och tillåtelse, utgifver brännvin åt dem af manskapet,
hvilka blifvit bos honom inqvarterade.
§. 55.
Till förekommande af utländskt brännvins insmygande, bör å brännvinet, då
det sändes ifrån stad med fartyg, som passerar saltsjö, tagas förpassning, hvilken
icke skall kunna af tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat tillverkarens,
under edlig förpligtelse utgifne, tillvcrkningsbevis; äfvensom, när brännvin föres
ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverkningsbevis bör varan åtfölja. Äfven bör,
då brännvin fores landvägen i större parti än 60 kannor detsamma åtföljas af ett
lika beskaffadt tillverkningsbevis.
Expcdilions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 199. 663
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt till fyra kannor på man, ej inbegripes, vare brännvinet
Pörbrutet, derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen
styrka, att detsamma är af inhemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å
utländsk ort lillverkadt, straffes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
§. 56.
Allt hvad i denna författning finnes stadgadt om utminutering af brännvin,
gälle äfven för andra brända eller distillerade, in- eller utländska, spirituösa
drycker.
§. 57.
För de gästgifveriet hvilkas innehafvare vilja i minut försälja brännvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker, kommer att i afseende å denna
försäljningsrätt, utom den vanliga bevillningen, erläggas ifrån 6 till och med 100
R:dr, samt för tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen
ifrån och med 20 till och med 100 R:dr efter deras mer eller mindre förmånliga
rörelse, enligt pröfning af taxeringsmännen, hvilka böra bestämma en högre afgift
än den här i allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara af den betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
För de gästgifveriet hvilka anses endast såsom skjutsombytnings-ställen,
skola innehafvarne, derest de vilja begagna minuteringsrättigheten, erlägga minst
3 R:dr; ankommande på taxeringsmännen att denna afgift förhöja.
Den, som erhållit serskildt tillstånd, att då trupp är sammandragen, vid marknad,
auktion eller annan sammankomst utöfva tillfällig försäljning af brännvin,
erlägge såsom afgift för dylik rörelse minst 2 R:dr för året, hvilken afgift Taxerings-komiltéerne
ega att förhöja i män af rörelsen; skolande den embetsmyndighet,
som meddelat tillstånd till sådan försäljning, derom underrätta vederbörande
skattskrifvare, på det Taxerings-komittéen må komma i tillfälle att berörde afgift
bestämma.
064
Expeditiom-Utskoltets förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 199.
Sjette Artikeln.
Föreskrifter i afseende på Författningens verkställighet.
§. 58.
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i denna
Författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall det ovilkorligen åligga
krono-, stads- och polisbetjente, samt andre i sädant afseende vederbörligen förordnade
personer, att förbrytelser deremot på det allvarsammaste beifra; egande
derförutan alle och en hvar rättighet att förbrytelser emot denna författning angifva
och åtala; undantagande barn emot föräldrar, samt tjenstehjon, under den
tid, dc i tjensten äro, emot husbondefolk; men rättighet, att så i städerne som
på landet anställa visitation och göra beslag, tillkommer endast kronofogdar, landsoch
sladsliskaler, länsmän samt andre af Justitie-kanslers-embetet eller Konungens
Befallningshafvande förordnade personer, äfvensom polis- och stadsbetjente
i städerne hvar och en inom sitt distrikt, så vida ej, hvad kronofogdar och
länsmän beträffar, desse genom Konungens Befallningshafvande, efter hos Kongl.
Maj: t föregången underdånig anmälan, blifvit bemyndigade att anställa visitation
äfven utom deras distrikt.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro och efter
det brännvinshrännings-redskapens innehafvare eller i dennes frånvaro, hans på
stället varande ombud eller någon af hans husfolk derom blifvit tillsagd; åliggande
det nämnde publike betjente att, när förbrytelser hos dem af andra angifvas,
målen lagligen instämma och utföra, dock på angifvarens äfventyr och ansvar,
om angifvelsen saknar grund eller anledning, eller diktad är.
De fall undantagna, då brännvinsbrännings-redskap, antingen ostämplade eller
stämplade, finnas af större innehåll, än egaren får dem bruka, samt denne, på
grund af 34 §., till ansvar härför kan kännas skyldig, må, vid skeende beslag
hos någon till brännvinsbränning berättigad och i behörig ordning antecknad, hvarken
panna utbrytas och jemte tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättighet
till brännvins-tillverkning honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal,
förste domstol i målet förklarat redskapen förbruten, utan ege åklagare blott, vid
af
Expeditions-Utskottets Förslag- lill und. Skrifvelse, N:o 199. (565
af honom gjordt beslag, att, till förekommande af förblandning eller förbytning,
marka så beskaffad panna och öfriga redskap medelst påslående af en tjenlig stämpel.
§• 59-
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af hvad i denna
Författning är stadgadt, så väl om brännvins-tillverkning, som om brännvinsbrännings-redskapens
innehafvande och försegling, må alla lider på dygnet anställas
uti brännerier, köks-, brygg- och bageri-stugor samt andre rum eller byggnader,
hvilka för brännvinsbränning eller omdistillering af brännvin kunna begagnas.
Beslagare, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen tillkommer,
böra vid dylika tillfällen synbart bära på sig sina brickor eller andra för dem påbudne
tecken, eller, i brist deraf, sina fullmakter eller förordnanden, hvilka, innan visitation
eller beslag göres, skola på stället uppvisas: vare likväl ordinarie, i orten
kände och boende, krono- och stadsbetjente frikallade ifrån skyldigheten att
sin behörighet till sådana förrättningar styrka.
Ingen må, vid 33 R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på ofvanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar för densamma underkastade,
oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så vida visitationen icke företages
emellan kl. klockan nio om aftonen och fem om morgonen, då, i händelse
någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången, beslagaren bote 33 R:dr 16
sk. egarens ensak.
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen krono- eller stadsbetjente eller andre
tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan gjordt beslag,
eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed såsom allmänna
lagen i 18 kap. 8 och 9 §§. Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, för slika fall utstakar.
Skulle, under den tid brännvinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas, när han sig
i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så att undersökningen
icke må för panne-egaren medföra olägenhet eller skada.
S. GO.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna författning,
sjelf bryter deremot förmedelst olofligt innehafvande af brännvinsbränIIih.
till R. St-s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 84
666 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
»
nings-redskap, brännvins-lillverkning eller försäljning, vare han förfallen till dubbla
böter, och miste tjensten.
§. 61.
Beträdas de i §. 58 omförmälde betjente eller de, sorn förordnas att brännvinsbrännings-redskap
under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse i
deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger, öfver hörsammandet af hvad
här föreskrifves, må de, efter omständigheterna, alldeles eller på viss tid af vederbörande
ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med det i 1 kap. 7
§. Utsökningsbalken utsatta ansvar.
§. 62.
En procent1 af den summa, som genom bevillning å brännvinsbränning och
försäljning inflyter, skall innehållas och till Stats-kontoret ingå, för att, enligt
hvad af Kongl. Maj:t, efter Pröfnings-kommitéens underdåniga förslag, för hvarje
län fastställes, användas till ersättning för de ökade besvär och kostnader, hvilka
med debiteringen och redovisandet af denna bevillning äro förenade.
§. 63.
Alla i denna Författning utsatte böter, utom de, hvartill beslagare, enligt
§. 59 fällas, skola, dä de komma att utgå, i vederbörlig ordning fördelas sålunda,
att församlingens fattige tillfaller en tredjedel och målseganden, derest han
saken vid domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos fiskaler
eller kronobetjente eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer
angifne, samt målen af dem, på sätt §. 58 innehåller, instämde och utförda, då
skall målseganderätten eller tvåtredjedelar af böterne till hälften emellan angifvaren
och åklagaren fördelas.
Brännvinsbrännings-redskap eller brännvin, som, jemte de käril, deruti
brännvinet förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl
redskapen, som brännvinet och kärilen, på offentlig auktion försäljas och beloppet
i saköreslängden redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller den metall, hvaraf
annars redskapen består, skall vid auklionsprotokollet bestyrkas.
Till redskap, som förbrutne anses, räknas brännvinspanna, kittel, pannbröst,
hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare och rektifikations
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
667
apparat samt hvad konstredskap som helst; dock ej till större del, än som nyttjas
vid förseelsen eller olofligen innehafves.
§• 64-
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt den
räcker; börande församlingens fattiges rätt icke förr utgå, än målseganden sin
andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter
till och med 10 Il:dr
. . . . » » 25 »
från
50
100
150
200
7 dagar
14
21
30
45
60
10 »
» 25 »
50
» 100
.150 »
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter,
mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under fän
gelsetiden
bör fången till arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna författning, äfven ålägges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och, i händelse tillgång
till sabhatsbrotts-böterna saknas, skall förvandling deraf ega rum, enligt de
grunder, som allmänna lagen i 5 kap. 4 §. Stralfbalken utstakar.
Har någon del af böterna utgått, förvandlas återstoden i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i Kongl. Brefven den 5 Febr. 1768 och den 27 Okt. 1820.
§. 65.
Besvär rörande debitering och taxering af de för tillverkning, omdistillering,
eller försäljning af brännvin bestämde afgifter fullföljas i den ordning, som för
behandling af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen är
föreskri fven.
Besvär öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i frågor om anmälan till
brännvinsbränning, tillåtelse lill brännvinsförsäljning i minut, äfvensom angående
omflyttning eller indragning af värdshus, spisqvarter eller andra näringsställen,
så väl i städerne som på landet, anföras hos Kongl. Maj:t genom Civil-departe
-
668 Expeditions- Visko t tels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
mentet, inom den lid, som för besvär öfver Konung-ens Befallningshafvande* beslut
i politiemål stadgad är.
Förbrytelser emot denna förordning böra, så i stad, som på landet, vid allmänna
domstolarne åtalas oell afdömas, med undantag af frågor om oloflig brännvinsförsäljning
i de städer, der Poliskammare finnes, och i hvilka dylika frågor
uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt
erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse undvikas. Åklagare, som
besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada.
§. 66.
Af denna förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe, der försäljning
af brännvin i minut eger rum, i försäljnings rummet anslaget, vid bot
af 10 R:dr.
§. 67.
De i denna Förordning utsatta afgifter oell böter skola i bankomynt beräknas.
Hvad i denna Författning förordnats, skall tjena till efterrättelse ifrån och
med början af år 1852, ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter i ämnet
komma att till kraft och verkan upphöra.
Expeditions-UIskottets Förslag till und. Skidfveise, N:o 199. 669
Formulär
till
Mätnings- och Stämplings-bevis å Brännvinsbrännings-redskapen N:o
Enkel '
1 ) med
fast \
1
panna v med
löst 1
Dubbel |
| j utan
)
Conisfc ) hatt ined 00 tums
Cylindrisk I ångrör
j. , , \ rektifikations-apparat,
1 I fästad vid hatten, attsät
Dubbel
t ^as cme^aa pannan och
) afkvlnings-redskapen.
Mäskvärm are.
Med (utan) ångapparat.
koppar
I
=• 1
3 0
Cl
00
00
00
00
1 st. oval af
6 t. diam.
1 st. rund af
1 t. diam.
p:
B p
Redskapens rymd är stämplad å pannans j | —®0.
På Panna, Hatt, Mäskvärmare och Rektifikations-apparat åsatt min namnstämpel, årtal och ordningsnummer.
S. S. 185 N. N. den 165
(Justerarens namn).
670 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 200.
N:o 200.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 22 Aug. 1851.
Preste-Slåndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med instruktion för Rikets
Ständers Revisorer öfver Banko-diskonl-verket saint Lönekontoren
i orterna.
(Banko-Utsk:s Mern. N:o 79.)
S. A. K.
I anledning af Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade beslut om
inrättande i Wisby af ett serskildt låne-kontor för Gottlands län samt om tiden
för början och afslutande utaf revisionen vid nämnde låne-kontor, hafva Rikets
Ständer beslutat följande:
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-diskontverkel samt
Lönekontoren i orterna.
Punkt 1.
Revisorerne sammanträda i hvartdera verket den 1 Mars hvarje år eller,
om helgedag infaller, nästföljande söknedag, med undantag af hvad angår Lånekontoret
i Wisby, hvarest revisionen börjar den 1 Juni hvarje år, eller, om
helgedag då infaller, nästföljande söknedag; legitimera sig, medelst aflemnande af
fullmakter eller förordnanden, och aflägga derefter lifligen följande ed: ”Jag
N. N., utsedd och förordnad, att granska Banko-diskontens (N. N. låne-kontors)
räkenskaper, styrelse och förvaltning, förpligtar mig härmedelst, att, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, nu och framgent, tyst och förtegadt hålla,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 200. 671
hvad som rörer enskilda personers förhållande till detta verk; så sannt mig Gud
hjelpe till lif och själ”; — hvilken ed, skriftligen författad, jemväl af Revisorerne
undertecknas. Revisions-arbetet bör vara verkstäldt och afslutadt uti Bankodiskonten
inom sex veckor, uti Lånekontoren i Götheborg och Malmö inom en
månad samt uti Låne-kontoret i Wisby inom åtta dagar.
Punkt 2.
Revisorerne skola taga en noggrann kännedom om verkets styrelse och förvaltning,
samt granska det föregående årets afslutade räkenskaper, kassabehållning,
handlingar, lånedokument, dervid sorgfälligt tillses: att lånen blifvit inom fastställda
tider antingen till fullo betalda, eller, med erläggande af föreskrifna kapitalafbetalningar,
omsatta; att förskotts- och öfverräntor, riktigt beräknade, kommit
verket tillgodo; att lagsöknings-ärendena blifvit med all erforderlig skyndsamhet
och nit handlagda och bedrifna samt verkets rätt och bästa, genom nödiga bevakningars
anställande, med noggrannhet iakttagna.
Punkt 3.
Finna Revisorerne under förrättningen sådana förseelser eller afvikelser från
gifria föreskrifter vara begångna, antingen af Direktionen eller af verkets embetsinän
och betjening, att åtal derå loija bör, ega Revisorerne, i förra fallet, att derom
omedelbart hos vederbörande göra anmälan, och, i sednare fallet, att mot den
eller de felaklige åtal anbefalla.
Punkt 4.
Revisorerne vare förbjudet att ingå något slags disposition af verkets medel,
under hvad titel och till hvad behof det vara må, utöfver de anordningar, som
här nedan i 7:de och 8:de punkterna omnämnas.
Punkt 5.
Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej förekommit,
Direktionen decharge, hvilken dock, hvad Låne-kontoren beträffar, kommer att till
Banko-fullmäktiges godkännande öfverlemnas, samt låta författa och Banko-fullmäktige
tillställa berättelse öfver det verkställda revisions-arbetet och verkets dervid
672
Exp e di tio ns-Utskottets Förslag till tind, Skrifvelse, N.-o 200.
befunna ställning, åtföljd af alla dithörande protokoll, Tor alt, genom Banko-fullmäktige,
ailemnas till Rikets Ständers Revisorers öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken
närmare granskning.
Punkt 6.
De för året utsedde Revisorerne för Lånekontoren kunna ock under årets
lopp anställa improvisoriska revisioner, i hvilket afseende de äro berättigade, att
på stället taga kännedom af Lånekontorens alla handlingar och räkenskaper, dock
under iakttagande, att derigenom någon rubbning eller uppehåll i kontorens vanliga
göromål icke må förorsakas; skolande dylika revisioner förrättas af minst
2: ne Revisorer.
•
Punkt 7.
Hvarje Revisor bestås skjuts efter 2 hästar till och från revisionsorten samt
traktamente af fyra R:dr B:ko om dagen, såväl under sjelfva revisions-förrältningen,
som under fram- och återresan, efter beräkning af 8 mil för hvarje resedag
och med iakttagande att, derest miltalet icke jemt motsvarar resedagarne, må för
öfverskotta, så vida det uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags
traktamente; men skulle revision af Banko-diskontens räkenskaper inträlfa inom en
tid af åtta dagar, efter det riksdag i Stockholm är afblåst samt riksdagsfullmäktig
vara utsedd, att i samma revision deltaga, åtnjuter sådan Revisor icke ersättning
för resekostnaden till hufvudstaden, hvaremot honom tillkommer traktamente
från den dag, riksdagen afblåses, till den, då revisions-förrättning tager sin början.
Punkt 8.
Lämpliga arfvoden åt den i och för revisions-förrättningen anställda kanslioch
vaktbetjening, ega Revisorerne, att, i mån af arbetets vidd och beskaffenhet,
bestämma samt anordnandet deraf åt Direktionen uppdraga;
hvarjemte Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att
ofvanstående instruktion varder, genom nådig kungörelse, till allmän kännedom
meddelad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Augusti 1851.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 201. 673
N:o 201.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 22 Äng. 1851.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Stunders underdåniga skrifvelse, med förslag till Ansvarighets-lag
för de af Rikets Ständer förordnade Direktörer för Lönekontoren
i orterna.
(Banko-Utsk:s Mern. N:o 80.)
S. A. K.
Då den af Kongl. Majit och Rikets Ständer under den 12 Mars 1830 utfärdade
ansvarighetslag för de af Rikets Ständer förordnade Direktörer vid Diskont-kontoren
i Götheborg och Malmö, uti 1 §. åberopar bland annat de föreskrifter,
hvilka det vid 1823 års riksdag upprättade reglemente för dessa Diskontkontor
innehåller; men omförmälde föreskrifter sedermera blifvit genom utfärdade
banko-reglementen förändrade; så och med afseende å angelägenheten deraf, att
ansvarigheten för Direktörerne vid det innevarande riksdag beslutade Låne-kontor i
Wisby måtte varda bestämd, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat och få nu
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om utfördande af ny Ansvarighets-lag för
de af Rikets Ständer förordnade Direktörer för Låne-kontoren i orterna, innefattande
följande förändrade uppställning af 1 §. uti nu gällande ansvarighets-lag,
nemligen:
”Finnes någon eller flere af de utaf Rikets Ständer förordnade Direktörer
vid Låne-kontoren i orterna hafva af försummelse underlåtit, Öfverskrida eller afvikit
från de föreskrifter, hvilka dels Rikets Ständer angående Diskontverkens
styrelse och förvaltning uti Banko-reglementet meddelat, dels Rikets Ständers
Fullmäktige i Banken, på sätt samma reglemente i vissa fall medgifver, ega att
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 85
674 Exp e di tion s- Uts ko Hets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 202.
utfärda samt dels Rikets Ständers, till öfverseende och granskning af Låne-kontorens
förvaltning och räkenskaper, utsedde Revisorer finna nödigt att stadga, vare
en sådan eller sädane af Direktörerne från denna befattning skiljda, och gälde
dessutom all derigenom timad skada och förlust.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Augusti 1851.
N:o 202.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Aug 1851.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om kungörande af åtskilliga
föreskrifter i Banko-reglementet.
(Banko-Utskottets Mein. N:o 81.)
S. A. K.
Alldenstund det är af vigt, att de förändrade föreskrifter, Banko-reglementet
innefattar i fråga om Rikets Ständers Banks depositions- samt låne- och kreditiv-rörelse,
varda allmänheten behörigen kungjorda, få med öfverlemnande af det
vid innevarande riksdag utfärdade Reglemente för Rikets Ständers Banks styrelse
och förvaltning, Rikets Ständers hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K.
M. i nåder täcktes om de deruti befintliga förändrade stadganden, för hvilkas til
-
F xp editions- UIs kotte is Förslag till und. Skrifvelse, N:o 203. 675
lämpning sådant kari anses erforderligt, låta till allmänhetens efterrättelse utfärda
nådig kungörelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Augusti 1851.
N:o 203.
lippläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående dels bestämmande
af ersättning åt Nämdemän och Fjerdingsmän för biträde vid
åtskilliga extra förrättningar, dels ock förhöjning i de, såsom
traktamente, åt dem i nu gällande Expeditions-laxa och Resereglemente
bestämda belopp.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns Bet:de N:o 26.)
S. A. K.
Vid innevarande riksmöte hafva till pröfning förevarit åtskilliga framställningar,
dels att till undvikande af den olikhet, som nu förefinnes emellan Expeditious-taxan
och Rese-reglementet, då den förra bestämmer 24 sk. och den sednare
30 sk. såsom traktamente åt nämdemän, måtte stadgas att nämdemän äro berättigade
att för hvarje förrättning, som är af den beskaffenhet att ersättning derför
eger rum, erhålla ett traktamente af 32 sk. B:ko$ eller derest yrkandet om
ett sådant förhöjdt traktamente icke kan bifallas, det stadgande åtminstone måtte
676
Expedilions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N;o 198.
varda meddeladt, att då traktamente till nämdeman för verkställd förrättning ifrSgakommer,
det alltid bör utgå med det i rese-reglementet bestämda belopp ; dels,
att då nämdemän och fjerdingsman måste biträda vid förrättningar för E. K. M:t
och Kronans räkning, såsom vid syner å alla slags boställen, tillhörande militärecklesiastik-
och landt-staterne, vid syner å båtsmanstorp och vid utsyning till
sådana torp, de derför böra erhålla skjuts-ersättning och dagtraktamente i öfverensstämmelse
med hvad ofvan blifvit föreslaget.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer, då den föreslagna åtgärden,
att till 32 sk. höja de sins emellan olika belopp, som Expeditions-taxan
och Rese-reglementet bestämma som traktamente åt nämndemän vid extra förrättningar,
synes vara med billighet öfverenstämmande, helst det föreslagna beloppet
icke gerna kan anses utgöra mer, än hvad till en tarflig kost åtgår, hos E. K.
M. i und. velat tillkännagifva den önskan, att, med ändring af föreskrifterna i nu
gällande Expeditions-taxa och Rese-reglemente, i fråga om dagtraktamente till
nämdemän vid syner och andra förrättningar, så väl för enskildas räkning, som
för sådane, för hvilka ersättning af allmänna medel dem bestås, berörde traktamente
måtte bestämmas till 32 sk. Ranko.
Hvad åter angar yrkandeton) ersättning till nämdemän förde förrättningar, dermed
de för E. K. M:ts och Kronans räkning biträda, få Rikets Ständer, då enahanda
förmåner, som de nu för nämdemän ifrågaställde, redan blifvit förunnade magistratspersoner
och borgare genom E. K. M:ts kungörelse den 2 Maj 1849, jemte
anmälan, att Rikets Ständer anse nämdemän böra tillerkännas rätt lill ersättning
flir deltagande i syner och andra för E. K. M:ts och Kronans räkning skeende
förrättningar, i und. anhålla, det E. K. M. ville, efter vederbörandes hörande och
föregången nådig pröfning i hvad mån utsträckning af den nämdemännen nu medgifna
rätt till ersättning för inställelse vid sådana förrättningar må, med afseende
å Statsverkets tillgångar, ega rum, vid nästa riksdag lill Rikets Ständer aflåta
nådig proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1851.
Expeditions-Utsi:ot tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 204.
677
N:o 204.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 24 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring af allmänna
lagens föreskrift om revisionsskilling m. m.
(Lag-Utsk:ts Het: de N:o 52.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har till öfvervägande förekommit, huruvida icke de för
rättigheten alt under Konungens pröfning draga Hofrätts dom och utslag i lag föreskri
fna vilkor och förbehåll ma i nedannämnda omständigheter ändras.
Ehuru, då allmänna lagen i 30 Gap. 1 §. Rättegångs-Balken för berörda
fall stadgar nedsättande af s. k. revisions-skilling med ett belopp af 200 daler
eller motsvarande värde i guld eller silfver, afsiglen med denna föreskrift uppenbart
är den, alt förekomma måls obehöriga dragande under Konungen, hafva Rikets
Ständer dock ansett ifrågavarande summa kunna betydligen nedsättas, utan
att ändamålet förfelas. Derigenom blefve lättare för den mindre bemedlade att
kunna anlita Högsta Domaremakten; och då andra parter än de, som dertill ega
tillgång, ej behöfva insätta penningen, samt de revisionssökande få insatta penningar
åter, om Konungen ändrar Hofrättens dom, lära anledningarne lill klagan öf.
ver orättvisa i denna del äfven dermed minskas. Rikets Ständer hafva alltså
hållit före att den nu föreskrifna summan bör nedsättas till hälften.
Till de mål, hvari revisions-skilling för närvarande nedsättes, höra de, som
angå frågor rörande inteckning i fast egendom. Det synes dock, som skulle ofvanberörda
lagrum, då deri talas om Hofrätts dom och utslag, som i luifvudsaken fallit,
endast hafva afseende på egentliga rätts-tvister; och dertill lärer icke en väckt
fråga om inteckning kunna hänföras. I följd deraf och då tillämpningen af ifrå
-
678 Exp edit iöns- Utskott e ts Förslag• till und. Skrifvelse, N:o 204.
gaställda stadgande icke bör utsträckas längre än ovilkorligen nödigt är, hafva
Rikets Ständer funnit lagstiftningen böra, för omförmälda mål, göra ett un
dantag.
Beträffande slutligen tiden för anmälande af missnöje mot Hofrätts dom och
utslag, synas de i sådant afseende föreskrifna sju dagar, efter det Hofrätten ut
gifvit
domen eller utslaget, vara, för aflägse boende parter, otillräckliga för delfående
af beslutet, för samlande af revisions-skilling och missnöjes-anmälans insändande;
och kan, efter Rikets Sländers åsigt, tiden lämpligen utsträckas till 20
dagar.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfordt, hafva Rikets Ständer,
får sin del, beslutat: dels att 1 §. 1 mom. af 30 Cap. Rättegångs-Balken
skall erhålla följande förändrade lydelse: ”Hvar, som söka vill, att Konungen ma
pröfva Hofrätts dom och utslag, som i hufvudsaken fallit, gifve det skriftliga tillkänna
i Hofrätten, innan klockan tolf å tjugonde dagen, den oräknad, då utslaget
föll, och sätte der tillika in etthundrade daler eller så mycket i guld eller silfver,
som deremot svarar”; dels ock en författning, hvarigenom förklaras, att, för att
hos Konungen fullfölja talan emot Hofrätts beslut i frågor rörande intecknings vinnande
i fast egendom, nedsättning af penningar, efter thy i 1 §. 30 Cap. Rättegångs-Balken
sägs, icke erfordras; hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1851.
Expeditions- UIsko Hela Förslag till und. Skrifvelse, N-.o 205.
679
N:o 205.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Pakets Ständers underdåniga skrifvelse, angående af Kongl. Majit
i nåder föreslagen ändring i vissa delar af Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, rörande inteckning i fast egendom.
(Lag-Utsk:s Betrden N:is 29 och 44.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistforflutna riksmöte, uti dä till E. K. M:t i underdånighet
afgifvet Förslag till ny förordning, angående inteckning i fast egendom,
väckt fråga om förändringar uti eller tillägg lill åtskilliga lagbestämmelser, som
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 innehåller, men E. K. M:t uti nådig
skrifvelse till Rikets nu församlade Ständer af den 21 November nästl. år, uppå
deri anförde skäl, förklarat sig ej vilja bifalla Rikets Ständers omförmälde förslag
i sin helhet, ehuru E. K. M:t, lika med Rikets Ständer, funnit vissa förändrade
eller nya lagbestämmelser i förevarande ämne vara hehöfliga samt äfven godkänt
de grunder, på hvilka Rikets Ständer stödt deras förslag derutinnan; så har E.
K. M:t, efter alt hafva tagit i öfvervägande i hvad mån en så beskaffad ny lagstiftning
må inverka på redan uppkomna rättsförhållanden, dervid E. K. M:t ansett
de ifrägaställde stadgandena, så vidt de ej röra ändring i 18 och 19 §§. af
1818 års Kongl. Förordning, kunna af dem, som redan vunnit inteckning, iakttagas
utan egentlig rubbning i de rättigheter, som tillkomma dem enligt nu gällande
lag, så att endast en kortare tid efter kungörandet af den nya Författningen
behöfdc bestämmas för dess trädande i verksamhet, i afseende på de före
kungörandet beviljade inteckningar, men alt deremot, i fråga om ändringarna i
18 och 19 §§., såsom inverkande på de redan för handen varande händelser,
680
Expeditions- lils kotte is Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 205.
då flera fastigheter gemensamt äro intecknade för odelad fordran och en af fastigheterne
samtidigt eller efteråt blifvit serskildt intecknad, sådana förhållanden egde
rum, som gjorde det nödvändigt, att för den nya författningens gällande kraft bestämma
en viss längre tidrymd, inom hvilken innehafvaren af den serskilda inteckningen
borde kunna antingen indrifva sin fordran eller på annat sätt betrygga
sin rätt, uti nådig proposition af den 31 nasti. Januari föreslagit Rikets Ständer
att följande §§. i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, angående inteckning i
fast egendom, nemi. 14 §., 10 §. och 18 §., de bägge sistnämnde sådane de
lyda i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1835, 19 §., 21 §., 23 §., 24 §., med
det till sistnämnde §. uti Kongl. Förordningen den 18 Dec. 1823 gjorda tillägg,
samt 20 §. matte erhålla en sådan förändrad lydelse som den nådiga propositionen
utvisar, samt alt i öfrigt stadgas mätte, det denna författning skall träda i verksamhet
den dag den varder allmänneligen kungjord, i afseende pa inteckning, som
efter den dag beviljas, men ej förr än med den 1 Januari 1852, i fråga om inteckning
som före kungörandet beviljad blifvit; dock att i redan då inträffade händelser,
att flera fastigheter blifvit intecknade för odelad fordran och någon bland
dem häftar för serskild inteckning, som å samma tid med den odelade eller efteråt
tillkommit, de gjorda ändringarne i 18 och 19 §§. ej må, till inskränkning
af den rätt, som, enligt sagda §§. tillkommit innehafvaren af den serskilda inteckningen,
tillämpas förr än den 1 Januari 1857.
Hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit hafva Rikets Ständer tagit i
noggrannt öfvervägande, men som dervid sådana betänkligheter mott i afseende å
de föreslagna förändringarne i nu gällande Inteckniugs-förordning, att, med föranledande
deraf, högslberörde nådiga proposition icke blifvit af Rikets Ständer antagen,
så få Rikets Ständer sådant härmed i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 25 Augusti 1851.
Expeditions-Uls kotinis Förstäf] till und. Skrifvelse, N:o 206.
681
N:o 20G.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Stunders underdåniga skrifvelse, angående köpeskillingen för
den Kronan förr tillhöriga s. k. Hof bageri-egendomen vid Regeringsgatan
här i hufvudstaden.
(Stats-LTtsk:ts Uti: de N:o 331.)
S. A. K.
Genom afbiten nådig Proposition har E. K. M:t behagat gifva Rikets Ständer
tillkänna att, sedan Rikets sist församlade Ständer medgåfvo att den s. k.
llofbageri-egendomen vid Regeringsgatan här i hufvudstaden fick försäljas och
köpeskillingen derför användas till nya Mynthusbyggnaden, myntverkets ställning
så förbättrats, att den befintliga behållningen af detta verks egna medel skulle
kunna godtgöra äfven den del af byggnadskostnaden vid samma verk, hvartill berörde
köpeskilling blifvit använd; och bade E. K. M:t i anledning häraf i nåder
föreslagit att denna köpeskilling kunde öfverflyttas till ”anslaget för byggnad och
underhåll af publika husen i Stockholm.”
Hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit och i öfrigt härvid förekommit,
hafva Rikets Ständer tagit i noggrannt öfvervägande och torde dervid underdånigst
få erinra, hurusom Rikets Ständer vid sistforflutna Riksdag, för bestridandet
af de kostnader, som med inköpet af Mynt- och Kontrollverkens nya lokal
samt dessa verks flyttning voro förenade, utöfver den genom då medgifven försäljning
af f. d. llofbageri-egendomen härtill erhållna tillgång, anvisade å Riksgäids-konteret
ett serskildt, sedermera till hela sitt belopp lyftadt, anslag af 30,000
Bih. lill II. Sl s Prot. 1850 & 1851, 10 Samt. 1 Afd. 86
682 Expedit! ons-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 207.
R:dr. Vid sådant förhållande och då Myntverket, på sätt E. K. M:t i nåder
tillkännagifva, numera är i tillfälle att utaf de lil! nyssberörde kostnader anvisade
medel godtgöra hvad som motsvarar den dertill använda köpeskillingen för meranämnde
af staten föryttrade egendom, få Rikets Ständer härigenom i underdånighet
anhålla, att E. K. M:t täcktes meddela den nådiga föreskrift, att denna köpeskillings
belopp, Sextontusen Sexhundrasextiosex R:dr 32 sk., i den mån detsamma
är eller varder disponibelt, matte genom Stats-kontorel till Riksgäldskontoret
öfverlemna».
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Augusti 1851.
N:o 207.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om vidlagande af nödiga
kontroller å användande af städernas tolagsmedel för dermed
afsedda ändamål.
(Stals-Utsk:ts Utl:de N:o 303 och Mern. N:o 334.)
S. A. K.
Genom serskilda vid innevarande riksmöte gjorda framställningar, liar Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit lästad derå, att, ehuru rikets sjö- och stapelstä
-
Expcdilions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N-.o 207.
683
der årligen uppbära, under namn af tolag, nära 400,000 R:dr B:ko, vore likväl
redovisningen Por dessa medel icke underkastad Rikets Ständers Revisorers granskning,
enligt livad af deras sednast afgifna berättelse inhemtas. Då, genom Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 21 Sept. 1715 ordinarie tolagen blifvit anvisad lill underhåll
af bryggor oell packhus, men, sådant oaktadt, användes till helt andra
behof, såsom till städernas fattigförsörjningar, dårhusinrättuingar, undervisningsanstalter
och flere dylika Por tolagens ursprungliga bestämmelse alldeles främmande
föremål, hade, till följd af dessa missbruk Rikets Ständer snart sagdt vid hvarje
riksdag nödgats anslå stora penuingesummor till städernas hamn- och bro-anläggningar
samt till reparationer å desamma. Dessa Pörhållanden syntes påkalla en
behörigen kontrollerad redovisning för tolagsmedlen och deras användande för
dermed afsedda ändamål, hvarföre blifvit Pöresiaget att Rikets Ständer måtte hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes i nåder från rikets
samtlige sjö- och stapelstäder låta infordra verificerade räkenskaper Por de sistforflutna
fem åren öfver uppbörden och användandet af desse städerna förunnade
toiagsmedel och att E. K. M:t behagade i nåder låta öfverlemna dessa räkenskaper
lill Rikets Ständers näst sammanträdande Revisorer, på det att desse, efter
skedd granskning, må sättas i tillfälle att kunna till Rikets näst sammanträdande
Ständer inkomma med nödiga upplysningar rörande ofvanberörde förhållanden, samt
Rikets Ständer sålunda äfvenväl sältas i tillfälle att derefter fatta beslut, huruvida
all tolag bör upphöra eller till sitt nu utgående belopp Pörminskas.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit och hvad beträffar
det väckta Pörslaget, att räkenskaperne skulle till Rikets Ständers Revisorers
granskning öfverlemnas, så förekommer härvid, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 21 Sept. 1715, ifrågavarande uppbörd, såsom ofvan nämndt är, blifvit
anslagen till vidmakthållande af bryggor och packhus jemte andra nödiga byggnader
samt till utgörande af andra omkostningar: och då dessa medel således blifvit
städerne från äldre tider anslagne för bestridande af förefallande kommunala
behof, hafva Rikets Ständer så mycket mindre kunnat det väckta Pörslaget understödja,
som dessa medel icke kunna hänföras till sådane med statsverket gemenskap
egande allmänna medel, hvilkas förvaltning, enligt den Por Rikets Ständers
Revisorer gällande instruktion är underkastad deras granskning; men anse Rikets
Ständer deremot lämpligt, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kommerse-kollegium
uti afgifvet underdånigt utlåtande af ilen 31 Dec. 1838 tillstyrkt
och E. K. M:t jemväl vid 1844 års riksdag i nåder föreslagit, officiella uppgifter
rörande tolags-medlens belopp och användande varda till bemälde Kollegium insända,
684
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 208.
för vinnande af kontroll, huruvida medlen till de afsedda ändamålen användas, hvadan
Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes låta anbefalla
vederbörande, att till E. K. M. och Rikets Kommerse-kollegium hvart tredje
år insända behörigen styrkta uppgifter öfver beloppet och användandet af de
städerna anslagne tolags-medel. Hvilket beslut Rikets Ständer skolat hos E. K.
M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Augusti 1851.
N:o 208.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Augusti 1851.
Preste-ståndet den 25 — —
Borgare-ståndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, om afskrifning af räntan å
anmärkning smedel, ådömde förre Regements-skrif varén Fällkamereraren
P. A. Arell.
(Stats-Utskrts Utlrde N:o 335.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har under innevarande riksmöte framställning blifvit gjord,
att förre Regements-skrifvaren, Fältkamereraren P. A. Arell, emot inbetalande af
ett honom till följd af gjorda anmärkningar, dels vid Militias-Boställs-kassans räkenskaper
och redogörelse för kassans reservhemmans-räntor vid I)al-regementet
för åren 1826 till och med 1830, dels Stora Kopparbergs Läns landsböcker och
räkenskaper angående berörde reservhemmansräutor för åren 1831 till och med
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 197. 685
1835, ådömdt kapital, hvarå ännu återstode oguldne 898 R:dr 10 r:st. Banko,
måtte från all räntebetalning befrias, hvilken i anseende till den längre tid tillbaka,
hvarifrån den beräknas, uppgår lill en summa, överskjutande sjelfva anmärkningsbeloppet,
synnerligast som Arell baft full anledning att följa det honom
enligt räkenskapen forelagde redovisningssätt, emot hvilket aldrig någon anmärkning
under bans tjenstetid eller tillförene egt rum. Enligt E. K. M:ts för Arméens
Pensionskassa utfärdade nådiga reglemente af den 18 Februari 1848 åligger
det emedlertid Fältkamereraren Arell, sedan domen i bans konkurs den 13
sistlidne April vunnit laga kraft, att sex månader derefter visa sig hafva blifvit
från borgenärernes vidare kraf befriad, vid äfventyr att i annat fall varda från
sin vid förutnämnda kassa innehafvande revisorstjenst skild. Så länge nu staten
qvarstår såsom fordringsegare, är det för Arell icke möjligt att detta åliggande
fullgöra, och utkräfvande af statens räntefordran skulle alltså hafva den ovilkorliga
påföljd, att Arell nödsakades lemna den tjenst, hvilken utgör enda utsigten
till framtida bergning för honom på ålderdomen med hustru och oförsörjda barn.
Under sådana förhållanden och då statsverket i allt fall, genom fullföljande
af anspråket pä ifrågavarande räntemedel icke kan något vinna, hafva Rikets Ständer
funnit godt medgifva, att f. d. Regemenls-skrifvaren, Fältkamereraren Arell
må befrias fran erläggande af ränta å det kapitalbelopp 2,998 R:dr 10 r:st, som
genom E. K. M:ts nådiga dom af den 24 Juli 1846 blifvit honom ålagdt att
gälda, emot det att den ännu oguldne återstoden af samma kapital varder med
898 R:dr 10 r:st. Banko lill Statsverket inbetald, innan sex månader förflutit
från det domen i Arells konkurs vunnit laga kraft och således inom den 30 nästkommande
Oktober; hvilket Rikets Ständer skolat hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Augusti 1851.
C86 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, A:o 209.
N:o 209.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 27 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 —
Rikets Stunders underdåniga skrifvelse, angående förändring i rättegången
och arbetssättet i Hofrätt.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 25 och Ull. N:o 51.)
S. A. K.
Sedan erfarenheten ådagalagt, att den med år 1850 vidtagna indragning af
Lagmans- och Kämnersrätterne, oaktadt den af beslutet härom föranledda och samtidigt
medgifna rättigheten tor part, som vunnit, att erhålla verkställighet å
Underrätts dom, utan afseende å deremot erlagdt vad, likväl vållat sådan tillökning
i Hofrätternes göromål, att de ej kunna i Hofrätternas befintliga skick och
under nu bestämda former medhinnas, så och till undanrödjande i någon mån af
delta hinder för uppnående af den med nyssberörde domstols-indragning åsyftade
förbättring i rättegångsväsendet, hafva Rikets Ständer ansett åtskillige förändringar
dels i Hofrätternes arbetssätt, dels ock i vissa delar af rättegångsordningen
vara af nöden, samt kunna bereda en i rättegångars afgörande sålunda saknad,
erforderlig skyndsamhet.
Beträffande först rättegångsordningen, betraktad ur förevarande synpunkt, så
lärer, enligt hvad upplyst blifvit, ofta inträffa att den, som i Hofrätt söker rättelse
i Underdomarens, Konungens Befallningshafvandes eller annan Embetsmyndighets
beslut, underlåter att bifoga samma beslut jemte protokoll och de handlingar,
som behöfvas för påkallad pröfning af det öfverklagade beslutet. Bristen
i lagen, att uttala ett åläggande i denna del och att, för underlåtenhet att detsamma
iakttaga, bestämma verksam påföljd, har öppnat ett tillfälle för tredskande
parter att kunna uppehålla rättegången, enär Hofrätterne städse funnit sig nöd
-
Expeditions-Utshottets Förslag till und. Skrifvelse, N:n 209.
G87
sakade att lemna parterna rådrum för de saknade handlingarnes ingifvande, ehuru
ett dylikt rådrum skäligen borde beviljas endast i händelse giltigt binder för
uraktlåtenheten miitt och styrktes.
Det är alltså ett stadgande derom, att Hofrätt, utan hinder af förrberörda
underlåtenhet, må pröfva målet, som Rikets Ständer ansett skola bereda llofrätterne
mycken besparing af tid, utan ali sådant skulle ske på rättsökandes bekostnad,
enär desse, derest de visade att laga förfall varit orsaken till underlåtenheten,
alltid borde förunnas rådrum för handlingarnes inlemnande.
Den i lag påbjudna, men genom bruket ytterligare utsträckta läsning inför
Hofrätt af handlingarne i derstädes föredraget mål, eger väl fördelen att öfva
kontroll å föredragningen, men medförer deremot den olägenhet att upptaga större
delen af Hofrätternes tid och således lända till långsamhet i arbetet, jemte del
den är så trött inde för ledamöterne, att de svårligen kunna följa densamma med
oafbruten uppmärksamhet. En sådan, numera till alla handlingarne utsträckt
läsning synes derföre ej vara af den vigt att den ju icke, med afseende å omförmälde
olägenheter, bör inskränkas, ehuru någon skarp gräns i denna del ej
lämpligen torde kunna bestämmas. Att öfverklagade beslutet och skriftvexlingen
i Hofrätten uppläsas, synes, tillsammans med föredragningen, i allmänhet vara
tillfyllestgörande, men förhållanden kunna inträffa, då af andra handlingar en
närmare kännedom än den, som vid föredragningen vunnits, kan vara af nöden,
såsom t. ex. vid fråga om tydningen af konlrakter, testamenten och dylika dokumenter
eller af vittnens utsagor; och då måste uppläsning af den del utaf
handlingarne rätten anser nödig, jemväl företagas. Denna ytterligare läsning
bör dock alltid ankomma på rätten och ej på någon enskild ledamot. Finna de
flesta ledamöterne den obehöflig, bör den ej företagas till uppehåll i handläggningen
af andra mål, utan må den ledamot, som önskar en närmare kännedom, taga
handlingarne till påseende och enskildt förskaffa sig denna kännedom.
Ehuru således med afseende på föredragningen endast en obetydlig garanti
ligger i handlingarnes läsning, synes likväl den minskning i denna garanti, som
kan vara en följd af ofvan antydda inskränkning i läsningen, böra, så vidt vädjade
och instämda mål angår, hvilka i allmänhet äro mera invecklade, i annan ordning
ersättas, för hvilket ändamål dock torde göra tillfyllest, om de till utfärdande
föreskrifna berättelserna blifva så fullständiga, att parlerne deraf kunna förvissa
sig, att referenten rätt uppfattat sakens sammanhang likasom de frågor, hvilka
blifvit underställda Hofrättens pröfning. De föreskrifter, som gällande lag i Rättegångs-Balkens
22 Kap. meddelar derom, huru berättelser skola inrättas, torde
688 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 209.
emedlertid icke derföre fordra annan hufvudsaklig tillökning, än ett bestämmande
af de frågor, som blifvit underkastade Hofrätts bepröfvande, för hvilken åsigt
Rikets Ständer hemta stöd från hvad utaf E. K. M:ts Justi tiae-revision i förevarande
hänseende iakttages.
Om nu berättelsen skall eg a sin ursprungliga betydelse och innefatta ett
fullständigt upptagande af sakens sammanhang, så är ock nödigt alt parterne före
berättelsens utfärdande inlemna protokoller och de öfriga handlingar, de för upplysning
vilja förete, samt framställa den bevisning, de i Hofrätten önska begagna,
eller med andra ord att saken dessförinnan erhåller erforderlig utredning. Sådant
kan emedlertid ej ske, så framt icke för rättigheten att förete handlingar och
bevis en gräns utstakas, som faller inom tiden för utfärdandet af berättelsen.
Rikets Ständer hafva trott denna gräns lämpligen kunna, med bevarande af nödigt
rådrum för parten, bestämmas genom ett stadgande derom, att den part, som i
sak, deri berättelse skall utgifvas, vill inlemna handlingar eller framställa bevisning,
bör begära rutt dertill under skriftvexlingen; dock att, om begäran att
förete handlingar och bevis ej blifvit framställd inom sålunda föreskrifven tid,
rättigheten till företeende deraf likväl ej är förlorad, derest parten varit af förfall
hindrad att densamma begagna, eller handlingarne och bevisen först derefter blifvit
kunnige eller att tillgå, eller anledning till deras företeende ej förr förefunnits,
samt parten, i händelse berättelsen blifvit utfärdad, iakttagit föreskriften i Kongl.
Kungörelsen den 19 Januari 1802, rörande förbehåll vid berättelsers underskrifvande.
I följd häraf skulle allt hvad som hörer lill sakens beredning böra föregå
berättelsens utfärdande; och derigenom återställdes lagstiftningen i denna del till
hvad 1734 års lagstiftare åsyftat, — infördes enbet i Hofrätternes förfaringssätt,
— och blefve större ordning och reda i rättegångsbehandlingen, som åter verkade
till en större skyndsamhet: omständigheter, som ej kunna nog framhållas i närvarande
tidpunkt, då Hofrätterne dagligen öfverhopas af vädjade mål, i hvilka,
sedan Hofrätten blifvit andra instansen, förberedande åtgärder oftare erfordras än
tillförene.
Stadgandena om kommunikation af besvär i vissa mål hafva synts tarfva den
förändring, att i alla mål skulle tillämpas de påföljder för underlåtenhet att ingifva
kommunikations-bevis och förklaring, som bestämmas i Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798, hvars 6 §. bjuder, att då besvär öfver Konungens Befallningshafvande*
utslag i lagsöknings- och utmätningsmål anföras och Hofrätten anser
andra
Expedit iöns- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 209. 689
andra parten böra höras, förr än Hofrätten sitt utslag meddelar, bör denna part
föreläggas att sig, inom viss tid, förklara, så vida han vill varda hörd, med
skyldighet för klaganden att, vid talans förlust, inom den tid Hofrätten bestämmer,
ingifva bevis att besvären blifvit vederparten tillställda.
Enär nemligen uti andra lill Hofrätt genom besvär fullföljda mål, deri förklaring
infordras, paföljderne, än för kommunikationsbevisets, än för förklaringens
ocb än för båda dessa handlingars fördröjda ingifvande äro olika och i de flesta
fall bestående i vitén, verkar sådant i betydlig grad till långsamhet, derest endera
parten vill uppehålla målet, samt till ökade göromål i Hofrätterne medelst
parters pliktfällande och nya föreskrifters meddelande. Någon grundad anledning
till nu anmärkta olikheter synes emedlertid icke finnas. Part, som icke begagnar
honom lemnad förklaringsrätt, tillkännager dermed att lian ej önskar varda
hörd; och om en klagande ej har annat att frukta för underlåtenhet att inom
bestämd tid lemna sin vederpart del af till kommunikation inkomna besvär, än alt
blifva fälld lill ett vite, skulle mångens rätt, utan särdeles olägenhet för den tredskande,
kunna uppehållas.
Derjemte och då de omständligare föreskrifter om klagandens åliggande, i
händelse hans besvär af Hofrätten utställas till kommunikation, hvilka med anledning
af stadgandet i 1807 års Kongl, förklaring af Underrätt uti besvärsbänvisningen
vanligen meddelas, ofta medfört flere olägenheter, helst desse åligganden
i många fal! af Hofrätten mäste lämpas efter serskilde förhållanden och omständigheter,
anse Rikets Ständer tjenligt och för bevarande af klagandens rätt alldeles
tillräckligt, om i besvärshänvisningen en erinran lemnäs den klagande, att ställa
sig till efterrättelse hvad Hofrätten föreskrifver i händelse hans besvär kommuniceras.
Slutligen hafva Rikets Ständer funnit en föreskrift derom, att besvär, som
i Hofrätt fullföljas, böra tvefaldt ingifvas, vara af behofvet påkallad. Saknaden
af en dylik föreskrift har, efter hvad erfarenheten visat, vid flera tillfallen orsakat
förvecklingar. Det har nemligen handt att den, som till förklaring emottagit
besvär, med eller utan uppsåt låtit dem förkomma, i hvilket fall den klagande,
för alt vinna den med besvären åsyftade pröfning, ej haft annan utväg, än att i
afskrift ingifva besvären med handlingarne, på sätt, enligt 1798 års åberopade
Förordning, vid berörda förhållande, bör ega rum i lagsökningsmål. För de fall
åter att klaganden ej varit nog försigtig att behålla besvären i afskrift, och då
en klagande likväl ej kunnat förlora på grund af vederpartens vårdslöshet eller
Ilih. till B. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 87
690 Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 209.
oskick, har tillfälle till nya besvärs ingifvande måst lemnäs. Följden har derföre
varit uppskof och dröjsmål för parter och behofvet af åtgärder å domstolens sida,
hvilka jemväl ökat göromålen. All sådan olägenhet synes dock kunna undvikas
genom föreskrifter derom att besvär böra ingifvas tvefaldt.
I öfverensstämmelse med sålunda uttalade äsigter angående det i förevarande
hänseende uppkomna behof af förändringar i rättegångsordningen, hafva Rikets
Ständer, för sin del, beslutat en så lydande
Förordning i afseende på fullföljden och behandlingen af mål i Hofrätt.
§• I
Den,
som i Hofrätt fullföljer talan emot Underrätts, Konungens Bcfallningshafvandes
eller annan embetsmyndighets beslut, bör, inom den tid, som för fullföljd
af sådan talan är vorden i lag och författningar stadgad, till Hofrätt ingifva
det öfverklagade beslutet, äfvensom, derest vädjadt blifvit, vadebevis, så ock alla
alla protokoll, som i målet förde äro, tillika med andra handlingar, hvarå han sig
beropar. Underlåtenhet derutinnan må ej verka till uppskof i ärendets slutliga
handläggning, der klaganden ej visar laga förfall. Gitter han det, bör Hofrätten,
genom beslut, som må, efter anslag, meddelas, förelägga klaganden att, inom
viss lämplig lid och vid den påföljd, nyss sagd är, inlemna de saknade handlin
garne. Börande inlagan och dertill hörande bevis i alla mål tvefaldt ingifvas
på sätt i 27 kap. G §. Rättegångsbalken i afseende på lagvadda eller instämda
saker redan stadgadt finnes.
I fråga om handlingarnes insändande i konkurssak, deruti vädjat blifvit, lände
hvad serskildt föreskrifvet är till efterrättelse.
§. 2.
Finner Hofrätten nödigt att öfver inkomna besvär infordra förklaring eller
utlåtande, vare klaganden i alla de fall, der offentlig myndighets-åtgärd för sådant
ändamål icke af Hofrätten anlitas, pligtig att besvärshandlingarne uttaga,
dem vederbörande tillställa och bevis derom till Hofrätten ingifva, inom den tid,
som af Hofrätten förelägges. Försummas det, bafve klaganden sin talan i målet
förlorat5 dock bör erinran härom lemnäs i de hänvisningar, som, för fullföljd af
talan i Hofrätt, meddelas parter. Förklaranden vare ock skyldig att med förkla
-
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 209. 691
ring inkomma inom dm tid, som af Hofrätten bestämmes, vid äfventyr alt eljest
icke vara i saken hörd.
§• 3.
Sedan efter slutad skriftvexling i instämd eller vädjad sak, densamma blifvit,
i den ordning 9 §. 27 kap.' Rättegångsbalken stadgar, tillställd en af llofrättens
ledamöter till föredragning, åligge denne, att saken för sådant ändamål
bereda; skolande ban förthy tillse, om rättens beslut öfver invändning eller annan
fråga i rättegången tarfvas, innan dom i hufvudsaken går, eller om något eljest
iakttagas bör, innan saken lill slutlig pröfning förekommer, samt derom utan dröjsmål
hos rätten anmälan göra.
Då alla förberedande åtgärder, som nödiga funnits, blifvit vidtagna, skall
föredragande ledamoten, på sätt i 22 kap. 1 §. Rättegångsbalken sägs, författa
skriftlig berättelse och deri noga upplaga påståendet, hvarpå rättegången sig grundar,
hvad Underrätten i saken dömt, så ock hvad sedan i Hofrätten tillkommit.
Denna berättelse skall sa inrättas, alt den klart utreder sakens sammanhang;
och varde tillika utmärkt å hvad ställe i handlingarne det finnes, som i berättelsen
omtalas. Derefter skola de frågor bestämdt utsättas, som Hofrättens pröfning
underkastade äro, och sist inlagorna upptecknas efter den tid de inkommit. Föredragande
ledamoten skrifve berörde berättelse under; hvarefter densamma bör, på
sätt 2 §. i åberopade kapitel bjuder, till parterne ullemnas.
§. 5.
Vill part i instämd eller vädjad sak höra vittnen eller förete annan bevisning,
bör han derom framställa begäran under skriftvexling. Ej må sådan
begäran sedan upptagas i annat fall, än att bevisningen ej varit kunnig
eller alt tillgå eller anledning till dess företeende ej förefunnits förr än
efter den tid, här ofvan sagdt är, i hvilket fall, derest berättelsen emellertid
utfärdad blifvit, dock iakttagas bör hvad som är föreskrifvet genom Kongl.
Kungörelsen den 19 Januari 1802, angående skyldighet för den part, som,
692
Exp edit io ns- Utsko i tets Förslag till und. Skrifevlse, N:o 209.
efter berättelsens utfärdande, önskar förete bevis, att, vid underskriften, derom
göra förbehåll, elier söka mundtligt förhör.
§■ 6.
Sedan till Hofrätt inkommet mål blifvit till afgörande föredraget, läte rätten
uppläsa det beslut, som under dess skärskådande kommit, hvad parterne i Hofrätten
anfört jemte hvad af öfrige handlingar för målets kännedom af rätten anses
nödigt; hvarefter målet bör i stadgad ordning till pröfning företagas.
§• 7.
Hvad nu gällande lag och författningar annorledes stadga, än ofvan föreskrifvet
blifvit, kommer att till all verkan förfalla.
Vidkommande derefter det nu iakttagna arbetssättet inom Hofrätterne, så
ehuru frågan om förändring härutinnan icke kan inbegripas i den lagstiftning,
hvari folket deltager, utan afser ett sådant ordnande af embets- och tjenstemäns
verksamhet, som tillkommer regeringsmakten, hafva Rikets Ständer likväl ansett
denna fråga vara af natur, att i sammanhang med detta ärende böra af Rikets
Ständer tagas i öfvervägande, enär det sätt, hvarpå arbetet i Hofrätterne bedrifves,
ostridigt i väsendtlig mån inverkar på detta arbete, och derigenom på lagskipningens
gång derstädes utöfvar ett betydligt inflytande.
Behofvel af bestämda föreskrifter i afseende å Hofrälternas arbetsmethoder
bar äfven länge varit erkändt.
Om än invändas kan, att det måste i viss mån vara åt Hofrätterne öfverlåtit
att ordna deras arbete, derför föreskrifva sältet, samt reglera och bestämma tjenstemännens
verksamhet, så synes deremot karakteren af sättet, och hufvudsakliga
rigtningen af verksamheten vara ett föremål för den makt, som ordnar statsbestyren;
och det erfordras dessutom mången gång en yttre och mäktig vilja för att
borttaga vanor och bruk, som i åratal varit följda, och hvilka i allmänhet hafva
sin grund antingen i saknaden af bestämda föreskrifter eller i meddelade föreskrifters
olämplighet. De blifva alltid olika på olika ställen, och derom vittnar olikheten
emellan Svea Hofrätts och de öfrige Hofrätternas arbetsmethoder. Enhet i
arbetssättet synes emellertid böra ega rum och deraf följer behofvet af allmänt
giltiga föreskrifter härutinnan.
Expeditions- Uts k otte Is Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 209.
693
De torde ock vara företrädesvis behöflige för påskyndande af justeringen
af de beslut, Hofrätterne fatta, enär det sätt, hvarpå i omförmälde hänseende
förfares, till stor del bidrager lill den Hofrätterne päbördade långsamhet. Efter
hvad Rikets Ständer inhemtat, tillgår justeringen i Götha Hofrätt, äfvensom i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge på det sätt, att de uppsatta besluten granskas
enskildt af hvarje ledamot, hvaremot justeringen i Svea Hofrätt sker på embetsrummet
inför alla de ledamöter, hvilka deltagit i det beslut, som skall justeras,
sedan likväl detsamma blifvit öfversedt af en ledamot. Då den förra inelhoden
leder lill mycken långsamhet och till stort besvär för ledamöterne, så skulle åter
skyndsamheten kunna befordras genom den sednare, den der äfven synes vara
mest öfverensstämmande med det koll idiala arbetssättet, hvars företräde ligger i
den diskussion och det utbyte af idéer, som en gemensam granskning framkallar,
dervid likväl icke all föreskrift hör saknas om den tid, inom hvilken antingen justering
al i Hofrätt fattadt beslut hör företagas eller vara till parterne afgifvet.
Långsamhet synes ock skola förekommas derigenom att, på sätt för ledamöterne
i E. Ii. M:ts oell Rikets Kammar-rätt, äfvensom för de föredragande i E.
K. M:ls Högsta Domstol redan är vordet lörordnadt, den föreskrift blefve meddelad
att hvarje Hofrätts-Iedamol, då han föredrager mål, bör vara försedd med
skriftligt författadt betänkande deri. Författandet af ett dylikt betänkande lemnar
dessutom visshet om ett moget begrundande af målet, och för den händelse att
detsamma vinner bifall, är beslutet redan uppsatt.
Såsom ytterligare brist i arbetssättet må anmärkas, att det för så väl ordinarie
som extraordinarie tjenstemän i Hofrätterne lemnar föga tillfälle att der vinna
den öfning och erfarenhet, som för deras utbildning är nödig.
Sedan, till följd af Kongl. Brefvet den 6 Fehr. 1799, ej allenast alla vädjade
saker och instämda mål, hvilka, jemlikt 27 Cap. 9 §. Rättegångsbalken,
skola af ledamöterne föredragas, utan äfven alla till Hofrätt inkommande skrifter,
ansökningar och besvär öfver Underrätters och exekutörers beslut, hvilka blifvit
till kommunikation utställde och hvaruti förklaring inkommit, jemte fiskaliska aktioner,
numera likaledes föredragas af ledamöterne, hvilka, enär motivering af
beslut lämpligast anses kunna ske af den, på hvars föredragning det blifvit fattadt j
och som derigenom närmast inträngt i målets alla omständigheter, jemväl ofta
om ej i allmänhet, uppsätta besluten, så återstå ej andra mål, vid hvilka tjenstemännen
få sjelfständigt lägga hand, än Hofrätternes pröfning underställda brottmål,
som beredas och föredragas af Hofrätternes fiskaler, hvilka jemväl uppsätta
besluten i samma mål; och derföre måste alla de öfrige tjenstemännens och så
-
694 Expeditions-Utskottets Furslag till und. Skrifvelse, N:o 209.
Jedes största antalets sysselsättning inskränkas till ett arbete af mera underordnad
vigt. Sjelfverksamheten är emedlertid oundviklig för den praktiska dugligheten.
Utan att i denna del ega något förslag att uppgifva, hafva Rikets Ständer
likväl föreställt sig att af de mål, som nu bero på ledamöternes föredragning,
kriminela besvärsmål kunde i sådant afseende öfverlemnas åt tjenstemännen. Flere
kunde dä få en lika sjelfständig verksamhet, som tiskalerne, och tillfället till utbildning
blefve dermed större; och som nvssberörda mål ej äro af den vigt, som
underställda brottmål, hvilka ofta angå lifvet och friheten, samt då dessa senare
mål, efter hvad sig visat, i allmänhet blifvit inom Hofrätten väl behandlade, synes
någon betänklighet ej förekomma emot den nu antydda förändringen i arbets
sättet.
Sådant skulle ock leda till minskning i ledamöternes göromål, hvilket, med
afseende å den tilltagande mängden deraf, jemväl är en omständighet, som bör
tagas i betraktande. Hufvudsaken är emedlertid att arbetsordningen så inrättas
att Hofrätterne kunna uppfylla deras bestämmelse äfven såsom bildningsanstalter.
Jemte nu antydda väsendtligare brister i de arbetsmelhoder, som följas inom
Hofrätterne och hvilka i synnerhet böra komma under öfvervägande för alt afhjelpas
vid utarbetande af en arbetsordning för dessa domstolar, har ytterligare
en omständighet ådragit sig Rikets Ständers uppmärksamhet, nemligen sättet för
uppställningen af Hofrättens domar och utslag, hvilka, såsom allmänt bekant är,
alltid börja med en så kallad rubrik, sorn upptager icke allenast käromålet, utan
äfven det öfverklagade beslutet nära nog ordagrannt, allt sammanhängande i en
enda punkt. Denna ofta flera ark långa mening är svärfattlig för hvar och en,
som icke är van vid ett så beskalfadt skrifsätt; och den ökar å ena sidan rättsökandes
kostnader och, å den andra, i hög grad tyngden af Hofrätternes arbete,
utan att något verkligt behof deraf synes vara förhanden. \ ilja parterne se huru
Underrätt dömt, så finna de den säkraste upplysning i dess beslut. Ett
så vidlyftigt och arbetssarnt expeditions-sätt är ej heller brukligt i Norrige, som
dock har en lika beskaffad domstols-inrätlning, sorn Sverige; och hysa Rikets
Ständer derföre den öfvertygelse att en förändring härutinnan kan ega rum,
hvilket jemväl synes böra åstadkommas medelst föreskrift i arbetsordningen.
På grund af hvad i delta ämne sålunda blifvit anfört, få Rikets Ständer hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla, alt som, för befordrande af skyndsamhet och
enhet i Hofrätternes arbetssätt, samt, på det större tillfälle, än för närvarande
finnes för Hofrätternes tjenstemän att vinna utbildning och insigter under arbetet
Ejcpeditions-UIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 210.
695
derstädes, matte beredas, behof är af dels förändrade dels ock nu saknade föreskrifter
angående ordningen för arbetets bedrifvande, E. K. M:t alltså i nåder
täcktes låta utarbeta samt utfärda en för ändamålet lämplig och för alla Hofrätterne
gemensamt gällande arbetsordning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o 210.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 27 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående preskriptionstid för liq
vider an de af ålskillige i Riksgälds-konlorels räkenskaper, balanserade
äldre skuldposter.
(Stats- och Lag-Utsk:s Uti., N:o 56.)
S. A. K.
Sedan vid 1844 och 1845 årens riksdag Rikets Ständers Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret, jemte förmälan hurusom i kontorets räkenskaper, sedan längre
tid tillbaka, lunnos upptagna flera mindre betydliga skuldposter, bestående dels af
förfallna, men ej lill inlösen företedda obligationer, och dels af insatta medel å
det så kallade kreditsedels-verkets räkningar, hvaraf obligationerne för mera än
20 år derförut förfallit och deposilions-skulderne varit balanserade vida längre tid,
än Rikets Ständers Ranks attester öfver derstädes deponerade medel voro gällande,
tillika till undvikande af en framtida ändamålslös bokföring af dessa skuldbelopp,
hemställt, att en viss tidpunkt matte varda bestämd efter hvilken de dessförinnan
ej företedda obligationernes kapital och räntebelopp, äfvensom de innestående depositionerne
skulle ur räkenskaperne helt och hållet afföras; så har, efter det Rikets
Ständer fastställt viss tidpunkt, såsom den yttersta för liqviderandet af be
-
G96
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 210.
rörda skuldbelopp, med underdånig anhållan, det E. K. M:t täcktes låta utfärda nådig
kungörelse om den sålunda bestämda preskriptionstiden, E. K. M:t under den 8
December 1848 i nåder förklarat, hurusom E. K. M:t ansåg frågan utgöra ett
sådant lagsliftnings-ärende, som enligt 87 §. Regeringsformen borde behandlas,
samt på sådan grund och enär Rikets Ständers beslut, rörande omförmälda preskriptionstid
tillkommit i annan ordning, än samma §. föreskref, icke kunde samma
beslut i nåder bifalla.
Af denna anledning hafva jemväl Rikets nu församlade Ständer tagit i öfvervägande
det föreslagna vilkoret för framtida afskrifning af ifrågavarande obligationer
och depositions-skulder, hvilka utgöras af:
l:o. Till inne hajvarén utfärdade obligationer med 5 procents ränta:
Till fiir fal lo-
Kapital.
ll åge u beriiknadt
ISanko.
interesse.
\T:o 1,675,
förfallen år 1802 .
250
—
75
38
1
» 4,167,
d:o »> 1807 . . .
600
—
60
» 4,168,
d:o » «...
350
—
35
■—
—
» 4,282,
d:o » «...
50
—-
t)
—
. 8,454,
d:o » 1821 . . .
500
—
—
75
» 8,455,
d:o * »
500
■—
75
—
—
» 8,456,
d:o » »
500
—
—
75
» 8,457,
d:o » »
500
—
—
75
—
—
länte-kupon,
tillhörande den år 1807
förfallna obligationen N:o 4,556 .
—
—
35
—
—
S u m m a
3,250|—
—| 510
38
1
.3,760
38
1
2:o. Till ersättning för Svenska medborgares fordringar hos Franska regeringen
utfärdade 5 procents obligationer.
I:o 2, förfallen år 1823 . . . .
261
12
130
30
» 362, d:o » »
69
34
8
34
41
4
» 427, d:o »
52
22
8
10
23
8
S u m m a
383 j21
4| 175
47
—
559
20
4
och
Expeditions-UtskotteIs Förslag till und. Skrifvelse, N:o 210. 697
och 3:o. Deposilionsskuld, balanserad till ojÖrändradt belopp sedan år 1834.
Afl. Kassören Tavelins utelöpande
assignationer
B
d:o
d:o
d:o
attester.
B
d:o
Wassermans
d:o
assignationer
B
d:o
d:o
d:o
attester
B
d:o
Ströms
d:o
assignationer
B
d:o
Lönbergs
d:o
d:o
B
d:o
Lindqvisters
d:o
d:o
B
d:o
Hellströms
d:o
d:o
B
d:o
d:o
d:o
attester .
B
d:o
Rydbergs
d:o
d:o .
B
d:o
d:o
d:o
assignationer
B
d:o
Zengerleins
d:o
attester .
Observations-konto .
Fabrikören Apiarii fordran .....
Kongl. Bergs-kollegii dito .
Börs- och Brobyggnads-direktionens dito
Brandvaktskasse-administrationens dito .
Diskontverkets, å räkningen N:o 1, dito .
Allmänna Enke- och Pupillkassans dito
Kongl. Förvaltningens af Sjöärendena dito
Borgmästarens Gothers dito
Assessoren Halldins dito
Kongl. Krigs-akademiens dito ....
Militie-boställskassans dito .....
Öfverste-löjtnant Reuterskölds dito . . .
Herr Tersmedens dito
Kongl. Utrednings-kommissionens dito å räkningen N
Kongl. Ränte-kammarens dito å räkningen N:o 1
Kongl. Konvoy-kommissariatets dito å räkningen N
Dito dito å räkningen N:o 2
o 2
It:gs S:r.
6
155
6
4
19
20
1
1
12
3
23
28
1
151
113
20
20
2
10
3
1
233
56
44
8
3
19
8
12
4
36
16
44
4
18
8
36
32
16
2
36
44
16
12
20
24
1
Summa | 897|34| 3
598
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851.
Tillsammans Banko
10 Sami. 1 Afd.
R:dr | 4,912 33
88
22
10
698 Expcditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 210.
Och förekommer, angående tillkomsten och beskaffenheten af omförmälda skuldposter:
att de först uppräknade 5 procents-obligationerne blifvit utgifna för Riksgälds-kontoret
i slutet af sednast förflutna samt början af nuvarande århundrade
meddeladt lån på minst 4 års betalningstid, af hvilka lån en del sedermera äro
omsatta; att obligationerna för fordringarne hos Franska regeringen grundat sig
på Rikets Ständers vid 1812 års riksdag fattade beslat, angående rikets dåvarande
utländska skuld, enligt hvilket beslut innehafvarne af sådana till liqvid,
jemlikt serskildt fastställda grunder erkända fordringar skulle erhålla Riksgälds-kontorets
5 procents-obligationer med 10 års förfallotid; samt att, så länge utgifningen
af riksgäldssedlarne fortfor, eller lill den 1 Oktober 1834, både allmänna
verk och enskilde personer egde att i Riksgälds-kontoret öppna räkningar,
derå dylika sedlar till dessa verks och personers disposition insattes, hvarefter
de sålunda insalta medlen höllos räkningshafvaren tillhanda, på samma sätt, som i
afseende på Rikets Ständers Ranks depositions-skulder finnes föreskrifvet.
Enär nu innehafvarne af uppgifna obligationer och assignationer icke under
den sedan dessas utgifvande förflutna längre tidrymd, och oaktadt de varit till
betalning förfallna, desamma till inlösen företedt, samt de utelöpande depositionsattesterne
icke heller lära allt hittils blifvit aflemnade till dem, för hvilkas räkning
depositionerne skett; så och då icke lärer kunna fordras att Riksgälds-kontoret
till cn fullkomligt obegränsad framtid skall ifrågavarande belopp vederbörande
tillhandahålla, hafva, i öfverensstämmelse med hvad i afseende på fordringar enskilde
personer emellan finnes stadgadt, Rikets Ständer funnit godt, för sin del
besluta utfärdande af en allmän kungörelse, hvarigenom innehafvarne af meranämnda
obligationer, assignationer och attester, äfvensom egarne till öfrige här
ofvan uppräknade depositionssummor, föreläggas alt inom tio år ifrån detta års
slut, eller inom utgången af år 1861, samma obligationer, assignationer och attester
eller andra fordringsbevis till Riksgälds-kontoret inlemna och sin derpå grundade
rätt till betalning gällande göra, vid förlust af ali vidare rättighet dertill;
anhållande Rikets Ständer i underdånighet att uti förenämnda kungörelse, så väl
obligationerne, som depositions-skulderna måtte varda uppgifna i enlighet med den
derå här ofvan meddelade förteckning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
Expeditions-Utskotlcts Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 211. 699
, N:o 211.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 27 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående decimal-syslemels
tillämpning på indelningen af Rikets mxjnt, äfvensom på mått,
mål och vigt.
(Allmänna Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Uti:den N:is 118 och 131,
samt Mern. N:o 133.)
S. A. K.
Under behandling af den vid innevarande riksmöte yppade fråga derom, huruvida
icke angeläget vore att på indelningen af Rikets mått, mål, vigt och mynt
komme att tillämpas ett decimal-system, med för nationen kända enheter till grundenheter
och mätare, hafva Rikets Ständer inhemtat, dels att fullständigt förslag
till decimal-räkningens användande i afseende på mått, mål och vigt redan för
längre tid sedan blifvit af E. K. M. och Rikets Ständer antaget, fastän icke till
verkställighet befordradt, dels att E. K. M. och Rikets Ständer jemväl beslutat
införande af ett nytt system i afseende på rikets mynt, men att E. K. M. sedermera,
under sistförflutne riksdag, i nåder föreslagit förändring i samma beslut
och alt deremot decimalräkningen skulle äfven i afseende på myntet tillämpas,
samt dels att Rikets då församlade Ständer väl delat E. K. M:ts nådigst yttrade
åsigt om samma räknesätts företräde i myntväsendet, framför det deri redan antagna,
men att skiljaktiga meningar om decimal-räkningens tillämpning i detaljerna
hindrat antagande af E. K. M:ts i ämnet aflåtne nådiga proposition.
De fördelar, som uppkomma genom decimal-systemets nu ånyo sålunda ifrågaställa
införande, äro, i Rikets Ständers tanka, af den mest betydande vigt, ej
700 Expeditions- Utsko t te ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 212.
blott för lättnad i alla räkenskaper, utan hufvudsakligen derför, att, då de theoretiska
kunskaper, som kunna bibringas den större allmänheten alltid måste blifva
af obetydlig omfattning, böra, för att dessa ej skola blifva utan gagn, alla medel
vidtagas att äfven för de mindre kunnige underlätta tillämpningen af de praktiska
vetenskapernas resultater, hvilken fördel i hög grad befordras genom den enkelhet,
decimal-systemets användande tillåter vid ali sådan praktisk tillämpning, deri
räkning förekommer, och få Rikets Ständer, med uttryckande af sin Öfvertygelse
om nyttan att i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått, mål och vigt, införa
ett enklare system, grundadt på decimal-indelningens conseqventa och vetenskapliga
tillämpning, i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes låta utarbeta
och vid nästa riksdag i nåder förelägga Rikets Ständer ett fullständigt förslag i
berörda afseende.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o 212.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående en, i Riksgäldskontoret
inneståetide, Kapiten Cronstrand beviljad anslagssumma.
(Stats-Utsk:s Mern. N:o 323.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag anvisat ett belopp
af 1,000 R:dr årligen under 3 års tid, att såsom understöd för utarbetandet af
Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 212.
701
del verk öfver Forn-Egyptiska byggnadskonsten, Kapiten Baltzar Cronstrand anmält
sig förbereda lill digifvande, frän Riksgäldskontoret utgå, hvarvid fastades
det vilkor, att lian borde inför Vitterhets-, Historie- och Anliqvitets-Akademien
årligen redogöra för arbetets fortgång, och Cronstrand, efter härom erhållen kännedom,
afgifvit sin försäkran att med yttersta ansträngning söka uppfylla de af Rikets
Ständer för anslaget (Öreskrifna vilkor, förordnade E. K. M. genom nådigt Bref den B
Juni 1845, att anslagssumman för första året borde genast till honom utbetalas, samt
att de följande årens anslag borde utgå, så snart bemälde Akademis föreskrifne
årliga berättelse om arbetets fullföljd blifvit bos E. E. M:t anmäld och ieke något
i anledning deraf varit alt anmärka. Som emedlertid några bestämda uppgifter,
huruvida arbetet i väsendtligare mån fortgått eller någon redovisning derför sedermera
af Cronstrand icke blifvit lemnade, bade ej heller sedan denna lid någon vidare
utbetalning af anslags-summan ifrågakomma. Uti en, den 31 December nästlidne
år till Akademien ingifven skrift, hade Kapiten Cronstrand dock anmält, att
hans samlingar från Egypten, bestående af teckningar öfver Rharaonernas arkitektur,
voro ordnade samt beredda för gravören och trycket. Härefter och enär Akademien,
för afgifvande af den i nåder föreskrifna berättelsen om arbetets fortgång,
anmodat Kapiten Cronstrand att aflemna arbetet, så att det kunde Akademien förevisas,
vägrade Cronstrand alt lemna ifrån sig ifrågavarande arbete och anförde såsom
skäl för denna vägran, hurusom ett dylikt förevisande ej skulle kunna ega något
inflytande på hans rätt att utbekomma ifrågavarande understöd, enär hvarken E.
K. M:t eller Rikets Ständer bland vilkoren derför, föreskrifvit någon ny granskning af
arbetet, utan allenast stadgat: att samlingarne skulle bringas i så fullständigt skick
alt de kunde, af trycket utgifvas, hvilket också nu mera vore så förberedt, alt Cronstrand,
inom den af Rikets Ständer sednast utsatta tid, kunnat gifva tillkänna,
att allt blifvit fullgjordt i öfverensstämmelse med hans uppgift efter anslagets beviljande.
Deremot skulle den till arbetet hörande text ännu allenast upptaga hvad som
egentligen tillhörde samlingarne, och således ej innehålla det historiska, som Cronstrand,
för arbetets fulländning till den af honom städse afsedda slutliga omfattningen,
samladt sedan återkomsten från Egypten och i anteckningar förvarade, enär
detta icke kunde ordnas utan hjelpkällor, hvilka måste sökas utom riket. Då merbemälde|Akademi
således icke kommit i tillfälle att taga kännedom om Kapiten Cronstrands
ritningar, i deras nuvarande skick, hade Akademien underställt E. K. M:ts
nådiga pröfning frågan om hans rättighet att utbekomma det återstående anslagsbeloppet,
i anledning hvaraf E. K. M:t, medelst svar till Akademien af den 7 nästlidne
Maj, förklarat sig anse nådigt beslut, angående Cronstrands rätt uti ifrågava
-
702 Expeditions-UtskoltcU l<örslay till xmd. Skrifvelse, N:o 212.
rande hänseende icke kunna meddelas, innan lian beredt Akademien tillfälle att
inhemta närmare kännedom om meranämnde samlingar och Akademien derefter
upplyst, huruvida de för anslagets utbekommande föreskrifna vilkor blifvit behörigen
fullgjorda.
Med afseende emellertid å de långvariga mödor och de betydliga kostnader,
Kapiten Cronstrand uppoffrat för de samlingar, om hvilka nu är fråga, samt det
af honom i afseende på fulländningen af dertill hörande text uppgifna förhållande,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt, att återstående beloppet utaf det understöd,
som under 1844 och 1845 årens riksdag beviljades för utarbetandet och ordnandet
af dessa samlingar, må af Riksgälds-kontoret, för sådant ändamål, fortfarande
tillhandahållas, samt enligt E. K. M:ts nådiga föreskrift utbetalas, under
förbehåll, att oftabemälde Kapiten, vid äfventyr att eljest hafva förlorat ali
rätt till detta understöds vidare åtnjutande, före slutet af Juni månad 1852, med
intyg af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien, styrker, att han dessförinnan
inför samma Akademi till granskning framlagt ifrågavarande samlingar,
äfvensom att Akademien funnit dem i det skick, hvilket vid samma understöds
beviljande såsom vilkor derför föreskrefs. Hvilket beslut Rikets Ständer, jemte
anhållan att E. K. M:t i nåder täcktes låta Kapiten Cronstrand härom förständiga, skolat
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 213.
703
N:o 213.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 27 — ■—
Borgare-Ständet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skri/velse, angående förklaring af 21
kap. 1 §. Rättegångsbalken.
(Lag-Utsk:s B:de N:o 55.)
S. A. K.
Med anledning af de stridiga asigter, som sig yppat vid tillämpning af 21
kap. 1 §. Rättegångsbalken, i fråga om rättighet för uti Hofrätt uteblifven part,
som vinner, att af vederparten erhålla ersättning för lösen för ett exemplar
af öfverrättens beslut, har hos Rikets Ständer blifvet påkallad mellankomst
af lagstiftande makten; och emedan af stadgandei i förstberörde lagrum, att den,
som i rättegång vill fordra betalning för kostnad och skada, skall uppgifva hvari
samma kostnad består, med rätt för domaren ”alt ändå tillägga parten betalning
för stämning och vadepenningar, så ock domslösen, när det så skäligt finnes”,
icke kan slutas till ovilkorlig! förbud emot rättigheten för öfverrätt, att tillägga
en uteblifven svarande part lösen för öfverrättens beslut, helst häremot, förekommer,
att genom 10 kap. 4 §. Utsökningsbalken, Hofrätt blifvit ålagdt att, uti
der antydda fall, tillägga klagandens vederpart, ehuru han icke blifvit hörd och
således ej heller varit i tillfälle att väcka anspråk på ersättning för rättegångskostnad
i Hofrätten, en dylik ersättning, och de skäl, som i detta fall förefinnas,
äfven i andra höra gälla, hvartill kommer, att en i öfverrätt uteblifven part
som oftast är i behof af öfverrättens beslut, enär han tilläfventyrs af underrätten
blifvit tillagd förmåner, för uttagande af hvilka Hofrältens beslut är af nöden,
hvadan den, som vållat detta behof, äfven hör vara pligtig att godtgöra den kostnad
som för behofvets afhjelpande erfordras; att, dä serskildt påstående i sådant
704 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 213.
afseende ej behöfver väckas i ulsökningsmfil, sädant ej heller bör vara behöfiigt i
andra5 att enhet i delta fall mäste räda, desto heldre, som det icke alltid beror
pä parten, alt väcka påstående om ersättning, såsom i de händelser, då Hofrätt
ogillar inkomna besvär, utan att höra klagandens vederpart, hvarigenom denna,
som dock måste erlägga lösen för Hofrättcns beslut och dymedelst får vidkännas
en utgift, den han sjelf icke vållat, ej kommer i tillfälle att framställa anspråk
på ersättning; och att icke heller lagen ovilkorligen föranleder till en dylik obillighet,
enär det förr allmänna bruket i de äldre Hofrätterne gifver åtminstone
anledning till motsatsen, eller att lagen kan tydas i förenlighet med rättvisa och
billighet; hvartill ett ytterligare bevis förefinnes uti de olika åsigter, som i denna
fråga, under sednare tider, sökt inom Högsta domstolen göra sig gällande; hafva
Rikets Ständer, af sådan anledning, för sin del beslutat utfärdande af en författning,
hvarigenom förklaras, att stadgandet i 21 kap. 1 §. Rättegångsbalken, om
hvad den har att iakttaga, som i rättegång vill fordra ersättning för kostnad och
skada, icke innefattar hinder för Hofrätt att, om svaranden i vädjad sak uleblifver
eller anförde besvär pröfvas, utan att klagandens vederpart deröfver varder
hörd, tillägga den sistnämnde, så väl som den uteblifna svaranden, ersättning för
lösen af ett exemplar af Hofrättens dom eller utslag, der Hofrätten eljest så skäligt
finnér.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o
E.vpeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 214.
705
N:o 214.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Aug. 1851.
Preste-Sfåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skri/velse, om sältet för uppsägning af
solidariskt ingångna förbindelser.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 56.)
S. A. K.
Under förmälan, att, då två eller flere gjort gäld, med förbindelse, att betala
alla för en och en för alla, eller, om någon ingått borgen såsom för egen
skuld samt gälden bort efter uppsägning betalas, man vanligen i lagskipningen ansett
uppsägning hos en af gäldenärerne förbindande för de Öfriga, äfvensom den
som skett bos gäldenär, gällande mot löftesmannen; men alt numera, ej mindre
af Högsta Domstolen vid granskning af Lag-komittéens förslag till ny civillag,
än ock af Lagberedningen vid revision af berörde förslag, den åsigt blifvit uttalad,
att, enär gäldenärs förbehåll om uppsägning hade för ändamål, att gäldenären
ej måtte behöfva ständigt hålla penningar i beredskap eller kunna oberedd
öfverraskas af borgenärs anspråk på betalning, hvilket ändamål likväl skulle förfelas,
om icke, der flere förbundit sig till solidarisk ansvarighet, hvar och en
finge åtnjuta det rådrum, förbindelsen medgåfve, utan uppsägningen hos endera
skulle hafva verkan emot de öfrige, änskönt desse icke erhållit någon eller Dog
tidig del deraf, i hvilket fall den mest redbara betalare kunde blifva, utan eget
förvållande, blottställd, uppsägning alltså skulle gälla endast mot den, som fött
densamma; har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord, att sistberörde
grundsats måtte i lagstiftningen antagas; och som densamma synes vara grundad
på rättvisa och böra i tillämpningen leda till säkerhet och ordning, hafva Rikets
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 89
706 Expcditions-lltskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 215.
Ständer funnit skäligt för sin del besluta utfärdande af en författning, hvarigenom
stadgas, sorn följer: Hafva flera förbundit sig att en för alla eller alla för en
betala gäld och skall förfallotid efter uppsägning beräknas; vare uppsägning, som
hos endera sker, ej mot de andra gällande. Har löftesman åtagit sig annans
gäld, som sin egen, må, der förfallotiden efter uppsägning jemväl beräknas skall,
uppsägning, som hos endera sker, ej eller mot den andra gälla. Lag samma
vare ock der flere en för alla och alla för en ingått sådan borgen nyss sagd är
för gäld, som efter uppsägning betalas bör.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o 215.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, i fråga om ändring i de angående
fattigvården samt försvarslöse och kringvandrande persotter
gällande bestämmelser.
(Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s B:de N:o 27.)
S. A. K.
Förhållandena rörande fattigvården samt kringvandrande och försvarslöse personers
behandling hafva, äfvensom de för dessa angelägenheters ordnande sednast
Expeditions- Visko Hets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 215. 707
utfärdade nådiga stadganden, serdeles i nedannämnda delar, vid innevarande riksdag
utgjort föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet, dervid Rikets Ständer
funnit anledning att i dessa ämnen, och först med hänseende till E. K. M:ts nådiga
förordning om fattigvården i riket af den 25 Maj 1847, underdånigst anföra
följande:
Då den noggranna kännedom om personer och förhållanden inom kommunen,
som själasörjaren bör innehafva, samt de råd och upplysningar han, i följd deraf,
hör vara i tillfälle att meddela, otvifvelaktig! måste utöfva ett välgörande inflytande
på fattigvårdsangelägenhelernes handhafvande, hafva Rikets Ständer ansett
det stadgande böra meddelas, att Kyrkoherde eller den hans embete förrättar,
alltid skall vara ledamot i fattigvårdsstyrelse.
Emot dem, hvilka genom lättja och liknöjdhet förorsaka, att hustru eller
barn sakna uppehälle och således falla fattigvården till last, eger, enligt nu gällande
författning, fattigvårdsstyrelsen icke annan rättighet sig tillerkänd, än den,
att då full fattigförsörjning blifvit en dylik persons hustru eller barn medgifven,
fiir sålunda uppkomna kostnader af den lättjefulles eller liknöjdes arbetsförtjenst
eller annan dess egendom erhålla ersättning. Rättigheten till erhållande af sådan
ersättning är dock, enligt Rikets Ständers åsigt, lika nödig äfven för det fall,
att något mindre understöd måst, af anförda orsak, en persons hustru eller barn
tilldelas; och då en sådan lättjefull och liknöjd person, hvarom här om är fråga
i de liesta läll lärer sakna annan tillgång till gäldande af dylik ersättning, än
dess arbetsförmåga, och denna icke heller torde för sådant ändamål blifva använd,
med mindre personen dertill kan lagligen tvingas, torde annan utväg till betryggande
af fattigvårdssamhällenas rätt härutinnan icke återstå, än att dylika personer
ställas under styrelsens husbondevälde. Till det afsedda ändamålets vinnande
lärer det dock vara erforderligt, att derjemte det stadgande meddelas, att dylik
under fattigvårdsstyrelses husbondevälde ställd person, om han tredskas att underkasta
sig samma styrelses föreskrifter eller söker undandraga sig fullgörandet af
de arbeten, honom af fattigvårds-styrelsen föresättas, skall kunna såsom försvarslös behandlas
och såsom sådan till arbete hållas. Rikets Ständer finna, i följd häraf,
det stadgande böra i författningen intagas, att om någon genom lättja eller liknöjdhet
förorsakar, att hustru eller barn sakna försörjning, så att de, till följd
deraf falla fattigvården till last, fattigvårds-styrelsen skall öfver sådan person ega
husbonderätt samt rättighet att, för beredande af ersättning för kostnaden för
hans hustrus eller harns underhäll, hålla personen till arbete, och att sådan person,
om han tredskas att underkasta sig fattigvårds-styrelsens föreskrifter eller sö
-
708 ExpedUions-Utskoltets Förslag till nnd. S/cri/ialse, N:o 215.
ker undandraga sig fullgörandet af de arbeten, som bouoin af falligvärds-slyrelsen
foresättas, skall kunna såsom försvarslös behandlas.
Enär uti 22 §. 1 mom. föreskrifves, huru klagan öfver fattigvårdsstyrelses
beslut och åtgärder skall föras, och någon ovisshet alltså väl icke borde förekomma
om rätta meningen med stadgandet i 1 mom. af 8 §. derutinnan, alt rättelse i
förment felaktighet i fråga om fattigvårdens handhafvande må sökas hos den, på
hvilken rättelsen kan bero, hafva Rikets Ständer dock ansett lämpligt att, till
förtydligande af denna föreskrift, sista punkten af 1 mom. 8 §. erhölle följande
lydelse: ”rättelse uti förment felaktighet af ledamot i fattigvårdsstyrelse eller andre
personer, som med fattighjonets försörjning haft närmaste befattning, må sökas
hos fattigvårdsstyrelsen.”
Uti 9 §. af den Kongl. Förordningen stadgas: Da någon intages i fattighus
eller till full fattigförsörjning, skall allt, hvad personen då eger, tillfalla fat
tigvården,
hvars styrelse eger oinskränkt rätt att det använda. Men som en till
flera fall utsträckt ersättnings-skyldighet, jemte det den är i högsta måtto billig,
tillika torde förekomma missbruk vid fattigvårdens anlitande samt jemväl i någon
mån bidraga dertill, att personer förmås att bispringa dem hvilkas arfvingar de äro,
hafva Rikets Ständer ansett att stadgande må meddelas, af innehåll: att om någon
egendom tillfaller sådan person, som af fattigvården sjelf åtnjutit understöd
eller full försörjning eller understöd för hustru eller harn, eller om sådan person
vid sin död efterlemnar tillgångar, då skall af den egendom återgäldas ali den
kostnad, som blifvit använd till underhåll af personen sjelf, dess hustru eller barn
under femton års ålder.
Då uti ifrågavarande författning blifvit medgifvet att, om, för utgörande af
de tillskott, hvilka för fattigvårdsbeholvens afhjelpande, kunna utöfver de bestämda
personela bidragen erfordras inom något fattigvårdssamhälle, annan än i författningen
stadgad grund redan var antagen och fastställd vid den tid, då författningen
började tillämpas, den finge gälla, så länge samhället dermed åtnöjdes, borde
det, enligt Rikets Ständers åsigt, ej heller sedermera varit faltigvårds-samhällen
betaget, att om antagande af sådan serskild beräkningsgrund öfverenskomma, så
vidt alla, som skola i nämnda tillskotts utgörande deltaga, öfverenskoinmelsen bi
träda, och hafva Rikets Ständer derföre funnit det stadgande böra i författningen
inlagas, att då annan grund för utgörande af tillskott till fattigvården, än
den i 1 mom. 10 §. bestämda, varder af fattigvårdssamhälle enhälligt antagen och
fastställd, den skall gälla så länge samhället dermed åtnöjes.
Enär stadgandet derom alt hvar och en skall tillhöra det fattigvårdssamhälle,
der han, efter fyllda femton år, sist under tre på hvarandra följande år stadigt
Expeditions- Vtskottets Färsing till und. Skrifvelse, N:o 215. 70Ö
vistats, icke allenast, då det mången gäng måste medföra mycken svårighet alt
erhålla kännedom om hvar en person, som ofta omhytt vistelseort, förut vistats,
och huru länge han å hvarje ort sig uppehållit, lätt påkallar långvariga och besvärliga
utredningar samt förorsakar tvister emellan försa ml ingari) e angående personers
rätta försörjningsort, utan ock, såsom erfarenheten visat, föranledt att personer,
som, sedan de uppnått femton års ålder, aldrig vistats inom det samhälle,
hvilket de vid nämnda ålder tillhört, omsider vid en långt framskriden ålder, sedan
de, under en ombytlig lefnad, kortare tider vistats inom serskilda samhällen
kommit att betunga fattigvården i förstnämnda samhälle; så hafva Rikets Ständer
funnit berörda stadgande hvarken lämpligt eller med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Rikets Ständer hysa oek den åsigt, att med den, genom fattigvårdens
öfverlålande på socknarne, antagna fördelning af detta allmänna bestyr
lämpligast skulle förenas den bestämmelse, att lill hvarje fattigvårdssamhälle höra
alla, som derinom hafva sin bostad, samt att denna bestämmelse åter, för att förekomma
dess missbrukande, skulle erfordra, icke allenast det stadgande, alt hvar
och en skall anses hafva sin bostad, der han är eller sist varit mantalsskrifven,
utan ock medgifvande för de serskilda faltigvårds-samhällena att, då personer,
hvilka icke kunde visa sig ega utväg till bergning, anmäldes till mantalsskrifning
inom församlingen, mantalsskrifningen förhindra eller åtminstone vid dess beviljande
fästa sådana vilkor, som för någon viss tid kunde betrygga fattigvården mot
betungande med dylika inflyttande personers försörjande. Och hafva Rikets Ständer
inhemta!, det E. K. M:t, i anledning af Rikets Ständers vid sist förflutna Riksdag
gjorda underdåniga anhållan om utfärdande af stadgande!) af berörda syftning,
i nåder infordrat utlåtande från E. K. M:ts Befallningshafvande i rikets samtliga
län, och att, sedan de Hesta bland dessa embelsmyndigheter förklarat sig, i ansende
dertill att ifrågavarande författning då ännu varit allt för kort tid gällande,
icke kunna meddela bestämda utlåtanden angående de verkningar, de uti densamma
meddelade stadganden medfört, E. K. M:t funnit sig icke kunna Rikets Ständers
framställda underdåniga anhållan i nåder bifalla.
Då likväl numera, sedan ifrågavarande författning nära fyra år varit i verksamhet,
tillförlitlig erfarenhet om dess verkningar bör vara af vederbörande myndigheter
vunnen, lå Rikets Ständer, sålunda tillkännagivande sina i detta ämne
bibehållna oförändrade åsigter, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t
täcktes, efter ytterligare undersökning af hithörande förhållanden, på sätt derom
här nedan närmare i underdånighet förmäles, ånyo till nådig pröfning företaga
fragan om grunderna för faltigvårdsbesvärets fördelning emellan de serskilda lättigvårdssamhällena.
710 Expeditions-il! shot tels Forsing till tind. Skrifvelse, iV.-o 215.
Uti 2 moni. af 14 §. stadgas att den, hvars försörjningsort ej genom 1
mom. bestämmes, skall, om ej heller utrönas kan hvar dess moder vid personens
födelse egde sin försörjningsort, tillhöra det samhälle, der personen sjelf blifvit
född, eller, om icke heller sådant kan utrönas, der den blifvit döpt. Emot detta
stadgande har hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, att det ej sällan inträffade, att
kringstrykande qvinnor under sina vandringar framfödde barn inom socknar, hvilka
dessa qvinnor icke tillhöra, och att det jemväl kunde hända att qvinna under
resa klefve förlöst inom annan församling, än den, hon rätteligen tillhörde; och
då, enligt Kyrkolagen, det vore prest ålagdt att förrätta dop utan afseende derå,
att barnen ej tillhöra den församling, der de till dopet föras, kunde ofvananförda
stadgande medföra den påföljd, att dylikt barn i en framtid komme att betunga
fattigvården i den församling, der det blifvit döpt, fastän hvarken vid barnets
födelse eller sedermera modren der varit boende eller haft sin försörjningsort.
Då ett sådant förhållande skulle föranleda obehörigt betungande för det fattigvårdssamhälle,
inom hvilket harn af kringstrykande eller resande qvinna blifvit
framfödt och döpt, hafva Rikets Ständer funnit att, med uteslutande af bestämmelsen
derom, att, då modrens försörjningsort ej kan utrönas, barnet skall tillhöra
faltigvårdssamhället i den ort, der det blifvit födt eller döpt, det bör stadgas,
att i tby fall Kongl, Maj:t och Kronan bekostar personens fattigvård, på
sätt i 3 mom. föreskrifves; äfvensom att i följd häraf det i 1 moni. af 16 §.
förekommande stadgande, att inflyttningsbevis skall innehålla uppgift om den in
flyttande
personens dopdag och den församling, inom hvilken dopet skett, bör
utgä‘
Vidkommande derefter de nu gällande nådiga föreskrifter rörande kringstrykande
och försvarslöse personer, har hos Rikets Ständer i betraktande förekommit,
hurusom det jemväl öfverklagade oskick att gifta, icke bofasta personer med
sina harn kringstryka och såmedelst undandraga barnen allt tillfälle till undervisning
och uppfostran, i betydlig mån underlättas och befordras genom stadgandet
uti 3 §. i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse angående utfärdande af pass at
lösdrifvare m. m., hvilken innehåller att gifta personer, hvilka äro att anse såsom
lösdrifvare, icke kunna förpassas utom länet, utan att de jemväl medtaga
hustru och harn, eller med Kyrkoräds-protokoll styrka att hustru och barn under
deras frånvaro hafva sin bergning utan att falla församlingen lill last. Enligt
Rikets Ständers omdöme borde det derföre icke tillåtas dylika personer att vid
andra tillfällen, än vid flyttning till annan ort, eller, då annat giltigt skäl styrktes,
på resa medtaga sina minderåriga barn, utan skulle dessa alltid i hemmet
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 215.
711
qvarlemnas och fadren eller modren icke erhålla tillstånd att från orten sig begifva,
förr än på omförmälda sätt blifvit styrkt att barnen vore af annan godkänd
person tiil vård emottagna och under föräldrarnes frånvaro hade sin bergning,
ulan att falla församlingen till last. Rikets Ständer få, i anledning häraf underdånigst
hemställa, att det anmärkta stadgandet i högstberörde Kongl, kungörelse
matte sålunda förändras: att gifta personer, hvilka icke hafva stadig hostad, utan
äro att anse såsom lösdrifvare, icke må, ulan giltiga skäl, medtaga sina minderåriga
barn på resa utom det län, der de vistas, eller kunna förpassas utom länet,
utan alt de med kyrkoråds-protokoll styrka, att barnen blifvit af annan godkänd
person till vård emottagna och hafva sin bergning utan alt falla församlingen
till last.
Ofvertygade derom, att nu befintliga föreskrifter äro otillräckliga för att till
ordning och verksamhet hålla sådana försvarslösa personer, som icke kunna hänföras
under 6 §. 1 mom. i Kongl. Stadgan den 29 Maj 1846, men beträdas
med kringstrykande, tiggeri, lättja och liderlighet, instämma Rikets Ständer derjemte
uti Rikets sednast församlade Ständers i underdånig skrifvelse yttrade åsigt,
att dylika personers hållande till tvångsarbete är det både verksammaste och mest
lämpliga medel så väl att förekomma, att de må falla församlingarnes fattigvård
till last, sorn att förhindra deras på sedligheten inom orterne menliga inflytande.
Men Rikets Ständer anse tillika frågan, huruvida dessa personer skola dömas till
allmänt arbete vid arbetsinrättning, som af staten bekostas, eller sysselsättas vid
dylika inom deras hemort belägna och af kommunerna sjelfva föranstaltade inrättningar,
vara beroende deraf, huruvida åt fattigvårdssamhällena kommer att tillerkännas
rättighet att förhindra inflyttning från ett faltigvårdssamhälle till annat
af personer, som äro kända för lättja samt oordentligt och liderligt lefnadssätt,
eller hvilka icke kunna visa sig ega utvägar till sjelfförsörjning och således kunna
förväntas snart komma i den belägenhet, att de behöfva fattigvårdens understöd.
Om en sådan rättighet varder fattigvårdssamhällen medgifven, synes deraf
ock böra följa, att, om en person, som med kommunens begifvande inflyttat, derefter
förr eller sednare faller i fattigdom eller belrädes med lättja och vanart, kommunen
äfven måste besörja hans underhåll eller åt honom bereda tillfälle till sådan
sysselsättning, dervid tvångsarbete kan användas; men om åter den fria inflyttningsrätten
af lagstiftaren fortfarande bibehälles, anse Rikets Ständer staten dymedelst
iklädas åtminstone förbindelsen att bekosta de medel, som äro behöfliga för att
från kommunens gemenskap skilja sådana dess medlemmar, som genom lättja och
vanart blifvit för kommunerna skadliga.
712 Expcdilions-Utskoltets Förslag lill lind. Skri frelse, N:o 215.
Då, efter hvad inheintadt blifvit, E. K. M:t ännu icke till nådig pröfning
förehaft Rikets Ständers vid sisllidne riksdag gjorda underdåniga framställning i
ämnet, fa Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. h'. M:t, i sammanhang
med pröfningen af Rikets Ständers nyssberörda underdåniga framställning, täcktes
taga de af Rikets Ständer nu i ämnet yttrade åsigter i nådigt öfvervägande.
Emedan, på sätt Rikets Ständer sålunda anse sig hafva ådagalagt, hvad Kgl.
Förordningen den 25 Maj 1847 innehåller, angående lorsainlingarnes skyldighet
att hvar för sig besörja vården om deras fattiga, icke låter (orena sig med den i
samina förordning medgifna obegränsade rättighet för hvar och en att, genom inflyttning,
af församling blifva medlem, utan att församling dervid eger att sig yttra;
och då dels den i högstberörda Nådiga Förordning förekommande tillämpning af
nämnda grundsatser visat sig medföra så betänkliga svårigheter och invecklade
tvister emellan församlingarne, att författningen i denna del icke torde kunna utan
väsendtliga modifikationer bibehållas, dels det i 5 mom. af Författningens 6 §. intagna
stadgande om församlingarnes skyldighet att söka bereda arbetsförtjenst äfven
åt arbetsföra personer, kunde gifva anledning äfven för desse att göra anspråk på
understöd, dels ock fattigvårdsstyrelsen icke fått sig tillagd erforderlig myndighet
öfver alla dem, som åtnjula understöd; hvartill kommer, att omförmälda författning,
enligt hvad Rikets Ständer sökt visa, jemväl i vissa detaljer är mindre tillfredsställande;
ty och som densamma icke heller står i nödig öfverensstämmelse med de
serskilda förordningarne, angående behandlingen af försvarslöse eller förpassandet af
icke bofaste personer, samt åtgärder jemväl erfordras för behandlingen af sådana
lättjefulla eller liderliga personer, som sakna vilja men icke förmåga att sig sjelfva
försörja, i afseende å hvilka personers sysselsättande vid arbetsinrättningar i orlerne,
föreskrifter väl finnas i 5 §. 2 mom. af Kongl. Förordningen den 29 Maj 1846,
»huru samma föreskrifter, i brist af dylika inrättningar, ej kunnat tillämpas, få,
enär en revision af ofvanberörda författningar, för afhjelpande af de nu antydda
brister, följaktligen synes vara af behofvet påkallad, Rikets Ständer, under åberopande
af hvad här ofvan blifvit i und. anfört, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
det i ämnet erfarne och kunnige män måtte utses, alt en sådan revision och
omarbetning af berörde författningar verkställa.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 216.
713
N:o 216.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående låneunderstöd för
Stora Barnhuset i Stockholm.
(Stats-Utsk:ts Uthde N:o 342.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer inhemtat, att Stora Barnhusets i Stockholm utgifter för
innevarande år, efter ungefärlig beräkning, öfverstiga inkomsterne med omkring
39,400 R:dr och att ett dylikt missförhållande mellan inkomster och utgifter äfven
kan antagas komma att ega rum under hvartdera af nästföljande 2:ne år, hvarförutan
för oundgängligen nödiga reparationer å Barnhusets byggnader erfordras 16,000
R:dr, dertill Barnhuset icke eger några medel att disponera, hafva, vid sådant förhållande,
Rikets Ständer insett denna inrättnings oundgängliga behof af att skyndsamt
understödjas, men föreställa sig tillika att, derest det närvarande mest oafvisliga behofvet
kunde afhjelpas, Barnhusets inkomster skola för framtiden blifva tillräckliga
för utgifternes bestridande, helst, genom det af E. K. M:t under den 28 December
nästlidet år för Styrelsen och Förvaltningen af Stora Barnhuset utfärdade reglemente,
sådana föreskrifter äro meddelade, att, om de noggrannt tillämpas, väsendtlig
inskränkning i barnantalet kommer att ega rum och kostnaderna för Barnhusinrättningenfi
mån af inskränktare verksamhet, att småningom nedgå.
Rikets Ständer hafva alltså funnit skäligt bevilja Stora Barnhuset i Stockholm
ett lån af Femtiotusen Riksdaler Banko, alt från Riksgäldskontoret utgå, emot vilkor,
att, sedan detta lån under fem års tid innehafts utan ränta, sex procent af
detsammas ursprungliga belopp till Riksgäldskontoret, före hvarje års slut, inbeta
Bih.
till R. St:s Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 J/d. 90
714
Expedilions-Utskottets Förslag till und. S/c7'i/velse, l\:o 217.
las, af hvilka 6 procent först beräknas fyra procents årlig ränta å det återstående
lånekapitalet, hvarefter det belopp, sorn derutöfver skall erläggas, kommer att såsom
kapital-afbetalning å lånesumman afgå, intill dess denna är till fullo godtgjord, börande
Barnhusets Direktion, innan lånet af Riksgäldskontoret utbetalas, hafva allemnat
ej mindre sin till Riksgäldskontoret eller ordres ställda samt al Fullmägtige
godkända skuldförbindelse, än ock för densammas uppfyllande likaledes af Fullmägtige
godkänd säkerhet.
Hvilket Rikets Ständer få bos E, K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o 217.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 •— —
Mikels Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande aj den
Akademiska jurisdiklionen.
(Lag-Utsk:ts Bet. N:o 57.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning förekommit derom, att den Akademiska
jurisdiktionen, såsom för nuvarande tidsförhållanden olämplig, genast måtte afskaffas,
och ingen annan domaremagt, än disciplinar-rätten i afseende på de studerande,
Universitets-lärare tillkomma, samt att Akadeiniernes befattning med ekonomi- och
politi-mål i städerna likaledes må upphöra, så att med styrelse i stad, der Akademi
är, kunde komma att förfaras på samma sätt, som rörande styrelse i andra
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:0 218. 715
städer är förordnadt; Och då Rikets Ständer jemväl anse den Akademiska jurisdiktionen
numera vara mindre lämplig, enär de förhållanden, hvarunder denna serskilda
institution uppkommit, numera äro helt och hållet förändrade, hvadan densamma
ej heller verkar välgörande, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att den Akademiska jurisdiktionen, med undantag af disciplinar-myndighelen, måtte
så snart sig göra later upphäfvas, och förhållandet med universiteterne i omförmälde
hänseende i öfrigt bringas till öfverensstämmelse med allmän lag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
N:o 218.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anslag lill inköp
af en Kansli-rådet Krutmeyer tillhörig gr avyr samling.
(Stats-Utskrts Uthde N:o 263, samt Mein. N:ris 313 och 337.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har vid innevarande riksmöte framställning blifvit gjord
om inköp af en Kansli-rådet Krutmeyer tillhörig gravyrsamling och föreslaget, att
Rikets Ständer måtte för detta ändamål anvisa en summa af 12,000 R:dr, att utbetalas
antingen på en gång eller under loppet af 4 å 5 år. Till stöd för detta
förslag har blifvit anfördt att ifrågavarande gravyrsamling innehåller nära 12,000
estamper, deribland ett ej ringa antal aftryck före all skrift (avant la lettre) el
-
716 Expeditions- lits ko tte ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 218.
ler med blott etsad skrift eller ock subskriptions-aflryck, hvaraf en större mängd
äro ganska vackra, alla väl behållna och i godt skick; att det omformälda priset
är synnerligen billigt celi betydligt understigande estampernas anskaffningskostnad,
och slutligen att ifrågavarande gravyrsamling skulle, derest den för statens räkning
inköptes, utgöra ett högst vigtigt och ändamålsenligt bidrag till förstärkande
och kompletterande af den i Kongl. Museum befintliga s. k. Tessinska gravyrsamlingen,
hvilken både slutar med en tidigare period och är i många väsendtliga
delar ofullständig.
Rikets Ständer hafva detta ämne i öfvervägande tagit och då, enligt Rikets
Ständers åsigt, det skulle vara för konsthistoriens studium af vigt, att sistnämnde
gravyrsamling kompletterades och sådant lättast torde kunna ske genom inköp af
den Kansli-rådet Krutmeyer tillhöriga samling, få Rikets Ständer i underdånighet
hemställa, att E. K. M:t täcktes låta närmare undersöka beskaffenheten af den
Kansli-rådet Krutmeyer tillhöriga samling af gravyrer, samt derest den befinnes ega
sällsyntare konsthistoriskt värde, låta densamma inköpa och till Kongl. Ribliotheket
öfverlemna, för hvilket ändamål Rikets Ständer velat ställa till E. K. M:ts nådiga
disposition en summa af högst Tolftusen Riksdaler, att från Riksgälds-kontoret
utgå. Hvilket beslut Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag lill undt. Skrifvelse, N:o 219. 717
N:o 219.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående till Skol-inrättningen
i Lycksele Lappmark anslagen spannmåls utgående in natura.
(Stats-lltsk:s Utlrde N:o 220, samt Mern. N:ris 304 och 337.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva inhemtat, huruledes, bland de för Ecklesiastik-verket i
Lappmarken anvisade 174 tunnor spannmål, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den
28 Nov. 1835, skulle fortfarande bibehållas till disposition in natura, äro 54-£
tunnor, af hvilka 30 utgå lill skolmästare-lönen i Lycksele och 24y tunnor till
underhåll af fri-elever vid dervarande skola, genom E. K. M:ts nådiga beslut af
den 11 Nov. 1850 till Kronan indragna, emot ersättning efter markegångspris;
mea då det måste vara af synnerlig vigt för dem, som af dessa spannmåls-anslag
äro i åtnjutande, att bibehållas vid rättigheten att desamma in natura utbekomma,
för att ej, i anseende till ortens afskiljda läge, sättas i nödvändighet att till ett
utöfver berörda godtgörelse vida stegradt pris den erforderliga spannmålen anskaffa,
få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att de till aflöning
för Skolmästaren och underhåll af fri-elever vid Lycksele skola anslagna 54-*-  tunnor spannmål måtte för de ändamål, hvartill de äro afsedda, af vederbörande,
som äro deraf delaktige, få fortfarande in natura uppbäras, med bibehållande af
de rättigheter, som i afseende å spannmålens forsling hittills egt rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Augusti 1851.
718 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 220.
N:o 220.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 29 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående bildande af en fond
lill understöd för afskedade Folkskole-lärare.
(Stals-Utsk:ts Utl:de N:o 274, samt Mem:ne N:ris 315,
336 och 337.)
S. A. K.
Uti till Rikets Ständer aflåten nådig skrifvelse, har E. K. M:t under den
7:de sistl. Maj behagat anföra, hurusom folkundervisningen visserligen under de
sednare åren blifvit af Rikets Ständer befrämjad med en frikostighet och en omtanka,
som obestridligen bure vittne om en sann och ädel uppfattning af denna
vigtiga angelägenhet, men att folkskolan, som af dessa gynnande tänkesätt redan
vunnit betydliga fördelar, likvisst påkallade fortsatta prof af en hägnande omvårdnad.
Ett förhållande, som för undervisningens framgång vöre af synnerlig vigt
och hvarpå uppmärksamheten derföre i tid måste fästas, vore Folkskole-lärarens
så väl framtida, som närvarande vilkor, och hans deraf beroende ställning till
både skolan och folket. Vöre dessa vilkor icke förenade med vissheten om en
tarflig utkomst ej blott under mannaårens pligtenliga arbete, utan äfven under ålderdomens
välförtjenta hvila, så löpte undervisningen fara att antingen förlamas
genom lärarens aftynande håg för sitt kall, eller ock försummas genom hans
nödtvungna försök att med lärare-befattningeu förena andra sysselsättningar. Om
således redan nu en fond kunde afsättas i ändamål att framdeles använda räntan
deraf till understöd för afskedade Folkskole-lärare, så skulle fonden under tiden,
genom räntans årliga läggande till kapitalet, uppbringas till ett icke obetydligt
belopp. I öfverensstämmelse med dessa åsigter har E. ti. M:t alltså hos Rikets
Ständer föreslagit, att den summa, som vid innevarande års slut finnes besparad
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 220.
719
af anslagen till Folkskole-lärares aflöning måtte, under Riksgälds-kontorets vård
oell förvaltning afsättas till en fond, i ändamål att, på sätt förut blifvit nämnd*,
bereda medel till understöd åt sådane Folkskolelärare som, till följd af ålderdom
eller sjuklighet, från lärarebefattningen erhållit afsked.
Hvad E. K. M:t sålunda i nåder täckts föreslå hafva Rikets Ständer tagit i
noga öfvervägande, och ehuru Rikets Ständer erkänna vigten och behofvet deraf
att anstalter vidtagas, hvarigenom af ålderdom eller sjuklighet orkeslösa Folkskole-lärare
kunna pensioneras och dymedelst påräkna ett nödtorftigt uppehälle, kunna
Rikets Ständer likväl icke instämma i de af E. K. M:t uti Dess högstberörda
nådiga skrifvelse framställda åsigler, angående sättet för dylika pensions-inrättningars
åvägabringande. Den grundsats Rikets Ständer i detta ämne uttalat vid
sistlidne riksdag, nemligen att folkskole-väsendet och dermed sammanhang egande
frågor äro en kommunal angelägenhet, hvarmed staten icke bör taga någon omedelbar
befattning, hafva Rikets Ständer icke funnit sig föranlåtne att nu frånträda.
Med tillämpning häraf tillkommer det, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, Folkskole-lärarne
sjelfve att i första rummet vara betänkte pä att i tid, medelst årliga
bidrag bilda anstalter för deras framtida pensionerande, samt dernäst församlingarne
att genom årliga tillskott understödja Folkskole-lärarnes bemödanden i
detta hänseende. Först sedan sådant egt rum, torde billigtvis kunna förväntas
att staten mellankommer och underlättar bildandet af dylika pensions-inrättningar,
icke med årliga anslag utan med ett statsbidrag för en gång, lämpadt efter de
olika behofven inom olika stift. Om på detta sätt en fond för ifrågavarande ändamål
bildas inom hvarje serskildt stift, ställes under förvaltning af en utaf Folkskole-lärarne
stiftsvis utsedd direktion, under stiftstyrelsens öfverinseende och
kontroll, reglementen upprättas, byggda på vissa allmänna grunder, samt af E.
K. M:t fastställas, ränteinkomsterne och förenämnde årliga bidrag sammanläggas
under de flera år som förflyta innan en allmännare pensionering lärer ifrågakomma,
föreställa sig Rikets Ständer att medel till Folkskole-lärares framtida pensionerande
skola kunna anskaffas utan statsverkets vidare betungande och statsmakternas
inblandning uti denna koinmunal-angelägenhet. Oaktadt några åtgärder i den
syftning Rikets Ständer här ofvan antydt, ännu icke blifvit vidtagne, och således
ovisst är om och i hvad mån Folkskole-lärarne och församlingarne kunna vara
villige att till ifrågavarande pensionsanstalter bidraga, hafva Rikets Ständer likväl
funnit skäligt medgifva, att af de besparingar, som vid innevarande års slut
uppkomma å de vid föregående riksdagar anvisade medel till folkundervisningens
befrämjande, en summa af Åttatio Tusen R:dr må afsättas och i Riksgälds-kon
-
720 Expeditions- Utsko llnls Förslag till and. Skrifvelse, N.-o 221.
toret tills vidare blifva innestående; samt att, derest inom nästa riksdag, sädane
åtgärder, i följd hvaraf en fond, genom Folkskole-iärarnes och församlingarnes bidrag,
bildas inom hvarje serskildt stift till de förres pensionering, ställes under
förvaltning af en utaf Folkskole-lärarne stiftvis utsedd direktion, under stiftsstyrelsens
öfverinseende och kontroll, reglementen, byggda på vissa allmänna
grunder upprättas, samt af E. K. M:t fastställas, varda i ett eller flere stift
vidtagne, E. K. M:t då må ega att, med beräknande af summans billiga fördelning
mellan rikets alla stift, af sagde belopp tilldela ett proportionerlig! bidrag
flir en gång lill grundfond åt hvarje sålunda tillkommen pensions-anstalt. Hvilket
beslut Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Augusti 1851.
N:o 221.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Aug. 1851.
Preste-Ståndet, den 29 ^— —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphäfvande af
24 kap. 4, 5 och 6 §§. Byggningabalken.
(Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s B:de N:o 34.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet bar blifvit fästad uppå den omständighet, att,
sedan hemmansegare, som för åbyggnad eller någon del deraf, eller för säd, foder
och
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 221. 721
och boskap tagit försäkring i brandstodsbolag, sorn för orten blifvit af Konungen
stadfästadl, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845 förklarats befriad från
att gälda brandstod, hvarom i lag och derpå grundad förening stadgas, antalet
af delegare uti de i 24 kap. Byggningabalken omförmälda brandstodsföreningar nu
mera vore högst ringa; och emedan genom ofvanberörde Kongl. Förordning jemte
Kongl. Förordningen den 15 Juni 1818, blifvit förklaradt, att hemmansinnehafvare,
som ingått i allmänna brand försäkrings-inrättningen, eller för sin åbyggnad och
hvad till gårdens bruk tarfvades tagit försäkring i brandstodsbolag, som för orten
är vordet af Konungen faststäldt, icke är pligtig gälda sådan brandstodsersättning,
som i berörde lagens rum eller derå grundad förening stadgas, samt serskilde
brandstodsbolag i de flesta orter uppstått, torde det kunna med visshet antagas
att föreskriften i 24 kap. 5 §. Byggningabalken, att af alla hemman i häradet
brandstod skall gifvas efter hemmantalet, numera är gällande för så fa hemman i
hvarje härad, att samma föreskrift icke vidare kan uppfylla det med densamma
afsedda ändamål, att, utan någons oskäliga betungande, bereda ersättning åt den,
som lidit brandskada, enär, i den händelse, att de hemmansegare, som icke ingått
uti serskildt brandstodsbolag, skola utgöra sina brandstodsbidrag efter egande hemmantal,
i förhållande till hela häradets, brandstoden kommer att utgöra allt för ringa belopp
för att ersätta den lidna brandskadan, hvaremot för det fall, att full godtgörelse för sådan
skada skall af desse hemmansegare efter hemmantalet utgifvas, bidragen blifva i
hög grad betungande: thy och då således de angående brandslods utgifvande meddelade
stadganden, hvilka innefattas uti 4, 5 och 6 §§. af 24 kap. Byggningabalken
och dermed sammanhängande författningar, under närvarande förhållanden
icke äro lämplige, hafva Rikets Ständer ansett desamma böra upphäfvas, dock att
dervid tillräcklig lid bör lemnäs de hemmansegare, hvilka icke tillhöra serskildt
brandstodsbolag, eller inom härad eller socken ingången förening, att uti sådan inrättning
ingå, innan lagens stadgande om brandstod upphör att vara gällande;
med föranledande hvaraf Rikets Ständer fä hos E. K. M:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af en förordning, hvarigenom stadgas, att, efter tre år från
dess kungörande, 4, 5 och 6 §§. i 24 kap. Byggningabalken samt de på stadganderna
i samma §§. grundade författningar, upphöra att vara gällande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Augusti 1851.
Btk. till R. St.-s Prat. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 A fä.
91
722
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 222.
N:o 222.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 29 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående vilkor för utländsk
man att här i riket få besitta fast egendom.
(Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon,-Utsk:ns B:de N:o 37.)
S. A. K.
Med anledning af de många inflyttningar, som under sednare åren egt rum,
synnerligast i Södra Sverige, der betydliga fastigheter å landet dels med eganderätt
och dels på längre tids arrende innehafvas af utlänningar, hvilka icke kunnat
erhålla Svensk medborgarrätt, den der dock åt främmande gesäller eller andre
personer, som för utöfning af någon näring, om än så obetydlig, sådan sökt,
merändels blifvit beviljad, har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om ett lagstadgande
till afhjelpande af dessa missförhållanden; och enär rättigheten, att här
i riket bruka och besitta fastighet medgifven åt utländsk undersåte, som i denna egenskap
qvarstår under främmande magis beskydd och inflytande, icke allenast föranleder
flera olägenheter, utan äfven, i en vidare utsträckning, skulle kunna medföra betänkliga
och för samhället vådliga följder, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att utländsk man, som hädanefter vill här i riket sig bosätta, för att bruka
eller besitta fast egendom, icke må dertill erhålla tillstånd, innan han blifvit
till Svensk medborgare antagen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Augusti 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IS:o 223.
723
N:o 223.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring af 10
mom. i Kongl. Brefvet den 17 Aug. 1804, angående storskiften
m. m. i Stora Kopparbergs län.
(Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon,»Ulsk: ris Bel:de N:0j 38.j
S. A. K.
Sedan Kongl. Maj:t uti ett den 9 Februari 1802 till Dess Befallningshafvande
i Dalarne aflåtet nådigt Bref, förklaradt att den dittills i Dalarne öfliga
oinskränkta klyfning af jorden endast och allenast komme att få bero af vederbörligen
utrönt och utstakad besutenhet, samt med bestämmande af hvad med
besutenhet borde förstås, i nåder tillåtit, att då varande åboer, som efter besulenheternas
utstakning kunde anses ofullsutne, icke emot deras vilja finge rubbas
eller vräkas utur deras små jorddelar, utan desse vid skeende förändringar genom
dödsfall, giften eller eljest småningom så sammanläggas, att deraf lagliga besittningar
med tiden kunde uppkomma; hvarefter, genom 10 mom. i Kongl. Brefvet
den 17 Augusti 1804,: blifvit stadgadt, bland annat, att, när storskifte blifvit
verkställdt, icke någon får försälja en obesutenhet till annan, än den, som eger
jord i samma nummer, och att, i händelse annorlunda sker, delegarne i nummern
ega samma obesutenhet lösa: att såsom följd häraf, bör iakttagas, att två eller
flere uti en, ehuru obesuten, egares hand en gång sammankomne obesutne hemmansdelar
icke fa åtskiljas; att lagfart och fasta å sådane mindre jorddelar, som
icke innefatta besutenhet, icke heller vidare får ega rum; samt att, om flere genom
arf, köp, giftermål eller annan laglig åtkomst tillfälligtvis sammanlagde obe
-
724 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 223.
sutna delar icke sammansmält till en besutenhet inom en tid af högst tjugu år,
räknad fran den dag, storskiftet blifvit af landtmätare fulländad t, innehafvare af
dylika obesutenheter, sorn vid storskifte blifvit föreslagna att blifva en besutenhet,
då bora lotta om besittningen af det hela, sedan likväl mätismän förut pröfvat
hvad lösen den afträdande skall erhålla; dock alt de, sorn under tiden, genom
odlingar och jordförbättringar, af en obesutenhet beredt en full besutenhet, ega
njuta denna till godo, äfvensom den besutne, hvilken när som helst kan visa sig
sålunda hafva af den besutenhet tillskapat två eller (lere, jemväl eger rättighet att
dela den dubbla i två eller flere besutenheter; så har på grund deraf, att de sålunda
meddelade förhud, ej mindre mot försäljning af obesutenhet till annan än
den, som förut eger jord, eller sedan storskifte blifvit verkstäldt, till annan än
den, som eger jord i samma nummer, än äfven mot meddelande af lagfart och
fasta å köp af obesutna delar, ansetts betaga obesutenhets-egaren tillfället att,
genom nödiga medels anskaffande, uppodla sin mindre jordlott, äfvensom all säkerhet
i besittningen af egendomen, förslag om berörde förbuds upphäfvande blifvit
hos Rikets Ständer väckt; och ehuru, genom de i omförmäide Kongl. Bref meddelade
föreskrifter, dermed afsedda ändamål, eller jordbrukets förkofran i Stora
Kopparbergs län samt länets jordbrukande innevånares upphjelpande ur deras vid
nämnde tid i allmänhet nödställda belägenhet, i betydlig män vunnits, hafva Rikets
Ständer likväl ansett nu ifrågavarande stadganden mindre lämpliga, såsom
skäl för hvilken åsigt hufvudsakligen må anföras: att ofvanberörde föreskrifter
angående obesulenhets försäljning otvifvelaktig! tillkommit i afsigt, att jorden icke
skulle kunna, innan storskifte hunnit verkställas, ytterligare styckas, och att,
sedan storskifte blifvit anställdt, de dervid sammanlagde besutenheterna icke måtte
ånyo sönderdelas, en afsigt, hvilken dock icke kan genom samma föreskrifter fullkomligt
uppnås, enär förutvarande jordegare inom en socken eller delegare i en
såsom besutenhet ansedd nummer icke kunna tvingas alt tillhandla sig sådana
obesutenheter, som försäljas, eller att, innan den i 10 mom. af sist åberopade
Kongl. Bref föreskrifna lottning skall företagas, inlösa obesutne jordlotter, liksom
ej heller köpslut om obesutenhet kan förhindras, derest innehafvare af sådan jordlott
vill ellef nödgas densamma afyttra och dertill finner köpare, som icke förut
eger jord, men för den utbjudna obesutenheten erbjuder högre köpeskilling, än
någon förut varande jordegare derför vill erlägga; och att alltså ifrågavarande
föreskrifter, tillika med förbudet mot meddelande af lagfart och fasta a besutenheter,
icke kunna förekomma obesutenheters försäljning till andra än dem, som
förut ega jord inom socknen, utan deremot måste verka derhän, att, i anseende
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 223. 725
till det äfventyr af bördsklander, köparen allt framgent blifver underkastad, och
häraf följande osäkerhet i hans förvärfvade eganderält, köparen icke kan erbjuda
en mot jordens verkliga värde fullt svarande köpeskilling, äfvensom föranleda dertill,
att köparen icke vågar å jorden nedlägga sådana kostnader, som densamma,
till jordbrukets förbättrande kan erfordra; hvarjemte möjligheten att mot inteckning
förskaffa sig medel till jordens förbättrande är den obesutne jordens innehafvare
alldeles betagen, då inteckning icke kan ske förr än lagfart blifvit meddelad;
I följd hvaraf och då Rikets Ständer anse det vara för det åsyftade ändamålet
tillräckligt, om innehafvare af obesutenhet fortfarande varder underkastad
skyldighet att för sin jord taga lösen, då påstående derom väckes af den, som,
enligt nu gällande stadganden, är till dess inlösande berättigad, Rikets Ständer få
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att med bibehållande af stadgandet om
skyldighet för innehafvare af obesutenhet i Dalarne, att för densamma taga lösen,
då påslående derom väckes af den, som enligt nu gällande bestämmelser, är till
obesutenhets inlösande berättigad, de i Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1804 förekommande
stadganden derom, dels att ingen får sälja obesutenhet till annan,
än den, som förut eger jord, och, sedan storskifte blifvit verkstäldt, icke till
annan än den, som eger jord i samma nummer, och dels att lagfart och fasta å
sådana smärre jorddelar, som icke innefatta besutenhet, icke få ega rum, måtte i
nåder upphäfvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den .30 Augusti 1851.
726
Exp edilia ns- Flsk o lie ta Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224.
N:o 224.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adclu den 1 Sept. 1851.
Preste-Ståndet den 1 —■ —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående beräkningen af
Statsverkets inkomster.
(Stats-Utsk:ts Uti:deri N:ris 51, 218 och 333, samt
Bevilln:s-Utsk:s Mern. N:ris 8 och 29.)
S. A. K.
Vid beräkningen af Statsverkets inkomster för år 1852 och följande är,
intill dess den vid nästa Riksdag skeende statsreglering blifver gällande, hafva
Rikets Ständer tagit i sorgfälligt öfvervägande ej mindre E. K. M:ts nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, jemte Statskontorets i ämnet aflåtna
underdåniga skrifvelse, än ock hvad i detta ärende (or öfrigt förekommit; och få
Rikets Ständer följande i afseende derå fattade beslut nu i underdånighet anmäla,
nemligen angående:
Ordinarie elfer ständige Inkomster.
1: o. Ordinarie-räntan.
Den del häraf, som är indelt att utgå till vissa personer, stater och inrättningar,
samt i medeltal under åren från oell med 1844 till och med 1848 utgjort 1,843,394
R:dr, har af E. R. M:t blifvit föreslagen tiil enahanda belopp, som vid sednaste
statsreglering blifvit beräknadt, eller 1,762,000 R:dr. I enlighet med hvad Rikets
Ständer under den 13 innevarande månad i anledning af E. K. M:ts nådiga
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224. 727
nådiga proposition, angående serskilda till åtskilliga förvaltande verk anvisade
inkomsters utbytande mot statsanslag, i underdånighet anmält, har, genom indragning
af den del utaf ordinarie räntan, som ingått i anslagen för Militiae-boslällskassan,
Wadstena krigsmanshus-kassa, Invalidbusfonden, Skogsplanteringskassan,
samt Strömsholms och Flyinge Stuterier, äfvensom af åtskilliga räntor i
Jemtland, på sätt i underdånig skrifvelse den 13 samma månad, i fråga om
Jemtlands rotering är vordet tillkännagifvet, indelningsbeloppet af den ordinarie
räntan blifvit minskad med, i rundt tal, 71,800 R:dr, hvadan ock med bibehållande
i öfrigt af den beräkning, E. K. M:t föreslagit, denna statsinkomst
nu upptagits till  1,690,200: — —
Den till Statsverket inflytande andelen af ordinarieräntan
beräknades vid sednaste statsreglering till 575,000
R:dr och då densamma för åren 1844—1848 utgjort
590,816 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett denna del af
ordinarie-räntan, hvilken af E. K. M:t blifvit uppförd till
575,000 R:dr kunna upptagas till
2:o. Afrads-spannmålen.
som är Kronan behållen, beräknad vid sista riksdagen till
41,725 tunnor, har, enligt samma beräkning, blifvit, på
sätt E. K. M:t föreslagit, upptagen, å 6 R:dr tunnan, till
3:o. Tionde-spannmålen.
De af denna tionde-spannmål till vissa personer, stater
och inrättningar utgående indelningar, beräknade vid
sednaste statsreglering till ett värde af 634,170 R:dr,
hafva, i enlighet med hvad i afseende å regleringen af
Riksslatens särskilda Hufvudtitlar redan är i underdånighet
anmäldt, upptagits till sammanräknade 104,520 tunnor
spannmål med ett värde å 6 R:dr tunnan, af. . .
I afseende på den kronan hehållna andelen af tionden,
hafva Rikets Ständer inhemtat, att, under nedannämnde
Transport 3,236,120: — —
668,450:
250,350:
627,120:
728
Expeditions-Utskotlets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 224.
Transport
{em år, debiterade total-uppbörden af nämnde tionde, enligt
Rikshufvudböckerna
1844. 1S45. 1846. 1847. 1848.
utgjort i tunnetal . . 125,889. 125,844. 125,913. 12a,890. 12,i,793.
hvaraf den indelta
delen uppgått till 105,885. 105,862. 106,024. 10f>,158. 106,131.
och återstår således 20,004. 19,982. 19,889. 19,732. 19,062.
eller den qvantitet
spannmål, som vid
föregående statsregleringar,
ansetts
motsvara kronan behållna
delen af tionden.
Då emellertid,
enligt Rikets
Ständers tanka, från
debiterade tunnetalet
bör afräknas jemväl
den spannmål,
som, under titel:
ordinarie afkastning,
minskat inkomsten
med  3,042. 3,050. 2,881. 2,876. 2,621.
blifver verkliga behållningen
endast . 16,962. 16,932. 17,008. 16,856. 17,041.
på grund hvaraf Rikets Ständer funnit sig böra upptaga
den statsverket behållna inkomsten af kronotionde till
17,000 tunnor, der å förslagsvärdet, å 6 R:dr tunnan,
utgör 102,000 R:dr, hvilket belopp likväl genom den af
Rikets Ständer beslutade omflyttning af indelta spannmålen
från ofvanberörde anslag för militie-boställs-kassan m. m.
ökats med 1,200 tunnor, motsvarande 7,200 R:dr, eller
till 18,200 tunnor med ett värde af
Transport
3,236,120:
109,200:
3,345,320:
Expeditions-Utskottets Förslag till urul. Skrifvelse, N.-o 224.
Transport
4:o. Tionde-spannmålslösen efter bestämda priser,
beräknad vid sista statsregleringen till 4,800 R:dr, har
för åren 1844 till 1848 i medeltal utgjort 4,464 R:dr,
hvadan denna inkomst blifvit, i enlighet med E. K. M:ts
nådiga proposition, utförd med
5:o. Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter.
Af denna inkomst, som vid sista statsregleringen
upptogs till 23,000 R:dr i penningar och 14,500 tunnor
spannmål å 6 R:dr tunnan, 87,000 R:dr, eller tillsammans
110.000 R:dr, har i medeltal under åren 1844—1848,
till statsverket influtit i penningar 21,196 R:dr och 15,716
tunnor spannmål; varande enligt hvad E. K. M:t i den
nådiga propositionen uppgifvit, det låga medium af inkomster
genom penninge-arrenden en följd deraf, att år 1846,
i anseende till den då inträffade svaga skörd, anstånd
medgifvits flera arrendatorer; hvadan inkomsten sedermera
ingått bland restantier, vid hvilket förhållande denna titel
ansetts kunna utföras med
Penningar  23,000:
15.000 tunnor spannmål å 6 R:dr . . 90,000: — —
R:dr 113,000:
hvilken summa likväl, i följd af Rikets Ständers beslut
om förhöjd beräkning af arrendemedlen för Invalidhusfonden
och Skogsplanteringskassan, blifvit ökad med 12,000 R:dr,
samt genom indragne arrenden utaf Båtsmanskompanichefsboställen
m. m. med ytterligare 3,000 R;dr, eller
till
3,345,320:
4,400:
128,000
Transport 3,477,720-  Eili. till R. St. Prat. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
730 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 224.
Transport 3,477,720
G:o. Silfverlionde, Myntar elon och Slagskatt.
Denna inkomst, hvilken vid sistlidne riksdag upptogs
till 10,000 R:dr och nu blifvit af E. K. M:t föreslagen
tili 9,000 R:dr, har utgjort under åren 1844—1848 i
medeltal 9,822 R:dr, hvadan densamma funnits kunna utföras
med
7:o. Koppar-räntan,
som vid sistlidne riksdag beräknades till 380 skeppund,
eller i penningar, efter ett värde af 130 R:dr skeppundet,
till 49,400 R:dr, är uti den Kongl, propositionen föreslagen
till 450 skeppund ä 130 R:dr, eller 58,500 R:dr,
och har utgjort under åren 1844—1848 i medeltal 472
skeppund med 60,610 R:dr såsom medium af försäljningspriset;
men då denna inkomst under förenämnde tid varit
i jemnt stigande, och Rikets Ständer jemväl inhemtat, att
densamma för år 1849 utgjort omkring 600 skeppund,
har koppar-räntan blifvit beräknad lill 500 skeppund efter
ett värde af 130 R: dr skeppundet, eller
8:o. Tionde- och Hammarskattsjern.
Sedan Rikets Ständer vid 1844 års riksdag, i anseende
till den ofördelaktiga ställning, hvaruti tackjernstillverkningen
sig då befann, medgifvil att tionde-afgiften
finge, från och med 1845, intilldess den vid påföljande
riksdag blifvande statsreglering vidloge, utgöras med hälften
af förut utgående belopp, men Rikets sednast församlade
Ständer funnit det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att, då konjunkturerne för tackjerns
-
9,500
65,000
Transport 3,552,220
Expeditions- UIslcoHets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224.
Transport
tillverkningen sedermera förbättrats, den i beskattningen
beviljade nedsältningen borde upphöra, sedan orsaken, sorn
vällat densamma, försvunnit; dock att, då en hastigare
återgång till den före nedsättningen utgående afgift skulle
kunna kännbarare än som vederborde drabba tackjernstillverkarne,
ifrågavarande afgift från och med 1849 intill
dess den vid påföljande riksdag blifvande statsreglering
komme till verkställighet, skulle förböjas med endast 50
procent utöfver dåvarande nedsatta belopp; hafva Rikets
Ständer, ehuru, vid sådant förhållande och med afseende
derå, att konjunkturerne fortfarande varit för tackjernstillverkningen
gynnsamma, fråga nu skulle kunna uppstå
om tionde-afgiftens återgång till sitt fordna belopp, likväl
ansett tiden dertill ännu icke vara inne, då i betraktande
lages den mindre gynnsamma ställning, hvaruti bergshandteringen
i sin helhet sig för närvarande befinner, samt en
afgift lagd på tackjernet egentligen drabbar den redan förut
hårdt beskattade stångjernstillverkningen, hvilken länge befunnit
sig i en föga vinstgifvande belägenhet; hvadan Rikets
Ständer beslutat, att nu ifrågavarande afgift må fortfarande
intill nästa statsreglering utgå med samma belopp,
hvartill den vid sistlidne riksdag bestämdes, och har alltså
tionde-tackjernet, i enlighet med hvad E. K. M:t föreslagit,
upptagits Lill 12,000 skeppund, hvilka efter ett värde af
5 R:dr 32 sk. skeppundet, utföras med
hvarjemte Rikets Ständer fa hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t, efter utredning af förhållandena
i afseende å bergshandteringens ställning, samt efter
nådig pröfning, huruvida tionde-tackjerns-afgiften skulle
kunna till sitt förra belopp förhöjas, täcktes till Rikets
nästsammanträdande Ständer aflåta nådig proposition i ämnet.
Beträlfande åter hammarskatts-, stång- och ämnesjernet,
hvilket vid sednasle statsreglering beräknades till
3,552,220: — —
08,000: — —
Transport 3,620,220:
732 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse,
Transport 3
6,000 skeppund efter ett värde af 14 R:dr skeppundet,
med 84,000 R:dr, så och då detsamma utgjort under åren
1844—1848 i medeltal 6,015 skeppund, har beräkningen
af denna inkomst, på sätt E. R. M:t i nåder föreslagit,
bibehållits vid 6,000 skeppund å 14 R:dr, eller .
9:o. Alun-lionden,
som vid sista statsregleringen beräknades lill 500 R:dr,
har under åren 1844—1848 uppgått i medeltal till 569
R:dr, hvadan denna inkomst upptagits, i enlighet med den
nådiga propositionen, till ett oförändradt belopp af .
10:o. Svafvelbruks-lionden,
innefattande jemväl viktriol och rödfärg, upptagen vid sisla
statsregleringen till 600, har under åren 1844-—1848
utgjort i medeltal 695 R:dr, och upptagits oförändrad till
lito. Manta Is pen n ing arn e,
som vid sista statsregleringen beräknades till 336,000
R:dr, hafva utgjort under åren 1844—1848 i medeltal
342,821 Rtdr; och har E. K. M:t uti den nådiga propositionen
beräknat denna inkomst lill 345,000 Rtdr;
men då densamma under förenämnde tid varit i jemnt
stigande och redan år 1848 uppgått lill 351,470 Rtdr,
hafva Rikets Ständer ansett den kunna upptagas till .
12:o. Gerningsören af handtverkare på landet.
Sedan Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M:t i afseende
å denna inkomst-titels upphörande, i nåder före
-
N.-o 224.
,620,220:
84,000:
500:
600
350,000
Transport 4,055,320
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 224.
Transport 4,055,320:
slagit, har denna titel blifvit frän beräkningen af statsverkets
inkomster utesluten.
13:o. Bötesmedlen,
beräknade vid sista statsregleringen till 35,000 R:dr,
hafva utgjort i medeltal för arén 1844—1848 36,960
R:dr och hafva, pä sätt E. K. M:t föreslagit, upptagits
till oförändradt belopp
35,000:
14:o. Kavalleri-regementernas Hästvakms-spannmål
beräknades vid sednaste statsregleringen till 22,250 tunnor,
med ett värde efter 6 R:dr tunnan, af 133,500
R:dr, och som uti denna inkomst, utgående på grund af
emellan kronan och rusthållarne upprättade kontrakter,
någon rubbning icke är att emotse under den tid, nu
förestående statsreglering kommer att omfatta, har densamma
blifvit uppförd till oförändradt belopp .... 133,500:
15:o. Ständiga Rotevakans-afgifter,
som för 385 nummer af Skånska Infanteri-regemenlerne
utgöras med 2,310 tunnor spannmål, hafva efter ett värde
af 6 R:dr tunnan utförts med ........ 13,860:
16:o. Tillfälliga Rotevahans- och Mötes-afgifter,
vid sista statsregleringen beräknade till 5,000 R:dr, hafva
utgjort under åren 1844—1848 i medeltal 4,474 R:dr,
och har denna inkomst, i enlighet med den nådiga propositionen,
upptagits till  4,500:
Transport 4,242,180:
734 Expeditions-Utshottet.s Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 224.
Transport 4,242,180
17:o. Rotefrihets-afgift af oroterad, men ordinarie rotering
underkastad jord.
Denna afgift, uppförd vid sista statsregleringen lill
27,000 R:dr, har uppgått under åren 1844—1848 i
medeltal till 29,860 R:dr, hvadan, på sätt E. K. M:t
föreslagit, denna inkomst beräknas till 28,000: — —
hvartill kommer rotevakans-afgiften af
Halländska utsockne frälsehemmanen,
hvilken afgift Rikets Ständer ansett
' lämpligast böra uppföras under förevarande
inkomst-titel, samt beräknas likasom
vid förra slatsregleringen till . . 10,000: — —
och utföres således under ofvanstående titel
18:o. Fourage-ajgift för indelta kavalleriet
19:o. Tross- och Passevolans-afgift .
hafva i riksstaten blifvit upptagne såsom nya inkomsttitlar,
i anledning af Rikets Ständers i ofvanberörde underdåniga
skrifvelse den 13 innev. månad anmälda beslut.
20:o. Bålsmansvakans-af giften,
beräknad vid sista riksdag till 30,000 R:dr, har utgjort
under åren 1844—1848 i medeltal 33,889 R:dr, hvadan
beräkningen af denna inkomst, pä sätt E. K. M:t jemväl
föreslagit, ökats till ,
38,000:
32,300:
17,680:
32,000:
Transport 4,362,100:
Expedit io ns- Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:0 224.
Transport 4,362,160:
21 :o. Krut- och Salpeter-försäljning smedel.
Vid sednaste statsreglering beräknade till 95,000
H:dr, hafva utgjort under åren 1844—1848 i medeltal
110,651 R:dr.
Då denna inkomst under de sednaste åren visat sig
vara i stigande, hafva Rikets Ständer ansett densamma, i
enlighet med hvad E. K. M:t föreslagit, kunna uppföras till 105,000:
22: o. Kontroll-stäm,pelmedlen,
beräknade vid sista statsreglering till 10,000 R:dr, hafva
ingått under åren 1844—1848 med i medeltal 10,983
R:dr, hvadan denna inkomst, i öfverensstämmelse med E.
K. M:ts nådiga proposition, funnits kunna höjas . . . 10,500:
23:o. Bak- och Loismedlen,
hvilka vid sista statsregleringen beräknades till 75,000
R:dr, hafva väl utgjort under 1844—1848 i medeltal
90,000 R:dr, men då denna inkomst är beroende af sjöfartens
större eller mindre liflighet, och således till sitt belopp
obestämd, har densamma funnits icke böra upptagas högre
än till det af E. K. M:t föreslagna belopp .... 85,000:
24:o. Danska Fyr in" smedlen,
utgående med 10,000 R:dr Hamb. Banko, hvilka vid sistlidne
riksdag upptogos till 26,600 R:dr Svenskt Banko
och för år 1848 utgjort 27,240 R:dr, hafva enligt hvad
E. K. M:t föreslagit, bibehållits vid förra beräkningen med 26,600:
Transport 4,589,260:
736 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224.
Transport 4,589,260:
25:o. Ersättning af Konvoj-kommissariatet för aflöning
af Svenska och Norrska beskickningen i Turkiet.
Beräknades vid sista statsregleringen till 14,800 R:dr.
Ehuru denna inkomst år 1848 utgjort 15,008 R:dr, har
densamma likväl nu icke ansetts böra uppföras till högre
belopp än
26:o. Observation smedel.
Upptagna vid sista riksdagen till 10,000 R:dr, hafva
utgjort under åren 1844—1848 i medeltal 16,780 R:dr,
hvadan Rikets Ständer ansett denna inkomst, oaktadt dess
obestämda beskaffenhet, kunna, på sätt E. K. M:t föreslagit,
upptagas, efter förhöjd beräkning, till
27:o, Extra medel och uppbörder.
Dessa medel, vid sistlidne riksdag beräknade till 18,000
R:dr, hafva i enlighet med den Kongl, propositionen fortfarande
uppförts med
. .
28:o. Interessemedel.
Hafva under åren 1844—1848 uppgått till 3,359
R:dr ärligen, utom för år 1846, då de utgjort, 3,383 R:dr,
hvadan desamma till oförändradt belopp bibehållits med .
Summa Banko R:dr
Extra Ordinarie Inkomster.
l:o. Tullmedlen.
Enligt Rikets Ständer meddelad uppgift å bruttouppbörden
af tullmedlen, jemte afkortningar derå, hafva dessa
(för
14,800:
14,000:
18,000
3,300
4,639,360
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224.
(för år 1850, i anseende till ännu icke verkställdt hufvudbokslut,
endast approximativt beräknade) utgjort:
år 1849 Stats-verkets medel  5,270,910
Afkortningar  197,517
återstå 5,073,393
år 1850 Stats-verkets medel
4,913,000
Afkortningar  150,000
24
10
14
återstå 4,763,000
utgörande i medeltal för år 4,918,196: 31
Då Rikets Ständer, på sätt i underdånig skrifvelse den
16 sistlidne April är vordet anmäldt, beslutat, att den
tullinkomst, som för utländsk spannmål inflyter, fortfarande
skall ställas lill E. K. M:ts disposition för behöfvandes
undsättning i missväxtår, sa länge tullbestämmelserna blifva
oförändrade; samt denna tullinkomst under åren 1849
och 1850 i medeltal utgjort 78,662 R:dr 26 sk. 6 r:st.
miste detta belopp såsom inbegripet uti ofvannämnde medium
af tullinkomsten derifrån afdragas med 78,662: 26. 6.
hvartill kommer den med hänseende tili
Rikels Ständers beslut om förändrade
tullafgifter, kalkylerade minskning i tullinkomsten
9,560: 27. 10.
hvilka belopp tillsammans
88,223: 6
böra fråndragas ofvan upptagne medium af tullinkomsten, då
återstoden utgör  4,829,973: 25
Då likväl bela tullinkomsten för nästlidne år med icke
mindre än omkring 300,000 R:dr understigit 1849 års enahanda
inkomst, hvilken omständighet nogsamt utvisar betänkligheten
af ifrågavarande, utaf handelns fluktuationer väsendtligen
beroende, inkomst-titels beräkning till så högt belopp,
som i medeltal under de 2:ne sista åren influtit, hafva med
afseende härå Rikels Ständer icke funnit sig böra antaga
tullinkomsten till högre bruttobelopp årligen än . . 4,530,000: —
Transport 4,530,000: —
Bih. till R. St:s Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 9
738
Expedit!ons-Utskottels Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 224.
Transport
2:o. Salu-accis för städerna.
Denna statsinkomst, vid sista statsregleringcn beräknad
till 3,000 R:dr, har i E. K. AI:ts nådiga proposition
angående Stats-verkets tillstånd och behof blifvit, i anseende
dertill att städerna Calmar, Lindesberg, Upsala, Wisby
och Carlshamn från salu-accis befriats, samt dylik befrielse
jemväl för andra släder kunde innan nästa statsreglering
vidtager, komma att ega rum, blifvit föreslagen att nedsättas
till 2,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer, som val in
hemta!,
att efter tiden för bögstberörde nådiga propositions
aflåtande äfven staden Gefle blifvit från salu-accis befriad,
samt att en sådan befrielse redan under den 28 September
1836 blifvit staden Köping medgifven, fastän delta
icke vid derefter skedda statsregleringar iakttagits, men
dock ansett saluaccisens upphörande för dessa båda städer
icke böra verka till ytterligare nedsättning i den summa,
hvartill E. K. M:t föreslagit att ifrågavarande statsinkomst
borde beräknas, funnit skäligt besluta, dels alt de öfrige
städer, uti hvilka rättighet att utan afgift införa och försälja
kött, bröd och dricka icke ännu är landtmannen medgifven,
fortfarande böra erlägga salu-accisersättningsafgift,
intilldess sådan införsels- och försäljnings-frihet uti någon
af dessa städer varder beviljad, då, året derefter, samma
stad befrias från erläggandet af berörda afgift, dels ock alt
såsom städernas salu-accisafgift, till fördelning och utgående
enligt upprättad Tariff, som kommer att såsom bilaga åtfölja
Bevillnings-förordningen, upplages vid stats-regleringen
en summa af
3:o. Postmedlen.
I enlighet med hvad i fråga om regleringen af riksstatens
7:de bufvudtitel är i underdånighet anmäldt, bar
4,530,000:
2,000:
Transport: 4,532,000:
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N;o 224.
739
Transport
Stats-verkets inkomst af postmedlen blifvit
upptagen till  115,000:
och Postverkets omkostnader till . 485,000: — —
hvadan postmedlens sammanräknade belopp här utföres med
4:o. Kar la-Sigillala-aJgift.
Denna afgift har, enligt Rikets Ständer meddelad uppgift,
för är 1849 uppgått till 625,337 R:dr 24 sk. 8 r:st.,
hvadan Rikets Ständer äfven med beräkning af den nedsättning
i detta belopp, som åtminstone under närmast följande
år måste uppkomma, i följd af Rikets Ständers beslut
om förändrade bestämmelser, angående kartering af fullmagter
vid Militärstaterna, ansett sig kunna antaga, att totalinkomsten
af Karta-Sigillata-afgiften för de fall, då densamma
hittills utgått, och i afseende hvarå någon annan
väsendtlig förändring, än ofvan antydda, icke blifvit af Rikets
Ständer beslutat, skall komma att uppgå till 600,000:
hvartill hör, till följd af Rikets Ständers,
i underdånig skrifvelse den 13 innevarande
månad anmälda beslut, att åtskilliga af
Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-Krigsmanskassan
tillförene uppburna
serskilda afgifter hädanefter skola i KartaSigillata
utgå, läggas beloppet af samma
afgifter i jemt tal beräknade till . . . 84,800:
och utföres alltså Karta Sigillata-afgiften med ....
5: o. llusbe hof"s-bränner medlen.
Enligt Rikshufvudboken hafva under år 1849 dessa
medel uppgått till 657,468 R:dr 37 sk. 8 r:st.; och som
Rikets Ständer bibehållit nu gällande grunder för beskatt
Transport
-
4,532,000: — —
000,000: — --
684,800: — —
5,816,800: — —
740
Expeditions-Utskotlets. Förslag till und. Skrifvelse, N:o 224.
Transport 5,810,800: — —
ningen å brännvinsbränningen, utom för vissa klassers pannor,
som drifvas med anga, samt hvad dessa angar, någon
kalkyl öfver resultaten af den derå förhöjda beskattning
icke kunnat, i saknad af uppgift å antalet af hittills
begagnad så beskaffad redskap, uppgöras, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra beräkna brännvinsbrännings-medlen
till . . . .
. . 050,000: — —
Summa Banko R:dr 0,406,800: — —
Restantier,
beräknade vid sista statsregleringen till 155,000 R:dr,
hafva utgjort under åren 1844—1848 i medeltal 251,445
R:dr; men, i anseende till obestämdheten af denna inkomst,
deruti för några af ofvannämnda år ingått arrendemedel, som
i följd af inträffad missväxt, icke å utsatt tid influtit, har
denna inkomst-titel, i enlighet med hvad E. K. M:t i nåder
föreslagit, icke beräknats högre än lill ..... 180,000: — —
Summa Summarum Banko R:dr 11,286,160: — —
Dä frän summan af den vid innevarande riksdag fastställda
riksstats utgifts-ti tiar uppgående till Banko R:dr . 12,470,040: — —
afdrages ofvanberörde totalsumma ........ 11,286,160: — —
blifver skillnaden Banko R:dr ......... 1,183,880: — —
hvilket belopp kommer alt af allmänna bevillningen utgå och skall Stats-kontoret
af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
Börande dock ofvanstående inkomstberäkning ej utgöra hinder för verkställandet
af de beslut, Rikets Ständer i fråga om de indelta räntornas förenkling
fattat.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Sept. 1851.
Expeditions-Utskoilets Förslag lill vnd. Skrifvelse, N:o 225. 741
N:o 225.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 31 — —-
Borgare-Ståndet den 1 Sept. —
Bonde-Ständet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående befrielse för rusthåliarne
inom Kungsöhrs fögderi frän dagsverkslösen, i afseende
pä deras stamhemman.
(Stats-Utsk:ls Utkden N:ris 273 och 338.)
S. A. K.
Efter det, i likhet nied hvad under de 2:ne sistfdrflutna Riksmötena egt
rum, jemväl vid innevarande Riksdag framställning blifvit gjord derom, att de inom
det fordna Ulfsunds, numera Kungsöhrs län eller fögderi belägna 144 rusthåll,
af hvilka 125 äro indelade på Lif-regementcls Grenadier-korps och 19 på dess
Hussar-korps, malte befrias från dem sedan äldre tider, utom rustningsbesväret,
betungande pålaga af 30 dagsverken årligen å hvarje ruslningsstam, anslagna till
afbergning af stallängarne vid Kungsöhr och genom lösen efter markegångspris, inbringande
Statsverket en årlig inkomst af omkring 2,000 R:dr Banko, hafva Rikets
Ständer tagit kännedom af hvad uti denna jemväl af E. K. M:t till nådig
behandling tillförene upptagna fråga hittills förekommit, deraf Rikets Ständer ock
funnit utredt, att ifrågavarande dagsverken endast tillfälligtvis blifvit undantagna
från de till rustningens bestridande anslagna jordeboks- och hemmantals-räntorne,
af anledning att rusthållen voro belägna i grannskapet af Ulfsunds eller sedermera
Kungsöhrs kungsgård, Por hvilken dagsverkena voro oumbärliga, samt att, då klagomål
häröfver redan år 1(580 anfördes, Kongl. Majit under den 10 December
samma år i nåder ullofvat att, enär befrielse från dagsverkenas utgörande af nyssberörde
anledning icke kunde medgifvas, ruslhållarne skulle med något annat ”soulagement”
för denna tunga varda ihågkomna, hvilket nådiga löfte likväl endast
742
Expeditions- Ulsko t tets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 225.
partielt, i afseende på Kungs-Barkarö socken, år 1085 uppfylldes; varande augmentsräntorne
för ifrågaställa rusthällen lill beloppet lägre än de öfrige kompaniernas
inom länet. Under sådana rörhållanden, på grund af hvilka E. K. M:ts
och Rikets Krigs- och Kammar-Kollegier uti underdånigt utlåtande af den 22 December
1849, efter fullständig utredning af frågan och efter pröfning jemväl af de
skäl, hvilka vid förra riksdagen föranledde Rikets Ständers afslag å E. K. Maj:ts
nådiga Proposition i ämnet, enhälligt ansett rättvisa och billighet påkalla den åsyftade
eftergiften af ifrågavarande dagsverksskyldighet, hafva Rikets Ständer funnit,
det må, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts vid sistlidne riksdag afgifna nådiga
förslag, rusthållarne från den dem åliggande dagsverksskyldighet för stamhemmanen
varda befriade; dock att, i likhet med hvad som år 1810 vid allmogens befrielse
från de så kallade hjelpedagsverkens utgörande stadgades, härvid fastes det
vilkor, att, derest en förändrad hushållning i afseende på de vid Kungsöbr belägna
kronoängarnc framdeles skulle pröfvas nödig och fordra dagsverkens användande,
rusthållarne då höra utgöra desamma, emot sådan betalning efter länets markegång,
som för kronodagsverken ålnjutes.
Rikets Ständer hafva alltså pröfvat skäligt medgifva, att rusthållarne i det
så kallade Kungsöhrs län må, ifrån och med det år, då den statsreglering, som
vid innevarande riksdag blifvit fastställd, tager sin början, eller år 1852, befrias
från erläggande af hittills utgående lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras
stamhemman utgöres, under iakttagande dervid, att af den hemmanen i Kungs-Barkarö
socken i ersättning för räntedagsverkena förunnade Kronotionde-spannmål, så
stor del, sorn af ruslhalls-slamhemmanen nu uppbäres, i stället till Statsverket
åter indrages, samt med skyldighet för rusthållarne att, derest ifrågavarande dagsverkens
användande framdeles skulle blifva för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
behöflig!, desamma då utgöra, emot sådan betalning efter länets markegång,
som för kronodagsverken åtnjutes. Hvilket allt Rikets Ständer få härigenom hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 September 1851.
Expeditions-UIskottets Forslat] till und. Skrifvelse, N:o 226.
743
N:o 226.
Uppläst och godkändt hos Ridderskapet och Adeln den 30 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 31 — —
Borgare-Ständet den 1 Sept. —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, med öfverlemnande af ny
Bevilln ings-Sladga.
(Bevilln:s-Utsk:s Bet:n m. m. N:is 4, 15, 18, 24, 30,
samt Först. Stats-litsle. Meni. N:o 322.)
S. A. K.
Efter granskning af Statsverkets behof hafva, till dessas fyllande Rikets Ständer
ätagit sig en ärlig beskattning, att i egenskap af allmän bevillning, för 1852 och
följande år, intill slutet af det, då förnyad Bevillningsstadga varder af Rikets Ständer
antagen, utgå med En Million Nio Hundra Tusen R:dr Banko; Och fä Rikets
Ständer nu i underdånighet öfverlemna Författning om ifrågavarande allmänna bevillnings
utgående under omPörmälda tid.
Vid denna författnings upprättande hafva Rikets Ständer bibehållit nu gällande
Bevillningsstadga utan andra förändringar, än dels sådana som ansetts erfordeliga Por att
gifva ökad tydlighet och bestämdhet åt stadgandena samt lätta och förenkla deras
tillämpning; dels för öfrigt, alt den i 2 §:n 3 mom. förekommande bestämmelse,
att, om Ernbets- och Tjenstemäns för hela året påräknade inkomst icke till hela
beloppet utfaller, bevillningcn derför skall proportionsvis beräknas efter enahanda
grund, sorn för hela beloppet skolat iakttagas, blifvit, såsom innebärande en, särdeles
under vissa förhållanden, nog obillig beskattningsgruud, utbytt mot det stadgande,
som i stället är i nu gällande författning infördt: att de i 14 §. för
Thealcr-Direklörer vid andra än Konungens spektakler och för Handtverkare,
hvilka, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, erhållit tillstånd alt, såsom
försörjningsmedel, åstadkomma handtverkeriarbeten, hittills stadgade bestämda af
-
744
Expcditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:0 226.
gifter blifvit fastställde endast såsom minimi-afgifter; att de i samma §. äfvensom
i 27 §. hittills föreskrifna afgiften af Arbetsfolk funnits böra upphöra, såsom
följd hvaraf stadgande om arbetsfolks befrielse från bevillning efter 2:dra Art.
blifvit i 145 §. infördt; alt föreskriften i 14 §. rörande afgiften af i handelsärenden
kringresande Utländningar blifvit så förändrad, att desse böra vid ankomsten
för tiden till oell med tre månader, de vilja i Riket sig uppehålla, erlägga
75 R:dr samt för hvarje månad derutöfver ytterligare 25 R:dr, äfven sorn
det hittills varande stadgandet om utländnings rättighet till restitution af dylik
afgift blifvit uteslutet, i anledning hvaraf Rikets Ständer få i underdånighet anhålla,
att E. K. M:ts Befallningshafvande och andre myndigheter, som ega att i
deras namn pass för resande utfärda, måtte åläggas icke allenast att, vid fullgörande
af dem redan meddelad allmän föreskrift, att tillställa utländsk handlande
tryckt underrättelse om hvad honom bär i landet åligger iakttaga, i denna underrättelse
jemväl låta inflyta hvad Bevillnings-stadgan innehåller om utländningars
beskattning, utan äfven att vid Landsboken bilägga uppgift å den bevillning af
ifrågavarande beskaffenhet, som vid passets utfärdande visats hafva blifvit erlagd;
att, i följd af Rikets Ständers beslut, det de s. k. Gerningsören icke vidare skola
såsom särskild uppbördslitel bland Statsverkets inkomster upptagas, utan hädanefter
vederbörande handtverkare påföras samt uppbäras i sammanhang med allmänna bevillningen,
stadgande härom blifvit i 27 §. af den nya författningen intaget; att, bland
de i 34 §. omförmälde allmänna kassor, hvilka äro från bevillningsafdrag å räntan af
sina utlånta medel befriade, äfven Folkskole-kassor blifvit upptagne; alt det i 73
§. hittills såsom grund vid brukens värdering bestämda minimum af -f utaf tillverkningen
blifvit nedsatt lill Tl5; att i samma §. intagits föreskrift om afdrag för reslsmide,
der sådant eger rum; att i afseende å antalet och sammansättningen af
Taxerings-kommitéernes ledamöter i städerne sådana förändringar funnits böra vidtagas,
som 88, 89 och 92 §§. i den nya Bevillnings-stadgan utvisa; att i 103 §.
införts stadgande om krono-ombuds förordnande för hvarje Taxerings-kommité;
att i §. 119 blifvit stadgad en förändring i afseende å antalet och sammansättningen
af ledamöterne i Pröfnings-kommittén för Stockholms stad; att förändrade
bestämmelser rörande anslaget till kostnaders bestridande vid laxeringarne m. m.
i allmänhet samt serskildt för Wester-Norrlands Län blifvit i 121 §. införde;
att, bland dem, som jemlikt 144 §. åtnjuta befrielse från bevillning elter l:sta
och 2:dra Art., äfven blifvit upptagne Poliskonstaplar i Slockholm samt Polisoch
Natt-bevakning i de öfriga städerne; att i 145 §. tillagts stadgande om befrielse
från bevillning efter 2:dra Art. för förmyndare-arfvoden, den s. k. Gärden
och
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 227.
745
och Taxen, arfvode» för revisioner af Slals-, Banko- och Riksgäl dsverken, arfvoden
utgående enligt 121 §. af Bevillnings-stadgan, samt inqvartenngspenningar åt indelta
arméens befäl tilt ersättning för bristande karaktershus å deras boställen, älvensom
alt posthemman, som skjutsa iner än G mil i veckan eller 312 mil om
året för belt mantal, äro befriade från den i 23 §. föreskrifna serskilda bevillning;
samt att i 151 §. ordet Rammar-Kollegium blifvit utbytt mot KammarRutten,
såsom numera varande den vederbörliga auktoriteten för det fall nämnde
§. afser.
Med anmälan härom få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. M:t,
efter öfvervägande af hvad i den nu upprättade Bevillnings-Stadgan förekommer,
i afseende å så väl bötesbestämmelser som öfriga föreskrifter af den beskaffenhet,
att de grundlagsenlig! erfordra E. K. M:ts nådiga godkännande, läcktes låta allmän
författning i ämnet utfärda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 September 1851.
N:o 227.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upprultadt nytt Reglemente
för Riksgälds-Kontoret.
(Stats-Utsk:s Mein., N:o 349.)
S. A. R.
Dä det reglemente för Riksgälds-Konlorets framtida rörelse och förvaltning,
hvilket Rikets Ständer godkänt och som, synnerligast med hänsigt till verkstälBih.
lill R. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 94
746 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 228.
lighel af de å Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare
bestämmelser, än Rikets Ständers derom til! E. H. M:t aflåtna underdåniga
skrivelser, icke torde hinna ulskrifvas och lill E. K. M:t i underdånighet öfverlemnas
innan riksdagens nu förväntade snara afslutande, hafva Rikets Ständer uppdragit
åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, att, ofördröjligen efter innevarande
riksdags slut, till E. K. M:t, å Rikets Ständers vägnar, i underdånighet aflemna
en bestyrkt afskrift af detta Reglemente, med undantag endast af de delar deraf,
som handla om Riksgälds-kontorets styrelse och betjening.
Hvilket Rikets Ständer la underdånigst anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 3 September 1851.
N:o 228.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 September 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, ined den nija Riks-slaten.
(Stats-Utsk:s Mern., N:o 350.)
S. A. K.
Den för är 1852 och följande åren, intill dess nästa Statsreglering vidtager,
upprättade Riks-stat få Rikets Ständer härmed i underdånighet öfverlemna5
framhärdande etc.
Stockholm den 3 September 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 229.
747
N:o 229.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1851.
Preste-St,Indel den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förklaring, öfver 2
mom. 5 §. af Kongl. Förordningen om. sockenstämmor i riket
den 29 Aug. 1843, i fråga om grunden för rösträttighetens
beräknande.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:ns Bet. N:o 39.j
S. A. K.
Med anledning deraf, att uti 1 mom. : 10 §. af Kongl. Förordningen den
25 Maj 1847, angående fattigvården i riket, föreskrifves, att tillskott till församlingarnes
fattigvårdsbehof skola illgöras ”efter de grunder, som för rösträtt
äro stadgade uti 5 §. af Kongl. Förordningen om sockenstämmor i riket”, och
uti 2 mom. 5 §. af Kongl. Förordningen den 29 Aug. 1843 stadgas, ”att rösträttighet
vid sockenstämma beräknas efter hemmantal, der det finnes åsatt”, men
i berörde stadgande, föreskrift saknas, huruvida förmedlade eller oförmedlade hemmantalet
hör läggas lill grund för utgörande af ofvannämnde tillskott, har, då
bestämmelse härutinnan synts erforderlig, och sådant vore med rättvisa och billig
het
mest förenligt, hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att den förklaring måtte
utfärdas, att förmedlade hemmantalet utgör den grund, hvarefter meranämnde tillskott
skola beräknas.
Vid öfvervägande häraf, hafva Rikets Ständer i betraktande tagit, att förmedling,
eller den nedsättning af mantal och ränta, som vissa hemman erhållit i
anseende dertill, att de icke förmått utgöra hvad tid skattläggning blifvit dem
åsatt, tillgodonjutes icke allenast i fråga om förmedlade hemmans utskylder till
kronan, utan ock i allmänhet vid utgörande af andra pålagor och besvär, som
718
Expeditions-Utskottets Folkslag till und. Skrifvelse, N:o 229.
efter hemmantal utgå, såsom inhemtas af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär
den 17 December 1731, §. 52, som stadgar, att ”de afgifter som skett efter
hemmantalen och derefter blifvit jemkade, böra utgå efter förmedlingen, utom
kneklehållet, som ej får rubbas, samt vägodelningar, i hvilka förmedlade hemman
böra behålla sin förra andel, till undvikande af ständiga ändringar och det besvär,
som deraf förorsakas skulle”; varande jemväl i fråga om sistnämnde onus, eller
vägbållningsskyldigheten, lill följd af Kongl. Brefvet den 28 Sept. 1790, som
stadgar, att, ”då ny vägdelning kommer att anställas, förmedlade hemman, skulle
njuta deras förmedling tillgodo”, det förmedlade hemmantalet småningom blifvit
grunden för utgörandet; så att det numera endast är sådane utskylder eller besvär,
der nedsättning för ett eller annat hemman skulle åstadkomma rubbning i
bestående institutioner, såsom roteringsverket, eller minskning i serskilda korporationers
inkomster, till exempel presterskapets, som, enligt serskilda författningar,
det oförmedlade hemmantalet bibehållits till grund för utskylders utgörande, och
hafva äfven, såsom till dessa, till Ecklesiastikverket utgående, afgifter närmast
hänförliga, likaledes enligt serskilda författningar, kyrko- och prestegårds- samt
skolhusbyggnads-skyldigheten utgjorts efter oförmedlade hemmantalet, hvilket också,
enär skyldigheter böra motsvaras af rättigheter, bibehållits såsom grund för
röstberäkningen vid prestval; och att, enligt 7 §. i Kongl. Förordningen den 26
Februari 1817, om sockenstämmor och kyrkoråd, samma röstberäkning i allmänhet
skolat följas vid sockenstämmor, torde få anses mindre såsom följd af pröfning
af hvad rättvisan kräfde, än gammal häfd, för hvars bibehållande likväl skäl
numera icke torde förefinnas.
Ehuru således röstberäkningen vid prestval efter oförmedlade hemmantalet,
på ofvan anförde skäl, synes böra bibehållas, anse Rikets Ständer, med konseqvent
tillämpning af samma grundsats, det vara med billighet och rättvisa mest öfverensstämmande,
att hvarje egare och innehafvare af hemman bör, vid Öfverläggning
i sockenstämma, rörande något ämne, utöfva rösträtt i den mån han deltager
i de omkostnader, som af frågan blifver en följd; och emedan, om riktigheten af
denna grundsats erkännes, förmedling, på sätt förut blifvit ådagalagdt, skett till
följd deraf, att ett hemman, i jemförelse med de närbelägna, befunnits vara högre
uppskattadt och i följd deraf mera betungadt än vederbordt; samt, enligt åberopade
52 §. af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 Dec. 1734, ”alla
förmedlingar skola vid tingen uppläsas, på det att nämnden och tingsallmogen
skulle få tillfälle att göra sina påminnelser, lill förekommande deraf, att hvarken
Kongl. Maj:t eller allmogen genom olagliga förmedlingar må komma att lida”,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 229.
749
måste, efter Rikets Ständers öfvertygelse, oberäknadt hvad på ett eller annat ställe
undantagsvis må ega rum, det förmedlade hemmantalet i allmänhet heldre än det
oförmedlade anses såsom den grund, hvarefter bidragen till fattigvården, detta
alltmera kännbara onus, böra utgöras; med stöd af hvilket allt och enär den till skäl
för en motsatt åsigt anförde uppgift, att fattigvården vore hyggd på religiös grund
och att afgifterna dertill således borde utgöras efter samma grund, som öfriga afgifter
lill Ecklesiastikverket, saknar, efter den utbildning fattigvården genom sednaste
förordning erhållit, all grund, 'helst fattigvården numera icke är någon religiös
utan en politisk institution, en statens angelägenhet, ehuru besörjd genom
kommunerna, samt densamma redan blifvit och alltmera kommer att varda skiljd
från kyrkan; få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af den förklaring öfver 2 mom. i 5 §. af Kongl. Förordningen om sockenstämmor
i riket den 29 Aug. 1843, att, då hemman är förmedladt, rösträtt vid
sockenstämma beräknas efter förmedlade hemmantalet: utom vid prestval och öfverläggning
i sådana ämnen, hvartill, enligt serskilde stadganden, bidrag af församlingarne
utgöras efter oförmedlade hemmantalet, efter hvilket röstberäkning vid
afgörande af sådane frågor bör ske.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 September 1851.
750 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 230.
N:o 230.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1851.
Preste-StAndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om ändring i Expeditionstaxan.
(Lag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utsk:ns Bet. N:o 43.)
S. A. K.
Sedan hos Bikets Ständer fråga blifvit väckt att Kongl. Taxan för Expeditions-lösen
af den 15 Maj 1821 måtte i sa måtto förändras, att lösen vid Rådstufvu-rätt,
städernes Kollegier och Magistrat för ”resolution, definitiv eller inlerlokutorie,
så ock protokolls-utdrag, som innefattar ett eller flere beslut” bestämdes
till likhet med hvad för Häradsrätt finnes stadgadt, för första arket till 30
sk., andra arket till 18 sk. och hvartdera af de öfriga 9 sk.; så och emedan da
berörde lösen nu utgår med 30 sk. för första arket, 18 sk. för det andra och
12 sk. för hvartdera af de öfriga arken, genom antagandet af om förmäldte förslag,
den lösen, hvarom nu är fråga, blefve lika vid första domstol i stad och a landet,
utan att Rådstufvu-rätterna kunde sägas hafva derigenom erhållit någon förhöjning
i denna lösen, enär, fastän för en mindre expedition af ifrågavarande
art, eller en sådan, som icke innehåller utöfver trenne ark, lösen visserligen är
högre vid Häradsrätt än vid Rådstufvurätt, ett omvändt förhållande deremot likväl
alltid inträffar med expeditioner af en mera vidlyftig beskaffenhet, hvilket, med
afseende å den omständighet, att Rådstufvurätt numera alltid är forsta domstol i de
mål den handlägger, såsom ett missförhållande måste anses, hafva Rikets Ständer,
utur sådan synpunkt, funnit en förändring eller reglering i den framställde syftningen
vara lämplig; men som, derest denna reglering skall fullständigt genomföras,
äfven fordras att den Rådstufvu-rätterne i Expeditions-taxan medgifna rätt
Expeditions - U tsko t tels Förslag• till und. Skrifvelse, N:o 830. 751
alt, pa sätt jemväl nu sker, utskrifva domar med rubrik, i en serskild expedition,
och att derför påföra parten lösen med 42 sk. för första arket, 24 sk. för
det andra oell 12 sk. för hvartdera af de öfriga arken, dem frångår, helst Häradsrätterna
icke ega en sådan rättighet, utan tvärtom, enligt Expeditions-taxans bestämda
föreskrift, alltid måste skrifva dom och utslag i sammanhang med det i
målet förda protokoll, få Rikets Ständer, som, i följd af det nu anförda, anse äfven
en dylik förändring böra vidtagas, i underdånighet anhålla, det E. K. M:t
täcktes med ändring af hvad uti Kongl. Taxan för expeditionslösen den 15 Maj
1821 finnes stadgadt om lösen vid Rådstufvu-rätter för definitiv eller interlokutorie
dom eller resolution, samt protokolls-utdrag, som innefattar ett eller flere beslut,
i nåder stadga, dels att lösen vid nämnde domstolar för dylika resolutioner
och protokolls-utdrag må utgå med 36 sk. för första arket, 18 sk. för det andra
och 9 sk. för hvartdera af de öfriga arken; dels och att Rådstufvu-rätts dom ej
må skrifvas med rubrik eller utfärdas annorledes, än i sammanhang med det i
målet förda protokoll.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 September 1851.
N:o 231.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 2 Sept. 1851.
Preste-Ständet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående sältet, ordningen
och vilkoret/, för utbetalning af anslag och lånebidrag till befrämjande
af allmänna arbeten.
(Stats-Utsk:s Uti:den N:ris 298 och 343.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som vid beviljande af bidrag utaf statsmedel till hamnbyggnader,
vattcnkommunikationer, vägförbättringar, vattenaftappningar eller odlings
-
752
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 231.
foretag, väl derjemte föreskrifvit ett och annat specielt vilkor, som baft afseende
på serskildt förekommande omständigheter, hafva derförutan ansett nödigt alt stadga
de allmänna grunder, hvilka böra iakttagas för åtnjutande af sådana statsbidrag,
äfvensom att gifva Fullmäktige uti Rikets Ständers Riksgälds-kontor vid handen
föreskrifter till iakttagande och efterrättelse i och för utlemnandet från Riksgälds-kontoret
af de till företag af ofvannämnde slag vid innevarande riksdag beviljade
anslags- eller lånesummor, så till vida, som ej härifrån skiljaktiga vilkor
redan äro genom Rikets Ständers beslut för ett eller annat ändamål medgifna eller
stadgade; i hvilka ofvanberörda hänseenden Rikets Ständer nu beslutat följande:
l:o. För hvarje företag måste en arbetsplan, upptagande tiden både när det
sednast kan börjas och när det kan anses höra blifva fullbordadt, hafva vunnit
E. K. M:ts nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförhättring eller omläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o. Derest hamnafgifter, kanalafgifter eller andra likartade afgifter, efter
arbetsföretagets fullbordande, skola komma att derstädes utaf de trafikerande upptagas,
bör taxa häruppå vara fastställd, så lindrig, som skäligen kan låta sig
göra. Sådana fastställda afgifter få icke förhöjas, med mindre E. K. M:t, på
grund af serskildt förekommande omständigheter, pröfvar skäligt dertill lenina bifall,
men böra deremot ovilkorligen nedsättas, så snart det af hvart femte år till
Konungens Befallningshafvande ingifvande redogörelse befinnes att behållna inkomsten
öfverstiger en viss af E. K. M:t fastställd procent af de till företaget lemnade
enskildes bidrag; och skall härförutan en viss af E. K. M:t bestämd andel
af de afgifter, som uppbäras, afsättas till reparationsfond.
4:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas lill stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
E. K. M:t i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet,
bolag eller enskilde att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederhörandes kontroll,
fullborda arbetet inom viss bestämd tid, ulan att framgent väcka anspråk
på ytterligare bidrag af allmänna medel, samt att genom egna tillskott utgöra
hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
5:o. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring i fall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
E. K. M:t i nåder godkännes. 6:0
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse. N:o 231.
753
6:0. Af E. K. M:t eller af Rikets Ständer beviljadL anslag eller lån kun i
allmänhet icke utbekommas förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, h ärefter de
utan återbelalningsskyldigbet anslagna medel få sussesivt och i mån af arbetets
fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller serskildt af
E. K. M:t föreskri fvas; börande, så vida icke E. K. M:t, med afseende ä serskilda
förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon de! af sådant anslag
innestå i Riksgälds-kontoret, intill dess arbetet är vederbörligen afsynadt och
godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång,
vid den tid de, som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda.
7:o. Alia statsbidrag, som vid innevarande riksdag beviljats uti ifrågavarande
afseende, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart eller
genom vederbörande Konungens Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fält sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera oell uttaga; börande, innan
större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) del om arbetets utförande afslutade och godkända kontrakt;
b) den af E. K. M:t godkända säkerhetshandlingen för samma kontrakts
fullgörande eller medlens återbäring;
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt; samt derjemte, då statsbidraget
skall utgå såsom lån:
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmäktige godkänd
skuldförbindelse, som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat
odlingsforetag, skall innefatta vederbörandes betalningsansvar, intilldess sådant lån,
jemlikt Kongl. Kungörelserne den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848,
blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, samt fördelningen
är laga kraftvunnen och uti jordebok, på föreskrifvet sätt, antecknad;
e) af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkänd borgen eller säkerhetsbandling
för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.
8:0. De låne- och säkerhelshandlingar, som för statsbidragets utbekommande
till Riksgälds-kontoret aflemnas, förblifva uti kontorets vård; dock skola sådane,
som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna, till
dem, på behörig reqvisition, utlemnas.
9:o. I den händelse att afvikelse, utan vederbörligen vunnet, nådigt tillstånd
skulle ske från den af E. K. M:l nådigst fastställda arbetsplan, eller arbetet icke
inom den derför bestämda tid fullbordas, ankommer på E. K. M:t att låta inställa
Eib. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 95
754
Exp editions-UIsko Hels Förslag till nild. Skrifvelse, N:o 231.
all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad deraf uppburits, att
på en gång eller sussesive till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den lid E. K.
M:t finner för godt i nåder bestämma; dock att, så framt längre anstånd än intill
nästa riksdag skulle anses erforderligt, frågan härom i nåder öfverlernnas till
Rikets Ständers pröfning. Fullmäktige i Riksgälds-kontoret tillse att sådan återbetalning
ingår i vederbörlig ordning.
10:o. Den stad, ort, bolag eller enskilde, som af att genom statsbidrag befordradt
företag kommer att draga omedelbart gagn, bör, i den mån E. K. M:t
pröfvar skäligt, jemväl till dess fullbordande bidraga, antingen genom kontant
tillskott eller med material ier och arbete. I annat fäll beror af E. K. M:t att
inställa utbetalningen af de beviljade medlen.
ll:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer
användas.
12:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro eller varda beviljade, böra sednast under loppet af är 1853 påbörjas;
kommande hvad som Rikets Ständer nu anvisa för de vid det årets utgång icke
påbörjade arbeten att reserveras till Rikets Ständers disposition.
13:o. För utbekomna låneunderstöd till vattenaftappningar eller odlingsföretag
bör, efter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder samma lånemedel från
Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas åtta procent af hela den
lyftade iånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter 2 för hundradet af obetalta
kapital-beloppet och det öfriga utgör afbetalning derå. I afseende på sättet och
ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande, länder ofvan åberopade Kongl.
Kungörelser af den 13 Juni 1845 och 3 November 1848 till efterrättelse.
14:o. För andra till vissa företags befrämjande beviljade län skola, i alla
de fall, der ej serskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftade
Iånesumman, hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundradet af obelalta kapital-beloppet
och det öfriga utgör afbetalning derå. Dock som serskild årlig ränteliqvid
ej behöfver verkställas, kommer icke någon föreskrift derom att i skuldförbindelsen
inlagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid
(omkring 28 år), som utgår för del erhållna länets fulla återbetalning, före hvarje
års slut erlägga sex procent af lånets ursprungliga belopp. Verkstälics ej afbetalning
å bestämd tid, är låntagaren pligtig att på det till liqvid förfallna oguldna
beloppet erlägga fem procents årlig ränta intill dess betalning sker.
Expeditions-Vtskotlels Förslug lill tind. Skrifvelse, N:o 232.
755
15:o. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som, i följd af erhållna
anslag eller lån, förorsakas Riksgälds-kontoret, skola utan undanlag bestridas eller
gödlgöras utaf den eller deni, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig föreskrift
härom lili afgifvande förbindelse införas.
Jemte meddelande häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E.
K. M:t läcktes låta underrätta Fullmäktige i Riksgälds-konloret ej mindre om de
terminer, dä statsbidragen böra utbetalas, så vida icke dessa terminer blifvit i
kontrakt utsatta, än om de förändringar uti för statsbidragens lyftning m. m,
sladgade beslämmelser, hvilka under arbetets fortgång kunna i nåder medgifvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 September 1851.
N:o 232.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Sept. 1851.
Presle-Ståndet den 2 —■ —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
/likets Sländers underdåniga skrifvelse, i f råga om ändring uti vilkoren
för den af Rikets sednast församlade Ständer lernfi
a de garanti, i afseende på anläggnings-koslnaden för en jernväg
emellan Orebro och Hults lastageplats vid Wenern, samt
om utsträckning af denna järnvägsanläggning till Köping.
(Stats-Utsk. Uti:den, N:is 340 och 351).
S. A. K.
llos Rikets Ständer bar framställning förekommit derom, att den Engelska
association, hvilken, på grund af den öfverste-löjtnanten Grefve Adolf Eugene
756 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 232.
von Rosen år 1845 nådigst meddelade oktrov, interesserat sig för anläggandet af
en jernväg mellan Orebro och Hults lastageplats vid sjön Wenern, dels med anledning
af den inverkan de sednaste årens politiska tilldragelser i utlandet utöfvat
ej mindre å penningemarknaden derstädes, än ock å alla större industriela företag
och associationer, dels ock till följd af åtskilliga nyligen i jernvägs-angelägenheterna
timade väsendtliga förändringar och förbättringar, önskat några jemkningar
i de af Mikels sednast församlade Ständer beslutade och under den 1!) Augusti
1848 bos E. K. M:t i underdånighet anmälde vilkor, för den i afseende å berörde
företag lemnade garanti; hvadan föreslaget blifvit, att sådana jemkningar,
som af verkligt behof påkallades, måtte, till befrämjande af detta för hela riket
så högst gagneiiga företag, af Rikets Ständer vidtagas, i anledning hvaraf till
Rikets Ständer blifvit öfverlemnade åtskilliga till frågans utredning hörande handlingar,
bestående uti ett den 7 Juni delta år emellan Grefve A. E. von Rosen,
å ena sidan, och Jernvägsbyggnads-entreprenören George Burge, å den andra,
afslutadl kontrakt, med ett den 23 derpåföljde Juli dertill beslutadt tillägg, jemte
förslag till förändrad oktroy och till förändrade bolagsreglor för jernvägs-bolaget,
samt två ifrån handelshuset Palmer Mackillop Dent et Camp. till Grefve von Rosen
aflåtna bref, äfvensom kartor, kostnadsförslag och ritningar m. m., hvilka handlingar
innefatta 2:ne alternativa förslag, hvaraf det ena grundar sig på det emellan
Grefve von Rosen och Ingeniören George Burge upprättade kontrakt, som innefattar:
a)
att, emot det George Burge, inom 1853 års slut, för den beräknade
anläggningskostnads-sumrnan, 3,240,000 R:dr Banko, fullbordar och till det bolag,
som för företagets utförande sig bildar, i komplett skick atlemnar ifrågavarande
jernväg, skall staten ikläda sig förbindelse, alt under en lid af 25 år lemna bolaget
garanti för en netto-inkomst af 162,000 R:dr, motsvarande 5 procents ränta å
förrberörde 3,240,000 R:dr;
b) att staten skall vara berättigad att inköpa jernvägen med alla dertill hörande
verkstäder, lokomotiver, machiner, vagnar, fordon och andra tillhörigheter
efter 25 års förlopp och inom en tidrymd af femtio år från banans öppnande för
allmänna rörelsen; men att, om dylik inlösen icke inom nyssnämnda 50 år eger
rum, slaten skall vara sin lösningsrättighet förlustig; samt
c) att bolagets förbindelse att ersätta staten hvad som densamma, till följd
af sin åt bolaget meddelade garanti af en viss årlig inkomst af jernvägen under
ett bestämdt antal af är, nödgats utbetala, först skall vidtaga efter 25 års förlopp
och ej inträda förr, än under de år, då vinsten af företaget komme att öfver
-
Expeditions-Utskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N:d 232. 757
stiga 8 procent å det för jernvägens anläggning och underhåll nedlagda kapital.
Det andra alternativet åter, föreslaget af handelshuset Palmer Mackillop
Deni et Camp. innehåller:
att, emot uppfyllande af den i inom. litt. a) uti lista alternativet för bolaget
stadgade förbindelse, i afseende å jernvägens fullbordande m. m., staten lemnar
bolaget garanti för en årlig inkomst af 102,000 R:dr, utgörande 5 procents
ränta å den beräknade koslnads-summan, deraf likväl endast 4 procent eller
129,000 R:dr borde beräknas såsom ränta och 1 procent eller 32,400 R:dr afsättas
till amortering, hvarefter, sedan denna garanti fortfarit uti 40 år, jernbanan
kostnadsfritt skulle tillfalla staten och blifva dess tillhörighet, med undantag
af rörelsematerielen, eller lokomotiver, machiner, vagnar, m. m., hvilka efter
mätismanna ordom borde af staten inlösas.
Härförutau är vordet forklaradt: att om förslaget, angående inskränkning af
bredden utaf banken för jernvägen tili endast hvad, som erfordras för anläggning
af enkel bana, skulle vinna bifall, kunde beloppet utaf anläggnings-kostnaden nedsättas
lill 3,000,000 R:dr Ranko och statens garanti således inskränkas lill 5
procent å denna summa 5 men att, om Rikets Ständer deremot skulle finna för
godt ingå uppå jernvägens utsträckning ifrån Orebro tili Röping, borde för denna
väg, utaf Oj mils längd, och beräknad att i anläggning kosta 2,020,000 R:dr,
lemnäs garanti för 5 procent å minst 2,000,000 R:dr, pä samma vilkor, sorn för
vägen emellan Orebro och Hult kunde varda bestämda.
Hvad sålunda förekommit och de ingifna handlingarna i öfrigt innehålla, hafva
Rikets Ständer tagit i öfvervägande, så väl i afseende på de framställningar, deri
innefattas om ändring i vilkoret! för den af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag
lemuade garanti för räntan å anläggnings-kostnaden för en jernväg emelian Örebro
och Hults lastageplats, som äfven beträffande det, i sammanhang härmed, väckta
förslag om samma jernvägs utsträckning från Örebro till staden Köping. Vid behandlingen
af detta maktpåliggande ärende hafva Rikets Ständer funnit de fördelar,
hvilka af ett väl ordnadt jernvägs-system kunna förväntas, vara så många och, ur
industriel synpunkt betraktade, af den stora vigt jemväl för Sverige, alt jernvägars
inrättande härstädes torde få anses såsom ett oundgängligt vilkor för möjligheten
att tillgodogöra en betydlig mängd af landets naturalster, hvilka, i följd af
sitt i förhållande till qvantiteten, låga värde, icke kunna bära så dryga kostnader,
som nu erfordras för deras transporterande, och hvilket vållat, att en del af landets
produkter och tillverkningar så fördyrats genom stora frakl-umgälder, att afsällningen
blifvit försvårad och näringsidkarnes billigt påräknade vinst nedsatt. Afbjel
-
758
Expeditions-Utskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N:o 232.
det af dessa olägenheter, i den man statens tillgångar sådant medgifva, bör utgöra
en af statsmak Lernas angelägnaste omsorger, och Rikets sednast församlade
Ständer hafva äfven, för vinnande af delta ändamål, ansett anläggningen af jernvägar
vara ett af de verksammaste medlen. Delande denna åsigt, hafva Rikets
Ständer funnit för kommunikationernas förbättrande serdeles fördelaktigt, om den
vid sistlidne riksdag ifrågakomne jernväg emellan Örebro och Hult utsträcktes till
Köping, hvarigenom en sammanbindning af rikets betydligaste insjöar, Wenern och
Mälaren, kunde åvägabringas och dymedelst befordras en hastigare förbindelse emellan
Rikets tvänne största städer, Stockholm och Götheborg, samt jernvägen sålunda
komme att få sin sträckning, dels genom 2:ne bördiga sädesproducerande
provinser, dels äfven genom och i granskapet af flere utaf rikets förnämsta bergslager,
hvilkas outtömliga malmtillgångar och öfrige bergseffekter derigenom kunde å
aflägsnare orter inom riket förädlas och afsättas, hvilket för närvarande icke
med fördel later sig verkställas. Af sådan anledning hafva Rikets Ständer alltså
för sin del medgifvet, att den vid näsllidne riksdag ifrågasatta jernväg emellan
Örebro och Hult må lill staden Köping få utsträckas.
l)å något bolag för utförande af meranämnde jernväg mellan Örebro och
Hult, på de af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag fastställda vilkor, icke under
den förflutna tiden, så vidt Rikets Ständer hafva sig bekant, bildat sig, och någon
sannolikhet ej eller är för handen, att, åtminstone under den närmaste framtiden,
ett sådant bolag skall komma att uppstå, hafva Rikets Ständer ansett förändring
uti de förut bestämda vilkoren icke kunna undvikas, såvida ej all utsigt att bereda
framgång ät den i så många hänseenden riksvigtiga angelägenheten, alt en
jernväg af någon betydligare utsträckning varder anlagd, skall försvinna. Vid
granskning af de förslag till förändrade vilkor, som blifvit framställda, hafva
Rikets Ständer funnit det sednare alternativet, eller det, som afser jernbanans
inlösande för statens räkning genom ärligt amorlissement af kapitalet, erbjuda
staten vida större fördelar än det andra, på samma gång, som det öppnar utsigt,
att jernbanan skall i en framtid kunna blifva lill allmänhetens begagnande upplåten
på så lindriga vilkor, som möjligt vara kan, hvadan Rikets Ständer ej
tvekat att gifva företrädet åt förenämnda andra alternativ, dervid Rikets Ständer
dock ansett en viss tid böra bestämmas, inom hvilken det ifrågasatta bolaget bör
hafva bildat sig och börjat jernvägs-anläggningen, äfvensom Rikets Ständer, vid
det förhållande, att kostnaden för anskaffning och uppsättning af materielen är
inberäknad uti det för jernvägs-anläggningen i det hela uppgifna kostnadsbelopp,
och således blir lill bolaget återgulden genom den bestämda årliga amorterings
-
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 232.
759
procenten, samt alt underhålls-kostnaden kommer att afgå från den årliga inkomsten,
innan någon netto-behållning derå uppstår, ansett den förändring uti de
föreslagna vilkoren böra ega rum, att materielen jemväl bör, vid förloppet af den
för statens garanti bestämda tid, ulan lösen tillfalla slaten; oell hafva Rikets
Ständer tillika funnit den grundsats höra uttryckligen uttalas, att bolaget skall
hafva sitt säte i Sverige och i alla rätts-förhållanden, så väl lill Svenska kronan,
som till Svenska medborgare, lyda under Svensk domstol oell Svensk lag.
Med afseende å den erfarenhet, sora i andra länder vunnits derom, att en
högst betydlig trafik, så väl af personer, som med varor, kunnat utan olägenhet
eller äfventyr bedrifvas på jernvägar med enkel bana, hafva Rikets Ständer trott
det med säkerhet kunna antagas, att en sådan bana skall länge motsvara behofvet
här i landet, och derföre sä mycket mindre funnit betänkligt att, uppå de
här ofvan omnämnda vilkor, medgifva en sådan förändring i arbetsplanen, som
icke allenast den årliga summa, hvarför staten skulle åtaga sig ansvarigheten,
blir nedsatt genom den förminskade anläggnings-kostnaden, utan äfven mindre
sannolikhet, att staten skall nödgas utbetala denna summa, förefinnes, i samma mån,
sorn det kan antagas, att jernbanan, till följd af förändringen, skall komma alt
kosta mindre i årligt underhåll. För att emellertid, i den händelse trafiken kom
mer
att erfordra en dubbel banas anläggande, bolaget icke må undandraga sig skyldigheten
dertill, hafva Rikets Ständer ansett bestämmelser i detta hänseende nödiga.
Som Rikets Ständer vunnit upplysning derom, att den vid sisllidnc riksdag
bolaget förunnade rättighet, att frän kronans parker inom Örebro län, efter utsyning,
kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra ändamål icke disponeradt, virke,
icke, med afseende på dessa parkers belägenhet och mindre betydenhet, skall för
bolaget medföra någon serdeles förmån, hafva Rikets Ständer funnit denna tillåtelse
icke vidare böra bolaget medgifvas; äfvensom och då stadgandet i G mom.
litt. c) af Rikets Ständers vid sisllidnc riksdag i denna fråga fattade beslut, att
bolaget skulle åtnjuta enahanda skattefrihet, som beviljats Götha kanal och andra
dylika bolag, är lill sin syftning obestämdt och kan föranleda förvecklingar, hvilka
vid tillämpning af Kongl. Förordningen den 20 November 1845 icke kunna inträlla,
Rikets Ständer trott, att, med uteslutande af förenämnde moment, en hänvisning
till denna författning skulle kunna vara i delta hänseende lilllyllestgörande.
Till följd af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer alltså, under
förbehåll, ali något bolag icke finnes, sorn kan göra lagliga anspråk, pä grund af
E. K. M:ts nådiga oktroj' al dea 28 December 1848, för sin del, med upphäfvande
al hvad vid sistlidne riksdag blifvit stadgadt, och genom den underdåniga.
760 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 232.
skrifvelsen af den 19 Augusti 1848 hos E. K. M:t i underdånighet anmäldt, angående
vilkoren för den af Mikels då församlade Ständer lemnade garanti för räntan
å anläggningskostnaden lör en jernväg emellan Orebro och Hult, fattat följande
förändrade heslut:
l:o. Derest, för utförandet af den ifrågaställa jernbanan emellan Köping,
Örebro och Hult, ett bolag, åt hvilket Kongl. Maj:t finner detta företag kunna
med säkerhet anförtros, bildar sig inom slutet af år 1852 och inom nyssnämnde
tid jemväl börjar anläggningen af banan, så förbinder Svenska staten sig att, i
händelse under ett eller flera af de 40 år, som förflyta näst efter jernbanan?
fulländande och öppnande till allmän trafik, jernvägs-bolagets årliga netto-inkomst
skulle, enligt bokslut, som undergått granskning af de personer, hvilka Kongl.
Maj:t dertill förordnar, befinnas understiga Tvåhundrafemtiotusen (250,000) R:dr
B:ko, motsvarande fem procent å den beräknade anläggnings-koslnaden Feni millioner
(5,000,000) R:dr, till bolaget erlägga fyllnaden i förstnämnde belopp, hvaraf
beräknas fyra procents ränta å det vid hvarje ärs-liqvid återstående kapitalbelopp
och återstoden utgör kapital-afbetalning; kunnande denna statens ansvarighet
i intet fall utsträckas utöfver 250,000 R:dr för året, hvaremot, om anläggningskostnaden
icke skulle uppgå till förslagssumman, statens ansvarighet inskränkes
till ett belopp, svarande emot fem procent å den verkliga utgiften, deruti likväl
inberäknad fem procents ränta under byggnadstiden å det aktie-kapital, som för
arbetets utförande varder derå nedlagdt, äfvensom all förbindelse till ansvarighet
från statens sida förfaller, derest något bolag icke inom här ofvan stadgad tid
uppstår och börjar anläggningen.
2:o. Bolaget skall ega sitt säte i Sverige och kommer alt i alla rättsförhållanden,
som kunna uppstå emellan detsamma och Svenska kronan eller enskilda
Svenska medborgare, lyda under Svensk domstol och vara underkastadt
Svensk lag.
3:o. Jernvägsbanken får anläggas för ”enkel bana”, men med skyldighet för
bolaget, att icke allenast det oaktadt låta genast vid banans första anläggning uppföra
alla broar och öfriga byggnader, för hvilka sådant af Kongl. Maj:t anses nödigt,
lill den bredd, som för jernväg med dubbla banor erfordras, utan ock, då
Kongl. Maj:t finner trafiken sådant påkalla, utlägga banken för dubbel bana, och
derå anbringa rails m. m., som för dess fullständigande erfordras, ulan att staten
må kunna af denna anledning fä vidkännas någon kostnad eller någon längre
utsträckt ränte- och amorterings-ansvarigbet, än här ofvan blifvit medgifven; kommande
likväl, i fall denna förändring ålägges bolaget inom de sista fem åren före
garan
-
Expeditions- Visko i tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 232. 761
garantiens slut, kostnaden för denna anläggning att bolaget ersättas efter uppskattning
af gode män, utsedde på sätt i 5:te punkten föreskrifves.
4:o. Jernbanan bör vara färdig att upplåtas til! allmänt begagnande sednast
vid 1855 års slut, och åligger det bolaget att, i öfverensstämmelse med det reglemente,
som af Kongl. Majit i nåder utfördas, sedermera fortfarande underhålla
densamma i fullt ändamålsenligt skick och fortfarande verksamhet; skolande sådant
genom af Kongl. Majit förordnade personer anställd besigtning årligen styrkas,
innan utdelning å jernvägsaktierna får ega rum.
5:o. Efter förloppet af de 40 år, under hvilka staten garanterat bolaget den
bestämda räntan och amorteringen, uppgående årligen till fem procent af den verkliga
anläggnings-kostnaden, denna sistnämnda dock beräknad högst till Fem millioner
Ridr Biko, kommer jernbanan med dertill hörande jord, byggnader, verkstäder
och materiel, af hvad beskaffenhet den vara må, att i fullgodt skick utan lösen
eller serskild vedergällning tillfalla Svenska staten, ehvad staten under den
föregående liden må hafva tillskjutit större eller mindre belopp. Vill staten före
utgången af ofvannämnde år till sig lösa jernvägen, vare sådant äfven tillåtet,
dock skall i denna händelse lösesumman, derest öfverenskommelse icke på annat
sätt träffas, sålunda bestämmas, att, sedan egendomen blifvit värderad af en utaf
ojäfvige och sakkunnige personer bestående kommitté, hvars ledamöter utses till
halfva antalet af Kongl. Majit och till den andra hälften af bolaget, samt sjelfva
utom sig välja en ordförande, och ifrån det af bemälde kommitté fastställda värde
afräknats hvad staten må hafva til! anläggningskostnadens amortering kontant tillskjutit,
återstående värde-beloppet förhöjes med tjugufem procent.
6:o. Staten eger rätt att genom ombud, som af Kongl. Majit utses, deltaga
i granskningen af förvaltningen utaf bolagets angelägenheter.
7:o. Bolaget eger, att, jemte de i Kongl. Majits nådiga resolution den 27
November 1845 medgifna rättigheter, tillgodonjuta följande förmåner:
a) att, utan kostnad eller årlig ersättning, erhålla upplåtelse af sådan för
jernvägs-anläggningen erforderlig, kronan tillhörig jord, som är under Kongl. Mits
och kronans omedelbara disposition, dock att, då fråga är om boställsjord eller
annan åt enskild person med åborätt elier annorledes upplåten kronojord, ersättning
derför bör af bolaget lemnäs, i enlighet med hvad gällande Expropriationslag
af den 20 November 1845 derom stadgar; samt
b) att för jernvägs-anläggningen begagna sådane å kronans egor belägne
kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla.
Bih. till R. St. Prof. 1850 och 1851. 10 Sami. 1 AJd. 96
762 Expeditions-Utskotlcis Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 233.
8:0. I fråga om de ulskylder till Kongl. Majit och kronan, som för närvarande
kunna åligga den jord, hvilken bolaget kan komma att till sig lösa, länder
27 §. i förenämnde Expropriationslag till efterrättelse.
Detta beslut få Rikets Ständer härmed till E. K. Mils 11 f:diga godkännande
i underdånighet anmäla, med anhållan tillika, det E. K. M:t täcktes meddela de
ytterligare föreskrifter, som E. K. M:t kan finna nödiga, ej mindre för befräm
jande
af företaget, än ock för betryggande af statens rätt och beredande af det
allmännas fördel, samt att tillfälle mätte lemnäs Svenska medborgare att, derest
de så önska, fa såsom delegare i bolaget inträda.
Slutligen anse sig Rikets Ständer i sammanhang härmed och med afseende
å del beslut, Rikets Ständer fattat, angående anläggningen af en jernväg emellan Orebro
och Nora, böra hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att, derest bolag
hilda sig för verkställandet af jernvägar, så väl emellan Orebro och Nora, som
emellan Köping, Örebro och Hult, och omförmälda håda bolag önska förena sig
om samma hana för någon vägsträckning, E. K. M:t då täcktes föreskrifva de
bestämmelser, hvarunder denna förening, med afseende å de utaf Rikets Ständer
för dessa jernvägars anläggning stadgade vilkor, må ega rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 September 1851.
N:o 233*)-
Expedilions-ulskotieis förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse.
, angående granskning af de i Statsrådet förda protokoll.
(Konst.-Utskis Meni. Nio 6.)
S. A. K.
Sedan de i Stats-rådet förda samt, jemlikt 105 §. Regerings-formen och 29
§. Riksdags-ordningen, till Rikets Ständers Konstilutions-utskolt öfverlemnade protokoll
blifvit af detsamma granskade, få Rikets Ständer underdånigst anmäla, att
denna granskning icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranledt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 September 1851.
*) Della skrifvelse-förslag, godkändt af ltidd. och Adeln samt Preste-ståndet, men hänskjutet af
Borgare-ståndet till förstärkt Expeditions-utskott, bordlädes af Bonde-ståndet andra gången
den 4 Sept., eller riksmötets sista dag; i följd hvaraf det icke är vordet expedieradt.
Ilejfister
lifver de af Rikets Hö glo/lig a Ständers Expeditions-Utskott, under
1850—1851 årens lagtima Riksdag, af gifta förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrif reiser till Kongl. Majit, m. rn.
N:o.
1. Underdånig' skrifvelse, angående riksdagskostnadcrnas bestridande genom Riks
gäldskontoret.
2. — angående medels anvisande till Topografiska korpsens arbeten innevaran
de
år.
3. — i fråga om åtgärder för uppförande af en byggnad emellan Carl XIII:s
torg och Operahuset i Stockholm.
4. ■— angående medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaden vid Carls
borg
innevarande år.
5. — angående föreslaget utbyte af en del utaf den för Götha Artilleri-rege
mentes
äldre stallbyggnad i Götheborg upplåtna tomtplats emot en annan
nämnde stad tillhiirig lägenhet.
6. — angående eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf efter afl. Postmästa
ren
JVallvik.
7. — angående eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf efter enkan Helena
Maria Hansdotter.
<S. — angående eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf efter husmannen Nils
Hansson Modig.
9. — angående sammandrag af författningar, i afseende pä kringvandrande Gesäller
och andra icke bofasta personer, m. m.
10. — nied anhållan att Kongl. Hamn-ördningen af den 24 Jan. 1771 måtte
öfverses och förbättras.
764 Register.
N:o.
11. Underdånig skrifvelse, angående förändring i sättet att tillhandahålla afske
dade
krigsmän ni. fl. pensioner och nådegåfvor.
12. ■— angående åtgärders vidtagande för att lili Rotehållares kännedom sprida
författningarne rörande lego-kontrakts upprättande med rekryt.
13. — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga förslag till ny Riksdags-Ördning m. m.
14. — angående godkända förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
15. — angående Riksdagens förlängande en månad.
16. — angående verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens ledamöter.
17. — angående val af Justitie-omlrudsman och dess Suppleant.
18. Förordnande för Häradshöfdingen, Kammarrådet S. L. Theorell att vara Ri
kets
Ständers Justitie-ombudSman.
19. — för Hofrätts-rådet m. m. Grefve C. G. D. Mörner att vara Rikets Stän
ders
Justitie-ombudsmans Suppleant.
20. Underdånig skrifvelse, med anhållan att undersökning i afseende på Helgon
skylden
i Halland måtte anställas.
21. — angående upphörande af vågafgiften å tackjern m. m. som föres förbi
Stockholms våg.
22. — angående undersökning om ändamålsenligheten af anstalterna för förjnin
gens
bestridande emellan Öland och Kalmar.
23. — angående rättigheten att på scenen uppföra dramatisk författares arbeten.
24. — angående förhöjning i dagtraktamente för Gottlands National-beväring un
der
exercistid.
25. — angående afskrifning af en Handels- och Sjöfarts-fondens fordran, genom
förskott till slafvarnes friköpande å S:t Barthelemy.
26. — angående ett beviljadt anslag af Kronotionde till Askersunds stadsförsam
lings
kyrka.
27. — angående utbyte af Fjerdingsmansbostället Mylinge emot Klockarebostället
Klintorp i Östergöthlands län.
28. -— i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående reglering af
vissa Kronofisken.
29. — angående medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaderna vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona under innevarande år.
30. — angående af Kongl. Maj:t i nåder föreslagen eftergift af Kronans rätt till
dana-arf efter enkan B. ti. Sandelin.
Register.
765
N:o.
31. Underdånig skrifvelse, angående anslag af Kronotionde till Lekvattnets ka
pellförsamling
i Wermland.
32. — angående förändring i vilkoren för ett till skolhusets i Nyköping utvidg
ning
och reparation heviljadt lån.
33. — angående allmogens valfrihet vid Klockares tillsättande i Skåne, Halland,
Blekinge och Bohus län.
34. — i anledning af väckt fråga om en fyranläggning å klippan Björn.
35. — angående föreskrifter rörande låneunderstöd till brandskadade städers åter
uppbyggande.
36. — angående ersättning för utgifter, anvisade på öfverskotten å Statsverkets
inkomster för år 1845.
37. — angående förlängning af upplåtet arrende af Motala kungsfiske och mjöl
qvarn
i Östergöthlands län.
38. — angående kontrollen i afseende på saltad lax och smör, som sjöledes fö
res
från hamn i Norrbottens eller Westerbottens län till annan inrikes
ort.
39. — i fråga om fördelning af alltför stora pastorat.
40. — angående utarrendering af Presterskapet på lön anslagna annex- och
mensal-hemman i Skåne, Halland och Blekinge.
41. Förordnande för utsedde ledamöter i Kommitén för tryckfrihetens vård.
42. Underdånig skrifvelse, angående förtydligande af föreskriften i Kongl. Cir
kulärbrefvet
den 20 April 1850, om befrielse i visst fall från mantalspenningars
utgörande.
43. — i anledning af verkställd granskning af de under Kommerse-Kollegii för
valtning
ställda fonder.
44. — angående undersökning i fråga om fyrhåks anläggande på Gottska Sandön.
45. — angående upprättande af nytt sammandrag af de författningar m. m., som
böra från predikstolen årligen uppläsas.
46. — angående restitution till Regementsskrifvaren A. G. Enell af för högt be
räknad
och erlagd lönebevillning.
47. — angående afsöndring af jord från f. d. Löjtnantsbostället vid Westgötha
Dals Regemente, Stommen N:o 1, till utvidgande af Jerns församlings
kyrkogård inom Elfsborgs län.
766
Regi »ter.
N:o.
48. Underdånig skrifvelse, angående upplåtelse af jord från Trumslagarebostället
vid Kalmare Regemente Lilla Ökna N:o 2 i Jönköpings län, till plan för
socknestuga och skolhus åt Ökna församling.
49. — angående godtgörelse till Arrendatorn A. Söderholtz för den vid hans
tillträde till arrendet af Kungsbergs kungsgård befunna husröta.
50. — angående utbyte af Kaplansbostället Wiskeryd N:o 2 emot Trumpetare
bostället
Bjärstad Storegården N:o 1.
51. — angående ytterligare begagnande af en del utaf det staden Wexiö bevil
jade
byggnadslån.
52. — angående upplåtelse åt staden Jönköping af plats till skolhus å den Jön
köpings
f. d. fästning tillhörande mark.
53. — i anledning af år 1849 verkställd revision af Statsverkets m. 11. fonders
förvaltning.
54. — angående behöfvandes undsättning under inträffande missväxtår.
55. — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående den så kallad#
kurhusafgiften.
56. — angående förändringar i afseende på inrikes brefvexlingen.
57. — angående grunderna för val af Revisorer lill granskning af Banko-di
skontens
räkenskaper.
58. — angående pregling af silfvermynt å 4 sk. Banko.
59. — angående ändring i 23 kap. 1 §. Rättegångs-Balken, sådan den lyder i
Kongl. Förordningen den 18 April 1849.
60. — angående åtgärder för en förbättrad själavård i hufvudstaden.
61. — angående revision af forfattningarne rörande vaccinationen.
62. — angående upphörande af ljuspenningar för embets- och tjenstemän samt
extra ordinarie.
63. — angående upphörandet af det serskilda skattebidraget, till gäldande af
1848 års krigsrustningskostnader.
64. — angående återbetalningen af ett, för sänkning af sjön Ökvattnet in
om
Westerbottens län, förre Expeditions-fogden C. J. Moritz beviljadt
lån.
65. — angående eftergift af en förre Arrendatorn J. !Vedling ådömd arrende
skillnads-ersätlning.
66. — i fråga om upplåtelse åt staden Götheborg af Kronan tillhörig jord.
Register. 767
N:o.
67. Underdånig skrifvelse, angående lyftningen af hela återstående beloppet af
de vid sednasle rikdag beviljade tillfälliga statsanslag till försvarsverkets
förbättrande.
68. — angående förlängd tid för måls fullföljd från Under-rätt i Stora Koppar
bergs
län.
69. —- angående serskilda föreskrifter för behandlingen af besvärsmål, sorn från
Gottland fullföljas i Hofrätt.
70. — angående verkställighet af Konungens Befallningsbafvandes utslag i skuld
fordringsmål.
71. — angående tillägg uti Kongl. Stadgan om jagt och djurfång den 13 April
1808.
72. — angående statsanslag för beredande af tillfälle för ett antal industriidkare
och arbetare alt besöka industri-expositionen i London.
73. —* angående upplåtelse af kronan tillhörig jord till hamnanläggning vid Wad
stena
slott i Östergöthlands län.
74. —• angående dispositionen af 1848 års krigsrustningsfond tillhörande persed
lar,
som blifvit i Stockholms utredningsförråd inlemnade.
75. — angående åtskilliga för det nybildade Artilleri-batteriet i Norrland ifråga
komma
ökade utgifter.
76. — angående ersättning till Majoren G. Bennich för innehafda hästheminans
räntor
vid f. d. Westgötha Kavalleri-regemente.
77. — i fråga om undersökning af grunderna för städernas beskattning.
78. — angående låns beviljande för den nya regleringen af tomterna i staden Chri
stianstad.
79. — angående befrielse frän en Presidenten J. P. af Billbergh i lifstiden
ådömd ersättningsskyldighet.
80. — angående pension för Justilierådet m. ni. N. JV. Stråle.
81. — angående ändring för vissa orter af stadgandena om tiden, då dammlucka
skall vara öppnad.
82. — angående lindring i rotehållares på Gottland skyldighet att anlägga båts
manstorp.
83. — angående befrielse för åtskilliga Pastors- och Komministers-boställen från
utgörande af rotering, eller om åtnjutande af ersättning derför.
84. — angående stämpling af spelkort och afgiften derför.
85. — angående postbevillningen.
768
Register.
N:o.
86. Underdånig skrifvelse, angående förändrade lullbestämmelser för raffir ~
socker och sockersirap, med hänseende till serskild, sockerraffinadeLet i
Fredrikshall beviljad förmån.
87. — i fråga om beredandet af ändamålsenlig kommunikation emellan Gottland
och öfriga Sverige.
88. — angående upphörande af mätarepenningar för stenkol, som till Riket
införas.
89. — om statsanslag till upprätthållande af den Arméens pensionskassa åliggande
pensionering.
90. — angående ett lån för domkyrkans i Wexiö utvidgning och reparation.
91. — angående tiden för nästa revisioner af Stats-, Banko- och Riksgälds
Verkens
förvaltning och räkenskaper.
92. •— angående inrättande af serskilda domstolar för behandling at brottmål
rörande häktade personer.
93. — angående Fjerdingsmansbefaltningen.
94. — angående anskaffande af handel med Apotheksprivilegier.
95. — angående statsanslag och låneunderstöd för anläggning af jernväg emel
lan
städerna Orebro och Nora.
96. — i fråga om boställsrum åt Deparlements-Cheferne.
97. — angående statsanslag för upprensning af Ljusne eif emellan sjöarne Or
och Warpen.
98. — angående inrättande af så kalladt transito-upplag.
99. — angående jäf emot domare.
100. — angående en agronoms anställande i Norr- och Westerbottens län.
101. — angående inköp af tidskriften: ”Läsning för Folket.”
102. — angående öfverlemnande till Riksgäldskontoret af den i Stats-kontoret
befintliga behållning utaf inlevererade depositionsmedel.
103. — angående ett räntefritt lån för uppförande af en Lasaretts- och kurhus
byggnad
i Warberg.
104. — angående regleringen af de under Riks-Slatens 2:dra Hufvudtitel till
Rikets Hofrätter upptagna utgifter.
105. — om ersättning till länsmän och nämndemän i vissa fall.
106. — angående ett begärdt lån för fullbordandet af Lasarettsbyggnaden i Lund.
107. — angående eftergift af kronans rätt lill dana-arf efter vice länsmannen
Peter Lök Rösler till förmån för hans arfvingar.
769
N:o.
IfJS,.,.Underdånig skrifvelse i fråga om Irenne Kronan tillhörige jordars upplåtande
lill utvidgning af kyrkogården i Kalmar.
109. — angående väckt fråga om det i kronans förråd befintliga äldre, till krigs
bruk
oanvändbara kruts omarbetande till bergskrut.
110. — angående låneunderstöd för uppförande af en bro öfver Dalelfvcn.
111. — angående anslag till kyrkobyggnad i Knäreds församling af Hallands län.
112. — angående medel lill fullbordande af Strömsholms kanals ombyggnad.
113. •— angående anslag till beredande af rättelse uti beräknandet af salpeter
hjelpen
inom provinserne Småland och Oland.
114. — angående rätt för part att återfå till Öfverrätt ingifna handlingar.
115. — angående ändringar oell tillägg uti Kongl. Stadgan om skiftesverket i
riket den 4 Maj 1827 och Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832.
116. — angående ersättning till en Pensionskassa-inrättning för beväringsman
skap
och afskedade båtsmän i Westernorrlands län.
117. — angående regleringen af utgifterne under riksslatens första hufvudtitel.
118. — angående regleringen af utgifterne under riksstatens andra hufvudtitel.
119. — angående regleringen af utgifterne under riksstatens tredje hufvudtitel.
120. -—- i fråga om ytterligare anslag lill uppförande af Cellfängelser.
121. — angående sältet för fullföljd af mindre brottmål, som med tvistemål ega
nära gemenskap eller deraf härflyta.
122. — angående förklaring af lagens stadgande om rälta orten för lysning till
äktenskap.
123. — angående tillfälle till undervisning i Latinska språket vid Elementar
läroverken.
124. — angående iakttagande af vissa vilkor vid utländsk mans naturalisation i
Sverige.
125. — angående ett sammandrag af föreskrifterne rörande mätning af spannmål.
126. — angående ersättning för omkostnader, i anledning af DD. KK. I1H.
Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning.
127. — angående låneunderstöd för återuppbyggandet af den nedbrunna delen utaf
staden Lidköping, samt verkställandet af ny tomtreglering derstädes.
128. — angående sökt anstånd med inbetalningarnc å de för hamnbyggnads
arbetena
vid Cimbritshamn beviljade lån.
129. ■— angående jemförelse emellan nuvarande statsinkomster och utgifter med
enahanda inkomsters och utgifters belopp åren 1809 och 1810.
Bih. till B, Si.s Vrot 1850 & 1851, M) Sami. i Ajä. 97
770
Register.
N:o.
130. Underdånig skrifvelse, angående restitution lill Regementsskrifvaren J. C.
Kant af oriktigt debiterad iönebevillning vid Uplands regemente.
131. -— angående restitution till Regementsskrifvaren P. G. Hanngren af orik
tigt
debiterad och derefter erlagd Iönebevillning vid Dal-regementet.
132. — i fråga om verkställigheten af beviljade restitutioner utaf Riksgälds
koutorets
medel.
133. — angående Sala silfververks rän te-ersättnings fond, för redogörelsetiden
från och med den 1 November 1846 till s. d. 1849.
134. — angående förändring i 1827 års rese-reglemente.
135. — i fråga om kronoskjutsens utgörande af reservhemman.
136. — se N:o 233.
137. — angående väckt fråga om försäljning- af en Kronan tillhörig tomt i Malmö.
138. — i anledning af Kongl. Majrts nådiga proposition, angående serskilda till
åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande emot statsanslag.
139. — angående sökt garanti af staten i afseende pä anläggning af en Jern
väg
emellan Fahlun och Gefle.
140. — angående ett lån för uppbyggandet af den nedbrunna kyrkan i Lidköping.
141. — angående åtgärder för verkställighet af beslutad indragning till stats
verket
af vissa arrenden af statens egendomar, som äro till serskilda
ändamål anvisade.
142. — angående nyttjanderätt till jord och lägenheter för anläggande af all
mänt
nyttig inrättning.
143. — i anledning af väckt fråga om ersättning för kreatur, som inom Elds
berga
församling måst nedslagtas till följe af lungsjuka bland boskapen.
144. — om en sådan reglering och indelning af båtsmansrotarne, att till hvaran
dra
närmast belägna rotedelar må komma alt höra till samma rote.
145. — om befrielse från eller lindring i det komminister-bostället Mistelås
åliggande roteringsbesvär.
146. — angående förändrad beräkning af resekostnads-ersättning och dagtrakta
mente
för Rikets Ständers Revisorer.
147. — angående Öresundska tullafgiften för Svenska fartyg.
148. — angående hospilalernes förbättring och underhåll.
149. — angående förklaring och ändring af 5 §. 25 kap. Rättegångsbalken.
150. — om inskränkning af den genom Kongl. Förordningen den 22 Dec. 1846
beviljade frihet att å landet idka handel.
Register.
771
N:o.
151. Underdånig skrifvelse, angående eftergift af en ersättningsskyldighet i följd
af förre Kronofogden Chr. Öboms balans.
152. — om antagande af ny Vexel-lag.
153. — angående ersättning, i vissa fall, af allmänna medel till vittnen i
brottmål.
154. — angående upphörande af vakans-, förslags- och liggetids- samt begraf
ningshjclps-besparingar.
155. — angående utbetalning af det vid 1847 och 1848 årens riksdag bevil
jade
bidrag till en pensionsfond för Borgmästare i städerna, utom Stock1-  bolm, samt Kommissions-landtmätare, jemte deras enkor och barn.
15G. •— i fråga om grunder för beräkningen af reservräntorna vid båtsmans
hållet
i Blekinge.
157. — i fråga om förändrad beräkningsgrund för båtsmans-vakans-afgiften af
nyroterad jord inom Blekinge län m. m.
158. — om inqvarterings-skyldigheten i Stockholm.
159. — angående arrendet för indragna korporals-bostället Astorp.
160. — angående försäljning och utbyte af Christianstads f. d. fästning tillhö
rande
mark.
i 61. — angående afskrifning af en uppbördsbrist bos numera aflidne Kronofogden
J. M. Huss.
162. — angående provinsen Jemtlands rotering.
163. — i fråga om återbetalningen af Myntverkets äldre skuld till Rikets Stän
ders
Bank.
164. — om åtgärders vidtagande för verkställighet i Sverige af Norrska och i
Norrige af Svenska embetsmyndigheters beslut.
165. —- om undersökning af förhållandet med klockare-jordarne på Gottland.
166. — angående det rotebållarne inom Norrbottens län tillkommande belopp af
rotefrihets-afgift för nya hemman inom samma län.
167. — angående restitution af bevillning för den utaf Konungariket Norriges
bidrag till konvoj-kassan utgående aflöning.
168. — angående de i Regerings-formens 63 §. föreskrifna kreditiv-summor.
169. — angående regleringen af utgifterne under riks-statens fjerde hufvudtitel.
170. — angående regleringen af utgiflerne under riks-statens femte hufvudtitel.
171. — angående regleringen af utgifterne under riks-statens sjette hufvudtitel.
172. — angående regleringen af utgifterne under riks-statens sjunde hufvudtitel.
772
Register.
N:o.
173. Underdånig skrifvelse, angående regleringen af utgifterne under riks-statens
åttonde hufvudtitel.
174. — angående regleringen af utgifterne under riks-statens nionde hufvudtitel.
175. — angående extra stats-anslag lill föremål, tillhörande Landtförsvars-depar
tementets
handläggning.
176. — angående extra stats-anslag lill föremål, tillhörande Sjöförsvars-deparle
mentets
handläggning.
177. — angående extra stats-anslag till föremål, tillhörande Cåvil-departementets
» handläggning.
178. — angående extra stats-anslag till föremål, tillhörande Finans-departemen
tets
handläggning.
179. — angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling m. m.
180. — angående upplåtande lill Domkyrkan i Kalmar af arrende-inkomslerne
utaf jordlägenheter tillhörande Kalmar f. d. fästning.
181. — angående förhöjning i postskjutslegan, m. m.
182. — angående stipendier till föreståndare för Folkskole-lärare-scminarier, hvilka
söka kännedom om sättet att undervisa döfstumma och blinda.
183. — angående folkundervisningen i riket.
184. — rörande verkställande af undersökningar för utrönande af rätta beloppen,
hvarmed de i 15 §. af Tulltaxe-underrältelserna medgifna tullrestitutioner
böra utgå.
185. — angående anslag af allmänna medel till ersättning för de under gängse
smiltosamma boskapssjukdomar nedslagtade kreatur.
186. — angående föreslagen ändring i föreskrifterne om rättegång i Domkapitel.
187. — om löneförhöjning åt nuvarande Bibliothekarien vid Linköpings Gymnasii
och
Stifts-bibliothek.
188» — angående befrielse för Kronomagasins-förvaltaren i Warberg, /l. Öhrvall
från honom ålagd ersättningsskyldighet till statsverket.
189. — angående statsanslag till bekostande af en uppfunnen räknemachin.;
190. — angående Mililiae-boställskassan.
191. — angående dispositionen af den å ackordsförskolter oell ersättningar va
rande
reserverade behållning.
192. — angående föreslagen lindring i betalningsvilkoren för det till uppbyggan
de
af Stifts-kyrkan i Hernösand beviljade lån.
Register. 773
N:o.
193. Underdånig skrifvelse, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition an
gående
nya Trollhätte kanalbolags direktions underdåniga ansökning alt
få liil skalle lösa gamla slussen vid Lilla Edet.
194. — angående ifrågasatte förundrade tullbestämmelser för raffineradt socker
samt sockersirap.
19.). — angående den tillökade ordinäre soldat-roteringen i riket.
109. — angående extra anslag lill föremål, tillhörande Ecklesiastik-departcme»-  tets handläggning.
197. — angående Tullbevillningen.
198. — angående stämplade pappers-afgiflen,
199. — angående vilkoren för tillverkning och försäljning af brännvin.
200. — med instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-diskont-vcr
ket
samt Länekontoren i orterna.
201. — med förslag tili Ansvarighetslag för de af Rikets Ständer förordnade
Direktörer för Länekontoren i orterna.
202. — om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banko-reglementet.
203. — angående dels bestämmande af ersättning åt nämndemän och fjerdings
man
för biträde vid åtskilliga förrättningar, dels ock förhöjning i de,
såsom traktamente, åt dem i nu gällande Expeditions-taxa och resereglemente
bestämda belopp.
204. — angående ändring af allmänna lagens föreskrift om revisions-skilling m, in.
205. — angående af Kongl. Majit i nåder föreslagen ändring i vissa delar af
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 rörande inteckning i fast egendom.
20G. — angående köpeskillingen för den Kronan förr tillhöriga s. k. Hofbageriegendomen
vid Regeringsgatan här i hufvudstaden.
207. — om vidtagande af nödiga kontroller å användande af städernas tolags
medel
för dermed afsedda ändamål.
208. — om afskrifning af räntan å anmärkningsmedel, ådömde förre Regements
skrifvaren
P. A. Arell.
209. — angående förändring i rättegången och arbetssättet i Hofrätt.
210. — angående preskriptionstid för liqviderande af åtskilliga i Riksgälds-kon
torets
räkenskaper balanserade äldre skuldposter.
211. — angående decimal-systemets tillämpning på indelningen af rikets mynt,
äfvensom på mått, mål och vigt.
774
Register.
jNr:o.
212. Underdånig skrifvelse, angående en, i Riksgälds-kontoret innestående, Kapi
ten
Cronstrand beviljad anslagssumma.
213. — angående förklaring af 21 kap. 1 §. Rättegångsbalken.
214. — om sättet för uppsägning af solidariskt ingångna förbindelser.
215.
i fråga om ändring i de angående fattigvården samt försvarslöse och
kringvandrande personer gällande bestämmelser.
210. — angående låneunderstöd för Stora Barnhuset i Stockholm.
217. — angående upphörande af den akademiska jurisdiktionen.
218. — angående anslag till inköp af en Kanslirådet Krutmeyer tillhörig gravyr
samling.
219. — angående till skolinrättningen i Lycksele Lappmark anslagen spannmåls
utgående in natura.
220.
angående bildande af en fond lill understöd Pur afskedade Folkskole-lärare.
221. — angående upphäfvande af 24 kap. 4, 5 och 6 §§. Byggninga-balkeu.
222.
angående vilkor för utländsk man att här i riket fä besitta läst egendom.
223. — angående ändring af 10 mom. i Kongl. Brefvet den 17 Aug. 1804,
angående storskiften m. m. i Stora Kopparbergs län.
224. — angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
225. — angående befrielse Por rusthållare inom Kungsöhrs fögderi fran dags
verkslösen
i afseende på deras stamhemman.
226. — med öfverlemnande af ny Bevillnings-stadga.
227. — angående upprättadt nytt reglemente för Riksgälds-kontoret.
228. — med den nya Riks-staten.
229. — angående förklaring öfver 2 mom. 5 §. af Kongl. Förordningen om
Sockenstämmor i riket den 29 Aug. 1843, i fråga om grunden för
rösträltighetens beräknande.
230. — om ändring i Expeditions-taxan.
231. — angående sättet, ordningen och vilkoren för utbetalning af anslag och
lönebidrag till befrämjande af allmänna arbeten.
232. — i fråga om ändring uti vilkoren för den af Rikets sednast församlade
Ständer lemnade garanti, i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg
emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, samt om utsträckning
af denna jernvägsanläggning till Köping.
233. — angående granskningen af de i Stats-rådet förda protokoll (ej expedie
rad;
— jfr N:o 136.)
r- ~ *
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC M AR CCS, 1851.
