# ID: svediakorp-gov2188
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,249
# sentences: 2,667
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 184T och 1848.
SJUNDE SAMLINGEN.
g<l,K Afdelningen:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-U Is kottens
gemensamma Memorial, Utlåtanden och
Betän kandell.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk Utlåtande, N.o /• i
N:o 1.
Ank. till Exp. Etsk. den 29 Juli, kl, 10 f. nv
Utlåtande, i anledning af väckte| förslag till ändringar, tillägg
och förklaringar af deJ om Skiftes-verket i Riket gällande
författningar.
Ta, åstadkommande af ändringar, jemnkningar och tillägg uti, eller förklaringar
af de om Skiftes-verket i Riket gällantle författningar, hafva motioner
blifvit väckte:
Hos Häglof ige Ridderskapet och Adeln:
l:o af Herr Dalman , Johan Gustaf Georg, i anledning af hvilkens anförande
Herr Grefve Kalling, Fredric, och Herr Lagerstråle, Gustaf Rudolph,
yttranden afgifvit;
2:o af Herr Munck af Rosenschöld , N. Rudolf;
Hos det Högvördiga Preste-Ståndet:
3:o af Herr Prosten Gahne;
Hos det Hedervärda B onde-Ståndet:
4:o af J O. Dahlberg från Wester-Norrlands Län;
5:o af Johannes Christoffersson från Kronobergs Län;
6:0 af Hans Persson frän Gefleborgs Län;
7:o af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, med hvilken
Olaus Ericsson och Olof Benjaminsson från samma Län sig förenat;
8:0 af Olof Lindbäck från Hallands Län, hvars anförande föranledt yttranden
af Ola Jeppsson från Blekinge Län, med hvilken Johannes Andersson
från Calmar Län instämt; Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län;
Hans Jansson från Elfsborgs Län, och Nils Pehrsson från Södermanland;
9:o af Matts Persson från Stockholms Län, i sammanhang hvarmed sig
vttrat: Nils Strindlund och Pehr Mattsson frän Wester-Norrlands Län; Hans
Jansson frän Elfsborgs Lin; samt Johan Jacob Rutberg från Norrbottens
Län, med hvilken sistnämnde Anders Larsson från Westerås Län och Johan
Andersson Lundberg från Norrbottens Län sig förenat;
Bih. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. 2 A/d. 1 Haft. 1
2
La*- samt Allm. Besv. och Ekon. TJtsk. Utlåtande 3 N.o 1,
10:o af Anders Jonsson i Tuna, Östergöthlands Län;
ll:o af Nils Gustaf Nilsson från samma Län;
12:o af Petter Persson från Calmar Län;
13:o af Per Jonsson från Ölands Södra Mot, deruti Sven Isacsson från
Norra Mötet jemväl instämt;
l4:o af Henric Hansson från Elfsborgs Län;
15:o af Bengt Gudmundsson från Halland;
lG:o af Pehr Sundström från Wester-Norrlands Län;
17:o af Johan Persson från Upsala Län;
18:o & 19:o af Jan Anderssoti från Westerås Län;
20:o af Anders Andersson från Skaraborgs Län, mod hvilken Per Hansson
från Wermlands Län sig förenat; samt
21 :o af Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län.
Dessa memorial och anföranden hafva blifvit af de respective Riks-Stånden
remitterade till behandling, dels af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
ensamt, dels af detta och Lag-Utskottet i förening; och Utskotten,
som funnit samtlige dessa memorial och anföranden ega, i anseende till ämnet,
med hvarandra en så nära gemenskap, att de icke borde i behandlingen
åtskiljas, och följagtligen dem alla i ett sammanhang handlagt, få, med tiilkännagifvande
häraf, gemensamt Utlåtande deröfver härigenom vördsammast
afgifva.
Vid den granskning, Utskotten med all sorgfällighet åt motiomirernes
framställningar egnat, hafva Utskotten inhemtat, att, jemte det de fleste motionärerne
väckt mer eller mindre utförda och omfattande förslag till ändringar,
jemnkningar och tillägg uti eiler förklaringar öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
stadga om Skiftes-verket i Riket den 4 Maj 1827 samt Kongl. Kungörelsen
den 9 Juni 1832, en motionär, Matts Persson från Stockholms Län, uttryckt
den mening: ”alt det vore välj om berörde Skiftes-stadga klefve uppf Löfven,
” åtminstone i motionärens hemort — Roslagen. Den härigenom uppkastade
frågan om Skiftes-stadgans fortfarande bestånd i sin helhet borde Utskotten
kanske rättligen upptaga till pröfning, innan Utskotten ingå i yttranden
öfver de serskilda förslagen till ändringar i vissa delar af Författningen;
men då motionären, ehuru lian ansett de förstörande verkningarne af
denna lag måhända utveckla sig till undergräfvande af Svenska allmogens
sjelfbestånd, likväl under förutsättande, att ett totalt upphäfvande af Skiftesstadgan
icke är att hoppas, sjelf föreslagit ändringar deruti, anse Utskotten
sig kunna lemna denna fråga helt och hållet å sido, öfvertygade, såsom Utskotten
äro, att en fortsatt tillämpning af denna Författning skall, genom dess
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande , N.o 1. 3
välgörande inflytelse på jordbrukets utveckling och förkofran, snart fullkomligen
bringa till tystnad de röster af missnöje, som, vid dess utfärdande så talrikt mot
densamma höjdes, och hvaraf Matts Perssons är det, vid denna Riksdag, enda återljud.
Utskotten skrida således omedelbarligen till redogörelsen för de mot serskilda
föreskrifter i Skiftes-stadgan gjorde anmärkningar samt till ändringar deruti
framställde förslag; och då Utskotten trott sig dervid lämpligast iagttaga samma
ordning, hvaruti dessa föreskrifter i stadgan förekomma, hafva Utskotten,
på sätt vid nästföregående Riksdagar tillgått, för hvarje §. serskildt upptagit
alla deremot framställde anmärkningar och i omedelbart sammanhang dermed
sina yttranden deröfver afgifvit; varande anmärkt mot
i:sta Cap.
2 och 3 af Johan Persson från Upsala Län: att, om å ena sidan
det icke må nekas, att jordbruket i allmänhet kan hemta stora fördelar för
framtiden af Skiftes-verket, och det skulle vara oförenligt med begreppet om
det allmännas sanna nytta, att eganderätten skulle kunna gifva helgd lill ett
obetänkt och skadligt motstånd hos individer, emot hvad som kunde utgöra
en hel samhällighets gagn; syntes det å andra sidan vara stridande mot rättsbegreppet
och allmänna fördelen, att en enda, elier få personer skola tvinga
flere att underkasta sig alla de tillfälliga uppoffringar, som ett laga skifte gör
nödvändiga; äfven om de derigenom i en framtid vinna, elt säkrare och bättre
jordbruk. Exempel, att dessa uppoffringar haft förstörande följder folden
derpå oberedde jordegaren, vore icke sällsynta; och då Lagstiftarens pligt
synes vara att söka göra tillämpandet af en allmänt nyttig princip förenligt
med den enskildta välfärdens fordringar, har motionären, som egentligen afsett,
att pluraliteten inom byalag måtte ega rättighet att för viss tid hindra
skifte, då de icke anse sig deraf vänta den fördel, som skall uppväga ögonblickliga
kostnader och olägenheter, föreslagit den förändring af 2 §.: att en,
der tre delegare finnas, tvä der fern, och alltid hälften af delegarne, der
de öfverstiga detta antal, afgöra, det skif te kan förrättas, hvilket ej må
ske, mot de öf rigas bestridande, pä mindre antals vitsord, dock att allt
beräknas efter hemman och öretal; samt vid 3 §.: att endast den eller de,
som ega hälften i skilfteslaget, håfve vitsord att skifte erhålla.
Af Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands Län: att ej mindre än hälften
af skifteslaget må ega vitsord för laga skiftes verkställande.
Af Hans Persson från Gefleborgs Län: att den i Skiftes-stadgan egare
af en aldrig så liten hemmansdel medgifna rättighet att få skifte, oberoende
4
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande , N.o 1.
af de öfriga grannarnes bifall eller missnöje, kunde leda till rubbning i eganderätten
och till en orättvis vinning för en på Jleres bekostnad, oberäknadt,
att den ej sällan medförde rättegångar med deraf följande kostnader och
missämja; med anledning hvaraf motionären föreslagit,
att skifte inom bj icke mätte få ega rum, utan med majoritetens
begifvande.
Af Matts Persson från Stockholms Län: att, om de fleste och störste
delegarne i ett skifteslag linna en redan verkställd storskiftes delning derstädes
förmonligare än ett laga skifte skulle blifva, borde deras mening mera
afses, än de förre eller mindre delegarnes, enär de förra hade af en skiftesförändring
att vänta större skada eller vinst än de senare, i förhållande till
egoväldet. Oftast inträffade, att en mindre delegare, som blifvit oense med
en eller flere af grannarne, begär skifte, blott för att tillskynda dem skada
och ledsamhet, och utan att hans egen vinst eller förlust dervid tages i be
räkning.
Erfarenheten hade till och med ådagalagt, att hemmansdel i by
blifvit inköpt blott i speculation att af grannarne tilltvinga sig en högre köpeskilling
och andra förmoner genom hotelse att eljest söka laga skifte. Motionären
har af sådana skäl ansett rättvist,
att ansökning om laga skifte icke finge upptagas eller till verk
ställighet
remitteras, derest icke två tredjedelar eller åtminstone
hälften af delegarne uti skifteslaget om ansökningen sig förenat
och densamma biträdt.
Af Anders Jonsson i Tuna Östergöthlands Län: att hemman med mindre
och till godheten ejennia egor aldrig kan med förmon laga-skiftas; till
följe af hvilken åsigt motionären föreslagit:
att uti de serskildta hemman eller byar . der laga stadf ästadt storskifte
föregått och areala beloppet af inegor till de flesta mantalen
icke öfverstiger 60 tunnland, bestående af mer och mindre
god jordrnon, och förutses kun, att en eller flere hemmansegare,
genom nya skiftet, verkligen skulle blifva lidande, må
pturaliteten af hemmansegare ega rättighet att afgöra, huruvida
ett nytt laga skifte kan med förmon verkställas; och må den
missnöjde hemställa till Egodelningsrättens bepröf vande, huruvida
pluraliteten haft grundade skäl för sitt beslut.
Af Bengt Gudmundson frän Hallands Län: att, dä erfarenheten visar,
det en mängd fastställde enskiften finnas, hvilka icke äro förmonligare än
storskiften, hvarken till lotternas antal eller skapnad, och det syntes vara enahanda,
på hvad sätt ett gammalt ofördelagtigt egoförhållande uppkommit,
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon, Utsk, Utlåtande, N.o 1.
5
borde någon skillnad icke af den olika benämningen härledas, utan, pä sätt
jemväl Lag-Comitéen i 3 Cap. 3 §. Byggninga-Balken föreslagit, all jord var»
underkastad laga skifte.
Utskotten hafva inhemtat, det Skiftes-stadgans i förevarande §§. uttryckte
grundsats: att den håfve vitsord, som skifta vill, så väl i fråga om förut
oskiftad, som teg eller storskiftad jord, utgjort, alltifrån denna stadgas utfärdande,
föremål för förnyade anmärkningar. Redan vid 1828—1830 årens
Riksdag framställdes af åtskilliga representanter yrkanden om upphäfvande af
denna grundsats, och vid 1834 och 1835 årens Riksmöte förnyades enahanda
framställningar. De förenade Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskotten,
som vid den förra af dessa Riksdagar behandlade de i afseende
på skiftes-staclgan väckte motioner, yttrade, bland annat, rörande denna fråga:
”den grundsats, som sålunda blifvit antagen och godkänd ej mindre uti
nu gällande Skiftes-stadga än i de förra Egodelnings-författningarne: ”att den,
sorn vill skifta, skall ega vitsordär, efter Utskottens tanka, den enda rätta
, såsom fullkomligt instämmande med begreppet om hvars och ens fria och
obehindrade, både egande- och dispositionsrätt till den egendom, honom lagligen
tillhörer. Med en så beskaffad rätt låter sig nemligen icke förena det
stadgandet, att, om en delegare uti skifteslag åstundar att få sin lott utbruten
och ifrån de öfriga delegarnes lotter afskiljd, skall möjligheten att se denna
önskan uppfylld vara beroende af de sistnämndes vilja eller blotta nyck.
Följden af ett sådant stadgande blefve den, att de öfrige delegarnes bestridande
af det sökta skiftet kunde lägga ett tryckande band på den delegare,
sorn skifte begärt, och betaga honom möjligheten att, utan någon annans förnermande,
skilja sin lott från samhälligheten; och derigenom vidare förkofra
och förbättra sin lagliga tillhörighet. ”Samma Utskott tillstyrkte jemväl vid
sislförflutne Riksdag bibehållandet af denna grundsats, hvilken de ansågo då
mera hafva i allmänna tänkesättet vunnit den stadga och förtroende, att rubbning
deri skulle vara skadlig;” — och den af Kongl. Maj:t i anledning af Rikets
Ständers vid förstnämnde Riksdag gjorde underdåniga begäran om några få
mindre vigtiga jemnkningar i Författningen, samt inkomne serskildta underdåniga
ansökningar af Riksdags-Fullmägtige från en del Län, om fullkomligt
inhiberande af Skiftes-stadgan, tillförordnade Comité till densammas öfverseende,
har, i dess den 22 Maj 1832 afgifna underdåniga utlåtande, hvaraf Utskotten
nu jemväl haft del, beträffande väckt förslag till ändring af föreskriften
i 3 §., att laga stadfästadt storskifte icke hindrar laga skiftes verkställande,
afstyrkt bifall dertill, hufvudsakligen på de skäl: ”att i synnerhet
med afseende ä den säkerhet, som begreppet om laga kraft bör medföra, u
-
6
Lag- samt Allman. Besv. och Ekon. Utsk, Utlåtande } 2V.o 1.
Ii Skiftes-stadgans 8 Gap. 1 §. iir förordnadt, att delegare i storskiftad samfällighet
skall, vid nytt skifte, tillgodonjuta hvad efter uppskattnings värde
svarar emot de egor, han förut innehaft; hvaraf synes, att verkställigheten af
skifte i sådant skifteslag egentligen syftar derpå, att, med oförkränkt bibehållande
af hvars och ens innehafvande egovälde, bereda lämpliga och för alla
nyttiga ego-utbyten; att laga kraften af storskiften i Rikets 18 provincer, för
hvilka Enskiftes-förordningarne gällt, redan blifvit håfven; att öppnade tillfällen
till undanrödjande af skadliga egoblandningar, i stället att minska, lifvar
och väcker odlingshogen; samt att, hvad angår de skifteslag, der bättre
och förmonligare egoindelning icke kan ega rum, än som skett vid förut verkställdt
storskifte, deras rätt tillräckligen är förvarad genom föreskriften i 12
Gap. 12 §. Skiftes-stadgan, i synnerhet sådan den af Committerade då föreslogs
och sedermera i Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832 finnes upptagen.
Utskotten dela de sålunda yttrade åsigterne och anse de senare årens
erfarenhet icke hafva gifvit anledning att rubba, hvad i detta ämne är stadgadt,
hvarföre Utskottet hemställa
att molionärernes framställningar i dessa delar ogillas.
Beträffande Bengt Gudmundsons yrkande, att stadfästadt enskifte icke
måtte lägga hinder i vägen för laga skifte, så, ehuru det kan i sig sjelf vara
rigtigt, att, då ett befintligt egoföihållande är olämpligt och ofördelagtigt, rättelse
och ändring deruti borde kunna erhållas, utan afseende å det jorden förut öfvergångna
skiftets olika benämning, anse Utskotten sig likväl icke kunna tillstyrka
häfvande af fastställde enskiftens laga kraft. Enskiftes-förfaltningens och
Skiftes-stadgans ändamål är fullkomligen detsamma. Ett enskifte, som blifvit
— hvilket alltid bör förutsättas —■ verkställdt i öfverensstämmelse med
Författningens syffte och föreskrifter, måste således ega alldeles samma beskaffenhet,
som ett laga skifte å samma jord kunde erhålla. Der det förra skett,
är det senare alltså onödigt och öfverflödigt, och att blottställa jordegare
för de olägenheter, samt belasta honom ånyo med de kostnader, sorn äro oskiljagtiga
från ett skifte, vore hvarken rättvist eller välbetänkt. Möjligheten
att, der ett verkställdt enskifte verkligen skulle vara ofördelagtigt och olämpligt,
vinna rättelse deri, föreställa sig Utskotten dessutom vara tillräckligt öppen
lemnnd genom egoutbyte, enligt 7 Cap. 3 §. Skiftes-stadgan, och Utskotten
hemställa således,
att motionärens ifrågavarande förslag mätte förfalla.
4 §. af Johan Persson från Upsala Län: att skifte af jord må kunna
genom öfrige delegares vägran uppehållas, likväl ’ej längre tid än tio år, då
någon delegare, som sådan delning åstundar, densamma begärt, vid Tinget
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Visit. Utlåtande, N.-o t.
derom anmälan gjort, samt efter denna tids förlopp, han, eller annan duva»
raude delegare yrkar skiftets verkställande.”
Det uppehåll, motionären härigenom föreslagit, på det alt delegame måtte
kunna bereda sig till skiftes undergående, anse Utskotten sällan eller Hildrig
ledande lill ändamålet, emedan Utskotten äro öfvertygade, att delegame
skulle efter tio år linnas lika oberedde på skiftet, som då det först begärdes.
Ett stadgande af denna beskaffenhet skulle icke heller stå tillsammans med
Skiftes-stadgans syftemål och i öfrigt antagne grunder; hvadan Utskotten tillstyrka
,
att Johan Perssons framställning i denna del mätte lemnäs utan
afseende.
10 §. Af Pengt Gudmundssons från Hallands Län: alt Egodelnings-rält
i det härad, hvarinom stad ligger eller i det tingslag, hvartill stad gränsar,
borde upptaga och afdöma frågor af hvad beskaffenhet som helst, angående
skifte å stadsjord.
Denna motionär, hvilken beledsagat sitt memorial med ett vidlyftigt och
för hvarje serskildt §. utförligt motiveradt förslag till förändrad redaction af
cn stor del utaf Skiftes-stadgan, har, såsom grund för sitt förslag i denna del,
anfört, alt, då allmännligen inträffade, det städernas domstols-personal vore,
såsom innehafvare eller egare af stadsjord, jäfvig alt handlägga .skiftesfrågan,
och Författningarne derjemte icke innefatta bestämda föreskrifter derom, att
stads-domstol tillhörer sådana frågor tiil afgörande upptaga, vore nödvändigt,
att bestämdt stadgande härutinnan gåfves; och ansåge motionären Egodelnings-rätten
vara, likasom på landet, den ändamålseniigaste domstolen i
frågor, rörande laga skiften af stadsjord.
I afseende på denna fråga få Utskotten anmäla, att, då förhållandet
med den tili städerna donerade jord är alldeles olika med hvad å landet
eger rum, hvilket ock föranledt det för stadsjord ifrån Skiftes-stadgans allmänna
föreskrifter gjorde undantag, saint någon anledning, efter Utskottens
tanka icke finnes att för detta serskildta fall skilja sådan jord från slädernes
jurisdiction, Utskotten, i betragtande jemväl af hvad genom Kongl. Brefven
den 6 Maj 1830 och den 21 Juni 1831 samt Kongl. Kungörelsen den 9 Juni
1832 blifvit om skifte af stadsjord ytterligare förordnadt, finna sig föranlåtne
att
afstyrka bifall lill hvad i detta hänseende blifvit föreslaget.
st Gap.
1 §. Af Bengt Gudmundson från Hallands Län: att hvarje Län borde
3
Lag- samt Allman. Besv, och Ekon. Utsk. Utlåtandej N.-o t.
indelas i vissa Landtmäteri-dislrict, hvilkas antal, efter öfverläggning med
Länets invånare skulle bestämmas, med afseende å goromålens mängd och
beskaffenhet, så att, dels jordegarne blifva utan uppskof behörigen betjente,
dels Landtmätarne erhålla en jemn och ständig sysselsättning tili det allmännas
gagn och egen utkomst. Ansökning om verkställande af laga skifte eller
annan Landtmäteri-förrättning skulle ingifvas till Kongl. Majrts Befallningshafvande,
som genast förordnar Districts-Landtmätaren att samma förrättning
verkställa.
Utskotten anse, hvad motionären anfört till ådagaläggande af nyttan utaf
Landtmätarnes indelning på district, visserligen icke sakna ali grund.
Landtmätaren erhåller mera kännedom af folket och localen, der han arbetar,
han är närmare till hands för nödige upplysningars meddelande i tjeusten:
de resekostnader, hvilka nu, då Landtmätaren, i motsats mot alla andra
embets- och tjenstemän, hvilka hafva sina bestämda district, är till
sin verkningskrets, ständiga ombyten underkastad, uppkomma af långa tjente-resor
i alla riktningar, skulle till stor del besparas. Sådane öfverenskommelser,
emellan jordegare oell Landtmätare, hvarpå exempel icke saknas, att
mot en betingad eller förespeglad fördel föreslå samina Landtmätare tili erhållande
af ett ifrågaställdt förordnande, skulle icke kunna ega rum; och då
en tjensteman är, hvilket får förutsättas, skicklig och behörig, borde förtroende
af enskild person icke komma i fråga. Likväl förekommer å andra sidan,
att hvarken mängden eller beskaffenheten af landtmäteri-arbeten kan
förutses eller bestämmas från ett år till ett annat, ännu mindre för någon
längre tid. Dessutom kan den trakt, sorn en tid gifvit Landtmätaren mycken
sysselsättning, en amien tid lemna honom aldeles ingen. Den jemnhet
och säkerhet, både i arbete och inkomst, som motionären velat bereda Landtmätaren,
skulle till följd häraf icke kunna ernås, utan ett oupphörligt omreglerande
af districten, hvilket åter skulle medföra alltför stora besvär och
olägenheter i förhållande till den afsedda nyttan. Utskotten finna dessa omständigheter
hafva en öfvervägande vigt, och då Utskotten anse det ej allenast
ligga i Kongl. Majrts Befall ni ngshaf vandes magt, utan jemväl vara dess
pligt alt, vid meddelanden af förordnanden till Landtmäteri-förrättningar,
tillse, det Landtmätare icke erhåller samtidigt så många förordnanden, att de
utgöra ett hinder för förrätlningarnes fullbordande med den tillbörliga skyndsamhet,
jordegarne hafva rätt att fordra; så tveka Utskotten ej att tillstyrka,
det någon ändring i närvarande förhållande ej måtte vidtagas,
och förslaget härom således förfalla.
I den
Lag- samt Allm Besv. och Ekon. Ulsk, Utlåtandej N.o 1.
9
I elen redaction af förevarande §., som motionären uppställt i öfverensstämmelse
med förslaget om District-Landtmätare, liar han jemväl uteslutit
föreskriften, att vid ansökning om laga skifte skall biläggas förteckning på
hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare samt de senares vistelseort;
hvilken föreskrift motionären deremot infört i sitt förslag till förändrad redaction
af 3 Cap. 2 §. -—Utskotten, som icke finna någon fördel i en sådan
förändring, hvilken i öfrigt står i sammanhang med det af Utskotten ogillade
förslaget om district-indelningen, anse sig böra densamma jemväl afstyrka.
3 §. Af samma motionär: att redactionen borde sålunda förändras:
”Då jordegare åstundar laga skifte eller annan Landtmäteri-förrättning,
”ingifve skriftlig anmälan derom till District-Landtmätaren, som insänder
”densamma till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för erhållande af förordnande
till den begärda förrättningen. Landtmätare vare skyldig, så skyndsamt
som möjligt, förrättningen företaga; sedan tjenlig årstid infallit. Under”låter
han sådant eller oskäligt uppskjuter börjad förrättning, ege jordegare
”derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, efter det
”Landtmätaren hörd blifvit, nödig rättelse deruti förordnar, och ansvare
”Landtmätaren för sin försummelse, på sätt serskildt stadgadt är.”
livad motionären här föreslagit, är en tillämpning af dess förslag i afseende
på 1 §.,
och kan pä denna grund icke heller af Utskotten tillstyrkas.
5 §. Af samma motionär: att §. borde, såsom en följd af hans föregående
förslag, helt och hållet utgå.
Hvad motionären åberopat, såsom stöd för sitt förslag, är i conseqvens
af det föregående, jemväl för Utskotten ett skäl att detsamma afstyrka.
6 §. Af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: att, då denna
§. bestämmer Gode männens arfvode till en R:dr Banco om dagen, inberäknadt
underhållet, enahanda arfvode måtte dem tilläggas, underhållet oberäknadt
Med
afseende å den tidspillan och besvär, Gode Män ofta i den brådaste
tiden måste vidkännas, finna Utskotten motionärens framställning hafva så
mycken billighet för sig, att Utskotten tillstyrka,
att den föreslagna förändringen måtte bifallas.
8 §. Af Bengt Gudmundsson: att lydelsen måtte sålunda förändras:
”Kronofogde i orten skall föranstallta om val af Gode Män i de afgångnes
ställe, när anmälan derom hos honom sker. Öfver de valde Gode MänBih.
till R. St. Prot. 1840■ ^ Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
10
Lag- samt Allman. Besv. och Ekon, Utsk. Utlåtande f N-o i.
nea insände Kronofogde förteckningar till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
Ordföranden i Egodelnings-Rätten och Districts-Landtmätare.”
Samma skäl, som Utskotten anfört till afstyrkande af denne motionärs
förslag vid de föregående §§. af detta Cap., gälla äfven i afseende på denna;
och torde således
den föreslagna redactions-förändringen icke heller i denria del
vinna bifall.
3 Cap.
2 §. Af Bengt Gudmundsson: att, då det (icke kan antagas, att förrättningssökande
har sig bekant aflägsne delegares vistelse-ställen, eller skiftes-utsträckning,
det vore oanvändbait att föreskrifva serskildte skriftliga kallelser,
och således tjenligare att, på sätt 1783 års Storskiftes-lorordning innehöll,
brukare af hemman, som bäst känner sina husbönders hemvist, meddelar dem
underrättelse om Landtmäteri-förrättning. I öfverensstämmelse med denna
åsigt, skulle §. erhålla följande lydelse:
”Sökande till förrättning vare skyldig att med sin anmälan till laga skifte
eller annan Landtmäteri-åtgärd bifoga, så vidt kändt är, uppgift öfver
hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare, samt de senares vistelseort,
hvarefter Landtmätare inrättar kallelse-tiden, på sätt lag om stämning stadgar;
och åligger det arrendatorer, landbönder och betjente på hemman och
lägenheter att sine husbönder om förrättningen tidigt underrätta.”
Då begäran om laga skifte eller i allmänhet Landtmäteri-förrättning,
hvarunder andras rätt är beroende, i sig tillika innefattar ansökning om stämning
å desse personer, är det klart, att de ej blott äro berättigade att åtnjuta
laga stämningstid, utan ock att stämningen, för att vara gällande, måste
dem tillställas, på sätt 11 Cap. 7 §. Rättegångs-Balken föreskrifter. Hvad i
Kongl. Förordningen den 12 Aug. 1783 var medgifvet, i afseende på kallelse
till Landtmäleri-förrättningar, kan således anses öfverenstämmande hvarken
med laga rättegångs-ordning eller den omsorg, hvarmed Lagstiftaren bör iagttaga
och trygga allas rättigheter; och då Skiftes stadgan af den 4 Maj 1827
häruti meddelat behörig rättelse, synes en återgång till Storskiftes-Författningens
stadgande icke vara på något sätt önskvärd eller rigtig. Utskotten linna
häruti tillräcklig grund,
att den föreslagna förändringen afstyrka.
4 §. Af samma motionär: att då, efter dess mening, likgiltigt vore om
Lag- samt Allm. Bes v, och Ekon. Utsk; Utlåtande, N.o i. n
God Man bodde i ena eller andra Häradet eller Tingslaget, borde, till besparande
af kostnad, belst kallas God Man, sorn, ehvar han inom Länet är boende,
finnes närmast förrättningsstället; i följd af hvilken åsigt motionären föreslagit,
att orden: ”inom Häradet eller Tingslaget,” skulle ur §. utgå.
Föreskriften, att Gode Männen skola vara inom Häradet eller Tingslaget
boende, hänger tillsammans med den urgamla Domstols-författningen, enligt
hvilken, så väl Häradshöfding som Nämnd skulle utgöras af inom Häradet
bofaste män. Att göra ändring deri och afvika från en princip, som under
århundraden sammanvext med folkets vanor och tänkesätt, synes Utskotten
icke lätt, och i öfrigt af intet behof påkalladt, då de, jemnlikt föreskriften i
2 Cap. 7 §. af denna stadga, för hvarje socken valde Gode män, med sällsynta
undantag lära kunna förutsättas också vara inom socknen boende, och
följagtligen aldrig från förrättningsstället långt aflägsne. Utskotten
afstyrka således den af motionären härutinnan gjorda framställning.
§. 13. Af samma motionär: att förevarande §., bör erhålla ett så lydande
tillägg:
”Skulle, genom en eller flere delegares uteblifvande, hinder i förrält”ningens
foitgång uppstå, och uppskof i följd deraf inträffa, då åligge delegare,
som så förfallolöst uteblifvit, att Landtmätarens resekostnad och
”tidspillan ersätta, äfvensom godtgöra öfrige delegares kostnad och tidspillan.
”
Då ifrågavarande tillägg icke står i rätt öfverensstämmelse med det redan
befintlige stadgandet, att förrättningen bör försiggå, oagtadt delegares
eller publikt Ombuds uteblifvande, synes detsamma mindre lämpligt och torde
ej heller kunna anses behöfligt, då, i det säkerligen ganska sällsynta fall,
att någon eller några delegares uteblifvande verkligen orsakar hinder och uppskof
i förrättningen, frågan om ersättning för derigenom förvållade kostnader
är en rättsfråga, som i alla fall måste, då densamma bestrides, blifva föremål
för serskildt utförande vid laga domstol. Utskotten måste således
det föreslagne tillägget till denna §. afstyrka.
14 §. Af samma motionär: att, då i allmänhet och med få undantag de
nya egolotterne tillträdas efter slutad inbergning af grödan, af den orsak, alt
jordbrukaren då kan utså vintersädet och verkställa höstkörningen på egen
jord, det icke vore lämpligt att ovillkorligen bestämma skiftes afslutande till
våren, en årstid, då de nya egorna icke tagas i bruk; oberäknad!, att vintrarne
merendels äro så långvariga, att skiftets utstakning och afslutning icke
kan medhinnas förr än in på sommaren. Motionären har i anledning häraf
föreslagit en så lydande förändring af slutet utaf denna §.
12
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, IV.o t.
— ”då vare sådant tillåtet, dock med villkor, all skiftets utstakning
”på marken och ordentliga afslutande i öfrigt påföljande året ovillkorligen
”sker i så god tid, alt jordegarne icke hindras i tillträdet af sina nya
”egolotter.
Någon fördel af den föreslagna förändringen kunna Utskotten icke inse;
ty om också skiftets utstakning och fullbordande icke skulle kunna medhinnas
så tidigt, att de nya egolotterne kunna beredas till vårsåningen och af de
nye egarne besås, måste det icke dess mindre obestridligen vara en vinst för
dem alt få tilltäda sina egor på våren, hvarigenom de blifva i stånd att dem
på ända måls-en ligt sätt för liöstsåningen tillreda. Det närvarande stadgandet
är derjemte ett band på skiftesmannen, hvilket icke torde sakna sin nytta;
och då något gagn af dess borttagande icke synes kunna liemtas, finna
Utskotten deri en anledning alt hemställa,
det motionärens förslag i denna del icke måtte bifallas.
15 §. Af samma motionär: att, i följd af motionärens förslag vid 2 Cap.
3 , denna §. borde helt och hållet försvinna.
Af Herr Dalman, Johan Gustaf Georg: att ej sällan händer, det ett
skifte först på 3 ä 4 år afslutas, utan alt denna tidsutdrägt härleder sig från
andra orsaker, än sådane, som ensamt få tillskrifvas Landtmätaren, dels derigenom,
att han åtager sig flere förrättningar på en gång, dels ofta genom
försummelse och mindre arbetsnit. Genom denna §., jemnförd med den nästföregående,
är visserligen Landtmätaren skyldig ersätta kostnad och skada, då
en börjad förrättning uppskjutes utan laga skäl, och ansvaret är strängt, om
det någonsin kunde utkräfvas; men det vore, efter motionärens tanka, omöjligt
att beräkna den skada, som delegare under ett i flera år pågående skifte
lida, då denna förlust hufvudsakligast består i jordens vanskötsel, husens förfall
och skogens missvårdande. Motionären anser derföre, att ett annorlunda
beskaffadt ansvar borde stadgas för Landtmätare med föreskrifven bestämd
lid för skiftets afslutande, eler ej laga hinder möta; i afseende hvarpå motionären
föreslagit en sålunda förändrad lydelse af förevarande §.
”Uppskjuter Landtmätaren börjad förrättning och häfver densamma icke
”inom högst !•£ års förlopp, så vida sådant utan laga hinder ske kan, full—
”bordad, anmäle då delegare delta hos Konungens Befallningshafvande, sorn
”åligger att annan Landtmätare förordna, och ans vare den Förrätluingsman,
”sorn skiftet börjat, såsom för t jens te-förseelse serskildt stadgadt är, samt
”ege ej rätt att något arfvode af delegarne erhålla för de delar af skiftet,
”sorn vid annan Landtmätares förordnande möjligen verkställda äro.”
Z<7g- samt Allm, Besv. och Ekon. Etsk, Utlåtande, N;0 1.
I de anföranden, som vid remitterandet af denna motion hos Ilögloflige
Ridderskapet och Adeln afgåfvos af Herr Grefve Kalling, Fredric, samt Herr
Lagerstråle, Gustaf Rudolph, liar den förre, med kännedom, att den fleråriga
förrättning, hvarå Herr Dalman syftade, mera härrörde från Egodelningsrättens
oskicklighet än Landtmätarens, tillstyrkt, att ej ortens domare uteslutande,
utan stundom någon annan känd, kunnig person borde utses till Ordförande
i Egodelnings-rätten; hvaremot Herr Lagerstråle yttrat, att, då den
osäkerhet i besittnings-rätten, hvilken ofta medför mindre omvårdnad om hus
och jord, redan inträdt, innan skifte är börjadt, genom det vitsord att skifte,
som blifvit delegare i samhälligheter medgifvet, ej all olägenhet, som i detta
afseende möjligen förspoits, må skrifvas på Landtmätarens räkning. Yäl kunde
hos Landtmätaren antagas en motvilja alt afsäga sig förrättningar, af hvilka
ensamt han skall hemta sin bergning; men äfven genom rättegång inom
skifteslagen kunde sådana uppskof uppkomma, som nödgade Landtmätaren
att påbörja andra förrättningar, hvilka alla, sedan tvistemålen blifvit afdömde,
egde samma lagliga rätt att omedelbarligen handläggas. För Landtmätaren
förefunnes således redan ett verkligt behof alt få vädja till delegarnes
billighetskänsla från lagens strängaste bokstaf; och skulle denna, eller ansvarsbestämmelsen
i förevarande 15 §., anses för ändamålet otillräcklig, såsom väl
till grunden rättvis, men svår att tillämpa, torde likväl motionärens förslag,
utom att dervid kan anmärkas, att icke alltid 1-i år kan anses tillräckligt till
fullbordande af hvart och elt laga skifte, ej så säkert komma att för delegarne
medföra ett forlskyndadt slut deraf, emedan med skäl torde kunna förutsättas,
att den Landtmätare, som sålunda såg sig beröfvad all ersättning
för sitt arbete, icke skulle vara benägen att låta jordegarne eller annan Landtmätare
deraf draga nyttan, utan i alla fall serskildt rättegång få anställas såsom
slutligt medel att förmå honom dertill. Till afhjelpande af uppskof med
Landtmäteri-förrältningar, skulle måhända mera direct leda, om stadgande i
Författningen infördes, att på jordegares anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller Öfver-Hirecteurs-Embetet vid Landtmäteriet, det påbörjade
laga skifte af Landtmätaren, ulan laga skäl, fördröjdes, samma auctoritet
egde, om klagomålen befunnos grundade, förklara, att icke förordnande
lill nya förrättningar komme att för sådan Landtmätare utfärdas, förr än
klagomålen blifvit afhjelpte.
Hvad nu först vidkommer Bengt Gudmundssons förslag, så blir det af
hvad Utskotten i det föregående yttrat, en följd, att detsamma icke kan af
Utskotten tillstyrkas.
1 afseende åter på Herr Dalmans motion; så dela Utskotten den åsigt,
i4
Lag- samt Allman. Besv. och Ekon. Utsk, Utlåtande , IV.o t.
hvilken blifvit af Herr Lagerstråle utvecklad; till följd hvaraf Utskotten
hemställa,
att Herr Dalmans förslag måtte lemnäs utan afseende.
Beträffande slutligen de af Herr Grefve Kalling och Herr Lagerstråle ,
i sammanhang med sistnämnde motion, framställde förslag, så anse Utskotten
det förra, eller att någon annan kunnig person än ordinarie Domhafvande!!
skulle stundom förordnas till Ordförande i Egodelnings-rätten, icke vara, sådant
Grefven synes hafva tänkt sig detsamma, i någon mon lämpligt; och
det senare visserligen ändamålsenligt, men egentligare tillhörande Landtmäteri-instruetionen,
än Skiftes-stadgan.
5 Cap.
3 §. Af Bengt Gudmundsson: att, på sätt stadgadt är i skiftesmål, utlåtande
af Landtmätaren och Gode Männen bör, äfven i fiå°;a om rå så nes
•i
O O
tvist, meddelas, till upplysning för den domstol, som har alt densamma pröfva.
Bestämmande af praescriptionstid, inom hvilken tvisten bör fullföljas, vore
äfven nödigt, emedan ett längre uppehåll alltid har menligt inflytande på
skiftet, och exempel icke saknades, alt delegare, i afsigt att hindra skiftet,
gjort rågångsfråga stridig och derigenom satt skiftes-sökanden i nödvändighet
att, fastän en sådan fråga varit honom likgiltig, för att få slut i saken uppträda
som kärande palt, och således oskyldigt åbringas de med rättegången
förenade kostnader.
Utskotten anse hvad, motionären i hänseende till åliggande för Landtmätaren
och Gode Männen att äfven vid rågångstvist utlåtande afgifva, här
föreslagit, vara, så vidt det rörer Landtmätaren, ändamålsenligt och lämpligt;
hvaremot det icke synes med Gode Männens befattning öfverensstämmande
att föreskrifva deras utlåtande i en ren rättsfråga. Till följd häraf och då i
nästföljande 4 §. finnes, för der upptagne fall, bestämd en tid af 2:ne månader,
inom hvilken stämning skall, vid talans förlust, i målet uttagas, samt
en lika lid äfven lämpligen synes kunna stadgas för det fall, ifrågavarande
3 §. afser, finna Utskotten sig böra tillstyrka
ej mindre, utt utlåtande i ämnet skall af Landtmätaren afgifvas
samt jemte charta och proticoll till de tvistande ut lemnäs
mot lösen, som genast erlägges; än ock att stämning i målet bör,
vid talans förlust, uttagas inom arne månader ifrån den dag, förenämnde
handlingar blifvit af Landtmätaren utgifne; i öfverensstämmelse
med hvilka tillstyrkanden slutet af således komme
att förändras.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N.o 1.
.5
6 §. Af samma motionär: att, då Härads-Rätt numera tillhörer att
upptaga och afgöra frågor, rörande Kronohemman, syntes det vara öfverflödigt,
att rågångsförening ingifves till Konungens Befallningshafvande, för att erhålla
dess samtycke, helst Ilärads-Rätten är i till(;ilie att pröfva föreningens beskaffenhet.
Denna §. borde således, efter motionärens mening, helt och hållet
utgå.
Då Krono-Ombud i öfrigt icke ega att, utan hemställan till behörig embets-mj
ndighet, öfver Kronans rätt i något fall besluta, finna Utskotten skäl
icke vara att göra ett undantag härifrån och motionärens ifrågavarande förslag
biträda; utan hemställa Utskotten,
att detsamma måtte förfalla.
6 Cap.
2 §. Af Bengt Gudmundsson: att då Skiftes-stadgan öfverlemnat beslutande-rätten
åt Landtmätaren och Gode Männen i de vigtigaste frågorne,
syntes det olämpligt, att de frågor af mindre vigt, som hafva omedelbart
sammanhang med skiftet, skola bero af delegarnes åsämjande, och, då detta
uteblifver, föranleda serskildt förberedande tvist samt deraf följande uppskof i
förrättningen; i enlighet med hvilken åsigt motionären föreslagit en redaction
af denna §., deruti han dels tillagt Landtmätaren och Gode Männen beslutande-rätt
jemväl i de frågor, som i 1 och 3 mom. af föregående §. uti detta
Cap. finnas upptagna, dels ifrån 14 dagar till en månad utsträckt tiden
för insändande tili Ordföranden i Egodelningsrätten af protocoll och handlingar.
Af Matts Persson från Stockholms Län: att graderingen borde få af delegarne
sjelfve i samråd med Landtmätaren och Gode Männen verkställas.
Af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bihus Län: att rådgörande om
delningsgrunden icke bör vidtagas, innan ego-graderingen föregått.
Grunden till den i förevarande §. förekommande fördelning af de ärender,
hvaröfver förrättningsmannen och Gode Männen å den ena sidan och
delegarne å den andra, hafva beslutande-rätt, är ingalunda godtycklig. Den
hvilar derpå, att delegarne ej kunna anses nog oväldiga för att få besluta i
de frågor, som äro af större vigt, och dit graderingen hufvudsakligen hörer;
den står, hvad ego-utbyten beträffar, i närmaste sammanhang med den i 7:de
Cap. stadgade bestämmelse, att sådant utbyte skall ske, om det å endera sidan
sökesj och andra sidan ej genom flyttning af läget, märkligt men lider.
Så länge denna grundsats består, ligger det i sakens natur, att det måste
vara delegarne, som i detta ämne besluta. Likaså skulle det vara en
i6
Las- samt Allm. Besv. oeh Ekon. Utsk. Utlåtandej N:0 1.
kränkning af deras rätt, om någon annan skulle kunna, i strid med delegarnes
enhälliga mening, afgöra om de undanlag af oskiftade marken, som för deras
behof kunna vara nödige. Antoges det, att delegarne ej i dessa frågor
egde besluta, när de alla äro om beslutet ense; så skulle sådant leda tillden
ovillkorliga conseqvens, alt, ehuru delegarne vore alla ense i alt bibehålla t.
ex. ett tegskifte, skulle Landtmätare och Gode Män eller Egodelningsräll likväl
kunna besluta, alt laga skifte skulle samfälligheten öfvergå. De förslag,
motionärerne i förevarande afseenden bragt å bane, kunna Utskotten således
icke annat än afstyrka; likasom Utskotten icke finna skäl att tillstyrka någon
förändring i ordningen för Skiftes-ärendenas behandling, eller att, på
sätt föreslaget blifvit, till en månad utsträcka den för insändande af Protocoll
och Utlåtande föreskrifne tid; hemställande Utskotten i följd häraf,
att de i dessa hänseenden gjorda förslag mätte ogillas,
7 Cap.
1 och 2 §. §. Af Bengt Gudmundsson: att, då vid laga skifte vore i
främsta rummet angeläget, att egoblandning och oordentliga ego-gränser emellan
skiftesbyen och andra byar afhjelples och rättades, syntes egoutbyte och
gränserättning falla af sig sjelf, såsom en följd af det begärda skiftet; likasom,
de ändauiålsenligare verkställdes under laga skiftets gång, än sedermera,
såsom serskild åtgärd, då de förorsakade en dubbel kostnad. Motionären vore
således af den mening, att ego-utbyte borde ovillkorligen ske, om ej å någondera
sidan delegare derigenom märkligt men lider, och hade han jemväl
uppställt, i öfverensstämmelse dermed, författade förslag till redaction af
förevarande 2:ne §. §.
Enligt hvad Utskotten här ofvan nyss anmärkt, stå Skiftes-stadgans bestämmelser
i detta Cap. i närmaste öfverensstämmelse med grunderne i nästföregående
6:te Cap. Likaså är motionärens förslag allenast en conseqvent
tillämpning af dess vid sistnämnde Cap. framställde princip, hvaröfver Utskotten
redan yttrat sig. Att vidare, än genom ett åberopande häraf, motivera
sitt afstyrkande af motionärens förevarande ändrings-förslag, torde således
ej finnas behöfligt, och Utskotten inskränka sig fördenskull till en enkel
hemställan,
att dessa förslag icke måtte bifallas.
3 §. Af Per Jonsson från Ölands Södra Mot: att della Cap. väl tillåter
egoutbyten, men icke ens nämner eller tillåter, att delegare, om så åsämjes,
får, utan sammanhang med skifte, göra utflyttningar och derföre af Staten
njuta
Las,- samt Allm. Be sv. och Ekon. Etsk. Utlåtande, N-o 1.
17
njuta bidrag; af hvilken anledning och med afseende å förhållandet på Öland
motionären ansett sig böra föreslå, "att i sammanhang med förevarande Cap.
”måtte blifva tillåtet för en eller flere grannar i bvlag, som äro ense utan
”lock och tvång, att sig emellan verkställa sådane utbyten, äfven efter ett re”dan
fastställdt enskifte eller laga skifte; och om utflyttning derigenom pä
'vänligt sätt skulle uppkomma, den utflyttande vara lika berättigad till understöd
af allmänna medel, som om han fått sina egor ånyo skiftade, så vida
hans antal skiften icke öfverstiger 3.”
Utan att inlåta sig i något egentligt yttrande till afstyrkande af sjelfva
saken, få Utskotten tillkännagifva, att frågan om bidrag af allmänna medel
till verkställande af utflyttningar innefattar ett ämne, som icke tillhör Skiftes-stadgan;
och anse utskotten
den af Per Jonsson härutinnan väckta motion böra förfalla.
8 Cap.
1 §. Af Anders Jonsson i Tuna: att det nuvarande stadgandet, att, der
laga stadfästadt storskifte egt rum, delegare är berättigad tili erhållande af
fullt motsvarande ersättning, efter Taxeringsvärde, för den jord, han vid
Storskiftet bekommit, vore så mycket mera obilligt, som man nogsamt känner,
huru mindre noggrannt egorne blifvit taxerade vid de äldsta Storskiften;
hvarföre motionären föreslagit: ”att den delningsgrund inom sluftes-laget, som
varit normen för det förut laga stadfästade Storskiftet, bör vara och blifva
grunden för laga skiftesdelningen—och der delningsgrund saknas, hvars och
ens mantalsbelopp vara den måttstock, som bör följas.”
Af J. O. Dahlberg från Wester-Norrlands Län: att åtminstone för provinsen
Medelpad det undantag måtte ega rum: att hvad delegare i By eller
skiftes-lag, efter förut ågånget och behörigen laga kraftvunnet Storskifte, innehaft,
icke måtte utgöra delningsgrund för mera än hvad vid förra Storskiftet
beräknats för inrösningsjord, emedan vanligtvis skog, odlingsmark och
myuor då fördelats utan åsatt gradering, och, enligt all rättsgrund, bör fördelas
efter innehafvande skatt eller hemmantal; inträffande det, i motsatt
fall och efter hvad §. nu bestämmer, att en åbo får dubbelt så stor inrösningsjord,
som en annan inom skifteslaget med lika skattetal.
Af Pehr Sundström från Wester-Norrlands Län: att häfd hädanefter
aldrig bör tillåtas till delningsgrund vid verkställighet af laga skifte.
Anmärkningar och framställningar af fullkomligen likartad beskaffenhet
hafva vid de båda senaste Riksdagarne redan förut varit väckte och blifvit
Bih. till R. St. Prot. 184.0'. 7 Sami. 2 Afd. 1 Häftet. 5
i8
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N.o 1.
af Rikets Ständer ogillade, på tillstyrkande af Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten, som, under åberopande af den utveckling af ämnet,
hvilken Lag-Comiteen i motiven till 4:de Cap. Byggninga-Balkeu framlagt,
yttrat, att det vore en ovedersägligt rigtig sats, att skifte icke kan anses såsom
ett sätt att förvärfva, utan blott som ett sätt att, genom utbyte, till
förmonligare bruk ordna och sammandraga egor; till följe hvaraf, och dåden
egolott, en delegare genom laga kraftvunnet skifte fått sig tillagd, är bans
lagliga egendom, hvilken icke utan kränkning af egande-rätten kan honom
fråntagas, han väl må kunna tvingas att ingå i nytt skifte och utbyta sin
jord emot annan, om skäl dertill förekomma, men aldrig lida någon minskning
deri och underkastas ett våldsamt ingrepp i sin egande-rätt. Dessa åsigter
äro äfven de nu förenade Utskottens, som derpå stödja sitt tillstyrkande,
att någon förändring i senare mom. af ifrågavarande 1 $. icke
måtte beslutas.
g Cap.
1 §. Af Herr Munck af Rosenschöldj JV. R.: ”att vid de skiften, som
”härefter verkställas, borde för hvarje by uttagas en allmän Bygata, hvarest
”de, som sjelfva ingen jord ega, hade rättighet att, mot afgift till Kronan el”ler
byn, uppföra så kallade Kronogatuhus.”
Tanken att tillskapa byar af backstugor, synes Utskotten temligen egen,
och det ej minst genom motionärens förslag att inympa den i Skiftes-stadgan,
hvars syfte hittills eljest allmänt erkänts vara att genom föreskrifter om utflyttningar
söka spränga de täta massorna af hopträngda bostäder i byarne.
Föi’slaget lärer, efter Utskottens omdöme,
icke finnas förtjena något afseende.
11 Cap.
1 §. Af Bengt Gudmundsson: att stadgandet borde förtydligas sålunda,
att uttryckligen bestämdes, det afrösnings-jordens taxering skall ske, i förhållande
till inrösnings-jorden, hvarförutan föreskriften i 12 Cap. 2 §. om utbyte
i vissa fall af in- och afrösnings-jord, omöjligen kunde tillämpas.
Alldeles enahanda anmärkning framställdes vid 1828 års Riksdag och de
förenade Utskotten yttrade då: ”Någon jemnförelse mellan inrösnings- och af”rösnings-jorden
kan, såsom grund för uppskattning och gradering deraf, ef”ter
Utskottens omdöme, svårligen ega rum. Således måste vid de sällan
”inträffande fall, då ego-utbyte af inrösnings- och afrösnings-jord verkställes,
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande N.-o 1.
*9
”serskild jemnförelse dessa egor emellan ske, utan inblandning uti, eller ver”kan
på den allmänna taxeringen”; åberopande detta yttrande såsom deras
eget, få Utskotten jemväl
motionen i denna del afstyrka.
2 §. Af samma motionär: att ett så lydande mom. borde tilläggas:
”Begär delegare att lösa Ego-graderings-längd, häfde-beskrifning eller
”protocoll, sedan justering deraf föregått, till sin upplysning och kännedom,
”fastän förrättningen icke är slutad, må sådant honom ej förvägras.”
Utskotten anse ett sådant tillägg, hvarken behöfligt eller lämpligt, då clelegares
rätt i detta hänseende synes tillräckligen bestämd och förvarad genom
de allmänna föreskrifterne i 2 §. 4 mom. Tryckfrihets-Förordningen. Anmärkningen
torde således anses
O
icke förtjena afseende*
Af Olof Lindbäck frän Hallands Län: att så snart ego-taxeringen blifvit
verkställd, åligge Landtmätaren att derefter genast tillställa delegarne ettfullständigt
exemplar af ego-beskrifnings- och taxerings-längden, på det delegarne
må se, huru hvarje stycke, större eller mindre, uti inbördes värde sig
förhåller. Godkännes denna längd med underskrift, eller inom 30 dagars förlopp
icke klandras, vare den sedan gild.
Af Jan Andersson från Westerås Län: att sedan jorden blifvit taxerad,
förrättningen måtte uppskjutas 14 å 30 dagar, inom hvilken tid den missnöjde
borde sina besvär, vid talans förlust, till Egodelnings-rätten ingifva.
Att såsom ovillkorligt åliggande föreskrifva utlemnande till delegare af
ego-beskrifning och taxerings-längd, då sådant af någon ibland dem icke begäres,
synes Utskotten icke lämpligt och skulle medtaga en för Landtmätaren
under pågående förrättning dyrbar tid, hvaraf åter delegarne skulle känna
menliga verkningar genom skiftets fördröjda fullbordande. Nyttan af att efter
taxeringens verställande uppskjuta förrättningen för afvaktan af en föreslagen
klandertids utgång, kunna Utskotten icke eller inse; ty antingen taxeringen
klandrades eller icke, vore det alltid en förlorad tid. Frågan om taxeringens
orubbliga fastställande före skiftet, tillhör egentligast 18 Gap. och Utskotten
skola der meddela yttrande deröfver; hemställande, att de här upptagne
förslag af Olof Lindbäck och Jan Andersson,
måtte förfalla.
12 Gap.
1. 3 morn. Af Herr Dalman, C. G.: att skog, som förut delad är*
vare. sig genom storskifte eiler serskilde lotter heinmans-delegare emellan, icke
20
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande> N.-o 1.
så vida ej alla delegarne sig derom förena, må i skifte ingå, sedan den af
Skiftesmannen, Gode Männen oell delegarne undersökt blifvit och befunnen
vara i det skick, att skifte derå icke till gemensam nytta lända kan, eller
der marken är af beskaffenhet, att skogens alltför långsamma och svaga uppvext
skönjas kan.
5 morn. Af Bengt Gudmundsson: att hvad för Rikets norra provinser
finnes bär tillåtet, skulle utsträckas till ett allmänt så lydande stadgande:
”Skog och utmark af sådan ofruktbar beskaffenhet, att den med inrös”ningsjorden
icke kan beräknas, må, så framt alla delegarne derom förenas,
”från skiftet uteslutas, och till gemensamt begagnande förblifva; och bör in”rösningsjorden
med den del af utmarken, som odlingsbar är, således serskildt
skiftas.”
Förslag af enahanda syftning hafva varit väckte vid de båda senaste Riksdagarne
och blifvit af Rikets Ständer afslagne, hufvudsakligen af det skäl, att
medgifvande, i allmänhet, af hvad för de sex norra Länen blifvit, med afseende
å dervarande locala förhållanden tillåtet, skulle motverka det nyttiga
ändamål, Skiftes-stadgan åsyftar, nemligen att förekomma ytterligare delning
af jorden, der laga skifte en gång skett, samt att för delegarne bereda så förmonliga
skiften, som belägenheten inedgifver. Detta skäl har icke sedermera
förlorat i giltighet, och Utskotten hemställa fördenskull,
att dessa förslag måtte ogillas.
8 1 mom. Af Bengt Gudmundsson: att åboer på ett och samma
hemman eller hemmans-nummer, hvars egor blifvit vid laga skiftet utbrutna
och från öfrige hemmanen skiljde, icke må emot deras vilja, då de äro derom
ense, åbringas skifte.
Af Olof Lindbäck från Hallands Län: att vid verkställdt laga skifte,
hemmans-nummer emellan, det må vara delegarne sedermera inom ett och
samma hemmansnummer obetaget att sins emellan laga skifta eller tills vidare
dermed anstå; dock att den eger vitsord, som skifta vill.
Skiftes-stadgans föreskrift i denna del afser och länder till delegarnes
uppenbara fördel, då, med en högst ringa tillökning i utgift för skiftet, alla
och en hvar erhålla sina lotter serskildt utlagde. Det slags förmynderskap,
Författningen sålunda utöfvar öfver den enskilde, kan icke anses göra ett för
stort intrång i bans fria dispositionsrätt öfver sin egendom; och det skulle
vara ett förbiseende af både det enskildta och allmänna bästa att tillstyrka en
förändring i de helsosamma stadganden, hvarigenom Skiftes-stadgan i förevarande
fall påtvingar delegarne en fördel. Utskotten ledas af dessa åsigter att
motionärernes ifrågavarande förslag afstyrka.
Las,- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlätandej N.o t.
21
g Af Jan Andersson från Westerås Län: att hvarje hemmans-egare
må vara ovillkorligen berättigad att få sina flera hemmansdelar i en och samma
by med deras egor sammanlagde, derest icke olika natur å jorden derföre
lagger hinder i vägen.
Ett mägtigare hinder än jordnaturers olikhet ligger, efter Utskottens tanka,
i vägen för en sådan ovillkorlig rättighet att få serskildte delar af olika
hemmansnummer sammanlagde: det är nemligen aktningen för andras rätt
och det skydd, lagen måste lemna åt allas. Så vida en sådan sammanläggning
kan ske utan kränkning af andra clelegares rättvisa anspråk, är den redan
medgifven och längre synes rättigheten i detta hänseende icke kunna utsträckas.
Motionärens förslag anse Utskotten således
böra lemnäs utan afseende.
10 §. Af Herr Dalmans C. G.: att skog, som vid laga skifte blifver
orubbad, må utan anmälan och pröfning af Egodelnings-rätten, som i 11 §.
bestämmes, det fjerde skiftet utgöra; och skall vid laga skiftets fastställelse
äfven den oskiftade skogen ingå, så att någon delning derå i framtiden ej
kan ega rum, på andra grunder, än förut stadgadt är.
Detta förslag, som står i sammanhang med motionärens 3’rkande vid 1
§. 3 mom. af detta Cap., hvaröfver Utskotten sig afstyrkande yttrat, synes
hvarken påkalladt af något allmänt behof, eller väl instämmande med hela
Skiftes-författningens hufvudsyfte att i görligaste måtto sammandraga hvars
och ens egolotler. Då den tillåtit till och med 3:ne skiften, motsvarande de
serskildte slagen af egor, — åker, äng och utmark,-—harden gifvit tillräcklig
latitud häri, med afseende å locala förhållanden; och Utskotten hemställa, att
något vidare icke måtte medgifvas, annorlunda än nästföljande §. bestämmer,
utan
motionen härom förfalla.
11 §. Af Anders Andersson från Skaraborgs Län: att Egodelnings-rätts
Ordförande icke må vara förbunden att sammankalla Egodelnings-rätten för
alt pröfva, huruvida egor få i flere än 3 skiften läggas, utan borde sådant
pröfvas i sammanhang med skiftets fastställelse.
Frågan om antalet af skiften, hvari jorden skall lämpligast läggas, utgör
en sådan väsendtlig omständighet vid skifte, att dess afgörande ovillkorligen
måste föregå, innan skiftet kan fortsättas och fullbordas. Denna fråga
mäste således, till följd af sakens natur, alltid blifva en preliminär fråga,
och motionärens förslag innebär i sig en motsägelse, då skiftesläggningens bestämmande
tillhör Skiftesmannen och Gode Männen endast, så vidt det beror
på att bestämma, om jorden kan läggas i ett, två eller högst tre skiften.
22
Lag- samt Allm. Besv och Ekon. Etsk. Utlåtande t N.-o i.
Skäl synas icke vara att göra ändring i det närvarande stadgandet; hemställande
Utskotten alltså,
att motionärens framställning måtte lemnäs utan afseende.
12 Af Bengt Gudmundsson: att, om charta ej linnes, det skall åligga
delegarne att sådan anskaffa; äfvensom att, om nytt skifte förordnas, de
delegare, som skiftet hestridt, böra kostnaderna utgöra.
En föreskrift, att det åligger delegarne anskaffa charta öfver skifteslaget,
synes vara mindre behöflig. Det torde nemligen kunna antagas, att jordegarne
rätt väl förstå, det utlösandet af charta, i fall sådan icke förut innehafves,
medför långt mindre kostnad, än markens förnyade uppmätande och
å charta läggande; äfvensom att de således, om skiftet bifalles, icke underlåta
att den förstnämnda åtgärden vidtaga. För sjelfva undersökningen om
skiftets ändamålsenlighet synes, då skifteslagets område är genom de vid Storskiftet
utstakade rålinier bestämdt, chartas anskaffande vara öfverflödigt, och
således, om skiftet afslås, delegarne kunna besparas kostnaden för utlösande
deraf. Att åter de delegare, som skiftet bestridt, skulle, om skifte förordnas,
ensamme kostnaderne utgöra, finna Utskotten äfvenledes sig icke kunna tillstyrka.
Utskotten förmoda, det motionären endast afsett kostnaderne för deri
föreskrifna undersökningen, då lian yrkat, att kostnaderne skola drabba dem,
som genom skiftets bestridande undersökningen föranledt; men då i det fall,
att skifte förordnas, undersökningen är en åtgärd, hvarigenom en del af förberedelserna
för skiftets verkställande blifvit redan undangjord, och alla delegarne
följagtiigen deraf hafva gemensam nytta, synes ock, att de, på sätt nu
föreskrifvet är, böra alla i kostnaden deltaga; hvadan Utskotten ock hemställa
,
att motionen i denna del icke må varda bifallen.
i3 Cap.
2 §. Af Olof Lindbäck från Hallands Län: att uti sammanbyggd by
alltid de medlersta åboerne må anses skyldige att utflytta.
Om det äfven kan, med afseende å eldsfara, synas ändamålsenligt, att
den, som bor medlerst, bör vara pligtig att utflytta, anse Utskotten likväl den
nu stadgade grund för bestämmande af utflyttnings-skyldigheten vara mest
rättvis och lämplig; till följd hvaraf Utskotten icke kunna förevarande motion
tillstyrka.
7 §. Af Bengt Gudmundsson: att, då skog finnes å afrösningsjord, der
odling ej kan ske, må en längre afbrukningstid vara tillåten, lämpad efter
skogens vidd och beskaffenhet, hvarom delegarne ega att åsämjas, men i brist
Lag- samt Allni. Besv, och Ekon. Utlåtande iV/o 7.
21
deraf meddela Skiftesmannen och Gode Männen utlåtande i frågan, enligt föreskriften
i 6 Cap. 2 §.
Ehuruväl Skiftes-stadgans föreskrift, att ersättning i skog skall i skogsförnödenheter
gäldas, på många orter ovillkorligen leder till ett hastigt förstörande
af den förut sparade skogen, må det väl dragas i tvifvel, huruvida
ändamålet att förekomma ett sådant utrotande af skogen skulle uppnås, om
ersättningen i annat än skogselfecter bestämdes; ty med temlig sannolikhet
kan antagas, att den, som skogen vid skiftet erhållit, skulle i sådant fall genom
skogens nedhuggande söka bereda sig en hastig, ej obetydlig inkomst.
Vid sådant förhållande, och då någon ändring i sättet för ersättningens gäldande
icke torde med fördel kunna göras, utan det närvarande stadgandet
derom kommer att bibehållas, måsteden för afbrukningen bestämmande tiden,
med afseende å hvars och ens rätt alt icke inom sitt område lida något intrång
af andra, inskränkas till så kort tid, som kan med ömsesidiga fördelar
och anspråk förenas; och anse Utskotten den af Författningen, såsom den
längsta, utstakade tiderymden af 10 år vara i detta hänseende fullt tillräcklig;
hemställande Utskotten således,
att å motionärens förslag i detta ämne afseende ej mätte fästas.
14 Cap.
1 §. Af Bengt Gudmundsson: att, sedan alla för skiftets verkställande
nödiga grunder blifvit beredde, Skiftesmannen och Gode Männen böra med
delegarne ytterligare till öfverläggning sammanträda, dervid hvarje serskild
fråga, som i 6 Cap. 1 §. 1, 3, 4, 5, 6 och 7 punkterne omnämnas, ånyo
föredrages. De då tvistiga ämnena skulle underställas Egodelnings-Rättens pröfning
och förrättningen uppskjutas, tilldess tvisten blifvit slutligen afgjord;
hvarefter skiftet å Chartan utmärkes.
Detta förslag är en följd af hvad motionären vid 6:te Cap. anmärkt och
står derjemte i omedelbart sammanhang med dess jemväl framställde förslag
till ändring af 18 Cap. 9 §., hvaröfver Utskotten få tillfälle att här nedan
sig yttra. Med åberopande således af sitt yttrande vid nämnde 6 Cap. och
hänvisande till Utlåtandet vid 18 Cap. 9 §., få Utskotten här förklara, det
Utskotten icke finna någon anledning till ett sådant förnvådt discuterande af
de frågor, hvilka till skiftes-beredningen höra, aldraminst dem, hvari Skiftesmannen
och Gode Männen ega beslutande-rätt; och kunna Utskotten icke inse
någon fördel, men väl olägenhet af tidsförlust och ökad kostnad, genom
det föreslagna uppskofvet med skiftets fullständiga afslutande och Chartaeläggande.
Icke heller stå motionärens förslag vid 6 Cap. och vid förevaran
-
24
Lag- samt Allm. Be sv. och Ekön. Utsk. Utlåtande, IV:o 1.
de §. rätt väl tillsammans, då, enligt det förra, Skiftesmannen åligger att, innom
en månad efter första öfverläggningen och beslutet i dessa ämnen, protocollet
med utlåtande till Ordföranden i Egodelnings-Rätten insända, och
det således ganska lätt kan hända, att frågorna äro af Egodelnings-Rätten till
pröfning upptagne, innan förrättningen hunnit så långt, att dessa samma frågor
kunde komma till den förnyade discussion emellan Skiftesmannen, Gode
Männen och delegarne, som af motionären här föreslås. Af dessa flere skäl
hemställa Utskotten, att
motionärens ifrågavarande förslag måtte ogillas.
2 §. Af samma motionär: att uttrycken i början af §. borde sålunda förändras:
när delning å Chartan är fullbordad, skall Skiftesmannen etc.
Denna förändring, som afser, att skifteshandlingarna icke beliöfde vara
rensluifne vid skiftets utstakande på marken, synes hvarken nödig elier gagnelig;
den står dessutom i strid med stadgandet i nyssföregående' §, rörande
Chartas-beskrifningen; och då dessa skiftet angående handlingar äro af högsta
vigt samt på deras tydlighet och redighet mången gång beror, om delegarne
skiftet rätt förstå eller icke, är det ingalunda skäl att genom en eftergift åt
Landtmätarens beqvämlighet gifva anledning till onödiga tvister, som ofelbart
blefve en följd af mindre kunnige oell förståndige deiegares origtiga
uppfattning af orediga och otydliga handlingar. Utskotten anse sig alltså böra
förslaiet härom afstyrka.
4 §. Af Johannes Christoffersson från Kronobergs Län: att utom de
uppräknade handlingarne Skiftesmannen bör, om delegarne sådant begära, af
Sen för skiftets verkställande upprättade Charta aflemna copia, derå likväl
delningslinierne endast med blyertsstreck utmärkas; skolande Skiftesmannen,
om lian försummar aflemna de föreskrifne handlingarne inom 3 månader från
den dag, han förklarat skiftet slutadt, ansvara, på sätt serskildt är föreskrifvet.
Af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län: att, i stället för
det Skiftesmannen, enligt 17 Cap. 2 §., är skyldig, inom ett år ifrån den
tid, skiftet fastställdt blifvit, renoverad Charta till delegarne aflemna, sådan
Charta bör dem tillställas, på samma gång protocoll och andra handlingar
öf verlein nas.
Af Bengt Gudmundsson: att slutet af §. borde sålunda förändras, att
Landtmätaren vore till ansvar förfallen, endast i den händelse, att han utan
laga skäl fördröjer handlingarnes utgifvande.
Det af Johannes Christoffersson framställde förslag, i hvad det rörer
tiden för aflemnande af protocoll och handlingar till skiftet, kan af Utskotten
för
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. LJtsk. Utlåtande, N.-o i.
25
ten för ingen del godkännas, såsom endast ledande till onödig tidsutdrägt.
Då i öfrigt, enligt 2 §., i detta Cap., alla dessa handlingar skola vara renskrifna,
innan skiftet å maiken utstakas, lärer något hinder icke kunna vara
alt dem vid skiftets afslutande utgifva. Ansvaret för försummelse härutinnan
ar således med fullt fog bestämdt, och Utskotten kunna icke finna någon anledning
att tillstyrka någon föi ändring, i afseende på tiden för ifrågavarande
handlingars aflemnande, utan hemställa, att
motionen måtte i denna del förf edla.
livad åter vidkommer den gjorde anmärkningen, att charta borde tillika
med handlingar och protocoll aflemnas, antingen fullt renoverad eller med
delnings-linierna endast i blyerts utmärkte, så kan icke bestridas, det ju sådant
skulle leda till lättnad för delegarne i bedömandet af skiftets beskaffenhet
och måhända förekomma flere tvister. Då likväl bör afses, att Landtmätaren
under den tid, då han måste sysselsätta sig med arbeten ute på
marken, icke kan hafva ledighet för chartas-arbete, hvilket ock derföre blifvit
i Instructionen såsom vintergöromål för Landtmätaren bestämdt; anse Utskotten
det vara obilligt och olämpligt att fordra, det han skall renoverad
charta på samma gång med protocoll och handlingar aflemna; likasom Utskotten
finna sådant för ingen del nödigt, då delegaie kan, der han så behöfver,
vinna all upplysning, i afseende på skiftet, genom tillgång till conceptchartan
och Landtmätaren i ämnet meddelande förklaring. Utskotten hemställa
alltså,
att motionärernes i detta hänseende gjorda serskildta framställningar
icke måtte bifallas.
Bengt Gudmundssons ändrings-förslag, i fråga om ansvaret för försummelse
i aflemnande af handlingar och protocoll, synes fullkomligen öfverflöddigt,
då ansvar icke kan uppkomma för något, som med laga skäl göres eliel'
underlåtes.
Framställningen torde således lemnäs utan afseende.
5. §. Af Bengt Gudmundsson: att, då skifte blifvit ändradt, Skiftesman
bör inom fjorton dagar efter deraf erhållen del, eller så skyndsamt ske kari
ulan olägenhet för andra delegare, utsätta ny förrättning^ Anseende motionären
en ovillkorligen bestämd föreskrift i detta fäll icke nyttig, emedan
Landtmätaren vid utslagets delfående kan vara sysselsatt med förrättning, som
utan skada för delegare icke tål uppskof, och kan vara af mera vigt, än den,
hvarom föreskriften handlar.
Motionären synes hafva fattat meningen af föreskriften i denna §. så,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 1 Haft, 4
Lag- samt Allm. Besv, och Ekon. Ulsk. Utlåtande, N.-o 1.
som skulle Landtmätaren åläggas inom 14 dagar efter erhållen del af Utslaget,
börja förrättningen till skiftets ändrande. Sådan är likväl ingalunda meningen.
Det är allenast föreskrifvet, att Landtmätaren skall inom sagde tid
utsätta förrättningsdagen, hvarvid lian naturligtvis är oförhindrad att lämpa
densamma efter sina öfriga för hand varande göromål. Anmärkningen hvilar
således på ett fullkomligt misstag, och Utskotten hemställa,
att elen måtte förfalla.
i5 Cap.
3 §. Af Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands Län: att praescriptionstiden
för besvär öfver fel i uträkningen må inskränkas från tre år till ett
halft år från den dag, delegarne erhållit charta öfver skiftet med tillhörande
handlingar.
Såsom uttryckande en billig medelväg emellan föreskrifterne i 81 §. af
Storskiftes-Författningen den 12 Augusti 1783 och i Kongl. Brefvet den 20
Febrnari 1821, af hvilka den förra lemnade öppet, att när som helst söka
rättelse i felagtig uträkning, och den senare icke alls raedgaf det, hafva Rikets
Ständer vid 1828—30 årens Riksdag beslutat ifrågavarande §:s oförändrade
bibehållande; och Utskotten hemställa,
att någon ändring i stadgandet icke heller nu mätte göras, utan
den härom väckte motion fä förfalla.
ty Cap.
2 §. Af Johannes Christoffersson från Kronobergs Län: att, i enlighet
med motionärens förslag vid 14 Cap. 4 §., det Landtmätare skall vid
skiftets afslutaude, jemte protocoll och handlingar äfven aflemna charta, den
ändring måtte i redactionen af förevarande §. ske, att orden "den sistnämndeutbytas
emot uttrycket: dessa handlingar.
Af Utskottens yttrande, i fråga om charlas aflemnande i sammanhang
med protocoll och handlingar, är det en följd, att Utskotten jemväl anse
det af Johannes Christoffersson här gjorda förslag böra förfalla.
18 Cap.
1. §. Af Henric Hansson från Elfsborgs Län: att skifleslaget må ega att
af i granskapet boende utvälja tvänne ojäfvige män att, jemte öfrige ledamöter,
taga säte och stämma i Egodelnings-Rätten.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Utlåtande j N.o r. sy
Af Bengt Gudmundsson: att det tillägg borde göras, att, om Ordföranden
är jäfvig, han bör sådant i Hof-Rätten anmäla, och annan närboende,
ojäfvig Domare förordnas; samt att Förste Landtmätaren borde vara förste
ledamoten i Egodelnings-Rätten och, vid dess förfall, Andre Landtmätaren,
eller', om äfven han är förhindrad, någon annan Landtmätare, som af Kongl.
Majrts Befallningshafvande, uppå anmälan, förordnas; hvaremot den mening,
som tillåter Gode Männen i Häradet eller Tingslaget att till ledamöter i Egodelnings-Rätten
utses, skulle ur §:n utgå.
Att i Skiftes-stadgan intaga någon föreskrift, huruledes Domare må i
Hof-Rätten anmäla sin jäfvighet i visst mål, och annan Domare i hans ställe
förordnas, finna Utskotten icke behöfligt, då allmänna lagens föreskrift i detta
fall bör tjena till efterrättelse.
Fråga om tillökning i antalet af ledamöter i Egodelnings-Rält har redan
vid 1828 års Riksdag varit väckt och blifvit afslagen. Då ledamöterne hvar
för sig hafva rösträtt, synes antalet fullt tillräckligt, och en tillökning deri
skulle endast medföra en ökad kostnad för delegarne. Att desse skulle ega
några ledamöter sjelfve utse, finna Utskotten icke lämpligt, emedan Egodelnings-Rätten
skulle derigenom erhålla caracteren af en Compromiss-rätt, i stället
för alt vara, hvad den bör, en domstol. Hvad beträffar förslaget, att
Förste eller Andre Landtmätaren skulle vara förste ledamoten i EgodelningsRätten,
så har det flere skäl emot sig, utom den olämpliga tillökningen i ledamöternas
antal. Förste Landtmälarens tjenste-åligganden fästa honom vid
Läns-residenset och Provins-cootoiret; dessa sina egentliga skyldigheter skulle
han omöjligen kunna undgå att väsendtligen försumma, om han skulle nödgas
resa omkring i Länet från Egodelnings-Rätt till Egodelnings-Rätt, från
Härad till Härad. Äfven Andre Landtmätaren skulle ryckas från sina egentliga
göromål till en fremmande verksamhet, för hvilken de dessutom aldrig
kunde räcka till, om de skulle blifva permanente ledamöter på en gång i alla
Egodelnings-Rälter i Länet. Men ej nog härmed; hvilken kostnad skulle ej
härigenom för delegarne uppkomma, till ersättande af alla dessa resor i alla
rigtningar? Utom olämpligheten af den föreslagna förändringen af EgodelningsRätten,
är den äfven fullkomligen obehöflig, då Skiftesmannen, hvilken såsom
redovisande för sin förrättning måste vara tillstädes, bör Egodelnings-Rätten
med alla nödiga upplysningar tillhandagå, och Rätten dessutom eger att annan
Landtmätare, om så behöfves, sig till biträde kalla. Utskotten anse sig
på dessa skäl föranlåtne
motionerne i förevarande fall afstyrka.
Hvad beträffar den af Bengt Gudmundsson föreslagna uteslutning af den
Las,- samt Allman, Besv, och Ekon, Ulsk, VHatande, iKe 1.
i §. förekommande mening, som rörer tillåtelsen alt till ledamöter i Egodelnings-
R ätt utse ”de inom socknarne i Häradet eller Tingslaget valde Gode
Män;” så synes detta förslag endast härleda sig ifrån och afse ett iakttagande
af elen åsigt, motionären här ofvan uttryckt, att God Man borde till lörrättning
kallas, ulan afseende, om han tillhörde Häradet eller Tingslaget, allenast
han hodde närmast förrättningsstället.
Utskotten, som meddelat ett afstyrkande yttrande i denna omständighet, ega
anledning att jemväl nu vidhålla sin tillförene uttalade mening; och hemställa,
att Bengt Gudmundssons ifrågavarande förslag måtte förfalla.
2 §. Af sistnämnde motionär: att sista punkten borde utgå, sorn innrhåller
alt, då rösterne äro inom Egodelnings-Rätten å ömse sidor lika, den
mening galler, som Ordföranden biträder.
Förmodligen har motionären föreställt sig, att genom dess förslag att
insätta Förste Landtmätaren såsom den femte ledamoten i Egodelnings-Rätten,
det förhållande skulle undvikas, att Rätten icke alltid framställde en gifven
pluralitet, utan i beslutet stannade med lika röster mot lika. Då likväl
exempel gifvas, atl ej blott tvänne, ulan Irenne olika meningar uppslå, kan
det fall inträffa, att två röster stannade emot två och den femte ledamoten
vore af egen skiljaglig åsigt. Äfven om Utskotten tillstyrkt förslaget om tillökning
i ledamöternes antal, hade Utskotten således icke dess mindre saknat
anledning att föreslå den här ifrågaställde ändringen, och ega Utskotten
nu så mycket mera skäl att densamma afstyrka.
5 §. 2 mom. Af samma motionär: alt om protocoll och utslag icke kan
af Ordföranden före dess afresa från sammantiädesstället till parterna ulgifvas,
sådant skall ske senast 14 dagar derefter, och räknas fatalietiden från
den dag paiterne utslaget erhållit, hvarom bevis af Domaren handlingen påtecknas.
Den befrielse, motionären åsyftat för Domaren, ifrån skyldigheten alt
före dess afresa från sammanträdesstället protocoll och utslag till parterne utgifva,
anse Utskotten hvarken af något behof påkallad eller till någon fördel
ledande, då Domaren alltid kan lämpa tiden för sammanträdet efter sine andra
embets-göromål, och vid de tillfällen, då sammanträdet icke å Lagtima Ting
hålles, protocoll och utslag icke kunna blifva af deri vidlyftighet,' alt deras
utskrifvande, sedan de blifvit på föreskrifvet sätt justerade, serdeles lång tid
erfordrar. Utskotten kunna på grund häraf,
den föreslagna förändringen icke tillstyrka.
6 §. Alt här jemväl skulle stadgas arfvode tor Förste Landtmätaren, enligt
Landtmäteri-taxan.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Ut sk. Utlåtande , A.-O t. 29
Da Utskotten afstvrkt förslaget, att Förste Landtmätaren må vara ledamot
i Eg idelnings-R.illen, ar deraf en följd, att Utskotten anse
denna anmärkning böra förfalla.
8 §. Af samma motionär: att denna §. må erhålla en sålunda förändrad
lydelse:
lili Egodelnings-R itls upplagande och afgörande höra alla de frågor,
sorn i denna stadga' uppräknade linnas, med undantag af sådane mål, sorn
”angå pröfning af tvister om rågångar, hvarom 5 Gap. handlar. Fråga, som
"i sammanhang med klander å skifte mot Skiftesman kan väckas om ersättning
”för delegare tillskyndadt lidande genom olagligen verkstäildt skifte, upptages
”äfven af Egodelnings-Rätlen.”
I motsats mot motionären anse Utskotten det utförliga uppräknandet af
dej serskildte frågor, hvilka tillhöra Egodelnings-Rätls behandling, leda till
tydlighet och sålunda förekomma missförstånd i denna del. Att det i alla
fall icke lärer kunna alldeles undvikas, ådagalägger motionären sjelf, då han,
mot tydliga ordalagen i denna §., anser frågor om stängsel-delningar i gemen,
eller äfven då de ske utan sammanhang med laga skifte, tillhöra EgodelningsRälten.
Så mycket mindre anledning hafva Utskotten att tillstyrka den föreslagna
ändringen, hvilken de deremot hemställa,
måtte varda ogillad.
9 §. Af samma motionär: alt utom de här uppräknade frågor, hvilka
böra, innan skifte forlsättes och fullbordas, vara af Egodelnings-Rätten pröfvade
och afgjorde, jemväl måtte dit föras frågor om a') egograderingen,
b') skiftesläggningen och rf) utllyltningsskyldigheten; och bordej fråga om yrkande
alt bibehållas vid förut innehafvande egor och icke i nytt skifte ingå,
eller att förmonligare skifte än det, som redan ägått, icke kan ske; om elen
mark, som från skifte kan uteslutas, efter hvad i 12Cap. 1 §. sägs; om 2:ne
eller lieie hemman skola såsom ett skifteslag anses; samt om delningsgrund
och huruvida ega, skall såsom odalega anses Egodelnings-Rätlen underställas,
innan handläggning af skiftet sker; men de öfriga frågorne, sedan skiftesutvisningen
på maiken skett; i båda fallen åtföljda af Skiftesmannens och Gode
Männens utlåtande eller beslut.
Af Olöf landbäck från Hallands Län: att graderingens ovillkorliga fastställande,
bör delnings-åtgärden föregå, och gradering, som icke inom 30 dagar
efter laxeringslängdens upprättande klandras, sedermera vara gild och lita
n klander.
Af Nils Gustaf JSilsson från Östergöthlands Län: att graderingen inom
bestämd lid bör anses orubbligt fastställd, innan skiftesläggningen företages.
Jo Las,- tamt Allm. Besv. oeh Ekon. Utsk. Utlåtande, N.o f.
Anmärkningar och förslag af fullkomligen enahanda innehåll och syftning
hafva blifvit vid de håda senaste Riksdagarna framställde och utförligt
discuterade. Rikets Ständer hafva dem vid båda tillfällena afslagit, och de
skäl, hvarpå sådant skett, äro i närvarande stund lika gällande. De förenade
Utskotten vid sista Riksdagen åberopade, såsom eget utlåtande i ämnet,
hvad den år 1831 till Skiftes-stadgans närmare öfverseende af Kongl. Maj:t
nedsatta Comité, i dess afgifne underdåniga utlåtande, anfört, och Utskotten
skulle nu inskränka sig till en blott hänvisning dertill, om Utskotten icke
föreställde sig, att Rikets Ständer, hellre än att gå tillbaka till förra Riksdagens
handlingar, skola föredraga att se samma Comitées yttrande här ånyo
upprepadt. Det är af följande innehåll:
”Af alla åtgärder vid ett egoskifte etc. —■ — nya kostnader för delegarne.
” (se Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande
R-o 21).
Likasom Rikets Ständer tillförne godkänt de här utvecklade skäl, hemställa
Utskotten, att äfven nu de gjorde framställningarne om ändring i
de gällande föreskrifterne icke måtte vinna något afseende, utan stadgandena
oförändrade bibehållas.
13 §. Af Bengt Gudmundsson: att denna §. borde sålunda förändras:
”är delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på bestämde ersättningar,
eller att Skiftesmannen och Gode Männen icke följt föreskrifne grunder,
eller i öfrigt i någon af de delar, som icke enligt 9 §. före skiftets fortsättning
och fullbordande böra vara slutligen afgjorde; ege då etc.
Den här föreslagna förändringen är blott en följd af hvad motionären
vid 9 §. föreslagit, och lärer således i och med densammas ogillande få anses
böra af sig sjelf förfalla.
14 §. Af samma motionär: alt besvären böra tvefaldt ingifvas och ena
exemplaret Skiftesmannen tillställas; hvarförutan klagande part skulle åligga
att inom kallelsetiden eller genast derefter bevisligen tillställa öfrige delegare,
som saken rörer, ett exemplar af besvären, vid påföljd att, om han detta
underlåter, hafva sin talan försutit. Äfven så har motionären föreslagit,
i afseende på föreskriften för Domaren, rörande utsättande af Egodelningsrättens
sammanträde, den modification, att sådant skall ske genast inom åtta
dagar, så vidt laga hinder icke möter.
Af Olof Lindbeck från Hallands Län: att vid klander af laga skifte,
Egodelnings-Rätten må hafva sig föreskrifvet, dels att inhemta Skiftesmans
och biträdande Landtmätares, om sådan tillkallad är, Utlåtande, och detsamma,
muntligen eller skriftligen anfördt, i protocollet antekna och intaga,
Lag- samt Allm, Besv. och Ekon. Ulsk. Utlåtande, No 1.
dels ock tydligen bestämma, uti livad, delar, och på hvad sätt skiftet till sina
lägen med det mera ändras skall, samt på en gång omfatta alla omständigheter.
Dessa sist anförda anmärkningar torde synas skäligen öfverflödigt, då
Egodelnings-Rälten med ordinarie Domhafvanden till Ordförande icke lärer
kunna antagas vara okunnig om sin första skyldighet att fullständigt utreda
tvistefrågorna, och dem sedermera med ordning, fullständighet och klarhet
afdöma. De föreskrifter, som Författningen meddelar om serskild Landtmätare*
kallande till Rättens biträde; om Skiftesmannens skyldighet att vara tillstädes,
medhafvande Chartor, Protocoll och öfrige handlingar, som saken röra
m., m. synas för ändamålet tillräckligen utförlige, och kunna Utskotten
med fullt skäl hemställa,
att ifrågavarande af Olof Lindbäck gjorde framställning mätte
lemnäs utan afseende.
Hvad Bengt Gudmundsson derjemte föreslagit, måste Utskotten anse,
dels såsom för klaganden möjligtvis betungande, dels såsom, hvad Landtmätaren
och Domaren angår, alldeles öfverflödigt; äfvensom påföljden af talans
förlust icke på något vis synes lämpad efter de föreskrifne iagttagelsernes
i sig sjelf obetydliga vigt. Utskotten finna sig alltså föranledde att
bifall till ifrågavarande förslag afstyrka.
18 §. Af sistnämnde motionär: att, i fråga om praesciptionstiden, uttrycken:
”Utslaget föll” skulle förändras till: Utslaget utlemnats.
Utskotten anse denna anmärknings beskaffenhet vara sådan, att Utskotten
endast behöfva yttra en enkel hemställan,
att densamma måtte förfalla.
19 §. Åf samma motionär: att besvärs-handlingarne böra jemväl Skiftesmannen
delgifvas; hvarjemte motionären anmärkt, att Concept-chartor och
handlingar ej må i tvistemål begagnas, utan Skiftesmannen åligga att deraf
göra renovation emot lösen, hvilken af den part förskjutes, som Rätten pröfvar
dertill skyldig.
Då Skiftesmannen icke är i målet part, lärer någon anledning icke finnas
att jemväl med honom communicera besvären till underdånig förklarings
afgifvande. Hvad motionären i denna del föreslagit, kunna Utskotten således
icke finna förtjent af något afseende. Vid den senare anmärkningen åter
finna Utskotten väl, att, då Concept-chartor och handlingar skola af Landtmätarne
till Provins-contoiren inlcmnas, det icke är, med iagttagande af föreskriften
derom, rätt instämmande, att dessa Chartor och handlingar kunna,
med äfventyr af maculering, få i tvister besvärs-handlingarne åtfölja; men då
52
Lag- samt Allman, Besv, och Ekon, Utsfc, Utlåtande j Ar.o 1,
detta är Landtmätarnes ensak, synes ett förbud deremot icke vara lämpligt;
och Utskotten tillstyrka således,
att motionärens framställningar i båda dessa afseenden måtte
utan afseende lemnäs.
20 §. Af Peter Persson från Calmar Län: att Landtmätare, vid utsättande
daga böter, må föreläggas inom viss bestämd tid efter afslutandet, Aemil
stone innan besvärs-tiden gått till ända , att, till Ordföranden i EgodelningsHätten
insända chartor och handlingar öfver fullbordade laga skiften; äfvensom
att jemväl, då skifte icke öfverklagas, jordegarne böra, på sätt 14 §. bjuder,
kallas till det Egodelnings-Rätts sammanträde, då frågan om fastställelse förekommer.
Af Bengt Gudmundsson: att Skiftesman skall tillställas del af utslag i
skiftesmål, som vunnit laga kraft eller blifvit af Kongl. Majst, uppå underdåniga
besvär, meddeladt.
Åliggandet, att till Ordföranden i Egodelnings-rätten så skyndsamt insända
chartor och handlingar öfver fullbordade skiften, skulle för Landtmätaren
medföra en möda och medtaga en tid, som han på ett i alla hänseenden
gagneligare sätt kan och för sin bergning måste använda. Äfven ur andra
synpunkter vore det utan ändamål och nytta att en sådan skyldighet
Landtmätaren ålägga, och synes det nuvarande stadgandet i detta hänseende
tillfyllestgörande, för att sätta Domstolen i tillfälle att skiftets beskaffenhet
bedöma. L;ka litet gagneligt vore det ock att påbjuda, det jordegare skulle
kallas till det sammanträde, då fråga om fastställelse af skiftet förekommer,
enär deras närvaro eller frånvaro är, för bestämmande af rättens omdöme om
skiftet, alldeles likgiltig, och delegarnes kallande således icke kan leda till
annan följd än förökande af deras kostnader.
Hvad angår förslaget om skyldighet att delgifva Skiftesmannen utslag i
skiftesfrågor, anse Utskotten sig sakna anledning att deruti instämma, då
Landtmätaren ty förutan icke lärer hafva svål t att förvärfva kännedom om
utgången af de skiftesfrågor, hvilka dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, och
han knappt kan undgå alt känna, hvilka af Egodelnings-Rätten fastställas.
Utskotten hemställa således, att alla de serskildta anmärkningar, som mot
denna §. blifvit anförde,
måtte varda ogillade.
De framställningar, sorn blifvit gjorde af Herr Prosten Gahne3 Lars
Boethius från Stora Kopparbergs Län och Oloj Lindbäck från Hallands Län,
åsyfta väl icke egentligen ändring eller tillägg i skiftes-stadgan; men sta lik
väl
der
-
Lag- saint Allm. Besv, och Ekon■ Utsk. Utlåtande j N.o 1.
55
val dermed i sammanhang, och Utskotten hafva af denna anledning nämnde
memorial serskildt för sig slutligen förehaft, likasom Utskotten deröfver utlåtande
nu jemväl meddela.
Af Olof Lindbäck har blifvit framställd den önskan, att det allmänna
bidraget till utllyttningar må skyndsammare utgå; och af Lars Boethius är
föreslaget, att hvarje jordeganderätts innehafvare i grufva må kännas skyldig
att vid skifte uppgifva och bevaka sin rätt, eller i motsatt fall förklaras densamma
förlustig. I afseende på den förra frågan, är den framställda önskan
förekommen genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ett förslags-anslag
för detta behof, och Stats-Utskottets i dess Utlåtande N:o 61 gjorda tillstyrkande
deraf; hvadan, om Rikets Ständer dertill lemna bifall, något tillgörande
å Utskottens sida icke erfordras. Hvad åter angår yrkandet, att jordeganderätts
innehafvare i grufva skall, vid äfventyr att denna rätt förlora,
densamma vid skifte uppgifva och bevaka; så kunna Utskotten icke deruti
instämma. De fall lära väl vara ytterst sällsynta, då jordegande-rätt i grufva
blifvit afhänd, och sådant icke är af skifteslaget kändt; nien om ett sådant
fall verkligen inträffar, kan det icke med rättsgrund förlikas, att innehafvaren,
som lättligen saknar ringaste aning derom, att skifte blifvit hegardt,
skulle kunna beröfvas sin egendom, för det han underlåtit att vid skifte, som
honom i öfrigt icke på något sätt] angår, sig anmäla och sin rätt bevaka. Utskotten
äro, i afseende på denna motionärens framställning, af den tanka, att
den icke kan till bifall af Utskotten på något sätt anmälas.
Herr Prosten Gahne har, med anförande af det alldeles egna förhållande,
som på Gottland eger rum, i det att egoblandningen der finnes till den
grad utsträckt, att hemman gifvas, hvilka hafva egor ej blott på ända till
30 serskilda ställen inom andra hemmans-områden, utan jemväl inom flere
olika socknar, föreslagit, att, på det ett så för jordbruketofördeiagtigt förhållande
måtte försvinna, och tillämpning af Skiftes-stadgans föreskrifter göras
möjlig, hvarje socken måtte indelas i ett lämpligt antal skifteslag, sålunda
att de hemman, som hafva sina egor mest sammanblandade, komma att tillhöra
ett och samma skifteslag, hvarefter, och sedan en dylik indelning, hvilken
ganska lätt kan verkställas, försiggått_, Skiftes-stadgan borde gälla med
följande modificationer:
l:o att förut verkställde laga skiften eiler storskiften, hvarvid delegarne
ej erhållit sina egor i flere än sex lotter, icke utan samtlige delegarnés begifvande
må genom nytt skifte rubbas, annorlunda än der lämpliga mindre
ego-utbyten och rågångs-rättningar med ömsesidig fördel kunna verkställas:
Eili. till R. St. Prot. 1S40. 7 Sami. 2 Afd, 1 Haft. 5
34 Zag- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande, N.o i.
2:o att delnings-grunden serskilde hemman emellan, äfvensom åboer emellan
i ett och samma hemman, der skifte föregått, alltid blifver förra innehafvet;
men delnings-grunden åboer emellan i ett och samma hemman, hvarest
ej någon laglig delning föregått, deremot blifva förmedlade hemmantalet;
3:o att skifte å de sålunda föreslagna skifteslagen icke må verkställas, med
mindre | af delegarne, efter en hvars innehafvande hemmansdel räknadt,
med skiftes-sökanden sig förenar;
4:o att egorna för hvarje hemman eller hemmansdel alltid utläggas i så
få skiften som möjligt, dock att, tili och med 6 skiften, der behofvet sådant
oundgängligen påfordrar, må tillåtas, utan att underställning till Egodelningsrätt
må komma i fråga.
I samma syftning, som Herr Prosten Gahnes ifrågavarande förslag, afgaf
vid 1828 års Riksdag Herr Prosten Lyth en motion, som då icke föranledde
någon annan åtgärd, än att, i sammanhang med andra vid Skiftes-Stadgan
gjorde anmärkningar, hlef af Rikets Ständer beslutad en underdånig anhållan,
det Kongl. Maj:t ville anställa undersökning om nämnde Stadgas tillämplighet
i serskilda provinser. Den Comité, som i anledning häraf förordnades af
Kongl. Maj:t år 1831, yttrade vid de uppgifna förhållandena med ego-blandningen
på Gottland, att ”det ville synas, som utan en sådan allmän reglering,
hvarvid hela provinsen, efter egoblandningarnes beskaffenhet, indelades
”i flere större skifteslag, några i allmänhet lämpliga och nyttiga skiften icke
"kunna i denna ort tillvägahringas;” och instämma Utskotten jemväl isamma
omdöme. Den bördiga jord och det milda luftstreck, hvaraf Gottland är på
ett så utmärkt sätt gynuadt, göra det än mera vigtigt, att, genom ett ändamålsenligt
sammandragande af de spridda ego-lotterne, in vå aarne må sättas
i tillfälle att uppbringa sitt åkerbruk till den höjd, det med så gynnsamma
natur-förhållanden kan uppnå, och hvarifrån det hittills genom ego-blandningen
hållits så långt aflägsnadt. Utskotten hemställa fördenskull,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållandet
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna om undersökningar och
beredande af en sådan allmän reglering, hvarigenom, med tillämpning
af Skiftes-Stadgans föreskrifter, den öfverklagade egoblandningen
i denna provins må afhjelpas, och jordbruket vinna
den förkofran, som med nämnde Stadgas tillämpande åsyftas.
Stockholm den 30 Juni 1840.
Lag- tamt Allni. Besv, och Ekon. Utsk, Betänkande, N.o 2.
55
N:o 2.
Arik. till Exp. Utsk. den 2g Juli j kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte jr ägor om ändring och förklaring
i vissa delar af Kongl. Förordningen den 1 Augusti
i8o5j samt andra Författningar3 rörande skogarne i Riket.
Det Hedervärda Bonde-Ståndet liar till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten remitterat åtskilliga memorial, åsyftande dels ändring i
Kongl. Förordningen den 1 Augusti 1805 om skogarne i Riket, dels förklaring
af andra dermed gemenskap egande lagar och författningar.
Öfver dessa motioner, hvilka Utskotten, i anseende till deras likartade
Beskaffenhet, ansett lämpligt att i ett sammanhang behandla, gå Utskotten
nu att gemensamt utlåtande afgifva.
I ämnet har blifvit anfördt:
Af Olof Olofsson från Westerbottens Län: att den i 23 §. afofvannämnde
1805 åis Kongl. Förordning stadgade ansvarspåföljd af dubbla åverkansböter
för boställs- och kronohemmans-innehafvare, som beträdes med försäljning
af skog, eller på annat sätt skog åt andra olofligen upplåter, väl vore
af behofvet påkallad, men att det sjmtes stridande mot allmänna rättsbegreppet,
att den, som, vare sig genom köp eller annorledes, på ett ärligt sätt erhåller
skog, från sådane lägenheter, skall vara till enahanda ansvar förfallen,
helst man med säkerhet bör kunna antaga, att öfverlåtaren skall i första
rummet känna, med hvad rättigheter och skyldigheter bostället innehafves.
Motionären har, i följd häraf, föreslagit, att väl det för boställshafvare i
ofvannämnde §. stadgade ansvar må qvarstå, men att den, som skogen köper
eller på andra villkor erhåller, skall vara från allt ansvar fri, utan afseende,
om han vetat eller ej, att han skogen från boställe bekommit. Skulle
detta förslag emedlertid icke finnas tillämpligt på alla boställen, har motionären
yrkat, att det åtminstone måtte tillämpas på alla Prestebols-innehafvare,
och dem, som med dessa på‘ett eller annat sätt kunna contrahera om
skog, enär den agtning och det förtroende, som böra vara rådande emellan
en själasörjare och en åhörare, kan, genom ett den senare åbragdt ansvar, för
alltid förloras och möjligen urarta till ovilja och hat, medförande betänkliga
följder.
Af Olof Pehrsson från Gefleborgs Län: att, då den i Kongl. Förordningen
af den 28 October 1830, angående en friare dispositionsrätt öfver e
-
56
Lag- samt Allman, Besv, och Ekon, Utsk, Betänkandej N.-o i.
keskogen, samt mäste- och storverksträd, för egare af skattejord bestämda löseskilling
af 24 sk. Banco på hvarje mantal för vinnande af fri och oinskränkt
dispositionsrätt till de å hans egor varande eller framdeles uppväxande mäste-
och storverksträd, är för Staten af så ringa värde, men de i allmänna
lagen samt 1805 års Kongl. Förordning om skogarne i Riket, jemnförd med
Kongl. Förordningen den 18 December 1823, för huggande eller försäljning
af masteträd och spiror, utan föregånget hembud till Kronan stadgade, ännn
för skattehemmansegare, hvilken i Författningarnes labyrinth obevandrad, förbisett
medgifvande! af lösningsrätten oell sig deraf icke begagnat, qvarstående
böter af 33 R.dr 16 sk. Banco, äro så uppenbart olämplige, i det skattemannen
mången gång blir ett olyckligt offer för åklagaremagten, genom fällande
till stora böter för begagnandet af en produet, den lian ansåg och med
skäl kunde anse såsom sin välfångna egendom; motionären ansåg sig ej sakna
skäl att föreslå, det egaren af skattejord mätte utan erläggande af någon lösen
förunnas enahanda rättighet till fri disposition öfver masteträd och spiror,
sorn, enligt 40 §. af Skogs-Ordningen, egare af frälsejord tillkommer.
Af Anders Andersson från Östergöthlands Län: att erfarenheten, så väl
I motionärens hemort, som flere andra Rikets landskap, visat den i 53 §. af
'Kongl. Förordningen den 1 Augusti 1805 om skogarne i Riket uttryckte grundsats,
att svedjande å sandmo samt bergagtig och stenbunden mark är i allmänhet
för landet och det allmänna skadligt, vara alldeles stridande mot
verkliga förhållandet; att ofta händer, det jord af nyssnämnde beskaffenhet
innefattar betydlig näringskraft, som till följd af oländighet icke kan genom
plöjning eller åkerrödjning ålkommas eller användas på annat sätt, än genom
svedjande; men benämningen stenbunden o. s. v. antages likväl alltid såsom
ett oemotsägligt skäl att vägra tillåtelse till svedjandet. Det vore, enligt motionärens
tanka, högst origtigt, att åbo å kronoskatte- och frälseskatte-hemman
icke hade samma rätt, sorn egare af frälsehemman, att fritt disponera sin
skog och mark, då de förra i förhållande till hemmantalet utgöra större skattebidrag;
och orimligheten deraf tyckes vara uppenbar, att, under det den
ena åboen, hvilken besitter frälsehemman, genom ändamålsenligt svedjande å
"sina utmarker bereder sig åkrar, ängar och skogar, den andra hemmansegaren
i samma by, derföre att hail besitter kronoskatte och frälseskatte, får sitta
med händren i kors och betragta, huruledes värdet af hans egendom årligen
förminskas genom utmarkernes förfall, i följd af förbudet att svedja. På grund
häraf yrkar motionären, att 53 och 56 §§. af ofvannämnde Kongl. Förordning
måtte så förändras, att rättigheten till svedjande måtte blifva lika fri för
kronoskatte- och skattefrälse-hemman, som den nu ur för frälsehemman.
Lag- samt Allm. Besv, och Ekon, Ut sk. Betänkande , N.o 2.'
Af Gustaf Bernhard Appelqvist fran Blekinge Liin har, under anförande
af nästan enahanda skäl, som nästföregående motionär, Blifvit tillstyrkt:
att det borde vara en livar, som sjelf eger eiler med stadgad åborätt besitter
hemman, öppet att, utan någon anmälan eller afbidan af tillstånd, företaga
svedjande å sina egor, när honom godt synes. I sammanhang hvarmed
yrkas: l:o att det i, 15 Capel §. Byggninga-Balken intagne stadgande om
skyldighet för den, sorn önskar svedja, att uppgräfva jorden omkring svedjeplatsen,
mätte alldeles förfalla, enär, sedan skogen i granskapet blifvit efter vanligheten
undanröjd, skogseld icke, med iagttagen försigtighet, kan befaras, samt
endast en dryg och onyttig kostnad derigenom utan ändamål vållas; 2:o att
hägnads underhållande kring svedjeland mätte inskränkas till 2:ne år, helst
så väl den uppvexande trädplantan efter denna tid icke mera skall ofredas
af boskapen, sorn en längre fortfarande stängningsskyldighet endast skulle onödigtvis
medtaga skog till gärdsle; och 3:o att skogs- och jägeri-betjeningeus
rätt till åtals anställande för öfverträdelse!- af Skogs-författningarne mätte alldeles
upphöra.
I denna motion hafva åtskillige af Ståndet instämt, hvaremot Fredrik
von Zweigbergk från Skaraborgs Län yttrat, att, såvida motionären kunde
hafva till syfte någon inskränkning i egande-eller nyttjande-rätten, von Zweigbergk
funne sig föranlåten bestrida motionens antagande; i annat fall ansåge
han de i motionen framställde förslag öfverHödige, enär, genom nu gällande
Författningar, tillräcklig frihet uti de af motionären uppgifne afseenden redan
finnes.
Af Lars Nilsson från Blekinge Län har blifvit hemställdt, att hvarje
hemmans-egare måtte vara tillåtet att, utan afseende å markens beskaffenhet
och utan anmälan derom, efter fällning af bokskog, medelst afbrännande af
(jvarblifne grenar och qvistar m. m., en gång svedja; till stöd för hvilket
förslag motionären, utom upprepande af de skäl, som blifvit af Andérs Andersson
och Gustaf Bernhard Appelqvist anförde, yttrat, att i motionärens
hembyggd ganska ofta inträffar, det en mark, som kallas sandmo eller stenbunden,
ändock bär bok jemte annan skog, som fordrar stark näring; sådan
mark tiilfölle ej sällan vid skifte annan egare, och förre egaren måste afvex--  ka skogen, ulan att kunna afvagta ett år, då bokträdet bär ollon till fortplantning.
Marken höljes då af en stor myckenhet grenar, ris och spånor,
som blifva så mycket mera onyttiga, söm genom den i byalaget, i anseende
till skiftet, mera allmänt pågående skogsfällningen, ett lika allmänt öfverlind
på god ved är rådande. Delta, efter fällning af större träd, uppkommande
affall måste, såsom icke lönande jnödan att till dea aflägsna bostaden
38 Lag- samt Allm. Sesv. och Ekon. Ulsk. Betänkande, I7.o 2.
hemföra, qvarligga att ruttna samt förqväfva allt återvexande, marken gåfve
sålunda hvarken skog eller bete, hvaremot i de fleste fallen en potates- och
en råg-gröda kunnat derstädes hemtas genom svedjande, utan hinder för framtida
gräsvext och skog.
Af Johannes Christoffersson från Kronobergs Län: att motionären ville
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å skadan och missbruket i tillä mpningen
af 57 §. utaf Skogs-Ordningen, som stadgar, att ”den, som antingen
genom kyttande eller med så kallad välterstockar förbränner någon mark,
djupa mossar undantagne, skall hvarje gång böta 20 R:dr, eller med deremot
svarande fängelse vid vatten och bröd afstraffas.” Ehuru detta sätt att
svedja, uti motionärens hemort, hvarken vore kändt eller begagnas annorlunda,
än att, då första afbränningen, i anseende till långvarig väta, misslyckas,
försöket påföljande år förnyas medelst påförande af ris, som antändes,
hade detta sätt att behandla jorden, hvilket motionären ansåg på intet vis
skadligt, enär den afbrända mörjan och den förruttnade skogsspillningen, förvandlad
till aska, fördubblar kyttjan och befordrar gräsväxt intill dess ny skog
uppvexer, likväl blifvit af Krono-åklagare åtaiadt och den idoge landtmannen
ofta sakfäld till de böter af 20 R:dr, som åberopade Författning bestämmer.
Då ött sådant förfarande ofta afskräcker landtmannen att till sin synbara nytta
och förmon behandla sin egen jord, hvaröfver samma Författning i 18 §.
tillerkänt honom fri och oinskränkt dispositions-rätt, anser motionären först
åberopade §. böra upphäfvas, så framt den nedtryckte jordbrukaren, som ofta
till större delen beror af grödan från svedjeland, skall ega bestånd.
1 motsats häremot har Nils Persson från Örebro Län, med anledning
af en förväntande ny Förordning angående skogarne i Riket, påkallat allmänna
uppmärksamheten derå, att faran för skogseld och deraf följande olyckor
i flerfalldiga hänseenden är alltför stor, för att kunna motvägas af de möjliga
fördelarne af bränningen. Svedjande eller bränning af qvist och toppar
är lika öfverflödig som onödig, och motionären hade jemte sin orts invånare
en på erfarenhet grundad öfvertygelse, att den näring, jorden vinner genom
förmultnande af barr och ris, är både naturligare och nyttigare, än att bränna
och dymedelst ofta, synnerligen å viss mark, låta förtäras den matjord,
sorn finnes å skogsmarkens yta, uti hviken fröet bättre gror, än i den genom
bränning skadade jorden. Härjemte bar motionären, i afseende på den föreskrifna
trakthuggningen å allmänningsskogarne, anmärkt, att en årlig kringstängning
af den nedhuggna trakten kostar mera i hägnadsvirke och arbetsersättning,
än som motsvaras af den deraf förväntade nyttan; hvadan motionären
hemställt, så väl att allt svedjande å allmänningar måtte förbjudaSj
Zag- samt Allm. Be sv. och Ekon. Etsk Betänkande, No 2.
39
som ock att gärdsle till deras inhägnande traktvis ej måtte förslösas eller dagsverken
för sådant ändamål förspillas.
Af Ola Jeppsson fran Blekinge Län, nied hvilken Lars Nilsson och
Gustaf Bernhard Appelqvist från samma Län sig förenat, har4blifvit anfördl:
att ehuru det syntes vara en tydlig följd, att den, som, på grund af Kongl.
Förordningen den 28 October 1830, förvärfvat fri dispositions-rätt öfver ekskog,
må så väl sjelf förpassa deraf behugget virke, utan afseende derpå, om
han är frälse-egare eller icke, som ock beträffande ek-afbarkningen, förfara,
som honom godt synes, en del vederbörande likväl tro sig befogade att framkasta
hinder eller väcka talan i dessa afseenden; hvarföre motionären ansåg
nödigt, att öfver ofvannämnde Nådiga Förordning utfärdas den förklaring,
att egare af Kronoskatte-hemman och stadsjord af Kronoskatte-natur, hvilken,
i följd af samma förordning, ekskog sig tillöst, må, utan hinder af
äldre staäganden, vara tillåtet, ej mindre att å det deraf behuggne virket
utfärda forsedel, än äfven, i afseende å ek-afbarkningen förfara efter godtfinnande.
Delta hafva Utskotten i öfvervägande tagit; och hvad först angår förslaget,
alt den, som med boställs- eller kronohemmans innehafvare contraherar
om skog, skulle vara fri för allt ansvar, utan afseende, om han vetat eller
ej, att skogen från så beskaffad lägenhet bekommits; så lära Utskotten
icke hafva af nöden alt anföra några vidlyftiga skäl för sitt afstyrkande af
bifall till ett förslag, som står i uppenbar strid med grunderne för all Criminal-lagstiftning;
och Utskotten inskiänka sig således till hemställan,
att Olof Olofssons i ämnet väckte motion mätte lemnäs utan afseende.
IIvad dernäst beträffar förslaget, att skaltehemmans-egare må utan erläggande
af någon lösen förunnas enahanda rättighet till fri disposition öfver
masteträd och spiror, som, enligt 4-0 §. af Skogs-Ordningen, egare af frälsejord
tillkommer; så finna Utskotten det förhållande, som motionären åberopat
till stöd för sin framställning, nemligen obetydligheten af den i Kongl.
Förordningen den 28 October 1830 för skatte-jordegare bestämda löseskilling,
till vinnande af fri dispositionsrätt öfver masteträd och spiror, innefatta grund
för en alldeles motsatt åsigt af saken. Då skatte-jordegare, med en så ringa
afgift, som 24 sk. Banco för hvarje helt mantal, kan förvärfva sig Kronans
af ålder förbehållne rätt till mäste- och storverksträd, måste denna rätt, ehuru
till utseendet afyttrad, i sjelfva verket anses vara af Staten åt hemmansegaren
efterskänkt; men just derföre, att afgiflen är så obetydlig och det erfordras
så ringa grad af omtanka hos jordegaren för att bereda sig fördelen
4o Zag- samt Allm. Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkande, N.o 2.
af fri dispositionsrätt i nämnde hänseende, anse Utskotten den stadgade löseskiliingen
böra bibehållas så mycket heldre, sorn ett efterskänkande deraf numera
skulle innebära på samina gång en orättvisa emot dem, som, med begagnande
af sin lösningsrätt, afgiften redan erlagt, och ett oförtjent gynnande
af dem, som försummat eller icke gittat den medgifna dispositions-rätten sig
förvärfva. Utskotten tillstyrka således,
att den väckta motionen icke måtte bifallas.
Vid de af serskilde motionärer gjorde framställningar, i afseende på rättigheten
och sättet att svedja, få Utskotten, ehvad dessa framställningar äsy^fta
full och oinskränkt frihet för jordegare i gemen, att efter godtfinnande i
dessa fall förfoga, eller endast upphäfvande af vissa gällande lag-bestämmelser,
erinra, att ali lagstiftning för skogshushållningen livilar på den erkända grundsatsen,
att Staten eger ej blott rätt utan äfven förpligtelse att emot en generations-hugskolt
skydda framfarna slägtens verk och kommandes förhoppningar.
Ur denna grundsats härleda sig ock de stadganden, som gällande
Författningar rörande skogarne här i Riket innehålla. Att borttaga elier förändra
dem i en så vigtig omständighet, som beträffande rättigheten och sättet
för svedjande, skulle, efter Utskottens omdöme, vara att gifva en lång
framtids skatter till pris åt ögonblickets missförstådda vinstbegär. De skrankor,
detta eger för sig uppdragne i Författningarne, äro så mycket nyttigare,
sorn de på ett ganska väl afpassadt sätt förena skydd för egendomen med
tillräcklig frihet för dess innehafvare. Föga ändamålsenligt skulle det ock vara,
att då man bemödar sig att införa och göra allmännare kända grunderna lör
en ordentlig skogshushållning, lösgöra den enskilde från de band, som redan
finnas, och utan hvilka ett ordnadt hushålls-system i afseende på skogarne
icke är möjligt. Utskotten vilja i öfrigt, med afseende å en del motionärers
åberopande af frälse-egares större frihet i svedjande, anmärka, att så väl, enligt
1805 års Skogs-Ordning, som Kongl. Kungörelsen den 2 Mars 1819, stadgandet
rörande kyttande saint svedjande å sandmo, bergagtig och stenbunden
mark gäller all jord lika; och anse Utskotten sig af dessa lieie anledningar
bora tillstyrka,
att dej i afseende på rättigheten och sättet för svedjandej mer
eller mindre vidsträckta framställningarne af Anders Andersson
från Östergöthlands Län, Johannes Christoffersson från Kronobergs
Län, Gustaf Bernhard Appelqvist och Lars Nilsson från
Blekinge Län, måtte lemnäs utan afseende.
Hvad Nils Persson från Örebro Län deremot yrkat, eller att allt svedjande
-
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtandej N.-o 2.
jande å allmänningar mätte förbjudas, anse Utskotten innefatta en mindre
ändamålsenlig inskränkning, i afseende på behandlingen af dessa skogar; och
då, med iagttagande af gällande föreskrifter och stadgade försigtighetsmått,
svedjande kan pröfvas gagnelig! samt utan äfventyr verkställas, synes ett bestämdt
förbud deremot hvarken lämpligt eller af något behof påkalladt; hvadan
Utskotten hemställa,
att Dfils Perssons motion i denna del måtte förfalla.
Utskotten kunna icke heller instämma i de åsigter, hvilka blifvit framställde
till stöd för Gustaf Bernhard Appelc/vists förslag, att tiden för hägnads
underhållande kring svedjeland mätte inskränkas till 2:nc år, samt för
Nils Perssons från Örebro Lin yrkande, att den i Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction
för Skogs- och Jägeri-Staten i Riket den 16 Mars 1838 intagne föreskrift
om instängning af afverkade och skoglösa tragter å allmänningarne
måtte upphäfvas. Det är ett nogsamt kändt förhållande, att jordbrukaren, i
följd dels af en i sjelfva verket knapp fodertillgång, dels af mindre omtänksam
och noggrann hushållning dermed, i allmänhet nödgas utsläppa sina
kreatur så tidigt på Våren, att de ännu icke kunna hemta sitt uppehälle af
gräs eller egentliga fodervexter. De afbita då med begärlighet de späda trädplantorne,
sorn jemte knopparne och skotten på träd och buskar i början nästan
ensamt utgöra kreaturens föda. Härigenom ej blott ödeläggas otaliga
trädplantor, utan de, som undgå förstörelsen, blifva genom ett flere år förnyadt
afbitande af topparne hämmade i vexten samt erhålla ett buskartadt
utseende. Der man åsyftar åter vext af skogen, är det således nödigt att freda
trädplantorne, intilldess skogen i allmänhet undanvuxit kreaturens bett.
Härtill erfordras, i förhållande till vextligheten, en längre eller kortare tid, som
i 56 §. af Skogs-Ordningen blifvit utstakad till åtta, och i nyss anförda Nådiga
Instruction synes vara antagen till tio år. Hvad Författningarne i denna
del innehålla och föreskrifva är på natur-förhållanden samt vunnen stadgad
erfarenhet grundadt, och Utskotten anse ock dervid böra förblifva. Motionärernes
anmärkning, att kostnaden för uppförande och underhåll af hägnad
kring svedjeland eller afverkad tragt å allmänning skulle öfverstiga den
dermed åsyftade nytta, synes så mycket mindre förtjena afseende, som 23 §.
af oftanämnde Nådiga Instruction, hvad de allmänna skogarne beträffar, uttryckligen
innehåller, att, om kostnad för dylik stängsel, som, i följd af tillåten
gräsbetning måste uppföras, skulle öfverstiga tio års betes-afgift, något
mulbete icke å dessa parker må upplåtas; och i sådant fall någon stängsel
icke erfordras. Utskotten hemställa,
Bih. Ull R. St. Prot. 184.0. 7 Sami. 2 Afd, 1 Haft. 6
42
han- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Utlåtande, No 2.
att de i detta hänseende af Gustaf Bernhard Appelqvist och Nils
Persson från Örebro Län väckte förslag måtte förfalla.
I fråga om upphäfvande af den i 15 Cap. 1 §. Byggninga-Balken meddeldta
föreskrift, att den, som vill svedjeland bränna, skall uppgräfva jorden
deromkring; anse Utskotten detta, jemte öfriga i denna §. påbjudna försigtigt
hetsmått, vara af klok omtanka föreskrifvet och så mycket mera nödvändigt,
som elden både lätt och obemärkt utbreder sig i sjelfva jorden, och de fleste
skogseldar uppkommit af vårdslöshet och underlätet iagttagande af hvad
lagen i anförde rum stadgat. Utskotten tillstyrka således,
att den af Gustaf Bernhard Appelqvist härutinnan väckte motion
icke måtte bifallas.
Då genom ej mindre 1 och 2 §§. i Kongl. Skogs-Ordningen, än Kongl.
Kungörelsen den 2 Mars 1819, det är skogs- och jägeri-betjeningen uttryckligen
förbudet att tillvälla sig något inseende öfver skattemanna-skogen, och
deras befattning endast sträcker sig till bevakande af Kronans rätt, hvartill
hörer, ”att söka upptäcka och i laga ordning åtala förseelser emot Författningarne”;
finna Utskotten den af Gustaf Bernhard Appelqvist väckte motion
om upphörande af skogs- och jägeri-betjeniugens rätt till sådane åtals
anställande vara af den beskaffenhet, att Utskotten måste hemställa,
att densamma måtte lemnäs utan afseende.
Hvad slutligen angår den af Ola Jeppsson från Blekinge Län gjorda
hemställan om utfärdande af en sådan förklaring öfver Kongl. Förordningen
den 28 October 1830, att den, som i följd af samma Förordning tillöst sig
fri dispositionsrätt öfver ekeskog, må ega att å deraf behugget virke utfärda
forsedel, samt i afseende på eke-afbarkningen förfara efter godtfinnande; så
anse Utskotten ifrågaställde Förordning, jemnförd med Skogs-Ordningen den 1
Augusti 1805, vara i denna del så tydlig, att missförstånd deraf skäligen icke
bör uppstå, och den af motionären ifrågasatta förklaring fullkomligen öfverflödig;
hvadan Utskotten hemställa,
att Ola Jeppssons i ämnet afgifne motion måtte förfalla.
Stockholm den 30 Juni 1840.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betankande, iV.o 3.
43
N:o 3.
Ank. till Exp. Utsk. den 2g Juli, kl. 10 f. m.
Betänkandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse} i
fråga om ändring af Kongl. Förordningen den ig December
1827, angående grunderne och villkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från
hemman.
Med inhemtad kännedom derom, att Kongl. Maj:t, genom Circulär-bref
till samtlige Dess Befallningshafvande, utom i Stora Kopparbergs Län, den
26 October 1833 förordnat, det i hvarje Län en Comité skulle sammanträda,
för att till Kongl. Maj:t afgifva nödiga upplysningar och utlåtanden, ifråga
om behofvet af andra föreskrifter, rörande hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman, än de, som innefattas i
Kongl. Maj:ts derom utfärdade Förordning af den 19 December 1827, funno
Bikets senast församlade Ständer sig icke böra ingå i närmare granskning af
de då under Riksdagen framställde yrkanden om ändring och rättelse i llere
delar af samma Förordning, utan anhöllo, i underdånig skrifvelse den 17 September
1834, att, sedan Comiteernes yttranden inkommit, Kongl. Maj:t måtte
låta utarbeta förslag till de ändringar, förklaringar och tillägg i berörde Förordning,
som af dessa yttranden kunde föranledas, vare sig i hänseende till hela
Riket eller vissa delar deraf, samt vid denna Riksdag lemna Rikets
Ständer del af så väl nämnde förslag, som Comite'ernas yttranden, på det
Rikets Ständer kunde blifva i tillfälle att med förnyadt utlåtande i ämnet
inkomma. I anledning häraf, har Kongl. Majit, efter det Läns-Gomiteernes
yttranden inkommit, åt vissa Committerade uppdragit utarbetandet af det förslag,
Rikets Ständer i berörde afseende begärt, samt, uti Nådig Skrifvelse den
27 sistlidne Januari, till Rikets Ständer öfverlemnat Committerades i ämnet
afgifne utlåtande med förslag till förnyad Förordning, angående grunderne
och villkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman, jemte dervid af någre Comiteens ledamöter fogade
reservationer, äfvensom Läns-Comiteernes yttranden och tillhörande handlingar.
Denna Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, jemte uppräknade handlingar, hafva
samtlige Riks-Stånden till Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
behandling remitterat 5 och få Utskotten, efter tagen noggrann känne
-
44
Lag- samt Allm. Desv. oeh Ekon. Utsk. Betänkande, Nto 3.
dom och sorgfällig granskning deraf, dess yttrande öfver ifrågavarande förslag
härigenom vördsammast afgifva.
Vid pröfningen af de uti Committerades underdåniga Utlåtande anförde
grunder för de serskildte i förslaget intagne hufvudstadganden, rörande sättet
oell villkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, hafva Utskotten funnit
sig böra till det mesta instämma uti de af Committerade utvecklade åsigter,
och anse, med tillkännagifvande häraf, öfverflödigt alt yttra sig öfver
andra delar af förslaget, än de, hvartill Utskotten icke funnit sig kunna tillstyrka
bifall. Dessa hafva Utskotten här upptagit i den ordning, förslaget
sjelft föranleder, och serskildt för hvarje §. dess tillstyrkande motiverat.
1 Cap.
6 §•
Committerade hafva föreslagit, att, utan föregången undersökning eller
serskild tillåtelse, hemman må klyf vas till minst -|:clels förmedladt mantal
på hvarje utklufven del; till antagande af hvilken norm Committerade hemta
t anledning af Comiteernas förslag och Läns-styrelsernes uppgifter, enligt
hvilka minimum för klyfning utan föregången undersökning ansetts i de flesta
Län kunna antagas till |:del och i några ända till Txg:dels mantal; hvaremot
för flere Län de uppgifvit, att besutenhet icke vore att påräkna å mindre
hemmansdel än |:dels mantal.
Redan af dessa skiljagtiga uppgifter visar sig svårigheten för en allmän
bestämmelse om storleken af det hemmantal, som må anses medföra besutenhet
utan föregången närmare undersökning om hemmansdelens beskaffenhet,
och derförutan är det kändt, att de förhållanden, hvaraf besutenheten
beror, äro väsendtligen skiljagtiga äfven inom ännu inskränktare områden.
Det är af vigt, att denna bestämmelse må ske med den yttersta möjliga noggranhet,
om icke man skall äfventyra, å den ena sidan, att förfela ändamålet,
förekommandet af en för jordbrukarens bestånd vådlig, ytterligt drifven,
hemmansklyfning, och, å den andra, att med fastighetsköp onödigtvis förena
omgången af en undersökning, som medförer besvär och kostnader, hvilka
mången gång torde förefalla kännbara. Committerade hafva jemväl, enligt
hvad deras yttrande visar, åsyftat, att serskildta föreskrifter härom, lämpade
efter förhållandet inom olika orter, borde i den föreslagne Författningen intagas,
sedan mera bestämda speciella uppgifter i detta afseende blifvit infordrade,
och Utskotten anse sig böra, i öfverensstämmelse härmed tillstyrka,
att åt Kongl, Maj.ts Befallningshafvande j hvar för sitt Län,,
Lag- samt Allm. Btsv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o 3.
45
må uppdragas att, i samråd med sakkunnige män af Länets invånare,
föreslå, för hvarje olika ort serskildt, del minsta hemmantal,
hs artill klyfning må ega rum utan föregången serskild
undersökning, och att, med ledning af så beskaffade förslag, för
r esklöf ter i detta afseende, lämpade efter olika local-förhållanden,
måga i Författningen meddelas.
8 §.
5 mom. Vid det här föreslagne stadgande, att Nämndens beslut skulle
vara underkastadt pröfning endast i det fall, att klyfningen klefve afstyrkt,
liar en af Committerade, Herr Justitiae-Canzlern Faxe, uti dess vid det underdåniga
utlåtandet fogade reservation, redan anmärkt, att då, genom tillåtelsen
till klagan i ena fallet, det blifvit medgifvet, att Nämndens beslut
kan vara origtigt, det vore rättsvidrig! att förklara den ena derigenom förnärmade
parten oberättigad att få ett sådant origtigt beslut ändradt. I denna
af Herr Justitiae-Canzlern yttrade mening kunna Utskotten ej annat än instämma
och hemställa alltså:
att detta moment måtte fördelas i 2:ne, med följande lydelse:
5. mom. Har Nämnden tillstyrkt klyfningen, då skall dervid
förblif va, ulan sä är, att delegare i samma hemmansdel, som klyfvas
skall, vill lösnings-anspråk väcka. I sådant fall gore han
talan derom anhängig vid det Ting, som infaller närmast efter
sex månader, från det Nämndens Utlåtande meddelades. Försummar
han det, vare all vidare rätt och talan i frågan förlustig;
och ej må annan, än sådan delegare, som nu nämnd är,
emot det Utlåtande klagan föra.
6 morn. Af styrker Nämnden den sökta klyfningen; ege den
med Utlåtandet missnöjde, hos Härads-Rätcen begära pröfning
af frågan. Härads-Rätten infordre häröfver yttrande af Nämnden
och levine äfven öfrige delegare i den hemmansdel, som
klyfvas skall, tillfälle att deras rätt iagttaga och bevaka. Gillas
Nämndens beslut, hvarigenom klyfning afstyrkt blifvit, ege
den missnöjde att målet fullfölja, på sätt, som om lösnings-frågor
i 11 ,5‘. sägs. Varder åter klyfningen af Härads-Rätten bifallen;
då må häremot ej vädjas eller besvär anföras af annan, än den
delegare i samma hemmansdel, hvilken ttllika väckt fråga om
rättighet till lösen af den utklufne delen; men försummar delegare,
du han vid Härads-Rätten hörd varder, att sådant lös
-
46
Zag- samt Allman. Desv. och Ekon, Utsk. Betänkande, N.-o 3.
ningsanspråk väcka, vare all vidare rätt till talan härom förlustig.
6 mom. Genom den här föreslagna sönderdelning af föregående moment,
blir detta i ordningen det 7:de och anmäles till bifall, med iagttagande allenast
af den förändring, som är en följd af Utskottens tillstyrkande vid 6:te
eller att, i stället för |:dels mantal, införes:
Då lagfart eller åbobref sökes å hemmansdel, som är mindre
än hvad för klyfning utan undersökning är i 6 1 mom. med
gifvet,
eller ny äbo eller egare skall för sådan hemmansdel skattskrif
vas, eller inteckning deri för skuld eller arrende begäres,
vare sökanden skyldig styrka, när hemmansdelen blifvit ut k lufven,
och, om sådant skett efter det denna Vår Nådiga Föro dning
utfärdades, jemväl förete det beslut, som i afseende å klyfningen
blifvit meddeladt.
9 talinder
åberopande af de skäl, Herr Justitias-Canzleren Faxe i dess reservation
framställt, anse sig Utskotten böra, i afseende på de hemmansklyfningär,
hvilka hittills skett utan föregången undersökning och pröfning, tillstyrka
bibehållande af den i 6 §. af nu gällande Förordning af den 19 December
1827, stadgade lösningsrätt; i anledning hvaraf Utskotten hemställa,
att vid denna ett nytt moment måtte tilläggas, sä lydande:
2 mom. I fråga om rättighet för andra delegare i hemmansnumret
att till sig lösa obesuten hemmansdel, som, innan denna
Vår Nådiga Förordning utfärdades, utan vederbörande Embets-myndighets
tillåtelse blifvit utklufven , gälle hvad 6 §. i
Förordningen den 1g December 181J härom innehåller; men ej
vare sådan delegare berättigad till lösen af hemmansdel, som hädanefter
utklyfves, ej eller, då förut utklufven del blifvit till
en besutenhet förenad under sambruk med annat hemman eller
annan hemmansdel, som innehafvaren tillika eger eller under
stadgad åborätt besitter, på sätt 6 ff. innehåller.
§■ 11.
I betragtande af den större fullstandigheten i föreskriften samt bestämmande
af viss tid, inom hvilken lösnings-anspråk måga fullföljas, hafva Utskotten
ej tvekat att gifva företrädet åt den redaction af förevarande §., som
blifvit af Herr Justitias-Canzleren Faxe föreslagen. De vid slutet deraf före
-
Jjtia- samt Allni. Besv. och Ekon. Utsk, Betänkande, N.o 3. A1/
kommande orden: ”genom vad till Lagmans-Rätt” anse‘Utskotten dock böra utgå,
såsom öfverflödiga, och möjligen äfven, med hänseende till Lagmans-Rätternes
ifrågaställda indragning, mindre lämpliga; Utskotten tillstyrka i följd häraf:
att denna må erhålla följande lydelse: Vill delegare, som,
enligt g §., anser sig berättigad att obesuten hemmansdel inlösa,
af den rättighet sig begagna, och har ej undersökning, angående
besutenhet af den anledning, som i6 §. omförmäles, förut skett,
hegare han dä hos Sockne-Nämnden sådan undersökning. Sedan
den undersökning skett och Nämnden Utlåtande afgifvit ,påi sätt
8 8)- innehåller, åligge sökanden, så vida han vill sitt lösningsanspräk
fullfölja, att, inom den tid, som i 5 mom. af sistnämnde
sägs, genom stämning i laga ordning göra talan härom
anhängig hos Härads-Rätten, som eger att påståendet upptaga
och afdöma; hvarefter målet i den ordning, som för tvistemål
i allmänhet stadgad är, fullföljas må.
11 Cap.
7 §. 3 morn.
Då Rikets Ständer redan vid sistförflutne Riksdag fått till granskning emoltaga
Lag-Comiteens förslag till allmän Civil-Lag och således antagandet
af en ny lag möjligen snart kan förestå, hafva Utskotten funnit uttryckliga
åberopandet af nu gällande 16 Cap. 2 §. Jorda-Balken höra undvikas, och
hemställa alltså, att begynnelsen af detta moment måtte sålunda förändras:
I afseende på lägenhet, som på lifstid upplåten är, gälle hvad
om lifstidsstädja ä hemman i lag stadgadt är, och skall jemväl
sådan lägenhet, vid besittnings-tidens slut, återfalla till hemmanet,
utan lösen eller annan ersättning, än för sådan derå nedlagd
odlingskostnad, som då ännu icke är genom af kastningen ersatt,
samt med rättighet för innehafvarén af lägenheten att
derifrån bortflytta honom tillhörig åbyggnad och stängsel, der
ej hemmans-innehafvaren den lösa vill.
12 §. i morn.
Ehuruväl Utskotten dela Committerades åsigt, att afsöndring af jord från
hemman för alltid, under eganderätt, icke må, utom i vissa undantagna fall,
vara hädanefter tillåten, hafva Utskotten likväl ansett tillämpningen af denna
grundsats icke höra sträckas till mosse, som är odlingsbar, men i dess
48
Las,- samt Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande j IV;o 3.
närvarande skick onyttig. Af den redan i långlig tid medgifna tillåtelsen
att så beskaffad lägenhet med egande-rätt upplåta, lära några skadliga verkningar
icke kunna anföras, då det deremot är otvifvelagtigt, att den säkerhet
i besittning, som endast af eganderätt uppkommer, jemte öfvertygelsen, att
nedlagde kostnader och mödor skola komma egna efterkommande till gagn,
verksammast befrämja odlings-företag i gemen, och således, äfven i detta fall,
fördelar sannolikt redan af den längesedan medgifna rättigheten härflutit och
än mera äro att för framtiden af dess bibehållande förvänta. Utskotten tillstyrka
alltså:
altj genom införande af orden: ”för alltid eller” näst efter
uttrycket: ”såsom i nämnde $. sägs ” detta moment mätte återbringas
till öfverensstämmelse med nu gällande stadgande i 2
Cap. 11 §. af Förordningen den 1g December 1827, och tillåtelsen
till mosses upplåtande under egande-rätt sålunda för framtiden
bibehållas.
18
Det af Committerade förelsagna årliga uppläsandet af denna Förordning,
så väl i Kyrkorne, som vid hvarje mantals- och skattskrifning, anse Utskotten
mindre leda till det dermed åsyftade ändamål, än att vid mantals-skrifningarne
borttaga en för den vidlyftiga förrättningen i alla fall knapp tid
och, utan serdeles nytta, Öka den redan stora mängden af Författningar, som
skola årligen, enligt serskildta påbud, i Kyrkorna uppläsas. Utskotten hemställa
således:
att stadgandet härom måtte ur Författningen utgå.
Efter att sålunda hafva genomgått förevarande till Utskottens behandling
Öfverlemnade förslag, få Utskotten slutligen, såsom hufvudsakligt Utlåtande,
vördsammast tillkännagifva, det Utskotten anse samma förslag, med de af Utskotten
deri tillstyrkte förändringar, böra vinna Rikets Ständers bifall; i följd
hvaraf Utskotten ock hemställa, det Rikets Stunder måtte hos Kongl. Maj:t
om utfärdandet af en dermed öfverensstämmande allmän Författning i underdånighet
anhålla.
Stockholm den 30 Juni 1840.
Reservationer:
Af Herr Friherre Leijonhufvud j A.: ”Emot Utskottens fattade beslut måste
jaS
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandej N-o 3.
4.9
jag mig reservera, emedan de skilja sig från de åsigter, jag uti FattigvårdsComiteen
utvecklat och hvilka jag här åberopar. Jag har icke blundat för
vådorna af en för långt utsträckt klyfning af jorden, men jag anser dessa för ett
mindre ond t, än om möjligheten stänges för arbetaren att förvärfva sjelfständighet
genom egandet af äfven en obetydligare jordrymd.”
Herr Borgmästaren Ekholm förklarade sig icke kunna dela pluralitetens
mening, sä väl i afseende pä 16 §. 1 morn., som 17 §. af 2 Cap., utan ansåg
sig böra biträda den åsigt, Herr Justitiee-Canzleren Faxes i dessa fall, utvecklat,
hvadan Herr Ekholm äfven tillstyrkte antagandet af den redaction
af de ifrågavarande §§., som blifvit af Herr Justitise-Ganzleren i dess serskildt
afgifne förslag uppställd.
STOCKHOLM, ECRSTEINSKA BOKTRYCKERIET 1840.
T- . .. .. 1 .r.-.'.
ivA- ... -.■ . - .
.: , - .1 J .! /i J .. ..
Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 4. i
N:o 4.
Ant. till Exp. Utsi. den 3o Juli, kl. io f. m.
Betänkande, angående ändring af Författningarne rörande
Socknestämma, samt om bildande af C o minu -  nal-Styrelser.
Vid Riksdagen åren i 83| och 1835 väcktes motioner, dels om en fullständig
omarbetning af 1817 års Sockne-Stämmo-Förordning, för iagttagande
af de förändringar och tillägg, som under senare tider blifvit påbudne
och för de ytterligare rättelser och förbättringar, som förmenats
vara nödiga, dels om partiella förändringar eller tillägg i denna Författning.
Såsom brister i den närvarande Lagstiftningen i detta ämne, är
hufvudsakligen anmärkt saknaden af bestämd föreskrift om Socknestämma
i stad, samt olämpligbeten och orättvisan af den i 4 §■ af 1817 års Förordning
antagne grunden för rösträttighet i Socknestämma, serdeles för städer
och företrädesvis för hufvudstaden, då endast Fastighets-egare äro tillerkända
beslutande-rätt, men alla som å landet lefva af capital, löne-inkomster,
eller andra yrken, än åkerbruk å egen jord, samt alla hyresman
i städerne, äro betagne till och med rättighet att vid Socknestämma inställa
sig, ehuru de hafva förbindelser att deltaga i afgifter för angelägenheter,
som bero af Socknestämmas pröfning och sådana afgifter på många ställen
till högst betydliga belopp af deni utgöras. Rikets Högloft. Ständers Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott hafva häröfver utlåtit sig den
12 Januari x835 (Uti. N:o 4°) att Utskotten funnit en fullständigare Lagstiftning
i omförmäldte ämnen vara af behofvet högligen påkallad; att för
närvarande icke funnes någon Lag, utan endast sedvänja tili grund för omröstning
å Socknestämmor i städerne, likasom föreskrift saknas, rörande
Socknestämmor och Kyrko-Råd samt dessa myndigheters constituerande i
de församlingar, sorn utgöras af både städer och hemman å landet, hvarförutan
åtskillige ändringar i nu gällande stadganden torde» erfordras; meri
då Utskotten saknade kännedom om de olikartade plägseder och förhållanden,
som i förrberörde afseende i städerne egde rum, och ej voro i tillfälle
att härom inhemta upplysning eller uppgöra förslag till Författning,
hafva Utskotten funnit för ändamålet lämpligast hemställa, att Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Bih. tiil R. St. Prat. 1840. 7 Semil. 2 Afd. 2 Haft. 1
2 Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.- Utskottens Betänkande, JV:o' 4.
Maj:t, efter Stads-Församlingarnes hörande, åf Committerade för Kyrko Lagens
öfverseende, eller åt andra sakkunnige män, i Nåder uppdraga utarbetande
af förslag till en fullständig Författning, angående Sockne-slämmor
och Kyrko-Råd i städerne och på landet, samt berörde förslag, till Rikets
Ständers bedömande, luta å nästa Riksdag i Nåder framlägga. Rikets
Ständer, som gillat detta yttrande, hafva, i fullkomlig öfverensstämmelse
dermed, till Kongl. Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse den g Februari
i835, och Kongl. Maj:t har i Nåder täckts erinra om Rikets Ständers sålunda
framställda underdåniga anhållan , då Kongl. Majit, genom Skrifvelse
tili Rikets Ständer den r sistlidne Februari, i Nåder tillkännagifvit, att
Committerade för Kyrko-lagens öfverseende, med ledning af de från Consistorierne
i Riket, efter Stads-församlingarnes hörande, infordrade underdåniga
utlåtanden i ämnet, utarbetat och till Kongl. Majit i underdånighet
afgifvit förslag till Förordning om Socknestärnmor och Kyrko-Råd, äfvensom
att Comiteen för Fattigvårds-anstalterne, efter erhållen del af de i
detta ämne till Kongl. Majit inkornne handlingarne, i Comitéens förslag till
Communal-Lag, behandlat frågan om Socknestämma på landet, hvilka bägge
förslag blifvit med Högstberörde Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
öfverlemnade, dervid Kongl. Majit täckts förklara Sig förvissad , att Rikets
Ständer skola åt de vigtiga angelägenheter, dessa förslag omfatta, egna ali
den uppmärksamhet, de förtjena.
Uti det sålunda öfverlemnade förslaget, som Committerade för KvrkoLagens
öfverseende utarbetat, saknas en stor del af de ämnen och bestämmelser,
som uti 1817 års Socknestämmo-förordning finnas intagne, utan
att orsaken till deras uteslutande är uppgifven. Man synes dock såsom
sådan orsak kunna antaga, att förslaget icke tillkommit annorlunda, än såsom
en integrerande del af Kyrko-Lagstiftningen, då det är inskränkt lill
de ämnen, som man troligen ansett ensamt tillhöra denna Lagstiftning. Om
Socknestämma i Städerne, samt om rättigheten att deltaga i Sockneståmma
och rösträttigheten dervid, innehåller detta förslag föga annorlunda,
och åtminstone icke fullständigare stadgande än 1817 års Förordning. Hvad
beträffar röstberäkningen, hvilken är föreslagen att vid socknestämma blifva
enahanda som vid Prestval, hafva Committerade, enligt hvad deras förslaget
bifogade yttrande visar, förutsatt, att Kongl. Majit skulle gilla den
rösträtt för Prestval, som Rikets Ständer vid 1828—i83o årens Riksdag
tillstyrk t, nemligen att den beräknas i allmänhet efter egendom och de
allmänna onera, serdeles ecclesiastika, som deraf utgå; att för städerna
Lng- samt Allni. Bes v.- och Ekon.-Utshottens Betänkande, N:o 4. 3
följes den grund, som för hvarje ort serskildt är stadgad, och för landet
räknas en hel röst för hvarje helt oförmedladt mantal, en för hvarje masugn,
för hvarje stångjernshärd och för tvänne kniphamrar tillsammans;
likaså vid messingsbruk en röst för hvar bränn-ugn och vid glasbruk för
2:ne glas-pottor, samt att för spikhamrar, qvarnar och alla andra serskildt
skattlagda inrättningar bestämmes röst-rätten efter deras grundränta, eller,
der sådan ej åsatt är, efter taxeringsvärdet, jemnfördl med medelvärdet på
hemman i orten.
Det af Committerade för fattigvårds-anstalterne afgifna förslag till
Communal-Lag, har deremot, hvad beträffar den delen, som handlar om
Socknestämma, endast afseende på landet, enligt hvad deri bestämdt är
uttryckt, men om rösträttigheten är deri föreslaget, att den borde beräknas
efter sistförflutna årets bevillning för lön, egendom och rörelse, i de
fall, då en annan beräkningsgrund icke är serskildt föreskrifven.
Af de, förslagen följagtige, serskildta Utlåtanden, visar sig ingen anledning
att åt någondera af dessa Comiteer varit iemnadt något uppdrag,
föranledt af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den q Februari i835,
hvilket icke heller Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse innehåller, och sjelfva
förslagen tyckas visa, att Committerade måtte varit i saknad af sådant uppdrag,
då de förhållanden, hvarå Rikets Ständer hufvudsakligen påkallat
uppmärksamhet, äro i det närmaste förbisedda.
Det lärer således få antagas, att Kongl. Maj:t icke täckts i Nåder
lemna något afseende åt Rikets Ständers härom gjorda underdåniga anhållan,
hvarföre, då förslagen således icke äro deraf föranledda och de
icke heller emotsvara hvad dermed varit åsyftadt, Rikets Ständer icke af
denna anhållan och de motioner, hvaraf den framkallats, lära hafva någon
anledning att ingå i något yttrande öfver berörde förslag, hvilka icke heller
kunna hänföras tili egenskap af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, då
de icke i sådan form och med de iagttagelser, 87 §. Regerings-Formen derföre
föreskrifver, äro Rikets Ständer meddelde.
Rikets Ständer skulle således af stadgandet i 48 §. Riksdags-Ordningen
om de föredragningsämnen, som få hos dem förekomma, varit hindrade
att, på sätt Kongl. Maj:t täckts göra Sig förvissad, egna uppmärksamhet
åt de vigtiga ämnen, förslagen omfatta, om icke denna uppmärksamhet
blilyit påkallad genom motion af Riksdagsman i Grundlagsenlig
ordning.
4 Lcig- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottens Betänkande, N:o 4.
En sådan motion är inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt af
Herr von Roseny om uppgörande af förslag till Communal-Lag, med ledning
af det förslag, Committerade för fattigvårds-anstalterne afgifvit.
I anledning af det bemäldte Committerade meddelade uppdrag att föreslå
Lagstiftning om fattigvården, samt den undersökning, som Committerade
i detta afseende anställt om de förhållanden , sorn verka till fattigvårdsbehofvet
och de anstalter, hvarigenom man borde söka att motverka detta
behof, hafva Committerade ansett sig böra påkalla uppmärksamhet å angelägenheten
af en, genom allmänt deltagande grundlagd sorgfälligare vård
om samfundslefnaden, serskildt ordnad för samhällen af den inskränkning,
att vården icke blott omfattar de allmännaste angelägenheterne, som mindre
inverka på hvarje medlem enskildt, utan äfven kan utsträckas till det
enskildta familjlifvet, så vidt det är fråga om förhållanden, som verka på
den allmänna välfärden, och att hvarje medlem kan anse sig delagtig i tillsynen
eller åtminstone i tillfälle att på närmare håll controllera den. Committerade
hafva ansett, att, jemte de mera directa verkningarne af varningar
och föreställningar eller de utvägar, som annars kunde medgifvas för
att hämma oordningar och motverka företag af synbart skadligt inflytande,
borde man föreställa sig, att, genom iagttagande af en sådan vård och
delagtigheten deri, skulle väckas och inskärpas den så angelägna uppmärksamheten
å samhälls-medlemmarnes beroende af hvarannan, och huru den
enskildta belåtenheten och trefnaden säkrast, genom samverkan, beredes oell
stadfästes.
Derjemte hafva Committerade ansett det vara af vigt för handhafvande
af de serskildte samhällenas mera allmänna angelägenheter, som redan besörjes
af utsedda menighets Ombud, att enhet införes genom en gemensam
förvaltning, på det behof och tillgångar måga i sammanhang kunna
beräknas och den enstämmighet i alla åtgärder iagttagas, som är ett nödvändigt
villkor för fördelagtiga resultat af det hela, äfvensom Committerade
beräknat, att nya företag af vidsträckare omfattning, sorn fordra samfällig
ansträngning och hvilka mångenstädes kunna till stor båtnad till vä
O
Ö O ö »
'gabringas, samt vid flere tillfällen äro af det nödvändigaste behof påkallade,
skulle lättare och säkrare kunna åstadkommas, der förberedandet oeb utförandet
ankomme på personer med serskildt uttaladt förtroende af de samhällen,
som ega om företagen besluta och med den noggrannaste kännedom
så väl af de förhållanden, hvarpå beräkningen af fördelen borde byggas,
som af de tillgångar, som kunde tagas i anspråk.
Lag- samt ./Ulm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, lY'.o 4. 5
Då fattigvården i sin större utsträckning, eller såväl de fattigasdorsörjning,
som bemödandet att inskränka tungan deraf eber åtminstone motverka
dess ökande, ansetts utgöra en af de vigligaste angelägenheter, sorn
åligga menigheterné, hafva Committerade deraf hemtat anledning att, i enlighet
med de ofvan antydde åsigterne, afgifva ett förslag till CommunalLag,
dervid Committerade likväl anmärkt, att detta förslag icke kunnat omfatta
alla de ämnen, som Committerade ansett tillhöra denna Lagstiftning,
då i afseende på flere af dem, som icke stått i sammanhang med det Committerade
meddeldte uppdraget, de lör närmare bestämmelser derom, nödige
upplysningar saknats, och då Committerade derföre i förslaget inskränkt
sig till organisationen af förvaltningen, samt sådane bestämmelser, som
antingen mer eller mindre omedelbart hafva afseende å fattigvården, eller
ock redan varit gifna genom Kongl. Förordningen om Socknestämmor och
Kyrko-Råd den 26 Februari 1817, utan att stå i strid med de föreskrifter
Committerade ansågo sig böra föreslå, hoppades Committerade, att, om förslaget
annars funnes förtjent af något afseende, Kongl. Maj:t skulle täckas
i Nåder låta föranstalta om dess granskning och närmare fulländande af
vederbörande myndigheter, på hvilka sådant, efter ärendenas beskaffenhet,
kunde bero.
Det sålunda afgifna förslaget, hvilket icke veterligen undergått den
granskning för dess fulländande, hvarom Committerade hemställt, innehåller
hufvudsakligen, att menigheterne skulle tillkomma beslutande-rättigheten
i de dem åliggande angelägenheterne, och utöfva den å socknestämma,
utan väsendtlig förändring af hvad, som förut varit iagttaget, vidare än
hvad beträffar den redan omförmäldte föreskriften om delagtigheten i socknestämmans
öfverläggningar och röstberäkningen dervid; men förde egentliga
förvällnings-bestyren är föreslagen en Sockne-Nämnd för hvarje Socken
eller Pastorat å landet, hvartill Ordförande och Ledamöter väljas af
menigheten, utom det att Kyrkoherden skulle vara sjelfskrifven Ledamot
och äfven Ordförande i vissa ärender; hvarjemte för en allmännare omfattning
af mera vidsträckta samhälls-intressen och en sammanhållande tillsyn
å förvaltningen inom de serskildta inskränktare samfunden, är föreslagen
en Läns-Nämnd för hvarje Län, bestående af Landshöfdingen, såsom
Ordförande, samt visse embetsman och valde Menighets-Ombud, såsom
Ledamöter.
Enligt hvad redan är anmärkt, upptager det af Committerade för KyrkoLagens
öfverseende utarbetade förslaget hufvudsakligen endast ecclesiastika
C Bag- somt Allm. Best*,- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, JY:o 4.
äi ender, och såsom föremål för Socknes) äm may handläggning bestämmas
endast: öfverenskommelse!' för befordrande af Gudsfruglan , sedlighet och
ordning, samt om tiden för allmänna Gudsljonsten, frågor om Folkundervisningen,
orri antagande eller endlledigande af Kyrkovärdar, Sexman och
andra Ordningsmän samt Kyrko-betjening , hushållningen med kyrkans
liilhörigheter och redovisning derföre, byggnad och underhåll af Kyrka,
Prestgård, Socknestuga och Tiondelada in. fl. församlingens hus och lägenheter,
Presterskapets och Kyrko-betjeningens inkomster, algi fler till Kyrka,
Fatligvård och andra fromma ändamål, bänkfördelningar och grafslällen,
samt alia andra kyrkomål och ärender, som, enligt serskilda Författningar
eller efter vederbörandes befallning, bero på Socknestämmas utlåtande, afgörande
eller verkställighet.
I afseende på förvaltningsbeslynn är intet stadgande i detta förslag
upptaget, hvaremot deri föreskrifves, att i hvarje församling skall Kyrkoherden
sig tili biträde vid kyrkotuktens upprätthållande, hafva ett KyrkoRåd,
bestående af minst 4 välfrejdade och agtade män, Kyrkovärdarne
inberäknade. Om detta Kyrko-Råd är för öfrigt icke vidare stadgadt, än
att Kyrkoherde skulle i dess närvaro meddela varningar för förseelser,
som ansetts höra till kyrkotuktens tillrättavisande behandling.
En af Kyrkolags-Comiteens Ledamöter, Herr Professoren Bergfalk,
har, enligt ett vid förslaget fogadt serskildt yttrande, ansett den hittills
kända Socknestämman böra delas i tvänne, nemligen en för kyrkeliga och
en för icke kyrkeliga angelägenheter, med bestämmelse att Kyrkoherden
borde vara Ordförande i den förra, och Ordförandeskapet i den senare
tillhöra den, som det allmänna förtroendet dertill kallar, äfvensom Herr
Professoren ansett titeln å det afgifna förslaget hafva bordt bestämdt antyda,
att det inskränkes till kyrkeliga mål; och detta yttrande har Herr
von Troil, Emils inom Ridderskapet och Adeln förklarat sig upptaga såsom
sin motion.
För öfrigt äro motioner, som Utskotten anse sig böra i sammanhang
härmed upptaga, väckte:
1:0 Inom Ridderskapet och Adeln af Herr von Moltzer, som föreslagit,
att samtlige Länen borde indelas i Val-District, som utvälja Eleetorer
och Valmän af menigheterna efter besutenhets-principen, och utan
afseende på stånd, så att alla, som varit eller äro Embetsman och alla
som äro Borgare i stad, eller Hus- och Tomt-egare, då de i öfrigt funnos
behörigen (jvalificerade, fingo deltaga i valen, hvilka för öfrigt skulle an
-
Lag- samt Allni. Besa.- och Ekon.-UtshotlenS Betänkande, N:o 4. 7
ställas på det sätt, att 100 valberättigade personer på landet oell 5o valberättigade
i stad, utvalde en Elector, så alt ett Län med booo väljande
å landet oell 1000 väljande i stad, skulle hafva 70 valmän. Dessa skulle
sedan ibland sig utvälja för de mindre Länen 20 å 24 samt för de större
3o a 3a deputerade, hvilka vid en viss, för alltid stadgad tid inf unno sig
i Läns-Residens-staden, der de emoltogo Landshöfdingen? berättelse om
förvaltningen af Länets inre angelägenheter, inkomster och utgifters belopp,
nja behof eller möjliga indragningar och besparingar m. m., samt,
efter granskning af 1 edogörelsei na, öfverlade, under en af dem sjelfve utsedd
Ordförande, om allt hvad de ansågo för Länet nödigt och nyttigt.
Om Konungens Befallningshafvande sedermera fann sig böra instämma i
Deputerades beslut, borde det, i alla de fall, då saken ej vore af beskaffenhet
att böra Regeringen underställas, genast kunde befordras tili
verkställighet; men i de fallåter, då , efter Konungens Befallningshafvandes
vägran, Deputerade ansågo deras beslut kunna förfalla, borde det ske; men
om de yrkade beslutets fullföljande, borde det, jemte Konungens Befallningshafvandes
utlåtande, insändas till vederbörande Stats-expedition, för
att inför Konungen föredragas. — Vidare skulle valmännen utse ett Läns-Råd
af 4 Ledamöter, hvilka borde vistas vid Landshöfdinge-sätet och öfvervara
alla de Canzli-beslut, sorn röra Länets allmänna angelägenheter, med
rättighet och pligt att deras mening till Protocollet anföra, då de ansågo
Landshöfdingen beslut icke vara grundade på Lag eller på Deputerades
beslut, eller förenligt med Länets eller dess invånares bästa.
2:0 Inom Borgare-Ståndet af Herr Wcern, hvilken, då något förslag
till Communal-styrelsers införande, som lemnade hopp om verkställighet,
icke blifvit till Rikets Ständer ingifvet, och emedan han vore öfvertygad,
att sådane institutioner blott långsamt utvecklas, derföre genom uppskof
med deras grundläggning, nu möjligen åter 5 å 6 år kunde förspillas, innan
blott en början kunde komma i fråga, föreslagit:
att alla allmänna Lagens stadgar och alla serskildta författningar,
som kunna hindra Communal-styrelsers införande, och deribland uttryckligen
Kongl. Förordningen den 1 Juli 174^» angående budkaflars utskickande
och kringbärande i landsorterne, Kongl. Brefvet d. 5 Januari 1808,
med Karamar-Collegii derpå grundade Kungörelse den 1 Februari samma
år, samt Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816, varda, efter behof
upphäfne eller förändrade, så att nämnde hinder undanrödjas;
8 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utslcotteris Betänkande, IV:o 4.
att Stadga utfärdas, sora bestämmer röst-rättigheter och rösternes
beräkning vid menigheternas val till Ombud för deras angelagenheters
bevakande, så att ingen eljest till medborgerligt förtroende berättigad person
varder från valet utesluten, så snart, enligt erkända juridiska grunder,
hans bifall fordras för de åt den valde uppdragna rättigheter, samt
att tvist om sådant uteslutande upptages och pröfvas af allmänna Domstolarne;
att
dessa stadgar icke mindre gälla för Stads- än Lands-menigheten,
samt derföre
att i släderne Domaremagten skiljes från den administrerande eller
Communal-styrelsen; och att för detta ändamål
hvarje stad må ega genom Deputerade, hvilkas utväljande af Magistraten
föranstaltas, i enlighet med de, här ofvan, för val inom Communerne
föreslagne grunder, låta utarbeta förslag''till stadens administration,
skiijd från dess Domaremagt;
att sådant förslag underställes Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, men
alt dessförinnan
i vanlig Domstolsväg, de besvär upptagas och afgöras , som en elier
flere af stadens invånare anföra deröfver, att deras rättigheter till
deltagande i stadens styrelse blifvit i förslaget åsidosatt;
att stadgarne om allt detta intages i allmänna Lagen; och
slutligen
att Författningen om socknestämmor så modifieras, att den ej blott
icke hindrar, utan i all måtto underlättar menigheternas rätt att sina angelägenheter
genom Ombud eller Deputerade besörja.
Dessutom hafva Utskotten emottagit åtskillige inom Riks-Stånden afgifne
yttranden i ämnet, innefattande jemväl anmärkningar emot de framställde
förslagen, för hvilka Utskotten komma i tillfälle att närmare redovisa
vid utlåtandet öfver hvarje serskild fråga, hvarå de hafva afseende.
?i * Lagstiftningen för socknestämman, såsom den institution, hvarifrån
menigheternes vård om sina angelägenheter utgår, måste hafva till föremål
att bestämma de enskildtes delagtighet i öfverläggningarne och besluten
samt socknestämmans myndighet öfver de enskildte och formen för utaf
beggedera. '
Rättig
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N'.o 4.
Rättigheten att deltaga i socknestämma har hittills, så vidt några
bestämmelser derom funnits, varit uteslutande fästad vid fastigheterna;
delagtigheten har varit beräknad efter fastigheternas storlek, och bidrag
för communala behof har vanligen utgått efter enahanda grunder. Detta
gäller dock egentligen endast om landet. I afseende på städerna finnes i
1817 års Kongl. Förordning intet annat stadgande, än att, der socknestämmor
förut varit brukliga, må de ock på lika sätt hädanefter hållas,
hvaremot alla öfriga föreskrifter i denna Författning tydligen visa, att man
dermed endast haft afseende på landet. För administrationen inom städerna
finnas deremot äldre stadganden, som tydligen förutsätta , att de
communala angelägenheterna inom dessa samhällen skulle hufvudsakligen
endast röra Borgerskapet och i någon mon fastighets-egarne.
Emedlertid äro, till följd af så beskaffade bestämmelser, från delagtighet
i de communala angelägenheterna uteslutne flerfaldiga medlemmar,
som borde vara dertill berättigade, till följd af sin ställning i samhället;
och då genom Författningar i senare tider blifvit stadgadt om ett vidsträcktare
deltagande i kostnader för de communala behofven, har det likväl
icke blifvit föreskrifvet, efter hvad grund ett sådant deltagande skall
beräknas, hvaraf följden varit, att tillämpningen kanske på de fleste ställen
alldeles uteblifvit. Ett stadgande härom är likväl så mycket mera
af vigt, som det utgör en grundbestämmelse för sjelfva constituerandet af
socknestämman, då hvars och ens delagtighet i dess förhandlingar och beslut
hufvudsakligen mäste afmätas efter hans delagtighet i de angelägenheter,
som afhandlas.
Fattigvårds-Comiteen har, uti det afgifna förslaget till CommunalLag
, antagit bevillningen för lön, egendom och rörelse, såsom grund för
fördelningen af communala bidrag, för de fall, då icke annorlunda är derom
serskildt stadgadt; hvaremot blifvit inom Riks-Slånden anmärkt:
1:0 att denna grund vore osäker och kan möjligen alldeles försvinna,
om en annan beskattningsmethod antages;
2:0 att bevillningen är föränderlig och ofta olika för hvart år;
3:o att afgifterne efter denna grund icke alltid blifva rättvist fördelade,
då bevillningen icke alltid utgår, i förhållande till hvars och ens inkomster;
4:o
att capilalister, som lefva af räntor, skulle vara befriade från alla
algifter och uteslutna från öfverläggningar om samhällets angelägenheter;
Bih. till R. St, Prot, 1840. 7 Sami, 2 Afd. 2 Häft. 2
io Las?-samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsiof,lens Betänkande} N:o 4,
Då, i anledning häraf, den föreslagne beräknings-grunden ansens icke
vara antaglig, är i stället föreslaget: af Herr Sandelhjelm_, att hvarje näring
skulle, efter dess förhållande till fastigheter, åsättas vissa fyrk, hvarefter
deltagandet i de communala utgifterne skulle beräknas; saint af Herr
Bagge, att utgifterne i stad skulle till j utgöras, utan ståndsskilnad , af
alla inom staden skattskrifne personer, som äro sine egne, efter den grund,
som är stadgad uti den nu gällande Bevillnings-Förordningens 2:dra Artikel,
samt de öfrige Uddarne efter samma grund, endast af dem, som
hafva rättighet att i staden drifva borgerlig rörelse eller näring elier ega
fastigheter, utan afseende å det ställe, hvarest de äro skattskrifne; hvaremot
på landet afgifterne skulle utgå till ~ efter de i Bevillnings-Förordningens
a:dra Artikel stadgade grunder, -g- efter hemmantalet och A endast
efter hemmansvärdet; och då Capitalisterne icke kunna direct beskattas,
skulle de vidkännas sin andel i utgifterna genom ökadt afdrag å de räntor,
som till dem erläggas.
Då föremålen för de communala utgifterne måste i allmänhet anses till
sin art vara enahanda med dem, hvarföre Statsbidragen utgå, kunna Utskotten
icke tveka, att den såsom rättsenlig erkända grunden för Statsbidragens
fördelning äfven måste anses rättsenlig, vid frågan om utgifter för
communala behof.
Om den allmänna Bevillningen skulle upphöra, genom antagande af
annan form för Statsbidragen, torde det först då blifva tid att öfverväga,
hvad annan beräknings-grund för de communala bidragen, som i stället
bör antagas, så att den förmenta osäkerheten, åtminstone för närvarande,
synes icke böra väcka någon betänklighet. De årliga förändringarne
af Bevillningens belopp kunna, med förutsättning af behörig grannlagenhet
vid taxeringen, icke länkas annorlunda, än såsom följder af förändrade
förhållanden, som rättligen böra tagas i beräkning vid beskattning så väl
till Slaten, som till Communen, så att häraf icke heller kan hemtas någon
skälig anledning att anse Bevillnings-grunden för mindre lämpliga. Beträffande
deremot hvad, som blifvit erinradt om Capitalister och alt desse
till följd af den föreslagne beräknings-grunden, skulle vara från communala
bidrag uteslutne , visar sig visserligen deraf, att denna beräkningsgrund
icke kan utan all inskränkning antagas, och Utskotten hafva ingalunda
förbisett, att enahanda förhållande, som här blifvit anfördt om Capitalister,
torde någon gång inträffa äfven med andra samhällsmedlemmar,
.Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottens Betänkande, N:o 4. II
som äro i de villkor, alt de skäligen böra bidraga till de coinmunala behofven,
utan att vara påförde bevillning, hvarefter bidraget bör beräknas;
men sådane fall äro dock så få, att de icke hindra en allmännare tillämpning
af beräknings-grunder, fastän, för berörde fall, serskildta, efter
förhållandet lämpade, föreskrifter blifva nödige.
Den fyrksäLtning, efter hvilken Herr Sandelhjelm föreslagit, att de
communala bidragen borde utgå, måste nödvändigt bestämmas genom en
taxering, för hvilken hvarken grund eller form äro anvisade. Utskotten
kunna icke tänka sig den rättsenlig, annorlunda än i fullkomlig likhet med
bevillnings-taxeringen, och då synes den åtminstone vara öfverflödig, om
icke olämplig.
Rigtigheten af den fördelning emellan serskildta classer af samhällmedlemmar,
som Herr Bagge föreslagit, beror af förhållanden, som troligen
skola finnas betydligt skiljagtige inom olika samhällen och inom kortare tider
betydligt förändras. Dessa förhållanden, hvilka icke en gång medgifva
möjligheten af en tillförlitlig undersökning, kunna således icke rättsenligt
antagas såsom en allmän beskattnings-grund.
Utskotten hafva således ansett sig böra hufvudsakligen instämma i
Fattigvårds-Comiteens förslag, att de communala ulgifterne, för de fall, derom
icke serskildt är stadgadt, böra i allmänhet bestridas, i mon af hvars
och ens bevillning för lön, egendom och rörelse, äfven med den af Comiteen
antagna förutsättningen, att endast sjelfrådande samhälls-medlemmar
böra i sådane utgifter deltaga, hvilket Utskotten likväl anse böra tydligare
än Committerades förslag innehåller, bestämmas genom uttryckligt stadgande,
att tjenstehjon äro från deltagandet uteslutne.
Vid tillämpningen af en sådan beräknings-grund, bör likväl tagas i
betragtande det ostridigt öfvervägande intresset för de communala angelägenheterna,
som måste anses vara förenadt med innebafvandet af fastighet,
i jemnförelse med det, man kan förutsätta hos den, som endast tillfälligtvis,
såsom tjensteman eller närings-idkare är fästad vid ett samhälle,
der han mången gång endast för en kort tid uppehåller sig. Det torde
föga vara tänkbart att kunna fullkomligt noggrant efter detta intresse afmäta
bidragen till de communala behofven, men för ett närmande dertill,
synas Indragen af fastigheterna åtminstone böra beräknas dubbelt högre än
af lön och rörelse.
För de samhällsmedlemmar, som ega känd förmögenhet eller annars äro
i de villkor, att de kunna skäligen anses böra deltaga i de communala bi
-
12 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- JJIskollens Betänkande} N:o 4.
dragen, utan att de äro påförde bevillning, hvarefter deltagandet han beräknas,
anse Utskotten det böra ankomma på Socknestämma att stadga bidraget,
i förhållande till hvars och ens villkor, efter förslag af utsedde Committerade,
som på heder och samvete derom yttra sig.
I öfverensstämmelse med hvad Utskotten sålunda yttrat, anse Utskotten
att Bevillningen jemväl bör tjena till grund för deltagande i Socknestämmans
förhandlingar och beslut, på enahanda sätt, som för deltagande
i de communala bidragen, och i så måtto instämma Utskotten äfven i denna
del uti Fattigvårds-Comiteens förslag, likväl med en sådan jemnkning,
att icke de högre Bevillnings-beloppen rnå verka till en oskälig öfvervigt
vid besluten, utan röstberäkningen, så nära- som möjligt, lämpas efter
hvarje deltagandes serskildta intresse, och tillbörlig vigt tillika tillerkännes
den flertaliga personalens gemensamma mening.
Kyrkolags-Comiteens förslag, att rösterne vid Socknestämma skulle beräknas
lika som vid Prestval, finna Utskotten deremot så mycket mindre
antagligt, som detta förslag förutsätter en bestämmelse om grunderne för
delagtighet i Prestval, som ännu icke är antagen och derom Utskotten
icke heller nu äro i tillfälle att yttra sig.
De nu föreslagne grunderne för Socknestämmans eonstituerande, anse
Utskotten vara fullkomligt tillämplige, äfven för släderne i allmänhet, dådet
förhållande, hvarå de hafva afseende, der är alldeles enahanda, som på
landet, derföre också Utskotten föreslå, att Författningen om socknestämmor
må blifva gemensam för stad och land; likväl med undantag af Stockholms
stad, der serskilde förhållanden förete sig, som måste väcka betänklighet
vid en lagstiftning i detta ämne, och hvarom Rikets Ständer nu,
likasom vid sista Riksdagen, sakna de närmare underrättelser, för hvilkas
inhemtande Rikets Ständer då hos Kongl. Majit i underdånighet begärt
att undersökning mätte anställas, hvarföre samma hinder, som då varit
för handen, äfven nu möter för uppgörande af förslag till lagstiftning i
denna del.
I afseende på föremålen för Socknestämmas beslutande-rätt och formen
för dess förhandlingar, hafva Utskotten icke funnit anledning till förändring
af förut gällande föreskrifter, vidare än att, i stället för hvad i
i8iy års Förordning är upprepadt om hvarje serskildt ämne, som SockneStamman
tillhörer att upptaga, alla så beskaffade ämnen antydas genom
mera allmänna bestämmelser, på det, under stadgandet, må kunna full
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utskottens Betänkande, A:o 4. i3
ständigt innefattas allt, hvad dertill rättligen hörer, äfvensom en och annan
föreskrift synts påkalla förtydligande genom bestämdare uttryck.
Hvad beträffar den framställning, Herr Professor Bergfalks reservation
emot Kyrkolags-Comiteens förslag innehåller och hvilken Herr von
Troil såsom sin motion upptagit, ”att Kyrkoherdens befattning, såsom
Ordförande i Socknestämma, skulle inskränkas till egentligen kyrkeliga ärender,
och deremot Ordförande för andra mål utses af församlingen,” finna väl
Utskotten , att Kyrkoherdens befattning med ledningen af socknestämmo-ärendena
icke kan härledas från hans presterliga kall, för hvars vårdande det hvarken
är nödigt eller lämpligt, att han med sin embetsmyndighet verkar på
öfverläggningarne; äfvensom till begreppet om menigheternas sjelfrådighet
vid förhandlingarne om deras angelägenheter osti itligt hörer, att äfven
valet af Ordförande skulle ankomma på serskildt uttaladt förtroende; men
med afseende å det förhållande emellan Kyrkoherden och hans församlings
invånare, som just genom hans embetsutöfning utbildas, anse Utskotten
det böra antagas, att åtminstone i allmänhet Kyrkoherden är lämpligast
att vid Socknestämma föra ordet, hvilket Utskotten tro erfarenheten jemväl
hafva visat, under det allt hittills sådant varit iagltaget, och en rubbning
af den ordning , som sålunda under en mångårig tidföljd blifvit stadgad , skulle
kunna leda till eftertänkliga verkningar. Framför allt måste man föreställa sig,
att olika former för behandlingen af ärendena skulle leda till tvister, då det
måste blifva svårt att bestämdt begränsa de ärender, som voro underkastade
den ena eller andra formen.
Derföre anse Utskotten den härutinnan föreslagna ändringen så mycket
heldre böra undvikas, som erfarenheten icke veterligen visat något
behof deraf.
Ehuru Utskotten anse sig icke böra emotsäga de af Fattigvårds-Comiteen
yttrade åsigter om vigten af en fullständigt ordnad och utbildad
communal förvaltning, och de förbättringar af samfundsskicket, som deraf
vore att hoppas, möta dock betänkligheter vid en lagstiftning derom, så
vidsträckt, som den Comiléen föreslagit. Af menigheternas rätt att sjelfva
råda öfver sina angelägenheter, under förutsättning, att Statens rättsenliga
fordringar fullgöras, måste följa, att ordnandet af förvaltningen bör
bero af menigheterne sjelfva, så alt hvarje Lagbud derom är en inskränkning
af den communal-frihet, som Lagstiftningen bör hafva till föremål
att hägna och utbilda. Dessutom äro föremålen för denna förvaltning octa
i4 Lc/g- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskottens Betänkande} lV:o 4.
ntvägarne atl åstadkomma flen, så olika på serskildta orter, att allmänna bestämmelser
derom svårligen öfverallt skola finnas fullt tillämpliga och ändamålsenliga.
Del finnes likväl vissa menigheterna åliggande angelägenheter, som,
hvad landet beträffar, kunna anses öfver allt vara i den nion likartade, att de
kunna blifva föremål för en likformig förvaltning, och äfven sins emellan
stå i det sammanhang, att de lämpligen böra gemensamt handhafvas. Såsom
sådane angelägenheter anse Utskotten folk-under visningen , sundhetsvården
och fatlig-försörjningen, hvilka tillika äro af egenskap atl ingripa
i statsskicket, på ett sådant sätt, att Staten måste anses ega rätt att af
menigheterna fordra en garantie för deras behöriga handhafvande. Denna
garantie anse Utskotten höra beredas genom bildandet af Sockne-och Stadsnämnder
, som äro ansvarige för förvaltningen och innehafva en detta ansvar
motsvarande, från menigheterne delegerad, myndighet, och Utskotten
tillstyrka således, alt för dessa ärender Sockne-nämnder inom Landsförsamlingarne
constilueras, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Fattigvårds-Comiteen föreslagit; men alt det i öfrigt må bero af rnenigheterne
sjelfve att besörja om förvaltningen af sina angelägenheter, genom
uppdrag åt dessa Nämnder, eller på annat sätt, som kan finnas lämpligt,
hvarigenom Commnnal-institutionerne torde säkrast och mest ändamålsenligt
utbildas och stadgas.
Efter dessa åsigter hafva Utskotten uppgjort förslag till Lag om
Socknestämma för Riket i allmänhet, med undantag af Stockholms stad
samt Sockne-nämnder för landet, hvilket Utskotten nu vördsamt öfverlemna
till
Rikets Höglofl. Ständers pröfning, under hemställan, att, i
den mon det antages, Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Dess Nådiga fastställelse derå.
De förhållanden, hvarefter en Lagstiftning om Communal-förvaltningen
höra lämpas, äro inom städerna i allmänhet väsendtligen skiljagtige
från dem, som å landet förete sig, och äfven inom serskildte slads-samliällen
olika, så att det föreslagna stadgandet om Sockne-nämnden icke kan
till städerna utsträckas, och Utskotten anse sig icke heller kunna framställa
något förslag till en allmän Lagstiftning i denna del.
Det är likväl kändt, att organisationen af städernas styrelse ingalunda
öfver allt är fullständig och ändamålsenlig, hvarförutan närmare bestämmelser
derom torde blifva nödvändiga, såsom följd af hvad nu är föreslå
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JSf:o 4. l5
get om Socknestämmor, så vida detta förslag antages. Utskotten anse sig
derföre böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Herr IVcerns
motion i denna del innehåller, föreslå,
att hvarje stads-samhälle må, genom utsedde Deputerade,
utarbeta förslag till stadens administration, skiljd från dess
Doinaremagt, med iagttagande af hvad om Socknestämmor
kan blifva stadgadt, samt att sådant förslag underslälles Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning.
Genom en sådan Lagstiftning om Socknestämmor, som nu är föreslagen,
anse Utskotten att tillfälle är beredt för menigheterna lill öfverläggning
om alla deras angelägenheter, utan att något hinder derföre möter
genom de i Herr Waerna motion omförmäldte Författningarne, hvilkas upphofvande
således icke för detta ändamål kan anses vara af något behof påkallad
t; och hvad beträffar de förslag, som denna motion för öfrigt innehåller,
och Herr von Moltzers framställning om Läns-Deputerade och LänsRåd,
anse Utskotten det följa af den antagna inskränkningen för Communal-Lagstiftningen,
att Utskotten icke kunna tillstyrka bifall dertill vidare
än som skett genom det Utskotten framställde förslaget, hvarföre Utskotten
hemställa,
att Herrar von Moltzers och TVcerns motioner icke måga föranleda
till serskild åtgärd.
Stockholm den 20 Juli 1840.
Förslag
till
Lag om Socknestämmor i Riket, utom Stockholms stad,
samt Sockne-Nämnder för landet.
x: s ta Capi tl et.
Örn Socknestämma.
' §•
Socknestämma skall hållas i hvarje församling tvänne gånger om året,
nemligen i Maj eller Juni, samt i October eller November månader, och
eljest när nödvändigheten det fordrar.
16 Lag- samt Allm. Bes v.-och Ekon.-UIskottens Betänkande, JS :o 4.
2 §.
Kungörelse om Socknestämma eger endast Kyrkoherden, eller den
hans embete förrättar, att utfärda.
3 §-
1 Morn. När Socknestämma äskas af Konungens Befallningshafvande,
eller Dom-Capitel eller af vederbörande Sockne-Nämnd eller dess Ordförande,
eller i stad af Magistrat, må kungörelse derom icke vägras.
2 Mom. Krono-Betjente och den, som i Socknestämma rösträtt eger,
vare ock berättigad att begära dess sammankallande, för uppgifvet ärende;
dock eger Kyrkoherden att pröfva nödvändigheten deraf. Finner Kyrkoherden
ej skäl alt sitt bifall lemna, meddele, om så äskas, silt afslag skriftligen,
samt skälen dertill, och ege sökanden att deröfver klaga, på sätt
för besvär öfver Socknestämmo-beslut stadgas.
4 §•
Socknestämma, som alltid bör hållas i Sockne-slugan eller der
förut vanligt varit, skall å helgedag från Predikstol i socknens kyrka pålysas
minst en vecka och högst tvänne veckor förr, än den hålles. Är helgedag
till Socknestämma bestämd, skall å stämmodagen derom påminnas;
kungörelse om Socknestämma skall alltid innehålla bestämd uppgift om tid,
ställe och öfverläggningsämnen för sammankomsten. Är ämne af den beskaffenhet,
att det fordrar gemensam öfverläggning af flere socknar inom
samma Pastorat, måge socknarne till gemensamstämma, å det ställe, som
finnes lämpligast, sammankallas. I andra mål utlyses serskild stämma i
hvarje socken. För ärenden, som fordra så skyndsam behandling, alt kallelse
icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må Socknestämma
hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålvses.
5 §.
Rättighet att inställa sig vid Socknestämma och der yttra sina tankar
tillkommer i allmänhet hvar och en, som derstädes rösträtt eger, på
sätt i nästföljande §. stadgas. Socknestämma skall dessutom hållas offentligt,
så att hvar och en sjelfmyndig, äfven om han der icke rösträtt eller
talan eger, må hafva, så långt rummet det medgifver, tillträde, samt tillstånd
att afhöra Stämmans förhandlingar, under villkor, att dervid iagtlaga
ett
Lag- samt Allm, Bes v,- och Ekon.-Ut skott ens Betänkande, JY'o 4. 17
ett slilla och anständigt uppförande, samt att åtlyda de serskilda ordningsreglor,
som af den röstegande församlingen i allmänhet, och för tillfället
af socknestämmans Ordförande föreskrifvas må; dock vare den, som icke
eger rösträtt, alltid oberättigad att der yttra sig, så framt han icke dertill
varder uppmanad eller serskildt tillstånd erhållit, antingen af församlingen
genom ordentligt beslut, eller af Socknestämmans Ordförande, på grund af
skäl, som i Protocollet böra upptagas.
Ej må Ledamots frånvaro hindra Stämmans fortgång; och må han,
sedan beslutet taget är, icke eller ega att derstädes något vidare i samma
ämne anföra, vare dock oförhindrad alt få sin reservation till Protocollet
förd.
§6.
Allmän grund för rösträtt i Socknestämma vare beloppet af nästförflulne
årets bevillning af lön, egendom och rörelse efter andra artikeln af
Bevillnings-Förordnirigen. För fastighet, ehvad den är större eller mindre,
skall sådan rösträtt alltid tillkomma, så väl egare som Boställs-innehafvare
och Brukare, samt beräknas efter den för fastigheter påförde bevillning,
der sådan utgår, eller i annat fall efter motsvarande andel af det vid Bevillnings-taxering
åsatle värdet; men för lön och rörelse beräknas rösträtten
efter beloppet af den derföre påförde bevillningen, dock icke för mindre
belopp än 2 R:dr och icke heller för dem , som äro andres lagstadde
tjenstehjon; samt endast till hälften af den rösträtt, som motsvarande fastighets-bevillning
eller andel af fastighetsvärde medförer.
Rosträtten efter denna grund tillämpas sålunda: att för bevillning
eller motsvarande andel af fastighetsvärde, till och med 2 R:drs belopp,
beräknas
För fastighet. För lön och rörelse.
1
röst.
1
2
röst.
derutöfver till och med 3 R:dr
2
—
I
—
5 ~
3
—-
*1
—
7 ~
4
—
2
—
10 —
5
—
2 ~
* 2
—
i3 —
6
—■
3
—
16 —
7
—
3§
—
20 —
8
—
4
—
24 “ 9
äih. till R. St. Prof. 1840- 7 Sami. 2 A/d.
2 Haft.
41
l8 Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utskottens Betänkande, N:o 4.
derutöfver till och med
För fastighet. För lön och rörelse.
28 R:dr
10 röster.
5
röster.
32
—
11
—
5*
—
36
—
1 2
—
6
—
4o
—
i3
—
öi
—
45
—
»4
—
7
—
5o
—
15
—
7å
—
60
—
16
—
8
—
70
—
l7
—
8§
—
80
—
.8
—■
9
—
.9°
—
19
—
9i
—
100
—
20
—
10
—
1 20
—
2 r
—
IOj
—
14o
—
22
—
1 1
—
160
—
23
—
11§
—
180
—
24
—
12
—
200
—
25
—
—
fulla
5o
R:d
rs bevillning för fastighel
- för lön och rörelse ~ röst.
I de ärenden, sorn endast angå hemman eller andra fastigheter och
utgifter eller besvär, sorn efter hemmantal eller fastighetsandel utgå, röste
endast fastighels-egarne, med röstberäkning efter hvarderas fastighetsandel,
och i de fall, der, enligt serskildta Författningar, endast visa
medborgare ega rätt att rösta eller serskilda föreskrifter om röstberäkningen
äro gifna, förhålles, på sätt samma Författningar för hvarje fall
stadga.
Röstegande må genom fullmagt till annan öfverlåta sin talan och rösträtt
å Socknestämma.
Om rösterne falla lika för olika meningar, galle den mening, som
Ordföranden biträder.
§ 7*
Ordförande i Socknestämma vare Kyrkoherden eller den , hans embete
förestår, eller i händelse af laga förfall för honom, den af församlingens
Prester, som Pastor dertill förordnar, eller i annat fall, den, som
Kyrkoherden i embelet närmast är. I de Annex-eller Capell-församlingar,
som hafva egen ständig Prest, vare han, eller den, hans tjenst förestår, i
Lag- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utshottens Betänkande, N:o 4. If)
tjenstförrättande Pastors frånvaro Ordförande i Socknestämma, och fullgöre
äfven i allt annat, då Kyrkoherden vid Capell eiler Annex-kyrka ej tillstädes
är, hvad , enligt denna Förordning, Kyrkoherden, i afseende på
Socknestäramor, tillkommer.
§ 3.
Ordförande åligger att ärendena tydligt och fullständigt lill öfverläggning
framställa, samt att tillse, att icke andra ämnen till afgörande företagas,
än de, som, uti den förutgångne Kungörelsen äro uppgifne och till
Socknestämmas handläggning höra. Ordföranden tillhör ock , att öfver
framställningen och besluten föra ordentligt och redigt Protocoll, hvilket
må, när så ske kan, genast, men i annat fall, sist å fjortonde
dagen derefter i Socknestämma justeras; och åligge det Ordföranden att, vid
slutet af hvarje Socknestämma, tillkännagifva, å hvilken, af dessa dagar justeringen
kommer att förrättas. Protocollet undertecknas af Ordföranden,
hvilken för dess rigtighet är ansvarig, och bestyrkes utaf minst trenne af
församlingens Ledamöter; finnes ej trenne vid justering närvarande, eller
vägras underskrift, lage då Ordförande intyg om förhållandet af närvarande
krono- eller kyrko-betjent, och ege protocollet sedan vitsord.
Ordföranden åligger att Protocollen införda i en serskild Bok, noggrant
förvara och vårda. Honom tillhör ock att, när helst så äskås, meddela
utdrag af Protocollet till Sockne-nämnden, samt att för öfrigt åt en
hvar, som det åstundar, hålla Protocollet tillhanda, för att deraf taga afskrift,
hvilken af Ordförande till rigtigheten bestyrkes. Skulle så inträffa,
att å Socknestämma fattas beslut i ämnen, hvarom Socknestämma icke eger
rätt att besluta, då bör Ordföranden deremot göra föreställningar och sådant
till Protocollet anmärka; hvarefter och sedan justering föregålt, det
genast skall af Ordföranden till Konungens Befallningshafvande insändas,
för vinnande af rättelse.
§9-
Till Socknestämmas handläggning höra mål, som angå fullgörandet
af socknens eller församlingens gemensamma åligganden, befordrande af
ordning och sedlighet inom hvarje samhälle, bevakande af dess rättigheter,
vården om dess tillhörigheter och vidtagande af anstalter för gemensamt
behof eller gagn, i hvilka afseenden Socknestämma jemväl eger alt besluta
om de för hvarje ändamål erforderlige afgifter, utse Förvaltare, Ombud,
tjenstemän och biträden, meddela föreskrifter om de hvar och en tillhö
-
20 Lag- samt Allm. Besv,- oell Ekorn-Uts t ollena Betänkande, JVro 4.
rande göromål, med iagttagande af hvad för serskildte fall genom denna
Förordning eller annars gällande La g bud finnes stadgadt, samt till noggran
efterlefnad häraf, der så nödigt pröfvas, föreskrifva och bestämma vitén,
hvilka likväl, då de flere gånger förnyas, icke må öfverstiga ett belopp af
tillsammans io R:dr Banco; börande likväl Socknestämmas beslut om vitén
af Konungens Befallningshafvande pröfvas och fastställas, innan de äro
gällande. För öfrige ärenden, sorn, enligt serskildta Författningar, böra vid
Socknestämma företagas, galle hvad derom är föreskrifvet.
§ io
1
Mom. Uti afgifter för sockens eller församlings gemensamma behof,
skall hvarje medlem, då annan grund för bidraget icke är serskildt
stadgad, deltaga, i moa af honom för sistforflutna året i fulla Riksdalerstal
påförd bevillning för lön, egendom och rörelse, efter 2:dra Art. Beviilaings-Förordningen,
samt för fastighet, som endast under nyLtjande-rätt
innehafves, i mon af den del utaf dess taxeringsvärde, som motsvarar hvad,
enligt åberopade stadgande, såsom bevillning af annan fastighet beräknas;
dock iagttages härvid, dels att afgifter efter bevillning af lön och rörelse
beräknas hälften mindre än efter bevillning af fastighet, eller motsvarande
andel af fastighetsvärde, dels att bevillning af lön och rörelse icke tage»
i beräkning för sådana afgifter, om den icke uppgår till 2 R:dr och icke
eller då den är påförd tjenstehjonmen för fastighet erlägges afgifter efter
nu stadgad grund, ehvad den är större eller mindre, och utan afseende
på hvilken sorn är innehafvare deraf. Om fastighet finnes, som icke i
och för bevillning taxeras, skall ändock värde derå sättas af TaxeringsComiteen
för beräkning af communal-afgifter.
2 Mom. Finnes inom socken eller församling personer, hvilka ega
känd förmögenhet, sorn icke är underkastad beskattning efter nu stadgade
grunder, eller hvilka annars skäligen bunna anses böra till communala behof
bidraga, ehuru berörde grunder icke kunna på dem tillämpas, då må
det ankomma på Socknestämma att utse Committerade, som på heder och
samvete föreslå de bidrag, sådäne personer böra utgöra, dock aldrig öfver
hvad den högst betalande inom samma samhälle erlägger, och dessa förslag
skola derefter af Socknestämma pröfvas.
3 Mom. Beslut om de i denna § stadgade afgifter vare icke gällände
för längre tid än ett år, utan bör alltid nytt beslut hvarje år fattas om
uttaxering för årets behof. Undantag härifrån må likväl ega rum i de
Lng- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Betänkande, N:o 4. .31
fall, då för något bestämdt ändamål en viss summa erfordras för företag,
som icke under året kan fulländas ; i hvilket fall summan må fördelas på
flere år; dock aldrig öfver Tio,
4 Mom. Till rättelse för beräkningen af dessa afgifter, äfvensom af
rösträttigheten, skola Häradsskrifvare och Stads-Cassören tillställa Kyrkoherdarne
utdrag af hvarje sockens och stads Bevillnings-Taxerings-Längd
öfver de fastighetsvärden och bevillnings-belopp, hvarföre communala afgifter
och rösträtt i Socknestämma beräknas. Längderne aflemnas inom
början af Mars månad året efter det, för hvilken taxeringen skett och skola
å nästföljande Walborgsmässo-Sockenstämma för församlingen tillkännagifvas,
hvarefter de, i den mon de icke klandras och rättas, lända till efterrättelse
intill samma tid året derefter.
Lösen för desse längder, beräknad till 32 sk. arket, då hvarje sida
bör upptaga minst 3o rader, erlägges af socknens medel.
§ !»•
Nu är Sockneslämmo-Protocoll och beslut justeradt och underskrifvet,
då skall beslutet med besvärs-anvisning, som alltid bör åtfölja, nästpåföljande
söndag, från Predikstolen uppläsas. Angår det någon persons enskilda
rätt, då skall honom ofördröjligen meddelas skriftlig underrättelse derom,
och, om han det äskar, utdrag af Protocollet honom tillställas. Är någon
med beslutet missnöjd, må han deruti söka ändring genom besvär,
som ingifvas till Dom-Capitlet, i de mål, som röra Kyrka-disciplin, sedernes
vård, Religions-undervisniag och allmänna Skolan, samt Kyrkobetjenings
antagande och afsättande, och i alla de öfriga hos Konungens
Befallningshafvande i Länet, inom kl. 12 å 21 dagen, eller, om helgedag
då infaller, dagen derefter, räknad, antingen från beslutets kungörande eller
deraf bevisligen erhållen del, den dagen oräknad, då sådant skett, allt efter
hvad här ofvanföre uti serskilda händelser stadgas; bifoge ock sina besvär
ej allenast det öfverklagade beslutet, utan äfven bevis, när detsamma
kungjordes eller blef honom tillstäldt, hvarjemte lian, inom åtta dagar
efter kungörandet af beslutet eller deraf erhållen del, hos Ordföranden skall
om de tilltänkte besvären göra anmälan, och inom i4 dagar efter besvärstidens
förlopp bos Ordföranden styrka, att besvären blifvit fullföljde, hvarom
erinran i besvärs-hänvisningen skall meddelas. För Hernösands Stift
vare för mål, som gå till Dom-Capitlet från Jemtland, Westerbotten och
Lappmarken, besyärsliden dubbelt längre, än hvad härom i^denna § är
2 2 Lag- samt Allin. Besa.- och Ekon.-Ut skottens B dania lide} Nio 4.
stadgadt. Försummas hvad sålunda föreskrifvet är, vinner beslutet laga
kiaft, så vida det icke angår ämne, hvarom Sockneslämman icke eger beslulande-rält.
§ »2.
Fordra omständigheterna skyndsam verkställighet af Sockneslämmobeslul,
må sådant ej hindras deraf, att detsamma ännu icke vunnit laga
kraft, derest icke så är, att ändrings-sökandet derigenom blefve onyttigt,
eller ock Konungens Befallningshafvande eller Dom-Capitlel skulle finna
skäl aLt verkställigheten inställa.
§ ,3.
Hvar och en Ledamot i Socknestämma bör vid öfverläggningarna
iagttaga ordning och anständighet, och icke yttra sig annorlunda, än då
han, efter (öregången anmälan, a( Ordföranden uppropas. Varder Ordförande
med ord eller gerning förolämpad, straffes den brottslige efter 18
Gap. 8 § Missgernings-Balken, jemnförd med Kongl. Förordningen den 20
Januari 1779- Förolämpande, Ledamöterne emellan, ligge i tveböte, emot
hvad Lagen i allmänhet för hvarje brott stadgar. Lag samma gälle ock
dem, hvilka vid Socknestämma äro närvarande, utan att der vara röstegande
Ledamöter; och ege Ordförande derjemte att låta sådane personer
från sammanträdet afiora, derest de sig oskickliga förhålla. Af starka drycker
öfverlastad person, eller den annorledes är sina sinnens rätta bruk beröfvad,
varder alltid från Socknestämma afvisad, ehvad han, eljest der eger
rösträtt eller icke.
§
Ordförande ege att Socknestämma upplösa efter handläggning af de
ärenden, som, enligt kungörelsen om Stämman, bordt der förekomma.
2:dra Capitlet.
Om Sockne-Nämnd.
§ »5-
1 Morn. Sockne-nämnd för hvarje Socken eller Pastorat på landet
skall, på sätt här nedan stadgas, utses att, hvar inom sitt samhälle, handhafva
Skole- och undervisnings-anstalterne, fattigförsörjningen och allmänna
helsovården, samt vaka öfver iagtlagande af ordning och sedlighet och efterlefnaden
af de i detta afseende af Socknestämma fattade beslut.
Bag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utslcottens Betänkande, N:o 4. 23
2 Mom. Köping skall i allmänhet hafva gemensam Sockne-nämnd
med det Landl-Districl, hvarmed den utgör gemensam socken, men för
större köpingar må del ankomma på öfverenskommelse inom socken att
serskild Nämnd tillsätta.
3. Morn. Den del af Landt-Pastorat eller socken, som hörer till stadsförsamling,
skall hafva serskild Sockne-nämnd, derest icke för hemman,
som ej höra lill serskildt Landt-socken, öfverenskommelse IrälFas, att de
ställa sig under stadens förvaltning för de ärenden, som annars skulle tillhöra
Sockne-nämnd. Mindre städer måga jemväl förena sig om gemensam
Sockne-nämnd med Landt-socknar, som de tillhöra.
4 Moni. Det ankommer på Sockne-nämnden, att efter den olika beskaffenhet
af de Nämnden tillhörande ärenden, dem på mindre, inom
Nämnden valde, Afdelningar behandla.
§ '6.
i Moni. Sockne-nämnd skall bestå af Ordförande, vice Ordförande
och fyra eller flere, högst Nio Ledamöter. Kyrkoherden eller den, hans
tjenst förrättar, ege dock, då han ej är vald till Ordförande eller vice
Ordförande, rättighet att såsom Ledamot i Nämnden deltaga, då hans embetspligt
och behofvet så påkallar. Ledamölernes antal må för öfrigt bero
af bestämmelse vid Socknestämma, sålunda alt Pastoratet eller Socknen,
i mon af dess vidd och folkmängd, indelas i vissa rotar eller district
och från hvarje af dem utses en Ledamot, hvilken tillika , såsom Ålderman
inom districtet, har närmaste uppsigten å alla förhållanden, som
hafva sammanhang med Nämndens åligganden och besörjer dertill hörande
verkställighets-åtgärder. Är samhället så inskränkt, att det icke lämpligen
kan indelas i fyra district utses, lill fyllnad i antalet,' Ledamöter,
utan Åldermans befattning, äfvensom det ankommer på Socknestämma, alt,
utan afseende å districts-indelningen, utse Ledamöter i Nämnden till det
medgifna antalet.
i Morn. För hvarje Ålderman skall utses en Suppleant, som företräder
hans ställe, då han är hindrad att sin befattning utöfva.
§ *7-
i Moni. Ordförande och vice Ordförande väljas å Socknestämma för
tvänne år. På enahanda sätt väljas Ledamöter och Suppleanter jemväl
för tvänne år, men hvarje år afgår halfva personalen, om antalet är jerant,
a4 Lag- samt Allm. Be sv.- och Elon.-Utskottens Betänkande, JV:o 4.
och i annat fall vexelvis, det ena året en mera och det andra året en
mindre än hälften; dock må den, soin efter nu bestämd tjenslgöringslid
är i ordning alt från Nämnden afgå, ånyo deri inväljas. Efter första
året bestämmes, genom lottning, hvilka Ledamöter och Suppleanter skola
afgå, och sedermera afgå de. som längst tjenstgjort. Inträffar ledighet
under mellantid, ersälles den genom serskildt val, men endast för den
tid, som återstår af den afgångnes påräknade ijenstgöringslid.
2 Mom. De här omförmälde val skola , efter föregången behörig på
lysning,
hållas första gången då Konungens Befallningshafvande derom
förordnar, och sedermera, till ersättande af blifvande ledigheter, hvarje år
i Maj månad, då jemväl de invalde skola i sina befattningar inträda.
Sockne-nämnden skall göra anmälan hos Socknestämmans Ordförande om
sådant val och dervid tillkännagifva, hvilka äro i ordning att från Nämnden
afgå, och de ledigheter, som genom tillfällig afgång inträffat. Valförrättningens
utgång kungöres derpå följande söndag från predikstolarne i
samhällets kyrkor.
3 Mom. Valbar till Ordförande, vice Ordförande och Ledamot vare
hvarje välfrejdad medlem al samhället, som, i Socknestämma eger rösträtt,
och till Ordförande eller vice Ordförande må äfven den väljas, som förut
innehar annan befattning inom Sockne-nämnden. För den befattning, som
genom sådant val blifver ledig, utses annan person i löreskrifven ordning.
4 Mom. Rättighet att afsäga sig sålunda erhållen kallelse tillkommer
den, som, efter tvänne års tjenstgöring i Nämnden, är i ordning att derifrån
afgå vid det ombyte, hvarå valet haft afseende; den, som är 6o år
gammal, den, som har svag hälsa ejler annat hinder, hvars giltighet Nämnden
eger pröfva samt embets- och tjenstemän, som, af sina befattningar
äro hindrade att Nämndens åliggande fullgöra.
5 Mom. Finner socknestämma anledning till missnöje med vald Ordförande,
vice Ordförande eller Ledamot af Sockne-nämnden, håfve, när
som helst, rätt att honom genast från förtroendet skilja och utse annan
valbar person i hans ställe.
§ 18.
Sockne-nämndens medlemmar vare, så länge de i denna egenskap
tjenstgöra, befriade från andra ständiga communala befattningar, men
kallelse till tillfällige förrättningar måge desse medlemmar icke undandraga
sig.! §19,
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Vt sköttens Betänkande, N:o 4. 25
§■ l9-
Uti de ärenden, som, enligt r5 § i Morn., äro åt Sockne-Närand
nppdragne, skall denna Nämnd tillkomma alla förvaltnings- och verkställighets-åtgärder,
samt dervid utöfva samhällets myndighet och rätt, hvaremot
Nämnden, å samhällets vägnar, är ansvarig att, hvad i dessa delar
är genom gällande Författningar samhället ålagdt, vederbörligen fullgöres
och iagttages; dock eger icke Nämnden att, för dessa eller andra ändamål,
påbjuda några afgifter, utan skall Socknestämma, efter Nämndens förslag,
derom besluta, och i händelse af vägran till hvad, som oundgängligen erfordras,
ankommer det på Nämnden alt derom göra anmälan hos vederbörande
Embetsmyndighet, till vinnande af nödig rättelse.
§. 20.
t Mom. Alla tillgångar, som äro anslagne för de lill Sockne-Nämndens
förvaltning hörande angelägenheter, skola af Nämnden om händer hafvas,
uppbäras och hvar för sitt rälta ändamål användas; dock att om sådane
tillgångar, vare sig i fastigheter, capital eller afgäld, härleda sig från
serskildta Stiftelser, dermed iagttages, hvad vid Stiftelserneär föreskrifvet.
2 Mom. För uttagande af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning är å Socknestämma beslutadt, skall genast på Nämndens anmälan
lemnäs handräckning af Kronofogde eller Länsman i orten, samt städernes
executorer, så vida icke den skattskyldige kan visa qvitto å redan erlagd
betalning. Förebäres annat jäf, må talan derom anställas, utan att
medlens uttagande deraf uppehålles.
§. 21.'
Hvarje medlem af Sockne-Nämnden ansvare gemensamt med de öfrige
för de af Nämnden om händer hafde medel, och för sådane säkerhetshandlingar,
emot hvilkas antaglighet han ingen anmärkning till Protocollet
gjort. Denna ansvarighet fortfar, tills förvaltningen blifvit godkänd af
Socknestämman eller af vederbörlig Domstol, om klander anställes, eller ock
tiden för sådant klander försutits.
§. 22.
För om händer hafde medel skall Sockne-Nämnden årligen aflemna
redovisning till Socknestämma å de tider, som för hvarje befattning geBih.
till R. St. Prof. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 4
26 Lag- samt Jtllm. Besa.- och Elon.- Utskottens Betänkande , N:o 4.
norn serskildta Reglementen, eller derom gällande Författningar, bestämmas;
hvarefter det ankommer på Socknestämman att för redogörelsens granskning
utse Revisorer, hvilka om denna granskning afgifva berättelse till
Socknestämma, hvarefter det ankommer på Socknestämma att godkänna redogörelse
eller besluta om klander i laga ordning. Anställes icke klander
inom ett år efter det redogörelsen blifvit till Socknestämma aflemnad, vare
Nämnden icke vidare underkastad åtal.
§. 2 3.
Vid förvaltningen rätte sig Sockne-Nämnden efter de för hvarje ärende
utfärdade Författningar och serskildta Reglementem
§. 24.
För handbafvande af ordning och vården om sedlighet, skall SockneNämnd
helst söka, genom förmaningar och föreställningar, förmå den felagtige
till rättelse, men Nämnden eger dock att ådöma böter och vitén,
sorn, genom Författningar eller faststäldt Socknestämmo-beslut* äro påbudne
för öfverträdelse af sådaue ordnings-sladgar, öfver hvilkas efterlefnad
det tillhör Nämnden alt vaka. Der Nämnden sålunda utöfvar Doms-rätt,
galle 0111 jäf emot Ordförande och Ledamöter, hvad i3 Cap. RättegångsBalken
0111 jäf emot Domare stadgar.
Hvar och en, som bor inom Nämndens område» är skyldig att ti 11—
städeskomma, på dess kallelse, som bör meddelas minst 3 dagar förut.
Uteblifver den sålunda kallad är, utan laga förfall, bote 32 sk. till Fattigvårdens
cassa och tillhålles af Nämnden, genom förnyade vitén* som dock
tillsammans ej må öfverstiga 10 R:dr* att sig inställa. Kan han derigenom
ej förmås till inställelse, an mäle Nämnden förhållandet hos Konungens Befallningshafvande,
som vidtager de matt och steg, hvilka med Lag och
sakens beskaffenhet öfverensstämma.
§. 26„
Sockne-Nämnden skall i alla* At den uppdragne ärender bevaka samhällets
rätt och föra dess talan, samt åligger föijagtligen att* då den anlitas
af embetsman och myndigheter eller andra vederbörande, meddela
upplysningaF och yttranden i dessa ärender» och är deremot berättigad *
Lag-samt Allm-, Besa.- och Ekon,-Utslcottens Betänkande^ N'.o 4. 27
att af embetsman oell myndigheter påkalla biträde och upplysningar, i
allt hvad berörde ärender angår.
§ 3>
På Nämnden ankomme, huruvida Socknestämma bör börås, innan
sådane yttranden meddelas, som, enligt 26 §, blifva påkallade; i hvilket
fall Nämnden föranstaltar om Socknestämma och dervid framställer ärendet,
jemte sitt utlåtande derom; och iagttages föröfrigt, att i ärende, som
tillhörer Nämnden, må intet beslut af Socknestämma fattas, innan Nämnden
derom blifvit hörd och yttrat sig.
§ a8.
Sockne-Nämnden sammanträder i sacrislian, socknestugan eller på
annat öfverenskomma ställe, på vissa, efter fattadt beslut, bestämda tider,
samt i öfrigt, då Ordförande finnér sådant nödigt, eller flertalet af Nämndens
Ledamöter det hos Ordförande påkallar.
§ 2 9'
Medlem af Sockne-Nämnden, som, utan lagligt förfall, uteblifver från
Nämndens sammanträde, erlägge för hvar gång en af Nämnden vid hvarje
års början fastställd plikt till fattigvårdens Cassa.
§ 3o.
Ej må något mål företagas, derest icke Ordförande eller vice Ordförande
och minst hälften af Nämndens öfrige Ledamöter äro tillstädes.
Beslut fattas genom röstpluralitet, och när rösterne äro lika delade, gäller
den mening, som Ordföranden biträder.
§ 3r.
Uti mål, som angå enskild persons rätt, åligger Nämnden att sitt
beslut för den det rörer] afkunna, då äfven Parten, om han det askar,
skall utan lösen erhålla ett utskrifvet exemplar deraf.
§
Böter och vitén, som af Sockne-Nämnd ådömas, skola, då den pliktfällde
saknar tillgång dertill, aftjenas med arbete för Communens behof;
dervid dagsverke beräknas efter ortens markegångspris, om den arbetande
28 Las;- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande} N:o 4.
sjelf bekostar sitt uppehälle; men i annat fall, skall han under arbetstiden
af Communen förses med kost, såsom tjenstehjon, du dagsverke beräknas endast
till -y af markegångspriset.
§. 33.
Vill någon klaga öfver Sockne-Nämndens beslut, gore det efter den
hänvisning och på det sätt, föregående ii § föreskrifver, rörande besvär
öfver Socknestämmas beslut.
§. 34.
Förolämpande med ord eller gerning emot Ordförande, vice-Ordförande
eller Ledamöter straffas, enligt g § af i8Cap. Missgernings-Balken,
jemnförd med Kongl. Förordningen den 30 Januari 177g.
§. 35.
I de mål, som angå Skole- och Undervisnings-anstallerne, vare tjenstförrättande
Pastor Ordförande. Den valde Ordförande och vice Ordförande,
äro då att anse såsom Ledamöter af Nämnden.
§. 36.
Ålderman tillkommer, utom hvad honom såsom Nämndens Ledamot
åligger, att inom roten eller districtet vaka öfver och handhafva de angelägenheter,
som Nämnden i allmänhet tillhöra, samt tillse efterlefnaden
af de beslut, som af Socknestämma eller Nämnden tagne blifvit, hvarföre
han inför Nämnden är skyldig att redovisa. Till sitt biträde eger han,
då behofvet för serskildt tillfälle det fordrar, att kalla en hvar inom hans
område boende person, som är valbar till Ålderman. Der rote eller district
är så vidsträckt, att Ålderman icke kan omedelbart handhafva den
nödiga tillsynen, må Nämnden besluta om dess delning, och för den del
eller de delar, derinom Ålderman icke är boende, tillsätta en Tillsyningsman,
hvilken, under Åldermannens inseende, handhafver de derinom förefallande
bestyren.
§• ^
Om menighet vill, utöfver hvad nu är förordnadt, åt Sockne-Nämnd
uppdraga sådane dess gemensamma angelägenheter, som icke tillhöra emhets-
och tjenstemäns befattning, må derom å Socknestämma beslutas och
då tillika förordnas om hvad dervid skall iagttagas.
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon— Utskottens Betankande, N:o 4. 9 Q
Reservationers
Af Herr Friherre Cederström: "Vid så genomgripande reform , som den
af förenade Utskotten uti 5 och 6 §§. föreslagne förändrade röstberäkningen vid
Socknestämmor, samt dermed åtföljandeprasstations-skyldighet för ensamhällsclass,
som hitintills hvarken haft rättigheter eller skyldigheter i delta fall,
torde den största försigtighet och rättvisa vara nödvändige, om ringaste
framgång eller nytta, samt ej absolut skada, deraf i en framtid skall härflyta.
Dtssa oundgängliga villkor för sakens framgång och nytta, tror jag
likväl ingalunda i Utskottens förslag vara tillräckligt afsedde. Om detsamma
skulle vinna framgång och blifva antaget, så vinner jordbrukaren visserligen
derigenom den lättnad, att han får en mängd deltagare i eommuliala
utgifter och servituter, men han har äfven förlorat en stor del af
sitt inflytande och sin beslutanderätt vid Sockneslämman; och det torde
ej sällan hända, om förslaget antages, att Krögare, Trädgårdsmästare, Ladugårds-arrendatorer,
Advocater, Bandsågare, Stampare, Socken-Byggmästare,
Glas- och Porcellains-försäljare, Hästhandlare, Lotsdrängar, Spelmän,
Smeder, Socken-skräddare och Skomakare, Lumpsamlare, SkålWestgöthar,
Smidesförsäljare, Båtskeppare, Fiskare, Strandsittare och andra
dylika personer, komma att inom Communerne dictera besluten i alla
inål, som röra fattigvården, uppfostriugs-väsendet, rn. 11. för samhället vigtiga
och magtpåliggande ämnen.
Ett dylikt förhållande kan, efter mitt begrepp, hvarken förenas med
klokhet eller rättvisa, emedan jag ej kan godkänna den principen, att det
är både klokt och rättvist, att den pä en gång mindre bildade och ointresserade
delen af populationen skall komma i tillfälle att besluta pä de
öfriges bekostnad och emot deras intresse. Men äfven i den del af förslaget,
som endast rörer jordbrukare och deras rösträtt, kan jag ej instämma, emedan
samma princip äfven i detta hänseende af Utskotten blifvit följd. Genom
den af Utskottet föreslagne rösträtten för fastighetsegare och innehafvare
skulle oftast egarne af 2 å 3 mantal i en Commun komma att besluta vid
Socknestämmorne, oagtadt de öfrige jordegarne disponera 5o å 6o mantal,
så framt de förra 2 å 3 mantalen äro klufne i små delar och innehafvas
af många personer, men de senare 5o å 6o mantalen egas af få; detta strider
helt och hållet emot de rättsgrunder, som hitintills blifvit följde och
i dylika förhållanden egt rum. För min del kan jag ej inse någon annan
rättvis beräkningsgrund för rösträtt och prseslalions-skyldighet inom Corn
-
3o Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JS:o 4.
mnnerne, än relativt till oell i nion af det större eller mindre materiella
intresse, som hos hrar och en röstberättigad finnes. Åll annan beräkningsgrund
blir, enligt min åsigt, orättvis och olämplig. Örn än den större och
förmögnare possessionaten eller fastighetsegare!! härigenom skulle vinna ett
större inflytande inom Communen, så kan jag ej deraf inse någon våda
eller orättvisa, enär lian alltid måste conlribuera, i proportion lill sina för—
mögenhets-omsländigheter. Och det må väl medgifvas, alt ju större materiel
vinst och förlust, som man af ett förelag kan komma alt skörda eller
vidkännas, ju stone ansträngningar använder man lör att bereda den afsedda
vinsten eller afvärja den frugtade förlusten; ju ringare detta materiella
intresse deremot är, ju likgiltigare behandlar man deremot ämnet,
och ju ofullständigare och mindre tillfredsställande blifva merendels resultaten.
Det blir således ej allenast orättvist och stridande emot de rättsgrunder,
som hitintills i dylika frågor ansetts böra följas, det blir äfven
absolut skadligt om denna af Utskotten antagna princip skulle göra s g gällande,
ty Communernes angelägenheter skulle troligen i delta fall komma
att vida sämre vårdas, än fallet annars torde blifva.
Det är af dessa skäl, jag nödgas reservera mig emot Utskottens betänkande,
i hvad detsamma rörer rösträtt vid Socknestämmor och andre
än jord-egares och innehafvares deltagande deri. Antages, att bevillningen
bör utgöra grund för rösträtt, så anser jag, att densamma bör beräknas efter
hela bevillnings-beloppet enligt 2 Art. pro rata parle; men helst skulle
jag likväl önska, att det gamla beräkningssättet efter mantal blir bibehållet,
såsom från urminnes iagttäget och snart sagdt sammanväxt med hela
vårt Lag- Kameral- och hitintills varande Communal-väsende.
I öfrigt nödgas jag äfven reservera mig emot Utskottens beslut i 10
§, att Committerade inom Cummunerne skulle berättigas taxera personer, hvilka
sjelfve inom församlingarne ej hafva rösträtt. Detta stadgande strider
så emot rättsbegrepp i allmänhet, att någon utveckling af mina skäl häremot
ej torde behöfvas, och det i Fattigvårds-Comiteens underdåniga Betänkande
afgifne förslag innehåller ej eller detta stadgande, utan fastmer finnes
der föreslaget, att Socknestämma ej må besluta afgifters uttaxering af
andre, än dem, hvilka i Stämman röstegande äro, så framt icke sådan afgift
är af vederbörlig myndighet serskildt berättigad.”
Af Friherre Raab:
”Emot den i 16 §. föreslagna bestämmelse, att Ordförande i SockneNämnd
skall genom val tillsättas, reserverar jag mig. Jag har under Ut
-
Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JSf:o 4. 3f
skottets öfverläggning om frågan yrkat, oell jag vidblifver elen förmening-,
att Pastor, till följd af sitt embete, som ålägger honom större och heligare
förbindelser, än någon annan, alt vårda sig om alla församlingens
medlemmar, — bordt vara sjelfskrifven Ordförande i Nämnden, och jag t vi flar,
alt många Lekmän förena både lid, vilja och förmåga att uppfylla
ett sådant förtroende med det nit, den möda och sorgfällighet, som man
eger rätt att fordra af församlingens aflönte Kyrkoherde. Deremot lemina-
det fria valet spelrum för splilet, afunden eller hämndelusten, att tillsätta
en sådan Ordförande, under hvars ledning Pastor icke utan obehag
kan deltaga uti communal-bestyret. Det synes mig dessutom inconsequent,
att, sedan Ekonomi-Utskottet, i samråd med Stats-Utskottet, i Betänkandet
N:o 5 tillstyrkt, att Pastor skall vara ordinarie Ordförande i SkolDirectionen,
samma Utskott nu, i samråd med Lag-Utskottet, frånkänner
Pastor denna befattning i Sockne-Nämnd, som likvist, enligt i5 §.
af förstnämnde Betänkande, kommer alt öfvertaga de åligganden, som annars
tillkommit Skol-Directionen; och orimligt förefaller det mig, att, om
Pastor föredragit åtskilliga frågor, rörande barnens undervisning, skall han
frånträda sitt Ordförandeskap, om .Nämnden derefter vill öfverlägga om
samma harns underhåll.'’r
Häruti förenade sig Professorn Doctor Bexell.
Emot stadgandet, att Magistrat, Kronofogde eller Länsman, uppå
Sockne-Nämnds anmälan, genast skall lemna handräckning till uttagande
af afgifter för communala behof, reserverade sig Friherre Cederström
Herrar von Röök j Ribbing och Pousette _, hvilka ansågo, del dessa executorer
icke borde, i afseende på tjensten, stå i underordnadt förhållande
till någon annan än Konungens Befallningshafvande, hos hvilken SockneNäinnden
således borde sig anmäla för handräcknings erhållande, då behörigen
uttaxerade afgifter icke erlades.
Af Herr Ribbing, A •
”Då Betänkandet om folkundervisningen kommit alt afgifvas tidigare,
än det nu förevarande, så hafva i det förra influtit stadganden om en SkolDirection
och dess sammansättning, hvilka blifva öfverflödiga, i fall detta
Betänkande antages, enär Sockne-Närunden, som här omförmäles, förenar,
med flere andra allmänna bestyr, äfven det om undervisningen.
Ky rko-Rådi ts befattning öfvetgår äfven till Sockne-Nämnden, utom i
kyrkliga frågor, såsom om oeniga makars varnande, undersökning om mödrar
, som af våda qväft sina barn, m. m., för hvilka fall Kyrko-Rådet
3 ?. Lag- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utshoitens Betänkande3 JY:o 4.
mäste qvarstå, intilldess Kyrko-lagstiftningen, lill hvilken desamma egentligen
höra, derom annorlunda kan förordna, må hända så: att Kyrkoherden
eller den, hans tjenst förrättar, i stället för biträde af serskildt valde
Kyrko-Råds-Ledamöter, vid sådane förrättningar dertill kallar SockneNämnden.
Om Kyrkoherden ej sjelf är Ordförande i Sockne-Nämnden,
verkställes kallelsen genom Nämndens Ordförande, men Kyrkoherden, eller
den, hans tjenst förrättar, förer ordet.
Till undanrödjande af missförstånd hade jag ansett, att föreslående
boldt i delta Betänkande anmärkas.’’
Af Herr Biskop Butsch:
”Jag förenar mig med dem, som yrkat, alt Pastor må blifva sjelfskrifven
Ordförande i Sockne-Närand. Såsom ytterligare skäl för detta yrkande,
vilt jag anföra, att, om Pastor icke blifver Sockne-Nämndens Ordförande,
så måste utan tvifvel Kyrko-Rådet, en institution, hvilken Utskotten
med tystnad förbigått, framgent qvarstå, och de communala inrättningarne
således onödigtvis mångfaldigas. Antages åter, i enlighet med
hvad Utskotten föreslagit, att Pastor ieke är sjelfskrifven Ordförande i
Nämnden, så bör han likväl, efter min mening, alltid, då fatligvårdsfrågor
till öfverläggning och afgörande förekomma, der vara tillstädes, icke
såsom Nämndens Ledamot, utan snarare såsom de fattiges Målsman, för
att, efter eget bepröfvande, inför Nämnden bevaka deras rätt och föra
deras talan, likasom han, i följd af sin tjenstepligt, icke lärer kunna undgå
att, om anledning dertill finnes, hos högre auctorileter föra klagan öfver
Nämndens beslut och åtgörande i nu ifrågavarande afseende. I enlighet
härmed, bör ock Ordförande i Sockne-Nämnd icke ega alt ulan Pastors
samtycke utsätta Nämndens sammanträde å tid, då Pastor af andra crnbetsgöromål
är förhindrad att sammankomsten öfvervara.’’
Häruti förenade sig Herr Friherre Krcemer 3 Herr von Rosen 3 Prosten
Thuden samt Herr Levin; den sistnämnde likväl endast i senare delen af
Biskopens reservation.
Af Herr Contracts-Proslen Gumcelius:
”Såsom Kyrkoherde i en församling, der flerfalldiga municipala inrättningar
efter hand uppkommit och utbildat sig, har jag nog erfarit det
goda och nyttiga i deras verkningssätt, för att, med full öfvertygelse om
dylika
Lag- samt Allm. Bes v.- och Elon. - UIskallens Betänkande, N:o 4. 33
dylika inrättningars allmänna behöflighet, påyrka deras införande öfverallt
i vårt land. Utskotten synas mig likväl nog mycket hafva inskränkt den
föreslagna Sockne-Nämndens verkningskrets, då de endast afsett en likformig
sammanföring af redan för hand varande inrättningar, såsom KyrkoRåd,
samt Skole- och Faltig-Directioner, men deremot endast tillåtit, ej
föreskrifvit de mångfaldiga, för en församling gemensamma ekonomiska
angelägenheternes öfverlemnande åt denna Nämnd, ehuru just dessa företrädesvis
tyckas böra förvaltas af en sådan. Visserligen röjer sig häruti
en varsamhet att ej redan i sin början göra inrättningen mindre begärlig,
derigenom att den blir mera besvärlig; men då gränsorna för dess verksamhet
ej äro svåra att bestämma, utan tvertom af hvar och en lätt kunna
öfverses, synes det hafva varit vida bättre att genast söka utbilda inrättningen
till att omfatta hela sin naturliga verkningskrets, än att blott göra
den half, och således uppenbart ofullständig. Der ingen municipai-anda
ännu är väckt, blifver det troligtvis lika svårt att lifva hågen för åtagandet
af communal-bestyr, antingen dessa äro mer eller mindre omfattande.
Der åter en sådan anda vaknat och man ej skyr att med uppoffring
af enskild beqvämlighet arbeta för gemensamma fördelar, der kan man ej
längre undgå att inse, det inrättningen är ofullständig och stympad, och
att dess verkningskrets måste utvidgas, hvilket således lagstiftaren kunde
och borde göra så gerna först som sist.
Emot en serskild del af förslaget, nemligen mot stadgandet om
Presterskapets nya ställning i förhållande till fattigvården, får jag, på här
nedan anförde grunder, anmäla min reservation. Christendomen, som i
klara ord uttalat mensklighetens högsta åligganden, har uttryckligen bekräftat
den i menniskohjertat inneboende medfödda känslan af deltagande
för andras nöd, genom religionsbudel: varer harmhertige. Då blef utöfvandet
af detta bud, d. v. s. vården om fattige och nödlidande, en af
Christna Kyrkans heligaste åligganden. Natuiligtvis blef detta åliggande
först och främst för religionens tjenare, Presterna, en ernbetspligt, helig
och dyr i samma nion, som insigten i em betets rätta betydelse var för
dem klar och känslan för dess ostraffliga utöfning varm och lefvande. Erkännandet,
att så borde vara, blef ock så allmänt, att det äfven ingick i
den borgerliga lagstiftningen, och ännu qvarstår föreskriften i detta ämne
i vår Kyrkolag, såsom en gällande stadga, hvilken det torde vara mindre
Väl betänkt att upphäfva. Ilar är verkligen en principfråga för hand, vigjBih.
tilt R. St. Prof. 1840. 7 Samt. 2 J/d. 2 Haft.) 5
34 Bag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utslcotteris Betänkande, Nio 4,
tigare än den möjligtvis vid första anblicken visar sig. Fattigvården är
icke en blott borgerlig, utan tillika en religions-angelägenhet. Eu religiös
anda borde väl således genomtränga och lifva den borger liga Lagstiftningen
i detta ämne. Man skulle visserligen kunna säga, att Utskotten velat erkänna
detta, genom att sätta en religiös sals liksom i spetsen för sitt
Lagförslag, för Fattigvården. Men huru litet har icke denna sats sedermera
i sjelfva verket att skaffa med denna Lag och alla dess mångfaldiga
inskränkande polisstadganden. Här får jag naturligtvis icke vidare ingå i
närmare granskning af Faltigvårds-Lagen, ehuru jag ville antyda en allmännare
brist deruti, utan måste inskränka mig lill det serskildta, under
den allmänna grundsatsen äfven hänförliga fall, som innehålles i Lagförslaget
för Sockne-Nämnden. Är fattigvården en religionens, en kyrkans
angelägenhet, såväl som Statens, så mäste det vara en uppenbar origtighet
att direct eller indirect utesluta Presterskapet från deltagande deruti. Sådant
har likväl skett genom detta förevarande Lagförslag. Genom det deruti
förekommande stadgandet, alt Kyrkoherden, ehuru ständig Ledamot i
Nämnden, kan från dess sammankomster vara frånvarande, är redan ty tili
g t nog medgifvet, att han anses såsom en öfverflödig medlem. I stadgandet,
att han ej är sjelfskrifven Ordförande, utan att någon annan lika
väl dertill gettom val kan utses, är medgifvet, alt lian utan men (orsaken
från sammankomsterna kan utestängas och således från det mesta af fattigvården
aldeles skiljas. Antagom nemligen — och fallet är ju ganska länkbart
— att en utvald Ordförande af ett eller annat skäl funne sig besvärad
af Pastors närvaro i Sockne-Nämndens sammanträden, huru skulle
lian bära sig åt, för att utestänga honom? Det vore ganska lätt. Han behöfde
blott utsätta sammankomsterne, då Pastor vore af andra embetsgöromål
hindrad att infinna sig. En Lag, som utan att befria, eller rättare,
ulan att kunna befria Presterskapet från ett åliggande, sorn embetspligt
och aflagd ed gör för dem lill ett af de vigtigaste och heligaste, kan
betaga dem den egentliga utvägen till dess verksamma uppfyllande, synes
icke vara den rättvisaste.
Det må vara mig tillåtet att här i korthet framställa de skäl, hvarföre
jag anser Pastor utan val böra vara Ordförande i Sockne-Nämnden, då
fattigvårds-frågor der afgöras, ehuru de öfrige Ledamöterne i Nämnden
genom val utses. Ordföranden måste väl egentligen vara föredragande vid
sammankomsterne. Han bör således hafva den närmaste kännedom både
om person och sakförhållanden. Men hvem kan skäligen förutsättas ega
iMg- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskutlens Betänkande, JV:o 4. 35
förtroligare bekantskap med alla dessa förhållanden, än Presten, hvilken
alltifrån barnets födelse intill grafven följer hvar och en med deltagande
vård? Vidare synes mig Ordföranden framför alla Ledamöterne böra vara
fullkomligen opartisk, med fullkomlig ömhet och billighet afväga både behofven
och utvägarne att dem fylla, således kunna medla mellan de flera
skilda intressen, som nödvändigt i sådane frågor måste uppträda emot
hvarandra. Är icke Presten, såvida han rätt behjertat och fullkomligt insett
beskaffenheten af sin ställning i församlingen, den mest oberoende och
således den naturligaste medlaren mellan skiljagtiga intressen, mellan den
fattiga och den rika, lika mycket skyldig att försvara begge emot obilliga
anspråk? Slutligen bör det ej förutsättas, att, vid ständigt tillvexande skrifveri,
Ordföranden förr eller senare anser sig böra hafva ersättning derföre?
Presten är Statens och församlingens aflönte embetsman, till hvars pligter
äfven fattigvården lagligen hörer. Han kan således icke med något skäl
fordra serskild ersättning för uppfyllande af denna embetspligt.
Åtskilliga skäl, som ansetts talande emot nuvarande förhållande
och för den föreslagne förändringen, hafva under Öfverläggningen blifvit
framställda. Jag vill försöka att visa, huru litet öfvervägande de äro.
Man har sagt, att, om det än mångenstädes bör hända, att Kyrkoherden
är den tjenligaste personen till Ordförande-platsen i Fattigvårds-nämnden,
motsatsen också flerstädes kan inträffa, och att det då vore obilligt och
skadligt, att ej den skickligaste skulle få utses. Äfven har man beropat
sig på de intyg om ett fritt vals förträfflighet, som erfarenheten redan på
mer än ett ställe afgifvit, i det att personer, som varit ledde af ett upprigtigt
nit för fattigvårdens bättre reglerande, frivilligt öfvertagit detta bestyr
och utfört det med mera framgång, än förut församlingens Presterskap.
Detta raedgifves. Men dels äio exemplen hemtade från städerne,
der färlia Mandet i allmänhet är och mäste vara mycket olika med det, som eger
rum på landsbygden. Dels har man ej nog gifvit agt på den stora, utan
tvifvel helsosamt verkande förändringen, som uppkommer genom stiftandet
af en fortfarande Nämnd till verksamt deltagande i fattigväsendets förvaltning.
Hittills har på de fleste ställen fattigvården varit ett ämne för
Socknestämman, hvilkens oviga inrättning gjort, att månget ärende endast
kommit att hvila på Presten och således helt och hållet berott af hans
personliga nit och duglighet. Härefter komma församlingens utvalde Ombud
alt, med lika rösträttighet som Ordföranden, deltaga i besluten och
i deras verkställande, och det skulle vara en besynnerlig händelse, orri icke
36 Lag- samt Allm. Besv .- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 4.
här, liksom annorstädes i dylika fall, det ljusaste förståndet, den klaraste
insigten, det >varmaste nitet och den kraftigaste viljan skulle mest verka,
på hvilken plats den än må komma att finnas, på den första eller den sista.
Detta står således icke i något direct beroende af frågan om Ordförandeplatsen,
hvilken egentligast bestämmer göromålens föredragning. — Manbar
ytterligare anmärkt, att det hörer till arten af en Communal-inräLlning,
att dess medlemmar skola utses genom Communens fria val, emedan ett
sådant uppdrag blir hedrande just derigenom, att det beror på ett uttryck
af allmänt förtroende. Jag tror, att Presten, lika litel som någon annan, kan
vara kall och liknöjd för den utmärkelse och heder, som är förenad med
ett medborgerligt förtroende. Tvertom tror jag, att hvar och en skall känna
en rättvis tillfredsställelse, när han vet, att han deraf gjort sig fört jent.
Men först och främst bör erinras, att den större delen af Kyrkoherdar
redan, i följd af medborgerligt förtroende, uttryckt i ett fritt val, innehar
sina Embeten, till hvilkas befattning den hufvudsakliga uppsigten öfver
fattigvården, i kraft af Embetets beskaffenhet och Lagens stadgande, hörer.
Vidare torde just denna påminnelse om Prestvalen och de deraf ej
sällan följande misshälligheter rnom församl!ngarne, väcka en billig farhåga
att utsträcka den i sig sjelf nyttiga, men i sin tillämpning ofta skadJiga
valprincipen, äfven till sådana fall, der dess oupphörliga användning är
mindre behöflig.
En insinuation om mindre rena motiv för Presternes yrkande att
blifva bibehållne vid Ordförandeskapet i Fatligvårds-Nämnden, har under
öfverläggningarne inom Utskotten snarare blifvit antydd, än verkligen gjord.
Den behöfde ej nu bemötas, om den ej ytterligare, ifall den någon gång
skulle framkastas, kunde befaras förvirra den rälta synpuncten för frågans
opartiska pröfning. Man har ieke alldeles otydligt låtit förstå, att en viss
Ömtålighet om en rättighet, ett visst uttryck af benägenhet för företräde
och magt, med ett ord, en låg corporationsanda, möjligen skulle kunna
inflyta på Presterskapets omdöme i denna fråga. Jag har redan sökt visa,
att ett vida högre och ädlare intresse, det som rörer embetspligter och dessa
just bland de vigtigaste, måste uppmana Presterne att yrka bibehållandet
vid den plats i fattigvården, sorn de hittills innehaft och, enligt sitt
embetes fordran, böra innehafva. Ett annat lägre motiv bör ej här komma
i fråga, liksom jag ock önskar, att tanken på allt sådant må för denna
sak städse få vara, sorn den bör vara, alldeles fremmande. Presterskapet
har, såsom ock rätt är, ingen egentlig plats på den borgerliga ranglistan.
Lag- samt Alim. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY'o 4. 37
De äro folkels män, både genom folkets val och genom embetspligt, som bjuder
dem att vårda folkets heligaste, dyrbaraste och ömmaste angelägenheter.
Om de rätt vårda dessa, genom rättsinnighet i tänkesätt, fromhet i vandel,
otröttlighel i upplysnings spridande och orubbligt mod i det ondas
och orättfärdigas motstående, då hafva de en hög rang genom vunnen agtning,
förtroende och kärlek. Detta är deras egentliga rang och af den beror ock deras
magt och inflytande. I afseende derpå kunde det vara likgiltigt, om
de intaga Ordförande-platsen i en Nämnd eller måste nöja sig med den
sista, så vida det vore likgiltigt, i afseende på Embetets utöfning. Det
ur delta samt öfverlygelsen om det nya stadgandets oförenlighet med Prestens
i Lagen—Kyrko-lagen, ej mindre än samvets-lagen, — gifna föreskrifter,
som föranledt mig att framställa denna vördsamma protest, hvilken skulle
hafva uteblifvit, om endast afseende på lägre förmoner, t. ex på befrielsen
från mångfalldiga trägna sysselsättningar med åtföljande ansvar, vid
sakens öfvervägande borde få hafva någon vigt i vågskålen. Men hvarken
en sådan lockelse eller den möjliga faran att råka ut för oblida omdömen,
då man nödgas motsäga dagens opinion, kan förmå mig att undertrycka,
hvad jag tror vara rätt, och liknöjdt åse, att Presterskapet först i ett afseende,
sedan efter hand just derigenom i flere, komma i ett aldrig förändradt
förhållande lill deras församlingsboer, hvilkas icke blott Lärare,
utan äfven rådgifvare och hjelpare, när de något biträde kunnat lemna,
de hittills alltid varit. Att Pieste-Ståndet ensamt skulle den senare tiden
hafva så litet gått fram i jemnförelse med andra samhälls-classer i sann
medborgerlig anda, i upplysning, nit och duglighet; att de skulle gjort
sig förtjenla att aflägsnas från denna sköna ställning, detta tillfälle att utöfva
så mycket godt och gagneligt, torde väl icke vara rättvist alt påstå.
Dock tillhör icke delta mig att bedömma , utan bör jag här åtnöja mig
att antyda de närmaste, men säkra följderna, lemnande åt andra att afgöra,
om de äro önskvärda. I afseende på det oftare nämnda Ordförandeskapet
i Sockne-Nämnden, beder jag slutligen få uttryckligen förklara
att mitt yrkande på Pastors framgena bibehållande dervid endast gäller,
undervisnings- och fattig vårds-frågor, men ingalunda lika obetingadt alla
ekonomiska ärenden, der det bör ankomma på de väljandes förtroende,
om de anse Presten eller någon annan församlingsbo skickligast alt föra
ordet och leda öfverläggningarne.”
Häruti förenade sig Herr Röökj Domprosten Elmgren och Prosten
Sylvan.
38 Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utskottens Betänkande, JV:o 4.
Prosten Lalin instämde i Prosten Gumcelii reservation, med del lilllagg,
att Pastor borde vara sjelfskrifven Ordförande i de Irenne fall, hvarom
i5 §. handlar. I alla öfrige Communens angelägenheter bör vice
Ordföranden leda öfverläggningarne.
O O O
Af Professor Retzius:
”Då genom ett föregående beslut Kyrkoherden är sjelfskrifven Ordförande
i Sockne-Nämnden i alla ärender, som röra barna-undervisningen,
så bör han äfven, enligt min öfvertygelse, vara det, när fråga är om fattigvård
och sjukvård. Jag skulle anse ett sådant stadgande vara så mycket
mera nyttigt, som de vigtigaste bestyr i dessa hänseenden höra till
hans embete. De öfriga angelägenheter, som ofelbart komma att blifva
föremål för Sockne-Nämndemes öfverläggningar och åtgöranden, blifva nog
talrika och besvarliga att fullt upp sysslosätla den andra Ordföranden, som
af socknen viiljes.”
Af Comminister Dahlgren:
”Jag reserverar mig mot Utskottets förslag, rörande stadgan för
Sockne-Nämnder:
1:0 Emedan det icke eger något centrum, omkring hvilket det kan
röra och concenlrera sig. Förut var Pastors-embetet sjelfskrifvet till Ordförandeskap
i communala bestyr, såsom fattigvård ro. m.; nu deremot är
delta upphäfvet, och både kan och icke kan vara. När Utskottet uppgaf
project till stadgar för folkundervisningen, så uttalade det ock detta med
ganska goda skäl, att hvarje pastorat skulle ega en fast skola, och antydde
dermed, huru i detta, som allt annat, ett ständigt lefvande, bestående
och fixerad t måste finnas, hvaromkring delarne i sin ordning ulan rubbning
röra sig. Från samma ide hade jag önskat, att UtskolLet äfven nu utgått.
Preslen, som individa, är ett snart försvinnande phenomen, men Embetet
är det icke. Hvad den föresEgna folkskolan i hvar socken är, i afseende
å folkbildning, anser jag Prest-embetet vara i hvad, som rörer ej
blott de kyrkliga bestyren, men äfven de communala, förnämligast fattigvården.
Prestens punkt är, alt jag så må uttrycka mig, ständigt fixerad
inom sitt område: i det embete, han sorn Pastor bekläder: i denlocal, han
inom sin församling innehar: i alla de upplysningar ur kyrkoböcker och
öfrige handlingar, som hos honom äro concentrerade; alltså i den personliga
kännedom, äfvensom af sak, han både bör kunna ega och jemväl
meddela.
Lng- samt Allm. BeSP.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 4. 3Q
2:0 Emedan det saknar conseqtiens. Pastor förer ordet i Socknestärnma,
Skol-Dircction, men är icke sjelfskrifven Ordförande i t. ex. det,
som rörer fattigvård. Hänger då icke den sistnämnda ovillkorligen tillsammans
med hans bestyr i de två föregående.
v O
3:o Skall det åstadkomma mycken oreda. Ulan att vidröra mer än
ett, kan jag ej synnerligen gratulera Läns-Styrelserne, som, från den stund,
förslaget sättes i verket, få inom hvart pastorat med två auctorileter att
skaffa; enligt gifne föreskrifter först med Paslors-embetet, från hvilket infordras
mångahanda upplysningar och afgå hvarjehanda skrifvelser, jemväl
i hvad, som rörer fattigvård m. m., och sedermera med Ordföranden
i Communal-styrelsen.
4:o Anser jag stadgan alltför mycket reglementerande. Det var en
man, sorn lefde i fordna tider, nu lärer han vara död, efter del han ej mer
låter höra af sig, måhända var han också med vid de gamla, nu mer
odogsna Communal-stadgarnes uppgörande; men jag kan ej destomindre
underlåta med honom instämma: ju simplare> ju enklare.
5:o Anser jag denna stadga med alla sina reglor i vissa pastorat
alldeles overkställbar } emedan materialier till dess iagtlagande i alla sina
punkter derstädes till det mesta saknas.
6:0 Då Pastor förut var sjelfskrifven Ordförande i de communala angelägenheterna,
var det hans pligt att dervid utan arfvode föra Protocollet
och på många ställen räkenskaperne, emedan han ansågs såsom en af Staten
derföre lönad embetsman. Nu blifver det efter den nya stadgan, som
åser ett mera compliceradl förhållande och mera göromål, ett 0villkorlligt
resultat, att på de flesta ställen skrif vare arfvode måste bekostas, och att
det skall förekomma drygt, är säkert, i fall man behagar laga någon närmare
kännedom om de besvär, hvilka blifva förenade med en befattning,
sådan som nu af allt detta blifver en ovillkorlig följd.”
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckerietj iS.fo.
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande N.-o S, 1
N:o 5.
Anil. till Exp. Utsk. den 30 Juli, kl. 10 f. m.
Betunlian.de
Kongl. Maj:t har, genom skrifvelse till Rikets Stånder den i nåstlidne
Februari, i Nåder tillkånnagifvet, att sedan Kongl. Majit, i anledning
af Rikets Stånders skrifvelse den g Maj i855, rörande falligvårdsanstalterne,
beslutat låta, genom Committerade, utarbeta underdånigt förslag till
allmän Stadga om Fattigvården i Riket, för att Rikets nåst sammanträdande
Ständer medddelas, samt i sådant hänseende och, efter det nödige
uppgifter och utlåtanden från samtlige vederbörande blifvit infordrade,
den 26 Octoberi838 i Nåder förordnat en Comité, bestående af tvånne
Afdelningar, en för Riket i allmänhet och en för hufvudstaden serskildt;
så har denne Comitées förstnämnde Afdelning, under den 8 Juni i83g
afgifvit underdånigt Betänkande och Förslag, angående Fattigvården i Riket,
samt de lörhållanden och författningar, som syntes med denna angelägenhet
ega sammanhang eller derpå hafva inflytande, hvarefter Kongl.
Majrts och Rikets Kammar-Collegium, uppå Nådig befallning, med underdånigt
yttrande den 4 sisll. December i ämnet inkommit; och ville Kongl.
Majit alltså till Rikets nu församlade Ständer öfverlemna de af Comiléen
för fattigvårds-anstalterne i Riket utarbetade Förslag och dertill hörande
handlingar, jemte Kammar-Collegii underdåniga utlåtande, i hvilket afseende
tryckte exemplar af Coinitéens arbete blifvit Fullmåglige i RiksgåldsConloiret
tillställde, för att Rikets Ständer tillhandahållas.
Denna Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, med deri åberopade Förslag
och Betånkanden, åro till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
öfverlemnade, jemte åtskillige inom Riks-Stånden afgifne yttranden i ämnet
och serskildt väckte motioner, inom Ridderskapet och Adeln, af Herr
von Rosen, Georg Ludvig, oin omarbetning af Författningen den 5 December
1788, rörande de fattiges rått, samt Kongl. Kungörelsen den i4
Februari 1811, så att fattigvården må komma i det skick, att den motsvarar
tidens kraf och det allmännas rått, dervid motionären såsom ledning
för behandlingen af ärendet, hänvisat till det af serskilde Committerade
afgifne, hår ofvan omförmålde förslaget med dertill hörande bilagor och
reservationer; samt af Herr Edenhjelm, Gillis, som, med fästad uppmårkBih,
till R. St, Brot, 1840, 7 Sami, 2 A/d, 3 Haft, 1
La."- samt Allni. Besv,- och Ekon,-ULskollcns Betänkande, N\o 5,
samhet å de större Fabriker, som under senare åren blifvit inrättade i
Lands-församlingarne uti flera delar af Riket, men serdeles Götheborg*
och Bohus Lån, och då man synes kunna förmoda att af det stora antal
arbetare, som der anställas, flere framdeles blifva i behof af understöd,
hemställt, att en Författning måtte utgifvas, som noggrant bestämmer, hvem
som år skyldig att försörja dessa Fabriksarbetare och huruvida Fabi ikanten
serskilt eller socknen år dertill förbunden.
Det med Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse öfverlemnade förslaget,
som af utsedde Commitlerade blifvit uppråttadt, utgår från den åsigten, att
j allmänhet hvarje socken å landet och hvarje församling i stad skall försörja
sina fattige, i enlighet med hvad hittills varit stadgadt; men Committerade
hafva likväl ansett sig icke kunna erkänna den såsom grund derföre
hittills antagne satsen, att försörjningsskyldigheten borde vara en
följd af den fördel, hvarje samhälle hemtat af deri behöfvandes verksamhet,
då man ofta och kanske i de flesta fall, torde finna de uppenbaraste
anledningar till tvifvelsmål, att ett fattighjon verkligen beredt något gagn
åt socknens öfrige medlemmar och i alla fall den verksamhet, han nedlagt,
råttsenligt måste anses vara godtgjord genom den lön eller ersättning,
han åtnjutit för sitt arbete, utan att samhället eller någon af dess
medlemmar år honom något vidare skyldig, då derom icke år serskildt aftaladt,
hvaremot Commilterade ansett fattigvården för ett Statens åliggande,
såsom oundviklig för Statens bestånd och dess bestämmelse att lemna
möjlighet för hvarje samhällsmedlems existens, derföre det icke vore något
tvifvel, att fattigvårds-kostnaden råttsenligt borde af Staten bestridas
med gemensamma bidrig af dess medlemmar, såsom den enda utvägen för
bördans rättvisa och jemna fördelning, dermed äfven den fördelen vore
förenad, att de, till följd af hittills gällande fattigvårds-system, ofta inträffande
och ganska åfventyrliga hindren för flyttning från en socken till en
annan, kunde alldeles upphöra; men denna kostnad, såsom Statsutgift betragtad,
vore af egenskap, att vida mindre ån andra sådane utgifter kunna
controlleras och att, genom missbruk, leda till de mest skadliga verkningar,
sorn till och med vore hotande för Statens bestånd. Den noggrannhet,
hvarmed fattigvårdsbehofven måste bedömas, vore omöjlig att åstadkomma
annorlunda ån af den behöfvandes närmaste omgifning, och örn
den också mångenstädes af denna omgifning skulle iagttagas ensamt af nit
för allmänt båsta, vöre den allmänt icke att påräkna med säkerhet, der
icke tungan af understödet hårdare drabbar dem, på hvilka omdömet beror,
utan tvärtom måste man föreställa sig, att personliga förhållanden
Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betcinkandej IV:o S,
3
skola väcka deltagande för den underhållssökaride, som öfverväga grannlagenheten
emot det allmänna. Hos den sökande sjelf läge dessutom vanligen
en återhållande kraft, sorn är verksam, då underhållet påkallas af
den, utaf hvilken han år personligen känd, men försvagas, i den mon
hjelpkällan år aflägsen och fremmande. Denna kraft vore den naturliga
blygseln att erkänna egen oförmåga, serdeles om den år sjelfförvållad oell
undseende! att framträda med diktade behof, eller sådane, som genom egna
ansträngningar kunna alhjelpas. — Understöden från Staten deremot skulle
snart icke betragtas annorlunda ån, såsom en rättsenlig utdelning af en
allmän tillhörighet, den man icke funne det nedslående att fordra och
emottaga, sedan man på ett eller annat sått lyckats att, såsom en vanlig
formalitet, framvisa de derföre föreskrifna villkoren. Om allt delta hade
man redan erfarenhet uti Statens spanmåls-undsåttningar efter missvexter
och följderna deraf. Hvarje bemödande för den nödiga tillsynen af Statens
embetsrnån och myndigheter, skulle merendels blifva förgäfves, genom
omöjligheten att lör hvarje fall omedelbart undersöka förhållandet,
och återhållet från deras sida blefve i samma mon vådligt, som de äfventyra
att begå orättvisa och reta till knot, som gåfve ytterligare stöd åt de
pockande anspråken och åt olörsyntheten.—Af dessa skål ansågo Coinmitterade
det oundvikligt, alt den egentliga fattigvården besörjes och bekostas
af inskränktare samhällen, hvart för sig; och ehuru, vid en så beskaffad
fördelning af Statens fattigvårds-åliggande, icke kunde förekommas,
att ju tungan häraf skall i någon mon träffa ett samhälle hårdare ån ett
annat, vore en sådan olikhet vida mindre betänklig ån vådorne, om Staten
skulle omedelbart besörja detta åliggande, och kostnaden ansågs säkert,
äfven för det mest belastade samhället, aldrig motsvara, hvad i berörde
fall skulle derifrån utgå, såsom bidrag för de gemensamma beli
ofven.
Såsom följd af den sålunda antagne beslåinmelsen, innehåller förslaget
jemväl föreskrifter om husbondes ansvarighet för underhafvandes
försörjning, på det icke socknen må oskåligen dermed belastas, dels om
villkor för flyttningar från en socken till en annan, för att motverka fattigvårdstungans
godtyckliga öfverbyttaride. Härom hafva Committerade yttrat
sig: alt, i den nion personer stå i närmare förhållanden till hvarandra,
måste det oftast inträffa, att den ene kan, genom medel, som icke
medföra egentlig uppoffring, medverka att rådda den andre från armod,
och framför allt finnes, hvad arbetare beträffar, en sådan förmåga hos deni,
som begagna deras arbete eller af hvilka de annars kunna anses beroende.
4: sa/at Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N.-o 5.
Bland medlen att motverka fattigvårds-behofvet och de mångfaldiga oordningar,
som dertill föranleda, vore denna förmåga en af de vigtigaste, som
kunde tagas i anspråk och väckas till verksamhet. — Committerade hafva
serskildt yttrat och visat, huru detta medel ofta blifvit åsidosatt och till
och med missbrukadt, oell att följden deraf borde blifva ansvarighet för
den sålunda vållade fattigvårds-kostnaden, antingen helt och hållet eller
åtminstone till större del ån de öfrige medlemmarne af samhället, ansågo
Committerade både rättvist och billigt. I öfverensstämmelse härmed, år det
föreslaget, dels att husbonde skall bekosta allt erforderligt understöd åt
tjenstehjon under legostämma, samt att husbonde-förhållandet skall utsträckas
äfven till så kalladt Statfolk och dem, som en fastighetsegare låtit bosätta
sig å hans egor utan sådant ego-område, hvarföre sjelfständig besittning
för viss lid eller lifstid år medgifven, dels att, då arbetare med
hustrur eller i ågteuskap sammanaflade barn, intagas från annat fattigvårdssamhålle,
den, som intager dem, skall enskildt vidkännas en fjerdedel af
den fattigvårds-kostnad, de kunna föranleda under fem års tid, räknad
från inflyttningen. Committerade hafva ansett det vara utan tvifvel, att ett
sådant ansvar skall föranleda varsamhet vid arbetares antagande och torde
derföre anses menligt för arbetarne sjelfve, genom ökad svårighet att
blifva antagne; men varsamheten har ausetts egentligen endast ingå i urskiljningen
af en arbetares duglighet och ordentlighet, deraf åfventyret af
ansvarigheten ensamt beror; och i samma nion arbetaren gjort sig vål
känd, skulle han mindre eller alldeles icke deri möta något hinder. — Sedan
Committerade, i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer
vid senaste Riksdagen hos Kongl. Majit i underdånighet föreslagit, antagit,
att, vid fråga om fattigvård, en hvar skulle i allmänhet anses tillhöra
det samhälle, der han senast varit mantalsskrifven, hafva Committerade föreslagit
bibehållande af den genom 1788 års Kongl. Förordning medgifna
rättigheten att vägra mantalsskrifning för personer, som synbart åro i de
villkor, att ett nära för handen varande fattigvårdsbehof för dem skäligen
måste befaras. — Denna inskränkning af personliga friheten hafva Conunitterade
ansett oundviklig, om man icke vill äfventyra en öppen täflan emellan
socknarne, att på hvarannan öfverflytta en redan känd eller, såsom
snart inträffande, förutsedd fattigvårdstunga, jemte alla de ganska vådliga
oordningar, som deraf måste föranledas. Committerade hafva också ansett
sig hafva anledning tro, att inskränkningen i och för sig sjelf, sådan den
nu år medgifven, sällan hittills visat några menliga verkningar. Af de
många klagomål och tvister, som i anledning häraf blifvit förde, skola de
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkandej N\o 5,
5
fleste icke haft afseende på sjelfva inskränkningen, utan på sättet, huru
man tillämpat den, dervid socknarne vanligen tillvållal sig en rått, vida
utöfver den dem tillkommit. Ordentliga öfverenskommelser härom hade
inom socknarne blifvit träffade och till och nied hos Kongl. Maj:t anmälde till
fastställelse, enligt hvad Committerade meddeldte handlingar visat. Committerade
hafva ansett, att skäliga anledningar till så beskaffade bemödanden å
sökandernes sida icke saknats uti det verkligen hotande åfventyret af en
öfverdrifven fattigvårdstunga, till följd af det förhållande, sorn visat sig
inom den egentligen arbetande classen och dess behandling; men trodde
sådant motverkas genom den föreslagna enskilda ansvarigheten för underhafvandes
fattigvård, som måste väcka mera varsamhet vid valet af arbetare,
och mera omsorg för deras bergning, och under denna förutsättning
hafva Committerade funnit sig icke böra föreslå ån ytterligare inskränkning
af inflyttningsråtten socknarne emellan. Committerade hafva vidare ansett,
att mångfaldiga af de omförmålde tvisterne haft afseende å det förhållande,
att en person varit skattskrifven i en socken, men haft bostad eller
vistats inom en annan. — Oordningar skola visat sig dels deri, att en person,
sedan han flyttat från den socken, der han varit skattskrifven, ofta
längre tid varit bosatt i en annan, men till och med uppsåtligen undanhållits
från skattskrifning der, för att socknen måtte befrias från befarad
fattigvårdstunga, hvilken, på sådant sått, stundom flere år efter flyttningen,
drabbat skattskrifningsorten, så mycket mera oförmodadt, som ordentlig
utflyttnings-altest varit lemnad och man således trott sig icke vidare hafva
med personen alt skaffa; dels ock å en annan sida, att man, af farhåga för
fattigvårds-besvår, sökt tvinga en person att vistas inom skattskrifningsorten
och derigenom underkasta honom ett tvång, som år ett våldsamt
förnärmande af den personliga friheten och mången gång måste verka serdeles
menligt för hans förmåga att bereda sig bergning. Med afseende
härå hafva Committerade i 23 och 24 af deras Förslag till Stadga om
Fattigvården, intagit föreskrifter om iagttagelser, åsyftande, att socknarne,
utan våldsamhet emot någons person, måga kunna tillse och bevaka sin
rått emot hvarannan.
För öfrigt innehåller förslaget, dels att på hvarje Fattigvårds-samhålle
må ankomma att anstalta om Fattigvården, på sått, som, efter ortens
beskaffenhet och serskilda tillfälligheter, kan finnas lämpligast, med
iagttagande likväl af vissa härföre föreskrifne villkor, dels bestämmelser
om förvaltningen af fattigvården, bidrag till kostnaden derföre samt om
fattighjonens förhållande till Fattigvårds-Styrelsen och dennes rått öfver
6 Zag- samt Allm. Besv.- och Ekor.-Utskottens BetänkandeA.-o S,
deras egendom; oell få Utskotten, i stället för en närmare redovisning i
dessa delar, hånvisa till det inom Riks-Slånden utdelade Förslaget och Betänkandet,
hvaremot Utskotten ansett sig hår böra fullständigare upplaga,
hvad sorn år föreslaget och anfördt om fattigvårdens fördelning på socknarne
och dermed omedelbart sammanhang egande bestämmelser, såsom
de hufvudfrågor, hvaraf förevarande Lagstiftning i sin helhet väsendtligen
beror.
Dessa frågor hafva också hufvudsakligast varit föremål för de yttranden,
som inom Riks—Stånden blifvit afgifne, då ärendet derifrån remitterades.
I synnerhet åro betänkligheter framställde emot det hinder
för flyttningar från en socken till en annan, som den hittills gällande
lagstiftningen föranledt, och, efter hvad sorn år föreslaget, förmenats komina
att fortfara med ytterligare utsträckning genom den husbonde ålagde
enskilda ansvarigheten för underhafvandes fattigvård, ehuru detta hinder
så mycket sorgfålligare borde undanrödjas, som det stadgande, hvarifrån
det hårleder sig, skall strida emot 16 §. Regeringsformen. Som hindret
blifver mera tryckande i samma nion, som man inskränker Comnmnerne,
inom hvilka de serskilda fattigvårds-angelågenheterna böra ordnas till ett
helt för sig, och denna inskränkning härjemte måste verka, att bördan
blifver alltmera ojemnt fördelad och på många ställen omöjlig att draga,
har en ledamot af Ridderskapet och Adeln önskat, att fattigvårdens lägsta
Commun måtte utsträckas åtminstone til! Häradet eller Prosteriet, och för
att allt förbud emot flyttning emellan socknarne måtte kunna undvikas,
har det blifvit föreslaget, att inom hvarje Lån stilfas en gemensam Fat tig—
cassa, som hade för ändamål alt jemna fattigvården emellan socknarne och
att således meddela fosierhjelp till barn efter bortdöda eller afsigkomne
föräldrar, hvilken för det närvarande skall utgöra ett af fattigvårdens
största behof, jemte det att samma Cassas verksamhet äfven sträcktes till
alla fattigvårdens föremål, utom de egentliga fattighjonens underhåll, och
sålunda kunde anlitas för bildande af arbets-inråltningar, hvarförutan alla
författningar emot beltlande skola vara ord utan betydelse, eller ock vid
stiftande af Folkskolor; och skulle dessa Fattig-cassor bildas af mantalspenningarne,
hvilka, öfver hela Riket uppgående lill ett belopp af 529,000
R:dr, skulle upphöra att ingå till Statsverket och deremot ställas under
Lånens disposition för ofvannåmnde ändamål. Dessutom åro förslag framställda,
att för gift arbetsfolk borde erläggas en årlig afgift till fattigvården,
antingen till visst belopp, som år uppgifvet till 5 R:dr för hvarje,
eller efter årlig taxering, hvarigenom det förmenats, att fattigvården skulle
Lag- samt Allm, Ecsv,- och Ekon.-Utskottcns Betänkande, N\0 5. 7
beredas en inkomst, fullt motsvarig den tunga, som af en sådan personal
kunde föranledas, och att således deremot socknarnes rättighet att hindra
indyttningarne skulle kunna upphöra.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet funnit nödigt att
om detta ämne öfverlägga med Lag-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
tagit detsamma under öfvervägande och få nu deröfver yttra sig.
Ehuru Utskotten, lika med Committerade för Fatfigvårds-årendena,
icke kunna härleda socknarnes förbindelse att hvar för sig försörja sina
fattige, från den fördel, hvarje samhälle Iiemtat af den behöfvandes verksamhet,
utan på skål, som Committerade anfört, anse fattigvården för en
Staten egentligen åliggande angelägenhet; anse Utskotten, att de af Committerade
tillika framställde förhållanden utgöra oöfvervinnerliga hinder för
Slatens omedelbara öfvertagande af Fattigvårds-bestyren. Det måste antagas
såsom uppenbart, att de missbruk vid anlitande af fattigvårds-understöd,
som det icke skulle blifva möjligt att förekomma, om understöden
utdelas af Staten, skulle verka, att underhållskostnaden stegrades till oerhörda
belopp, och likväl är det icke denna kostnad, som, i första rummet,
förljenar att tagas i betragtande. Mera äfventyrligt ingripande i samhällsskicket
år det moraliska förderf, som dessa missbruk måste medföra. Man
saknar icke erfarenhet härom från andra Länder, och åfvén inom den
närmare omgifningen varseblifver man otvifvelagtigt en varnande rigtning
uti den åsigt, som synes mer och mer utbreda sig, att de behöfvande och
fattige böra och kunna lefva på de båttre lottades eller det allmännas bekostnad,
hvaremot den lofliga och vackra stoltheten alt sjelf förvärfva sitt
bröd, synes halva vikit för beqvåmligheten att lefva af nådegåfvor. Om
icke denna rigtning, i stället att motverkas af fal t ig v årds-lagstift ni ogen,
skall befordras och framkallas af den, år det af största vigt, att fattigunderstöden
utdelas rned en varsamhet, som år möjlig endast för den behöfvandes
närmaste omgifning och icke mera allmänt kan med någon säkerhet
påräknas annorlunda, ån i den nion, de utdelande sjelfve åro intresserade
att inskränka understöden. Det år uppenbart, att detta ändamål
skall full tåndigare vinnas, i samma nion soro Communerna, hvarinom fattigvården
besörjes, åro inskränkta. Redan genom deras utsträckning till
Härader eller Proslerier skulle ändamålet i allmänhet förfelas, utan att
dermed alltid vunnes hvad, enligt förslaget derom, varit åsyftadt, då många
Härader finnas af den inskränkta omfattning, att äfventyr för bristande
förmåga att bestrida fattigvården, kan förutses, der, likasåvål som inom
8 Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N. o S,
en och annan serskild socken eller Pastorat, och dessutom skulle en sådan
utsträckning verka till en rubbning af hittills varande och genom
mångårig häfd stadgade fattigvårds-anstalter, hvaraf olågenheterna skulle
troligen vida öivervåga de fördelar, som möjligen kunde påräknas.
Utskotten tro sig således hafva fulla skål att instämma i Commifferades
förslag, att socknarne och stadsförsarnlingarne hvar för sig besörja
fattigvården, med rättighet för flere socknar af samma Pastorat eller församlingar
inom snmma stad att förena sig om gemensam fattigvård. Dervid
blifver visserligen fattigvårdstungan någorstädes ojemnt fördelad, men
Utskotten anse olägenheterna deraf vara af vida mindre betydenhet, ån
de, som hvarje annan reglering mäste medföra, och farhågan för oförmåga
hos socknarne att uthärda denna tyngd synes i det närmaste vika, når
man betragtar, huru förhållandet hittills under mångfaldiga år visat sig,
då en sådan oförmåga åtminstone högst sällan blifvit satt i fråga, om icke
till följd af serskildta tillfälligheter och mera kringgripande olyckshändelser,
dervid serskilda föranstaltanden för undsättning i alla fall blifva oundvikliga,
ehvad fattigvårds-samhållet må vara mer eller mindre vidsträckt.
Af ett sådant stadgande blifver likväl en nödvändig följd, att, på
sått med Kongl. Förordningen den 5 December 1788 varit åsyftadt, förekomma,
att ett fattigvårds-samhålle må kunna uppsåtligen och godtyckligt öfverflytta
fattigvårds-tungan på ett annat, äfvensom att hos deni, hvilka begagna
den arbetande classens biträde, väcka intresset att genom omsorgen
om arbetarnes bergning förekomma deras behof af fattigvård, så mycket
mera, som den erfarenheten icke kan jåfvas, att denna omsorg mångenstädes
blifvit på ett ganska eftertånkligt sått åsidosatt, och af dessa iagttagelser
bero förbättringar i samhällsskicket af vida större vigt, ån den nu
ifrågasatte minskningen af fattigvårds-besvåret. Den anstalt, som i anledning
af betänkligheterna vid hindren för flyttningar socknarne emellan,
blifvit föreslagen om mantalspenningarnes öfverflyttande från Statsverket till
Communerna, samt att deraf Länsvis bilda Fattig-Cassor med föremål att
Jemna understöd för fattiga barns försörjning, understödja anstalterna för
folkundervisningen och bereda arbetstillfälle för fattige, anse Utskotten för
högst önsklig, och om den kunde till vågabringas, skulle otvifvelagtigt de
svåraste bekymren för fattigvården försvinna; men den uppgifna tillgången
för bildande af dessa -Cassör lärer för närvarande icke vara att påräkna,
och på sätt jemväl vid förslagets framställande varit förutsatt, anse
Ut
-
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:o 5, &
Utskotten en serskildt beskattning för detta ändamål icke böra ifrågasattas,'
så att delta annars välberäknade lörslag lärer tyvärr få lemnäs obegagnadt.
Deremot möta betänkligheter af annan art vid förslagen att med
serskild skatt till fattigvården belägga dem, som begagna gifta arbetare
eller Statfolk, och med afseende å den sålanda beredda tillgången för fattigförsörjningen,
hindren för inflyttningar i socknarne skulle kunna upphöra.
Vid ett af de förslag, sorn i denna syftning blifvit framslåldt, har
det väl blifvit förutsatt, att de på sådant sått samlade bidragen skulle för
hvarje arbetare serskildt bokföras och vid lians flyttning öfvergå till den
socken, dit han flyttade; men ett så vidsträckt bokförings- och liqvidationsbestyr
torde svårligen kunna åstadkommas, innan Communal-institutionerne
hunnit en vida fullständigare utbildning, än den, som för närvarande år
att påräkna. I alla fall qvarstår möjligheten, alt personer, för hvilka
faltigvårds-behof redan år för handen, kunna genom flyttning till en
fremmande socken påbörda den fattigvårds-besvåret, utan alt från sin
förra vistelseort medföra ens något bidrag för kostnaden, om han der icke
varit i den ställning, att någon beskattning för honom i detta ändamål
utgått. Dessutom, ehuru man svårligen kan beräkna, i hvad mon bidragen
blefvo tillräckliga att godtgöra den ökade fattigvårds-kostnaden, blefve
beskattningen alltid känbar, kanske mera ån hvarje ifiågasatt ansvarighet
för ett möjligt faltigvårds-behof, och den måste verka antingen obenägenhet
att antaga arbetare, för hvilka den borde utgå, eller en emot skatten
svarande minskning af arbetslönen, och i bägge fallen blefve följden,
att arbetarnes villkor försvåras, istället att underlättas; men den öfvervägande
betänkligheten fästa likväl Utskotten vid uteblifvandet af väckelsen
till omsorg om arbetarnes bergning. Man synes med skål kunna föreställa
sig, att den, som erlagt den ifrågasatte skatten, skulle just deri finna
en ökad anledning att åsidosätta denna omsorg, emedan han derigenom
liksom förvärfva! en rättighet att kasta de utnötte arbetarne på fattigvården,
och skulle anse sig hafva på förhand godlgjort den sålunda förorsakade
kostnaden. Om deremot bidraget icke sättes i fråga, förr ån fattig—
vårds-behofvet redan år för handen, måste blotta beräkningen af egen
fördel väcka omtankan att söka afböja detta behof, och det år mer ån
sannolikt, alt behofvel derigenom mången gång skall aldeles uteblifva, till
verklig båtnad, lika mycket för husbonden, som för arbetaren och fattig—
vårds-samhället.
Det öfverklagade hindret förflyttning socknarne emellan följer ingalunda
Bill, till R, St, Prot, 1840, 7 Sami, 2 A/d, 3 Haft, 2
10 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens BetänkandeN:o 5,
ovillkorligt af de föreskrifter, Co rom i t terade för Fattigvårds-ärendena föreslagit,
sä vida dessa föreskrifter endast hafva afseende å iägttagelser vid
mantalsskrifning för vårdande af serskildta faltigvårds-samhällens rätt sins--  emellan, då en arbetare, derföre att lian; är obemedlad, icke mer än någon
annan är pligtig att inskränka sitt vistande inom mantalsskrifnings-orten,
utan han, fullkomligt oförhindrad af regleringen i berörde afseende, kan
söka och begagna tillfälle för sin bergning, hvarhelst det erbjuder sig;
och Utskotten kunna således icke inse, alt stadgandena i denna del slå i
strid med 16 §. Re ger i n g s- fo r m en, på sätt sorn af en Ledamot inom Ridderskapet
och Adeln blifvit ytiradL
Husbondens ansvarighet för underbafvandes fattigvård kan visserligen
väcka betänklighet vid arbetares antagande och sålunda försvåra tillgången
å arbetsförtjenst för den behöfvande; men denna betänklighet måste
man föreställa sig, uppstå egentligen endast vid fråga om personer, som
äro vanartiga eller odugliga och således i alla fall af andra skäl hafva
motstånd att vänta.- I afseende på andra personer bör denna ansvarighet
icke blifva serdeles äfventyrlig för den, som är nion om underbafvandes
bergning, och icke för en karg beräkning af egen vinning förbiser andras
skäliga fördringar och behof.
Då Utskotten af sådana skäl ansett sig jemväl böra instämma i de
af Committerade antagne grundsatserne i de ämnen, hvarom Utskotten nu
yttrat sig, hafva Utskotten likväl, vid tillämpningen deraf, ansett den i
12 och 13 §§ föreskrifne ansvarigheten vara för vidsträckt, då husbonde
icke skäligen bör vidkännas hela fattigvårds-kostnaden vidare än för tjenstehjon
och arbetare under den afta lade arbetstiden, hvaremot öfrige här
uppräknade personer äro fullt jemn för'lige med dem, som omförmälas i Förslagets
15 §, så att ansvarigheten för dem bör blifva enahanda med den
der stadgade, eller endast för i af fattigvårds-kostnaden under fem års lid.
Då socknarne är medgifvet att inom sig ordna fattigvården, på sätt
SOt» kan för hvarje samhälle finnas lämpligast, synes något serskildt slad--  gande icke erfordras om rättigheten för dem att inom sig dela fattigvårdsbestyret,
på sätt senare delen af 4 § i Faltigvårds-Comitéens förslag innehåller.
. Deremot skulle ett sådant stadgande kunna gifvas en tydning,
hvarigenom hinder för mantalsskrifning äfven vid flyttning inom socknarne
kunde uppstå,, hvarföre Utskotten icke kunna understödja förslaget i
denna elei.
Utskotten kunna icke eller antaga, ålit, på sä L t Corn i teen i 21 § 4
morn. föreslagit, lill personer, för hvilka Staten bör bekosta fattigvård,.
Lag- samt Allm, Be.sv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande^ IVo S, 11
måga räknas sjömän, sorn vid Sjömanshusen skattskrifvas, då dessa icke
äro i Statens tjenst lika med dem, för hvilka i öfrigt en sådan Statens
skyldighet är föreslagen. Deremot musle man förutse ett annat fall, som
i Comiteens förslag icke är upptaget, då det icke lärer kunna undgås att
fattigvården af Staten bekostas, nemligen då det icke kan utrönas, att den
behöfvande hörer till visst samhälle, och härom anse Utskotten således ett
stadgande bör gifvas.
Äfvenledes saknas i Comiteens förslag en nödvändig bestämmelse,
huruledes med fattigvården bör förhållas, under det tvist fores, vare sig
om behofvet deraf, eller om skyldigheten att den vidkännas. I förra fallet
anse Utskotten, att Konungens Befallningshafvandes utslag måste gå i verkställighet,
utan att liden för pröfning af besvär deröfver afbidas, om icke
den behöfvande skall på ett äfveutyrligt sätt blottställas; hvaremot, då
tvisten angar skyldigheten att vidkännas en fattigvård, hvaraf behofvet är
erkändt, det synes lämpligast, att denna vård besörjes af det samhälle,
inom hvilket den behöfvande vistas, emot rättighet till godtgörelse af dea
.eller dem, som slutligen finnas skyldige att den vidkännas.
Sedan Utskotten, genom serskildt Betänkande N:q 4, om Sockenstämmor
och Sockne-Nämnde-r, föreslagit, att fattigvården skall 'besörjas af
desse Nämnder, äfvensom stadgatiden om bidrag till denna vård och redovisningen
derföre, erfordras härom icke några föreskrifter i Lagen om
fattigvården, och Utskotten hafva således förbigått, hvad Committerades
förslag i dessa delar innehåller; och efter det förslagets i alla fall icke
vidsträckta omfång, sålunda blifvit minskadt, anse Utskotten den af Committerade
iagltagne indelningen i serskildta articlar, efter ulika ämnen, det
omfattar, kunna undvikas, och sålunda en ytterligare förkortning och enklare
uppställning vinnas.
Vid hvad Committerade i öfrigt föreslagit, hafva Utskotten icke funnit
något väsendtligt att anmärka, och Utskotten få således, för hufvudsakligt antagande
deraf, åberopa de skäl, sorn i CommiLterades Betänkande äro anförde.
Ehuru det åberopade Förslaget, som tjenat Utskotten till ledning
vid behandlingen af detta ärende, icke har afseende på Stockholms stad,
utan serskildle Committerade varit utsedde för behandlingen af frågan om
fattigvården derstädes, och jemväl derom yttrat sig, anse likväl Utskotten
det vara nödvändigt, att Lagstiftningen örn fattigvården, så vidt den i berörde
förslag upptages, blifver gemensam för hela Paket, då deri ingå förhållanden
Communerna emellan, och personella förhållanden, sorn icke
kunna öfverlemnas till dea Conununala Lagstiftningen.
12 Zag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Uiskottens Betänkandej N.-o 5.
Vid granskning af det yttrande, bemäldte Conirnitterade serskildt för
Stockholms stad afgifvit, hafva Utskotten också icke funnit någon betänklighet
vid tillämpningen, äfven för denna stad, af de stadganden, Utskotten
nu i allmänhet tillstyrkt. — Det förslag till Ordning för Stockholms
Stads Fattigvård, sorn finnes hifogadt Committerades Betänkande, utgör
egentligen ett sådant Special-Reglemente, som, enligt hvad i allmänhet
är föreslagit, ankommer på hvarje socken inom sig att uppgöra, och något
hinder för tillämpningen deraf möter således icke uti de allmänna föreskrifterna.
I enlighet med hvad sålunda blifvit yttradt, hafva Utskotten uppgjort
förslag till Stadga om Fattigvården i Riket, som Utskotten nu
få öfverlemna till Rikets Ständers pröfning, med hemställan
att, i den nion det gillas, RikeLs Ständer hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, att Författning i enlighet
dermed utfärdas.
Stockholm den 20 Juli 1840.
Förslag till Stadga om Fattigvården i Riket.
§. 1.
Hvarje Socken å Landet, och i Stad hvarje Församling, skall lemna
nödtorftig vård och försörjning åt sådane dess medlemmar, som sakna förmåga
och medel att sjelfve sig dermed förse; dock måga Socknar af samma
Pastorat, och Församlingar af samma Stad, der de så åsämjas, förena
sig om gemensam fattigvård.
§. 2.
1 Mom. På hvart och ett Fatligvårds-samhälle ankommer att, under
iagttagande af föreskrifterne i denna Stadga, ordna fattigvården, på sätt
som, efter ortens beskaffenhet och serskilda förhållanden, linnes lämpligast,
dock så, att betllande aldrig må tillåtas.
2 Mom. I detta afseende skola för hvarje Fatligvårds-samhälle närmare
bestämmelser meddelas genom serskildt Reglemente, hvilket, efter
förslag af Sockne-Nämnd, antages af Sockenstämma och derefter öfverlemnas
till Konungens Befallningshafvande, som eger tillse, huruvida det öfverensstämmer
med denna Stadga och gällande Författningar, samt befordra
rättelse af hvad, sorn derifrån af viker.
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-ZJ tskotlens Betänkande, N.-o 5, 13 ^
§• 3.
Sockne-Nämilden skall tillhöra förvaltningen af alla fattigvårds-angelägenheter,
och eger att pröfva hvarje i delta afseende förekommande behof,
samt om och i hvad rnon understöd bör lemnäs, i förhållande till
de behöfvandes större öller mindre egna förmåga, och med iagltagande af
den ansvarighet för behofvets afhjelpande, hvartill enskildta kunna, enligt
denna Stadga eller annorledes, vara lagligen förbundne.
§. 4.
Jemte den föräldrar alltid tillhörande förbindelsen att försörja sina
barn, skall det i allmänhet åligga anhörige, i rätt upp- och nedstigande
led, att, i nion af behof å den ena och förmåga å den andra sidan, bidraga
till hvarandras försörjning.
§. 5.
För Tjenstehjon, Hemmansbrukare och Torpare, som med dagsverken
utgöra åtminstone största delen af sina skyldigheter till Hemmansegare
eller innehafvare, Statfolk samt Handtverks-, Bruks- och Fabriks-arbetare,
jemte deras hustrur och hemmavarande barn, skall Husbonde, under den
tid, arbets-aftalet gäller, ansvara för försörjningen, så att icke de falla fattigvården
till last; dock med rättighet att, om han vill, af deras tillgångar
eller arbete åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått vidkännas.
5- 6-
Den, som från annat fattigvårds-samhälle intager gift arbetsfolk, eller
Enkling eller Enka med barn, skall, utöfver redan stadgad ansvarighet
såsom husbonde, så länge sådan ansvarighet fortfar, under fem år,
räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas en fjerdedel af den fattigvårds-kostnad,
som för sådane personer kan komma att utgå, och derjemte,
efter allmänna grunder, deltaga i de öfrige trefjerdedelarne af sådan
kostnad.
§• 7.
Den, som åt personer från annat fattigvårds-samhälle upplåter bostäder
å sine egor med mindre jordrymd, eller under andra villkor, än
som för jordafsöndring under lifsLidsbesilLning äro föreskrifne, vare ansvarig
för deri inrymde personers fattigförsörjning, på sätt 6 §.^stadgar.
§. 8.
Den faltigvårds-ansvarighet, som i 4 och 5 §§. är föreskrifven, må
n Lag- samt Allm. Resv.- och Ekon,-Ut skatt ens 'Betänkande , N..-0 5.
af Sockue- eller Stads-Nämnd kunna eflergifvas, i den mon behof och billighet
sådant påkalla.
$.9.
1 Morn. Yid utdelande af fatt ig vårds-understöd skall Sockne-Nämnd
tillse, att det motsvarar de nödvändigaste behof ven, alltid med beräkning
af fattighjonets arbetsförmåga, ehvad den må vara större eller mindre;
och ankommer det på Nämnden att, efter som den linner mest ändamålsenligt,
antingen anställa fattighjonet till arbete för godtgörelse af understödet,
eller åt hjonet öfverlemna att fritt använda sin arbetsförmåga,, då
understödet i förhållande dertill minskas.
2 Mom. Barn, sorn tillhöra fattigvården, skola icke allenast furses
med uppehälle, utan äfven christligen uppfostras och undervisas. De måga
icke genom så kallad kringgåug försörjas, utan skall stadig bostad dem
anvisas, der uppsigten å deras uppfostran kan behörigen handhafvas.
3 Moni. Då qvinna söker fattig-understöd, i anseende till det hinder
lill sjelfförsörjning, som vården om barn föranleder, må det bero af
Nämnden att barnet henne fiantaga och låta vårda, då hon för sin person
är, pligtig att förse sig med lagligt försörjniugs-tillfälle; eller ock med hennes
bibehållande vid barnavården lemna henne efter bebofvet Jämpadt
understöd,
4 Morn. Om föräldrar, som icke åtnjuta fattig-understöd, åsidosätta
vården om sina barn, skall Nämnden göra sig noggrant underrättad, huruvida
det härleder sig från oförmåga att dem uppfostra och i sådant fall
vidtaga de anstalter, sorn af be hufvet kunna påkallas.
5 Morn. För arbetsföre personer, som äfventyra nöd, till följd af
brist på arbetsförtjenst, skall Nämnden, serdeles under svårare år, söka
bereda arbete, för alt, genom behofvets tidigare afhjelpande, hindra dess
utsträckning,
6 Moni. Om, till följd af allmännare olycka, anledning visar sigalt
befara behof så vidsträckt, att större företag erfordras för dess afhjelpande,
skall Soekne-Nämnden tidigt vara betänkt på förslag till sådan anstalt,
samt elter det samhället å Sockenstämma deröfver yttrat sig, och om anstalten
icke genom samhällets försorg kan åstadkommas, anmäla det hos
Konungens Befallningshafvande för den åtgärd, sorn vidare bör vidtagas.
S- 10'
1 Morn. Sockne-Nämnden tillkommer målsmans- och husbonde-rätt
tåg- samt Allm. Be sv.- och Ehon.-Utshottens B c Vankande N.-o 5. 15
öfver dem, som åtnjuta full fattigförsörjning samt öfver andra understödstagare
vid tillfällen, då de vid Fattighus eller hos Nämnden sig i fattiggård
s-ärenden befinna
2
Alotn. Då vård om fattighjon af Nämnden åt annan anförtros, må
öfver barn föräldra-rätt, och öfver andra fattighjon husbonde-rätt äfven åt
honom öfverlåtaSv
3 Moni. Om arbetsför person, genom lättja eller liknöjdhet, förorsakar,
att hustru eller barn sakna försörjning, sä att de, till följd deraf,
falla fattigvården till last, eger Sockne-Nämnden alt bålla sådan person
till arbete, genom utöfvande af den husbonde-rätt, sorn andra fattighjon,
enligt l:sta Morn., äro underkastade, och anlitande af den exeeuliva magneus
biträde, om så erfordras.
§• 11-
Då fattighjon visar tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet,
må Sockne-Nämnd, der annan rättelse ej gör tillfyllest, besluta en lämplig
minskning af hjonets underhåll.
i- ta
1 Moni. Fatlig-underslöd är en nödhjelp af christeligt deltagande för
den lidande, och allt pockande, då det sökes, eller klandrande ullåtelser
om dess beskaffenhet, då det enroltages, vare således foibudne; hvaremot
rättelse af förment felåglighet må sökas hos den, på hvilken rättelsen kan
bero. Understödet är ock ett förskott, hvarföre emottagare!! slår i skuld,
som bör godtgöras, i den moa möjligheten det förr eller senare medgifver.
För barn under 15 år vidlåder skulden alltid deias föräldrar, hvaremot
barnen sjelfve äro frikallade från betalnings-skvldighet för hvad dem intill
d enna ålder påkostas.
2 Moni. Då någon öfvertages till full fattigförsörjning, skall allt
hvad hjonet då eger tillfalla fattigvården, hvars Styrelse eger oinskränkt
lätt att det antända. Om någon egendom sedemina tillfaller fattighjon,
vare lag samma, derest icke fattigvården for hjonet då upphör, i hvilket
fall likväl ali dittills derå använd kostnad skall fullt godtgöras.
3 Mom. Då mindre fatlig-underslöd, som icke motsvarar full försörjning,
ullemnas, må det ankomma på Sockne-Nämnden alt låta uppteckna
den behöfvandes tillliörigheter, för ali noggrannare kunna tillse, att
tillgångar för framlida godtgörelse af understödet icke förskingras.-
16 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande} N:o 5,
§.*13.
Om afkastningen af fattigvården tillhörige fastigheter och capital,
jemte inkomsten af Sterbhus-afgifler, böter, collecter, frivilliga gåfvor och
andra sådane bidrag, icke äro för fattigvårds-behofvet tilliäcklige, skall,
till fyllnad af bristen, först erläggas en afgift af högst Sex skil Lingar Banco
för hvarje mantalsskrifven person, sorn fyllt 17 år; dock må undantag
härutinnan bero af Sockne-Nämndens pröfning. Hvad derutöfver erfordras,
fylles genom tillskott efter de grunder, som för sådane bidrag äro stadgade
i Lagen om Socknestämmor och Sockne-Nämnder.
§. 14.
1 Morn. I fråga om fattigvård anses i allmänhet en hvar tillhöra
det samhälle, der han är antecknad i mantalslängd eller senast varit det;
dock så, att vid flyttning från ett samhälle till annat, flyttningstiden skall
hafva ingått, innan fattigvårds-ansvaret öfvergår från det samhälle, den
flyttande förut tillhört.
2 Mom. Minderåriga barn af ägta säng tillhöra fadrens, eller, om
han är död, modrens manlalsskrifningsort, och oägta barn tillhöra den
ort, moder tillhörer, utom i det fall, att fattigvårds-behof uppstår till följd,
af moders död, då fattigvårds-behof för dem skall bekostas af det samhälle,
moder tillhört vid barnets födsel.
3 Moni. För manskap af värfvade Armeen och Flottan, samt handtverkare
och arbetare vid Kronans Varf och Verkstäder med lön på Stat,
som endast till följd af tjenstgöringen manlalsskrifvas å tjenstgöringsorten,
galle icke sådan skattskrifning lill rättelse i fattig vårds-frågor. Den fattigvård,
som för sådane personer samt deras hustrur och barn kan erfordras,
skall, efter behörig pröfning, bekostas af Kongl. Maj:t och Kronan,
om icke desse [>ersoner af annan anledning tillhöra serskildt samhälle.
För personer, hvilkas manlalsskrifningsort icke kan utrönas, bekostas likaledes
af Kongl. Maj:t och Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården,
intilldess någon Församling kan dertill förpligtas.
§. 15.
Inflyttar eller anmäles till inflyttning från ett faltigvårds-samhälle
till annat, tjenstehjon, som uppnått 55 år, eller i anseende till sjuklighet
eller hvarjehanda åkommor, saknar full arbetsförmåga, eller ogift lagstadd
qvinna, som vid inflyttningen synbarligen är hafvande, eller inhyseshjon,
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande N.-o 5.
17
ses-hjon, eller den, som eger egen eller legd bostad, utan sådant jordomfång,
som motsvarar besutenhet, och utan att vara i lagstadd tjenst eller
jordegarens arbetare, eller i vederbörlig ordning antagen Fabriks- eller
Handverks-arbetare, och innehafver han icke eller allmän tjenst eller erkänd
t yrke, motsvarande behofvet för försörjning eller annan känd utväg
för bergning, då må sådan person icke antecknas i mantalslängden i inflyttningsorten
utan medgifvande af Sockne-Nämnden derstädes.
> 16\
Bosätter eller uppehåller sig någon inom ett fattigvårds-samhälle, utan
att der eller annorstädes vara vid senaste mantalsskrifning antecknad, då
skall Sockne-Nämnden, om den icke vill emottaga honom, såsom tillhörande
samhället, inom ett år efter inflyttningen, gifva det tillkänna antingen
för Nämnden inom samhället, som han senast lagligen tillhört, eller
hos Konungens Befallningshafvande i orten, som då derom underrättar
Nämnden i sistnämnde samhälle, på hvilken det derefter ankommer att
anställa talan om hans mantalsskrifning i vistelseorten, för att såmedelst
undgå det annars fortfarande fattigvårds-ansvaret. Åsidosättes den föreskrifne
iagttagelsen af Nämnden i det samhälle, dit flyttningen skett, anses
personen tillhöra detta samhälle, utan afseende på uteblifven mantalsskrifning.
Häremot må ingen, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga,
inskränkas i rättigheten att välja vistelseort. Är i detta afseende
något att anmärka i anledning af Författningarne emot försvarslöshet och
lösdrifveri, gälle derom hvad i dessa Författningar stadgas.
.§• 17'
För iagttagande af hvad i nästföregående §. är föreskrifvet, skall
Sockne-Nämnden hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och det
åligga hvarje samhällets medlem att, om personer, som af honom från annat
samhälle emottagas, i sitt hus eller å sine egor, göra anmälan, i stad
inom Irenne dagar hos Ordförande för Fattigvårds-Styrelsen, och å landet
inom 14 dagar hos ortens Ålderman, som det till Sockne-Nämndens Ordförande
inberättar. Den, som åsidosätter sådan anmälan, plikte En R:dr
32 sk. Banco till Fattig-Cassan.
Vid enahanda påföljd, åligge den, som en månad vistas inom annat
samhälle, än der han är mantalsskrifven, att inom denna tid till Pastor i
vistelseorten aflemna behörigt frejdebetyg.
Bih, till R. St, Trot, 1840. 7 Sami, 2 A/d, 3 Haft, 3
18 lag- samtJAllm. Besvoch Ekon.-Ut skottens Betankande , N.o
§. 18.
1 morn. Om fattighjon beträcles med bettlande, utom det samhälle,,
det tillhörer, skall det genast försändas till hemorten och kostnaden dertill
ersättas af nämnde Samhälle. Med andre tiggare och ohehörigen kringstrykande
personer förfares, på sätt i Lagen emot lösdrifveri och försvarslöshet
stadgas,
2 morn. Om permitterad Krigsman saknar utkomst inom permissionsorten
r eller genom oordentligt lefnadssätt der åstadkommit förargelse, skall
han, genom Konungens Befallningshafvandes försorg, genast till tjenstgöringsorten
återsändas, i hvilket afseende Sockne-jNamnden åligger att tillkännagifva
förhållandet hos Konungens Befallningshafvande eller närmaste myndighet
eller tjenstemän, sorn Police-uppsigten på stället tillkommer.
§• e9-
1 mom. Klagan öfver Sockne-Nämnds åtgärder och Sockne-Nämnds
Beslut i fattigvårds-mål, jemte tvister derom emellan serskildta samhällen,
upptagas och pröfvas af Konungens Befallningshafvande i- orten.
2 morn. Öfver Konungens Befallningshafvandes beslut i sådane mål
anföras hos Kongl. Majit underdåniga besvär, hvilka inom 3o dagar efter
erhållen del af beslutet, den dagen oräknad, då sådant skett, aflemnas till
Konungens Befallningshafvande, som deröfver infordrar underdåniga förklaringar
och, sedan de inkommit, handlingarne jemte eget underdånigt utlåtande
till Kongl. Majit insänder.
3 morn. Konungens Befallningshafvandes beslut om en sökandes behof
af fattigvård och huru vidsträckt den bör lemnäs, skall genast gå i
verkställighet, utan att tiden för anförande af besvär eller för pröfningen
deraf, afbidas.
4 morn. Då tvist uppstår om skyldigheten att besörja fattigvård för
någon dertill berättigad person, skall sådan vård bekostas af det samhälle,
der den behöfvande vistas, intilldess tvisten blifvit, genom laga kraft vunnet
utslag , afgjord; dock med rättighet att derför erhålla ersättning af den
eller dem, som slutligen förklaras skyldige att fattigvården vidkännas,
§. 20,
imom. Konungens Befallningshafvande tillkommer att noggrannt till»
se- efterlefnaden af denna Författning och befordra rättelse i de afvikelser,
sorn kunna förete sig.
Lag- samt Ålim. Besv.- och Ekon,-Ut skot lens Betänkande, N\o 5S 19
s morn. Till förekommande af tiggeri oell obehörige personers kringstrykande,
skola Krono- Stads- oell Police-betjening icke allenast sjelfveanvända
all uppmärksamhet, ulan äfven på Sockne-Nämndens anfordran lemna
den handräckning, som på dem kan bero.
:§• 21.
Hvad i denna stadga är föreskrifvet om Sockne-Nämnd samt dess
rättigheter och skyldigheter, galle i stad om den Styrelse, sorn utses att
fattigvården der handhafva.
Reservationer:
Af Friherre <von Krcemer: ”Jag har ej biträdt den nu äfven antagna
grundsats, som i Kongl. Brefvet af år 1788 finnes bestämd, nemligen, att
Fattigvård skall bestridas af den församling, der den understöds-behöfvande
sist är i mantal skrifven. Jag har trott rättsenligare vara, att den församling,
der en sådan person an vändt sin mesta och bästa arbetstid, bordt
förpiigtigas alt lemna det behöfliga understödet. Af Prest-belygen bör sådant
lättligen kunna utrönas. Uppstå vid något tillfälle tvifvel och osäkerhet
härom, må clä den förstnämnde grundsatsen göras gällande, men
ej förr. — Likaledes har jag trott, att större district, än socknar af samma
pastorat, böra ega rättighet förena sig om gemensam fattigvård, antingen
Härads-, Fögderi-eller Länsvis. Förvaltningen af Fattigvårds-angelägenheterna
i allmänhet borde i sådant fall anförtros en District-Styrelse, med
biträde af Socken-Deputerade eller Socken-Nämnd, såsom förhållandet är
med de i senare tider i åtskilliga Län, till stor belåtenhet, inrättade Brandstods-Föreningarae.
Fördelarna af dessa åsigters antagande skulle, efter min
öfvertygelse, blifva, att det olycksaliga spärrnings-systemet mot inflyttningar
församlingar emellan skulle upphöra; att en utvidgad frihet och lättad möjlighet
skulle beredas de tjenst- och arbetssökande att ärligen sig försörja,
samt att foljagtligen brotten skulle minskas, och fängelser samt Corrections-inrättningar
icke så mycket anlitas som nu.
Då Utskottens afsigt synes hafva varit, att så mycket sora möjligt
motarbeta Stat-lorpare-systemets införande i Sverige, Finnér jag en motsägelse
häremot i 5 §:s föreskrift, nemligen att husbonde skall ansvara för,
att äfven hemmansbrukare och torpare, jemte hustru och barn, icke under
den tid, arbels-aftalet gäller, falla fattigvården till last. Då sådane aftal
ofta äro på längre tid afslutade, och alltid förutsätta fardags-år, blir
ansvaret svårare för den husbonde, som har hemmansbrukare och jord
-
20 Lav- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY.-o 5.
torpare, än för den, som endast antager stat-torpare, från hvilka han lättligen
kan skilja sig medelst uppsägning 3 månader före laga flyttningstid.”
Herr Lagman von Röök instämde i Friherre von Krcemers erinringar
emot beslutet om husbondes ansvarighet för hemmansbrukare och torpare,
hvarunder Herr Lagmannen befarade, att jemväl kunde begripas ansvaret
för de tjenstehjon, samma brukare eller torpare må hafva, utan jordegarens
vetskap, i tjenst antagit.
Af Herr Friherre Raab: ”Utskotten hafva haft sig uppdraget att lösa
en uppgift, som är vigtig för hvarje samhällsmedlem, så väl för den fattige,
som den rike, nemligen den, att å ena sidan betrygga våra fattiga
likar rättigheten att fritt få söka sin bostad, der de kunna förvärfva sig bergning,
och att, då de sakna förmåga att sig sjelfva försörja, försäkra dem om
ett nödtorftigt uppehälle, och att å den andra, föreslå sådane-lagbestämmelser,
som dels uppfylla besagde ändamål, utan att göra fattigvården till
en för nationen tryckande börda, dels sätta en gräns för tillvexten af det
redan alltför stora antalet af fattighjon och correctionister. Ense med Utskotten
i afsigten att vinna detta ändamål, har jag, i afseende på sättet
att ernå detsamma, varit af en med majoriteten skiljagtig mening, som ej
blifvit rubbad af de många betänkligheter, som deremot blifvit framställda.
Jag anser det derföre vara lika mycket min oeftergifliga pligt, som
det är min rättighet, att, under vädjande till Slåndens upplysta pröfning,
öka de digra protocollen, så väl med framläggandet af de skiljagtiglieter i
principen för fattigvårds-ordnandet, hvilka jag hade önskat att kunna göra
gällande, som ock med uppställandet i ett sammanhang af de väsendtligaste
förändringar, jag, i öfverensstämmelse dermed, sökt tillvägabringa i de
reglementariska stadgandena.
Den i fördomen väldige kämpe, mot hvilken jag i Utskotten rigtat'
min strid, har varit den uti Kongl. Förordningen af d. 5 Dec. 1738 stadgade
grundsats, att ”den socken, der fattighjonet senast varit i skatt antecknad,
”bör vidkännas dess vård, enär det med arbete icke kan sig uppehålla,” och
att ”hvarje församling, emot ofvannämnde skyldighet, må ega den rättighet
”att icke något inhyseshjon bör få sig der nedsätta, eller uågot gammalt och
”mindre arbetsfört tjenstehjon antagas, innan sådant först blifvit i allmän
”sockenstämma anmäldt och församlingen dertill sitt bifall lemnat.”
Denna grundsats hafva Utskotten, ehuru med åtskilliga modificationer,
hufvudsakligen vidblifvit. Den hade, efter min öfvertygelse, bordt frånträdas;
ty den har lagt hinder i vägen för den arbetssökande att sig sjelf
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N\o 5. 21
försörja, och för den, som behöft att begagna arbetet, att lemna arbetsförtjenst
åt den förre; den har beröfvat den ene medborgaren — af det
verkliga eller förmenta skäl, att han varit eller kunnat blifva fattig —
friheten att söka sin utkomst, der den erbjudit sig, och således ställt honom
utom gränsen af skydd och jemnlikhet inför lagen, under det att den
andre — den ofta endast skenbart förmögnare — fått rättighet att efter
eget godtfinnande cernera sin socknegräns för den förre; den har gifvit upphofvet
åt den olyckligaste af alla fattigvårds-anstalter, nemligen den, att
sönderdela socknarne i många smärre Fattig vårds-samhällen eller såkallade
rotar, som hvar för sig sökt att med lika småagtig ifver och ömsesidig
noggrannhet, som socknarne sig emellan ådagalagt, utestänga de möjligen
blifvande fattige från andra rotar; den har föranledt rote-sammanträden,
Sock nesta mmor, Canzliförhör och rättegångar med thy åtföljande tidspillan
och kostnader, ofta till större utgift och olägenhet för den, som såmedelst
velat dagtinga med sitt samvete, för att afskudda sig den moraliska förbindelsen
att hjelpa en nödställd like, än fattigvården kunnat medföra,
om man låtit den fattige, likasom den rike, njuta sin medfödda naturliga
rättighet att söka bostad och uppehälle, der han med jord- eller husegare
kuiinat öfverenskomma och finna sin bergning; den har tillskapat fattighjon
af personer, som, öfverleinnade åt sig sjelfve och sin egen omtanka,
aldrig skolat falla någon fattigvård till last, om de endast fått åtnjuta friheten,
ej såsom död bokstaf, utan i lefvande verkligheten; den har alstrat
brottslingar och ökat antalet af correctionister, ty mången, som blifvit förskjuten
från det ena samhället eller der saknat sin utkomst, har ofta, efter
frugtlösa mödor att finna tak öfver hufvudet i ett annat, först förlorat
hoppet om en bättre framtid för sig, hustru och nödställda barn, sedan
öfverlemnat sig åt liknöjdhet, lättja och fylleri, och slutligen öfverträdt
det samhälles lagar, som icke lemnat honom ett skydd, hvarpå hans känsla
af menniskovärde sade honom, att han egde anspråk.
Detta spärrnings-system har gått så långt, att — under det vissa
socknar, för att desto säkrare freda sitt område för fremmande inflyttning,
genom socknestämmo-beslut stadgat, såsom villkor för en husbondes rättighet
att antaga tjenstehjon öfver 30 års ålder från annan socken, att han
antingen skulle inteckna sitt hemman, eller förete 2:ne vederhäftige mäns
borgen för den fattigvård, som den inflyttande i framtiden kunde komma
att tarfva — har mången gammal sjuk fader eller moder i den ena fattigroten
blifvit nekad att få, för sin omvårdnad, taga till sig en son eller
dotter från den andra roten inom samma socken, och med hemsk bäfvan
'22 Zrtg- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Ut skottets Betänkande, N\o 5.
hörde jag vid discussionen inom Utskotten öfver detta ämne omtalas, huru
en Åuctoritet ansett sig af 1788 års Författning pligtförbunden, att, på
soeknemännens derom i rättegångsväg gjorde anmälan, fråndöma en gammal
mormor i ena socknen rättigheten ali till uppfostran och omhuldande
•emottaga ett fader- och moderlöst barnabarn från annat samhälle. Och
huru hafva väl de fattige, som socknarne icke magta t frånskjuta sig, blifvit
vårdade? derom vittna de mångfalldiga värnlösa barn, sorn, åtminstone
i många orter, irra omkring från dea enas dörr till den andras, utan stadigt
hemvist, utan vård; derom vittnar ock ett fort farande bettlande, så
väl inom, som utom socknegrärisen — att icke tala om den lumpenhet,
den njugghet, hvarmed fa Iti g-u nd ers töd et mångenstädes utdelas, hvarpå
jag, såsom ett färskt •exempel, viii nämna, huruledes en sjuk, utfattig orkeslös
enka, med 3:ne små barn, nu vid innevarande års Valborgsmässosock
nesta mm a tilldelades, efter mycken strid om beloppet, dervid den gifmildare
meningen slutligen segrade, Feni (sager 5) Riksdaler Banco om
året till understöd lör sig och barn. Om det ej kan nekas, ali ju principen
af 1788 års Författning föranledt detta förnekande af mensklig barmhertighet,
denna förstämning af begreppet om rättvisa och billighet, och
att under dess snart 52-åriga tillvaro, antalet af fattighjon och correctionister
tilltagit i samma nion, sorn principen utbildat sig, så torde ej eller
kunna bestridas, att det är lagstiftarens oeftergifliga pligt att ända till
roten upprycka den törneplanta, hvartill berörde Författning lagt fröet.
Detta har varit min afsigt, föranledd icke af en för tillfället antagen
åsigt, utan af ett flerårigt begrundande af ämnet.
Jag har således ansett, att Utskotten bordt utgå från den synpunkt,
att alla hinder för en fri, välfrejdad medborgare, som ej ännu tillhörde
fattigh jons-classeii, att flytta från det ena till det andra samhället, måtte
undanrödjas, och jag har, med antagande af en sådan frihet för den fattige
arbetaren, att sjelf bereda sig försörjnings-tillfälle, föreställt mig, att
ingen annan än den, sorn af ålder, sjukdom eller bräcklighet är oförmögen
att sjelf sig försörja och dertill saknar alla andra utvägar, borde utgöra
föremål för fattigvårds-lagstiftning, med undantag af fattiga, värnlösa
harn, hvilkas upptuktelse till mötiga samhällsmedlemmar bör utgöra samhällets
oeftergifliga pligt att besörja.
Jag har likväl icke förbisett, att, med uppliäfvande af all rättighet
för Communerne alt utestänga inflyttande personer, skulle den olägenhet
kunna uppkomma, att det ena samhället, om ock blott för kortare tid,
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Bet'änkandey N'.o fy.
Liefve vida mera betungadt med fattighjon, än det andra. Ehuru jag för
min enskildta del ej skulle ett ögonblick draga i betänkande att föredraga
detta äfventyr framför de nu gällande grymma, och jemväl framför de af
Utskotten föreslagna något mildare restrictioner, har jag dock ansett denna
olägenhet kunna bortfalla genom det enkla medel, att för hvarje Län
bildas en gemensam tillgång, hvars ändamål skulle vara att, om ej till
fullo, åtminstone till en större del ersätta de samhällen, sorn tilläfventyrs
få, i förhållande till sin folkmängd, ett större antal fattighjon att försörja,,
än medeltalet af fatiighjon i hela Länet slår till folkmängden.
Erkännande, att Utskotten ådagalagt en omisskännelig afsigt att i
någon more lossa de tvångsband, sorn för närvarande äro pålagda den arbetande
folkclassen, befarar jag, att Utskottens ädla afsigt endast högst
ofullkomligt kan vinnas, så länge hvarje socken eller församling ålägges
att, på egen bekostnad oeh utan all ersättning eller understöd, försörja
sina fattige; hvilken bestämmelse alltid underhåller en afundsam farhåga
bos den ena socknens invånare att få större fattigpersonal, än den andra,
oeh alstrar bemödandet att frånskjuta sig sina egna och utestänga andra
socknars fattige (se 1.). — — —• — — — —
— — Så länge det icke är förbudet för socknar att sönderdela sig i
mindre fattigyårds-samhällen eller rotar, med underhålls-skyldighet af hvar
sina fattiga (hvilket §. 2. medgifver); — — — — —.
— — så länge en ökad, i vissa fall orimlig, underhålls-skyldighet åläg
ges
husbonde, sorn pä sina egor upplåter bostad åt personer, hvilka misstänkas
att kunna blifva fattige, likasom det vore ett brott alt ”herbergera
den hilsville” (se 5, 6 och 7 §§.). —• — — — — —
— — så länge det beror af Socken-Nämnd att tillåta eller vägra laga
inflyttning, på grund af dess eget arbiträra bedömande, om den inflyttande
bar ”synbar utväg för bergning eller ej” (se i 5 §.).
Den i 16 §. uttryckte föreskrift: ”häremot må ingen i och för äfventyret
af framlida faltigvårds-tunga inskränkas i rättigheten all välja vistelseort,
” låter i sanning liberalare, än den i sjelfva verket är, ty det fattiga
arbetsfolket är ej i tillfälle att ”välja bosiad” annorlunda, än genom
öfverenskommelse med jord- eller husegarne, och då en kostsam underhålls-skyldighet
ålägges honom, i fall han lyssnat lill den nödställdes böner
om tali öfver hufvudet, fruglar jag, att valet af vistelseort inskränker
sig, för den fattige- till ett medgifvande på papperet..
o/t
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Betankande, N.-o 5.
I alla fall om det skulle, tvertemot den för mantalsskrifningen hittills'
vidhållna princip, blifva tillåtet, att folket hädanefter får ho i ena socken
, eller till och med i den ena provinsen och fortfarande varda mantalsskrifvet
i den andra, föreställer jag mig, att en högst betänklig oreda skulle
deraf uppstå, likasom de föreslagna protesterne mot mantalsskrifningen
och dermed åtföljande rättegångar torde hädanefter blifva ännu mångfalldigare
än striderna — de sorgliga striderna — om de fattiga hittills varit.
Jag vågar ej trötta med en utförligare analys af förslaget, utan tillåter
mig att, till åskådlig utveckling af mina åsigter i ämnet, bifoga, såsom
min enskildta mening, uppränning till åtskillige dels nya, dels förändrade
§§, genom hvilkas antagande, med uteslutande af andra förslaget, efter min
öfvertygelse, bättre uppfyllt det åsyftade ändamålet.
Den emot mitt förslag allmännast framkastade invändning, att socknarne
ej skulle med den sorgfällighet söka förekomma fattigvårdsheliof, och
icke eller vara så nogräknade vid bedömmandet af de till fattigunderstöd
antagne personers behof, om en större samhällighet skulle dela utgiften,
såsom gemensam, tillåter jag mig bemöta med den erinran, att mitt förslag
ingalunda åsyftar, hvarken att socknarne skola få en till fulla beloppet
uppgående ersättning för underhållet af sina fattiga, icke eller att de
skola sjelfve få bestämma ersättningssuraman, hvilket 16 § af mitt enskildta
förslag närmare utvisar.
Det faller sig klart, att, om mitt förslag hade vunnit majoritetens
bifall, hade ett sammanträde med Stats-Utskottet måst ega ruin för dispositionen
af Bränvinsbrännings-skatten.
Långtifrån att dåras af den föreställning, att det förslag, jag afgifvit,
omfattar de bästa utvägarne för bildandet af gemensamma Länsfonder, tror
jag, att Friherre Sprengportens förslag att dertill använda mantalspenningarne,
eller Friherre von Krcemers, att för likartadt ändamål anslå en del
af Bevillningen, kunde i vissa fall, åtminstone såsom erbjudande en orubbligare
tillgång, ega företräde; men då brännvinets omåttliga bruk onekligen
alstrar fattigdom, har jag ansett beskattningen för dess tillverkning
böra företrädesvis anslås för fattighjonens underhåll. I alla fall är
det icke vid detailierne, utan vid principen, jag fäster största vigten.
Min afsigt har varit och min varma föresats är, att icke åsidosätta något
tillfälle att emancipera våra vanlottade bröder ur det slafviska tvång,
hvari de nu tråna efter frihet. Om detta syfte erkännes såsom godt, och
om den princip för fattig vårds-ordnandet, som jag antydt, skulle någon
Lag- samt Allni. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 5, 25
gång magta alt göra sig gällande, tviflar jag ej, alt icke utväg skall utfinnas
för anskaffande af medlen, helst frågan är af en genomgripande vigt
för hela samhället.
Forsla q.
§. 1.
1 morn. Hvarje Socken på landet, eller i stad hvarje Församling,
skall vårda sig om fattiga, värnlösa barn och medellösa personer, sorn äro
af ålder, sjukdom eller bräcklighet oförmögne att sig sjelfve försörja.
2 moni. Tvänne eller flera Socknar måga förena sig om gemensam
fattigvård; äfvensom Socknar på landet eller Församling i stad måga, efter
öfverenskommelse, dela sig i mindre områden för fattigvårdens besörjande,
men cj för dess bekostande, som i intet fall må fördelas på mindre
samhälle än Socken.
§. 2.
För hvarje Län inrättas en under Pröfnings-Comiteens disposition
ställd fond, ur hvilken de samhällen, som blifva med fattigvård mest betungade,
njuta understöd, efter de grunder och på de villkor, som här nedan
bestämmas i 17 <§.
§. 3.
1 morn. Ingen, som eger förmåga att med arbete förvärfva sig uppehälle,
må anses såsom fattighjon, eller ega anspråk på fatlig-underslöd.
2 morn. Ett sådant understöd är en nödhjelp af christeligt deltagande
för den lidande, hvarpå ingen eger rättighet att pocka.
3 inom. Understödet är ock ett förskott, hvarföre emoltagaren slår
i skuld, som bör godtgöras, i den nion möjligheten det förr elier senare
medgifver. För barn under 15 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar,
hvaremot barnen sjelfve äro frikallade från betalningsskyldighet för hvad
dem intill denna ålder påkostas, i vidsträcktare nion, än Författningen om
fosterbarn bestämmer.
§. 4.
1 moni. På hvart och ett Fattigvårds-samliälle ankommer alt, under
iagttagande af föreskrifierne i denna Stadga, och, med ledning af de
Bih. till R, St. Fröt. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 4
26 Zag- Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkandej N-.o 5,.
allmänna grunder för deras tillämpning, som af Pröfnings-Comitéerna bestämmas
för hvarje Län, ordna fattigvården på sätt, som efter ortens beskaffenhet
och serskildte förhållanden finnes tjenligast.
sc morn,. Lika. med Utskottens förslag i 2 §. 2 morn.,
§. 5.
Lika med 3 §. i Utskottens förslag».
§:• &
Lika med 4 §.
§- 7;
För Tjenstehjon, Statfolk samt Handtverks-, Bruks- och Fabriksarbetare,
jemte deras hustrur och hemmavarande barn, skall husbonden,,
under löpande tjensteåret, ansvara för försörjning, så att icke de falla fattigvården
till last;- dock med rättighet att, om han villaf deras tillgångar
eller arbete åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda, fått vidkännas,
§ 8.
i- morn. Viii utdelande af fattigvårds-understöd skall Socken-Nämnd
tillse, att det motsvarar de nödvändigaste behofven, alltid med beräkning
af fattighjonets möjliga förmåga att bidraga till sitt uppehälle med eget arbete;:
och ankommer det på Nämnden att, antingen, på sätt den finner
lämpligast, använda denna fattighjonets arbetsförmåga, eller åt hjonet öfverlemna
att fritt använda densamma, då understödet i förhållande deria
11 minskas.
2 morn. Lika med Utskottens förslag i 9 §. 2 mom.
3 mom. Lika med Utskottens förslag i 9 3 mom.
4 morn. Lika med Utskottens förslag i 9 §. 4 morn»
§. 9.
Lika med 10 §. i Utskottens förslag.
§. 10. _
Lika med 2 och 3 mom. af 12 §. i Utskottens förslag.
§• liom.
af kastningen. af fattigvården tillhörige fastigheter och capital’,.
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 5. 27
jemte inkomsten af sterbhus-afgifter, böter, collecter, frivillige gåfvor och
andre sådane bidrag, jemte de medel, sorn kunna erhållas från den gemensamma
Länsfonden, icke äro för fattigvårds-behöfvet inom samhället
tillräckliga, skall, till, fyllnad af bristen, först erläggas en afgift af högst
6 skillingar Banco för hvarje mantalsskrifven person, som fyllt 17 år, och
hvad sedan derutöfver fordras, fylles efter de grunder, sorn för sådane bidrag
äro stadgade i lagen om Socknestämmor och Sockne-JNämnder.
■S- 12.
1 mom. I fråga om fattigvård, anses i allmänhet en hvar tillhöra
det samhälle, der han har laga tjenst, egen bostad, näringsfång eller, med.
jordegares på landet eller husegares i stad behöriga tillstånd under löpande
skattskrifningsåret, sitt rätta hemvist, ehvad han der är vorden mantalsskrifven
eller ej.
2 mom. Minderårige harn äf ägta säng tillhöra det samhälle, der
fadren, eller om han är död, förrymd eller lifstidsfånge, der modren har
tjenst, egen bostad, näringsfång eller sitt rätta hemvist under året. Om
faderlösa barns moder dör, häktas eller rymmer, skola barnen vårdas af
det samhälle, dit hon senast hört.
Oägta barn tillhöra den ort, modren tillhör.
3 mom. Den fattigvård, som kan erfordras för värfvadt manskap af
Garnizons-Regementen och Flottan samt handtverkare och arbetare vid
Kronans varf och verkstäder, med lön på Stat, äfvensom för deras hustrur
och barn, skall, efter behörig pröfning, bekostas af Kongl. Majit och Kronan,
om icke desse personer af annan anledning tillhöra serskildt samhälle.
För personer, hvilkas rätta hemvist icke kan utrönas, hekostas likaledes
af Kongl. Majit och Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården,
intilldess något samhälle kan åläggas deras vård.
§• 13-
Lika med Utskottens förslag i 17 §.
•§. 14.
1 morn. Ej må någon, vid hot af Tre R:dr 16 sk. Banco., -utfärda
skriftliga förord till allmosors insamlande inom -annat samhälle. Öm fattighjon,
med eller utan sådant bevis, beträdes med heltlande .utom dét
samhälle, det tillhörer, skall det genast af angränsande fattig vårds-samhälle
28
Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N',o 5,
återsändas till hemorten, gående till fots, så vida dess krafter skäligen det
medgifva. Har fattighjonet hunnit längre, då det ertappas, än till angränsande
fattigvårds-samhälle, skall kostnaden för hernsändningen förskjutas
af det samhälle, som från sig skickar den bettlande, men ersättes af Länsfonden.
Med andre tiggare och obehörigen kringstrykande personer för fares,
på sätt i Lagen om lösdrifveri och försvarslöshet stadgas.
ä mom. Lika med Utskottens förslag i 18 §. 2 mom.
§. 15.
Den för hvarje Län gemensamma fonden hildas på följande sätt:
l:o Den andel af bränvinsbrännings-afgiften, som öfverskjuter 750,000
R:dr, fördelas på hvarje Län efter dess folkmängd, så i släderne som på
landet.
2:o Hvarje hjonelag, af hvad stånd och villkor som helst, skall, innan
lysning af Pastor meddelas, erlägga Fem R:dr B:co, som af Pastor
uppbäres och, på sätt och tid, som för hvarje Län serskildt bestämmes,
öfverlemnas till nämnde fond.
3:o För hvarje gift, i stadig årstjenst antagen, mansperson, äfvensom
för hvarje stattorpare, antingen han är antagen för hvarje dag af året,
eller njuter stat för viss eller vissa dagar i veckan, skall husbonden årligen
till Länsfonden, utom den afgift, som, enligt 13 §, inom Sockne- eller
fattigvårds-samhälle, kan åläggas, erlägga 24 sk. B:co, som af Iläradsskrifvaren
uppföres på debetsedeln och af Kronofogden uppbäres och insättes
i Piänteriet; och
4:o Frivilliga gåfvor och testamenten m. m.
Denna fond ställes under disposition af Länets Pröfnings-Comite,
som, på sätt den linner ändamålsenligast, anordnar om medlens förvaltning
emellan dess årliga sammankomst.
§. 16.
1 morn. Pröfnings-Comite^n åligger att, med ledning af från hvarje
fattigvårds-samhälle insända, förut vid Berednings- (Taxerings-) Comiteen
granskade uppgifter om antalet af fattiga, som dels åtnjuta fullt underhåll,
och dels årligt understöd, och med afseende så väl på de tillgångar, som
Länsfonden för året erbjuder, som ock på den i allmänhet för Länet upp
gifne
kostnad för hvarje fattighjon, meddela understöd lill de samhällen,
Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskollens Betänkande, N.-o S. 29
hvilka, i förhållande lill sin folkmängd, blifvit betungade med flere fattige,
än som i medeltal för hela Länet belöper sig pä antal af personer,
samt ersätta sådane inom Länet förekommande fattig vårds-utgifter, som icke
skäligen kunna drabba, hvarken Kongl. Maj:t och Kronan eller något visst
samhälle.
2 mom. Likaså må Pröfnings-Comitéen, oin tillgångarne det medgifva
och Länets Sockue-Nämnder, efter att derom hafva blifvit hörde, sådant
åstunda, använda en del af Lungfonden för inrättande af ett eller
flere för Länet gemensamma fattighus.
3 mom. Skulle åter dylika inrättningar icke finnas lämplige, må
Länsfondens hela inkomst årligen utdelas till de Socknar inom Länet,
hvilka, i förhållande lill dervarande antal invånare, blifvit mest betungade
af fattige och besvärade genom de med deras vårdande förenade,
åligganden.
4 mom. Pröfnings-Comitéen eger att uppgöra och bestämma vissa
gemensamma grunder för fattigvårdens bestridande inom Länet, i öfverensstämmelse
med denna Stadga.
§• 17.
1 mom. Lika med Utskottens förslag i 19 §.
§. 18.
Lika med Utskottens förslag i 20 §.
§. 19.
Lika med Utskottens förslag i 21 §.”
Af Herr Friherre Cederström: *1 intet amne torde vara angelägnare
ån i detta (der frågan rörer hela Rikets fattigväsende), att noggrant och
med urskiljning bestämma och pröfva den grundval, uppå hvilken man ernar
bygga och grunda ett helt och sammanhängande system, hvilket skall
komina att innefatta bestämmelser, tjenliga för — samt verkställbar i — hela
landet; misstager man sig från början, så måste systemet conseqvent utfördt
blifva en fortsatt produetivitet af misstag, till sina följder så mycket
betänkligare, som misstaget från början varit stort.
De sammansatta Utskotten hafva följt samma systern, som, i flera
andra länder samt i .Sverige allt sedan iy88 varit gällande, och hvars
30 Lag- samt Allmf Besv,- och Ekon-Utskottens Betankande, N:o 5.
grundprinciper hufvudsakligen utgå från den förutsättning, att hvarje församling
är skyldig att försörja sina fattiga, samt till följd deraf berättigad
att neka andra corn niuners fattiga inträde och underhåll srål t inom socknen.
Detta system, hvilket alltsedan i6oo:talet utgjort hufvudgrunderne
för Englands fattigväsende och sedermera under olika perioder genom serskildta
lagstadganden ytterligare utvecklats, visade sig slutligen derstädes till
sina verkningar så förderfligt, att hela samhällsbyggnaden hotades med en
snar undergång, och slutligen i834 föranledde införandet af ett alldeles
föråndradt system, hvilket grundar sig på arbets-inråttningar inom Håraderne
eller flere förenade församlingar [unions), hvilka åter till en stor
del subordinera under ett i Hufvudstaden af 3:ne medlemmar beslående
Fattig-Råd (Central Board to Control the administration of the poor Laws)
med så många Under-Commissarier, sorn nödigt anses.
Samma system, hvilket, som jag nämnde, i England åstadkommit så
svåra följder och som der 6å allmänt fördömas samt orsakat förändrade
förhållanden, hotar att inom vårt kåra fädernesland utveckla och utbreda
sig, och kommer hår liksom dår, om det forlsåttes, att åstadkomma bedröfliga
verkningar och efterlemna svårlåkfa, om ej obotliga, sår.
Innan jag går att angripa och bevisa detta systems förderflighet,
nödgas sjag likväl först vidröra samt afslöja ett annat hår införd! ej mindre
skadligt verkande, hvilket på det förra utöfvar ett vigtig! och hufvudsaklig!
inflytande. — Jag menar det system, hvarpå våra stadgar, rörande
laga försvar, eller den så kallade Legostadgan, sig grundan.
Det år desse bägge förenade, hvilka bidragit till den i senare åren
så tilltagande pauperismen i landet, samt öfverbefolkningen af CorrectionsInråttningarne
och fångelserne.
Den naturliga lagen (den, som finnes inristad i hvarje förnuftigt väsendes
förstånd) bjuder: att hvarje menniska eger rått till fri verksamhet
för sig och sin arbetsförmåga, så långe hon ej dermed söker inkräkta på
andras lika rått, det vill med andra ord såga, att hvar och en eger söka
sin utkomst och bergning på det för honom båsta och lämpligaste sått,
når detsamma ej ingriper i eller strider emot andras redan förvårfvade
rättigheter. Häraf föijer äfven, att ingen råttseniigt kan tvingas emot sin
vilja inskränka sin verkningskrets och arbetskraft inom ett visst omfång,
eller en viss del af jordklotet, utan att jorden år fri för alla, och att
mar) bör få använda sina förmögenheter, hvar man tjenligast finner, så
snart ej andras redan genom prioritet förvårfvade räll derigenom hederås.
Lag- samt Allm. Besv,- oeh Ehon.-Vtskotlens Betänkande, N.-o S. 311
Stadgandet,, att hvar och en som ej, enligt vissa reglor kan försvara'
sig sjelf, måste tjena hos eller hafva sitt försvar af andra, samt i vidrigt
fall' anses- sorn farlig för samhållets säkerhet och får behandlas såsom förbrytare,
strider så snörrätt emot sundt rättsbegrepp, att ett dylikt stadgandes
tillkomst endast kan lillskrifvas och förklaras af ett på falska grundvalar
upprättad t samhällsfördrag. Sedan man likväl, med stöd af dessa falska
grundsatser, beträd t en annan och vidsträcktare bana ån den, som
rättskänslan föreskriiver, samt proclamerat och godkånnt den idéen, att
Stats-rätt ej har något gemensamt med Natur-rått, och i intet fall derunder
bör subordinera, så har följden deraf blifvit, att den ena menniskan,,
under Statsfördragets och Lagens egid, inkräktat betydligt på den andras
rättigheter, samt understundom och i åtskilliga Länder till och med tillegnat
sig den andres arbetsförmåga och person, såsom sin råtlfångna egendom
och tillhörighet.
Innom Sverige finnes visserligen ej tråldomen och slafveriét åhnir
införde, men ofvanberörde tvånne systemer, hvilka hitintills i bredd meri
hvarandra conseqvent utvecklat sig, synas, om de ej för tidigt hejdas,
sträfva till detta syftemål.
Man har så fast, sorn möjligt, sökt sammanbinda dessa systemer
med vårt Stats— och Samhålls-skick, då man först stadgat, att hvarje medborgare,
som ej eger tillräcklig egen förmögenhet, eller står i Statens
tjenst, eller med offentlig myndighets tillstånd drifver tillräckligt lönande
näringsfång 8cc., ovillkorligen skall hafva tjenst hos eller försvar af andre,
samt i annat fall anses och behandlas som lösdrifvare, hvilken år förfallen
under vårfnings-stadgan eller corrections-inråttningarne, samt då man
sedermera stadgat, att hvarje församling år skyldig att underhålla sina fattiga
och för att lindra den ena Cominunens fattiga att falla den andra till
läst, genom att der bosätta sig, påfunnit en mängd restrictioner i rättigheter
för husbönder, egendomsegare m. fl., att inom försainlingarne mottaga
och försvara sådane personer, hvilka möjligen kunna komma, atl i
en framtid betunga Församlingens fattigvård.
Närmaste följden häraf åter har varit och år, att den ena församlingens
skattdragande och i fattigvården deltagande medlemmar med misstro
och frugtau sett en annan församlingsbo inflytta, samt på allt vis sökt
försvåra inträdet för en dylik person så framt man ej varit öfvertygad
om den inflyttades ekonomiska välstånd.
De sammansatta Utskotten hafva i full conseqvens med detta system,,
ännu ytterligare utvecklat och stadfåstat grånsskillnaden emellan försaiaai
-
82 Lag- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, IV:o 5,
lingarne och, enligt deras i Betänkandet afgifne förslag, skulle det hädanefter
bli svårt och nästan omöjligt för fattige personer med stor famille
att bosätta sig eller få längre arbetsförtjenst på en ort, der han annars
kunde föda sig och vinna sin utkomst, emedan ingen husbonde vågar taga
honom i sin tjenst af frugtan för framtida försörjningsskyldighet, samt
församlingen nog lärer agta sig att låta honom annars dår blifva bolast.
Dyl ika familier hafva derföre ingen annan utväg ån att antingen genast
blifva den församling, hvarest de åro skattskrifne, till tunga, eller ock
landstrykare, för att söka sig om efter arbets-förljenst samt sluta med att
befolka fångelserne. En egen dass medborgare skall snart (når verkningarne
af dessa principer hunnit utveckla sig) uppkomma, hvilken, likasom
förhållandet i England före i854 var, kommer att utgöras af allmose-tagare.
Den fattige arbetaren skall snart under tyngden af de svårigheter,
sorn för honom visa sig å alla sidor att på årligt vis vinna sin och de siras
bergning, under förakt för de lagar och det samhälle, hvilket endast
öppnar sina armar samt bereder frihet åt den rike oell ej behöfvande,
öfverlemna sig åt den slöhet och liknöjdhet, hvilken alltid alstras af förtrycket,
och sluta med att anse för en rättighet och fordra som en skyldighet
af samhället det underhåll, hvilket endast bör anses som en allmosa,
motbjudande att emottaga, så långe annan utväg till bergning ännu
gifves. Hafva vål de fattigare och arbetande folkklasserne kommit på denna
punkt, att det i allmänhet ej mera anses skamligt och motbjudande att
vara fattighjon, då år grundvalen för sann frihet, upplysning och nationell
välstånd skakad, måhända tillintetgjord och borgerlig upplösning ej
mera aflägsen; den Franska Revolutionens ohyggligheter kunna i detta fall
äfven hos oss i en måhända ej allågsen framtid blifva på modet. Man
har trott sig, genom inrättandet af arbetshus eller andra dylika inrättningar
inom församlingarne, kunna afvärja eller motarbeta detta förhållande,
men man har ej velat inse omöjligheten att bestämma arbetsförmågan oell
i enlighet dermed råttvist fördela arbetet emellan de behöfvande, svårigheten
att försörja alla de barn, hvilka ovillkorligen komma att ligga församlingarne
till last, sedan föråldrarne anse för en vinning att sjelfva
slippa bekosta och arbeta för deras underhåll, samt till följd deraf blifva
liknöjda att förtjena mer ån just hvad, som tarfvas till deras egel uppehälle.
Osedligheten, hvilken numera skall otroligt tilltaga, sidan församlingarne
åligger vården 0111 de oågta barn, hvilka mödrarne ej mågta försörja;
och slutligen den verkliga nöd och fattigdom, sorn häraf skall blifva
en
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkandej N.o S, 33
en följd, och hvilken kommer att dela Staten i 5:ne folk-klasser, Skattdragare,
Löntagare och till fattigunderstöd berättigade; hvartill måhända
kan tilläggas ännu en 4:de klass, eller lösdrifvare och förbrytare af
alla slag.
Ett system, hvilket sålunda visar den fattige, men arbetsföre perspectivet
att aldrig riskera något värre än alt komma fattigvården till last,
kominer ofelbart att motverka allt sträfvande efter en mera oberoende
och ekonomiskt förbättrad ställning hos de fattiga folk-klasserne, och sålunda
alstra verklig fattigdom, i stället för att syftemålet borde vara motsatsen
eller att hvar och en genom vetskapen om fattigdomens svåra följder,
borde sträfva till ekonomiskt välstånd, oberoende och en sorgfri ålderdom.
Enligt min åsigt borde ingen annan fattig-försörjnings skyldighet
tillkomma församlingarne ån den, att vårda och bekosta underhållet
för vanföra, eller af ålderdom, sjuklighet och andra dylika orsaker behöfvande,
samt i församlingen födde och uppfostrade personer, äfvensom
fader- och moderlösa obemedlade barn. All så kallad undsåttnings-skyldighet
samt inrättandet af arbets-anstalter, hvarest arbetsföre, men af en
eller annan orsak behöfvande personer kunna söka sin tillflygt i behofvets
och nödens stund, bör tillkomma Staten, hvilken bäst år i tillfälle att
pröfva så vål behofvets större eller mindre omfång, som lämpligaste sättet
att åstadkomma hastig samt ändamålsenlig hjelp, antingen genom anvisandet
af arbete å något gagnande publikt företag eller ock genom fördelandet
af dylika personer å sådane orter der tillräckligt arbetsbiträde
till åfventyrs för tillfället felas. Men alltid bör den sålunda behöfvande
arbetaren hafva i perspectiv, att, då han ej kan skaffa sig egen utväg till
bergning, utan måste anlita det allmänna, han får försaka allt utan nödtorftig
föda och kläder, emedan ingen bör lockas till, utan alla afskråmmas
ifrån att falla Staten till last.
Sedan jag sålunda yttrat mig öfver principerna öfvergår jag till åtskilliga
anmärkningar öfver detaillerna.
Enligt i:sta § får ej flera pastorat förena sig om gemensam fattigvård,
ehuru socknar af samma pastorat fått denna rätt. Orsaken till
detta stadgande torde vara svår att inse och för min del anser jag det
vara en högst skadlig inskränkning så vål för socknarne sjelfva, som de
fattige; ty flere samfåldta communer måste nödvändigt lättare kunna tillvägabringa
ändamålsenliga arbetsanstalter och fattighjelps-inråttningar, ån
Bih, till R, St, Prot, 1840, 7 Sami, ä A/d, 3 Haft, 5
34 Lag- samt Allm, Besvoch Ekon,-Utskottens Betänkande} N.-o 5,
en isolerad; och de arbetsföre fattige måste nödvändigt hafva lättare att
söka och erhålla arbetsförtjenst och bergning på ett större utrymme ån
på ett inskränktare.
Stadgandet i 4:de §: att anhörige i rått upp- och nedstigande led
skall i nion af behof och förmåga bidraga till hvarandras försörjning,
torde tåla en ej ringa inskränkning. Först anmårkes att hår ingen skillnad
år gjord emellan ägta och oågta skyldemån, hvilket gör, att en oågta
afkomling skall komma att försörja liderlige eller oordentlige förfäder,
ehuru han sjelf måhända genom yttersta sparsamhet och omtanka kunnat
komma till oberoende och någon sorts välstånd, hvartill föräldrar eller
förfäder aldrig bidragit. — För det andra måste det anses ganska Iiårdt
och orättvist, att en fader åligger försörja sin sons eller dotters oågta
barn eller barnbarn, helst en välmående person oftast på detta sått utan
eget förvållande kan blifva bragdt till fattigdom och tiggarstafven — man
kan ju ganska lått tänka sig som möjligt och troligt, att en utsvåfvande
och oordentlig son, hvilken ruinerat sig sjelf, och måhända koslat sin fader
ej ringa uppoffringar, för att ytterligare tilltvinga sig något understöd,
hotar att, om han ej får tillräcklig summa penningar, framdraga en mängd
oågta barn, hvartill han erkänner sig vara fader, och hvilkas underhåll
således af den förre måste bekostas. Jag skulle således tro, att ömsesidig
underhållsskyldighet ej råttsenligt bör föreskrifvas andre ån föräldrar
och barn, och, hvad dessa senare vidkommer, endast ägta barn.
Hvad 5.'te § ankommer så år den, enligt min tro, så vådlig till sin
syftning och så motverkande sitt ändamål, att den ensamt skulle tåla en
lång och motiverad afhandling, men då tiden ej medgifver detta, så vill
jag blott med få ord antyda de hufvudsakligaste olägenheter, som genom
dess antagande skulle blifva en följd. Derigenom att en egendoms-egare
och husbonde blir skyldig att under Legotiden underhålla afsigkomne torpare,
hemmansbrukare, tjenstehjon in. fl. följer, att hvarje omtänksam
husbonde och jordegare, noga agtar sig att i sin tjenst eller till arrendatorer,
torpare m. m. antaga andra ån sådane personer, hvilka han med
visshet anser ej kunna af en eller annan orsak blifva i behof af understöd.
Sådane, hvilka hafva flere barn, eller åro sjuklige, meddellöse eller
af andre orsaker anses mindre säkre, antagas naturligtvis aldrig till
hvarken hemmansbrukare, torpare eller tjenstehjon, så framt andre personer
nemligen kunna erhållas. Men hvar skall nu denna mängd af familier
och fattige, änskönt arbetsföre personer, hvilka således uteslutas
från det öfriga samhället, taga vågen? tiggare få de ej blifva, försörja
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 5. 35
sig sjelfve kunna de ej, tillräcklig arbetsförtjenst finnes ej; hvad återstår
då annat för dem, ån att antingen blifva tjufvar, eller fattighjon. Häremot
torde anmärkas att dessa personer kunna på communernes föranstaltande
förses med nödigt arbete; men dels kommer anskaffandet af detta
arbete att för communen blifva ganska kostsamt, dels lärer väl ej kunna
bestridas, afl en mängd sålunda använde personer dock alltid blifva oförmögne
att försörja sine familier, helst, om de hafva en mängd barn,
dessa senare således ovillkorligen måste af communerne uppfostras och
underhållas. Församlingarne komma derföre, att genom detta stadgande
genast få en måhända 3 å 4 dubbel fattigpersonal att försörja, och en
mängd personer, som annars aldrig fallit fattigvården till tunga, blifva
deremot genast fattighjon, om ej något värre.
Dessutom år detta stadgande det mest gynsamma man kan tänka sig
för lättjefulla, vårdslösa och ruinerade hemmansbrukare och torpare, hvilka
ej nog med att de gjort eller velat göra orätt för sig hos husbonden, äfven tvinga
honom att under legotiden försörja sig med familier och tjenstehjon; och
jag hemställer, om ej detta stadgande i stället att afskräcka från vårdslöshet,
lättja och bristande fullgörande af skyldigheter, snarare lockar härtill,
enär en slarf till torpare eller brukare, härefter riskerar intet värre än att
under legotiden få underhåll af jordegare eller husbonde, samt sedermera
af Communen.
6 och 7 §§ utgöra en conseqvent fortsättning af den 5:te, och om
dessa gäller derföre till en del samma anmärkningar, som emot denna senare
här ofvan blifvit gjorde.
I i o § 5 mom. berättigas Socken-Nämnden att till följd af den husbonde-rätt,
som Socken-Nämnden tillkommer öfver fattighjon, anlita den
exsecutiva magtens biträde för att tvinga arbetsföre personer, som genom
lättja och liknöjdhet förorsaka, att hustru eller barn sakna försörjning, till
arbete. Hvad för medel, som af den exsecutiva magten i detta fall, lagligen
och ändamålsenligt kan begagnas, inom sjelfva Communen, återstår
att få upplyst — funnes sådane medel, så skulle få arbetsföre lättingar i
sjelfva verket komma att finnas — men jag betviflar, att dylika medel
ännu åro uppfunne.
Enligt ii § synes Socken-Nämnden vara berättigad, att ålägga fattighjon
svält såsom straff. Då likväl fattighjonet ej får tigga, och svälta
ofta måste vara ganska påkostande, helst för sådane personer, som ej
kunna förutsättas dagligen hafva mer, ån hvad som våsendtligast fordras
till knappt lifsuppehälle, så hemstålles, om ej detta bestraffningssätt sna
-
36 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o S,
rare befordrar tjufvar ån någon synnerlig förbättring hos redan förderf—
vade varelser.
Stadgandet i i3 § om 6-skillings-afgiften för hvarje inom socknen
mantals-skrifven person, anser jag vara något, som bordt med Stats-Utskottet
gemensamt afgöras.
I i4 § i mom. synes man hafva glömt stadgandet i 4 morn., hvari
föreskrifves, att ascendenter åro skyldige att försörja descendenter och
tvertom, hvaraf jag åtminstone skulle vilja draga den slutsatsen, att oågta
barns underhåll, der dess fader år känd, bör bekostas af det samhälle,
fadern tillhört, så framt han öfverlefvat modern.
Huruvida bestämmelserna i i5 och 16 §§ låta förena sig med våra
stadgar i öfrigt rörande mantals-skrifning och laga försvar, derom torde
ej ringa tvifvel kunna uppstå; jag för min del åtminstone tror, att detsamma
står i rak strid härmed och ehuru 16 § slutar med alt hänvisa till
författningarne emot lösdrifveri och försvarslöshet under stadgande: ”att
”om något i detta afseende år att i anledning af dessa författningar anmärka,
så gäller derom hvad i dessa författningar stadgas”, så tror jag
likväl, att så vål dessa stadgar, som hitintills gällande Bevillnings- och
Taxerings-förordningar, hufvudsakligen måste ändras, så framt beståmmelserne
i dessa a:ne §§ ej blott skola blifva toma ord, utan möjlig tillämpning/'
Af
Herr Friherre Leijonhufvud, A., sorn förklarade sig i delta
ämne bibehålla samma åsigter, han i Fattigvårds-Comitéen utvecklat och
åberopade såsom sin reservation det serskildta ytti’ande Friherren uti Coinitéen
afgifvit.
Af Herr von Rosen: ”Utom det att jag förenar mig med Friherre
von Kraemer i dess reservation att jordegare ej böra åläggas någon serskild
fattigvårds-skyldighet för antagne hemmans-brukare och jord-torpare,
får jag äfven reservera mig, i det afseende, att jag i förslaget saknar, att
det i alla de fall, då enskild fattigvårds-pligt ifrågakotnmer, ej uttrycker,
att förslaget ej bör ega någon retroactiv verkan/'
Häruti instämde Herr Prosten Örnberg.
Af Herr Christierson: ”Mot följande $$ i sammansatta Lag- och
Ekonomi-Utskottens förslag till stadga om fattigvården i Riket får jag anmäla
erinringar, nemligen:
IT
-
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N;o 5, 47
§• 4.
Föreskriften för föräldrar och barn samt vidare i rått uppstigande
och nedstigande led, att bidraga till Ii varandras försörjning, såsom i menniskohjertat
inskrifven, och så vidt jag känner i allmänhet efter förmåga
utöfvad, bör helst uteslutas i den positiva eller borgerliga lagen, under
hopp, att med en stigande, hädanefter omsorgsfullare beredd och beräknad
folk-upplysning, denna naturliga pligt säkrast och bäst lifvas och
uppfylles, utan att närvarande Lagstiftning bör misstro detta sålunda försäkrade
hopp; och med anledning af några undantag och exempel från förvillade
och oupplyste varelser, såsom tvingande och oundvikligt behof nu
framträda med en mennisko-sinnet hårdt anklagande tvångslag, liksom skulle
den, ofta kanske hvilande i stränga händer, uträtta mera, ån Religionens
och Upplysningens verkningar, på menniskohjerta och skyldskapskånsla.
Påbudet, såsom objectivt gällande, kan ock medföra lika olycksaliga som
orättvisa förhållanden. Man kan tänka sig i förra fallet såsom följd, att,
till undgående af det hotande understödet, en otidig Controll på hvarandras
hushållning uppstår och föder klander eller anmärkningar, som störa
rådande förtroende och ömhet emellan föräldrar och barn, samt i värsta
händelse upphäfva dessa senare till de förres obudne målsmän, hvarunder
vördnaden spilles och mycket ondt åstadkommes; och i senare afseendet,
beträffande nedstigande led, kan ofta hända, att minderårige barn
och barnabarn genom målsmän kunna förpligtas, att med sine arfvemedel
underhålla ascendenter, som de hvarken sett eller kånna, eller från hvilkas
bo, eller genom dem till dessa minderårige aldrig utgått eller kommit
ett enda runstycke eller dessas fader eller moder, ens erfarit minsta vård
och uppfostran, hvarföre och då gåfvan af lifvet år mindre att värdera,
ån detta senares ändamålsenliga, till Guds och menniskors tjenst, bearbetade
utveckling, det synes mig både hårdt och obilligt, att påbudet framhafts
ovillkorligt och förty i denna cathegori ställda descendenters medel
skola medtagas, och de slutligen sjelfva blifva föremål för behof eller
bringade nära medellöshet. Stadgandet, om det, till föga heder för tiden
och den religiösa upplysningens framsteg eller dess närvarande ståndpunkt,
skall qvarstå, bör derföre gälla endast myndige barn och descendenter,
som hunnit till mognare ålder och begrepp om sine åligganden,
men som försummat denna naturliga och heliga förbindelse samt derföre
böra i denna våg efterhållas och plikta för hvad de underlåtit, ty hvar
eger sin sak ensam böta och ej annars rått förverka.
38 Lag- samt Allm, Bes v,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 5,
$ 5.
Den husbönder hår ålagde skyldighet att ansvara för försörjning af f jenstehjons,
hemmansbrukares, torpares, statfolks, handtverks-, bruks- och fabriks-arbetares
hustrur och barn, under den tid arbetsaftalet gåller, måste
förmedelst faran, om ej omöjligheten för husbonde att hårpå ingå, verka
till en eftertänklig och olycklig inskränkning eller brist på sysselsättning
och utvägar för dessa arbetsklasser, att hädanefter ernå arbetsförtjenst;
ty ingen husbonde antager dem elier blottställer sig att få föda tjenarens
hushåll, hvartill kanske hela haris nårings-afkastning ej försloge. Genom
detta stadgande blir naturligtvis Fattig-inrättningen illa skyddad och mera
skadad, ån man nu förmodar, ty når den enskildta verksamheten ej vågar
anlita dessa personers arbetskrafter, måste deras förlägenhet ökas och påskynda
behof af understöd för familjen. Denna följd år så mycket vissare,
som det ej behöfver under erfarenhetens ledning ens misstänkas, att derest
arbetarens hustru och barn få i beskrifven lag påräkna hjelpen, liknöjdhet
och lättja att sjelf verka för uppehållet, skola infinna sig och framskynda
behofvena, snarare ån, att genom fortsatta ansträngningar söka aflägsna
dem, hvarföre husbönder måste för eget bestånd och säkerhet undvika
att antaga desse, numera ån förr, illa tillgodosedda tjenare. Detta
stadgande bör, efter mitt omdöme, således alldeles utgå, såvidt det rörer
arbetsfolk inom socken eller församling, hvars ansvarighet i fattigvårdsvåg
redan år öfvertagen och icke på detta sått bör afskuddas, samt i alla
händelser, tvärt emot all förnuftig lagstiftningstheori, påbudet ej verkar
retroactivt, enär synnerligast jordegare tilltrådt hemmansdelar, der slatoch
dagsverkstorpare besitta efter äldre från 1827, på femtio år eller lifstid
slutade orubbliga Contract, stuguplaner eller smärre lågenheter, mot
kortare och med äldre hemmansinnehafvare aftalad arbetsskyldighet, utan att
nuvarande jordegare kunna beskyllas för deras intagande inom församlingen
eller följagtligen derföre rimligen eller lagligen ansvarar.
$ 12.
Så framt mantalspenningar härefter ej skola erläggas förr ån med
fyllda 18 år och Stats-Utskottets afgifna skål härföre godkännas, böra
äfven den i denna § föreslagna personliga allmänna fattigafgift ej eller
vidkännas före uppnåendet af denna ålder."
I afseende på 4 §. instämde med Herr Christierson: Ola Jeppsson
från Blekinge Län, Christen Andersson från Malmöhus Län, Matts Persson
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkandej N:o 5, 39
från Stockholms Län, Hans Hansson från Götheborgs och Bohus Län,
Per Mattsson från WesterNor ilands Län, Lars Nilsson från Blekinge Län
samt Niclas Jönsson från Christianstads Län.
Af Riksdagsmannen von Zweibergk: ”Då ett Betänkande ovillkorligt
måste vara grundadt på de under discussion fattade beslut, så nödgas jag
emot uppställningen af Betänkandets 14 §. 1 mom. anmäla min reservation,
enär samma Betänkande står i rak strid mot Utskottens beslut den
9 sistlidne Junii. I detta beslut är en modiilcation, i afseende på skattskrifningsorlen,
såsom grund för fattig vårds-skyldigheten, gjord, då det
heter, "att i fall person blifvit mantalsskrifven i församling, der han såsom
hemmansbrukare eller torpare bör inflytta nästa fardag den 14 Mars,
men dessförinnan antingen sjelf faller fattigvården till last, eller dör och
lemnar efter sig enka och barn, som äro i behof af fattig-understöd, detta
åligger den församling, der han eller de äro boende, men icke dem,
hvarest mantalsskrifning skedt, men personen ännu då icke inflyttat." Men
Betänkandet deremot, i rak strid mot detta beslut, innehåller, att skattskrifningsorten
skall ligga till grund, dock så, att vid flyttning från ett
samhälle till ett annat, flyttningstiden skall hafva ingått innan fattigvårdsansvaret
öfvergår från det samhälle, den flyttande förut tillhört. Hvar
och en måste således inse att, på sätt jag förut anmärkt, hela beslutet är
hafvet; ty, efter Betänkandet, skall skattskrifningsorten ovillkorligt ligga
till grund för fattig-understödet för personer, som aldrig förr tillhört det
samhälle, hvarest han sist varit skattskrifven, och således den i beslutet vidtagne
modification utesluten.
Rättelse,
StatsUtskottets Utlåtande N:o 219, sid, 7, r. 25, står 333 R:dr 16 sk., lås 333 R:dr,
(Se samma Utskotts Betänkande, N:o 63, sid. i3.)
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o 6.
N:o 6.
Ank, till Exp, TTtsk. deD i Au g. kl. 5 e. ni.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om disposition och fördelning
af Härads-Allmänningarne, deras förvaltning samt Jägeristatens
upphörande.
T ill Utskottens behandling äro öfverlemnade motioner från
ELögvÖrclige Preste-Ståndet
af Herr Contracts-Prosten Gumaelius, hvilken, efter framställning af flera olägenheter,
som skola möta vid tillämpningen af Kongl. Maj;ts den 16 Mars i838 utfärdade Instruclion
för Skogs- och Jägeri-Staten i Riket, så vidt det är fråga om Ilärads-Allmänningar
och utsyning derå, föreslagit förändringar i 3, 5, 7, 10, 27 och §§. af denna
Instruction, på sätt, som Utskotten skola närmare redovisa vid bedömande af hvarje serskildt
förslag; hvarjemte motionären framställt, huruledes den närmare tillsynen å förvaltningen
af hvarje Allmänning serskildt omöjligen skall kunna medhinnas af den JägeriStatens
personal, hvilken en sådan tillsyn, enligt Instructionen, skulle tillhöra, då man
af denna personal icke skäligen skall kunna fordra, mera än att på serskildta localförhållanden
tillämpa de för skogshushållningen antagne allmänna satserne, genom uppgörande
af tjenliga planer på sådant sätt, som för hvarje skog serskildt kan vara mest
passande och fördelagtig», samt vaka öfver Skogs-Lagens allmänna efterlefnad; hvaremot
den närmare beständiga uppsigten Öfver hvarje serskild skog, den så till sägandes dagliga
vården deraf, omsorgen om plantering, hägnad och fredande, den speciella uppsigten
öfver utsyning, m. m. dylikt, skall icke möjeligen af District-förvaltaren och
hans närmaste biträdare medhinnas, så vida de ej på en gång kunna vara på mer än
ett ställe, utan måste alltid, såsom hittills till största delen skall skett, blifva öfverleninade
åt den lägre skogsbetjeningeo, hvilken, hvarken genom kunskaper eller öfriga
egenskaper, dertill kan anses fullt tjenlig, då det nn införda skogshushållningssältet
fordrar en mycket sorgfälligare vård, än den, som förut varit iagttagen, om det icke
skall blifva skadligt i stället för alt gagna; i anledning hvaraf motionären föreslagit
Bill, till B. St. Brot. 184o. 7 Sami. 2 Afd. 4 Haft. I
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon - Utskottens Betänkande, N o (3.
al t 'le menigheter, sorn blifva del i Hara ls-Allmänningar, sjelfve maga öfvrrtaga ilen
närmaste uppsigten oell vår.len af dem, samt besörja utförandet af den i Förfatlningarne
föreskrifne nya hushålluingspläneri för allmänningarne, så värla de nemligen
sjelfve önska det oell sådant hos vederbörande tillkännagifva ; dock utan upphörande
eller inskränkning af den öfveruppsigt, som Staten genom Konungens Befallningshafvande
samt Skogs- och Jägeri-embetsmännen utöfvar ; och borde menigheternes fnstruetioner
för de, till vården af allmänningarne utsedde Deputerade, af Konungens
Befallningshafvande granskas och godkännas, innan de till efterlefnad finge antagas.
Af en sådan förändring i liestyret med skogarne har motionären vidare ansett böra
följa, att Skogsbetjeningen, som nu af Häradsboerne aflönas, äfven af dem blefve något
mera beroende, och att de, gemensamt med Konungens Befallningshafvande, finge
denna Betjening tillsätta.
Fran Hedervärda Bonde-Ståndet
ilo A Johan Andersson från Upsala Län, som föreslagit, dels att hela Jägeristaten,
såsom öfverflödig, ändamålslös, och kostsam, måtte från och med början af
nästkommande år helt och hållet upphöra, dels att Härads-Allmänningarne måtte
fördelas emellan alla socknarne i Häradet, som deruti ega del samt sannfälligheter
eller utbrytningar bestämmas, i öfverensstämmelse med Skogs-ordningen den l Aug.
180Ö; Och hafva med Johannes Andersson förenat sig Per Hansson från Wermland
och Stephan Andersson från Stockholms Län om förslaget, rörande Jägeri-Statens
afskaflande, samt Anders Jonsson i Tuna af Östergöthlands Lin, om förslaget rörande
allmänningarnes de lning ;
2:0 af /Judars Trysén från Östergöthlands Län, mel hvilken sig förenat
Anders Larsson frän Westerås Län, att, med upphörande af den Kongl. AIaj:t förbehållne
rätt att pröfva och godkänna uppgjordt förslag till fördelning eller disposition
af Härads-allmänningarne, desamma måtte, i likhet med hvad, i afseende på
Sockne-allmänningarne längesedan skett, få fritt disponeras af hemmansegarne i Häradet,
utan minsta intrång i egande-rättcn;
3:o af Henrik Andersson från Orebro Län, dels att Härads-allmänningarne måtte
ställas under en af intressenterne vald Municipal-styrelse, med en af Konungeus
Befallningshafvande pröfvad och gillad Tnstruction för sin verksamhet, dels att, i den
af Kongl. Maj.l ullofvade förnyade Skogs-ordningen vidare måtte intagas detta stadgande:
^Skulle
Allmännings-Intressenterne, genom sin Municipal-Styrefse, vilja ådagalägga,
att större svårigheter möta för nya trakthuggningssättets införande, antingen
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 6. 3
genom öfverdrifne kostnader eller för markens mindre tjenlighet, såsom att, då större
mässar, kärr och In rg äro afiäknade, återstående skogbärande mark är af så stenig
och vattensjuk beskaffenhet, att hiigst i af samma areal kan med feidel svedjas och
med skogsfrön besås, må Konungens Befallningshafvande förordna någon i skogshushållningen
kunnig man, som tillika med Allmännings-Intressenternas ombud vid tjenlig
årstid tager på stället skogsmarkens beskaffenhet i ögonsigte och, sedan de gjorde
uppgifterne funnits cnlige med förhållandet, uppgör förslag till en på locala omständigheter
samt skogens till vext och bibehållande lämpad hushållsplan, hvilken derefter
till Konungens Befallningshafvandes granskning öfverlemnas, till vinnande af fastställelse
för efterlefnad i en viss föreskrifven tid/’
hvarjemte motionären föreslagit, att såsom följd af förberörde förändring,
deri högre skogsbetjeningen måtte indragas och betydliga lönebesparingar
sålunda till vägabringas, samt att, då Allmännings-intressenterne
sjelfva aflöna den lägre skogsbetjeningen, de eller Munieipalstyrelsen
måföi klaras berättigade att tillsätta denna betjening;
4'o af G. B. Appelkvist från Blekinge Län, hvilken, emedan numera jord och
hemmansegare i allmänhet skola från Kongl. Majit och Kronan inlöst ekeskogen, så
att Jägeri- och Skogs-betjeningen icke vidare tillkommer någon uppsigt derå, utan
dess enda befattning skall vara att, jemte tillsynen öfver ekeskogen å några få kronolägenheter,
handhafva Författningarne om svedjande i skog och å mark, hvilket
skulle kunna uppdragas åt den ordinarie Kronobetjeningen, hemställt, att, då det skall
kunna antagas såsom gifvet, att Jägeri-betjeningen, för dess bergning, på ett eller
annat sätt omsider kommer allmänheten till last, Rikets Ständer måtte hos ' Kongl.
Maj:t föreslå, att denna betjening måtte indragas, såsom, efter motionärens förmenande,
öfverflödig, onyttig och till och med skadlig.
Utskotten hafva tagit dessa fiamställningar under öfvervägande och hvad först
vidkommer \
Förslaget om allmänningarnes upplåtande till fri disposition af delegarne och
deras fördelning, på sätt om Sockne allmänningar är stadgadt, finnes redan, genom
Kongl. Majrts Nådiga Bref den 16 Mars 1824, lörklaradt, att Kongl. Maj:t vill, uppå
derom skeende ansökning, för hvarje Allmänning i Nåder tillåta, att den till
Intresscnternes egen disposition gemensamt, eller delning socknar och cnskildte hemman
emellan, upplåtes, enär Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt och något laga hinder
derföre icke möter. En mera ovillkorlig föreskrift i detta ämne, så att upplåtelse
eller delning af Allmänning borde ske, afven då den icke äskades af delegarne och
utan afseende på locala förhållanden, skulle mången gång verka till förlägenhet för
delegarne sjelfva, om de, i anseende till skogens aflägsenhet eller andra locala hinder^
icke kunde åstadkomma den erforderliga vården och bevakningen, då man också mej
4 Za"'- samt Allm- Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 6.
säkerhet hade att förutse skogens skyndsamma oell gagnlösa förstörande. Dessutom,
ehuru rigtig den satsen i öfrigt må vara, som en af motionärerne, i afseende på
denna fråga, åberopat, nemligen att enskild hushållning bedrifves med större fördel
än allmän, gäller den dock icke alltid, i fråga om skogshushållning, till hvilken hufvudsakligen
hörer att bereda och vårda tillgångar För en aflägsen framtid, och detta
vigtiga syftemål blifver mången gång af den enskildte eftersatt för det närvarande intresset.
Såväl här, som i andra länder, der man gjort försöket att till de enskilde
och Communerne upplåta de under Statens uppsigt af ålder stående skogarne, har erfarenheten
visat, att sådant mångenstädes ledt till deras hastiga förödande, och man har
i Frankrike längesedan haft orsak att ångra (.lenna åtgärd. I hvad nion en sådan
följd af upplåtelsen skäligen må kunna befaras, beror af förhållanden, sora vanligen äro
olika för hvarje serskild Allmänning, och varsamheten påkallar ovillkorligen, att det
för hvarje fall bör serskilt pröfvas, om upplåtelse må ega rum eller icke.
Af sådana skäl hemställa Utskotten ,
att förslagen om Härads-allmänningarnes ovillkorliga upplåtande
till fri disposition af delegarne deri och fördelning dem emellan, må
förfalla.
Deremot synes det följa af menigheternes rätt till afkastningen af Allmänningarne,
att de böra vara berättigade till delagtighet i den på deras fördel så väsendtligen
inverkande skogsförvalt ningen, äfven då allmänningdrne icke upplåtas till deras
disposition eller till delning dem emellan, så mycket heldre, som det, genom Kongl.
Ma j: ts ofvan åberopade Nådiga Bref är för k larat! t, att Lands- och Härads-allmänningarne
äro att anse såsom landets och häradets tillhörighet. Uti den härom väckta
motionen af Herr Prosten Gumaelius är redan förutsatt, att en sådan delagtighet icke
må leda till någon inskränkning af den öfveruppsigt å skogshushållningen, som Staten
hittills genom Konungens Befallningshafvande samt Skogs-och Jdgeri-embetsmännen ulöfvat
och under denna förutsättning, kan någon betänklighet dervid icke uppstå, med
afseende, å möjligheten, att vården om skogens bestånd för framtiden förbises, hvaremot,
om menigheterne rätt inse och uppskatta sin egen fördel af denna vård, deras
biträde, vid handbafvandet deraf, måste utgöra ett verksamt medel, om icke den enda
tillfyll estgörande utvägen att fullständigt uppnå ändamålet, så mycket häldre, som
menigheternes ovilja, att icke säga fiendtlighet emot skogshushållningen, under det den
uteslutande tillhört Statens embets- och tjenstemän, kanske utgjort det största hinder
för dess befrämjande och man måste kunna påräkna, att en sådan stämning skall
upphöra, i den mon menigheterne sjelfvilligt åtaga sig omsorgen om denna hushållning,
såsom cn dem sjelfve närmast rörande angelägenhet.;
Utskotten anse sig således böra tillstyrka 1 att; på sätt Berf Prosten
Lag- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens ‘Betänkande, N;0 6. 5
Gumcelius föreslagit, delegare i Härads-allmänning, der de det önska»
och sådant hos Konungens Befallningshafvande anmäla, måga, genom
utsedde deputerade, handhafva den närmaste uppsigten och vården
af Allmänningen samt besörja utförandet af den hushållnings-plan, sorn
i vederbörlig ordning blifvit uppgjord och föreskrifven; dock utan
upphörande eller inskränkning af den öfver-uppsigt, sorn Staten genom
Konungens Befallningshafvande samt Skogs- och Jägeri-embetsmännen
hittills utöfvar, samt med villkor för öfrigt, att menighetrnes
Instructon för deras deputerade af Konungens Befallningshafvande
granskas och godkännes, innan den till efterlefnad antages.
I afseende på förslaget om indragning af liela Jägeri-Slalcn, anse sig Utskotten
böra upplysa, att, såsom följd af hvad genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1824,
är, i öfvsrensstämmelse med Rikets Sländers förslag, förordnadt om en förändrad, reglering
af Krono-parkerne och Allmännings-skogarne, är genom Kongl. Maj;ts Nådiga
Bref till Stats-Contoiret den 19 Mars i836 föreskrifvet, att Skogs-och Jägeri-Staten
bör utgöras af dels förvaltande och befallande, dels bevakande och verkställande personal;
att den förre, till hvilken räknas Ofver-Jägmästare såsom Chef för Skogs-och Jägeristaten
inom sitt district, Jägmästare i de dist rict, der Ofver-Jägmästare icke finnes, och
Öfver-Jägare, hvilken under de förre har speciell tjenstgöring inom en viss del af
districtet, bör besitta fullständig både theoretisk och practisk kännedom i Skogs- och
Jagtväsendet, och jemte sina hufvudsakliga tjenste-åligganden tillhöra att biträda enskilde
och vid boställs-skogars indelning till tragthuggning; att deremot den bevakande och
verkställande personalen, hvartill räknas Under-jägare, som bevaka Kronans parker,
och Skogvaktare, som bevaka de under allmän vård ställde Lands- och Härads-AUmänningar,
bör vara practiskt öfvad samt hufvudsakligen hafva vård och bevakning
öfver de under dess tillsyn ställde allmänna skogar, uppsigt vid huggning och afförsel
af skogseffecter derifrån, samt biträda vid de allmänna anstalterne för rofdjurs
utodande; hvaremot uttryckligen är stadgadt, att den sålunda ordnade Jägeristaten
icke tillkommer någon egentlig befattning roed tillsynen å Krono-hemmans- och
boställs-skogar, hvilken i stället skall af Krono-betjeningen handhafvas, och då s«->
dermera Jägcri-Statens personal oeh aflöning blifvit slutligen reglerad, är dervid, genom
Kongl. Brefvet den 17 November 1837, föreskrifvet, att i de Län, der inga
Kronoparker, Allmänningsskogar eller Flygsands-planteringar finnas, skall Jägeri-Staten indragas
och det nödiga biträdet lör skogshushållning eller rofdjurs jagt, lemnäs af Jägeri-Staten
från angränsande Län; äfvensom serskildt Instruction för denna Stat är
meddelad den 16 Mars i838, innehållande bestämde föreskrifter om hvars och en*
åliggande och om iagttagclser vid skogshushållningen m. m.
6 lJ(lg‘ samt Allm. Besv. och Ekon -Utskottens Betänkande, N:o G.
Om också Härads-allmäuningarne öfverlåtas till menighetcrnes disposition,
på sätt en del motionärer yrkat, eller till förvaltning af styrelser, sorn menigheterne
utse, i enlighet med hvad Utskotten nu föreslagit, qvarstår i alla fall behofvet för
deni att biträdas i denna förvaltning af personer, med grundliga kunskaper och stadgad
erfarenhet i skogs-hushållningen, såvida man icke vill afstå från hoppet om den
förbättring i denna vigtiga hushållsgren, som varit åsyftad med den af Rikets Ständer
påkallade förändrade regleringen af Krono- och Ailmänuings-skogarne, och framför
allt är Jägeri-Staten nödvändig för förvaltningen af Krono-parternc och med dem
likartade Allmänningar, och motionärerne synas icke hafva fästat någon uppmärksamhet
å denna förvaltning, då deras förslag icke innehålla någon anvisning, huru de
ansett den kunna bestridas, om Jägeri-Staten afskaffas. IIvad betiäffar tillsättningen af
den underordnade skogs-betjeningen å Härads-allmäuningar, torde det svårligen kunna
motsägas, att valet af en duglig personal är mera tillförlitligt, då det sker, såsom nu,
af förmän med full förmåga att bedöma dugligheten, än om det beror af menigheter
eller Municipal-styrelser, som troligen oftast sakna denna förmåga; och då det
redan är stadgadt, att Jägeri-Staten icke tillkommer någou egentlig befattning med
tillsynen å Krono-hemmans- och Boställs-skogar, och att någon skogs-betjening f >t
sådan tillsyn icke hädanefter kommer att tillsättas, erfordras icke vidare någon åtgärd
för detta ändamål, som synes vara uteslutande åsyftadt med Riksdagsmannen
Apptlcjvists från Blekinge Län motion.
Till följd af detta allt, hemställa Utskotten,
att motionerna om Jägeri-Statens upphöranda och föränd/ad ordning
för tillsättande af un lerorduad Skogs-betjening, måga lemnäs utan
afseende.
Utskotten öfvergå nu att med b ia yttranden öfver de af Herr Prosten Gumcelius
föreslagne förändringar i vissa1 delar af de förr omnämnde §§. uti Instruetionen
för Skogs- och Jägeri-staten, å enahanda orJning med den, sorn motionären vid
framställningen iagttagit.
Uti 3 §., som stadgar: ’’att ve lerböraude Dis!rict-förvaltare skola, efter verk"ställd
uppmätning, författa behöriga skogs-cbartor, samt den växande skogen dervid
''uppskatta och till trakthuggning förslagsvis indela,” har yrkats den rättelse, att derutinnan
måtte intagas, af hvilka kostu^Jerne för dessa charta:-uppgöringar skola bestridas.
I anledning häraf få Utskotten vördsamt upplysa, att, enligt en Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse af den 21 September i838 till Dess Befallningshafvande i Upsala
Län, i följd af derom gjord underdånig framställning, Jägeri-betjeningen är ålagd att
Lag- samt Allm. Befi'.- och Ekon.-Utskoltens betänkande, N'o 6. y
ulan arfvode verkställa indelningar ä Allmänningarne, med begagnande af det biträde,
sorn intressenterne till bestämdt antal dagsverken skall bestå, äfvensom att derefter
författa behöriga Skogs-chartor.
Då likväl någon allmän föreskrift härom icke veterligen är gifven, hemställa
Utskotten,
att Rikets Ilöglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om utfärdande af en allmän Författning, i enlighet med det stadgande,
sorn, på förrberörde sätt blifvit genom svar å Konungens Ber
fallningshafvandes, i Upsala Län underdåniga hemställan, meddeladt.
U1 i 5 §. af ifrågavarande Nådiga Instruction, stadgas, att, innan mätning,
uppskattning och indelning af Kronopark eller Allmänning hunnit verkställas, skall
för hushållningen under tiden en provisionel huggriingsplan derå af District-förvaltaren
uppgöras, sålunda, att, af areal-vidden årligen afverkas endast ylgidel af Barrskogen
och ,gidel af Björk,- Al- och Aspskogen, i hvilken areal-beräkning icke intages annan
än skogbärande mark och föl jagt ligen icke så ofruktsamma borg och mossar, att derå
Ib-re träd icke frambringas än, som svara emot antalet af nödiga fröträd, å hvilken
sä beskaffade mark trakthuggning således icke må införas.”
Enligt Herr Prosten Gumat/ii förmenande, skall denna föreskrift i synnerhet
åstadkommit obelåtenhet, samt den provisionella huggningsplanen helst böra undvikas,
och den nya hushållningens införande uppskjutas, tills efter föregången noggran mätning
uppskattning och indelning, en säker hushållsplan definitivt kan antagas. För
att nu, vid den provisionella planen undvika misstag, skall tiden lör skogens återvext
vara allt för rundt tilltagen, hvarigenom en alltför ringa del af skogst i 11 gå nge n
fai ärligen användas och i samma förhållande uppslår brist för det, efter förra vanligheten,
påräknade årsbehofvet. Ätervexten skall, utan afseende å olika local-förhallanden
och den olika skogens mognad, som erfordras för serskildte behof, vara
beräknad till den längsta till, som någonstädes i Riket erfordras för skogens fulländade
vext. till timmer; och då på sådant sitt det närvarande behofvet skall vara
oskäligen förbisedt, för att förvara tillgångar för framtiden, och menigketerne derigenom
tillskyndas en högst förderflig rubbning i sin hushållning, har motionären föreslagit,
att antingen införandet af den nya bushållnings-planen på Allmänningar ne
må fördröjas tills alla nödiga förberedelser dertill äro verkställde eller ock återvéxttiden
rättas efter locala eller ofvanantydde olika förhållanden.
Då det är af vigt för vården om skogens framtida bestånd, att den icke användes
vidare, än i nion af den påräknade återvexten, och, för iagttagande deraf, deri
provisionella huggnings-planen är nödvändig, intilldess den systematiska hushållningen
8 LaS~ samt Allm. Besv-, och Ekon.-Utshollnts Betänkande, jV.o 6.
kan, efter erforderliga förberedelser, fullständigt införas, kunna Utskotten icke understödja
förslaget om upphörande af föreskriften derom; hvaremot Utskotten anse det
ovillkorliga stadgandet, att för barrskog endast j|ö:del af den fruktbärande skogsmarken,
årligen får afverkas, kunna betydligt jemnkas, utan äfventyr att förfela det dermed
åsyftade ändamålet, då det är kändt att högst i5o år erfordras för barrskogens
vext och mognad till timmer, men sådan skog på vida kortare tid upphinner
den för dess användande till ved och gärdsle erforderliga vexten, hvarefter huggningsplanen,
hvad Härads-Allmänningarne beträffar, så mycket heldre bör lämpas, som
skogen derå är för de sistnämnde behofven påräknad och nödvändig till vida större
del än för timmer; och som på flere orter Allmännings-skogarne utgöra de enda tillgångar,
som delegarne för dessa behof hafva att påräkna, är det serdeles angeläget,
att denna tillgång icke inskränkes vidare, än nödvändigbeten kräfver, hvarföre Utskotten
få hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer till Kongl. Maj't frambära deras underdåniga
önskan, om den förändring i 5 §. af Kongl. Majfts Nådiga Instruetion
för Skogs- och Jägeri-Staten i Riket den 16 Mars i838,
att, af hvarje Härad»» A lin anning, i mon af dess storlek och i fö»~
hållande till ortens behof »f timmerskog, afsättes en lämplig andel af
den för skogsvexten mest tjenliga marken, som indelas till årliga hyggen,
i förhållande till den för skogens vext och mognad till timmer
erforderliga tiden, men för den öfriga marken iagttages en in
delning,
lämpad efter den kortare tid för återvexten, som för skogens
användande till ved och gärdsle erfordras, allt med beräkning af den
till följd af olika jordmon och cliroat olika vextligbeten.
Stadgandet i 7 §. 'att tillfallige skogstillgångar, som vinnas genom vindfällen,
hjelpgallring eiler öfverskärmande träds borttagande, skola vid utsyningar alltid
i forsta rummet användas/* har motionären ansett icke vara tillämpligt, innan sko
garne
genom ett bättre hushållningssätt blifvit väl ordnade, då, under närvarande
forhållanden, det skall förorsaka mycket tillökadt besvär och tidsspillan och ändock,
i många fall, snarare skada än gagna. Att på vidsträckta skogsrymder, kanske af
ea qvadrat mils rymd eller mera, tvinga utsyningstagarne att fara öfver hela skogen
till dess aflägsnare delar, för att på spridda ställen hemta skogs-tillgåcgarne,
skulle förorsaka stora förluster1, både för utsynings-tagaren och för skogen, hvars unga
plantor skulle till tusental af den körande förderfvas.
Utskotten anse det ovedersägligt, att hinder och svårigheter af den beskaffenhet,
motionären sålunda uppgifvit, skola mångenstädes möta tillämpningen af den i
fråga
-
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utshollcns Betänkande, N:o 6. t)
frågavarande föreskriften och att ett ovillkorligt iagtiagande deraf skulle leda till
ganska menliga följder derföre Utskotten hemställa,
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om den förklaring af ifrågavarande stadgande, att, såvida deri omförmälde
skogstillgångar skola beräknas till utsyning, skola de vara
för utsynings-tagarne så tillgänglige, att icke dessa tillskyndas
ett oskäligt besvär för deras afhemtning och icke eller den vexande
skogen derigenom skadas.
Uti io sorn föreskrifver, att de utsynings-listor, hvilka af Konungens Befallningshafvande
upprättas, böra senast den io October komma District-förvaltaren
tillhanda och genom dennes försorg från predikstolarne ofördröjligen kungöras, med
bestämmandet ej mindre af det åt en livar beviljade utsynings-belopp, än ock
de dagar under höstmånaderne, då utstämplingarne böra förrättas, har motionären,
som ansett denna föreskrift om utstämplingstiden vara rigtig, i hänseende till sågoch
byggnads-timraer, emedan dess större eller mindre varagtighet beror af dess fällning
på tjenlig tid, men att för vedbrands-fällning, upphuggning och bortforslande,
en annan utstämplingstid vore ändamålsenligare, föreslagit den förändring, att ofvanberörde
utsynings-listor eller längder blefve fastställde på våren och då af District-förvaltarne
fir.ge emottagas, så att utstämplingarne kunde försiggå tidigare på
året, än nu sker.
Då otvifvelagtigt en verklig förmon både för utsyningstagame och för skogsbetjeningen
skulle beredas derigenom, att skogshuggningarne verkställdes i början af
sommaren, då dagarne äro längre och skogsprodueterne mera tillgänglige, samt virket
fortare torkar och derigenom blifver lättare för hemforslingg och då, emellan medlet
af Maj månad, vid hvilken tid landtmannen i allmänhet har slutat de, i och för
vårutsädet nödige sysslor, och Juli månads början, då skördetiden är nära för handen,
utsyning af Ällmännings-intressenternes behof af vedbrand och detsammas afverkande
lämpligen synes kunna företagas, hafva Utskotten, med gillande af motionärens
åsigter i förevarande fall, ansett sig böra vördsamt föreslå den förändring uti
ifrågavarande io;de §•,
att de utsynings-längder, som Kongl. Majlts Befallningshafvande böra
upprätta, på grund af från Härads-Rätterne inkomne, derstädes granskade
och godkände uppgifter öfver de till utsyning berättigade lietnmans-innehafvares
behof af timmer eller annat byggnadsvirke, ved,
gärdsel eller stör, må senast den ro Maj komma District-förvaltaren
tillhanda, och att, sedan denne i den ordning, sorn redan finnes föreskrifven,
låtit kungöra, huru mycket af berörde produeter blifvit
Bilt. till II, St. Brot. 1840. 7 Sami, 2 Afd. 4 Haft. ^
3 0 Lag- samt sillm. Besv.- och Ekon.-Ut shott ens Betänkande, N:o 6.
en livar af Intrcssenterne be v i I ja cl utsyning må f örsiggå å den lid,
som förlöper emellan medlet af Maj månads oell Juni månads utgång,
samt att sedan det till vedbrand ulsynade blifvit inom samma tid afverkadt,
afliemtningcn deraf verkställcs under nästpåföljande vinter, hvarförutan
Utskotten, såsom en följd häraf, tillstyrka, att atdra §. i
Kongl. Förordningen om skogarne i Riket den i Augusti 18o5, hvaruti
föreskrifves, att ansökningar om utdelning af nödiga produeter från
Allmänning böra å Vinter- eller Sommar-Tingen till vederbörande
Härads-Rätt ingifvas, må sålunda rättas, att dylika ansökningar få
inlemnas å Höst- eller Vinter-Tingen.
Beträffande 27 §., som innehåller: ’’att Konungens Befallningshafvande eger,
i afseende på mulbetes begagnande å Ilands- och Härads-Allmänning af de dertill
dagligen berättigade, elter Inlressenternes hörande, stadga de föreskrifter, som nödige
finnas, och att när sådant för skogsvextens befordrande är nödigt, instänga och från
allt betande på vissa år fridlysa afverkade eller skoglösa tragter å dessa allmänningar”,
har motionären, anseende dessa föreskrifter allt för obestämde och med fastadt
afseende å olämpligheten deruti, att kreatur, redan vid första barmark, utsläppas för
betes begagnande, föreslagit, att en noggran undersökning måtte anställas, till utrönande
af hvilka, utaf ålder haft rättighet till mulbete å förenämnde allmänningar,
så att alla, sora då icke kunde fulltyga sin rätt, derifrån undanhöllos; äfvensom att
med förrberörde fridlysning blefve förenade lämpliga vitén.
Gillande hvad motionären i detta fall föreslagit och delande den 5sigten,att
en inskränkning i tiden för betandet å allmänningarne är af behofvet påkallad, hafva
Utskotten ansett sig böra
tillstyrka det tillägg uti ifrågavarande 27 §., att, i likhet med hvad
för krono-parkerne redan är stadgadt och äfven inom vissa Län med
Härads-Allmänningarne eger rum, intet betande å dessa senare Allmänningar
inom Riket må vara tillåtet före den 1 Juni, vid hvilken
tid gräset kan antagas vara tillräckligen rotfästadt och uppvext; i
sammanhang hvarmed Utskotten trott nödvändigheten fordra, att ett
vite af 3 R:dr 16 sk. Banco bestämmes, hvartill den gör sig förfallen,
som å Allmänning till betande insläpper kreatur, utan att dertill
vara berättigad.
Slutligen har, i afseende å 47 §•» motionären, under anmärkning, att den
deruti gifne föreskriften för Jägare-Statens tjenstemän och betjente, nemi. att vaka
öfver det nyttiga villebrådets fredande, svårligen kan iagttagas, hemställt, att jagt
-
Las- samt Allm. Bcsv. och Ekon-Utskott ens betänkande, N:o 6. x r
rättigheten å Allmänningarne måtte utbjudas på arrende, under vissa år, t. ex. io i
sender och att den årliga arrende-summan blefve använd till befordrande af bättre
bevakning och hushållning, i afseende å hvarje serskild Allmänning.
Till följd af den rätt till jagt å egna egor, som jordegarne i allmänhet är
tillerkänd, synes det böra vara delegare i Härads-allmänning obetaget att, på sätt de
kunna anse lämpligt, draga fördel af derå befintlig tillgång å villebråd, så vida de
icke öfverskrida, livad om villebrådets fredande i allmänhet är föreskrifvet, och hinder
för rofdjurs jagande och fällande icke beredes, äfvensom, i händelse Jagt-rätten genom
auction upplåtes, dervid torde böra fästas det villkor, alt icke den å Allmänningen
anställde skogs-betjeningen må densamma öfvertaga, på det icke uppsigten emot missbruk
må förfelas.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrka Utskotten det stadgande;
att, om delegare i Allmänning så för godt finna, må det vara dem
obetaget, alt genom auction till den mästbjudande upplåta Jagt-rätten
å Allmänningen, med förbehåll om iagttagande af allmänna föreskrifter
för villebrådets fredande, samt att hinder för rofdjurs jagt å
Allmänningen icke må uppstå och upplåtelsen icke må ske till den
å Allmänningen anställda skogs-betjeningen.
Stockholm den 20 Juli iS/jo.
Reservationer;
af Herr Friherre Hobert von Krcemer ’’Den åsigt, som genom omröstning blifvit
antagen, att menigheterne böra lemnäs rättighet, om de så åstunda, att deltaga i
vården och förvaltningen af Härads-allmänningarne, kan jag ej biträda. Det tillhör,
som en tjenstepligt, Jägeri- och Skogs-betjeningen, under controll af Konungens Befallningshafvande,
att hafva tillsyn och bevakning öfver dessa allmänningar, till hvilka
Kronan, men ej Häradernc, hafva eganderätt, hvilket tydligen visar sig deraf, att
vid allmänningarnes upplåtande till socknar eller enskilde hemman, de upplåtne delarne
beliiggas med skatt, såsom ersättning till Staten för den då först frånträdde
eganderätten. — Att nu ytterligare inrymma en styrelse-personal, af menigheterne
utsedd, måste förorsaka splittring i förvaltnings-åtgärderne ; ty der många befalla, blir
sällan någon enhet att påräkna, och minst der, hvarest en mängd stridiga intressen
söka göra sig gällande. Jag anser således, att det redan i lag menigheterne föreskrif—
ne åliggande att utse Skogs-uppsyningsmän till biträde åt skogsvagtarne tillfyllestgörande
för ändamålet, helst hvar och en alltid eger öppen rätt att anföra klagomål
1
T2 l.ag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 6.
och i synnerhet viel de allmänna skogs-ransakningarne, om ej Jägeri-betjeningeii och
skogsvagtarne nitfullt och redligt uppfylla sina tjensteåligganden. Ätt dessa senare,
utom de boställen, de å Allmänningarne vanligen ega, till en ringa del aflötias af
Häraderne eller af de Ällmännings-cassor, som genom viss betalning för erhållen utsyning
böra bildas, förändrar ej förhållandet, ty någon olägenhet böra val menigheterne
vidkännas för den dem tillerkände rättighet att få, i moa af tillgångarne och
Utan förnärmande af boställens rätt, utsyning af å Allmänningarne vexande skog ’’
Häruti instämde Biskop Butsch, Domprosten Elmgren, Herrar Wijk, Engström,
Pousette och Wallander, den sistnämnde med tillägg, det han icke eller kunde biträda
Utskottens beslut rörande utarrenderande af Jagträttten å Härads-Allmänningar,
hvilket han ansåg såsom det säkraste medlet för villebrådets utrotande:
Herr Friherre Leyonhufvud har reserverat sig emot förslaget att åt Municipal-styrelser
Öfverlemna förvaltningen af Allmänningarne, emedan Herr Friherren icke
kan föreställa sig en municipal-förvaltning såsom ändamålsenlig annorlunda än då
den omfattar menighetens alla angelägenheter och är fullständigt ordnad i denna syftning
med bestämda gränsor emellan Municipal-bestyren och de befattningar, som
tillhöra Statens ernbets- och tjenstemän. Intilldess Municipal-systemet hunnit en sådan
utveckling, anser Herr Friherren, att vården om Allmänningarne bör fortfarande
handhafvas af de embets- och tjenstemän, som de hittills tillhört, helst det svårligen
skall kunna undvikas, att menigheternes deltagande deri skulle förorsaka oreda
och försvåra denna vård i stället att befordra den.
Af Herr von Röök : ’’Då jag ej kunde fatta annan mening af Riksdagsmannen Fredrik
von Zwcigberghs anmärkning emot Allmänna Besvärs- och Ekonomi- samt LagUtskottens
Betänkande om Härads-Alimänningars fördelning, än att delta skiftande ej borde
kunna vägras, om Häradets invånare eller communen skulle önska deras fördelning,
enligt fleste Ledamöters beslut, så förenade jag mig med von Zweigbergk, i det af
honora anförde yttrande, hufvudsakligen af det skälet, att skogen, kommen i enskild
mans hand, bättre vårdas, än då skogen är en Allmänning, hvarmed merendels och
med få undantag mindre omsorgsfullt hushållas; det oagtadt hade jag likväl ernat låta
förblifva vid Utskottens Betänkande, men enär den proposition, som af Herr Ordföranden
framställdes, att Allmänningarne borde ovillkorligen delas med eller utan villkoret
af Häradsboers eller communers föregående hörande och önskan, som icke var öfverensstämmande,
hvarken med von Zweigbergks eller min syftning, och föranledde,
efter votering derom, beslutet om Utskotts-beUinkandets erkännande, enligt det uppläste
förslaget, så anser jag mig skyldig reservera mig, då, efter min öfvertygelse,
detta Betänkande nu tillkommit mindre lämpligt."
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 7. 1 3
N:o 7.
Ank. till Ex. Utsk. den i5 Juli kl. 2 e- m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ersättning till Ledamöter
i Syne-rätt för verkställde syner å Militia;-B os tallen.
Med föranledande deraf att, ehuru uti I o §. 3 Afdelningen i Kongl. Husesyns-
och Boställs-ordnrngen den l5 September iy5a stadgades, att för husesyn å
Militiae-boställen allsingen vedergällning finge tagas eller begäras, men Kongl. Majtts förnyade
Nådiga Boställs-Ordning af den 2.3 Januari i83f>, hvilken upphäfver alla äldre
Författningar i delta ämne, icke bestämmer, antingen Syne-rätt är eller icke är berättigad
att för sitt besvär åtnjuta ersättning jemnlikt Kongl. Expeditions-taxan den 15
Maj 1821, har Riksdags-Fullmägtigen från Östergöthlands Län Anders Jonsson i
Tuna, med hvilken Andars Jonsson i Okna och Nils Gustaf Nilsson från samma
Län samt Jöns Ersson från Wermlands Län sig förenat, uti en från Hedervärda BondeStåndet
till Utskottens gemensamma behandling remitterad motion, yrkat, För undvikande
af tillämpning af olika meningar i detta hänseende, att, enär Militiae-Boställshafvares
lönevillkor i senare tider blifvit ansenligen förbättrade och militairen i många andra
fall gynnad, samt i betragtande (ages, att en del Kykoherdar vid små pastorat vore
mindre lönte, men likväl måste godtgöra Domaren och sju Nämndemän för deras inställelse
vid laga syn, enahanda ersättnings-förmon måtte tillerkännas Syne-Rätt vid
slika syner å Militim-boställen , dertill ett färre antal Nämndemän erfordrades.
Då, på sätt motionären uppgifvit, det är genom 10 §. i 3:dje
Afdelningen af Kongl. Huscsyns-Ordningen den i5 September 1752 stadgadt,
’’att för Husesyn å Officers-boställen ingen vedergällning får begäras eller
tagas,■” samt Kongl. Resolutionen på Krig,s-befälets Besvär den 1 1 Januari uti
37 §. innehåller : ’’att icke eller för andre publika förrättningar vid Militim-bo
ställen
ersättning får ifrågasättas j,> så och ehuru dessa Författningar genom Kongl.
Ma j:ts förnyade Nådiga Militice-Boställs-Oidning af den 23 Januari 1 836 blifvit upphåfne;
likväl och som sistnämnde Nådiga Boställs-Ordning ej i något fall utsätter
aflöning för dylika förrättningar, synes deraf, i Utskottets tanka, onekligen följa, att
någon så beskaffad ersättning lagenligt för närvarande hvarken kan fordras eller bör
utgöras. Då nu i betragtande tages, att, i händelse sådan ersättning, på sätt föreslaget
blifvit, för framtiden skulle komma att ega rum, densamma Liefve för den
*4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottens betänkande, N\o 8.
mindre vä! lönte boställs-innehafvaren alltför betungande, enär, genom skeende befordringar
samt ombyte af arrendatorer, sync-förrättningar vid Militiac-boställen ofta
inträffa, anse Utskotten sig pä dessa skäl böra vördsamt hemställa,
att Anders Jonssons ifrågavarande motion må förfalla.
**86.
N:o 8;
Ånk. tili Exp, Uuk. den 25 Juli, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrad grund för utgörande
af Brandstod och Riksdagsmanna-aifvode.
Som, vid fördelning af åtskillige servituter å jordlägenheter, såsom afgifter för
brandstod och Riksdags-fullmägtigskap, den hittills följde mantals-beräkningen skall
föranleda, att denna fördelning blifver ojemn och obillig, då emellan serskildta mantal,
äfven inom samma byalag,- den största olikhet eger rum, i afseende på godhet, egorymd
och andra förmoner, har Riksdagsmannen Jan Andersson från Westerås Län,
med hviken Anders Jansson från sam oa Län förenat sig, inom Hedervärda Bondeståndet
föreslagit, att berörde afgifter måtte fördelas efter öretal inom hvarje serskild
by ; hvilket förslag blifvit till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitteradt.
Utom elen föreskrift, a4 Cap. 5 §. Byggninga-Balken och Kongl. Kungörelsen
den 2 December i8i8 innehåller, att Brandstod skall erläggas i nion af förmedlade
hemmantalet, är det genom Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 9 December
I766 §. 43, samt Kongl. Förklaringen den 1 Augusti 1770, menigheter medgifvet,
att inom sig socknevis bilda Brandstods-föreningar, på sätt dem lämpligt synes,
hvarigenom således tillfälle är beredt, att, der den allmänna grunden för bidragen,
i anseende till locala förhållanden, icke är tillämplig, tillvägabringa den rättelse
deri, som kan af billigheten påkallas.
Hvad åter Riksdagsmanna-arfvode beträffar, så enär det är stadgadt i i5 §.
af Riksdags-Ordningen, att val till Riksdagsman af Bonde-Ståndet skall efter hemmantal
förrättas och i 17 §. 2 mom. af samma Grundlag, att Riksdagsman skall af dera,
sotaäro berättigade att honom välja, åtnjuta anständigt underhåll och resekostnad, mäste
Lag- samt Allm. Bcji/.- och Ekon.-Utskottens betänkande, N;o 8. i5
det oslridigt anses rättsenligt, att bidraget härtill utgår efter hemmantal, såsom den
grund, hvarefter delagtigheten i valet beräknas.
Till följd häraf, och då Utskotten anse sig af den obestämda framställningen
i motionen, icke hafva anledning att ingå i något yttrande om andra afgifter, få
Utskotten hemställa ,
att Jan Anderssons motion må förfalla.
STOCKHOLM, Elmchs och Granbergs Tryckeri. 1840.
fy
■ ■
' ' '
. i'..-., I
i'
; ; :. f. i ■ • ■ ' :
’
Lag- samt Allm, Besv. och Ekon.-Utskoltens Betänkande, 2V:o g. i
N:o g.
Ank, till Exp. Utsk, d. 20 Nov, kl. 3 e. m.
Betänkandej angående väckt motion om bestämmande af visst
antal förrättningar, hvartill Landtmätare må kunna på en
gång förordnande erhålla.
Utskotten hafva ifrån det Hedervärda Bonde-Ståndet emollagit ett af Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län ingifvet memoria], deruti, under förmenande,
att Landtmälarne ofta hafva för sed att låta förordna sig till
många förrättningar på en gång, hvarigenom, då hvardera serskildt sålunda
blefve fördröjd, de skiftessökande icke blott hafva alla olägenheterna
af ett oafgjordt skifte, utan äfven vanligen måste utbetala dryga förskott,
långt innan de fått åtnjuta någon fördel af det påbegynla skiftet, motionären,
till förekommande af ett sådant oskick föreslagit, att Landsliöfdinge-Embetena
icke måtte för en och samma Landtmätare utfärda förordnanden
till flere skiftes-förrättningar, än han på kort tid hinner afslula;
i hvilket hänseende en norm borde föreskrilva9, hvarefter tillåtna antalet
af förordnanden beräknas, i förhållande till deras mera eller mindre
vidlyftighet; och har motionären, ehuru icke i tillfälle att en sådan norm
uppgöra, ansett, alt Landtmätare, som uppdrages ett stort skifte, hvaraf
han kan oafbrutet sysselsättas, icke bör erhålla något annat, innan detsamma
är afslutadt, samt i afseende på mindre vidlyftiga och vigtiga skiften
föreslagit, att, då en Landtmätare har fyra skiltes-förrättningar, må
Landshöfdinge-Embetet icke ytterligare förordnande honora meddela, förr
än det visas, att han fullgjort och afslutat något eller några af de förra,
och att intet ligger efter af vårdlösliet eller blifvit oskäligen fördröjdt.
Utskotten misskänna icke den välmenande afsigten uti detta motionärens
förslag, men finna detsamma både mindre lämpligt och overkställbart.
Huru många förrättningar en Landtmätare kan på en gång besörja,
beror ej allenast på förrätlningarnes beskaffenhet, utan lika mycket äfven
Bih. till R. St. Prot. 184o- 7 Sami. 2 Afd. 5 Häjt,
1
2 Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 10.
på Landtmätaren? skicklighet och drift. Alt på förhand kunna bedöma
de förra, är icke möjligt, då mången gång ett mindre skifte kan medföra
mera besvär än ett större, och skyndsamheten i skiftes-förrättningen så
väsendtligen beror på delegarnes sämja.' Uppgörandet af en sådan norm,
som motionären föreslagit, kan följaktligen icke åstadkommas, och om det
bestämdes, att Landtmätare icke på en gång finge innehafva mera än fyra
förordnanden, skulle lätteligen kunna inträffa, det han, i följd af tvister
inom Skiftes-lagen, som medförde uppskof i förrättningen, kunde en
längre tid vara alldeles utan sysselsättning och sakna den bergning, han
af sitt yrke skäligen bör påräkna. Derjemte och då jordegare icke må
förvägras att till Landtmäteri-förrälIlning erhålla den Landtmätare, de begära,
skulle den af motionären yrkade föreskriften otvifvelagligt leda till
fördröjande af tillämnadt skifte, intilldess Landtmätaren vore af samma
föreskrift oförhindrad alt förordnandet emottaga, hvarigenom ett skadligt
band på jordbrukets förkofran tillika skulle uppkomma. Af dessa och flere
skäl anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 September 1840.
]NT:o 1 o.
Ank. till Exp. Utsk, den 20 Nov. kl. 3 c. ra.
Betänkandej i anledning af väckt motion om verkställighet af
Syne-Rätts beslut, i fråga om anläggning af vattenverk.
Hos det Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdags-Fullmägtigen
Henric Hansson från Elfsborgs Län, uti ingifven motion, anfört, hurusom
vid uppstående frågor om anläggning af såg- och tullmjöl-qvarnar eller
andra vatten-verk, ofta inträffade, att, ehuru Syne-Rätten, med behörigt öfvervägande
och ogillande af de mot anläggningen möjligen anmälde protester,
tillstyrkt bifall till den sökte rättigheten, de stridige, utan att egentligen
förvänta någon ändring i Syne-Rättens beslut, deremot anförde besvär,
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 11 3
och såmedelst föranledde en nihållande och kostsam rättegång, endast för
alt uppehålla sökanden i verkets anläggande; till förekommande af hvilket.
, för båda parterne skadliga, förhållande motionären föreslagit, att en
hvar, som, vid laga syn och besigtning, fått sig tillåtet uppföra vattenverk,
mätte vara berättigad verket genast anlägga och begagna, utan hinder
eller afvagtan at ett högre beslut; blifvande del hans ensak, om, till
följd al ett sådant beslut, anläggningen kom me att raseras.
Detta förslag finna Utskotten vara af beskaffenhet att icke kunna
till bifall anmälas. Utom att det strider mot den i Lag antagna grundsats,
det beslut, hvaråt part icke nöjes, ej kan gå i verkställighet, utan att
tvänne domstolar eller myndigheter deruti instämt, skulle det leda till de
största olägenheter och en villervalla, hvaraf följderna blefve långt förderfligare,
ändem, ett uppskof med anläggningen någonsin kan försökanden
åstadkomma, ty förutsatt, det Syne-Rättens beslut häfves och anläggningen
måste rifvas, så skulle deraf uppkomma, ej blott förlusten af verkets
rifning, utan äfven, i de fleste fall, långvariga rättegångar om skadeersättning
för den tid, det varit i gång. Utskotten hemställa således,
alt motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 September 1840.
N:o 11.
Ank. till E*p. Utsk. den 20 Nov. kl. 3 e. m.
'Betänkande, i anledning af väckte motioner om förändring i
flyttningstiden för tjenstehjon.
Uti detta ämne hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
två hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. BorgareStåndet
ingifne memorial blifvit remitterade, nemi.:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr Friherre Sparre, Carl, hvilken, under framställning om olämp
-
4 Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o //.
ligheten af elen uli nu gällande Lego-Stadga föreskrifne flyttningstid för
tjenstehjon, samt de olägenheter, sorn derigenom tillskyndas landlhushållningen,
förnämligast ladugårds-handteringen, äfvensom den liknöjdhet^ hvarmed
afflyttande tjenstehjon behandlar sine tjensteåligganden, föreslagit, att
berörde flyttningstermin måtte utsäLtas till midsommarstiden, såsom den
lämpligaste, så väl deraf, att transporten under en vackrare årstid vore
mindre kännbar och besvärlig, som synnerligast derföre, att vid denna tid
vårbruket i Rikets fleste orter vore verkställda höslåttern ännu icke allmänt
påbörjad och dessutom de fleste, åtminstone angelägnaste, till ett landtJoruk
hörande, arbeten under hvila; förmenande motionären derjemte,
att för de städer eller landsorter, der halfårs-flyttning egde rum, skulle
således jultiden, svarande emot midsommarstiden, blifva den del af året, som
ombyte af tjenstefolk kunde komma i fråga, och hvilken årstid ingalunda
vore otjenlig;
Från Vällojl. Borgare-Ståndet,
af Herr C. berglund, som jemväl yrkat, att flyttningstiden för tjenstefolk
måtte utsättas till midsommarstiden,, i stället för den nu varande, den a4
October, emedan den senare vöre för Bergslagen den mest olämpliga.,
i anseende till skogsarbetet vid milorne, och ett hinder för de flyttande,
dels derigenom att vägarne denna tid vore djupa och svåra, och dels deraf,
att sjö-communicationerne oftast icke kunna begagnas; hvaremot midsommarstiden,
oberäknadt de lättare transporterne, medförde den fördel, att
det nya tjenstefolket sjelft finge inbärga den gröda, de på vintern skola
uppstilla; och trodde motionären dessutom, att de local-förhållanden inom
Skåne, hvilka må hafva gjort den nu bestående flyttningstiden der lämplig,
likväl icke bordt framkalla en allmän, för det hela olämplig, Författning,
utan på sin höjd en serskild för nämnde province.
Uti denna framställning hafva Herrar Langenberg och TValej sig
förenat.
Vid pröfningen af detta mål, som ansetts böra gemensamt af Lagoch
Ekonomi-Utskotten behandlas, hafva Utskotten inhemtat, huruledes
flyttningstiden vid föregående Riksdagar varit föreslagen lill åtskilliga från
hvarandra mer eller mindre aflägsna tidpunkter, samt vid sist förflutne
Riksmöte till den af motionärerne önskade midsommarstiden. Lag- och
Ekonomi-Utskotten hafva vid alla dessa tillfällen afstyrkt bifall till förändring
uti nu gällande flyttningstid samt vid sista Riksdag, såsom skäl
Lag- samt Allm. Be-f-y. och Ekon.-Utskottens BetänkandeJV:o 12. 5
för detla sitt beslut, andragit: att förslagens antal och olikhet, jemte innehållet
af de i ämnet vid föregående Riksdagar förde discussioner, synas
ådagalägga, att den rubbning, tjenstehjons-flyttningar förorsaka i hushållningen,
faller sig mer eller mindre besvärlig för olika landsorter, samt
att någon bestämning härom, ledande till allmän belåtenhet, icke kan utfinnas;
att de olägenheter, nu gällande flyttningstid förmenas medföra.,
torde af den enskilda omtankan i ekonomiskt och af det vördiga Presterskapets
nit i ecclesiastik hänseende, hädanefter som hittills, utan serdeles
svårighet, kunna förebyggas; samt att Rikets Ständer, efter långvariga öfverläggningar,
framburit deras underdåniga anhållan, att flyttningstiden
mätte till den 24 October bestämmas., hvartill Kongl. Maj:t INådigt bifall
lemnat; och då härtill kommer, att den missbelåtenhet, som öfver
nu varande flyttningstid för tjenstehjon blifvit yttrad, innebär ytterligare
bevis på omöjligheten att tillfredsställa hvarje skälig önskan i detla hänseende;
att det skulle, i Utskottens tanka, vara betänkligt att söka afhjelpa
de partiella olägenheterna af en allmän bestämning härom genom antagande
af serkilde flyttningstider för olika orter inom Riket, emedan
sådant skulle miiiska utvägarne till näringsfång för den arbetande classen,
samt hindra spridandet af insigter i landtmanna-yrken från en ort till en
annan; samt slutligen att förändring i den nu gällande allmänna bestämmelsen
skulle för vissa landsorter medföra betydande olägenheter, och täta
ombyten dessutom i ekonomiska stadganden merendels äro skadlige, få
Utskotten, på alla dessa grunder, hemställa,
att de uti ifrågavarande ämne gjorde framställningar icke
må till någon Rikets Högloft. Ständers åtgärd föranleda.
>. Stockholm den 20 September 1840.
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Nov. kl. 3 e, na.
Betänkandej i anledning af väckt fråga om reclamation af förrymde
gäldenärer.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har från Vällofl.
Borgare-Ståndet blifvit remitterad en af Herr J. A. Kjellberg väckt mo
-
6 Lag- samt Jllm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens betänkande 3 N:o 12.
tion af i linehäll: att, då allmänna välfärden, som ett hufvudsakligt vil"
kor för sin trefnad, liar behof af lagar, hvilka trygga hvarje redlig medborgares
välförvärfvade egendom, ej allenast mot den förbrytare, som på
handgripligt sätt liilegnar sig sin nästas gods och som lagen benämner
tjuf, utan äfven och kanske vida mera mot den under en fin och förledande
yta dolde bedragaren, hvilken synes farligare, emedan lian antager
det yttre skenet af en redlig man, har motionären velat fästa uppmärksamheten
på senare tiders ofta förefallande tilldragelse af denna art,
nemligen, alt bedräglige gäldenärer, som begifva sig utom Riket med tydlig
afsigt alt ej återkomma, förblifva oanlasllige med de skatter, de af den
redlige mannen sig tillnarråt och i flyttbara medel förvandlat. Det syntes
vara ett hån mot folkrätten, att en bedragare skall vara fri från lagens
kraf derföre, att han lyckligen hunnit öfver Öresund eller Torneåelf,
och det lyckade skälmstycket finner säkra efterföljare, da det ser sig
fredadt inom gränsen af ett annat iand. För att om möjligt hindra detta
ondas vidare utbredande, liar motionären föreslagit: 1:0 alt Conventionerne om
brottslingar, som med utrikes makter finnas, böra utvidgas äfven till bedräglige
gäldenärer, så att Svenska Auctorileter — det vill säga Landshöfdinge-Embeten,
och, der ej sådane finnas, Magistrater — må kunna sätta
sig uti direct communication med de utländske myndigheterne, för att på
reqvisition få så beskaffade brottslingar eller bedragare anhållne och återsände;
2:0 att en sådan borgenärs begäran måste vara åtföljd af vederhäftig
borgen för rigtigheten af dess kraf oell möjligen uppkommande, recoovtntion;
och 3:o att närmaste Landshöfdinge-Einbete eller Magistrat
måtte forpligtas alt derefter genast utfärda arresterings-ordres, den fordrings-egare,
på egen kostnad, eger att låta fortskaffa och utföra ; och förmodade
motionären, att de helsosam ma verkningame häraf ej skola uteblifva,
då bedragare känna sig i saknad af sine påräknade lillflykts-orler,
och att verkställigheten i utlandet ej borde möta binder, då fördelen är
reciproque.
Vid föredragning af detta mål till remiss, hafva Herrar Foenandtr
och Wallander förenat sig med motionären, samt derjemte föreslagit: att
Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan, det
Kongl, Maj:t täcktes, i ministeriel väg, bos främmande magter bereda rättighet
för Svenska fordringsegare att å utrikets orter reclamera sådan gäldenär,
som ur Riket rymt, ehvar han anträffas, och utan afseende på den
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uts^ot 'ens Betänkande j IV.-o 12. 7
tiri, som förlupit efter det lian rymningen verkställt; hvaremot Idenår
fVijk och Lagergren anföl t: elen förre, att, enligt hvad han hade sig bekant,
skedde det ifrågasatta ullemnandet i England, Frankrike, Danmark
och Hamburg af dit lörrymde bedräglige gäldenärer, utan att Regeringens
medverkan Lehöfdes, endast på begäran af enskilde personer; samt den
senare: att utlevereraiidet af till utrikes ort förrymd gäldenär sker efter
folkrätten, hvilken är till sina hufvudgrunder noga bestämd, och att
intet land vägrar ullemnandet af dylik person, då han är en notorisk bedragare
och medel anvisas lill kostnaderne; hvaremot ingen Stat lärer gå
in på att utlemna en gäldenär, endast för det att han ej kan betala sin
skuld.
Detta mål, som tillhör Lag- samt Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottens
gemensamma behandling, hafva Utskotten tagit i öfvervägande
och dervid ansett sig böra upplysa, att enahanda fiåga*blifvit väckt vid sistförflutne
Riksmöte samt då af Utskotten, genom ett af samtlige Riks-Stånden
gilladt Betänkande^ (aflryckt under N:o 5 i Bihang till Riks-Ständens
Protocoll, 7 Sami. 2 Afd.) och, på deri upptagne skäl, afslagen.
Utskotten, som äfven nu anse sig sakna anledning alt biträda den
förnyade framställningen om reclamation af förrymde gäldenärer, få, såsom.
ytterligare skäl för afslag å motionen, ändem, hvilka vid sislförllutne Riksdag
gjorde sig gällande samt finnas uti ofvan åberopade Betänkande upptagne,
anföra: dels att allmänna lagen tillåter ej allenast kände förbrytares
häktande, utan äfven deras efterlysning och gripande, derest de beredt
sig tillfälle undkomma, och dels att öfverenskommelser om utleverering
af förrymde gäldenärer och förbrytare, m. fl., redan äro träffade
med de utrikes makter, hvilka motionären egentligen synes antyda, nemi.
med Danmark, genom Tractalen i Jönköping den 10 December 1809, och
med Ryssland, genom en den 12 Maj 1828 afslutad öfverenskommelse, enligt
Kongl. Kungörelsen den 3o i samma månad, förnyad genom Kongl.
Kungörelsen den 2 Juni innevarande år. Då nyssnämnde Tractat och
Kungörelser tydligen utstaka sältet och vilkoren för reclamerandet af förrymde
personer, samt med billighet och rättvisa ingalunda står tillsammans
alt återfordra andre personer, än dem, hvilka lagligen blifvit förvunne
all på ett eller annat sätt hafva oredligen sig förhållit, synas, i Utsi
ot tens tanka, någre ytterligare åtgärder uti ifrågavarande hänseende icke
vara af b^hofvet påkallade, hvadan Utskotten vördsamt få tillstyrka,
att Herr Kjellbergs motion må förfalla.
Stockholm den 20 September 1840.
8 Lag- samt Allim Besv. och Ekorn-Utskottens Betänkande, N:o i3-
N:o x3.
Ank. till Exp. Utsk. deD 20 Nor, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af Kongl.
Förordningen den 27 October 1812 om utskrifnings-sättet
och inrättningen af Allmänna Bevärings-manskapet.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial, har Riksdags-Fullmägtigen
Peter Sundström från Wester-Norrlands Län yrkat, att
föreskriften i Kongl.Förordningen den27 Oct. t8i 2, angående Bevärings-skyldigheten,
J’att, om en legd bevärings-karl rymmer eller på annat sätt sitt lefverne
ändrar, så att han Kronans och Rikets tjenst ovärdig förklaras, skall
den, som har legt, inom 90 dagar sig sjelf i tjensten inställa,” måtte uppliäfvas,
samt att deremot den bevärings-yngling, som fått antagen duglig
och godkänd karl i sitt ställe, bör sedermera vara fri från all skyldighet
i berörde afseende, då, efter motionärens förmenande., den, hvilken legt,
icke bör stå i något ansvar för den legdes uppförande, sedan behörige bevis
om den legdes frejd och förda vandel blifvit företedde och godkände.
Detta ärende, hvilket ansetts böra af Lag- samt Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskotten gemensamt behandlas, hafva Utskotten i öfvervägande
tagit; och då 8 §. i förutnämnde Kongl, Förordning den 27 October
1812 tillåter den, som till utskrifning förbunden är, att i sitt ställe
sätta annan duglig karl, synes det i Utskottens tanka vara både hårdt och
obilligt, att den conscriptions-skyldige det oagtadt skall, på sätt g §. i
samma Nådiga Förordning innehåller, vara skyldig att, derest den legde
rymmer eller begår brott af den påföljd, alt han ej längre såsom krigsman
tjena får, antingen skaffa annan godkänd karl i dennes ställe, elier
ock sjelf träda i tjensten. Enär härtill kommer det åliggande för den bevärings-skyldige,
som vill betjena sig af förmonen att få lega annan duglig
karl i sitt ställe, att anskaffa en person af god frejd, hvarom så väl Pastors
i församlingen, som på landet Kronofogdens, och i stad Borgmästarens
bevis skall upptes, så förmena Utskotten, att sedan denne af veder
böran
-
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'-o i3. g
börande embels-myndigheler, hvilka hafva sig uppdragen ytterligare granstnings-rätl
öfver den legdes frejd och förda vandel, blifvit behörigen godkänd
och anlagen, någon vidare ansvarighet för den legdes person och
uppförande ej bör åligga den legande; och få Utskotten, såsom följd häraf,
vördsamt föreslå Rikets HögloH. Sländer
alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes låta upphäfva stadgandet i g §. af Kongl, Förordningen
den 27 October 1812, alt, i händelse legd beväringskarl
rymmer eller begår brott af den beskaffenhet, att han
ej längre såsom krigsman tjena får, den, som legt, är skyldig
alt skaffa annan person i den legdes ställe, eller ock sjelf
träda i tjenslen.
Slockholm den 20 November 1840,
Reservationer.
Af Herr Friherre Lejonhufvud, Abraham, hvilken förklarade sig
skiljaktig från Utskottens pluralitet och tillstyrkte uteslutandet af g §, i
ofvannämnde Kongl. Författning.
Af Herr von Rosen, Georg: ”Jag reserverar mig emot Utskottens tillstyrkande
att frikalla den beyäringsskyldige, sorn leger antagen beväringskarl
i sitt ställe, att, enär den legde rymmer eller begår brott, som förhindrar
honom att fortfarande få utöfva bevärings-pligten, sjelf utgå eller anskaffa
annan antaglig karl för den återstående tiden.
Som skäl för denna reservation får jag anföra, att jag, ogillande för
öfrigt hela legnings-principen, såsom oförenlig med det nationella försvarets
ursprungligen rena ide, ej kan förena mig med dem, sorn på ringaste
sätt vilja underlätta denna legningsrätt, som endast kan begagnas af den
förmögnare. Jag kan ej eller biträda ett förslag, genom hvilket det resultat
ovilkorligen inträffar, att individer intränga i beväringens leder som
genom mindre pålitlighet bortskämma den rena fosterländska anda, som derinom
bör råda. Denna anda bör hållas i helgd, såsom det egentliga vilkoret
för ett nalionelt försvars bestämmelse. Genom det i förslaget afgifna tillstyrkandet,
kommer ointankan hos den eller dem, som anskaffa karl, alt
Bih. till II. St. Prot. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 5 Haft. 2
io Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Betänkande, N:o 14*
välja pålitligt folk^ ofelbart alt minsbas, i enmma mon, som legningssumman
vanligen är i förhållande till den legdes ställning och ofvansagde
förhållanden. Någon borgen bör i detta fall gifvas, helst denna borgen
endast drabbar den förmögnare, som koper sig en befrielse från
en pligt, som borde tillhöra hvarje beväringsskyldig vapenför man — vare
sig rik eller fattig.”
Af Herr Prosten A. Källström: ”Då jag reserverat mig mot Utskottets
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af Kongl. Förordningen
den 27 October 1812, om utskrifningssättet oell inrättningen afallmänna
beväringsmanskapet, har det hufvudsakligen skett på följande skäl: då conscriptions-skyldigheten
är grundad på den principen, att hvarje Svensk medborgare,
så vida han så väl i moraliskt sorn physiskt afseende är dertill qvalificerad,
skall ifrån 20 till 28 år vara förpligtad till fosterlandets försvar,
så synes mig deraf nödvändigt följa, att den, som leger annan man i sitt
ställe, från denna sin skyldighet icke kan på annat sätt befrias, än
så vida denna skyldighet af den legde personen fullgöres. Om således
denne dör, eller på annat sätt urståndsättes att den åtagne krigstjensten fullgöra,
qvarstår i min tanke en rättsenlig förbindelse för den, af hvilken Staten ursprungligen
har bevärings-skyldigheten att fordra, att för densammas fullgörande
ansvara. På sådan grund anser jag, tvärtemot Utskottens Betänkande,
alt stadgandet i p §. af Kongl. Förordningen den 27 Oclober
1812 bör till all sin kraft och verkan bibehållas.”
N:o 14.
Ank, till Exp. Utsk, d. 20 Nov, kl. 3 e. m,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om laga fardag A städernes
embets- och tjenstemäns inneha/vande embetsjordar.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
behandling remitterat en utaf Herr M. Bagge väckt motion,
hvaruti blifvit anförd t: att, ehuru Kongl. Maj:t ej behagat i Nåder gilla
det af Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag fattade beslut, alt städer
-
Lag-samt dUm. Besv.- och Elon-Utskottens Betänkande, N:o i4> H
lies embets- och tjenstemän skulle för deras embetsjordar njuta tjenstocb
fardagsår, i likhet med landets; bar motionären likväl, enär, enligt io
§. 16 Cap. Jorda-Balken, i städerna finnas tvänne fardagar, nemligen sista
dagarne i Mars och September mänader, af hvilka, för jords afträdande,
någon annan än den förstnämnde ej vore lämplig, funnit sig föranlåten anhålla,
alt Författning måtte utfärdas, som bestämmer fardag för slädernes
embets- och tjenstemäns innehafvande jordar endast tili den sista Mars.
Detta mål, hvilket ansetts tillhöra Utskottens gemensamma pröfning,
hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och få dervid upplysa, att Kongl.
Majit, i anledning af Rikets Ständers vid sislförflutne Riksdag gjorda underdåniga
hemställan om fardag för löningsjord i städerna, vid innehafvares
afgång, uti Circulär af den i3 December 1837, läckts i Nåder förklara,
alt, som löningsjord i städerne i allmänhet är af mindre betydenhet
och obebyggd eller försedd med mindre byggnader, egentligen lador,
hvilka vanligen icke jorden medfölja, och i afseende på dylik jord
följagtligen icke det förlag och de anstalter, som för skötsel och underhåll
af vanliga hemman å landet, erfordras, hvarigenom ock densammas
snarare afträdande än hemman med mera lätthet kan verkställas, och
hvilket jemväl beredde den verkliga fördel, att tjenstemannen vid tjenstens
tillträdande förr lomme af alla de tjensten tillhörande lönförmoner
i åtnjutande; så och enär med få undantag fardag å landet icke hittills för löningsjorden
i städerne tillämpats, och enligt hvad de af vederbörande i
ämnet afgifne yttranden innehålla, dels på vissa ställen serslulde stadganden
härutinnan varit öfverenskomne och iagllagne, dervid någre önskat
må få föi blifva, dels någre det underdåniga förslaget bestrida, andre åter
med visse inskränkningar tillstyrkt, funne Kongl. Majit icke lämpligt, att,
på sätt Rikets Ständer begärt, utfärda en allmän föreskrift, att den i
Förfa tillingarne stadgade fardag för boslälls-jord å landet skulle för löningsjord
i städerne tillämpas, hvaraf äfven den följd skulle uppstå, alt
nuvarande tjenstemän derstädes, som icke vid sysslornes tillträde tjenat
För en sådan fardag, skulle få en opåräknad förmon, lill afsaknad för deras
efterträdare.
Med föranledande häraf och då någon olägenhet icke försports af
hittills för hvarje stad serskildt gällande stadgande, angående tiden, då jord,
anslagen till lön åt slädernes embets- och tjenstemän, efter innehafvarnés
död eller afgång från tjensten, skall afträdas, samt med billighet och rättvisa
synes vara förenligt, att slädernes invånare, hvilka sjelfve aflöna sine
12 Lag- samt Allm. Bern och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o i5.
embets- och tjenstemän, jemväl må ega rättighet alt, efter eget godtfinnande,
bestämma tiden för de sistnämndes afflyttning eller aflemnande af deras
på lön anslagne jordar, anse Utskotten sig sakna anledning att uti
ifrågavarande hänseende tillstyrka annat, än hvad af ålder hittills varit
brukligt i hvarje stad, hvadan Utskotten få hemställa,
om icke Herr Bagges omförmälde motion må lemnäs utan
afseende.
Stockholm dea 20 November 1840.
N:o i5.
A.nk. till Exp. Utsk. dea 22 Nov. il. 1 e. ni.
stänkandej i anledning }af väckt motion om domsrätt i målx
rörande Sjö-of/icerare.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning öfverlemnat en
af Hans Exellence Herr Grefve Gustaf Löwenhielm väekt motion, deri
är föreslaget, att, när Sjö-officerare äro aetionerade för deras sjö-ljenstgöring,
deras domare må bestå endast af Sjö-offieerare.
Uti ett serskildt afgifvet yttrande, har motionären, såsom ytterligare
utveckling af förenämnde motion, anfört: att Sjö-offieerare, vid åtal i och
för deras sjötjenst, icke ega några vetenskapligen competenle domare och
aetorer utom yrkets män, och hvilken åsigt vitsordades af förhållandet i
alla Öfrige Sjö-stater; att, efter motionärens förmenande, den fordna Amiralitets-Rätten
i Carlskrona innehaft en sådan compelenee, och alt Krigs-HofRälten
kunde erhålla den, i händelse Kongl. Majrt sådant nödigt piöfvar,
äfvensom att mål af nu antydda natur, i stället att fullföljas till Högsta
Domstolen, hvilken då förstärkes af en Amiral, måtte gå till en AmiralsRätt,
förstärkt med ett Juslrtiae-Råd. Af det anförda ansåg motionären
vidare tvänne lagfrågor uppkomma, nemligen förordnandet af en Sjö-Oflicerare
till Actor, på sätt i andra lauders Amiralitits-Rätter tillgår, och
försvinnandet af Högsta Domstolens befattning med ifrågavarande
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skott ens Betänkande, N:o i5. i3
mål, hviken senare fråga dock torde fordra en grundlagsenlig behandling.
, äfvensom att ifrågavarande motion åsyftade alla likartade förhållanden
vid krigsmagten lill lands.
Hvad sålunda blifvit framställdt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande
och dervid ansett sig böra vördsamt erinra: alt, genom 14 Cap. 2
§. af Kongl. Majrts Krigs-Artiklar den 3i Mars 1798., redan finnes stadgadt,
att Krigs-Rätt, såsom Förste Domstol för upptagande och behandling af mål
och ärenden, rörande Militär-väsendet, endast får, med undantag af
Auditeuren, utgöras af Militär-ledamöter af det vapen, hvartill den tilltalade
hörer; att denna domstol, jemlikt 12 §. samma Capitel, tillkommer
att uti alla förekommande frågor ransaka och, utom gröfre brottmål, desamma
afdöma, samt att, jemlikt 24 §•, actoralet vid alla tillfällen, då
målseganden ej sjelf målet åtalan, åligger Väbeln i Regementet att utöfva.
Då denna domstol, hvars vidtagne åtgärder med målet sedermera måste
ligga till grund och ledning för detsammas ytterligare behandling vid de
högre instanlierne, sålunda lill sammansättning och göromål, i Utskottens
tanka, bofin nes öfverensstämmande med hvad motionären yrkat, anse Utskotten
någon framställning om ändring af hvad hittills i della afseende
finnes stadgadt icke erfordras.
Beträffande dernäst motionärens yrkande om reorganisering af andra
instantien för kiigs-ärendens behandling, eller Krigs-Hof-Rätlen, så
och utom det att denna domstol, i likhet ned hvad här förut är nämndt
om Krigs-Rätt, utgöres endast af Militär-ledamöter, med undanlag af
Krigs-Ilofrätts-Rådet, och sammansättes efter målens olika beskafh nbet,
förmena Utskotten sig så myckel mindre kunna åt denna framställning
lemna afseende, som 3:ne Riks-Stånd vid innevarande Riksdag beslutat
underdånig hemställan lill Kongl. Majit om indragning af denna inslanlie.
Hvad slutligen vidkommer framställningen om försvinnandet af Högste
Domstolens befattning med ifrågavarande mål och ärenden, så enär frågan
derom jemväl afser en förändring af Rikets nu gällande Grundlag, anse
Utskotten sig icke tillkomma att dermed laga någcn befattning.
Utskotten tillstyrka på desse skäl,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Högiofl.
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Kovcnrber 1840.
i4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtskottens Utlåtande, N'o 16.
N:o 16.
Ank, lill Exp, Utsk, den 20 Nov. kl. 3 e, mi
Utlåtande, dels i anledning af gjorde anmärkningar vid
sistnämnde Utskotts Betänkande N:o 18 om Svenska
Undersätares skyldigheter, när de vilja bosätta sig eller resa
utrikes, samt utlänningars rätt att inkomma och bosätta
sig i Riket, — dels ock till följd af ytterligare motion
i enahanda ämne.
i
Delta Betänkande, hvilket Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ständet, enligt ankomne Protocolls-Utdrag, bifallit, har af de
öfrige 2:ne Riksstånden blifvit till Ekonomi-Utskottet återremitleradt, på
grund af följande dervid framställde anmärkningar:
Hos Högloft, Ridderskapet och Adeln,
af Herr Friherre Cederström, Jacob: att stadgandet i Kongl. Förordningen
den 18 Februari 1768, att, om någon olofligen eller utan pass praotiserar
sig utur Riket, men ej inom Ett års tid sig åter infinner, skall sin
arfsrätt i Riket yara förlustig, fortfarande jemväl måtte tillämpas på den,
som reser bort ur landet ulan pass och icke gör rätt för sig hemma eller
uppgifver, hvarthän han tager vägen eller huru länge han blir borta.
Af Herr Hjerta, Lars: att Belänkandet, i afseende på utlänningars
rätt att i Riket resa och sig bosätta, måtte så förändras, att tillträdet hit och vistandet
härstädes kunde för dem blifva lättare och mera tryggande.
Af Herr Ribbing, Arvid: att, enär Svenskarne icke velat i allmänhet
göra annan inskränkning uti ullänningarnes rätt alt i Riket inflytta, än
den Kyrko-lagen bestämmer, eller attalia, som i Sverige bygga och bo, skola
vara af den rena Evangeliska läran, så borde också dervid förblifva, utan
att några slags tillägg i detta afseende må kunna komma i fråga på annat
sätt, än att båda Stats-magterna äro öfverens om det sammas ordalydel
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 16. i5
se, likasom vid frågor om stiftande af eller tillägg vid allmän Civil-,'
Criminal- eller Kyrkolag;
Af Herr Friherre Sprengtporten, J.W,: att stadgandet om skyldighet
för utlänning, när han kommer till Rikets gränsor, all derstädes afvakta
tillåtelse af vederbörande Auctoritet, för att få fortsätta resan., måtte, såsom
alldeles obehöfligt, upphäfvas; äfvensom alt föreskriften om arfsrättens
förlorande derföre, alt en person reser Öfver gränsen utan pass, jemväl
måtte, i sammanhang med frågan om den allmänna regleringen a£
Pass-förfaltningarne, lagas i noga öfvervägande, och annan lämplig påföljd
derföre bestämmas;
Ilos Högloft. Borgare-Ståndet,
X
Af Herr Ekholm, som, biträdd utaf åtskillige Ståndets Ilerrar Ledamöter,
förklarat sig icke kunna inse, hvarföre icke Utskottet jemväl tillstyrkt upphäfvande
af stadgandet angående Bergverks-arbetare, hvilket, i vissa fall,
belägger sådana personer med lifsstraff, om de utan behörigt tillstånd
Bytta ur Riket;
Af Herr W&rn, som, med fästadt afseende å det ogästvänliga sätt, hvarpå
utlänningar här ofta blifvit bemötte, önskat: ”att Ulskoltet icke ansett
"sig så lätt kunna öfverlemna ifrågavarande och dylika lagstiftnings-frågor
’*åt Regeringsmagten;”
Af Herr Petre', som, under åberopande af Herr Ekholms yttrande,
förklarat, att utlänningars rätt alt vistas här i Riket blifvit i senare tider i
högsta måtto afskuren, och att ett sådant förhållande icke alltid slått i öfverensstämmelse
med folkrättens fordringar.
Utom dessa anmäkningar, hafva åtskillige utaf ofvannämde Herrar
Ledamöter erinrat, att denna fråga, såsom åsyftande ändring i allmänna
Civil-Lagen, bordt behandlas af sammansatt Lag- och Ekonomi-Utskott;
och då dertill kommer, alt en utaf Herr. Hjerta, Lars, i ämnet väckt motion
är till Lag-Utskottet remitterad, ulan att något svar derå ännu hunnit
meddelas, hafva de sammansatta Utskotten funnit för godt att gemensamt
handlägga frågan och i sammanhang dermed till besvarande jemväl
upplaga sistnämnde motion, hvaruti Herr Hjerta anfört: att bland de
forntidens regerings-maximer, hvilkas bibehållande föga stöde tillsammans
med nyare liders fordran på individens rätt att sjelf råda om sin person
och egendom, funnes få eller ingen mera motbjudande för känslan, än
i6 Lag- samt Allm. v.- och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, N:o 16.
den magt, Staten tillvälla! sig, att förbjuda sine medlemmar att lemna dess
område; att det borde med skäl kunna antagas., att hvar och en redan
af barndomsminnen, sLiglförhållanden eller kärlek lill födelse-bj^ggden är
så fästad vid sitt eget land, alt han icke ulan skäl öfverger detsamma,
och alt da, mot hans egen vilja, qvarhålla honom, om han icke längre
der funne trefnad eller utkomst, samt hindra honom att annorstädes söka
en lyckligare framtid, vore en härdhet, som föga stöde tillsammans med
den humanitet, hvars första grundsats är alt anse samhället vara till för
att skydda den enskilde, icke att tvinga honom alt emottaga delta skydd,
om han vill lemna det; att en närmare undersökning öfver naturen af
det samband, som förenar menniskcrne inom samma fädernesland, sannolikt
skulle visa rigtigheteu af denna sats, som, äfven ifrån den Stats-ekoliomiska
synpunkten, redan börjat göra sig gällande öfver allt, i samma
mon, som man funnit nödigt att undanrödja vådorna af näringslös öfverhefolkning.
På grund af hvilket allt motionären, under citerande af åtskilige
stadganden uti Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse den 8 September
1756, grundad på Kongl, llescriptet den 3 Augusti samma år,
Kongl. Förordningen den 18 Februari 1768,, angående den, som olofligen
och hemligen begifver sig utur Riket, Kongl. Kungörelsen den 17 April
1795, Kongl. Brefvet den 12 xMaj 1801, Kongl. Kungörelsen den 3o Maj
1781 och Kongl. Brefvet den 26 Juni 1804., hvilka motionären ansett vara
alltför stränga — föreslagit: "att Rikets Ständer måtte besluta att
upphäfva alla ofvannämnde lagrum eller andre, som stadga serskilda
förbud emot enskild mans rätt at: resa utur Riket, och de ansvar, sorn
derföre finnas stadgade, utöfver hvad allmänna Lagen innehåller i i5.
Cap. 7 $. Arfda-Balken.’’
Med Herr Hjerta har sig förenat Herr Edenhjelm, Gillis, som likväl
ansett, det skyldigheten att vid utländsk resa ställa säkerhet för sin
person borde qvarstå, uteslutande för dem, som äro i bevärings-åren.
För pröfning af hvad sålunda förekommit, hafva Utskotten ansett
sig först böra redogöra för hvad de hufvudsakligasle Författningarne i ämnet
innehålla, nemligen:
af Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse den 8 September 1756,
”att eho, antingen främmande eller inländsk, som söker någon manufac”tur-arbetare
bortlocka, eller hemligt och olofligt vis utur Riket förskaffa,
ljbör derföre plikta 2000 daler Sini t, samt dessutom vara skyldig den bortlockade
-
Lag- samt Allm. B esv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, iVio 16. 17
”lockade och afvekne personen att återskaffa, hvarjemte den, som läster
sig bortlocka, samma sitt brott, enär han ertappa, med ioco daler
”S:mt umgälla bör;”
b~) Kongl. Majlis Nådiga Förordning den 18 Februari 1768 1 morn.,
”att eho, som eger kunskap om bergverk eller dervid näring och uppehälle
hafva, och drager utur Riket, utan alt vara försedd med BergsCollegii
”speciella tillstånd, skall böta första gången 200 daler S:mt, andra gången
”dubbelt och tredje gången straffas till lifvet. Förmår han ej fullgöra bö”terna,
plikte förslå gången med 5 och andra gången med 7 hvarf gatulopp;
”och skall den vara lika straff underkastad, som söker alt locka eller tub”ba
något bergs-folk utur Riket;”
2 mom. ”att Skeppare åligger att hafva med sig tillbaka det Sven”ska
skeppsfolk, sorn han bortfört, vid 100 daler S:ml plikt för hvar och
”en, som borta blifver; alt sjömän, som på Coopvaeidie-skepp låtit sig städja
och sedermera bortrymma, skola, om det sker hemma i landet, varda
”allmänneligen efterslagne, och i fall de ertappas, böra dessa så viii som de,
”hvilka utomlands rymma, då de fasttagne och åter i Riket införde varda,
”icke allenast återbära allt hvad de i städja, lego och hyra af Skepparen
”bekommit, ulan ock plikta med spö eller fängelse vid vatten och bröd
”elter omständigheterne. Skulle åter en sådan utomlands bortrymd der
”antaga tjenst och alldeles blifva borta, så anses han såsom menedare mot
”Kongl. Majit cch Sveriges Krona och häfver förverkat alla dess undersåt
”liga
rättigheter och friheter här uti Riket; börande allt, hvad en sådan
”rymmare här uti arf skulle kunna tillfalla, vara förbrutit till Coopvaei’-  ’’d*e-Sjömanshuset, utan att någon af rymmarnes antingen samarfva eller
”närmaste arfvinge derpå något åtal skall kunna göra;’'
3 mom. ”att Svensk invånare ej må, vid tjenstens förlust och att
”blifva ansedd som en otrogen tjenare, värfva för främmande Herrskap el*’ler
lill detsamma skänka, öfverlåta eller utur riket practisera något
”manskap. Gör det främmande undersåte, miste han det antagne manska"pet
och plikte 200 daler S:mt för det han brutit detta förbud, och 200
”daler samma mynt för hvar karl, han värfvat. Den, som lockar och öf”vertalar
någon afRikets undersåtare alt gå utur riket eller träda i främjande
tjenst, straffes efter omständigheterne, antingen med ansenliga pen''ninge-böter,
eller svår kroppsplikt, eller ock till lifvet; äfvensom att den,
”hvilken utan tillstånd begifver sig utur Riket, eller träder i främmande
Bih. till R■ St. Prot. 7 Sami. a Afd. 5 Haft. 3
i8 Lag- samt Allm. Qesv.- och Ekon.-Ut skottens Utlåtande j N:o 16.
”tjenst slyall, sedan lian blifvit hitförd, undergå det straff, som för rymma-*
”re i Krigs- och Sjö-Artiklarne stadgadt är;’
4 Morn. ”att handtverks- och tjenstefolk icke må begifva sig utur
”riket, utan vederbörandes pass, och skulle den resande icke inom två eller
”högst tre ar återkomma, skall han, om ej laga förfall visas, hafva förlorat
all arfsrätt här i riket. Afviker någon hemligen utan pass och utpracti”serar
sig, men icke inom ett års tid åter sig infinner, vare han likaledes
”ali arfsrätt förlustig; äfvensom att den, som en sådan öfverförer eller är
”honom på något sätt vid afvikandet beforderlig, skall derföre plikta 100
”Daler Sjmt”;
5 Mom. ”att ståndspersoner af båda könen icke må vid 5o daler
”srmts vite resa öfver gränsen, utan vederbörande Landshöfdinges pass.
”Allmogen får icke eller begifva sig utrikes utan närmaste Krono-betjentes
”pass, och åligger det den förpassade, vid 20 daler s:mts vite, att, straxt
”efter återkomsten, angifva sig hos Krono-betjenten, samt till lika böter
”vara förfallen för hvart tjenstehjon eller lös person, som på resan varit
”honom följaktig, men ej till orten återkommit;” — samt
c) Kongl. Maj:ts Kungörelse och lörbud emot Svenskt sjöfolks
utpractisering utur Riket af den 3o:de Maj 1781: / $. ”att främmande
Skeppare ej får i Svensk hamn till skeppstjenst antaga någon Svensk man,
innan han visat sin förlägenhet och brist af eget manskap, samt i Sjömanshuset
nedsatt 100 R:dr Specie för hvar man såsom borgen för deras sna”ra
återställande till Riket;” —« 2 att samma skyldigheter åligga främmande
skeppare, derest de vilja i sin skeppstjenst antaga Svenska caracteriserade
Under-officerare af flottan; — 3 dT- att, i händelse dylika Under-officerare
vilja gå ifrån Svensk hamn såsom passagerare med utländsk
skeppare, vare det honom icke tillåtet, förrän han lill borgen för sin återkomst,
i vederbörande Sjömans-hus nedsatt 100 R.’dr Specie, ifrån hvilken
deposition dock de med ordinarie syssla och lön försedde verklige Under-officerare
skulle undantagas; — 4 <$’• Svenska handtyerkeri-gesäller,
arbetare och betjente i allmänhet förbjudes att begifva sig utrikes,
men, i händelse utresan af en eller annan orsak bifalles, må den dock ej
verkställas, innan den resande anskaffat arne godkände män, de der borga
för hans säkra återkomst, inom dertill förelagd tid, samt derjemte åtaga
sig att, om han öfver densamma uteblifver, för honom i plikt lill nästa
Sjömanshus erlägga 100 R:dr Specie; och 5 $. ”att den främmande skep
-
Lag- samt Allm. Bern- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 16. rq
"pare, som tubbar och lockar Svenskt, serdeles sjöfolk, till utrikes sjötjenst,
skall derföre plikta 1 5o R:dr Specie för hvar person; den, som der”vid
varit behjelplig, 75 R:dr; äfvensom till) samma plikt den skeppare
”skall vara förfallen,, som uppå sitt förande fartyg, i Svensk hamn emot”tager
ocb döljer, samt till främmande ort öfverbör någon oförpassad eller
”med behörigt tillstånd ej försedd Svensk man, och skola alla förskotter
”och värfningspenningar vara förbrutne.” —•
Om också det med dessa föreskrifter åsyftade ändamål att inom Riket
qvarhålla den för industrien och näringarne nödiga arbetskraften och
slöjdfärdigheten kunna anses påkalla all den strängbet, de innehålla, tro
Utskotten en sådan ekonomisk angelägenhet icke utgöra någon tillräcklig
grund för de våldsamma band, som derigenom äro lagda på den personliga
friheten, och för de, ända till ytterlighet utsträckta, ansvars-bestämmelserne,
som, vid jemnförelse med brottmåls-lagstiftningen i allmänhet,
ingalunda kunna anses afvägde efter förbrytelsernes beskaffenhet. — Dessutom
anse Utskotten det nu mera vara allmänt erkändt, alt sådana tvångslagar,
långt ifrån att befordra och stadga närings-driften, snarare äro hinderliga
för industriens utveckling, för hvilken just friheten utgör ett oeftergiiligt
vilkor. Också har Kongl. Maj:t redan, genom Kungörelse den 4
nasti. Maj, täckts i Nåder upphäfva föreskrifterne om skyldighet för dem,
som resa utrikes, utan Kongl. Majrls serskilda Nådiga tillstånd, att antingen
ställa borgen för deras återkomst inom viss tid, eller nedsätta viss
summa till säkerhet derföre, så att i denna del icke nu vidare erfordras något
utlåtande öfver motionerne; men, hvad de öfrige nu ifrågavarande föreskrifterne
beträffar, anse Utskotten sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att
för sin del besluta:
att Commerce-Collegii Kungörelse den 8:de September in56,
jemte 1 mom. af Kongl. Förordningen den r8 Februari
1768, samt den delen af 2 mom. i samma Författning, som
innefattar ansvars-beslämmelser för förrymd Sjöman, hvilken
utrikes antagit tjenst och för alltid blifver borta, till all kraft
och verkan upphäfvas;
ao Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 16.
hvarjemte Utskotten hemställa:
att, flå Kongl, Majlis Nådiga bifall sökes till ett sådant beslut,
Rikets Ständer tillika i underdånighet anhålla, att så
väl Kongl. Förordningen den 18 Februari 1768, i afseende
på hvad deri för öfrigt är föreskri (vet, sorn Kongl. Majus
Nådiga Kungörelse den 3o Maj 1781 måtte öfverses och förändras,
i afseende på deri intagne stadganden, sorn icke kunna
anses öfverensstämma med närvarande tids förhållanden.
Om utlänningars rättighet att inkomma till Riket och här vistas,
stadgas hufvudsakligen genom Kongl. Förordningen den 19 Februari 181 1 :
att hvar och en främmande Magis undersåte, som åstundar alt vistas i
Stockholm eller inom Riket, antingen för enskilda angelägenheter eller
för sitt nöje, bör dertill begära tillstånd, i Stockholm af Öfver-Ståthållaren,
och i lamUorterne af Landshöfdingen i Länet; samt att ingen resande
utlänning må hädanefter inkomma i Riket, utan att förut hafva dertill
erhållit Kongl. Majrts Nådiga tillåtelse. ”Då någon utländsk Magts undersåte
ankommer till Rikets gräns, bör han genom Militär-befälhafvaren,
”Magistraten, eller, der sådan ej finnes, genom Gi änse-Tullkammare-Före”ståndaren
inställas eller förpassas till Landshöfdingen i Länet, som undersöker
hans pass och anställer förhör om föremålet för den främmandes
resa, Protocollet öfver detta förhör bör med nästa post afsändas till
”Stats-Ministeru för Utrikes Ärendena, hvilken bör detsamma bos Kongl.
”Majit i underdånighet anmäla, samt emottaga Dess Nådiga befallning, hu”ruvida
den utländske resande må få fortfara med sin resa, eller om han
”åter bör begifva sig utur Riket. Den resande vare emedlertid skyldig att
”afvagta Nådig befallning i detta ämne, som genom Stats-Ministern för
”Utrikes Ärendena skall Landshöfdingen tillkännagifvas; och|må den redande
utlänningen, vid ansvar af trenne månaders arrest och en plikt
”af 5o R:dr, icke utan tillstånd från Läne-Residenset afresa; hvarom Lands”höfdingarne
böra den resande vid dess ankomst till efterrättelse behörigen
”förständiga.”
Det är uppenbart, att det hinder, som sålunda möter för utlänningars
besök inom Riket, måste åstadkomma ganska kännbara svårigheter i
handels- och industri-förhållanden, och den föreskrifne försigtigheten, sorn
blifvit påbjuden under en tid, då Rikets politiska ställning var olik den
Lig- simt Al'n. Ioch Ekon.-Utskottem betänkande, N:o iq. ai
närvarande, synes icke vara af något behof pA kal lael j under det Riket njuter
fred nied alla Magter, Den innebär också en kränkning af den agtuing
och grannlagenhet,sam älven en medlem af främmande samhälle har
skäligt anspråk alt fordra, då han icke genom sitt uppförande gifvil anledning
lill inskränkning deraf. — Utskotten anse sig således böra tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer att för sin del besluta:
att 1 och 6 §§. af Kongl. Förordningen den ig Februari
1811 malte upphäfvas, samt, under fredstid, utlänningar
medgifva» rättighet att inkomma i Riket och der vistas, då
de inför vederbörande Embets-myndighet i gräns-orten med
behörigt pass styrka, a.tt de i rätta ärenden stadde äro,, och
icke genom l:ag-bro.tt denna rätt förverka.
Stockholm den 20- November 1840.
Nto 17.
Ank. till Exp. Utsk» deni ao Nov. kl. 3 e, m.
Betänkande, i anledning af fråga 0m förändring af 4 §. 20 Capt
Byggn inga -Balken.
Hos Hög lo U. Ridderskapet och Adeln har Herr Rosenqvist, Fredrik
Leonard, uti ingifven motion anfört: att redan i många år, men i synnerhet
sedan folkökningen i senare tider så betydligt tilltagit, en högljudd
och grundad klagan låtit höra sig öfver brist på tillräckligt antal mjölq
varnar. Till afbjelpande af denna stora och för allmogen mest känbara
olägenhet, hade mångå försök att anlägga valtenqvarnar för spanmåls förmälande,
emot tu 11 tägt och skattläggning, blifvit gjorde, men merendels
misslyckats, helst då någon bonde dermed befattat sig och råkat hafva
till granne någon bättre ståndsperson, som egde skattlagd qvarn. Egennytlan
hade alltid hittat på utväg att motverka den nya qvarn-anläggningen,
äfven då behofvet deraf blifvit på det mest öfvertygande sätt bevist.
Egarne al de gamla skattlagde qvarnarne hafva vanligtvis föreburit in
-
22 Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande } N:o iy
trång i deras qvarnvälde, minskning i mäldelaget, vatten-uppdämning,'någon
framdeles blifvande ström-rensning eller annat dylikt, som för det mesta
varit svepskäl, men som, då en och annan Embetsmyndighet, af vissa orsaker,
stundom derpå lagt stor vigt, föranledt kostsamma Härads-syner,
Landtmät eri-förrättningar, rättegångar och en oskälig tidsutdrägt, hvarigenom
sökanden blivit utarmad, så att exempel icke saknades, atr, då omsider
tillstånd att bygga den nya qvarnen vunnits, sökanden måst derifrån
afstå, emedan hans tillgångar blifvit medtagne genom kostnaden för den
långvariga rättegången. Svårigheten att få mala hade sålunda i orten
fortfarit, och de uti åtskilliga qvarnfrågor vid Under-domstolarne förde
Protocoll vitsordade, att denna mången gång gått så långt, att mälde-sökande,
fastän de baft tillräckligt förråd af spanmål, ändå varit blottställde för
att antingen sakna brödföda eller nödgas köpa mjöl, emedan de icke, på
flere veckor, fått deras qvarnförde spanmål förmålen. — Dessa förhållanden
ådagalade, efter motionärens tanka, alt den lagstiftnings-princip, som
uttalat sig i 4 §• 20 Cap. Byggn.-Balken af 1^34 års Lag, icke är för närvarande
tid passande, och motionären har derföre föreslagit förändring af
denna §. till följande lydelse:
”Hvar och en, som ny vatten- eller väder-qvarn bygga vill, till egen
”och främmande spanmåls förmalande, ege rätt dertill utan någon
”föregående åtgärd dervid af offentlig Embets-myndighet; gifve dock
”bos Konungens Befallningshafvande inom fjorton dagar tillkänna, att
”den qvarnbyggnad då fullbordad är. Den, som vattenqvarn bygger,
”vare ovilkorligt skyldig iagttaga, hvad uti detta Capitel föröfrigt är
”stadgadt. Om sågqvarnar vare lag samma.”
Denna motion, hvilken blifvit till Lag-Utskottet remitterad, men
Utskottet ansett vara af natur alt böra af Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten gemensamt behandlas, hafva de sammansatta Utskotten
till pröfning förehaft och få härigenom yttrande deröfver afgifva.
Från hvad del af Riket motionären hemtat de uppgifter, hvarpå han
stödjer sitt påstående, att högljudd och grundad klagan öfver brist på mjölqvarnar
försports samt att försök lill nya qvarn-anläggningar merendels
blifvit hindrade och misslyckats, är för Utskotten obekant. De sakna emedlertid,
så vidt deras erfarenhet sträcker sig, anledning alt i en dylik
klagan instämma, och om exempel än gifves på ett sådant förhållande,
som motionaren skildrat, måste Utskotten likväl bestrida, att det kan såsom
allmänt antagas. För Utskotten vill det ock synas, att, då anlägg
-
Lag- samt Allm. Besv - och Ekon- Utskottens Betänkande> JS:o ly. iZ
ning af ny tull-miölqvarn varit, efter behörig undersökning, af ålder tillåten,
och numera innehafvare af all slags jord har rättighet till husbehofsqvarns
uppförande, någon rimlig anledning icke förefinnes till befarande
af brist på mjölqvarnar för den befintliga spanmålens förmalande. Ur
denna synpunkt anse Utskotten således motionären icke hafva någon grund
för sitt förslag. Beträffande åter ”den lagstiftnings-princip, som uttalat sig
i 20 Cap. 4 §• Byggn.-Balken”, så hoppas Utskotten, det motionären måtte
vara ensam i det omdöme, alt principen af helgd för andras rätt ”icke är
för närvarande tid passande/’ och Utskotten anse alltså öfverflödigt att
deröfver sig vidare yttra.
Men utom det att Utskotten finna motionärens förslag hvarken stödja
sig på verkliga förhållanden eller ega någon rättsgrund, skulle antagandet
deraf icke kunna stå tillsammans med Kongl. Förordningen den 20
Januari 1824. och Kongl. Kungörelsen den 14 Juli i835, om upphäfvande
hvaraf någon framställning icke blifvit gjord. Det är nemligen tydligt,
att, så länge dessa Författningar fortfara att vara gällande, och utrifning
af vattenverk^ som skada jord eller hindra dess odling, icke kan.
ske utan deras inlösande med 5o procent utöfver värdet, det skulle blifva,
om motionärens förslag antoges, bland de mest lönande företag att anlägga
vatlenqvarnar, endast i afsigt alt skada jord och derigenom tvinga
grannar till deras inlösen — speculationer, dem lagstiftningen naturligtvis
icke bör gynna.
Af dessa skäl, och då Utskotten i ett annat redan afgifvet Utlåtande
afstyrkt bifall till väckt motion om verkställighet afSyne-Rätls beslut,
rörande anläggning af vattenverk, utan afvaktan af beslutets laga kraft
vinnande, hvilket förslag icke eger på långt när så vidsträckt omfattning,
som det förevarande, finna Utskotten sig föranlåtne att detsamma afstyrka,
hemställande,
alt Rikets Ständer måtte den af Herr Rosengvist väckta
motionen helt och hållet ogilla.
Stockholm den 20 November iS.jo.
a4 Lag samt Allm Besv.~ och Ekorn-Utskottens Betänkande, N:o 18.
N:o 18.
Ank. till Exped. Utsk. den 11 Nov,, kl.. 3 e. m.
betänkande, i anledning af väckte mrtioner om tillägg till Kongl.
Kungörelsen den l4 Juli i835, angående förändring af Kongl.
Förordningen den 20 Januari 182om ändring eller utrif ning af
Kattenverk.
Till Lag-Utskottet luir ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit
remitterad en till nämnde Riks-Stånd af Herr Ribbing, Bengt, ingifven
motion: att, ehuru den genom Kongl. Kungörelsen den i4 Juli 1835
stadgade förändring i 4 §• 2 mom. af Kongl. Förordningen den 20 Jan.
1S24,angående ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess odling, t} ekes böra vara gällande så
väl vid de tillfällen, då afledning af vatten från odlingsbar jord endast
genom större afloppsdikens eller vattendrags rensning kan beredas, sorn då
rifning af vattenverk kommer i fråga, likväl, lill undvikande af iramtida
rättegångar och hinder för sådana nyttiga odlingar, följande tillägg till
ofvannämnde, 1835 års förändring af 4 §• 2 morn. i 1824 års Kongl. Förordning
måtte ega rum:
”Lag samma vare vid de tillfällen, då kostnad för större vatten-af”ledning
på annat sätt, till beredande af odling för samfällig jord,
”gäldas skall och motvillig delegare ej efter allmän Lag är pligtig i
”aflopps- och floddikes gräfning deltaga.’"’
Härjemte har det Högvördiga Preste-Ståndet äfvenledes till LagUtskottet
remitterat ett af Herr Prosten Gahne afgifvet memorial, deruti
Herr Prosten, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om ett
lån till myrtrakternas på Gottland utlappning och odling, tillkännagifva,
att dessa myrors uttappning och odling för närvarande mötes af ett nästan
oöfvervinneligt hinder deruti, att genom ofvananförde författningar
väl stadgades: att vattenverk,* som genom uppdämning skada jord eller
hindra dess odling, må helt och hållet utrifvas eller ändras och godtgörande
derför till valtenverks-egare fördelas å den jord samfäldt, som genom
vattenverks rifning eller ändring tillskyndas båtnad, äfvensom den
Lag- sami Allm. Bes v.-och Ekon.-Utskottens Memorial, IV:o i<?. a5
delegare, som i kostnaden dertill i ke vill deltaga, är både berättigad och
skyldig för sin andel i jorden al öfrige delegare emottaga ersättning, enligt
de i samina Författningar i öfrigt föreskri(11a grunder; men allt stadgande
saknades* luiru förhållas bör i de fall, då dels undanrödjande af
vattenverk icke ensamt är tillräckligt för beredandet af odlingsbar mark,
tilan en canal-gräfning dessutom mäste för vinnande af åsyftade ändamålet
ega rum, och dels då fråga om utdikning af en odlingslägenhet, utan
sammanhang med vattenverks utrifning eller ändring, förekommer. De å
Gottland varande myror vore fördeldta emellan intilliggande hemman och
hemmansdelar, så att i hvarje odlingslägenhet funnes 3o, 5o, ioo, ända
till iooo lotter, och det vore icke ens tänkbart att bland en sådan mängd
delegare icke träffa en eller flere, som skulle motverka ett gemensamt företag
af dylik art, hvilket icke för ögonblicket, utan endast med tiden lemnar
lön för mödan. Någon förening kunde i sådana fal] svårligen vinnas, utan.
allt måste förblifva vid det gamla och den ena jordbrukaren hindra den
andras verksamhet, så vida icke en efter lid och local-förhållanden lämplig
Författning lemnar stöd för nyttiga företags genomdrifvande, hvarföre
ock motionären, hvad Provineen Gottland angår, föreslagit : att vid yppad
fråga om utdikning af en odlingslägenhet, den må ske i sammanhang
med utrifning af vattenverk eller ej, samma stadgande måtte gäll t, rörande
ajloppscanaler, sorn uti oj van åberopade Kongl. Förordningar förut
finnes bestämdt, angående inlösen af vattenverk, nemligen att kostnaden
för odlingsfältets affa‘träng och afvägning, så vida det senare ef genom samfäldt
arbete verkställes, äfven fördelas samfäldt pä den jord, som genom
uttappning tillskyndas båtnad, liksom att den eller de delegare i myren,
hvilka i allmänna utgräfningen icke vilja deltaga, måtte förklaras både
berättigade och skyldige att af öfrige delegare taga ersättning för sin
jord, enligt de uti högst åberopade Nådiga Förordning bestämda grunder.
Dessa motioner, sorn Lag-Utskottet ansett sig böra, i förening med
Allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottet, behandla, hafva de sammansatta
Utskotten tagit under öfvervägande; och få härigenom sitt yttrande i ämnet
meddela.
Vigten af vattendrags upprensning till förekommande af skadliga öfversvämningar
och vattenstånd å närbelägne egor samt lill beredande af
odlingar derå har varit länge insedd och erkänd. Redan Kongl, FörordBih.
lill K. St. Prot. 184o- 7 Sami. 2 Afd. 5 Häf. 4
a 6 Lag' samt Ailm. lies vars och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N.o 18.
ningen den 20 Februari 1764 föreskref sålunda, ”att alla Rikets undersåtare
skola vara förbundna att årligen somrnartiderne, då vattnet är som
mest utfallet, så väl å Kronans sorn enskildes egor, under vederbörande
Betjentes vård ocb tillsyn, ström mar, åar ocb bäckar upprensa och vid deras
naturliga aflopp vidmagthålla; tillhörande det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att angående den dertill uppgående kostnad samt dess fördelning
Länens invånare emellan betämja och efter serskilte förekommande
omständigheter besörja;” och detta stadgande upplifvades åter genom Kongl.
Kungörelsen den 28 December 1822, som förordnade, alt slik strömrensning,
som ofvan nämndt är, årligen, der den erfordras, varder verkställd;
i hvilket ändamål Kongl. Majlis Befallningshafvande böra, helst genom ingångna
öfverenskommelser vederbörande emellan, men i brist deraf genom
deras åläggande, bereda, att den företages och utföres^ samt öfver verkställigheten
låta hålla alfvarsam hand. Häruti synas de föreskrifter, rnotionärerne
åsyftat, redan i hufvudsaklig del vara till finnandes,
och Utskotten äro öfvertygade, att, om dessa Författningar blifvit alltjemt
eflerlefde, molionärerne skulle hafva saknat anledning till sine nu gjorde
framställningar; men då det numera gifves vattensamlingar, hvilka helt
och hållet sakna aflopp, och hvilkas ultappning således icke kan till väga—
bringas efter bemälde Kongl. Förordningar^ som endast handla om upprensning
af redan befintliga större och mindre vattendrag, och det alltid
måste vara gagnelig^, att den grund finnes gifven, efter hvilken kostnaden
för all dylik så viii upprensning sorn utgräfning skall bestämmas och
fördelas^ anse Utskotten för jordbrukets framgång af väsentlig nytta, äfvensom
af verkligt behofö att ett stadgande meddelas i den syftning, motionärerne
föreslagit, och hemställa således,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdandet af en allmän Författning, som, i
fråga om fördelning af kostnad för vattenafledning till beredande
af samfällig jordsodling, samt ersättning till motvillig
delegare, innefattar enahanda föreskrifter., som finnas stadgade
lill iagltagande vid de tillfällen, då vattenverk, som genom
uppdämning skadar jord eller hindrar dess odling., ändras
eller utrifvas skall.
Och anse Utskotten., genom alt sålunda tillstyrka en för hela Riket
gällande Författning, icke behöfligt att serskildt vidare yttra sig öfver
Herr Prosten Gahnes förslag om en dylik föreskrift enskildt för Provincen
Gottland, hvilket förslag vid dessa förhållanden
torde anses böra förfalla.
Stockholm den 20 November 1840.
Lag- samt Allm, Besv. o. Ekon.-Utskcttens Memorial^ N:o ig, 20. 27
N:o ig.
Ani. till Exp. Utsk. den 20 Nov. kl. 3 e. rn.
Betänkande, i anledning af väckt motion, rörande Hofveri-Contract.
Uti en till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifven motion, har
Herr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf, föreslagit, att Hofveri-Contraet
roed det obestämda villkor, att arrendatorn skall fullgöra hvad, som befalles,
måtte förbjudas; hvarjemte motionären i den vidare utvecklingen
af sina åsigter, fästande uppmärksamheten å orättvisan deraf, att innehafvare
af dylika, mot Hofveri-arbete öfverlåtne, arrenden merendels, då de
afflytta, fråntagas all deras lösöre-egendom för husröta, yrkat, att detta
måtte alldeles förbjudas, enär, då arrendet ej är ställdt på vissa år, utan
kan för hvarje år uppsägas, det hör åligga egaren att tillhålla arrendatorn
att för året sin skyldighet, i afseende på de arrendet åtföljande byggnaders
vidmagthållande, iagttaga; anseende motionären, alt, om egaren det försummat,
han må hafva all rätt till ersättningsanspråk förlorat, hvilket vore
så mycket billigare, så länge contractet innebär, alt den ena contrahenten
skall göra allt hvad, som befalles.
Denna motion, hvilken blifvit till Lag-Utskottet remitterad, men
ansetts böra af de sammansatta Utskotten behandlas, finna Utskotten innefatta
ett ämne af helt och hållet enskild natur, och då Rikets Ständer
icke lära kunna ingå i några bestämmelser, rörande vilkoren för enskilda
aftal, anse sig Utskotten böra hemställa,
att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 November 1840.
N:o 20.
Ank, lill Exp. Utsk. den 20 Nov, kl. 3 e. ro.
Memorial, i anledning af åter remiss å Betänkandet N:o 1, angående
väckte förslag till ändringar, tillägg och förklaringar
af de om Akiftes-Fer ket i Riket gällande Författningar.
23 Lag- samt Allm. B esv. och Ekon-- Ut skot tens Memorial., N:o 21.
Högvördiga Preste-Ståndet har, på grund af gjorde anmärkningar,
till Utskotten återförvisat detta Betänkande, men, som detsamma blifvit
hos tvenne Stånd bifallet, nemi. hos HöglofL Ridderskapet och Adela dea
5 sisth September, hos Vällofl. Borgare-Ståndet den 2 i samma månad,
samt hos Hedervärda Bonde-Ståndet den 29 förutgångne Augusti, så lärer
å Utskottens sida någon vidare åtgärd icke erfordras.
Stockholm den 20 November 1840.
N:o 21.
Alik. till Exp. Utsk. den 20 Kov., kl, 3 e m.
Memorialj i anledning af åierremiss å Betänkandet N;o s, angående
väckte frågor om ändring och förklaring i vissa
delar af Kongl. Förordningen den 1 Augusti i8o5s samt andra
Författningar rörande skogarnc i Riket.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, på grund af framställde anmärkningar,
till Utskotten återremitterat detta betänkande; men, som detsamma
deremot blifvit af de öfriga Riks-Stånden bifallet, nemi. af Höglofliga Ridderskapet
och Adeln den 5 sisth September, af Högvördiga Preste-Ståndet
den 29 förutgångne Augusti, samt af Yällofliga Borgare-Ståndet den
a sisth September; och Irenne Stånds bifall i denna fråga utgör Rikets
Ständers beslut,- lärer någon vidare åtgärd å Utskottens sida härvid icke erfordras.
Stockholm den 20 November 1840.
STOCKHOLM, Elmers och Grahbergs Tryckeri, i84o.
Lag- samt Allm. Besvi- och Ekon.-Ulskoliens Betänkande, N-o 22. ±
N:o 22.
Ånk. till Exp. Utsk. den 14 December, kl. "7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner med förslag till hämmande
af Gesällers kringvandrande.
Jemte det Lag- och Ekonomi-Utskotlen fått, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse lill Rikets Ständer den 1 Februari innevarande år och i
sammanhang med utsedde Commitlerades underdåniga Betänkande om
Fattigvåiden i Riket, utom Stockholms stad , emottaga det besagde underdåniga
Betänkande vidfogade utlåtande om Gesäll-vandringen, hafva till
Utskottens gemensamma behandling blifvit från resp. Stånden hänskjutne
följande motioner i berörde ämne, nemligen:
ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Bergenstråhle, Claes, hvilken, med anförande af de många öfverklagade
olägenheter, sorn de täta påhelsningarne af vandrande Gesäller för
landet medföra, den skada dessa vandringar tillskyndade Handtverkeriea
och den framlid af fattigdom, sedeslöshet och förderf, sådant beredde Gesällerne
sjelfve, och då motionären fruktade, att hvad Fattigvårds-Comiteen
föreslagit, till förekommande häraf, icke vore fullt lämpligt eller ledande
tili ändamålet, yrkat alt inga pass för vandringar må få utfärdas sedan
Gesäll fyllt 28 år, utan att han derefter mätte underkastas samma ordning,
sorn tjenstehjon elier fabriks-idkare;
ifrån Vällojl. Borgare-Ståndet:
af Herr Bagge, hvilken hufvudsakligen anfört: att Gesällerne icke ega
någon säkerhet i tiden för deras verksamhet, ulan löpa fara hvarje vecka
att den påföljande utkastas på landsvägen; äfvensom Gästgifveri-stadgan,
som hetager dem tillfälle att begagna gästgifveriskjuts, varit nedslående för
dem, som bemödat sig att afvika från mängdens fotspår, på grund hvaraf
motionären hemställt att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom dessa samhällsmedlemmar
måtte undgå alltför godtycklig behandling vid deras anställan
-
Bih. till R. St. Prot. iSfo. y Sami. 2 Afd. 6. te Haft.
1
2 Ztfg-- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshottens Betänkande s JV.-o 22.
de i arbete, äfvensom ofvannämnde stadgande i Gästgifveri-ordningen upp
häfvas;
af
Herr Langenberg> som, under anförande af de manga olägenheter den
omtalade Gesäll-vandringen medförde , hufvudsakligen åberopat sin vid
1828—i83o årens Riksdag i ämnet väckte motion och ansett ändring härutinnan
kunna vinnas om sådane åtgärder vidtagas, som serskilde Corn mi tterade
uti Fattigvårds-Betänkandet, pag. i20'—127 föreslagit;
ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet :
af Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län , Johannes Pettersson'
från Elfsborgs Län,. Péhr- Pettersson' i- Slätthult, Jonköpings Län, och Niclas.
Jönsson från Malmöhus Län; hvilka på anförde skäl yrkat, den förstnämnde,
att Gesällers kringvandrande måtte förbjudas, samt desse åläggas att
anskaffa sig års-tjenst,. hvartill Johannes Pettersson ansett sig böra bifoga
ett bihang, utgörande betyg af Kyrkoherden i Hössna församling i Skara
stift, att, under loppet af år 1 B3c)# ett antal af 387- Gesäller besökt prestgården
derstädes,, hvaraf vid pass hälften skall i flere år hafva kringstrukit
utan stadigt bofäste,, och hafva, under upprepande af flerehanda olägenheter»,
samt, till förekommande deraf,. Péhr Pettersson och Niclas Jönsson föreslagit:
dels att Gesäller måtte berättigas taga skjuts,, dervid P. Petterssom
fästat det vilkor, att borgen borde ställas för skjutspenningar och nödigt
tractamente, styrkt af Konungens Befallningshafvande eller Magistraten i
orten; dels. att Mästare vid Gesälls antagande bör i vittnens närvaro med
honom upprätta contract oms arbetstiden, hvarunder Gesällen icke må afskedas,
derest han icke befunnes- oordentlig eller oärlig, då förhållandet
skulle uppgifvas hos Polisen i städerne eller Konungens Befallningshafvande
å landet , hvilka egde alfe Gesällen såsom försvarslös behandla; anseende
Niclas Jönsson ett sådant arbetsbeting emellan Mästare och Gesäll icke
måtte slutas på kortare tid ärr ett halft år; Här för utan < har Niclas Jönsson.!
yrkat,, att de Gesäller,, sorn. under ett års förlopp icke begagnats i någon
Mästares arbete eller egde annat laga försvar , mätte såsom andre försvarslöse
personer behandlas,, samt deras Gesällbref under sådane förhållanden
icke anses medföra rättighet till vidare kringvandring; samt Péhr Pettersson
vidare föreslagit följande stadganden: att det skulle åligga Mästare, sorn från
utrikes ort införskrifva Gesäller, alt vid den öfverenskomna legolidens slut
dem till sin hemort återsända; att det borde ligga Commerce-Gollegii samt
Magistraternes och Skrå-Embetenas vårdnad å , att ingen utlänning måtte
tili Svensk Mästare antagas; samt slutligen,, att hvar och; en,, sorn i trenne;
Eag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande3 N.-o 22. 3
år varit Gesäll, måtte ega rättighet att blifva borgare, då lian uppfyllt
livad Lagen honom ålagdt, hvadan allt accord om rättigheters hyrande
borde strängligen förbjudas.
Utskotten, som tillika tagit kännedom af de vid remisserna af motionerne
uti de resp. Stånden gjorde tillägg och erinringar, hafva funnit detta
vigtiga ärende kräfva en serdeles uppmärksamhet. Det lärer nemligen beklagligtvis
icke kunna bestridas, att den frihet, Skrå-ordningen medgifvit
Gesäller, att obehindradt af bestämda arbetstider söka och antaga arbete,
hvarmed egentliga afsigten varit att bereda deras egen förkofran i arbetsskicklighet
samt spridandet deraf, blifvit i hög grad missbrukad samt urartat
till verkligt sjelfsvåld. Man torde dock icke böra helt och hållet
lägga Skrå-ordningen detta missbruk till last, efter sorn den innehåller åtskilliga
föreskrifter, att förekomma så kallad spatsergång samt godtycklig
uppsägning å Gesällernas sida, hvilka dock icke blifvit noga iagttagne. Det
förekommer nemligen sannolikt, att Mästare mången gång funnit uträkning
dervid att hålla deras arbetare på så rörlig fot, sorn möjligt, hvarigenom
tätare ombyten och ömsesidig osäkerhet, till men för handtverkeriens uppkomst
och idkarnes önskvärda stadga, kommit att inrota sig. De häraf uppkomne
förderfliga olägenheterne för hela samhället ligga nu i öppen dager
och hafva blifvit allmänt öfverklagade i hela Riket. Sådane äro: det förhållande
att arbetsföre Gesäller kringvandra landel hela åratal, utan att
någorstädes hafva blifvit använde i arbete; att de esomoftast hvarken blifvit
i mantal antecknade elier fullgjort beväringsskyldigheten; att de icke
sällan besvära Rikets invånare med betlande, under hot och pockande; att
de merendels, sedan arbetskraft och helsa under sådant kringströfvande
blifvit förspillde, på ålderdomen falla barmhertighets-anstalterne till last,
eller ock någon gång, efter det lättjan och okynnet tagit öfverhanden , öka
antalet af uppenbara eller hemliga förbrytare. Då sålunda en samhällsclass
utbildat sig, hvilken dock noga bör skiljas ifrån de mera stadiga och
för framtiden omtänksamme Handtverksgesäller, som vanligen eftersökas på
verkstäderne och hvarifrån Handtverks-Borgerskapet gemenligen förstärkes,
lärer det i sanning möta svårigheter att utfinna några lämpliga medel ,
hvarigenom det öfverklagade onda må hejdas samt bättre utsigter för framtiden
kunna öppnas. Lyckas man också till någon del derutinnan , lärer
man likväl, tyvärr! få beräkna ett icke fåtaligt antal af nu kring landet
vandrande Gesäller såsom ett Öfverskott, hvilket är för handtverkerien
alldeles onyttigt och med möda torde kunna återbringas till gagnelig verk
-
4 Läg- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 22.
samhet utan sannolikt, hvar på sin ort, hemfaller lill de allmänna barraber
tighets-in rälln ängarne.
De förslag, hvilka Ridderskapet och Adeln samt Preste- oell BondeStånden,
vid 1823 års Riksdag* uppgjorde till ordning för Handtverkerien,
äfvensom Borg re-Slåndet vid i83o års Riksdag, och Kongl. Co mm er ceGollegium
sedermera år l836 utarbetat, innehålla åtskillige stadganden i
förenämnde hänseenden, som Utskotten tagit i öfvervägande. Då Utskotten
emedlertid icke kunna för deras del gilla den åsigt, alt Gesäller böra
ställas under Tjenstehjons-stadgan, hvarigenom de mera bemedlade classerne
möjligen skulle afskräckas ifrån att egna sina söner åt de industriela
yrkena, samt den mera utbildade arbetsskickligheten underkastas allt för stort
tvång och beroende, helst icke eller den i lag bestämda legetiden torde
med Mästares och Gesällers ömsesidiga belåtenhet instämma, hafva Utskotten
måst vara betänkte på annan föreskrift härutinnan, samt mera omfattande
stadganden. Dessa hafva Utskotten trott sig finna uti det af serskilde
Commitlerade för fattigvårdens reglerande framlagde förslag, som till
stor del grundar sig på den i flera, främmande länder rådande lagstiftning
i ämnet. Några smärre afyikelser hafva Utskotten tillstyrkt, hvilka torde
af sig sjelfve rättfärdigas. Enär ock berörde förslag redan befinner sig i
hvarje Ständs-ledamols händer, hafva Utskotten icke ansett erforderligt att
upprepa de sakrikt utvecklade motiven till detta utlåtande, hvilka följagtligen
åberopas.
Pä grund af hvad Utskotten sålunda anfört, tillstyrkes alltså att Rikets
Höglofliga Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdandet
af en allmän författning, hvarigenom åtskillige förhållanden, Mästare
och Gesäller emellan, samt i afseende på de sistnämndes skyldigheter
kunde bestämmas, stödjande sig på följande bufvudgrunder:
aj) Att Gesäll bör arbeta hos mästare eller vid jabrik- eller manufackturverk,
minst Irenne månader, oberäknadt 14 dagars pröfvotid, ef ter hvars
förlopp contract skall upprättas, med en månads ömsesidig uppsägning före
afflyttn in g sdagen, som, lika med antagningen, icke bestämmes till vissa
årstider ;
b) Att contract må kunna upprättas äfven för längre tid med samma
uppsägningstid ;
c) Atti derest uppsägning icke å någondera sidan eger rum, contractett
anses prolongeradt för ytterligare trenne månader;
ri ) Alt Gesäll, sorn vistats inom Riket, men icke kan styrka att han
under sednast fortgångna sex månaders tid varit stadd i arbete hos Mästa
-
Lag—samt Allin. Besv.- och Ekön.-Utskottens Betänkande, IV.-o 22.
re eller Idkare, skall, derest laga förfall ej kan styrkas, anses och behandlas
såsom, lösdrifvare;
ej) Att Gesäll, sorn tredskas, att emot vanlig arbetslön emottaga honom
erbjudet arbete hos Mästare eller Idkare, skall på lika sätt behandlas;
Q Att på samma sätt med honom förf ares, om han ej kan styrka att
han, vid sednast förrättad mantalsskrifning, blifvit behörigen anmäld, äfvensom
att han, sä vida han är beväringsskyldig, vid beväringsmönstring
sig inställt, hvarom bevis bör i vand ringsboken antecknas;
g) Att Gesäll alltid skall vara försedd med Prestbetyg och Sundhets- -  bevis dä han reser; samt slutligen
ii ) skall ega rätt att begagna gästgifvare-skjuts.
Derjemte hafva Utskotten ansett till ändamålet mest ledande om för
resande Gesäller serskilda så kallade vandringsböcker kunde inrättas i likhet
med hvad flerestädes i främmande länder med framgång är vordet föreskrifvei,
uppställde enligt nedanstående formulaire, och tillika innehållande
nedan stadgade reglor, om hvilkas fastställande och kungörande till efterlefnad,
ölskotten likaledes hemställa, alt Rikets Ständer behagade till Kongl.
Maj:t framföra deras underdåniga önskan,
Formulaire.
Första sidan:
Pass- eller Vandrings-bok, innehållande ..... . sidor, och utfärdad för
. . Gesällen . . ... ..... . . vid afresa från .......
Andra sidan;
Innehafvarens
Födelseort,
Ålder,
Längd,
Ansigte,
Hår,
Panna,
Ögonbryn,,
Ögon,
Jfäsa,,
■6 HLa%- samt .Allm. Besv.- och Ekon,-Utskollens Betänkande, lV:o 22.
Kinder,
Mund,
Tänder,
Haka,
serskilda kännemärke,
Egenliändiga namnteckning.
Tredje sidan.
Innehafvaren
liar erhållit denna vandringsbok efter af
lemnande
af de i nedanstående -efterrättelser föreskrifna betyg, och har att
ställa sig nämnda efterrättelser till noggrann åtlydnad.
N. . . . . • den ........ 18 . .
N. N.
^Stämpel)
1:0.
Gesäll, infödd eller utlänning, som inom Sverige utlärt, eller såsom
Gesäll arbetat och önskar resa till annan ort, åligger att utlaga vandringsbok
vid första resans anträdande.
2:0.
Vandringsboken, som gäller för hela den tid en Gesäll bär i landet
befinner sig på resan, är Gesällens enda pass. Med resande Gesäll, sorn
saknar vandringsbok, förfares såsom med annan passlös resande.
3:o.
Till vandringsboks erhållande inställer sig Gesällen hos Magistraten i
den stad, hvarifrån resan anträdes, uppgifve ort, dit han vill färdas, och
aflemne afsked från den Mästare, Fabrikör eller Manufacturist, hos hvilken
lian utlärt eller sist arbetat, innehållande följande intyganden:
1:0 Att Gesällen är nykter och i öfrigt af oklanderligt uppförande;
2:0 Att han hos afskedets utgifvare är skuldfri och från honom ledig
att annorstädes söka arbete;
3:o Att han eger 6 R:dr 32 sk. B:eo, jemte nödiga kläder, samt linne
till minst 3:ne ombyten.
Dessa betyg böra i afskedsgifvarens närvaro bestyrkas af Embetets Ålderman
eller Societetens Hufvudman, eller, der sådane ej finnas, af annan borgare.
Lag- sami Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande^ N.o 22i
-
T
4:o.
Till Gesäll, som icke kan framte de här ofvan omnämnda' intyg,, mä’>
vandringsbok ej utgifvas.
5:o.
Samma dag Gesäll aflemnat ofvannämnde betyg, eller sist5 påföljande
söcknedag, eger han att emot lösen, sorn ej får öfverstiga 3a sk. B:co, hos
Magistraten utbekomma vandringsboken, bunden i varaktigt band, och försedd
med de deri antydde upplysningar. Vid bokens emottagande teckne
han inför den myndighet,, som densamma utfärdat,, sitt- namn på antydt
ställe i bokem
6:0.
Resan anträdes ofördröjligen och fortsattes utan' onödigt uppehåll den
kortaste vägen till lands eller sjöss, efter den resandes eget val.
7:0.
De,, hvilka det, enligt lag och författningar, tillkommer att hafva uppsigt
på resande, egai att af resande Gesäll fordra vandringsbokens uppvisande
8:0-
Vid
genomresande af Stad,, inställe sig Gesäll hos Magistraten samt der
Embete eller Societet finnes hos Åldermannen eller Hufvudmannen, och
uppvisa vandringsboken till påteckning. I händelse af vederbörandes frånvaro
ege Gesäll att få' sådan' påteckning; hos Gästgifvaren.-
9:0.
På den ort, dit resan,, vid vandringsbokens uttagande eller vid ny resas
anträdande, blifvit’ bestämd, uppvise Gesällen boken inom tjugufyra
timmar efter ankomsten, i stad hos Magistrat, på landet hos Pastor eller
Kronobetjent,, och intyge de uppvisningsdagen. Först när detta skett ege
Gesäll att söka arbete, och hans aftal om arbete giltighet.- Tid dertill ege
han fyra dagar^ efter bokens' uppvisanda.
10:0.
Finner eller antager Gesäll icke arbete på den ort, dit resan blifvit
Bestämd, inom den i nästföregående punkt dertill lemnade tid, anmäle sig
då. genast till vandringsbokens påtecknande för resa till annan ort.
8 [ 'Lag-
I KO.
Kan Gesäll erhålla arbete på någon annan ort, än den, dit hans resa,
enligt vandringsboken, är bestämd, ege han att sådant antaga, sedan behörig
anteckning, enligt <yde punkten, föregått,
12:0,
Fabriksegare eller annan å landet bosatt och dertill berättigad person,
sorn i arbete antager en Gesäll, bör, senast inom åtta dagar derefter, göra
anmälan derom hos Pastor och närmaste Kronobetjent, samt antagandet
genast antekna i Gesällens vandringsbok.
13:o.
Kär resande Gesäll träder i arbete, aflemne han alltid sin vandringsbok,
emot qvitto, om så åstundas, åt den, som honom i arbete tager. Efter
arbetstidens slut ege han att genast återfå vandringsboken, hvari den, som
hans arbete begagnat, anleckne , huru länge Gesällen' hos honom arbetat.,
samt huru han sig derunder förhållit.
14:0-
Då Gesäll arbetat på någon ort och vill derifrån afresa , bör iian inställa
sig hos Magistraten i stad , eller hos vederbörande Kronobetjent på
landet., försedd med de betyg, som, enligt tredje punkten, erfordras för
vand ringsboks erhållande, och blifve hans afsigt, jemte bestämmelseorten,
kostnadsfritt antecknad i vandringsboken. Denna anteckning gäller såsom
pass för ny resa.
15:o.
Allt tiggeri vare resande Gesäll strängligen förbjudet; men skulle han
det oagladt tillåta sig sådant, ege den , af hvilken han tigger, att fordra
vandringsboken och deruti förhållandet anteckna. Vid en sådan anteckning
bör den, som gör densamma, tydligen utsätta namn och yrke samt stället
och dagen, då tiggeriet skedde.
r6:o.
Med resande Gesäll, som tigger, förfare ortens Myndigheter i öfrigt,
enligt gällande Författningar mot tiggeri.
17:0.
Blifver Gesäll för andra gången beträdd med tiggeri, då fråntages honom
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vt skol tens BetänkandeN.o 22. 9
norn vandringsboken af vederbörande Myndighet i stad och pä landet, och
behandlas han derefter såsom lösdrifvare.
i8;o.
Alla i vandringsboken tecknade intyg böra, för att anses giltiga, vara
egenhändigt underskrifna och alla Embets-myndigheters bekräftas med Embetets
sigill (svartstämpel). De i dylika betyg förekommande numertal
gälla endast, då de utskrifvas med bokstafvera
I9:o
Förfalskningar
i vandringsbok straffas, enligt allmän Lag, såsom annat
förfalskningsbrott.
20:0.
Vill Gesäll, efter återkomsten lill den stad, der han sin vandringsbok
uttagit, återbekomma de vid samma tillfälle aflemnade betyg, vare det honom
icke förvägradt, sedan betygen blifvit öfyerkorssade och i vandringsboken
antecknats, alt han dem återfått.
21:0.
Blifver vandringsbok så fullskrifven, alt endast sista sidan återstår, ege
•innehafvare^ att anmäla sig om utbekommande af en ny, hos närmaste Magistrat,
som å den gamla bokens sista sida intyge , att ny bok blifvit utfärdad,
och å den nyås första oskrifna eller otryckta sida , att boken utgör
fortsättning af en äldre, samt, i bägge, dagen, då förnyelsen egt rum. Den
gamla boken annulleras medelst ett tvärstreck öfver hvarje sida.
22:0.
Gesäll, som rest på sitt yike och vill blifva Mästare, bor vid ansökningen
derom bifoga alla sine vandringsböcker^ och ege vederbörande att
vid pröfning af skälen för ansökningen äfven fästa afseende på vandringsböckernas
innehåll.
Igenom hvad Utskotten sålunda föreslagit, anse sig Utskotten hafva
fullständigt besvarat, hvad de meddeldte motionerne hufvudsakligen åsyfta,
och lärer, hvad om mästerskaps vinnande eller uteslutande derifrån föröfrigt
uti Pehr Petterssons motion anföres, vara lill fullo besvaradt igenom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 39 , i afseende
på näringsfriheten.
Stockholm den 3o November 1840.
Jlih. till R. St. Prot. 184.0. 7 Sami. 2 Afd. 6;te Haft.
10 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betackande, N--o sX
Reservationer.
Af Herr Contracts-Prosten Gumcelius: ”Emot föreskriften i eyde punkten
af ofvanstående, förslag, att Gesäll, inom 24 timmar efter ankomsten,
skall på landet hos Pastor eller Kronobetjent uppvisa sin vandringsbok och
erhålla deras intyg om uppvisningsdagen, får jag, hvad bokens uppvisning
hos Pastor beträffar, mig reservera. Åtgärden är så rent af polis-natur, alt
det synes vara både ändamålsenligast och lämpligast, att presterskapel från
denna nya, för deras embete fremmande, befattning befrias.”
Häruti instämde Herr Friherre Krcemer, Herr Biskop Butsch, Herr DomProsten
Elmgren, Professoren Grafström, Lector Laurenius, samt Prostarne
Bergqvist, Örnberg och Lalin.
Af Riksdags-Fullmägtigen Zetterberg från Stockholms Län: UYIot Utskottens
förslag lill stadgar, i afseende på Gesällers k ring vandi ande, får jag
anmäla min reservation. Gillande principen, anser jag likväl Utskotten hafva
gått alldeles för långt i reglementerande, hvarigenom Författningen, i
stället för att göra nytta, skall eluderas och röna lika öde med andra sådana
Författningar, hvilka efter några år öfverlemnas åt glömskan.”
N:o 23.
Aok. till Expv Utsk. d. 14 Dccernbr, kl. j c. tit.
Betänkande, i anledning, af väckte frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla vägar och broar..
Under yrkande af lindring i den hitintills jordbruket ensamt tryckande
bördan af väghållnings-besväret och detsammas j.emii.are fördelande, hafva
inom Riks-Stånden blifvit väckte följande, lill Utskotten remitterade,, motioner,
nemligen:
i:o Af Herr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf: alt vägpenningar
måtte stadgas på de allmänna vägar, som äro svårast att underhålla.
>..fc 2:0 Af Herr Professor Geijer, som, i sammanhang mell dess motion
rörande gästgifveiiskjutsen, föreslagit,:
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Betänkandet N.o u3.
11
a') alt hvarje med skjuls resande måtte betala 8 sk. Banco för milen i väghållnings-penningar,
som uppbäras af Gästgifvaren, samt em olla gas ocb controlleras
efter dagboken mänadtligen af Rronobeljeningen;
b') häraf bildas af Konungens befallningshafvande i hvarje Län en väghållnings-cassa
för Länet, för förvaltningen hvaraf lagliga conlroller må
föreskrifvas, men som icke finge användas förr, än den hunnit samlas lill
ett betydligare belopp, ocb äfven då till en början, och tills den kan få
en allmännare användning, endast lill understöd för anläggningen af nya
vägar inom Länet, der sådane af behofvel påkallas, eiler de gamlas
nödiga förändring, eller till hjelp åt communerne vid kostsammare brobyggnader.
3:o Af Herr Doctor Morén: att vägbyggnadsskyldigheten mätte öfverflyllas
från jorden till allmän bevillning eller allmänna bidrag, så att icke
jorden ensam, utan alla näringar, alla medborgare-classer komme att laga
del uti underhållet af en inrättning, som för alla är behöflig. Ingen rubbning
uti nuvarande förhållanden beböfde, efter motionärens tanke, derföre
ske, ingen generande, knappt någon märkbar nyhet införas. Samma jord,
som nu vägarna bygger, eller den närmast belägna , skulle fortfara att vägarne
bygga, men emot billig ersättning af allmänna medel. Rikets lagstiftning
ålåge alt gifva den allmänna anordningen, bestämma vägarnes gradering
ocb ersättningen för hvarje grad, samt anslå en måttlig summa till
understöd för de Län, hvilka möjligen vore eller blefve betungade öfver
sin förmåga. Länen sjelfva åter kunde, såsom redan sker med Curhusmedlen,
pröfva behofvet och besluta afgiftens belopp. Tillsynen öfver vägarne
fortfore oförändrad , debitering ocb uppbörd förrättades af vanliga
tjenstemän i vanlig ordning, liqviden skedde vid krono-räntornes erläggande,
genom afkortning. De Län, hvilka icke mägtade hjelpa sig sjelfva, finge
hos Kongl. Maj:t i underdånighet söka understöd utur den afsatta fonden.
Jordbrukets börda vore i allmänhet lättad, månget hemman tillskyndades
en hittills saknad förtjenst, hindren för rörelsens ocb industriens framgång
undanröjdes, och beskattningen blefve i denna del jemnad efter fordringarna
af lättvisa och billighet.
4;o Af Herr Langenberg :
a') Alt alla egentligen resande, som färdas med gäslgifveriskjuls, målte
åläggas betala en väg-gärd af i å 4 sk. Brco milen per häst, som erlägges
vid hvarje skjutsombyte för den väglängd, som skall befaras, uppbäres af
Gästgifvaren mot skäligt arfvode af omkring 6 proc., controlleras efter dagboken
af Kronofogden samt insattes i Länets Landt-Ränteri;
H samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, IV.o 23.
b) Alt de, sora transportera loror, skola erlägga en afgift af 2 sk. per
lass på milen för en häst;
c) Att all väghållning barde districtsvis genom auetioner ställas på
entreprenad, och hvad, som bruste i underhållskostnadens ersättning genom
förenämnde väg-gärd, skulle fördelas på landets och städernas jord värde
efter samma grund, som Bevillningen utgår.
5:o Af Henric Hansson från Elfsborgs Län: att resande, som begagna
gästgifveriskjuls, skola erlägga en afgift af några skillingar per mil, som Gästgifvarne
skulle uppbära och en gång om året redovisa, till fördelning härads
vis på de väghållningsskyldige.
6:0 Af Lars Larsson från Elfsborgs Län: att antingen en lämplig ersättning
af Statsmedlen måtle anslås till lättnad i väghållningsskyldigheten,
att fördelas i mon af väghållningens svårighet; eller ock helst, att motsvarande
lindring uti hemmanens bevillning efter 2:dra Artikeln måtte jordbruket
förunnas.
7:0 Af Johan Olof Dahlberg: att underhållsskyldigheten af vare sig
lands-, härads- eller socknevägar icke må betunga jordbruket ensamt, utan
tillika fördelas på alla skattlaggda verk, såsom bruk, qvarnar, sågar, m. fl.
inrättningar.
8:0 Af Eric åndersson från Stora Kopparbergs Län: alt grufvu-egara
måtte åläggas, efter grufvornas innehafda värde, deltaga i vintervägars underhållande.
g:o Af L,ars Pettersson från Blekinge Län: att Lotshemmans frihet
från deltagande i underhåll af allmän landsväg mätte upphöra.
10:0 Af Jöns Ersson från Vermlands Län: att skyldigheten att bygga
och underhålla lands- och häradsvägar måtte hädanefter bestämmas efter
det värde, som åtföljer jord, bergs-, jern-, qvarn- och sågverk m. ro., blifvit
dessa lägenheter åsatt eller framdeles kan åsättas i och lör bevillning*
utgörande.
11:0 Af Peter Jonsson från Calmar Län: att det vite 3 R:dr 16 sk.
B:co, som Konungens Befallningshafvande stadgat, utom böter efter Lag,
för den, som icke hade sina vägstycken, så väl vinter- som sommartiden, i
lag-gildt stånd, måtte i allo upphäfva*; och att Krono-åklagare icke måtte
ega att göra åtal i något fall, innan Fjerdingsmannen förut den väghållningsskyldige
om fullgörande af sin pligt påmint; hemställande motionären, att
Länsman måtte ensam vara åklagare i alla de delar, som röra väganderhållningen.
Eagr- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U t skottens Betänkande■, N.o 23. 13
Dessa framställningar hafva Utskotten tagit under öfvervägande, dervid
Utskotten jemväl inhemta!, det lill en del enahanda förslag varit vid föregående
Riksdagar vaekte utan att vinna Rikets Ständers bifall. Hvad nio-'
lionärerne nu i den generela frågan om väghållningen andragit, låter hänföra
sig till tvänne alternativ: antingen att väghållningsskyldighelen skall
fullkomligen skiljas från jordbruket, för hvilket fall vägpenningar, väghållningens
läggande på allmänna bevillningen och dess verkställande genom
entreprenad-auclioner blifvit föreslaget; eller oek att väghållningsbesvärel
måtte fördelas på jorden efter förändrade grunder, i hvilket afseende yrkats,
det Bevillningsvärdet mätte utgöra grunden för deltagandet, samt att
bruk, qvarnar, sågar, med flere sådane inrättningar och lägenheter, måtte
efter sitt värde i väghållningsskyldighelen ingå.
Hvad beträffar väghåliningsskyldighetens fullkomliga skiljande från jorden,
så hafva motionärerne sjelfve icke kunnat för sig fördölja, att deremot
förekomma flere vigtiga betänkligheter, och Utskotten kunna icke tillstyrka
en sådan åtgärd. Ända ifrån äldsta tider har denna skyldighet ålegat jorden,
enligt den enkla rättsgrund, att den, som njuter en fördel, äfven mäste
vara underkastad det dermed förknippade besvär. Vägarne voro nemligen
i början endast jordegarne till nytta och för dem behöflige; det kunde
följaktligen icke komma i fråga annat, än att vägarne också skulle af dem
anläggas och underhållas. Med odlingens framskridande har väl en förändring
häri uppkommit och mångå andra än jordegarne begagna nu vägarne;
men föihållandet är dock ännu så till vida detsamma, att jordegarne
hafva förnämligaste nyttan och behofvet af dem; ty, huru talrika
än de resande må i senare tider hafva blifvit, är deras antal icke dess
mindre en obetydlighet i jemförelse med den trafik å vägarne, sorn eger
rum genom Rikets hela jordbrukande befolkning; och hvad varu-transporten
beträffar, är det klart, alt, då jordbrukets alster utgöra den ojemförligen
största delen af Rikets hela produclion, och landtraannen , genom sin
långt öfvervägande talrikhet framför öfrige sarohälls-classer, också är den
ojemförligen störste consumenten af varor, jordegarne äfven ur denna synpunkt
måste hafva största nyttan och behofvet af vägarne. Men principen,
att den, som förnämligast har behofvet och njuter fördelen af en sak, äfven
måste vidkännas thy åtföljande kostnad och tunga, ligger till grund för utgörandet
af flere andra allmänna besvär. Sålunda åligger hus- och jordegare
i stad alt ensamme underhålla gator och vägar, ehuru desamma af
ojemförligt flere begagnas: Tingshus och åtskillige andra byggnader skola bekostas
af' hemmansegare i häradet eller socknen, oagtadt t. ex, Tingshuset är till
14 samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Betänkandej N.-o 23.
nylla för hvar och en, som, fastän icke hemmansegare inom häradet eller
eris häradsbo, har angelägenheter alt der vid domstolen bevaka. Samma
grund, som bestämde stiftarne af våra äldsta lagar att vid jorden binda
skyldigheten alt rödja och undeihålla vägar och broar, qvarstår såled-s ännu ,
och om man icke kan bestiida rigtigheten deiaf, saknar man ock , efter Utskottens
tanka, allt skäl att befria jorden från denna skyldighet. Men Utskotten
hafva ännu ett annat skäl att afstyrka en sådan åtgärd, och del är
afseendet på svårigheten, om icke omöjligheten, att i vårt land underhålla
vägarne annorledes, än genom det hittills gällande stadgandet, att väghållningen
är en servitut å jorden. 1 andra länder med lät befolkning, liflig
•handel och rörelse, betydlig national välmåga och, till följd af allt detta, en
frisk omsättning af bytesmedlet, penningen, der kan Staten besörja väghållningen
och i skatter af folket upplaga de summor , som dertill erfordras.
Men hos oss, der befolkningen är glest spridd öfver en vidsträckt yta ,
handeln utan liflighet, industrien nästan i sin linda, omsättningen trög och
bristen på penningar sådan, att hvarje contant utgift kännes tryckande •—
hos oss skulle det vara på en gång nästan overkställbar att göra väghållningen
till en Statens angelägenhet, och tillika skadligt att förvandla naturapracstationen
af väghållningen lill en contant penningskatt, hvilken, till följd
af sakens natur, ändå alltid skulle komma alt till det mesta utgå af jordbruket
och (yngst trycka derpå.
Men om väghållningsskyldighelen sålunda hvarken bör eller kan skiljas
från jorden, återstår att taga det andra alternativet i betraktande och undersöka,
huruvida en fördelning af detta jordbrukets onus, efter andra än
nu gällande grunder, kan lämpligen åstadkommas och medföra den åsyftade
verkan att lindra bördan af väghållningen.
I likhet med andra af jorden utgående praestalioner, har väghållningen
af ålder bestiidts efter hemmantalet. Denna grund för deltagandet i allmänna
bördor kan, vid den stora skillnaden i hemmanens godhet, idke
undgå att nu synas medföra .en stor ojemnhet i beskattningen, och alt vid
ett flygligt betraktande anses obillig. Delta är dock mera skenbart än verkligt.
Hemmanen voro otvifvelaktig!:' vid mantalets åsättande jemnlika i godhet,
och olikheten har sedermera under tidernas lopp uppkommit genom
ödling eller andra förhållanden, som, då jorden ingick i mantal, hvarken
kunde förutses eller bestämmas; men på samma gång har förhållandet också
jeronal sig derigenom, att hemmanens värde blifvit olika, och det bättre
hemmanet i enskilda transactioner, äfvensom i allmän bevillning, representerar
ett större capital. Tages detta i beräkning, torde den förmenta obil
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Eko n.-Ut skot tens Betänkande, A7.-o 23. 15
likheten till stor del försvinna. Utskotten medgifva dock, att den verkligen
förtfinnes, då i en gammal bygd ny väg aniägges, i hvilket fall billigheten
kunde synas fordra, att fördelningen af väghållningen skedde efter
hemmanens relativa värde, icke efter mantalet; men vinsten deraf vore icke
dess mindre endad ögonblicklig, då samma öfverklagade ojemnhet och obiffighet
äfven i detta fall uppslode genom h varje uppkommande förändring
j det hemmanens relativa välde, som låg lill grund för den ursprungliga
vägdelningen.
Att, såsom en motionär föreslagit, bestämma väghållningsskyldigheten
efter jordens, bevillningstaxering, tyckes visserligen vid första påseendet vara
mest öfverensstämmande med rättvisa; men, utom det att Bevillnings-taxeiingen
också är ganska ojemn, i det att en del hemman äro uppskattade till
deras verkliga och naturliga värde, andra åter vida derunder, förekommer
härvid, att, om denna grund skulle antagas för väghållningsskyldighetens
fördelning, måste i och med detsamma också vitsord gifvas den, sorn skifta
vill, och för hvarje förändring i taxeringsvärdet skulle man kunna få en
ny vägdelning med thy åtföljande kostnader, hvaraf jordegarne skulle komma
att betungas vida mer än af någon efter hemmantalet ålagd väghållningsskyldighet.
Sjelfva den första öfvergången till denna princip kunde
icke undgå att redan medföra dryga kostnader; och den fördel, jordegarne
deraf möjligen kunde å ena sidan hemia, skulle å den andra mer än uppvägas
af derifrån osk il jag liga olägenheter. Ulskoilen anse, på grund häraf,
att, ehvad anmärkniugar med eller utan skäl må göras emot hemmantalet,
såsom grund för väghållningen, någon annan mera lämplig, mera enkel, rättvis
och billig, ieke står att utfinna; att följaktligen en fördelning af väghållningen
elter andra, än nu gällande grunder, hvarken kan lämpligen åstadkommas,
eller skulle medföra den åsyftade fördelen. Då hemmantalet dessutom,
såsom vägdelningsgrund,. har den dubbla förfjensten af uråldrig häfd
icb oföränderlighet, hvilket icke är någon ringa fördel, enär rubbning i
bestående förhållanden sällan undgår att medföra menliga följder, kunna
Utskotten icke annat än tillstyrka ett ©vilkorligt bibehållande af denna grund.
Härigenom hafva Utskotten hufvudsakligen besvarat de om förändring
i väghållningsskyldighelen gjorde framställningar.
I afseende på det af Herr Doctor Morén framställda förslag, som innefattar
en förmedling af de här ofvan granskade alternativ, åsyftande att
bibehålla väghållningsskyldigheten vid jorden, men bereda lättnad deri genom
vissa ersättningsbelopp af allmänna medel, få Utskotten, utöfver hvad
redan blifvit yltradt, anmärka, att veiks'älligheten af de åtgärder, motio~
16 Lag~ samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens 'Betänkande, N;o *3.
närén ifrågaställa möter nästan oöfvervinnerljga svårigheter. För alt Rikets
lagstiftning skulle kunna fullgöra det åliggande, motionären ansett den ega,
”att gifva den allmänna anordningen, bestämma vägarnes gradering och ersättningen
för hvarje grad, samt anslå en måttlig summa till understöd för
”de Län, hvilka möjligen voro eller blefve betungade öfver sin förmåga”,
är det klart, att det erfordrades en föregående, hela Riket omfattande, undersökning
af dessa förhållanden. Huru vidlyftig en sådan undersökning
måste blifva, är lätt att fatta; och nästan med visshet kan förutses, att,,
med de otaliga skiljaktigheterna, sorn måste förekomma ifrån Enontäkis lill
yttersta udden, af Skåne., och med omöjligheten att komma till rälta
med en gradering af alla vägarne i system, denna undersökning aldrig skulle
kunna bringas till slut. Hvad genom anställandet deraf skulle åstadkommas,
vöre åtminstone problematiskt, men en dryg kostnad vöre säker,
och det slags provisoriska tillstånd, hvari väghållningen skulle komma att
befinna sig under den tid, ifrågavarande undersökning pågick, skulle hvarken
för vägarne eller de väghåilningsskyldige vara på något sätt gagneligt.
Af dessa skäl anse sig Utskotten icke eller kunna å ifrågavarande förslag
tillstyrka något afseende; och gäller hvad Utskotten har anmärkt, äfven det
med Doctor Moréns likartade, ehuru icke lika utförda förslag, som blifvit
af Lars Larsson från Elfsborgs Län framställdt.
Bland medel, som blifvit föreslagne lill lättande af jordbrukets besvär
af väghållningen, har upptagande af vägpenningar omfattats af flere motionärer,
och Utskotten böra således deråt egna en serskild uppmärksamhet.
Det är bekant, att i flere främmande länder vägpenningar erläggas, och
derifrån har sannolikt tanken på införandet deraf äfven hos oss blifvit hemtad.
Förhållandena i dessa länder äro dock, såsom förut blifvit antydt,
för mycket olika våra, för att deras inrättningar skulle kunna bär på samina
sätt begagnas. Väghållningen ar der ett Statens bestyr, och det kan
derföre måhända vara ett lämpligt beskattningssätt att genom afgifter af de
trafikerande indrifva medel till vägarnes underhåll. Man klagar emedlertid
med skäl öfver det uppehåll och hinder, som rörelsen lider genom dessa
vid hvarje mil varande uppbörds-contoir, och ehuru denna beskattning kännes
mindre tryckande, emedan tillgången på penningar är i dessa länder
tillräckligt stor, hyser man likväl en temligen allmän önskan, att denna
afgift måtte försvinna. Framställningarne om upptagande af vägpenningar äfven
här i Riket skilja sig i tvänne serskilda förslag, det ena: att sådan
afgift skulle erläggas endast af resande,, sorn färdas med gästgifyare-skjutss
och
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon>-TJt skottens Betänkande, N.-o 23. 17
och det andra: ali alle, sorn fäidas å vägarne, skulle densamma vidkännas,
elium efler lägre taxa för varu-transporlen. Hvad det förra beträffar, eller
förslaget att blott resande skulle med vägpenningar belastas, så hafva Slatssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten i deras afgifna Betänkande
N:o 62 redan öfver denna fråga sig yttrat, i anledning af en till SlatsUtskottet
remitterad motion i samma ämne; och Utskotten, hvilka i öfrigt
dela de i nämnde Betänkande framställde äsigter , behöfva sades icke här
något vidare utlåtande deröfver meddela. Hvad åter angår det andra eller
Herr Langenbergs förslag, att alla, sorn färdas å vägarne, skulle erlägga
vägpenningar, så anse Utskotten att derigenom skulle uppkomma ett, mera
än de fordna landt-tullarne förhatligt, för den inre rörelsen hämmande, band;
och uppbörden skulle blifva på en gång ganska kostsam och saknande möjlig
controll. Men denna inrättning skulle jemväl hafva en annan verkan ,
som förtjenar den högsta uppmärksamhet. Om man antager, att genom vägpenningarne
verkligen kunde inbringas tillräckliga medel för väghållningens
bestridande, så har man derigenom endast åstadkommit den förändring, att
jordegarne få med contante penningar bekosta väghållningen , då de förut
verkställt den genom arbete och natura-prsestationer, hvarföre de icke haft
någon direct penninge-utgift. Att detta skulle blifva resultatet är gifvet,
dä, med ringa undantag, vägpenningarne komma att af landtmanna-rörelsen
incasseras; och att detta icke vore något fördelagtigt resultat, behöfver ej
bevisas, då man känner, huru svårt landtmannen i gemen har att anskaffa
penningar för redan förevarande contanta utgifter, och huruledes han för
ulskvlder och tjenstefolks löner redan är nödsakad att i otjenlig tid och
för låga pris afyttra sina produeter. Men om äfven icke penningebristen
vore ett skäl emot anstaltens införande, ulan afgiften kunde med lätthet
erläggas, hvad vore med densamma vunnet? Det vöre alt, såsom ordspråket
lyder, taga ur den ena handen och lägga i den andra, då jordegaren sjelf
utger den penning, hvarmed hans eget arbete sedermera betalas, och hela
vinsten vore—• en onödig omgång och en rad af uppbördsmanna-befattningar
med t hy åtföljande kostnader och förluster; en vinst, hvilken Utskotten
finna på intet vis önskligt att åt fäderneslandet bereda , och som Utskotten
sålunda, genom afstyrkande af de om vägpenningar införande framställde
motioner, måste, så vidt på Utskotten ankommer, söka att afböja.
Hvad beträffar en del motionärers yrkande, att bruk, qvarnar, sågar
m. fl. sådana skattlagda verk och inrättningar måtte uti väghållningen deltaga,
så måste medges, det en viss billighet synes ligga till grund derför,
Bill. till B. St. Prot. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 6:te Haft. 3
18 B a"- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N:o s3.
alt grufvor, hyttor, bruk och andra fabriks-inrältningar borde i väghållningen
deltaga, helst vägarne genom deras körslor ganska mycket förderfvas.
Äfen Utskotten anse, lika med Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
vid de båda senaste Riksdagarne, den befrielse frän väghållning,
som dessa verk och inrättningar alltid egt, icke kunna, utan kränkning af
egandeiattén, dem beröfvas; och då dessa inrättningar äro af en så obeständig
natur, att de, i följd af förändrade eonjuncturer, kunna till och med
alldeles försvinna, och åtskilliga af dem på sådan grund, dels genom i senare
lider meddelade beslut blifvit uttryckligen förklarade för lös egendom,
dels af ålder varit så ansedde, skulle deras deltagande i väghållningen utgöra
ett enstaka undantag från en allmän princip, som Utskotten icke kunna
tillstyrka. Hvad serskilt qvarnar och sågar vidkommer, så äro de i allmänhet
icke att belragta annorlunda, än som för orternes behof erforderlige
anläggningar, hvilka sjedfve icke lemna någon produet, men dit jordens
alster föras lill förädling för landtmannens eller producentens egen räkning;
och det skulle således vara orättvist att med väghållning dem belasta,
då de blott medelbarligen hafva nytta af vägarne och i öfrigt för sine förmoner
blifvit i förhållande dertill skattlagde^
Hvad Utskotten här yttrat i afseende på eganderälten, gäller naturligtvis
äfven såsom skäl för Utskotten att afstyrka bifall till de speciella förslag,
som blifvit väckte af Eric Andersson från Stora Kopparbergs Län och
Lars Pettersson från Blekinge Län: att grufvuegare måtte åläggas deltaga
i vintervägars underhåll, och alt Lotshemman» frihet från väghållning
måtte upphöra; och anse Utskotten hvad Petter Jonsson från Calmar Län
föreslagit, i afseende på upphäfvande af ett utaf Konungens Befallningshafvande
i Länet stadgadt vite af 3 R:dr 16 sk. B:co för försumlighet i väghållningen,
äfvensom rörande Krono-åklagares rätt i sådane mål , icke böra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, enär stadgandet af vitet är en
sak, hvartill Konungens Befallningshafvande, såsom polismagt , ofelbart varit,
på grund af Kongl. Maj:ts Circulär-Bref den io Maj x815 , berättigad,
och någon inskränkning i allmänna åklagares rätt och skyldighet icke kan.
för ett serskildt fall af denna beskaffenhet lämpligen komma i fråga.
Stockholm den 3o November 184p*
Reservationer.
Af Herr Ekholm: ”Jag skulle för min del hafva önskat , det dé sam*
mansatla Utskotten egnat detta ämne en annan behandling, så att ålmin—
Lag- samt Allm, Bcsv.- och Ekon.-ZJlskottens Betänkande, N;0 24• 19
stone alla resande, hvilka icke bevisligen vore stadde i tjenste-ärenden eller
begagnade egna hästar, förpliglades att å gästgifvaregårdarne erlägga en
mindre afgift till vägarnes underhåll, hvilken för de resande icke kunde
komma alt förefalla serdeles betungande, men hvaraf likväl på hvarje ställe
en fond skulle kunna bildas till vägarnes lagning stationerne emellan, och
hvaraf förvaltningen icke eller torde blifva mycket invecklad, men skulle i
betydlig raon kunna lända till lindrande af vägbyggnadsskyldigheten; och
liar jag så mycket mindre ansett mig böra undertrycka denna min serskilda
mening, sorn jag i allmänhet håller före, att lindrandet af jordbrukets indirecla
skattebördor bör föregå all annan skatlejemkning.'”
Härmed förenade sig Herr Aminoffsamt
Riksdags-FullmägLigen Zetterberg från Stockholms Län, hvilken derjemte
tilläde, det han äfven reserverade sig mot Utskottens förslag att fritaga
bruks- och qvarnegare m. fl., från skyldighet att underhålla väg, troende
att just dessa verk och inrättningar draga mesta nyttan af goda och
barbara vägar.
Häruti förenade sig till alla delar Riksdags-Fullmägtigen Matts Pehrsson,
jemväl från Stockholms Län.
N:o 21.
Ank. till Exp. Utsk. den i4 December, kl. y e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om fri tångtägt & hafsstränderna.
Ifrån det Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitterad
en af David Andersson från Hallands Län ingifven motion, deruti blifvit
yrkad fri och obehindrad rättighet till hemtande af tång ifrån hafsstränderna.
Enligt motionärens förmenande, kunde icke bestridas, att hafvet är
en allmänning, som eges af landet, hvars inbyggare således hade lika rätt
till den afkastning, samma allmänning omedelbarligen lemnade, eller det
hafsjögräs, som inflyter och till gödningsämne begagnas under namn af hafstång.
° Emedlertid, ehuru tydlig och klar denna sak syntes vara, hade lik
-
20
Lag- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande,, N.o 24.
väl åboerne å kusth ruman ansett sig, i följd af sina hemmans läge närmast
hafvet, berättigade till ett herravälde öfver hafsslranden samt hafvets omedelbara
afkastning, och ville icke lemna rum för allägsnare hemman att sig
af samma förmon begagna, hvarför de ock stundom fös skaffit sig domstolens
förbud emot all tånghemtning från stranden af andra än dem, hvilkas
egor gränsa närmast intill stranden. Detta, i motionärens tanka, orättvisa
förhållande, vore al de skadligaste följder för jordbruket, som i ett magert
land gick i mistning af det dyrbara gödningsämne, hafs-tången bildar,
och hvaraf vågorna ofta införa ofantliga massor, som, i saknad af arbetsstyrka
hos kusthemmanens åboer, blifva utan nytta liggande der de af vågorna
uppkastats, eller ock, hvilket ej sällan inträffar, vid förändrade vindar
af vågorna åter bortföras. Dessutom då i den ort, hvarifrån motionären
vore Riksdagsfulimägtig, hemman, utan afseende om de äro vid hafskusten
belägne eller icke, hade sig ålagdt att, till hämmande af flygsandens vidare
spridande, påfylla eller täcka sandfälten med tång,såsom det ändamålsenligaste
täckningsämnet, vore rättigheten lill fri långtägt så mycket billigare,
som kuslhemtnanen närmast och väsendtligast dr oge fördelen af det arbete
å flygsandsfällen, hvari de af Häradsboerne bisprungos. Motionären påkallade
således Ståndets och Medståndens medverkan till vinnande af en fri
och obehindrad rättighet till tånghemtning från hafsstränderne samt till
följd deraf ett upphäfvande af de redan af domstolarne meddeldte vitesförbud
och tillstånd för allmänheten, alt å de kuster , der allmänna vägar
till stränderna icke äro alt tillgå , utan endast så kallade byvä,ar för
strand- eller kusthemmanens enskilda behof äro utstakade, sig deraf begagna,
mot åtagande skyldighet att i underhållet af dessa vägar deltaga.
I denna framställning hafva Olof Lindhäck och Bengt Gudmundsson„
jemväl från Hallands Län, deltagit, den senare likväl i sä målto skiLjagtig,
att han yrkat utfärdande af ett allmänt stadgande om rättighet till fritt afhemtande
af tång från hafsstränderna för alla dem, hvilka hafva sig ålagd
skyldighet att stänga kring flygsandsfält och planlei hagar, eller ock att jordegarne
vid kusten måtto åläggas stänga och underhålla stängseln kring
planterhagarne och flygsandsfällen, samt öfrige hemmansegare derffiån
befrias.
Utskotten hafva, vid behandling af detta ärende, inheintat , hurusom
framställningar af enahanda beskaffenhet blifvit ända ifrån år i8j3 vid
hvarje Riksdag gjorde celi af Rikets Ständer hvarje gång ogillade, uppå de
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid i8a3 års Riksdag för dess
utlåtande i ämnet anförde och af förenade Lag- samt Allmänna Besvärs
-
La"- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Betänkande, N;0 24> 21
och Ekonomi-Utskotten vid de senare Riksdagarne åberopade skäl, att,
ehuru något serskildt stadgande icke funnes för bestämmande af dispositions^*
rällen öfver den hafs-lång, som på hafsslränderne af vågorna uppkastas j
likväl och då, enligt 48 Cap. 2 §. Missgernings-Balken, hvarjehanda fynd,
hvartill egare ej finnes, tillhörde jordegaren ensam , så vida han detsamma
sjelf hittat; flottholme, i stöd af 12 Cap. 4 §• Jorda-Balken , tillfölle den,
sorn honom vid sitt land fästade; i öfrigt med naturlig billighet instämde,
alt den, som å sina egor droge en last, såsom fallet var, när hafs-tång å
odlade egor uppflöt, äfven finge deraf hemta möjlig fördel; och slutligen,
med undantag afseiskildt bestämda händelser, icke någon kunde vara förbunden
att å sina egor hålla väg för andra; måste det anses vara stäldt
utom all fråga, att i allmänhet endast strandegare hade rätt till upphemtning
och begagnande af den hafs-tång, som å stranden uppdrifves; men,
om, genom lagligen slutad och fastställd öfverenskommelse, eller af behörig
embetsmyndighet meddeladt laga kraftvunnet beslut, eller på hvilket annat
lagligt sätt som helst, egaren af något ej till hafsstranden gränsande hemman
blifvit förklarad berättigad att å andras egor hemta hafs-tång, vore
sådant ett serskildt fall, der hvar och en med begagnande af de medel,
allmänna lagen anvisade, kunde göra sin rätt gällande, utan alt sådant genom
en speciel Författning kunde eli* r borde bestämmas.
Utskotten dela den åsigt, som legat Lill grund för Rikets Ständers, vid
Irenne föregående Riksdagar, fattade b slut, och då Utskotten sålunda ans*
rättigheten till den hafs-tång, som å land uppkastas, i allmänhet uteslutande
tillhöra slrandegaren, kunna Utskotten icke understödja det framställda yr^
kandel af fri och obehindrad 1 ä 11 ig het för en hvar att hafs-tång ifrån stranden
afhemta, ehvad fördelar jordbrukarne i orten än kunde deraf skörda.
Och hvad beträffar förslaget om rättighet lill fri tångtägt för dem, hvilka
hafva sig ålagd skyldighet att hägna omkring flygsandsfällen, så finna sig
Utskotten icke eller kunna detsamma biträda, enär en sådan frihet ofelbart
skulle medföra mångfaldigt intrång i strandegarens rätt och controllen
å hafs-tångens användande lill det föregifna ändamålet vore nästan omöjlig.
Ui skotten afstyrka således bifall till de härutinnan gjorda framställningar,
men hemställa, i likhet med de förenade Utskotten vid 1828 års Riksdag i
deras senare Betänkande N:o 2g,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla>
det Kongl. Maj:t täcktes i IS åder anbefalla vederbörande
embetsrnjndigheter att i alla de delar af Riketj der tillfälle till
tångtägt egde rum} och en reglering af behafvet påkalladeSj söka
22 .lag-
tillvägabringa vänliga dfverenskommelser, hvarigenom, utan inskränkning
i någons lagliga rätt, möjligheten att få begagna ifrågavarande
för jordbrukets framgång nyttiga produet, kunde beredas
äfven för de jordegarej hvilkas hemmans områden icke sträckte
sig till hafsstranden.
Stockholm den 3o November 1840.
Kso 25.
Ani. till Exp. Utsk. den i ’4 December, kl. 7 e. m.
'Betänkande, i anledning af väckt motion angående föreskrifters
meddelande i afseende pä husesyner å klockarebohl.
Hos det Hedervärda Bonde-Ståndet har vice Talmannen Per Ericsson
uti ingifven och till Lag-Utskottet remitterad motion anfört, att, genom
Kongl. Brefvet den 17 November 1748, samt Resolutionen uppå Presterskapets
besvär den ig Januari 17S7, §. 8, val vöre stadgadt, det ”husesyn
å kapellansbohl å landet, vid skeende ombyten, eller då eljest nödigt pröf■yas,
skall förrättas af Häradshöfding med Nämnd, hvarvid den husbyggnad,
som i 27 Gap. 3 §. Byggninga-Balken räknas för tre års byggnad , gäller
för fern års; äfvensom att de, hvilka sådane husesyner förrätta , icke mera
än å mililär-boställen måge begära eller emottaga arfvode derför , med undantag
å de orter, der serskilda stadfästade föreningar härom finnas”; men
att motionären veterligt icke vore föreskrifvet, af hvem och på hvilkens
Bekostnad syner å klockarebohl skola ske, hvilket motionären ansett som
en brist, den der borde afhjelpas, och fördenskull hemställt , alt behörigt
Utskott måtte taga detta ärende lill laglikmätig behandling.
I anledning häraf och då Lag-Utskottet ansett sig böra i förening med
'Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ärendet behandla, hafva Utskotten
tagit detsamma under gemensamt öfvervägande , dervid Utskotten
inhemtat, det Klockare väl i gemen icke äro försedde med annat boställe,
än de Boningsrum, som dem af församlingen merendels i socknestuga
-
Lag- samt Ailm. Besv.- och Ékon.-Utskotlens Betänkande, N-o zS. 23
byggningen bestås, jemte någon mindre jordtäppa, men att äfven på många
ställen klockarebohl finnas, tillkomne dels genom enskilta gåfvor, dels ock
genom anslag af kronojord. I afseende på byggnadsskyldigheten derå, finnas
inga serskilda föreskrifter, utöfver hvad allmänna Lagen i 27 Gap. Byggninga-Balken
innehåller, rörande byggnadsskyldigheten i gemen, och förhållandet
med af- och tillträdes-husesyn har merendels rättat sig efter gammalt
bruk i hvarje ort. Något bestämdt rättesnöre härutinnan anse Utskotten
emedlertid böra finnas, och boställhafvarens skyldighet i detta hänseende
icke på blotta sedvanan bero; hvadan Utskotten hemställa,
att , med. bifall till den af vice Talman Per Ericsson framställde
motion, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj.t täcktes i IS åder utfärda en allmän författning,
med föreskrift, att, vid afträdande af klockarebohl, laga
husesyn skall af Kronofogde eller Länsman med tvänne utsockne
Nämndemän hällas, i likhet med hvad zy Cap. 1 ByggningaBalken
föreskri/ver, och kostnaden derföre gäldas, på sätt om
ekonomiske besigtningar finnes stadgadt i 8 $. af Kongl. Kungörelsen
den 28 Maj i83o.
Stockholm den 3o November i84pi
san
TRYCKT HOS J. A. WALLDIN,
18 40.
Bag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N:o c 6, g.
N:o 26.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Dee. kl. 1 e. ib;
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förändring i tidell
för väglagningen.
IHöglofl. Ridderskapet och Adeln har lill Lag-Utskottet remmitterat tvänne
i detta ämne väckte motioner, af Herr Bergenstråle, Claäs G. och Herr
Munck af Rosenschöld, Nils Budolf, hvilka, sammanstämmande i den anmärkning,
alt, då vägarnes lagning verkställes under högsommaren, desamma
äro, såsom nyss lagade, tunga och svåra att befara under den årstid,
då de borde vara häst, samt att det i torka och under värmen påförda
gruset icke blandar sig med den hårda vägen, utan sönderköres till fin otjenlig
sand, eller bortblåser såsom damm, hvadan resultatet af väglagningen
under denna årstid vore dåliga vägar och förspildt arbete, yrkat,
Herr Bergenstråle: att, med upplifvande af föreskriften, det grus och
vägfyllning skall vara framfördt före liden till väglagningen, mätte stadgas: 1:0
att väglagningen skall verkställas örn hösten, pä den tid, som, efter serskildte
localer, af Konungens Befallningshafvande inom hvarje Län utsattes
samt vägarne sedermera battras, när omständigheterna det fordra; och 2:0
att vägfyllnings-ämnena skola för alla, som måste hemta dera på mera
än | mils afstånd, vara framskaffade senast fjorton dagar före den lid,
hvartill väglagningen blir bestämd; och
Herr Munck a/ Rosenchöld: alt väglagningen borde ske tvänne
gånger om året, straxt efter islossningen om våren, emedan hvad, sorn då
påföres, gör vägen hård och jemn, lika som den varit macadamiserad, samt
arn hosten, då man i regntiden bäst kan varseblifva, hvarest vägen behöfver
påfyllning.
Dessa motioner, hvilka Lag-Utskottet ansett erfordra Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning, hafva
de förenade Utskotten tagit under öfvervägande, tillika med de vid re
Bih.
till R. St. Brot. 1840. 7 Sami. 2 Afd. 7 fläft. i„
2. Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N\o zQ,
missens meddelande af Herr von Heyne, Georga Herr Ribbing, Arvid,
Herr Grefve Posse, Fredrik, Herr von Troil, Emil, samt Herr Friherre
Ridderstolpe, Fredrik, afgifue anföranden.; och finna Utskotten, äfven med
erkännande af riktigheten i motionärernes anmärkningar, i afseende på
väglagningens verkställande under sommaren, icke skäl att tillstyrka någon
förändring i den om tiden för väglagningen, genom Kongl. Brefvet
den 3o Juni 1818 och Kammar-Collegii Kungörelse den \ Augusti samma
år, gifne och gällande föreskrift, hvilken, om den lillämpas, enligt
sin rätta grund och mening samt i öfverensstämmelse med ordalydelsen,
synes Utskotten ganska väl förena afseendet på väglagningens ändamålsenlighet
och dé väghåliningsskyldiges beqvämlighet och fördel. Då nemligen
i denna Författning stadgas, det vägarnes lagning och grusning skall verkställas
''ifrån vårens början och till den 1 Juli hvarje år/’ mäste meningen
vara, att, så snart våren börjar, äfven väglagningen skall begynna,
och ingalunda att den skall kunna uppskjutas, tills våren är förbi, och
företagas först vid midsommarstiden eller under sommaren. Men, då våren
och käl-lossningen inträffar ganska olika i de serskildta delarne af Riket,
har Författningen, såsom gällande för hela landet, måst bestämma sista
terminen för väglagningens fullbordande till en tidpunkt, då våren äfven
i de nordligaste landskapen är slutad, och arbetet med väglagningen kan
anses derstädes medhunnet. Väglagningens så sena verkställande i de öfrige
delarne af Riket är i uppenbar strid med Författningens ordalydelse
och syfte, då derigenom hvarken ”väglottsegarne förbindas till de kraftigaste
åtgärder för deras vägstyckens fullkomliga iståndsättande” eller
"vid väg-synerne den noggrannaste och sorgfälligaste tillsyn på arbetets
behöriga och varaktiga fullgörande iakttagas” kan. Utskotten anse följaktligen,
att anledningarne till den klagan, motionärerne fört öfver tiden
för vägarnes lagning och grusning, icke äro att söka i gällande Författningar,
utan i deras tillämpande, hvadan någon åtgärd å lagstiftningens
»ida icke kan erfordras, helst i8i8 års Författning tillåter Konungens Befallningshafvande
att, der allmänna vägarnes iståndsättande vårtiden af
serskilda omständigheter kari möta hinder, annaa tid dertill, efter Häradsboarnes
hörande, bestämma; och hemställa Utskotten alltså,
att de i afseende härå af Herr Bergenstråle och Herr
Munck af Rosenschöld gjorde framställningar måtte lemnäs
utan afseende.
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkandcj N:o 27. 3
Hvad beträffar Herr Bergenstråles yrkande,, alt väglolts-egare måtte
åläggas att, då han liar sitt vägstycke jiå mera än | mils afstånd från
grushemtningsstallet, bafva framskaffat väggruset fjorton dagar före den
lid, hvartill väglägningen blir bestämd; så synes detta vara ett ämne,
som icke lämpligen utgör föremål för en Författning, enär det måste få
ankomma på den vägbållningsskyldiges beqvämlighet, när lian vill framföra
sina väglagningsämnen, allenast lian icke brister i väglagningens behöriga
verkställande, hvarå Konungens Befallningshafvande äro lika berättigade
som skyldige att hålla noggrannaste och sorg fäll!gaste tillsyn. Utskotten
tillstyrka således,
alt äfven denna del af Herr Bergenstråles motion måtte få
förfalla.
istockholm den 17 December 1840.
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. Men 18 Dec. kl, 2 e. ro.
Betänkande, angående väckte frågor om förändringar i Stängsel-Författningar
ne,
Utskotten hafva i ämnet fått emottaga nedanstående motioner,
nemligen:
1:0 af Herr von Knorring, Frans Emil: att, i händelse förslaget
till Allmän Givil-Lag ieke skulle komma att i sin helhet antagas, 5:te
Gap. Byggn.-Balken af detta Lagförslag måtte ju förr dess heldre varda arttaget
såsom serskild Författning, i afseende på stängselskyldigheten, med
tillägg
■ a) &tl, om aflägsen skogsmark, som ieke af egaren gagnas
till annat än skogshygge* torftägt eller dylikt, tillgränsar
Aker, äng och. betesmark, Domstolen bör, efter af Landtmätare
och Godé Män gifvet utlåtande., pröfva, huruvida sådan
mark bör i stängseln deltaga;
4 samt Allm. Besvoch Ekon.-V t skottens Betänkande, Nio sfi
b~) att fä-gator, sora uppkomma genom laga skifte, böra underhållas
af alla delegarne i skifteslaget, i nion af deras e
godelar;
men lägges fä-gala i skiftesskillnad, underhålles ena
sidan deraf såsom annan skillnadsslängsel, lill hälften af de
skifteslotter, som genom gatan åtskiljas; och
c) att stenmur och planterad jordvall, som genom tillämpningen
af nya Stängsel-författningen afträdes, skall efter raätismantia
ordom ersättas* men med all annan eller mindre
varaktig stängsel förhålles så, som Lag-Comiléen föreslagit.
2:0 Af Herr Prosten Liedzén: att å skoglös ort den må ega vitsord,
som icke vill stänga, ulan genom vallning eller tjudring så laga, alt när
gränsande
grannar blifva skyddade för hans kreatur, då det sedermera må
slå grannarne fritt att, på hvad sätt dem godt synes, skydda hans egor
för sina kreatur, med ömsesidig förbindelse till full ersättning vid inträffande
åkerskador* ehvad stängsel finnes eller ieke.
3:o Af Jonas Johannesson från Jönköpings Län: att, då gr under ne
för deltagande i stängseln äro högst orättvisa och olempliga, eli vad man beIragtar
stadgandena, i afseende på stängselskylldighelen byar emellan, eller
emellan serskildta hemman i samma byalag, följande förändringar här
utinnan
måtte ske:
a~) äll hägnad hör upprättas och underhållas ensamt af de
jordegare, som deraf ega gagn, d. v. s, af dem, hvars hem*
män gränsa intill hägnaden, ehvad natur eller olika beskaffenhet
dessa kunna ega;
E) normen för deltagande i stängselns upprätthållande
af de hvarandra sålunda mötande egenclomarne bestämmes
på det sätt, att, sedan hvardera egendomen blifvit lagligen
taxerad, eller, då grannarne så öfverenskomma, af tillkallade
gode män till sin beskaffenhet och godhet graderad
efter de grunder, som vid taxering följas, uträkning sker, till
hvilken grad af godhet hemmanen vid jemförelse af hvarderas
egor böra anses, samt att det förhållande, som härvid
uppstår emellan egendomarne inbördes, kommer att bestämma
skyldigheten till deltagande I den gemensamma hägnaden.
$:é Åf Niclas Jönsson från Christianstads Län: att 5 uti Kongk
BwfQvdninjjén om stängselskyldigheten den g Februari 1802 måtte förän
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, N:o 27. 5
dräs. Om dess stadgande: "alt de förändringar, skog och utmark genom
uppodlingar lill åker, äng och planteringar kunna undergå, icke höra verka
till annat förhållande i hägnads upprättande och underhållande, ulan
varde jorden eller marken, oaktadt sina förbättringar, ansedd efter dess
förra beskaffenhet;” blifvit gifvet för att uppmuntra till odlingar och fri -  kallandel från slängselskylldigheten skulle vara en ersättning för de, i och
för odlingen nedlagde kostnader, borde denna ersättning likväl icke fortfara
i everldlig lid, utan syntes billigare, alt frihet från stängselskylldigheten
inskränkte sig till vissa år, och att efter dessas förlopp innehafvare
af ny-odlingen vore pligtig alt med grannen deltaga i en stängsel, som lika
så väl fredar den enes som den andres egor. Det vore å andra sidan
ej heller billigt, allden, som åfelt eller annat skäl till utmarken utlagt en
förut häfdad jord, skall icke dess mindre fortfarande slänga för den såsom
för åker och äng. ■—• Härjemte bar motionären yrkat, det 8 §. af
nämnde Förordning måtte lill redaclionen öfverses, enär, efter motionärens
förmenande, delningsgrund emellan afgärda by och bohlby icke stöde alt
linna, samt det mest klara begrepp ej skulle kunna tolka eller tillämpa
sisla mom. af samma §.
5:o Af Peter Petersson i Slätthult, Jönköpings Län: att stadgandet
i 5 Gap. 2 §. Byggn.-Balken mätte sålunda förändras, att stängselskyldigheten
emellan grannar beräknas efter hemmantal, ulan afseende a de angränsande
egornas egenskap af in- eller utmark.
6:0 Af Johannes Andersson från Skaraborgs Län: att, ehuru, genom
Kongl. Kungörelsen den 6 Juni »820, det tillägg till Stängsel-förordningen
den 9 Februari 1802 blifvit gjordt, att, sedan vid inträffande hägnads-deln
ingar, stängselskyldigheten blifvit fördelad, det ersättnings-belopp skall
bestämmas, som bör tillkomma den eller dem, som stängt utöfver den del,
hvilken dem rätteligen ålegat, det förtydligande malte härvid ske, att delegare,
som bör dylik ersättning åtnjuta, eger alt efter mätismäns bepröfvande
den samma beräkna äfven för stengärdesgård, så snart denna är af
beslående egenskap samt i laggildt stånd.
I sammanhang med den af Jonas Johannesson väckte motion, bar,
vid remitterandet deraf, blifvit föreslaget af Anders Jonsson i Tuna
Östergötlands Län: 1:0 alt grannar, som ligga i byalag med hvarandra, böra
hägna om byns in- och ut-egor efter deras delningsgrund, samt i skog och
utjnark efter förmedlade hemmantalet; och om inga skifte blifvit verkCtälldt,
deles först hägnaden hvarje hemmans-numer emellan, efter henr
-
6 Lag- samt Allm. lis sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, No 27.
manens delningsgrund_, och sedermera emelian delegarne i samma hemmansnumer,
efter hvars och ens mantals-belopp; 2:0 att om åker eller
äng möter sådan skog eller utmark, som icke kan till åker eller äng uppodlas,
hålle den hägnaden allena, som åker eller äng eger;
b') af Johan Fr. Dahllöf från Elfsborgs Län: att ju förr desto
heldre en nj Stängsel-förordning måtte ut gifvas, hvarigenom hufvudsakligen
ålades _ hvarje delegare i skifteslag att stänga i förhållande till de
rågångars längd, som omgifva hans egen ego-lott, utan att, såsom nu, afseende
gjordes på hemmantalet eller den större och mindre arealen af dess
egor;
c) af Lars Larsson från samma Län: att enahanda stängsel-skyldighet
måtte ega rum, då den mötande jorden är odlad eller af odlingsbar
natur.
Dessa memorial och anföranden hafva Utskotten tagit under öfvervägande;
och hvad först angår det af Herr von Knorring, Frans Emil, framstälde
yrkande,- alt 5 Cap. Byggn.-Balken uti f. d. Lag-Comiteens Förslag till
Allmän Civil-Lag mätte, med några tillägg, antagas, såsom serskild Författning
rörande stängsel-skyldigheten, få Utskotten tillkännagifva, att denna
fråga redan vid tvänne föregående Riksdagar utgjort föremål för Rikets
Ständers behandling, i följd af Kongl. Maj:ts den 28 December 182.8
till då församlade Ständer aflåtne Nådiga Proposition med förslag till ny
Stängsel-Förordning, utarbetadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvananförde
5 Cap. Byggn.-Balken af Civil-Lagförslaget och beledsagadtaf LagComiteens
för samma Cap. författade motiv. Vid den förra af dessa
Riksdagar funno Rikets Ständer, efter öfvervägande af de anmärkningar
och yttranden, som vid föredragning til! remiss af den Kongl. Propositionen
blifvit inom Riks-Ständen framställde så väl emot de hufvudgrunder,
hvarpå Författnings-förslaget hvilade, som emot dess flesta föreskrifter i
öfrigt, betänkligt att då bifalla de af Kongl. Maj:t föreslagne väsendtliga
förändringer i gällande Lagstadganden; och anhöllo derföre, uti underdånig
skrifvelse den 19 Augusti 1829, alt ifrågavarande Lagförslags pröfning och
deraf följande antagande eller icke antagande måtte få hvila till Ständernas
nästa sammanträde, samt att emedlertid förslaget, jemte Högste Domstolens
deröfver afgifna utlåtande oek Lag-Comiteens bifogade omförxnälde
motiv, måtte pä allmän bekostnad tryckas samt lämpliga antal exemplar
deraf öfverlemnas till Länens Hushållnings-Sällskap, för att genom
dessas försorg komma allmänheten tillhanda och blifva af densamma kändt,
Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o 27. 7
Vid sista Riksdagen åter, då samma förslag, efter det Kongl. Majrt vidtagit
de af Rikets Ständer sålunda önskade åtgärder och derjemte, till beredande
af ytterligare upplysningar rörande förslaget i alla dess delar, Hushållnings-Sä
Iskapen ULänen, och, der sådana ej finnas, Konungens
Befallningshafvande, uppå Nådig befallning, underdåniga utlåtanden afgifvit,
blef med åtskilliga af nämnde utlåtanden föranledde förändringar och
modificationer å nyo, genom Nådig Skrifvelse den 22 Februari i834, till
Rikets Ständers pröfning framstäildt, funno Rikets Ständer, efter ärendets
vidlyftiga och utförliga discuterande, sig icke kunna det framställda förslaget
godkänna och antaga.
Utskotten anse vid detta förhållande öfverflödigt att i någon närmare
granskning af Herr von Knorrings förslag ingå. Den omständighet
nemligen, att Rikets Ständer vid sista Riksdagen, efter mogen pröfning,
alslagit Kongl. Majrts i enahanda syftning allåtna Nådiga Proposition ; att
vid denna blott en enda motionär bragt frågan å bane, utan att ens innom
sitt eget Stånd deruti vinna något understöd/ och att Bonde-Ståndet,
som denna angelägenhet närmast rörer, instämt i förkastande af den så
kallade hälften-principen och godkännande af hufvudgrunderna i gällande
Stängsel-förordning af den g Februari 1802, ådagalägger, efter Utskottens
tanka, tillräckligt, alt ifrågavarande förslag saknar det stöd i allmänna
tänkesättet, som är ett vilkor för framgången af hvarje förändring utaf
stadgandeiij hvilka allmänt och djupt inverka på medborgares ekonomiska
ställning; och saknaden af detta stöd skulle, äfven om företrädet af den
föreslagna förändringen vore gifvet och afgjordt, vara Utskotten skäl nog
alt, med iagtlagände af den varsamhet, hvarmed dylika förändringar
böra tillvägabringas, densamma nti afstyrka. Så mycket mera, då hvarken
ur rättens eller nyttans synpunkt ett sådant företräde låter sig bevisa,
finna Utskotten anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer icke måtte den af Herr von Knorring
gjorda framställning bifalla.
Nästan samma skäl bestämma Utskotten för afstyrkande af den motion,
Jonas Johannesson framställt om en annan, ej mindre väsendtlig förändring
i grunden för stängsel-skyldighetens .fullgörande, eller att deltagandet
deruti skulle bestämmas efter taxering, i mon af egendomarnes inbördes
förhållande i godhet. Emot denna princip kan dessutom med skäl invändas,
att., ehuru billig och rättvis den må synas, tillämpningen deraf
8 Lag- samt Allm. Besv* och Ekon.-Utskottens Betänkande> IY:o 27.
likväl skulle mola de största svårigheter, åstadkomma dryga kostnader,
föranleda rättegångar om taxeringen och medföra en för jordbrukets utveckling
högst skadlig osäkerhet, enär hvarje förbättring af egendomen
kan gifva anledning till nya taxeringar och verka förändring i stängselskyldigheten.
Utskotten tillstyrka således,
alt hittills gällande slängseldelnings-grnnd må jemväl hädanefter
bibehållas; i och hvarmed Joh.Fr. Dahllöfs motion äfven
lärer få anses böra förfalla.
Sedan Utskotten sålunda uttryckt sitt godkännande af grundprincipen
i 1802 års Förordning, i afseende på deltagandet i stängsel-skyldighelen,
återstår att yttra sig öfver de mot serskildle stadganden i samma Förordning
framställde anmärkningar.
Alt i fråga om vitsord för den, som slänga vill, göra, på sätt Herr
Prosten Liedze'n föreslagit, undantag för de trakter, der skog saknas, finna
Utskotten icke lämpligt, och då 10 §. af Stängsel-förordningen tillåter
”sältet att stängsel och hägnad upprätta, få ankomma icke mindre på öfverenskommelse,
än på omständigheterna i hvarje landsort samt tillgången af
”tjenlige ämnen dertill, så att hägnad kan upprättas af träd, sten, jordval"lar,
lefvande häckar och diken,” synes ett sådant undanlag icke heller
vara afbehof påkallad t. Naturligtvis slår det grannar fritt alt, utan stängsel,
genom vallning eller annorledes sina egor freda, om de så åsämjas ;
men vill endera slänga, bör sådant icke kunna förvägras, och skyldigheten
att i stängseln deltaga måste då bestämmas efter i lag gifne grunder. Riktigheten
af denna grundsatis förmoda Utskotten vara så allmänt erkand,
att Utskotten, utan vidare utveckling deraf, kunna hemställa,
att Herr Prosten Liedzéns ifrågavarande motion måtte förfalla^
De förenade Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
tillstyrkte vid sista Riksdagen uti deras Betänkande N:o 41» * frå
gor
om stängels upprättande och underhållande emellan byar och enstaka
gårdar, eller emellan delegare i samma by, der skog, utmark eller beteshage
gränsar emot åker eller äng, egare af berörde utegor skulle, ulan
afseende å deras beskaffenhet eller brukningssätt, i sådan stängsel deltaga
till en tredjedel af hvad på honom efter oförmedladt hemmantal skull»
belöpa ; men Rikets Ständer bibehöllo den gällande Författningen oförändrad,
lag- Samt Allm. Besv. och Elion.-Ut shott ens Betänkande, A7; o 27. g
dfad, emedan de ansågo den föreslagna stängsel-skyldigheten vara byggd
på en falsk grundsalts och orättvis. Härifrån kunde Utskotten, på samma
sätt sorn i fråga om grunden för bestämmande af deltagande i hägnad,
hemta stöd för afstyrkande af nu jemväl gjorda framställningar i afseende
på utmarks skyldighet att slänga mot inegor; men Utskotten anse sig,
för ämnets rigtiga och fullständiga uppfattning, böra här ingå i en närmare
utveckling deraf, för hvilket ändamål Utskotten jemväl vilja i ett
sammanhang cili granskning upptaga de mot 5 §. Stängsel-förordningen
gjorda erinringar, helst yrkandet, i afseende pfi utmarks deltagande i stängsel
mot inegor, torde derifrån förnämligast hafva sitt ursprung.
Stängsel-skyldigheten har af några blifvit härledd ifrån eganderätten,
af andra från den gemensamma nyttan. Hvilkendera grunden är den rätte,
torde synas mången temiigen likgiltigt, såsom varande mera en theorelia
b, än en proctisk fråga, mea för lagstiftaren är det angeläget, att hafva
noga bestämt sin utgångspunkt, för att blifva consequent, hvilket gäbler
gå väl om stiftandet af ny Lag, sorn förändrandet af en gammal. Att
här inlåta sig i. någon vidlyftig undersökning af ifrågavarande skiljda
principer, är emedlertid icke Utskottens afsigt, och vore icke eller på sitt
ställ»; men Utskotten kunna icke undgå att fästa uppmärksamheten derpå,
att ur eganderätten icke kan, i fråga om hägnad, härledas annan rättighet,
än den att sjelf inhägna sin egen jord. Hvad man eger, är man
naturligtvis berättigad att freda, på hvad sätt bäst synes och hvarigenom
annans rätt icke kränkes $ men längre kan man icke komma; ty ehuruväl
det egna området är en rä!l*pher, inom hvilken man har anspråk att
varj, fredad för intrång, och gfanne således ät pligtig alt afhålla
sina kreatur från ©hägo derå, miste likväl Sättet, hvarpå detta åstad korp*
mes, alltid blifva dess ensak, hvaröfver ingea annan eger något bestämma.
Rättigheten alt fordra grannes deltagande i hägnad, måste föl jagt 1 ige ru,
såsom förutsättande skyldighet hos denne att sådant biträde lenina, hafva
någon annan grund än egauderätlen, och då för uppkomsten af inbördes
rättigheter och skyldigheter erfordras ett contract, förmoda Utskotten,
att det vill synas klart, det grunden för stängsel-skyldigheten är den gemensamma
nyttan, hvilket ock instämmer med den historiska gången af
stängsel-vitsordets uppkomst och utbildning.
Bili. till R. St. ProS. 1840. y Sami s Afd. y Häft. 1
\
ib Lag- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utskottens betänkande j K:o 2j,
Ått länna denna är, i fråga om utvidgande af vitsordet, ej mindre
vilgtigt än att rätt uppfatta stängsel-skyldighetens grund, och en kort framställning
deraf, enligt de upplysningar våra äldre Lagar lemna, skall jemväl
tjena till motiverande af Utskottens tillstyrkande i nämnde fråga.
I äldsta tider, då ännu landets odling var så ringa, att hyarne lå$o
vidt åtskifjda, kunde naturligtvis icke komma i fråga annat, än att hvar
by stängde kring sina egna egor efter behof. Småningom möttes byar
med sina odlingar och de skiljda tegarne löpte tillsammans. Då behöfdes
ej Bågen caellanstängsc-l, så framt ej den ena byn ville bruka sin jord på
annat sätt än den andra, eller eljest fattade ett serskildt begrepp om fördelen
af ett hafva sina egor afstängda. Man kan i allmänhet antaga, alt
Dyarne begagnade sig’ af den härigenom vunna lindring i slängselbesväret
och nytljsde jorden i sambruk; men om ena byn af ett eller annat skäl
ville hafva sin jord sfsiängd, var sådant påtagligen utan allt inflytande
på den andra, och då gälde alltid såsom ursprunglig regel., alt den, sons
ville hafva stängsel barde hålla dea sjelf. Sålunda, ehuru vid det brukliga
års-ombytet tned åkerjorden behofvet af mellanstängsei, då en bys
besådda åkergärde gränsade till en annans trädesgärde, var ömsesidigt,
enär det träffade den eea byn det ena året och den andra byn det andra,
beräkesdes släcgslea i början blott för ett enda år och borttogs sedan
grödan blifvit; iabergad. Landbo var då äfven berättigad att vid afflyttning
tega gärdesgård med sig. I längden kunde man likväl icke undgå
att inss, det en varaktigare inrättad stängsel, som kunde begagnas i flera
år, medförde störro förmon, och att det var lättare för hvardera byn
«tt underhålla dan slående hägnaden, än att h vartannat år uppföra hela
stängseln å nyo. Så uposlocl öfverenskommelsejjatt gemensamt underhålla
stängseln, och det var af de förut bestående förhållanderna enj gifven
följd, att hvardera byn hede lika nytta deraf och således skulle taga Hha
del i hägnaden. Af den härutinnan till häfd blefna vanan fick stängseliVitsordet
sitt upphof, d. v. s. det blef on i Lag bestämd rättighet att fordra
grannes deltagande i stängsel, livers ömsesidiga nytta lagstiftaren
förutsatt såsom gifven. Vitsordet var emedlertid, just med afseende åda
sådan förutsättning, i början inskränkt, såsom det synes, till allenast de
fall, då Dyarne förut brukat slänga sig emellan. Der mellanstängsel ej
förut begagnats, förblef vid regeln, att den, som ville hafva och behöfeka
hägnad* fick anskaffa den sjelf. Men om någon ville göra en sådan fösaändring
i sitt åkerbruk, som fordrade afstängning från andras egor, hvi|-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande> N:o 27. 11
ket, i anseende lill den lidens brukningssätt, icke gerna kunde komma i
fråga, utom då någon ville beså sin jord, när de andre ville hafva deras i
träde, och han, i anledning deraf, uppförde hägnad; så hade i och dermed
det förhållande inträdl, hvarvid stängsel-vitsord var medgifvet, och den.
rätlssalls måste ioljagtligen uppkomma: att, då en by afslängde sina egor
från en annans, var den berättigad att af granne fordra deltagande i
etängselns underhållande för framtiden. Landbo var nu pligtig alt vid afflyttning
taga lösen för gärdesgård, af jordegaren, men ville denne icke lösa,
egde han ännu rätt att bortföra gärdesgården såsom annan sin egendom.
Det kunde emedlertid icke dröja länge, innarr man erkände det vara
båldt, alt ena grannen skulle ensam bekosta första uppsättningen af
hägnaden, och så stadgades, alt när den ena af angränsande byar ville beså
sin jord och dea andra lägga sia i träde, skäilo mcllanstängseln upprättas
af dem gemensamt. Och da det är klart, att när åkrar och ängar
möttes, hägnad dem emelian var lika behöflig som emellan besådda och obesådda
åkrar, måste samma vitsord komma ett gälla äfven i denna händelse.
Slutligen, sedan erfarenheten lärt, hvilka förmoner det medförde,
att i åkerbruk vara oberoende af grannarne, antog ruan, att det olika
brukningssätlet ej borde komma i fråga vid åker oell äng, och så gifva
eti del af våra Landskaps-Lagar stängsel-vitsord alldeles allmänt åt byar,
söm möttes i sådana egor; hvarvid det sedermera förbiifvit ej mindre i
Magnus Erikssons Lag och Lands-Lagen, än i 1^34 års Lag. Behofvet af
en större utsträckning i stängsel-vitsordet kunde icks låta känna sig, så
länge jordbruket ännu ej uppnått någon högre ståndpunkt och äfven utmarken
ingått i hushållsplanen samt fått ett egentligt värde. Det har således
först varit senare tiders lagstiftning, som i bemödandet att undanrödja
alla hinder för åkerbrukets tillväxt, med berömlig försigtighet utsträckt
vitsordet; och då våra gamla Lagar derifrån uttryckligen undantog
o stängsel i utmark, samt 1784 års Lag gick detta ämne i tysthet förbi,
stadgade 1802 års Förordning, att vitsord eger rum jemväl i skog, utmark
och beteshage.
På delta sätt har stängselvitsordet uppkommit och under tidernas lopp
utbildat sig. Ått lagstiftningen derunder alltjemt utgått från den gemensamma
nyttans synpunkt, är omisskänneligt, och visa? sig jemväl i sjelfva
den förändring af slängseldelningsgrunden, sorn, redan antagen uti Gula-Tings-lagen
i Förrige, sjuttio år senare hos oss framträdde i Magnus
Erikssons Lag och ännu är gällande; alt nemi. den by gärde meVj som
12 Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.^Utskottens Betänkande, N/o 27*
för mera ligger och den mindre, som för mindre ligger, i stället att, såsom
nämndt är, af ålder ålåg grannar att Hålla hälften hvardera af stängsel
byar emellan. Huruvida nu, ur samma synpunkt, en förändring af
de gällande stadganderna, i fråga om stängsel-vitsordet, må vara behöflig
eller önsklig, anse Utskotten kunna afgöras genom den granskning af anmärkningarne
mot 5 §. Stängsel-förordningen, hvartill Utskotten nu ö£*
vergå.
Det har emot stadgandet i nämnde §.: ”att de förändringar skog
och utmark kunna undergå genom uppodlingar lill åker, äng och planteringar,
icke böra verka till annat förhållande uti skyldigheten till hägnads upprättande
och underhållande, utan jorden eller marken, oagtadt sina förbättringar,
varda ansedd efter dess förra beskaffenhet;” blifvit anmärkt,
att det innefattade en dubbel orättvisa och obillighet, dels genom att för
ever Idelig tid frikalla från stängselskyldighet jord, som vid Författningens
utfärdande varén mot åker eller äng gränsande utmark, men sedermera
blifvit odlad; dels ock genom att i motsatt fall lika eyerldeligt bibehålla
stängselskyldigheten för jord, som vid nämnde tid var odlad, men sedermera
blifvit till utmarken utlagd. Man grundar dessa anmärkningar på innehållet
af 16 §. Stängsel-förordningen, att nemi. uti allt hvad genom samma
Förordning icke ändradt eller annorledes stadgadt blifvit, komme för
öfrigt, hvad Lagen uti 5 Cap. Byggninga-Balken handlar, angående laga värre,
täppning och hägnad, att till efterrättelse lända, hvilket man tyder derhän,
att sista -morn. i 2:dra §. af nyssnämnde Cap. fortfar att vara såsom allmän
regel gällande. Häruti ligger dock, efter Utskottens förmenande, ett
fullkomligt missförstånd af Författningen.
Hvad först be räffar anmärkningen, att, då odlade egor mötas, af
hvilka den ena förut varit ouppodlad mark, denna senare skulle vara fri
från stängselskyldighet; så strider en sådan tolkning af ifrågavarande 5 §.
i Stängsel-förordningen inot syftemålet med samma Författning, hvilket
uppenbarligan varit att utvidga stängsel-vitsordet. Det är nemligen klart,
alt, om 1-gsliftnren kunde antagas icke hafva velat gifva vitsord i ett fall,,
då det redan skulle egt rum enligt gamla Lagen, som alldeles icke gjorde
ifågot afseende derpå, örn de angränsande egorne blifvit upptagna till od«
ling på lik» eller olika tid, så skulle vitsordet i sjelfva verket blifvit väsendtligen
inskränkt. En sådan tolkning strider oek mot verkliga ordalydelse
i om förmäl de 5 ty, då det heter, att uppodlingar icke böra verka
till annat föi hållande uti skyldigheten till hägnads upprättande och un
-
Lag- samt A Im. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, No 27. i3
d-erhållande, måste lagstiftaren hafva vid ordet: "annat" haft afseende på
hvad lian förut i Förordningen stadgat, och då hail icke med ett enda
ord i de föregående §§. vidrört stängsei-förhållanderna emellan odlad och
ouppodlad jord, följer deraf, att han icke kunnat afse det ofvanomförmälda
moni. i 2 §. 5 Cap. Byggninga-Balken, sorn innehåller, att då skog,
Beteshage eller utmark möler åker eller äng; hålle den gården allena, som
åker eller äng eger. Detta bekräftas ytterligare, då det säges, att uppodlingar
icke (å verka någon förändring i skyldigheten lill stängsels hållande;
ty det fanns förut ingen stängsel-skyldighet emellan odlade och oupplad*
egor. Egaren till den odlade jorden måste visserligen, om han ville hafva
stängsel, hägna sjelf, men lian hade alldeles ingen j. kyldighet dertill och kulaide
saklöst, åtminstone hvad grannens rätt beträffar, taga bort sin stängsel,
när han ville. Dessutom då lagstiftaren talat om stängselskyldigheteus
fortfarande oförändrade be länd, måsta han ovilkorligen hafva åsyftat de
händelser, der en sådan skyldighet egde ram, och dessa hade han bestämt
i de /j föregående §§. af Förordningen. Femte paragrafen hänförer sig
tydligen till den 3:dje och 4-'de, hvilka handla om stängsel i skog, utmark
och beteshage. Deri måste föl jagt! igen, efter en vigtig tolkning, så förstås,
att stäng el-vitsordet i skog, utmark och beteshage, skyldigheten att i stängseln
deltaga efter oförmedlade hemmantalet samt en deruti, jemlikt 4 §•,
vunnen lindring icke lida någon förändring genom jordens eller markens
skeende odling å någondera sidan af gränselinien.
Den andra anmärkningen, eller att af stadgandet i 5 §. Stängselförordningen
skulle följa, det egare af jord, som varit åker eller äng, men
blifvit lid utmark utlagd, vore skyldig att, utan afseende på en sådan förändring,
i everldelig tid hålla hägnad mot granne, saknar likaledes all
verklig t rund. Utskotten hafva redan erinrat, det odlade egor hade efter
.,5 Cap. Byggninga-Balken alls ingen skyld ghet alt stänga mot utmark. Det
är således, då fortfarande! af en skyldighet förutsätter dess tillvaro, otänkbart,
att egaren till den odlade jorden skulle kunna vara skyldig att hägna
mot granne, om han utlade samma jord till utmark. Ordalagen i §.
innebära icke heller något sådant, då der lala endast orade förändringar,
som skog och utmark kunna undergå genom lippo 'lingar, och alldeles icke
cm de förändringar åker och äng kunna undergå genom utläggning. Fråga
är om förlätirngar, icke om försämringar, och lagstiftaren har påtagligen
icke åsyftat det förhållande, hvarå §. tillämpats af dem, från hvilka anmärkningen
liäileder sig.
i4 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.•Utskottens Betänkande, N\) 27.
Utskotten förmoda, att häraf vill synas klart, det 5 §. StängselFörordningen,
om den rätt uppfattas, icke gifvet’ minsta anledning till de
mot densamma gjorda anmärkningar. Deraf följer, alt den förutsättning,
hvarifrån dessa anmärkningar utgå, eller att det här förut anförda stadgandet
i 2 §. 5 Gap. Byggninga-Balken såsom allmänt gällande qvarstår, äfven
saknar grund. Regeln, som der uttryckes, måste naturligtvis, då Författningen
icke kunde verka retroactivl och förändra redan bestående stängselförhållanden,
fortfarande gälla för jord, som var åker eller äng vid
Stängsel-Förordningens utfärdande, men har, i följd af 5 §. i denna Förordning,
ingen tillämpning å jord eller mark, som sedermera blifvit odlad.
Den gäller icke heller i något fall längre, än lill des* den mötande skogen,
h*teshagen eller utmarken odlas, då slängelvilsordet i och med detsamma
inträder, och 1 §. Stängsel-Förordningen måste tillämpas. Alt nu till sådan
mark utsträcka vitsordet, måste *id dessa förhållanden anses mindre
hehöfligt. Den ifrågaslällde utsträckningen följer af sig sjelf, på naturlig
väg, i och med utmarkernas odling, men skulle, om den nu stadgades
genom Lag, komma i strid med stängsel-vitsordets grund, den gemensamma
nyttan, och således icke undgå att blifva orättvis. Något stöd för det framställda
yrkandet i denna del kan, efter Utskottens omdöme, icke bernias
från det förhållande, att utmark måste deltaga i stängsel mot åker och
äng, som blifvit odlad efter år 1802, ty detta är allenast ett fortfarande
af en förut befintlig, från den gemensamma nyttan härledd skyldighet,
på hvilken det vore lika omrimligt, att grannens brukningssätt af siu
jord skulle hafva något inflytande, sora det vore obilligt att pålägga en
ny skyldighet utan motsvarig nytta, genom stadgandet alt utmark, sim
möter åker eller äng, hvilken varit före Stängsel-förordningens utfärdande
odlad, skulle i hägnaden deremot deltaga. Utskotten kunna således icke
Biträda de härom af åtskilliga motionärer gjorda framställningar.
Utskotten hafva varit kanske nog vidlyftiga uti sitt yttrande i denna
fråga; men då det här ådagalagda misstag i uppfattningen af StängselFörordningen
är ganska allmänt, ocb, genom Lag-Comiieens motiv lill 5
Cap. Byggninga-Balken i förslaget till Allmän Civil-Lag, fått likasom
ett stöd af auctoritet, samt dessa samma framställningar, rörande stängselskyldighet
mellan utmark och odlade egor, vid hvarje af de senare Riksdagarne
förekommit, har det syuls Utskotten vara angeläget och af vigt,
att söka reda frågorne och framlägga fullständiga skäl för det tillstyrkande,
Utskotten härigenom afgifva
Lag- samt Allm. Besv. cek Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 27, *5
alt de af Niclas Jönsson^ Petter Pettersson i Slätthult, Anders
Jonsson i Tuna och Lars Larsson från Elfsborgs Län i
delta ämne väckte motioner måtte lemnäs utan afseende.
Emedlertid, ehuru Utskotten sålunda icke kunnat biträda de gjorda
framställningarne om bestämmande af slängsel-skjldighet emellan odlade
egor och utmark i gemen, anse Utskotten likväl af vigt, att elen allmänt
utbredda villfarelsen i uppfattningen af 5 §. Stängsel-Förordningen
varder, såsom ledande lill inveckling och orättvisa i slängsei-förhållanderna,
skyndsamligen undanröjd ; och då sådant ofelbarligen läll*st åstadkommes
genom meddelande af en förklaring öfver rätta förståndet af nämnde §,,
hemställa Utskotten,
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdande af en Nådig Kungörelse^ deruti, ared
anledning af det ådagalagda^ allmänt gängse irriga begrepp
örn stadgandet uti 5 §. af Kongl. Majrts Nådiga Förordning,
angående stängsel-skyldigheten den g Februari 180», som
skulle deraf följa, det jord,, som vid nämnde Förordnings
utfärdande var en mot åkeri eller äng gränsande utmark,
vore, ehuru den sedermera blifvit odlad, för alltid befriad
från stängsel-skyldighet, samt att jord, hvilken vid berörde
tidpunkt var en mot utmark gränsande åker eller äng,
men sedermera blifvit till utmark utlagd, vore likaledes för
eyerldelig tid skyldig all ensam underhålla hägnad mot
granne, Kongl. Maj:t funne godt i Nåder meddela den förklaring:
alt ifrågavarande 5 §. i Stängsel-Förordningen, hvilken
borde betragtas i oskiljagligt sammanhang med de uti
3 och 4 §§• förekommande bestämmelser, icke afsåge förhållandet
emellan egor af nämnde beskaffenhet, utan allenast
nnginge stängsel-förhållandet, då grannar mötas i skog, beteshage
eller utmark och endera uppodlar sin mark lill åker,
äng eller plantering, i hvilket fall §. stadgade, alt någon
förändring i skyldigheten till hägnads upprättande och underhållande
icke egde rum, utan borde jorden eller marken,
oagladt sina förbättringar, anses efter dess förra beskaffenhet;
hvaraf följde, att, i fråga om stängsel-förhållandet emellan
utmark och jord., som varit åker eller äng föpe
l6 Jag- jami Allm. Besv. ock Ekoti.-Utshottens Betänkande, No 27.
Stängsel-Förordningens utfärdande, gällde hrad 5 Gap. 2 §.
Byggninga-Balken derom innehåller» eller att den hålle gården
allena, som åker eller äng eger; hvilket förhållande emedlerlid
upphörde, så val då utmarken hlefve odlad, som
då åker eller äng tillädes, enär i båd» händelserna det fall
inträffade, hvarvid stängsel-vitsord egde rum jemlikt 1 och
3 §§. uti ofvananföVde Nådiga Förordning, angående stängselskyldigheten,
nemligen att i ena händelsen grannar möttes i
åker eller äng, och i den andra uti skog, beteshage eller
utmark.
I afseende på den framställning Jonas Johannesson gjort i sammanhang
med sitt förslag till förändrad stängseklelnings-grund, hvaröfver
Utskotten sig redan yttrat: deri framställningen nemligen, att hägnad
borde upprättas och underhållas ensamt af dem, hvilkas hemman gränsa
intill hägnaden; hvarmed sannolikt åsyftas, att stängsel byar emellan
icke skall, såsom hittills, af samtlige graotterne bekostas, ulan allenast af
de åboar, hvilkas egor äro belägna utefter gränselmien; få Utskotten upplysa,
att ända ifrån äldsta tider delegare i hy stängt gemensamt kring
byns egor, utgörande sdödes ett stängselbolag eller, såsom det i en del
codices af Uplands Lagen Viderboa-Baljiea VI: 1. kallas, ett värnalag.
Gruuden dertill är helt naPu lig. By betecknade i äldsta spiåket bostad
nml tillhörighet af jord, eller ett ställe der någon bodde, odlade och dref
sin hushållning d. v. s. byggde i detta ords då varande betydelse. Eldigt
gången af ali odling, voro i begynnelsen bostäderna enstaka, likasom nybyggen
äro än i dag, och deras delande mellan (lera åboar uppkom först
med en utvidgad odling och ökad befolkning. Då hade redan byn kommit
i granskapsförhållandeii lill amira byar och inbördes rättigheter och
skyldigheter hade uppgått deln emellan. I dessa kunde naturligtvis icke"
någon förändring ske, genom (b t att någondera byn sedermera Ock fletre
delegare: deri måste i förhållande lill andra byar fortfarande betraktas
såsom ett ostyckadl hell. Lagen bär icke heller gjort afseende på, om en
eller flera åboar funnits, och by var den gemensamma benämningen, Lagen
nyttjade, ända lill dess 1802 års Stängsel förord ning gjorde skillnad eir,
elian by oell enstaka gård. Det kum le emedlertid nu måhända synas böra
vara rn följd af laga skifte, att skyldigheten lill upprättande och underhållande
af stängsel mot grann-by skulle åligga den delegare, sorn erhållit
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottens Betänkande, N.'o sy. 17
liållit sin lott invid rågången. Det är dock tydligt, att fullgörandet af det
lielas skyldighet icke kan öfverflyttas på en del deraf utan motsvarande
ersättning, hvarigenom hyn alltid komme att bestå kostnaden, ehuru på
annat sätt. Men om än delegare i hy öfverenskomma att sins emellan så
fördela stängselbesväret, att de, hvilka få sina lotter vid rågången, skola
bestrida stängselskyldighelen mot grann-by, kan en sådan öfverenskommelse
påtagligen icke vara bindande för någon annan, än delegarne sjelfve,
och grann-byn icke deraf lida någon minskning i sin rätt, hvilken är emot
hela byn, såsom en samfällighet. I dessa förhållanden ligga för Utskotten
giltiga anledningar till det omdöme, att någon förändring af de
gällande föreskrifterna i detta ämne icke bör ega rum; och Utskotten tillstyrka
således,
att Jonas Johannessons omförmälde framställning icke måtte
bifallas.
Hvad cinders Jonsson i Tuna föreslagit: att grannar^ som ligga i
byalag med hvarannan, skola slänga i skog och utmark efter förmedlade
hemmantalet, kunna Utskotten icke godkänna, enär hemman njuta lott
i skog och utmark efter oförmedlade hemmantalet., och det således är fullkomligen
rältsenligt, att, på sätt Stängsel-förordningen stadgar, stängselskyi-'
digheten i skog och utmark äfven derefter mätes; och anse Utskotten i öfrigt
någon annan föreskrift, i afseende på stängseldelningen efter verkställdt
laga skifte, icke erfordras, än den allmänt gällande, som i 6 §. Stängselförordningen
innehålles; till följd hvaraf Utskotten hemställa,
att Anders Jonssons härutinnan gjorda förslag måtte få förfalla.
De förtydliganden slutligen, som Niclas Jönsson från Christianstads
Län yrkat af 8 §. Stängsel-förordningen och Johannes Andersson af
Kongl. Kungörelsen den 6 Juni 1820., anse Utskotten icke vara af behofvet
påkallade; och torde således
de härom gjorda framställningar lemnäs utan afseende.
Stockholm den 17 Dec. 1840.
Bill till R. St. Brot. 18/jo. 7 Sami. 2 Ajd. 7 ffiift.
3
STOCKHOLM, Elmers och Granbergs Tryckeri. i84«.
■Lag- samt Allm. 'Besv.- och Ekon.-XJtskoltens Utlåtande-, N:o 28.
•i
N:o 28.
Ank. till Exp. Utsi. den aa December, kl. y e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 3; angående grunderne och vilkoren för hemmans
klyfning samt afsöndring af jord eller andre lägenheter
från hemman.
Detta Betänkande, hvilket blifvit af Vällofl. Borgare- och Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet, är af de öfriga tvänne Riks-Slånden till Utskotten
återförvisadt, på grund af dervid gjorde anmärkningar:
Hos HögloO. Ridderskapet och Adeln:
Af Herr von Rosen , Georga Herr Friherre Cederström , Jacob, Herr
Grefve Posse, Fredric Salomon, Herr Gref ve Frölich, David, Herrar Munck
af Rosenschöld, Nils Rudolf, Ribbing, Bengt, och Coyet, Cart August,
Friherre Lejonhufvud, Abraham, Herr Edenhjelm, Gillis, Herr Grefve
Mörner, Carl, samt Herr Ribbing, Arvid;
Hos Högvördige Preste-Ståndet:
Af Herr Prosten Astrand, Herr Biskop Heurlin, med hvilken Herr
Professoren Gejer, Prostarne Svedelius och Östberg instämt, Herr Prosten
Lundblad, Herr Professoren Thomander, samt Herr Prosten Sandberg, med
hvilken Herr Professoren Bexell, jemte Prostarne Ahlqvist och Sylvan, sig
förenat.
De framställde anmärkningarne kunna hufvudsakligen uppfattas under
följande punkter:
1:0 Att då, i fråga om disposition af sjelfegande jord, det vore hvar
och ens naturliga räll alt åt annan fritt upplåta större eller mindre del af
sin egendom, endast med iagttagande deraf, alt Staten icke lider minskning
i sin ränta, det framställda författnings-förslaget vore högst otjenlig t och i
allmänhet någon författning i ämnet icke af behofvet påkallad.
Bih. till R. St. Fröt. 18/fo• 7 Sami. 2 J/d. 8:de Haft.
i
2
Lag- sahil Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJtskoltcns Utlåtande> N:0 28.
2:0 Att vid den belydliga oell mångfaldiga olikhet, som förekommer
i hemmans värde och godhet, det vore olämpligt, till och med omöjligt
u11 antaga någon viss del af hemman såsom norm för besutenhet , enär en
serskild bestämmelse skulle i detta hänseende behöfvas ej allenast lör hvarje
ort, utan älven lör hvarje serskildt hemman. Enklare och rättare vore
att lägga hemmansvärdet lill grund lör bestämmande af besutenheten,.
hvarigenom äfven kostnaden för eljest erforderlige undersökningar besparades,
och delningen vore ganska lätt,, sedan det mot besutenhet svarande
värdet en gång vore gifvet..
3:o Att då socknen är bäst i tillfälle att känna de omständigheter,
som i hvarje serskilt fall bestämma besutenheten, och ingen eger större rätt
att bedöma detta än socknen, sorn har skyldigheten att försörja den, sorn
blir fattig, vöre det både enligt med rättsgrund och bäst ledande till ändamålet,
om socknen inom sig finge bestämma besutenheten vid hvarje hemmansklyfningsfråga,
och att Landshöfdingen med gode männen inom Länet
ieke hade någon befattning med hemmansklyfningen..
4:o Att det af Utskolten i irsta Gap. 8 §. 5 mom. af författningsförslaget
intagne stadgande: att, i händelse lösningsanspråk väckes, klagan
öfver Nämndens beslut må ega runi, äfven då klylningen blifvit tillstyrkt,
strider emot och nästan tillintetgör ideen och ändamålet med den föreslagne
Nämndens function att kunna såsom en Jury pröfva tillåtligheten af en
hemmansklyfning. Det gifves, har man sagt, ingen naturlig rättsgrund,,
hvarföre egaren af en mindre hemmansdel icke skulle vara lika berättigad
med den större jordegaren att fritt få afyttra och använda till sitt bästa
den lilla jordlott hän besitter, lika väl som han eger använda sin lösa egendom.
Ännu rältsvidrigare vill det synas, att, om genom arf en mindre
hemmansdel tillfallit någon, han ej skulle ega alt besitta den, utan genom
yttre lag nödgas afstå den till en bättre lottad, större jordegare. Inskränkning
uti den fria dispositionsrätten kan medgifvas och försvaras endast på
grund af det allmännas eller communens deraf beroende fördel eller lidande,
för hvilket dén enskilde medborgarens intresse mäste vika. Derföre,,
då alla hemmansklyfningsfrågor angå den fria dispositionsrätten , kan man
säga, att de icke egentligen äro tvister emellan enskilde delegare i samma
hemmansdel, utan snarare emellan hvarje delegare serskilt och communen
eller samhället, hvilket åt communen uppdragit sin controllerande magt,,
sin rätt att bevaka icke enskilda delegares fördelar, utan det allmänna bästa.
Delegare i den hemmansdel, sorn skall klyfvas, har i sig sjelft icke rättighet
till större andel, än han förut lagligen eger. Han kan icke sägas hafva
Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskötlens Utlåtande, JV-o zS.
3
ringaste anspråk att emot egarens vilja tillösa sig någon andel. Om en sådan
fördel honom förunnas, sker det icke på grund af hans egna rättsanspråk,
utan derföre att samhällets och communens fördel icke kan tillstädja
klyfningen. Ilar nu Nämnden förklarat samhället och communen
icke genom klyfning förnärmas eller kunna lida skada, så måste väl hvarje
delegares naturliga lätt blifva oförkränkt oell den ena icke kunna väcka
anspråk att tillvälla sig den andras egendom. Genom Nämndens beslut har,
i fall af lillstyikt klyfning, ingens förut innehafda rättigheter blifvit förändrade
—. livar och en behåller sitt, hvilket måste vara det rältsenligaste.
Helt olika är förhållandet, 0111 Nämnden afstyrkt klyfningen. Någon delegare
måste då frånträda sin egendom och afstå den till annan person, som
likväl förut dertill icke egde ringaste rättsanspråk. Den, hvilken sålunda
förlorat en förut innehafd rättighet, måste, om lian anser sig deraf lidande,
vara befogad att ställa Nämndens beslut under domares pröfning och kunna
lagligen fullfölja sin talan; men har Nämnden icke gripit in på den enskildes
eganderätt, må väl icke annan person kunna väcka anspråk att beröfva
någon sin egendom. Den af Utskotten antagna reciprociteten i rättighet till
klagan öfver Nämndens beslut vöre således rättsvidrig, tillintetgjorde hela
nyttan af Nämnd-inrättningen och beredde fördelar åt den bättre lottade
på den mindre bemedlades bekostnad. Otaliga lösningsanspråk skulle till
följd deraf väckas och föranleda rättegångar, hvilkas kostnader falla sig allt
lör lunga och förstörande för den mindre lottegaren, sorn, af brist på tillgångar,
skall nödgas lemna sin mindre, ehuru kära jordtorfva, till rof för
den rike.
5:o Att hvad Utskotten i p §. tillstyrkt, i afseende på de hemmansklyfningar,
som hittills emot 1827 års Författnings innehåll oklandradt
skett, vore bevis på juridisk consequens, men tillika på juridisk hjertlöshet
och kunde hafva de mest olyckliga följder. Genom det tillstyrkta nya momentet
skulle nu annan delegare i hemman, hvarifrån obesutenhet långt
för delta blifvit utbruten, få rätt alt lösa obesutenheten och vräka egaren
derifrån. En otalig mängd innehafvare af små hemmansdelar, som utan
någons betungande hittills lefvat lugna på sin lilla egendom, skulle nu med
ens kunna förjagas från hus och hem, och kastas på församlingarne , utan
förmåga eller tillfälle alt kunna föda sig, än mera alt förvärfva egen bostad.
Proletärernas antal skulle lill en förfärlig mängd kunna förökas och genom
den rubbning och omstörtning i nu bestående egande- och besittningsrätts
förhållanden, som måste uppkomma , om Författningen strängt tillämpas-,
kunde vådliga följder för samhällslugnet uppstå*
4. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Ut skollen s Utlåtande, N.-o 284
Dessa anmärkningar hafva Utskotten tagit under öfvervägande; och hvad
angår den i första punkten yttrade mening, att någon författning rörande
hemmans-klyfning och jord-afsöndt ing icke vore behöflig, enär det vöre
livar och eris naturliga rätt att fritt upplåta större och mindre del af siri
egendom, endast med iakttagande af Statens säkerhet för den af jorden utgående
räntan; så finna Utskotten de anförda skälen för en författnings obehöflighet
i sjelfva verket bevisa alldeles motsatsen deraf. Utskotten behöfva
ej erinra, att begreppet om samhälle förutsätter uppoffring eller inskränkning
af naturliga rättigheter, och att man således inom sam hållet icke
kan beropa sig på oinskränkt naturlig rätt, utan så vida den står tillsamman
med allmän nytta. Man har i den gjorda anmärkningen erkänt Statens
säkerhet för den af jorden utgående räntan vara ett vilkor för utöf—
•vandet af den naturliga rällen alt fritt upplåta större eller mindre del af
sin jordegendom. En inskränkning af den naturliga rätten, för Statens
skuld, är således i delta fall medgifven.. Men på hvad sätt skall Statens
säkerhet i nämnde hänseende iakttagas, om ej genom en Lag, som utstakar
de gränsor, inom hvilka den enskilde lår fritt röra sig, utan fruktan att
förnärma Statens rätt. Sjelfva det i anmärkningen erkända vilkoret, förutsätter
således en lagstiftning: huru då kunna, på samma gång vilkoret medgifves,
yrka obehöflighelen af en författning i ämnet? Men, utom det alt sådant
innebär en uppenbar motsägelse, måtte Utskotten anse högst olämpligt
alt, på sätt yrkadt blifvit, hos Kongl. Majit göra underdånig framställning
om obehöflighet af en författning, hvilken redan förefinnes och hvaraf
hehofvet är i sakens natur grundadt, samt af lagstifningen längesedan erkändt.
Utskotten kunna således icke den gjorda anmärkningen godkänna,,
nian måste på här anförde grunder hemställa, att densamma måtte lemnäs
nian afseende.
Då det ansetts olämpligt och hardt när omöjligt att bestämma en viss
del af hemman såsom den minsta, hvartill klyfning utan föregången undersökning
må tillåtas, torde Utskotten böra här närmare utveckla de skäl,
hvilka ledi Uiskolten att, i likhet roed Committerade, hvilka haft sig uppdraget
att utarbeta det nu under granskning varande författnings-förslaget,
antagandet af en sådan bestämmelse tillstyrka.
Kongl, förordningen den 1 g December 1827, angående grunderna och
vilkoren för hemmans klyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman, föranleddes af ett temligen allmänt insedt behof och
en deraf följande, högt uttalad önskan, att hemmansklyfningen och jordafsöndringen
mätte genom en serskild författning ordnas på ettsätt, som .fös
-
Lag--samt Allm. Besv.- ock Ehon.-V(skottens Utlåtande, N.-o 28.
säkrade den tillväxande folkmängden om utvägar till sjelfständig bosättning,
och på samma gång, genom hämmande af klyvningens öfverdrift, betryggade
samhället för en farlig förökning, af fatligklassen. Man trodde sig kunna
uppnå del. dubbla ändamålet, å ena sidan genom meddelad tillåtelse att
klyfva till hvad hemmantal som helst, och, å den andra, genom dervid fristadt
vilkor af besutenhet, hvilket begrepp i författningen bestämdes. Erfarenheten
har emedlertid visat, det missbruken af hemmans-klyfning icke
dess mindre fortgått, och anställde undersökningar hafva ådagalagt, att författningen
icke blifvit efterlefvad. Detta förhållande syntes Utskotten häntyda
på någon inom sjelfva författningen liggande grundorsak, och Utskotten
trodde sig finna den deruti, att något minimum ej blifvit bestämdt för
tillåten klyfning af hemman, utan föregången undersökning om besulenheten,
äfvensom att ej finnes förordnadt, af hvilken och på hvad sätt sådan undersökning
bör ske. Det är klart, att så länge något minimum af hemmanlal
ej är bestämdt, der besulenheten förutsattes- såsom gifven, undersökning
derom måste ske vid alla bemmansklyfningar utan undantag, besutenhelen
må vara huru obestridlig och påtaglig som helst. Men deLta leder,
serdeles i orter, der klyfningar i mängd förekomma, till ett onödigt och
drygt besvär, betungande ej; mindre för dem, som skola förrätta, än dera.
sorn skola bekosta undersökningen; och lagar, hvilka genom sina egna föreskrifter
göra verkställigheten oskäligt betungande och svår, kunna ej påräkna
att blifva åtlydde. Att författningen icke bestämmer, hvilken det egentligen
åligger att undersökning om besulenheten förrätta, kan åter knappt
undgå att hafva till följd, det ingen anser sig pligtig dertill, och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande skjuter saken ifrån sig till Häradshöfding, likasom
denne tillbaka, båda under förmenande alt ärendet dem icke tillkommer.
Äfven måste medges, att i orter, der hemmansklyfningar ofta och i
talrik mängd förekomma, hvarken Häradshöfding eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle kunna, järnte siria öfriga åligganden, medhinna dessa förrättningar;
genom hvilket allt författningen gifvit likasom en undskyllan för
den uraktlåtenhet, sorn blifvit ådagalagd i dess efterlefnad. Dessa brister i
författningen funno Utskotten afhjelpta genom det af Commitlerade föreslagna
antagandet af en norm för tillåtlig klyfning utan föregången undersökning
om besulenheten, samt förslaget alt åt Socken-nämnd uppdraga sådan
undersöknings förrättande, der klyfning under den fastställda normen
förekomme. Utskotten kunde således icke annat än i Committerades berörde
förslag obetingadt instämma. Men då ett minimum antages för klyfning
af hemman, utan föregången undersökning och serskild tillåtelse, foijer af
6
'Lag- samt Allm. Besv.- och 'Ekon.-Ulskotlens’Utaltaride, N;o 28.
sigsjelft, ;>! t detta minimum också måste blien viss del af hemman, ett visst
hemmantal. Dssulom då de (hsta utskylder oell allmänna besvär utgöras
efter hemmantalet, och en motsvarande andel i dessa utskjlder och besvär
mäste åtfölja deli utklufna delen, innebär delta jemväl en nödvändighet,
att besutenhet mäste motsvara något hemmantal. Då man klandrat förfatlningsföi
slaget i delina del, synes man följaktligen icke håfva gjort sig
rött reda för föi hållandena och förbisett den bestämda skillnad, förslaget
gör emellan klyfning, af hemman, sorn alltid fordrar besutenhet, och afsöndring
af joni eller annan lägenhet; hvarvid helt andra grunder äro
stadgade. Att bestämma det hemmantal., sorn i allmänhet må anses uttrycka
besutenhet, finna Utskotten ingalunda, såsom man velat påstå, underkasladt
en Öfverdrifven svårighet, serdeles om, på sätt Utskotten hemställt,
en sådan bestämmelse för hvarje ort serskildt uppgöres. De ifrån
Läns-Comiteerna och Läns-Styrelserna i afseende derpå inkomne uppgifter
gifva till och med tillräcklig anledning att, på sätt Commilterade äfven
föreslagit, antaga ett för hela Riket gällande allmänt stadgande i denna
del; och då Utskotten i sitt afgifna Betänkande trodde sig hafva ådagalagt
den varsamhet, som Utskotten alltid ansett böra iakttagas vid utfärdandet
af ekonomiska författningar, serdeles då de skola gälla för liela Riket, hoppades
Utskotten vinna Rikets Ständers odelade bifall. Deri gjorda anmärkningen
har också ej förmått rubba Utskottens åsigt af saken, och Utskotten
vidhålla således sitt i denna fråga redan gifne tillstyrkande.
Emedlertid böra Utskotten icke lemna obemäldt det förslag, som i sammanhang
med anmärkningen blifvit gjordt, att lägga taxeringsvärdet till
grund för bestämmandet af det minimum, som vid hemmansklyfning må
anses lemna full besutenhet. Utskotten mäste beklaga det missöde lör fa ttningsförslaget
rönt alt icke rätt förstås, ty från annat än missförstånd kunna
Utskotten icke härleda ifrandet mot hemmantalets läggande lill grund
och norm för besutenhet, då förslaget något sådant icke innehåller. Af
stadgandena i 1 och 2 §§. af 1 Cap. är det eljest, såsom Udskotten synes,
klart, att icke hemmantalet blifvit lagdt lill grund eller utgör norm för
besutenhet, utan snarare tvärt om, enär besutenhet kan ega rum vid långt
olika hemmantal, och klyfning är tillåten lill hvad hemmantal som helst,
endast med vilkor af besutenhet, d. v. s. att åbo kan af sin hemmansdel
i medelmåttiga år påräkna bergning och jemväl deraf utgöra de med hemmansdelen
förenade utskylder, hvartill erfordras, alt ett hushåll af fyra arbetsföra
personer må kunna af ägornas afkastning underhållas; hvilket sälev
des är den egentliga normen för besutenhet. Att i stället för densamma
Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, TV:o 28.
7
antaga eli; visst taxeringsvärde till norm , anse Utskotten alldeles olämpligt,
ej blott derföre alt taxeringsvärdet, såsom för hvarje år föränderligt, icke
ger någon fast beräkningsgrund, och alt (let är i högsta grad ojemnt, så
alt på ena stället der taxeringsvärdet är lågt, det bestämda minimum kan
motsvara en hemmansdel, hvarå flere åboar kunna häfva sin utkomst, - under
det alt på ett annat ställe, der taxeringsvärdet är högt, åbo å den utklufna
delen icke alls kan deraf hafva sin bergning; utan ock derföre, att,
genom antagandet af en sådan norm, den största svårighet och villervalla
skulle uppkomma i Kronans räkenskaper, i följd ar de i oändlighet olika
och besynnerliga bråk af hemmantal, sorn ovilkorligen skulle derigenom
vid klyfningar uppstå. Utskotten kunna således icke frånträda sitt förra
Betänkande rörande denna ■ hufvud fråga. ■
I afseende på 3:dje anmärknings-punkten, hvari blifvit yrkadt, att Konungens
Befallningshafvande icke måtte hafva någon befattning med hemmansklyxningen,
utan besutenbelen undersökas och bedömas af SockneNärond,
få Utskotten fästa uppmärksamheten derpå, att hvad man velat
genom anmärkningen ernå, redan finnes i författningsförslaget stadgadt. Enligt
förslaget eger Konungens Befallningshafvande intet alt skaffa med hemma
nsklvfn ingen , och 8 §• 1 Gap. föreskrifver inrättandet af Sockne-Nämnd,
hvars befattning der utförligen bestämmes. - Hvad Utskotten hemställt rörande
Konungens Befallningshafvandes tillgörande vid bestämmande för
hvarje ort af det minsta hemmantal, hvartill klyfning utan föregången undersökning
och serskild tillåtelse må ega rum, har naturligtvis afseende på
författningens stiftande, icke på dess tillämpande; och torde något vidare
yttrande' i1 anledning af denna punkt icke erfordras.
Hvad åter beträffar de anmärkningar, sorn blifvit riktade mot Utskottens
tillstyrkande i 8 §. 5 morn.: att klagan öfver Nämndens beslut må, i
händelse lösnings-anspråk väckes, ega rum, , äfven då klyfning blifvit af
Nämnden tillstyrkt, hvilket ansetts tillintetgöra hela ändamålet med Nämnden,
förnärma delegares naturliga rätt att icke beröfvas sin egendom, samt
bereda fördelar åt den rike på den fattiges bekostnad; så synas dessa anmärkningar
egentligen bero på förutsättningen, alt Nämnden är en Jury,
hvilket Utskotten icke kunna erkänna. Vöre Nämnden alt anse lika med
en Jury, så skulle dess beslut naturligtvis vara utan appell, antingen den
till- eller afstyrkle klyfningen; men nu medgifves, att, i händelse Nämndens
utlåtande är afstyrkande, det må kunna underkastas domstols pröfning,
hvaraf ovilkorligen följer, att Nämnden icke kan hafva egenskapen af
em.Jury. Sjelfva författningen gifver ej heller ringaste anledning till en
;S samt Allm. JBcsv.- och Ekon.-Vtskoltens Utlåtande, 7V:o 28.
rsådan förutsättning. SA viii liela uppställningen sorn sjelfva uttrycken i Sovisa
tvärt om , att Nämndens ändamål icke är att utöfva någon slags domsrätt,
utan endast att undersöka och bedöma besulenhelen, samt meddela
"utlåtande" deröfver med "till- eller "af styrkande’ af klyfniugen. Inrättningen,
i fall den nödvändigt skall förliknas med någon annan, är således
närmast jemförlig med en förliknings-commission. Nöjas vederbörande åt
dess utlåtande, så träder det i verkställighet, likasom hvar och en annan
enskilde emellan träffad förening, och det blir ingen tvist utaf; nöjas de
åter icke, så mäste domaren slita de stridiga anspråken, och saken går lill
rättegång, hvarvid det laller af sig sjelft, att den med förlittninge-commissionens
eller Nämndens utlåtande missnöjde måste bli kärande. Utskottens
tillstyrkande i stället att, såsom man påstått., tillintetgöra Nämndens ändamål,
står följaktligen i fullkomlig öfverenssämmelse dermed, och Utskotten
mäste fortfarande anse det förhållande rätts vidrigt., alt en af parterne skulle
vara betagen rättigheten att få sina anspråk pröfvade af domstol.
Men, utom det att sådant icke kan stå tillsammans med allmänna rättsgrunder,
och utom orimligheten att Nämndens omdöme skulle vara ofelbart,
då den tillstyrker, men icke då den afstyrker klyfning, gifves det
tillika en i andra förhållanden grundad nödvändighet, att, om Nämnden
tillstyrkt klyfning, frågan likväl måste kunna i ett fall komma under domstols
pröfning. Det är en redan i Allmänna Lagen \i Cap. Ärfda-Balken
arfvinge medgifven rätt att lösa del i sätesgård eller annan jord , ”som ej
kan veil delas eller klyfvas”j och 6 §. 1 Cap. af 1827 års Förordning om
hemmansklyfning och jord-afsöndi ing, med hvilken g §. 1 Cap. af föreva
rande
författningsförslag instämmer, har gifvit denna rätt en utsträckning,
hvarigenom den fått likhet med i stad gällande nabo-och viderboende-rält.
Som emedlertid lösningsanspråk är en rättsfråga, hvilken enligt sin natur
tillhör domstol, har Nämnden, i öfverensstämmelse med sin af Utskotten
här ofvan angilna caracter, ingenting dermed att befatta, och it §. 1 Cap.
af förfaltningsförslaget bestämmer uttryckligen, att den skall af TLiradsRält
upptagas och afgöras. Det är således klart, att, så snart lösningsanspråk
väckes, frågan, huruvida klyfning får ske eller icke, måste ankomma
på domstols afgörande, dervid utlåtandet öfver besulenheten blir föremål
för pröfning, ehuru klyfningen icke ensamt deraf bestämmes, enär det
låter länka sig, att den utklyfvande delen , i anseende till hemmanets godhet,
medförer besutenhet, men jorden likväl icke låter väl dela sig, vare
sig att olägliga och många skiften derigenom skulle uppkomma , eller den
större
La"- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utsköttens Utlåtande, 2V:o 28.
9
Större delegaren lida annat intrång och men af en å utbrutne delen varande
åbo, i hvilket fall hans lösningsrätt måste anses lika grundad , som i
händelse besutenhet icke eger rum. Klagan öfver Nämndens utlåtande rörande
besutenheten mäste alltså kunna vid domstol förås, älven då klyfningen
blifvit tillstyrkt, men, till följe af sakens natur, endast i sammanhang
med väckt lösningsanspråk, emedan eljest ingen befogenhet lill klagan
finnes.
Utskotten hafva nämnt befogenhet, och det torde, då endast den, hvilken
äskat klyfning, förmenas halva rättigheter, som kunna genom Nämndens
utlåtande förnärmas, hvadan lian ensam bor kunna deröfver anställa
klagan , vara nödigt att närmare belysa förhållandet dermed , helst man derjemte
talat om hvar och ens naturliga rätt att ej beröfvas sin egendom,
likasom skulle Utskotten hafva i deras Betänkande tillstyrkt ingenting mindre
än ett våldförande af egande-rätten.
Utskotten föreställa sig att, det inedgifves vara en naturlig rätt alt icke
al annan lida intrång eller men inom sitt ego-område, samt att denna rätt
är lika helig som deri, att ej beröfvas sin egendom. Om emedlertid vid
klyfning af hemman delegare skulle lida ett sådant intrång, lärer det ej
kunna nekas, det hans naturliga rätt derigenom förnärmas. Men är detta
obestridligt, så lärer hans rätt lill klagan öfver ett dylikt förnärmande icke
heller kunna bestridas; och om delegare har, utom nämnde naturliga rätt,
en annan i borgerlig lag gifven, hvilken äfvenledes genom Nämndens utlåtande
förnärmas , måste han i än högre grad tillerkännas befogenhet att
deröfver anställa klagan. Detta inträffar på delegare, sorn med bestridande
af klyfning, yrkar sin i lag gifna rätt till lösen. Han kan nemligen vid
klyfning knappt undgå att tillskyndas intrång och men, vare sig genom väg
öfver egorna och annan servitut, eller genom det ohägn i öfrigt, som kan
nästan förutsättas af granne, hvilken besitter så liten jord, att bergning icke
kan deraf påräknas för ett talrikare hushåll, än sorn, vid bedömandet af
besutenheten, tages enligt författningen i beräkning. Dessutom kan Nämndens
omdöme öfver besutenheten möjligen vara oriktigt, och då detta väsendtligen
inverkar på delegares lösningsrätt, är det klart, att om delegare vill
göra denna rätt gällande, han måste vara befogad att vid domstol öfverklaga
Nämndens utlåtande, hvarigenom klyfning blifvit tillstyrkt. Väcker
han deremot icke lösningsanspråk, så har han ingen befogenhet till klagan.
Han har, i och med detsamma han ej begagnat den i lag medgifna utvägen
att befria sig från intrånget af åbo å den ulklufna delen, underkastat sig det*.
Bill. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami, 2 Afd. 8:de H/ift. 2
JO Zrtg- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens UtlåtandeN.-o 28.
samma och klysningen kan då ej anses för honom förnärmande; den är då
allenast ett afskiljande af ömsesidigt erkända ägovälden, likasom å andra
sidan lösandet icke är ett beröfvande af egendom, utan ett för vissa samhällsändamål
i lag föreskrifvet utbyte deraf. A.Lt den tillstyrkta lösningsrätten
skulle bereda förmoner åt den like på den mindre bemedlades bekostnad,
kunna Utskotten icke fatta, då lösesumman motsvarar, kanske oftast
öfverstiger hemmansdelens verkliga värde; och då man bestrider denna
rätt, synes det Utskotten, sorn hade man förlorat ur sigte det med författningen
afsedda ändamål att hindra jordens öfverdrifna styckning, för uppnående
hvaraf denna lösningsrätt är ett oeftergifligt vilkor.
Den anmärkning, sorn blifvit riktad emot Utskottens hemställan vid
8 §., anse Utskotten sig hafva härigenom besvarat, såsom Utskotten hoppas,
på ett tillfredsställande sätt, och hysa derjemte den föreställningen att hafva
framlagt tillräckliga skäl, hvarföre Utskotten måste vidblifva deras uti
Betänkandet härutinnan uttryckte mening.
I afseende slutligen: på de förespeglade vådorna af det i g §. föreslagna
Bibehållandet af föreskriften uti 6 §. af 1827 års förordning, lå Utskotten
förklara, det Utskotten icke finna någon grund för dylika farhågor. Har
hemmansdel ”långt för detta” blifvit utbruten, och dess innehafvare densamma
sedermera utan någons betungande åbot, så lärer han efter Utskottens
föreställning,, icke heller nu kunna derifrån vräkas, ehuru klyfningen
skett ulan afseende å. 1827 års förordning; ty besutenhelen mäste val anses
lika tillförlitligen styrkt genom det factiska beviset, att åbo af hemmansdelen
hajt och har sin bergning, som någonsin af en Nämnds föregående
omdöme, att åbo karn hafva sin utkomst deraf. Utskotten äro således
öfvertygade, att: de omförmälda tusentals familjerna komma att, lika
"lugna” sorn tillförene,, qvarsitta å sina små hemmansdelar, helst det icke
rimligtvis kan antagas, alt dem klandrade föreskriften skall hädanefter medföra
andra verkningar, än den visat sig ega under dan tid af tretton år,,
som densamma redan varit gällande. Det må äfven kunna anföras såsom
ett bevis för grundlösheten af de härutinnan yttrade farhågorna, alt BondeStåndet
bifallit det föreslagna stadgandet, utan att afskräckas af föreställningen
om några vådliga följder deraf — följder, hvilka naturligtvis skulle,,
i fall de inträffade, drabba egentligen allmogen. Fördelen af stadgandets
bibehållande måste deremot erkännas, då sådane olöfligen ulklufne delar*,,
hvilka icke medföra besutenhet, derigenom kunna med hemmanet återförenas;
och är det på dessa grunder Utskotten finna sig nödsakade att afveta
i denna del vidhålla det tillstyrkande, Utskotten förut afgifvih
Lng- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skol tens Utlåtande, N:o 28. H
Sedan de tnoL förra Belänkandet gjorda anmärkningar sålunda blifvit
besvarade, få Utskotlen anmäla, att vid den förnyade granskning af forfattningsl'01
slaget, sorn varit en följil af den erhållna återremissen, Utskotten
funnit anledning alt i tvenne omständigheter förändra sitt förra tillstyrkande,
nemligen vid 8 §. 7 mom. samt 12 §. af 1 Cap. i nämnde förslag.
Föreskriften i 8 §. 7 morn.: att vid fråga om meddelande af lagfart,
åbobref eller inteckning sökanden skall, om hemmansdel är mindre än hvad
för klyfning utan undersökning är medgifvet, styrka, när hemmansdelen
blifvit utklufven, har synts Utskotten alltför allmännelig och vidsträckt.
Om t. ex. lagfart sökes å en hemmansdel, som understiger det för klyfning
utan undersökning bestämda minimum, men hvilken sedan urminnes tid.
baft egen åbo, kan det måhända vara för sökanden omöjligt alt styrka, när
ilyfningen skett; och orri det än lyckas honom att med dryg kostnad och
besvär åstadkomma en sådan bevisning, måste den likväl anses fullkomligen
ändamålslös, då afsigten med stadgandet i detta mom. icke kan vara annan,
än att, med hänseende till föreskrifterne i 6 §. 3 och 4 morn.-, tjena till ledning
och controll för domaren vid beslutets meddelande, och verkan af dessa
föreskrifter icke kan vara retroactiv, så att lagfarten vore förbjuden. Utskotlen
anse, synnerligen med afseende å denna omständighet, för ändamålet
tillräckligt äfvensom i verkställigheten utan öfverdrifven svårighet,
om sökanden åiägges styrka, huruvida hemmansdelen blifvit utktufven före
eller efter utfärdandet af denna författning; och Utskotten hemställa således,
att detta morn. mätte erhålla följande lydelse:
Dä lagfart eller åbobref sökes å hemmansdel, som är mindre, än
hvad för klyfning utan undersökning är i 6 ff. 1 mom. medgifvet,
eller ny åbo eller egare skall för sådan hemmansdel skattskrif vas,
eller inteckning deri för skuld eller arrende begäres, vare sökanden
skyldig styrka, huruvida hemmansdelen blifvit utklufven före
eller efter utfärdandet af denna Vår Nådiga förordning och i
sednare fallet jemväl förete det, beslut, som i afseende å klyf ningen
blifvit meddeladt.
Hvad 12 §. beträffar, så var den i Committerades förslag, hvilket antog
ett för hela Riket gällande minimum för klyfning af hemman utan undersökning
och serskild, tillåtelse, ämnad att innebära ett correctiv emot denna
allmänna bestämmelses möjliga olämplighet i någon serskild ort, och var
då fullkomligen ändamålsenlig. Nu deramot, då Utskotten hemställt att,
efter ytterligare anställde undersökningar, serskilde bestämmelser för olika
orter må i 6 §. införas i afseende på den minsta hemmansdel* hvartill klyf
-
12
Lag- samt Allni. Besv.- och Ehon.-Viskottens Utlåtande, N-o 28.
ning må ske utan föregången undersökning och serskild tillåtelse, lärer ifrågavarande
12 §. kunna anses öfverei flodig och Utskotten hemställa således
att densamma må ur förfa 11 n ing sförsl a get helt och hållet utgå.
Utskotten, sorn vid sitt förra Betänkandes afgifvande , med anledning
deraf alt det af Kongl. Majit lill Rikets Ständers pröfning öfverlemnade författningsförslaget
var serskildt tryckt och i Riks-Slånden redan utdeldt, inskränkte
sig till upptagande af allenast de delar af samma förslag, hvarå
Utskotten funnit sig icke kunna tillstyrka bifall, få nu ifrågavarandeförslag
till förnyad förordning angående grunde me och vilkor en för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman, i
sin helhet och sådant det blifvit af Utskotten tillstyrkt, härjemte till Rikets
Ständer öfverlemna.
Stockholm den iq December r84o-.
Reservat i om
Herr Friherre Lejonhufvud, Abraham, förklarade sig skiljaktig i ali»;
delar, hvilka ej öfverensstämma med hans förut i ämnet yttrade åsigter..
FÖRSLAG
till
förnyad Förordning, angående grunderne och vilkor enför hemmansklyfning
samt afsöndring af jord och andra lägenheter från hemman,
1 Gap.
Om hemmansklyfning,
§ i
Frälseskatte-
och Kronoskatte-hemman, Krono- och Skatte-rusthåll samf
de krono- eller andre publike hemman, som under stadgad åborätt äro
upplåtne, få klyfvas till hvad hemmantal som helst, allenast en åbo i dea
Htklufne delen är besuten..
La"- samt Ålim. Besv.- ocli Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 28.
13
§ 2.
Besuten kallas den åbo, som af sin Iiemmansdels afkastning i medelmåttiga
år kan påräkna bergning oell jern väl deraf utgöra de med hemmansdelen
förenade utskykler; oell thy erfordras till besutenhet under benämning
hemman,, att lill hemmansdel finnas ägor af den vidd ocli godhet, att
ett hushåll af fyra arbetsföra personer må kunna af egornas afkastning
underhållas.
§ 3.
Är hemman så beläget, att en åbo af andre näringar, såsom sjöfart,
fiske eller dylikt, kan hafva säker och ständig förtjenst, då bör sådant vid
fråga om besutenhet i serskild beräkning dertill: ingå.
§ 4-
Yid klyfning af hemman, som under bergslag hörer, bör serskilt afseende
fästas derå, huruvida sådan klyfning, utan skada för ortens bergshandtering
och äfventyr för utgörandet af de hemmanet i denna del åliggande
skyldigheter må kunna ega rum.
§ 5.
/ morn. Hvad sålunda angående hemmansklyfning å de i 1 §. uppräknade
hemman blifvit förordnadt, galle äfven för Säteri, Rå- och Rörssaint
alla slags Frälse-hcmman , dock hvad säteri angår, utan ändring af
hvad Allmänna Lagen rörande klyfning af sådane hemman vid arftägt eller
börd innehåller.
2 morn. Rörande klyfning af Lotshemman gäfle ock hvad derom i
Kongl. Majrls Nådiga Förordning, angående Lots- och Båk-inrättningar i
Riket, af den 16 Maj 1827, samt i Förvaltningens af Sjö-Ärenderna och Karnmiar-Collegii
Kungörelse den i5 September 1828 är föreskrifvet.
§ 6.
1 morn. Utan föregången undersökning eller serskild tillåtelse må
hemman klyfvas till minst ([de för serskilte orter uppgjorde bestämmelserne
införas) på hvarje utklufven del.
2 mom. Klyfves hemman till mindre delar, än nu sagdt är, då skall
dervid undersökas, huruvida åbo å hvardera af de sålunda utklufne delarne
kan vara besuten, antingen serskildt, eller i förening med annat hemman
eller hemmansdel, som delegare derjemte eger, eller med stadgad åborätt
besitter, när de under sambruk lämpligen nyttjas kunna.
14 :La-g- samt Ällnu Besv.- och Ekon,-TJtsköttens Utlåtande, W.O 78.
3 moni. Sker sådan klyfning, som i nästföregående moment omförmäles,
genom köp, skifte eller gåfva af hemman , som med eganderätt innehafves,
eller genom öfverlåtelse af åborätt till krono- eller något publikt
■hemman, då må, innan klyfningen , enligt hvad i 8 §. sägs, godkänd blifvit,
det köp, skifte eller gåfva icke lagföljas, eller kungörelse om det ifrågakomne
åbo-ombylet utfärdas, ej heller den senare egaren eller åbon i sådan
egenskap för hemmansdelen skaltskrilvas, eller i Kronans handlingar anteknas;
och föire innehafvaren ansvare emedlertid lör hemmanet med dess
utskylder, såsom ensam egare eller åbo. Varder genom laga kraft egande
beslut förklaradt, alt klyfningen ej tillåtas må, gånge det köp, skifte eller
gåfva åter, och öfverlåtelse af åborätt vare ogild.
4 morn. Hvad nu blifvit stadgadt gäl le ock, då egare af hemman eller
hemmansdel vill mindre del deraf än i <i mom. sagt är, för skuld pantförskrifva
eller till annan på arrende upplåta; så att inteckning för skuld
eller arrende i sådan mindre hemmansdel ej må fastställas förr, än besutenheten
pröfvad och godkänd blifvit.
5 mom. Skall hemman, i följd af arf eller testamente, emellan flere
delas, och uppgå icke alla lotterne, livar för sig, till det i första momentet
sagde mantal; då må ingendera af dessa lotter såsom serskild åbodel i
Kronans handlingar antecknas, eller genom Landlmätares åtgärd utbrytas,
ej heller inteckning för skuld eller arrende i någon lott serskildt meddelas
förr, än om besutenheten undersökning skett, samt klyfningen blifvit godkänd;
och varde hemmanet emedlertid såsom delegarnes gemensamma egendom
ansedt. Finnes vid undersökning en eller flere delegares lotter vara
af den beskaffenhet att åbo å hvardera kan vara besuten, och kunna de öfriga
lotterne, som mindre äro, tillhopa jemväl medföra besutenhet, då må
de besutne delarne från gemensamheten skiljas och samfälligheten lill de
återstående inskränkas. Uppkommer besutenheten å någon sålunda frånskiljd
lott, i följd af dess förening under sambruk med annat hemman eller hemmansdel,
vare deraf icke hinder emot begagnandet af den lösningsrätt, sorn
' 9 §• delegare i serskildt bebygd hemmansdel stadgas.
6 mom. Varder sådan hemmansdel, som, enligt hvad i föregående
momenter sagdt är, endast i följd af sambruk med annat hemman eller
hemmansdel ansetts besutenhet medföra, från andra hemmanet eller hemmansdelen
skiljd, så att den kommer att serskild åbolott utgöra, då bör
dervid förfaras på lika sätt, som i afseende på klyfning förordnad! blifvit.
La* - samt Allm. Eesv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-o 28,
i»
§ 7*
Hvad i förestående 6 §. rörande undersökning stadgadt är,, må ej,
til 1:1 mpas i frågor 0111 redan ulklufven hemmansdel af mindre mantal , än
som i 1 morn. af samma §. bestämmes, ulan så är, att den Hemmansdel
skall ytterligare klyfvas, eller någon del deraf varder såsom pant eller på
arrende upplåten. 1 sådan händelse vare lag, sorn nämnde §.tinnehåller.
§ 8.
1 morn. Undersökning rörande besutenhet, verkställes af Sockne-nämnd;
och thv skall, på sätt sorn i 2 Gap. j och 8 §§. uti Kongl. Maj:ts .Nådiga
Stadga om Skiftesverket i Riket af den 4 Maj 1827 är föreskrifvet, angående
val af Gode män till biträde vid Landtmäteri-förrättningar, för hvarje
Socken eller Pastorat utses tre i jordbruk kunnige, inom socknen eller pastoratet
bofaste män at.t sådane undersökningar förrätta. Är någon socken
så vidsträckt, att detta antal icke anses tillräckligt,, då må densamma i
Rotar eller Districter indelas, och serskild Nämnd af socknemännen för
hvardera utses.
2 morn. Då undersökning om besutenhet ske skall, anmäle det den,
som sådan undersökning äskar,, hos någon ledamot af Nämnden inom den
socken eller det dislriet, der Hemmanet är beläget. Nämnden kalle vid
hvarje tillfälle, sig lill biträde att i undersökningen och beslutet deltaga,
t vänne inom någon nästgränsande socken boende Gode män, eller andre erfarne
hemmansbrukare, och sammanträde derefter, så fort lämpligen ske
kan, å dertill minst åtta dagar förut från predikstolen i socknekyrkan kungjord
dag, antingen vid det Hemman, hvarå undersökning äskås,, eller å annat
lämpligt ställe, allt som omständigheterna fordra och med minsta kostnad
är förenadt: Är någon ledamot i Nämnden jäfvig, eller underlåter att vid
sammanträdet sig inställa, tillkalle de öfrige, sorn tillstädes äro, annan ojäfvig
och i jordbruk kunnig person i den jäfviges eller frånvarandes ställe,
att i undersökningen deltaga. Uteblifver en eller flere af dem, emellan
hvilke hemmansdelen klyfvas skall, det må ej hindra undersökningens fortgång.
Kommer ingen af dem tillstädes,, blifve undersökningen inställd,
intilldess ny anmälan derom-göres; och den , sorn undersökningen begärt,
gifve i hvarje fall den ersättning till Nämnden, sorn i 2 Gap. 6 §. af ofvan
åberopade Skiftes-stadga för Gode män bestämmes. Annan delegare i den
gård eller det hemmans-numer, hvartill de utklufne delarne höra, äge ock
-vid- undersökningen- när vara och anmärkningar framställa.
S6 £tfg- samt Allm. Ees v - och Ekon.-Ut skotten s V lallanclc, N :o 2 <9.
3 morn. Vid undersökningen skyll Nämnden af befintlige chartor och
handlingar, jemte tre värdige personers intyg, elier, otn så nödigt finnes,
genom besigtning af egorna, söka kiln-mia säker ecb noggran upplysning om
hemmanets beskaffenhet och alla de förhållanden, som vid frågans bedömmande
böra komma i öfvervägande, såsom.: huru många kreatur med den
vanliga fodertillgången vid hemmanet kunna vinter- och sommarlödas; hvad
afkastning af åker och andra lägenheter, äfvensom af hemmanets skog kan
påräknas; angående beloppet af hemmanets skatter och andre allmänna utskylder;
om och i hvad nion odlingslillfällen finnas och hem månsd elen således,
genom begagnandet deraf, kan till högre afkastning uppbringas; samt
huruvida åbon af binäringar kan hafva säker och ständig förtjenst.
4 mom. Med anledning af hvad sålunda utrönt varder, skall Nämnden
bedomina, huruvida, enligt de grunder, som i a, 3 och !\ §§. stadgade
äio, åbo kan vara besuten å hvardera af de åbodelar, som genom klyfningen
uppkomma, serskildt, eller i förening med annat hemman eller hemmansdel,
såsom i 6 ■§. 2 mom. sagdt är; och meddele härom utlåtande,
sorn jemte uppgift å hvad genom undersökningen utrönt blifvit, bör skriftligen
författas och till den, som deraf önskar del, ulgifvas.
5 moni. Har Nämnden tillstyrkt klyfningen, då skall dervid förblifva,
utan så är, att delegare i samma hemmansdel, som klyfvas skall, vill lösningsanspråk
väcka. 1 sådant fall gore han talan derom anhängig vid det
Ting, som infaller närmast efter sex månader från det Nämndens utlåtande
meddelades. Försummar han det, vare ali vidare rätt och talan i frågan
förlustig; och ej må annan än sådan delegare, som nu nämnd är, emot det
utlåtande klagan föra.
6 moni. Afstyrker Nämnden den sökta klyfningen, ege den med utlåtandet
missnöjde att hos Härads-Rätten begära pröfning af frågan. Härads-Rätlen
infordre häröfver yttrande af Nämnden och lemne äfven öfrige
delegare i den hemmansdel, som klyfvas skall, tillfälle att deras rätt iakttaga
och bevaka. Gillas Nämndens beslut, hvarigenom klyfning afstyrkt
blifvit, ege deri missnöjde att målet fullfölja, på sätt sorn om lösningsfrågor
i r i §. sägs. Varder åter klyfningen af Härads-Rätten bifallen; då
må häremot ej vädjas eller besvär anföras af annan än den delegare i samma
hemmansdel, hvilken tillika väckt fråga om rättighet till lösen af den
utklufne delen; men försummar delegare, då han vid Härads-Rätten hörd
varder, att sådant lösnings-anspråk väcka, vare all vidare rätt till talan
härom förlustig.
y morn.
Lag- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-TJ'iskottens Utlåtande, N.-o 28.
17
7 mom. Då lagfart eller åbobref sökes å hemmansdel, sorn är mindre
än hvad för klyfning nian undersökning är i 6 §. 1 mom. medgifvel, eller
ny åbo eller egare skall för sådan hemmansdel skaltskrifvas , eller inteckning
deri för skuld eller arrende begäres, vare sökanden skyldig styrka,
huruvida hemmansdelen blifvit utkiufven före eller efter utfärdandet af
denna Vår Nådiga förordning, och i senare fallet jemväl förete det beslut,
som i afseende på klyfningen blifvit meddeladt,
§ 9-,
1 mom. Ega tvenne eller flere del i sådan serskild bebyggd hemmansdel,
som efter de i 2, 3 och 4 §§• stadgade grunder icke vidare klyfvas
får, vare då störste lottegare i den hemmansdel berättigad att obesuten del
till sig lösa; äro delegare liklotlige, varde lösningsrätten genom lottning
bestämd.
2 mom. I fråga om rättighet för andre delegare i hemmansnumret
att till sig lösa obesuten hemmansdel, som, innan denna Vår Nådiga förordning
utfärdades, ulan vederbörande embetsmyndigbets tillåtelse blifvit
utkluf ven, galle hvad 6 §. i Förordningen den 19 December 1827 härom
innehåller; men ej vare sådan delegare berättigad till lösen af hemmansdel,
sorn hädanefter utklyfves, ej heller då förut utkiufven del blifvit till en besutenhet
förenad, under sambruk med annat hemman eller annan hemmansdel,
som innehafvaren tillika eger eller under stadgad åborätt besitter, på
sätt 6 §. innehåller.
§ ,0-
Är genom Utslag förklaradt, att. hemmansdel icke tål klyfning, och kan
sedan visas, det samma hemmansdel blifvit så förbättrad , eiler att andra
sådana omständigheter inträffat, att klyfning deraf bör tillåtas , ligge förra
utslaget icke i vägen för ny pröfning, ändå att det laga kraft vunnit.
§ *1.
Vill delegare, som enligt 9 §. anser sig berättigad att obesuten
hemmansdel inlösa, af den rättighet sig begagna, och har ej undersökning
angående besulenhelen, af den anledning som i 6 §. omförmäles, förut skett,
hegare han då hos Sockne-nämnden sådan undersökning. Sedan den undersökning
skett och Nämnden utlåtande afgifvit, på sätt 8 §. innehåller,
åligge sökanden, så vida han vill sitt lösningsanspråk fullfölja, att inom den
tid, som i 5 mom. af sistnämnde §. sägs, genom stämning i laga ordning
Bih. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. 2 A/d. 8:de Hiyt.
3
18
Tåg- samt Allni. Bcsv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, N:o 28.
göra talan härom anhängig hos Hära,ds-Rätten, som eger alt påståendet upptaga
och afdömma; hvarefter målet i den ordning, som för tvistemål i allmänhet
stadgad är,, fullföljas, må.
2 C a p.
Om upplåtelse och afsöndring af jord eller andra lägenheter från hemman.
§ *•
1 moni. Egare af Frälse, Frälse- och Kronoskatte-hemman hafva rätt
att med vilkor, sorn här nedanföre säges , åt en eller flera till besittning
på lifstid, eller på. viss lid, hvilken senare ej får utsträckas olver femtio år,,
upplåta till och med en tiondedel af hemmanets jord rymd,. oansedt den
lägenhet, som sålunda upplåten varder, ej medförer besutenhet; dock må
slik upplåtelse af hemman af fideicommiss-egenskap icke annorlunda galla,
än så vidt med Lag och fieleicommiss-bref instämmer.
2 morn.. Från de under stadgad åborätt upplåt ne Krono-, Krono-Rusthålls
eller andra publika hemman må djlik upplåtelse ega rum , dock ej
med annan rätt, än Forfattningarne för besittningen af sjelfva hemmanen
medgifva; men den må icke ske från ny-hemman å Kronans mai k, så lange
fri hels-år å hemmanen åtnjutas,, eller desamma icke erhållit bestämda områden
i skog och mark.
§ 3.
Åslundar innehafvare af hemman , hvartill mer än vanlig egorymd
hörer, att större egovidd än tiondedelen deraf, såsom i föregående 1 §• säges,
upplåta, må han sådant anmäla hos Kongl. Majrts Befallningshafvande,
sorn har alt frågan, jemte sitt yttrande deröfver, Kammar-Collegii pröfning
underställa; egande Kammar-Collegium härom så förordna, alt å ena sidan
säkerheten för hemmansräntans och öfrige skyldigheters framtida utgörandemå
vara förvarad och, å den andra, jordens odling befordras.
§ 3.
Under den jordrymd, som, efter hvad här ofvan sägs, må till besittning
på viss tid åt en eller flera från hemman upplåtas,, inbegripas icke
de egor, hvilka emot dagsverken och tjenstbarheter vid hemmanet upplåtas
åt jordtorpare, med skyldighet att efter laga uppsägning och fardag torpen
afträda.
Lag- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsköttens Utlåtande, N/o 28. 19
§ 4-
1 morn. Lägenhet, som efter 1 §• upplåtes, må icke vara af mindre
område, än alt derå kari utsättas en tunna potates, samt en ko af fodertillgången
derstädes, och med rättighet till bete å hemmanets utmark, vinter-
oc'i sömma rfödas.
q moni. Lägenheten skall till sina gränsor noga bestämmas, i en enda
formlig, till afhägnnd beqväm samt ifrån hemmanets egen åbyggnad afskiljd
lott, meri i skogsbygder uti högst tvänne sådane lotter; och må odalåker
eller äng icke dertill användas.
§ 5.
1 morn. Å lägenhet, som till besittning på vissa år upplåtes, skall årlig
afgäld läggas i spanmål, dagsverken eller annan räntepersedel, som allmännast
är i orten att tillgå; och må denna afgäld icke vara mindre, än
att den motsvarar hvad af hemmanets räntor och öfrige allmänna ulskylder,
vid jemförelse af egornas stol lek och beskaffenhet, å den upplåtna lägenheten
belöper.
2 moni. Afgäld för lägenhet, sorn på lifstid upplåtes, må bestämmas
så, som vederbörande kunna sig emellan öfverenskomma, uLan afseende på
hemmanets utskylder eller egornas storlek.
§ 6.
Vid upplåtelse af lägenhet må vissa år utsättas, under hvilka frihet
från afgäldens utgörande till stamhemmanet tillgodonjutes. Ej skola dock
i något fall sådane frihets-år vara flere än femton , räknade ifrån den tid
lägenheten tillträdes.
1 mom. Ej må innehafvare af lägenhet, som på vissa bestämda å-r
upplåten är, den lägenhet utan hemmans-innehafvarens tillstånd, på annor
man öfverlåta. Sker det, gånge lägenheten , om hemmans-innehafvaren det
yrkar, till hemmanet åter, emot skälig lösen.
2 mom. Dör innehafvare af sådan lägenhet förr, än besinningstid ute
är, ä ge enka och arfvingar rätt att lägenheten behålla under de vilkor, sorn
vid upplåtelsen tingade blifvit. Vid besittningstidens slut återfulle lägenheten
lill hemmanet utan ersättning eller lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen
derom kan vara gjordt eller ej; innehafvaren af lägenheten obetaget
att derifrån bortflytta honom tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej
hemmans-innehafvaren den lösa vill.
§ 7-
20.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uts/cotlens Utlåtande, JV.-o 28'-
3 morn. I afseende på lägenhet, som på lifstid upplåten är, galle hvad'
©m lifstidsstädja å hemman i lag stadgad t är,, och skall jern val sådan Lägenhet
vid besitlningstidens slut, återfalla till hemmanet utan lösen eller annaa
ersättning, än för sådan derå nedlagd odlingskostnad, som då ännu icke är
genom afkastningen ersatt, samt med rättighet för innebafvaren af lägenheten
alt derifrån bortflytta honom tillhörig åbyggnad och stängsel, der ej
hemmans-innehafvaren den lösa vill.
§8.
1 mom. Vill innehafvare af boställe eller publikt hemman, som icke
under stadgad åborätt besittes, Kungs- och Kungs-ladugårdar samt öfiiga
under Kronans omedelbara disposition varande hemman likväl undantagn©,
jord på viss lid, i enlighet med nu stadgade allmänna grunder, upplåta;
gore ansökning derom hos det Embels-Verk , under hvars allmänna vård
och inseende bostället eller hemmanet är släldt, hvilket Embetsverk, efter
vederbörandes hörande, med afseende å boställets eller hemmanets framtida
nytta och förkofran eger att, då skäl dertill finnes, sådant tillåta och vilioren
bestämma.
2 mom. De afsöndringar åfjord under eganderält, som, enligt förra
Enskiftes-författningar, i behörig ordning skett från boställen,, ege framtida
bestånd.
§. 9-
Hemmans innehafvare ege, så länge han ränta och öfrige utskylder för
hemmanet rigligt utgör, sjelf uppbära den afgäld, som för upplåten lägenhet
erläggas skall; men brister han deri, bör Kronans uppbördsman samr
ma afgäld, der den icke redan för året finnes vara af lägenhets-innehafvaren
betald, till den bristande räntans och andra hemmansskyldigheters utgörande
uppbära.
§ pollar
någon genom arf erhållit lott i hemmansdel af den i i r morn.
omnämnde natur, och är samma lott så ringa, att han ej, efter grunderna
i i Cap. af denna Förordning, kan få den besitta;, vare lian då berättigad
att vinna utbrytning för sin lott, under full eganderätt i en så beskaffad
lägenhet, hvarom r, 2 och /p §§. af detta Gap. handla, så vida hinder icke
deremot finnes möta; och varde lägenhetens storlek i förhållande till arfslotten,
under iagttagande af de i nämnde §§. stadgade vilkor, efter föregången
undersökning af Sockne-nämnd bestämd af Domaren , der ej veder
-
■Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottens Utlåtande, N-o< 28. 21
börande derom i godo åsämjas. Företrädesrätt till utbrytning af sådan lägenhet
flere arfvingar emellan bestämmes efter enahanda grund, som angående
lösen utur jord, arfvingar emellan, stadgad är. Ej må annorledes, än
i 2 §. sägs, af hemmansdels jordrymd för arftagare utbrytas mera än en
tredjedel, deruti inberäknade, hvad från samma hemmansdel förut kan vara
upplåtet och afsöndradt.
§ 1 '•
1 morn.. Tullqvarnar och serskildt skaltlägda fisken, bruk, stämpar eller
andra vattenverk, fabriker,. garfverier med flere dylika anläggningar, hörande
till hemman af den i 1 §. upptagne natur, må kunna derifrån för
alltid under eganderätt afsöndras , eller på viss tid, efter hvad i samma §.
sägs, upplåtas, jemte nödigt utmål af jord intill desamma.
2 mom. Å denna jord bör, på sätt och under vilkor här ofvan i 5 §.
sagdt är, årlig afgäld till hemmanet läggaS) och derest tullqvarn skulle finnas
i hemmanets iänta inbegripen, bör på lika sätt viss andel af samma
ränta i den afgäld intagas.
3 inom. Öfver så beskaffad afsöndring för alltid af vattenverk och anläggning,
med jord dertill, hålle Kongl. Majrts Befallningshafvande hand;
och thy skall afhandlingen derom, sedan den, på sätt nedanföre föreskrifves,
godkänd blifvit, ingifvas till Kongl. Majrts Befallningshafvande, sorn
den öfverenskomne alga Iden pröfvar och, der den tillräcklig finnes, fastställer.
4 mom. Vill någon till anläggning af sådane verk och inrättningar,
som i 1 mom nämnde äro, på lika sätt från hemman afsöndra eller upplåta
vattenfall med mark derintill, eller annan till sådan anläggning tjenlig
lägenhet, bafve ock der rätt till, med vilkor alt, såsom här förut i 2
och 3 morn. sägs, viss årlig afgäld å jorden lägges och fastställes.
5 morn, "Varder verk eller inrättning af nu omförmälde beskaffenhet nedlagd
och icke inom tio år åter upptagen, eller varder sådan anläggning icke
fullbordad inom tio år från det laga kraft egande tillåtelse dertill vunnits,
gånge lägenheten, när påslående derom af vederbörande väckes, till hemmanet
åter, emot lösen.
6 morn. Hvad i denna §. stadgadt är kommer dock icke att göra någon
ändring i hvad Kammar-Collegii kungörelse af den 27 Januari iSuö,
rörande strömfall å kronohemmans elier kronojords område, innehåller.
§ »2-
1 mom. Hörer till hemman af den natur, som i 1 §. omförmäfes, sådan
mosse, som odlingsbar, men i dess närvarande skick onyttig är, och
22 iLag- samt Ålim. Besv.- och Ekon.—Utskottens Utlåtande, N.o a8.
innehåller densamma minst 8 tunnlands vidd, eller deröfver; vill bern mans*
innebal varén den lägenhet åt annor man, såsom i nämnde §. sägs, lör alltid
eller på viss lid., med eller utan skatlfrihet, lill odling upplåta, lialve
der våld lill, äfven om den öfverstiger tiondedelen af hemmanets hela egorymd.
Söke dock i sistnämnde lall tillstånd dertill hos Kongl. Majlis Belallningslialvande,
sorn, sedan mossens onyttiga tillstånd i dess närvarande
skick blifvit behörigen utrönt och styrkt, ege sådant tillstånd meddela. Har
Boställe eller något icke under stadgad åborätt upplåtet publikt hemman,
kungs- oell kungs-ladugårdar samt öfrige under Kronans omedelbara disposition
varande hemman dock undantagne, i sådan lägenhet del; då skall på
Kongl. Majlis Nådiga bifall bero, om och med hvad vilkor dylik upplåtelse
deraf på viss lid ske må.
2 moni. Lyder till hemman af den i t nämnda natur i dess mantal
och ränta inbegripen utjord, urfjäll eller annan lägenhet, som, ulorm
egogränsen för det skifteslag, dit hemmanet hörer, är belägen så aflägse
från hemmanet, att den icke med egentlig nytta och förmon till hemmanet
kan begagnas; har denna ega sådant läge, att den icke, på sätt
i 7 Cap. 3 §. i Kongl. Stadgan om skiftesverket i Riket sägs, kan genom
utbyte med hemmanets öfrige egor sammanläggas, och utgör den icke
heller så stor andel af hemmanets egor eller är af den förmonliga beskaffenhet,
alt genom densammas afsöndring hemmanets bestånd och säkerheten
för ulskyldernas utgörande deraf kunde äfventyras; då må, fastän af egan
icke kan påräknas den i 4 §■ förutsatte afkastning, och ehuru den innehål
ler
odalåker eller äng, innehafvaren deraf ega att densamma antingen under
full eganderätt eller viss besinningstid upplåta; dock endast lill innehafvaren
af det hemman, hvars egor äro intill densamma belägna; börande afgäld
derå läggas, efter hvad i 3 §. stadgadt finnes.
3 mom. Vill någon sådan afsöndring, som i nästföregående mom. omförmäles,
verkställa, anmäle det hos Kongl. Majits Befallningshafvande, som
har att, sedan alla nödiga omständigheter blifvit utredde, frågan, jemte eget
yttrande, till Kammar-Collegii pröfning och afgörande öfverlemna.
§ >3.
1 morn. Enär upplåtelse under vissa år eller på lifstid, eller afsöndring
af jord och lägenhet för alltid, efter hvad här ofvan stadgadt är,
ifrågaställes; då bör undersökning genom Sockne-Nämnd begäras och verkställas,
på sätt rörande hemmansklyfning i i Cap. 8 §. förordnadt är.
Lflg- samt Allin. B c sv.- oell Ekon.-Ut skot lens Utlåtande, N.o 2 8.
23
2 moni. Nämnden undersöke, om uppl *i t elsen eller afsöiulringen enligt
de grunder, nu stadgade äro, godkännas kan, och meddele utlåtande ej
mindre derom,, än äfven angående beloppet af deri ränta eller afgäld,, som
lägenhet, hvilken för alltid eller på bestämda år blifvit upplåten, draga bor.
3 mom.. Varder upplåtelsen eller afsöndringen af Nämnden' godkänd,
då skall dervid förblifva. Förklarar åter Nämnden ,. att sådant godkännande
icke kun ega rum, ege den med utlåtandet missnöjde att begära pröfning
af Härads-Rätten, och om Härads-Rätten jemväl afslår afsöndringen, i ämnet
vidare fullfölja talan, så sorn rörande frågor om hemmansklyfning i i
Gap. 8 och i i §§. sagdt är.
4 moni. Sedan upplåtelse på vissa år behörigen godkänd blifvit, skall
Kongl. Majrts Befallningshafvande den föreslagna afgälden derå,, på sätt o ra
jordafsöndring för alltid i vissa lall nu sagdt blifvit, pröfva- och,, om den
tillräcklig finnes,, fastställa..
§ *4-
1 morn. Med jord eller annan lägenhet, sorn,, efter hvad här ofvan
medgifveL är, från frälse-, fiälse-skalte- eller krono-skatte-hemman lill full
ego afsöndras, skall lagfaras, såsom om jordafång stadgadt finnes.
2 moni. Har upplåtelsen skett på vissa år, varde afhandlingen intecknad
och inteckningen förnyad, på sätt om lego af jord i Kongl. Förordningen
af den i3 Junii 1800 föreskrifves.
3 moni. Med afbandlingar om upplåtelse af jord eller lägenhet från
de krono-, krono-rusthålIs- elier andra publika hemman, som under stadgad
åborätt besittas, fortares, som då åborältj å slika hemman öfverlåtes.
Dock må ej lagfart eller inteckning meddelas,, ej heller den, till hvilken
lägenheten upplåten blifvit, ehvad det skett för alltid, på bestämda år eller
lifstid, för lägenheten såsom egare eller åbo i Kronans handlingar antecknas,
eller skaltskrifvas, förr än afsöndringen eller upplåtelsen är vorden
godkänd och afgälden bestämd , på sätt för hvarje fall här ofvan stadgadt är.
4 morn. Jord eller lägenhet, sorn för alltid är ifrån hemman afsöndrad,
hör lill framtida rättelse i kronans jordebok antecknas, hvaröfver Kongl.
Majtls Befallningshafvande eger hålla hand.
§ |5..
Hvad nu angående afsöndring och upplåtelse i allmänhet är förordnadt,
gälle ock, då vid öfverlåtelse af egande- eller besittningsrätt lill hemman,
jord elier lägenhet, för alltid eller lill besittning på bestämda år, eller på
24
T,stane Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N.-o 28.
lifstid, derifrån undant#ges; och må ej, i följd af sådan Öfverlåtelse, lagfart
å hemman, som blifvit under eganderätt upplåtet, eller kungörelse om
å bo-o mby te å krono- eller annat publikt hemman utfärdas, innan afhandiingen,
i hvad den rörer undantaget, så piöfvad och godkänd blifvit, som
12 §. föreskrifver. Finnes den undantagne lägenheten icke så beskaffad,
att den, enligt de grunder sorn stadgade äro, må såsom enskild lägenhet
besittas, vare afhandling, hvarigenom öfverlåtelse af hemmanet skett, äfven
ogild.
§ 16.
1 mom. Hvad nu angående afsöndring af jord eller andra lägenheter
från frälse-, frälse- och krono-skalte-hemman stadgadt är, galle äfven för
säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälse-hemman, dock att af dessa hemmans
jordrymd till och med en femtedel må upplåtas, och att de från sådane
hemman hittills skedda jordafsöndringar, hvilka icke strida emot förra
författningar, icke derigenom rubbas.
2 mom. I afseende på afsöndring af jord från lotshemman kommer,
hvad i Kongl. Förordningen om lots- och båk-inrättningen i Riket af den
16 Maj 1827 samt Förvaltningens af Sjöärenderne och Kammar-Collegii
kungörelse den i5 September 1828, derom finnes förordnadt, att lända till
efterrättelse.
§ '7-
Tvister rörande upplåtelse och afsöndring af jord eller lägenheter från
de under stadgad åborätt upplåtne krono-, krono-rusthålls- och andra publika
hemman, skola på enahanda sätt som, tvister angående dylika afsöndringar
från frälse- och skattehemman upptagas och fullföljas.
§ 18.
Klagan Öfver beslut, meddelade i de uti 2, 5, 8 §§. samt 11 §. 1 och 3
mom. af detta Capitel upptagna frågor, må anföras i den ordning, som
för ekonomi-mål i allmänhet stadgadt är; och kommer hvad Kongl. Maj:t
genom denna förordning sålunda stadgat och föreskrifvit tills vidare, och
intilldess annorlunda derom kan blifva förordnadt, icke att för Stora Kopparbergs
Län vara gällande.
T B. T C K. T HOS .T. A. WALLDU,
18 40.
Lag- samt Allm. Besv.- ochEkon.-Vtskottens Betänkande, No '2 g. t
N:o 29.
Ani. till Exp-Utsl, den 27 Januari 18^t, kl. a e. m.
Ytterligare Betänkande, angående ändring af Förf attningarne
om Soclcnestämma samt om bildande af
Communal-Styrelser.
Det Betänkande, N:o 4> som Utskotten i detta ämne afgifvit, oell
det förslag till Lag ora Socknestämrnor och Sockne-Nä nander, som Utskotten
i sammanhang dermed framställt, äro bifallne af Bonde-Ståndet, men
hafva blifvit återremitterade af de öfrige Stånden, efter deremot gjorde
anmärkningar, hvilka äro dels mera allmänna och omfattande ämnet i sin
helhet, dels rigtade emot de serskilda närmare bestämmelserna, sorn i det
framställde Lagförslaget innehållas.
De mera allmänna anmärkningarne innehålla hufvudsakligen, å den
ena sidan, att, örn man nu ville införa en Communal-styrelse, så borde
man först tillse, 0111 man kan eller får lof att minska embetsmanna-inflylaudet,
och dernäst om man kan framkalla allmän anda. Detta vore dock
politiska och moraliska problem ,? som icke lösas med än aldrig så mångå
reglementariska paragrafer, utan bero i första rummet på en eftergift å
Konungamaglens sida, hvarigenom den centraliserade styrelsen åtnöjes att
vaka öfver och leda Rikets mera allmänna och stora intressen. Om denna
eftergift vinnes, skulle styrelsens organer villigt träda ur vägen för
den verksamhet, som, efter allmänt local-förtroende, uppdrages åt menighetens
för hvarje ärende dugligaste män. Sådane skulle då icke eller
komma att fattas, när de icke tillbakasättas, hindras eller förföljas af Eilihels-myndigheterne.
Då skulle det visa sig, att föga några Lag-bestämmelser,
eller åtminstone högst enkla, äro af nöden; att bestyren, mångfaldigade
efter regien om arbetets fördelning, väl tilltaga i nion af förtroendet,
men just också, såsom väsendtligen baserade derpå, och verkande med
en moralisk, snarare än en juridisk magt, icke behöfva några stela former,
ulan uppfyllas med inbördes tillfredsställelse, utan tvång och efter naturens
anvisning i hvarje förekommande fall. Der förhållandet hittills visat
sig verkligen vara ändamålsenligt nog oell fredligt inom någon församling
eller socken, der skall man funnit, att sockneboerne, om icke justaf samma
dass, dock haft en sådan homogen blandning af flere, att intet magt
-
£ih. till R. St. Prat. 1810 och 1841. 7 Sami. 2 Ajd- 9 Häft.
I
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskotlens Beiånhande, ,N:o 2g.
begär, på grund af öfvervigt hos någondera eller på någon hierarkisk myndighet,
haft tillfälle utbilda sig; äfvensom dertill bidragit, att inga ämnen
af annan natur än de, sorn egentligen, enligt äldre bruk och Författningar,
sorterat under Sockne-slyrelser, kommit inom en sådan socken i
fråga, såsom endast vården otn kyrkan, om de fattige, tillfälligtvis också
om helsovåiden, sockne-skolan och sockne-magazinet. Detta skall visa:
i;o att Communen varit lämpad efLer naturen af de föremål, som den egde
inom sig afgöra; 2:0 att intressena varit likartade hos Communens homogena
befolkning; 3:o att valfrihet och förtroende utgjort de lifgifvande
principerne vida mer än lagbestämmelser; och slutligen 4:o frånvaron af
all dictatorisk öfverlägsenhet. Häraf skulle följa, att, om än sockne- eller
församlings-indelningen vore, under vissa förhållanden, lämplig för de Communal-besLyr
af mera ecclesiastik natur, hvilka hittills sorterat under sockBestämma
samt Pastors egentliga ledning, så följer icke deraf, alt socknen
är ett lämpligt district, i fall man ville utsträcka communal-bestyr till
frågan om vägar, broar, canaler, större gemensamma odlingar och aftappningar,
skiftes-frågor, polis-mål och beskattning. Districtet måste då sökas
så vidsträckt, att inom dess gränsor bellonäs ett större antal personer, hvilkas
intressen ställa hvarandra i någorlunda jemnvigt och tillåta förenämnde
moraliska driffjäder att träda i verksamhet. Der detta icke låter sig
göra, hjelper ingen inrättning af Nämnder med långa Reglementen derföre,
utan vore det bättre att låta embetsmännen styra, såsom det nu går,
ofta ibland bra nog, om de äro redlige och duglige, men åtminstone utan
allt för mycken collision emellan dem, som hetas styra. En på sätt och
vis från Pastors inflytelse afsöndrad styrelse inom ensocken, med rättighet och
skyldighet att inblanda sig i ämnen, som hittills varit ansedde alt vara af ecclesiastik
natur, vore ett stort misstag. Folkets frihet och verkliga intressen skulle
icke derigenom blifva på det ringaste befordrade, de större föremålen för en
verklig Corn munal-styrelse skulle icke vinnas, men split och oenighet skulle
komma att lemna rum för intriger af utom Communen stående magter,
hvilka icke skulle underlåta allt begagna den nya polismyndighet maia
inom socknen bildat, för alt intränga i familje-lifvels hittills någorlunda
skyddade kretsar. Dessutom har man ansett, att motiven för ett forsla»
om Cam munal-Lagstift ning borde i första rummet innehålla en noggrann
framställning om dess egentliga föremål och omfattning, äfvensom förklaring
om gränsskillnaden emellan Comnmnal-befatlningar och dem, sorn i
pröfning^- och verkställighetsväg tillkomma allmänna Domstolar och Em
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Elon.-Vis/cottens Betänkande, N:o 29. 3
bets-myndigheter. En utredning i dessa delar skall synnerligast vara nödvändig
under den chaotiska oreda af hundradetals secler gamla, ännu gällande,
samt andra jemväl 1 senare tider tillkomne Författningar och Reglementen,
hvaruti den Svenska ekonomiska Lagstiftningen skall vara insvept,
hvilket skall föranleda dertill, att misstag och ingrepp af den ena myndigheten
på den andras område svårligen kunna förekommas.
Å en annan sida, har man ansett, att Utskottens förslag skulle leda
till efterlankIiga reformer, dels genom det utsträckta deltagandet 1 sockenstämmo
forhandlingarne och förändringen af grunden för detta deltagande,
dels derigenom, alt socknarnes angelägenheter, enligt detta förslag, skulle
undandragas den kyrkliga behandlingen och den ledning af Presterskapet,
som de hittills skola varit underkastade, och hvilken för en de! af dem.
skall höra lill det Presterliga kallet, derföre det också blifvit yrkadt, att
i Stadgan borde skiljas emellan kyrkliga och icke kyrkliga ärenden, och
olika föreskrifter för deras behandling meddelas.
1 det skick, detta ärende hos Utskotten förekommit, hafva Utskotr
ten trott sig icke hafva någon anledning att ifrågasätta någon inskränkning
af embets- och tjenstemäus befattning med ärenden, som dem förut tillhört.
Derom är ingen motion väckt, och det förslag af Committerade för
fattig vårds-ärendena, som en af molionärerne åberopat, innehåller icke
eller derom någon framställning, utan hafva Committerade tvertom uttryckligen
förklarat, dels att, ehuru det syntes troligt, att en öfverflyltning
af lieie ärenden från embets- och tjenstemän till Communal-myndigheterne
vore lämplig, förmenades varsamheten fordra, att, innan en
sådan mera ingripande åtgärd vidtoges, den föreslagne inrättningen må
vinna stadga, och erfarenheten visa, i hvad mon öfverflyttningen kan finnas
nödig eller gagnelig; dels att förslaget till Communal-Lag icke kunnat
omfatta alla de ämnen, som Committerade ansett tillhöra daima lagstiftning,
då, i afseende på flere af dem, som icke stått i samir^nhang med
det Committerade meddeldte uppdraget, de, för närmare bestämmelse
derom, nödige upplysningar saknats, derför® Commifcteraila föreställde sig,
att Kongl. Majit skulle täckas låta föranstalta 0111 förslagets granskning och
närmare fulländande af vederbörande myndigheter, på hvilka sådant, efter
ärendenas beskaffenhet, kunde bero. Riket'' Ständers vid sista Riksdagen
hos Kongl. Maj:t gjorde underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes infordra
sakkunnige mäns yttranden om det mest ändamålsenliga sätt för
Lag- samt Allm. Besv.- och Elon -Ut skof lena B<<tånlande, N:o 2g.
införande af en ordnad och sammanhängande Gommunal- och Municipal--  styrelse, samt derefter vidtaga de åtgärder, Kongl. Maj:t i Nåder kunde
finna med nationens behof och framskridande bildning förenlige, har icke
eller veterligen föranledt till någon fullständigare beredning af detta ämne,
hvartill ovilkorligen höra yttranden och upplysningar från emfietsmyndigheterna
, af den omfattning, att de omöjligen kunnat af Utskotten
inhemtas och afbidas. I sammanhang med sjelfva annuii krången emot Utskottens
inskränktare behandling af ärendet, är det erinradt, humle desnléss
mera fulländade bearbetande skulle ingripa i de allmänna slyrelseformei na,
äfven i de delar, som äro stad fästade i Grund lagarne, och således icke
utan rubbning deraf kunna förändras.
Af deLta allt torde det vara uppenbart, att Utskotten varit nödsakade
att stanna vid den förutsättningen att icke öfverlemna åt m en-i gli eterne
andra Bestyr, än dem förut tillhört, derföre också föremålet for Utskottens
förslag måst hufvudsakligen inskränkas till fulländande af formerne
för de redan till menigheterne öfverlemnade ärendenas behandling. Detta
förslag innehåller icke annorlunda någon afvikelse från hvad redan är stadgadt
, hvarpå Utskotten anse sig Böra serskildt påkalla uppmärksamhet,
då de betraktelser, som under dess granskning blifvit i olika rigtning
framställde, nog mycket föranleda, att detta förhållande blifvit förbisedt.
Gömmunal-inslitulionen är icke eller någon nyhet inom vårt fädernesland.
Den finnes för närvarande och har af ålder funnits. Den har upplrädt
i olika skepnader under olika tidsförhållanden, och äfven den nät varande
tiden påkallar, för utveckling af dess verksamhet, jemkningar och rättelser,
dämpade efter de förhållanden, som inträd t. Utskotten hafva bemödat sig
att motsvara denna fordran, så vidt Utskotten varit i tillfälle dertill. Flere
hafva ansett, att det i sådant afseende framställde förslaget innehåller onödiga
och origliga reglementéringar, endast ledande lill hinder och svåiigheter
vid ärendenas behandling. Förslaget innehåller likväl endast bestämmelser
om förhållandena emellan Communerne och Staten, samt emellan
Communerne och dess enskilde medlemmar, och derom kunna icke
Communerne besluta, utan de mäste vara föremål för allmän lagstiftning.
Om lagstiftningen, sådan den är föreslagen, också är ofullständig och,
af skäl, som äro anförde, icke kunnat blifva, hvad man måste önska, kunna
Utskotten dock så mycket mindre instämma i yttrandet, att man heldre
må lemna den åsido och låta bero vid embetsmannens styrelse, sorn de
ärenden, hvarom förslaget handlar, enligt nu gällande Författningar, för
Lagr sami Allm-, Bese.- och Ekon.-Ulalutlcus Betänkande, JV:o 39. 5
ingen del tillhöra denna styrelse och embelsmanua-myndighetcn egentligen
uldiig bestämdt ingripit deri.
Alf Utskottens bär antydde uppfattning af ämnet, visar sig äfven orsaken,
hvarföre icke Utskotten, på sätt som genom anmnrkningarne jemväl
är yrkadl, ingått i en noggrannare undersökning om Corn immal-Lagstiftningens
föremål och omfattning samt gränsskillnaden emellan Communalbefaltniugar
och dem, som i pröfning.?- och verkställightlsväg tillkomma
allmänna Domstolar och Bmbetsmyndigheter. En sådan begränsning igertfinnes
dessutom i de fÖreslagne bestämmelser ne om de ärenden, sora Bete'
på menigheternes behandling, och huru vidt denna behandling må sträcka sig.
Emot de yl trade farhågorna för äfventyr af reformer, som förslaget
förmenats innehålla, mäste Utskotten erinra, att förslaget, åtminstone hvad
socknestämman beträffar, icke innehåller någon egentlig reform, så vida
icke dertill räknas den förändrade grunden för rösträtt, hvilken Utskat--  len icke kunna anse annot hinda, än en af fot ändrade tidsförhållanden påkallad
fulländning af den förut gällande formen, hvilken förändring liikels
Ständer redan vid sista Uiksdagen antagit såsom nödvändig. Man har
icke hittills funnit några svårigheter för socknestämman att, under denna’
samma- förar,- Behandla bärle Kyrkliga och icke kyrkliga ärenden, och Ul--  skotten kunna icke inse, att några sådane svårigheter äro mera hädanefter
alt befara. Om skilnaden emellan dessa ät enden, vid fråga om menigheternes
behandling deraf, verkligen är hvad man velat påstå, synes dock
en noggrannare uppmärksamhet derå icke af behofvet påkallas, innan Comiminal-Institutionen
i sin helhet hunnit en vida större fulländning; ärr dbn,-  Ulskotten föreslagit och anse för närvarande kunna åstadkommas. Ulskolten
kunna icke eller medgifva, att förslaget om Sockne-nämnder innehar
någon reform i den förmenta syftningen, att från den kyrkliga behandlingen
och Presterskapets ledning undandraga ärenden, som dem hittills
tillhört. Det är kyrkliga angelägenheter, att befordra upplysning och
sedlighet, att vårda sig om de fattige och de sjuke, och presten är dertill,
i kraft af sitt embete, förpliglad; men derunder är icke inbegripen
dispositionen af församliugsboerries tillhörigheter för vinnande af detta
ändamål, och ingen Lag har hittills betagit församlingsboerne att- sjpfer*;
ordna och handhafva de anstalter, de i detta afseende ville tillvägabringa.
Det har likväl merendels inträffat, att Kyrkoherden haft ledningen deraf,
utan tvifvel till följd af hans öfvervägande nit för dessa angelägenheter,
6 Lag- sami Allm. Besa.- och Elcon.-Utshottens Betänkande, IV:o ag.
oell ofta äfven emedan förmågan inom församlingen varit mera sällsynt,
men det saknas dock icke exempel, alt denna ledning varit öfverleninad
åt andra. Utskotten hafva således, långt ifrån alt inskränka den kyrkliga
och preslerliga myndigheten, snaraie utsträckt den, då Utskotten föreslagit,
att Kyrkoherden må vara Ordförande i Sockne-nämnden för Skoleoch
undervisnings-ärenden, och för öfrigt såsom Ledamot deltaga, då hans
embelspligl det påkallar. Om orsaken till denna utsträckning komma Utskotten
i tillfälle att närmare yttra sig, i anledning af de seiskilde anrnärkningarne
vid Sockne-nämndens organisation.
De anmärkningar, som blifvit framställde emot de serskilde bestammelserne,
upptagas här under hvarje §. af förslaget, hvaremot de äro rigtade,
nemligen:
§ >•
Såsom en definition på socknestämma och ändamålet dermed, är föreslaget,
alt denna §. borde innehålla stadgande, att en eller flere socknar
ega å socknestämma öfverlägga om socknarnes gemensamma angelägenheter;
men då detta endast vore e'tt upprepande af hvad (örslaget förut på
flera ställen innehåller, anse Utskotten tillägget icke vara nödigt eller
lämpligt.
I afseende på liden för de ordinarie sockneslämmornes hållande, är
det anmärkt, dels att de-borde hållas 4 gånger om året, för att gifva så
mycket mera väckelse åt det allmänna deltagandet, dels att de borde inskränkas
till en gång om året, då man icke skall kunna förutse, att angelägna
öfverläggningsämnen öfverallt oftare förekomma, dels ock att ingen
viss tid må bestämmas, utan socknestämma hållas, så ofta behof företer
sig. Ett gifvet föremål för socknestämma måste antagas all i alla socknar
årligen förete sig i val af socknens hvarjehanda förvaltare och emottagande
af redogörelser för förvaltningen, derföre åtminstone en gång om året
socknestämman måste blifva nödvändig; men Utskotten medgifva, alt det
origliga stadgandet icke bör derutöfver utsträckas, då någorstädes visserligen
kan inträffa, att ärendena icke fordra oftare öfverläggningar, och de-t
allmänna deltagandet ingalunda befordras genom de oftare återkommande
secknestämmorne, utan beror af öfverläggningarnes vigt, hvaremot hvarje
onödigtvis tillställd sammankomst måste verka likgiltighet,
Lag- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY:o »g.
§ 2.
Efter anmärkning, att i sockneslämma kunna förekomma ärenden,
som böra ledas af Conlracls-Prosten och för hvilka stämman då bör af
honom utlysas, hafva Utskotten, genom tillägg till denna , vidtagit stadgande
derom.
§ *
I anledning af anmärkning, att under denna §. borde intagas stadgandet
i 28 och alt den skiljagliga lydelsen af dessa båda §§., i afseende
på ställen för sammanträden, borde rättas till likhet, få Utskotten
erinra, alt §§:ne handla om olika ämnen, nemligen den ena om Sockneslämma
och den andra om Sockne-Nämnd, hvilket är orsaken, hvarföre stadgandena
äro åtskiljda och äfven hafva olika lydelse.
Stadgandet, att sockneslämma må hållas på samma dag, sorn den utlyses,
har ansetts kunna leda till äfventyrliga följ ler vch icke vara behöfligt
Detta stadgande finnes redan i den nu gällande Socknestämmoförfatlningen,
och då erfarenheten mången gång visat nödvändigheten deraf,
hafva Ulskolten icke kunnat undgå att föreslå dess bibehållande, ehuru
under föreställning, att det framdeles torde kunna upphöra, om inrättningen
af Sockne-nämnder vinner åsyftad utvidgning. Då den kortare kallelsetiden
är medgifven endast under vilkor, alt förefallande ärenden icke tåla
uppskof, torde missbruk icke vara att befara, och för alt ytterligare förebygga
äfventyrliga följder deraf, hafva Utskotten nu föreslagit, att beslut
0111 algi fler icke vid sådan slämma må fattas. Då, på sätt som jemväl är
anmärkt, frågor kunna förekomma, som gemensamt röra socknar af olika
Pastorat, hafva Utskotten föreslagit stadgande, rörande öfverläggning derom
genom Deputerade, utsedde af hvarje socken serskildt. De vanliga sockenstämmo-formerne
anse Ulskolten icke kunna för detta fall tillämpas, då
de flere skiljaktigbelerne emellan serskilde Pastorat skulle verka till väsend
tliga missförhållanden.
Det är äfven anmärkt, alt sockneslämma aldrig borne få hållas å
s(Söknedag, på det icke allmogen må dragas från dess hvardagliga arbetej
men då mången gång ärenden förekomma af den vidlyftighet, alt de omöjligen
kunna medhinnas på en helgedag efter slutad Gudstjenst, är det
uppenbart nödvändigt, att de måga kunna företagas på en söcknedag och
betänkligheten vid förlusten af arbetsstuuder, för de tillfällen, då sådant
.3 'Lag- samt Liim. Be sv.- och Ekon.-TJtskottens litt å/tka/ule, iV-oag,
kan komma i fråga, synes ieke vara af Jen vigt, att den icke må vika för
.denna angelägenhet.
.§• 5.
’T)et liar blifvit anmärkt, att föreskriften om rättighet för medlem af
sockneslämma att i Protocoll få intaga reservation emot beslut, vid hvars
fattande han icke varit tillstädes, vore öfverflödigt och olämpligt, då del
icke skall kunna finnas anledning till reservation af den, sorn hvarken i
öfver läggningen .eller beslutet deltagit. Utskotten,-sorn medgifva,, att-sådan
/reservation åtminstone icke är behöflig för förvarande af någons rätt,, anse
derföre, att stadgandet må kunna utgå.
Enot förslaget, att personer, som icke äro berättigade att deltaga i
sockneslämma, likväl måga öfvervara dess förhandlingar, hafva äfven beitäökligheter
blifvit yttiade; men då dessa förhandlingar i mångå fall ganska
väsendtligt verka på personer, sorn från deltagande deri äro uteslutne,
fordrar grannlagenhelen, att de åtminstone må få afhöra, huru deras rätt
och fördel vårdas, och några olägenheter deraf synas icke skäligen kunna
befaras, då den så beska flad e offentligheten icke är medgifven annorlunda,
än så vidt utrymmet medgifver, och iagltagelser för öfrigt äro föreskrifne
för alt förekomma oordningar; men då det åberopade SKälet för ifrågavarande
‘rättighet endast gäller för invånarne af samma socken, inom hvilken
slämman hålles, hafva Utskotten nu föreslagit derefter lämpad inskränkning.
§,6.
Emot Utskottens förslag, att röstiatten och bidraget till communalafgifter,
hvarom io §. handlar, må beiäknas efter den en hvar påförde
bevillning för egendom, lön och rörelse, hafva anmärkningar allmännast
blifvit framställde, då beviilnings-laxeringen skall ske .ojemnt och således
den af Utskotten föreslagne tillämpningen ofta skulle föranleda en orättvis
beskattning, hvilken för en del medlemmar blefve serdeles kännbar, äfvensom
ilerehanda olägenheter och missförhållanden förmenats uppstå genom
den af Utskotten föreslagne beräkningen af rösti ätt igheten.
Enligt hvad Utskotten redan uti det förut afgifne Betänkandet anfört,
hafva Utskotten ansett, alt bidragen för de communala behofven
borde utgå i nion af hvarje medlems förmögenhet och inkomster, samt
alt rösträtten borde lämpas efter desse bidrag. Utskotten kunna icke afvika
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande , JV:o 2 g.
vilea från denna grundsatts och anmärkningarne äro icke heller egentligen
deremot riglade; men ehuru Utskotten föreställt sig, att hvars och ens
förmögenhets-viikor skulle säkrast vara antydde genom Bevillnings-taxeringen,
medgifva Utskotten, att, der denna taxering icke sker med full noggranhet,
kännbara missförhållanden uppstå vid dess tillämpning, i afseende
på de communala bidragen, och, efter de fyrfaldiga anmärkningar, som
äro framställde, anse Utskotten sig icke bura vidblifva sitt härom gjorda
förslag, utan hemställa, att serskild taxering för utgörande af berörde bidrag
må anställas. Dervid möter likväl den betänklighet, att i valet af
taxeringsman icke alla kunna deltaga, som äro underkastade beskattning,
och inflytandet på valet icke eller kan beräknas efter den ännu okända
beskattningens belopp, men denna betänklighet synes kunna häfvas genom
de beskattade medgifven rättighet att söka rättelse af taxeringen och deltaga
i val af Gode Män, som densamma pröfva, då den så vigtige sjelfbeskattnings-rätten
synes på detta sätt blifva åt en hvar förvarad. I enlighet
härmed, hafva Utskotten i 6 och 10 §§. intagit förändrade stadganden
om beskattningen och röstberäkningen.
Det har dessutom blifvit yrkadt, att deltagande i socknestämma, för
ärenden, som icke angå utgifter, målte medgifvas åt alla medlemmar, utan
afseende å den beskattning, en hvar kan vara underkastad, men då för
ett sådant deltagande måste förutsättas en sjelfständighet, hvilken i allmänhet
icke kan bedömas annorlunda än efter vissa förmögenhetsvilkor,
anse sig Utskotten icke kunna föreslå en sådan utsträckning af rösträttigheten.
§ 7-
I anledning af hvad vid 2 §:n är anmärkt om mål, som vid sockneslämma
böra ledas af Contracts-Prost, hafva Utskotten här tillagt stadgande
om Contracts-Prostens rätt alt i sådane mål vara Ordförande.
§ S.
På det icke fordran på socknestämmo-protocollets fullständighet må
utsträckas till upptagande af alla yttranden, som under öfverläggningen afgifvas,
hvilket Utskotten anse hvarken nödigt eller öfverensstämmande med
billige anspråk, hafva Utskotten, i anledning af anmärkning härom, föreslagit
förändrad lydelse af de i detta ämne gifne föreskrifter.
Bih. till li. St. Prot. 1840 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 9 Häftet. 2
i o Bag- sami Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, iVto 2 g;
§ 9-
Häremot är anmärkt, alt de allmänna stadgandena om ärenden,,
som tillhöra socknestämma, i stället lör serskildt upprepande al hvaije
ärende, på sätt i 181 y års Förordning skett, skola leda lill osäkerhet vid
tillämpningen, och således många misstag vara att lörutse; men Utskotten
få i detta afseende åberopa hvad i förra Betänkandet är, såsom skäl för
förändringen anfördt, att, då icke möjligen alla ärenden kunnat bestämdt
uppgifvas, anse Utskotten, att, just genom uppräknandet af en dei af
dem,, äfventyras den osäkerhet och misstydning, som man vill förekomma.
Det har äfven blifvit anmärkt, dels att föreläggande af vitén icke
borde tillhöra en communal-anstalt, dels att beslut derom icke borde vara
underkastade Konungens Befallningshafvandes pröfning. Hvad Utskotten
härom föreslagit, är fullkomligt öfverensstämmande med hvad redan genom
1817 års Socknestämmo-förordning är stadgadt, och hvaraf nyttan är
genom erfarenheten ådagalagd. .Några äfventyrliga verkningar deraf synas
icke vara att befara, då besluten bero på fastställelse af vederbörlig
Embetsmyndighet, men denna iagttagelse anse Utskotten också oundvikligen
nödvändig, då, i annat lall, viles-bestämmefserne torde utsträckas på
ett sätt, som, serdeles genom olikhet inom '-erskihite församlingar, kunde
leda till verklige oorduingar.
Vidare är det anmärkt, att socknestämmas och Sockne-nämnds-befattningar
icke skola vara nog tydligt sins emellan begränsade genom de
stadganden, g och i5 §§. innehålla; men Utskotten få erinra, att den egentliga
bestämmelsen om Sockne-nämndens befattning innehålles i 19 §.
sålunda, att Sockne-nämnden tillkommer förvaltnings- och verkställigheisåtgärder
i vissa åt den anförtrodde ärenden, hvarigenom en skillnad (rån
den socknestämtnan tillerkände beslutande-rätten torde vara nog tydligt
antvdd. Emedlertid, på det icke missförstånd af 15 §. må uppstå genom
förbiseende af 19 §., hafva Utskotten nu i den förra infört en hänvisning
till den senare §.
§ *0'
Hvad, som emot denna §. hufvudsakligen blifvit anmärkt, står i.sammanhang
med anmärkningar ne emot 6 §. och är äfven i detta Betänkande
under sistnämnde §. upptaget.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utshottens Betänkande, N:o 29. 11
I anledning af serskild anmärkning emot föreskriften, att beslut om
afgifter i allmänhet endast må gälla för ett år, hafva Utskotten funnit, att
denna föreskrift möjligen kunde leda till olägenheter, öfvervägande deraf
påräknade fördelar, hvarföre Utskotten anse densamma böra helt och hållet
från förslaget utgå.
§ 11-
Såsom tillägg lill denna §, är föreslaget, att socknestämmo-beslut,
som rörer andre än dem, som egt alt med sin röst deri deltaga, borde,
för att vara gällande, stadfästas af laglig myndighet. Utskotten kunna icke
inse, att vården om enskild mans rätt kan påkalla en sådan ganska betänklig
inskränkning af socknestämmans myndighet, då denna rätt synes vara
tillräckligt förvarad genom det en hvar medgifue tillfället att öfverklaga
socknestämmo-beslut, och för öfrigt genom inskränkningen af de ämnen,
hvarom socknestämman eger öesluta.
Emot föreskrifterne om hänvisning till besvärs anförande öfver
socknestämmo-beslut, är anmärkt, dels att denna hänvisning skall vara alltför
konstig att af den enfaldige kunna iagttagas, dels att föreskrift skall
saknas, huru Ordförande må söka ändring af beslut, hvarmed han kan finna
sig missnöjd, dels ock att i vissa ärenden, t. ex. om Nämndemans val,
klagan bör pröfvas af Härads-Rätt och således icke får fullföljas i den ordning,
förslaget innehåller.
De föreslagne iagttagelserne vid besvärs anförande äro redan i nu
gällande Författningar föreskrifne och ovedersägligen nödvändige, för att
kunna handhafva efterdefnaden af hvad vid socknestämma beslutas, och erfarenheten
har veterligen icke visat någon olägenhet deraf. Då föreskriften
om besvärs anförande är allmän, gäller den följaktligen äfven för Ordförande
i socknestämma och Utskotten kunna icke inse något behof af serskildt
stadgande i detta afseende för honom, hvartill icke eller något skäl
är i anmärkningen uppgifvet. Nämndemans val och andra dylika förrättningar,
utgöra sådane ärenden, hvarom serskildte Författningar äro gifne,
och om iagllagaude deraf är redan föreskritvet i 9 §. al förslaget.
§ '2-
Föreskriften om verkställighet af beslut, som icke vunnit laga kraft,
har ansetts vara otjenlig, men när man besinnar arten af de vid sockne
-
12 Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskott ens Betänkande, N:o 2g.
stämma förekommande ärenden, lärer man lätt inse, alt den verkligen är
angelägen. Den är dessutom här ingen nyhet, utan hemtad från 1817
års Socknestämmo-förordning, och så inskränkt, som den är gifven, lärer
den svårligeu kunna verka lill några olägenheter.
§ i3.
Det har blifvit yrkadt, att de här åberopade Lagbuden borde i Socknestämrao-författningen
införas, men Utskotten kunna så mycket mindre
deri instämma, som stadgandet derigenom skulle få utseende af en serskildt
Lagstiftning, i stället för hänvisning till allmänt gällande Lag, och
dessutom, om Laghuden förändras, derigenom skulle uppstå en nödvändighet
att äfven ändra Sockenstämmo-författningen, hvaremot, om sådant
tillfälligtvis skulle förbises, osäkerhet och oreda vid tillämpningen skulle uppstå.
§ *4-
För den händelse, att ett vid socknestämma företaget ärende icke
på samma dag hinner alt afslutas, hafva Utskotten, i anledning af derom
gjord anmärkning, vid denna §. tillagt föreskrift om skyldighet för Ordförande
att bestämma viss dag för dess fortsättning.
§ >5.
Vid irsta Mom. af denna §, har det tillägg ansetts böra göras, att
serskildt afdelning af Sockne-närnnden skall handhafva menigheternas gemensamma
angelägenheter och rättsfrågor samt härutinnan föra menigheternas
talan och å deras vägnar svara, äfvensom det förmenats, att, vid
sidan af Sockne-nämnd, böra kunna uppkomma Skol-drreetion och Fattigvårds-styrelse,
samt att stadgandet i denna § borde bringas till Öfverensstämmelse
med Stats- och Ekonomi-Utskottens Betänkande om Folkskolor j
hvari serskildt Skol-direction är föreslagen.
Genom det af Utskotten förut afgifne Betänkandet, hafva Utskotten
utvecklat orsaken, hvarföre Utskotten ansett si<? icke böra föreslå nå era
stadganden om menigheternes förvaltning al sine angelägenheter, vidare
än hvad beträffar dem, som äro bestämdt föreslagne att åt Sockne-nämnderne
uppdragas, och Utskotten åberopa berörde Betänkande, i anledning
af förslaget, att menigheternes gemensamma angelägenheter och rättsfrågor
borde åt en afdelning af Nämnden uppdragas. Uti förslaget, att, bredvid
Sockue-nämnderne, skulle uppstå Skol- och Fattigvårds-directioner, kunna
Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, JY:o 29. 13
Utskotten destomindre instämma, som, enligt Utskottens förslag, Socknenämnden
skall handhafva Skol- och Fatligvårds-angelägenheterne, och således
tillhöra just de bestyr, för hvilka de omförmäldle Directionerne skulle
tillsättas. Della strider för ingen del emot Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens förslag om Folkskolorne, då Sockne-nämnden är
just en sådan af Kyrkoherde och valde Försanilings-medlemmar sammansatt
myndighet, som, enligt berörde förslag, skulle, under namn af Skoldirection,
handhafva Folkundervisningen.
Bestämmelsen om de Sockne-nämnden tillhörande bestyren har ansetts
icke nog tydligt antyda, huruvida deri jemväl intages nu varande
Kyrko-Rådets åliggande, och det är föreslaget, alt Nämnden skulle vara
af tvänne slag, nemligen en för kyrkliga och en för verldsliga ärenden.
Utskotten linna ingen otydlighet uti de gifna bestämmelserne om
hvad Sockne-nämnden skall tillhöra att besörja. I den nion de KyrkoRåden
nu tillhörande bestyr äro deri inbegripne, anse Utskotten det uppenbart,
att Kyrko-Rådets befattning skulle komma att upphöra. AfKyrkoRåds
göromål, sådane de i nu gäl laurie Författningar äro bestämde, återstå
då endast förvaltningen af kyrkans tillhörigheter och biträde åt Kyrkoherden
vid en och annan rent kyrklig förrättning. Med kännedom, att en ny
Kyrk o-lags tift 11 ing för närvarande är under bearbetning, hafva Utskotten
med flit undvikit att vidröra några ämnen, sorn kunna hänföras dit, på
det icke Utskottens förslag måtte råka i strid med denna Lagstiftning,
ecb Utskotten hafva trott, att, oberoende deraf, en Lagstiftning om vården
af menigheternes angelägenheter kan åstadkommas. Om också, i
händelse Utskottens förslag antages, 1817 års Sockneslämmo-förordning,
såsom följd deraf, npphäfves, och Kyrko-Råds-institutionen, sådan den
deri är stadgad, sålunda upphörer, komma icke derigenom alt saknas nödige
stadganden 0111 de kyrkliga bestyren, om hvilka serskildte föreskrifter
finnas, som icke destomindre blifva gällande. Tdl följd af dessa åsigler,
från hvilka Utskotten icke tro sig hafva anledning alt afstå, anse Utskotten
sig icke böra föreslå några tillägg eller förändringar, med afseende
å hvad som om Kyrko-Råd är anmärkt.
För öfrigt är väl emot denna §. anmärkt, att, till förekommande af
splittring emellan församlingar af samma siad, borde här stadgas, att för
en och samma stad må endast finnas en Fattigvårdsstyrelse, så att, om
den skulle blifva Socknc-Nämnden, böra Deputerade ombesörja Falligvår
-
j4 Lag- samt Allm.- Besv.- oell Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 2 g,
den för hela staden; men denna anmärkning få Utskotten bemöta med
den erinran, att Utskotten icke föreslagit någon Sockue-nämnd för städerne,
så att anmärkningen synes icke stå i något sammanhang med förslaget.
§§ 16 och 17.
Då dessa begge §§. gemensamt handla om Sockne-nämndens bildande,
hafva de deremot framställde anmärkningar det sammanhang sinsemellan,
att Utskotten ansett sig böra dem här på ett ställe upptaga. De hufTudsakligaste
af dessa anmärkningar angå frågan, huruvida Ordförande i
Nämnden må väljas eller Kyrkoherden bör anses sjelfskrifven till denna
befattning. Det är den senare meningen, sorn, emot hvad Utskotten föreslagit,
lil i fvi t yrkad, och skälen, sorn derföre blifvit åberopade, igenfinnas
i Herr Prosten Gurncelii vid Utskottets förra Betänkande afgifne reservation,
så vidt den angår frågan om förvaltningen af Fattigvården; och
Utskotten torde således kunna undgå ett vidlyftigt upprepande af allt hvad,
som af mangfalldiga Stånds-ledamöter serskildt blifvit anfördt.
Redan genom yttrandet öfver de emot förslaget i allmänhet framställde
anmärkningarne, hafva Utskotten anfört, huru Utskotten anse den,
omedelbara ledningen af sådane socknarnes angelägenheter, sorn äro föreslagne
att öfverlemnas åt Sockne-nämnden, hvarken hittills tillhört Kyrkoherden
i och för hans embete eller i allmänhet kan hänföras til! hans
embels-åliggande. Den till det presterliga kallet hörande vården om dessa
angelägenheter blifver hvarken inskränkt eller försvårad genom Socknenämndens
befattning dermed, utan tvertom borman föreställa sig, att den
underlättas genom det ytterligare medel för ändamålets vinnande, som med
denna anstalt åsyftas. För handhafvaudet afuudervisnings-anstalterne fordras
likväl egenskaper, som man icke alltid kan förutsätta, att inom hvarje
socken finnas hos någon annan person än Kyrkoherden, och derföre hafva
Utskotten föreslagit, att han må vara Ordförande i Nämnden i mål, som
angå dessa anstalter, äfvensom Utskotten ansett det nödigt, att Kyrkoherden,
för att så mycket säkrare kunna iagttaga den vård om de öfrige angelagenheterne,
sorn honom ä och för embetet tillhörer, alltid må ega
tillträde lill Nämndens förhandlingar, och i sådant afseende, såsom Ledamot
i Nämnden, deltaga när embet.s-kallet det fordrar.
Det har jemväl blifvit föreslaget, att Sockne-nämnden måtte ega att
inom sig utse .Ordförande,, men då man icke hos hvarje Ledamot kan förut
-
Lag-samt Allm. Besv.-och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV:o 29. i5
»ätta de egenskaper,, sorn- för Ordförande-befattningar erfordras, anse Utskotten
det vara af vigt, att valet till denna befattning anställes af samhället.
Hvad beträffar Ledamölerne af Nämnden,, är det anmärkt, dels att
med deras befattning ieke mätte förenas åldermanskap, på det valet af
Ledamöter må kunna ske oberoende af locala förhållanden, dels att Ledamölernes
antal må af hvarje samhälle bestämmas, dels ock att valet må
ske för tre år, och således endast j,:del af Ledamöternes antal årligen
afgå.
För Nämndens verksamhet anse Utskotten dets vara afvigt, att inom
ilen alltid må finnas fullständig kännedom om förhållandena inom
hvarje serskild del af samhället och för sammanhållning af förvaltningen
och uppsigteiij är det äfven angeläget, att personer, åt hvilka dessa för
serskilda delar är anfortrodd, sins emellan stå i beständig beröring. Af
dessa skäl är föreslaget, att Ålderman för de serskilte rotarne må utgöra
Ledamölerne af Nämnden, och Utskotten kunna icke inse, att oberoendet
af locala förhållanden vid valet af Ledamöter förtjenar oför v ägande* afseende.
Hvad Ledamöternes antal beträffar, är det angeläget, att det må icke
vara alltför inskränkt, så vida ärendena skola med behörig noggrannhet
öfvervägas, och icke heller alltför stort, örn icke förvaltningen skall försvåras
oell verkställigheten på ett afven ty r I i ” t sätt uppehållas af öfverläggningen.
Derföre anse Utskotten en bestämmelse om Ledamöternes antal
vara nödvändig och kunna icke förändra det derom framställda förslaget».
På det icke befattningen med deltagandet i Sockne-nämnden må förefalla
alltför betungande, anse Utskotten, att tiden för fortfarandet dermed
icke bör utsträckas utöfver hvad, som är- föreslaget, hvarförutan man bör
föreställa sig, att de oftare återkommande valen väcka en på det hela gagnelig
uppmärksamhet å sättet, huru det lemnade förtroendet handhafves.
Då ålit stadgande saknas om påföljden för vald Ordförande eller
Ledamot, som afsäger eller undandrager sig befattningen, utan att dertill
vara berättigad , är det föreslaget, att, såsom sådan påföljd, må bestämmas
förlust af rösträtt vid socknestämma. Utskotten finna likväl en sådan bestämmelse
icke nödig, då den, sorn icke i behörig ordning befrias från
honom anfort! odd befattning, ovilkorligen är ansvarig för fullgörandet af
16 Lag- samt Allm. Besa.- och Elcon.-Utslottens Belanlande, N:o 29.
dermed förenade förbindelser, och denna påföljd synes vara till fy Ilestgörande
för det åsyftade ändamålet.
Då stadgandet i 5 mom. af 17 §. om socknestämmas rätt att från
befattningen skilja vald Ordförande, vice Ordförande eller Ledamot af
Sockne-nämnden, möjligtvis genom missbruk afen sådan magt kan leda
till eftertänkliga följder, anse Utskotten, i anledning af derom gjorda anmärkningar,
att detta stadgande bör från förslaget utgå.
lili r6 §, hafva Utskotten nu infört stadgandet i 35 § om Kyrkoherdes
rätt att föra ordet i Sockne-nämnden i mål, som angå folkundervisningen,
då detta stadgande står i sammanhang med hvad denna §. innehåller,
och misstydning möjligen kunde föranledas af dess afskiljande
derifrån, enligt hvad nedan visat sig genom anmärkningar om förmenta
motsägelser emellan desse bägge
§ 18.
Af föreskriften om befrielse från vissa communala befattningar för
Ordförande och Ledamöter af Sockne-nämnden, har förments följa, alt de,
som redan innehafva sådane befattningar, borde vara befriade från deltagande
i Nämnden; men Utskotten dela icke denna mening, då Socknenämnds-bestyret
måste anses vara af den öfverlägsna vigt, att andra eoramunala
befattningar derföre böra vika.
§ 20.'
Det ar anmärkt, att oguldet bidrag för communala behof icke må
kunna uttagas annorlunda än efter sökt handräckning hos Konungens Befallningshafvande;
men denna omgång skulle väsendtligen förlama Socknenämndens
verksamhet, och då Kronofogde eger att utlaga kronoutskylder
utan serskild föreskrift, inse Utskotten icke något hinder, att samma ordning
må ega rum, i afseende på de likartade communal-bidragen; dock
medgifva Utskotten, på sätt som tillika blifvit anmärkt, att denna executionsrätt
icke må utsträckas till Länsman, då osäkerhet och oreda vid
förvaltningen och redovisningen af allmänna medel derigenom möjligen
kunde föranledas.
§ 24.
Den Sockne-nämnden medgifna rättigheten att ådöma vitén har väl
ansetts böra endast tillkomma Domstolar och Embets-myndigheter; men
Utskotten
Lag- semil Allm. Besv.- och Ekon.-TJtslottens Belänhande, No 29. 17
Utskotten anse Hen utgöra ett nödvändigt vilkor för utförandet af de
varl, sorn äro åt Nämnden anförtrodde; och då den inskränkes tiil de få
fall, hvarom denna §. handlar, samt för öfrigt, på sätt Utskotten ansett
sig böra tillägga, endast utöfvas, der förseelserna aro uppenbara, lärer nå
got
missbruk deraf icke vara att befara.
§ 26.
Som den Nämnden tillerkände rättigheten att af Embetsman oell
Myndigheter påkalla upplysningar och yttranden möjligen kunde föranleda
en öfver (löfvan vidsträckt skriftvexling för de mera concenlrerade Myndigiieterne,
om alla Sockne-nämnder ovilkorligen egde att vända sig direct
till dem, och Nätmiderne äro i tillfälle att genom Myndigheten inom Länet
eller Stiftet erhålla alla de besked, sorn för dem kunna vara nödige,
hafva Utskotten, efter härom gjord anmärkning, derefter lampat föreskriften
i denna §.
§ 32.
Föreskriften, att vitén böra med arbete aftjenas, har man ansett icke
kunna antagas, så länge icke en sådan förvandling af böter är enligt allmän
Lag gällande. Utskotten få erinra, att denna föreskrift är fullkomligt
öfverensstämmande med hvad oin vitén i allmänhet är stadgadt genom
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, så att den yttrade betänkligheten
torde förfalla.
§ 37.
Genom föreskriften om Socknesthmmas rätt att åt Sockne-nämnd öfverlemna
hvad ärenden som hebt, har man ansett anledning vara gifven
lill Nämndens oskäliga betungande, derföre det är yrkadt, att Nämndens
befattningar åtminstone icke, utan dess medgifvande, måga ökas.
Denna rättighet är en följd af socknestämmans beslutande-rätt i allmänhet,
och då Nämndens Ledamöter äro medlemmar afsocknestämman,
sakna de icke tilltälie att, genom deltagande i öfverläggriingen och medverkande
till besluten, söka att göra sina meningar gällande, om de anse
sig icke böra öfvertaga befattningar, som kunna komma i fråga att åt dera
anförtros.
Sih. till R. St. Prat. 1810 och 1841. 7 Sami. 2 Afd. 0 Häft.
3
j 8 Lag- samt Allm. JBesv.- och Ekon-Utshottens Betänkande, N:o 29.
För öfrigt har man ansett, att Sockne-närander, äfven för städerne,
borde hildas, och att UtskoLleri jemväl bordt föreslå Nämnder för handhafvande
af Länens och Häradenas gemensamma angelägenheter.
Genom det förut afgifne Betänkandet, hafva Utskotten framställt
skälen, hvarföre Utskotten ansett sig icke kunna meddela förslag örn Communal-förvaltningen
inora städerne, och Utskotten få nu, till besvarande af
anmärkningarne i denna del, åberopa berörde skäl, så mycket heldre,
som de icke i någon raon äro vederlagde.
Hvad deremot beträffar Nämnder för vården om Häradernes och
Länens gemensamma angelägenheter, anse Utskotten sig böra derom afgifva
serskildt yttrande och förslag, hvilket Utskotten således få åberopa.
I öfverensstämmelse med hvad Utskotten nu yttrat, är förändradt
förslag till Lagstiftning i förevarande ämne förfalladt, hvilket Utskotten nii
öfverlemna till Rikets Ständers pröfning, under hemställan,
att, i den mort det autnges, Rikets Stäuder anhålla om
Kongl. Majrts Nådiga fastställelse derå.
Äfvensom Utskotten, hvad förvaltningen inom städerne beträffar,
förnya deras hemställan,
att hvarje stads samhälle må, genom utsedde Deputerade,
utarbeta förslag till stadens administration, skiljd från dess
Domaremagt, med iagttagande af hvad om sockncslämmor
kan blifva stadgadt, samt att sådant förslag underställes Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning.
Stockholm den 19 Januari 1841.
i? eser va tio 11 e r.
Af Herr Friherre Hamiltonj Hugo: Det af Utskotten nu fattade
beslutet om förändring af den i 10 §. af det förut afgifna förslaget innefattade
föreskriften, alt beslut om algifter för communala behof i allmänhet
icke måga gälla för längre tid än ett år, har Herr Friherren icke
kunnat biträda, emedan Herr Friherren finnér den först föreslagna inskränkningen
af beslutens gällande kraft vara påkallad af rättvisan, för att skydda
sjelfbeskattningsrätten, hvilken nu ofta måste, på elt ganska eltertänkligt
sätt, gå förlorad, då, i anseende lill de årligen skeende flyltningarne
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Betänkande, Nio 2g. i <j
emellan socknarne, det mången gång skall inträffa, att en beskattning beslutas
af andra .än dem, som komma att utgöra den; hvarjemte Herr Friherren
anser det vara af vigt, för att väcka uppmärksamhet och deltagande
för de allmänna angelägenheterne, att Samfundets behof och tillgångar,
åtminstone en gång oin året, blifva föremål för en omfattande öfverläggning
och reglering.
Af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”Då jag ej kunnat öfvertyga mig hvarken
om nödvändigheten eller nyttan eller ändamålsenligheten af större delen
af de nya stadganden för ordnandet af Communal-förvallningen i landet,
hvilka uti de sammansatta Utskottens ifrågavarande Betänkande innehållas,
har jag ansett mig böra emot desamma anmäla min reservation.
Att den nu gällande Lagen för sockneslämmor i åtskilliga delar erfordrat
att rättas och completteras, vill jag visserligen ej bestrida, men härtill,
samt till bestämmande af några allmänna grunder för förvaltningen af
församlingarnes comtnunala angelägenheter, anser jag för min del Utskottens
åtgärd hafva bordt inskränka sig. Genom de många i dela ille gående
föreskrifterne befarar jag, att man mera skadat än gagnat den sak, man
velat befrämja. Communala inrättningar böra kunna lämpas efter hvarje
orts serskilda behof och förhållanden, och med afseende på de stora olikheter,
som i detta hänseende ega rum emellan landets olika delar, synes
det föga sannolikt, att det mångparagraphiga arbete, Utskotten nu gå att
framlägga, kan öfverallt, befinnas verkställbar!;, än mindre tjenligt. Sverige
har dessutom af ålder haft communala inrättningar, och der dessa
ännu fortlefva i deras ursprungliga kraft och rigtning, torde de temligen
nära motsvara allmänhetens önskningar. Hvarföre då göra deras kullstörtande
till en nödvändighet? eller ej stanna vid att söka underlätta deras
förbättrande, eller utbyte emot mera ändamålsenliga på de ställen, der
menigheten sjelf kan befinnas härtill villig?
Sedan jag sålunda antydt den synpunkt, hvarifrån jag betraktar ifrågavarande
ämnen, får jag, hvad sjelfva förslaget beträffar, endast i korthet
anmärka: att jag anser föreskriften i 5 § om årlig taxering för utgörande
af socknens eller församlingens gemensamma utgifter, icke hafva
bordt meddelas såsom regel för annan händelse, än då socknens invånare
ej om annan grund för fördelningen af nämnde utgifter sig emellan öfverenskomma;
att stadgandet i 6 § om Ordförandens afgöranderätt vid lika
röster synes mig obehöfligt, enär saknad af föreskrift i detta hänseende
20 Lag- samt Allm. Besi>.- ock Ekon.- XJ t sköttens Betänkande, ISf-.o 29.
icke hittills, så vidt kändt är, medfört någon olägenhet, och alt detta
stadgande understundom kan blifva vådligt, då beslut kan å socknestämma
fattas, fastän endast en eller få af församlingens Ledamöter äro tillstädes;
att föreskriften i 7 § derom, att hvar och en fullmyndig person, äfven
om han icke å socknestämma eger rösträtt eller talan, skall hafva rättighet
densamma bevista, tyckes utan skada hafva kunnat uteslutas; att Ordförandeskapet
i Sockne-nämnden tilläfventyrs lämpligast anförtrotts utan
val åt Kyrkoherden, men ej åt hans vicarier; och att den åt Socknenämnden
anförtrodda anklagande, dömande och verkställande magt möjligen
kan gifva anledningar till chikaner och olägenheter, som nu ej till
sin fulla betydenhet uppskattas.”
Af Herr Friherre Lejonhufvud, A-.* ”Jag har icke kunnat deltaga med
bifall till åtskilliga ibland de förslag, som upptagas i Betänkandet, angående
ändring af Författningarne om socknestämmor samt om bildandet af
Communai-Styrelse: anledningen dertill, likasom till denna reservation, är,
att dessa förslag afvika till grundsatser och bestämmelser i flere hufvudfrågor
ifrån den idee, hvarpå jag uppställt min reservation, angående förevarande
ämne, vidfogad Committerades underdåniga Betänkande angående
Fattigvården i Riket.”
Förslag
till
Lag om Socknestämmor i Riket utom Stockholms Stad
samt om Sockne-nämnder för Landet»
irsta CAP1TLET.
örn Socknestämma.
« §•
Socknestämma skall hållas i hvarje församling årligen i Maj eller
Juni månader, och eljest när nödvändigheten det fordrar.
2 §,
Kungörelse om socknestämma utfärdas af Kyrkoherden eller den, lnns
embete förrättar, eller af Contracts-Pi ost för serskilde mål, som det tillhörer
honom att behandla, då Consistorium derom förordnar.
Lag-samt Allm. Besv.- och Elon.-Uinkottens Betänkande, N:o 2g. 21
3 §.
1 Morn. När socknestämma äskas af Konungens Befallningshafvande
eller Dom-capitlet, eller af vederbörande Sockne-nämnd , eller dess Ordförande,
eller i stad af Magistrat, må kungörelse derom icke vägras.
2 Mom. Kronobeljente och den, som i socknestämma rösträtt eger,
vare ock berättigad att begära dess sammankallande, för uppgifvet ärende,
dock eger Kyrkoherden att pröfva nödvändigheten deraf. Finner Kyrkoherden
ej skäl att sitt bifall lemna, meddele, om så äskas, sitt afslag
skriftligen, samt skälen dertill, och ege sökanden att deröfver klaga, på
sätt för besvär öfver socknestämrno-beslul stadgas.
4 §-
Socknestämma skall hållas i sockne-stnga, eller der förut vanligt varit,
och pålysas å helgedag från predikstolen i socknens kyrka fjorton dagar
och minst en vecka förr än den hålles. Är helgedag lill socknestämma
bestämd, skall å stämmodagen derom påminnas. För ärenden, som fordra
så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som
nu är föreskrifvet, må socknestämma hållas efter kortare kallelse-tid, och
äfven å samma dag, då den pålyses; dock måga beslut om algifter icke vid
sådan stämma fattas. Kungörelse om socknestämma skall alltid innehålla
bestämd uppgift om tid , ställe och öfverläggningsämnen för sammankomsten.
Är ämne af den beskaffenhet, att det fordrar gemensam öfverläggning af
flere socknar inom samma pastorat, måge socknarne till gemensam stämma
å det ställe, som finnes lämpligt, sammankallas. I andra mål utlyses serskildt
stämma för hvarje socken. Påkallas öfverläggning i ämnen, som
gemensamt röra flera socknar af olika pastorat, eger hvarje socken att
utse deputerade, som för sådan öfverläggning sammanträda med deputerade
från öfrige socknarne.
5 §.
Afgifter för sockens eller församlings gemensamma behof skola, då
annan grund för bidraget icke är serskildt stadgad, utgöras efter årlig
taxering, hvartill Taxeringsman väljas å socknestämma i Mars månad; och
i sådant val deltaga å landet alla fastigbets-innehafvare, i moa af fastigheternas
hemmantal, jemte andra socknens invånare, som i bevillning
för lön och rörelse erlägga minst 10 R:dr; och beräknas rösträtt tor hvarje
32 Lag- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 29;
fulla 10 R:dr, sådan bevillning lika, sorn för |:dels mantal. I stad deltage
i valet alla, som deltaga i de vanliga stadsafgiflerne, och rösterne beräknas
efter afgiftens belopp. För hvarje medlem af samhället, som icke
står under annans husbondevälde, och annars är i de vilkor, att han anses
böra i de allmänna bidragen deltaga, bestämmas i mon af egendom,
tjenst, rörelse och öfriga vilkor, vissa fyrk, hvarefter afgifterne för året
komma att beräknas. Denna taxering skall inom April månads slut i socknens
eller församlingens kyrka kungöras. Om någon dermed är missnöjd,
skall han det inom 14 dagar efter berörde kungörande tillkännagifva å
landet hos Sockne-nämndens Ordförande och i stad hos Borgmästaren,
hvarefter taxeringen, i hvad den rörer den, som klagat, underkastas pröfning
af Gode Män, som utses, tvänne af den klagande, tvänne af Taxeringsmärinen
och en af de sålunda kallade Gode Männen. Hvad dessa
Gode Männen besluta, vare gällande, utan att ändring deri må sökas.
6 §.
Rösträtt i socknestämma ege i allmänhet en hvar, som, på sätt 10 §.
föreskrifver, är taxerad att bidraga till socknens gemensamma behof; och
denna taxering utgöre tillika grund för röstberäkniugen, så att en hvar
eger röster i förhållande till det större eller mindre deltagandet i det
allmänna bidraget.
I de ärenden, som endast angå hemman eller andra fastigheter och
utgifter eller besvär, som efter hemmantal eller fastighetsandel utgå, röste
endast fastighets-egarne, med röstberäkning efter hvarderas fastighetsandel,
och i de fall, der, enligt serskilda Författningar, endast visse
medborgare ega rätt att rösta eller serskilda föreskrifter om röstberäkningen
äro gifna, förhålles, på sätt samma Författningar för hvarje lall stadga.
Röslegande må genom fullmagt till annan Öfverlåta sin talan och rösträtt
å socknestämma.
Om rösterna falla lika för olika meningar, galle den mening, som
Ordföranden biträder.
7 §•
Rättighet att deltaga i socknestämmas öfverläggningar och beslut
tillkommer hvar och en, som rösträtt eger. Socknestämma skall hållas
offentligt, så att hvar och en fullmyndig, äfven om han der icke rösträtt
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 29. 23
eller talan eger, må, då han är boende inom socknen, bafra, så långt
rummet det medgifver, tillträde samt tillstånd att afhöra stämmans förhandlingar,
under vilkor att dervid iagttaga ett stilla och anständigt uppförande,
samt att åtlyda de serskilda orduingsreglor, sorn al den röstegande
församlingen i allmänhet, och för tillfället af sockneslämmans Ordförande
föreskrifvas må; dock vare den, som icke eger rösträtt, alltid
oberättigad att der yttra sig, så framt han icke dertill serskildt tillstånd
erhållit af församlingen.
Ej må Ledamots frånvaro hindra stämmans fortgång; och må han,
sedan beslutet taget är, icke eller ega att derstädes något vidare i samma
ämne anföra.
8 §.
Ordförande i socknestämma vare Kyrkoherden eller den, hans embete
förestår, eller, i händelse af laga förfall för honom, den af församlingens
Prester, som Kyrkoherden dertill förordnar, eller, i annat fall,
den, som Kyrkoherden i embetet närmast är. I de Annex- eller Kapellförsamlingar,
som hafva egen ständig Prest, vare han, eller den, han tjenst
förestår, i tjensförrättande Kyrkoherdens frånvaro, Ordförande i socknestämma,
och fullgöre äfven i allt annat, då Kyrkoherden vid Capell-eller
Annex-Kyrka ej tillstädes är, hvad, enligt denna Förordning, Kyrkoherden,
i afseende, på socknestämmor, tillkommer. 1 mål, för hvilka socknestämman
af Conlracls-Prost eller annan serskildt förordnad Prestman, utlyses,
vare denna Ordförande.
9 §•
Ordförande åligger alt ärendena tydligt oell fullständigt till öfverläggning
framställa, samt att tillse, att icke andra ämnen till afgörande
företagas, än de, som uti den förutgångne Kungörelsen äro uppgifne, och
till socknestämruas handläggning höra. Ordföranden tillhör ock att öfver
socknestämmas förhandlingar föra Protocoll, hvari serskildt upptages hvarje
öfvei läggningsämne, en sammandragen redogörelse för öfverläggningen,
samt beslutet och skälen dertill. Protocollet må, när så ske kan, genast,
men, i annat fall, sist å fjortondedagen derefter, i socknestämma justeras;
och åligge det Ordföranden att, vid slutet af hvarje socknestämma, ti 11-  kättnagifva, å hvilken af dessa dagar justeringen kommer att förrättas.
2 4 Log- sam! Allm. Bena - och Elon.- Ui a leot tens Betänkande , JY:o 2 g
Protocollet undertecknas af Ordföranden, hvilken för dess vigtighet är
ansvarig, och bestyrkes utaf minst Irenne af församlingens Ledamöter;
finnas ej Irenne vid justering näi varande, eller vägras tmderski ifl, tage dä
Ordförande intyg om förhällandet af närvarande Kiono-elier Kyrkobetjent,
och ege Protocollet sedan vitsord.
Ordföranden åligger alt Protocollen , införda i en serskild bok, noggrant
förvara och vårda. Honom tillhör ock att, när Helst så äskas, meddela
utdrag af Protocollet till Sockne-nämnden, samt att för öfiigt åt en
hvar, som det åslundar, hålla Protocollet tillhanda, för ait deraf taga afskrift,
hvilken af Ordföranden till rigtigheten bestyrkes. Skulle så inträfla ,
att å socknestämma fattas beslut i ämnen, hvarom sockneståmma icke eger
rätt att besluta, då bör Ordföranden deremot göra föreställningar och sådant
till protocollet anmärka; hvarefter och sedan justering föregått, det
genast skall af Ordföranden lill Konungens Befallningshafvande insändas
för vinnande af rättelse.
i o §.
Till socknestämmas handläggning höra mål, sorn angå fullgörandet
af socknens eller församlingens gemensamma åligganden, befordrande af
ordning och sedlighet inom hvarje samhälle, bevakande af dess rättigheter,
vården om dess lillhörigheter och vidtagande af anstalter för gemensamt
behof eller gagn, i hvilka afseenden socknestämma jemväl eger att
besluta om de för hvarje ändamål erforderliga afgifter, utse förvaltare,
ombud, tjenstemän och biträden, meddela föreskrifter om de hvar och en
tillhörande göromål , med iagttagande af hvad för serskilda fall genom
denria Förordning eller annars gällande lagbud finnes stadgadt, samt till
noggrann efterlefnad häraf, der så nödigt pröfvas, föreskrifva och bestämma
vilen, hvilka likväl, då de flera gånger förnyas, icke må öfverstiga
ett belopp af tillsammans to R:dr B:co; börande likväl sockneslämtnas
beslut om vilen af Konungens Befallningshafvande pröfvas och fastställas ,
innan de äro gällande. För öfriga ärenden, som, eldigt serskilda Författningar,
böra vid socknestämma företagas, galle hvad derom är föreskri!vet.
n §.
Nu är Socknestämmo-Prolocoll och Beslut justeradt och underskrifvet,
då skall beslutet med besvärs-anvisning, som alltid bör åtfölja, näst
påföljande
-
Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Ut.shollénc Betänkande, AT:o 29. 25
påföljande Sön- eller Helgedag, då Gudstjenst hålles, från Predikstolen uppläsas.
Angår det någon persons enskilda lätt, då skall honom ofördröjligen
meddelas skriftlig underrättelse derom, och, om han det äskar, utdrag
af Protocollet honom tillställas. Är någon med beslutet missnöjd,
må han deruti söka ändring genom besvär, sorn ingifvas till Doin-Capitlet
i de mål, som röra Kyrkodisciplin, sedernas vård, Religionens undervisning
och allmänna skolan, samt Kyrkobetjening* antagande och afsättande;
och i alla de öfriga hos Konungens Befallningshafvande i Länet, inom
kl. ta å 21 dagen, eller om helgedag då infäller, dagen derefter, räknad,
antingen från beslutets kungörande eller deraf bevisligen erhållen del, den
dagen oräknad, då sådant skett, allt efter hvad här ofvanföre uti serskilda
händelser stadgas; bifoge ock sina besvär ej allenast det öfverklagade beslutet,
utan äfven bevis, nar detsamma kungjordes och blef honom tillstäldt,
hvarjemte han, inom åtta dagar efter kungörandet af beslutet eller
deraf erhållen del, hos Ordföranden skall om de tilltänkta besvären göra
anmälan, och inom 14 dagar efter besvärstidens förlopp hos Ordförande»
styrka, att besvären blifvit fullföljde, hvarom erinran i besvärs-hänvisningen
skall meddelas. För Hernösands Stift vare för mål, som gåtiilDomCapitlet
från Jemtland, Westerbotten, Norrbotten och Lappmarken, besvärsiiden
dubbelt längre, än hvad härom i denna § är stadgadt. Försummas
hvad sålunda föreskrifvet är, vinner beslutet laga kraft, så vida
det icke angar ämne, hvarom socknestäminan icke eger beslutande rätt.
12 §.
Fordra omständigheterne skyndsam verkställighet af socknestämmobeslut,
må sådant ej hindras deraf, att detsamma ännu icke vunnit laga
kraft, derest icke så är, att ändringssökandet derigenom blefve onyttigt,
eller ock Konungens Befallningshafvande eller Dom-Capitlet skulle finna
skäl att verkställigheten inställa.
13 §.
Hvar och en Ledamot i socknestämma bör vid öfverläggningarne
iagttaga ordning och anständighet, och icke yttra sig annorlunda, än då
han, efter föregången anmälan, af Ordföranden uppropas. Varder Ordförande
med ord eller gerning förolämpad, straffes den brottslige, enligt
18 Gap. 8 § Missgernings-Balken, jemförd med Kongl. Förordningen den
Bin. till R. St. Prof. 1840 och 1841. 7 Samt. 2 Afil. 9 Häftet. 4
2 6 Lag- samt Allm,- Besa,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 29.
20 Januari 1779- Förolämpande, Ledamöterne emellan, ligge i tveböte,
emot hvad Lagen i allmänhet för hvarje brott stadgar. Lag samma galle
ock dem, hvilka vid socknestämma äro närvarande, utan att der vara röstegande
Ledamöter; och ege Ordföranden derjemte att låta sådane personer
från sammanträdet affora, derest de sig oskickligt förhålla. Af starka
drycker öfverlastad person, eller den annorledes är sina sinnens rätta bruk
beröfvad, varde alltid från socknestämma afvisad, ehvad han eljest der
eger rösträtt eller icke.
§•
Ordförande ege alt socknestämma upplösa efter handläggning af de
ärenden, sorn, enligt Kungörelsen om stämman, bordt der förekomma.
Skulle något påbörjadt ärende icke hinna afslutas, utsätte Ordföranden viss
dag för dess fortsatta handläggning.
2:dra CAPITLET.
Om Sockne-nämnd.
1 Mom. Sockne-nämnd för hvarje Socken eller Pastorat på landet
skall, på sätt här nedan stadgas, utses att, hvar inom sitt samhälle, handhafva
skole- och undervisnings-anslalterne, fattigförsörjningen och allmänna
helsovården, samt vaka öfver iakttagande af ordning och sedlighet och efterlefnaden
af de i delta afseende af socknestämma fattade beslut, i enlighet
med hvad uti 19 § närmare bestämmes.
2 Mom. Köping skall i allmänhet hafva gemensam Sockne-nämnd
med det Landt-District, hvarmed den utgör gemensam socken, men för
större köpingar må det ankomma på öfverenskommelse inom socken alt
serskildt Nämnd tillsätta.
3 Mom. Det ankommer på Sockne-nämnden att efter den olika
beskaffenheten af de Nämnden tillhörande ärenden, dem på mindre, inom
Nämnden valde, afdeiningar behandla.
16 §.
1 Mom. Sockne-nämnd skall bestå af Ordförande, vice Ordförande
och fyra eller flere, högst nio, Ledamöter, hvarförutan Kyrkoherden, då
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV:o 2g. 27
lian ej är vald lill Ordförande eller vice Ordförande, eger rättighet att
såsom Ledamot i Nämnden deltaga, då hans ernbetspligt och behofvet så
påkallar; äfvensom Kyrkoherden skall vara Ordförande i Nämnden i de
mål, som angå skole- och undervisnings-anslalterna. Den valde Ordföranden
och vice Ordföranden äro då såsom Ledamöter att anse. Ledamöternes
antal må för öfrigt bero af bestämmelse vid socknestämma, sålunda
att pastoratet eller socknen, i mon af dess vidd och folkmängd, indelas i
vissa rotar eller district, och från hvarje af dem utses en Ledamot, hvilken
tillika, såsom ålderman inom districlet, har närmaste uppsigten å alla
förhållanden, som hafva sammanhang med Nämndens åligganden och besörjer
dertill hörande verkslällighetsåtgärder. Är samhället så inskränkt,
att det icke lämpligen kan indelas i fyra district, utses, till fyllnad i antalet
Ledamöter utan åldermans befattning; äfvensom det ankommer på
socknestämma, att, utan afseende å districts-indelningen, utse Ledamöter
i Nämnden lill det medgifna antalet.
2 Mom. För hvarje ålderman skall utses en suppleant, som företräder
bans ställe, då lian är hindrad att sin befallning utöfva.
*7 §■
1 Moni. Ordförande och vice Ordförande väljas å socknestämma för
Ivänne år. På enahanda sätt väljas Ledamöter och Suppleanter jemväl för
tvänne år, men hvarje år afgår halfva personalen, om antalet är jemnt,
och i annat fall, det antal, som är närmast hälften, vexelvis, det ena året
en mera eller mindre än det andra; dock rnå den, som efter nu bestämd,
tjenstgöringstid är i ordning att från Nämnden afgå, ånyo deri inväljas,
laller första året bestämmes, genom lottning, hvilka Ledamöter och Suppleanter
skola afgå, och sedermera afgå de, som längst tjenstgjort. Inträffar
ledighet under mellantid, ersattes den genom serskildt val, men endast
för den tid, som återstår af den afgångnes påräknade tjenstgöringstid.
2 Mom. De här omförsnälde val skola, efter föregången behörig på-i
lysning, hållas första gången då Konungens Befallningshafvande derom förordnar,
och sedermera, till ersättande af blifvande ledigbeter, hvarje är
i Maj eller Juni månader, då jemväl de invalde skola i sina befattningar
inträda. Sockne-nämnden skall göra anmälan hos socknestämmans Ordförande
om sådant val, och dervid tillkännagifva, hvilka äro i ordning alt
från Nämnden afgå, och de ledigheter, som genom tillfällig afgång inträf-.
28 Bag- samt. Allm. Besv.- och Ehon.-Utakoltens BetänkandeIV'.o 2 g.
fat. Valförrättningens utgång kungöres derpå följande Söndag frun predika
stolarne i samhällets kyrkor.
3 Morn. Valbar lill Ordförande, vice Ordförande och Ledamot
vare hvarje välfrejdad medlem af samhället, sorn i socknestämma eger
rösträtt; och till Ordförande eller vice Ordförande må äfven den väljas,
som förut innehar annan befattning inom Sockne-nämnden. För den befattning,
sou» genom sådant val blifver ledig,, utses annan person i föreskrifven
ordning.
4 Morn. Rättighet att afsäga sig sålunda erhållen kallelse tillkommer
den, som, efter arne års tjenstgöring i Nämnden, är i ordning alt
derifrån afgå vid det oinbyte, hvarå valet haft afseende; den, sorn är 6o
år gammal; den, sorn har svag helsa eller annat hinder, hvars giltighet
Nämnden eger pröfva, samt embets- och tjenstemän, sorn af sina befattningar
äro hindi ade att Nämndens åliggande fullgöra»
18 §»
Sockne-nämndens. medlemmar vare, så länge de i denna egenskap
tjenstgöra, befriade från andra ständiga communala befattningar; men kallelse
till tillfälliga förrättningar måge desse medlemmar icke undandraga
sig»
*9 §'
Uti de ärenden, som, enligt i5 §. r morn.,, äro åt Sockne-nämnd
uppdragne, skola alla förvaltnings- och verkställighets-åtgärder tillkomma
denna Nämnd, som dervid utöfvar samhällets myndighet och rätt, hvaremot
Nämnden, å samhällets vägnar, är ansvarig att, hvad i dessa delar
är genom gällande Författningar samhället ålagdt, vederbörligen fullgöres
och iagttages; dock eger icke Nämnder» att, för dessa eller andra ändamål,
påbjuda några afgifter, utan skall socknestämma, efter Nämndens förslag,
derom besluta, och i händelse af vägran till hvad, som oundgängligen erfordras,
ankommer det på Nämnden att derom göra anmälan hos vederbörande
Embetsmyndighet, till vinnande af nödig rättelse»
20 §.
r Blom. Alla tillgångar, som äro anslagne för de till Soekne-nämndens
förvaltning hörande angelägenheter, skola af Nämnden om händer
hafvas, uppbäras och hvar för sitt rälta ändamål användas; dock alt oro
Lag- samt Allm. Besv.- och Bkon.-Utskottens Betänkande , N:o 29,, 2Q
sådane tillgångar, vare sig i fastigheter, capital eller afgäld, härleda sig
från serskilda stiftelser, dermed iagttages, hvad vid stiftelserna är föreskrifvet.
2 Mont. För uttagande af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning är å socknestämma beslutadt, skall genast på Nämndens anmälan
lemnäs handräckning å Kronofogde i orten, samt städernas execulorer, så
vida icke den skattskyldige kan visa qvitto å redan erlagd betalning. Förebäres
annat jäf, må talan derom anställas, utan att medlens uttagande
deråt uppehälles. v
21 §,
Hvarje medlem af Sockne-nämnden ansvare gemensamt med de öfrige
för af Nämnden omhänderhafde medel, och för sådane säkerhetshandlingar
emot hvilkas antaglighet han ingen anmärkning till protocollet gjort.
Denna ansvarighet fortfar, tills förvaltningen blifvit godkänd af socknestämman
eller af vederbörlig Domstol, om klander anställes, eller ock tiden
för sådant klander forsutits.
22 §.
För om händer hafde medel skall Sockne-nämnden årligen aflemna
redovisning till socknestämma å de tider, som för hvarje befattning, genom
serskilda Reglementen, eller derom gällande Författningar, bestämmas;
socknestämman utser Revisorer, som granska redogörelsen, och om
denna granskning afgifva berättelse; hvarefter det ankommer på socknestämma
att godkännna redogörelsen eller besluta om klander i laga ordning,
Anställes icke klander inom Ett år efter det redogörelsen blifvit till socknestämma
atlemnad, vare Nämnden icke vidare underkastad åtal.
23 §.
Vid förvaltningen rätte sig Sockne-nämnden efter de för hvarje ärende
utfärdade Författningar och serskilda Reglementen.
24 §.
För handhafvande af ordning och vården om sedlighet, skall Socknenämnd
helst söka, genom förmaningar och föreställningar, förmå den felaktige
till rättelse; men Nämnden eger dock, att för uppenbara förseelser
ådöma böter och vitén, som, genom Författningar, eller fastställd sockne
-
3o Lag- samt Allm, Besa,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 29.
stämmobeslut, iiro påbudne för ölverlrädelse af sådane ordnings-stadgar,
öfver hvilkas elterlemnad det tillhör Nämnden att vaka. Der Nämnden
sålunda utöfvar domsrätt, galle oin jäf emot Ordförande och Ledamöter,
hvad i3 Capillet Rältegångs-Baikeri om jäf emot Domare stadgar.
25 §.
Hvar och en, som bor inom Nämndens område, är skyldig att ti11-  städeskomma, på dess kallelse, som bör meddelas minst 8 dagar förut.
Uteblifver den sålunda kallad ar, utan laga förfall, bote 32 sk. till Fattigvårdens
cassa och tillhålles al Nämnden, genom förnyade vitén, sorn
dock tillsammans ej må öfverstiga io R:dr, att sig inställa. Kan han derigenom
ej förmås till inställelse, amnäle Nämnden förhållandet hos Konungens
Befallningshafvande, som vidtager de mått och steg, hvilka med
Lag och sakens beskaffenhet öfverensstämma.
26 §.
Sockne-nämnden skal! i alla åt den uppdragne ärenden bevaka samhällets
rätt och föra dess talan, samt åligger följaktligen att, då den anlitas
af embetsman och myndigheter eller andra vederbörande, meddela
upplysningar och yttranden i dessa ärenden, och är deremot berättigad,
att af embetsman och myndigheter inom Länet eller i Stiftet erhålla biträde
och upplysningar, i allt hvad berörde ärenden angår.
27 §•
På Nämnden ankomme, huruvida socknestämma bör höras, innan
sådane yttranden meddelas, som, enligt 26 §., blifva påkallade; i hvilket
fall N ämnden föranstaltar om sockestämma och dervid framställer ärendet,
jemte sitt utlåtande derom; och iagltages för öfrigt, att i ärende, som
tillhörer Nämnden, må intet beslut af socknestämma fattas, innan Nämnden
derom blifvit hörd och yttrat sig.
28 §.
Sockne-nämnden sammanträder i sacristian, socknestugan eller på
annat öfverenskommet ställe, på vissa, efter fatladt beslut, bestämda tider,
samt i öfrigt, då Ordförande finner sådant nödigt, eller flertalet af Nämndens
Ledamöter det hos Ordföranden påkallar.
Lag- samt Allm, B ca v,- och Elon,-Utskottens Betänkande, Nio 29,' 3i
29 §•
Medlem af Sockne-nämnden, som, utan lagligt förfall, uleblifver från
Nämndens sammanträde, erlägge för hvar gång en afNämnden vid hvarje
års början fastställd plikt till fattigvårdens cassa.
30 §.
Ej må något mål företagas, derest icke Ordförande eller vice Ordförande
och minst hälften af Nämndens öfrige Ledamöter äro tillstädes.
Beslut fattas genom röstpluralitet, och när rösterna äro lika delade, gäller
den mening, som Ordföranden biträder.
3t §.
Uti mål, som angå enskild persons rätt, åligger Nämnden att sitt
beslut för den det rörer afkunna, då parten, om han det äskar, skall,
utan lösen, erhålla ett utskrifvet exemplar deraf.
3a §.
Böter och vitén, som af Sockne-nämnd ådömas, skola, då den pliktfällde
saknar tillgång dertill, aftjenas med arbete för samhällets behof; dervid
dagsverke beräknas efter ortens markegångspris, om den arbetande sjelf
bekostar sitt uppehälle; men i annat lall skall han under arbetstiden af
samhället förses med kost, såsom tjenstehjon, då dagsverke beräknas endast
lill en tredjedel af marksgångspriset.
33 §.
Vill någon klaga öfver Sockne-nämndens beslut, gore det efter den
hänvisning och på det sätt, föregående 11 §. föreskrifver, rörande besvär
öfver socknestämmas beslut.
34 §.
Förolämpande med ord eller gerning emot Ordförande, vice Ordförande
eller Ledamöter straffas, enligt 9 §. af 18 Capitlet MissgerningsBalken,
jemförd med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779.
35 §.
Ålderman tillkommer, utom hvad honom såsom Nämndens Ldamot
åligger, alt inom roten vaka öfver och handhafva de angelägenheter, som
32 Lflg-'samt Allm. B esa.-och Eion.-Utskottens Betänkande, N:o 3o.
Nämnden i allmänhet tillhöra, samt tillse efterlefnaden, af de beslut,
som af socknestämma eiler Nämnden tagne blifvit, hvarföre han inför
Nämnden är skyldig att redovisa. Till sitt biträde eger han, då behofvet
för serskildt tillfälle det fordrar, att kalla en hvar inom roten boende
person, som är valbar till ålderman. Der rote är så vidsträckt, att
ålderman icke kan omedelbart handhafva den nödiga tillsynen, må Nämnden
besluta om dess delning, och för den del, eller de delar, derinom
ålderman icke är boende, tillsätta en tillsyningsman, hvilken, under ål
dermannens
inseende, handhafver de derinom förefallande bestvren.
J
36 §.
Om menighet vill, utöfver hvad nu är förordnadt, åt Sockne-nämnd
uppdraga sådane dess gemensamma angelägenheter, som icke tillhöra embelsoch
tjenstemäns befattning, må derom å socknestämma beslutas, och då
tillika förordnas om hvad dervid skall iagttagas.
N:o 30.
Ank. tilt Exp-Utsk. den 27 Januari 1841, "kl. 2 e. m.
betänkande, angående gemensamma Nämnder för vården
om Häradenas och Länens gemensamma angelägenheter.
\id återremiss af Utskottens Betänkande, N:o 4 , angående ändring af
Författningarne om socknestämma samt om bildande af Communal-styrelser,
har det blifvit yrkadt, att Utskotten, med föranledande af de motioner,
som varit väckta om Communal-förvaltning i allmänhet, måtte föreslå
Nämnder för vårdande af Länens och Häradenas gemensamma angelägenheter,
såsom nödvändiga för Communal-förvaltningens mera fulländade utbildning.
Genom det åberopade Utlåtandet, hafva Utskotten anfört skälen för
den i allmänhet antagne inskränkningen af Communal-lagstiflningen, hvilka
jemväl föranledt Utskotten att då icke föreslå några Stadguuden om de
för
Lag- samt Allm. B er, v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY:o 5o. 33
för större samfund gemensamma cornmunal-bestyren, under förutsättning,
att de skulle ordnas genom frivilliga föreningar, och de nödiga institutionerne
på sådant sätt hildas, samt derigenom säkrare, än 0111 de genom
Lag påbjudas, blifva ändamålsenliga och omfattas med nit och förtroende.
Utskotten måste fortfarande anse sådane föreningar såsom nödvändige
vilkor för de mera omfattande Communal-institutionerne, så mycket
heldre, som olika localförhållanden utgöra oundvikliga hinder för en allmänt
tillämplig bestämdare Lagstiftning i detta ämne, och framgången af
sådane anstalter hufvudsakligen måste bero af den benägenhet, hvarmed
d« af menigheterne omfattas; men på det ändamålet må, genom de förutsatte
föreningarne, vinnas, hafva Utskotten nu ansett sig böra föreslå
Lagstiftning om sättet huru .Nämnder för vårdande af häradenas eller
Länens gemensamma angelägenheter måga bildas, och utöfva det kall, som
sålunda åt dera kan anförtros, då menigheterne sig derom förena.
Då Utskotten ansett sig icke böra föreslå, att åt häradenas Förvaltnings-nämnd
uppdragas andra ärenden, än sådane, hvarom häradenas
invånare nu vanligen öfverlägga och besluta vid tingen, hafva Utskotten,
såsom följd deraf, antagit, att Nämnden bör sammansättas af ombud, som
från socknarne utses; hvaremot, då de Läns-nämndeu tillhörande bestyren
väsendtligen ingripa i förhållanden, som stå under Konungens Be-fallningshafvandes
omvårdnad. Utskotten föreslagit, att Landshöfdingen skall
vara Ordförande i denna Nämnd, men Ledamöterne utses af menigheterne
från hvarje serskild del af Länet, så att tillförlitlige upplysningar om de
ofta skiljaktiga locai-förhållandena aldrig inom Läns-nämnden må saknas.
För öfrigt hafva Utskotten utgått från den åsigten, att Läns-nämnden må
utgöra endast en sammanhållande och ledande myndighet, utan att dea
vanliga embetsförvaltningen deraf rubbas, och utan inskränkning af meaigheternes
beslutande-rätt eller inverkan på menigheternes beslut annorlunda,
än genom fullständigheten al Nämndens framställningar och förtroendet
till dess omdöme.
Ehuru Utskotten trott sig böra till Rikets Ständer framställa detta
förslag, afskiljdt från förslaget om sock nes tärn mor och Sockne-nämnder, såsom
omfattande en anstalt, hvilken icke förut varit framställd lill Rikets
Ständers pröfning, anse dock Utskotten, att begge förslagen stå sinsemellan
i det sammanhang, att, i den mån de antagas, Stadgarne böra i en
Bilt. till R. St. Proc, 1810 och 1811. 7 Sami. 2 Ajd~ 9 Haft. 5
34 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 3o.
gemensam Lag sammanfattas, hvarföre också förslaget om Härads- och
Läns-nämnder är uppstaIdt såsom en fortsäitning af förslaget om socknestämmor
och Sockne-nämnder, samt Utskotten hemställa,
att, i den mån det nu framställde förslaget antages, det, i
sammanhang med förslaget till Lag om sockneslämmor och
Sockne-nämnder, må i underdånighet anmälas lill Kongl.
Majris INädiga fastställelse.
Stockholm den ig Januari 1841.
Reservationer.
Af Herr Montgomery_, C. H.: ”Inseende fullkomligt nyttan och nödvändigheten
af en förbättrad Communal-Styrelses införande i vårt land,
äfvensom vigten af dess fullständiga utbildande genom Härads- och Jjänsnämnders
organiserande, har jag dock inom Utskotten yttrat den åsigt,
att man vid denna Riksdag bordt nöja sig med de förbättringar i Communal-Styrelsen,
som i Utskottens Betänkande, N:o 4» och i dess svar på
återreniissen deraf äro föreslagna; och har jag gjort det på den grund, att
jag ansett det blifva för sjelfva den goda sakens framgång menligt, att i
ett land der, enligt min tanka, så ringa communal-anda linnes utbildad,
vilja på en gång påtvinga menigheterna en till sin verkningskrets alltför
vidtomfattande inrättning, hvars nytta de sjelfva ej klart inse, men hvilken
väl för mången komme att medföra uppoffringar af både tid och penningar
, samt af sådan orsak den, i stället alt mottagas med den välvilja,
som för denna institutions bestånd är så högst väsendtlig, kunde komma
att inom flere orter mötas af liknöjdhet, ja —- möjligen af ovilja, hvilken
i framtiden blefve ganska svår alt utrota. Tid till mognad hade således
bordt lemnäs åt det frö till communal-anda, som, genom en förbättrad
organisation af sockne-stämmor och Sockne-nämuders införande, blifvit
utsådt.
Min åsigt angående denna ännu inom fäderneslandet bristande anda
stödjer sig på iagllagelser, som jag varit i tillfälle att göra i åtskilliga Provincer,
isynnerhet inom de glesare bebodda. Men då jag af flere sakkunnige
personer, så inom som utom representationen, hört den mening
yttras, att inom flere andra trakter menighelerna egde den odling, som alstrar
böjelsen att sjelfva om sina communal-angelägenheter till alla dess
Lag- sami Allm. Bes v.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N:o 5o. 35
delar besörja, och således äro i tillfälle alt inse och erkänna vigten af en
fullt utbildad styrelse i denna rigtning, och då tillika Utskottens majoritet
beslutat, alt det skall bero på menigheterna sjelfva, alt antaga eller
förkasta den föreslagna inrättningen al' Härads- och Läns-nämnder, hvarigenom
de samhällens rätt, sorn sådant icke åstunda, blifvit conserverad;
vore det stridande mot den välvilja jag hyser för saken, att längre motsätta
mig delta förslag, med iagtlagande af de förbehåll, som dervid blifvit
fästade, hvarföre äfven jag förenar mig med dem, sorn önska detsammas
antagande vid denna Riksdag.
Men beträffande åter sältet för nämnde Styrelses organisation, så
och i öfverenstämmelse med min redan yttrade åsigt, att alla slags oommunala
inrättningar böra stödja sig på en förut danad och mognad municipal-anda,
anser jag deraf ovilkorligen följa, att föreskrifterna för dessa
inrättningars bildande böra vara uppställde i enlighet med denna förutsatta
andas fordringar. Det är desea fordringar, som jag anser Utskotten
nog mycket hafva förbisett vid uppgörandet af deras Betänkande, och hvaremot
jag alltså får nedlägga min reservation; dels derföre att Utskotten i
allmänhet rgifvit en alltför inskränkt verkningskrets åt Läns-nämnden, dels
ock hufvudsakligen emedan Utskotten föreslagit Landshöfdingen att deruti
vara sjelfskrifven Ordförande.
Det torde väl få antagas, sorn en ovedersäglig sats, att själen i alla
communala institutioner är det lugnande medvetande hos menigheten att
sjelfva få bestyra om och vårda sina ega angelägenheter; och alt, lika
olämpligt det är ett dessa bestyr öfverträda på landets administrativa Styrelses
gebit, lika olämpligt är det, att denna sednare, genom någon slags
direct inveikan, intränger på communal-inrättningarnes område. Detta sednare
inträffar dock när Landshöfdingen är Ordförande och får deltaga i
Nämndens; hvarigenom denne embetsman, medlem af den administrativa
Styrelsen, sättes i tillfälle att medelbarligen inverka på Nämndens beslut,
och således äfven pS dess åtgärder. Då ett sådant sätt att organisera
Läns-nämnd lael t och hållet strider mot de åsigter jag hyser om Communal-styrelse
i allmänhet, hade jag önskat följande hufvudsakliga ändringar
i några §§. af de af Utskotten föreslagna stadganden, hvarigenom ne-,
dannämnde §§. skulle komma att lyda som föijer;
39 §•
1 Mom. Läns-nämnden utgöres af Ledamöter, som utses i den ordning,
bär nedan stadgas.
36 Lag- samt Atlin. Be,sv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, N:o 5o.
5 Morn. Läns-näinnden v ii 1 j c inom sig Ordförande och vice Ordförande.
4° §•
4 Morn. Landshöfdingen i Länet och Biskopen i Stiftet vare berättigade
&c., lika med Utskottens förslag.
46 §.
Emellan dessa sammankomster skall en Comité af ett mindre antal
Ledamöter, som Läns-nämnden inom sig utser, besörja den förberedande
handläggningen och verkställighets-åtgärden i de ärenden, för hvilka sådant
kan finnas nödigt; och skall denna Comité alltid hafva sitt säte i
Läns-residenset. Alla till Läns-nämnden, emellan dess sammankomster,
ankommande bref och handlingar emottagas af denna Comité. För öfrigt
må det bero på Nämndens Ledamöter att, för dessa mellantider, sins
emellan fördela den närmare tillsynen å de inrättningar, som kunna komma
att stå under dess förvaltning; och må Nämnden vid de uppdrag åt
en byar meddelas lemna de föreskrifter, som för utöfningen deraf kunna
finnas lämplige.”
Af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”Med frånträdande af deras förut
yttrade åsigt, hafva de sammansatta Utskotten nu beslutat till Rikets Ständer
framlägga ett förslag, angående Härads- och Läns-nämnder. För mia
del har jag likväl icke kunnat öfvertygas om nödvändigheten för närvarande
af dessa institutioner, såsom permanenta, och kan derföre ej eller
biträda de uppgjorda förslagen till deras inrättande. De flesta af häradenas
och Länens gemensamma angelägenheter, hvilka kunna blifva föremål
för de ifrågavarande Nämndernes verksamhet, äro af tillfällig beskaffenhet,
och besörjas då troligen bäst af för hvarje tillfälle valde ombud,
som hafva speciell kännedom af det ärende, de skola behandla, och få af
sina Committenter för samma ärende lämpade instructioner. Äro de åter
sådane, sora fordra oafbruten tillsyn, torde vården derom lill större båtnad,
så väl för sjelfva inrättningarne, som det allmänna, kunna fortfarande
handhafvas, på sätt som nu sker, antingen af vissa dertill utsedde
embetsman eller af serskilda Directioner.”
Af Herr Lagergren, P. J.: ”Instämmande i Herr Grefve Mor ners
uti förestående reservation uttryckte åsigt, rörande Läns- och Häradsnämnder,
tillägger jag,, att då fråga nu är allvarligen å bane att i landet
Lag- samt Allm. Besv.~ ochEJcon.-TJtskottens ^Betänkande, No 5o. ?>j
införa en allmän Communal-författning, hvilken här, liksom i de flesla
andra länder, kan blifva verklig och lefvande endast i den ursprungliga
communen, nemligen socknen, — jag anser det icke vara rådligt, ej eller
ändamålsenligt, alt genom ett försök till införande af så kallade Häradsoch
Läns-nämnder störa, inveckla oell försvåra gången af den communaia
förvaltningen. Den största organiska enkelhet fordras för en sådan förvaltning,
om den här skall få lif och kraft. För min del tillstyrker jag vördsamt,
att förslaget om inrättande af Härads- och Läns-nämnder nu måtte
lemnäs utan afseende.”
Emot beslutet om inrättande af Läns-nämnd, reserverade sig derjemte
1Anders Larsson från Upsala Län, P. Sahlström från Stockholms Län och
von Zweigbergk från Skaraborgs Län.
Herr Råfeldt ansåg det af Utskottens Afdelning uppgjorde förslag
till Betänkande ocb Lag för Häradsförvaltnings- och Läns-nämnder mera
lämpligt, och kunde ej godkänna de afvikelse!- derifrån, som genom Utskottens
majoritet blifvit beslutade.
Riksdagsfullmägtigen Zetterberg från Stockholms Län reserverade sig
emot det beslut, hvarigenom Läns-nämnden blifvit tillagd rättighet att
utöfva controll å Sockne-nämnderne.
Förslag
till fortsättning of Lagen om Socknestämmor och Socknenämnder,
innefattande stadganden om Här adsför v altnings-nämnder
och Läns-nämnder.
37 §.
i Morn. Vilja menigheter förena sig för härad eller tingslag eller
Län om gemensamma Nämnder för handhafvande af de för dessa samfund
gemensamma angelägenheter, måge sådane Nämnder tillsättas och åt
dem uppdragas de befattningar, hvarom här nedan stadgas.
2 Mom. För att öfverlägga och besluta om Förvaltnings-nämnd för
härad eller tings-lag, skola ombud från hvarje af de inom häradet eller
tingslaget belägne socknar sammanträda vid ting inför Härads-Rätten, på
den tid, som Konungens Befallningshafvande bestämmer; och galle såsom
bislut den mening, de fleste närvarande ombuden biträda.
38 Lag- samt Allni. Besv- och Ekon.-Utskottens Betankande, N:o 3 o.
3 Morn. Vid dessa sammanträden väljes tillika af Sockne-ombuden
en deputerad för hvarje härad eller tingslag alt deltaga i öfverläggning
om Läns-nämnd, och för hvarje stad utses å socknestämma en sådan de
Desse
deputerade sammanträda på den tid och det ställe, som Konungens
Befallningshafvande bestämmer, för att, under Landshöfdingen
ordförande, genom öfverenskommelse eller votering per capita, deruti
Landshöfdingen eger deltaga, afgöra,, om Läns-nämnd skall tillsättas eller
icke. Är rosteantalet å begge sidor lika, galle den mening, som Ordföranden
biträder.
38 §.
1 Mom. Förvaltnings-nämnd för härad eller tingslag utgöres al
ombud från de till häradet eller tingslaget hörande socknar, hvilka hvar
för sig utse ett sådant ombud.
2 Mom. Denna Nämnd skall handhafva häradets eller tingslagets
gemensamma angelägenheter, såsom allmänna byggnader, skjulsningsanstalter,
väghållning, brandstods-inrättningar och anstalter för rofdjurs utödande,
rn. m.; och tillkommer jemväl tillsyn å fångvården inom häradet
eller tingslaget,, hvad beträffar fångarnes underhåll och deras moraliska
behandling.
3 Morn. Finner Nämnden anledning att påkalla förändringar eller nya
åtgärder, i afseende på ofvannämnde angelägenheter, gore derom anmälan
hos vederbörande myndighet, allt efter hvarje ärendes serskilda beskaffenhet.
4 Mom. Nämnden väljer inom sig Ordförande och sammanträder
å häradets eller tingslagets tingsställe på hans' kallelse minst en gång om
äret, under påstående ting, och för öfrigt så ofta Nämnden eller Ordföranden
finnér behofvet det påkalla.
39 §-
i Moni, Läns-nätnnden utgöres af Landshöfdingen i Länet såsom
Ordförande, samt Ledamöter, som utses i den ordning, här nedan stadgas.
i Morn. Af Länets Pröfnings-Comilé skall vid det sammanträde,
som först hålles, sedan beslut om bildande af Läns-nämnd bl i f vit fattadt,
en gång för alla bestämmas antalet af Ledamöter i Läns-nä runden, samt
puterad
Tjcig- samt Allm, Besv.-ocK Elon.-Ulslcottens Betänkande, N:o 3o. 3g
huru många af dem böra utgå från hvarje fögderi och stad, eller i hvad
moa städer måga med angränsande fögderi förenas, i afseende på valet af
Ledamöter, allt med beräkning af hvarje fögderis och stads vidd och folkrik
hel.
3 Mom. Efter denna bestämmelse, samt derom af Konungens Befallningshafvande
meddelad underrättelse och af honom utfärdad kallelse,
sammanträda för hvarje fögderi och dermed förenade städer, af socknarne
och släderne utsedde ombud, hvilka välja det föreskrifna antalet Ledamöter
i Läns-nämnden bland Sockne-nämnds Ordförande och Ledamöter inom
fögderict, samt sådane medlemmar af med fögderi förenadt stadssamhälle,
som vid socknestämma ega rösträtt. För städer, hvarifrån Ledamöter
af Lands-nämnden serskildt utses, enligt den bestämmelse, PröfningsComileen
meddelar, anslälles val dertill vid socknestämma bland stadssamhällets
röstberättigade medlemmar.
4 Mom. Valet sker för t vänne årmen hvarje år afgår halfva antalet
Ledamöter, om det är jemnt eller närmast hälften, om det är ojemnt,,
och första året bestämmes genom lottning, hvilka skola afgå, hvarefter
iagttages, att den först afgår, sorn längst tjenstgjort.
5 Mom. Ibland Läns-nämndens Ledamöter utser Läns-nämnden en
vice Ordförande, som vid ordinarie Ordförandens frånvaro, eller då han
är hindrad att sitt kall utöfva, företräder hans ställe.
6 Mom. Sedan Läns-nämnden sålunda blifvit bildad, anställas framdeles
de årliga valen af Ledamöter, efter kallelse af Läns-nämnden, somdervid
tillika uppgifver, hvilka Ledamöter komma att afgå.
7 Morn. Afgående Ledamot kan åter inväljas, men ega rättighet att
då afsäga sig kallelsen. För öfrigt må ingen slik afsägelse ega rum.
4o §.
i Morn. Frågor om förbättringar eller förändringar i de allmänna
anstalterne för folkundervisningen, sedligheten, sundhels-tillståndet, hushållningen
och fattigförsörjningen inom Länet kunna blifva föremål för
Lans-nämnds öfvu rläggningar och åtgärder, på sätt här nedan i 4* §:n
närmare hestammes.
■?. Mom. De i och för Länets gemensamma angelägenheter befintliga
inrättningar, som af Länet gemensamt bekostas, stå under Läns-nämndens
allmänna tillsyn,
4-0 Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon—Utskottens Betänkande, N-.o 3o.
3 Mom. Läns-nämnden eger att så väl af Sockne-nämnderne , sorn
af embetsman och myndigheter, erhålla de upplysningar och biträden,
som för utförandet af dess kall erfordras och på en hvar kunna bero; —
äfvensom Läns-nämnden skall afgifva de yttranden, som kunna påkallas uti
de ärenden, som stå under dess tillsyn.
4 Mom. Biskopen i Stiftet vare berättigad att öfvervara Länsnärnndens
allmänna sammankomster, och i förekommande ämnen yttra sig,
utan att deltaga i beslut.
4' §•
Företer sig behof af nya eller utvidgade inrättningar för Länets gemensamma
räkning, med afseende å de angelägenheter, som stå under
Läns-nämndens tillsyn, eller visar sig tillfälle till ökade näringsutvägar
eller förmonligare begagnande af utvägar, som redan finnas, eller lättade
Communications med el för trafikens befordrande, såsom strömrensning,
båtleders öppnande, omläggning af vägar, m. m., då skall nödvändigheten
eller fördelen af sådant företag af Läns-nämnden pröfvas. Gillas förelaget,
skall Läns-nämnden, genom anmälan hos vederbörande embetsmyndighet
eller annorledes, föranstalta, att fullständigt förslag öfver kostnaden dertill,
jemte sättet att det verkställa, blifver gjordt, och sedan detta förslag af
Läns-nämnden blifvit godkändt, meddelas det åt Sockne-nämnderne elier
Stads-Styrelserne inom de menigheter, som ärendet rörer, tillika med fullständig
framställning om de synbara svårigheterne vid förelaget å den ena
sidan och fördelen deraf ä den andra, samt de vilkor dervid , sorn Nä randen
föreslår. Så beskaffad framställning och förslag skall af Sockne-nämnden
eller Stads-Styrelsen, tillika med dess yttrande deröfver, meddelas
vederbörande menighet, sorn skall derom öfverlägga och besluta, hvaröfver
Protocoliet af Sockne-nämnden eiler Stads-Styrelsen insändes till Länsnämnden,
hvilken, med föranledande af menigheternes yttranden, vidtager
den ytterligare åtgärd, som ärendets beskaffenhet kan påkalla.
42 §•
Förekommer hos Läns-nämnden anledning till anmärkning emot handhafvandet
af vården om folkundervisningen, sedlighetensundhetstillståndet
eller fattigvården inom någon församling, gore Läns-nämnden föreställning
derom till Sockne-nämnden eller Stads-Styrelsen. Följ r ej rättelse
derå
Lag- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-XJtskottens Betänkande, b1:o 5o. 41
derå och har anmärkningen afseende å åsidosättande eller öfverträdande
af i Lag stadgade föreskrifter, anmäle Läns-nämnden förhållandet hos vederbörande
embetsmyndighet, på det rättelse i laga ordning må vinnas.
43 §.
För medel, som Läns-nämnden om händer häfver, aflemnas för
hvarje år redovisning till påföljande årets Pröfnings-Comite, sorn redovisningen
granskar.
44 §•
Förekomma vid granskningen nya anmärkningar eller blifver anmärkt
förhållande genast rättadt eller förklaradt på ett sätt, sorn PröfningsComiten
finnér nöjaktigt, skall decharge af Pröfnings-Comileen meddelas.
I annat fall öfverlemnas Revisious-berättelsen, jemte Nämndens
föiklaring öfver de anmärkningar, den innehåller, till näst skeende sammankomsten
för val af Ledamöter i Läns-nämnden, då det beror af de väljande
att bedöma, huruvida anmärkningarne skola fullföljas eller icke, och
i förra fallet utse ombud att, å de menigheters vägnar, till hvilka de
höra, föra talan om hvad, sora blifvit anmärkt. Anställes icke talan emot
redovisningen i laglig ordning inom ett år, efter det anmärkningarne och
förklaringarna vid sådan sammankomst blifvit aflemnade, vare Läns-nänmden
icke vidare underkastad slikt åtal..
45 §.
Läns-nämnden sammanträder på Ordförandens kallelse i Länets Residens-stad,
eller å annat lämpligt ställe inom Länet, minst en gång om
året, och för öfrigt så ofta, antingen Nämnden det beslutar, eller Ordföranden
finner det nödigt.
46 §.
Alla till Läns-nämnden, emellan dess sammankomster, ankommande
bref och handlingar emoltagas af Ordföranden, som dem vid nästa sammankomst
anmäler. För öfrigt må det bei o af Nämndens Ledamöter att,
för dessa mellantider, sins emellan fördela den närmare tillsynen å de
inrättningar, som kunna komma alt stå under dess förvaltning, samt förberedande
handläggning och verkställighetsålgärder i ärenden, för hvilka
flit» till Ii. St. Prat. 1810 och 1841- 7 Sami. 2 Jfd. 9 Häftet. C
42 Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utsloitens B et eini an de, JY:o 5 o.
sådant kan finnas nödigt; och må Nämnden, vid de uppdrag, som åt
en hvar meddelas, lemna de föreskrifter, som för utöfningen deraf kunna
finnas lämplige.
_ 4 7 §•
Läns-nämnden antager nödige tjenstemän och betjening till biträde
vid dess göromål, samt eger äfven att dem från befattningarne skilja och
för deras tjenstgöring meddela instruetioner.
STOCKHOL M, Kongl. Ordens-£uktryckeriet_, 18/[ i.
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betankande, JV.o 31,
1
N:o 31.
Auli. till Exp. Utsb. de» 8 Febr. 1841, kl. 2 e. m.
Ytterligare Betänkande} angående Lägstiflningen om fattigvården
i Riket.
Samtliga Riks-Stånden hafva återremitterat det i ofvannämnde ämne
af Utskotten afgitne Förslag och Betänkande N:o 5, efter deremot gjorda
anmärkningar, hvilka, så vidt de omfatta Förslaget i sin helhet och de
grunder, hvarpå det är stödt, innehålla: att en ny Lagstiftning för fattigvården
borde hufvudsakligen hafva tili syftemål att undanrödja den inskränkning
af den individuella arbetskraftens fria verksamhet, som är en
följd af nu gällande förbud för arbetsklassen att flytta från en socken till
en annan, och socknarnes benägenhet att begagna sig af sådane förbud för
att freda sig från befarad fattigvårdstunga. Just genom denna inskränkning
skall mången beröfva» ett annars för behofvet tillräckligt tillfälle till
sjelfförsörjning och fattigvården således på det mest eftertänkliga sätt betungas.
Derföre borde förbuden emot flyttningar emellan socknarne alldeles
upphäfvas och husbönder icke åläggas underhålls-skyldighet för underhafvande
annorlunda, än för lagstadda arbetare under arbetstiden; hvaremot
de fattiges underhåll borde fördelas på större district, så att den ene
församlingen ej må kunna klaga att större antal fattige fallit på dess lott,
än på de angränsandes, och om äfven antalet deraf blefve större inom en
socken än inom en annan, blefve dock kostnaden på alla lika fördelad och
den socken, hvari få eller inga fattiga finnas, syntes med desto mera glädje
böra bidraga att lätta bördan i en annan. För öfrigt är det förslag förnyadt,
som, då ärendet först öfverlemnades till Utskotten, blifvit framsläldt,
att, genom årliga afgifter för stat-torpare och andre med dem jemförlige
arbetare, på förhand bilda tillgångar för den fattigvårdskostnad de
kunde föranleda, äfvensom det ytterligare är föreslaget att, då ett fattighjon
vistats inom flere socknar, fördela kostnaden för fattigvården dem
emellan i nion af den längre eller kortare tid, som fattighjonet vistats
inom hvardera.
Redan genom det återremitterade Betänkandet hafva Utskotten yttrat
sig om de med fattigvårdens inskränkning inom socknarne förenade svårigheter,
hvarom de åberopade anmärkningarne handla.
Bih, till R. St, Prot, 1S40 och 1841, 7 Sami, 2 Afd, 10 Haft, 1
2 Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 31.
Utskotten hafva icke förbisett den stora viglen deraf, och att, ehuru
dessa svårigheter, sådane de hittills visat sig, till en stor del måste tillskrifvas
ofullständighet i lagstiftningen och missbruk af den socknarne medgifna
rättigheten alt hindra inflyttningar, de aldrig kunna helt och hållet
undanrödjas, så länge fattigvården skall besörjas socknevis, utan i sin nion
äro alldeles oskiljaktiga från detta fatligvårds-syslem; men Utskotten hafva
måst gifva öfvervägande vigt åt den stora angelägenheten, att förekomma
fattigvårdens missbruk och icke blottställa samhället för de vådor, sådane
missbruk skulle framkalla genom den gränslösa tungan af fattigförsörjningen
och fattig-classens demoralisering genom de ohejdade försörjnings-anspråken.
Utskotten kunna icke afstå från den öfverlygelsen, att
dessa missbruk icke kunna förebyggas annorlunda, än derigenom, att fattigvården
omedelbarligen handhafves inora sådane inskränktare samhällen,
hvilkas medlemmar stå Lill hvarannan i det närmare förhållande, som man
finner inom socknarne, och håda äro i tillfälle att controllera behofven,
och af egen fördel äro uppmanade alt iagttaga denna controll. Hvad åter
beträffar de iagltagelser, med afseende på flyttning socknarne emellan, som
Ulskollen föreslagit, få Utskotten ytterligare erinra om hvad redan genom
det förra Betänkandet är antydt, att desse iagttagelser icke innebära någon
inskränkning af den personliga friheten och föga kunna leda till hinder
för den individuella verksamheten, då de endast röra mantalsskrifningen,
och Utskottens förslag icke gifver den ringaste anledning att någon må
tvingas alt inskränka sitt vistande inom mantalsskrifningsorten. Det är dock
sannolikt att de hinder för mantalsskrifningen, som kunna uppstå genom
de af Ulskotten föreslagna stadgandena, ehuru de icke omedelbart inskränka
valet af hostad, likväl tilläfventyrs kunna verka till något återhåll emot
ofta förnyade flyttningar från en ort lill en annan, men Utskollen föreställa
sig att ett sådant återhåll snarare verkar fördelagligt än menligt på
den arbetande classen, genom rigtningen lill stadga och sorgfällighet att
förvärfva och bibehålla förtroende inom sin omgifning. Om åter, för serskilda
tillfallen, tillgångar till arbetsförtjenst visar sig förmånligare å en
ort än en annan, möter uti den af Utskollen föreslagne lagstiftningen icke
något det ringaste hinder för begagnande deraf.
I afseende på det förnyade förslaget att, genom årliga afgifter för
stattorpare och andra arbetare, på förhand bereda tillgångar för påkommande
fatligvårdskoslnader, hafva Utskotten icke något att tillägga deras
förut afgifne yttrande derom; och hvad beträffar förslaget att, då ett fattighjon
vistats inom flere församlingar, kostnaden för dess underhåll skulle
La."- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 31. 3
dem emellan fördelas, torde det vara uppenbart att en sådan fördelning
icke allenast strider emot den af Utskotten antagna grundsatsen om fattigvårdens
besörjande socknevis och möter samma svårigheter, som Utskotten
anfört emot förslagen om de vidskräcktare fattigvårds-districten, ulan äfven
skulle leda till en vidt utseende vidräkning och troligen oftast åstadkomma
en ändlös oreda, mea sällan finnas fullkomligt verkställbar.
Då Utskotten, i stället att föreslå Styrelse för fattigvården, hänvisat
till förslaget om Socknestämmor och Socknenämnder, under förutsättning,
att fafigvården skulle stå under Socknenämndens förvaltning, har det blifvit
anmärkt att, i händelse det nämnde förslaget icke af Rikets Ständer
antages, skulle alla bestämmelser om Fattigvårds-Styrelsen saknas. Till
förekommande deraf och då anmärkningen är tillämplig äfven i afseende
på nu saknade stadganden om bidrag till fatligvårdskostnaden och redovisning
derföre, hafva Utskotten, uti nu omarbetadt Förslag till Stadga om
Fattigvården, intagit föreskrifter om dessa ämnen, i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad förslaget om Socknestämmor och Socknenämnder innehåller;
dock få Utskotten, vid förslaget i denna del, fästa det vilkor:
att, i händelse Förslaget om Socknestämmor och Socknenämnder
antages, Socknenämnderna alltid måga utgöra Fattig
vårds-S ty reise ine.
De anmärkningar, som emot de serskilda bestämmelserne i Utskottens
förut afgifna förslag, äro gjorde, upptagas här under hvarje serskildt
§, hvaremot de äro rigtade.
1 §■
Jemte erinran, att Utskotten skola lemnat obesvarad den af Herr
Edenhjelm, Gillis, väckte motion om Stadgande rörande fattigvård för arbetare
vid större fabriker å landet, har det blifvit föreslaget, dels alt serskild
fattigvård för sådane Inrättningar borde alltid lill vägabringas, dels
att Staten, i anseende till de betydliga statsinkomster, som genom fabriksanläggningarne
beredas, borde bidraga till fabriksarbetarnes fat! ig vård.
Utskotten få i anledning häraf erinra, att förslaget om åliggande för
husbönder i allmänhet att ansvara för underhafvandes fattigvård, innefattar
en sådan bestämmelse, som genom motionen varit yrkad, så vidsträckt,
som Utskotten funnit den kunna förenas med allmän rättvisa och billighet.
Emot förslaget om Statens bidrag till fattigvården för arbetare vid de ifrågavarande
fabriker få Utskotten åberopa hvad sora är anfördt om betänk
-
4 Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Betänkandej N:o 31.
ligheten vid Statens omedelbara deltagande i fattigvården i allmänhet. Af
de större inkomster Staten tillskyndas af fabriks-anläggningarne kan icke
hemtas någon anledning till ett sådant deltagande, så länge icke saihma
fördel kan beredas åt hvarje näring i förhållande till hvars och ens statsbidrag.
Då den allmänna bestämmelsen om socknarnes skyldighet att hvar
för sig besörja fattigvården icke skall vara tillämplig på Fiskelägen och
Capell-församlingar inom Rikets vestra och norra skärgårdar, der invånarne
hemta sin bergning af fiske, och de, när det misslyckas, äro allmänt
sladda i nöd, har det blifvit yrkadt, att fattigvården der måtte af
Staten bekostas; men sådane förhållanden höra till de undantag, sorn, enligt
livad Utskotten föreställa sig, måste för flere orter och serskilda tillfällen
inträffa, utan att de kunna blifva föremål för en allmän lagstiftning. De
påkalla deremot serskilda föranstaltanden när och hvar de inträffa, och
hvarje anstalt måste lämpas efter behofvet, sådant det för olika tillfällen,
efter serskild undersökning, befinnes.
2 §•
Den i 2 mom. af denna § åt Konungens Befallningshafvande uppdragne
granskning af hvarje sockens serskilda Fattigvårds-reglemente har
ansetts innebära ett olämpligt band på Communal-rnyndigheten, och dessutom
leda till en oskälig förökning af Konungens Befallningshafvandes förut
nog mångfaldiga göromål; men då Konungens Befallningshafvande endast
eger att tillse Reglementets öfverensstämmelse med gällande föreskrifter,
är Communal-myndigheten ingalunda genom granskningen inskränkt, utan
iagttager derigenom endast den tillsyn å efteriefnaden af gällande föreskrifter,
som Stats-myndigheterne alltid tillkommer.
.4 5-
Då den föreslagna ansvarigheten för anhörige i rätt upp- och nedstigande
led att bekosta hvars annans underhåll möjligtvis kunde blifva
allt för betungande om den skulle påkallas i aflägsna leder, hafva Utskotten,
i anledning af hvad häremot blifvit anmärkt, ansett att denna ansvarighet
bör inskränkas till föräldrar och barn, och någon försörjnings-skyldighet
för aflägsnare anhörige följagtligen icke ega rum.
5 §.
Emot den husbonde ålagde ansvarighet för underhafrandes fattigvård,
är i allmänhet erinradt, att derigenom försvåras tillfället för den obemedlade
att finna arbetsförtjenst; men denna betänklighet är upptagen uti Ut
-
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N\o 31. 5
sköttens förut afgifne Betänkande, som äfven innehåller yttrande deröfver,
hvilket Utskotten nu så mycket heldre åberopa, som det icke är genom
anmärknmgarne vidrörd t och ännu mindre vederlagdt. Serskildt är anmärkt
att, under den ifrågavarande ansvarigheten åtminstone icke borde
inbegripas hemmansbrukare, då de icke skola stå i det förhållande lill
hemmanets egare eller innehafvare, att de kunna jemföras med honom underlydande
arbetare, och dessutom sjelfve merendels hafva tjenstehjon och
arbetare för hvilka de måste ansvara; men som hemmansbrukarnes bergning
väsendtligen beror af de mer eller mindre tryckande vilkoren, som
af egaren eller innehafvaren dem påbördas, och, då de falla fattigvården
lill last, orsaken dertill oftast är att igenfinna i dessa vilkor, så anse Utskotten
ansvarigheten böra icke allenast bibehållas, utan utsträckas till alla
brukare af annans jord, ehvad de, på salt i Utskottens förra förslag varit
iörutsitl, utgöra större delen af sina skyldigheter till egaren med arbete,
eller på annat sätt dem afbörda.
6 §.
För att gifva mera fullständighet åt föreskrrfterne i denna §, hafva
Utskotten, i enlighet med hvad vid återremissen blifvit yrkadt, tillagt att
fattigvårds-ansvaret äfven sträcker sig lill de här omnämnde personers hemmavarande
barn.
Emot den Socknenämnden medgifne rättigheten att minska fattigunderstödet
för vanartige fattighjon, är anmärkt, att, som understödet alltid
måste vara beräknadt endast för nödtorftig försörjning, någon minskning
deraf icke skulle kunna ega rum, utan att bringa hjonet till verkelig
nöd, hvaraf många svårare följder vore att förutse; men äfven med förutsättning,
att fattig-understödet alltid inskränkes till hvad nödtorften kräfver,
kan en minskning af den vanliga portionen ega rum, utan äfventyr
af de befarade svårare följderne, hvilket redan genom erfarenheten, vid
inånga fattigvårds-inrättningar, är kändt, äfvensom samma erfarenhet visat,
att detta medel emot vanarten, om det också synes hardt, likväl är nödvändigt,
såsom ofta det enda hvarigenom rättelse kan åstadkommas.
13 §’
I enlighet med hvad genom anmärkningarne vid denna § är yrkadt,
anse Utskotten att den här föreskrifne personella afgiften, som varit föreslagen
att utgå med högst 6 sk. af hvarje person, utan åtskillnad af kön,
hör beräknas till högst 8 sk. för mankön och 4 sk. för qvinkön, såsom
6 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 31.
mera öfverensstämmande med det vanliga dagsverkspriset för hvarderas
arbete.
J4 §•
Med afseende å de betänkligheler, som blifvit yttrade vid det föreslagna
Stadgandet att fatligvårds-ansvar för oägta barn borde vidlåda barnets
födelseort, om också modren å annan ort vistats och varit mantalsskrifven,
och då menliga verkningar på barnets vård af detta stadgande
kunde föranledas, hafva Utskotten ansett sig böra afstå från det härom
framställda förslaget.
,8§-.
Då fattighjonens kringstrykande icke alltid skall vara en följd af
brist på omvårdnad inom den socken de tillhöra, bar det ansetts vara
orättvist att denna socken skulle vidkännas kostnaden för deras hemforsling.
Utskotten medgifva väl att förhållandet någon gång och kanske icke
sällan kan vara sådant; men i allmänhet synes dock kunna antagas, att
kringstrykandet kan, genom väl ordnade och handhafde fattigvårds-anstalter,
förekommas, och då är det obilligt att socknen, som fattighjonen tillhöra,
vidkännes någon del af olägenheter, sorn genom kringstrykandet tillskyndas
andra orter. Men på det icke ersättningsskyldigheten må blifva
alltför ti'3'ckande, lill följd af långväga transporter, anse Utskotten sig böra
föreslå den inskränkning, att endast kostnaden för forsling inom det Län,
der fattighjonet har sin hemort, godtgöres af socknen, helst denna kan
hafva skäliga anspråk alt de vidsträcktare utvandringarne förebyggas genom
anstalter, som icke i någon nion af socknen bero.
Med iagttagande af hvad nu blifvit tillstyrkt och en eller annan förändring
af redactionen, der den ansetts leda till större tydlighet, hafva
Utskotten uppgjort nytt Förslag lill Stadga om Fattigvården i Riket, hvilket
nu
öfverlemnas till Rikets Ständers pröfning, med hemställan
att, i den mon det gillas, Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Författning i enlighet dermed
utfärdas.
Stockholm den 4 Februari 1841•
Reservationer.
Af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”1 afseende på det förslag till Stadga
om Fattigvården i Riket, som de sammansatte Utskotten nu gå att till
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande} N'.o 31. 7
Rikets Ständer öfverlemna, hafva hos mig flerfaldiga betänkligheter uppstått,
hvilka hindra mig att biträda detsamma.
Om det ej kan bestridas att uppfinnandet af bästa sättet för ett ändamålsenligt
ordnande af faltigvårds-anstalterne är ett. af de svåraste problem
a!t lösa, och att misstag vid behandlingen af dessa angelägenheter ej
sällan för samhällen medfört ganska svåra följder, så lärer äfven böra medgifvas
alt största varsamhet erfordras, då fråga är att gifva föreskrifter,
som skola vara lika användbara och finna tillämplighet öfver allt uti ett
land med så väsendlliga olikheter som Sverige. Endast de allmänna grunddragen
för organisationen af fattigvården kunna i ett sådant land blifva
gemensamma och Lagen bör lemna tillräckligt utrymme att lämpa detaillerne
efter de serskilda orternas local-förhåilanden. Utskotten hafva visserligen
äfven genom föreskriften uti 2 § af Förslaget velat tillägga fattigvårds-samhällena
en sådan rättighet att sjelfve ordna dessa detailler, men
mig synes dock förslaget gå vida längre i speciella sladganden, än behofvet
kunnat fordra, såsom exempel hvaruppå må nämnas, ibland annat, föreskrifterne
om Fattigvårds-Styrelsens sammansättning och det ovilkorliga
stadgandet om uppgörandet årligen af serskild Tarilf för uttaxeringen af
fattig vårds-a fgiflerne.
Beträffande sedermera sjelfva grunderne för ifrågavarande förslag, så
synes detsamma, i stället för alt syfta derhän, att uppmana till idoghet
och bereda lättade utvägar till försörjning för den, som vill arbeta, tvertom
genom befästande af den demarcationslinea, som socknegränsen hittills
utgjort i fatligvårds-afseende, och genom stadgande af stränga påföljder för
den, som lemnar andra arbetsförtjenst, utan att förut vara förvissad omatt
desse ej skola komma i behof af faltig-understöd, möjligen betaga mången
tillfället lill ärlig bergning på samma gång, som hinder derigenom uppresas
för vidsträcktare enskilda förelag. Rättighet borde åtminstone vara socknarne
medgifven, att, om de sjelfve så för godt funno, få förena sig i större
districter för fattigvårdens lättare besörjande, och skyldigheten alt i fattigvårds-afseende
ansvara för arbetare och tjenare borde vara beroende af
pröfning utaf de serskilda omständigheter, som till fattig-understöds sökande
hafva föranledt.
Utskotten hafva uti 10 § utsträckt den husbönder och hemmansegare
ålagde ansvarighet för andra ända derhän, att de sistnämnde skola
ansvara derföre att hemmansbrukare och arrendatorer ej falla fattigvården
till last; men då dylike personer hittills ansetts såsom män för sig och
8 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N:o 31.
äro berättigade att sjelfve försvara andra, tyckes nitet och farhågan här
hafva gått väl långt.
På samma gång, som Utskotten i nyssnämnde måtto utsträckt jordegares
skyldighet till ansvarighet för personer, för hvilka han icke eger
något målsmanskap och till hvilka han ej står i annat förhållande, än som
inträffar i afseende på hvarje person med hvilken man slutar ett aftal,
hafva Utskotten deremot uti g § så inskränkt anhörigas förbindelser till
hvarandra, att endast forhållandena emellan föräldrar och barn ansetts böra
medföra någon försörjnings-skyldighet, men sonsonen fritt kan få förskjuta
farfadren och denne åter lill den allmänna barmhertighelen öfverlemna
barnbarnet. Då naturen sjelf genom den för menniskans lifstid bestämda
tidrymd i detta afseende satt en gräns, som, på samma gång den är den
enda rättsenliga, tillika synes i de flesta fäll tiiifyllestgörande, hemställer
jag om bibehållande af det härom i Utskottets förra Betänkande befintliga
stadgande.
Serskild uppmärksamhet torde böra egnas deråt, alt, i den händelse
någon åt personer från annat fattigvårds-samhälle upplåter bostäder å sine
egor med mindre jordrymd eller under andra vilkor, än som för jordafsöndring
under lifstids-besittning äro föreskrifne, så medför detta, enligt
12 §, ingen annan påföljd, äq att dpn, som gjort detla, skall under fem
år, räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas en fjerdedel af den faltigvårds-kostnad,
som för sådane personer kan komma att utgå, och derjemte,
efter allmänna grunder, deltaga i de öfrige trefjerdedelarne af sådan
kostnad, men att deremot, enligt 2l\ §, det skall bero af Fattigvårds-Styrelsens
bifall, huruvida den, som inom annat fattigvårds-samhälle blir
egare lill bostad utan sådant jordomfång, som motsvarar besutenhet, må
få uti sin bostad inflytta. Sistnämnde föreskrift torde så mycket heldre
kunna uteslutas eller modifieras, som eljest större förmoner tillkomma legde
arbetare, hvilka flytta från en socken till en annan, än den, som vill
sätta sig ned uti egen bostad.
Uti sistberövde 24 § är jemväl stadgadt, att tjenstehjon, som fyllt
55 år, ej utan Socknenämpdens medgifvande får antecknas i mantalslängden
i inflyttningsorten. — Om, å ena sidan, ej kan nekas att billigheten
talar derföre, att den församling, inom hvilken tjenstehjon lillbragt den
verksammaste delen af sin lefnad, vidkännes fattigförsörjningen för detsamma,
då sådan kommer i fråga, så lärer, å den andra sidan, det ej kunna
bestridas, att en sådan inskränkning, som den ofvan anförda, skall för
mången
Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Belankandej N;o 31.
9
mången försvåra utvägarne till sjelfständig bergning. Mig synes, att det
med ifrågavarande stadgande åsyftade ändamål kunnat lika val vinnas, om
det endast blifvit föreskrifvet, alt, vid fråga om fattigförsörjning för orkeslöst
tjenstehjon, skulle denna skyldighet åligga den församling, der tjenstehjonet
före fyllda 55 år varit sist mantalsskrifvet och sig uppehållit en
iängre tid, t. ex. minst tio år.
Slutligen är uti 18 § föreslaget, att, till bestridande af kostnadenför
fattigförsörjningen, skall, sedan falligvårds-anstallens enskilda inkomster
först blifvit använde, uppbäras en af hvarje mantalsskrifven person utgående
capitationsafgift af 8 sk. för man och 4 s^* för qvinna, och bristen
fyllas genom tillskott efter serskildt bestämda grunder. — Då på landet
åtminstone ej allmänneligen brukas att för detta ändamål pålägga någon
personel afgift, utan tungan af fattigvården hittills merendels drabbat jorden,
tror jag man bordt inskränka sig att utsätta en gräns, hvaröfver capitations-afgiften
ej fått gå, men för öfrigt öfverlemna åt socknarne sjelfve
att afgöra, om de vilja hafva någon sådan afgift, eller heldre vidblifva den
gamla ordningen och ej eller utstaka, hvilkendera afgiften borde först utgå.”
Af Herr Lagergren, A.: ”Mot de sammansatta Utskottens stadgande
i i §, hvarigenom flere Pastorat förmenas att sig om gemensam fattigvård
förena, får jag ödmjukligen anmäla min reservation, då mig synes en
sådan förening på många ställen skulle lända lill gagn och fördel. Der
Pastoraten äro små, tyckes samma fördel skola uppkomma genom dessas
förening, som Utskotten åsyfta genom tillåtelsen för flera socknar af samma
Pastorat att sig om fattigvården förena. Att föreningarne blefve allt
för stora, tror jag ej man behöfde frukta. Den öfverhandtagande spännings-ideen
gör en sådan fruktan alldeles öfverflödig. Men genom tillåtelsen
för flere mindre Pastorats förening om gemensam fattigvård vore åtminstone
möjlighet beredd för öfvergången från spännings-systemet till ett
mildare och naturenligare. Den fattige kunde erhålla ett vidsträcktare utrymme
att söka sig arbetsförtjenst, och fattigvårds-samhällena sjelfve, genom
flere krafters förening, blifva i tillfälle att åt sina behöfvande medlemmar
skapa utvägar till förtjenst och uppehälle, som hvart och ett, inskränkt
inom sina egna hjelpkällor, mången gång skulle sakna. Med få
ord: vigtiga fördelar kunde genom slika föreningar beredas; någon skada
borde deremot aldrig kunna uppkomma. I England, vid omändrandet af
fattigvårds-förhållandet, insåg man delta, och erfarenheten har redan bestyrkt
Bih, till R, St. Prot. 1840 och 1841, 7 Sami, 2 Afd, 10 Höft, 2
10 Lag- samt Allm. Besv, och Ekon-U tskottens Betänkande, N.-o 31.
n}rttan deraf. Det är ock derföre mig synes, man borde göra sig en sådan
erfarenhet tillgodo och äfven här tillåta utspridandet af dess helsosamraa
frug!er. Och slutligen, då man ej vill tvinga fattigvårds-samhällena
att sig förena, synes man ej eller böra tvinga dem att inskränka sin verkningskrets
inom så litel utrymme, som ofta ett mindre, af en enda obetydlig
socken bestående, Pastorat erbjuder.”
Af Herr Räfelt, Anton: ”Emot Utskottens förslag uti io §, alt husbonde
skall ansvara för sine hemmansbrukares och arrendatorers fattigförsörjning,
reserverar jag mig, emedan desse vanligen icke stå i det förhållande
lill hemmanets egare eller innehafvare, att de kunna jeinföras med
honom underlydande arbetare, och de dessutom sjelfve hafva tjenstehjon
och arbetare, för hvilka de mäste ansvara, hvadan jag anser Afdelningens
förslag i denna punkt ega företräde.
§. 10.
För tjenstehjon, torpare, som med dagsverken utgöra åtminstone
största delen af sina skyldigheter till hemmansegare eller innehafvare,
statfolk, samt handtverks-, bruks-, fabriks- och grufve-arbetare, jemte deras
hustrur och hemmavarande barn, skall husbonde, under den tid, arbets-aftalet
gäller, ansvara för försörjningen, så att icke de falla fattigvården
till last; dock med rättighet att, om han vill, af deras tillgångar
eller arbete åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått vidkännas.
”
Af Prosten Lundblad: ”Sedan de Bögloflige sammansatte Utskotten i
2 § låtit, ”på hvart och ett fatligvårds-samhälle ankomma att ordna fattigvården
på sätt, som efter ortens beskaffenhet och serskilda förhållanden
finnes lämpligast”, förefalla de i 5 § gifna reglemenlariska föreskrifter, i
afseende på fattigvårds-styrelsens organisation inom landsförsamlingar, något
oväntade. I sitt nuvarande skick utgöres denna styrelse inom mången
socken med ringa område endast af Kyrkoherden och Fattigföreståndaren,
i hvilka de nödlidande hafva sina målsmän och förespråkare, då deras angelägenheter
i Sockenstämma förekomma. När ingen olägenhet förspörjes
af detta styrelse-personalens ringa antal, synes icke eller skäl vara att föröka
det, serdeles i smärre, tättbebyggda faltigvårds-samhällen, och jag tror,
att man med fullkomlig trygghet kan öfverlemna åt deras eget ompröfyande
att bestämma antalet af ledamöterne. Men hvad jag i synnerhet nödgas
bestrida, är det stadgande i 5 §, att ordförandeskapet i fattigvårdsstyrelsen,
dess sammansättning må blifva hvilken som helst, i stället att
Lag- samt Allm. Bcsv.- och
11
det hittills varit åt Pastor uppdraget, hädanefter skall komma att bero på
den ovissa utgången af val, anställda i sockenstämma. Lika med en Reservant
mot Fattigvårds-Comitéens Lag-förslag i förevarande ämne, ser
jag icke, huru denna vård tillbörligen skall kunna handhafva» i mången
landsförsamling utan Kyrkoherdens hufvudsakliga ledning. Jag ser icke
eller, huru föreskriften om Ordförandens val sämjes med 28:de Cap. 4-‘de
§:n i Kyrko-lagen, der ordförande-platsen tyckes vara anvisad åt Pastor
och i stöd hvaraf han hittills torde hafva beklädt densamma. Berörde
lag-paragraph handlar icke om Kyrkoherdens ledamotskap, men ålägger honom
i främsta rummet, 'också med flere, som vederbör, noga tillse, att
de penningar, som till de husfattige samlas, eller dem på hvarjehanda sätt
tillfalla, rättrådeligen utdeldte blifva o. s. v.”
Min vördsamma reservation får jag likaledes anmäla mot den 27 §:n.
Hvarje skyldighet måste väl motsvaras af en rättighet, och då Fattigvårdssamhället
tillförbindes bekosta den skjuts, hvarmed dess kringstrykande almosehjon
sändas tillbaka, borde det väl ock, till förekommande af onödiga
utgifter, vara berättigadt att, när varningar mot oskicket att utan behof
bettlande kringvandra icke uträtta något, beröfva sådane vagabunder friheten;
men samhället har ej denna rätt och fattigvård får ej förvandlas till
fångvård.”
Uti ofvanstående reservation instämde Herr Doctor Wallin.
Herr Prosten Sylvan förenade sig med Herr Bofelt om anmärkningen
emot ansvarigheten för hemmansbrukares och arrendatorers fattigförsörjning
, samt med Herr Prosten Lundblad, i frågan om ordförande i
Fattig vårds-Styrelsen.
Herr Comminister Dahlgren instämde i Herr Prosten Lundblads reservation.
.
Bilaga till N:o 3i.
Förslag till Stadga om Fattigvården i Riket.
§ >■ '
Hvarje socken å landet, och, i stad, hvarje församling skall lemna
nödtorftig vård och försörjning åt sådane dess medlemmar, som sakna förmåga
och medel att sjelfve sig dermed förse; dock måga socknar af samma
pastorat, och församlingar af samma stad, der de så åsämjas, ‘ förena
sig om gemensam fattigvård.
12 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltens Betänkande> N\o 31.
§ 2.
1 morn. På hvart och ett fattigvårds-samhälle, ankommer att, under
iagttagande af föreskrifterne i denna stadga, ordna fattigvården, på sätt
som, efter ortens beskaffenhet och serskilda förhållanden, finnes lämpligast;
dock så, att bettlande aldrig må tillåtas.
2 mom. I detta afseende skola för hvarje fattigvårds-samhälle närmare
bestämmelser meddelas genom serskildt Reglemente, hvilket, efter
förslag af Fattigvårds-Styrelsen, antages af sockenstämma och derefler öfverlemnas
till Konungens Befallningshafvande, som eger tillse, huruvida
det öfverensstämmer med denna Stadga och gällande Författningar, samt
befordra rättelse af hvad, som derifrån af viker.
§ 3.
Åfgifter för fattigvårdens behof utöfver den personella afgift, hvarom
iB §:n stadgar, skola utgöras efter årlig taxering, hvartill taxeringsman
väljas å socknestämma i Mars månad, och i sådant val deltaga å landet
alla fastighets-innehafvare i mon af fastigheternes hemmantal, jemte andra
socknens invånare, som i bevillning för lön och rörelse erlägga minst io
Rrdr; och beräknas rösträtt för hvarje fulla ro Rrdr sådan bevillning lika
som för i mantal. I stad deltage i valet alla, som deltaga i de vanliga
stads-afgifterne, och rösterne beräknas efter afgiftens belopp. För hvarje
medlem af samhället, som icke står under annans husbonde-välde och annars
är i de vilkor, att han anses böra i de allmänna bidragen deltaga,
bestämmes i mon af egendom, tjenst, rörelse och öfriga vilkor vissa fyrk,
hvarefter afgifterne för året komma att beräknas. Inom April månads
slut, skall i socknens eller församlingens kyrka kungöras, huru hvar och en
blifvit taxerad. Om någon med taxeringen är missnöjd, skall han det innom
i4 dagar efter berörde kungörande tillkännagifva hos Fattigvårdsstyrelsens
Ordförande, hvarefter taxeringen, i hvad den rörer den, som
klagat, underkastas pröfning af Gode män, som utses, arne af den klagande,
arne af taxerings-männen och en af de sålunda kallade Gode männen.
Hvad desse Gode män besluta, vare gällande, ulan att ändring deri må sökas.
§ 4- .
Allmänna öfverläggningar i de fattigvården tillhörande ärenden hållas
å socknestämma, deri alla ega deltaga, som enligt 3 § äro laxerade att
bidraga till denna vård; och rösträtligheten beräknas efter denna taxering.
§ 5.
1 morn. För hvarje socken eller pastorat å landet skall vara en Fattigvårds-Styrelse,
^Sockne-Nämnden), bestående af Ordförande, vice Ord
-
Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 31. ,13
förande och Fyra eller flere, högst Nio, Ledamöter, hvarförutan Kyrkoherden,
då han icke är vald till Ordförande eller vice Ordförande, eger rättighet
att, såsom Ledamot i Styrelsen deltaga, då hans embets-pligt och
behofvel så påkallar. Ledamöternes antal må i öfrigt bero af bestämmelser
vid sockneslämma sålunda, att socknen eller pastoratet, i mon af dess
vidd och folkmängd, indelas i rotar eller district och från hvarje af dem
utses en Ledamot, hvilken tillika, såsom fattigvårds-föreståndare inom districtet,
der har närmaste uppsigten å alla förhållanden, som hafva sammanhang
med fattigvården och besörjer dertill hörande verkstäl 1 i«hets-åtgärder-
Är samhället så inskränkt, att det icke lämpligen kan indelas i
fyra district, utses, lill fyllnad i antalet, Ledamöter utan föreståndarebefattning;
äfvensom det ankommer på socknestämma att, utan afseende å
dislricts-indelningen, utse Ledamöter i Styrelsen till det medgifne antalet.
2 morn. För hvarje fattigvårds-föreståndare skall utses en suppleant,
som företräder hans ställe, då han är hindrad att sin befattning utöfva.
§ 6.
1 moni. Ordförande och vice Ordförande väljas å sockneslämma för
atne år. På enahanda sält väljas Ledamöter och Suppleanter jemväl för
arne år; men hvarje år afgår halfva personalen, om antalet är jemnt, och
i annat fall, det antal, som är närmast hälften växelvis, det ena året en
mera eller mindre än det andra; dock må den, som, efter nu bestämd
tjenstgöringslid, är i ordning att från styrelsen afgå, ånyo deri kunna inväljas.
Efter första året bestämmes genom lottning, hvilka Ledamöter
och suppleanter skola afgå, och sedermera afgå de, som längst tjenstgjort.
Inträffar ledighet under mellantid, ersälles den genom serskildt val, men
endast för den lid, som återstår af den afgångnes påräknade tjenstgöringstid.
2 mom. Valen anställas hvarje år å den tid, som i hvarje samhälles
serskilda Reglemente bestämmes, efter förut af Ordföranden lemnad uppgift
å dem, som äro i ordning att afgå.
3 mom. Valbar lill Ordförande, vice Ordförande och Ledamot, vare
hvarje välfrejdad medlem af samhället, som i socknestämma eger rösträtt,
och lill Ordförande eller vice Ordförande må äfven den väljas, som förut
innehar annan befattning inom Fattigvårds-Styrelsen. För den befattning,
som genom sådant val blifver ledig, utses annan person i föreskrifven
ordning.
4 mom. Rättighet alt afsäga sig sålunda erhållen kallelse tillkommer
den, som, efter arne års tjenstgöring i styrelsen, är i ordning alt derifrån
14 Lag- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens BetänkandeN.-o 31.
afgå viel det ombyte, hvarå valet haft afseende; den, som är 60 år gammal,
den, som har svag hälsa eller annat hinder, hvars giltighet styrelsen eger
pröfva, samt embets- och tjenstemän, sorn af sina befattningar äro hindrade
att styrelsens åliggande fullgöra.
§ 7-
För stad utses Fattigvårds-Styrelse i den ordning, hvarom kan öfverenskommas
eller framdeles varder föreskrifvet,
§ 8.
Fatiigvårds-Styrelsen skall hafva förvaltningen af alla Fattigvårdsangelägenheler
och eger pröfva hvarje i detta afseenda förekommande behof,
samt om och i hvad mön understöd bör lemnäs, i förhållande till de
behöfvandes större eller mindre egna förmåga, och med iagttagande af den
ansvarighet för behofvets afhjelpande, hvartill enskilde kunna, enligt denna
Stadga eller annorledes, vara lagligen förbundne.
§ 9-
Föräldrar och barn skola ömsesidigt vara förbundne alt bidraga till
hvarandras försörjning, i nion af behof å den ena och förmåga å den andra
sidan.
§ *0.
För hernmans-brukare, arrendatorer, torpare, tjenstehjon och statfolk
samt handtverks-, bruks-, grufvu- och fabriks-arbetare, jemte deras
hustrur och hemmavarande barn, skall husbonde, eller det till brukning
eller arrende upplåtne hemmanets egare eller innehafvare, under den tid,
arbets-aflalet elier contraclet gäller, ansvara för försörjningen, så att icke de
fälla fattigvården lill last; dock med rättighet att, om han vill, af deras
tillgångar eller arbete åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått
vidkännas.
Den, som från annat fattigvårds-samhälle intager arbetsfolk, som är
gift eller har minderåriga barn, skall, utöfver redan stadgad ansvarighet
såsom husbonde, så länge sådan ansvarighet fortfar, under fem år, räknade
från inflyttningen, enskildt vidkännas en fjerdedel af den fattigvårds-kostnad,
som för sådane personer samt deras hemmavarande barn kan komma
att utgå, oell derjemte, elier allmänna grunder, deltaga i de öfriga tre
fjerde-delarne af sådan kostnad.
Den, som åt personer från annat fattigvårds-samhälle upplåter bostäder.
å sine egor med mindre jordrymd, eller under andra vilkor, än
Lag- tamt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskoltens BetänkandeN\o 31, 15
sorn för jordafsöndring under lifstidsbesitl ning åro föreskrifne, vare ansvarig
för deri inrymde personers fattigförsörjning, på sått 11 § stadgar.
§ ,3'
Den fattig vårds-ansvarighet, som i 9 och 10 år föreskrifven,
må af Fattigvårds-Sfyrelse kunna eftergifvas, i den nion behof och billighet
sådant påkalla.
/. $ l4‘„
1 mom. Vid utdelande af fattigvårds-underslöd, skall Faftigvårds
Slyrcdse
tillse, att det motsvarar de nödvändigaste behofven, alltid med
beräkning af fattighjonets arbetsförmåga, ehvad den må vara större eller
mindre; och ankommer det på styrelsen att, efter som den finner mest
ändamålsenligt, antingen anställa fattighjonet till arbete för godtgörelse af
understödet, eller åt hjonet öfverlemna att fritt använda sin arbetsförmåga,
då understödet i förhållande dertill minskas.
52 nion 1. Barn, som tillhöra fattigvården, skola icke allenast förses
med uppehälle, ulan äfven chrislligen uppfostras och undervisas. De
måga icke genom så kallad kringgång försörjas, utan skall stadig bostad
dem anvisas, der uppsigten å deras uppfostran kan behörigen handhafvas.
5 mom. Då qvinna söker fattig-underslöd , i anseende till det hinder
för sjelfförsörjning, som vården om barn föranleder, må det bero af
styrelsen att antingen, med hennes bibehållande vid barnavården, lemna
henne derefter låmpadt understöd, eller ock fråntaga henne barnet och
låta del vårda, då hon för sin person år pligtig alt förse sig med lagligt
iörsörjnings-iillfålle, under förbindelse tillika alt, i nion af förmåga, bidraga
till barnets försörjning.
4 mom. Om föräldrar, som icke åtnjuta fattig-underslöd, åsidosätta
vården om sina barn, skall styrelsen göra sig noggrannt underrättad, huruvida
det hårleder sig från oförmåga att dem uppfostra, och i sådant fall
vidtaga de anstalter, som af behofvet kunna påkallas.
5 morn. För arbetsföre personer, som äfventyra nöd, till följd af
brist på ai bets-fört jenst, skall styrelsen, serdeles under svårare år, söka
bereda arb te, för att, genom behofvets tidigare afhjelpande, hindra dess
utsträckning.
6 mom. Om, till följd af allmännare olycka, anledning visar sig att
befara behof, så vidsträckt, att större företag erfordras för dess afhjelpande,
skall Fattigvårds-Slyrelsen tidigt vara betänkt på förslag till sådan
anstalt, samt efter det samhället å sockenstämma deröfver yttrat sig och
0111 anstalten icke genom samhällets försorg kan åstadkommas, anmäla det
16
Lag- samt Allm, Besv,- och Ehon.-Utskottens Belänkandej N\o 31.
hos Konungens Befallningshafvande, för den åtgärd, som vidare bör
vidtagas.
§ 15.
1 morn. Fattigvårds-Styrelsen tillkommer målsmans- och husbonderått
öfver dem, som åtnjuta full fattig-försörjning samt öfver andra understöds-tagare,
vid tillfållen, då de vid fattighus eller hos styrelsen sig i
fattigvårds-årenden befinna.
2 mom. Då vård om fattighjon af styrelsen åt annan anförtros, må
öfver barn föråldra-rått, och öfver andra fattighjon husbonde-rått äfven
åt honom öfverlålas.
5 mom. Om arbetsför person, genom lättja eller liknöjdhet, förorsakar,
att hustru eller barn sakna försörjning, så att de, till följd deraf,
falla fattigvården till last, eger Fattigvårds-Styrelsen att hålla sådan person
till arbete, genom utöfvande af den husbonde-rått, som andra fattighjon,
enligt i morn., åro underkastade och anlitande af den executi va magtens
biträde, om så erfordras.
§ 16.
Då fatiighjon visar tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet,
må Fattigvårds-Styrelse, der annan rättelse ej gör tillfyllest, besluta
en lämplig minskning af hjonets underhåll.
§ »7-
1 mom. Faltig-understöd år en nödhjelp af christligt deltagande
för den behöfvande, och allt pockande, då det sökes, eller klandrande utlåtelser
om dess beskaffenhet, då det emottages, vare således förbudne;
hvaremot rättelse af förment felaglighet må sökas hos den, på hvilken
rättelsen kan bero. Understödet år ock ett förskott, hvarföre emottagaren
står i skuld, som bör godlgöras, i den mon möjligheten det förr eller senare
medgifver. För barn under i5 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar,
hvaremot barnen sjelfve åro frikallade från betalnings-skyldighet
för hvad dem intill denna ålder påkostas.
2 mom. Då någon intages å fattighus eller till full fat tig-försörjning,
skall allt hvad hjonet då eger, tillfalla fattigvården, hvars styrelse
eger oinskränkt rått att det använda. Om någon egendom sedermera tillfaller
fattighjon, vare lag samma, derest icke fattigvården för hjonet då
upphör, i hvilket fall likväl all dittills derå använd kostnad skall fullt
godtgöras.
3 mom. Då mindre fattig-understöd, som icke motsvarar full för
sörj
-
