# ID: svediakorp-gov2189
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 90,233
# sentences: 2,112
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag- samt Allm. Rcsv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N.-o 31.
17
sörjning, utlemnas, må det ankomma på Fattigvårds-Styreisen alt låta
uppteckna den behöfvandes tillhörigheten, för att noggrannare kunna tillse,
alt tillgångar för framlida godtgörelse af understödet icke förskingras.
} l8>
Om af kastningen af fattigvården tillhörige fastigheter och capital,
jemte inkomsten af sterbhus-afgifter, böter, coilccfer, frivilliga gåfvor och
andra sådana bidrag, icke åro för faltigvårds-behofvet tillråckliga, skall,
till fyllnad af bristen, först erlåggas en afgift af högst 8 skillingar för
mans- och 4 skillingar för q vinsperson, sorn år mantalsskrifven och fyllt
17 år; dock må undantag härutinnan bero af Fattigvårds-Styrelsens pröfning.
Hvad derutöfver erfordras, fylles genom tillskott efter de grunder,
*0111 i 5 § åro stadgade.
§ 19-
Om de i 18 § föreskrifne afgifter beslutas å sockneståmma, efter
förslag af Fattigvårds-Styrelsen.
§ 2°.
Fattigvårds-Styrelsen besörjer uppbörden af alla afgiTter för Fat tig—
vårds-behofvet; och skall, för ullagande af oguldel tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning år beslutadl, genast, på Styrelsens anmälan, lemnäs
handräckning af Kronofogde i orten eller stådcrnes Executorer, så vida
icke den skattskyldige kan visa qvitto å redan erlagd betalning. Förebåres
annat jåf, må talan derom anställas, utan att medlens ullagande deraf
uppehälles.
§ 21.
Hvarje medlem af Fatligvårds-Styrelsen ansvare gemensamt med da
öfrige för af Slyrelsen om händer hafde medel, och för sådane såkerhelsliandlingar,
emot hvilkas antaglighet han ingen anmärkning till Protocollet
gjort. Denna ansvarighet fortfar, tills förvaltningen blifvit godkänd af sockueståmman
eller af vederbörlig embetsmyndighet, 0111 klander anstålles,
eller ock tiden för sådant klander försutits.
§ 22'
För om händer hafde medel skall Fattigvårds-Styrelsen hvarje år
lemna redovisning till sockneståmman. Tiden oell ordningen för denna
redovisnings aflemnande och granskning skola bestämmas i det Reglemente,
som för hvarje samhälles faltigvårds-förvaltning kommer att uppgöras;
men klandras icke redogörelsen inom ett år, eller det den blifvit aflemnad,
vare Styrelsen icke vidare underkastad åtal derföre.
Bih, till R. St, Prot, 1840 och 1841, 7 Sami, 9 Afd, 10 Haft. 3
18
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande., N.-o 31.
. ^ 23‘
1 mom. I fråga oin fattigvård anses i allmänhet en hvar tillhöra
det samhälle, der lian år antecknad i mantalslängd eller senast varit det;
men der någon mantalsskrifves, med afseende å tilltänkt flyttning från en
socken till en annan, och förhållanden inträffa före flytiningstiden, sorn
upphäfva det aftal, på grund hvaraf mantalsskrifningen skett, då skall särlan
mantalsskrifning icke medföra fattigvårds-ansvar, utan detta ansvar vidlåda
det samhälle, personen förut tillhört.
2 morn. Minderåriga barn af ägta sång tillhöra fadrens, eller, om
han år död, modrens mantalsskrifningsort, och oågta barn tillhöra den
ort, moder tillhörer.
5 moni. För manskap af vårfvade Arméen och Flottan samt handtverkare
och arbetare vid Kronans Varf och Verkstäder med lön på Slut,
som endast till följd af Ijensfgöringen mantalsskrifvas å tjenstgöringsorten,
galle, ehvad de åro i tjenst eller afskedade, icke sådan skattskrifning till
rättelse i fattigvårds-frågor. Den fattigvård, sorn för sådane personer samt
deras hustrur och barn kan erfordras, skall, efter behörig pröfning, bekostas
af Kongl. Majrt och Kronan, om icke desse personer af annan anledning
tillhöra serskildt samhälle. För personer, hvilkas mantalsskrifningsort
icke kan utrönas, bekostas likaledes af Kongl. Maj:i och Kronan
den oundvikligen nödvändiga fattigvården, intilldess någon församling kan
dertill förpligtas.
$ 24.
Inflyttar eller anmåles till inflyttning från ett futtigvårds-samhålle
till annat, tjenstehjon, som uppnått 55 år, eller i anseende lill sjuklighet
eller hvarjehanda åkommor, saknar full arbetsförmåga, eller ogift lagstadd
qvinna, som vid inflyttningen synbarligen år hafvande, eller inhyseshjon,
eller den, sorn eger egen eller legd bostad utan sådant jordomfång, som
motsvarar besutenhet och utan att vara i lagstadd tjenst eller jordegarens
arbetare, eller i vederbörlig ordning antagen fabriks- eller handlverksarbetare,
och innehafver han icke heller allmän tjenst eller erkåndt yrke,
motsvarande behofvet för försörjning, eller annan känd utväg för bergning,
då må sådan person icke antecknas i mantalslängden i inflyttningsorten
utan medgifvande af Fattigvårds-Styrelsen derstädes.
§ >5.
Bosätter eller uppehåller sig någon inom ett fattigvårds-samhålle,
utan att der eller annorstädes vara vid senaste mantalsskrifning antecknad,
då skall Fattigvårds-Styrelsen, om den icke vill emottaga honom så
-
Lag- sami Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N\o 31,
19
sorn tillhörande samhöll<-t, inom ett år efter inflyttningen, gifva det tillkänna
antingen lör Styrels n inom samhället, som han senast lagligen
tillhört, eller lios Konungens Befallningshafvande i orten, som då derom
underrättar Styrelsen i sistnämnde samhälle, på hvilken det derefter ankommer
att anställa talan om hans mantalsskrifning i vistelseorten, för att
såmedelst undgå det annars fortfarande fattigvårds-ansvaret. Asidosåttes
den föreskrifna iagttagelsen af Styrelsen i det samhälle, dit flyttningen
skett, anses personen tillhöra delta samhälle, utan afseende på uteblifven
mantalsskrifning. Hå remot må ingeri, i och för åfverityret af framtida
fattigvårdslunga, inskrånk*s i rättigheten att välja vistelseort. År i della
afseende något att anmärka, i anledning af Förfatlningarne emot försvarslöshet
och lösdrifveri, gäfle derom hvad i dessa Författningar stadgas.
§ 26.
För iagttagande af hvad i nästföregående § år föreskrifvet, skall
Fatligvårds-Styrelsen hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och
det åligga hvarje samhällets medlem att om personer, som af honom från
annat samhälle emottagas i sitt hus eller å sine egor, göra anmälan, i
stad inom 5:nc dagar hos Ordförande för Fattigvårdsstyrelsen, och å landet
inom tä dagar hos ortens Fattigvårds-föreslåndare, som det till Fattigvårds-Slyrelsens
Ordförande inberåtlar. Den, sorn åsidosätter sådan
anmälan, plikte 1 Riksdtr 52 skill. Banco, som lika fördelas emellan åklagaren
och faitig-cassan.
Vid enahanda påföljd åligge den, som en månad vistas inom annat
samhälle, ån der han år mantalsskrifven, att inom denna tid till Pastor i
vistelseorten aflemna behörigt frejdebetyg.
§ 27.
1 morn. Om fattighjon belrådes med bettlande utom det samhälle,
det tillhörer, skall det genast försåndas lill hemorten, och kostnaden för
dess forsling, så vidt den sker inom Lånet, der det har sin hemort, ersållas
af nämnde samhälle. Med andre tiggare och obehörigen kringstrykande
personer förfares, på sålt i Lagen emot lösdrifveri och försvarslöshet
stadgas.
2 moni. Om permitterad krigsman saknar utkomst inom permissionsorten
, eller genom oordentligt lefnadssätt der åstadkommit förargelse,
skall han, genom Konungens Befallningshafvandes försorg, genast till tjenst—
göringsorten återsändas, i hvilket afseende Fattigvårds-Styrelsen åligger
att tillkännagifva förhållandet hos Konungens Befallningshafvande eller
20
Lag- sami Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 31.
närmaste myndighet eller tjenstemän, som police-uppsigten på stället tillkommer.
§ 28.
1 mom. Klagan öfver Fattigvårds-Styrelses åtgärder och Styrelsens
beslut i fattigvårds-mål, jemte tvister derom emellan serskildta samhällen
upplagas och pröfvas af Konungens Befallningshafvande i orten.
2 moni Öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i sådane mål
anföras hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär, hvilka inom 5o dagar efter
erhållen del af beslutet, den dagen oräknad, då sådant skeft, aflemnas till
Konungens Befallningshafvande, som deröfver infordrar underdåniga förklaringar,
och, sedan de inkommit, handlingarne jemte eget underdånigt
utlåtande lill Kongl. Maj:t insänder.
3 moni. Konungens Befallningshafvandes beslut om sökandes behof
af fattigvård och huru vidsträckt den bör lemnäs, skall genast gå i verkställighet,
utan alL tiden för anförande af besvär eller för pröfuingen deraf
aibidas.
4 mom, Då tvist uppstår om skyldigheten alt besörja fattigvård för
någon person, som ostridigt år i behof deraf, skall sådan vård bekostas
af det samhälle, der den behöfvande vistas, intilldess tvisten blifvit, genom
laga kraftvunnet Utslag, afgjord; dock med rättighet att derför erhålla
ersättning af den eller dem, som slutligen förklaras skyldiga att fattigvården
vidkännas.
§ 29-
1 mom. Konungens Befallningshafvande tillkommer alt noggrannt
tillse eflerfefnaden af denna Författning och befordra rättelse i de afvikelser,
som kunna förete sig.
2 morn. Till förekommande af tiggeri och obehörige personers kringstrykande,
skola Krono-, Stads- och Police-betjente icke allenast sjelfva
använda all uppmärksamhet, utan äfven på Fattigvårds-Styrelsens anfordran
lemna den handräckning, som på dem kan bero.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 32. i
N:o 32.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Febr. 1841, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skärpt ansvar
för ohägn af hetande kreatur.
Uli elt lili det Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till Lag-Ulskoltet
remilteradt Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen Lars Pettersson från
Blekinge Län, biträdd af Gustaf Bernhard Appelqvist från samma Län,
framställt de olägenheter, jordägare å landet ofta tillskyndas af driftefä
och svinkreatur, emot hvilka Allmänna Lagen i g och 11 Cap. ByggningaBalken
samt Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1815 visserligen afse
skydd, men erfarenheten visat de hittills gällande föreskrifterna vara otillräckliga;
med föranledande hvaraf och då, ehuru icke med uttryckliga
ord ultaladt, det syntes med Lagens mening öfverensstämmande, att ingen
må valla sina kreatur annorstädes än på säkert instängd, enskild
eller i samfällighet med andras liggande mark eller egolott, samt följaktligen
icke låta dem drifva långs allmänna vägarne att söka födan,
dervid svinkreaturen uppröta vägkanterna, igenmuddra diken samt förderfva
gärdesbotten, så att stängsel och gärdesgårdar nedfalla, motionären
yrkat den skärpning och det tillägg uti hithörande lagrum: Att ej må
någon å landet pä allmän landsväg härads- eller sockneväg j eller olofligen
j utan byelagets öfverenskommelse, å byegata eller by ev äg, eller
pä annans oinstängda mark eller egovälde j med eller utan vallhjons
luta till bete utsläppa fä- eller svinkreatur vid En Riksdaler Banco böter
för hvarje dylikt kreatur. Sker sådant med vilja i andras instängda
egorjligge det i tveböte; och varde härför ut ari skadan i liv artder a fallet
ersatt. För sålunda anträffade oringade svin bote egaren för hvarje
Tolf skillingar.
Detta ärende, hvilket Lag-Utskottet ansett sig höra, i förening med
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, behandla, hafva Utskotten
sålunda till gemensam pröfning förehaft, och få deröfver, hvad beträffar
kreaturs betande vid allmänna vägarne, yttra, att, om äfven icke kan
bestridas, det ju någon gäng skada kan derigenom ske å vägkanter och
diken, måste Utskotten likväl anse denna olägenhet alltför obetydlig, för
att påkalla någon serskild åtgärd från lagstiftningens sida, helst uti förefintliga
lagsladganden intet hinder finnes för väglollsegare, eller jordBih.
till R• St. Fröt, 1841■ 7 Sami. 2 Afd. 11 Häftet. 1
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 33.
egare, som till väg gränsar, att, då verklig och bevislig skada genom
andras kreatur skett, vare sig å vägkanter, diken eller gärdesgård, och
samma skada kan mätas, derföre vinna skadestånd af den, som kreaturen
eger. Hvad åter vidkommer de af motionären föreslagna, förhöjda böter
för kreaturs insläppande i andras öppna elier instängda egor, så måste
visserligen medges, att de uti 6 §. q Cap. Byggninga-Balken utstakade
böter för sådane fall, genom den förändring, myntvärdet undergått, nedsjunkit
till den obetydlighet, att de på intet vis motsvara sitt ändamål;
men då Lag-Utskottet i dess Betänkande N:o 3i, uppå andragne skäl,
afstyrkt den så väl af enskild motionär som af Juslitias-Ombudsmannen,
i dess till Rikets Ständer afgifne Embetsberättelse, väckta fråga om de i
Lagen stadgade böters och vitens allmänna förändrande och bringande
till öfverensstämmelse med närvarande myntvärde, samt Rikets Ständer
samma Betänkande godkänt, anse Utskotten sig sakna anledning att för
ifrågavarande serskilda fall tillstyrka ett undantag från detta Rikets Ständers
beslut, så mycket mera, som Utskotten måste finna den af motionären
föreslagna skärpning i dessa böter ega en underordnad vigt i förhållande
till många andra fall, dervid en sådan skärpning blifvit genom
Rikets Ständers omförmälda beslut för närvarande afslagen. Utskotten
tillstyrka således,
att Lars Petterssons i detta ämne väckta motion måtte lemnäs
utan afseende.
Stockholm den i Februari 1841 -
N:o 33.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om närmare bestämmande
af stadgandet i 26 Cap. 2 §. By g gninga- Balken,
rörande Byggnadsskyldigheten cl Prestegärdar på landet.
Ant. till Exj). Utsk. den 17 Fekr., kl. 1 c. m.
I detta ämne hafva hos det Hedervärda Bonde-Slåndet blifvit väckte
och till Utskotten remitterade tvänne serskilde motioner af Johannes Christophersson
och Sven Heurlinbåda från Kronobergs Län, hvilka i hufvudsaklig
öfverensstämmelse ansett, att, då ej allenast vid laga af- och
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 33. 3
tillträdes husesyner, utan jemväl vid ekonomiska besigtningar, stridigheter
ofta uppstode emellan församlingen och afträdaren eller bosta lisli
af va ren, angående den byggnads-skyldighet, som dem hvardera tillkommer,
och Syne-Rätterna, efter olika åsigter, afgjorde dylika frågor,
än till den enes, än till den andres förmon, det vore nödigt att härutinnan
meddela tydliga och bestämda föreskrifter, helst genom den tolkning,
Domstolarne och Syne-Rätterne gifvit ifrågavarande 26 Cap. 2 §.
Byggninga-Balken, att hvarje takdropp, hvarje skadad taksten, hvarje
bortfallet stycke af rappning, tillfällig skada på en eller annan stock,
eller bristfällighet å brädfodring m. m., skulle kunna anses såsom församlingens
pligt alt afhjelpa, Prestgårdarnes underhåll på landet blifvit
em bland de mest betungande af Svenska allmogens indirecta påiagor,
hvars obehag vore så allmänt öfverklagadt, att motionärerne trott sig
endast behöfva fästa uppmärksamheten på olagligheten af omförmälda
tolkning, för att vinna ett allmänt erkännande af behofvet att densamma
för framtiden förekomma.
Då nemligen ifrågavarande §. innehåller, att socknemän ega de
uppräknade husen, och ej flere, med tak och innanredet Kyrkoherden
färdiga antvarda, men han sedan vare skyldig hålla dem vid magt med
egen kostnad; och socknemän skola dem bygga och bättra på deras kostnad,
närde af ålder och bruk, och ej af Prestens vanrykt förfalla, syntes
deraf klart, alt ordet: ”bättra” endast Ivar afseende på det fall, då
husen af ålder och bruk, men ej af vanrykt, förfallit, samt att, då Presten
är skyldig ”hälla husen vid magt_, med egen kostnad,” derunder
måste förstås alla sådana reparationer och allt sådant underhåll, som är
nödigt, intilldess husens ålder och bruk göra nybyggnad eller större
reparationer nödiga. Att meningen dermed aldrig varit att ålägga socknemän
årliga reparationer, eller afhjelpande af sådana mindre brister,
som uppkomma på tak, inredning, rappning eller beklädnad, fenster,
dörrar m. m., som städse beror af tillfälliga anledningar, hvilka i mer
eller mindre mon hafva gemenskap med ”vanrykt”, dit obestridligen äfven
måste räknas, om Presten icke sjelf i tid låtit mindre reparationer
verkställas på sin egen kostnad, vore så tydligt, att det icke utan ensidighet
kunde annorlunda förklaras, och Lagstiftaren skulle eljest halva
på helt annat sätt uttryckt sig samt i bestämdare ordalag ålagt församlingen
alt ”bättra” husen vid hvarje styrkt bristfällighet.
Det häremot stridande sätt, hvarpå ifrågavarande lagrum emedlertid
af en del Syne-Rätter förstås och tillämpas, visade tillräckligen be
-
4 Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 33.
hofvet af mera tyd liga och bestämda stadganden i detta fall, hvadan
Johannes Christophersson yrkat utfärdandet af den förklaring öfver 26
Gap. 2 §. Byggninga-Balken: Att Pastor, sedan han af församlingen emottagit
de så kallade församlingens hus, antingen nybyggda eller för öfrigt
i laga stånd, skall vara skyldig att utan församlingens biträde och pä
egen bekostnad dem underhålla, samt till sin efterträdare, man ifrån
man, i fullgodt stånd aflemna, allt intilldess busen visas vara af ålder
och bruk, men ej af Pastors vanvårdnad, så förfallne, att de genom re
paration,
hvilken alltid skall åligga Pastor, och hvarmed församlingen
under ingen förevändning bör kunna betungas, icke vidare kunna göras
brukbara, vid hvilket inträffade förhållande det åter skall vara församlingens
skyldighet att husen å nyo nybygga;
hvaremot Sven Heurlin föreslagit, att Rikets Ständer måtte för deras del
besluta och bos Kongl. Majrt i underdånighet anmäla följande bestämdare
redaction af ifrågavarande lagrum:
Prestegård å landet skola alla, som i Socknen bo, bygga efter
gårdatal; men Sätes- och Ladugårdar, så ock afhyste Rå- och
Rörs-hemman vare derifrån fria. I Prestegård skall vara 1) Boningsbus
med sal, två å tre boningsrum, kök och tvänne vindsrum,
i fall ej flera rum på botten äro; 2) Brygghus med bakugn;
3) Bod med dubbel botten och loft; 4) Visthus; 5) Loga
med tu golf; 6) Fähus och Stall; alla af den storlek, serskildt
stadgadt är. Dessa sex eller sju hus, och ej flera, ega socknemän
att med tak och innanredet Kyrkoherden brukbara öfver
lemna,
då han tjensten tillträder; och vare harr sedan skyldig
att hålla dem vid magt med egen kostnad, så att de alltid äro
i brukbart skick. Då de af ålder, men ej af Prestens vanvårdnad,
förfalla, så att de tarfva ombyggnad, då skola socknemännen
dem ombygga eller fullkomligt iståndsätta på deras kostnad;
men bör virke på Presteboiets egor tagas, om der tillräcklig
skog finnes. Tarfvar Prestgård, efter dess egor och lägenheter,
flera hus; bygge och upprätthålla Prest dem sjelf, eller gälde
det, som brister.
Dessa framställningar hafva Utskotten tagit under öfvervägande;
och ehuruväl Utskotten äro öfvertygade, att emellan församlingarne och
deras Kyrkoherdar ännu i allmänhet råder det förhållande af förtroende,
välvilja och samdrägt, som äldre tider på ett så utmärkt sätt alstrat;
likväl, då de till följd deraf enkla grundlinie!’, vår Lag uppdragit för
Lag- samt Allm. Besv.- och Ékon.-Utsk. Betänkandes N:o 33. 5
Kyrkoherdes och socknemäns skyldigheter, i fråga om Prestegårdsbyggnadernes
underhåll och bättrande, icke kunna undgå att finnas alltför obestämde
i en tid, då allt ställes på den juridiska ståndpunkten, och rättigheternas
gräns sträckes så vidt som möjligt, anse Utskotten nyttigt, att
vidden af Kyrkoherdes skyldighet att hålla vid magt och församlingens
att bättra de så kallade laga husen å Prestegård måtte närmare bestämmas.
Visserligen kan, efter Utskottens tanka, någon fullkomligen skarp
gräns i detta hänseende icke af lagstiftningen uppdragas, utan måste bero
på Syne-Rättens eller Domarens pröfning, alt för det serskilda fallet utstaka;
men så nära denna gräns man kan komma, anse Utskotten Lagstiftningen
emedlertid böra gå. Utskotten kunna likväl icke gilla de förslag,
motionärerne i sådant afseende framställt, enär desamma utgå från
den åsigt, att Kyrkoherde skall verkställa och bekosta alla reparationer,
och endast nybyggnad af socknemän bestridas, hvilket Utskotten anse
obilligt, då b r i s t fa 11 i g h e te r kunna yppas, hvilka hafva sin grund i sjelfva
byggnadssättet och mindre omsorg vid husens uppförande, men ingalunda
i vanrykt å Prestens sida; och en så vidsträckt underhålls-skyldighet
för Kyrkoherden skulle, strängt iagttagen och utkräfd, hafva lill följd,
att församlingen skulle slippa all annan byggnadsskyldighet än sjelfva
den första uppsättningen, och någon nybyggnad sedermera aldrig kunna
komma i fråga. Utskotten vilja tillägga, att motionärernas förslag dessutom
möter ett hinder i Preste-Ståndets Privilegier och således icke
kunna, äfven ur denna synpunkt, af Utskotten tillstyrkas.
Men då, i afseende på byggnad och underhåll af Kongl. Majrts och
Kronans till boställen upplålne hus, föreskrifter finnas meddelade uti
Kongl. Reglementena den 22 Febr. 1750, den 11 Januari 1820 och 11
Juni 1822, hvilka Utskotten anse lämpliga jemväl för underhållet af
Kyrkoherde-boställens å landet åbyggnad, som af församlingen efter lag
bestås, och dessa föreskrifter redan finnas vara derå tillämpade, på sätt
Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag den 5 Juli 1827, rörande Domprosle bosLället
i Strengnäs, utvisar; anse Utskotten sig böra tillstyrka
Rikets Ständer, alt hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes antingen i Nåder låta utfärda ett serskildt
Reglemente, i afseende å underhållet af Ecclesiastike boställens
åbyggnad, öfverensstämmande med grunderne i ofvananförde
Nådiga Reglementen, eller ock meddela den förklaring,
att samma Reglementen borde, i hvad de röra boställshafvarens
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betcinkanclej N:o 3A
skyldighet att husen vårda och underhålla, — jemväl å Ecclesiaslike
boställen tillämpas.
Stockholm den 12 Februari x841*
Reservationer.
Af Herr Domprosten Elmgren, som arisåg Allmänna Lagens föreskrift
tydlig, i fråga om underhållsskyldigheten af Prestegårdsbyggnader, samt
att någon annan Författning i ämnet icke erfordrades.
Emot Utskottens beslut reserverade sig jemväl Herr Gyllensköld
samt Prostarne Gumcelius och Lalin.
N:o 34.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Febr. kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckta motioner om förändring af
Landtmäteri-Taxan.
Uti serskilde Memorial, som blifvit af det Hedervärda Bonde - Ståndet
till Utskottens behandling remitterade, hafva Nils Magnusson från Calmar
Län och Petter Pettersson från Jönköpings Län anfört, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Taxa på arfvode för Landtmäteri-förrätlningar af den 18
October i834 voro för jordbrukaren alltför betungande, och att Landtmätare
skulle kunna ganska lätt och svart sagdt, utan använd möda, förtjena
betydliga summor; till bevis hvarpå blifvit anmärkt vid 6 §., att,
då för hvarje egofigur, som innehåller mindre än ett tunnland, Landtmätaren
erhåller: för mätning och uträkning 26 sk., taxering 6 sk., delning
26 sk., Landtmätaren icke lärer underlåta, att å chartan uppgöra
ganska många egofigurer; och vid 11 §., att, då Landtmätaren kan på dagen
uppmäta 18,000 alnar rågång eller landsväg, och han derföre får beräkna
En Riksdaler för hvarje 1000 alnar, detta syntes vara en alltför
öfverdrifven förtjenst; i anledning hvaraf Petter Pettersson föreslagit en
allmän nedsättning af 5o procent uti taxan, men Nils Magnusson yrkat
en nedsättning af 33i procent i 6 §• 1—4 momenten samt i 11 $. för
råskillnads-mätning, utstakning af laga skifte samt rörläggning; i hvilken
sistnämnde framställning Peter Gabrielsson från Kronobergs Län och Da
-
Lag samt Allm. Besv.- oell Ekon-Utsk. Betänkande^ N:o 3/f- 7
•vid Andersson från Hallands Län instämt, med tillägg af den senare,
att taxan, genom det år 1834 dervid gjorda tillägg, blifvit i många afseenden
obillig och otydlig, sä att fall icke saknades, då sjelfva Landtmäteri-Contoret
varit i förlägenhet om denna taxas tillämpning.
I anledning af dessa framställningar få Utskotten, som, till bestämmande
af sitt omdöme, jemväl inhemta! sakkunnige personers yttrande,
härigenom det utlåtande i ämnet meddela, att Utskotten väl funnit de af
motionärerne anförde exempel icke egentligen gifva stöd åt de gjorda anmärkningarne
emot Landtmäteri-taxan, enär betalningen icke är bestämd
för hvarje egofigur, utan för hvarje tunnland, det må innehålla flere eller
färre egofigurer, och arfvodet af 1 R:dr B:co för 1000 alnar innefattar
icke allenast mätning af vägar och hägnader, utan äfven deras taxering
och delning, sammanträden med delegare och protocollers författande
i concept, samt anses, oaktadt dertill bör erläggas 8 sk. B:co för hvarje
delegare, lemna så ringa förtjenst åt Landtmätaren, då delegarne äro
många, att desse sjelfmant tillskjutit gratificalioner, för att någorlunda ersätta
hans besvär; men då obestridligt är, att en allmän obelåtenhet med
denna taxa eger rum, och att densamma är för jordegarne tungt tryckande,
mindre måhända genom att vara i allmänhet för hög i sina bestämmelser,
än genom ofullständighet och tvetydighet i grunderna för beräknandet
af kostnaderne, anse Utskotten angeläget, att anledningarne till
missnöjet undanrödjas genom taxans öfverseende, så mycket mera som
den tryckande kostnaden vid Landtmäteri-förrältningar är ett hinder för
skiftesverkets framgång. Utskotten anse enklaste sättet att i allmänhet
jemka taxan vara att tillåta jordegare och Landtmätare uppgöra fria accorder,
huru de helst önska, samt fördela kostnaderne efter enklare grunder,
än de i taxan förekommande, såsom t. ex. efter hemmantal, stångfall,
tunnland ulan några classer, o. s. v. På det likväl jordegaren må vara
betryggad för en oskälig stegring af accordet från Landtmätarens sida,
bör, efter Utskottens tanka, för tillåtelsen af accord det vilkor fastas, att
Landtmätaren ålägges i protocollet upptaga en efter runda summor uppgjord
calcul, hnru arfvodet, enligt taxan, skulle utfalla endast efter högsta
och endast efter lägsta classen. Utskottet tillstyrker således,
att de af Nils Magnusson och Peter Pettersson väckta motioner icke
för närvarande må föranleda någon annan åtgärd, än att Rikets
Ständer, med anmälan om de mot Landtmäteri-Taxan framställda
anmärkningar, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det nämnde taxa må underkastas ett förnyadt öfver
-
8 Lag- samt Allm. Besv. och Ekon—Utsk. BetänkandeN o 34.
seende och de förändringar deruti vidtagas, som af billighet och
behof påkallas; dervid Rikets Ständer jemväl borde uttrycka den
åsigt, i afseende på fria accorder emellan jordegare och Landtmätare,
som af Utskotten här ofvan blifvit framställd.
Slockholm den i5 Februari 1841 •
Reservation
af Fr. von Zweigbergk från Skaraborgs Län: ”Då Utskotten icke fästat
afseende på de anmärkningar och förslag lill förändringar uti Landtmäteri-Taxan,
som jag till Utskotten uppgifvit, anhåller jag att få dem,
såsom min reservation, Betänkandet bifogade, rörande dessa anmärkningar
följande omständigheter.
$. 2.
I stället för resekost å 12 sk. milen, föreslås rese- och traclamentspenningar.
— Har Landtmätare sitt hemvist &c. bör slå: Bor Landtmätare
utom det Län, der han är stationerad lill tjenstgöring, men erhåller
förrättningar inom sistnämnde Län, åtnjule han resekost fränden
å resan dit Landtmätaren närmast belägna lånegräns, men är förra Ilningen
utom det Län, hvaruti han är tjenstgörande, njute resekostnad
från sitt hemvist. —
$. 3.
De för Landtmäteri-EIev här föreslagne 4 sk. milen kunna och bora
upphöra, så mycket mer, som i 2 §. är föreslaget för Landtmätaren
tractamente, på sätt här nedan förekommer, samt 1 $. icke tillerkänner
hvarken medhjelpare eller elev ersättning för kost och husrum. — Häremot
får jag tillstyrka, att, om Landtmäteri-förrättningen är af den större
beskaffenhet, att Landtmätaren med en medhjelpare icke hinner under
årets arbetstid mäta ägorna, vare han berättigad alt erhålla skjuls
och resekost för 2:ne medhjelpare, derest de vid förrättningen begagnas.
§. 6.
Mätnings- och delnings-arfvodet tål nedsättning efter nedanstående
Tabell, hvaremot Taxerings-arfvodet icke bör utgå efter tunnlandet,
utan efter dagberäkningen, eller rättare Landtmätaren erhåller härföre
1 R:dr 16 sk. B:co om dagen , jemte kostpenningar.
Aker.
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-ZJtsk. Betänkandej N:o 34• 9
Aker. mät. utr.
1:0 För bebyggda tomter m. m. under ett tunnland 24 sk. 24 sk.
För hvarje egofigur från 1 till och med 3 tunnland
........ 18. 18.
Från 3 till och med 5 d:o . . , .12. 12.
Från 5 lill i o . . . . . . .8. 8.
Öfver tio ........ 6. 6.
2:0 Härigenom utgår andra mom.
Äng.
3:o För sådan äng, här bör ordet angränsande utgå.
För hvarje egofigur, som ej innehåller 1 tuni
Från och med 1 till och med 3 tunnland
Från 3 till och med 5.
Från 5 till 10 ....
Deröfver för hvarje tunnland
4=de Punkten skulle härigenom utgå.
5:o För Slåttermyror m. m.
Under till och med 5 tunnland
Derifrån till 20 .
D:o till 5o .
D:o till ioo . . , .
Från 100 till 200
6:te punkten bibehålies likväl, så att det minskas med i stället
för för lättheten att kunna controllera, enär decimal-räkningen här är
opassande.
$• 7-
5:te punkten, i stället för arfvode bestämmes tractamente och
kostpenningar.
6:te d:o bör bestämmas till antingen dagtractamenle eller | å |, emedan
arbetet för Landtmätaren varit lika stort.
7:0 För 2:ne delegare delnings arfvodet, för d:o J för 5 ä 6.
Fullt och deröfver ökas arfvodet med
8:0 Bestämmes till dags-arfvode.
$• 9-
Kommer att utgå, derest dags-arfvode skall beräknas.
$. 11.
Förändras till dags-arfvode.
Bih, till R. St. Brot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Af cl. 11 Häftet. 2
16.
16.
. 12.
12.
. 8.
8.
. 6.
6.
. 4.
4-
. 6.
4-
. 5.
3.
. 4.
2.
. 3.
1.
2.
1
2‘
io Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 35.
$. 20.
Förrättnings-ProtocoIIet bör ej belastas med grunderne för arfvodes-räkningens
upprättande; och bör en Taxa vara så tydlig, att grunderna
för räkningen deri äro gifne.
§. 2 6.
Bör utgå.”
N:o 35.
Alik. till Exp. Utsk. den 17 Febr. 1841, kl. 1 e. in.
Betänkande, i anledning af väckta framställningar om förändringar
och tillägg till Kongl. Kungörelsen den 24 Januarii
1781 , angående Religions-Jriket en.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat ett af Herr Friherre Fleming, H. B. j ingifvet Memorial,
deruti blifvit anfördt, alt den i hufvudstaden varande Religionssect
af Wesleyanska Methodister, hvilken i ålskillige vigtiga lärosatser afveke
från den rena Evangelisk-Lutherska bekännelsen, skall, genom conventiclar
och enskilde sammankomster, värfningar, verkställd namnteckning
lill Gudaklighets-öfningar i Methodismens anda, anlitande af
Svenska medel till Kyrkans uppbyggande, under förklarande, att dermed
sker de Svenska sakerna en tjenst, samt ingripande i våra Kyrkliga angelägenheter,
redan hafva åstadkommit söndringar och oro inom Församlingen;
med anledning hvaraf samt med afseende å den hierarchi och
ofördragsamhet, sorn röjer sig i Melhodismen, motionären föreslagit, det
Rikets Ständer må till Kongl. Maj:t i underdånighet frambära den önskan,
att kraftiga åtgärder matte vidtagas mot det Methodistiska proselylmakeriet,
och, i fäll denna sect anses böra få bibehålla sin kyrka, densamma
må tillhållas, all pä det sätt utöfva sin Gudstjenst, att ingen den minsta
anledning till förargelse inom den Svenska Kyrkan derigenom åstadkommes.
Det Högvördig» Preste-Ständet har åter lill Lag-Utskottet öfverlemnat
ett af Herr Professoren, Doctor Thomander afgifvet Memorial, deruti
blifvit yttradi, att, bland de dyrbara friheter, hvarom 16 $. RegeringsFormen
försäkrar hvarje Svensk medborgare, Religionsfriheten, ehuru i
sista rummet nämnd, likväl icke vore den minst angelägna. Såsom så
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 35. 11
dan hade den icke eller af detta lands Regering blifvit ansedd. Ingen
af våra Conslilutionella rättigheter hade i den nion varit en sanning och
varit allmänt rnedgifven såsom en sådan. Men bredvid denna sanning
stöde en historisk, icke mindre ostridig: det Svenska Presterskapet och,
i en viss nion, äfven den Svenska Kyrkan hade i ingen tid visat sig likgiltige
för bibehållandet af sin bekännelse. I sin angelägenhet att icke
allenast bevilja ostörd samvetsfrihet, utan ock sjelfve åtnjuta henne, hafva
Svenska Kyrkans målsmän stundom äfven af sådana omständigheter,
som icke förefalla rätt betydande, låtit bringa sig i farhågor. Fanatismen
vore en eld, och vid allt omgående med eld bade verlden onekligen
Jidit mindre af en öfverdrifven varsamhet, än af en öfverdrifven ovarsamhet.
— Sina svåraste och farligaste flender hade Kyrkan i alla tider
haft inom sitt eget sköte. Mer än en gång hade i förflutna tidehvarf
det högre Presterskapets ogudaktiga lättsinnighet och det lägres råhet
vållat Stats-Kyrkors fall. Bristande tro och bristande insigter kunde ännu
medföra samma sorgliga verkan. Men, under det man uppriktigt medgåfve
detta, finge man icke vara blind för de faror, församlingen kan lida
äfven utifrån. En sådan kunde bero på ovisa religionsstadgar eller på
eflerlåtenheten i deras tillämpning.
De främmande gudstjenst-anstalterne inom våra landamären hade i
senare tider erhållit en icke så ringa utsträckning. Wesleyanska Methodislerne
hade här eli etablissement, Konungens Catholske undersåter
hade en Kyrka, der på vårt modersmål predikades, och slutligen kunde
i Sveriges hufvudstad och på dess språk i en Judisk Synagoga predikningar
hållas mot sjelfva Christendomen. Sällsamt nog hade man väl
hört åtskilliga klagomål, i afseende på de förstnämnde, hvilka dock slå
oss i bekännelse närmare än någon annan icke-Lulhersk kyrka; men föga
eller intet hade man förmärkt i offentlig väg tillgöras, i afseende på de
Calholska och de Judiska inrättningarne. Hvad Methodist-Samfundets
åtgärder beträffar, så och i händelse den deröfver förda klagan skulle
befinnas i större eller mindre mon grundad, kunde den genom en riktig
Jagtillämpning afhjelpas ulan behof af någon förändrad lagstiftning för
delta ändamål. Hvad Judarne anginge, så hade deras gudstjenst icke
hittills visat sig för Svenska undersåter af Christelig bekännelse förledande.
Enahanda vore väl icke förhållandet med den Romerska kyrkans verksamhet
i allmänhet, och vi egde icke rätt att för oss i denna del förmoda
något undantag. För möjliga farhågors undanrödjande så i ett som
12 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 35.
annat afseende ville motionären emedlertid föreslå följande ändringar och
tillägg till Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 nemligen:
1:0 att Öfverståthållaren eller vederbörande Konungens Befallningshafvande
må åläggas affordra dem af främmande religion, som skola i
sin församlings gudstjenst såsom tjenstgörande deltaga, vederbörligt
af Svensk Beskickning verificeradt bevis, att de icke tillböra någon
andelig orden;
3:0 att 5 mom. af hvad Rikets Ständer, i afseende på Judar sig förbehållit,
må återupplifvas;
3:o att till Catholsk och Judisk gudstjenst ingen af vår bekännelse må
inlåtas utan vederbörlig Polismyndighets skriftliga tillåtelse för
livart serskildt fall, vid vile af Tretio Riksdaler för den, vid gudstjenst
i tillsyn härå brister;
4:o att förteckningar å främmande trosförvandter samt å Judar med
serskild uppgift, i hvad mon personalen blifvit ökad eller minskad,
må årligen genom trycket komma till allmänhetens kännedom.
Utskotten hafva ansett sig böra dessa Memorial jemte deraf föranledda
anföranden i ett sammanhang gemensamt handlägga, och få, efter
öfverläggande af det grannlaga ämnet, förklara, det Utskotten icke af motionerne
hafva anledning antaga, att några vådor för Svenska kyrkan äro
af härvarande främmande reiigionsförvandter med mer eller mindre skiljaktighet
från den Lutherska bekännelsen att befara; och då Utskotten
hysa den öfvertygelse, att möjliga faror bäst och kraftigast afvärjas genom
ett nitiskt Presterskaps varma och upplysta bemödanden, få Utskotten
hemställa,
att de af motionärerne gjorda framställningar icke måtte till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den i5 Februari 1841.
Reservation
af A. Ribbing: ”1 Utskottens förklarande, ”det Utskotten af molioner”ne
icke hafva anledning antaga, att några vådor för Svenska Kyrkan äro af
”härvarande främmande Reiigionsförvandter, af mer eller mindre skiljaktighet
från den Lutherska Bekännelsen, att bejara”, deruti vill jag, för min del
icke instämma; öfverlygad, som jag är, att med en upplyst Religionsfrihet,
det väl lönar mödan att uppmärksamt följa äfven de tilldragelser, som
inom Kyrkan ega rum, och hvilken uppmärksamhet Utskottens Ledamö
-
Lag- samt /liim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 36. i3
ter i allmänhet troligen icke kunnat tillräckligt egna åt denna fråga, för
att kunnaa gifva ett så peremtoriskt bedömande vid motionernas uppfattning
och om deras innehåll.”
Herr Friherre Lejonhufvud, Abr., reserverade sig mot redactionen
af Utskottens beslut.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 17 Febr' 1841, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphö/vande af
s4 §. i Kongl. Förordningen den ao December 1825, rörande
leveranser för Sjö- eller Landtförsvarets behof.
Ifrån det Hedervärda Bonde-Ståudet har till Utskotten blifvit remitteradt
ett af Riksdags-Fullmägtigen Olof Lindbäck från Hallands Län ingifvet
Memorial, deruti rörande 24 af Kongl. Förordningen, huru förhållas
skall vid besigtningar och Öfverbesigtningar, då varor eller färdiga arbeten
för Landt- eller Sjöförsvarets behof, efter uppgörande contracter, levereras,
blifvit anfördt, att denna §. lägger ett otillbörligt band på utöfningen
af åklagare-magtens rätt och pligt att beifra oordningar, befordra
Kronans bästa samt upprätthålla corporationers och individers förbindelser
till Staten, då Auctoriteterna kunde efter ett blott och bart godtfinnande
prolongera den bestämda tiden för contracters fullgörande, och
sålunda tillåta den enskilde contrahenten att en längre lid räntefritt få
begagna Statens, såsom förskott å betalningen för den erbjudna leveransen,
lyftade medel, samt derutöfver eftergifva det, som correctiv för
leveransens eller entreprenadens fullgörande å bestämd tid föreskrifna
vite, jemte all skadeersättning, ulan aLt Kronans Ombudsman deröfver
blifvit hörd, hvarigenom förluster och menliga följder för Kronan samt
förnärmande af den cassas rätt, åt hvilken vitet eller de för leveransens
försummelse utsatte böter blifvit anslagne, ovilkorligen skulle uppkomma,
jemte det att Advocat-fiscalens ansvar för bevakningen af contractens
efterlefnad ställdes i ett för kronans säkerhet alltför menligt beroende;
med föranledande af hviket allt motionären föreslagit, det Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att ifrågavarande $. af
Kongl, förordningen elen 20 December 1825 måtte, såsom ledande till
i4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 36.
eflerlänklige följder, helt och hållet upphäfvas, och att Collegierne, som
besörja behofvens fyllande i alla dess detaljer för landt- och sjöförsvaret,
samt underordnade auctoriteler icke måega, utan då lagliga och bestyrkte
omständigheter förekomma, om hvilka Kronans Ombud alltid bör höras,
prolongera tiden för contracters fullgörande, äfvensom alt i alla händelser
de i contracten bestämda vitén och skadeersättningar icke få af Auctoriteterne
eller Konungen i administrativ väg eftergifvas, utan få bero
af vederbörlig domstols pröfning och afgörande.
Yid pröfning af denna framställning hafva Utskotten inhemlat, att
ifrågavarande, al motionären klandrade föreskrift innehåller, att, ”likmätigt
Kongl. Brefvet al den 17 Juni 1S17, bör, då contracler om leveranser
till Kronan ej uppfyllas, Krigs-Collegium eller Förvaltningen af Sjöärendena,
efter leveransens beskaffenhet, pröfva, huruvida de i conlractet
utstakade böter skola uttagas, eller om sådane skäl äro för handen,
att, då någon olägenhet ej af försummelsen för kronan inträffat, tilltal
må föifulla; hvarföre Ådvocal-Fiscalen är förbjudet emot den försumlige
leverantören anställa åtal, innan Krigs-Collegium eller Förvaltningen om
målets beskaffenhet tagit kännedom och sitt beslut meddelat;” och finna
Utskotten lill den förvaltning i sin helhet, som är åt de ifrågavarande
Embetsverken uppdragen, nödvändigt äfven höra, att på dessa Verk
hufvudsakligen bör ankomma att hafva vård om eflerlefnaden af de aftal,
de afsluta om leveranser för Kronans behof, och att jemväl kunna å Statens
sida medgifva de ändringar i conlracts-vilkoren, sorn till följd af
förändrade förhållanden eller eljest kunna till Statens fördel leda. Härmed
öfverensstämmer fullkomligt det anmärkte stadgandet, att talan om
contracters fullgörande eller ansvar för underlåtenhet deraf icke må anställas
annorlunda än efter Embetsver Ireus föreskrift; och då på deras
ansvar hvilar, att icke Statens rätt och fördel åsidosattes, måste deri af
motionären föreslagne föreskriften vara öfverflödig, likasom Utskotten, i följd
af hvad, som är anfördt, anse deri olämplig. Utskotten tillstyrka således,
att den af Oloj Lindbeck i ämnet väckte motion måtte lemnäs
utan afseende.
Slockholm den i5 Februari iS4t
-
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 3y. i5
N:o 3 7.
Ant. till Exp. Utsk. den 17 Febr., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utfärdande af en
Byggnadsordning för Kronohemman, som äro till boställen
ät Civil-Staten anslagne.
Uti en till det Hedervärda Bondeståndet ingifven motion, har Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län anfort, alt, utom hvad Lagen i 27 Gap.
Byggninga-Balkert för byggnad å Kronohemman i allmänhet stadgar, ari'
nan föreskrift i afseende på Landtstalens boställen icke funnes än Kongl.
Brefvet den 1 Februari 1692, som innehåller, ”att, då någon viss carac”tersbyggnad
ej vore föreskrifven , beror sådant på hvarje boställes beskaffenhet
och hemmantal, och alt husen både lill man- och ladugård
”böra blifva ansenligen bättre än bondehus.” Bedömandet af byggnadsskyldigheten
å Landtslats-boställen berodde således i betydlig mön på
syneförrältaren, hvarförutom ej sällan inträffade, alt, genom indelningshafvarens
oförmåga att bostället bebygga, så alt det kunde af honom
sjelf bebos, efterträdaren finge vidkännas stor olägenhet af en ökad byggnads-skyldigbet.
Motionären föranleddes häraf till den hemställan, att
Bikets Ständer måtte till Kongl. Majit i underdånighet frambära den önskan,
att en Byggnadsordning för Civil-Statens boställen mätte, på sätt
för Mililiac-Stalens redan skett, i Nåder utfärdas, samt att den fond, som
genom åtskillige boställens indragning, lönebespai ingar eller annan utväg
uppkommer, mätte i viss mon få användas till sådane boställens bebyggande,
så att nämnde Statens tjenstemän icke må, genom ulebiifven föreskrift
härutinnan och i brist af något biträde från Staten, sakna nödig
bostad å sine boställen.
Denna motion hafva de sammansatte Utskotten till gemensam pröfning
förehaft, dervid Utskotten inhemlat, alt Rikets Ständer vid sistlörflutne
Pviksdag, i anledning af Herr Friherre Jacob Cederströms motion
örn utfärdande afen allmän Bostadsbyggnads- och Husesyns-ordning , hos
Kongl. Majit i underdånighet anållit, del Kongl. Majit, sedan den då
under arbete varande förnyade M i I i t i as-Boställs- och Husesyns-ord ningen
blifvit utfärdad, och, i händelse föreskrifterne deruti till större eller
mindre del kunde pröfvas tillämplige jemväl för andre boställen, samt
ändringar i allmänna Lagen af sådan orsak erfordrades, täcktes derom till
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition. Då emedlertid, Utskotten ve
-
16 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande_, N:o 38.
terligen, någon åtgärd i anledning häraf icke blifvit af Kongl. Maj:t i
Nåder vidtagen och, på sätt motionären anfört, närmare bestämmelse i
afseende på storleken och beskaffenheten af den åbyggnad, som bör å
de till boställen ål Civil-Statens tjenstemän anslagna hemman finnas, äfvensom
rörande boställs-hafvarens årliga byggnads och underhållsskyldighet
hittills saknas, men behofvet deraf måste erkännas, anse sig Utskotten
böra tillstyrka,
att, med bifall till motionärens derom gjorde förslag, Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla en förnyad
önskan, del Kongl. Maj:t täcktes i Nåder låta utarbeta och
till vederbörandes efterrättelse kungöra en Boställs- och Byggnadsordning
för de åt Civil-Staten anslagne boställshemman.
Hvad åter senare delen af motionärens förslag angår, eller frågan
om bidrag från Statens sida till dessa boställens bebyggande, så lärer,
innan behofvet deraf blifvit utrönt, någon åtgärd å Rikets Ständers sida
icke erfordras; hvarföre Utskotten hemställa,
att motionen i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den i5 Februari 1841 -
N:o 38.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Febr., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om alla hemmans,
utan afseende å deras olika natur, deltagande i byggande
och underhåll af Tingshus, Prestgårds- och andra allmänna
byggnader.
Hos det Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i detta ämne motioner blifvit
väckte af
Anders Andersson från Östergöthlands Län,
Petter Pettersson i Slätthult, Jönköpings Län,
Håkan Nilsson från Christianstads Län ,
Lars Bengtsson från Malmöhus Län, och
Henrik Andersson från Örebro Län,
hvilka
Lag- samt Allm. Be sv.t och Ekon.-Utsk, Betänkandes N:o 38. 17
hvilka samtlige, under anförande af billigheten deruti, att, då alla hemmansegare
i Häradet eller Socknen hade behof och fördel af Tingshus,
Prestegård m. fl, allmänna byggnader, också alla utan undantag borde i
uppförande och underhållande deraf deltaga, yrkat, att, sedan grunden
för den befrielse, Säterier, Rå- och Rörs- samt insockne Frälsehemman
härutinnan, tili följd af Adeliga Privilegierne, i fordna tider blifvit tillerkände,
nu mera, efter medgifvande af rättigheten för hvarje Svensk
man alt sådan jord förvärfva, försvunnit, och jemväl, genom Kongl. Kungörelsen
den 14 November 1829, den Säterier förut åliggande skyldighet
att hålla caractershus och andra lagliga byggnader upphört, alla hemman,
utan afseende å deras olika natur, måtte åläggas i uppförande och underhållande
af förenämnde allmänna byggnader efter hemmantalet deltaga.
Dessa motioner, hvilka blifvit remitterade dels till Utskotten gemensamt,
dels till ettdera af dem, hafva de sammansatta Utskotten i oskiljaktigt
sammanhang till pröfning förehaft, dervid Utskotten jemväl
tagit kännedom om den behandling, samma ämne vid sistförflutne Riksdag
inom så väl då varande Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott,
sorn de respective Riks-Stånden rönt; Och få Utskotten först
tillkännagifva, det Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
uti deras den 12 November 1834 afgifne Betänkande N;o 27, ansett egare
af Sätes- och Ladugårdar samt Rå- och Rörshemman icke utan eganderättens
förnärmande kunna den ifrågaställde skyldigheten åläggas, men
deremot tillstyrkt, hvad preste- och klockarebohl beträffar, att, vid varande
innehafvares afgång, dessa hemman måtte oftanämnde byggnadsoch
underhålls-skyldighet tillförbindas, så vida Presteslåndet, hvars privilegier
frågan rörde, funno för godt atl för framtiden afsäga sig sina
rättigheter i denna del samt öfrige Riksstånden och Kongl. Maj:t en sådan
afsägelse gillade. Detta Betänkande blef af Presteståndet afslaget
och bifallet af Bondeståndet, hvaremot detsamma af Riksstånden till Utskotten
återremitterades; och föranleddes Utskotten af de framställde anmärkningarne
att i deras Utlåtande N:o 53 frånträda det förut meddeldte
yttrandet i afseende på Sätes- och Ladugårdar samt Rå- och Rörshemman,
varande, genom Prés tes tån dets afslag, frågan om enahanda skyldighet
för Preste- och Klockarebohl förfallen. Då emedlertid detta Utlåtande
blef af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet afslaget, och
således två Stånd i sine beslut stannat mot två, måste, till följd af Riksdags-Ordningen,
frågan äfven i denna del förfalla.
Bih. till R. St. Fröt. 184° ocA 1841- 7 Sami. 2 Afd. 11 Hdfut. 3
i8 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, JV:o 3g.
Hvad nu Utskottens egen åsigt i ämnet beträffar, så i betraktande
af de från frågavarande skyldighet hittills befriade hemmans inskränkta
antal, såsom endast utgörande omkring en tjugondedel af hela rikets
rnantalsbelopp, samt med hänseende till de för allmänna byggnader midre
ofta påkommande, i sig sjelfve ändå mera sällan betydande utgifter,
kunna Utskotten icke annat än finna frågan om nämnde hemmans åläggande
alt deltaga i byggande och underhållande af Tingshus och andra
allmänna byggnader vara af så liten vigt, att den lindring, som genom
en sådan åtgärd å ena sidan vunnes, och likaså den förhöjning, som å
andra sidan egde rum i hemmanens besvär, knappt skulle hafva någon
inverkan på deras värden. Vid sådant förhållande och då Utskotten
anse beredande, så vidt ske kan, att jemnhet i fördelningen utaf allmänna
och gemensamma bördor vara ett mål, dit man bör sträfva, finna Utskotten
sig hafva anledning
att till de i ämnet väckte motioner tillstyrka bifall;
dock att, hvad Preste- och Klockarebohl beträffar, den ifrågaställde byggnads-skyldigheten
bör, i händelse Presteståndet sin privilegii-ratt i detta
fall eftergifven först vid nu varande innehafvares afgång vidtaga.
Stockholm den i5 Februari 1841•
Reservationer.
Af Herr Råfeldt Anton: ”Jag reserverar mig mot Utskottens Betänkande,
såsom ingripande i eganderätten.”
I denna reservation förenade sig Herr Grefve Mörner, Hr Friherre
Lejonhufvud Abr., Herrar Aminoff, Tornerhjelm, Gyllensköld och af
Schmidt.
Af Herr Domprosten Elmgren, med hvilken Presteståndets öfrige
Ledamöter instämde, åberopande 114 Regeringsformen.
IST:o 3g
Ant. till Exp.-Utsk. den ij Febr. kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om tillägg till Kongl.
Förordningen den 24 Augusti i8i3, emot fylleri och dryckenskap.
Ifrån det Högvördiga Presteståndet hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterade tvänne lill Ståndet ingifne Memorial:
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 3g. ig
af Herr Prosten Sandberg: Att, till räddande, så vidt som möjligt,
af en nybörjande drinkares och dess familjs förmögenhet, den föreskrift
måtte meddelas, att, när någon blir känd för begifvenhet på bränvinssupande
och starka dryckers bruk, det skall åligga Pastor att först enskildt
varna honom, att han måste afstå från all förtäring af det, som för
honom serskildt är af en så förledande natur. Tager lian sig icke till
vara, utan benägenhet för ett öfverflödigt bruk deraf vidare förspörjes,
erhålle han derefter enahanda varning inför Kyrkoråd; och, om detta icke
verkar förbättring, skall han, uppå Pastors och Kyrkoråds anmälan, utan
annat skäl, än att lian är benägen till omättligt bruk af bränvin och starka
drycker, af Domstolen ställes under förmyndare”;
Och af Herr Prosten Källgren: ”Att då mot försäljande eller utborgande
af starka drycker till omyndige Studerande något annat lagstadgande
icke funnes, än hvad Kongl. Förordningen den i!\ Augusti i8i3,
rörande utborgning innehåller, och det för sådan förseelse bestämde ansvar
af Sex R:dr ‘62 sk. Banco böter samt förlust af all rätt lill betalning
för varan vore föga båtande, detsamma måtte utbytas mot följande
stadgande: ”Den, som till omyndig Studerande vid Academier, Gymnasier
eller Scholor utborgar eller försäljer bränvin eller andre starka drycker
af hvad slag som helst, bote första gången Tio och andra gången Tjugo
R:dr; beträdes han dermed tredje gången, plikte Fyratio R:dr och vare
förlustig allt medborgerligt förtroende.”
Dessa Memorial har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett
erfordra gemensam handläggning af de förenade Utskotten, hvilka
således tagit dem under samfäld pröfning; och få Utskotten tillkännagifva,
att, sedan Rikets Ständer redan under innevarande Riksdag, i anledning
af Lag-Utskottets Betänkande N:o 104, antagit en ny Förordning emot
fylleri och dryckenskap, Utskotten anse något tillägg till i8i3 års Förordning
i ämnet nu icke vidare kunna komma i fråga.
Så vidt åter den af Herr Prosten Sandberg väckte motionen kan
anses åsyfta ett tillägg lill 19 Cap. Ärfda-Balken, så finna Utskotten den
i 4 §• nämnde Cap. gifne föreskrift vara tillräckligen vidsträckt, för
att kunna äfven i det af Herr Prosten anförde fall åberopas och tillämpas.
Utskotten hemställa således,
alt de af Proslarne Sandberg och Källgren väckte motioner
måtte få förfalla.
Stockholm den i5 Februari 1841.
20 Lag- samt Allm. Besv. och Ekon—Utsk. Betänkandej N.o 4°-
N:o 4o.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Febr., kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af 'väckt motion rörande förändring
af i4 Cap. 96 §. i Krigs-artiklarrie, angående fördelning af
böter.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Friherre Cederström
Andersj uti ingifven motion, med anledning af stadgandet i 14 Cap. 96
§. af Kongl. l\laj:ts Krigsartiklar den 3i Mars 1798, att "de böter, hvilka
”någon enligt detta Cap. eller Rättegångs-Balken i allmänna lagen ådömd
”varder, gånge till tveskiftes, i Krigs-Rätt emellan Auditören och Väbeln
”eller Actor, samt i Öfverdomstol emellan Krigs-Juslitiarien eller Öfver"Auditören
och Krigs-Fiscalen,” anfört, att det på hvarje tilltalad naturligtvis
skall verka ett obehagligt intryck, att den person, hvilken hufvudsakligen
dömer honom, skall hafva så stor andel i böterna, att man
ej eller af en dylik person kunde vänta så stor opartiskhet, som en
oväldig och ointeresserad domare bör ega, samt att exempel icke lärer
saknas, att under åberopande af enahanda lagrum Krigs-domstolarne för
samma förseelser ådöma mångdubbelt större böter, än Allmänna Domstolarne,
der Domaren efter 32 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken, sådan denna
§. lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, ej eger andel i
de ådömde böterne, hvilka äro Konungens ensak, men hvaraf dock Kronoåklagaren,
enligt Kongl. Majrts Nådiga Bref lill Justitias-Canzlers-Embelet
af den 3i December 1829, åtnjuter hälften; vid hvilka förhållanden motionären
föreslagit, det ofvanberörde stadgande uti Kongl. Maj:ts Krigsartiklar
måtte förändras i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, samt Auditören och Krigs-Justitiarien eller KrigsHofrätts-Rådet,
såsom denne Embetsman numera benämnes, hvilka härigenom
komma att gå miste om en påräknad sportel, utaf Statsmedlen
njuta någon motsvarande ersättning.
Denna lill Lag-Utskottet remitterade motion hafva de förenade Utskotten
gemensamt till pröfning förehaft, och ehuru Utskotten finna motionären
hafva i sin framställning misstagit sig, då han förbisett, att det
anförda momentet af 14 Cap. 96 §. i Krigs-artiklarne endast afser sådane
böter, hvilka för förseelser i rättegången eller inför rätta parten ådömas
eller för försummelse hos Domaren stadgade äro, och af hvilkas fördelning
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 4^ 2 r
ning emellan den Civile ledamoten och Actor i Krigsdomstolen de verkningar
motionären föreställt sig icke rimligtvis kunna antagas följa; likväl
då Utskotten icke inse någon giltig grund till den skiljaktighet i böternas
fördelning, som ifrågavarande mom. i Krigsartiklarne och 32 Cap.
2 $. i Rättegångs-Balken, efter dess nu varande lydelse, innehålla, anse
sig Utskotten böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det oftanämnde 14 Cap. f)6 §. 1 mom. af Krigsartiklarne
må sältas i öfverensstämmelse med Allmänna Lagens stadgande
i 3a Cap. Rältegängs-Balken.
Och hvad beträffar frågan om ersältninga af Statsmedlen för den omförrnälde
Ledamot och Actor härigenom frångående sportler, så enär inkomst
af böter icke kan hänföras till egenskapen af lön eller saknaden
af dylik inkomst lill ersättning berättiga, finna Utskotten
hvad motionären i afseende derpå anfört ieke förtjena afseende.
Stockholm den i5 Februari 1841-
Nio 4i.
Ant. tillJExp.-Ulsl. den i-j Febi’. kl x e. m.
Memorial i anledning af erhållen återremiss af Utskottens Be
tänkande
N:o 23, angående väckta frågor om förändring i
skyldigheten att hygga och underhålla vägar och broar.
D etta Betänkande har af det Hedervärda Bondeståndet blifvit, på grund
af gjorde anmärkningar, till Utskotten återförvisadl, med anledning hvaraf
Utskotten få härigenom vördsamt tillkännagifva, det nämnde Betänkande
blifvit af de öfrige Riks-Stånden bifallet, nemi. af Högloft. Ridderskapet
och Adeln den 27, af Högvördiga Preste-Ståndet den 20 och af VäHofi.
Borgare-Ståndet den 18 sisth Januari; så alt Utskotten i dennä fråga,
der tre Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut,
icke kunna ärendet lill någon vidare handläggning företaga.
Slockholm den i5 Februari 1841 -
Bill. till R- St. Fröt 184.0 och 184 <■ 7 Sand. 2 A/d. 11 Haft.
4
22 Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Memorial, Nio 42 43.
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Utskottens Betänkande
N:o 24, angående vackt fråga om fritångtägt å
hafsstränderne.
På grund af framställde anmärkningar, har Höglofl. Ridderskapet och
Adela till Utskotten återremitterat ifrågavarande Betänkande, som deremot"
blifvit bifallet af Högvördiga Preste-Ståndet den 20 och af Yällofl.
Borgare-Ståndet den 18 sisth Januari samt af det Hedervärda BondeStåndet
den 3o December sistförflutne år; och finna Utskotten, i anledning
af Rikets Ständers sålunda i ämnet redan fattade beslut, sig icke
kunna någon vidare åtgärd till följd af den erhållne ålerremissen vidtaga,
än att ofvananförde förhållande vördsamligen tillkännagifva.
Stockholm den i5 Februari 1841 *
Nio 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet
N:o 26, angående väckt fråga om förändring i tiden för
väglagningen.
Utskotten hafva ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln erhållit återremiss
å ifrågavarande Betänkande, men som detsamma är vordet bifallet af
Högvördiga Preste-Ståndet den 3o samt af Yällofl. Borgare-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet den 20 sisth Januari, finna Utskotten den
erhållna återremissen icke kunna till någon Utskottets åtgärd föranleda.
Stockholm den i5 Februari 1841.
STOCKHOLM, Nordstiömska Boktryckeriet, 1841.
Bag- sami Allm. Besa.- och Elon.-Utskottens Betänkande, N:o 44, I
N:o 44.
Ank. till Exp. lltsk. elen a Mars iS.p, kl. n f. m.
Betänkande, i anledning, af vacht fråga, huruvida anteckning
uti Prest betyg bär göras, angående brott,
hvilka blifvit af minderårige begångne.
Till Lag-Utskottets behandling har Högvördige Preste-Ståndet remitterat
en af Herr Contracts-Prosten J. J. Öhrnberg väckt motion, deri,
efter gjord framställning, alt betänkligheter ofta uppstått, huruvida personer,
hvilka, såsom minderårige, begått brott, men sedermera alltid fört
en ärbar och oklandrad vandel, skola allt framgent, i fråga om deras
frejd, uti preslbelygen, såsom vanfrejdade, utmärkas, motionären föreslagit:
1:0 att en person, hvilken såsom minderårig och under i5 år begått brott,
sedermera, och så vida han städse förer en ärlig och oklandrad vandel,
bör uti betygen såsom välfräjdad utmärkas, utan alt hans ungdomsförseelser
få vidröras; samt 2:0 att det vore både christligt och billigt, om en
yngling, mellan i5 och 18 år, hvars uppfostran varit försummad och
vanvårdad, och hvilken, okunnig om sina piigler, begått brott, kunde få
sin fordna brottslighet i frejdbetygen förbigången, så vida han under loppet
af 5 år städse ådagalade eli anständigt och redligt uppförande, ulan
att hans ungdomsförvillelser skulle uti betygen, såsom brännmärken, följa
honom ända ned i grafven.
Uti denna framställning hafva Herrar Biskopen Doctor Brulin, Prostarne
Bergqvist, Hallbeck och Thudén samt Doctor Morén sig förenat,
den sistnämnde med det tillägg, att hvad som för ungdomen blifvit föreslaget,
måtte jemväl utsträckas till hvarje ålder, så vidt nemligen de derföre
erforderliga vilkor blifvit fullgjorda.
Hvad sålunda blifvit framstäldt, och hvilket Lag-Utskottet ansett
vara af ekonomisk beskaffenhet, och således jemväl tillhöra Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets pröfning, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit, och fa, i anledning deraf, anföra, att Utskotten väl anse lämpligast,
att afgörande! deraf, huruvida uti minderårigas frejd-betyd anteckning bör
göras, angående dylika personers ungdoms-förseelser, må fortfarande, såsom
hittills egt rum, öfverlemnas ål Presterskapet, så att detsamma efter
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 J/d. 12 Häftet. 1
2 Lag- samt Allm,. Henroch Ekon.-Utslcottens Betänkande, N:o ^i.
samvetsgrannt bepröfvande utaf de vid hvarje serskildt fall inträffande
bevekande omständigheter bestämma, huruvida uti betygen bör anmärkas
dylika förseelser; men då icke sällan lärer inträffat, att de, hvilka haft
sig anförtrodt det grannlaga uppdraget att öfver andras förhållande meddela
embelsintyg, funnit sig af embetspligt uppmanade att uti dessa betyg
med största noggrannhet utsätta äfven de minsta omständigheter, hvilka
kunde anses ligga personen till last, och derom de på ett eller annat
sätt .erhållit kännedom, och Utskotten, i motsats emot detta förfarande,
hysa den öfvertygelse, att en fortfarande anteckning uti prestbetygen, angående
hvad i barna-åren blifvit feladt, oftast mera af oförstånd , änondt
uppsåt, och hvilket sedermera är vordet försonad t, genom ett förbältradt
uppförande, skall icke allenast kunna motverka den felaktiges sträfvande
till förbättring, utan ock under stundom tjena att missleda omdömet hos
dem, hvilka väl undfå en fullständig beskrifning på personens felsteg, men
icke underrättas om de goda egenskaper, hvilka han sedermera utvecklat
och derigenom han god (gjort sina ungdomsförvillelser, hafva Utskotten
ansett någon närmare ledning för presterskapets förfarande i nu ifrågavarande
afseende vara af behof vet påkallad- Till följd baraf, och enär jemväl
i betragtande tages, att allmänna Lagen i de fleste fall ej utsätter
hårdare bestraffning för minderåriges felsteg, än att desamma kunna genom
undergående endast af aga försonas, samt detta bestraffningssätt ej är
att hänföra till sådane, hvilka anses medföra allmän vanära, få Utskotten
vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det tacktes Kongl. Maj:t låta, genom vederbörande Consistorier,
förständiga Presterskapet, att icke uti frejd betyg anteckna
sådane af minderårige begångrie mindre förseelser,
hvilka icke utmärkt gröfre vanart hos den felande, utan i
allmänhet, i afseende på minderårige, inskränka denna em
betsåtgärd
till endast lagöfverträdelser af gröfre beskaffenhet,
och sådane, för hvilka den minderårige blifvit sorn moga tide
man straffad.
Beträffande åter Herr Doctor Morens förslag om utsträckning af
rättigheten att i frejd betyg förbigå brott eller lagöfverträdelser, begångna
af fullmyndige personer, finna Utskotten det betänkligt, alt denna rättig
-
Las- sami Allm. Bese.- och Elori.-Vcs/cottens Betänkande, N:o 45. 3
ö v-'V 1
het utsträckes till personer af hvarje niman ålder, enär dessa befinna? sig
uti helt andra förhållanden till samhället; och Utskotten föreslå således,
att hvad i öfrigt blifvit i nyssnämnde afseenden föreslaget,
ej rnå föranleda tili någon Rikets Högloflige Sunders åtgärd.
Stockholm den i4 Februari i S4 * •
E eservationer
af Herrar Ekholm och Christierson, hvilka ansågo hela åtgärden öfverflödig.
N:o 43.
Ani. till Exp.-Utsl. den 2 Mars, 11. ii f. m.
Betänkande , i anledning af väckt fråga, om deportation
af brottslingar.
Med fästad t afseende på Corrections-inrättningarnes och de öfrige
fängelsernes högst ofullkomliga skick, samt det årligen tillväxande antalet
af grofva och oförbätterliga brottslingar, hafva hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, Herr Friherre von Saltza, Edvard Fredric; uti Vällofl. Borgare-Ståndet,
Herrar A. M. brink och yl. Öhrström, och uti Hedervärda
Bonde-Ståndet, Olof Olsson från Westerås Län, uti motioner, som dels
till Lag- och dels till Ekonomi-Utskotten blifvit remitterade, gjort framställning
derom, alt grofva förbrytare måtte ur Riket deporteras, samt en
tjenlig ort för deras emottagande i ministeriel väg anskaffas; varande serskildt
yikadt: af Herr Friherre von Saltza, att nuvarande straff för 3:dje
resan stöld matte till deportation förvandlas; af Herr Brink, att de, som
blifvit lagligen förvunna till tredje resan inbrott, kyrkotjufnad, poströfveri
eller rån, borde deporteras, för att på en aflägsen ort göras oskadlige
för samhället; samt af Herr Öhrström, att de, sora blifvit till förbrytare-eolonier
föfsände, men derefter göra sig sakre till gröfre brott,
måtte försändas till deportationsort.
4 Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-UIslottens Betånlande, JY:o 45.
Utskotten, hvilka ansett sig böra gemensamt behandla desse motioner,
hafva tagit dem i öfvervägande, tillika med hvad, vid remitterandet
af Herrar Brinks och Ö/irströrns samt Oluf Olssons motioner, blifvit yttradt;
dervid, i afseende på kostnaden för fångars deportation är vordet
inom Vällofl. Borgare-Ståndet af en Ledamot uppgifvet, att transporten
från England till Australien skall utgöra för hvarje fånge 26 Pund Sterling,
och att årliga underhållet för hvarje sådan å deportations-orten upp
ginge
till 12 Pund Sterling.
Beträffande nu sjelfva förslaget, så förekommer emot antagande deraf:
att, då Svensk Lag ej utsätter deportations-straff för brott, någon redan
dömd förbrytare ej rättvisligen lärer kunna en så beskaffad straff-förrisning
underkastas; att Sverige, för närvarande, ej eger någon lil! depot--  tationsort tjenlig besittning i aflägsnare verldsdelar; att anledning saknas
till antagande deraf, att någon främmande magt skulle vilja från Sverige
emottaga brottslingar, om icke tilläfventyrs för att föra deni till sådane
©rter, der erfarenheten visat, att, i anseende till climatets beskaffenhet,
inflyttande främlingar merendels gatt en nära nog oundviklig död till mötes;
att, derest lägenhet till anläggande af förbrytare-coloni i främmande
land skulle kunna beredas, densammas inrättande dock medförde oerhörda
kostnader; samt slutligen att erfarenheten i de länder, der deportationsstraffet
användes, ej gifvit öfverlygande visshet om ändamålsenligheten
af detta slags straff, hvarken såsom medel att förbättra den brottslige
eller att afskräcka frun brott.
På dessa skäl, och då jemväl ifrågasättas må, om Staten rättsenlig!
eger alt, genom brottslingars öfverlemnande till främmande Regeringar,
undandraga sig sjelf skyldigheten att hafva tillsyn öfver förbrytarnes behandling,
och, så vidt möjligt är, bereda deras förbättring; så hemställa
Utskotten vördsamt,
att ornförmälda motioner icka må till någon Rikets Högloft
Ständers åtgärd föranleda.
Ståckholm den 20 Februari 1S41 -
Lag- samt Allm, Besp.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 46. 5
N:o 40.
Ant. till Exp. Utslt. den 2 Mars 1841 > kl. 11 f. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion att Soldat
och Husar, som endast begått första resan enkel
stöld, eller andra mindre svåra brott, må fortfarande
vid Hegementet qvarblifva.
Uti afgifvet memoria], sorn till Lag-Utskottets handläggning blifvit
af Hedervärda Bonde-Ståndet rernitteradt, har Henric Andersson K ian Örebro
Län .indragit, att, då, vid de bestraffningar, som för begångne brott
ålades, afseende borde i första rummel fästas å den brottsliges moraliska
förbättring, vore det nödvändigt, alt lagölverträdaren, efter undergången
bestraffning, åter upptoges i samhället och erhölle tillfälle att på ärligt
sätt förvärfva sin bergning, eller rättare, ej utstöttes från det lefnadsyrke,
han en gång valt, och hvarvid han vore bäst van, samt ej eller i sammanlefnaden
eller af de honom närmast omgifvande ansåges med ett förakt,
sorti vanligen qväfde de goda naturliga anlag, han kunde ega, och
snart sagdt tvingade honora att under hela lifstiden fortsätta på brottens en
U,ng beträdda bana; att denna grundsats minst vore iagttagen i Krigs-artiklarne
och af Militaii-e-befälet, enär soldater och husarer antingen afskedades
eller försändes till Pionnier-corpsen för brott och förseelser, sådane
som snatteri, ohöfviskt tilltal eller annat vanvördeligt uppförande emot
föräldrar eller förmän, ro. ro., och hvaraf följden varit ett tilltagande
förderf hos den brottslige, hvilken högst sällan låtit bättra sig, samt en
myckenhet af både brott och brottslingar, genom hvilka den allmänna
säkerheten i landet blifvit satt i den högsta fara; att Staten ådroges stor
kostnad af de många brottslingarnes underhåll och transporterande, samt
Hust- och Rotehållare ej obetydliga utgifter i och för anskaffandet af andre
karlar i de afskedades ställe; samt slutligen att det vore orimligt, att personer,
som, genom undergången bestraffning, försonat sig med samhället,
skulle, då de i öfrigt egde drifva hvad lofligt yrke som helst, endast vara
uteslutne från det militäriska. På grund häraf har motionären föreslagit:
att hvarje soldat eller husar , som endast begått första resan enkel stöld
eller andra brott, sorn, liro mindre, eller lika svårt straff med nämnde
förbrytelse underkastade, måtte varda berättigad att fortfarande vid sitt
6 Lag- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utslcolte.ns Betänkande, JV:o 46.
Regemente qvarblifva, utan hinder af Be fcilluf varens önskan att honom
derifrån skilja.
I afseende på beskaffenheten af de brott, hvilka betaga krigsman
rättigheten att vidare vid Regemente eller Trupp qvarblifva, finnes stadgadt,
genom 71 §. izj Capitlet af Krigs-artik larne den 3i Mars 1798: att
ärelös dömd, och deri, som lidit straff för andra resan begången stöld,
eller annan tjufnad, derå fästningsarbete följa bör, skall blifva utur Rullan
utstruken och från Regementet bortkörd; genom r mom. i i55 af i4
Capitlet 1 delen af Tjenstgörings-Reglementet för Armeen af den 1 Mars
1819: att, då någon krigsman blifvit dömd att med spö afstraffas, och
domen vunnit laga kraft, skall den brottslige ur Rullorne utstrykas
och uniformen honom fråntagas, samt genom 9 § i Generalmönstringsinstructionen
den 16 November 1819: att om någon af manskapet skulle
vara
föregångne varningsgrader och flere extra jadiciella bestraffningar icke står
att rälta eller återföra, boren sådan vanartig af Mönsterherren casseras,
samt de skäl intagas i Mönsterrullan, som föranledt cassationen; dervid
det dock må bero af General-mönsterherrens pröfning och godtfinnande,
om en, efter omständ igheterne lämplig förbätlringstid, som icke får öfverstiga
eli år, må utsättas för den, som för oordentlighet och lastbart uppförande
till cassation anmäles; men att manskap, som begått tjufnad eller
brott af den beskaffenhet, att de vanhedra en soldat, bör af Regementschefen,
samfäldt med Konungens Befallningshafvande i Ijänet, casseras, samt
cassationen och skälen dertill sedermera vid General-mönstringen uti mönster-rullan
upptagas.
Af nu anförde sladganden svnes, att fordringarne på sedlighet och
god frejd hos manskapet vid Armeen blifvit allt mer stegrade; och ehuru
Utskotten måste till sin grund godkänna den uti ifrågavarande stadganden
uppenbarade syftning, att hos krigsmanskapet underhålla en lefvande känsla
af heder, och ett oafbrutet bemödande att bevara ett godt anseende
i det allmänna, kunna Utskotten dock, vid betraktande af det årligen tilltagande
antalet af brottslingar, och med fästadt afseende deruppå, att
krigsmanskapet härtill i ej obetydlig nion bidragit, ej underlåta att uttala
den öfvertygelse, att det tilläfventyrs så väl för soldaten, som för det
allmänna, skulle befinnas mera välgörande, om, vid manskaps casserande,
någon större skonsamhet och öfverseende ulöfvades, än som erfarenheten
Lag- samt dllm. Besa.- och Elon.-Vtsiottens Betänkande, No 4 7. 7
visal ega rum vid tillämpningen af de nu gällande föreskrifterna. Utskotten
tillstyrka derföre,
att Rikets Ständer måtte Ros Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta öl veise och till öfverensstämmelse
bringa deserskilde, i afseende på krigsmanskaps
casserande för begångne brott, utfärdade föreskrifter, samt
tillika förständiga vederbörande att, vid desammas tillämpning,
ställa sig deras innehåll till noggrann efterrättelse, så
alt ej andra personer må varda, för begångne lagöfvertiädelser
från krigstjensten skiljde, an de, som föröfvat sådane
brott, for hvilka en dylik påföljd är vorden uttryckligen
stadgad.
Stockholm den 23 Februari 184*•
K eservation:
Fredric von Zweigbergk anmälde sin reservation på den grund, att
Instrnctionen för General-mönsterherre samt Tjenstgörings-reglementet ej
stå i öfverensstämmelse med 71 §. Krigs-artiklarne.
N:o 47.
Ank. till Exp-Utsk. den 2 Mars, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte frågor om tillägg
vid 27 §. 2 Capitlet af Krigs-artiklarne.
Till Lag-Utskottet har Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
ett af Herr Cederschiöld, Robert Theophron , dit ingifvet memorial af
innehåll, att, då Krigs-artiklarne icke innehölle någon straffbestämmelse
för den händelse, alt befälhafvare eller förman nekade för de ordres, sorn
af honom under tjernsten.? utöfning blifvit meddelade, och hvilka hans under'hafvande,
sin pligt likmätigt, fullgjort, och denna förbrytelse, derest
den finge gå ostraffad, skulle icke allenast beröfva förmäns befallningar
8 T åg- samt Allm. Besa.- och Ehori.-Utskottens Betänkande, JV:o
den aktning och lydnad, hvarförutan ingen militair-disciplin kan finnas,
ulan jemväl medföra en högst äfventyrlig följd för allmän och enskild säkerhet;
rnen å andra sidan likväl högst vådligt vore, om förmannen kunde
blottställas för möjligheten att straffas för alla de olägenheter, sorn
hans underhafvande utan, eller till och med tvert emot, hans befallning
begått, enär en underhafvande skulle, vid sådant förhållande, kunna i
tjensten utföra hvilka våldsamheter som helst, utan fruktan att derföre
blifva straffad, funne motionären, i följd häraf, och på det, i afseende
å den lydnad, förmannen egde att fordra afsina underhafvande, rättigheter
och skyldigheter måtte blifva hvarandra motsvarande, sig böra föreslå:
i:o att, såsom tillägg till 27 §. 2 Capitiet uti Kongl. Krigs-artiklarne,
stadgas måtte, att den förman, sorn visat sig till den grad förgäten af
sin pligt, såsom krigsman och befälhafvare, alt han nekat för den befallning,
som han i tjensten meddelat sine underhafvande, skall i krig mista
lifvet, och i fred förklaras ovärdig att vidare någon Kongl. Maj:Is och
Kronans tjenst bekläda, samt, jemte skade-ersätlning, straffasmed fängelse
å fästning från ett till fyra år; och
2:0 att underhafvande aldrig må vittna om beskaffenheten af de ordres,
som dess förman meddelat och underhafvande!) sjelf utfört, i andra
fall, än då förmannen underlåtit att, genast efter det den ifrågaställde
handlingens utförande blifvit honom bekant, till vederbörande afrapportera,
att dess underhafvande dervid öfverlrädl elier förfarit i strid emot
de af honom för tillfället gifna ordres.
Detta mål , som Lag-Utskottet ansett tillhöra Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling, hafva Utskotten gemensamt till pröfning
förehaft, oell få i anledning deraf vördsamt anföra: att, då, enligt 4 Q*
uti 2 Capitiet af Krigs-artiklarne är föreskrifvet, att ordres i allmänhet
skola meddelas skriftligen, och att muntliga ordres icke må gifvas,
utom då trupp är under gevär eller flotta manövrerar, eller ock orderna
genast varda i Ordres-journalerne införde, synes förman eiler befälhafvare
svårligen kunna komma i tillfälle att neka till ordres, så vida underhafvande
ej underkastar sig att utföra andra ordres, än dem, sorn blifvit i
behörig ordning meddelade, i hvilken händelse han äfven rättvisligen forde
böra få skylla sig sjelf för sin oförsigtighet. Emedlertid saknas icke
straffbestämmelser, som aro til lämplige för den af motionären förutsatta
händelse,
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, IV.'o hy. g
händelse, ty då Befälhafvare åligger att till förman afgifva rapport öfver
hvad under tjenstgöringen förefaller, måste, antingen han dervid helt och
hållet förtiger, hvad någon underlydande utfört, eller vid anmälandet deraf
osanfärdligen uppgifver, att sådant, utan eller emot hans ordres, skett,
samt rätta förhållandet sedermera varder bevisadt, falsk rapport anses
vara afgifven, och för sådan förbrytelse stadga 2 Capillet 29 §. samt 5 Capitlet
12 §. uti Krigs-arliklarne nästan enahanda påföljd, som af motionären
blifvit föreslagen. Likväl då till fullständigheten hörer, att Krigslagarne
innehålla uttrycklig bestämmelse jemväl för det fall, att förman
nekar till utgifne ordres, tillstyrka Utskotten följande tillägg till ofvannämnde
29
”Nekar hafi till ordres, som han i tjensteri utgifvitvare
Lag samma.”
I afseende på motionärens framställning, att underlydande i vissa
fall måtte få vittna om hvad de, enligt erhållne ordres, verkställt, anse
Utskotten, att en sådan rättighet att bära vittnesbörd i egen sak vore både
för samhällsordningens vidmagthållande störande och för förmannen i
högsta måtto äfventyrlig, hvarföre Utskotten hemställa,
alt Herr Cederschiölds motion måtte i denna del lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 23 Februari 184*•
Reservation
af Herr Råfelt: ”Jag reserverar mig emot Betänkandet, emedan jag
anser 29 §. 2 Gapitlet af Krigs-artiklarne innehålla tillräcklige stadganden
i ämnet”.
Emot förra delen af Betänkandet, reserverade sig jemväl Herrar
Aminoff j Tornerhjelm> Christierson och Hegardt.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 12 Häftet.
2
10 Lag- samt Allm.- Be sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande> IVo 43.
N:o 48.
Ant. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1841, tl. ii f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om prygelstraffets
af skaffande, m. m.
Uti delta ämne hafva Rikets Ständers Justitias-Ombudsman, i dess
sista Embets-berättelse, samt Herr Cederschiöld, Robert Theofron, uti en
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, framställt förslag, hvilka
blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade.
Justitiae-Ombudsmarrnen omförmäler, att, då fråga om organisation
af allmänna beväringsmanskapet väcktes och uppmärksamheten fäslades vid
de Special-lagar, dem hvarje medborgare, under loppet af fem år, skulle
lyda; så förordnade Kongl. Maj:t, till följd af Rikets Ständers i underdånighet
framställda önskningar, att Krigs-lagarne skulle öfverse» och granskas;
men enär en längre tid härtill erfordrades, så utfärdades emedlertid
två Circulär-bref af den 26 November 1812, det ena till samtlige
Regements-Cheferne och det andra till vederbörande Befälhafvare vid de
serskilde Flottorne, hvarigenom, bland annat, den mildring i Krigs-lagarne
bereddes, att gatulopp afskaffades och spöslitning inskränktes, samt
begge utbyttes mot prygel,stral!', äfvensom serskilde gradalioner af arrest
eller visst antal prygel i den extra judiciela bestraffningen bestämdes.
Dessförinnan, eller den t2 October sistnämnde år, hade Kongl. Förordningen
om inrättningen af allmänna Bevärings-manskapet utkommit, samt
i dess 18 § blifvit förklaradt, att beväringsmanskapet, sedan det blifvit
till tjenst uppbådadt, skulle vara underkasladt samma lydnad och skyldigheter,
som ålåge den öfriga krigsmagten, enligt Författningar och KrigsArtiklar,
efter hvilka äfven förbrytelser deremot komme attstralfas; dock
med den uti 16 §. af ofvannämnde Kongl. Circuläret till Regements-Cheferne
föreskrifna inskränkning, att för de beväringsskyldige på Öen Gottland
skulle, hvad Kongl. Maj:t serskildt den 21 Mars 181 r förordnat, förblifva
gällande. Vid sitt åtagande af en allmän beväring, hade nemligen
Öens invånare fästat det vilkor, att militära, bestraffningssättet borde
förättdras; och Kongl. Maj:t hade, med bifall dertill, genom nyssnämnde
Kongl, Bref den 21 Mars 181 r, lill högste Befälhafvare!! på Öen, så vidt
det angick manskapet, hufvudsakligen förordnat;
Lag- samt Allm. "Besvoch Ehon.-Ut,skottens "Betänkande , No 48. il
1:0 att 1798 års Krigs-artiklar, i afseende på militär-brottens qvalification
och hvad deruti om militärens skyldigheter stadgas, skulle förblifva
oförändrade; 2:0 att berörde Krigs-artiklar borde tjena till grund i allt,
der corporelt straff ej vore stadgadt; 3:o att all corporel bestraffning af
gatulopp och spöstraff för militär-brott, derå dödsstraff i Krigs-artiklarne
ej funnes utsatt, skulle borttagas, och deremot ensligt fängelse i mörkt rum
införas; varande serskild förvandlingstariff i sådant hänseende upprättad;
/po att extra judiciela bestraffningar skulle utgöras af dessa gradalioner:
a) arrest från och med 24 timmar till och med 8 dagar i eget qvarter;
b) arrest från och med 8 till och med i5 dagar i eget qvarter, utan sällskap;
c) arrest från i5 till och med 3o dagar på högvakt; och d) arrest
från 3o till och med 45 dagar på högvakt i ensligt rum, med vissa serskildt
bestämda inskränkningar; samt 5:o att mål rörande förbrytelser, som
icke innefatta egentligt militär-brott, och hvilkas bestraffning allmänna
Lagen utsätter, borde af ordinarie Domstolar afgöras.
JustitiEe-Ombndsmannen redogör härefter för de hufvudsakliga sk i I jaktigheter,
som, vid jemförelse af berörde Författningar samt 1798 års
Krigs-artiklar, förefinnas, i afseende på bestraffningssätt och rättegångsordning
för beväringskarl från Gottland samt beväringsskyldig från Rikets
öfrige Landskap; varande desse skiljaktigheter följande:
1:0 Beväringskarl i allmänhet skall för brott, derå Krigs-artiklarne
utsätta spöstraff, undergå denna bestraffning, så vida ärans förlust, uppenbar
kyrkoplikt eller fängelse på Fästning jemväl följa bör; hvaremot beväringskarl
på Gottland, om han begått militär-förbrytelse, dÖmes till fängelse
i mörkt ensligt rum, och om han föröfvat annat brott, belägges med
det i allmänna Lagen utsatta straff;
2:0 för militär-brott, derå Krigs-artiklarne utsätta gatulopp eller spöslitning,
skall den förre dömas, enligt serskild förvandliugs-tariff, till prygel.
Den senare deremot får ej underkastas denna skymfliga behandling,
utan skall i stället hållas i ensligt fängelse uti mörkt rum;
3:o för olofligt undanhållande från tjenstgöring, första resan rymning,
dubbel legotagning, raunderingspersedlars förskingring och dryckenskap
eller sofvande på post, skall den brottslige, så vidt han tillhör beväringsmanskapet,
på fasta landet , straffas, i fredlig tid, med 40 prygel, och i krig,
när mildrande omständigheter sig förete och någon synnerlig skada deraf
icke händt, med 5o prygel. Men är han inskrifven vid Gottlands National
-
12 Lag- sam Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottens Betänkande, JS-o 48.
beväring, skall han dömas, i vissa fall, alt arkebuseras, och i andra til^
en bestraffning, som efter stadgade förvandlingsgrunder stundom motsvarar
och någon gång kan öfverskrida nyssnämnde prygelstraff;
4:o Extra judiciel bestraffning för manskap, och således äfven för beväringskarl,
består i arrest, fängelse i mörkt rum, eller vid vatten och
bröd samt prygel, högst 5o på en dag. Hvaremot den beväringsskyldige
på Öen Gottland, såsom förut är antydt, icke kan extra judicialiter afstraffas
annorledes, än med arrest i ensligt rum, högst 45 dagar;
5:o Då beväringskarl i allmänhet undanhållit sig från tjenstgöring eller
begått något af öfrige i 3:dje punkten uppräknade brott, utsätter vederbörande
Befälhafvare extra judicialiter det straff, hvartill han gjort sig
skyldig; men har den på Gottland föröfva t sådan förbrytelse, skall derom
vid Krigs-Rätt ransakas och dömas;
6:o Till Krigs-Domstols pröfning höra alla mål angående brott, begångna
af krigsman i eller under tjensten, eller dermed gemenskap egande
ämnen. Krigs-Rätten vid Gottlands beväring åter får endast till pröfning
upptaga mål, rörande egentliga militär-brott, hvaremot alla andre
brottmål böra af de ordinarie Domslolarne afgöras.
Vidare yttrar Juslitite-Ombudsmannen: alt den olikhet inför Lagen,
som genom dessa Författningar vore fastställd för invånare uti serskilde
delar af Riket svårligen kunde med giltiga skäl försvaras, helst det besynnerliga
förhållande, alt t. ex. skildtvakt, som funnes sofvande eller
drucken på post, skall, om han tillhör Gottlands beväring, i fält arkebuseras,
då annan krigsman för samma brott straffas med femtio prygel,
vore lika mycket stridande mot allmän rättvisa, som det syntes oformligt,
att den förre för öfrige i 8 § af 1812 års Circulär omförmälde förbrytelser
skall ställas inför Krigs-Rätt och lagligen dömas, under det att den
senare kan extra judicialiter straffas. Den serskilda Krigs-lagen för
Gottlands beväring vore likväl, med undantag af nyss anmärkte fall, i
öfrigt mildare och menskligare än Straff-lagarne för den öfriga Armeen,
och då någre olägenheter häraf icke försports, eller klagomål öfver förslappning
i krigstukten på Gottland låtit höra sig, kunde erfarenhetens
tillförlitliga vitsord åberopas för Special-lagens lämplighet, äfvensom rättvisan
fordrade, att icke hårdare straffarter antagas, än som uppfylla det
åsyftade ändamålet, samt att alla äro lika inför Lagen. Folkets tänkesätt,
angående kroppsstraff, hade äfven i senare tider märkbart förändrat sig.
Lag- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utskott'ens Betänkande, JV:o 48. i3
Spöstraffen betragtades med afsky, och prygelstraffet bure jemväl en förnedrande
prägel. Det syntes icke eller billigt, alt landets ungdom, kallad
att fullgöra sin vapenöfningsskyldigbet, eller för det alfvarsammare och
högtidligare ändamålet att försvara fäderneslandet, blottställdes för möjligheten
att för förseelser, hvilka ofta icke inneburo någon moralisk skuld,
offentligen få slita spö, eller mindre offentligt pryglas; och om extra judiciel
bestraffning vore nödvändig inom krigsmaglen, der ovilkorlig lydnad
samt ögonblicklig rättelse af begångna fel erfordrades; så vore det
likväl hvarken nödvändigt eller ändamålsenligt, att bestraffningssätt användas,
hvilka förnedra den straffade i hans eget och andras omdöme.
Stadgandet i Kongl. Brefvet af år 181 r , att förbrytelser, som ej innefatta
egentligt militäre brott, skola af ordinarie Domstolarne afgöras, ansåg
Justitias-Oinbudsmannen likaledes ega företräde framför Krigs-artiklarnes
föreskrift i samma ämne. Den öfvertygelse hade nemligen temligen enhälligt
hunnit stadga sig, att de serskilda Domstolarne, med ganska få
undantag, äro öfverflödige. Till undantagen hörde dock Krigs-Domstolarne,
emedan krigaren, som för bryter sig i tjensten, icke lämpligen kunde ställas
till rätta inför allmän Domstol. Deremot kunde och borde alla brott utom
tjensten, då de inom Riket begås, åtalas vid allmän Domstol, helst, hvad
den beväringsskyldige anginge, denne, genom sitt fem-åriga inträdande i
krigstjenst, ingalunda borde finna sig afsöndrad från den allmänna medborgerlighet,
som i ett conslilutiouelt samhälle vore af så stor vigt.
På dessa grunder och enär det syntes vara af behofvet på kallad t,
dels att foreskriflerne uti ifrågavarande Författningar med hvarandra bragtes
i närmare öfverensstämmelse, och dels att de mildare bestraffningssätt,
som egde rum för förbrytelser, begångna af beväringsmanskapet på Gottland,
jemväl måtte antagas, i afseende på beväringsmanskapet i alla öfrige
delar af Riket, har Justitiae-Ombudsmannen föreslagit, alt, i grundlagsenlig
ordning, en allmän Författning måtte beslutas och utfärdas af innehåll:
i :o att det, genom Kongl. Brefvet till högste Militär-befälhafvarén
på Gottland den 21 Mars 1811 för beväringsmanskapet pä öen fastställda
militära bestraffningssätt må antagas, i afseende på sådant manskap i öfriga
delar af Riket, samt att enahanda Rättegångs-ordning, sorn, beträffande
förbrytelser, de der ej innefatta egentligt militärbrott, gäller på
Gottland, jemväl må tillämpas, då beväringsskyldig från annan ort i
Riket för dylik förbrytelse till ansvar ställes; och
14 Bag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande , Nio 48.
2:0 att den ändring i ijp8 års Krigs-artiklar_, som genom 8 i
Kongl. Circulären den 26 November 1812j blifvit gjord så väl i straffet
för vissa uti sistberörde lagrum uppräknade brott, som i fråga om rättigheten
att bestraffningen ålägga _, jemväl må ega tillämpning, dä någon
af manskapet vid Gottlands beväring begått sådant brott; dock att
samma bestraffning skulle utsättas i öfverensstämmelse med de uti Kongl.
Brefvet den 21 Mars 1811 stadgade grunder.
Herr Cederschiöld åter har åt omförmälde förslag gifvit en ännu
större utsträckning, och hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla om prygel-straffets af skaffande inom hela Svenska Armeen j
samt utbytas emot en lämpligare bestraffning.
Till stöd för behofvet af en sådan förändring, yttrar Herr Cederschiöld:
att i de för åren i83G och 183^, angående fångvården 1 Riket,
till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga Berättelser, vore utredt: att af alla
de å Rikets samtlige fästningar och arbets-inrättningar förvarade fångar af
mankön, hvilka för hvartdera af dessa år uppgått till ett antal af 3ooo och
några hundrade personer, nära ^-del eller omkring 1,100 förut tillhört
militär-ståndet; att om man från totalsumman af Rikets manliga befolkning
afräknade de individer, hvilka till ett antal af omkring 533,000,
enligt Tabell-Commissionens berättelse år i835, ej uppnått i5 års ålder,
och således ej borde antagas vara förfallne att i fängelse hållas, så komme
man till det resultat, att militär-ståndet, hvars medlemmar, inberäknadt
de afskedade, ej utgjorde T'j:del af hela Rikets manliga befolkning
efver i5 års ålder, ensamt försåge fängelserne med hälften så många invånare,
som alla de öfrige |-|:delarne af mankön öfver nämnde ålder;
samt att egentliga orsaken dertill igenfunnes uti användandet af det ändamålsvidriga
prygelstraffet, såsom näpst för fel emot ordning och disciplin.
Då fel voro oskiljaktiga från menskliga naturen, kunde man ej vänta,
att soldaten skulle kunna helt och hållet frigöra sig derifrån; men
om det således äfven för soldaten vore menskligt att fela, blefve det
• menskligt att härföre tilldela honom en nästan djurisk bestraffning.
Motionären ansåg det vara ovedersägligt, att den soldat, som, utan alt
hafva begått någon omoralisk eller verkligt brottslig handling, samt endast
derför, att han på ett eller annat sätt felat emot stadgad ordning, afstraffas
med prygel, måste, så vida han ej förut förlorat all heders
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:.o 48. i 5
känsla, anse sitt menniskovärde våldfördt, på samma gång, som hail funne
sig nedsatt i förmäns och kamraters omdöme. Närmaste följden häraf
biefve håglöshet och liknöjdhet, hvarigenom åter alstrades nya fel och
förseelser, som gjorde honom förfallen till enahanda bestraffning, hvarefter
han, utstiuken från Regementet, öfverlemnades till Pionnier-corpsen,
derifrån han, ytterligare pryglad, efter ett och annat års förlopp, återlemnades
till det fria samhället, ännu måhända obrottslig, men så invand
vid kroppsliga bestraffningar, att äfven de svåraste af denna art, som uti
allmänna Lagen bestämmas för lagöfverträdelser, icke syntes honom afskräckande.
Under sådane förhållanden förmenade Herr Cederschiöld, att
det icke vore underligt, om en redlig och laglydig krigsman, sålunda beröfvad
ali hederskänsla, beträdde brottets bana och slutade sin lefnad i
ett fängelse.
För den händelse åter, att prygelstraffet måste bibehållas för den
ordinarie soldaten, har Herr Cederschiöld hemställt, att åtminstone i laga
ordning matte förklaras, det prygel- och dagg-straff' aldrig må användas
emot beväringsmanskapet, samt att i Lag uttryckligen måtte stadgas
, hvilka straff böra mot nämnde manskap tillämpas; och ansåg motionären
denna hemställan desto mindre böra röna motstånd, som Rikets
Ständer, då de vid 1812 års Riksdag medgåfvo, att deras söner och efterkommande,
under 5 års tid, skulle såsom krigsmän stå till Kongl. Majrts
och Kronans tjenst, dervid gjorde det förbehåll, att desse krigsmän icke
skulle underkastas andra militäriska bestraffningar, än arrest, cassation och
dödsstraff.
Härförutan har bemälde motionär uti ett senare anförande dels
föreslagit, att prygelstraffet måtte utbytas emot arrest uti mörkt rum med
nedsatt kost och dels till motionen gjort det tillägg, att, i händelse prygelstraffet
skulle anses ej kunna helt och hållet afskaffas för den ordinarie
soldaten, likväl stadgas måtte, att prygelstraffet uti intet fall må användas
förr, än flera gånger förnyade bestraffningar med mörk arrest
visat sig ej verka till den felaktiges förbättring.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistnämnde alternativt framställde
förslag, har, under den öfverläggning, som hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln föregått motionens remitterande, Herr Lefre'n, Johan
Pehr, hemställt, att stadgas måtte, det soldat ej må få afstraffas med
prygel förr, än han, efter genomgåendet af vissa varningsgrader, blifvit
i6 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-TJIskottens Betänkande, N\o 48.
nedflyttad uti en bestämd dass, der prygel finge användas, och från hvilken
han, efter ett, under någon fastställd tid, ådagalagdt förbältradt uppförande,
kunde åter uppflyttas till den dass, der han från detta straff
vore fri.
Af de Ledamöter inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som i öfrigt
öfver ämnet sig yttrat, har en del instämt med Herr Cederschiöld,
och yrkat prygelstraffets afskaffande inom bela Armeen; samt en del, lika
med JusLitiae-Ombudsmannen, föreslagit dess upphörande för beväringsmanskapet;
hvaremot andra, som ansett delta straff nödigt för den ständiga
Arméen, yrkat dess bibehållande äfven för beväringsmanskapet, för att ej
störa den enhet, som, för disciplinens vidmagthållande inom Arméen
borde finnas.
Lag-Utskottet, till hvars handläggning detta ärende blifvit öfverlemnadt,
har ansett det tillika böra af Allmänna Besvärs- ocb Ekonomi-Utskottet
behandlas, hvarefter Utskotten gemensamt förehaft detsamma
till pröfning. Uti ett förut afgifvet Betänkande, har Lag-Utskottet förklarat
sig ogilla användandet af sådane kroppsstraff, som förnedra menniska
n samt verka icke till den brottsliges förbättring, utan till hans förhärdelse,
hvadan inskränkning i begagnandet af de så beskaffade spö- och
ris-straffen äfven blifvit af Utskottet tillstyrkt, samt af Rikets Ständer bifallen.
Ehuru prygelstraffet icke är i lika grad grymt och kränkande,
som spö- och ris-straffen, hörer det likväl onekligen till ofvannämnde art
af straff; hvarföre Utskottet ej skulle tveka att föreslå dess afskaffande
helt och hållet, om ej Utskottet funne åtskilliga betänkligheter deremot
möta , hvilka till en stor del äro af samma beskaffenhet, som de, hvilka hindrat
Utskottet att tillstyrka spö- och ris-straffens försvinnande ur allmänna
Straff-lagen. Sedan nemligen, genom ofvanberörde Nådiga Circulär,
de i Krigs-artiklarne utsatte straff af gatulopp och spö blifvit, det
senare dock med vissa undantag, utbytte emot prygel, och detta straff
alltså numera utgör en hufvudsaklig beståndsdel af straffen för brott emot
Krigs-lagarne, synes detsamma ej kunna alldeles borttagas, utan en sådan
omskapning af dessa Lagar i deras helhet, hvarigenom stadgas andra straff,
som afpassas efter hvarje brotts olika art, och alltid kunna vara verkställbara,
hvilket senare icke är fallet med de af Herr Cederschiöld föreslagne
fängelse-straffen, då de icke under alla förhållanden, såsom då indelda
Arméen
Lag- samt Allm. Bes v.- och Elcon.-Utskottens Betänkande, N:o 48. I y
Armeen vistas hemina pä roten, eller under marcher, lämpligen kunna
användas. En omarbetning af Krigs-Iagarne är jemväl af Kongl. Maj:t i
Nåder anbefalld, och det bör ej betviflas, att ju frågan om prygel-straffets
afskaffande och införandet af andra, mera ändamålsenliga, straff dervid tages
i noggrannt öfvervägande; varande för öfrigt minskning i prygelstraffets
begagnande redan beredd genom de i nämnde Circulär meddelade bestämda
föreskrifter, att fängelsestraff bör ådömas för mindre förseelser af
manskapet, derest icke tilliälle saknas att sådant straff verkställa.
Utskotten, som således icke kunna tillstyrka, att prygelstraff för närvarande
helt och hållet afskaffas, anse dock, att denna svåra och kränkande
straffart icke bör annorlunda än efter Domstols Utslag få tillämpas,
och följaktligen icke må kunna af Förman eller Befälhafvare åläggas.
Beträffande åter den af Justitias-Oinbudsmannen väckta fråga, dels
alt de mildare bestraffningssätt, som ega rum för förbrytelser, begångna af
beväringsmanskajiet på Gottland, jemväl må antagas, i afseende på samma
manskap i alla öfriga delar af Riket, hvarigenom Herr Cederschiöhls alternativa
förslag om prygelstraffels upphörande för beväringsmanskapet äfven
skulle vinna framgång, dels ock om tillämpning af 8 §. i oftanämnde Circulär
jemväl på Gottlands beväringsmanskap; så instämma Utskotten desto
heldre i hvad Juslitiae-Ombudsmamnen yttrat om rättvisan och behofvet
af förändrade stadganden i dessa afseenden, som Rikets Ständer, uti den
underdåniga skrifvelse af den 3 Juli 181 2, hvarigenom Beväringens inrättande
bifölls, uttryckligen anhållit, att Kongl. Maj:t läcktes genom bestämd
Lag föreskrifva, att Beväringsmanskapet ej, i och för fel i tjensten, eller
utan föregången laglig dom, må kunna bestraffas med nesliga eller kroppsstraff,
af hvad beskaffenhet som helst, och ej underkastas andre militäriska
bestraffningar, än arrest, cassation och dödsstraff; dock som de för
Gottlands bevärings-manskap stiftade serskilde Lagar, hvilka tillkommit,
med afseende på det förhållande, att samma manskap ej får till tjenstgöring
utom Gottland användas, äro för beväringsmanskapet i Rikets öfriga
delar tillämpliga och verkställbare, endast då detta manskap är under
vapenöfning hemma i landet; samt rättvisan dessutom fordrar, att, under
det beväringsmanskapet i krig tjenstgör, jemte den ständiga krigsmagten,
Lagarne för dem äro lika; lärer den i i mom. af Justitise-Ocnbudsmannens
förslag omförmälde förändring endast böra gälla i fredstid.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 12 Häftet. 3
l8 Lag- samt Allni. lies v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, IV:o 48,
Utskotten hemställa i anledning af hvad sålunda är anfördt:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj.t täcktes, genom allmän Författning,
förordna:
1:0 att hvarken för beväringsmanskapet eller öfriga Arméen
bestraffning med prygel må ega runi annorlunda än
efter Domstols Utslag , och att sådan bestraffning följaktligen
icke af Befälhafvare eller förman extra judicielt
åläg ges;
2:0 att i fredstid må ej mindre det, genom Kongl. Brefvet
till högsta Militär-befälhaf varén pä Gottland den 21
Mars 1811, för beväringsmanskapet på ön fastställda militära
bestraffningssätt antagas, i afseende pä sådant manskap
i öfrige delar af Riket, än ock enahanda Rättegångsordning,
som, beträffande förbrytelser, de der ej innefatta
egentligt militär-brott, gäller på Gottland, tillämpas, då beväringsskyldig
från annan ort i Riket för dylik förseelse
till ansvar ställes; och
3:0 att den ändring i ipg8 års Krigs-artiklar, sorn, genom
8 i Kongl. Circuläret den 26 November 1812, blifvit
gjord så väl i straffet för vissa uti sistberörde lagrum
uppräknade brott, som i fråga om rättigheten att bestraffningen
ålägga, jemväl må ega tillämpning, då någon af
manskapet vid Gottlands beväring begått sådant brott; dock
att samma bestraffning skall utsättas i öfverenssämmelse
med de uti Kongl. Bref vet den 2/ Mars 1811 stadgade
grunder.
Slockholm den a3 Februari iS/fd»
Reservationer.
Af Pierr Grefve Mörner, C. G.: ”Jag är skiljaktig i beslutet om prygelslrall.
Det får ej godtyckligt af någon tillämpas, men måste ännu, såsom
nödvändigt för bibehållande af krigslydnad och ordning, och intill
-
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, Abo 49. 19
dess Krigs-Iagarne hinna omarbetas, qvarblifva, efter den i Krigs-artiklarne
antagne grund ; dock med den inskränkning, att prygelstraffej må såsom extrajudiciel
bestraffning på soldat i allmänhet användas, utan att soldaten skall
först för någon begången förseelse hafva vid Majors-förhör blifvit förklarad
förfallen till den påföljd att tillhöra den dass soldater, på hvilka
prygelstrafF får användas.”
Häruti instämde Herr Friherre Lejonhuf vud^ Abr.
Af Herr Friherre von Kr corner: ”Emot Utskottets beslut, alt bestraffning
med prygel icke må ega rum, annorlunda än efter Domstols
ULslag, får jag mig reservera. Tillfällen gifvas, såsom t. ex. under marcher,
då bestraffning med arrest icke kan verkställas. Att uppskjuta straff
för begången förbrytelse, intilldess Domstol (hvarmed troligen måtte menas
Krigsrält) afgjort målet, tror jag skulle menligt komma att inverka på
disciplinens bibehållande inom Armeen. — Inseende olägenheterne af undantag
i Krigs-Iagarne , är jag dock af den öfverygtelse, aLt prygelstraff
för den del af beväringen, som icke är lejd, alldeles borde upphöra.’*
Med Herr Friherre von Kraemer förenade sig Herrar von Rose?!,
Råfeldt, Aminoff och Tornerhjelm.
N:o 49.
Ani. till Exp-Utsk. den 2 Mars 1841, kl. 11 f. m. *
Detänlcande, i anledning af vacht motion om Ståndrätt
får af dömande af vissa förseelser, som af krigsman
i fredstid blifvit begångna.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln har blifvit remitterad en af
Hans Excellence, m. m., Herr Grefve G. Lowenhielm väckt motion, deruti
motionären, med afseende på den långsamhet, som, enligt hans förmenande,
egt ruin vid behandlingen inför domstol af vissa förseelser i tjensten,
derföre åtal blifvit emot militäre personer anstäldt, föreslagit, att, på det
skyndsammare måtte tillgå, och straffet, der sådant befanns böra tillämpas,
skulle medföra åsyftad verkan, Stånd-rätt jemväl i fredstid måtte få upp
-
20 Lag- sami Allm. Besv.- och Elon.-Utshottens Betänkande, JV:o 5o.
taga och afdöma förbrytelser, begångna af militär under gevär eller då
trupp är samlad.
Ulskotten hafva tagit denna motion i öfvervägande, och få i anledning
deraf vördsamt erinra, att, enligt 9 §. i 14 Capitlet af Krigs-arliklarne
den 3i Mars 1798, Stånd-rält icke 1 krigstid må användas vid andra
tillfällen, än då myteri eller uppror, eller annan grof missgerning sker
i fält, eller till sjöss och fienden är nära, eller sådant händer under flygande
fana i march emot fienden och missgerningsmannen blifver å bar
gerning gripen, samt enär, vid dessa fall, hastig bestraffning är nödig
och målet ej tål uppskof. Vid betraktande af anledningen till detta Laghud,
och då det nödtvång, hvilket föranlåtit Lagstiftaren att för nyssuppräknade
händeiser undanrödja det uppskof, som iagltagandet af den eljest
föreskrifna Rättegångs-ordningen skulle medföra, icke kan antagas i fredstid
inträffa, men ett sådant stadgande, som det, motionären föreslagit, deremot
möjligen skulle kunna sätta den underlydande krigsmannens välfärd
i alltför stort äfventyr, helst Stånds-rälts dom skall, enligt ofvanåberopade
lagrum, genast verkställas, så framt högsta Befälhafvaren på stället icke
annorlunda hefaller eller finner skäl att straffet lindra, hemställa Utskotten,
att Herr Grefve Löwenhielms ifrågavarande motion må
förfalla.
Stockholm den 23 Fehrnari i84>-
N:o 50.
Ani. till Exp. Otsk. den 2 Mars 1841, kl. 11 f. m.
Betänkandey i anledning af väckt motion om tipp häfvande
af all verkan utaf Kongl. Brefvet den 12
Juni 1839, angående iagttaganden vid skatteköp.
Från det Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling blifvit öfverlemnad en af Lars Bengtsson
från Malmöhus Län ingifven motion, af innehåll: att, i anledning af uppstådd
tvist och efter tillstyrkande af Kammar-Collegium, Kongl. Maj:t uti
Bag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande » N:o ho. 2 1
Nådigt Bref den 12 Juni t83g skulle hafva förordnat, serskildt hvad angår
Malmöhus Län, att, då skatteköp å krono- eller krono-rusthålls-heroman der
sökes, skalteköps-sökanden skulte åligga att, ehuru försedd med behörig
stadfästelse å dess åho-antagning, icke deslomindre förete bevis, om och
hvad lid Konungens Befallningshafvandes kungörelse angående åbo-förändringen
blifvit uti Häradets kyrkor kungjord; att della lika obehöfliga som
olämpliga förordnande lågt ett betänkligt hinder för den rättighet , sorn.
blifvit innehafvare af sådane hemman förunnad att derå vinna skatteköp,
enär, i de fall, alt skatteköp-sökanden i 20 år och derutöfver besil t i t egendomen,
fullgörandet af en sådan föreskrift medförde en lätt insedd svårighet,
då snart sagdt intet pastorat funnes, hvarest Landshöfdinge-Embelets
kungörelser för så lång tid tillbaka vore tagne i förvar, och ännu
mindre några anteckningar om dessa kungörelsers uppläsande att tillgå;
hvarigenom ock flere personer , som sökt skatteköp och egt behöriga åtkomsthandlingar
på sin besittningsrätt, måst företaga ny lagfart deraf och dymedelst
tillskyndats en dryg och ganska obillig kostnad. Motionären funne
all anledning lill ifrågavarande stadgande saknas , helst någon faslställelse-resolution
å åbo-antagningen icke skulle kunnat meddelas förr, än kungörandet
i behörg ordning föregått, hvarföre motionären yrkade, alt omförmälde
Nådiga Bref måtte till all verkan upphäfvas.
Denna motion har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett
erfordra behandling i sammansättning med Lag-Utskottet, och Utskotten,
sorn vid ärendets pröfning förskaffat sig närmare kännedom om det åberopade
Kongl. Brefvet, få öfver förhållandet dermed afgifva följande upplysning.
Kammar-Collegium anmodade, i anledning af sökt skatteköp ä serskilde
Krono-rusthålls-hemman i Malmöhus Län, uti bref den 3o Januaii
i838, Kongl. Majis Befallningshafvande att till Collegium insända bevis,
att kungörelsen om sökandernes åtkomst till hemmansdelarne blifvit i Häradets
kyrkor uppläst och oklandrad lemnad, innan Kongl. Maj-.ts Befallningshafvandes
fastställelse-resolulioner af den 3i Juli 1824 och den 6
Juni 1828 meddelades, och, då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i stället
öfverlemnade Presterskapets i Häradet förklarande, att, ehuru det icke
vore tvifvel underkastadt, att kungörelser, enär de kommit Presterskapet
tillhanda, blifvit vederbörligen uppläste, det likväl då mera vore omöjligt
att det infordrade beviset afgifva, utlät sig Collegium uti skrifvelse till
22 Lag- samt Allni.- Bes v.- och "Ekon.-Utsi ottena Betänkande, IV: o 5o.
Kongl. Majrts Befallningshafvande den 18 December nämnde år: alt som,
enligt Förklaringen (Jen 2g Juni 1814 öfver Förordningen angående kronorusthåll
den 22 Februari 1 7 4 <). huru förfaras bör, då krono-rtislhåll af innehafvaren
å annor man transporteras, fatalier för klander af åtkomsten
böra räknas från den dag, kungörelsen om rusthållets åtkomst blifvit uppläst,
hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, först sedan ett år och tre
månader från uppläsandet tilländagålt, ega alt å transporten meddela ordentlig
inskrifning, samt Kongl. Maj:fs Befallningshafvande i Malmöhus
Län följaktligen, innan ovilkorlig fastställelse å sökanderries åtkomst till
de ifrågavarande hemmansdelarne utfärdades, bordt inhemta tillförlitlig
visshet, att och när kungörelsen om åboförändringen blifvit i Häradets
kyrkor uppläst, hvilket icke finge antagas hafva skett blott på den
grund, att kungörelsen blifvit till krono-heljeningen expedierad; alltså,
och då i detta mål icke blifvit iagltaget, hvad Författningarné föreskrifva,
kunde det sökta skatteköpet af Collegium icke bifallas, utan egde
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att , sedan kungörelse om åboförändringen
blifvit i Häradets kyrkor bevisligen uppläst, och laga tid derefter förflutit,
sökanderne, så vida klander mot deras åtkomst sig ej yppade el ler vid
pröfning ogillades, till skaltebrefs erhållande å nyo anmäla, med bifogande
al så väl kungörelserne som vederbörande Presterskaps bevis om deras
uppläsande i Häradets samtliga kyrkor, hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ålåge att iagttaga äfven i alla dädanefter hos Collegium anmälande
skatteköpsmål. Häröfver anförde sökanderne i underdånighet besvär,
med ogillande af hvilka Kongl. Majit pröfvade skäligt ålägga Dess ofvannämnde
Befallningshafvande, att i förevarande hänseende icke allenast ställa
sig Förfatlningarnes föreskrift till noggrann efterrättelse, utan ock i dädanefter
uppkommande frågor om skatteköp å krono-ruslhåll iagttaga de förordnanden,
af Ka m m a r- Co I legi u m då blifvit vidtagne, och anbefalldes
Collegium, uti ofvanomförmälde .Nådiga Bref den 12 Juni 183g, att af delta
Kongl. Majlis Nådiga beslut gifva Dess Befallningshafvande behörig del.
Häraf synes, att ifrågavarande Kongl. Bref icke, såsom motionären
uppgifvit, innefattar ett för Malmöhus Län serskildt raeddeladt förordnande,
utan allenast en Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i detta Län, med anledning
af ett serskildt mål, gifven befallning att, på sätt Kammar-Collegium
föreskrifvit, ställa sig gällande allmänna Författningar i ämnet till
noggrann efterrättelse; vid hvilket förhållande, och då dessa Författningars
undanrödjande icke blifvit ifrågastäldt, det innebure en orimlighet,
hng- samt Allni. Bes v.- och Ekon.- Utskottens Betänkande, IV: o 5i. 23
alt samma Kongl. Bref skulle, efter hvad motionären yrkat, till all verkan
upphäfvas. Utskotten tillstyrka, med anledning häiaf
alt Lars Bengtssons härom väckta motion måtte lemnäs ulan
afseende.
Stockholm den 23 Februari i C4 i•
N:o 51.
Alik. till Exp. Disk. den •x Mars 1841, kl. 11 f. ta.
Betänkande, i anledning af väckt motion om bestämmande
af den tid, hvarifrån Författningar, som
uppläsas ifrån P r edile st olar ne, skola anses gällande.
Utskotten hafva ifrån det Högloflige Ridderskapel och Adeln fått
emottaga en af Herr von Hartmansdorff', August, väckt motion , alt, som
Förfatlningarne ingenting skulle stadga derom, huru vida en kungörelse skall
anses allmänt gällande från den dag, uppläsandet deraf börjades eller slutades;
men det gåfves exempel, alt Slats-verket, i håga om sådane kungörelsers
giltighet från den förra eller senare Söndagen, gjort betydliga
förluster, såsom vid förtullning af socker, vore nödvändigt att bestämma,
från hvilkendera dagen Författningens gällande kraft skall räknas; i hvilket
hänseende motionären föreslog den dag, då uppläsningen deraf börjats.
I anledning af den härå erhållna remissen, få Utskotten tillkännagifva,
att genom Kongl. Gileuläret deri 2 April 1 833 redan finnes stadgadt, det kungörelser
skola, der ej annorlunda serskildt föreskrifves, anses gällande ifrån
den dag, deras uppläsande från Predikstolarne börjas; till följd hvaraf någon
åtgärd, i anledning af Herr von Hartmansdorjffs ifrågavarande motion,
icke erfordras.
Stockholm den 23 Februari i84f
Reservation
af
P. Sahlström från Stockholms Län: ”1 det af förenade Lag'- och
Ekonomi-Utskotten fattade beslut, att vid Lagars och Författningars kungörande
bör föi blifva vid hvad Kongl. Circuläret af den 2 April i833
2 f Jag- sam Allm. Bes v- och Ekon.-Ut skot tens Betänkande, N’.o 52.
härom stad gar, liar jag icke kunnat deltaga. Det är ingalunda för mycket
hegardt, att, för utarbetandet af Författuingarne, en Regering så tidigt och
omtänksamt dervid tillvägagår, att en viss tid må kunna utsättas, då de
till efterlefnad böra anses gällande. Presterskapets skyldighet att med
möjligaste skyndsamhet befordra desamnaas uppläsande är visserligen ofelbar;
men dels locala hinder, dels underlåtenhet, kunna någon gång härvid
utgöra undantag, och på den ståndpunkt, hvarpå allmogens förmåga alt
sjelf läsa och rätt uppfatta en Förordning sig befinner, torde det ännu vara
för tidigt att af denna utväg vänta den nytta, som erfordrades.
Då nu likväl Utskottens beslut, att, enligt ofvannämnde Kongl. Circulär,
Lagar och Författningar anses ega gällande kraft från den dag, deras
uppläsande i hvarje kyrka börjar, blifver deraf en följd, att menigheterne
fortfarande tillförbindas att åtlyda Författningar, som till deras innehåll
icke äro fullkomligt kända; och det är emot ett så rättsvidrigt förhållande,
jag mig härmed reserverar.”
N:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1841, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande
af Kongl. Placatet den 12 Januari 1726 samt
Kongl. Brefvet den 2 Maj 1751, angående olofligc
sammankomster i enskilte hus till gudstjensts förrättande
, m. m.
Till det Idögvördige Preste-Slåndet har Herr Contracts-Proslen Sandberg
ingifvit ett Memorial, som blifvit till Lag-Utskollet remitteradt, af
innehåll, att, ehuru tolerance och samvetsfrihet länge varit lösen för ett
tidehvarf, som kallar sig den stigande upplysningens, och med tillhjelp af
dessa lösenycklar man också blifvit lösgjord från mycket, som forntiden
ansåg bindande, samt i vissa rigtningar vunnit allt, hvad man önskat, kanske
ändå något mer, hade frihetssinnet i religionssaker likväl ännu icke
mägtat medgifva ostörd frihet åt den gudsfrugtan, sora det kallar öfverdrifven
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut A ollens Betänkande, N:o 5 2. 25
drifven. ”Att uti enskilta hus man- och qvinnokön, gamla och unga, få
”eller flere komma tillsammans på sabbatsdagen” till gästabud, spel-sällskap
eller dansnöje — till lekstuga eller sup-gillen — dervid göres ingen anmärkning,
så vida icke förbrytelser föröfvas och angifvas; ty med litet
oskick och oordning är man vid dylika tillfällen icke så nogräknad. Men
om samma personer äro intagne af en sådan gudsfruktan, att de för samvetets
skuld icke kunna på dylikt sätt använda sabbaten, utan tillbringa
den tiden de äro tillsamman med att sjunga och läsa Guds ord eller tala
om sådant, som dermed eger sammanhang, så hotas de af mer än hundraåriga
Författningar, med höga böter, fängelse och landsförvisning; och dessa
straff åläggas icke för begångna brott, utan för det sammankomsten blifvit
hållen till gudaktighetsöfningar. Väl kunde det synas, som den ifrågavarande
Författningen endast hade afseende på sådane sammankomster, då
de hållas af åhörare, utan att någon Prestman deruti deltager, men den
lemnade runi för en vidsträcktare tolkning, och hade äfven blifvit så tilllämpad.
Att låta en sådan stadga qvarstå i våra dagar, vore icke välbetänkt:
en klagan hördes från alla håll öfver ett tilltagande sedeförderf,
för afhjelpande hvaraf man arbetade på införande af fullkomligare folkundervisning:
denna kunde visserligen blifva mycket nyttig, men skall dock
svika de stora förhoppningarne, om icke Presterskapet förmår nöjaktigt lösa
sin uppgift att så umgå med Guds ord och med sine åhörare, att Christendomens
lefvande ande innerligare och djupare genomtränger alla menskliga
förhållanden, samt blir, mera än den nu är, den lifvande och ledande
principen för tanke och handlingssätt. Detta vore en svårlöst uppgift, och
de egenskaper, som dertill erfordrades, kunde icke genom lagstiftning framkallas;
men det rastlösa och brinnande nitet, som, ehuru sällspordt och
icke alltid visligt, likväl kunnat verka något i denna syftning, borde icke
vara blotlstäldt för en straff-lag, som i sin tillämpning ingalunda kan qvarhålla
värman, om den ock förmår alt släcka elden. Motionären föreslog
derföre, att Kongl. Maj:ts förbud med sina svära straffbestämmelser emot
dylika sammankomster af den 12 Januari 1726, jemte Kongl. Brefvet i
samma ämne af den 2 Maj 1751, må varda upphäfne, anseende motionären
Kongl, åtvarningen den 1 December 1718 och öfrige Religionsstadgar
till räck l ige, till dess ny Kyrko-lag med lämpligare föreskrifter i della ämne
blifver antagen.
Bih. till R. St. Prat. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 12 Häftet. 4
26 Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskotta ris Betänkande, N:o 5 2'.
I afseende på denna molien, som Utskotten gemensamt behandlat,
få Utskotten tillkännagifva, att den Comité, som blifvit af Kongl. Maj:t
i Nåder förordnad till öfverseende af Kyrko-lagen, redan beslutat föreslå
upphäfvande af alla nuvarande stadganden, rörande conventiclar eller sådane
sammankomster, som af motionären blifvit åsyftade, i afseende på
hvilka Kyrko-lagen allenast skulle innehålla en så lydande paragraf: ”Husandakt
må Prest i den församling, der han tjenstgör, på lämpligt sätt
”uppmuntra. Skulle husandakt föranleda split, oordning eller villfarelse,
’’och kan Kyrkoherden sådant ej sjelf rätta, anmäle saken hos Domkapitlet.
Kan Dom-capitlet sådan oordning ej afstyra, anmäle saken
”hos Konungen.” Derjemte hafva Committerade till Kongl. Maj:t redan år
i83g i underdånighet ingifvit serskilda delar af det utarbetade Kyrkolagsförslaget,
deribland jemväl ofvan anförde stadgande, med hemställan, alt
desamma måtte såsom serskilde Författningar genast, och utan afbidan af
den nya Kyrko-lagens antagande, påbjudas. Vid detta förhållande synes
det af motionären åsyftade ändamål lill en del redan uppnått, och då
Utskotten hafva sig bekant, att Kyrkolags-Comitéens omför malde hemställan,
deröfver Högste Domstolen redan afgifvit yttrande, endast beror på
föredragning inför Kongl. Maj:l, för alt erhålla slutlig handläggning, anse
Utskotten sig kunna tillstyrka,
att den af Prosten Sandberg väckte motionen icke mätte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Februari 1841.
Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JA:o 55. 27
N;o 53.
Ani. tiri Exp. Utsi. den 2 Mars 1S41, 11. n f. ra.
Sctånlcande, i anledning af vadit motion om öfverseende
af Inslruction och Taxa för justering af mått
och vigter.
Hos det Vallöf! Borgare-Ståndet liar, uti ingifvet memorial, som blifvit
till Allmänna Ekonomi- och Besvärs-Utskottet remitleradt, Herr Borgmästaren
Bagge anfört, att, då nu gällande Inslruction och Taxa för justering
af mått och vigter vore utfärdade den 3o November iy56, deraf
vitsordades, hvilket äfven vore händelsen, alt desamma behöfde öfverses
och förbättras, motionären funne sig föranlåten hemställa, att Bikels Ständer
måtte om en sådan åtgärd hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla.
Detta ärende hafva de förenade Utskotten till gemensam pröfning
forehaft; och ehuru Utskotten icke kunna underlåta att vitsorda, det nu
gällande Taxa för justerare af mått, mål och vigt är för närvarande lid
olämplig, till bestyrkande hvaraf den härjemte bifogas, med utförd förvandling
af deri bestämda arfvoden till nuvarande myntberäkning, måste
likväl Utskotten derjemte erkänna, att den med skäl öfverklagade bristen
icke fullkomligen afhjelpes endast genom en förändring af berörde Taxa,
utan till en betydlig del härleder sig ifrån saknaden af en fullständig Instruktion
eller Författning om hvad så väl justerare och krönare af mått,
mål och vigter, sorn de, hvilka desse bruka, åligger att iagttaga. I detta
ämne tjena för det närvarande till efterrättelse en sådan mängd af i äldre
och sednare lider utkomna, mer och mindre speciella och generella påbud
och föreskrifter, hvilka dels motsäga och dels upphäfva hvarandra, alt
något sammanhang af det hela är svårt, om icke omöjligt att igenfinna.
Af sådan anledning, och för att på en gång undanrödja alla de olägenheter
och det missförstånd, som häraf onekligen för allmänna rörelsen i landet
måste uppkomma, oberäknadt svårigheten för domare och executorer
att, när tvister och åtal uppstå, kunna Förfaltningarne tillämpa, anse Utskotten
sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att, med underdånig anmälan härom till Kong! Maj:t, anhålla,
det mätte de i delta ämne ulkomne serskilda stadgar
28 Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-TJIskotlens Betänkande, N\o 55.
öfverses, och med deras upphäfvande genom en allmän Förfallning
förordnas, om hvad så väl justerare och krönare,
som innehafvare af mått, mål och vigter samt varukäril, de
der böra viss rymd innehålla, hafva att sig rälla, och att i
sammanhang dermed lämpliga arfvoden för justering och
kröning uti utfärdande Taxa måtte bestämmas.
Stockholm den 23 Februari 184 * -
f
TAXA
Lag- samt Allm. Besv.- ochEkon.—Utskottens Betänkande, No 55. 2g
TAXA
för justeringen af Mått och Vigt.
Koppar-
Banco. 1
i:o Örn Rymdemäl.
mynt.
1
Dal.
öre.
sk.
r' 1
i Fyrkantig Mätaretunna
2
—
5
48
i d:o Spann
1
16
4
— 1
i d:o Halfspann
r
8
3
41
i d:o Fjerding
1
—
2
8 I
i d:o Kappa
—
16
1
4
t d:o Halfkappa
—
1 2
1
—
i Rund Mätare-tunna tillika med afskärnings-omkostnaden j
3
—
8
—
i d:o Spann
2
8
6
—
i d:0 Halfspann .t
t
2 4
4
8
i d:o Fjerding
1
8
3
4
i Kanna af tenn, bleck, koppar eller träd
—
12
1
i Stop, Halfstop, Qvarter, halft Qvarter och Ort af hvad
ämne det vara må
—
3
—
3
i Tranfat, Åm och Fat ä 6o Kannors rymd ....
—
18
1
6
i Tunna å 48 Kannor
—
i5
1
3 1
i Hall-åm eller Half-fat å 3o Kannor
—
12
1
— 1
i Ankare å 15 Kannor
—
0
—
Q 1
i Half-ankare å 7* Kanna
—
6
—
61
1 Kalkså k 28 Kannor
1
—
2
si
2:0 Längde-Mått.
1
1 Aln af jern, mässing eller trä med mässings-naglar .
—
24
2
— i
1 Aln af trä utan mässings-naglar ........
—
12
1
— 1
1 Stång af trä, å 3 Alnar
. .
; —
2 4
2
— 1
3:o Vigter.
1
1 Bessman, då egaren ej tillägger bly
3
—
8
— S
1 Bessman med tillagdt bly af egaren
2
—
b
41
1 Insats Vigt k |, |, &c. 1 Skålp
2
—
5
41
1 d:o a 2 eller 4 Skålp
3
—
8
— 1
i Metall-klumpvigt å 1 Skålp. .
—
24
2
— |
1 Dito ä i-, i eller § Skålp
—
12
1
— 1
1 Dito a |, £, 5, i och 2 lod
—
6
—
6 |
1 Lödja af Tackjern k i Skålp. till och meden 19 Skål-
24
punds Lödja
—
2
— 1
1 Dito dito a 1 Lisp. till och med 4 Lisp:s Lödja . .
2
—
b
41
1 Dito dito k 5 till 10, eller 12 Lisp:s Lödja ....
4
—
10
8I
Bik. till R. St. Pre t. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 12 Häftet.
5
STOCKHOLM, Kongl. Or dens-Boktryckeriet,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJt sk. Betänkande, N:o 54- 1
N:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Mars 1841, kl. la m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner rörande Judereglementet.
Uli della ämne hafva molioner blifvit väckte
hos det Häglof. Ridderskapet och Adeln:
Af Herr Rosenqvist, Fredrik Leonardj och
Herr Ribbing, Arvid;
hos det Vällof. Borgare-Ståndet:
Af Herr Lidbom;
hos det Hedervärda B onde-Ståndet:
Af Anders Jonsson fran Östergöthland
och de respektive Riks-Stånden hafva öfverlemnat dessa motioner med
deraf föranledda anföranden till dels Lag- dels Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling.
Utskotten, som ansett de gjorda framställningarne böra, såsom omfattande
samma ämne, i oskiljaktigt sammanhang behandlas, hafva till
följe deraf tagit dem under gemensam pröfning och få här till en början
redogöra för deras innehåll.
Herr Rosenqvist, hvilken med afseende på Judarnes näringsfång
ansett det vara en olycka för landet, att de fått hit inflytta, har, till
förekommande af den menliga inverkan på landets välstånd, som förmentes
kunna blifva en följd af den Judar medgifna rättighet att, med
Kongl. Maj:ls tillstånd, köpa fast egendom å landet, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte besluta, det icke någon Jude hädanefter må tillåtas i
Sverige inkomma eller här äga fast egendom efter en tid af 10 är, räknadt
från 1840 års början, hvilket rådrum vore för de nu bosatte Judar
tillräckligt alt afyttra deras fastigheter.
Herr Ribbing, Arvid, har uli sin motion anfört, hurusom under
de sednare åren, serdeles år 1838, föreskrifter angående Judarnes rät
tigheter
och skyldigheter blifvit utfärdade dels utan Rikets Ständers hörande,
dels i strid med deras vid föregående Riksdagar uttalade åsigter.
En allmän obelåtenhet hade i anledning deraf försports, och det vore
nödigt att det felaktiga blefve rättadt. Jemte en kort redogörelse för
det hufvudsakliga innehållet af 1782 års Judereglemente och de deruti
lid efter annan skedda ändringar, har denne motionär dels framställt
den allmänna anmärkning, alt Judarnes rättigheter, som uli nyssnämnde
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841- 7 Sami. 2 A/d. 18 Haft, 1
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 54-
reglemente voro utstakade inom vissa gränsor, blifvit lili de sedermera
meddelade stadgandena gjorde beroende af godtycke — dels serskildt— i
fråga om Kongl. Majlis med upphäfvande af 1782 års Judereglemente
och de i anledning deraf gifne föreskrifter, under den 3o Juni i838 utfärdade
förordningar angående: a) Mosaiske trosbekännares rättigheter
och skyldigheter här i Riket; b) hvad samma trosbekännare hade att
iagttaga i afseende på utöfningen af deras religion och bestyret med deras
församling, samt Kongl. Kungörelsen den 31 September samma år,
rörande tillämpningen i vissa fall af den förra förordningen — gjort
följande erinringar.
Enligt nyssnämnde Förordningar skulle Mosaiske trosbekännare,,
som äro födde i Sverige, eller, komne utrikes ifrån och i Riket bosatte,
blifvit eller blifva af Kongl. Maj:t lill Svenske undersåter upptagne, hädanefter
i alla afseenden vara ställde i lika rättsförhållanden med öfrige
Svenske undersåter, enligt Svensk Lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter
och förmoner, som tillkommer Svenska undersåter i allmänhet, utan andra
inskränkningar än dels de, som i grundlagarne för utrikes födde
män eller främmande trosbekännare bestämmas, dels att ingen Mosaisk
trosbekännare får köpa fast egendom på landet eller bosätta sig i andra
städer än Stockholm, Norrköping, Göteborg och Carlskrona, utan Konungens
serskilta tillstånd, dels ej heller välja eller kalla Prest eller Kyrkobetjening
inom Svensk församling.
Efter motionärens tanka vöre dessa stadganden i flere afseenden
både otjenliga och ofullständiga. Det kunde nemi. inträffa, att en Jude,
efter erhållet Nådigt tillstånd, köpt en egendom på landet, hvarmed
följde rättighet för ägaren alt ensam välja Prest och Kyrkobetjening i
församlingen; men det vore ej bestämdt, hvilken som skulle utöfva denna,
Juden serskildt fråntagne rättighet. Af den som ej bekände sig till
krisina läran, kunde man ej vänta sig något nit för folkundervisningens
befrämjande; hvarföre ock, om en Jude vöre ensam eller lill större delen
ägare af fastigheterne i en församling, den kristliga undervisningen
der komme att åsidosättas.
Vidare lade dessa författningar ej hinder i vägen för Judar alt
öfverallt i Riket förvärfva sig äganderätt till fast egendom å landet genom
de, jemte köp, i 1 Kap. Jorda-Balken uppräknade öfrige laga fång,,
nemi. förpantning a rf och gåfva.
Ej heller vore det bestämdt, huru arfs- och lösningsfrågor skulle
bedömmas,, samt den domaren åliggande förmyndarevård ulöfvas,; då t. ex..
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 54• 3
en Mosaisk trosbekännare, som med Nådigt tillstånd köpt fast egendom
på landet, aflider samt det inträffar, att lian eflerlemnar arfvingar af
samma lära, — att nämnda Nådiga tillstånd ej är till arfvingarne utsträckt;
— eller att någon af dem är omyndig eller Kristen m. m.
Slutligen hade ock de i allmänhet stadgade eds-formulären blifvit,
i fråga om Judar, ändrade samt stället, hvarest ed bör af Jude atläggas,
förvandlats från Synagoga till allmän domstol eller embetsverk. Emot
den förra åtgärden anmärkte motionären, att allmän lag derigenom blifvit
i administrativ väg ändrad och emot den sednare, alt den kunde leda
derhän, alt en Jude ansåge eden ej vara för sig bindande.
Motionären hemställde derföre, alt Rikets Ständer mätte i underdånighet
anhålla, alt de i sednare tider utfärdade lagar, angående Judarnes
utvidgade rättigheter, måtte upphäfvas, samt de Judar, hvilka i
lands- eller stadsförsamlingarne, enligt dessa författningar, blifvit upptagne
till Svenske undersåler och der tillvunnit sig fast egendom, i godo
förmås att derifrån afstå; — så att hagarne om Judarne och deras rättigheter
till en början och lill dess ett bättre ordnande kunde ske, må
blifva återförde lill hvad 1782 års Judereglemente innehåller, samt de
sjeifve, om de vilja i Riket qvarblifva, således inflytta till de släder,
som för dem vore, enligt Rikets Ständers beslut år 1779 och derefter
utfärdade författningar, upplåtne.
Samma yrkande af upphäfvande utaf 1838 års författningar, rörande
Mosaiske trosbekännare samt ålerupplifvande af 1782 års Reglemente
för Judarne har äfven blifvit framställdt af Herr Lidbom„ under förmenande
att de genom förstnämnde författningar Judarne förunnade förmoner
sakna, på Judiska nationens sida, allt stöd af rättsanspråk, då den
förutsättning alt Judarne skulle införa kapitaler och en högre slöjd- och
handelsskicklighet i Riket samt kraftigt upparbeta Sveriges industri, lika
litet blifvit verkliggjord som en större del af de bestämmelser elterlefde,
hvilka uti 1782 års Reglemente hade blifvit fästade som vilkor för den
tillåtna inflyttningen i Riket. Deras näringsgrenar hade erfarenheten ådagalagt,
med få undantag, vara importhandeln och procenleriet; sällan
nämndes någon af Judiska nationen såsom exportör, hvaremot importen
och serdeles införseln och spridandet i landet af utländskt kram samt
fåfängliga lyx och öfverflödsvaror utgjorde den hufvudsakligaste rörelse,
medlemmarne af denna nation idkade. Finge de tillåtelse att bosätta sig
i provinssläderne och på landet, samt alt besöka alla marknader, skulle
de, genom den ökade lättheten att debitera sitt utländska fåfänglighet
-
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 54.
kram och den allmänna benägenheten för lyx, flärd och ett öfver tillgångarne
sträckt lefnadssätt, kunna i mångfaldigt större skala uppdrifva
importen och förbrukningen af utlandets öfverflöd och modevaror; äfvensom
de, hvilka äro initierade i ockerrörelsen, skulle bland provinsstädernas
innevånare och en oerfaren menighet på landet få ett experimentalfält
för deras industri, som kunde bringa dem de mest rika skördar.
Judarnes colonisation i provinssläderne, antingen den skedde i massa,
såsom Förordningen den 3o Juni 1838 medgaf, eller genom en möjlig
utminutering af serskilte tillslånds-resolulioner, hvartill den allmänna
coloniserings-tillåtelsen inskränktes uti Förklaringen af den 21 September
samma år, skulle äfven innebära en bestämd orättvisa mot dessa städers
borgerskap; och då de förmoner, som blifvit genom nyssnämnde förordningar
Judarne förunnade, långt ifrån alt lända Svenska nationen till
nytta, vore för det Allmänna skadlige och för talrika med borgareklasser
orättvisa, ansåg sig motionären hafva tillräckligen rättfärdigat sin framställning
om upphäfvande af oftanämnde författningar samt 1782 års reglementes
återställande till full kraft och verkan.
Anders Jonsson från Östergöthland har framställt samma yrkande,
dertill förnämligast föranledd utaf afseendet på den National-Ekonomiska
inflytelsen af Judarnes utvidgade rättigheter, hvilka, i hvad angår tillåtelsen
att besitta fast egendom å landet, motionären ansett leda derhän,
att Judarne, med bibehållande af gamla åsigter och vinnande af utvidgade,
slutligen af dem sjelfve bestämde rättigheter, skola i en framtid
blifva de Kristnes herrar, hvilket hvar och en Kristen, som vill lefva
och dö för sin tro, borde söka alt förekomma.
Vid pröfningen af de sålunda gjorde framställningarne hafva Utskotten
ansett nödigt att taga en närmare kännedom om så väl alla de
efter Jude-reglementets utfärdande i afseende på Judarne gjorde förordnanden,
som ock de före utfärdandet af i838 års författningar i afseende
derpå af enskilte personer, serskilte samhällsklasser och offentlige
Embetsmyndigheler afgifne utlåtanden.
De lill ändring och förklaring af 1782 års Reglemente tid efter
annan meddelade stadganden äro:
1:0 Commerce-Collegii på Nådig Befallning utfärdade kungörelse af
den 6 Maji 1790; alt Judar icke må utaf guld och silfver något af hvad
namn och beskaffenhet som helst tillverka eller försälja, vid confiscalion
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 54• 5
af varan och det i 16 1782 års Reglemente för Judiska Nationen ut
satte
vite;
2:0 Kongl. Brefvet till nämnde Collegium den 2 Maji 1792, derigenom
Kongl. Majit i Nåder förklarat, att Kongl. Majit funnit godt i Nåder
tillåta de här i Riket varande Judar att i deras tjenst få antaga sådane
personer af Svenska nationen, som dertill kunna finna sig hugade
och för dem till Handels-Bokhållare, ammor och tjenstepigor nödvändigt
erfordras; dock att Judiska husbönder, vid förlust af denna dem således
Nådigst beviljade förmon, ej måge lägga något hinder i vägen för en
sådan deras Svenska betjening att å de Christna Sön- och Högtidsdagar
ordentligen förrätta och utöfva sin gudstjenst.
3:o Comrnerce-Collegii enligt Nådig befallning den 22 April 1811
utfärdade Kungörelse, som ibland annat innehåller, att Judar af god
frejd, som antingen förut erhållit skyddsbref i de för deras etablerande
utsedde släder eller visa sig äga ett redbart kapital af 2000 R:dr Specie,
må, efter vunnet tillstånd af Kongl. Majits Befallningshafvande i Carlstad,
bosätta sig i Arvika Köping, för att anlägga och drifva fabriker, och
under detta vilkor äfven få idka sådan handel och de mindre handteringar,
som efter det för Judiska Nationen utfärdade Reglemente af den
27 Maji 1782 äro Judarne i Stockholm, Göteborg och Norrköping tillåtne.
4:o Comrnerce-Collegii på Nådig befallning utfärdade Kungörelse
af den 17 Juni 1811 angående tillåtelse för Judar att bosätta sig uti
Töksmarks Köping i Wermland, under enahanda vilkor som för deras
bosättning i Arvika blifvit föreskrifne.
5:o Kongl. Maj.-ts Nådiga Kungörelse af den 3i Augusti i8i5,
hvarigenom det förbjudes Judar att, utan Kongl. Majits serskilta Nådiga
tillstånd, till Riket inflytta och sig derstädes bosätta.
6:0 Comrnerce-Collegii i enlighet med Kongl. Majits Nådiga förordnande
utfärdade Kungörelse af den 6 December 1819, som stadgar, att
hädanefter ej någon af Judiska Nationen må komma i utöfning af Grosseller
Minuthandel annorlunda än efter uthållen läro- och tjenstetid i den
ordning som uti förfaltningarne är fastställd för hvarje annan sökande,
och att i följd häraf, då någon ingår i handelslära hos Handlande af
nämnde Nation, inskrifning bör ske hos Magistraten, om lärotiden skall
räknas lärlingen till godo.
710 Kongl. Brefvet af den 25 October 1821, hvarigenom Kongl.
Majit förklarat, att Kongl. Majit funnit stadgandet uti 1782 års Reglemente
om skyddsbrefs anskaffande, såsom vilkor för medlemmar af Ju
-
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekoti.-Utsk. Bctänkandej IY:o 5/f.
diska Nationen att för egen räkning idka fabriksrörelse, ej böra tillämpas
på sådane Judar, hvilkas fäder blifvit lill Svenska undersåtare i Nåder
antagne, och med enahanda fri- och rättigheter som andre Svenske medborgare
hugnade.
8:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 10 September 1828,
hvarigenom det blifvit förklaradt, att Judar utan Kongl. Maj:ts serskilla
Nådiga tillstånd ej äga att afsluta köp om jord, bergsbruk, manufacturinrättningar
och andra lägenheter å landet, samt alt i följd deraf domare
ej äga alt å dylik till Jude försåld egendom meddela uppbud och
fasta, med mindre tillstånd dertill blifvit af Kongl. Maj:l beviljadt.
Härjemte hafva genom serskilla Resolutioner Judar erhållit tillåtelse
att nedsätta sig i Carlskrona med, såsom det synes, fulla medborgerliga
rättigheter.
Utskotten anse sig äfven böra tillkännagifva, att vid sislföiflulne
Riksdag väcktes hos Rikets Ständer motion om vissa väsendlliga förändringar
i Reglementet af år 1782, afseende r:o att Judar, som lofligen i Riket
inkommit, må lemnäs tillstånd att ingå i hvad slags handtverk som
helst, med rättighet, då de fullgjort föreskrifne vilkor, att vinna burskap
och detsamma i ordentlig verkstad utöfva; 2:0 alt dem icke måtte förnekas
att söka förkofran och befordran i alla slags litterära och vetenskapliga
förelag; och 3:o att det malte lemnäs dessa Judar öppet att bosätta
sig hvar helst i landet de önska, med rättighet att bruka jorden och förvärfva
den. Rikets Ständer funno likväl icke skäl att i vidsträcktare
måtto bifalla denna motion, än att Judar lemnades frihet att besöka och
njuta undervisning vid alla publika Skolor samt Gymnasierne och Akademierne
i Riket, med vilkor, alt de underkasta sig gällande Skol-ordning
och lagar, så att i afseende å undervisningens meddelande något undantag
för Judar icke äger rum. Den anmälan härom, som af Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjordes, föranledde emedlertid den
Kongl. Maj;ts Nådiga Befallning lill Commerce-Collegium, att inkomma
med förslag till förändrade föreskrifter i afseende på Judarnes förhållande
till samhället, hvaraf slutliga följden blef Kongl. Förordningen den 3o
Juni j838, deruti Judarne ställdes i samma förhållande som öfrige Svenske
undersåter, utan andra inskränkningar än Grundlagarne för utrikes
fpdde män eller främmande trosbekännare bestämma, samt nämnde Kongl.
Förordning innehölle i fråga om tillstånd att köpa fast egendom å landet
och rättigheten att kalla och välja Prest och Kyrkobetjening i Svenska
församliugarne, samt deltaga i öfverläggningar och beslut rörande Kyrko
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 54> 7
ärender och Undervisningsverket. De förändringar, Kongl. Kungörelsen
den 21 September samma år häruti gjorde, innefatta den inskränkning i
rättigheten att fritt bosätta sig annorstädes än i Stockholm, Götheborg,
Norrköping och Carlskrona, alt sådan bosättning heror på Kongl. Maj:ts,
efter vederbörandes hörande, meddelande Nådiga beslut för hvarje serskilt
fall, saint föreskrift om vederbörande Handels-, Handtverks- eller
Fabriks-Societeters hörande, innan öfver Judes ansökning att få utöfva
handel, handtverk eller annan borgerlig rörelse utslag meddelas.
Sedan Utskotten sålunda redogjort för så väl de af Motionärerne
gjorda framställningar, som innehållet af de alltifrån utfärdandet af JudeReglementet
den 27 Maj 1782 meddelade föreskrifter och författningar
rörande Judarnes borgerliga rättigheter här i Riket, gå Utskotten nu alt
yttra sig öfver samma framställningar; Och då deruti innefattas Ivaline
serskilta förslag — det ena — Herr Rosenc/vists •— afseende förbud för
Judar att vidare i riket inkomma, samt att besitta fast egendom; det andra
— de öfrige Motionärernes — att, med upphäfvande af sednare författningar
rörande Judarne, till full kraft och verkan återställa ofvannämnde
reglemente af den 27 Maj 1782, finna sig Utskotten jemväl höra
öfver hvardera serskildt utlåtande meddela.
Vid frågan om förbud för Judar att hädanefter i Riket inkomma,
äro flera serskilda omständigheter alt taga i betraktande.
Statens raItighet öfver hufvud alt, med afseende å sin egen bestämmelse,
ifrån sitt område afhålla vissa främmande stammar eller individer,
är i serskilda lagstiftningar erkänd och finnes i det Judiska folkets
egna lagar ingalunda förnekad. Den inskränkning, hvilken kan sålunda
uppkomma i den enskildes rätt alt begifva sig och vistas hvar han behagar,
rättfärdigas af hvarjehanda anledningar, såsom afseendet på statsborgarnes
sedlighet, sundhetsförhållanden, fattigförsörjning och dylikt.
Dessa anledningar kunna vara af en mera öfvergående eller en mera fortfarande
egenskap. Ju mera de äro af sistnämnda beskaffenhet, desto större
vigt måste man tillerkänna deni. Yigtigast äro de ulan tvifvel, då de gälla
statens enhet. En stat kan vara med hvarjehanda olägenheter inom sina
gränsor behäftad och likväl vara stat, men med upphörandet af statens
enhet är staten förlorad. I allmänhet måste staterna vara angelägna att
få emottaga främlingar i sitt sköte, dels för kortare lid, dels för beständigt,
ty staternas inbördes gemenskap är ett bland vilkoren för vinnandet
8 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 54.
af deras bestämmelse. Äro främlingarne, som söka inträde, af mera nomadisk
sinnesart, så upphör väl lill en tiel denna angelägenhet att emottaga
personer, hvilkas tillgifvenhet för ett hem och ett fädernesland kan
antagas genom ett kringflyttande lefuadssälls vanor betydligen försvagad.
Men dels kari äfven den kringvandrande idogheten bidraga lill statsändamåls
uppfyllande, dels kan staten emot detta slags rörelser förhålla sig
likgiltig, i medvetande af de gemensamma öfvertygelsernas och sedernas
förmåga alt småningom sammansmälta de inflyttande med nationen. Först
i det fall, då en folkstam, hvars öfvertygelser och seder angifva sig vara
väsendtligen skiljda ifrån den Christna verldens, i århundraden bevisat,
att hvarken den omenskligaste eller den menskligasle behandling, hvarken
utskjutandet ifrån samhället eller beviljandet af fullkomlig medborgerlig
jemlikhet förmått införlifva dess medlemmar med de öfriga folkslagen,
blir förhållandet hufvudsakligen förändradt. En sådan folkstam
ingifver visserligen de fördelaktigaste föreställningar om sin sammanhållighet
och själsstyrka, men icke om det nära annalkandet af den tidpunkt,
då den i de länder, hvarest den i ymnigare mängd nedsätter sig, skall
■upphöra alt vara hvad den är, en stat i slaten.
Oansedt alla dessa betänkligheter, kunde likväl de fördelar, hvilka
den Svenska Staten komrae alt skörda af en vidsträcktare inflyltningsrätts
beviljande åt utländske Judar, länkas i den mon betydande, alt
både de nyssnämnde och flerfaldiga andra olägenheter derigenom uppvägdes.
Utskotten anse fäderneslandet icke hafva tillräckliga erfarenheter
att i detta hänseende åberopa; och de exempel, som kunde ifrän andra
länder bernias, kunde möjligen synas innefatta en mindre tillfyllestgörande
bevisning: det säkra är, alt de icke innebära någon uppmuntran.
Någon betydligare olägenhet, som Brödrariket Norrige skulle hafva lidit
genom beslutet om Judarnes uteslutande, har icke ens blifvit föreburen.
Andra länder hafva vidtagit samma åtgärd, och Utskotten anse sig sakna
allt skäl till det antagande, alt någon allmännare öfvertygelse om gagneligheten
af en vidsträcktare Judarnes inflyttning, eller någon större benägenhet
för deras emottagande, verkligen är i delta land för handen.
Fast heldre vill det synas Utskotten ganska sannolikt, att vederviljan mot
denna urgamla nation är inom landet vida större, än man borde kunna
sluta till af vederbörande embetsmyndighelers i allmänhet mycket fördelaktiga
vitsord om de här bosatte Judars förhållande och vandel. Vid
sådant förevetande, och då hvarken någon klagan öfver Judarnes behandling
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 5 4- g
ling i andra länder, ej heller någon deras allmännare åstundan att få hit
i Riket inflytta blifvit förspord, hvadan rätts- och mennisko-känslan icke
af sådan anledning i detta ärende serskildt kan lagas i anspråk, finna
Utskotten i serskilda tidsomständigheter någon anledning till de af andra
Stater vidtagna försigtighetsmåltens åsidosättande. Antager man, att de
individer vore få, hvilka skulle sig af den beviljade rättigheten till inflyttning
begagna; så blir skälet så mycket mindre för Staten att utströ
en välgerning, den få akta mödan värdt att upptaga, äfvensom tvifvelsutan
mera välbetänkt och billigt, att dessa få individer, till hvilka den
Svenska Staten bar endast de mest aflägsna förbindelser, lemna en måhända
icke alltid så brinnande böjelse obesvarad, än alt Staten något
väsentligt äfvertyrar på dess till fr idss ta Ilande. Antager man åter, att inflyttningarne
blefve ganska talrika, så blir det så mycket betänkligare att
i alldeles oträngdt mål dertill öppna tillfällen, af hvilkas följder man
icke kan förutse en enda synnerligen riksgagnelig, men väl flera äfventyrliga.
,
Vid uppgörandet af detaljer för en lagbestämning rörande Judars
inflyttning skulle ytterligare tvifvelsutan yppa sig svårigheter, hvilka visserligen
kunna anses såsom underordnade de förut anförda, men likväl
icke torde vara oförtjenta af all uppmärksamhet. Att bevilja rättigheter
ulan alla vilkor och inskränkningar, skulle svårligen låta sig förena äfven
med mycket måttliga anspråk på statsklokheten af en lagstiftningsåtgärd.
Med all den hugnad man erfar af de goda vittnesbörd här i landet
bosatta Judar sig förvärfvat, kan man dock icke för sig dölja orimligheten
af det antagande, att icke äfven ibland denna nation skulle befinna
sig en mängd af djupt förderfvade varelser. Det gifves länder, hvilkas
erfarenhet och historia i detta hänseende föranleder till ganska sorgliga
misstankar, och man är fullkomligen oberättigad alt af Judarne fordra
en frihet ifrån brott, hvilken den öfriga verlden icke företer. Men
vore äfven i detta afseende förhållandet ovänligen lyckligt, så qvarstår
dock den sanningen, att det gifves stora hopar af i yttersta fattigdom
och elände nedsjunkna Judar, sammanförda inom trånga områden, och
dessa Judproietärer kunde icke här inlåtas utan att begå en orättvisa
mot de här bosatte Judar, som det ålåge att föda dem, och mot landets
öfrige invånare, som, då nöd vore å färde, säkerligen måste i denna omvårdnad
deltaga. Alltså återstode endast möjligheten att under vissa vilkor
bevilja hvarje individ det sökta inträdet. Men äfven genom denna
£ih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841. 7 Sand. 2 Afd. 13 Haft. 2
i o Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande_, N:o 54-
inskränkning upphör icke saken att vara invecklad. Såsom ett sådant
vilkor var i Jude-Reglementet af år 1782 bestämdt ett visst kapitals egande.
Härvid förekommer först svårigheten alt kontrollera, huruvida en
främling verkligen eger ett uppgifvet kapital eller icke. Dernäst, om
detta kapital bestämmes lågt, vinnes ganska ofullständigt det dermed åsyftade
ändamåiet, att det skall garantera emot behofvet af understöd;
bestämmes åter kapitalet till ett högt belopp, eller föreskrifves en mängd
omständigheter för att förvissa sig om dess tillvaro, så erhålla dylika
åtgärder alltför lätt utseendet af ett köpslagande med borgerliga rättigheter,
hvilket näppeligen lärer under alla omständigheter kunna med
begreppet om Statens värdighet förenas. Ett annat i sednare lider påtänkt
vilkor vore den Corporations eller Communs hörande, inom hvars
krets sökanden vill inträda. I synnerhet om antalet af inflyttningsfall
blefve stort, kan detta vilkor icke utan stor obillighet förbises. Men så
vidt man kan sluta af de omständigheter, som redan visat sig, skulle
de fall icke blifva sällsynta, då utlåtandet ulföll nekande och förlägenhet
uppstode för den afgörande myndigheten.
Med afseende å dessa anförda skäl, och då Judiska samhället här
i Riket uti dess inlaga till Commerce-Collegium den 6 Mars i835 sjelft
endast begärt utvidgade rättigheter för de här boende Judar och deras
efterkommande, hemställa Utskotten:
att Rikets Ständer, med bifall till motionen, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet tillkännagifva sin önskan, att Judar icke må tilllåtas
hädanefter i Riket sig nedsätta.
Hvad derefter beträffar frågan om upphäfvande i öfrigt af i838
års Författningar och återupplifvande af det för Judarne år 1782 utfärdade
Reglemente, så, ehuruväl Utskotten anse de uti samma reglemente
gifna föreskrifter i vissa delar alltför mycket inskränkande, och Utskotten
hysa den åsigt, att, med detsamma Judarnes vidare insläppande i
landet afböjes, man äfven bör åt de Judar, som redan finnas i Riket bosatte,
lemna all den frihet, som kan med vårt lands samhällsförhållanden
förenas, samt följaktligen tilldela dem alla de rättigheter, som af
andra främmande trosförvandter åtnjutas, kunna ULskotlen likväl icke
undgå att finna, det Kongl. Förordningen den 3o Juni 1838 jemväl är
mindre lämplig, såsom, på sätt Herr Ribbing i sin motion närmare utvecklat,
genom sin ofullständighet och i vissa delar stridighet med allmänna
lagen ledande till flerehanda olägenheter vid efterlefnaden. —
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 54- n
Utskotten anse dessa olägenheter vida öfvervägande dera, som kunna härflyta
af någon tids ytterligare tillämpande af de mera inskränkande stadganden,
som före år i838 för Judarne voro gällande, och Utskotten finna
sig således höra tillstyrka:
att Rikets Sttänder måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det tillämpningen af de under år i838 i afseende på Mosaiske
trosbekännare utfärdade Författningar måtte inställas, samt
Reglementet af d. 27 Maj 1782, med deruti före år 1882 gjorde
ändringar och tillägg, åter för de redan i Riket med behörigt
tillstånd varande Judar i kraft och verkan inträda, intilldess en
ny, fullständig och ändamålsenlig Författning i afseende på Judarnes
så väl borgerliga som religiösa förhållanden kan varda
utarbetad och af Rikets Ständer, så vidt på dem ankommer,
godkänd.
Stockholm den 5 Mars 1841 •
Reservationer.
Af Friherre von Kraemer: Jag tror att farhågan för olägenheterna
af Judars inflyttning i Riket är mindre väl grundad, då, enligt nu gällande
förfatLningar, i hvarje fall på Kongl. Maj:ls pröfning beror, att
efter sig företeende omständigheter bifall eller afslag dertill lemna. Medlemmar
af denna Nation böra väl ej hårdare behandlas än andra utlänningar.
Det är allmänt känt, att så väl Vettenskaperna som de Sköna
Konsterna räkna utmärkta personer af Judiska Nation, hvilka illustrera
de samma. Om någon af dessa skulle hysa en önskan att i Sverige sig
bosätta, men molas med det inkast: Ni är Jude, er begäran kan icke
bifallas; tror jag detta icke skulle lända lill heder för Sveriges Lagstiftning.
— Då jag således anser Utskottets förslag vara högst illiberalt, får
iag mig deremot reservera.
Häruti instämde Herr Grefve Mörner, Herrar von Rosen, von Röök
och von Stahl, Biskop Butsch, Professor Retzius samt Prostarne Gumcelius
och Sylvan.
Herr Friherre Lejonhufvud, Abraham, åberopade sina yttranden
i Utskotten och tillkännagaf med föranledande deraf sin skiljaktighet och
sitt afstyrkande å de motioner, detta Betänkande upptager i två beslutande
momenter.
12 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande_, JV:o //.S.
Af Herr Professoren, Doctor Thomander: Emot det sednare momentet
i de förenade Utskottens betänkande får jag mig vördsamt reservera.
Ju mindre det missnöje, hvarmed de sednaste Judförfattningarne
bär i landet emottogos, kan anses vara en hemlighet och ju brydsammare
det i sakens närvarande skick lärer vara för Kronans Ministrar att i
detta mål laga initiativet; desto lämpligare måste jag anse det vara, att
Rikets Ständer här icke inskränka sig till den lättare utvägen att klandra
hvad som skett, utan fastheldre underkasta sig äfventyret af den svårare,
som är att föreslå i detalj de sladganden, hvilka förmenas höra inträda
i de klandrades ställe. Ju bestämdare den form är, i hvilken dessa
förslag framträda, desto mindre sätter man landets styrelse i förlägenhet,
och desto större och ädelmodigare andel ålager man sig sjelf i de
missnöjen, dem hvilka åtgärder som helst kunna framkalla i en angelägenhet,
der så mäktiga enskilda intressen äro i verksamhet. Rikets
Ständer hafva makten: de hafva råd och lägenhet att något vedervåga:
Kronans anseende tål icke att ytterligare blottställas. Det var i öfverensstämmelse
med dessa tänkesätt jag vågade föreslå de förenade Utskotten
att återremittera betänkandet till vederbörlig Afdelning för att få ett
detaljeradt förslag utarbetadt. Jag föreställde mig, att efter allt hvad
som var förut redan tillgjordt och med fullständig tillgång till handlingarne
i målet, skulle omarbetningen af i838 års författningar vålla en
jemförelsevis ganska ringa tidsutdrägt. Denna hemställan har icke vunnit
de Höglofl. Utskottens bifall. Jag utbeder mig alltså att få här bifoga
ett förslag till dylik omarbetning, sådant det kunnat hinna att uppgöras
under tiden mellan Utskottens afslag och beslutets justering.
Det vill synas, som om de missnöjesanledningar, hvilka äro af en
sådan moralisk halt, att de kunna förtjena något afseende, hufvudsakligen
vore tvenne: dels den efter mitt förmenande icke så ogrundade farhågan,
att omständigheterna skulle någon gång kunna medföra en för
landet skadlig öfversvämning af inflyttande Israeliter; dels den på åtskilliga
ställen i landsorten nog rådande motviljan emot Judars emottatagande.
Det är klart, att under sådana förhållanden kunde för redan
inflyttade Judar den närvarande ställningen i det närmaste bibehållas,
endast man vore förvissad derom, att inga flere finge i landet sig bosätta.
Bibehålles åter för framtiden utländske Judars rätt att förskaffa sig
tillåtelse lill inflyttning, så torde Svenska folket visa sig benäget för en
återgång till redan afkomna inskränkningar, i afsigt att på denna väg
paralysera den förment, vådliga inflyttningsrätlen.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande> N:o 4^. 13
På grund häraf skulle jag velat tillstyrka Utskotten lill det förslag
Det måtte Rikets Ständer för sin del i underdånighet förklara,
att, i händelse Kongl. Majit icke skulle finna för godt att lemna
Nådigt bifall till hvad i första momentet blifvit hemstäldt rö*
rande förbud för Judar alt sig i Riket hädanefter bosätta, det
lagliga förhållandet i afseende på Judars rättigheter och skyldigheter
här i Riket bör för framtiden återgå till hvad derom
före den 3o Juni 1838 stadgadt varit; men att i motsatt fall
Rikets Ständer för sin del i underdånighet föreslå de förändringar
i hittills gällande författningar, hvilka innefattas i följande
FÖRSLAG
till Förordning 3 angående Judars skyldigheter och rättigheter
här i Riket.
§. 1.
Inom Riket född eller bosatt Jude skall hädanefter vara ställd i
lika rättsförhållande med öfrige Svenske undersåter, enligt Svensk lag,
samt åtnjuta enahanda rättigheter och förmoner som Svensk undersåte i
allmänhet tillkomma, utan andra inskränkningar än dem Rikets grundlagar
för utrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämma,
eller ock denna förordning serskildt stadgar: hvaremot sådan Jude så
väl för sin person som för sin egendom och näring eller rörelse är underkastad
Svensk undersåtes skyldigheter och åligganden.
§. 2.
Åslundar Jude sig annorstädes bosätta än i Stockholm, Göteborg,
Norrköping eller Carlskrona, bör underdånig ansökan hos Kongl. Majit
derom göras, med uppgift om ändamålet för den sökta bosättningen;
hvarefter Kongl. Maj:t, sedan vederbörande Embetsmyndigheter, så ock
Borgerskap eller Magistrat blifvit hörde, vill serskildt i Nåder besluta,
huruvida den ifrågaställde bosättningen må ega rum eller icke.
§. 3.
Vill Jude idka handel, handtverk eller annan borgerlig rörelse,
ställe sig tili efterrättelse hvad förfaltningarne för vinnande af sådan rättighet
i hvarje fall föreskrifva oin frejd, läro- eller tjensteår, gesälltid,
mästareprofs afläggande m. m. skolandes vederbörlig embetsmyndighet
i4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o ^5.
öfver derom gjord ansökan höra vederbörande Handels-, Handtverkseller
Fahriks-Societet, hvarefter och sedan utslag i målet blifvit meddeladt,
besvär deröfver må kunna anföras och fullföljas inom den tid och
i den ordning, som för hvarje fall finnes i allmänhet föreskrifvet.
§•4.
Jude må ej kunna välja eller kalla Prest inom Christelig församling,
ej heller i annan öfverläggning eller beslut om Christelig kyrkoeller
undervisnings-angelägenhet deltaga. Finnes sådan egendom, hvarmed
patronrätt är förenad, i Judisk mans ägo, varde gället för all framtid
Consistorielt gäll.
§. 5.
För Judisk myndling, men ej för Christen, må Jude kunna förmyndareansvar
sig åtaga. Är Judisk myndling minderårig, galle för dess
uppfostran ej hvad i 2 ii Kap. Ärfda-Balken om evangeliska läran sägs.
§‘ 6-
Judisk man eller qvinna må ej ingå äktenskap med annan trosförvandt,
utan Konungen gifver der lof till. Med lysning och vigsel till
sådant blandadt äktenskap skall så tillgå, som är med afseende å Christna
fästehjonet i lag föreskrifvet. Barn af detta äktenskap skall i den Christna
makans trosbekännelse uppfostras.
§. 7.
Skall Jude vittnes- eller annan ed aflägga, gånge den efter vanligt
edsformulär, dock att orden: Heliga Lag sägas i stället för Heliga Evangelium.
§. 8.
I alla de fall, då Prestbevis för annan Svensk undersåte erfordras,
skall Jude förete behörigt bevis af Religionsläraren vid en synagoga.
§• 9;
Rättighet till anläggande af Judisk synagoga eller begrafningsplats
skall hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökas.
§• io.
Judarne åligger att ensamme underhålla fattiga af deras egen trosbekännelse,
utan att de derföre kunna undandraga sig andel, enligt gäl
-
Lag- samt Jllm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 54. i 5
lande grunder, i afgifter till allmanna fattigvården i den församling, inom
hvars område de äro boende eller äga fastighet.
Upplysningar:
Till §• /. Skillnaden emellan Jude, som blott är bosatt, och Jude,
som är Svensk undersåte, finnes här upphäfven, ehuru i i838 års författningar
bibehållen. Således en utvidgninng af Judarnes rättigheterf Men
denna synes ej betänklig, om Judarne inalles icke utgjorde år x835 flere
än Judiska Församlingens i Slockholm Föreståndare oflicielt uppgifvit,
nemligen omkring 1000, hvaraf 700 qvinnor och barn. Blir man blott
befriad från framtida inflyttningar, så är det mesta vunnet.
Namnet Mosaiske Trosbekännare är väl utrikes ifrån inkommet,
men icke derföre att anse såsom det lyckligaste. Enligt hvad i vår Christna
församling antages, är Moses tro ingalunda att skilja ifrån de Christnas
tro, och således vi samtlige att i en viss mening anse såsom Mosaiske
Trosbekännare. Det skulle synas vida mera förödmjukande, 0111 namnet
Jude icke skulle gå an att begagna i det offentliga lifvet. (Jfr §. 1 Kgl.
Förordn. den 3o Juni i838.)
Till §. 2. Se 1 mom. Kongl. Kungörelsen den 21 Sept. i838. —
I sistnämnda förfaltnings-moment har man antingen icke tänkt sig, att en
Jude kunde vilja flytta på landet, eller också icke velat tillerkänna menigheten
rätt att i sådant fall höras. Det torde dock synas mången fullt
ut så betänkligt både för en Jude och för en Christen församling, att han
bosätter sig inom en landlmenighet. Lätteligen kunna fördomarne der
och störandet genom hans olika religionsmeningar vara större och betänkligare
än i någon af de folkrikare släderne.
Till §• 3. Se 3 mom. K. Kung. d. 21 Sept. i838. — Denna §.
borde väl kunna anses underförstådd under stadganderne i §. 1. Den
tillkom väl 1838 för blödiga samvelens skull och må tills vidare för deras
räkning qvarstå.
Till §. 4■ Utgör med någon förkortning 2:dra punkten af §. 2
Kongl. Förordningen d. 3o Juni 1838. Märkligt nog lär det någon gång
handt Judar här i landet att få kalla Luthersk Prest.
Svårt är att inse, hvilket gagn vårt kära fädernesland skall, stämplade
pappers-afgiften oberäknad, draga deraf, att Kongl, tillstånd skall
för Judes inköp af jord. 'Hvilka juridiska orimligheter deraf kunna upp
-
16 Lag- samt Allm. Be sv - och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o 54-
komma, har Herr Ribbing i sin motion tillräckligen ådagalagt. i mom.
af 2 i nyssbemälde Förordning är alltså här förbigånget.
Stadgande buru förhållas skulle med Prestval i gäll, hvars jord
vore i Judars händer, hörer till Kyrkolagen. Denna fråga, om deri skall
förekomma, måste företagas mycket vidsträcktare. Huru skall t. ex. förhållas,
om en församlings egendom i stad eller på landet innehades af
idel cessionanter, vanfrejdade, lifstidsfångar, Catholiker, Methodister eller
annars disqvalificerade personer? Man har hittills saknat och kunnat
sakna författning härom. Frågan om Patronsrätt i dylika personers händer
är visserligen äfven allmännare; men här intages endast det som innefattar
förminskning i Judes äganderätt; och hvad denna förminskning
vidkommer, lärer väl ingen neka olämpligheten deraf, att Jude skulle
kunna köpa eller sälja rättigheten alt tillsätta Christen Prest.
Till 4>. 5• Det synes icke fullt lämpligt att Jude skulle kunna
åläggas sörja för någons uppfostran i den rena Evangeliska läran.
Till 6. Skall i §. Kongl. Förordningen d. 3o Juni i838 strängt
bokstafligen tolkas, så kunde man föreställa sig, att Judes giftermål med
Christen vore i den lagen utan all inskränkning medgifven. Omständigheterna
kunna tänkas sådana, att detta slags i Jude-Reglementet förbudna
äktenskap för serskildt fall undantagsvis bör beviljas. Då bör om de
icke-Judiska formaliteterna äfvensom om barna-uppfostran något stadgas.
Till §. y. Se Commerce-Collegii Circulär d. i3 Aug. i838, §. 6.
Till 8. Se $. 3 Kongl. Förordningen d. 3o Juni 1838-
Till §- g. Jfr i mom. 2 $. och 5 $. ofvanåberopade CommerceCollegii
Circulär. Den enskilde Lutheran, som önskar serskild begrafningsplats,
får derom söka Konungen. Aulhorisalion kan behöfvas för ställets
fridlysning.
Af den i 20 affattade så kallade ordningen för Mosaiske Trosbekännare
i afseende på ulöfningen af deras religion m. m. synes icke
mera än det obetydliga, som finnes i 6 och 8 §§. af detta förslag, tillhöra
detta lands allmänna författningar. I fall det verkligen skulle finnas
goda och grundade anledningar, hvarföre en Judisk församlings-ordhing,
som annars tyckes vara Judarnes communala ensak, skulle i större mon
vara ett föremål för Handels-Ministers och Commerce-Collegii handläggning,
således i större mon en handels-affär än den Catholska, den Hern
hutiska
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o54• 17
hutiska eller den Methodisliska gudstjenst-ordningen, hvarmed samme vederbörande
sig icke besvärat; så är den Svenska allmänheten om dessa
anledningar åtminstone icke upplyst.
Till 10. Se sista punkten af $. 2 merbemälde Kongl. Förordning
den 3o Juni 1838.
Dessa få stadganden anser jag tillräckliga för att, med uppbäfvande
af både Jude-Reglementet och alla i anledning deraf serskildt meddelade
föreskrifter, kunna antagas.
Med Professor Thomander förenade sig Herr Råfeldtj Herr Comminister
Dahlgren, Prosten Gumcelius och Herr Pousette; hvarjemte emot
Utskottens tillstyrkande i senare delen sig reserverade Herrar von Rosen
och von Stahlj Biskop Butschj Domprosten Elmgren och Prosten
Sylvan.
Af Herr Hegardt: ”Med Friherrarne Leijonhufvud och v. Kraemer
instämmer jag hufvudsakligen i de åsigter, som föranledt dem att yrka
afslag på Herr Rosenqvists af Åkershult motion; hvarjemte jag anser mig
böra tillägga: dels att Utskottens anförda reflexion derom, att Norrige icke
skall ha tillskyndats någon betydligare olägenhet genom beslutet om Judarnes
uteslutande, synes mig vara litet eller intet bevisande, och dessutom
här mindre väl applicerad i en tidpunkt, då, såsom Bekant är, motion
vid Storthinget år 1839 blifvit väckt och upptagen, till afgörande
vid nästa Storthing, om uppbäfvande af sista mom. af Norrska Grundlagens
2:dra som innefattar nyssberörde beslut; dels att, örn vi nu i
vårt land ändtligen skola, i motsats till exemplet från Norrige, gå ettsteg
tillbaka i humanitet och rättvisa, det undantags-stadgande, som, i likhet
med Utskottens förslag, skulle handla om Judars uteslutande från inflyttning
i Riket hädanefter, borde förflyttas till vår Grundlag; dels alt det
ej bordt undfalla Utskotten, att orsaken till den vedervilja mot denna
urgamla nation, som, af Utskotten åberopad, måhända ännu bär och der
i vårt land näres, måste sökas äfven i den allmänna fördomen, som uppstått
genom den stjufmoderliga behandling, Judarne rönt å Statens sida,
om ock medgifvas må, att bland dem, likasom bland Christna, ogräs
trifves bland hvetet; dels ock alt meningen å deras sida, som anse Judars
inflyttning i landet böra medgifvas, icke lärer kunna vara den, att
sådan inflyttning skall tillåtas utan urskiljning, eller för hela flockar af
Bih. till R. St. Prot- 1840 och 1841- ^ Sami. 2 Afd. i3 Haft. 3
18 Lag- samt Allm. Besa).- och Ekon.-Utsk. Betänkanclej N:o 54-
fattiga eller moraliskt förderfvade medlemmar af Judiska trosbekännelsen;
nog af, att rättvisan synes påkalla, det man för dem ej gör större eller
vidsträcktare undantag, än för utländningar i allmänhet, äfven af andra
trosläror än vår. Må det tillåtas mig att härvid citera och åberopa åtskilliga,
i den af mig här ofvan omnämnde, till i83p års Storthing ingifna
motion, förekommande framställningar, dem jag anser i förevarande
fall högst träffande och saken åskådliggörande.
Motionens Författare *) yttrar, efter en förutgången generel framställning
af ämnet och Norriges förhållande mot Judarne hittills, bland
annat, följande: ”Skadom strids-skrifterne i denna sak! Vi skola då finna,
att, oaktadt all den fanatiska passion, sorn framlyser genom argumentationen
för Judarnes fortfarande helotisering_, hafva de likväl synbart svårt
att neka det i sig sjelf rättvisa af emancipationen. ”Om de blott vilie
vara eller blifva bättre”, heter det; — men när förbättrade förtrycket?
slafvar förbättras endast genom befrielse, — detta är de Christnas, det
är alla nationers erfarenhet. — ”De äro icke nog mogna för en borgerlig
emancipation”, säger man; men så vida det är gifvet, att de borde vara.
det, huru skulle de då blifva det? I de fleste länder äro Judarne endast
tålda, och de bestämda lagarne, efter hvilka de likväl njuta deras
tillvarelse, syfta att förderfva dem och hämma all vidare utveckling. —
— — — Men äfven om motståndarne med ännu större dristighet hade
vågat bestrida Judarnes anspråk att blifva försatte i likhet med andra
menniskor, måste likväl allt stranda mot det historiska factum, att de
nationer* hvilka icke längre hafva betänkt sig i denna sak, icke hafva
några anledningar att ångra deras liberalitet, utan skördat gagn af deras
rättsinne. På delta ser politiken; men ett oförderfvadt folk bör äfven
omfatta tron, att det skulle vara förbi med den moraliska verldsordningen,
om rättvisa skulle kunna föda ånger. Att Judarnes emancipation är
en rättvisa, har emedlertid blifvit, till och med häftigt, motsagdt. Men
liksom denna häftighet bör väcka misstanka hos den opartiske, äro de,
icke från Judarne, utan från skötet af de Christna samfunden, ofta förnyade
fordringarne på emancipation af dessa fremmande trosbekännare,
egnade att väcka den förmodan, att sådant likväl måtte vara rättvist, för
*) Författaren är den snillrike och väl kände H. Wergeland,' hans förslag upptogs
såsom eget af den berömde representanten S. Sörenssen. — Förslaget (eller motionen)
i sin helhet finnes införd i Supplement till det ansta Aftonbladet för den ij
December i83g.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej A7:o 54• 19
hvilket så oftaj från decennium till decennium, ointresserade menniskor
höjt deras röster. Yrkandet har aldrig helt och hållet förstummats, påståendet
ar aldrig förfallet, passionernas orättvisa har aldrig lemnat menniskokärleken
i ro. Detta oaktadt hafva motskriflerne verkat vida mera,
emedan de utgått från folkfördomarne och talat till dessa. — — — I
Polen, såsom man alltid framställer såsom det mest afskräckande exempel
på skadligheten af Judarnes insteg, har en öfverdådig Adel, liksom, från
tid lill lid, medelålderns Tyska Furstar, öfverantvardat folket i Judarnes
händer,— — — —. Att Statsförfattningen var orsaken till att Judarne,
sjelfve lidande under en dålig borgerlig organisation, icke gagnade Staten,
detta upplyses bäst deraf, att exemplen på motsatta följder gifvas j,
der Författningen har varit god och lika för alla trosbekännelser. Frankrike
emanciperade Judarne, utan alla preliminaira steg, i den första revolutionen,
och ingen af alla de förskräckliga följder uppstod, som Judhatet
från alla håll förespådde. Tvärtom betedde Judarne sig så väl, i
deras nya ställning, att det nu är svårt skilja en Jude i Frankrike från
en Christen, lill anda, caracter och seder. — Folkfördomen har
äfven hemtat näring af deras obenägenhet att öfvergå till Christendomen.
Men äfven denna (obenägenhet) aftager i samma raon, som de lära känna
dess (Christendornens) sanna väsende, icke genom Predikstols-polemik,
utan genom Folkförsamlingarnes och Regeringarnes beslut om förbättring
i deras vilkor. — —” I afseende på den rådande fruktan för, att Judarne,
om de erhöllo lika frihet med andra fremlingar, skulle tillströmma
i sådan mängd, att de bemägliga sig alla näringsgrenar och i detta
afseende öfverväldiga den infödda befolkningen, hemtar Författaren motbevis
mot denna fruktan och stöd för den framställning, att hot för samma
fruktan kan sökas i de med all deras mängd af Judar blomstrande
länder, som hafva vågat emancipationen, från ett genom Professor Krug
utgifvet arbete: J’De Christnas och Judarnes politik under en mera än
1000-årig strid”, utur hvilket arbete han citerar följande, som deri säges,
nemligen, ”att, innan Catholikerne blefvo emanciperade i Saxen, hette det
äfven der, att man icke borde emancipera dem, emedan alltför många
skulle invandra och taga hort näringarne för Proteslanterne. Men då Napoleon
utsade sitt mägtiga varde! så gick saken genast, och jag har aldrig
hört, att Saxen derigenom förlorat i sitt välstånd. Så hette det äfven
innan Kopfskatten upphäfdes för Judarne i Saxen — — Men — jag
har äfven derefter ej hort, att Saxen förlorat något i välstånd.” —
Hvad angår rädslan för Judarnes inre förderf och följderna deraf, så
30 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 54-
citerar författaren, lii! stöd för den sats, alt detta (förderf) aftager
i förhållande till utsträckningen af den frihet, de erhålla, utur berörde
arbete jemväl följande facta: — — ”1 Holland äro Judarne emanciperade,
och det så fullständigt, att de till och med kunna väljas
till Deputerade och kunna hafva säte och stämma i den Christne Regentens
Stats-Råd. Hvilka följder har väl detta haft? Staden Amsterdam,
der det gifves serdeles mångå Judar, och ibland dem rika och ansedda,
kan gifva oss någon upplysning derom. I denna stad förhålla Judarne
sig till öfriga befolkningen som i till io. Ända till 1806 voro de uteslutne
från alla borgerliga rättigheter. Då förhöll sig de Judiska förbrytarnes
antal till de Christnas, som i till 11. Men ifrån i8n fingo Judarne
lika rättigheter med de Christne, och se då! efter den tiden förminskade
sig Judiska förbry tames antal på en gång till ett förhållande
mot de Christnas, som i till 20. — — —”. Vidare anför Författaren,
efter en intressant framställning om Judarnes upptagande i flere andra
länder, — äfven i de Slaviska, — om de Orientaliske och Afrikanske
Judarne^ att de ”utmärka sig från de Ost-Europeiske så väl till deras
själsförmåga, som i fysiskt afseende, emedan de på det hela behandlas
menskligare af Mohamedanerne_, som kunna dela sitt tros-hat emellan
flere lika otrogne bekännelser, än af de Christna, bos hvilka de äro de
enda förskjutne. Som sådane behandlas de af den oupplysta massan
öfverallt, der en fullständig emancipation icke redan bar utplånat de
frånstötande brännmärkena — — —”. Och slutligen, med afseende på
de i vårt land kända förhållanden år 1838, yttrar sig Författaren sålunda:
”Fördomar växa och frodas, om man låter dem gå i frö, eller
respecteras. I samma mon detta under lång tid varit tillfället, är det
likaså naturligt, alt de yttra sig, då man en gång vidrör dem, som att
skälhundens oformliga massa vältrar sig på skäret, då solen sticker på
den. Det var derföre ej så oväntadt, att, då den Svenska Regeringen utvidgade
Judarnes rättigheter i Grannriket, denna åtgärd icke Lief synnerligt
populär i landels smärre städer, der Philisteriet trifves så godt, som
i något annat land. Men i upplysta medborgares ögon frånskref säkerligen
hvarje person och commun, som undertecknade dessa näringsnitets
mot-adresser, hvilka strömmade in på Regeringen, sig fordringarne på
den större reform, som så ihärdigt yrkas af denna. Utvidgningen är
likväl icke större, än alt Judarne ej längre skulle vara inskränkte till
Stockholm, Norrköping och Götheborg, och att speciel tillåtelse kunde
erhållas att inkomma i Riket; men i Södertelje och Askersund, om dessa
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o ö5. 21
besjungna städer äfven deltogo i skriket, fann raan ingen tröst för Judeskräcken
deri, att de nämnde 3 städer äro de mest blomstrande i Sverige,
oaktadt Judarne der hafva i lunga tider uppehållit sig A
I sammanhang med framställningen af de åsigter, som ligga till
grund för mitt yrkande, att det må äfven hädanefter vara Judar tillåtet,
att i vårt land inkomma, efter Nådig pröfning af Kongl. Maj:t i vanlig
ordning, får jag förklara, det jag anser all den åtgärd, som bör ega rum.
å Rikets Ständers sida, i anledning af Hr Ribbings med de fleres likartade
motioner, böra inskränkas derhän, att, såsom Hr Doctor Thomander
föreslagit, i underdånighet begära utfärdandet, så snart möjligen ske kan,
af ny Författning, med sådana förtydliganden och tillägg, i afseende på
Judarnes emancipation inom vårt land, dem man med skäl anser vara af
nöden, för att på samma gång förlika Judarne med landet och Svenska
nationen med dem. Om en sådan underdånig begäran också icke åtföljes
af så specifika förslag till lagbestämmelser, som dem Hr Doctor Thomander
meddelat, så må det ske åtminstone med antydan, i mera bestämda
ordalag, än nu i Utskottens förslag, på de hufvudgrunder, hvarå Rikets
Ständer önska, att Judarnes emancipation måtte stödjas, och alltså ny
fullständig Författning derom utfärdas, hvaremedlertid jag anser det vara
olämpligt, att Rikets Ständer påyrka återgång till 1782 års J ude-Reglemente.
N:o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Mars 1841, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion, rörande tillämpningen
å de utskiftade Kronoparkerne pä Öland af Kongl.
Förordningen om jordafsöndring.
Uti ett till det Pledervärda Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, har Sven
Isaksson från Öland anfört: att, sedan Kongl. Majit och Kronan emellan
åren 1820 och i83o under Skattemannarätt i vissa parker å auction försålt
Krono-Skogen Rälla-Tall, belägen inom Högserums socken på Öland,
bade flere inropare, hvilka icke tillhörde Högserums församling, efter
skogens afverkande, för intet och endast i afsigt att slippa den till 2
R:dr B:co för tunnlandet uppgående skatten, under benämning af köp, i
22 Lag- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande j N:o 55.
lotter af fyra, högst åtta, tunnland afstått den snart sagdt alldeles ofruktbara
jorden till obemedlade och jemväl vanfrejdade personer, hvilka,
sedan de å dessa till hemmantal beräknade lägenheter erhållit lagfart
och fasta, blifvit, ehuru mot församlingens vilja, inom Högserums socken
skattskrifne. Dessa ytterst utfattige personer hade vid deras frånfälle
sedermera ej sällan efterlemnat tre till fem småbarn, till hvilkas försörjande
församlingen vanligen blifvit ålagd att årligen betala två lill tre tunnor
spanmål för hvarje, hvilket haft till följd, att inom denna till areal inskränkta
och af allenast 22 £- mantal bestående socken bönderne ej sällan
måste gå ifrån hemmanen och blifva backstuguhjon, enär ej mindre än
femton barn vanligtvis måste på sådant sätt årligen underhållas. Dessa
barn hade kommit Högserums församling till last, derigenom att Kronoparken
var inom denna socken belägen och att de utom socknen boende
inroparne, på sätt nämndt vore, sönderstyckat och afyttrat sine lotter;
och finge detta på samma sätt ohejdadt fortgå, skulle den lilla bofasta
allmogen genom andra sockneboar orätlmätigt tillskyndas en snar och
bedröflig undergång, till förekommande hvaraf motionären föreslog, J’att
Kongl. Förordningen om afsöndring af jord af dessa Kronoparken nemi.
Källa, Sörhy och Lindby Tallar måtte upphäfvas, och att desamma icke
måtte få sönderstyckas i mindre lotler, än Kongl. Majit och Kronan dem
försålt.” Mycken fattigdom skulle derigenom blifva afböjd, om icke alldeles
afhulpen, och Kongl. Majit och Kronan utfå sin årliga ränta, hvilken
de, lill följd af sönderstyckningen, fattige åboerne nu saknade förmåga
att betala, så att de till och med hembjudit jorden till Kronan åter.
Utskotten få i afseende härpå upplysa, att Kronoparkerne på Öland
Rälla Tall, Köpings Tall, Sörby, Lindby och Ramsättra Tallar samt
Strandskogen blifvit under loppet af åren 1821, 1822 och 1823, efter
förutgången af Landtmätare verkställd samt af Kongl. Majit fastställd uppmätning
och indelning i lotter, efter local och andra förhållanden, under
skaltemannarätt å auction försålde, i öfverensstämmelse med de af Rikets
Ständer, i afseende på Kronoskogarnes försäljande i allmänhet, uti deras
underdåniga skrifvelse derom den i3 Juni i8r8, föreskrifne grunder.
Det förhållande, motionären i afseende på Rälla Tall anfört, att skogen,
i stället att, såsom med försäljningen afsågs, vinna bättre vård under
enskild besittning, blifvit helt och hållet utrotad, är nogsamt kändt och
gäller äfven i det mesta de öfrige på samma sätt afyttrade Kronoskogarne,
ej allenast på Öland utan äfven i andra delar af Riket. I hvad nion
deremot de serskilde lotlerne af Rälla Tall sedermera blifvit af deras in
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o 55. aZ
ropare ytterligare styckade och afyttrade, äro Utskotten icke i tillfälle
att närmare upplysa, men få likväl tillkännagifva, det Kronans Jordebok
icke gifver någon bekräftelse åt det af motionären uppgifna förhållande,
att de små lägenheterne skulle blifvit såsom hemmantal beräknade och
under sådan titel af köparne lagföljde.
Hvad beträffar motionärens hemställan, att Kongl. Förordningen
om afsöndring af jord måtte upphäfvas för Kronoparkerne å Öland; så,
i händelse motionären åsyftar Kongl. Förordningen den 19 December
1827, finna Utskotten något upphäfvande deraf så mycket mindre kunna
komma i fråga, med hänseende till nämnde Parker, som denna Förordning,
jemväl med de förändringar, som deruti blifvit af Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag antagne, icke eger tillämpning å annan afsöndring
af jord än ifrån hemman} och Kronoskogar vid deras afyttrande
icke mantal åsättas, utan skattläggas, enligt de af Rikets Ständer vid 1818
års Riksdag serskildt bestämde grunder. Utskotten tillstyrka således,
att motionen i denna del må lemnäs utan afseende.
Yidkommande åter frågan, huruvida de af motionären uppräknade
Kronoparkerne må få styckas i mindre lotter, än de blifvit af Kongl.
Majit och Kronan försålde; så, enär säkerheten för Kronan att utbekomma
den vid försäljningen fastställda årliga räntan hufvudsakligen derpå
beror, att lotterne icke hafva den inskränkta vidd, att, sedan skogen
blifvit förstörd, den mindre fruktbara marken omöjligen kan gifva en
afkastning, motsvarande egarnes eget underhåll samt den fastställda årliga
räntan, finna Utskotten det af motionären gjorda förslag icke sakna
skälig grund; och Utskotten skulle icke hafva tvekat att dertill tillstyrka
bifall, så framt motionären yrkat en allmän föreskrift af denna syftning
för alla de af Kongl. Maj:t och Kronan på samma sätt afyttrade Kronoskogar
och Parker. Vid den inskränkning, frågan deremot nu af motionären
erhållit, måste Utskotten anse saken vara helt och hållet en localangelägenhet,
om hvars ordnande vederbörande ega att hos den administrativa
myndigheten anmälan göra, men som icke lämpligen kan blifva
föremål för en allmän Författnings åtgärd; hvadan Utskotten ock hemställa,
att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 Mars 184r
-
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, i84i
-
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
1
N:o 56.
Alik. lill Exp. Utsk. den 19 Mars, kl. 10 f. in.
Betänkande, i anledning af väckte motioner cm ändringar af För-,
futtningarne, rörande laga försvar och lösdri/veriet, samt
om inrättande af friv ill ga arbetshus och tvångs-arbetshus,
m. ni.
Uti desse ämnen hafva lill Utskottens gemensamma handläggning blifvit
öfverlemnade nedanstående motioner, nemligen;
fran Häglof. Jlidder skåpet och A deln \
af Herr Bibbing, Bengt: som anfört, att, då erfarenheten nogsamt vitsordade,
att Sverige ej genom fabriks-iörelses bedrifvande kunde alstra några
större capital, borde landets Författningar hafva till syftemål att, jemle
förståndets och hjertats förädling, bereda utvägar lill en jemn och säker
bergning för massan af nationen, hvarigenom fattigdom och brott bäst skulle
förekommas; men emedan motionären ansåg detta ändamål icke genom,
stående arbets-inrätlningar eller de nuvarande Correetions-inrältningarne
kunna vinnas, utan att allmänna uppmärksamheten i stället borde lästas på
andra lättare medel att åt de fattige bereda arbels-förtjenst, dertill landets
vidsträckta odlingsbara mossar och kärr, samt malmdigra berg lemnade
ypperliga tillfällen, funne motionären sig böra till Rikets Ständers
pröfning aflemna följande förslag: u) att Bergsbruksidkare i allmänhet och
de i noria orterna i synnerhet borde erbjudas och uppmanas att, utan eller
med militairisk bevakning på Statens bekostnad, från Corrections-husen,
fängelserne och Communeina emottaga så stort antal arbetsföre fattighjon,
lösdrifvare och mindre förbrytare, de möjligen kunde sysselsätta; b~) alt tillunderhållande
och befordrande häraf borde ett anslag af Stats-meillen lemnäs.
, hvaraf lån utdelades emot låg ränta eller ock alldeles räntefria till
Bih. till B. St. Fröt. 1840 och 1841, y Sami. 2 Jfd. 14 lläftt i
2
Lag- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Ut sko t lern Betänkande, N:o 56.
de Bruks-idkare, som af ett sådant erbjudande ville sig begagna, och borde
lånesummans belopp lämpas, efter antalet och qualifiealion af emoltagne
arbetare, nemligen sålunda, att den, som emot t oge förbrytare, borde erhålla
för monligare lånevilkor, än den, som emoltoge fattighjon och lö drifvare*
som intet brott begått; c) att härvid måtte älven fästas det vilkor, alt blifvande
hemvist skulle beredas, och lemnäs emot viss årlig afgift åt någre af
i 1 .
den arbetande personalen, som visade det mest sediga och ordentliga uptörande;
dock med förbehåll, att, om en sådan inhyst person skulle begå
något brott, hvilket icke kunde för allmänna säkerheten eller af hans husbonde
förlåtas rättighet till bostaden förlorades och denna lemnades till
någon mera förtjent; <P) att, om utrymmet eller andra omständigheter hindrade
anläggandet af enskilda bostäder, hvartill alltid något understöd af
Stats-medlen borde kunna påräknas, m ste amira boningsplatser på någon
af Kronans allmänningar utses; e) att dags- eller fasthelldre betings-penning,
lämpad efter gångbart pris,, skulle bestämmas efter öfverenskommelse
emellan Bruks idkaren och närmaste Fatlig-direction eller annan möjligen
varande eller blifvande mera passande Auclorilet; J") att inom hvarje
faltig-district borde Fatfig-Directionen ega rättighet alt, med så väl Bergsbruks-idkare
som andre personer inom och utom dislrictet, accordera om
arbetsförtjenst för sådane arbetsföre personer, hvilka njöto fattigunderstöd
eller vore utan laga försvar, hvarefter dessa personer blefve skyldige att
för den accorderade betalningen emottaga och förrätta det arbete, som dem
af Directionen anvisades, så vidt de förre fortfarande ville åtnjuta det understöd,
dem blifvit beviljadt och de senare, om de ej inom fjorton dagar
efter tillsägelse sjelfve förskaffat sig stadigvarande arbetsförtjenst; gj) att
af arbetspenningen skulle, om så ske kunde, ersättning först utgå till betalning
af det meddelade understödet för fattighjon, men det öfriga lemnäs
till arbetarens fria disposition, om lian ansåges detsamma kunna förvalta,
men att i annat fall skulle det insättas i närmaste Sparbank, att användas
af Faltig-direclionen till egarens behof; äfvenså borde af fångarnes arbetspenning
användas lö-i st hvad, som åtginge till deras uppehälle och beklädnad,
och af hvad, som derefter blef öfrigt, kunde en ringa del lemnäs åt
dem, som visade ett ordentligt och nyktert uppförande, samt det öfriga
insättas i S; arbanken till fri disposition först då, när fången blefve ur
tångenskapen lösgifven; A) att, på det socknarne eller Communerne, inom
hvilka boningar för »fvannämnde personer skulle uppsättas, icke måtte betungas
med dessa hushålls försörjande, i fall de icke redan förut tillhörde
Lag- samt Allm. Besi\- och Eicon.-Utskottens Betänkande, K:o 56.
3
socknen, borde del åligga Staten ali, i händelse ulf behof härtill, lenina
vederbörande Fatlig-directiomr behöfligt understöd af derlill anslagne medel,
alt användas efter föreskr ft; Q att såväl när ngs-idkare som jordbrukare
malle åtnjuta samma rättigheter mot enahanda förbindelser, sorn ofvanför
blifvit Bergsbruksidkare föreslagne; /.) att Konungens Befallningshafvande
inom hvarje Län borde uppdragas att, genom visse medlemmar af Hushålls-Sällskapen
eller blifvande Coinmunal-styrelser med biträde, på Statens
bekostnad, af en skicklig Landtmätare, låla undersöka beskaffenheten
af alla inom Länet befintliga större mossar och kärr lill jordmon, areal
och affall; /) att egarne af sådane lägenheter derefter skulle uppmanas att
genast gå i författning med uppdikning och odling af desamme, samt dervid
under enahanda förmoner och skyldigheter, som för Bergsbruks-idkare
föreskrifne äro, använda så stort antal af ofvannämnde personer, sorn
möjligt vore; rn) att en Författning, som fullkomligt undanröjde de binder,
hvilka, genom samfällig egande-rätt, ligga i vägen för aftappning och uppodling
af mossar och kärr, der icke utrifning af vallen-verk kunde komma
ifråga, torde behöfva utfärdas, i likhet med hvad som föreskrifves i
Kongl. Majit Nådiga Förordning af den 10 Juni 1824. jemförd med Kongl.
Kungörelsen af den 1 \ Juli 1835, rörande ändring elfer utrifning af vattenverk,
som genom uppdämning skada jord elfer hindra dess odling; //) att
Befälbafvaren för den bevakning, som tjenstgjorde vid arbetet utom correctionshusen
och fängelserna, äfvensom de Bergsbruks- och Näringsidkare,
samt jordbrukare, hvilka utan bevakning emoltagit arbetare af ofvannämnde
personal, måtte få rättighet att, i händelse någon af desse arbetare
visade sig så ostyrig, att han icke kunde med eller utan lindrigt fängsel
i ordninghållas, en sådan genast till närmaste Länshäkte återsända, för
att i enskildt rum sättas på förminskad kost, intilldess lian sig förbättrat;
o) att så länge fångarne stöde under miliLairisk bevakning borde de, 1 afseende
på ordning och bestraffning, sortera under Krigs-Articlarne eller
serskild Fång-lag; p) att förbrytare alldrig måtte stationeras vid sammi
arbsetställe med lösdrifvare och fattighjon — och då, enligt Fång-styrelsens
berättelse, ett ojemförligt mindre antal förbrytare i proportion
till folkmängden utginge från den jordbrukande klassen än från
den bergsbruksidkande, borde äfven de minst straffbara vid jordbruket
användas; c/~) att vid correclions-inrättningarne fångens underhåll
må lämpas efter hvad en af de fattigaste bland allmogen åtnjuta;
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
r) att noggrannare reglementarisk föreskrifter borde upprättas för elen
dagliga ordningen ibland {ängarne och öfrige arbetare, såsom: angående
böns och gudstjenst hållande, tillgång på passande andakls-böcker,
oskyldiga nöjen, spirituösa dryckers bannlysande eller omättligt förtärande
deraf, serskilde belöningars utdelande, m. m.; och att, örn det af
Kongl. Maj:t föreslagne understöd till uppodling af myror på Gottland
bomme alt beviljas, borde dervid, i fall afseende på detta förslag komme
att fästas, tillika det vilkor göras, alt ett visst antal personer från Correctionshusen
blefve vid arbetet använde, så mycket heldre, sam bevakningen
på en ö vore lättare än på fasta landel;
från Fulloft. B or g are-Stan clet'.
1:0 af Herr A. M. Brinck, hvilken, efter framställning af den mer
oell mer tilltagande osäkerheten för person oell egendom, den motionären
ansett vara en följd af de correclionella Förfaltningarnes, fångvårdens och
Correclions-inrättningarnes af senare årens erfarenhet ådagalagde ofullkomlighet,
samt under anförande deraf, att missbelåtenhet och osäkerhet uti
bandel och näringar och den fruktan att ingå i nya företag, som härutaf
uppkommit, skulle hafva förlamat arbetskraften och arbetshågen, samt
kännbart inverkat på hela samhället, men dock mest på den för dagspenning
arbetande massan, som, genom en
sällan gått ända till arbetsbrist, mången gång, utan eget förvållande varit
nedtryckt af nöd och elände, och slutligen kunde af en förtviflande liknöjdhet
bringas att slita de heligaste band, och således, beträdande brottens
bana, uppträda såsom förklarad fiende emot det samhälle, som icke,
genom en sundare lagstiftning, och mera med lidens kraf ordnade samhällsformer,
förstått att draga nytta af dess arbetskraft, — för afbjelpandc
af dessa olägenheter och missförhållanden ansett af behofvet påkallad t, att
mindre stränga medel än de, hvilka, enligt nu gällande Författningar, äro
påbjudna, borde användas emot den, som endast vöre försvarslös och tilläfventyrs
blott genom en tillfällighet kommit i denna ställning' och att
sådane personer, som icke kunde anses moraliskt förlorade, ej på obestämd
tid borde uti correclionshus eiler på fästning insättas; och har motionären
vidare föreslagit:
1:0. beredande af arbetsförtjenst för försvarslöse och för mindre förseelser
dömde personer, så alt de icke matte förblandas med eller insät
-
Lag• samt Allm. Besv.- och Elam.-Utskottens Betänkander N:o 56.
5
las bland gröfre brottslingar uti de så kallade Correclions-husen, utan uler
kunna upptagas såsom nyt Lige och laglydige medlemmar i samhället
och sjelfve lill Staten återgälda genom arbete den vård, de njuta;
2:0 att de, som icke togo rättelse häraf och ej genom ordentlighet.,
pålitlighet och arbetsamhet vid frivilliga arbets-inrätlningar, eller., der sådant
arbete dem bertales, så att de kunde åter finna årstjenst eller laga näringsfång,
måtte blifva insalta uti verkliga Corrections-inrällningar, der
likväl aldrig sådane brottslingar borde finnas, som lidit kroppsstraff;
3:o att alla för stöld med spö afstraffade borde å Rikets fästningar
förvai as, afskiljde från andre förbrytare och der hållas lill arbete;
4:o att de, som blifvit lagligen förvunne till tredje resan inbrott,
kyrkotjufnad, poströfveri eller rån, borde deporteras för att på en aflägsen
ort göras oskadliga för samhället, och, då Sverige dertill saknade någon
lämplig coloni, torde genom ministeriel underhandling med Stor-Britannien
en för sådant ändamål passande local uti någon af dess Söderhafs-colonier,
ulan synnerlig svårighet, kunna beredas, helst kostnaden derföre ingalunda,
enligt motionärens tanke, skulle lo 1 i f v a större än underhållet på fästningarne
härstädes, men tvärtom en betydlig besparing ega rum ;
5:o alt alla för stöld straffade, å Rikets fästningar insatte, brottslingar
mätte ställas under Krigslagarne; samt
6:0 alt barn af vanfrejdade föräldrar måtte blifva genom Communerne
eller- Statens försorg vårdade, så alt de kunde blifva gagnelige och
liyllige medborgare i samhället.
2:0. Af Herr A. Öhrström, hvilken förmenat: att Corrections-anstallerne
i Riket påkallade i högsta grad en lika skyndsam, som genomgripande
reform, enär desamma, efter hvad motionären trodde, skulle förvärra
och försämra i stället alt förbättra; alt bland misstagen, hvarigenom
det alltmer öfverhandtagande onda befordrades, vore lättheten att från
Inrällningarne få uttaga der förvarade fångar, samt tillåtelsen för enskilde
personer att derstädes anlägga fabriker, äfvensom att Kongl. Förordningen
den 2q Juni 1833, huru med försvarslöse personer föi hållas bör, vore, i
afseende på den obestämda lid, en person Ange i fängelse hållas, obillig
och verkade menligt på samhället; och bar motionären, för beredande af
en förbättring i nyssanmärkle förhållanden, yrkat fullkomligt upphäfvande
af nuvarande corrections-system och de angående detsamma utfärdade
Författningar samt i stället föreslagit följande sladganden :
1:0 alt på Statens förlag frivilliga arbets-inrällningar, en inom hvar
-
6
Lag- samt Allm, Bcsv,- och Ekon-Utskotkns Betänkande, N:o 56.
je Län, måtte etableias, iler livar oell en, som vore i saknad af arbetspö’-  tjenst, kunde blifva i ti11 fälle att sådan sig bereda, sami alt dissa Inrättningar
borde stil Ilas tinder Läns-Iiushålls-Sällskapens inseende och de
iler tillhandahållande arbetenas beskaffenhet lämpas efier olika orters olika
behof och tillgångar, såsom spånad och strön pslickning för qvinnor
samt vägars anläggning och förbättring, canalers upptagning, hamnplatsers
förbättrande m. m. for kaflarne ;
2:0 alt personer, som äro mindre brottslige och hafva arbetsförmåga,
matie af Staten få förlag att odla odlingsbaia trakter, som linnas i synnerhet
i norra ot terne ;
3:o alt de, hvilka, enligt Kongl. Förordningen elen 29 Juni 1833,
benämnas vanartige eller för gröfre brott undergått bestraffning och sorn
för sitt framtida uppförande icke kunna ställa antaglig borgen, borde försändas
lill föibrytare-colonier, för hvilkas anläggning skulle utses tjenlig
local uti Rikets ouppodlade trakter, der nybyggaren skulle få sig ett bestämdt
område ulsynadt och, efter erhållande af vissa förskott af Staten,
icke under de första åren erlägga annan skatt, än årlig, efter billigheten
lämpad, afbetalning å nyssnämde förskolts-summa;
4:o att Staten borde till local för forsta försöket med dylika colonier
inköpa den så kallade Gottska Sandön; och
5:o att de, som varit vid föi biy tai e-colonii r, men derefter ännu en
gång göra sig sakre till gröfre brott, måtte antingen försändas till någon
af Kronans fästningar, alt der flir lifstid till arbete bållås, eller ock dömas
till deportalions-ort i aflägsnare länder.
Dessa framställningar, tillika med hvad som, vid remitterandet af
Herrar Brincks och Öhrslröms motioner, är vordet inom "Vallöf]. BorgareStåndet
af åtskillige ledamöter andraget och påmindt, hafva Utskotten öfvervägat;
äfvensom Utskotten tagit kännedom af de förslag, som uti det af
serskilde Commilterade för Fattigvårdens reglerande afgifne Betänkande igeufinnas,
rörande laga försvar 1 ch dermed sammanhang egande ämnen,
samt frivilliga Arbets-inrältningar, Tvångs-arb' tshus och Cori eclions-fäncelser;
och få Utskotten serskildt till pröfning och besvarande upptaga de uti mtionerne
framställde olika ämnen.
Att, vidkommande först frågan om lösdrifveriet och försvarslösheten,
de för närvarande deremot gällande Författningar, såsom utgående från en
grundsalts hvilken blottställer den, utan eget förvållande, tjenst eller nä
ringslöse för nära nog enahanda behandling, som den kringstrykande lättin
Lag- samt Allm. Besvoch Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
7
grn, lill följd häraf understundom sjelfva motverkat det med dem afsedda
ändamål och icke sälkin bidragit alt oka bi ollsiingarnes antal, tro Utskotten
icke skola kunna nekas* 1 alsi ende på nödvändigheten af en
förändring i denna del af Lagstiftningen, kunna Utskotten således äfven
ej annat, jin med motionärerne instämma. Men nå i betra»1 ande tages, å
elen ena sidan, hvarje medbor cares yiittrräöga anspråk på ett iiittanvändande
at sina moraliska eli r fysiska krafter under vilkor all ej kränka andras rätt
eller ligga det allmänna till last, och, å den andra sidi n, Statens förbindelse
att, såsom sjelf varande en rältsanstalt, vidtaga ei loi derliga säkerhetsmått,
på det ej mindre den inre ordningen, lugnet och egande-rätten ej
må kränkas af personer utan kända utvägar att på lofligt sätt finna sin
bergning, utan bostäder eller utan förhållanden, som eljest utgöra en borgen
för personens ordentliga uppförande, än ock att samhället, scm åtagit sig
faltigvåid>- nsvaret för dem, hvilka prölvas riiltligen vata af allmänt understöd
i behof, ej måtte betungas med arbetsföra personers försen jjning,
så lärer äfven böra medgifvas, alt få ämnen för lagstiftning iiro afen mera
grannlaga och ömtålig beskaffenhet. Utskotten hafva ej kunnat förbise
dessa svårigheter, och då Utskotten jern väl fästat behörigt afseende deruppå,
att öfvergången från närvarande stränga lagstiftning i delta hänseende
till en alltför eftergifvande, skulle kunna framkalla starka brytningar och
deimed förknippade äfventyr, hafva Utskotten funnit de grunder, hvaruppå
en förbättrad lagstiftning, sådan den under närvarande förhållanden härstädes
kan til!vägabringas, vara i de viisendtligaste delar uttryckt uti de
af serskilde Committerade afgifne ofvanomnämnde förslag. Med hufvudsaklig
ledning af dessa förslag och under vördsamt hänvisande till de af
Committerade derföre anförde motiv, få Utskotten, som ej kunna instämma
i Herrar Ribbing* och Öhrströms framställningar, så vidt desamma skola
föranleda lill Statens inblandande uti enskildta näringsföietag,, i ändamål att
derigenom bereda arbetsförtjenst åt brottslingar och sysslolösa, hemställa., att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Mjijrl i underdånighet anhålla, att de nu
gällande Föi fallningarne emot lösdrifveri och försvarslöshet mätte varda öfversedde
och, i enlighet med bär nedan omfö mälde grunder, omarbetade; samt
deöfi ige Föroidningar, såsom Tjenstehjons-Stadgan, m. fl., hvilka med dem
ega gemenskap, sedermera rättade lill öfverensstämmelse med de sålunda
omarbetade förslagen;: alt uti den nya Stadga, som, i afseende på lös
drifveriet
och försvarslöshelen, kan varda utfärdad, hufvudsaklig skillnad
måste göras emellan det slag af försvarslöshet, sorn uppkommer emot per
-
8
Lag- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utskottens Betänkande, N:o 5G.
sonens uppsåt oell ulan hans eget föryållande ; det, som uppkommer ulan
personens uppsåt, men genom lians eget förvållande, och def, sorn är en
följd af personens både uppsåt och förvållande, och att härvid äfven fästes
uppmärksamhet å, huruvida den försvarslöse, genom en föregående
brottslig vandel, sjelf gifvit Slaten anledning alt af honom för framliden
fordra större garantier eller icke; alt, i fråga om de nu omnämnde slag af
försvarslöse, hvilka torde kunna betecknas: det förstnämnde med namnet
ijenstlöse, det andra slaget försvarslöse, det tredje lösdrifvare och det fjerde
förbrytare och lösgifna fångar, följande närmare bestämmelser mätte iagtlagas;
af)
Angående tjenstlösa personer.
Med tjenstlös förstås sådan person, som icke ingått uti Kongl.
Mnj:ls och Kronans eller annan allmän tjenst eller idkar, med behörigt
tillstånd, fria konster eller studier eller handel, fabiiksrörelse, handtverk,
jöfart eller annat lagligt näringsfång, jord- eller bergsbruk, antingen såsom
egare, arrendator eller brukare eller bevisligen af föräldrar, anhörige eller
andre personer underhållas eller, enligt församlingens i sockenstämma yttrade
omdöme, är känd såsom den der ärligen sig försörjer antingen genom
egna medel eller genom arbete eller annan loflig sysselsättning, eller ej är
med laga tjenst försedd, eller af allmän barmherlighels-anstallt njuter
vård och understöd, eller icke ställt borgen af en eller flere vederhältige
personer ej mindre för egna, och, om det är gift man, hans hustrus och
hemmavarande barns krono-ulskylder för påföljande året, cotnmunal-afgifter,
underhåll och sjukvård, än ock för utgifvande af böter och den ersättning,
till sammaniäknadt belopp af 5o R:dr Banco, sorn bör utgå, i fall samma
personer under ett år derefter eller tilldess lian eller hon dessförinnan
kommer i något af ofvansagde förhållanden, begår olofligt tillgrepp eller
annan förbrytelse, hvaraf allmän säkerhet störes.
Tjenstlös, som sarker, att han eller hon, i den ordning, Författningarna
föreskrifva, sökt erhålla årstjenst, men att sådant icke Jålit
sig verkställa, utan att han eller boil dertill sjelf vållande varit, eger rättighet
att qvarblifva inom den församling, dit personen hörer. Sådane
personer böra då i mantal skrifvas, såsom församlingen tillhörande, och
njuta, intill nästa legostämma, rådrum lill anskaffande af laga tjenst eller
annat lofligt näringsfång.
Uti hvarje stad skall, genom Magistratens föranstaltande, ett eller
flere
Lag- samt Allm. Bcsv. och Eicon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
9
flere conloir inni lfa.6, hvarest de, sona söka årstjenst eller annat ständigt
arbete, hafva att sig anmäla, för att i en serskild bok antecknas, pådetalt
de, som tjenstehjon behöfva, måga der ethalia anvisning.
På landet åter bör en dylik längd förås af klockaren eller den person,
Paltigvårds-Styrelsen dertill utsett inom församlingen* och från predikstolen
tillkännagifvas, alt församlingens ledamöter ega ti! 1 friIle att af
denna längd bos klockaren eller förenämnde person taga kännedom.
Före mantalsskrifningen bör nyssnämnde längd granskas af Fattigvårds-Styrelsen
och den tjenstlöse tillstädeskomma, för alt höras öfver orsakerna
lill hans tjenstlöshet. Gitter han då styrka: att denna tillkommit
utan hans eget förvållande; att han sökt bereda sig laga tjenst eller nä
ringsfång;
alt icke något serdeles besvärande varit emot bans uppförande
att anmärka; och att han under den förflutna tiden ärligen försörjt sig genom
sittarbete, utan att falla någon till tunga; vare då berättigad att i mantal
skrifvas, såsom redan nämndt är. Efter mantalsskrifningens slut bör
Häradsskrifvaren, inom viss tid,, insända till Konungens Befallningshafvande
förteckning på alla tjenstlösa personer inom häradet, äfvensom hvarje
dylik person bör undfå ett tryckt bevis derom, att han blifvit skattskrif—
ven, hvilket bevis han eger att, till sin säkerhet, förvara. Öfver sålunda
skattskrifven person skall Fattigvårdsstyrelsen ega att befalla med enahanda
myndighet, som, enligt Lag, tillkommer husbonde emot tjenstehjon,
och vare den tjenstlöse ovilkorligen pligtig att, derest han ej redan
innehafver arbete och derom hos Fattigvårdsstyrelsen anmälan gjort, på
denna Styrelses tillsägelse, inställa sig till arbete hus den af församlingens
ledamöter eller stadens invånare, som honom först påkallar, emot
elen arbetslön, som Fattigvårdsstyrelsen kan åt honom elier henne betinga;
eller i brist deraf förrätta arbete för allmän räkning, derest sådant
inom staden eller församlingen finnes att tillgå. Af arbetslönen innehålles
så mycket, som motsvarar årets Kronoutskylder och afgifter till fattigvården,
hvaröfver arbetaren erhåller bevis, som vid uppbördsstämman
hör företes; blifvande sedermera den, som innehållit medien, för desammas
behöriga erläggande ansvarig.
Visar den tjenstlöse sig hafva annat arbete och derom anmälan gjor
hos Fattigvårds-Styrelsen; qvarblifve då vid det arbete, han sig först åtagit,
inom eller utom communen.
Bih. till B. St. Prot. 1840 och 184/. 7 Sami. 2 Afd. i4 Häft. 3
10 Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
Nu finner Fattigvårdsstyrelsen, att personen brustit uti något af
livad ofvan stadgadt är, då må lian ej såsom tjenstlös anses, ulan lork la
ra
s för försvarslös, med rättighet att deröfver anföra klagan bos Ko->
mm gens Befallningshafvande; och gånge beslutet emedlertid i verkställighet.
På Fattigvårds-Styrelsens ompröfning skall bero, om ogift qvilina
med spädt barn må förbindas alt genom årstjenst söka laga forsvar
eller icke.
b') Angående försvarslösa personer.
Till försvarslösa personer räknas:
i:o de, sorn äro, enligt Författningnrne, förpligtade att antaga årstjenst
eller annat laga näringsfång, men sådant underlåta, eller ock, på
hvarjehanda obehörigt sätt, sjelfve motverka inträde i ståndig tjenst;
2:0 tjenstlösa personer, sorn vägra att antaga dem erbjuden tjenst,
då husbonden välkänd är, eller att förrätta ti 11 lojudet arbete, och i stället
tillbringar tiden i lättja och sysslolöshet;
3:o tjenstlös man eller qvinna, som be trä des med fylleri och dryckenskap,
eller förer ett otuktigt och liderligt lefverne;
4to hvar och en tjenstlös, som öfvertyga* att besvära allmänheten
med beltlande; dock bör dervid skillnad göras emellan ett af verklig nöd påkalladt,
samt för tillfället hegardt understöd och ett oftare förnyadt tiggeri;
och
5:o tjenstehjon, som olofligen öfvergifver tjenst, eller ock derutur
▼räkes för fel, som det allena tillskrifvas bör.
Dessa försvarslöse personer skola, på Fattig vårds-styrelsens anmälan,
af Konungens Befallningshafvande ställas under Krono-betjeningen»
eller Magistratens serskildta tillsyn, och böra för öfrigt:
1:0 anvisas af Konungens Befallningshafvande ett visst districts
Lag- samt Allm. Desv.- ock Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
11
socken eli'r härad, utom hvilket de icke få aflägsna sig ulan vederbörandes
tillstånd;
2:0 inställer sig minst en gång i månaden inför Fattigvårds-styrelsen
inom församlingen, för att der erhålla betyg öfver sitt uppförande,
så vida icke han eller hon är, genom laga förfall, hindrad, hvilket i sådan
händelse styrkas bör;
3:o personligen inlemna detta betyg till Krono-betjeningen eller
Magistraten, som bör hvarje halft år insända till Konungens Befallningshafvande
förteckning öfver alla inom staden eler dBtiiclet sig uppehållande
försvarslöse personer, med anteckning olver deras uppförande; och
4:o genast på Krono-betjeningens eller Magistratens kallelse tillstädeskomma,
för alt. redovisa för sitt uppförande.
Skickar s g person, ställd under serskild tillsyn, oförvitligt en viss
tid, bestämd i förhållande till anledningen för denna åtgärd, och styrker
han sådant med bevis från Fattig vårds-styrelsen, ege då, på landet Konungens
Befallningshafvande, samt i stad Magistrat eller Polismästare, alt
förordna, det den serskilda tillsynen må upphöra.
v I afseende på försvarslöse personers införande i mantals-längderne,
Fal tig vårds-styrelsens myndighet öfver deni, deras arbels-skyldighet och
deras utskyider, gäller hvad här ofvan, angående tjenstlöse personer, stadgadt
är.
Betia les försvarslös person med brott, vanart eller fortsatt fylleri,
lättja eller liderlighet; eller öfvertygas han om försök emot personliga säkerheten
eller egande-rätten; eller vägrar han att antaga erbjuden laga
tjenst eller arbete; eller befinnes han utan lof utom det anvista distric—
tet, eller kringstryker derinom; eller öfvertygas han om tiggeri; eller stöler
han på annat sätt den allmänna ordningen; dömes han, efter att förut
hafva varit hörd och fått tillgodonjuta rattighetein att sig förklara, samt
sedan församlingen, till hvilken han hörer, lemnats tillfälle å sockenstämma
yttrande afgifva, till arbete å tvångsarbetshus, första gången på tre,
andra gången på sex månader och tredje gången på ett år. Kommer han
oftare åter, behandlas lian såsom lösdifvare.
Då försvarslös person angifves för brott, må lian genast i häkte
inmanas.
12 Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
Efter tvångsarbets-tidens slut vare försvarslös berättigad återvända
till den församling, han förut tillhört,
c) ingående Lösdrifvare.
Under benämningen af Lösdrifvare böra alla de hänföras, hvilka,
såsom försvarslöse, blifvit, på sätt ofvan sagdt är, tredje gången straffade
med tvångsarbete, utan alt de låtit sig deraf rätta; eller som kringstryka
i landet, ulan att ega säker bostad, laga näringsfång, försvar eller tjenst,
och utan att vara för löpande året skattskrifne eller medhafva gillige
pass, ehvad de förebära sig utöfva något yrke, hvaraf de hemta förtjenst
och bergning eller icke, eller ock som, då de, försedde med behöriga pass,
stryka omkring i landet i sådan belägenhet i öfrigt, sorn nyss är nämndt,
kunna öfverbevisas om bedrägeri eller hot och undsägelser, för att derigenom
förmå andra att lemna dem understöd, vare sig i penningar eller
varor, eller ändlligen som idka tiggeri såsom eit yrke. Från den i allmänhet
stadgade skyldigheten alt med behörigt pass sig förse må dock
arbetsföre personer af allmogen befrias, då de, i ändamål att söka arbete
på kortare tid, vandra ut ifrån sin hemort, utan bör det för dessa anses
tillfyllestgörande, alt de äro försedde med vederbörande presterskaps af
kronobetjeningen påtecknade bevis om frejd, bostad och skattskrifning.
Då lösdrifvare anträffas, hör han genast häktas och till Läns-häktet
införpassas. Detsamma gäller om qvinnor, sorn' dem medfölja ehvad
de uppgifvas vara deras hustrur eller icke. Medhafvande barn, under femton
år, skiljas genast från föräldrarne och njuta, genom vederbörandes försorg,
vård och uppfostran.
Befinnes lösdrifvare vara utlänning, förrymd soldat, fånge eller
missgerningsman, förfares med honom, enligt de, i afseende på dvlike personer,
serskildt utkomna Författningar. Hvarje annan lösdrifvare, som är
aibeisför, varde, der ej tillfälle till laga försvar, eller lill erhållande af
loflig sysselsättning kan lör honom eller henne beredas, dömd: man till ett års
arbete vid ai bets-fängelse eller arbets-eompagnie, qvinna till corrections-inrättning.
Föiebär personen, att han är på annat ställe mantalsskrifven och
att han förlorat innehafvande pass eller andra betyg, bör upplysning derförinnan
inhemtas från Konungens Befallningshalvande i det Län, som af
personen uppgifves. Vägra lösdrifvare att lemna nödiga upplysningar om
Lag- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56
13
sin person, eller betra les lian med falska uppgifter, dömes lian i alla fall
lill tvångsarbete, och må lian ej, efter utstånden strafftid, dei ifrån lös" i t—
vas, innan han lemnat fullständiga uppgifter om sin person. Utrönes det,
alt han blifvit i yngre åren öfvergifven af föräldrar eller annmledes satt
ur tillfälle att göra reda för sig, må han tillgodonjuta sin oskuld härutinnan.
Då det emedlertid icke är genom straff allena, som det förderfliga
Samt allt mer och mer öfverhandtagande lösdiifveriet kan hindras och utrotas,
ulan andra medel ock måste dertill samverka, foitirås vidare:
t:o att bestämda föreskrifter meddelas, rörande förpassning för sådane
personer, hvilkas yrken påkalla kringresande i landet; att dessa förpassningar
alltid ställas på kortare tider och att föreskrifterne strängt handhalvas;
börande rättigheten för nyssnämnde personer att medföra minderårige
barn i möjligaste måtto inskränkas;
2:0 att noga uppsigt hålles af Stads- och Kronobetjente, Gästgifvare
och ordningsmän inom socknarne, å gästgifvaregårdar, krogar och andra
ställen, der kringstrykande personer pläga hafva tillhåll;
3:o att lika beskaffad tillsyn äfven må egn rum vid marknader, anctioner
och andra större folksamlingar, helst möjligheten af lösdrilveriets förekommande
beror på en sträng och ihärdig vaksamhet frun Stads- och
Ivronobetjeningens sida;
4;o att lämpliga böter bestämmas för hvar och en, sorn okänd person,
hvilken saknar pass eller andre tillförlitlige betyg, hos sig hyser, utan att
inom viss föreskrifven tid anmäla sådant hos vederbörande Polis-myndighet
i stad och å landet hos närmaste Kronobetjent eller ordningsman, med
påföljd tillika för den, som tredje resan sig härutinnan förser, eller öfvertygas
att hafva afvetat, att den inhyste personen är lösdrifvare, att sjelf
blifva stäld under serskild tillsyn af Krono- och Stads-betjente;
5:o att, då ej sällan inträffar, det flera kringstrykande personer samla
sig tillhopa och, genom hotelser eller andra tvångsmedel, truga sig till
quarter, serdeles i enstaka hus och gårdar eller torp, är värden fri från
allt ansvar, då han, så fort sådant sig göra låter, angifvet’ förhållandet hos
14
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.- Utskottens Betänkande, N:o 56.
Krono- eller Stads-bel jent eller ledamot af Fattigvårds-Styrelsen, n ed beskrifning
tillika öfver personernes utseende, pähafde kläder m. m., underlättande
deras gripande;
6;o att, om lösdrifvare sätter sig till motvärn emot den, bonom gripa
vill, skall den senare vara fri från ansvar för den skada tili lif och lem,
sorn lösdrifvaren tillskyndas kan; och
7:o att vid bestämmandet af den församling, till hvilken lösdrifvare
skall anses höra, enahanda grunder skola, då fråga derom uppstår, anses
gällande, som de, hvilka blifvit af Utskotten föreslagne uti Betänkandet
om fattigvården.
d') Angående lösgifne jångar och andre förbrytare.
Desse synas lämpligen kunna fördelas i 2:ne classer. Till den första
skulle räknas sådane^ som undergått straff för mindre förseelser eller
icke vanfrejdande brott och sådane, som endast varit misstänkte och
tilltalade för förbrytelser, men blifvit frikände, och till den andia classen
åter de, som föröfvat brott, medförande vanfrejej, och derföre utstått straff
eller ock för dylikt brott blifvit under framtiden slälae.
1 afseende på de af första classen, torde annan föreskrift icke erfordras,
än alt de böra tillhöra de församlingar, af hvilka de förut varit
medlemmar.
De utaf andra classen skola jemväl, då de pröfvas heiätligade att
friheten återfå, och ej sjelfva konna bereda sig utväg till lagligt näringsfång
eller laga försvar, vara berättigade återvända till de församlingar,
hvilka de förut tillhört, men skola derstädes ställas under Kronobgljeningens
eller Magistratens serskilda tillsyn., på sätt om lösdrifvare förut är
stadgadt.
Vill någon medlem af annan församling, än den, till hvilken fången
förut hört, densamma från häktet emot laga, varde förstnämnde församling
å sockenstämma hörd, huruvida den till inflyttningen lemnar samtycke.
Nekar nyssberörde församling härtill, men den, sorn vill fången uttaga,
förbinder sig alt honom minst ett år i sin tjenst behålla och tillika
Lag- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
1$
fpr fängen ställer sudan borgen, som bär ofvan, vid frågan om tjenstlösa
omnämnes, vaie langens ullernnande ändock tillåtet.
Då fånge, sorn frun fängelse förpassas till hemorten, icke eger nödiga
kläder eller medel att sig under vägen försörja, bör sådant, på Statens
bekostnad, under iakttagande af sLörsta möjliga hushållning, honom bestås.
Enär likväl mycken svårighet äfven hädanefter otvifvelagtigt kommer
alt mola den från fängelset utträdande att kunna erhålla utvägar tili ärlig
försörjning, derest icke enskild mennisko-kärlek och välgörenhet mellankomma,
skulle det säkerligen vara i högsta måtto önskligt, att Konungens
Befallningshafvande, hvar och en inom det honom anförtrodda Län, sokte
tillvägabringa föreningar af personer, hvilka, vid långens utgång från fängelset,
loge vård om honom och sokte alt göra honom skicklig för frihetens
åtnjutande. Utskotten får derföre hemställa,
att Rikets Stan ler hos Kongl. Muj:t i underdånighet anhålla,
del Kongl. Majit täcktes förständiga Dess beiaUiungshafvande
att suka tillvägabringa dylika föreningar.
Beträffande Herrar Brincks och Öhrstroms förslag om inrättande af
frivilliga arbets-inrätlningar uti Länen eller församlingamcj så halva Utskotten
funnit, alt behöfligheten af dylika inrättningar måste bero på serskilda
förhållanden och omständigheter. För en stor del af landsbygden
och synnerligast i de orter, der större tillgång på binäringar finnes, kommer,
under vanliga år, sällan begagnandet af sådane arbets-inrättningar i
fråga. Vid sådant förhållande och då vid arbets-inrättningars organiserande
och förvaltning all möjlig uppmärksamhet och den noggrannaste
försigtighet måste iagttagas, om de icke — på sätt erfarenheten i andra
länder visat hafva inträffat — skola, genom att vänja den arbetande classen
alt anse dem för en säker tillflykt vid påkommande behof och sålunda,
genom qväfvande af den nödiga omtanka» för framlida bergning,
åstadkomma ett ondt af vida menligare ari, än sjelfva tiggeriel, hvilket de
äro ämnade att utrota, hafva Utskotten ansett, att införandet af frivilliga
arbets-inrättningar bör få bero af menighelernes fria beslut och öfvertygelse.
Utskotten hemställa derföre vördsamt,
att Herrar Brincks och Öhrströms ifrågavarande förslag ej
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Lag- samt Allm.- Besv.- och Ekon.-Utskottcns Betänkande, N:o 56,
Vidkommande sedermera frågan om anläggning af förbrytare-colonier,
så enär dylika inrättningar ej kunna åstadkommas utan högst ansenliga
kostnader och jemväl sedermera för underhållet så väl af sjelfva
inrättningarnej som den derstädes erforderliga bevakning medföra ej på
förband beräkneliga utgifter, hafva Utskotten icke för närvarande ansett sig
böra till det härom framställde förslag tillstyrka bifall, helst med skäl
ian betviflas, om icke i Sverige mången skulle kunna föredraga att blifva
sänd till förbrytare-colonien och derstädes erhålla egen bostad, än söka
sig tjenst hos andra. På dessa skäl och då tillfällen till nybyggens anläggande
hittills med begärlighet omfattats, utan att Staten för deras befrämjande
behöft göra synnerliga uppoffringar, tillstyrka Utskotten,
att ofvanberörde framställning må lemnäs utan afseende.
I fråga åter om Tvångsarbetshus, eller de så kallade Correclionsinrältningarne,
så lärer erfarenheten af det menliga inflytande, dessa inrättningar
utöfvat på säkerheten till person och egendom uti de trakter,
som närmast omgifva dem, i förening med det bekymmer, som alstrats
utaf den hastiga tillvexten uti antalet af de uti inrättningarne förvarade
brottslingar, vara tillräckligt talande skäl för alt önska en förändring i
deras nu varande organisation. Utom det att fångarnes transporterande
till Corrections-Inrältningarne ofta från långt aflägsna orter förorsakar betydlig
kostnad och betungar de skjutsande, så medför delta aflägsnande
från hemorten flerfaldiga olägenheter, så väl derigenom, alt svårigheten för
fången alt skaffa sig tillfälle till erhållande af försvar förökas, och alt till
följd derutaf hågen till förbättring tilläfventyrs hos honom minskas, som
ock derigenom, att den, som möjligen å den fremmande orten låter förmå
sig till fångens uttagande icke sällan, i okunnighet om fångens föregående
lefnad, blifver på denna bedragen. Utskotten hylla derföre den åsigt,
att försvarslöse och lösdrifvare helst böra, då de till tvångsarbete dömas,
detsamma i hemorten eller Länet undergå. Men då härvid i betraktande
tages, att redan genom Kongl. Brefven den io November 1807] och den
28 Maj 1S13 inrättandet af tvångsarbets-hus inom hvarje Län blifvit anbefaldt
och att de försök, som i denna riglning blifvit gjorde,- icke, så vidt Utskotten
hafva sig bekant, medfört några tillfredsställande resultat, så anse
Utskotten icke lämpligt att med bestämdt förslag i denna syftning
framkomma. Innan något i denna fråga afgöres, torde vederbörlig undersökning
-
Lag- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56. 17
sökning brira föregå, huruvida tvångsarbets-hus i serskilda Län erfordras,
eller or» dylika inrältuingar kunna göras gemensamma för flere Län. Utskott*
11 föreslå derföre,
att Rikets Höfflofl. Ständer bos Kongl. Maj:I. i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes fåla anställa en undersökning,
till utrönande af huruvida genom en förändrad organisation
af Länshäktenas utrymme kan beredas att morn
Länen förvara de till tvångsarbete dömde personer ellet, i
annat fall, huru många tvångsarbets-hus, som kunna erlorrlras,
hvarest 'le lämpligast höra anläggas samt huru de böra
vara inrättade, och för Rikets Ständer vid nästkommande
Riksdag framlägga fullständigt förslag till dylika inrättningar.
Men i afseende på de mått och steg, som under tiden kunna erfordras,
torde för närvarande Rikets Ständers åtgärd icke böra sträckas längre,
än alt Rikets Ständer till
Kongl. Majit frambära den underdåniga önskan, att anstalter
måtte vidtagas att, så vidt möjligt är, förskaffa de lill tvångsarbete
dömde personer sysselsättning med allmänt arbete
inom orten på sådant sätt, att deras försändande till correclioivshus
må kunna undvikas och att åt Kongl. Majit ofverlemnas
att pröfva, huruvida någon utsträckning må gifvas
åt de nuvarande Arbets-Compagnier, på det de måtte
kunna emottaga alla till arbete derstädes dömde personer.
I anledning af Herr Ribbings förslag om utfärdande af en Författning,
som fullkomligt undanröjde de hinder, hvilka genom samfällig eg mderätt
kunde ligga i vägen för aftappning och uppodling af mossar och
kärr vid sådane tillfällen, då icke utrifning af vattenverk korn i fråga,
få Utskotten endast hänvisa till deras, på grund af Herr Ribbings m. fl.
serskildt i detta ämne väckte motioher, afgifne och af samtlige RiksStånden
bifallne Betänkande N:o iS.
Eili, till R, S, Prot. 1840 och 1841, 7 Sami. 2 dfd, 14 Ilaft. 3 ^
18
Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
Herr Öhrströms framställning om inköp af Gottska sandön för anläggning
derstädes afen Corrections-inrätlning, anse Utskotten redan vara
besvarad genom det yttrande, Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-LTtskotten uti Betänkandet N:o 8g afgifvit, i anledning af Herr
af Grubbens uti enahanda syftning väckte motion.
Öfver den af Herrar Brinck och Öhrström väckte fråga om fångars
deportation, hafva Utskotten, som till pröfning förehaft jemväl andre i
detta ämne väckte motioner, meddelat serskildt Utlåtande.
Genom hvad här ofvan blifvit anfördt, anse Utskotten de uti delta
Betänkande upptagne motioner vara besvarade, och utvisar sjelfva Betänkandet,
hvad afseende Utskotten funnit de framsällde förslagen förtjena; hemställande
Utskotten, alt motionerne, så vidt de icke genom de nu afgifne
förslag och tillstyrkanden blifvit bifallne,
måtte tili allt Afseende förfalla.
Stockholm den 12 Mars 1841 •
Reservation
af Herr G«. von Rosen: "I följande delar reserverar jag mig emot
detta Förslag.1
Ehuru Utskotten sökt i många hänseenden mildra obilligheten i
hittills gällande stadgar rörande försvarslöshet, synes dock i detta Förslag
en ännu fortfarande vackling emellan en hittills rådande obillighet och
den mildare syftningen, så snart tillämpningen af de uttalade grundsatserna.
ifrågaställes.
Lag-samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 56.
10
Så f. ex. uttrycka Utskotten sig på ett ställe ”sjelfForvåUad, uppsåtlig
tjenstlöshet,” liksom det låg något ondt i sjelfva tjensllösheten. Pä
ett annat ställe i förslaget finner man, att afseende bör fästas derpå, ”huruvida
den försvarslöse, genom en föregående brottslig vandel, sjelf gifvL
anledning alt af honom för framtiden fordra större garantier eller icke.’
Emot delta senare yttrande vore visserligen ingenting att anmärka, om
man ej derjemte fann, alt Utskotten sträckt en dylik garanti, äfven till de
tjenstlösa, som ej äro till brott eller varnart förvunne, sålunda att äfven
desse ålägeas alt anskaffa vederluiflige mäns borgen för böter till ett
belopp af 5o R:dr, sorn dem framdeles kan afförd i as etc. etc. Häraf finner
man, alt Utskotten i tillämpningen viel bl i f v i t, att individen, utan afseende
på dess vandel och moraliska ståndpunkt, kan förverka rättigheten
alt medelst egen försvarsrält vara fri och bero af sin egen arbetskraft och
förmågan att sig sjelf försörja. Utskotten föreskrifva >jenstlöshe’en, såsom
första sladien till försvarslöshet, vilkor, hvilka, efter mitt förmenande, äro
obilliga emot den välfrejdade. Det medgifves visserligen, att individer
kunna vara i förhållanden, som berättiga det allmänna af dem fordra garantier
att de ej slöra den allmänna ordningen; men den enda rättvisa
och den säkraste garantien för den välfrejdade — är dess frejd; hvarföre
den ock bör vara en tillräcklig borgen för framtiden. Jag kan således ej
fatta den rättsgrund, från hvilken Utskotten utgå, dåde dels omtala ”uppsåtlig
tjenstlöshet” eller påyrka borgen för framdeles affordrade höler af
dem, som ännu ej brutit emot Lagen. Detta senare åliggandet innefattar
en på förhand gifven misstanke, som förnedrar och är orättvis, så framt
ej en förut begången brottslig handling dertill berättigar. Utskotten hafva
härigenom uppdragit en orättvis skilnad emellan dem, som gifva och
toga arbetslön; hvarigenom det så kallade laga försvar får en origlig betydelse,
som förlamarså väl moral-tillstånde's, som arbets-krafiernas fria utveckling.
Hvarföre Utskotten gifvit Fattigvärds-stjrelsén uppsigt öfver
de tjenstlöse, innan fråga uppstår om fattighjelp, kan jag ej förstå, >uvida
Utskotten på förhand ej antaga, att ingen annan Communal-inrätlning innom
socknarne kommer alt ega rum. Jag hade likväl önskat, att Utskotten
begagnat ordet Socken-styrelse, såsom lämpligare och mera motsvarande
den syftning, jag önskar rådande i ett Förslag, som i ingen nion bör f rutsätta
hvarken fattigdom eller brottslighet hos den tjenstlösa, förr än han
dertill gör sig saker.
20
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skot tens Betänkande, N:o 56.
DA jag å ena sidan gillar det förslag, att den tjenstlöse, som söl<er
aibete oell saknar tillfälle dertill, iinderstödes genom Soeken-styrelsens försorg
med arbetsför!jenst, måsLe dock ett sAdant förfarande med varsamhet
verkställas; ty eljest kail det missbruk lättligen inträffa, att sjelfegande och
husbönder, med beräkning af en sådan arhetstillgång, ej vidare antaga
lagstadda i jensteh joi , nian heldre anlita de tjinstlösas arbetskrafter för
ett nedtryckt arbetspris, och derigenom öka de tjenst lösas antal. I våra
lider, der industrien tagit en så egoistisk riktning, har man skäl befara
ett sådant förhållande. Derföre anser jag Utskotten origtigt förfarit, dåde
berättiga den af församlingens ledamöter,sorn försl påkallar ett sAdant arbetsbiträde,
alt få det och först derefter eller, i brist af dylikt påkallande,,
föreslå ai bele för allmännare räkning. Jag tior deremot, att, så snart frivilliga
arbetsaftal sakna®, bör arbete för allmän räkning, sorn nödfall, der det kail
ske, först begagnas, och sedan eller i andra rummet dylikt arbete hos
enskilde.
I bestämmelserna rörande försvas-tosa personer, sorö äro upptagna
under Litt. B, anser jag irsta momentet böra utgå, såsom oegentligt och i
strid med den iättighet, sorn förut i viss nion är lemnad åt de så kallade
tjenstlösa; hvaremot 2:dra momentet är en tillräcklig definition på försvarslösa
och lemnar en tillfyllestgörande garanti för allt, sorn med foislaget
bör åsyftas.
Under Litt. D. hafva Utskotten föreslagit, till vinnande af tillfälle
för lösgifven fånge att få arbetsförtjenst: att Rikets Ständer hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla, att Kongl. Majrt läcktes förständiga Dess Befallningshafvande
söka tillvägabringa föreningar, sorn åtaga sig vården örn dessa
frigifne fångar. Utskotten hafva visserligen här uttryckt en vacker tanke,
som är stödd på den ch risti iga försonligheten och barmhertig heten ,
men efter mili åsigt uttryckt den på olämpligt ställe, då den fått ruin i
ett förslag, som bör innehålla positiva föreskrifter, men ej fromma önskningar,
och tror för öfrigt, att hvad Utskotten i denna del föreslagit, ej är
tillfyllestgörande, helst förslaget i viss mon häruti saknar det allvar, sorn
borde linnas, då denna önskan slår i strid mot det moment, som stadgar,
att socknar ega neka enskildta, 'välfréjdade personer ovilkorlig rätt
att erbjuda de här ifrågavarande olycklige frihet, försvar och bröt!.”
Lag- samt Allm. Besvoch Elion.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
21
N:o 5j.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Mars, kl. 12 m.
Betäckande, i anledning of väckte motioner, rörande ändringar
i nu gällande Lego-Stadg / af den 23 November 1833, samt
begagnande af så kallade CJppehådls-kort, ni. m.
I delta ämne hafva de sammansatta Utskotten fått emottaga följande
motioner:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln'.
i:o af Herr Friherre Cederström, Anders, hvilken, i afseende på
Kongl. Majrts förnyade Legostadga af den 23 November i833, i ista och
aldra art., anmärkt, att desse artiklar, sfldane de nu lyda, lemnade utrymme
för osäkerhet och obestämdhet, som helt och hållet motverkade
deras ändamål, hvilket vore alt förekomma försvarslöshet och brott. För
att rätta detta missförhållande, hvilket motionären ansåg kunna leda derhän,
att, enligt nämnde artiklars nu varande ordalydelse, hvilken som helst
antingen vöre blottställd alt anses såsom försvarslös, eller ock obegränsadt
berättigad att lemna försvar åt andre — en anomali, som ingalunda stöde
att förena med den tydlighet och bestämdhet, hvilka framför allt borde
finnas uti Lag- stadganden, — har Herr Friherren, på grund häraf, jemte
flere andra i sammanhang dermed utvecklade skäl, föreslagit: att i:a
Artikeln i §, 2:a Artikeln 3 och 4 §§• uti förrberörde Nådiga Legostadga
mätte erhålla löij ande lydelser
i Artikeln r §.
’’Hvar och en, som icke har laga försvar, skall, för att ej ligga
”samhället till last, sådant sig för sk a (fa-. Den har laga försvar, som i n—
”gått i Kongl. Majrts och Kronans eller allmän tjenst, eller, i enlighet
”med landets lagar eller serskilde privilegier, idkar fria konster, studier
'22
Lag- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utslcottens Betänkande, N:o 57j
”'handel, fabriks-rörelse, handtverk, sjöfart eller annat lagligt näringsfång,
”eller jord- eller bergs-bruk, antingen såsom egare, arrendator eller brukare,
eller bevisligen af föräldrar, anhörige eller andre personer underhålles,
eller, enligt församlingens i sockne-stämma yttrade omdöme, är
”känd, såsom den der antingen genom egna medel eller genom arbete elber
annan loflig sysselsättning ärligen sig försörjer, eller af allmän barm”hertighets-anstalt
vård och understöd njuter. Hvar och en annan skall,
”för att ega laga försvar, förskaffa sig årstjenst hos husbonde på landet elber
i släderne, eller i Stockholms stad halfårs-tjenst, och i den husbon”des
tjenst användas, som honom mantalsskrifva låtit; eljest vare han underkastad
den skyldighet och den påföljd, som i Kongl. Maj:ts Nådiga
“Förordning af den 29 Juni i833, huru med försvarslöse personer förhållas
”bör, stadgadt finnes. Den, som af en eller annan orsak blifvit från tjenst
•”ledig, må dock kunna på kortare tid, än nu sagdt är, tjenst antaga, med
"förbindelse att till näst påföljande flyttningstid deri förblifva.”
"Under Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst inbegripes icke inskrifning
i allmänna Bevärings-manskapet; och thy skall den, som i samma
”manskap är inskrifven åligga, att under fredstid vara med laga försvar
Oförsedd.”
2 Artikeln 3 §,
”För att såsom husbonde vara behörig att tjenstehjon försvara, föredras:
1:0 alt sjelf ej tarfva försvar; 2:0 att behöfva dess tjenst och det”samma
kunna löna samt underhålla, och 3:o att vid mantalsskrifningen
"kunna styrka sig bevisligen ega de i begge föregående punkter föreskrif”11
e egenskaper etc. Hvar, som oberättigad antager tjenstehjon, böte6R:dr
"32 sk., miste ock städjepenning samt uthetale lönen för den tid, han tjen”stehjons
tjenst nyttjat; och vare tjenstehjon skyldigt att annat laga förbyar
sig förskaffa, efter hvad i 1 §. sägs,” samt att vid slutet af 4 §•
måtte tilläggas: ”Ingen vare berättigad alt i tjenst taga och försvara döm
"de
förbrytare, lösdrifvare eller correctionister, innan församlingens Kyrkoherde
i allmän socknestämma deröfver hört församlingen, samt
”Konungens Befallningshafvande i Länet eller Öfver-Slåthållaren, i Stock”holm,
efter inhemlad kännedom häraf, dertill lemnat behörigt tillstånd.
*’Den, som häremot bryter, pliitar i6R:dr 32 sk. Banco, åklagarens ensak,
”och vare dessutom skyldig att ansvara för all den skada, som samhället
?’af den sålunda obehörigt hysta under tiden får vidkännas;
Lag- samt Ålim.- Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
23
2:0 af Herr Munk af Rosenschöld, N. R., som ansett sig Lora fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet på orimligheten i de af våra Lagar,
hvilka afse ett så kalladt Laga försvar. Jemte det motionären föreslagit
en revision eller rättare upphäfvande af dessa stadganden i allmänhet, har
han, med serskildt afseende å hufvudstaden och Rikets stone städer, tillstyrkt
antagande af det stadgande, att de i dessa släder vistande personer,
hvilka, efter nu gällande Lagar, äro skyldige alt skaffa sig laga försvar,
kunde, i likhet med bruket i vissa andra länder, såsom t. ex. i Ryssland,
vid hvarje år, emot erläggande af den personela skatten, erhålla ett så
kalladt uppehållskort, som lemnade dem fullkomligt skydd och frihet, så
länge de ej missbrukade denna frihet till brott; och har Herr Rosenschöld,
med anförande af flere exempel till stöd för lämpligheten af den method,
han föreslagit, jemväl hemställt, om icke densamma kunde införas uti de
mindre städerne och på landsbygden, der den skulle verka åtminstone
fördelagtigare resultat, än de nu, angående ifrågavarande polis-förhållande
gällande Författningar.
Med Friherre Cederström bar Herr Knorring, Carl Henric, sig förenat;
hvarjemte han eiinrat, att Tjenstehjons-stadgan jemväl tarfvade en
förändring, i afseende på stadgandet för orlofssedlars utfärdande och det
ansvar, som för origtig orlofssedel utgifvande finnes föreskrifvet, emedan
det nu varande stadgandet skulle vanligen leda till den följd, att en husbonde
endast utfärdade ’*vackra Orlof ssedlar f i hopp att dymedelst säkrast
undgå åtal.
Deremot har Herr Friherre Raab, Hdam Christian, utgående från
den synpunkt, att möjligheten att"erhålla laga försvar snarare borde göras
mera lätt än försvåras, ansett Friherre Cederströms förslag motverka detta
ändamål derigenom, alt det skulle blifva öfverlemnadt åt godtycket att
bestämma, huruvida tillgångar fnnnos hos de personer, hvilka anmälde
sig till tjenstehjons erhållande samt derigenom, attén correctionist hädanefter
svårligen skulle komma på fri fot, om det i Friherre Cederströms
förslag antagna påbud skulle blifva stadgadt; på hvilka grunder Herr Friherren
funnit någon nödvändighet icke förhanden till förändring i den
nu gällande Tjenstehjons-stadgan,.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägligen Petter Gabrielsson från Kronobergs Län,
24
Lag- samt Allm.- Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
som yrkat, alt det i 2:dra Artikeln 4 §• al Tjenstehjons-Stadgan stadgade
ansvar af 3 R:dr 16 sk. Banco för deri, som hos sig låter mantals- och
skattskrifva någon person, hvilken icke tillika vore i husbondens kost,
måtte förhöjas lill i3 R:dr 16 sk. vite, icke allenast för de husbönder,
som icke i sitt eget arbete använda hos dem skattskrifne tjenstehjon, utan
ock för de på sådant sätt skattskrifne; och hvilken förhöjning molionären
ansett böra blifva verksam att utrota de förut varande missbruken, som,
serdeles i senare lider, då befolkningens tilltagande icke alltid stålt i
jemnt förhållande till möjligheten att erhålla arbetsförtjenst, åstadkommit
för allmänna ordningen ganska betänkliga följder.
Häremot har Riksdagsfullmäktige!! från Skaraborgs Län, Fredric
von Zweigbergk anfört, att han ej instämde i motionen, alldenstund
genom en serskild Författning vore löreskrifvet, alt man finge taga
i sitt försvar huru mångå personer som helst, endast man ställde borgen
för deras krono-utskylder.
Hesse framställningar hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och få,
i anledning af de emot Kongl. Maj:ls Nådiga Lego-stadga den a3 November
1833 gjorde anmärkningar, till vinnande af redighet och lätthet vid
pröfningen deraf, serskildt för hvarje JT. upptaga desamma, beledsagade
omedelbart derefter med Utskottens deiöfver afgifne yttranden; varande
anmärkt emot:
1 Art. 1 §.
af Herr Friherre Cederström', att denna §. måtte sålunda förändras,
att deri förekommande föreskriften, ”alt behöiigl tillstånd nödvändigt erfordras
för den, som vill idka bia konster m. m., för att derigenom ega
laga försvar,’"’ såsom otydlig borde utgå, samt i dess ställe föreskrifvas,
■”att den eger laga försvar, som, i enlighet med landets Lagar eller sers k i Ide
privilegier, idkar fria konster” etc.
Utskotten, som ej kunnat inse, hvaruti den öfverklagade otydligheten
i det nuvarande stadgandet egentligen består, eller fördelen af det
föreslagna nya, utan deremot tro, att delta sistnämnda skulle snarare kunna
föranleda till missförstånd, få af sådan anledning tillstyrka,
att det framställde förslaget 'må förfalla.
2 Art.
Lag- samt Allm.- Best .- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
25
2 Al t. 3 §.
af samme motionär: att livar och en, som vill laga tjenstehjon i
försvar, skall vid mantalsskrifningen styrka, i:o att lian sjelf icke tarfvar
försvar; samt 2:0 alt han behöfver tjenstehjonets biträde och kan detsamma
löna samt underhålla.
Den bevisningsskyldigbet, som genom denna paragrafs förändring
blifvit ifrågasatt, bör, enligt Utskottens tanka, icke åläggas den, som hos
sig låter skattskrifva andre personer, utan tillhör rättligen det samhälle,
hvarinom han är boende. För den enskilde skall äfven, synnerligast på
landet, mycken svårighet möta att åstadkomma en sådan bevisning om,
huru vidsträckt hans behof af tjenstelijons biträde verkligen är; och denna
svårighet, i förening med det äfvenlyrliga deruti, att åt andras godtfinnande
skulle, vid brist af den fordrade bevisningen, öfvcrlemnas alt bestämma,
huruvida en samhälls-medlem borde anses hafva tillgångar att försörja
sine tjenstehjon eller icke, utgöra hos Utskotten öfvervägande skäl alt icke
biträda motionärens i denna del gjorde framställning. Då härtill kommer,
alt genom så val öfverklagade, som den nästderpåföljde 4^e §:n i
Lego-Stadgan, ansvarspåföljd redan finnes utstakad för hvar och en, sorn
oberättigad antager eller berättigad låter hos sig skattskrifva tjenstehjon,
hvilket icke i hans tjenst begagnas och underhåll och lön af honom njuter,
synes något vidare stadgande härutinnan icke behöfligt, hvadan Utskotten
tillstyrka,
att äfven i denna del Herr Friherre Cederström! motion
må lemnäs utan afseende.
Och få Utskotten jemväl förklara, det Utskotten, i afseende på Herr
von Knorrings framställning 0111 förändring af s‘adgandet om orlofs-sedlars
utfärdande,
icke ansett densamma böra lill någon Rikets Höglofl. Ständers
åtgärd föranleda.
2 Att. 4 §.
äfvenledes af Baron Cederström: att vid denna paragraf följande
tillägg måtte införas: ”alt ingen vare berättigad att i tjenst taga och förBili.
till R. St. Fröt. 1840 och 1841, y Sami. 2 Jfd. 14 Hiift. 4
26 Lag- samt Allm. liese.- och Elion.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
svara dömtje förbrytare, lösdrifvare eller correctionisler, innan församlingens
Kyrkoherde i allmän sockenstämma deröfver hört församlingen, samt
Konungens Befallningshafvande i Länet eller Öfver-Slålhåliaren i Stockholm,
efter inhemtad kännedom deraf, dertill lemnat behörigt tillstånd.
Den, som häremot bryter, pliktar 16 R:dr 32 sk. Banco, åklagarens ensak,
och vare dessutom skyldig att ansvara för all den skada., som samhället
af den sålunda obehörigt hyste under tiden får vidkännas; samt af Peter
Gabrielsson från Kronobergs Län: att det i denna paragraf stadgade vite
af 3 R:dr 16 sk. för den husbonde, sorn hos sig låter skattskrifva någon
person, hvilken icke är i dennes kost, måtte förhöjas till iG R:dr 32
sk. Banco.
Utskotten hafva ej förbisett, att emot antagandet häraf betänkligheter
förekomma, då de föreslagne stadgandena kunna anses utgöra ett
ytterligare hinder för brottslingen att, sedan han genom straffets undergående
försonat sig med samhället, finna utväg till ärlig bergning och alltför
mycket för honom försvåra möjligheten att skaffa sig laga försvar;
äfvensom den föreslagna förhöjningen af bötesbeloppet för den, sorn låter
hos sig skattskrifva flere tjenstehjon, än han i tjenst begagnar och lönar,
skulle, utom nämnde följd, inskränka utvägarne för den arbetande classen
att kunna sig ärligen försörja, de der snarare böra underlättas än försvåras.
Men å andra sidan kunna Utskotten icke undgå alt finna den nu
varande friheten att utan församlingens vetskap i tjenst taga dömde förbrytare,
lösdrifvare och correclionister samt sålunda påföra församlingen
medlemmar, af hvilka densamma ej sällan tillskyndas skada och olägenhet,
vara allt för vidsträckt och böra inskränkas. I sådant afseende och
till förekommande af det nu ofta öfverklagade missbruket, alt correctionisler
uttagas, mot betalning, af personer, som, sjelfve stundom mindre
väl kände, deras tjenst hvarken behöfva eller begagna, hvarigenom correclionislen
efter vunnen frihet oftast befinner sig i den belägenhet, alt
han nödgas för sitt uppehälle stjäla och begå brott, anse Utskotten af nytta,
alt, då någon sig anmäler att i Ijenst utlaga dömd förbrytare, lösdrifvare
eller correclionist, den församling, som husbonden tillhör, må höras, innan
correclionist lösgifves, på det församlingen må blifva i tillfälle att meddela
upplysningar om så val husbonden, som den, han vill i tjenst antaga;
dock ulan alt församlingen må anses berättigad förvägra den sistnämnde
inträde i församlingen, i händelse Konungens Befallningshafvande ej finna
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 57.
2r
skäl att å församlingens framställning göra afseende. Utskotten tillstyrka
fördenskull,
alt den af Herr Friherre Cederström föreslagne förändring
af ifrågavarande 4 §• måtte på det sätt bifallas, att ett tillägg
dertill malte al Rikets Ständer för deras del beslutas,
så lydande:
Ingen vare berättigad från bäkte eller correclions-inrättning
i tjenst taga och försvara dömde förbrytare eller
correclionister, innan församlingen fått tillfälle å allmän
sockenstämma häröfver sig yttra, samt Konungens Befallningshafvande
i Länet eller Öfver-Ståthållaren i Stockholm
sedermera, efter inhemtad kännedom af församlingens yttrande,
tillstånd dertill lemnut;
hvaremot Utskotten hemställa,
alt bemälde Friherre Cederströms samt Petter Gabrielssons
förslag cm förhöjning af bötesbeloppet för den, som hos sig
skattskrifver flere tjenstehjon, än han i sin tjenst begagnar
och lönar, måtte förfalla,
I afseende slutligen på Herr Munck of Bosenschölds framställning,
dels alt Förfaltningarne i allmänhet om laga försvar måtte upphafvas, och
dtds att, i stället för dylikt försvar, de personer, hvilka äro skyldige dermed
vara försedde, kunde, emot erläggande af den personella skatten undfå
ett så kalladt Uppehålls-koi t, som lemnade dem fullkomligt skydd och
frihet; så få Utskotten, jemte tillkännagifvande, alt till Utskotten blifvit
jemitlerade åtskilliga motioner om ändring uti hittills gällande Stadgar
om lösdrifvares och försvarslöses behandling, hvaröfver serskildt Betänkande
kommer att meddelas, vördsamt anföra, alt, då det, med afseende på
de för närvarande beslående förhållanden, kan vara högst äfventyrligt och
nära nog till verkliga vådor för det allmänna ledande, att helt och hållet'
upphäfva sladgandena om laga försvar, och det correctiv, motionären
häremot föreslagit, synes vara allt för litet tillfyllestgörande, Utskotten
icke kunna annat än tillstyrka,
att Herr Munck af Rosenscliölds gjorda framställning må
varda afslagen.
Slockholm den 12 Mars 184*•
28
Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.-ll(sköttens Betänkande, N:o 38,
Reservati on
af Herr Grefve .Hörner, C. G.: ”1 afseend, på det nja stadgande,
Utskotten i detta Betänkande föreslagit, får jag mig reservera. De betänkligheter
emot förslaget, som Betänkandet upptager, synas mig hafva
Bordt vara tillräckliga att föranleda till delsammas förkastande, men då
nu härtill kommer, dels alt det föreslagna stadgandet ej står väl tillsammans
med hvad Utskotten uti deras Betänkande om förändringar i Förfallningarne
emot lösdrifveriet och försvarslösheten tillstyrkt, i fråga om lösgifne
fångars och förbrytares behandling, dels ock att den ifrågasatta nya föreskriften
ej rättligen tillhör Tjenstehjons-Stadgaiij utan lämpligast bordt uti
Lösdrifveri-Förordningen inrymmas, får jag för min del hemställa, alt
motionärens framställning, jemväl i den del, den blifvit af Utskotten godkänd,
måtte förklaras böra förfalla/’
Emot den vid 2 Art. \ §. af Tjenslehjons-Stadgan föieslagne förändring
reserverade sig jemväl Herrar Gripensvärd, Råfeldt och von Rosen.
JNYo 58.
Ank, till Exp. Utsk. den 14 Mars, kl. 12 nödd.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om förändring i
Förfättningarne, angående mått, mål och vigt.
Hos det Högloflign Ridderskapet och Adeln har Herr Hjerta, Lars,
uti ingifvet memorial anfört, att den beslutade förändringen af nu gällande
mått, mål och vigter lill andra, grundade på decimal-systemet och
till en del med nya benämningar, ännu icke på lång tid skulle kunna
till allmänt bruk införas och påbjudas. Efter motionärens tanka, itomme
detta icke att ske i närvarande generations lifstid af det skäl, alt, huru
vig och ändamålsenlig decimal-räkningen än befunnes för all bokföring
Lag- samt Allm. Desv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 58.
59
öch alla kanyler på papperet, elen, enligt bestyrkt erfarenhet från de ställen,
eler den blifvit försökt, alltid kornme att visa sig mindie lämplig för
elen räkning i hufvuelet och de delningar, sorn förekomma i den dagliga
eletalj-handeln oell den mindre trafiken, hvartill orsaken vore, atl der
ständigt förekomme behofvet af varu-quantiteternas och de motsvarande
prisens delning i hälfter, tredjedelar och fjerdedelar, hvilka håda senare
ej gå jemnt upp i tiotalen, men deremot hafva ganska viga och
tjenlig;» huivudmätare i talen 12, 24 och 4S> sorn utgöra grunden för
de flesta varu,- mynt- och målt-indelningar. Genom bemödandet för decimal-systemet
och under väntan på dess införande, hade man emedlertid
kommit alt helt och hållet förbise en lättare verkställd, men derföre
cj mindre vigtig, reform, nemligen att, utan Lo La 1 rubbning i sjelfva hufvudgruuden,
bringa de nu varande mångfaldiga olika beräkningarne af
mål och vigter till någon enhet. De anomalier och svårigheter, som för
närvarande härutinnan egde rum, vore i sjelfva verket så många, alt man
utan tillhjelp af serskild minnesbok icke kunde ständigt hafva i minnet
förhållandet emellan victualie-vigt, slapelstads-vigt, uielall- och gårkopparvigt,
uppstads-vigt, bergs-vigt, tack jems-vigt, råkoppar-vigt, medicinal-vigt
samt silfver- och guld-viglerne, eller hafva reda på olikheterna i målet
af en fast och en lös spanmåls-lunna, en tunna malt, en tunna sall, en
lunna strömming och så vidare, samt dessutom känna, efter hvilka af
dessa serskilda mått öfriga varor köra mätas, hvarom likväl kunskapen vore
för alla, som köpa och sälja mät- och vägbara varor, väsendtlig till
undvikande af förvillelse för sig sjelf och bedrägeri från andra. Motionären
föreslog således: i.‘o^) alt, med bibehållandet endast af de nu varande
olika vigt-systemen för medicinalier samt ädla metaller, alla öfriga
varor må vägas efter den allmänt kända victualie-viglen; och 2:0} alt,
med bibehållande af det för strömming, sill och andra sallvaror brukliga
målet af 2\ kappar på tunnan, all mätning af torra varor må hädanefter
beräknas till 32 kappar på tunnan och det rågade målet, såsom ledande
lill osäkerhet, godtycklighet och tvister, försvinna. — Oin della af Rikets
Ständer bifölles, ansåg motionären året 1842 vara den lämpligaste liden,
ifrån hvilken dess bruk kunde laga sin början.
Häremot har Herr Lif ren, Johan Pehr, som uti afgifvel anförande
ansett förrberörde motion hafva den bestämdaste syftning alt lägga hinder
i vägen för de kloka åtgärder i denna vigtiga national-angelägenhet, som
genom Regerings och Ständers samverkan under 1823 och 1828 årens
SO Lag- samt Allm. Best'.- och Ehon-Utskottens Betänkande, K: o 58.
Riksdagar samt sedermera blifvit vidtagna, och genom hvilkrärendet blifvit
så fullständigt utredt, att intet annat återstode alt i detta mål önska,
än alt deri redan färdiga nya Författningen, rörande Rikets mått, mål oell
vigt, mätte blifva till allmän efterlefnad utfärdad, beslridt allt afseende å
motionen, dels i anseende till dess syftning alt hämma en redan nära genomförd,
förståndig och derigenom önskvärd reform, dels i anseende lill
dess bristande omfattning, såsom blott vidrörande vissa delar af ämnet, och
dels äfven i anseende tili oriktiga zifFeruppgifter; hvarjemte Herr Lefrén,
under förmenande, att tiodelningens införande i mått, mål, vigt och mynt
vore en åtgärd, som icke allenast skulle ådagalägga Representationens förmåga
och vilja att göra den upplysning practiskt gällande, som i landet
funnes, utan äfven medföra en betydande, ehuru thyvärr af många förbisedd
allmän nytta genom den enkelhet, räknekonsten vunne derigenom, att
de besvärlige och svårfaltlige reduclionerne vid den så kallade Sort-räkningen
gjordes alldeles öfverflödige föreslagit: 1:0 alt Rikets Ständers måtte
underdånigst begära, det nya Författningen om Rikets mått, mål och vigt
må blifva under årets lopp utfärdad och anbefalld lill allmän efterlefnad
ifrån och med år 1842; och 2:0 alt den ifrån och med 1841 må i Skolorne
föredragas och inöfvas.
Vidare har inom det Hedervärda Bonde-Ståndet Petter Mårtenson
från Jönköpings Län uti ingifvet Memorial, uppå hufvunsakligen enahanda
grunder, som Herr Hjerta, yrkat samma förändring af nu gällande
vigter, som af nämnde motionär blifvit föreslagen.
Dessa Memorial och deraf föranledde anföranden äro vordne lill
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade, men som detta
Utskolt ansett ärendet erfordra behandling jemväl af Lag-Utskottet, hafva
de förenade Utskotten detsamma under gemensamt öfvervägande tagit;
och då Utskotten nu gå alt utlåtande deröfver afgifva, anse Utskotten sig
böra i främsta rummet meddela yttrande öfver Herr Le}re’ns förslag, alt
det nya systemet för mått, mål och vigt måtte införas och påbjudas till
efterlefnad från och med nästkommande år.
Då Kongl. Majit, uti Kådig Proposition den ro December 1828, lill
Rikets Ständers förnyade granskning öfverlemnade det af Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag redan antagna, på decimal-systemel grundade, förslaget
lill förnyad Författning, rörande Rikets mått, mål och vigt, yttrade Kongl.
Majit, det Han uppskjutit Författningens utfärdande, tilldess en allmän
kännedom blifvit spridd om det uppgjorda systemet, som, sedan det blifvit
slutligen faslsläldt, i alla fall borde, innan tillämpningen deraf loge
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 58.
31
sin början, under föregående tid af minst to år harva utgjort föremål för
folkundervisningen. Instämmande häruti, anlogo Rikets Ständer den i
Kongl. M.ij:Ls Nådiga Proposition omnämnde lid af 10 år, såsom den bestämda
gräns, inom hvilken nödige förberedelser kunde vara fullbordade
och tillräcklig kännedom om systemets inrättning bibringad den uppväxande
generationen, samt tillstyrkte den nya Stadgans utfärdande till efterlefnad
år 183g. Denna tidpunkt är emedlertid redan förfluten., utan alt den
förutsättning, hvarifrån Rikets Stander ulgingo, kan anses i någon mon
förverkligad. Piter Utskottens tanka måste, ehuru underrättelse om det
nya systemet för måll, mål och vigt blifvit till allmänhetens kännedom införd
i de små Almanachorna, denna allmänhet likväl antagas i närvarande
ögonblick derom helt och hållet okunnig. Systemet har icke eller
kunnat hittills utgöra föremål för en allmännare folk-undervisning, då
först vid innevarande Riksdag frågan om Folk-skolor kommit till någon
alfvarsam handläggning. Vid detta förhållande måste Utskotten, som dela
den af Kongl. Maj:t yttrade mening, alf, innan tillämpningen af det
nya systemet täger sin början, en allmän kännedom derom bör vara spridd,
anse tiden för dess påbjudande till efterlefnad ännu icke vara inne. Derföre,
ehuru Utskotten visserligen icke underkänna den sanningen, alt ämnen
af praclisk natur både fortast och säkrast läras under handläggning i
dagliga lifvet — den stora folk-skolan, hvars vexelundervisnings-method är
mägtigalt bibringa kunskap äfven åt den trögaste fatlningsgåfva — och
Utskotten medge, alt, utan tvånget, och behofvet af en sådan kunskap, densamma
icke allmännare förvärfvas, finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka
förslaget att nu genast påbjuda det nya systemet för mått, mål och
vigt till allmän efterlefnad. Då Utskotten dessutom hålla före, att della
systems införande borde åtföljas af decimal-räkningens antagande i myntet,
men Rikets Ständer vid innevarande Riksdag afslagit framställningen
derom, anse sig Utskotten af alla dessa skäl böra hemställa,
alt Herr Lefrens ifrågavarande motion mätte förfalla.
Men anse sig Utskotten deremot, för alt i möjligaste måtto påskynda
ett snart införande af delta system, böra tillstyrka Rikets Ständer att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt Kongl. Maj:t täcktes låta genom Dess Vetenskaps-Åcademi
utarbeta en kort handledning i ämnet med comparaliva
tabeller och anbefalla vederbörande, alt undervisning skall
32
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsleottens Betänkande, N:o 58.
i Folk-skolorne ifrån ar 1842 meddelas om del nya, på de
cimal-räkning
folade, systemet för mått, mål och vigt; samt
att, så snart någon allmännare kännedom derom kan anses
vara spridd, Kongl. Majrt täcktes, dock senast inom 10 år,
låta utfärda Nådig Författning om det nya systemets antagande
lili efterlefnad.
Hvad beträffar de af Herr Hjerta och Petter Mårtensson gjorda
framställningar, så, enär desamma utgått från den förutsättning, att det
nya systemet för mått, mål och vigt icke skulle komma att införas i närvarande
generations lifstid, lärer det af hvad Utskotten här ofvan tillstyrkt
finnas vara en följd, att Utskotten icke kunna dessa framställningar
understödja. Med antagande nemligen af ett snart införande utaf det
nya systemet i sin helhet, måste en jaar tiel förändring af det gamla, äfven
om densamma innebure en förbättring, anses af mindre vigt och nytta,
samt ingalunda af så angelägen beskaffenhet, att den kan såsom en af
behofvet påkallad åtgärd betraktas. Olägenheterna af det närvarande förhållandet
anse Utskotten sålunda böra kunna fördragas den korta lid, som,
efter hvad Utskotten hoppas, nu mera återstår, innan fäderneslandet kommer
i åtnjutande af de fördelar, hvilka det nya systemet medför. Mea
utom della skäl, som gäller i allmänhet om de af motionärerne föreslagne
förändringarne, måste Utskotten anse den af Herr Hierta iftågaställde förändringen
af tunn-målet för torra varor aldeles otjenlig, enär den fasta
spanmålstunnan är så allmänt nyttjad och känd, alt, på sätt Rikets Ständer
uttryckte sig i deras underdåniga skrifvelse vid 182g års Riksdag, rörande
det nya sj^stemet lör mått, mål och vigt, ”ålankan på lös tunna redan
försvunnit ur bokföringen, Förordningarne och språket ocht ålankan af
'struken kappe eller A af en fast tunna intagit dess ställe,’’ samt den föreslagna
förändringen snarare aflägsnade ifrån än närmade till det nya
systemet, Utskotten tillstyrka således,
att de af Herr Hjerta, Lars samt Petter Mårtensson väckte
motioner må lemnäs utan afseende.
Stockholm den s3 Mars 184 *•
Reser
-
Lag- samt Allm, Bese.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, X:o 58.
Reservationer;
Af Herr Aminoff, Fredrike. ’ Emot de sammansatta Utskottens beslut
om a (styrkande af Herr General Lefréns motion, får jag mig reservera,
hufvudsakligen på den grund, att Rikets Ständer redan vid 1823 års Riksdag
antagit den föresiagne förändringen af Rikets mått, mål oedi vigt, och
alt densamma, vid utarbetande af det år 1826 på Kongl. Maj;ts JNådiga
befallning till trycket befordrade förslaget till ny Stadga och Författning
i ämnet, ansågs kunna under vissa bestämda vilkor från och med år
1827 införas samt blifva fullständigt från och med i832 till efterlefnad
gällande. Då härtill kommer, att Rikets Ständer vid 1829 års Riksdag
för deras del bestämde år i83j) såsom den, senaste tidpunkt inom hvilken
alla förberedande åtgärder borde vara fullbordade och Författningen
utfärdad, men sådant icke skett, eger jag så mycket mera skäl till instämmande
i Herr Lefréns yrkan, att Författningen måtte skyndsamt utkomma;
och anser jag de sammansatte Utskotten hafva handlat tvärt emot Rikets
Ständers förut fattade beslut, då Utskotten afstyrkt nämnde motion, i hvilken
jag vill medgifva allenast den modilicalion: att Författningen om Rikets
mått, mål och vigt matte under loppet af innevarande år utkomma,
för alt blifva lill allmän och ovilkorlig efterrättelse ländande senast frän.
och med är 1845; i och hvarmed jag tror mig hafva tillräckligen gifvit
efter för ropet om beredelsetid, helst detta rop dessutom tyckes böra
vara tillfredsstäldt af det redan 18-åriga uppskofv-et med verksiällandet
af en beslutad och af alla för nyttig erkänd reform. Hvad beträffar
den föreburna svårigheten vid införandet och behofvet af en längre tids
undervisning i Folk-skolorne om det nya systemet, så anser jag införandet
af detta system vara, genom bibehållande af nuvarande fot, kanna och
mark victualie-vigt såsom enheter för längde- och rymde-mått samt vigt
så lätt, att efter min öfvertygelse allmänheten, äfven utan alla förberedelser,
är inom en månad efter detsammas påbjudande dermed fullkomligen
bekant, och att dertill lika litet erfordras någon föregående undervisning
i Folk-skolan, sorn, vid realisationens verkställande, en sådan undervisning
var och ansågs vara behöflig för allmänhetens upplysning 0111 förhålLndet
emellan sedel- och silfVennyntet'’.
Eifu till R. St. Fröt. 1840 och 1S41. 7 Sami. % Afd. 14 Höft. 5
34 Lag- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utsholtens Betänkande, N:o 58.
Af Herr Ribbing, Arvid: ”Utskotten hafva visserligen lemnat en
hyllning åt clecimal-svstemets eller i o-tals-räkningens införande, men dertill
utsatt tiden så aflägsnad, att dessförinnan skali inträffa minsten Riksdag.
Ämnet kominer då säkerligen att ånyo bearbetas, likasom vid hvarje föregående,
och hyllningsoffVet vid denna Riksdag skall säkerligen icke mera
inverka på beslutet vid den blifvande, än förra Ständers och äfven Konungens
gjort det nu.
Nyttan af ett förbättradt räknesätt med i o-tal i mått, mål och vigt
åtnjutes i verkligheten af andra folk, men sjmes hos oss fly undan såsom
en skuggbild, när man sig deri vill tillegna. Hvad ligger till orsak? Jag
fruktar egennyttan. Det är bekant, att oni tackjerns-vigten gemenligen yttras,
att den betalar frakten, hvarmed menas, att som tackjerns Skepp, är 26
Lisp. v. v., men ändock, vid frakt, ej betalas mer än för 1 Skepp., eller
20 Lisp. v. y., så skulle slikt medföra en frakten motsvarande vinst för
bruksegaren; hvaremot om alla Skepp, blefve like tunga, så att ett tackjerns-skeppund
ej vägde mer än ett victualie-sképpund med 20 L:sp., hvilket
naturligen skulle ske vid 1 o-tals-räkningens införande, så ginge denna
vinst för bruksegaren förlorad, då det förmodas att, vid frakt, formannen skulle
yrka lika hög betalning för forslingen af det mindre som af det mera
vigtiga skeppundet. Denna tro eller vantro är nu ålskil 1 ige bruksegares,
men deras partiela fördel, synnerligen om den är inbillad, bör icke hindra
det allmänt nyttiga.
I stället för Utskottens vanskliga och obestämda tillstyrkande hade
Afdelnin gen åtminstone föreslagit den bestämda förändring, att all slags gröfre
vigt borde blifva enahanda eller reduceras till victualie-vigt. Öfvergången
till totals-räkningen framdeles blefve härigenom underlättad, serdeles
sorn victualie-vigten innehåller jemna 1 o-tal, men hufvudsukligast dymedelst
att det hinder egennyttan, på nyligen beskrifna sätt, orsakar på förband
vore undamöjdt. Jag releverar derföre Afdelningens förslag såsom
mitt, ehuru jag icke har förtjensten af att hafva deltagit i dess utarbetande.
Det lyder som foijer:
Hvad den af Herr Hjerta samt Petter Mårtensson föreslagna förändring
af hittills gällande vigter vidkommer, så, ehuru väl det vore en möjlighet,
alt det nya vigt-systemets införande derigenom kunde fördröjas,
finna Utskotten det likväl ingalunda vara någon nödvändighet att så skall
inträffa. Fastheldre synes det Utskotten, som denna förändring skulle
lätta införandet af decimal-räkningen i vigten, då just vietualie-marken är
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 58.
35
den i nya vigt-systemet antagna enheten,, och det otvifvelagtigt måste medföra
mindre svårighet att, vid detta systems påbjudande till efterlefnad,
verkställa den nödiga reduclionen på en enda än på många vigter. Förändringen
har dessutom en ekonomisk nytta med sig, som Utskotten anse
jemväl förtjena uppmärksamhet, nemligen den besparing, som uppkommer
derigenom, att allenast ett slag af vigter behöfves; och ehuruväl det kan
tyckas, att denna besparing icke är i sig sjelf serdeles stor, blir den likväl
betydande genom förhållandet till den allmänna förmågan att bekosta
anskaffandet och underhållandet af flere slags vigter, och talrikheten af
dem, sorn hafva beliofvet deraf. Utskotten linna sig alltså ega anledning,
att till de af Herr Hjerta och Petter Mårtensson i afseende
härå gjorde motioner tillstyrka bifall, hemställande, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes, med afskaffande af öfrige vigter, i Nåder påbjuda,
att, utom medicinali- samt silfver och guld-vigterne,,
ingen annan slags vigt, än victualie-vigten, må för framtiden
och intill dess det nya systemet för mått, mål och vigt kan
varda inSördt, i handel och varors vägning» användas.
Den mening, sorn irinefattas i ofvanstående, med uttryckt' förbehåll
alt få jemka redactionen, föll inom Utskotten vid votering, dock var öfvervigten
dervid ringare än på tackjerns-lispundet’r.
Herr Friherre Leijonhufvud, A., lillkännagaf sig icke hafva deltagit
i Utskottens beslut och förklarade tillika, det han icke kunnat i förra
delen deraf sig förena, i händelse han vid dess fattande varit tillstädes.
Herr aron Rosen, G., ehuru icke närvarande, då beslutet fattades,
reserverade sig deremot vid justeringen och ansåg tiden nu vara inne att
sätta den längesedan beslutade reformen i verket.
Emot Utskottens beslut reserverade sig äfven Prostarne Gumcelius
och Säwe. » —.
Rättelse.
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon^Utsk. Betänkande, Nio 54,
Sid. *5, r. i nedifr. st. för Judes inköp af jord
1. beviljas för Judes inköp af jord
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1841*
Tryckfel och rättelser uti Lag- samt Alltrin Eesv.- och Ekon.-Utskottens
Betänkande, N:o 5/f.
Sid. g, rad. 4» står: finna Utskotten i serskilda tids-omsländiglieter någon
anledning
läs: finna Utskotten i serskilda tids-omsländigheter icke
någon anledning
sid. i3 uti förslaget, § 2, rad. 5, står: så ock Borgerskap eller Magistrat
blifvit hörde,
läs: så ock Borgerskap eller Menighet blifvit hörde,
Bih. till E. SI. Fröt. 18^0 och i84t• 7 Sami. a Afd.
££ <©£${$<© 3,1*1,
TRYCKT nos J. A. WALLBiM,
1841.
Las,- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VIskottens Betankande, N;0 5Q. f
N:o 59.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 April 1841, kl. ii f. m.
Betänkande , i anledning af vacht motion om eftergift i vissa
fall af Kronans rätt till skatt å Socken-allmänningar.
Utskotten hafva från det Högloft. Ridderskapet och Adeln fått emottaga
följande af Herr Palmcrantz, Mauritz, väckta motion:
”Då de skogstrakter, som under namn af Socken-allmänningar egas och
disponeras af de socknar, inom hvilkas områden de äro belägne, enligt hittills
gällande Författningar, i allmänhet icke äro med någon serskild skatt
eller ränta till Staten belastade, tvifvelsutan af det skäl, att desse skogar,
afsedde till nödig lättnad och understöd i skoglösa eller eljest svaga hemmans
skattebördor, blifvit vid sjelfva hemmanens primitiva skattläggning i
dessas egen skatt inberäknade; men det likväl i senare tider inträffat, att
några få dylika allmänningar inom Riket af misstag kommit att från dea
för socken-allmänningar i öfrigt behörigen iagttagna skattefriheten utgöra
högst obilliga undantag, härledde deraf, att verkliga jordegarnes rätt till
nämnde allmänningar råkat i förgätenhet, och Kongl. Majit och Kronan,
sorn vid sådant förhållande förmenat sig vara egare, på grund af detta origliga
förmenande, till åtskillige nybyggare upplåtit deraf större eller mindre
delar emot derföre åsatt skatt och ränta, utan att rätte jordegarne,
sedan de, efter anställde rättegångar, från Kronan återvunnit omförmäldet
allmänningar och dem sig emellan skiftat, ändock lyckats vinna befrielse
från den sålunda origtigt och utan deras hörande åsatte skatt, finge, till
undaurödjande af denna orättvisa olikhet, i afseende på socken-allmänningarne
inom Riket, och då alla slika allmänningar rättvisligen borde få åtnjuta
enahanda skattefrihet, motionären yrkar, att, enär den serskilda skattläggning
af vissa, under namn af odlings-Iägenheter eller intägter, upplåtne
delar af ifrågavarande allmänningar, till förfång för vederbörande allmännings
intressenter, obestridligen utgör en ny, högst obillig tillökning i hemmanens
ordinarie skattläggning, dervid naturligtvis beräknats bemmanens
alla tillhörigheter och följagtligen jemväl sockenmarker, det måtte således
Bilt. till R. St. Prot. 1840 oeh l84*• 7 Sami. 2 Afd.
1
2 Bag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJ tskottens Betänkande, IV.-o Scu
i alla de fall, der ofvanom förmälde förhållanden äro för handen , Kronans
anspråk på den i senare tider, utan Rikets Ständers hörande , sålunda tillkomne
skatt å soeken-allmänningar , utaf Rikets Höglofl. Ständer för deras
del rättvisligen eftergifvas, så att alla dylika allmänningar hädanefter mätte
få åtnjuta samma rätt till skattefrihet.”
"Kongl. Förordningen om skogarne i Riket den i Augusti i8o5, hvilken,
enligt tydliga ordalydelsen i dess i §, upphäfver alla dittills om skogarne
utkomne allmänna Författningar, stadgar, bland annat hit tillämpligt,
i g §.: "att den lott, som vid delning af socken-allmänning tillfaller hvarje
hemman, kommer att ikläda sig samma hemmans och bolstads natur, vare
sig frälse, skatte eller krono”. Således vore klart, att hvarje lott af en slik
allmänning är ansedd efter delningen utgöra en integrerande del af det
hemman, den tillfallit, och att någon serskild skatt derå följagtligen icke
hör ega rum, enär sjelfva hemmanet förut drager denna. Det torde väl
dessutom icke kunna af någon bestridas, att, om vederbörande sockenmenigheters
eller hemmans-innehafvares eganderätt till ifrågavarande allmänningar
icke fallit i glömska, utan alltid varit känd, Kronan icke eller
utan öppet våld kunnat, på sätt nu skett, åt nybyggare egenmägtigt upplåta
och skattlägga den ringaste del af samma allmänningar. Hade således
Kronan icke förmenat sig vara egare, så vore ifrågavarande allmänningar i
detta ögonblick icke betungade med de skatter, sorn nu furnäs dem åsatte,
utan ännu fullkomligt skattfrie.”
"Det vore jemväl klart, och torde icke lika litet af någon skäligen
kunna motsägas, att skattläggningen af omförmälde allmänningar, som skett
i förutsättning af Kronans eganderätt, hade bordt upphöra att gälla, i samma
moment, denna förmenta rätt blifvit underkänd. Sedan misstaget örn
eganderätten blifvit utredt, måste ock i följd deraf skattläggnings-ålgärdeu
ovedersägligt blifva en nullitet. Den omständigheten, alt sjelfva förrättningen
skett i behörig ordning och med iagttagande af de i lag föreskrifne
former, kan väl icke lända densamma lill något stöd , då den erforderliga
grunden, nemligen eganderätten, saknats.”
Motionären hetviflade visserligen icke, att den yrkade skattebefrielsen
för ofvanberörde soeken-allmänningar skulle af Utskotten tillstyrkas; men
om det mot förmodan skulle finnas betänkligheter vid alt bifalla motionen
i sin helhet, lärer ingen om förhållandet upplyst anse vådligt att åtminstone
föreslå Rikets Ständer ",att de få socken-allmänningar, som till större
eller mindre del nu finnas skattskyldige till Staterij mätte, der vederbörande
jordegare sådant äska, pä Statens bekostnad underkastas förnyad besigtning
Lag- samt Allni. Bcsv.- och Ekoiu~Utskottens Betänkande, N.-o 5Q. 3
och skattläggning”, så alt jordegarne, i fall de ej lyckas erhålla fullkomlig
frihet från skatt, likväl kunna, der så skäligt pröfvas, åtminstone kostnadsfritt
vinna nödig nedsättning deri och sålunda icke vidare betungas med
samma skatter för ifrågavarande allmänningar, som blifvit ålagde nybyggarne,
de der endast haft besittnings- eller åbo-rätt, eller, med andra ord,
hvilka icke varit att anse annat än som Kronans arrendatorer.
Denna motion hafva Utskotten tagit under öfvervägande; och då sockenallmänningarne
ända till utfärdandet af Skogs-Ordningen den i Augusti
iSo5 stodo i fullkomligen lika förhållande med Lands- och Ilärads-allmänningar,
å hvilka nybyggen fingo under bestämda vilkor anläggas och försvaras,
på sätt 6 §. af nämnde Skogs-Ordning innehåller, är det klart, att
. skattläggning af sådane nybyggen eller intägter å socken-allmänningarne,
hvilken tillkommit före i8o5 års Skogs-Ordning, hvarigenom dessa allmänningar
till socknarnes fria disposition upplätos, är fullkomligen rättsenlig.
Men, om sådan skattläggning skett efter nämnde tid å lägenhet, som blifvit
upptagen å allmänning, hvilken icke var då såsom socken-allmänning ansedd
och erkänd, ehuru det sedermera lyekats menigheterne att tillvinna
sig densamma, måste förhållandet vara enahanda, och den derföre tillkomne
skattläggningen vara lika giltig och beståndande, som i händelse den
skett före utfärdandet af i8o5 års Skogs-Ordning. En lägenhets skaltläggande
har dessutom icke sin grund i en Kronans jordegande-rätt, ty i sådant
fall skulle afgärda by icke kunnat serskildt i mantal sättas, utan på
hvarje sjelfständig jordegendoms skyldighet att, i förhållande till dess storlek
och godhet, genom erläggande skatt, bidraga till fyllande af Statens behof.
Att dessa grundskatter kunde försvinna, må anses önskligt; men så
länge detta icke kan ske, lärer en eller flere i behörig ordning skalllagde
hemman och lägenheter, de må vara å socken-allmänning upptagne elier
icke, svårligen kunna från en sådan tunga befrias; och Utskotten tillstyrka
af dessa skäl,
alt motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 April 184
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Belänkanden, N.s 60, 61.
N:o 60.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 April 1841 > kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet att under
vissa vilkor hos andre än målsmän insätta barn till uppfostran.
Hos det Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr von Hartmansdorff,
!August, väckt motion derom, att barn, som beträdes med betllande eller
sysslolöst kringstrykande ocb för hvilket erforderlig sedlig omvårdnad ej kan
hos dess målsman påräknas, må, antingen det blifvit för vanart slraffiPdl eller
icke, kunna, uppå Kyrko-Rådels anmälan, af Fattigvården skiljas från sin
målsman och till upfostran insättas bos andra eller i dertill tjenlig anstalt,
och gånge Fattigvårdens beslut i sådane mål i verkställighet, utan hinder af
besvär, med hvilka förhålles, såsom i fråga om Fattigvård i städerne.
I afseende härpå få Utskotten tillkännagifva, det Utskotten, i dess afgifna
Belänkanden N:is 5 och 3i, rörande Fattigvården i Riket, redan framställt
förslag om stadganden af den syftning, Herr von Hartmansdorffs förevarande
motion innebär, hvarjemte Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
i deras Utlåtanden N:is 5 ocb 128, beträffande folk-undervisningen,
föreskrifter i denna del likaledes föreslagit; och finna Utskotten,
med hänvisande till dessa Belänkanden, något serskildt yttrande, i anledning
af förevarande motion, således icke erfordras.
Stockholm den 2 April 18^1.
N:o 61.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 April 1841, kl. n f. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, rörande förändringar
i Expeditions-taxan.
Till Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr Brinck, A. M., ingifvit ett Memorial,
deruti han, under anmärkande, att Expeditions-taxan för närvarande
icke innehåller någon annan bestämmelse, i afseende på lösen och arfvode
Lag- samt Allm. Besv.- vch Ekon.-Vlskottens Betänkande, N.-o 6u 5
för Notarii Publioi förrättningar och expeditioner, än alt för en vidimation
skall erläggas En Riks lalér Banco, yrkat, att med afseende å .Notarii Public*,
besvärliga skyldigheter alt genom stundom ganska långväga personliga besök
veikställa förrättningar, så väl som å bans ansvarsfulla befattning, en
bestämd norm må i taxan införas för de förrättnings-arfvoden samt den
expeditions-lösen, Notarius Publicus bör åtnjuta vid de af honom veikstälide
förrättningar.
Hos det Hedervärda Bonde-Ståndet hafva dei jemte Hindric Hansson
fiån Elfsborgs Län och David Andersson från Halland, uti serskilda Memo)ial,
yrkat, den förre: att, i stället för de nu vid enskilde förrättningar efter
omständigheterna utgående skjuts- och tractaments-ersältningär till domare,
ett visst arfvode för hvarje förrättning lill Domare och Nämnd eller Egodelnings-ledamot
må bestämmas, grundudl på afståndet från Häradets eller
Domsagans medelpunkt, till punkter på dess omkrets; och den senare: att
lindring i Charta Sigillata och lösen i mon af summans storlek , vare sig
vid lagfart, boupptekningar och arfskiften eller lagsökningar, ejma ega rum,
utan charta och expeditions-lösen, då den efter summa utgår, bestämmas
lika eller efter procent, ehvad summan är större eller mindre.
Dessa motioner hafva Utskotten tagit under gemensamt öfvervägande,
och få med anledning deraf tillkännagifva, att, då Kongl. Maj:t låtit i Nåder
utarbeta förslag till förnyad Expeditions-taxa i enskilda mål, Utskotten,sora
ansett sig böra taga kännedom om nämnde förslag, för att erfara, huruvida
något deri funnes stadgadt i det afseende, hvarom H*rr Brincks framställning
handlar, eller rörande arfvode och lösen för Notarii Publioi embclsforrältningar
och expeditioner, funnit berörde förslag till förnyad Expeditions-laxa
innehålla ett stadgande, af följande lydelse: ”För Notarii Public»
protester och bevis betalas till Notarien och det vittne, han med sig häfver,
då åtgärden sker på hans embetsrum, i R:dr B:co; utom embetsruinmet
i R:dr24sk. Innehåller Notariens expedition flere ark, erlägges lösen
för andra och hvartdera af de följande arken 18 sk.”; och som Utskotten
anse nämnde stadganden, i afseende på Notarii Publioi rätt till arfvode och
expeditions-lösen, lämplige, finna Utskotten sig hafva anledning hemställa,
det Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att hvad det utarbetade förslaget till förnyad Expeditionstaxa
sålunda, i afseende på lösen för Notarii Puhlici expeditioner,
innehåller, måtte varda lill iagttagande påbudet.
Hvad åter de af Hindric Hansson och David Andersson väckte motioner
beträffar, så, enär Utskotten anse den grund, Hindric Iianssw& föreslagit
6 Lag- samt Albit. Besv.- och. Ekon.-Ut skottens Betänkande, N.o 62.
för bestämmandet af arfvode till Domare och Nämnd eller Egodelnings-rälts
ledamot, sakna all lämplighet, och David åndersson icke satt i fråga någon
nedsättning, utan en förhöjning i expedilions-lösen, den der skulle obilligt
och öfver höfvan betunga och försvåra alla betydligare afhandlingar, samt
Rikets Ständer Författningen om Charla Sigillata redan uppgjort och beslutat,
finna sig Utskotten ega anledning tillstyrka,
att ifrågavarande tvänne motioner måtte lemnäs utan afseende»
Stockholm den 2 April 1S4r•
N:o 62.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 April t&j?, kl. u f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående conventio
ner om Presterskapets löne-inkomster, m. m.
Från det Hederv* Bonde-Ståndet hafva Utskotten fått emottaga: 1:0 Ett
af Anders Olsson från Stora Kopparbergs Län ingifvet Memorial,
hvaruti, under anförande, att såväl allmänna Lagens bestämmelse, i afseende
på de laga hus, hvilka å prestegård böra finnas, ej öfverensstämde
med nu-tidens fordringar, som ock att Presterskapets aflöningssätt i öfrigt
vore lika förhatligt för presterskapet sorn för åhörarne, blifvit, till vinnande
af en snar och af behofvet i dessa fall påkallad rättelse, föreslaget:
1:0 att vid inträffande ledighet af Kyrkoherde- och Capellans-sysslor i
en församling, Contracts-Prosten skall i sockenstämma sammankalla sockenboerne,
som då utse fyra eller högst åtta ombud från åtskilliga delar af
församlingen, hvilka jemte behörigen förordnade Krono- och ConsistoriiOmbud
skyndsamt sammanträda och uppgöra förslag till convention , upptagande
så väl de lius å bostället, hvilka af församlingen böra underhållas,
som sjelfva aflöningssättet och uppbörden; hvarvid afses, i anseende till
byggnaden, ortens sed, boställs-innehafvarens beqvämlighet och embetets
värdighet, samt, i anseende till aflöningen, det belopp, hvartill förra lönen
utgått och att uppbörden ställes, så vidt möjligt är, att ske på Tote, genom
rotebondens försorg och ansvar för lefvereringen på dertill bestämda tider;
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJlskoitens Betänkande y N.-0 62. f
aro att om, då delta förslag sedermera i sockenstämma underställes församlingens
antagande,skiljagtighet emellan allmänna ombuden och församlingsboerne
uppstår, desse välja bland sig från socknens serskilda delar 20 deputerade,
hvilka derefter, med fullmyndig rätt att å församlingens vägnar besluta
och med rösträttighet sig emellan per capita , sammanträda med Krono- och
Consislorii-ombuden och de olika förslagen sammanjemka. Convention, sorn.
då af pluraliteten bland sockne-deputerade antages och af allmänna ombuden
godkännes, blifve för framtiden, eller om den blott på försök antages,
i minst 5o år gällande; skolande, sedan Konungens Befallningshafvande och
vederbörande Consistorium deröfver hörde blifvit och icke haft något att
dervid anmärka, densamma till Kongl. Majrts Nådiga fastställelse anmälas.
Kunna allmänna ombuden och socken-deputerade ej om convention sig
förena, eller göres anmärkning dervid af Konungens Befallningshafvande
elier vederbörande Consistorium, öfverlemnas saken till Compromiss-rätt,
hvartill Krono- och Consistorii-ombuden utse hvar sin och församlingens
deputerade tvänne ledamöter, hvilka fyra åter gemensamt välja den femte.
Comproraiss-rätten, sålunda sammansatt, sammanträde och afgöre skyndsamt
det tvistiga samt upprätte ofvannämnde convention, hvilken, efter det
Konungens Befallningshafvande och Consistorium deraf erhållit del, samt
om liden för dess gällande sig utlåtit, till Kongl. Maj:t af Consistorium
öfverlemnas till fastställande;
3:o att de publika ombuden, äfvensom Compromissarierne erhålla af
församlingen skjuts och dagtractamente efter det för deras stånd och embete
gällande Rese-reglemente, samt Compromiss-rätlen derjemte lösen för
Protocoll och Utslag , efter för Härads-Rätt fastställd taxa. Compromissrätten
må äfven sig till biträde kalla en skicklig protocollsförande, som då
uppbär den här bestämda expeditions-lösen och njuter för Häradshöfding
fäststäldt skjuts- och dagtractamente, hvilket allt af socknemännen betalas;
4:0 att den laga byggnadsskyldighet, som för boställets innehafvare bestämmes,
icke må in natura utgå, utan fastställas till en viss årlig procent
af lönen att årligen erläggas tili socknens byggnads-cassa, hvars Direction
deremot ansvarar för boställsbyggnadernas underhållande;
5:o att dessa stadganden äfven måtte omfatta de Skolmästare-tjenster,
som äro med presterlig befattning förenade; och
6:0 att ledigblifven Kyrkoherde-, Capellans- och Skolmästare-befattning,
der ej convention redan är uppgjord, icke må till återbesättande kungöras
förr, än den nu föreslagna regleringen af aflöning och byggnadsskyldighet
försiggått och blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd.
8 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Betänkande j JV.o 62.
Häruli hafva Didric Weström, Johan Ericsson j Eric Andersson och
Lars Boethiusj alla från Slöra Kopparbergs Län, instämt.
2:0 Ett af Jons Ersson fiån Wermlands Län till det Hedervärda
Bonde-Ståndet jemväl ingifvet och till Utskotten remitteradt Memorial, deruti,
jemte anmärkningar emot Presterskapets aflöningssält, blifvit, angående
preslegårdshusens byggande ocb vidmagthållande, yrkadt, att detta måtte
blifva Pastors ensak, på samma sätt, sorn de mindre lönte Comministrarne
vöre till en sådan skyldighet förbundne.
I anledning af dessa Memorial få Utskotten tillkännagifva, att Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i dess afgifna Betänkande N:o i38 redan,
till följd af remiss å motioner i samma ämne, meddelat yttrande, rörande
eonventioner om Presterskapets rättigheter; hvadan Utskotten, med hänvisande
lill nämnde Betänkande, anse ytterligare utlåtande i ämnet öfverflödigt;
viljande Utskotten allenast tillägga, alt det af Anders Olsson föreslagna
sätt att upprätta eonventioner föranleder omgång och kostnader,
hvilka icke äro förenade med det i gällande Författningar redan föreskrifna
och, efter hvad erfarenheten visat, ändamålsenliga sätt för dylika conventioners
upprättande; till följd hvaraf Utskotten, under åberopande i öfrigt
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets ofvan anförde Betänkande
hemställa,
att ifrågavarande motioner, i hvad de röra eonventioner om Presterskapets
löne-inkomster, icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Beträffande vidare förslaget om tillämpande af föreskrifterne om convenlioner
jemväl å de Skolmästare-tjenster, sorn äro med presterlig befattning
förenade, så linna Utskotten förhållandet med Skolmästares aflöning
så olika de egentlige försam 1 ings-lä r a roes, att convenlion derom icke gerna
kan komma i fråga.; och få Utskotten, i afseende på framställningarne, dels
att Kyrkoherde mätte tillförbindas samma byggnadsskyldighet, sorn Capellanerne
åligger, dels att byggnadsskyldigheten måtte fullgöras medelst erläggande
af en viss årlig procent af lönen till församlingens byggnads-cassa,
erinra, att det förra förslaget strider emot Preste-Ståndets Privilegier; och
förekommer emot det senare , att på många ställen någon byggnads-cassa
eller Byggnads-Direclion icke finnes bildad , som kan prestegårdshusens
byggande och underhållande öfvertaga; hvadan Utskotten, som i öfiigt icke
finna gällande Författningar lägga något hinder i vägen för upprättande af
öfverenskommelser emellan församling och Kyrkoherde jemväl rörande
byggnads
-
Zflg- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, IV.-o 63. 9
byggnadsskyldigheten å prestgård, anse alla åtgärder i dessa hänseenden från
Rikets Ständers sida öfverflödige eller olämplige, och hemställa,
att molionerne måtte äfven i förevarande omständigheter lemnäs
utan afseende.
Slockholm den i April iS/fr.
N:o 63.
Ank. till Exp. Utsk. don 3 April i84i, kl. n f. m.
Betänkande , i anledning af väckt motion, angående Pnästegårdsbjggnaderne
å Gottland.
Riksdagsfullmäktige Christen Persson och Per Båtelsson Burge från
Gottland hafva uti ett lill det Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och till
Utskotten remilleradt memorial anfört: att preslegårdsbyggnaderne på Gottland
vore icke allenast ganska kostsamma, emedan de äro byggde af sten
och boningshusen läckta med tegel, som, emedan inga tegelbruk finnas å
ön, måste ifrån andra orter införskiifvås, ulan äfven till antal och storlek
vida flere och större, än Lag och Författningar bjuda. Val bestämdes i den
så kallade Conventions-stadgan, att ”en syn skulle hållas öfver alla prestegårdshus
och hvad deraf ölverflödigt vöre, skulle ödeläggas”; men någon sådan
syn hade hvarken blifvit påbjuden eller hållen, fastän allmogen redan
vid 1^52 års Riksdag derom gjorde påminnelse och änskönt äfven en Skrifvelse
från Kongl. Majit då afgick till Dess Befallningshafvande, alt den genast
skulle företagas, i enlighet med hvad lagen om preslbyggnader i allmänhet
föreskref och stadgade. Hemmansegarne hade således under bela
tiden varit betungade med detta stora och kostsamma onus, utan att Presterskapet
till den aldraminsta dtl byggt de hus, som äro dem ålagde att
bygga, hvartill än vidare komme, att Kyrkoherdarne icke ens underhålla
eller reparera de af allmogen iståndsätta husen, som dock af alla andra
boslälls-innehafvare mäste fullgöras. På grund häraf yrkade motionärerne,
Dill. till R. St. Fröt. tSfo och iSft. 7 Sami, 2 Afd.
2
10 Zrtg- srtmt Allm. Bcsv.- oell Ekon.-Utskottens Betänkande, TSf.-o 6$.
att bos Kongl. Majit ytterligare anhållan mätte göras, så väl derom, ati Kongl.
Majit täcktes i Nåder anbefalla Dess Befallningshafvande eller vederbörande
auctoritet alt låta genom behörige domare genast företaga om förmälde syn,
så alt de öfverflödige husen mätte ödeläggas, som ock att Pastorerne måtte
åläggas bygga de hus, Lagen bestämmer, samt de af församlingen bj^ggda
för framtiden underhålla och reparera.
I afseende härpå få Utskotten upplysa, att för ön Gottland gäller , i
fråga om prestegårdsbyggnaderne , den serskilda stadga om Presterskapets
rättigheter derstädes, hvilken blifvit genom af Regeringen förordnade Com
missarier
med öns invånare aftald och uppgjord den 20 September 1648,
samt senast stadfäslad den 3o October r7^7' Enligt 3 §. i denna Stadga,
åligger det socknemännen att bygga och underhålla de hus, som å prestegård
nödige äro; och enär Pastorerne på Gottland sålunda varit af ålder
befriade från den byggnads- och undes hälls-skyldighet, som Kyrkoherde i
allmänhet, iemlikt 26 C ip. 2 §. Byggoinga-Balken, åligger, samt en rubbning
häri ej kan ske, utan att tillika röra Presterskapets privilegier, finna
Utskotten molionärernes gjorda framställning» om lika byggnadsskyldighet
för Pastorerne på Gottland, som Lagen, i anförde rum , för Kyrkoherdar i
allmänhet bestämmer, icke kunna af Utskotten understödjas, utan hemställa
Utskotten, på grund af nu uppgifne förhållande,
att motionen måtte i denna del lemnäs utan afseende.
Hvad beträffar frågan om underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t , att
de i 3 §. af oftanämnde 1648 års Stadga omförmälde syner, till bestämmande
af de hus, som nödige äro, och hvilka socknemännen skola å prestegården
bygga och underhålla, måtte i Nåder anbefallas, få Utskotten tillkännagifva,
att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till följd af erhållen
serskild remiss å molionärernes första framställning i ämnet, uti detta
Utskotts Betänkande N:o 128, sig deröfver utlåtit; hvarföre och då nämnde
Betänkande blifvit af samtlige Riks-Stånden bifallet och frågan således redan
är af Rikets Ständer afgjord , Utskotten anse detta ämne icke vidare kunna
komma under pröfning och frågan således böra förfalla.
Stockholm den 2 April 18/fi.
TRYCK T II OS J. A. WALLDÉN,
1841.
Lag- samt Allm. Best:, och Ehm.-Utskoltens Utlåtande, N:o 64.
l
N:o 64.
Ank. till Exp. Uisk. den 6 Apriä, kl. 9 l. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återretnisS & Utskottens Betänkande,
N:o 6, angående väckte frågor om disposition af
H' ärads-allmänningarne, deras förvaltning, samt Jägeri-Statens
upphörande.
På grund af gjorde anmärkningar
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln:
af Herr af Ström samt
Herr Friherre Cederström, Jacob;
hos det Högvördiga PresteStåndet:
af Herr Prosten Astrand,
„ Prosten Östberg,
„ Doctor Björkman,
„ Professor Geijer,
„ Prosten Ahlquist och
„ Domprosten Elmgren;
hos det Hedervärda Bonde-Ståndet'.
af Lars Petersson från Blekinge Län,
Anders Trysén från Östergöthlands Län,-  Fredrik von Zweigbergk,
Anders Brissman, och
Anders Andersson från Skaraborgs Län,
Henrik Hansson och
Nils Persson från Örebro Län, med hvilka flere af Ståndet instämt,
hafva bemälde Riks-Slånd till Utskotten återförvisat förenämnde Betänkande
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 17 Häft. 1
2
Lag- lamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o 64»
]NT:o6, hvilket deremot blfvitaf det Vällofl. Borgare-Ståndet bifallet. Utskotten
hafva således tagit de ämnen, hvilka utgöra föremål för nämnde Betänkande,
under förnyad pröfning i sammanhang med de anmärkningar, som blifvit
emot Utskottens förut afgifne tillstyrkanden inom de respeclive Riks-Stånden
framställde; och få Utskotten här först redogöra för dessa anmärkningars
hufvudsakliga innehåll, hvarefter Ulskotten skola sig yLtra öfver
de serskilta punkter, hvarunder desamma kunna hänföras.
Herr af Ström har först i allmänhet, rörande allmänningarnes ställande
under inseende af en Municipal-styrelse, anfört, alt skogar, som fordrade
så lång tid, för att nå sin mognad, alt, under deras uppväxande,
flere generationer försvinna, måste hafva en permanent öfverstyrelse, som
aldrig dör, det är Regeringens. De måste skötas efter en klokt uppgjord
plan, som ej finge rubbas. Ett vacklande i principer vore högst menligt.
Icke heller ginge det väl, om de, som skola begagna skogarne, finge ordna
om huggningen och återsådden, ty gemenligen ville de laga ifrån skogen
mera, än den med framtida bestånd kan gifva, och ville vara obesvärade
af den möda och kostnad, som ålerplanleringen medförer. Man hade
här så talande exempel på, huru det gått med skogar, förvaltade efter det
ena eller andra administralions-sätlet, att det blolt behöfdes upprepa kända
facta för alt öfvertyga om, hvilketdera hade företrädet. Socken-allmän»
ningarne lemnades på försök till socken-boernes egen disposition och följden
blef, alt nu funnes ingen socken-ollmänning mera. De Krono-parker,
som på Öland upplätos lill invånarnes skötsel, försvunno, så alt man ej
såge tecken lil), hvarest de varit belägne, under det att Böda skog, som
bibehölls under skogs-betjeningens tillsyn, stöde qvar och nu, efter trakthuggnings-sällets
införande, gåfve betydlig afkastning. Af den på Wisingsö
varande Krouo-park af 1327 tunnland utbrölos 1000 tunnland, som lemnades
till öboerne alt sjelfve dermed hushålla, och nu syntes icke, hvar
denna skog stätt, då deremot de under skogs-betjeningens vård ställde 22^
tunnlanden utgjorde den vackraste skog, man kunde få se i landet. Kronoparker
och härads-allmänningar hade i alla tider slått under Regeringens
disposition, och detta vore skälet, hvarföre sådane skogar ännu funnes qvar,
men, om man släppte dem under municipal-styrelser och borttoge skogsstaten,
skulle de undergå samma öde, som socken-allmänningarne och de
ofvannämnde Krono-parkerne. Inseende della, hade Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag åt Kongl. Majrt öfverlemnat ordnandet af en bältre skogshushållning,
och resultaten af det sedan den tiden följda nya skogshus
-
Lag- somt Allm,.- Besv.- och Eicon.-Utskottens Utlåtande, iV:o 64.
3
liållnings-systemet vore, att, ulan något af Rikets Ständer lemnadt anslag
och med en i början tom cassa, Regeringen åstadkommit inrättandet åfelt
Skogs-inslituf, derifrån 5o skicklige elever utgått; Skogs-staten erhållit förhöjda
löner; de brända fällen blifvit besådde och nu buro en ung grönskande
skog; de för skogsvården menlige hemmanen inne i skogarne blifvit
inköpte; bevakare-boställena flyttade nära intill eller på skogarne; de
fleste parker inhägnade; och, oagladt alla dessa gjorda omkostningar, en behållning
af 88,000 R:dr funnes i den genom Regeringens anordningar bildade
Skogs-cassan. Vid sådana resultat af de olika förvaltniugs-sättea
vore det hvarken klokt eller nyttigt att göra partiela förändringar i Regeringens
fastställda hushållsplan och lemna skogs-förvaltningen, rörande
allmänningarne, i bänder på dem, som dels äro intresserade alt skörda mera,
än skogens tillväxt medgifver, och icke hafva några band på sig, att
de vidlaga åtgärder för en sådan tillväxt, dels icke kunna ega de för ändamålet
erforderliga insigler.
Efter dessa allmänna anmärkningar har Herr aj Ström, i afseende
jå de af Utskotten tillstyrkte förändringar uti lnstructionen för Skogsoch
Jägeri-Staten, anfört:
Vid 3 Att densamma vore tydlig derutinnan, alt skogs-staten
ålåge uppmäta skogarne, samt upprätta cbartor öfver dem. Vid Kronoparkernes
uppmätning bekostades handllangare-dagsverken af skogs-cassan,
och lill allmänningarne bade de beslridts af härads-boerne, som fått utsyningar,
hvilket äfven syntes följa af sig sjelft, ulan alt någon Författning
i afseende derpå erfordrades.
Vid 5 §. Att, då Utskotten tillstyrkt den förändring, alt af hvarje
bärads-allmänning, i nion af dess storlek och i förhållande till ortens
behof af timmerskog, skall afsättas en lämplig andel af den för skogsväxlen
mest tjenliga marken, som indelas lill årliga laggen, i förhållande till
den för skogens växt och mognad till timmer erforderliga tiden, men för
den öfriga marken iagtlagas en indelning, lämpad efter den kortare tid för
ålerväxten, som för skogens användande till ved och gärdsle erfordras, att
med beräkning af den, till följd al olika jordmon och climat, olika växtJbdieten,
låg häruti en motsägelse mot hvad blifvit tillstyrkt vid 7 §.
I°ena fallet förutsattes, att det vore brist på skog, i det andra åter, alt
öfverflödet vore så stort, alt vindfällen och torr skog kunde ratas. Sådana
partiela förändringar i en generel Författning vöre högst skadliga; den
stadgade höga louinurs-tiden deremot så vida nyttig, alt den påskyndar
4
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o 64.
uppmätning och en ordentlig trakt-huggnings införande,, i och hvarmed §.
af sig sjelf försvinner.
Vid y <$*. Attdenborde förblifva oförändrad, emedan 1:0) det vore angeläget,
att skog, som är angripen af mask, skyndsamt bortfördes, på det ej den
friska skogen måtte smittas; 2:0) vindfällen hindrade ny skog att uppväxa;
och 3.’o) torra trän, såsom lättast antändlige, vore de, som började
skogseldarne, hvarförutan det ej öfverensstämde med god hushållning alt
låta sådane träd ligga obegagnade.
Vid 10 Alt man knappast kunde tänka sig en mera förvänd
och skadlig skogshushållning, än om, såsom Utskotten tillstyrkt, ved- och
gärdselhuggningen skulle ske under sommaren. Det vore en känd sak, att
all skog, som hugges, medan råa saften finnes i träden, d. v. s. örn sommaren,
icke får, äfven sedanden torkat, hälften af den värmekraft, som den
skog, hvilken hugges om vintern, samt att den sommarhuggna ej motstår
röta hälften så länge som den vinterhuggna, hvilket vore skäl nog att ej
hugga sommartiden; men det funnes ännu en vigtigare anledning. I träd,
som fällas om sommaren, sloge sig nemligen merändels en insect, Bostricus
octodentatus , hvilken vore den farligaste fiende för Svenska barrskogarne
och i sådan skog ofta' förökade sig lill den mängd, att hela sträckor deraf
uttorkade.
Vid 27 <$*. Alt Utskotten ej skulle vilja tillåta, det någon viss trakt
fridlystes för betning, hvilket likväl vore enda medlet att uppdraga täta
och bättre skogar än hittills.
Vid 47 Att Jagtens utarrenderande på allmänningarne, utom det
alt derigenom icke skulle inbringas stor inkomst, skulle förstöra det villebrå
!, som der finnes, hvilket snarare borde der hafva en fristad, då det
förföljes på alla andra ställen. Dessutom disponerade häradsboerne icke
jigten på allmännings!ne, de der voro Statens., ej häradets tillhörighet.
Herr Friherre Cederström, Jacob, har ins anst med Herr af S rom
deruti, att en Communal-förvaltning icke kunde annat än menligt inverka
på skogshushållningen, men ansett, att vilkoren, såväl i afseende på tiden
som sättet att erhålla utsyning och betesrättighet, borde närmare bestämmas
i den under uta betande varande nya Skogs-Ordningen. -
Af Herr Prosten Astrand hafva emot Utskottens tillstyrkanden vid
7 och 10 §§. af Insti uctionen för Skogs- och Jägeri-Stalen blifvit anförde
samma skäl, som Herr af Ström utvecklat och här ofvan finnas upptagne,
hvarjemte Herr Prosten äfvenledes uppfattat Utskottens hemställan, i a.fse
-
Lag- samt Allm. Best', och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 64,
5
ende på tillägg till 27 f. af nämnde I: struclion, så som skulle Utskogen
icke velat tillstädja fridlysning för bete å någon trakt af allmänning, deremot
Herr Prosten anfort enahanda anmärkning om omöjligheten alt derförutan
erhålla en duglig och slulen skog.
Herr Prosten Ostberg har emot Utskottens afstjmkande af bifall till
de inom Bonde-Ståndet väckte motioner om fri disposition af Härads-alllnänniiigarne
anmärkt, ali, då det vöre en pä erfarenheten grundad sanning,
att hvad, som är under enskild vård, skötes bättre än det, sorn är u -  der allmän, det ej gåfves något skäl, hvarföre icke egarne skulle få, på sätt
dem bäst syntes, om deras egendom besluta.
Herr Doctor Björkman har, instämmande med Herr Prosten Ödberg,
d l j -mte mot det af Utskotten föreslagna vile af 3 Pitdr 16 sk. B:co
för betande å allmänning före den 1 Juni, hemställt, huruvida det vore
n öjligt eller skäligt att så lange hindra dem, som hafva rättighet till muibet
, och om icke i sådant fall bokstafligen kunde inträffa, hvad ordspråket
innehölle; ”alt medan gräset gror, dör kon.”
Herr Professor Geijer har hufvudsakligen instämt i den af Herr
Fi iherre von Kr cerner emot förra Betänkandet afgifna reservation.
Herr Prosten /Ullqvist åberopade, i afseende på allmännings-skogarnes
upplåtande åt men ghelerna, det bedröfliga exempel, som Öland i förevarande
fall framställde. Det vore bekant, att dervarande allmänningar
blifvit ål enskilde upplåtne och det torde ej heller vara okändt, att, till
följd deraf, Öland blifvit nära nog alldeles skoglöst, emedan allmogen mindre
toge i betraktande framtida behof, än ögonblickets tillfälliga vinst. Att
skogarne stundom vårdades bättre af enskilde, medgåfves, men från flere
båll än Öland anfördes exempel derå, huruledes allmänningarne blifvit i
hast tillintetgjorda, då de fallit i enskilde personers händer.
Herr Domprosten Elmgren har, under åberopande af Friherre von
Krcemers reservation, deri Herr Domprosten instämt, i afseende på menigheternas
deltagande i vården och förvaltningen af Härads-allmänningarne,
ansett, alt derigenom skulle uppkomma en splittring i förValtnings-åtgärderne
och stridiga intressen sannolikt göra sig gällande, hvarvid skogs-vården
troligen ej vunne.
Af Lars Pettersson från Blekinge Län har blifvit yttradf, alt de af
Utskotten anförda motiv för afstyrkande af motionerne om Jägeri-Slatens
upphörande icke gähle, i fråga om indragning af Jägeri-Staten i Blekinge.
I detta Län funnes icke någon allmänning, inga undantags-skogar
6
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Eicon.-Utskottens Utlåtande, K:o C 4.
af skatte-natur, således icke heller någon verksamhet Tor skogs-beljeningen
annorlunda, än genom kitsliga åtal. Kongl. Maj:t hade visserligen, i
Dess Nådiga Bref af den 17 November 1837, stadgat, att, så snart nuvarande
Öfver-Jägmästaren Wickenberg, hvilken åsin tjenst innehafver ful 1-  magt, afginge, hela den öfriga skogs-hetjeningens tjenstgöring upphör och
deras löner ovilkorligen lill skogspianterings-cassan ingå, men då genom
detta stadgande bela Jägeri-Stalens inom Blekinge Län obehöflighet vore
ådagalagd, gåfves ingen anledning, hvarföre icke nu genast Öfver-Jägmästaren
Wickenbergs lön kunde förflyttas på Indragnings-Slnten och öfrige
skogsbetjeningen genast afskedas; och borde Utskotten tillstyrka Rikets
Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära hela Jägeri-Slatens i
Blekinge Län indragning eller ock cn sådan öfverföring på Allmänna Indragnings-Stalen
af Öfver-Jägmästaren Wickenbergs lön besluta.
Anders Trysén från Östergötland har, på grund deraf, att allmänningarne
vore Häradernes tillhörighet, yrkat, på sätt hans motion innehåller,
för Häradsboerne fri disposition öfver allmänningarne, under förklarande.
all han dermed icke åsyftade annat än, alt, då fleste delegarne i en
allmänning uppgjort en hushållsplan om fördelning, försäljning eller förvaltning,
den samma må, utan intrång af någon embetsmyndighet, kunna veikslällas.
Fredrik von Zweigbergk har genom anförande af åtskilliga äldre
Författningar och Skogs-Ordningar velat visa, alt Iläraderne hade eganderätlen
till Märads-allmänningarne, i följd hvaraf han ansåg senare liders
Författningar, rörande dessa skogar, onaturliga och eganderällen kränkande,
samt den serskilda beskattning, som blifvit i Kongl. Brefvet den 16 Mars
1824 föreskrifven såsom vilkor för Ilärads-allmänningarnes upplåtande till
intressenterne, jpmväl vara ett intrång i egandeiätten, hvilkd borde rättas;
och kunde han icke inse, hvarföre en delning af Härads-allmänningarne
nu icke borde ske, så väl som den skett af Soeken-allmänningarne, utan
serskild ansökning hos Kongl. Maj:t och framför allt ulan ny skattläggning
såsom vilkor för en dylik delning, i och hvarmed så väl Konungens Befallningshafvandes
som Jägeri-betjeningens befattning med dylika skogar
lomme att upphöra.
Anders Andersson från Skaraborgs Län har ansett, att, då Häradsboerne,
enligt Utskottens föislag, kommo i besittning af deras lagliga rätt, i afseende
på disposilionen och vården af allmänningarne, någon öfveruppsigt å
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskoltcns Ullätande, N:o 64.
7
Statens sida icke erfordrades och att delta förmynderskap således borde
upphöra.
Anders Brissman från samma Län, Hinric Andersson och Nils
Persson från Örebro Län hafva på enahanda skäl yrkat Skogs- och Jägeri-Statens
upphörande, och de håda sistnämnde derjemte, i afseende på 27
§. i Instructionen för nämnde stat, ansett den af Utskotten tillstyrkta förändring
snarare befoidta egennytta än medföra någon fördel för samhället,
hvarföre de önskat, att denna §. måtte blifva oförändrad.
Utskotten hafva vid besvarandet af dessa anmärkningar ansett lämpligt
alt iagttaga samma ordning, hvari ämnena uti förra Betänkandet fö1
ekorn ma.
Hvad således först beträffar frågan om allmänningarnes upplåtande
till intressenternes fria disposition, som yrkats, dels på grund af en förment
Häradernes egande-rätt till allmänningarne, dels (ill följd af dea
åsigt, alt skogen skulle derigenom bättre vårdas, enär enskild hushållning
alltid skulle bedrifvas med mera fördel än allmän; så anse Utskotten sig
icke böra ingå i någon pröfning deraf, huruvida, såsom ålskillige talare
yttrat, häraderne må anses ega grundade anspråk på eganderätt till de så
kallade Härads-allmänningarnc, enär della ännu icke utredda ämne otvifvelaktigt
innefattar en Domstolarne tillhörig rättsfråga, ulan få Utskotten
inskränka sig till ämnets betragtande endast ur national-ekonomisk synpunkt.
Och då Utskotten i sådant hänseende, långt ifrån alt af de framställde
anmärkningarne rubbas i sin åsigt om skadlighelen af den påyrkade
åtgärden alt till intressenternes fria disposition upplåta allmänningarne,
Ivertom uti denna åsigt stadfästats, sakna Utskotten all anledning
att frånträda, hvad de förut i detta ämne yttrat, utan vidblifva det förut
afgifne Utlåtandet,
Vidkommande sedermera de anmärkningar, som blifvit framställde
emot Utskottens tillstyrkande, i afseende på rättighet för delegare i 11arads-allmänning
att genom utsedde deputerade vaka öfver skogshushållningen
å allmänningen; så synas desamma egentligen hafva härledt sig
från den förutsättning, alt, lill följd af det framställde förslaget, någon
skogs-betjening icke vidare skulle komma att tillsättas, för att handhafva
den dagliga tillsynen öfver skogen samt vaka deröfver, ali olofliga tillgrepp
8
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 64.
ej derifrån må kunna ske; men då Utskotten icke med det framställde
förslaget åsyftat en sådan påföljd, och Utskotten ej kunna frångå den
öfvertygelse, att skogshushållningen skall icke allenast med mera nit bedrifvas,
utan äfven med mera värme omfattas, derest delegarne i allmänningarne
få sjelfva uti denna angelägenhet deltaga, få Utskotten, för närmare
bestämmande af det förslag, som förra Betänkandet innehåller, hemställa,
att åt Utskottens tillstyrkande i denna del må gifvas följande förändrade
lydelse;
att delegare i Härads-allmänning måga, der de det önska
och sådant hos Konungens Befallningshafvande'' anmäla, ega
att genom utsedde deputerade deltaga uti uppsigten och
vården af allmänningen och alt för bemälde deputerade
utfärda Instruction, som af Konungens Befallningshafvande
granskas och godkännes; börande detta likväl icke leda tili
upphörande eller inskränkning af den öfveruppsigt, Slaten,
genom Konungens Befallningshafvande samt Skogs- och Jägeri-Embetsmäunen,
hittills utöfvat.
I afseende på frågan i allmänhet om hela Jägeri-Slatens indragning,
åberopa Utskotten deras yttrande i förra Betänkandet, och få beträffande
samma Stats indragning i Blekinge Län, hvarom serskild anmärkning
blifvit inom Bonde-Ståndet gjord, meddela den upplysning, alt en sådan
indragning blifvit genom Kongl. Brefvet den 17 November 1887 redan
beslutad, hvarjemte Utskotten, i fråga om Öfver-Jägmäslaren fVickenbergs
öfverflyttande på Allmänna Indragnings-Sfaten, och den lägre Jägeri-betjeningens
i Blekinge förafskedande, anse sig böra erinra, att den förstnämnde
frågan, såsom hörande till ordinarie Slats-regleringen, innefattar
ett ämne, hvilket icke tillkommer Utskottens handläggning, och att icke
utredt är, huruvida, hvad i det senare hänseendet blifvit yrkad t, lagligen
kan låta sig verkställa. Utskotten hafva alltså i de gjorde anmärkningarne
icke funnit anledning att sitt förra Utlåtande i denna del frånträda.
Hvad härefter angår de af Utskotten i förra Betänkandet tillstyrkta
förändringar i vissa §§. af Inslructionen för Skogs- och Jägeri-Staten,
hvaremot anmärkningar blifvit framställde, få Utskotten anföra;
I af
-
Lag- samt Allm. Besr.- och Elcon.-Utslcottcns Utlåtande, N:o 64. 9
i afseende pä 3 att, ehuruväl, dä ingenting finnes stadgadt om
arfvode lill Dislricl-förvaitare för behörige Skogs-charlors författande, det
visserligen kunde antagas, att han icke egde något arfvode derföre åtnjuta,
och således §. i denna del må anses tydlig, likväl och då i alla fall
icke är genom någon allmän Författning bestämdt, hvilken skall bekosta
de vid uppmätningen af skogarne erforderlige handtlangare-dagsverken,
förmoda Utskotten, att deras afgifna tillstyrkande vid denna §. icke
skall anses öfverflödigt, och vidhålla Utskotten fördenskull sin förutgjorda
hemställan i ämnet.
De skäl, Utskotten i förra Betänkandet anfört till stöd för Utskottens
tillstyrkande, att uti den provisionella hushållningsplanen en serskild
indelning af marken må göras för årliga hyggen af timmer, och en serskild
för huggningen af ved och gärdsel, lämpad efter en kortare tid för
återvext, hafva Utskotten icke funnit försvagade af de deremot gjorda
anmärkningar; och hvad beträffar den af Herr af Ström uppgifne verkan
af den höga omloppstiden, att nemligen påskynda skogarnes uppmätning
och trakthuggningens införande, skulle Utskotten föreställa sig, att delta
snarare skulle följa af den anstalt, Utskotten föreslagit, enär en nitisk och
driftig skogs-stat skulle deruti frnna en anledning att än mera påskynda
trakthuggningens införande, till undvikande af de olägenheter, sorn då än
uppenbarare visade sig förenade med den provisionella hushålls-planen.
Utskotten vidblifva således sitt tillstyrkande, i afseende på denna §.
Deremot hafva Utskotten funnit de anmärkningar, som blifvit af
Herr af Ström samt Prosten Astrand anförde mot Utskottens tillstyrkande
vid 7 och io §§., i afseende på dels användandet i främsta rummet af
vindfällen och öfverskärmande träd m. m., dels tiden för utsyning och
huggning af vedbrand, vara af den vigt, att Utskotten finna sig föranlåtne
att i dessa omständigheter frånträda den mening, Utskotten förut yttrat,
samt hemställa, att de ifrågavarande §§. uti Instructionen mätte blifva
oförändrade, och
något afseende således icke fästas å de om förändring derutinnan
gjorde framställningar.
Emot hvad Utskotten tillstyrkt vid 27 §., har den anmärkning
blifvit gjord, alt den föreslagna förändringen snarare befordrade egennytta,
än medförde någon fördel för samhället, samt att allmogen icke skulle
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 18 4h 7 Sami. 2 Afd. 17 Häft. 2
1»
Lag- samt Allm. Beseoch Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 64.
kunna framföda sina kreatur, om elen så länge som till den i Juni stängdes
ifrån betesrätt å allmänningen. I hvad mon det kan befordra egennytta,
att betande förbjudes före den i Juni, kunna Utskotten ej inse;
och en i sig sjelf fullkomligen rigtig grundsalts, som den måste anses
vara, att under viss tid fridlysa betandet å allmänning, finna Utskotten
icke böra uppoffras för afseendet å den svårighet, en och annan kan hafva
att framföda sina kreatur, intilldess betandet kan varda å allmänningen
upplåtet. Måhända kunde ett sådant inskränkande af betestiden å a 11-  männingarne äfven hafva den helsosamma följd, att allmogen med mera
omtanka hushållade med de foder-tillgångar, den eger, och då vore ett
dubbelt gagn åstadkommet.
Äfven hafva flere anmärkningar blifvit framställda, utgående från
den uppfattning af Utskottens tillstyrkande vid denna §., som skulle Utskotten
icke vilja tillåta någon viss trakts af allmänningen fridlysande.
Utskotten hänvisa, i afseende härpå, till sitt yttrande i Betänkandet, deraf
det klarligen skönjes, att Utskotten med sitt tillstyrkande icke haft för
afsigt att inskränka, utan tvärtom att utvidga och skärpa de redan varande
föreskrifterne, rörande fridlysning af allmänningarne. Utskotten tro
sig således icke hafva gifvit anledning till de gjorde anmärkningarne och
hafva icke funnit skäl att frånträda sitt förra yttrande, hvarföre Utskotten
hemställa,
att anmärkningarne vid denna §. måtte förfalla.
Slutligen hafva Utskotten icke kunnat bestrida rigtigheten af den
anmärkning, Herr af Ström framställt vid 4y §•> a*-1 nemligen häradsboerne
icke ega rätt till jaglen å Härads-allmänningarne, hvadan de icke heller
kunna vara berättigade att om utarrenderandet deraf förfoga. Utskotten
måste således, med frångående af sitt tillstyrkande i denna del,
hemställa,
att den, i afseende å förändrande af 47 §• uti Instructionen
för Skogs- och Jägeri-Staten, gjorde framställning måtte
förfalla.
Stockholm den 3 April t841 »
Re set* va ti on
af Fredrik mon Zweigbergk, sorn åberopande hvad han, i afseende
på Häradernes rättighet till fri disposition öfver Härads-allmänningarne
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JS’:o 65.
11
sfi val inom Bonde-Ståndet som i Utskotten förut anfört, ansåg, att det
ålåge Kronan visa grunden till sin eganderält till dessa allmänningar
eller det förordnande, sorn berättigar henne att öfva förmynderskap öfver
Häradernes enskilda egendom.
N:o 65.
Ank. till Exp.-XJtsk. elen 6 April kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt, motion om Härads-Alimänningarn.
es
Parkerne, samt om utsjningen derå.
Med anledning af Utskottens Betänkande N:o 6, har Herr af Ström,
Israel Adolf, i sammanhang med ålerrernissen af samma Betänkande, hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt en ny motion, deruti han föreslagit,
att till undvikande af alla de många omvägar och besvärligheter, sorn.
äro förenade med de nu brukliga förmer för utsyning af skogs-förnödenlieler,
samma grunder kunde följas vid allmännings-skogarne, som i flere
år med stor förmon begagnats vid Krono-parkerne, nemligen att den skog,
som efter skedd uppskattning för året borde huggas, sorterades i sågstockar,
timmer, gärdsel, ved och stör, samt på öppen auction såldes till den
mestbjudande inom Häradet, hvarefter det inflytande beloppet utdelades
på de till utsyning inom häradet berättigade. Derigenom skulle alla oredor
och tvister försvinna, mycket besvär undanrödjas och mången, som
haft behof, af t. ex. joo stockar till husbyggnad, men vid den vanliga
repartitionen skulle fått nöja sig med io stockar om året, kunna på en
gång fylla sitt behof, utom det att derigenom en mängd dagsverken skulle
besparas för den från allmänningen aflägse boende, hvilken kunde för
sin anpart i utdelningen af penningarne köpa på närmare håll sina skogsförnödenheter,
kanske bättre passande för behofven, än dem, lian kunde
få från allmänningen. Uppstode stridighet om fördelningen af penningarne,
så vore den mycket lättare sliten, än den om ulsyningen, och en municipal-styrelse
öfver den genom sådan försäljning uppstående cassan mera
passande, än en municipal-styrelse öfver skogen. Af den inflytande sum
-
12
Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.-Utskottens Betänkande, N:o 65.
roan borde skogvakfarnes löner först utgå och äfven något afsättas till frösådder,
då sådant behöfdes, jemte huggnings-kostnadens förskjutande, hvarefter
del öfriga skulle blifva Häradets tillhörighet. Att Kongl. Majrts bifall
till en sådan förändring erhölles, vore ej tvifvelagtigt, då Kongl. Majrt
eger kännedom, att resultaten af en lika behandling vid Kronoparkerne
visat sig ganska förmonliga, och fördelen af Härads-allmäniiingarnes förvaltning
af instruerade, ansvarige och driftige personer skulle med tiden
blifva, att skogarne gåfve minst dubbel afkastning emot förr och genom
sitt utseende en nyttig prydnad för landet, hvilket redan visat sig på de Kronoparken,
allmänningar och enskildes skogar, som kommit under skicklige
förvaltares händer, hvilka obehindradt fått verka efter antagna rationela
grunder.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, hafva Utskotten öfverväga!,
och ehuru Utskotten icke kunna förneka, att en sådan behandling
af alimänningarne skulle hafva de af motionären uppräknade fördelagliga
följder för sjelfva skogarne, tro Utskotten likväl, att förhållandet icke skulle
blifva lika fördelaktigt för de till utsyning berättigade, hvilka nu erhålla
en visserligen ofia otillräcklig utdelning af skogsförnödenheter, men
lik vä 1 äro fö rsäkrade att bekomma den, hvaremot det å skoglösa orter ieke
vore utan anledning att befara, det vid försäljning å auction af skogseffecterne
en förmögen person kunde göra det till en speculation att till
högt pris inropa alltsammans, för att sedermera efter behag kunna taxera
de öfrige intressenterna, hvilka icke hade tillfälle att hos någon annan förse
sig med sine behof, och således uti den högre utdelningen i penningar
torde få en högst otillräcklig ersättning för sin vanliga utsyning, möjligen
också den fattigare icke blifva als i stånd att anskaffa sig sin nödiga
vedbrand. I betraktande häraf och då i öfrigt uti gällande Författningar
intet hinder synes var alt, vid uppgörande af hushålis-planer för all—
männingarne, der inlressenterne sådant önska, det här ifrågaställde förvalllningssattet
antaga och införa, hemställa Utskotten,
att Herr af Ströms motion icke för närvarande måtte lill
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1841 -
STOCKHOLM, Elméus och Granbergs Tryckeri, 1841-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uiskottens Utlåtande, JSf:o 66. i
N:o GG.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 April 1841, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af åtskilliga inom de respeclive
Ri/cs-Sländen väckta motioner, rörande en
förbättrad Fångvård samt disciplinen inom Fängelser
och Correetions-inrättningar, m. m.
Till de sammansatta Utskotten hafva uti dessa ämnen blifyit remitterade
följande motioner, nemligen:
Från Högloft. Ridder skåpet och Adeln :
1:0 af Ilerr Friherre Cederström _, Anders, hvilken, under överklagande
af de allt mer och iner tilltagande, samt, efter motionärens förmenande,
nu till en oerhörd höjd, i synnerhet i och omkring hufvudstaden,
drifne, djerfva stölderna i förening med de grofsta och oblygaste bedrägerier,
hvartill orsakerne, enligt motionärens tanka, igenfunnos ej allenast i
Brottmåls-lagarnes ofullkomlighet och Säkerhets-polisens otillräcklighet samt
organisation, utan till en stor del i corrections-anstalternes bristfällighet,
och hufvudsakligast i eorrections-inrältningens å Långholmen tillvaro inom
hufvudstaden, emot sistnämnde inrättning serskildt anmärkt hufvudsakligen-.
att fångarne dersädes äro boende tillsammans om nätterne i större
salar, samt om dagarne hafva gemensamt arbete i dertill inrättade fabriker
och arbetsrum; alt de obehindradt kunna sins emellan vidtalas, formera
bekantskap samt den mindre förhärdade blifva undervisad af den i brott
mera förfarne; att bevakningen derstädes vore otillräcklig alt hindra rymningar
och myterier; samt slutligen, attingen af dervarande befäl vore någonsin
säker tili lif eller lem; och har motionären, med anledning af det sålunda anförda,
föreslagit: i:o att Lag-Utskottet måtte uppdragas att, i sammanhang
med Utlåtande öfver det nya Criminal-Lagförslaget, till Rikets Ständer inkomma
med Utlåtande, rörande förbättrade Fängelse-och Corrections-anstalter, i
enlighet med blifvande Criminal-lag och tidens kraf; och 2:0 alt under
tiden , samt intilldess en ny ordning i delta hänseende kunde komma att
antagas, strängare Lagar, än som hitintills varit fallet, måtte stiftas lör
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 18 Häftet. 1
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utslotteris Utlåtande, N:o 66.
de inom Riket varande serskildte corrections-anstalter; i hvilket afseende
motionären jemväl hemställl:
a) att hvarje fånge, insatt eller fängslad för bevisadt eller erkändt och
afdömdt brott, skulle, vid minsta försök att ur fängelset eller dess område
rymma, — och om han ej genast på tillrop af vaktkarl eller den, som
med hans bevakning hade befattning, återvände eller stadnade , — saklöst
få skjutas eller nedhuggas, samt att han , då han elter ffygten blifvit gripen,
skulle icke allenast med svårare fängsel beläggasutan ock med tjenlig
extra judiciel bestraffning afspisas;
b) att förrymd fånge eller förbrytare, hvilken satte sig til! motvärn,
då han ertappades och skulle häktas, mätte ansvarslöst nedhuggas eller
c) att correctionist eller fästningsfånge, som inom inrättningens eller
fästningens område våldsamt förgriper sig emot befäl eller bevakning, måtte
dömas elter Krigs-ai tiklarne och straffet genast tillämpas,•.
d) alt för ringare oordningar inom dylika anstalter Commendant, i
samråd med derlill utsedde personer, måtte ega att döma till extra judiciel
bestraffning af prygel;
e') att ingen correctionist eller fästningsfånge måtte få, för inora dylikt
fängelse-orinåde begånget brott af hvad beskaffenhet det än kunde vara,
dragas lör annan domstol, utan att nämnde brott inom fästningen eller
corrections-anstalten at behörige dertill förordnade personer affiömdes, och
bestraffades efter Krigs-arliklarne i de fall, der de vore tillämplige, och i
öfrige lall efter samma grunder, som soldat skolat dömas och straffas, om
han begått brottet; och
f) slutligen att allt samspråkande emellan fångarne borde, vid äfventyr
af prygel, vara strängeligen förbjudet, samt att verkliga brottslingar,
så vidt sig göra låter, måtte skiljas från blotta lösdrifvare och försvarslöse,
hvilka senare visserligen ej borde förvägras talandel med kamrater;
2:0 af Herr Hard af Segerstad, August Leopold, som, efter framställning,
att nuvarande corrections-inrältningar ingalunda motsvara det n ed
dem afsedda ändamål, enär erfarenheten nogsamt visat, att lösdrifvaren,
den i begynnelsen blott vanartige eller vanfrejdade, efter ankomsten till
fängelset, i stället att derstädes vänjas till arbete och ordning för att göras
skicklig att en gång åtminstone kunna blifva användbar medlem i samhället,
förlaller till likhet med de grofsta brottslingar, föreslagjl: alf cor
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, IV.'o 66. 3
rectionisler borde anses sora Kronans arbetare, det lägre befälet tagas
bland dem sjelfve, samt under- och öfver-befäl från Armeen; att Corrections-lagar
måtte stiftas, innehållande strängare straffbestämmelser än
Krigs arliklarne i alla andra fall, utom för subordinalionsbrott, der samma
straff borde ega rum, samt ali förnyade rymningar och brott emot
ordning och flit inom inrätlningarne malte beläggas med lifstids-fängelse;
att befälets synnerliga åliggande borde beslå uti ömhet och godhet emot
alla dem, som visa hog och lust för hvad, som till förbättring hörer; att
skicklige, nitiske och skäligen lönade Religionslärare malte vid hvarje
station anställas; och slutligen att correctionister borde erhålla fii dispositionsrätt
öfver hvad han årligen kan förtjena samt nödvändigt en eller
annan fridag i hvarje månad, på hvilken han kunde permitteras till arbete
i granskapet af sin station;
3:o af Herr Grefve Taube, Gustaf Johan, att, oansedt hvilket system,
som för brottslingars behandling än måtte komma att bestämmas,
berodde likväl dess verksamhet otvifvelakligt deraf, att intet experimenterande,
genom hvarannan korssande Reglementen, må ega rum, hvadan
högst nödigt vore, att en serskild Lag stadgades: för qvalificationer af nödige
embets- och tjenstemän, deras skyldigheter och rättigheter; för den
ordning och tuckt, som bör iagttagas inom fängelserne, samt i synnerhet
för correctionisters och mindre brottslingars, utan känd förmögenhet, behandling
efter frigifvandet ur fängelset; och har motionären derföre yrkat,
dels att förslag till en d yr l i k Lag, i öfverensstämmelse med det system,
som blifver antaget, måtte för Rikets Ständer framläggas, dels att Prester
måtte företrädesvis antagas till uppsyningsman vid corrections-inrältningarne,
med rättighet att, efter en viss tids oklanderlig tjenstgöring vid.
Inrättningen, blifva berättigade att söka Presterlig befordran öfver allt i
Riket; och dels, att det måtte ö(vervägas, huruvida Belgiske Förordningen
den 4 December i835, rörande frigifne fångar, må kunna, i mer eller
mindre mon, tjena till ledning för stadgande i detta hänseende inom fäderneslandet.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Riksdags-fullmägtigen från Wester-Norrlands Län, Nils Strindlund,
hvilken, efter förmenande, att vid valet af straff i synnerhet borde afses
förbättringen af sådane brottslingar, som, genom straffets verkställighet å
någon lid skiljde från samhället, efter straffets undergående, åter deri ni
-
4 Lag- samt Allm. Besv.- och Flon.- Utskottens Utlåtande, N-.o 66.
träda; att brottslingars förbättring vore alltså ett vigtigt ändamål, som
genom straffet borde befordras, meu alt corrections-inrältningarne, i stället
att utgöra förbättrings-anstalter, deremot blifvit plantskolor för allehanda
brott och förderf, ansett nödvändigheten påkalla några mått och
steg för betryggande af samhälls-inrätlningens bestånd, säkerhet och ändamål,
och i följd deraf föreslagit: att correctionisler genast och intilldess
något lämpligare och säkrare medel mot dem kan beredas, mätte ställas
under Krigs-Lagarne, äfvensom att entrepreneurerne för renhållningen inom
bufvudstaden ej vidare måtte tillåtas att emot laga försvar och otillräcklig
bergning uttaga och, för dylike göromål, begagna correclionshjon.
De utaf motionärerne sålunda gjorde framställningar, äfvensom hvad
vid motionernes remitterande blifvit inom de serskildte Riks-Stånden yttradt,
hafva Utskotten tagit i noggiannt öfvervägande, och få serskildt yttra sig
öfver de olika förslagen.
Beträffande först Friherre Cederströms yrkande, att Utlåtande måtte
afgifvas, rörande förbättrade fängelser och corrections-anstalter, i enlighet
med blifvande Criminal-Lag och tidens kraf, så anse Utskolten motionärens
framställning redan vara besvarad genom det yttrande, sammansatta
Stats-, Lag- och Ekonomi-Utskotten afgifvit uti Betänkandet N:o 89,
angående anstalter för en förbättrad fångvård genom ombyggnad eller förändrad
inredning af fangetserne; och hemställa Utskotten derföre,
att motionärens framställning i denna del må förfalla.
I fråga vidare om samme motionärs förslag, att hvarje fånge, insatt
eller fängslad för bevisadt eller erkändt och afdömdt brott, skulle vid
minsta försök att ur fängelset eller dess område rymma, saklöst få skjutas
eller nedhuggas, om han ej genast på tillrop af vaktkarl eller den, som
med hans bevakning hade befattning, återvände eller stadnade, samt att
han, då han, blifvit gripen, skulle icke allenast med svårare fängsel beläggas,
utan ock undergå extra judiciel bestraffning, få Utskotten, för besvarande
af första delen utaf förslaget, endast hänvisa till hvad Rikets
Ständer, vid 1823 års Riksdag, yttrade, då Kongl. Maj:t till Ständerne aflät
Nådig Proposition om ett Lagstadgande i enahanda syftning, som det motionären
föreslagit, men innefattande vida mera betryggande bestämmelser
till förekommande af möjliga missbruk vid tillämpningen derutaf. Rikets
Ständer yttrade nemligen då: ”Att Rikets Ständer funnit åtskilliga betänkligheter
möta vid antagandet af det framställda förslaget. Om det, å ena
Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Uisfcottens Utlåtande, N:o 66. 5
'Vidan, syntes svårt att förekomma fångars flykt, utan användande af våld'samma
medel, och den, som genom Lagbrott förverkat personlig frihet,
”kunde anses böra skylla sig sjelf för följderne, om lian, genom försök till
”flykt, gjorde sådana medels begagnande nödvändigt, kunde likväl, å den
”andra sidan, endast behofvet af sjelf-försvar berättiga den, som bade sig
”'fångars vård uppdragen, att uppoffra fångens lif och ett sådant behof inträffade
ej, då en fånge utan våld sökte att undkomma. Dessutom skulle,
”enligt Rikets Ständers tanka, den ifrågasatte rättigheten för fångvaktare
”och fångförare att skjuta på fånge, som sökte rymma, blifva ganska vådelig
i tillämpningen, då ibland dem, som hållas fångne, funnos icke blott
”sådane, som voro för gröfre förbrytelser dömde, ulan äfven sådane, som
"blott voro misstänkte eller såsom lösdrifvare häktade, och det icke kunde
”anses tillkomma fångvårdaren alt urskilja, ora Lagen emot den ene eller
”andre borde tillämpas, äfvensom det kunde befaras, att fångvårdarne, i
”förlitande på ett sådant medel att hindra fånges flykt, kunde uragtlåta
”den vaksamhet, hvarigenom flykten i annat fall kunnat förekommas.”
Och hafva Rikets Ständer, på grund af dessa omständigheter, och enär
Rikets Ständer förmodat, att, om fångvården handhafves, i öfverensstämmelse
med de gällande allmänna föreskrifterne oell bevakningen lämpades
efter behofvet, samt fångvaktare och fångförare sattes i tillfälle att, i fall
af väld eller motvärn å fånges sida, möta våld med våld, någre andre
utomordentlige anstalter till förekommande af fångars rymning icke skulle
erfordras, ansett sig icke böra bifalla, hvad Kongl. Majit i detta afseende
föreslagit. Utskotten, som instämma uti de af Rikets Ständer vid 18a3
års Riksdag uttalade betänkligheter emot förslaget att tillerkänna fångvaktare
och fångförare rättigheten att skjuta eller nedhugga rymmande fånge,
samt, i afseende på motionärens framställning om erlappade rymmares
beläggande med extra judiciel bestraffning, anse sig vördsamt böra erinra
derom, att ett dylikt förfarande, derlill någon rättsgrund svårligen lärer
kunna uppgifvas, säkerligen icke skulle vara tillräckligt att afskräcka den
fångne från att söka återvinna friheten, om tillfälle derlill lör honom yppades,
men deremot sannolikt skulle föranleda dertill, att förrymde fångar,
oftare än nu sker, skulle våldsamt motsätta sig dem, sorn koromo för
att gripa dem, tillstyrka af nu anförde skäl,
att motionärens förrberörde förslag måtte ogillas.
Äfvensom Utskotten anse, att Herr Hårds af Segerstad framställ
-
6 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 66.
ring, att förnyade rymningar samt brott emot ordning och flit inom correct
ons-inrältningarne borde beläggas med 1 ifstids-fängelse,
icke förtjeriar afseende.
För besvarande härefter af Friherre Cederströms anhållan, det stadgas
måtte, att förrymd fånge eller förbrytare, som sätter sig till motvärn,
då lian ertappas och skall häktas, kan ansvarslöst nedhuggas eller skjutas,
torde del vara tillräckligt att åberopa de uti 25 Gap. i § MissgerningsBalken
redan gifne föreskrifter, hvilka synas i detta afseende fullt tillfyllestgörande.
Utskotten anse derföre,
att motionen i denna del icke må lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Vidkommande åter de serskilde af Friherre Cederström3 Herr Härd
och Riksdagsmannen Strindlund väckte förslag om Krigs-Lagarnes tillämpning
på fästningsfångar och de så kallade correctionisterne , anse Utskotten
sig böra upplysa: att 5 §. i det af Öfver-Ståthåilare-Embetet i Stockholm
den i October i8o3 utfärdade Reglemente och Förordnande till efterrättelse
för Tångarne å Smedjegården samt 5 Artikeln 4 §. uti den af bemäldte
Embete under samma dato ulgifne Instruction för Vaktmästaren och
Vaktkarlarne vid Smedjegårds-häktet innehålla, det fånge, som fördristar
sig att, vid utöfningen af Vaklbetjeningens tjenster, antingen tdlfoga dem
sidovördnad eller emot dem fälla oqvädinsord samt med ifver och våld
dem sig emotsätta, skall dömas och straffas, efter hvad Kongl. Maj:ts KrigsArtiklar
i thy fall om Vakters förolämpande i allmänhet stadga; att Kongl
Maj:t, uti Nådigt Bref den (2 Februari 1808, förklarat, det berörde Reglemente
oell Instruction borde lända till efterrättelse vid alla Krono-fängelser
i Riket, dock med tillägg af sådane sladganden, som vederbörande
Landshöfdingar och Commendanter kunna finna nödige och nyttige vid de
under deras inseende varande fängelser, samt ej stridande emot de förordnanden,
berörde Instructioner och Reglementen innehöllo; att genom
Kongl. Reglementet för arbets-inrättningen i Carlskrona den 27 Febr. 1804
är vordet stadgadt, icke allenast, att Commendanten har att, efter sig företeende
omständigheter, förordna, angående uppsiglen och vården öfver
det till Inrättningen hörande arbets-manskap samt meddela i della hänseende
nöliga Instrnctioner, hvilka böra noga efterlefva.? vid det i KrigsArtiklarne
utstakade ansvar, utan ock att för alla mindre förseelser, som
af allmän arbetskarl kunna begås, Commendanten, Compagnie-Chefen eller
Lag- $aml Allm. Lesv.- och Lion.-Ut skot lens Utlåtande} JV:o 66. 7
den, som öfver arbetet har tillsyn, eger utöfva den i Krigs-Arliklarne
och serskildta Reglementen vederbörande Befäl tillagda rättighet alt sådane
fel extrajudicialiter afstraffa, deremot gröfre brott skola ankomma på KrigsDomstols
pröfning och afgörande; oell att uti Krigs-Arliklarne bestämmes,
uti 12 §. af 6 Gap., att, om någon med våldsam hand eller gerning öfverfaller
Post-vakt eller Patrull, skall lian, derest brottet skett i fredstid,
straffas med högsta kropps-plikt, men, örn det inträffat i fält, mista lifvet
och att hot och smädeord emot dem ligga i tveböte, emot hvad Allmän
Lag i dylika mål eljest stadgar, och, uti 1^ §. samma Capitel, att, om
fängslad person förgår sig medelst förolämpande eller bugg och slag emot
den, som vakt och vård 0111 honom häfver, skall arrestanten straffas med
tjugo par spö eller fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd, allt som
personen är till, och alt delta straff bör, sedan Utslaget derom vunnit
laga kraft, genast i verkställighet gå, utan afseende å beskaffenheten af
det broll, hvarföre han blifvit häktad, eiler att samma brott då ännu icke
kan vara pröfvadt och afdö-rndt.
Enahanda åsigter, som de, hvilka molionärerne \ nu ifrågavarande
hänseende framställ, hafva således redan gjort sig gällande och till en
del äfven vunnit tillämpning. Men då, lill följd af föreskriften uti Kongl.
Förklaringen den a'3 Mars 1807 derom, att alla de serskildte stadganden,
hvilka, under åberopande af äldre protectorialer, blifvit lid efter annan
till skydd för Konungens embetsman och publike betjente i gemen meddelade,
samt utsätta svårare straff, än som med Lagens allmänna grunder
i 8 och 9 §§. af 18 Capitlel Missgernings-Balken instämde, skulle till all
kraft och verkan förfalla, såvida de ej voro serskildt undantagne, ofvan
åberopade ansvars-bestämmelser uti Fångvårds-Reglementet och Instructionen
för Smedjegården måste anses upphäfne, samt desse ansvars-beslämir.
elser, tillika med de i öfrigt anförda, endast angå och tjena till skydd
för en del utaf den personal inom Riket, som med fångars vård och bevakning
har befattning, och hvars alla medlemmar synas ega grundade
anspråk att vid utöfningen af deras ansvarsfulla och svåra tjenste-åligganden
omfattas med samma hägn, hemställa Utskotten,
det Rikets Ständer måtte för deras del besluta antagande af
ett stadgande af denna lydelse:
Öfverfaller fånge eller häktad person i allmänt fängelse
eller Arbets-inrätlning eller under forsling Vaktmästare, Vakt
-
8 f--aS~ samt Allm. Besv>- och Ekon.-Vtsiotteris Utlåtande, No 66.
karl, Fång-Gevaldiger eller annan person, som öfver fången
tillsatt är, och dräper honom eller tillfogar honom blånad
eller blodvite, miste lifvet; drager fången i vredesmode knif
eller annat vapen emot bevakningen, straffes, ändock ej skada
sker, med tjngu par spö eller fjorton dagars fängelse vid
valten och bröd, och varde i senare fallet straffet, sedan
Utslaget derom vunnit laga kraft, genast satt i verkställighet,
utan afseende derå, att det brott, hvarföre fången kan vara
käktad, tilläfventyrs icke ännu blifvit pröfvadt eller afgjordt.
Hvarförutan Utskotten föreslå, att det måtte förklaras, alt
den i ii §. af 17 Capitlet Rättegångs-Balken Vakter och
dem, som Rättens eller Konungens Befallningshafvandes bud
och ärende gå, tillagde rättighet alt sjelfve edeligen vittna
om det, sorn dem i thy fall händer, må utsträckas äfven
till dem, hvilka äro till Fångvaktare eller Fångförare or
dentligen
antagne.
Angående sedermera Friherre Cederströms framställning, att för ringare
oordningar, begångne inom fästningar eller correclions-inrättningar,
Commendant må ega alt, i samråd med visse utsedde personer, döma till
extrajudiciel bestraffning af prygel, få Utskotten tillkännagifva: att, sedan
Rikets Ständer, uti underdånig skri fvelse till Kongl. Maj:t den 14 De c.
1747» jemte hemställan, att alle fångar, hvilka merendels voro friske och
före, borde -tillhållas alt, i den mon hvars och ens kön, stånd, ålder,
krafter och kunskap medgåfve, förrätta något visst arbete för betalning,
som dem till deras föda borde tillställas, dock så, att de deraf ej finge mera om
händer, än hvad till nödtorftig spisning tarfvades, på det öfverskottel skulle
sedan, då de sluppo utur fängelset, komma dem tillgodo, tillika föreslagit,
att vid alla de tillfällen, då fångarne skulle vara med arbete sysselsatte,
det kunde, såsom orden lyda, 'deranäs den vakthafvande frihet alt hålla
"fångarne i en skälig aga, och med hvarjehanda tuktan förmå dem till
"arbete, dock att de ej tillfoga dem lamhet eller lyte,’’ så har Kongl. Maj:t,
uti Nådigt Bref lill Öfver-Slåthållaren och samtlige Landshöfdingai ne den
18 Mars 1748, anbefallt iagttagande och verkställighet af hvad Rikets Ständer
uti den underdåniga Skrifvelsen hemställt och föreslagit; att förut åberopade
Reglemente för fångarne å Smedjegården innehåller uti 3 §., att
örn någon belrädes utfara i eder eller svordom uti fängelse-rummet, bör
en
Lag- samt Allm. Besp.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, JY:o 66.
en sådan första gången af Vaktmästaren alfvarligen åtvarnas alt derföre
taga sig till vara; men att, örn han ej låter sig deraf rätta, skall Iran pirk*
ta efter allman Lag, eller, i brist af böter, näpsas med tjenlig husaga, efr
ler Öfver-Slåthållarens eller Landshöfdingen bepröfvande; uti 6 §., att det
på det allvarligaste förbjndes (ängarne att sins emellan lefva i kif oell
osämja, någon skada hvarannan tillfoga, med oqvädinsord bemöta eller förevita
begångna missgerningar, såsom ock att öfva hvarjehanda dobbel och
spel, eller med starka drycker sig öfverlasta- äfvensom alt fångar ne förmanas
att afstå med allt ohöfviskt och otukligt tal, samt alla andra oanständiga,
otuktiga later och åthäfvor, och att den fånge, som bryter häremot,
eller djerfves med hugg och slag annan fånge öfverfalla, eller på
något sätt råda och hjelpa lill slikt slagsmål, skall straffas efter allmän
Lag; men att deremot, om fånge skulle vara ostyrig emot de andra fångarne
och söka att dem öfverfalla, utan att dock någon verklig våldsamhet
blifvit af honom ut öfvad, han skall genom något tjenbgt fängsel derifrån
afhållas; och uti -g att på det en skyndsam verkställighet ej må
saknas å hvad i förenämnde målto är förordnadt, samt den brottslige på
färsk gerning anses med det straff, han förtjent, Öfver-Slåthållaren och
Öfver-Ståthållare-Embetets Ca rush samt Landshöfdingen eger att mindre
brott, som med böter, högst tili Femtio 'Daler Silfvermynt, kunna försonas,
upptaga och afgöra; men att då gröfre brott, stöld eller vakters öfverfallaude
skett, målet skall förvisas lill vederbörlig Domstol; att. genom Kongl.
Brefvet den ig Aug. 1824 blifvit förordnadt, attde förbrytelser af fånge, hvilka
finnas omnämnde i Reglementet för Smedjegårdshäktet, skola, då fånge
af varning icke låtit sig rätta, i stället för ansvar efter Lig, beläggas med
■extrajudiciel bestraffning, som dock alltid bör, i närvaro af två ojäfvige
vittnen, å den felaktige verkställas, och icke får i stränghet öfverskrida,
hvad Lagen såsom husaga medgifver; att rättigheten att bestämma påföljden
för förbrytelse af mindre svår beskaffenhet, begångna af fångar, blifvit
genom nyssåberopade Kongl. Bref samt Kongl. Brefvet den 8 Juli 1761 åt
Commendanter å Fästningar samt Konungens Befallningshafvande uppdragen;
och att i §. uti 2 Artikeln af den för Styrelsen öfver Fängelser och
Arbets-inrättningar i Riket den 7 Mars i835 stadgar, i fråga om bestraffningssätlel
vid corrections-inrättningarne och Malmö correctionella arbetsfängelse,
aft ordningsmål i allmänhet och sådane af correctionist eiler
fånge begångne förbrytelser, som äro föremål för Polis-myndigheters beBih.
till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afcl. 18 Häjtct. 2
i o Lag- Samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utslottens Utlåtande, N:o 66.
handling, eger Styrelsen upptaga och afgöra, samt dervid låta använda
correctionella bestraffningar, hvarunder, i svårare fall, jemväl begripes
prygel för manspersoner.
Genom desse nyss anförde stadganden är en bestraffnings-rält öfver
fångar och correctionister redan åt Cornrnendanter och dem, som halva
uppsigt öfver fängelser och arbets-inrätlningar, medgifven, hvilken, enligt
Utskottens tanka, väl kunde tarfva att något närmare bestämmas, men ej att,
på sätt motionären synes åsyfta, än vidare utsträckas. Utskotten tillstyrka
derföre,
alt motionärens ifrågavarande förslag ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
I afseende härefter å den af samma motionär väckte fråga, att ingen
correctiouist elier fästningsfånge må för inom fängelse-området begånget
brott af hvad beskaffenhet som helst dragas för annan Domstol , utan
att nämnde brott inom fästningen eller corrections-inrättningen afdömas
af behörigen dertill förordnade personer, lå Utskotten, jemte hänvisande
dertill, att, enligt de här ofvan åberopade Reglementen och föreskrifter,
rättigheten alt undersöka, angående oordningar och mindre förseelser, begångna
inom fästningar, för närvarande tillkommer det å stället varande
befäl, serskildt tillägga, att io §. i Reglementet för Smedjegården bestämmer
uti usta momentet, att de efter samma Reglemente ådömde kroppsstraff
alltid böra verkställas inom Smedjegården till skräck och varning
för de andra fångarne. Hvad utaf motionärens förslag, som lämpligen är
verkställbar^ utan att möjligen utsätta fångarne för en alltför godtycklig
och hård behandling, är således redan till efterrättelse påbjudet; och Utskotten
hemställa, på sådan grund,
att motionen äfven i denna del må förfalla.
Ytterligare har merbemälde motionär påyrkat, att allt samspråkande
emellan fångarne borde vid äfventyr af prygel strängeligen förbjudas och
att verkliga brottslingar, så vidt sig göra lät, skiljdes från blotta lösdrifvare
och försvarslöse; men då de af Kongl. Maj:t den 7 Mars 1835 för
embets- och tjenstemanna-personalen vid allmänna arbets- och correctionsinrällniogen
å Långholmen samt vid allmänna arbets- och correctionsinrättningen
för qvinnor i Norrköping utfärdade Reglementen innefatta uttrycklig
föreskrift derom, att fångarne skola tillhållas fullgöra, hvad dem
Lag- samt Allm. Be sv.- oell Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 66. II
blifvit aribefaldt, under iagltagande af stillhet och tystnad, och alt inga
andra samtal må emellan dem ega rum, än sådane, som äro nödige för
arbetenas gång, samt 7 momentet uti Kongl. Brefvet den 27 Nov. 1798,
kungjordt genom Krigs- och Kammar-Collegiernes samt Slats-Contoirels
Circulaire den 18 Jan. 1799, redan förmår, att de, sorn äro fängslade för
mindre brott, icke böra insaltas i samma fängelserum med gröfre missdådare,
och de, hvilka endast för lösdrifvande blifva häktade, följaktligen i
serskilda arreslrum bevakas, synes någon Rikets
Ständers åtgärd icke i anledning af motionen erfordras.
Af en annan moLionär, Herr Härd af Segerstad, är föreslaget, att
för bandhafvande af disciplinen inom corrections-inrältningarne lägre befäl
borde tagas bland correctionisterne sjelfve, samt Öfver- och Underbefäl
från Armeen. Den förstnämnde åtgärden har, ehuru visserligen icke
i och för sig sjelf den bästa eller mest ändamålsenliga, i anseende till det
samband, fångarne sig emellan ega, redan måst användas och för det manskap,
som lill bevakning vid corrections-iniättningarne hittills varit commenderadt,
har denna tjenstgöring ej sällan visat sig föga gagnande. Något
vidsträcktare användande af desse medel anse Utskotten sig derföre ej
kunna tillstyrka,
utan hemställa, att motionen i denna del må lemnäs ulan
afseende.
Vidare har ej mindre Herr Hård af Segerstad, än Herr Grefve
Taube väckt förslag om stiftande af serskilde Lagar för bandhafvande af
ordning och tukt inom fängelserne, samt den sistnämnde serskildt framställt
behofvet af en Lag, som bestämde de nödige egenskaperne hos embets-
och tjenstemän vid fängelserne, och ansett, att lill desse befattningar
Prester företrädesvis borde begagnas.
Genom de af Utskotten förut i detta Betänkande åberopade Reglementen
och serskilda stadgar tro Utskotten sig väl hafva ådagalagt, alten
sådan brist på föreskrifter, som motionärerne synas hafva föreställt sig,
icke förefinnas, men då desse äro spridde i en mängd Författningar och
en del af de stadganden, sorn röra fångvården, måste igensökas uti Kongl.
Bref och Förordningar, som ej en gång äro genom trycket allmängjorde;
då detta oundvikligen måste hos dem, som hafva fångvården sig anförtrodd,
verka osäkerhet och villrådighet om hvad, som må vara verkligt
12 Ung- sam Allm. Be-sv.- och Ekon.-LJtskottens Utlåtande, N'o 66.
gällande Lag; då jemväl flere af de gvarstående Lagbestämrrielserne äro
lör närvarande tid olämplige, oell då ändtligen en genomgripande förändring
i della hänseende måste blifva af nöden, derest de förslag, sorn de
sammansatta Stals-, Lag- och Ekonomi-Utskotten framställt uti Belänkandena
N:ris 8g och 162, varda godkände, få Utskotten, sorn liafL tillfälle
taga kännedom om ett af Styrelsen öfver Fäugeiserne och Arbets-in
rättningarne
i Riket nlarbetadt, och den 20 Juli sistlidet år till Kongl.
Maj:t ingifvet underdånigt förslag till Förordning, angående fångars bevakning,
ordnings upprätthållande inom fäugeiserne och fåqgfprslingen, hvilket
visserligen i många hänseenden synes innehålla ändamålsensliga stadganden,
men dock torde erfordra att i åtskillige delar förändras, serdeles
om ett förändradt fängelse-system härstädes varder antaget, till Rikets
Ständer vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer bos Kongl Maj.-t i underdånighet anhålla,
ett en allmän Författning måtte varda utarbetad, hvarigenom
alla serskildte förhållanden med fångars förvarande, forslan
de
och öfriga vård noga bestämmas, äfvensom disciplinens
handbafvande inom allmänna fängelserne; och att derest, till
följd härutaf, några förändringar i en eller annan del af nu
gällande Civil-Lag erfordras, eller tillägg dertill blifva af
nöden, Kongl Majit då täcktes låta för nästkommande Ständer
derom framlägga förslag; men att de föreskrifter i öfrigt,
som Kongl. Majit, till följd af Rikets Ständers underdåniga
anhållan, kan finna för godt att, i afseende på fångvården,
besluta, må, ju förr desto heldre, varda lill efterrättelse
kungjorde.
Beträffande dernäst frågan om prestmans antagande till uppsyningsman
vid corrections-inrättningarne, så förmena Utskotten, att den presterliga
befattningen icke serdeles egnar sig till en så beskaffad sysslas bestridande,
emedan, om det än måste medgifvas, alt utan nitisk medverkan
af religiös undervisning, någon moralisk förbättring icke hos de häktade kan
förväntas, det presterliga kallet likväl redan innebär alltför vigtiga pligter,
att de kunna underordnas eller åsidosättas för sådane bestyr, som äro från
den ifrågavarande befattningen oskil jäklige; hvarföre Utskotten hemställa r
att motionen i denna del måtte ogillas.
Vid
-
Lag- sami Allm. JBesv.- och Ekon.-UlsJcottens Utlåtande, JY:o 66. 13-
Vidkommande härefter det i Herr Härds af Segerstad motion väckte
förslag, att correetionister borde användas till Kronans nödige arbeten-,
samt få behålla bela sin dagspenning; så föreställa sig Utskotten, att den
Författning, hvilken, på sätt i det föregående blifvit omnämndt oeb tillstyrkt,
. af Kongl. Majit torde komma att i Nåder utfärdas, äfven kommer
att innefatta bestämmelser i dessa hänseenden. Utskotten anse sig likväl
böra erinra, att i de penitentiaire-fängelser, hvilka uti de Nord-Amerikanske
förenade Staterne blifvit på senare lider anlagde, och hvilka för
deras ändamålsenliga organisation och förvaltning så högt lofordas, man, i
motsats med hvad vanligtvis i andra länder egt runi, vidtagit den grundsats,
att bela fångens arbetsförtjenst, utan afseende på större eller mindre
trägenhet, tillfaller inrättningen, hvaremot fången vid lösgifvandet blott
erhåller så stort understöd, att han kan, utan att vara blottställd för nöd,
begifva sig till det districts sorn blifvit anvisadt till bans blifvande vistelseort.
Afsigten med ett sådant stadgande är förmodligen den, att Slaten
på det sättet hålles skadeslös för de uppoffringar, som till samhällets betryggande
måste göras och h vartill sålunda brottet sjelf! nödgas att bidraga.
Men om det än kan synas bård! att alldeles beröfva fången ett medel
lill ärlig utkomst, då han omsider ställes på fri fot, hvarigenom äfven
en mägtig äggelse uppslår till täflan i flit och arbetsamhet under strafftiden,
äro Utskotten likväl öfvertygade derom, att ali fråga bör förfalla
om användandet af sådane öfverskott i arbetsförljensler eller belöningar
för visad flit, medan den häktade ännu sitter innesluten i straff-inrättningen.
Detta öfverensstämmer äfven med hvad Kongl. Majits ofvan åberopade
Nådiga Bref af den 18 Mars 1748 innehåller, och då nämnde Kongl.
Bref tillika stadgar, att öfverskottet af fånges arbetsförtjenst bör honom
tillgodokomma, när lian slipper ur fängelset, anse Utskotten
motionen i denna del ej förtjena afseende.
Slutligen få Utskotten, i anledning af Herr Grefve Taubes framställning
om lösgifne fångars behandling, hänvisa till hvad Utskotten i denna
fråga yttrat uti Betänkandet N:o 56, angående ändring af Författningarne
emot lösdrifveriet, m. m. Hvarjemte Utskotten anse sig böra upplysa, att
för närvarande är stadgadt, genom Kongl. Circulairet den i5 Mars 1821,
att från fästning lösgifne peisoner skola, under vägen till hemvisten, erhålla
8 sk. Banco om dagen till sitt underhåll, hvilka beräknas derefter,
Bih. till 11. St. Prof. 1840 och 1841. 1 Sami. 2 Afd. 18 Häftet. S
l4 Lag- samt Allm. Besa.- och Elon-Utsi: otte na Utlåtande, A7: o 66.
att. personen skall fortsätta vägen till fots två mil dagligen, och alt, lill
följd af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning till Fång-Slyrelsen den 28 Maj
:183c), enahanda underhåll bestås correctionister, då de, med anledning af
föreskriften i 17 §. uti Kongl. Förordningen den 29 Juni 1833, förpassas
till hemorten eller annan ort, för alt, inom viss förelagd tid, tjenst sig
betinga eller annat lagligt näringsfång sig bereda.
Slockholm den 2 April 184 r •
STOCKHOLM, Kongl. Ordens Boktryckeriet, 1841.
Lag- samt Ålim. Besa.- och Elon.-Utskottens Betänkande, N:o 67. i'
N:o 0?.
Ant. till Exp.-Utsk. den 23 April 1841, kl- 9 f, m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om åtgärder
till Strömmings-fiskets i Bottniska viken upp hjelpande
samt, i sammanhang dermed, om ändring och
förklaring af Fiskeri-stadgan den 14 November 1760.
I detta ämne hafva motioner blifvit väckta
bos Wällojl. Borgare-Ståndei:
af Herrar Westman och Norin; samt
hos det Hedervärda Bonde-Ståndet:
af Anders Jansson från Westerås Län.
Herr Westman har, efter framställning af den stora vigt, strömmingsfisket
eger, icke allenast för Rikets norra städer, hvilkas Borgerskap till en fjerdedel
bestå af fiskare, utan äfven för hela fäderneslandet, sedan det vigtiga och
lönande sillfisket upphörde, uppgifvit, alt denna näring skulle befinna sig i ett
tynande läge, hvartill orsaken förmentes hufvudsakligen vara, att 1766 års Fiskeri-stadga
, hvilken vore för strömmingsfisket gynnande, kommit i strid med
andra mägtigare intressen, och blifvit af dem i sin verksamhet utträngd.
Bland de vigtigaste och menligast inverkande orsakerne till denna närings
aftagande och slutliga uphörande, ansåg motionären i öfrigt vara: aj för
högt uppdrifna arrenden å så kallade Kronofisken; såsona bevis hvarpå
motionären anfört ett norr om Hernösand beläget, som, då det åt Staten
för omkring i[0 år sedan gaf 3o R:dr B:co årligt arrende, nu lemnade
54§ tunnor saltad strömming att betalas efter markegång; bj att jord-egarne
på de flesta ställen utefter kusten sökt och erhållit Härads-Rättens vites^-  förbud emot all slags fiskedrägt vid deras stränder; och cj att ångfartygen
genom det buller, de i vattnet förorsaka, bortskrämma strömmingen,
som vore den för buller och oro i vattnet mest ömtåliga fisksort. Till
återuphjelpande af strömmings-fisket och denna närings uppmuntrande,
föreslog motionären således: i.-o att Staten nu, som förr, måtte afstå åt
städernes fiskerskap på 25 å 5o år, och emot en efter tidens kraf lämpad
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841, 7 Sami. 2 Afd. 19 Häpet. , 1
i -Lag- samt Allm. Hes v,- och Ekon.-TJ tskottens Betänkande, N:o 67.
grundränta sina så kallade Kronofiske», hvilka, efter derom anställande
undersökningar, lämpligast och rättvisast kunde delas de närmast intill
belägne städerne emellan, i förhållande till deras fiskerskap och i synnerhet
emellan dem, som för sin donerade jord icke ega några thy åtföljande
fiskelägenheter; 2:0 att en förbättrad Fiskeri-stadga måtte utfärdas och
noggrann undersökning ske om de missbruk, som emot denna näring sig
inrotat, och så menligt inverka på dess bedrifvande; samt 3:o att, då seglande
fartyg, hvilka ej förorsaka så niveket buller och oro 1 vattnet, som
ångfartj-g, icke finge närmare än på visst afstånd nalkas de stränder, der
strömmingsfiske idkas och redskap finnes utlagd, enahanda förbud måtte
för ångfartygen utfärdas, äfvensom desamma icke tillåtas passera de intill
städerne belägna skärgårdar, der strömmingsfiske idkas, utan efter träffande
öfverenskommelse andra lossnings- och lastningsställen för dem utses.
Af Herr Norin , som hufvudsakligen förenat sig i den af föregående
motionär gjorda framställning, har egentliga hindret för strömmingsfiskets
tillväxt i de norra Länen ansetts ligga mindre i sjelfva den nu gällande Lagstiftningen,
än i Lagskipningens uppfattning deraf, hvarigenom jordegande-rätfen
kunnat tillskansa sig ett större inflytande på fiskrättigheten, än Lagens mening
vore. De stadganden, som förekomma i 6:te och 8:de §§. af 2 Capitlet
uti Fiskeri-stadgan den i4 November 1766, hade nemligen, vid tillämpningen,
i senare tider uppfattats utan behörigt iakttagande af det sammanhang,
de sins emelian ega; och obestämdheten i förra §. af landgrnndsrättens
vidd samt af hvad med hafs-stränder inom- och utomskärs rätteligen
bör förstås, hade äfven lemnat rum för en tolkning, hvarigenom den
för näringen skyddande verkan af senare § blifvit tillintetgjord. Sålunda
vore, medelst tid efter annan tillkomne vitesförbud, snart sagdt hela
kusten, åtminstone af norra delen utaf Gefleborgs Län, uteslutande fridlyst
åt sfrand-egaren, och den egentliga fiskaren antingen från fisket alldeles
uetstängd eller ock underkastad strand-egarens prejeri, hvilket, andra
exempel att förtiga, drifvits derhän, att Hudiksvalls sLads fiskerskap för
rättigheten alt idka strömmingsfiske vid en hafsstrand, kallad Hornslandet,
hvars begagnande dertill, enligt ofvannämnde 8 §., ovedersägligen borde
vara fritt, och för hvilket jord-egaren skattar till Kronan 2* R:dr,
nödgas betala ett årligt arrende af 60 tunnor saltad och packad strömming,
utgörande i penningevärde sällan under, men gemenligen öfver 800 R:dr
B:co. Till afhjelj )ande af sådana lagstridiga intrång i fisknäringen, hemställde
motionären, att en undersökning på Statens bekostnad i de norra
Lag- samt Allm. Besv.- och Elson.-Ut sk o Hens Betänkande, N:o 67. 3
Länen måtte förordnas och skyndsamt verkställas, till bestämmande efter
olika localförhållanden, dels hvad som egentligen utgör öppna hafs-, skogs-,
bergs- och sten-strärider, dels hvarest och huru långt strand-egares landgrundsrätt
eger rum och sig sträcker, samt att derefter Norrbottniska städernes
fiskeri-idkande Borgerskap måtte, utan hinder af några, öfver de
på sådant sätt klart och tydligt utstakade gränsorna emellan jordeganderätlen
och fiskerättigheten, sig sträckande förbud, få fritt och ostördt tillgodonjuta
Lagens bud i 2 Capitlet 7, 8, 9 och 10 §§. af 1766 års Fiskeristadga.
Anders Jansson har uti föreskriften i Kongl. Förklaringen den 24
Januari 1771, att vid fiskerien i allmänhet icke må begagnas pulls-och
stöt-notar, hvilka i senare tiden kallats skottnät, föreslagit den förändring,
att sådan fisk-redskap må i egna fiskvatten hädanefter allmänt blifva
tillåten. 1
Vid pröfning af dessa framställningar, som blifvit dels till Utskotten
gemensamt, dels till Lag-Utskottet serskildt remitterade, hafva Utskotten,
med kännedom, att frågan om strömmings-fisket i Bottniska viken
utgjort föremål för Rikets Ständers behandling vid flere föregående Riksmöten,
samt att förslag till en ny Fiskeri-stadga blifvit på Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning af Commerce-Collegium utarbetadt, ansett sig böra taga
närmare del af hvad så i ena som andra hänseendet vore tillgjordt; till
hvilken ända Utskotten ock i vederbörlig ordning begärt samt fått sig
tillstäidt ofvannämnde, för närvarande till Kammar-Collegii Utlåtande öfverlemnade,
förslag till ny Fiskeri-stadga, med i ämnet af vederbörande
afgilne yttranden; och få Utskotten till en början här meddela de
uppljrsningar i ämnet, Utskotten sålunda inhemtat.
Klagomålen öfver intrång i fiskrätten började redan vid 178g års
Riksdag, ehuru de icke synas hafva ledt till någon påföljd. År 1809 förenade
sig Riksdags-fullmägtige från alla de Norrländskå städerne, jemte
Öregrund och Östhammar, i den framställning, att, då de flesta strandegare
omkring Bottniska viken, genom utfärdade vites-förbud af vederbörande
Domare, hindrat verkställigheten af Fiskeri-stadgan i så måtto, att städernes
fiskerskap antingen aldeles icke eller mot en dryg, oftast öfver all
höfva betingad, betungandelands-lega, tillåtits att vid Skattemanne-strand idka
strömmings-fiske, alla de Författningar och åtgärder, hvarigenom strömmingsfisket,
mot ordalydelsen i 1766 års Kongl. Förordning blifvit i senare tider vid
Bottniska viken inskränkt, måtte upphäfvas, samt utöfningen af detta ange
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o 67.
lägna näringsfång åter försällas i den frihet, som dess naturliga beskaffenhet
och samhällets gagn ovilkorligen fordrade. Häröfver }?ttrade Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i dess afgifne Betänkande i ämnet den 9
September 1809: ”Att Utskottet, som tagit under öfvervägande, hvad 6 och
8 §§• i 2 Capitlet af 1766 års Kongl. Fiskeri-Ordning derom föreskrifva,
jeni tordt med Kongl. Stadgan och Reglementet för Nordsjö-fiskerien samt
salterien i Götheborgs och Bohus Län under den 21 Juli 1774» väl funnit
innehållet af berörde §§., hvar å sin sida, halva till afsigt att utstaka
en medelväg emellan strand-egaren och de personer, som, jemte honom,
bunde idka strömmings-fiske, hvilket syftemål Utskottet äfven ansåg böra
iagttagas så noga, sorn enskildes egentliga rätt och det allmännas nytta fordra;
men att samma §§. i sina förordnanden från hvarandra afveko i så
måtto, att 6 §. i allmänhet tillägger jordegaren enskild fiskerättighet, så
långt dess landgrund räcker, jemväl vid öppna hafsstranden eller der ingen
skärgård är, samt utom skären, hvaremot 8 §. endast medgifver landegaren
i der upräknade orter efter vanligheten det företräde att vid öppna
hafs-, skogs-, bergs- och sten-stränder tvänne dagar i veckan draga lörsta
notvarpet; äfvensom att, genom den i 6 §. upptagne benämning af landgrund,
hvars sträckning borde utgöra gränsen för jordegaren» enskilda
fiskrättighet, icke nog tydligt sjmtes vara bestämdt, huru långt det enskild
ta området skulle från stranden utgå. Och som sådane föreskrifter,
hvilka i lika ämnen fastän fcr serskild te erler blifvit utgifne, borde efter
Utskottets tanka, så' vidt görligt Sr,' bringas till enhet och likstämmighet,
hvarigenom jordogande-rätter, på sila håll med enahanda helgd omfattades,
samt friheten i ett allmänt gagnelig! yrke komma alla dermed
sysselsatte lika till gode; så och då strömmings-fisket, hvartill rika till lallen
gåfves å Rikets vidsträckt?, sjckustsr, otvifyelagtigt borde, i anseende
till sin allmänna nytta, i synnerhet sedan fångsten af cili, denna i alla
hushållsgrenar högst oumbärliga artikel, i märklig moa aftagit» lemnäs så
mycken frihet, sorn, utan .att förnärma enskild, antingen till skatt beräknad
eller på hvarjehanda sätt, offentligen befästad egande-rätt, allmänhetens
fördel påkallar, funne Utskottet sig, i anledning af det remitterade Memorialet,
böra vördsamligen hemställa, om icke, med bibehållande af hvad
1766 års Fiskeri-Ordning för öfrigt stadgar, den ändring i 6 och 8 §§>
deraf kunde göras, i afseende på strömmings-fisket utomskärs och vid öppna
hafs-, skogs-, bergs- och sten-stränder, der någon så beskaffad uteslutande
egande-rätt, som nyss förut är nämnd, icke i vägen ligger, eller
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-XJl&kottens Betänkande, N:o 67. 5
odalåker eiler äng eller städerne donerad jord möter, obehindradt, jemte
strand-egaren, idka strömmings-fiske; denne senare likväl förbehåliet att,
sedan han på stället sig infunnit, ibland de öfrige strömmings-fiskande intaga
den ordning, han sjelf åstundar; i följd hvaraf de nu öfverkiagade
vites-förbud och sådane hinder, sorn deraf skola uppstått, lomme att till
all kraft och verkan försvinna.”
Vid behandling af delta Betänkande inom Riks-Stånden, ansåg Ridderskapet
och Ådeln tjenligast förblifva vid hvad 1766 års Stadga föreskrifver;
Preste- och Borgare-Stånden bi fö 1 lo Utskottets tillstyrkande, och
Bonde-Ståndet återremitterade Betänkandet. Ärendets slutliga utgång hafva
Utskotten icke kunnat erfara, men förmoda, att detsamma kommit att förfalla,
dä det icke egt någon käud påföljd.
Vid sistförflutne Riksdag bragtes af en motionär frågan åter å bane,
men under formen af en anhållan om upplifvande af 2 Capitlet 8 §. i
Fiskeri-stadgan den l/f November 1766, hvadan ock Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten icke kunde meddela annat yttrande, än
att, då nämnde §. icke vore genom någon senare Författning upphäfven, fiskrarne
kunde, om de så nödigt agtade, i öfverensstämmelse dermed, göra sin
rätt gällande; och tillstyrkte Utskotten alltså, att, då frågan härom innefattade
ett tvisteämne, hvars bedömande icke tillhörde Rikets Ständer, motionen
måtte lemnäs utan afseende, hvilket äfven af Rikets Ständer bifölls.
1 det underdåniga Utlåtande af den r j Augusti sistlidet år, hvarmed
Commerce-Collegium beledsagat det på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
utarbetade förslaget till förnyadt Reglemente för fisket, så väl i insjöar
och rinnande vatten, sora i hafvet, har Collegium bland annat förmält,
hurusom, med afseende å vigten af strömmings-fisket i Östersjön,
Collegium ansett sig höra lemna så väl invånarne i de Län, der sådant
fiske idkas, som Konungens dervarande Befallningshafvande tillfälle att
yttra si sr, i hvad mon nu gällande Fiskeri-reglemente af den 14 November
176Ö tarfvade ändring och rättelse; och inhemtades af de till Collegium
sålunda inkomne yttranden: att i allmänhet städernes fiskare ansåge
en utvidgad rättighet att afgiftsfritt fiska vid andras stränder utgöra vilkoret
för fiskets utvidgning och ändamålsenliga bedrifvande; att strandegare
deremot klaga öfver intrång af städernes fiskare, men de fleste ansett
de i nu gällande Reglemente intagne föreskrifter lämplige, med endast
några få dervid gjorda anmärkningar, hufvudsakligen emot stadgandet i 2
6 Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utskottens Betänkande, N:o 67.
Capitlet 6 §. om strand-egares rättighet till enskildt begagnande af fiske
och vatten ”vid öppna hafvet, der ingen skärgård är, så långt dess landgrund
täcker, som vid stranden ligger och derifrån utlöper;” hvilket påkallade
närmare bestämmande, till betryggande af fiskares rätt; i hänseende
hvartill föreslagits, att jord- och strand-egares rätt till fiskvatten borde
utsättas till 1,000 famnar rakt från land.
Collegium hade äfven, då flere af de föreskrifter, som nu gällande
Fiskeri-författningar innehålla, vore af den egenskap, att endast vetenskapsmannen
kan afgöra, om och i hvad raon ändring och rättelse deri bör ega rum ,
inhemtat utlåtanden af Professorerne Fries och Sundevall, samt Intendenten
Magister Lovén, och med anledning deraf i underdånighet tillstyrkt,
att, eller Wetenskaps-Academiens hörande, någon sakkunnig person måtte
af Kongl. Majrt i Nåder förordnas, som finge sig ålagdt att, i sammanhang
med undersökningen af lax-fisket, taga kännedom af strömmingsfisket i
Bottniska hafsviken, i Stockholms, Södermanlands och Östergöthlands skärgårdar,
samt uppgifva de föreskrifter, som till detta fiskes förbättrande kunde
vidtagas; hvilket uppdrag, Collegium veterligen, ej någon vetenskapsman
baft sig tillförne auförlrodt.
1 det underdåniga förslaget till förnyadt Reglemente för fisket, har
Commerce-Collegium upptagit de fleste stadganden i nu gällande Författningar,
med de förändringar i redactionen, hvilka kunnat vara af nöden
eller ansetts lämplige; och innehåller 23 hvilken motsvarar 8 §. 2 Cap.
af 1766 års Stadga, i 1 och 2 mom. följande stadganden: ”Strömmingsfiske
i Norrbottens, Wester-bottens, Wester-Norrlands och Gefleborgs Län
må af hvar och en oqvaldt vid alla skogs-, bergs- och sten-stränder, men
ej vid stränder, der åker och äng möta, afgiftsfritt idkas gemensamt med
strand-egaren, som dock är berättigad att, hvarje Måndag och Onsdag, så
länge fisket pågår, draga första notvarpet.”
”Sedan strand-egaren blifvit bevisligen underrättad om det vid hans
strand tillämnade strömmings-fiske, må hans uteblifvande från fisket ej
hindra fremmande fiskare att, utan strand-egarens deltagande i fisket, dermed
för egen räkning börja och fortgå.”
Emot 6 §. 2 Cap. Fiskeri-stadgan svarar 3 mom. af 25 §. i samma
förslag till förnyadt Reglemente, och eger följande lydelse: ”1 Östersjön
åter är fisket inomskärs att anse för deras enskilda egendom, som strand
,och holmar deromkring ega, men vid öppna hafs-stranden, eller der in
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Ulskottens Betånhancle, N:o 67. 7
gen skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strand-egare ej
sträcka sin enskilda rättighet till fiske och vatten vidare, än dess landgrund
räcker, som vid stranden ligger och derifrån utlöper; dock der
Kungs- eller Ållmännings-fiske inomskärs af ålder varit, eller någon med
urminnes häfd eller genom skattläggning, dombref eiler andra ostridiga
skäl kan visa sin rätt till fiske omkring klippor, blindskär, eller å grund
utomskärs i hafvet, bör det äfven hädanefter dervid förblifva; och galle
äfven delta om de fisken, sorn lyda under städernes donerade jord.”
Commerce-Collegium har sålunda ordagrannt bibehållit de i förrberörde
6 §. 2 Cap. af 1766 års Fiskeri-stadga förefintliga bestämmelser,
såsom motiv hvartill Collegium anfört: att det visserligen icke kunde bestridas,
att ju, på sätt flere anmärkt, den i 6 §. 2 Cap. Fiskeri-stadgan intagne
bestämmelse, huru långt fiske-rättigheten i Östersjön vid öppna hafsstranden
sträcker sig, är obestämd, och att de tvister, som, i anledning
häraf kunna uppstå, skulle hufvudsakligen undanrödjas, om föreskriften rörande
fisket i Östersjön blefve lika med stadgandet om fisket i Nordsjön;
men att från äldre tider tillbaka detta senare fiske varit mera fritt, troligen
af den anledning, alt i Nordsjön tillgången på fisk är vida större,
samt, i följd deraf, en större mängd menmskor finnas i skärgårdarne derstädes
bosatte, utan annat näringsfång än fiske; och att, enär detta ämne
förut utgjort föremål för Kongl. Majrts Nådiga pröfning, Kongl. Majit, efter
alt halva i Nåder inhemtat yttrande, ej allenast af Kainmar-Collegium ,
utan ock af Högste Domstolen, som ansett ett närmare bestämmande af
berörde rättighet genom utsättande af ett visst afstånd från stranden mindre
lämpligt, i anseende till de skiljagtiga förhållanden, som kunna finnas,
och den olika bevisning, som i serskilda fall kan åstadkommas, låtit, så
vidt Collegium hade sig bekant, bero vid hittills gifven föreskrift, deruti
icke eller, enligt Högsta Domstolens tanka, ändring kunde ske, utan i
den ordning, 87 §. Regeringsformen stadgar. Ett större band vöre väl
härigenom lagdt på fisket i Östersjön; men, om tvist uppstår rörande begagnande
derstädes af fiske vid öppna hafsstranden, lärer, det oagtadt, den
fiskande ej kunna åläggas ansvar eller förbjudas att der fiska i annat fall,
än om strand-egaren, eller annan person, eller Kronan, kan lagligen bevisa
sin rättighet till det fiske, hvarom fråga är.
8 Lag- sam Allm. Besv. och Ekon,-Utskottens Betänkande, lY:o 67.
Detta är hvad Utskotten inhemiat och ansett nödigt upplysa, rörande
den behandling, frågan om strömmingsfiskets npphjelpande samt en ny
Fiskeri-stadga hitintills erfarit, och Utskotten öfvergå nu till meddelande
af det Utlåtande, hvartill Utskotten finna sig föranledde af de nu i ämnet
framställde motioner.
Hvad således först beträffar de af Herr TV est man fö res lagné åtgärder:
att till städernas fiskerskap på 15 å 5o år emot en lindrig grundränta
upplåta Kronofiskena; samt att förbjuda ångfartygen att göra resor
till de Norrländska städerne och derunder nalkas de stränder, der strömmingsfiske
idkas; sä anse Utskotten olämpligheten deraf ligga för öppen
dag, hvarföre Utskotten endast vilja, i afseende på den förra af dessa föreslagna
åtgärder, anmärka, att, om Kronan skulle uppoffra sin högre inkomst
till förmon för strömmingsfisket, det icke synes egentligen vara mera
skäl att afstå vinsten af Kronans fisken till städernas fiskerskap än till
landets strömmingsfiske idkande invånare, hvilka äro ojemförligt talrikare
till antal; samt i afseende på det yrkade förbudet emot ångfartygens resor
utefter kusten, upplysa, att det stöd, motionären velat för en sådan åtgärd
hemta från t 1 §. 1 Gap. Fiskeri-stadgan, beror på ett missförstånd
af denna hvilken ingalunda, såsom motionären förmenar, innefattar
förbud för seglande fartyg att nalkas stränder, der strömmingsfiske idkas,
utan allenast bestämmer ansvar för den, som, utom segelled och vanlige
ankarställen, företager sig att segla öfver not eller utlagdt nät, som med
vanlige vettar och flytspån utmärkt är. Utskotten tillstyrka följagtligen,
att dessa Herr Westmans framställningar må lemnäs utan
afseende.
Och anse Utskotten, vid det förhållande, att förslag till förnj^ad Fiskeri-stadga
redan finnes utarbetadt samt de nu gällande föreskrifter dervid
ansetts böra, såsom i allmänhet lämplige, bibehållas, något serskildt
yttrande öfver samma motionärs yrkande om utfärdande af en förbättrad
sådan Stadga icke erfordras.
Beträffande åter den af Herr Norin gjorda framställning, rörande orsakerna
till strömmingsfiskets aftagande samt åtgärder till undanrödjande
af de hinder för dess utöfning, som skola förefinnas i Domslolarnes, mot
innehållet af 8 §. 2 Capillet Fiskeri-stadgan, meddelade vitesförbud; så finna
Utskotten häruti innefattas tvänne väsendtligen skilda frågor, hvilka
måste
Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utslottens Betånlancle, N:o 67.
måste betragtas, den ena ur ekonomisk, den aridra ur juridisk synpunkt.
Utskotten kunna ur den förra ingalunda anse de öfverklagade vitesförbuden
och kustens fridlysande innefatta någon orsak till strömmingsfiskets aflagande;
fast heldre måste de lända lill fiskets bibehållande och framtida
utvidgande genom fiskens fredande, såvida de af motionärerne och städernes
fiskerskap anförde uppgifter, att strandegarne sjelfve icke utöfva fisket
i den vidd, hvartill tillfälle gifves, eger sin läglighet. Emot förenämnde
vitesförbud kan således ur ekonomisk synpunkt ingenting vara att invända.
Huruvida de åter kunna vara till hinder för utöfvande af den fiskrättighet,
som, enligt förrberörde 8 §. i Fiskeri-stadgaii, tillkommer dem, som fiska
efter strömming i Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands och Gefleborgs
Län, beror på uppfattningen ej mindre af ifrågavarande §, än af begreppet
om vites-förbuds egenskap, kraft och verkan. Hvad nämnde 8 §.
beträffar, så synes det Utskotten klart, att densamma innefattar ett bestämdt
undantag från stadgandena i föregående 6 §., inskränkande strandegarens
land grund sr ät t eller enskilda fiskrätt vid öppna hafs-, skogs-,
bergs- och sten-stränder i nämnde Län, lill blotta rättigheten att tvänne
dagar i veekan draga första notvarpet; och deraf följer, att, då Domstols
vites-förbud, enligt sin natur, icke är annat än ett stadgande af förhöjdt
ansvar, utöfvei hvad Lagen för en viss rättskränkning redan bestämmer,
men ingalunda kan medföra förminskning uti annans i Lag försäkrade rätt,
de af Domstolarne meddelade vites-förbud mot fiskande efter strömming
vid nyss beskrifne kuster af Bottniska Viken icke, så vidt de äro stridande
mot oftanämnde 8 §., kunna utgöra något lagligt hinder för strömmingsfiskets
utöfvande, i öfverensstämmelse med samma § ; hvadan ock
fiskerskapen, i händelse de anse sig genom de utfärdade vites-förbuden
lida intrång i deras tillständiga rätt, ega öppet att i laga väg göra densamma
gällande. I detta hänseende anse Utskotten alltså någon åtgärd af
Rikets Ständer icke lämpligen kunna komma i fråga.
Vidkommande deremot motionärens önskan, att den rätt till strömmings-fiskes
idkande vid Bottniska vikens vestra kust, som, enligt gällande
Författningar, bör ega rum, måtte närmare bestämmas; så finna Utskotten,
att detta ändamål lill en del skulle vinnas genom antagandet af
en sådan redaction utaf 8 §. 2 Capitlet i 1766 års Fiskeri-stadga, som
förefinnes i det mera tydliga och lättfattliga, fastän, såsom Commeree-Collegium
erinrat, hufvudsakligen lika beskaffade stadgandet i i momentet af
Bih. till R. St. Prat. 1810 och 1811, 7 Sami. 2 J/d. 19 Häftet* 3
I o Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande , JY:o 6 J.
23 §. uti Col leg i i ofvan omförmälde förslag; dock anse Utskotten det tillika
vara af högsta vigt, att det på det nogaste varder bestämdt, dels hvad
som egentligen utgör öppna hafs-, skogs-, bergs- och sten-stränder, dels
ock hvarest och huru långt strand-egares landgrundsrätt eger rum och sig
sträcker. Härvid finna Utskotten i främsta rummet vara af nöden att fastställa
hvad med uttrycken: inom- och utomskärs rätteligen bör förstås,
emedan betydelsen af de förra begreppen derpå hufvudsakligen beror.
Begreppet ”Skärgård” måste nemligen, efter Utskottens tanka, hafva olika
betydelse och omfång, med afseende å Riket eller Landskapet och å den
enskilde Straiul-egaren. Således då inom skärgården, betragtad med hänseende
till hela Riket eller ett visst Landskap, ligga fjärdar af stundom,
några mils längd och bredd, jemförliga i vidd med åtskilliga af de större
insjöarne i landet, måste, enär stadgandet i 6 §. 2 Capillet Fiskeri-sladgan,
att ”saltsjöfisket inomskärs bör för deras enskilda egendom anses,
sorn strand och holmar deromkring ega” icke synes vara å sådana vatten
tillämpligt, bestämmas, huru vidt den enskilda fiske-rätten derstädes sig
sträcker, samt huruvida derintill liggande strand af fasta landet skall såsom
öppen hafskust anses. Äfvenså angeläget finna Utskotten, att betydelsen
af lundgrund, som vid stranden ligger och derifrån utlöper samt den
derpå hvilande enskilda fiske-rätten noggrant och efter en anlagen princip
fastställes; i hvilket hänseende Utskotten, afvikande från den af Högsta
Domstolen yttrade mening, anse lämpligen kunna bestämmas ett visst afstånd
från stranden, inom hvilket strand-cgarens enskilda rätt gäller, på
det sätt, att, der vattnet invid stranden eger ett visst bestämdt djup, afståndet
räknas ifrån sjelfva stranden och der lanclgrunden ifrån stranden
utlöper, d. v. s. vattnet icke bar invid stranden det bestämda djupet,
gränsen för den enskilda fiskrättigheten räknas lill samma afstånd från
den punkt, der detta djup vidtager. Ett sådant begränsande af området
för den enskilda rätten är hvarken för våra sedvanor obekant, enär något
dylikt redan finnes in praxi uti åtskillige vid hafskusten belägne orter, ej
eller är det för vår lagstiftning alldeles fremmande, då Östgötha-Lagen
i 28 Capitlet 3 §. Bygda-Balken företer ett i sitt slag märkligt och för
sin tid passande sätt att utstaka gränsen emellan den enskildes område i
vattnet och det allmännas andel deri. Det antal alnar eller famnar ifrån
stranden, som lämpligen må stadgas som gräns för strand-egarens enskilda
fiske-rätt, äfvensom det djup, hvarifrån afståndet bör mätas, anse
Utskotten sig icke kunna föreslå, utan bör sådant efter sakkunnige perso
-
Lag- samt Allm. Bese.- och Elon.-Utnlcottens Betänkande, N:o 67. 11
ners hörande och sig företeende förhållanden, bestämmas; och då CommerceCollegium,
på sätt omförmäldt är, i underdånighet hemställt, alt någon
sakkunnig naturforskare måtte, efter Wetenskaps-Academiens förslag, förordnas
till undersökande af lax- och strömmingsfisket, samt alltså är att
förmoda, det en sådan undersökning varder anbefalld och företagen, finna
Utskotten sig af anförde skäl böra tillstyrka,
att Rikets Ständer på det sätt bifalla den af Herr Norin
gjorda framställning, alt Rikets Ständer besluta den underdåniga
anhållan hos Kongl. Maj:t, det Kongl. Maj:t täcktes
icke allenast, så fort möjligen ske kan, utfärda en sådan förklaring
öfver 8 §. i 2 Capitlet af 1766 års Fiskeri-stadga,
som öfverensstämmer med den mera tydliga och lättfattliga,
fastän till sitt hufvudsakliga innehåll lika beskaffade, redaclionen
af \ momentet i 23 §. af Commerce-Collegii ofvanomförmälde
förslag till förnyad Fiskeri-stadga, utan ock i
sammanhang med den af Commerce-Collegium tillstyrkta
vetenskapliga undersökningen af lax- och strömmings-fisket,
låta bestämma begreppen om skärgård, hafs-j skogs-j bergsoch
sten-strander samt landgrundsrätt, och, på sätt Utskotten
antydt, i den förväntade, lill sin angelägenhet erkände,
förnyade Fiskeri-stadgan nödige förordnanden i öfverensstämmelse
dermed i Nåder meddela.
Hvad slutligen angår den af Anders Jansson gjorda framställning
om frihet att i egna fisk-vatten nyttja så kallade pulls- och stöt-notar; så
enär förbudet emot dylika fisk-redskaps nyttjande afser ynglets fredande
och fiskens skydd mot utödelse, finna Utskotten sig icke kunna motionärens^förslag
understödja, utan hemställa,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 April 1841•
Reservation
af Herr Grefve Mörnerj C. G.: ”Ifrån det resultat, hvaruti Utskotten
i Nietta Betänkande stannat, är jag ej i vidsträcktare måtto skiljagtig,
än att, då Utskotten, uti skälen för tillstyrkandet af den underdåniga skrifvelsen
yttrat sig på ett sätt, som ej, enligt min tanke, innefattar något
serdeles betryggande för bevarandet af strand-egares fiske-rättigheter och
X2 Lag- sami Allm. Be sv.- och Elon.-Ut slottens Memorial, JV:s 68, 69.'
jag ej uti detta yttrande kan instämma, jag för min del anser, att uti den
underdåniga skrifvelsen bör vid slutet tilläggas: ”dock utan att jorcl-egares
”lagliga eller häfdvunna rättigheter härvid förnärmas.”
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 April 18/jt, kl. 9 f. m.
Memorial till det Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning
af erhållen återremiss å Utskottens Betänkande
N:o 50, angående Kongl. Brefvet den 19 Juni
1839, rörande iagttagande vid Skatteköp.
I anledning af den ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet erhållna återremiss
å förenämde Betänkande, få Utskotten härigenom meddela den upplysning,
alt de öfrige Riks-Stånden samma Betänkande bifallit, i följd hvaraf
Utskotten äro förhindrade att med detta ärende taga någon vidare
befattning.
Stockholm den 22 April i84r..
N:o 69.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 April r8:ji'> kl. g f. nr.
Memorial till det Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning
af, erhållen återremiss ä Utskottens Betänkande
N:o 51, angående tiden, hvarifrån Författningar,
som uppläsas från Predik st olar ne, skola anses
gällande.
Detta Betänkande liar blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskotten
återremilteradt, i följd af dervid gjorde anmärkningarr men som
detsamma är vordet af de öfrige trenne Stånden bifallet, och 3 Stånds
sammanstämmande mening i denna sak utgör Rikets Ständers beslut, få
Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utslottens Memorial, JV:s 70 , 71. f3
Utskotten härigenom tillkännagifva, att Utskotten funnit den erhållna återremissen
icke kunna till någon Utskottens åtgärd i denna fråga vidare
föranleda.
Slockholm den 22 April
N:o 70.
Ant. till Exp-Utsk. dea 23 April i8if;t, kt. 9 f. m*.
Memorial till Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning
af erhållen återremiss å Utskottens Betänkande N:o
55, angående tillämpningen å de utskiftade Kronoparkerne
å Öland, af Kongl, Förordningen om
jordafsöndring.
Till följd af framställde anmärkningar emot Utskottens ofvannämnde
Betänkande, har Hedervärda 13onde-Slåndet detsamma lill Utskottens
ytterligare Behandling återförvisat, i anledning hvaraf Utskotten fä
härigenom anmäla, att samma Betänkande Blifvit af de öfriga Riks-Stånden
godkändt och att ärendet således icke kan af Utskotten tagas under
någon ytterligare pröfning.
Stockholm den aa April 184 r.
N:o IT.
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 April 1841, kt. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utskottens
Betänkande N:o 34, angående väckte motioner
om förändring af Landtmät er i-rl axan.
Höolofl. Ridderskapet och Adeln samt det Hedervärda Bonde-Slandet
hafva5 till Utskottens förnyade Behandling återförvisat nämnde Betänkande,
på grund af dervid gjorde anmärkningar af
14 Jag~ samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utsbotlens Utlåtande, N:o 71.
1:0 Herr von Hartmansdorff, August, hvilken, i afseende på det
formella af Belänkandet, ansett Rikets Stander föga värdigt att uttrycka
en obelåtenhel utan några bestämda uppgifter af skälen dertill,
och i sjelfva saken yttrat den åsigt, alt fria öfverenskommelser emellan
dem, som behöfva Landtmätaren och honom vore föga lämplige, aldraminst
såsom föreskrifter i en allmän Författning, då hvar och en i alla fall nog
visste, att förord bryter Lag, när det icke strider mot Lag, och en sådan
förklaring innebure ett offentligt erkännande, att Taxan i allmänhet är för
hög. Utan att tillåta sig något omdöme derom, trodde Herr von Hartmansdorff
det mera vara öfver Landtmälarnes långsamhet, folket hade att
beklaga sig, än öfver Taxans höjd, och alt man således tjenade menige man
bättre genom iagttagande af contrelierne öfver skyndsam och rigtig verkställighet
af Landtmäteri-förrätlningar än genom förslaget till Taxans nedsättande
;
2:0 af Herr Friherre Cederström, Jacob, som instämde med Herr
vo7i Hartmansdorff, i afseende på olämpligheten af fri villiga accorder emellan
Landtmätare och jord-egare, samt ansåg nu gällande Taxa, i fråga om
inegors affattning på Charta, synnerligast i de orter af Riket, der deras
storlek och mängd öfverstiger utmarken, vara låg, då deremot, der utmarker
och skogar äro vidsträckta, men inegorne inskränkta, samma Taxa verkligen
vore för hög. Utskotten borde från Landtmäteri-Contoiret förskaffa
sig underrättelse om den brist i nu gällande Taxa, som, i anledning af de
olika förhållandena de olika Provinserne emellan, förefinnes, och inkomma
med förnyad t förslag samt bestämd uppgift, i hvilka delar Taxan bör
rättas;
3:o af Fredric von Zweigbergk från Skaraborgs Län, som åberopat
sin vid Betänkandet fogade reservation.
Vid öfvervägande af dessa anmärkningar, hafva Utskotten funnit sig
böra deröfver meddela det yttrande, att, likasom Utskotten icke kunna
finna Rikets Ständers värdighet på något sätt lida derigenom, alt Rikets
Ständer, vid frambärande af deras underdåniga önskan om LandtmäteriTaxans
öfverseende, uttrycka den allmänt kända obelåtenheten med samma
Taxa, såsom tungt och ojemnt tryckande, Utskotten icke eller i öfrigt
ega anledning att frånträda det tillstyrkande, Utskotten i förra Betänkandet
uti detta ämne afgifvit; hvarföre Utskotten ock detsamma vidblifva
och här jemväl åberopa.
Stockholm den 23 April 184f•
Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Ulskotlens Memorial, N:o 72. i5
Reservation:
af Fredric von Zweigbergk_, som anmälde sig vara uli Utskoltens beslut
skil jagtig, och åberopade sin vid Betänkandet N:o 34 fogade, till grund
för återremissen ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet liggande, reservation.
N:o 72.
Ank. till Exp-Utsk. den 24 April 1841, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut, i afseende
pä förslaget till förnyad Förordning, angå
ende
grunderne och vilkor en för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter f rån
hemman.
Genom erhållne Protocolls-Utdrag, hafva Utskotten inhemtat, att,
vid behandling af Utskottens Utlåtande N:o 28, i anledning af framställde
anmärkningar mot Utskottens Betänkande N:o 3, i fråga om det af
Kongl. Maj t till Bikels Ständers pröfning i Nåder öfverlemnade förslaget
till förnyad Förordning, angående grunderne och vilkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller annan lägenhet fiån hemman, samma
Utlåtande blifvit af Wällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda BondeStåndet
bifallet, men att så väl Iloglofl. Ridderskapet och Adeln, som det
Högvördiga Preste-Slåndet beslutat åtskilliga förändringar och tillägg i det
af Utskotten tillstyrkta Författnings-förslaget; hvilka beslut blifvit, uppå
skedde inbjudningar tili deltagande, af de öfrige Stånden i mer eller mindre
tnon biträdde. Till följd häraf, och då det är Utskoltens åliggande
att afgifva förslag lill de skiljagtige meningarnes samman jemkande, få Utskotten
härigenom, efter §§:s ordningsföljd i det vid Utlåtandet N:o 28,
fogade Författnings-förslaget, de skiljagtiga besluten anföra, med förslag
till deras sammanjemkande i de fall, då frågan anses icke kunna förfalla.
1 Capitlet.
* §.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har beslutat, att det här förekommande
ordet: ”utskjlder” bör utbytas mot orden: allmänna onera, och
i6 Lag-samt Allm, Besa.- och Ekon.-VIskottens Memorial, No 72.'
ordet: "underhållas” mot uttrycket: hafva sin bergning; hvari, uppå skedd
inbjudning, Wällofl. Borgare-Ståndet sig förenat, men de öfriga tvänne
Stånden funnit sig icke kunna instämma.
Ehuru Utskotten finna det vara skäligen likgiltigt, hvilketdera af de
hufvudsakligen liktydiga uttrycken på dessa ställen begagnas, men uttrycket:
”utskylder” tydligen blifvit valdt såsom varande ett Svenskt ord,
och enligt den gällande föreskriften att i Författningar och allmänna handlingar
undvika nyttjandet af ord och uttryck från fremmande språk, samt
ordet: "underhållas” blifvit begagnadt till afvexling med det i begynnelsen
af §. redan nyttjade uttrycket: ”hafva sin bergning” j torde afseendet
å språkets renhet och välljudet tillräckligen rättfärdiga bibehållandet af de
ifrågaslällda uttrycken, helst någon vinst för lagstadgandets tydlighet icke
genom deras utbytande synes vara att ernå, enär, i händelse ordet ”utskylder”
kunde sägas innefatta endast utlagor i penningar, men icke de
hemman åliggande natura-praestationer, uttrycket: allmänna onera deremot
utesluter de enskilda servituler och bördor, såsom frälseräntas utgörande,
m. m., hvilka äro vid en del hemman fästade. Utskotten inbjuda alltså
HögloQ. Ridderskapet och Adeln samt Wällofl. Borgare-Ståndet att, med
frångående af deras beslut, förena sig med de båda öfriga Stånden om
den redaction, som Kongl. Maj:ts JNådiga förslag, enligt Utskottens tillstyrkande,
i denna §. eger.
Men skulle denna iubjudning icke antagas, få Utskotten till votering
uti Förstärkt Ekonomi-Utskott föreslå följande proposition:
Den, som utan förändring bifaller 2 §. 1 Capitlet af förslaget till
förnyad Förordning, angående grunderne och vilkoren för hemmansklyfning,
samt afsöndring af jord eller annan lägenhet från hemman , voterar
Ja ;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nejj kommer, enligt Ridderskapels och Adelns samt BorgareStandets
beslut, ordet: ”utskylder” att utbytas mot allmänna oneraj och
ordet: ”underhållas” mot uttrycket: hafva sin bergning.
3 $.
Lag- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utskollens Memorial, JV:o 72. 17
3 §.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln har likaledes beslutat, del förevarande
§. skulle erhålla följande lydelse:
Kan en åbo af andra orters allmänna näringar hafva säker
och ständig förtjenst, då bör sådant vid fråga om besutenhet
i serskild beräkning ingå.
Och som Wällöf!. Borgare-Ståndet samt det Hedervärda Bonde-Ståndet
antagit inbjudningen att i della Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns beslut
sig förena, hvarigenom detsamma vunnit tre Stånds bifall, kommer
redactionen af denna §. att erhålla en så beskaffad förändring.
8 §. 1 momentet.
Emellan orden: ”Pastorat” och ”utses” har Ridderskapet och Adeln
beslutat införande af orden: för högst fem år, hvilket Hedervärda BondeStåndet
jemväl bifallil. Då emedlertid delta tillägg icke blifvit af de öfrige
tvänne Stånden godkändt, men §:n eljest är vorden af samtlige RiksStånden
gillad, lärer frågan om nämnde tillägg komma alt förfalla.
8 §. 3 momentet.
Enligt Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns beslut, deruti Wällöf!.
Borgare-Ståndet, uppå inbjudning, instämt, skulle orden: ”eller om så nödigt
prof vas” utgå, och i stället införas ordet: samt.
I afseende härpå förekommer, att, då noggrann och säker upplysning
om de förhållanden, som vid undersökning om besutenhet böra komma i
öfvervägande, stundom kan vinnas utan besigtning af egorna, det måste
vara öfverflödigt och utan ändamål alt en sådan besigtning föreskrifva vid
andra tillfällen, än då den nödig profvas; hvarföre Utskotten hemställa,
att Höglofl. Ridderskapet och Adela samt Wallof!. Borgare-Ståndet ville
frångå deras, i afseende på en så beskaffad förändring, tagne beslut och förena
sig med Högvördiga Preste-Ståndet samt Hedervärda Bonde-Ståndet i
godkännande af momentet, sådant det lyder i det af Utskotten tillstyrkta
förslaget.
För den händelse likväl, att förstnämnde tvänne Stånd vidhålla deras
ofvannämnde beslut, få Utskotten tillika föreslå votering öfver följande
proposition:
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afcl. 19 Häftet. 3
18 Lag- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utskottens Memorial, JV:o 72.
Den, som godkänner de uti förevarande 8 §. 3 momentet nyttjade
ordalagen: ”eller om så nödigt prof vas”, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, skola, enligt Ridderskapets och Adelns samt BorgareStåndets
beslut, dessa ord utgå, och i stället införas ordet: samt.
q §. 2 momentet.
Vid detta moment har Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslutat, att
efter ordet ”innehåller” i midten af momentet skulle tilläggas: när hemmansdelen
går i annan mans ego, än rätter arfvinge; och Högvördiga
Preste-Ståndet har fattat det beslut, att innehållet af den åberopade 6 §.
af 1827 års Kongl. Förordning i detta ämne skulle ordagrant här intagas.
Af dessa beslut lärer det förra komma att såsom Rikets Ständers
anses, sedan Välloflige Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet antagit
inbjudningen att med Ridderskapet och Adeln sig deruti förena.
Hvad åter det senare beträffar, hvari Välloflige Borgare-Ståndet jemväl
instämt; så, enär samtlige Riks-Stånden godkänt .sjelfva stadgandet, och
det i allmänhet antagits såsom grundsats att i Författningar undvika åberopandet
af äldre lagbestämmelser, samt i stället, så vidt lämpligen ske
kan, fullständigt intaga deras innehåll, på det att den nya Författningen
må blifva ett slutet h It för sig, inbjuda Utskotten Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet att i Högvördige Preste-Stån
dets
ifrågavarande beslut sig förena, i hvilket hänseende Utskotten föreslå,
att detta moment må erhålla följande lydelse:
andra del-egare i hemmans-numret vare jemväl, när obesnten
hemmansdel, sorn, innan denna Vår JNådiga Förordning
utfärdades, utan vederbörande Einbetsmyndighets tillåtelse
blifvit utklufven, går i annan unans ego än rätter arfvinge,
berättigade att, den minsta del-egaren först och den störste
sist, sådan hemmansdel till sig losa; dock må ingen, hvars
egor äro så belägne, att den obesutne lotten ej med dem
kan sammanläggas, af denna lösningsrätt kunna sig begagna, och
ej vare annan del-egare i hemmau-> numret berättigad till lösen
Lag- samt j4llm. Besv. och Elon-Uhla!tens "Memorial, N:o 72. 19
af hemmansdel, som hädanefter utklyfves, ej eller då förut
utklufven del blifvit till en besutenhet förenad under sambruk
med annat hemman eller annan hemmansdel, som innehafvaren
tillika eger eller under stadgad åborätt besitter, på
sätt 6 §. innehåller.
2 C a p i 11 e t.
» §•
Höglofli ge Ridderskapet och Adeln har beslutat, det orden: "till och
med” skulle utbytas mot ordtt: högst; och som Yälloflige Borgare-Ståndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet antagit inbjudningen alt i beslutet sig förena
, har denna förändring vunnit egenskapen af Rikets Ständers beslut.
4 §. 1 morn.
Enligt Höglofli ge Ridderskapets och Adelns af Bonde-Ståndet antagna
beslut, skulle detta mom erhålla följande lydelse:
lägenhet, som efter 1 §. upplåtes, må icke vara af mindre
område än (de för serskildta orter uppgjorde bestämmelse! införas)
på hvarje afsöndrad del.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har således ansett ett minimum för afsöndring
af lägenhet böra för hvarje ort serskildt bestämmas, på samma
sätt, som, i afseende på klyfning af hemman, är föreslaget; och Ridderskapet
och Adeln har dervid tvifvelsutan iagtlagit en viss consequens. Då
likväl 1827 års Kongl. Förordning, hvilken, sådan den lyder enligt Kongl.
Kungörelsen den 14 November 1829, innefattar dylika bestämmelser, ehuru
icke i den utförlighet, som Ridderskapet och Adeln synes åsyfta, derifrån
måst göra serskildta undantag, och Committerade lör utarbetande af
förslag till förnyad Författning i ämnet fullständigt ådagalagt så väl desse
b<stämmelsers mindre lämplighet, som grunden för den föreskrift, ifrågavarande
moment al nämnde förslag nu innehåller, samt det icke elier
är för Utskotten klart, hvad ändamål och fördel skulle genom den af Ridderskapet
och Adelil beslutade förändringen vinnas, tro sig Utskotten böra
till Högloflige Ptidderskapet och Adeln samt det Hedervärda Bonde-Ståndet
hemställa, om icke de ville frångå deras i denna omständighet, fattade
beslut, och i likhet med de tväune öfrige Stånden godkänna lydelsen af
detta moment, sådan den blifvit af Utskotten tillstyrkt. Kunna em ed
-
20 Lag- samt Allm. Eesv- och Ekon.-Utskottens Memorial N:o 72.
lertid förstnämnde båda Stånd, eller ettdera af dera, icke sig härom förena,
föreslå Utskotten, att Irågau måtte afgöras genom votering öfver en
så lydande proposition:
Den, sora, i likhet med Preste- och Borgare-Stånden, bifaller 4 §• 1
momentet i 2 Capitlet af förslaget till förnyad Förordning om hemmansklyfning
och jord-afsöndring, voterar,
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer detta moment att erhålla den lydelse, som
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutat.
4 §. 2 momentet.
Högvördiga Preste-Ståndet har beslutat, det orden: *och må odalåker
eller äng icke dertill användar" borde utgå; men som de öfriga
Stånden icke antagit inbjudningen att häruti instämma, lärer detta moment
komma att, såsom af 3:ne Stånd bifallet, förblifva oförändradt.
5 §.
I afseende på det beslut, Högloflige Ridderskapet och Adeln fattat
och Vällollige Borgare-Ståndet biträdt, att ordet ”utskylder” skulle utbytas
mot: onera, åbeiopa Utskotten den hemställan, Utskotten här framföre
vid 1 Capitlet 2 §. gjort.
7 §. 1 momentet
Efter ordet: ”tillstånd” i detta moment, har Högloflige Ridderskapet
och Adeln beslutat tilläggande af orden: utarrendera eller, och Hedervärda
Bonde-Ståndet har deruti instämt. Då emedlertid Preste- och BorgareStånden
icke antagit Ridderskapets och Adelns inbjudning att sig härutinnan
förena, och det endast är, i afseende på detta af Ridderskapet och
Adeln beslutade tillägg, Riks-Stånden äro skil jagtiga, lärer frågan derom
komma att förfalla, så mycket heldre som, då i 5 §. 1 momentet af detta
Capitel är föreskrifvet, att årlig afgäld skall läggas å lägenhet, som till
besittning på vissa år upplåtes, innehafvare af sådan lägenhet icke är att
anse annorlunda än som arrendator, och följagtligen lägenhetens upplåtande
på annor person icke eller kan såsom annat än ett dess utarranderande
betragtas.
Efter
Lag- samt Allm. Besp.- och Ekon.- Utskottens Memorial, JV:o 72. 21
Efter 13 §. har Högloft. Ridderskapet och Adeln beslutat införande
af ett så lydande stadgande:
”Hvad i förestående i3 §., rörande undersökning stadgadt är, må ej
tillämpas i frågor om på lifstid eller vissa år redan afsöndrad lägenhet af
mindre jordrymd och beskaffenhet, än som i denna eller 1827 års Författning
om afsöndring af jord från hemman tillåten är, så vida alhandlingen
om öfverlåtelsen blifvit intagen i Härads-Rätts Protocoll; utan må
egaren af lägenheten densamma behålla till besiltnings-tidens slut. Mot
denna Författning stridande afhandling om upplåtelse af jord må icke af
domaren till protokollet i domboken intagas eller betyg om dess uppvisande
å Tinget meddelas.”
Detta beslut har Välloflige Borgare-Ståndet biträdt, hvad förra momentet
beträffar, och Hedervärda Bonde-Ståndet antagit i dess helhet,
hvaremot Högvördig» Preste-Ståndet icke funnit sig kunna deruti instämma.
Till följd häraf, och då trenne Stånd förenat sig om första delen af
nyss anförde stadgande, lärer detta moment komma att i Författningsförslaget
upptagas, då det senare momentet deremot måste anses hafva
förfallit genom Högvördige Preste-Ståndets samt Välloflige Borgare-Ståndets
afslag på Ridderskapets och Adelns inbjudning att deruti deltaga.
Högvördige Preste-Ståndet har jemväl beslutat en ny §. af föjjande
lydelse:
'Hvad i denna Författning stadgas, må icke lägga hinder för
afsöndring, lagfart och besittning för everldelig tid af de
mindre jordlotter, som kunna föräras eller inlösas till kyrkor,
skolor och fromma stiftelser, likväl under förbehåll,
alt samma jordlotter, derå endast hus för berörde ändamål
och allmänna inrättningar skola kunna uppföras, icke i öfrigt
må bebyggas eller åbos under andra, än här ofvan föreskrifne
vilkor.”
Hvad Högvördiga Preste-Ståndet sålunda beslutat, har blifvit af Välloflige
Borgare-Ståndet bitiädt; men då Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet icke funnit sig böra deruti instämma, och
frågan är af samma natur, som den nyss föregående, lärer densamma jemväl
komma att förfalla.
Stockholm den 23 April 184r.
lith. till It. St. Pro t. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 1!) Häftet.
4
S i OCKHOLM, Kongl. Or deus-Boktryckeriet3 i S.fi.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-UIshottens Förslag, JY:o y5. l
N:o 73.
Ank. till Exp. Utsk. den aG April, kl. i c. ra.
Förslag lill sammanjemkning af Fiks-Ståtidens skiljagtiga
beslut, i anledning af Utskottens Betänkande
N:ris 4 och 29.
Genom Protocolls-utdrag från Höglofl. Ridderskapet och Adeln af
den ii nästlidne Mars och den 3 i denna månad, från Högvördiga PresleStåndet
af den 8 och io nästlidne Mars, från Yällofl. Borgare-Ståndet
af den 5 i denna månad samt från Hedervärda Bonde-Ståndet af den
6 och aa nästlidne Mars, hafva till Utskotten blifvit meddelade de
af respective Riks-Stånden fattade beslut, i anledning af Utskottens Betänkanden
N:ris 4 och 29> angående ändring af Författningarne om Sockneslämma
samt om bildande af Communal-styrelser; hvilka beslut, på sätt
bifogade jemförelse-tableau visar, äro i vissa delar så skil jagtiga, att Utskotten,
enligt 73 §. Riksdags-Ordningen, tillhörer att afgifva förslag till
sammanjemkning deraf.
Genom förändring af rubriken till den af Utskotten föreslagna Lagen
om Socknestämmor i Riket, utom Stockholms stad, samt om Socknenämnder
för landet, har väl Preste-Ståndet beslutat upphäfvande af den
föreslagne inskränkningen, så att Lagen skulle, hvad Socknestämmor beträffar,
gälla äfven för Stockholms stad, men som icke något annat Stånd
häri instämt,
lärer detta beslut, till följd deraf, förfalla.
1 §•
Genom en af Ridderskapet och Adeln antagen förändrad redaction
af denna §., och genom Bonde-Ståndets bifall till Utskottens förslag N:o
4, hafva dessa begge Stånd beslutat, att Socknestämma ovilkorligen skall
hållas 2tne gånger om året, ehuru med någon skiljagtighet, i afseende på
tiden, då Ridderskapet och Adeln bestämdt Maj och November månader,
men Bonde-Ståndet Maj eller Juni samt Oclober eller November månader,
hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, genom antagande af Utskottens
senare förslag, N:o 2(), beslutat, att Socknestämma skall hållas endast en
Hill. till R. St. Prof. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 20 Häftet.
I
2 ]-jCtg~ samt Allm. Besa. och Ekon.-Utskottens Förslag, N:o y5.
gång om året i Maj eller Juni månader. I afseende på den hufvudsakliga
bestämmelsen, hafva således två Stånd stannat emot två, och då Ridderskapets
och Adelns samt Bonde Ståndets^ beslut icke eller sins emellan
äro fullkomligt enstämmiga, få Utskotten hemställa lill dessa Stånd att
förena sig med Preste- och Borgare-Stånden om antagande af Utskottens
senare förslag; men i händelse Utskottens så beskaffade inbjudning icke
antages, hemställa Utskotten, att åtminstone Ridderskapet och Adeln må
instämma med Bonde-Ståndet samt att frågan derefter må afgöras af Förstärkt
Ekonomi-Utskott, genom votering om följande proposition;
Den, som antager, att Socknestämma skall hållas i hvarje Församling
årligen i Maj eller Juni månader, och eljest när nödvändigheten det
fordrar, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, är besluladt, att Socknestämma skall hållas i hvarje
Församling arne gånger om året, nemligen i Maj eller Juni samt October
eller November månader, och eljest när nödvändigheten det fordrar.
$• 2-
Som den af Preste- och Bonde-Stånden antagna förändrade redactionen
icke till innehållet afviker (rån Utskottens af Ridderskapet och
Adeln samt B irgare-Slåndet antagne förslag, men kanske fullständigare än
förslaget, uttrycker elen dermed åsyftade föreskriften, hemställa Utskotten
alt denna §. må lyda, på sätt Preste- och Bonde-Stånden beslutat,
nemligen:
”Kungörelse om Socknestämma utfärdas af Kyrkoherden eller den,
hans Embete förrättar, eller af den Prestman, som för serskildta mål eger
rätt att i Socknestämma ordet lora.”
§. 3 i momentet.
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Slåndets beslut skilja sig från
Utskottens af de öfriga Stånden bifallna förslag, först derigenom, att Ridderskapet
och Adeln ansett Conlracts-Prosten böra räknas till dem, på
hvilkas anfordran Socknestämma icke må vägras, och Pieste-Ståndet från
Lag- samt Allm. Besa. och Ekon.-Utslottens Förslag, N:o ?5. 3
dem, sorn samma rättighet tillkommer, uteslutit Sockne-nämnden; och
begge dessa beslut
lära förfalla, då de icke af något annat Stånd äro biträdde.
Derjemte halva Ridderskapet och Adelil samt Preste-Ståndet samstämmigt
antagit, dels att Biskop skulle ega påkalla Socknestämma, utan
att den finge vägras, dels att denna rättighet icke skulle tillkomma Socknenämndens
Ordförande, och begge dessa puncler strida emot Utskottens af
Borgare- och Bonde Stånden bifallne förslag. Såsom satnmanjemkning af
de sålunda skiljagliga besluten, föreslå Utskotten, att, med bibehållande
af Sockne-nämndens Ordförande vid den ifrågavarande rättighet, densamma
tillika tillerkännes Biskopen, hvartill synes kunna bemtas en gemensam
anledning deraf, att desse, hvar för sig, äro Ordförande för myndigheter,
på hvilkas anfordran Sockne-stämina, enligt redan fattadt gällande
beslut, icke må vägras. För detta moment föreslås således följande lydelse:
När Socknestämma äskas af Konungens Befallningshafvande, Biskopen,
Dom-Capitlet, vederbörande Sockne-nämnd eller dess Ordförande,
eller i stad af Magistraten, må Kungörelse derom icke vägras.
a momentet är af 3:ne Stånd bifallet, så att en af Preste-Ståndet enskildt
beslutad förändring
lärer förfalla.
4 §•
Serskildta beslut äro fattade, af Ridderskapet och Adeln, att anmälan
borde göras hos Konungens Befallningshafvande eller Dom-Capitel
om gemensam Socknestämma för socknar af serskildta Pastorat, samt af
Preste-Ståndet om uteslutande af all föreskrift om sådane socknars gemensamma
hörande; men då dessa beslut lära förfalla, såsom icke biträdda af
annat Stånd,
torde denna §. bibehållas oförändrad, såsom af 3:ne Stånd
godkänd.
5 och 6 §§.
Dessa §§. måste betragtas gemensamt, i anseende till sammanhanget
emellan de stadganden, de innehålla. 5 §., som handlar om grunden för
bidrag till socknarnes gemensamma behof, är bifallen af Borgare- och
Bonde-Stånden, men har blifvit afslagen af Ridderskapet och Adeln samt
Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.- Utskottens Förslag, N:o 70.
Preste-Ståndet, hvarföre också dessa Stånd antagit i 6 §. olika bestämmelser
om beräkningen af rösträtten i Socknestämma, hvaremot Borgare- och
Bonde-Stånden jemväl bifallit Utskottens förslag till denna §., innehållande,
att rösträtten beräknas efter de i 5 §. föreslagne beskattnings-grunder. Ehuru,
hvad 5 §. beträffar, två Stånd stannat emot två, kan Utskottens förslag i
denna del icke förfalla, då Riks-Slåndens beslut, i anledning af 6 §. 1 moment,
öfverensstämma deri, att röst-beräkningen skall bestämmas, samt
Borgare ocb Bonde-Stånden, såsom grund derföre, antagit hvad Utskottet
i 5 föreslagit om grunden för afgifters utgörande. Ridderskapels och
Adelns samt Preste-Ståndets beslut äro sins emellan sammanstämmande,
hvad beträffar dea antagne lydelsen af 6 §. 1 moment, utom det att
Pre3te-Ståndet föreskrifvit, att egare af bortarrenderad fastighet skulle ega
att sjelf utöfva rösträtten, då han bor inom socknen, hvarom ingenting är
genom Ridderskapets och Adelns beslut förordnadt. Denna bestämmelse
han likväl icke anses strida emot hvad Ridderskapet och Adeln beslutat,
utan synes snarare höra till fullsländigheten af stadgandet, derföre Utskotten
förmoda, att Ridderskapet och Adeln deri instämmer; men då 2:ne
Stånd antagit Utskottens förslag, anse sig Utskotten böra inbjuda Rjdderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet att förena sig deri, hvad beträffar
5 §. samt 6 §. 1 moment, och om ingendera Ståndet antager denna inbjudning,
hemställes till Borgare- och Bonde-Stånden att instämma i hvad
Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet i denna del beslutat. Skulle
äfven denna inbjudning af både Borgare- och Bonde-Stånden afslås, få Utskotten
föreslå votering i Förstärkt Ekonomi-Utskott om följande proposition:
Den, som antager Utskottens förslag i Betänkandet N:o 29, till 5 §,
och 6 §:s 1 moment, så lydande:
5 §.
Afgifter för socknens eller församlings gemensamma
behof skola, då annan grund för bidraget icke är serskildt
stadgad, utgöras efter årlig taxering, hvartill Taxeringsman
väljas å Socknestämma i Mars månad; och i sådant val deltaga
å landet alla fastighets-innehafvare, i mon af fastigheternas
hemmantal, jemte andra socknens invånare, som i bevillning
för lön och rörelse erlägga minst 10 R:dr; och beräknas
rösträtt för hvarje fulla 10 R:dr sådan bevillning lika
sorn för |:dels mantal. I stad deltaga i valet alla, som del
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Förslag, JV:o 75. 5
taga i de vanliga stads-afgifterne och rösterne beräknas efter
afgiftens belopp. För hvarje medlem af samhället, som icke
står under annans husbondevälde och annars är i de vilkor,
att han anses höra i de allmänna bidragen deltaga, bestämmas
i mon af egendom, tjenst, rörelse och öfrige vilkor,
vissa fyrk, hvarefter afgifterne för året komma att beräknas.
Inom April månads slut skall i socknens eller församlingens
kyrka kungöras, huru hvar och en blifvit taxerad.
Om någon med taxeringen är missnöjd, skall han det, inom
i4 dagar efter berörde kungörande, tillkännagifva, å landet
hos Sockne-nämndens Ordförande, och i stad, hos Borgmästaren,
hvarefter taxeringen, i hvad den rörer den, som
klagat, underkastas pröfning af Gode Män, som utses, a:ne af
den klagande, arne af Taxeringsmännen och 1 af de sålunda
kallade Gode Männen. Hvad desse Gode Män besluta,
vare gällande, utan alt ändring deri må sökas.
6 §. 1 momentet.
Rösträtt i Socknestämma ege i allmänheten hvar, som,
på sätt 5 §. föreskrifver, är taxerad alt bidraga till socknens
gemensamma behof; och denna taxering utgöre tillika grund
för röstberäkningen, så att en hvar eger röster, i förhållande
till det större eller mindre deltagandet i det allmänna bidraget.
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, äro Utskottens förslag till 5 §. och 6 §:s x moment
afslagne och i stället beslutadt:
Rösträttighet vid Socknestämma å landet ege i allmänhet
en hvar egare eller innehafvare af fastighet, eller arrendator,
så framt egaren icke bor inom församlingen, eller i annat
fall sig denna rättighet icke förbehållit, jemte andra socknens
invånare, som för lön, fabrik, verk eller inrättningar,
handtverk och annan näring eller rörelse, erlägga bevillning
G Lag- samt Allm. lie sv. och Eicon.- Utsi o t tens Förslag, 2V;o 7 3.
efter 2 artikeln; de likväl undanlagne, som stå under annans
husbondevälde. Rösträttigheten räknas efter hemmantal, der
sådant finnes åsatt. Annars medförer 10 R:drs bevillning
lika rösträtt,som i;dels mantal, 5 R:dr,lika som i;dels mantal
och 2 | R:dr lika med T^:dels mantal. För bevillning
under 2 \ R:dr eger ingen rösträtt rum. I stad röstas för
fastighetsvärde al 2,000 R:dr, likasom för 1 o R:drs bevillning
efter 2 artikeln.
6 §. är i öfrigt af 3:ne Stånd bifallen, och de af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet beslutade sins emellan skil jagtiga tillägg och förändringar
äro icke af något annat Stånd biträdde,
derföre de lära förfalla.
7 §•
1 momentet, hvilket Preste-Ståndet ansett böra alldeles utgå, är af
de öfrige Stånden antaget att lyda sålunda:
Rättighet att deltaga i Socknestämmas öfverläggningar
och beslut, tillkommer livar och en, som rösträtt eger.
Men det af Utskotten föreslagne tillägget om andre personers rätt
att öfvervara Socknestämmas förhandlingar, och hvad i afseende derpå
borde iagttagas, är icke bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden, derföre
detta tillägg lärer förfalla.
2 momentet, som, i afseende på innehållet, är samstämmigt antaget
af alla Stånden, hvilka deremot i redactionen äro något skiljagtiga,
föreslås, med beslutens föranledande, alt lyda sålunda:
Ej må Ledamots frånvaro hindra Stämmas fortgång;
kommer han tillstädes, sedan beslut taget är, må han icke
derstädes något i samma ämne anföra.
8 §.
Är af 3:ne Stånd oförändrad anlagen, derföre Ridderskapets och
Adelns enskildta beslut örn en förändrad lydelse
lärer förfalla.
Lag- samt Allni. Bes v. och Ekon.-Utskottens Förslag, N:o 73.
§• 9-
Serskildta beslut, i afseende å denna äro fattade af Ridderskapet
och Adeln, att, då antingen närvarande Ledamöter vägra att underskrifva
Socknestämrao-protocoll, eller då Ordförande finner ett fatladt beslut vara
lagstrid igt, saken bör öfverlemnas Lill vederbörande Em bets-myndighet,
såsom underställd dess pröfning och förordnande, samt af Preste-Ståndet,
om uteslutande af föreskrifterne, dels att protocollet bör innehålla en sammandragen
redogörelse för öfverläggningen, dels om skyldighet för Ordförande
att lemna Sockne-nämnden del af Sockneslämino-beslut; men, som.
icke något annat Stånd häri instämt,
lära dessa beslut förfalla.
Deremot hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet sammanstäinmigt
beslutat, att i 8:de raden efter ordet ”meninföres ”skall”;
och ehuru de öfrige Ståndens beslut härom ingenting innehålla, torde förändringen
af dem så mycket heldre gillas, som den utgör en uppenbart
nödvändig rättelse af uttrycket, men med sådan rättelse är denna §.
dels af samtlige Riks-Stånden, dels af 3:ne Stånd,
anlagen sådan den af Utskotten blifvit föreslagen.
§• 'o.
För lydelsen af denna §. hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
hvar för sig, antagit serskildta redactioner; och hafva BorgareSlåndet
med Ridderskapet och Adeln men Bonde-Ståndet med PresteStåndet
sig förenat. De serskildta redaclionerne öfverensstämma dock sins
emellan uti enahanda hufvudsakliga innehåll, utom hvad beträffar det af
Preste- och Bonde-Stånden antagne stadgandet, alt alla utgifter, som i Socknestämma
beslutas, utgå, så vidt icke serskildt derom blifvit stadgadt, eller
frivillig öfverenskommelse träffad, på sått som om rösträtt i 6:te §. bestämdt
är; om hvilket stadgande de öfrige Stånden icke beslutat. Utskotten,
som i denna del skola serskildt yttra sig, föreslå, att de olika redactionerne
af denna §. i öfrigt sammanföras till följande lydelse;
Till Socknestämmas handläggning höra mål, som angå
fullgörande af Församlingens gemensamma åligganden, vården
om dess tillhörigheter, samt vidtagande af anstalter för
dess gemensamma behof eller gagn. Härtill räknas fördenskull:
- samt Allm. Besv. och Ekon.-U(sköttens Förslag, fl/:o 73.
1:0 öfverenskommelse!’ lill befordrande af Gudsfruktan
och ordning vid allmänna Gudstjensten;
2:0 frågor rörande Folk-undervisningen;
3:o Kyrkovärdars, Skol-Directioners, Skol-lärares, Klockares,
Orgelnists och annan Kyrko-betjenings tillsättande och
afskedande, der ej annorlunda stadgadt eller öfligt är;
4:o granskning af Kyrko- och Skol-räkenskaper, samt
frågor om Kyrkomedlens användande;
5:o öfverenskommelser om Graf-ställen;
6:0 Sockne-Nämnds, Fjerdingsmans, Sexmans och andra
Ordningsmäns utväljande och endtledigande;
7:0 Nämndemäns utväljande;
8:0 hushållningen och vården af Kyrko-egendomar;
q:o byggnad och nnderhåll af Kyrkor med hvad dertill
hörer, jemte alla församlingens hus och lägenheter, såsom
prestgård, skolhus, skolmästare-boning, socknestuga, fattigstuga,
tiondelada, m. fl.*
10:0 öfverenskommelser rörande Presterskapets, Skol-lärares
samt Kyrko-betjenings rättigheter och inkomster;
11:0 afgifters bestämmande till Kyrka, Skola, Fattigvård
och andra fromma ändamål;
12:0 bänk-fördelningen;
i3:o Fattigvård, och frågor om mindre arbetsföre personers
inflyttning från andra socknar;
i4:o frågor om Sockne-magazins anläggande och vård;
i5:o allmänna helsovården, kopp*ympningens befrämjande
och Barnmorskors antagande;
16:0 Brandstods-föreningar;
17:0 öfverenskommelser om väghållning, snöplogning,
brobyggnad, m. m. d.
18:0 öfverenskommelse till sedlighets och allmän ordnings
befrämjande;
19:0
Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon-Utskottens Förslag, N:o 7 3.
19:0 verification af mantals-, rest- och afkorlnings-längder samt granskning
af indelning till krono-skjutsnings utgörande, och längder öfver erlagd
betalning derföre;
30:0 utväljande af Sockne-fullmägtige i beskattningsmål och andra
ärenden;
21:0 intyg om pérsoners förhållande, hvilka anmälas till allmänna
belöningars erhållande, äfvensom yttranden oin gjorde uppodlingar,
m. m.
I de här uppräknade ärenden, eger Socknestämma jemväl att meddela
föreskrifter om de hvar en tillhörande göromål, med iagltagande af
hvad för serskildta fall, genom denna Förordning eller annars gällande
Lagbud, finnes stadgadt; äfvensom Sockneslämman, för noggrann efterlefnad
af dess beslut, der så nödigt finnes, eger att hos vederbörande Embetsmyndighet
begära föreläggande af vitén efter dess bepröfvande. För
ärenden, som, enligt serskildta Författningar, böra vid Socknestämma företagas,
gälle hvad derom är föreskrifvet.
Med vård och förvaltning af Kyrkors medel och öfrige tillhörigheter,
förhålles så, som serskildt är förordnsdt.
Så vida 5:te och 6:le antagas, i enlighet med Utskottens förslag,
i anledning af den dertill gjorde inbjudningen, eller genom den föreslagna
voteringen i Förstärkt Utskott, innefattas redan deri bestämmelse om
grunden för fördelningen af afgifter, som Socknestämma beslutar, och i
sådant fall,
lärer Preste- och Bonde-Ståndens här fattade beslut i denna
del förfalla.
Men för den händelse, att den vid 5:te och 6:te §§. föreslagna contrapropositionen
skulle vinna vid voteringen, få Utskotten fästa Ridderskapets
och Adelns samt Borgare-Ståndets uppmärksamhet derå, Ett all bestämmelse
saknas om grunden för fördelningen af de ifrågavarande afgifter
ne, då icke derom är genom serskildta Författningar stadgadt; och som
en sådan bestämmelse synes vara högst nödvändig för fullständigheten af
den för handen varande Lag-stiftningen, få Utskotten hemställa till Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet att, i omförmälde fall, instämma
i hvad de öfrige Stånden härom beslutat, och skulle denna hemställan
Bihl till R. St• Prot> 1840 och 1841, 7 SamU, 2 AJd. 20 Häjttt, 2
lo l^ag- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utskottens - Förslag, JY:o yo.
icke af någotdera Ståndet bifallas, föreslås votering i Förstärkt ÉkonomiUtskott
om följande proposition:
Den, som anser, att alla afgifter, hvarom Socknestämma
beslutar, skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt
i Socknestämma, så vida ej serskildt derom blifvit stadgadt,
eller serskild öfverenskommelse derom träffad, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej,
Tinner Nej, kommer stadgandet härom alt förfalla.
§. ii.
Den af Ridderskapet och Adeln samt Dorgare-Ståndet antagne förändrade
redactionen af denna §. innehåller ingen annan förändring af Utskottens
förslag, än den, som är en följd af den nästföreslående §:ns förändrade
lydelse. Således, då jemväl Bonde-Ståndet antagit förändringen
af rords §., lärer detta Stånds gillande af Utskottets förslag lill ii §. vara
att anse såsom ett instämmande i Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets
beslut, i enlighet hvarmed denna §. föreslås att lyda sålunda:
Nu
är Socknestämmo-protocoll och beslut justeradt och
underskrifvet, då skall beslutet med besvärs-hänvisning,
som alltid bör åtfölja nästpåföljande sön- eller helgedag, då
Gudstjenst hålles, från predikstolen uppläsas. Angår det ensamt
någon person af församlingen, då skall honom ofördröjligen
utdrag af Protocollet, innefattande beslutet, tillställas.
Är någon med beslutet missnöjd, må han deruti söka ändring,
genom besvär, som ingifvas till Dom-capillet i de mål,
som upptages * i, 2, 3 och /t momenten af 10 §:n och i
rila öfriga hos Konungens Befallningshafvande i Länet, innan
Islockan 13 å 3o:de dagen, eller om helgedag då infaller, dagen
derefter, räknv* antingen frén beslutets kungörande eller
efersi bevisligen erhållen del, den dagen oräknad, då sådant
skett, elit efter hved här ofve,nföre uti serskildta händelser
stadgas; bifogs ock sina besvär ej allenast det öfverklägade
Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsicottens Förslag, 1V:o '7 5- if1
beslutet, utan äfven bevis, när detsamma kungjordes eller blef
honom tillstäldt; åliggande jemväl den klagande alt inom
i/f dagar, efter det beslutet inlemnades, å ort, som vederbör,
till Ordföranden aflemna diarii-utdrag öfver besvärens inlemnande.
För Hernösands Stift vare, för mål, som gå till
Dom-capitlet från Jemtland, Westerbotten, Norrbotten och
Lappmarken, besvärstiden dubbelt längre än hvad härom i
denna §. är stadgadt. Försummas hvad sålunda är foreskrifvet,
vinner beslutet laga kraft, så vida det icke angår ämne,
hvarom Socknestämma icke eger beslutaude-räU.
12, 13 och i4 §§:ue
äro af samtlige Riks-Stånden, utan förändring, antagne.
i5 §:n
är bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom af Ridderskapet och
Adeln, med blott den förändring, att i i momentet orden: ”detta afseende”
utbytas emot orden: ”dessa hänseenden”; och som denna förändring
endast utgör en nödig rättelse af uttrycket, kunna Utskotten icke tvifla,
alt ju den äfven af Borgare- och Bonde-Stånden bifalles, derföre §:n, sålunda
förändrad,
torde vara att anse såsom af 3uie Stånd antagen.
§. 16.
Ridderskapets och Adelns beslut skiljer sig från Utskottens af Borgare-
och Bonde-Stånden antagne förslag endast genom föreskriften, att åldermän
skulle väljas af de röstegande inom hvarje rote; men sorn detta
strider jemväl emot Preste-Ståndets beslut, att Ledamöter i Nämnden skola
å Socknestämma väljas, hvilket öfverensstämmer med Utskottens förslag,
lärer Ridderskapets och Adelns berörde beslut förfalla, och
denna §. komma alt lyda, i enlighet med Utskottens förslag,
såsom af orne Stånd godkänd.
*7 §•
I afseende på valet af Ordförande och vice Ordförande, har väl
Ridderskapet och Adeln beslutat det tillägg, att hvarje valberättigad bör
12 Lag- satnt Allm. Be sv.- och Ekon.-Ut slottens Förslag, JV:o jS.
vid upprop muntligen afgifva sin röst, men delta tillägg lärer, då det
icke af något annat Slån»! är bi träd t, förfalla.
För öfrigt sammanstämma Ridderskapels och Adelns samt Borgareoch
Bonde-Ståndens beslut i antagande af Utskottens förslag, med blott
den förändring, att i 4 momentet, i stället för orden: "efter tvänne års
tjenstgöring”; införes: ”efter de tvänne sistföiflutne årens tjenstgöring”.
18 och ig §§:ne.
äro, den förre af alla Stånden och den senare af 3:ne Stånd, godkände.
20 §.
i momentel är likaledes af 3:ne Stånd antaget.
1 afseende på 2 momentet, deL Preste-Slundet ansett bora alldeles
utgå, har Bonde-Ståndet beslutat, att den Kronofogde tillkommande exe~
cutions-rätten skulle utsträckas till Länsman, men, då intet annat Stånd
biträdt detta tillägg,
lärer detsamma förfalla.
I öfrigt är Utskottens förslag enstämmigt godkändt af Borgare- och
Bonde-Slånden samt af Ridderskapel och Adeln, med ett tillagdt vilkor,
att restlängd å medel, för hvilkas uttagande Kronofogdes handräckning söjkes,
skall vara uppläst och godkändt å Sockueslämma. Utskotten få i anledning
häraf inbjuda Borgare- och Bonde-Slånden att ti lika antaga detta
vilkor, i hvilket fall §:n erhåller följande förändrade lydelse:
”För uttagande af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning är iSockoeslämma beslutadt, samt restlängd i Sockne
stämma
uppläst och erkänd, skall genast, på Nämndens an
mälan,
lemnäs handräckning af Kronofogden i orten samt
städernes executorer, såvida icke den skattskyldige kan visa
qvitto å redan erlagd betalning. Förebäres annat jäf, må
talan derom anställas, utan att medlens uttagande deraf uppehålles.
”
Skulle denna inbjudning icke antagas, hemställes till Ridderskapet
och Adeln att afstå Irån det omförmäldte vilkoret, då stadgandet blifver
sådant det i Utskottens förslag lyder; men om dertill icke eller lemnäs
bifall,
lärer stadgandet i 2 momentet, helt och hållet förfalla.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utslotlens Förslag, JV:o 73. l3
21, 22 och 28 §§:ne
äro bifallne oförändrade, den förstnämnde af alla fyra Stånden och de
2:ne senare af 3 Stånd.
24 §:n
är bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden samt af Ridderskapet och Adeln
med någon förändring af redactionen, utan att innehållet derigenom förändras,
hvarföre denna §. föreslås att lyda:
För handhafvande af ordning och vården om sedlighet,
skall Sockne-nämnd helst söka, genom förmaningar och föreställningar,
förmå den felagtige till rättelse; men Nämnden
eger dock att, för uppenbara förseelser, ådöma de böter och
vitén, sorn genom Författningar eller af vederbörande Embetsmyndighet
äro stadgade för öfverträdelse af sådane Ordnings-stadgar,
öfver hvilkas efterlefnad det tillhörer Nämnden
alt vaka. I dylika fall galle om jäf emot Ordförande
och Ledamöter hvad i3 Capitlet Rättegångs-Balken, om jäf
emot Domare stadgar.
25 §:n
är af 3:ne Stånd bifallen.
26 §.
Ett af Ridderskapet och Adeln beslutadt tillägg af orden: ”i laga
ordning” efter ”berättigad att” är af intet annat Stånd biträdt och
lärer således förfalla,
då denna §. för öfrigt är oförändrad antagen af 3:ne Stånd.
27 och 28 §§:ne
oförändrade antagne af 3:ne Stånd.
29 §•
antagen af 3:ne Stånd till innehållet och blott med den af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade förändringen af lydelsen att ordet:
”jaststäld” utbytes emot ordet: ”utsatt” hvilken förändring
Bonde-Ståndet inbjudes att tillika antaga.
i4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslzottens Förslag, N:o 7^
3o §.
En af Ridderskapet och Adeln beslutad föreskrift, alt, vid fattande
af beslut inom Sockne-nämnd, omröstning skall ske till Prolocollet, är icke
antagen af något annat Stånd och
lärer således förfalla.
För öfrigt är denna §. af 3:ne Stånd antagen.
3i, 3a, 33 och 34 §§:ne
bifallne af 3:ne Stånd.
135 §.
Denna §,, hvilken Presle-Ståndet ansett böra utgå, är bifallen af de
öfriga Stånden, med endast den förändring, att den åt ålderman meddelde
rättigheten att vid serskildle tillfällen, då behofvet det fordrar, påkalla biträde,
är af Ridderskapet och Adeln utsträckt till alla inom Roten boende
personer, då den deremot, genom Utskottens af Borgare- och Bonde-Stånden
gillade förslag, är inskränkt till personer, som äro valbara till ålderman.
Ehuru föreskriften i dess så beskaffade utsträckning, då den icke af
annat Stånd är biträdd, lärer förfalla, synes likväl böra antagas, att den
inskränktare rättigheten för ålderman att påkalla biträde är äfven af Ridderskapet
och Adeln, genom det fattade beslutet, godkänd; derföre Utskotten
hemställa, att denna §. må anses gillad genom
trenne Stånds beslut.
Det serskildta tillägg, som Ridderskapet och Adeln beslutat, att tillsyningsman
eger lika rätt att afsäga sig sitt uppdrag, sorn i 17 §. är ålderman
medgifven, har väl icke af något annat Stånd blifvit biträdt; men,
då det onekligen hörer till Lagstiftningens fullständighet, tro sig Utskotten
deraf hafva giltig anledning att inbjuda de öfrige Stånden att antaga detta
tillägg. Skulle det likväl icke af ytterligare två Stånd antagas,
lärer det komma alt förfalla.
36 §.
är af trenne Stånd anlagen, med uteslutande af ordet ”dess”, då stadgandet
kommer att lyda sålunda:
Om menighet vill, utöfver hvad nu är förordnadt, åt
Sockne-nämnd uppdraga sådane gemensamma angelägenhe
-
Lag- samt Allm. Bese.- och Elon.-UIslottens Förslag, N:o y3. i5
ter, som icke tillhöra embels- och tjenstemäns befattning;
må derom å Socknestämma beslutas och då tillika förordnas,
om hvad dervid skall iagttagas.
Utskottens hemställan, alt Rikets Ständer, i den mon det framställda
Förfaltnings-förslaget antages, måga hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om fastsliillelse derå, är af Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Boude-Stånden bifallen; men så vidt de Utskotten tillhandakomna
protocolls-utdragen innehålla, har Preste-Ståndet icke fattat något beslut
hvarken derom, eller om den derjemte föreslagne hemställan, rörande utarbetande
af förslag lill städernes administration. I sistnämnde fråga, skiljer
sig Borgare-Ståndets beslut från Utskottens af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet bifallna förslag, derigenom alt vilkoret om administrations-fö*i?-  slagels öfverensstämmelse med hvad om Sockne-stämman kan blifva stadgadt,
är uteslutet.
Jemte det Utskotten få öfverlemna till Preste-Ståndet alt afgöra tle
förslag, hvarom Ståndet sålunda ännu icke beslutat, få Utskotten hemställa
till så väl bemälde Stånd som Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
att beslutet om administrations-stadga för städerna må lämpas efter
hvad Borgare-Ståndet antagit, då frågan Ur att anse såsom hufvudsakligast
angående endast detta Stånd; och föreslå således Utskotten, i stället för
hvad Betänkandet N:o 29 härom innehåller,
att hvarje stads samhälle må, genom utsedde Deputerade,
utarbeta förslag till stadens administration, skiljd från
dess Domare-magt, samt att sådant förslag underställes Kongl.
Majlis Nådiga pröfning.
Slutligen har väl Ridderskapet och Adeln beslutat ett tillägg till
förslaget, innehållande, alt hvad genom Författningen om Socknestäminor
och Sockne-nämnder stadgas, icke skulle medföra någon ändring uti de
för vissa församlingar eller delar deråt utfärdade privilegier eller serskildta
Kongl. Bref och Resolutioner; men, som detta tillägg icke är
af något annat Stånd biträdt,
lärer beslutet derom förfalla»
Stockholm den 2a April 1841 -
i6 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskotteris Förslag, N:o 70.
Hese r ration
af Friherre von Kr cerner: ”Ehuruväl jag gillar, i synnerhet för Stadsförsamlingen,
den i 5 §. i förslag till Lag för Socknestämmor bestämda
grund för Taxerings-sättet af afgifler för socknens eller församlingens gemensamma
behof, hvari dock, efter min åsigt, bordt göras den förändring,
att de i andra raden förekommande orden: utgöras efter årlig taxering,
bordt utbytas mot orden: fördelas efter årlig taxering, sedan summans belopp
i Socknestämma blifvit bestämd, måste jag dock reservera mig mot
det sammanjemknings-förslag och de voterings-propositioner, Utskotten i
delta afseende afgifvit, på grund, att 2:ne Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, afslagit 5 §., hvarjemte Preste-Ståndet i
10 §. gjort det tillägg, att alla af gifter, som på Socknestämma beslutas,
utgå, sårvida ej serskildt derom blifvit stadgadt, eller frivillig öfverenskommelse
derom träffad, på sätt, som om rösträtt i 6 <$“• bestämdt är,
i hvilken §. nämnde Stånd äfven föreslagit förändradé grunder för rösträttigheten
i Socknestämma. Bonde-Ståndet har antagit Preste-Ståndets
beslut rörande 10 §., och kan sålunda äfven detta Stånd anses hafva underkänt
det i 5 stadgade taxerings-sätt. Således tror jag, att Utskotten
icke saknat stöd i Grundlagen att förklara 5 §. böra förfalla, och
att endast uppgöra sammanjemknings-förslag, i afseende på de olika åsikterna,
rörande 6 och 10 §§.”
Med Herr Friherre von Krcemer instämde Herr Grefve Mörner, C.
G., tillika med Prostarne Gumcelius och Sylvan.
(Härmed åtföljer en Tablå.)
' Bil. till Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-TJiskottens Betänkande, N:o 7 3. I
Sammandrag af Riks-Ståndens beslut i anledning af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkanden N:ris 4 och 29, angående
förslag till Lag om Socknestämmor och Sockne nämnder.
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 2g.
Ridderskapets och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
Bo
nde-Slåndets beslut.
Rubriken.
bifallen.
orden ”utom Stockholms stad” böra utgå.
bifallen.
bifallen.
1 §.
förändrad lydelse: Socknestämma skall hål-  las årligen i Maj och November månader
samt eljest, när det finnes nödigt.
bifallen.
bifallen.
bifallen, såda
1 den lyder i Betänkandet N:o 4-
* S-
bifallen.
förändrad lydelse: Kungörelse om Sockne-  stämma utfärdas af Kyrkoherden eller den,
hans embete förrättar eller af den prestman,
som för serskilta mål eger rätt att i Sockne-  stämma ordet föra.
bifallen.
lika
med Preste-Ståndet.
3 §. 1 mom.
förändrad lydelse: När Socknestämma för-  ordnas af Konungens Befallningshafvande,
Biskopen, Dom-capitlet eller Contracts-Pro-  sten eller äskas af vederbörande Sockne-  nämnd eller i stad af Magistraten, må kun-  görelse derom ej vägras.
förändrad lydelse: När Socknestämma anbe-  falles af Konungens Befallningshafvande eller
Biskopen eller Dom-capitlet eller i stad af
Magistrat begäres, får kungörelse derom icke
vägras.
bifallet.
bifallet.
3 §. i mom.
bifallet.
bifallet med iagttagande, att den i de 2:ne
sista raderna förekommande meningen: "och
ege sökanden att deröfver klaga, på sätt för
besvär öfver Socknestämmo-beslut stadgas''’,
utbytas emot denna: ”jemte besvärs-hän-  visning , på sätt om Socknestämmo-beslut
stadgas.”
bifallet.
bifallet.
4 §•
Sista meningen deraf bör sålunda förändras:
Påkallas öfverläggning i ämnen, som ge-  mensamt röra flera socknar af olika pasto-  rat, sker anmälan derom hos Konungens
Befallningshafvande, eller Dom-capitlet, som
förordnar om Ordförande samt till samman-
bifallen med den förändring, att §:n slutar
med de å i2:te raden förekommande orden:
” som finnes lämpligt, sammankallas”, hvar-  igenom de derpå följande a:ne puncterne
helt och hållet utgå.
bifallen.
*
bifallen.
A
II
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o ig.
Ridderskapets och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
t
5 §.
6 §. i puncten.
6 §. 2 puncten.
träde bestämmer tid och ställe, och eger
hvarje socken att utse Deputerade, som, för
sådan öfverläggning, sammanträda med De-  puterade från de öfrige socknarne.
afslagen.
lörändrad lydelse:
Rösträttighet i Sockneslämma på landet
ege i allmänhet en hvar egare, arrendator
eller innehafvare af fastighet, jemte andra
socknens invånare, som för lön, fabrik,
verk eller inrättningar, handtverk och an-  nan näring eller rörelse, erlägga bevillning
efter 2 Artikeln. Röst-rättigheten beräknas ef-  ter hemmantalet, der sådant finnes åsatt. För
10 R:dr bevillning efter 2 Artikeln vare
lika rösträtt som för ~:dels mantal, for 5 lika
med gidel för 2-, lika med r'?:dels mantal.
För bevillning under 2§ R:dr, eger ingen
rösträtt rum. I stad röstas för fastighets-  värde af 2000 R:dr, lika som för 10 R:drs
bevillning efter 2 Artikeln.
derutur bör följande mellanmening utgå:
”eller serskilte föreskrifter om röslberäk-  ningen ciro gifna.”
bör utgå.
usta puncten af denna §. förändrad sålunda :
Rösträtt i Socknestämma på landet ege i
allmänhet en hvar egare, arrendator, så
framt egaren icke bor inom socknen eller i
annat fall sig denna rättighet icke förbehål-  lit, eller innehafvare af fastighet, jemte an-  dra socknens invånare, sorn för lön, fa-  brik, verk eller inrättningar, handtverk och
annan näring eller rörelse, erlägga bevill-  ning efter aldra Artikeln. De likväl undan-  tagne, hvilka stå under andras husbonde-  välde. Röslrättigheten beräknas efter hem-  mantal, der sådant finnes åsatt. Annars
medför 10 R:dr bevillning efter 2 Artikeln
lika rösträtt, som i;dels mantal, 5 R:dr lika
med |:dels mantal och 2§ R:dr lika med
-gidels mantal, hvarunder, på grund af be-  villning, ingen rösträtt eger rum. I stad
röstas efter hittills antagna grunder; dock
iagltages, att emot 2000 R:drs fastighets-  värde svarar 10 R:drs bevillning för lön
eller rörelse samt att rösträtt icke utöfvas
för mindre beviliningsbelopp efter 2 Artikeln,
än 2 \ R:dr. Till rättelse för beräkningen
af rösträttigheten skola Häradsskrifvare och
Stads-casseur tillställa Kyrkoherde utdrag
bifallen,
hela §:n bifallen.
bifallen,
hela §:u bifallen.
lil
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:0 29.
7 §•
1 mom.
2 mom.
3 §•
Ridderskapets och Adelns beslut.
derur bör utgå hela den senare meningen
från och med: Socknestämma skall hållas
offentligt j ända till momentets slut.
följande lydelse:
Ej må ledamots frånvaro hindra stämmans
fortgång; kommer han tillstädes sedan
beslut taget är, må han icke derstädes, uågol
i samma ämne anföra.
Sista meningen bör erhålla denna lydelse:
Preste-Ståndets beslut.
af hvarje sockens och stads bevil Iningstaxerings-längd,
inom början af Mars månad
året efter det, för hvilket taxeringen
skett. Lösen för dessa längder, beräknad
till 3a sk. arket, då hvarje sida hör upptaga
minst 3o rader, erlägges af socknens
medel.
Andra puncten bör erhålla följande lydelse:
I de ärenden , som endast angå hemman
eller andra fastigheter och utgifter eller besvär,
som efter hemmantal eller fastighetsandel
utgå, röste endast egarne till dessa
fastigheter, samt, om fastigheterna tillhöra
Kronan, innehafvarne deraf, med röstberäkning
efter hvarderas fastighetsandel, hvilka
dessa besvär åligga. I de fall, der, enligt
serskildta Författningar, endast visse medborgare
ega rätt att rösta eller serskildta föreskrifter
om röstberäkningen äro gifna, förhålles,
på sätt samma Författningar för hvarje
lall stadga.
hela momentet bör utgå.
lika med Ridderskapet Och Adeln.
bifallen.
Borgare-Ståndets beslut.
o
antogs af denna lydelse:
Rättighet att deltaga i Socknestämmas öf*-  verläggningar och beslut tillkommer hvar
och en, sorn rösträtt eger.
bifallet.
bifallen.
Bonde-Ståndets beslut.
bifallet.
bifallet.
bifallen.
IY
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 29.
Ridderskapets och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
9 §•
1 mål, för hvilka annan Prestman år för-  ordnad att Socknestämma hålla , vare han
Ordförande. Hvarjemte efter denna mening
bör tilläggas: Den, som eger rätt att om
Socknestämma förordna, eger ock att sjelf
eller genom ombud när vara och i öfver-  läggningen, men ej i beslutet, deltaga.
början af 3:dje meningen i 1 mom. bör lyda:
Protocollet må, när så ske kan, genast,
men skall, i annat fall, 0. s. v.
och 4 meningen i samma mom, bör erhålla
följande lydelse:
Protocollet undertecknas af Ordföranden,
hvilken för dess vigtighet är ansvarig, och
bestyrkes af minst 3:ne församlingens leda-  möter, eller i händelse delta antal ej är
närvarande, af en krono- eller kyrko-betjent,
som beslutet öfvervarit. Vägra närvarande
ledamöter att protocollet med sina under-  skrifter bestyrka, teckne derå skälet till
denna sin vägran, hvarefter saken genast
hänskjutes till Konungens Befallningshafvan-  de att vidare derom förordna.
Sista meningen i a:dra mom. skall lyda:
Skulle så inträffa, att å Socknestämma fat-  tas beslut, som Ordföranden anser lagstri-  diga, då bör han deremot göra föreställnin-  gar och sådant till protocollet anmärka ; hvar-  efter och sedan justering föregått, det ge-  nast skall af Ordföranden till vederbörande
embetsmyndighet insändas, såsom dess fast-  ställelse
Första momentet gillades med följande för-  ändringar, alt orden å 6:te raden ”en sam-  mandragen redogörelse för öfverläggnin
gen” utgå, samt att, efter det i början af
8:de raden förekommande ordet men, in-  sattes ordet skall.
Andra mom. följande förändrade redaction:
Ordföranden åligger att protocollen, in-  förda i en serskild bok, noggrannt förvara
och vårda. Honom tillhör ock att åt en
hvar, sora det åstundar, hålla protocollet
tillhanda, för att deraf taga afskrift, hvil-  ken af Ordföranden till rigtigheten bestyr-  kes. Skulle så inträffa, att å Socknestämma
fattas beslut, som Ordföranden anser lag
stridiga, då bör han deremot göra föreställ-  ningar och sådant till protocollet anmärka;
hvarefter, och sedan justering föregått, det
genast skall af Ordföranden lill vederböran-  de embetsmyndighet insändas, för vinnan-  de af rättelse.
bifallen.
bifallen.
Utskottets förslag,
enligt (Betänkandet
N:o 29.
Ridderskapets och Adelns beslut
10 §.
ställelse understäldt; Ordförande vare berättigad
att för skrifmaterialier erhålla ersättning
af kyrkans medel.
förändrad lydelse:
Till Socknestämmas handläggning höra
mål, hvilka röra församlingens gemensamma
angelägenheter, såsom:
i :o öfverenskommelser till befremjande af
gudsfrugtan och ordning vid allmänna gudstjensten
;
2:0 frågor rörande folkundervisningen;
3:o Kyrkovärdars, Skol directions, Skollärares,
Klockares, Organists och annan kyrkobetjenings
tillsättande och afskedande, der ej
annorlunda stadgadt eller öfligt är;
4:0 granskning af kyrko- och skol-räkenskaperne,
samt frågor om kyrko- och skolmedlens
begagnande;
5:o öfverenskommelser om grafställen;
6:0 Sockne-nämnds, Fjerdingsmans, Sexmans
och andre ordningsmäns utväljande
och end lied igande;
7:0 Nämndemäns utväljande ;
8:0 hushållningen och vården af kyrkoegendomar
och af församlingens icke redan
omnämnde medel eller cassör;
9:0 byggnad och underhåll af kyrkan med
hvad dertill hörer, jemte alla församlingens
hus och lägenheter, såsom prestgård, skolhus,
skolmästare-boning, sockenstuga, fattigstuga,
tionde-lada, m. 0.;
Preste-Ståndets beslut.
förändrad lydelse:
Till Socknestämmas handläggning höra mål,
som angå fullgörandet af församlingens gemensamma
åligganden, vården om dess tilihörigheter,
vidtagande af anstalter för gemensamt
behof eller gagn, o. s. v. Härtill
räknas fördenskull :
1:0 öfverenskommelser till befordrande af
gudsfrugtan, sedlighet och ordning, samt
om tiden för allmänna gudstjensten;
2:0 frågor, rörande folkundervisningen;
3:o Klockares, Organists och annan kyrkobetjenings
tillsättande och afskedande, der
ej annnorlunda stadgadt är;
4:o Kyrko-Råds, Kyrko värdars, Sexmäns
och andra ordningsmäns utnämnande och
endlledigande;
5:o granskning af kyrko-räkenskaperne samt
frågor om kyrkomedlens anordnande för kyrkans
behof;.
6:0 hushållningen och vården af kyrkoegendomar
och lägenheter;
7:0 byggandet och underhållandet af kyrkan
och hvad dertill hörer, jemte alla för
samlingens hus och lägenheter, såsom prest
gård, sockenstuga, tionde-lada, m. fl.
8:0 öfverenskommelse,, rörande presterska
Bonde-Ståndets beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
lika med Ridderskapets och Adelns.
lika med Preste-Ståndets.
VI
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 2g.
Ridderskapels och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
10:0 öfverenskommelser, rörande prester-  skapets, Skol-lärares samt Kjrko-betjenters
rättigheter och inkomster;
i no afgifters bestämmande till kyrka,
skola, fattigvård och andra fromma ändamål;
12:0 bänkfördelningar;
1 3:o fattigvård och frågor om mindre ar-  betsföre personers inflyttning från andra
socknar;
i4:o frågor om sockne-magaziners anlägg-  ning och vård ;
1 5:o allmänna hälsovården, koppympnin-  gens befremjande och Barnmorskors anta-  gande;
16:0 Brandstods-föreningar;
17:0 öfverenskommelser om väghållning,
snöplogning, brobyggnad, m. m. dylikt;
18:0 öfverenskommelser till sedlighets och
allmän ordnings befremjande;
19:0 verification af mantals-, rest- och
afkortnings-längder, samt granskning af in-  delning till kronoskjutsers utgörande och läng-  der öfver erlagd betalning derför;
20:0 utväljande af Sockne-fullmägtige i
beskaltningsmål och andra ärenden;
21:0 intyg 0111 personers förhållande, h vil-  ka anmälas till allmänna belöningars erhål-  lande, äfvensom yttranden om gjorda upp-  odlingar, m. m., i hvilka afseenden Sockne-  stäinma jemväl eger att meddela föreskrif-  ter om de hvar och en tillhörande göromål,
med iagttagande af hvad för serskildta fall
pets och kyrko-betjenters inkomster och rät-  tigheter ;
90 bestämmande af afgifter till kyrka,
fattigvård och andra fromma ändamål;
10:0 bänkfördelningar;
liro öfverenskommelser om grafställen;
äfvensom
12:0 alla sådane kyrkomål och ärenden,
som, enligt serskilda Författningar, eller,
efter vedei hörandes befallning, hero på Soc-  kenstämmas utlåtande, afgörande eller verk-  ställighet, såsom angående Brandstods-för-  eningar, sockne-magaziner, verification af
rest- oell afkorlningslängder, äfvensom af be-  talning för kronoskjutser, val af Sockne-full-  mägtige vid taxeringar och för andra ären-  den, frejd be tyg, i fråga om allmänna belö-  ningar, yttrande om odlingar och tillver-  kad salpeter, om vaccinationens fremjande,
jordegummois antagande, om väghållning,
snöplopning, brobyggnad, m. m. Med vård
och förvaltning af domkyrkornas, så ock
kyrkornas i Stockholms stad samt Lunds
och Götheborgs Stifts fastigheter, medel och
öfriga tillhörigheter förhålles så, som ser-  skildt är förordnadt.
Alla afgifter, som Socknestämma beslutar,
utgå, så vida ej serskildt derom blifvit stad-  gadt, eller frivillig öfverenskommelse derom
träffad, på sätt som om rösträtt i 6 §. be-  stämdt är. Socknestämma eger ock, der så
nödigt pröfvas, lill noggran efterlefnad af
j /
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 29.
*1 §•
Ridderskapets och Adelns beslut.
genom denna Förordning eller annars gällande
lagbud finnes stadgadt, samt till noggrann
efterlefnad häraf, der sä nödigt finnes,
bos vederbörande embetsmyndighet begära
föreläggande af vitén efter dess bepröfvande.
For ärenden, som, enligt serskilda
Författningar, böra vid Sockne-stämma företagas,
gälle hvad derom är foreskrifvet.
Med vård oell förvaltning af kyrkors medel
oell öfrige tillhörigheter förhålles, såsom
serskildt är förordnadt.
förändrad lydelse:
Nu är Socknestämmo-protocoll och beslut
justeradt och undeiskrifvet, då skall beslutet
med besvärs-hänvisning, som alltid bör
åtfölja, nästpåföljande sön- eller helgedag,
då gudstjenst hålles, från predikstolen uppläsas.
Angår det ensamt någon person af
församlingen, då skall honom ofördröjligen
utdrag af protocollet, innefattande beslutet,
tillställas. Är någon med beslutet missnöjd ,
må han deruti söka ändring genom besvär,
som ingifvas till Dooi-capitiet i de mål,
sorn upptagas i i , 2,3, och 4 mom. af
io §. och i alla öfriga hos Konungens Befallningshafvande
i Länet inom kl. 12 på
3o:de dagen, eller, om helgedag då infaller,
dagen derefter, räknad antingen från beslutets
kungörande, eller deraf bevisligen erhållen
del, den dagen oräknad, då sådant
skett, allt efter hvad här ofvanföre uti serskilda
händelser stadgas; bifoge ock sina be
Pi esle-Ståndets beslut.
hvad genom denna Förordning eller annars
gällande lagbud finnes stadgadt, föreskrifva
och bestämma vitén, hvilka likväl, om de
flere gånger förnyas, icke må öfverstiga ett
belopp af tillsammans 10 R:dr Banco; börande
likväl Socknestämmas beslut om vitén
af Konungens Befallningshafvande pröfvas
och fastställas, innan de äro gällande.
Antogs med följande förändringar: De å
andra raden förekommande orden; "som ali
tid bör åtfölja” utgå; den å pag. 20 öfverst
förekommande meningen: ”angår det någon
— — honom tillställas,” utbytes mot en så
lydande: angår det ensamt någon person,
då skall honom ofördröjligen utdrag af
protocollet, innefattande beslutet, tillställas;
ä raden 5 insättes efter ”Dom-capitlet i de
mål "sorn upptagas under 1, 2, 3, f och
5 i to §.’\ hvarigenom således hvad å
6 och j raderna förekommer från orden:
”röra kyrko-disciplin — — — afsättande”,
utgår; att å 8 raden efter "Konungens Befallningshafvande
i Länet’’, insättes: ”der
icke annorlunda finnes stadgadt”; Vidare,
attå raden t 3, ordet "och” utbytes mot ”eller”,
samt å 16 raden ”14 dagar” mot ”21 dagar.”
Slutligen fann ock Ståndet för godt att
till denna §. lägga ett nytt moment, så lydande:
”Är Ordförande med Socknestämmo
-
VII
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
lika med Ridderskapet och Adeln.
bifallen.
VIII
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 29.
12 §•
i3 §.
»4 §•
i5 §.
Ridderskapets och Adelns beslut
svär ej allenast det öfverklagade beslutet,
utan äfven bevis, när detsamma kungjordes
eller blef honom tillståldt; åliggande jemväl
den missnöjde att inom \\ dagar, efter det
besvären blifvit inlemnade, å ort, som vederbör,
till Ordföranden aflemna diarii-utdrag
öfver besvärens inlemnande. För Hernösands
Stift vare för mål, som gå till Domcapitlet
från Jemtland, Westerbotten, Norrbotten
och Lappmarken, besvärstiden dubbelt
längre, än hvad härom i denna §. är stadgadt.
Försummas hvad sålunda föreskrifvet
är, vinner beslutet laga kraft, så vida det
icke angår ämne, hvarom Sockneslämma
icke eger beslutande-rätt.
godkändes.
uti 1 mom. böra orden: ’’i delta afseende’’
utbytas emot orden: i dessa hänseenden.
Preste-Slåndets beslut.
beslut missnöjd, kungöre det församlingen
inom åtta dagar, efter justeringen, och fullfölje
sine besvär i den tid och ordning, som
här ofvan sägs; meddele ock inom 21 dagar,
efter fatalietids utgång, Församlingen vederbörandes
bevis, alt besvären äro fullföljde.
Beslutar vederbörande, att Sockenstämman
skall öfver besvären höras, förordne då Doracapitlet
annan Ordförande.”
godkändes.
1 morn. följande lydelse: Socknenämnd
för hvarje socken eller pastorat på landet,
må kunna, på sätt här nedan stadgas, utses
att hvar inom sitt samhälle besörja de förvaltnings-
och verkställighets-åtgärder, rörande
samhällets hushållning, Sundhets- och
Ordnings-polis, hvilka af Sockneslämma åt
Nämnden uppdragas; dock utan befattning
med de för Kyrko-Råd, Skol-styrelse och
Faltigvårds-styrelse genom serskilde Författningar
bestämde göromål.
2 mom. bör utgå.
3 mom. bifölls.
Borgare-Ståndets beslut.
godkändes
bifallen.
Bonde-Ståndets beslut.
godkändes.
bifallen.
IX
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 29.
16 §.
17 §•
iS §.
»9 §•
20 §.
beslut
Ridderskapels och
2 1 §.
uti i morn. utbytas orden: ”från hvarje af
dem’’ emot orden: af de röst-egande inom
hvarje af dem.
1 moni. början deraf skall erhålla följande
lydelse: Ordförande och vice Ordf drande
väljas för 2:ne är ä So c k nes t ännu a , der
hvarje valberättigad bör vid upprop efter
val listan mundtligen afgif va sin röst Pä
i 16 JJ. föreskrifne sätt väljas Ledamöter
och Suppleanter, o. s. v., enligt Utskottens
föi slag.
uti 2 mom. böra orden: i Maj eller Juni
månader utbytas emot or len i Maj månad.
uti f moni. böra orden: efter 2:ne års tjenstgöring
utbytas emot orden: efter 2:ne sistförflutne
är ens tjenstgöring.
godkänd»
godkänd.
början af 2 morn. förändrad lydelse:
För uttagande af oguldet tillskott, hvarom
i föreskrifva» ordning är å Socknestämma
besluta it, samt restlängd i Sockneslämma
uppläst och erkänd skall genast — — — —
antagen.
Preste-Ståndets beslut.
förändrad lydelse:
Sockneslämma väljer Ordförande och Ledamöter
i Sockne-nämnden lill antal, som
pröfvas.
2 moni. bör utgå.
nödigt
Borgare-Ståndets beslut.
godkänd.
1 och 2 mom. böra utgå.
3 mom. förändras till denna lydelse: Valbar
lill Ordförande och Ledamot vare hvarje
väl fr ej l a < l medlem af samhället, sorn i
Socknestämma eger rösträtt.
f moni. förändrad lydelse: ”Rättighet att
afsäga sig sålunda erhållen kallelse tillkommer
den, som är 6o år gammal, den, som
har svag helsa eller annat hinder, hvars giltighet
Nämnden eger pröfva, den, som annan
Communai befattning bestrider, samt
embets- och tjensteman, som anmäler sig
vara af sin befattning föi hindrad alt Nämndens
förtroende emottaga.’’
godkänd.
utgår.
1 mom. antogs med ti I lägg af orden: 13genom
Socknestämnio-besluthvilka införas
å första raden emellan oiden: ”sorn” och
”äro
2 moni. bör utgå.
antagen.
7 morn. (fel i böra orden: ”ånyo deri inväljas,
” förändras till dessa: ”ånyo kunna
deri in väljas ”
/} mom. förändrades orden: ”efter 2:ne
års tjenstgöring” till dessa: ’’eftcr 2:ne
sistförflutne årens tjenstgöring”.
8°
Ikänd.
2 moni.
Kronofogde.
godkänd.
å Kronofogde, rättas lill:
Bonde-Ståndets beslut.
godkänd.
7 mom. lika med Borgare-Ståndet, i öfigt
godkändes fi:n.
af godkänd,
N:o 4-
antagen.
godkänd.
godkänd.
sådan den lyder i Betänkandet
antagen.
X
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 2C).
Ridderskapets och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
22 $•
förändrad lydelse:
Socknestämman utser Revisorer, sorn gran-  ska redogörelsen och inom en månad om
denna granskning’ afgifva berättelse; hvar-  efter det ankommer på Sockneslämma, som
inom 14 dagar derefter hållas skall, att
godkänna redogörelsen eller besluta om klan-  der i laga ordning.
bifallen.
23 §.
bifallen.
bör utgå.
24 §.
förändrad lydelse:
För handhafvande af ordning och vården
om sedlighet, skall Sockne-nämnd helst sö-  ka, genom förmaningar och föreställningar,
förmå den felagtige lill rättelse; men Nämn-  den eger dock alt för uppenbara förseelser
ådöma de böter och vitén, som genom För-  fattningar eller vederbörande Ernbels-mväl-  dighet äro ålagde för öfverträdelse af så-  dane Ordnings-stadgar, öfver hvilkas efter-  lefnad det tillhör Nämnden att vaka. I
dylika fall galle om jäf emot Ordförande
och Ledamöter, hvad 13 Capillet Rättegångs-  Balken om jäf moL Domare stadgar.
bör utgå.
25 §.
bifallen.
bör utgå.
lo
efter orden ”berättigad att” bör tilläggas:
i laga ordning.
bör utgå.
i
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
antagen.
bifallen.
ordet: efterlemnad, bör rättas till: efterlefnad.
antagen.
bifallen.
lika med Borgare-Ståndet.
bifallen.
bifallen.
bifallen.
bifallen.
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 2g.
Ridderskapets och Adelns beslut.
■2 7 §•
%
1 bifallne.
28 §.
J
2.9 §•
ordet fastställd bör utbytas mot ordet:
utsatt.
3o §.
efter ordet tillstädes j bör tilläggas: omröst-  ning sker till Protocollet.
3. §.
) .
3a §.
i bifallne.
33 §.
34 §.
35. §.
meningen, som börjar med: till sitt biträde
och slutar med ålderman: bör utgå, och i
stället införas: dä behof vet för serskildt
tillfälle det fordrar, eger han från hvarje
gård inom roten kalla nödigt biträde. Der-  jemte bör vid slutet af §:n tilläggas följande
mening: Tillsyningsman eger lika rätt att
afsäga sig sitt uppdrag, som i iy §. är
ålderman medgifven.
36 §.
ordet ”dess” bör uteslutas.
Pag. 18. Hemstäl-  landen:
i:o om Kongl. Maj:ts
bifallen.
Nådiga fastställelse
af Förslaget;
Presle-Ståndets beslut.
böra utgå.
bör utgå.
bör utgå.
böra utgå.
bör utgå.
bör utgå.
XI
Borsare-Ståndets beslut.
Ö
Bonde-Ståndets beslut.
bifallne.
bifallne.
lika med Ridderskapet och Adeln.
bifallen.
bifallen.
bifallen.
bifallne,
bifallne.
bifallen.
bifallen.
lika med Ridderskapet och Adeln.
bifallen.
bifallen.
bifallen.
XII
Utskottets förslag,
enligt Betänkandet
N:o 29.
2:0 om Administrations-stadga
försläderne.
Ridderskapets och Adelns beslut.
bifallen.
Preste-Ståndets beslut.
Serskildt beslut om en ny som vid
slutet införes, så lydande:
Hvad genom denna Författning således
blifvit för Socknestämmor och Sockne-nämnd
föreskrifvet, kommer dock icke att medföra
någon förändring uti de för vissa församlingar
eller delar deraf utfärdade Privilegier
eller serskildta Kongl. Bref och Resolutioner.
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
förändrad lydelse, sålunda:
Att hvarje stads-samhälle må, genom utsedde
Deputerade, utarbeta förslag till stadens
administration, skiljd från dess Domaremagt
samt att sådant förslag tinder
ställes Kongl. Maj is Nådiga pröfning.
bifallen.
Lag- samt Allm. Best1, och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 7 4. 17
N;o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 April 1841, kl. 1 e, m.
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Betänkandet
N:o 30, angående gemensamma Nämnder för vården
om Häradenas och Länens gemensamma angelägenheter,
Detta Betänkande, hvilket Preste- och Bonde-Stånden afslagit, har
blifvit återremitleradt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
sedan deremot blifvit anmärkt, dels i allmänhet, att man icke borde gifva
åt Communal-bestyren den här föreslagne utsträckningen, innan erfarenheten
visat nyttan af hvad, sorn blifvit föreslaget om Sockne-nämnder,
helst erfarenheten hittills om allmogens och äfven andra invånares böjelse
alt disponera sin tid till allmänna ärenden, skall gifva den största anledning
att gå varsamt tillväga vid dess anlitande; dels serskildt emot de föreslagne
stadgandena: att till Härads-förvaltnings-nämndens befattning icke
borde höra skjutsnings-anstalter och fångvård, då det tillhörer Konungens
Befallningshafvande alt hafva tillsyn å de förre, och fångvården icke skall
kunna besörjas af Härads-nämnderne, som endast hafva tillfälliga sammankomster;
att dessa sammankomster borde ovilkorligen hållas på första rättegångsdagen
af hvarje Ting, och för öfrigt ankomma på bestämmelser af
Nämnden sjelf och icke bero på Ordföranden, då denne, med rättighet
att derom förordna, till äfventyrs skulle onödigtvis besvära ledamöterne
med ofta förnyade sammanträden; att, om institutionen af Läns-nämnd skall
kunna åstadkomma något communalt lif, måste Ordföranden i Nämnden
innehafva en förtroendepost, och således genom val tillsättas, hvaremot
Landshöfdingen borde så mycket mindre vara dertill sjelfskrifven, som
han derigenom skulle blifva jäfvig för utöfningen af sitt embete i ärenden,
sorn varit föremål för handläggning af Läns-nämnden; att Läns-nämnden
blifvit obehörigen underordnad Pröfnings-Comiteen genom föreskriften
i 43 §• af förslaget, att Nämndens räkenskaper för om händer hafde medel
borde årligen öfverlemnas till Pröfnings-Comiteen för att granskas;
att den genom 42 §• ät Läns-nämnden uppdragne tillsyn å folk-undervisningen,
sundhets-tillståndet, sedligheten och fattigvården, vore ett ingrepp
i vederbörande Embetsmyndigheters åtgärder, och innebär dessutom ett
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841, 7 Samt. 2 Afd. 20 Häftet. 3
18 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N-.o ^4.
förmanskap öfver de serskilda locala myndigheterne, hvilket icke borde
Nämnden tillerkännas; att, om benägenheten för Läns-nämnd visade sig
så ringa, att, vid beslut derom, rösterne på begge sidor blifva lika , borde
helst ingen Nämnd stiftas, och a lira minst den mening blifva gällande, sona
Biträdes af Ordföranden, Landshöfdingen, emedan lian derigenom skulle
komma i ett förhållande till minoriteten, som lätteligen kunde nedsätta
det förtroende till honom, sorn han så väl behöfver, för att kunna verka
till Länets bästa. Till och med enkel pluralitet vore icke tillräcklig att
uttrycka den fria vilja, hvarpå institutionen borde grundas, hvarföre är
föreslaget, att j|:de!ar eller åtminstone |:delar af de när varandes röster erfordras
för beslut osa bildande af Läns-nämnd; och sluteligeij att Läns-nämndeus
sammanträden, af samma skäl, sorn vid anmärkningen om Harads»ämnden
äro anförde, icke borde ankomma på Ordföranden, utan inskränkas
till en eller 2 gånger örn året.
Genom hvad Utskotten i Betänkandet yttrat om angelägenheten, att
inrättningen af Läns- och Härads-förvaltnings-nämnder icke annorlunda än
genom frivilliga öfverenskommelser åstadkommes, torde visjä sig, att Utskotten
ingalunda lemnat, utan uppmärksamhet de menliga verkningarne af
menigheternas obenägenhet för dessa inrättningar, hvarå också torde vara
lemnadt behörigt afseende, då det är öfverlemnadt åt menigheterne sjelfve
att om Nämndernes bildande besluta; men, der nyttan och behofvel deraf
i den nion allmänt erkännas, att inrättniugarne bifallas genom halfva röstetalet
af dem, som vid öfverläggningen äro tillstädes, synes farhågan för
obenägenhet skäligen böra vika, oell afgörandet utan äfventyr kunna åt
Ordföranden öfver lem nas.
Redan af de i Betänkandet bestämdt antydda förutsättningar, att
Nämndernes bestyr icke måga ingripa i émbets-förvaltningen, lärer följa,
att det åt I Järad sförval tnings-nä tunder ne uppdragne handhafvandet af skjutsningsanstalterne
icke sträcker sig till hvad Konungens Befallningshafvande
i detta ärende tillhörer, hvilket uttrycket icke eller lärer föranleda, då
uppdraget endast har afseende på vårdandet af menigheternes rätt och
fördel; och då tillsynen å fångvården inskränker sig till fångarnes underhåll,
som af Häraderne bör bekostas, och fångarnes moraliska behandling,
lärer den, om också Nämndens sammanträden skulle mera
sällan inträffa, utan serdeles olägenhet kunna åstadkommas, då den
Lag- samt ylllm. Besa. och Elcon.-Utshottens Utlåtande, JY:o 74. 1 ij
för mellanliderne tan uppdragas åt någon nära Häradshäklet boende ledamot
af Nämnden.
Den åt Ordföranderne så väl i Härads- som Läns-nämnderne uppdragna
rättigheten att sammankalla Nämnderne, torde vara en uppenbar
nödvändighet till följd deraf, att bebolvet af Nämndernes sammanträde icke
alltid kan på förhand vara kändt, utan det måste finnas någon utväg att
föranstalta sammanträde, när behof deraf yppar sig.
Såsom anledning till föreskriften, att Landshöfdingen må vara sjelfskrifven
Ordförande i Läns-nämnden, hafva Utskotten redan i Betänkandet
uppgifvit det nära sambandet emellan Landshöfdingen embets-åligganden
och de Nämnden tillhörande bestyr; och då Nämnden icke eger någon
afgörande rätt eller egentligen tillhörer någon förvaltning, föreställa sig
Utskotten, att Landshöfdingens deltagande i dess förhandlingar, åtminstone
högst sällan, kan föranleda till jäf för utöfningen af hans egentliga em helsförvaltning.
På det icke ökad kostnad och besvär må åstadkommas genom sammankallande
af serskilde deputerade att granska Läns-nämndens redovisning
för om händer hafde medel, hafva Utsko'tten föreslagit, att denna
granskning må uppdragas åt Pröfnings-Comiteen, och Utskotten kunna icke
inse, att Nämnden derigenom är underordnad denna myndighet, på ett sätt,
som i någon mon kan verka menligt på dess verksamhet.
I afseende på anmärkningen emot §:n om den åt Läns-nämnden
uppdragna tillsynen å folkundervisningen, sedligheten, sundhetstillståndet
och fattigvården, få Utskotten ytterligare åberopa den antydda förutsättningen,
att Nämnden icke må ingripa i embetsförvaltningen; och då Nämn-den
icke eger att gifva några föreskrifter i dessa ämnen, utan endast tillkommer
att göra föreställningar eller anmälanden om de rättelser, sorn.
kunna anses nödiga, torde icke derigenom vara åt Nämnden gifvet något
förmanskap öfver de serskilde local-myndigheterna.
Till följd af detta allt, anse sig Utskotten böra vidblifva det förut
afgifne Betänkandet och Förslaget.
Stockholm den 22 April 1841.
Reservationer:
Af Herr Grefve Mörner, C. G., som åberopade sin vid förra Betänkandet
fogade reservation; och
20 Lag- samt Allm. Besv. och Elon.-Utslottens Förslag, IV:o y5.
af Herr Halling, som tillkännagaf, del han, som varit på permission frånvarande,
då Utskotten förra gången behandlade detta ämne, icke kunde instämma
i det beslut, Utskotten då fattat och nu vidhöllo.
Emot beslutet reserverade sig jemväl Herr Prosten Källström.
N:o 75.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 April 1841, kl. 1 e. m.
Förslag till sammanjemkanele af Riks-Ståndens skilja gtiga
beslut, angående föreslagen Lagstiftning om
Fattigvården i Riket.
I anseende till de skiljagtigheter, som, enligt Utskotten meddelade
Protocolls-utdrag, i vissa delar förete sig emellan Riks-Ståndens serskilda
beslut, i anledning af den, genom Utskottens Betänkanden Knis 5 och 3r ,
föreslagne lagstiftningen om fattigvården i Riket, få Utskotten, enligt 73
§. Riksdags-Ordningen, nu afgifva förslag till samman jemkning af deskiljagtiga
besluten, för hvilkas jemförande sins emellan, Utskotten låtit upprätta
bifogade lableau, som för hvarje föreslaget stadgande upptager, hvad
hvarje Stånd derom beslutat.
1 §•
Skiljaglighefen i afseende på denna §. beslår deri, att Ridderkapet
och Adeln samt Preste-Ståndet ansett hvarje stad böra utgöra ett odeladt
faltigvårds-samhälle, då deremot Borgare- och Bonde-Stånden inskränkt fattigvården
inom hvarje stads serskilda församlingar, så vida dessa icke. öfverenskomma
att förena sig, samt att Ridderskapet och Adeln, jemte Borgare-Stånden,
medgifvit, att socknar, af olika pastorat, måga förenas.sig om
gemensam fattigvård, men Preste- och Bonde-Stånden ansett sådan förening
endast kunna ega ruin emellan socknar af samma pastorat. Dessa beslut
tyckas öfverensstämma i syftningen att lemna all möjlig frihet för frivilliga
öfverenskommelser, och då man synes kunna föreställa sig, att en sådan
frihet skall verksamt bidraga lill befordrande af en ändamålsenlig,
efter olika local-förhållanden lämpad, fattigvård, få Utskotten, till sammanjemkande
af de olika besluten, föreslå följande stadgande:
Lag- samt Allm. Besa. och Ekon.-Utskottens Förslag, N:o n 5. '21
Hvarje socken å landet och i stad, hvarje församling
skall lemna nödtorftig vård och försörjning åt sådane dess
medlemmar, som sakna förmåga och medel att sjelfve sig
dermed förse; dock måga fleie socknar eller församlingar förena
sig om gemensam fattigvård.
a §.
är af trenne Stånd bifallen oförändrad.
3 och 4 §§*
I afseende på dessa begge §§., hvilka, med oskiljagtigt sammanhang
sins emelian, bestämma grunderne för bidrag till fattigvården och för röstberäkningen
i Socknestämma vid frågan om fattigvård, äro besluten skil jaglige
i så måtto, som Utskottens förslag äro oförändrade idfallne af Borgare-
och Bonde-Stånden, men Ridderskap©! och Adeln samt Preste-Slåndet
beslutat helt och hållet förändrade stadgande!! i begge §§:ne. De tvänne
sistnämnde Ståndens beslut öfverensstämma emedlertid sinsemellan deri,
att bidragen till fattigvården, utom hvad beträffar de serskildt föreskrifne
personella afgiflerne, böra af en hvar utgöras, i den mon han|eger rättighet
att deltaga i beslut om fattigvården; och då Utskottens förslag,
hvilka Borgare- och Bonde-Stånden godkänt, innehåller ati l\ §-, att rösträttighet
vid Socknestämma i faltigvårds-ärenden, beräknas efter taxeringen
till bidrag för fattigvården, äro alia Riks-Stånden ense derom, att samma
grund skall gälla för fattigvårdsbidragen och för rösträtten i fattigvårdsärenden.
Skil jagtigheten rörer deremot sjelfva stadgandena om denna grund?,
och likasom Utskottens förslag till Fattigvårds-Lagen i denna del fullkomligt
är öfverensstämmande med hvad Förslaget och Betänkandet, N:o 29,
om Socknestämmor och Sockne-nämnder innehåller om bidrag för socknarnes
behof och om rösträtt vid Socknestämma i allmänhet, hafva RiksSlånden
i begge dessa ärenden fattat helt och hållet enahanda beslut, för
hvilkas sammanjemkande Utskotten, hvad beträffar Lagen om Socknestämma,
afgifvit serskildt Förslag, N:o ^3. Det är också nödvändigt, att Stadgan om
fattigvården måste i denna del öfverensstämma med Socknestämmo-författningen,
emedan, genom afgörande beslut, det redan är bestämdt, att bätti
g vårds-ärendena skola höra till Socknestämmas handläggning, I anledning
häraf få Utskotten hemställa:
2 2 samt Allm. lie sv. och Ekon.-Utskottens Förslag, F:o r]fj.
dels alt det må anses såsom redan af Riks-Stånden beslutadt,
att bidrag lil! fattigvård, sorn utöfver de personella afgiflerne
erfordras, oell rösträtten vid Socknestämma i fatligvårdsmål,
skola efter samma grund beräknas, dels att stadgandet om
denna grund i Fattigvårds-stadgan införes, i öfverensstämmelse
med hvad derom i fråga om Socknestämmor och Socknenämnder
beslutas.
5 och 6 §§:ne,
hvilka handla om Fattigvårdsstyrelse och huru den skall utses, äro i Utskottens
förslag öfverensstämmande med hvad i Betänkandet, N:o 29, är
föreslaget om Sockne-nämnder. Riks-Stånden hafva också i begge målen
fattat enahanda beslut, hvad denna del beträffar, och öfverensstämmelsen
dem emellan är så mycket mera nödvändig, som Utskottens förslag, att
Fatligvårds-slyreisea må utgöras af Sockne-nämnden, är genom 3:ne Stånds
beslut anlaget.
Utskotten hemställa således,
alt 5 och 6 §§:ne af Fattigvårds-stadgan må gifvas den lydelse,
Som genom beslut om Sockne-nämnden kommer att,
i anledning af Betänkandet, N:o ^3, bestämmas.
7 §•
är af samtelige Riks-Stånden godkänd, sådan den af Utskotten blifvit föreslagen;
men, i anledning af det nu fattade beslutet, att Fattigvårds-styrelse
å landet utgöres al Sockne-nämnden, hemställa Utskotten, att denna
§. må gifvas följande lydelse:
”Sockne-nämnden vare å landet Fattigvårds-styrelse, men
”för stad utses sedan Styrelse i den ordning, hvarom kan
”öfverensko;c;^.as eller framdeles varder föreskrifvet.”
C och 9 §§.
äro antagne dels af alla Stånden, dels af Irenne Stånd.
i o §.
är antagen af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, utom det alt PresteStåndet
icke föreskrifvit fatligvårdsansvarighet för hemmansbrukare och
Lag- samt Allm. Besv.- och Eloii.-Ulshottens Förslag, JY:o 23
arrendatorer, hvari Ridderskapet och Adeln så mycket heldre instämt, sora
hela §:u är genom dess beslut afslagen. Sora således, i afseende på berörde
föreskrift, 2 Ständ stannat emot 2,
lärer den förfalla; äfvensom föreskriften om husbondes rätt
till godlgörelse för hvad han påkostar lill underhafvandes
fattigförsörjning, kommer att uteslutas, till fö!jd af 3:ne Stånds
beslut, men stadgandet i öfrigt i denna §., såsom bifallet af
3 Stånd, bibehållas.
Efter denna §. hafva väl Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Stånden antagit serskildta föreskrifter, dels om giltighet af enskilda
fattigvårds-anstalter, dels om ökadt fattigvårds-ansvar i vissa fall, då fattigvården
ovanligt betungas; men endast i en del hafva 2:ne Stånd förenat
sig om dessa föreskrifter, och i öfrigt äro alla Stånden sins emellan
skiljaglige;
derföre besluten härom lära förfalla.
11 §.
är af Ridderskapet och Adeln helt och hållet afslagen, men af de öfrige
Stånden antagen, med förändringar af Preste-Ståndet, att orden J’är gift
eller”j uteslutes; samt af Borgare-Ståndet, alt tiden för den påbjudna ansvarigheten
inskränkes från 5 lill 2 år. Med iakttagande af begge dessa
inskränkningar, hafva de 3:ne ofrälse Stånden antagit §:ii, så lydande:
Den, som, från annat fattigvårds-samhälle, antager arbetsfolk,
som har minderåriga barn, skall, utöfver redan stadgad
ansvarighet såsom husbonde, så lange sådan ansvarighet
fortfar, under 2 år, räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas
en fjerdedel af den fattigvårds-kostnad, sorn för sådane
personer samt deras hemmavarande barn kan komma
att utgå, och derjemte, efter allmänna grunder, deltaga i de
öfrige tie fjerdedelarne af sådan kostnad.
12 §.
är afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men bifallen
af Borgare- och Bonde-Stånden; och som således 2 Stånd stannat
emot 2,
lärer stadgandet i denna §. förfalla.
24 Bag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Förslag, N:o 7 5.
«3 §.
är liel och hållen afslagen af Ridderskapet och Adeln, men bifallen af
Bonde-Ståndet, samt jemväl godkänd af Preste- och Borgare-Stånden, men
med den utsträckning, alt eftergift må ega rum äfven för de afgifter, som
påbjudas genom 11 ; men då denna utsträckning endast af 2:ne Stånd
är antagen, i strid emot 2:ne Stånds beslut, lärer den förfalla, och stadgandet
är således att anse såsom antaget efter den af Utskotten föreslagne
lydelsen.
• 4 §•
Genom serskildte bifall till hvarje moment af denna §., äro alla
(,-tadgandena deri, hvart för sig, af 3:ue Stånd antagne.
15 §.
Antagen af 3:ne Stånd.
16 §.
Antagen af alla Stånden.
'7 §•
i:sla och a:dra momenten äro, hvart för sig, bifallne af 3 Stånd.
3:dje momentet är afslaget af Ridderskapet och Adeln och PresteStåndet,
men bifallet af de öfrige Stånden, och som sålunda 2 Stånd stannat
emot 2, lärer förslaget i detta moment
förfalla.
.8 §.
Preste- och Borgare-Stånden hafva beräknat åldern för den ifrågavarande
skattskyldigheten till 18 år, då deremot de öfrige Stånden antagit
den af Utskotten föreslagna åldern 17 år. I afseende på den tidigare åldren,
hafva 2 Stånd stannat emot 2, och beslutet om de 17 åren lärer således
förfalla, men deremot är förslaget antaget af 3 Stånd, med inskränkning
af skattskyldigheten till 18 års ålder.
'9 §•
är oförändrad bifallen af 3 Stånd.
20 §.
Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utslcottens Förslag, JY:o y5. 3 5
20 §.
motsvarar 20 §. i det genom Betänkandet, N:o 2g, framställda förslaget till
Lag om Socknestämma och Sockne-nämnder, och Riks-Stånden hafva, i anledning
al hegge Betänkandena, i denna del fattat alldeles enahanda beslut.
Då öfverensstärnmelsen också är en nödvändighet, lill följd af det sammanhang,
dessa sladganden ega sins emellan,
hemställa Utskotten, att 20 §. i Faltigvårds-stadgan må gifvas
samma lydelse, som för 20 §. af Lagen om Socknestämmor
och Sockne-nämnder kan beslutas, i anledning af förslaget
jX:o 73, lill sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljagliga
beslut i sistnämnde ämne.
21 och 22 §§:ne
äro af alla Riks-Slånden godkände.
23
är likaledes af 3:ne Stånd antagen.
24 §.
Ridderskapet och Adeln har inskränkt förbudet emot inflyttningen
lill de tall, då den inflyttande saknar arbets-förmåga eller känd laglig utväg
till bergning; men detta beslut strider emot hvad de öfrige Stånden
beslutat, och
lärer således förfalla.
Presle-Slåndels beslut att utsträcka förbudet till qvinna, då hon har
oäkta barn, är icke elier af något annat Slånd bilrädt, och
lärer således jemväl förfalla.
Presle-Ståndel har derjemte beslutat, att frågan om bifall till skattskrifning
för dem, som flytta från en socken lill en annan, skulle ankomma
på församlingen, men detta strider jemväl emot de öfrige Ståndens
beslut, att detta bifall aukorumer på Faltigvårds-styrelsen, derföre detta
enskildta stadgande
likaledes förfaller.
I öfrigt är denna §. bifallen af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden.
äih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami, 2 Af cl. 20 Häftet. 4
2 6 Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-XJtsiottens Förslag, N:o 7 5.
25 och 26 §§•
äro, den förre af alla Stånden’, och den senare af tre Stånd antagne utan
förändring.
27 §■
Ridderskapet och Adeln har, genom uteslutande af orden ”så vidt
den sker inom Länet, der det har sitt hemvist ” gifvit åt den föreslagne
ersättningsskyldigheten en utsträckning utöfver de öfrige Ståndens beslut,
hvilken således förfaller.
men efter den sålunda iagltagne inskränkningen, är Ridderskapets och Adelns
beslut öfverensstämmande med det, som Borgare-och Bonde-Stånden fattat,
och sålunda
är Utskottens förslag af dessa tre Stånd gilladt.
28 och IQ §$.
äro antagna oförändrade, den förra af tre Stånd och den senare af alla
Stånden.
Stockholm den 22 April i8<|i«
fHSvmed åtföljer en Tablå.)
Bil. till Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Vtskotlens Betänkande, N:o y5. I
f Sammandrag af Riks-Ståndens beslut, i anledning af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko?iomi-Utskottens Betänkanden N:ris 5 och 31, angående Fattigvården.
Ridderskapets och Adelns beslut.
Preste-Ståndets beslut.
Borgare-Ståudets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
A) Utskottens hem-  ställan (pag. 3), att
i händelse förslaget
om Socknestämmor
och Sockne-7iämn-  der ant ages, Sockn e-  nämnderne alltid
måga utgöra Fattig-  vårds-styrelserna.
bifallen.
afslagen, till följd af dess beslut, i anledning
af Betänkandet N:o a g.
bifallen.
bifallen, sedan Ståndet förut gillat Utskot-  tens förslag angående Sockne-nämnder.
B) Förslaget till
Stadga om fattig-  vården i Riket.
§• i.
skall lyda så:
”Hvarje socken å landet och hvarje stad
”skall lemna nödtorftig vård och försörjning
”åt sådane dess medlemmar, som sak-  ”na förmåga att sjelfve sig dermed förse;
”dock måga flera socknar på landet, der
’’de så åsämjas, förena sig om gemensam
”fattigvård.”
skall lyda så:
''Hvarje socken å landet och istad, hvarje
”församling skall lemna nödtorftig vård och
”försörjning åt sådane dess medlemmar, sorn
"sakna förmåga och medel att sjelfve sig
”dermed förse; dock måga socknar af samma
”pastorat, der de så åsämjas, förena sigom
”gemensam fattigvård, hvilken alltid bör
”■vara för församlingar inom samma stad
”gemensam.”
skall lyda så:
”Hvarje socken å landet och, i stad,
''hvarje församling skall lemna nödtorftig
”vård och försörjning åt sådane dess med-  lemmar, som sakna förmåga och medel
"att sjelfve sig dermed förse; dock måga
''socknar af samma pastorat och församlin-  gar af samma stad, äfvensom flere nä-  rgränsande pastorat, förena sig om ge-  mensam fattigvård.’’
bifallen.
to
*
Ordet ”aldrig” i i:sta mom. utbytes emot
icke.
bifallen.
bifallen.
bifallen.
§. 3.
(NB. De af Adeln o.
Preste-Ståndet be-  slutade redaclions-
skall lyda så:
'Wfgifter för fattigvårdens behof, utöfver
”den personella afgift, hvarom i8 §. stad-  ’’gar, och de dir eda bidrag i natura-per-  ”sedlar, hvarom man på Socknestämma kan
bör utgå; och skall under samma numer
uppflyttas den §., hvilken förekommer så-  som den 4=de i Betänkandet, dock med föl-  jande förändrade lydelse:
”Allmänna öfverläggningar i de fattigvår-
bifallen.
bifallen.
A
II
Bil. till Lag- sami Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o f5.
Ridderskapels och Adelns beslut.
Preste-Ståndels beslut.
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
förändringar vid 3:e "öf verenskomma , skola utgöras i förhåloch
4-.e böra in- "lande till hvars och ens , enligt nästfölbemtas
för begge "jamie , egande rösträtt i fråga omfatdessa
,§\f. i tit sam- ”tigvård."
J’den tillhörande ärenden hållas å Socknestäm”ma.
Rösträttighet i Socknestämma på lan’’det
ege i allmänhet en hvar egare, arren’’dator,
sä framt egaren icke bor inom för’’samlingen,
eller i annat fall denna rät
-
manhang).
"tighet sig icke förbehållit, eller innehaf"vare
af fastighet, jemte andre socknens
"invånare, som forlön, fabrik, verk eller
"inrättningar, handtverk och annan näring
”eller rörelse erlägga bevillning ef ter 2\dra
”Artikeln; de likväl undantagne, hvilka
”stå under annans husbondevälde. Röst"
rättigheten räkna $ ej ter hemmantal, der
"sådant finnes åsatt. Annars medför 10
"R:dr bevillning efter 2 Artikeln lika röst”rätt
sorn fde/s mantal, 5 R:dr lika med
”\:dels och 2 R:dr 24 sk. lika med fp dels
”mantal, hvarunder, pä grund af bevill”ning,
ingen rösträtt eger rum.”
”Vid Socknestämma i stad röstas efter
”hittills antagne grunder, hvarvid dock
”iagttages, att emot 2000 R:drs fastighets”värde
svarar 10 R-.dr bevillning för lön
"eller rörelse, samt att rösträtt icke utöf”vas
får mindre bevillningsbelopp efter
”2'.ra Artikeln, än 2 R.dr 24 sk.”
§• 4- skall lyda så:
Hit skall uppflyttas det stadgande, sora
förekommer under §. 18, med följande förändrade
lydelse:
a n ta gen.
antagen.
’’Socknemännens öfverläggningar i de
”fattigvården tillhörande ärenden hållas å
”allmän Socknestämma, hvarvid en hvar
"egare, arrendator eller innehafvare af fa
-
’’Om afkastningen af fattigvården tillhöri”ge
fastigheter och capital, jemte inkomsten
§. 6*
Ridderskapets och Adelns beslut.
Bil. till felg- samt Allni. Besil.- och Ekon.-Uitslcuttens Betänkande, IV.o 70,
Presle-Ståndets beslut
III
"sticket, femte andra socknens invånare,
"sorn för lön , fabrik , verk eller inrättnin”gar,
handtverk och annan näring eller rö”re/se
erlägga bevillning efter ‘2:dra Arti"kelu,
har rösträttighet.” Denna rösträttig"het
beräknas efter förmedlade hemmantalet,
der hemmantal finnes åsatt. För 10
R-i/rs bevillning efter 2 Artikeln vare lika
rösträtt som fxlels mantalför 5 R:dr lika
med
■.dels mantal. För
T 6'
bevillning
R-.dr eger ingen rösträtt rum.
I stad röstas för fastighetsvärde af 2000
R-.dr , likasom för 10 R-.dr bevillning ejter
2:dra Artikeln.
I 1 :sta momentet skola orden : ’från hvarje
af demf utbytas emot: "af de röst-egande
inom hvarje af dem.”
Ett 3:dje moment skall tilläggas, så lydande,
till följd af förändringen vid 1 :
"Dä flera socknar af serskilda pastorat
”pä landet förena sig om gemensam fat”
tigvård , skall Fattig vårds-styr elsen genom
”valda ombud frän alla deri deltagande
”socknar upprättas, ejter samma grunder,
"som för Fattig vårds-styrelse inom pasta
”rat stadgade äro.”
i:sta momentets början skall erhålla följande
förändrade lydelse:
”afslerbhusafgifter, böter, collecter, frivilliga
gåfvor och andra sådane bidrag icke äro
för fattigvårds-behofvet tillräcklige, skall,
”derest ej annan öfverenskommelse träffas,
'bill fyllnad af bristen, först erläggas en
''afgift af högst (S sk. för mans- och 4
"för qvinsperson, som är mantalskrifven och
"fyllt 18 år; dock må undantag härutinnan
"hero af Fattigvårds-styrelsens pröfning.
”Hvad derutöfver erfordras, fylles genom
"tillskott efter de grunder, som för rösträtt
'b Socknestämma stadgade äro.”
hela §:n bör utgå.
hela §:n skall utgå.
Borgare-Ståndets beslut.
O
å första raden införas, i stället för orden:
”för hvarje socken eller pastorat å landell',
dessa ord : ”för h varje fattigväirds-samhälle
— äfvensom å 7:de raden, orden: ’socknen
eller pastoratet” utbytas emot ’fattigvårds
samhället.'"
antagen.
Bonde-Ståndets beslut.
antagen.
antagen.
IV
S- 7-  §• 3.
§• 9-
§• i®
7?z7. till Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Ut sk o Hens Betänkande, N:o rj5.
Ridderskapets och Ådelns beslut.
''Ordförande och vice Ordförande väljas
”för tvänne är å Socknestämma , der hvarje
’’valberättigad bör vid upprop efter val”listan
muntligen afgifva sin röst. Pä i
’’5 föreskri/na sätt väljas Ledamöter
”och isuppleanterf o. s. v., enligt Utskottens
förslag.
I 4'de momentet skola orden: "efter v.ne
års tjenstgöring,” utbytas emot orden: "efter
2-.ne sistförflutna årens tjenstgöring
antagen.
antagen.
antagen.
afslagen.
Preste-Ståndets beslut.
anlagen.
antagen, med följande tillägg i början af§:n:
"Pä landet skall för hvarje fattigvärds”samhälle
å Socknestämma utses en Fattig”värds-styrelse,
i hvilken Pastor är Ord”förande,
för att besörja förvaltningen
”af alla fattig värds-angelägenheter; och
”eger denna Styrelse pröfva” m. m.
skall lyda så:
’’Anhörige i rätt upp- och nedstigande
"led samt syskon skola ömsesidigt vara för5
bundne att bidraga till hvarandras försörjning,
i mon af behof å den ena och för’’måga
å den andra sidan.’'
antagen, med följande förändringar:
i:o att de å i:sta raden förekommande orden:
”hemmansbrukare_, arrendatorer utgå ;
Borgare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
antagen.
antagen.
antagen,
antagen.
antagen,
antagen.
antagen.
antagen, med den ändring, att sista perioden
af §:n: ”dock med rättighet — — —
vidkännas3’ alldeles utgår.
Såsom
Bil. till Lag- saint Allm. Bes v.- och Ekon.-Vtskotlens Betänkande, N:o 7 5.
Hgaa^Baa—mmwma
Y
Ridderskapets och Adelas beslut.
En ny §. skall införas» så lydande:
"Då någon medlem af ett fattigvårds’’samhälle
sysselsätter ett större antal ar"bets
folk eller i allmänhet utöfvar sin Håäng
pä ett sådant sätt, att derigenom
’’fattigvården är hetungad i en högre nion
än som må kunna anses motsvaras af de
"bidrag, som af honom erläggas, må en
'särskild fattigvårds-afgift kunna honom
’’af Fattigvårdsstyrelsen åläggas, icke öf'verstigande
hälften af hans andel i de
"allmänna fattig värdsbidragen.’'
Preste-Ståndets heslut.
2:0 att den mening, som å 3:djeoch 4-de
raderna förekommer: ’’eller det till brukning
eller arrende upplåtna hemmanets egare
eller innehafvare” också utgår, älvensom
3:o att sista perioden af §:n: ”dock med
rättighet — fatt vidkännas", uteslu
tes
(i hvilken del alltså Bonde-Ståndets inbjuduing
blifvit antagen.)
En ny §. skall införas, lill hvars j:sta moment
antages det af Bonde-Ståndet uppgjorda
förslag.
esta momentet: "I det fall, att egare
'af större jordegendom, bruk eller fabrik
”redan eger eller, efter erhållet tillstånd
af öfrige församlingsboer , genom sockne'
stämmo-beslut, hädanefter inrättar fattig”värd
för sitt ego-område, vare han skjl"dig,
att för de fattiges understöd inom
'samma område, utan församlingens betungande,
ansvara
2:dra momentet: "Der tillfälliga verk elller
inrättningar, såsom bruk, fabriker,
"grufvor, skeppsvarf, sågverk, m. m j upp"stå
eller ock redan uppstått, utan att fattigvården
rörande den dervid anställda
"personal blifvit behörigen ordnad, må del
"bero af församlingens och vederbörande
"egares elter disponenters öfverenskommelse
’’å Socknestämma att derom , såsom tjenligt
' funnet, förfoga. 1 vidrigt fall bör, då
behof af fattig försörjning vid of vanbemäl
-
Boreare-Ståndets beslut.
Bonde-Ståndets beslut.
Såsom en ny i ordningen den i/jtde,
skall införas följande stadgande:
” 1 det fall, att egare af större jordegendom,
etc. (dika lydande med motstående
1 :sta mcm.j)
TI
§• ...
§■ '2.
§• *3.
§• *4-
§■ i5.
§. 16.
7?//. f?'// Lag- sam,t, Allm, Besa- och Ehon.-V'Iskottens Betänkande, A7:o 75.
Ridderskapets och Adelns beslut.
afslagen.
utgår.
utgår.
irsta, ardra och 3:dje rnomenterne bifallna.
zj:de momentet skall lyda så:
”Om föräldrar, som icke åtnjuta fattigunderstöd,
åsidosätta vården om sina barn,
"så att de med hellande beträdas, skall Sty’’relsen
göra sig noggrannt underrättad om
”förhållandet, samt vidtaga de anstalter,
”sorn af behofvet kunna påkallas.”
5:te och örte rnomenterne afslagna.
antagen.
antagen.
Preste-Ståndets beslut.
"de anläggningar i frågakominer,
”derför allena ansvara.”
egaren
Gillad med den ändring, att de å irsta
och 2:dra raderna förekommande orden: ^'är
gift eller" , borttagas.
utgår.
Skall lyda så:
”Den fattigvårdsansvarigliet, som i cpde,
”torde och 11 §§. är föreskrifven, må i a 11-  ’’män Socknestämma kunna eftergifvas, i den
’’mon behof och billighet sådant påkalla.”
irsta momentet kan inskränkas till följande
lydelse:
”Vid utdelande af fattigvårdsunderstöd,
”skall Fattigvårds-styrelsen tillse, att det
”motsvarar de nödvändigaste behofven, all”tid
med beräkning af fattighjonets arbetsförmåga
, ehvad den må vara större eller
”mindre/’
ardraj 3:dje, 4^de, 5:te och örte momenterne
bifallna.
irsta momentet skall lyda så:
”Fattigvårds-styrelsen tillkommer måls”mans-
och husbonderatt öfver dem, som åt"njuta
fattigförsörjning.”
2:dra och 3:dje rnomenterne bifallna.
antagen.
Borgare-Ståndets beslut.
Antagen med ändring af orden å tredje raden:
"under fem år," till: "under två är.
antagen.
skall lyda så:
”Dea Fattigvårds-ansvarighet, som i de
''nästföregående fyra §§. är föreskrifven” etc.
hela §:n antagen.
hela §:n antagen.
antagen.
SEMssEsaosB
Bonde-Ståndets beslut.
antagen.
antagen.
antagen.
hela §:n antagen.
hela §:n antagen.
antagen.
Bil. till I elg- samt Allni. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV:o 7 5.
YII
§• '7*
18.
§• *9*
§. 20.
§• 2t.
§• 22.
§. 23 .
Ridderskapels och Adelns beslut.
i:sta momentet antaget.
2:dra momentet. Här skola orden: ”derest
icke fattigvården för hjonet då upphör”, utbytas
emot: ”derest icke fattigvården för
hjonet derigenom kan upphöra.”
3:die momentet afslaget.
Ordet: ”Fattigvårdsstyrelsens”, skall utbytas
emot Församlingens.
bifallen.
början af §.n skall lyda så:
’’Fattigvårds-styrelsen besörjer uppbörden
”af alla afgifter för faltigvårdsbehofvet; och
”för uttagande af oguldet tillskott, hvarom
”i föreskrifven ordning är å Socknestämma
”beslutadt samt restlängd i Socknestämma
”uppläst och erkänd, skall genast,” etc.
antagen.
antagen.
i:sta momentet antaget.
2:dra momentet bör börjas så:
’’1 allmänhet böra” , etc.
3:dje momentet skall lyda så:
’’IJå de orter, der garnizoner eller Kronans
varf eller verkstäder äro förlagde ,
Presle-Slåndets beslut.
Boreare-Ståndets beslut.
1:sta momentet antaget med den förändring,
att den mening, som å 5:te raden börjar
med: ”understödet är ock ett förskott,” erhåller
denna lydelse: ’För öfrigt är ock
"understödet att anse såsom ett förskott,
”hvarför emottagaren,” etc.
2:Jra momentet antaget, med uteslutande å
första raden af ordet ”full” framför fattigförsörjning.
3:<Jje momentet utgår.
Se ofvanföre vid §.
utgår.
likaledes.
äfvensom, å f.e raden efter: ”Kronofogde
i orten,” skall sättas: eller Länsman.
hela §:n antagen.
å 6:te raden införes, i stället för: ’’iy är,”
"18 år.”
antagen.
§:n antagen.
Bonde-Ståndets beslut.
hela §:n antagen.
hela §:n antagen.
antagen.
antagen.
antagen,
hela §:n antagen.
antagen.
antagen.
antagen.
§m antagen med endast den ändring, att å
4:de raden efter ”Kronofogde/’ sättes: eller
Länsman.
antagen.
antagen.
antagen.
vin
§. 24.
§. 25.
§. 26.
§• 27-
§. 28.
§. 29.
Z?r7. Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o y5.
Ridderskapets och Adelns beslut.
bör Kongl. Maj:t och Kronan deltaga i
J'fattigvårds-afgif terna till det belopp , som
''efter billigheten bestämmes af Kongl. Maj:t,
”sedan vederbörande deröfver hörde blijvit.’’
skall lyda så:
”Inflyttar eller anmälts till inflyttning
''från ett fattig vårdssamhäl/e till annat nå”gon,
sorn saknar arbetsförmåga eller känd
”laglig utväg till bergning, då må sådan
”person icke antecknas i mantalslängden i
’ inflyttningsorten, utan me /gifvande af
’ Fattigvårdsstyrelsen derstädes.”
anlagen.
afslagen.
uti itsta momentet skola orden; ”så vidt
''den sker inom Länet der det har sin hem”ort”
uteslutas.
2:dra momentet antaget.
uti irsla momentet skall ordet: ”Styrelsens”
utgå.
2:dra momentet skall lyda så;
■''Öfver Konungens Befallningshafvandes —
”— — anföras hos Kongl. Kammar Co/le”gium
besvär, hvilka — — —, infordrar
”förklaringar — — — jemte eget TJllåtan"de
till bemälde Collegium insänder.”
Vid slutet af 4;de momentet skall tilläggas:
"Underhållsskyldighet,som icke lagligen kun’'nat
åläggas något samhälle eller enskild
"person j tillhör det Kongl. Maj'.t och Kro”nan
att vidkännas.”
antagen.
Preste-Ståndels beslut.
antagen med de ändringar:
alf att å 4:e ladén efter ordet: ”inflyttningen,
insättas orden: ’ liar minderåriga
oäkta barn:” samt
bf att ordet: ”Fattigvårdsstyrelsen,”
förändras till: ”Församlingen.”
antagen.
antagen.
i;sta mom. inskränkes till följande lydelse:
”Med tiggare och obehörige kringstry”kande
personer förf ares, pä sätt i Lagen
”mot lösdrifveri och försvarslöshet stad
»t
»»
gas.
2:dra mom. antaget.
hela §:n anlagen.
antagen.
Borgare-Ståndets beslut,
anlagen.
O
bela
antagen,
antagen.
j:n antagen.
antagen.
antagen.
Bonde-Ståndets beslut.
antagen.
anlagen.
antagen.
antagen.
antagen.
antagen.
/ag- samt Allm. Be&v.- och Ekon.-Utskutlens Betänkande, N:o 76, 27
N:o Tö.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 April 1841 > kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att de af
Kongl. Maj:t och Kronan afyttrade Krono-slcogar
och Parker i Riket ej måtte få styckas i mindre
lotter, än de blifvit af Kongl. Maj:t och Kronan
försålde.
Med hemtad anledning af Utskottens i Betänkandet N:o 55 rneddeldta
yttrande, i afseende på en af Sven Isacsson från Calmar Län väckt
motion, att vissa Kronoparker å Öland ej skulle få styckas i mindre lotter,
än de blifvit af Kongl. Majit och Kronan försålde, liar berna Ide Sven
Isacsson framställt denna nya motion, till stöd för hvilken åberopats Utskottens
i nämnde Betänkande gjorde förklarande, att, orri motionärens
framställning afsett en allmän Författning för alla de af Kongl. Majit och
Kronan afyttrade Krono-skogar och patker, och icke rört en blot! localangelägenhet,
Utskotten icke skulle hafva tvekat att till densamma tillstyrka
bifall; i och genom hvilket förklarande motionären ansåg Utskotten hafva
sjelfve likasom visat honom sättet att i denna, åtminstone för hans
hemort, högst vigtiga Båga få sin önskan uppfylld.
Utskotten, som till följd af erhållen remiss ifrån det Hedervärda
Bonde-Ståndet, hafva alt häröfver meddela Utlåtande, få, i öfverensstämmelse
med den åsigt i ämnet, Utskotten i Betänkandet, Nio 5d , uttryckt,
förklara, det Utskotten anse ett sådant stadgande, som motionären nu föreslagit,
vara af en allmän och ganska stor vigt, ej allenast i hänseende
till Kronans säkerhet alt utbekomma sin ränta, utan äfven i flere andra
afseenden. Det synes nemligen böra, i första rummet, leda till en bättre
hushållning med skogen, då egaren vet, att, om han uthugger och förstör
densamma, han på samma gång förminskar sina utvägar att betala den
fastställda räntan, och tillika försvårar för sig möjligheten att, genom markens
afyttrande, kunna blifva denna ränta qvitt. Derjemte måste det vara
af vigt för samhället, all icke, genom dessa markers ytterligare sönderslyckande
och upplåtande till personer, hvilka sakna både medel till försörjning
och arbetshåg, fattig-classen må beredas en förökning, som medför
enahanda förstörande verkningar för det allmänna, som de, hvilka motionären
uppgifvit hafva i Ilögserums socken a Öland inträffat, i följd af
28 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsloitens Betänkande N:o 77.
ett sådant styckande utaf der belägne förra Krono-parken Rälla Tall, Utskotten
finna sig af dessa skäl böra tillstyrka Rikets Ständer
alt, nied bifall till förevarande af Sven Isacsson väckte motion,
uti underdånig Skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla, det
Kongl. Majit täcktes, genom utfärdande af en allmän Författning,
förordna: att sådane Krono-skogar och parker, hvilka, i enlighet
med Rikets Ständers beslut vid 1818 års Riksdag, redan
blifvit eller framdeles blifva under skatlemannarält upplåtne,
icke må få styckas i mindre lotter, än de blifvit af
Kongl. Maj:t och Kronan försålde, utan skola dessa skogar
och parker framgent förblifva efter den fördelning i lotter,
som vid deras afyttrande från Kongl. Majit och Kronan egde ruin.
Stockholm den 29 April 184 r•
N:o 77.
Ank. till Exp-Utsk, deli 29 April 1841, kl. 5 c. m.
Betänkande om hvad, som bär iagttagas, dä del egare i
Taclcjernshytta, askar att få idka stångjernssmide
och deremot afstå från de i och för Tackjernsblåsningen
beviljade friheter, men andre del-egare i Hyttebolaget
vägra att derpå ingå.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskoltet, genom Betänkandet
K:o 140, föreslagit, att cn utvidgad frihet att tillverka stångjern må medgifvas
inom Bergslagen, och ål innehafvare af tackjerns-hyttor, med vilkor,
att^ddegarne i det hyttelag, sorn vilie begagna en sådan förmon, skulle
afstå från den i och för tackjernsblåsningen beviljade befrielsen från rotering
och Vis3a andra besvär, samt detta förslag numera är genom trenne RiksStands
sammanstämmande beslut gilladt, så vidt det har afseende på den
oinskränkta ssaiöss-frihet, sorn blifvit föreslagen alt efter år i85o inträda,
hafva Utskotten tagit i öfvervägande de sladganden, som kunna finnas nödige,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-XJ tskottens Betänkande, N-o 77. 1 g
dige, till rättelse för det fall, då en eller flere delegare i ett hyttelag
yrkar att al smidesfriheten få sig begagna och deremot vill afstå från
bergsmansfriheterna, men andre delegare vägra att derpå ingå. Dervid
halva Utskotten å den ena sidan ansett det utgöra en kränkning af eganderätten,
om en delegare i ett hyttelag skulle genom de öfrige delegarnes
beslut tvingas att utan full godtgörelse afstå från dermed förenade förmoner,
då han af hvarjehanda orsaker icke för sin del kunde finna motsvarande
fördel af smides-frihetens begagnande; hvaremot det å den andra
sidan är angeläget, att en utväg må finnas att undanrödja det hinder, som
en sålunda tillkommen vägran skulle innebära för tillgodonjutande af en
smidesfrihet, hvilken måste anses i allmänhet vara fördelagtig och afvigt,
då största delen af delegarne den påkalla.
Utskotten anse sig af denna anledning böra föreslå, att Rikets Ständer
för sin del antaga och till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemna
följande stadgande:
Uppstår inom tackjerns-hyttelag fråga att, emot åtnjutande
af utsträckt rättighet att drifva stångjernssmide, afstå från
den i och för tackjernsblåsningen beviljade befrielse för rotering
och andra hemmans-besvär, och kunna delegarne sig derom
icke förena, men yrkas förändringen af egare til! trefjerdedelar
i hyttan; vare öfrige delegare, som vägra förändris:gen,
pligtige att till de förstnämnde afstå deras andel elier andelar,
emot lösen efter hvarje andels värde, och hällson
derutöfver. Detta värde bestämmes af Gode Män, deraf
tvänne å hvardera sidan väljas, och en, af dessa g enie risa
in t, utses.
Stockholm den 29 April 1S4 * -
Bih. till R. St.Prat. 1841) och 1841 7 Somt. 2 Åfä. 20 Häftet
-
STOCKHOLM, Kongl. Or den s-B oktryckeriet j, i i.
Lag- samt Allm, Bcsv.- och Ekon.-Uts ’ ottcns Utlåtande, N;o 78. r
N:o 78.
Ånk. till Exp, XJtslc. den 14 Maj, kl, 10 f. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utskottens Betänkande,
angående väckte motioner om förändring i Förfullningarne,
rörande mått, mål och vigt,
Vid granskning af de anmärkningar, hvilka hos Ridderskapet ocK
Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden blifvit emot nämnde Betänkande,
JNjo 58, framstälde och föranledt delsannnas återremitterande till Utskottens
förnyade behandling, hafva Utskotten funnit samma anmärkningar
hufvudsakligen åsyfta antagandet utaf endera af de meningar, hvilka blifvit
uttryckte uti de af Herrar Aminoff' och Ribbing afgifne, Betänkandet
åtföljande, reservationer, och hvaraf den förra, som yrkat ett skyndsamt
kungörande och påbjudande lill allmän efterlefnad från och med år 1845
af den nya, utaf Konung och Ständer gillade, Författningen om ett på tiodelningen
grundudt system lör mått, mål och vigt, blifvit omfattad inom
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet, men den senare., eller Herr
Ribbings, inom Bonde-Ståndet, som, med understödjande af Petter Mårtenssons
motion, ansett de serskilda gröfre vigternas reducerande till en
enda, viclualie-vigten, tjenlig såsom förberedelse till det nya systemets införande;
varande i öfrigt uti samtlige Stånden, ehuru tvifvelsmål om gagneligheten
af tiodelningen i mått, mål och vigt blifvit af en och annan
yttrade, den åsigt enstämmigt uttalad, alt det nya systemet icke genom
någon svårfattlighet innebure hinder för dess påbjudande, när som helst,
till allmän efterlefnad.
Hvad sålunda blifvit i emYeller andra hänseendet anmärkt och framsläldt,
hafva Utskotten tagit under öfvervägande; och då Rikets Ständers
åtgärd i denna sak icke kan sträcka sig längre, än att till Kongl. Maj:t
frambära en underdånig önskan, men det icke vöre lämpligt eller af Rikets
Ständer consequent att nu framställa någon sådan i strid med de
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841■ 7 Sami. 2 Afd. 21 Haft. l
2 Lag- samt Allm. Besvoch Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o 78.]
beslut, som blifvit i della ämne, efter moget öfverväggande, fattade vid
j8a3 och 1829 årens Riksdagar, finna Utskotten de gjorda framställningarne
om en partiel och ofullständig förändring af vigt-systemet icke förtjena
afseendej hvarjemte och då utfärdandet af den nja Författningen o:a
Rikets mått, mål och vigt redan är fullständigt förberedt samt helt och
hållet beror på Kongl. Maj:ts Nådiga beslut och bepröfvande af rätta tidpunkten
för dess påbjudande till efterlefnad, Utskotten anse sig icke kunna
tillstyrka Rikets Ständer att annorlunda, än i förra Betänkandet blifvit föreslaget,
uttrycka deras underdåniga önskan, att den redan för 18 år sedan
beslutade förändringen af systemet för Rikets mått, mål och vigt må
bringas till verkställighet; vidblifvande Utskotten således det tillstyrkande,
Utskotten i detta ämne' redan afgifvit, till följd hvaraf Utskotten alltså,
med tillkännagifvande, alt detta tillstyrkande blifvit af Borgare-Ståndet
godkändt, hemställa,
att de inom Riks-Stånden emot Utskottens Betänkande, N:o
58, gjorde anmärkningar måtte få förfalla.
Stockholm den i3 Maj 18414
Reservationer;
af Herr Aminoff som förklarade sig vidblifvahlen af honom vid förra Betänkandets
afgifvande uttalade åsigt, att Rikets Ständer borde hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, det nyo Författningen om Rikets mått, mål och
vigt måtte inom årets lopp utfärdas, med föreskrift, att densamma skall
från och med år 1842 i Skolorna föredragas och läras samt från och med
år 1845 blifva till allmän efterlefnad gällande.
Häruti instämde Prosten Säwe, Herr Ekholm och Matts Pehrsson
från Stockholms Län.
af Prosten Kållström: ”Då denna fråga första gången inom de sammansatta
Utskotten behandlades, var jag med vederbörlig permission frånvarande.
Mina åsigter äro i sjelfva luifvudsaken stridande m t de sammansatta Utskottens
då fattade beslut. Jag anser mig derföre skyldig att häremot
Lag- samt sfilm.- Besv.- och Ekon •Utskottens Utlåtande, N'.o 78. 3
anmäla min vördsamma reservation, och utbeder mig, att densamma måtte
till de respect ve Riks-Stånden få åtfölja närvarande Betänkande.
Del lärer ingen \ il ja bestrida, att af de många olika beräkningssätlen
för mått, mål och vigt flere olägenheter uppkomma, som det vore
önskligt att få undanröjda. Det förslag, som innehålles i den af Herr L.
Hjerta, för detta ändamål väckta och i Betänkandet, N:o 58, intagne motionen,
synes mig lämpligast kunna leda till ett sådant mål. Genom dess
antagande vore åtminstone icke lisqueradt, att med ett nytt beräkningssält
den gamla villervalla möjligen skulle ökas.
livad decimal—stemet beträffar, viii jag ingalunda bestrida de stora
fördelarna af dess vetenskapliga användande, men tror icke, att vetenskapsmannen
behöfver någon Rikets Ständers åtgärd, för att komma i åtnjutande
af dessa fördelar, af hvilka han redan är i full besittning; äfven vill jag
medgifva, att all bokföring oell i allmänhet alla calculer på papperet skulle
vinna en betydlig lättna 1 och förenkling genom decimal-systemet3 antagande.
Deremot liar jag icke kunnat öfvertyga mig derom, att dessa
fördelar uppväga de många olägenheter, som, genom den nu föreslagna
förändringen, skulle för den allmänna rörelsen uppkomma.
När ett mätnings-system skall bestämmas, måste man i min tanka
fästa afseende, icke så mycket på vetenskapsmannens och bokföratens, sorn.
icke mera på den stora allmänhetens calculer. I den dagliga marknaden
och detalj-handeln gäller det mera att räkna i hufvudet än på papperet
och systemet blifvev derföre ändamålsenligt i samma förhållande, som det
gifvet’ reda och lättnad åt tankeförmågans operationer i det räkningssätt,
som allmännast förekommer. Betta beror åter derpå, att de vanligaste och
naturligaste divisionerna kunna med lätthet verkställas och att således de
antagne Imf vud-valeurerna kunna jemt dii ideras med de lägsta talen, tvåan,
trean och fyran. Denna fcrnuftsenliga fordran uppfylles icke af decimal-syslemet,
som jag af denna anledning icke af någon fördom skulle
för min del önska aldrig mätte läggas till grund för en förändring i nu
gällande mått, mål och vigter.
Man har äfven velat finna det för nalional-äran kränkande att förkasta
eller ens uppskjuta en reform, som andra civiliserade länder och till
och med våra grannar i öster till en del redan hafva antagit. Någon synnerlig
våda i detta afseende anser jag dock icke vaia för handen, så länge
ännu* England och Europas största handelsplatser i> ke funnit för godt a t
4 Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, No 78.
en annan föresyn.* Deruti ligger Väl för oss Svenskar i delta, såsom i
andra fall, en respectabel bevisning. Det må dock tillåtas mig att i korthet
anföra några af de erfarenhels-rön, som Frankrike har att erbjuda oss efter
ett snart femtioårigt användande af decimal-systemet.
Redan långt före revolutionen förspordes i detta land en allmän
missbelåtenhet med den stora oredan i mått, mål och vigt. Icke nog, att
inom serskilda provinser funnos serskildta benämningar, utan för samma
benämning vore valeurerna olika efter olika orter och olika varor. Allt
intill denna lid hademan dock funnit oöfvervlnnerliga hinder forén nödig
reform i detta afseende. Men sedan revolutionen sönderbrutit alla gamla
samfundsförhållanden., trodde man, att då, om någonsin, var den rätta tidpunkten
inne för att införa ett verkligt mätnings-system, som, gällande för
hela landet, kunde utrota den gamla villervallen. Den första naturliga
frågan blef nu den att bestämma sjelfva hufvud-enheten för längdemåttef, på
hvilken hela det n}'a systemet kunde byggas. Men man ville bestämma
den icke på ett måfå, utan efter ett oföränderligt naturförhållande. Man
fördes då på den stora genialiska ide^n, värdig ett upplyst folk, att lägga
jordmeridianens längd lill grund för hela det nya mätnings-systemet. Sålunda
antog man till haf v ad-enhet en tiomilliondel af en Ijerdedels jordmeridian,
hvilken hufvud-euhet blef den så kallade metren och på grund
af redan gjorda vetenskapliga observationer bestämdes, alt precist motsvara
i det gamla måttet 3 pieds 11 lignes 44 centiémes. På denna basis uppfördes
det mycket berömda metriska decimal-systemet, som sanclionerades
genom lagarne af den 1 Augusti 1798 och den 18 Germinal år lil. Detta
blef nu den forsta och sjelfva liufvud-reforrnen.
Men sedan jord meridianens längd, genom nya vetenskapliga undersökningar,
blifvit med ytterligare noggranhet bestämd, föranledde resultatet
af dessa undersökningar en correction i hela métre-syslemet, emedan man
nu funnit, att den rä;ta metre-längden motsvarade i det gamla måttet 3
pieds 11 lignes 296 milliemes. Så hade man redan den andra reformenj
som bekräftades genom lagen af den 18 Frimaire år VIII.
Detta ombyte medförde likväl icke några synnerliga olägenheter för den
allmänna rörelsen, emedan skillnaden emellan den gamla och nya metren var
alltför obetydlig, för att hafva någon märkbar inverkan på de deruti förekommande
calculerna. Så var nu melre-syslemet infördt och stränga straffbestämmelser
utsatta både för tillverkningen och anväudandet af de gamla
måtten. Mtn det oagladt och ehuru detta system syntes hafva den största
Lag- samt Allm. Bcsu.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 78. 5
theoretiska fullkomlighet, förmådde det dock icke att uttränga de gamla vanorna
och i allmänna rörelsen göra sig ensamt gällande. Orsaken lill
denna inom den nyhetsälskande republiken ovanliga motsträfvighet å allmänhetens
sida, trodde man sig finna i de främmande, från Grekiskan
lånade benämningarna på de nj^a måtten. För att afhjelpa denna olägenhet
och göra allmänheten mera benägen för decimal-räkningens användande,
utfärdades den i3 Brumaire år IX, en Consuls-författning, som tillät
så väl ij dagligt bruk, som, i offentliga handlingar följande benäm
-
ningar
Längde
rnålt.
r-Lieue
! Mille
Yt-mått.
Rymde-mått
för
våta varor
Rymde-mått
för
tona varor
Ved-mått.
Vigt.
stället för
Perche —
Melre ^bibehölls)
I Palme —
1 Doigt —
LTiait —
fArpent —
<! Perchecarre—.
[Men
fVelte
<* Ponte
L Verre
fMuid
;re carie —
<1
L
Selier —
Boisseau —
Petit e —
Siere (^bibehölls)
Solive —
rMillier —
Qvintal —
Livré —
<{ Once —
J Gros —
LDenier —
Grain —
Myriamélre
Kilométre
Decamétre
Decimétre
Centi métre
Millimétre
Ilectare
Are
Centiare
Decalitre
Litre
Decilitre
Kilolitre
Hectolitre
Decalitre
Lilie
Deoislere
ioöo livres
100
Kilogramme
Heclogramme
Decagramme
Gramme
Decigramme
(poids de tonneau
de mer)
G Lag samt Allm. Besv.- och Ekon.'Utskottens Utlåtande, N.o 78.
Ei.ligt den 7:de Art. i denna Författning., var det likväl medgifvet
alt after behag bruka den ena eller den andra benämningen. Emedlertid
bade man nu genomfört den tredje reformen.
Härmed vnr doek saken icke hjelpt. Den stor* allmänheten vidhöll
begagnandet af de gamla måtten, och så länge detta fortfor, var icke
m}fcket vunnet dermed, att Statens embetsverk och äfven många enskilde
bade antagit metre-systemet, den ena med de ursprungliga, den andra
med de nja benämningarne. Oredan var härigenom snarare ökad, än förminskad.
Man började nu inse, stt den vackraste theori kan vara ganska
otillämplig för de allmännaste practiska förhållanden. En tio-årig erfarenhet
hade redan bevittnat, att decimal-räkningen icke svarade emot folkets
behof, dels derigenom, alt den icke representerade de slags storheter
och valörer, som på en gång äro de naturligaste och de vanligaste, dels
derigenom, att den för hufyudräknandet utestänger tankeförmågans enklaste
operationer, som, ehvad man än må säga om de tio fingrarne, dock
äro två, tre och fyrdelningen. För att tillfredsställa dessa nu erkända behof,
framkallades ändlligen
den fjerde reformen, som sanctionerades genom Decrelet af den 12
Februari 1812. — Enligt detta Decret, skulle väl métre-systemet fortfara
alt, såsom det egentligen legala, i alla officiella acter och räkenskaper användas,
men för alt tillfredsställa folkets behof i den mindre detalj-handeln,
infördes de såkallade mesures usuelles, för hvilka serskildta mått
och vigter antogos och tillverkades. Dessa blefvo indelade på följande
SS 11 •
1:0 1 Toise (= 2 metresj) delad i 6 fot, 1 fot i 12 pouces,
1 pouces i 12 lignes.
2:0 x Aune (j= 12 decimetresj) delad i 2, 3, 6, 8, 12, 16 delar.
3:o Doubble boissenu = 25 litres.
boisseau = 12 1. 5.
Derai-boisseau = 6 1. 25.
quarl-boisseau =3 1. ia5.
f.o Demi-litre, quarls huitiemes och seiziémes de litre.
5;o La livré = grammes 5oo.
La demi-livre = 2 5o.
Le quart de livré 1. quarleron = 125,
Lag- samt Allm. Bcsvoch Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 78. 7
Le huitiéme eller demi-quart = 62,5.
L’once — — — — — = 3l. 3,
La demi-onc — — — = i5, 6.
Le quartd’cnce el. deuxgros — = 7. 8.
Le gros — — — —- = 3. q.
Dessa beräkningssält för malt mål och vigt, sorn val hafva metren
till basis, men äro helt och hållet skilda ifrån decimal-systemet, hafva ifrån
2812 allt intill närvarande tid varit tillåtna i den allmänna rörelsen:
Alen icke engång detta accommodations-försök har kunnat besegra de gamla
vanorna. Orsakerna härtill äro flera. Då diciinal-systemet skulle ovilkorligen
bibehållas i alla officiella räkenskaper, och den nya indelningen
of 18 r 2 icke var påbjuden, utan blott i handeln tillsvidare tillåten, uppkom
härigenom en dubbelhet, sora väckte misstroende och underhöll benägenheten
för de fordna beräkningarne. Äfven medförde det sina stora
olägenheter, att i flera fall funnos för samma benämningar olika valörer. Så
hade man t. es.
La toise ancienne — — =1 metre g49
La toise usuelle — =2.
L’aune de Paris — —• = 1 m. 188
L’aune usuelle —» —- = 1 m. 2.
Le boisseau de Paris — ■— — 13 litres, of.
Le boisseau(enl. författn. af år IX}=t= 10 1.
Le boisseau usuelle — —■ = 12 1. 5,
La livré ancienne —- — — gvammes 5
La livré usuelle — — = 5oo.
Man har velat påstå, att orsaken till det motstånd, som uti Frankrike metre-systemet
ifrån böl jan mötte, hade helt och hållet sin grund deruti, att de
nya måtten icke correspondtrade med de gamla. Om intet annat hinder leggt^
i vägen, tror jag deremot, att detta hade bordt snarare fremja, än motverka öfvergången
från de gamla till de nya beräkningarne. Om t. ex. hos oss, sedan
decimal-indelningen blifvit' genom Lag sanctionerad, den gamla martien
(vict. vigt,) kommer att såsom hufvud-enhet bibehållas, så blifver det för allmänheten
så mycket lättare att i den dagliga handeln äfven vidhålla dess gamla
indelning, och ligger således häruti blott en anledning mera till den blifvande
Lagens eluderande,
8 Lag- samt Allm. Besv - och Eken.-Ut kottens Utlåtande, N:o yS.
Sedan man sålunda under 44 mec^ stor ihärdighet liade bemödat
sig att tillvägabringa enhet och öfverensstämmelse i beräkningarne för
mått, mål och vigt, var man dock härmed icke längre kommen än att
Ministern för de allmänna arbetena, åkerbruket och handeln Herr Martin
fann sig föranlåten att den 28 Februaii i83^ inför Deputerade Kammaren
afgifva följande yttrande:
” — — •—■ — Det stora problemet är emedlertid ännu icke upplöst;
de gamla vigterna och de gamla måtten, som man velat förstöra., äro ännu
efter så många A1 s bemödanden bibehållna och fortfara att på elt stort
antal ställen användas. — •— — — ”
Oredan var således ökad, icke minskad, emedan man nu räknade
efter håde de gamla och de många slags nya måtten. Man har visserligen
gjort ännu elt försök lill dess utrotande genom Lagen af den 4 Juli
j837- Denna Lag upphäfver 1812 års decret och stadgar med förökade
straffbestämmelser, att från och med den 1 Januari 184o skall metriska decimal-systemet,
sådant det var bestämdt genom Lagarna af den 18 Germina!
år lil och den 10 Frimnire år VIII, vara det enda gällande- Verkan af
denna Lag är mig ännu obekant, men för att döma af decimal-syslemets
föregående öden, kunde man hafva anledning till den farhågan, att dess
seger icke ens genom den nya Lagen är eller någonsin blifver till allmänhetens
belåtenhet afgjord,
Sedan jag nu framlagt några af de erfarenhets-rön, som decimalsyslemets
införande har, under loppet af elt halft sekel, framkallat i ett
land, der likväl revolutionen öppnat det samma vägen, må det blott vara
mig tillåtet att framställa denna fråga: är det sannolikt, att decimal-systemet
skall i Sverige, mer än i Frankrike, tillfredsställa allmänhetens behof,
derigenom tillvinna sig dess förtroende och sålunda til intetgöra de
nu öfverklagade olägenheterna af de många olika beräknings sätten för
mått, mål och vigt?
Skall likväl Sverige, såsom jag befarar, göras lill ett experimentalfält
för decimal-räkningen, så ligger i min tanka ingen synnerlig vigt derpå,
när början dermed göres. Så vidt delta räkningssätt kan i allmänna
lifvet med någon fördel användas, hyser jag ingen så ofördelaglig tanke
om den Svenska allmänhetens förstånd, att derföre skulle erfordras någon
folkskolans åtgärd eller någon tioårig beredelselid. Deremot torde i sådant
-
Lag- samt Allm. Pesu.- och Ekon.-Ut sko '.ten s Utlåtande, JV.o ~S. 9
dant fall, för conseguensen skull, liotals-delningen böra utsträckas icke blott
till mått, mål och vigt, utan äfven tili mynt-bestämmelserna. Varu-värdet
bör val öfverensstämma med varumåttet. Beräknas det senare efter
tiondedclar och hundrade-delar, vöre det en egen högst besynnerlig analogie
alt calculera det förra efter fyratioåtlondelar.’’
Af Professor Retzius: ”Såsom representant för den Academi, som
utarbetat det nya systemet för mått, mål och vigt, hvars införande jag anser
Utskotten genom deras nu fattade beslut fördröja, måste jag mot samma
beslut mig reservera och ber att såsom min reservation få Utlåtandet
bifoga mitt anförande till Presle-Ståndets Protocoll vid förevarande ärendes
återremitterande:
Sveriges mått, mål och vigt var för omkring 3oo år sedan olika
i serskilda provinser och berodde ej af stadgad Lag, utan af bruk. De åtgärder,
som af Styrelsen tid efter annan vidtogos, syftade icke på att bringa
någon allmän leda deri, utan invecklade det stundom för vissa ändamål.
Carl den XI beslöt att gifva ett mera systematiskt sammanhang åt mått,
mål och vigt, och förordnade en Commission lill ärendets bearbetning,
hvaraf Georg Stjern hjelm blef den verksammaste ledamoten. Af hans
efterlemnade anteckningar finnes, att han utgått från alldeles rigtiga åsigter.
Ilan gjorde sig all möda att få mått, mål och vigt deladt efter io
delar, såsom varande den vid bruket beqvämaste af alla delningssälf, och
bragle det derhän, att foten blef delad i io tum, sedan kallade decimal-tum.
En aln, måttet af två fot, finnes ännu i Kammar-Collegii förvar,
såsom ett likare mått från den liden, der hvarje half fot är delad i 5
tum, och alnen således i 20. Han bragte det ock derhän, att kanne-måttet
bestämdes till 100 sådane cubik-lum. Denna Commissions arbeten lade
grunden till »739 års reglering af mått, mål och vigt, som ännu är
gällande. Men som halfgjordt arbete sällan länge kan begagnas, så uppstodo
5o år senare på nytt alfvarsamma frågor om nödiga förbättringar.
Man hade 3 olika stora skeppund och ej mindre än 7 olika mål, som kallades
tunna m. m. — Konung Gustaf den III befallte då Kammar-, Bergsoch
Commerce-Collegierne att taga denna sak i öfvervägande och inkomma
med nya förslag till reglerande af mått, mål och vigt. Dervid blef sedan
föga eller intet tillgjordt; de enskilde ledamöterne kunde ej förena sig om
Blh, till R. St. Prot. 1840, och 1841, y Sami. 2 Afd. 21 Haft. s
'io Lag~ samt Ailm, Besv.' och Rhon,'Utskottens Utlåtande, N’.o 78.
de grundsatser, som borde tillämpas. Ämnet blef i deras archiv begrafvet.
Vid Riksdagen i8u9 framställde Rikets Ständer i underdånighet, att
Kongl. Majrt ville läckas infordra Collcgiernes utlåtande och låta handlägga
detta ämne, hvarom devid Riksdagen 1817—18 gjorde en förnyad underdånig
hemställan, med anledning hvaraf Kongl. Maj:t täcktes infordra
Commei ce-ColIegiernes utlåtande, hvarefter denna vidlyftiga akt Nådigst remitterades
till Velenskaps-Academien under den 23 Januari 1822, med befallning
att uppgöra ett förslag till reglering af Sveriges mått., mål och vigt.
Vetenskaps-Academien uppdrog delta arbete åt 6 af sine ledamöter,
nemligen Presidenten i Stats-Contoret Friherre Wirsén, Presidenten i
Commerce-Collegium af Klinteberg, Professoren Jöns Swanberg, Majoren
IleVström, Professoren Cronstrand och Academiens Secreterare, Professoren
Berzelius. Denna Commission blef enhälligt öfverens om följande 3 hufvudgrunder
för deras arbete:
1:0 att enheterne för Sveriges mått, mål och vigt, nemligen foten,
marken eller victualie-^d/^nnrfei och kannan skulle bibehållas oförändrade;
2:0 att alla sådana benämningar af mått, mål eller vigt, som kunna
betyda olika qvantiteter, skulle, till undvikande af misstag; eller underslef,
afskaflas; och
3:o att mått, mål och vigt, skulle fördelas efter centcsimal-sjrslemet,
för alt vinna den högsta möjliga beqvämlighet vid deras användande
i handel och vandel.
X afseende på den omständigheten, att ett efter centcsimaler deladt
system af mått, mål och vigt blifvit i Frankrike infördt, utan alt ändå
till den tiden kunna göras allmänt användbart, hvilket hos dem, som ej
närmare togo kännedom om förhållandet, väckte den mening att cenlesimal-delningen
varit orsaken lill denna omständighet, torde åter böra upplysas,
att det Franska metriska systemet icke inskränkt sig lill bibehållande
af de i landet kända och brukade enheterne, fot peinte och livré, utan
statuerat nya enheter, metre, litre och gramme, utgörande för folket alldeles
okända qvantiteter, hvarvid den vuxna generationen alldrig skulle kunna
vänja sig, och som först af kommande generationer kun le långsamt invänjas,
och att det var denna omständighet, icke centesimal-delningen som
vållade hindren för dess antagande visade sig klarligen deraf, att i myn
-
Lag- samt dUm.. Besv.- och Ehon.-Utshottens Utlåtande, Km 78. 11
tet, der enheten bibehölls oförändrad, infördes centesimal-delningen genast
och vann genom sin oväntade beqvämlighet oväntadt bifall.
Vclenskaps-Academiens på dessa Commillerades utlåtande grundade
underdåniga Betänkande afgick till Kongl. Maj:t under den i3 November
1823. Kongl. Maj:t täcktes under den 32 December s. å. befalla Academien
att låta trycka ett så stort antal exemplar af detta Betänkande, att, sedan
Kongl. Majrt vid den instundande Riksdagen afgifvit Nådig Proposition i
ämnet, detsamma kunde bland Rikets Ständer utdelas.
Kongl. Maj:t befallte tillika, att sådana vetenskapliga försök skulle af
Vetenskaps-Academien företagas, genom hvilka Sveriges mått, inål och vigtsystem
alltid skulle kunna återställas i sin vigtighet, i fall att Rikslikare
genom olyckshändelser ginge förlorade.
Rikets Ständer funno vid 1823 års Riksdag förslaget godt och antagligt,
och hemställde det till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse. Kongl.
Majit befallte då Velenskaps-Academien att i i8a5 års Almanach införa underrättelser
om det irya systemet af mått, mål och vigt, och om decimalräkning,
hvilka också finnas utförligt intagna i Almanachorna för i8a5
och 1826.
General-Landtmäteri-Contoret erhöll Kongl. Majrts Nådiga befallning
alt uppsätta förslag till Författningen om mått, mål och vigt, i enlighet
med den af Rikets Ständer antagna regleringen, hvilket sedan ingifna Författnings-förslag
omarbetadas af en bland Stats-Rådets ledamöter, framlidne
Grefve Wirsén, som också uppsatte en Kongl. Maj.-ls Nådiga Kungörelse
om grunderna för de nu vidtagna åtgärder, sorn vittnar om en mästerlig
uppfattning af detta ämne.
Dessa förslag blefvo af Kongl. Maj:t i Siats-Rådet i Nåder gillade
till tryckning och blefvo i hela Riket från predikstolarne i September 1827
uppläste, icke ännu såsom stadfäslade Författningar, utan såsom förslag,
emot hvilka hvar och en egde att göra erinringar och dem till Kongl. Maj:t
ingifva, för att tagas under pröfning, innan Författningen blefve af Kongl,
Maj:t i Nåder stadfäslad.
Det har icke blifvit bekant, att några sådana erinringar emot förslaget
till Kongl. Maj:t inkommit. Ett pär under tiden tryckta broch urer,
som förkasta förslaget, visa, alt deras författare icke derom tagit kännedom.
På Riksdagen 1828—1829 täcktes Kongl. Majit än en gång remittera
delta förslag till Rikets Ständer, samt Nådigt föreslå, att med dessa antagande
skulle dröjas ännu i io år eller lill slutet af x83c), •— Rikets Stan
-
12' £ag~ samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N;o 78.
der Iemnade dertill underdånigt bifall och återställde förslaget, hvarvid
Ekonomi-Utskottet gjort en och annan mindre väsendtelig anmärkning.
Kongl. Maj:t läcktes remittera förslaget, med de gjorda anmärkningarne,
till Yetenskaps-Academien under den G Mars i83o. Sedan underdånigt
svar derå ingått, täcktes Kongl. Maj/t, under den 8 December i8Ö2, med
gillande af Yetenskaps-Academiens underdåniga utlåtande, anbefalla Yetenskaps-Academien
att låta förfärdiga Rikslikare, fotade på den nja fördelningen
af mått, mål och vigt, alt i Kongl. Kammar-Collegium nedläggas, samt
dylika äfven, för General-Landtmäteri-Contorct, hvilket Nådiga uppdrag och
de nya Rikslikarne, noggrant pröfvade af Academien, öfverdemnades i början
af år 1834.
Kongl. Majit täcktes derjemte låta afgå Nådig befallning till Ivammar-Rådet
m. m. Leonh. Cassel och lill Vetenskaps-Academiens Secreterare
Professoren m. m. Berzelius, att omredigera förslaget till Författning
om mått, mål och vigt, i enlighet med Rikets Ständers vid Riksdagen 1828
— 1829 gjorde anmärkningar och Velenskaps-Academiens med anledning
deraf afgifna underdåniga utlåtande, hvilket äfven desse embetsman i underdånighet
fullgjort, så alt saken nu efter 5o-årig pröfning af Rikets Ständer
och Embets-Verk tyckes böra vara mogen till verkställighet. —- För
min del kan jag icke annat än vördsamt föreslå, att, om någon underdånig
hemställan, rörande mått, mål och vigt, skall till Kongl. Majit göras,
den må uttrycka endast Rikets Ständers underdåniga önskan, att Författningen
derom må, så snart ske kan, utfärdas, med det förord, att Författningen
först ett år derefter blir gällande, på det alt under tiden rådrum
må gifvas att anskaffa sådane förändrade afdelningar af mått, mål eller vigter,
som hvar och en må anse sig behöfva att för sitt bruk tillägga de äldre,
hvaraf ganska mycket eller det mesta är fortfarande brukbart. — Att
i en lid, då man från alla håll och i alla länder vill gå framåt och yrkar
i sådant afseende reformer öfver allt, hvarest man anser dem mer eller
mindre behöfliga, nu ytterligare befremja uppskof af reform i ett ämne,
som man redan 1789 fann vara i behof deraf, hvarom Rikets Ständer
vid Riksdagarne 1809 och 1817 yrkat, att reform borde ske, och hvarå de
vid Riksdagarne iSaÖ och 1828 gillat det till reformen uppgjorda och dem
Nådigst meddelade förslaget, skulle, i min tanke, icke vara en conseqvent
handling och skulle uttrycka en önskan att hålla sig qvar vid ett gammalt,
hvarom ingen mening varit delad, att det hörer till det murkna, som
verkligen är i behof af rättelse och förbättring, äfvensom det icke annat kan
än
Lag- samt Allm., Besv.- och Eken,-Utskottens-Ulla ande, JS'.o y8. I3
lin ingifva Regeringen misstroende till Rikets Ständers önskningar. Jag
är fullkomligt öfvertygad derom, alt bland dem, sorn uttalat den önskan,
att regleringen af mått, mål och vigt kunde uppskjutas, ingen linnes, som
icke önskar förbättringar och reformer, hvarest det tarfvas. Men den här
ifrågavarande har något., som vid första uppfattningen syries afskräckande,
nemligen det förmodade behofvet att inlära ett nytt, förut obekant, räknesätt,
som man kallar decimal-räkning. Denna farhåga grundar sig likväl
på ett misstag; det finnes icke något sådant serskildt räkningsätt, så snart
man har systemet af mått, mål och vigt fördelad t efter hundradedelar. Man
räknar i hela tal, utan alt någonsin besväras af bråkräkning, och alla, som
lätt räkna i hela tal, kunna således decima!-)äkningen i förhand. Centesimal-delningen
af mått, mål och vigt har den stora fördelen, att man alldrig
behöfver iäknai bråk och sorter. Den hufvudsakligaste förändringen från
det gamla ligger i delningen; men den, som måler, mäter och väger med
de nya delarne, han gör vid hopräkningen af uppmätta eller uppvägda
poster, utan att veta det, decimal-räkning, i det han räknar quatuor-species
i hela tal, hvilket är all den räknekunskap, som fordras med det nya,
då deremot för det gamla är oundvikligt att kunna räkna i sorter och
bråk. Det är således alldeles origtigt att tro, det man måste instudera ett
nytt räknesätt. De sorn nu af frugtan för ett förmenat okändt räknesätt
söka uppskof med reformens införande, skola sannolikt framför andre finna
sin belåtenhet dermed, när de erfara den oväntade lätthet, den åstadkommer
och hvarom man i allmänhet ej gör sig ett klart begrepp förrän
i det ögonblick, man tager den i användande, och man skall sedan visserligen
förundras öfver att en på engång så enkel och så fördelagtig sak., har
kunnat vara så länge obegagnad och har behöft så mycken omgång för
att vinna burskap.”
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841. 7 Sami, 2 Afd. 21 Iläft. 3
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Trckert, i84i.
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 7Q. 1
N:o 7g.
Ani. till Exp. Utsi. den 22 Maj 1841., kl, 1 e. rn.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utskottens
Memorial, N:o yz, angående sammanjemnkning af RiksStåndens
beslut, rörande förslaget till förnyad Förordning
om grunderna och 'vilkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring of jord eller annan lägenhet från
hemman.
Emot Utskottens i förenämnde Memorial yttrade åsigt, att då, i
fråga om tillägg till någon §. uti förslaget lill förnyad Förordning i ofvanbemälde
ämne, tvänne Stånd i sine beslut stannat emot två, samma
fråga borde anses hafva förfallit, äro hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet anmärkningar vordne framställde, lill följd
hvaraf Memorialet blifvit till Utskotten återremitteradt i följande punkter
nemligen;
från Ridderskapet och Adeln.
I 1 Cap. 8 §. 1 morn., 2 Cap. 5 §. och 7 §. 1 morn., samt
så väl det af Ridderskapet och Adeln beslutade nya stadgande efter
i3 som den af Preste-Ståndet beslutade nya angående afsön
dring
af jord lil) byggnads-tomter för kyrkor, skolor och fromma stiftelser
; och
från Preste-Ståndet.
I fråga om sist anförde, af detta Stånd, i förening med BorgareSlåndet,
antagna nya §.
I anledning häraf få Utskotten vördsamligen tillkännagifva, att
ifrågavarande Memorial, N:o 72, blifvit,' med undantag af sistnämnde
punkt, i allt öfrigt af 3;ne Stånd godkändt, samt Utskottens inbjudning
antagen: af Ridderskapet och Adeln, i afseende på 1 Cap. q §. 2 mom.
och af Borgare-Ståndet i fråga om 1 Cap. 2 §„ 8 §. 3 mom. samt 2
Cap. 5 §; till följd hvaraf den erhållne ålerremissen icke föranleder till
Bih. till R. St. Prot. 18jo och 1841. j Sami. 2 Afd. 22 Haft.
2 Lag- samt Allm. Best/.- och Ekon.-UtskAtens Man vial, N:o ’~<j.
vidsträcktare åtgärd af Utskotten, än meddelande af utlåtande, i afseende
på frågan om den af Preste-Ståndet beslutade nya §.
Utskotten hafva ansett denna, likasom i allmänhet hvarje fråga om
heslutadt tillägg till någon §. af förevarande Författnings-förs^g, hafva
förfallit derigenom, att två Stund i sina beslut stannat emot två; och Utskotten
tro sig dervid så mycket mindre hafva orätt tillämpat 75 §.
Riksdags-Ordningen, som Utskottens åsigt blifvit af 3:ne Stånd godkänd,
och Preste Ståndet, såsom grund för sin återremiss, i denna serskilda omständighet,
ingalunda anfört någon anmärkning emot rigligheten af nämnde
§:S tillämpning, utan endast åberopat: att Ridderskapet och Adeln återremilterat
samma punkt; att Preste-Ståndets beslut i förevarande hänseende
vore af stor vigt; och att, då en mängd voterings-propositioner
äro föreslagne och gillade att komma under omröstning i Förstärkt Ekonomi-Utskott,
det vore skäl alt erhålla en proposition till afgörande derstädes
äfven af denna fråga. Vid detta förhållande, och då icke lärer
kunna dragas i tvifvel, att ju Författnings-försl-get kan såsom ett helt bestå
utan tillägg af ifrågavarande, af Preste-Ståndet beslutade §., hvadan
frågan om detta tillägg måste anses icke vara af sådan beskaffenhet, att
73 §. Riksdags-Ordningen derå tillämpas må, finna sig Utskotten förhindrade
att, på sätt i återremissen blifvit yikadt, föreslå proposition till
votering deröfver uli Förstärkt Ekonomi-Utskott, och måste foitfarande
anse denna fråga förfallen, så vida icke Ridderskapet och Adeln skulle,
med afseende å ändamålsenligheten af den ifrågaställde vilja frånträda
dess förra beslut och med Preste- och Borgare-Stånden sig om antagande
af nämnde §. förena, hvartill Utskotten ega så mycket mera anledning att
Ridderskapet och Adeln inbjuda, som Ridderskapet och Adeln denna
återremitterat.
Stockholm den 21 Maj 184 * *
STOCKHOLM, Elmcks och Granbergs Trycker^ 1841.
Lag- samt Allm Besu. och Ek n -Utskottens Utlåtande, N'.o 80. i
jN;o 80.
Ank. till Exp. Utsk, den 31 Maj, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning <f återremiss af Utskottens förslag
JV:o y5 till sammanjemrtkning af Riks-Ståndens skiljagti-a
beslut angående lagstiftningen om fattigvården i
Riket.
I afseende på hvad Ut kottens berörde förslag under §. i innehåller,
liar Ridderskapet och Adeln förklarat sig icke godkänna förslaget,
ulan vidblifva sitt förut fattade beslut, samt atl frågan borde afgöras genom
votering i Förstärkt Utskott. Af Pieste-Ståndet är förslaget återremilteradt
i denna del, med anmodan till Utskotten att inbjuda B rrgareoch
Bo ule-SUnden att instämma i Riddeiskåpets och Adelns samt PresteStåndets
beslut, angående gemensamhet i fattigvården för samtlige inom samma
stad varande församlingar, eller om inbjudningen icke antages, uppgöra
voterings-proposition lör frågans afgörande i Förstärkt EkonomiUtskott.
Som Bonde-Ståndet godkärt, hvad Utskottens omförmälde förslag
innehåller, och således förenat sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
i hågan om gemensam fattigvård för socknar af olika pastorat,
är denna fråga genom 3:ne Stånds beslut afgjord, så att skiljagtigheten
endast qvarstår, i afseende på den uti återremissen från Preste-Ståndet
antydde Irågan om odelad fattigvård inom hvarje stad, ehvad den består af en
eller flere församlingar; och som denna skiljagtighet icke kunnat häfvas,
hvarken genom förut skedd inbjudning eller genom det af Utskotten föreslagna
jemnknings-förslaget, hemställa Utskotten, alt frågan må afgöras
genom votering i Förstärkta Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
efter följande proposition:
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 184/• 7 Sami. 2 Afd. 28 Häft. 1
2 Lag- samt Allm. Besv.~ och Ekon-UtsTiottcns Utlåtande, N:o 8o.
lista §. erhåller följande lydelse:
Hvarje socken å landet och i stad hvarje församling skall lemna
nödlorft;g vård och försörjning åt sådane dess medlemmar, som sakna
förmåga och medel att sjelfve sig dermed förse; dock måga flere socknar
eller församlingar förena sig om gemensam fattigvård.
den, det vill, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, erhåller irsla §. följande lydelse:
Hvarje socken å landet och hvarje stad skall lemna nödtorftig
vård och försörjning åt sådane dess medlemmar, som
sakna förmåga och medel att sjelfve sig dermed förse; dock
måga flera socknar på landet förena sig om gemensam
fattigvård.
Preste-Ståndet har dessutom återremitterat 11 och i3 §§:ne af
Utskottens förslag; men, som det af de öfrige Stånden är i dessa delar
godkändt och beslut derom således redan är fattadt,
kan återremissen icke föranleda till någon Utskottens
åtgärd.
Stockholm den 27 Maj 1841.
Lag- sami Allm I csv.- och Ekon. U. skottens Utlåtande, N o $i. 3
N:o 81.
Ank. till Exp-Ulsk._den 31 Maj 1841» kl, 12 luidd.
Utlåtande, i anledning cf återremisser utaf Utskottens förslag,
JV:o y3, till sammanj emnkning af Riks-Ständens skilj -  agtiga beslut, angående ändring af Förf atti ängarne rörande
socknestämma samt om bildande <f Communal-Stjrelser.
Af detta förslag äro återremitterade, från Riddersknpet och Adeln
5:le och 6:te §§:ne om grunden, dels för utgörande af bidrag till samfälliglieternes
gemensamma behof, dels för rösträtt i socknestämma, och iu
så vidt den handlar om samma ämne och slår i sammanhang med
förstnämnde §§. ; samt från Preste-Slåndet 3 §. i mom. om rättighet för
Riskop och Ordförande i socknens mild alt påkalla socknestämma och \ §.
i den del, som handlar om öfverläggning i ämnen, som angå socknar af
olika pastorat.
Vid 3 §. i morn. är inom Preste-Ståndef, såsom anledning lill återremissen,
anmärkt, att, som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
gemensamt antagit, dels att Biskop skulle ega att äska socknestämma,
ulan att den finge vägras, dels att denna rättighet icke skulle tillkomma
sockne-nämndens ordförande, hvaremot de öfrige Stånden, genom bifall
till Ulskotlens hemställan, från sagde rättighet uteslutit Biskopen, men
inrymt den åt socknenämndens ordförande, så kade i dessa frågor 2
Stånd stannat emot a och förslagen borde således förfalla, då den jimnkning,
Utskotten sökt till vägabi inga, medelst medgifvande af den ifrågavarande
rättigheten för såväl Biskop, som sockne-nämndens ordförande, icke
kunde antagas, emedan dervid måste förutsättas en jemnlikhet i anspråk,
sorn här icke kunde anses vara för handen, då tillägget, rörande Biskopen,
blott vore ett förtydligande och äfven kan umbäras, då Biskopens rätt alt
påkalla socknestämma redan är genom Kyrkolagen gifven tch uti serskilde
Författningar ytterligare bekräftad, hvaremot det försakernes ordning
4 Lag samt Allm Besu.- och F. on -Utskottens Utlåtande, iVlo 8i.
\ me af högsta v’gt, »tt Pastor eger pröfnii gs-räUeo s:g örvarnd, iafsende
jå sockueslämmas bi vi j näle, dä säd in af söelne-i än ndens c idföiande äskas.
Ri<ldei skåpet ocli Adeln , som gillat, hvad Utskotten yttrat om Cont>
acls-Prosts oi h sock en m.ids rätt at? päkalla soc kne stimma, har deremot
i öfrigt vidblifvil oförändiadt sitt rörande detta mom. fattade beslut;
och som sålede- skiljagtighe erne i d nna del icke kunnat samm.njen.nkas
genom det i sådant afseende af Utskotten framställde förslaget, utan två
Siånd fortfarande stannat emot två, lärer deraf följa,
alt framställningarne om rättighet för Biskop och socknenämnds
ordförande aU påkalla socknestämma fö) faller och att
stadgandet deiom således Lör från förslaget utes'ulas.
Emot 4 § är likaledes inom Preste S åndet anma kt, at*, som endast
Borgare- och Bonde-Stånden b fallit Utskottens föis’agom fleie sccknars
af olika pastoral gemensamma hörande, men Bidderskapet o h Adelr,
vid antagande af den föreslagna föreskriften, fästat vilko-et, att ann
ä'an om få beskaffade sockneslämmor borde göras hos Konungens B -  li.llningshafvande eller Dom-Capitlef, kunde man ic! e komma tili del af
Utsko te n antagne resultatet, alt §;n borde bibehåPas oförändrad, såsom af
ti enne Stånd godkänd, utan skulle man fastmer kunna anse Rågan, i afseende
på sista meningen, vara förfallen, då två Stånd kunna sägas derom
hafva stannat emot två. Ridderskapet och Adeln har också nu funnit den
af Utskotten såsom tvistig ansedda meningen böra anses förfallen; efter
hvilken förklaring, och då Presle-Ståndet förut beslutat, att allt stadgande
i förevarande ämne bör från förslaget utgå, det nu mera är uppenbart,
att två Stånd stannat emot två, derföre, då sammanjemkning icke kunnat
åstadkommas^ Utskotten an e,
att hvad förslaget innehåller om socknars af olika pastorat
gemensamma hörande, bör, såsom förfallet, från förslaget
utgå.
I afseende på 5:te och 6;te §§;ne samt 10 §., så vidt stadgandet
deri står i sammanhang med förstnämnde är inom Ridderskapet och
Adeln, som beslutat ålerremiss i denna del, anfördi: att Utskotten skola
misstagit sig vid uppfattningen af de serskilda Ståndens beslut, då 5 §.,
sådan den af Utskotten blifvit antagen, bestämmer grunden för afgiflers
utgö
-
Log- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-.o 8r. 5
åtgörande till communala behof, och denna del af beslulel blifvit af
Preste-Ståndet från §. utesluten och flyttad Lill io §., saint Preste-Slåndets
beslut i io §. åter blifvit biträdt af Bonde-Ståndet, lill följd af inbjudning.
Sistnämnde Stånd skall således beslutat en annan grund för afgifternes
debitering, än den, sorn i 5 §. finnes stadgad; oell då det icke
kan antagas, alt Bonde-Ståndet fattat t v änne olika beslut i samma sak, så
måste deraf följa, att Ståndet frånlrädt sitt förra beslut, rörande 5 §, och
att således, i afseende på denna två Stånd icke stannat emot två, såsom
Utskotten antagit, utan att Borgare-Ståndet står ensamt qvar, såsom det
der bifallit Utskottens förslag lill redaction af 5 §. Preste-Ståndet har
också förklarat, att, sedan Bonde-Ståndet instämt i Preste-Ståndets beslut, i
afse< nde på i o vore frågan om 5 och 6 §§» afgjord genom Irenne Stånds
beslut, så att de föreslagna voterings-propositionerna så väl härom, sorn
om io §. borde förfalla.
Utskotten hafva, vid uppfattningen af Riks-Ståndens beslut om 5
och 6 §§,, utan all tydning, endast iagltagit ordalydelsen af de meddeldta
protocolls-utdragen, hvilka från Bonde-Ståndet innehålla bestämdt, att
Ståndet icke allenast antagit Utskottens förslag i denna del, utan äfven
afslagit Preste-Ståndets inbjudning att instämma i dess beslut om uteslutande
af 5 f. och om en förändrad lydelse af 6 §- Att Utskotten icke
ansett Bonde-Ståndet hafva genom antagandet af Preste-Ståndets inbjudning
vid io 5» frånträdt beslutet om 5 §, är blott en nödvändig följd
deraf, att något beslut om ett sådant frånträdande icke är fattad t. Utskotten
kunna icke eller medgifva, alt Bonde-Ståndets beslut vid io §.
strider emot beslutet om 5 och 6 §§., på ett sätt, som kan gifva den ringaste
anledning till den, från Utskottens uppfattning skiljagtiga, tydningen.
Här stadgas nemligen på det ena stället, att afgifter för socknarnes behof
skola utgöras efter samma grund, som är stadgad för röstberäkning
vid sockneslämma, och på det andra, alt rösträtt vid socknestämma beräknas
efter samma grund, sorn är stadgad för utgörande af bidrag till
socknarnes gemensamma behof. Besluten äro således på begge ställen i
sak fullkomligt enahanda, och skillnaden inskränkes lill ordningen för
uppställningen. Emedleitid, om man också, emot det förhållande, som sålunda
uppenbarligen är för handen, kunde antaga, alt Bonde-Ståndet instämt
med Preste-Ståndet om uteslutande af 5 §. i Utskottens förslag, har
Blh. till R. St. Pr. 1840 och i84f> 7 Sami. 2 Jfd. 28 Haft,
6 Lag- samt Allm, Besv- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, No 81.
det dock icke ens blifvit påsLådt, alt Bonde-Ståndet tillika gillat 6 §., sådan
den af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet är antagen, och
nian synes således icke vilja ända derhän utsträcka den försökla härledningen
från beslutet vid 10 §. Då hafva i alla fall endast två Stånd
fattat sammanstämmande beslut om sjelfva grunden för afgiftens utgörande
och för röstberäkning vid socknestämma, så att nöd vändigheten af omröstning
för frågans slutliga afgörande qvarstår oförändrad. Dessutom böra
Utskotten icke lemna obemäldt, att Bonde-Ståndet i alla delar gillat
Utskottens förslag, N:o 73, så att detta Stånd åtminstone icke delat den
meningen, att Utskotten misstagit sig vid uppfattningen af Ståndets beslut.
På dessa skäl anse sig Utskotten böra vidblifva de vid 5:te,
6:te och 10 §§. framställde förslag, hvilka Utskotten få ytterligare
öfverlemna till Ridderskapets och Adelns pröfning*
Slockholm den 27 Maj 1841.
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Tryckeri, 1841.
Register
öfver de af Rikets Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- Utskott, under 1840—1841 årens Lagtima
Riksdag, afgifna gemensamma Betänkanden.
Numer å
Betänkandet.
A.
Allmänna Byggnader, om alla hemmans deltagande i byggande
och underhåll deraf
38.
Allmänningar, Härads-, om dispositionen, fördelningen och förvaltningen
deraf  6.
Återremiss
64.
„ „ om deras förvaltande, enligt samma
grunder, som Krono-Parker . . . 65.
,, Socken-, om eftergift af Kronans rätt till skatt
deraf i vissa fall
. 5g.
B.
Beväringsmanskap, om förändring af Kongl. Förordningen den
27 October 1812, angående ulskrifningssättet deraf. . 13.
Boställen, Civile, se Byggnads-Ordning.
„ Militice, om ersättning till Syne-Rätts-Ledamöter För
verkställde syner derå  7.
Brandstod, om förändrade grunder för utgörande deraf ... ö.
Broar, se Vägar.
Byggnads-Ordning, om utfärdande deraf för Kronohemman, som
äro till boställen åt Civil-Staten anslagne 3y.
Byg grånga-Balken, om förändring af 20 Cap. 4 §  *7*
,, om närmare bestämmande af 26 Cap. 2 §. 33.
C.
Communal-Styrelser, om bildandet deraf ........ /{•
Återremiss  ig.
t
3
Jemknings-försiag i
Ytterligare Memorial
Cotiventioner, om Presterskapets löne-inkomster, m. m.
Corrcctions-Inrättningarj se Fångvård.
Deportation af brottslingar
Embefsjordj se Fardag.
Expeditions-Taxan se Taxa.
1).
f • « t * « * * * f ♦
E.
F.
Fardagj om bestämmande deraf för städernes Embets- oc
Tjenstemäns embetsjordar . .
Fattigvården i Riket, angående Lagstiftningen derom . . .
Återremiss
Jemknings-förslag
Ytterligare Memorial
Fiskeri-stadganj om ändring deri ..........
Flyttningstidom förändring af tjenslehjons
Fylleri och dryckenskapj om tillägg till Kongl. Förordningen
deremot den Aug. 18r3
Fångvårdj om förbättrad, samt disciplinen inom fängelser ocl
corrections-inrättningar
Författningarj ifrån hvad tid de, som uppläsas från Prediksto
larne, skola anses gällande. .
Återremiss
Förrättningar, om bestämmande af visst antal, hvartill Landt
mätare må kunna på en gång förordnas . . ; .
G.
Gesällerj om hämmande af deras kringvandrande ....
Gäldenärj om reclamation af förrymd ........
8i
62
45
14«
5.
3r.
75,
80.
67.
11.
30.
66.
5i.
69.
9-
2 3.
I 2.
H.
Hemmansklyfning, om grunderne och viikoren derför i i 5 {
Återremiss
Jemknings-förslag. . . . . ; . r . ; » ; . .
Ytterligare Memorial j , j j < 4 ;
Hofveri, om upphörande af Contraet derom
Husesyner å Klockarebohlom föreskrifter i afseende derpå ;
Hussar, se Soldat.
I.
Jude-Reglementet, om förändring deri % i s ; j i j} » i
Jägeri-Staten, om upphörande deraf j «
Återremiss . 3 * . * ; # . *
Kr
Klockarebohl, se Husesyner.
Kreatur, om skärpt ansvar för ohägn af hetande . ; ; i ! »
Krigs-Ar iihlarne , om tillägg till 2 Cap. 29 rörande ansvar
för Befälhafvare, som nekar till utgifne
ordres
; . . ;
,, om förändring i 96 §. i4 Cap., angående fördelning
af böter . . J »
Kronohemman, se Byggnads-Ordning.
Kronoparken och skogar, om föreskrift, att de, som blifvit af
Kongl. Majit och Kronan afyttrade,
icke må styckas i mindre lotter, än
de blifvit af Kongl. Majit och Kronan
försålde ........
^ på Öland, om tillämpning derå af
Kongl. Förordningen om jordafsöndring
Återremiss
L.
Laga försvar, angående ändring af Förfaltningarne derom l :
Landtmätare, se Förrättningar.
4
Landtmäteri-Taxan, se Taxa,
Lego-stadgan, om ändringar deri ........... 5j.
Lej verämer, om upphäfvande af 24 §• Kongl. Förordningen den
20 Dec. r8z5, angående dylika för Landt- och Sjöförsvarets
behof . ; . s . •. ...... 36.
M.
Mätt, mål och vigt, angående förändring af Författningarne derom 58.
Ålerremiss
• 78.
N.
Nämnder, om inrättande af Härads-fÖrvaltnings- ochLäns-Nämnder 3o.
Ålerremiss
74*
P.
Prestebetjg, örn anteckning deri, angående brott, som blifvit af
minderårige begångne
44-
Prestegårdsbyggnader, om alla hemmans deltagande i byggande
och underhåll deraf
38.
se Byggninga-Balken 26: 2.
om underhållet deraf på Gottland .
63.
Prygel st raff, om afskaffande deraf .... ...... 48.
11.
Reclamation, se Gäldenär.
Religionsfrihet, angående förändring och tillägg i Kongl. Förordningen
derom den 24 Jan. 1781 35.
Riksdagsmanna-arfvode, om förändrade grunder för dess utgörande
8.
s.
Sammankomster, olofliga i enskildle hus till Gudstjensls förrättande,
om upphäfvande af Författningarne derom . 5a.
Sjö-0'fficer, om domsrätt i mål rörande
15.
Skatte
-
5
Skatteköp, orri Iiongl. Brefvet den 12 Juni i83g, angående iagt
taganden
dervid 5o.
Återreraiss
68.
Skif tesverket, om ändringar och tillägg i derom gällande Författningar
t.
Återremiss ; . ao.
Skogs-Ordningen, om ändring och förklaring deraf  3.
Återremiss ar.
Socknestämma, angående ändring af Författningarne derom , . 4-
Återremiss
ag.
Jemkningsförslag
'ji.
Ytterligare Memorial 8r.
Suhlat och Hussar, om dess qvarblifvande i Regementet, då han
endast begått första resan enkel stöld eller andra
t r*
mindre brott
i\0.
Strömmingsfisket, om åtgärder till upphjelpande deraf , . . 67.
Stånd-Rätt, om afdömande genom sådan Rätt af vissa förseelser,
som af Krigsman i fredstid begås
Stång jerns-smide , se Tackjernshjtta.
Stängselskyldighet, angående Författningarne derom .... 27.
hy ne-Rätt, angående verkställighet af dess beslut, i fråga om
anläggning af vattenverk
10.
„ se Boställen, Militiae-.
T.
Tackjernshytta, om iagttaganden, då del-egare deri äskar idka
stångjerns-smide
77.
Taxa, för Expeditionslösen, om ändringar deri 61.
,, för justering af mått och vigter, om öfverseende deraf . 53.
„ för Landtmäteri-förrättningar, om förändring deri . . . 34.
Återremiss 71.
Tingshus, om alla hemmans, utan åtskillnad, deltagande i byggande
och underhållande deraf 38.
Tjenstehjon, se Flyttningstid.
Tång, om fri tägt deraf å Hafs-stränderne 24.
Återremiss
42*
3
J ■
6
U.
Undersåte, om skyldighet för Svensk, som vill bosätta sig eller
resa utrikes  16
Uppfostran j om rättighet att hos andra än Målsmän insätta barn
till uppfostran 60
Utländning om dess rätt att inkomma och bosätta sig i Riket 16
w.
Vatten-ajledning } om fördelning af kostnad dervid ..... 18
Vattenverk^ se Syne-Rätt.
Vägar och Broarj om skyldigheten att bygga och underhålla . 23
Aterremiss 4[
Väglagningom tiden derför 26
Aterremiss
43
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet 184*•
