# ID: svediakorp-gov2196
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 103,198
# sentences: 2,679
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
3åMM(sa mgli^u&bidoqb
PROTOKOLL
VID
lia^tima Riksdagen i Sfoekliolm
Åren 1850 oell 1851.
TTOIDE SAHIilMREM.
lia Afdelningen:
Expeditions-ViskoHefs Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t, m. m.
sutas» »iram
Exp editions- Ut,sko Hels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 1.
1
N:o 1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Jan. 1851.
Preste-Ståndet den 8 — —
Rorgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 15 -- —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
riksdag s-kostnadernas bestridande genom Riksgälds-kontoret.
(Stats-Utsk. Mern. N:o k.)
S. A. K.
Rikets Ständer 11 härigenom underdånigst anmäla sitt fattade beslut, att sådana
af nuvarande riksdag föranledda utgifter, som, i anseende till deras föremål eller
beskallenhet och i likhet med hvad under Rikets Ständers sednaste sammanvaro
egt runi, dels redan blifvit, dels framdeles under riksdagens lopp varda af E. K.
M:t i nåder godkända och å E. K. M:s och Rikets Stats-kontor anvisade, skola,
efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför aflemnade verifikations-handlingar,
sistnämnda Embetsverk af Riksgälds-kontoret godtgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Januari 1851.
Bih. till R. St;s Prat. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
1
2
Expeditions- Vt sko t tets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 2.
N:o 2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 8 Jan. 1851.
Preste-Ståndet den 8 — -—
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medels anvisande
lill Topografiska korpsens arbeten innevarande år.
(Stats-Utsk. Ull. N:o 9.)
S. A. K.
Jemte tillkännagifvande, Wand annat, att det af Rikets Ständer vid sist hållna
Riksdag till utgörande under arén 1848, 1849 och 1850, med j årligen
anvisade extra anslag under 4:de hufvudtitcln Lill Topografiska korpsens arbeten
36.000 R:dr, blifvit, i anseende till dessa arbetens oafbrutna fortgång under
nämnde tiderymd, så anlitadt, att, vid slutet af sistlidet år, några medel till desammas
fortsättande icke vore i behåll, bar E. K. M:t, som i Dess nådiga proposition
om Stats-verkets tillstånd och behof, bland andra anslag för landtförsvaret
under åren 1851, 1852 och 1853, äskat till Topografiska korpsens arbeten
36.000 R:dr, uti en lill Rikets Ständers Stats-utskott, under den 4 nasti. December,
afbiten nådig skrifvelse begärt, att, enär den del af det äskade anslaget, sorn
belöper för innevarande år, bör, för arbetsplanens uppgörande, vara bestämd vid
årets början då riks-staten icke kan hafva hunnit i sin helhet uppgöras, det för
ifrågavarande behof under detta år erforderliga anslag måtte, oberoende af den
allmänna stats-regleringen, varda med 12,000 R:dr anvisadt så tidigt, att dessa
angelägna arbeten icke till skada för det allmänna, ina behöfva, för brist pa medel,
afbrytas; och hafva Rikets Ständer, med hänsigt till det väsendtliga gagn
och den allmänna nytta desamma medfört, till bestridande af kostnader för Topografiska
korpsens arbeten, anvisat för år 1851 ett belopp af 12,000 R:dr att
af Riksgälds-kontorct utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Januari 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 3.
3
N:o 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil dea 11 Jan. 1851.
Preste-Såndet dea 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i fråga om åtgärder för uppförande
af en byggnad emellan Carl Xllhs Torg och Operahuset
i Stockholm. (Stats-Utsk. Uti. N:o 10.)
S. A. K.
Medelst nådig Proposition af den 15 sistl. November bar E. K. M:t täckts
toresia Rikets Ständer, att, för utförande af en större byggnad å den plats i hufvudstadens
som är belägen emellan Carl XIII:s torg och Operahuset, för hvilket byggnadsföretag
kostnaden, eldigt ett af Öfver-intendents-embetet uppgjordt förslag,
inskränkt för närvarande till hufvudfacaden åt Carl XIII:s torg och flygeln åt strömmen,
blifvit beräknad till 247,000 r:dr, hvaruti likväl en del af inredningskostnaden
för öfra stora våningen icke inginge, E. K. M:t må ega att försälja icke
allenast de åt Sundhets-kollegium oell General-landtmäteri-kontoret nu upplåtna
bus, utan ock, derest omständigheterna sådant föranleda och medgifva, det s. k.
Preisiska huset vid Drottninggatan bär i staden, samt de inflytande köpeskillingarne,
beräknade, jemlikt Ofver-intendents-embetets uppskattning å egendomarne,
flir Sundhets-kollegii hus till 41,666 r:dr 32 sk., för General-landtmäteri-kontorets
till omkring 30,000 r:dr och för f. d. Preisiska huset till omkring 80,000
r:dr, för ofvan omförmälde ändamål använda, under vilkor, att för de behof, hvartill
dessa byggnader nu äro upplåtna, erforderliga lokaler varda anvisade, antingen
uti den nya byggnaden, eller, derest någon omflyttning skulle finnas lämplig, uti
andra Kronan tillhöriga byggnader, samt att, emot det att den del af kostnaden
för nya mynthusbyggnaden, hvartill, enligt Rikets Ständers vid sednaste riksdag
lemnade begifvande, köpeskillingen för försålde f. d. hofbageri-egendomen blifvit
använd, varder af myntverkets tillgångar godtgjord, berörde köpeskilling, som utgjort
16,666 r:dr 32 sk., får ingå lill anslaget för byggnader och reparationer
i hufvudstaden, för att sålunda kunna till det nu föreslagna byggnadsföretaget
4 Ewp c (lilio ns- Uts kottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 3.
disponeras; hvarjemte, i den händelse högstberörde framställning bifölles, E. K. M.
ville erbjuda Rikets Ständer att till gemensamma klubb- och samlingsrum uti den
först tiliämnade delen af den nya byggnaden, eller facaden åt Carl XIII:s torg
och södra flygeln, använda bela öfversta våningen, hvilken E. K. M:t förmodade
blifva för detta ändamål tillräcklig, under vilkor likväl, att, sedan huset med alla
nödiga mellanväggar blifvit uppfordt och med fönster försedt, Rikets Ständer särskildt
bekosta våningens inredning i öfrigt, jemte rummens framtida underhåll, i
hvilka afseenden E. K. M:t täckts till Rikets Ständer öfverlemna att nödiga föreskrifter
meddela.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit, hvarvid Rikets Ständer
icke lemnat utan uppmärksamhet den prydnad, som den till uppförande i nåder
föreslagna byggnad skulle för hufvudstaden medföra, men då Rikets Ständer
icke kunnat förbise, dels att, om äfven försäljningen medgåfves af de dertill föreslagna
Kronans hus, samt den förväntade köpeskillingen derför komme att till det
fulla påräknade beloppet erläggas, en betydlig brist i de för denna nybyggnad alsedda
tillgångar likväl skulle uppstå, hvilken af andra statsverkets medel beböfde
fyllas; dels att General-landtmäteri-kontorets bus, hvars försäljande i nåder förslagits,
eger, såsom fristående vid en öppen plats, ett för sitt ändamål högst fördelaktigt
läge, och således, i Rikets Ständers tanke, icke kan utan mehn afyttras,
dels att de tillgångar, som påräknats af köpeskillingen för försålda f. d. hofbageri-egendomen
samt af besparingar på 7:de hufvudtiteln, äro alltför ringa, för
att Staten i beräkning derpå skulle begynna en så betydlig byggnad, som den
ifrågavarande, samt slutligen att staten redan inlåtit sig i stora och kostsamma
byggnadsföretag, hvilka medtagit dryga anslags-summor samt erfordra till sitt fortsättande
och fullbordande ytterligare för statsverket betungande anslag, hvilka ock
af E. K. M:t blifvit utaf Rikets nu församlade Ständer äskade, hafva Rikets Ständer,
på dessa skäl, ansett sig icke kunna bifalla E. K. M:ts i högstberörda proposition
gjorda nådiga framställning.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla: framhärdande &c.
Stockholm den 18 Januari 1851.
Expeditiom-Utskottets Förslag till und, Skrifvelse, N:o 4.
N:o 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Jan. 1851.
Preste-Ständel den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medels anvisande
till fortsättning af fästning sbyggnaden vid Carlsborg inner. år.
(Stats-Utsk. Utlåtande. N:o 11.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott af den 4 sistl. Dec.,
har E. R. M:t, som i dess nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof,
bland andra anslag för Landtförsvaret under åren 1851, 1852 och 1853,
äskat 150,000 rd:r till fortsättande af fästningsbyggnaderne vid Carlsborg, begärt,
bland annat, att, enär de vid sistl. riksdag till utgående under åren 1848, 1849
och 1850, med årligen, anvisade extra anslag under 4:de hufvudtiteln till fortsättande
af lastningsbyggnaderna vid Carlsborg, Waxholm, Carlsten och Carlskrona,
sammanlagdt 405,000 r:dr, i följd af dessa arbetens oafbrutna fortgång medtagits
så, att, vid slutet af nasti, år medel för berörde byggnader icke vidare funnes
alt tillgå, men den del af anslaget till förstnämnde fästningsbyggnad, som belöper
sig för innevarande år, borde, för arbetsplanens uppgörande, vara bestämd
vid årets början, då Riksstatens reglering icke kan hafva hunnit i sin helhet afgöras,
det för ifrågavarande behof under år 1851 erforderliga anslag mätte, oberoende
af den allmänna statsregleringen, varda med 50,000 r:dr anvisadt så tidigt,
att delta angelägna arbete icke må, till skada för det allmänna, behöfva, för
bristande medel, afbrytas, samt derigenom tillfälle saknas lill sysselsättande af det
krono-arbetsmanskap, som är afsedt att vid denna fästningsbyggnad användas;
Och då ett afbrott i de vid besagde fästning pågående arbeten tilläfventyrs skulle,
oberäknadt andra olägenheter, medföra svårighet att på lämpligt sätt sysselsätta
det dervid använda krono-arbetsmanskap, hafva Rikets Ständer, på det arbetena
må, efter hittills följd arbetsplan, kunna oafbrutet fortgå, funnit sig, intill dess
tillfälle blifver att rörande det af E. K. M:t i detta hänseende för åren 1851,
()
Expedilions-Utskottets Förslag lill undt. Skrifvelse, N:o 5.
1852 och 1853 äskade anslag meddela definitivt beslut, böra, i öfverensstämmelse
med hvad vid sistl. Riksdag pröfvades nödigt för ifrågavarande ändamål anslå,
till bestridande af kostnader för Carlsborgs fästningsbyggnad anvisa, för innevarande
år, 30,000 R:dr, att från Riksgälds-Kontoret utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Januari 1851.
N:o 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Jan. 1851.
Preste-Ståndet — 29 — —
Borgare-Ståndet — 29 — —
Bonde-Ståndet — 1 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående föreslaget utbyte
af en del utaf den för Götha Artilleri-Regementes äldre stallbyggnad
i Götheborg upplåtna tomtplats, emot en annan, nämnde
stad tillhörig, lägenhet. (Stats-Utsk. Uti., N:o 2(5.)
S. A. K.
Sedan Magistraten i Götheborg, med anledning deraf, att platsen för ett
under byggnad varande sjukhus i nämnde stad, angränsades af det tomtqvarter,
som år 1818 blifvit af staden kostnadsfritt upplåtet tili stallbyggnad för Götha
Artilleri-regemente, och hvilket qvarter till mer än hälften, eller den näst intill
sjukhustomten belägna rymden, användes till upplag för spillningen från bemälde
Regementes stallar, hvilket, enligt Sjukhus-direktionens förmenande, ofelbart
komme att menligt inverka på sjukpersonalens helsovård, under den 1 Februari
1850 i underdånighet anhållit, att den del af förrberörde tomtqvarter, hvilken för
ofvan omförmälde ändamål begagnades samt, enligt en af Magistraten aflemnad
karta, innehölle 1144- alnars längd och 254 alnars bredd, eller en areal af 2920
qvadratalnar, måtte till Götheborgs stad återlemnas, emot det att staden i utbyte
skulle åt Kronan, för Regementets behof i nyssberörde hänseende, upplåta en
dertill lämpligare ansedd tomtplats af enahanda rymd, hållande 73 alnar i längd
och 40 i bredd, samt belägen emellan Regementets båda stallar, Larmgatan, Ar
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 6.
7
tilleriplalsen och Vallmuren, hvarjemte Magistraten hemställt, att, i händelse det
sålunda föreslagna tomtbytet blefve i Nåder bifallet, detsamma linge ega rum
efter förloppet af ett år, vid hvilken tid sist omnämnda tomtplats, som vore utarrenderad,
kunde af staden disponeras, äfvensom Magistraten, i enlighet med
Chefens för Götha Artilleri-regemente begäran, under den 7 Sept. sistlidet år
å stadens vägnar ytterligare medgifvit, att den emellan regementets äldre stall
och nuvarande upplagsplatsen för spillningen anlagda gränd eller gata, finge till
12 alnars bredd utläggas; så har, vid sådant förhållande, och då Götheborgs stad,
endast för att åt det tillämnade nya sjukhuset derstädes bereda lämplig omgifning,
föreslagit det omförmälda tomlbytet, hvarvid, i stället för den af Götha
Artilleri-Regemente nu begagnade, för det ena stallet särdeles olämpligt belägna,
plats till meranämnde upplag, en tomt af lika areal, men af högre värde, blifvit
erbjuden, Eders Kongl. Maj:t, medelst Nådig proposition af den 4 Dec. sistlidet
år,‘ behagat föreslå Rikets Ständer alt till det ifrågakomna tomtutbytet emellan
Kronan och staden Götheborg, uppå ofvanberörde, af stadens Magistrat föreslagna
och medgifna, vilkor samtycka; och då så väl Eders Kongl. Maj:t och Kronan, som
staden Götheborg, af ifrågavarande tomtutbyte hemta fördel, hafva Rikets Ständer
dertill lemnat bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Februari 1851.
N:o C.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Jan. 1851.
Preste-Slåndet — 29 — —
Borgare-Ståndet •— 29 — —
Bonde-Ståndet — 1 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af eli
Kronan tillfallet dana-arf efter afl. Postmästaren JVallvik.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 27.)
S. A. K.
Sedan Fattigvårds-Styrelsen i köpingen Trelleborg hos Eders Kongl. Maj:t
underdånigst anhållit, att, som Postmästaren derstädes Adolf Wallvik, i Dec.
8
Expeditions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 7.
månad 1847 med döden afgått utan kända arfvingar, samt, efter behörigen itfärdad
kallelse, några sådana icke heller sig anmält, vid hvilket förhållan e
Wallviks behållne qvarlåtenskap komme att såsom dana-arf tillfalla Eders Kong
Majit och Kronan, berörde behållning, utgörande, enligt verkställd utredning*
143 R:dr 25 sk. G rst. Banko, måtte, med afseende å den betydliga fattigföisörjning,
hvarmed Trelleborgs samhälle vore hetungadt, och i följd hvaraf des ■
medlemmar sett sig nödsakade att uppföra ett nytt fattighus, varda anslagen till bi
drag vid uppbyggandet af detta fattighus eller till de fattiges försörjning derstä
des, har Eders Kongl. Majit, efter att häröfver hafva inhemtat Dess Befallningshafvandes
i Malmöhus Län underdåniga utlåtande, täckts, med hänseende till d<
omständigheter, som rörande köpingen Trelleborgs fattigvård blifvit i underdånighet
upplysta, uti Nådig proposition af den 15 Nov. nästlidet år föreslå Rikets
Ständer, att Kronans rätt till omförmälda dana-arf måtte på nämnde köping, till
förmån för dess fattigvård, öfverlåtas; Och hafva Rikets Ständer, på de skäl den
Nådiga propositionen innehåller samt med afseende å beloppets obetydlighet, bifallit
hvad Eders Kongl. Majit sålunda i Nåder föreslagit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Februari 1851.
Nio 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 29 Jan. 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 1 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af ett
Kronan tillfallet dana-arf efter Enkan Helena Maria Hansdotter.
(Stats-Utsk. Uti., Nio 28.)
S. A. K.
Efter det Malmö stads Äldste, uti en genom Kongl. Majits Befallningshafvande
i Malmöhus Län insänd underdånig ansökning, anhållit, det Eders Kongl.
Majit
Expedilions- Ulsko Hets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 8.
Maj:t täcktes i Nåder tillerkänna nämnde stads fattig-arbetsinrättning det belopp
af 291 R:dr 28 sk. \\\ rst. Banco, hvilket, såsom dana-arf efter Arbetskarlen
Anders Petterssons enka, Helena Maria Hansdotter, Kronan tillfallit, samt i följd
deraf tillåta Fattigvårds-styrelsen att omförmälda belopp lyfta, hvilken ansökning
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, med hänseende till den talrika fattigpersonal,
berörde samhälle eger att försörja, med sitt underdåniga förord understödt,
har Eders Kongl. Majit, med fästadt afseende å hvad Dess Befallningshafvande
sfilunda anfört, behagat, medelst Nådig proposition af den 21 Dec. sisth
år, föreslå Rikets Ständer, att Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf måtte
eftergifvas till förmån för fattigvården i Malmö stad.
Med anledning häraf, och då, utom hvad i högstberörde Nådiga proposition
är vordet anfördt, äfven förekommer, att, genom kolera-farsotens härjande i Malmö
förlidne år, stadens fattigvård blifvit i betydlig män betungad samt ett större
antal värnlösa harn fallit allmänna fattigförsörjningen till last, hafva Rikets Ständer,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, funnit skäligt till förmån
för Malmö stads fattigvård efterskänka Kronans rätt till ifrågavarande dana-arfsmedel.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 1 Februari 1851.
N:o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Jan. 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 1 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af ett
Kronan tillfallet dana-arf efter Husmannen Nils Hansson Modig.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 29.)
S. A. K.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus Län i underdånighet
anmält en af Fattigvårds-styrelsen i Sallerups socken och Oxie härad af
Bih. till II. St. Prot. 1850 A 1851. 10 Sami. 1 Afd. 2
10 Expeditiona-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-.o 9.
nämnde län framställd anhållan, att, enär husmannen Nils Hansson Modig i Ostra
Kattarp af berörde socken utan arfvingar aflidit, samt, af sådan anledning, Oxie
Härads-rätt, genom Utslag den 4 Febr. 1850, förklarat, det behållningen af den
aflidnes qvarlåtenskap, uppgående, enligt verkställd utredning, till 127 R:dr 20
sk. 2 rst. banko, borde, såsom dana-arf, kronan tillfalla, kronans rätt till dessa
arfsmedel måtte, till förmån för Sallerups fattigvård, efterskänkas, helst Nils Hansson
Modig i lifstiden skall hafva yttrat den afsigt, att på soknens fattigkassa öfverlåta
den egendom, som vid hans död kunde finnas efter honom i behåll, hvarom ock
vittnen inför Härads-rätten blifvit afbörda, ehuru det uppgifna förhållandet icke kunnat
tillräckligen styrkas, har E. K. M:t, med afseende å härvid förekomna omständigheter,
uti nådig proposition af den 15 Nov. sistlidet år, täckts föreslå Rikets
Ständer öfverlåtelse af statens rätt till ifrågavarande dana-arf på fattigvården
i Sallerup. Och hafva Rikets Ständer, med anledning af hvad sålunda förekommit
samt med hänseende till beloppets mindre betydenhet, högstberörde nådiga framställning
bifallit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Februari 1851.
N:o 9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 12 -—- —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående sammandrag af
Författningar, i afseende på kringvandrande gesäller och andra
icke bofasta persotter rn. m.
(Allm. Resv. och Ekon.-utsk. Uti. N:o 2.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, huruledes allmänheten på
landsbygden får vidkännas ett betungande och i synnerhet särdeles obehagligt be
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 9. 11
svär genom understöd åt de, stundom af hustru och barn åtföljda personer, som
genomströfva landet under de olika benämningarne af gesäller, arbetssökande, afskedade
krigsmän, sjömän m. fl., och hvilka ett sådant understöd vanligen icke
utan obarmhertighet kan vägras; i afseende hvarå blifvit anmärkt: att dylik person,
så vida lian vill undgå att såsom försvarslös behandlas, visserligen bör vara
försedd med pass, utfärdadt af behörig embetsmyndighet och innehållande den förpassades
namn, ändamålet med vandringen, stället hvarifrån den börjades, vägen,
som borde tagas, samt hvarthän vandringen skulle ställas; att derjemte, genom
de så väl för resande i allmänhet, som för nyssnämnde kringvandrande personer
serskildt, utfärdade författningar, det vore passhafvarne förbjudit att afvika från
den bestämda vägen, äfvensom att med tiggande och pockande söka förskaffa sig
understöd; att dessa stadganden likväl möjligen icke voro kända af dem, för hvilka
de blifvit meddelade, och ännu mindre af dem, som om understöd anlitas; att
i öfrigt, jemle det tryckande onus, som genom kringvandring af infödda personer
utaf ofvannämnde slag uppkomme, dylika kringvandrande äfven från konungariket
Norge i ej ringa mån besvära landet, i anseende dertill, dels att pass till svenska
orter utfärdades af norrska embets-myndigheter, icke allenast för infödda och
deribland vanfrejdade personer, utan äfven för sådana Svenskar, hvilka, enligt här
gällande stadgar om försvarslöse, icke kunna erhålla svenska pass, och dels att
de norrska passen medgifva vida längre vandring, än behöflig! vore, då deremot
för svenska embetsmyndigbeter blifvit stadgadt, att norrska tiggare och landstrykare,
hvilka från Sverige förvisas, ej linge förpassas längre än till närmaste arnt
i Norge; samt slutligen, att denna större lätthet att undfå pass, som sålunda i
Norge äger rum, begagnades äfven särdeles mycket af lösa personer utan bestämd
hemort, hvilka i mängd funnes på gränsen mot Norge.
Med hänseende härtill få Rikets Ständer, enär de till hämmande af ifrågavarande
oskick meddelade stadganden dels icke ensamt af kronobetjeningen kunna
behörigen hållas i helgd, utan biträde af allmänheten, som åter för sådant ändamål
har behof af att känna sina rättigheter, dels ock, såsom spridda i serskilda
äldre och nyare Författningar, icke äro tillgängliga för den större allmänheten, i
underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M:t i nåder låta författa och af trycket
utgifva ett fullständigt sammandrag af de föreskrifter, som äro gällande i afseende
på vilkoren för gesällers och andra icke bofasta personers kringvandring i landet,
samt anbefalla uppläsning af berörde sammandrag från predikstolarne två gåuger
om året i de kyrkor, hvilka äro belägna vid större vägar, och en gång om
året i alla öfriga kyrkor.
i 2
Expeditions-Utskottets Förslag till uncl. Skrifvelse, N:o 9.
Vidkommande derefter frågan om utfärdande af pass från Norge till svenska
orter; så enär, jemte hvad här ofvan i detta hänseende blifvit anfördt, Rikets
Ständer tillika inhemtat, ej mindre att E. K. M:s befallningshafvande i
Hallands län, med anledning af två utaf norrska auctoriteter för svenska undersåter
utfärdade, endast på förevista prestbetyg grundade pass, under den 20
Fehr. 1846 till E. K. M:t ingått med underdånig hemställan om erinran till vederbörande
att iakttaga mera noggranhet vid meddelande af pass åt Svenskar, än ock
att, enligt ett från Norrska Justitie-departementet den 2 November berörda år aflåtet
cirkulär, klagomål i enahanda afseende blifvit anförda, hafva Rikets Ständer, som
anse ett lika förfarande böra af auktoriteterne i Sverige och Norge vid utfärdande
af pass till det andra riket iakttagas, funnit sig böra å ifrågavarande förhållande
fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet, med underdånig hemställan, alt
enahanda föreskrifter, som äro för svenska embetsmyndigheter gällande i fråga
om meddelande af pass till Norge, jemväl måtte af Norrska auktoriteter vid utfärdande
af pass till Sverige iakttagas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Februari 1851.
N:o 10.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med anhållan att Kongl.
Hamn-ordningen af den 24 Jan. 1771 matte öfver ses och förbättras.
(Allm. Resv.- och Ekon.-Ulsk. Uti., N:o 6.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som, i anledning af väckt fråga om förändring uti E. K. M:s
förnyade Nåd. Hamn-ordning af den 24 Januarii 1771, förehaft granskning af
Expeditions- Utskottets Förslag till nild. Skrifvelse N:o 10. 13
denna stadga, hafva dervid funnit densamma icke innefatta fullständiga föreskrifter,
för att, vid hvarje inträffande händelse, kunna tjena ledamöterna i Hamn-Rätt
till behörig ledning för sina domslut och öfriga åtgärder; till stöd för hvilken
åsigt förekommit, bland annat, hurusom stadganden saknas, ej mindre rörande jäfsförhållanden
för Hamnfogde eller Bisittare, samt huru i dylika fall förfogas bör,
på det Rätten må blifva domför, än ock till bestämmande af det eller de ställen,
der de fiskande äga utlägga garn eller draga notar, i händelse tvist derom yppas
; hvarjemte och i afseende på straffbestämmelserna, Rikets Ständer fästat uppmärksamhet,
dels derå, att enahanda ansvar följer, ehvad någon drager not i annans
notvarp eller fiske-redskap af annat slag inpå annans sätter, oaktadt den
förra förseelsen, såsom i allmänhet ledande till större förfång och skada, måste
anses gröfre än den sednare, dels ock att uti 4 Cap. 1 § föreskrifves, att den,
sorn snattar, men ej orkar böta, skall sitta i stocken, ehuru stockstraffet redan
genom Kongl. Förordningen den 10 Junii 1841 blifvit afskaffadt och, i de fall
der böter äga rum, fängelse-stralf i stället infördt.
En sådan ordnings-stadga, som den ifrågavarande, synes likväl, efter Rikets
Ständers tanka, böra affattad i öfverensstämmelse med allmän lag, innehålla alla
de föreskrifter, som kunna vara erforderliga för ledamöter i Hamn-Rätt, i och för
utöfvande af en sådan befattning, så att dessa ledamöter, af hvilka icke kan påräknas
någon egentlig lag-kunskap, ej må begå felsteg och misstag, i brist på
kännedom om allmänna lagen eller de förändringar, som deruti ägt rum; och få
Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, att E. K. M:t nådigst täcktes låta
öfverse Hamn-ordningen af den 24 Januarii 1771, så att densamma vinner den
fullständighet, som af förhållandena påkallas, och i öfrigt öfverensstämmelse med
allmän lag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Februari 1851.
14
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 11.
N:o 11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 12 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
B onde-S lån det den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring i sältet
att tillhandahålla afskedade krigsmän rn. fl. pensioner och
nådegåfvor.
(Allm. Besv. och Ekon.-utsk. Bet., N:o 18.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet på det nu brukliga sätt att genom krono-fogdarne
låta, i följd af serskilda föreskrifter, utdela åtskilliga från E. K. M:ts hof-förvaltning,
hospitals- och Militise-hospitals-fonder samt från Landt- och sjöförsvars-departementerne
årligen till afskedade krigsmän m. fl. utgående pensioner och nådegåfvor,
hafva Rikets Ständer ansett det vara önskligt, om uti ifrågavarande utdelningssätt,
såsom besvärligt oell kostsamt för flertalet bland understödstagare, samt
serdeles betungande för de till högre ålder komne och sjuklige, genom svårigheten
för desse att till det ofta flere mil aflägsna kronofogde-kontoret anställa en,
i anseende till kronofogdens tillfälliga frånvaro, icke sällan fruktlös vandring, en
förändring kunde tillvägabringas, på det att värdet af de Iemnade understöden ej
måtte förringas genom utdelningssättet deraf, såsom nu understundom lärer inträffa
5 och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes,
efter vederbörandes hörande, låta vidtaga sådana åtgärder, att de nådegåfvor, som
från allmänna fonder och inrättningar äro anslagna åt gamla militärer eller andra
pensions- och gratial-tagare, måtte, så vidt möjligt är, samtidigt och med minsta
uppoffring och besvär för pensionärer och gratialister, dem tillhandahållas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Februari 1851.
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 12. 15
N:o 12.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 12 —- —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtgärders vidtagande
för att till rotehållares kännedom sprida författningarne rörande
lego-kontrakts upprättande med rekryt.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 19.)
S. A. K.
I likhet med hvad under 1840 och 1844 arens riksdagar ägt rum, har jemväl
vid innevarande riksmöte klagan blifvit förd deröfver, att i åtskilliga orter,
regements-befälet, under förevändning att sörja för soldatens bästa och tillse att
han får sin rätt, ofta skall hafva vid rekryteringar påtvingats rotehållarne icke allenast
ökade prestationer till soldaten, utöfver både hvad enskildt aftal med denne
och kneckte-kontraktet innehålla, utan äfven understundom en för dem till namn
och karaktär okänd rekryt: i hvilket ämne Rikets Ständer, under den 6 Febr.
1841, till E. K. M:t aflåtit underdånig skrifvelse, med andragande att, då i allmänhet
sådana frågor, hvari rättelse kan vinnas på sätt lag och laga stadgar föreskrifva,
icke borde blifva föremål för Rikets Ständers öfverläggningar, skäl visserligen
saknades att hänvisa de klagande till behörig ort, för att derstädes i besvärsväg
göra sin rätt gällande; men då Rikets Ständer derjemte icke kunnat förbise
de många kostnader, svårigheter och obehag, som alltid skulle åtfölja en
rättegång emellan rust- och rotehållare å ena, samt befälet å andra sidan, ansågo
Rikets Ständer, i ändamål att för framtiden förekomma de öfverklagade missbruken,
sig böra i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes förständiga vederbörande,
att förhandlingar emellan rust- och rotehållare och soldat om löne-vilkoren
borde försiggå enskildt dem emellan och såsom de kunde åsämjas, samt utan
all inblandning dervid af befälet, hvarefter kontraktet skulle underskrifvas och
då först till granskning inför landshöfding och regements- eller kompani-chef uppvisas;
och borde någon invändning eller anmärkning mot kontraktet icke ega
10 Expcdilions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 12.
rum, så vida det upptoge och tillförsäkrade soldaten alla de förmåner, hvilka
honom tilläggas i det ursprungliga kneckte-kontraktet för provinsen, jemte de
förändringar dervid, som tillkommit genom frivilliga öfverenskommelser emellan
kronan, å ena, samt rust- och rotehållare, å andra sidan.
Då någon nådig åtgärd, i anledning af Rikets Ständers sålunda gjorda und.
anhållan, icke följde, enär, enligt Krigskollegii uppgift, klagomål i berörde hänseende
hvarken vid General-mönstringar eller eljest skola blifvit anförda, har
denna fråga å nyo blifvit väckt vid 1844—1845 årens riksdag, utan att likväl
då föranleda lill någon ytterligare skrifvelse från Rikets Ständer.
Vid öfvervägande af hvad sålunda tillförene och nu ånyo förekommit, hafva
Rikets Ständer ansett förevarande frågas fortsatta återkommande vid flera
riksdagar utvisa, att den förda klagan icke torde sakna grund, men tillika förmodat,
det orsaken dertill bör sökas mera i rotehållarnes brist på kännedom
af sina rättigheter och om de författningar, som angående rekryteringen äro, till
bevarande af så väl rotehållarnes som soldaternas rätt, gällande, än uti en obehörig
inverkan af befälet vid kontrakts-vilkorens bestämmande, hvilken kan antagas
icke böra ega rum, der rotehållarne stödja sin talan på gällande författningar.
Att de må sättas i tillfälle härtill, synes det Rikets Ständer, som i allmänhet
dela ofvanberörde vid 1840—41 arens riksdag uttalade åsigter, vara billigt och
med afseende å den förda klagan nödigt, att tjenlig åtgärd vidtages; men då härvid
kommit i betraktande, att det tillgår olika med rekryteringen i olika landsorter
och att följaktligen serskilda anledningar till klagomål deröfver i serskilda
provinser förefinnas, så hafva Rikets Ständer äfven ansett, att en i allmänna ordalag
alfattad och för Rikets alla län gällande föreskrift i förevarande afseende
svårligen för vinnande af ändamålet blefve tillfyllestgörande; hvaremot lämpligare
synes, att åt landshöfdingarne, hvilka hafva sig uppdraget, att vid rekrytcringsmöten
iakttaga rotehållarnes rätt och bästa, öfverlcmnas, att äfven hvar i sin ort
tillse, att sådana missbruk, som, på sätt bär ofvan underdånigst förinäles, jemväl
vid nu pågående riksmöte blifvit öfverklagade, må upphöra.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, få Rikets Ständer
hos E. K. M:t underdånigst anhålla, det landshöfdingarne måtte i nåder anbefallas
att, hvar i sitt län, vidtaga lämplig åtgärd för att bereda rotehållarne kännedom
om gällande författningar i afseende på upprättandet af konlrakt emellan dem
och rekryt, samt för öfrigt noga hålla hand öfver efterlefnaden af berörde stadganden.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm dem 15 Februari 1851.
Exp edition#- UIsko t tels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 13. 17
/
N:o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet lät härvid bero den 1 Mars —
Godkändt hos Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:Is
nådiga Förslag lill ny Riksdags-ordning m. ni.
(Konst.-Utsk:s Mern., N:o 2.)
S. A. K.
Medelst nådig skrifvelse, den 1 Maj 1848, täcktes E. K. M:t till Rikets
då församlade Ständer öfverlemna Förslag till ny Riksdags-ordning, jemte en dervid
fogad serskild artikel, till iakttagande vid det riksmöte, då den Föreslagna
Riksdags-ordningen Liefve af Konungen och Rikets Ständer slutligen antagen, äfvensom
derefter intill nästföljande riksdag, samt, i sammanhang härmed, till ny
Regeringsform.
I högstberörde nådiga skrifvelse har E. K. M:t gifvit tillkänna Sin afsigt
med detta Förslags framläggande hafva varit att fortskynda afgörandet af frågan
om Svenska national-representationens ombildning, hvilken en längre tid utgjort
föremål för nationens deltagande.
Rikets Ständer, som, i den ordning Regeringsformens 81 § 2 mom. stadgar,
vid innevarande riksdag till afgörande förehaft detta vigtiga Förslag, erkänna
med underdånig tacksamhet den landsfaderliga omvårdnad, hvilken föranledt berörde,
af E. K. M:t vidtagna åtgärd, men då, enligt Rikets Ständers tanke, det
nådiga Förslaget, belraktadt i sin helhet, icke innefattar en tillfredsställande lösning
af omförmälda djupt ingripande samhällsfråga, och dessutom funnits, i åtskilliga
af sina detaljer, invcckladt samt till ordalydelsen svårfattligt, hafva Rikets
Ständer ansett sig förhindrade att detsamma antaga.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
Bih. till 11. St:s Prat. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
3
18
Expedit iöns- UIsko t te ts Färslag till und. Skrifvelse, N:o 14.
N:o 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående godkända förslag
till ändringar i Rikets Grundlagar.
(Konst.-Utsk:s Mern., N:is 4 och 5.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft åtskilliga, vid sistlidne riksdag
väckta och till afgörande vid innevarande riksmöte lagligen beredda förslag till
ändringar i rikets grundlagar, hafva Rikets Ständer samfäldt godkändt och antagit
de ibland dessa Förslag, som afsell, att Bonde-slåndels sekreterare må af bemälde
riksstånd tillsättas; att i grundlagen må införas stadgande derom, att Rikets
Ständers Banks sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse af Banken
med silfver inlösas, samt att ändring må ega rum i föreskrifterne, angående representations-rättigheten
för Fahlu Bergslag; genom hvilka förändringar nedan anförda
grundlags-§§ skulle erhålla följande lydelse, nemligen:
Reger ing sfo rmen.
§ 52-
Landtmarskalk och Talmän för Borgare- och Bonde-stånden utnämne Konungen.
Erkebiskop vare alltid Talman för Preste-ståndet.
§ 72.
Riksens Ständers Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit, under
, Riksens Ständers egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas af de
fullmäktige, hvarje stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorda äro, eller vidare af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena ega rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt
i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af
Banken med silfver inlösas.
Expeditions-Utskottets Föt'slag till und. Skrifvelse, ]Y:o 14. 19
II iksdags-ord n ingen.
§ 14.
i:o. Hufvudstaden Stockholm välje Tio Riksdagsmän, hvaraf Tre Magistratspersoner,
Två Grosshandlare, En Fabrikör, En Minuthandlare och Tre af
embeten och handlverkerier. Valen förrättas af Femtio elektorer, utsedde ibland
Borgerskapet, efter lika klassifikation som stadens Femtio Äldste. Desse elektorer
välje hvar för sig Riksdagsmän inom sin klass, men alla samfäldt Fullmäktige
af magistraten. För att blifva Elektor af Borgerskapet eller Riksdagsman för
Stockholm, fordras, alt hafva varit trenne ar Borgare derstädes, att en grosshandlare
betalar minst Tjugu Riksdaler, en fabrikör eller minuthandlare Tio Riksdaler
och en handtverkare Fem Riksdaler till staden i årliga uLskylder.
2:o. De öfriga rikets städer ega jemväl att sända fullmäktige af stadens
borgare eller magistratspersoner. Götheborg sände tre egna fullmäktige 5 städerna
af första klassen hvardera två; de af andra klassen, med rätt att ställa två, hvardera
minst en; och städerna af tredje klassen hvardera en fullmäktig. Städerna
af de ölriga klasserna ega att sända hvardera en fullmäktig, dock med rättighet
att förena sig, två, högst tre, om en person, hvilken likväl måste vara til! riksdagsman
vald för en af dessa städer, der han sjelf magistratsperson eller borgare
är. Riksdagsfullmäktig för stad af tredje klassen må jemväl kunna tillika antaga
fullmakt för en annan stad af lägre klass.
3:o. Valen skola ske inför magistraten efter det å hvarje ort hittills öfliga
valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum, enär antingen någon stads samtlige
valberättigade innevånare, eller ock en eller flere klasser bland dem, hos Konungen
anhålla om fastställande af ny valordning för staden, och Konungen, efter vederbörandcs
hörande, finner skäl att dertill samtycka. Då valen förrättas af borgerskapet
samfäldt och icke af elektorer, beräknas rösterna efter hvad hvar och
en af de väljande till staden skattar. Annorlunda, än genom ordentlig omröstning
med slutna sedlar af borgerskapet eller af dess utsedde elektorer, må riksdagsfullmäktig
icke kallas.
4:o. Ingen må för städerna till riksdagsman utses, som icke minst tre år
löre den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, varit magistratsperson eller borgare
i staden; och beräknas denna tid från tjenste- eller borgare-edens afläggande.
5:o. Fjerdepartsegare i Fahlu Bergslag ega att inom sig till riksdagsman
i Borgare-ståndet utse en fullmäktig, som icke till annat riksstånd hörer och ej
20
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 14.
någon beställning i rikets tjenst innehafver. Valet verkställes på lifligt sätt inför
magistraten i Fahlun, och rösterna beräknas efter fjerdeparts grufvedelarne.
Ingen vare härvid valbar, som icke i nämnde bergslag varit fjerdepartsegare minst
tre år före den dag, hvartill riksdagen blifvit pålyst, och är inom länet bosatt.
6:0. Utom Fahlu bergslag, äge ock de öfriga bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af styrelsen öfver bergverken privilegierade inrättningar, till förädling
af mineral-rikets produkter, att, inom sig, till Borgare-ståndet utse fem fullmäktige,
sorn ej till annat riksstånd höra, och ej någon beställning i rikets tjenst
innehafva, och hvarvid, med förbehåll af den, i 18 §, alla kristna trosförvandter
tillerkända valrätt, i öfrigt ingen må välja, om han ej valbar är. Med valen förhålles
sålunda, att styrelsen öfver bergverken bör, när riksdag inträffar, uppgöra
grunderna för denna representations-rätt, efter värdet af förra årets tillverkning,
beräknadt, för jerntillverkningen, efter det för bammarskattsjernet årligen bestämda
pris, och, för annan tillverkning, efter det medelpris, hvartill Kongl. Maj:t och
kronan försäljer den deraf in natura utgående tionde eller skatt, samt, ifall någon
af dessa förädlingar icke skulle kunna hänföras till någotdera värdet, efter det i
hufvudstaden allmänt gångbara pris. Sedan summan af alla tillverkningarnes sammanräknade
värden härigenom blifvit utrönt, samt huru stort värde, i följd deraf,
svarar emot en fullmäktig, fördelas bergsbruken i fem valdistrikt, afpassade efter
orternas lägen, och så, att, i det närmaste, ett på tillverkningsvärdet grundadt,
mot en fullmäktig svarande, röstetal må inom hvarje valdistrikt finnas. Valen
skola ske inför den magistrat inom valdistriktet, som styrelsen öfver bergverken,
genom Konungens Befallningshafvande i länet, derom anmodar, och å. den dag,
som för hvarje valdistrikt, af samma styrelse, härtill utsättes och, genom dess
försorg, inom distriktet allmänneligen kungöres; Börande styrelsen, tidigt före valet,
låta tillställa den inom hvarje distrikt valförrältande magistraten behörig längd
öfver alla inom distriktet valberättigade, samt hvars och ens röstetal, utfördt i
Riksdaler, efter tillverkningsvärdet: Och må ingen ä denna längd upptagas, sorn
icke, minst tre år före den dag, då Riksens Ständer, enligt riksdagskallelsen,
skola sammanträda, varit bruksegare i riket, eller der idkat annan sådan näring,
som hörer till förädlingen af mineral-rikets produkter. De väljande, som, genom
förenämnde kungörelse, till valförrättningen kallas, afgifva sina röster, efter riksdaler-talet
af deras tillverkningssummor, antingen personligen, eller medelst befullmäktigade
ombud, men alltid med slutna sedlar, så beskaffade, som i 71 §
stadgas: Och röste hvarje väljande blott på En i distriktets val-längd uppförd per
-
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 14.
21
son, hvadan ock denna längd bör, före valet, till de väljandes efterrättelse uppläsas.
Fullmakterna böra, för att vara gällande, lyda sålunda: ”Till den lagtima
(urtima) riksdag, som i
skall hållas och tager sin början den .... befull
mäktigas
härmed, efter föregånget ordentligt val, N. N. (för Preste-ståndet ifrån
N. N. stift, universitet eller akademi): (för Borgare-ståndet ifrån N. N. stad, eller
ifrån bergsbruken inom N. N. valdistrikt): (för Bonde-ståndet, boende och besuten
å hemmanet N. N. uti N. N. härad af N. N. län) att deltaga i rådslagen
och besluten om derstädes förekommande ärenden, hvarvid han ovilkorligen förpligtas
att ställa sig till efterrättelse Sveriges rikes besvurna Regeringsform af
den G Juni 1809, jemte Riksdags-ordningen och öfriga gällande Grundlagar”.
Fullmakterna underskrifvas: Preste-ståndets, för stiften och universiteten, af vederbörande
konsistorier, och för. vetenskaps-akademien af dess Prseses: Borgareståndets,
för städerna, af magistraten och äldste, för Fahlu bergslag och för bergsbruken,
af valförrättande magistraten inom hvarje distrikt; samt för Bonde-ståndet
af valförrättaren; hörande tillika, för sistnämnde stånd, val-protokollet, af elektorerna
undertecknadt, medfölja samt, efter fulländad granskning af fullmakterna,
till den valde återställas: och vare valförrättaren skyldig, att val-protokollet, före
sin afresa frän förrättningsstället, utlemna.
Uti hvart stånd skall vara en sekreterare, som der före protokollen och ansvare
för vården af ingifna handlingar: hos Ridderskapet och Adeln, riddarhussekreteraren,
och hos Preste-, Borgare- och Bonde-stånden, de personer, om hvilka
ilo sjelfva öfverenskomma^
Hvarje sekreterare tillhör, att allt det, som förefaller och beslutes, ordentligen
och noggrannt uppteckna och för ståndet justera, samt, då antingen hela
ståndet eller någon ledamot in pleno det fordrar, protokollet uppläsa, äfvensom i
öfrigt alia protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva. Så väl ståndens, som
utskottens sekreterare, jemte den under riksdagar biträdande nödiga betjeningen i
ståndens kanslier samt Riksens Ständers utskott, njute samma säkerhet med riksdagsmän,
och erhålle vid riksdagens slut en efter göromålens vigt och mängd
lämpad vedergällning af statsmedlen, hvilken af Stats-utskottet, efter öfverläggning
med Landtmarskalken och Talmännen, föreslås och, i sammanhang med den
22 Expeditions-Ulskottcts Förslag till rind. Skrifvelse, N:o 15.
öfriga Stats-regleringen, af Riksens Ständer bestämmes. Till nämnde betjening,
hvilken af Ständen sjelfva tillsättes, räknas bos Ridderskapet och Adeln fyra Canzlister,
i Presteståndet en notarie och två Canzlister, i Borgareståndet sammaledes,
och i Bondeståndet två notarier och fyra Canzlister. I hvartdera af utskotten,
tor hvarje division, en Canzlist, hvilken, jemte Sekreterarne, forordnes af utskotten
sjelfva, med det undantag, som i 35 § finnes stadgadt. Skulle i något utskott
en talrikare betjening oundgängligen tarfvas, anmäle utskottet sådant hos
Ståndens plena, hvilka derom förordne. —
Med anmälan hvarom Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
förändringar i grundlagarne måtte vinna E. K. M:ts nådiga sanktion samt
sedermera varda i vanlig ordning kungjorda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Februari 1851.
N:o 15.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdagens förlängande
en månad.
S. A. K.
Då mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstå
att af Rikets Ständer handläggas under nu pågående Riksdag, få, i öfverensstämmelse
med löreskriften i 109 § Regeringsformen och 80 § Riksdagsordningen,
Rikets Ständer, med anmälan om detta förhållande, hos E. K. M:t äska, att Riksdagen
måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt från och med den 1 nästkommande
Mars.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Fehruari 1851.
Expeditions- UIs kode ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 17.
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndel den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Slätiders underdåniga skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högsta domstolens ledamöter.
S. A. K.
Hos E. K. M:t lar Rikets Ständer härigenom i underdånighet anmäla, att
den, i öfverensstämmelse med 103 § Regeringsformen och 64 § Riksdags-ordninden,
valda nämnd medelst omröstning förklarat högsta domstolens samtliga ledamöter
vara förtjente att i sitt vigliga kall bibehållas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
N:o 17.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Såndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående val af Justitieombudsman
och dess suppleant.
S. A. K.
Att Häradshöfdingen i Södra Möre domsaga, Kammarrådet Sven Lorenz
Theorell, genom i grundlagsenlig ordning anstäldt val blifvit utsedd att vara Ri
-
24 Exp edilia lis- UIs kottets Fiirst a g till und. Skrifvelse, N:o 18.
kets Ständers Justitie-ombudsman, samt Hofrätts-rådet i Svea Hof-rätt, Kammarherren,
Kamereraren vid E. K. M:ts orden och Riddaren af E. K. Mits Nordstjerneorden,
Grefve Carl Göran Betlof Mörner, alt vara Justitieombudsmannens
suppleant, fa Rikets Ständer härigenom underdånigt anmäla 5 framhärdande etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
N:o 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers Förordnande för Häradshöfdingen, hammarrådet S.
L. Theorell att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman.
WI efterskrefne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc., som härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterligt: alt, sedan, jemlikt hvad 96 och 97 §§
Regeringsformen samt 63 § Riksdagsordningen stadga och Förmå, Ware elektorer
i laglig ordning utsett Häradshöfdingen i Södra Möre domsaga, Kammarrådet
Sven Lorenz Theorell, att bekläda Justitie-ombudsmans-embelet; så vilje Wi, i
kraft häraf, hafva förordnat honom, Sven Lorenz Theorell, att vara Wår Justitieombudsman,
hvarvid honom åligger att ställa sig till efterrättelse rikets grundlag
och laga stadgar, jemte den af Oss under den 1 Mars 1830 serskildt utfärdade
instruktion; och kommer han att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner,
som Wi För detta embete anslagit. Till yttermera visso bafve Wi detta underskrifvit
och med Wära insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den 1 Mars
1851.
N:o 19.
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 19.
25
N:o 19.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers förordnande för Hofrätlsrådet m. ni. Grefve C. G.
D. Monier all vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans Suppleant.
WI efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc., som härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anställdt val, i öfverensstämmelse
med 98 § Regerings-Formen och 63 § Riksdags-Ordningen, Wäre
Elektorer utsett Hofrätts-rådet i K. M:s och Rikets Svea Hof-rätt, Kammarherren,
Kamereraren vid Ii. M:s Orden och Riddaren af K. M:s Nordstjerne-Orden,
Grefve Carl Göran Detlof Mörner, att efterträda Wår Justitie-ombudsman, i
händelse han innan nästkommande riksdag skulle med döden afgå; så vilje Wi,
i kraft häraf, hafva förordnat honom, Grefve Carl Göran Detlof Mörner, att i
detta fall vara Wår Justitie-ombudsmans efterträdare; och har han under tiden
att ställa sig till efterrättelse hvad Wår den 1 Mars 1830 för Justitie-ombudsmannen
utfärdade Instruktion i 25 § stadgar och förmår. Till yttermera visso
bafve Wi detta underskrifva och med Wära insegel bekräftat, som skedde i
Stockholm den 1 Mars 1851.
Bih. till R. St:s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
4
26
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 20.
N:o 20.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med anhållan, att undersökning
i afseende på Helgonskylden i Halland måtte anställas.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 29.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, vid öfvervägande af väckt fråga om utredande af förhållandena
med den s. k. helgonskylden i Halland, inhemtat, huruledes, uppå Rikets
Ständers under den 23 Maj 1845 derom gjorda underdåniga anhållan E. K.
M:t täcktes låta genom vederbörande Embetsmyndigheters försorg anställa undersökning,
dels om den rätt, på grund hvaraf i Lunds stift varande städers skolor
åtnjuta helgonskylds-korn af de inom 2:ne mil från städerna belägna landsförsamlingar,
och dels till huru stort belopp denna helgonskyld till skolorna utgår, på
sätt E. K. M:s den 3 December 1847 till Rikets då församlade Ständer aflåtna
nåd. skrifvelse innehåller j så och då billigheten synes fordra, att, beträffande den
helgonskyld, som från landssocknarne i Halland utgår till stadsskolorna derstädes,
denna provins må få tillgodonjuta samma förmån, som Skåne och Blekinge, på
det att, om någon förändring uti användandet af helgonskylden framdeles kan blifva
beslutad, en sådan må samtidigt kunna ega runi uti alla 3 provinserna, 11
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes i nåder anbefalla, att
enahanda undersökning, som redan i afseende på helgonskylden egt rum i Skåne och
Blekinge, måtte verkställas i Halland samt denna helgonskylds värde i penningar
uppskattas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 21. 27
N:o 21.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars ■—
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande af vågafgiften
å tackjern rn. som fores förbi Stockholms våg.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Uti., N:o 30.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar erinran blifvit gjord derom, att jernelfekter, som
komma från uppstadsvåg, hvarest vågumgälder redan äro belalde, och som afgå
till andra vågplatser, der samma jernelfekter skola åter vägas och enahanda umgälder
derför erläggas, äro, blott för det de passera Stockholms sluss-linia, utan
någon här skedd omlastning, underkastade ej blott vågafgifter till Stockholms stad
å 1 sk. 6 rst. B:ko per skeppund, utan tillika provision å 1 sk. samma mynt
per skeppund till hufvudstadens våg-inspektor, oansedt de förut vanliga sluss-umgälderne
i allt fall skola utgöras, hvilket förhållande, som icke grundade sig på
nödvändigheten att bekosta och underhålla de i och för en sådan varutransport
och trafik åstadkomma inrättningar, samt, för jern transporten, serdeles från de norra
orterna, som hemta sitt tackjern från Norbergs östra och vestra bergslager,
orsakade både uppehåll och onödig beskattning, hvilken, sammanlagd med öfriga statsumgälder,
förmått åtskilliga befraktare att undvika passagen genom Stockholm och
i stället taga den längre och besvärligare vägen genom Södertelje kanal; och
hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande af hvad härutinnan sålunda förekommit,
ansett det vara hvarken med rättvisa eller billighet öfverensstämmande, att afgift
erlägges lill Stockholms våg för elfekter, hvilka, utan att å denna våg föras eller
derstädes uppvägas, endast genom staden transporteras, hvadan Rikets Ständer få
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om nådig föreskrift, att vågafgift för tackjern
och andra effekter i berörda fall icke måtte vidare ega rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
28
Expeditiom-Utsliottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 22.
N:o 22.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående undersökning om
ändamålsenligheten af anstalterna för färj ningens bestridande
emellan Oland och Kalmar.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti., N:o 32.)
S. A. K.
Med hänseende till de flera olägenheter, som skola härflyta deraf, att transport
af menniskor, kreatur och varor, å öppet vatten, ifrån Oland till Kalmar,
enligt derom nu gällande föreskrifter, icke får af en hvar verkställas, har hos
Rikets Ständer blifvit anfördt: att, i äldre tider, på Ölands vestra kust blifvit anlagda
Irenne färjplatser, Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda, hvilkas innehafvare erhållit
uteslutande rätt att, så länge det är öppet vatten, mot föreskrifven taxa,
från denna del af ön, medelst färjning, ombestyra kommunieationen med Kalmar,
Länets och stiftets residens-stad, samt den vigtigaste handelsplatsen i orten, och
att det vore hvar och en annan förbjudet att betjena personer med fortskaffning
öfver sundet, vid vite af 10 R:dr B:co flir hvarje gång sådant skedde; att, då den
del af ön, hvars invånare mäste begagna sig af berörda transportmedel, utgjorde
en sträcka af nära tvänne mil, det vore uppenbart, att öns flesta invånare vore,
i och för kommunieationen med fasta landet, helt och hållet beroende af det sätt,
på hvilket färj ningen verkställdes och af de transportsmedel, som dervid begagnades;
att ehuru det vore medgifvet hvar och en att med egen båt öfverföra, jemte
sig, en och annan granne samt de personer, hvilka icke kunnat vid nämnda färjplatser
blifva transporterade öfver sundet, så vore ett sådant medgifvande dock ej
af någon betydenhet, enär de flesta personer, som foro öfver sundel, behöfde att
till torgdags inkomma till Kalmar och der afyttra sina varor och produkter, men
deruti förhindrades vid de tillfällen, då färjorna voro upptagna af andra trafikerande,
samt enär minst A mil vore till närmaste ställen för att söka och erhålla
Expeilitions-Utslcottets Förslag till urid. Skrifvelse, N:o 22. 29
biträde till öfverfarten, och dessutom inga strandvägar emellan gårdarne vid kusten
funnos anlagda; att de färjor eller båtar, som till färjningen begagnades,
stundom vore af bristfällig och svag beskaffenhet och ofta hlefvo alldeles öfverlastade,
så att resa öfver sundet då vore förenad med lifsfara eller åtminstone stort
obehag; samt att, om än ändamålet med tilldelandet af den uteslutande rättigheten
att besörja kommunicationen med fasta landet varit att förekomma fara för lif och
egendom vid transporten, ett sådant ändamål likväl kunde vinnas, om färjningsrättigheten
lemnades öppen för hvar och en under vilkor, att hvarje, farkost, som,
till sådan transport begagnades, skulle af sakkunnige män besigtigas och godkännas,
innan densamma finge dertill begagnas.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer af delgifna handlingar
i ämnet inhemtat, det förevarande framställning afgifvits i öfverensstämmelse med
invånarnes uti flera socknar å Oland, äfvensom med åtskilige handlandes i Kalmar
derom yttrade önskan, samt att underdåniga besvär rörande ofvanomförmälda
förbud och dervid stadgade vite vid tvänne serskilda tillfällen blifvit hos E. K. M.
anförda och genom nådiga resolutioner af den 13 Juli 1824 och 20 Januari 1837,
med jemkning af dittills gällande föreskrifter, afgjorda; Och som Rikets Ständer
funnit hvad i detta ärende förekommit utgöra giltig anledning lill det antagande,
att de nu varande anstalter för bestridande af trafiken emellan Öland och fasta
landet icke i allt uppfylla de trafikerandes anspråk, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det É. K. M:t läcktes låta anbefalla en undersökning, huruvida nu
befintlige anstalter för färjningens bestridande emellan Öland och Kalmar stad äro
af beskaffenhet att uppfylla det med deni afsedda ändamål, äfvensom att E. K. M:t,
efter det en sådan undersökning blifvit hållen, behagade vidtaga de åtgärder, som
af omständigheterna kunna påkallas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
30
Exp editions- Uti k o itc ts Förslag till rind. Skrifvelse, N:o 23.
N:o 23.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndel den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående rättigheten att på
scenen uppfora dramatisk författares arbete.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Uti., N:o 34.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå, att, då i fäderneslandet
under sednare åren börjat utveckla sig en dramatisk litteratur, hvilken staten
borde lemna skydd för de många hinder, sorn merändels möta uppträdande författare
samt lätteligen kunna qväfva deras anlag och håg för konsten, det tillkomme
lagstiftningen att äfven i sin mån värna dessa författares, så väl som all
annan eganderätt, desto hellre, som dramatiska författare här i landet, jemförelsevis
med de utländska, ega cn fåtalig publik och för närvarande, i saknad af dylikt
skydd, kunde, i anseende till lättheten för theaterföreståndare i riket att tillegna
sig dramatiska arbeten, blott sällan våga öfverlemna sådana till allmänhetens
granskning samt ej eller blefve i tillfälle alt af förläggare betinga sig det honorarium,
som eljest kunde beviljas, äfvensom författare nu hade att befara, det deras
arbeten stympas och vanställas, Lill skada för konsten och författarens rykte.
Med hänseende till dessa hos Rikets Ständer framställda förhållanden, och
enär ett dramatiskt arbete, genom uppförande på scenen, blifver till allmänhetens
kännedom öfverlemnadt, samt således samma rättsgrund, sorn föranledt det i Tryckfrihets-förordningens
1 § 9 mom. stadgade förhud emot spridande genom tryck
af ett utaf annan person författadt eller förlagdt arbete, äfven uti förevarande fall
är i viss mån tillämpligt, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
det stadgas måtte, att dramatiskt arbete, utan afseende derå, om det varit
genom tryck allmängjordt, icke må, ulan rätte egarens tillstånd, uppföras på
skådeplats, förr än feni år förflutit efter det samma arbete med författarens begifvande
blifvit första gången uppfördt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
Expediiions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 24.
31
N:o 24.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —-
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förhöjning i dagtraktamente
för Gottlands National-Beväring under exercistid.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 35.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar framställning blifvit gjord, i ändamål att afhjelpa
det missförhållande, att den del af manskapet bland Gottlands national-beväring,
hvilken bildar jägarestyrkan och som tillsammans med Wisby bevärings-artilleri
vanligtvis uppginge till omkring 4,000 man, under den tid af sex dagar, in
och
utryckningsdagarne oberäknade, då denna trupp till vapenöfning kompani- eller
bataljonsvis årligen är sammandragen, i traktamente erhåller endast 8 skillingar
för hvarje af dessa dagar, eller 1 R:dr för bela mötet, i olikhet med beväringen
på fasta landet, som, utom 4 sk. i beklädnadsbidrag, åtnjuter 12 sk. i
underhåll per dag; och som Rikets Ständer härvid ansett en förhöjning i underhållet
för Gottlands national-beväring under exercistider vara hillig och rättvis, få
Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att vid beväringsmanskapets
öfningar på Gottland de heväringsskyldige derstädes måtte åtnjuta ett underhåll,
motsvarande det, som beväringsmanskapet uti rikets öfriga provinser under
vapenöfningarne undfå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
32 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 25.
N:o 25.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående afskrifning af en
Handels- och sjöfarts-fondens fordran, genom förskott till slafvarnes
friköpande ä S:t Barthelemy.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 36.j
S. A. K.
Sedan E. K. M:t till rikets sednaste församlade Ständer i nåder öfverlemnat
att bestämma, huruledes handels- och sjöfarts-fonden, som, genom tillhandahållande
af de till friköpandet af slafvarne å ön S:t Barthelemy erforderlig summor,
fått vidkännas en utgift af tillsammans 119,760 R:dr 19 sk. svenskt banko,
måtte för detta förskott undfå ersättning, samt Rikets Ständer, enär statens då
disponibla tillgångar icke medgåfvo godtgörandet af ifrågavarande betydliga förskottssumma,
funnit densamma böra uti räkenskaperna balanseras till denna riksdag, då
Rikets Ständer finge tillfälle att rörande ersättandet deraf sig vidare utlåta; så
har E. K. M:l, genom nådig proposition vid innevarande riksmöte behagat detta
ärende till Rikets Ständer ånyo öfverlemna.
Vid den sålunda föranledda förnyade behandlingen af förevarande fråga hafva
Rikets Ständer funnit, att, i likhet med hvad nästlidne riksdag egde rum, Statsverkets
tillgångar äro, i förhållande till de många och vigtiga behofven, nog knappa,
i följd hvaraf handels- och sjöfarts-fondens fordran för slafvarnes friköpande
å ön S:t Barthelemy nu, likasom då, icke kan utan olägenhet godtgöras; hvadan
och i betraktande deraf, att skuldens fortsatta balanserande i räkenskaperna synas
mindre lämpligt, enär tillgångar och behof för stats-verket äfven vid blifvande
riksmöten icke torde motsvara hvarandra, Rikets Ständer, som inhemtat, att berörda
fonds tillgångar medgifva den ifrågasatta afskrifningen samt att fondens inkomster
de sednare åren betydligt öfverstigit utgifterna, ansett densamma skäligen
kunna vidkännas en utgift, sådan som den ifrågavarande, äfven om den icke,
egent
-
Expeditions-Utskottets Förslag till rind. Skrifvelse, N:o 26.
33
egentligen skall tillhöra fondens andamål; — oell fa Rikets Ständer allisa, jemte
medgifvande för sin del, af skuldens afskrifning i konvoj-kommissariatets räkenskaper,
i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes meddela nådigt tillstånd för
summans afförande, samt anbefalla vederbörande att om verkställighet deraf gå i
författning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
N:o 26.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Presle-Ståndet — 1 Mars —
Borgare-Ståndet •— 1 — —
Bonde-Ståndet — 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett beviljadt anslag
af Kronotionde till Askersunds stads-för samlings kyrka.
(Stats-utsk. Uti. N:is 20 och 39.)
S. A. K.
Enär Askersunds stad, hvilken vid dess grundläggning i medlet af 1600-talet
uti ecklesiastikt hänseende skiljdes ifrån den, staden till större delen omgifvande
landsförsamlingen af samma namn och sedermera utgjort ett serskildt pastorat, alltid
för sin kyrko-kassa saknat förmonen af sådant kronotionde-anslag, som under
benämning af vin- och byggnadssäd tillgodonjötes af de fleste bland rikets församlingar,
och hvaraf den känbara olägenhet för ifrågavarande mindre församling uppstått,
att någon kyrko-kassa, motsvarande kyrkans behof, der icke kunnat bildas,
har, med åberopande af detta förhållande, framställning hos Rikets Ständer blifvit
gjord rörande behofvet för Askersunds stadsförsamlings kyrka att erhålla ett årligt
krono-tionde-anslag, såsom vin- och byggnadssäd.
IIih. till R. St.-s Prot. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd. 5
34
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, X:o 27.
I betraktande häraf och då det kronotionde-anslag af tillsammans 4 tunnor
spannmål, sorn förut varit anvisadt åt Askersunds stads- och landsförsamlingar,
men nu utgår endast lill sistnämnda församling, är så obetydligt att någon fördelning
deraf icke synes med skäl kunnat ifrågasättas vid det tillfälle dessa församlingar
från hvarannan skiljdes, samt Askersunds stadsförsamling, som består af
endast omkring 1000, mestadels obemedlade innevånare, således måste anses vara
i behof af det sökta understödet, hafva, med hänsigt jemväl dertill att alla öfriga
städer uti Orebro län för sina kyrkor åtnjuta årligt anslag af vin- och byggnadssäd,
Rikets Ständer pröfvat skäligt att, i likhet med hvad för Nora stadskyrka
finnes anvisadt, bevilja Askersunds stadsförsamling ett anslag af tre tunnor spannmål,
att, såsom vin- och byggnadssäd för kyrkan, i penningar, efter länets markegångspris
årligen utgå.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
N:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående utbyte aj fjerdingsmans-bastället
Mylinge emot klockare-bostället Klintorp i Östergöthlands
län. (Stats-Utsk:s Uti., N:o 40.)
S. A. K.
Sedan, efter samtidigt inträffad ledighet af numera indragna krono-fjerdingsmans-bostället
Mylinge N:o 2 och klockare-bostället Klintorp, hvardera om mantal
och belägna, det förra i Östra Hargs samt det senare i Törnevalla socken af
Åkerbo härad och Östergöthlands län, Östra Hargs församling, åt hvars klockare
Klintorp, ehuru liggande utom församlingen och pastoratet, hittills varit såsom boställe
anslaget, hos E. K. M:ts Befallningshafvande i länet anmält den önskan att,
medelst byte med kronan, i stället komma i besittning af hemmanet Mylinge, hvil
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 27. 35
ket, med afseende å dess läge, vore till boställe för församlingens organist, som
hädanefter tillika komme att vara lärare i socknens folkskola, vida lämpligare, än
det på mer än en half mils afstånd från östra Hargs kyrka belägna Klintorp, samt
denna fråga sedermera blifvit behörigen handlagd af E. K. M:ts och Rikets Kammar-kollegium,
som densamma derefter, med tillstyrkan af det sökta bytet, till E.
K. M:ts nådiga pröfning i underdånighet öfverlemnat, så har E. K. M:t uti nådig
proposition till Rikets Ständer, jemte tillkännagifvande af hvad i detta ärende
förekommit, och på grund deraf, hehagat föreslå, att det för närvarande till boställe
åt klockaren i östra Hargs församling anslagna mantal Klintorp måtte,
på sätt församlingen begärt, få emot f. d. krono-fjerdingsmansbostället \ mantal
Mylinge utbytas, under vilkor af ömsesidig öfverflytta!ng af hvartdera hemmanets
utskylder sålunda, att Klintorp komme att utgöra så väl den kronan nu behållna
del af Mylinge hemmansränta 8 sk., som den indelta delen deraf 5 R:dr 32 sk.
4 r:st, hvilken, såsom ännu på indragningsstat utgående till fjerdingsmännen i
Linköpings fögderi, tillsvidare borde till bemälde ljerdingsmän och, i mån af deras
afgång, till kronan erläggas; att detta hemman likaledes utgör den nu af Mylinge
utgående kronotionde 1 tunna 8 kappar spanmål, samt öfvertager sistnämnda
hemmans rotering, med undantag af dithörande soldat-torp, som skulle komma att
qvarligga på Mylinge egor; att Mylinge deremot utgör kronans behållna ränta af
Klintorps utjord, 2 r:st, och kronotionde 1 tunna spanmål, men i öfrigt innehafves
räntefritt af boställsinnehafvare!], samt på sina ägor bibehåller förenämnda soldat-torp,
som dock bör af roten underhållas och brukas; och slutligen att väghållning,
presträttigheter, jemte alla öfriga allmänna och kommunala besvär och utskylder
bibehållas vid hvartdera hemmanet, som bör afträdas enligt skeende laga
af- och tillträdes-syn, med åbyggnader och stängsel m. m. i laga skick, samt med
behörigen verkstäldt trädesbruk och höstutsäde, hvarefter Klintorp borde genom
Kammar-kollegii försorg i vanlig ordning för kronans räkning utarrenderas.
Som, enligt hvad utredt blifvit, staten icke tillskyndas någon förlust genom
det föreslagna utbytet af ifrågavarande hemmansdelar, hafva Rikets Ständer, med
afseende jemväl å det dermed åsyftade nyttiga ändamål, godtfunnit att under ofvanberörda
vilkor dertill samtycka.
Hvilket, till svar å E. K. M:ts i ämnet allåtna nådiga proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
36
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, A.-o 28.
N:o 28.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1851.
Preste-Ståndet den 1 Mars —
Borgare-Ståndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Majtls
nådiga proposition angående reglering af vissa krono-fsken.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 45.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer, under den 15 November sistlidet ar, aflåten nådig
proposition, liar E. K. M:t behagat tillkännagifva att, sedan Rikets åren 1840
och 1841 församlade Ständer hos E. K. M:t i underdånighet dels anmält, hurusom,
af anförda skäl, Rikets Ständer för sin del beslutat, att, med undantag af de
större lax-fiskena, alla öfriga kronan tillhöriga, utarrenderade fisken, efter det ränta,
lämpad efter förut erlagdt arrende, blifvit dem åsatt, skulle, i den män de om
dem afslutade arrenden upphörde, på auktion tili den högstbjudande under skattemannarätt
försäljas, dels ock anhållit, att, derest några fisken skulle vara af den
dåliga beskaffenhet, att de icke kunde till ränta skattläggas och köpare dertill erhållas,
E. K. M:t täcktes till Rikets Ständer framställa nådig proposition, huru
med sådana fisken borde förhållas; så hade, efter vederhörandes hörande och sedan
en af E. K. M:t redan förut serskildt anbefalld utredning angående kronofiskena
i sammanhang dermed blifvit afgifven, E. K. M:t beslutat en allmän reglering
af dessa lisken, samt, i afseende härå, velat Rikets Ständer följande i
nåder meddela:
Jemte det E. K. M:t, som funnit ej mindre de större lax-fiskena, än oek de
betydligare strömmings-fiskena höra för kronans räkning bibehållas och enligt hittills
gällande föreskrifter utarrenderas, dervid förklarat, att, med undantag dels af
nämnda fisken, dels ock af skäl-fisken, hvilka, derest de icke äro skattlagde eller
för vissa behof serskildt disponerade, böra, i den män om dem gällande arrendekontrakt
tilländagå, på grund af 1 kap. 8 § i 1766 års fiskeri-stadga, till all
-
Ea'peditions-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 28.
37
mani begagnande frigifvas och ifrån jordeböckerna alföras, alla öfriga för närvarande
utarrenderade fisken, för så vidt icke i något fall serskildt derom blifvit
stadgadt, skola, i öfverensstämmelse med derom meddelade föreskrifter, under skallemanna-rätt
försäljas, hade E. K. M:t tillika i nåder förordnat, att, i afseende
å alla fisken, som af ålder eller på grund af serskilda resolutioner, emot bestämd
taxa eller afgift, begagnas af vissa hemmansinnehafvare, byalag eller menigheter,
eller äro tjenstemän till begagnande upplåtna, vederbörande skola för framtiden bibehållas
vid deraf nu ägande dispositionsrätt, så vida den icke är till vissa år bestämd,
i hvilket fall, efter samma tids förlopp, skulle förfaras, på sätt angående
utarrenderade fisken blifvit stadgadt; och då det bidroge till vinnande af förenkling
i jordeböckerne och räkenskaperne, om de af dessa fisken, som sålunda fortfarande
komma att åtfölja vissa hemman, likväl med undantag för de endast på
vissa år upplåtne, finge med samma hemman helt och hållet förenas och ifrån jordeböckerne,
såsom serskilda lägenheter uteslutas, emot det att för dem nu bestämda
taxor eller afgifter tilläggas hemmanens räntor, så har E. K. M:t nu behagat
i nåder föreslå Rikets Ständer, att en dylik förändring måtte få vidtagas.
I öfrigt hade E. K. M:t nådigst föreskrifvit, att sådana fisken, som äro obefintliga,
eller blifvit i behörig ordning utdömda, eller ingått i hemmans skattläggning,
eller ock, enligt anställda syner, befunnits odugliga och således icke vidare
kunna begagnas, böra från jordeböckerne alföras; och då det tillika förekommit,
att åtskilliga af de till utarrendering afsedda fisken, fastän icke sislberörde förhållande
med dem inträffat, likväl äro af sådan beskaffenhet, att vid flera förnyade
auktioner anbud derå icke erhållits, hvadan de för närvarande finnas obegagnade,
så och enär, under dylika omständigheter, det vore utan ändamål och olämpligt
alt dem skattlägga och till försäljning utbjuda, har E. K. M:t, med föranledande
tillika af Rikets Ständers derom gjorda begäran, behagat i nåder föreslå Rikets
Ständer, att de fisken, med hvilka sistberörda förhållande eger rum, jemväl må,
efter behörig utredning och pröfning, ur jordeböckerne få alföras.
Efter tagen kännedom af hvad i detta ämne vid 1840—41 årens riksdag
förekommit, hafva Rikets Ständer inhemtat, att de af E. H. M:t i ofvan omförmälda
hänseende vidtagna åtgärder hufvudsakligen öfverensstämma med hvad Rikets
Ständer för sin del beslutat; och då hvad i öfrigt nådigst föreslaget blifvit,
leder till förenkling i räkenskaperne samt till undvikande af de många bestyr,
hvilka i och för utarrenderandet af ifrågavarande obetydliga lägenheter, endast
upptaga vederbörande auktoriteters och kronobeljenings tid, utan att tillskynda staten
någon motsvarande fördel, hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla hvad E.
38 Exp editions- U tsko t tets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 29.
K. M:t uti den nådiga propositionen föreslagit; och få Rikets Ständer sådant, till
svar i ämnet, hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1851.
N:o 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Mars. 1851.
Preste-Ståndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medels anvisande
lill fortsättning af fäslnings-hyggnadcrnc vid Waxholm. Carlsten
och Carlskrona under innevarande år.
(Stats-Utsk. Uti. N:is 13 och 38.)
S. A. K.
Under förmälan att de af Rikets Ständer vid sist hållna riksdag till utgörande
under åren 1848, 1849 och 1850, med * årligen, anvisade extra anslag
a 4:de hufvud-titeln, till fortsättande af fästningsarbetena vid Waxholm, Carlsten
och Carlskrona blifvit, i anseende till berörda arbetens oafbrutna fortgång under
nämnda tidrymd, så anlitade, att vid slutet af densamma några medel icke funnes
till dessa arbetens fortsättande, har E. K. M:t, med åberopande af Sin till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnade nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof, deruti E. K. M:t äskat, bland andra anslag för landtförsvaret, 315,000
r:dr att af E. K. M:t efter omständigheterna fördelas för ifrågavarande fästningsbyggnader
under de tre nästföljande åren, uti en lill Stats-Ulskottet aflåten nådig
skrifvelse af den 4 förlidne December, begärt att, enär den del af det äskade anslaget,
som belöper för år 1851, borde, för arbetsplanens uppgörande, vara bestämd vid
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 30.
39
årets början, da riksstaten ater i sin helhet icke kunde hafva hunnit uppgöras,
del för omförmälde hehof under sistnämnda år erforderliga anslag måtte, oberoende
af den allmänna statsregleringen, varda med 105,000 r:dr så tidigt anvisadt, att
dessa angelägna arbeten icke, för bristande medel, mätte, till skada för det allmänna,
behöfva afbrytas, samt derigenom till falle saknas lill sysselsättande af det
krono-arbetsmanskap, hvilket vöre afsedt att vid dem användas.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit, men då Rikets Ständer
ansett anslag icke böra på förhand, och innan kännedomen vunnits om statsverkets
så väl inkomster som företrädesvis nödvändiga utgifter, bestämmas, hafva
Rikets Ständer funnit sig för närvarande icke kunna bevilja den utaf E. K. M:t
till ifrågavarande 3:ne fästnings-byggnader begärda anslagssumma, hvaremot Rikets
Ständer funnit skäligt att, intilldess tillfälle blifver att rörande de i detta hänseende
för de 3:ne åren äskade statsmedel fatta definitivt beslut, nu, till utgående
från Riksgälds-kontoret, anvisa för år 1851 till fästnings-byggnaderne vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona sjuliofem tusen riksdaler, att af E. K. M:t efter
omständigheterna fördelas. Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande etc.
Slockholm den 8 Mars 1851.
N:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1851.
Preste-Ståndet — 12 — —
Borgare-Ståndet •— 12 — —
Bonde-Ståndet — 12 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående af Kongl. Maj:t i
nåder föreslagen eftergift af Kronans rätt lill dana-arf efter
enkan B. II. Sandelin. (Stats-Utsk Uti., N:o 47.)
S. A. K.
Sedan Norrtelje stads magistrat och äldste,uti en genom E.R. M:s befallningshafvande
i Stockholms län till E. K. M:t insänd och förordad skrift, i underdånighet
40 Expeditions- Utskottets Färsing till und. Skrifvelse, N:o 30.
anhållit alt, då enkan Brila Helena Sandelin, som varit i nämnde stad bosatt,
den 16 November 1846 utan kända arfvingar aflidit, samt, oaktadt i post- och
inrikes tidningarne införd behörig kallelse, någon arfvinge icke låtit sig afhöra,
hvarföre all anledning vore att af qvarlåtenskapen, som enligt förrättad bouppteckning,
utgjorde en behållen summa i fast och löst af 5,574 R:dr 21 sk. 10 rst.
banko, den del, som, efter fullgörandet af åtskilliga utaf enkan Sandelin i lifstiden
gjorda testamentariska dispositioner, blefve öfrig, komme att, till följd af
stadganderne i ärfda-balkens 15 kapitel, såsom dana-arf anses, E. K. M:t måtte
täckas i nåder medgifva, att kronans rätt till omförmälda dana-arf, med derå upplupen
eller upplöpande ränta, blefve efterskänkt och till Norrtelje stads-församlings
fattigvård öfverlåten; så har E. K. M:t, i betraktande af de utaf sökanderna härvid
jemväl uppgifna omständigheter rörande nämnda fattigvård, behagat uti aflåten nådig
proposition föreslå Rikets Ständer, att kronans rätt till ofvanomförmälda dana-arf
må på Norrtelje stad till förmån för dess fattigvård öfverlåtas, under förbehåll att
det sålunda erhållande kapitalet orubbadt bevaras och endast dess afkastning till
det afsedda ändamålet användes.
Enär likväl, i afseende å denna fråga, Rikets Ständer derjemte inhemtat,
att 2:ne personer från Finland, hvilka uppgifvit sig vara aflidna enkan Sandelius
närmaste arfvingar, väckt anspråk på hennes qvarlåtenskap, samt att rättegång
härom ännu är på domstols pröfning beroende, och då, vid sådant förhållande ovisst
är, huruvida merbemälda enkas qvarlåtenskap innehar egenskapen af dana-arf, få
Rikets Ständer, till svar å E. K. M:s nådiga proposition, i underdånighet förklara
sig icke kunna för närvarande till hvad deruti blifvit föreslaget lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Mars 1851.
N:o 31.
Expeditions- UtskoHets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 31.
41
N:o 31.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1851.
Presle-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —-
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anslag af kronotionde
till Lekvattnets kapellf örsamling i tVermland.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 52.)
S. A. K.
Uppä gjord framställning derom att kronotiondc-spanmål måtte, såsom vitlock
byggnadssäd, anslås åt den 1 nordvestra delen af Fryksände socken och
Wermlands län år 1849 nybildade Lekvattnets kapellförsamling, enär det obetydliga
anslag af omkring 3 tunnor spanmål, som till förenämnde ändamål utginge lill
Fryksände kyrka, vore väl bchölligt för denna folkrika, af omkring 6,000 personer
bestående församling, samt den andel deraf, som, i förhållande till folkmängden,
möjligen kunde tillerkännas kapellförsamlingen, klefve för densamma alldeles
otillräcklig, då ensamt derstädes invånarnes antal utgjorde omkring 1,000 personer;
hafva Rikets Ständer, i betraktande af förberörda nybildade församlings kände
medellöshet, funnit skäligt åt Lekvattnets kapellförsamling anvisa ett anslag
af två tunnor strid krono-spanmål, enligt för orten gällande tionde-sladga, att, under
benämning vin- och byggnadssäd, i penningar efter länets markegångspris årligen
utgå.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Mars 1851.
Bill. ti/l R. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Samt. 1 Afd.
6
42
Expedilions-Utskoitels Förslag till and. Skrifvelse, N:o 32.
N:o 32.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1851.
Preste-Såndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring i riikonen
för ett till skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation
beviljadt lån. (Stats-Utsk:s Uti., N:o 55.)
S. A. K.
I afseende på de af Rikets Ständer, vid riksdagen åren 1844 och 1845,
fastställda betalningsvilkor för det då beviljade och af Strengnäs stifs Domkapitel
sistnämnde år från Riksgälds-kontoret utbekomna lån af 3,000 r:dr till utvidgande
och reparerande af det hus, som af högre lärdoms och apologist-skolan i Nyköping
begagnas, har, vid innevarande riksmöte, framställning hos Rikets Ständer
förekommit derom, att den, för sagde lån, medgifna ränte- och kapital-betalningsfrihet
under 5 år efter lånesummans lyftning måtte, i anseende till den bekymmersamma
ställning, deruti stiftets läroverks byggnads-kassa för närvarande sig
befunne, varda under ytterligare fem års tid förlängd, helst all anledning vore
att kassan sedermera, utan ny skuldsättning, skulle kunna fullgöra den föreskrifna
årliga inbetalningen af en femtedel utaf lånesumman, samt tillika erlägga den
till 3 procent årligen bestämda ränta.
Vid de uti detta ämne hos Rikets Ständer anmälda och upplysta förhållanden
och med afseende å ej mindre det föremål, för hvilket nämnda lån blifvit beviljadt,
än det mindre betydliga belopp, hvarmed detsamma utgått, samt den jemförelsevis
med betalnings-terminerna för andra genom Riksgälds-kontoret utgifna
byggnadslån, korta tiderymd, som vid lånets beviljande blifvit för dess återbetalning
bestämd, hafva Rikets Ständer, under härvid fästadt förbehåll, att Strängnäs
stifts Konsistorium, å stiftets läroverks byggnadskassas vägnar, fortfarande
ansvarar för ränte- och kapital-inbetalningarnes behöriga verkställighet, funnit
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 33. 43
skäligt, i afseende på vidtagandet af den förut stadgade årliga betalningsskyldigheten
för det lån, som bemälda konsistorium för skolhusets i Nyköping utvidgning
och reparation år 1845 från Riksgälds-kontoret utbekommit, bevilja räntefrilt anstånd
under ytterligare fem års tid och således intilldess tio år från lånesummans
lyftning förflutit.
Hvilket Rikets Ständer få härmed hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Mars 1851.
N:o 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående allmogens valfrihet
vid klockares tillsättande i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus-län. (Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Uti., N:o 36.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit väckt fråga om vidtagande af åtgärder för
allmogens i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän bibehållande vid den valfrihet
vid kiockarelägenheters tillsättning, som varit dessa provinser af ålder tillförsäkrad,
men hvilken frihet vore inskränkt genom föreskrifterna i Kongl, brefven
den 6 Oktober 1820 och den 24 Januari 1835 samt domkapitlets i Lunds stift
på förstnämnde Kongl, bref grundade cirkulär, enär häraf följt att förslag vid dylik
tillsättning alltsedan blifvit upprättade 5 och är i detta ämne hos Rikets Ständer
upplyst: att, sedan uti 1686 års kyrkolag 24 kap. 31 §:n föreskrifvits, att
klockare skall af kyrkoherden och församlingen väljas, detta stadgande blifvit,
44
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse N:o 33.
hvad beträffar ifrågavarande fyra provinser, närmare förklarad! dels genom Kongl.
Maj:ts nådiga resolution på allmogens besvär af den 17 December 1734 §. 78,
hvari Kongl. Maj:t bifallit allmogens i nämnda provinser underd. ansökning ”att,
efter Kongl. Maj:ts kyrkolag, tillika med kyrkoherdens samråd, sjelfva få välja
sig dem till klockare, sorn de kunna hafva det hästa förtroende lill,” samt i nåder
anbefallt ”vederbörande att på intet sätt tillfoga allmogen uti detta deras fria
klockareval något intrång,” hvarvid dock noga skulle iakttagas, ”att de personer
som dertill af församlingen komma att väljas, så underrättade äro i sina chrislendomsstycken
samt läsande och skrifvande att de dermed kunna gå församlingens
barn och ungdom tillhanda,” dels ock genom dylik nådig resolution af den 20 November
1786, hvaruti, med anledning af en Bonde-ståndets underdåniga anhållan rörande
klockare-lägenheters tillsättande, Kongl. Maj:t läckts förklara, bland annat, alt för
Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän gäller hvad i ofvan citerade §. utur Kongl.|resolutionen
den 17 December 1734 stadgadt är; att K. M:t derefter, medelst ett
till konsistorium ecclesiasticum i Lund den 6 Oktober 1820 allåtet nådigt bref,
hvars hufvud föremål varit att förklara, det presterskapet i Lunds stift bibehölls
vid den från äldre tider detsamma lemnade tillåtelse att få innehafva klockaretjenster
och till bestridande af göromålen hälla skickliga substiluler, dervid i nåder
fästat ”det vilkor, att, till bibehållande af församlingarnes valfrihet, icke på
förslag till klockare flere än tvänne prestmän få uppföras, utan alltid äfven en
tredje person, som ej är prest, deruppå fö rum,” äfvensom medelst nådigt bref
den 24 Januari 1833, uti en inom Götheborgs stift uppkommen tvistefråga, i anledning
deraf, att vid hållet klockareval, kyrkoherdens embetsröst beräknades till
hälften mot församlingens, i nåder förklarat, att kyrkoherden borde, i likhet med
hvad i Lunds stift ägde rum, bland de sökande föreslå församlingarne trenne de
mest tjenlige och i alla afseenden skickligaste, hvarefter å desse nytt val komme
att anställas,
Af hvad sålunda förekommit synes, att församlingarne inom Lunds stift, Bohuslän
och Halland från äldre tider varit försäkrade om rättigheten att, efter inhämtande
af pastors råd och under vilkor att tjenlig persön valdes, sjelfve utse
till klockare den bland de sökande, till hvilken de hyste bästa förtroendet, utan
att dervid uttryckligen stadgas, del förslag till kloekare-tjensterne behöfde upprättas;
men att sedermera, nemligen genom högstberörda Kongl, bref af åren
1820 och 1835, sådane föreskrifter meddelats, som i ena fallet gifvit anledning
till och i det andra uttryckligen anbefallt upprättande af förslag till dessa tjenster;
med anledning hvaraf och då meranämnde uti enskilda tvistemål meddelade
Expeditions-Utskottets Förslug till tind. Skrifvelse, N:o 34.
45
nådiga bref otvifvelaktig! blott åsyfta tillämpning af de i afseende a klockare befintliga
äldre författningar, och icke att tillvägabringa ändring deri, men samma
nådiga bref synas vara mot de äldre författningarne stridande, så att ovisshet om
hvad uti ifrågavarande afseende rörande Lunds stift, Bohuslän och Halland är gällande
skäligen kan uppstå, lä Rikets Ständers i underdånighet fästa E. K. M:ts
nådiga uppmärksamhet på berörda förhållande, med underdånig anhållan, det E. K. M:t
täcktes meddela nådig förklaring, som bestämmer hvilka serskilda rättigheter uti
ifrågavarande fall må tillkomma församlingarne inom Lunds stift, Bohuslän och
Halland.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Mars 1851.
N:o 34.
Uppläst och godkändt lios Ridd. oell Adeln den 15 Mars 1851.
Presle-Slåndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af väckt fråga
om en fyr-anläggning ä klippan Bjurn.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ts Bet., N:o 49).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om behöfligheten af en fyrbåk
å klippan Björn emellan inloppen till Gefle och Oregrund, till stöd för hvilken
framställning är vorden företedd en skriftelig förklaring i ämnet af befälhafvarne
å Norrländska bolagets ångfartyg, hufvudsakligen af följande innehåll: att å nämde
klippa och nära deromkring skeppsbrott ganska ofta inträffat, de flesta gånger
utan möjlighet af fartygets eller lastens bergning; att till förekommande häraf,
46
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, No 34.
ifrågavarande fyr blefve serdeles tjenlig, enär den skulle gifva en högst nyttig
ledning för alla seglare, hvilka kommande från norra orten och sökande Oregrundsgrepen,
genom storm och strömsättning, under mörker eller mist, råkat så långt
vestvart, att Örskärs fyr ej syntes, eller ostvart så, att fyren å Eggegrund vore
utom synvidden, hvilket inträffade midt för Björnklippan; samt att, om en fyr
der hlefve anlagd, hvars lysningskrets utsträcktes till 2:ne tyska mil, den äfven
skulle utgöra en god ledning för fartyg som komme norr ifrån och ämnade segla
öster om Gräsön, då en s. k. krysspejling å Örskärs och Björns fyrar lemnade
en vinkel, hvarigenom verkliga nordliga afståndet från den förra fyren kunde bestämmas
och kursen sättas så, alt de manga och högst farliga klippor, hvaraf
Gräsöns hela östra sida vore omgifven, med mera säkerhet undvikes; varande,
till vederläggande af det inkast, som möjligen kunde göras mot ifrågavarande fyr,
alt den lätteligen komme att förvexlas med den på Eggegrund, anfördt, alt, om
sistnämnde fyr loges för den å Björn, skulle alltid kursen sättas sydostlig, för
att leda midt emellan Björn och Örskäret, då, efter någon segling, fyren å Björn
snart blefve synlig och misstaget förklaradt. Skulle åter fyren å Björn af norr
ifrån kommande fartyg antagas vara den å Eggegrund, så måste äfven i detta
fall, kursen sättas sydostlig, för att med säkerhet passera Björn, i hvilken händelse
innan kort Örskärets roterande fyr blefve synlig och fartygets läge bestämdt.
För dem, hvilka komma öster eller söder ifrån, kunde en forvexling ej gerna
ega rum, helst Örskärets fyr ej lemnades ur sigte, förr än fyren å Björn vore
synlig; och borde dessutom ett sådaut misstag ej kunna komma i fråga, så
vida Björnfyrens lyskrets blefve 2:ne tyska mil.
Lotsdirektörs-emhetet har i detta ämne yttrat, att en fyranläggning å klippan
Björnen vöre öfverflödig, enär Örskärs fyr, äfven i sitt nuvarande skick,
såges på \\ mils afstånd, sedan mcranämnde klippa vore passerad och således
långt inom dess synkrets. Dessförinnan komme jemväl Eggegrunds fyr i sigte,
så att dessa båda fyrar syntes på en gång. Örskärs fyr vore dessutom föreslagen
till ombyggnad och förändring nästkommande år, då densamma komme att
erhålla en vida starkare och efter nya grunder förbättrad lysningsapparat. Fyranläggningen
på Björnen blifva ganska kostsam, i anseende till den höjd tornet måste
erhålla, för att kunna tjena sjöfarande lill rättelse. En ensam fyr kunde ej
heller der anläggas utan fara alt förvexlas med de närliggande fyrarna, helst det
kunde bero af slumpen, huruvida någon af fyrarne å Örskäret eller Eggegrund
finges, till ledning, i sigte, hvilket dessutom, då tjocka in träffar, aldrig kunde
påräknas. Det vore för öfrigt ett misstag, om man trodde, att en fyr skulle
Expeditions-Uts kottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 35. 47
förmå afvärja framtida skeppsbrott, emedan vid den tid, då sådana oftast förekomma,
snö- eller regntjocka merändels hindrade fyren att synas. Slutligen hade
enligt olficiela uppgifter, inom de sednaste tio åren allenast 2:ne strandningshändelser
egt rum i granskapet af klippan Björnen.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer, erkännande
vigten af Lotsdirektörs-emhetets meddelanden, likväl, på grund af hvad till
stöd för ofvanherörde framställning blifvit upplyst, trott densamma icke höra lem.
nas utan allt afseende, hvadan Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, att
E. K. M:t, vid pröfning af förslaget till ombyggnad af fyrbåken på Örskäret,
täcktes laga i nådigt öfvervägande, huruvida en fyranläggning å klippan Björn kan
vara af behofvet påkallad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Mars 1851.
N:o 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående föreskriften rörande
låne-underslöd till branskadade städers återuppbyggande.
(Stats-utsk. Uti., N:o 61 första punkten).
S. A. K.
Med anledning af hvad, vid granskning af Riksgälds-kontorets förvaltning
under den sedan början af sistledne riksdag förflutna tid, förekommit, hafva Rikets
Ständer ansett det från och med 1823 års Riksdag, vid beviljande af byggnadslån,
att af allmänna medel utgå till af eldsvåda hemsökta städer, i allmänhet stad
-
48 Expeditions-Utslcottets Förslag till lind. Skrifvelse, N;o 35.
gade liqvidations- och bokföringssält böra förändras, så att Riksgälds-kontoret, såsom
långifvare, hvarken för lånemedlens bokföring oell bevakning, eller för liqvidernes
verkställande, må behöfva taga befattning med de serskilda låneinnebafvarnes
skuldförbindelser jemte dertill hörande intecknings och öfriga säkerhetshandiingar,
hvadan Rikets Ständer funnit skäligt att, tilldess framdeles kan varda annorlunda
förordnadt, fastställa och föreskrifva för de låne-understöd, som, till brandskadade
städers återuppbyggande, hädanefter komma att af Rikets Ständer beviljas,
bär nedan anförda, med bestämmelserna angående staden Christianstads vid
sistförflutna riksmöte erhållna byggnadslån, hufvudsakligen öfverensstämmande vilkor
och stadganden, nemligen:
l:o Den beviljade lånesumman får i Riksgälds-kontoret lyftas af den myndighet,
som har förvaltningsbestyret med stadens drätsel sig uppdraget, och hvilken
myndighet skall ombesörja lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomtägare;
börande vid denna fördelning iakttagas: alt låne-understöd i allmänhet endast
få meddelas åt dem, som uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt
ämne, — dock må i orter, der lokala förhållanden påkalla uppförandet af andra
byggnader, lån jemväl för sådant ändamål utgifvas; att dessa understödsbelopp
icke i något fall få öfverstiga trefjerdedelar af brandförsäkringssumman för
stenhus och hälften af försäkringsbeloppet för andra hus; samt att för öfrigt lånesummorna
lämpas efter de nya byggnadernas i kostnadsförslagen beräknade värden
och de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd.
2:o Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag skall drätsel-förvaltningen,
å stadens vägnar, för bela lånesumman afgifva sin till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets
användande och återbetalning stadgade vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande
till och godkännande af fullmäktige, äger drätsel-förvaltningen utbekomma lånemedlen,
i den mån desamma, enligt derom bos förvaltningen gjorda och bifallna
ansökningar, skola vederbörande tillhandahållas.
3:o Hvad af sagde medel före slutet af femte året efter det, derunder eldsvådan
inträffat, ej kunnat till behöriga lånsökande utlemnas, får derefter af drätsel-förvaltningen
icke utgifvas.
4:o Det i Riksgälds-kontoret lyflade och på föreskrifvet sätt begagnade
låne-beloppet må, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas till det i 3:dje
punkten bestämda årets utgång, hvarefter och intilldess lånet är till fullo godtgjordt,
sex procent af dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen
åter
-
Earp edi tions- Utsko t te Is Förslag till and. Skrifvelse, N:o 35. 49
återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår, samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning. För lån till upp
rörande
af vanliga Irädhus i de städer, der låneunderstöd för sådana byggnader
kunna erhållas, kommer den årliga kapitalafbetalnings-summan och räntan att
serskildt bestämmas till ett jemförelsevis högre belopp, än för lån till byggnader
af sten eller annat icke eldfarligt ämne.
5:o. Den uti ofvanstående 4:de punkten omförmälda årliga ränte- och kapital-inbetalning
bör af drätselförvaltningen vid hvarje års slut verkställas; dock
må, derest denna inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till
Riksgälds-kontoret inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig tid
verkställd, hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början å kapitalafbetalnings-beloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.
6:o. Före den 1 Juli näst efter den bestämda yttersta tidpunkten för
lånemedlens ullemnande, bör drätsel-förvaltningen, medelst insända handlingar,
inför Riksgälds-kontoret styrka, att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd
utaf ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade
och hos städernas allmänna brandstods-bolag eller annan i stadgad ordning bildad
och med vederbörligen fastsläldt reglemente försedd brandförsäkrings-inrättning
emot brandskada försäkrade.
7:o. De från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande
icke styrkes på det i nästföregående punkt stadgade sätt, böra inom
den der bestämda tid vara till Riksgälds-kontoret återställda.
8:o. För det bos Riksgälds-kontoret lyftade belopp, som af nyssberörda
anledning skall återbetalas, bör drätsel-förvaltningen jemväl godtgöra Riksgäldskontoret
fem procents årlig ränta från slutet af året näst efter det, hvarunder
samma belopp blifvit af kontoret utbetaldt.
Med anmälan af detta sålunda fattade beslut, fa Rikets Ständer hos E. K. M:t
i underdånighet anhålla, att, då städernas invånare synas i väsendtlig mon kunna
från sig aflägsna de svåraste följderna af timande brandskador samt behofvet af
statens biträde med byggnadslån vid sådana tillfällen upphöra, derest vederbörande
för sina hus ingå uti behörigen bildade brandstods-inrättningar, E. K. M:t täcktes
låta utgå en uppmaning till städernas husegare att vederbörligen brandförsäkra
sina bus; men att vid möjligen inträffade fall, då E. K. M:t kan finna för godt
Bih. till R. St:s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 7
50
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 36.
till brandskadad stads återuppbyggande i nåder bevilja lån utaf de för sådant ändamål
disponibla allmänna medel, E. K. M:t täcktes för dessa lån meddela sladganden,
som i alla tillämpliga delar äro med här ofvan anförda bestämmelser öfverensstämmande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 19 Mars 1851.
N:o 36.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ersättning för utgifter,
anvisade på lif verskollen å Statsverkets inkomster för
år 1845. (Stats-Utsk. Ull., N:o 61, tolfte punkten).
S. A. K.
Rikets Ständer hafva i öfvervägande tagit den uti E. K. M:ts nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof förekommande framställning rörande Statsverkets
godtgörande för det belopp af 5,737 r:dr 21 sk. 3 r:st., hvarmed, enligt
1845 års rikshufvudbok, öfverskotteu å samma års Statsinkomster understigit derå
anvisade utgifter, och hvilken af Stats-kontoret förskottsvis betäckta brist Rikets
Ständers fullmäktige i Riksgälds-kontoret ansett sig icke vara bemyndigade att
ersätta; och då det synts både olämpligt och ändamålslöst att fortfarande i räkenskaperna
balansera ifrågavarande brist, hafva Rikets Ständer funnit skäligt
medgifva, att densamma må, med 5,737 r:dr 21 sk. 3 rist., varda utaf Riks
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 37. 51
gäldskontorets medel, efter behörig reqvisition, Statsverket godtgjord. Hvilket
Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Mars 1851.
N:o 37.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Mars 1851.
Preste-Ståndet — 19 — —
Borgare-Ståndet — 19 — —
Bonde-Ståndet — 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förlängning af
upplåtet arrende af Motala kungsfiske och mjölqvarn i Östergöthlands
Län. (Stats-Utsk:s Uti., N:o 63.)
S. A. K.
Uti aflåten proposition har E. K. M:t., uppå behörigen gjord ansökning och
i betraktande af hvad vederbörande embetsverk dervid anfört, behagat i nåder
föreslå Rikets Ständer, det tio års förlängning, fran den 1 Januari 1851 räknadt,
måtte beviljas uti det åt nämndemannen Jonas Fredrik Jonsson upplåtna
arrende af Motala kungsfiske och mjölqvarn, Herreqvarnen kallad, i Motala socken
och Aske härad af Östergöthlands län, emot den för berörde lägenheter nu
utgående, i anseende Lill åkomna skador å dithörande byggnader och inrättningar
nedsatta arrende-afgift, samt i öfrigt under följande hos E. K. M:t föreslagna
vilkor, med hvilka arrendatorn jemväl förklarat sig nöjd, nemligen:
l:o att arrendatorn genast ställer behörig borgen för arrende-skyldigheternas
fullgörande under den förlängda arrendetiden, med åliggande för honom derjemte
att, i händelse någondera af löftesmännen skulle antingen med döden afgå
eller icke vidare af E. K. M:ts Befallningshafvande såsom vederhäftig anses,
52
Exp e dilia ris- Utah o t te ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 37.
anskaffa och inom 3 månader från derom genom E. K. M:ts Befallningshafvande
erhållét föreläggande, hos länsstyrelsen aflemna ny laga borgen för den då återstående
arrende-tiden; och
2:o att till den laga syn, som efter ett års förlopp bör å lämplig årstid förrättas,
arrendatorn skall, på egen, bekostnad, hafva i fullt laga skick återförsatt
alla till kungsfisket och qvarnen hörande byggnader, gående verk, dammar och
öfriga inrättningar, samt sedermera alltsammans under den förlängda arrende-tiden
vidmakthålla, när så erfordras ombygga och vid afträdaudet i fullgodt stånd från
sig lemna, utan anspråk på någon ersättning, äfven om dessa verk och inrättningad
under tiden skulle genom isdrift eller vattnets åverkan hafva lidit större eller
mindre skada.
Af hvad så väl högstberörda nådiga proposition i öfrigt upptager, som de
jemväl delgifna handlingarne i förevarande ärende innehålla, hafva Rikets Ständer
inhemtat: att, sedan Rikets, vid 1844 års riksdag församlade Ständer bifallit,
det nämndemannen Jonsson, som genom Kam mar-Kollega contract af den 2 Oktober
1840, fått, för en tid af 10 år och emot en årlig afgift af 120 tunnor
spanmål, åt sig upplåtet ifrågavarande arrende, finge, i anseende till de vid kronofiske!
uti Motala ström uppförda byggnaders, af inträffad större isdrift och vattuflöde
förorsakade förstöring jemte qvarndammens bortförande, från början af år
1842 till 1850 års utgång uti det fastställda arrendet tillgodonjuta nedsättning
till 80 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, årligen, dock emot skyldighet
för honom att på egen bekostnad uppföra och under sin arrendetid underhålla
samt vid arrendets slut i lagligt skick aflemna alla till fisket och qvarnen
erforderliga byggnader och inrättningar, så hade, efter det ofvannämnda byggnader
och fiske-inrättningar blifvit ånyo uppförda under Febr. och Mars månader år
1849, storm och isdrift återigen så skadat desamma, att, enligt hvad vid hållen
syn blifvit utröndt, kostnaden för deras iståndsättande uppginge till 3,670 R:dr
banko, — af hvilken anledning arrendatorn, uti en till Kammar-Kollegium ingifven
och derifrån, sedan beskrifning öfver de utarrenderade lägenheterne blifvit
upprättad, till E. K. M:t insänd skrift, anhållit, att, då de uppoffringar, sökanden
å berörda lägenheter måst vidkännas, uppginge lill omkring 12,000 R:dr
b:ko, förlängning af arrendet på 15 å 20 år måtte honom förunnas, emot utgörande
af det nedsatta arrende-hcloppet, 80 tunnor spanmål, årligen; att vederbörande
embetsmvndiglieter ansett arrende-beloppet, sådant det sednast utgått, vara,
med hänsigt till de stora omkostnader, fiskeverkets underhållande i lagligt skick
erfordrar, nog högt, i förhållande till den afkomst, som deraf kunde påräknas,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. skrifvelse, N-o 37.
53
helst erfarenheten visat, det alla fiskeverks-byggnaderna hvart 6:te eller 7:de
är mäste ombyggas; att så väl Kammar-Kollegium som E. K. M:ts Befallningshafvande,
under förutsättning, det arrendatorn, på grund af arrende-kontraktet,
vöre vid arrendets afträdande berättigad till ersättning Por ifrågavarande, utan
baus förvållande, arrende-Iägenheterne åbragta kostnader, den gjorda ansökningen
tillstyrkt, helst ett billigt afseende derå, med hänsigt till de betydliga uppoffringar,
arrendatorn måst i sådan egenskap vidkännas, äfven syntes förenligt med
Kronans fördel, hvilken vore beroende jemväl deraf, att en ordentlig och omtänksam
arrendator vid arrendet bibehölles; samt slutligen att Kammar-Kollegium hemställt,
det arrendetidens förlängning icke borde utsträckas utöfver 10 år, räknade
från den 1 Januari 1851.
Rikets Ständer, som med afseende å hvad sålunda förekommit, likaledes funnit
det vara både med billighet och statens fördel öfverensstämmande, att nuvarande
arrendatorn fortfarande för en tid af tio år bibehålles vid arrendet emot
den nu utgående arrende-afgiften, hafva likväl ansett statens ytterligare betryggande
Por vidare ersättningsanspråk fordra, att till de af E. K. M:t i nåder föreslagna
vilkoren göres det tillägg, att, äfven om de till ifrågavarande lägenheter börande
byggnader och öfriga inrättningar skulle af andra tillfälliga händelser, än
isdrift eller vattnets åverkan, lida skada, arrendatorn icke heller i sådant fall
må ega rätt till någon ersättning från statens sida; och hafva Riksens Ständer
alltså funnit skäligt, med bifall till E. K. M:ts nådiga proposition, medgifva nuvarande
arrendatorn af Motala kronofiske och qvarn att i tio år, räknadt frän
den 1 Januari innevarande år, bibehålla berörde arrende, emot nu utgående arrende-afgift,
Åttatio tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn; med iakttagande
likväl af nyssberörda tillägg till andra punkten af ofvan anförda af E. K.
M:t i nåder föreslagna vilkor.
Hvilket Rikets Ständer få härmed till svar i ämnet underdånigst meddela.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 19 Mars 1851.
54
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 38.
N:o 38.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Mars. 1851.
Preste-Ständet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående kontrollen i afseende
gå sallad lax och smör, som sjöledes fores från hamn i
Norrbottens eller Westerbottens län lill annan inrikes ort.
(Allra. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti., N:o 40.)
S. A. K.
Under förnyande af den redan vid 1840—1841 arens riksdag förda klagan
deröfver, att, vid afsändning från hamn uti Norrbottens och Westerbottens län
sjöledes till annan inrikes ort af varuartiklarne sallad lax och smör, afsändaren
vore skyldig alt å varan förete produktions-bevis, har bos Rikets Ständer blifvit
framställd angelägenheten deraf, att den härom ännu gällande föreskrift blefve upph
äfven.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemtat, att Kongl.
Maj:t, medelst nådigt href den 15 December 1837, kungjordt genom Generaltull-styrelsens
circulaire af den 10 Fehr. 1838, förordnat, alt, vid afsändning
från hamn i Norrbottens och Westerbottens län sjöledes till annan inrikes ort af
varu-artiklarne saltad lax och smör, dessa varor voro underkastade förpassning, i
enlighet med förpassnings-stadgans 1 §, vid äfventyr att de, i annat fall, vid framkomsten
skulle beläggas med tull, såsom om de från Finland inkommit, och att
för berörda förpassnings erhållande det vilkor skulle ega rum, antingen att varan
förut bevisligen införtullats eller ock att afsändaren lill tullkammaren eller inspektionen
i lastningsorten aflemnade inhemska producenters under edelig förpligtelse
utgifna bevis, att samma varor utgjorde afkastning af de egendomar, de innehade,
å hvilka bevis kronofogde eller länsman i orten eller församlingens kyrkoherde
borde hafva meddelat intygande, att bevisens utgifvare innehade de uppgifna egendomarne
och att de i samma bevis upptagna varu-qvantiteter kunde anses vara
Eacpedilions-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 38.
55
der producerade; att Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 15 Juli 1840,
på anförda skäl, hos Kongl. Maj:t anhållit, att berörde circulaire, såsom ledande
till hinder i landtmannahandeln, utan att motsvara det åsyftade ändamålet, finge
undergå en af behofvet påkallad förändring; samt att, efter det General-tull-styrelsen
blifvit häröfver börd och ansett sig icke kunna å denna anhållan tillstyrka
nådigt bifall, Kongl. Maj:t, under den 21 December samma år, i nåder förklarat
Sig icke (inna lämpligt att uti ifrågavarande föreskrifter någon ändring anbefalla.
Rikets Ständer, som icke lemnat utan uppmärksamhet hvad General-tull-styrelsen
dervid åberopat, såsom skäl, för ett fortsatt bibehållande af de föreskrifter
uti förevarande hänseende, hvilka blifvit öfverklagade, hafva likväl trott sig finna
dessa föreskrifter dels icke uppfylla det med dem åsyftade ändamål, dels medföra
betydliga hinder uti de norra provinsernas landtmanna-handel och dels verka förstörande
på innevånarnes sedlighet, samt för rigtigheten af denna åsigt hemtat stöd
jemväl af E. K. M:ts, i sammanhang med förslag till förnyad tulltaxa, rikets snart
församlade Ständer meddelade nådiga framställning, i fråga om nedsättning i tullen
å artikeln smör, med upplysning derom, att, sedan den intill 1844 års slut gällande
handclstraktaten med Ryssland upphörde, hade införseln af smör utaf finsk
afvel emot den derefter vidtagna högre tull i högst betydlig mon nedgått, utan
att, med jemförelse till de nästförflutna åren, någon minskning egde rum i qvantiteten
af det smör, som från norra orterna sändes till andra inrikes orter och
hufvudsakligen Stockholm; att sådant inträffat, oaktadt föreskrifterna om företeende
af produktionsbevis blifvit iakttagna, och att, då General-tull-styrelsen, för att,
om möjligt, afskräcka från de bedrägliga tillställningar, som påtagligen egde rum
för att, på grund af falska produktionsbevis, såsom inhemsk produkt till inrikes
orter försända från Finland insmugladt smör, låtit till orten afsända de bevis,
som grundlagt förpassningsrätten för de år 1845 från Haparanda till Stockholm afsända
qvantiteter smör, och hvilka bevis utgjort ett antal af omkring 1,700, med
föreskrift att låta inkalla ulgifvarne till vederbörlig domstol och påyrka bevisens
beedigande, så hade det inträffat, att större delen af dessa bevis genom inbrott blifvit
borttagna.
Då nu föreskrifterna om anskaffande af ofvannämnda produktionsbevis onekligen
medföra, vid afsätlningen af inhemska produkter, sådana ej obetydliga kostnader
och besvär, som icke drabba innevånarne i rikets öfriga län, och dessa fö-,
reskrifter i allt fall, pä sätt ofvan är upplyst, visat sig icke i någon väsendtlig
mon hafva förhindrat insmuglandet från finska sidan af den bland införda varor
förnämsta artikeln smör; men deremot, och hvarvid Rikets Ständer fästat synner
-
56
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 39.
lig vigt, ej blott gifvil anledning till brottsliga företag, utan äfven kunna anses
i allmänhet skadligt inverka på folkets sedlighet; få Rikets Ständer hos E. H. M.
i underdånighet anhålla, att förut omförmälda, i General-tull-styrelsens cirkulaire
den 10 Februari 1838 meddelade föreskrifter oin uppvisande af produktionshevis
vid aflastning från Norr- och Westerbottens län af saltad lax och smör måtte
uppluifvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Mars 1851.
N:o 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 19 Mars 1851.
Preste-Ståndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om fördelning af
alltför stora Pastorat.
(Allm. Resv.- o. Ekon.-Ulsk. Uti., N:o 45.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer förekommit framställningar, åsyftande förändring af
pastoratens indelning, pä grund af deras alltför stora folkrikhet eller vidd, hafva
Rikets Ständer, vid öfvervägande af detta vigtiga ämne och med antagande deraf,
att personlig kännedom är ett vilkor för möjligheten af en verksam själavård,
funnit, hurusom, genom folkmängdens ständiga tillvext, förhållanden oundvikligen
inträffa, hvilka göra denna vård omöjlig, så vida icke åtgärder för deras undanrödjande
vidtagas.
Nödvändigheten af en sådan åtgärd, omfattande förhållandena i hela riket,
har äfven tillförene varit af Sveriges Regering erkänd, hvarom de uti 17:de århundradet
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. skrifvelse, N:o 39. 57
hundradet anbefallda och verkställda inskränkningar af öfverflödigt stora församlingar
utgöra vittnesbörd, utan att likväl sedermera något mera omfattande förfogande
i nämnda afseende egt rum, ehuru missförhållandet emellan folkmängden i pastoraten
och det antal af församlingsboer, hvilkas andliga vård skäligen bör antagas
kunna af en Kyrkoherde bestridas, emedlertid allt starkare tilltagit, i synnerhet i
de mera bergiga och skogbeväxta delarne af riket, hvarest ifrån början större
rymder för socknarne blifvit utsedda och inom hvilka odling och befolkning på
sednare tider hastigare tillväxt5 utvisande de i afseende härå Rikets Ständer
tillhandakomna uppgifter, att pastoratens folkmängd i medeltal under de sistförflutna
fem åren, länsvis beräknad, omvexlat emellan 1,000 och 8,000 personer, med
den ännu större skiljaktighet, vid betraktande af hvarje församling serskildt, att
åtskilliga deribland befunnits eg a en befolkning af ellofva- till adertontusen personer
hvardera, dervid jemväl bör anmärkas, att just i samma orter, der folknummern
på sednare tider hastigt ökats och själavården sålunda blifvit försvårad, äro,
i följd af landets mera brutna yta, afstånden i allmänhet ansenliga, hvarigenom
således ytterligare svårigheter uppkomma, förde norra orterna tillväxande i högst
betydlig mohn, under det att folkmängden i hvart pastorat serskildt, till följd af
landets vidsträckta läge, i allmänhet företer en något lägre siffra än i åtskilliga
andra landskaper.
Af hvad i detta ämne förekommit hafva Rikets Ständer ansett det vara
ådagalagdt, att, i följd af förändringar, hvilka odlingens och befolkningens naturliga
tilltagande medfört, missförhållanden uppstått i landels ecklesiastika indelning.
Om tillträdet till andlig omvårdnad är hvarje samhällsmedlems ovillkorliga
rätt; om, i ett vidsträckt och glest bebodt land, behofvet deraf måste grunda
ett så mycket större beroende af prestens omsorger, som dessa der mera uteslutande
blifva den enda källan till upplysning i andliga ämnen, och 0111 samhällets
väl hvilar, såsom på sin djupaste grundval, på den gudsfruktan och den deraf
närda sedlighet, som lifva dess medlemmar, sa synas dessa förhållanden vara förtjenta
af synnerlig uppmärksamhet, och de svårigheter böra undanrödjas, hvilka
göra det äfven för den samvetsgrannaste själasörjare omöjligt att uppfylla de honom
åliggande plikter; och ehuru det visserligen är församl i ngarne obetaget att sjelfva
i förevarande afseende väcka förslag, hvarföre äfven ett oell annat pastorat under
sednare tider blifvit, på dess medlemmars begäran, deladt, samt obestridligt är,
alt emot församlingens önskan en nu ifrågaställd förändring hvarken kan eller bör
ske, torde likväl det anmärkta mera allmänna missförhållandet påkalla en mera
Bih. till Ii. St.-s Prof. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd. 8
58 Expeditions-U/sko/tets Förslag till und. skrifvelse, N:o 40.
omfattande af staten anordnad åtgärd, äfvensom denna endast efter en mera genomförd
plan lärer kunna på ett fullt ändamålsenligt sätt verkställas; åsyftande
Rikets Ständer dock destomindre tillvägäbringandet af en arithmetisk likhet mellan
socknarnas folkmängd i allmänhet, som en stor mångfalld måste, i följd af folklynne
och lokala förhållanden, i detta hänseende alltid och utan olägenhet qvarstå:
men der sådana ojemnheter under tidernas längd utvecklat sig, att de för en
verklig själavård utgöra oöfverstigliga hinder i vägen, der en rättelse, enligt
Rikets Ständers tanka, oeftergilligen påkallad af samhällets heligaste pligt.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, alt i de stift, der pastorat finnas, som
äro så vidsträckta och folkrika, eller hesta af så många församlingar, att en
delning af dessa pastorat för själavårdens behöriga handhafvande är af behofvet
påkallad, E. K. M:t täcktes i Nåder låta vidtaga nödiga åtgärder för en sådan
delning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Mars 1851.
N:o 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående utarrendering af
presterskapet pä lön anslagna annex- och mensal-hemman i
Skåne, Halland och Blekinge.
(Allm. Besv. och Ekon.-Etsk. Uti., N:o 46.)
S. A. K.
I afseende på de till presterskapets aflöning i Skåne, Halland och Blekinge
anslagna s. k. annex- och mensal-hemman har hos Rikets Ständer blifvit an
-
Expedilions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 40. 59
märkt, dels den orättvisa, som vore förenad med nu brukliga förfarande vid bort
städjande
af dessa hemman, derigenom att innehafvaren af sådant hemman kunde
för mera än sin tjenstetid deröfver förfoga, utan att efterträdarens rätt af något
ombud eller någon myndighet bevakas, hvartill komme, att städje-kontrakt kan
utan innehafvarens samtycke öfverlåtas på flera personer, deraf den ene erhölle
på arrendehemmanets äng, en annan åkern, en tredje torftägten, så att hemmanet
kunde vanhäfdas, utan att landtbo derföre från detsamma skiljdes; dels att den
nuvarande osäkra besittningen af berörda hemman verkade menligt, icke blott för åboen
sjelf, hvilken derigenom betungades med ny städselafgift hvarje gång kyrkoherdeledighet
inträffade, utan ock för hemmanets skötsel, hvarå åboen ansåge sig icke
böra använda den kostnad och det arbete, som kunde ifrågakomma vid en mera
tryggad besittningsrätt.
Vid öfvervägande af detta ärende, hafva Rikets Ständer ansett det förfarande,
som vid bortstädjande af ifrågavarande hemman för närvarande eger rum, lemna
alltför öppet Lillfälle för innehafvaren, under hvars tjenstetid städje-kontrakt går
till ända, att bereda sig fördelar på efterträdares bekostnad; och då så väl detta
missförhållande, som ock de anmärkta olägenheterna af en osäker besittningsrätt
för åboer ä dylika hemman, synas lämpligen kunna afhjelpas, om dessa hemman
öfverallt finge utarrenderas på viss tid, under enahanda vilkor, som för Bohuslän
i sådant afseende äro genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23 September
1812 stadgade, nemligen att annex- och mensal-hemmanen i detta län skulle på
30 års tid utarrenderas, så att kyrkoherde-boställets innehafvare komme att årligen
uppbära en 30:dedel af städjan, samt att konsistorium egde, efter vederbörlig
pröfning, stadfästa eller afslå de gjorda arrende-anbuden, fa med stöd jemväl deraf
att, enligt med Rikets Ständer inhemtat, sådant blifvit äfven för Skåne, Halland
och Blekinge af vederbörande embelsmyndigheler tillstyrkt och af Kongl.
Maj:t under den 4 Maj 1833 i nåder pröfvadt lämpligt, ehuru beslutet derom
sedermera under den 13 Aug. 1835 blifvit undanröjdt, Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t täcktes, efter vederhörandes hörande, i nåder besluta
och påbjuda, att enahanda föreskrifter, som i afseende på utarrenderande
af annex- och mensal-hemman i Bohuslän gällande äro, jemväl böra i afseende
på dylika hemman i Skåne, Halland ecb Blekinge tillämpas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Mars 1851.
60 Expeditions-Utskoflets Förslag' till und. Skrifvelse, N:o 41.
N:o 41.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Sländers Förordnande för kyrkoherden och Riddaren af
Konung Carl XIII:s Orden samt ledamoten af Kongl. Nordstjerne-orden,
Doktor Joseph Wallin, Riks-Antiqvarien och
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Eror Emil Hildebrand,
Professoren och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Lars
Magnus Enberg, Lekloren och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Jonas Lundstedt, Riks-arkivarien och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne-orden Doktor Johan Jacob Nordström samt Assessoren
Grefve Erik Sparre, att vara ledamöter i kommittéen f ör
tryckfrihetens vård.
Vi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc. gore veterligt: att sedan,
enligt 108 § Regerings-formen och 65 § Riksdags-ordningen, Wi, genom
utsedde elektorer, valt de män, som jemLc Wår Justitie-ombudsman, höra
varda tryckfriheten, och dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N., vilje Wi,
i kraft häraf, hafva förordnat honom, N. N., att vara ledamot i Kommittéen för
tryckfrihetens vård, och eger han att, i utöfningen af denna befattning, ställa sig
Tryckfrihets-förordningen samt rikets öfriga grundlagar till efterrättelse, och för
öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse dermed, befrämjar allmän upplys
ning,
under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifvit och med Wara
insegel bekräftat.
Stockholm den 29 Mars 1851.
Expediti oris- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 42.
61
N:o 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1851.
Preste-Ståndet —'26 — —
Borgare-Ståndet — 26 — —
Bonde-Ståndet — 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förtydligande af
föreskriften i Kongl. Cirkulär-Brefvet den 20 April 1850 om befrielse
i visst fall från man talspenningar s utgörande.
(Stats-utsk. Uti., N:o 66.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar i betraktande förekommit, att, dä E. K. M., af uppgifven
anledning, behagat i Cirkulär-Bref af den 20 April 1850 i nåder förklara,
det torpare och andra till arbetsklassen hörande personer, som emot arbetsskyldighet
innehafva mindre jordlägenheter, böra, efter uppnådd 63 års ålder, befrielse
från mantalspcnningars erläggande åtnjuta, af denna ordalydelse lätteligen kan dragas
den slutsats, att torpare och andra till arbetsklassen hörande personer, hvilka,
emot någon viss afgäld i penningar, säd eller andra räntepersedlar, innehafva en
afsöndrad mindre jordlägenhet, icke skulle vara inbegripne bland dem, hvilka, efter
uppnådda 63 lefnadsår, äro från mantalspcnningars erläggande befriade 5 och
som Rikets Ständer ansett en sådan tolkning hvarken öfverensstämma med meningen
af stadgandet, eller vara med rättvisa och billighet förenlig, enär derigenom
skulle inträffa, att innehafvare af en obetydlig lägenhet, blott derföre att afgälden
utginge i penningar, kunde förklaras skyldig erlägga mantalspenningar, under det
en annan, som emot arbetsskyldighet innehade en dylik eller bättre lägenhet, derifrån
befriades, la Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes
meddela det förtydligande af förrberörda föreskrift, att torpare och andra till arbetsklassen
hörande personer, hvilka innehafva och bruka torp och andra sådana
mindre lägenheter, som ej under egande, eller stadgad åborätt besittas, äro, utan
62 Expeditions-Utskoltels Förslag till and. Skrifvelse, N:o 43.
afseende på sältet för afgäldens erläggande till jordegaren, efter fyllda 63 lefnadsår
från mantalspenningars erläggande befriade.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1851.
N:o 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1851.
Preste-Ståndet — 26 — —
Borgare-Ståndet — 26 —
Bonde Ståndet — 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af verkställd
granskning af de tinder Kommerce-Rollegii förvaltning ställda
fonder.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 69).
S. A. K.
Af hvad Rikets Ständers år 1849 församlade revisorer, i afgifven berättelse
om granskningen af de under Kommerce-kollegii inseende ställda fonders förvaltning
och räkenskaper för åren 1847 och 1848, anfört och upplyst, äfvensom af
bemälda Kollegii deröfver infordrade och Rikets Ständer delgifna underdåniga utlåtande,
hafva Rikets Ständer hemtat anledning att i nedanomförmälda vid revisionsförrättningen
förekomna ärenden hos E. K. M. göra de framställningar, hvilka
Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla:
Med fästad uppmärksamhet derå, att beloppet af Manufaktur-diskontens osäkra
fordringar under de begge revisions-åren ökat sig med ej mindre än 20,462 R:dr
16 sk. och vid 1848 års slut utgjorde 182,801 R:dr 17 sk. 2 rst., hvilken
tillökning skulle visat sig ännu större, derest icke en summa af 6,349 R:dr 6
sk. 9 rst. blifvit uti diskont-inrättningens hufvudbok för år 1847 afskrifven, hafva
Expediti.ons-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 43. 63
Rikels Ständer ansett detta för diskontfondens förkofran och utvidgade verksamhet
menliga förhållande hufvudsakligen böra tillskrifvas beskaffenheten af nu gällande
föreskrifter angående säkerheten för de lån, sorn af nämnda fonds medel utgifvas;
och få Rikets Ständer, på grund häraf, i underdånighet anhålla, det E. K. M.
täcktes låta granska berörda föreskrifter, samt derefter i nåder utfärda sådana nya
eller förändrade stadganden, hvarigenom manufactur-diskontens säkerhet för derifrån
utgifna låns behöriga återbetalning, på ett i möjligaste måtto tillfyllestgörande
sätt, betryggas, samt dylika kapital- och ränteförluster, som diskonten hittills
måst vidkännas, så vidt utan åsidosättande af de med ifrågavarande lån afsedda
ändamål, sig göra låter, för framtiden förekommas.
I afseende å redovisningen för de kronan tillhöriga lar, hvilka vid stamschäferierna
underhållas, har blifvit anmärkt, dels att de vid gamla ull-diskontens hufvudböcker
hilagda årliga förteckningar, upptagande antalet af dessa får, icke uplysa
om de förändringar, som genom tillkomst och afgång vid hvarje serskildt stamschäferi,
med hänseende till kronans dervarande får, under årets lopp inträffat,
dels ock att, fastän nämnda diskont merendels tillskjutit kostnaderna för fårens
anskaffande från utrikes orter samt bestridt de för stamschäferiernas vidmakthållande
erforderliga utgifter, förefinnes icke bland diskontens räkenskaper någon redovisning
för de medel, hvilka kunna uppkommit genom verkställda försäljningar för
kronans räkning af, dessa schäferier tillhörande, får.
Då R. S. härvid ansett omförmälda förteckningar jemväl böra innehålla de
upplysningar, hvilka, såsom här ofvan blifvit nänmdt, för närvarande icke af desamma
inhemtas, och då redovisning för de genom nyssberörda försäljningar uppkomna
tillgångar synes böra till Kommerce-kollegium aflemnas, för att gamla ulldiskontens
räkenskaper bifogas, fa R. S. hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att de i dessa hänseenden erforderliga föreskrifter må till framtida iakttagande varda
vederbörande meddelade.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 29 Mars 1851.
64
i
Expedilions-UIs kottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 44.
N:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars. 1851.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående undersökning i fråga
om fyrbåks anläggande på Gottska Sandön.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:s Uti., N:o 52).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har erinran blifvit gjord om nödvändigheten deraf att,
till vägledning för sjöfarande, resa ett varningstecken för det farliga grundet ”Kopparstenarne,
” bestående af 3:ne i sträckning från öster till vester efter hvarandra,
på ett afstånd från Gottska Sandön i nordvest af 2\ sjömil, nära under vattenytan
belägna klippor, samt att undersökning företoges, till utrönande, huruvida i
berörda ändamål lämpligt blefve att å nordvestra udden af nämnda ö låta uppföra
fyrbåk, eller, i annat fall, vid samma grund förlägga ett fyrfartyg; och ehuru,
enligt hvad upplyst blifvit, Förvaltningen af Sjö-ärendena och Lotsdirektören, efter
det, uppå Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers derom hos Kongl.
Maj:t gjorda underdåniga anhållan, undersökning i detta ämne tillförene är vorden
verkställd, uti underdånig skrifvelse af den 28 Juni 1844, af anförda skäl, ansett
sig icke kunna en dylik fyranläggning å Sandön tillstyrka, hafva likväl, af den
nu förnyade framställningen om behofvet af ett känijingsmärke till afvärjande af
den genom ej sällan timande sjöskador bestyrkta våda, som vore förenad med
segling under vidriga vindar i de nämnda klippor angränsande farvattnen, helst en
å Sandön anbringad bak, i anseende till öns ringa höjd öfver vattenytan, blefve
för sjöfarten betryggande jemväl om dagen, samt skulle af ä orten växande virke
kunna mot en icke öfverdrifvet hög kostnad byggas, Rikets Ständer funnit anledningar
icke saknas för vidtagande af en förnyad undersökning i berörda afseende;
och
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 45.
65
ocfr enär densamma torde kunna verkställas utan någon större kostnad, få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. M:t täcktes låta en ny undersökning
eg a rum, i afseende å lämpligheten af en fyr-anläggning å Gottska Sandön eller
ock förläggandet af ett fyrfartyg vid Kopparstenarne samt derefter nådigst vidtaga
de åtgärder, som E. K. M:t kan i anledning deraf finna tjenliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1851,
N:o 45.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1851.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upprättande af nytt
sammandrag af de författningar m. m., sorn böra från prediks'tolen
årligen uppläsas.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Uti., N:o 55).
S. A. K.
linder innevarande riksdag har fråga blifvit väckt om förnyande af Rikets
sednast församlade Ständers, i skrifvelse den 26 Aug. 1848, framställda underdåniga
anhållan, det E. K. M:t måtte täckas i nåder låta utarbeta och från trycket
utgifva ett nytt sammandrag af alla de Kongl, förordningar, plakater, bref
och resolutioner, hvilka höra från predikstolarne i kyrkorna hvarje är kungöras,
samt efter hvarje riksdag utfärda nådig kungörelse, innehållande förteckning å
samtlige de författningar, som derefter skola årligen uppläsas; i hvilken fråga förekommit:
att Rikets Ständer, som ansett angeläget, att författningar, hvilka delsBih.
litt R. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 9
G6 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 45.
upphört att ega förbindande kraft och dels icke hafva ringaste tillämpning pä menigheten,
ej vidare kungöras, uti underdånig skrifvelse den 29 Januari 1830 begärt,
det K. Maj:t täcktes låta undersöka, hvilka påbud och stadgar numera böra
uti kyrkorna och vid häradstingen till menighetens efterrättelse årligen uppläsas,
samt anbefalla utgifvande af en förteckning derå, till vcderbörandes underdåniga
efterrättelse; att, i anledning häraf, en dylik förteckning äfvensom sammandrag af
de å densamma upptagna, till årlig uppläsning i kyrkorna föreslagna författningar
blifvit, uppå K. Maj:ts nådiga befallning, upprättade och i underdånighet afgifna;
samt att, då någon åtgärd i detta ärende derefter icke egt rum, sådant lärer varit
föranledt deraf, att kyrkolags-kommittéen, uti sin den 29 December 1846 till
E. K. M:t i underdånighet aflåtna skrifvelse, med förslag till kyrkostadgar m. nu,
tillstyrkt, att presterskapct för framtiden må befrias från allt årligt eller förnyad t
uppläsande af en gång kungjorda författningar.
Vid detta förhållande, och då en längre tid troligen kommer att förflyta,
innan beslut i anledning af nyssnämnda underdåniga förslag kan varda meddcladt,
samt ett sammandrag af de stadganden, hvilkas förnyade kungörande bör ega rum,
under tiden är af behofvet påkalladt, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes låta dels från trycket utgifva samt vederbörande tillställa
ett sammandrag af alla de författningar, hvilkas uppläsande frän predikstolen, årligen
eller vid vissa tillfällen, E. K. ÄI:t kan i nåder pröfva nödigt, dels ock sedermera
efter hvarje riksdag utfärda nådig kungörelse, innehållande förteckning
så väl å de nya stadganden af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka tillkommit, som
äfven å äldre sådana, hvilka upphört att vara gällande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Mars 1851.
I
Exp ed i tio n s- Utsko t te Is Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 46. 07
N:o 46.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — *—
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående restitution till regemenis
skr ifvar en A. G. Enell af för högt beräknad och erlagd
lönebevillning. (Stats-Utsk:s Uti., N:o 72.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:t genom serskilda nådiga beslut förklarat Sig icke kunna
bifalla en utaf regementsskrifvaren vid Calmare regemente A. G. Enell, dels genom
besvär oell dels derefter i nådeväg framställd underdånig anhållan om tillåtelse
till restitution af 457 R:dr 14 sk. 7 r:st banko, som utöfver den rätteligen
uträknade lönebevillningen för år 1846 påförts löntagarne vid nämnde regemente,
men deremot i nåder pröfvat skäligt genom remiss af den 28 December
förlidet år till Rikets Ständers Stats-utskott öfverlemna bandlingarne i detta mål,
för det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna härvid förekommande omständigheter
föranleda; hafva Rikets Ständer detta ärende i öfvervägande tagit
och dervid af handlingarne inhemtat, huruledes den oriktiga debiteringen tillkommit
genom förbiseende af den uti 1845 års Bevillnings-förordning medgifna befrielse
från bevillning för de utaf officerarnes löner utgående ackords-, ränte- och
amorterings-afdrag, äfvensom i öfrigt förekommit, ej mindre att det härigenom för
mycket påförda och erlagda bevillningsbeloppet ovilkorligen måst till vederbörande
återbetalas, derest den oriktiga debiterings-åtgärden inom föreskrifven tid blifvit i
stadgad ordning öfverkfagad, än ock att regementsskrifvaren Enell, som, på det
att icke andre statens tjenstemän genom bans förvållande skulle blifva lidande, af
egna medel godtgjort dem meranämnde belopp, följaktligen, i fall den nu sökta
68
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, I\:o 47.
restitulionen icke skulle beviljas, nödsakades att vidkännas en, i förhållande till
beskaffenheten af det debiterings-fel, hvartill han, då en ny Bevillnings-förordning
första gången tillämpades, gjort sig skyldig, alltför betydlig och mindre hillig uppoffring
af enskilda tillgångar, med afseende å hvilket allt Rikets Ständer funnit
godt tillåta, att ofvan omförmälda, vederbörligen inbetalda bevillningssumma fyrahundra
femtiosju R:dr 14 sk. 7 r:st., må, i likhet med andra institutioner af för
högt beräknade och erlagda bevillningsafgifter, få utaf Riksgälds-kontorets medel
till regementsskrifvaren Enell, eller hans rättsinnehafvare, utbetalas.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 April 1851.
N:o 47.
Uppläst och gedkändt hos Ridd. ocli Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående afsöndring af jord
från f. d. löjtnanls-bosiället vid fVestgötha Dals regemente,
Slommen N:o 1, till utvidgande af Jerns församlings kyrkogård
inom Elfsborgs län. (Stats-utsk:s Uti., N:o 74.)
S. A. K.
Efter det socknemännen i Jerns församling af Elfsborgs län hos E. K. M:t
i underdånighet anhållit, alt, lill behöflig utvidgning af församlingens kyrkogård,
Expeditions- V tsko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 47.
69
måtte från löjtnantsbostället vid Westgötha Dals regemente, Stommen N:o 1, om
2 :dels mantal, beläget i Jerns socken af Nordals härad och nämnda län, fä afsöndras
nio kappland mark, bestående af sandmylla på grof sandbotten, hvilken
mark vore af landtmätare i behörig ordning uppmätt och å karta allättad samt
värderad till en årlig afgäld af 4 kappar råg, hvarförutan nuvarande arrendatorn
af bostället Stommen, löjtnanten Uno Aspelin, för den återstående arrendetiden,
eller till midfastan år 1872, medgifvit den sökta jordafsöndringen, utan all ersättning,
så har E. K. M:t, uppå vederbörande embetsmyndigheters underdåniga
tillstyrkan af nådigt bifall till den gjorda ansökningen, behagat, på grund af hvad
härvid förekommit, genom nådig proposition föreslå Rikets Ständer att medgifva
den ifrågavarande jordafsöndringen frän berörda boställe, för utvidgning af Jerns
församlings kyrkogård, emot ofvan uppgifna afgäld, fyra kappar råg, att af församlingen
till boställets innehafvare, så vidt det af honom äskås, årligen utgöras;
och som, i betraktande af den till afsöndring föreslagna jordrymdens obetydlighet,
samt då en densammas värde motsvarande årlig afgäld blifvit boställsinnehafvare!»
tillförsäkrad, Rikets Ständer funnit skäligt bifalla, hvad E. K. M:t i den nådiga
propositionen föreslagit, få Rikets Ständer sådant, till svar härå, hos E. Ii. M:t
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 April 1851.
70 E:rpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 48,
N:o 48.
I
Uppläst ocfc godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrif velse, angående upplåtelse af jord
från trumslagare-bostället vid Calmara regemente, Lilla Ökna
N:o 2 i Jönköpings län, till plan för socknestuga och skolhus
åt Ökna församling - (Stats-Utsk:s Uti., N:o 75.)
S. A. K.
Uti afbiten nådig proposition liar E. K. M:t behagat gifva Rikets Ständer
tillkänna, hurusom, då Ökna församling i Östra härad och Jönköpings län: hos E.
K. M:t i underdånighet anhållit, att till nödig plan för uppförande af socknestuga
och skolhusbyggnad för församlingens behof, h-\ kappland jord, uppskattade till
2|- kappland, måtte af egorna till trumslagare-bostället vid Calmare regemente,
Lilla Ökna N:o 2, om mantal, upplåtas, emot ersättning af en till vidden, 2-JA
kappland, något mindre, men till godbeten lika uppskattad jordrymd från kommi
nisters-bostället
Lilla Ökna N:o 3, om | mantal, som deremot skulle, såsom godtgörelse
flir den afstådda jordrymden, af församlingen erhålla en årlig afgäld af
13-J, Lr/tf. godt hårdvallshö, med kontanta värdet deraf 3 R:dr 18 sk. banko, på
sätt af landtmätare, efter i behörig ordning skedd uppmätning, beskrifning, uppskattning
och affattning af dc begge jordrymderna, blifvit föreslaget; så hade É.
K. M:ts Befallningshafvande i nämnda län, lika med öfriga dessförinnan i frågan
hörda vederbörande, tillstyrkt nådigt bifall till egobytet, med underdånig hemställan
att den komministern tillkommande årliga ersättningen måtte, enligt 4 § 2
kap. uti Kongl. Förordningen den 19 December 1827, bestämmas till 13-J- Ldt
godt hårdvallshö, att komministern^ efter markegångspris, hvarje år af församlin
-
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 48.
71
gen godtgöras, men icke ur kyrko-kassan utgå; hvarefter och sedan ökna församling
förklarat sig vara beredvillig alt på sistberörda vilkor ingå, E. K. M:ts
och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier sig underdånigst utlåtit, att, som i Ökna
socken någon tjenlig plan för socknestugas och skolbyggnads uppförande å annat
ställe, än det nu föreslagna, ej skall finnas, samt fullt vederlag för den till ändamålets
befrämjande ifrågakomna mark blifvit trumslagare-bostället Lilla Ökna
N:o 2 beredt, äfvensom den komministers-bostället af församlingen tillkommande
årliga afgäld vore bestämd efter afkastningen af den jordrymd, som derifrån bomme
att till trumslagare-bostället såsom ersättning öfverlåtas, Kollegiernc, till bifalls
vinnande, understödde hvad härutinnan sökt och medgifvet blifvit; vid hvilket
sålunda utredda förhållande E. K. M:t ansåge skäl vara för handen alt ifrågavarande
jordutbyte, under de af E. K. M:ts Befallningshafvande uppgifna vilkor,
bifalla, hvarom E. K. M:t alltså till Rikels Ständer gjort nådig framställning;
och hafva Rikets Ständer, med afseende så väl derå, att omförmälde 2:ne
boställen komma i åtnjutande af full ersättning för den upplåtna obetydliga jordrymden,
som å det med upplåtelsen åsyftade nyttiga ändamål, E. K. M:ts högstberörda
nådiga proposition bifallit. Hvilket Rikels Ständer fa hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda ete.
Stockholm den 2 April 1851.
72
Expedit i o ns- Ut sko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 49.
N:o 49.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ståndet dea 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående godtgörelse till Arrendatorn
Å. Söderholtz för den vid hans tillträde till arrendet
af Klingsbergs Kungsgård befunna husröta.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 7G.)
S. A. K.
Sedan arrendatorn af Klingsbergs Kungsgård i Fogdö socken och Nyköpings
län, Anders Söderholtz medelst i underdånighet anförda besvär öfver vederbörlig
domstols rörande klagandens nedanomförmälda anspråk gifna utslag, yrkat att i
jemväl uppgifven ordning utfå af E.K.M. och Rikets Svea Hofrätt lill 2,698 R:dr
22 sk. 2 rst. banko fastställda ersättningsbelopp för den vid hans år 1837 inträffade
tillträde till arrendet af nämnda Kungsgård befunna husröta, hvilket icke i
någon mohn kunnat gäldas af Kungsgårdens då afträdande arrendator, hos hvilken
jemte löftesmän klaganden skall uti sitt af Kammar-kollegium utfärdade kontract
om arrendet erhållit anvisning att godtgörelse i sådant hänseende söka, har E.K.M.,
som vid förehafd nådig pröfning af detta ärende funnit de underd. besvären icke
kunna vinna afseende, likväl och af anförda orsaker behagat, uti aflåten nådig proposition,
föreslå Rikets Ständer att Söderholtz eller hans rättsinnehafvare må för den
vid hans tillträde till ifrågavarande egendom befunna husröta derå, hvarför någon
ersättning utaf afträdaren icke kunnat vinnas, erhålla godtgörelse på det sätt, att
beloppet deraf, lika fördeladt å hvarje af de återstående arrende-åren, finge vid
arrendets liqviderande afräknas.
Af hvad så väl högstberörda nådiga proposition, som densamma åtföljande handlingar
innehålla, hafvaRikets Ständer inhemtat, bland annat, att Söderholtz, som ännu
på arrende innehar ifrågavarande Kungsgård, med nit och drift fullgjort sina
åligganden
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 49. 73
åligganden, oaktadt arrendet blifvit förhöjdt till tredubbla beloppet emot hvad det
förut utgjort; att ehuru Söderholtz utan eget förvållande, i anseende till bristande
tillgång bos förre arrendatorn, gått miste om den husröte-ersättning, honom
genom lagakraftvunnet utslag blifvit tilldömd, han likväl, enligt hvad vitsordadt
blifvit, uppfört byggnader å egendomen för en tid af 61^ byggnadsår; och att Söderholtz,
hvilken af arrende-kontraktets ordalydelse haft grundad anledning till den
förmodan, att hans rätt till husröte-ersättning af förre arrendatorn skulle vara
genom de uti kontraktet omförmälda Jöflesmännen betalnings-skyldighet tryggad,
sedermera likväl kommit i erfarenhet deraf att förre arrendatoren, hvilken redan
genom Utslag den 18 September 1834 blifvit dömd att den 14 Mars 1835 Kungsgården
afträda, blifvit från arrendet skiljd till följd af bristande förmåga att anskaffa
löftesmän, samt att några sådana följaktligen icke vid afträdandet funnos;
och då det under sådana förhållanden icke kan vare med billighet förenligt, att
Söderholtz skall ersätta den förlust, som tillskyndats Staten derigenom att förre
arrendatorn icke kunnat fullgöra sina åligganden och att de, för betryggande af Statens
säkerhet i berörda hänseende vidtagna, åtgärder icke Iedt till åsyftadt ändamål, hafva
Rikets Ständer, med afseende jemväl å i öfrigt förekomna bevekande omständigheter,
samt enär Söderholtz redan i 14 år varit saknad af den honom tillkom
mande
husröte-ersättning, godtfunnit att, med hufvudsakligt bifall till den af E.K.M.
för Söderholtz i Nåder föreslagne godtgörelse, medgifva, att Söderholtz, för utbekommande
af den honom genom E. K. M:s och Rikets Svea Hofrätts Utslag
den 14 Maj 1839 tilldömda husröte-ersättning, 2,698 R:dr 22 sk. 2 r:st, må sig
tillgodoberäkna motsvarande afdrag af först upplöpande arrendeafgift, intilldess nämnda
summa blifvit honom godtgjord.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 April 1851.
Bi/i. till R. St:s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
10
74 Expeditions- Utslco t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 50.
N:o 50.
Uppläst godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ständet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående utbyte af kapellansbostället
JFiskeryd N:o 2 emot trumpetare-bostället Bjärstad storegården
N:o 1. (Stats-Utsk. Uti., N:o 77).
S. A. K.
Ilos E. K. M. hafva hemmansegarne inom Svinstads församling af Östergöthlands
län i underdånighet anhållit, alt det kapellanen derstädes anslagna boställe
Wiskeryd N:o 2 ett mantal krono, såsom beläget inom annan eller Wårdsbergs
socken, omkring -J mil från Svinstads kyrka och mer än 2:ne mil från en
del hemman i församlingen, måtte, till afhjelpande af de stora olägenheter, som
derigenom tillskyndades ej mindre sockenmännen än kapellanen, få utbytas emot
det i Svinstads socken |:dels mil från kyrkan belägna och af Andra LifgrenadierRegimentets
lönefond disponerade trumpetare-bostället vid f. d. Östgötha kavalleriRegrte
Bjärstad storegården N:o 1, likaledes ett mantal krono, med hertill hörande
Bjärstads utjord, hvilka 2:ne kronohemman, vid derå, med anledning häraf och
uppå Nådig befallning verkställd refning och upskattning, befunnits vara till godhet
och förmoner hvarandra motsvarande, i så måtto att åbyggnadsvärdet vid bostället
Wiskeryd med 138 R:dr 16 sk. understiger enahanda värde vid bostället
Bjärstad, hvaremot behållna inkomsten af förstnämnda boställe med 18 R:dr 37 sk.
öfverstiger behållningen af Bjärstads boställe med dertill hörande utjord; och vore,
under sådana förhållanden, det sökta hemmansbytet tillstyrkt ej mindre af samtlige
deröfver hörda Embetsmyndigheter inom orten än ock af E. K. M:t och Rikets
Krigs- och Kammar-kollegier, hvilka, jemte det de emot den anställda refningsoch
skattläggnings-förrättningen icke funnit något att erinra, i underdånighet hemställt
alt, för den händelse bytet i Nåder bifölles, af Bjärstads hemmans och utjords
dragande ränta tillhopa 11 R:dr 34 sk. lOf r:st. specie, hvilket hemman med
Expeditions-Utskottcts Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 50.
73
utgjord skulle i stället för Wiskeryd blifva Capellans-boställe, 4 R:dr 38 sk. 74
r:st., eller enahanda belopp, som kapellanen hittills af Wiskeryds hemmansränta
innehaft, mätte honom tillgodokomma med jordeboksränta, i penningar och ränlepersedlar,
tillsammans 2 R:dr 47 sk. 6 rst., samt hemmantalsränta, likaledes under
särskilda, af kollegierne uppgifna titlar, tillhopa 1 R:dr 39 sk. 1-J- r:st., hvaremot
öfriga räntan af berörda hemman och utjord med 6 R:dr 44 sk. 34 rst.
specie borde af kapellanen årligen efter förvandling och markegång till kronan
utgöras: äfvensom att af Wiskeryds hemmansränta 12 R:dr 25 sk. 2f rst. specie,
hvilket hemman i stället för Rjärstad med utjorden skulle blifva trumpetareboställe,
11 R:dr 2 sk. 104 rst., eller enahanda belopp, som förut af Bjärstads
hemmans och utjords ränta trumpetaren tillkommit, måtte under indelningen inbe^
gripas, och återstoden af Wiskeryds hemmansränta, 1 R:dr 22 sk. 4 rst. specie,
med 38 sk. 4 rst. i jordeboksränta uti penningar och dagsverken samt 32 sk.
uti hemmantalsränta, såsom ett löningsöfverskott, af indelningshafvaren eller Regementets
lönefond, för hvilken bostället disponeras, till kronan hvarje år behörigen
utgöras och redovisas; hvarförutan kronobonden, påförd hemmanet Wiskeryd
till ett belopp af 3 tunnor spanmål och Bjärstad med tillhörande utjord till 3 tunnor
och 4 kappar, borde för hemmanen och utjorden oförändrad utgöras samt
hemmanen, så lill byggnader som stängsel och häfd, af vederbörande i laggildt
stånd allcmnas.
Da, jemte Nådigt meddelande af detta allt, äfvensom att E. K. M., i hvad
sålunda blifvit yttradt och upplyst, funnit skäl förekomma till medgifvande af ifrågasatta
boställsutbyte, på de af Krigs- och Kammar-Collegierne föreslagna grunder
och vilkor, E.K.M. täckts derom till Rikets Ständer aflåta proposition, hafva, enär den
genom utbytet af merberörda 2:e boställen för Svinstads församling åsyftade fördel
kan, enligt hvad utredt blifvit, vinnas utan någon förlust för Slaten, Rikets
Ständer funnit skäligt bifalla hvad E.K.M. i berörda hänseende Nådigst föreslagit»
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2. April 1851.
76
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. skrifvelse N:o 51.
N:o 51.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ytterligare begagnande
af en del utaf det Staden JVexiö beviljade byggnadslån.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 79.)
S. A. K.
Sedan byggnads-kommitteén i Wexiö, genom E. K. M:ts Befallningshafvande
i Kronobergs län hos E. K. M:t i underdånighet förmält, hurusom, efter det
Regimentsskrifvaren vid Kronobergs Regimente, Kapitenen F. G. Klingström,
hvilken, utaf det till Wexiö stads återuppbyggande, efter inträffad eldsvåda, år
1843 beviljade lån af 240,000 R:dr, erhållit, såsom byggnadslån, ett belopp af
7,500 Rrdr, detta lån efter ingången af September månad år 1849 återbetalt,
samt utaf det sålunda återbekomma lånebeloppet en summa af 1,000 R:dr blifvit
förre fångknekten J. Wennerholm tilldelad för bebyggandet af en honom tillhörig
tomt inom nämnde stad, Rikets Ständers fullmäktige i riksgälds-kontoret vägrat
emottaga den för Wennerholm& byggnadslån afgifna skuldförbindelsen med tillhörande
säkerhetshandlingar, emedan nyssberörde lån icke förr än efter den genom
K. Br. den 18 December 1843 för lånemedlens lyftning stadgade yttersta tidpunkt,
eller den 1 Juli 1849, blifvit utgifvet och åbyggnaden på den för lånet intccknade
tomt ej heller vore fullbordad och brandförsäkrad inom samma, jemväl i
sådant hänseende, fastställda termin; så har, uppå byggands-komiteéns, med anledning
häraf, tillika gjorda underdåniga anhållan att, då, förutan det Wennerholm
meddelade lån, äfven öfriga beloppet af hvad Kaptenen Klingström återbetalt,
blifvit till andra lönesökande utlemnadt, nådig framställning till Rikets Ständer
måtte aflåtas derom att, i afseende å den först efter nyssnämnda termin, eller
början af Juli månad 1849, för byggnads-komiteéns ånyo disponibla andel utaf
det i anledning af 1843 års eldsvåda beviljade låneunderstöd, utlånings- och bygg
-
Expeditions-Ulskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 51.
77
nads-terminen mätte till annan lämplig tid förlängas, E. K. M:t, med bifall härtill
och efter vederbörandes hörande, behagat, uti nådig proposition af den 15
November förlidet-år, med afseende å härvid förekomne omständigheter, föreslå
Rikets Ständer att nu ifrågavarande medel af det staden Wexiö beviljade byggnadslån,
oaktadt i afseende på tiden för lånens ulgifvande och egendomarnes bebyggande
ej iakttagits hvad angående låne-anslaget i allmänhet blifvit stadgadt,
likväl måtte, under i öfrigt föreskrifna vilkor, för det afsedda ändamålet få användas.
Rikets Ständer hafva detta ärende till pröfning förehaft, och enär medgifvandet af
den i Nåder föreslagna rättigheten för hemälda Comité att till låne-understöd för
andra tomtägare använda de medel, Kaptenen Klingström återbetalt, icke kommer
att föranleda hvarken någon förlängning af den, vid byggnadslånets beviljande, af
E. K. M. bestämda betalningstid, eller någon förändring i de för låne-innehafvarne
då föreskrifna ränte-vilkor, eller någon minskning i den stadgade säkerheten
för lånemedlens vederbörliga återbetalning, samt då det med sagde låns anvisande
åsyftade ändamål måste anses vara ytterligare befrämjadt derigenom, att
omförmälda belopp fått ytterligare begagnas för nya tomters bebyggande, hafva
Rikets Ständer funnit den framställning, hvarom nu är fråga, desto hellre kunna bifallas,
sorn återfordrandet genast af hela det lånebelopp, merbemälde kapten innehaft,
sannolikt skulle förorsaka förluster samt andra olägenheter för de tomtägare, hvilka
utaf dettä belopp redan både erhållit och pä föreskrifvit sätt användt en erforderlig
tillgång för uppförandet af nya byggnader; börande dock säkerhetshandlingarne
för de utaf dessa medel utlemnade låne-understöd inom en viss kort tid vara till
Riksgälds-kontoret insända, vid äfventyr af den för uraktlåtenhet härutinnan förut
stadgade påföljd.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt medgifva, att, utan
binder af de i 1843 års Kgl. Br. meddelade föreskrifter, rörande tiden för lånemedlens
lyftning och de nya byggnadernes fullbordande samt Jånehandlingarnes aflemnande,
det Kaptenen Klingström tillerkända, men af honom återbetalda låns belopp
7,500 R:dr må, under iakttagande af hvad för öfrigt i afseende på dylika
lån blifvit stadgadt, få af de tomtägare, som deraf redan kommit i åtnjutande,
fortfarande innehafvas, så vida Byggnads-komitteén inom tre månader efter erhållen
del af Rikets Ständer härom fattade beslut, till fullmäktige i Riksgälds-kontoret insänder
sådana låne- och säkerhets-handlingar för dessa medel, som med förut gällande,
härvid tillämpliga stadganden öfverensstämma; börande de medel, för hvilka detta
vilkor icke uppfyllas, eller de insända handlingarne af fullmäktige icke godhännas,
78
Expeditions-Utskotlets Förslog till und. Skrifvelse, N:o 51.
eller hvilka vid sagde termins förlopp linnas af komittéen icke vara disponerade,
jemte dera upplupen fem procents årlig ränta, frän den 1 Januari 1850, genast
till Riksgälds-kontoret inbetalas; hvilka bestämmelser dock ej komma att tillämpas
i afseende pä de för rådhusbyggnaden utlemnade medel. Hvilket till svar å E.
K. M:ts Nådiga proposition, Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 2 April 1851.
N:o 52.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April 1851.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
IUkels Sländers underdåniga skrifvelse, angående upplåtelse ål släden
Jönköping af plats till skolhus å den Jönköpings f. d.
fästning tillhörande mark. (Stats-Utsk. Uti., N:o 93.)
S. A. K.
Uppå underdånig ansökning, att Jönköpings stad mätte, för anläggande af
ett skolhus med botanisk trädgård och nödigt utrymme i öfrigt, erhålla upplåtelse
af en lämplig lokal å den K. M:t och Kronan tillhöriga mark, som fordom upptagits
af Jönköpings numera raserade fästning, men sedermera för Kronans behof
icke varit begagnad, samt efter det vederbörande Embetsmyndigheter dels vitsordat,
att den begärda platsen vore i nämnda ändamål för staden behöflig, dels
ock på det sätt tillstyrkt Nådigt bifall till berörda underdåniga anhållan, att det tillämnade
nya skolhuset finge på den Kronan tillhöriga mark af Jönköpings f. d.
fästnings område uppföras vid den plats, som å en ansökningshandlingarne bilagd
plankarta öfver Jönköpings stad finnes med z1* utmärkt, bar E. K. M:t, i betraktande
af hvad sålunda förekommit, uti aflåten Nådig proposition täckts föreslå
Rikets Ständer, att det för ett nytt skolhus i Jönköping erforderliga utrymme, om hvars
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 53.
79
bibehållande för all framtid staden borde vara försäkrad, måtte, på ofvan antydda
plats af f. d. fästnings-området derstädes under full äganderätt åt staden upplåtas.
Vid öfvervägande häraf, och oansedt af handlingarne i detta ärende icke
kunnat inhemtas huru stor del af den kronan tillhöriga marken är i fråga att
till staden under full äganderätt upplåtas, enär arealen icke finnes annorlunda bestämd,
än att den skulle komma att utgöra det för ett nytt skolhus erforderliga
utrymme, hafva Ilikets Ständer likväl, i betraktande af det med ifrågavarande
upplåtelse afsedda nyttiga ändamål, funnit skäligt bifalla den nådiga propositionen,
med öfverlemnande till E. K. M:t, att bestämma stället och vidden af den inskränkta
areal, som för ändamålets vinnande kan erfordras.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer, få härigenom hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
N:o 53.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April 1851.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 1(5 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af år 1849
verkställd revision af Statsverkets m. fl. fonders förvaltning.
(Stats-Utsk. Uti:ii, N:is 30 och 96).
S. A. K.
Efter inhcmtande af hvad Rikets Ständers år 1849 församlade Revisorer,
rörande dervid verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna me
-
80
Expeditions-IIIskaHels Förslag till and. Skrifvelse, N:o 53.
del bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1846 och 1847, i
afgifven berättelse, anmält, samt vederbörande förvaltande embetsverk och myndigheter,
såsom förklaringar deröfver, bos E. K. M:t underdånigst andragit, hafva
Rikets Ständer i nedannämnda ämnen, hvilka blifvit upptagna serskildt för
hvarje dermed befattning egande embetsverk och myndighet, fattat följande beslut.
C har tce-Sig illatoe-Ve r ket.
Beträffande de uti hufvudboken upptagna äldre propriebalanser, deraf tvänne
yppats redan på 1790-talet, den ena å 140 R:dr 7 sk. efter förre Landskamereraren
Brantström och den andra å 218 R:dr 3 sk. efter Häradshöfdingen
Brandberg, hvilka balansposter ännu skola vara beroende, den förra på E. K. M:ts
Befallningshafvandes i Nerikes län och den senare på K. M:ts Befallningshafvandes
i Stora Kopparbergs län åtgärd, hafva, med afseende å den serdeles långa
tidrymd, som erfordrats för utredningen af åtskilliga utaf dessa balansmål, Rikets
Ständer Tunni t sig böra hos E. K. M:t i underdånighet begära, det vederbörande
embetsmyndigheter måtte i Nåder anbefallas, att de ifrågavarande balansmålen till
slutligt afgörande förhjelpa, på det att de balanserade medlen måtte antingen varda
indrifna eller till afskrifning befordrade.
Post-V er ket.
Jemte yttrande af den öfvertygelse, att en del af den för postförbindelsen
medelst ångfartyget Aktiv emellan fasta landet och Gottland under år 1847 uppkomna
betydliga kostnad af 13,942 R:dr 46 sk. 4 rst. härrört deraf att entrepenad-auktion
icke hållits för verkställandet af åtskilliga arbeten å fartyget såsom
målning m. m., hafva revisorerne tillika anmält att, sedan E. K. M:t uti nådigt
bref den 10 Juni 1846 förordnat, att det, Ofverpost-direktörens boställe i posthuset
tillhörande stall med vagnshus skulle, emot en viss kontant ersättning till
boställsinnehafvare!], förändras och inredas till lokal för Stockholms paket-postkontor,
dertill kostnaden, enligt upprättadt förslag, beräknats uppgå till 666 R:dr
32 sk., hade likväl för berörda arbete, hvilket utan föregången entrepenad-auktion
blifvit verkstäldt, utgifvits 945 R:dr 35 sk.5 och som Generalpoststyrelsen, uti
afgifven förklaring, bland annat uppgifvit, alt det icke, hvad Postverket beträffade,
vore stadgadt, att förefallande reparations-arbeten skola å entrepenad-auktion
till
Expeditions-Utskoitets Förslag Ull und. Skrifvelse, N:o 53.
81
lill verkställighet utbjudas, men Rikets Ständer ansett, det de föreskrifter angående
upphandlingars och större arbetens verkställande efter föregången entreprenadauktion,
hvilka för andra allmänna verk äro gällande, jemväl höra, då sådant utan
olägenhet kan ske, lända General-poststyrelsen till efterrättelse, få Rikets Ständer
1 underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes meddela bemäldc styrelse nådig föreskrift,
att upphandlingar, nybyggnader och reparationer för Postverkets räkning
skola, då sådant utan olägenhet låter sig göra, å entreprenad-auktion till verkställighet
utbjudas.
K onv oj-kommis s ariatet.
I afseende på svenska och norska statsverkens bidrag till de förenade rikenas gemensamma
handels- och sjöfarts-fond hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att jemväl under de 2:ne revisions-åren fortfarit enahanda missförhållande,
som föranledt Rikets sednast församlade Ständer att under den 8 September
1848 hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det nödiga åtgärder måtte vidtagas
för tillvägabringandet af en sådan reglering af norska statens andel i de samfälda
kostnaderne för svenska och norska handelns skyddande, som med rättvisa
och billighet öfverensstämde; hvarjemte, till närmare upplysning rörande detta
ämne, Rikets Ständer nu af tillgängliga handlingar inhemtat, bland annat, att norska
statsverkets nuvarande bidrag till berörda fond motsvarar proportionen mellan
2 och 5 eller ungefärligen förhållandet emellan rikenas folkmängd; att någon bestämd
norm för begge rikenas deltagande i de gemensamma utgifterna aldrig varit stadgad,
hvarigenom inträffat, alt norska bidragets proportion till hela utgiftssumman
varierat emellan 14 till 29 procent deraf; att samma bidrag under de sista 17
åren utgjort oförändradt 15,000 speciedaler, oaktadt utgifls-beloppen under de serskilda
åren varit betydligt olika; samt att, vid de flera tillfallen, då en lämpligare
och mera billig fördelning af dessa utgifter varit under öfverläggning, fråga
uppstått egentligen derom, huruvida rikena borde bidraga efter folkmängden eller
efter lästetalet af deras på aflägsnare farvatten gående fartyg.
Af dessa tvenne olika beräkningsgrunder hafva Rikets Ständer ansett den,
som hämtas från proportionen af rikenas folkmängd, icke vara med billighet öfverensstämmande,
då, enligt hvad kändt är, sjöfarten utgör Norriges hufvudnäring
och della rike således jemförelsevis åtnjuter större fördelar af de för de gemensamma
utgifterna från konvoy-kassan utgående medel; hvaremot Rikets Ständer
Bih. till 11. St.-s Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 11
82
Expéditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 53.
funnit den af Konvoj-kommissariatet flera gånger föreslagna beräkningsgrund vara
den rättaste, nemligen att hvartdera riket bidrager efter lästetalet af de fartyg,
som beseglat farvattnen pä andra sidan Gap Finisterre, och att således, enär dessa
fartygs drägtighet uppgifvits utgöra för Sverige 45,000 och för Norrige 30,000
läster, Norriges bidrag borde bestämmas till f- af hela den gemensamma utgiftssumman.
Med anledning häraf och då Rikets Ständer tillika erhållit kännedom derom,
alt grunderna för de begge rikenas ömsesidiga bidrag till alla förekommande unionella
statsutgifter komma att af E. K. M:t, vid nådig pröfning af det förslag
Unions-komittéen i sådant hänseende afgifvit, i ett sammanhang bestämmas, få
Rikets Ständer, för sin del, i underdånighet tillkännagifva den åsigt alt, vid det
förestående bestämmandet af beräkningsgrunden för de förenade rikenas ömsesidiga
bidrag till konvoj-kassans gemensamma utgifter, såsom sådan mätte antagas, icke
rikenas folkmängd, utan lästelalet af de fartyg, hvilka under en viss tidcrymd beseglat
farvattnen på andra sidan Gap Finisterre.
Förvaltningen af Sjöärendena.
Revisorerne hafva erinrat, att så väl flottans stationers som lotsverkets
hufvudböcker sakna inventarie- eller material-konti, hvilka voro desto mera
beböfliga, som det utan dylika konti ej blefve möjligt att utröna verkliga kostnaden
för verkställda byggnader eller andra arbetsföretag, jemte det att af
sådana konti vunnes icke allenast vida fullständigare kontroll å sjelfva bokföringen,
utan ock den fördel, alt värdet å behållna inventarier oell materialier
vid hvarje års slut blefve uti räkenskaperna synligt; och ehuru Förvaltningen af
Sjöärendena uti dess underdåniga förklaring anfört, att förteckningar öfver flottans
stationer och lotsverket tillhöriga fastigheter, inventarier och effekter med deras
värde i penningar, för att uti hufvudböckerna till redovisning i behöriga konti
uppföras, hvad flottans stationer anginge, omöjligen skulle kunna åstadkommas,
äfven med en mångdubbelt större tjenstemanna-personal, än den stationerna äga,
och likaledes vore overkställbara vid lots- och fyrings-väsendet; likväl och som
nödiga kontroller i ofvanomförmälda hänseenden äro af synnerlig vigt, få Rikets
Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det matte Förvaltningen, af Sjöärendena
i nåder anbefallas föranstalta, antingen att uti stationernas och lotsverkets
hufvudböcker behöriga inventarie- och material-konti varda upprättade, eller
Eccpeditiojis-Utskottets Folkslag till undt. Skrifvelse, N-o 53.
83
ock att andra sådana åtgärder varda vidtagna, som kunna leda till Vinnande af
nödig 'kontroll i afseende å kronans tillgångar uti inventarier och materialier.
Lots- och Fy rings-ver kel.
Uppå sjömans-föreningens i Drammen genom Norska Marin-departementet hos
E. K. M:t gjorda underdåniga ansökning att två fyrar måtte varda uppförda å
Svenska ön Koster eller å någon af de derintill belägna öar vid Svenska kusten,
har, sedan Förvaltningen af Sjöärendena blifvit häröfver hörd och dervid underdånigst
hemställt, att antingen en fyr måtte anbringas på ön Koster och ytterligare
en fyr uppföras å ön Frerder på Norska sidan, elier ock att två fyrar
fi ön Koster linge nybyggas, men att hvartdera af de förenade rikena skulle bestrida
en af de hegge fyrarnes sä väl nybyggnads- som årliga^ underhållskostnad,
E. K. M:t genom nådigt bref af den 15 Maj 1840, under förklarande, bland annat,
att anbringandet af två fyrar å ön Koster ofelbart blefve af nytta för Svenska
sjöfarten, om ock den Norska deraf komme att draga ännu större fördel, lemnat
bifall dertill att 2:ne fyrar finge å ön Koster uppbyggas, samt, af anförda
skäl, tillika förordnat att den för hvardera fyren beräknade kostnad så väl till
nybyggnaden, med minst 28 å 30,000 R:dr, som till årliga underhållet, med
2,000 R:dr, skulle bestridas af de för rikets fyr- och lots-inrättning anvisade medel;
äfvensom, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, E. K. M:t under den 6 Juli
1849 godtfunnit, med bifall till ofvannämnda departements underdåniga anhållan, i
nåder tillåta att den ena af berörde fyrar, å hvilka ritning då redan blifvit fastställd,
finge till s. k. blänkfyr förändras, hvarigenom en ytterligare utgift af omkring
0,000 R:dr uppkommit.
I betraktande af de uti detta ärende förekomna omständigheter, att norska
undersåter sökt att få ifrågavarande 2:'ne fyrar uppförda samt att norska sjöfarten
af desamma komme att draga sörre fördel än den Svenska,-hafva Rikets Ständer
ansett de utaf förvaltningen af sjö-ärendena i det afgifna underdåniga utlåtandet
framställda 2:ne alternativer, åsyftande Norska Statsverkets deltagande i
kostnaderna, vara af den billiga beskaffenhet, att hinder för det ena eller andras
antagande från Norska sidan skäligen icke kunnat möta, hvadan Rikets Ständer
äro af den tanka att Svenska fyr- och lots-inrättningen bordt åtminstone fritagas
från skyldigheten att bygga och underhålla den ena af ifrågavaranda fyrar, heldst
berörda inrättnings medel äro fullt behöfliga för andra å Svenska kusten varande nödiga
fyrbyggnaders fullbordande; och få, med anledning häraf, Rikets Ständer hos E. K. M. i
84
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N-o 53.
underdånighet anhålla, att, så länge Svenska fyri ngs väsende t ej uppnått den för
landets eget behof erforderliga fullständighet, lots- och fyringsmedlen måste användas
till sådana föremål, som i främsta rummet afse Sveriges nytta och fördel.
.Styrelsen öfver Fängelser och Arbels-inrältningar i riket.
Jemte förmälan att den hos fångvårds-styrelsen, lill biträde vid behandlingen
af ärenden rörande fånghelsovården, med E. K. M:ls nådiga tillstånd år 1845 anställda
och intill år 1848 utan aflöning i sådan egenskap tjenstgörande läkaren,
genom K. Bref den 17 December 1847, fått sig i nåder tillagdt, för år 1848,
ett arfvode af 400 r:dr, att å bemälda styrelse för samma år fastställda inkomstoch
utgifsts-stat upptagas, hafva Revisorerne tillkännagifvit sin åsigt att en serskild
läkare inom styrelsen icke vore behöflig, enär, vid behandlingen af de till
fånghelsovården hörande ärenden, styrelsen kunde af de vid norra och södra korrektions-inrättningarne
i hufvudstaden anställda läkare erhålla nödiga upplysningar,
äfvensom i vigtigare frågor inhemta Sundhets-kollegii yttrande.
Utan att vara i tillfälle att med full tillförlitlighet bedöma förevarande ämne,
hysa Rikets Ständer likväl den förmodan, att anställandet af serskildt läkarebiträde
inom ofvanbemälda styrelse egentligen varit af behofvet påkalladt för första ordnandet
af de flera, en förändrad organisation af fångvården rörande ämnen, hvilka
under de senare åren utgjort föremål för styrelsens verksamhet och omtanka, samt
att följaktligen, efter dessa frågors lösning, det omförmälde läkarearfvodet skulle
kunna indragas, för hvilken åsigt Rikets Ständer hämtat ytterligare stöd deraf att
styrelsen, uti dess underdåniga förklaring, yttrat sig ännu vara i behof af ifrågavarande
läkarebiträde; hvadan och med fästadt afseende å angelägenheten af att sådana anvisningar
å det högst betydliga fångvårdsanslaget, hvilka utan olägenhet kunna undvikas,
måtte så snart som möjligt upphöra, Rikets Ständer få i underdånighet anhålla,
det E. Ii. M:t, vid fastställandet af framtida aflöningsstater för fångvårdsstyrelsen,
läcktes taga i nådigt öfvervägande, om icke anställandet af en serskild
läkare inom styrelsen kunde undvikas.
Ofv erståthållare-embetets Kanslis räkenskaper.
I afseende på Revisorernes anmärkning att upplysning saknas om de 394
r:dr 25 sk. 8 r:st, hvilka skola qvarstå af framlidne Öfverståthållaren Grefve
Törnfhjchls balans, 555 r:dr 20 sk. 8 r:st, samt att en post å 625 r:dr ha
-
Expeditions-Utshottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 53. 85
lanseras under rubrik: för intresse-räkning, utan att af räkenskapernc upplystes
från hvilka kapitaler densamma influtit, har väl Öfverståthållare-cmbetet, jemte
meddelande af åtskilliga upplysningar om dessa från '1700:talet i räkenskapernc balanserade
poster, uti underdåniga förklaringen tillika anmärkt, att dessa balansbelopp,
efter dåmera vunnen fullständig utredning, skulle komma att, på sätt Rikets
Ständers Revisorer tillförene tillstyrkt, till afskrifning befordras; dock som ifrågavarande
balansposter utgjort föremål för flera föregående Stats-revisioners uppmärksamhet,
och Öfverståthållare-embetet redan i förklaringar öfver 1841 oell 1843
årens Revisorers anmärkningar i berörda hänseenden uppgifvit, att dessa balansbelopp
skulle med det snaraste till afskrifning anmälas, men sådant likväl ännu
icke skett, fö Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i
nåder anbefalla 0. S. E. att tillse det ifrågavarande balansposter ofördröjligen
varda till afskrifning i behörig ordning anmälda.
Danviks Hospital.
Med anledning af revisorernas anmälan att icke någon berättelse om hospitalets
förvaltning under revisions-åren blifvit revisorerna meddelad, fö Rikets Ständer
bos E. K. M. i underdånighet anhålla, det måtte Deriktionen öfver Danviks
hospital undfå nådig befallning att till ledning och upplysning vid framtida statsrevisioner,
jemte räkenskaperna äfven afgifva berättelse öfver hospitalets förvaltning
under de år, revisionen omfattar.
Stockholms Allmänna Barnhus.
Vid pröfning af Revisorernas anmärkning, hurusom, jemte de fosterlöner,
hvilka halfårsvis utgå till underhåll af barn utom barnhuset, årligen utbetalas till
åtskilliga stift, oberäknadt hvad Konsistorii-notarien bekomme för dess bestyr
med nämnda liqvider, äfvenledes åt presterskapet en ersättning, som, efter 2 R:dr
för hvarje barn, uppgått år 1846 till 2,115 R:dr 32 sk. och år 1847 till 2,816
R:dr 16 sk. samt i medeltal utgjort omkring 10 procent af de sålunda utdelade
fosterlönerna, hafva Rikets Ständer funnit det till Presterskapet för tillsynen
öfver barnhusbarnens behandling i berörda ordning årligen utgående penningebelopp,
ehuru, såsom ersättning betraktadt, varande .alltför ringa, likväl för barnhus-fonden
sammanlagdt uppgå till en kännbar årlig utgift; och fö Rikets Ständer,
som äro förvissade att ifrågavarande bestyr af Presterskapet betraktas såsom
86
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N.-o 53.
ett embets-åliggaude, alltså hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det Direktionen
öfver Stockholms Allmänna Barnhus måtte i nåder förståndigas, att någon
vidare utbetalning af ofvanberörde, Presterskapet tillagda ersättning af 2 R:dr för
hvarje barnhusbarn icke hädanefter må ega rum.
Ixongl. och Hvil/eldlska Stipendii-fonden.
Vid granskning af Räkenskaperne hafva Revisorerne erinrat, bland annat:
l:o att, i likhet med hvad vid 1847 års Statsrevision blifvit anmärkt, jemväl
för de nu ifrågavarande revisions-åren de af stipendii-fonden utgifna lån blifvit
uti kapital-räkningen upptagna, å ena sidar*, såsom uppbörd och å den andra
såsom utgift, till följd hvaraf från de under dessa titlar utförda hufvudsummor
måste afskiljas hvad som deraf utgör utlånta medel, för att kunna utröna beloppen
af de verkliga inkomsterna och utgifterna; och hafva Revisorerne ansett rättelse
härutinnan lämpligast tillvägabringas dymedelst att för hvarje låntagare uti hufvudboken
inrättas serskildt konto, hvari upptagas i debet såväl de vid årets början
bland fondens fordringar inbalanserade som de under årets lopp ytterligare
utgifna och uti kassa-räkningen afförda utlånta medel, jemte derå upplöpande räntor,
samt i kredit bevillnings-afdrag, der sådant eger rum, och skeende afbetalningar
samt låntagarens vid årets slut balanserade skuld;
2:o att uti hvartdera årets hufvudbok blifvit sammanförda inkomster och utgifter,
tillhörande både det löpande och följande året, hvarföre Revisorerne hemställt
att vederbörande måtte erhålla föreskrift derom, att redovisningen bör omfatta
en viss bestämd tidrymd, helst kalender-år;
3:o att bland utgifterna blifvit i räkenskaperna afförda såväl utbetalda krono-utskylder
för gymnasiihemmans-åboer, hvilka till gäldande deraf saknat tillgång,
som ock kostnader för åtskilliga stipendii-inrättningen rörande och vid Revisions-årens
utgång, så vidt utrönas kunnat, oafgjorda rättegångar, hvilka belopp
deremot bordt uti räkenskaperna balanseras, intilldess sig visat, huruvida ersättning
derför kunnat stipendii-fonden beredas; samt
4:o att fondens kontanta behållningar vid begge revisions-årens slut uppgått
till betydliga belopp, hvaraf Revisorerne hemlat anledning till den erinran, att hvad
af fondens kontanta tillgångar icke erfordras för de löpande utgifterna, borde, sä
vidt möjligt är, genom utlåning göras fruktbärande.
Instämmande uti de af Revisorerne i omförmälda hänseenden yttrade åsigter,
fa Rikets Ständer, som icke kunnat godkänna de af Kuratorerne öfver stipendii
-
Expeditions-Ulskottets Förslag' lill und. Skrifvelse, N:o 53. 87
fonden i dessa ämnen afgifna förklaringar, i underdånighet anhålla det E. K. M.
täcktes i nåder förständiga bemälda Kuratorer att för framtiden låta upprätta redogörelsen
i enlighet med den af Revisorerne föreslagna method ; alt räkenskaperna
höra omfatta en viss tiderymd, helst kalender-år; att sådana kostnader, hvilka
fonden kan komna att af en eller annan anledning förskjuta, höra uti räkenskaperna
såsom förskotter balanseras, intilldess sig visat, huruvida ersättning derför
kunnat fonden beredas; samt slutligen att Kuralorerne noga tillse, attj hvad af fondens
kontanta tillgångar icke erfordras till de löpande utgifterna genom utlåning
göres fruktbärande.
Exp en smede Is -räkning ar ne.
Jemte anmälan att bland utgifterna å anslagen till skrifmaterialier och expenser
m. m. förekommit i flera verks och inrättningars räkenskaper utbetalda
arfvoden till tjenstemän i Postverket och Rikets Ständers bank, hafva revisorerne
å detta förhållande fästat Rikets Ständers uppmärksamhet, enär dessa arfvoden utgått
såsom vedergällning för sådana göromål, som syntes hafva bordt af ifrågavarande
tjenstemän å tjenstens vägnar bestridas.
Med anledning häraf, och som E. K. M. under den 21 November 1849, i
sammanhang med förändrad lönereglering för Postverket, jemväl, i afseende på de
gratifikationer, hvilka ditintills till fribrefs-skrifvaren från allmänna verk utgått,
för fullgörande af hans bestyr vid fribrefvens expedierande, i nåder förordnat att
utbetalande af sådana gratifikationer, från och med påföljande år 1850, icke
vidare finge ega rum, samt då det, i Rikets Ständers tanka, icke heller är med
god ordning förenligt, att statens verk utbetala gratifikationer till tjenstemän inom
Rikets Ständers Rank för bestyr, hvilka tillhöra deras tjenste-åligganden, få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla om vederbörandes förständigande,
att dylika utbetalningar icke för framtiden fa ega rum.
Hvilket allt Rikets Ständer få härmed hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
88
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 54.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln dea 16 April 1851.
Presle-Ständet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående behöfvandcs undsättning
under inträffande missväxtår.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 101.)
S. A. K.
Genom nådig proposition af den 15 November nästlidet år har E.K. M:t behagat
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å angelägenheten att för den kommande tiden
bereda erforderliga medel att afvärja och lindra den nöd och förlägenhet, som
felslagen eller förstörd sädesskörd kan inom en eller flera orter medföra; i hvilket
afseende E. K. M:t, efter tillkännagivande att Rikets flesta landskap under de
sednast förflutna åren varit hugnade med tillräckliga skördar, så att de till E. K.
M:ts Nådiga disposition vid inträifande missväxter ställda medel endast till ringa
del behöft anlitas, meddelat åtskilliga upplysningar angående beloppet och beskaffenheten
af de tillgångar, hvaraf den för undsättningar bildade fond bestode, samt
i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte till E. K. M:ts fortfarande disposition, för
behöfvandes undsättande då missväxt inträlfade, öfverlemna behållningen af 1830
års undsättnings-creditiv, jemte för sådant ändamål förut anvisade och redan influtna
eller framdeles, så länge härom nu eller vid nästa års början gällande tullbestämmelser
blefve oförändrade, inflytande tullafgifter för utländsk spanmål, äfvensom
återbetalda medel å utgifna undsättningslån; hvarförutan E.K.M. täckts yttra Sig
vara förvissad att Rikets Ständer, vid det såkallade mindre creditivets fastställande,
jemväl komme att taga i beräkning möjligheten att bereda utväg för hvad
utöfver dessa tillgångar, under tiden intill nästa riksdag, tilläfventyrs kunde för
ifrågavarande ändamål erfordras; — Och har E. K. M:t, i afseende på sättet för
undsättningsmedlens användande, tillika Nådigst föreslagit, att enahanda grunder,
som
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 54.
89
som af Rikets sednast församlade Ständer fastställdes och hittills blifvit följda,
måtte bibehållas, äfvensom att de för anvisade utbetalningar icke erforderliga medlen
malte aflemnas till Riksgälds-kontoret och af detta verk E. K. M:t, uppå
skeende reqvisition, tillhandahållas; — i sammanhang med hvilket allt E. K. M:t
slutligen, beträffande det vid riksdagen år 1830, för spanmåls-undsättningar under
missväxtår, anvisade och derefter lyftade samt numera inom linien i Riksgäldskonlorets
räkenskaper upptagna kreditiv-belopp, 1,000,000 R:dr, lill Rikets Ständers
pröfning i nåder öfverlemnat, huruvida icke vidare balansering af delta belopp,
såsom en Riksgälds-kontorets tillgång, kunde upphöra.
Rikets Ständer, som funnit de uti förevarande nåd. proposition föreslagna beslut,
angående ej mindre de för undsättningar vid inträffande missväxter disponibla medel,
än sättet och vilkorcn för dessa medels användande, till alla delar öfverensstämma
med hvad Rikets Ständer under sednast förlidna riksdag i samma hänseende stadgat,
hafva, vid pröfning af detta ärende, delat de af rikets då församlade Ständer
godkända åsigter: all tillfällen till arbetsförtjenst för de behöfvande höra, så
vidt möjligt, beredas; att allenast en mindro del af de anslagna undsältningsmedlen
bör utlemnas utan återhetalningsskyldighet; att sagde medel för öfrigt, emot
derför ställd säkerhet, böra användas till räntefria lån med bestämd återhetalningstid,
samt att sökta understöd i första rummet böra tillgodokomma de kommuner,
som tillförbinda sig använda desamma på ett sätt, hvarigenom fattiga och arbetslösa
personer kunna erhålla sysselsättning och tillfälle att genom eget arbete förtjena
sitt uppehälle: Och hafva Rikets Ständer alltså, med bifall till E. K. M:ts
härom aflåtna nådiga proposition, funnit skäligt besluta:
l:o att E. K. M:t, för beböfvandes undsättning vid inträffande missväxt
eller eljest felslagen skörd, fortfarande äger att disponera:
a) den dels uti Rikets Ständers Bank, dels uti Riksgälds-kontoret innestående behållning
af ej mindre 1830 års kreditiv-medel, än de till dylik undsättning redan
anvisade, hittills influtna lullafgifter för utländsk spanmål, jemte hvad som kan
inflyta genom återbetalningar å meddelade undsältningslån;
b) de lullafgifter för utländsk spanmål, som intill innevarande års slut ytterligare
kunna ingå; och
c) de dylika medel, som från och med början af år 1852 och så länge de
i sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade, komma alt
inflyta;
Bih. till It. St:s Prot. 1850 & 1851. 10 Saini. 1 Afd. 12
90
Expcililions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 54.
2:o att Rikets Ständer dessutom, vid fastställandet af den krcditiv-summa, som till
rikets forsvar eller andra angelägna föremal, under innevarande riksdag, kommer
att på Riksgälds-kontoret anvisas, skola taga i beräkning hvad utaf denna summa
kan, utöfver ofvanberörda tillgångar, intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
behöfva användas för nu ifrågavarande ändamål.
3:o att, af dc lill E. Ii. M:ts Nådiga disposition ställda undsättningsmedel,
en summa af högst Femtio Tusen Riksdaler må, under tiden intill nästkommande
riksdag, bi begagnas till undsättningar, utan återbetalningsskyldighet, åt sådana
behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete elier i stånd
att af egna tillgångar återgälda dc undsättningsanslag, hvilka dem tilldelas: börande
dock dylika understöd företrädesvis lillgodokomma de kommuner, som tillförbinda
sig att så använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa
personer derigenom beredas sysselsättning och möjlighet att medelst eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
4:o alt här ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till
räntefria läne-understöd med bestämda betalnings-terminer och emot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan, af E. K. M.
i Nåder godkänd säkerhet;
5:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen för de behöfvande böra
beredas ali erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
6:0 att de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afsedda
medel må, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till
Riksgälds-kontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk att det sålunda
emoltagna beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed afsedda ändamål, E. K.
M:t tillhandahålla.
Vidkommande slutligen den lill Rikets Ständers afgörande nu af E.Ii.M:t i nåder
öfverlemnade fråga om afskrifning af den serskilda kreditiv-summa å 1,000,000
R:dr, som under riksdagen åren 1828, 1829 och 1830 anvisades för spanmålsundsättningar
i missväxtår, och hvilket kreditivs hela belopp, efter deraf skedda
ut- och återbetalningar, lill följd af Rikets Ständers föreskrift vid 1840 och 1841
årens riksdag, blifvit fördt inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper; så enär de
medel, sorn under sednaste åren ingått eller hädanefter kunna komma att ytterligare
inflyta i afbetalning å dc utaf detta kreditiv utgifna undsätlningslån, jemlikt
Rikets Ständers dels förut fattade och dels nu förnyade beslut, äro ställda till E. K.M:ts
Nådiga disposition för enahanda låne-undcrstöd och följaktligen komma att gemensamt
med den härtill för öfrigt anslagna tillgång användas och redovisas, hvadan
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N-o 55.
91
Riksgälds-kontoret alitsa, under nuvarande stadgandens fortsatta tillämpning, icke
äger att, till större eller mindre del, förvänta godtgörelse för sin fordran i anledning
af nämnde kreditiv-summas lyftning, hafva Rikets Ständer ansett en fortfarande
balansering af samma fordran vara utan allt ändamål och derföre förordnat att
denna kreditiv-fordrans, med En million riksdaler, inom linien upptagna, belopp
skall ur Riksgälds-kontorets räkenskaper helt och hållet alföras.
Hvilket allt Rikets Ständer härigenom få hos »E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
N:o 55.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April 1851.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ständet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Majus
nådiga proposition, angående den sä kallade kur hus-afgiften.
(Bevilln.-Utsk:s Bet., N:o 3.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 28 December sistlidet år, har E. K. M:t, under
åberopande af hvad Kongl, kungörelsen den 17 November 1848 innehåller,
om utgörande, intill innevarande riksdag, af en årlig afgift till veneriska smittans
hämmande, behagat i nåder gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom Kongl. Serafimer-ordens
gillet, vid det genom förda räkenskaper styrkta förhållande att berörda
sä kallade kurhus-afgift utgör den hufvudsakligasle inkomsten vid kurhusen
92
Expeditions-Utskot tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 55.
och läns-lasaretten, fästat E. K. M:ts nådiga uppmärksamhet derå, att dessa inrättningar
sålunda, i saknad af samma afgift eller annan deremot svarande inkomst,
omöjligen kunde ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade ändamål,
äfvensom att hospitals-fonden, enligt hvad ådagalagdt blifvit, icke vore i tillfälle
att lemna vidare bidrag till understöd åt berörda inrättningar, hvilka dertill icke
heller egde någon rättighet, då de, jemlikt Kongl, brefvet den 10 Oktober 1765,
borde utaf länens invånare underhållas; med anledning hvaraf, och då ofvannämnda,
för dermed afsedda ändamål framgent behöfliga afgift icke vore bestämd att
utgå för längre tid än till och med det år, då innevarande riksdag slutas, E. K.
M:t i nåder föreslagit alt samma afgift måtte till oförändradt belopp och med enahanda
vilkor, som vid sednaste riksdag af Rikets Ständer bestämdes, fortfarande
utgå till och med det år, då nästa riksdag slutas; och hafva Rikets Ständer, efter
öfvervägande af hvad sålunda blifvit af E. K. M:t i nåder framställdt, funnit
skäligt att, till veneriska smittans hämmande och botande, bevilja en kurhusafgift,
alt fortfarande lill och med det år, då nästa riksdag slutas, årligen utgöras
af hvarje mantalsskrifven person, för Stockholms stad med högst sexton skillingar
och minst en skilling, samt inom öfriga delar af riket med minst en skilling
och högst fem skillingar, hvilket sednare maximum dock inom de lasarettsoch
kurhus-distrikt, der lasarettets och kurhusets bestånd det oundgängligen fordrar,
må kunna höjas till sex skillingar, allt banko, lika för alla betalande inom
hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof, under enahanda vilkor och stadganden i
och för verkställigheten, som vid sistförflutna riksdag ldefvo bestämda och uti
Kongl, kungörelsen den 17 November 1848 innehållas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 56,
«J3
N:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 16 April 1851.
Preste-Ståndet — 16 — —
Borgare-Ståndet — 16 — —
Bonde-Ståndet — 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändringar i afseende
på inrikes brefvexlingen.
(Bevilln.- och Ekon.-Ulsk:ns Bet., N:o 2.)
S. A. K.
1 ändamål alt befrämja en lättad inrikes brefvexling jemte förenkling i så
väl uppbörden af Postverkets intrader som de härvid erforderliga kontroller, hafva,
nied åberopadt stöd af andra länders under sednare tider vunna erfarenhet, hos
Rikets Ständer blifvit framställda åtskilliga förslag, hufvudsakligen sammanstämmande
deruti, att, till ernående af berörda m. fl. fördelar, utan att såmedelst för
framtiden beröfva Postverket tillräcklig inkomst, porto-afgiften för alla bref af samma
vigt, hvilka emellan orter inom riket försändas, skulle jemkas till lika belopp
samt erläggas med ett å brefvens baksida fästadt serskildt slags stämpladt papper,
genom hvilka förändringar äfven möjligt blefve att vid postvägarne, der sådant
lämpligen ske kunde, med obetydlig kostnad inrätta nya mottagningsställen
för bref, hvarest penningeuppbörd ej komme att ega rum.
Vid pröfning af de i ämnet sålunda gjorda framställningar hafva Rikets Ständer,
ehuru bestämmandet af ett lågt medelporto, lika för hvarje bref om samma
lodtal till alla orter inom riket, utan afseende på afståndet dem emellan, samt införandet
i sammanhang dermed af brefmärken, hvarmed postporto finge betalas,
troligen skulle icke allenast föranleda en ökad brefvexling, utan äfven åstadkomma
en nyttig förenkling i uppbörden och redovisningen af postmedlen samt i öfrigt
fördelaktigt inverka på industriens och handelns utveckling, likväl derjemte måst
94
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 57.
fästa uppmärksamhet uppå den sannolika minskning i post-intraderne, som af en
dylik förändrings införande skulle, åtminstone till en början, blifva en följd; och
då, i saknad af fullt tillförlitliga beräkningar, ej heller kunnat, uteslutande med
ledning af förhållandena i andra länder, på förband antagas, att denna minskning
i post-intraderne icke komme att medföra en alltför betydlig uppoffring för statsverket,
få Rikets Ständer, med anledning af ofvan omförmälda förslag, för närvarande
endast i underdånighet anhålla, det E. K. M:t tiicktes i nåder anbefalla
Poststyrelsen att låta upprätta, på tillförlitliga beräkningar grundadt förslag till
införande af ett, i nu antydda syftning, förändradt system i afseende å postväsendet,
samt att nådig proposition i ämnet derefter måtte till Rikets Ständer vid nästa
riksmöte blifva aflåtcn.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
N:o 57.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April 1851.
Presle-Ståndet' den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående grunderne för val
af Revisorer lill granskning af Banko-diskontens räkenskaper.
(Banko-Utsk. Mern., N:o 3.)
/
S. A. K.
I öfverensstämmelse med stadgandet i 95 § 1 mom. af nu gällande reglemente
för Bankoverkets styrelse och förvaltning, att de grunder Riks-stånden,
hvart för sig, utstakat i afseende å val af Revisorer för granskning af Banko
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 57.
95
diskontens räkenskaper, skola till E. Ii. M:t i underdånighet uppgifvas, få Rikets
Ständer, med hänseende till den revision, som för innevarande och följande år intill
nästa riksdag kommer att äga rum, undcrdånigst anmäla, att Ridderskapet
och Adeln beslutat, det Riddarhus-direktionen har att hvartdera året välja 2: ne
Revisorer af Ridd. och Adeln; Preste-ståndet, att vederbörande domkapitel, efter
särskilda, uti till dem utgående cirkulär meddelade, föreskrifter och enligt stadgad
ordning Rikets stift emellan, komma att föranstalta om val af Revisorer och Suppleanter
för sistbemälde Riks-stånd, samt Borgare-ståndet, att till den revision,
som tager sin början den 1 Mars 1852, eller för året 1851, skola Revisorer
sändas af 2:ne bland städerne Upsala, Calmar, Wisby och Westerås, efter lottning,
och till revisionen för året 1852, hvilken revision begynnes den 1 Mars
1853, skola Revisorer utses af 2:ne bland städerna Nyköping, Fahlun, Orebro,
Jönköping och Carlstad, bergsbrukens 3:dje valdistrikt samt Fahlu Bergslag, efter
lottning; varande af Bonde-ståndet Revisorer och Suppleanter i ock för ifrågavarande
revisions-forrältningar redan utsedde.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 April 1851.
96
Expeditions- U(skottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 58.
N:o 58.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 April 1851.
Preste-Standet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående prägling af silfvermynt
å 4 sk. banko.
(Banko-Utsk. Uti., N:o 29.)
S. A. K.
Enär, efter den vid sistlidne riksdag Beslutade indragning af Bankens sedlar
a 12 sk., ett mynt ä 4 sk. banko eller G sk. r:gs synes Por liqviderande
af detta i rörelsen så ofta förekommande belopp vara nästan oumbärligt; men det
kopparmynt å nämnde valör, som jemlikt E. K. M:ts och Rikets sednast församlade
Ständers beslut, blifvit prägladt och satt i omlopp, företer tvänne olägenheter,
nemligen att vara besvärligt att föra samt otjenligt att med posten afsända,
hvilka olägenheter deremot icke komme att förelinnas bos ett silfvermynt å motsvarande
valör hafva Rikets Ständer i betraktande tillika deraf, att i andra länder
mynt af silfver å vida lägre belopp utmyntas och med belåtenhet i rörelsen
emottagas, funnit sig böra instämma i ett hos Rikets Ständer framställdt förslag,
att silfvermynt å 4 sk. banko må präglas och hållas allmänheten tillhanda.
I fråga åter om grunderna för utmyntningen af detta mynt, hafva Rikets Ständer
icke förbisett, att, om detsamma utpräglades efter lägre än den i gällande myntordning
bestämda 12-lödiga balt, det ifrågasatta 4-skillingsstycket komme att, såsom
större blifva lätthandterligare; men då det derigenom skulle i det närmaste
erhålla lika storlek, som nuvarande mynten å r:dr specie och således kunna
dermed lätteligen förblandas, samt dessutom, i följd af den betydligare koppartill
salsen,
jExpcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 58. 97
satsen, komme icke allenast att för Statsverket medföra en ökad kostnad, utan
äfven att genom begagnandet antaga ett sämre utseende, hafva Rikets Ständer
ansett någon förändring i nu gällande utmyntningsgrund icke böra i afseende på
4-skiilingsstycket ega rum, utan detta, lika med de öfriga silfvermynten, präglas
af 12-lödigt silfver, hvarigenom det ock blefve till sitt omfång mindre än det å
iV, r:dr specie och således äfven lättare att derifrån särskilja, hvilket ändamål dessutom
synes kunna vinnas derigenom, att myntets värde å prägeln tydligt utsättes.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få Rikets Ständer alltså i underdånighet
anhålla, att, jemte bibehållande af det redan präglade kopparmyntet å
4 sk. banko, mynt å enahanda valör må utpräglas af 12-lödigt silfver med det
remedium i finhet och vigt, E. K. Maj:t kan finna godt i nåder bestämma, samt
att E. K. Maj:t täcktes förordna, det frånsidan å ifrågavarande silfvermynt må af
valören ensamt upptagas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 April 1851.
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Ajd.
I
13
98
Expedii-ions-lJtskqUels Förslag, till uncl. Skrifvelse, N:o 59.
N:o 59.
Uppläst och godkändt hos liidd. och Adeln den 2(5 April 1851.
Preste-Slåndet den 26 — -—■
Bprgare-Ståndet den 26 — t—
Bonde-Ståndet den 26 — —-
lii kels Ständers un de nian ig a skrifvelse,. angående ändring i 23 Kap.
i §:« Rätiégäitgs-balkeng sådan den lyder i Kongl. Förordningen
den 18 slpfil 1849.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 12 och Uti., N:o 20.)
S. A. K.
Med lastad uppmärksamhet å stadgandena, dels i 22 § Regeringsformen, att
uti Högsta Domstolen ringare mål kunna pröfvas af fem ledamöter, så ock af fyra,
der alla fyra om slutet ense äro, dels ock i 23 kap. 1 § Rättegångsbalken,
sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18 April 1849, att i Hofrätt likaledes
minst fyra ledamöter fordras för att utgöra domfört antal, har E. K. M:t, i aflåten
nådig proposition af den 31 förlidne Januari, behagat förklara, hurusom det
syntes mindre nödigt, alt andra instantiens domstolar äro sammansatta af lika
många ledamöter, som Högsta Domstolen, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt
lagberedningen jemväl hade föreslagit, att Öfverrätt skulle vara domför med tre
ledamöter. Och då ett stadgande i denna syftning dessutom skulle medföra den
fördel, att uppkommande balanser i hofrätterna kunde skyndsammare afarbetas, —
en fördel af desto större vigt, som antalet af Lill hofrätterna fullföljda vade-mål
betydligen stigit sedan Lagmans- och Kämners-rätlerna blifvit indragna, — fann
E. K. M:t härutinnan anledning i nåder föreslå Rikets Ständer, att, med ändring
af 23 kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18
April 1849, följande stadgande måtte antagas, nemligen:
”1 Hofrätt må ej färre än fyra ledamöter döma i mål, som å ära eller lif gå.
>’I andra mål må tre ledamöter utgöra domfört antal, der alla om slutet ense äro.”
Expeditiojis-UtskoUels Förslag lill rind. Skrifvelse, N:o 59.
99
Rikets Ständer, som anse domstolarnes organisation ega ett vigligt inflytande
pä instans-ordningen, saint att följaktligen förändringar af någondera instansen
mäste vidtagas med den största varsamhet och med oaflåtlig uppmärksamhet på
sammansättningen af de öfriga, hafva för pröfningen af förevarande fråga hem tat
ledning från föregångna tiders föreskrifter i enahanda hänseende och dervid funnit,
jemte syftningen alt förminska domfört antal ledamöter i domslolarne, den grundsats
i allmänhet hafva blifvit i lagstiftningen följd, att den högre domstol, som
skall pröfva och granska den lägres beslut, hör vara sammansatt af flera personer
än den lägre, för att, såsom lämpligen organiserad gransknings-domstol, lemna
visshet 0111 en mångsidigare pröfning och ett mognare bedömande.
Orsaken till det större antal ledamöter, som tillförene fordrats, på det hofrätt
måtte anses domför, torde förnämligast böra sökas deri, alt hofrätten då, såsom
den sista instansen, utöfvat Konungens domsrätt; men ehuru denna domsrätt numera
frångått hofrätten och blifvit uppdragen åt en ständig domstol, måste likväl hofrätten vara
så organiserad, att den motsvarar sin bestämmelse såsom öfverdomstol och mellanlänk i
kedjan af instanser. Med afseende på det rum, den i denna kedja erhållit, synas nu gällande
föreskrifter ändamålsenliga deri, att, då uti Högsta Domstolen sju ledamöter mäste
deltaga i alla vigtigare mai, desamma kunna afgöras i Hofrätt med fem ledamöter
och i Rådhusrätt, om tre i Rätten sitta. Att Högsta Domstolen eger att afgöra
ringare mål med fem ledamöter eller fyra, derest de om heslutet sig förena, hör
icke omedelbart inverka på Hofrältens organisation, vid bestämmandet hvaraf hufvudsakligast
afseende torde höra fästas å beskaffenheten och organisation af de domstolar,
hvilkas beslut den bör granska och pröfva; och då möter den omständigheten,
att i Rådhusrätt sitta tre ledamöter, eiler lika antal, sorn, enligt E. K. ...Mits
nådiga förslag, skulle kunna utgöra domfört antal i Hofrätt.
De nu yttrade åsigter angående flertalet af domare i öfverrätt hyllades äfven
af f. d. Lag-kommittéen, som i dess förslag till Rättegångsbalk tillstyrkt, att i Hofrätt
alltid skulle vara tillstädes från fem till sju ledamöter; och härmed uttalades
jemväl en annan grundsats, som i förevarande fråga ej är utan vigt, den nemligen,
att, vid bestämmandet af domfört antal i Rätt, der hvarje ledamot har individuel
rösträtt, hör sökas att undvika sådant antal, att lika röster mot lika ofta
kunna komma i fråga, helst ett sådant förhållande ej kan annat än väcka den
rättsökandes misstroende om rättvisan i den mening, sorn gått honom emot, samt
befaras må, att dylika menings-stridigheter blefve lockelser till sakers fullföljd.
Minst torde vara skäl att vidtaga en förändring, som minskar säkerheten i och
förtroendet till hofrätten, då, genom Lagmans- och Kämners-rätternas indragning,
100
Expeditions-UIskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N-o 59.
borttagits en af de instanser, hos hvilka rättsökande haft att påräkna granskning
och bedömande af sina tvister, att hofrätternas göromål genom en sådan indragning
skulle ökas, var naturligt; men ehuru häraf synes hafva blifvit en följd,
att hofrätterna måste arbeta på flera divisioner, torde dock, för att nå detta mål
utan all förökning af ledamöternes antal och således utan behofvet att vidkännas
derför erforderliga kostnader, ej böra åsidosättas del vigtigare ändamålet med all
lagskipning, nämligen rättvisans främjande; och kunde, efter Rikets Ständers
tanka, utan minskning i säkerheten, men i sin mån verkande till nyss antydda
syftemål, vidtagas någon modifikation uti hvad lagen i nu om förmälda hänseende stadgar
derom, att i Hofrätt ej färre än fem ledamöter må döma i mål, som å lif och
ära gå, men att i andra mål fyra må utgöra domfört antal, der alla om slutet
ense äro.
I följd af sistnämnda stadgande måste nemligen ständigt fem ledamöter vara
tillstädes, emedan delta antal erfordras vid minsta skiljaktighet bland de fyra,
hvaraf åter orsakats, alt sex ledamöter mäst finnas på hvarje division i Svea och
Götha hofrättcr, i händelse förfall eller jäf skulle för någon ledamot inträffa. Men
då alla lifssaker skola E. K. M:t underställas och bedömandet af mål, som röra
äran, ej fordrar mångsidigare granskning än andra mål i allmänhet, samt dessa
3:ne kategorier af ärenden, hvilka hos Hofrätt till afdömande förekomma, sålunda
torde utan fara kunna upphöra att olika inverka på frågan, om det antal ledamöter,
hvarmed bemälda domstol må anses vara domför, skulle, med antagande
häraf och om derjemte förklarades, att fyra ledamöter utgöra domfört antal personer,
derest tre äro om beslutet ense, hinder ej möta för arbetets gång, då den
femte ledamoten bar förfall eller är af jäf hindrad, enär, om det i sådana fall
inträffade att ibland de öfriga fyra flera olika meningar uppkomme, så att en
femte behöfdes, alltid någon funnes att tillgå på hofrättens öfriga divisioner, så
vida ej presidenten vore oförhindrad att fylla hans plats. Och som härigenom
hvarje af hofrättens divisioner kunde minskas lill fem ledamöter, blefve nuvarande
personal i Svea och Götha hofrätter tillräcklig för bildande af fem divisioner
i hvardera hofrätten, derest vice presidenterne skulle komma att öfvertaga ordförandeskap,
äfvensom blott 2:ne nya ledamöter komme att erfordras, på det att
hofrätten öfver Skåne och Blekinge må kunna arbeta på två afdelningar; kommande
alltså likaledes efter denna förändring målen i Hofrätt att bedömas af flera
domare än i Rådhus-rätt, hvarigenom ock vilkoret för att utgöra en högre instans
framgent uppfylldes, jemte det att förhållandet emellan Hofrätt och Högsta Domstolen
nogare afmättes, enär begge egde döma med fyra ledamöter, men i Hög
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 59-
101
sta Domstolen fordrades allas enstämmighet, dä det i Hofrätt vore tillfyllest att tre
af de fyra delade samma mening, dermed den högsta instansens högre vigt och
betydelse således erkändes.
Dä, i öfverenslämmelse med ofvan yttrade åsigter, RikeLs Ständer ansett att
den al E. K. M:t i nåder föreslagna förändring skulle rubba det förhållande, sorn,
enligt Rikets Ständers åsigt, bör finnas emellan domstols-inslanserna och möjligen
verka till mindre säkerhet för rättsökande, men att den af Rikets Ständer
angifna modifikation deremot kornrne att, med bibehållande af nämnda säkerhet,
leda till ett ännu nogare afmätt förhållande emellan den högsta och den andra instansen,
än det nu befintliga, samt dessutom lill del vigliga, ehuru med afseende
på sakens beskaffenhet, mera underordnade målet, eller besparing för det allmänna,
hafva Rikets Ständer funnit sig ej kunna antaga E. K. Mits nådiga preposition,
utan i stället, för sin del, beslutat, att 3:dje och 4:de mom. af 23 kap. 1 §:n
Rättegångsbalken, sådana de lyda i Kongl, förordningen den 18 April 1849, skola
erhålla följande lydelse:
I Hofrätt må fem ledamöter utgöra domfört antal, så oek fyra, der tre af
dem om slutet ense äro.
Med underdånig anmälan hvarom Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 April 1851.
102 Expeäitions-Utsliotlets Förslag lill anil. Skrifvelse, Af.o 00.
N:o 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 April 1851.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtgärder för en förbättrad
själavård i hufvud staden.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Ull., N:o 70.)
S. A. K.
Med afseende å det inflytande, som hufvudstaden, företrädesvis, utöfvar på
hela landets seder och tänkesätt, samt i anledning af de växande bekymmer, som
uppkomma vid betraktandet af det kristliga och sedliga lifvets tillstånd hos hufvudstadens
befolkning, har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om åtgärders
vidtagande för en förbättrad själavård i hufvudstaden; vid pröfning af hvilken
framställning Rikets Ständer inhemtat: att vid den folkrikhet, som större delen
af stadens territorial-församlingar ega, de flesta bestående af 11,000 till 15,000
personer, och ehuru anUalet af de för församlingens tjenst anställde prester i sig
sjelft icke är ringa, likväl med embets-göromålens nuvarande fördelning, presterskapets
omsorg om församlingens enskilda medlemmar svårligen kan blifva tillräcklig;
att kyrkoherdarnes tid är till största delen upptagen af sådane, för deras embeten
främmande, bestyr, som åligga dem i en stor mängd, för serskilda ändamål
inrättade direktioner och kommittéer; alt de extra ordinarie presternes ställning
icke tillåter dem hufvudsakligen egna sig åt rent presterliga göromål, utan nödgar
dem att dela sin tid och sina krafter åt enskild skolundervisning eller åt andra
sysselsättningar; att presterskapets nuvarande aflöningssätt ofördelaktigt inverkar
på dess förhållande till församlingen; att husförhören, hvilka borde förnämligast
lemna presterskapet tillfälle att personligen lära känna sina åhörare, vanligen
hållas, icke i husen, utan i sakristian, och omfatta allt för stora förhörs-lag, samt
att vid dessa förhör ofta knappt 3 bland 100 af förhörsroten infinna sig; alt, då
gudstjensttiderne icke stå i öfverensstämmelse med den förändring, lefnads-vanorna
Expp.dilions-Vtskottets Förslag till tind. Skri/velse, N:o 60.
103
på sednare tider undergått, besöket i kyrkorna derigenom försvåras, samt att förandet
af ordentliga kyrkoböcker vid nuvarande förhållanden är i de liesta församlingar
nästan omöjligt, utan ätt dessa merendels bestå af afskrifter ur mantalsförteckningarne,
äfvensom saköreslängder icke heller till presterskapet aflemnas; och
Få Rikets Ständer på grund af hvad sålunda förekommit, bos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, det E. K. M:t täekles anbefalla de undersökningar och åtgärder,
som för en förbättrad själavård i hufvustaden kunna finnas erforderliga, samt att
E. K. M:t dervid täcktes taga i nådigt öfvervägande, 0111 icke för detta ändamål
företrädesvis bör afses:
l:o att allmänna kyrkovisitationer hållas i hufvudstaden, liksom i öfriga svenska
församlingar 5
2:o att det ordinarie presterskapets lön bestämmes genom konventioner:
3:o att de extra ordinarie presterna erhålla ett skäligt arfvode, så alt derigenom
tillfälle och åliggande kunde gifvas det yngre presterskapet att i vidsträcktare
mån, än som nu är fallet, deltaga i församlingarnes andliga vård;
4:o att pastorerne i möjligaste måtto befrias från de för deras egentliga kall
främmande göromål;
5:o att barnens undervisning äfven under den tid, som förflyter emellan utgången
från folkskolan och nattvardsberedelsen, må blifva en offentlig angelägenhet;
G:o
att busförhören, enligt deras ursprungliga bestämmelse, må hållas, icke
i sakristian, utan i busen, och förhörsrotarnes antal ökas;
7:o att llyltningsförhör med tjenstehjon allmänt anbefallas; oell
8:0 att gudstjeusttiderna förändras till närmare likstämmighet med nuvarande
lefnadssätt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 April 1851.
104
Expeditions-Utskottcts Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 61.
N:o 61.
Uppläst och godkänrit hos Ridd. och Adelil den 26 April 1851.
Preste-Sländet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
llikcts Ständers underdåniga skrifvelse, angående revision af fö rf a 11-  ningarne rörande vaccinationen.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 14 och Uti. N:o 76.)
S. A. K.
Då det beklagliga förhållande, alt Rikets flesta provinser under de sednaste
åren varit hemsökte af härjande smittkoppsfarsoter, torde i väsendtlig mån rubba
förtroendet till vaccinationen i dess nuvarande skick, få Rikets Ständer underdånigst
anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder anbefalla Dess Sundhets-kollegium att afgifva
underdånigt förslag till de tillägg och förändringar i nu gällande författningar
rörande vaccinationen, som må anses behöfliga, samt i öfrigt angifva de åtgärder,
hvilka, enligt vunnen erfarenhet så inom som utom riket, finnas ändamålsenliga
till befrämjande af denna för allmänna hclsovården vigtiga angelägenhet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 April 1851.
N:o 62.
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 62.
105
N:o 62.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj •—
Rikets Ständers underdåniga skrif reise, angående upphörande af ljuspenningar
för Enibets- och Tjenstemän samt Extra-Ordinarier.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 60 och 80.)
S. A. K.
Uti den vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd oell behof har E. K. M:t behagat tillkännagifva, att vid de regleringar
af åtskilliga Embetsverk, som under de sednare åren blifvit beslutade, E. K. M:t
ansett i flera hänseenden ändamålsenligast och till förenkling ledande, om med
ljuspenningarne, hvilka embets- och tjenstemän samt betjening, enligt hittills gällande
stadganden, åtnjuta och som utgjort föremål för särskilda uträkningar, den
förändring blefve vidtagen, att desamma för alla ordinarie inräknades uti lönerne,
samt för de extraordinarie, på sätt jemväl Rikets Ständers år 1845 församlade
Revisorer föreslagit, indroges, emot det att anslag, motsvarande hvad för sistnämde
ändamål i medeltal under sistförflutua fem år till hvarje embets-myndighet
utgått, blefve ställda till vederbörande verks disposition, för att användas till
gratifikationer åt sådana extraordinarie!’, som för flit och skicklighet sig utmärkt.
Då en dylik förändring icke skulle medföra någon tillökning uti de för ifrågavarande
ändamål bestridde utgifter, har E. K. M:t täckts i nåder föreslå Rikets
Ständer att, för verkställighet deraf, medgifva, det från de å hvarje hufvudtitel
uppförda anslag till skrifmaterialier, ved och ljus, hvaraf ljuspenningar hittills utgått,
lill de särskilda löningsstaterne öfverflyttades hvad som motsvarade dels de
Bih. lil! R. St:s Prut. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 AJd. 14
106 Expeditioiis-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse, N.-o 62.
ljuspenningar, som för ordinarie personalen, enligt 1111 gällande beräkning, böra
utgå, dels beloppet af hvad för de extraordinarie i medeltal för de sista fem åren
blifvit utbetaldt, dock med jemkning till lämpliga summor.
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit af E. K. M:t i nåder föreslaget,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt i sfi måtto instämma deri, att Rikets Ständer
för sin del beslutat:
l:o att ljuspenningarne för tjenstemän och betjening, som ega lön på stat,
må tills vidare och fortfarande såsom hitintills utgå; viljande Rikets Ständer, då
fråga om ny lönereglering för något embetsverk förekommer, tillse, huruvida ej
ljuspenningarne kunna under lönen inbegripas;
2:o att ljuspenningarne för extraordinarie tjenstemän och betjening upphöra
att tilldelas andra än dem, hvilka redan deraf kommit i åtnjutande och hvilka
fortfarande genom sin flit och tjenstgöring kunna dertill anses berättigade;
3:o att Rikets Ständer till E. K. M:t öfverlemna att, i den mån, som de
till ljuspenningar hittills utgående medel, till följd af stadgandet uti näst föregående
punkt, blifva disponible, låta anslå härigenom beredda tillgångar till gratifikationer
åt sådane lönlöse tjenstemän, som utmärkt sig för flit och skicklighet,
ådagalagd genom tjenstgöring vid något af de uti E. K. M:ts högstberörde nådiga
proposition till denna förändring föreslag ne embetsverk, och hvartill icke räknas
tullverket, postverket eller styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket;
kunnande jemväl extraordinarie vaktbetjening, då behofvet så kräfver, af
dessa medel erhålla någon gratification; samt
4:o att Riksens Ständer medgifva, det sammanlagdt 10,000 R:dr, motsvarande
ungefärligen det belopp, som för närvarande i ljuspenningar årligen utgår
till extraordinarie tjenstemän och betjening vid de till förändring i detta hänseende
föreslagne embetsverk, må hädanefter årligen fa användas tili ifrågavarande
gratifikationsmedel, ljuspenningarne åt nuvarande extraordinarierne dock under denna
summa inbegripne, så länge något i detta afseende utgår.
Med anmälan om hvilket beslut Rikets Ständer fä i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes i nåder förordna om en sådan fördelning af de anslagne
10,000 R:dr de särskilda embetsverken emellan, att hvart och ett af dem till sin
disposition utaf gratifikationsmedlen, i mån af tillgångarne och utan afseende på
det tillfälligtvis för närvarande inskrifna antalet extraordinarier, erhåller det belopp,
som i förhållande till behofvet af extraordinariers biträde kan finnas lämpligast
i jemförelse med öfriga embetsverkens; äfvensom att E. K. M:t täcktes meddela
Rikets näst sammanträdande Ständer den definitiva fördelning al gratifika
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 63. 107
lionsmedlen, som beslutats, på det Rikets Ständer må blifva i tillfälle att då på
vederbörande stater å hufvudtitlarne uppföra det belopp, som i förenämde afseende
tillkommer hvart och ett af ifrågavarande embetsverk, samt i förhållande derefter
nedsätta anslagen för expenser, ved och ljus j kommande emedlertid, vid nu skeende
statsreglering, ingen hufvudsaklig förändring uti hittills för sistberörde ändamål
på riksstat uppförda summor alt ega rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
N:o 63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörandet af det
serskilda skattebidraget, till gäldande af 1848 års krigsruslnings-kostnader.
(Stats-Utsk. Ull., N:o 98.)
S. A. K.
Med afseende på Rikets Ständers Riksgälds-kontors utaf dess offentliggjorda
räkenskaps-utdrag fidagalagde fördelaktiga ställning, och då det syntes kunna antagas,
att, sedan alla dessa verks obligationer för upplånta medel till utbetalningar
å det för 1848 års krigsrustningskostnader anvisade kreditiv blifvit inlösta^
samt erforderlig tillgång beräknats för alla andra Riksgälds-kontoret redan ålagda
och före detta års slut möjligen ifrågakommande utbetalningar, samma verk, vid
nyssnämnda tid, skulle komma att äga en disponibel behållning af omkring 700,000
108 Expeditions-Utskottets förslag till und. Skrifvelse, N:o 63.
R:dr, utom den för år 1851 belöpande och under nästa år ingående allmänna bevillning,
har E. K M:t, i dess nådiga proposition rörande statsverkets tillstånd
och behof, behagat till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke Rikets Ständer
finne lämpligt förklara, att, från och med innevarande år, debitering af den för
krigsrustnings-kostnadernes godtgörande föreskrifna serskilda bevillning icke vidare
skulle äga rum och att följaktligen denna afgift, efter uppbärande af hvad för
sistlidet år belöpte, komme att upphöra.
Enär, vid detta ärendes pröfning, Rikets Ständer inhämtat, dels att de till
krigsrustnings-kostnadernes bestridande, under åren 1848 och 1849, genom Riksgälds-kontoret
upplånade medel, för hvilkas godtgörande ifrågavarande serskilda
skattebidrag anvisades, redan blifvit återbetalda, dels ock, att Rikgälds-kontoret,
äfven i den händelse att detta skattebidrag med sistlidet år skulle upphöra, kan
ej allenast fullgöra de samma verk förut ålagda och före innevarande års början
icke verkställda utbetalningar, utan dessutom, under tiden intill Rikets Ständers
nästa sammankomst, tillhandahålla ett ganska betydligt belopp för de tillfälliga
statsutgifter, som vid denna riksdag äro eller varda beviljade; och då således
det med beslutet angående skattebidragets utgörande egentligen åsyftade ändamål
måste anses vara uppfyldt, samt hvarken Rikgälds-kontorets egna behof påkalla
eller statsverkets nuvarande ställning synes gifva full anledning till en fortsatt
uttaxering af samma bidrag, hafva, i betraktande häraf, Rikets Ständer, som ingalunda
velat lemna obegagnadt det af E. K. M:t vid detta riksmötes början uppgifna tillfälle,
att för den kommande tiden lindra Svenska folkets skattebördor, funnit skäligt
besluta och förordna, att detta serskilda skattebidrag, eller den vid sistlidnc riksdag
åtagna serskilda bevillning för gäldandet af 1848 års krigsrustnings-kostnader, skall
från och med innevarande år 1851, upphöra, samt att följakteligen någon debitering
af denna bevillning icke vidare kommer att äga rum, sedan densamma för nästlidet
och föregångna år blifvit af de skattskyldige vederbörligen utgjord.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörda nådiga framställning, Rikets Ständer
la härigenom underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 64.
109
N:o 64.
Uppläst och godkäiidt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående återbetalningen «/
c//, för sänkning af sjön Ökvattnet inom Wester bottens län, förre
Expetlilions-fogden C. J. Moritz beviljad t lån.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 99.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskolt af den 1 nasti. Februari,
har E. K. M:t tillkännagifva hurusom, sedan, i anledning af fördröjd verkställighet
af den i Skellefteä socken belägna sjön Okvattnets sänkning, hvilket arbetsföretags utförande
i öfverenstämmelse med derför fastställd plan och inom viss bestämd tid förre
Expeditions-fogden, krono-länsmannen C. J. Moritz, genom ingånget kontrakt, sig
åtagit emot erhållande af dels ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å 3,534 R:dr
42 sk. 8 rst. och dels ett lån å 2,000 R:dr, E.K. M:t redan under den 4 Fehr. 1848
i nåder förklarat, att derest nämnda arbete icke före samma års slut vore verkstäldt,
komme hvad utaf anslagssumman blifvit lyfladt att inom tre år återbetalas med en
tredjedel årligen, bemälde Expeditions-fogde hos E. K. M:t i underdånighet anhållit,
att, då han till följd af sina på sjön Ökvatlnets sänkning nedlagda kostnader, hvilka
skulle öfverstiga 5,000 R:dr, varit nödsakad försälja, jemte större delen af sin öfriga
egendom, ett honom tillhörigt hemman, hvarefter det vidare berodde af sökanden,
såsom icke jordägare, att lägga hand vid eller påskynda detta arbete, och då, i händelse
det erhållna lånet återfordrades, han skulle blifva oförmögen att försörja sig och
sin familj, eftergift af återbetalnings-skyldigheten för samma lån måtte beviljas eller
åtminstone länet få vid de förut bestämda betalningsterminerna återgäldas; öfver hvilken
anhållan styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader afgifvit det underdåniga
yttrande, alt, enär sökanden, fastän förgäfves, för nämnda sjö-sänknings-arbele an
-
110 Expeditions- UIsko Hels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 64.
vändt åtskilliga kostnader, hvilka dock förmodades icke uppgå till del af honom antydda
belopp, så och ehuru de uppgifna förhållandena i afseende på hans förmögenhet
och tillgångar icke blifvit styrkta, syntes det billigt att så lindriga återbetalningsvilkor,
som möjligt vore, honom förunnades, hvarföre styrelsen underdånigst tillstyrkte
att, emot bibehållande eller ställande af erforderlig borgen för lånesummans återbetalning,
sökanden måtte tillåtas få fullgöra sin betalningsskyldighet under en tid af tio
år från och med innevarande års början; och har E. K. M:t, som funnit afskrifning af
meranämnda lån icke böra medgifvas, i betraktande af härvid uppgifna omständigheter,
i nåder föreslagit, att det utaf väg- och vattenbyggnads-styrelsen förordade längre
anstånd med lånets återbetalande måtte af Rikets Ständer beviljas.
Med hänsigt till de hinder, som, enligt högstberörde nådiga skrifvelse, förekommit
emot fullbordandet af det sjösänkningsarbele, för hvars verkställande E. K. M:t i
nåder beviljat förre Expeditions-fogden Moritz det låneunderstöd, hvarom samma
skrifvelse handlar och hvilket lån, derest arbetet blifvit fullbordadt, skulle, enligt de
vid 1840 och 1841 årens Riksdag för dylika understöd föreskrifna betalningsvilkor,
efter fem års förlopp från medlens mot slutet af år 1845 skedda utlemnande, återbetalas
medelst erläggande af fem procent årligen å lånets ursprungliga belopp, dervid 3
procents ränta å capital-återstoden skulle beräknas och öfverskottet afgå å lånesumman,
hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt medgifva, det ifrågavarande lån må, under
fortfarande skyldighet för låne-innehafvaren att erlägga den för lånet förut stadgade
ränta, fa, med en tiondedel årligen af den ursprungliga lånesumman, till Riksgäldskontoret
återbetalas under tio års tid, räknad från början af innevarande år 1851,
så vida för denna kapital- och ränte-betalnings behöriga fullgörande ställes sådan säkerhet,
som af fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkännes.
Hvilket Rikets Ständer fa hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
Expeditions-UtekoUeIs Förslag till und. Skrifvelse, N:o 65-
lil
N:o 65.
Uppläst och godkänflt hos Ridd. neli Adeln den 30 April 1851.
Preste-Sländet den 30 — -—•
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj -—
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af en, förre
arrendatorn J. Wedling ådömd arrendeskillnads-ersättning.
(Stats-Ulsk. Uti., N:o 100.)
S. A. K.
Sedan förre arrendatorn af indragna trumpetare-bostället Berga, J mantal, i
Badlunda socken och Siende härad af Westmanlands län, Inspektoren Johan Wedling.
, i underdånighet anhållit, att af gunst och nåd varda befriad från verkställigheten
af Siende Härads-rätts utslag den 8December 1849, hvarigenom honom blifvit ålagdt
att godtgära K. M:ts och kronans förlust, 243 tunnor 23 kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn, å arrendet för ofvannämde boställe, hvilket sökanden förklarades förlustig,
i anseende till oförmåga att anskaffa nya horgesmän; till stöd för hvilken
underd. anhållan Wedling åberopat så väl sin, med hustru och tvenne minderåriga
barn, till följd af det höga arrendet, särdeles under missväxtåren 1843, 1844 och
1845, iråkade medellösa belägenhet, som ock sin försvagade helsa och bristande arbetsförmåga,
enligt hvad ansökningen hilagdt läkare-betyg utvisade; så harE.K.M:t,
efter Dess och Rikets Kammar-kollegii och Stats-kontors hörande, med afseende å
härvid förekomna bevekande omständigheter, till Rikets Ständers Siats-Utskott i nåder
öfverlemnat handlingarne i detta mål, till det afseende, hvartill Rikets Ständer
kunde finna nämnda förhållanden föranleda; varande genom berörda handlingar i öfrigt
upplyst: att ifrågavarande boställe, som intill midfastan år 1842 varit utarrenderadt
för en afgift af endast 50 R:dr årligen, vid arrende-auktion år 1841 öfvertagits
af Wedling på 30 år emot ett årligt arrende af 29 tunnor 64 kappar spanmål,
hälften råg och hälften korn; att Wedling, genom häradsrättens utslag den 14
Juni 1847, förklarats arrendet förlustig till följd af bristande förmåga att anskaffa
112 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 65.
nya löftesmän; att, sedan bostället år 1848 blifvit brukadt (ö'r kronans egen räkning
och derunder lemnat en behållning af 16 tunnor spanmål, detsamma år 1848 ånyo
utarrenderats, då vid den 3:dje af de för sådant ändamål anställda auktioner
anbud blifvit gjordt af endast 18 tunnor 4 kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, hvilket ock antagits; alt härads-rätten medelst utslag den 8 December 1849
ålagt Wedling att godtgöra K. M:t och kronan den förlust, som genom den förnyade
utarrenderingen uppkommit, för år 1848, i öfverensstämmelse med årets markegång
6 R:dr 16 sk. tunnan, af 13 tunnor 6-1 kappar med 83 R:dr 29 sk. 9 rst., jemte
fem procents ränta från den 21 December samma år, intilldess godtgörelse sker, samt
från och med år 1849 till och med 1870 med 11 tunnor 21 kappar årligen, att in
natura Thommdagen levereras eller efter markegång lösas; alt E. K. M:ts Befallningshafvande
och kronofogden i orten, uti infordrade underdåniga utlåtanden, anfört,
att det arrende af 29 tunnor 6-1 kappar spanmål, Wedling från inidfastan år 1842 erlagt
för Berga boställe, varit allför högt uppdrifvet och haft till påföljd hans utarmande
under de ogynsamma åren 1843 och 1844 samt missväxlåret 1845, hvadan och då
högre arrende för detta boställe, än som, efter Wedlings skiljande derifrån och boställets
förnyade utarrendering, numera utgöres med 18 tunnor 4 kappar spanmål,
hälften råg och hälften korn, icke skäligen kunde påräknas, E. K. M:ts Befallningshafvande
och kronofogden i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall tillden sökta eftergiften
af den Wedling ådömda arrendeskillnads-ersättning; samt att E.K.M:ts och Rikets
Kammar-kollegium och Stats-kontor, uti afgifvet gemensamt utlåtande af den 21 November
förlidit år, väl afstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, men
för den händelse, E. K. M:t skulle finna de af sökanden förebragta samt af vederbörande
auktoriteter vitsordade omständigheter vara så bevekande, att nådigt behjertande
af hans belägenhet deraf föranleddes, i underdånighet hemställt att E. K. M:t täcktes,
i anseende till frågans beskaffenhet, aflåta nådig proposition till Rikets Ständer
om deras bifall lill den sökta eftergiften.
Hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och då
Wedling, enligt hvad E. K. M:ts Befallningshafvande och Kronofogden i orten vitsordat,
till följd af det alltför högt uppdrifna arrendet, numera befinner sig med hustru
och 2:ne minderåriga harn uti en högst utblottad belägenhet, samt Wedling derjemte
med behörigt läkarebetyg styrkt sig vara, till följd af försvagad helsa, i saknad af
arbetsförmåga för sin och de sinas bergning, hafva Rikets Ständer, med afseende så
väl härå, som ä öfriga i detta mål förekomna bevekande omständigheter, funnit skäligt
att för sin del medgifva den af förre arrendatorn af Berga boställe Johan Wedling
sökta
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 66. 113
sökta eftergift af honom ådömd arrendeskillnads-ersättning, 243 tunnor 23 kappar
span mål, hälften råg och hälften korn.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
N:o 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om upplåtelse ål staden
Götheborg af kronan tillhörig jord.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 103.)
S. A K.
Med anledning af gjorda underdåniga framställningar om upplåtande, emot vederlag,
åt Götheborgs stad af kronan tillhörig, derinvid belägen mark, har E.K. M:t behagat
härom till Rikets Ständer aflåta nådig proposition, hvaraf inhemtas, som
föijer:
Sedan, jemlikt det den 19 Oktober 1807 upprättade kontrakt om rasering af
Götheborgs fästning, alla fästningsverken emot Hisingen och landsidan blifvit lill staden
Götheborg upplåtna, med undantag af vallen emot redden, hade E. K. M:t dels
genom nådigt bref den 14 Junii 1825 tillåtit dåvarande Direktionen öfver segelfarten
emellan Wenern och hafvet att till uppläggning af det mudder, som under rensningen
af stadens hamn och revier upptoges, begagna den rymd, som utgjordes af vatten
emellan estaccaden och murarne af qvarstående fästningsvallen alltifrån och med högra
stora Rom-bastionen till och med St. Eriks bastion, dels under den 20 Februari 1836
Bil,, till R. St. Prof. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 15
114 Expeditions-Utskottcts Förslug till und. Skri frelse, N:o CG.
i nåder bifallit upplåtelse till staden icke allenast af den inom vallen emot redden belägna
så kalladeMaslhamnen för anläggning af fiskflotte och skjul flir hemforare-bålar,
utan äfven af så stor del af den derintill varande fästningsvall, som för berörda anläggning
kunde blifva erforderlig; hvarjemte E. K. M:ts oell Rikets Krigs-kollegium
den 2 Juli 1839 för begagnande tillsvidare likaledes åt staden upplåtit Irenne tomtplatser
om sammanräknade 1,202 qvadrat-alnar invid Maslhamnen ä vallen.
Dä sedermera Götheborgs stads invånare, för inrättande af ett arbetshus i närheten
af det redan befintliga fattigförsörjningshusct, kommit i behof af en kronan
tillhörig, derinvid belägen plats, samt dessutom ansett angeläget att för all framtid,
i likhet med hvad som år 1807 af E.K.M:t i nåder beviljats i afseende å de då öfveriåtna
fästningsverken, erhålla fri dispositions-rätt till förberörda, af Krigs-kollegium
upplåtna Irenne tomtplatser, å hvilka lika många staden tillhöriga material-bodar funnes
uppförda, äfvensom, för nödigt utrymme deromkring, till Hirra, nu med mudder
fyllda, vallgrafven från stora Bommen intill spetsen af så kallade Sandbastionen,
lill högra stora Bombastionen, å hvilken staden förut eger en med tullhus bebyggd
plats, och till vallgången vid Masthamnen samt förberörda tomter, bade Götheborgs
stads magistrat, under den 29 Maj 1840, på grund af vederbörligen erhållet uppdrag,
underdånigst erhållit, alt förenämnda, å en tillika insänd karta upptagna och
med litt. B. C. D. H och I. utmärkta platsen malte varda, de fyra förstnämnda till
staden och den femte till stadens fattigförsörjnings-inrättning upplåtna, under enahanda
vilkor, som i vallraserings-konlraktet den 19 Oktober 1807 finnas stadgade, beträffande
de då ti 11 staden öfverlemnade delar af fordna fästningsverken, hvilken anhållan,
deröfver vederbörande embetsmyndigheter blifvit hörda, sedermera, å stadens vägnar,
frånträddes, i hvad angick upplåtelse af tomtplatserne under litt. I!. och I., med underdånig
hemställan deremot, att hela den K. M:t och kronan tillhöriga mark och
utfyllning emellan inloppet vid stora Bommen och bastionen St. Erik matte under
full egande-rätt upplåtas lil! staden Götheborg, emot det att staden lill kronan återlemnade
fästningsmurarne kring lilla Otterhälleberget och marken derstädes, med
vissa tillika uppgifna undantag och vilkor. Och har, sedan jemväl i denna del af
ärendet vederbörandes underdåniga utlåtanden blifvit infordrade och afgifna, E. K. M:t,
som, efter öfvervägande af hvad i detta mål i ena och andra afseendct yttradt och
hemsläldt blifvit, ansett skäl vara för handen alt, med hufvudsak ligt bifall till sislbcrörda
förslag, all den K. M:t och kronan tillhöriga mark och utfyllning, som är belägen
emelian Masthamnen, de på kartan med H. betecknade kronans tomtplatser samt
vägen eller gatan nedom Qvarnberget på östra och Götha Eif på vestra sidan, samt
kanalen vid norra Bom-bastionen i söder och en linea i norr, hvilken, längs foten
Ewp editions- U(sko t Le Is Förslag till und. Skrifvelse, N:o GG.
115
af bastionen St. Eriks venstra flankmur utdragen åt elfven, är pä kartan utmärkt med
r-s-t, må till staden Götheborg under full eganderätt upplåtas, i nåder föreslagit Rikets
Ständer att till omförmälda jordutbyte samtycka under följande vilkor:
l:o att staden, då den kommer i besittning af nyssberörda mark oell utfyllning,
genast till K. M:t oell kronan återlemna!- så väl fästningsmurarne kring lilla Ollerhälleberget
med alla i dem befintliga hvalf, utan något undantag, som ock marken
derstädes, i enlighet med den deröfver alfältade, handlingarne åtföljande karta, samt
således jemväl stadens på det om marken nu gällande arrende-kontrakt grundade rätt;
från hvilket återlemnande dock, hvad marken angår, uteslutas 2,003 qvadrat-alnar,
som, enligt hvad upplyst blifvit, finnas afyttrade och från herget tillagda
tomten N:o 102 litt. A i stadens andra rote, äfvensom den mark, hvilken nedanför
herget är belägen emot Hästbacken och Kungsgatan, norr om den färglagda
delen å kartan, och invid berget begränsas af en rak linea, åt öster och vester
utdragen från södra sidan af den plats, som utgjort förenämnda tomt N:o 102
litt.A, innan densamma med nyssberörda 2,603 qvadrat-alnar tillöktes;
2:o att staden, emot erhållande af den till reparation af Götha Artilleri-regementes
föi- närvarande inom förra bastionen Gustavus Magnus befintliga gymnastikbod
anvisade summa 302 R:dr 4 sk. B:ko, flyttar denna bod till lilla ötterhällebcrget
och uppförer densamma der i fullständigt skick på den plats, chefen
för nämnda regemente anvisar;
3:o att kronans, till staden afträdda område användes förnämligast till byggnader
och anläggningar, som underlätta och befordra handels- och sjöfarts-rörelsen,
samt dernäst till andra föremål, som äro för staden nödvändiga och gagnande;
samt
4:o alt staden nu och framdeles, medelst inbetalning i Götheborgs Fortifikations-kassa,
ersätter vederbörande den afgäld, som enligt nu gällande kontrakt utgår
för vallhö eller bete å de under ifrågavarande afträdelse inbegripna vallstycken.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och de till den nådiga propositionen
hörande handlingar innehålla, hafva Rikets Ständer funnit, att upplåtelsen
af den ifrågavarande jordrymden är af största vigt för staden Götheborgs handelsoch
sjöfarts-rörelse, hvilken, i anseende till dess under sednare åren vunna tillväxt,
erfordrar ett större utrymme, än som med den ursprungliga hamnbyggnadsplanén
varit förenligt, för anläggande dels af quai-byggnad för fartygs anlöpande,
dels af öppna platser och gator för varuforslingen och kommunikationen med det
inre af staden, äfvensom för en af behofvet påkallad nybyggnad af tullkammare
116 Ex])editioni*(Jtsköttets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 66.
och packhus invid lossnings-lokalen; att den nu begärda och af E. K.M:t föreslagna
jordrymden, hvilken för dessa behof är serdeles lämplig, för närvarande icke är
af synnerligt värde för Kongl. M:t och kronan, ehuru densamma möjligen i en
framtid skulle kunna, lill följd af sin belägenhet, inbringa större inkomst, än del
i utbyte af staden erbjudna s. k. lilla Otterhälleberget; att denna sednare jordrymd,
enligt E.K.M:ts Befallningshafvandes uppgift, till arealen ungefärligen lika
stor med den förutnämnda, lill följd af sin närbelägenhet intill Götha Artilleriregementes
kasern, är mera passande för beredande af erforderligt utrymme för
uppförande af derstädes behöfliga byggnader oell för öfrigt i sådant hänseende
lämpligare än den mera aflägsna strandlägenheten, af hvilken en del blifvit vid
den nu föreslagna upplåtelsen undantagen, för att, i händelse uppförandet af någon
allmän byggnad, såsom fängelse m. m., skulle ifrågakomma, då ega dertill
lämplig byggnadsplats.
Med fästad t afseende å dessa förhållanden, och då fråga är om befrämjande
af ett allmänt nyttigt ändamål, hafva Rikets Ständer, äfven om slaten skulle vid
detta egobyte göra någon uppoffring, ansett hinder deraf icke möta för den föreslagna
upplåtelsen, och alltså funnit sig böra lemna bifall till ifrågavarande byte,
på de af E. K. M:t nådigst föreslagna villkor. Hvilket, till svar å E. K. M:ts
högstberörda nådiga proposition, Rikets Ständer fa härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
Expedit io ns-Utsko t te ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 67. 117
N:o 67.
Uppläst och godbändt lins Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet — 30 — —
Borgare-Ständet — 30 — •—
Bonde-Ståndet — 3 Maj —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående lyftningen af hela
återstående beloppet af de vid sednasle riksdag beviljade tillfälliga
statsanslag till försvarsverkets förbättrande.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 105.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmäldt, att, oaktadt E. K. M:t, med bifall
till Rikets sednast församlade Ständers derom gjorda underdåniga anhållan, under
den 29 Maj 1848, förständiga! samtlige vederbörande embetsverk, att endast i
mån af behof reqvirera och lyfta de medel, sorn för erforderliga utgifter skola de
serskilda verken tillhandahållas, hafva likväl under Februari månad nästlidet år
alla i Riksgälds-kontoret då innestående anslagssummor för sjöförsvarets ordnande
blifvit på en gång lyftade med tillsammans 276,260 R:dr, äfvensom under September
och November månader samma år bela återstoden, 429,530 R:dr, utaf de
för försvarsverket till lands vid 1847 och 1848 årens riksdag beviljade och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisade anslag blifvit reqvirerad och måst utbetalas;
och hafva, sedan från vederbörande förvaltande verk upplysningar blifvit
begärde, huruvida dessa betydliga summor, dä de genom Statskontoret bos Riksgälds-kontoret
reqvirerades och lyftades, till sitt bela eller hufvudsakiiga belopp
Voro för dermed afsedda ändamål erforderliga och skulle af Krigs-kollegium samt
Förvaltningen af sjö-ärendena på stadgadt sätt utbetalas, Rikets Ständer, beträffande
de, till följd af Förvaltningens af sjö-ärendena reqvisition, under förstnämn
-
118
Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o G7.
dc månad utbetalda anslag för försvarsverket till sjös, inhemtat, att de reqvirerade
och utbekomna anslagssummorna för nya dock-byggnaden i Carlskrona, äfvensom
för anskaffande af stenkol samt bombkanoner och projektiler, varit för
detta embetsverk behötlige, i anseende till förestående utbetalningar och liqvider
för dock-byggnadsarbetets fortsättande, eller sådana upphandlingar oell leveranser,
om hvilka kontrakt redan dessförinnan voro afslutade, hvadan Rikets Ständer ansett
icke något vara att erinra emot lyftningen af de för dessa föremål anslagna
medel.
I afseende åter på de vid samma tillfälle utreqvirerade anslagen för byggandet
af ångfartyg, äfvensom för gevärs reparerande och anskaffning, hvilka anslags
då återstående belopp utgjorde ej mindre än 227,000 R:dr, hafva af Förvaltningen
lemnade upplysningar endast gifvit vid banden, att E. K. M:t under den 0
Juli 1849 anbefallt Förvaltningen att skyndsamt inkomma med ritningar och kostnadsförslag
för nybyggnad af de 3 ångfartyg, sorn skulle utaf härtill vid sistlidne
riksdag anslagna medel bekostas, och bade Förvaltningen, som, till följe af denna
befallning, gått i författning om dylika ritningars och förslags erhållande, vid
afgifvandet af ofvanberörde reqvisition fått emottaga ritning och kostnadsförslag å
ett af ångfartygen, hvilket sedermera under sistlidet års förlopp blifvit färdigbyggdt
med en kostnad af omkring 80,000 R:dr, deraf 13,000 R:dr redan i slutet af
Januari månad utbetalades, hvaremot genom enskild persons förvållande ett oförmodadt
dröjsmål kommit alt ega rum med de öfriga ritningarnes aflemnande. Förvaltningen
hade emedlertid trott sig hafva all anledning att med det snaraste förvänta
dessa handlingar, äfvensom utbetalning af betydliga förskott å entreprenadsumman,
och bade derföre ansett försigtigheten påkalla, att de dertill erforderliga
medlen så tidigt reqvirerades, att saknaden af desamma icke måtte lägga hinder i
vägen för skyndsamt afslutande af kontrakten om machinernas förfärdigande och
fartygens byggnad, helst ovisst vore, huruvida medlen kunde snart erhållas. Den
anmärkta lyftningen af återstoden utaf anslagen till förändring och anskaffande af
gevär för flottans behof bade varit föranledd af förväntade reqvisilioner från flottans
stationer för derstädes under vintermånaderna verkställda reparationer och förändringar.
Då sålunda allenast en mindre del, eller 80,000 R:dr, utaf det vid sistförllutna
riksdag för ångfartygs byggande beviljade anslag af 300,000 R:dr behöft
från Förvaltningen af sjö-ärendena under loppet af år 1850 utbetalas, men icke
destomindre bela den återstående anslagssumman blifvit kort efter samma års bör
-
Expeditions- Utsko Hets Förslug till tind. Skrifvelse, N:o 67.
119
jan lyftad, oansedt icke ens ritningarne och kostnadsförslagen för tvenne af de nya
fartygen ännu voro uppgjorda, samt, såvidt Rikets Ständer kunnat inhemta, under
sistlidet år endast vid en af flottans stationer ifrågakommit utbetalning för gevärsforändring
utaf de ej mindre för detta ändamål än för gevärsanskaffning anslagne
medel, och ingen anledning forefunnits till den af Förvaltningen yttrade
ovisshet angående de reqvirerade medlens snara erhållande, anse Rikets Stunder
det i högstberörde nådiga bref af den 29 Maj 1848 meddelade stadgande ej vara
vederbörligen iakttaget vid utreqvirerandet af ångfartygs- och gevärs-anslagen.
Vidkommande åter de, jemlikt Krigs-kollegii reqvisitioncr, hos Riksgäldskontoret
under sistlidne September och November månader lyftade anslagssummor
för landtforsvaret tillhörande föremål, så hafva, enligt från fortifikations- och intendents-afdelningarne
af bemälde kollegium vunna upplysningar, Rikets Ständer funnit
tillfylleslgörande anledningar icke hafva saknats, alt reqvirera anslagen för fästningsbyggnaderna
vid Carlsborg, Waxholm, Carlsten och Carlskrona, liksom anslaget lill
förstärkande af bevärings-manskapets reserv-förråd 5 hvaremot i fråga om den skedda
lyftningen af 1848, 1849 och 1850 årens anslag för bestyckning af Waxholms och
Carlstens fästningar, för redskaps-, stall- m. fl. persedlars anskaffning åt ett sexpundig!
fältbatteri, för anskaffandet af nya gevär, äfvensom reserv-fänghålstappar och
rengörings- jemte andra verktyg för ändrade gevär samt för slagkrutshufvars tillverkning,
Krigs-kollegii artilleri-afdelning, enär de utgifter, hvilka af berörde anslag skulle
bestridas, enligt hvad artilleri-afdelningen uppgifvit, intill sistlidet års slut allenast
utgjort 108,700 R:dr, och de alltjemt fortgående ulbetalningarne för arbetena vid
kronans gevärsfaktori och verkstäder blott uppginge tili omkring 6,000 R:dr i
månaden, samt den återstående anslagssumman, jemlikt afslutade entreprenad-kontrakt,
endast i mån af entreprenadernes fullgörande behöfde utbetalas, icke, enligt
Rikets Ständers tanka, ådagalagt behofvet af alla nyssnämnde anslagssummors utbekommande,
då de, med hela sitt sammanräknade belopp, 214,530 R:dr, på en
gång från Riksgälds-kontoret reqvirerades och alltså måst derifrån utbetalas, utan
synes reqvisitionen på ifrågavarande anslag, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts
ofvan åberopade föreskrift, hafva bordt inskränkas till del belopp, som för godtgörande
af redan bestridda eller snart förestående liqvider verkligen erfordrats,
helst Krigs-kollegii yttrade åsigt, att det skulle vara med ordning och reda i räkenskaperna
mest öfverensstämmande, att under det sista af de år, för hvilka tillfälliga
statsanslag vore beviljade, uttaga hela anslagssumman för dessa år, så mycket
mindre kunnat godkännas såsom skäl till afvikelse från högstberörde nådiga
120
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 67.
föreskrift, som det allmänna stadgandet, att hvad som utaf ett anslaget belopp under
ett år icke blifvit från Riksgälds-kontoret uttaget eller behöft användas, får
under ett följande år disponeras eller utbekommas, ingalunda afser blott den tidrymd,
gällande statsreglering omfattar.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, och då det, med hänsigt till ej
mindre den inkomst, som genom innestående anslagssummors förräntande kari statsverket
beredas, än den fördel, som genom sådana medels tillhandahållande kan tillskyndas
rörelsen inom landet, onekligen måste vara för det allmänna af synnerlig
vigt, att det af Rikets Ständer begärda samt af E. K. M:t i nåder meddelade
stadgande, det de medel, hvilka de förvaltande verken ega att genom Statskontoret
utbekomma, icke reqvireras och lyftas förr, än desamma behöfva användas
för de föremål, hvartill de blifvit anslagne, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes erinra Krigs-kollegiuin och Förvaltningen af sjö-ärendena,
att hädanefter ställa sig föreskriften i Kongl, brefvet den 29 Maj 1848
till behörig efterrättelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
N:o 68.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skid frelse, N.-o 68.
121
N:o 68.
Uppläst och godkiindt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Presle-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
/likets Sländers underdåniga skrifvelse, angående förlängd lid för
måls fullföljd från Under-rätt i Stora Kopparbergs län.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 16.)
S. A. K.
Under erinran, alt uti 5 § 25 kap. Rättegångs-balken, sådan den lyder i
Kongl. Förordningen den 18 April 1849, blifvit stadgadt, att den, som ej nöjes
med Underrätts i Kopparbergs län beslut i sådant mål, hvari ej vädjas må, skall
sig besvära i Hofrätt inom hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas
böra, och, genom åberopade kapitels 9:de §, jemväl efter dess lydelse i nyssnämnde
förordning, bestämmes, alt tiden för fullföljden af dylika saker i Svea Hofrätt
från Häradsrätt i förenämnde län infaller å 40:de dagen ifrån den, då Häradsrättens
dom gafs, hvilken tid, likmätigt kapitlets 15 §, äfven måste iakttagas af
den, som från Rådhus-rätt i samma län vädjar, bar hos Rikets Ständer blifvit anfÖrdt,
att den förstnämnde af dessa tidsbestämmelser vore högst otillräcklig, då i
vissa delar af länet invånarne hade öfver 20 mil till närmaste postkontor, och
kommunikationerna ej heller vore serdeles lifliga, utan snarare svåra, hvadan det
för mången vore nära nog omöjligt att inom bestämd tid ingifva besvär i Hofrätten;
och bar, till afhjelpande af denna olägenhet, en sådan förändring i lagens
omförmälde stadgande blifvit yrkad, att tiden för besvärs ingifvande i Hofrätten
öfver beslut, som meddelats af Underrätt i oftanämnde län, måtte utsträckas till
30 dagar.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
16
122 Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 68.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer genom inhemtade upplysningar
vunnit bekräftelse på de uppgifne förhållandena i afseende på svårighet för
rätts-sökande, särdeles i vissa delar af länet, att inom föreskrifven tid i Hofrätten
fullfölja besvär, samt följaktligen ansett en förändrad tidsbestämmelse härutinnan
vara af bchofvet påkallad, hvarvid den föreslagna bestämmelsen synts destomera
billig och lämplig, som en lika beskaffad redan finnes för serskilda landsorter, hvilka
ej äro mera aflägsna ifrån vederbörande Hofrätt än större delen af ifrågavarande län.
Dessa orter ega emedlertid icke allenast en längre lid för besvär, utan äfven för
fullföljd af vademål, och en utsträckning i förra fallet synes jemväl böra förenas
med en dylik i det sednare. Väl har någon förändring, angående tiden för fullföljd
af vädjade saker icke uttryckligen blifvit yrkad, och den redan derför bestämda
tid torde jemväl utan synnerlig olägenhet kunna iakttagas; men dä lagen,
i afseende å besvärs fullföljd, blott i allmänhet föreskrifvit, alt sådant bör ske
inom hälften af den tid, hvarinom vademål skola fullföljas, fordrar enhet i lagstiftningen,
att någon afvikelse i denna del ej göres för nu ifrågaställde fall.
Rikets Ständer hafva alltså, för sin del, beslutat, det skola 1: ste och 2:dra mom.
i 9:de § af 25 kap. Rättegångs-balken, sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 18
April 1849, erhålla följande förändrade lydelse:
I de saker, som genom laga vad gå till Svea Hofrätt ifrån Häradsrätt i
Upland, Södermanland, Westmanland, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin
inlaga innan klockan 12 på den Fyrationde dagen, den oräknad, då Häradsrättens dom
föll, eller bafve sitt vad förlorat; från Häradsrätt i Kopparbergs län, Wermland,
Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland, på den Sextionde
dagen.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 69.
123
N:o 69.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående serskilda föreskrifter
för behandlingen af besvärsmål, sorn från Gottland
fullföljas i Hof-rätt.
(Lag-Utsk. Bet., N:o 17.)
S. A. K.
Ehuru, i anseende dertill, att kommunikationen emellan den i judicielt hänseende
under E. K. M:ts och Rikets Svea Hof-rätt lydande ön Gottland och fasta
landet är genom åtskilliga naturförhållanden, såsom stränga vintrar, stormar och
ogynsamma vindar, ofta längre tider afbruten, samt på det att rättsökande ej
skulle derigenom något förlora, E.K.M:t genom nådigt Bref af den 8 December
1748 förklarat, att i lagvadda och besvärsmål, der Under-rätt på Gottland dömt,
parterna må, emot bevis, inlemna inlagor, akter och dokumenter till Wisby Landskanzli
inom hälften af den tid samma handlingar böra vara i Hof-rätten ingifna,
hvarefter handlingarne borde med nästa post från Lands-kansliet till Hofrätten
insändas, lärer, enligt hos Rikets Ständer förekommen anmälan, denna förmån likväl
icke vara tillfyllestgörande för åsyftade ändamålet eller bevarandet af parters
fatalier, hvilka ofta skola förlorats jemväl derigenom, att, sedan Hofrätten utställt
inkomna besvär till kommunikation, föreskrifterna i llofrättens kommunikationsresolutioner
icke i laga tid och ordning fullgjordes, hvartill åter orsaken funnes
deruti, att klagande i besvärsmål ej sällan af enahanda förhållanden, som gifvit
anledning till förenämnda Kgl. Bref, hindrades att i Hofrätten hafva ombud.
fl. 1 betraktande häraf och då det tillhörer lagstiftningen att tillse, det rättsökande,
så vidt möjligt är, icke må, vid utförandet af sina rättsangelägenheter,
hero af sådana förhållanden, hvilka de ej kunna förekomma, hafva Rikets Ständer
124 Expeditions-lits koHels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 69.
ansett omsorgen härför, hvilken jemväl uttalades i högstberörda Kongl. Bref, böra
ytterligare utsträckas. Dc genom 2 § 9 Kap. ulsöknings-balken samt 8 § 27
Kap. Rättegångsbalken, jemforde med 6 § i Kongl. Förordningen den 28 Junii
1798 och 38 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, i allmänhet
meddelade föreskrifter rörande kommunikation af i Hofrätt utaf enskild part anhängiggjorda
besvärsmål torde nemligen i nu ifrågaställda fall, till följd af ofvanberörda
naturhinder, mången gång nästan omöjligen kunna med säkerhet och noggranhet
iakttagas, hvaremot denna väsendtliga olägenhet skulle upphöra derigenom,
att för de händelser, då till Hofrätt inkomna besvär öfver af domstolar och
myndigheter pä Gottland gifna beslut till förklaring med klagandens vederpart utställas,
med skyldighet för klaganden att besörja föreskrifna kommunikationen,
stadgades, det Hofrätt, derest klaganden så önskade, bör öfversända besvären
till E. K. M:ts Befallningshafvande på ön, der klaganden då hade att uttag-a be
svären
och ingifva bevis om verkställd kommunikation; och som den förklarande
ej heller borde förvägras den förmån, som vederparten sålunda finge åtnjuta,
synes hans rätt att ingifva förklaringen till E. K. M:ts Befallningshafvande äfven
böra erkännas i lag, destoheldre som det, med anledning af 1748 års ofvanberörda
Kongl. Bref, redan lärer vara lifligt, att handlingar af denna beskaffenhet
emottagas i Wisby Lands-kansli och derifrån öfversändas till Hofrätten. Parter
ne
erhölle sålunda ingen annan förmån, än den de egde, om Hofrätten funnes pä
deras ö, hvaraf ock följde, att den, som i Hofrätten klagat, mäste bos E.K.M:ts
Befallningshafvande söka upplysning derom, huruvida besvären dit ankommit för
kommunikation med vederparten. Och då, i Hofrätt, sådan upplysning lemnäs genom
anslag, synes för det fail, alt besvär af ifrågavarande art blifvit af Hofrätten
utställda till kommunikation och af sådan anledning öfversända till E. K. M:ts Befallningshafvande
på Gottland, jemväl denna myndighet böra derom genast utfärda
anslag i Lands-kansliet, der den klagande således sjelf må söka nödig upplysning.
På sätt ofvan antydt blifvit, måste det likväl hero på parter sjelfva att begagna
sig af omförmälda förmån eller ej; och derföre bör, vid besvärs ingifvande,
begäran derom uttryckligen framställas. Men i sådan händelse synes tiden,
hvarinom kommunikation skal! vara verkställd och bevis derom inlemnadt, böra
beräknas från den dag, då anslag å Lands-kansliet sker; lärande olägenheten af
den genom förberörda åtgärder uppkommande tillökning i E. K. M:ts Befallningshafvandes
göromål fa anses såsom högst obetydlig emot den, som genom ifrågaställda
förmån undanrödjes för rättsökande, hvilka dock måste bestrida kostnaderne
Expeditions-Ulskottets Färsing till und. Skrifvelse, N:o 69. 125
för de handlingar, sorn genom E. K. M:ts Befallningshafvandes försorg lill Hofrätten
öfversändas.
I enlighet med dessa åsigter, och utan att förbise hvarken det fall, att klagande
part ej hos E. K. M:ts Befallningshafvande, oansedt skedt anslag, uttager
öfversända besvär, ej heller nödvändigheten deraf att Hofrätten erhåller tillförlitlig
kännedom derom och angående öfriga på målets fortsatta behandling inverkande
omständigheter, äfvensom sättes i tillfälle att en sådan behandling företaga, hafva
Rikets Ständer, för sin del, beslutat utfärdandet af följande författning:
Då Hofrätt anser nödigt alt till förklaring utställa dit inkomna besvär öfver
beslut, som blifvit meddeladt af domstol eller Konungens Befallningshafvande på
Gottland, i mål af den beskaffenhet, att kommunikations-åtgärden, jemlikt lag och
författningar, skall genom den klagandes försorg verkställas, bör Hofrätten, derest
klaganden derom i besvären framställt begäran, öfversända besvärshandlingarna
jemte Hofrättens kommunikations-resolulion till Konungens Befallningshafvande i
nämnda län, som derom genast å Lands-kansliet utfärdar anslag med dag och åratal,
då sådant sker, och derom gör anteckning å besvären. Desamma, tillika med
kommunikations-resoluLionen, skola derefter, emot å anslaget tecknadt qvitto, af klaganden
uttagas för verkställighet af föreskrifna kommunikationen, hvarom beviset,
inom den af Hofrätten föreskrifna, från anslagsdagen räknade, tid må till Konungens
Befallningshafvande inlemnas. Förklaranden vare likaledes berättigad att till
Konungens Befallningshafvande inlemna sin förklaring jemte handlingarne, likväl
inom hälften af den tid, som för förklaringens ingifvande i Hofrätten är vorden
bestämd, på sätt, enligt Kongl. Brefvet den 8 December 1748, bör ske, då parter,
för bevarande af fatalier i Jagvadda och besvärsmål, der Underrätt på Gottland
dömt, å Wisby Lands-kansli deras inlagor aflemna. Sedan den tid förflutit,
hvarinom vederbörande egt att till Konungens Befallningshafvande inlemna dels bevis
öfver verkställd kommunikation och dels förklaring, har Konungens Befallningshafvande
att skyndsamt till Hofrätten insända så väl det om besvären utfärdade
anslag med derå tecknade qvitto, som nyssnämnda bevis jemte förklaringen och öfrige
till målet hörande handlingar, hvilka blifvit till Konungens Befallningshafvande
ingifne. Underlåter den klagande att, efter verksläldt anslag, uttaga besvären
inom den tid, som för verkställighet af kommunikationen varit föreskrifven,
åligge Konungens Befallningshafvande aLt, genast efter det denna tid förbi är, till
Hofrätten återsända besvärshandlingarne jemte utfärdade anslaget, med derå gjord
anteckning angående förhållandet. Hos Konungens Befallningshafvande skola dock
126 Exp e dit io n s - UIs kottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 70.
parterne erlägga nödiga postpenningar för öfversändandet af de för dylikt ändamål
dit inlemnade handlingar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
N:o 70.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 April 1851.
Preste-Ståudet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 3 Maj —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående verkställighet af
Konungens Befallningshafvandes Utslag i skuldfordningsmål.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 18.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har i betraktande tagits, hurusom, efter det genom
Kongl, förordningen den 18 April 1849 blifvit stadgadt, att den, som vunnit
vid Underrätt, må, oansedt emot Rättens beslut vädjas, njuta utmätning, med skyldighet
att ställa borgen för det han om händer får eller låta godset sättas i qvarstad,
hvaraf följer, att verkställigheten å Underrätts beslut, deremot vädjadt är,
nu mera ej är inskränkt till andra fall, än det serskildt i lagen angifna, att vadet
eller ändringssökandet genom verkställigheten göres onyttigt, ännu deremot
qvarstår den i 1 § 9 Kap. Utsöknings-balken gjorda allmänna inskränkning i afseende
på verkställighet af Konungens Befallningshafvandes öfverklagade utslag,
hvarå, jemlikt nu gällande föreskrifter, utmätning ej må följa, derest saken går
öfver tre hundra daler, i andra fall, än skulden är vorden erkänd, eller den sökte
tredskovis blifvit dömd att betala och utmätning undergå. Och då en sådan in
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 70.
127
skränkning medförer en af erfarenheten vitsordad menlig inverkan på kreditförhållandena,
i det att gäldenärer esomoftast klaga öfver Konungens Befallningshafvandes
utslag, blott för att bereda sig anstånd och för att komma i tillfälle att,
under tiden, undanskaffa den egendom, de hafva och sorn kunde varit tillräcklig
för fordringens godtgörande, hafva Rikets Ständer funnit ändring i berörda allmänna
lagens rum medelst borttagande af omförmälda inskränkning vara erforderlig,
hvarigenom anledningarne till den nu så ofta förmärkta klagan deröfver, alt
fordringsegare blifva af sina gäldenärer gäckade, skulle i sin mån förminskas. Någon
fara synes ej eller skola härflyta deraf, att den redan gifna tillåtelsen, att utmätning
må följa Underrätts dom, jemväl tillämpades å exekutorers beslut i utsökningsmål,
enär härvid förekommer, att Konungens Befallningshafvande ej kan döma till
utmätning för annat än klar och tydlig fordran, eller der den sökte ej har ringaste
skäl för de jäf, han emot fordringen kan anföra, hvadan oek hans klagan
icke bör i detta fall medföra större verkan, än sorn blifvit tillerkänd det emot
Underrättens beslut erlagda vadet.
Det är följaktligen enahanda verkan, som Rikets Ständer ansett böra tillerkännas
de Konungens Befallningshafvandes och exekutorers beslut, för hvilkas verkställighet
sökt ändring nu utgör ett hinder enligt 1 §:n 9 Kap. Utsöknings-balken;
och för åstadkommande af denna, efter Rikets Ständers omdöme, vigtiga
förbättring i exekutions-väsendet, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat utfärdandet
af en Författning, lydande, som föijer:
I likhet med hvad genom 1 §:n 9 Kap. Utsöknings-balken, 2 §:n 2 Kap.
samma Balk, sådan den lyder i Kongl. Förordningen ilen 29 November 1823,
samt Kongl. Förordningen den 18 nästpåföljda December redan blifvit stadgadt i
afseende på verkställighet af Konungeus Befallningshafvandes utslag i skuldfordringsmål,
der saken ej går öfver tre hundra daler elier der gäldenäreu hos Konungens
Befallningshafvande uteblifvit eller utau allt jäf eller invändning skulden
erkänt; varder förordnadt, att utmätning å Konungens Befallningshafvandes utslag
äfven i öfrige mål må, utan hinder af deremot anförda besvär, genast följa, med
rättighet för den sökande att det utmätta godset, emot full borgen, lyfta.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 Maj 1851.
128
Expeditions- Kisko t leta Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 71.
N:o 71.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 17 — •—
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tillägg uti Kongl,
stadgan om jagt och djurfång den 13 April 1808.
(Lag- samt Allm. Besv:s o. Ekon.-Utsk. Bet:de, N:o 7.)
S. A. K.
Enär tillgången på fridlyst vildfogel under sednare tider för hvarje ar allt
märkbarare skall hafva minskats, bar, till förekommande af nämnda villebråds utödande
genom oloflig jagt, fråga hos Rikets Ständer väckts derom, att nu gällande
Kongl, stadga om jagt och djurfång af den 13 April 1808 jemväl måtte komma
att innefatta föreskrift rörande ansvar för den, som under förbuden tid köper
fridlyst vildt; vid öfvervägande af hvilken framställning Rikets Ständer ansett det
kunna antagas, att i de flesta fall, då villebråd under förbuden tid fångas eller
Pålles, förbudets öfverträdande varit föranledt af begäret efter den vinning, sorn
genom fångstens föryttrande kan erhållas, samt att frestelsen till öfverträdelsens
begående alltså lämpligast motverkas derigenom, att möjligheten till villebrådets afyttrande
försvåras.
I öfverensstämmelse med denna åsigt och då uti 16 §:n 5 artikeln af högstberörda
nådiga stadga föreskrifves, att den, som utbjuder till salu i stad eller på
land, eller inför i stad under förbuden tid sådant fridlyst vildt, som han icke kan
lagligen styrka vara i lofgifven tid fangadt, skall böta såsom den der jagt under
förbuden tid föröfvat, och villebrådet vara förverkadt till angifvaren, samt Rikets
Ständer funnit den, som köper olofligen fangadt vildt och såmedelst i detta hänseende
befrämjar lagöfverträdelse, ej mindre än säljaren vara uti öfverträdelsen
delaktig, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att till 16 §:n
af 5
Expeditions-Utskottets Folkslag till und. Skrifvelse, N:o 72.
129
af 5 artikeln i Jagtsfadgan må göras följande tillägg: Las; samma vare om den,
sorn ander förbuden tid tillhandlar sig dylikt villebråd, hvilket icke bevisligen
blifvit fäldt eller fångadt å den lid, då sådant varit tillåtet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Maj 1851.
N:o 72.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 14 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 14 — —-
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 17 —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående stals-anslag för
beredande af tillfälle för ett antal industri-idkare och arbetare att
besöka industri-expositionen i London.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 126.)
S. A. K.
Uti en den 11 nästlidne månad till Rikets Ständers Stats-Utskott allåten
nådig skrifvelse har E. K. M:t behagat tillkännagifva, hurusom, efter det ett
större antal industri-idkare och arbetare från åtskilliga trakter af riket på anför
da
skäl i underdånighet anhållit, att E. K. M:t måtte täckas låta för de kunnigaste
och skickligaste bland Sveriges industri-idkare, handverkare och arbetare
bereda tillfälle att besöka den exposition af industriens från hela den civiliserade
verlden sammanbragta alster, hvilken i Englands hufvudstad förbereddes, samt
enär af den härvid utaf landets industri-idkare mera allmänt yttrade önskan, att
de ibland dem, som kunde hemta största nytta af den ifrågaställda resan, måtte
Bil,, till R. St. Prof. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 17
130
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 72.
dertill erhålla understöd af‘ allmänna medel, med någorlunda tillförlitlighet skulle
kunna slutas, att, om utväg bereddes åt ett visst antal af de mera utmärkte bland
industri-idkarne och deras arbetare att instundande sommar få företaga en dylik
resa och vistas någon, om än kortare, tid i London, åtskilliga fördelar för den
inhemska konstfliten häraf blifve att påräkna, helst derigenom tillfälle yppades för
samtlige dessa personer att inhemta på hvilken ståndpunkt industrien i de flesta
civiliserade länder sig för närvarande befinner, och, genom åskådandet af de yppersta
alster deraf, hos mången en väckelse torde gifvas åt anlag, som eljest
måhända komme att sakna utveckling; så hade, då, för vinnande af berörda ändamål,
statens mellankomst syntes oundgängligen erforderlig, E. K. M:t, i den
öfvertygelse att de utgifter, staten i sådant afseende finge vidkännas, blefve nyttigt
använda, varit betänkt att, derest medel härtill af Rikets Ständer anvisades,
bereda lägenhet för ett antal af omkring 70 slöjd-idkare, handtverkare och arbetare
från olika orter af riket att få med ett postverkets ångfartyg göra resan till
och ifrån London samt derstädes vistas 14 dagar under handledning af en eller
flera i sådant hänseende tjenlige, språk-kunnige män, som kunde erhålla uppdrag
att på resan medfölja: och komme kostnaden härför, med beräkning jemväl af
nödigt bidrag för passagerarnes underhåll under resedagarne och 2:ne veckors vistande
i London, att uppgå till omkring 12,000 R:dr b:co, hvilket belopp E. K. M:t
äskat att Rikets Ständer ville ställa till E. K. M:ts nådiga disposition, för att,
på sätt E. K. M:t pröfvar lämpligt, till berörda ändamål användas.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra lemna utan
afseende den medelst ofvanomförmälda underdåniga anhållan tillkännagifna åsigt om
nyttan för den inhemska industrien deraf, att de kunnigaste och skickligaste bland
Sveriges industriidkare, handtverkare och arbetare lemnades tillfälle att taga kännedom
om de vid besagda exposition i London utställda alster; och som i allmänhet
ifrågavarande närings-idkares knappa vilkor icke tillåta dem att sjelfva bestrida
de med en resa till nämnda stad och vistande derstädes någon tid förknippade
kostnader, hafva Rikets Ständer alltså funnit skäligt anvisa ett belopp af Tolf
Tusen Riksdaler, att från Riksgälds-kontoret utgå och ställas till E. Ii. M:ts nådiga
disposition, för att, på sätt E. K. M:t kan i nåder pröfva lämpligast, till
berörda ändamål användas.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer fö härigenom hos E. K, M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Maj 1851.
E.rpeditions-Utskottets Förslag till vnd. Skrifvelse, N:o 73.
N:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående upplåtelse aj kro
nan
tillhörig jord lill hamnanläggning vid Wadstena slolt i Östergöthlands
län.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 121.)
S. A. K.
Mos E. K. M:t har Direktionen i det bolag, som blifvit bildad! för att tillvägabringa
en hamnbyggnad invid staden Wadstena, underdånigst begärt att till
utrymme härför få begagna, jemte grafvarne omkring Wadstena slott, äfven någon
del af Kongl. Maj:ts och Kronans derintill belägna mark, innefattande, på södra
östra och vestra sidorna, tillsammans omkring 5-J tunnland och bestående af
dels gräsvall, börande till fordna så kallade slotts-trädgården, nu lydande under
Starby kungsladugård, och dels den i vester och norr utmed slottsgrafven ledande
väg; i hvilken fråga jemväl arrendatorn af nyssberörde Kungsladugård, Krigskommissarien
E. G. Lallerstedt, blifvit hörd och, på uppgifna vilkor, hvaribland
att han under hamnens byggnad icke blefve afstängd från nyttjandet af en lastage-plats
vid Wettern, som förmenades vara Starby tillhörig, förklarat sig villig
att under sin arrendetid afstå den mark af Starby kungsgård, sorn för hamnbyggnaden
erfordrades; hvarefter och sedan hamnbvggnads-direklionen, uti häröfver
afgifna underdåniga påminnelser, anfört, alt, enligt dåmera åstadkommen
närmare utredning, för hamnbyggnaden icke behöfdes i vester om Wadstena slottsgraf
större utrymme än den utmed grafven löpande, slottet tillhöriga väg och den
132 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 73.
plan, soin genom utfyllning i sjön Wettern emellan vestra hamn-armen och magasinsforvallare-bostället
kunde ästadkommas, i hvilket hänseende direktionen alltså
härtill inskränkte sin ifrågavarande ansökning, med begäran för öfrigt alt 11 disponera
vägen såväl på vestra sorn norra sidan, äfvensom den så kallade lastageplats
vid sjön, hvilken arrendatorn af Starby kungsladugård förmenat vara denna
tillhörig, E. K. M:ts Befallningshafvande i Östergöthlands län med bifogande af en
utaf landtmätare upprättad karta öfver merberörda, för hamnbyggnaden erforderliga
mark, sig i ämnet yttrat och dervid i underdånighet andragit att, med dea inskränkning,
hamnbyggnads-direktionen gifvit åt förut omförmälda anhållan, numera
icke vore fråga om vidsträcktare afsöndring från Starby kungsladugård än 3 tunnland
94- kappland ängsvall på Wadstena slotts södra och östra sidor; att den i
Krigs-kommissarien Lallerstedts förklaring omnämda lastningsplats, beslående endast
af ett i Wettern uppfört stenkar, fästadt vid sjelfva slotlsvägen, nödvändigt måste
disponeras för hamnbyggnaden, om densamma skall kunna verkställas, och att för öfrigt
för hamnanläggningen erfordrades begagnandet af dels de på norra sidan om slottet
varande tvänne, kronan hittills intet inbringande små jordstycken, som sammanhängde
med den vid Wetterns strand löpande väg, hvilken komme att genom inloppskanalen
afskäras, och dels vägen på slottets vestra sida, hvaremot hamnbyggnods-bolaget
skulle anlägga väg söder om slottet, til! lättnad för kommunikationen;
vid hvilket förhållande och då Krigs-kommissarien Lallerstedt genom en vid E.K. M:ts
Befallningshafvandes utlåtande bifogad skriftlig försäkran af den 1 Mars 1843 förbundit
sig och sina rättsinuehafvare att för sin arrendetid, utan ersättning, från
Starby kungsladugård afstå den mark, som till hamnanläggningen vid Wadstena blifvit
föreslagen, samt, efter hvad kronofogden i orten vitsordat, kommunikationen icke
väsendtligen försvårades genom afskärande af förberörda väg utmed norra slottsgrafven,
E. K. M:ts Befallningshafvande i underdånighet tillstyrkt, att E. K. M:t matte,
i betraktande af hamnanläggningens nytta för orten och det allmänna, medgifva, att
den mark, utgörande något öfver tre tunnland äng af jemförelsevis ringa värde, som
kunde komma att från Starby kungsgård till hamnanläggningen upplåtas, tillika med
det öfriga utan värde varande utrymme, som blifvit för nämnda ändamål begärd t och
hvilket, enligt kartan, jemväl innefattade 2:ne så kallade kronoholmar i sjön Wettern
af tillsammans (St kapplands vidd, finge af hamnbyggnads-bolaget för framtiden,
utan ersättning disponeras; — Och hade slutligen E. K. M:t och Rikets Kammar-kollegium
med underdånigt utlåtande i detta ärende inkommit, samt, på grund
af arrendatorns utaf Starby kungsladugård ofvanom förmälda skriftliga förbindelse
alt utan ersättning aflemna den samma kungsladugård tillhöriga mark vid slotts
-
Expeditions-UIsko llets Förslag till tind. Skrifvelse, ,\:o 73.
133
grafven, ansett (le villkor, hail dervid nu velat tillägga, icke förtjena afseende,
hvarjemte och då af ofvanberörda, Wadstena slott tillhörande, 2:ne mindre holmar
någon inkomst till Statsverket icke ingått, samt hamnanläggningen komme
att för slottet och i synnerhet för kungsladugården medföra vida större fördel, än
ifrågavarande obetydliga jordrymder, och vid förnyad utaTrendering af den sednare
sannolikt föranleda lill högre arrénde-afgift, hvarigenom staten borde kunna påräkna
ersättning för marken, Kollegium hemställt att E. K. M:t måtte till Rikets
Ständer göra nådig proposition om upplåtelse, utan ersättning, från kronans jord
af det utrymme, som för hamnbyggnaden blifvit begärdl.
Under förmälan om hvad sålunda förekommit och med afseende pä hvad så
väl Kammar-kollegium som E. K. M:ts Befallningshafvande i Östergöthlands län anfört,
har E. K. M:t behagat, uti afbiten proposition i nåder föreslå, att Rikets
Ständer måtte för sin del medgifva att bolaget för hamnbyggnaden vid Wadstena
må, utan afgift, fa för hamnanläggningen disponera ej mindre den kronan tillhöriga,
förutnämnda karta upptagna jord af tillsammans 3 tunnland 155- kappland,
än ock de å norra och vestra sidorna af Wadstena slottsgrafvar löpande vägar,
emot förbindelse för bolaget att anlägga ny väg till Wadstena stad söder om
slottet, samt med villkor alt å den mark, som sålunda kan blifva upplåten, icke
någon byggnad utan E. K. Mits. serskilda nådiga tillstånd må uppföras; och har
E. K. M:t, i sammanhang härmed,, nådigst gifvit Rikets Ständer tillkänna att,
beträffande frågan om tillåtelse för Wadstena hamnbyggnads-holag att, i händelse
af bifall härtill, tillträda den del af ofvanomförmälda mark, som tillhör Starby
kungsladugård, utan hinder deraf att denna kronoegendom för närvarande finnes
utarrenderad, E. K. M:t, enär arrendatorn, Krigs-kommissarien Lallerstedt, genom
serskild försäkran förbundit sig att för sin arrendetid utan ersättning afstå den
för hamnbyggnaden afsedda, kungsladugården tillhöriga mark, samt pröfningen af
de vilkor, han nu velat vid uppfyllandet deraf fästa, icke på E. K. M:t ankommer,
funnit berörda fråga icke föranleda till annan åtgärd, än att E. K. M:t nådigst
förklarat det ankomma på bolaget att i berörda hänseende begagna den rätt, ofvannämnda
försäkran kati för detsamma medföra.
Rikets Ständer hafva detta allt i behörigt öfvervägande tagit, och då den
kronans mark, som nu är i fråga att till förenämnda hamnbyggnads-företag upplåtas,
enligt hvad de den nådiga propositionen tillhörande handlingar utvisa, är
af jemförelsevis obetydligt värde, i förhållande till den nytta för orten och det
allmänna, sorn berörda anläggning, för hvars fullbordande staten lemnat ett betyd
-
134 Expeditions-Utskotlets Förslag lill tind. Skrifvelse, N:o 74.
ligt låne-understöd, kommer att medföra, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att
till E. K. M:ts högstberörda nådiga proposition lemna bifall. Hvilket Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda ete.
Stockholm den 24 Maj 1851.
N:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1851.
Presle-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående dispositionen af de
1848 års krigsrusiningsfond tillhörande persedlar, som blifvit i
Stockholms utredningsförråd inlemnade.
(Stats-Ulsk:s Uti., A:o 136.)
S. A. K.
Efter det E. K. M:ts och Rikets Krigs-kollegium, till åtlydnad af erhållen
nådig befallning, låtit i Stockholms utredningsförråd till vård och redovisning intaga
de persedlar, hvilka, dels i följd af den genom Kongl, brefvet den 30 Oktober
1849 Kollegium anvisade ersättning för utur förråden till armée-korpsen i
Skåne och på Fyen år 1848 utlemnade förnödenheter,' dels såsom för 1848 års
krigsrustningar serskildt anskaffade, borde anses såsom krigsrustningsfondens tillhörighet,
hvarjemte och uppå framställning af det för krigsrustningarne tillförordnade,
numera upplösta General-krigskommissariatet, Kollegium förordnat om intagande
i ofvannämnda utredings-förråd af de effekter, hvilka för hemälda Kommissariats
äfvensom för General-intendentens och honom underlydande tjenstemäns behof
blifvit upphandlade^ så har E. K. M:t, vid sådant i underdånighet anmäldt för
-
Expeditions-U tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 75.
135
hållande, behagat, uti aflåten nådig skrifvelse, öfverlemna till Rikets Ständer alt
besluta, huruvida ifrågavarande persedlar, hvarå uppgift och förteckning blifvit den
nådiga skrifvelsen bifogade, skola försäljas oell försäljnings-medlen till riksgäldskontoret
ingå, eller om icke persedlarne fastbeldre må, enär deras afyttrandc sannolikt
komme att medföra förlust för statsverket, anslås till utrednings-förrådets förstärkande
$ och som Rikets Ständer, lika med E. K. Mit, ansett persedlarnes försäljning
skola för statsverket medföra förlust, hafva Rikets Ständer beslutat att
berörda persedlar må, i enlighet med E. K. M:ts nådiga förslag, till utredningsförrådets
förstärkande anslås. Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1851.
N:o 75.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ständet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 —• —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtskilliga för del nybildade
Artilleri-batteriet i Norrland ifrågakomne ökade utgifter.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 137.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af E. K. M:ts nådiga
förslag att, för upprättande af ett till de norra orternas i riket försvar behöfligt ansedt
batteri värfvadt fotartilleri, som borde bestå af en kapiten, två subaltern-officerare,
tre under-officerare och 43 man konstaplar, trumpetare och artillerister, samt förläggas
antingen i Umeå eller Hernösand, nödiga medel, förslagsvis beräknade för
136 Expeditions-Utskoltctf Förslug till nnd. Skrifvelse, N.-o 75.
batteriets första uppsättning till omkring 8,000 r:dr och för.detsammas årliga un'
derhåll m. m. till 6,695 r:dr 10 sk. allt banko, matte af dertill uppgifna tillgångar
varda anvisade, funnit skäligt att, med bifall till hvad E. K. M:t sålunda
föreslagit, medgifva att kostnaden för ifrågavarande artilleri-batteries första uppsättning
samt årliga utgifter för dess aflöning finge bestridas, dels med vakansafgifter
för de rotar i Norrbottens län, som till underhåll af en artilleri-trupp hållas
vakanta och dels af Norrbottens hästjägare-sqvadrons fond äfvensom öfriga årliga
kostnader för den nya truppen, såsom till dess inqvartering och förseende
med ved och lysningsämnen samt till lega och furage för exercishästarne utgå af
till lika beskaffade utgifter afsedda anslag under Riksstatens 4:de hufvudtitel; så
har E. Ii. M:t uti nådig proposition af den 31 näsllidne Januari, behagat tillkännagifva
att E. K. M:t af militära skäl funnit lämpligast att till förläggningsort
för det nya artilleri-batteriet utse staden Hernösand, hvarest äfven batteriet, som
under förlidet år blifvit uppsatt, är vordet förlagdt. Uppsättningens verkställande
hade dock erfordrat åtskilliga till beskaffenheten nu jemväl uppgifna utgifter, hvilka
dels uti första planen till batteriets blifvande organisation ej tagits i beräkning och
dels icke kunnat förutses, såsom föranledda af lokala förhållanden å förläggningsorlen,
i följd hvaraf kostnaden för det nya batteriets uppsättning i sjelfva verket
uppgått till ett sammauräknadt belopp af 9,842 r:dr 34 sk. banko, som, enligt
E. K. M:ts särskilda beslut falt utgå af ofvannämnda utaf Rikets Ständer för
ändamålet anvisade fond och hvartill ytterligare komme den ännu ej till siffran
kända kostnaden för reparation och inredning till tygbod af det så kallade öfra
magasinshuset vid Hernösand, hvilket, såsom för statsverket nu mera obehöflig!,
blifvit till nämnda behof åt batteriet upplåtet. I afseende åter på utgifterna för
batteriets årliga underhåll, så har E. K. M:t, enligt hvad den nådiga propositionen
vidare innehåller, pröfvat skäligt alt utöfver den lill utgående från Norrbottens
hästjägare-sqvadrons fond uti batteriets stat bestämda summa 4,985 r:dr 18 sk.
tillsvidare bevilja följande belopp, nemligen:
Tillökningsarfvode åt batteriets befälhafvare, hvartill, enär någon kapiten icke
vid svea artilleri-regemente, hvartill batteriet hörer, fanns disponibel, måst beordras
en Löjtnant, hvilken, i anseende till den i Hernösand rådande dyrhet å lifsförnödenheter,
ansetts icke kunna med det i staten för batteri-chefen bestådda arfvode
300 r:dr, utom lönen vid regementet, der hafva sin bergning
- B:ko R:dr 200: — —
Transport: 200: — —
Tillök
-
Expedilions-Ptskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 75.
137
Transport: 200: — —
Tillökning i manskapets uti staten till 6 sk. bestämda kontanta
aflöning ä 2 sk. per man om dagen, likaledes föranledd
af den höga lefnadskoslnaden, tillhopa  318: 46. —
Förhöjning utöfver slatspriset 6 r:dr per tunna å den, under
befäl och manskap bestådda brödspanmål, som skall in natura
tillhandahållas, förslagsvis  336: — —
Tillökning i beklädnads-anslaget i och för de å beklädnads
staten
tillkomna persedlar, förslagsvis  62: — —
Till hyra för batteriets rustkammare  50: — —
och för ett arrestrum  50: — —
Skjutseräättning och traktamente under resan från Stockholm
till Hernösand och tillhaka åt de för batteriet afsedda 2:ne
subaltern-offieerare hvilkas tjenstgöring derstädes E. K. M:t föranlåtits
att med hänseende till svårigheten för dem att med
innehafvande ringa löner sig å förläggningsorten ständigt uppehålla,
tills vidare inskränka lill exercis-tiden, förslagsvis . . 220: — —
Traktamente för 3:ne månader åt den subaltern-ofiicer, som
under den tid hatteri-hefälhafvaren njuter semester måste vid
batteriet tjenstgöra  68: 21. —
Till underhåll af de för manskapets matinrättning inköpta
husgerådspersedlar samt till anskaffande af nödig kokved . . 100: — —
Arfvode för den läkare, som bestrider sjukvården vid
batteriet
50: — —
eller tillhopa B:ko R:dr 1,455: 19. —
hvilka tillökningar för närvarande af E. K. M:t och Rikets Krigs-kollegium förskottsvis
utbetalas af under händer ägande medel; och då E. K. M:t funnit
alla dessa utgiftposter vara för de uppgifna ändamålen oundgängligen behöfliga,
har E. K. M:t, uti dess högstberörda nådiga proposition, af Rikets Ständer nu
äskat att desamma måtte varda på batteriets stat uppförda och för så väl den förflutna
som kommande tiden anvisas till utgående från Norrbottens hästjägare-sqvadrons
fond, hvilken dertill lemnade full tillgång, äfvensom att, vid sådant förhållande,
af nämnda fond jemväl finge utgå ej mindre de löne-tillökningar, som, på
grund af E. K. M:ts uti dess nådiga proposition om statsverkets tillstånd och heBih.
till 11. St. Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 A/d. 18
138
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 76.
hof derom gjorda framställning, kunde af Rikets Ständer för batteriets subalternofficerarc
och styckjunkare varda medgifna, än ock hvad utöfver i stat redan bestådda
anslag erfordrades till bekostande af medikamenter åt sådana batteriets sjuke,
som i kasernen vårdades.
Som Rikets Ständer, likamed E. K. M:t, funnit ifrågavarande tillökade utgifter
för artilleri-batteriet i Norrland vara af behofvet oundgängligen påkallade, samt
Rikets Ständer tillika inhemta! af deras år 1849 församlade revisorers berättelse,
att Norrbottens hästjägare-sqvadrons fond under revisionsåren tillväxt och
lemnar tillgång till bestridande af merberörda utgifter, hafva Rikets Ständer pröfvat
skäligt lemna bifall till hvad E. K. M:t i förevarande hänseende nådigt föreslagit.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom bos E. K. M:t
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1851.
Nio 76.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 27 —■ —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ersättning till Majoren
G. Bennich för innehafda h asthem nt an sr anio r vid f d.
IVöstgötha Kavalleri-regemente.
(Stats-Ulsk:s Uti., N:is 71 och 139.)
S. A. K.
Hos E. K. M:t har kapilenen i arméen, Majoren Gustaf Bennich sig i underdånighet
besvärat deröfver att, efter det han, som den 11 Juni 1816 undfått
Fwp edil iöns- Ulsko lie Is Förslag tili und. Skrifvelse, N:o 76.
139
nådigt afsked från sin vid Westgötha regemente innehafda kapitens-beställning, med
tillstånd att såsom kapiten i arméen qvarstå, och sedermera intill 1821 års slut
uppburit de lill löjtnants-beställningen vid förste Majorens sqvadron af f. d. Westgötha
Kavalleri-regemente anslagna, af honom innehafda häslhemmansräntor, hos
E. K. M:t och Rikets Stats-kontor den 29 December 1848 sökt att likaledes för
ar 1822 och följande åren berörda räntor utbekomma, så hade bemälda embetsverk,
med åberopande af E. K. M:ts nådiga kungörelse den 8 September 1824j
enligt7 hvilken fordringar hos statsverket höra hos Stats-kontoret anmälas inom December
månad, året efter det desamma uppkommit, under den 24 April 1849 förklarat
alt Majoren Bennich, jemlikt Kongl. Brefvet den 20 December 1811, väl
vore, såsom i arméen qvarstående, berättigad att för åren 1847 och 1848 utfå
ersättning för ifrågavarande häslhemmansräntor, med 591 r:dr 29 sk. b:ko, men
att, beträffande beloppet för åren 1822 till och med 1846, utgörande 6,332 r;dr
43 sk. 5 r:st, Majoren försutit den i ofvan högstberörda kungörelse stadgade tid,
inom hvilken liqvid för sistnämnda belopp skolat sökas, i följd hvaraf Stats-kontorct
vägrade utgifva den fordrade ersättningen; och anhölle Majoren Bennich att
det sålunda öfverklagade beslutet matte varda i nåder ändradt eller ock honom af
gunst och nåd förunnas att de ifrågavarande medlen utbekomma.
Med anledning af dessa underdåniga besvär och sedan Stats-kontoret, som jemte
öfrige vederbörande, blifvit häröfver bordt, till E. K. M:ts nådiga pröfning underdånigst
hemställt, huruvida, då, i följd af de uteblifna reqvisitionerna å ifrågavarande
räntor, statsverket vunnit en opåräknad besparing af 6,332 r:dr 43 sk. 5
r:st, någon ersättning skulle kunna beredas sökanden för större eller mindre del
af det belopp, hvaraf han genom omförmälda förhållande gått i mistning, har E.
K. M:t uti en den 4 December sistlidet år afbiten nådig proposition, i betraktande
af de uti denna ersättningsfråga yppade serskilda förhållanden och med afseende
derjemte på de för Bennich förekommande ömande omständigheter, täckts
i nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva, det de för Bennich, från och med år
1822 till och med år 1846, enligt hvad ofvan nämndt är, innehållna och statsverket
tillgodokomna medel måtte till honom utbetalas.
Vid öfvervägande häraf och då Majoren Bennich ägt ostridig rättighet alt
för åren 1822—1846 tillgodonjuta ersättning för ifrågavarande af honom innehafda
häslhemmansräntor, så vida han till utbekommande deraf inom föreskrifven lid sig
anmält, samt enär Rikets Ständer anse det icke vara med statens värdighet förenligt
att besparingar tillskyndas statsverket på enskildes bekostnad, hafva Rikets
Ständer väl härutinnan ägt ‘giltig anledning att bifalla E. K. M:ts högstberörda
140 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 77.
nådiga framställning; men som härvid tillika förekommit, att Majoren Bennich, genom
E. K. M:ts nådiga Bref af den 8 Februari 1840, i anseende till framskriden
ålder och den medellöshet, hvaruti han sig då befann, undfått förhöjning med
50 r:dr b:ko årligen uti det honom förut i nåder beviljade expektans-arfvode,
och billigt är att ifrån den äskade summan 6,332 r:dr 43 sk. 5 r:st afdrag göres
för de af Bennich sålunda under åren 1840—1846 med tillsammans 350 r:dr
af statsverket uppburna medel, hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att
en summa af 5,982 r:dr 43 sk. 5 r:st må till Majoren Bennich från Riksgäldskontoret
utbetalas såsom ersättning för de till löjtnantsbeslällningen vid förste Majorens
sqvadron af f. d. Westgötha Cavalleri-regemente anslagna och honom, såsom
kapiten vid samma regemente, för åren 1822 till och med 1846 tillkommande
hästhemmansräntor. Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Maj 1851.
N:o 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Maj 1851.
Preste-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om undersökning af
grunderna för städernas beskattning.
(Bevilln.-Utsk. Bet. N:o 4.)
S. A. K.
1 ändamål att söka verkliggöra den grundsats, att, i skattebördornas utgörande
till statsverket, rättvis jemnlikhet och jemvigt' hör ega rum mellan städerna
Expeditions-UIskoItets Förslug till ond. Skrifvelse, N:o 78.
141
oell landsbygden, har hos llikels Ständer fråga blifvit väckt om undersökning af
så väl de från längre tid tillhaka alltmera invecklade beskaltningsgrunder hvilka i
afseende å städerna gjort sig gällande, som 3 dessas beskattning, jemförd med
landsbyggdens, för utrönande, huruvida städerna i ett med hänseende till landsbygden
billigt förhållande bidraga till fyllande af statsverkets behof; och då Rikets
Ständer anse detta ämne vara af synnerlig vigt, men icke äro i tillfälle alt deråt
egna de detaljundersökningar, som för dess fullständiga utredande erfordras, få Rikets
Ständer underdånigst anhålla om tillsättande af en komité, nied uppdrag att
undersöka och utreda alla de förhållanden, som höra läggas till grund för en riklig
beskattning af städernas industriidkare invånare, deras egendom och den af
dem idkade handel eller annan rörelse, samt att afgifva utlåtande öfver siittet att
bringa städernas beskattning lill ett jemförligl förhållande med landets; hvarefter
E. K. M:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig skrifvelse i detta ämne.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 .Maj 1851.
N:o 78.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1851.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 21 —■ —
llikels Ständers underdåniga skrifvelse, angående Iåns beviljande för
den nya regleringen af tomterna i staden Christianstad.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 142.)
S. A. K.
Som staden Christianstad, för en efter 1847 års eldsvåda uppgjord och af
E. K. M:t i nåder fastställd ny tomtreglering jemte dermed förenad anläggning
142 Eccpeditions-Utskottets förslag till und. Skrifvelse, N:o 78.
af en ny och utvidgning af en annan gata, redan vore skuldsatt med ett kapitalbelopp
af 13,380 r:dr, samt ytterligare uppoffringar, hvilka för närvarande ej
kunde till sitt belopp beräknas, för sådant ändamål dessutom erfordrades, bar, enligt
E. K. M:ts under den 20 December nästlidet år till Rikets Ständer härom
alldina nådiga proposition, Christianstads Drätsel-kommission, å stadens invånares
vägnar, bos E. K. M:t i underdånighet anhållit att, för denna tomtreglerings verkställande,
ett låne-underslöd af 13,333 r:dr 16 sk., emot så förmonliga ränteoch
afbetalnings-vilkor som möjligt, mätte utaf allnänna medel varda beviljadt; i
anledning af hvilken anhållan och med afseende, å dervid anförda skäl E. K. M:t
nådigt behagat föreslå Rikets Ständer att staden Christianstad, till understöd vid
ifrågavarande tomtreglering, måtte erhålla det sökta'lånet emot hufvudsakligen
enahanda vilkor, som vid riksdagen åren 1840 och 1841 af Rikets Ständer föreskrefvos
för det, till sladen Söderhamns nya tomtreglering och uppförandet af derstädes
nedbrunna publika byggnader, då beviljade lån, eller årlig återbetalning
från och med år 1853 af 7 procent ä det ursprungliga låne-beloppet, dervid 4
procents ränta borde å kapital-återstoden beräknas.
Enär liera af större eldsvådor hemsökta städer, under senare tider, utaf allmänna
medel åtnjutit understöd för utförandet af de förändrade tomtregleringar,
som, till förekommande af dylika olyckshändelser och befrämjande af dessa städers
framtida trefnad och tillväxt samt rörelsens underlättande, i enlighet med E. K.
M:ls nådiga Cirkulär-bref den 1 Oktober 1828, höra, till behörigt iakttagande,
vid brandskadade städers återuppbyggande, fastställas, hafva Rikets Ständer ansett
sig destohelldre böra bifalla det för staden Christianstads nya tomtreglering nu begärda
lån, som dylika understöd tillförene merendels erhållits ulan återbetalningsskyldighet;
hvadan och i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t i nåder föreslagit,
Rikets Ständer funnit skäligt att, för verkställigheten af den, efter 1847
års eldsvåda, fastställda nya reglering af tomterna i Christianstad, bevilja nämnde
stad och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisa ett lån af trettontus entrehundratretliolre
riksdaler 16 sk., under följande vilkor och förbehåll:
l:o För hela lånesumman skall Christianstads Drätsel-kommission, efter dertill
i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller
ordres ställda skuldförbindelse, hvarigenom kommissionen, å stadens vägnar, åtager
sig ansvara för lånets återbetalning jemte erläggandet af den å lånet upplupna
ränta, på sätt här nedan stadgas.
2:o Hvad som utaf lånesumman ej blifvit från Riksgälds-kontoret vederbörligen
utreqvireradt före slutet af innevarande år 1851, kommer icke alt derifrån utbetalas.
Expeditions- Uisko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 79.
143
3:o Lånet får utan ränta och kapital-afbetalning innehafvas till 1852 års
slut: men derefter, eller från och med år 1853, samt intilldess detsamma är till
fullo godtgjordt, böra sju procent af lånets ursprungliga belopp, vid slutet af
hvarje år, genom Drätsel-kommissionen, till Riksgälds-kontoret inbetalas; skolande
häraf ränta, efter fyra för hundra, å den oguldna lånesumman först beräknas och
afgå samt öfverskottet utgöra kapital-afbetalning. Hvilket Rikets Ständer få härigenom,
till svar å högstberörda nådiga proposition, i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juni 1851.
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juni 1851.
Presle-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående befrielse från en
Presidenten J. P. af Billbergh i lifstiden ådömd, ersättningsskyldighet.
(Stats-Utsk:s Uti., N:is 68 och 145.)
S. A. K.
Sedan, vid pröfning af E. I\. M:ts och Rikets Kammar-Rätts den 19 April
1841 gifna utslag, angående den af förvaltaren vid tull-uppbörds- och kassörskontoret
i Stockholm M. F. Finér åsamkade och, efter hans den 20 Mars 1837
inträffade död, yppade balans, E. K. M., genom dess Högsta Domstol, medelst
utslag den 6 Maj 1843, ibland annat, ålagt förre departements-chefen vid generaltull-styrelsen,
Presidenten J. P. af Billbergh att, näst efter förre Kontrollören vid
samma styrelses uppbörds-kontor Paul Middendorff och förre Kamereraren vid sty
-
14 i
Expedilions-Utskollets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 79.
relsens kammar-kontor, Kammarrätts-Rådet J. Winroth, hålla kronan skadeslös
lör största delen af ifrågavarande balans, hade E. K. M:t, uppå Presidenten uj
Billberghs underdåniga ansökning att varda befriad från den honom ådömda ersättningsskyldighet,
uti den 19 Aug. 1844 afbiten nådig proposition, fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet å den väsendtliga skiljaktighet, som företedde sig emellan
beskaffenheten af de anmärkta tjensteförseelserna hos aflidne Tullförvaltaren Finérs
närmaste kontrollanter, Kammarrättsrådet /Vinroth och Kontrollören Middendorff1
och den efterlåtenhet, som kunde läggas Presidenten af Billbergh lill last, helst
de förre varit i tillfälle alt egna daglig uppmärksamhet ät Finérs tjensteutöfning
och dervid bemärka hvarje till misstanka om underslef föranledande omständighet,
under det alt Presidenten af Billbergh deremot hvarken kunnat eller varit pligtig
att utsträcka sin embetsalgärd till en så beskaffad närmare tillsyn, hvarförutan
han, till sitt urskuldande framför de förre, haft att åberopa tillvaron af en föregående
speciel kontroll, som, vederbörligen iakttagen, för sig sjelf varit tillräcklig
att förekomma eller leda till upptäckt af möjliga tillgrepp, vid hvilket förhållande
och med afseende för öfrigt å del gagn, som fäderneslandet tillförene
hemtal af Presidenten af Billberghs långvariga samt af nit och skicklighet utmärkta
embetsmanna-verksamhet, E- K- M:t till Rikets Ständers pröfning och behjertande
i nåder öfverlemnade, huruvida icke den ersättningsskyldighet, som i
detta mål blifvit af Billbergh ålagd, kunde honom eftergifvas.
Efter att en sådan eftergift bevilja, beslölo dock Rikets Ständer, vid 1844
och 1847 årens riksdagar, och E. K. M:t täcktes i nåder dertill lemna bifall, att
verkställighet af E. K. M:ts högsta domstols ofvanherörde utslag, i hvad detsamma
angår Presidenten af Billbergh ådömd ersättningsskyldighet för den efter
aflidne Tullförvaltaren Finér yppade balans, finge anslå, jemte det den af E. K.
M:t nådigst anbefallda qvarstad å Presidenten af Billberghs fasta och lösa egendom
borde under tiden fortfara, med honom likväl iemnad rättighet att sin lön
och pension, denna sednare för återstående lifstid, åtnjuta, varande det vid 1847
års riksmöte förlängda uppskofvet med executjva åtgärder till försäljning utaf
Presidenten af Billberghs egendom beviljadt jemväl med hänseende till den omständighet
att Kammarrättsrådet lVinroth och Kontrollören Middendorff mera afIrdit
samt att det icke hunnit utredas i hvad mon deras uti konkurstillstånd eftcrlemnade
sterbhus ägde tillgångar att balansen godtgöra.
Efter del sedermera Presidenten af Billbergh den 9 April sistlidet är genom
döden afgått, hade hans enka, Elisa Catharina af Gillner tillika med mannens, af
före
-
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, X:o 78. 145
föregående gifte efterlemnade, åtta barn oell i senare gifte ägande tre barn, jemte
deras förmyndare, uti en lill E. K. M:t inlemnad skrift, underdånigst anhållit att,
då slutlig utredning af Kontrollören Middendorffs och Kammarrättsrådet fVinroths
sterbhus numera blifvit verkställd, hvadan af Rikets Ständers ofvan ömförmälda beslut
hinder icke vidare skulle möta för verkställighet af förenämnda utslag i hvad det
rörer den Presidenten af Billbergh ålagda ersättningsskyldighet, men utkräfvandet
af denna ersättningsskyldighet skulle, utan att bereda staten någon väsendtlig
godtgöreke för dess genom Tullförvaltaren Finérs balans uppkomna förlust, hardt
drabba af Billberghs efterlefvande familj, och synnerligast beröfva de omyndiga
barnen allt hvad hufvudsakligen kunde vara att för deras uppfostran och framtida
bergning påräkna, E. Ii. M:t måtte lill Rikets Ständer i nåder hemställa alt den
af E. K. M:t redan tillförene i ofvanberörda hänseende föreslagna befrielse för
Presidenten af Billbergh nu måtte varda hans enka och barn beviljad, samt de
sålunda förbjelpas ur det konkurstillstånd, hvartill endast ifrågavarande gäld tili
Kongl. Maj:t och kronan deni bringade; uppgående efter bouppteckning sterbhusets
tillgångar till 51,005 R:dr 24 sk. och skulder till 143,252 R:dr 28 sk.,
med inberäknande likväl af den Presidenten af Billbergh i ofvannämnda balansmal
påförda ersättningssumma af 109,736 R:dr 36 sk. 9 r:st banko,
I anledning häraf och då Rikets Ständer hvarken vid besvarandet af E. K.
Majrts under den 19 Aug. 1844 aflStna, ofva nom förmälda nådiga proposition, angående
befrielse ej mindre för Presidenten af Billbergh än för förre Departementschefen
vid Tullverket, Kanslirådet J. D. Valerius från dem ådömdt ersättningsansvar
i målet rörande den efter Tullförvaltaren Finér yppade balans,- eller -sedermera,
efter det frågan, med föranledande af Rikets Ständers beslut, blifvit vid
sistförfluten riksdag till Rikets Ständer ånyo hänskjuten, meddelat hufvudsakiigt
yttrande i afseende på ömförmälda af E. K. M:t i nåder föreslagne eftergift, har
E. K. M:t nu, med åberopande af de skäl och omständigheter, som föranled t högstberörda,
den 19 Aug. 1844 aflatna nådiga proposition samt med afseende jemväl
å det ömande förhållande att, genom utkräfvandet af den andel utaf ifrågavarande
ersättning, hvartill Presidenten af Billberghs bo skulle kunna lemna tillgång,
denne förtjeule embelsmans familj blefve alldeles utblottad, täckts lill Rikets Ständer
göra nådig framställning derom att den i ofvannämnda hänseende för Presidenten
af Billbergh af E. K. M:t förut föreslagna befrielse måtte, sedan bemälde
President numera aflidit, varda hans enka och barn beviljad, i sammanhang hvarmed
E. K. M:t i nåder behagat tillkännagifva att den efter Tullförvaltaren Finér år
Bih. lill B. St. Brot. 1850 & 1851, 10 Sami. I Afd. 19
14G Expeditions- Utsko t teti Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 89.
1837 yppade balans å tillsammans 172,997 R:dr 3 sk. 5 r:st numera genom dera
gjorda afbetalningar blifvit förminskad till 114,413 R:dr 21 sk.
Rikets Ständer, som livad sålunda förekommit, med hvad mera handlingarne
innehålla, lili öfvervägande tagit, hafva visserligen insett den synnerliga vigten
deraf, att de, angående kontrollen å statsmedlens behöriga förvaltning gällande ansvarsbestämmelser
med tillbörlig stränghet iakttagas och till verkställighet befordras,
helst undantag i detta hänseende, utan giltiga skäl medgifna, skulle utgöra för
framtiden vådliga prejudikater; hvaremot, å andra sidan, ej eller bordt lemnäs obemärkt
att sådana förhållanden kunna inträffa, då en fullständig tillämpning af lagens
föreskrift skulle tillskynda den felande ett vida mera känbart lidande, än som motsvarar
den förseelse, hvartill han kunnat göra sig skyldig, -— i hvilka fall Rikets
Ständer och tillförene på billiglietsgrunder beviljat fullständig eller partiel eftergift
af det till ersättning lagligen ådömda belopp. Sådana mildrande omständigheter
anse Rikets Ständer företrädesvis hafva förekommit i nu förevarande fråga, såsom
ock af E. K. M:ts nådiga proposition inhemtas. Med afseende ej mindre härå än
ock å Presidenten af B illberg hs under en längre följd af år ådagalagda, för fäderneslandet
gagnande embetsmannaverksamhet, samt de högst betydliga summor,
som vid flera tillfällen och synnerligen vid 1815 års liqvidation med Preussiska
och öfriga Tyska staterne genom hans omtanka och skicklighet för statsverket
besparats, hafva Rikets Ständer funnit en sträng tillämpning af lagens kraf bär
icke vara med billigheten fullt förenlig: hvadan och då härtill kommer att Rikets
Ständer, genom sina i afseende å detta ärende vid nästförflutna 2:ne riksdagar
fattade beslut omisskänneligen ådalagt, alt de funnit verkställigheten af den fällda
domen icke öfverensstämma med ett billigt afseende å de i detta mål för Presidenten
af Billbergh förekommande mildrande omständigheter, hvilka numera, sedan
han aflidit, måste i ännu högre grad tala till förmån för hans efterlefvande familj
, Rikets Ständer under sådana förhållanden, nu pröfvat skäligt att den af E.
K. M:t uti Dess nådiga proposition foeslagna befrielse för Presidenten af Billherghs
sterbhusdelägare från meranämnda ersättningsskyldighet bifalla. Hvilket
Rikets Ständer fä härigenom, till svar i detta ärende, hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juni 1851.
E:rp e di i io n s - V tuko t te ts Förslag till and. Skrifve Isa, N:o 80.
147
N:o 80.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln dea 18 Juni 1851.
Preste-Slåudet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ständet den 21 — —
Rikets S/änders underdåniga skrifvelse, angående pension för JustitieRädet
ni. m. N. IF. Stråle.
(Stats-lJtsk:s Uti., N:o 159.)
S. A. K.
Sedan Justitierådet och Kommendören med stora korset af E. K. M:ts Nordstjerneorden
Nils IVilhelm Stråle hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, att då
han, som vore född den 16 April 1787 och den 22 Juni 1803 ingått i statens
tjenst, samt den 27 April 1826 blifvit befordrad till ledamot af Konungens Högsta
Domstol, numera, enligt hvad läkare intygat, i anseende till svår sjukdom
vore urståndsatt att sin tjenstgöringsskyldighet i Högsta Domstolen fullgöra, men ej
Porr än uti April månad nästkommande år blefve, efter uppnådd 65 års ålder, berättigad
att till pension å allmänna indragningsstaten uppföras, E. K. M:t mätte
i nåder täckas alt, sa fort ske kunde, meddela sökanden afsked från Justitie-råds»
emhetet, med tillgodonjutande af den pension, hvilken, enligt författningarne, skulle
honom tillkomma, derest han fortfarit med embetets utöfning till fyllda 65 års
ålder; så har E. K. M:t, under den 8 sisilidne April, till Rikets Ständers Statsutskott
öfverlemnat den underdåniga ansökningen, jemte dervid fogade handlingar,
samt, med afseende å det. nit och den utmärkelse, hvarmed Justitie-rådet Stråle,
hvilken icke långt ifrån ett halft sekel varit i rikets tjenst anställd, derunder sina
många och vigtiga emhetsåligganden fullgjort, sednast i 25 år såsom ledamot af
Konungens Högsta Domstol, i nåder föreslagit Rikets Ständer alt, i likhet med
hvad i dylikt fall tillförene blifvit mcdgifvet, bemälde Justitie-rad, såsom, efter
148 Exp edilia m- Uts/co t tets Förslug lill wiel Skrifvelse, N:o 81.
läkares intygande, af sjukdom hindrad alt sin tjenstgöring i Högsta Domstolen
fortsätta intilldess, efter ett års förlopp, han, enligt förfatlningarne, klefve till
pension berättigad, matie, så snart afsked blifvit honom beviljadt, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett emot Justitieråds-lönen svarande
belopp, tretusen r:dr banko, med tillökning efter riksmarkegångs medelpris
för derunder begripne 200 tunnor spanmäl; och hafva, på de anförda skälen, Rikels
Ständer bifallit hvad sålunda blifvit i nåder föreslaget.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 21 Juni 1851.
N:o 81.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 18 Juni 1851.
Presle-ståndet den 18 — —
Borgare-siandet den 18 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring för vissa
orter af stadgandena om Uden, då damlucka skall vara öppnad.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 24.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, vid sistlorflutna riksmöte, hos E. K. M:l i underdånighet
anmält att, i anseende till de olägenheter, hvilka inom de norra orterna,
såsom Norrbottens och Westerbottens län, der is qvarlåge i sjöar och åar till början
af Juni månad, föranleddes deraf alt, jemlikt 20 kap. (i § Byggninga-balken samt
Kongl. Förordningen den 3 September 1755, damlucka skall öppnas senast den
10 Maj hvarje år, förslag hos Rikets Ständer blifvit gjordt om det tillägg till
åberopade lagens rum att, inom förenämnda län, damluckor icke höra öppnas före
den 1 Juni hvarje år, hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhållit, det E.
Expeditions-Utskottels Förslag till mul. Skrifvelse, N.-o 8!.
149
K. M:t täcktes, för utrönande deraf, huruvida den ändring uti nu gällande stadgande
om tiden, då damlucka skall vara öppnad, hvilken för Norr- och Westerbottens
län sålunda blifvit föreslagen, i allmänhet kunde anses vara af behofvet
påkallad, låta i nåder föranstalta, att undersökning härom af vederbörande embetsmyndigheler
anställdes, samt, derest förändrade föreskrifter härutinnan för ofvannämnda
län skulle pröfvas lämplige, till rikets nu församlade Ständer nådigt förslag
i ämnet aflåta; så har E. K. M:t behagat, uti nådig proposition af den 31
förlidne Januari, gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom, medelst vederbörande
Läns-styrelsers, på nådig befallning, afgifna och genom E. K. M:ts och rikets
Kammar-kollegium öfverlemnade underdåniga utlåtanden i delta ärende, upplyst
blifvit, dels att för Norr- och Westerbottens län den föreslagna förändringen ansetts
vara af stor fördel för så väl jordbrukare, som vattenverksägare, enär, thy
förutan, den sena snösmältningen i Lappmarkerna hindrade tillgodogörande af flodvattnet
för ängsvattning och vattenverksdrift, dels att, ehuru i Jemtlands län
damluckor i allmänhet ej vore brukliga, den föreslagna förändringen likväl är
vorden ansedd äfven för det länet tjenlig, oell dels att deremot utsträckning af
samma förändring till Gefleborgs- och Westernorrlands län blifvit hufvudsakligen
afstyrkt; dervid bemälda Kollegium, för egen del, underdånigst hemställt, att tiden
för damluckors öppnande mätte för Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands
län bestämmas till den 1 Juni, der valten kan åker eller äng skada; och då E.
Ii. M:t, på grund af hvad i ofvanberörda måtto förekommit, nu jemväl i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att hvad i 20 kap. 6 § Byggninga-balken, jemförd
med Kongl. Förordningen den 3 September 1755, stadgas derom att damlucka
skall öppnas den 10 Maj, der vatten kan åker eller äng skada, måtte, beträffande
Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands län, så ändras, att tiden för damluckas
öppnande i omförmälda fall utsträckes till den 1 Juni; hafva Rikets Ständer,
med afseende pä de af E. 11. M:t i nåder anförda skäl, bifallit E. K. M:ls ifrågavarande
nådiga proposition. Hvilket Rikets Ständer fä härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juni 1851.
150 Expeditions-UtslsoUets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 82.
N:o 82.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 21 Juni 1851.
Preste-Ståndet. den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndel den 26 — —
Rikets Sländers underdåniga' skri.frelse, angående lindring i rolehållarcs
på Gottland skyldighet att anlägga båtsmanstorp.
(Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Bet. N:o 2.)
S. A. K.
Enär det först i sednare tider utfärdade nådiga påbud, att kronobåtsmän nen
å Gottland böra af rotarne förses med torp, skall vid verkställandet medfört betydliga
olägenheter i anseende'till, bland annat, de roterade hemmanens inskränkta
ägo-områden samt roteodlarnes spridda läge, bar, af sådan anledning, hos Rikets
Ständer blifvit föreslaget, att anläggande och bebyggande af båtsmanstorp hädanefter
icke måtte utgöra någon rotarnes ovilkorliga skyldighet, utan blifva beroende
på öfverenskommelse- emellan båtsmän och rotehållare.
Sedan Rikets Ständer i afseende härå, inhemtat hurusom, vid det förhållande att båtsmännen
å Gottland i allmänhet icke bade torp, K. M:t, efter att under den 10
September 1816 hafva i berörda hänseende meddeladt nådigt stadgande, sedermera
i nådigt bref af den 30 Januari 1822 förklarat sig linna så väl gällande författningar
som nödig ordning fordra, att de då ej anskaffade båtsmanstorp måtte
vid hvarje rote för båtsmännen anläggas, hvarjemte K. M:t i nåder förordnade,
alt Gottlands båtsmän skulle, i mohn af de dåvarandes afgång, af rotarne förses
med inom rotelaget belägna torp, att genast vid ingåendet i tjenst af båtsmännen
tillträdas, med skyldighet derefter att desamma bebo, hvilka föreskrifter jemväl,
af förekomnc anledningar, vid serskilda tillfällen blifvit förnyade, hafva Rikets
Ständer väl funnit att de rörande anläggning af torp åt båtsmännen på Gottland
meddelade nyare stadganden äro öfverensstämmande med Kongl. Förordningen den
Expeditions- Utskottats Förslag till und. Skrifvelse, N:o 83.
15 f
23 Maj 1090, angående rotehållares och båtsmäns ömsesidiga rättigheter; men
då samma nådiga Förordning ända till år 1816 blifvit i denna del blott undantagsvis
på Gottland tillämpad, hvarföre rotehållarne kunna anses icke hafva saknat
anledning till den förmodan att förordningens strängare tolkning i detta afseende
ej vidare skulle ifrågakomma; då dessutom anskaffandet af den större rymd
af åker och ängsmark, som för fullständiga båtsmanstorp erfordras, ofta skulle
medföra stora svårigheter, och då Rikets Ständer ansett vigtigt alt, vid öfvergången
från ett länge iakttaget till ett förändradt förhållande, äfven om det sednare
är på författningar grundadt, sådan försigtighet äger rum, alt betydligare
förluster för nuvarande hemmansinnehafvare i möjligaste måtto undvikas, få Rikets
Ständer, under förutsättande att båtsmännen fortfarande blifva med torp till
bostäder af rotehållarne försedde, till E. K. M:t i underdånighet hemställa, att,
der svårigheter möta för större jordtorps utbrytande åt båtsmännen på Gottland,
den lindring i verkställigheten af Kongl. Brefvet den 30 Januari 1822 mätte
medgifvas rotehållarne, att få, i stället för den större jordrymden, lemna båtsmannen
motsvarande natura-pefsedlar, der han och rotehållaren så kunna åsämjas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Juni 1851.
N:o 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1851.
Preste-slåndet den 21 — —
Borgare-ståndet den 21 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående befrielse för åtskilliga
pastors- och komministers-boställen från utgörande af rotering,
eller om åtnjutande af ersättning derför.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti. N:o 4.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar förekommit derom, att, då pastorsbostället
i Mo, Bjärnå och Gideå församlingar af Wester-norrlands län, äfvensom
152
Expcditions-Utskottets Förslag till vnd. Skrifvelse, N:o 83.
nedannämnda komministers-boställen, nemi.: Grönhult \ mantal i Misterhults församling'
af Linköpings stift och Calmar län, Riddaretorp mantal i Madesjö församling,
södra Möre härad af samma län, samt Torp i liee socken af Gölheborgsoeh
Bohus län icke vore i åtnjutande af den presteboställen i riket tillerkända
rotefrihet, berörda boställen alltså måtte från dem påförd rotering befrias, medelst
roterings-skyldighetens öfverllyttandc på annat oroteradt eller underroteradt hemman,
eller ock tilläggas en roterings-kostnaderne motsvarande ersättning af statsmedel;
vid öfvervägande hvaraf Rikets Ständer, i afseende på nyssåberopade allmännare
rotefrihet, inbemtat: att, enligt presterskapets privilegier af år 1723,
preste- och klockare-bobl äfvensom prabende-hemman och stommar äro fritagna från
ordinarie rotering: att E. K. M:t uti nådigt bref den 2 November 1833 fastställt
den tillämpning af författningarne angående denna fråga, att, med befrielse för
kyrkoherde-boställen från ordinarie rotering, desamma skulle påföras extra rotering;
att, med anledning af Rikets Ständers den 27 Oktober 1810 till R. M:t
alldina underdåniga skrifvelse, K. M:t under den 0 Oktober 1841 i nåder förordnat
alt kyrkoherde-bostället Torp å Dalsland, som vore indeldt till ordinarie
rotering, väl skulle, såsom stamrote, framgent i ordinarie roteringcn qvarstå, men
deremot, från 1841 års början, af ingående rotefrihets- eller vakans-medel njuta
ersättning i kontant för roteringsbesvärets fortsatta utgörande; samt att, hvad
angår kapeilans-boställen, K. M:t, enligt Dess och rikets Krigs- och Kammar-kollegiers
kungörelse den 25 Februari 1835, uppå Rikets Ständers underdåniga framställning,
i nåder förklarat, alt alla de kappellans-boslällen i riket, som antingen
i brist på närbelägna oroterade hemman måste qvarstå i roteringen eller som fått
densamma år 1826 orätt förflyttad på hemman, hvilka redan af ålder voro roterade
till fullo, skulle, med förbindelse att roteringsskyldigheten framgent fullgöra,
undfå en roteringskostnaden motsvarande ersättning eller vederlag af vakans-afgiften
för jord, som, ehuru ordinarie rotering underkastad, likväl icke pmstcrade rotering
in natura.
Rikets Ständer, som icke äro i tillfälle alt i alla delar pröfva befogenheten
af de nu ifrågavarande väckta förslagen, få likväl, pä grund af do i förevarande
ämne sålunda vunna upplysningar, bos E. K. M:t i underdånighet anhålla, alt E.
K. M:t täcktes i nåder låta granska de framställda anspråken och, derest desamma
linnas vara grundade och nied lag och författningar öfverensstämmande, vidtaga
de åtgärder, hvilka förhållandena kunna påkalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Juni 1851.
N:o 84.
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N:o 84.
153
N:o 84.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 21 Juni 1851.
Presle-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående stämpling af spelkort
och afgiften derför.
(Bevil!.-Utsk. Bet. N:o 7.)
S. A. K.
Vid behandling' af frågan om den bevillnings-afgift, som bör erläggas för
spelkort, äfvensom, i sammanhang dermed, hvilka kontroller öfver afgiftens behöriga
utgörande må anses erforderliga, hafva Rikets Ständer inhemtat, att beloppet
af de medel, som för kortstämplingen influtit år 1841, eller året näst före tilllämpningen
af den förhöjning i stämplingsafgiften från 6 till 8 skillingar, som vid
dåvarande riksmöte beslutades, samt af de förändrade bestämmelser, som då tillika
föreslogos och genom Kongl. Förordningen den 23 Februari 1842 föreskrefvos,
utgjort endast 6,781 r:dr 15 sk. 6 r:st, men redan påföljda år, eller då högstberörda
nådiga Förordning trädde i kraft, uppgått till 15,179 r:dr 23 sk. 6 rst,
samt derefter så betydligt tilltagit, att det under de sistförflutna åren utgjort:
1848, 31,392 r:dr 1849, 29,878 r:dr 32 sk., samt år 1850, 31,334 r:drj
och då utaf den betydliga inkomst, som sålunda genom kortstämplingen influtit
under dessa sistberörda år, jemförd med den, som före år 1842 kunde påräknas,
ändamålsenligheten af de nu härom gällande föreskrifter synes vara öfvertyganile
ådagalagd, hafva Rikets Ständer beslutat, att bevillningen af spelkort hör intill
nästa statsreglering utgå till oförändradt belopp, nemligen åtta skillingar banko
för hvarje kortlek 3 och fä, med underdånig anmälan härom, Rikets Ständer tillika
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd, 20
154 Expeditions-Ulskotlets Förslag till tind. skrifvelse, N:0 85.
hos E. K. M:t, i underdånighet anhålla, att ofvanberörda nådiga Förordning af
den 23 Februari 1842 må fortfarande få tjena till efterrättelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 26 Juni 1851.
N:o 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1851.
Preste-Slandet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
I
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående poslbevillningen.
(Bevilln.-Utsk. Bet. N:o 9.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva, för postbevillningens reglerande, förehaft granskning af
gällande posttaxor och dervid inhemtat, bland annat, att postporto för Wisby, till
följd af de drygare omkostnader, som med postgången emellan Gottland och fasta
landet öfver Öland äro förenade, blifvit, i förhållande till väglängden, beräknadt i
allmänhet 20 procent högre, än för andra poststationer inom riket; men då numera
under en betydlig del af året posten fores sjövägen med ångfartyg emellan
Wisby och Stockholm, och billigheten fordrar, att, till följd häraf och på sätt
hos Rikets Ständer jemväl blifvit yrkadt, någon lindring i det från Gottland till
Öland och vidare öfver fasta landet för Wisby beräknade postporto får af vederbörande
korrespondenter tillgodonjutas, hafva Rikets Ständer pröfvat postporto för Wisby
böra nedsättas med 20 procent sålunda, att för bref om ett lods vigt emellan
Wisby och Stockholm portot nedsältes från 10 till 8 skillingar banko och i förhållande
derefter för bref emellan Wisby och andra orter inom riket, likväl alltid,
der runstycken skulle förekomma, lill närmast fulla skillingtal; och få Rikets
Earpeditions-Uls/iottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 86. 155
Ständer följaktligen hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes
i nåder anbefalla General-post-styrelsen att, i enlighet med detta beslut, upprätta
ny posttaxa för Wisby och densamma öfriga postkontoren till iakttagande
för ifrågavarande poststation meddela 5 finnande Rikets Ständer de för postbevillningens
utgörande nu gällande grunder böra, med ofvanberörda undantag, tillsvidare
oförändrade bibehållas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Juni 1851.
N:o 86.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1851.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse., angående förundrade tullbe
stämmelser
för raffineradt socker och sockersirap, med hänseende
till serskild, socker-raffinaderiet i Fredrikshall beviljad, förmån.
(Bevill.-Utsk. Mern. N:o 10.)
S. A. K.
Dä till Rikets Ständers kännedom kommit, hurusom bland de af norrska statsmakterna
bifallna vilkor, hvarunder nuvarande egarne af Fredrikshalls år 1817
privilegierade socker-raffinaderi förklarat sig vilja från och med den 1 Juli 1854
afstå privilegiet på godtgörelse af statskassan leir erlagd tull å allt det råsocker,
som i norrska fartyg från produktions-orterne införes och vid nämnda raffinaderi
förädlas, jemväl upptagits den förmån, att raffinaderiet, som till den 1 Juli 1854
inskränker sin import till 15,000,000 rM. råsocker, norrsk vigt, intill sagde tid
undfår, jemte full restitution af å råvaran erlagd tull, tillika en utförsel-premie
af en skilling specie per f/. raffineradt socker, som sjöledes utföres, vare sig till
Sverige eller utrikes ort, hafva Rikets Ständer, med hänseende till de internatio
-
156
Expeditions- UIsko Itets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 86.
nella tullbestämmelserna och den för råsocker här stadgade införsel-afgift, ansett
det vara mera än sannolikt, att nyssomförmälda exportpremie kan menligt inverka
både på svenska statsverkets inkomst al råsockertullen och på härvarande sockerraffinaderiers
bestånd vid täflan med det i Fredrikshall, samt behof således vara
för handen att genom förändrade bestämmelser i vår tull-lagstiftning afvärja denna
menliga inverkan; och som i Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825, med deri
sedermera heslutade förändringar och tillägg, raffineradt socker och socker-sirap
äro medgifna till ömsesidig införsel emellan Sverige och Norrige, i allmänhet emot
half tull, torde ofvan antydda ändamål, lämpligast vinnas derigenom, att raffineradt
socker och socker-sirap, som sjövägen införas till Sverige från Norrige, och tvärtom,
tillsvidare undantagas från de artiklar, som, enligt högstberörda Kongl. Förordningar,
vid införsel draga endast half tull.
Pukets Ständer få alltså, med anledning af den utförsels-premie vid sjöväga
export äfven till Sverige, hvarmed socker-raffinaderiet i Fredrikshall blifvit, såsom
godtgörelse för indragning af dess privilegium, gynnadt, hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att E. K. M;t täcktes i nåder förordna, det raffineradt socker
samt sockersirap , som sjöledes införas från det ena till det andra af de förenade
rikena Sverige och Norrige, må från och med den 1 nästkommande Juli och tillsvidare
undantagas från den lindring till hälften af i allmänhet stadgad tull, Kongl.
Förordningen .den 24 Maj 1825 med deri sedermera beslutade förändringar och
tillägg medgifva.
För den händelse åter, att denna, underdåniga framställning icke vinner E.
K. M:ts nådiga bifall, hafva Rikets Ständer velat berättiga E. K. M:t att från
och med den 1 Juli innevarande år förhöja den nominella tullen å merberörda artiklar,
som från Norrige sjöledes till Sverige införas, till det belopp, som E. K.
M:t i nåder finner nödigt, dock så, att den, jemlikt de unionella författningarne,
utgående tull icke öfverstiger hvad i allmänhet är stadgadt, eller för raffineradt
socker 5 skillingar och för socker-sirap, brun eller hvit, 3 skillingar skålpundet;
anhållande Rikets Ständer slutligen i underdånighet, alt, derest icke heller detta
förslag blifver i nåder bifallet, E. K. M:t, som i sådant fall lärer nådigst
utfinna tjenligare utväg att förekomma ifrågavarande menliga följder, täcktes till
Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig proposition, med förslag till de af Rikets
Ständers beslut beroende åtgärder, som E. K. M:t finner ändamålsenliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Juni 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 87.
157
N:o 87.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oeh Adeln den 21 Juni 1851.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijveise, ifråga om beredandet af
ändamålsenlig kommunikation emellan Gottland och öfriga Sverige.
(Allin. Besv. oell Ekon.-Utsk. Uti., N:o 90.)
S. A. K.
Vid öfvervägande af gjord framställning om det bristfälliga och otillräckliga
uti anstalterna för så väl postföringen som kommunikationen i öfrigt emellan Gottland
och Sveriges fasta land, samt om angelägenheten och fördelen deraf, att denna
kommunikation klefve för hela året så ordnad, att den motsvarade behofvet,
hafva Rikets Ständer, i afseende härå, inhemtat, hurusom den enda mera jemnt
påräkneliga kommunikation, som egt rum emellan Gottland och öfriga Sverige,
varit föranslaltad hufvudsakligen fijr postens befordrande till och från ön, men
tillika begagnats för passagerares öfverförande; att denna kommunikation, de sednare
åren, under sommaren och någon tid på hösten blifvit besörjd genom ångfartyg,
hvarmedelst, i anseende till serskilda omständigheter, någon regelbunden
fart likväl icke kunnat underhållas under den tid på året, som för densamma varit
afsedd och påräknad, samt att under öfriga tiden, eller vanligen från början
eller medlet af November till början af Maj, icke funnits att tillgå någon annan
kommunikations-lägenhet, än antingen en däckad postbåt, som förts emellan Klinte
på Gottland och Böda på Oland, då icke storm eller stiltje sådant hindrat, eller
ock öppna roddbåtar, då sådana kunnat med mera fördel begagnas.
Dessa i och för kommunikationen emellan ön Gottland och öfriga Sverige
sålunda vidtagna anstalter hafva Rikets Ständer ansett icke vara af den beskaffenhet,
att de uppfyllt de anspråk, som i sådant hänseende skäligen kunnat göras,
158 Expeditions-Utskottets Föi'slag till und. Skrifvelse, N:o 88.
enär icke allenast under vintermänaderne posterna frän Gottland ofta under flera
postdagar uteblifvit och det jemväl inträffat, att kommunikationen med ön varit
flera månader alldeles afbruten, ulan ock den mera regelbundna flirten upphört vida
förr på höstarne, än som nödigt varit, derest ett lämpligt ångfartyg funnits
att tillgå för kommunikationen emellan Gottland och Oland.
I betraktande deraf, alt omförmälda afbrott i kommunikationen måste i flera
hänseenden verka menligt och medföra hinder för utvecklingen af öns bandel och
industri, hvilkas befrämjande likväl, i anseende till öns läge och dess förhållanden
i öfrigt, måste vara af högsta vigt; och då en väl ordnad kommunikation med
fasta landet synes härför vara ett hufvudvillkor och höra tillvägabringas, äfven
om en sådan anstalt skulle medföra kostnader, få Rikets Ständer, som ansett sättet
för verkställandet deraf lämpligast höra ankomma på E. K. M:s höga pröfning,
i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes, för åvägabringande af en lättare,
mera bestämd och, så vidt sig göra låter, oafbruten kommunikation emellan ön
Gottland och öfriga Sverige, i nåder låta vidtaga erforderliga åtgärder.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Juni 1851.
N:o 88.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1851.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående upphörande af mätarepenningar
för stenkol, sorn till riket införas.
(Allm. Resv. och Ekon.-Utsk. Utl:n N:is 43 och 98.)
S. A. K.
Dä, i anseende till den i allmänhet inom riket och serdeles å dess vestra
kust redan uppkomna minskning af skogarna-, nödvändigheten synes fordra, att
Exp c di dons- Vt sko tie ts Förslag till undt. Skrifvelse, N.-o 89. 159
dessa, sä mycket som möjligt, sparas till framtida byggnadsbehof, hafva Rikets
Ständer ansett det vara angeläget att för sådant ändamål underlätta införandet af
stenkol från utrikes orter; och som härvid förekommer, att, efter det denna vara
blifvit från alla tullafgifter befriad, införseln deraf likväl ännu röner ett hinder
uti den, åtskilliga städer tillagda, rättighet att, vid varans införande i riket, låta
den uppmätas af städernas mätare samt derför beräkna och uppbära mätarepennin
gar;
så och enär genom denna till ökad kostnad, tidsutdrägt och besvär ledande
åtgärd priset å berörda vara måste stegras, helst i de fall, då aflastning sker i
en från stad aflägsen hamn, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att, nied ändring af i ämnet gällande stadganden, importör vid införsel
af stenkol, vare sig för eget behof eller till afsalu, måtte i nåder förklaras be
friad
från skyldigheten att låta nämnda vara uppmätas af städernas mätare; samt
att i Iciljd häraf städerna jemväl befrias från åliggandet att, derest sådant äskas,
genom sina mätare tillhandagå med uppmätning af stenkol, som till riket införas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Juni 1851.
N:o 89.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 —- —
Rikets Släntlers underdåniga skrifvelse, angående stals-anslag lill
upprätthållande af den Arméens Pensions-kassu åliggande pensionering.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 156.)
S. A. K.
Jemte nådigt tillkännagivande, att det af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag,
till understöd för arméens pensions-kassa, på Riksgälds-kontoret anvisade kre
-
160 Expeditions-lJtskollcts Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 90.
ditiv eller anslag af 22,000 R:dr ärligen icke behöft för ändamålet anlilas, bär
E. K. M., i Dess vid innevarande riksmöte aflåtna nådiga Proposition om statsverkets
tillstånd oell behof, begärt, att, som det, i följd af under sednaste åren
inträffad stark tillväxt i pensionärernes antal, vore att befara, det kassan snart
ldefve urståndsatt att med egande tillgångar upprätthålla den henne åliggande pensionering,
berörda anslag mätte fortfarande varda beviljad t, för alt till det afsedda
ändamålet, i nion af behof, användas.
Med föranledande af denna E. K. M:ts nådiga framställning hafva Rikets
Ständer funnit skäligt alt, i öfverensstämmelse med det i ämnet vid nästlidne riks
dag
fattade beslut, medgifva, det ett belopp af högst tjugotvå tusen r:dr årligen
ina, intilldess den vid nästa riksdag skeende stats-reglering vidtager, i mon af
behof användas lill betäckande af den arméens pensionskassas brist, sorn under tiden
möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans årliga inkomster icke blifva
tillräckliga till utgifternas bestridande. Hvilket Rikets Ständer fa härigenom hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juli 1851.
N:o 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juli 1851.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 5 —- —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eli lån för Domkijrkans
i (Vexiö utvidgning och reparation.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 157.)
S. A. K.
Då genom den år 1849 påbörjade och sedermera fortsatta utvidgning och
reparation af Wexiö domkyrka, derför kostnaden var beräknad till 43,557 R:dr
32 sk.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 90. 161
32 sk., redan utaf domkyrkans behållning, hvilken vid nämnde års början utgjorde
32,433 r:dr 47 sk. 11 r:st, medtagits 16,000 r:dr, samt under innevarande år
ytterligare erfordrades minst 8,000 r:dr, innan det nödvändigaste af arbetet kunde
blifva fullbordadt, och då de domkyrkan dessutom åliggande betydliga utgifter icke
medgåfvo, att berörda kassa mer än till en viss grad nedgick, hvadan det följaktligen
vöre att befara, det ifrågavarande arbete, i brist af medel till dess fortsättande,
måste inställas samt kyrkan för en längre obestämd tid lemnäs i ofullbordadt
skick, hafva, enligt hvad E. K. M:t i Dess till Rikets nu församlade Ständer,
under den 28 December nästlidet år, aflåtna nådiga proposition, täckts tillkännagifva,
domkyrkans tutorer, E. K. M:ts Befallningshafvande i Kronobergs län
och Biskopen i Wexiö stift, till undvikande af ett sådant afbrott samt dermed
förenade kostnader och olägenheter, hos E. K. M:t i underdånighet hemställt om
beredande af Rikets Ständers bifall till ett låne-understöd af 25,000 r:dr för
domkyrkans snara fullbordande i öfverensstämmelse med den fastställda planen ;
hvilket lån, sedan det till en början fatt räntefritt begagnas under byggnadsåren,
kunde derefter amorteras medelst årlig inbetalning af 4 procent å det ursprungliga
kapitalet, hvarvid 3 procents ränta för det oguldna kapitalbeloppet skulle beräknas
och återstoden utgöra afbetalning å lånesumman, intilldess densamma blefve
till fullo godtgjord; och har E. K. M:t, som funnit det ifrågaställda lånet vara
af behof påkalladt, behagat föreslå Rikets Ständer, att detsamma, på här uppgifna
vilkor, mätte varda beviljadt.
Under pröfningen af detta ärende hafva Rikets Ständer väl funnit samma
skäl, som föranledt Rikets Ständer att tillförene bifalla likartade framställningar,
förekomma äfven för beviljandet af det låneunderstöd, hvilket lärer oundgängligen
erfordras för fullbordandet af den redan påbörjade reparationen och utvidgningen
af domkyrkan i Wexiö; men då, enligt den af vederbörande Landshöfding och
Biskop, i egenskap af domkyrkans tutorer, gjorda underdåniga ansökning om ifrågavarande
lån, domkyrko-kassans tillgångar vid 1849 års början utgjorde nära
32,500 r:dr, hvilken summa endast med 11,100 r:dr understiger det belopp,
kostnads-förslaget för omförmälda reparations- och öfriga byggnadsarbeten upptager;
så och om än, på sätt hos Rikets Ständer blifvit upplyst, kostnaderne vid
ilet nu pågående arbetets utförande redan visat sig komma att vida öfverstiga deras
i förslaget beräknade belopp, synes dock kunna antagas, att hela den begärda
lånesumman icke måste vara behöflig för den del af dessa kostnader, som med
domkyrkans egna härtill disponibla tillgångar icke kan bestridas. Vid sådant för-.
Bih. till Ii. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 A/d. 21
162 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 90.
hållande och då låne-understöd utaf allmänna medel städse böra lämpas efter hvad
behofvet oafvisligen fordrar för vinnandet af de med dessa understöd afsedda ändamål,
hafva Rikets Ständer ansett en nedsättning i det nu föreslagna lånets belopp
både kunna och böra iakttagas.
Hvad åter betålningsvilkoren för samma lån beträffar, så enär härvid förekommande
omständigheter synas icke påkalla den med räntefrihet under längre
eller kortare tid förenade uppoffring för det allmänna, hafva Rikets Ständer icke
funnit skäl att lemna bifall till den i låne-ansökningen framställda begäran, att lånet
”under byggnadsåren” måtte utan ränta få begagnas; äfvensom Rikets Ständer
ej heller godkänt den i ansökningen föreslagna årliga ränteberäkning och
kapital-amortering af tillsammans endast 4 procent, utan ansett ränta och kapitalinbetalningen
å detta lån böra bestämmas till samma belopp, sorn af Rikets sednast
församlade Ständer fastställdes för den till Linköpings domkyrkas reparation
beviljade lånesumma, eller 6 procent å lånets ursprungliga kapital-belopp, med
beräkning af 4 procents ränta för hvad, som å kapitalet återstår; hvarförutan och
i likhet med hvad, som stadgades bland vilkoren för lånet till nyssnämnda reparations
utförande, serskild ränta hör erläggas för det till liqvid förfallna beloppet,
derest inbetalningen af detsamma icke varder vid bestämd tid vederbörligen
fullgjord.
Vidkommande slutligen säkerheten för de stadgade betalningsvilkorens behöriga
uppfyllande; så och då, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, Wexiö domkyrkas
inkomster kunna årligen beräknas till 1,516 r:dr 40 sk. samt utgifter till 1,003
r:dr 46 sk., hvadan den återstående, för underhållandet af ej blott domkyrkan
utan äfven biskopshuset, afsedda behållningen således skall endast utgöra 512 r:dr
42 sk. årligen, hafva Rikets Ständer, till det allmännas betryggande emot förlust
af större eller mindre del utaf lånets kapital-belopp eller den derför upplöpande
ränta, funnit nödvändigt, alt, såsom vilkor för lånesummans utbekommande, Wexiö
stads- och landsförsamlingar, genom serskild förbindelse, åtaga sig ansvarigheten
för den stadgade betalningsskyldighetens fullgörande.
Med anledning af E. K. M:ts härom aflåtna nådiga proposition hafva Rikets
Ständer alltså pröfvat skäligt att, för fullbordandet af nu pågående utvidgningsoch
reparations-arbeten å domkyrkan i Wexiö, bevilja och till utbetalning från
Riksgälds-kontoret anvisa ett lån å tjugotusen riksdaler, emot följande vilkor:
a) För lånets återbetalning på här nedan stadgade sätt skall af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Kronobergs län och Biskopen i Wexiö stift, i egenskap af
Expedilions-Utshottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 91.
163
nämnda domkyrkas tutorer eller föreståndare, afgifvas en till Riksgälds-kontoret
eller ordres stäld samt af dervarande fullmäktige godkänd skuldförbindelse.
b) Derjemte skall, efter härtill vid allmän sockenstämma erhållet uppdrag,
Wexiö stads- och landsförsamlingars kyrkoråd, genom serskild af bemälde fullmäktige
jemväl godkänd förbindelse, å församlingarnes vägnar, åtaga sig ansvarigheten
för de, i afseende på delta lån, föreskrifna betalningsvilkors vederbörliga
fullgörande.
c) Under den för lånets fulla återbetalning erforderliga tid bör, före hvarje
års slut, till Riksgälds-kontoret inbetalas sex procent å den beviljade och utbekomna
lånesuminan, dervid fyra procents årlig ränta för lånets då återstående
kapital-belopp först beräknas och afgår, hvarefter öfverskotta anses utgöra kapital-afbetalning.
d) Derest den stadgade betalningsskyldigheten, vid derför bestämd tid, icke
skulle fullgöras, bör dessutom fem procents årlig ränta för det till liqvid förfallna
beloppet erläggas, intilldess detsamma varder inbetaldt.
Och få Rikets Ständer sådant allt, till svar i ämnet, hos E. K. M:t härigenom
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juli 1851.
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående tiden för nästa revisioner
af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens förvaltning och
räkenskaper.
(Stats-Utsk:s Mern., N:o 196.)
S. A. K.
I anledning af stadgandet i 68 § Riksdags-ordningen, att Rikets Ständer
skola utsätta tiden för den revision af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens till
-
164 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 92.
stånd, styrelse och förvaltning1, som näst efter hvarje riksdag kommer att ega
rum, och till hvilken förrättning de utsedde Revisorerne böra af K. M:t kallas,
hafva Rikets Ständer, enär, hvad statsverket beträffar, afslutade räkenskaper för
åren 1848 och 1849 blifva instundande höst att tillgå, bestämt tiden för nästa
revision af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper till
den 15 nästkommande September samt för den derpå följande revisionen till den
15 September 1853 $ Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t härmedelst i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Juli 1851.
N:o 92.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående inrättande af ser'
skilda domstolar för behandling af brottmål rörande häktade
personer.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 26.)
S. A. K.
Vid pröfning af hos Rikets Ständer framställdt förslag derom, att riket måtte,
utan afseende på länens och häradernes nuvarande gränsor, fördelas i vissa distrikter,
af hvilka hvartdera borde utgöra domkretsen för en brottmäls-domstol, till
behandling af mål rörande häktade personer, samt att dessa domstolar, bestående
af en lagfaren domare med två bland fastighetsegare i stad eller på landet utsedde
ledamöter, skulle, så vidt ske kunde, alltid förläggas uLi residens- eller andra stä
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 92. 165
der, hvarest distrikternes ransaknings-häkten vore belägna, hafva Rikets Ständer
ansett en förändring i lagstiftningen för nu ifrågaställda ändamål destoheldre vara
behöflig, sorn derförutan svårligen, åtminstone förr än i en obestämd framtid, finge
erfaras de välgörande verkningar, som i första rummet varit afsedda med den här
i landet påbörjade fängelse-reformen, hvarom förekommit, dels alt Rikets Ständer
redan vid 1840 års riksmöte uttalat den åsigt, att cellfängelset egde, såsom ransakningshäkte,
ett ostridigt företräde framför våra gamla häkten, och jemväl anslagit
betydliga medel för att användas till uppförande af nya läns-, härads- och
stadsfängelser, inrättade efter cell-systemet, eller med andra ord nya ransakningshäkten,
ehuru samma medel ej på långt när voro tillräckliga för det åsyftade ändamålet,
hvadan ock byggnadsföretagen hittills hufvudsakligen blifvit inskränkta
till länshäkten, af hvilka 10 äro fullbordade och det 11: te underarbete, dels ock
att, sedan det genom E. K. M:ts nådiga Förordning den 20 November 1845
blifvit stadgadt, att, utan hinder af domsagornes nuvarande indelning, serskilda härader,
efter thy som Konungen derom förordnar, må hafva gemensamt häkte, inrättadt
för de häktades förvarande i enrum, så ock, i närheten af det häkte, gemensam
tingstad, hvarest ransakas och dömas må i brottmål, der häktad person
tilltalas för gerning, den han begått inom något af de härader, för hvilka häktet gemensamt
är, men att ransakning och dom i sådant mål tillhörer den häradsrätt,
inom hvars domvärjo gerningen, som åtalas, är begången, dock så, att nämnd äfven
får tagas från annat af de till samma domsaga hörande härader, för hvilka häktet
gemensamt är, Justitie-stats-ministern under den 17 Februari 1847 afgifvit underdånigt
förslag till reglering af rikets så väl läns-, härads- och stadsfängelser,
som domsagor, enligt hvilket det skulle komma att, utom 24 länsföngelser och
ett fängelse för Stockholms stad, erfordras 106 serskilda stads- och häradsfängelser
såsom ransaknings-häkten.
Ehuru detta förslag, så vidt det innefattar plan för fängelserna, ej afvikit
från de åsigter, Rikets Ständer tillförene i ämnet uttalat, synes det likväl Rikets
Ständer vara ostridigt, att planens genomförande på det föreslagna sättet skulle
blifva för staten alltför betungande, och att, om än samhället ville vidkännas derför
nödiga oerhörda uppoffringar, det afsedda ändamålet i allt fall knappast kunde
vinnas, synnerligast i anseende dertill, att, efter Rikets Ständers] omdöme, jurisdiktionerna
likasom fängelserna blefve alltför många och inskränkta, hvarigenom
väsendtliga hinder skulle uppkomma ej mindre för ernående af den med cell-fängelsers
inrättande åsyftade fördel att kunna under ransakningstiden afskilja fånge
från ali beröring med andra personer och yttre föremål, helst dylika fängelser, för
166 Expeditions-Vtskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 92.
att motsvara en sådan betämmelse, erfordra en mera noggrann och i följd deraf
kostsammare administration, än att densamma lämpligen skulle kunna för de på
landsbyggden uppförda små fängelser tillvägabringas och upprätthållas, än ock för
beredande af nödig skyndsamhet uti brottmåls-lagskipningen.
Då emedlertid någon fullständig förbättring i berörda lagskipning icke är
tänkbar förr än forsling af fångar från det ena häktet till det andra kan, så vidt
möjligt är, undvikas, fångarne under ransakningen förvaras i enrum samt ransakningar
med skyndsamhet företagas och utan uppehåll fortgå, hafva Rikets Ständer
funnit en sådan förändring i dessa förhållanden vara af ögonblickets behof påkallad;
kunnande, efter Rikets Ständers åsigt, delta mål snarast och säkrast vinnas
på det sätt, att behandlingen af brottmål 0111 häktade personer öfverlemnas åt domstolar,
hvilkas domskretsar äro mera utsträckta än nuvarande underdomstolarnes'.
Derigenom skulle ransakningshäktenas antal och till följd deraf jemväl kostnaden
för fångvården förminskas, serdeles som länsfängelserna torde till en del motsvara
behofvet af ransakningshäkten, enär några af länen kunde utgöra en domskrets
hvartdera, samt, derest dessa häkten alltid kunde förläggas i släder, brottmålsransakningarne
lämpligen skulle öfverlemnas åt samma städers domstolar, och något
behof af serskilda brottmåls-domstolar följaktligen ej komma i fråga. Hvad Rikets
Ständer sålunda ansett skola blifva af välgörande inflytande på lagskipningen är
älven redan af statsmakterna anvisadt genom 1845 års högstberörda nådiga Förordning,
i det att, likasom flera härader, hvilka hvar för sig utgöra en sjelfständig
domskrets, ehuru de tillsammans innefatta en domsaga, efter samma författning,
kunna hafva en gemensam domstol, då fråga är om brottmål rörande häktade
personer, så skulle nu, med utveckling af denna i lagstiftningen sålunda redan
erkända princip, två eller flera domsagor kunna i omförmälda hänseende läggas
under samma domstol.
Med anledning häraf, och som Rikets Ständer funnit sig vara urståndsätta
uttvinga i de undersökningar, som fordras för att rätt bedöma, i hvad mån den
ena eller andra af förhemälda planer kan i ekonomiskt hänseende vara fördelakti
gare,
men företrädet af den grundsats, hvarpå den ena eller andra planen sig
stödjer, synes höra afgöras, få Rikets Ständer, under åberopande af hvad här ofvan
blifvit underdånigst anfördt, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det täcktes
E. K. M:t låta undersöka, huruvida det med cellfängelset, såsom ransakningshäkte,
åsyftade ändamål icke skulle säkrare och fullständigare vinnas samt mindre
kostnader för statsverket uppkomma dymedelst, att riket indelas i större distrikter,
hvartdera omfattande ett helt län eller flera domsagor och försedt med ett för di
-
Exp editions- lits ko t lats Furslag till und. Skrifvelse, N:o 93.
167
striktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket af dertill serskildt förordnad domstol
eller domstolen i den stad, der fängelset kunde vara beläget, ransakas och
dömas borde angående gröfre brott, begångna inom distriktet, eller sådana, för
hvilka de anklagade blifvit i häkte inmanade, än derigenom att fördelningen sker
i en mängd mindre distrikter med stads- och härads-fangelser i alla landsorter,
för ransaknings-langars förvarande, och handläggningen af omförmälda brottmål
fortfarande bestrides af nuvarande allmänna underdomstolar; äfvensom att Eders
Kongl. Majit derefter ville till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juli 1S51.
N:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
p; Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underduniga skrifvelse, angående fjerdingsmansbefattningen.
(Allm. Besvis och Ekon.-Utskis Bet:de N:o 39 och Uti.
N:o 102).
S. A. K.
Enär de många och olikartade åligganden, hvilka, i anseende till de nu mera
än förr invecklade samhälls- och rättsförhållandena, tillhöra fjerdingsmans-befattningen,
ej allenast göra densamma i allmänhet serdeles besvärlig utan jemväl omöjlig
att personligen utöfva för den del af allmogen, som saknar erforderlig färdighet i
168 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 93.
skrifning och räkning, hafva Rikets Ständer ansett nämda besvär, som uti Eders
Kongl. Maj:ts den 1 Juni 1850 utfärdade nådiga stadga angående fjerdingsmän
blifvit förklaradt vara ett menighets-bestyr, destoheldre böra, likasom andra för
kommunen gemensamma åliggandan, drabba dess jord- och fastigbets-innehafvare i
allmänhet m. fl., som fjerdingsmans-inrättningen åsyftar upprätthållande af ordning
och säkerhet inom kommunen, till alla dess medlemmars skydd och fördel, samt
att denna af rättvisa och billighet påkallade lindring vid utgörandet af ifrågavarande
besvärliga befattning alltså lämpligast skulle kunna åstadkommas, om ett sådant
åliggande utsträckes ej allenast till den jord, som hittills varit derifrån undantagen,
dock med befrielse för boställen, hufvudsakligen af det skäl, att deras
innehafvare, i egenskap af statens tjenstemän, redan hafva andra bestämda skyldigheter
att till det allmännas gagn fullgöra, hvilkas uppfyllande taga i anspråk
deras verksamhet, utan ock till de å landet anlagda fabriker och andra verk, äfvensom
till de derstädes bosatta och borgerlig rörelse idkande handlande. Som likväl
icke alla de, hvilka härigenom skulle förpligtas att Ijerdingsmanna-befattningen
utöfva, äro i tillfälle att sådant personligen fullgöra, hafva Rikets Ständer funnit nödvändigt
tillse, att detta bestyr ej må blifva för dessa mera betungande än för
sådana jordegare, hvilka sjelfva kunna befattningen besörja, samt att derföre, såsom
uttryckligt vilkor för berörda utsträckning af skyldigheten att deltaga uti
fjerdingsmansbestyret, stadgas, det, innan en sådan skyldighet kan anses inträda,
öfriga inom socknen eller fjerdingsmans-distriktet boende hemmansegare skola hafva
träffat öfverenskommelse derom, att en med aflöning försedd fjerdingsman må för
socknen eller distriktet antagas, helst, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, ljerdingsmans-befattningen
inom en mängd socknar redan besörjes af personer, försedda
med bestämd aflöning, hvartill kostnaden ock bör anses vara ringa, i jemförelse
med fördelen för den enskilda, att ej för främmande åligganden nödgas öfvergifva
en oafbruten sysselsättning med de till hans yrke hörande bestyr; blifvande
således kommunerne jemväl öppet lemnat att, på sätt mångenstädes ännu är öfligt,
omgångsvis eller i så kallad tur bestrida fjerdingsmans-befattningen, så framt obenägenhet
att aflöna fjerdingsmän, eller andra omständigheter föranleda dertill, att
sådant anses fördelaktigare än den förändring i förevarande hänseende, Rikets Ständer
nu åsyfta tillvägabringa.
I öfverensstämmelse med hvad i detta ämne sålunda blifvit i underdånighet
yttradt, hafva Rikets Ständer, genom samtlige Riksståndens medgifvande, för sin
del beslutat, det åliggandet att deltaga i fjerdingsmans-bestvret må, med undantag
af
Expeditions-Utskottets Förslag till uiid. Skrifvelse, N:o 93. 169
af de heraman och lägenheter, hvilka äro anslagna såsom boställen åt civile, militäre
eller ecklesiastike embetsmål), utsträckas till alla andra hemman, af hvad beskaffenhet
de vara må, alla skattlagda samt bebyggda och serskildt värde åsätta
lägenheter, verk och inrättningar jemte alla på landet boende och borgerlig rörelse
idkande handlande, under vilkor att vissa, med bestämd aflöning försedda
fjerdingsmän skola för socknarne eller distrikten antagas, äfvensom att denna aflöning
skall från samtliga ofvannämnda hemman, lägenheter, verk och personer
utgå efter samma grunder, som för rättighet att deltaga uti sockenstämmas öfverläggningar
och beslut, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 29 Augusti 1843,
äro stadgadej men att, om frälse-, kronoskatte- samt kronohemmans innehafvare
besluta, alt fjerdingsmans-befattningen bör utöfvas omgångsvis emellan hemmanen,
bestyret fortfarande skall dem sjelfva ensamt åligga 5 anhållande Rikets Ständer i
underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, med nådigt bifall till hvad Rikets
Ständer härutinnan beslutat, en dermed Öfverensstämmande ändring i högstberörda
nådiga stadga af den 1 Juni 1850 meddela.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Juli 1851.
Dih. till R. St. Prof. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd.
22
170 Expeditions- UIs hot tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 94.
N:o 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 9 — -—
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående af skaffande af
handel med Apotheks-privilegier.
, (Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Bet:de, N:o 108.)
S. A. K.
I anseende till de menliga följder, som uppkomma deraf, att privilegier för
apothekareyrkets bedrifvande öfverlåtas genom köp och arf m. m., hvaraf icke
sällan handt, det förvärfvande! af rättigheten alt della yrke bedrifva, mindre varit
beroende af kunskaper och ådagalagda insigter i detsamma, än af förmågan att för
apotheks-privilegierne erlägga en hög, ofta öfverdrifven köpeskilling, har hos Rikets
Ständer framställning blifvit gjord om angelägenheten, att i detta förhållande
tillvägabringa förändring, hvarvid Rikets Ständer inhemtat, bland annat, att öfver
de flera, tid efter annan, till K. M:t inkomna underdåniga hemställanden och förslag
i ämnet, Sundhets-kollegium, på E. K M:ts nådiga befallning, den 17 Oktober
1845 afgifvit underdånigt yttrande, deri kollegium, på anförda skäl, ansett,
att uti hvad redan om apotbeks-privilegiers öfveriåtande är stadgadt, ingen förändring
borde ifrågakomma, men att kollegii ledamot, General-Direktören m. m. Ekströmer',
härutinnan varit af skiljaktig mening, samt hufvudsakligen anfört, att om
än apothekareyrket vore till en viss grad att anse såsom ett merkantilt näringsfång,
så vore det derjemte ett vetenskapligt yrke, af den vigt för menskligheten,
att dess utöfning icke anförtroddes åt någon annan än den, som deri förvärfvat
och ådagalagt behöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven syntes böra följa,
att den som genom högre kunskaper och större skicklighet gjort sig bäst qvalificerad
till samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill blifva använd, hvilket
dock, så länge rättigheten att drifva apotheksrörelse endast genom inköp afl före
-
Exp editions- IJt sko l tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 94.
171
trädarens privilegium kunde förvärfvas, icke alltid lät sig verkställa, då det vore,
icke skickligheten, utan bästa tillgången på penningar eller största krediten och i
förening dermed mången gång minsta betänksamhet i kalkyl, som bestämde, hvilken
som hlefve egare af ett ledigt eller till salu utbjudet apothek, så alt staten
icke blott vore beröfvad tillfället, att för det allmännas båtnad företrädesvis använda
och genom befordran belöna och uppmuntra den större skickligheten utan
ock måste stillatigande öfverlåta dispositionen af detta vigtiga prerogativ åt enskild
mans af enskildt intresse beroende val 5 till undanrödjande af hvilka olägenheter,
de der icke hade sin grund uti någon i gällande författningar bestämdt
medgifven rättighet att apotheks-privilegier försälja, utan snarare vore att söka
uii en oriktig tydning af den oegentliga benämningen ”privilegium”, som rättigheten
alt å viss ort idka apotbeksrörelse af ålder erhållit, General-direktören framställt
ett förslag, gpende derpå ut, att, efter skedd samt af E. K. M:t i nåder
gillad värdering och klassifikation utaf samtlige i riket nu befintlige apotheksprivilegier,
2 procent af det för hvarje priyilegium sålunda, inom klassen, bestämda
värde borde ärligen afskrifvas, hvarigenom detta värde vid inträffande köp
minskades med motsvarande summa, intilldess, vid utgången af 50:de året, privilegium
vore helt och hållet hemfallet till staten.
Och som 0tvifvelaktigt är, att handeln med så kallade apotheks-privilegier,
hvilken handel svårligen kunnat blifva möjlig utan genom bristerna uti 1111 gällande
stadganden, medför stora olägenheter för apotheksyrkets behöriga utöfning,
hvadan det synes Rikets Ständer nödigt, att denna handel bör upphöra, äfvensom
att bestämda föreskrifter derom utfärdas, likväl på del sätt, att någon uppoffring
för staten derigenom icke ifrågasättes och att någon förhöjning af medicinal-taxan
ej heller af sådan anledning kommer att ega rum, så få Rikets Ständer, som, för
sin del, funnit det af General-direktören Ekströmer föreslagna sätt för tillväga*
bringande af rättelse härutinnan vara väl grundadt, i underdånighet anhålla, det
E. K. M:t i nåder måtte täckas tillse, huruvida ej, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af bemälde General-direktör uppgifna grunder, ifrågavarande privilegii-handel
må, genom årlig amortering, kunna för framtiden afskaffas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1851.
172
Expeditions-Utskotlets Förslag lill tind. Skrifvelse, N.-o 95.
95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oeh Adeln den 9 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående statsanslag
och lån e-un der stod för anläggning af jernväg, emellan städerna
Örebro och Nora.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 104.)
S. A. K.
I ändamål att genom en jernbanas tillvägabringande åstadkomma lättare kommunikation
emellan Nora och Lindes Bergslagers rika malmfält och Orebro stad
med derintill belägna orter, samt efter det plan och kostnadsförslag till en dylik
jernväg af omkring 3-U mils längd blifvit, med understöd af allmänna medel, upprättade
och teckning till bildande af ett aktie-bolag för byggande af denna jernväg
vidtaget, hafva de af vederbörande interesenter i nämnda företag utsedda
kommitterade till E. K. M:ts nådiga granskning i underdånighet öfverlemnat berörda
arbetsplan, under anhållan, det E. K. M:t täcktes hos Rikets Ständer i nåder
föreslå, att ifrågavarande jernvägsföretag måtte på det sätt varda af staten understödt,
att af kostnadssumman hvilken beräknats till omkring 450,000 R:dr
b:co, en tredjedel eller 150,000 R:dr beviljades såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och j:del såsom lån emot fyra procents ränta samt 2 procent i årlig afbetalning,
hvaremot det skulle åligga det bolag, som i och för jernvägs-anläggningen ldefve
bildadt, att sjelft tillskjuta den återstående tredjedelen samt ansvara för arbetets utförande
enligt den plan, som komme att i nåder fastställas; öfver hvilken underdånig
framställning Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader, blifvit hörd och
dervid med hufvudsakligt gillande af den uppgjorda arbetsplanen, i underdånighet
anfört, att, ehuru en kanal-anläggning emellan Örebro och Järle, upptagen i Styrelsens
den 19 Oktober 1850 afgifna generalförslag bland arbeten af forsta klassen,
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 95.
173
skulle komma att kosta endast 315,000 R:dr, men deremot jernvägen emellan
Örebro och Nora omkring 450,000 R:dr och således 135,000 R:dr mera än
kanalen, Styrelsen likväl ansåg jernvägen äga företräde framför kanalen deri, att
den klefve utsträckt lill Nora, i stället för att stadna vid Järle, hvilken ort
antagits såsom slutpunkt för kanalen, emedan den korta sträckningen från Färle
till Nora sjö, hvarå 14 slussar erfordrades, beräknats att kosta 307,000 R:dr.
Då den ifrågaställa kommunikations-linien medelst antingen jernväg eller
kanal komme icke allenast alt afhjelpa de nu befintliga svårigheter för malmtransporten
från grufvorna i Lindes och Nora bergslager samt för varu-trafiken i allmänhet
inom en del af Provinsen Nerike, utan ock att, genom lättad tillgång å
malm från nämnda grufvor, bereda väsendtiiga fördelar åt bruksegare inom flera
andra trakter af Riket, har E. K. M:t, vid pröfning af ämnet, funnit statens biträde
till vinnande af berörda syftemål böra kunna af vederbörande intresentcr
billigtvis påräknas, hvadan E. K. M:t, som på ofvan upptagna skäl, ansett företrädet
böra lemnäs åt jernvägs-anläggningen, men att, då de hittills i Riket utförda
jernvägs-företag icke blifvit understödda med anslag utan återbetalningsskyldighet,
utan endast med amorteringslån, till belopp motsvarande ungefär hälften
af den beräknade kostnaden, enahanda förhållande nu äfven borde äga rum, uti
nådig proposition af den 21 sisllidne Januari föreslagit Rikets Ständer att, derest ett
bolag varder bildadt för anläggande af en jernväg för hästkraft eller mindre lokomotiver
emellan städerna Örebro och Nora, nämnda bolag måtte, emot skyldighet
att utföra arbetet i öfverensstämmelse med den plan, E. K. M:t, kunde komma
att fastställa, af allmänna medel erhålla ett lån, stort 225,000 R:dr R:ko, på
enahanda vilkor, som i allmänhet blefve för lika beskaffade understöd af Rikets
Ständer bestämda.
Vid pröfning af denna nådiga proposition, äfvensom af en i sammanhang dermed
bos Rikets Ständer gjord framställning, att ifrågavarande företag måtte
så väl med lån af allmänna medel som äfven med statsanslag understödjas, har
hos Rikets Ständer i betraktande, förekommit att, ehuru en jernväg emellan städerne
Nora och Örebro kommer att i första band befrämja ortens intressen, med
dessa likväl förbinda sig stora fördelar af mera omfattande beskaffenhet, hvilka
staten icke kan lemna å sido, utan att underkänna viglen och betydelsen för det
allmänna deraf att en af landets bufvudnäringar tillväxer och förkofras; hvadan
och då ett så stort företag som det nu ifrågaställa, icke, enligt hvad upplyst
blifvit, låter sig verkställas utan att staten med direkt anslag understödjande mellankommer,
Rikets Ständer funnit skäligt att, derest ett bolag varder bildadt för
174 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 95.
anläggning af en jernväg emellan städerna Orebro och Nora, bevilja detta bolag
dels ett anslag af sjuttiofem tusen (75,000) Riksdaler utan återbetalnings-skyldighet,
dels ett lån af etthundrafemtio tusen (150,000) R:dr, emot följande vil
kor,
nemligen:
a) att till E. K. M:ts nådiga pröfning och fastställelse arbetsplan skall i
underdånighet ingifvas, upptagande tiden både när företaget skall börjas och när
det kan anses böra blifva fullbordadt;
b) alt det för anläggningen af ofvannämnda jernväg bildade bolag genom
kontrakt förbinder sig att, enligt fastställd plan och under styrelsens för allmänna
väg- och vattenbyggnader inseende, inom föreskrifven tid, utföra och fullborda
denna jernvägs-anläggning samt tillskjuta de medel, hvilka utöfver statens dertill
beviljade bidrag kunna för arbetets vederbörliga verkställande erfordras;
c) att för detta kontrakts fullgörande eller de lyftade statsmedlens återbä
rande,
i händelse arbetet icke varder på stadgadt sätt utfördt, ställes af E. K. M:t
godkänd säkerhet;
d) alt bolaget, genom sin direktion, ej allenast afgifver en till Riksgäldskontoret
eller ordres ställd skuldförbindelse för lånesumman, utan äfven aflemnar
sådan borgen eller annan säkerhet för samma förbindelses uppfyllande, som af fullmäktige
i Riksgäldskontoret godkännes;
e) att det beviljade lånet återbetalas medelst erläggande af sex procent årligen
utaf bela den utbekomna lånesumman, dervid fyra procent årlig ränta godtgöres
för det vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp samt det öfriga utgör afbetalning
å kapitalet; kommande någon serskild årlig ränteliqvid icke alt ega rum
eller i skuldförbindelsen föreskrifvas, utan bör bolaget endast förbinda sig att,
under den tid, som åtgår till lånets fulla infriande, å detsamma, vid hvarje års
slut, till Riksgäldskontoret erlägga sex procent. Verkställes ej afbetalning å bestämd
tid, är bolaget pligtigt att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem
procent årlig ränta, intilldess betalning sker;
f) att hvarken länet eller den utan fiterbetalningsskyldighet beviljade anslagssumman
får utbekommas, innan inför fullmäktige i Riksgäldskontoret styrkt
blifvit att arbetet vid jernvägsanläggningen börjat oell fortgår; hvarefter länet får
lyftas på en gång eller vid vissa pä förband bestämda terminer, samt anslagssumman
utbetalas, på sätt E. K. M:t, i mån af arbetets fortgång, bestämmer;
g) att, derest den af E. K. M:t i nåder fastställda arbetsplan, utan derifrån
i vederbörlig ordning medgifven afvikelse, icke skulle följas eller arbetet
icke fullbordas inom den derför bestämda tid, eger E. K. M:t låta inställa all
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 96.
175
vidare utbetalning af statsmedel samt återfordra hvad deraf blifvit uppburet, att
på en gång eller successivt till Riksgäldskontoret inbetalas inom den tid, E. K.
M:t kan bestämma 5
h) att afgifterne vid jernvägens begagnande komma att bestämmas genom
en af E. K. M:t fastställd taxa, gällande för fem (5) år i sender5
i) att de af jernvägen inflytande inkomster vederbörligen redovisas inför
offentlig myndighet $ och
k) att bolaget, medelst serskild förbindelse, åtager sig att under all framtid,
utan bidrag af allmänna medel, vidmakthålla jernvägen i sådant skick, att den
i liela sin längd kan begagnas.
Hvilket, till svar i anledning af E. K. M:ts högstberörda nådiga proposition,
Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 12 Juli 1851.
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juli 1851.
Presle-ståndet den 9 — —
Borgare-ståndet den 9 — —
Bonde-ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om boställsrum åt
Departements- Chef erne.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 176.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:t uti Dess vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof behagat tillkännagifva, hade, i följd
176
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 96.
af den ar 1840 beslulade förändring i Stalsrädets organisation och Rikets dä församlade
Ständers, i sammanhang med ny löne-reglering, gjorda underdåniga framställning
om Departements-chefernes förseende med boställsrum, de boställen, som
förut innehafts af General-adjutanterne för arméen och flottan blifvit, genast efter
dessa befattningars upphörande, upplåtna åt cheferne för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen,
hvarjemte i högstberörda proposition i nåder omförmäles att någon
vidare åtgärd, i anledning af Rikets Ständers besagde framställning, sedermera
icke, i saknad af för de afsedda ändamålen tjenliga lägenheter uti kronans hus i
hufvudstaden, kunnat vidtagas förrän, efter myntverkets förflyttande till den, enligt
Rikets Ständers beslut vid sistlidne riksdag, för detsamma inköpta egendom å
Kungsholmen, det förra mynthuset blifvit upplåtet lill embets-lokaler för Statsdepartemenlens
expeditioner, hvarigenom och sedan den aflidne Professoren Byström
i lifstiden, emot förbindelse till ombyggnads verkställande, upplåtna, kronan tillhöriga
så kallade gjuthustomten bär i staden blifvit från Byströms rättsinnehafvare
inlöst, E. K. M:t kommit i tillfälle alt åt 3:ne af de fyra Departementschefer,
sorn af boställen voro i saknad, tillsvidare anvisa ledigblifna, för dessa
behof tjenliga lägenheter; och förmodade E. K. M:t, att, om en föreslagen byggnad
vid Carl Xlllrs torg blefve uppförd, lägenhet framdeles kunde yppas till anskaffande
af passande boställs-lokal äfven för den Deparlements-chef, som ännu
icke af en sådan förmån kommit i åtnjutande: vid hvilka sålunda i nåder meddelade
förhållanden E. K. M:t föreställde Sig, att Rikets Ständer skulle finna den
vid 1840 års riksdag gjorda, ofvan omförmälda underdåniga framställning icke erfordra
någon serskild åtgärd; varande af E. K. M:t derjemte slutligen i nåder
lorklaradt, att, om Rikets Ständer skulle anse, det sistnämnda Departements-chef
emedlertid bör undfå ersättning för saknad boställsförmån, en. sådan ersättning
kunde, utan behof af serskildt anslag, af för E. K. M:t disponibla medel utgå.
I afseende på delta ärende har förekommit, hurusom, efter det, i följd af
den år 1840 vidtagna förändrade organisation af Statsrådet, en ny lönereglering
blifvit nödig och vid bestämmandet utaf aflöningsförmänerna, fråga hos Rikets
Ständer uppstått, huruvida Departements-cheferne, på enahanda sätt, som då redan
för Utrikes-Statsministern egde rum, horde med boställen förses, samt 2:ne
olika förslag yppats, det ena, att Departements-cheferne skulle erhålla bostäder i
samma hus, der deras expeditioner blefve inrymda, och det andra, att samtliga
expeditionerne horde sammanföras uti en lokal, utan att boställsrum för Departements-cheferne
i sammanhang dermed anvisades, Rikets Ständer, som, enligt hvad
deras
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 96. 177
deras till E. K. M:t (len 5 Aug. 1840 aflåtna underdåniga skrifvelse innehåller,
då icke funno lämpligt att i närmare pröfning häraf ingå, ansett sig endast böra
i underdånighet begära, det E. K. M:t, efter anbefalld undersökning af alla de
omständigheter, som på bedömandet af det ena eller andra förslagets företräde samt
sättet för dess utförande kunde inverka, täcktes till Rikets Ständer vid nästinträffande
riksdag öfverlemna denna utredning, jemte nådig proposition i ämnet,
hvarefter Rikets Ständer komme i tillfälle att taga frågan i närmare öfvervägande.
Då Rikets Ständer likväl hittills icke erhållit en sådan i underdånighet begärd
utredning och nådig proposition, samt följaktligen sakna den ledning för omdömet,
som ansetts vara behöflig, finna sig Rikets Ständer icke, i anledning af
E. K. M:ts ofvanberörda nådiga framställning kunna sig utlåta, förrän Rikets
Ständer fått emottaga den nådiga proposition, som uti Rikets Ständers merberörda
skrifvelse af den 5 Augusti 1840 omförmäles. Hvilket Rikets Ständer få härigenom
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1851.
Bih. till R. Sl:s Prot. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd. 23
178 Exp editions- Utsko t lois Förslag till und. Skri'./veise, N:o 97.
N:o 97.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 9 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —-
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående stats-anslag för
upprensning af Ljusne eif emellan sjöarne Or och fVarpen.
(Stats-Ulsk:s Uti. N:o 177).
S. A. K.
Hos E. K. M:t har Dess Befallningshafvande i Gefleborgs län i underdånighet
anmält att, ehuru under de sistförflutna åren en större liflighet än någonsin
tillförene ägt runi i trädvaruhandeln inom provinsen Helsingland, denna för
orten så naturliga näring likväl för närvarande icke kunde, i saknad af tjenliga
transportmedel, vinna nödig utveckling; att till underlättande af nämnde handel erfordrades
att de i provinsen befintliga vattendrag, och företrädesvis det förnämsta
deribland eller Ljusne eif, blefve för flottning af trädvarorna upprensade; att emedlertid
för upprensning af hela denna stora eif, kostnaden skulle blifva alltför betydlig
för att kunna på en gång åstadkommas, hvadan endast upprensning af den
del deraf, som vore belägen emellan sjön Or eller Kyrksjön i Arbrå socken och
sjön Warpen i Bollnäs socken ansetts nu böra ifrågakomma, och att plan jemte
kostnadsförslag öfver sistnämnda arbete blifvit, på enskildas föranstaltande, uppgjorda,
hvarvid kostnaden för upprensningen af ifrågavarande del af Ljusne eif
beräknats till 16,181 R:dr 28 sk. b:ko; och hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillika underdånigst anhållit att då detta belopp vore alltför betydligt
för att kunna af bolag eller enskilda personer uppoffras, helst någon uteslutande
rättighet till flottning på elfven icke kunde dem såsom ersättning tillerkännas, och
då någon annan utväg icke återstode än den, som genom bidrag af allmänna medel
kunde beredas, Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till Ilikets Ständer aflåta nå
-
Expeditions- UIskotte Is Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 97. 179
dig proposition om anslag af statsmedel till nyssnämnda belopp, för upprensning af
Ljusne eif emellan sjöarne Or och Warpen.
Med föranledande häraf och sedan styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
hvars underdåniga utlåtande häröfver blifvit i nåder infordradt, efter
verkställd granskning af berörda plan och kostnadsförslag, derå tillstyrkt nådig
fastställelse, samt, hvad det begärda statsanslaget beträffar, under yttrande af den
åsigt att de, hvilka kunna påräkna enskild vinst genom utförandet af ett så beskaffad!
förelag sjelfve böra till någon del bidraga till ändamålets vinnande, i underdånighet
hemställt att, derest E. K. M:t funne skäl att lill Rikets Ständer
nådig framställning i ämnet, beloppet af statsanslaget för ifrågavarande elfrensning
måtte föreslås lill högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden eller
10,700 ll:dr; så har E. K. M:t, som, enär frågan om statsanslag för
det omförmälda strömrensnings-arbetet utgjorde föremål för rikets nu församlade
Ständers pröfning, funnit ej mindre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande? ofvanherörda
underdåniga skrifvelse, jemte den uppgjorda arbetsplanen, än ock väg- och
vattenbyggnads-styrelsens utlåtande höra, i sammanhang dermed, komma under
öfvervägande hos Rikets Ständer, lili nådig skrifvelse af den G sistlidne Maj till Rikets
Ständers Slats-utskott öfverlemna! förenämnda, lill detta ärende hörande handlingar,
med förklarande, att E. K. M:t, så vida medel för ändamålet blefve att tillgå,
ansåge bemälda styrelses yttrande i afseende på sätlet och vilkoren för statsbidragets
meddelande antagligt.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, och enär Rikets Ständer
af de föreledda handlingarne vunnit Öfvertygelse derom, att, genom den föreslagna
upprensningen af Ljusne eif samt flottledens öppnande i de angränsande vattendragen,
icke allenast flera utvägar skulle kunna beredas invånarne i dessa trakter
att tillgodogöra der befintliga rika och betydliga, nu till en del utan gagn förmultnande
skogstillgångar, utan äfven en. förbättring i den för värt land så vigliga
skogshushållningen härigenom utan tvifvel åstadkommas, hafva Rikets Ständer
funnit detta företag vara af den allmänna vigt alt detsamma hör med understöd
från statens sida underlättas, i följd hvaraf och med biföll till E. K. M:ts
högstberörda nådiga framställning, Rikets Ständer beviljat, för upprensning af
Ljusne eif emellan sjöarne Or och Warpen, ett anslag af Tio Tusen sjuhundra
(10,700) R:dr, alt från Riksgälds-kontoret utgå, med vilkor att, innan summan
får lyftas, behörig säkerhet ställes för arbetets fullbordande i öfverensstämmelse
med den plan, som derför af E. K. M:t kan blifva i nåder fastställd.
180 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 98.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M:t härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Juli 1851.
N:o 98.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 9 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ständet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående inrättande af så.
kalladt transit-upplag.
(Bevill.-Utsk:s Bet. N:o 12.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer förekommit fråga om inrättande af så kalladt transitupplag
för handelsvaror, som från en till annan utlänsk ort skeppas, med ombyte
af sjö-lägenhet under vägen, utan att dervid å mellanliggande omlastningsort underkastas
tullbehandling, hafva Rikets Ständer ansett en dylik inrättning å de
platser inom landet, hvilkas belägenhet är i sådant afseende gynnande och hvarest
nödiga kontroller mot missbruk af denna upplagsrättighet med säkerhet kunna
åstadkommas, böra icke allenast medföra väsendtliga fördelar för de handlande, genom
den vinst som utaf kommissionsbestyret härvid kan hemtas, utan äfven komma
hela landet till godo genom ökad liflighet i sjöfarten på Sverige och deraf
beroende afsättning af landets produkter. För ett fullständigt vinnande af dessa
fördelar synes det dock vara nödigt, att begagnandet i vidsträcktaste mån af denna
upplagsrättighet, så vidt med iakttagande af nödvändiga kontroller ske kan, underlättas,
hvartill i främsta rummet erfordras att upplagsrätten icke betraktas såsom
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 08. 181
inkomstkälla för statsverket, utan befrias från hvarje afgift, utöfver hvad som kan
anses oundgängligen nödigt för betäckande af de kostnader, som i ock för sjelfva
inrättningen och uppsigten derå äro erforderliga5 hemtande Rikets Ständers led
ning
för denna åsigt jemväl från förhållandet härutinnan i andra länder, såsom
England och Holland, der en vidsträckt och vinstgifvande transit-fart bedrifves,
och hvarest ansetts fördelaktigt alt i allmänhet frigöra densamma från det hämmande
inflytande, som hvarje derpå lagd beskattning nödvändigt måste utöfva.
Med anledning häraf få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
att, sedan vederbörande blifvit i ämnet hörda och fullständig utredning af
dermed samband ägande omständigheter vunnits, E. K. Maj:t måtte, så vida sådant
finnes med bandhafvande af vederbörliga kontroller och ulan våda för missbruk
kunna till handlas förmån och för beredande af öfrige dermed åsyftade fördelar
medgjfvas, i nåder förordna om inrättandet af transit-upplag, i enlighet med
följande gjunder derför:
att transit-upplaget inskränkes till de platser, som ega eller framdeles erhålla
allmän nederlagsrätt;
att den stad eller ort, som önskar få begagna transit-upplagsrätten, tillförbindes
anskaffa ett brandfritt, och vid skeende besigtning i öfrigt godkändt, samt i
närheten af tullkammaren beläget magasin;
att transit-varor förvaras ensamt under tullkammarens lås och vård;
att, för betäckandet af de derigenom förorsakade kostnader, erlägges den afgift,
beräknad för kubikfot af collyns innehåll, som K. M:t för detta ändamål kan
finna lämpligt bestämma; och bör denna afgift förnyas för hvarje 3:dje månad sorn
en colly blifvcr på transit-upplaget qvarliggande;
alt, om godsegare eller dess ombud vill efterse collyns innehåll, densamma
genast öfverflyttas på nederlag eller kredit-upplag, samt från transitupplags-magasinct
bortföras; dock alt öfverflyIlning från transit-upplag till nederlag eller kredit-upplag
ej må ega rum af sådana varor, hvilka icke i allmänhet få på kreditupplag
eller på nederlag annorlunda än lill återutförsel uppläggas;
alt, om transit-varor anmälas till förtullning, de böra beläggas, utom med
stadgad tull, jemväl med inkommande'rekognition; samt
alt transit-upplagstiden må bestämmas till högst eli år; hvarefter varorna
ovilkorligen böra införtullas eller reexporteras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Juli 1851.
152
Expeditions-U Isko Hets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 99
N:o 99.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående jäf mot domare.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 27.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet dervid att, då uti 1 §:n af Rättegångs-balkens
13 Gap. upplages, bland jäf emot domaren, om han är endera
partens vederdeloman, utan att någon inskränkning blifvit gjord i afseende på tiden
för vederdelomanskapets uppkomst, det alltså för part, som vill uppehålla sin
vederparts rätt, äfven är möjligt att genom angifvelse eller stämning göra domaren
till sin vederdeloman och såmedelst äfven jäfvig; och skola, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtat, ej eller saknas exempel deruppå att detta medel blifvit
begagnadt. Det tillhörer emedlertid lagstiftaren att, så vidt möjligt är, förekomma
dylika missbruk; och sådant har synts Rikets Ständer jemväl kunna ske, om
i afseende på domare tillämpades den uti 17 kap. 15 §:n Rättegångs-balken uttalade
grundsatts att, om part söker sak med den som till vittne kallad är, för alt
dermed honom jäfaktig göra, denne likväl är vitlnesgild. På grund häraf och
som genom en dylik tillämpning det alltid komme alt på pröfning bero, huruvida
afsigten blott varit att jäfva, eller ej, samt någon våda af ett stadgande i denna
syftning följaktligen ej är att befara, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat
följande tillägg till t § i 13 kapitlet Rättegångs-balken: söker endera parten, sedan
rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord
eller gerning, i uppsåt alt honom dermed jäfvig göra: det skall ej för jäf räknas.
Hvilket Rikets Ständer, fä härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 12 Juli 1851.
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 100.
183
N:o 100.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Presle-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående en agronoms anställande
i Norr- och Wester bottens län.
(Stats-Ulsk:s Utl:de, N:o 180.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, huruledes den i sednare
tider fäderneslandet införda ängsodling, medelst vattning eller vatten-öfversilning,
skulle för jordbrukets förkofran i allmänhet och företrädesvis för de Norrländska
länen kunna blifva af mycken nytta och förtjena att af allmänt understöd befrämjas,
såmedelst att vederbörande beredde tillfälle till inhemtande af undervisning och
råd uti berörde odlingssätt.
Med anledning häraf och som de för ett sådant understöd erforderliga medel
synas lämpligen kunna utgå af derför befintlig tillgång i uppkomna besparingar å
anslaget, under riksstatens 6:te hufvudtitel, för jordbruket, handeln och näringarne,
få Rikets Ständer i underdånighet hemställa, att E. K. M:t täcktes fästa Sin
nådiga uppmärksamhet på behofvet af en agronoms anställande i de norra länen,
för att lemna undervisning, för allmogen kostnadsfritt, uti ängsvattning, och att
E. K. M:t behagade dertill anvisa nödiga medel af omförmälde besparingar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
184
Expeditions- U/sko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 101.
N:o 101.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående inköp af tids-skrijten
”Läsning för Folkel”.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 185.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga uppstått derom, att de från trycket redan utkomna
15 årgångar utaf tidsskriften ”Läsning Por Folket” matte, för kostnadsfri
utdelning till rikets samtlige församlingars folkskolor, af allmänna medel inköpas,
i hvilket fall vederbörande förläggare skriftligen förbundit sig att lemna ett tillräckligt
antal exemplar af besagde tidsskrift till ett pris af 5 R:dr b:ko för
hvarje exemplar af dessa 15 årgångar; och som denna utaf sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande utgifna tidsskrift genom ett klart och okonstladt framställningssätt
samt rikedomen och omvexlingen af de afhandlade ämnena är synnerligen
tjenlig att utveckla begreppen, förädla tänkesättet, samt befrämja sedlighet
och laglydnad, hafva Rikets Ständer funnit skäligt anvisa ett anslag af Tolf Tusen
(12,000) R:dr att från Riksgäldskontoret utgå och ställas till E. K. M:ts
nådiga disposition, Por att användas till inköp af utkomna femton årgångar af tidsskriften
Läsning för Folket, för att sedermera kostnadsfritt utdelas till rikets samtlige
Pörsamlingars folkskolor. Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N:o 102.
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 102.
185
N:o 102.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Prcste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående öfver lemnande till
Riksgälds-kontoret af den i Stats-kontorel befintliga behållning
utaf inlevererade deposilions-medel.
(Stals-Utsk:s Uti., N:o 190).
S. A. K.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof, samt Eders Kongl. Maj:ts och rikets
Stats-kontors afgifna och i högstberörda proposition åberopade berättelse, utgjorde
behållningen af de från landtränterierna inlevererade depositions-medel, sedan jemlikt
rikets sednast församlade Ständers beslut, utaf dessa medel ett belopp af
10,000 r:dr till Riksgälds-kontoret öfverlemnats, .... 795: 31. 11.
och då härtill lades dels derefter, eller fran den 1 Juli 1847
till samma dag 1850, ytterligare influtna medel  2,603: — 9.
dels de räntor, som å de utlånta depositions-medien blifvit
erlagda  715: 33. 4.
så uppgick det sammanräknade beloppet häraf till . . R:dr 4,114: 18. —
men från hvilket belopp måste afdragas en år 1847 lyftad
depositions-summa
104: 35. 8.
hvadan den vid nämnda berättelses afgifvande befintliga behållning
utaf ifrågavarande medel besteg sig till  4,009: 30. 4.
deraf ett belopp af 3,000 r:dr var räntebärande efter 4-1 procent och återstoden
i Rikets Ständers Bank innestående; jemte meddelande hvaraf Eders Kongl. Maj:t
Bih. till B. Sl:s Prot. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd. 24
180
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, j\;o 103.
behagal i den nådiga propositionen föreslå Rikets Ständer, att icke allenast nyssberörda
behållning måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, ulan ock på enahanda
sätt förfaras med den vid hvarje års slut i Stats-kontoret befintliga behållning
af ytterligare inflytande depositions-medel, under vilkor likväl, att Stats-kontoret
skulle ega att, efter skeende reqvisitioner, återbekomma från Riksgälds-kontoret,
hvad tilläfventyrs kunde erfordras för sådana återbetalningar utaf samma medel,
som i behörig ordning blifvit beviljade.
Med bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit, hafva
Rikets Ständer beslutat, alt nuvarande, äfvensom blifvande behållning utaf meranämnda
medel skall under det af Eders Kongl. Majit föreslagna vilkor, från Statskontoret
till Riksgälds-kontoret öfverlemnas. Hvilket, till svar i ämnet, Rikels
Ständer få hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmäla.
Rikets Sländer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N:o 103.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Presle-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikels Ständers underdåniga skrifvelse, angående eli räntcfritt lån
för uppförandet af en Lasaretts- och Kurhus-byggnad i
IVarbcrg. (Stals-Utsk:s Uti., N:o 195.)
S. A. K.
Efter det Eders Kongl. Majit, under den 23 Januari 1849, i nåder förordna!,
att en inom Warbergs f. d. rastning belägen byggnad, hvilken alltsedan år
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 103
187
1831 varit upplåten till lokal för norra Hallands lasarett och kurhus, inen, enligt
hvad Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket anmält, vöre för det
i nämnda fästning inrättade stralf-fängelse behöflig, endast under ytterligare fyra
år finge för lasaretts- och kurhus-inrättningen användas, samt att densamma derefter,
jemte öfriga byggnader inom fästningen, borde till bemälda styrelse öfverlemnas,
sa har, uppå lasaretts- och kurhus-direktionens alternativt gjorda underdåniga
anhållan att, i och för en ny lasaretts- och kurhus-byggnads uppförande,
ett räntefritt lån å 8,000 r:dr under tolf års tid malte utaf allmänna medel varda
beviljadt, Eders Kongl. Maj:t, med afseende å dervid anförda förhållanden och
enär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet vitsordat behofvet af det
sökta låneunderstödet, genom nådig proposition af den 28 December nästlidet år
föreslagit, att detta lån måtte för det uppgifna ändamålet af Rikets Ständer
anvisas.
Rikets Ständer hafva i anledning häraf tagit kännedom af tillgängliga handlingar
rörande ej mindre förevarande låne-fråga, än äfven framtida begagnandet af
den till lasarett och kurhus för norra Halland, från flera år tillbaka, upplåtna
byggnad, hvarvid förekommit, bland annat, dels hurusom uppbyggandet af ett nytt
lasarett och kurhus för nämnda orts behof beräknats vara förenadt med en
kostnad af 13,164 R:dr 24 sk., hvartill nödiga medel skulle genom successiva
bidrag från lasaretts- och kurhus-distriktets samtliga mantalsskrifne invånare anskaffas,
dels ock att fångvårdsstyrelsen uppgifvit, att den nuvarande lasarettsbyggnaden
behöfde begagnas till boställsrum för det nya straff-fängelsets predikant
och läkare, hvaremot, enligt en anteckning å den Rikets Ständer meddelade plankarta
öfver Warbergs fästning, samma byggnad skulle vara afsedd till ransaknings-bäkte
för länets norra del.
Beträffande förstnämnda ändamålet med byggnadens framlida användande för
fångvården, har bos Rikets Ständer blifvit erinradl, att då det vid andra, i sednare
tider inrättade större fängelser icke funnits ovilkorligen nödvändigt att inom
eller invid sjelfva fängelserna bereda boningsrum för der anställda predikanter och
läkare, och då under den tid, som möjligen erfordras innan ny lokal hinner anskaffas
för lasaretts- och kurhus-inrättningen i Warberg, lämpliga bostäder för
predikanten och läkaren vid dervarande straff-fängelse säkerligen kunde erhållas
inom nämnda stad, syntes någon egentlig olägenhet i afseende pä religions- och
läkarevården vid detta fängelse ej böra uppkomma derigenom, att den, jemlikt
1831 års Kongl. Bref, åt norra Hallands invånare, till lasarett och kurhus upplåtna
fordna kasern-byggnad finge under sagde tid fortfarande för det med upplå
-
188 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 103.
teisen åsyftade föremål begagnas. För den händelse åter, att denna byggnad numera
skulle vara bestämd till ransakningshäkte eller ett serskildt fängelse för
Warbergs stad och kringliggande landsort, har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad deruppå, att uti den större straff-anstalt, som under sednaste tiden
blifvit i Warberg inrättad och hvilken skall kunna inrymma 400 lifstids-fangar,
tillfälle icke torde saknas att, åtminstone intill dess lasaretts- och kurhus-inrättningen
kunnat erhålla annan lokal, bereda lämpliga förvaringsrum jemväl för ortens
ransaknings fångar.
Vid nu anförda förhållanden, och då, enligt hvad af handlingarne tillika inhemtas,
lasaretts- och kurhus-direktionen, efter erhållen underrättelse om yrkandet
att den under dess förvaltning stående sjukvårds-inrätlning skulle förflyttas från
sin nuvarande lokal, endast framställde den underdåniga anhållan, att inrättningen
måtte fortfarande få begagna densamma under ytterligare sex års tid, vid
hvilken tids förlopp ej allenast fond för en ny lasaretts- och kurhus-byggnad borde
vara samlad, utan äfven denna byggnad uppförd, hafva Rikets Ständer icke
ansett det af bemälda direktion sökta lån utaf allmänna medel vara, på sätt direktionen
framställt, oundgängligen erforderligt för att förekomma lasaretts- och
kurhus-inrättningens upphörande; till följd hvaraf och som härtill kommer, att
ett dylikt låneunderstöds beviljande för invånarne inom norra Halland skulle komma
att utgöra ett betänkligt prejudikat och sannolikt framkalla anspråk från andra
delar af riket på enahanda understöd för dervarande sjukvårds-anstalters vidmakthållande
vid de tillfällen, då inträffade oförutsedda förhållanden kunna fordra
serskilda bidrag eller uppoffringar frän menigheternes sida, Rikets Ständer icke
funnit skäl att det, för uppförandet af lasaretts- och kurhusbyggnad i Warberg, i
nåder föreslagna räntefria lån bevilja. Hvilket, till svar å den derom gjorda
nådiga framställning, Rikets Ständer få hos Eders Kongl. Maj: t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 104 189
N:o 104.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående regleringen af de
under Riksstatens ‘lidra Hufvudlitel till Rikets Hofrälter upptagna
utgifter.
(Stats- och Lag.Utsk:ns Uti., N:o 13).
S. A. K.
Efter hvad Eders Kongl. Maj:t, lili dess om statsverkets tillstånd och behof
vid innevarande riksmöte aflåtna nådiga proposition erinrat, hade behofvet af förbättring
i Hofrätternas, så väl ledamöters, som tjenstemäns och vaktbetjentes löner
redan länge varit insedt. För lagskipningen vore det ock af stor vigt, att domares
löner så bestämmas, att de kunna påräkna en för deras ställning i samhället
behöflig utkomst, ulan att, för ernående deraf, behöfva söka en för embetsmannaverksamheten
hinderlig sysselsättning utom tjensten; och då, hvad Hofrättcrne anginge,
dertill komme, att den verkställda indragningen af den andra instansen i
civila mål, om än dess verkan icke kunde med någon tillförlitlighet beräknas, likväl
redan vållat betydlig tillökning i göromål, som påkallade mer ansträngdt arbete
och äfven ett, åtminstone för någon tid, ökadt biträde, har Eders Kongl.
Maj:t ansett Sig, i enlighet med ett nådigst gilladt förslag till lönereglering för
Hofrätterne, böra äska, det anslagen för samma domstolar måtte i den blifvande
riksstatcn uppföras till följande förhöjda belopp, nemligen:
för Svea Hofrätt R:dr 75,927: 32.
« Götha Hofrätt a 75,177: 32.
« Hofrätten öfver Skane och Blekinge « 30,286:
eller tillhopa R:dr 181,391: 16.
190 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 104.
följd hvaraf, då härifrån afdragas Hofrätternes nuvarande anslag, utgörande:
för Svea Hofrätt, oberäknad t underlydande Justi
tie-stat
R:dr 61,498: 24.
eller, med tillägg af ljuspenningar 2,866: 32. o
04jo0t)l o.
-62,719: 40.
-25,176: 8.
för Götha Hofrätt .... R:dr 60,386: 24.
hvartill komma ljuspenningarne « 2,333: 16.
samt för Hofrätten öfver Skåne och
Rlekinge R:dr 24,289: 24.
ljuspenningar « 886: 32.
152,261: 8.
tillökningen uti Hofrätternes anslag skulle blifva tillsammans R:dr 29,130: 8.
dock komme derigenom att besparas den af allmänna indragnings-staten lill vissa
tjenstemän utgående tillökning för spanmål under lönerna, utgörande enligt staten
för år 1850:
för Svea (Iofrätt R:dr 949: —
« Götha Hofrätt » 1,264: —
« Hofrätten öfver Skåne och Rlekinge » 306
tillsammans R:dr 2,519: —-  Uti det af Eders Kongl Maj:t i nåder åberopade, af Juslilie-stats-ministern
uppgjorda lönereglerings-förslag, som jemte den nådiga propositionen blifvit till Rikets
Ständer öfverlemnadt, är vordet hemställdt:
att, hvad Hofrätternes ledamöter angår, lönerne måtte förhöjas, för vice presidenten
till  2,800 R:dr
för Hofrätts-råden till  2,600 —
och för halfva Assessorsgraden, i mån af ålder i tjensten, till . 2,000 —
men att för öfrige yngre Assessorer lönen bestämmes till . . . 1,600 —
att i löner tilläggas:
Advokat-fiskal  1,200 —
Sekreterare  1,000 —
vice Advokat-fiskal  800 —
samt Fiskaler, Proto-notarierne eller första Notarierne, Notarierne,
Aktuarierne och Regislratorerne, hvardera  600 —
att då för Hofrätterne syntes vara fördelaktigare, om kanslist-tjensterne indragas,
emot det att lönerne af Hofrätterne fa användas till bekostande af nödig renskrif
-
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 104.
191
ning för arfvoden, någon tillökning i lönevilkoren för kanslisterne icke måtte ifrågakomma,
utan att kanslist-lönerne må, efter som de blifva lediga, på nämnde sätt
af Hofrätten# få användas ;
alt, tili förbättrande af vaktbetjeningens serdeles ringa löner, desamma varda
uppförda, för vaktmästaren till  250 R:dr
och för hofrättsposterne till  200 —
och att, sedan, genom ärendenas tilltagande i Hofrätterne, för deras oafbrutna gång
erfordras ökadt antal adjungerade ledamöter, likasom arfvoden till bestridande af
utgifter för de ökade göromålen i kanslien, serskilda anslag för dessa ändamål
måtte uti staterne upptagas, nemligen: till adjungerade ledamöter i Svea och Götha
Hofrätter, för hvardera 1,000 R:dr, samt i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
600 R:dr, äfvensom till kansligöromålens befordrande, eller arfvoden åt extra-ordinarie
tjenstemän och vaktbetjente, för Svea och Götha Hofrätter, hvardera 2,000
R:dr och för Skånska Hofrätten 800 R:dr, i hvilket anslag dock skulle anses inbegripet
hvad som hittills utgått till extra-ordinarier, under benämning af ljuspenningar.
För tillgodonjutandet af omförmälda löneförhöjningar borde likväl iakttagas
följande vilkor:
l:o att för ordinarie emhets- och tjenstemän ljuspenningar i lönerna inbegripas,
samt att, der löne-lorhöjning ej ifrågakommer, till lönen lägges hvad i ljuspenningar
utgått.
2:0 att för dem, som åtnjuta löneförhöjning, äfven om de äro till embetet
eller tjensten utnämnde före år 1841, all beräkning af spanmål under lönen upphör,
så vida icke, efter hittills gällande grunder, innehafvande lön skulle öfverstiga
hvad som blifvit föreslaget;
3:o att den vid sistlidne riksdag Hofrätterne beviljade ersättning för lösen
af revisions-handlingar indrages;
4:o att, ifall någon af de nuvarande tjenstemän, hvilka ega andel i sistnämnda
lösen, icke genom löne-förhöjning skulle få samma andel ersatt, skillnaden skall
utgå af de till kansli-göromålens gång anvisade medel;
5:o att Hofrätternes sekreterare, sedan de tillträdt den förhöjda lönen, icke
vidare skola ega rätt uppbära s. k. kansli-gebiihr för fullmakter, konstitutorialer
och afsked, för hvilka lösen endast såsom för resolutioner bör erläggas;
6:0 att Kongl. Brefvet den 24 Juli 1830, enligt hvilket en del af de Svea
Hofrätt nu tillslagna adjunktion s-medel utgår till kansli-betjening, upphör att vara
gällande;
192 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, J\':o 104.
7:o att de af nuvarande yngre Assessorer i Hofrätterne, hvilka i lön och ljuspenningar
uppbära mera än 1,G00 R:dr, skola, så länge de samma lön innehafva, eg a
utbekomma skillnaden af anslaget till skrifmaterialier och expenser, derifrån Ijuspenningarne
hittills utgått;
8:0 att vice presidenterne i Svea och Götha Hofrätter skola, för tillgodonjutande
af den förhöjda lönen, vara pligtige att, derest flera afdelningar än de nuvarande
fyra i hvardera Hofrätten erfordras, å en sådan vara ordförande; samt
9:o alt de af Ilofrätternes ledamöter, hvilka undfå förhöjd lön, skola vara
underkastade de förändringar i Hofrätternes organisation, som kunna af den nästlidet
år vidtagna domstols-förändringen föranledas, äfven om utflyttning till annan
ort möjligen deraf blefve en följd.
Vid behandling af förevarande fråga, deri jemväl serskildt hos Rikets Ständer
förslag blifvit framställda, hafva Rikets Ständer, hvad Hofrätts-lcdamöternes
löner först angår, icke kunnat undgå att inse behofvet af deras förbättring. De
utgöra nu, oberäknadt ljuspenningar, 2,134 r:dr för vice presidenterne, 1,920 r:dr
för Hofrättsråden, utom de två yngste i Götha Hofrätt, hvilka hafva 1,800 r:dr,
samt 1,582 r:dr för samtliga assessorer, med undantag af en i Svea och två i
Götha Hofrätt, som blott åtnjuta 1,500 r:dr hvardera, hvilka löne-belopp numera,
vid fortgående stegring af lefnads-kostnader m. m., icke kunna blifva tillräckliga
för de oundvikliga behofven. På sätt E. K. M:t i nåder yttrat, är det likväl af
vigt, att domares löner så bestämmas, att de kunna påräkna en för sin ställning
i samhället behöflig utkomst, utan att nödsakas dertill bereda sig utvägar genom
sysselsättning utom tjensten. Denna lider alltid i någon mon deraf; ty om än
embets-beslyrcn icke eftersättas, blir likväl ej nödig tid öfrig för den utbildning
i vetenskapligt hänseende, sorn öfver-domaren ej för åsidosätta; och är det dessutom
af erfarenheten bekräftadt, att närings-bekymmer, hvilka i allmänhet förlama
håg och lust, i synnerhet hafva menligt inflytande på en verksamhet af sådan
art, som den, hvilken åligger öfver-domaren, den der med ett lefvande interesse
oaflåtligen måste söka att fullkomna sig i sitt yrke. Det är ock desto nödigare
att staten så ordnar, att öfver-domaren, genom den lön, han i denna egenskap
åtnjuter, kan befrias från dylika bekymmer, som derförutan ej är att hoppas att
öfver-domare-platserne skola eftersträfvas och bibehållas af män, hvilka, genom
egande högre juridiska insigter och vidsträcktare erfarenhet, dertill företrädesvis
äro lämplige; blifvande så mycket angelägnare att söka vid Hofrätterne fasta de
utmärklaste förmågor, som dessa domstolar falt en ökad betydelse derigenom, att
de,
Expeditions-Ulskoticts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 104. 193
de, i följd af Lagmans- och Kämners-rätternes indragning, nära nog i alla mål
blifvit andra instansen.
Den af E. K. M:t i nåder föreslagna lägsta assessorslön, 1,600 r:dr, eller
något mindre än största delen af Hofrätternes assessorer nu uppbära, då ljuspenningar
inberäknas, hafva Rikets Ständer följaktligen funnit icke vara tillräcklig
för innehafvarens ekonomiska oberoende, och sålunda ej eller innefatta någon lockelse
för insigtsfull män att offra tid och krafter åt befattningar, hvilka numera äro
och framdeles måste blifva mödosammare, än tillförene, i anseende till den genom
ofvannämnda domstolars indragning orsakade så betydliga tillvext i Hofrätternes
göromål, att desamma icke utan en förändring i nuvarande organisationen lära medhinnas.
Den härför erforderliga förändring har väl synts Rikets Ständer lämpligast
böra innefatta Hofrätternes fördelning på flera divisioner med minskning af
antalet ledamöter i hvardera, äfvensom enahanda åsigt blifvit uti E. R. M:ts
högstberörde nåd. proposition antydd, men af en sådan för arbetets bedrifvande och
för befordran af lagskipningens jemna gång nödig fördelning af Hofrätts-ledamöternes
verksamhet, dervid någon tillökning af ledamöter i Svea och Götha Hofrätter
icke skulle ifrågakomma, följer dock ostridigt, att deras arbete blefve mera ansträngande
genom den ökade föredragnings-skyldighet, som kornrne att drabba de
ledamöter, hvilka icke, i likhet med ordföranderne, från ett sådant åliggande
äro befriade. I samma mohn statens anspråk på embetsman tilltager, i samma
mohn ökas ock dess förbindelser. De utgifter, som för uppfyllande deraf erfordras,
motsvaras likväl af den vinst, som beredes det allmänna genom för
delarne
af den ökade embetsmanna-verksamheten; och i det lagbundna samhället
måste domare-embetets oberoende företrädesvis försäkras.
På grund af nu i underd. yttrade åsigter hafva Rikets Ständer ansett en
sådan reglering af Hofrätts-ledamöternes löner vara af närvarande förhållanden
påkallad, att de, med en oberoende ekonomisk ställning, kunna odeladt egna
tid och krafter åt sitt domarekall, äfvensom, vid uppgörande af denna lönereglering,
Rikets Ständer förutsatt i första rummet, att Hofrätterne varda organiserade,
Svea och Götha hvardera på 5 divisioner och Hofrätten öfver Skäne
oell Blekinge på 2, med 5 ledamöter på hvarje division, och således att
arbetet kan medhinnas ulan annan tillökning af nya ledamöter, än af 2 i den
Skånska. Men enär, efter antagen princip, på hvar och en af divisionerne
måste finnas 2 hofrätts-råd, af hvilka den äldste är ordförande och den andre
är pligtig att inträda i samma befattning, då den förre har förfall, jemte 3
Bih. till R. St.-s Prof. 1850—51. 10 Sami. 1 J/d. 25
194 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 104.
assessorer, erfordras löner i hvardera af Svea och Götha Hofrätter för 10
hofrätts-råd och 15 assessorer, samt i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
för 4 hofrätts-råd och 6 assessorer, hvaremot några löner för vice presidenterne
ej skulle i löne-regleringen ingå.
Det har nemligen förekommit Rikets Ständer, som skulle vice presidentsembetena,
utan andra funktioner, än som dermed för närvarande äro förenade,
ej vara behöfliga. Vid dessa tjensters inrättning afsågs troligen, att en person
alltid borde finnas, som i presidentens frånvaro kunde utöfva dennes befattning,
men erfarenheten har visat, att serskilda embetsman derför ej erfordras.
I berörda hänseende torde den äldsta i Hofrätten kunna föra ordet, då sådana angelägenheter
förekomma, deri samtliga ledamöter böra deltaga, samt utöfva den
tillsyn öfver arbetet, som åligger verkets chef; och derom öfvertyga!1 förhållandet
i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest någon vice president aldrig funnits.
Rikets Ständer hafva derföre ansett, att vice presidents-embetena i Svea och
Götha Hofrätter höra indragas med nuvarande innehafvares afgång, samt således
blott upptagit löner för en president i hvardera Hofrätten och det antal ledamöter,
som, efter hvad ofvan är nämndt, erfordras för bildandet af flera divisioner i Hofrälterne.
Skulle emedlertid de nuvarande vice presidenterne ingå såsom ordförande
på divisioner, samt följaktligen blifva berättigade att uppbära lön lika med divisionernas
öfriga ordförande, hafva Rikets Ständer dock ansett ett serskildt arfvode
derutöfver böra dem medgifvas.
I de nya lönerna skulle emedlertid inheräknas Hofrätts-ledamöternes andelar
i de så kallade revisions-skillingarne eller de belopp, som, enligt 30 kap. 1 §.
rättegångs-balken, böra i vissa mål nedsättas för rättigheten att få draga samma
mål under Kongl. Maj:ts nådiga skärskådande, och hvilka belopp, jemlikt 17 § i
berörda kapitel, tillfalla Hofrätten, antingen parterne förlikas eller Konungen gillar
Hofrättens beslut. Då vid hvarje års slut ledamöterne i hvardera Hofrätten
delat det belopp, som på ifrågavarande sätt under året tillfallit Hofrätten, men öfverdomarens
löneförmoner böra vara bestämda och ej beroende på tillfälliga förhållanden,
hafva Rikets Ständer ansett lämpligast, att ifrågavarande inkomst utbytes
emot tillökning i ledamöternes löner och i stället åt statsverket besparas.
Slutligen har det synts Rikets Ständer vara ändamålsenligast, att lönerna så
lämpas, att ledamöterne äga hoppet att, efter en längre tids tjenstgöring, kunna
påräkna förbättring i sina löneförmoner, helst sådant skall bidraga dertill, att till
befattningarne lämpliga personer dervid qvarh allas; och rättvisan kräfver äfven
större ersättning för den, som längre arbetar i statens tjenst och såmedelst, ge
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 104.
195
norn förvärfvande af högre insigt och erfarenhet, utbildar de egenskaper, som af
tjensten tagas i anspråk.
Rikets Ständer hafva alltså funnit skäligt att bestämma följande löner:
För hvardera af presidenterne i Rikets Hofrätter, lön 4,000:
taifel-penningar 1,000: 5.000: 15,000:
För de fem äldste hofrätts-råden i hvardera af Svea och Götha Hofrätter
och för de två äldste i Hofrätten öfver Skåne och Rlekinge,
hvar och en, 2,600
31,200:
För de fem yngre Hofrättsråden i hvardera af förstnämnda två Hofrätter
och för två i den Skånska, hvar och en 2,400
28,800:
För hvarje af de fem äldste assessorerne i så väl. Svea som Götha
Hofrätt och af de två äldste i Skånska Hofrätten, 2,200 . . . 26,400:
För hvarje af de återstående tio assessorerne i hvardera af Svea och
Götha Hofrätter och för hvar och en af de öfriga fyra assessorer i
Skånska Hofrätten, 2,000
48,000:
i hvilka lönebelopp likväl inheräknas de ledamöterne tillkommande andelar i insatta
revisions-skillingar, som, jemlikt stadgandet i 17 § 30 kap. rättegångs-balken,
af Hofrätterne behållas; skolande förthy hvad hvarje ledamot under loppet af ett
år utaf berörda medel uppburit, afräknas från första qvartalets lön för det påföljande
året, samt motsvarande belopp statsverket besparas.
Men för åtnjutande af omförmälde löner hafva Rikets Ständer stadgat följan
de
vilkor:
att Hofrätterne komma alt arbeta, Svea och Götha Hofrätter, på 5 divisioner
hvardera, och Hofrätten öfver Skåne och Blekinge på 2j
att, så framt nuvarande vice presidenter i Svea och Götha Hofrätter öfvertaga
ordförandeskap på divisioner, de hvardera må uppbära en af de högre hofrättsråds-lönerna,
som här ofvan blifvit bestämda, eller 2,600 R:dr, jemte ett årligt
arfvode af 200 r:dr, hvilket arfvode hör uppföras på allmänna indragningsstaten
och upphöra med desse vice presidenters afgång ur tjensten; men alt,
derest vice presidenterne ej skulle vilja åtaga sig ifrågavarande befattning, skillnaden
emellan deras nuvarande löneförmoner och den lön, de, vid ofvanberörde
förhållande, skulle komma att uppbära, bör användas till dem, hvilka såsom adjungerade
ledamöter måste biträda Hofrätterne, intilldess vice presidenterne komma
att ur tjenst afgå, då omförmälda embeten böra helt och hållet indragas och ett
Hofrättsråd i hvardera af omförmälda två Hofrätter i stället tillsättas;
195 Expedilions-Ulskoltets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 104.
att i de tillökta lönerna inbegripes hvad i ljuspenningar hittills utgått ;
att för de ledamöter, som komma i åtnjutande af löner enligt förestående beslut,
all beräkning af spanmål under lönen upphör 5 samt slutligen
att bemälde ledamöter skola vara underkastade de förändringar i Hofrätternas
organisation, som tilläfventyrs kunna komma i fråga, äfven om utflyttning till
annan ort deraf blefve en följd.
Vidkommande derefter Hofrätternes tjenstemäns och betjenters löner, så hafva
Rikets Ständer inhemtat, hurusom tjenstemännens löneinkomster till en betydlig
del utgöras af sportler, hvilka än delas emellan, än uppbäras enskildt af tjenstemännen
5 och då, vid innevarande riksdag, fråga blifvit väckt, icke allenast om
indragning af vissa tjenstebefattningar inom Hofrätterna, hvilket, hvad kanzlisterna
angår, jemväl synes vara Eders Kongl. Maj:Is nådiga afsigt, ulan äfven om
förändring i så väl tjenstemännens verksamhet, som i afseende på rättigheten att
uppbära vissa af de väsendtligaste sportlarne; då Rikets Ständer, med anledning
häraf, ämna hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att en arbetsordning
för Hofrätterne måtte utfärdas 3 och då således en så beskaffad förändring
i afseende på så väl tjenstemännens antal, som arbetets fördelning dem emellan,
synes komma att ega rum, hvilken bör föregå ordnandet af deras löner,
hafva Rikets Ständer ansett ett dylikt ordnande ej eller nu höra beslutas,
hvadan Rikets Ständer icke kunnat de i sådant afseende af Edqrs Kongl. Maj:t
gjorda nådiga framställningar för närvarande bifalla.
Men emedan behof af ytterligare tjenstemän blir en följd deraf, att Hofrätterne
komma att arbeta på flera divisioner än för närvarande, samt ostridigt
ar, att vissa af Hofrätternes tjenstemän, isynnerhet de lägre, ej hafva inkomster,
motsvarande sina åligganden; så och då det ej synes, som någon tillfyllestgörande
fördel kunde dem beredas genom förändrad fördelning af de sportler, som tillfalla
Hofrättens tjenstemän, hafva Rikets Ständer, till förbättring i tjenstemännens vilkor,
för arfvoden åt adjungerade ledamöter och för befordrande i öfrigt af skyndsamhet
i Hofrätternes arbete, beviljat ett årligt anslag af tolf tusen r:dr banko,
att, under den lid nu skeende stats-regleriug omfattar, ställas till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, för att emellan Hofrätterna fördelas; hvarjemte Rikets
Ständer underdånigst anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, genom en förändrad
fördelning af de sportler, som tillfalla Hofrätternes tjenstemän, förbättra de lägres
vilkor, samt slutligen, det Eders Kongl. Maj:t måtte å Rikets Ständers för sin
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 105. 197
del, i detta ärende fattade och nu anmälda beslut meddela nådig sanktion, i de
« delar, som på E. K. M:ts nådiga pröfning bero.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
N:o 105.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 15 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om ersättning till länsmän och
nämndemän i vissa fall.
(Stats- och Lag-Utsk:s Uti., N:o 16.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om ersättning af allmänna
mede! för ökade besvär och kostnader hvilka tillskyndas nämnd och länsmän
derigenom att, med anledning af E. K. M:ts nådiga förordning den 20 November
1845, serskilda härader hafva gemensamt häkte och, i närheten deraf, gemensam
tingsstad, hvarest ransakas och dömes angående brott, begångne inom något af de
härader, för hvilka häktet är gemensamt, hvarvid, då man icke alltid kunnat anlita
nämnden i närmaste härad, biträde måst en och annan gång sökas af nämnd
i aflägsnare härader, då den blifvit nödsakad, för uppfyllandet af sitt nämndemannakall,
att färdas utom det härad, för hvilket den blifvit vald, samt länsmän ofta
måst, i egenskap af allmänna åklagare i orten, i och för ransakningen begifva sig
utom sitt distrikt.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit och som, genom den
yrkade ersättningen till nämnden, staten likväl icke finge vidkännas några utgifter,
som icke fullt ersattes medelst de fördelar, som vunnes, derest ransakningen
198 E.rp edilin ns- U isko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 105.
med häktade personer alltid kunde hällas vid fängelset, utan att fångarne under
ransakningstiden behöfde förflyttas, samt då man af länsmän ej kan fordra, att de,
utan ersättning, skola utöfva åklagarekall utom de distrikter, för hvilka de blifvit
tillsatte, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att, derest, med anledning af
E. K. M:ts högstberörde nådiga förordning, serskilde härader hafva gemensamt
häkte samt i närheten deraf gemensam tingsstad, hvarest ransakas och dömas må,
angående brott, som blifvit begångna inom något af de härader, för hvilka häktet
gemensamt är, och för hvilka brott de anklagade blifvit i häkte inmanade, ersättning
för inställelse vid tingsstaden må af allmänna medel utgå, dels till de af nämnden,
som biträda rätten, om gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom
annat härad eller tingslag, än det, till hvilket de höra, beräknad efter vägen från
deras bostad till den gemensamma tingsstaden, men, i händelse gerningen är vorden
föröfvad inom samma härad, för hvilket de blifvit valde, endast efter den längre
väg, de hafva till den gemensamma tingsstaden^ än till häradets vanliga tingsställe;
dels ock till länsman från hans bostad till gemensamma tingsstaden, då han i egenskap
af åklagare måste der sig infinna, så framt densamma är belägen utom det
distrikt, för hvilket han blifvit tillsatt; skolande denna ersättning utgå af det förslagsanslag,
som blifvit anvisadt å Andra Hufvudtiteln för ersättningar lill vittnen
och parter, till de belopp, som för resor i kronans angelägenheter, enligt författningarne,
tillkomma nämndemän och länsmän.
Hvilket Rikets Ständer la i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 17 Juli 1851.
Expeditions- Utsko itc, ts Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 106. 199
N:o 106.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Sländers underdåniga skrif reise, angående ett hegardt lån
för fullbordandet af lasarelts-byggnaclen i Lund.
(Stats-Utsk:s Uti:»., N:ris 112 och 189.)
S. A. K.
Med anledning af direktionens öfver läns-lasarettet i Lund samt dermed förenade
kurhus, institutum cliuicum och barnbördshus i underdånighet gjorda anhållan
om ett amorteringslån af 40,000 R:dr, emot 3 eller 4 procents ränta samt
1 eller 2 procents årlig kapital-afbetalning, för fullbordande af en, enligt medicinska
fakultetens yrkande och vederbörande revisorers anmaning, företagen nybyggnad,
hvarigenom ej allenast ett af behofvet högt påkalladt utrymme för 108
nya sjuksängar, utan äfven nödig läkarevård för sjuke studerande samt ett för
kliniska undervisningens fullständighet erforderligt, lättadt tillträde för febersjuka
skulle komma alt beredas, har E. K. M:t uti nådig proposition af den 10 nästlidne
Januari, behagat föreslå, att sagde lån mätte beviljas på de vilkor, Rikets
Ständer, i betraktande af direktionens härom framställda förslag, kunde finna skäl
bestämma.
Af de handlingar, som legat till grund för denna nådiga proposition, hafva
Rikets Ständer inhemtat, att, sedan Rikets Ständer under sistförflutna riksdag
förklarat sig, i anseende till statsverkets då varande obetydliga tillgångar, icke
kunna bevilja ett då sökt och af E. K. M:t förordadt dylikt lån å 75,000 R:dr
för hela don nya lasarcttsbyggnadens uppförande,, i enlighet med derför, i nåder
fastställd plan, så har denna nybyggnad blifvit inskränkt till den numera uppförda
200 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 107.
vestra flygeln, men att de flör inredningen häraf och barnbördshusets nödvändiga
utvidgning, jemte inventarier, äfvensom gamla lasarettsbyggnadens sammanbindning
med nämnda flygel erforderliga kostnader i allt fall skola öfverstiga de tillgångar,
hvilka direktionen egde att härtill disponera.
Enär likväl utaf de till Rikets Ständers kännedom komne handlingar någon
upplysning icke kunnat vinnas om ansvarsskyldigheten för länets behöriga användande
och återbetalning, eller om detsamma till sitt hela eller hufvudsakligaste
belopp är bchöfligt för de akademiska institutionernas förbättrande och fullkomnande,
eller 0111 det förnämligast är afsedt till sådana utgifter, som utaf lasarettsoch
kurhus-medlen böra bestridas; så hafva Rikets Ständer af dessa omständigheter
funnit sig förhindrade, att E. K. M:ts ofvanberörda nådiga proposition bifalla.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom, till svar i ämnet, hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1S51.
N:o 107.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 ■— —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af kronans
rätt till danaarf efter vice länsmannen Peter Lok Rösler
till förmån för hans arfvingar. (Stats-Utsk:s Ull., N:o 200.)
S. A. K.
I aflåten nådig proposition har E. K. M:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan vice länsmannen Peter Lök Rösler den 20 Maj 1846 aflidit,
utan
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 107. 201
utan att efterlemna bros (arfvingar, samt hans enka, Chrislina Nilsdotter, den 5
Mars 1848 jemväl med döden afgått, så hade, enär Röslers utom riket vistande,
vid hustruns frånfälle okända, arfvingar icke inom den j lag föreskrifna tid af
natt och år från dödsfallet vidtagit någon åtgärd för bevakande af sin arfsrätt,
Selebo häradsrätt, uppå derom af Advokat-fiskals-embetet i E. K. M:ts och rikets
Kammar-kollegium väckt påstående, genom utslag den 30 November 1850,
såsom dana-arf tilldömt E. K. M:t och kronan den andel i qvarlåtenskap en efter
Rösler och hans hustru, som bordt hans arfvingar tillkomma, derest de i laga
tid sin rätt iakttagit; hvarefter bemälde arfvingar, genom befulImäktigadt ombud,
i underdånighet anhållit, det E. K. M:t täcktes till Rikets Ständer göra nådig
framställning, att berörde andel i Röslers och hans hustrus qvarlåtenskap, utgö
rande,
enligt afgifven redovisning, ett belopp af 551 r:dr 29 sk. 6 rst. banko,
måtte varda till förmån för Röslers i torftiga omständigheter stadde arfvingar
eftergifven.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till målet hörande handlingar, hafva
deraf inhemtat att, då Röslers i Norige vistande arfvingar, såsom orsak till
underlåtenheten att inom i lag föreskrifven tid deras arfsanspråk anmäla och bevaka,
uppgifvit saknad kännedom af Röslers och hans hustrus inträlfade död,
hvarom underrättelse genom allmänna tidningarne eller på annat sätt icke skall
blifvit arfvingarne meddelad, och då E. K. M:t, med jemväl fästadt afseende å den
medellösa ställning, hvari nämnde arfvingar sig befinna, föreslagit Rikets Ständer,
att kronans rätt till ifrågavarande dana-arf må till sökandernes förmån eftergifvas,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt sådant medgifva. Hvilket Rikets Ständer
få, såsom svar i ämnet, hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
Bil,, till II. St. Prol. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
202
Expeditions-Utskottets Förslag till unä. Skrifvelse, N:o 108.
N:o 108.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adela den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om trenne, kronan
tillhörige, jordars upplåtande lill utvidgning af kyrkogården i Kalmar.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 204.)
S. A. K.
Uti en under den 27 Juli sistlidne Maj till Rikets Ständers Stats-utskott aflåten
skrifvelse har E. K. M:t omförmält, hnrusom domkyrko-rådet i Kalmar, af
anledning att den Por Kalmar stads- och landsförsamlingar gemensamma begrafningsplatsen
med dess inskränkta utrymme numera, till följd af ökad folkmängd,
blifvit för sitt ändamål otillräcklig, och då i stadens närhet andra till begrafningsplats
lämpliga ställen icke funnos, utom trenne invid gamla kyrkogården
belägne E. K. M:t och kronan tillhörige åkerlyckor, å församlingens vägnar
anhållit, att desse måtte till kyrkogårdens utvidgande upplåtas. Sedan församlingsboerne
i afseende å vilkoren för den begärda upplåtelsen å allmän sockenstämma
uttryckt den önskan, att ifrågavarande åkerlyckor, som för närvarande äro till enskilde
personer utarrenderade, måtte utan annan afgift, än för den nu löpande arrendetiden,
åt församligen öfverlåtas, eller ock, om denna anhållan icke kunde
vinna bifall, den nu utgående arrendesumman måtte i nåder utsättas såsom en för
alltid bestämd årlig afgäld, att af domkyrkan till E. K. M:t och kronan erläggas,
samt Magistralen i Kalmar och E. K. M:ts Befallningshafvande i Kalmar län, med
vitsordande af uppgifne förhållanden, å ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, hade
E. K. M :ts och rikets Krigs och Kammarkollegier, med afseende å de förhållanden
domkyrkorådet framställt, och då omförmälde äkerlyckor, å en ofvanberörde
underdåniga ansökning bilagd karta betecknade med litt. B, C och D, och
Expo ditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 108.
'203
utgörande, lyckan B 1 tunnland 8,3 kappland, lyckan C 1 tunnland 10 kappland,
varande denna lycka en del af de s. k. skansjordarue, samt lyckan D 1 tunnland
13,4 kappland, vore, såsom belägne invid kyrkogården, till dess utvidgning
serdeles lämplige, samt icke för annat angelägnare ändamål kunde erfordras, uti
afgifvet gemensamt utlåtande af den 23 sistl. April underdånigst tillstyrkt nådigt
bifall till den begärda upplåtelsen på följande vilkor:
l:o att E. K. Maj:ts ocb kronans dispositionsrätt öfver de trenne åkerlyckorne
genast öfverlåtes till församlingarne;
2:o att, sä länge det om skansjordarne nu afslutade arrendekontrakt är gällande,
eller till den 14 Mars 1856, församlingarne böra ansvara, alt den till E. K.
M:t och kronan för samma jordar utgående årliga arrendesumma af 63 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, icke får förminskas med mera än 2 tunnor
30,5 kappar, som motsvarar arrendet för den vidd af 1 tunnland 10 kapp
land,
lyckan litt. C upptager bland nämnde jordar;
3:o att den afgäld, hvarför de 3:ne åkerlyckorna äro på arrende öfverlåtne,
utgår oafkortad till E. Ii. M:t och kronan intill slutet af det år, hvarunder E.
K. M:ts nådiga beslut om upplåtelsen utfärdas; samt
4:o att församlingarne må, för öfvertagandet och begagnandet af marken, genast
eller före gällande arrendetids förlopp, ega att med arrendator erne om afträ
dandet
öfverenskomma; och som afgifterne för ofvannämnde tre åkerlyckor icke
uppgå sammanräknadt till högre belopp, än 25 R:dr 12 sk. årligen, hade kollegierne,
hänseende till det ändamål, hvarför jorden skulle komma att till församlingarne
öfverlåtas, ansett mindre lämpligt att till kronans fördel begagna församlingarnes
anbud alt för samma jord, i fall den varder för det uppgifna behofvet till
deni upplåten, erlägga årlig afgift, hvadan kollegierne underdånigst hemställt, att
upplåtelsen måtte utan sådan ersättning beviljas.
Med fästadt afseende å hvad sålunda förekommit har E. K. M:t nu täckts
föreslå Rikets Ständer, att meranämnde, kronan tillhörige, trenne åkerlyckor, på
de af kollegierne uppgifna vilkor, må för ifrågavarande ändamål åt ofvanbemälde
församlingar, utan ersättning upplåtas.
Till hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit hafva Rikets Ständer funnit
skäligt lemna bifall, hvilket Rikets Ständer få, såsom svar i ämnet, hos E.K. M:t
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
204 Eaepeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 109.
N:o 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — — ,
Bonde-Ståndet den 29 •— —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående väckt fråga om
det i kronans förråd befintliga äldre, till krigsbruk oanvändbara,
kruts omarbetande till bergskrut.
(Stats-Ulsk:s Utkde, N:o 205.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse har E. K. M:t gifvit Rikets Ständer tillkänna, alt, sedan
E. K. M:ts och Rikets Krigs-kollegium under den 10 Maj 1849 i underdånighet
hemställt, att, enär ej mindre i arméens, än ock i flottans krutförråd funnes
en större mängd krigskrut, tillverkadt före år 1831, efter hvilken tid nya
kontrakt med krutverksegarne ingingos och bättre arbetsmethoder antogos, men
detta äldre krut icke kunde anses användbart för krigsbehof eller skarpskjutning
samt utgjorde för stora qvantiteter, för att kunna till exercis- eller salutskott
förbrukas och ej heller skulle kunna utan alltför betydlig prisnedsättning begagnas
vid bergsverken, E. K. M:t måtte i nåder tillåta, att allt före år 1831 lillverkadt
svenskt krut, som i arméens eller flottans krutmagasiner förvarades, måtte
vid de, förråden närmast liggande, krutbruken få successive omarbetas lill bergskrut,
hade E. K. M:t, uti nådigt bref af den 22 Maj 1849, anbefallt förbemälda
kollegium att till en början låta till bergskrut omarbeta högst 1,200 centner
af det uppgifna äldre krigskrutet; hvarefter Krigs-kollegium under den 13 sisth
Februari i underdånighet anfört, att då någon anmärkning emot användbarheten
af det under loppet af år 1850 sålunda omarbetade krutet icke förekommit, kollegium,
som på de i dess underdåniga skrifvelse den 10 Maj 1849 anförda skäl
ausåge nödigt, att allt före år 1831 tillverkadt, i kronans förråd befintligt, svenskt
Expcditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 109. 205
krigskrut, utgörande tillsammans omkring 7,200 centner, på förrberörde sätt omarbetades,
i underdånighet tillstyrkt sådan omarbetning; i sammanhang hvarmed
blifvit inför E. K. M:t i underdånighet anmäldt, att, enligt från Krigs-kollegium
infordrade upplysningar, det ifrågavarande äldre krutet icke, i nu befintligt skick,
kunde försäljas och icke heller anses ega högre värde än efter qvantiteten af den
i krutet ingående salpeter, upptagen till 75 procent, då således, efter inlösningspriset
5 R:dr 32 sk. banko pr Lispund, för den rå salpetern, krutets värde kunde
uppskattas till 21 R:dr 12 sk. b:ko pr centner; hvadan, om härtill lades den
af Krigs-kollegium beräknade kostnad för samma kruts omarbetning till bergskrut
med 5 R:dr i rundt tal per centner, det omarbetade krutet alltså kunde antagas
kosta kronan 26 R:dr 12 sk. b:ko och således, då krutet försåldes såsom bergskrut
ä 37 R:dr b:ko per centner, genom omarbetningen en vinst af omkring 10
R:dr på hvarje centner blefve statsverket beredd.
Sorn E. K. M:t, genom hvad sålunda förekommit, ansett det vara till fullo
utredt att den föreslagna och på försök till en mindre del redan verkställda om
arbetningen
af det ifrågavarande äldre krutet komme att tillskynda statsverket en
betydlig fördel, och att således skäl vore förhanden till omarbetningens vidare
fullföljande, har E. K M:t af sådan anledning till Rikets Ständer gjort den nådiga
framställning, att kostnaderna för merberördav äldre kruLs omarbetande till
bergskrut, och följaktligen äfven hvad för det på försök redan omarbetade krutpartiet
blifvit utgifvet, må, i den mån arbetet efter den uppgifna planen binner
fortgå, fä af krutförsäljningsmedlen bestridas.
Hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit och i öfrigt härvid förekommit, hafva
Rikets Ständer i öfvervägande tagit, och som Rikets Ständer, på grund af hvad
upplyst blifvit, likaledes anse det föreslagna omarbetandet af ifrågavarande till
krigsbruk oanvändbara krut vara för statsverket fördelaktigt, hafva Rikets Ständer
velat medgifva, att kostnaden för omarbetandet af så stor del af ifrågavarande
krutparti, som kan anses icke vara till exercis- och salut-krut erforderligt, äfvensom
för den redan verkställda omarbetningen, må af krutförsäljningsmedlen bestridas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
200 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 110.
N:o 110.
Uppläst oeh godkändt hos Ridd. och Adelu den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ständet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående låneunderstöd för
uppförande af en bro öfver Dalelfven.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 211.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att en flottbro
vore af behofvet högeligen påkallad, till förekommande af den olägenhet och våda,
som för närvarande skola vara förenade med farten å förja öfver den del af Dalelfven,
som löper förbi Gustafs sockenkyrka, men att nämnda socken, af anförda
orsaker, saknade tillgång att, utan biträde genom lån af allmänna medel, ensam
bekosta detta till en utgift af omkring 7,000 r:dr riksgäldssedlar beräknade arbete.
Och då ifrågavarande byggnadsföretag, som synes vara af vigt för orten,
otvifvelaktig! måste blifva betydligt betungande för de brobyggnadsskyldige, hvilka,
enligt hvad anmäldt blifvit, sakna tillgång på skog, och i allmänhet äro mindre
bemedlade, samt arbetet således svårligen lärer kunna utan allmänt understöd utföras,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, för byggnad af en bro öfver Dalelfven,
bevilja Gustafs socknemän ett lån af fyratusen riksdaler banko, att från
Riksgälds-kontoret utgå, emot vilkor alt, sedan detta lån under 2 års tid utan
ränta innehafts, 6 procent å det ursprungliga lånebeloppet, inom hvarje års utgång,
till nyssnämnda verk inbetalas, deraf såsom ränta beräknas 4 procent å det
oguldna kapitalet oell återstoden såsom kapital-afbetalning, samt att vederbörande
ställa säkerhet derför, att arbetet, som ovilkorligen bör påbörjas inom 1853 års
slut, varder behörigen fullbordadt. Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
E.vpedilions-UUkottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o lil.
207
N:o lil.
Uppläst oeh godkändt hos Ridd. och Adelil den 23 Juli 1851.
Presle-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anslag till Kyrkobyggnad
i Knäreds församling af Hallands län.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 215.)
S. A. K.
Hos E. K. M:t har Knäreds församling i Hallands län, jemte förmälan, hurusom,
sedan församlingens gamla, till en del förfallna kyrka, med afseende så
väl ä utrymme som beskaffenhet, befunnits icke längre kunna motsvara sitt ändamål,
och församlingen, af sådan anledning, för några år tillbaka, efter vidtagna
förberedande åtgärder, gått i författning om uppförande af en ny kyrka, i öfverensstämmelse
med dertill uppgjord och i vederbörlig ordning stadfästad ritning,
samt detta kostsamma, och för socknens innevånare i hög grad betungande, byggnads-företag
vid slutet af September månad 1848, hunnit nära sin fullbordan,
församlingen genom olyckshändelse blifvit beröfvad nästan hela frukten af sina ansträngningar,
enär den nya kyrkobyggnaden, genom tornets instörtning, till stor
del förvandlats till en grushög, i underdånighet anhållit att, då församlingen genom
detta olycksfall blifvit försatt i en så mycket svårare belägenhet, som den,
i hopp om den nya byggnadens snara fulländning, redan förut hade till någon del
låtit nedrifva den gamla kyrkan och sålunda nu befunne sig i saknad af ett passande
och värdigt rum för sin offentliga Gudstjenst, på samma gång den icke
egde förmåga alt bestrida de för ny kyrkobyggnad erforderliga kostnader, E. K.
M:t, med afseende å dessa förhållanden och enär en emot kyrkans byggmästare
och hans borgensmän påbörjad rättegång, hvilken syntes blifva långvarig, lemnade
208 Expeditions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o lil.
föga utsigt att för den gjorda förlusten vinna någon ersättning, i nåder måtte
täckas af allmänna medel tilldela nämnda församling en så stor summa, att en
ny kyrka kunde derför uppbyggas.
Efter det Öfver-intendents-embetet, i ett på E. K. M:ts nådiga befallning
afgifvit underdånigt förslag å den kostnad, som för uyssnämnda ändamål kunde
finnas erforderlig, beräknat utgiften för Kyrkans fullbordande att uppgå till
16,984 r:dr 17 sk- b:ko, om församlingen, såsom vanligt, utan ersättning fullgör
dagsverken och körslor, men i annat fall till 6,724 r:dr, samma mynt, utöfver
nyssnämnda summa; samt E. K. M:t af de lill målet hörande handlingar
inhemtat; att meranämnda församling, som år 1845 erhöll, genom kollekt och
stambok öfver hela riket, understöd för ifrågaställd kyrkobyggnad, utgöres af
59-j\- oförmedlade, till 43|$- förmedlade, mantal, med en i allmänhet obemedlad
folkmängd af 1,972 personer; att jordmånen vöre af svagaste beskaffenhet; att
församlingen, vid liden för ifrågavarande kyrkobyggnad, blifvit i flera afseenden
beröfvad fördelarne af ortens förnämsta näringsgren: att den under de 3 sista
åren i brandstods-ersättning utbetalt 5 å 6,000 r:dr b:ko, och att årliga bidrag
måste lemnäs till kyrko-kassan, hvars inkomster icke voro tillräcklige att ens lill
tredjedelen betala ränta å kassans, till 5,000 r:dr b:ko redan uppgående, skuld;
så har i betraktande af hvad sålunda förekommit och då dessa förhållanden syntes
vara af beskaffenhet att i hög grad påkalla det allmännas deltagande och bistånd,
E. K. M:t, uti Nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott af den 7 nästlidne
Maj, med öfverlemnande af den underdåniga ansökningen, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte åt Knäreds församling för ofvan uppgifna ändamål bevilja ett
räntefritt lån af 16,000 r:dr b:co, med skyldighet för församlingen att fem år
efter lånets erhållande börja återbetalning deraf med så stort belopp årligen, som
Rikets Ständer med hänsigt till de i ansökningen åberopade omständigheter, kunde
finna skäligt bestämma; anseende E. K. M:t det vilkor vid lånets beviljande
dessutom böra fastas, att den ersättning, församlingen för den gjorda förlusten
möjligen kan i laglig väg erhålla, uteslutande må till afbetalning af lånet användas.
Hvad de, i afseende på meranämnda understöds erhållande, Rikets Ständer
tillställda handlingar innefatta, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och då
den ifrågaställda kyrkobyggnaden svårligen lärer kunna, utan högst känbara
uppoffringar, utföras af denna föga folkrika, af mindre bemedlade personer bestående
församling, som för kyrkans uppbyggande redan vidkänts betydliga utgifter
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o lil. 209
och numera icke äger några lill dess uppförande ånyo disponibla tillgångar^ så,
i betraktande deraf att förbemälda församling jemväl skall, enligt hvad upplyst
blifvit, svårighet möta att på enskild väg erhålla ett för ändamålet erforderligt
lån, hafva Rikets Ständer ansett statens mellankomst, i ett särskildt fall som
detta, skäligen kunna äga rum, hvadan, och med afseende å hvad E. K. M:ts
nådiga skrifvelse innehåller, Rikets Ständer bifallit att, för uppförande af en ny
kyrka i Knäreds församling af Hallands län, ett lån af sexton tusen r:dr må af
Riksgälds-kontorcts medel utgifvas, emot vilkor, att, sedan detta lån under fem
ars tid innehafts utan ränta, 6 procent af detsammas ursprungliga belopp till
Riksgälds-kontoret före hvarje års slut, inbetalas, af hvilka 6 procent först beräknas
4 procent ärlig ränta å det återstående låne-kapitalet, hvarefter det belopp,
som derutöfver skall erläggas, kommer att såsom kapital-afbetalning å lånesumman
afgå, intilldess denna är till fullo godtgjord; börande församlingen, innan
detta lån af Riksgälds-kontoret utbetalas, hafva aflenmat sin till Riksgälds-kontoret
utgifna, af fullmäktige derstädes godkända förbindelse alt behörigen fullgöra
de för länet stadgade betalningsvilkor, bland hvilka jemväl hör intagas det stadgande,
att den ersättning, församlingen för den genom kyrkans förstöring gjorda
förlusten möjligen kan i laglig väg erhålla, uteslutande må till afbetalning af lånet
användas. Hvilket, såsom svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos
E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
Bih. till R. St:s Prof. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 AJd. ■ 27
210 Earpeditions-UIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 112.
N:o 112.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Presle-Ständet den 25 — —
Borgare-Slåndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medel till fullbordande
af Strömsholms kanals ombyggnad.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 213.)
S. A. K.
Till E. K. M:t har Strömsholms kanalbolags direktion inkommit med underdånig
framställning, rörande bolagets närvarande ställning och de orsaker, som,
utan bolagets eller direktionens vållande, skola densamma föranledt, med anförande
dervid, bland annat, att, vid verkställigheten af Strömsholms kanals ombyggnad,
Öfverste-löjmanten m. m. /. Edströms, åren 1831—1833 hållna undersökning,
på grund hvaraf den af honom föreslagna, af K. M:t under den 27 Juli
1841 i nåder fastställda plan för arbetet, med tillhörande kostnadsförslag, blifvit
uppgjord, skall hafva befunnits i hög grad felaktig, så väl i anseende lill sjelfva
markens antagna beskaffenhet, som till de beräknade arbets-qvantiteterna samt åtgången
af dagsverken och deras värden, hvarigenom inträffat att kostnaden för
kanalens ombyggnad, som i samma förslag alternativt beräknats till 1,266,784
11: dr eller ock 1,311,884 R:dr b:ko, numera och sedan chefen för vestra vägoch
vattenbyggnads-distriktet verkställt ny undersökning i ämnet, på grund deraf,
ansetts uppgå lill 1,925,886 R:dr, deraf, under förutsättning af en till 1859
års utgång förlängd arbetstid, äfvensom att kanalens utlopp i mälaren blefve, såsom
hittills, vid Strömsholm, det belopp, som för utförandet ännu vore erforderligt,
utgjorde 1,361,370 li:dr b:ko; och har, med åberopande häraf och då, till
dessa utgifters bestridande, bolaget, uti redan beviljadt statsanslag, inkomster till
Eåtpedi tions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 112.
211
1859 ars slut och öfriga tillgångar icke kunde påräkna större belopp än <‘>01,609
R:dr, och således en brist af 759,770 R:dr b:ko kom me att uppstå, samt aktieegarne
i bolaget icke kunde, i strid mot föreskrift i de för detsamma nådigst utfärdade
reglor, åläggas att, utöfver hvad redan å hvarje aktie blifvit inbetaldt,
utgöra något ytterligare tillskott och icke heller linge kanal- och slussverket lagligen
inteckna, bolaget, vid dessa med flere anförda förhållanden, hos E. K. M:t
i underdånighet hemställt, antingen att Strömsholms kanal- och slussverk malte
af staten, emot vissa vilkor, öfvertagas, eller ock bolaget tillförsäkras, utöfver de
till oell med år 1856 af Rikets Ständer redan anslagna 50,000 R:dr om året,
ytterligare statsbidrag, såsom anslag och lån, med den förändring i bolagets så
väl privilegium som med kronan upprättade kontrakt, dels att den summa, som
efter arbetets fullbordan hvarje år skulle afsättas till reparalions-fond, blefve minskad
från 5,000 till 3,000 R:dr under den tid, som åtginge för amortering af
bolagets skuld till statsverket, dels ock alt arbetstiden förlängdes med 3 år, eller
till 1859 års slut; eller ock att åt bolaget måtte ansiås det intill 1853 års slut,
efter uppgjord beräkning, erforderliga tillskott af 330,636 R:dr, mot förbindelse ä
bolagets sida att deraf återbetala en fjerdedel.
Efter inhemtande af styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga
yttrande i delta mål, har, med afseende på hvad dervid blifvit anfort,
E. K. M:t funnit Sig icke kunna lemna nådigt bifall lill någotdera alternativet
af hvad Strömsholms nya kanalbolag, beträffande utvägarne för ombyggnadsarbetets
fullbordande, i underdånighet hemställt; men då det vore af synnerlig vigt
för rörelsen inom en betydande del af landet, att Strömsholms kanal med det första
varder satt i det förbättrade skick, som vid meddelandet af anslaget till ombyggnaden
åsyftats, ocb handlingarne utvisade att byggnadsarbetena, i anseende
till stegrade arbetslöner och i vissa delar förhöjda material-priser, omöjligen kunna
fullbordas utan en väsendtlig tillökning i den kostnad, som enligt Öfverstelöjtnant
Edströms år 1833 upprättade och numera otillförlitligt befunna förslag
togs i beräkning, när Rikets Ständer år 1841 anvisade statsanslaget för kanalombyggnaden,
samt dervid, bland andra vilkor, dels stadgade att ombyggnadsarbetet
borde inom femton år af bolaget utföras, utan att ytterligare statsbidrag
dertill finge påräknas, och att, efter arbetets fullbordan, 5,000 R:dr årligen skulle
till reparations-fonden afsättas, dels ock bestämde 15,000 Il:dr årligen såsom maximum
för den ränta och utdelning på aktierna, som bolaget egde af kanal-inkomsten
utbekomma, efter det kanal- och slussbvggnaderne blifvit fullbordade, har
E. K. M:l, med bifogande af de lill målet hörande handlingar, uti en till Rikets
221
Expedit,iöns- Utskottets Förslag- till und. Skrifvelse, N:o 112.
Ständers Stats-utskott den 18 sistlidnc Mars afläten nådig skrifvelse behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna att, derest Rikets Ständer, på sådan grund, lika med
E. K. M:t, funno billigheten och det allmännas fördel fordra, att de vilkor, som
genom kontraktet blifvit bolaget ålagda, må i ofvänberörda omständigheter kunna
efter E. K. M:ts bepröfvande förändras, E. K. M:t vore benägen att, efter vederbörandes
hörande, taga i öfvervägande, huruvida för kanal-ombyggnaden enligt
fastställd plan må kunna bolaget af handels- och sjöfarts-fonden tilldelas ett ytterligare
understöd, att under flera eller färre af de återstående byggnads-åren successivt
utgå med högst 50,000 R:dr årligen, emot de vilkor och förbindelser å
bolagets sida, som E. K. M:t kunde finna lämpligt ytterligare föreskrifva, till
betryggande deraf att kanalbyggnadsarbetena vederbörligen fullbordades inom den
tid, som redan vore eller i sammanhang med det nya anslags-beslutet blefve bestämd.
Rikets Ständer, som, för vinnande af närmare kännedom om de vilkor, hvaruti
förändring sålunda blifvit i nåder föreslagen, tagit del af innehållet utaf förenämnde
emellan kronan och Strömsholms nya kanalbolag den 28 Maj 1842 upprättade
kontrakt, i hvad det angår förrberörda vilkor, hafva, vid pröfning af
detta ärende, väl funnit att orsaken till den missgynnande ställning, hvaruti Strömsholms
kanalbolag sig för närvarande befinner, icke ensamt är att söka uti framlidne
Ofverste-löj(nanten Edströms beräkningar, utan torde hafva kunnat till icke
ringa del förekommas, derest bolaget iakttagit mera förutseende och bättre vakat
öfver arbetets utförande; men då upplyst är, att kanalens ombyggnad icke kan
verkställas utan ändring i de vilkor, som vid 1840 års riksdag blifvit af Rikets
Ständer fastställde, samt det är af synnerlig vigt för rörelsen inom en betydande
del af landet, att Strömsholms kanal varder med det första försatt i det förbättrade
skick, som, vid meddelandet af anslaget till ombyggnaden, åsyftats, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt, i öfverensstämmelse' med E. K. M:ts högstberörda
nådiga skrifvelse, medgifva:
1:o alt den för fullbordande af Strömsholms kanals ombyggnad bestämda tid
får utsträckas till 1859 års slut, och § 3 mom. a i oftaberörda kontrakt, samt §
3 mom. b i bolagets privilegier i enlighet dermed ändras;
2:o att den summa, som, efter arbetets fullbordan, skall hvarje år afsättas
till réparations-fond, må minskas från 5,000 till 3,000 R:dr, under den lid, som
åtgår för amortering af det statsbidrag, bolaget kan af E. K. M:t förunnas, men
sedermera utgå lill fulla beloppet 5,000 R:dr; samt att § 5 i oftabesagde kontrakt
och privilegium erhåller en härmed öfverensstämmande lydelse; och
Eocpcditions-Utskottets Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 113.
213
3:o att, sedan de vilkor och förbindelser, E. K. M:t kan finna lämpligt föreskrifva
bolaget för tillgodonjutande af ytterligare understöd, blifvit uppfyllda,
den i § 10 moni. e intagna bestämmelse, i afseende på beloppet af ränta oell utdelning
å aktierna, får, efter E. K. M:ts pröfvande, förändras. Hvilket Rikets
Ständer få härigenom, lill svar i ämnet, underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
N:o 113.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anslag för beredande
af rättelse uti beräknandet af salpeterhjelgen inom provinserne
Småland och Oland.
(Stats- Utsk. Uti., N:is 64 och 216.)
S. A. K.
Sedan åtskiilige Riksdagsfullmäktige för Bonde-ståndet inom Calmar, Kronobergs
och Jönköpings län vid 1840 och 1841 årens riksdag, uti serskilda till
E. K. M:t ingifna underdåniga ansökningar, anmält, hurusom, i strid med E. K.
M:ts och rikets Kammar-kollegii bref af den 28 April 1638 samt Kongl. Resolutionerne
den 13 December 1644 och den 9 December 1766, de räntepersedlar,
som ingingo uti den, hemmantalsräntan tillhörande, salpeterhjelpen, blifvit uti nämnda
län, eller provinserna Småland och Öland, al uppbördsmän och indelningshafvare i
så måtto oriktigt debiterade och uppburna, att sådant skett efter markegång, i stället
för enligt kronovärdie; och sökanderne, med anledning häraf, anhållit, det E. K. M:t
214
Expeditioiis-Utskottets Fältslag till und. Skrifvelse, N:o 113.
täcktes i nåder förständiga uppbördsman och räntetagare att upphöra med den, efter
sökandernes förmenande, olagliga öfverdebitering i afseende på salpeterhjelpen, som
sålunda dittills ägt rum, så att allmogen i dessa provinser måtte komma i åtnjutande
af samma förmon, som hemmansinnehafvare i rikets öfriga landskap, att utgöra ifrågavarande
gärd endast med det derför belöpande kronovärdie, utan persedel-förvandling;
hvarefter, jemte det bemälda kollegium tillika med öfrige vederbörande blifvit i ämnet
hörda, E. K. M:ts och rikets Stats-kontor, uppå nådig befallning, låtit fögderivis upprätta
serskilda utredningar, som utvisade att den minskning, hvilken, efter medelmarkegång
af de sednasle 10 åren, skulle genom den ifrågaställda förändringen
uppkomma uti beloppet af ej mindre de kronan behållna räntor, än äfven hvarje af
de för serskilda behof anvisade indelda anslag, komme att uppgå, i de 3:ne länen,
till 31,779 r:dr 17 sk.; så har, jemte tillkännagifvande häraf, E. K. M:t
behagat, uti dess i förevarande fråga till Rikets Ständers Stats-utskott aflålna
proposition i nåder meddela, hurusom E. K. M:t väl ansett med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att den sökta förändringen i salpeterhjelpens utgörande inom
de Småländska länen varder beviljad, så att denna ränta derstädes på lika sätt,
som i allmänhet inom öfriga delar af riket eger rum, må med penningar efter
kronovärdie Iiqvideras, men att vid fråga om dylik förändring förekomme, det en
beydlig del af nämnda ränta ingår uti Innings- och andra anslag, samt att således
förändringen icke rättvisligen kunde äga rum, utan att de, som innehafva dessa
anslag, undfinge ersättning för derigenom uppkommande minskning uti anvisade och
påräknade inkomster, hvadan E. K. M:t nådigt föreslagit, att för tillvägabringandet,
ifrån och med innevarande år, af förutnämnda förändring uti sättet för salpeterhjelpens
beräknande i de 3:ne Småländska länen, Rikets Ständer måtte anvisa erforderligt
anslag för att dermed godtgöra den minskning uti indelda löner och anslag
till serskilda inrättningar och fonder, som derigenom uppkomme.
Hvad aler beträffade beloppet af detta anslag, så, enär de uppgjorda beräkningarne
icke lemnade så fullständiga upplysningar, att, på grund deraf, kunde
definitivt bestämmas, hvad hvar och en bör undfå, samt de, hvilkas rätt derunder
beror, jemväl borde lemnäs ti 11 Tälle att, för bevakande deraf, sig yttra, innan ersättningssumman
fastställes, men emedlertid af berörda uträkningar kunde bedömas,
att den genom ifrågaställda förändring uppkommande minskning uti sådana räntor,
som utgå till löntagare eller serskilda inrättningar, och hvarför ersättning borde
meddelas, beräknad efter medium af sednaste 10 år, utgör 10 å 11,000 r:dr
årligen, har E. K. M.t funnit skäligt nadigst föreslå, att för omförmälda ändamål
måtte för närvarande anvisas ett förs lags-anslag af elfvatusen riksdaler årligen,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 113. 215
som E. K. M:t ansett lämpligast kunna utgå af Riksgäls-kontorets medel intill
nästa riksdag, för att, efter det beloppet, på grund af skeende speciella utredningar
och ersättningsanspråkens behöriga pröfning, kunnat tillförlitligen bestämmas,
då på riksstalen uppföras.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende uti öfvervägande, hafva af handlingarne
icke kunnat hemta någon säker ledning för utrönande af det belopp, hvartill
det nu äskade anslaget skulle kunna komma att uppgå; hvadan och som, för vinnande
af tillförlitlig kännedom härom samt för att kunna i hvarje serskildt fall
ingå i pröfning, huruvida ersättning borde ifrågakomma, i händelse den sökta nedsättningen
af salpeterhjelpen i de småländska länen skulle beviljas, erfordras specificerade
uppgifter rörande de personer och inrättningar, af hvilka anspråk i dylikt
hänseende skulle kunna väckas, Rikets Ständer i saknad af en sådan utredning,
icke heller varit i tillfälle att bedöma lill hvilken utsträckning och under hvilka
vilkor den ifrågaställa ersättningen bör äga rum, om densamma bör tillgodokomma
endast nuvarande innehafvare af de indelningar, hvilka genom nedsättningen komma
att minskas, eller utgå för all framtid, o. s. v.
Med afseende på allt detta hafva Rikets Ständer funnit sig för närvarande förhindrade
att bevilja det utaf E. K. M:t för ofvanberörda ändamål äskade anslag.
Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar, härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 29 Juli 1851.
I
216
Expeditions-UtskoHets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 114.
N:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Preste-Ständet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående rätt för part all
återfå lill öfverrätt ingifna handlingar.
(Lag-Utsk. Bet., N:o 30.)
S. A. K.
Då till Rikets Ständers pröfning förekommit, huruvida icke parter må berättigas
att, vid domars och utslags utgifvande återfå protokoll och handlingar, som
de till öfverrätt eller Konungens högsta domstol ingifvit, hafva Rikets Ständer
dervid inhemtat, att den i detta ämne nu gällande lagstiftning, innefattad i 30
Kap. Rättegångs-balken och åtskilliga serskilda författningar, i sjelfva verket ej
föranleder till någon annan inskränkning i parts rätt att återfå till Hofrätten ingifna
handlingar, än så vidt missnöje emot Hofrätts dom eller utslag blifvit anmäldt
och tillstånd till fullföljd deraf utaf Hofrätten gifvet, i hvilket fall det åligger
Hofrätten att originalhandlingarne till Kongl. Maj:t insända; att, hvad angår
till K. M:t inlemnade handlingar, all bestämd föreskrift i förevarande hänseende
saknas; att i de mål, som genom besvär dragas under K. M:ts pröfning,
qvarstadna handlingarne i Hofrätten, derifrån de infordras genom Justitiaerevisionen,
derest underdåniga besvär blifvit anförda, då de komma att förvaras först
i nämnda verks archiv och sist i riksarkivet; att Hofrätterne vanligen icke neka
parter, då de sådant äska, att emot qvitto få återtaga de af dem ingifna protokoll
och beslut, åtminstone sedan de mål, till hvilka samma handlingar höra, blifvit
afgjorda och besluten vunnit laga kraft; samt att deremot andra företedda handlingar
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 114.
217
gar i allmänhet ej återfås utan emot afskrift, som jemväl fordras för rätt att återbekomma
handlingar i mål, hvilka fullföljts hos Kongl. Maj:t.
Vid bedömande af förevarande fråga hafva Rikets Ständer måst fästa afseende å
beskaffenheten af ingifna handlingar, enär i betraktande borde tagas, dels att de
enskilda handlingar, såsom kontrakter m. m., hvilka part företett, kunna inverka
på vederpartens rätt, dels ock att den part, som fullföljer talan, kan vara nödsakad
att, för rätt dertill förete antingen borgen för ådömda böter, för den kostnad
och skada vederparten kan komma att tillerkännas, eller för ådömd ersättning,
eller bevis att han i vederbörlig ordning nedsatt omtvistade belopp m. m. Att
sistberörda slags handlingar aldrig ma återtagas, så vida parten icke blifvit befriad
från eller betalt de böter eller ersättningar, eller annat, hvarom fråga är, synes
vara ostridigt, enär, derest part ägde alt i Hofrätt återfå handlingar af förstnämnde
slag, utan afseende derå att llofrättens beslut öfverklagas, högsta domstolen kunde
sättas ur tillfälle att meddela den pröfning, som vederparten medelst ett måls
underdåniga fullföljd åsyftar. Rättigheten att återfå handlingar af om lorm alda fall
måste följaktligen, såsom hittills, bero på pröfning, desto heldre som det en och
annan gång skall visat sig att dylika handlingar gifvit anledning till broltmålsundersökningar,
hvilka klefve omöjliga, så framt parten tillerkändes en ovilkorlig
återtagningsrätt. Deremot bör hinder ej möta för part att i Hofrätt, oansedt talan
fullföljes emot Hofrättens beslut, samt i Justitise-revisionen, sedan der bevakadt
mål är afgjordt, återtaga i målet ingifna protokoll och beslut jemte andra offentliga
myndigheters handlingar, helst han kan deraf vara i behof för, bland annat,
utförande af sin talan i högsta domstolen, samt den andra parten icke genom
ett sådant återtagande sättes ur tillfälle att, vid påkallande, högsta domstolens
pröfning vinna.
På grund häraf, och som ett stadgande i denna syftning, till fullständigande
af föreskrifterna i ämnet, skulle häfva ett antaget bruk och undanrödja de kostnader
och besvär, som part nu måste vidkännas, då han vill återtaga till öfverrätt
ingifna handlingar, hafva, i öfverensstämmelse jemväl med de vid flera föregående
riksmöten yttrade åsigler, Rikets Ständer pröfvat skäligt, för sin del, besluta en
författning, så lydande:
Sedan till Hofrätt inkommet eller i Kgl. M:ts Justitiee-revision bevakadt mål blifvit
afgjordt, vare part berättigad att, då han hos vederbörande tjensteman sig anmäler,
emot qvitto återtaga de af honom ingifna protokoll och beslut i målet jemte
andra handlingar af sådan beskaffenhet, att desamma finnas hos offentlig embetsBih.
lill IL St. Prof. 1850 & 185!, 10 Sami. 1 Afd. 28
218 E.rp editions- Ut sk o lie, la Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 115.
myndighet att i hufvudskrift tillgå: ankommande på vederbörandes pröfning huruvida
andre handlingar, än nu omförmälda, må parten återställas, samt huruvida sådant
må ske emot bevittnad afskrift eller derförutan.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
N:o 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1851.
Preste-Ständet, den 25 — —
Ilorgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändringar och tillägg
uti Kongl, stadgan om skiftes-verket i riket den 4 Maj
1827 och Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832.
(Lag- samt Allm. Besv:s- och Ekon.-Utsk:ns Bel:de N:o 15).
S. A. K.
Sedan, vid innevarande riksdag, blifvit framställda åtskilliga förslag, åsyftande
ändringar och tillägg i Kongl. Maj:ts nådiga stadga om skiftesverket i riket
den 4 Maj 1827 och Kongl, kungörelsen den 9 Juni 1832, har, under pröfnin
gen
häraf, i afseende på nedannämnde stadganden, hos Rikets Ständer förekommit
och blifvit beslutadt som foijer:
2 Kap.
3 §. Under den åsigt, att det uti denna § lemnade anstånd af till och med
fyra månader sedan tjenlig årstid infallit, hvarfÖrinuan skiftesförrältare icke är
Exjjcdilions-Uiskottels Förslag till and. Skrifvelse, N:o 115.
219
ovilkorligen skyldig att förrättningen företaga, är alltför långt, och då det, i Rikets
Ständers tanka, icke är med skiftes-ärendenas obehindrade gång förenligt,
att landtmätare åtager sig dylik förrättning, som han icke anser sig hinna företaga
inom två månader, sedan tjenlig årstid infallit, samt enär, i fråga om tiden
för andra landtmäteri-förrättningars företagande, det synes böra förblifva vid nu
gällande stadgande att sökanden må derom med landtmätaren Öfverenskomma, hafva
Rikets Ständer ansett att den för skiftesförrättnings företagande stadgade tid af
lyra månader, sedan förrättningsmannen förordnandet erhållit, bör till två månader
förkortas.
3 Kap.
4 §. Enär det vigligaste af de åligganden, som tillhöra gode män, måste
vara att iakttaga och pröfva sådana vid laga skiften och andra landtmäteri-förrättningar
förekommande förhållanden, hvilka säkrast inses och bedömas af den
sorn om beskaffenheten af de egor hvilka utgöra föremål för förrättningen, har
noggrann kännedom, bör ock afseende i främsta rummet fästas derå, att till gode
män må kunna erhållas personer, för hvilka de egor, sorn äro i fråga, förut äro
bekanta, så vidt nemligen sådana personer finnas att tillgå bland de i orten utsedde
gode män; och då i allmänhet kan förutsättas, att den gode man, som bor
närmast förrättningsstället, har om samma ställes egor mera noggrann kännedom,
än den, som är boende längre derifrån, samt den besparing i förrätlnings-kostnaden,
som genom närboende god mans tillkallande kan beredas, ej heller bör förbises,
hafva Rikets Ständer, för de fall att skifteslag äro belägna intill häradseller
läne-gräns, funnit den omständighet att god man är boende utom gränsen af
det tingslag eller det län, der hans biträde kan behöfva anlitas, icke utgöra hinder
för hans tillkallande, hvadan Rikets Ständer ansett att orden ”inom häradet
eller tingslaget” böra ur denna § utgå.
10 §. Jemlikt denna §, gälla emot landtmätare och gode män vid landtmäteri-förrättningar
samma jäf, som uti 13 kap. 1 § Rättegångs-balken stadgas
angående domare; och synes, med afseende å beskaffenheten af den befattning,
landtmätare och gode män vid landtmäteri-förrättningar utöfva, denna öfverensstämmelse
emellan stadgandena härutinnan ock böra fortfarande bibehållas. I följd
häraf och då, rörande sistnämnda lagrum, Rikets Ständer, på sätt hos E. K. M:t
serskildt i underdånighet blifvit anmäldt, af anförda skäl, för sin del, redan beslutat
det tillägg, att om endera parten, sedan rättegång anhängig är, söker sak
220
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 115.
med domaren eiler tillfogar honom något med ord elier gerning, i uppsal att honom
dermed jäfaktig göra, det ej skall för jäf räknas, hafva Rikets Ständer af
enahanda orsaker samt enär någon skillnad icke bör äga rum om förberörda jäfsanledning
afser landtmätare eller god man, ansett att ifrågavarande § af skiftesstadgan
bör erhålla ett tillägg i berörde syftning.
12 Kap.
2 §. Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet deruppå att, ehuru utbyte
af inrösnings- och afrösningsjord är uti denna §, under deri upptagna vilkor
medgifvet, någon föreskrift, huru i dylika fall egor af dessa olika slag höra mot
hvarandra uppskattas, likväl icke finnes meddelad. Enär ändock ett stadgande uti
sådant afseende synes erforderligt, och, då utbyte af inrösnings- och afrösningsjord
skall ske, serskild jemförelse lämpligen kan, på sätt hittills i dylika fall vanligen
ägt rum, emellan de ifrågaställa egostycken verkställas, utan att dervid
afseende fästas å den förut verkställda egograderingen, hafva Rikets Ständer funnit
nödigt att till sednare momentet af förevarande §, sådan den lyder i Kongl,
kungörelsen den 9 Juni 1832, fogas ett tillägg i omförmälde hänseende.
Med förmälan härom få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K.
M:t täcktes i nåder låta utfärda en författning, hvarigenom stadgas:
l:o att 3:dje punkten i 3:dje §:n af 2 kap. skiftes-stadgan, sådan nämnda
§ lyder i Kongl, kungörelsen den 9 Juni 1832, skall erhålla följande lydelse:
”Företages ej förrättningen inom två månader derefter, då må K. M:ts befallningshafvande,
om en eller flera delägare sådant begära, utse annan landtmätare
att det begärda skiftet, så fort möjligen ske kan, verkställa; lemne ock K.
M:ts befallningshafvande underrättelse derom till den landtmätare, som första förordnandet
erhållit.”
2:o att första punkten i 4 § af 3 kap. nämnda stadga skall lyda sålunda:
”till de gode män, sorn vid förrättningen skola biträda, utförde landtmätaren,
inom den i 1 § sagde tid, kallelse-bref; och böra helst de kallas, som närmast
förrättningsstället boende äro.”
3:o alt 10 § i sistnämnda kap. erhåller ett tillägg af följande lydelse:
”Söker delägare, sedan landtmäteri-förrältning börjad är, sak med landtmätare
eller god man, eller tillfogar delegare, landtmätare eller god man något med
ord eller gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall ej för jäf
räknas.”
Expedilions-UIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 116. 221
4:o att till 2 §. i 12 Kap., sådan nämnde §. lyder i Kongl. Kungörelsen den
1) Juni 1832, skall läggas följande stadgande:
”Börande, då sådant utbyte sker, de ägor, sorn utbytas skola, med hvarandra
lill godhet oell värde jemföras, samt uppskattas utan afseende å det gradtal,
som, vid den förut verkställda gradering af skifteslagets mark, blifvit dem åsatt”.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
N:o 116.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ersättning lill en
pensionskasse-inrättning för beväringsmanskap ock afskedade
båtsmän i IFes ter-Norr lands län.
(Stats-Utsk:ts Uti:de N:o 212).
S. A. K.
Sedan en pensions-kassa för blesseradt beväringsmanskap och afskedade båtsmän
inom Wester-norrlands län, medelst bidrag af länets invånare, blifvit bildad,
samt denna inrättnings fond, vid pensioneringens början år 1813 utgörande 14,879
r:dr 12 sk. b:co, sedermera så tillvuxit att den var tillräcklig att dels lemna pension
åt dertill berättigade afskedade båtsmän, dels understödja enkor och barn efter
dylika pensionärer, så har, enligt hos Rikets Ständer derom förekommen
anmälan, Landträntmästaren i berörda län, E. G. Harlin, genom oredlig förvalt
-
222
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 116.
liing, åsamkat sig en balans lill nämnda kassa af 0,308 r:dr 19 sk. 10 rsl.
b:co, hvaraf följden blef alt, ehuru kassan ur såväl Harlins som dess controllanters
konkurser till någon del fatt ersättning för denna betydliga förlust, pensionärernas
antal likväl, i molin af afgång, måst minskas, och att åtskilliga pensioner
icke kunnat på nära tio år utdelas.
I betraktande häraf, och enär den förlust, som på omförmälda sätt drabbat
ifrågavarande kassa, hvilken, jemlikt E. K. M:ts för densamma utfärdade nådiga
reglemente, skall stå under E. K. M:ts Befallningshafvandes öfverinseende och
förvaltning, tillkommit i följd af en statens tjenstemans förvållande, hafva Rikets
Ständer, med afseende jemväl å det med kassan åsyftade välgörande ändamålet, funnit
billigheten fordra att staten godtgör den sålunda uppkomna förlusten samt dymedelst
sätter meranämnda välgörenhets-inrättning i tillfälle att uppfylla de densamma
åliggande förbindelser; hvadan ock Rikets Ständer velat medgifva att, sedan
beloppet af den förlust, som merberörda pensions-kassa lidit till hufvudstol i följd
af Landträntmästaren E. G. Harlins iråkade balans, blifvit utredt, denna förlust
ma af Riksgälds-kontoret cassan ersättas; hvaremot den eller de utdelningar i vederbörandes
konkursmassor, som derefter kunna pensionskassan tillfalla, i stället
skola till statsverket ingå. Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K.
M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juli 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 117.
223
N:o 117.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Juli 1851.
Presle-Ståndet den 26 — —
Aterremitteradt af Borgare-Ständet den 29 — —
Godkändt af Bonde-Ståndet den 5 Aug. —
Ihkets Ständers underdåniga skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Forsta Hujvudtitel.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 82, Meni. ]N:o 147 oell Först. Slats
Utsk:s
Mein. N:o 257.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer beslutat, alt den till H. K. H.
Kronprinsens hofhållning bestämda anslagssumma skulle från och med början af
det år, då H. K. H:s förmälning egde rum, förhöjas från 25,000 till 100,000
r:dr, till hvilket sistnämnde belopp E. K. M., uti Dess vid innevarande Riksdag
aflåtne nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof, ansett berörde anslag
böra å riksstaten beräknas, har detsamma nu med 100,000 r:dr blifvit å
riksstaten uppfördt.
Uti bögstberörde nådiga proposition bär E. K. M:t i anledning af H. K. H.
Kronprinsens och H. K. H. Kronprinsessans förmälning, behagat föreslå Rikets
Ständer, alt, i enlighet med hvad förut i lika läll iakttagits, såsom handpennin
gar
för H. K. H. Kronprinsessan anvisa 18,000 r:dr; och hafva Rikets Ständer
bifallit hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit.
Dä åtskillige utgifter för inre lys- och renhållningen samt sotning m. m.
uti Prins (Justafs palats för närvarande utgå af sjunde hufvud-titelns anslag till
kronans hus och byggnader i Stockholm, men öfriga utgifter för samma palats
blifvit anvisade å första lmfvudtiteln, har E. K. M:t i nåder föreslagit, att ifrågavarande
serskilda kostnader, hvilka i medeltal för de sista fem åren utgjort
018 r:dr årligen, måtte till sistnämnde hufvudtitel öfverflyttas och sammanslås
224
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 117.
med ofvanberörde anslag för Kongl. Slottet, samt alitsa detta anslag förhöjas med
ett, för anslagssummans jemnande till 613 r:dr bestämdt belopp; och då, genom
Kongl. Brefvet den 18 Juli 1829 blifvit förldaradt, alt Prinsessan Sophia Albertinas
testamentarisk^ disposition af den 17 Mars 1783, angående ifrågavarande
palats, komme att lända till efterrättelse, genom hvilket testamente är vordet förordnat,
det palatset alltid skulle tillfalla den äldste Sveriges Arffurste, som näst
efter Kronprinsen egde rätt till kronan, och, om någon Prins eller Prinsessa icke
funnes tillfalla Kongl. Majrt oell kronan, till dess riket hugnades med någon arffurste
eller Kongl. Prinsessa samt, vid sådant förhållande, merberörde palats endast
under vissa vilkor kan för någon tid blifva kronan tillhörigt, hafva Rikets
Ständer, då öfrige för detta palats erforderliga utgifter bestridas af Första Ilufvudtiteln,
funnit skäligt bifalla, hvad E. K. M:t i ofvannämnde hänseende täckts
föreslå.
Utom det kontanta penninge-anslaget, 16,000 r:dr, utginge, enligt äldre
stadganden, till Drottningholms kungsgård, dels 28 t:r kronotionde spanmäl, hvarför
lösen de sista tio åren i medeltal utgjort 231 r:dr 11 sk. 2 rst, dels ock
af åtskillige hemman å Svartsjölandet 65 öke- och 170 dränge-dagsverken, för
hvilka lösen efter enahanda beräkning uppgått till 194 r:dr 43 sk. 4 rst eller
tillsammans 426 r:dr 6 sk. 6 rst; och har E. K. M:t behagat föreslå alt, emot
det dessa serskilda inkomster, hvilka hittills icke varit å Riksstaten beräknade,
indroges till statsverket och inginge bland ordinarie räntan och tionden, det kontanta
stats-anslaget malte förhöjas i rundt tal med 400 r:dr, hvilket, enär detsamma
leder lill förenkling i räkenskaperne, Rikets Ständer bifallit.
Af samma anledning hafva Rikets Ständer äfven bifallit E. K. M:ts nådiga
förslag att, i öfverensstämmelse ined hvad rörande vissa inkomster till Drottningholms
kungsgård blifvit anfordt, de till Gripsholms slott anvisade indelta räntor,
med kronovärdie af 33 r:dr 16 sk. och beräknade efter forslags-markegång till
231 r:dr, måtte utbytas emot förhöjning i kontanta anslaget af 230 r:dr samt
att de till Strömsholms slott anslagne 67 tunnor oindeld spanmål, likaledes indragas
emot tillökning uti det kontanta anslaget, hvilken tillökning, enär samma spanmåls
värde i medeltal för tio år utgjort 525 r:dr 12 sk. 1 rst, beräknats för
anslagets jemnande till 530 r:dr.
I öfrige, under denna Hufvudlitel förekommande utgiftssummor hafva Rikets
Ständer icke funnit skäl vidtaga någon förändring; och hafva alltså Första Hufvudlitelns
anslag blifvit fastställda att, intilldess nästa statsreglering vidtager, utgå
som följer :
Kongl.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 117. 225
Kongl. Ilof- och Slotts-staterna
1: o Kongl. Hufsta!s-anslagen
Kongl. Maj:ts Hofhållning
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens dito
H. Kongl. Höghet Kronprinsessans handpenningar ....
För J)D. Kongl. Högheter Arlfurstarne
H. Maj:t Enke-Drottningens Hofhållning
Möblers underhållande å Kongl. Slotten
Kongl. Hof-stallets utfodring
Polis- lys- och renhållning vid Kongl. Slottet samt Prins
Gustafs Palats
Rosersbergs slott
Ved och kol för de Kongl. Hofven
” Sä[
2:o Kongl. Slotten
Reparationer å Stockholms Slott m. fl. för Kongl. Hofven upp
låtne
byggnader
Brandväsendet och yttre lysbållningen å Kongl. Slottet
Drottningholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott
Ulriksdals Slott '. . .
Haga Lustslott och Park
Strömsholms Slott
S:r
Summa B:ko R:dr
Rikets Ständer framhärda ete.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
Banko
t R:dr
sk.
rst.
420,000
__
100,000
—
—
18,000
—
—
20,000
—
80,000
—
—
8,000
—
30,000
—
11,230
2,000
—
25,210
—
714,440
32,000
5,800
10,400
1,700
5,500
3.000
2.000
00,400
780,840
Bih. lill B. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 A/d.
20
226
Expedition*- Utskot.tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 118.
N:o 118.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Aterremitteradt al Borgare-Ståndet den 2 Aug. —
Godkändt al’ Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-slatens andra hufvudlilel.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 83, Mein. N:o 148 och 217 samt Först. Stats
Utskrs
Mein. 257).
S. A. K.
I afseende å de under Riks-statens andra hufvudtilel uppförde anslag fa Rikets
Ständer följande beslut i underdånighet anmäla, nemligen:
l:o. I enlighet med hvad Rikets Ständer, i anledning af de i dels E. K. M:ts
nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, dels inom Riks-slånden gjorda
framställningar angående förbättrande af lönevilkoren för Hof-rätternes ledamöter
samt en del tjenstemän och vaklbetjente, redan under den 17 Juli innevarande
år i underdånighet anmält, har under deri omförmälda vilkor och efter afdrag af
de, till följd af lagmans-embetenas upphörande, å indragningsstat öfverflyttade lagmanslöner,
utgörande för lagmännen under Svea Hofrätt:
Penningar  2,37(5: 32. »
Indelta räntor, med kronovärdi (54 Rdr 29 sk. 3 rst., utförde
efter markegång lill  4G7: 7. 3.
eller sammanlagdt .
2,843: 39. 3.
För lagmännen under Götha' Hofrätt:
Penningar 2,170: 32. •
och för lagmännen under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 544: 8. •
tillhopa 5,5(54: 31. 3.
eller med ytterligare afdrag af 20 sk., som under denna titel varit i Riks-staten
för ringa beräkuade, rätteligen 5,5(54 R:dr 11 sk. 3 rst., blifvit af Rikets Ständer
uppfördt för Svea Hofrätt, med derunder lydande Juslilie-stat 90,059 R:dr 39 sk.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 118.
227
7 rst., leir Götha Hofrätt mod underlydande Justitie-slat 89,800 R:dr 11 sk. 1 rsl.,
samt för Hofrätten öfver Skäne och Blekinge med derunder hörande Juslitie-stat
38,510 11:dr 23 sk. 2 rst., äfvensom för samtlige Hofrälternes lägre tjenstemän
saint betjening 12,000 R:dr.
2:o. Enär läns- och kronohäktena numera vore ställda under fångvårds-styre]sens
inseende, äfven i afseende ä dera erforderliga reparationer, har det synts E. K. M:t
icke vara lämpligt, att den andel af anslaget åJ7:de hufvudtilein lill reparationer af
kronans lius och byggnader i landsorten, som för dessa fängelsers underhäll, med
4,000 R:dr ärligen, utbetaltes lill fångvårds-styrelsen, vidare qvarstode å nämnde
hufvudtitel, i följd hvaraf E. K. M:t i nåder föreslagit, att detta belopp derifrån
måtte uteslutas, för att inbegripas under del för fångars vård celi underhåll beräknade
förslags-anslag.; men Rikets Ständer hafva ieke funnit skäl bifalla denna
nådiga framställning.
3:o Med ledning al förhållandet, angående utgifterna för fångvården under de
sednare åren, har E. K. M. ansett förslags-anslaget härtill höra beräknas till lika
belopp, som i sednaste Riks-staten vore uppfördt eller 750,000 R:dr; och då, enligt
fångvårds-styrelsens hufvudböcker, fångvården från och med år 1844 lill och
med 1848 kostat staten sammardagdt 3,920,945 R:dr 31 sk. 1 rst. eller i medeltal
årligen 784,189 R:dr 6 sk. 3 rst, hvilken summa dock under sistnämnde
år nedgått till 769,350 R:dr 23 sk. 1 rst, hafva Rikets Ständer ansett någon
nedsättning uti berörde förslags-anslag icke kunna ifrågakomma; men som för fångprester
och fångvaktmästare vid länshäktena och fästningarne är å Riks-staten uppfördt
ett bestämdt anslag med 19,229 R:dr 32 sk. samt för professor och skarprättare
ett af 478 R:dr, eller tillsammans 19,707 R:dr 32 sk., har den förändring
med dessa båda sistnämnda anslag funnits böra vidtagas, att desamma tilläggas
det förra och alltså hela anslaget till fångvården, förhöjd i rundt tal till 770,000
R:dr, blifver ett förslags-anslag.
4:o. Bland fång vårds-utgifter förekomma följande å stat uppförde aflönings
-
belopp, nemligen:
lill en Predikant å Carlshamns kastell  36: 32.
» » Läkare derstädes 33: 16.
» » Vaktmästare derstädes 172: —
» » Kapellan vid Dalarö skans 50: —
» » Vaktmästare derstädes 165: —
Transport 457: —
228 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skri/velse, N:o 118.
Transport 457: —-
lill en Kyrkoherde i Waxholm för garnisonens själavård .... 200: —
samt till en Vaktmästare i Waxholm 172: —
eller tillhopa R:dr 829: —
men då någre fångar icke förvarades hvarken å Carlshamns kastell, Dalarö skans
eller Waxholms fästning, har E. K. M:t ansett olämpligt, att herörde aflöningsposter
utgå af anslaget för fångvården, under hvars styrelse ifrågavarande personer
icke höra, hvadan E. K. M:t täckts föreslå, att omförmälde 829 R:dr måtte
från samma anslag afföras och till 4:de hufvudtiteln öfverflyttas, hvilket Rikets
Ständer bifallit.
5:o. A anslaget för fångvården funnes jemväl uppförde åtskillige räntor, till
belopp, efter kronovärdi, af 45 R:dr 23 sk. 5 rst., äfvensom indeld spanmal 12 t:r
och oindeld spanmal 3 t:r, utgående i 0 olika län; och då det skulle leda till
större enkelhet, om dessa mindre betydliga belopp klefve emot penningearislag utbytte,
har E. K. M:t behagat föreslå, att dessa indelningar till statsverket indragas,
emot det att kontanta anslaget ökades med det belopp, hvartill desamma voro
i staten beräknade, eller 290 R:dr 37 sk. för de indelda räntorna och 90 R:dr
för span malen, eller tillhopa 380 R.dr 37 sk.; dock borde nuvarande innehafvare
af berörde ränte- och spanmåls-anslag ega att, derest de det åslundade, under sin
tjenstetid dem bibehålla, i hvilket fall motsvarande andel af det kontanta ersättningsanslaget
skulle komma att under tiden afdragas. Instämmande i hvad E. K.
M:t sålunda i nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer bifallit, att ifrågavarande indelda
räntor, samt indelda och oindelda spanmal må till stats-verket indragas, på
sätt ofvan oinförmäles, samt den till vederbörande utgående kontanta ersättning
bestridas af förenämnde förslags-anslag till fångvården, dock utan motsvarande tillökning
i detsamma.
6:o. Som af räkenskaperne inhemtas, att utgifterne å anslaget till medikolegal
besigtningar, vid sednaste stats-regleringen förslagsvis beräknade till 3,000
R:dr, icke under de fem sistförflutne åren understigit 6,000 R:dr, samt deraf visat
sig, att nämnde anslag varit otillräckligt för det afsedda behofvet, hafva Rikets
Ständer förhöjt ifrågavarande förslags-anslag med 3,000 R:dr.
7:o. Under nådigt åberopande af E. K. M:ls allmänna förslag om förändrad
reglering i afseeude å de såkallade ljuspenningarne, har E. K. M:t ansett, att från
förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved och ljus m. m. borde till
lönestaterne för de till denna hufvudlitel hörande embets-verk öfverluras ett emot
ljuspenningarne svarande belopp, hvarmed nämnde förslags-anslag följaktligen skulle
Tillhör E.i‘p.-Utsl':s Skrifvelse _V.-o 118, pag. 221).
ii sti tle-De part enie «t et.
Indelta
räntor.
ren innhar.
Kronovärdi.
Markegång på
försl
ag.
Summa Banko
Departements-chefen, Justitie-statsministern: lön  4,500: — —
taffelpenningar
3,500:
8,006
10,850
_
8,000
10,850
50,958
Departements-Expedition : Expeditions-chefen  3,000:
Öfriga Embets- och Tjenstemän
7,850: 32 —
32
32
9
|
Högsta Domstolen: Justitie-råden  50,400:
Vaktmästare  558: 2 8
50,958
7,508
5
8
8
Justitie-kanslers Expeditionen
32
7,568
35,957
90,059
89,800
38,516
12,000
6,270
32
Justi tie-Revisions-Expeditionen
35,957
88,457
87,470
38,377
12,000
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitie-stat
Götha Hofrätt med derunder lydande Justitie-stat
Hofrätten öfver Skäne och Blekinge med derunder lydande Justitie-stat
Samtelige Hofrätternes lägre tjenstemän samt betjening
39
35
47
7
1
o
230
369
138
99
8
24
3
8
1,602
2,329
138
24
24
39
11
23
7
1
2
Krigs-hofrätten
0,270
10
16
Fångars vård och underhåll: Förslags-anslag
770,000
0,000
21,208
5,000
770,000
6,000
21,268
5.000
5.000
3.000
deruti inbegripet det förra kontanta anslaget till langprester m. 11. vid länshäktena
19,229: 32 samt profosser och skarprättare 478 r:dr, tillsammans .... 19,707: 32. —
sedan derifrån afgått hvad till fjerde hufvudtiteln bör öfverflytlas  829: — —
varande de å detta anslag förut uppförda indelta räntor och spanmål öfverflyttade
å allmänna indragnings-staten.
Mediko-legala besigtningar: För slags-anslag
Skrifmaterialier och expenser m. m. Förslags-anslag
35
0
1
35
6
Rese- och traklaments-penningar: Förslags-anslag
i
Ersättning åt vittnen och parter: Förslags-anslag ....
5,000
Extra utgifter
3,000
Summa B:ko R:dr |
1,156,180|
—
744
46
1
4,070
-|
1,160,250
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 118.
229
minskas; men af skäl, hvilka uti Rikets Ständers, i anledning af högstberörde
nådiga förslag under den 3 sist!idne Maj aflåtna, underdåniga skrifvelse äro anförde,
hafva Rikets Ständer funnit sig för närvarande icke böra bifalla ifrågavarande nådiga
framställning.
8:o. Då stundom förekomme, att, i rättegång emellan kronan och enskilde,
ersättning för rättegångs-kostnader varder kronan ådömd, men några medel dertill
icke finnas anvisade, hvadan sådan ersättning hittills utgått af öfverskotten å statsverkets
ihkomster; så ock enär anordningar å öfverskotten böra, såvidt möjligt
är, undvikas, har E. K. M:t behagat i nåder föreslå, att dylik ersättning måtte
niga af förslags-anslaget till vittnen i brottmål, hvilket, utan att behöfva tillökas,
då borde benämnas: ”Ersättningar dels åt vittnen i brottmål, dels till parter för
rättegångs-kostnader i mål emot kronan. Förslags-anslag/’ Och hafva Rikets Ständer,
som ansett något hinder häremot icke möta, beslutat, att rubriken i Riksstaten
må blifva: ”Ersättning till vittnen och parter. Förslags-anslag.”
9:o. Öfrige under denna hufvudtitel uppförde anslag, deruti förändring icke
blifvit ifrågasatt, hafva upptagits till samma belopp, sorn tillförene, utom den tillökning,
hvilken uti förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m. ansetts
böra, för slutsummans jemnande, ega rum; och hafva de under Riks-statens
andra hufvudtitel uppförda slutsummor alltså blifvit fastställde att, intill näst vidtagande
stats-reglering, utgå som följer:
230 Expeditions-Utskottets Förslcnj lill utul. Skrifvelse, N.-o 119.
Dock må livad ofvan finnes upplaget, i afseende å indelta räntorna linder denna
hufvudtitel, icke utgöra hinder för verkställandet af de beslut, Rikets Ständer kunna
vid innevarande riksdag fatta i fråga om allmän förenkling af indelta räntorna
och tiouden, eller deras i mera eller mindre mån skeende indragning till statsverket.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
N:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2G Juli 1851.
Preste-Ståndet den 26 — —
Aterremitteradt af Borgare-Ståndet den 29 — —
Godkändt af Bonde-Ståndet den 5 Aug. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående regleringen af
utgifterne under Riks-statens tredje hufoudtilel.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 84 och Mein. N:o 149.)
S. A. K.
Uti den vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, har E. K. M:t föreslagit, att 800 R:dr malle uppföras ä
utrikes departementets expeditions stat, såsom lön för en arkivarie, enär E. K.
M:t ansåge ordnandet och vården om de i nämnde expedition förvarade serdeles
talrika, ständigt vexande och dyrbara handlingar fordra en serskild tjensteman,
hvartill funnes så mycket mera anledning, sorn af den, efter emhetsverkets natur,
ständigt inom departementet vexlande personalen, icke kunde väntas eller fordras
den noggranna kännedom om de derstädes förvarade handlingar, hvilken såväl E.
K. M:ts tjenst, som bevakandet af enskilda personers interessen utom landet oeftergifligen
kräfde.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 119. 231
Vid öfvervägande af detta nådiga förslag, hafva Rikets Ständer visserligen
insett nödvändigheten deraf, att dc i utrikes-departementets expedition redan befintliga
och framdeles dit inkommande handlingar blifva ordnade och vårdade, och
finna sådant svårligen kunna förväntas, ulan att en lämplig person får en sådan
befattning sig uppdragen såsom ständigt ijensteåliggande, förenad med en emot
mödan och ansvaret bestämd vedergällning; men då Rikets Ständer anse nya
tjensters inrättande pä stat icke höra ega rum, såvida sådant icke är oundgängligen
nödigt samt förmoda, att det åsyftade ändamålet hufvudsakligen skulle kunna
vinnas, om ett skäligt arfvode anvisas för ordnandet och vården af ifrågavarande
handlingar, hafva Rikets Ständer i så måtto bifallit E. K. M.ts nådiga framställning,
att E. Ii. M:t af anslaget för minister-staten må disponera ett lämpligt arfvode
åt en arkivarie vid utrikes-departementets expedition.
I öfrigt har E. K. M:t icke ifrågaställt annan förändring i Riks-statens tredje
hufvudtitel, än att ljuspenningarne, utgörande ett belopp af 440 Il:dr, till lönestalen
öfverllyIlades, hvilket Rikets Ständer likväl af skäl, som uti Rikets Ständers,
i anledning af E. K. M:ts nådiga förslag om förändrad reglering i afseende
å ljuspenningarne i allmänhet, under den 3 sisth Maj aflåtna underdåniga skrifvelse
äro anförde, funnit sig för närvarande icke kunna bifalla.
Ifrågavarande hufvudtilels anslag hafva alltså blifvit fastställda til! enahanda
belopp, som vid sistlidne riksdag, nemligen:
UIrikes-departementel.
Departements-chefen, Stats-ministern för utrikes ärendena.
Lön 4,500
Taffelpenningar  0,500
Departementets expedition
Minister-staten
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus m. ra. för
departementets expedition, för slags-anslag ....
Banko.
R:dr
sk.
r:st.
11,000
12,976
200,000
1,673
16
32
Samma b:ko R:dr
225,650
—
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
232
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 120.
N:o 120.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 2 Aug. —
llikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om ytterligare anslag
till uppförande af cellfängelser.
(Stats-Utsk:s Ut!. N:o 160 och Mera. N:o 223.)
S. A. K.
lili E. K. M:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof har, till ytterligare fullföljd af det för säkerheten inom
landet och för lagskipningen vigtiga arbetet ined länsfängelsernas ombyggnad efter
cellsvstemet, E. K. M:t äskat alt Rikets Ständer mätte anvisa ett belopp af
400.000 R:dr, att utgå under åren 1852, 1853 och 1854, med en tredjedel årligen;
i hvilket afseende jemväl blifvit nådigst meddeladt: att de af Rikets Ständer
vid 1840 och 1847 årens riksdagar till länsfängelsebyggnader beviljade serskilda
anslag af 900,000 R:dr vid den förra och under den sednare riksdagen
300.000 R:dr, detta sistnämnde belopp fördeladt att användas under åren 1849,
1850 och 1851, med en tredjedel under hvartdera året, beredt utvägar/ att uti
elfva af de större eller mera befolkade länen och uti Stockholms stad för kronans
fångar anlägga fängelser, inrättade med celler, till ett sammanräknadt antal af
1,078; att, för bestridande af utgifterna för dessa fängelse-byggnader, skulle erfordras,
utöfver samma anslag, en ytterligare summa af 102,727 R:dr; samt att,
till betäckande af denna summa och för uppförande uti de öfriga tretton länen af
länsfängelser med celler, uppgående till ett antal af 736, ansetts erfordras en
million R:dr banko.
Vid
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 120. 233
Vid öfvervägande af hvad härvid sålunda förekommit, och enär fortsättningen
af arbetena vid de länsfängelset som äro under byggnad, icke kan utan skada
och förluster inställas, samt de län, i hvilka det icke varit möjligt, i anseende
till anslagens otillräcklighet, att hittills företaga nya fängelse-byggnader, cga
grundade anspråk att, i likhet med de öfriga, förses med sådana förbättrade fängelse-anstalter,
hvilkas gagneliga verkningar och företräden framför gcmensamhetshäkten
mer och mer af erfarenheten bekräftas, hafva Rikets Ständer funnit det
vara angeläget, att medel för ifrågavarande ändamål anslås, ehuru Rikets Ständer
ansett, alt anslagets belopp ulan olägenhet kan bestämmas till lika summa, sorn
af Rikets sednast församlade Ständer beviljades; och hafva Rikets Ständer fördenskull,
lill uppförande af länsfängelser efter cell-system, anvisat en summa af Tre
hundra tusen R:dr banko, att med \:del årligen, under hvartdera af åren 1852,
1853 och 1854, af Riksgälds-kontoret utbetalas; varande Rikets Ständer förvissade
derom, att E. K. M:t, vid uppförande af de nya länsfängelserna, låter fästa
mera afseende på deras varaktighet och säkerheten för fångarnes förvarande, än
på byggnadens prydliga utseende.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Augusti 1851.
Bih. till 11. St. Prof. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd.
30
234 Expedill ons-UtskoItets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 121.
N:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående sältet Jör fullföljd
af mindre brottmål, sorn med tvistemål ega nära gemenskap eller
deraf härj!yla.
(Lag-Utsk:s Bel:de N:o 34.)
S. A. K.
Sedan genom Kongl, förordningen den 18 April 1849, angående upphörande
af Kiimners-, Lagmans- och Riddaresyne-rätter, blifvit upphäfne så väl 3 Kap. 4 §.
Rättegångs-balken, enligt hvilken ett mindre brottmål, som af något tvistemål sitt
ursprung fått och dermed hade nära gemenskap, skulle åtfölja tvistemålet till lag
mansrält
och der afdötnas, som ock sista mom. i 25 Kap. 5 §. samma Balk, hvilket
meddelat en hänvisning till omförmälda 4 § i 3 Kap.; så och då grundsatsen
att ett sådant mindre brottmål borde, vid fullföljd i högre rätt, i sammanhang
med tvistemålet behandlas efter samma rättegångsordning som detta, således numera
saknade stöd af Inskrifven lag, men dock fortfarande borde i lagskipningen
följas, helst derigenom bereddes ej obetydlig lättnad för parterne, i det att de undveke
de dubbla -skriflvexlingar och iakttagelser af serskilda fatalier, som blefve
oundgängliga, i händelse brottmålet skulle skiljas från hufvudmålet och genom
serskilda besvär fullföljas, har E. K. M:t behagat, i aflåtcn nådig proposition,
föreslå Rikets Ständer antagande af följande lagbestämmelse:
”Fullföljes i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som af det
sitt ursprung fatt och dermed nära gemenskap häfver; då må brottmålet följa tvi
stemålet
åt och för båda gälla den rättegångsordning, som för tvistemål är stadgad.
Fullföljes endast brottmålet eller är brottet sådant, att derför med pennin
-
Expeditions-Utukot tets Förslag till and. Skrifvelse, N.-o 121. 235
gar ej botås må, gånge med rättegången efter thy för brottmål i allmänhet är
sagdt.”
Vid öfvervägande häraf och enär esomoftast inträffar det förhållande, att ett
brottmål och ett tvistemål hafva så nära gemenskap, att de ej, utan olägenhet för
parter, kunna serskildt behandlas, hafva Rikets Ständer insett behofvet af en författning
i den syftning, som den nådigst föreslagna, dock alt likstämmighet i de
olikartade målens formella behandling ej hör verka till förändring i de vilkor, som
i öfrigt måste vid fullföljd af brott- och tvistemål, enligt gällande föreskrifter,
iakttagas, och hvilka vilkor äro väsendtligen olika, med afseende å målens beskaffenhet.
Då den, som vädjar under Hofrätt, jemlikt 26 Kap. 1 §:n Rättegångsbalken,
sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18 April 1849, bör ställa borgen
för kostnad och skada, den han kan skyldig kännas att gälda, skall den, som i
brottmål är fälld till böter af Underrätt, men icke är fängslad, och vill i Hofrätt
söka ändring, likmätigt 38 punkten i Kongl, förklaringen den 23 Mars 1807,
vid besvären foga löftesskrift för ådömda böterna, eller bevis att desamma blifvit
i ränteriet nedsatta eller ock intyg att han för fattigdom ej kunnat böterna nedsätta
eller borgen ställa; och i örn förmälda hänseende äro äfven olika föreskrifter,
derest underdånig talan fullföljes emot Hofrättens dom och utslag.
Enligt Rikets Ständers tanka bör den omständigheten, att ett brottmål fullföljes
i sammanhang med ett tvistemål, icke föranleda förändring i skyldigheten alt
nedsätta böter eller ställa borgen, och sådant synes ej heller vara afsigten med
den af E. K. M:t i nåder föreslagna författningen; men det deri förekommande
stadgandet: ”då må brottmålet följa tvistemålet åt och för båda gälla den rättegångsordning,
som för tvistemål är stadgad” skulle möjligen kunna gifva anledning till
antagande af en annan afsigt, än den nyssnämnda, enär till vilkoren för rätt att
i högre instans söka ändring i den lägres beslut i brottmål, deri den, som vill
söka ändring, blifvit fälld till böter, hörer, enligt Rättegångsordningen, skyldighet
alt nedsätta böterna eller derför ställa borgen eller om sin oförmåga förete bevis.
Visserligen föreskrifves icke detta vilkor i Rättegångs-balken, den der innefattar
rikets allmänna Rättegångsordning, men förekommer i en författning, utgifven i
ändamål att komplettera lagens stadganden i åtskilliga delar, och det mäste följaktligen
likaväl anses inbegripet under Rättegångsordningen, som den i Rättegångsbalken
intagna föreskriften om skyldighet för den, som under Hofrätt vädjar, att
ställa borgen för kostnad och skada. Skulle emedlertid, då ett brottmål fullföljes
i sammanhang med ett tvistemål, ”för båda gälla den Rättegångsordning, som för
tvistemål är stadgad,” kunde tilläfventyrs, enligt hvad ofvan är anlydt, den än
-
236 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, No 121.
dringssökande, om lian blifvit i brottmålet (alid till böter, anses hvarken behöfva
nedsätta böter eller ersättningar, eller ställa borgen eller styrka sin fattigdom,
utan vore hans rätt till talan i brottmålet bevarad genom den borgen för kostnad
och skada, som i tvistemålet erfordrades.
På dessa skäl emot ett oförändradt antagande af hvad i ämnet nådigst blifvit
föreslaget, hafva Rikets Ständer icke kunnat till E. K. M:ts ifrågavarande nådiga
proposition lemna bifall, men deremot, för sin del, beslutat en författning af följande
innehåll:
Fullföljes i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som af
tvistemålet sitt ursprung fått och dermed nära gemenskap häfver; då må brottmålet
följa tvistemålet åt och för båda gälla den Rättegångsordning, som för tvistemål
är stadgad; dock att, derest den ändringssökande blifvit i brottmålet till
böter eller serskild ersättning dömd, honom skall åligga att fullgöra hvad om nedsättning
deraf, ställande af borgen derför eller företeende af fattigdomsbevis finnes
föreskrifvet. Fullföljes endast brottmålet, eller är brottet sådant, att derför med
penningar ej bolås må; gånge med rättegången efter thy för brottmål i allmänhet
är sagdt.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juli 1851.
Expeditiom-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o 122.
237
N:o .122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 30 — -—
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förklaring af lagens
stadgande om rätta orten för lysning till äktenskap.
(Lag'-Utsk:s Bet., N:o 35.)
S. A. K.
Vid tillämpning af föreskrifterna i 15 kap. 18 §:n Kyrko-lagen och 7 kap.
2 §:n Giftermåls-balken, att, förr än vigsel sker, hör tre söndagar lysas från
predikstolen i den församling, der bruden tages, skall, enligt hvad hos Rikets
Ständer anmälts, denna ortbestämning blifvit olika uppfattad, så att, ehuru den
antyder på den församling, inom hvilken qvinnan har sin hostad, eller, på sätt
sägs i Kongl, förordningen den 21 November 1794, ’’der bruden sitt rätta hemvist
har och boende är”, meningarne likväl varit delade derom, huruvida mantalsskrifningsort
eller, i motsats härtill, den församling, der qvinnan i behörig ordning
blifvit i husförhörs-längd antecknad, må anses för brudens hemvist och således
vara rälta stället för lysning, hvilken skiljaktighet i äsigter äfven föranledt
att oredor ej kunnat undvikas.
Med fästad uppmärksamhet häruppå, hafva Rikets Ständer funnit mantalsskrifningen
icke innebära bevis om annat, än att den i mantal tecknade vid skrifningen
tillhörde den kommun, som då var i fråga. Rättigheten att genast derefter
öfvergifva samma kommun och inflytta till en annan, inskränkes icke derigenom
j och derföre visar det sig esomoftast, att personer hafva sina hem på helt
andra orter, än der de låtit sig mantalsskrifvas. Visserligen skola, enligt Kongl,
förordningen den 30 September 1812, de af presterskapet förda husförhörs-längder
238
Expeditions-Utskotlels Förslag till wnd. Skrifvelse, A:o 122.
ligga till grund för mantalsskrifningarne; men med afseende på dessas ändamål
kunna deröfver förda anteckningar ej vara af den vigt, som nämnda längder, för
det med lysningen afsedda ändamål, nemligen att vinna visshet derom, huruvida
personer, hvilka ämna ingå äktenskap, äro oförhindrade i anseende till andra ingångna
förbindelser, samt gifva offentlighet åt det tilltänkta äktenskapet, på det
att den, som deremot har jäf, må sådant anmäla. Då nu i mantalslängd blott
anmärkes personers ålder och befattningar, förutsätter deremot anteckningen i husförhörs-längden,
att den antecknade företett behörigt prestbevis från den församling,
han förut tillhört och från hvilken han inflyttat. Jemlikt gifna föreskrifter,
måste ett sådant bevis innehålla intyg derom, huruvida den person, • hvilken beviset
afser, är till äktenskap ledig eller ej; och på det all dylika bevis måtte varda
desto tillförlitligare, har af ålder brukligt varit alt, då en person begär prestbevis
för flyttning till annan ort, bans begäran förut från predikstolen kungöres
till efterrättelse för dem, som emot eller å personen hafva anspråk. Genom ett
sådant bevis, är vederbörande presterskap således i tillfälle alt förvissa sig om
en qvinnas hinderslöshet före inflyttningen tiil den församling, der hon sednast
blifvit i husförhörslängd antecknad; och då någon icke rätteligen kan tillhöra en
församling, eller der hafva sitt stadiga hemvist, ulan alt blifva antecknad i församlingens
husförhörslängd, för hvilket ändamål det vid vite är ålagdt hvar och
en, sorn flyttar från en till annan församling, alt hos presterskapet i den sednare
inlemna prestbevis från den han lemnat, torde lagens ifrågakomna stadgande ej
heller kunna gifvas annan tydning, än att lysning bör ske i den församling, der
bruden blifvit i husförhörs-längd antecknad.
Med anledning, häraf och som Rikets Ständer likväl ansett en förklaring i
ämnet vara behöflig, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat utfärdandet af en
författning, hvarigenom förklaras, att stadgandena i 15 kap. 18 §:n Kyrko-lagen
och 7 kap. 2 §:n Giftermåls-halkcn, angående den ort, der lysning lill äktenskap
skall ske, hafva afseende å den församling, der bruden sednast blifvit i hus
förhörs-längd antecknad.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juli 1851.
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, Nto 123.
239
N:o 123.
Uppläst oell godkänd t hos Ridd. oell Adeln den 29 Juli 1851.
Preste-StAndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tillfälle lill undervisning
i latinska språket vid Elemenlar-läroverken.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o llS.j
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har, i anledning af den förändring af Elementar-Iäroverken,
hvarom E. K. M:ts till konsistorierna aflåtna nådiga Cirkulär-bref af den
17 November 1848 och den 6 Juli 1849 innefatta förständigande, framställning
blifvit gjord derom, alt undervisningen vid rikets Elemeniar-skolor malte så ordnas,
att, likasom de föräldrar och målsmän, sorn det åstunda, erhålla befrielse för sina
barn från de gamla klassiska språkens studerande, eller uppskof dermed till en
mognare ålder, äfven åt föräldrar och målsmän, sorn anse det vara af högsta vigt
och nödvändighet, att deras barns skol-studicr just med dessa språk taga början,
uti de blifvande skolorna dertill må beredas tillfälle; vid öfvervägande hvaraf Rikets
Ständer funnit det vara lika obilligt, som med nyare tidens åsigter, rörande
offentlig undervisning och uppfostran, oförenligt, att åt de föräldrar, som äro öfvertygade
om nödvändigheten af klassisk grund för bildningen, förneka en rätt,
som är medgifven den motsatta meningen, hvarjemte Rikets Ständer äro förvissade,
att studium af språk, såsom undervisningsämne, innebär den säkraste grund för
själsgåfvornas utveckling och att således, då för lärjungen afses klassisk bildning,
studium af ett klassiskt språk och företrädesvis af latinet är den själsöfning, hvilken,
för denna dess grundbildande bestämmelses skull, bör så tidigt som möjligt
begynnas. För ett sådant begynnande redan i skolans första stadium möta dock
svårigheter, enär de för dc tvänne bildningslinierna, genom högstberörda Kongl.
240
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 124.
Cirkulär-bref af den 6 Juli 1849, i nåder anbefallda gemensamma fasta klasser
äro för den första uppfostran af stor vigt, och den dermed afsedda verkan skulle
genom inbringandet af liiro-elementer, som icke vöre för alla lärjungar gemensamma,
störas eller måhända omöjliggöras. Men ehuru delta hinder alldeles häfdes,
om, såsom önskligt vore, serskilda läroverk för de tvänne så kallade linierna-funnos,
samt dernäst i betydlig mån undanröjdes, äfven om dessa linier inom samma
läroverk åtskiljas, hafva Rikets Ständer likväl för närvarande ansett sig endast
böra hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att genom dea blifvande nådiga
skolordningen tillfälle må för dem, hvilkas målsmän det önska, varda beredt att i
latinska språket så tidigt njuta undervisning, att denna må verkligt kunna utöfva
sin åsyftade, för hela bildningen grundläggande inflytelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 30 Juli 1851.
N:o 124.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 2 Aug. —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående iakttagande af vissa
vilkor vid utländsk mans naturalisation i Sverige.
(Allmänna Resv. och Ekon.-Utskrts Utl:de, N:o 116).
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, hurusom, vid verkställd granskning af
de i Statsrådet förda protokoll, funnits, det en betydlig mängd ansökningar af utländske
män
E.vpedil iöns- Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 124. 241
män om svensk medborgarerält blifvit af E. K. M:t i nåder bifallna, dels med, dels
utan förbehåll af skyldighet för sökanderne att, innan de i behörig ordning såsom
svenske medborgare kunde upptagas, ådagalägga, att de från sina förra nationalitetsoch
undersåtlighets-föfhållanden blifvit behörigen frikallade, har- det olika förfarandet
härvid, ehuru förklaradt af de serskilda omständigheter, som bestämt beskaffenheten af
hvarje enskildt fall, likväl fästat Rikets Ständers uppmärksamhet i anseende dertill,
att om vilkoren för naturalisationen saknades i lag närmare bestämmelser, så behöfliga
den än i ganska många afseenden äro. Rättigheten att utflytta är väl numera af de
nyare statsrätten i de liesta länder erkänd såsom en allmän medborgerlig rätt, men
tillika i de flesta bunden, dels vid vissa förbehåll, som förpligta utvandraren att
dessförinnan ådagalägga sig hafva uppfyllt vissa serskilda skyldigheter mot moderlandet,
dels vid andra iakttaganden, som hafva lill ändamål att göra utflyttningen
såsom ett faktum bestyrkt. För det land, der utländsk man söker medborgare-rätt,
är det således redan på dessa grunder af vigt att, innan den beviljas, fordra bevis
att han från sitt förra undersåtlighets-forhållande är fri. Men för en sådan fordran
gifvas derjemte flera andra skäl, utgående från landets egna intressen. Det ömsesidiga
band af skydd och trohet, som förenar undersåten med sitt moderland och
dess regent, kunde, derest ej detsamma uttryckligt och formligt blifvit löst, lätteligen
leda till svåra förvecklingar, om den förfe, bosatt i främmande land, af en
eller annan anledning finner det för sig nyttigt, att åberopa sitt moderlands skydd,
och den sednare, på grund af politiska eller andra intressen, anser det lämpligt
att, med skäl eller oskäl, uppträda till bans försvar. Exempel på förvecklingar af
denna beskaffenhet mellan nationerna finnas från alla tider och icke minst från den
nyaste 5 och har fördenskull, i de flesta länder, politisk klokhet gjort frågorna om utländsk
mans naturalisation till föremål för en ordnad lagstiftning; men i Sverige
äro bestämda reglor i detta afseende icke ännu i lag fastställda.
Med anledning häraf få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla,
det svensk medborgarerätt hädanefter icke måtte utländsk man beviljas förr, än
han visat sig vara från sitt förra undersåtlighets-forhållande frikallad, eller ock, uti
afgifven skriftlig förbindelse, afsagt sig alla sin förra nationalitets politiska förmoner
och rättigheter. 7
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Augusti 1851.
Bilt. till R. St. Prat. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
31
242
Expeditions- Utsko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 125.
N:o 125.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1851.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —-
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett sammandrag
af föres kr ifterne rörande mätning af spanmål.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti. N:o 119.)
S. A. K.
I anledning af förekommen anmälan, hurusom förluster för säljare af spanmål
ej sällan inträffade derigenom, alt hvad i afseende på mätning af sådan vara blifvit
stadgadt icke behörigen iaktloges, hafva Rikets Ständer ansett det vara angeläget,
att de härom gifna föreskrifter blifva mera allmänt kända, än de nu äro;
och fl Rikets Ständer alltså bos E. K. M:t framställa den underdåniga anhållan,
att ett sammandrag af de stadganden, som äro gällande i afseende på mätning af
spanmål, måtte varda upprättadt och genom E. K. M:ts nådiga försorg kungjordt,
jemte nådig föreskrift att detsamma, vid bestämdt vite, skall finnas anslaget å
hvarje spanmåls-magasin i städer och köpingar, samt i öfrigt å de ställen, der
sådant kan finnas af nöden, hvarom E. K. M:ts Befallningshafvande skulle ega
meddela föreskrift.
Rikels Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juli 1851.
Expedilions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 126.
243
N:o 126.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndel den 2 ■— —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående ersättning för
omkostnaden, i anledning af DD. lili. HH. Kronprinsens och
Kronprin ses san s förm aln ing.
(Slats-Utsk. Uti. N:is 140 och 173, Mern. N:o 222 samt Först. Stats
Ulsk.
Mein. N:o 289.)
S. A. K.
Sedan Riksmarskalks-embetet hos E. K. M:t i underdånighet anmält, att räkenskaperne
öfver de, i anledning af DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans
förmälning, erforderliga utgifter blifvit afslutade och att de i sådant afseende
bestridda omkostnader uppgått till följande belopp, nemligen:
a) bosättningskostnad  161,508: 13. 3.
b) förmälningskoslnad  21,861: 40. 3.
c) uppsättning af stallet  110,420: 3. 2.
d) resekostnad  30,896: 17. 10.
c) serskilda kostnader  46,952: 19. 8.
eller tillsammans B:ko R:dr 371,638: 46. 2.
samt bemälda embete, jemte tillkännagifvande, att berörda kostnader blifvit af E.
K. M:ts hof-fdrvaltning förskjutna, tillika underdånigst hemställt, det E. K. M:t
måtte täckas att, i öfverensstämmelse med hvad vid föregående likartade tillfällen
egt rum, af Rikets nu församlade Ständer äska ett anslag, motsvarande ofvannämnda
af hof-förvaltningen förskottsvis utbetalda summa; så har E. K. M:t, uti
aflåten nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott af den 1 nästlidne Februari
behagat föreslå Rikets Ständer att anvisa de Ett hundra sextioett tusen Yern
-
244 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 127.
hundraåtta r:dr 13 sk. 3 rst., som åtgått för inredningen af DD. KK. HH. Kronprinsens
och Kronprinsessans våning i Kongl. Slottet samt för bosättning oell anskaffande
af sådana inventarie-persedlar, hvilka finnas i behåll och äro att anse
såsom statens tillhörighet; hvarjemte E. K. M:t täckts i nåder förklara, det E.
K. M:t vöre sinnad att sjelf vidkännas de ofvan under Litt. b, c, d och e omförmälda
utgiftsposter, uppgående till ett sammanräknadt belopp af Tvåhundra tiotusen
etthundratrettio r:dr 32 sk. 11 rst.
Och hafva Rikets Ständer bifallit, att förberörda af E. K. M:t äskade anslag
må med Etthundra sextioett tusen femhundraåtta r:dr 13 sk. 3 rst. från Riksgälds-kontoret
utgå. Hvilket, lill svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos
É. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
N:o 127.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående låneunderstöd för
återuppbyggandet af den nedbrunna delen utaf staden Lidköping,
samt verkställandet af ny tomtreglering derstädes.
(Stats-Utsk. Uti. N:is 141 och 230.)
S. A. K.
Efter den eldsvåda, som år 1849 öfvergick staden Lidköping och till större
delen ödeläde den så kallade gamla staden, har, enligt E. K. M:ts under den 20
Earpeditions-Utskottets Förslag till uiid. Skrifvelse, N:o 127. 245
December nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition, byggnads-kommittéen,
på grund af erhållit uppdrag utaf vederbörande tomtägare, bos E. K. M:l
i underdånighet anhållit, dels att det belopp, 72,617 R:dr 17 sk. 8 rst., sorn,
jemlikt värderings-förteckningar och kostnadsförslag, skulle erfordras till inlösen af
jord och byggnader samt källare, äfvensom till husflyttningar och planering jemte
arfvoden m. m. för den af E. K. M:t i nåder beslutade reglering af tomterne inom
nämnda stadsdel, måtte utaf allmänna medel nådigst anvisas, dels ock att ett lån
å 200,000 R:dr måtte varda staden heviljadt, för att användas med ena hälften
till uppbyggande af stenhus och med den andra till uppförande af trädbus ; varande,
vid de härom gjorda underdåniga ansökningarnes öfverlemnande, stadens behof
af de sökta understöden vitsordadt utaf E. K. M:ts Befallningshafvande, som derjemte
upplyst, att taxeringsvärdet å de vid omförmälda eldsvåda afbrända tomter
uppgått till ett sammanlagdt belopp af 158,113 R:dr 40 sk., oberäknadt värdet
å de lill komminister- och klockare-boställen samt skolhus använda tomterna ; att
detta taxeringsvärde i allmänhet betydligt understege det verkliga värdet, samt att
deu erhållna b,randskade-ersättningen utgjorde 138,976 Rdr 44 sk.; och har E. K.
M:t, vid jemförelse med beskaffenheten och beloppet af de allmänna understöd, som
blifvit beviljade åtskilliga andra af större eldsvådor hemsökta städer, i nåder föreslagit
Rikets Ständer att bevilja staden Lidköping' ej allenast ett byggnadslån
af 66,666 R:dr 32 sk., under samma vilkor, som bestämdes för det, under sistlidne
riksdag, åt staden Christianstad anvisade enahanda lån, utan äfven ett serskildt
låneunderstöd af 13,333 R:dr 16 sk. till bidrag för de af lomt-regleringen
föranledda kostnader, hvilket sistnämnda lån Lidköpings stad, derest staden ville sig
deraf begagna, borde erhålla emot lika säkerhet samt ränte- och återbetalningsvilkor,
som E. K. M:t behagat i nåder föreslå i afseende på det under denna
riksdag för tomtregleringen i Christianstad äskade lån, eller en af Drätsel-kommissionen,
å stadens vägnar, afgifven ansvarigbets-förbindelse samt 7 procents årlig
inbetalning från och med år 1853, deraf 4 procent borde anses såsom ränta och
återstoden utgöra kapital-afbetalning.
Enär nästan alla de rikets städer, som under sednaste årtionden varit hemsökta
af större eldsvådor, erhållit byggnadslån utaf allmänna medel, hafva Rikets
Ständer ansett staden Lidköping jemväl böra komma i åtnjutande af ett dylikt lån
för återuppbyggandet af den del utaf denna stad, som genom 1849 års eldsvåda
ödelädes; hvadan och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med E. K. M:ts högstberörda
nådiga proposition samt i enlighet med Rikets Ständers vid denna riksdag
redan fattade och under den 19 Mars innevarande år hos E. K. M:t i underdå
-
246
Expeditions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse, N:o 127.
nighet anmälda beslut angående, låneunderstöd för brandskadade städers återuppbyggande,
Rikets Ständer pröfvat skäligt att, för uppbyggandet af den under Maj
månad 1849 nedbrunna delen af staden Lidköping, eller den så kallade gamla staden,
bevilja ett lån af Sextiosex tusen sexhundra sextiosex riksdaler 32 sk., emot
de vilkor ock förbindelser, som i afseende på ej mindre lånemedlens lyftning och
användande än desammas återbetalning och räntans beräkning, genom-åberopade beslut,
blifvit af Rikets Ständer föreskrifna, och under förbehåll att lån utaf dessa
medel endast få utlemnas till de tomtägare, som uppföra byggnader af sten eller
annat icke eldfarlig! ämne.
Vidkommande det begärda serskilda bidraget till bestridande af kostnaderne
för tomtregleringen i meranämnde stadsdel, hafva Rikets Ständer funnit sig ega
anledning att bifalla jemväl det lån, E. K. M:t täckts för sagde ändamål i nåder
föreslå, jemte det Rikets Ständer velat medgifva sådan lindring i de härför nådigst
framställda betalningsvilkor, att dessa blifva lika med de för återbetalningen af
samma stads byggnadslån meddelade stadganden. Rikets Ständer hafva alltså funnit
skäligt all, såsom bidrag lill betäckande utaf de af tomtregleringen efler 1849
års eldsvåda föranledda kostnader, bevilja staden Lidköping ett serskildt lån af
Tretton tusen tre hundra trettiotre riksdaler 16 sk., under här nedan stadgade
vilkor nemligen:
l:o För denna lånesumma skall Drätsel-kommissionen, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar, afgifva sin
till Riksgälds-kontoret eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets
Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor.
2:o. Hvad som utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före
slutet af innevarande år 1851, får derefter icke utbekommas.
3:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får, utan ränta och kapi
tal-afbelalning,
innehafvas till 1854 års slut, hvarefter, och intilldess lånet är till
fulla godtgjordt, sex procent af dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret
årligen återbetalas, deraf ränta, efter fyra för hundra, å det oguldua kapitalet
först beräknas och afgår, samt öfverskoltet utgör kapital-afbetalning.
4:o. Den uti nästofvanstående punkt omförmälde årliga ränte- och kapilal
inbetälning
bör af Drätsel-kommissionen vid hvarje års slut verkställas; dock ina,
derest denna inbetalnings belopp före den 10 Januari nästföljande år till Riksgäldskontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig tid verkställd, hvadan,
i sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början å kapilal-afbetalningsbeloppet
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse. N:o 128. 247
ytterligare upplupna ränta eftergifves. Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer
fa härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
N:o 128.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående sökt anstånd med inbetalningarne
å de för hamnbxjggnads-arbelena vid Cimbritshamn
beviljade lån.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 232.)
S. A. K.
Genom nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott af den 4 nästlidne
April, har E. K. M:t behagat till Rikets Ständers pröfning och afgörande,
med nådigt förord, hänskjuta en af Cimbritshamns Rorgerskaps Äldste hos E. K.
M:t gjord underdånig ansökning, deruti, på anförda skäl, anhållits om anstånd till
nästa lagtima riksdags slut med ränte- och kapital-afbetalningarne å de tvenne
serskilda lån af tillsammans 30,000 R:dr banko, nämnda stad, för dervarande
hamnbyggnad, utaf allmänna medel erhållit, hvilka afbetalningar, jemlikt Rikets
Ständers vid de 2:ne sednast förflutna riksdagarne fattade beslut, bordt hafva tagit
sin början vid 1850 års utgång.
248 Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, JY.-o 128.
Rikets Ständer hafva till öfvervägande förehaft detta ärende, och dervid inhemtat,
dels hurusom Cimbritshamns stad ännu icke kunnat komma i åtnjutande
af de för staden påräknadé förmåner utaf den derstädes företagna hamnanläggningen,
dels ock att samma stad, som redan måst vidkännas betydliga uppoffringar
för denna anläggnings utförande samt möjligen blefve nödsakad att, för fullbordandet
af de ännu återstående hamn-arbetena, utgöra ytterligare tillskott, enligt hvad
Borgerskapets Äldste uppgifvit, skall vara urståndsatt att för närvarande verkställa
de föreskrifna inbetalningarne å de lånesummor, staden från Riksgäldskontoret
utbekommit; i anseende hvartill, och i förmodan att hamnbyggnaden under
loppet af nästkommande år varder fullbordad, Rikets Ständer pröfvat skäligt att
medgifva anstånd till 1852 års slut med beräkningen och vidtagandet af de årliga
ränte- och kapital-inbetalningarne å de för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn
beviljade samt under åren 1843 och 1845 från Riksgäldskontoret utbekomna 2:ne
lån, det ena å 25,000 R:dr och det andra å 5,000 R:dr; dock böra, såsom vilkor
för detta anstånd, Cimbritshamns Magistrat och Borgerskapets Äldste, i stadens
namn och å dess vägnar, före innevarande års slut till Riksgäldskontoret
afgifva en ny, för begge lånen gemensam ansvarighetsförbindelse i afseende på de
efter anstånds lidens förlopp förestående inbelalningarnes behöriga fullgörande. Hvilket,
såsom svar i ämnet, Rikets Ständer la härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
N:o 129.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 129.
249
N:o 129.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Ronde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående jemförelse emellan
nuvarande statsinkomster och utgifter med enahanda inkomsters
och utgifters belopp åren 1809 och 1810.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 234.)
S. A. K.
Enär en oriktig föreställning i afseende å skattebördornas och statsutgifternas
belopp, då nuvarande statsskick infördes, samt deras förmenta oafbrutna ökande
efter denna tidpunkt vore allmänt gängse, och då en sådan föreställning måste
tillskrifvas den förvillelse, hvartill jemförelsen mellan de äldre och de nuvarande
riksstaterna föranledde, genom skiljaktiga beräkningsgrunder för indelta räntorna
och kronobonden, samt upptagandet af tillförene i dessa stater icke uppförda ränte-
och tionde-anslag för presterskap samt skolor och hospitaler m. fl. inrättningar,
har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att en klar och tillförlitlig jemförande
utredning i omförmälde hänseende måtte tillvägahringasj och hafva, vid öfvervägande
af denna framställning, Rikets Ständer funnit att, i anseende till de mångfaldiga
förändringar, som tid efter annan blifvit beslutade och verkställda i fråga
om grunderna och sätten för skattebidragens samt statsutgifternas beräkning och
utgörande, en sådan jemförelse måste blifva i hög grad missledande, så vida icke
behörigt afseende fästes å dessa förändringar samt deras och penningeförhållandenas
gemensamma inverkan på de inkomst- och utgifts-summor, riksstaterna, likasom
de allmänna räkenskaperna, utvisa. Innan Svenska folkets skattebördor och
Bilt. till R. St:s Prof. 1850 & 1851. 10 Samt. 1 Afd. 32
250
Expedilions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 129.
statsverkets utgifter vid olika tidpunkter kunna med full tillförlitlighet jern föras,
måste följaktligen beskaffenheten och resultatet af hvart och ett under mellantiden
i omförmälda hänseenden meddeladt nytt eller förändradt stadgande, jemte öfriga
härvid förekommande omständigheter, noggrannt utredas, hvilken utredning samt
en derpå grundad jemförelse naturligtvis icke kunna verkställas utan betydlig uppoffring
af tid och möda samt obehindrad tillgång till de handlingar, som innefatta
alla härvid erforderliga upplysningar.
Med anledning häraf och då den upplysning och ledning vid beskattningsförhållandenas
och statsutgifternas bedömande, som såmedelst kunde vinnas, onekligen
skulle i flera afseenden blifva gagnande, synnerligast under utöfningen af
den enligt grundlagarne åt Rikets Ständer uppdragna beskattningsrätt samt behandlingen
af de med statsregleringarne gemenskap egande frågor, få Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t i nåder täcktes låta uppgöra dels
en tillförlitlig utredning af hvad Svenska folkets alla skattebördor och öfriga utskylder,
jemte stats- och riksgälds-verkens samtliga utgifter (de serskilda bidragen
samt kostnaderne för dåvarande krig häruti likväl ej inberäknade) vid början af
1809 och 1810 årens riksdagar utgjorde, dels ett sammandrag af alla, med hänsigt
till dessa skattebidrag och utgifter, under den sedermera förflutna tiden beslutade
och verkställda förändringar, dels ock en fullständig jemförelse emellan
skatterna och statsutgifterna vid nämnda tid samt deras nuvarande belopp.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
Expeditions-UIslcottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 130. 251
N:o 130.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Slundet den 0 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående restitution lill Regements-Skrifvaren
J. C. Kant af origtigt debiterad löne-bevillning
vid Uplands Regemente. (Stats-Utsk. Uti. N:o 235.)
S. A. K.
Medelst nådig remiss å en af Regements-skrifvaren vid Uplands Regemente
C. Kant i underdånighet gjord ansökning om restitution af 305 R:dr 26 sk.
8 rst. för högt debiterade och i Kronans kassa levererade bevillnings-afgifter för
åren 1846 och 1847, har E. K. M:t, under den 12 Juni innevarande år,
behagat till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna handlingarne i detta mål,
för det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde finna de i ärendet förekommande
omständigheter höra föranleda; i afseende hvarå Rikets Ständer sålunda inhemtat,
att den, enligt 145 §. i 1845 års bevillnings-förordning, medgifna befrielsen
ifrån bevillning för de af officerares löner utgående accords-, ränte- och amorterings-afdrag
icke iakttagits vid debiteringen af 1846 och 1847 årens löne-bevillning
vid Uplands Regemente, hvadan denna bevillning blifvit för högt beräknad
och, utöfver hvad som rätteligen bordt erläggas, på stadgadt sätt inbetald, samt
att Kants, vid erhållen upplysning om detta dehiteringsfel väckta och sedermera
fullföljda anspråk på restitution af det således för mycket inbetalda beviilningsbeloppet
slutligen blifvit af E. Kongl. Maj:t i nåder ogillade, hvarefter Kant,
sedan han till vederbörande Regemenls-befälhafvare återbetalt de origtigt debiterade
bevillniugs-beloppen, i underdånighet anhållit att E. K. M:t., i likhet
med hvad som uti ett mål rörande enahanda, af Regements-skrifvaren vid Cal
-
252 Exp cd i tio n s- U/s/i odels Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 130.
mare Regemente A. G. Enell begångna debiteringsfel iakttagits, täcktes hos Rikets
nu församlade Ständer göra nådig framställning om de Statsverket orätt tillkomna
bevillningsmedlens återställande till sökanden, å hvilken anhållan E. K.
M:ts och Rikets Kammar-Rätt, uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt
bifall.
Sedan Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag, beviljat förbemälde Regeinents-skrifvare
Enell restitution af för mycket inbetald, likartad löne-bevillning
med den nu ifrågavarande, och då enahanda skäl, som föranledt Rikets Ständers
härom fattade och hos E. K. M:t i underdånighet anmälda beslut jemväl förekomma
i afseende på restituerandet af de bevillnings-medel, som för åren 1846
och 1847 blifvit officerarne vid Uplands Regemente påförda och i föreskrifven
ordning lefvererade samt derefter af uppbördsmannen till de skattskyldige återbetalda,
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med nyssnämnda beslut, jemväl
medgifvit att dessa orätt, debiterade bevillnings-medels sammanräknade belopp, 305
R:dr 26 sk. 8 rst., må i likhet med andra restitutioner af för högt beräknade
och erlagda bevillnings-afgifter, få till Regements-skrifvaren Kant, eller hans rättsinnehafvare,
utaf Riksgälds-kontorets medel utbetalas. Hvilket, i anledning af
E. K. Mits uti detta ärende aflåtna nådiga remiss, Rikets Ständer få härigenom
underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
Expcditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 131.
253
N:o 131.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den G — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående restitution lill Regements-Skrif
caren P. G. Hanngren af oriktigt debiterad och derefter
erlagd löne-bevillning vid Dal-Regementet.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 236.^
S. A. K.
1 anledning af Regements-skriTvären vid Dal-Regementet P. G. Palmgrens
i underdånighet gjorda ansökning om restitution af 317 R:dr 26 sk. 7 rst.,
hvilket belopp blifvit för högt debiteradt och i kronans kassa lefvereradt såsom
bevillning af åtskilliga löntagare vid samma Regemente samt numera af sökanden
till de skattskyldige återbetaldt, har E. K. M:t täckts, för det afseende, hvartill
Rikets Ständer kunde finna härvid förekommande omständigheter föranleda,
handlingarna rörande denna fråga till Rikets Ständers Stats-Utskott, medelst remiss
af den 12 sistlidne Juni, öfverlemna, innehållande dessa handlingar hufvudsakligen:
att, sedan vederbörande Regéments-skrifvare anmält, det han vid debiteringen
af 1846 och 1847 årens bevillnings-afgifter vid Dal-Regementet förbisett
den i 1845 års bevillnings-förordning stadgade befrielse från bevillning efter
2:dra Art. för de ackords-, ränte- och amorterings-afdrag, som af officerarnes
löner utginge, samt derföre påfört, innehållit och lefvererat bevillningen för lönernas
fulla belopp, bade, uppå åtskilliga officerares vid nämnda Regemente gjorda
anhållan om återbekommandet af hvad de sålunda för mycket erlagt, utgöraude för
år 1846 ett belopp af 167 R:dr 8 sk. 11 rst. och för år 1847 150 R:dr
17 sk. 8 rst., eller tillsammans 317 R:dr 26 sk. 7 rst., E. R. M:ts Befall
-
254
Expeditions-Utskottets Förs kaj till tind. Skrifvelse, N:o 131.
ningshafvande i stora Kopparbergs län, genom häröfver den 3 Dec. 1849 meddelad
och sedermera laga kraft vunnen resolution, förklarat, att den sökta restitutionen
icke kunde beviljas, hvarefter Hanngren, som styrkt sig hafva til! öfversle-lieutnanten
vid Regementet utbetalt omförmälda, orätt debiterade belopp, för
att hållas vederbörande tillhanda, uti nu ifrågavarande ansökning i underdånighet
anhållit att af gunst och nåd, medelst en sådan framställning, som E. K.
M:t, i anledning af Regements-skrifvaren vid Calmar Regemente Enells enahanda
restitutions-ansökning, till Rikets Ständer aflåtit, återbekomma de för mycket påförda
samt vederbörligen lefvererade bevillnings-medlen, för hvilka de skattskyldige,
, på nyssherörda sätt, utaf sökanden erhållit godtgörelse; varande denna anhållan
af E. K. M:ts och Rikets Kammar-Rätt i underdånighet förordad.
1 öfverensstämmelse med Rikets Ständers redan fattade beslut om beviljandet
af enahanda restitution till Regements-skrifvaren Enell vid Calmar Regemente,
hafva, vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, Rikets Ständer funnit
skäligt likaledes medgifva, att sammanräknade beloppet af den officerarne vid DalRegementet
för åren 1846 och 1847 oriktigt påförda, samt derefter i föreskrifven
ordning erlagda bevillning, 317 R:dr 26 sk. 7 rst. må i likhet med andra
restitutioner af för högt beräknade och erlagda bevillnings-afgiftcr, lill Regementsskrifvaren
Hanngren, eller hans rälts-innehafvare, utaf Riksgälds-kontorets medel
utbetalas. Hvilket, till besvarande af E. K. M:ts i delta ärende meddelade nådiga
remiss, Rikets Ständer fa härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 6 Augusti 1851.
Mxpeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 132.
255
N:o 132.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Presle-Ståndet. den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den G — —
Pakets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om verkställigheten
af beviljade restitutioner utaf Riksgälds-kon lorets medel.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 237.)
S. A. K.
Sedan E. K. M:t, genom nådigt bref af den 8 Juni sistlidet år, funnit godt
stadga, det skola E. K. M:ts Befallningshafvande, i E. K. M:ts och rikets Statskontors
ställe, framgent ega anordna utgifter, till följd af beviljad restitution af i
kronans kassor orätt influtna medel, så hafva, med anledning af hvad sålunda
blifvit i nåder foreskrifvet angående restitution af statsmedel, Rikets Ständers fullmäktige
i Kiksgälds-kontoret, med hänseende till samme stadgandes tillämpning
vid Festituerandet af Riksgälds-kontorets medel, upplyst, att de beslut, som i frågor
om orätt influtna medels återbetalning blefvo af E. K. M:ts och rikets Kammar-rätt
meddelade, expedierades genom dels utslag och dels skrifvelser till E.
K. M:ts Befallningshafvande, dervid det sednare expeditionssältet alltid iakttoges
när vederbörande, som hos Kammar-rätten skulle bevaka det allmännas rätt, tillstyrkt
fastställelse å E. K. M:ts Be fa H n i n gs h a IVand es resolutioner, hvilka, i dessa
mål, böra Kammar-rättens pröfning underställas; att i alla sådana fall vore Kammar-rättens
beslut att anse såsom ägande laga kraft, hvarföre desamma genast
kunde till verkställighet befordras; att deremot besluten i dylika mål expedierades
genom utslag, vid de tillfällen, då restitutionerna af Kammar-rätten beviljades
antingen emot kronans ombuds bestridande eller efter anförda besvär öfver föregångna
taxerings- och debiterings- åtgärder, å hvilka utslag någon verkställighet
256 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 132.
icke kunde lagligen följa, förr än desamma emot kronan vunnit laga kraft eller,
i händelse af deröfver anförda underdåniga besvär, blifvit af E. K. M:l i nåder
gillade; hvarjemte fullmägtige gjort hemställan om Rikets Ständers samtycke dertill,
att E. K. M:ts Befallningshafvande finge, utan föregången anmälan hos fullmäktige,
verkställa restitution af Riksgälds-kontorets medel, derest densamma grundade
sig på beslut, som antingen vore af E. K. M:t meddeladt eller eljest ägde
laga kraft; äfvensom fullmäktige, på det restitulionens behörighet jemväl måtte
af Riksgälds-kontoret kunna kontrolleras, ansett det vilkor härvid tillika höra fästas,
att det åberopade beslutet, jemte öfriga för restitulions-beloppcts bestämmande
erforderliga handlingar, skulle, i hufvudskrift eller bestyrkta afskrifter,
vara bifogade det till Riksgälds-kontoret insända ränteri-förslag, deruti restitutionen
funnes alford. För öfrigt hafva fullmäktige, till förekommande af den tidsutdrägt,
som med verkställigheten af beviljade institutioner måste vara förenad, i
fall besvärstidens förlopp borde afvaktas, föreslagit, att Rikets Ständer mätte i
und. anhålla om E. K. M:ls nådiga föreskrift för vederbörande kollegier att, då
beslut meddelades angående restitution af Riksgälds-kontorets medel, ehvad sådant
beslut genom skrifvelse eller utslag expedierades, alltid underrätta E. K. M:ts
Befallningshafvande, huruvida samma beslut kunde anses emot K. M:t och kronan
äga laga kraft.
Enär den omgång och tidsutdrägt samt skriftvexling, som, enligt hittills
iakttagna föreskrifter, erfordras för återbekommande af orätt påförda eller beräknade
bcvillnings-afgifter eller andra för Riksgälds-kontorets räkning oriktigt influtna
medel, skulle, genom antagandet af den förändring i samma föreskrifter, hvilken
fullmäktige förordat, komma att för framtiden i väsendtlig mån minskas, och
då de af fullmäktige, till det allmännas betryggande emot derigenom möjligen befarade
förluster eller underslef, föreslagna vilkor och förbehåll synas både ändamålsenliga
och tillfyllestgörande, hafva Rikets Ständer bifallit hvad uti ifrågavarande
hänseende blifvit hemstäldt och föreslaget; dervid dock, på det att i kronoräkenskaperna
icke må saknas sådana handlingar, genom hvilka de utbetalda
restitutions-summornas belopp verificeras, Rikets Ständer ansett böra tilläggas det
stadgande, alt E. K. M:ts vederbörande Befallningshafvande skola, vid hvarje års
början från Riksgälds-kontoret erhålla, för all nämnde räkenskaper biläggas, en
förteckning a alla sådana från länets ränteri, under nästföregångna år, verkställda
restitutioner utaf Riksgälds-kontorets medel, emot hvilka, vid granskningen af
härom insända handlingar, någon anmärkning å kontorets sida icke förekommit.
Hvilket
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 133.
257
Hvilket beslut Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla, med
underdånig anhållan, alt E. K. M:t, derest de vid meranämnda restitulioners verkställande
sålunda af Rikets Ständer fästade vilkor och förbehåll varda i nåder gillade,
täcktes vederbörande derom förständiga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den G Augusti 1851.
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Augusti 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — ■—
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers vnderdåniga Skrifvelse, angående Sala silfververks
ränle-er sättnings fond, för redogörelsetiden från och med den 1
November 1846 till samma dag 1849.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 240.j
S. A. K.
Medelst nådig remiss af den 25 November nästlidet år har E. K. M:t behagat
till Rikets Ständers Stats-Ulskott öfverlemna 2:ne af E. K. M:ts och rikets
Kammar-kollegium den 5 och 12 i samma månad, enligt Kongl, brefvet den 31
Oktober 1829, insända underdånigå berättelser, angående Sala silfververks ränteersättnings-fond
för redogörelse-tiden från och med den 1 November 1846 till samma
dag 1849, hvaraf inhemtas, bland annat, att, enligt de i Sala bergslags hufBih.
till R. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 33
258
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 133.
vudkontor upprättade och, i bestyrkta afskrifter, till forbemälde kollegium inkomna
redogörelser öfver fonden, densamma under berörde tid tillvuxit med 10,913 R:dr
43 sk. ilrsL, eller från 33,722 R:dr 47 sk. 8 rst. till 44,630 R:dr 43 sk. 7 r:st,,
äfvensom dessa redogörelser upplysa, att bergslaget numera icke erlägger högre
ränta än fem procent för någon del af fonden, men utan ränta haft hos sig
innestående så betydliga belopp som 7,231 R:dr 23 sk. 8 r:st. den 1 November
1848 och 3,463 11: dr 41 sk. 3 rst. den 1 November 1849.
Dessa sistnämde förhållanden hafva Rikets Ständer funnit påkalla serskild
uppmärksamhet, enär det syntes Rikets Ständer, såsom hade bergslaget underlåtit
att, i enlighet med E. K. M:ts nådiga bref af den 13 April 1817, söka, derest
bergslaget icke ville emot sex procents ränta behålla fondens medel, da emot inteckning
i jordegendom utlåna desamma, och bergslaget icke i något fall är berättigadt
att utan ränta begagna större eller mindre del deraf. Rikets Ständer få
fördenskull hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om nådig befallning till E. K.
M:ts och Rikets Bergs-kollegium att förständiga Sala grufverätt om ett noggrant
iakttagande af föreskrifterne i högstberörda Kongl, bref af den 13 April! 847, rörande
sättet för det årliga fruktbargörandet af hela den ifrågavarande ränte-ersättnings-fonden.
Rikets Ständer framhärda etc.
.Stockholm den 6 Augusti 1851.
Expeditions- Utsko dets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o 134.
259
N:o 134.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i 1827
års rese-reglemente.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 245.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit flistad dervid att, sedan Rikets
Ständer vid 1840 och 1847 årens riksdagar hos E. K. M. gjort underdåniga framställningar
om sådana ändringar i nu gällande nådiga rese-reglemente af den 5 Juli
1827, att, i anseende till förhöjning i skjutslegän, häst-antalet, serdeles för högre
embetsmäns resor, blefve nedsatt, della ärende, hvaruti E. K. Mt:s och rikets Statskontor
den 14 November 1848 afgifvit underdånig utlåtande, ännu är på E. K. M:ts
nådiga pröfning beroende; och som Rikets Ständer funnit det vara af vigt, att ifrågavarande
förändringar i rese-reglemcntet, hvilka af behofvet påkallas och af Rikets
Ständer sålunda blifvit i underdånighet begärda, varda, så fort ske kan, vidtagna, få
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. E. M:t täcktes företaga detta, genom
Stats-konlorets förenämnda underdåniga utlåtande, utredda ärende till nådig pröfning
och slutligt afgörande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Augusti 1851.
260
Exp editions- UIs ko t te ts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 135.
N:o 135.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 2 Aug. 1851.
Preste-Slåndet dea 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om krono-skjulsens
utgörande af reserv-hemman.
(Allin. Besv. o. Ekon. Utsk. Uti. N:o 121.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar erinran förekommit derom, att, då skyldigheten för
reserv-hemman att in natura utgöra skjuts genom skjuts-entreprenads tillvägabringande
upphör för den tid, entreprenaden eger rum, anledningen, hvarföre dylika
hemman i allmänhet äro från utgörande af krono-skjuls befriade, eller alt deras
hästar höra för skjutsning af resande hållas i beredskap, i och med detsamma
icke vidare förefinnes $ och som, enligt hvad Rikets Ständer blifvit ineddeladt,
reservhemman, oaktadt nämnde förhållande, uti uppkomna tvister förklarats fortfarande
vara från utgörande af krono-skjuts befriade, få Rikets Ständer hos E.
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att stadgas måtte, det reserv-hemman, som
i skjuts-entreprenad ingått, skall, så länge entreprenaden fortfar, utgöra kronoskjuts
i likhet med hållhemman, så vida reserv-hemmanet ej bidrager till entreprenad-kostnaden
i högre mån än hållhemmanet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 Aug. 1851.
Expeditions-Utskottets Förslag' till und. Skrifvelse, Niis 136 och 137. 261
N:o 136.
(Se Skrifvelse-för singel N:o 233, samt Expeditions-Utskottets mern.
Niis 9, 12 och 20).
N:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Aug. 1851.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående väckt fråga örn
försäljning af en kronan tillhörig tomt i Malmö.
(Stats-Utsk:s Uti., N:o 256.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 12 nästlidne Juni har E. K. M:t gifvit Rikets
Ständer tillkänna, att, sedan E. K. M:ts och rikets Krigs-kollegium, under den
16 Januari 1850, meddelat krögaren N. Joachimsson upplåtelse-bref å nyttjanderätten
för tio år till en kronan tillhörig, vid Grönegatan i Malmö stad belägen,
tomt om 575 qvadrat-alnars areal-innehåll, emot en årlig tomtöres-afgift af 2 r:st
banko för qvadrat-alnen, eller tillsammans 1 R:dr 47 sk. 10 r:st banko, samt
skyldighet att, vid arrendetidens slut, eller, när tomten af kronan behöfves, densamma
sex månader efter skedd uppsägning från kronans sida, afröjd och planerad,
utan ersättning frånträda, hade hemälde Joachimsson, uti en till E. K. M:t in
-
202 Expeditiöns-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o 137.
gifven skrift, i underdånighet anhållit, att få inköpa nämnde tomt; oell hade
derefter E. K. M:ts och rikets Krigs-kollegium, till följd af erhållen nådig befallning
att sig i ämnet utlåta, infordrat och lill E. K. M:t i underdånighet öfverlemnat,
dels ett anbud af Joachimsson, att lösa berörde tom efter 12 sk. banko
qvadrat-alnen, dels ock magistratens i Malmö uppgift, att för en af staden år 1846
inköpt tomt, belägen i samma trakt, som den nu ifrågavarande, då i lösen crlagts
6 sk. 1,8 r:st. banko, på grund af hvilka upplysningar E. K. M:ts och rikets
Krigs-kollegium ansett sig kunna den underdåniga ansökningen understödja. Vid
sålunda utredde förhållanden har E. K. M:t i nåder ansett hinder från statens
sida icke möta för den ifrågavarande försäljningen af ofvannämnde tomt, samt derföre
behagat, nådigst föreslå Rikets Ständer alt för deras del medgifva, det samma
tomt må lill krögaren Jmchimsson under full cganderätt upplåtas, emot den af
honom erbjudna lösen, hvilken, efter 12 sk. banko qvadrat-alnen, uppginge till 143
R:dr 36 sk. samma mynt.
Efter tagen kännedom af de uti den nådiga propositionen omförmälde handlingar,
hafva Rikets Ständer, enär den ifrågavarande tomten är af så inskränkt
areal, att densamma svårligen torde blifva för något kronans behof användbar,
och då de erbjudne köpevilkoren icke heller synas för statsverket ofördelaktige,
funnit skäligt lemna bifall till hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 Aug. 1851.
Expeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
263
N:o 138.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. 1851.
Preste-Stundet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
nådiga proposition, angående serskilda till åtskilliga förvaltande
verk anvisade inkomsters utbytande emot statsanslag.
(Stals-Utsk:s Utl:n, N:is 51 Litt. A och 219).
S. A. K.
Medelst nådig proposition af den 15 Nov. sisth år har E. K. M:t tillkännagifva,
att, sedan Rikets Ständer, vid 1823 års riksdag, i sammanhang med frågan
om förändrad reglering i vissa delar af upphörds- och redogörelse-verket, framställt
det förslag, att, med undantag af de lill Riksgälds-kontoret ingående bevillningsmedel,
all krono-uppbörd, skatt och afgift af hvad benämning som helst,
borde, till vinnande af enhet i förvaltnings-systemet, samt ordning och enkelhet i
räkenskaperna, ingå till statsverkets kassor, för att sedan, med bibehållande af
benämningen, och till bestämda belopp, disponeras af E. K. M:ts och rikets Statskontor,
dels till statsverkets direkta utgifter och dels till de förvaltande verkens
förmån, sådan den dem hittills tillgodokommit, hvilket allt skulle i rikshufvudboken
upptagas och redovisas; samt Kongl. Maj:t, efter inhemtande af vederbörande
embetsverks yttranden, till Rikets Ständers Stats-utskott vid 1828, 1829 och
1830 årens riksdag öfverlemnat handlingarne uti detta mål, hade Rikets Ständer,
uti skrifvelse den 9 Mars sistnämnde år, i underdånighet anmält, att Rikets
Ständer ansågo det vara af obestridlig nytta och ej allenast ledande till enhet
och större ordning vid uppbörden af skattebidragen, utan äfven lill lättnad och
bättre kontroll vid deras redovisning, om alla medel, med undantag af riksgäldsmedlen,
blefvo till ett och samma ställe inlevererade och redovisade, hvarigenom
264 Easpedilions-UIskottets Förslag till uncl. Skrifvelse, N:o 138.
de mångfaldiga redogörelser, hvilka uppbördsmännen dittills ålegat afgifva till de
serskilda verken, skulle till det mesta komma alt upphöra, och hela deras redovisning
för allmänna statsbidragen innefattas endast uti en räkning; hvarjemte,
beträffande den ersättning, som de förvaltande verken skulle tillkomma för hvad
till statsverket sålunda direkte inginge och hvilken ersättning borde antingen utgöras
af behållningen utaf de inflytande, ifrågavarande verk tillhörande, inkomsterna,
eller af bestämda årsanslag, grundade på ett medium af dessa inkomster
under de sednare åren, Rikets Ständer yttrade, att de, som af anförda skäl icke
kunde medgifva det första af dessa tvenne alternativer, deremot ansågo det andra
alternativet eller de serskilda verkens förseende med årliga anslag höra tillerkännas
ett afgjordt företräde, såsom medförande de hufvudsakliga fördelar, att
medlens förvaltning och redovisning ldefve enkel och lätt; alt de förvaltande verken,
enär deras uppbörd blefve förvandlad från många spridda och stundom till
beloppet mycket föränderliga inkomst-titlar till ett bestämdt årsanslag, sattes i
tillfälle att på förhand och till beloppet noga beräkna sina tillgångar och kunde
lämpa sin hushållning derefter; att uppbördsmännen i orterne blefvo befriade från
det icke obetydliga besväret alt afgifva redogörelser till manga förvaltande verk;
och att dessa verks omsorger med uppbördens emottagande från landsorterne samt
densammas kontrollerande och granskande komme att upphöra, hvilket borde bereda
besparing i deras förvaltningskostnader; äfvensom Rikets Ständer, för att vid
bestämmandet af dessa anslag, så mycket säkrare närma sig den summa, hvilken
borde tillkomma hvart och ett af de serskilda verken, och dymedelst trygga så
väl dem, som statsverket från möjligen befarade förluster, funno lämpligt, att
penningar samt indelda räntornas kronovärde och spanmålens tunnetal, der sådant
förekomme, serskildt borde, en gång för alla, såsom bestämda anslag uppföras, dock
så, att i afseende å de pris-förändringar, som räntepersedlar och spanmål voro underkastade,
ett medeltal af de värden, hvartill indelda räntor och spanmål under de
sista fem åren till statsverket ingått, borde vid hvarje ny statsreglering tagas till
grund för bestämmandet af de pris derå, som för de följande åren intill vidtagandet
af nästa statsreglering skulle de serskilda verken tillgodokomma; och anförde Rikets
Ständer vidare, hurusom, med hänsigt till bestämmandet af de verks medel,
som i följd häraf lämpligen ansågos kunna direkte till statsverket ingå, en noggrann
utredning om beskalfenheten af dessa verks inkomster borde tillvägabringas
för utrönande af de'belopp, hvilka, såsom årliga anslag, i stället skulle dem tillkomma,
hvarvid vöre att iakttaga, att kapitaler och intressen samt tillhörige eller
done
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
265
donerade fastigheter, hvaraf afkastning erhölles, skulle undantagas, och icke komma
till någon beräkning, enär sådane vöre att anse såsom enskild förmögenhet eller
tillhörighet, hvarmed statsbestyret icke borde hafva att sig befatta; hvarjemte Rikets
Ständer slutligen hemställde, att, derest statsverket sålunda komme att öfvertaga
åtskillige förvaltande verks inkomster, en reglering jemväl måtte, i sammanhang
med undersökningen om desammas beskaffenhet, varda vidtagen af de uppbördstitiar,
hvaraf ifrågavarande verks inkomster utgöras, till befrämjande deraf, att de på ett
mer ändamålsenligt sätt och icke, såsom nu eger rum, under mångfaldigt olika be- '
nämningar debiteras, så att när, till exempel, böter förekomma å flera verks medel,
sådane alltid mätte tillsammans endast å ett ställe upptagas.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad sålunda förekommit, under den
20 April 1830 anbefallt Dess och rikets Statskontor att, efter det vederbörande förvaltande
verk blifvit hörde, sig i underdånighet yttra, angående den af Rikets
Ständer i ofvanberörde måtto föreslagna reglering, samt i hvad mån och på hvad
sätt densamma lämpligast skulle kunna tillvägabringas, afgaf Statskontoret, under
den 30 October 1834, dess underdåniga yttrande i ämnet, dervid Statskontoret
efter att hafva från de förvaltande verk, hvilkas inkomster syntes kunna blifva
föremål för den ifrågaställa regleringen, infordrat sådane uppgifter, som Rikets
Ständer ansett för ärendets pröfning erforderliga och hvilka uppgifter upptogo
så väl förhållandet med inkomsterna för då sednast förflutna tio år, som afkortningar
derå jemte de i och för upphörds-bestyret och kontrollen belöpande kostnader
under samma tid, i underdånighet anförde, att enär inträffade alltför höga
eller alltför låga markegångspris under sednaste fem år kunde lemna ett medelpris,
som verkade menligt antingen för statsverket eller för de förvaltande verken,
Statskontoret ansåg, det ett medium för tio år företrädesvis borde begagnas vid
uppgörandet af ifrågavarande förslags-heräkningar, helst detsamma mäste anses
innebära ett resultat, som mer närmade sig till det rätta, hvadan äfven, der det
låtit sig göra, den af Statskontoret uppgjorda beräkning vore grundad på förhållandena
under deh längre tidrymden; hvarjemte Statskontoret, som i öfrigt instämde
uti den af Rikets Ständer yttrade åsigt, att all kronouppbörd, skatt och
afgift, af hvad namn den vara må, borde ingå till statsverkets kassor, likväl
ansåg det härvid af Rikets Ständer ifrågaställa undantag af de till Riksgäldskontoret
inflytande bevillnings-medlen icke vara lämpligt eller af behofvet påkalladt.
Vidare hade Kongl. Maj:t i ämnet hört de till uppgörande af förslag i afseende
å skatteväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenklande serBih.
lill II. St:s Prot. 1850 & 1851. 10 Sami. 1 Afd. 34
266 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
skildt utsedda kommitterade, hvilka uti afgifvet underdånigt utlåtande den 31 Maj
1847 hufvudsakligen hiträdt det af Rikets Ständer framställda förslag, samt, med
bifogande af utredning utaf hvart och ett verks inkomster, i underdånighet föreslagit
de af dessa inkomsters serskilda beskaffenhet föranledda bestämmelser och
stadganden, rörande desammas framtida uppbärande och redovisande.
E. K. M:t, som derefter tagit uti öfvervägande hvad Rikets Ständer i förutnämnde
hänseende underdånigst hemställt, jemte hvad i anledning deraf så väl
Statskontoret och öfrige vederbörande, som ofvanbemälde kommitterade anfört,
har, uti den nu aflåtna nådiga propositionen, täckts förklara, det E. K. M:t funné
den utaf Rikets Ständer, i deras den 9 Mars 1830 förnyade underdåniga framställning,
yttrade åsigt om fördelarne deraf, att afla allmänna medel å ett och samma
ställe levererades och redovisades, vara på goda skäl grundad. Ehuru, sedan
berörde framställning gjordes, det i afseende å vissa afgifter, anslagne till åtskilliga
under Krigs-kollegii förvaltning ställda kassor, blifvit förordnadt, att de skola
uti allmänna kronoräkenskaperna, fastän under serskilda titlar, intagas, och medlen
levereras till Statskontoret, för alt derifrån till Krigs-kollegium anordnas, vöre
likväl äfven i fråga om dessa medel, derigenom hvad med ifrågavarande framställning
åsyftats, endast till någon del vunnet; och då en förändring i ofvanherörde
syftning skulle i väsendtlig mån bidraga till förenkling af förvaltningsbestyren
samt, i följd deraf, jemväl medverka till förminskning af tjenstemanna-personalen,
ansåg E. K. M:t densamma böra utföras så vidsträckt, som sådant, efter pröfning
af de i afseende å hvarje uppbördstitel förekommande omständigheter, låter
sig göra; dock att, på sätt Rikets Ständer jemväl yttrat, dervid icke borde ifrågakomma
serskilda fonders kapitaler och intressen eller arrenden af dem tillhörande
egendomar, äfvensom, hvad anginge vissa inrättningars inkomster af böter, E.
K. M:t fann frågan derom böra anstå till behandling i sammanhang med ifrågaställd
allmän reglering, angående alla böters ingående till staten.
I afseende å sättet för de serskilda fondernas och inrättningarnes godtgörande
för sådane dem nu tillflytande inkomster, som skulle komma att lill statsverket
öfverflyttas, har E. K. M:t, lika med Rikets Ständer, ansett att, om de
åsyftade fördelarne skola vinnas, ersättningen borde meddelas genom anvisande af
bestämda anslag, i hvilket fall E. K. M:t likväl, enär berörde inkomster nu äro
af statsregleringen oberoende, ville vid förändringen hafva fästat enahanda vilkor,
som då mötespassevolansen emot statsanslag upphäfdes, eller att, om de anslag,
hvilka sålunda, i öfverensstämmelse med E. K. M:ts nu gjorda framställningar,
kunna varda anvisade, utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke, af Rikets Ständer
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138. 267
förändras, det då skulle ankomma på Kongl. Maj:t att förordna, det förstnämnde
inkomster ånyo skola enligt nu gällande stadganden uppbäras.
Rikets Ständer hafva detta ärende i noggrant öfvervägande tagit samt få,
med antagande af sistberörde vilkor, förklara, att, derest vid en blifvande riksdag
de ersättningsanslag, hvilka nu varda anvisade, utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke
borttagas eller förändras, det då må ankomma på Kongl. Maj:t, att förordna,
det de ifrågavarande inkomsterna ånyo skola enligt nu gällande stadganden
uppbäras.
Hvad nu beträffar de serskilda i den nådiga propositionen förekommande
förslagen, hafva följande beslut i anledning deraf blifvit af Rikets Ständer fattade,
nemi. angående:
l:o. Passevolans-medlen.
a) Mötes-passevolans-afgijlen bar redan, enligt Rikets Ständers beslut vid
1840 och 1841 årens riksdag, med förstnämnde år upphört, och ett årligt anslag
af 186,069 R:dr blifvit å riksstateu upp förd t, till bestridande af kostnaderne
för indelda arméens underhåll och sjukvård linder möten, marcher och mönstringar;
hvadan i afseende å denna afgift någon åtgärd nu mera icke erfordras.
b) Fo urage-p asser, o Ian sen har E. K.M:t ansett utan olägenhet kunna bland statsverkets
inkomster ingå, emot anvisande af motsvarande kontant anslag. Som denna
afgift icke förrän efter mötespassevolansens upphörande finnes i rikshufvudboken
serskildt upptagen, bade Statskontorets uppgift endast omfattat förhållandet dermed
för åtta år, under hvilken tid afgiften utgjordt per medium 32,330 R:dr 11 sk.;
hvadan E. K. M:t föreslagit, att å riksstaten bland statsverkets inkomster borde
under titel: Fourage-aJgiJt vid indelda Kavalleriet upptagas i rundt tal 32,300
R:dr, hvilket belopp sedermera, enär uppbörden komme att blifva beroende af
fourage-priserne, borde vid framtida statsregleringar derefter jemkas. Såsom uppbörds-arfvode
och remisslage å dessa medel utgå för närvarande 11 procent, utgörande
för förstnämnde summa 363 R:dr 34 sk. 2 r:st., hvilket belopp följaktligen
borde vid ersättningens bestämmande afräknas. Oin, med iakttagande häraf,
det blifvande ersättnings-anslaget blefve vid hvarje statsreglering fastställdt efter
medium af uppbörden under viss föregående tid, skulle väl fonden på det hela
komma att åtnjuta enahanda belopp, hvartill dess inkomster, efter nu gällande
uppbörds-sätt, kunde uppgå; men då emedlertid svårighet möjligen skulle uppstå
derigenom, att, under någon period, i följd af större stegring utaf fourage-priserne,
fouragerings-kostnaden blefve större, än det efter förhållandet under en före
-
268
Expeditions-Utskötlels Förslag till und. Skrifvelse, ZV.-o 138.
gående tidrymd lämpade anslaget utgjorde, bär E. K. M:t i nåder föreslagit, att,
pä det, utan all förlust för statsverket, en dylik olägenhet mätte förekommas, ersättningen
för hvarje år till fourage-passevolans-fonden måtte utgå med värdet ä sammanlagda
qvantiteten af de fourage-persedlar, som vederbörande rusthållare skola aflemna
eller liqvidera, beräknadt för hvarje län efter länets markegång, med afdrag
likväl ifrån beloppet af procent5 och borde fördenskull anslaget såsom förslagsanslag
uppföras.
I afseende å ifrågavarande afgifts uppbärande för statsverkets räkning, har E.
K. M:t täckts föreslå följande bestämmelser:
a) att det årliga bidrag, som de rustande vid indelda Kavalleriet, enligt nu gällande
stadganden, skola utgöra för ryttarhästarnes utfodring under möten, marcher och
mönstringar, bör för alla de rusthåll, hvilkas samtlige delegare förklara sig villiga
att på en sådan förändring ingå, kontant erläggas med ett, för fem år i sender,
efter medium af de tio nästföregående årens markegång för orten, bestämdt pris å
de fourage-persedlar, för hvilka afgiften bör beräknas;
b) att för de rusthäll, hvilkas delegare icke medgifva berörde förändring, nu
gällande stadganden om rätt till leverering in natura samt 0111 afgiftens beräknande
fortfarande skola tjena till efterrättelse, hvarvid, der leverering eger rum, värdet
af det in natura aflemnade, beräknadt efter den markegång, som annars för afgiften
skolat tagas till grund, bör fourage-passevolans-fonden påföras, i afräkning å det
för samma fond anvisade anslag; och
c) att den för hvarje år belöpande kontanta fourage-afgiften bör till hela sitt
belopp erläggas vid uppbördsstämman för samma års kronoutskylder; i följd hvaraf
det är, da förändringen vidtager, första hälften af årets afgift icke skulle komma
att, enligt nu gällande föreskrifter, i sammanhang med föregående arens utskylder
uppbäras.
Sorn Rikets Ständer funnit det af E. K. M:t föreslagna förändrade uppbördssätt
medföra en betydlig lindring uti det, med ifrågavarande afgifts debiterande
och redovisande nu förenade, besvär, och förändringen kunna tilivägabringas utan
någon förlust för statsverket, eller olägenhet för de skattskyldige, hafva Rikets
Ständer i hufvudsaken bifallit hvad E. K. M:t i berörde hänseende föreslagit;
dock anse Rikets Ständer, att åtskilliga olägenheter för de rustande skulle kunna
uppkomma, i händelse den kontanta ersättningen för rustbålls-innehafvarnes årliga
bidrag kornrne att utgå med ett, för fem år i sender efter medium af de tio nästföregående
årens markegång bestämdt, pris, helst, om under en längre följd af år fouragepriserna
varit mycket höga, den, efter dessa års medelpris, beräknade högre afgift
Expeditions- Utsko t tets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
269
likväl skalle komma att, till de skattskyldiges obilliga betungande, under påföljande
fem år oförändradt fortfara, fastän priserne under sistnämnde tid betydligt och måhända
till hälften nedgått, samt sålunda den minskning i afgiftsbeloppet, hvilken borde
blifva en följd af fourage-prisernas fallande, icke komma den till godo, som blott
på kortare tid innehaft ett, ifrågavarande afgift underkastadt, hemman, men, vid de
fem årens förlopp, detsamma afträdt; hvaremot, om afgiften för hvarje år uträknades
elter föregående tio ars medium, densamma alltid mera närmade sig fourage-persedlarnes
gångbara pris och blefve mer jemnt och lika fördelad på hvarje år, så att
omvexlingarne uti dess belopp vöre föga kännbara. Derjemte har den bestämmelse,
som, i afseende på afgiftens uppbärande för statsverkets räkning blifvit föreslagen,
eller att förändring skulle ega rum endast för de rusthåll, hvilkas samtlige
delegare förklarade sig villige att derpå ingå, äfvenledes synts Rikets Ständer mindre
lämplig, enär det kunde inträffa, att en delegare med obetydlig andel i rusthållet
skulle kunna lägga binder i vägen för förändringens tillvägabringande, oaktadt
öfrige delegare dertill vore benägne; hvadan, i likhet med hvad Rikets sednast församlade
Ständer, i fråga om båtsmansbeklädnadens öfvertagaade af kronan, beslutat,
Rikets Ständer anse, att, om pluraliteten af rusthålls-intressenterne, beräknad efter
hvarderas andel i rusthållet, vill till förändringen samtycka, densamma då må försiggå;
och hafva på dessa skäl, Rikets Ständer beslutat:
l:o att fourage-passevolans-afgiften hädanefter skall, i sammanhang med den
allmänna kronouppbörden, redovisas och bland statsverkets inkomster med 32,300
R:dr i Riks-staten uppföras undertitel: ” Four age-ufgift för indelda Kavalleriet
samt att, med afdrag af uppbörds-provisionens ungefärliga belopp, såsom ersättning
till fourage-passevolans-fonden, ett förslags-anslag af 32,000 R:dr må uppföras
på 4:de Hufvudtiteln, att utgå, på sätt E. K. M:t föreslagit; och
2:o att det årliga bidrag, som de rustande vid indelda kavalleriet, enligt
nu gällande stadganden, skola utgöra för ryttarhästarnes utfodring under möten,
marcher och mönstringar, skall för alla de rusthåll, der pluraliteten af intressenterne,
beräknad efter hvarderas andel i rusthållet, ingår på den ifrågavarande
förändringen, kontant erläggas med ett, årligen, efter medium af de tio nästföregånde
arens markegång för orten, bestämdt pris.
c) Trosspassevolans-afgijlen. Som E. K. M:t ansett denna afgift jemväl
lämpligen kunna bland statsinkomsterne upptagas, med undantag endast af,
hvad som erlägges af de rustande vid Bohus läns södra bataljon, hvilken sednare
afgift, på grund af Kongl, brefvet den 14 November 1842, försvinner, i den
mån dåvarande kompani-chefer, hvilka blifvit försäkrade om densammas uppbäran
-
270
E,vp e di lions- Ut sko Hets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
de, från sina tjenster afgå, hvadan nämnde afgift, så länge den fortfar, borde
serskildt i stadgad ordning uppbäras och till Krigs-kollegium levereras; har E.
K. M:t, enär afgiften för öfrige korpser utgör 17,682 R:dr 24 sk., behagat föreslå,
att bland statsverkets inkomster, under benämning, Trosspassevolans-afgfjl
måtte upptagas i rundt tal 17,680 R:dr och motsvarande belopp å 4:de hufvudtiteln
uppföras såsom anslag till trossens underhållande under fred; hvilken
förändring likväl icke skulle komma att medföra rubbning af nu gällande stadganden,
rörande de serskilda eller Ökade bidrag, som för trossens fortskaffandé eller
underhållande i krigstid vid vissa regementen böra af rusthåliarne utgöras.
Då, beträffande tiden och stället för trosspassevolans-medlens uppbärande och
redovisande m. m., gälla samma stadganden, som i afseende å fourage-passevolansafgiften,
hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad rörande
sistberörde afgift blifvit i nästföregående punkt anmäldt, med bifall till hvad
E. K. M:t föreslagit, beslutat, det ifrågavarande, tili trosspassevolans-fonden hittills
ingående afgift, må under titel: ”Trosspassevoians-afgifF upptagas bland
statsverkets inkomster med 17,680 R:dr och samma belopp uppföras å 4:de hufvudtiteln,
såsom anslag till trossens underhållande under fred.
2: o. Militie-boslälls-kassan.
Denna kassas nuvarande inkomster af reservhemmans-räntor och tionde samt
säteri-frihetsmedel äro jemväl af E. E. M:t i nåder föreslagne, att utbytas emot
anslag å riksstaten; varande å nu gällande riksstat räntorna upptagna till ett
kronovärde af 2,010 R:dr 20 sk. 2 r:st., med förslagsvis beräknadt markegångsvärde
af 11,573 R:dr 16 sk. samt spanmålen uppförd till 306 tunnor, beräknade
till 1,836 R:dr; och har E. K. M:t alltså ansett nämnde räntor och tionde böra
ingå bland statsverkets behållna inkomster af dessa titlar och följaktligen beräkningen
deraf med motsvarande belopp ökas. Då kassans inkomst af berörde medel,
med tillägg af observationsmedlen, utgjort per medium 14,957 R:dr 23 sk.
3 r:st., skulle således, om tionden, hvars lösen icke är afskild, endast beräknas
efter statspris eller 6 R:dr tunnan med 1,836 R:dr, på ordinarie räntan belöpa
13,121 R:dr 23 sk. 3 r:st. Hvad åter beträffade säteri-frihetsafgifterne, hvilka
erläggas af innehafvarne utaf åtskilliga till boställen anslagna frälsehemman, så
ansåge E. K. M. deremot, med afseende å deras obetydliga belopp, eller tillhopa
i medeltal endast 26 R:dr 35 sk, 2 r:st.7 bibehållandet af en dylik inkomst-titel
vara mindre lämpligt; hvadan E. K. M. i nåder'behagat föreslå, det Rikets Stän
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138. 271
der måtte medgifva dess upphörande vid den tidpunkt, då nu ifrågaställa förändring
skulle komma att vidtaga.
Då, i afseende å bestämmandet af det ersättningsförslag, som till Militie-boställs-kassan
bör anvisas, förekomine, hvad heinmansräntorne och tionden beträffade,
att dessa äro af varuvärdenas möjliga omvexling beroende, hvadan ersättningen
för denna del af inkomsterne syntes böra så bestämmas, att den kunde efter
nämnde värdens förändring lämpas, har E. K, M:t föreslagit, att berörde ersättning
måtje beräknas sålunda:
a) att sedan, hvad de Militie-bostälis-kassan tillslagne hemmansräntor angår,
desamma blifvit uträknade efter medelmarkegången för de sednaste tjugu åren, och
dervid serskildt bestämdt, huru stor del deraf, som inom hvarje markegångssättnings-distrikt
af markegång berott, denna sednare del af räntorna utbytes mot
en, efter nämnde medel-markegång, deremot svarande qvantitet spanmål af samma
slag, som tionden inom distriktet och hvilken spanmålsqvantitet sedermera tages
till grund för den årliga ersättningen, samt godtgöres, på sätt här efteråt förmäles,
hvaremot för den öfriga delen af räntorna, jemte forsellönen för så väl deruti inbegripen
spanmål som tionde-spanmålen, bestämmes ett kontant, oföränderligt, årligt
anslag; samt
b) att ej mindre det i föregående moment omförmälde spanmåls-anslag, som,
i stället för den utaf markegång beroende andelen af hemmansräntorne, skulle
blifva fastslälldt, än ock den anslagna tionde-spanmålen, årligen godtgöras efter
enahanda beräkning, som ligger till grund för liqviderandet af kronans behållna
tionde-spanmål inom distriktet.
Beträffande serskildt säteri-fribetsmedlen, så bar E. K. M:t i nåder föreslagit,
att de mätte godtgöras medelst tillökning i det kontanta anslaget, af jemnt
26 R:dr; och då, med tillägg af dessa 26 R:dr jemte observationsmedlen, hemmansräntorna
och tionden uppgått i medeltal till 14,984 R:dr 10 sk. 5 r:sf.,
hvarifrån dock borde afdragas provisioner, remisslage och restitutioner, utgörande
per medium 96 R:dr 36 sk. 7 r:st., ansåge E. K. M:t, att för närvarande borde,
till godtgörande af den ersättning, som, efter förutnämnde grunder, kan för nämnde
kassa belöpa, anvisas ett förslags-anslag af 14,900 R:dr; hvaremot E. K. M:t
funne någon förändring med kassans öfriga inkomster icke böra vidtagas.
Enligt hvad Rikets Ständer af handlingarne inhemtat, rörande tillkomsten och
uppbörden af de Militie-bostälis-kassan anslagna inkomster, hvilka nu äro i fråga
att utbytas emot kontanta anslag, utgå desamma under följande titlar:
272
Expeditions-UIskottets Förslag lill and. Skrifvelse, N:o 138.
«) Räntor af de till officers-boställens förseende med karakterslös och källare
vid indelningsverkets upprättande, anslagne s. k. reservhemman till ett visst
bestämdt antal vid hvarje regemente;
b) Säteri-frihetsajgifter af åtskilliga till boställen vid 8 serskilda regementen
anslagna frälsehemman, samt
c) Kronotionde, bestående af vissa tunnor af den för indelda arméen anvisade
tionde-spanmål, utgående i Östergöthlands och Jönköpings län; skolande
dessa räntor och medel af uppbördsmännen till landtränterierne levereras och, från
hvarandra afskiljde, i special-räkningarne serskildt redovisas, samt medlen från
landtränterierne till Kongl, ränte-kammaren öfversändas, för att derefter af Statskontoret
Krigs-kollegium tillhandahållas.
Hvad nu först beträffar förslaget angående säteri-frihetsafgifternes upphörande,
så hafva Rikets Ständer, med afseende på det obetydliga belopp, hvartill de uppgå,
lika med E. K. M:t, funnit deras beräknande bland statsverkets inkomster
mindre lämpligt och derföre inedgifvit, att dessa afgifter hädanefter må upphöra
och de skattskyldige efterskänkas.
Vidkommande derefter ofvanberörde inkomsters utbytande emot kontanta årliga
anslag, så, enär, genom det föreslagna sättet för ersältnings-anslagens bestämmande,
någon förlust för kassan icke kan uppkomma och förändringen icke heller
kommer alt på förhållandet emellan statsverkets inkomster och utgifter hafva annat
inflytande, än att den fbrsellön, frän erläggande hvaraf de skallskyldige genom
ränte- och tionde-spanmålens indragning till kronan befrias, i någon mån ökar den
kontanta ersättningen utöfver det belopp, som bland statsverkets inkomster under
sistberörde titlar sålunda komma att ingå, hafva Rikets Ständer icke tvekat att
biträda ifrågavarande till uppbördssättets förenkling ledande och på de skattskyldiges
rätt icke i något hänseende menligt inverkande förslag; hvadan Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t föreslagit, beslutat:
1:o att från den, vissa stater, verk och inrättningar anslagna, delen af den
ordinarie räntan afdrages det belopp, hvartill nämnda kassas räntor efter hittills
följdt beräkningssätt blifvit i förslagsvis kalkyleradt markegångsvärde upptaget eller
11,573 R:dr 16 sk.; samt den statsverket behållna delen af nämnde ränta,
nu vanligen beräknad efter 5 föregående års medium af hvad denna inkomst utgjort,
deremot ökas till ett, det verkliga värdet närmare motsvarande, belopp af
13,121 R:dr 23 sk. 3 r:st.,, eller samma summa, som den nådiga propositionen
upptager; äfvensom alt den, med 306 tunnor och ett värde af 1,836 R:dr, kassan
anvisade tionde, öfverflyttas från den vissa stater, verk och inrättningar anslagna
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 138. 273
slagna tionde-spanmålen till den kronan behållna delen af samma spanmål; hvaremot
ett kontant förslags-anslag af 14,900 R:dr bör, under titel: Militie-b o ställskassan^
ersättning för indragna hemmansräntor, tionde och säleri-frihetsafgifler,
å 4:de hufvudtiteln uppföras, i stället för det å samma bufvudtitel för denna
kassa nu upptagna anslag af indelda räntor och kronotionde;
2:o att det årliga ersättningsanslaget måtte bestämmas på följande sätt:
fl) att, sedan, hvad hemmansräntor nu beträffar, den del deraf \ som inom
hvarje markegångssältnings-distriht på markegång berott, blifvit uträknad efter
medel-markegången för de sista 20 åren, utbytes denna del af räntorne emot en,
efter medel-markegången för samma tid, deremot svarande qvantitet spanmål af
samma slag, som tionden inom distriktet, och hvilken spanmåls-qvantitet, en gång
för alla bestämd, sedermera tages till grund för den årliga kontanta ersättningen
till kassan för denna del af räntorne samt godtgöres, på sätt här nedan förmäles;
hvaremot för den öfriga delen af räntorne, d. v. s. penningarne samt de i penningar
till oföränderligt belopp utgående räntorne, jemte forsellönen för så väl
tionde-spanmålen, som den i hemmansräntorne inbegripne spanmål, bestämmes ett
kontant oföränderligt årligt anslag; samt
b) att ej mindre det i föregående moment omförmälda spanmåls-anslag, som
i stället för den af markegång beroende andelen af hemmansräntorne skulle blifva
fastställdt, än ock den anslagna tionde-spanmålen, årligen godtgöres kassan efter
enahanda beräkning, som ligger till grund för liqviderandet af kronans behållna
tionde-spanmål inom distriktet; hvarefter värdet af dessa sammanslagna spanmålsqvantiteter,
med tillägg af förrberörde oföränderliga, kontanta årliga anslag, kommer
att utgöra kassans för året belöpande ersättning för ifrågavarande, till statsverket
indragna, inkomster.
3:o. JVadstena Krig smans hus-kas sas medel.
Beträffande denna kassas inkomster, har E. K. M:t, i öfverensstämmelse med
hvad i det föregående af den nådiga propositionen är vordet i allmänhet yttradt,
funnit någon förändring icke böra ega rum med arrende- och bötesmedel, hvilka
jemväl hädanefter borde, på vanligt sätt, kassan tillgodokomma; hvaremot E. K. M:t
ansett nedannämnde inkomster vara af beskaffenhet, att lämpligen kunna blifva
föremål för den ifrågaställde indragningen, i utbyte mot å stat uppförda kontanta
anslag; och hade, enligt den verkställda utredningen, dessa inkomster utgjort i
medeltal för tio år:
Bih. till It. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 35
274 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
af de såkallade Aldre medlen:
Hemmansräntor ..... R:dr 25,819: 16. 6.
Fyrationde-spanmål .... » 7,007: 5. 3.
Rusthålls-afgifter .... » 39,958: 4. 10.
Under öfriga titlar, nemligen:
Avancements-penningar, inskrifnings-pcnningar,
sventjenareafgift,
afskedspenningar, afgift
för gåfvor, förläningar och pensioner,
afgift tor ärftliga värdigheter
samt observationsme
del
och extra uppbörd, tillhopa R:dr 5,677: 17. — 78,461: 43. 7.
samt af de såkallade Nyare medlen
En per mille afgift .... » 23,987: 33. 7.
Under öfriga titlar, nemligen:
Burskaps-afgifter, afgifter för utnämningar
till rikets högsta värdigheter
samt ordensvärdigheter,
observationsmcdel och extra
uppbörd  » 1,151: 46. 9. 25.139: 32. 4.
Summa R:dr 103,601: 27. 11.
hvarifrån likväl borde dragas afkortningar,
provisioner, remisslage och restitutioner
af
äldre medlen ..... R:dr 2,865: 11. 10.
* nyare d:o  479: 4. 4, 3>344; 16 2
då återstoden utgör R:dr 100,257: 11. 9.
Då vid bestämmandet af ersättningen för ifrågavarande medel, serskildt afseende
syntes böra fästas å den omständighet, att hemmansräntorne och hondén
äro af varuvärdenas möjliga omvexling beroende, har E. K. M:t ansett ersättningen
för denna del af inkomsterna, på sätt från Arméens pensions-kassas sida,
med hänsigt till dess andel i Krigsmanshus-kassans äldre inkomster, jemväl blifvit
yrkad t, böra sä bestämmas, att den kan efter nämnde värden lämpas 5 och
har E. K. M:t alltså täckts föreslå, dels att ifrågavarande hemmansräntor måtte,
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 138. 275
till den del, de utgå efter markegångs-förvandling, utbytas emot spanmåls-anslag
samt, jemte tionden, Krigsmanshus-kassan ersättas efter enahanda grunder, som
för godtgörande al Militie-boställskassans lika beskaffade inkomster nu blifvit af
E. K. M:t uppgifne, dels ock, då hemmansräntorne uppgingo i medeltal till
25,819 R:dr 16 sk. 6 r:st. och tionde-spanmålen till 7,007 R:dr 5 sk. 3 r:st.,
att för denna del af ersättningen måtte uppföras ett förslags-anslag af 32,800 R:dr.
Hvad dernäst beträffar ersättnings-anslaget för Rusthålls- och En-per-milleafgifterne,
så, enär den från Statskontoret aflemnade uppgift utvisade, att, för
de sednaste fem åren af den tid, uppgiften omfattar, berörde inkomster varit betydligen
ökade samt i medeltal utgjort, under den förra titeln 42,249 R:dr 9
sk. 11 r:st., och under den sednare 26,089 R:dr 3 sk. 1 r:st., samt under sådana
omständigheter billigheten syntes fordra, att ersättningen bestämmes efter
förhållandet under dessa fem år, bar E. K. M:t föreslagit, att såsom ersättningsanslag
må uppföras, i runda tal, för rusthålls-afgifterne 42,200 R:dr och för enper-mille-afgiften
26,100 R:dr, äfvensom att det måtte förklaras, att dessa anslag
i framtiden kunna och böra blifva föremål för jemkning, i den mån sig visar,
att värdet af såld egendom förändrats, emot hvad som varit förhållandet under
den period, hvars resultater tagas till grund för ersättningens bestämmande.
För de öfrige, lill indragning föreslagne inkomsterne, har E. K. M:t
deremot ansett ersättningen nu genast kunna bestämmas till oföränderliga belopp,
hvarvid de förut omförmälde afdrag lämpligen kunde ega rum 5 hvadan och dä
summan af berörde inkomster
af äldre medel. af nyare medel.
utgör i medeltal ...... R:dr 5,677: 17. — 1,151: 46. 9.
samt de poster, som, på sätt ofvan
nämndt är, E. K. M:t ansett böra
derifrån afdragas, uppgå till . . » 2,865: 11. 10. 479: 4. 4.
och det återstående beloppet således
blefve » 2,812: 5. 2. 672: 42. 5.
denna del af ersättningen borde fastställas
till » 2,800: — — 666: 32. —
Till följd af hvad sålunda är vordet af E. K. M:t i nåder framställdt, skulle
ersättnings-anslagen till Wadstena Krigsmanshus-kassa komma att utgöra:
276 Eccpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
För äldre medel:
Hemmansräntor och tionde förslagsvis R:dr 32,800: — —
Rusthålls-afgifterne » 42,200: — —
Öfrige inkomster » 2,800: — — 77 §qq.
För nyare medel:
En-per-mille-afgiften  26,100: — —
Öfrige inkomster » 606: 32. — 26,766' 32.
eller tillsammans R:dr 104,566: 32. —
och skulle det derefter åligga Wadstena Krigsmanshus-kassa att, i stadgad ordning,
godtgöra ej mindre Arméens pensionskassa dess andel af de äldre medlen,
än ock Amiralitets-krigsmanskassans andel af en-per-mille-afgiften; anseende
E. K. M:t för öfrigt böra på serskildt bestämmande, efter förutgången utredning
kassorna emellan, sedermera hero, om sistnämnde tvenne kassors andelar i ersättnings-summorna
må utbrytas och serskildt för dessa kassor å riksstaten uppföras.
Vidare har E. K. M:t föreslagit Rikets Ständer, att, efter vidtagandet af
ofvanomförmälde förändring de till Wadstena Krigsmanshus-ksssa nu anvisade hemmansräntor
och tiondespatimål skulle komma att ingå bland statsverkets behållna
inkomster under dessa titlar, och beräkningen derefter jemkas.
Vidkommande åter frågan om de öfriga till indragning föreslagna afgifternas
uppbärande för statens räkning; så enär inskrifningspenningarne och sventjenareajgifterne,
som af arméens gemenskap vid antagandet erläggas, samt ajskedspenning
arne, hvilka jemväl i vissa fall af samma gemenskap betalas, ej kunna
beräknas till mer än omkring 220 R:dr årligen, har E. K. M:t ansett dylik inkomst,
föranledande uppbörd och redovisning från samtlige regementen, med skäl
kunna eftergifvas, och soldaterna från berörde afgifters erläggande befrias; äfvensom
föreskriften i Kongl. Förordningen den 31 December 1689, om afgift till
Krigsmans hus-kassan af vissa gåfvor och pensioner, syntes kunna upphäfvas,
enär, efter de i sednare tider meddelade förklaringar, tillämpning deraf i högst
få fall ifrågakomme, hvadan ock, enligt uppgjord beräkning, i medeltal för tio
år, endast 3 R:dr 36 sk. 3 r:st. under denna titel kassan tillflutit; och ville
E. K. M:t alltså föreslå Rikets Ständer, att nyssnämnde 3:ne afgiftstillar måtte
för framtiden upphöra.
Beträffande slutligen avansemenls-penningarne, rusthålls af- och tilUrädesafgiften,
en-per-mille-afgiften, bur skap saf.giften samt afgifterne för ärftliga och
ordensvärdigheter, äfvensom för utnämningar till rikets högsta värdigheter, har
Expediiions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
277
E. K. M:t fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att uppbörden af dessa inkomster
medförde betydligt besvär och vidlyftighet, i anseende till de mångfaldiga serskilda
redovisningar, som deraf föranledas; i hvilket afseende, hvad serskildt en-per-milieafgifteu
angår, är anmärkt, hurusom för uppbörden deraf erfordras, att vederbörande
domhafvande skola, på grund af lagfarts-protokollerne, för hvarje ting
meddela förteckningar å dervid första gången uppbudne fastighetsköp, hvarefter de
belöpande afgifterne, som icke kunna å debetsedlarne uppföras, blifva föremål för
serskild debitering och uppbörd. Allt det uppbörds- och redovisningsbestyr, som
för ofvanuppräknade afgifter nu erfordras, kunde emedlertid, enligt E. K. M:ts
tanka, undvikas, samt staten ändock beredas enahanda inkomst, derest, på sätt
kommitterade för beskattningsväsendets samt upphörds- och redogörelseverkets förenklande,
äfvensom Statskontoret hemställt, motsvarande förhöjning egde rum i
den karta-sigillata, hvarmed de handlingar, som erfordras vid alia de tillfällen,
då ofvanomförmälde afgifter ifrågakomma, skola förses, samt alltså stadgades: att,
i de fall, då avancemcnts-penningar till Wadstena krigsmanshus böra erläggas,
karta-sigillata å fullmakterne med lika belopp skulle förhöjas; att hvad, som motsvarar
rusthålls- och en-per-mille-afgiflerne, borde tilläggas vid kartering af köpebrefven;
att kartering af burbref ökades med burskaps-afgifterne och att afgifterne
för vissa värdigheter jemväl utbyttes emot högre karta-sigillata å diplomerne; och
då en dylik förändring skulle medföra serdeles betydlig lättnad, samt Rikets Ständer
jemväl serskildt begärt, att, derest' statsverket komme att öfvertaga åtskillige
verks inkomster, en reglering af de titlar, hvarunder desamma utgöras, måtte
vidtagas till befrämjande deraf, alt de på ett ändamålsenligare sätt kunna varda debiterade,
har E, K. M:t öfverlemnat till Rikets Ständer, att om förenämnde förändring
besluta, hvarvid, till ledning för beräkningen af den tillökning i karta-sigillatainkomsten,
som deraf skulle blifva en följd, E. K. M:t ansett sig böra meddela, att
uppbörden under ofvannämnde titlar utgjort, af rusthålls- och en-per-mille-afgifterne,
beräknade i medeltal för fem år, på sätt i det föregående varit omförmäldt, 68,338
R:dr 13 sk. och af öfrige afgifter (i medeltal för tio år), 4,282 R:dr 31 sk. 10 r:st.,
eller tillhopa 72,620 R:dr 44 sk. 10 r:st.
Inseende vigten och angelägenheten deraf, att Wadstena Krigsmanshus-kassas
nuvarande många och olikartade inkomster, hvilka håde vid uppbörd, bokföring och
kontroll förorsaka mycken vidlyftighet, varda på ett enklare sätt debiterade, uppburna
och redovisade, hafva Rikets Ständer jemväl funnit, att vid ärendets behandling
vederbörligt afseende å så väl kronans som kassans rätt blifvit fästad, enär de i nåder
föreslagna förändringarne icke uti beloppet af kassans närvarande inkomster åstad
-
278 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 138.
komma annan egentlig rubbning än den, som i allt fall blefve en följd af förändrade
varupriser, samt ej heller komma att på de skattskyldiges förhållande lill staten inverka
annorlunda än, att på sätt som för kronans behållna spanmål redan egt rum,
forsellönen å dan till kassan indelda spanmålen eflergifves; och då för öfrigt genom
dessa förändringar vinnes den fördel, att i riksstaten blir på ett ställe synligt, hvad
statsverket lill kassan bidrager, och att densammas inkomster vida lättare än tillförene
kunna på förhand beräknas, hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med E. K. Ahls nådiga proposition, beslutat:
l:o att ersättningen för Wadstena Krigsmanshus-kassa nu anvisade bemmansräntor
och kronotionde bestämmes på enahanda sätt, som bär ofvan i afseende å godtgörande!
af Militie-boställskassans lika beskaffade inkomster blifvit af Rikets Ständer
beslutadt, samt att för detta ändamål ett förslags-anslag af 32,800 R:dr varder å
stat uppförd t;
2:o att Wadstena Krigsmanshus-kassa, mot afträdande af sin rätt till uppbärande
af rusthålls- och en-per-mille-afgifterne, må undfå kontanta årliga ersättnings-anslag
af 42,200 R:dr för de förra och 26,100 R:dr för de sednare afgifterne, med förklarande,
att, så framt kassans styrelse framdeles kan ådagalägga, att, genom fortfarande
af förenämnda nu påbudna afgifter, högre inkomst skulle för kassan hafva uppkommit,
en derefter lämpad förhöjning i förrberörde ersättnings-anslag bör vid blifvande
riksmöten ega rum;
3:o att för de öfriga till indragning ifrågas tällda inkomsterna, med iakttagande
af de utaf E. K. M:t föreslagna afdrag, ersättningen nu definitivt faslställes,
och sålunda å stat anvisas:
för de äldre medlen R:dr 2,800: —
och för de nyare d:o » 666: 32.
med tillhopa R:dr 3,466: 32.
4:o alt det belopp, hvartill det å Riksstatens 9:de hufvudtitel, för Wadstena
Krigsmanshus-kassa förut uppförda penningeanslag kan blifva bestämdt, förhöjes
med ofvanomförmälde nya kontanta statsanslag, under titel:
Ersättning för kassans förut innehafde:
Äldre medel :
Hemmansräntor och kronotionde, förslagsanslag
R:dr 32,800: —
Rusthåll-afgifter  » 42,200: —
Öfriga indragne inkomster ... » 2,800: — 77,800-
Expeditions-Utskottels Förslag till undt. Skrifvelse, N:o 138.
279
Nyare medel:
En-per-mille-afgift
Öfriga indragne inkomster
födr 26,100: —
606: 32.
20,766: 32.
eiler tillsammans födr 104,566: 32.
hvaraf sa väl Arméens pensionskassa, som Amiralitets-krigsmans-kassan böra erhålla
de dem, enligt Författningarne, tillkommande andelar;
5:o att de, enligt nu gällande riksstat, Wadstena krigsmanshuskassa anslagna
indelta räntor, med ett kronovärde af 3,890 Iödr 27 sk. 7 r:st. och förslagsvis
beräknadt markegångsvärde af 21,992 födr 32 sk., äfvensom 884 tunnor
16 kappar kronotionde-spanmål, kalkylerade lill ett värde af 5,307 Iödr, frän
utgiftsstaten uteslutas, samt från den i riksstaten, såsom indeld, beräknade andel
af statsverkets inkomster utaf ordinarie räntan och tiondespanmalén afdrages; men
att deremot, vid bestämmandet af statsverkets bebållne inkomster under dessa titlar,
tages i beräkning å ordinarie räntan för berörde kronovärde samt den mot
verkliga beloppet af markegången närmare svarande, uti den Kongl, propositionen
upptagna summan 25,819 födr 16 sk. 6 r:st. och å tiondespanmålen nyssnämnda
spanmåls-qvantitet, med derå, efter 6 födr tunnan, belöpande förslagsvärde
6:o att de, på grund af Kongl. Förordningen den 31 December 1689, Kongl,
brefvet den 23 Januari 1725, Kongl. Resolutionen den 10 Augusti 1726 och Kongl,
brefvet den 20 Januari 1737, af arméens gemenskap nu utgående, Wadstena krigsmanshuskassa
tillförsäkrade, inskrifningspenningar, sventjenare-afgift och afskedspenningar
må eftergifvas och manskapet från erläggande af dessa för staten obetydliga,
men för manskapet dock betungande afgifter befrias; äfvensom att föreskriften
i Kongl. Förordningen den 31 December 1689, om afgift till krigsmanshuskassan
för gåfvor i kontant samt gods och räntor, för konfirmationer å länsrätt
och för donationer å fifstidsfribeter må för framtiden upphäfvas;
7:o att med uppbörden af nedannämnde, Wadstena krigsmanshuskassa nu
tillflytande, inkomster skall förhållas sålunda, att i de fall, då till kassan böra erläggas
avancementspenningar, en deremot svarande förhöjning i karta-sigillata-beloppet
å fullmakter, konstitutorialer och förordnanden iakttages; att vid de tillfallen,
då, enligt nu gällande författningar, rusthålls- och en-per-mille-afgifter skola
till kassan betalas, stämpladt papper till ett mot dessa afgifter svarande värde bilägges
de handlingar, hvarå egande- eller åborätt till fast egendom sig grundar;
att karteringen af burbref kommer att ökas med de belopp, burskaps-afgifterne ut
-
5,307 R:dr;
280 Expeditions-Utsfcotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 138.
göra; samt att afgifterne till kassan för utnämningar till rikets högsta värdigheter,
äfvensom ärftliga och ordensvärdigheter, höra uthytas lill motsvarande förhöjning
af karta-sigillata å diplomerne.
' 4:o. Amiralilels-krigsmanskassans medel.
Under åberopande deraf, att i afseende å de till denna kassa ingående afoch
tillträdesafgifter för rusthåll, avancements-penningar och inskrifnings-penningar
gäller hvad uli den nådiga propositionen blifvit framställdt, angående Wadstena
krigsmanshuskassas lika beskaffade inkomster, har E. K. M:t dels ansett Amiralitets-krigsmanskassan
böra, emot afträdande af rättigheten lill dessa afgifter, tilldelas
kontant anslag, dels ock föreslagit enahanda förändrings vidtagande, jemväl
med kassan tillkallande passagerare-afgifler.
Enär Amiralitets-krigsmanskassans inkomst af en-per-mille-afgifterne utgör
viss andel af det belopp, Wadstena krigsmanshuskassa uti dylika afgifter uppbär,
har E. Ii. M:t funnit serskild framställning derom icke erfordras; hvarförutan, i
fråga om vakans- och liggetids- samt nådårs-besparingarne', E. K. M:t åberopat
Dess i detta ämne serskildt aflåtna nådiga proposition.
Vidkommande åter . kassans öfriga inkomster, har E. K. M:t ansett desamma
höra bibehållas oförändrade, enligt derom nu gällande stadganden.
Beträffande ersättningens bestämmande för de till indragning föreslagne inkomster,
så enär serskildt i afseende å rusthålls-afgifterne förekomme, hurusom i
sednare tider blifvit utredt, att desamma förut icke varit med behörig noggranhet
påförde och beräknade, hvadan ock betydliga efterräkningar i anmärkningsväg
uppstått, i följd hvaraf, och sedan ytterligare föreskrifter, angående uppbörden och
redovisningen af dessa afgifter, blifvit meddelade genom Kongl. Kungörelsen den
14 November 1842, inkomsten under de följande åren betydligen stigit, har E.
K. M:t, vid sådant förhållande, ansett ersättningen för densamma ej kunna beräknas
efter medeltalet för de tio åren 1839—1848, som de allemnade uppgifterne
i allmänhet omfatta, och alltså föreslagit, att, på grund af det för de sednaste
fem åren af denna tidrymd uträknade medium af 9,636 R:dr 27 sk. 6 r:st.,
ersättningen för ifrågavarande inkomst-titel måtte bestämmas till 9,633 R:dr 16
sk., med förklarande derjemte, att, så framt kassans styrelse framdeles kan ådagalägga,
att, genom fortfarandet af nu gällande afgift, högre inkomst skulle för
kassan hafva uppkommit, och hvarom nödig upplysning kunde beredas genom de
till
Eocpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138. 281
till vederbörande Hof-rätter ingående lagfartsprotokoller, vid hvilka ena hälften af
det stämplade papper, hvarmed köpebrefvén för lagfarne fastigheter böra vara försedde,
skola bifogas, serskildt kommer att afgöras, hvad förhöjning i samma ersätlningsanslag
kan finnas höra ega rum. För de öfriga afgrfterna, som borde
blifva föremål för serskilda anslag, eller passagerare-afgifterne, avancementspcnningarne
och inskrifningspenningarne, hvaraf medeltalet för ofvannämnde tio år utgjort
2,734 R:dr 13 sk. 5 r:st., har E. K. M:t behagat föreslå ersättningen till
2,733 R:dr 16 sk.; och skulle sammanlagda ersättningsanslaget alltså blifva
12,360 R:dr 32 sk.
I fråga sedermera om berörde afgifters framtida uppbärande för statens räkning,
har E. K. M:t föreslagit Rikets Ständer, att inskrifningspenningarne, i medeltal
uppgående till endast 198 R:dr 37 sk. 4 r:st. årligen, måtte i likhet med
hvad i afseende å enahanda afgift till Wadstena krigsmanshuskassa är vordet i
nåder framställdt, eftergifvas och upptagandet deraf således upphöra; alt avancementspenningarne
samt af- och tillträdesafgifterne måtte utbytas emot tillökt kartasigillata
å vederbörliga handlingar, på lika sätt, som, angående enahanda afgifter
till Wadstena krigsmanshuskassa blifvit af E. K. M:t uppgifvet, samt att likaledes
passagerare-afgifterne måtte upphäfvas, emot det att, i de fall, då dessa afgifter
skola utgöras, passen med ökad karta-sigillata till motsvarande belopp beläggas;
och hade dessa Irenne inkomst-titlar i medeltal uppgått till 12,172 R:dr
3 sk. 7 r:st.
Enär af- och tillträdes-afgifterne, avancemenls-penningarne och inskrifningspenningarne
äro af samma beskaffenhet och utgöras efter hufvudsakligen enahanda
grunder, som de under dylika benämningar till Wadstena krigsmanshuskassa anvisade
medel, hvilkas indragande till statsverket, emot ersättning af årliga anslag,
Rikets Ständer, enligt hvad här ofvan är anmäldt, beslutat, samt, hvad passageafgifterne
beträffar, uppbörden och redovisningen deraf måste från mänga spridda
håll samlas, och tillförlitlig kontroll derå, om den äfven kan åstadkommas, dock
för så väl kassans styrelse som vederbörande uppbördsman åstadkommer ett icke
ringa besvär, som genom den ifrågaställa förändringen kunde undvikas; samt
då slutligen den till kassan tillförene ingående centonal-afgiften redan vid 1834
och 1835 årens riksdag blifvit emot årligt statsanslag utbytt, hafva Rikets Ständer
beslutat:
l:o att Amiralitets-krigsmanskassan, emot afträdande af sin rätt till uppbärande
af rusthålls-afgifter, må undfå ett kontant årligt ersättnings-anslag af 9,633
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sami. 1 Afd. 36
282
Expeditions- lils ko ttets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
R:dr 16 sk., med förklarande, att, så framt kassans styrelse framdeles kan ådagalägga,
att, genom fortfarande af förenämnde nu påbudne afgifter, högre inkomst
skulle för kassan hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i samma ersättnings-anslag
bör, vid blifvande riksmöten, ega rum;
2:o alt likaledes, emot afträdande af rättigheten att upptaga avaacementspenningar,
inskrifningspenningar och passagerare-afgifter, Amiralitets-krigsmanskassan
må, såsom ersättning derför, erhålla ett bestämdt kontant statsanslag af
2,733 R:dr 16 sk. årligen;
3:o att den summa, hvartill det för Amiralitets-krigsmanskassan å 9:de
Hufudtiteln i öfrigt uppförde anslag kan varda faslställdt, förhöjes med ofvanomförmälda
nya anslag, hvilka böra i staten uppföras under titel:
Amiralitets-krigsmanskassan:
Ersättning fiir kassans förut innehafde:
Rusthålls-afgifter  9,633: 16. —
Öfrige indragne inkomster  2,733: 16.
eller tillhopa R:dr 12,366: 32. —
4:o att de till Amiralitets-krigsmanskassan inflytande inskrifningspenningar,
såsom obetydlige för kronan, men likväl betungande för dem, som skola denna
afgift erlägga, må eftergifvas och upptagandet deraf således upphöra;
5:o att nedannämnde till Amiralitets-krigsmanskassan anslagne inkomster
skola för statsverkets räkning uppbäras sålunda, att i de fall, då avancementspenningar
böra till kassan utgå, tillökning kommer att ega rum i karta-sigillata-beloppet
å fullmakter, konslilutorialer och förord nanden; att vid alla de tillfällen,
då, enligt nu gällande stadganden, rusthålls-afgifter skola lill Amiralitets-krigsmanskassan
erläggas, slämpladt papper, till ett mot dessa afgifter svarande belopp, bilägges
de handlingar, hvarå egande- eller åborätt till rusthåll sig grundar, och
att passagerare-afgifterne böra utbytas mot förhöjd karta-sigillata å pass till utrikes
orter.
5:o. Arméens Pensionskassas medel.
6:o. Civils talens Pensions-inr ättn ing s medel.
I afseende å försLnämnde kassas andel i Wadstena krigs månsh uskassas inkomster,
fl Rikets Ständer åberopa hvad här ofvan rörande sistnämnde kassas medel
blifvit yttradt; och komma Rikets Ständer att serskildt sig utlåta öfver det af
Expeditions-Utskotlets Förslag till un cl. Skrifvelse, N:o 138.
283
E. K. M:t i serskild nådig proposition väckta förslag om indragning af pensionsinrältningarnes
rätt till åtnjutande af vissa lönebesparingar, i utbyte emot bestämda
anslag.
7:o. Invalidhus fondens medel.
De lill denna fond nu anslagne inkomster, bestående af f. d. Adelsfane-regementets
indelningar och boställsarrenden, bar E. K. M:t jemväl ansett böra ingå till statsverket,
emot det att motsvarande anslag till fonden anvisas; och hade fondens nyssberörde
inkomster, sedan afkorlniugar och remisslage afräknats, uppgått i medeltal
för tio år till 25,228 R:dr, 21 sk. 9 r:st., hvarjemte åtskilliga hemmansräntor samt
fyra boställen, som vid 1848 års utgång ännu innehades af indelningshafvare vid
f. d. Adelsfane-regementet, äfvenledes skola, i den mån de blifvit eller blifva lediga,
till fonden ingå; varande berörde hemmansräntor uti nyssnämnde års räkenskaper upptagne
till ett markegångsvärde af 2,293 11:dr 42 sk. 5 r:st.
Enär Invalidhusfonden utgör en stiftelse af enahanda beskaffenhet med Wadstena
Krigsmanshus-kassa och är afsedd att, med dertill anslagna tillgångar, besörja
de utgifter, hvartill den blifvit beräknad, borde, i E. K. M:ts tanka, den nu
i frågakommande ersättningen för fondens hemmansräntor blifva utaf varuvärdenas
möjliga omvexling beroende, och räntorue alltså, till den del de utgå efter markegångsförvandling,
utbytas emot span målsanslag, allt i öfverensstämmelse med hvad
i fråga om godtgörandet af Militie-boställskassans och Wadstena Krigsmanshuskassas
indelda hemmansräntor blifvit af E. K. M:t uppgifvet.
Beträffande serskildt hoställsarrendena, så, och efter det Rikets sednast församlade
Ständer bifallit E. K. M:ts då gjorda framställning om indragning till statsverket
af så beskaffade arrenden, emot kontanta anslag, har E. K. M:t ansett
dylikt anslag till godtgörande af de till denna fond nu anvisade arrenden böra,
med tillämpning af hvad angående ersättningen för räntorne blifvit framställdt,
utgå till ett belopp, motsvarande hvad dessa arrenden för hvarje år utgöra, då
den spanmål, hvaruti desamma äro bestämda, beräknas efter enahanda grund, som
ersättningen för ofvannämnde i utbyte mot hemmansräntorne föreslagne spanmålsanslag.
Då indragningen till invalidhusfonden af ofvanberörde räntor och arrenden
skett i mån af innehafvarnes afgång, och säker ledning för ersättningens
beräknande således ej kunnat hemtas från förhållandet med inkomsternas belopp
under den tid, den afgifne utredningen deröfver omfattar, har E. K. M:t i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att, jemte föreskrift, det ersättningsanslaget skall bestämmas
för redan indragne räntor och arrenden, i enlighet med hvad här ofvan
284 Exp editions- Uts holte ts Förslag till and. Skrifvelse, N:o 138.
är antydt, och för dem, som ytterligare varda indragne, tillökas med hvad derför
efter enahanda grund belöper, detsamma för närvarande och intilldess beloppet
sålunda kan blifva slutligen fastställdt, må uppföras såsom förslagsanslag, lämpadt
efter ofvannämnde medelinkomst eller till 25,200 R:dr.
Då till följd af en så beskaffad förändring, som nu blifvit i nåder föreslagen,
de till iuvalidhusfonden anslagne bemmansräntor och arrendeafgifter borde bland
statsverkets behållna inkomster beräknas, har E. K. M:t täckts meddela den upplysning,
alt uti sednaste riksstaten de till fonden då indragne indelningar upplagas:
bemmansräntor till ett kronovärde af 2,419 R:dr 9 sk. (1 r:st. med ett
markegångsvärde af 14,986 R:dr 14 sk. 6 r:st. samt 4 tunnor 12 kappar kronotionde-spanmål,
beräknade lill 26 R:dr 12 sk. Då uti räkenskaperna så väl
indelningarne som arrendemedlen i de flesta fall äro sammanförda, hade icke utan
speciel utredning kunnat åtskiljas, hvad inkomsterna under den ena och andra af
dessa titlar verkligen utgjort; men i afseende å den beräkning af förhöjningen
uti statsverkets inkomster, som genom nämnde förändring skulle ega rum, och
under antagande, alt bemmansräntorne uppgått till något högre belopp, än de uti
riksstaten kalkylerats, syntes det ofvanuppgifna inkorastbeloppet, som, enligt
E. K. M:ts nådiga åsigt, torde böra beräknas till 25,200 R:dr, kunna fördelas
sålunda, att å ordinarie räntan upptagas 16,200 R:dr och å arrende-medlen
9,000 R:dr.
Enär de lill denna fond anslagna bemmansräntor jemte kronotionde redan vid
1844 och 1845 årens riksdag blifvit å allmänna indragningsstaten öfverflyttade
och Rikets sednast församlade Ständer redan beslutat, att, med undantag af de
till korpser och embetsmän anvisade boställen, äfvensom de arrenden, hvilka skola
till vissa inrättningars underhållande utgöras, alla arrenden af statens egendomar,
som äro till serskilda ändamål anslagne, böra, i utbyte mot kontanta anslag, till
statsverket indragas, samt härtill kommer, att invalidhusfonden är af hufvudsakligen
enahanda beskaffenhet, som Wadstena Krigsmanshus-kassa, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra, i enlighet med E. K. M:ts nådiga förslag, besluta:
l:o att, i likhet med hvad angående utbyte af Militie-boställskassans indelda
bemmansräntor och tionde-spanmål här ofvan blifvit anmäldt, ersättningen för de
till invalidhusfonden nu anvisade inkomster af ej mindre indelda räntor än boställsarrenden
bestämmes sålunda, att den del deraf, som utgår efter markegångsförvandling,
utbytes mot spanmåls-anslag, hvilket, beträffande arrendena, beräknas
efter de arrendebelopp, som vid förändringens vidtagande äro fastställda, och att
för detta spanmåls-anslag, med tillägg af tionde-spanmålen, ersättningen årligen godt
-
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
285
göres kassan efter enahanda beräkning, som ligger till grund för liqviderandet
af kronans behållna tiondespanmål inom hvarje markegångssättnings-distrikt; hvaremot
för den del af förenämnde inkomster, som icke är af markegångspris beroende,
jemte forsellönen å den i hemmansräntor eller tiondefonden anslagna spanmål,
ersättningen genast definitivt bestämmes till visst kontant belopp, att likaledes
årligen utgå;
2:o alt för de hemmansräntor och boställen, som framdeles varda indragna,
ersättningen kommer att på enahanda sätt fastställas, efter förhållandet under de
vid indragningen nästförflulna 20 år, hvarvid, i fråga om boställena, det arrende,
som vid blifvande auktion varder bestämdt, bör tagas lill rättelse;
3:o attå9:de hufvudtitelns afdelning för pensions-staterna uppföres linder titel:
”Invalidbusfonden” ett kontant förslagsanlag af 25,200 R:dr, hvaremot de uti
allmänna indragningsstatens anslag inbegripna, till denna fond indelda, räntor, i
kronovärde 2,419 R:dr 9 sk. 6 r:st. och efter markegång 14,986 R:dr 14 sk.
6 r:st. samt indeld spanmål 4 tunnor 12 kappar, beräknade efter 6 R:dr tunnan
till 26 R:dr 12 sk., från utgiftsstaten uteslutas, och således afdragas jemväl från
den i riksstaten såsom indeld beräknade andel af statsverkets inkomst utaf ordinarie
räntan och tionde-spanmålen, samt att, vid bestämmandet af statsverkets behållna
inkomster, i beräkning tages en mot verkliga beloppet ungefärligen svarande
tillökning, nemligen å ordinarie räntan 16,200 R:dr, å tionde-spanmålen
4 tunnor 12 kappar, med värde af 26 R:dr 12 sk., samt å arrendemedlen 9,000 R:dr.
8:o. Skogsplanterings-kassans medel.
De till denna kassa nu anvisade inkomster af indragne indelningar och boställen,
har E. K. M:t funnit böra, på sätt hemställdt blifvit, till statsverkets disposition
återgå, och deremot svarande kontant anslag för Skogsplanterings-kassans utgifter
anvisas, likväl dervid fästadt vilkor, att E. K. M:t, derest så nödigt finnes, eger för
jägeristaten åter disponera indragna boställen, emot det att beloppet af derför bestämda
arrenden, beräknadt, så vidt persedlar deruti ingå, efter dessas medelvärde
för nästförutgångne tio år, från samma anslag afräknas, och således kommer statsverket
till godo. De öfriga inkomsterne, såsom härflytande från skogarnes förvaltning
och således mycket föränderliga, kunde deremot, i E. K. M:ts tanka, icke lämpligen
blifva föremål för ett dylikt ulbyte; och hvad angår frågan derom, huruvida de ändock,
i öfverensstämmelse med Rikets Ständers år 1845 framställda begäran, böra upptagas
på riksstaten, emot det att derå uppföres allt hvad, som erfordras för ej mindre jägeri
-
286
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
statens aflöning, lin till öfriga utgifter, sorn af denna kassa böra bestridas, så, enär
den reglering af skogs- och jägeristaten, som blifver en följd af Rikets Ständers vid
sednaste riksdagen lemnade bifall till E. K. M:ts framställning om allmänningarnes
ställande under publik vård, ännu icke hunnit fullbordas, och den väckta frågan om
uppförande å stat af jägeristaten bela aflöning således ännu icke kunde till afgörande
förekomma, har E. K. M:t funnit äfven förstnämnde fråga böra till behandling i sammanhang
dermed uppskjutas.
Enligt den från Slats-kontoret lemnade uppgift, bade Skogsplanterings-kassans
inkomster af hemmansräntor och boställsarrenden under åren 1839—1848 utgjort
i medeltal 10,897 R:dr 17 sk. 1 r:st., hvarjemte vid 1848 års slut af
qvarstående personal å förra jägeristaten ännu innehades åtskilliga löneanslag och
hoslällsarrenden, hvilka, för så vidt boställena äro lill utarrendering afsedda, jemväl
skulle, i den mån de äro eller blifva lediga, på tillförene stadgadt sätt kassan
tillflyta. I fråga om bestämmandet af ersättningen för ofvannämnde till Skogsplanterings-kassan
anslagne räntor och arrenden, har E. K. M:t, då, vid det förhållande,
alt den verkställda indragningen skett i mån af yppad ledighet, äfven i
afseende å de berörde inkomster, som redan till kassan ingå, tillförlitlig ledning
icke vunnes af uppbörds-beloppet under en viss förfluten tidrymd, i nåder föreslagit,
det Rikets Ständer ville stadga, att densamma, för redan till kassan indragne
hemmansräntor och arrenden, skall fastställas till ett kontant belopp, motsvarande
hvad samma räntor, jemte de för boställena nu utgående arrenden utgöra,
efter medeimarkegång för sednaste tio år, med tillagd forsellön för spanmålen,
samt att för de räntor, som hädanefter indragas, ersättningen måtte beräknas
efter samma grund, dervid, i fråga om arrendena, det belopp, som genom auktion
bestämmes, borde tagas lill rättelse. Till godtgörande af den nådigst föreslagne
ersättningen, har E. K. M:t ansett, att, för närvarande och intilldess beloppet
kan definitivt bestämmas, ett förslagsanslag af 11,000 R:dr borde anvisas.
Med hänsigt till beräknandet af de indelningar och boställsarrenden, som, i
utbyte mot ofvan omförmälde anslag, skulle vid en blifvande statsreglering indragas,
har E. K. M:t täckts meddela, att af de å 7:de hufvudtileln uppförde anslag
för jägeristaten den del, som till Skogsplanterings-kassan bordt ingå, uti den
under år 1850 upprättade specialstat beräknats till kontant 1,051 R:dr 25 sk.
1 r:st., hemmansräntor med kronovärde af 1,013 R:dr 19 sk. 4 r:st., efter
markegång uppskattade till 7,181 R:dr 47 sk. 4 r:st., samt 2 tunnor spanmål,
med värde af 12 R:dr. Hvad dessa löneanslag verkligen utgjort, hade icke ulan
närmare utredning kunnat upplysas, enär indelningarne och arrendemedlen i all
-
Expediliojis-VIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 138. 287
mänhet äro uti räkenskaperne sammanförde; men som emedlertid beloppet deraf
kunde antagas hafva varit något högre, än i riks-staten beräknats, har E. K. M:t
ansett, att vid den ofvanuppgifne inkomstsummans fördelning emellan ordinarie räntan
och arrendemedlen,, med beloppets beräknande till jemn t 11,000 R:dr, borde
upptagas under den förra titeln 8,000 Hulr och under den sednare 3,000 R:dr.
Ehuruväl den ytterligare reglering af skogs- och jägeri-staten, sora, enligt
hvad E. K. M:t i nåder gifvit tillkänna, blifver en följd af Rikets sednast församlade
Ständers uti underdånig skrifvelse meddelade beslut, ännu icke är fullbordad,
och den af skogsplanteringskassan utgående aflöning således ej kan fi stat
uppföras, så enär dock, med anledning af föreskriften i Kongl, brefvet den 19
Mars 1830, större delen af det lill aflöning för den förra jägeri-staten anvisade
anslag redan till skogsplanteringskassan indragits, och kassan efter hand
öfvertagit samt fortfarande kommer att bestrida kostnaden för den nya skogs- oell
jägeri-stalens aflönande med kontanta penningar, synes den tidpunkt nu vara inne,
då till en början åtminstone den del af kassans inkomster, som består af indelningar
och arrenden, lämpligen bör mot kontant anslag utbytas, helst kassan förvaltas
och dess rätt bevakas utaf samma auktoriteter, under hvilkas vård och inseende
öfrige statsmedel äro ställde. Då vidare Rikets Ständer, enligt underdånig
skrifvelse af den 22 Oktober 1848, beslutat, att, endast med vissa undantag,
alla arrenden af statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade, skola
i utbyte mot kontanta anslag till statsverket indragas, hafva Rikets Ständer, hufvudsakligen
i enlighet med E. K. Mits nådiga proposition, beslutat:
l:o ali de till skogsplanteringskassan från jägeri-staten redan indragna löningsanslag
och boslällsarrcnden må till statsverkets disposition återgå, emot det
alt kassan undfår kontant ersättningsanslag, sålunda beräknadt, att för den del af
dessa inkomster, sorn äro utaf markegång beroende, ersättningen fastställes till
kontant belopp, motsvarande värdet af sfi väl aflöningsanslagen, som de för boställena
vid indragningen till statsverket bestämda arrenden, efter medium af markegången
för då sednast förflutna tio år, hvartill lägges beloppet af ej mindre de
aflöningsanslag och arrenden, som kunna vara i kontanta penningar fastställde, än
ock stadgad forsellön å den i hemmansräntor eller tionde-kassan tillkommande
span mål;
2:o att de aflöningsanslag, som framdeles skola från förra jägeri-staten till
skogsplanteringskassan ingå, äfvensom de hoställen, hvilka äro till utarrendering
föi' kassans räkning afsedda, men af nyssnämnda stat ännu innehafvas, jemväl
må, i mån af innehafvarnes afgång, till statsverket indragas, samt, på lika sätt
288 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
sorn i nästföregående punkt är föreslaget, skogsplanteringskassans ersättning derför
fastställas, hvarvid, i fråga om boställena, det arrende, som vid blifvande auktion
kan varda bestämdt, bör tagas till rättelse;
3:o att, till godtgörande af den, efter ofvannämnde grunder, skogsplanteringskassan
tillkommande ersättning, för närvarande och intilldess beloppet kan
definitivt bestämmas, ett kontant förslagsanslag af 11,000 R:dr må under titel:
”Skogsplanteringskassan, ersättning för hemmansräntor och arrenden m. m.”, å
riks-statens 7:de hufvudtitel uppföras;
4:o att Rikets Ständer, för sin del, medgifva det af E. K. M:t, vid härofvan
i l:sta och 2:dra punkterna tillstyrkta indragning, fästade vilkor, att, derest
så nödigt finnes, Kongl. Majit eger för jägeri-staten åter disponera de från
skogsplanteringskassan indragna boställen, emot det att från anslaget till nämnde
kassa skall afräknas och statsverket således tillgodokomma en summa, motsvarande
de för sådana boställen bestämda arrendebelopp, beräknade, för så vidt persedlar
deruti ingå, efter dessas medelmarkegångsvärde för då nästförutgångna tio år;
5:o att de till skogsplanteringskassan från jägeri-staten redan indragna indelda
räntor, utgörande i kronovärde 1,067 R:dr 20 sk. 3 r:st., och efter markegång
beräknade till 7,535 R:dr 42 sk. samt 2 tunnor tiondespanmål med värde
af 12 R:dr, må afdragas, ej mindre från 7:de hufvudtitelns anslag för jägeristaten,
än ock från den uti riks-staten såsom indeld beräknade andel af statsverkets
inkomster utaf ordinarie räntan och tiondespanmålen, samt att, vid bestämmandet
af kronans behållna inkomster, må i beräkning tagas en mot verkliga beloppet
ungefärligen svarande tillökning å ordinarie räntan af 8,000 R:dr, å
tiondespanmålen af 2 tunnor med värde af 12 R:dr, samt å arrcndemedlen af
3,000 R:dr.
9:o. Strömsholms stuteri-medel.
Som E. K. M:t, i öfverensstämmelse med den uti Dess till Rikets sednast
församlade Ständer aflätna nådiga proposition, angående beskattningsväsendet, antagna
och af Rikets Ständer godkända grundsats, att indragning till statsverket
af sådana till vissa inrättningar anslagna arrenden, som äro bestämda uti persedlar,
erforderliga för dessa inrättningar, icke bör ega rum, funnit utbyte af arrendena
för de till Strömsholms stuteri anslagna hemman, enär dessa arrenden hufvudsakligen
utgöras i fourage-persedlar, som för stuteriet begagnas, icke böra ifrågakomma,
Expo ditions-UIskollets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138. 289
gakomma, men deremot ansett lämpligt, att lösen Por de stuteriet anslagna dagsverken
återginge till statsverket och upptoges bland dess behållna räntor, emot
det att stuteriet, i likhet med hvad, som iakttogs, då åtskillige hemmansinnehafvare
vid 1834 och 1835 årens riksdag ifrån dem åliggande dagsverksskyldighet
till stuteriet befriades, så har E. K. M:t nu behagat föreslå, att, enär lösen för
förstnämnde dagsverken i medeltal utgjort 8,546 R:dr 6 sk. 7 r:st., ett belopp
af 8,546 R:dr 32 sk. måtte läggas till ofvanberörde redan anvisade ersättning,
utgörande 2,120 R:dr, hvarigenom stuteriets anslag, hvilket ingår uti det å riksslatens
6:le hufvudtitel uppförda anslag till hästafvelns förbättrande skulle komma
att i kontant blifva 10,666 R:dr 32 sk. $ varande de till indragning sålunda föreslagna
dagsverken uti nyssnämnde anslag å nuvarande riks-stat beräknade i kronovärde
till 874 R:dr 45 sk. 7 r;st., med ett markegångsvärde af 6,183 R:dr
12 sk.
I öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t sålunda i nåder föreslagit, hafva
Rikets Ständer beslutat, att den till stuteriet anvisade, under 6:te hufvudlitelns anslag
”till hästafvelns förbättrande” inbegripne dagsverkslösen må med ett kronovärde
af 874 R:dr 45 sk. 7 r:st. och ett markegångsvärde af 6,183 R:dr 12 sk.
från utgiftsstaten uteslutas samt afdragas från den i riksstaten såsom indeld beräknade
andel utaf statsverkets inkomst af ordinarie räntan; men att deremot,
vid bestämmandet af statsverkets behållna inkomst under samma titel, tagas i beräkning
förberörde kronovärde samt den mot verkliga beloppet af inkomsten närmare
svarande, i den nådiga propositionen upptagna, summan 8,546 R:dr 6 sk.
7 r:st.; samt alt för stuteriet anvisas ett kontant ersältningsanslag af 8,546 R:dr
32 sk., hvarigenom de hittills, såsom dagsverks-ersättning, stuteriet tilldelade
statsmedel, 2,120 R:dr, sonräro inbegripne i stuteriets redan egande, å 6:te hufvudtiteln
uppförda, kontanta anslag, 6,120 R:dr, komma att ökas lill 10,666 R:dr
32 sk. och fortfarande innefattas under det å nämnde hufvudtitel, under rubrik:
”Hästafvelns förbättrande”, uppförde anslag.
10:o. Flyinge stuteris medel.
Med tillkännagifvande, det E. K. M:t ansett annan förändring i afseende å
dessa medel icke böra ifrågakomma, än att den lösen, som för de såkallade hofveri-dagsverkena
årligen skall efter markegångspris erläggas, för framtiden inginge
bland statsverkets inkomster, emot det att till stuteriet anvisades ett deremot svaBih.
till R. St. Prot. 1850 & 1851, 10 Sand. 1 Afd. 37
290 Expeditions-Utnkottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
rande anslag, samt att på enahanda sätt borde förfaras med de räntedagsverken,
hvilka äro stuteriet anslagna och uti del å riksstatens G: te hufvudtitef, under rubriken:
”Hästafvelns förbättrande” för stuteriet uppförda anslag, upptages till 4
R:dr 4 sk. i kronovärdi och med ett markegångsvärde af 28R:dr 28 sk., som således
borde från riksstaten uteslutas, har E. K. M:t i nåder föreslagit, att en dylik förändring
måtte vidtagas, samt att, då den till stuteriet influtna dagsverksiösen i
medeltal utgjort 1,970 R:dr 40 sk. 9 r:st., ersättningsanslaget matte beslämmas
till 1,975 Rdr'40sk., hvarigenom, enär stuteriet under nyssnämnde titel förut
åtnjuter, såsom godtgörelse för upphörd dagsverksskyldighet, ett belopp af 1,584
R:dr 8 sk., stuteriet skulle komma att å stat erhålla ett sammanlagdt anslag af3,560
R:dr; och hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. M:t i nåder föreslagit,
beslutat:
l:o att de under G:te hufvudlitelns anslag lill hästafvelns förbättrande inbegripna,
stuteriet anvisade, räntedagsverken, med ett kronovärde af 4 R:dr 4 sk.
och ett markegångsvärde af 28 R:dr 28 sk. från utgiftsstaten uteslutas samt afdragas
från den i riksstaten såsom indeld beräknade andel utaf statsverkets inkomst
af ordinarie räntanj men att deremot, vid bestämmande af slatverkels behållna
inkomst, under denna titel tagas i beräkning det uti den Kongl, propositionen
till 1,970 R:dr 40 sk. 9 r:st. uppgifna medium af markegångsvärdet för så
väl förberörde räntedagsverken, sorn de uti riksstaten tillförene icke upptagne så
kallade hofveri-dagsverken;
2:o att såsom ersättning för den till kronan sålunda indragna dagsverksiösen,
för stuteriet anvisas ett kontant anslag af 1,975 R:dr 40 sk., hvarigenom
det å 6:te hufvudtiteln stuteriet förut tillagda anslag 1,584 R:dr 8 sk. kommer
att ökas till jemnt 3,560 R:dr och fortfarande inbegripas under det å nämnde hufvudtitel
under rubrik: ”Hästafvelns förbättrande” uppförda anslag.
ll:o. Spinnhusmedlen.
Som dessa medel redan blifvit till statsverket indragna och upptagas i rikshufvudboken
bland inkomster i riksstaden ej påräknade, så att i delta afseende
någon åtgärd numera icke erfordrades, och de böter för olofligt spel, hvilka förr
ingått under denna uppbörds litel, nu upptagas bland öfrige bötesmedel, har E. K.
M:t, i afseende å dessa medel, som numera bestå endast af den afgift, soia komedianter
och lindansare m. fl. böra erlägga nied 16 sk. för hvarje af dem gifven
representation, samt en obetydlig afgift af krögare, kaffehus- och spisqvarters
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
291
idkare och källarmästare i städernc, utom Stockholm och Götheborg, utgörande
5 sk. 4 r:st. Tor de förstnämnde och 10 sk. 8 r:st. för öfrige här uppräknade
näringsidkare, i nåder funnit, att, då alla de, som utgöra nämnde afgifter, tillika
erlägga bevillning, det hvarken vore behöfligt eller lämpligt att bibehålla ifrågavarande
serskilda uppbördstitel, hvars medelbelopp endast utgjort 376 R:dr 14 sk.
6 r:st., hvaraf 5 R:dr 11 sk. 9 r:st. gått till afkortning, så att behållna inkomsten
utgjort 371 R:dr 2 sk. 9 r:st.; hvadan E. K. M:t föreslagit, att omförmälde
obetydliga afgift måtte upphöra, helst Rikets Ständer, derest sådant skulle anses
nödigt, vore i tillfälle bestämma en motsvarande förhöjning uti bevillnings-afgifterne
för dem, som nu höra densamma erlägga.
I öfverensstämmelse med hvad E. K. AI:t sålunda i nåder föreslagit, hafva
Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande uppbördstitel må försvinna, samt de derunder
inbegripna omförmälda afgifter upphöra.
12: o. Lappmarks Ecklesiastikverks medel.
Jemte omförmälande, att, sedan Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens
riksdag beslutat, att Lappmarks Ecklesiastikverks hemmansräntor och intresse-medel
skulle bland statsverkets inkomster beräknas och upptagas, samt utgifterne
genom Kongl. Statskontoret bestridas af derför å stat uppfördt kontant förslagsanslag,
och Kongl. Maj:t derefter, under den 28 November 1835, för verkställighet
deraf, meddelat nödig föreskrift, numera icke å riksstaten förekomme något
af hemmansräntor eller spanmål bestående anslag för detta ändamål, men att, enligt
hvad specialstaten utvisade, 30 tunnor kronotionde dock ännu utginge till
skolmästaren i Lycksele, äfvensom till underhåll af fri-elever vid nämnde skola
voro anslagne 24-J- tunnor spanmål, utgående af de så kallade Skytteska hemmanen,
hvilka, i följd af ofvannämnde beslut och Kongl. Maj:ts nyssberörde föreskrift,
genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas j har E. K. M:t i nåder förklarat,
alt, då numera endast nämnde spanmålsanslag utgå af de 174 tunnor,
hvilka, enligt Kongl. Maj:ts förutnämnda nådiga beslut, skulle fortfarande bibehållas
till disposition in natura, E. K. M:t funnit godt att, till fullföljd af Rikets
Ständers redan fattade beslut, nu i nåder förordna, alt jemväl berörde spanmåls-anvisningar
in natura skola upphöra och samma spanmål bland statsverkets inkomster
upptagas, i likhet med hvad i öfrigt år 1835 föreskrefs, emot det att samma
spanmåls-qvantiteter derefter godtgöras på enahanda sätt, som öfrige å nu
ifrågavarande stat uppförde dylika anslag; dock att denna förändring, hvad skol
-
292
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 138.
mästarens aflöning anginge, icke komme att vidtagas förr, än den nuvarande innehafvaren
af tjensten afgår eller förklarar sig dermed nöjd.
Da, enligt hvad sålunda är vordet i nåder tillkännagifvet och ett till Kongl.
Stats-kontoret den 11 November 1850 aflåtet nådigt bref jemväl innehåller, E.
K. M:t redan fattat beslut i afseende å indragningen af de 54-’- tunnor spanmål,
som äro anslagne till skolmästaren och fri-eleverne vid Lycksele skola; hafva
Rikets Ständer funnit någon åtgärd i delta ämne ej af Rikets Ständer påkallas,
hvarvid Rikets Ständer likväl få i underdånighet anmäla, alt af krouoräkenskaperne
sig visat, det åtefstående 1194 tunnor af ofvanherörde 174 tunnor, sedan derifrån
afgålt ifrågavarande 54-’- tunnor, icke äro till kronan indragne, utan disponeras
årligen på följande sätt, nemligen:
Kronoliondespanmål, till pastorerne i Fölinge, Hede och Gellivare,
tillsammans
70 T:r.
D:o till pastor i Dorothea Församling
• . 12: 10 5.
Vidare har E. K. M:t, i afseende å de till Lappmarks Ecklesiastikverks anslag
ingående kollektmedel, hvilka, efter afdrag af uppbördsprovisioner, i medeltal lemnat
en behållen inkomst af 1,393 R:dr 29 sk. 3 r:st. i nåder förklarat, det E. K. M:t
funne det vara mindre lämpligt att, sedan en serskild fond för Lappmarks Ecklesiastikverk
numera icke finnes, utan dess inkomster ingå till statsverket, bibehålla en dylik
inkomsttitel, som derjemte, utom bestyret med kollekt i hvarje af rikets kyrkor, erfordrade
serskild redovisning och leverering af alla dessa insamlingar, hvaraf besvär
och skriftvexling förorsakades.; med afseende hvarå och då inkomsten vore alltför
ringa att motsvara dessa olägenheter, E. K. M:t i nåder föreslagit, att upptagandet af
ifrågavarande kollektmedel måtte upphöra och deremot det fi Riksstatens 8:de hufvudtitel
uppförda förslagsanslag för Lappmarks Ecklesiastikverk med ett deremot ungefärligen
svarande belopp af 1,400 R:dr. »
På de af E. K. M:t nådigst anförde skäl hafva Rikets Ständer bifallit, hvad E.
K.M:t sålunda, i afseende å kollektraedlen, föreslagit, hvarföre det å Riksstatens 8:de
hufvudtitel för Lappmarks Ecklesiastikverk uppförde förslags- och reservations-anslag,
6,200 R:dr ökas med 1,400 R:dr eller till 7,600 R:dr.
13:o. Allmänna Hospitals- och Barnhusmcdlen.
14:o. Danviks Hospitalsmedel.
till D:o i Fredrika d:o
till D:o i Wilhelmina d:o
till D:o i Stensele d:o
. . 12: 10§.
. . 12: lOf.
. . 12: 16.
S:a 1194 T:r.
Expeditions-IJIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138. 293
15: o. Stockholms Allmänna Barnhusmedel.
16:o. Upsala Akademies medel.
17:o. Lunds Akademies medel.
18:o. Domkapitlens och Stockholms konsistorii medel.
Då, hvad anginge Allmänna Hospitals- och Barnhusmedlen, serskilde kommitterade,
som blifvit af E. K. M:t förordnade, att afgifva underdånigt yttrande, angående
ordnaude af hospitalerne i riket, i sammanhang med frågan om dessa inrättningars
förvaltning, äfven väckt fråga om förändring med uppbörden af dit anslagna
inkomster, och detta ärende utgjorde föremål för serskild behandling, samt, hvad
beträffade frågan i allmänhet, om indragning till statsverket af de bland ofvan uppräknade
medel ingående indelda räntor och tionde, densamma, med afseende å dessa
anslags beskaffenhet, bör blifva beroende af det beslut, som kunde varda fattadt,
angående beskattningsväsendets förenklande, hvarom E. K. AI:t vörö betänkt att
göra serskild framställning, har E. K. M:t ansett hvad angående uppbörden af
ifrågavarande medel blifvit framstäildt, för närvarande icke påkalla åtgärd.
Hvad deremot serskildt beträffade de till Upsala Akademi anslagne mantalspenningar
af de å Akademi-hemmanen skattskrifne personer; så, enär denna
inkomst, hvilken, efter afdrag af mantalsskrifnings-provisionen, i medeltal för
åren 1839—-1848 utgjort 600 R:dr 20 sk. 3 r:st., lämpligast synes böra,
likasom de öfrige mantalspenningarne, till statsverket inflyta, har E. K. M:t täckts
föreslå, att en sådan åtgärd måtte vidtagas, samt i stället ett årligt anslag af 600
R:dr för Akademien anvisas och det förslagsanslag af 620 R:dr, hvartill de nu
anvisade mantalspenningarne äro ä riks-statens 8:de hufvudtitel beräknade, i
enlighet dermed förändras; och som Rikets Ständer funnit hvad sålunda i nåder
föreslaget blifvit, leda till ordning och enkelhet i redovisningsbestyret, hafva
Rikets Ständer dertill lemnat bifall.
19: o. Gern ing sören.
Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse den 4 Mars 1848, i underdånighet anmält,
alt de, ehuru vidblifvande den af Rikets år 1844 församlade Ständer yttrade
åsigt om fördelarne af den förenkling och lättnad i uppbörds- och redovis
ningsväsendet,
som skulle uppkomma deraf, att gerningsörena, som erläggas med
16 sk. banko af hvarje å landet bosatt gerningsman eller sockenhandtverkare, i
stället att upptagas under serskild rubrik bland statens ordinarie inkomster, blefvo
debiterade och uppburna i sammanhang med de bevillningsafgifter, handtver
-
294 Expeditions-Utskottets Förslug till tind. Skrifvelse, N:o 138.
karne på landet i allt fall äro underkastade, — likväl, enär den ersättning, som
vid sådant förhållande skulle tillfalla vissa städer, som hade rättighet att åtnjuta
serskilda andelar af berörde gerningsören, Liefve en utgift, hvilken statsverket
allt framgent finge vidkännas, då deremot, om gerningsörena bihehölles vid den
beräkningsgrund, hvarefter de för närvarande ingå och sedermera, till en del, på
vederbörande städer fördelades, anledning vore alt förmoda, det denna städernas
inkomst småningom klefve förminskad och slutligen upphörde, allt eftersom gerningsmännens
antal, i följd af förändrade förhållanden inom näringarne, afLoge och
försvunne, -—- på dessa skäl funnit, att ifrågavarande afgift fortfarande borde under
serskild inkomst-titel upptagas; så har E. K. M:t, som i nådigt öfvervägande
tagit, huruvida icke, medelst annan grund för ersättningens bestämmande, de
med förändringen åsyftade fördelar skulle kunna vinnas, utan den af Rikets Ständer
anmärkta olägenhet, nu i nåder förnyat Dess förut gjorda nådiga framställning
om gerningsörenas upphörande såsom serskild uppbördstitel, samt dervid föreslagit,
det stadgas malte, att den hvarje stad derför tillkommande ersättning
bör för hvarje år uträknas efter antalet af de gerningsmän eller sockenhandtverkare,
af hvilkas gerningsören staden, i händelse denna afgift fortfore, skulle hafva
egt att större eller mindre andel tillgodonjuta, och att, efter de uträkningar,
som på sådan grund af Lands-kontoren upprättas, ersättningen hör från ränlerierne
utbetalas och utgå af det belopp, som för den, städerne nu tillkommande,
andel af ifrågavarande medel är såsom förslagsanslag inbegripet i det på 7:de hufvudtiteln
uppförda anslag lill städers friheter.
Då genom det af E. K. M:t nu föreslagna sätt för bestämmandet af ersättningen
till städerna fullständig säkerhet vinnes derför, att denna ersättning hvarken
kommer' att öfver- eller understiga det belopp, hvartill den skolat ulga, i
händelse berörde inkomst fortfarande enligt nu gällande sladganden uppbures, och
således ,det enda hinder, som hittills legat i vägen för den af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer redan gillade förändringens verkställande, blifvit undanröjdt, hafva
Rikets Ständer beslutat, att gerningsörena icke vidare skola såsom serskild uppbördstitel
bland statsverkets inkomster upptagas, samt att den åtskilliga städer tillkommande
andel deraf skall dem ersättas, på sätt E. K. M:t i nåder föreslagit,
äfvensom att de under nämnde inkomst-titel inbegripna afgifter hädanefter skola
vederbörande handtverkare påföras samt uppbäras i sammanhang med allmänna bevillningen.
Expeditions-Ulskottets Förslag till uncl. Skrifvelse, Nio 138.
295
20:o. Permissions- och Legopass-afgifter.
Då dessa afgifter, hvilka erläggas af båtsmän vid erhållandet af permission
eller legopass, i medeltal icke uppgått till mer än 14 R:dr 35 sk. 6 r:st.,
hvilket belopp förekommit till redovisning uti 8 serskilda räuteriers räkenskaper,
har E. K. M:t, som funnit en dylik uppbörds titel icke höra vidare bibehållas,
täckts föreslå Rikets Ständer, att deusamma måtte få försvinna och
båtsmännen från den ifrågavarande afgiften befrias.
Med afseende å det besvär, som är förenadt med uppbörden och redovisningen
af ifrågavarande obetydliga afgift, hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M:t
sålunda i nåder föreslagit.
21 :o. Folkskote-afgiJterne.
I sammanhang med frågan om vidtagandet af åtgärder, hvarigenom förenkling
uti uppbörden och redovisandet af sådane afgifter, som till vissa behof äro anslagne,
må kunna beredas samt upprättandet af serskilda redogörelser för dylika medel undvikas,
hade E. K. M:ts nådiga uppmärksamhet jemväl blifvit fästad å den serdeles
vidlyftighet och deraf uppkommande betydliga tillökning uti göromål för kronans
uppbördsman och länens Lands-konlor, som föranledes af nu gällande stadganden,
angående folkskole-afgifternes debitering och redovisande. Enligt dessa föreskrifter
bör hvarje församling åtnjuta de afgifter, som erläggas af personer, hvilka inom
församlingarne äro skattskrifne, hvarigenom det ock blifvit nödigt alt, på sätt Kongl,
kungörelsen den 13 Mars% 1846 innehåller, i afseende å afgifter nes redovisande meddela
sådane föreskrifter, alt serskilda uträkningar skola upprättas å afgiftens belopp
inom hvarje församling, samt att redogörelserna skola utvisa, hvad deraf Por hvarje
församling blifvit levereradt eller finnes utestående; börande redogörelserne uppgöras
in dupplo, för att, jemte de uträkningar, hvarpå desamma sig grunda, komma
skolstyrelserna tillhanda, samt redovisning för afgifterne för öfrigt intagas uti special-räkningarne
bland diverse verks medel. Då antalet af församlingar i riket uppginge
till omkring 2,300, visade sig häraf, hvilken betydlig mängd serskilda redovisningar
och utredningar, som för berörde afgift erfordras; mch besvärligheten
deraf ökades ytterligare derigenom, att restantierne måste för hvarje olika församling
utredas och balanseras, hvadan ingen af de många nuvarande serskilda upphörderne
medför så mycket redovisningsbesvär, som den ifrågavarande.
296 Expeditions- Utskotteta Förslag till und. Skrifvelse, N:o 138.
E. K. M:t, som derföre ansett det vara af stor vigt att kunna undanrödja
den betydliga tillökning uti detta besvär för kronans uppbördsman och Landskontoren,
som genom ofvanberörde föreskrifter uppkommit, har, såsom lämpligast
och mest betryggande för hvarje församlings rätt, i nåder föreslagit, att den för
hvarje län å landet inflytande folkskole-afgift må årligen fördelas å de serskilda
församlingarne i förhållande till antalet af inom dem mantals- och skattskrifne personer.
Hvad åter beträffade afgiften i sfäderne, så enär beloppet deraf för hvarje
stad serskildt redovisas, liar E. K. M:t ansett städerna höra fortfarande utbekomma
hvad för dem hvardera influtit; dock att, i händelse inom någon stad fördelning
emellan olika församlingar hör ega rum, den då efter nyssnämnda grund
verkställes; och skulle genom antagandet af ett dylikt fördelningssätt de nu erforderliga
serskilda redogörelserna för berörde medel komma att undvikas, och den
redovisning för totalsumman, som hör ingå uti hvarje uppbördsförvaltnings specialräkning
blifva tillfyllestgörande, hvadan således jemväl i afseende å ifrågavarande
medels redovisande nödig förenkling kunde vara tillvägabragt.
Rikets Ständer, som tagit ifrågavarande förslag i noga öfvervägande, hafva
icke funnit detsamma medföra någon betydlig lättnad uti uppbördsmännens redovisningsbestyr,
men deremot åstadkomma ett ökadt arbete för Lands-kontoren, äfvensom
att en och annan församlings rätt till denna kommunalafgift skulle, ehuru
i mindre mån, kunna äfventyras; och anse Rikets Ständer sig derföre icke böra
bifalla E. K. M:ts ifrågavarande nådiga framställning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Augusti 1851.
N:o 139.
